ale – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 96 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
W ubiegłych latach przypadki zgonów związanych z fentanylem zgłaszano w krajach bałtyckich, ale w sprawozdaniach krajowych za 2005 r. nie podano tego rodzaju danych.
In previous years deaths due to fentanyl have been reported in the countries surrounding the Baltic Sea, but no such reports were included in the 2005 national reports.
Au cours des années précédentes, des décès liés au fentanyl ont été rapportés dans les pays qui bordent la mer Baltique, mais aucun cas n’a été recensé dans les rapports nationaux de 2005.
Während die Ostseeanrainerländer in den vorangegangenen Jahren noch Todesfälle im Zusammenhang mit Fentanyl gemeldet hatten, wurden in den nationalen Berichten 2005 keine solchen Todesfälle angegeben.
En años anteriores, los países del Mar Báltico informaron de muertes causadas por fentanilo, pero en los informes nacionales de 2005 no aparecen casos de este tipo.
In passato decessi dovuti al consumo di fentanil sono stati segnalati nei paesi baltici; tuttavia, nelle relazioni nazionali 2005 non viene fatta menzione di questo fenomeno.
Nos anos anteriores, foram notificadas algumas mortes causadas pelo consumo de fentanil nos países em redor do mar Báltico, mas não são feitas quaisquer menções a esse respeito nos relatórios nacionais de 2005.
Τα προηγούμενα χρόνια θάνατοι οφειλόμενοι σε φαιντατύλη αναφέρθηκαν στις χώρες γύρω από τη Βαλτική Θάλασσα, αλλά καμιά σχετική αναφορά δεν περιλήφθηκε στις εθνικές εκθέσεις για το 2005.
In eerdere jaren rapporteerden de Oostzeelanden sterfgevallen als gevolg van fentanyl, maar in de nationale verslagen over 2005 ontbraken dergelijke meldingen.
V předchozích letech byla úmrtí způsobená fentanylem hlášena z pobaltských zemí, ale v národních zprávách za rok 2005 se tato hlášení neobjevila.
I tidligere år er dødsfald som følge af fentanyl blevet indberettet i lande i Østersøregionen, men sådanne indberetninger indgik ikke i de nationale rapporter for 2005.
Varasematel aastatel on Läänemere äärsed riigid teatanud fentanüülist põhjustatud surmajuhtumitest, kuid 2005. a riiklikes aruannetes selliseid andmeid ei esitatud.
Itämeren ympärillä olevat maat ovat aiempina vuosina ilmoittaneet fentanyyliin liittyviä kuolemia, mutta vuoden 2005 kansallisissa raporteissa sellaisia ei ilmoitettu.
A korábbi években a Balti-tenger partján fekvő országokból jelentettek fentanil miatti haláleseteket, a 2005-ös országjelentésekben viszont nem számoltak be ilyenről.
Tidligere har det blitt rapportert om dødsfall relatert til fentanyl i landene rundt Østersjøen, men det kom ingen slike opplysninger i de nasjonale rapportene for 2005.
În anii precedenţi, au fost raportate decese legate de consumul de fentanil în ţările baltice, dar aceste rapoarte nu au fost introduse în rapoartele naţionale din 2005.
V predchádzajúcich rokoch boli uvádzané úmrtia kvôli fentanylu v krajinách okolo Baltického mora, ale žiadne takéto správy neboli zahrnuté do národných správ za rok 2005.
V prejšnjih letih so o smrtnih primerih zaradi fentanila poročali v državah okrog Baltskega morja, vendar pa nacionalna poročila za leto 2005 takšnih primerov niso navajala.
Under föregående år har dödsfall orsakade av fentanyl rapporterats i Östersjöländerna men de nationella rapporterna för 2005 innehåller inga sådana uppgifter.
Önceki yıllarda Baltık Denizi’ni çevreleyen ülkelerde fetanilden kaynaklanan ölümler bildirilmiş olmasına rağmen 2005 ulusal raporlarına hiçbir bu gibi rapor eklenmemiştir.
Iepriekšējos gados Baltijas jūras reģiona valstis ir ziņojušas par fentanila izraisītiem nāves gadījumiem, bet 2005. gada valsts ziņojumos šādi gadījumi nav minēti.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Liczba zlikwidowanych laboratoriów zgłaszana przez poszczególne kraje daje wyobrażenie nie tylko o liczbie miejsc produkcji, ale również o sposobie działania organów ścigania, ich priorytetach i praktykach w zakresie sprawozdawczości.
(82) The number of laboratories dismantled reported in different countries reflects, in addition to the number of production sites, law enforcement activities and priorities as well as reporting practices.
(82) Le nombre de laboratoires démantelés déclarés dans les différents pays reflète, outre le nombre de sites de production, les activités et les priorités de la répression et les pratiques de déclaration.
(82) Die aus den einzelnen Ländern gemeldete Zahl der ausgehobenen Labors lässt nicht nur Rückschlüsse auf die Zahl der Produktionsstätten zu, sondern auch auf die Tätigkeiten und Prioritäten der Strafverfolgungsbehörden und die Meldeverfahren.
(82) El número de laboratorios desmantelados del que han dado cuenta los diferentes países refleja, además del número de centros de producción, las actividades y prioridades de los cuerpos y fuerzas de seguridad, así como los procedimientos informativos.
(82) Il numero di laboratori smantellati riferito nei vari paesi è esemplificativo, oltre che del numero dei siti di produzione, anche delle attività e delle priorità delle forze di polizia nonché delle prassi di segnalazione.
(82) O número de laboratórios desmantelados notificados nos diversos países reflecte, para além do número de locais de produção, as actividades e prioridades de aplicação da lei, bem como as práticas de comunicação de informações.
(82) Ο αριθμός των εξαρθρωθέντων εργαστηρίων που αναφέρεται στις διάφορες χώρες αντικατοπτρίζει, πέραν του αριθμού των χώρων παρασκευής, τις δραστηριότητες και της προτεραιότητες στον τομέα της επιβολής του νόμου καθώς και τις πρακτικές αναφοράς.
(82) De door de diverse landen gerapporteerde aantallen ontmantelde laboratoria weerspiegelen naast het aantal productielocaties ook activiteiten en prioriteiten van politie en justitie en rapportagepraktijken.
(82) Počet zlikvidovaných laboratoří, nahlášený z různých zemí, svědčí kromě počtu výroben také o aktivitách a prioritách orgánů činných v trestním řízení a o evidenční praxi.
(82) Det antal lukkede laboratorier, der er meldt om i de forskellige lande, afspejler foruden antallet af produktionssteder også retshåndhævelsesmyndighedernes aktiviteter og prioriteter samt indberetningsprocedurer.
(82) Eri riikidest teatatud demonteeritud laborite arv peegeldab lisaks tootmiskohtade arvule ka õiguskaitsealast tegevust ja prioriteete ning aruandlustavasid.
(82) Eri maista ilmoitetut lakkautettujen laboratorioiden lukumäärät kertovat tuotantolaitosten lukumäärän lisäksi maan lainvalvontaviranomaisten toiminnasta ja painopisteistä kuten myös niiden raportointikäytännöistä.
(82) különböző országokból bejelentett megszüntetett laboratóriumok száma az előállítási helyek számán kívül a bűnüldözési tevékenységeket és prioritásokat, illetve a bejelentési gyakorlatokat is tükrözi.
(82) Antallet laboratorier destruert i forskjellige land, i tillegg til antallet produksjonssteder, gjenspeiler politiet og tollvesenets aktivitetsnivå og prioriteringer så vel som rapporteringspraksis.
(82) Numărul raportat al laboratoarelor dezafectate din diferite ţări reflectă, pe lângă numărul unităţilor de producţie, acţiunile de aplicare a legii, priorităţile şi practicile de raportare.
(82) Počet zničených laboratórií uvádzaný v rôznych krajinách odráža okrem počtu výrobných miest aj činnosti presadzovania práva a priority, ako aj postupy podávania správ.
(82) Število prijavljenih odkritih laboratorijev v različnih državah je poleg števila proizvodnih enot, dejavnosti na področju odkrivanja in pregona ter prednostnih nalog tudi odraz praks poročanja.
(82) Antalet rapporterade oskadliggjorda laboratorier i olika länder speglar, förutom antalet produktionsställen, de brottsbekämpande myndigheternas verksamheter, prioriteringar och rapporteringspraxis.
(82) Farklı ülkelerde bildirilen tasfiye edilen laboratuvarların sayısı, üretim yerlerinin sayısına ek olarak, kanun uygulayıcı faaliyetler ve önceliklerin yanı sıra raporlama uygulamalarını yansıtmaktadır.
(82) Dažādās valstīs likvidēto laboratoriju skaits liecina ne vien par ražotņu skaitu, bet arī par attiecīgo valstu tiesiskās kārtības nodrošinājuma pasākumiem un prioritātēm, kā arī par paziņošanas praksi.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Informacje o konfiskatach safrolu nadchodzą z całego świata, ale nadal dotyczą małych ilości, z wyjątkiem Chin, gdzie skonfiskowano ponad 100 kg. W Europie w 2004 r. skonfiskowano 122 l safrolu, przede wszystkim na Łotwie, ale również na Litwie.
Seizures of safrole are reported from all regions worldwide but quantities remain small, except in China, which reports seizures over 100 kg. In Europe 122 litres of safrole was seized in 2004, mainly in Latvia but also in Lithuania.
Toutes les régions du monde ont enregistré des saisies de safrole, mais les quantités restent peu importantes, à l'exception de la Chine, qui fait état de saisies de plus de 100 kg. En Europe, 122 litres de safrole ont été saisis en 2004, principalement en Lettonie, mais aussi en Lituanie.
Sicherstellungen von Safrol werden aus allen Regionen der Welt gemeldet, jedoch wurden in fast allen Ländern nur geringe Mengen beschlagnahmt. Eine Ausnahme bildet China, das über Sicherstellungen von über 100 kg berichtet. In Europa wurden im Jahr 2004 insgesamt 122 Liter Safrol sichergestellt, vor allem in Lettland, aber auch in Litauen.
En todas las regiones del mundo se han producido incautaciones de safrol, siempre en pequeñas cantidades, excepto en China, donde las cantidades aprehendidas superan los 100 kg. En Europa, durante 2004 se incautaron 122 litros de safrol, principalmente en Letonia, aunque también se produjeron incautaciones en Lituania.
Vengono segnalati sequestri di safrolo da tutte le regioni del mondo, ma i quantitativi rimangono modesti, a eccezione della Cina, che riferisce sequestri per un totale di oltre 100 kg. In Europa sono stati recuperati nel 2004 122 litri di safrolo, prevalentemente in Lettonia, ma anche in Lituania.
São comunicadas apreensões de safrolo por todas as regiões do mundo, mas as quantidades continuam a ser pequenas, excepto na China, que comunica apreensões superiores a 100 kg. Na Europa, foram apreendidos 122 litros de safrolo em 2004, tendo a maior parte sido na Letónia mas também na Lituânia.
Κατασχέσεις σαφρόλης αναφέρθηκαν σε όλες τις περιοχές του κόσμου· ωστόσο, οι ποσότητες παραμένουν μικρές, με εξαίρεση την Κίνα η οποία ανέφερε κατασχέσεις που υπερβαίνουν τα 100 κιλά. Στην Ευρώπη το 2004 κατασχέθηκαν 122 λίτρα σαφρόλης, κυρίως στην Λεττονία αλλά και στη Λιθουανία.
Alle regio’s wereldwijd melden vangsten van safrol, maar de hoeveelheden zijn nog altijd gering, met uitzondering van China, dat vangsten van meer dan 100 kilo meldt. In Europa is in 2004 122 liter safrol in beslag genomen, hoofdzakelijk in Letland, maar ook in Litouwen.
Záchyty safrolu jsou hlášeny ze všech částí světa, avšak zadržená množství jsou stále nízká, s výjimkou Číny, která hlásí záchyty přes 100 kg. V Evropě bylo v roce 2004 zadrženo 122 litrů safrolu, a to zejména v Lotyšsku, ale také v Litvě.
Der meldes om beslaglæggelser af safrol fra alle regioner på verdensplan, men mængderne er fortsat små, undtagen i Kina, som har meldt om beslaglæggelser på over 100 kg. I Europa blev der beslaglagt 122 liter safrol i 2004, hovedsagelig i Letland, men også i Litauen.
Safrooli konfiskeerimistest teatatakse peaaegu kõikidest piirkondadest kogu maailmas, kuid kogused on tavaliselt väikesed, erandiks on Hiina, kus seda konfiskeeriti kokku rohkem kui 100 kg. Euroopas konfiskeeriti 2004. a 122 liitrit safrooli, peamiselt Lätis, aga ka Leedus.
Safrolitakavarikoista tulee ilmoituksia kaikkialta maailmasta, mutta määrät ovat edelleen pieniä muualla paitsi Kiinassa, joka ilmoittaa yli 100 kilon takavarikoista. Euroopassa takavarikoitiin 122 litraa safrolia vuonna 2004, lähinnä Latviassa mutta myös Liettuassa.
A szafrol lefoglalásait a világ minden régiójából jelezték, továbbra is kis mennyiségekben, Kína kivételével, ahonnan 100 kg-ot meghaladó lefoglalásokról számoltak be. Európában 122 liter szafrolt foglaltak le 2004-ben, elsősorban Lettországban, de rajta kívül Litvániában is.
Beslag av safrol rapporteres fra alle verdens regioner, men mengdene er vanligvis små, bortsett fra i Kina, hvor det rapporteres om beslag på over 100 kg. I Europa ble det i 2004 beslaglagt 122 liter safrol, mesteparten i Latvia, men også i Litauen.
Se raportează capturi de safrol din toate regiunile la nivel global, însă în cantităţi mici, cu excepţia Chinei, care raportează capturi de peste 100 kg. În Europa 122 de litri de safrol s-au capturat în 2004, mai ales în Letonia, dar şi în Lituania.
Zachytenia safrolu sú hlásené zo všetkých oblastí po celom svete, ale množstvá zostávajú malé, s výnimkou Číny, ktorá hlási zachytenia nad 100 kg. V Európe sa v roku 2004 zachytilo 122 litrov safrolu, najmä v Lotyšsku, ale aj v Litve.
O zasegih safrola poročajo iz vseh regij po svetu, vendar so količine majhne, razen na Kitajskem, ki poroča o zasegih, ki presegajo 100 kg. V Evropi je bilo leta 2004 zaseženo 122 litrov safrola, predvsem v Latviji in tudi v Litvi.
Beslag av safrol rapporteras från alla regioner i världen men mängderna förblir små förutom i Kina som rapporterar beslag över 100 kg. I Europa beslagtogs 122 liter safrol 2004, främst i Lettland men också i Litauen.
Safrol ele geçirme vakaları dünya çapında bütün bölgelerden rapor edilmiş olmakla beraber, 100 kg’ın üzerinde ele geçirmeler rapor eden Çin dışında miktarlar genellikle küçüktür. Avrupa’da 2004’te, çoğu Letonya’da olmak üzere, ama aynı zamanda Litvanya’da da 122 litre safrol ele geçirilmiştir.
Informācija par safrola atsavināšanu nāk no visiem pasaules reģioniem, bet atsavinātais daudzums paliek neliels, izņemot Ķīnu, kas ziņo par gadījumiem, kad konfiscētais daudzums pārsniedz 100 kilogramus. Eiropā 2004. gadā ir konfiscēti 122 litri safrola, galvenokārt Latvijā, un arī Lietuvā.
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
Pierwszymi krajami, które wprowadziły leczenie zachowawcze z użyciem metadonu dla osób zażywających heroinę, były Szwecja (w 1967 r.), Holandia i Wielka Brytania (w 1968 r.) oraz Dania (w 1970 r.), ale przez wiele lat jego zastosowanie było ograniczone.
Methadone maintenance treatment for heroin users was pioneered in Europe by Sweden (in 1967), the Netherlands and the United Kingdom (1968) as well as by Denmark (1970), but its use remained limited for many years.
Le traitement de substitution à la méthadone pour les usagers d'héroïne a été lancé en Europe par la Suède (en 1967), les Pays‑Bas et le Royaume-Uni (en 1968) et le Danemark (en 1970), mais son administration est restée limitée pendant de nombreuses années.
Die methadongestützte Erhaltungstherapie für Heroinkonsumenten wurde in Europa erstmals in Schweden (1967), in den Niederlanden und im Vereinigten Königreich (1968) sowie in Dänemark (1970) durchgeführt, fand jedoch lange Jahre nur in begrenztem Umfang Anwendung.
El tratamiento de mantenimiento con metadona para los consumidores de heroína fue puesto en práctica por primera vez en Europa en Suecia (en 1967), los Países Bajos y el Reino Unido (1968), así como en Dinamarca (1970), pero su uso estuvo limitado durante muchos años.
La terapia di mantenimento con metadone per i consumatori di eroina è stata usata per la prima volta in Europa da Svezia (nel 1967), Paesi Bassi e Regno Unito (1968) nonché dalla Danimarca (1970), ma per molti anni se ne è fatto un uso solamente limitato.
O tratamento de manutenção com metadona para consumidores de heroína começou a ser utilizado na Europa pela Suécia (em 1967), os Países Baixos e o Reino Unido (1968), bem como pela Dinamarca (1970), mas a sua utilização permaneceu limitada durante muitos anos.
Στη θεραπεία συντήρησης με μεθαδόνη για τους χρήστες ηρωίνης στην Ευρώπη πρωτοστάτησαν η Σουηδία (το 1967), οι Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο (1968) καθώς και η Δανία (1970), αλλά η χρήση της παρέμεινε περιορισμένη για πολλά χρόνια.
Met methadonverstrekking als onderhoudsbehandeling voor heroïnegebruikers is in Europa voor het eerst geëxperimenteerd door Zweden (in 1967), Nederland en het Verenigd Koninkrijk (in 1968) en Denemarken (in 1970), maar deze praktijk werd jarenlang slechts beperkt toegepast.
Průkopníky substituční léčby metadonem pro uživatele heroinu byly v Evropě Švédsko (v roce 1967), Nizozemsko a Spojené království (1968) a také Dánsko (1970), ale její využití zůstalo po mnoho let omezené.
Foregangslandene for metadonvedligeholdelsesbehandling til heroinbrugere i Europa var Sverige (i 1967), Nederlandene og Det Forenede Kongerige (1968) samt Danmark (1970), men anvendelsen heraf forblev begrænset i mange år.
Metadooni asendusravi heroiinitarvitajatele võeti Euroopas esimesena kasutusele Rootsis (1967. a), Madalmaades ja Ühendkuningriigis (1968. a), samuti Taanis (1970. a), kuid meetodi kasutamine oli veel aastaid üsna piiratud.
EU:ssa heroiinin käyttäjien metadoniylläpitohoito aloitettiin ensin Ruotsissa (vuonna 1967) ja sen jälkeen Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (vuonna 1968) ja Tanskassa (1970), mutta sen käyttö oli vähäistä monien vuosien ajan.
A heroinhasználók metadonnal végzett fenntartó kezelését Európában elsőként Svédországban (1967), Hollandiában és az Egyesült Királyságban (1968), valamint Dániában (1970) próbálták ki, de ezután sok évig csak korlátozott mértékben használták.
For heroinbrukere ble vedlikeholdsbehandling med metadon først tatt i bruk i Europa i Sverige (1967), Nederland og Storbritannia (1968) og Danmark (1970), men denne typen behandling var i mange år lite utbredt.
Tratamentul de menţinere pe metadonă pentru utilizatorii de heroină a fost utilizat pentru prima dată în Europa de Suedia (în 1967), de Ţările de Jos şi de Regatul Unit (1968), precum şi de Danemarca (1970), dar utilizarea sa a rămas limitată timp de mulţi ani.
Udržiavacie liečenie metadónom pre užívateľov heroínu zaviedli v Európe po prvýkrát Švédsko (v roku 1967), Holandsko a Spojené kráľovstvo (1968) ako aj Dánsko (1970), ale jeho použitie zostalo mnoho rokov obmedzené.
Metadonsko vzdrževalno zdravljenje so za uživalce heroina v Evropi prve uvedle Švedska (leta 1967), Nizozemska in Združeno kraljestvo (1968) ter Danska (1970), vendar je bila njegova uporaba več let omejena.
Sverige (1967), Nederländerna och Storbritannien (1968) och Danmark (1970) var först i Europa med att införa underhållsbehandling med metadon för heroinmissbrukare, men under många år användes metoden bara i begränsad omfattning.
Eroin kullanıcıları için metadon idame tedavisi, Avrupa’da İsveç (1967’de), Hollanda ve Birleşik Krallık'ın (1968) yanı sıra Danimarka (1970) tarafından başlatılmış ancak kullanımı yıllarca sınırlı kalmıştır.
Metadona aizvietotājterapiju heroīna lietotājiem Eiropā vispirms sāka izmantot Zviedrijā (1967. gadā), Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē (1968. gadā), kā arī Dānijā (1970. gadā), bet daudzus gadus tās piemērošana bija ierobežota.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Informacje o konfiskatach safrolu nadchodzą z całego świata, ale nadal dotyczą małych ilości, z wyjątkiem Chin, gdzie skonfiskowano ponad 100 kg. W Europie w 2004 r. skonfiskowano 122 l safrolu, przede wszystkim na Łotwie, ale również na Litwie.
Seizures of safrole are reported from all regions worldwide but quantities remain small, except in China, which reports seizures over 100 kg. In Europe 122 litres of safrole was seized in 2004, mainly in Latvia but also in Lithuania.
Toutes les régions du monde ont enregistré des saisies de safrole, mais les quantités restent peu importantes, à l'exception de la Chine, qui fait état de saisies de plus de 100 kg. En Europe, 122 litres de safrole ont été saisis en 2004, principalement en Lettonie, mais aussi en Lituanie.
Sicherstellungen von Safrol werden aus allen Regionen der Welt gemeldet, jedoch wurden in fast allen Ländern nur geringe Mengen beschlagnahmt. Eine Ausnahme bildet China, das über Sicherstellungen von über 100 kg berichtet. In Europa wurden im Jahr 2004 insgesamt 122 Liter Safrol sichergestellt, vor allem in Lettland, aber auch in Litauen.
En todas las regiones del mundo se han producido incautaciones de safrol, siempre en pequeñas cantidades, excepto en China, donde las cantidades aprehendidas superan los 100 kg. En Europa, durante 2004 se incautaron 122 litros de safrol, principalmente en Letonia, aunque también se produjeron incautaciones en Lituania.
Vengono segnalati sequestri di safrolo da tutte le regioni del mondo, ma i quantitativi rimangono modesti, a eccezione della Cina, che riferisce sequestri per un totale di oltre 100 kg. In Europa sono stati recuperati nel 2004 122 litri di safrolo, prevalentemente in Lettonia, ma anche in Lituania.
São comunicadas apreensões de safrolo por todas as regiões do mundo, mas as quantidades continuam a ser pequenas, excepto na China, que comunica apreensões superiores a 100 kg. Na Europa, foram apreendidos 122 litros de safrolo em 2004, tendo a maior parte sido na Letónia mas também na Lituânia.
Κατασχέσεις σαφρόλης αναφέρθηκαν σε όλες τις περιοχές του κόσμου· ωστόσο, οι ποσότητες παραμένουν μικρές, με εξαίρεση την Κίνα η οποία ανέφερε κατασχέσεις που υπερβαίνουν τα 100 κιλά. Στην Ευρώπη το 2004 κατασχέθηκαν 122 λίτρα σαφρόλης, κυρίως στην Λεττονία αλλά και στη Λιθουανία.
Alle regio’s wereldwijd melden vangsten van safrol, maar de hoeveelheden zijn nog altijd gering, met uitzondering van China, dat vangsten van meer dan 100 kilo meldt. In Europa is in 2004 122 liter safrol in beslag genomen, hoofdzakelijk in Letland, maar ook in Litouwen.
Záchyty safrolu jsou hlášeny ze všech částí světa, avšak zadržená množství jsou stále nízká, s výjimkou Číny, která hlásí záchyty přes 100 kg. V Evropě bylo v roce 2004 zadrženo 122 litrů safrolu, a to zejména v Lotyšsku, ale také v Litvě.
Der meldes om beslaglæggelser af safrol fra alle regioner på verdensplan, men mængderne er fortsat små, undtagen i Kina, som har meldt om beslaglæggelser på over 100 kg. I Europa blev der beslaglagt 122 liter safrol i 2004, hovedsagelig i Letland, men også i Litauen.
Safrooli konfiskeerimistest teatatakse peaaegu kõikidest piirkondadest kogu maailmas, kuid kogused on tavaliselt väikesed, erandiks on Hiina, kus seda konfiskeeriti kokku rohkem kui 100 kg. Euroopas konfiskeeriti 2004. a 122 liitrit safrooli, peamiselt Lätis, aga ka Leedus.
Safrolitakavarikoista tulee ilmoituksia kaikkialta maailmasta, mutta määrät ovat edelleen pieniä muualla paitsi Kiinassa, joka ilmoittaa yli 100 kilon takavarikoista. Euroopassa takavarikoitiin 122 litraa safrolia vuonna 2004, lähinnä Latviassa mutta myös Liettuassa.
A szafrol lefoglalásait a világ minden régiójából jelezték, továbbra is kis mennyiségekben, Kína kivételével, ahonnan 100 kg-ot meghaladó lefoglalásokról számoltak be. Európában 122 liter szafrolt foglaltak le 2004-ben, elsősorban Lettországban, de rajta kívül Litvániában is.
Beslag av safrol rapporteres fra alle verdens regioner, men mengdene er vanligvis små, bortsett fra i Kina, hvor det rapporteres om beslag på over 100 kg. I Europa ble det i 2004 beslaglagt 122 liter safrol, mesteparten i Latvia, men også i Litauen.
Se raportează capturi de safrol din toate regiunile la nivel global, însă în cantităţi mici, cu excepţia Chinei, care raportează capturi de peste 100 kg. În Europa 122 de litri de safrol s-au capturat în 2004, mai ales în Letonia, dar şi în Lituania.
Zachytenia safrolu sú hlásené zo všetkých oblastí po celom svete, ale množstvá zostávajú malé, s výnimkou Číny, ktorá hlási zachytenia nad 100 kg. V Európe sa v roku 2004 zachytilo 122 litrov safrolu, najmä v Lotyšsku, ale aj v Litve.
O zasegih safrola poročajo iz vseh regij po svetu, vendar so količine majhne, razen na Kitajskem, ki poroča o zasegih, ki presegajo 100 kg. V Evropi je bilo leta 2004 zaseženo 122 litrov safrola, predvsem v Latviji in tudi v Litvi.
Beslag av safrol rapporteras från alla regioner i världen men mängderna förblir små förutom i Kina som rapporterar beslag över 100 kg. I Europa beslagtogs 122 liter safrol 2004, främst i Lettland men också i Litauen.
Safrol ele geçirme vakaları dünya çapında bütün bölgelerden rapor edilmiş olmakla beraber, 100 kg’ın üzerinde ele geçirmeler rapor eden Çin dışında miktarlar genellikle küçüktür. Avrupa’da 2004’te, çoğu Letonya’da olmak üzere, ama aynı zamanda Litvanya’da da 122 litre safrol ele geçirilmiştir.
Informācija par safrola atsavināšanu nāk no visiem pasaules reģioniem, bet atsavinātais daudzums paliek neliels, izņemot Ķīnu, kas ziņo par gadījumiem, kad konfiscētais daudzums pārsniedz 100 kilogramus. Eiropā 2004. gadā ir konfiscēti 122 litri safrola, galvenokārt Latvijā, un arī Lietuvā.
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
W Europie większość informacji na temat śmiertelności wśród osób problemowo zażywających narkotyki odnosi się do osób zażywających opiaty. Dane dotyczące śmiertelności związanej z innymi formami zażywania narkotyków są mniej znane, ale problem ten stanowi jedną z ważnych kwestii zdrowia publicznego.
Most information on mortality among problem drug users in Europe refers to opioid users. Mortality related to other forms of drug use is less well known but remains an important public health issue.
La plupart des informations relatives à la mortalité chez les usagers de drogue à problème en Europe concernent les usagers d’opiacés. La mortalité liée à d’autres formes d’usage de drogue est moins connue, mais demeure un problème majeur de santé publique.
Die meisten Informationen über die Mortalität unter problematischen Drogenkonsumenten in Europa beziehen sich auf Opioidkonsumenten. Über die Mortalität im Zusammenhang mit anderen Formen des Drogenkonsums liegen weniger Informationen vor, sie stellt jedoch nach wie vor im Bereich der öffentlichen Gesundheit ein wichtiges Thema dar.
La mayor parte de la información sobre la mortalidad entre los consumidores problemáticos de drogas en Europa hace referencia a los consumidores de opiáceos. La mortalidad causada por el consumo de otros tipos de drogas es menos conocida, aunque continúa siendo un problema importante para la salud pública.
La stragrande maggioranza delle informazioni sulla mortalità tra i consumatori problematici di stupefacenti in Europa si riferisce ai consumatori di oppiacei. La mortalità correlata ad altre forme di consumo di stupefacenti è meno nota, ma rimane comunque un problema di salute pubblica meritevole di attenzione.
A maior parte das informações sobre a mortalidade entre os consumidores problemáticos de droga refere-se aos consumidores de opiáceos. A mortalidade relacionada com outras formas de consumo de droga é menos conhecida, mas continua a ser um importante problema de saúde pública.
Οι περισσότερες πληροφορίες για τη θνησιμότητα στους προβληματικούς χρήστες ναρκωτικών στην Ευρώπη αφορούν τους χρήστες οπιοειδών. Η θνησιμότητα που συνδέεται με άλλες μορφές χρήσης ναρκωτικών είναι λιγότερο γνωστή, αλλά παραμένει σημαντικό θέμα δημόσιας υγείας.
De meeste informatie over de sterfte onder problematische drugsgebruikers in Europa betreft gebruikers van opioïden. Over de sterfte ten gevolge van andere vormen van drugsgebruik is minder bekend, maar dit blijft een belangrijke volksgezondheidskwestie.
Většina informací o úmrtnosti problémových uživatelů drog v Evropě se týká uživatelů opiátů. Úmrtnost související s jinými formami užívání drog je mnohem méně známá, zůstává však důležitou otázkou veřejného zdraví.
De fleste oplysninger om dødelighed blandt problematiske stofbrugere i Europa vedrører opioidbrugere. Dødelighed i forbindelse med andre former for stofbrug er mindre velkendt, men er fortsat et vigtigt folkesundhedsspørgsmål.
Enamik andmeid probleemsete uimastitarbijate suremuse kohta Euroopas puudutab opioidide tarbijaid. Muude uimastite tarbimisega seotud suremuse kohta on andmeid vähem, kuid see teema on rahvatervise seisukohast endiselt oluline.
Huumeiden ongelmakäyttäjien kuolleisuustiedot koskevat Euroopassa useimmiten opioidien käyttäjiä. Muihin huumeidenkäytön muotoihin liittyvästä kuolleisuudesta ei ole yhtä paljon tietoa, mutta se on silti tärkeä kansanterveydellinen kysymys.
Európában a problémás kábítószer-használók körében tapasztalt halálozási arányról a legtöbb információ az opiáthasználókra vonatkozóan áll rendelkezésre. A kábítószer-használat egyéb formáival összefüggő halálozási arány kevésbé ismert, de ugyancsak fontos közegészségügyi kérdés.
Mesteparten av informasjonen om dødelighet blant problembrukere i Europa gjelder opioidbrukere. Dødelighet relatert til andre typer narkotika er mindre kjent, men er likevel et viktig i folkehelsesammenheng.
Majoritatea informaţiilor privind mortalitatea în rândul consumatorilor problematici de droguri din Europa se referă la consumatorii de opiacee. Mortalitatea legată de alte forme de consum de droguri este mai puţin cunoscută dar rămâne o chestiune importantă de sănătate publică.
Väčšina informácií o úmrtnosti medzi problémovými užívateľmi drog v Európe sa vzťahuje na užívateľov opiátov. Úmrtnosť súvisiaca s inými formami užívania drog je menej známa, ale zostáva dôležitou otázkou verejného zdravia.
Večina informacij o smrtnosti med problematičnimi uživalci drog v Evropi se nanaša na uživalce opioidov. Smrtnost, povezana z drugimi oblikami uživanja drog, je manj poznana, vendar ostaja pomembno vprašanje javnega zdravja.
Större delen av den information som finns om problemmissbrukare i Europa avser opiatmissbrukare. Dödlighet relaterad till andra former av narkotikamissbruk är mindre väl känd men är inte desto mindre en viktig folkhälsofråga.
Avrupa’daki sorunlu uyuşturucu kullanıcıları arasındaki ölüm oranlarına dair bilgilerin bir çoğu opioid kullanıcıları için geçerlidir. Diğer uyuşturucu kullanımı şekillerine bağlı ölüm oranları daha az bilinmekte ama önemli bir kamu sağlığı konusu oluşturmaya devam etmektedir.
Informācija par mirstību problemātisko narkotiku lietotāju vidū Eiropā lielākoties attiecas uz opioīdu lietotājiem. Informācija par mirstību citu narkotiku lietošanas dēļ ir mazāk zināma, bet arī šie nāves gadījumi ir svarīga sabiedrības veselības problēma.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
W Finlandii i Szwecji wskaźniki rozpowszechnienia są stosunkowo niskie, ale również wydają się wzrastać. Obserwowaną w Szwecji różnicę pomiędzy 2000 r. (1,3%) i 2004 r. (5,3%) trudno jest jednak zinterpretować z uwagi na zmiany w metodologii (68).
In Finland and Sweden prevalence rates are relatively low but also appear to be increasing; however, the difference observed in Sweden between 2000 (1.3 %) and 2004 (5.3 %) is difficult to interpret because of methodological changes (68).
En Finlande et en Suède, les taux de prévalence sont relativement bas, mais ils semblent suivre une tendance à la hausse. Cependant, la différence observée en Suède entre 2000 (1,3%) et 2004 (5,3%) est difficile à interpréter en raison de changements méthodologiques(68).
In Finnland und Schweden sind die Prävalenzraten relativ niedrig, steigen jedoch offenbar ebenfalls. Der in Schweden zwischen 2000 (1,3 %) und 2004 (5,3 %) beobachtete Anstieg ist aufgrund methodischer Veränderungen schwer zu interpretieren (68).
En Finlandia y Suecia las tasas de prevalencia son relativamente bajas, pero aparentemente también se están incrementando; no obstante, la diferencia observada en Suecia entre el año 2000 (1,3 %) y el año 2004 (5,3 %) resulta difícil de interpretar debido a los cambios metodológicos (68).
In Finlandia e in Svezia la prevalenza è relativamente bassa, ma mostra una tendenza all’aumento; tuttavia, la differenza osservata in Svezia tra il 2000 (1,3%) e il 2004 (5,3%) è difficile da interpretare per via delle variazioni intervenute a livello metodologico (68).
Na Finlândia e na Suécia, as taxas de prevalência são relativamente baixas mas também parecem estar a aumentar; contudo, a diferença observada na Suécia entre 2000 (1,3%) e 2004 (5,3%) é difícil de interpretar devido a alterações metodológicas (68).
Στη Φινλανδία και τη Σουηδία τα ποσοστά επικράτησης είναι σχετικά χαμηλά, αλλά παρουσιάζουν αυξητική τάση· ωστόσο, η διαφορά που παρατηρείται στη Σουηδία μεταξύ 2000 (1,3 %) και 2004 (5,3 %) είναι δυσερμήνευτη λόγω μεθοδολογικών αλλαγών (68).
In Finland en Zweden zijn de prevalentiepercentages relatief laag, maar ook die lijken te stijgen; het verschil dat in Zweden is geconstateerd tussen 2000 (1,3%) en 2004 (5,3%) is echter moeilijk te interpreteren vanwege wijzigingen in de gebruikte methoden (68).
Ve Finsku a Švédsku jsou hodnoty prevalence poměrně nízké, ale zdá se, že rovněž vzrůstají. Rozdíl pozorovaný ve Švédsku mezi lety 2000 (1,3 %) a 2004 (5,3 %) je však obtížné vysvětlit vzhledem k provedeným metodickým změnám (68).
I Finland og Sverige er prævalensen forholdsvis lav, men synes også at være stigende; det er imidlertid vanskeligt at fortolke den forskel, der er observeret i Sverige mellem 2000 (1,3 %) og 2004 (5,3 %) på grund af metodemæssige ændringer (68).
Soomes ja Rootsis on levimusmäärad suhteliselt madalad, kuid paistavad samuti olevat tõusuteel; metoodika muudatuste tõttu on siiski raske tõlgendada erinevust, mida täheldati Rootsis ajavahemikul 2000. aastast (1,3%) kuni 2004. aastani (5,3%).(68)
Suomen ja Ruotsin arviot käytön levinneisyydestä ovat melko alhaisia, mutta käyttö näyttää lisääntyvän; Ruotsin vuosien 2000 (1,3 %) ja 2004 (5,3 %) lukujen välillä havaittua eroa on kuitenkin vaikea tulkita, koska menetelmissä on tapahtunut muutoksia (68).
Finnországban és Svédországban az előfordulási arányok viszonylag alacsonyak, de szintén növekedni látszanak; Svédországban azonban a 2000 (1,3%) és 2004 (5,3%) között megfigyelt különbséget a módszertani változtatások miatt nehéz értelmezni68.
Finland og Sverige har relativt lave prevalenstall, men også her synes det å være en økning. Forskjellen observert i Sverige mellom 2000 (1,3 %) og 2004 (5,3 %) er imidlertid vanskelig å tolke på grunn av endring av metode (68).
În Finlanda şi Suedia, ratele de prevalenţă sunt relativ reduse, însă tendinţa observată este spre creştere; cu toate acestea, diferenţa observată în Suedia între 2000 (1,3 %) şi 2004 (5,3 %) este dificil de interpretat din cauza schimbărilor metodologice (68).
Vo Fínsku a Švédsku sú miery prevalencie relatívne nízke, ale zdá sa, že sa tiež zvyšujú; avšak rozdiel pozorovaný vo Švédsku medzi rokom 2000 (1,3 %) a 2004 (5,3 %) sa ťažko interpretuje kvôli metodickým zmenám (68).
Na Finskem in Švedskem so stopnje razširjenosti sorazmerno nizke, čeprav se tudi zanje zdi, da se povečujejo, vendar je razliko, opaženo na Švedskem med letom 2000 (1,3 % ) in 2004 (5,3 %) zaradi metodoloških sprememb težko pojasniti (68).
I Finland och Sverige är prevalensen ganska låg men förefaller även i dessa länder att stiga. På grund av förändringar av de statistikmetoder som använts är de skillnader som observerats i Sverige mellan 2000 (1,3 %) och 2004 (5,3 %) svåra att tolka (68).
Finlandiya ve İsveç’te yaygınlık oranları nispeten düşük olmakla birlikte artıyor gibi de görünmektedir; ancak yöntembilimsel değişimlerden ötürü İsveç’te 2000 (% 1.3) ile 2004 (% 5.3) arasında gözlemlenen farkı yorumlamak güçtür (68).
Somijā un Zviedrijā izplatības rādītāji ir samērā zemi, bet izskatās, ka tie tomēr pieaug, lai gan Zviedrijā konstatētās pārmaiņas laikposmā no 2000. gada (1,3 %) līdz 2004. gadam (5,3 %) ir grūti interpretēt mainītas metodikas dēļ (68).
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Potwierdza to tezę, że uniwersalny program prewencji przeznaczony dla młodych ludzi nie powinien skupiać się jedynie na konopiach indyjskich, ale uwzględniać również zapobieganie spożywaniu alkoholu i tytoniu.
The profiles of young cannabis users, at least in the early stages of consumption, do not differ from those of young alcohol or tobacco users. This supports the idea that universal prevention for young people should not focus on cannabis alone, but should be aimed at preventing use of alcohol and tobacco too.
Les profils des jeunes usagers de cannabis, tout au moins aux premiers stades de la consommation, ne diffèrent pas de ceux des jeunes consommateurs d'alcool ou de tabac. Ceci confirme l'idée que la prévention universelle des jeunes ne doit pas être uniquement axée sur le cannabis, mais doit également viser la prévention de la consommation d'alcool et de tabac.
Die Profile junger Cannabiskonsumenten unterscheiden sich zumindest in den Anfangsstadien des Konsums nicht von denen junger Alkohol- oder Tabakkonsumenten. Dies stützt die Idee, dass eine universale Prävention für Jugendliche nicht alleine auf Cannabis, sondern auch auf den Alkohol- und Tabakkonsum abzielen sollte.
Los perfiles de los jóvenes consumidores de cannabis, al menos en los primeros estadios de consumo, no difieren de los de los jóvenes que consumen alcohol o tabaco. Esto sustenta la idea de que las campañas de prevención universal dirigidas a los jóvenes no deberían centrase únicamente en el cannabis, sino que entre sus objetivos también deberían figurar la prevención del consumo de alcohol y tabaco.
I profili dei giovani consumatori di cannabis, perlomeno nelle prime fasi del consumo, non differiscono molto da quelli dei giovani consumatori di alcol o tabacco. Ciò rinforza l’idea che la prevenzione universale per i giovani non deve concentrarsi esclusivamente sul problema della cannabis, ma deve essere finalizzata a prevenire anche il consumo di alcol e tabacco.
Os perfis dos jovens consumidores de cannabis, pelo menos nas primeiras fases de consumo, não diferem dos jovens consumidores de álcool ou de tabaco, o que confirma a ideia de que a prevenção universal dirigida aos jovens não se deve concentrar apenas na cannabis, mas sim procurar prevenir também o consumo de álcool e de tabaco.
Τα προφίλ των νεαρών χρηστών κάνναβης, τουλάχιστον στα αρχικά στάδια της κατανάλωσης, δεν διαφέρουν σε σχέση με εκείνα των νεαρών χρηστών αλκοόλ και καπνού. Το γεγονός αυτό ενισχύει την ιδέα ότι η καθολική πρόληψη για τους νέους δεν πρέπει να επικεντρώνεται αποκλειστικά στην κάνναβη, αλλά να αποσκοπεί επίσης στην πρόληψη της χρήσης αλκοόλ και καπνού.
De profielen van jonge cannabisgebruikers verschillen, althans in de vroege fasen van het gebruik, niet van die van jonge gebruikers van alcohol of tabak. Dit geeft steun aan de idee dat algemene preventie voor jongeren niet alleen op cannabis gericht dient te zijn, maar ook op de preventie van het gebruik van alcohol en tabak.
Profily mladých uživatelů konopí se, alespoň v raných fázích spotřeby, neliší od profilů uživatelů alkoholu či tabáku. To podporuje názor, že všeobecná prevence mezi mladými lidmi by se neměla zaměřovat pouze na konopí, ale jejím cílem by měla být rovněž prevence užívání alkoholu a tabáku.
Profilerne af unge cannabisbrugere – i det mindste i de tidlige faser af brugen – adskiller sig ikke fra profilerne af unge alkohol- eller tobaksbrugere. Dette støtter den opfattelse, at universal forebyggelse for unge ikke bør fokusere på cannabis alene, men bør målrettes mod også at forebygge brug af alkohol og tobak.
Noorte kanepitarbijate profiil ei erine noorte alkoholi- või tubakatarbijate omast, vähemalt tarbimise varases faasis. See kinnitab mõtet, et üldine ennetustöö noorte hulgas ei peaks keskenduma ainuüksi kanepile, vaid eesmärgiks peaks olema vältida ka alkoholi ja tubaka tarbimist.
Nuorten kannabiksen käyttäjien profiili ei ainakaan kulutuksen varhaisissa vaiheissa juuri eroa nuorten alkoholinkäyttäjien tai tupakoitsijoiden profiilista. Tämä puoltaa näkemystä siitä, että nuorten keskuudessa tehtävää ehkäisevää huumetyötä ei tulisi kohdistaa pelkästään kannabikseen, vaan sen ohella olisi pyrittävä ehkäisemään myös alkoholin ja tupakan käyttöä.
A fiatal kannabiszhasználók profilja – legalábbis a fogyasztás korai szakaszaiban – nem tér el a fiatal alkoholfogyasztóktól vagy dohányosoktól. Ez is alátámasztja azt a gondolatot, hogy a fiatalok esetében az egyetemes megelőzésnek nem szabad kizárólag a kannabiszra összpontosítania, hanem az alkoholfogyasztás és a dohányzás megelőzésére is törekednie kell.
Profilen til unge cannabisbrukere, i alle fall når det gjelder de tidlige fasene av bruken, skiller seg ikke fra profilen til unge som bruker alkohol eller tobakk. Dette understøtter tanken om at generelt forebyggingsarbeid for ungdom ikke bør fokusere utelukkende på cannabis, men også bør rette seg mot bruk av alkohol og tobakk.
Profilurile consumatorilor tineri de canabis, cel puţin la începutul consumului, nu diferă de cele ale consumatorilor tineri de alcool sau tutun. Acest aspect susţine ideea că programele de prevenire universală destinate tinerilor nu ar trebui să se axeze doar asupra canabisului, ci ar trebui să vizeze şi prevenirea consumului de alcool şi de tutun.
Profily mladých užívateľov kanabisu, prinajmenšom v raných etapách konzumácie, sa nelíšia od profilov mladých užívateľov alkoholu alebo tabaku. Toto podporuje myšlienku, že univerzálna prevencia pre mladých ľudí by sa nemala zameriavať na samotný kanabis, ale by sa mala zamerať aj na prevenciu užívania alkoholu a tabaku.
Profil mladih uživalcev konoplje se vsaj v zgodnjih fazah uživanja ne razlikuje od profila mladih uživalcev alkohola ali tobaka. To podpira zamisel, da se splošno preprečevanje pri mladih ne bi smelo usmeriti samo v konopljo, temveč bi moralo biti usmerjeno tudi v preprečevanje uživanja alkohola in tobaka.
De unga cannabisanvändarnas profil skiljer sig inte från de unga alkohol- eller tobaksanvändarnas, i alla fall inte i de tidiga skedena av konsumtionen. Detta stödjer uppfattningen att allmänprevention för unga människor inte enbart bör inriktas på cannabis utan bör syfta till att också förebygga användning av alkohol och tobak.
Genç esrar kullanıcılarının en azından tüketimin erken aşamalarındaki profilleri, genç alkol veya tütün kullanıcılarınınkilerden farklılık göstermemektedir. Bu durum, gençler için evrensel önlemenin sadece esrara değil, aynı zamanda alkol ve tütün kullanımının önlenmesine de odaklanması gerektiği fikrini desteklemektedir.
Gados jauni kaņepju lietotāji vismaz lietošanas agrīnajos posmos neatšķiras no gados jauniem alkohola vai tabakas lietotājiem. Tas runā par labu uzskatam, ka vispārējo profilaksi jauniešu vidū nevajadzētu koncentrēt tikai uz kaņepju lietošanu, bet būtu jācenšas novērst arī alkohola un tabakas lietošanu.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Cypr zgłosił stosowanie metadonu w leczeniu odtruwającym od 2004 r. , kiedy rozpoczęto projekt pilotażowy leczenia zachowawczego metadonem, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii. W Turcji metadon jest oficjalnie zarejestrowany do leczenia uzależnień od opiatów, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii.
(183) In Cyprus, the use of methadone in detoxification treatment is reported since 2004 and the beginning of a methadone maintenance treatment pilot project has been announced, but no cases in treatment have been reported. In Turkey, methadone is officially registered for the treatment of opioid dependency, but no treatment cases have been reported.
(183) À Chypre, l’utilisation de méthadone dans les cures de désintoxication est signalée depuis 2004 et le lancement d’un projet pilote de traitement d’entretien à la méthadone a été annoncé, mais aucun cas de traitement n’a été rapporté. En Turquie, la méthadone est officiellement enregistrée pour le traitement de la dépendance aux opiacés, mais aucun cas de traitement de ce type n’a été signalé.
(183) Aus Zypern wird seit 2004 über den Einsatz von Methadon in der Entgiftungstherapie berichtet. Ferner wurde die Einleitung eines Pilotprojekts zur methadongestützen Erhaltungstherapie angekündigt, wobei jedoch bisher noch nicht über behandelte Fälle berichtet wurde. In der Türkei ist Methadon offiziell für die Behandlung von Opioidabhängigkeit registriert, jedoch wurden noch keine Behandlungen gemeldet.
(183) Chipre informa sobre el uso de la metadona en los tratamientos de desintoxicación desde el año 2004. Además, se ha anunciado el inicio de un proyecto piloto de tratamiento de mantenimiento con metadona, aunque no se ha incluido ningún caso de tratamiento en los informes. En Turquía, la metadona está oficialmente registrada para el tratamiento de dependencias de opiáceos, pero no se ha informado sobre ningún caso de tratamiento.
(183) A Cipro l’uso del metadone nel trattamento di disintossicazione è riferito dal 2004; è stato inoltre annunciato l’avvio di un progetto pilota per il trattamento di mantenimento con metadone. Per il momento tuttavia non sono stati segnalati casi di pazienti in trattamento. In Turchia il metadone è ufficialmente registrato per il trattamento della dipendenza da oppiacei, benché non siano stati segnalati finora casi di pazienti in trattamento.
(183) Em Chipre, a utilização da metadona no tratamento de desintoxicação é mencionada desde 2004 e foi anunciado o lançamento de um projecto-piloto de tratamento de manutenção com metadona, mas não foram comunicados casos em tratamento. Na Turquia, a metadona está oficialmente registada para o tratamento da dependência dos opiáceos, mas não foram comunicados quaisquer casos de tratamento.
(183) Στην Κύπρο η χρήση μεθαδόνης στη θεραπεία αποτοξίνωσης αναφέρεται από το 2004 και έχει ανακοινωθεί η έναρξη πιλοτικού σχεδίου θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία. Στην Τουρκία, η μεθαδόνη επισήμως χορηγείται για τη θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία.
(183)  Cyprus rapporteert sinds 2004 over het gebruik van methadon bij detoxificatiebehandelingen en heeft het begin van een proef met onderhoudsbehandelingen met methadon bekendgemaakt, maar meldt geen gevallen van behandeling. In Turkije is methadon officieel geregistreerd voor de behandeling van opioïdenverslaving, maar zijn geen gevallen van behandeling gemeld.
(183) Kypr uvádí použití metadonu při detoxifikační léčbě od roku 2004 a oznámil zahájení pilotního projektu udržovací léčby metadonem, žádné případy léčených klientů však hlášeny nebyly. V Turecku je metadon oficiálně registrován pro léčbu závislosti na opiátech, žádné případy léčených pacientů však hlášeny nebyly.
(183) I Cypern er brugen af metadon til afgiftningsbehandling indberettet siden 2004, og det er meddelt, at der vil blive påbegyndt et pilotprojekt vedrørende metadonvedligeholdelsesbehandling, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde. I Tyrkiet er metadon officielt registreret til behandling af opioidafhængighed, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde.
(183) Küprosel kasutatakse metadooni detoksifitseerimisravis alates 2004. a ning teatatud on metadooni asendusravi pilootprojekti alustamisest, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud. Türgis on metadoon ametlikult registreeritud kasutamiseks opioidisõltuvuse ravis, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud.
(183) Kypros on ilmoittanut aloittaneensa vuonna 2004 metadonin käytön vieroitushoidossa ja käynnistäneensä metadonikorvaushoidon pilottihankkeen, mutta se ei ole raportoinut yhtään hoitotapausta. Turkissa metadoni on rekisteröity virallisesti opioidiriippuvuuden hoitoon, mutta yhtään hoitotapausta ei ole raportoitu.
(183) pruson 2004 óta számolnak be a metadon detoxikáló kezelésben való használatáról, és egy kísérleti metadon fenntartó kezelési projekt megkezdését is bejelentették, de eddig kezelt esetekről nem érkezett hír. Törökországban a metadont hivatalosan bejegyezték az opiátfüggőség kezelésére, de kezelt esetekről nem számoltak be.
(183)  På Kypros er metadon i avrusningsbehandling rapportert siden 2004, og oppstart av et pilotprosjekt innen metadonbehandling er annonsert, men ingen behandlingstilfeller er rapportert. I Tyrkia er metadon offisielt registrert som behandling for opioidavhengighet, men ingen behandlingstilfeller er rapportert.
(183) În Cipru, s-a raportat consumul de metadonă în tratamentul de dezintoxicare din 2004 şi a fost anunţat începutul unui proiect pilot privind tratamentul de menţinere pe metadonă, însă nu s‑a raportat nici un caz sub tratament. În Trucia, metadona este înregistrată oficial pentru tratamentul dependenţei de opiacee, însă nu a fost raportat nici un caz sub tratament.
(183) Na Cypre sa užívanie metadónu v detoxikačnej liečbe uvádza od roku 2004 a oznámil sa začiatok úvodného projektu udržiavacej liečby metadónom, ale neuvádzali sa žiadne prípady liečby. V Turecku je metadón oficiálne zaregistrovaný pre liečbu závislosti od opiátov, ale neboli uvádzané žiadne prípady liečby.
(183) Na Cipru od leta 2004 poročajo o uporabi metadona pri zdravljenju z detoksifikacijo in o začetku pilotnega projekta na področju metadonskega vzdrževalnega zdravljenja; vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja. V Turčiji je metadon uradno registriran za zdravljenje odvisnosti od opiatov, vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja.
(183) I Cypern rapporteras metadon användas i avgiftningsbehandling sedan 2004 och ett pilotprojekt för underhållsbehandling med metadon ska inledas, men inga fall under behandling har ännu redovisats. I Turkiet är metadon officiellt registrerat för behandling av opiatberoende, men inga behandlade fall har rapporterats.
(183)  Kıbrıs’ta, detoksifikasyon tedavisinde metadon kullanımı 2004’ten beri rapor edilmekte olup bir metadon idame tedavisi pilot projesi duyurulmuştur ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir. Türkiye’de, metadon, opioid bağımlılığı tedavisi için resmen tescillidir ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir.
(183) Kipra informē par metadona izmantošanu detoksikācijā kopš 2004.gada un ir paziņojusi par metadona aizvietotājterapijas eksperimentāla projekta sākumu, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav. Turcijā metadons ir oficiāli reģistrēts kā opioīdu atkarības ārstēšanas līdzeklis, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Cypr zgłosił stosowanie metadonu w leczeniu odtruwającym od 2004 r. , kiedy rozpoczęto projekt pilotażowy leczenia zachowawczego metadonem, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii. W Turcji metadon jest oficjalnie zarejestrowany do leczenia uzależnień od opiatów, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii.
(183) In Cyprus, the use of methadone in detoxification treatment is reported since 2004 and the beginning of a methadone maintenance treatment pilot project has been announced, but no cases in treatment have been reported. In Turkey, methadone is officially registered for the treatment of opioid dependency, but no treatment cases have been reported.
(183) À Chypre, l’utilisation de méthadone dans les cures de désintoxication est signalée depuis 2004 et le lancement d’un projet pilote de traitement d’entretien à la méthadone a été annoncé, mais aucun cas de traitement n’a été rapporté. En Turquie, la méthadone est officiellement enregistrée pour le traitement de la dépendance aux opiacés, mais aucun cas de traitement de ce type n’a été signalé.
(183) Aus Zypern wird seit 2004 über den Einsatz von Methadon in der Entgiftungstherapie berichtet. Ferner wurde die Einleitung eines Pilotprojekts zur methadongestützen Erhaltungstherapie angekündigt, wobei jedoch bisher noch nicht über behandelte Fälle berichtet wurde. In der Türkei ist Methadon offiziell für die Behandlung von Opioidabhängigkeit registriert, jedoch wurden noch keine Behandlungen gemeldet.
(183) Chipre informa sobre el uso de la metadona en los tratamientos de desintoxicación desde el año 2004. Además, se ha anunciado el inicio de un proyecto piloto de tratamiento de mantenimiento con metadona, aunque no se ha incluido ningún caso de tratamiento en los informes. En Turquía, la metadona está oficialmente registrada para el tratamiento de dependencias de opiáceos, pero no se ha informado sobre ningún caso de tratamiento.
(183) A Cipro l’uso del metadone nel trattamento di disintossicazione è riferito dal 2004; è stato inoltre annunciato l’avvio di un progetto pilota per il trattamento di mantenimento con metadone. Per il momento tuttavia non sono stati segnalati casi di pazienti in trattamento. In Turchia il metadone è ufficialmente registrato per il trattamento della dipendenza da oppiacei, benché non siano stati segnalati finora casi di pazienti in trattamento.
(183) Em Chipre, a utilização da metadona no tratamento de desintoxicação é mencionada desde 2004 e foi anunciado o lançamento de um projecto-piloto de tratamento de manutenção com metadona, mas não foram comunicados casos em tratamento. Na Turquia, a metadona está oficialmente registada para o tratamento da dependência dos opiáceos, mas não foram comunicados quaisquer casos de tratamento.
(183) Στην Κύπρο η χρήση μεθαδόνης στη θεραπεία αποτοξίνωσης αναφέρεται από το 2004 και έχει ανακοινωθεί η έναρξη πιλοτικού σχεδίου θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία. Στην Τουρκία, η μεθαδόνη επισήμως χορηγείται για τη θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία.
(183)  Cyprus rapporteert sinds 2004 over het gebruik van methadon bij detoxificatiebehandelingen en heeft het begin van een proef met onderhoudsbehandelingen met methadon bekendgemaakt, maar meldt geen gevallen van behandeling. In Turkije is methadon officieel geregistreerd voor de behandeling van opioïdenverslaving, maar zijn geen gevallen van behandeling gemeld.
(183) Kypr uvádí použití metadonu při detoxifikační léčbě od roku 2004 a oznámil zahájení pilotního projektu udržovací léčby metadonem, žádné případy léčených klientů však hlášeny nebyly. V Turecku je metadon oficiálně registrován pro léčbu závislosti na opiátech, žádné případy léčených pacientů však hlášeny nebyly.
(183) I Cypern er brugen af metadon til afgiftningsbehandling indberettet siden 2004, og det er meddelt, at der vil blive påbegyndt et pilotprojekt vedrørende metadonvedligeholdelsesbehandling, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde. I Tyrkiet er metadon officielt registreret til behandling af opioidafhængighed, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde.
(183) Küprosel kasutatakse metadooni detoksifitseerimisravis alates 2004. a ning teatatud on metadooni asendusravi pilootprojekti alustamisest, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud. Türgis on metadoon ametlikult registreeritud kasutamiseks opioidisõltuvuse ravis, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud.
(183) Kypros on ilmoittanut aloittaneensa vuonna 2004 metadonin käytön vieroitushoidossa ja käynnistäneensä metadonikorvaushoidon pilottihankkeen, mutta se ei ole raportoinut yhtään hoitotapausta. Turkissa metadoni on rekisteröity virallisesti opioidiriippuvuuden hoitoon, mutta yhtään hoitotapausta ei ole raportoitu.
(183) pruson 2004 óta számolnak be a metadon detoxikáló kezelésben való használatáról, és egy kísérleti metadon fenntartó kezelési projekt megkezdését is bejelentették, de eddig kezelt esetekről nem érkezett hír. Törökországban a metadont hivatalosan bejegyezték az opiátfüggőség kezelésére, de kezelt esetekről nem számoltak be.
(183)  På Kypros er metadon i avrusningsbehandling rapportert siden 2004, og oppstart av et pilotprosjekt innen metadonbehandling er annonsert, men ingen behandlingstilfeller er rapportert. I Tyrkia er metadon offisielt registrert som behandling for opioidavhengighet, men ingen behandlingstilfeller er rapportert.
(183) În Cipru, s-a raportat consumul de metadonă în tratamentul de dezintoxicare din 2004 şi a fost anunţat începutul unui proiect pilot privind tratamentul de menţinere pe metadonă, însă nu s‑a raportat nici un caz sub tratament. În Trucia, metadona este înregistrată oficial pentru tratamentul dependenţei de opiacee, însă nu a fost raportat nici un caz sub tratament.
(183) Na Cypre sa užívanie metadónu v detoxikačnej liečbe uvádza od roku 2004 a oznámil sa začiatok úvodného projektu udržiavacej liečby metadónom, ale neuvádzali sa žiadne prípady liečby. V Turecku je metadón oficiálne zaregistrovaný pre liečbu závislosti od opiátov, ale neboli uvádzané žiadne prípady liečby.
(183) Na Cipru od leta 2004 poročajo o uporabi metadona pri zdravljenju z detoksifikacijo in o začetku pilotnega projekta na področju metadonskega vzdrževalnega zdravljenja; vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja. V Turčiji je metadon uradno registriran za zdravljenje odvisnosti od opiatov, vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja.
(183) I Cypern rapporteras metadon användas i avgiftningsbehandling sedan 2004 och ett pilotprojekt för underhållsbehandling med metadon ska inledas, men inga fall under behandling har ännu redovisats. I Turkiet är metadon officiellt registrerat för behandling av opiatberoende, men inga behandlade fall har rapporterats.
(183)  Kıbrıs’ta, detoksifikasyon tedavisinde metadon kullanımı 2004’ten beri rapor edilmekte olup bir metadon idame tedavisi pilot projesi duyurulmuştur ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir. Türkiye’de, metadon, opioid bağımlılığı tedavisi için resmen tescillidir ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir.
(183) Kipra informē par metadona izmantošanu detoksikācijā kopš 2004.gada un ir paziņojusi par metadona aizvietotājterapijas eksperimentāla projekta sākumu, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav. Turcijā metadons ir oficiāli reģistrēts kā opioīdu atkarības ārstēšanas līdzeklis, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Średnie ceny LSD, z uwzględnieniem współczynnika inflacji (105), wykazywały w latach 1999–2004 ogólną tendencję spadkową (106) w Czechach, Irlandii, Polsce, Słowenii i Szwecji, ale wzrosły w Niemczech i we Francji.
In 2004, the average cost to users of an LSD unit ranged from 2.5 euros in Portugal to 11.6 euros in Malta (104). Average prices of LSD, corrected for inflation (105), showed an overall downward trend (106) between 1999 and 2004 in the Czech Republic, Ireland, Poland, Slovenia and Sweden, but increased in Germany and France.
En 2004, le coût moyen pour l'usager d'une dose de LSD était compris entre 2,5 euros au Portugal et 11,6 euros à Malte (104). Les prix moyens du LSD, corrigés de l'inflation (105), ont suivi une tendance générale à la baisse (106) entre 1999 et 2004 en République tchèque, Irlande, Pologne, Slovénie et Suède, mais ont augmenté en Allemagne et en France.
Im Jahr 2004 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 2,5 EUR in Portugal und 11,6 EUR in Malta (104). Die inflationsbereinigten Durchschnittspreise für LSD (105) gingen zwischen 1999 und 2004 in der Tschechischen Republik, Irland, Polen, Slowenien und Schweden insgesamt zurück (106), während in Deutschland und Frankreich ein Preisanstieg verzeichnet wurde.
En 2004, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 2,5 euros de Portugal y los 11,6 euros de Malta (104). Los precios medios de LSD, una vez corregidos los efectos de la inflación (105), presentaron entre 1999 y 2004 una tendencia general a la baja (106) en la República Checa, Irlanda, Polonia, Eslovenia, y Suecia, aunque experimentaron un incremento en Alemania y en Francia.
Nel 2004 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD andava da 2,5 EUR in Portogallo a 11,6 EUR a Malta (104). I prezzi medi di LSD, corretti dell’inflazione (105), hanno fatto registrare una tendenza generale al ribasso (106) tra il 1999 e il 2004 in Repubblica ceca, Irlanda, Polonia, Slovenia e Svezia, e una tendenza all’aumento in Germania e Francia.
Em 2004, o custo médio no consumidor de uma unidade de LSD variava entre 2,5 euros em Portugal e 11,6 euros em Malta (104). Os preços médios de LSD, indexados à inflação (105), revelaram uma tendência decrescente global (106) entre 1999 e 2004 na República Checa, Irlanda, Polónia, Eslovénia e Suécia, mas aumentaram na Alemanha e em França.
Το 2004 η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από τον χρήστη κυμαινόταν από 2,5 ευρώ στην Πορτογαλία έως 11,6 ευρώ στη Μάλτα (104). Οι μέσες τιμές του LSD, με διόρθωση ώστε να ληφθεί υπόψη ο πληθωρισμός (105), παρουσίασαν γενικά καθοδική τάση (106) κατά το διάστημα μεταξύ 1999 και 2004 στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ιρλανδία, την Πολωνία, τη Σλοβενία και τη Σουηδία, αλλά αυξήθηκαν στη Γερμανία και τη Γαλλία.
In 2004 varieerde de gemiddelde prijs die gebruikers betaalden voor een LSD-eenheid van 2,5 EUR in Portugal tot 11,6 EUR op Malta (104). De gemiddelde prijzen van LSD, gecorrigeerd voor inflatie (105), vertoonden tussen 1999 en 2004 in algemene zin een neerwaartse lijn (106) in Tsjechië, Ierland, Polen, Slovenië en Zweden, maar stegen in Duitsland en Frankrijk.
V roce 2004 platili uživatelé za dávku LSD v průměru od 2,5 eur v Portugalsku do 11,6 eur na Maltě (104). Průměrné ceny LSD upravené o inflaci (105) vykazovaly za období 1999–2004 klesající tendenci (106) v České republice, Irsku, Polsku, Švédsku a na Slovensku, zatímco ke zvýšení došlo v Německu a Francii.
I 2004 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 2,5 euro i Portugal til 11,6 euro i Malta (104). Gennemsnitspriserne for lsd, korrigeret for inflation (105), viste en generel nedadgående tendens (106) mellem 1999 og 2004 i Tjekkiet, Irland, Polen, Slovenien og Sverige, men steg i Tyskland og Frankrig.
2004. a ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 2,5 eurost Portugalis kuni 11,6 euroni Maltal.(104) LSD keskmised hinnad (inflatsiooni arvestades)(105) üldiselt langesid(106) aastatel 1999–2004 Tšehhi Vabariigis, Iirimaal, Poolas, Sloveenias ja Rootsis, kuid tõusid Saksamaal ja Prantsusmaal.
LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2004 Portugalin 2,5 eurosta Maltan 11,6 euroon (104). LSD:n inflaatiokorjatut keskihinnat (105) laskivat yleisesti (106) vuosina 1999–2004 Tšekissä, Irlannissa, Puolassa, Sloveniassa ja Ruotsissa, mutta nousivat Saksassa ja Ranskassa.
2004-ben egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára a portugáliai 2,5 euró és az máltai 11,6 euró közötti ártartományban mozgott104. Az LSD infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára105 1999 és 2004 között összességében lefelé mutató tendenciát jelzett106 Csehországban, Írországban, Lengyelországban, Szlovéniában és Svédországban, emelkedett viszont Németországban és Franciaországban.
I 2004 lå prisen for en brukerdose LSD fra 2,5 euro i Portugal til 11,6 euro på Malta (104). Gjennomsnittsprisen på LSD, korrigert for inflasjon (105), viste en nedadgående trend (106) mellom 1999 og 2004 i Den tsjekkiske republikk, Irland, Polen, Slovenia og Sverige, mens prisene økte i Tyskland og Frankrike.
În 2004, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD varia de la 2,5 EUR în Portugalia la 11,6 EUR în Malta (104). Preţurile medii ale LSD, corectate în funcţie de inflaţie (105), au manifestat o tendinţă generală descendentă (106) între 1999 şi 2004 în Republica Cehă, Irlanda, Polonia, Slovenia şi Suedia, însă au crescut în Germania şi Franţa.
V roku 2004 sa priemerné náklady užívateľov na jednotku LSD pohybovali od 2,5 eura v Portugalsku po 11,6 eura na Malte (104). Priemerné ceny LSD, korigované kvôli inflácii (105), ukázali celkový klesajúci trend (106) v období medzi rokom 1999 a 2004 v Českej republike, Írsku, Poľsku, Slovinsku a vo Švédsku, ale sa zvýšili v Nemecku a vo Francúzsku.
Leta 2004 je povprečna cena za uporabnike znašala od 2,5 EUR za enoto LSD na Portugalskem do 11,6 EUR na Malti (104). Povprečne cene LSD, popravljene glede na inflacijo (105), so pokazale med letoma 1999 in 2004 splošen trend zniževanja (106) v Češki republiki, na Irskem, Poljskem, v Sloveniji in na Švedskem, zvišale pa so se v Nemčiji in Franciji.
År 2004 varierade genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 2,5 euro i Portugal och 11,6 euro i Malta (104). Genomsnittspriset för LSD, korrigerat för inflation (105) sjönk generellt (106) mellan 1999 och 2004 i Tjeckien, Irland, Polen, Slovenien och Sverige, men ökade i Tyskland och Frankrike.
2004’te bir LSD biriminin kullanıcılara ortalama bedeli Portekiz’de 2,5 euro’dan Malta’da 11,6 euro’ya kadar değişmekteydi (104). Enflasyona göre düzeltilmiş ortalama LSD fiyatları (105) 1999 ve 2004 arasında Çek Cumhuriyeti, İrlanda, Polonya, Slovenya ve İsveç’te genel olarak düşen bir eğilim (106) göstermiş ama Almanya ve Fransa’da artmıştır.
Vidējā LSD vienības cena lietotājiem 2004. gadā ir svārstījusies no 2,5 euro Portugālē līdz 11,6 euro Maltā (104). Vidējā LSD cena, ievērojot inflāciju (105), laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam kopumā ir kritusies (106) Čehijā, Īrijā, Polijā, Slovēnijā un Zviedrijā, bet augšupejoša tendence raksturo Vāciju un Franciju.
  WstÄ™p  
Jednakże, z europejskiego doświadczenia wysuwa się jeden wyraźny wniosek – nauczyliśmy się, że współpraca nie tylko funkcjonuje, ale jest też niezbędna, jeżeli pragniemy znaleźć skuteczne odpowiedzi na rzucone nam wyzwania przez stosowanie nielegalnych narkotyków.
Drug use is a complex issue, and it is not one that lends itself to simple conclusions. However, one conclusion does clearly emerge from the European experience – we have learned that working together not only works but is also indispensable if we are to develop effective responses to the challenges presented to us by the use of illicit drugs.
Le problème de l’usage de drogue est complexe et il n’est pas de ceux qui se prêtent à des conclusions simplistes. Il est toutefois une conclusion qui émerge clairement de l’expérience européenne – nous avons appris non seulement que le travail en équipe fonctionne, mais aussi qu’il est indispensable si nous voulons développer des réponses efficaces aux défis auxquels nous confronte l’usage des drogues illicites.
Der Drogenkonsum ist eine vielschichtige Problematik, die keine einfachen Schlussfolgerungen zulässt. Eine Schlussfolgerung kann jedoch aus der europäischen Erfahrung zweifelsfrei gezogen werden: Wir haben gelernt, dass Zusammenarbeit nicht nur funktioniert, sondern absolut unerlässlich ist, um wirksame Strategien zur Bewältigung der Herausforderungen zu formulieren, vor die uns der Konsum illegaler Drogen stellt.
El consumo de drogas es un asunto complejo que rechaza las conclusiones simplistas. Pese a todo, de la experiencia europea una conclusión se impone incontestablemente: hemos aprendido que trabajar juntos no sólo es productivo, sino indispensable para poder desarrollar mecanismos efectivos de respuesta a los retos que el consumo de drogas ilícitas nos plantea.
Il consumo di droga è un problema complesso, che non si presta a conclusioni semplici. Una conclusione, tuttavia, emerge chiaramente dall’esperienza europea: abbiamo imparato che lavorare insieme non solo funziona, ma è indispensabile se vogliamo elaborare risposte efficaci alle sfide che ci pone l’uso di droghe illecite.
O consumo de droga é uma questão complexa, que não se presta a conclusões simples. Porém, da experiência europeia pode tirar-se uma conclusão clara – aprendemos que a união de esforços não só funciona, como é indispensável se pretendemos desenvolver respostas eficazes aos desafios que nos são colocados pelo consumo de drogas ilícitas.
Η χρήση ναρκωτικών αποτελεί ένα σύνθετο πρόβλημα που δεν προσφέρεται για απλοϊκά συμπεράσματα. Ωστόσο, από την ευρωπαϊκή εμπειρία μπορούμε να καταλήξουμε σε ένα σαφές συμπέρασμα - μάθαμε ότι η συνεργασία όχι μόνο αποδίδει αλλά είναι απαραίτητη προκειμένου να ανταποκριθούμε αποτελεσματικά στις προκλήσεις που θέτει η χρήση των παράνομων ναρκωτικών.
Het probleem van het drugsgebruik is een complex vraagstuk dat zich niet leent voor eenvoudige conclusies. Eén conclusie komt echter duidelijk naar voren uit de Europese ervaring – wij hebben geleerd dat samenwerken niet alleen effectief is maar zelfs onontbeerlijk als wij een doelmatig antwoord willen ontwikkelen op de uitdagingen waarmee het gebruik van illegale drugs ons confronteert.
Užívání drog je složitou otázkou a nepatří mezi oblasti, v nichž lze dospět k jednoduchým závěrům. Z evropských zkušeností však jeden závěr jasně vyplývá – naučili jsme se, že spolupráce nejenom funguje, ale je také nepostradatelná, máme-li účinně reagovat na problémy, které nám užívání nezákonných drog přináší.
Narkotikabrug er et komplekst emne, hvor simple konklusioner ikke er nok. Én konklusion kan der dog klart drages ud fra erfaringerne på europæisk plan - vi har lært, at det ikke blot virker at arbejde sammen, men at det også er altafgørende, hvis vi effektivt skal håndtere de udfordringer, brugen af ulovlige stoffer stiller os over for.
Narkootikumide tarvitamine on keeruline probleem ja sellele pole lihtsaid lahendusi. Siiski tuleneb Euroopa kogemusest selge järeldus – me oleme aru saanud, et koostöö mitte üksnes toimib, vaid on asendamatu, kui tahame leida tõhusaid lahendusi meie ette kerkinud väljakutsetele, mida on tekitanud ebaseaduslike narkootikumide tarvitamine.
Huumeidenkäyttö on monimutkainen asia, eikä siitä voi tehdä yksinkertaisia päätelmiä. Euroopan kokemusten perusteella voidaan kuitenkin selvästi tehdä yksi johtopäätös – olemme oppineet, että yhteistyö toimii ja on sitäpaitsi välttämätöntä, jos haluamme kehittää tehokkaita vastatoimia laittomien huumeiden käytön asettamalle haasteelle.
A kábítószer-használat összetett témakör, amely nem kecsegtet egyszerű következtetésekkel. Egy következtetés azonban egyértelműen levonható az európai tapasztalatokból – megtanultuk, hogy a közös munka nem csak hogy járható út, de egyben nélkülözhetetlen is, ha hatékony választ akarunk adni a tiltott kábítószerek használata által teremtett kihívásokra.
Narkotikabruk er en sammensatt problemstilling som slett ikke innbyr til enkle konkusjoner. Det er imidlertid én konklusjon vi klart kan trekke av erfaringen i Europa – vi har lært at å jobbe sammen ikke bare fungerer, men at det også er uunnværlig om vi skal kunne utvikle effektive tiltak mot de utfordringene bruken av illegale rusmidler representerer.
Consumul de droguri reprezintă o chestiune complexă şi nu este una dintre problemele care se pretează la concluzii simple. Cu toate acestea, o concluzie se profilează cu claritate din experienţa europeană – am învăţat că o colaborare este nu numai posibilă, ci şi indispensabilă, dacă vrem să dezvoltăm abordări eficiente ale problemelor pe care le ridică în faţa noastră consumul de droguri ilicite.
Užívanie drog je zložitá problematika a nepatrí medzi tie oblasti, v ktorých sa dajú robiť jednoduché závery. Z európskych skúseností však jasne vyplýva jeden záver: naučili sme sa, že spolupráca nielenže funguje, ale je aj nevyhnutná, ak máme účinne reagovať na problémy, ktoré sa nás dotýkajú v súvislosti s užívaním nezákonných drog.
Uživanje drog je kompleksen pojav in kot tak ne dovoljuje enostavnih zaključkov. Kljub temu pa iz evropske izkušnje jasno izhaja skupna ugotovitev – naučili smo se, da skupno delo ni samo učinkovito, ampak je hkrati tudi nujno potrebno, če se hočemo uspešno odzvati na izzive, s katerimi se spopadamo zaradi nedovoljenih drog.
Narkotikamissbruk är en komplex fråga och det är inte en fråga som inbjuder till enkla slutsatser. En slutsats träder dock fram tydligt från erfarenheten i Europa – vi har lärt oss att samarbete inte bara fungerar utan också är nödvändigt om vi ska utveckla effektiva åtgärder mot de utmaningar som vi står inför till följd av missbruk av olagliga droger.
Uyuşturucu kullanımı karmaşık bir mesele olduğundan, basit sonuçlara varılmasına olanak vermez. Yine de Avrupa’nın deneyiminden açıkça ortaya çıkan bir sonuç varsa, o da yasadışı uyuşturucu kullanımından kaynaklanan güçlüklere karşı etkin tepkiler geliştireceksek, birlikte çalışmanın yalnızca işe yaramadığını, ama aynı zamanda zorunlu olduğunu da anlamış olduğumuzdur.
Narkotiku lietošana ir sarežģīta tēma, un to nevar vienkārši atrisināt. Tomēr par Eiropas pieredzi var izdarīt vismaz vienu secinājumu – mēs esam sapratuši, ka strādāt kopā ir ne tikai efektīvi, bet arī nepieciešami, ja vēlamies sasniegt labus rezultātus, apkarojot mūs visus skarošo nelegālo narkotiku lietošanas problēmu.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
W niektórych krajach (w Niemczech, Hiszpanii, Holandii i Wielkiej Brytanii) wprowadzono również programy przepisywania heroiny, ale liczba pacjentów poddanych takiemu leczeniu jest bardzo niska w porównaniu z innymi formami leczenia zastępczego (prawdopodobnie poniżej 1% przypadków).
Some countries (Germany, Spain, the Netherlands and the United Kingdom) also have heroin prescription programmes, although the number of patients receiving this kind of treatment is very small compared with other forms of drug substitution (probably constituting less than 1 % of the total). This form of treatment remains controversial and is generally provided on a scientific trial basis for long-term users in whom other therapeutic options have failed.
Certains pays (Allemagne, Espagne, Pays‑Bas et Royaume-Uni) ont également des programmes avec prescription d'héroïne, bien que le nombre de patients suivant ce genre de traitement soit très réduit par rapport aux autres formes de traitement de substitution (probablement moins de 1 % du total). Cette forme de traitement demeure controversée et est généralement administrée dans le cadre d'expériences scientifiques sur des usagers de longue date chez lesquels les autres options thérapeutiques ont échoué.
In einigen Ländern (in Deutschland, Spanien, den Niederlanden und im Vereinigten Königreich) gibt es außerdem Heroinverschreibungsprogramme, wobei jedoch verglichen mit anderen Drogensubstitutionsbehandlungen nur wenige Patienten eine solche Therapie erhalten (vermutlich weniger als 1 % aller Patienten). Diese Therapieform wird weiterhin kontrovers diskutiert und wird in der Regel im Rahmen wissenschaftlicher Versuche für Langzeitkonsumenten angeboten, bei denen andere Behandlungsmaßnahmen gescheitert sind.
Algunos países (Alemania, España, Países Bajos y Reino Unido) también disponen de programas de prescripción de heroína, aunque el número de pacientes que recibe este tipo de tratamiento es bastante reducido comparado con los demás tipos de sustitución de drogas (probablemente, constituye menos de un 1 % del total). Este tipo de tratamiento sigue siendo controvertido y, normalmente, se ofrece en el marco de ensayos científicos a consumidores a largo plazo en cuyo caso han fracasado otras opciones terapéuticas.
Alcuni paesi (Germania, Spagna, Paesi Bassi e Regno Unito) dispongono anche di programmi di prescrizione dell’eroina, anche se il numero di pazienti sottoposti a questo tipo di trattamento è estremamente esiguo rispetto ad altre forme di terapia sostitutiva (pari probabilmente a meno dell’1% del totale). Questa forma di trattamento rimane controversa ed è generalmente avviata su base sperimentale scientifica nei consumatori cronici che non hanno risposto ad altre terapie.
Alguns países (Alemanha, Espanha, Países Baixos e Reino Unido) também têm programas de prescrição de heroína, embora o número de doentes que recebe este tipo de tratamento seja inferior ao das outras formas de substituição (provavelmente menos de 1% do total). Esta forma de tratamento continua a ser controversa e é, de um modo geral, praticada a título de experimentação científica, destinando-se a consumidores de longa data que não reagiram positivamente a outras opções terapêuticas.
Ορισμένες χώρες (Γερμανία, Ισπανία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο) διαθέτουν επίσης προγράμματα συνταγογράφησης ηρωίνης, μολονότι ο αριθμός των ασθενών που λαμβάνουν αυτού του είδους τη θεραπεία είναι πολύ μικρός συγκριτικά με εκείνους που υποβάλλονται σε άλλες μορφές υποκατάστασης με ναρκωτικές ουσίες (πιθανόν λιγότερο από 1 % του συνόλου). Η συγκεκριμένη μορφή θεραπείας εξακολουθεί να είναι αμφιλεγόμενη και γενικά παρέχεται σε επιστημονική, δοκιμαστική βάση σε μακροχρόνιους χρήστες στους οποίους άλλες θεραπευτικές επιλογές έχουν αποτύχει.
Sommige landen (Duitsland, Spanje, Nederland en het Verenigd Koninkrijk) kennen programma’s waarbij heroïne wordt voorgeschreven, hoewel het aantal patiënten aan wie dit soort behandeling wordt gegeven, erg laag is in vergelijking met andere vormen van drugsubstitutie (waarschijnlijk minder dan 1% van het totaal). Deze behandelmethode is nog altijd controversieel en wordt in het algemeen bij wijze van wetenschappelijk experiment aangeboden aan langdurige gebruikers voor wie andere behandelmogelijkheden zijn mislukt.
Některé země (Německo, Španělsko, Nizozemsko a Spojené království) mají i programy podávání heroinu na předpis, i když počet takto léčených pacientů je velmi malý ve srovnání s ostatními formami substituční léčby (pravděpodobně představuje méně než 1 % celkového počtu). Tato forma léčby zůstává spornou a je obecně poskytována na základě vědeckého experimentu dlouhodobým uživatelům, u nichž ostatní terapeutické možnosti selhaly.
Nogle lande (Tyskland, Spanien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige) har også heroinudleveringsprogrammer, selv om antallet af patienter, der modtager denne form for behandling, er meget lille i forhold til andre former for substitutionsbehandling (formentlig under 1 % af det samlede antal). Denne form for behandling er fortsat kontroversiel og tilbydes generelt på videnskabeligt forsøgsbasis til langtidsbrugere, hvor andre behandlingsmuligheder har slået fejl.
Mõnes riigis (Saksamaal, Hispaanias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis) on kasutusel ka väljakirjutatud heroiiniga ravi programmid, kuid sellist ravi saavate patsientide arv on muude asendusravi vormidega võrreldes väga väike (tõenäoliselt vähem kui 1% koguarvust). See ravivorm tekitab jätkuvalt vaidlusi ning tavaliselt määratakse seda teadusuuringu raames kauaaegsetele uimastitarbijatele, kelle puhul muud ravivõimalused pole tulemust andnud.
Joissakin maissa (Saksassa, Espanjassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa) on myös heroiinin valvotun määräämisen ohjelmia, mutta tällaista hoitoa saavien potilaiden määrä on hyvin pieni verrattuna muihin lääkekorvaushoidon muotoihin (todennäköisesti alle prosentti kokonaismäärästä). Tämä hoitomuoto on yhä kiistanalainen, ja sitä tarjotaan yleensä tieteellisten kokeiden osana pitkäaikaisille käyttäjille, joilla muut hoitovaihtoehdot ovat epäonnistuneet.
Néhány országban (Németország, Spanyolország, Hollandia és az Egyesült Királyság) a heroint receptre felíró programok is működnek, de az ilyen kezelésben részesülő páciensek száma a kábítószer helyettesítésének más formáihoz képest rendkívül alacsony (valószínűleg kevesebb, mint az összes páciens 1%-a). A kezelésnek ez a formája változatlanul ellentmondásos, és rendszerint tudományos kísérleti céllal biztosítják azoknak a hosszú távú használóknak, akiknél a többi terápiás lehetőség kudarcot vallott.
Noen land (Tyskland, Spania, Nederland og Storbritannia) har også tiltak der heroin gis på resept, selv om antallet pasienter som mottar denne typen behandling er veldig lavt i forhold til andre typer narkotikasubstitusjon (sannsynligvis mindre enn 1 % av totalen). Denne typen behandling er fremdeles kontroversiell og tilbys vanligvis på forsøksbasis for langtidsbrukere som ikke har lykkes med andre behandlingsalternativer.
Unele ţări (Germania, Spania, Ţările de Jos şi Regatul Unit) au, la rândul lor, programe de prescriere de heroină, deşi numărul pacienţilor care beneficiază de acest fel de tratament este foarte mic în comparaţie cu alte forme de substituţie de droguri (probabil constituie mai puţin de 1 % din numărul total). Această formă de tratament rămâne controversată şi este, în general, oferită pe baza folosirii experimentale ştiinţifice pentru consumatorii pe termen lung în cazul cărora au eşuat celelalte opţiuni terapeutice.
Niektoré krajiny (Nemecko, Španielsko, Holandsko a Spojené kráľovstvo) majú tiež programy na predpisovanie heroínu, hoci počet pacientov, ktorí dostávajú tento druh liečby, je veľmi malý v porovnaní s inými formami náhrady drog (pravdepodobne predstavuje menej ako 1 % z celkového počtu). Táto forma liečby zostáva kontroverznou a vo všeobecnosti sa poskytuje na základe vedeckého pokusu pre dlhodobých užívateľov, u ktorých zlyhali iné terapeutické možnosti.
Nekatere države (Nemčija, Španija, Nizozemska in Združeno kraljestvo) imajo tudi programe predpisovanja heroina na recept, čeprav je število pacientov, ki se zdravijo na ta način zelo majhno v primerjavi z drugimi oblikami nadomeščanja drog (verjetno jih je manj kot 1 % vseh). Ta oblika zdravljenja je še vedno sporna in se v glavnem izvaja na podlagi znanstvenega preskušanja za dolgotrajne uživalce, pri katerih druge terapevtske možnosti niso bile uspešne.
I några länder (Tyskland, Spanien, Nederländerna och Storbritannien) finns också program för heroinförskrivning, även om det fortfarande är ett mycket litet antal patienter som får denna typ av behandling jämfört med andra typer av läkemedelssubstitution (förmodligen utgör denna grupp mindre än 1 % av alla patienter). Denna behandlingsform är omtvistad och den erbjuds vanligen på vetenskaplig försöksbasis till klienter med ett långvarigt missbruk där andra behandlingsalternativ har misslyckats.
Bu gibi tedavi gören hastaların sayısı uyuşturucu ikamesinin diğer biçimlerine oranla çok küçük de olsa (muhtemelen toplamın % 1’ini oluşturur), bazı ülkeler (Almanya, İspanya, Hollanda ve Birleşik Krallık) ayrıca eroin reçete etme programlarına da sahiptir. Bu tedavi biçimine dair tartışmalar sürmekte olup genellikle tedaviye yönelik diğer seçeneklerin başarılı olmadığı uzun dönem kullanıcıları için bilimsel deney temelinde sağlanmaktadır.
Dažās valstīs (Vācijā, Spānijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē) ir arī heroīna terapijas programmas, tomēr to pacientu skaits, kas saņem šo terapiju, salīdzinājumā ar citiem narkotiku aizvietotājterapijas veidiem, ir ļoti neliels (visticamāk tas nepārsniedz 1 % no kopējā pacientu skaita). Šis terapijas veids joprojām ir strīdīgs, un pārsvarā tie ir zinātniski izmēģinājumi, cenšoties ārstēt ilgtermiņa lietotājus, kam nelīdz citi ārstniecības risinājumi.
  RozdziaÅ‚ 5: Kokaina i ...  
W Niemczech w latach 90-tych obserwowano umiarkowany wzrost, ale w ostatnich latach spożycie utrzymywało się na tym samym poziomie, zdecydowanie niższym niż w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii (wykres 7).
Recent cocaine use (last year) increased markedly in the second half of the 1990s among young adults in the United Kingdom, until 2000, and in Spain, until 2001, with an apparent stabilisation in recent years. In Germany, a moderate increase was observed over the 1990s, but the figures have remained stable in recent years, at levels clearly lower than in Spain and the United Kingdom (Figure 7).
L'usage récent de cocaïne (dernière année) a fortement augmenté au cours de la deuxième moitié des années 1990 chez les jeunes adultes au Royaume-Uni jusqu'en 2000 et en Espagne jusqu'en 2001. Ces dernières années, la situation semble s'être stabilisée. En Allemagne, une légère augmentation a été observée durant les années 1990, mais les chiffres sont restés stables ces dernières années et se sont maintenus à des niveaux nettement inférieurs à ceux de l'Espagne et du Royaume-Uni (Figure 7).
Der jüngste Kokainkonsum (in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen ist seit Mitte der 90er Jahre im Vereinigten Königreich bis 2000 und in Spanien bis 2001 gestiegen, während in den letzten Jahren eine sichtliche Stabilisierung erfolgte. In Deutschland wurde in den 90er Jahren ein mäßiger Anstieg beobachtet, in den letzten Jahren sind die Raten jedoch auf einem deutlich niedrigeren Niveau als in Spanien und dem Vereinigten Königreich stabil geblieben (Abbildung 7).
El consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses) aumentó considerablemente entre la población adulta joven durante la segunda mitad de los años noventa, tanto en el Reino Unido, hasta el año 2000, como en España, hasta el año 2001, con una estabilización aparente durante los últimos años. En Alemania, durante la década de los noventa se apreció un aumento moderado, pero las cifras han permanecido estables durante los últimos años, en unos niveles muy inferiores comparados con los de España y el Reino Unido (gráfico 7).
Il consumo recente di cocaina (nell’ultimo anno) è aumentato nettamente nella seconda metà degli anni Novanta fino al 2000 tra i giovani adulti del Regno Unito e fino al 2001 in Spagna, per poi apparentemente stabilizzarsi in anni recenti. In Germania si è osservato negli anni Novanta un moderato aumento, ma ultimamente le cifre sono rimaste stabili, a livelli chiaramente inferiori rispetto a Spagna e Regno Unito (grafico 7).
O consumo recente de cocaína (último ano) aumentou muito na segunda metade da década de 90 entre os jovens adultos do Reino Unido, até 2000, e em Espanha, até 2001, parecendo ter estabilizado nos últimos anos. Na Alemanha, observou-se um aumento moderado na década de 90, mas os valores estabilizaram nos últimos anos, em níveis claramente inferiores aos da Espanha e do Reino Unido (Figura 7).
Η πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο έτος) αυξήθηκε σημαντικά κατά το δεύτερο ήμισυ της δεκαετίας του 1990 στους νεαρούς ενηλίκους στο Ηνωμένο Βασίλειο, έως το 2000, και στην Ισπανία, έως το 2001, ενώ τα τελευταία χρόνια φαίνεται να σταθεροποιείται. Στη Γερμανία κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 παρατηρήθηκε μέτρια αύξηση, αλλά τα ποσοστά παρέμειναν σταθεροποιημένα τα τελευταία χρόνια σε επίπεδα σαφώς χαμηλότερα σε σχέση με την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο (Διάγραμμα 7).
Het recent gebruik van cocaïne (laatste 12 maanden) onder jongvolwassenen liet in de tweede helft van de jaren negentig een opvallende stijging zien in het Verenigd Koninkrijk (tot 2000) en in Spanje (tot 2001); de afgelopen jaren lijkt een stabilisering te zijn opgetreden. In Duitsland werd in de jaren negentig een bescheiden toename waargenomen, maar de afgelopen jaren zijn de cijfers stabiel gebleven op een aanmerkelijk lager niveau dan in Spanje en het Verenigd Koninkrijk (Figuur 7).
Ukazatel nedávného užití kokainu (tj. užití v posledním roce) se od druhé poloviny 90. let 20. století začal značně zvyšovat ve Spojeném království (do roku 2000) a ve Španělsku (do roku 2001), přičemž v posledních letech patrně došlo ke stabilizaci. V Německu byl v průběhu 90. let pozorován mírný nárůst, ale v posledních letech zůstávají hodnoty stabilní a jsou rozhodně nižší než hodnoty uváděné ve Španělsku a Spojeném království (obr. 7).
Nylig brug af kokain (seneste 12 måneder) steg markant i anden halvdel af 1990'erne blandt unge voksne i Det Forenede Kongerige indtil 2000 og i Spanien indtil 2001, med en tilsyneladende stabilisering i de senere år. I Tyskland blev der registreret en moderat stigning i løbet af 1990'erne, men tallene har været stabile i de senere år med niveauer, der har været klart lavere end i Spanien og Det Forenede Kongerige (figur 7).
Hiljutine kokaiini tarbimine (viimase aasta jooksul) suurenes oluliselt noorte täiskasvanute hulgas Ühendkuningriigis ja Hispaanias alates 1990ndate aastate teisest poolest, esimeses kestis tõus kuni 2000. aastani ning teises kuni 2001. aastani, kuid viimastel aastatel on toimunud märgatav stabiliseerumine. Saksamaal täheldati 1990ndatel aastatel mõõdukat tõusu, kuid viimastel aastatel on näitajad olnud stabiilsed ning tarbimine selgelt väiksem kui Hispaanias ja Ühendkuningriigis (joonis 7).
Kokaiinin hiljattainen käyttö (viimeksi kuluneen vuoden aikana) nuorten keskuudessa lisääntyi Yhdistyneessä kuningaskunnassa huomattavasti 1990-luvun puolivälistä vuoteen 2000 ja Espanjassa vuoteen 2001 asti, mutta se on viime vuosina pysynyt melko vakaana. Saksassa kasvu lisääntyi hienoisesti 1990-luvulla, mutta luvut ovat viime vuosina pysyneet ennallaan ja ovat selvästi alhaisemmalla tasolla kuin Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (kaavio 7).
A közelmúltbeli (elmúlt évi) kokainhasználat a fiatal felnőttek körében határozottan nőtt az 1990-es évek második felében az Egyesült Királyságban, egészen 2000-ig, illetve Spanyolországban 2001-ig, az elmúlt években viszont stabilizálódás volt megfigyelhető. Németországban az 1990-es években enyhe emelkedést tapasztaltak, de az utóbbi években a számok egy szinten maradtak, a Spanyolországban és az Egyesült Királyságban mértnél egyértelműen alacsonyabban (Figure 7).
Nyere kokainbruk (siste år) økte merkbart i siste halvdel av 1990-tallet blant unge voksne i Storbritannia, fram til 2000. I Spania økte bruken fram til 2001, mens den i de siste årene synes å ha stabilisert seg. I Tyskland ble det observert en moderat økning i løpet av 1990-årene, men tallene har de siste årene holdt seg stabilt på et lavere nivå enn i Spania og Storbritannia (figur 7).
Consumul recent de cocaină (în ultimul an) a înregistrat o creştere marcată în a doua jumătate a anilor 1990 în rândul tinerilor adulţi din Regatul Unit, până în 2000, şi în Spania, până în 2001, cu o aparentă stabilizare în ultimii ani. In Germania, s-a observat o creştere moderată pe parcursul anilor 1990, insă cifrele au rămas stabile în ultimii ani, la niveluri în mod evident mai scăzute decât în Spania şi în Regatul Unit (Figura 7).
Nedávne užívanie kokaínu (posledný rok) sa v druhej polovici deväťdesiatych rokov minulého storočia výrazne zvyšovalo medzi mladými dospelými v Spojenom kráľovstve až do roku 2000 a v Španielsku až do roku 2001 so zjavnou stabilizáciou počas posledných rokov. V Nemecku sa pozorovalo mierne zvýšenie počas deväťdesiatych rokov, ale údaje v posledných rokoch zostávajú stabilné, na úrovniach, ktoré sú nepochybne nižšie ako v Španielsku a Spojenom kráľovstve (obrázok  7).
Število mladih odraslih, ki so v zadnjem času (zadnje leto) uživali kokain, se je v Združenem kraljestvu izrazito povečalo v drugi polovici 90. let, do leta 2000, v Španiji pa do leta 2001, videti pa je, da se je v zadnjih letih število ustalilo. V Nemčiji je bilo v 90. letih opazno zmerno povečanje, vendar so številke v zadnjih letih ostale na ravneh, ki so očitno nižje od tistih v Španiji in Združenem kraljestvu (prikaz 7).
Kokainanvändningen de senaste tolv månaderna ökade betydligt bland unga människor mellan 1996 och 2000, men har sedan 2000 i Storbritannien och 2001 i Spanien varit relativt oförändrad. I Tyskland noterades en måttlig ökning 1990-2000 men siffrorna har förblivit stabila på senare år och legat på nivåer tydligt under de som konstaterats i Spanien och Storbritannien (Figur 7).
Birleşik Krallık'ta genç yetişkinler arasında yakın zamandaki kokain kullanımı (geçmiş yıl) 1990’ların ikinci yarısından 2000’e kadar, İspanya’da ise son yıllardaki görünür bir dengelenmeyle beraber 2001’e kadar belirgin oranda artmıştır. Almanya’da, 1990’larda küçük bir artış gözlenlenmiş ama rakamlar son yıllarda İspanya ve Birleşik Krallık'ta olduğundan açıkça daha düşük seviyelerde sabit kalmıştır (Şekil 7).
Neseno (pēdējā gada) kokaīna lietotāju skaits gados jaunu pieaugušo vidū 90. gadu otrajā pusē ir ievērojami audzis Apvienotajā Karalistē (līdz 2000. gadam) un Spānijā (līdz 2001. gadam), bet izskatās, ka pēdējos gados tas ir stabilizējies. Vācijā neliels pieaugums bija vērojams 90. gados, bet pēdējo gadu rādītāji ir palikuši stabili un nepārprotami zemāki nekā Spānijā un Apvienotajā Karalistē (7. attēls).
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Nazwa ekstazy odnosi się do substancji syntetycznych o składzie chemicznym zbliżonym do amfetaminy, ale różniących się w pewnym stopniu skutkami działania. Najbardziej znaną substancją z grupy ekstazy jest 3,4-metylenodioksymetamfetamina (MDMA), chociaż w tabletkach ekstazy znajdują się czasem również inne analogi (MDA, MDEA itd.).
Ecstasy refers to synthetic substances that are chemically related to amphetamines but which differ to some extent in their effects. The best-known member of the ecstasy group of drugs is 3,4-methylenedioxy-methamphetamine (MDMA), but other analogues are also occasionally found in ecstasy tablets (MDA, MDEA, etc.). These drugs are sometimes known as entactogens, a reference to their very specific mood-altering effects. Sometimes they provoke effects more typically associated with hallucinogenic substances.
L'ecstasy fait référence à des substances de synthèse chimiquement liées aux amphétamines, mais dont les effets sont, dans une certaine mesure, différents. La plus connue des substances du groupe de l'ecstasy est le 3,4-méthylènedioxyméthamphétamines (MDMA), mais on trouve parfois aussi d'autres substances analogues dans les pilules d'ecstasy (MDA, MDREA, etc.). Ces drogues sont parfois appelées entactogènes, une référence à leurs effets très spécifiques d'altération de l'humeur. Elles provoquent parfois des effets plus généralement causés par des substances hallucinogènes.
Ecstasy gehört zu den synthetischen Substanzen, die chemisch mit dem Amphetamin verwandt sind, sich in ihrer Wirkung jedoch in gewisser Weise davon unterscheiden. Die bekannteste Droge der Ecstasy-Gruppe ist 3,4-Methylendioxy-Methamphetamin (MDMA), aber mitunter werden auch andere analoge Substanzen in Ecstasy-Tabletten nachgewiesen (MDA, MDEA usw.). Aufgrund ihrer sehr spezifischen stimmungsverändernden Wirkung werden diese Drogen zuweilen als Entaktogene bezeichnet. Sie können Wirkungen hervorrufen, die in der Regel eher mit halluzinogenen Substanzen in Verbindung gebracht werden.
El éxtasis hace referencia a sustancias sintéticas químicamente relacionadas con las anfetaminas, pero cuyos efectos son algo diferentes. La sustancia más conocida de la familia del éxtasis es la 3,4-metilenodioxi-metanfetamina (MDMA), aunque también pueden encontrarse otras sustancias análogas en las pastillas de éxtasis (MDA, MDEA, etc.). Estas drogas se conocen a veces como entactógenos, lo que hace referencia a sus efectos, muy específicos, de alteración del estado de ánimo. En ocasiones producen efectos más típicos de las sustancias alucinógenas.
Il termine “ecstasy” si riferisce a sostanze sintetiche che sono chimicamente correlate alle anfetamine ma che si differenziano in qualche modo da queste per gli effetti prodotti. All’interno del gruppo ecstasy, la sostanza più nota è la 3,4-metilendiossimetamfetamina (MDMA), sebbene, talvolta, nelle pasticche di ecstasy si ritrovino altri suoi analoghi (MDA, MDEA, ecc.). Queste sostanze sono note altresì come “entactogeni” (ossia “che toccano dentro”, empatogeni), per via dello specifico effetto che producono sull’umore. A volte provocano effetti solitamente correlati alle sostanze allucinogene.
O ecstasy refere-se a substâncias sintéticas quimicamente relacionadas com as anfetaminas, mas que diferem um pouco destas quanto aos efeitos. O membro mais conhecido do grupo do ecstasy é o 3,4-metilenedioxi-metanfetamina (MDMA), mas podem encontrar-se outras substâncias análogas nas pastilhas de ecstasy (MDA, MDEA, etc.). Estas drogas são, por vezes, denominadas substâncias entactógenas, termo que se refere aos seus efeitos muito específicos de alteração do humor. Às vezes produzem efeitos mais habitualmente associados às substâncias alucinogénias.
Ο όρος έκσταση αναφέρεται σε συνθετικές ουσίες χημικά συναφείς με τις αμφεταμίνες που διαφέρουν όμως σε κάποιο βαθμό ως προς τα αποτελέσματά τους. Η γνωστότερη ουσία από τα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης είναι η 3,4-μεθυλενοδιοξυμεθαμφεταμίνη (MDMA), αλλά στα χάπια έκστασης περιέχονται μερικές φορές και άλλα συναφή χημικά ανάλογα (MDA, MDEA κλπ.). Τα ναρκωτικά αυτά αποκαλούνται επίσης ορισμένες φορές «επαφιογενή» (entactogens), όρος που παραπέμπει στα πολύ συγκεκριμένα αποτελέσματα που έχουν ως προς την αλλαγή της διάθεσης. Μερικές φορές προκαλούν αποτελέσματα που παρατηρούνται συνήθως στις παραισθησιογόνους ουσίες.
Ecstasy is een verzamelterm voor synthetische drugs die chemisch verwant zijn aan amfetaminen maar een enigszins andere werking hebben. Het meest bekende middel uit de ecstasygroep is 3,4-methylenedioxy-metamfetamine (MDMA), maar er worden soms ook andere verwante stoffen in ecstasypillen aangetroffen (MDA, MDEA e.d.). Deze drugs worden ook wel entactogenen genoemd in verband met hun zeer specifieke stemmingsveranderende werking. Soms hebben ze een werking die doorgaans door hallucinogenen wordt veroorzaakt.
Pojmem extáze se označují syntetické látky, které jsou chemicky příbuzné amfetaminům, ale jejichž účinky se do jisté míry liší. Nejznámějším členem skupiny drog zvaných extáze je 3,4-methylendioxymetamfetamin (MDMA), avšak v tabletách extáze se někdy nacházejí i jiné, obdobné látky (MDA, MDEA apod.). Tyto drogy jsou někdy označovány jako entaktogeny, což odkazuje na jejich velmi specifický účinek vedoucí ke změně nálady. Někdy vyvolávají účinky, které se spíše připisují halucinogenním látkám.
Ecstasy er syntetiske stoffer, der er kemisk beslægtet med amfetaminer, men som virker på en lidt anden måde. Det mest velkendte stof i ecstasygruppen er 3,4-methylenedioxy-metamfetamin (MDMA), men lejlighedsvist findes også andre analogstoffer i ecstasytabletter (MDA, MDEA osv.). Disse stoffer omtales undertiden som entaktogener, hvilket henviser til deres meget specifikke humørændrende virkninger. Undertiden fremkalder de virkninger, der mere typisk er forbundet med hallucinogene stoffer.
Sõnaga ecstasy tähistatakse sünteetilisi aineid, mis on amfetamiinidega keemiliselt sarnased, kuid mõju poolest teatud määral erinevad. Tuntuim uimasti ecstasy-rühmas on 3,4-metüleendioksümetamfetamiin (MDMA), kuid aeg-ajalt avastatakse ecstasy tablettides ka muid analooge (MDA, MDEA, jne). Mõnikord nimetatakse neid uimasteid entaktogeenideks, viidates nende väga erilisele meeleolu muutvale mõjule. Mõnikord avaldavad need toimet, mida tavaliselt seostatakse hallutsinogeensete ainetega.
Ekstaaseihin kuuluu synteettisiä aineita, jotka muistuttavat kemiallisesti amfetamiineja mutta joiden vaikutus on jossakin määrin erilainen. Ekstaaseista tunnetuin on 3,4-metyleenidioksimetamfetamiini (MDMA), mutta joskus ekstaasitableteissa on muitakin sen kaltaisia aineita (MDA, MDEA, jne.). Näitä huumeita kutsutaan toisinaan entaktogeeneiksi niiden erikoisten mielialavaikutusten vuoksi. Joskus niillä on vaikutuksia, jotka ovat tyypillisempiä hallusinogeeneille.
Az extasy megnevezés az amfetaminokkal kémiailag rokon, de hatásukat tekintve némileg eltérő szintetikus anyagokat jelöl. Az extasy-csoport legismertebb tagja a 3,4-metiléndioxi-metamfetamin (MDMA), de az extasy tablettákban olykor más rokon analógok is megtalálhatók (MDA, MDEA stb.). Ezeket a kábítószereket néha entaktogéneknek is nevezik, utalva nagyon sajátos hangulatmódosító hatásaikra. Időnként olyan hatásokat váltanak ki, amelyek jellemzően a hallucinogén anyagoknál fordulnak elő.
Ecstasy er et syntetisk stoff som er kjemisk beslektet med amfetamin, med til dels andre virkninger. Det mest kjente stoffet i ecstasygruppen er 3,4-metylendioksymetamfetamin (MDMA), men det er også påvist andre analoger i ecstasytabletter (MDA, MDEA osv.). Disse stoffene omtales av og til som entaktogener, noe som refererer til deres spesielle humørendrende effekt. Noen ganger framkaller de effekter som typisk assosieres med hallusinogene stoffer.
Ecstasy se referă la substanţele sintetice asociate din punct de vedere chimic amfetaminelor, însă diferă într-o oarecare măsură în ceea ce priveşte efectele. Cel mai cunoscut drog din grupul ecstasy este 3,4-metilendioxi-metamfetamina (MDMA), dar tabletele de ecstasy conţin uneori şi alte substanţe analoge (MDA, MDEA etc.). Aceste droguri sunt cunoscute şi sub denumirea de entactogeni, termen ce se referă la efectele lor tipice de schimbare a dispoziţiei. Uneori aceste droguri provoacă efecte asociate în mod tipic mai mult substanţelor halucinogene.
Ako extáza sa označujú látky, ktoré sú chemicky príbuzné amfetamínom, ale do určitej miery sa líšia svojimi účinkami. Najznámejším členom skupiny drog extázy je 3, 4 metyldioxymetamfetamín (MDMA), ale v tabletkách extázy možno občas nájsť aj iné analógy (MDA, MDEA atď.) Tieto drogy sú niekedy známe ako entaktogény, čo sa vzťahuje na ich veľmi špecifické účinky meniace náladu. Niekedy vyvolávajú účinky, ktoré sa obvyklejšie spájajú s halucinogénnymi látkami.
Izraz ekstazi se nanaša na sintetične snovi, ki so kemično sorodne z amfetamini, vendar se nekoliko razlikujejo po učinkih. Najbolj znan član skupine ekstazija je 3,4-metilendioksimetamfetamin (MDMA), vendar pa je včasih v tabletah ekstazija mogoče najti tudi druge podobne snovi (MDA, MDEA itd.). Te droge se včasih imenujejo entaktogeni zaradi njihovih zelo specifičnih učinkov na spreminjanje razpoloženja. Včasih izzovejo učinke, ki se jih načeloma bolj povezuje s halucinogenimi snovmi.
Ecstasy avser syntetiska droger som är kemiskt besläktade med amfetaminer men som har delvis annan effekt. Den mest välkända drogen i ecstasygruppen är 3,4‑metylendioximetamfetamin (MDMA), men ecstasytabletter innehåller ibland även andra besläktade analoga föreningar (MDA, MDEA, etc.). Dessa droger kallas ibland entaktogener, vilket betyder ”beröra inuti”, och syftar på de speciella humörsvängningar som dessa droger ger. Ibland framkallar de effekter som normalt förknippas med hallucinogener.
Ecstasy, kimyasal olarak amfetaminlerle bağlantılı ama etkilerinde belirli bir ölçüde farklılık gösteren sentetik maddeleri ifade etmektedir. Ecstasy uyuşturucu grubunun en iyi bilinen üyesi 3,4-metilenedioksi-metamfetamindir (MDMA) ancak ecstasy haplarında ara sıra başka analogları da bulunmaktadır (MDA, MDEA, vs.). Bu uyuşturucular ruh halini değiştiren çok belirli etkileri nedeniyle, bazen entaktojenler olarak da bilinir. Bazı zamanlarda daha çok halüsinojenik maddelere özgü olan etkilere yol açtıkları da olur.
Par ekstazī sauc sintētiskas vielas, kas ķīmiskā sastāva ziņā ir radniecīgas amfetamīniem, bet to iedarbība nedaudz atšķiras. Pazīstamākais ekstazī grupas preparāts ir 3,4-metilēndioksimetamfetamīns (MDMA), bet reizēm ekstazī tabletēs atrod citas analogas vielas (MDA, MDEA utt.). Šīs narkotikas reizēm sauc par entaktogēniem, norādot uz to ļoti specifisko garastāvokļa maiņas efektu. Dažkārt šo vielu radītais efekts drīzāk atgādina halucinogēnu vielu iedarbības sekas.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Marihuana skonfiskowana w UE w 2004 r. pochodziła z różnych krajów, w tym głównie z Holandii i Albanii, ale także z Angoli, Afryki Południowej, Jamajki i Tajlandii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006).
Global potential herbal cannabis production was estimated at over 40 000 tonnes in 2003 (CND, 2005), with source countries throughout the world. Herbal cannabis seized in the EU in 2004 is reported to have originated from a variety of countries, mainly the Netherlands and Albania, but also Angola, South Africa, Jamaica and Thailand (Reitox national reports, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). In addition, local (indoor or outdoor) cultivation and production of cannabis products takes place in most of the EU Member States.
La production mondiale potentielle d'herbe de cannabis a été estimée à plus de 40 000 tonnes en 2003 (CND, 2005) et les sources de production sont éparpillées dans le monde. L'herbe de cannabis saisie dans l'UE en 2004 proviendrait de divers pays, dont les Pays‑Bas et l'Albanie, mais aussi l'Angola, l'Afrique du Sud, la Jamaïque et la Thaïlande (rapports nationaux Reitox, 2005; OMD, 2005; OICS, 2006). En outre, il existe une culture et une production locales (en intérieur et en extérieur) de cannabis dans la plupart des États membres de l'UE.
Das globale Herstellungspotenzial für Cannabiskraut wurde im Jahr 2003 (CND, 2005) auf über 40 000 Tonnen geschätzt, wobei die Herkunftsländer über die ganze Welt verteilt sind. Das 2004 in der EU beschlagnahmte Cannabiskraut stammt den Angaben zufolge aus einer Vielzahl von Ländern, vor allem aus den Niederlanden und Albanien, aber auch aus Angola, Südafrika, Jamaika und Thailand (nationale Reitox-Berichte, 2005; WZO, 2005, INCB, 2006). Darüber hinaus werden in den meisten EU-Mitgliedstaaten Cannabiserzeugnisse lokal (im Innen- oder Außenanbau) angebaut und hergestellt.
En 2003, la producción potencial mundial de hierba de cannabis se estimó en más de 40 000 toneladas (CND, 2005), con países de origen repartidos por todo el mundo. Según los datos, la hierba de cannabis incautada en la UE en 2004 tiene su origen en diversos países, principalmente en los Países Bajos y Albania, pero también en Angola, Sudáfrica, Jamaica y Tailandia (informes nacionales de la red Reitox, 2005; OMA, 2005; JIFE, 2006). Además, en la mayoría de los Estados miembros de la UE se llevan a cabo el cultivo y la elaboración locales (interior y exterior) de productos del cannabis.
La potenziale produzione di foglie di cannabis a livello internazionale è stata calcolata in oltre 40 000 tonnellate nel 2003 (CND, 2005) e i paesi produttori sarebbero disseminati un po’ ovunque nel mondo. Si ritiene che le foglie di cannabis sequestrate nell’UE nel 2004 provenissero da vari paesi, in primis Paesi Bassi e Albania, ma anche da Angola, Sudafrica, Giamaica e Thailandia (relazioni nazionali Reitox, 2005; OMD, 2005; INCB, 2006). Inoltre, la coltivazione e la produzione (sia in serra che all’aria aperta) a livello locale dei prodotti a base di cannabis avviene nella maggior parte degli Stati membri europei.
A produção global potencial de cannabis herbácea foi estimada em mais de 40 000 toneladas em 2003 (CND, 2005), com países fornecedores em todo o mundo. Segundo os relatórios, a cannabis herbácea apreendida na UE em 2004 é originária de vários países, principalmente dos Países Baixos e da Albânia, mas também de Angola, África do Sul, Jamaica e Tailândia (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; OMA, 2005; INCB, 2006). Além disso, o cultivo local (interior ou exterior) e o fabrico de produtos de cannabis têm lugar na maioria dos Estados‑Membros da UE.
Η παγκόσμια δυνητική παραγωγή φυτικής κάνναβης υπολογίζεται ότι υπερέβη τους 40 000 τόνους το 2003 (CND, 2005), σε διάφορες χώρες προέλευσης σε όλο τον κόσμο. Οι ποσότητες φυτικής κάνναβης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ το 2004 αναφέρεται ότι προέρχονταν από διάφορες χώρες, κυρίως τις Κάτω Χώρες και την Αλβανία, αλλά και την Αγκόλα, τη Νότιο Αφρική, τη Τζαμάικα και την Ταϊλάνδη (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· ΠΟΤ, 2005· INCB, 2006). Επιπλέον, στα περισσότερα κράτη μέλη της ΕΕ παρατηρείται κάποια τοπική (σε εσωτερικούς ή εξωτερικούς χώρους) καλλιέργεια και παραγωγή προϊόντων κάνναβης.
De mondiale potentiële productie van cannabisbladeren werd in 2003 geschat op ruim 40 000 ton (CND, 2005) en vond overal ter wereld plaats. Over de cannabisbladeren die in 2004 in de EU in beslag zijn genomen wordt gemeld dat deze uit uiteenlopende landen kwamen, voornamelijk uit Nederland en Albanië, maar ook uit Angola, Zuid-Afrika, Jamaica en Thailand (nationale Reitox-verslagen, 2005; WDO, 2005; INCB, 2006). Daarnaast is er in de meeste lidstaten van de EU sprake van enige lokale teelt en productie van cannabisproducten (zowel binnens- als buitenshuis).
Světová potenciální produkce rostlin konopí byla v roce 2003 odhadována na více než 40 000 tun (CND, 2005), přičemž zdrojové země se nacházejí na celém světě. Uvádí se, že rostliny konopí zachycené v EU v roce 2004 pocházejí z různých zemí, zejména z Nizozemska a Albánie, ale rovněž z Angoly, Jihoafrické republiky a Thajska (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Pěstování a produkce konopných produktů navíc probíhá v místním měřítku (v krytých prostorách či pod širým nebem) ve většině členských států EU.
Den globale, potentielle produktion af cannabisblade blev anslået til over 40 000 tons i 2003 (CND, 2005), med producerende lande i hele verden. De mængder cannabisblade, der blev beslaglagt i EU i 2004, stammede angiveligt fra flere lande, hovedsagelig Nederlandene og Albanien, men også Angola, Sydafrika, Jamaica og Thailand (nationale Reitox-rapporter, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Endvidere finder der lokal (indendørs eller udendørs) dyrkning og produktion af cannabis sted i de fleste EU-medlemsstater.
2003. aastal ulatus kanepiürdi potentsiaalne toodang kogu maailmas hinnanguliselt rohkem kui 40 000 tonnini (CND, 2005), pärinedes mitmetest riikidest üle kogu maailma. Aruannete kohaselt pärines 2004. a EL riikides konfiskeeritud kanepiürt mitmest riigist, peamiselt Madalmaadest ja Albaaniast, aga ka Angolast, Lõuna-Aafrikast, Jamaicalt ja Taist (Reitoxi riikide aruanded, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Lisaks kasvatatakse (sise- ja välistingimustes) ja valmistatakse kanepitooteid enamikus ELi liikmesriikides.
Kannabisruohon maailmanlaajuisen tuotannon määräksi arvioitiin yli 40 000 tonnia vuonna 2003 (CND, 2005), ja alkuperämaita on eri puolilla maailmaa. EU:ssa vuonna 2004 takavarikoidun kannabisruohon on ilmoitettu olleen peräisin useista eri maista, lähinnä Alankomaista ja Albaniasta, mutta myös Angolasta, Etelä-Afrikasta, Jamaikalta ja Thaimaasta (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Lisäksi kannabistuotteita viljellään ja tuotetaan paikallisesti (sisä- ja ulkotiloissa) useimmissa EU:n jäsenvaltioissa.
A növényi kannabisz világszintű potenciális termelését 2003-ban 40 000 tonnánál is többre becsülték (CND, 2005), a világ különböző pontjain található forrásországokkal. Az EU-ban 2004-ben lefoglalt növényi kannabisz származási országai nagy változatosságot mutattak, Hollandiával és Albániával az élen, de Angola, Dél-Afrika, Jamaica és Thaiföld szintén közöttük szerepelt (Reitox országjelentések, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Emellett az EU-tagállamok többségében vannak helyi (szabadföldi vagy fedett) ültetvények, ahol kannabisztermékek előállítása folyik.
Den globale potensielle produksjonen av cannabisplanter var i 2003 på anslagsvis 40 000 tonn (CND, 2005), med opprinnelsesland over hele verden. Cannabisplantene som ble beslaglagt i EU i 2004, rapporteres å komme fra en forskjellige land, særlig Nederland og Albania, men også Angola, Sør-Afrika, Jamaica og Thailand (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). I tillegg dyrkes og produseres cannabisprodukter (innen- eller utendørs) lokalt i nesten alle medlemsstatene i EU.
În 2003, producţia globală potenţială de plante de canabis a fost estimată la peste 40 000 tone (CND, 2005), cu ţări sursă din întreaga lume. Conform rapoartelor, capturile de plante de canabis realizate în Uniunea Europeană în 2004 proveneau din diverse ţări, în principal din Ţările de Jos şi Albania, dar şi din Angola, Africa de Sud, Jamaica şi Thailanda (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). În afară de aceasta, în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene se cultivă şi se produc local (în interior sau în aer liber) produse din canabis.
Celosvetová potenciálna produkcia trávového kanabisu sa odhadovala v roku 2003 na 40 000 ton (CND, 2005) so zdrojovými krajinami po celom svete. Uvádza sa, že trávový kanabis zachytený v roku 2004 v EÚ pochádzal z viacerých krajín, najmä z Holandska a Albánska, ale aj z Angoly, Južnej Afriky, Jamajky a Thajska (národné správy siete Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Okrem toho miestne pestovanie a produkcia kanabisových výrobkov (pod strechou alebo vonku) prebieha vo väčšine členských štátov EÚ.
Potencialna svetovna proizvodnja marihuane je bila leta 2003 ocenjena na več kot 40.000 ton (CND, 2005), z izvornimi državam po vsem svetu. Marihuana, ki je bila zasežena v EU leta 2004, naj bi izvirala iz več različnih držav, predvsem iz Nizozemske in Albanije, pa tudi iz Angole, Južne Afrike, Jamajke in Tajske (nacionalna poročila Reitox, 2005, WCO, 2005, INCB, 2006). Poleg tega se nekaj proizvodov iz konoplje vzgoji in pridela lokalno (v zaprtih prostorih ali na prostem) v večini držav članic EU.
Den globala potentiella marijuanaproduktionen uppskattades till drygt 40 000 ton 2003 (CND, 2005), och är utspridd över hela världen. Den marijuana som beslagtogs i EU under 2004 har sitt ursprung i flera olika länder, främst Nederländerna och Albanien, men även Angola, Sydafrika, Jamaica och Thailand (Nationella Reitox-rapporter, 2005; Världstullorganisationen, 2005; Internationella narkotikakontrollstyrelsen, 2006). En viss odling och produktion (inomhus eller utomhus) av cannabisprodukter sker dessutom lokalt i de flesta av EU:s medlemsstater.
Potansiyel bitkisel kenevir üretimi toplamının, tüm dünyadan kaynak ülkelerle, 2003’te 40.000 tonun üzerinde olduğu tahmin ediliyordu (CND, 2005). AB’de 2004’te ele geçirilen bitkisel kenevirin, başta Hollanda ve Arnavutluk olmak üzere Angola, Güney Afrika, Jamaika ve Tayland gibi farklı ülkelerden geldiği bildirilmiştir (Reitox ulusal raporları, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Buna ek olarak, esrar ürünlerinin yerel (kapalı veya açık) tarımı ve üretimi çoğu AB Üye Devleti’nde yapılmaktadır.
Aplēses liecina, ka 2003. gadā visā pasaulē dažādās valstīs, iespējams, ir saražotas vairāk nekā 40 000 tonnas kaņepju augu (CND, 2005. g.). ES 2004. gadā atsavināto kaņepju augu izcelsmes valstis ir dažādas, kaņepju augi galvenokārt ir nākuši no Nīderlandes un Albānijas, kā arī no Angolas, Dienvidāfrikas, Jamaikas un Taizemes (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; WCO, 2005. g.; INCB, 2006. g.). Turklāt vietēji (telpās vai brīvā dabā) kaņepes audzē un pārstrādā lielākajā daļā ES dalībvalstu.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Na UE i Stany Zjednoczone przypada łącznie 85% światowego spożycia metadonu, przy czym jego konsumpcja w tych krajach wykazuje w ciągu ostatniej dekady stały wzrost. Ilości zużywane w obu regionach ustabilizowały się w latach 1997–2000, ale od tego czasu w Stanach Zjednoczonych nastąpił gwałtowny wzrost.
The EU and the USA together account for 85 % of the world’s methadone consumption, and methadone consumption in these countries has shown a steady increase over the last decade. Amounts consumed stabilised in both regions between 1997 and 2000, but there has been a sharp increase in the United States since then. Currently, levels of methadone consumption in the EU are about half those of the USA (185).
L'Union européenne et les États-Unis représentent ensemble 85 % de la consommation mondiale de méthadone et la consommation de cette substance dans ces pays a connu une hausse constante au cours des dix dernières années. Les quantités consommées se sont stabilisées dans les deux régions entre 1997 et 2000, mais ont depuis enregistré une forte hausse aux États-Unis. À l'heure actuelle, le niveau de la consommation de méthadone dans l'Union européenne est environ de moitié inférieur à celui des États-Unis (185).
85 % des weltweiten Methadonkonsums entfallen auf die EU und die USA, wobei der Verbrauch in diesen Ländern im Laufe der letzten zehn Jahre kontinuierlich gestiegen ist. Der Konsum hatte sich in beiden Gebieten zwischen 1997 und 2000 stabilisiert, ist jedoch seitdem in den Vereinigten Staaten deutlich gestiegen. Derzeit ist der Methadonkonsum in der EU etwa halb so hoch wie in den USA (185).
Un 85 % del consumo mundial de metadona corresponde a la UE y los Estados Unidos, y en estos países el consumo de esta sustancia ha aumentado de manera continua durante el último decenio. Las cantidades consumidas se estabilizaron en ambas regiones entre 1997 y 2000, pero desde entonces se ha producido un drástico incremento en los Estados Unidos. En la actualidad, los niveles de consumo de metadona en la UE corresponden aproximadamente a la mitad de los niveles de los Estados Unidos (185).
Unione europea e USA insieme rappresentano l'85% del consumo mondiale di metadone, che in questi paesi è aumentato costantemente nell’ultimo decennio. I quantitativi consumati si sono stabilizzati in entrambe le regioni tra il 1997 e il 2000, ma da allora gli Stati Uniti hanno registrato un’impennata. Attualmente, i livelli di consumo di metadone nell’Unione europea sono circa la metà rispetto agli USA (185).
A UE e os EUA, em conjunto, são responsáveis por 85% do consumo mundial de metadona, tendo este consumo mantido um crescimento constante, nesses países, ao longo da última década. As quantidades consumidas estabilizaram em ambas as regiões entre 1997 e 2000, mas desde então verificou-se um aumento brusco nos Estados Unidos. Actualmente, os níveis de consumo de metadona na UE equivalem a cerca de metade dos registados nos EUA (185).
Η ΕΕ και οι ΗΠΑ από κοινού αντιπροσωπεύουν το 85 % της κατανάλωσης μεθαδόνης στον κόσμο και η κατανάλωση μεθαδόνης στις χώρες αυτές παρουσιάζει σταθερή αύξηση κατά την τελευταία δεκαετία. Οι ποσότητες που καταναλώνονται είχαν σταθεροποιηθεί και στις δύο αυτές περιοχές κατά την περίοδο από το 1997 έως το 2000, αλλά έκτοτε υπήρξε απότομη αύξηση στις Ηνωμένες Πολιτείες. Επί του παρόντος, τα επίπεδα κατανάλωσης μεθαδόνης στην ΕΕ αντιστοιχούν περίπου στο ήμισυ των αντίστοιχων επιπέδων στις ΗΠΑ (185).
De EU en de VS zijn samen goed voor 85% van het methadongebruik wereldwijd. In deze regio’s is het gebruik van methadon in de laatste tien jaar gestaag toegenomen. Na stabilisatie van het gebruik in beide regio’s tussen 1997 en 2000 is in de Verenigde Staten een scherpe stijging ingezet. Op dit moment wordt in de EU ongeveer half zo veel methadon gebruikt als in de VS (185).
EU a USA společně představují 85 % světové spotřeby metadonu, která v těchto zemích zaznamenává v posledním desetiletí trvalý nárůst. Spotřebovaná množství se v obou regionech v letech 1997–2000 stabilizovala, ale ve Spojených státech od té doby došlo k prudkému nárůstu. V současnosti je spotřeba metadonu v Evropské unii ve srovnání s USA přibližně poloviční (185).
EU og USA tegner sig tilsammen for 85 % af verdens metadonforbrug, og metadonforbruget i disse lande har vist en jævn stigning i den seneste 10-årsperiode. De forbrugte mængder stabiliserede sig i begge regioner mellem 1997 og 2000, men der har siden da været en drastisk stigning i USA. På nuværende tidspunkt udgør metadonforbruget i EU ca. halvdelen af forbruget i USA (185).
ELis ja USAs tarbitakse kokku 85% kogu maailmas tarbitavast metadooni kogusest ning nendes riikides on metadooni tarbimine viimase aastakümne jooksul pidevalt suurenenud. Mõlemas piirkonnas stabiliseerusid tarbitavad kogused ajavahemikul 1997–2000, kuid seejärel leidis Ameerika Ühendriikides aset järsk tõus. Praegu on metadooni tarbimise määrad ELis umbes poole väiksemad kui USAs.(185)
EU-maiden ja Yhdysvaltojen yhteenlaskettu osuus maailman metadonin kulutuksesta on 85 prosenttia, ja metadonin kulutus on kasvanut näissä maissa tasaisesti viime vuosikymmenellä. Kulutetut määrät vakiintuivat EU:ssa ja Yhdysvalloissa vuosina 1997–2000, mutta kulutus on sittemmin kasvanut voimakkaasti Yhdysvalloissa. EU:ssa käytetään nykyään noin puolet vähemmän metadonia kuin Yhdysvalloissa (185).
Az EU és az USA együttesen a világ metadonfogyasztásának 85%-áért felel, ráadásul ezekben az országokban a metadonfogyasztás az elmúlt évtized során folyamatosan nőtt. 1997 és 2000 között mindkét régióban stabilizálódott az elfogyasztott mennyiség, de azóta az Egyesült Államokban meredeken emelkedni kezdett. Az EU metadonfogyasztása jelenleg az USA-énak körülbelül a fele185.
EU og USA står samlet for 85 % av verdens metadonforbruk, og metadonbruken i disse landene har økt jevnt i løpet av det siste tiåret. Mengdene var stabile i begge regionene mellom 1997 og 2000, men siden da har USA hatt en kraftig økning. For tiden konsumeres det dobbelt så mye metadon i USA som i EU (185).
Uniunea Europeană şi Statele Unite ale Americii, reprezintă împreună 85 % din consumul mondial de metadonă, iar consumul de metadonă din aceste ţări a arătat o creştere constantă în ultimii zece ani. Cantităţile consumate s-au stabilizat în ambele regiuni între 1997–2000, însă de atunci acestea au înregistrat o creştere ridicată în Statele Unite. În prezent, nivelurile consumului de metadonă în Uniunea Europeană se ridică la aproximativ jumătatea celor din Statele Unite ale Americii (185).
EÚ a USA predstavujú spolu 85 % svetovej spotreby metadónu a spotreba metadónu v týchto krajinách ukazuje trvalý nárast počas posledného desaťročia. Spotrebované množstvá sa v období medzi rokmi 1997 a 2000 stabilizovali v oboch regiónoch, ale odvtedy došlo v Spojených štátoch k strmému nárastu. V súčasnosti sú úrovne spotreby metadónu v EÚ asi polovicou úrovní v USA (185).
EU in ZDA imata skupaj 85 % svetovne porabe metadona in v zadnjem desetletju je poraba metadona v teh državah stalno rasla. Porabljene količine so se med letoma 1997 in 2000 ustalile v obeh regijah, vendar so se od takrat v Združenih državah naglo povečale. Trenutno so ravni porabe metadona v EU približno pol manjše od porabe v ZDA (185).
EU och USA tillsammans står för 85 % av världens metadonkonsumtion, och denna siffra har stadigt ökat under de senaste tio åren. De konsumerade mängderna var oförändrade i båda regionerna mellan 1997 och 2000, men därefter har en kraftig ökning skett i USA. För närvarande konsumerar EU ungefär hälften så mycket metadon som USA (185).
AB ve ABD’nin ikisi beraber dünyanın metadon tüketiminin % 85’ini oluşturmaktadır ve bu ülkelerdeki metadon tüketimi son on yılda düzenli bir artış göstermiştir. Her iki bölgede de tüketilen miktarlar 1997 ve 2000 arasında dengelenmiş ama o zamandan beri Amerika Birleşik Devletleri’nde sivri bir artış olmuştur. Hali hazırda AB’de metadon tüketimi seviyeleri ABD’ninkilerin yarısı civarındadır (185).
ES un ASV kopā izlieto 85 % no pasaulē patērētā metadona, un pēdējā desmitgadē metadona patēriņš šajās valstīs ir stabili audzis. Laikposmā no 1997. līdz 2000. gadam patērētā metadona daudzums abos reģionos ir stabilizējies, bet pēcāk ASV patēriņš ir krasi pieaudzis. Pašlaik ES patērē apmēram pusi no ASV patērētā metadona apjoma (185).
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
W połowie krajów odnotowano wskaźnik rozpowszechnienia wynoszący 1,8% lub mniej, przy czym najwyższe jego wartości odnotowano w Czechach (7,1%) i w Wielkiej Brytanii (6,7%). Odsetek osób, które zażywały ekstazy w ostatnim roku, waha się od 0,2% do 3,5%, ale w połowie krajów wynosi on 0,5% lub mniej.
Ecstasy has been tried by 0.2–7.1 % of all adults (average 2.6 %). Half of the countries report prevalence rates of 1.8 % or lower, with highest prevalence rates being reported by the Czech Republic (7.1 %) and the United Kingdom (6.7 %). The prevalence of last year use of ecstasy ranges from 0.2 % to 3.5 %, but half of the countries report prevalence rates of 0.5 % or below. It has been estimated that almost 8.5 million Europeans have tried ecstasy, and almost 3 million have used it in the last year.
Entre 0,2 % et 7,1 % des adultes (avec une moyenne de 2,6 %) ont goûté à l'ecstasy. La moitié des pays déclarent des taux de prévalence de 1,8 % ou moins, les taux les plus élevés étant enregistrés en République tchèque (7,1 %) et au Royaume-Uni (6,7 %). La prévalence de l'usage d'ecstasy au cours des douze derniers mois s'échelonne entre 0,2 % et 3,5 %, mais la moitié des pays mentionnent des taux de prévalence égaux ou inférieurs à 0,5 %. On estime que près de 8,5 millions d'Européens ont pris de l'ecstasy et que 3 millions environ en ont consommé au cours des douze derniers mois.
Etwa 0,2 % bis 7,1 % aller Erwachsenen haben Ecstasy probiert (durchschnittlich 2,6 %). Die Hälfte der Länder meldet Prävalenzraten von bis zu 1,8 %, wobei die höchsten Prävalenzraten aus der Tschechischen Republik (7,1 %) und dem Vereinigten Königreich (6,7 %) berichtet werden. Die 12-Monats-Prävalenz des Ecstasykonsums liegt zwischen 0,2 % und 3,5 %, jedoch meldet die Hälfte der Länder Prävalenzraten von bis zu 0,5 %. Schätzungsweise haben fast 8,5 Millionen Europäer Ecstasy probiert und mehr als 3 Millionen die Droge im Laufe der letzten 12 Monate konsumiert.
En cuanto al éxtasis, entre el 0,2 y el 7,1 % de los adultos reconoce haberlo probado (2,6 % de media). La mitad de los países presentan tasas de prevalencia del 1,8 % o inferiores, siendo la República Checa (7,1 %) y el Reino Unido (6,7 %) los países donde se registran las mayores tasas de prevalencia. La prevalencia de consumo de éxtasis en el último año oscila entre el 0,2 % y el 3,5 %, pero la mitad de los países presentan tasas de prevalencia del 0,5 % o inferiores. Se estima que casi 8,5 millones de europeos han probado el éxtasis, y casi 3 millones lo han consumido en el último año.
Ha provato l’ecstasy una percentuale di adulti compresa tra lo 0,2% e il 7,1% (media: 2,6%). Metà dei paesi riferisce una prevalenza dell’1,8% o meno, con i tassi più alti segnalati da Repubblica ceca (7,1%) e Regno Unito (6,7%). La prevalenza del consumo di ecstasy nell’ultimo anno va dallo 0,2% al 3,5%, ma metà dei paesi riferisce una prevalenza dello 0,5% o meno. Si calcola che almeno 8,5 milioni di europei abbiano provato l’ecstasy e che almeno 3 milioni ne abbiano fatto uso nell’ultimo anno.
O ecstasy foi consumido a título experimental por 0,2–7,1% dos adultos (2,6% em média). Metade dos países menciona taxas de prevalência de 1,8% ou menos, sendo as taxas de prevalência mais elevadas comunicadas pela República Checa (7,1%) e pelo Reino Unido (6,7%). A prevalência do consumo de ecstasy no último ano varia entre 0,2% e 3,5%, mas metade dos países refere taxas de prevalência de 0,5% ou menos. Estima-se que quase 8,5 milhões de europeus experimentaram ecstasy, e quase 3 milhões consumiram-no no último ano.
Έκσταση δοκίμασε ποσοστό 0,2–7,1 % όλων των ενηλίκων (μέσος όρος 2,6 %). Μισές από τις χώρες ανέφεραν ποσοστά επικράτησης 1,8 % ή χαμηλότερα. Τα υψηλότερα ποσοστά επικράτησης ανέφεραν η Τσεχική Δημοκρατία (7,1 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,7 %). Η επικράτηση της χρήσης έκστασης κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 0,2 % έως 3,5 %, αλλά οι μισές χώρες ανέφεραν ποσοστά επικράτησης 0,5 % ή χαμηλότερα. Υπολογίζεται ότι περίπου 8,5 εκατομμύρια έχουν δοκιμάσει έκσταση, και περίπου 3 εκατομμύρια έκαναν χρήση κατά το τελευταίο έτος.
Ecstasy is geprobeerd door 0,2-7,1% van alle volwassenen (gemiddeld 2,6%). De helft van de landen meldt een prevalentiepercentage van 1,8% of lager, terwijl de hoogste percentages worden gerapporteerd door Tsjechië (7,1%) en het Verenigd Koninkrijk (6,7%). Voor ecstasygebruik in de laatste 12 maanden ligt het prevalentiepercentage tussen 0,2 en 3,5%, maar de helft van de landen meldt een percentage van 0,5% of lager. Naar schatting hebben bijna 8,5 miljoen Europeanen ecstasy geprobeerd en hebben bijna 3 miljoen het middel in de laatste 12 maanden gebruikt.
Extázi vyzkoušelo 0,2–7,1 % všech dospělých (průměr 2,6 %). Polovina zemí uvádí hodnoty prevalence do výše 1,8 % nebo nižší, zatímco nejvyšší prevalenci hlásí Česká republika (7,1 %) a Spojené království (6,7 %). Prevalence užívání extáze v posledním roce se pohybuje mezi 0,2 a 3,5 %, avšak polovina zemí hlásí prevalenci 0,5 % nebo méně. Odhaduje se, že extázi vyzkoušelo téměř 8,5 milionů Evropanů a že za poslední rok ji užily téměř 3 miliony osob.
0,2–7,1 % af alle voksne (i gennemsnit 2,6 %) har prøvet ecstasy. Halvdelen af landene har meldt om prævalenssatser på 1,8 % eller lavere, idet de højeste prævalenssatser er indberettet af Tjekkiet (7,1 %) og Det Forenede Kongerige (6,7 %). Prævalensen for brug af ecstasy inden for de seneste 12 måneder varierer fra 0,2 til 3,5 %, men halvdelen af landene melder om prævalenssatser på 0,5 % eller derunder. Det anslås, at næsten 8,5 millioner europæere har prøvet ecstasy, og at næsten 3 millioner har brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder.
Ecstasyt on proovinud 0,2–7,1% kõikidest täiskasvanutest (keskmiselt 2,6%). Pooltes riikides on levimus 1,8% või madalam, kusjuures kõige kõrgem on see Tšehhi Vabariigis (7,1%) ja Ühendkuningriigis (6,7%). Viimase aasta jooksul ecstasy tarbimise määr ulatub 0,2%-st kuni 3,5%-ni, kuid pooltes riikides on see 0,5% või madalam. Hinnanguliselt peaaegu 8,5 miljonit eurooplast on ecstasyt proovinud ja peaaegu 3 miljonit on tarbinud seda viimase aasta jooksul.
Ekstaasia on kokeillut 0,2–7,1 prosenttia aikuisista (keskiarvo 2,6 %). Puolessa maista levinneisyysaste oli 1,8 prosenttia tai alempi. Korkeimman levinneisyyden ilmoittivat Tšekki (7,1 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,7 %). Ekstaasia viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osuus vaihtelee 0,2:sta 3,5 prosenttiin, mutta puolet maista ilmoitti levinneisyydeksi 0,5 prosenttia tai vähemmän. Euroopassa lähes 8,5 miljoonaa aikuista on joskus kokeillut ekstaasia, ja lähes 3 miljoonaa ilmoitti käyttäneensä sitä viimeksi kuluneen vuoden aikana.
Az extasyt az összes felnőtt 0,2–7,1%-a (átlag 2,6%) próbálta. Az országok fele 1,8%-os vagy annál alacsonyabb előfordulási arányokat közölt, a legmagasabb előfordulást pedig Csehországból (7,1%) és az Egyesült Királyságból jelentették (6,7%). Az elmúlt évi extasyhasználat prevalenciája 0,2% és 3,5% között mozog, ugyanakkor az országok fele 0,5%-os vagy az alatti előfordulási arányokról számolt be. Becslések szerint az extasyt közel 8,5 millió európai próbálta, és közel 3 millióan használták az elmúlt évben.
0,2-7,1 % av unge voksne har prøvd ecstasy (gjennomsnittet er 2,6 %). Halvparten av landene rapporterer om prevalenstall på 1,8 % eller lavere. Høyest prevalens rapporteres fra Den tsjekkiske republikk (7,1 %) og Storbritannia (6,7 %). Bruk siste år av ecstasy ligger på mellom 0,2 % og 3,5 %, men halvparten av landene rapporterer om en prevalens på 0,5 % eller under. Det anslås at nærmere 8,5 millioner europeere har prøvd ecstasy, og at nesten 3 millioner har brukt det i løpet av det siste året.
Ecstasy a fost încercat de 0,2–7,1 % din populaţia adultă (în medie 2,6 %). Jumătate dintre ţări raportează rate de prevalenţă de 1,8 % sau mai mici, cele mai mari rate de prevalenţă fiind raportate de Republica Cehă (7,1 %) şi Regatul Unit (6,7 %). Prevalenţa consumului de ecstasy pe parcursul ultimului an variază de la 0,2 % la 3,5 %, însă jumătate dintre ţări raportează rate de prevalenţă de 0,5 % sau mai puţin. S-a estimat că aproape 8,5 milioane de europeni au încercat ecstasy şi aproape 3 milioane au consumat această substanţă în ultimul an.
Extázu okúsilo 0,2 – 7,1 % všetkých dospelých (v priemere 2,6 %). Polovica krajín uvádza miery prevalencie 1,8 % alebo nižšie, pričom najvyššie miery prevalencie uvádza Česká republika (7,1 %) a Spojené kráľovstvo (6,7 %). Prevalencia užívania extázy v poslednom roku sa pohybuje od 0,2 % do 3,5 %, ale polovica krajín uvádza miery prevalencie 0,5 % alebo nižšie. Odhaduje sa, že takmer 8,5 milióna Európanov okúsilo extázu a takmer 3 milióny ju užívalo v minulom roku.
Ekstazi je poskusilo 0,2 % do 7,1 % vseh odraslih (povprečno 2,6 %). Polovica držav je sporočila stopnje razširjenosti, ki znašajo 1,8 % ali manj, pri čemer sta najvišji stopnji razširjenosti sporočila Češka republika (7,1 %) in Združeno kraljestvo (6,7 %). Stopnja razširjenosti za zaužitje ekstazija v zadnjem letu se giblje od 0,2 % do 3,5 %, polovica držav pa poroča o stopnjah razširjenosti, ki znašajo 0,5 % ali manj. Po oceni je skoraj 8,5 milijona Evropejcev že poskusilo ekstazi, skoraj tri milijone ga je zaužilo v zadnjem letu.
Ungefär 0,2–7,1 % av den vuxna befolkningen har testat ecstasy (genomsnitt 2,6 %). Hälften av länderna rapporterar en prevalens på 1,8 % eller lägre, med den högsta prevalensen i Tjeckien (7,1 %) och Storbritannien (6,7 %). Bland vuxna säger sig 0,2 – 3,5 % ha använt ecstasy de senaste tolv månaderna, men hälften av de rapporterande länderna uppger prevalens på 0,5 % eller lägre. Det uppskattas att nästan 8,5 miljoner av Europas befolkning har provat ecstasy och nästan 3 miljoner har använt drogen under de senaste tolv månaderna.
Ecstasy tüm yetişkinlerin % 0,2-7,1’i tarafından denenmiştir (ortalama % 2,6). Ülkelerin yarısı % 1,8’lik veya daha düşük yaygınlık oranları rapor etmekte olup, en yüksek yaygınlık oranlarını Çek Cumhuriyeti (% 7,1) ve Birleşik Krallık (% 6,7) bildirmektedir. Ecstasy’nin geçmiş yılda kullanım yaygınlığı % 0,2 ile % 3,5 arasında değişmektedir ama ülkelerin yarısı % 0,5’lik veya daha düşük yaygınlık oranları rapor etmektedir. Neredeyse 8,5 milyon Avrupalının ecstasy’i denemiş olduğu ve yaklaşık 3 milyonun bu uyuşturucuyu geçmiş yılda kullandığı tahmin edilmektedir.
Ekstazī ir pamēģinājuši 0,2–7,1 % visu pieaugušo (vidēji 2,6 %). Puse valstu informē par 1,8 % vai zemāku izplatības līmeni, augstākais izplatības līmenis ir konstatēts Čehijā (7,1 %) un Apvienotajā Karalistē (6,7 %). Ekstazī pēdējā gada lietošanas līmenis svārstās no 0,2 % līdz 3,5 %, bet puse valstu informē par 0,5 % vai zemāku izplatības līmeni. Ir aplēsts, ka gandrīz 8,5 miljoni eiropiešu ir pamēģinājuši ekstazī un gandrīz 3 miljoni ir lietojuši ekstazī pēdējā gadā.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Spożycie jest niższe w Danii, Niemczech, Estonii, we Włoszech, w Holandii i w Słowacji, ale wszystkie te kraje poinformowały o wzroście spożycia w ciągu ubiegłego roku wśród młodych dorosłych, podobnie jak — chociaż w mniejszym stopniu — Węgry.
Levels of use are lower in Denmark, Germany, Estonia, Italy, the Netherlands and Slovakia, but all these countries have reported increases in last year use among young adults, as has Hungary, although to a lesser extent. It should be noted that the Danish (2000) and Dutch (2001) data are now relatively old and the current situation is therefore less clear.
Les niveaux de consommation sont inférieurs au Danemark, en Allemagne, en Estonie, en Italie, aux Pays‑Bas et en Slovaquie, mais tous ces pays ont fait état de hausses de la consommation au cours des douze derniers mois chez les jeunes adultes, tout comme la Hongrie, mais dans une moindre mesure. Il est à noter que les données danoises (2000) et néerlandaises (2001) sont relativement anciennes et la situation actuelle dans ces deux pays est donc moins claire.
In Dänemark, Deutschland, Estland, Italien, den Niederlanden und der Slowakei wurden niedrigere Raten verzeichnet, jedoch berichteten alle diese Länder über Zunahmen des jüngsten Konsums unter jungen Erwachsenen. Ungarn meldete einen weniger starken Anstieg des jüngsten Konsums unter jungen Erwachsenen. Es ist darauf hinzuweisen, dass die Daten aus Dänemark (2000) und den Niederlanden (2001) bereits recht alt sind und daher die gegenwärtige Situation nicht genau bekannt ist.
Los niveles de consumo son inferiores en Dinamarca, Alemania, Estonia, Italia, los Países Bajos y Eslovaquia, pero en todos estos países se han registrado incrementos en cuanto al consumo en el último año entre adultos jóvenes, al igual que Hungría, aunque en menor medida. Cabe tener en cuenta que los datos daneses (2000) y neerlandeses (2001) se han quedado relativamente anticuados y que la situación actual es, por lo tanto, menos diáfana.
I livelli di consumo sono inferiori in Danimarca, Germania, Estonia, Italia, Paesi Bassi e Slovacchia, ma tutti questi paesi hanno riferito aumenti del consumo nell’ultimo anno tra i giovani adulti, come pure l’Ungheria, anche se in misura minore. Non si deve dimenticare che le statistiche danesi (2000) e olandesi (2001) sono alquanto datate e che la situazione attuale è quindi meno chiara.
Os níveis de consumo são mais baixos na Dinamarca, Alemanha, Estónia, Itália, Países Baixos e Eslováquia, mas todos estes países comunicaram aumentos do consumo no ano passado entre os jovens adultos, tal como a Hungria, embora em menor grau. Note-se que os dados dinamarqueses (2000) e neerlandeses (2001) já são relativamente antigos e a situação actual é, por isso, menos clara.
Τα επίπεδα χρήσης είναι χαμηλότερα στη Δανία, τη Γερμανία, την Εσθονία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και τη Σλοβακία, αλλά όλες αυτές οι χώρες ανέφεραν αύξηση κατά το τελευταίο έτος στους νεαρούς ενηλίκους, όπως και η Ουγγαρία, σε μικρότερο όμως βαθμό. Πρέπει να σημειωθεί ότι τα στοιχεία της Δανίας (2000) και των Κάτω Χωρών (2001) είναι πλέον σχετικά παλαιά και η τρέχουσα κατάσταση είναι επομένως πιο ασαφής.
De gebruiksniveaus in Denemarken, Duitsland, Estland, Italië, Nederland en Slowakije liggen lager, maar al deze landen melden stijgingen in het recent gebruik onder jongvolwassenen, net als Hongarije, maar in mindere mate. Opgemerkt dient te worden dat de Deense (2000) en Nederlandse (2001) gegevens inmiddels relatief oud zijn; derhalve is de actuele situatie minder duidelijk.
Míra užívání je nižší v Dánsku, Německu, Estonsku, Itálii, Nizozemsku a na Slovensku, avšak všechny tyto země uvádějí u mladých dospělých nárůst v užití drogy v posledním roce. Totéž, byť v menší míře, platí pro Maďarsko. Rovněž upozorňujeme, že údaje z Dánska (2000) a Nizozemska (2001) jsou nyní již poměrně staré a že aktuální situace tak není příliš jasná.
Brugen er mindre udbredt i Danmark, Tyskland, Estland, Italien, Nederlandene og Slovakiet, men alle disse lande har meldt om stigninger i brugen inden for de seneste 12 måneder blandt unge voksne, og det samme gælder Ungarn, dog i mindre grad. Det bemærkes, at dataene for Danmark (2000) og Nederlandene (2001) nu er forholdsvis gamle, og at den nuværende situation derfor er mindre tydelig.
Tarbimise määrad on madalamad Taanis, Saksamaal, Eestis, Itaalias, Madalmaades ja Slovakkias, kuid kõik need riigid on teatanud viimase aasta jooksul tarbimise kasvust noorte täiskasvanute hulgas, samuti ka Ungari, kuigi väiksemas ulatuses. Pandagu tähele, et Taani (2000) ja Madalmaade (2001) andmed on tänaseks suhteliselt vananenud ning seetõttu ei ole praegune olukord seal selge.
Käyttö on vähäisempää Tanskassa, Saksassa, Virossa, Italiassa, Alankomaissa ja Slovakiassa, mutta nämä maat ovat raportoineet käytön lisääntyneen viime vuonna nuorten aikuisten keskuudessa. Sama suuntaus havaittiin Unkarissa, joskin lievempänä. On huomattava, että Tanskan (vuosi 2000) ja Alankomaiden (vuosi 2001) tiedot ovat jo vanhentuneita, joten nykytilanteesta ei saada täysin selkeää kuvaa.
A használati szintek Dániában, Németországban, Észtországban, Olaszországban, Hollandiában és Szlovákiában alacsonyabbak, de ezek az országok kivétel nélkül a fiatal felnőttek körében mért elmúlt évi használat emelkedéséről számoltak be, akárcsak – kisebb mértékben – Magyarország. Meg kell jegyezni, hogy a dán (2000) és a holland (2001) adatok már viszonylag régiek, ezért a jelenlegi helyzetről nincs olyan tiszta képünk.
Bruksnivåene er lavere i Danmark, Tyskland, Estland, Italia, Nederland og Slovakia, men alle disse landene har rapportert om en økning i bruk siste år blant unge voksne. Det samme har Ungarn, men i mindre grad. Det anføres imidlertid at de danske (2000) og nederlandske (2001) tallene nå er relativt gamle, og at dagens situasjon derfor er mindre klar.
Nivelurile de consum sunt mai reduse în Danemarca, Germania, Estonia, Italia, Ţările de Jos şi Slovacia, însă toate aceste ţări au raportat creşteri ale consumului pe parcursul ultimului an în rândul adulţilor tineri, la fel ca Ungaria, deşi într-o măsură mai mică. Este de reţinut că datele provenite din Danemarca (2000) şi Ţările de Jos (2001) sunt în prezent relativ vechi şi astfel situaţia actuală nu este bine definită.
Úrovne užívania sú nižšie v Dánsku, Nemecku, Estónsku, Taliansku, Holandsku a na Slovensku, ale všetky tieto krajiny uvádzali nárasty v užívaní za posledný rok medzi mladými dospelými, podobne aj Maďarsko, hoci v menšom rozsahu. Je potrebné si všimnúť, že dánske (2000) a holandské (2001) údaje sú teraz relatívne staré a súčasná situácia je preto menej jasná.
Stopnje uživanja so nižje na Danskem, v Nemčiji, Estoniji, Italiji, na Nizozemskem in Slovaškem, vendar pa vse te države poročajo o zvišanju uživanja med mlajšimi odraslimi v zadnjem letu, kar velja tudi za Madžarsko, čeprav v manjšem obsegu. Treba je opozoriti, da so danski (2000) in nizozemski (2001) podatki danes že sorazmerno zastareli, zato je trenutno stanje manj jasno.
Antalet användare är lägre i Danmark, Tyskland, Estland, Italien, Nederländerna och Slovakien, men samtliga dessa länder har rapporterat ökat bruk bland unga vuxna under det senaste året, vilket också gäller Ungern om än i mindre utsträckning. Det bör noteras att de danska (2000) och holländska (2001) uppgifterna är förhållandevis gamla och den nuvarande situationen är därför något oklar.
Kullanım seviyeleri Danimarka, Almanya, Estonya, İtalya, Hollanda ve Slovakya’da daha düşüktür ama bu ülkelerin tümü ile daha az ölçüde de olsa Macaristan, genç yetişkinler arasında geçmiş yılda kullanımda artışlar rapor etmiştir. Danimarka (2000) ve Hollanda (2001) verilerinin artık nispeten eskimiş ve güncel durumun da dolayısıyla daha az net olduğunu unutmamak gerekir.
Lietošanas līmenis ir zemāks Dānijā, Vācijā, Igaunijā, Itālijā, Nīderlandē un Slovākijā, bet visas šīs valstis informē par pēdējā gada lietošanas pieaugumu gados jaunu pieaugušo vidū, un šī tendence, lai gan mazākā mērā, ir vērojama arī Ungārijā. Jāatzīmē, ka Dānijas (2000. g.) un Nīderlandes (2001. g.) dati jau ir relatīvi novecojuši, tādēļ pašreizējā situācija nav tik skaidra.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, ma ograniczoną wartość przy szacowaniu bieżącego zażywania narkotyków przez osoby dorosłe (chociaż uważa się go za uzasadniony wskaźnik w odniesieniu do dzieci w wieku szkolnym), ale umożliwia wgląd w schematy zażywania.
‘Lifetime use’ is of limited value in assessing current drug use among adults (although it is considered to be a reasonable indicator among schoolchildren), but it can provide insight into patterns of use. ‘Last year use’ and ‘last month use’ reflect the current situation more accurately, with the latter weighted more heavily towards people who use the drug frequently.
L'«usage au cours de la vie» a un intérêt limité pour apprécier l’usage actuel de drogue au sein de la population adulte (bien qu’il soit considéré comme un indicateur valable pour les élèves), mais il peut donner une idée des habitudes de consommation. L’«usage au cours de la dernière année» et l’«usage au cours du dernier mois» reflètent plus fidèlement la situation actuelle, le second étant pondéré davantage pour les personnes qui consomment de la drogue fréquemment.
Der „Lebenszeitkonsum“ ist zwar unter Umständen für die Beurteilung des aktuellen Drogenkonsums unter Erwachsenen nur von begrenztem Wert (obwohl er bei Schülern als sinnvoller Indikator gilt), er ist jedoch durchaus geeignet, Einblicke in die Konsummuster zu geben. Der „Konsum in den letzten 12 Monaten“ und der „Konsum in den letzten 30 Tagen“ vermitteln ein genaueres Bild von der gegenwärtigen Situation, wobei letzterer stärker auf jene abzielt, die die Droge häufig konsumieren.
El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado de cara a la evaluación de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares); sin embargo, permite obtener una visión general de las pautas de consumo. El «consumo en el último año» y el «consumo en el último mes» proporcionan información más precisa sobre el consumo actual; el segundo de estos indicadores se centra más en las personas que consumen la droga frecuentemente.
Il “consumo una tantum” è un dato di limitato valore per misurare il consumo attuale di stupefacenti tra gli adulti (nonostante possa essere considerato un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma può favorire la comprensione dei modelli di consumo. Il “consumo nell’ultimo anno” e il “consumo nell’ultimo mese” riflettono invece con maggiore precisione la situazione attuale; in particolare, il secondo indicatore è più pesantemente ponderato sui soggetti che fanno uso di droga con una certa frequenza.
O “consumo ao longo da vida” tem pouca utilidade para avaliar o consumo de droga actual entre os adultos (embora seja considerado como um indicador razoável para as crianças em idade escolar), mas pode dar algumas indicações sobre os padrões de consumo. O “consumo no último ano” e o “consumo no último mês” reflectem a situação actual de forma mais precisa, sendo o segundo mais elucidativo das pessoas que consomem a droga frequentemente.
Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» έχει περιορισμένη αξία για την εκτίμηση της πρόσφατης χρήσης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να αποτελεί χρήσιμο δείκτη για τους μαθητές), αλλά μπορεί να παράσχει πληροφορίες σχετικά με τα πρότυπα χρήσης. Η «χρήση κατά το τελευταίο έτος» και η «χρήση κατά τον τελευταίο μήνα» απηχούν την τρέχουσα κατάσταση με μεγαλύτερη ακρίβεια· η «χρήση κατά τον τελευταίο μήνα» αναδεικνύει περισσότερο τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het “ooit”-gebruik is een slechte indicator voor het huidige drugsgebruik onder volwassenen (hoewel het wordt beschouwd als een redelijke indicator voor scholieren), maar kan wel inzicht geven in gebruikspatronen. Het gebruik gedurende het afgelopen jaar en de afgelopen maand geeft een nauwkeuriger beeld van de huidige situatie, waarbij de laatste categorie meer mensen zal omvatten die de drug frequent gebruiken.
„Celoživotní užívání“ má omezenou hodnotu při posuzování současného užívání drog u dospělých (i když je považováno za přiměřený ukazatel u školáků), avšak může poskytnout určitý vhled do vzorců užívání. „Užití v posledním roce“ a „užití v posledním měsíci“ odráží aktuální situaci přesněji, přičemž posledně uvedený ukazatel má větší váhu směrem k populaci osob, které užívají drogu často.
"Langtidsprævalens" har begrænset værdi ved vurderingen af aktuelt stofbrug blandt voksne (selv om den betragtes som en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men den kan give et indblik i brugsmønstre. "De seneste 12 måneder" og "de seneste 30 dage" afspejler mere præcist den nuværende situation, idet sidstnævnte i højere grad er vægtet mod personer, der anvender stoffet hyppigt.
„Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), aga see võib anda pildi uimastitarvitamise suundumustest. „Tarbimine viimase aasta jooksul“ ja „tarbimine viimase kuu jooksul“ peegeldavad hetkeolukorda palju täpsemini, kusjuures „tarbimine viimase kuu jooksul“ osutab paremini sagedasematele tarvitajatele.
”Käyttö ainakin kerran elämässä” ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (joskin se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta se saattaa valaista käyttötapoja. ”Käyttö viimeksi kuluneen vuoden aikana” ja ”käyttö viimeksi kuluneen kuukauden aikana” heijastavat tarkemmin vallitsevaa tilannetta, ja niistä jälkimmäinen painottuu voimakkaasti henkilöihin, jotka käyttävät huumeita toistuvasti.
A „kipróbálás” a felnőttek körében a jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de betekintést adhat a használati minták egyes aspektusaiba. Az „elmúlt évi használat” és az „elmúlt havi használat” jobban visszaadja a jelenlegi helyzetet, ezen belül az utóbbi nagyobb eséllyel tényleg azokat tartalmazza, akik a kábítószert rendszeresen használják.
“Livstidsbruk” er av begrenset verdi for å vurdere aktuell narkotikabruk blant voksne (selv om det kan være en fornuftig indikator blant skolelever), men det kan gi kunnskap om bruksmønstre. “Bruk siste år” og ”bruk siste måned” gjenspeiler dagens situasjon mer nøyaktig, der sistnevnte er tyngre vektet mot personer som bruker rusmiddelet ofte.
„Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar poate oferi informaţii privind modelele de consum. „Consumul în ultimul an” şi „consumul în ultima lună” reflectă mai exact situaţia actuală, în cel de-al doilea caz cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
„Celoživotné užívanie“ má obmedzenú hodnotu pri hodnotení súčasného užívania drog medzi dospelými (hoci sa považuje za primeraný ukazovateľ medzi školopovinnými deťmi), môže však poskytnúť hlboký pohľad do foriem užívania. „Užívanie v poslednom roku“ a „užívanie v poslednom mesiaci“ odrážajú súčasnú situáciu presnejšie, pričom užívanie v poslednom mesiaci silnejšie zaváži smerom k ľuďom, ktorí užívajú drogy často.
"Uživanje kadar koli v življenju" ima omejeno vrednost pri ocenjevanju trenutnega uživanja drog med odraslimi (čeprav velja za sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), lahko pa da vpogled v vidike uživanja drog. "Uživanje v zadnjem letu" in "uživanje v zadnjem mesecu" točneje odražata sedanji položaj, s tem da zadnje bolj velja za ljudi, ki drogo uživajo pogosto.
”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men betraktas som rimlig indikator bland skolbarn), men kan ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster. ”Användning de senaste 12 månaderna” och ”användning de senaste 30 dagarna” speglar den nuvarande situationen mer korrekt, där den senare tidsperioden tenderar att främst fånga upp de personer som använder drogen regelbundet.
‘Yaşam boyu kullanım’, (her ne kadar okul çocukları arasında makul bir gösterge olarak kabul edilse de) yetişkinler arasındaki mevcut uyuşturucu kullanımını değerlendirmede sınırlı öneme sahiptir ama kullanım şekillerine dair içgörü sağlayabilir. ‘Geçmiş yılda kullanım’ ile ‘geçmiş ayda kullanım’ (geçmiş yılda kullanım uyuşturucuyu sık kullanan kişilerde daha yaygındır), mevcut durumu daha hassas bir şekilde yansıtmaktadır.
Vērtējot pašreizējo narkotiku lietošanas izplatību pieaugušo vidū, „ilgtermiņa lietošanas” rādītājam ir maza nozīme (lai gan to uzskata par vērā ņemamu rādītāju skolēnu vidū), tomēr tas var sniegt priekšstatu par lietošanas ievirzēm. ,,Pēdējā gada lietošanas” un ,,pēdējā mēneša lietošanas” rādītāji precīzāk atspoguļo pašreizējo situāciju, turklāt pēdējā mēneša rādītāji vairāk attiecas uz personām, kas narkotikas lieto bieži.
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
Opiaty występują w większości odnotowywanych w UE przypadków „nagłych zgonów związanych z narkotykami” spowodowanych przez substancje nielegalne, choć w wielu przypadkach podczas badania toksykologicznego wykrywane są także inne substancje, a zwłaszcza alkohol, benzodiazepiny i, w niektórych państwach, kokaina. W Europie większość przypadków zgonów związanych z opiatami dotyczy heroiny, ale pewną rolę odgrywają również inne opiaty (patrz poniżej) (201).
Opioids are present in most cases of ‘acute drug-related deaths’ due to illegal substances reported in the EU, although in many cases other substances are also identified during the toxicological examination, in particular alcohol, benzodiazepines and, in some countries, cocaine. In Europe most cases of opioid deaths are related to heroin, but other opioids play a role (see below) (201).
Des opiacés sont décelés dans la plupart des cas de «décès par intoxication aiguë» déclarés dans l’UE et dus à des substances illicites, bien que, dans de nombreux cas, d’autres substances soient également identifiées lors de l’examen toxicologique, notamment l’alcool, les benzodiazépines et, dans certains pays, la cocaïne. En Europe, la majeure partie des décès liés aux opiacés sont dus à l’héroïne, mais d’autres opiacés sont également impliqués (voir plus loin) (201).
Bei den meisten in der EU gemeldeten „akuten drogenbedingten Todesfällen“, die auf illegale Substanzen zurückzuführen sind, spielen Opioide eine Rolle, obwohl in zahlreichen Fällen bei der toxikologischen Untersuchung auch andere Substanzen nachgewiesen wurden, insbesondere Alkohol, Benzodiazepine und, in einigen Ländern, Kokain. In Europa werden die meisten opioidbedingten Todesfälle mit Heroin in Verbindung gebracht, es werden jedoch auch andere Opioide festgestellt (siehe unten) (201).
Los opiáceos están presentes en la mayoría de casos de «muertes súbitas por consumo de drogas» causadas por sustancias ilegales que se registran en la UE, aunque en muchos casos se detectan también otras sustancias en los exámenes toxicológicos, concretamente, alcohol, benzodiazepinas y, en algunos países, cocaína. En Europa, la mayor parte de casos de muertes por opiáceos están vinculados a la heroína, pero también hay otros opiáceos presentes en este tipo de muertes (véase más adelante) (201).
Gli oppiacei sono presenti nella maggior parte dei “decessi improvvisi correlati al consumo di stupefacenti” causati dalle sostanze illecite segnalate nell'UE, anche se, in molti casi, l'esame tossicologico evidenzia anche altre sostanze, in particolare alcol, benzodiazepine e, in taluni paesi, cocaina. In Europa la maggior parte dei casi di decessi dovuti al consumo di oppiacei sono causati dall’eroina, benché il ruolo di altri oppiacei non sia trascurabile (cfr. sotto) (201).
Os opiáceos estão presentes na maioria dos casos de “morte por intoxicação aguda relacionada com o consumo de droga” causados por substâncias ilegais, notificados na União Europeia, apesar de, muitas vezes, também serem identificadas outras substâncias nos exames toxicológicos, designadamente álcool, benzodiazepinas e, em alguns países, cocaína. Na Europa, a maioria dos casos de morte por consumo de opiáceos está relacionada com a heroína, mas também pode haver outros opiáceos envolvidos (ver infra) (201).
Τα οπιοειδή είναι παρόντα στις περισσότερες περιπτώσεις «αιφνίδιων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά» που οφείλονται σε παράνομες ουσίες και αναφέρονται στην ΕΕ, μολονότι σε πολλές περιπτώσεις εντοπίζονται και άλλες ουσίες κατά την τοξικολογική εξέταση, ιδίως αλκοόλ, βενζοδιαζεπίνες και σε ορισμένες χώρες κοκαΐνη. Στην Ευρώπη οι περισσότερες περιπτώσεις θανάτων που οφείλονται στα οπιοειδή συνδέονται με την ηρωίνη, ωστόσο και άλλα οπιοειδή διαδραματίζουν κάποιο ρόλο (βλέπε κατωτέρω) (201).
Bij de meeste acute sterfgevallen ten gevolge van het gebruik van illegale drugs die in de EU worden gerapporteerd, spelen opioïden een rol, hoewel in veel gevallen ook andere middelen tijdens de toxicologische analyse worden aangetroffen, met name alcohol, benzodiazepinen en, in sommige landen, cocaïne. In Europa gaat het bij de meeste van deze sterfgevallen om heroïne, maar ook andere opioïden spelen een rol (zie hieronder) (201).
Ve většině „náhlých úmrtí souvisejících s drogami“ způsobených nelegálními látkami hlášenými v EU jsou přítomny opiáty, ačkoli v mnohých případech jsou během toxikologického šetření rovněž zjištěny další látky, zejména alkohol, benzodiazepiny a v některých zemích i kokain. V Evropě je většina úmrtí souvisejících s opiáty způsobena heroinem, ale i jiné opiáty hrají svou roli (viz níže) (201).
De fleste tilfælde af "akutte narkotikarelaterede dødsfald" som følge af indtagelse af illegale stoffer, der er nævnt i indberetningerne fra EU-landene, involverer opioider, selv om andre stoffer i mange tilfælde også identificeres under den toksikologiske undersøgelse, især alkohol, benzodiazepiner og i nogle lande kokain. I Europa er de fleste tilfælde af opioiddødsfald relateret til heroin, men andre opioider spiller også en rolle (se nedenfor) (201).
Opioide esineb enamiku ELis registreeritud „uimastitega seotud äkksurmade” puhul, kus tegemist on illegaalsete ainetega, kuid paljudel juhtudel tuvastatakse toksikoloogilisel uurimisel ka muid aineid, eelkõige alkoholi, bensodiasepiine ning mõnes riigis kokaiini. Euroopas on enamiku opioididega seotud surmajuhtumite puhul tegemist heroiiniga, kuid esineb ka teisi opioide (täpsemalt allpool).(201)
Opioidit ovat EU:ssa osallisina useimmissa laittomien aineiden aiheuttamissa äkillisissä huumekuolemissa, joskin monissa tapauksissa havaitaan toksikologisessa tutkimuksessa myös muita aineita, erityisesti alkoholia, bentsodiatsepiineja ja joissakin maissa kokaiinia. Euroopassa useimmat opioidikuolemat liittyvät heroiiniin, mutta niitä aiheuttavat muutkin opioidit (ks. jäljempänä) (201).
Az opiátok az EU-ban bejelentett, tiltott anyagok okozta „kábítószerrel összefüggő akut halálesetek” többségében jelen vannak, de számos esetben a toxikológiai vizsgálat más anyagok, különösen alkohol, benzodiazepinek és – néhány országban – kokain jelenlétét is kimutatja. Az opiátok okozta halálesetek Európában a legtöbb esetben a heroinhoz köthetők, de ebben más opiátok is szerepet játszanak (ld. alább)201.
Opioider er til stede i de fleste rapporterte tilfellene av ”akutte narkotikarelaterte dødsfall” forårsaket av illegale rusmidler i EU, selv om andre stoffer i mange tilfeller også identifiseres i de toksikologiske undersøkelsene, særlig alkohol, benzodiazepiner og i enkelte land også kokain. I Europa gjelder de fleste opioid-dødsfall heroin, men andre opioider spiller også en rolle (se nedenfor) (201).
Opiaceele sunt implicate în majoritatea cazurilor de „decese subite legate de consumul de droguri” provocate de substanţe ilegale raportate în Uniunea Europeană, deşi, în multe cazuri, la examenul toxicologic se identifică şi alte substanţe, în special alcool, benzodiazepine şi, în anumite ţări, cocaină. În Europa, majoritatea cazurilor de decese legate de consumul de opiacee au legătură cu heroina, însă alte opiacee au şi ele un rol (vezi mai jos) (201).
Opiáty sú prítomné vo väčšine prípadov „akútnych úmrtí súvisiacich s drogami“ spôsobenými nezákonnými látkami, ktoré sa uvádzajú v EÚ, hoci v mnohých prípadoch sa počas toxikologického skúmania identifikujú aj iné látky, najmä alkohol, benzodiazepíny a v niektorých krajinách kokaín. V Európe sa väčšina prípadov úmrtí súvisiacich s opiátmi vzťahuje na heroín, ale aj iné opiáty tu hrajú úlohu (pozri nižšie) (201).
Opioidi so navzoči v večini primerov "z drogo povezanih akutnih smrtnih primerov" zaradi prepovedanih snovi, zabeleženih v EU, čeprav toksikološka preiskava v mnogih primerih razkrije tudi navzočnost drugih snovi, predvsem alkohola, benzodiazepinov in, v nekaterih državah, kokaina. V Evropi je večina smrtnih primerov zaradi uživanja opioidov povezana s heroinom, vendar pa imajo svojo vlogo tudi drugi opioidi (glej spodaj) (201).
Opiater förekommer i de flesta ”narkotikarelaterade dödsfall”201orsakade av olagliga ämnen som anmäls i EU, även om man ofta påträffar även andra ämnen vid den toxikologiska undersökningen, framför allt alkohol, bensodiazepiner och, i vissa länder, kokain. I Europa orsakas de flesta fallen av opiatrelaterade dödsfall av heroin, men andra opiater spelar en roll (se nedan) ($fn).
AB’de rapor edilen yasadışı maddelerden kaynaklanan çoğu ‘akut uyuşturucuya bağlı ölüm’ vakasında, her ne kadar toksikolojik inceleme esnasında pek çok vakada başka maddeler, özellikle de alkol, benzodiazepinler ve bazı ülkelerde kokain de saptansa da, opioidler mevcuttur. Avrupa’da opioid ölümü vakalarının çoğu eroine bağlı olmakla beraber diğer opioidler de bir rol oynamaktadır (aşağıya bakın) (201).
Opioīdu klātbūtni konstatē lielākajā daļā ES paziņoto ,,pēkšņo narkotiku izraisīto nāves gadījumu”, kuru cēlonis ir nelegālās vielas, lai gan daudzos gadījumos toksikoloģiskajās analīzēs atrod arī citas vielas, jo īpaši alkoholu, benzodiazepīnus un dažās valstīs arī kokaīnu. Eiropā ar opioīdu lietošanu saistītās nāves galvenais cēlonis lielākoties ir heroīns, bet sava nozīme ir arī citiem opioīdiem (skatīt tālāk) (201).
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
W Wielkiej Brytanii zażywanie konopi indyjskich w ostatnim okresie przez młodych dorosłych (w wieku 15–34 lata) osiągnęło na początku lat 90-tych najwyższy poziom w Europie, ale powoli spadało w latach 1998–2004/05.
In the United Kingdom, recent cannabis use among young adults (aged 15–34) was the highest in Europe in the early 1990s but slowly declined from 1998 to 2004/05 (67), while in Spain and France rates have recently (2002 or 2003) reached those in found in the United Kingdom (Figure 3). Similar high prevalence levels are also reported for the Czech Republic.
Au Royaume-Uni, la consommation récente de cannabis chez les jeunes adultes (15 à 34 ans) était la plus élevée d'Europe au début des années 1990, mais a lentement reculé entre 1998 et 2004-2005 (67), alors qu'en Espagne et en France, les taux ont récemment (2002 ou 2003) atteint ceux observés au Royaume‑Uni (Figure 3). Des niveaux similaires de prévalence élevée sont également rapportés par la République tchèque.
Zu Beginn der 90er Jahre verzeichnete das Vereinigte Königreich beim jüngsten Cannabiskonsum (Konsum in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren) die europaweit höchsten Raten, die jedoch von 1998 bis 2004/2005 (67) leicht zurückgingen, während die Konsumraten in Spanien und Frankreich in den letzten Jahren (2002 bzw. 2003) ebenso hoch waren wie im Vereinigten Königreich (Abbildung 3). Ähnlich hohe Prävalenzraten wurden aus der Tschechischen Republik gemeldet.
A principios de los años noventa, las mayores tasas de consumo reciente de cannabis entre los adultos jóvenes (de entre 15 y 34 años) correspondían al Reino Unido, si bien fueron descendiendo paulatinamente a partir de 1998 hasta 2004/2005 (67), mientras que en España y Francia las tasas han alcanzado recientemente (en 2002 o 2003) los antiguos niveles del Reino Unido (gráfico 3). La República Checa también informa de niveles de prevalencia similares.
Nel Regno Unito il consumo recente di cannabis tra i giovani adulti (15–34 anni) era il più alto in Europa all’inizio degli anni Novanta, ma ha fatto registrare un graduale declino tra il 1998 e il 2004-2005 (67), mentre in Spagna e in Francia le percentuali segnalate hanno raggiunto di recente (2002 o 2003) quelle del Regno Unito (grafico 3). Dati analogamente alti sulla prevalenza vengono riferiti anche dalla Repubblica ceca.
No Reino Unido, o consumo recente de cannabis entre os jovens adultos (15 a 34 anos) foi o mais elevado da Europa no início da década de 90, mas diminuiu lentamente entre 1998 e 2004/2005 (67), embora em Espanha e França as taxas de consumo tenham atingido, recentemente (2002 ou 2003), os valores registados no Reino Unido (Figura 3). Registaram-se níveis de prevalência igualmente elevados na República Checa.
Στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά της πρόσφατης χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34) ήταν τα υψηλότερα στην Ευρώπη στις αρχές της δεκαετίας του 1990, αλλά μειώθηκαν σιγά-σιγά από το 1998 έως το 2004/05 (67), ενώ στην Ισπανία και τη Γαλλία τα ποσοστά προσφάτως (2002 ή 2003) προσέγγισαν εκείνα του Ηνωμένου Βασιλείου (Διάγραμμα 3). Παρόμοια υψηλά επίπεδα επικράτησης αναφέρονται επίσης για την Τσεχική Δημοκρατία.
In het Verenigd Koninkrijk was het percentage voor recent cannabisgebruik onder jongvolwassenen (15-34 jaar) begin jaren negentig het hoogst van Europa, maar dit is in de periode van 1998 tot 2004/2005 (67) langzaam gedaald, terwijl de percentages in Spanje en Frankrijk recentelijk (2002 of 2003) het zelfde niveau bereikten dat in het Verenigd Koninkrijk werd aangetroffen (Figuur 3). Ook voor Tsjechië worden vergelijkbaar hoge prevalentieniveaus gemeld.
Ve Spojeném království bylo nedávné užití konopí u mladých dospělých (ve věku 15–34 let) nejvyšší v Evropě na počátku 90. let 20. století, avšak v období mezi lety 1998 a 2004/2005 se mírně snižovalo (67), zatímco údaje ze Španělska a Francie v nedávné době (2002 či 2003) dosáhly úrovní zjištěných ve Spojeném království (obr. 3). Podobně vysoká prevalence je hlášena rovněž z České republiky.
I Det Forenede Kongerige var nylig brug af cannabis blandt unge voksne (15–34 år) den højeste i Europa i begyndelsen af 1990'erne, men faldt langsomt fra 1998 til 2004/2005 (67), mens udbredelsen i Spanien og Frankrig for nylig (2002 eller 2003) er nået op på samme niveau som i Det Forenede Kongerige (figur 3). En lignende høj udbredelse er også angivet for Tjekkiet.
Ühendkuningriigis oli hiljutise kanepi tarbimise määr noorte täiskasvanute (vanuses 15–34) hulgas 1990aastate algul kõige kõrgem kogu Euroopas, kuid vähenes aeglaselt ajavahemikul 1998 kuni 2004/2005.(67) Vastav määr Hispaanias ja Prantsusmaal on aga viimasel ajal (2002 või 2003) tõusnud Ühendkuningriigi tasemele (joonis 3). Sama suurest määrast teatas ka Tšehhi Vabariik.
Yhdistyneessä kuningaskunnassa kannabista äskettäin käyttäneiden nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) osuus oli 1990-luvun alussa Euroopan korkein, mutta se laski vähitellen vuodesta 1998 vuosiin 2004 ja 2005 (67). Espanjassa ja Ranskassa osuudet ovat hiljattain (vuosina 2002 tai 2003) kohonneet Yhdistyneen kuningaskunnan tasolle (kaavio 3). Yhtä korkeita levinneisyyslukuja raportoidaan Tšekistä.
Az 1990-es évek elején Európán belül az Egyesült Királyságban volt a legmagasabb a fiatal felnőttek körében (15–34 évesek) mért közelmúltbeli kannabiszhasználat, de ez 1998-tól 2004/05-ig lassan csökkent67, és eközben a spanyolországi és franciaországi arányok nemrég (2002-ben vagy 2003-ban) utolérték az Egyesült Királyságban tapasztaltakat (Figure 3). Csehországból hasonlóan magas előfordulási szinteket jelentenek.
Storbritannia hadde høyest nyere bruk av cannabis blant unge voksne (i aldersgruppen 15-34) i Europa på begynnelsen av 1990-tallet, men prevalensen gikk sakte ned fra 1998 til 2004-05 (67). I Spania og Frankrike har imidlertid nivået nylig (2002 eller 2003) nådd samme nivå som i Storbritannia (figur 3). Den tsjekkiske republikk har rapportert om tilsvarende høye prevalenstall.
În Regatul Unit, consumul recent de canabis în rândul adulţilor tineri (cu vârste între 15 şi 34 de ani) a înregistrat valoarea cea mai mare din Europa la începutul anilor 1990, dar a scăzut uşor din 1998 până în 2004/2005 (67), în timp ce în Spania şi Franţa ratele de consum au atins recent (în 2002 sau 2003) valorile înregistrate în Regatul Unit (Figura 3). Niveluri similare de prevalenţă ridicată sunt, de asemenea, raportate în ceea ce priveşte Republica Cehă.
V Spojenom kráľovstve bolo v nedávnej minulosti užívanie kanabisu medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) najvyššie v Európe začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia, ale pomaly klesalo od roku 1998 do roku 2004/2005 (67), kým v Španielsku a Francúzsku dosiahli miery v nedávnej minulosti (2002 alebo 2003) hodnoty, ktoré sa zistili v Spojenom kráľovstve (obrázok 3). Podobné vysoké úrovne prevalencie sa tiež uvádzali pre Českú republiku.
V Združenem kraljestvu je bilo nedavno uživanje med mlajšimi odraslimi (v starosti od 15 do 34 let) na začetku 90. let najvišje v Evropi, ki pa se je od leta 1998 do 2004/5 počasi zmanjševalo (67), medtem ko so v Španiji in Franciji odstotki pred kratkim (2002 ali 2003) dosegli odstotke iz Združenega kraljestva (prikaz 3). O podobno visokih odstotkih razširjenosti poročajo tudi iz Češke republike.
I Storbritannien var siffran för antalet unga vuxna (15-34 år) som sagt sig nyligen ha använt cannabis den högsta i Europa under det tidiga 90-talet men minskade långsamt från 1998 till 2004/05 (67), medan siffrorna i Spanien och Frankrike nyligen (2002 eller 2003) nådde samma nivå som i Storbritannien (Figur 3). Samma höga prevalensnivåer rapporteras också från Tjeckien.
Birleşik Krallık'ta, genç yetişkinler (15-34 yaş) arasında yakın zamanda esrar kullanımı 1990’ların başında Avrupa’nın en yükseğiydi ama bu oranlar 1998’den 2004/05’e kadar yavaş yavaş düşerken (67) İspanya ve Fransa’daki oranlar yakın zamanda (2002 veya 2003) Birleşik Krallık'ınkilere ulaşmıştır (Şekil 3). Çek Cumhuriyeti için de benzer yüksek yaygınlık düzeyleri rapor edilmektedir.
Apvienotajā Karalistē 90. gadu sākumā bija Eiropā lielākais neseno lietotāju skaits gados jaunu (15–34 gadus vecu) pieaugušo vidū, bet laikposmā no 1998. līdz 2004./2005. gadam tas ir pakāpeniski samazinājies (67), savukārt Spānijā un Francijā šie rādītāji nesen (2002. vai 2003. gadā) ir sasnieguši Apvienotās Karalistes rādītājus (3. attēls). Tikpat augsts izplatības līmenis ir konstatēts arī Čehijā.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
legalny handel efedryną i pseudoefedryną wyniósł łącznie odpowiednio 526 i 1027 t. Największe konfiskaty tych substancji chemicznych odnotowano w Ameryce Północnej i w Azji Południowo-Wschodniej, ale obawy budzi rozpowszechnienie ich we wszystkich regionach.
Licit trade of ephedrine and pseudo-ephedrine amounted to a total of 526 and 1 207 tonnes respectively in 2004. The largest seizures of these chemicals were reported in North America and South-east Asia, but there is concern that seizures have spread to all regions. Smuggling of ephedrine and pseudo-ephedrine to Europe originates mainly in West Asia. In 2004, 2.6 tonnes of ephedrine and 1 kg of pseudo-ephedrine were seized in Europe (110); the seizures were mostly small seizures and came from many different laboratories, a majority in the Czech Republic, although there was a large seizure in Greece of ephedrine from Pakistan.
Le commerce licite de l'éphédrine et de la pseudoéphédrine représentait un total de, respectivement, 526 et 1 207 tonnes en 2004. Les principales saisies de ces produits chimiques ont été enregistrées en Amérique du Nord et en Asie du Sud-Est, mais la dispersion des saisies dans toutes les régions constitue une source d’inquiétude. La contrebande d'éphédrine et de pseudoéphédrine en Europe provient essentiellement d'Asie de l'Ouest. En 2004, 2,6 tonnes d'éphédrine et 1 kg de pseudoéphédrine ont été saisis en Europe (110). Les saisies étaient généralement modestes et provenaient de nombreux laboratoires différents, dont une majorité était située en République tchèque, bien qu'une importante saisie d'éphédrine provenant du Pakistan ait été effectuée en Grèce.
Die legal gehandelten Mengen von Ephedrin und Pseudoephedrin beliefen sich im Jahr 2004 auf 526 bzw. 1 207 Tonnen. Die größten Sicherstellungen dieser chemischen Stoffe fanden den Berichten zufolge in Nordamerika und Südostasien statt, es gibt jedoch die Befürchtung, dass sich die Sicherstellungen auf alle Regionen ausgeweitet haben. Die nach Europa geschmuggelten Mengen von Ephedrin und Pseudoephedrin stammen vor allem aus Westasien. Im Jahr 2004 wurden in Europa 2,6 Tonnen Ephedrin und 1 kg Pseudoephedrin sichergestellt (110); zumeist wurden kleine Mengen beschlagnahmt, die aus vielen verschiedenen Labors stammten, vor allem aus der Tschechischen Republik, wobei aber auch in Griechenland eine große Menge Ephedrin aus Pakistan sichergestellt wurde.
El comercio legal de efedrina y pseudoefedrina sumó un total de 526 y 1 207 toneladas, respectivamente, en 2004. Según los informes, las mayores incautaciones de estos productos químicos se llevaron a cabo en Norteamérica y en el sureste asiático, pero existe la preocupación de que las incautaciones se hayan extendido a todas las regiones. La efedrina y pseudoefedrina que se introducen de contrabando en Europa proceden principalmente del oeste asiático. En 2004, se incautaron en Europa 2,6 toneladas de efedrina y 1 kg de pseudoefedrina (110); en general, las cantidades aprehendidas eran de escasa cuantía y procedían de numerosos laboratorios, la mayoría de ellos ubicados en la República Checa, aunque en Grecia se incautó una gran cantidad de efedrina procedente de Pakistán.
Nel 2004 gli scambi leciti di efedrina e pseudoefedrina hanno interessato in totale 526 e 1 207 tonnellate rispettivamente. I sequestri più importanti di queste sostanze sono stati riferiti nell’America settentrionale e nell’Asia sudorientale, ma si teme che si siano diffusi a tutte le regioni. L’efedrina e la pseudoefedrina contrabbandate in Europa provengono perlopiù dall’Asia occidentale. Nel 2004 sono state sequestrate in Europa 2,6 tonnellate di efedrina e 1 kg di pseudoefedrina (110); in prevalenza si è trattato di sequestri di quantitativi modesti, provenienti da laboratori diversi, la maggioranza dei quali situati nella Repubblica ceca, benché un grosso quantitativo di efedrina proveniente dal Pakistan sia stato intercettato in Grecia.
Em 2004, o comércio legal de efedrina e pseudoefedrina elevou-se, no total, a 526 e 1 207 toneladas, respectivamente. As maiores apreensões destas substâncias químicas registaram‑se na América do Norte e no Sudeste Asiático, mas o facto de as apreensões terem alastrado a todas as regiões suscita preocupação. O tráfico de efedrina e pseudoefedrina para a Europa é sobretudo originário da Ásia Ocidental. Em 2004, foram apreendidas na Europa 2,6 toneladas de efedrina e 1 kg de pseudoefedrina (110). Em geral, as quantidades apreendidas eram pequenas e oriundas de muitos laboratórios diferentes, a maioria dos quais localizada na República Checa, embora se tenha verificado na Grécia uma grande apreensão de efedrina proveniente do Paquistão.
Το νόμιμο εμπόριο εφεδρίνης και ψευδοεφεδρίνης ανήλθε συνολικά σε 526 και 1 207 τόνους αντίστοιχα το 2004. Οι μεγαλύτερες κατασχέσεις αυτών των χημικών ουσιών αναφέρθηκαν στη Βόρεια Αμερική και τη Νοτιοανατολική Ασία, αλλά εκφράζονται ανησυχίες για εξάπλωση των κατασχέσεων σε όλες τις περιοχές του κόσμου. Οι ποσότητες εφεδρίνης και ψευδοεφεδρίνης που εισάγονται λαθραία στην Ευρώπη προέρχονται κυρίως από τη Δυτική Ασία. Το 2004 στην Ευρώπη κατασχέθηκαν 2,6 τόνοι εφεδρίνης και 1 κιλό ψευδοεφεδρίνης (110). Οι κατασχέσεις αφορούσαν κυρίως μικροποσότητες που προέρχονταν από πολλά εργαστήρια, τα περισσότερα εκ των οποίων στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι υπήρξε μια μεγάλη κατάσχεση εφεδρίνης στην Ελλάδα από το Πακιστάν.
De legale handel in efedrine en pseudo-efedrine bedroeg in 2004 in totaal respectievelijk 526 en 1 207 ton. De grootste vangsten van deze chemicaliën zijn gemeld in Noord-Amerika en Zuidoost-Azië, maar er bestaat bezorgdheid over het feit dat er nu in alle regio’s vangsten worden gemeld. De efedrine en pseudo-efedrine die naar Europa worden gesmokkeld, zijn overwegend afkomstig uit West-Azië. In 2004 zijn 2,6 ton efedrine en 1 kilo pseudo-efedrine in beslag genomen in Europa (110); hierbij ging het veelal om kleine vangsten van producten afkomstig uit een groot aantal verschillende laboratoria, de meeste in Tsjechië, hoewel er in Griekenland een grote vangst van uit Pakistan afkomstige efedrine was.
Objemy zákonného obchodu dosáhly v roce 2004 v případě efedrinu 526 tun a v případě pseudoefedrinu 1 207 tun. Největší záchyty těchto chemikálií byly hlášeny ze Severní Ameriky a jihovýchodní Asie, ale obavy vyvolává rozšíření záchytů do všech regionů. Do Evropy se efedrin a pseudoefedrin pašuje zejména ze západní Asie. Za rok 2004 bylo v Evropě zadrženo 2,6 tun efedrinu a 1 kg pseudoefedrinu (110). Jednalo se převážně o záchyty malých množství z řady různých laboratoří. K většině z nich došlo v České republice, i když v Řecku bylo zadrženo velké množství efedrinu z Pákistánu.
Den lovlige handel med efedrin og pseudoefedrin udgjorde i alt henholdsvis 526 og 1 207 tons i 2004. De største beslaglæggelser af disse kemikalier blev rapporteret i Nordamerika og Sydøstasien, men det giver anledning til bekymring, at beslaglæggelserne har bredt sig til alle regioner. Den efedrin og pseudoefedrin, der smugles til Europa, kommer især fra Vestasien. I 2004 blev der beslaglagt 2,6 tons efedrin og 1 kg pseudoefedrin i Europa (110); der var hovedsagelig tale om mindre beslaglæggelser, som kom fra mange forskellige laboratorier, størstedelen i Tjekkiet, selv om der var en omfattende beslaglæggelse af efedrin i Grækenland fra Pakistan.
2004. a olid efedriini ja pseudoefedriini seaduslikult kaubeldud kogused kokku vastavalt 526 ja 1207 tonni. Kõige rohkem konfiskeeriti kõnealuseid kemikaale Põhja-Ameerikas ja Kagu-Aasias, kuid konfiskeerimised on paraku levinud kogu maailmas. Euroopasse tuuakse efedriini ja pseudoefedriini salaja sisse peamiselt Lääne-Aasiast. 2004. a konfiskeeriti Euroopas 2,6 tonni efedriini ja 1 kg pseudoefedriini;(110) enamasti oli tegemist väikeste kogustega ja need olid pärit paljudest laboritest; enamik konfiskeerimisi leidis aset Tšehhi Vabariigis, kuid Kreekas konfiskeeriti suur kogus Pakistanist pärit efedriini.
Efedriinin laillinen kauppa oli 526 tonnia ja ja pseudoefedriinin 1 207 tonnia vuonna 2004. Ilmoitusten perusteella näitä kemikaaleja takavarikoitiin suurimmat määrät Pohjois-Amerikassa ja Kaakkois-Aasiassa, mutta takavarikkojen pelätään nyt levinneen kaikille alueille. Efedriiniä ja pseudoefedriiniä salakuljetetaan Eurooppaan pääasiassa Länsi-Aasiasta. Euroopassa takavarikoitiin 2,6 tonnia efedriiniä ja 1 kilo pseudoefedriiniä vuonna 2004 (110); takavarikoidut määrät olivat enimmäkseen hyvin pieniä ja peräisin monesta eri laboratoriosta, joista suurin osa sijaitsi Tšekissä, tosin Kreikassa takavarikoitiin suuri erä Pakistanista tullutta efedriiniä.
Az efedfrin és a pszeudoefedrin törvényes kereskedelme 2004-ben összesen 526, illetve 1207 tonnát tett ki. Az említett vegyi anyagok legnagyobb lefoglalásait Észak-Amerikából és Délkelet-Ázsiából jelentették, de felmerültek olyan aggályok, hogy a lefoglalások az összes régiót érintik. Az efedrin és a pszeudoefedrin Európába tartó csempészete főleg Nyugat-Ázsiából származik. 2004-ben Európában 2,6 tonna efedrint és 1 kg pszeudoefedrint foglaltak le110; a lefoglalások többnyire kis mennyiségeket jelentettek, sok különböző, többségében Csehországban található laboratóriumból, bár Görögországban egy alkalommal nagy mennyiségben foglaltak le Pakisztánból származó efedrint.
Lovlig handel med efedrin og pseudoefedrin utgjorde henholdsvis 526 og 1 207 tonn i 2004. De største beslagene av disse kjemikaliene ble rapportert i Nord-Amerika og Sørøst-Asia, men det fryktes at beslagene har spredt seg til alle regioner. Efedrin og pseudoefedrin som smugles til Europa kommer hovedsakelig fra Vest-Asia. I 2004 ble 2,6 tonn efedrin og 1 kg pseudoefedrin beslaglagt i Europa (110). Beslagene var for det meste små og stammet fra mange forskjellige laboratorier, flesteparten i Den tsjekkiske republikk. I tillegg ble det gjort et stort beslag i Hellas av efedrin fra Pakistan.
Comerţul legal de efedrină şi pseudoefedrină s-a ridicat la un total de 526 şi 1 207 tone respectiv în 2004. Cele mai importante capturi ale acestor substanţe chimice au fost raportate în America de Nord şi Asia de Sud-Est, însă există îngrijorări cu privire la răspândirea capturilor în toate regiunile. Contrabanda cu efedrină şi pseudoefedrină în Europa provine în principal din Asia de Vest. În 2004, 2,6 tone de efedrină şi 1 kg de pseudoefedrină au fost capturate în Europa (110); capturile au fost în mare parte de mici dimensiuni şi au provenit din multe laboratoare diferite, majoritatea în Republica Cehă, deşi în Grecia a avut loc o importantă captură de efedrină din Pakistan.
V roku 2004 dosiahlo zákonné obchodovanie s efedrínom celkom 526 ton a s pseudoefedrínom 1 207 ton. Najväčšie zachytenia týchto chemikálií boli uvádzané v Severnej Amerike a juhovýchodnej Ázii, ale existuje obava, že zachytenia sa rozšíria na všetky regióny. Pašovanie efedrínu a pseudoefedrínu do Európy má pôvod najmä v západnej Ázii. V roku 2004 sa v Európe zachytilo 2,6 tony efedrínu a 1 kg pseudoefedrínu (110); zachytenia boli väčšinou malými zachyteniami a prichádzali z mnohých rôznych laboratórií, väčšinou v Českej republike, hoci v Grécku došlo k veľkému zachyteniu efedrínu z Pakistanu.
Zakonita trgovina z efedrinom in psevdoefedrinom je leta 2004 obsegala 526 oziroma 1207 ton. O največjih zasegih teh kemičnih snovi so poročali iz Severne Amerike in jugovzhodne Azije, vendar pa vlada zaskrbljenost, da so se zasegi razširili v vse regije. V Evropo se efedrin in psevdoefedrin tihotapita predvsem iz zahodne Azije. Leta 2004 so v Evropi zasegli 2,6 tone efedrina in 1 kg psevdoefedrina (110); šlo je predvsem za manjše zasege snovi, ki je izhajala iz veliko različnih laboratorijev, večina iz Češke republike, v Grčiji pa so zasegli veliko količino efedrina iz Pakistana.
Den lagliga handeln med efedrin och pseudoefedrin uppgick till totalt 526 respektive 1 207 ton under 2004. De största beslagen av dessa kemikalier rapporterades i Nordamerika och Sydostasien men det föreligger oro för att beslagen har spridits till alla regioner. Smuggling av efedrin och pseudoefedrin till Europa har sitt ursprung främst i västra Asien. Under 2004 beslagtogs 2,6 ton efedrin och 1 kg pseudoefedrin i Europa (110). Beslagen var oftast små och kom från många olika laboratorier, och skedde främst i Tjeckien även om ett stort beslag av efedrin från Pakistan gjordes i Grekland.
2004’te yasal efedrin ve psödo-efedrin ticareti toplamda sırasıyla 526 ve 1.207 tona ulaşıyordu. Bu kimyasalların en büyük ele geçirme vakaları Kuzey Amerika ile Güneydoğu Asya’da rapor edilmiş olmakla birlikte ele geçirmelerin tüm bölgelere yayıldığına dair endişe bulunmaktadır. Avrupa’ya efedrin ve psödo-efedrin kaçakçılığı özellikle Batı Asya’dan kaynaklanmaktadır. 2004’te, Avrupa’da 2,6 ton efedrin ile 1 kg psödo-efedrin ele geçirilmiştir (110); ele geçirmeler çoğunlukla küçük olup, çoğu Çek Cumhuriyeti’nde bulunan pek çok farklı laboratuvardan gelmekteydi ama Yunanistan’da da Pakistan’dan gelen büyük bir efedrin ele geçirme vakası olmuştur.
Likumīgā tirdzniecībā 2004. gadā pavisam ir nonākušas attiecīgi 526 un 1207 tonnas efedrīna un pseidoefedrīna. Saskaņā ar ziņojumiem lielākais daudzums šo ķimikāliju ir konfiscēts Ziemeļamerikā un Dienvidaustrumāzijā, bet bažas rada fakts, ka konfiskācijas pašlaik notiek jau visos reģionos. Efedrīna un pseidoefedrīna kontrabandas ceļš uz Eiropu sākas galvenokārt Rietumāzijā. Eiropā 2004. gadā ir atsavinātas 2,6 tonnas efedrīna un 1 kilograms pseidoefedrīna (110); atsavinātie apjomi lielākoties ir mazi un nāk no daudzām un dažādām laboratorijām, pārsvarā no Čehijas, bet ir bijusi arī viena liela apjoma konfiskācija Grieķijā, atsavinot efedrīnu no Pakistānas.
  Okienko 8  
Na przykład zależność pomiędzy intensywnym zażywaniem konopi indyjskich a chorobą psychiczną jest oczywista, ale kwestia osób zażywających narkotyki, które cierpią jednocześnie na zaburzenia psychiczne, łączy się nierozerwalnie z pytaniem o przyczynę i skutek.
In recent years there has been a surge in the level of concern about potential social and health outcomes of cannabis use. Although the available evidence does not provide a clear-cut understanding of the issues, some conclusions may be drawn. It is, for instance, evident that intensive cannabis use is correlated with mental illness, but the question of co-morbidity is intertwined with the questions of cause and effect. The complexities of this correlation are explored and discussed in a forthcoming EMCDDA monograph.
Ces dernières années, les préoccupations suscitées par les effets sociaux et sanitaires potentiels de l’usage de cannabis se sont développées. Bien que les données disponibles ne permettent pas de se faire une idée précise des problèmes, certaines conclusions peuvent néanmoins être tirées. Ainsi, il est manifeste que l’usage intensif de cannabis est en corrélation avec la maladie mentale, mais la comorbidité est liée aux questions de la cause et de l’effet. La complexité de cette corrélation est étudiée et sera discutée dans une monographie de l’OEDT à paraître bientôt.
Seit einigen Jahren ist man zunehmend besorgt über die möglichen sozialen und gesundheitlichen Folgen des Cannabiskonsums. Zwar ermöglichen die verfügbaren Daten keine eindeutige Beurteilung dieser Problematik, jedoch können durchaus einige Schlussfolgerungen gezogen werden. Beispielsweise ist eindeutig belegt, dass ein Zusammenhang zwischen intensivem Cannabiskonsum und psychischen Erkrankungen besteht, jedoch stellt sich beim Thema Komorbidität zwangsläufig die Frage nach Ursache und Wirkung. Die Komplexität dieser Korrelation wird demnächst in einer EBDD-Monographie untersucht und erörtert.
Durante los últimos años, ha aumentado la preocupación por las consecuencias potenciales del consumo de cannabis, tanto en el ámbito social como para la salud. A pesar de que los datos disponibles no permiten una valoración diáfana de estas cuestiones, se han podido extraer algunas conclusiones. Por ejemplo, parece evidente que el consumo intensivo de cannabis está relacionado con las enfermedades mentales, aunque con respecto a la comorbilidad se debe examinar cuál es la causa y cuál el efecto. La complejidad de esta correlación se analiza y se debate en un monográfico del OEDT de próxima publicación.
Negli ultimi anni sono cresciuti i timori sui potenziali esiti sociali e sanitari del consumo di cannabis. Benché gli elementi disponibili non consentano di comprendere perfettamente i problemi che questo comporta, è possibile trarre alcune conclusioni. È evidente, per esempio, che il consumo intensivo di cannabis è collegato a disturbi mentali, ma il problema della comorbidità si intreccia con gli aspetti di causa ed effetto. La complessità di questa interazione viene esplorata e discussa in una monografia dell’OEDT di recente pubblicazione.
Nos últimos anos, verificou-se um súbito aumento das preocupações com os potenciais resultados sociais e sanitários do consumo de cannabis. Muito embora os dados disponíveis não permitam compreender claramente todas as questões envolvidas, é possível tirar algumas conclusões. É, por exemplo, evidente que existe uma correlação entre consumo intensivo de cannabis e doença mental, mas a questão da co-morbilidade está interligada com as questões de causa e efeito. As complexidades desta co-relação são analisadas e debatidas numa monografia do OEDT a editar proximamente.
Τα τελευταία χρόνια αυξήθηκαν κατακόρυφα οι ανησυχίες για τα δυνητικά αποτελέσματα της χρήσης κάνναβης τόσο στην υγεία όσο και από κοινωνική άποψη. Μολονότι τα διαθέσιμα στοιχεία δεν επιτρέπουν την απόλυτη κατανόηση των ζητημάτων, μπορεί κανείς να συναγάγει ορισμένα συμπεράσματα. Είναι, για παράδειγμα, προφανές ότι η εντατική χρήση κάνναβης συσχετίζεται με διανοητικές νόσους, αλλά το θέμα της συννοσηρότητας είναι αλληλένδετο με ζητήματα αιτίας-αποτελέσματος. Οι πολυπλοκότητες της συσχέτισης αυτής διερευνώνται και εξετάζονται σε μονογραφία του ΕΚΠΝΤ, η οποία πρόκειται να εκδοθεί προσεχώς.
De afgelopen jaren is de bezorgdheid over de mogelijke maatschappelijke en gezondheidseffecten van het gebruik van cannabis sterk toegenomen. Ofschoon de beschikbare bewijzen geen eenduidig inzicht verschaffen in de problematiek, kunnen er toch enkele conclusies worden getrokken. Het is bijvoorbeeld evident dat er een verband bestaat tussen intensief gebruik van cannabis en mentale stoornissen, maar het vraagstuk van co-morbiditeit hangt nauw samen met kwesties van oorzaak en gevolg. De details van dit ingewikkelde verband zullen in een toekomstige monografie van het EWDD onder de loep worden genomen en worden besproken.
V posledních letech výrazně vzrostly obavy týkající se potenciálních sociálních a zdravotních důsledků užívání konopí. Ačkoli dostupné důkazy neumožňují tyto otázky jasně pochopit, lze vyvodit některé závěry. Například je evidentní, že intenzivní užívání konopí souvisí s mentálními poruchami, avšak otázka komorbidity se prolíná s otázkou příčiny a následku. Složitostí této korelace se zabývá a pojednává o ní připravovaná monografie EMCDDA.
I de senere år har der været en tiltagende bekymring over de potentielle sociale og sundhedsmæssige følger af cannabisbrug. Selv om det foreliggende materiale ikke giver en helt klar forståelse af problemstillingerne, kan der drages visse konklusioner. Det fremgår f.eks. klart, at der er en sammenhæng mellem intensiv cannabisbrug og psykisk sygdom, men spørgsmålet om comorbiditet hænger sammen med spørgsmålene om årsag og virkning. Kompleksiteten af denne sammenhæng undersøges og behandles i EONN's kommende monografi.
Viimasel ajal on hüppeliselt suurenenud mure kanepitarvitamise sotsiaalsete ja tervisemõjude pärast. Kuigi kättesaadavad tõendusmaterjalid ei võimalda võtta sellel teemal selget seisukohta, võib mõningaid järeldusi siiski teha. Näiteks on ilmne, et intensiivne kanepitarvitamine on seotud vaimuhaigustega, aga kaasnevate haiguste puhul kerkib küsimus, kumb on põhjus, kumb tagajärg. Nende seoste keerukust on uuritud ja nende üle arutletud peatselt ilmuvas Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse monograafias.
Huoli kannabiksen käytön mahdollisista sosiaalisista ja terveydellisistä seurauksista on kasvanut voimakkaasti viime vuosina. Saatavilla olevat tiedot eivät anna selkeää kuvaa tilanteesta, mutta niistä voidaan tehdä joitakin päätelmiä. Runsas kannabiksen käyttö esimerkiksi korreloi selvästi mielenterveyssairauksien kanssa, mutta yhteisesiintyvyyden kysymystä on vaikea erottaa syyn ja seurauksen kysymyksestä. Tätä monimutkaista korrelaatiota tarkastellaan ja käsitellään EMCDDA:n tulevassa monografiassa.
A kannabiszhasználat potenciális társadalmi és egészségügyi hatásaival kapcsolatos aggodalom az utóbbi években határozottan nőtt. Bár a rendelkezésre álló bizonyítékok nem adnak határozott értelmezést a kérdésekről, néhány következtetés ezekből is levonható. Az például egyértelmű, hogy az intenzív kannabiszhasználat összefügg a mentális betegséggel, a komorbiditás (társuló betegségek és rendellenességek együttes előfordulása) kérdése viszont összefonódik az ok–okozat kérdéseivel. E viszony összetettségét az EMCDDA egyik készülő monográfiája tárgyalja és próbálja feltárni.
I de senere år har cannabisbrukens potensielle sosiale og helsemessige konsekvenser avstedkommet økt bekymring. Selv om den tilgjengelige dokumentasjonen ikke gir en entydig forståelse av problemene, kan man trekke noen konklusjoner. Det er f.eks. åpenbart at intensiv cannabisbruk er forbundet med psykiske lidelser, men spørsmålet om tilleggslidelser henger sammen med spørsmålene om årsak og virkning. Kompleksiteten ved denne sammenhengen utredes og drøftes i en forestående EONN-monografi.
În ultimii ani a existat o preocupare crescută în legătură cu urmările potenţiale pe care consumul de canabis le poate avea în domeniul social şi al sănătăţii. Deşi dovezile disponibile nu asigură o înţelegere foarte exactă a acestor chestiuni, pot fi totuşi trase anumite concluzii. De exemplu, corelarea consumului intensiv de canabis cu bolile mintale este evidentă, însă problema co-morbidităţii se împleteşte cu chestiuni privind cauza şi efectul. Caracterul complex al acestei corelaţii este studiat şi dezbătut într-o monografie viitoare a OEDT.
V nedávnych rokoch náhle stúpla úroveň obáv z možných sociálnych a zdravotných následkov užívania kanabisu. Hoci dostupné dôkazy neposkytujú jasné pochopenie týchto otázok, niektoré závery sa môžu urobiť. Napríklad je evidentné, že intenzívne užívanie kanabisu koreluje s duševnou chorobou, ale otázka spoločnej chorobnosti sa preplieta s otázkami príčiny a účinku. Zložitosti tejto korelácie sú skúmané a diskutované v nadchádzajúcej monografii EMCDDA.
V zadnjih letih se je povečala zaskrbljenost zaradi potencialnih socialnih in zdravstvenih posledic zaradi uživanja konoplje. Čeprav razpoložljivi dokazi ne dajejo jasne slike o teh vprašanjih, je mogoče oblikovati nekaj sklepov. Očitno je, na primer, da je intenzivno uživanje konoplje povezano z mentalnimi boleznimi, vendar pa je vprašanje komorbidnosti prepleteno z vprašanji vzroka in učinka. Zapletenost te medsebojne odvisnosti bo predmet raziskav in razprav v naslednji monografiji Centra.
De senaste åren har oron för eventuella sociala och hälsorelaterade följder av cannabisbruk växt sig allt starkare. Även om tillgängliga bevis inte ger en tydlig bild kan vissa slutsatser ändå dras. Det är exempelvis uppenbart att det finns ett samband mellan intensivt cannabisbruk och psykisk sjukdom, men frågan om samtidiga symptom är sammanflätad med frågor om orsak och verkan. I en kommande uppsats tar ECNN upp dessa komplicerade samband till diskussion.
Son yıllarda, esrar kullanımının sosyal ve sağlığa ilişkin potansiyel sonuçlarına dair duyulan endişe artmıştır. Her ne kadar eldeki kanıtlar konuların tam anlamıyla anlaşılmasına yetmese de, bazı sonuçlar çıkarılabilir. Örneğin, yoğun esrar kullanımının ruhsal hastalıklarla ilişkili olduğu açıktır ama bir hastalığa diğer hastalıkların eşlik etmesi sorunu, sebep sonuç sorunlarıyla içiçedir. Bu bağlantının getirdiği karmaşıklıklar, yeni çıkacak olan bir EMCDDA kitabında incelenmekte ve tartışılmaktadır.
Pēdējos gados ievērojami ir pieaudzis satraukums par kaņepju lietošanas potenciālajām sociālajām un veselības sekām. Lai gan pieejamie fakti nesniedz pilnīgu izpratni par šiem jautājumiem, dažus secinājumus tomēr var izdarīt. Piemēram, nav noliedzams, ka intensīva kaņepju lietošana iet roku rokā ar psihiskām saslimšanām, tomēr jautājums par slimībām kā blakusparādību ir cieši saistīts ar cēloņsakarību jautājumiem. Šī sarežģītā savstarpējā saistība ir pētīta un apspriesta publicēšanai sagatavotā EMCDDA monogrāfijā.
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
Według podanych informacji w niektórych krajach wzrosła częstotliwość leczenia metadonem, ale w ośmiu krajach liczba osób poddanych takiemu leczeniu utrzymywała się na tym samym poziomie lub obniżyła się (32).
The information provided shows that in some countries there have been further increases in methadone treatment provision, but that in eight countries the numbers of people receiving such treatment stabilised or decreased (32). Four of these countries, Denmark, Spain, Malta and the Netherlands, have a profile of long-standing heroin use and highly accessible methadone substitution programmes. The other four countries, Latvia, Hungary, Poland and Romania, are characterised by low geographical coverage of methadone substitution, and in some places there is a waiting list for treatment.
Les informations fournies montrent que, dans certains pays, les traitements à la méthadone sont en augmentation, mais que dans huit pays, le nombre de personnes recevant ce traitement s'est stabilisé ou a baissé (32). Quatre de ces pays (Danemark, Espagne, Malte et Pays‑Bas) ont une longue histoire de consommation d'héroïne et les programmes de substitution à la méthadone y sont très accessibles. Les quatre autres pays (Lettonie, Hongrie, Pologne et Roumanie) se caractérisent par une faible couverture géographique des traitements de substitution à la méthadone et, dans certains endroits, il existe des listes d'attente pour le traitement.
Die übermittelten Informationen zeigen, dass in einigen Ländern das Angebot von methadongestützten Therapien zunimmt, während in acht Ländern die Zahl der Menschen, die sich einer solchen Behandlung unterziehen, stabil geblieben oder gesunken ist (32). Vier dieser Länder (Dänemark, Spanien, Malta und die Niederlande) berichten über langjährigen Heroinkonsum und leicht zugängliche methadongestützte Substitutionsprogramme. In den vier anderen Ländern (Lettland, Ungarn, Polen und Rumänien) ist die Versorgung mit methadongestützten Substitutionsbehandlungen bei weitem nicht flächendeckend, und mancherorts gibt es Wartelisten für die Therapie.
La información proporcionada pone de manifiesto que en algunos países ha seguido aumentando la oferta de tratamientos con metadona, pero en ocho países el número de personas que reciben este tipo de tratamiento o bien se ha estabilizado o bien se ha reducido (32). Cuatro de esos países (Dinamarca, España, Malta y los Países Bajos) presentan un perfil de consumo de heroína prolongado durante años y programas de sustitución con metadona de fácil acceso. Los otros cuatro países (Letonia, Hungría, Polonia y Rumanía) se caracterizan por una baja cobertura geográfica del tratamiento de sustitución con metadona, y en algunos lugares hay lista de espera para recibir tratamiento.
Le informazioni riportate mostrano che, in alcuni Stati, si è registrato un aumento delle terapie con metadone, ma che in otto paesi il numero di soggetti sottoposti a questo trattamento si è stabilizzato o è diminuito (32). Di questi paesi, quattro (Danimarca, Spagna, Malta e Paesi Bassi) hanno un profilo di consumo di eroina di lungo termine e programmi terapeutici sostitutivi con metadone facilmente accessibili. Gli altri quattro (Lettonia, Ungheria, Polonia e Romania) riferiscono una bassa copertura geografica della terapia sostitutiva con metadone e, in talune località, l’esistenza di una lista d’attesa.
As informações fornecidas mostram que, em alguns países, a oferta de tratamento com metadona aumentou novamente, mas que em oito países o número de pessoas que recebem esse tratamento estabilizou ou diminuiu (32). Quatro deles, Dinamarca, Espanha, Malta e Países Baixos, têm um longo historial de consumo de heroína e programas de substituição com metadona muito acessíveis. Os outros quatro países, Letónia, Hungria, Polónia e Roménia, caracterizam-se por uma baixa cobertura geográfica do tratamento de substituição com metadona e, em alguns sítios, há listas de espera para o tratamento.
Από τις πληροφορίες που παρέχονται προκύπτει ότι σε μερικές χώρες σημειώθηκε περαιτέρω αύξηση στην παροχή θεραπείας με μεθαδόνη, αλλά και ότι σε οκτώ χώρες ο αριθμός των ατόμων που έλαβαν αυτού του είδους τη θεραπεία παρέμεινε σταθερός ή μειώθηκε (32). Σε τέσσερις από τις χώρες αυτές (Δανία, Ισπανία, Μάλτα και Κάτω Χώρες) υπάρχει ιστορικό μακροχρόνιας χρήσης ναρκωτικών και υψηλής προσβασιμότητας σε προγράμματα υποκατάστασης με μεθαδόνη. Οι άλλες τέσσερις χώρες (Λεττονία, Ουγγαρία, Πολωνία και Ρουμανία) χαρακτηρίζονται από χαμηλή γεωγραφική κάλυψη της υποκατάστασης με μεθαδόνη, και σε ορισμένα μέρη υπάρχει λίστα αναμονής για θεραπεία.
Uit de verstrekte informatie blijkt dat het aantal behandelingen met methadon in sommige landen verder is toegenomen, maar er blijkt ook uit dat in acht landen het aantal personen dat een dergelijke behandeling volgt gelijk is gebleven of is gedaald (32). Kenmerk van vier van deze landen - Denemarken, Spanje, Malta en Nederland - is dat heroïnegebruik er al heel lang voorkomt en dat substitutieprogramma’s met methadon zeer ruim toegankelijk zijn. De andere vier landen - Letland, Hongarije, Polen en Roemenië - kenmerken zich door een lage geografische dekkingsgraad van methadonsubstitutie, en in sommige steden bestaat er een wachtlijst voor behandeling.
Poskytnuté informace ukazují, že v některých zemích došlo k dalšímu rozšíření substituční léčby metadonem, avšak v osmi zemích se počty osob, které tuto léčbu podstupují, ustálily nebo poklesly (32). Čtyři z těchto zemí – Dánsko, Španělsko, Malta a Nizozemsko – mají profil dlouhodobého užívání heroinu a vysoké dostupnosti programů substituční léčby metadonem. Další čtyři země – Lotyšsko, Maďarsko, Polsko a Rumunsko – jsou charakterizovány malým geografickým pokrytím substituční léčbou metadonem a v některých místech jsou na zařazení do léčby pořadníky.
Det fremgår af de modtagne oplysninger, at der i nogle lande har været yderligere stigninger i udbuddet af metadonbehandling, men at antallet af personer, der modtager en sådan behandling, har stabiliseret sig eller er faldet i otte lande (32). Fire af disse lande, Danmark, Spanien, Malta og Nederlandene, er kendetegnet ved heroinbrug, der har eksisteret i mange år, og let tilgængelige metadonsubstitutionsprogrammer. De fire andre lande, Letland, Ungarn, Polen og Rumænien, er kendetegnet ved en lav geografisk dækning af metadonsubstitution, og nogle steder er der venteliste til behandling.
Esitatud teave näitab, et mõnes riigis on metadooni asendusravi kasutamine suurenenud, aga kaheksas riigis on sellist ravi saavate inimeste arv jäänud samaks või vähenenud.(32) Neist riikidest neljas, Taanis, Hispaanias, Maltal ja Madalmaades, on heroiini tarvitamisel pikk ajalugu ja metadooni asendusravi väga hästi kättesaadav. Teistes riikides, Lätis, Ungaris, Poolas ja Rumeenias, ei ole metadooni asendusravi kogu riigis ühtlaselt kättesaadav ja mõnel pool on ravi saamiseks ootenimekiri.
Toimitettujen tietojen mukaan metadonihoidon tarjonta on muutamissa maissa edelleen kasvanut. Hoitoa saavien asiakkaiden määrä on vakiintunut tai laskenut kahdeksassa maassa (32), joista neljällä – Tanskalla, Espanjalla, Maltalla ja Alankomailla – on pitkä kokemus heroiinin käytöstä, ja metadonikorvausohjelmiin on helppo hakeutua. Neljässä muussa maassa eli Latviassa, Unkarissa, Puolassa ja Romaniassa metadonikorvaushoidon maantieteellinen kattavuus on yleensä heikko, ja paikoitellen hoitoon joudutaan jopa jonottamaan.
A kapott információk azt mutatják, hogy néhány országban tovább növekedett a metadonkezelés biztosítása, nyolc országban viszont az ilyen kezelésben részesülő személyek száma stabilizálódott vagy csökkent32. Ezek közül négyben, Dániában, Spanyolországban, Máltán és Hollandiában a heroinhasználat régóta jelen van, a metadont használó helyettesítő programok pedig nagymértékben hozzáférhetőek. A másik négy ország – Lettország, Magyarország, Lengyelország és Románia – esetében a metadont használó helyettesítő kezelés földrajzi lefedettsége csekély, és helyenként várólistára kell feliratkozni a kezeléshez.
På grunnlag av informasjon som er lagt fram, ser vi at i en del land har økningen i antallet personer som får metadonbehandling fortsatt, mens antallet har vært stabilt eller synkende i åtte land (32). Fire av disse landene – Danmark, Spania, Malta og Nederland – har en profil som viser lang tids bruk av heroin og et godt utbygget tilbud om substitusjonsbehandling med metadon. De fire andre landene – Latvia, Ungarn, Polen og Romania – kjennetegnes av at substitusjonsprogrammene har dårlig geografisk dekning, og at det noen steder er det ventelister for å få behandling.
Informaţiile furnizate arată că, în unele ţări, au existat creşteri suplimentare în ceea ce priveşte asigurarea tratamentului cu metadonă, iar că în opt ţări numărul de beneficiari ai acestui tratament a rămas constant sau a scăzut. (32). Patru din aceste ţări, Danemarca, Spania, Malta şi în Ţările de Jos, sunt caracterizate de un consum cronic de heroină şi de programe uşor accesibile de substituţie cu metadonă. Celelalte patru ţări, Letonia, Ungaria, Polonia şi România, sunt caracterizate de un grad mic de acoperire geografică a substituţiei cu metadonă, iar în unele locuri există o listă de aşteptare pentru tratament.
Poskytnuté informácie ukazujú, že v niektorých krajinách sa ďalej zvyšovalo poskytovanie liečby metadónom, ale v ôsmych krajinách sa počet ľudí, ktorí dostávajú takúto liečbu, stabilizoval alebo znížil (32). Štyri z týchto krajín, Dánsko, Španielsko, Malta a Holandsko, majú profil dlhodobého užívania heroínu a vysoko dostupné programy náhrady metadónom. Ostatné štyri krajiny, Lotyšsko, Maďarsko, Poľsko a Rumunsko, sú charakterizované nízkym rozsahom náhrady metadónom a na niektorých miestach existujú poradovníky na liečenie.
Predloženi podatki kažejo, da se je v nekaterih državah obseg zdravljenja z metadonom dodatno povečal, v osmih državah pa se je število oseb, ki prejemajo takšno zdravljenje, umirilo ali zmanjšalo (32). Za štiri od teh držav, Dansko, Španijo, Malto in Nizozemsko, je značilno dolgoročno uživanje heroina in zelo lahko dostopni programi nadomestnega zdravljenja z metadonom. Za druge štiri države, Latvijo, Madžarsko, Poljsko in Romunijo, je za zdravljenje z metadonom značilno majhno geografsko pokritje, ponekod pa imajo čakalne liste za zdravljenje.
Tillgängliga uppgifter visar att i vissa länder har metadonbehandling ökat ytterligare, men i åtta länder har antalet missbrukare som får sådan behandling stabiliserats eller minskat (32). Fyra av dessa länder, Danmark, Spanien, Malta och Nederländerna har profil som länder där heroin har missbrukats länge och där det är lätt att få tillträde till program för metadonbehandling. De övriga fyra länderna, Lettland, Ungern, Polen och Rumänien karakteriseras av låg geografisk täckning beträffande programmen för metadonersättning och i vissa fall förekommer väntelistor för behandling.
Verilen bilgiler, bazı ülkelerde metadon tedavisi sağlanmasında daha fazla artış olduğunu ancak sekiz ülkede bu gibi tedavi gören kişilerin sayısının dengelendiğini ya da düştüğünü göstermektedir (32). Bu ülkelerden dördü, Danimarka, İspanya, Malta ve Hollanda, çoktandır devam eden bir kokain kullanımı profiline ve erişilebilirliği yüksek metadon ikame programlarına sahiptir. Diğer dört ülke, Letonya, Macaristan, Polonya ve Romanya’da, metadon ikamesinin coğrafi kapsamı düşük olup bazı yerlerde tedavi için bekleme listesi bulunmaktadır.
Pieejamā informācija rāda, ka metadona terapijas izmantošanas līmenis dažās valstīs ir turpinājis pieaugt, bet astoņās valstīs šai terapijai pakļauto pacientu skaits ir stabilizējies vai samazinājies (32). Četras no šīm valstīm – Dāniju, Spāniju, Maltu un Nīderlandi – raksturo senas heroīna lietošanas tradīcijas un viegli pieejamas metadona aizvietotājterapijas programmas. Pārējās četras valstis – Latviju, Ungāriju, Poliju un Rumāniju - raksturo zems metadona aizvietotājterapijas ģeogrāfiskā pārklājuma līmenis, un dažviet pacientiem uz terapiju nākas gaidīt rindā.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Europa nadal jest głównym ośrodkiem produkcji ekstazy na świecie, choć jej znaczenie w tej dziedzinie wydaje się maleć, gdyż w ostatnich latach produkcja ekstazy rozprzestrzeniła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej (w Stanach Zjednoczonych i Kanadzie) oraz w Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (w Chinach, Indonezji i Hongkongu) (CND, 2006; UNODC, 2006.).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread in recent years to other parts of the world, notably to North America (United States, Canada) and East and South-east Asia (China, Indonesia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Although the Netherlands remained in 2004 the main source of ecstasy for Europe and the world as a whole, ecstasy laboratories were also uncovered in Belgium, Estonia, Spain and Norway (Reitox national reports, 2005; UNODC, 2006). The ecstasy seized in the EU is reported to originate from the Netherlands and Belgium, and to a lesser extent Poland and the United Kingdom (Reitox national reports, 2005).
Dans l'ensemble, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble décliner depuis l'essaimage, ces dernières années, de la fabrication d'ecstasy dans d'autres parties du monde, en particulier l'Amérique du Nord (États-Unis, Canada) et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (Chine, Indonésie, Hong Kong) (CND, 2006; ONUDC, 2006). Bien que les Pays‑Bas soient restés la principale source d'ecstasy en Europe et dans le monde en 2004, des laboratoires d'ecstasy ont également été découverts en Belgique, Estonie, Espagne et Norvège (rapports nationaux Reitox, 2005; ONUDC, 2006). L'ecstasy saisie dans l'UE provenait des Pays‑Bas et de Belgique et, dans une moindre mesure, de Pologne et du Royaume-Uni (rapports nationaux Reitox, 2005).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika (Vereinigte Staaten, Kanada) sowie Ost- und Südostasien (China, Indonesien, Hongkong), ausgeweitet hat (CND, 2006; UNODC, 2006). Zwar wurde auch 2004 sowohl innerhalb Europas als auch weltweit das meiste Ecstasy in den Niederlanden hergestellt, jedoch wurden auch Ecstasy-Labors in Belgien, Estland, Spanien und Norwegen entdeckt (nationale Reitox-Berichte, 2005; UNODC, 2006). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt den Berichten zufolge aus den Niederlanden und Belgien sowie in geringerem Maße aus Polen und dem Vereinigten Königreich (nationale Reitox-Berichte, 2005).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica (Estados Unidos, Canadá) y el este y sureste asiático (China, Indonesia, Hong Kong) (CND, 2006; ONUDD, 2006). Si bien los Países Bajos siguieron ostentando en 2004 el título de principal país de origen de éxtasis de Europa y de todo el mundo, se descubrieron también laboratorios de fabricación de éxtasis en Bélgica, Estonia, España y Noruega (informes nacionales de la red Reitox, 2005; ONUDD, 2006). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos y Bélgica, seguidos de Polonia y el Reino Unido (informes nacionales de la red Reitox, 2005).
Complessivamente, l’Europa resta il principale centro di produzione dell’ecstasy, sebbene negli ultimi anni la sua importanza sembri in calo, stando alla diffusione della produzione di ecstasy in altre parti del mondo, in particolare nell’America settentrionale (Stati Uniti, Canada) e nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Indonesia, Hong Kong) (CND, 2006; INCB, 2006). Benché i Paesi Bassi siano rimasti nel 2004 la principale fonte di ecstasy per l’Europa e il mondo intero, laboratori per la produzione di questa sostanza sono stati scoperti anche in Belgio, Estonia, Spagna e Norvegia (relazioni nazionali Reitox, 2005; UNODC, 2006). Stando alle segnalazioni, l’ecstasy sequestrata nell’Unione europea proviene da Paesi Bassi e Belgio, e in misura minore da Polonia e Regno Unito (relazioni nazionali Reitox, 2005).
Em termos globais, a Europa continua a ser o principal centro de produção de ecstasy, embora a sua importância relativa pareça estar a decrescer, já que essa produção alastrou a outras partes do mundo nos últimos anos, nomeadamente à América do Norte (Estados Unidos, Canadá) e ao Leste e Sudeste Asiático (China, Indonésia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Apesar de, em 2004, os Países Baixos terem continuado a ser a principal fonte de ecstasy para a Europa e o resto mundo, também foram descobertos laboratórios de ecstasy na Bélgica, Estónia, Espanha e Noruega (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; UNODC, 2006). Segundo as informações de que dispomos, o ecstasy apreendido na UE é originário dos Países Baixos e da Bélgica, e em menor grau da Polónia e do Reino Unido (Relatórios Nacionais Reitox, 2005).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, παρότι η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες, Καναδάς) και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Ινδονησία, Χονγκ Κονγκ) (CND, 2006· UNODC, 2006). Μολονότι οι Κάτω Χώρες παρέμειναν το 2004 η κύρια πηγή έκστασης για την Ευρώπη και για τον υπόλοιπο κόσμο, εργαστήρια έκστασης ανακαλύφθηκαν επίσης στο Βέλγιο, την Εσθονία, την Ισπανία και τη Νορβηγία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· UNODC, 2006). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν από τις Κάτω Χώρες και το Βέλγιο, και δευτερευόντως από την Πολωνία και το Ηνωμένο Βασίλειο (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005).
Europa blijft ‘s werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang van Europa kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika (Verenigde Staten, Canada) en Oost- en Zuidoost-Azië (China, Indonesië, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Hoewel Nederland in 2004 nog steeds de belangrijkste bron van ecstasy voor Europa en de wereld als geheel was, zijn ook ecstasylaboratoria ontdekt in België, Estland, Spanje en Noorwegen (nationale Reitox-verslagen, 2005; UNODC, 2006). De in de EU in beslag genomen ecstasy is afkomstig uit Nederland en België, en in mindere mate uit Polen en het Verenigd Koninkrijk (nationale Reitox-verslagen, 2005).
Z globálního hlediska zůstává hlavním centrem produkce extáze Evropa, ačkoli její relativní význam patrně klesá s tím, jak se v posledních letech výroba extáze šíří do dalších částí světa, zejména do Severní Ameriky (USA, Kanady) a do jižní a jihovýchodní Asie (Číny, Indonésie, Hongkongu) (CND, 2006; UNODC, 2006). Ačkoli v Evropě zůstalo v roce 2004 hlavním zdrojem extáze Nizozemsko, byly laboratoře vyrábějící extázi rovněž odhaleny v Belgii, Estonsku, Španělsku a Norsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; UNODC, 2006). V případě extáze zachycené v rámci EU se uvádí původ z Nizozemska a Belgie, v menší míře pak z Polska a Spojeného království (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika (USA, Canada) og Øst- og Sydøstasien (Kina, Indonesien, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Selv om Nederlandene i 2004 fortsat har været hovedkilden til ecstasy til Europa og verden som helhed, blev der også afsløret ecstasylaboratorier i Belgien, Estland, Spanien og Norge (nationale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme fra Nederlandene og Belgien og i mindre omfang fra Polen og Det Forenede Kongerige (nationale Reitox-rapporter, 2005).
Euroopa on endiselt peamine ecstasy tootmise keskus maailmas, kuigi tema suhteline tähtsus näib olevat vähenemas, sest viimastel aastatel on ecstasy tootmine levinud ka teistesse maailmajagudesse, eelkõige Põhja-Ameerikasse (Ameerika Ühendriigid, Kanada) ning Ida- ja Kagu-Aasiasse (Hiina, Indoneesia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Kuigi Madalmaad olid 2004. a endiselt peamine ecstasy tootmise keskus Euroopas ja kogu maailmas, avastati ecstasy-laboreid ka Belgias, Eestis, Hispaanias ja Norras (Reitoxi riikide aruanded, 2005; UNODC, 2006). Aruannete kohaselt pärineb ELis konfiskeeritud ecstasy Madalmaadest ja Belgiast ning vähemal määral ka Poolast ja Ühendkuningriigist (Reitoxi riikide aruanded, 2005).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä ekstaasin valmistuksen levittyä viime vuosina muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan (Yhdysvallat, Kanada) sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (Kiina, Indonesia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Vaikka Alankomaat oli vuonna 2004 edelleen Euroopan ja koko maailman suurin ekstaasin tuottaja, ekstaasilaboratorioita paljastettiin myös Belgiassa, Virossa, Espanjassa ja Norjassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; UNODC, 2006). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiassa Alankomaista ja Belgiasta ja toiseksi useammin Puolasta ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta (Reitoxin kansalliset raportit, 2005).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása kezd elterjedni a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában (Egyesült Államok, Kanada), valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kína, Indonézia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Bár 2004-ben Hollandia maradt az extasy fő forrása Európa és a világ egésze számára, Belgiumban, Észtországban, Spanyolországban és Norvégiában szintén találtak extasy-laboratóriumokat (Reitox országjelentések, 2005; UNODC, 2006). Az EU-ban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából és Belgiumból, illetve kisebb mértékben Lengyelországból és az Egyesült Királyságból származik (Reitox országjelentések, 2005).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika (USA, Canada) og Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Indonesia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Selv om Nederland i 2004 fortsatt var hovedkilden til ecstasy for Europa og verden for øvrig, ble det også oppdaget ecstasylaboratorier i Belgia, Estland, Spania og Norge (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Ecstasyen som ble beslaglagt i EU rapporteres å stamme fra Nederland og Belgia, og i mindre grad fra Polen og Storbritannia (nasjonale Reitox-rapporter, 2005).
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord (Statele Unite, Canada) şi în Asia de Est şi de Sud-Est (China, Indonezia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Deşi Ţările de Jos au rămas în 2004 principala sursă de ecstasy pentru Europa şi întreaga lume, s-au depistat laboratoare de ecstasy şi în Belgia, Estonia, Spania şi Norvegia (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; UNODC, 2006). S-a raportat că ecstasy-ul capturat în Uniunea Europeană provine din Ţările de Jos şi Belgia, şi într-o mai mică măsură din Polonia şi Regatul Unit (Rapoartele naţionale Reitox, 2005).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v posledných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky (Spojené štáty americké, Kanada) a východnej a juhovýchodnej Ázie (Čína, Indonézia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Hoci Holandsko zostalo v roku 2004 hlavným zdrojom extázy pre Európu a svet ako celok, laboratóriá extázy sa odhalili aj v Belgicku, Estónsku, Španielsku a Nórsku (národné správy siete Reitox, 2005; UNODC, 2006). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza z Holandska a Belgicka a v menšej miere z Poľska a Spojeného kráľovstva (národné správy siete Reitox, 2005).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena sorazmerna pomembnost upada, saj se njegova proizvodnja v zadnjih letih širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko (Združene države, Kanada) ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (Kitajska, Indonezija, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Čeprav je Nizozemska leta 2004 ostala glavni vir ekstazija za Evropo in svet kot celoto, so laboratorije ekstazija odkrili tudi v Belgiji, Estoniji, Španiji in na Norveškem (nacionalna poročila Reitox, 2005; UNODC, 2006). Po poročilih je ekstazi, zasežen v EU, izhajal iz Nizozemske in Belgije, v manjšem obsegu pa iz Poljske in Združenega kraljestva (nacionalna poročila Reitox, 2005).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika (USA och Canada) samt Ost- och Sydostasien (Kina, Indonesien, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Även om Nederländerna även under 2004 var det främsta ursprungslandet för ecstasy i Europa och världen som helhet, upptäcktes ecstasylaboratorier också i Belgien, Estland, Spanien och Norge (nationella Reitoxrapporter, 2005; UNODC, 2006). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna och Belgien, och i mindre utsträckning i Polen och Storbritannien (nationella Reitoxrapporter, 2005).
Avrupa, ecstasy imalatı son yıllarda dünyanın başka bölümlerine, yani Kuzey Amerika (Amerika Birleşik Devletleri, Kanada) ve Doğu ile Güneydoğu Asya’ya (Çin, Endonezya, Hong Kong) yayıldığından göreli önemi düşmekte gibi görünse de, tüm dünyada ecstasy üretiminin ana merkezi olmaya devam etmektedir (CND, 2006; UNODC, 2006). Hollanda 2004’te Avrupa ve dünya genelinde ecstasy için başlıca kaynak olmaya devam etmiş olsa da, Belçika, Estonya, İspanya ve Norveç’te de ecstasy laboratuvarları ortaya çıkarılmıştı (Reitox ulusal raporları, 2005; UNODC, 2006). AB’de ele geçirilen ecstasy’nin Hollanda ve Belçika ile daha az ölçüde Polonya ve Birleşik Krallık kaynaklı olduğu rapor edilmiştir (Reitox ulusal raporları, 2005).
Pasaules mērogā Eiropa vēl arvien ir galvenais ekstazī ražošanas centrs, lai gan izskatās, ka relatīvi Eiropas loma ekstazī ražošanā mazinās, jo pēdējos gados ražošana ir izplatījusies arī uz citām pasaules daļām, jo īpaši uz Ziemeļameriku (ASV, Kanādu) un Austrum- un Dienvidaustrumāziju (Ķīnu, Indonēziju, Honkongu) (CND, 2006. g.; UNODC, 2006. g.). Lai gan 2004. gadā galvenais ekstazī avots Eiropā un visā pasaulē joprojām ir bijusi Nīderlande, ekstazī laboratorijas ir atklātas arī Beļģijā, Igaunijā, Spānijā un Norvēģijā (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; UNODC, 2006. g.). Saskaņā ziņojumiem ES konfiscētā ekstazī izcelsmes valstis ir galvenokārt Nīderlande un Beļģija, un mazākā mērā arī Polija un Apvienotā Karaliste (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.).
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
W nowych państwach członkowskich działania interwencyjne w zakładach karnych prowadzi się przede wszystkim z wykorzystaniem niefarmakologicznych sposobów leczenia, ale zakres tych działań jest ograniczony.
Drug-free treatment approaches dominate the interventions in prisons in the new Member States, but the coverage of such interventions is limited. Drug-free treatment with psychological support is reported to be available in less than 50 % of prisons in the Czech Republic, Estonia, Lithuania, Hungary, Poland and Slovakia. Drug-free units exist in most countries, but only the Czech Republic and Slovenia report such facilities in more than 50 % of prisons. Brief detoxification with medication is more widely available (all prisons in Latvia, Hungary, Malta, Slovenia and Slovakia).
Les traitements sans substitution représentent l’approche prédominante dans les interventions en milieu carcéral dans les nouveaux États membres, mais la couverture de ces interventions est limitée. Selon les rapports, un traitement sans substitution accompagné d’un soutien psychologique est disponible dans moins de 50 % des prisons en République tchèque, Estonie, Lituanie, Hongrie, Pologne et Slovaquie. Des unités de traitement sans substitution existent dans la plupart des pays, mais seules la République tchèque et la Slovénie mentionnent leur existence dans plus de 50 % des prisons. Une courte cure de désintoxication avec médicaments est plus courante (toutes les prisons en Lettonie, en Hongrie, à Malte, en Slovénie et en Slovaquie).
In den Haftanstalten der neuen Mitgliedstaaten werden vorwiegend drogenfreie Behandlungsansätze verfolgt, wobei jedoch diese Maßnahmen bei weitem nicht flächendeckend angeboten werden. Eine drogenfreie Behandlung mit psychologischer Betreuung ist den Berichten zufolge in weniger als 50 % der Haftanstalten in der Tschechischen Republik, Estland, Litauen, Ungarn, Polen und der Slowakei verfügbar. Drogenfreie Abteilungen gibt es in den meisten Ländern, jedoch berichten nur die Tschechische Republik und Slowenien über derartige Einrichtungen in über 50 % der Haftanstalten. Die medikamentengestützte Kurzentgiftung wird flächendeckender angeboten (in allen Haftanstalten in Lettland, Ungarn, Malta, Slowenien und der Slowakei).
En las prisiones de los nuevos Estados miembros se aplican sobre todo planteamientos de tratamiento sin drogas, aunque la cobertura de este tipo de intervenciones es limitada. Menos del 50 % de los centros penitenciarios de la República Checa, Estonia, Lituania, Hungría, Polonia y Eslovaquia disponen de tratamientos sin drogas con apoyo psicológico. En la mayoría de países existen unidades sin droga, pero sólo la República Checa y Eslovenia declaran disponer de este tipo de instalaciones en más del 50 % de las prisiones. Sin embargo, la cobertura de los tratamientos de desintoxicación de corta duración con medicación es mayor (disponibles en todas las prisiones de Letonia, Hungría, Malta, Eslovenia y Eslovaquia).
I trattamenti in regime di astinenza predominano tra gli interventi eseguiti in carcere nei nuovi Stati membri, benché la diffusione di tali interventi sia limitata. Il trattamento in regime di astinenza associato a un sostegno di tipo psicologico è disponibile in meno del 50% delle carceri in Repubblica ceca, Estonia, Lituania, Ungheria, Polonia e Slovacchia. Unità di trattamento in regime di astinenza sono presenti nella maggior parte dei paesi, ma soltanto Repubblica ceca e Slovenia riferiscono l’esistenza di tali strutture in oltre il 50% delle carceri. Molto più diffusa invece è una breve disintossicazione con farmaci (in tutte le carceri in Lettonia, Ungheria, Malta, Slovenia e Slovacchia).
Os tratamentos sem droga são as intervenções predominantes nas prisões dos novos Estados-Membros, mas a sua cobertura é limitada. O tratamento sem drogas com apoio psicológico está disponível, segundo os relatórios, em menos de 50% das prisões da República Checa, Estónia, Lituânia, Hungria, Polónia e Eslováquia. Existem unidades livres de droga na maioria dos países, mas só a República Checa e a Eslovénia mencionam a sua presença em mais de 50% das prisões. Os tratamentos de desintoxicação sumários, medicamente assistidos, encontram-se mais amplamente disponíveis (em todas as prisões da Letónia, Hungria, Malta, Eslovénia e Eslováquia).
Τα στεγνά προγράμματα θεραπείας κυριαρχούν στις παρεμβάσεις που γίνονται στα σωφρονιστικά ιδρύματα των νέων κρατών μελών, αλλά η κάλυψη των παρεμβάσεων αυτών είναι περιορισμένη. Στεγνά προγράμματα θεραπείας με παροχή ψυχολογικής υποστήριξης αναφέρεται ότι είναι διαθέσιμα σε λιγότερο από 50 % των σωφρονιστικών ιδρυμάτων στην Τσεχική Δημοκρατία, την Εσθονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, την Πολωνία και τη Σλοβακία. Μονάδες στεγνών προγραμμάτων υπάρχουν στις περισσότερες χώρες, αλλά μόνον η Τσεχική Δημοκρατία και η Σλοβενία αναφέρουν την ύπαρξη τέτοιων χώρων σε άνω του 50 % των σωφρονιστικών ιδρυμάτων. Η σύντομη αποτοξίνωση με τη χορήγηση φαρμάκων είναι ευρύτερα διαθέσιμη (σε όλα τα σωφρονιστικά ιδρύματα στη Λεττονία, την Ουγγαρία, τη Μάλτα, τη Σλοβενία και τη Σλοβακία).
Drugsvrije therapieën domineren de interventies in gevangenissen in de nieuwe lidstaten, maar de verspreiding van dergelijke interventies is beperkt. De beschikbaarheid van drugsvrije therapieën met psychologische ondersteuning wordt gemeld in minder dan de helft van de gevangenissen in Tsjechië, Estland, Litouwen, Hongarije, Polen en Slowakije. In de meeste landen bestaan er drugsvrije eenheden, maar alleen Tsjechië en Slovenië melden het bestaan van dergelijke faciliteiten in meer dan de helft van het aantal gevangenissen. Korte detoxificatiebehandelingen met behulp van medicatie zijn breder beschikbaar (in alle gevangenissen in Letland, Hongarije, Malta, Slovenië en Slowakije).
Mezi intervencemi ve věznicích převažují v nových členských státech přístupy založené na abstinenční léčbě, avšak pokrytí takovými intervencemi je omezené. Abstinenční léčba s psychologickou podporou je podle hlášení k dispozici v méně než 50 % věznic v České republice, Estonsku, Litvě, Maďarsku, Polsku a na Slovensku. Ve většině zemí existují bezdrogová oddělení, ale pouze Česká republika a Slovinsko uvádějí tyto možnosti ve více než 50 % věznic. Krátká detoxifikace s léky je běžněji dostupná (ve všech věznicích v Lotyšsku, Maďarsku, na Maltě, ve Slovinsku a na Slovensku).
Stoffri behandling er fremherskende blandt foranstaltningerne i fængsler i de nye medlemsstater, men dækningen af sådanne tiltag er begrænsede. Stoffri behandling med psykologisk støtte angives at være tilgængelig i under 50 % af fængslerne i Tjekkiet, Estland, Litauen, Ungarn, Polen og Slovakiet. Der findes stoffrie afdelinger i de fleste lande, men kun Tjekkiet og Slovenien har meldt om sådanne tilbud i over 50 % af fængslerne. Kort afgiftning med medicin er mere udbredt (alle fængsler i Letland, Ungarn, Malta, Slovenien og Slovakiet).
Uute liikmesriikide vanglates domineerib ravimeetoditest täielik uimastitest loobumine, aga seda ei rakendata igal pool. Narkootilisi aineid mitte kasutav ravi koos psühholoogilise abiga on kättesaadav vähem kui 50% vanglatest Tšehhi Vabariigis, Eestis, Leedus, Ungaris, Poolas ja Slovakkias. Narkootikumidevabad üksused on olemas enamikus riikides, aga ainult Tšehhi Vabariigist ja Sloveeniast teatatakse, et niisuguseid võimalused on rohkem kui 50% vanglatest. Laiemalt on levinud kiire detoksifikatsioon ravimitega (kõigis vanglates Lätis, Ungaris, Maltal, Sloveenias ja Slovakkias).
Uusien jäsenvaltioiden vankiloissa toteutettavissa interventioissa noudatetaan pääasiallisesti lääkkeettömän hoidon lähestymistapaa, mutta näiden interventioiden kattavuus on puutteellinen. Psykologiseen tukeen yhdistettyä lääkkeetöntä hoitoa on ilmoitusten mukaan saatavilla alle puolessa vankiloista Tšekissä, Virossa, Liettuassa, Unkarissa, Puolassa ja Slovakiassa. Useimmissa maissa on huumeettomia osastoja, mutta ainoastaan Tšekki ja Slovenia ovat ilmoittaneet, että niitä on yli puolessa vankiloista. Lääkkeiden avulla toteutettavaa lyhytkestoista vieroitusta on saatavilla laajemmin (kaikissa vankiloissa Latviassa, Unkarissa, Maltalla, Sloveniassa ja Slovakiassa).
Az új tagállamok börtöneiben a beavatkozásokat tekintve a kábítószermentes kezelési módszerek domináltak, de az ilyen beavatkozások hatóköre korlátozott. A pszichológiai támogatással együtt nyújtott kábítószermentes kezeléshez a jelentések szerint a börtönök kevesebb mint 50%-ában lehet hozzáférni Csehországban, Észtországban, Litvániában, Magyarországon, Lengyelországban és Szlovákiában. A legtöbb országban vannak kábítószermentes egységek, de csak Csehországból és Szlovéniából jelentették ilyen létesítmények meglétét a börtönök több mint 50%-ában. A rövid gyógyszeres detoxikálás szélesebb körben érhető el (Lettország, Magyarország, Málta, Szlovénia és Szlovákia valamennyi börtönében).
Stoff-frie behandlingsmetoder dominerer intervensjonene i fengslene i de nye medlemsstatene, men intervensjonenes dekning er begrenset. Ifølge rapporter tilbys stoff-fri behandling med psykologisk støtte i under 50 % av fengslene i Den tsjekkiske republikk, Estland, Litauen, Ungarn, Polen og Slovakia. Stoff-frie enheter finnes i de fleste land, men kun Den tsjekkiske republikk og Slovenia rapporterer om slike tilbud i over 50 % av fengslene. Kortvarig avrusning med medisinering er mer utbredt (alle fengsler i Latvia, Ungarn, Malta, Slovenia og Slovakia).
Abordarea tratamentului prin abstinenţă predomină în intervenţiile în închisori în noile state membre, însă acoperirea acestor intervenţii este limitată. Se raportează că tratamentul prin abstinenţă cu sprijin psihologic este disponibil în mai puţin de 50 % din închisorile din Republica Cehă, Estonia, Lituania, Ungaria, Polonia şi Slovacia. Există unităţi de tratament prin abstinenţă în majoritatea ţărilor, dar numai Republica Cehă şi Slovenia raportează existenţa unor asemenea facilităţi în mai mult de 50 % din închisori. Disponibile pe scară mai largă sunt tratamentele de detoxificare pe termen scurt prin medicaţie (toate închisorile din Letonia, Ungaria, Malta, Slovenia şi Slovacia).
Prístupy liečby bez drog prevládajú v zásahoch vo väzniciach v nových členských štátoch, ale dosah takýchto zásahov je obmedzený. Uvádza sa, že liečenie bez drog so psychologickou podporou je dostupné v menej ako 50 % väzníc v Českej republike, Estónsku, Litve, Maďarsku, Poľsku a na Slovensku. Jednotky bez drog existujú vo väčšine krajín, ale iba Česká republika a Slovinsko uvádzajú takéto zariadenia vo viac ako 50 % väzníc. Krátka detoxikácia s medikačnou liečbou je viac dostupná (všetky väznice v Lotyšsku, Maďarsku, na Malte, v Slovinsku a na Slovensku).
V novih državah članicah pri intervencijah v zaporih prevladujejo pristopi zdravljenja brez drog, vendar takšne intervencije pokrivajo omejeno območje. O razpoložljivosti zdravljenja brez drog ob psihološki podpori poročajo v manj kot 50 % zaporov v Češki republiki, v Estoniji, Litvi, na Madžarskem, Poljskem in Slovaškem. V večini držav obstajajo enote brez drog, vendar le Češka republika in Slovenija poročata, da imata takšne zmogljivosti v več kot 50 % zaporov. Nekoliko bolj je na voljo razstrupljanje z zdravili (v vseh zaporih v Latviji, na Madžarskem, Malti, v Sloveniji in na Slovaškem).
Den vanligaste behandlingsformen i fängelserna i de nya medlemsstaterna är drogfri behandling, även om tillgången är begränsad. Drogfri behandling med psykologiskt stöd rapporteras finnas tillgänglig i knappt 50 % av fängelserna i Tjeckien, Estland, Litauen, Ungern, Polen och Slovakien. Drogfria enheter finns i de flesta länder, men endast Tjeckien och Slovenien rapporterar att de har sådana enheter i mer än hälften av fängelserna. Kort avgiftning med medicinering finns mer allmänt tillgänglig (samtliga fängelser i Lettland, Ungern, Malta, Slovenien och Slovakien).
Yeni Üye Devletler’deki hapishanelerde uygulanan müdahalelerde uyuşturucusuz tedavi yaklaşımları baskın olmakla beraber, bu gibi müdahalelerin kapsamı sınırlıdır. Psikolojik destekli uyuşturucusuz tedavinin Çek Cumhuriyeti, Estonya, Litvanya, Macaristan, Polonya ve Slovakya’daki hapishanelerin % 50’sinden azında bulunduğu rapor edilmiş olup yalnızca Çek Cumhuriyeti ile Slovenya hapishanelerin % 50’sinden fazlasında bu gibi hizmetler bulunduğunu rapor etmektedir. İlaçlı kısa süreli detoksifikasyon daha yaygın olarak bulunmaktadır (Letonya, Macaristan, Malta, Slovenya ve Slovakya’daki tüm hapishaneler).
Starp jauno dalībvalstu iejaukšanās pasākumiem cietumos dominē bezzāļu risinājumi, tomēr to pārklājums ir ierobežots. Saskaņā ar ziņojumiem zāļu terapija ar psiholoģisku atbalstu ir pieejama mazāk nekā 50 % Čehijas, Igaunijas, Lietuvas, Ungārijas, Polijas un Slovākijas cietumu. Bezzāļu terapijas struktūrvienības pastāv lielākajā daļā valstu, tomēr tikai Čehija un Slovēnija ziņo, ka šādi pakalpojumi ir pieejami vairāk nekā 50 % cietumu. Īslaicīgi detoksikācijas pasākumi, izmantojot medikamentus, ir plašāk pieejami (visos cietumos Latvijā, Ungārijā, Maltā, Slovēnijā un Slovākijā).
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Ponadto w UE produkuje się niektóre narkotyki opiatowe, ale jest to głównie ograniczona do małej skali domowa produkcja wyrobów z maku lekarskiego (np. słomy makowej, koncentratu makowego ze zmiażdżonych łodyg lub makówek) w wielu wschodnich krajach UE, np.
In Europe, two forms of imported heroin are found: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and usually more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-east Asia. In addition, some opioid drugs are produced within the EU, but manufacture is mainly confined to small-scale production of home-made poppy products (e.g. poppy straw, poppy concentrate from crushed poppy stalks or heads) in a number of eastern EU countries, for example Lithuania, where the market for poppy stalks and concentrate seems to have stabilised, and Poland, where production of ‘Polish heroin’ might be decreasing (CND, 2006).
En Europe, l'héroïne importée se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base), et l'héroïne blanche, moins courante et généralement plus chère (une forme de sel), qui provient habituellement d'Asie du Sud-Est. En outre, certains opiacés sont produits à l'intérieur de l'UE. Il s'agit principalement de la production en quantités limitées de produits de fabrication «maison» à base de pavot (par exemple, de la paille de pavot, du concentré de pavot à partir de tiges ou de têtes de pavot broyées) dans un certain nombre de pays de l'est de l'UE, comme la Lituanie, où le marché des tiges de pavots et du concentré de pavot semble s'être stabilisé, et la Pologne, où la production d'«héroïne polonaise» pourrait diminuer (CND, 2006).
In Europa kommt importiertes Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Daneben werden einige Opioide innerhalb der EU hergestellt. Dies ist jedoch hauptsächlich auf Produkte aus selbst angebautem Mohn (z. B. Mohnstroh, Mohnkonzentrat aus zerstoßenen Mohnstielen und -blüten) beschränkt, die in einigen östlichen EU-Ländern wie beispielsweise Litauen und Polen in geringen Mengen hergestellt werden. In Litauen hat sich der Markt für Mohnstiele und Mohnkonzentrat offenbar stabilisiert, während die Herstellung von „polnischem Heroin“ rückläufig sein dürfte (CND, 2006).
En Europa, la heroína importada se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del sureste de Asia. Además, dentro de la UE se producen algunos opiáceos, aunque la producción se limita principalmente a productos caseros elaborados con adormidera (por ejemplo, paja de adormidera, concentrado de tallos o cabezas de adormidera molidos) en varios países orientales de la UE, como Lituania, donde el mercado de tallos y concentrado de adormidera parece haberse estabilizado, y Polonia, donde la producción de «heroína polaca» podría estar disminuyendo (CND, 2005).
In Europa sono disponibili due tipi di eroina importata: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e solitamente più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Oltre all’eroina importata, una parte degli oppiacei viene prodotta all’interno dell’Unione europea. Questa produzione è perlopiù confinata alla limitata produzione di derivati domestici del papavero (per esempio, paglia di papavero, concentrato di papavero derivante da steli e infiorescenze di papavero pressati) in alcuni paesi dell’Europa orientale come la Lituania, dove il mercato degli steli di papavero e del concentrato di papavero in generale sembra essersi stabilizzato, e la Polonia, dove la produzione di “eroina polacca” potrebbe essere in calo (CND, 2006).
Na Europa, a heroína importada pode ser encontrada sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e em geral mais cara, que é habitualmente originária do Sudeste Asiático. Além disso, existem drogas opiáceas produzidas na UE, mas o seu fabrico está essencialmente limitado a uma pequena produção de produtos caseiros obtidos a partir da papoila (como a palha da papoila e o concentrado de papoila, obtido por trituração de caules e cabeças desta planta) em alguns países do leste da UE, por exemplo a Lituânia, onde o mercado de caules e concentrado de papoila parece ter estabilizado, e a Polónia, onde a produção de “heroína polaca” poderá estar a diminuir (CND, 2006).
Στην Ευρώπη απαντώνται δύο μορφές εισαγόμενης ηρωίνης: η συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και η λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Επιπλέον, ορισμένα οπιοειδή ναρκωτικά παρασκευάζονται εντός της ΕΕ, αλλά πρόκειται για περιορισμένη παρασκευή προϊόντων παπαρούνας «κατ’ οίκον» (π.χ. συμπυκνώματα παπαρούνας από το άλεσμα μίσχων και ανθέων παπαρούνας) σε ορισμένες ανατολικές χώρες της ΕΕ, όπως για παράδειγμα η Λιθουανία, όπου η αγορά μίσχων παπαρούνας για άλεσμα και συμπυκνώματος φαίνεται να έχει σταθεροποιηθεί, και η Πολωνία, όπου η παραγωγή της «πολωνικής ηρωίνης» ενδεχομένως μειώνεται (CND, 2006).
Europa kent twee soorten geïmporteerde heroïne: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basisvorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en gewoonlijk duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. Daarnaast worden sommige opioïden binnen de EU geproduceerd, maar dit is overwegend beperkt tot de kleinschalige productie van “homemade” papaverproducten (zoals papaverconcentraten van fijngemalen papaverkronen of -stengels) in een aantal oostelijke EU-landen, bijvoorbeeld Litouwen, waar de markt voor papaverstengels en -concentraat zich lijkt te hebben gestabiliseerd, en in Polen, waar de productie van “Poolse heroïne” mogelijk afneemt (CND, 2006).
V Evropě se importovaný heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a obvykle dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. Vedle toho se některé opiátové drogy vyrábějí přímo v EU, ale výroba se omezuje na podomácku získávané produkty z máku (např. maková stébla, koncentrát z drcených stvolů máku nebo makovic) v několika zemích na východě EU, například v Litvě, kde se zřejmě trh s makovými stvoly a makovým koncentrátem ustálil, a v Polsku, kde produkce „polského heroinu“ možná klesá (CND, 2006).
I Europa findes to former for importeret heroin: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og normalt dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. Endvidere produceres nogle opioider i EU, men produktionen begrænser sig især til en mindre produktion af hjemmelavede valmueprodukter (f.eks. valmuestrå, valmuekoncentrat fremstillet af knuste valmuestængler eller -hoveder) i en række østlige EU-lande, f.eks. Litauen, hvor markedet for valmuestængler og -koncentrat synes at have stabiliseret sig, og Polen, hvor produktionen af "polsk heroin" kan være faldende (CND, 2006).
Euroopas leidub heroiini kahel kujul: üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem levinud ja tavaliselt kallim valge heroiin (soolavorm), mis on enamasti pärit Kagu-Aasiast. Lisaks toodetakse ELis mõnesid opioidideks liigitatavaid uimasteid, kuid tootmine on väiksemahuline ja piirdub peamiselt kodusel teel valmistatud unimagunatoodetega (näiteks unimagunavarred, purustatud unimagunavartest või kupardest valmistatud kontsentraat), mida toodetakse mitmes ELi idapoolses riigis, näiteks Leedus, kus unimagunavarte ja kontsentraadi turg tundub olevat stabiliseerunud, ning Poolas, kus nn “poola heroiini” tootmine võib olla vähenemas (CND, 2006).
Eurooppaan tuodaan kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Lisäksi EU:ssa tuotetaan joitakin opioideja, mutta tuotanto rajoittuu pääasiassa suppeaan kotitekoisten unikkotuotteiden (kuten oopiumunikon, murskatuista unikon varsista tai mykeröistä tehdyn unikkotiivisteen) tuotantoon joissakin itäisissä EU-maissa, kuten Liettuassa, jossa unikon varsien ja mykeröiden markkinat vaikuttavat vakiintuneen, ja Puolassa, jossa ”puolalaisen heroiinin” tuotanto saattaa olla vähenemässä (CND, 2006).
Az importált heroin Európában két formában található meg: az egyik az általában elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), a másik a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely jellemzően Délkelet-Ázsiából származik. Emellett néhány opiát kábítószert az Európai Unióban készítenek, de ez főleg házi mákkészítmények (pl. mákszalma, mákkoncentrátum az őrölt mákgubókból vagy mákszárakból) szerény keretek között történő előállítására korlátozódik néhány keleti EU-országban, például Litvániában, ahol a mákszárak és koncentrátumok piaca stabilizálódni látszik, illetve Lengyelországban, ahol a „lengyel heroin” előállítása mintha csökkenőben lenne (CND, 2006).
I Europa forekommer importert heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform), og den mindre vanlige og vanligvis dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk kommer fra Sørøst-Asia. I tillegg produseres noen opioider innen EU, men det er her for det meste snakk om en begrenset hjemmeproduksjon av valmueprodukter (f.eks. konsentrat av knuste stengler eller frøkapsler) i en del av de østlige EU-landene som Litauen, hvor markedet for valmuestengler og konsentrat synes å ha stabilisert seg, og Polen, hvor produksjonen av ”polsk heroin” kan være på vei ned (CND, 2006).
În Europa, heroina se găseşte sub două forme de import: heroina brună obişnuită (forma sa chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi, de obicei, mai scumpă, provenind de obicei din Asia de Sud-Est. Pe lângă heroina importată, unele droguri pe bază de opiacee sunt produse în Uniunea Europeană, dar fabricarea este în esenţă limitată la producerea pe scară redusă a preparatelor „de casă” din mac opiaceu (ex. tulpini de mac opiaceu, concentrat de mac opiaceu obţinut din tulpini sau capsule zdrobite de mac) într-o serie de state din estul Uniunii Europene, cum ar fi Lituania, unde piaţa de tulpini de mac opiaceu şi concentrat de mac opiaceu din tulpini pare să se fi stabilizat, precum şi Polonia, unde se pare că producţia de „heroină poloneză” este în descreştere (CND, 2006).
V Európe sa zistili dve formy dovážaného heroínu: bežne dostupný hnedý heroín (jeho chemická základná forma) a menej bežný a obvykle drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obvykle pochádza z juhovýchodnej Ázie. Okrem toho sa v rámci EÚ vyrábajú niektoré opiátové drogy, ale výroba je obmedzená najmä na malú domácku výrobu z maku siateho (napr. makovej slamy, makového koncentrátu z rozdrvených stoniek alebo makovíc) vo viacerých východných krajinách EÚ, napríklad v Litve, kde sa zdá, že trh pre makové stonky a koncentrát sa stabilizoval, a v Poľsku, kde sa výroba „poľského heroínu“ asi znížila (CND, 2006).
V Evropi je mogoče najti dve obliki uvoženega heroina: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa ponavadi dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Poleg tega se nekateri opiati proizvajajo v EU, vendar je proizvodnja v glavnem omejena na proizvodnjo domačih proizvodov iz vrtnega maka v majhnem obsegu (npr. koncentrat vrtnega maka iz zdrobljenih makovih stebel ali glavic) v številnih vzhodnih državah EU, na primer v Litvi, kjer je videti, da se je trg makovih stebel in koncentrata ustalil, in na Poljskem, kjer se proizvodnja "poljskega heroina" morda zmanjšuje (CND, 2006).
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. Vid sidan av det importerade heroinet finns det en inhemsk produktion av vissa opiatdroger i EU. Det rör sig främst om den begränsade produktionen av hemmagjorda vallmoprodukter (t.ex. ”poppy straw”, vallmokoncentrat framställt av krossade stjälkar eller frukter av vallmo) i ett antal östliga EU-länder, bl.a. Litauen, där marknaden för vallmostjälkar och koncentrat förefaller ha stabiliserats, och Polen, där produktionen av ”polskt heroin” synes minska (CND, 2006).
Avrupa’da iki tür ithal eroin bulunmaktadır: yaygın olarak bulunan kahverengi eroin (kimyasal baz formu) ile tipik olarak Güneydoğu Asya kaynaklı olan, daha az yaygın ve genellikle daha pahalı olan beyaz eroin (bir tuz formu). Bunun yanında, bazı opioid uyuşturucular AB içerisinde üretilmekle beraber, imalat genellikle bir dizi doğu AB ülkesinde ev yapımı haşhaş ürünlerinin (örneğin haşhaş kamışı, ezilmiş haşhaş sapı veya başlarından elde edilen haşhaş konsantresi) küçük ölçekli üretimiyle sınırlıdır. Bu ülkelere birkaç örnek, haşhaş sapı ve konsantresi pazarının dengelenmiş göründüğü Litvanya ile ‘Polonya eroini’ üretiminin düşmekte olabileceği Polonya’dır (CND, 2006).
Eiropā ir sastopami divi ievestā heroīna veidi: plašāk pieejamais brūnais heroīns (ķīmiskajā pamatformā) un retāk pieejamais un parasti dārgākais baltais heroīns (sāls formā), kas parasti nāk no Dienvidaustrumāzijas. Turklāt dažas opioīdu narkotikas ražo uz vietas ES, bet ražošana parasti aprobežojas ar nelielu daudzumu mājās gatavotiem magoņu preparātiem (tie ir, piemēram, magoņu salmi vai no sasmalcinātiem magoņu kātiem un galviņām izgatavots magoņu koncentrāts), kas top vairākās ES austrumdaļas valstīs, piemēram, Lietuvā, kur magoņu kātu un magoņu koncentrāta tirgus šķiet stabilizējies, un Polijā, kur ,,poļu heroīna” ražošana, iespējams, samazinās (CND, 2006. g.).
  Okienko 13  
Podstawowa koncepcja została już w pewnym zakresie przetestowana. Szczepionkę stworzoną przez firmę Xenova (Wielka Brytania) testowano przez 14 tygodni na niewielkiej grupie 18 osób uzależnionych od kokainy.
One exciting strand of research is the use of immunotherapy, i.e. the development of a vaccine that would effectively ‘neutralise’ the action of cocaine by preventing the drug from reaching the brain. The basic concept has undergone limited testing. A vaccine developed in the United Kingdom was tested in a small number of cocaine addicts, 18 in total, over a period of 14 weeks. It was found that three-quarters of the vaccinated cohort of cocaine addicts were able to remain drug free for a period of 3 months with no untoward side-effects. In addition, after 6 months, both those who relapsed and those who did not stated that the feelings of euphoria were not as potent as prior to vaccination. As a result of these findings, the vaccine, known as drug–protein conjugate TA-CD, is undergoing phase 2 clinical trials. An alternative immunotherapeutic approach involves the development of monoclonal antibodies to cocaine, but this has only been tested preclinically.
L’immunothérapie est une voie de recherche extrêmement intéressante. Il s’agit de la mise au point d’un vaccin qui «neutraliserait» efficacement l’action de la cocaïne en empêchant la drogue d’atteindre le cerveau. Le concept de base a fait l’objet de peu d’expérimentations. Un vaccin mis au point au Royaume-Uni a été testé sur un nombre limité de cocaïnomanes (18 au total), pendant 14 semaines. Les résultats ont montré que les trois-quarts de la cohorte de cocaïnomanes vaccinés étaient en mesure de se passer de drogue pendant 3 mois sans ressentir d’effets secondaires indésirables. En outre, après six mois, tant ceux qui avaient rechuté que les autres ont déclaré que le sentiment d’euphorie n’était plus aussi fort qu’avant le vaccin. Au vu de ces résultats, le vaccin connu sous le nom de conjugué protéine-drogue TA-CD est actuellement en phase 2 des essais cliniques. Une approche immunothérapeutique alternative envisage la mise au point d’anticorps monoclonaux à la cocaïne, mais les recherches en sont encore au stade des essais pré-cliniques.
Ein sehr interessanter Forschungsansatz ist die Immuntherapie: Man versucht, einen Impfstoff zu entwickeln, der die Wirkung des Kokains tatsächlich „neutralisiert“, indem er verhindert, dass die Droge das Gehirn erreicht. Das Grundkonzept wurde bereits ersten Tests unterzogen. Ein im Vereinigten Königreich entwickelter Impfstoff wurde an einer kleinen Gruppe von insgesamt 18 Kokainabhängigen über einen Zeitraum von 14 Wochen getestet. Dabei wurde festgestellt, dass drei Viertel der geimpften Kohorte der Kokainabhängigen ohne unerwünschte Nebenwirkungen in der Lage waren, über einen Zeitraum von drei Monaten drogenfrei zu bleiben. Darüber hinaus gaben sowohl die Patienten, die rückfällig geworden waren, als auch jene, die drogenfrei geblieben waren, sechs Monate später an, dass ihr Euphoriegefühl nicht mehr so stark sei wie vor der Impfung. Infolge dieser Ergebnisse durchläuft der als Drogen-Protein-Konjugat TA-CD bekannte Impfstoff die zweite Phase der klinischen Studien. Ein weiterer immuntherapeutischer Ansatz basiert auf der Entwicklung monoklonaler Antikörper gegen Kokain. Dieser hat jedoch erst vorklinische Studien durchlaufen.
Una vía de investigación interesante es el uso de la inmunoterapia, es decir la creación de una vacuna que impida que la droga llegue al cerebro y, por lo tanto, neutralice de forma efectiva la acción de la cocaína. El concepto básico se ha sometido a los primeros ensayos. Una vacuna desarrollada en el Reino Unido se analizó con un reducido número de adictos a la cocaína, un total de 18 personas, durante un período de 14 semanas. Los resultados revelaron que tres cuartos de la cohorte de consumidores adictos a la cocaína vacunados pudieron dejar de consumir la droga durante un período de tres meses sin experimentar ningún efecto secundario indeseado. Además, después de seis meses, tanto los consumidores que recayeron como los que no volvieron a consumir cocaína afirmaron que las sensaciones de euforia no eran tan fuertes como antes de la vacunación. Como consecuencia de estos resultados la vacuna, conocida como conjugado de droga-proteína TA-CD, se encuentra en la segunda fase de ensayos clínicos. Otro enfoque alternativo de inmunoterapia consiste en el desarrollo de anticuerpos monoclonales de cocaína, pero esta opción sólo ha sido sometida a ensayos preclínicos.
Un filone interessante della ricerca è quello dell’immunoterapia, ossia della creazione di un vaccino in grado di “neutralizzare” in maniera efficace l’azione della cocaina impedendo alla droga di raggiungere il cervello. Il concetto fondamentale è stato tuttavia sottoposto a prove ancora limitate. Un vaccino (sviluppato nel Regno Unito) è stato testato su un numero esiguo di cocainomani, 18 in totale, per un periodo di 14 settimane. Si è scoperto che tre quarti della coorte vaccinata dei cocainomani erano in grado di sopportare un’astinenza di 3 mesi senza subire effetti collaterali pregiudizievoli. Inoltre, dopo 6 mesi, sia i soggetti ricaduti nella dipendenza sia i rimanenti soggetti hanno dichiarato che la sensazione di euforia prodotta dal consumo della sostanza non era così potente come prima del vaccino Grazie a questi risultati il vaccino, denominato coniugato della proteina stupefacente TA-CD, è ora in fase di sperimentazione nell’ambito di due studi clinici di fase 2. Un approccio immunoterapeutico alternativo, che tuttavia è stato testato soltanto a livello preclinico, prevede lo sviluppo di anticorpi monoclonali alla cocaina.
Uma vertente de investigação estimulante é o recurso à imunoterapia, isto é, o desenvolvimento de uma vacina capaz de “neutralizar” eficazmente a acção da cocaína impedindo a droga de chegar ao cérebro. O conceito básico já foi sujeito a alguns testes, tendo-se ensaiado uma vacina desenvolvida no Reino Unido num pequeno número de dependentes de cocaína, 18 no total, ao longo de um período de 14 semanas. Concluiu-se que três quartos da coorte de dependentes de cocaína vacinados conseguiram permanecer livres de droga durante um período de 3 meses, sem quaisquer efeitos secundários desagradáveis. Além disso, ao fim de seis meses, tanto os que recaíram, como os que não recaíram declararam que as sensações de euforia não eram tão fortes como antes de serem vacinados. Em resultado destas conclusões, a vacina, denominada “conjugado droga-proteína TA-CD”, está a ser sujeita a uma segunda fase de ensaios clínicos. Outra abordagem imunoterapêutica alternativa envolve o desenvolvimento de anticorpos monoclonais à cocaína, mas ainda só foi objecto de testes pré-clínicos.
Ένα ενδιαφέρον ερευνητικό πεδίο είναι η χρήση ανοσοθεραπείας, δηλαδή η ανάπτυξη ενός εμβολίου που θα «εξουδετερώνει» αποτελεσματικά τη δράση της κοκαΐνης, μην επιτρέποντας στη ναρκωτική ουσία να φτάσει στον εγκέφαλο. Η βασική ιδέα έχει υποβληθεί σε περιορισμένες δοκιμές. Ένα εμβόλιο που αναπτύχθηκε στο Ηνωμένο Βασίλειο δοκιμάστηκε σε μικρό αριθμό κοκαϊνομανών, συνολικά 18, για διάστημα 14 εβδομάδων. Διαπιστώθηκε ότι τα τρία τέταρτα της κοορτής των κοκαϊνομανών που εμβολιάστηκαν απείχαν από τη χρήση της ουσίας για διάστημα 3 μηνών χωρίς ανεπιθύμητες παρενέργειες. Επιπλέον, έπειτα από έξι μήνες, τόσο όσοι υποτροπίασαν όσο και όσοι δεν υποτροπίασαν ανέφεραν ότι η αίσθηση ευφορίας που βίωναν δεν ήταν τόσο ισχυρή όσο πριν από τον εμβολιασμό. Κατόπιν των διαπιστώσεων αυτών, το εμβόλιο, γνωστό ως συζευτικό ναρκωτικής ουσίας-πρωτεΐνης TA-CD, υποβάλλεται σε κλινικές δοκιμές φάσης 2. Μια εναλλακτική ανοσοθεραπευτική προσέγγιση βασίζεται στην ανάπτυξη μονοκλωνικών αντισωμάτων κατά της κοκαΐνης, η οποία όμως έχει υποβληθεί μόνον σε προκλινικές δοκιμές.
Een interessante onderzoeksrichting is het gebruik van immunotherapie, oftewel de ontwikkeling van een vaccin dat de werking van cocaïne daadwerkelijk zou “neutraliseren” door te voorkomen dat de drug de hersenen bereikt. Het onderliggende concept is op beperkte schaal getest. Een in het Verenigd Koninkrijk ontwikkeld vaccin werd getest op een klein aantal cocaïneverslaafden, 18 in totaal, gedurende een periode van 14 weken. De uitkomst was dat driekwart van de gevaccineerde groep cocaïneverslaafden erin slaagde om gedurende een periode van drie maanden drugsvrij te blijven zonder ongewenste bijwerkingen. Bovendien verklaarden zowel degenen die terugvielen in hun oude gedrag als degenen die dat niet deden na zes maanden dat de gevoelens van euforie niet meer zo sterk waren als voor de vaccinatie. Het resultaat van deze bevindingen is dat het vaccin, dat bekendstaat als het drug-eiwitconjugaat TA-CD, zich in een tweede fase van klinische proeven bevindt. Een alternatieve immunotherapeutische benadering is gebaseerd op de ontwikkeling van monoklonale antilichamen tegen cocaïne, maar daarmee zijn alleen nog preklinische testen gedaan.
Jedním ze zajímavých směrů výzkumu je použití imunoterapie, tj. vývoj vakcíny, která by účinně „neutralizovala“ působení kokainu zabráněním tomu, aby se droga dostala do mozku. Základní koncepce prošla omezeným testováním. Vakcína (vyvinutá ve Spojeném království) byla testována na malém počtu osob závislých na kokainu, kterých bylo celkem osmnáct, po dobu čtrnácti týdnů. Bylo zjištěno, že tři čtvrtiny očkované kohorty osob závislých na kokainu dokázaly abstinovat po dobu tří měsíců bez nežádoucích vedlejších účinků. Navíc po šesti měsících uváděli jak ti, u kterých došlo k relapsu, tak ti, u kterých k němu nedošlo, že pocity euforie nebyly už tak silné jako před očkováním. V důsledku těchto zjištění je nyní vakcína, známá jako konjugát droga/protein TA-CD, podrobena klinické studii druhé fáze. Alternativním imunoterapeutickým přístupem je vývoj monoklonálních protilátek proti kokainu, ale ten je zatím ve fázi předklinického testování.
Et spændende forskningsområde er brugen af immunterapi, dvs. udviklingen af en vaccine, som effektivt kan "neutralisere" kokains virkning ved at hindre stoffet i at nå frem til hjernen. Det grundlæggende princip er kun blevet testet i begrænset omfang. En vaccine udviklet i Det Forenede Kongerige blev testet på et mindre antal kokainafhængige, 18 i alt, over en periode på 14 uger. Resultatet heraf var, at tre fjerdedele af den vaccinerede kohorte af kokainafhængige var i stand til at forblive stoffrie i en periode på 3 måneder uden nogen uheldige bivirkninger. Endvidere har både de personer, der fik tilbagefald, og de, der ikke gjorde, anført efter 6 måneder, at de euforiske følelser ikke havde samme styrke som inden vaccinationen. På grundlag af disse resultater gennemgår vaccinen, kaldet stofproteinkonjugat TA-CD, kliniske fase 2-undersøgelser. En alternativ immunterapeutisk tilgang indebærer udvikling af monoklone antistoffer til kokain, men dette er kun blevet testet i prækliniske undersøgelser.
Üks praegune uurimissuund on immunoteraapia, st püütakse luua vaktsiini, mis neutraliseeriks tõhusalt kokaiini toime, ennetades selle jõudmise ajju. Esialgne vaktsiin on juba teatud määral katsetused läbinud. Ühendkuningriigis välja töötatud vaktsiini katsetati väikese hulga kokaiinisõltlaste peal, kokku 18 inimesel 14 nädala jooksul. Leiti, et kaks kolmandikku vaktsineeritud kokaiinisõltlaste rühmast olid võimelised kolme kuu jooksul elama narkootikumivabalt ilma ebameeldivate kõrvalnähtudeta. Lisaks kinnitasid kuue kuu möödudes nii need, kes uuesti tarvitama hakkasid kui ka need, kes ei hakanud, et eufooriatunne ei olnud enam nii võimas kui enne vaktsineerimist. Nende järelduste tulemusena läbib vaktsiin, tuntud kui konjugeeritav ravim-proteiin TA-CD, kliiniliste katsetuste teist etappi. Alternatiivne immunoteraapiline lähenemine tähendab kokaiinile monoklonaalsete antikehade väljatöötamist, aga seda on üksnes prekliiniliselt katsetatud.
Yksi kiinnostava tutkimusala on immunoterapian käyttö eli sellaisen rokotteen kehittäminen, joka neutraloisi tehokkaasti kokaiinin vaikutukset estämällä huumetta pääsemästä aivoihin. Perusideaa on testattu vähän. Yhdistyneessä kuningaskunnassa kehitettyä rokotetta testattiin pienellä määrällä kokaiiniriippuvaisia, yhteensä 18:lla, 14 viikon ajan. Tutkimuksessa todettiin, että kolme neljäsosaa rokotetuista kokaiiniriippuvaisista pystyi olemaan käyttämättä huumetta kolmen kuukauden ajan ilman odottamattomia haittavaikutuksia. Lisäksi sekä ne, jotka sortuivat huumeisiin, että ne, jotka eivät sortuneet, ilmoittivat kuusi kuukautta myöhemmin, ettei euforinen tunne ollut enää yhtä voimakas kuin ennen rokotusta. Näiden tulosten perusteella tämä rokote, joka kulkee nimellä lääkeaine-proteiinikonjugaatti TA-CD, on nyt läpikäymässä toisen vaiheen kliinisiä kokeita. Vaihtoehtoiseen immunoterapeuttiseen lähestymistapaan liittyy monoklonaalisten vasta-aineiden kehittäminen kokaiinille, mutta sitä on testattu vasta esikliinisesti.
A kutatás egyik érdekes ága az immunterápia alkalmazása, azaz egy olyan védőoltás kidolgozása, amely hatékonyan „semlegesíti” a kokain működését azáltal, hogy meggátolja, hogy a kábítószer elérje az agyat. A kiinduló koncepciót már korlátozott mértékben tesztelték. Egy az Egyesült Királyságban kifejlesztett védőoltást kokainfüggők kis létszámú, összesen 18 fős csoportján teszteltek, 14 héten át. Azt állapították meg, hogy a kokainfüggők vakcinázott kohorszának háromnegyede 3 hónapig kábítószer nélkül tudott maradni, kellemetlen mellékhatások nélkül. 6 hónap elteltével pedig a visszaesők és a nem visszaesők egyaránt arról számoltak be, hogy az eufória érzése nem volt már olyan erős, mint a védőoltást megelőzően. E megállapítások eredményeképpen a – TA-CD kábítószer–fehérje konjugátumként ismert – vakcinát alávetették a 2. fázisú klinikai kipróbálásnak. Egy másik immunterápiás módszer a monoklonális antitestek létrehozása a kokainhoz, de ennek tesztelése még a klinikai előtti szakaszban jár.
En spennende forskningsgren ser på bruken av immunterapi, dvs. utviklingen av en vaksine som effektivt kan ”nøytralisere” kokainens virkning ved å hindre at stoffet når hjernen. Det grunnleggende konseptet har vært gjenstand for begrenset testing. En vaksine utviklet i Storbritannia ble testet på et lite antall kokainavhengige, 18 i alt, over en periode på 14 uker. Det viste seg at tre firedeler av den vaksinerte kohorten av kokainavhengige var i stand til å holde seg stoff-frie i en periode på 3 måneder uten uheldige bivirkninger. Etter 6 måneder oppga både de som fikk og de som ikke fikk tilbakefall, at følelsen av eufori ikke var like sterk som før vaksinasjonen. Som et resultat av disse funnene undersøkes vaksinen, kjent som stoff-proteinkonjugat TA-CD, nå i kliniske fase 2-studier. En annen immunterapeutisk tilnærming ser på utviklingen av monoklonale antistoffer mot kokain, men dette har bare vært testet preklinisk.
O abordare foarte interesantă a cercetărilor constă în utilizarea terapiei imunitare, şi anume descoperirea unui vaccin care ar putea „neutraliza” în mod eficient acţiunea cocainei, împiedicând drogul să ajungă la creier. Conceptul de bază a fost supus unor testări destul de limitate. Un vaccin realizat în Regatul Unit a fost testat pe un număr redus de dependenţi de cocaină, în total 18, pe o perioadă de 14 săptămâni. În urma acestei experienţe, s-a demonstrat că trei sferturi dintre dependenţii de cocaină vaccinaţi au reuşit să rămână abstinenţi timp de 3 luni, fără a avea efecte secundare severe. În plus, după 6 luni, atât cei care s-au reapucat cât şi cei care nu s-au reapucat de consum, au declarat că senzaţiile de euforie nu sunt la fel de intense ca înainte de vaccinare. În urma acestor descoperiri, vaccinul, cunoscut sub denumirea de vaccinul TA-CD (drog combinat cu proteine) este supus etapei a doua a testelor clinice. O abordare imunoterapeutică alternativă implică dezvoltarea unor anticorpi monoclonari pentru cocaină, dar această metodă nu a fost încă testată clinic.
Jedným vzrušujúcim smerom výskumu je používanie imunoterapie, t. j. vývoj vakcíny, ktorá by účinne „neutralizovala“ pôsobenie kokaínu zabránením, aby droga dosiahla mozog. Základná koncepcia bola podrobení obmedzenému testovaniu. Vakcína vyvinutá v Spojenom kráľovstve bola testovaná na malom počte narkomanov, ktorí užívajú kokaín, celkom 18, počas obdobia 14 týždňov. Zistilo sa, že tri štvrtiny očkovanej skupiny narkomanov, ktorí užívali kokaín, boli schopné zostať bez drogy počas obdobia 3 mesiacov bez neobvyklých vedľajších účinkov. Okrem toho po 6 mesiacoch tí, ktorí podľahli recidíve a tí, ktorí vydržali, uviedli, že pocity eufórie neboli také silné ako pred očkovaním. V dôsledku týchto zistení vakcína, známa ako drogovo-proteínový konjugát TA-CD, sa podrobuje 2. etape klinických skúšok. Alternatívny imunoterapeutický prístup zahŕňa vývoj monoklonálnych protilátok proti kokaínu, ale je iba v etape predklinických skúšok.
Zanimiv niz raziskav vključuje uporabo imunoterapije, tj. razvoja cepiva, ki bi učinkovito "nevtraliziralo" delovanje kokaina, tako da drogi prepreči, da doseže možgane. Osnovni koncept je bil omejeno preskušen. Cepivo, razvito v podjetju v Združenem kraljestvu, so 14 dni preskušali na majhnem številu kokainskih odvisnikov (18). Ugotovili so, da so tri četrtine cepljene kohorte kokainskih odvisnikov lahko tri mesece ostale brez drog brez kakršnih koli neprijetnih stranskih učinkov. Poleg tega so po šestih mesecih vsi tisti, ki so znova začeli uživati kokain, in tisti, ki ga niso, izjavili, da občutki evforije niso bili tako močni kot pred cepljenjem. Zaradi teh ugotovitev je cepivo, znano kot konjugat droge in proteina TA-CD, v drugi fazi kliničnih preskušanj. Alternativni imunoterapevtski pristop vključuje razvoj monoklonskih protiteles za kokain, vendar je bil preskušen zgolj predklinično.
En intressant del av forskningen är utnyttjandet av immunterapi, dvs. utveckling av ett vaccin som skulle “neutralisera” kokainets effekt genom att förhindra drogen från att nå hjärnan. Det underliggande konceptet har genomgått begränsade tester. Ett vaccin som utvecklats i Storbritannien har testats på ett litet antal (18 totalt) kokainberoende klienter under en period på 14 veckor. Man fann att tre fjärdedelar av den vaccinerade kohorten av kokainmissbrukare kunde hålla sig drogfria under en period på tre månader utan några obehagliga bieffekter. Efter sex månader uppgav både de som hade återfallit i missbruk och de som höll sig fortsatt drogfria att de euforiska känslorna inte var lika starka som före vaccinationen. Som ett resultat av dessa rön håller vaccinet, kallat narkotika–protein konjugat TA-CD, nu på att genomgå klinisk fas 2-prövningar. En alternativ immunoterapeutisk metod innefattar utveckling av monoklonala antikroppar mot kokain, men den metoden har ännu bara testats prekliniskt.
Heyecan verici bir araştırma kolu da immünoterapi, yani uyuşturucunun beyne gitmesini önleyerek kokainin hareketini etkin şekilde ‘nötralize’ edecek bir aşının geliştirilmesidir. Temel kavram sınırlı testlerden geçmiştir. Birleşik Krallık'ta geliştirilen bir aşı, toplamı 18 olan az sayıda kokain bağımlısında, 14 haftalık bir dönem için test edilmiştir. Aşılanan kokain bağımlılarının dörtte üçünün, istenmeyen hiçbir yan etki olmaksızın 3 aylık bir süre boyunca temiz kalmayı başardığı görülmüştür. Buna ek olarak, 6 aydan sonra, hem yeniden başlayanlar hem de başlamayanlar, keyif hissinin aşılama öncesinde olduğu kadar güçlü olmadığını ifade etmiştir. Bu bulguların bir sonucu olarak, uyuşturucu-protein bileşiği TA-CD olarak bilinen aşı, klinik testlerin 2. aşamasında bulunmaktadır. Alternatif bir immünoterapötik yaklaşım, kokaine karşı monoklonal antikorlar geliştirilmesiyle ilgilidir ama bu yalnızca klinik öncesi olarak test edilmiştir.
Aizraujošs pētniecības virziens ir imunoterapijas izmantošana, t.i., tādas vakcīnas radīšana, kas efektīvi ,,neitralizē” kokaīna iedarbību, neļaujot tam sasniegt smadzenes. Šajā jomā jau ir veikti ierobežoti pamatkoncepcijas testi. Apvienotā Karalistē izstrādātu vakcīnu 14 nedēļas izmēģināja neliela kokaīna pacientu grupa, pavisam 18 cilvēki. Pēcāk izrādījās, ka trīs ceturtdaļas no vakcinētās kokaīna pacientu grupas spēja 3 mēnešus atturēties no kokaīna lietošanas bez smagām blakusparādībām. Turklāt pēc 6 mēnešiem gan tie, kas bija atsākuši lietot kokaīnu, gan tie, kas bija noturējušies, apgalvoja, ka eiforija vairs nav tik spēcīga kā pirms vakcinācijas. Šo atklājumu rezultātā notiek šīs vakcīnas jeb narkotiku proteīnu konjugāta TA-CD otrās fāzes klīniskie izmēģinājumi. Alternatīvs imunoterapijas risinājums ir monoklonālu kokaīna antivielu radīšana, bet klīniski izmēģinājumi šajā jomā vēl nav veikti.
  RozdziaÅ‚ 5: Kokaina i ...  
Odsetek osób, które zażywały kokainę w ostatnim roku, był niższy, ale w czterech krajach przekroczył on 3%, przy czym w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii wynosił około 6–7% (147), co świadczy o tym, że w tych krajach mniej więcej jeden na 15 młodych mężczyzn zażywał ostatnio kokainę.
Cocaine consumption is higher among young males. For instance, among males aged 15–34 years, surveys from Denmark, Germany, Spain, Italy, the Netherlands, the United Kingdom and Norway found that lifetime experience was between 5 % and 14 %. Last year use was lower, but four countries reported figures higher than 3 %, with Spain and the United Kingdom reporting figures of about 6–7 % (147), suggesting that in these countries about 1 in 15 young males has used cocaine recently. This proportion will be substantially higher in urban areas.
La consommation de cocaïne est plus élevée chez les jeunes hommes. Ainsi, parmi les hommes âgés de 15 à 34 ans, les enquêtes menées au Danemark, en Allemagne, en Espagne, en Italie, aux Pays‑Bas, au Royaume-Uni et en Norvège montrent que la prévalence au cours de la vie fluctue entre 5 et 14 %. La prévalence au cours des douze derniers mois est inférieure, mais quatre pays ont enregistré des chiffres supérieurs à 3 %, l'Espagne et le Royaume-Uni se situant aux alentours de 6 à 7 % (147), ce qui signifie que dans ces pays, 1 jeune homme sur 15 a pris de la cocaïne récemment. Ce pourcentage est sensiblement supérieur dans les zones urbaines.
Der Kokainkonsum ist unter jungen Männern stärker ausgeprägt. Beispielsweise wurde in Erhebungen in Dänemark, Deutschland, Spanien, Italien, den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen unter Männern im Alter zwischen 15 und 34 Jahren eine Lebenszeiterfahrung zwischen 5 % und 14 % festgestellt. Die 12-Monats-Prävalenz war niedriger, wobei jedoch vier Länder Raten von über 3 % meldeten: Spanien und das Vereinigte Königreich berichteten über Raten von etwa 6 % bis 7 % (147), woraus der Schluss gezogen werden kann, dass in diesen Ländern etwa einer von 15 jungen Männern in letzter Zeit Kokain konsumiert hat. In städtischen Gebieten dürfte dieser Anteil noch erheblich höher liegen.
El consumo de cocaína es más elevado entre los varones jóvenes. Por ejemplo, las encuestas realizadas en Dinamarca, Alemania, España, Italia, los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega revelan que entre el 5 % y el 14 % de la población masculina de 15 a 34 años han consumido cocaína alguna vez en su vida. El consumo en el último año fue inferior, aunque, por otro lado, cuatro países registraron cifras superiores al 3 %: según sus informes, España y el Reino Unido registraron entre un 6 % y un 7 % (147), porcentajes que sugieren que, en estos países, aproximadamente uno de cada 15 varones jóvenes ha consumido cocaína recientemente. Es de suponer que esta proporción será considerablemente superior en las zonas urbanas.
Il consumo di cocaina è maggiore tra i giovani di sesso maschile. Per esempio, da sondaggi effettuati in Danimarca, Germania, Spagna, Italia, Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia è emerso che, nella popolazione di sesso maschile di età compresa tra i 15 e i 34 anni, l’esperienza una tantum è del 5-14%. I dati sull’uso nell’ultimo anno sono inferiori, ad eccezione di quattro paesi, che riportano cifre superiori al 3%, e di Spagna e Regno Unito, che segnalano tassi del 6–7% circa (147), a suggerire che in questi Stati un giovane su 15 ha fatto uso recentemente di cocaina. La percentuale è nettamente più alta nelle zone urbane.
O consumo de cocaína é mais elevado entre os jovens do sexo masculino. Por exemplo, os inquéritos realizados na Dinamarca, Alemanha, Espanha, Itália, Países Baixos, Reino Unido e Noruega permitiram concluir que 5% a 14% dos jovens do sexo masculino com idades compreendidas entre 15 e 34 anos apresentam experiência ao longo da vida. O consumo no último ano era inferior, mas quatro países mencionaram valores superiores a 3%, comunicando a Espanha e o Reino Unido valores à volta de 6–7% (147), o que sugere que, nestes países, cerca de 1 em 15 jovens do sexo masculino consumiu cocaína recentemente. Esta percentagem será substancialmente mais elevada nas zonas urbanas.
Τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι υψηλότερα στους άνδρες. Για παράδειγμα, έρευνες στη Δανία, τη Γερμανία, την Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία διαπίστωσαν ότι, στους άνδρες ηλικίας 15 έως 34 ετών, το ποσοστό δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαινόταν μεταξύ 5 % και 14 %. Η χρήση κατά το τελευταίο έτος ήταν χαμηλότερη, αλλά τέσσερις χώρες ανέφεραν ποσοστά υψηλότερα από 3 %. Η Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν ποσοστά περίπου 6–7 % (147), γεγονός που υποδηλώνει ότι στις χώρες αυτές περίπου ένας στους δεκαπέντε νεαρούς άνδρες έκαναν πρόσφατα χρήση κοκαΐνης. Η αναλογία αυτή είναι σημαντικά υψηλότερη στις αστικές περιοχές.
Het cocaïnegebruik is relatief het hoogst onder jonge mannen. Zo blijkt uit enquêtes in Denemarken, Duitsland, Spanje, Italië, Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen dat het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarige mannen varieert tussen de 5 en 14%. Het recent gebruik (laatste 12 maanden) was lager, maar in vier landen werden percentages gemeld van meer dan 3%, terwijl Spanje en het Verenigd Koninkrijk cijfers meldden van ongeveer 6-7% (147), hetgeen erop duidt dat ongeveer 1 op de 15 jonge mannen in deze landen in de laatste 12 maanden cocaïne heeft gebruikt. In stedelijke gebieden zal dit percentage aanmerkelijk hoger liggen.
Konzumace kokainu je vyšší u mladých mužů. Např. z průzkumů z Dánska, Německa, Španělska, Itálie, Nizozemska, Spojeného království a Norska vyplynulo, že mezi muži ve věku 15–34 let byla celoživotní zkušenost 5–14 %. Prevalence užívání v posledním roce byla nižší, ale ze čtyř zemí bylo hlášeno více než 3 %, přičemž Španělsko a Spojené království uvádí hodnoty kolem 6–7 % (147), což znamená, že v těchto zemích užil kokain v nedávné době každý patnáctý mladý muž. Tento poměr bude mnohem vyšší v městských oblastech.
Brugen af kokain er højere blandt unge mænd. F.eks. viste undersøgelser fra Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, at langtidserfaringen blandt unge mænd i alderen 15-34 år lå på mellem 5 og 14 %. Brug inden for de seneste 12 måneder var lavere, men i fire lande lå tallene over 3 %, og Spanien og Det Forenede Kongerige har indberettet tal på ca. 6–7 % (147), hvoraf det fremgår, at ca. 1 ud af 15 unge mænd i disse lande har brugt kokain for nylig. Denne andel vil være betydeligt højere i byområder.
Kokaiini tarbimise määrad on kõrgemad noorte meeste hulgas. Näiteks selgus Taani, Saksamaa, Hispaania, Itaalia, Madalmaade, Ühendkuningriigi ja Norra uuringutest, et 15–34aastastel meestel oli elu jooksul tarbimise määr 5–14%. Viimase aasta jooksul tarbimise määr oli madalam, kuid neljas riigis oli see üle 3% ning Hispaanias ja Ühendkuningriigis oli see näitaja umbes 6–7%,(147) mis tähendab, et nendes riikides on üks noor mees viieteistkümnest hiljuti kokaiini tarbinud. Linnapiirkondades on see määr oluliselt kõrgem.
Yleisintä kokaiinin kulutus on nuorten miesten keskuudessa. Esimerkiksi Tanskassa, Saksassa, Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa 15–34-vuotiaille nuorille miehille tehdyissä kyselyissä havaittiin, että 5–14 prosenttia heistä oli käyttänyt kokaiinia ainakin kerran. Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä oli vähemmän, mutta neljässä maassa osuus ylitti 3 prosenttia, ja Espanja ja Yhdistynyt kuningaskunta ilmoittivat osuudeksi 6–7 prosenttia (147). Tämä tarkoittaa, että näissä maissa noin yksi 15:stä nuoresta miehestä on äskettäin käyttänyt kokaiinia. Kaupunkialueilla osuus on huomattavasti korkeampi.
A kokainfogyasztás a fiatal férfiak körében gyakoribb. Így például a Dániában, Németországban, Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában készült felmérések a 15–34 éves férfiaknál 5–14% közötti életprevalenciát találtak. Az elmúlt évi használat ugyan alacsonyabb volt, de négy ország e téren is 3%-ot meghaladó arányt jelentett be, Spanyolország és az Egyesült Királyság pedig 6–7% körüli arányról számolt be147, ami azt jelenti, hogy ezekben az országokban 15 fiatal férfi közül kb. 1 a közelmúltban is használt kokaint. Ez az arány a városi területeken lényegesen magasabb.
Kokainbruken er høyere blant unge menn. For eksempel viser undersøkelser fra Danmark, Tyskland, Spania, Italia, Nederland, Storbritannia og Norge at menn i alderen 15-34 år hadde en livstidserfaring på mellom 5 % og 14 %. Bruk siste år var lavere, men fire land rapporterte tall over 3 %. Spania og Storbritannia rapporterte tall i størrelsesorden 6-7 % (147), noe som tilsier at 1 av 15 unge menn i disse landene har brukt kokain i den senere tid. Denne andelen vil være betydelig høyere i urbane strøk.
Consumul de cocaină este mult mai mare în rândul bărbaţilor tineri. De exemplu, sondajele din Danemarca, Germania, Spania, Italia, Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia au arătat că, pentru bărbaţii cu vârste cuprinse între 15–34 de ani, rata celor care au experimentat drogul pe parcursul vieţii varia între 5 % şi 14 %. Consumul din anul trecut a fost mai scăzut, însă în patru ţări consumul recent a fost de peste 3 %, Spania şi Regatul Unit raportând rate de 6‑7 % (147), ceea ce sugerează că în aceste ţări, aproximativ 1 din 15 bărbaţi tineri au consumat recent cocaină. Acest procent este considerabil mai ridicat în zonele urbane.
Užívanie kokaínu je vyššie u mladých mužov. Napríklad prieskumy medzi mužmi vo veku 15 – 34 rokov v Dánsku, Nemecku, Španielsku, Taliansku, Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku zistili, že celoživotné skúsenosti boli medzi 5 % a 14 %. Užívanie v poslednom roku bolo nižšie, ale štyri krajiny uvádzali údaje vyššie ako 3 %, pričom Španielsko a Spojené kráľovstvo uvádzali údaje asi 6 – 7 % (147) naznačujúc, že v týchto krajinách každý pätnásty mladý muž nedávno užíval kokaín. Tento podiel bude podstatne vyšší v mestských oblastiach.
Poraba kokaina je večja med mladimi moškimi. Raziskave med moškimi, starimi od 15 do 34 let, na Danskem, v Nemčiji, Španiji, Italiji, na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem so na primer pokazale, da je število oseb, ki so že kdaj zaužile kokain, od 5 % do 14 %. Uživanje v zadnjem letu je bilo manjše, vendar so štiri države poročale o vrednostih, višjih od 3 %, Španija in Združeno kraljestvo pa o vrednostih v višini približno 6–7 % (147), iz česar je razvidno, da v je v teh državah približno eden od petnajstih mladih moških v zadnjem času zaužil kokain. Ta delež je znatno višji v mestnih območjih.
Kokainmissbruket är mer framträdande hos unga män. Undersökningar från Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Norge har till exempel visat att livstidsprevalensen bland män i åldern 15–34 år var mellan 5 % och 14 %. Siffrorna beträffande användning de senaste tolv månaderna var lägre. Fyra länder rapporterade dock andelar över 3 %, och i Spanien och Storbritannien var andelen 6–7 % (147), vilket tyder på att ungefär 1 av 15 unga män nyligen har använt kokain. I städer är användningen av kokain förmodligen betydligt mer utbredd.
Kokain tüketimi genç erkekler arasında daha yüksektir. Örneğin, 15-34 yaşındaki erkekler arasında, Danimarka, Almanya, İspanya, İtalya, Hollanda, Birleşik Krallık ve Norveç’te yapılan araştırmalar yaşam boyu deneyimin % 5 ile % 14 arasında olduğunu ortaya koymuştur. Geçmiş yılda kullanım daha düşüktü ama dört ülke % 3’ten yüksek, İspanya ile Birleşik Krallık de yaklaşık % 6-7 arasında (147) rakamlar bildirmiş olup bu durum, söz konusu ülkelerde her 15 genç erkekten birinin yakın zamanda kokain kullandığı anlamına gelmektedir. Bu oran kentsel alanlarda önemli ölçüde daha yüksek olacaktır.
Kokaīnu vairāk lieto gados jauni vīrieši. Piemēram, 15–34 gadus vecu vīriešu vidū veiktu aptauju rezultāti Dānijā, Vācijā, Spānijā, Itālijā, Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā rāda, ka ilgtermiņa lietošanas līmenis šajā vecuma grupā svārstās no 5 % līdz 14 %. Pēdējā gada lietošanas līmenis ir zemāks, bet četras valstis ziņo par rādītājiem, kas pārsniedz 3 %, turklāt Spānijā un Apvienotajā Karalistē attiecīgie rādītāji ir ap 6–7 % (147), tātad var secināt, ka šajās valstīs apmēram 1 no 15 gados jauniem vīriešiem nesen ir lietojis kokaīnu. Pilsētvidē šī proporcija ir daudz lielāka.
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
W nowych państwach członkowskich działania interwencyjne w zakładach karnych prowadzi się przede wszystkim z wykorzystaniem niefarmakologicznych sposobów leczenia, ale zakres tych działań jest ograniczony.
Drug-free treatment approaches dominate the interventions in prisons in the new Member States, but the coverage of such interventions is limited. Drug-free treatment with psychological support is reported to be available in less than 50 % of prisons in the Czech Republic, Estonia, Lithuania, Hungary, Poland and Slovakia. Drug-free units exist in most countries, but only the Czech Republic and Slovenia report such facilities in more than 50 % of prisons. Brief detoxification with medication is more widely available (all prisons in Latvia, Hungary, Malta, Slovenia and Slovakia).
Les traitements sans substitution représentent l’approche prédominante dans les interventions en milieu carcéral dans les nouveaux États membres, mais la couverture de ces interventions est limitée. Selon les rapports, un traitement sans substitution accompagné d’un soutien psychologique est disponible dans moins de 50 % des prisons en République tchèque, Estonie, Lituanie, Hongrie, Pologne et Slovaquie. Des unités de traitement sans substitution existent dans la plupart des pays, mais seules la République tchèque et la Slovénie mentionnent leur existence dans plus de 50 % des prisons. Une courte cure de désintoxication avec médicaments est plus courante (toutes les prisons en Lettonie, en Hongrie, à Malte, en Slovénie et en Slovaquie).
In den Haftanstalten der neuen Mitgliedstaaten werden vorwiegend drogenfreie Behandlungsansätze verfolgt, wobei jedoch diese Maßnahmen bei weitem nicht flächendeckend angeboten werden. Eine drogenfreie Behandlung mit psychologischer Betreuung ist den Berichten zufolge in weniger als 50 % der Haftanstalten in der Tschechischen Republik, Estland, Litauen, Ungarn, Polen und der Slowakei verfügbar. Drogenfreie Abteilungen gibt es in den meisten Ländern, jedoch berichten nur die Tschechische Republik und Slowenien über derartige Einrichtungen in über 50 % der Haftanstalten. Die medikamentengestützte Kurzentgiftung wird flächendeckender angeboten (in allen Haftanstalten in Lettland, Ungarn, Malta, Slowenien und der Slowakei).
En las prisiones de los nuevos Estados miembros se aplican sobre todo planteamientos de tratamiento sin drogas, aunque la cobertura de este tipo de intervenciones es limitada. Menos del 50 % de los centros penitenciarios de la República Checa, Estonia, Lituania, Hungría, Polonia y Eslovaquia disponen de tratamientos sin drogas con apoyo psicológico. En la mayoría de países existen unidades sin droga, pero sólo la República Checa y Eslovenia declaran disponer de este tipo de instalaciones en más del 50 % de las prisiones. Sin embargo, la cobertura de los tratamientos de desintoxicación de corta duración con medicación es mayor (disponibles en todas las prisiones de Letonia, Hungría, Malta, Eslovenia y Eslovaquia).
I trattamenti in regime di astinenza predominano tra gli interventi eseguiti in carcere nei nuovi Stati membri, benché la diffusione di tali interventi sia limitata. Il trattamento in regime di astinenza associato a un sostegno di tipo psicologico è disponibile in meno del 50% delle carceri in Repubblica ceca, Estonia, Lituania, Ungheria, Polonia e Slovacchia. Unità di trattamento in regime di astinenza sono presenti nella maggior parte dei paesi, ma soltanto Repubblica ceca e Slovenia riferiscono l’esistenza di tali strutture in oltre il 50% delle carceri. Molto più diffusa invece è una breve disintossicazione con farmaci (in tutte le carceri in Lettonia, Ungheria, Malta, Slovenia e Slovacchia).
Os tratamentos sem droga são as intervenções predominantes nas prisões dos novos Estados-Membros, mas a sua cobertura é limitada. O tratamento sem drogas com apoio psicológico está disponível, segundo os relatórios, em menos de 50% das prisões da República Checa, Estónia, Lituânia, Hungria, Polónia e Eslováquia. Existem unidades livres de droga na maioria dos países, mas só a República Checa e a Eslovénia mencionam a sua presença em mais de 50% das prisões. Os tratamentos de desintoxicação sumários, medicamente assistidos, encontram-se mais amplamente disponíveis (em todas as prisões da Letónia, Hungria, Malta, Eslovénia e Eslováquia).
Τα στεγνά προγράμματα θεραπείας κυριαρχούν στις παρεμβάσεις που γίνονται στα σωφρονιστικά ιδρύματα των νέων κρατών μελών, αλλά η κάλυψη των παρεμβάσεων αυτών είναι περιορισμένη. Στεγνά προγράμματα θεραπείας με παροχή ψυχολογικής υποστήριξης αναφέρεται ότι είναι διαθέσιμα σε λιγότερο από 50 % των σωφρονιστικών ιδρυμάτων στην Τσεχική Δημοκρατία, την Εσθονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, την Πολωνία και τη Σλοβακία. Μονάδες στεγνών προγραμμάτων υπάρχουν στις περισσότερες χώρες, αλλά μόνον η Τσεχική Δημοκρατία και η Σλοβενία αναφέρουν την ύπαρξη τέτοιων χώρων σε άνω του 50 % των σωφρονιστικών ιδρυμάτων. Η σύντομη αποτοξίνωση με τη χορήγηση φαρμάκων είναι ευρύτερα διαθέσιμη (σε όλα τα σωφρονιστικά ιδρύματα στη Λεττονία, την Ουγγαρία, τη Μάλτα, τη Σλοβενία και τη Σλοβακία).
Drugsvrije therapieën domineren de interventies in gevangenissen in de nieuwe lidstaten, maar de verspreiding van dergelijke interventies is beperkt. De beschikbaarheid van drugsvrije therapieën met psychologische ondersteuning wordt gemeld in minder dan de helft van de gevangenissen in Tsjechië, Estland, Litouwen, Hongarije, Polen en Slowakije. In de meeste landen bestaan er drugsvrije eenheden, maar alleen Tsjechië en Slovenië melden het bestaan van dergelijke faciliteiten in meer dan de helft van het aantal gevangenissen. Korte detoxificatiebehandelingen met behulp van medicatie zijn breder beschikbaar (in alle gevangenissen in Letland, Hongarije, Malta, Slovenië en Slowakije).
Mezi intervencemi ve věznicích převažují v nových členských státech přístupy založené na abstinenční léčbě, avšak pokrytí takovými intervencemi je omezené. Abstinenční léčba s psychologickou podporou je podle hlášení k dispozici v méně než 50 % věznic v České republice, Estonsku, Litvě, Maďarsku, Polsku a na Slovensku. Ve většině zemí existují bezdrogová oddělení, ale pouze Česká republika a Slovinsko uvádějí tyto možnosti ve více než 50 % věznic. Krátká detoxifikace s léky je běžněji dostupná (ve všech věznicích v Lotyšsku, Maďarsku, na Maltě, ve Slovinsku a na Slovensku).
Stoffri behandling er fremherskende blandt foranstaltningerne i fængsler i de nye medlemsstater, men dækningen af sådanne tiltag er begrænsede. Stoffri behandling med psykologisk støtte angives at være tilgængelig i under 50 % af fængslerne i Tjekkiet, Estland, Litauen, Ungarn, Polen og Slovakiet. Der findes stoffrie afdelinger i de fleste lande, men kun Tjekkiet og Slovenien har meldt om sådanne tilbud i over 50 % af fængslerne. Kort afgiftning med medicin er mere udbredt (alle fængsler i Letland, Ungarn, Malta, Slovenien og Slovakiet).
Uute liikmesriikide vanglates domineerib ravimeetoditest täielik uimastitest loobumine, aga seda ei rakendata igal pool. Narkootilisi aineid mitte kasutav ravi koos psühholoogilise abiga on kättesaadav vähem kui 50% vanglatest Tšehhi Vabariigis, Eestis, Leedus, Ungaris, Poolas ja Slovakkias. Narkootikumidevabad üksused on olemas enamikus riikides, aga ainult Tšehhi Vabariigist ja Sloveeniast teatatakse, et niisuguseid võimalused on rohkem kui 50% vanglatest. Laiemalt on levinud kiire detoksifikatsioon ravimitega (kõigis vanglates Lätis, Ungaris, Maltal, Sloveenias ja Slovakkias).
Uusien jäsenvaltioiden vankiloissa toteutettavissa interventioissa noudatetaan pääasiallisesti lääkkeettömän hoidon lähestymistapaa, mutta näiden interventioiden kattavuus on puutteellinen. Psykologiseen tukeen yhdistettyä lääkkeetöntä hoitoa on ilmoitusten mukaan saatavilla alle puolessa vankiloista Tšekissä, Virossa, Liettuassa, Unkarissa, Puolassa ja Slovakiassa. Useimmissa maissa on huumeettomia osastoja, mutta ainoastaan Tšekki ja Slovenia ovat ilmoittaneet, että niitä on yli puolessa vankiloista. Lääkkeiden avulla toteutettavaa lyhytkestoista vieroitusta on saatavilla laajemmin (kaikissa vankiloissa Latviassa, Unkarissa, Maltalla, Sloveniassa ja Slovakiassa).
Az új tagállamok börtöneiben a beavatkozásokat tekintve a kábítószermentes kezelési módszerek domináltak, de az ilyen beavatkozások hatóköre korlátozott. A pszichológiai támogatással együtt nyújtott kábítószermentes kezeléshez a jelentések szerint a börtönök kevesebb mint 50%-ában lehet hozzáférni Csehországban, Észtországban, Litvániában, Magyarországon, Lengyelországban és Szlovákiában. A legtöbb országban vannak kábítószermentes egységek, de csak Csehországból és Szlovéniából jelentették ilyen létesítmények meglétét a börtönök több mint 50%-ában. A rövid gyógyszeres detoxikálás szélesebb körben érhető el (Lettország, Magyarország, Málta, Szlovénia és Szlovákia valamennyi börtönében).
Stoff-frie behandlingsmetoder dominerer intervensjonene i fengslene i de nye medlemsstatene, men intervensjonenes dekning er begrenset. Ifølge rapporter tilbys stoff-fri behandling med psykologisk støtte i under 50 % av fengslene i Den tsjekkiske republikk, Estland, Litauen, Ungarn, Polen og Slovakia. Stoff-frie enheter finnes i de fleste land, men kun Den tsjekkiske republikk og Slovenia rapporterer om slike tilbud i over 50 % av fengslene. Kortvarig avrusning med medisinering er mer utbredt (alle fengsler i Latvia, Ungarn, Malta, Slovenia og Slovakia).
Abordarea tratamentului prin abstinenţă predomină în intervenţiile în închisori în noile state membre, însă acoperirea acestor intervenţii este limitată. Se raportează că tratamentul prin abstinenţă cu sprijin psihologic este disponibil în mai puţin de 50 % din închisorile din Republica Cehă, Estonia, Lituania, Ungaria, Polonia şi Slovacia. Există unităţi de tratament prin abstinenţă în majoritatea ţărilor, dar numai Republica Cehă şi Slovenia raportează existenţa unor asemenea facilităţi în mai mult de 50 % din închisori. Disponibile pe scară mai largă sunt tratamentele de detoxificare pe termen scurt prin medicaţie (toate închisorile din Letonia, Ungaria, Malta, Slovenia şi Slovacia).
Prístupy liečby bez drog prevládajú v zásahoch vo väzniciach v nových členských štátoch, ale dosah takýchto zásahov je obmedzený. Uvádza sa, že liečenie bez drog so psychologickou podporou je dostupné v menej ako 50 % väzníc v Českej republike, Estónsku, Litve, Maďarsku, Poľsku a na Slovensku. Jednotky bez drog existujú vo väčšine krajín, ale iba Česká republika a Slovinsko uvádzajú takéto zariadenia vo viac ako 50 % väzníc. Krátka detoxikácia s medikačnou liečbou je viac dostupná (všetky väznice v Lotyšsku, Maďarsku, na Malte, v Slovinsku a na Slovensku).
V novih državah članicah pri intervencijah v zaporih prevladujejo pristopi zdravljenja brez drog, vendar takšne intervencije pokrivajo omejeno območje. O razpoložljivosti zdravljenja brez drog ob psihološki podpori poročajo v manj kot 50 % zaporov v Češki republiki, v Estoniji, Litvi, na Madžarskem, Poljskem in Slovaškem. V večini držav obstajajo enote brez drog, vendar le Češka republika in Slovenija poročata, da imata takšne zmogljivosti v več kot 50 % zaporov. Nekoliko bolj je na voljo razstrupljanje z zdravili (v vseh zaporih v Latviji, na Madžarskem, Malti, v Sloveniji in na Slovaškem).
Den vanligaste behandlingsformen i fängelserna i de nya medlemsstaterna är drogfri behandling, även om tillgången är begränsad. Drogfri behandling med psykologiskt stöd rapporteras finnas tillgänglig i knappt 50 % av fängelserna i Tjeckien, Estland, Litauen, Ungern, Polen och Slovakien. Drogfria enheter finns i de flesta länder, men endast Tjeckien och Slovenien rapporterar att de har sådana enheter i mer än hälften av fängelserna. Kort avgiftning med medicinering finns mer allmänt tillgänglig (samtliga fängelser i Lettland, Ungern, Malta, Slovenien och Slovakien).
Yeni Üye Devletler’deki hapishanelerde uygulanan müdahalelerde uyuşturucusuz tedavi yaklaşımları baskın olmakla beraber, bu gibi müdahalelerin kapsamı sınırlıdır. Psikolojik destekli uyuşturucusuz tedavinin Çek Cumhuriyeti, Estonya, Litvanya, Macaristan, Polonya ve Slovakya’daki hapishanelerin % 50’sinden azında bulunduğu rapor edilmiş olup yalnızca Çek Cumhuriyeti ile Slovenya hapishanelerin % 50’sinden fazlasında bu gibi hizmetler bulunduğunu rapor etmektedir. İlaçlı kısa süreli detoksifikasyon daha yaygın olarak bulunmaktadır (Letonya, Macaristan, Malta, Slovenya ve Slovakya’daki tüm hapishaneler).
Starp jauno dalībvalstu iejaukšanās pasākumiem cietumos dominē bezzāļu risinājumi, tomēr to pārklājums ir ierobežots. Saskaņā ar ziņojumiem zāļu terapija ar psiholoģisku atbalstu ir pieejama mazāk nekā 50 % Čehijas, Igaunijas, Lietuvas, Ungārijas, Polijas un Slovākijas cietumu. Bezzāļu terapijas struktūrvienības pastāv lielākajā daļā valstu, tomēr tikai Čehija un Slovēnija ziņo, ka šādi pakalpojumi ir pieejami vairāk nekā 50 % cietumu. Īslaicīgi detoksikācijas pasākumi, izmantojot medikamentus, ir plašāk pieejami (visos cietumos Latvijā, Ungārijā, Maltā, Slovēnijā un Slovākijā).
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Różnica ta jest wyraźniej zaznaczona w przypadku osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku lub ostatnim miesiącu niż w przypadku osób, które zażywały go przynajmniej jeden raz, ale wśród młodych ludzi różnice te są mniejsze niż w przypadku starszych osób dorosłych (patrz wybrane zagadnienie dotyczące kwestii płci).
Use of cannabis, like that of other illegal drugs, is notably higher among males than among females. The difference is more marked in the case of last year or last month use than it is for lifetime use, but the differences are smaller among young people than among older adults (see the selected issue on gender). Cannabis use is also more common in urban areas or areas with a high population density. It has been hypothesised that use may be spreading to smaller towns or rural areas, and Poland documented this trend in its 2005 national report.
À l'instar d'autres drogues illicites, la consommation de cannabis est sensiblement plus élevée chez les hommes que chez les femmes. La différence est plus marquée en ce qui concerne la consommation au cours de la dernière année ou du dernier mois que pour la consommation au cours de la vie, mais les différences sont moins fortes chez les jeunes que chez les adultes plus âgés (voir la question particulière sur le genre). La consommation de cannabis est également plus courante dans les zones urbaines ou dans les régions à forte densité de population. L'hypothèse a été avancée que la consommation pourrait s'étendre aux petites villes ou aux zones rurales, et la Pologne a fait état de cette tendance dans son rapport annuel 2005.
Wie andere illegale Drogen wird auch Cannabis von Männern stärker konsumiert als von Frauen. Der Unterschied ist beim Konsum in den letzten 12 Monaten oder im letzten Monat stärker ausgeprägt als beim Lebenszeitkonsum, jedoch sind die Unterschiede bei jungen Menschen geringer als bei älteren Erwachsenen (siehe ausgewähltes Thema zu den Unterschieden zwischen den Geschlechtern). Darüber hinaus ist der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit hoher Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Man nimmt an, dass der Konsum sich auf kleinere Städte oder ländliche Gebiete ausweiten könnte. Diese Hypothese wird durch die von Polen in seinem nationalen Bericht 2005 geschilderte Entwicklung gestützt.
El consumo de cannabis, al igual que el de otras drogas ilegales, es notablemente mayor entre hombres que entre mujeres. La diferencia es más acentuada en el caso del consumo en el último año o último mes que en el caso de consumo a lo largo de la vida, pero las diferencias son menores entre jóvenes que entre adultos de más edad (véase la cuestión particular sobre género). Asimismo, el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Se ha planteado como hipótesis que el consumo podría estar extendiéndose a ciudades más pequeñas o a zonas rurales. Por ejemplo, Polonia documentó esta tendencia en su informe nacional de 2005.
Il consumo di cannabis, come quello di altre sostanze illecite, è nettamente superiore tra gli uomini rispetto alle donne. La differenza è più marcata se si considera la prevalenza nell’ultimo anno o nell’ultimo mese, rispetto alla prevalenza una tantum; si riduce invece tra i giovani rispetto agli adulti (cfr. la questione specifica sugli aspetti di genere). Il consumo di cannabis è anche più frequente nelle zone urbane o nelle zone più densamente popolate. Si è ipotizzato che il consumo di questa sostanza si stia diffondendo anche alle città più piccole o alle zone rurali; la Polonia ha in effetti documentato questa tendenza nella relazione nazionale per il 2005.
O consumo de cannabis, à semelhança do de outras drogas ilegais, é nitidamente mais elevado entre os homens do que entre as mulheres. A diferença é mais acentuada no caso do consumo no último ano ou no último mês do que no consumo ao longo da vida, mas há menos diferenças entre os jovens do que entre os adultos mais velhos (ver tema específico relativo ao género). O consumo de cannabis também é mais comum nas zonas urbanas ou com maior densidade populacional. Colocou-se a hipótese de o consumo poder estar a alastrar a cidades mais pequenas ou às zonas rurais, tendo a Polónia documentado esta tendência no seu relatório nacional de 2005.
Η χρήση της κάνναβης, όπως και κάθε άλλου παράνομου ναρκωτικού, είναι σημαντικά υψηλότερη στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες. Η διαφορά είναι πιο έντονη στην περίπτωση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος ή τον τελευταίο μήνα από ό,τι στη χρήση σε όλη τη ζωή τους, αλλά οι διαφορές είναι μικρότερες στους νέους από ό,τι στους ενηλίκους μεγαλύτερης ηλικίας (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για το φύλο). Η χρήση της κάνναβης είναι επίσης πιο διαδεδομένη σε αστικές περιοχές ή σε περιοχές με μεγάλη πληθυσμιακή πυκνότητα. Έχει διατυπωθεί η υπόθεση ότι η χρήση μπορεί να εξαπλώνεται σε μικρότερες πόλεις ή αγροτικές περιοχές και η τάση αυτή καταγράφηκε από την Πολωνία στην εθνική της έκθεση για το 2005.
Net als het gebruik van andere illegale drugs is het gebruik van cannabis onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen. Het verschil is nog groter in het geval van recent of actueel gebruik dan in het geval van “ooit”-gebruik, maar de verschillen zijn kleiner onder jongeren dan onder oudere volwassenen (zie de speciale kwestie over gender). Cannabisgebruik komt ook vaker voor in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. Er is een hypothese dat het gebruik zich wellicht uitbreidt naar kleinere plaatsen of plattelandsgebieden. Polen maakte melding van deze tendens in zijn nationale verslag over 2005.
Stejně jako v případě dalších nelegálních drog je míra užívání konopí značně vyšší u mužů než u žen. Co se týká užití drogy v posledním roce nebo v posledním měsíci, je rozdíl výraznější než u celoživotní prevalence, avšak rozdíly jsou menší mezi mládeží než ve starší dospělé populaci (viz vybrané téma – pohlaví). Užívání konopí je rovněž běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Podle hypotéz se může užívání šířit do menších měst a venkovských oblastí. Tento trend potvrzuje polská národní zpráva za rok 2005.
Brugen af cannabis er som i forbindelse med andre illegale stoffer betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder. Forskellen er mere markant med hensyn til brug inden for de seneste 12 måneder eller inden for den seneste måned end med hensyn til langtidsprævalensen, men forskellene er mindre blandt unge end blandt ældre voksne (se det udvalgte tema om køn). Cannabisbrug er også mere udbredt i byområder eller områder med høj befolkningstæthed. Der er blevet antaget, at brugen kan være ved at sprede sig til mindre byer eller landdistrikter, og Polen dokumenterede denne tendens i sin nationale rapport for 2005.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul, on kanepi tarbimine meeste hulgas märkimisväärselt levinum kui naiste hulgas. Viimase aasta ja viimase kuu jooksul tarbimise osas on erinevus suurem kui elu jooksul tarbimise osas, kusjuures noorte hulgas on erinevused väiksemad kui vanemate täiskasvanute hulgas (vt valikteema sugude kohta). Samuti on kanepi tarbimine sagedasem linnades ja suure rahvastikutihedusega piirkondades. On väidetud, et kanepi tarbimine on levimas väiksematesse linnadesse ja maapiirkondadesse, ning see suundumus leidis kinnitust Poola 2005. a riiklikus aruandes.
Kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, myös kannabiksen käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Viimeksi kuluneen vuoden tai viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla ero on selvempi kuin ainakin kerran käyttäneiden, mutta sukupuolierot ovat nuorten ryhmässä pienempiä kuin aikuisten ryhmässä (ks. sukupuolinäkökulmaa koskeva erityiskysymys). Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Sen käytön on kuitenkin arveltu olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille, ja Puola onkin kertonut tästä suuntauksesta kansallisessa raportissaan vuodelta 2005.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is lényegesen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél. A különbség az elmúlt évi vagy elmúlt havi használat esetében markánsabban mutatkozik, mint a kipróbálást tekintve, ugyanakkor az ilyen eltérések a fiatalok körében kisebbek, mint az idősebb felnőtteknél (lásd a nemekről szóló kiválasztott témakört). A kannabiszhasználat ezenkívül gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Azt feltételezik, hogy a használat átterjedőben van a kisebb városok vagy vidéki területek felé, és Lengyelország dokumentálta is ezt a tendenciát a 2005-ös országjelentésében.
Bruk av cannabis, som av andre illegale rusmidler, er betydelig høyere blant menn enn blant kvinner. Kjønnsforskjellen er klarere når det gjelder bruk siste år eller siste måned enn for livstidsbruk, men mindre blant unge mennesker enn blant eldre voksne (se utvalgt aspekt om kjønn). Cannabis er også vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Det har blitt framsatt hypoteser om at bruken er i ferd med å spre seg til mindre byer og til distriktene, en trend Polen har dokumentert i sin nasjonale rapport for 2005.
Consumul de canabis, ca cel al altor droguri ilegale, este semnificativ mai ridicat în rândul bărbaţilor decât al femeilor. Diferenţa este mai pronunţată în cazul consumului în cursul ultimului an sau al ultimei luni decât în cazul consumului pe parcursul vieţii, însă diferenţele sunt mai mici în rândul tinerilor decât în rândul adulţilor cu vârste mai mari (vezi extrasul privind sexele). Consumul de canabis este, de asemenea, mai răspândit în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei. S-a presupus că folosirea acestui drog se poate răspândi în oraşe mai mici sau zone rurale, iar Polonia a confirmat această tendinţă prin raportul său naţional din 2005.
Užívanie kanabisu, podobne ako iných nezákonných drog, je výrazne vyššie u mužov ako u žien. Rozdiel je výraznejší v prípade užívania v poslednom roku alebo v poslednom mesiaci ako pre celoživotné užívanie, ale rozdiely sú menšie medzi mladými ľuďmi než medzi staršími dospelými (pozri vybranú otázku pohlavia). Užívanie kanabisu je tiež bežnejšie v mestských oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Predpokladá sa, že sa užívanie môže rozšíriť na malé mestá alebo vidiecke oblasti a Poľsko dokumentovalo tento trend vo svojej správe z roku 2005.
Uživanje konoplje je podobno kot pri drugih prepovedanih drogah znatno bolj razširjeno med moškimi kot med ženskami. Razlika je še opaznejša pri tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu ali mesecu, kot pri tistih, ki so jo že kdaj poskusili, vendar so razlike med mladimi manjše kot med starejšimi odraslimi (glej izbrano vprašanje o spolu). Uživanje konoplje je tudi pogostejše na mestnih območjih ali območjih z veliko gostoto prebivalstva. Predpostavlja se, da se uživanje lahko razširi v manjša mesta ali na podeželje, ta trend je dokumentirala Poljska v svojem nacionalnem poročilu za leto 2005.
Bruket av cannabis är, som andra olagliga droger, vanligare bland män än bland kvinnor. Könsskillnaderna är tydligare bland dem som säger sig ha använt cannabis under föregående år eller under föregående månad än för dem som säger sig någon gång ha provat drogen, men skillnaderna är mindre mellan unga människor än bland äldre vuxna (se temakapitlet om genusfrågor). Cannabisanvändning är också vanligare i städer eller områden med hög befolkningstäthet. Man har spekulerat att användningen håller på att spridas till mindre städer eller landsbygdsområden, och Polen styrker denna hypotes i sin nationella rapport 2005.
Diğer yasadışı uyuşturucu kullanımı gibi esrar kullanımı da erkekler arasında kadınlar arasında olduğundan önemli ölçüde daha yüksektir. Bu fark geçen yıl veya geçen ay kullanımında yaşam boyu kullanımında olduğundan daha belirgindir ama gençler arasındaki fark daha yaşlı yetişkinlerin arasındakinden daha küçüktür (cinsiyet hakkındaki seçili yayına bakın). Esrar kullanımı ayrıca kentsel alanlarda veya yüksek nüfus yoğunluklu bölgelerde daha yaygındır. Kullanımın daha küçük kasabalara veya kırsal alanlara yayıldığı kanısına varılmış ve Polonya 2005 ulusal raporunda bu eğilimi belgelemiştir.
Tāpat kā citas nelegālās narkotikas, arī kaņepes daudz vairāk lieto vīrieši nekā sievietes. Šīs atšķirības spilgtāk izpaužas pēdējā gada vai pēdējā mēneša lietošanā nekā ilgtermiņa lietošanā, bet jauniešu vidū atšķirības ir mazākas nekā starp gados vecākiem pieaugušajiem (skatīt īpašo tēmu par dzimumatšķirībām). Kaņepju lietošana ir izplatītāka arī pilsētvidē un blīvi apdzīvotās vietās. Pastāv hipotēze, ka kaņepju lietošana sāk izplatīties uz mazākām pilsētām un lauku apvidiem, par šādu tendenci liecina Polijas 2005. gada valsts ziņojumā minētie fakti.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Średnie ceny marihuany nieznanego gatunku lub importowanej, z uwzględnieniem wskaźnika inflacji (50), również spadły w tym samym okresie w większości krajów objętych sprawozdaniem, ale w Hiszpanii i Holandii utrzymały się na tym samym poziomie, natomiast wzrosły w Niemczech, na Łotwie, w Luksemburgu i Portugalii.
Average prices of cannabis resin, corrected for inflation (48), fell over the period 1999–2004 in all reporting countries (49) except Germany and Spain, where prices remained stable, and Luxembourg, where a slight increase occurred. Average prices of herbal cannabis, corrected for inflation (50), of type unspecified or imported, also decreased over the same period in most of the reporting countries, but remained stable in Spain and the Netherlands and increased in Germany, Latvia, Luxembourg and Portugal. Only two countries, the Netherlands and the United Kingdom, have reported on the average price of locally produced herbal cannabis, and in both cases it has declined.
Les prix moyens de la résine de cannabis, corrigés de l'inflation (48), ont chuté dans tous les pays déclarants entre 1999 et 2004 (49), à l'exception de l'Allemagne et de l'Espagne, où ils sont restés stables, et du Luxembourg, qui a observé une légère hausse. Les prix moyens de l'herbe de cannabis, corrigés de l'inflation (50), de type non spécifié ou importée, ont également baissé au cours de la même période dans la plupart des pays déclarants, mais sont restés stables en Espagne et aux Pays‑Bas et ont augmenté en Allemagne, en Lettonie, au Luxembourg et au Portugal. Seuls deux pays, les Pays‑Bas et le Royaume-Uni, ont notifié le prix moyen de l'herbe de cannabis produite localement et, dans les deux cas, il a baissé.
Die inflationsbereinigten Durchschnittpreise (48) für Cannabisharz sind im Zeitraum von 1999 bis 2004 in allen Berichtsländern (49) gefallen, mit Ausnahme Deutschlands und Spaniens, wo die Preise stabil blieben, und Luxemburgs, wo ein leichter Anstieg zu beobachten war. Die inflationsbereinigten Durchschnittpreise (50) für nicht spezifiziertes oder importiertes Cannabiskraut sind im selben Zeitraum in den meisten Berichtsländern ebenfalls gesunken, während sie jedoch in Spanien und den Niederlanden stabil geblieben und in Deutschland, Lettland, Luxemburg und Portugal gestiegen sind. Die Durchschnittspreise für lokal angebautes Cannabiskraut wurden lediglich aus den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich gemeldet und sind in beiden Ländern gesunken.
El precio medio de la resina de cannabis, una vez corregidos los efectos de la inflación (48), experimentó un descenso durante el período 1999-2004 en todos los países que han facilitado datos (49), excepto en Alemania y España, donde los precios se mantuvieron estables, y Luxemburgo, donde se registró un ligero incremento. Asimismo, el precio medio de la hierba de cannabis de tipo no especificado o importada, descontando la inflación (50), también descendió durante el mismo período en la mayoría de los países que facilitaron información, pero se mantuvo estable en España y los Países Bajos y aumentó en Alemania, Letonia, Luxemburgo y Portugal. Sólo dos países, concretamente los Países Bajos y el Reino Unido, informaron sobre el precio medio de la hierba de cannabis cultivada localmente, y en ambos casos se constató una disminución del precio.
I prezzi medi della resina di cannabis, corretti dell’inflazione (48), sono scesi nel periodo 1999–2004 in tutti i paesi per i quali si dispone di informazioni (49), a eccezione di Germania e Spagna, dove sono rimasti stabili, e Lussemburgo, dove si è registrato un leggero aumento. Nello stesso periodo sono diminuiti nella maggior parte dei paesi di cui si dispongono informazioni anche i prezzi medi, corretti dell’inflazione (50), delle foglie di cannabis di tipo non specifico o importate; non si sono registrate variazioni di prezzo in Spagna e Paesi Bassi, mentre Germania, Lettonia, Lussemburgo e Portogallo riferiscono un aumento. Soltanto due Stati (Paesi Bassi e Regno Unito) hanno fornito dati sul prezzo medio delle foglie di cannabis prodotte a livello locale; in entrambi i casi il prezzo è diminuito.
Os preços médios da resina de cannabis, indexados à inflação (48), diminuíram no período de 1999–2004 em todos os países que forneceram dados (49), excepto na Alemanha e na Espanha, onde se mantiveram estáveis, e no Luxemburgo, onde se verificou um ligeiro aumento. Os preços médios, indexados à inflação (50), da cannabis herbácea de tipo não especificado ou importada também diminuíram ao longo do mesmo período na maior parte desses países, mas permaneceram estáveis em Espanha e nos Países Baixos e aumentaram na Alemanha, Letónia, Luxemburgo e Portugal. Apenas dois países, Países Baixos e Reino Unido, comunicaram o preço médio da cannabis herbácea produzida localmente, o qual diminuiu em ambos os casos.
Οι μέσες τιμές της ρητίνης κάνναβης, με διόρθωση ώστε να ληφθεί υπόψη ο πληθωρισμός (48), μειώθηκαν κατά την περίοδο 1999–2004 σε όλες τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις (49) εκτός της Γερμανίας και της Ισπανίας, όπου οι τιμές παρέμειναν σταθερές, και του Λουξεμβούργου, όπου σημειώθηκε μικρή αύξηση. Οι μέσες τιμές της φυτικής κάνναβης, με διόρθωση ώστε να ληφθεί υπόψη ο πληθωρισμός (50), αδιευκρίνιστου τύπου ή εισαγόμενης, επίσης μειώθηκαν κατά την εν λόγω περίοδο στις περισσότερες από τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, αλλά παρέμειναν σταθερές στην Ισπανία και τις Κάτω Χώρες και αυξήθηκαν στη Γερμανία, τη Λεττονία, το Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία. Μόνον δύο χώρες, οι Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν τη μέση τιμή της εγχώρια παραγόμενης φυτικής κάνναβης, η οποία και στις δύο περιπτώσεις παρουσίασε μείωση.
De gemiddelde prijs van cannabishars, gecorrigeerd voor inflatie (48), daalde in de periode 1999-2004 in alle rapporterende landen (49) met uitzondering van Duitsland en Spanje, waar de prijzen stabiel bleven, en Luxemburg, waar sprake was van een lichte stijging. De gemiddelde prijs van cannabisbladeren, gecorrigeerd voor inflatie (50), niet gespecificeerd naar type of ingevoerd, is in dezelfde periode in de meeste rapporterende landen eveneens gedaald, maar bleef stabiel in Spanje en Nederland en steeg in Duitsland, Letland, Luxemburg en Portugal. Slechts twee landen, Nederland en het Verenigd Koninkrijk, hebben gegevens verstrekt over de gemiddelde prijs van lokaal geproduceerde cannabis, en in beide gevallen is de prijs gedaald.
U konopné pryskyřice průměrné ceny upravené o inflaci (48) za období 1999–2004 klesly ve všech sledovaných zemích (49), s výjimkou Německa a Španělska, v nichž zůstaly ceny stejné, a Lucemburska, kde došlo k mírnému nárůstu. U rostlin konopí blíže neurčeného typu či rostlin importovaných průměrné ceny upravené o inflaci (50) ve většině sledovaných zemí za stejné období rovněž klesly, avšak ve Španělsku a Nizozemsku zůstaly stejné a k jejich zvýšení došlo v Německu, Lotyšsku, Lucembursku a Portugalsku. Pouze dva státy, Nizozemsko a Spojené království, ve své zprávě uvedly průměrnou cenu místně produkovaných rostlin konopí, přičemž v obou případech tato cena klesla.
Gennemsnitspriserne for cannabisharpiks, korrigeret for inflation (48), faldt i perioden 1999–2004 i alle indberettende lande (49) undtagen Tyskland og Spanien, hvor priserne var stabile, og Luxembourg, hvor der var en mindre stigning. Gennemsnitspriserne for cannabisblade, korrigeret for inflation (50), af typen uspecificeret eller importeret, faldt også i samme periode i de fleste indberettende lande, men var stabil i Spanien og Nederlandene og steg i Tyskland, Letland, Luxembourg og Portugal. Kun to lande, Nederlandene og Det Forenede Kongerige, har indberettet gennemsnitsprisen for lokalt producerede cannabisblade, og i begge tilfælde er den faldet.
Kanepivaigu keskmised hinnad (inflatsiooni arvestades)(48) langesid aastatel 1999–2004 kõigis andmed esitanud riikides(49) peale Saksamaa ja Hispaania, kus hinnad püsisid stabiilsed, ja Luksemburgi, kus hinnad pisut tõusid. Ka täpsustamata päritolu või imporditud kanepiürdi keskmised hinnad (inflatsiooni arvestades)(50) langesid kõnealuse perioodi vältel enamikus andmed esitanud riikides, kuid püsisid stabiilsed Hispaanias ja Madalmaades ning tõusid Saksamaal, Lätis, Luksemburgis ja Portugalis. Vaid kaks riiki, Madalmaad ja Ühendkuningriik, esitasid andmed kohapeal toodetud kanepiürdi keskmise hinna kohta ning mõlemas riigis on see hind langenud.
Kannabishartsin inflaatiokorjatut keskihinnat (48) laskivat vuosina 1999–2004 lähes kaikissa tietoja toimittaneissa maissa (49) paitsi Saksassa ja Espanjassa, joissa ne pysyivät ennallaan, ja Luxemburgissa, jossa ne hieman kohosivat. Myös määrittelemättömän kannabisruohon tai maahantuodun kannabisruohon inflaatiokorjatut keskihinnat (50) putosivat samana ajanjaksona useimmissa maissa, joista saatiin tietoa. Ne pysyivät vakaana Espanjassa ja Alankomaissa ja nousivat Saksassa, Latviassa, Luxemburgissa ja Portugalissa. Paikallisesti tuotetun kannabisruohon keskihinnoista on raportoinut vain kaksi maata, nimittäin Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta, ja molemmissa hinta on laskenut.
A kannabiszgyantának az infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára48 az 1999–2004 közötti időszak során valamennyi jelentéstevő országban csökkent49, kivéve Németországot és Spanyolországot, ahol az árszint változatlan maradt, illetve Luxemburgot, ahol némi emelkedés történt. A meghatározatlan típusú vagy importált kannabisznövénynek az infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára50 ugyanebben az időszakban ugyancsak csökkent a jelentéstevő országok többségében, de stabil maradt Spanyolországban és Hollandiában, illetve emelkedett Németországban, Lettországban, Luxemburgban és Portugáliában. A helyileg termesztett kannabisznövény átlagáráról csak két ország – Hollandia és az Egyesült Királyság – számolt be; az ár mindkét országban visszaesett.
Gjennomsnittsprisen på cannabisharpiks, korrigert for inflasjon (48), gikk ned i løpet av perioden 1999-2004 i alle de rapporterende landene (49), bortsett fra i Tyskland og i Spania, hvor prisene var stabile, og i Luxembourg, hvor prisen gikk litt opp. Gjennomsnittsprisen på cannabisplanter, korrigert for inflasjon (50), av uspesifisert type eller importert, falt i løpet av samme periode i de fleste landene, men var stabil i Spania og Nederland. og økte i Tyskland, Latvia, Luxembourg og Portugal. Bare to land, Nederland og Storbritannia, har gitt opplysninger om gjennomsnittsprisen på lokalt produserte cannabisplanter, og i begge land har prisen gått ned.
Preţurile medii ale răşinii de canabis, corectate în funcţie de inflaţie, (48), au scăzut în cursul perioadei 1999-2004 în toate ţările raportoare (49), cu excepţia Germaniei şi Spaniei, unde preţurile au rămas stabile, şi a Luxemburgului, unde s-a înregistrat o uşoară creştere. Preţurile medii ale plantelor de canabis, corectate în funcţie de inflaţie (50), de un tip nespecificat sau importate, au scăzut şi ele în cursul aceleiaşi perioade, în majoritatea ţărilor raportoare, dar au rămas stabile în Spania şi Ţările de Jos şi au crescut în Germania, Letonia, Luxemburg şi Portugalia. Doar două ţări, Ţările de Jos şi Regatul Unit, au raportat preţul mediu al plantelor de canabis produse la nivel local şi în ambele cazuri acesta a scăzut.
Priemerné ceny kanabisovej živice skorigované kvôli inflácii (48) klesli počas obdobia 1999 – 2004 vo všetkých krajinách, ktoré poskytli správy (49), s výnimkou Nemecka a Španielska, kde ceny zostali stabilné, a Luxemburska, kde došlo k miernemu nárastu. Priemerné ceny kanabisu skorigované kvôli inflácii (50) u nešpecifikovaného alebo importovaného typu sa počas rovnakého obdobia tiež znížili v krajinách, ktoré poskytli správy, ale zostali stabilné v Španielsku a Holandsku a zvýšili sa v Nemecku, Lotyšsku, Luxembursku a Portugalsku. Iba dve krajiny, Holandsko a Spojené kráľovstvo, uvádzajú priemernú cenu miestne produkovaného trávového kanabisu a táto v oboch prípadoch poklesla.
Povprečne cene hašiša, popravljene glede na inflacijo (48), so se v obdobju 1999–2004 znižale v vseh državah poročevalkah (49), razen v Nemčiji in Španiji, kjer so cene ostale stabilne, in v Luksemburgu, kjer so se rahlo zvišale. Povprečne cene marihuane, popravljene glede na inflacijo (50), nedoločene vrste ali uvožene, so se v istem obdobju v večini držav poročevalk prav tako znižale, stabilne so ostale v Španiji in na Nizozemskem, povečale pa so se v Nemčiji, Latviji, Luksemburgu in na Portugalskem. Samo dve državi, Nizozemska in Združeno kraljestvo, sta sporočili povprečno ceno lokalno pridelane marihuane, ki se je v obeh primerih znižala.
Genomsnittspriserna för hasch, korrigerade för inflation (48), föll under perioden 1999-2004 i samtliga rapporterande länder (49) utom Tyskland och Spanien där priserna var oförändrade, och Luxemburg där priserna steg något. Genomsnittspriserna för marijuana korrigerade för inflation (50), för ospecificerad typ eller importerad, föll också under samma period i de flesta rapporterade länder, men var oförändrade i Spanien och Nederländerna och steg i Tyskland, Lettland, Luxemburg och Portugal. Endast två länder, Nederländerna och Storbritannien, har rapporterat det genomsnittliga priset på hemmaodlad marijuana och i båda dessa fall har priset fallit.
Enflasyona göre düzeltilen ortalama kenevir reçinesi fiyatları (48) 1999-2004 döneminde, fiyatların sabit kaldığı Almanya ve İspanya ile çok az bir artışın meydana geldiği Lüksemburg dışında, tüm rapor eden ülkelerde düşmüştür (49). Belirtilmemiş türden veya ithal edilmiş bitkisel kenevirin enflasyona göre düzeltilen ortalama fiyatları (50), gene rapor eden çoğu ülkede aynı dönemde düşmüş ama İspanya ve Hollanda’da sabit kalırken Almanya, Letonya, Lüksemburg ve Portekiz’de artmıştır. Yalnızca iki ülke, Hollanda ve Birleşik Krallık, yerel olarak üretilen bitkisel kenevirin ortalama fiyatına dair rapor vermiştir ve fiyat her iki durumda da düşüş göstermiştir.
Kaņepju sveķu cena, ievērojot inflāciju (48), laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam ir kritusies visās ziņojumā aplūkotajās valstīs (49), izņemot Vāciju un Spāniju, kur cenas ir palikušas nemainīgas, un Luksemburgu, kur tās ir nedaudz cēlušās. Nekonkretizētas izcelsmes vai importētu kaņepju augu vidējās cenas, ievērojot inflāciju (50), tajā pašā laikposmā lielākajā daļā ziņojumā aplūkoto valstu arī ir kritušās, palikušas nemainīgas Spānijā un Nīderlandē, bet pieaugušas Vācijā, Latvijā, Luksemburgā un Portugālē. Tikai divas valstis – Nīderlande un Apvienotā Karaliste - informē par vietējo kaņepju augu vidējo cenu, un abās valstīs tā ir kritusies.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
W nowych państwach członkowskich poziom zażywania konopi indyjskich przez młodych dorosłych w grupie wiekowej 15–24 lata jest typowy i mieści się w tym samym przedziale, co w 15 państwach członkowskich UE, ale jest znacznie niższy wśród osób starszych (59).
Cannabis use is even higher among 15- to 24-year-olds, with lifetime prevalence ranging between 3 % and 44 % (most countries report figures in the range 20–40 %), last year use ranging from 4 % to 28 % (in most countries 10–25 %) (Figure 2) and last month use ranging from 1 % to 15 % (in most countries 5–12 %), with higher rates among males than females. In the new Member States levels of cannabis use among young adults aged 15–24 are typically in the same range as those in the EU-15 Member States, but among older age groups rates of use drop substantially (59).
La consommation de cannabis est encore plus élevée chez les 15 à 24 ans, avec une prévalence au cours de la vie allant de 3 à 44 % (la plupart des pays déclarent des chiffres compris entre 20 et 40 %), une prévalence au cours des douze derniers mois comprise entre 4 et 28 % (la plupart des pays donnant des chiffres compris entre 10 et 25 %) (Figure 2) et une prévalence au cours des 30 derniers jours oscillant entre 1 et 15 % (la plupart des pays faisant état de chiffres compris entre 5 et 12 %). Les taux sont plus élevés chez les hommes que chez les femmes. Dans les nouveaux États membres, le niveau de consommation de cannabis chez les jeunes adultes âgés de 15 à 24 ans est généralement équivalent à celui des États membres de l'UE-15 mais, dans les tranches d'âge supérieures, les pourcentages de consommation chutent considérablement (59).
In der Altersgruppe zwischen 15 und 24 Jahren ist die Prävalenz des Cannabiskonsums sogar noch höher. Hier liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 3 % und 44 % (die meisten Länder melden Zahlen zwischen 20 % und 40 %), der Konsum während der letzten 12 Monate zwischen 4 % und 28 % (in den meisten Ländern zwischen 10 % und 25 %) (Abbildung 2) und der Konsum im letzten Monat zwischen 1 % und 15 % (in den meisten Ländern zwischen 5 % und 12 %), wobei bei Männern höhere Raten verzeichnet wurden als bei Frauen. In den neuen Mitgliedstaaten liegen die Prävalenzraten des Cannabiskonsums unter jungen Erwachsenen zwischen 15 und 24 Jahren in der Regel in derselben Größenordnung wie in den EU-15-Ländern, für die älteren Altersgruppen werden jedoch erheblich niedrigere Konsumraten verzeichnet (59).
El consumo de cannabis es incluso superior entre las personas con edades comprendidas entre los 15 y los 24 años, con una prevalencia a lo largo de la vida que oscila entre el 3 % y el 44 % (la mayoría de países registra cifras en el rango del 20 al 40 %); el consumo en el último año fluctúa entre el 4 % y el 28 % (en la mayoría de los países entre el 10 % y el 25 %) (gráfico 2); y el consumo en el último mes varía del 1 % al 15 % (en la mayoría de los países, del 5 % al 12 %), con porcentajes superiores entre los hombres que entre las mujeres. En los nuevos Estados miembros, los niveles de consumo de cannabis entre los adultos jóvenes con edades comprendidas entre los 15 y los 24 años se sitúan en general en el mismo rango que en los países de la Europa de los Quince, pero entre grupos de edades superiores los porcentajes de consumo descienden considerablemente (59).
L’uso della cannabis tra i giovani nella fascia di età 15-24 anni è ancora più alto, con una prevalenza una tantum compresa tra il 3% e il 44% (la maggior parte dei paesi riferiscono cifre nell’ordine del 20–40%), un consumo nell’ultimo anno tra il 4% e il 28% (10–25% nella maggioranza dei paesi) (grafico 2) e un consumo nell’ultimo mese compreso tra l’1% e il 15% (5–12% nella maggior parte dei paesi); le percentuali più alte si registrano tra i giovani di sesso maschile. Nei nuovi Stati membri i livelli di consumo di cannabis tra i giovani adulti nella fascia di età 15–24 anni riflettono le stesse percentuali riferite dagli Stati membri dell’Europa a 15, mentre nelle fasce di età più alte la percentuale di consumo precipita drasticamente (59).
O consumo de cannabis ainda é mais elevado entre os jovens de 15 a 24 anos, com uma prevalência ao longo da vida que varia entre 3% e 44% (a maioria dos países refere valores entre 20 e 40%), o consumo no último ano varia entre 4% e 28% (na maioria dos países entre 10 e 25%) (Figura 2) e o consumo no último mês entre 1% e 15% (na maior parte dos países 5–12%), com taxas mais elevadas entre os jovens do sexo masculino. Nos novos Estados‑Membros, os níveis de consumo de cannabis entre os jovens adultos dos 15 aos 24 anos apresentam, normalmente, valores idênticos aos registados nos Estados-Membros da UE-15, mas nas faixas etárias mais velhas as taxas de consumo diminuem substancialmente (59).
Η χρήση της κάνναβης είναι ακόμα υψηλότερη στα άτομα ηλικίας 15 έως 24 ετών. Η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 3 % και 44 % (οι περισσότερες χώρες αναφέρουν ποσοστά της τάξης του 20–40 %), η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 4 % έως 28 % (στις περισσότερες χώρες 10–25 %) (Διάγραμμα 2) και η χρήση κατά τον τελευταίο μήνα κυμαίνεται από 1 % έως 15 % (στις περισσότερες χώρες 5–12 %), ενώ τα ποσοστά των ανδρών είναι υψηλότερα από εκείνα των γυναικών. Στα νέα κράτη μέλη τα ποσοστά της χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους ηλικίας 15–24 ετών κυμαίνονται κατά κανόνα στα ίδια επίπεδα με εκείνα στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, αλλά στις μεγαλύτερες ηλικιακές ομάδες τα ποσοστά χρήσης μειώνονται σημαντικά (59).
Het cannabisgebruik onder 15- tot 24-jarigen ligt zelfs nog hoger. In die groep varieert het “ooit”-gebruik van 3 tot 44% (de meeste landen melden percentages in de orde van grootte van 20-40%), het recent gebruik van 4 tot 28% (in de meeste landen 10-25%) (Figuur 2) en het actueel gebruik van 1 tot 15% (in de meeste landen 5-12%), met hogere percentages voor mannen dan voor vrouwen. In de nieuwe lidstaten ligt het gebruik van cannabis onder jongvolwassenen in de leeftijdsgroep 15-24 jaar doorgaans op hetzelfde niveau als dat in de EU-15, maar bij oudere leeftijdsgroepen dalen die percentages aanzienlijk (59).
Míra užívání konopí je ještě vyšší u osob ve věku 15–24 let, u nichž se celoživotní prevalence pohybuje mezi 3 a 44 % (většina zemí uvádí hodnoty v rozmezí 20–40 %), užití v posledním roce mezi 4 a 28 % (ve většině zemí 10–25 %) (obr. 2) a užití v posledním měsíci mezi 1 a 15 % (ve většině zemí 5–12 %). U mužů jsou hodnoty vyšší než u žen. V nových členských státech EU je obvykle míra užívání konopí mezi mládeží ve věku 15–24 let ve stejném rozmezí jako ve státech EU-15, ale míra užívání je výrazně nižší u starších věkových skupin (59).
Cannabisbrugen er endnu højere blandt de 15–24-årige, hvor langtidsprævalensen ligger på mellem 3 og 44 % (de fleste lande har indberettet tal på 20–40 %), brugen inden for de seneste 12 måneder ligger på 4–28 % (i de fleste lande 10–25 %) (figur 2) og brugen inden for den seneste måned ligger på 1–15 % (i de fleste lande 5–12 %), med en højere andel blandt mænd end kvinder. I de nye medlemsstater ligger brugen af cannabis blandt unge voksne i aldersgruppen 15–24 år normalt inden for samme niveau som i EU-15-medlemsstaterne, men blandt ældre aldersgrupper falder prævalensen betydeligt (59).
Kanepitarbimise määrad on isegi kõrgemad 15–24aastaste hulgas, kus elu jooksul tarbinute osakaal on 3–44% (enamiku riikide andmetel 20–40%), viimase aasta jooksul tarbinute osakaal on 4–28% (enamikus riikides 10–25%) (joonis 2) ning viimase kuu jooksul tarbinute osakaal ulatub 1% kuni 15% (enamikus riikides 5–12%), kusjuures meeste hulgas on need määrad kõrgemad kui naiste hulgas. Uutes liikmesriikides on kanepitarbimise määrad 15–24aastaste hulgas üldiselt samal tasemel kui EL-15 riikides, kuid vanemates vanuserühmades on tarbimise määrad oluliselt madalamad.(59)
Vielä yleisempää kannabiksen käyttö on 15–24-vuotiaiden ryhmässä, jossa ainakin kerran käyttäneiden osuus on 3–44 prosenttia (useimmissa maissa 20–40 %), viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osuus 4–28 prosenttia (useimmissa maissa 10–25 %) (kaavio 2) ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osuus 1–15 prosenttia (useimmissa maissa 5–12 %). Käyttö on yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Uusissa jäsenvaltioissa 15–24-vuotiaiden nuorten aikuisten kannabiksen käyttöä kuvaavat luvut ovat samaa luokkaa kuin 15 jäsenvaltion unionissa, mutta vanhemmissa ikäryhmissä käyttö on merkittävästi vähäisempää (59).
A kannabiszhasználat a 15–24 évesek körében még gyakoribb, 3% és 44% közötti életprevalenciával (a legtöbb országból a 20–40% közötti tartományba eső értékeket jelentettek), 4%-tól 28%-ig terjedő elmúlt évi használattal (a legtöbb országban 10–25%) (Figure 2), illetve 1% és 15% közötti múlt havi használattal (a legtöbb országban 5–12%), a férfiak körében általában magasabb előfordulási arányokkal, mint a nőknél. Az új tagállamokban a 15–24 évesek körében a kannabiszhasználat jellemzően ugyanabban a sávban mozog, mint az EU-15 tagállamaiban, az idősebb korcsoportokban viszont a használati arányok jelentősen visszaesnek59.
Cannabisbruk er enda mer utbredt i aldersgruppen 15-24, med en livstidsprevalens på 3 % til 44 % (de fleste land rapporterer tall i området 20-40 %), bruk siste år fra 4 % til 28 % (10-25 % i de fleste land) (figur 2) og bruk siste måned mellom 1 % og 15 % (5-12 % i de fleste land). Tallene var høyere for menn enn for kvinner. I de nye medlemsstatene ligger cannabisbruken blant unge voksne i aldersgruppen 15-24 typisk på samme nivå som i EU-15, mens bruken faller drastisk i de eldre aldersgruppene (59).
Consumul de canabis este şi mai semnificativ în grupa de vârstă 15–24 de ani, prevalenţa consumului pe parcursul vieţii situându-se între 3 % şi 44 % (majoritatea ţărilor raportând cifre în intervalul 20–40 %), consumul în ultimul an variind de la 4 % la 28 % (în majoritatea ţărilor 10–25 %) (Figura 2), iar consumul în ultima lună de la 1 % la 15 % (în majoritatea ţărilor 5–12 %), bărbaţii înregistrând rate mai mari de consum decât femeile. În noile state membre, nivelurile consumului de canabis în rândul adulţilor tineri din grupa de vârstă 15–24 de ani se situează în acelaşi interval ca nivelurile din cele cincisprezece state membre ale Uniunii Europene, dar pentru persoanele din grupele de vârstă mai avansată ratele de consum scad simţitor (59).
Užívanie kanabisu je dokonca vyššie medzi 15- až 24-ročnými s celoživotnou prevalenciou, ktorá sa pohybuje od 3 % do 44 % (väčšina krajín uvádza hodnoty v rozsahu 20 – 40 %), užívanie v poslednom roku sa pohybuje od 4 do 28 % (vo väčšine krajín 10 – 20 %) (obrázok 2) a užívanie v poslednom mesiaci sa pohybuje od 1 % do 15 % (vo väčšine krajín 5 – 12 %), s vyššími mierami u mužov ako u žien. V nových členských štátoch úrovne užívania kanabisu medzi mladými dospelými vo veku 15 – 24 rokov sú obvykle v rovnakom rozsahu ako úrovne v členských štátoch EÚ-15, ale medzi vyššími vekovými skupinami užívanie podstatne klesá  (59).
Uživanje konoplje je še bolj razširjeno med 15- do 24-letniki, pri katerih znaša odstotek tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili, od 3 % do 44 % (večina držav je sporočila podatke v razponu med 20 % in 40 %), tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu, v razponu od 4 % do 28 % (v večini držav od 10 % do 25 %) (prikaz 2) in tistih, ki so jo zaužili v zadnjem mesecu v razponu od 1 % do 15 % (v večini držav od 5 % do 12 %), pri čemer so odstotki za moške višji kot za ženske. V novih državah članicah se odstotek uživanja konoplje med mladimi v starosti od 15 do 24 let ponavadi giblje v enakem razponu kot v državah članicah EU-15, vendar se v starejših starostnih skupinah odstotki uživanja bistveno zmanjšajo (59).
Cannabisbruket är ändå mer utbrett för gruppen 15 – 24 år med en livstidsprevalens som varierar mellan 3 % och 44 % (de flesta länder rapporterar siffror mellan 20 och 40 %), användning under föregående år varierar mellan 4 % och 28 % (i de flesta länder 10–25 %) (Figur 2) och användning under föregående månad varierar mellan 1 % och 15 % (i de flesta länder 5–12 %), med en högre andel män än kvinnor. De nya medlemsstaterna rapporterar ungefär samma variationer beträffande siffrorna för unga vuxnas (15-24 år) cannabisbruk som i EU-15, men bland äldre minskar användningsgraderna betydligt (59).
Esrar kullanımı, 15 ila 24 yaş arasındakilerde daha bile yüksek olup yaşam boyu yaygınlık % 3 ile % 44 (çoğu ülke % 20-40 aralığında rakamlar rapor etmektedir), geçmiş yılda kullanım % 4 ile % 28 (çoğu ülkede % 10-25) (Şekil 2) ve geçmiş ayda kullanım da % 1 ile % 15 (çoğu ülkede % 5-12) arasında değişmektedir ve erkekler arasındaki oranı kadınlardan fazladır. Yeni Üye Devletler’de 15-24 yaş arası genç yetişkinler arasında esrar kullanımı seviyeleri AB-15 Üye Devletleri’yle tipik olarak aynı düzeydedir ama daha yüksek yaş grupları arasında kullanım oranları ciddi ölçüde düşmektedir (59).
Vēl biežāk kaņepes lieto 15 līdz 24 gadus veci jaunieši, šajā vecuma grupā ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir no 3 % līdz 44 % (lielākajā daļā valstu tas svārstās no 20 % līdz 40 %), pēdējā gada lietošanas rādītājs ir no 4 % līdz 28 % (lielākajā daļā valstu no 10 % līdz 25 %) (2. attēls), un pēdējā mēneša lietošanas rādītājs ir no 1 % līdz 15 % (lielākajā daļā valstu no 5 % līdz 12 %), turklāt vīriešu vidū rādītāji ir augstāki nekā sieviešu vidū. Jaunajās dalībvalstīs 15 līdz 24 gadus vecu jauniešu vidū kaņepju lietošanas izplatības līmenis visbiežāk neatšķiras no ES 15 valstu līmeņa, bet gados vecāku iedzīvotāju vidū tas ir ievērojami zemāks (59).
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
W latach 1999–2004 światowa produkcja nielegalnego opium utrzymywała się na stosunkowo stałym poziomie, z wyjątkiem 2001 r. , gdy zakaz uprawy maku lekarskiego nałożony w Afganistanie przez reżim talibów spowodował dramatyczny, ale krótkotrwały spadek.
Heroin consumed in Europe is predominantly manufactured in Afghanistan, which remains the world leader in illicit opium supply and in 2005 accounted for 89 % of global illicit opium production, followed by Myanmar (7 %). Global production of illicit opium remained relatively stable between 1999 and 2004, except in 2001, when a ban on opium poppy cultivation enforced by the Taliban regime in Afghanistan resulted in a dramatic but short-lived decline; it is estimated that about 4 670 tonnes was produced in 2005, a 4 % decline compared with 2004 (CND, 2006). Global potential production of heroin was estimated at 472 tonnes in 2005 (495 in 2004) (UNODC, 2006).
L'héroïne consommée en Europe est principalement fabriquée en Afghanistan, qui reste le premier fournisseur mondial d'opium illicite du monde et représentait, en 2005, 89 % de la production mondiale d'opium illicite, devant le Myanmar (7 %). La production mondiale d'opium illicite est restée relativement stable entre 1999 et 2004, à l'exception de 2001, lorsqu'une interdiction de la culture du pavot imposée en Afghanistan par le régime des talibans a entraîné une baisse spectaculaire, quoique de courte durée. On estime que près de 4 670 tonnes d’opium ont été produites en 2005, soit un recul de 4 % par rapport à 2004 (CND, 2006). La production potentielle totale d'héroïne était estimée à 742 tonnes en 2005 (contre 495 en 2004) (ONUDC, 2006).
Das in Europa konsumierte Heroin wird vor allem in Afghanistan hergestellt, auf das nach wie vor bei weitem der größte Teil des illegalen Opiums entfällt. Im Jahr 2005 stammten 89 % des weltweit illegal hergestellten Opiums aus Afghanistan, gefolgt von Myanmar (7 %). Die weltweite Herstellung von illegalem Opium ist im Zeitraum zwischen 1999 und 2004 relativ stabil geblieben, mit Ausnahme des Jahres 2001, als ein vom Talibanregime in Afghanistan verhängtes Anbauverbot für Schlafmohn zu einem drastischen, aber nur kurzzeitigen Rückgang der Opiumherstellung führte. Im Jahr 2005 wurden schätzungsweise 4 670 Tonnen Opium hergestellt, das entspricht gegenüber 2004 einem Rückgang um 4 % (CND, 2006). Das weltweite Produktionspotenzial von Heroin wurde 2005 auf 472 Tonnen geschätzt (2004 waren es 495 Tonnen) (UNODC, 2006).
La heroína que se consume en Europa se produce principalmente en Afganistán, que continúa siendo el líder mundial del suministro de opio ilegal y, en 2005, alcanzó el 89 % de la producción mundial de opio ilegal, seguido de Myanmar (7 %). La producción mundial de opio ilegal permaneció relativamente estable durante el período comprendido entre 1999 y 2004, salvo en 2001, cuando la prohibición del cultivo de adormidera dictada por el régimen talibán de Afganistán se tradujo en un descenso espectacular, aunque efímero. Se calcula que en el año 2005 se produjeron 4 670 toneladas de opio, cifra que representa un descenso del 4 % respecto al año 2004 (CND, 2006). Por otro lado, el potencial de fabricación mundial de heroína estimado en 2005 fue de 472 toneladas (495 en 2004) (
L’eroina consumata in Europa è prodotta perlopiù in Afghanistan, che rimane il leader mondiale nell'offerta illecita di oppio e che nel 2005 ha contribuito all’89% della produzione mondiale illecita di questa sostanza, seguito da Myanmar (7%). La produzione globale di oppio illecito è rimasta relativamente stabile negli anni tra il 1999 e il 2004, fatta eccezione per il 2001, quando il regime dei Talebani in Afghanistan aveva proibito la coltivazione del papavero da oppio, determinando così un calo netto, ma di breve durata, della produzione. Si calcola che nel 2005 siano state prodotte circa 4 670 tonnellate, il 4% in meno rispetto al 2004 (CND, 2006). La potenziale produzione globale di eroina è stata stimata a 472 tonnellate nel 2005 (495 nel 2004) (UNODC, 2006).
A heroína consumida na Europa é maioritariamente produzida no Afeganistão, que continua a ser o principal fornecedor mundial de ópio ilegal e foi responsável, em 2005, por 89% da produção ilegal de ópio a nível mundial, seguido de Mianmar (7%). A produção mundial de ópio ilegal permaneceu relativamente estável entre 1999 e 2004, com excepção de 2001, quando a proibição do cultivo de papoilas opiáceas imposta pelo regime dos Talibãs no Afeganistão se traduziu numa diminuição drástica, mas efémera; calcula-se que tenham sido produzidas cerca de 4 670 toneladas em 2005, uma diminuição de 4% relativamente a 2004 (CND, 2006). A produção mundial potencial de heroína foi estimada em 472 toneladas em 2005 (495 toneladas em 2004) (UNODC, 2006).
Η ηρωίνη που καταναλώνεται στην ΕΕ παρασκευάζεται πρωτίστως στο Αφγανιστάν, το οποίο παραμένει η πρώτη προμηθεύτρια χώρα παράνομου οπίου στον κόσμο και το 2005 αντιπροσώπευε 89 % της παγκόσμιας παραγωγής παράνομου οπίου, ακολουθούμενο από τη Μιανμάρ (7 %). Η παγκόσμια παραγωγή παράνομου οπίου παρέμεινε σχετικά σταθερή μεταξύ του 1999 και του 2004, με εξαίρεση το 2001, όταν η απαγόρευση της καλλιέργειας της οπιούχου παπαρούνας που επέβαλε το καθεστώς των Ταλιμπάν στο Αφγανιστάν είχε ως αποτέλεσμα εντυπωσιακή, αλλά βραχύβια, πτώση της παραγωγής. Υπολογίζεται ότι περίπου 4 670 τόνοι παράχθηκαν το 2005, μια μείωση 4 % συγκριτικά με το 2004 (CND, 2006). Η παγκόσμια δυνητική παραγωγή ηρωίνης εκτιμήθηκε σε 472 τόνους το 2005 (495 το 2004) (UNODC, 2006).
De in Europa geconsumeerde heroïne is overwegend geproduceerd in Afghanistan, dat wereldwijd nog altijd de meeste illegale opium levert en in 2005 goed was voor 89% van de wereldproductie van illegale opium, gevolgd door Myanmar (7%). De productie van illegale opium is wereldwijd betrekkelijk stabiel gebleven tussen 1999 en 2004, behalve in 2001, toen een door het Taliban-regime uitgevaardigd verbod op de teelt van opiumpapaver in Afghanistan tot een scherpe, zij het korte productiedaling leidde. In 2005 is naar schatting 4 670 ton geproduceerd, 4% minder dan in 2004 (CND, 2006). Wereldwijd werd de potentiële productie van heroïne in 2005 op 472 ton geschat (495 ton in 2004) (UNODC, 2006).
Heroin užívaný v Evropě se vyrábí převážně v Afghánistánu, který zůstává největším dodavatelem nelegálního opia na světě a v roce 2005 představoval 89 % celosvětové produkce nelegálního opia, následován Myanmarem (Barmou) (7 %). Celosvětová produkce nelegálního opia zůstávala v období 1999–2004 poměrně vyrovnaná, s výjimkou roku 2001, kdy zákaz pěstování opiového máku zavedený režimem Talibanu v Afghánistánu vedl k dramatickému, avšak pouze krátkodobému poklesu. Odhaduje se, že v roce 2005 bylo vyrobeno přibližně 4 670 tun, což představuje pokles o 4 % ve srovnání s rokem 2004 (CND, 2006). Celosvětová potenciální produkce heroinu se odhadovala v roce 2005 na 472 tun (495 tun v roce 2004) (UNODC, 2006).
Den heroin, der forbruges i Europa, er primært produceret i Afghanistan, som på verdensplan fortsat er den største leverandør af illegal opium og i 2005 tegnede sig for 89 % af den globale produktion af illegal opium, efterfulgt af Myanmar (7 %). Den samlede produktion af illegal opium har været forholdsvis stabil mellem 1999 og 2004, bortset fra 2001, hvor et forbud mod valmuedyrkning i Afghanistan, der blev håndhævet af Taliban-regimet, førte til et drastisk, men kortvarigt fald; det skønnes, at der blev produceret ca. 4 670 tons i 2005, et fald på 4 % i forhold til 2004 (CND, 2006). Den globale potentielle produktion af heroin blev anslået til 472 tons i 2005 (495 i 2004) (UNODC, 2006).
Suur osa Euroopas tarbitavast heroiinist on valmistatud Afganistanis, mis on ebaseadusliku oopiumi tootmises maailmas endiselt esikohal ning 2005. a tootis 89% ülemaailmsest ebaseadusliku oopiumi kogutoodangust, järgnes Myanmar (7%). Aastatel 1999–2004 oli ülemaailmne ebaseadusliku oopiumi kogutoodang suhteliselt stabiilne, erandiks oli vaid 2001. a, mil Talibani režiimi kehtestatud unimaguna kasvatamise keeld Afganistanis tõi kaasa järsu, kuid lühiajalise languse; 2005. a toodeti hinnanguliselt umbes 4670 tonni, 2004. aastaga võrreldes oli tegemist 4% langusega (CND, 2006). Ülemaailmne potentsiaalne heroiinitoodang oli 2005. a hinnanguliselt 472 tonni (495 tonni 2004. aastal) (UNODC, 2006).
Euroopassa käytettävä heroiini valmistetaan pääasiallisesti Afganistanissa, joka on edelleen maailman johtava laittoman oopiumin tuottaja. Vuonna 2005 Afganistanissa tuotettiin 89 prosenttia maailman laittomasta oopiumista. Toiseksi suurin tuottaja on Myanmar (7 %). Laittoman oopiumin maailmanlaajuinen tuotanto pysyi melko vakaana vuosina 1999–2004 lukuun ottamatta vuotta 2001, jolloin Taliban-hallinnon asettama oopiumiunikon viljelykielto Afganistanissa johti tuotannon jyrkkään mutta lyhytaikaiseen laskuun. Maailmanlaajuisen tuotannon arvellaan vuonna 2005 olleen 4 670 tonnia, mikä on 4 prosenttia vähemmän kuin vuonna 2004 (CND, 2006). Heroiinin maailmanlaajuisen tuotannon arvellaan vuonna 2005 olleen 472 tonnia (495 tonnia vuonna 2004) (UNODC, 2006).
Az Európai Unióban fogyasztott heroint elsősorban Afganisztánban állítják elő, amely a tiltott ópium-előállítás tekintetében változatlanul világelső, és 2005-ben a globális tiltott ópiumtermelés 89%-áért felelt, másodsorban pedig Mianmarban (7%). A világ tiltott ópiumtermelése 1999 és 2004 között viszonylag stabil maradt, 2001 kivételével, amikor az ópiummák termesztésének a talibán rezsim által foganatosított afganisztáni betiltása drámai, de rövid életű csökkenést eredményezett. 2005-ben a becsült termelés körülbelül 4670 tonna volt, ami 2004-hez képest 4%-os csökkenést jelent (CND, 2006). A globális potenciális herointermelést 2005-ben 472 tonnára becsülték (2004-ben 495 tonna) (UNODC, 2006).
Heroin som brukes i Europa produseres hovedsakelig i Afghanistan, som fortsatt er størst i verden på produksjon av illegal opium. I 2005 sto Afghanistan for 89 % av all produksjon av illegal opium i verden, etterfulgt av Myanmar (7 %). Den globale produksjonen av opium var relativt stabil mellom 1999 og 2004, bortsett fra i 2001, da Taliban-regimet nedla forbud mot dyrking av opiumsvalmuen, noe som resulterte i en kraftig, men kortvarig nedgang. Produksjonen i 2005 er anslått til 4 670 tonn, en nedgang på 4 % sammenlignet med 2004 (CND, 2006). Den potensielle globale produksjonen av heroin var i 2005 på anslagsvis 472 tonn (495 i 2004) (UNODC, 2006).
Heroina consumată în Europa este, în principal, produsă în Afganistan, care rămâne liderul mondial în aprovizionarea cu opiu ilicit, iar în 2005 a contribuit în proporţie de 89 % din producţia globală de opiu ilicit, urmat de Myanmar (în proporţie de 7 %.). Producţia globală de opiu a rămas relativ stabilă între 1999 şi 2004, cu excepţia anului 2001, când interdicţia impusă de regimul taliban asupra cultivării macilor pentru opiu în Afganistan a determinat o scădere dramatică, dar de scurtă durată, a acesteia; se estimează că aproximativ 4 670 de tone au fost produse în 2005, o scădere de 4 % în comparaţie cu 2004 (CND, 2006). Potenţialul global de producţie a heroinei a fost estimat la 472 tone în 2005 (495 tone în 2004) (UNODC, 2006).
Heroín spotrebovaný v Európe sa prevažne vyrába v Afganistane, ktorý zostáva svetovým lídrom v dodávke nezákonného ópia a v roku 2005 predstavoval 89 % celosvetovej produkcie nezákonného ópia, za ním nasledovalo Mjanmarsko (7 %). Celosvetová výroba nezákonného ópia zostávala v období medzi rokom 1999 až 2004 pomerne stabilná, s výnimkou roku 2001, keď zákaz pestovania maku na výrobu ópia vynútený talibanským režimom v Afganistane viedol k dramatickému, ale krátkodobému poklesu; odhaduje sa, že v roku 2005 sa vyrobilo 4 670 ton, čo je 4 % pokles v porovnaní s rokom 2004 (CND, 2006). Celosvetový potenciál výroby heroínu sa v roku 2005 odhadoval na 472 ton (495 ton v roku 2004) (UNODC, 2006).
Heroin, ki se porabi v Evropi, se v glavnem proizvaja v Afganistanu, ki ostaja vodilni vir ponudbe prepovedanega opija na svetu in katerega proizvodnja je leta 2005 znašala 89 % svetovne proizvodnje prepovedanega opija, nato sledi Mjanmar (7 %). Svetovna proizvodnja prepovedanega opija je bila med letoma 1999 in 2004 sorazmerno ustaljena, razen leta 2001, ko je prepoved gojenja opijskega maka, ki jo je uvedel talibanski režim v Afganistanu, povzročila krepko, vendar kratkoročno zmanjšanje, saj se ocenjuje, da je bilo leta 2005 proizvedenih 4670 ton, kar je 4 % manj kot leta 2004 (CND, 2006). Svetovna proizvodnja heroina leta 2005 pa je bila po ocenah okoli 472 ton (leta 2004 pa 495 ton) (UNODC, 2006).
Större delen av det heroin som konsumeras i EU framställs i Afghanistan som fortfarande är världsledande när det gäller produktion av olagligt opium och under 2005 stod för 89 % av den totala olagliga produktionen av opium i världen, följt av Myanmar (7 %). Den globala opiumproduktionen har legat på oförändrad nivå under perioden 1999-2004 utom 2001, då talibanregimen i Afghanistan genomdrev ett förbud mot odling av opiumvallmo med en drastisk men kortvarig produktionsminskning som följd. Det uppskattas att cirka 4 670 ton producerades under 2005, vilket är 4 % mindre än under 2004 (CND, 2006). Den globala potentiella heroinproduktionen har uppskattats till 472 ton 2005 (495 in 2004) (UNODC, 2006).
Avrupa’da tüketilen eroin ağırlıklı olarak, yasadışı afyon arzında dünya lideri konumunu sürdüren ve 2005’te toplam yasadışı afyon üretiminin yüzde % 89’unu karşılayan Afganistan’da, daha sonra da Myanmar’da (% 7) imal edilmektedir. Toplam yasadışı afyon üretimi, Afganistan’daki Taliban rejiimi tarafından uygulanan bir haşhaş tarımı yasağının dramatik ama kısa ömürlü bir düşüşe yol açtığı 2001 haricinde, 1999 ve 2004 arasında göreli olarak sabit kalmıştır; 2005’te 4.670 ton üretildiği tahmin edilmekte olup, bu 2004’e oranla % 4’lük bir düşüş anlamına gelmektedir (CND, 2006). Tüm dünyadaki potansiyel eroin üretiminin 2005’te 472 ton olduğu tahmin edilmekteydi (2004’te 495) (UNODC, 2006).
Heroīnu, ko lieto Eiropā, pārsvarā izgatavo Afganistānā, kas joprojām ir nelikumīgo opija piegāžu pasaules līdere un kur 2005. gadā ir saražoti 89 % no visas pasaules nelegālā opija, Afganistānai seko Mjanma (7 %). Laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam nelegālā opija ražošanas līmenis pasaulē ir bijis samērā stabils, izņemot 2001. gadu, kad opija magoņu audzēšanas aizliegums, ko noteica Afganistānas talibanu režīms, izraisīja dramatisku, taču neilgu ražošanas apjomu kritumu; aplēses liecina, ka 2005. gadā ir saražotas apmēram 4670 tonnas jeb par 4 % mazāk opija nekā 2004. gadā (CND, 2006. g.). Aplēstais potenciālais pasaulē saražotā heroīna daudzums 2005. gadā ir bijis 472 tonnas (2004. gadā 495 tonnas) (UNODC, 2006. g.).
  Komentarz ‘“ problem na...  
W tegorocznym sprawozdaniu można znaleźć niepokojące wskaźniki świadczące o niewielkim wzroście przypadków zgonów związanych z narkotykami w większości krajów w 2004 r. , choć ogólnie od 2000 r. odnotowuje się ogólny spadek ich liczby.
In this year’s report, there are worrying indicators that the number of drug-related deaths, which has generally declined since 2000, increased slightly in a majority of countries in 2004. It is too early to judge whether these small changes herald a long-term shift, but it must be remembered that drug-related deaths represent one of the major public health consequences of illicit drug use. Even though the proportion of drug-related deaths occurring in young people has been falling, supporting suggestions that new heroin injecting is declining, available city-based estimates of drug-related mortality (overdose and other causes) suggest that currently 10–23 % of overall mortality among adults aged 15–49 can be attributed to opioid use.
Dans le rapport de cette année, il existe des indicateurs inquiétants selon lesquels le nombre de décès liés à l’usage de drogue, qui avait diminué de manière générale depuis 2000, est reparti légèrement à la hausse dans une majorité de pays en 2004. Il est trop tôt pour dire si ces petites évolutions annoncent un changement à plus long terme, mais il convient de rappeler que les décès liés à l’usage de drogue représentent l’un des principaux problèmes de santé publique liés à la toxicomanie. Même si la proportion des décès liés à l’usage de drogue chez des jeunes a chuté, renforçant les hypothèses selon lesquelles les nouvelles injections d’héroïne diminuent, les estimations disponibles axées sur les villes concernant la mortalité liée à la drogue (surdoses et autres causes) suggèrent que, actuellement, 10 à 23 % de la mortalité globale chez les adultes âgés de 15 à 49 ans peut être attribuée à la consommation d’opiacés.
Der diesjährige Bericht enthält beunruhigende Indikatoren, nach denen die Zahl der drogenbedingten Todesfälle, die seit 2000 im allgemeinen gesunken ist, 2004 in den meisten Ländern wieder etwas zugenommen hat. Noch ist unklar, ob diese kleinen Änderungen eine langfristige Verschiebung ankündigen, aber es muss daran erinnert werden, dass drogenbedingte Todesfälle eine der gravierenden Auswirkungen des Konsums illegaler Drogen auf die öffentliche Gesundheit darstellen. Auch wenn der sinkende Anteil drogenbedingter Todesfälle bei jungen Erwachsenen darauf hindeutet, dass die Zahl der injizierenden Heroinerstkonsumenten rückläufig ist, lassen die verfügbaren Schätzungen der Drogenmortalität (Überdosen und andere Ursachen) für verschiedene Städte vermuten, dass derzeit 10 bis 23 % der Gesamtmortalität von Erwachsenen im Alter von 15 bis 49 Jahren auf den Konsum von Opioiden zurückzuführen ist.
El informe de este año revela indicadores preocupantes que señalan que las muertes relacionadas con las drogas, que venían descendiendo desde 2000, aumentaron ligeramente en la mayoría de los países en 2004. Aún es pronto para saber si estas variaciones anuncian un cambio a largo plazo, pero debemos recordar que las muertes relacionadas con la droga representan una de las principales consecuencias del consumo ilegal de droga para la salud pública. Si bien el porcentaje de muertes relacionadas con la droga entre los jóvenes ha disminuido, lo que confirma que el número de nuevos consumidores de heroína por vía parenteral va en descenso, las estimaciones de la mortalidad urbana relacionada con la droga (por sobredosis u otras causas) indican que entre un 10 % y un 23 % de la mortalidad total entre los adultos de 15 a 49 años de edad puede atribuirse al consumo de opiáceos.
Nella relazione di quest’anno non mancano segnali preoccupanti che il numero di decessi legati al consumo di stupefacenti, generalmente in calo dal 2000, è leggermente aumentato nel 2004 nella maggior parte degli Stati. Se, da un lato, è ancora troppo presto per capire se queste piccole variazioni siano il preludio a un’inversione di tendenza di lungo termine, dall’altro lato si deve ricordare che la mortalità legata al consumo di droga rappresenta una delle maggiori conseguenze per la salute pubblica del consumo illecito di stupefacenti. Sebbene la percentuale dei decessi legati al consumo di droga tra i giovani sia diminuita, a conferma dell’ipotesi che il consumo di eroina per via parenterale è in calo in questa fascia di età, le cifre urbane disponibili sulla mortalità legata al consumo di stupefacenti (overdose e altre cause) mostrano che, attualmente, il 10-23% di tutti i decessi tra adulti di 15-49 anni può essere attribuito agli oppiacei.
No presente relatório anual, há indícios preocupantes de que, em 2004, o número de mortes relacionadas com o consumo de droga, que vinha, de um modo geral, a diminuir desde 2000, tenha aumentado ligeiramente na maioria dos países. Ainda é cedo para determinar se estas ligeiras alterações prenunciam uma mudança a longo prazo, mas há que recordar que as mortes relacionadas com o consumo de droga constituem uma das principais consequências do consumo de drogas ilegais em termos de saúde pública. Não obstante a percentagem destas mortes estar a diminuir entre os jovens, corroborando os indícios de que o novo consumo de heroína injectada está a diminuir, as estimativas disponíveis sobre a mortalidade relacionada com a droga nos centros urbanos (por overdose e outras causas) sugerem que, actualmente, 10% a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos podem ser atribuídos ao consumo de opiáceos.
Στη φετινή έκθεση υπάρχουν ανησυχητικοί δείκτες ότι ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, ο οποίος γενικά παρουσιάζει μείωση από το 2000, αυξήθηκε ελαφρώς στην πλειονότητα των χωρών το 2004. Είναι πολύ νωρίς για να κριθεί εάν αυτές οι μικρές αλλαγές προαναγγέλλουν μια μακροπρόθεσμη αλλαγή, αλλά δεν πρέπει να παραβλέπεται το γεγονός ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι αντιπροσωπεύουν μία από τις σοβαρότερες επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών στη δημόσια υγεία. Αν και η αναλογία των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στους νέους φθίνει, προς υποστήριξη των ενδείξεων ότι οι νέες περιπτώσεις ενέσιμης χρήσης ηρωίνης παρουσιάζουν μείωση, σύμφωνα με διαθέσιμες εκτιμήσεις, σε αστικό περιβάλλον, της θνησιμότητας που οφείλεται σε συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους (υπερβολική δόση και λοιποί παράγοντες), επί του παρόντος 10-23% της συνολικής θνησιμότητας των ενηλίκων ηλικίας 15-49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών.
Het verslag van dit jaar bevat verontrustende aanwijzingen dat het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen, dat sinds 2000 over het algemeen is afgenomen, in 2004 in de meeste landen lichtelijk is toegenomen. Het is te vroeg om te beoordelen of deze kleine wijzigingen een langetermijnverandering inluiden, maar we mogen niet vergeten dat drugsgerelateerde sterfgevallen tot de belangrijkste gevolgen van illegaal drugsgebruik voor de volksgezondheid behoren. Ook al is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen onder jonge mensen teruggelopen, wat de aanwijzingen ondersteunt dat het aantal nieuwe heroïnespuiters dalende is, wijzen beschikbare schattingen van stedelijke gebieden over drugsgerelateerde sterftecijfers (overdoses en andere oorzaken) er toch op dat op het ogenblik 10-23% van het algemene sterftecijfer onder volwassenen in de leeftijd van 15 tot 49 jaar kan worden toegeschreven aan opioïdengebruik.
V letošní zprávě jsou znepokojující ukazatele toho, že počet úmrtí souvisejících s drogami, který obecně od roku 2000 klesal, ve většině zemí v roce 2004 mírně vzrostl. Zatím je příliš brzy na to, abychom mohli posoudit, zda tyto drobné změny předznamenávají dlouhodobý posun, ale je třeba mít na paměti, že úmrtí související s drogami představují z hlediska veřejného zdraví jeden z nejvýznamnějších důsledků užívání nezákonných drog. Přestože se počet úmrtí souvisejících s drogami mezi mladými lidmi snižuje, a potvrzuje tak tvrzení, že počet nových případů injekčního užívání heroinu klesá, dostupné odhady úmrtnosti z městských oblastí naznačují, že současnou celkovou úmrtnost (v důsledku předávkování či jiných příčin) 10–23 % mezi dospělými ve věku 15–49 let lze připsat na vrub užívání opiátů.
I dette års beretning giver det anledning til bekymring, at antallet af narkotikarelaterede dødsfald, som generelt er faldet siden 2000, steg en smule i størstedelen af landene i 2004. Det er for tidligt at vurdere, om disse mindre ændringer varsler et skifte på længere sigt, men man skal huske på, at narkotikarelaterede dødsfald udgør en af de væsentlige folkesundhedsmæssige følger af illegal stofbrug. Selv om andelen af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge er faldet, hvilket underbygger indikationen af, at antallet af nye intravenøse heroinbrugere er faldende, viser tilgængelige skøn fra byer over den narkotikarelaterede dødelighed (overdosis og andre årsager), at 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 på nuværende tidspunkt kan tilskrives opioidbrug.
Käesoleva aasta aruande näitajate põhjal on murettekitav asjaolu uimastitega seotud surmajuhtumid, mis on 2000. aastast peale üldiselt langenud, kuid 2004. aastal enamikus riikides natuke tõusnud. Praegu on veel liiga vara öelda, kas selline väike muutus tähendab pikemaajalist tendentsi, kuid tuleb meeles pidada, et surmajuhtumid on ebaseaduslike uimastite tarbimise tõsisemaid tagajärgi. Kuigi uimastitega seotud surmajuhtumite arv noorte seas langeb, mis toetab oletust, et uusi heroiinisüstijaid tuleb juurde järjest vähem, näitavad kättesaadavad hinnangud uimastitega seotud surmajuhtumite kohta (üleannustamine ja muu) linnades, et praegu on 10–23% kõigist surmapõhjustest 15–49aastaste vanusegrupis seotud opioiditarbimisega.
Tämänvuotisessa raportissa on huolestuttavia havaintoja siitä, että huumekuolemien määrä, joka on yleisesti ottaen laskenut vuodesta 2000, on hieman noussut useimmissa maissa vuonna 2004. On vielä liian aikaista sanoa, ovatko nämä pienet muutokset osa laajempaa suuntausta pitkällä aikavälillä, mutta on muistettava, että huumekuolemat ovat huumeiden käytön merkittävimpiä kansanterveydellisiä seurauksia. Nuorten kuumekuolemien osuus on ollut laskussa, joten uusien heroiinin injektiokäyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen. Kaupungeista saadut arviot huumekuolleisuudesta (yliannostus ja muut syyt) viittaavat kuitenkin siihen, että 15–49-vuotiaiden kuolemista 10–23 % johtuu nykyisin opioidien käytöstä.
Az idei jelentésben szereplő aggasztó mutatók szerint a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma – amely 2000 óta általában csökkenő tendenciát mutatott – 2004-ben az országok többségében enyhén megnövekedett. Korai lenne azonban még kijelenteni, hogy e csekély változások egy nagyobb elmozdulás előfutárai lennének, de nem szabad elfelejtenünk, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek a tiltott kábítószerek használatának egyik legsúlyosabb közegészségügyi következménye. Bár a fiatalok körében csökkenőben van a kábítószerrel összefüggő halálesetek aránya, amelyet az új heroinhasználók hanyatló számának látszata kísér, a városokra vonatkozó, kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatos (túladagolás és egyéb okok) becslések rámutattak, hogy a 15–49 éves felnőttek körében az összes elhalálozás 10-23%-áért az opiáthasználat okolható.
Denne årsrapporten avdekker bekymringsfulle forhold. Antallet narkotikarelaterte dødsfall, som generelt har gått ned siden 2000, har nemlig gått noe opp i de fleste landene i 2004. Det er for tidlig å si noe om disse små forandringene faktisk varsler en ny, langsiktig trend, men det er viktig å ha på minnet at narkotikarelaterte dødsfall er en av de viktigste folkehelsekonsekvensene av bruk av illegale rusmidler. Selv om det har vært forholdsvis færre narkotikarelaterte dødsfall blant unge, noe som tilsier at det blir færre nye sprøytebrukere av heroin, tilsier tilgjengelige estimater over narkotikarelatert dødelighet i byene (overdose og andre årsaker) at 10–23 % av den totale dødeligheten blant personer i alderen 15–49 nå må tilskrives bruk av opioider. Nest etter trafikkulykker er overdoser nå den viktigste årsaken til unødvendige dødsfall blant yngre menn i Europa.
În raportul pe anul acesta sunt prezenţi indicatori care stârnesc îngrijorare, potrivit cărora numărul deceselor legate de consumul de droguri, în scădere generală după 2000, a înregistrat, în 2004, o uşoară creştere în majoritatea ţărilor. Este prea devreme pentru a ne putea pronunţa dacă aceste schimbări uşoare anunţă o modificare pe termen lung, dar trebuie amintit că decesele legate de consumul de droguri reprezintă una dintre principalele consecinţe pentru sănătatea publică ale consumului de droguri ilicite. Cu toate că proporţia deceselor legate de consumul de droguri în rândul tinerilor a scăzut, sprijinind ideea că numărul de noi consumatori de heroină prin injectare este în scădere, datele disponibile din mediul urban privind mortalitatea legată de droguri (supradoză şi alte cauze) sugerează că în prezent 10–23 % din mortalitatea generală în rândul adulţilor tineri în vârstă de 15–49 de ani poate fi atribuită consumului de opiacee.
V tohtoročnej správe existujú znepokojujúce ukazovatele, že počet úmrtí súvisiacich s drogami, ktorý vo všeobecnosti klesal od roku 2000, sa v roku 2004 mierne zvýšil vo väčšine krajín. Je príliš skoro posúdiť, či tieto malé zmeny ohlasujú dlhodobý posun, je však potrebné mať na pamäti, že úmrtia súvisiace s drogami predstavujú jeden z hlavných účinkov nezákonného užívania drog na zdravie obyvateľstva. Hoci podiel úmrtí súvisiacich s drogami, ktoré sa vyskytujú u mladých ľudí, klesá, čo podporuje náznaky, že nové injekčné užívanie heroínu klesá tiež, dostupné mestské odhady úmrtnosti súvisiacej s drogami (predávkovanie a iné príčiny) naznačujú, že v súčasnosti možno pripísať 10 – 23 % celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov užívaniu opiátov.
Skrb vzbujajoči kazalci iz letošnjega poročila kažejo, da se je število z drogo povezanih smrtnih primerov, ki se je po letu 2000 na splošno zmanjšalo, leta 2004 v večini držav rahlo povečalo. Prezgodaj je soditi, ali te majhne spremembe napovedujejo dolgotrajni premik, vendar je treba spomniti, da so z drogo povezani smrtni primeri ena od najhujših posledic uživanja prepovedanih drog za javno zdravje. Čeprav se je delež z drogo povezanih smrtnih primerov pri mladih zmanjšal, kar podpira domneve, da se število oseb, ki si začenjajo vbrizgavati heroin, zmanjšuje, pa razpoložljive ocene z drogo povezanih smrtnih primerov v mestnih okoljih (zaradi prevelikega odmerka in drugih vzrokov) kažejo, da se trenutno 10 % do 23 % vseh smrtnih primerov med odraslimi v starosti od 15 do 49 let lahko pripiše uživanju opioidov.
I årets rapport redovisas oroväckande tecken på att antalet narkotikarelaterade dödsfall, som generellt sett har minskat sedan 2000, ökade något i de flesta länderna 2004. Det är ännu alltför tidigt att avgöra om dessa små förskjutningar förebådar en långsiktig förändring, men man bör hålla i åtanke att narkotikarelaterade dödsfall utgör en av det olagliga narkotikamissbrukets allvarligaste folkhälsoeffekter. Även om andelen narkotikarelaterade dödsfall bland unga människor har minskat, något som stödjer antaganden att antalet nya injektionsmissbrukare av heroin minskar, tyder tillgängliga skattningar av narkotikarelaterad dödlighet (överdoser och andra orsaker) från stadsmiljö på att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år för närvarande kan tillskrivas opiatmissbruk.
Bu yılın raporunda, 2000’den beri genellikle düşmüş olan uyuşturucuya bağlı ölüm sayısının 2004’te çoğu ülkede bir parça arttığına dair kaygılandırıcı göstergeler vardır. Bu küçük değişikliklerin uzun vadeli bir değişimin habercisi olup olmadığına hüküm vermek için henüz çok erken olmakla beraber, uyuşturucuya bağlı ölümlerin, yasadışı uyuşturucu kullanımının kamu sağlığına ilişkin en büyük sonuçlarından birini teşkil ettiği unutulmamalıdır. Yeni eroin enjekte etme vakalarının düşmekte olduğuna dair varsayımları destekleyici bir şekilde, gençler arasında meydana gelen uyuşturucuya bağlı ölümlerin oranı düşmekte olsa da, uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin (aşırı doz ve diğer sebeplerle) mevcut şehir bazlı tahminler, hali hazırda 15-49 yaş arası yetişkinler arasındaki genel ölümlerin % 10-23’ünün opioid kullanımına bağlanabileceğini düşündürmektedir.
Šāgada ziņojumā ir minēta satraucoša informācija, kas liecina par nelielu ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu skaita pieaugumu lielākajā daļā valstu 2004. gadā; šis rādītājs kopš 2000. gada kopumā ir samazinājies. Ir pāragri spriest, vai šis nelielais pieaugums būtu uzskatāms par ilgtermiņa tendences priekšvēstnesi, tomēr nedrīkst aizmirst, ka ar narkotiku lietošanu saistīti nāves gadījumi pieder pie nopietnākajām nelikumīgas narkotiku lietošanas sabiedrības veselības sekām. Lai gan ar narkotiku lietošanu saistītu nāves gadījumu skaits gados jaunu cilvēku vidū samazinās, apliecinot pieņēmumu, ka samazinās jaunu heroīna injicētāju skaits, tomēr pieejamās aplēses par narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem (pārdozēšanas un citu iemeslu dēļ) pilsētās liecina, ka pašlaik 10–23 % no 15–49 gadus vecu pieaugušo kopējiem mirstības rādītājiem var attiecināt uz opioīdu lietošanu.
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
Usługi na potrzeby imigrantów zażywających narkotyki, grup o specjalnych wymaganiach językowych, przynależności religijnej czy kulturowej nie są tak powszechne, ale zgłoszono ich istnienie w Belgii, Niemczech, Grecji, Hiszpanii, na Litwie, w Holandii, Finlandii, Szwecji i Wielkiej Brytanii.
Treatment units or programmes that exclusively service one specified target group are a common phenomenon across the EU. Children and young people under the age of 18 are treated in specialised agencies in 23 countries; the treatment of drug users with psychiatric co-morbidity takes place in specialised agencies in 18 countries; and women-specific services are reported to exist in all countries except Cyprus, Latvia, Lithuania, Bulgaria and Turkey. Services designed to meet the needs of immigrant drug users or of groups with specific language requirements or religious or cultural backgrounds are less common but have been reported from Belgium, Germany, Greece, Spain, Lithuania, the Netherlands, Finland, Sweden and the United Kingdom.
Les unités ou les programmes de traitement qui visent exclusivement un groupe cible donné sont un phénomène courant dans l'UE. Les enfants et les jeunes de moins de 18 ans sont traités dans des structures spécialisées dans 23 pays. Le traitement des usagers de drogue présentant une comorbidité psychiatrique se déroule dans des centres spécialisés dans 18 pays et des services spécialement destinés aux femmes existent dans tous les pays, à l'exception de Chypre, de la Lettonie, de la Lituanie, de la Bulgarie et de la Turquie. La Belgique, l'Allemagne, la Grèce, l'Espagne, la Lituanie, les Pays‑Bas, la Finlande, la Suède et le Royaume-Uni ont déclaré disposer de services destinés à répondre aux besoins d'usagers de drogue issus de l'immigration ou de groupes ayant des exigences linguistiques particulières ou des origines religieuses ou culturelles spécifiques, même si ces services sont moins courants.
Behandlungseinrichtungen oder -programme, die sich ausschließlich mit einer bestimmten Zielgruppe befassen, sind in der gesamten EU weit verbreitet. Kinder und Jugendliche unter 18 Jahren werden in 23 Ländern in spezialisierten Einrichtungen behandelt. Therapien für Drogenkonsumenten mit psychiatrischer Komorbidität finden in 18 Ländern in spezialisierten Einrichtungen statt, und frauenspezifische Leistungen werden den Berichten zufolge in allen Ländern mit Ausnahme Zyperns, Lettlands, Litauens, Bulgariens und der Türkei erbracht. Auf die Bedürfnisse von Drogenkonsumenten mit Migrationshintergrund oder von Gruppen mit speziellen sprachlichen Anforderungen oder einem bestimmten religiösen bzw. kulturellen Hintergrund zugeschnittene Leistungen sind zwar weniger verbreitet, werden jedoch aus Belgien, Deutschland, Griechenland, Spanien, Litauen, den Niederlanden, Finnland, Schweden und dem Vereinigten Königreich gemeldet.
Las unidades o programas de tratamiento que prestan servicios de forma exclusiva a un grupo objetivo específico son un fenómeno común en toda la UE. En 23 países, los niños y los jóvenes menores de 18 años son atendidos en centros especializados; en 18 países, los consumidores de droga con comorbilidad psiquiátrica reciben tratamiento en centros especializados; y en todos los países, excepto Chipre, Letonia, Lituania, Bulgaria y Turquía, los informes revelan la existencia de servicios específicos para mujeres. Los servicios diseñados para satisfacer las necesidades de los consumidores de droga inmigrantes o de grupos con requisitos específicos en relación con el idioma o con diferentes trasfondos culturales o religiosos son menos comunes pero se incluyen en los informes de Bélgica, Alemania, Grecia, España, Lituania, los Países Bajos, Finlandia, Suecia y el Reino Unido.
Le unità o i programmi di trattamento rivolti a uno specifico gruppo bersaglio sono un fenomeno diffuso in tutto il territorio europeo. I bambini e i giovani di età inferiore ai 18 anni vengono curati in istituti specializzati in 23 paesi; il trattamento dei tossicodipendenti con comorbidità psichiatrica avviene all’interno di istituti specializzati in 18 paesi; servizi concepiti appositamente per le donne vengono riferiti in tutti gli Stati, a eccezione di Cipro, Lettonia, Lituania, Bulgaria e Turchia. I servizi pianificati per rispondere ai bisogni dei tossicodipendenti immigranti o dei gruppi con specifiche esigenze linguistiche o con una tradizione religiosa o un bagaglio culturale particolare sono meno frequenti, ma vengono comunque segnalati in Belgio, Germania, Grecia, Spagna, Lituania, Paesi Bassi, Finlandia, Svezia e Regno Unito.
As unidades ou programas de tratamento que servem exclusivamente um grupo-alvo específico constituem um fenómeno comum em toda a UE. Em 23 países, as crianças e os jovens com menos de 18 anos são tratados em agências especializadas; em dezoito países o tratamento dos consumidores de droga com co-morbilidade psiquiátrica tem lugar em agências especializadas; e a existência de serviços específicos para as mulheres é mencionada por todos os países excepto Chipre, Letónia, Lituânia, Bulgária e Turquia. Os serviços que visam satisfazer as necessidades dos consumidores de droga imigrantes ou pertencentes a grupos com necessidades linguísticas ou orientações religiosas e culturais específicas são menos comuns, mas foram mencionados pela Bélgica, Alemanha, Grécia, Espanha, Lituânia, Países Baixos, Finlândia, Suécia e Reino Unido.
Οι μονάδες ή τα προγράμματα θεραπείας που εξυπηρετούν αποκλειστικά συγκεκριμένη ομάδα στόχο είναι σύνηθες φαινόμενο σε ολόκληρη την Ευρώπη. Παιδιά και νέοι κάτω των 18 ετών υποβάλλονται σε θεραπεία από εξειδικευμένους φορείς σε 23 χώρες· θεραπεία χρηστών ναρκωτικών που εμφανίζουν ψυχιατρική συννοσηρότητα παρέχεται από εξειδικευμένους φορείς σε 18 χώρες· και σε όλες τις χώρες αναφέρεται η ύπαρξη ειδικών υπηρεσιών για τις γυναίκες, με εξαίρεση την Κύπρο, τη Λεττονία, τη Λιθουανία, τη Βουλγαρία και την Τουρκία. Υπηρεσίες σχεδιασμένες για την κάλυψη των αναγκών μεταναστών χρηστών ναρκωτικών ή ομάδων με ειδικές γλωσσικές ανάγκες ή θρησκευτικό ή πολιτισμικό υπόβαθρο είναι λιγότερο συνηθισμένες, αλλά έχουν αναφερθεί στο Βέλγιο, τη Γερμανία, την Ελλάδα, την Ισπανία, τη Λιθουανία, τις Κάτω Χώρες, τη Φινλανδία, τη Σουηδία και το Ηνωμένο Βασίλειο.
Behandelingscentra of -programma’s die uitsluitend op één specifieke doelgroep gericht zijn vormen een bekend verschijnsel in de gehele EU. Kinderen en jongeren onder de achttien jaar worden in 23 landen door gespecialiseerde instanties opgevangen; de behandeling van drugsgebruikers met psychiatrische co-morbiditeit vindt in achttien landen in gespecialiseerde centra plaats; en diensten specifiek voor vrouwen bestaan volgens de rapportages in alle landen met uitzondering van Cyprus, Letland, Litouwen, Bulgarije en Turkije. Diensten die nadrukkelijk afgestemd zijn op de behoeften van allochtone drugsgebruikers of groepen met specifieke taalbehoeften of een specifieke culturele of religieuze achtergrond komen minder vaak voor, maar worden wel gemeld door België, Duitsland, Griekenland, Spanje, Litouwen, Nederland, Finland, Zweden en het Verenigd Koninkrijk.
Léčebná zařízení nebo programy, které výhradně slouží jedné konkrétní cílové skupině, jsou v celé Evropské unii běžným jevem. Děti a mladiství do osmnácti let se léčí ve specializovaných zařízeních ve 23 zemích; léčba uživatelů drog s psychiatrickou komorbiditou probíhá ve specializovaných zařízeních v 18 zemích; a služby specifické pro ženy existují podle hlášení ve všech zemích, s výjimkou Kypru, Lotyšska, Litvy, Bulharska a Turecka. Služby vytvořené pro zajištění potřeb uživatelů drog mezi přistěhovalci nebo skupinami se zvláštními jazykovými požadavky nebo náboženskými nebo kulturními zvláštnostmi jsou méně obvyklé, ale byly hlášeny z Belgie, Německa, Řecka, Španělska, Litvy, Nizozemska, Finska, Švédska a Spojeného království.
Behandlingsafdelinger eller -programmer, som udelukkende modtager én bestemt målgruppe, er almindelige i EU. Børn og unge under 18 år behandles på specialinstitutioner i 23 lande, mens behandlingen af stofbrugere med psykiske ledsagesygdomme finder sted på specialinstitutioner i 18 lande, og der findes kvindespecifikke tilbud i alle lande undtagen Cypern, Letland, Litauen, Bulgarien og Tyrkiet. Tilbud, der tager sigte på at imødekomme behovene hos stofbrugere med indvandrerbaggrund eller grupper med særlige sprogkrav eller religiøse eller kulturelle baggrunde, er mindre almindelige, men er blevet indberettet fra Belgien, Tyskland, Grækenland, Spanien, Litauen, Nederlandene, Finland, Sverige og Det Forenede Kongerige.
Kõikjal Euroopas on tekkinud ravikeskuseid ja programme, mis teenindavad teatud sihtrühma. Lapsi ja alla 18aastasi noori teenindatakse spetsialiseeritud keskustes 23 riigis; psühhiaatriliste hälvetega uimastitarvitajate ravi toimub spetsialiseeritud keskustes 18 riigis ning naistele suunatud teenuste olemasolust on teatanud kõik riigid, välja arvatud Küpros, Läti, Leedu, Bulgaaria ja Türgi. Immigrantidest uimastitarvitajate või erilise keelelise, usulise või kultuurilise taustaga uimastitarvitajate vajadusi silmas pidavaid teenuseid on vähem, aga Belgia, Saksamaa, Kreeka, Hispaania, Leedu, Madalmaad, Soome, Rootsi ja Ühendkuningriik on nende olemasolust teada andnud.
Yhden ainoan kohderyhmän palvelemiseen erikoistuneet hoitoyksiköt tai -ohjelmat ovat yleisiä koko EU:ssa. Lapsille ja alle 18-vuotiaille nuorille on varattu 23 maassa omat hoitolaitoksensa; 18 maassa huumeidenkäyttäjiä, joilla on samanaikaisia psykiatrisia sairauksia, hoidetaan erityislaitoksissa; erityisesti naisille suunnattuja palveluja on saatavilla kaikissa muissa maissa paitsi Kyproksella, Latviassa, Liettuassa, Bulgariassa ja Turkissa. Maahanmuuttajaryhmiin tai tiettyä kieltä puhuviin ryhmiin kuuluvien tai tiettyjä uskontoja tai kulttuureja edustavien huumeidenkäyttäjien tarpeisiin suunnitellut palvelut ovat harvinaisempia, mutta niistä raportoitiin Belgiasta, Saksasta, Kreikasta, Espanjasta, Liettuasta, Alankomaista, Suomesta, Ruotsista ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta.
EU-szerte gyakori jelenségnek számítanak a kizárólag egy körülhatárolt célcsoportot kiszolgáló kezelési egységek vagy programok. A gyermekeket és a 18 évesnél fiatalabbakat 23 országban külön erre szakosodott intézményeknél kezelik; a pszichiátriai komorbiditással súlyosbított helyzetű kábítószer-használók kezelése 18 országban erre szakosodott intézményeknél történik; kifejezetten nőknek létrehozott programokat pedig Ciprus, Lettország, Litvánia, Bulgária és Törökország kivételével valamennyi országból jelentettek. A bevándorló kábítószer-használók vagy a speciális nyelvi igényekkel, illetve vallási vagy kulturális háttérrel rendelkező csoportok igényeire tervezett szolgáltatások kevésbé elterjedtek, de ezek elérhetőségéről Belgiumból, Németországból, Görögországból, Spanyolországból, Litvániából, Hollandiából, Finnországból, Svédországból és az Egyesült Királyságból számoltak be.
I EU er det vanlig med behandlingsenheter eller -programmer som kun tilbyr tjenester til en bestemt målgruppe. Barn og unge under 18 behandles av spesialiserte tjenester i 23 land: narkotikabrukere med psykiatriske tilleggslidelser behandles i spesialiserte tjenester i 18 land, og alle land utenom Kypros, Latvia, Litauen, Bulgaria og Tyrkia har tjenester som utlukkende er forbeholdt kvinner. Det er mindre vanlig med tjenester som retter seg mot narkotikabrukere med innvandrerbakgrunn, som tilhører bestemte språkgrupper eller har ulik religiøs eller kulturell bakgrunn, men det rapporteres likevel om slike tilbud i Belgia, Tyskland, Hellas, Spania, Litauen, Nederland, Finland, Sverige og Storbritannia.
Unităţile de tratament sau programele care se adresează în mod special unui anumit grup ţintă sunt un fenomen obişnuit pe întreg teritoriul UE. Copiii şi tinerii sub 18 ani sunt trataţi în agenţii specializate în 23 de ţări; tratamentul administrat consumatorilor de droguri afectaţi de co-morbiditate psihiatrică se desfăşoară în agenţii specializate în 18 ţări; în toate ţările a fost raportată existenţa unor servicii specifice pentru femei, cu excepţia Ciprului, Letoniei, Lituaniei, Bulgariei şi Turciei. Serviciile menite să vină în întâmpinarea nevoilor consumatorilor de droguri imigranţi sau ale grupurilor cu necesităţi speciale legate de limba vorbită sau de apartenenţa religioasă sau culturală sunt mai rare, dar existenţa lor a fost raportată în Belgia, Germania, Grecia, Spania, Lituania, Ţările de Jos, Finlanda, Suedia şi Regatul Unit.
Liečebné zariadenia alebo programy, ktoré slúžia výlučne jednej špecifikovanej cieľovej skupine, sú bežným javom v celej EÚ. Deti a mladí ľudia vo veku do 18 rokov sú liečení v špecializovaných agentúrach v 23 krajinách; liečenie užívateľov drog s psychiatrickou sprievodnou chorobnosťou prebieha v špecializovaných agentúrach v 18 krajinách a existenciu služieb špecializovaných na ženy uvádzajú všetky krajiny s výnimkou Cypru, Lotyšska, Litvy, Bulharska a Turecka. Služby určené na uspokojovanie potrieb imigrantských užívateľov drog alebo skupín so špecifickými jazykovými požiadavkami alebo náboženským alebo kultúrnym prostredím sú menej bežné, ale sú uvádzané z Belgicka, Nemecka, Grécka, Španielska, Litvy, Holandska, Fínska, Švédska a Spojeného kráľovstva.
Enote ali programi za zdravljenje, ki oskrbujejo izključno eno določeno ciljno skupino, so pogost pojav v EU. Otroci in mladi, mlajši od 18 let, se zdravijo v specializiranih agencijah v 23 državah, zdravljenje uživalcev drog s psihiatrično komorbidnostjo poteka v specializiranih agencijah v 18 državah, o zagotavljanju storitev, namenjenih posebej ženskam, pa poročajo iz vseh držav, razen s Cipra, iz Latvije, Litve, Bolgarije in Turčije. Storitve, zasnovane za izpolnitev potreb uživalcev drog priseljencev ali skupin s posebnimi jezikovnimi zahtevami ali verskim ali kulturnim ozadjem, so manj pogoste, vendar o njih poročajo iz Belgije, Nemčije, Grčije, Španije, Litve, Nizozemske, Finske, Švedske in Združenega kraljestva.
Behandlingsenheter eller program som uteslutande vänder sig till en särskild målgrupp är ett vanligt förekommande fenomen i EU. Barn och ungdomar under 18 års ålder behandlas av specialiserade organ i 23 länder, behandling av narkotikamissbrukare med samtidiga psykiatriska problem äger rum i särskilda enheter i 18 länder, och tjänster som är särskilt utformade för kvinnor rapporteras förekomma i samtliga länder förutom Cypern, Lettland, Litauen, Bulgarien och Turkiet. Tjänster utformade för att möta behoven hos narkotikamissbrukare som är invandrare eller från grupper med särskilda språkbehov eller har specifik religiös eller kulturell bakgrund är mindre vanliga men har rapporterats från Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Litauen, Nederländerna, Finland, Sverige och Storbritannien.
Özel olarak belirli bir hedef grubuna hizmet eden tedavi birimleri veya programlar AB’de yaygın olarak görülmektedir. Çocuklar ve 18 yaş altındaki gençler, 23 ülkedeki uzmanlaşmış kurumlarda tedavi edilmektedir; psikiyatrik bir hastalığın eşlik ettiği uyuşturucu kullanıcılarının tedavisi, 18 ülkede uzmanlaşmış kurumlarda gerçekleştirilmekte ve kadınlara özel hizmetlerin de Kıbrıs, Letonya, Litvanya, Bulgaristan ve Türkiye dışında tüm ülkelerde bulunduğu bildirilmektedir. Göçmen uyuşturucu kullanıcılarının veya özel dil gereksinimlerine veya belirli dinsel veya kültürel arkaplana sahip grupların ihtiyaçlarını karşılamak üzere tasarlanmış hizmetler daha az yaygın olmakla birlikte, Belçika, Almanya, Yunanistan, İspanya, Litvanya, Hollanda, Finlandiya, İsveç ve Birleşik Krallık'ta bulunduğu rapor edilmiştir.
ES par parastu parādību ir kļuvušas konkrētām mērķgrupām paredzētas ārstniecības struktūrvienības vai programmas. Bērnus un jauniešus līdz 18 gadu vecumam 23 valstīs ārstē specializētos ārstniecības centros; narkotiku lietotājus ar psihiskām blakusslimībām 18 valstīs ārstē specializētos ārstniecības centros; īpaši sievietēm domāti pakalpojumi ir ieviesti visās valstīs, izņemot Kipru, Latviju, Lietuvu, Bulgāriju un Turciju. Mazāk izplatīti ir īpaši pakalpojumi, ievērojot imigrantu vai īpašu valodu grupu, vai reliģisku vai kultūras grupu narkotiku lietotāju vajadzības, tomēr par šādiem pakalpojumiem informē Beļģija, Vācija, Grieķija, Spānija, Lietuva, Nīderlande, Somija, Zviedrija un Apvienotā Karaliste.
  Komentarz ‘“ problem na...  
W tegorocznym sprawozdaniu można znaleźć niepokojące wskaźniki świadczące o niewielkim wzroście przypadków zgonów związanych z narkotykami w większości krajów w 2004 r. , choć ogólnie od 2000 r. odnotowuje się ogólny spadek ich liczby.
In this year’s report, there are worrying indicators that the number of drug-related deaths, which has generally declined since 2000, increased slightly in a majority of countries in 2004. It is too early to judge whether these small changes herald a long-term shift, but it must be remembered that drug-related deaths represent one of the major public health consequences of illicit drug use. Even though the proportion of drug-related deaths occurring in young people has been falling, supporting suggestions that new heroin injecting is declining, available city-based estimates of drug-related mortality (overdose and other causes) suggest that currently 10–23 % of overall mortality among adults aged 15–49 can be attributed to opioid use.
Dans le rapport de cette année, il existe des indicateurs inquiétants selon lesquels le nombre de décès liés à l’usage de drogue, qui avait diminué de manière générale depuis 2000, est reparti légèrement à la hausse dans une majorité de pays en 2004. Il est trop tôt pour dire si ces petites évolutions annoncent un changement à plus long terme, mais il convient de rappeler que les décès liés à l’usage de drogue représentent l’un des principaux problèmes de santé publique liés à la toxicomanie. Même si la proportion des décès liés à l’usage de drogue chez des jeunes a chuté, renforçant les hypothèses selon lesquelles les nouvelles injections d’héroïne diminuent, les estimations disponibles axées sur les villes concernant la mortalité liée à la drogue (surdoses et autres causes) suggèrent que, actuellement, 10 à 23 % de la mortalité globale chez les adultes âgés de 15 à 49 ans peut être attribuée à la consommation d’opiacés.
Der diesjährige Bericht enthält beunruhigende Indikatoren, nach denen die Zahl der drogenbedingten Todesfälle, die seit 2000 im allgemeinen gesunken ist, 2004 in den meisten Ländern wieder etwas zugenommen hat. Noch ist unklar, ob diese kleinen Änderungen eine langfristige Verschiebung ankündigen, aber es muss daran erinnert werden, dass drogenbedingte Todesfälle eine der gravierenden Auswirkungen des Konsums illegaler Drogen auf die öffentliche Gesundheit darstellen. Auch wenn der sinkende Anteil drogenbedingter Todesfälle bei jungen Erwachsenen darauf hindeutet, dass die Zahl der injizierenden Heroinerstkonsumenten rückläufig ist, lassen die verfügbaren Schätzungen der Drogenmortalität (Überdosen und andere Ursachen) für verschiedene Städte vermuten, dass derzeit 10 bis 23 % der Gesamtmortalität von Erwachsenen im Alter von 15 bis 49 Jahren auf den Konsum von Opioiden zurückzuführen ist.
El informe de este año revela indicadores preocupantes que señalan que las muertes relacionadas con las drogas, que venían descendiendo desde 2000, aumentaron ligeramente en la mayoría de los países en 2004. Aún es pronto para saber si estas variaciones anuncian un cambio a largo plazo, pero debemos recordar que las muertes relacionadas con la droga representan una de las principales consecuencias del consumo ilegal de droga para la salud pública. Si bien el porcentaje de muertes relacionadas con la droga entre los jóvenes ha disminuido, lo que confirma que el número de nuevos consumidores de heroína por vía parenteral va en descenso, las estimaciones de la mortalidad urbana relacionada con la droga (por sobredosis u otras causas) indican que entre un 10 % y un 23 % de la mortalidad total entre los adultos de 15 a 49 años de edad puede atribuirse al consumo de opiáceos.
Nella relazione di quest’anno non mancano segnali preoccupanti che il numero di decessi legati al consumo di stupefacenti, generalmente in calo dal 2000, è leggermente aumentato nel 2004 nella maggior parte degli Stati. Se, da un lato, è ancora troppo presto per capire se queste piccole variazioni siano il preludio a un’inversione di tendenza di lungo termine, dall’altro lato si deve ricordare che la mortalità legata al consumo di droga rappresenta una delle maggiori conseguenze per la salute pubblica del consumo illecito di stupefacenti. Sebbene la percentuale dei decessi legati al consumo di droga tra i giovani sia diminuita, a conferma dell’ipotesi che il consumo di eroina per via parenterale è in calo in questa fascia di età, le cifre urbane disponibili sulla mortalità legata al consumo di stupefacenti (overdose e altre cause) mostrano che, attualmente, il 10-23% di tutti i decessi tra adulti di 15-49 anni può essere attribuito agli oppiacei.
No presente relatório anual, há indícios preocupantes de que, em 2004, o número de mortes relacionadas com o consumo de droga, que vinha, de um modo geral, a diminuir desde 2000, tenha aumentado ligeiramente na maioria dos países. Ainda é cedo para determinar se estas ligeiras alterações prenunciam uma mudança a longo prazo, mas há que recordar que as mortes relacionadas com o consumo de droga constituem uma das principais consequências do consumo de drogas ilegais em termos de saúde pública. Não obstante a percentagem destas mortes estar a diminuir entre os jovens, corroborando os indícios de que o novo consumo de heroína injectada está a diminuir, as estimativas disponíveis sobre a mortalidade relacionada com a droga nos centros urbanos (por overdose e outras causas) sugerem que, actualmente, 10% a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos podem ser atribuídos ao consumo de opiáceos.
Στη φετινή έκθεση υπάρχουν ανησυχητικοί δείκτες ότι ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, ο οποίος γενικά παρουσιάζει μείωση από το 2000, αυξήθηκε ελαφρώς στην πλειονότητα των χωρών το 2004. Είναι πολύ νωρίς για να κριθεί εάν αυτές οι μικρές αλλαγές προαναγγέλλουν μια μακροπρόθεσμη αλλαγή, αλλά δεν πρέπει να παραβλέπεται το γεγονός ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι αντιπροσωπεύουν μία από τις σοβαρότερες επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών στη δημόσια υγεία. Αν και η αναλογία των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στους νέους φθίνει, προς υποστήριξη των ενδείξεων ότι οι νέες περιπτώσεις ενέσιμης χρήσης ηρωίνης παρουσιάζουν μείωση, σύμφωνα με διαθέσιμες εκτιμήσεις, σε αστικό περιβάλλον, της θνησιμότητας που οφείλεται σε συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους (υπερβολική δόση και λοιποί παράγοντες), επί του παρόντος 10-23% της συνολικής θνησιμότητας των ενηλίκων ηλικίας 15-49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών.
Het verslag van dit jaar bevat verontrustende aanwijzingen dat het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen, dat sinds 2000 over het algemeen is afgenomen, in 2004 in de meeste landen lichtelijk is toegenomen. Het is te vroeg om te beoordelen of deze kleine wijzigingen een langetermijnverandering inluiden, maar we mogen niet vergeten dat drugsgerelateerde sterfgevallen tot de belangrijkste gevolgen van illegaal drugsgebruik voor de volksgezondheid behoren. Ook al is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen onder jonge mensen teruggelopen, wat de aanwijzingen ondersteunt dat het aantal nieuwe heroïnespuiters dalende is, wijzen beschikbare schattingen van stedelijke gebieden over drugsgerelateerde sterftecijfers (overdoses en andere oorzaken) er toch op dat op het ogenblik 10-23% van het algemene sterftecijfer onder volwassenen in de leeftijd van 15 tot 49 jaar kan worden toegeschreven aan opioïdengebruik.
V letošní zprávě jsou znepokojující ukazatele toho, že počet úmrtí souvisejících s drogami, který obecně od roku 2000 klesal, ve většině zemí v roce 2004 mírně vzrostl. Zatím je příliš brzy na to, abychom mohli posoudit, zda tyto drobné změny předznamenávají dlouhodobý posun, ale je třeba mít na paměti, že úmrtí související s drogami představují z hlediska veřejného zdraví jeden z nejvýznamnějších důsledků užívání nezákonných drog. Přestože se počet úmrtí souvisejících s drogami mezi mladými lidmi snižuje, a potvrzuje tak tvrzení, že počet nových případů injekčního užívání heroinu klesá, dostupné odhady úmrtnosti z městských oblastí naznačují, že současnou celkovou úmrtnost (v důsledku předávkování či jiných příčin) 10–23 % mezi dospělými ve věku 15–49 let lze připsat na vrub užívání opiátů.
I dette års beretning giver det anledning til bekymring, at antallet af narkotikarelaterede dødsfald, som generelt er faldet siden 2000, steg en smule i størstedelen af landene i 2004. Det er for tidligt at vurdere, om disse mindre ændringer varsler et skifte på længere sigt, men man skal huske på, at narkotikarelaterede dødsfald udgør en af de væsentlige folkesundhedsmæssige følger af illegal stofbrug. Selv om andelen af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge er faldet, hvilket underbygger indikationen af, at antallet af nye intravenøse heroinbrugere er faldende, viser tilgængelige skøn fra byer over den narkotikarelaterede dødelighed (overdosis og andre årsager), at 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 på nuværende tidspunkt kan tilskrives opioidbrug.
Käesoleva aasta aruande näitajate põhjal on murettekitav asjaolu uimastitega seotud surmajuhtumid, mis on 2000. aastast peale üldiselt langenud, kuid 2004. aastal enamikus riikides natuke tõusnud. Praegu on veel liiga vara öelda, kas selline väike muutus tähendab pikemaajalist tendentsi, kuid tuleb meeles pidada, et surmajuhtumid on ebaseaduslike uimastite tarbimise tõsisemaid tagajärgi. Kuigi uimastitega seotud surmajuhtumite arv noorte seas langeb, mis toetab oletust, et uusi heroiinisüstijaid tuleb juurde järjest vähem, näitavad kättesaadavad hinnangud uimastitega seotud surmajuhtumite kohta (üleannustamine ja muu) linnades, et praegu on 10–23% kõigist surmapõhjustest 15–49aastaste vanusegrupis seotud opioiditarbimisega.
Tämänvuotisessa raportissa on huolestuttavia havaintoja siitä, että huumekuolemien määrä, joka on yleisesti ottaen laskenut vuodesta 2000, on hieman noussut useimmissa maissa vuonna 2004. On vielä liian aikaista sanoa, ovatko nämä pienet muutokset osa laajempaa suuntausta pitkällä aikavälillä, mutta on muistettava, että huumekuolemat ovat huumeiden käytön merkittävimpiä kansanterveydellisiä seurauksia. Nuorten kuumekuolemien osuus on ollut laskussa, joten uusien heroiinin injektiokäyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen. Kaupungeista saadut arviot huumekuolleisuudesta (yliannostus ja muut syyt) viittaavat kuitenkin siihen, että 15–49-vuotiaiden kuolemista 10–23 % johtuu nykyisin opioidien käytöstä.
Az idei jelentésben szereplő aggasztó mutatók szerint a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma – amely 2000 óta általában csökkenő tendenciát mutatott – 2004-ben az országok többségében enyhén megnövekedett. Korai lenne azonban még kijelenteni, hogy e csekély változások egy nagyobb elmozdulás előfutárai lennének, de nem szabad elfelejtenünk, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek a tiltott kábítószerek használatának egyik legsúlyosabb közegészségügyi következménye. Bár a fiatalok körében csökkenőben van a kábítószerrel összefüggő halálesetek aránya, amelyet az új heroinhasználók hanyatló számának látszata kísér, a városokra vonatkozó, kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatos (túladagolás és egyéb okok) becslések rámutattak, hogy a 15–49 éves felnőttek körében az összes elhalálozás 10-23%-áért az opiáthasználat okolható.
Denne årsrapporten avdekker bekymringsfulle forhold. Antallet narkotikarelaterte dødsfall, som generelt har gått ned siden 2000, har nemlig gått noe opp i de fleste landene i 2004. Det er for tidlig å si noe om disse små forandringene faktisk varsler en ny, langsiktig trend, men det er viktig å ha på minnet at narkotikarelaterte dødsfall er en av de viktigste folkehelsekonsekvensene av bruk av illegale rusmidler. Selv om det har vært forholdsvis færre narkotikarelaterte dødsfall blant unge, noe som tilsier at det blir færre nye sprøytebrukere av heroin, tilsier tilgjengelige estimater over narkotikarelatert dødelighet i byene (overdose og andre årsaker) at 10–23 % av den totale dødeligheten blant personer i alderen 15–49 nå må tilskrives bruk av opioider. Nest etter trafikkulykker er overdoser nå den viktigste årsaken til unødvendige dødsfall blant yngre menn i Europa.
În raportul pe anul acesta sunt prezenţi indicatori care stârnesc îngrijorare, potrivit cărora numărul deceselor legate de consumul de droguri, în scădere generală după 2000, a înregistrat, în 2004, o uşoară creştere în majoritatea ţărilor. Este prea devreme pentru a ne putea pronunţa dacă aceste schimbări uşoare anunţă o modificare pe termen lung, dar trebuie amintit că decesele legate de consumul de droguri reprezintă una dintre principalele consecinţe pentru sănătatea publică ale consumului de droguri ilicite. Cu toate că proporţia deceselor legate de consumul de droguri în rândul tinerilor a scăzut, sprijinind ideea că numărul de noi consumatori de heroină prin injectare este în scădere, datele disponibile din mediul urban privind mortalitatea legată de droguri (supradoză şi alte cauze) sugerează că în prezent 10–23 % din mortalitatea generală în rândul adulţilor tineri în vârstă de 15–49 de ani poate fi atribuită consumului de opiacee.
V tohtoročnej správe existujú znepokojujúce ukazovatele, že počet úmrtí súvisiacich s drogami, ktorý vo všeobecnosti klesal od roku 2000, sa v roku 2004 mierne zvýšil vo väčšine krajín. Je príliš skoro posúdiť, či tieto malé zmeny ohlasujú dlhodobý posun, je však potrebné mať na pamäti, že úmrtia súvisiace s drogami predstavujú jeden z hlavných účinkov nezákonného užívania drog na zdravie obyvateľstva. Hoci podiel úmrtí súvisiacich s drogami, ktoré sa vyskytujú u mladých ľudí, klesá, čo podporuje náznaky, že nové injekčné užívanie heroínu klesá tiež, dostupné mestské odhady úmrtnosti súvisiacej s drogami (predávkovanie a iné príčiny) naznačujú, že v súčasnosti možno pripísať 10 – 23 % celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov užívaniu opiátov.
Skrb vzbujajoči kazalci iz letošnjega poročila kažejo, da se je število z drogo povezanih smrtnih primerov, ki se je po letu 2000 na splošno zmanjšalo, leta 2004 v večini držav rahlo povečalo. Prezgodaj je soditi, ali te majhne spremembe napovedujejo dolgotrajni premik, vendar je treba spomniti, da so z drogo povezani smrtni primeri ena od najhujših posledic uživanja prepovedanih drog za javno zdravje. Čeprav se je delež z drogo povezanih smrtnih primerov pri mladih zmanjšal, kar podpira domneve, da se število oseb, ki si začenjajo vbrizgavati heroin, zmanjšuje, pa razpoložljive ocene z drogo povezanih smrtnih primerov v mestnih okoljih (zaradi prevelikega odmerka in drugih vzrokov) kažejo, da se trenutno 10 % do 23 % vseh smrtnih primerov med odraslimi v starosti od 15 do 49 let lahko pripiše uživanju opioidov.
I årets rapport redovisas oroväckande tecken på att antalet narkotikarelaterade dödsfall, som generellt sett har minskat sedan 2000, ökade något i de flesta länderna 2004. Det är ännu alltför tidigt att avgöra om dessa små förskjutningar förebådar en långsiktig förändring, men man bör hålla i åtanke att narkotikarelaterade dödsfall utgör en av det olagliga narkotikamissbrukets allvarligaste folkhälsoeffekter. Även om andelen narkotikarelaterade dödsfall bland unga människor har minskat, något som stödjer antaganden att antalet nya injektionsmissbrukare av heroin minskar, tyder tillgängliga skattningar av narkotikarelaterad dödlighet (överdoser och andra orsaker) från stadsmiljö på att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år för närvarande kan tillskrivas opiatmissbruk.
Bu yılın raporunda, 2000’den beri genellikle düşmüş olan uyuşturucuya bağlı ölüm sayısının 2004’te çoğu ülkede bir parça arttığına dair kaygılandırıcı göstergeler vardır. Bu küçük değişikliklerin uzun vadeli bir değişimin habercisi olup olmadığına hüküm vermek için henüz çok erken olmakla beraber, uyuşturucuya bağlı ölümlerin, yasadışı uyuşturucu kullanımının kamu sağlığına ilişkin en büyük sonuçlarından birini teşkil ettiği unutulmamalıdır. Yeni eroin enjekte etme vakalarının düşmekte olduğuna dair varsayımları destekleyici bir şekilde, gençler arasında meydana gelen uyuşturucuya bağlı ölümlerin oranı düşmekte olsa da, uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin (aşırı doz ve diğer sebeplerle) mevcut şehir bazlı tahminler, hali hazırda 15-49 yaş arası yetişkinler arasındaki genel ölümlerin % 10-23’ünün opioid kullanımına bağlanabileceğini düşündürmektedir.
Šāgada ziņojumā ir minēta satraucoša informācija, kas liecina par nelielu ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu skaita pieaugumu lielākajā daļā valstu 2004. gadā; šis rādītājs kopš 2000. gada kopumā ir samazinājies. Ir pāragri spriest, vai šis nelielais pieaugums būtu uzskatāms par ilgtermiņa tendences priekšvēstnesi, tomēr nedrīkst aizmirst, ka ar narkotiku lietošanu saistīti nāves gadījumi pieder pie nopietnākajām nelikumīgas narkotiku lietošanas sabiedrības veselības sekām. Lai gan ar narkotiku lietošanu saistītu nāves gadījumu skaits gados jaunu cilvēku vidū samazinās, apliecinot pieņēmumu, ka samazinās jaunu heroīna injicētāju skaits, tomēr pieejamās aplēses par narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem (pārdozēšanas un citu iemeslu dēļ) pilsētās liecina, ka pašlaik 10–23 % no 15–49 gadus vecu pieaugušo kopējiem mirstības rādītājiem var attiecināt uz opioīdu lietošanu.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Jak podano wcześniej, pacjenci zgłaszający się na leczenie z uzależnienia opiatami należą do coraz starszej grupy wiekowej i w 2004 r. tendencja ta się utrzymywała. Prawie wszystkie ubiegające się o leczenie osoby zażywające opiaty były w wieku powyżej 20 lat, a prawie połowa z nich przekroczyła 30 lat.
It has been previously reported that the population of clients requesting treatment for opioid use is an ageing one, and this trend continued in 2004. Nearly all opioid users seeking treatment are over 20 years old, and almost half of them are over 30. Data available at European level show that only a small group of opioid users (less than 7 %) are younger than 20 when they first seek help (179). There are occasional reports of very young people (aged less than 15) seeking treatment for heroin use (180), for example children aged 11–12 in Sofia, Bulgaria, but, in general, demand for treatment for heroin appears to be rare among the young.
Dans le passé, il a été dit que la population de patients en demande de traitement pour usage d'opiacés est une population vieillissante et cette tendance s'est poursuivie en 2004. La quasi-totalité des usagers d'opiacés en demande de traitement ont plus de 20 ans et près de la moitié d'entre eux ont plus de 30 ans. Les données disponibles au niveau européen montrent que seul un petit groupe d'usagers d'opiacés (moins de 7 %) avaient moins de 20 ans lorsqu'ils ont demandé de l'aide pour la première fois (179). Occasionnellement, il est fait état de très jeunes personnes (moins de 15 ans) demandant un traitement pour dépendance à l'héroïne (180), comme des enfants de 11 ou 12 ans à Sofia (Bulgarie), mais, généralement, les demandes de traitement pour usage d'héroïne sont rares chez les jeunes.
Bereits in den Vorjahren wurde über das zunehmende Alter der Patienten berichtet, die eine Behandlung wegen des Konsums von Opioiden beantragen. Diese Tendenz setzte sich im Jahr 2004 fort. Fast alle Opioidkonsumenten, die sich in Behandlung begeben, sind älter als 20 Jahre, wobei fast die Hälfte bereits die 30 überschritten hat. Die auf europäischer Ebene verfügbaren Daten zeigen, dass die wenigsten Opioidkonsumenten (unter 7 %) jünger als 20 Jahre sind, wenn sie das erste Mal Hilfe in Anspruch nehmen (179). Vereinzelt wird über sehr junge Menschen (im Alter von unter 15 Jahren) berichtet, die sich wegen des Konsums von Heroin in Behandlung begeben (180), beispielsweise Kinder zwischen 11 und 12 Jahren in Sofia, Bulgarien. Im Allgemeinen werden jedoch Behandlungen im Zusammenhang mit Heroin offenbar nur selten von Jugendlichen nachgefragt.
En anteriores ocasiones se ha mencionado que los pacientes que solicitan tratamiento por consumo de opiáceos forman parte de un grupo de población con tendencia al envejecimiento, y esta trayectoria ha continuado en el año 2004. Casi todos los consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento superan los 20 años de edad y casi la mitad de ellos tienen más de 30 años. La información de que se dispone a escala europea revela que sólo un reducido grupo de consumidores de opiáceos (menos del 7 %) son menores de 20 años cuando piden ayuda por primera vez (179). Hay algunos informes esporádicos de personas muy jóvenes (menores de 15 años) que solicitan tratamiento por consumo de heroína (180), por ejemplo, niños de 11 o 12 años en Sofía (Bulgaria); pero, en general, la demanda de tratamiento por heroína suele ser poco frecuente entre los más jóvenes.
In passato è stato inoltre segnalato che la popolazione dei pazienti che fanno domanda di trattamento per consumo di oppiacei è una popolazione che invecchia, una tendenza questa che nel 2004 è stata confermata. Quasi tutti i consumatori di oppiacei che chiedono di entrare in terapia hanno più di 20 anni e quasi la metà ha più di 30 anni. I dati riferiti all’Unione europea suggeriscono che soltanto un piccolo gruppo di consumatori di oppiacei (meno del 7%) ha meno di 20 anni quando fanno per la prima volta richiesta di entrare in terapia (179). Occasionalmente vengono segnalati pazienti giovanissimi (meno di 15 anni) che desiderano entrare in terapia per curare la tossicodipendenza da eroina (180), come i bambini di 11–12 a Sofia, in Bulgaria; in generale, tuttavia, la richiesta di trattamento per eroina è un'eventualità rara tra i giovani.
Já se referiu em relatórios anteriores que a população de utentes que procuram tratamento por consumo de opiáceos está a envelhecer, e esta tendência manteve-se em 2004. Quase todos os consumidores de opiáceos que procuram tratamento têm mais de 20 anos, e quase metade tem mais de 30 anos. Os dados disponíveis a nível europeu mostram que apenas um pequeno grupo de consumidores de opiáceos (menos de 7%) tem menos de 20 anos, quando procura ajuda pela primeira vez (179). Ocasionalmente há notícia de pessoas muito jovens (com menos de 15 anos) que procuram tratamento devido ao consumo de heroína (180), por exemplo, crianças de 11–12 anos em Sófia, Bulgária, mas, de um modo geral, a procura de tratamento por consumo de heroína parece ser rara entre os jovens.
Κατά τα προηγούμενα έτη είχε αναφερθεί ότι ο πληθυσμός των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή παρουσιάζει γήρανση και η τάση αυτή συνεχίστηκε το 2004. Το σύνολο σχεδόν των χρηστών οπιοειδών που ζήτησαν θεραπεία είναι άνω των 20 ετών, και το ήμισυ σχεδόν είναι άνω των 30 ετών. Τα στοιχεία που είναι διαθέσιμα σε ευρωπαϊκό επίπεδο δείχνουν ότι μόνο μια μικρή ομάδα χρηστών οπιοειδών (λιγότερο από 7 %) είναι κάτω των 20 ετών όταν ζητούν βοήθεια για πρώτη φορά (179). Υπάρχουν περιστασιακές αναφορές πολύ νεαρών ατόμων (ηλικίας κάτω των 15 ετών) που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (180), για παράδειγμα παιδιά ηλικίας 11–12 ετών στη Σόφια της Βουλγαρίας, αλλά, κατά κανόνα, η αίτηση θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη φαίνεται να είναι σπάνιο φαινόμενο στους νέους.
Eerder is al gerapporteerd dat de groep cliënten die behandeling wegens opioïdengebruik aanvraagt, ouder wordt, en die trend heeft zich in 2004 voortgezet. Bijna alle opioïdengebruikers die om behandeling vragen, zijn ouder dan 20 jaar, en bijna de helft is ouder dan 30 jaar. De op EU-niveau beschikbare gegevens laten zien dat slechts een kleine groep opioïdengebruikers (minder dan 7%) bestaat uit cliënten die jonger zijn dan 20 jaar wanneer zij voor het eerst hulp zoeken (179). Een enkele melding betreft zeer jonge mensen (jonger dan 15) die in behandeling willen wegens heroïnegebruik (180), bijvoorbeeld kinderen van 11 of 12 jaar in Sofia, Bulgarije, maar in het algemeen lijkt de vraag naar behandeling voor heroïne onder jongeren zeer gering te zijn.
Již dříve bylo uvedeno, že populace klientů žádajících o léčbu kvůli užívání opiátů stárne a tento trend v roce 2004 nadále pokračoval. Téměř všichni uživatelé opiátů vyhledávající léčbu jsou starší dvaceti let a téměř polovině z nich je přes třicet. Údaje dostupné na evropské úrovni ukazují, že pouze malá skupina uživatelů opiátů vyhledávajících léčbu je mladší než 20 let v době, kdy poprvé vyhledají pomoc (179). Existují občasné zprávy o velmi mladých lidech (mladších 15 let), kteří vyhledají léčbu kvůli užívání heroinu (180), například děti ve věku 11–12 let v bulharské Sofii, avšak celkově se žádosti o léčbu kvůli užívání heroinu mezi mladými lidmi jeví jako vzácné.
Det er tidligere blevet rapporteret, at gennemsnitsalderen i den gruppe af klienter, der anmoder om behandling for opioidbrug, er stadig stigende, og denne tendens fortsatte i 2004. Næsten alle opioidbrugere, der søgte behandling, er over 20 år, og næsten halvdelen af dem er over 30. Det fremgår af oplysninger, der foreligger på europæisk plan, at kun en lille gruppe af opioidbrugerne (under 7 %) er under 20 år, når de første gang søger om hjælp (179). Der er nu og da indberetninger om meget unge mennesker (under 15 år), der søger behandling for heroinbrug (180), f.eks. børn på 11–12 år i Sofia, Bulgarien, men generelt synes anmodninger om heroinbehandling af være sjældne blandt de unge.
Varasematel andmetel oli opioidide tarbimise tõttu ravi taotlevate patsientide rühm vananev ning see suundumus jätkus ka 2004. a. Peaaegu kõik ravi taotlevad opioidide tarbijad on üle 20 aasta vanad ning peaaegu pooled neist on üle 30 aasta vanad. Euroopa ulatuses kättesaadavad andmed näitavad, et vaid väike rühm opioidide tarbijaid (vähem kui 7%) on esimest korda abi otsides alla 20aastased.(179) Mõnikord harva teatatakse väga noortest inimestest (alla 15aastased), kes taotlevad ravi heroiini tarbimise tõttu,(180) näiteks 11–12aastased lapsed Sofias, Bulgaarias, kuid üldiselt esineb heroiini tarbimise tõttu ravi taotlemist noorte inimeste hulgas harva.
Aiemmin on raportoitu, että opioidien käytön takia hoitoon hakeutuvat asiakkaat ovat ikääntymässä, ja tämä suuntaus säilyi ennallaan vuonna 2004. Lähes kaikki hoitoon hakeutuvat opioidien käyttäjät ovat yli 20-vuotiaita, ja lähes puolet heistä on yli 30-vuotiaita. Euroopan tasolla saatavilla olevista tiedoista ilmenee, että vain pieni osa opioidien käyttäjistä (alle 7 %) on alle 20-vuotiaita, kun he hakeutuvat hoitoon ensimmäisen kerran (179). Erittäin nuorista (alle 15-vuotiaista) heroiinin takia hoitoon hakeutuvista henkilöistä raportoidaan satunnaisesti (180), esimerkiksi Sofiassa, Bulgariassa, on raportoitu 11- ja 12-vuotiaista lapsista, mutta yleisesti katsoen vaikuttaa siltä, että heroiiniin liittyvä hoidon kysyntä on harvinaista nuorten keskuudessa.
Arról már korábban is beszámoltak, hogy az opiáthasználat miatt kezelést kérő páciensek öregedő populációt képeznek, és ez a tendencia 2004-ben is folytatódott. A kezelést kérő opiáthasználók szinte valamennyien elmúltak már 20 évesek, és közel felük 30 évesnél is idősebb. Az európai szinten elérhető adatok azt mutatják, hogy az opiáthasználóknak csak egy kis csoportja (kevesebb mint 7%-uk) fiatalabb 20 évesnél az első segítségkérés idején179. Szórványos jelentések érkeztek ugyan nagyon fiatal (15 évesnél fiatalabb), heroinhasználat miatt kezelést kérő páciensekről180, a bulgáriai Szófia esetében például 11–12 éves gyermekekről, mindazonáltal úgy tűnik, hogy a heroin miatti kezelési igény általában véve ritkán fordul elő a fiatalok körében.
Det har tidligere vært rapportert at alderen på personer som søker behandling for opioidbruk er blitt høyere, og denne trenden fortsatte i 2004. Nesten alle som søker behandling for opioidbruk er over 20 år, og nesten halvparten er over 30. Europeiske data viser at bare en liten gruppe opioidbrukere (under 7 %) er under 20 år første gang de søker hjelp (179). Det kommer sporadisk rapporter om svært unge mennesker (under 15 år) som søker behandling for heroinbruk (180), f.eks. 11-12 år gamle i Sofia, Bulgaria, men generelt er det få unge som søker behandling for heroinbruk.
S-a constatat anterior o tendinţă de îmbătrânire a clientelei tratamentului pentru dependenţă de opiacee, iar această tendinţă a continuat în 2004. Aproape toţi consumatorii de opiacee care solicită tratament sunt de peste 20 de ani, iar aproape jumătate dintre aceştia sunt în vârstă de peste 30 de ani. Datele disponibile la nivel european indică faptul că numai un grup mic de consumatori de opiacee (mai puţin de 7 %) sunt în vârstă de sub 20 de ani atunci când solicită pentru prima dată ajutor (179). Există rapoarte sporadice privind persoane foarte tinere (sub 15 ani) care solicită tratament pentru consumul de heroină (180), de exemplu copiii între 11–12 ani din Sofia (Bulgaria), însă, în general, se pare că cererea de tratament pentru dependenţa de heroină este rară în rândul pacienţilor tineri.
Predtým sa uviedlo, že populácia klientov, ktorí žiadajú o liečbu kvôli užívaniu opiátov, starne, a že tento trend pokračoval v roku 2004. Takmer všetci užívatelia opiátov, ktorí vyhľadávajú liečbu, sú starší ako 20 rokov a takmer polovica z nich má viac ako 30 rokov. Údaje, ktoré sú dostupné na európskej úrovni, ukazujú, že iba malá skupina užívateľov opiátov (menej ako 7 %) má menej ako 20 rokov, keď po prvýkrát vyhľadá pomoc (179). Existujú občasné správy o veľmi mladých ľuďoch (vo veku menej ako 15 rokov), ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli užívaniu heroínu (180), napríklad deti vo veku 11 – 12 rokov v Sofii v Bulharsku, ale vo všeobecnosti dopyt po liečbe kvôli heroínu je medzi mladými ľuďmi zriedkavý.
Že prej se je poročalo, da se populacija uživalcev, ki se želijo zdraviti zaradi uporabe opiatov, stara, in v letu 2004 se je ta trend nadaljeval. Skoraj vsi uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti, so starejši od 20 let, in skoraj polovica jih je starejša od 30 let. Podatki, ki so na voljo na evropski ravni, kažejo, da je malo uživalcev (manj kot 7 %) mlajših od 20 let, ko si prvič poišče pomoč (179). Občasno se poroča o zelo mladih osebah (starih manj kot 15 let), ki se želijo zdraviti zaradi uživanja heroina (180), na primer otroci, stari od 11 do 12 let v Sofiji v Bolgariji, vendar se na splošno zdi, da je povpraševanje po zdravljenju zaradi heroina med mladimi redko.
Det har tidigare rapporterats att klienterna som söker behandling för opiatmissbruk blir allt äldre och denna trend fortsatte under 2004. Nästan samtliga opiatmissbrukare som söker behandling är äldre än 20 år och nästan hälften är äldre än 30 år. Uppgifter på europeisk nivå visar att endast en liten grupp opiatmissbrukare (mindre än 7 %) är yngre än 20 år när de första gången söker hjälp (179). Det finns spridda rapporter om mycket unga klienter (yngre än 15 år) som söker behandling för heroinmissbruk (180), exempelvis barn i åldrarna 11–12 år i Sofia, Bulgarien, men i allmänhet tycks efterfrågan på behandling för heroinmissbruk bland unga vara sällsynt.
Daha önce opioid kullanımı için tedavi görmek isteyen hasta nüfusunun yaşlanmakta olduğu rapor edilmiş ve bu eğilim 2004 yılında sürmüştür. Tedavi görmek isteyen opioid kullanıcılarının neredeyse tümü 20’nin ve yaklaşık yarısı da 30 yaşın üzerindedir. Avrupa düzeyinde mevcut veriler yalnızca küçük bir opioid kullanıcısı grubunun (% 7’den az) ilk yardım istediklerinde 20 yaşından genç olduğunu göstermektedir (179). Eroin kullanımı için tedavi görmek isteyen çok genç kişilere (15 yaşından küçük) dair raporlar nadiren bulunmaktadır (180). Örneğin Sofya, Bulgaristan’da 11-12 yaşında çocuklar bildirilmiştir ama genellikle eroin için tedavi talebi gençler arasında nadir gibi görünmektedir.
Jau iepriekš ir ziņots, ka opioīdu ārstniecības pieprasītāju vecums palielinās - šī tendence 2004. gadā ir turpinājusies. Gandrīz visi opioīdu lietotāji, kas vēlas ārstēties, ir vecāki par 20 gadiem un gandrīz puse ir vecāki par 30 gadiem. Eiropas līmenī pieejamā informācija liecina, ka tikai neliela daļa (mazāk nekā 7 %) opioīdu lietotāju pirmo reizi griežoties pēc palīdzības ir jaunāki par 20 gadiem (179). Reizēm pienāk ziņas par ļoti jauniem (15 gadus nesasniegušiem) pacientiem, kas vēlas ārstēties no heroīna atkarības (180), piemēram, par 11-12 gadus veciem bērniem Bulgārijā Sofijā, bet kopumā šķiet, ka ārstniecības pieprasījumi no gados jauniem heroīna lietotājiem ir reti.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
W większości krajów o wzrastającej co roku liczbie nowych pacjentów uzależnionych od heroiny (z wyjątkiem Niemiec, gdzie rozszerzono podstawę sporządzania sprawozdania) odnotowano spadek w ciągu ostatnich 4–5 lat, ale nie dotyczył on pacjentów poddawanych już wcześniej leczeniu.
Most countries with significant numbers of new heroin clients each year (except Germany, where the reporting base has been extended) report that there has been a decrease in the last 4–5 years, although not among clients who have previously been in treatment. The numbers of repeat requests has generally not declined, and in most countries the total number of treatment demands for heroin has remained roughly stable. Notable exceptions are Germany and the United Kingdom, where total reported requests have increased. Overall, however, the percentage of treatment demands accounted for by heroin (all and new requests) has fallen; in the case of new demands it has declined from about two-thirds to around 40% between 1999 and 2004 in the face of increases in demands for cannabis and cocaine treatment (178).
La plupart des pays enregistrant chaque année un nombre significatif de nouveaux patients héroïnomanes (à l'exception de l'Allemagne, où la base de déclaration a été élargie) ont constaté une baisse au cours des 4 ou 5 dernières années, mais pas parmi les patients qui avaient suivi un traitement précédemment. De manière générale, le nombre de demandes répétées de traitement n'a pas baissé et, dans la plupart des pays, le nombre total de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne est resté assez stable. Des exceptions notables sont l'Allemagne et le Royaume-Uni, où le nombre total de demandes déclarées a augmenté. Toutefois, dans l'ensemble, le pourcentage de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne (ensemble des demandes et nouvelles demandes) a chuté. Dans le cas des nouvelles demandes, le nombre est passé d'environ deux tiers à près de 40 % entre 1999 et 2004 alors que les demandes de traitement pour usage de cannabis et de cocaïne ont progressé (178).
Die meisten Länder, in denen jährlich viele Heroinpatienten erstmals eine Behandlung beantragen (mit Ausnahme Deutschlands, wo die Basis für die Berichterstattung erweitert wurde), berichten über einen Rückgang der Heroinpatienten in den letzten vier bis fünf Jahren, allerdings nicht bei den Patienten, die sich bereits zuvor in Behandlung befanden. Die Zahl der wiederholten Behandlungsanträge ist insgesamt nicht zurückgegangen, und in den meisten Ländern ist die Gesamtzahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Heroin in etwa stabil geblieben. Bemerkenswerte Ausnahmen bilden Deutschland und das Vereinigte Königreich, wo die Gesamtzahl der gemeldeten Behandlungsnachfragen gestiegen ist. Insgesamt ist jedoch der prozentuale Anteil der Behandlungsnachfragen (sowohl der wiederholten als auch der neuen Behandlungsnachfragen) im Zusammenhang mit Heroin zurückgegangen. Im Falle der neuen Nachfragen ist er zwischen 1999 und 2004 von etwa zwei Dritteln auf etwa 40 % gesunken, während die Zahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Cannabis oder Kokain gestiegen ist (178).
La mayoría de países que cada año registran cifras importantes de nuevos pacientes de heroína (excepto Alemania, donde se ha ampliado la base utilizada para el informe) declaran haber experimentado un descenso durante los últimos 4 o 5 años, aunque esta tendencia no se ha apreciado entre los pacientes que ya habían recibido tratamiento anteriormente. En general, el número de solicitudes repetidas no ha disminuido y, en la mayoría de países, el total de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína se ha mantenido prácticamente estable. Alemania y el Reino Unido representan una excepción significativa, ya que el total de solicitudes registradas en estos países ha aumentado. Sin embargo, en general, el porcentaje de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína (tanto el total de solicitudes como las solicitudes nuevas) ha disminuido. En el caso de las solicitudes nuevas, el porcentaje se ha reducido de unos dos tercios a alrededor de un 40 % entre 1999 y 2004, mientras que las solicitudes de tratamiento por consumo de cannabis y cocaína han aumentado (178).
Il maggior numero di paesi con una percentuale significativa di nuovi pazienti eroinomani ogni anno (a eccezione della Germania, dove la base delle informazioni è stata allargata) riferisce un declino negli ultimi 4-5 anni, sebbene non tra i pazienti che in passato si erano già affidati alle cure mediche. In generale, non è diminuito il numero di richieste ripetute; nella maggioranza dei paesi il numero complessivo di richieste di trattamento per eroina è rimasto più o meno invariato. Fanno eccezione Germania e Regno Unito, dove invece il numero di richieste complessive è aumentato. In generale, tuttavia, la percentuale delle richieste di trattamento aventi come oggetto l’eroina (richieste nuove e richieste totali) è diminuito; nel caso delle nuove richieste è passato da circa due terzi al 40% approssimativamente, tra il 1999 e il 2004, a fronte di un aumento delle richieste di trattamento per consumo di cannabis e cocaina (178).
A maior parte dos países que registam um número significativo de novos utentes consumidores de heroína em cada ano (excepto a Alemanha, onde a base de notificação foi alargada) afirma que houve uma diminuição nos últimos 4–5 anos, mas não entre os utentes que já tinham estado em tratamento. O número de pedidos repetidos não diminuiu, de um modo geral, e na maioria dos países o número total de pedidos de tratamento por consumo de heroína tem-se mantido estável. A Alemanha e o Reino Unido, onde o número total de pedidos notificados aumentou, são excepções que merecem destaque. Globalmente, porém, a percentagem de pedidos de tratamento referentes à heroína (total de pedidos e novos pedidos) diminuiu; no caso dos novos pedidos baixou de cerca de dois terços para aproximadamente 40%, entre 1999 e 2004, devido ao crescimento dos pedidos de tratamento por consumo de cannabis e de cocaína (178).
Οι περισσότερες χώρες με σημαντικό αριθμό ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη κάθε χρόνο (εξαιρουμένης της Γερμανίας όπου διευρύνθηκε η βάση αναφοράς) αναφέρουν μείωση τα τελευταία 4–5 χρόνια, κάτι που δεν ισχύει, ωστόσο, για τα άτομα που έχουν υποβληθεί σε θεραπεία στο παρελθόν. Γενικά, οι αριθμοί των επαναλαμβανόμενων αιτήσεων δεν μειώθηκαν και στις περισσότερες χώρες ο συνολικός αριθμός αιτήσεων θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη παρέμεινε σχετικά σταθερός. Αξιοσημείωτες εξαιρέσεις αποτελούν η Γερμανία και το Ηνωμένο Βασίλειο, όπου οι συνολικά αναφερθείσες αιτήσεις θεραπείας αυξήθηκαν. Συνολικά, ωστόσο, το ποσοστό αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (σύνολο και νέες αιτήσεις) μειώθηκε· στην περίπτωση των νέων αιτήσεων στο διάστημα μεταξύ 1999 και 2004 το ποσοστό μειώθηκε, από σχεδόν δύο τρίτα στο 40% περίπου, δεδομένων των αυξήσεων στις αιτήσεις για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη και την κοκαΐνη (178).
De meeste landen met een aanmerkelijk aantal nieuwe heroïnecliënten elk jaar (behalve Duitsland, waar de rapportagebasis is uitgebreid) rapporteren dat er in de laatste vier tot vijf jaar sprake is geweest van een daling, zij het niet onder cliënten die al eerder in behandeling zijn geweest. De aantallen herhaalde aanvragen zijn in het algemeen niet afgenomen, en in de meeste landen is het totaalaantal aanvragen voor behandeling wegens heroïnegebruik grofweg stabiel gebleven. Belangrijke uitzonderingen hierop zijn Duitsland en het Verenigd Koninkrijk, waar het totaalaantal gerapporteerde aanvragen is gestegen. In het algemeen kan echter worden gezegd dat het percentage behandelaanvragen voor heroïne (alle en nieuwe aanvragen) is gedaald; in het geval van nieuwe aanvragen is het percentage tussen 1999 en 2004 afgenomen van ongeveer twee derde tot ongeveer 40%, terwijl tegelijkertijd de vraag naar behandeling voor cannabis- en cocaïnegebruik is toegenomen (178).
Většina zemí, které každoročně uvádějí významné počty nových klientů užívajících heroin (s výjimkou Německa, kde se základna pro podávání zpráv rozšířila), uvádí, že v posledních čtyřech až pěti letech dochází k poklesu, i když ne mezi klienty, kteří se už dříve léčili. Počty opakovaných žádostí o léčbu celkově nepoklesly a ve většině zemí celkový počet žádostí o léčbu závislosti na heroinu zůstal zhruba stejný. Výraznější výjimky tvoří Německo a Spojené království, kde celkový počet žádostí o léčbu vzrostl. Celkově však procento žádostí o léčbu kvůli heroinu (všechny a nové žádosti) pokleslo; v případě nových žádostí pokleslo v období 1999–2004 asi ze dvou třetin na přibližně 40 %, protože vzrostl počet žádostí o léčbu kvůli užívání konopí a kokainu (178).
De fleste lande med et betydeligt antal nye heroinklienter hvert år (undtagen Tyskland, hvor indberetningsgrundlaget er blevet udvidet) angiver, at der har været et fald i de seneste 4–5 år, dog ikke blandt klienter, som tidligere har været i behandling. Antallet af gentagne anmodninger er generelt ikke faldet, og i de fleste lande har den samlede efterspørgsel efter heroinbehandling stort set været stabil. Væsentlige undtagelser er Tyskland og Det Forenede Kongerige, hvor det samlede antal indberettede anmodninger er steget. Generelt er den procentdel af behandlingsanmodningerne, som heroin har tegnet sig for (alle og nye anmodninger), imidlertid faldet; med hensyn til nye anmodninger er den faldet fra ca. to tredjedele til ca. 40 % mellem 1999 og 2004 over for stigninger i efterspørgslen efter cannabis- og kokainbehandling (178).
Enamik riike, kus heroiini tarbimise tõttu ravile pöörduvate uute patsientide arv aastas on suur (välja arvatud Saksamaa, kus aruandluse baasi on laiendatud), teatab langusest viimase 4–5 aasta jooksul, kuigi mitte nende patsientide hulgas, kes on varem ravil viibinud. Korduvate ravitaotluste arv ei ole üldiselt vähenenud ning enamikus riikides on heroiini tarbimisega seotud ravitaotluste üldarv püsinud laias laastus stabiilsena. Märkimisväärseteks eranditeks on Saksamaa ja Ühendkuningriik, kus ravitaotluste üldarv on suurenenud. Kuid üldiselt on heroiini tarbimisega seotud ravitaotluste (kõikide ja uute taotluste) osakaal langenud; ajavahemikul 1999–2004 langes uute taotluste osakaal umbes kahelt kolmandikult umbes 40%-le, kusjuures kanepi ja kokaiini tarbimisega seotud ravitaotluste arv suurenes.(178)
Useimmat maat, joissa on joka vuosi merkittävä määrä uusia heroiiniasiakkaita (paitsi Saksa, jossa raportointipohjaa on laajennettu), raportoivat määrän laskeneen viimeisten 4–5 vuoden aikana, joskaan lasku ei koske asiakkaita, jotka ovat olleet aikaisemmin hoidossa. Hoitoon uudelleen hakeutuvien määrä ei yleisesti katsoen ole laskenut, ja useimmissa maissa heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen kokonaismäärä on säilynyt jokseenkin ennallaan. Merkille pantavia poikkeuksia ovat Saksa ja Yhdistynyt kuningaskunta, joissa raportoitujen hoitopyyntöjen kokonaismäärä on kasvanut. Heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen (kaikkien ja uusien pyyntöjen) prosenttiosuus on kuitenkin yleisesti katsoen laskenut; uusien pyyntöjen osalta se on laskenut vuosina 1999–2004 noin kahdesta kolmasosasta noin 40 prosenttiin, kun taas kannabikseen ja kokaiiniin liittyvät hoitopyynnöt ovat lisääntyneet (178).
A legtöbb olyan ország, ahol a heroin miatti új páciensek száma évről évre jelentős (Németország kivételével, ahol a beszámolási bázist kibővítették), az elmúlt 4–5 évben tapasztalt csökkenésről számolt be, bár nem azoknak a pácienseknek a körében, akiket korábban már kezeltek. Az ismételt kezeléskérések száma általában véve nem csökkent, és a legtöbb országban a heroin miatti kezelési igények teljes száma is nagyjából stabil maradt. Ez alól említésre méltó kivételt képez Németország és az Egyesült Királyság, ahol a bejelentett kérések teljes száma nőtt. Összességében azonban a heroinnak tulajdonított kezelési igények (az összes igény, illetve az újak) százaléka csökkent; az új igények esetében 1999 és 2004 között körülbelül kétharmadról megközelítőleg 40%-ra esett vissza, a kannabisz és a kokain miatti kezelési igények növekedésének megfelelően178.
De fleste land med et betydelig antall nye heroinklienter hvert år (bortsett fra Tyskland, hvis rapporteringsgrunnlag er blitt utvidet) rapporterer om en nedgang de siste 4-5 årene, men ikke blant klienter som tidligere har vært i behandling. Antallet gjentatte søknader har generelt ikke gått ned, og i de fleste land har det totale antallet behandlingssøknader for heroin holdt seg noenlunde stabilt. Viktige unntak er Tyskland og Storbritannia, hvor det totale antallet rapporterte søknader har gått opp. Generelt har andelen behandlingssøknader relatert til heroin (alle og nye søknader) imidlertid falt. Når det gjelder nye søknader, har andelen gått ned fra ca. to tredeler til rundt 40 % mellom 1999 og 2004. Samtidig har antallet søknader om behandling for cannabis og kokain gått opp (178).
Majoritatea ţărilor cu un număr semnificativ de pacienţi noi care solicită tratament pentru dependenţă de heroină în fiecare an (cu excepţia Germaniei, unde baza de raportare a fost extinsă) raportează că s-a înregistrat o scădere în ultimii 4 -5 ani, deşi acest lucru nu este valabil pentru pacienţii care s-au aflat şi anterior sub tratament. Numărul de cereri repetate, în general, nu a scăzut şi în majoritatea ţărilor numărul total de cereri de tratament pentru dependenţa de heroină a rămas aproximativ stabil. Germania şi Regatul Unit constituie excepţii notabile, unde a crescut totalul cererilor raportate. Totuşi, pe ansamblu, procentul cererilor de tratament înregistrate în cazul heroinei (toate cererile şi cererile noi) a scăzut; în cazul cererilor noi, acesta a scăzut de la aproximativ două treimi la aproximativ 40 % între 1999–2000, în comparaţie cu creşterile înregistrate în cazul cererilor de tratament pentru dependenţa de canabis şi cocaină (178).
Väčšina krajín s významnými počtami nových klientov, ktorí užívajú heroín každý rok (s výnimkou Nemecka, kde sa základ podávania správ rozšíril), uvádza, že v posledných 4 – 5 rokoch došlo k poklesu, hoci nie medzi klientmi, ktorí boli predtým liečení. Počty opakovaných žiadostí vo všeobecnosti nepoklesli a vo väčšine krajín celkový počet dopytov po liečbe kvôli heroínu zostal zhruba stabilný. Výnimkami, ktoré stoja za pozornosť, sú Nemecko a Spojené kráľovstvo, kde sa celkový počet uvádzaných žiadostí zvýšil. Celkovo však percento dopytov po liečbe kvôli heroínu (všetky žiadosti a nové žiadosti) pokleslo; v prípade nových žiadostí pokleslo z asi dvoch tretín na približne 40 % medzi rokmi 1999 a 2004 v porovnaní so zvýšením počtu žiadostí o liečbu kvôli kanabisu a kokaínu (178).
Večina držav, v katerih se vsako leto znatno poveča število novih uživalcev heroina (razen Nemčije, kjer se je razširila osnova za poročanje), poroča o zmanjšanju v zadnjih štirih do petih letih, vendar ne med uživalci, ki so se zdravili že prej. Število ponovnih povpraševanj po zdravljenju se na splošno ni zmanjšalo in v večini držav je skupno število povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina ostalo približno nespremenjeno. Opazni izjemi sta Nemčija in Združeno kraljestvo, kjer se je povečalo zabeleženo skupno število povpraševanj. Vendar pa se je skupaj odstotek povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina (vsa povpraševanja in nova povpraševanja) zmanjšal, glede na povečanje povpraševanj po zdravljenju zaradi konoplje in heroina se je v primeru novih povpraševanj zmanjšal s približno dveh tretjin na približno 40 % med letoma 1999 in 2004 (178).
De flesta länder som har ett större antal nya heroinklienter varje år (förutom Tyskland, där rapporteringsbasen har breddats) rapporterar att en minskning av antalet har skett under de senaste 4-5 åren, förutom när det gäller klienter som redan har varit i behandling. Antalet klienter som kommer tillbaka till vården för att söka förnyad behandling har i allmänhet inte minskat och i de flesta länder är det totala antalet klienter som söker behandling för heroinmissbruk mer eller mindre oförändrat. Markanta undantag är Tyskland och Storbritannien, där det totala antalet rapporterade behandlingsansökningar har ökat. Totalt sett har emellertid heroinmissbrukarnas (alla gamla och nya klienter som söker behandling) andel av behandlingsefterfrågan minskat. Antalet förstagångsklienter som missbrukar heroin minskade under perioden 1999 - 2004 från cirka två tredjedelar till cirka 40 % av det totala antalet, samtidigt som antalet klienter som sökte behandling för cannabismissbruk och kokainmissbruk ökade. (178).
Her yıl önemli sayıda yeni eroin hastası olan çoğu ülke (raporlama tabanının genişletildiği Almanya dışında), daha önce tedavi görmüş hastalar arasında olmasa da, son 4-5 yılda bir düşüş meydana geldiğini bildirmiştir. Tekrar taleplerinin sayısı genel olarak düşmemiştir ve çoğu ülkede eroin için tedavi taleplerinin toplam sayısı aşağı yukarı sabit kalmıştır. Buna önemli istisnalar, rapor edilen toplam taleplerin düşmüş olduğu Almanya ve Birleşik Krallık'tır. Bununla birlikte, genel olarak, eroin için yapılan tedavi taleplerinin (bütün ve yeni talepler) yüzdesi düşmüştür; yeni taleplere ilişkin olarak bu oran, 1999 ve 2004 arasında esrar ve kokain tedavisi taleplerindeki artışların karşısında üçte iki civarından yaklaşık % 40’a düşmüştür (178).
Lielākā daļa valstu, kur katru gadu ir ievērojams jaunu heroīna pacientu skaits (izņemot Vāciju, kur ir paplašināta ziņošanas bāze), informē, ka pēdējos 4–5 gados ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies, bet tas neattiecas uz pacientiem, kas jau kādreiz ir ārstējušies. Atkārtotu pieprasījumu skaits kopumā nav mazinājies, un lielākajā daļā valstu kopējais heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir palicis gandrīz nemainīgs. Liels izņēmums šajā ziņā ir Vācija un Apvienotā Karaliste, kur kopējais reģistrēto pieprasījumu skaits ir pieaudzis. Visumā tomēr ar heroīnu saistīto ārstniecības pieprasījumu (visu un jauno) proporcionālā daļa ir samazinājusies; ņemot vērā kaņepju un kokaīna ārstniecības pieprasījumu skaita pieaugumu, laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam jauno heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies no aptuveni divām trešdaļām līdz aptuveni 40% (178).
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
Dane dotyczące występowania przeciwciał HCV wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (krócej niż dwa lata) są nieliczne i oparte na niewielu próbkach, ale mogą stanowić lepszy wskaźnik zastępczy dla najnowszych przypadków zachorowań niż dane dotyczące młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie.
Data on HCV antibody prevalence among new injectors (injecting for less than 2 years) are scarce and suffer from small sample size, but they may provide a better proxy indicator of very recent incidence rates than data on young injectors. What information is available for 2003–04 shows that the highest prevalence rate among new injectors (over 40 %) was found in samples from Greece, Poland, the United Kingdom and Turkey and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Belgium, the Czech Republic, Greece, Cyprus and Slovenia. Low prevalence rates have been found in small but national samples of new injectors in Cyprus (only two of 23 injectors tested positive for HCV antibodies, a rate of 9 %), and Slovenia (two out of 32 tested positive, or 6 %).
Les données sur la prévalence d’anticorps du VHC chez les nouveaux injecteurs (qui s’injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont rares et la taille de l’échantillon est très petite, mais elles peuvent servir de meilleur indicateur par procuration des taux d’incidence très récents que les données sur les jeunes injecteurs. Les informations disponibles pour la période 2003-2004 montrent que la prévalence la plus élevée chez les nouveaux injecteurs (plus de 40 %) a été observée dans des échantillons venant de Grèce, de Pologne, du Royaume-Uni et de Turquie, et la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de Belgique, de République tchèque, de Grèce, de Chypre et de Slovénie. De petits échantillons nationaux de nouveaux injecteurs ont donné des taux de prévalence faibles à Chypre (deux injecteurs sur 23 injecteurs positifs aux anticorps du VHC, soit 9 %) et en Slovénie (deux sur 32 testés positifs, soit 6 %).
Zwar liegen Daten über die HCV-Antikörper-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) nur in begrenztem Umfang vor und stammen aus kleinen Stichproben, dennoch können sie einen besseren Ersatzindikator für die jüngsten Inzidenzraten darstellen als die Daten über junge IDU. Aus den für die Jahre 2003/2004 verfügbaren Informationen geht hervor, dass in Stichproben aus Griechenland, Polen, dem Vereinigten Königreich und der Türkei die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Zypern und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten unter neuen IDU festgestellt wurden. Niedrige Prävalenzraten wurden in kleinen, jedoch auf nationaler Ebene erhobenen Stichproben neuer IDU in Zypern (nur zwei von 23 IDU wurden positiv auf HCV-Antikörper getestet, das entspricht einem Anteil von 9 %) und Slowenien (zwei von 32 IDU, bzw. 6 % wurden positiv getestet) festgestellt.
Los datos sobre la prevalencia de los anticuerpos del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) son escasos y provienen de muestras de tamaño reducido. Sin embargo, representan un indicador de sustitución más adecuado sobre las tasas de incidencia más recientes que los datos sobre consumidores jóvenes por vía parenteral. La información disponible para los años 2003-2004 revela que las tasas máximas de prevalencia entre los nuevos consumidores (superiores al 40 %) se registraron en muestras de Grecia, Polonia, el Reino Unido y Turquía, mientras que las tasas mínimas (por debajo del 20 %) se observaron en muestras de Bélgica, la República Checa, Grecia, Chipre y Eslovenia. Los porcentajes de prevalencia más reducidos se registraron en muestras de tamaño reducido, obtenidas a escala nacional de nuevos consumidores por vía parenteral en Chipre, donde sólo dos de los 23 consumidores analizados (un porcentaje del 9 %) dieron positivo en el análisis de anticuerpos del VHC, y Eslovenia, donde dos de los 32 consumidores analizados dieron positivo (6 %).
I dati sulla prevalenza degli anticorpi anti-HCV tra i nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale (che si iniettano la droga da meno di 2 anni) sono scarsi e riferiti a campioni di piccole dimensioni, ma possono fornire un indicatore approssimativo migliore dei tassi di incidenza più recenti rispetto ai dati sui giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale. Le informazioni disponibili per il biennio 2003–2004 mostrano che il tasso di prevalenza più alto tra i nuovi consumatori per via parenterale (oltre il 40%) è stato riscontrato nei campioni provenienti da Grecia, Polonia, Regno Unito e Turchia, il tasso di prevalenza più basso (meno del 20%) nei campioni di Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Cipro e Slovenia. Dati sulla prevalenza bassi sono stati riscontrati in campioni piccoli, ma su scala nazionale, di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale a Cipro (solo 2 su 23 soggetti esaminati sono risultati positivi al test sugli anticorpi anti-HCV, una percentuale pari al 9%) e in Slovenia (2 su 32 test positivi, pari al 6%).
Os dados sobre a prevalência de anticorpos do VHC entre os novos CDI (que se injectam há menos de dois anos) são escassos e prejudicados pela pequena dimensão das amostras, mas podem ser um melhor indicador substitutivo das taxas de incidência muito recentes do que os dados sobre os jovens CDI. As informações disponíveis para 2003–2004 mostram que a prevalência mais elevada entre os novos CDI (superior a 40%) foi encontrada em amostras da Grécia, Polónia, Reino Unido e Turquia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da Bélgica, República Checa, Grécia, Chipre e Eslovénia. Foram encontradas baixos índices de prevalência em amostras pequenas, mas nacionais, de novos CDI em Chipre (apenas dois dos 23 CDI tiveram resultados positivos nas análises aos anticorpos de VHC, um índice de 9%), e na Eslovénia (dois de 32 consumidores tiveram resultados positivos, um índice de 6%).
Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι λιγοστά και προέρχονται από δείγματα μικρού μεγέθους, αλλά μπορεί να αποτελούν καλύτερο προσεγγιστικό δείκτη των ποσοστών πολύ πρόσφατης επίπτωσης από ό,τι τα στοιχεία για τους νεαρούς ΧΕΝ. Τα διαθέσιμα στοιχεία για το διάστημα 2003–04 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού σε νέους ΧΕΝ (άνω του 40 %) καταγράφηκε σε δείγματα από την Ελλάδα, την Πολωνία, το Ηνωμένο Βασίλειο και την Τουρκία, και ο χαμηλότερος επιπολασμός (κάτω του 40 %) σε δείγματα από το Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Κύπρο και τη Σλοβενία. Χαμηλά ποσοστά επιπολασμού καταγράφηκαν σε μικρά αλλά εθνικά δείγματα νέων ΧΕΝ στην Κύπρο (μόνον δύο από τους 23 ΧΕΝ που εξετάστηκαν ήταν θετικοί σε αντισώματα HCV, ποσοστό 9 %) και στη Σλοβενία (δύο από τους 32, ήτοι ποσοστό 6 %, ήταν θετικοί).
Over de prevalentie van HCV-antistoffen onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn weinig gegevens beschikbaar, en de gegevens die er zijn hebben bovendien het nadeel dat ze betrekking hebben op een kleine steekproefomvang. Niettemin bieden deze gegevens een betere vervangingsindicator voor zeer recente incidentiepercentages dan gegevens over jonge ID’s. Uit hetgeen er aan informatie beschikbaar is over 2003-2004 blijkt dat het hoogste prevalentiepercentage onder nieuwe drugsspuiters (meer dan 40%) werd aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Polen, het Verenigd Koninkrijk en Turkije, en de laatste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in België, Tsjechië, Griekenland, Cyprus en Slovenië. Lage prevalentiepercentages zijn gevonden in kleine maar landelijke steekproeven van nieuwe drugsspuiters in Cyprus (slechts twee positieve tests voor HCV-antistoffen onder 23 drugsspuiters, een percentage van 9%) en Slovenië (twee positieve tests op 32 drugsspuiters, ofwel 6%).
Údaje o prevalenci protilátek HCV u nových injekčních uživatelů drog (injekčně užívajících drogy méně než 2 roky) jsou kusé a zahrnují malé vzorky, mohou však představovat lepší zástupný ukazatel nedávné míry výskytu než údaje o mladých injekčních uživatelích. Informace dostupné za období 2003–2004 ukazují, že nejvyšší prevalence u nových injekčních uživatelů drog (přes 40 %) byla zjištěna ve vzorcích z Řecka, Polska, Spojeného království a Turecka a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Belgie, České republiky, Řecka, Kypru a Slovinska. Nízká prevalence byla zjištěna v malých (ale národních) vzorcích nových injekčních uživatelů na Kypru (pouze dva z 23 uživatelů měli pozitivní testy na protilátky HCV, tj. 9 %) a ve Slovinsku (dva z 32 uživatelů měli pozitivní testy, tj. 6 %).
Data om udbredelsen af HCV-antistoffer blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffet i under 2 år) er meget begrænsede og baseret på små stikprøver, men de kan tilvejebringe en bedre alternativ indikator for den allerseneste forekomst end data om unge intravenøse stofbrugere. Det fremgår imidlertid af de oplysninger, der foreligger for 2003–2004, at den højeste udbredelse blandt nye intravenøse stofbrugere (over 40 %) blev fundet i stikprøver fra Grækenland, Polen, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Cypern og Slovenien. En lav udbredelse er fundet i små, men nationale stikprøver af nye intravenøse stofbrugere i Cypern (kun 2 ud af 23 intravenøse stofbrugere blev testet positive for HCV-antistoffer, en sats på 9 %) og Slovenien (2 ud af 32 blev testet positive, dvs. 6 %).
Andmeid C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade esinemissageduse kohta uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) on vähe ning kõnealused valimid on väikesed, kuid need võivad pakkuda paremaid asendusnäitajaid hiljutiste haigestumuse määrade kohta kui andmed noorte uimastisüstijate kohta. Aastate 2003–2004 kohta kättesaadavad andmed näitavad, et kõige kõrgem oli levimus uute uimastisüstijate hulgas (üle 40%) Kreeka, Poola, Ühendkuningriigi ja Türgi valimites ning levimus oli kõige madalam (alla 20%) Belgia, Tšehhi Vabariigi, Kreeka, Küprose ja Sloveenia valimites. Levimus oli madal väikestes, kuid riikliku katvusega uute süstijate valimites Küprosel (ainult kahel 23-st uimastisüstijast oli C-hepatiidi viiruse antikehade analüüs positiivne, 9%) ja Sloveenias (kahel 32-st ehk 6% oli analüüs positiivne).
HCV-vasta-aineiden esiintyvyydestä uusilla injektiokäyttäjillä (joilla injektiokäyttö on kestänyt alle kaksi vuotta) on saatavilla vain vähän tietoa, ja siinäkin on haittana otosten pieni koko, mutta tämä tieto saattaa kertoa enemmän tuoreista esiintyvyysasteista kuin nuoria injektiokäyttäjiä koskeva tieto. Vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot osoittavat, että esiintyvyysaste oli uusien injektiokäyttäjien keskuudessa korkein (yli 40 %) Kreikan, Puolan, Yhdistyneen kuningaskunnan ja Turkin otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Belgian, Tšekin, Kreikan, Kyproksen ja Slovenian otoksissa. Alhaisia esiintyvyysasteita on todettu uusien injektiokäyttäjien pienissä mutta kansallisissa otoksissa Kyproksella (HCV-vasta-aineiden testin tulos oli positiivinen vain kahdella injektiokäyttäjällä 23:sta eli 9 %:lla) ja Sloveniassa (testin tulos oli positiivinen kahdella 32:sta eli 6 %:lla).
A HCV antitestek új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok ritkán állnak rendelkezésre, és rendszerint túl kicsi mintából származnak, mindazonáltal a legfrissebb esetszámokról talán pontosabb megközelítő mutatóval szolgálhatnak, mint a fiatal injekciós használókra vonatkozó adatok. A 2003–04-re rendelkezésre álló információk azt mutatják, hogy az új injekciós használók között a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölött) a Görögországból, Lengyelországból, az Egyesült Királyságból és Törökországból származó mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Belgium, Csehország, Görögország, Ciprus és Szlovénia mintáiban. Fiatal injekciós használóktól származó kisméretű, de országos mintákban Cipruson (a 23 injekciós használóból csak kettőt, azaz 9%-ot találtak pozitívnak a HCV antitestekre) és Szlovéniában (32 injekciós használóból két pozitív, azaz 6%) találtak alacsony előfordulási arányt.
Det finnes lite data om prevalensen av HCV-antistoffer blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år), og utvalgene er små, men informasjonen kan likevel fungere bedre som proxy-indikator for ny forekomst enn data om unge sprøytebrukere. Tilgjengelige data for 2003-04 viser at de høyeste prevalenstallene blant nye sprøytebrukere (over 40 %) ble funnet i utvalg fra Hellas, Polen, Storbritannia og Tyrkia, og at utvalg fra Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Kypros og Slovenia hadde lavest prevalens (under 20 %). Lav prevalens er også funnet i små, nasjonale utvalg av nye sprøytebrukere på Kypros (bare to av 23 sprøytebrukere testet positivt på antistoffer for HCV, eller 9 %) og Slovenia (to av 32 eller 6 % testet positivt).
Datele privind prevalenţa HCV în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (care se injectează de mai puţin de doi ani) sunt limitate şi provin din eşantioane cu dimensiune redusă, dar pot furniza informaţii mai bune privind ratele de incidenţă foarte recente decât datele privind consumatorii tineri de droguri injectabile. Informaţiile care sunt disponibile pentru 2003–2004 arată că cea mai ridicată rată de prevalenţă în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Grecia, Polonia, Regatul Unit şi Turcia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Belgia, Republica Cehă, Grecia, Cipru şi Slovenia. Rate scăzute de prevalenţă se înregistrează în eşantioane reduse dar naţionale de noi consumatori de droguri injectabile din Cipru (numai 2 din 23 de consumatori de droguri injectabile testaţi pozitiv, o rată de 9 %), şi Slovenia (2 din 32 testaţi pozitiv sau 6 %).
Údaje o prevalencii protilátok proti HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (ktorí injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sú zriedkavé a ovplyvnené malou veľkosťou štatistickej vzorky, ale môžu poskytnúť lepší predbežný ukazovateľ najnovších mier výskytu ako údaje o mladých injekčných užívateľoch drog. Informácie, ktoré sú k dispozícii pre roky 2003 – 2004, ukazujú, že najvyššie miery prevalencie medzi novými injekčnými užívateľmi drog (viac ako 40 %) sa zistili v štatistických vzorkách z Grécka, Poľska, Spojeného kráľovstva a Turecka a najnižšie prevalencie (pod 20 %) v štatistických vzorkách z Belgicka, Českej republiky, Grécka, Cypru a Slovinska. Nízke miery prevalencie sa zistili v malých, ale celoštátnych štatistických vzorkách nových injekčných užívateľov drog na Cypre (iba dvaja z 23 injekčných užívateľov boli pozitívne testovaní na protilátky proti HCV) a v Slovinsku (dvaja z 32 boli pozitívne testovaní, čo je 6 %).
Podatki o razširjenosti protiteles proti HCV med novimi injicirajočimi uživalci drog (tistimi, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) so nezadostni, velikosti vzorcev pa so majhne, vendar lahko zagotovijo boljše nadomestne kazalce za najnovejše stopnje razširjenosti kot podatki o mladih injicirajočih uživalcih drog. Informacije, ki so na voljo za obdobje 2003–2004, kažejo, da je bila najvišja stopnja razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (več kot 40 %) odkrita v vzorcih iz Grčije, Poljske, Združenega kraljestva in Turčije, najmanjša razširjenost (manj kot 20 %) pa je bila odkrita v vzorcih iz Belgije, Češke republike, Grčije, Cipra in Slovenije. Nizke stopnje razširjenosti so bile odkrite v majhnih, a nacionalnih vzorcih novih injicirajočih uživalcev drog na Cipru (samo dva od triindvajsetih injicirajočih uživalcev sta imela pozitivne rezultate pri testiranju protiteles proti HCV, kar je 9-odstotna stopnja) in v Sloveniji (dva od dvaintridesetih sta bila pozitivna, kar je 6 %).
Uppgifter om prevalens av antikroppar mot HCV bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) är få och urvalstorleken är liten, men de kan utgöra en bättre indirekt indikator på den allra senaste incidensen än uppgifter om unga injektionsmissbrukare. Den information som är tillgänglig för 2003–2004 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Grekland, Polen, Storbritannien och Turkiet och den lägsta prevalensen (under 20 %) i urval från Belgien, Tjeckien, Grekland, Cypern och Slovenien. Låg prevalens har konstaterats i små men nationella urval av nya injektionsmissbrukare i Cypern (endast två av 23 injektionsmissbrukare testade positivt för antikroppar mot HCV vilket motsvarar 9 %), och Slovenien (två av 32, eller 6 % testade positivt).
Yeni enjekte edenler arasında (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler) HCV antikoru yaygınlığına dair veriler nadir olup örnek boyutunun küçüklüğü sorun yaratmaktadır ama çok yeni vaka oranları için, enjekte eden gençlere dair verilerden daha iyi bir temsil göstergesi sunabilirler. 2003-04 için mevcut olan ne bilgi varsa, yeni enjekte edenler arasındaki en yüksek yaygınlık oranının (% 40’ın üzerinde) Yunanistan, Polonya, Birleşik Krallık ve Türkiye’den örneklerde ve en düşük yaygınlığın da (% 20’nin altında) Belçika, Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Kıbrıs ve Slovenya’dan örneklerde bulunduğunu göstermiştir. Kıbrıs (enjekte eden 23 kişiden yalnızca ikisi, % 9’luk bir oran, HCV antikorları testinde pozitif çıkmıştır) ve Slovenya’da (test edilen 32’den ikisi veya % 6 pozitiftir) yeni enjekte edenlerden oluşan küçük ama ulusal örneklerde düşük yaygınlık oranları bulunmuştur.
Dati par HCV antivielu izplatību neseno injicētāju vidū (narkotikas injicē mazāk nekā 2 gadus) ir trūcīgi un attiecīgo analīžu paraugu skaits ir niecīgs, tomēr tie var būt labāks pavisam nesenas izplatības līmeņa starprādītājs nekā dati par gados jauniem injicētājiem. Ciktāl informācija par 2003. un 2004. gadu ir pieejama, tā rāda, ka visaugstākie izplatības rādītāji (vairāk nekā 40 %) neseno injicētāju vidū ir paraugos no Grieķijas, Polijas, Apvienotās Karalistes un Turcijas, bet par viszemāko izplatību (mazāk par 20 %) liecina analīžu paraugi no Beļģijas, Čehijas, Grieķijas, Kipras un Slovēnijas. Zems izplatības līmenis ir konstatēts nelielos, tomēr valsts mēroga neseno injicētāju analīžu paraugos Kiprā (no 23 injicētāju analīžu paraugiem tikai divos HCV antivielu reakcija ir bijusi pozitīva, tātad rādītājs ir 9 %), un Slovēnijā (pozitīva reakcija 2 jeb 6 % no 32 pārbaudītajiem paraugiem).
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
Dane dotyczące występowania przeciwciał HCV wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (krócej niż dwa lata) są nieliczne i oparte na niewielu próbkach, ale mogą stanowić lepszy wskaźnik zastępczy dla najnowszych przypadków zachorowań niż dane dotyczące młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie.
Data on HCV antibody prevalence among new injectors (injecting for less than 2 years) are scarce and suffer from small sample size, but they may provide a better proxy indicator of very recent incidence rates than data on young injectors. What information is available for 2003–04 shows that the highest prevalence rate among new injectors (over 40 %) was found in samples from Greece, Poland, the United Kingdom and Turkey and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Belgium, the Czech Republic, Greece, Cyprus and Slovenia. Low prevalence rates have been found in small but national samples of new injectors in Cyprus (only two of 23 injectors tested positive for HCV antibodies, a rate of 9 %), and Slovenia (two out of 32 tested positive, or 6 %).
Les données sur la prévalence d’anticorps du VHC chez les nouveaux injecteurs (qui s’injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont rares et la taille de l’échantillon est très petite, mais elles peuvent servir de meilleur indicateur par procuration des taux d’incidence très récents que les données sur les jeunes injecteurs. Les informations disponibles pour la période 2003-2004 montrent que la prévalence la plus élevée chez les nouveaux injecteurs (plus de 40 %) a été observée dans des échantillons venant de Grèce, de Pologne, du Royaume-Uni et de Turquie, et la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de Belgique, de République tchèque, de Grèce, de Chypre et de Slovénie. De petits échantillons nationaux de nouveaux injecteurs ont donné des taux de prévalence faibles à Chypre (deux injecteurs sur 23 injecteurs positifs aux anticorps du VHC, soit 9 %) et en Slovénie (deux sur 32 testés positifs, soit 6 %).
Zwar liegen Daten über die HCV-Antikörper-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) nur in begrenztem Umfang vor und stammen aus kleinen Stichproben, dennoch können sie einen besseren Ersatzindikator für die jüngsten Inzidenzraten darstellen als die Daten über junge IDU. Aus den für die Jahre 2003/2004 verfügbaren Informationen geht hervor, dass in Stichproben aus Griechenland, Polen, dem Vereinigten Königreich und der Türkei die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Zypern und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten unter neuen IDU festgestellt wurden. Niedrige Prävalenzraten wurden in kleinen, jedoch auf nationaler Ebene erhobenen Stichproben neuer IDU in Zypern (nur zwei von 23 IDU wurden positiv auf HCV-Antikörper getestet, das entspricht einem Anteil von 9 %) und Slowenien (zwei von 32 IDU, bzw. 6 % wurden positiv getestet) festgestellt.
Los datos sobre la prevalencia de los anticuerpos del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) son escasos y provienen de muestras de tamaño reducido. Sin embargo, representan un indicador de sustitución más adecuado sobre las tasas de incidencia más recientes que los datos sobre consumidores jóvenes por vía parenteral. La información disponible para los años 2003-2004 revela que las tasas máximas de prevalencia entre los nuevos consumidores (superiores al 40 %) se registraron en muestras de Grecia, Polonia, el Reino Unido y Turquía, mientras que las tasas mínimas (por debajo del 20 %) se observaron en muestras de Bélgica, la República Checa, Grecia, Chipre y Eslovenia. Los porcentajes de prevalencia más reducidos se registraron en muestras de tamaño reducido, obtenidas a escala nacional de nuevos consumidores por vía parenteral en Chipre, donde sólo dos de los 23 consumidores analizados (un porcentaje del 9 %) dieron positivo en el análisis de anticuerpos del VHC, y Eslovenia, donde dos de los 32 consumidores analizados dieron positivo (6 %).
I dati sulla prevalenza degli anticorpi anti-HCV tra i nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale (che si iniettano la droga da meno di 2 anni) sono scarsi e riferiti a campioni di piccole dimensioni, ma possono fornire un indicatore approssimativo migliore dei tassi di incidenza più recenti rispetto ai dati sui giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale. Le informazioni disponibili per il biennio 2003–2004 mostrano che il tasso di prevalenza più alto tra i nuovi consumatori per via parenterale (oltre il 40%) è stato riscontrato nei campioni provenienti da Grecia, Polonia, Regno Unito e Turchia, il tasso di prevalenza più basso (meno del 20%) nei campioni di Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Cipro e Slovenia. Dati sulla prevalenza bassi sono stati riscontrati in campioni piccoli, ma su scala nazionale, di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale a Cipro (solo 2 su 23 soggetti esaminati sono risultati positivi al test sugli anticorpi anti-HCV, una percentuale pari al 9%) e in Slovenia (2 su 32 test positivi, pari al 6%).
Os dados sobre a prevalência de anticorpos do VHC entre os novos CDI (que se injectam há menos de dois anos) são escassos e prejudicados pela pequena dimensão das amostras, mas podem ser um melhor indicador substitutivo das taxas de incidência muito recentes do que os dados sobre os jovens CDI. As informações disponíveis para 2003–2004 mostram que a prevalência mais elevada entre os novos CDI (superior a 40%) foi encontrada em amostras da Grécia, Polónia, Reino Unido e Turquia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da Bélgica, República Checa, Grécia, Chipre e Eslovénia. Foram encontradas baixos índices de prevalência em amostras pequenas, mas nacionais, de novos CDI em Chipre (apenas dois dos 23 CDI tiveram resultados positivos nas análises aos anticorpos de VHC, um índice de 9%), e na Eslovénia (dois de 32 consumidores tiveram resultados positivos, um índice de 6%).
Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι λιγοστά και προέρχονται από δείγματα μικρού μεγέθους, αλλά μπορεί να αποτελούν καλύτερο προσεγγιστικό δείκτη των ποσοστών πολύ πρόσφατης επίπτωσης από ό,τι τα στοιχεία για τους νεαρούς ΧΕΝ. Τα διαθέσιμα στοιχεία για το διάστημα 2003–04 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού σε νέους ΧΕΝ (άνω του 40 %) καταγράφηκε σε δείγματα από την Ελλάδα, την Πολωνία, το Ηνωμένο Βασίλειο και την Τουρκία, και ο χαμηλότερος επιπολασμός (κάτω του 40 %) σε δείγματα από το Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Κύπρο και τη Σλοβενία. Χαμηλά ποσοστά επιπολασμού καταγράφηκαν σε μικρά αλλά εθνικά δείγματα νέων ΧΕΝ στην Κύπρο (μόνον δύο από τους 23 ΧΕΝ που εξετάστηκαν ήταν θετικοί σε αντισώματα HCV, ποσοστό 9 %) και στη Σλοβενία (δύο από τους 32, ήτοι ποσοστό 6 %, ήταν θετικοί).
Over de prevalentie van HCV-antistoffen onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn weinig gegevens beschikbaar, en de gegevens die er zijn hebben bovendien het nadeel dat ze betrekking hebben op een kleine steekproefomvang. Niettemin bieden deze gegevens een betere vervangingsindicator voor zeer recente incidentiepercentages dan gegevens over jonge ID’s. Uit hetgeen er aan informatie beschikbaar is over 2003-2004 blijkt dat het hoogste prevalentiepercentage onder nieuwe drugsspuiters (meer dan 40%) werd aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Polen, het Verenigd Koninkrijk en Turkije, en de laatste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in België, Tsjechië, Griekenland, Cyprus en Slovenië. Lage prevalentiepercentages zijn gevonden in kleine maar landelijke steekproeven van nieuwe drugsspuiters in Cyprus (slechts twee positieve tests voor HCV-antistoffen onder 23 drugsspuiters, een percentage van 9%) en Slovenië (twee positieve tests op 32 drugsspuiters, ofwel 6%).
Údaje o prevalenci protilátek HCV u nových injekčních uživatelů drog (injekčně užívajících drogy méně než 2 roky) jsou kusé a zahrnují malé vzorky, mohou však představovat lepší zástupný ukazatel nedávné míry výskytu než údaje o mladých injekčních uživatelích. Informace dostupné za období 2003–2004 ukazují, že nejvyšší prevalence u nových injekčních uživatelů drog (přes 40 %) byla zjištěna ve vzorcích z Řecka, Polska, Spojeného království a Turecka a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Belgie, České republiky, Řecka, Kypru a Slovinska. Nízká prevalence byla zjištěna v malých (ale národních) vzorcích nových injekčních uživatelů na Kypru (pouze dva z 23 uživatelů měli pozitivní testy na protilátky HCV, tj. 9 %) a ve Slovinsku (dva z 32 uživatelů měli pozitivní testy, tj. 6 %).
Data om udbredelsen af HCV-antistoffer blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffet i under 2 år) er meget begrænsede og baseret på små stikprøver, men de kan tilvejebringe en bedre alternativ indikator for den allerseneste forekomst end data om unge intravenøse stofbrugere. Det fremgår imidlertid af de oplysninger, der foreligger for 2003–2004, at den højeste udbredelse blandt nye intravenøse stofbrugere (over 40 %) blev fundet i stikprøver fra Grækenland, Polen, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Cypern og Slovenien. En lav udbredelse er fundet i små, men nationale stikprøver af nye intravenøse stofbrugere i Cypern (kun 2 ud af 23 intravenøse stofbrugere blev testet positive for HCV-antistoffer, en sats på 9 %) og Slovenien (2 ud af 32 blev testet positive, dvs. 6 %).
Andmeid C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade esinemissageduse kohta uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) on vähe ning kõnealused valimid on väikesed, kuid need võivad pakkuda paremaid asendusnäitajaid hiljutiste haigestumuse määrade kohta kui andmed noorte uimastisüstijate kohta. Aastate 2003–2004 kohta kättesaadavad andmed näitavad, et kõige kõrgem oli levimus uute uimastisüstijate hulgas (üle 40%) Kreeka, Poola, Ühendkuningriigi ja Türgi valimites ning levimus oli kõige madalam (alla 20%) Belgia, Tšehhi Vabariigi, Kreeka, Küprose ja Sloveenia valimites. Levimus oli madal väikestes, kuid riikliku katvusega uute süstijate valimites Küprosel (ainult kahel 23-st uimastisüstijast oli C-hepatiidi viiruse antikehade analüüs positiivne, 9%) ja Sloveenias (kahel 32-st ehk 6% oli analüüs positiivne).
HCV-vasta-aineiden esiintyvyydestä uusilla injektiokäyttäjillä (joilla injektiokäyttö on kestänyt alle kaksi vuotta) on saatavilla vain vähän tietoa, ja siinäkin on haittana otosten pieni koko, mutta tämä tieto saattaa kertoa enemmän tuoreista esiintyvyysasteista kuin nuoria injektiokäyttäjiä koskeva tieto. Vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot osoittavat, että esiintyvyysaste oli uusien injektiokäyttäjien keskuudessa korkein (yli 40 %) Kreikan, Puolan, Yhdistyneen kuningaskunnan ja Turkin otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Belgian, Tšekin, Kreikan, Kyproksen ja Slovenian otoksissa. Alhaisia esiintyvyysasteita on todettu uusien injektiokäyttäjien pienissä mutta kansallisissa otoksissa Kyproksella (HCV-vasta-aineiden testin tulos oli positiivinen vain kahdella injektiokäyttäjällä 23:sta eli 9 %:lla) ja Sloveniassa (testin tulos oli positiivinen kahdella 32:sta eli 6 %:lla).
A HCV antitestek új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok ritkán állnak rendelkezésre, és rendszerint túl kicsi mintából származnak, mindazonáltal a legfrissebb esetszámokról talán pontosabb megközelítő mutatóval szolgálhatnak, mint a fiatal injekciós használókra vonatkozó adatok. A 2003–04-re rendelkezésre álló információk azt mutatják, hogy az új injekciós használók között a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölött) a Görögországból, Lengyelországból, az Egyesült Királyságból és Törökországból származó mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Belgium, Csehország, Görögország, Ciprus és Szlovénia mintáiban. Fiatal injekciós használóktól származó kisméretű, de országos mintákban Cipruson (a 23 injekciós használóból csak kettőt, azaz 9%-ot találtak pozitívnak a HCV antitestekre) és Szlovéniában (32 injekciós használóból két pozitív, azaz 6%) találtak alacsony előfordulási arányt.
Det finnes lite data om prevalensen av HCV-antistoffer blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år), og utvalgene er små, men informasjonen kan likevel fungere bedre som proxy-indikator for ny forekomst enn data om unge sprøytebrukere. Tilgjengelige data for 2003-04 viser at de høyeste prevalenstallene blant nye sprøytebrukere (over 40 %) ble funnet i utvalg fra Hellas, Polen, Storbritannia og Tyrkia, og at utvalg fra Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Kypros og Slovenia hadde lavest prevalens (under 20 %). Lav prevalens er også funnet i små, nasjonale utvalg av nye sprøytebrukere på Kypros (bare to av 23 sprøytebrukere testet positivt på antistoffer for HCV, eller 9 %) og Slovenia (to av 32 eller 6 % testet positivt).
Datele privind prevalenţa HCV în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (care se injectează de mai puţin de doi ani) sunt limitate şi provin din eşantioane cu dimensiune redusă, dar pot furniza informaţii mai bune privind ratele de incidenţă foarte recente decât datele privind consumatorii tineri de droguri injectabile. Informaţiile care sunt disponibile pentru 2003–2004 arată că cea mai ridicată rată de prevalenţă în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Grecia, Polonia, Regatul Unit şi Turcia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Belgia, Republica Cehă, Grecia, Cipru şi Slovenia. Rate scăzute de prevalenţă se înregistrează în eşantioane reduse dar naţionale de noi consumatori de droguri injectabile din Cipru (numai 2 din 23 de consumatori de droguri injectabile testaţi pozitiv, o rată de 9 %), şi Slovenia (2 din 32 testaţi pozitiv sau 6 %).
Údaje o prevalencii protilátok proti HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (ktorí injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sú zriedkavé a ovplyvnené malou veľkosťou štatistickej vzorky, ale môžu poskytnúť lepší predbežný ukazovateľ najnovších mier výskytu ako údaje o mladých injekčných užívateľoch drog. Informácie, ktoré sú k dispozícii pre roky 2003 – 2004, ukazujú, že najvyššie miery prevalencie medzi novými injekčnými užívateľmi drog (viac ako 40 %) sa zistili v štatistických vzorkách z Grécka, Poľska, Spojeného kráľovstva a Turecka a najnižšie prevalencie (pod 20 %) v štatistických vzorkách z Belgicka, Českej republiky, Grécka, Cypru a Slovinska. Nízke miery prevalencie sa zistili v malých, ale celoštátnych štatistických vzorkách nových injekčných užívateľov drog na Cypre (iba dvaja z 23 injekčných užívateľov boli pozitívne testovaní na protilátky proti HCV) a v Slovinsku (dvaja z 32 boli pozitívne testovaní, čo je 6 %).
Podatki o razširjenosti protiteles proti HCV med novimi injicirajočimi uživalci drog (tistimi, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) so nezadostni, velikosti vzorcev pa so majhne, vendar lahko zagotovijo boljše nadomestne kazalce za najnovejše stopnje razširjenosti kot podatki o mladih injicirajočih uživalcih drog. Informacije, ki so na voljo za obdobje 2003–2004, kažejo, da je bila najvišja stopnja razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (več kot 40 %) odkrita v vzorcih iz Grčije, Poljske, Združenega kraljestva in Turčije, najmanjša razširjenost (manj kot 20 %) pa je bila odkrita v vzorcih iz Belgije, Češke republike, Grčije, Cipra in Slovenije. Nizke stopnje razširjenosti so bile odkrite v majhnih, a nacionalnih vzorcih novih injicirajočih uživalcev drog na Cipru (samo dva od triindvajsetih injicirajočih uživalcev sta imela pozitivne rezultate pri testiranju protiteles proti HCV, kar je 9-odstotna stopnja) in v Sloveniji (dva od dvaintridesetih sta bila pozitivna, kar je 6 %).
Uppgifter om prevalens av antikroppar mot HCV bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) är få och urvalstorleken är liten, men de kan utgöra en bättre indirekt indikator på den allra senaste incidensen än uppgifter om unga injektionsmissbrukare. Den information som är tillgänglig för 2003–2004 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Grekland, Polen, Storbritannien och Turkiet och den lägsta prevalensen (under 20 %) i urval från Belgien, Tjeckien, Grekland, Cypern och Slovenien. Låg prevalens har konstaterats i små men nationella urval av nya injektionsmissbrukare i Cypern (endast två av 23 injektionsmissbrukare testade positivt för antikroppar mot HCV vilket motsvarar 9 %), och Slovenien (två av 32, eller 6 % testade positivt).
Yeni enjekte edenler arasında (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler) HCV antikoru yaygınlığına dair veriler nadir olup örnek boyutunun küçüklüğü sorun yaratmaktadır ama çok yeni vaka oranları için, enjekte eden gençlere dair verilerden daha iyi bir temsil göstergesi sunabilirler. 2003-04 için mevcut olan ne bilgi varsa, yeni enjekte edenler arasındaki en yüksek yaygınlık oranının (% 40’ın üzerinde) Yunanistan, Polonya, Birleşik Krallık ve Türkiye’den örneklerde ve en düşük yaygınlığın da (% 20’nin altında) Belçika, Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Kıbrıs ve Slovenya’dan örneklerde bulunduğunu göstermiştir. Kıbrıs (enjekte eden 23 kişiden yalnızca ikisi, % 9’luk bir oran, HCV antikorları testinde pozitif çıkmıştır) ve Slovenya’da (test edilen 32’den ikisi veya % 6 pozitiftir) yeni enjekte edenlerden oluşan küçük ama ulusal örneklerde düşük yaygınlık oranları bulunmuştur.
Dati par HCV antivielu izplatību neseno injicētāju vidū (narkotikas injicē mazāk nekā 2 gadus) ir trūcīgi un attiecīgo analīžu paraugu skaits ir niecīgs, tomēr tie var būt labāks pavisam nesenas izplatības līmeņa starprādītājs nekā dati par gados jauniem injicētājiem. Ciktāl informācija par 2003. un 2004. gadu ir pieejama, tā rāda, ka visaugstākie izplatības rādītāji (vairāk nekā 40 %) neseno injicētāju vidū ir paraugos no Grieķijas, Polijas, Apvienotās Karalistes un Turcijas, bet par viszemāko izplatību (mazāk par 20 %) liecina analīžu paraugi no Beļģijas, Čehijas, Grieķijas, Kipras un Slovēnijas. Zems izplatības līmenis ir konstatēts nelielos, tomēr valsts mēroga neseno injicētāju analīžu paraugos Kiprā (no 23 injicētāju analīžu paraugiem tikai divos HCV antivielu reakcija ir bijusi pozitīva, tātad rādītājs ir 9 %), un Slovēnijā (pozitīva reakcija 2 jeb 6 % no 32 pārbaudītajiem paraugiem).
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
Jest to odsetek zbliżony do obserwowanego w 2003 r. , ale znacznie wyższy niż w 1997 r. W Niemczech 345 przypadków przypisano „substancjom zastępczym” (w 2004 r. 46 przypadków, w których odnotowano tylko jedną substancję i 299, w których wykryto ich więcej), co stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r.
Denmark reported that methadone was the cause of poisoning (alone or in combination) in 44 % of deaths (95 out of 214 in 2004), a similar proportion to 2003, but with a clear increase from 1997; Germany reported that 345 cases were attributed to ‘substitution substances’ (46 alone and 299 with other narcotics in 2004) with a clear decrease since 2002; and the United Kingdom reported 216 cases with ‘mention’ of methadone (England and Wales, in 2003), also with a clear decrease from 2002. Spain reported that there were few overdose cases involving methadone in isolation (2 %), but that it was frequently present in combination in opioid deaths (42 %) and cocaine deaths (20 %). Other countries did not report methadone deaths or the numbers reported were very small. It is unclear what factors lie behind these differences, and whether there is underreporting of cases in some countries (205).
Le Danemark a déclaré que la méthadone était à l’origine de l’empoisonnement (seule ou en combinaison avec d’autres substances) dans 44 % des décès (95 décès sur 214 déclarés en 2004), un chiffre similaire à celui de 2003, mais en forte progression depuis 1997. L’Allemagne a rapporté 345 décès attribués à des«substances de substitution» (46 dus à une seule substance et 299 en combinaison avec d’autres stupéfiants en 2004), avec une baisse sensible depuis 2002. Quant au Royaume-Uni, il a déclaré 216 cas qui «mentionnent» la présence de méthadone (Angleterre et Pays de Galles, 2003), soit également une diminution claire depuis 2002. L’Espagne a signalé quelques rares cas de surdoses liés à la seule méthadone (2 %), mais elle a indiqué que cette substance était souvent présente dans des décès liés aux opiacés (42 %) et à la cocaïne (20 %). D’autres pays n’ont pas fait état de décès liés à la méthadone ou n’ont rapporté que des nombres de cas très réduits. Les facteurs qui expliquent ces différences ne sont pas clairs et l’on ignore s’il y a sous-déclaration dans certains pays (205).
Dänemark berichtet, dass Methadon (alleine oder in Kombination mit anderen Substanzen) in 44 % der Todesfälle (95 von 214 Fällen im Jahr 2004) die Ursache der Vergiftung war, was ungefähr dem im Jahr 2003 festgestellten Anteil entspricht, jedoch einen deutlichen Anstieg seit 1997 darstellt. Deutschland gibt an, dass 345 Fälle mit „Substitutionsmitteln“ in Verbindung gebracht wurden (im Jahr 2004 wurden in 46 Fällen ausschließlich Substitutionsmittel und in 299 Fällen Substitutionsmittel in Kombination mit anderen Suchtstoffen nachgewiesen), was einem deutlichen Rückgang seit 2002 entspricht. Aus dem Vereinigten Königreich werden 216 Fälle gemeldet, bei denen Methadon „erwähnt“ wurde (England und Wales im Jahr 2003), was ebenfalls einen deutlichen Rückgang seit 2002 bedeutet. Spanien berichtet über wenige Fälle von Überdosierungen, die ausschließlich mit Methadon in Verbindung gebracht wurden (2 %), jedoch über zahlreiche opioidbedingte (42 %) und kokainbedingte (20 %) Todesfälle, in denen auch Methadon nachgewiesen wurde. Andere Länder meldeten keine oder nur sehr wenige Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon. Es ist unklar, welche Faktoren für diese Unterschiede verantwortlich sind und ob in einigen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden (205).
Dinamarca ha informado de que la metadona (por sí sola o combinada con otras sustancias) fue la causa del envenenamiento en el 44 % de las muertes (95 de 214 casos en 2004), una proporción similar a la registrada en el año 2003, pero con un claro incremento respecto a 1997. Alemania ha declarado que 345 casos son imputables a «sustancias de sustitución» (46 sustancia sola y 299 en combinación con otros narcóticos en 2004), con un claro descenso respecto al año 2002. El Reino Unido ha informado de 216 casos con «mención» de metadona (Inglaterra y Gales en 2003), también con un claro descenso respecto a 2002. España ha señalado que se han registrado menos casos de sobredosis por metadona como única sustancia (2 %), pero que a menudo está presente en combinación con otras sustancias en las muertes causadas por opiáceos (42 %) y cocaína (20 %). En otros países no se han registrado muertes causadas por la metadona o bien las cifras mencionadas son ínfimas. Se desconocen los factores que causan estas diferencias y tampoco se sabe si en algunos países no se declaran todos los casos (205).
La Danimarca segnala la presenza di metadone (da solo o in associazione ad altre sostanze) nel 44% dei decessi per intossicazione (95 su 214 nel 2004), una percentuale simile al 2003, ma in netto aumento rispetto al 1997; la Germania riferisce 345 casi riconducibili a “sostanze sostitutive” (46 dovute unicamente a tali sostanze e 299 in associazione ad altri stupefacenti nel 2004), con una chiara tendenza decrescente rispetto al 2002; il Regno Unito riporta 216 casi in cui il metadone è stato “menzionato” (Inghilterra e Galles, 2003), anche in tal caso in calo rispetto al 2002. La Spagna denuncia meno casi di overdose correlati esclusivamente al consumo di metadone (2%), ma casi frequenti di decessi nei quali il metadone è stato usato in associazione a oppiacei (42%) e cocaina (20%). Altri paesi non hanno segnalato decessi per metadone oppure hanno riferito un numero di decessi esiguo. Non è chiaro quali siano i fattori soggiacenti a queste differenze né è chiaro se in alcuni paesi le stime siano sottovalutate (205).
A Dinamarca comunicou que a metadona (sozinha ou associada a outras substâncias) esteve na origem da intoxicação em 44% das mortes (95 de 214 em 2004), uma percentagem semelhante à de 2003, mas com um claro aumento relativamente a 1997; a Alemanha informou que, em 2004, 345 casos tinham sido atribuídos a “substâncias de substituição” (46 tomadas isoladamente e 299 associadas a outros estupefacientes,) com uma clara diminuição desde 2002; e o Reino Unido comunicou 216 casos em que a metadona era “mencionada” (Inglaterra e País de Gales, em 2003), também com uma clara diminuição a partir de 2002. A Espanha informou ter tido poucos casos de overdose que envolvessem a metadona de forma isolada (2%), mas que esta estava frequentemente presente em associação com outras drogas nas mortes por consumo de opiáceos (42%) e de cocaína (20%). Os restantes países não comunicaram mortes por consumo de metadona, ou os valores comunicados foram muito pequenos. Não se conhecem os factores subjacentes a estas diferenças, nem se há subnotificação dos casos em alguns países (205).
Η Δανία ανέφερε ότι η μεθαδόνη ήταν η αιτία της τοξίκωσης (μεμονωμένα είτε σε συνδυασμό) στο 44 % των θανάτων (95 από 214 το 2004), ποσοστό παρόμοιο με αυτό του 2003, που ωστόσο παρουσιάζει σαφή αύξηση σε σχέση με το 1997. Η Γερμανία ανέφερε ότι 345 περιπτώσεις οφείλονται σε «ουσίες υποκατάστασης» (46 μεμονωμένες και 299 σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες το 2004), παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφερε 216 περιπτώσεις με «αναφορά» μεθαδόνης (Αγγλία και Ουαλία το 2003), επίσης παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Η Ισπανία ανέφερε λίγες περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης αποκλειστικά μεθαδόνης (2 %), η οποία ωστόσο ήταν συχνά παρούσα σε συνδυασμό με άλλες ουσίες σε θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή (42 %) και στην κοκαΐνη (20 %). Άλλες χώρες δεν ανέφεραν θανάτους που οφείλονται στη μεθαδόνη ή οι αριθμοί που αναφέρθηκαν ήταν πολύ μικροί. Δεν είναι σαφές ποιοι παράγοντες βρίσκονται πίσω από τις διαφοροποιήσεις αυτές και εάν σε ορισμένες χώρες δεν αναφέρονται όλες οι περιπτώσεις (205).
Denemarken rapporteert dat in 44% van de sterfgevallen als gevolg van vergiftiging (95 op 214 in 2004) methadon de oorzaak was (gebruik van alleen methadon of gebruik van methadon in combinatie met andere middelen), een percentage dat ongeveer gelijk is aan dat voor 2003, maar dat duidelijk is gestegen sinds 1997. Duitsland rapporteert dat 345 sterfgevallen zijn toegeschreven aan “substitutiemiddelen” (in 46 gevallen als enige middel en in 299 gevallen in combinatie met andere verdovende middelen in 2004), met een duidelijke afname sinds 2002. Door het Verenigd Koninkrijk worden 216 gevallen gerapporteerd waarbij sprake was van “melding” van methadon (Engeland en Wales, in 2003), eveneens met een duidelijke afname ten opzichte van 2002. Spanje rapporteert dat in een aantal gevallen van overdoses alleen sprake was van methadon (2%), maar ook dat het middel dikwijls in combinatie met andere middelen aanwezig was in sterfgevallen als gevolg van het gebruik van opioïden (42%) en cocaïne (20%). Andere landen melden geen sterfgevallen als gevolg van methadon of slechts zeer kleine aantallen. Het is onduidelijk welke factoren aan deze verschillen ten grondslag liggen en of er in sommige landen sprake is van onderrapportage van sterfgevallen als gevolg van het gebruik van methadon (205).
Dánsko uvedlo, že metadon byl příčinou otravy (samostatně nebo v kombinaci s jinými narkotiky) ve 44 % úmrtí (v 95 z 214 úmrtí v roce 2004), což je podobný údaj jako v roce 2003, ale oproti roku 1997 představuje zřetelný nárůst. Německo uvedlo 345 případů přičítaných „substitučním látkám“ (v 46 případech samostatně a v 299 v kombinaci s jinými narkotiky v roce 2004), což oproti roku 2002 představuje zřetelný pokles. Spojené království uvedlo 216 případů se „zmínkou“ o metadonu (Anglie a Wales, 2003), což rovněž představuje zřetelný pokles oproti roku 2002. Španělsko uvedlo, že pouze málo případů předávkování zahrnovalo metadon jako jedinou příčinu (2 %), ale byl často přítomen v kombinaci s jinými narkotiky při úmrtích souvisejících s opiáty (42 %) a kokainem (20 %). Další země neuvedly žádná úmrtí související s metadonem nebo uvedly velmi nízké počty. Není zřejmé, jaké faktory vedou k těmto rozdílům a zda v některých zemích dochází k podhodnocování případů (205).
Danmark har angivet, at metadon var årsag til forgiftning (alene eller i kombination) i 44 % af dødsfaldene (95 ud af 214 tilfælde i 2004), en lignende andel som i 2003, men med en klar stigning fra 1997. Tyskland har angivet, at 345 tilfælde skyldtes "substitutionsstoffer" (46 alene og 299 sammen med andre narkotiske stoffer i 2004) med et klart fald siden 2002, og Det Forenede Kongerige har indberettet 216 tilfælde med "omtale" af metadon (England og Wales, i 2003), også med et klart fald fra 2002. Spanien har angivet, at der var nogle få tilfælde af overdoser med metadon alene (2 %), men at det hyppigt var til stede i kombination med andre stoffer i forbindelse med opioiddødsfald (42 %) og kokaindødsfald (20 %). Andre lande har ikke indberettet metadondødsfald, eller de indberettede antal var meget små. Det er uklart, hvilke faktorer der ligger bag disse forskelle, og om der er tale om underrapportering af tilfælde i nogle lande (205).
Taani teatas, et metadoon oli mürgistuse põhjustajaks (üksi või kombineerituna muude ainetega) 44% surmajuhtumite puhul (95 juhul 214-st 2004. a), 2003. a oli selle osakaal samaväärne, kuid 1997. aastaga võrreldes oli tegemist selge tõusuga; Saksamaa teatas, et 345 surmajuhtumit olid põhjustatud asendusainetest (2004. a esinesid need 46 juhtumi puhul üksi ja 299 juhtumi puhul koos muude uimastitega), 2002. aastaga võrreldes oli tegemist selge langusega; ning Ühendkuningriik teatas 216-st surmajuhtumist, mille puhul mainiti metadooni (2003. a Inglismaal ja Walesis), ka siin oli 2002. aastaga võrreldes tegemist selge langusega. Hispaania teatas, et mõne üleannustamise juhtumi puhul esines metadoon üksi (2%), kuid sageli esines seda kombineerituna opioididest põhjustatud surmade (42%) ja kokaiinist põhjustatud surmade (20%) puhul. Teised riigid metadooniga seotud surmajuhtumitest ei teatanud või siis olid esitatud näitajad väga madalad. Ei ole teada, millised tegurid selliseid erinevusi põhjustavad või kas mõnede riikide puhul võib olla tegemist mittetäielike andmete esitamisega.(205)
Tanska ilmoitti, että metadoni oli myrkytyksen syynä (yksin tai osaksi) 44 prosentissa kuolemista (95 tapauksessa 214:stä vuonna 2004). Osuus on suunnilleen sama kuin vuonna 2003 mutta huomattavasti suurempi kuin vuonna 1997. Saksa ilmoitti, että 345 tapaukseen liittyi ”korvaushoitolääkkeitä” (yksin 46 tapauksessa ja muiden huumausaineiden kanssa 299 tapauksessa vuonna 2004), mikä on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Yhdistynyt kuningaskunta taas ilmoitti 216 tapausta, joissa ”mainittiin” metadoni (Englannissa ja Walesissa vuonna 2003), mikä myös on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Espanja ilmoitti, että vain harvaan yliannostukseen liittyi yksinomaan metadonia (2 %:iin tapauksista) mutta sitä esiintyi usein opioidikuolemissa (42 %:ssa tapauksista) ja kokaiinikuolemissa. Muut maat eivät ole ilmoittaneet opioidikuolemia tai niiden ilmoittamat luvut ovat olleet hyvin alhaisia. Erojen taustalla olevat tekijät ovat epäselviä, eikä ole varmuutta siitäkään, kattavatko joidenkin maiden ilmoitukset kaikki tapaukset (205).
Dánia jelentése szerint a halálesetek 44%-ában (2004-ben 214 esetből 95-ben) volt a mérgezés oka a metadon (egymagában vagy más szerrel kombinálva), ami a 2003-ashoz hasonló arányt jelent, de 1997-hez képest egyértelmű növekedést; Németország azt jelentette, hogy 345 esetet tulajdonítottak „helyettesítő anyagnak” (2004-ben 46 esetet egymagában, 299-et más narkotikumokkal kombinálva), ami 2002 óta egyértelmű csökkenést mutat; az Egyesült Királyság pedig 216 olyan esetről számolt be, ahol a metadont „említik” (Anglia és Wales, 2003), ami 2002-höz képest ugyancsak nyilvánvaló csökkenést jelent. Spanyolország azt jelentette, hogy egymagában a metadonhoz köthető túladagolásos eset csak néhány volt (2%), más szerekkel kombinálva viszont a metadon az opiátok okozta halálesetekben (42%) és a kokain miatti halálesetekben (20%) rendszeresen jelen volt. Más országok nem számoltak be a metadon miatti halálesetekről, vagy csak nagyon kis számokat közöltek. Egyelőre nem világos, hogy a fenti különbségek hátterében milyen tényezők állnak, és hogy elképzelhető-e a ténylegesnél kevesebb eset bejelentése egyes országokban205.
Danmark rapporterte om metadonforgiftning (alene eller i kombinasjon) i 44 % av dødsfallene (95 av 214 i 2004), en lignende fordeling som i 2003, men med en klar økning i forhold til 1997. Tyskland rapporterte at 345 tilfeller skyldtes “substitusjonsstoffer” (46 alene og 299 med andre stoffer i 2004), med en klar nedgang siden 2002, og Storbritannia rapporterte 216 tilfeller der metadon ”nevnes” (England og Wales, i 2003), også med en klar nedgang fra 2002. Spania rapporterte at få overdosetilfeller skyldtes metadon alene (2 %), men at stoffet ofte var til stede i kombinasjon med andre stoffer i opioid-dødsfall (42 %) og kokaindødsfall (20 %). Andre land rapporterte ikke om metadondødsfall eller hadde et svært lave tall. Det er uklart hvilke faktorer som ligger bak disse forskjellene, og om det foregår underrapportering i enkelte land (205).
Danemarca a raportat că metadona a fost prezentă în 44 % din cazurile de deces prin intoxicaţie (singură sau în combinaţie) (95 din 214 de cazuri în 2004), o proporţie similară cu anul 2003, dar înregistrând o creştere evidentă din 1997; Germania a raportat că 345 din cazuri s-au datorat „substanţelor de substituţie” (46 numai cu metadonă şi 299 cu alte narcotice în 2004) înregistrând o scădere evidentă din 2002; iar Regatul Unit a raportat 216 cazuri cu „menţionarea” metadonei (Anglia şi Ţara Galilor, în 2003), înregistrând de asemenea o scădere evidentă din 2002. Spania a raportat puţine decese provocate numai de metadonă (2 %), dar mult mai frecvente în combinaţie cu opiacee (42 %) şi cocaină (20 %). Alte ţări nu au raportat prezenţa metadonei în decese legate de consumul de droguri, sau numai în număr foarte redus. Nu se ştie exact care sunt factorii care determină aceste diferenţe şi dacă în anumite ţări au fost raportate toate cazurile (205).
Dánsko uviedlo, že metadón bol príčinou otravy (samotný alebo v kombinácii) v 44 % úmrtí (95 z 214 v roku 2004), čo je podobný podiel ako v roku 2003, ale s jasným zvýšením od roku 1997; Nemecko uviedlo, že 345 prípadov bolo pripísaných „substitučným látkam“ (46 samotným a 299 s ďalšími omamnými látkami v roku 2004) s jednoznačným poklesom od roku 2002; Spojené kráľovstvo uviedlo 216 prípadov so „zmienkou“ o metadóne (Anglicko a Wales v roku 2003), tiež s jednoznačným poklesom od roku 2002. Španielsko uviedlo, že bolo málo prípadov predávkovania, ktoré zahŕňali samotný metadón (2 %), ale metadón bol často prítomný v kombinácii pri úmrtiach súvisiacich s opiátmi (42 %) a úmrtiach súvisiacimi s kokaínom (20 %). Iné krajiny neuviedli úmrtia súvisiace s metadónom alebo uvádzané počty boli veľmi malé. Nie je jasné, ktoré faktory spôsobujú tieto rozdiely a či niektoré krajiny neposkytli v týchto prípadoch príliš nízke údaje (205).
Danska je poročala, da je bil metadon vzrok zastrupitve (sam ali v kombinaciji) pri 44 % smrtnih primerov (95 od 214 v letu 2004), kar je podobno deležu v letu 2003, vendar z očitnim povečanjem od leta 1997. Nemčija je poročala, da so 345 primerov pripisali "nadomestnim snovem" (46 izključno metadonu in 299 metadonu v kombinaciji z drugimi narkotičnimi drogami v letu 2004) z očitnim zmanjšanjem od leta 2002, Združeno kraljestvo pa je poročalo o 216 primerih z "omembo" metadona (Anglija in Wales, v letu 2003), tudi z očitnim zmanjšanjem od leta 2002. Španija je poročala, da so imeli malo smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka, ki so vključevali izključno metadon (2 %), v kombinaciji pa je bil metadon pogosto navzoč pri smrtnih primerih zaradi uživanja opioidov (42 %) in kokaina (20 %). Druge države niso poročale o smrtnih primerih zaradi uživanja metadona ali pa so bile sporočene številke zelo nizke. Ni jasno, kateri dejavniki so v ozadju teh razlik in ali so nekatere države o smrtnih primerih poročale pomanjkljivo (205).
Danmark rapporterade att metadon förekom vid 44 % (95 av 214 under 2004) av de dödsfall som orsakats av förgiftning (enbart eller i kombination), vilket är ungefär lika stor andel som 2003, men en tydlig ökning sedan 1997. Tyskland rapporterade att 345 fall tillskrivs ”substitutionsämnen” (46 enbart dessa ämnen och 299 tillsammans med annan narkotika under 2004) vilket är en tydlig minskning av antalet fall sedan 2002. Storbritannien redovisade 216 fall där metadon ”omnämns” (England och Wales, under 2003), vilket också är en tydlig nedgång jämfört med 2002. Spanien rapporterade att det förekommit få överdoseringar som orsakats av enbart metadon (2 %) men att metadon ofta förekom i kombination i opiatrelaterade dödsfall (42 %) och kokainrelaterade dödsfall (20 %). Andra länder har inte redovisat några metadonrelaterade dödsfall eller också var det rapporterade antalet mycket litet. Det är oklart vilka faktorer som ligger bakom dessa skillnader och om det föreligger underrapportering av fall i vissa länder(205).
Danimarka, ölümlerin % 44’ünde (2004’te 214 ölümden 95’inde) zehirlenme sebebinin metadon olduğunu (tek başına veya bir kombinasyon içerisinde) rapor etmiştir ve bu 2003’tekine benzer bir oran olmakla beraber 1997’dekine göre açık bir artış görülmektedir; Almanya, 2002’den beri net bir düşüşle 345 vakanın ‘ikame maddelerine’ bağlandığını (2004’te tek başına 46 ve diğer narkotiklerle beraber 299) rapor etmiştir ve Birleşik Krallık ise, yine 2002’den beri net bir düşüşle, metadon ‘bahsi geçen’ 216 vaka rapor etmiştir (2003’te İngiltere ve Galler). İspanya tek başına metadon içeren az sayıda aşırı doz vakası (% 2) olduğunu ama opioid ölümleri (% 42) ile kokain ölümlerinde (% 20) kombinasyon içerisinde sıklıkla mevcut olduğunu bildirmiştir. Diğer ülkeler metadon ölümü bildirmemiştir veya bildirilen sayılar çok küçüktür. Bu farkların ardında ne gibi faktörlerin yattığı ve bazı ülkelerde yetersiz raporlama olup olmadığı açıkça bilinmemektedir (205).
Dānija informē, ka metadons (viens pats vai kombinācijā ar citām vielām) ir bijis saindēšanās cēlonis 44 % nāves gadījumu (2004. gadā 95 gadījumos no 214), 2003. gadā šī proporcija ir bijusi līdzīga, bet kopš 1997. gada tā nepārprotami ir augusi; Vācija ziņo, ka ar ,,aizvietotājvielām” ir bijuši saistīti 345 gadījumi (2004. gadā 46 gadījumi ir bijuši saistīti tikai ar šīm vielām, bet 299 gadījumos ir konstatētas arī citas narkotikas), kopš 2002. gada šis skaits ir acīmredzami samazinājies; savukārt Apvienotā Karaliste ziņo par 216 gadījumiem, kuros ir ,,pieminēts” metadons (2003. gadā Anglijā un Velsā), kopš 2002. gada arī šis skaits ir acīmredzami samazinājies. Spānija ziņo par dažiem pārdozēšanas gadījumiem, kad vainojams ir bijis vienīgi metadons (2 %), bet kombinācijā ar citām vielām metadons ir konstatēts daudzos opioīdu (42 %) un kokaīna (20 %) nāves gadījumos. Pārējās valstis par metadona nāves gadījumiem vai nu neziņo, vai arī paziņoto gadījumu skaits ir ļoti neliels. Nav skaidrs, kādi faktori nosaka šīs atšķirības, tāpat nav zināms, vai dažas valstis nepaziņo neatbilstīgi mazus skaitļus (205).
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
W ostatnich latach stale wzrasta liczba krajów, które jako cel swojej polityki krajowej bezpośrednio wymieniają obniżenie liczby zgonów związanych z narkotykami; osiem krajów przyjęło takie strategie w latach 2004–2005 (co podniosło łączną ich liczbę do 15).
The reduction of drug-related deaths was defined for the first time as a European drug policy objective 6 years ago, and it is an objective of the current EU action plan (33). The number of countries which include a direct reference to the target of reducing drug-related deaths in their national policies has continued to increase in recent years, with eight countries adopting such strategies during 2004 and 2005 (bringing the total number to 15). Besides national policies, complementary approaches at city level are common: several capital cities (including Athens, Berlin, Brussels, Lisbon and Tallinn) but also wider semi-urban regions (e.g. the eastern region of Ireland, around Dublin) have their own strategies for reducing drug-related deaths. In the Czech Republic, Italy, the Netherlands and the United Kingdom, local or regional policies are reported to exist, and in Bulgaria strategies have been drawn up at local level in nine cities.
La réduction des décès liés à la drogue est apparue pour la première fois parmi les objectifs de la politique antidrogue européenne voici 6 ans et elle figure parmi les objectif du plan d'action actuel de l'UE (33). Le nombre de pays dont les politiques nationales font directement référence à l'objectif de réduction des décès liés à la drogue n'a cessé d'augmenter ces dernières années, huit pays ayant adopté ces stratégies en 2004 et 2005, ce qui porte leur total à 15. Outre les politiques nationales, des approches complémentaires au niveau municipal sont courantes: plusieurs capitales (Athènes, Berlin, Bruxelles, Lisbonne et Tallinn, par exemple), mais aussi des régions semi-urbaines plus vastes (comme l'est de l'Irlande ou les environs de Dublin) ont également élaboré leurs propres stratégies en vue de réduire les décès liés à la drogue. En République tchèque, en Italie, aux Pays‑Bas et au Royaume-Uni, il existe des politiques locales ou régionales et en Bulgarie, des stratégies ont été développées au niveau local dans neuf villes.
Die Verringerung der Zahl der Drogentoten wurde vor sechs Jahren erstmals als ein Ziel der europäischen Drogenpolitik definiert und hat Eingang in den laufenden EU-Drogenaktionsplan gefunden (33). Die Zahl der Länder, die in ihren nationalen Strategien direkt auf das Ziel der Reduzierung der drogenbedingten Todesfälle verweisen, ist in den letzten Jahren weiterhin (auf mittlerweile 15 Länder) gestiegen, wobei diese Strategien in acht Ländern im Zeitraum 2004/2005 verabschiedet wurden. Neben den nationalen Strategien sind ergänzende Konzepte auf Stadtebene weit verbreitet: In mehreren Hauptstädten (darunter Athen, Berlin, Brüssel, Lissabon und Tallinn), aber auch in größeren halbstädtischen Regionen (z. B. in der östlichen Region Irlands um Dublin) gibt es eigene Strategien zur Verringerung der Zahl der Drogentoten. In der Tschechischen Republik, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich gibt es den Berichten zufolge lokale und regionale Strategien, und in Bulgarien wurden in neun Städten auf lokaler Ebene Strategien ausgearbeitet.
La reducción de las muertes relacionadas con las drogas se definió por primera vez como objetivo de la política europea antidroga hace seis años, y es un objetivo del actual Plan de Acción de la UE (33). El número de países que incluyen una referencia directa al objetivo de reducir las muertes relacionadas con la droga en sus políticas nacionales ha seguido incrementándose en los últimos años, siendo ocho los países que adoptaron estas estrategias durante 2004 y 2005 (sumando un total de 15). Además de las políticas nacionales, son comunes los enfoques complementarios en el ámbito de las ciudades: varias capitales (entre ellas Atenas, Berlín, Bruselas, Lisboa y Tallin), pero también regiones semiurbanas más amplias (por ejemplo, la región Este de Irlanda, en los alrededores de Dublín) cuentan con estrategias propias para reducir el número de muertes relacionadas con la droga. En los informes de la República Checa, Italia, los Países Bajos y el Reino Unido se señala la existencia de políticas locales o regionales, mientras que en Bulgaria se han elaborado estrategias de ámbito local en nueve ciudades.
La riduzione di questi decessi è stata definita per la prima volta come obiettivo delle politiche europee in materia di stupefacenti sei anni fa e rimane a tutt’oggi un obiettivo del piano d'azione dell’UE in corso (33). Il numero di paesi che inseriscono un riferimento diretto all’obiettivo di ridurre i decessi correlati al consumo di stupefacenti nelle proprie politiche nazionali ha continuato ad aumentare negli ultimi anni, con otto paesi che hanno adottato questo genere di strategie nel 2004 e nel 2005 (portando il numero complessivo di paesi a 15). Oltre alle politiche nazionali, molto comuni sono gli approcci complementari a livello comunale: alcune capitali europee (tra cui Atene, Berlino, Bruxelles, Lisbona e Tallinn), ma anche più ampie regioni semiurbane (per esempio, la zona orientale dell’Irlanda, intorno a Dublino) possiedono strategie proprie per ridurre i decessi riconducibili al consumo di droga. Nella Repubblica ceca, in Italia, Paesi Bassi e Regno Unito vengono riferite politiche locali o regionali, mentre in Bulgaria vengono segnalate strategie a livello locale in nove città.
A redução das mortes relacionadas com o consumo de droga foi pela primeira vez definida como um objectivo da política europeia em matéria de droga há seis anos, sendo um dos objectivos do actual plano de acção da UE (33). O número de países que incluem uma referência directa ao objectivo de reduzir as mortes relacionadas com o consumo de droga nas suas políticas nacionais continuou a aumentar nos últimos anos, tendo oito deles adoptado estratégias nesse sentido em 2004 e 2005 (o que eleva o seu número total para 15). Para além das políticas nacionais, são comuns abordagens complementares a nível das cidades: várias capitais (incluindo Atenas, Berlim, Bruxelas, Lisboa e Tallinn), bem como regiões semi‑urbanas mais vastas (por exemplo a região leste da Irlanda, em redor de Dublim) têm as suas próprias estratégias de redução das mortes relacionadas com o consumo de droga. Segundo os relatórios, existem políticas locais ou regionais na República Checa, Itália, Países Baixos e Reino Unido, e na Bulgária nove cidades formularam estratégias a nível local.
Η μείωση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά ορίστηκε για πρώτη φορά ως στόχος της ευρωπαϊκής πολιτικής για τα ναρκωτικά πριν από 6 χρόνια και αποτελεί στόχο του τρέχοντος σχεδίου δράσης της ΕΕ (33). Ο αριθμός των χωρών που περιλαμβάνουν στην έκθεσή τους άμεση αναφορά στο στόχο της μείωσης του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά εξακολούθησε να αυξάνεται τα τελευταία χρόνια, καθώς κατά τη διάρκεια του 2004 και του 2005 την πρακτική αυτή υιοθέτησαν οκτώ χώρες (ανεβάζοντας τον συνολικό αριθμό σε 15). Πέραν των εθνικών πολιτικών, είναι συχνό φαινόμενο οι συμπληρωματικές προσεγγίσεις σε επίπεδο δήμων: αρκετές πρωτεύουσες (συμπεριλαμβανομένων της Αθήνας, του Βερολίνου, των Βρυξελλών, της Λισσαβόνας και του Ταλίν), αλλά και ευρύτερες ημιαστικές περιφέρειες (π.χ. η ανατολική περιφέρεια της Ιρλανδίας, γύρω από το Δουβλίνο) έχουν δικές τους στρατηγικές για τη μείωση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρεται η ύπαρξη πολιτικών σε τοπικό ή περιφερειακό επίπεδο, και στη Βουλγαρία εκπονούνται πολιτικές σε τοπικό επίπεδο σε εννέα δήμους.
Terugdringing van het aantal drugsgerelateerde doden is zes jaar geleden voor het eerst als een doelstelling van het Europees drugsbeleid vastgelegd en is nu ook een van de doelstellingen van het lopende EU-actieplan (33). Het aantal landen dat een rechtstreekse verwijzing naar deze doelstelling in het nationaal beleid heeft opgenomen, is de afgelopen jaren voortdurend gestegen. In 2004 en 2005 hebben acht landen voor een dergelijke lijn gekozen (waarmee het totaal op vijftien komt). Naast nationale beleidsmaatregelen zien we in veel landen ook aanvullende beleidsvorming op stedelijk niveau: verschillende hoofdsteden (waaronder Athene, Berlijn, Brussel, Lissabon en Tallinn), maar ook grotere halfstedelijke regio’s (zoals het oosten van Ierland, rond Dublin) hebben hun eigen strategieën voor het terugdringen van het aantal drugsgerelateerde doden ontwikkeld. Tsjechië, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk maken melding van het bestaan van lokale of regionale beleidsmaatregelen, en in Bulgarije zijn op lokaal niveau in negen steden strategieën opgesteld.
Snižování počtu úmrtí souvisejících s drogami bylo definováno poprvé jako cíl evropské protidrogové politiky před šesti lety a je jedním z cílů současného protidrogového akčního plánu EU (33). Počet zemí, které ve svých národních protidrogových politikách přímo zmiňují cíl snižování počtu úmrtí souvisejících s drogami, v posledních letech nadále roste, přičemž osm zemí přijalo takové strategie v roce 2004 a 2005 (jejich celkový počet tak stoupl na patnáct). Vedle národních politik jsou společné i doplňkové přístupy na úrovni měst: několik hlavních měst (mimo jiné Atény, Berlín, Brusel, Lisabon a Tallin), ale také širší příměstské regiony (např. východní region Irska, v okolí Dublinu) mají své vlastní strategie snižování počtu úmrtí souvisejících s drogami. V České republice, Itálii, Nizozemsku a Spojeném království podle hlášení existují místní nebo regionální politiky a v Bulharsku si vytvořilo strategii na místní úrovni devět měst.
Reduktion af antallet af narkotikarelaterede dødsfald blev for første gang fastlagt som et mål for den europæiske narkotikapolitik for 6 år siden og er et mål i EU's nuværende handlingsplan (33). Antallet af lande, som medtager en direkte henvisning til målet om en reduktion af antallet af narkotikarelaterede dødsfald i deres nationale politikker, er fortsat steget i de senere år, idet otte lande har vedtaget sådanne strategier i løbet af 2004 og 2005 (hvorved det samlede antal når op på 15). Foruden nationale politikker er supplerende foranstaltninger i byerne almindelige: en række hovedstæder (herunder Athen, Berlin, Bruxelles, Lissabon og Tallinn), men også mere omfattende byzoner (f.eks. den østlige del af Irland, omkring Dublin) har deres egne strategier til at reducere antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I Tjekkiet, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige findes der lokale eller regionale politikker, og i Bulgarien er der udarbejdet strategier på lokalt plan i ni byer.
Uimastitega seotud surmade vähendamine nimetati Euroopa narkopoliitika eesmärgiks esmakordselt kuus aastat tagasi ja see on ka Euroopa Liidu praeguse narkootikumidealase tegevuskava eesmärk.(33) Nende riikide arv, kus riikliku poliitika eesmärkide seas on otseselt nimetatud uimastitega seotud surmade vähendamist, on viimastel aastatel kasvanud, sealhulgas on kaheksa riiki sellise strateegia 2004. ja 2005. aastal heaks kiitnud (suurendades koguarvu 15-ni). Lisaks riiklikule poliitikale on levinud ka täiendav tegevus linnade tasandil (sealhulgas Ateenas, Berliinis, Brüsselis, Lissabonis ja Tallinnas), samuti laiemates linnalähipiirkondades (näiteks Iirimaa idaosas, Dublini ümbruses), kus on oma strateegia uimastitega seotud surmade vähendamiseks. Tšehhi Vabariigist, Itaaliast, Madalmaadest ja Ühendkuningriigist teatatakse, et on olemas kohalik või regionaalne poliitika, ning Bulgaarias on üheksas linnas koostatud kohaliku tasandi strateegia.
Huumekuolemien vähentäminen otettiin Euroopan huumepoliittiseksi tavoitteeksi ensimmäisen kerran kuusi vuotta sitten, ja se kuuluu myös EU:n nykyisen toimintasuunnitelman tavoitteisiin(33). Viime vuosina yhä useammat maat ovat sisällyttäneet strategiaansa suoran viittauksen huumekuolemien vähentämiseen yhtenä kansallisen politiikkansa tavoitteista. Vuosina 2004 ja 2005 tällaisia strategioita laati kahdeksan uutta maata (joten maita on 15). Kansallisen politiikan rinnalla ovat yleistymässä kaupunkitasolla sovellettavat täydentävät lähestymistavat: useissa pääkaupungeissa (kuten Ateenassa, Berliinissä, Brysselissä, Lissabonissa ja Tallinnassa), mutta myös laajemmilla taajama-alueilla (esim. Irlannin itäosassa Dublinin seudulla), on suunniteltu omia strategioita huumekuolemien vähentämiseksi. Tšekissä, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa on paikallis- tai aluetason politiikkaa, ja Bulgariassa yhdeksän kaupunkia on laatinut strategioita paikallisella tasolla.
A kábítószerrel összefüggő halálozások csökkentését először 6 évvel ezelőtt nyilvánították az európai kábítószer-politika célkitűzésének, és az EU jelenlegi cselekvési tervében is ilyen minőségben szerepel33. Az elmúlt években tovább nőtt azon országok száma, amelyek nemzeti politikáikban közvetlenül utalnak a kábítószerrel összefüggő halálozások csökkentésének céljára: 2004 és 2005 során nyolc ország fogadott el ilyen stratégiát (így a számuk összesen 15-re emelkedett). A nemzeti politikák mellett gyakoriak a városi szinten elfogadott kiegészítő megközelítések: több fővárosban (közéjük tartozik Athén, Berlin, Brüsszel, Lisszabon és Tallinn), de a tágabb, félig városias régiókban (pl. Írország keleti régiójában, Dublin környékén) is saját stratégiát fogadtak el a kábítószerrel összefüggő halálozások csökkentése érdekében. Csehországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban helyi vagy regionális politikákról számoltak be, Bulgáriában pedig eddig kilenc városban készítettek helyi szintű stratégiát.
En reduksjon i antallet narkotikarelaterte dødsfall ble for første gang definert som et mål for europeisk narkotikapolitikk for seks år siden, og det er også et mål i EUs inneværende handlingsplan mot narkotika (33). Antallet land som har en direkte henvisning i sine nasjonale retningslinjer til målet om å redusere antallet narkotikarelaterte dødsfall, har økt i de senere år. Med de åtte landene som vedtok slike strategier i løpet av 2004 og 2005, er det totale antallet nå oppe i 15. I tillegg til nasjonale retningslinjer er det vanlig med supplerende tiltak på kommunalt plan: flere hovedsteder (herunder Aten, Berlin, Brussel, Lisboa og Tallinn), men også flere halvurbane regioner (f.eks. den østlige delen av Irland, rundt Dublin) har egne strategier for å få ned antallet narkotikarelaterte dødsfall. I Den tsjekkiske republikk, Italia, Nederland og Storbritannia rapporteres det om lokale og regionale retningslinjer, og i Bulgaria har ni byer utarbeidet lokale strategier.
Reducerea deceselor provocate de consumul de droguri a fost definită pentru prima dată drept politică europeană privind drogurile acum 6 ani şi reprezintă un obiectiv al planului de acţiune actual al UE. (33). Numărul de ţări care includ o referinţă directă la obiectivul de reducere a deceselor provocate de consumul de droguri în politicile lor naţionale a continuat să crească în ultimii ani: opt ţări au adoptat astfel de strategii în perioada 2004-2005 (numărul total ajungând la 15). În afara politicilor naţionale, sunt răspândite şi abordările complementare la nivel de municipalitate: mai multe capitale europene (printre care Atena, Berlin, Bruxelles, Lisabona şi Tallinn), dar şi anumite regiuni semiurbane mai extinse (de pildă regiunea estică a Irlandei, în jurul oraşului Dublin) dispun acum de propriile strategii de reducere a deceselor provocate de consumul de droguri. În Republica Cehă, Italia, Ţările de Jos şi Regatul Unit a fost raportată existenţa politicilor locale sau regionale, iar în Bulgaria s-au elaborat strategii la nivel local în nouă oraşe.
Zníženie úmrtí súvisiacich s drogami bolo po prvýkrát definované ako cieľ európskej protidrogovej politiky pred 6 rokmi a je cieľom súčasného akčného plánu EÚ (33). Počet krajín, ktoré zahrnuli do svojich národných politík priamu zmienku o cieli znížiť úmrtia súvisiace s drogami, v posledných rokoch neustále narastá, keď osem krajín prijalo takéto stratégie počas rokov 2004 a 2005 (čím sa dosiahol celkový počet 15). Okrem národných politík sú bežné doplnkové prístupy na úrovni miest: viacero hlavných miest (vrátane Atén, Berlína, Bruselu, Lisabonu a Tallinu) ale aj širšie polomestské regióny (napríklad východný región Írska, región okolo Dublinu) majú svoje vlastné stratégie na znižovanie úmrtí súvisiacich s drogami. V Českej republike, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve sa uvádza existencia miestnych alebo regionálnych politík a v Bulharsku boli vypracované stratégie na miestnej úrovni v deviatich mestách.
Zmanjšanje števila z drogo povezanih smrtnih primerov je bilo prvič opredeljeno kot cilj 6 evropske politike o drogah pred šestimi leti, danes pa je to tudi cilj trenutnega akcijskega načrta EU (33). Število držav, ki so vključile neposredno sklicevanje na cilj zmanjšati število z drogo povezanih smrtnih primerov v svoje nacionalne politike, se je v zadnjih letih še naprej povečevalo. V letih 2004 in 2005 je takšne strategije sprejelo osem držav (zaradi česar se je skupno število povečalo na 15). Poleg nacionalnih politik so pogosti tudi komplementarni pristopi na ravni mest: več prestolnic (med njimi Atene, Berlin, Bruselj, Lizbona in Talin) pa tudi širša polmestna območja (npr. vzhodno območje Irske, okolica Dublina) ima svoje strategije za zmanjšanje števila z drogo povezanih smrtnih primerov. Češka republika, Italija, Nizozemska in Združeno kraljestvo poročajo o sprejetju lokalnih ali regionalnih politik, v Bolgariji pa so pripravili strategije na lokalni ravni v devetih mestih.
Minskning av antalet narkotikarelaterade dödsfall angavs för första gången som ett mål i den europeiska narkotikapolitiken för sex år sedan och är ett mål i EU:s nuvarande handlingsplan (33). Antalet länder som i sin nationella politik inkluderar en direkt hänvisning till målet att minska narkotikarelaterade dödsfall har fortsatt att öka under senare år, och åtta länder har antagit sådana strategier under 2004 och 2005 (vilket totalt ger 15 länder). Utöver nationell politik är kompletterande tillvägagångssätt i städer vanliga. Flera huvudstäder (inklusive Aten, Berlin, Bryssel, Lissabon och Tallinn) men också större semiurbana regioner (t.ex. Irlands östra region, och området runt Dublin) har sina egna strategier för att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall. I Tjeckien, Italien, Nederländerna och Storbritannien, rapporteras att det finns lokala eller regionala strategier, och nio bulgariska städer har sammanställt strategier på lokal nivå.
Uyuşturucuya bağlı ölümlerin azaltılması, ilk kez 6 yıl önce bir Avrupa uyuşturucu politikası hedefi olarak saptanmış olup güncel AB eylem planının da bir hedefini oluşturmaktadır (33). Ulusal politikalarında uyuşturucuya bağlı ölümleri azaltma hedeflerine doğrudan bir atıfta bulunan ülkelerin sayısı son yıllarda artmaya devam ederken, 2004 ve 2005 boyunca (toplam sayıyı 15’e çıkararak) sekiz ülke bu gibi stratejiler benimsemiştir. Ulusal politikaların yanında, şehir düzeyinde tamamlayıcı yaklaşımlar yaygındır: birden fazla başkentin (Atina, Berlin, Brüksel, Lizbon ve Talin dahil) yanı sıra daha geniş yarı-kentsel bölgelerin de (örneğin İrlanda’nın doğu bölgesi, Dublin çevresi) uyuşturucuya bağlı ölümleri azaltmak için kendi stratejileri bulunmaktadır. Çek Cumhuriyeti, İtalya, Hollanda ve Birleşik Krallık'ta yerel veya bölgesel politikaların var olduğu bildirilmekte olup Bulgaristan’da dokuz şehirde yerel düzeyde stratejiler oluşturulmuştur.
Ar narkotikām saistītu nāves gadījumu skaita samazināšana pirms sešiem gadiem pirmo reizi ir definēta kā Eiropas narkotiku politikas mērķis, kas tagad ir iekļauts arī pašreizējā ES rīcības plānā (33). Pēdējos gados ir turpinājis pieaugt to valstu skaits, kas savā valsts politikā tieši atsaucas uz mērķi samazināt ar narkotikām saistītu nāves gadījumu skaitu, 2004. un 2005. gadā šo mērķi savās stratēģijās ir iekļāvušas astoņas valstis (tagad ir pavisam 15 šādu valstu). Līdztekus valsts politikai izplatītas ir arī narkotiku izraisītu nāves gadījumu samazināšanas pilsētu stratēģijas: savas stratēģijas šajā jomā ir vairākām galvaspilsētām (ieskaitot Atēnas, Berlīni, Briseli, Lisabonu un Tallinu) un arī plašākiem piepilsētas reģioniem (piemēram, Īrijas austrumdaļā ap Dublinu). Par vietēja mēroga vai reģionālu politiku ziņo Čehija, Itālija, Nīderlande un Apvienotā Karaliste, bet Bulgārijā vietēja līmeņa stratēģijas ir izstrādātas deviņās pilsētās.
  WstÄ™p  
To europejskie podejście znajduje swoje odzwierciedlenie w nowej strategii europejskiej, ale również w krajowych strategiach narkotykowych przyjętych przez państwa członkowskie, w silniejszym i bardziej zjednoczonym głosie Europy w tej sprawie i w pracach EMCDDA, gdyż staramy się jak najlepiej odegrać naszą rolę w ułatwianiu podejmowania kompetentnych decyzji poprzez dostarczanie bezstronnej i rygorystycznej pod względem naukowym analizy informacji na temat zjawiska narkotykowego w Europie.
A reflection on the information available also reminds us of the need for continued vigilance and of the dangers of complacency. Warning notes are sounded in this report in respect of drug-related HIV infections and drug-related deaths. Nonetheless, in Europe as a whole, a tremendous effort has been made to address these sorts of problems, and tangible progress has been made. This has meant that European policy makers have had to make difficult choices, and they have largely done so after carefully studying the available evidence. Such a policy perspective should be applauded. The global debate on the drug problem is not short on rhetoric regarding the need for a balanced and evidence-based approach. In Europe, perhaps more than anywhere else, this rhetoric has become reality. Despite differences between our Member States in the details of the drug problems they each face and in their priorities for action, there is common agreement on the importance of sharing information and cooperating in order to reduce the supply of drugs as well as on the need to balance supply reduction activities with demand reduction measures, and there is a growing consensus regarding the need to be guided by the evidence in making hard choices about what programmes and actions are in the best interests of our citizens. This European approach is manifested not only in the new European drug strategy, but also in the national drug strategies that our Member States have adopted, in the stronger and more unified voice that emerges from Europe on this issue, and in the work of the EMCDDA as we strive to play our part in facilitating informed policy making by providing an unbiased and scientifically rigorous analysis of the information available on the drug phenomenon in Europe.
Une réflexion sur les informations disponibles nous rappelle également les dangers de la complaisance et la nécessité de ne pas baisser la garde. Le présent rapport se fait l’écho d’avertissements concernant les infections au VIH et les décès liés à la drogue. Néanmoins, dans l’ensemble de l’Europe, un effort considérable a été déployé pour aborder ce type de problèmes, et des progrès tangibles ont été réalisés, ce qui signifie que les décideurs européens ont dû faire des choix difficiles et qu’ils y ont largement procédé après une analyse minutieuse des preuves en présence. Une telle perspective politique mérite des applaudissements. Dans sa globalité, le débat sur le problème de la drogue n’est pas avare d’une rhétorique équilibrée et axée sur les preuves. En Europe, plus peut-être que partout ailleurs, cette rhétorique est devenue réalité. En dépit des différences existant entre nos États membres dans le détail des problèmes de drogue qu’ils doivent affronter et dans leurs priorités d’action, ils reconnaissent d’un commun accord l’importance de partager des informations et de coopérer afin de réduire l’offre de drogue, de même que la nécessité d’équilibrer les activités de réduction de l’offre avec des mesures de réduction de la demande, et ils s’inscrivent dans un consensus toujours plus large sur la nécessité de se laisser guider par les preuves en présence dès lors qu’il faut faire des choix difficiles sur les meilleurs programmes et actions à mettre en œuvre dans l’intérêt des citoyens. Cette approche européenne se matérialise non seulement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE, mais aussi dans les stratégies nationales antidrogue que nos États membres ont adoptées, dans la voix plus forte et plus unifiée que fait entendre l’Europe sur ce sujet, ainsi que dans les travaux de l’OEDT, dans la mesure où nous nous efforçons de remplir notre mission en facilitant la prise de décisions éclairées par la mise à disposition d’analyses scientifiques rigoureuses et non biaisées des informations disponibles sur le phénomène de la drogue en Europe.
Die Betrachtung der zur Verfügung stehenden Informationen führt uns darüber hinaus erneut die Notwendigkeit fortgesetzter Wachsamkeit und die Gefahr der Selbstzufriedenheit vor Augen. In dem vorliegenden Bericht werden Warnsignale im Hinblick auf drogenbedingte HIV-Infektionen und drogenbedingte Todesfälle gegeben. Dies soll jedoch weder die enormen Anstrengungen, die europaweit unternommen wurden, um derartige Probleme in Angriff zu nehmen, noch die greifbaren Fortschritte schmälern, die bereits erzielt wurden. Die politischen Entscheidungsträger in Europa mussten zu diesem Zweck schwierige Entscheidungen treffen, denen im Wesentlichen eine sorgfältige Prüfung der vorliegenden Fakten vorausgegangen war. Einem solchen politischen Blickwinkel kann man nur Beifall zollen. In der weltweiten Debatte über das Drogenproblem fehlt es nicht an Rhetorik, wenn es um die Notwendigkeit eines ausgewogenen und faktengestützten Konzepts geht. In Europa hat diese Rhetorik – vielleicht mehr, als irgendwo anders auf der Welt – reale Erfolge gezeitigt. Trotz der Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten bezüglich der Ausprägung ihrer Drogenprobleme und ihrer Maßnahmenschwerpunkte besteht Einigkeit darüber, wie wichtig die gemeinsame Nutzung von Informationen und die Zusammenarbeit sind, um das Angebot an Drogen zu verringern, und darüber, dass Maßnahmen zur Angebotsreduzierung mit Maßnahmen zur Nachfragereduzierung einhergehen müssen. Überdies ist man sich zunehmend einig, dass konkrete Entscheidungen darüber, welche Programme und Maßnahmen dem Interesse der Bürger am besten dienen, sich auf Fakten stützen müssen. Dieser europäische Ansatz manifestiert sich nicht nur in der neuen Europäischen Drogenstrategie, sondern auch in den nationalen Drogenstrategien der Mitgliedstaaten, der stärkeren und einheitlicheren Stimme Europas in dieser Problematik und den Tätigkeiten der EBDD, wenn wir uns bemühen, unseren Teil dazu beizutragen, faktengestützte Entscheidungen auf politischer Ebene zu ermöglichen, indem wir die über die Drogenproblematik in Europa verfügbaren Informationen unvoreingenommen und streng wissenschaftlich analysieren.
Una reflexión sobre la información de que hoy disponemos nos recuerda también la necesidad de no bajar la guardia y nos previene de los peligros de la complacencia. En este informe suenan voces que alertan sobre las infecciones por VIH en el contexto de las drogas y de las muertes relacionadas con drogas. En cualquier caso, en Europa se ha hecho en general un gran esfuerzo por tratar este tipo de problemas, y los avances logrados son palpables. Ello significa que los políticos europeos han tenido que tomar decisiones difíciles, y que lo han hecho tras estudiar minuciosamente todos los datos a su alcance, una forma de hacer política digna de aplauso. En el debate global sobre el problema de las drogas abunda la retórica sobre la necesidad de un planteamiento equilibrado y basado en hechos concretos: en Europa, tal vez más que en ningún otro lugar, hemos pasado de las palabras a los hechos. Pese a las diferencias entre los Estados miembros en cuestiones de detalle sobre los problemas que la droga les plantea y las prioridades de actuación, todos ellos coinciden en la importancia de compartir la información y de colaborar para reducir la oferta de drogas, así como en la necesidad de equilibrar las acciones destinadas a reducir la oferta con las que pretenden reducir la demanda. Además, cada vez es mayor el consenso sobre la necesidad de que sean los datos fehacientes los que orienten las decisiones sobre qué programas y acciones son los mejores para nuestros ciudadanos. Este planteamiento europeo se manifiesta no sólo en la nueva estrategia europea en materia de drogas que han adoptado los Estados miembros, sino en la aparición en Europa de una voz más fuerte y unísona en esta materia y en el trabajo del OEDT, donde nos esforzamos por cumplir nuestra misión de facilitar a los políticos la toma de decisiones ofreciéndoles unos análisis imparciales y de rigor científico de la información sobre el fenómeno de las drogas en Europa.
Le informazioni di cui disponiamo ci inducono inoltre a riflettere sulla necessità di una sorveglianza costante, evitando i pericoli che potrebbe comportare il compiacimento dei risultati ottenuti. Nella presente relazione vengono lanciati segnali di allarme per quanto riguarda le infezioni da HIV connesse con la droga ed i decessi connessi con la droga. Ciò nonostante, in tutt’Europa è stato fatto uno sforzo immane per affrontare questo tipo di problemi e sono stati fatti notevoli progressi, il che significa che i decisori politici europei hanno dovuto operare scelte difficili e lo hanno fatto ampiamente, studiando con attenzione le testimonianze disponibili. Una prospettiva strategica di questo tipo deve essere applaudita. Nell’ambito del dibattito globale sul problema della droga si parla molto della necessità di un approccio bilanciato e basato sull’evidenza. In Europa, forse più che altrove, questo discorso è stato messo in pratica. Nonostante le differenze fra i nostri Stati membri per quanto riguarda taluni aspetti dei problemi di droga che devono affrontare e le loro priorità d’azione, tutti questi Stati sono d’accordo sul fatto che è importante scambiare informazioni e cooperare al fine di ridurre l’offerta di droga e che è necessario bilanciare le attività di riduzione dell’offerta con misure di riduzione della domanda e sono sempre più d’accordo sul fatto che è necessario basarsi su prove oggettive quando si tratta di fare scelte importanti circa i programmi e le azioni da adottare nell’interesse dei nostri cittadini. Questo approccio europeo si manifesta non soltanto nella nuova strategia europea antidroga, ma anche nelle strategie nazionali in materia adottate dai nostri Stati membri, nel tono più deciso e più unanime che si leva dall’Europa su questo tema e nell’attività dell’OEDT, che si adopera strenuamente per svolgere il suo compito di favorire una presa di decisioni informata fornendo un’analisi oggettiva e scientificamente rigorosa delle informazioni disponibili sul fenomeno della droga in Europa.
Uma reflexão sobre a informação disponível recorda igualmente a necessidade de uma vigilância contínua e os perigos da complacência. O presente relatório alerta para as infecções pelo VIH e as mortes associadas ao consumo de droga. Não obstante, no conjunto da Europa, têm sido envidados enormes esforços para sanar este tipo de problemas, tendo‑se já alcançado progressos tangíveis. Tal significou para os decisores políticos europeus a imposição de opções difíceis, em grande medida realizadas após uma análise exaustiva das provas disponíveis. Esta perspectiva política é digna de louvor. O debate global sobre o problema da droga revela-se bastante retórico no que respeita à necessidade de uma abordagem equilibrada e baseada em provas. Na Europa, talvez mais do que em qualquer outra parte, esta retórica tornou-se realidade. Apesar das diferenças entre Estados‑Membros no que se refere às particularidades dos problemas de droga que cada um enfrenta e às suas prioridades de acção, existe acordo sobre a importância de partilhar informação e cooperar no sentido de reduzir a oferta de drogas, bem como sobre a necessidade de equilibrar as acções de redução de oferta com as medidas de redução da procura. Verifica-se igualmente um consenso crescente quanto à necessidade de basear em provas as escolhas difíceis sobre os programas e as acções de maior interesse para os cidadãos. Esta abordagem europeia manifesta-se não apenas na nova estratégia comunitária de luta contra a droga, mas igualmente nas estratégias nacionais de luta contra a droga adoptadas pelos Estados-Membros, na voz mais forte e unificada que emerge da Europa no que concerne esta questão, e no trabalho do OEDT, que procura desempenhar o seu papel de facilitador de decisões políticas fundamentadas, fornecendo uma análise imparcial e cientificamente rigorosa das informações disponíveis sobre o fenómeno da droga na Europa.
Ο προβληματισμός σχετικά με τις διαθέσιμες πληροφορίες μας υπενθυμίζει επίσης την ανάγκη για συνεχή επαγρύπνηση καθώς και τους κινδύνους που εγκυμονεί ο εφησυχασμός. Στην παρούσα έκθεση διατυπώνονται προειδοποιήσεις σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα και τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Ωστόσο, σε ολόκληρη την Ευρώπη έχουν καταβληθεί τεράστιες προσπάθειες για την αντιμετώπιση αυτού του είδους των προβλημάτων και έχει σημειωθεί πραγματική πρόοδος. Αυτό σημαίνει ότι οι Ευρωπαίοι αρμόδιοι για τη χάραξη πολιτικής αναγκάστηκαν να προβούν σε δύσκολες επιλογές, έπειτα από ενδελεχή εξέταση των διαθέσιμων στοιχείων. Μια τέτοια πολιτική προοπτική πρέπει να επιδοκιμάζεται. Η γενικότερη συζήτηση σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών δεν στερείται ρητορικής σχετικά με την ανάγκη ισορροπημένης και τεκμηριωμένης προσέγγισης. Στην Ευρώπη, περισσότερο ίσως από οπουδήποτε αλλού, η εν λόγω ρητορική έχει γίνει πραγματικότητα. Παρά τις διαφορές που υπάρχουν μεταξύ των κρατών μελών μας σε ό,τι αφορά τα ιδιαίτερα προβλήματα που καθένα από αυτά αντιμετωπίζει σε σχέση με τα ναρκωτικά καθώς και τις προτεραιότητές τους για δράση, τα κράτη μέλη συμφωνούν ως προς τη σημασία της ανταλλαγής πληροφοριών και της συνεργασίας με στόχο τη μείωση της προμήθειας ναρκωτικών, καθώς και ως προς την ανάγκη επίτευξης ισορροπίας ανάμεσα στις δραστηριότητες μείωσης της προμήθειας και τα μέτρα μείωσης της ζήτησης. Εξάλλου, υπάρχει όλο και μεγαλύτερη συναίνεση σχετικά με την ανάγκη τεκμηριωμένης καθοδήγησης κατά τη λήψη δύσκολων αποφάσεων όσον αφορά τα προγράμματα και τις δράσεις που εξυπηρετούν καλύτερα το συμφέρον των πολιτών μας. Η ευρωπαϊκή αυτή προσέγγιση είναι έκδηλη όχι μόνο στη νέα ευρωπαϊκή στρατηγική για τα ναρκωτικά αλλά και στις εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά που έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη μας, στην ισχυρότερη και πιο ενιαία φωνή που υψώνεται στην Ευρώπη σχετικά με το θέμα αυτό καθώς και στο έργο του ΕΚΠΝΤ, το οποίο προσπαθεί να εκτελέσει την αποστολή του διευκολύνοντας τη λήψη ενημερωμένων αποφάσεων μέσω της παροχής αμερόληπτων και επιστημονικά ακριβών αναλύσεων των πληροφοριών που υπάρχουν διαθέσιμες σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Een beschouwing van de beschikbare informatie herinnert ons aan de gevaren van zelfgenoegzaamheid en de noodzaak van voortdurende waakzaamheid. In dit verslag weerklinken waarschuwingen met betrekking tot HIV-infecties en sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Desalniettemin is in Europa als geheel een enorme inspanning geleverd om dit soort problemen aan te pakken en is er concrete voortgang geboekt, hetgeen betekent dat Europese beleidsmakers moeilijke keuzen hebben moeten maken na zorgvuldige bestudering van aanwezige bewijzen. Een dergelijk beleidsperspectief moet toegejuicht worden. In de wereldwijde discussie over het drugsprobleem is er geen gebrek aan retoriek wat betreft de behoefte aan een evenwichtige en op bewijzen gebaseerde aanpak. In Europa is deze retoriek, wellicht meer dan elders, werkelijkheid geworden. Ondanks de verschillen tussen de lidstaten in de details van de drugsproblematiek waar zij elk mee te kampen hebben en in hun prioriteiten voor actie bestaat er algemene overeenstemming over het belang van het delen van informatie en samenwerking om de drugstoevoer terug te brengen alsook over de noodzaak toevoerbeperkende activiteiten in evenwicht te brengen met vraagbeperkende maatregelen; in toenemende mate bestaat er ook consensus over de noodzaak zich te laten leiden door bewijzen bij het maken van moeilijke keuzen over programma’s en actiemaatregelen die het meest in het belang van de burgers zijn. De Europese aanpak manifesteert zich niet alleen in de nieuwe Europese drugsstrategie, maar ook in de nationale drugsstrategieën die de lidstaten hebben goedgekeurd; deze klinkt bovendien door in de steeds luidere en meer verenigde stem van Europa inzake dit vraagstuk en in het werk van het EWDD. Wij streven ernaar onze rol te vervullen bij het bevorderen van besluitvorming met kennis van zaken door onbevooroordeelde en wetenschappelijk zorgvuldige analyses van de beschikbare informatie over het drugsfenomeen in Europa ter beschikking te stellen.
Zamyslíme-li se nad dostupnými informacemi, opět si uvědomíme, že je třeba být stále na pozoru a vyvarovat se sebeuspokojení. Varovné tóny zaznívají v této zprávě ve vztahu k infekcím HIV a úmrtím souvisejícím s drogami. V celé Evropě však bylo řešení tohoto typu problémů věnováno nesmírné úsilí a bylo dosaženo značného pokroku. To znamená, že evropští političtí činitelé museli přijmout obtížná rozhodnutí, což povětšinou učinili po pečlivém prostudování dostupných údajů. Takovýto politický přístup je třeba ocenit. V celém světě se vedou rozsáhlé diskuse o tom, že přístup k drogové problematice by měl být vyvážený a založený na důkazech. To se v Evropě, možná více než kde jinde, podařilo. Navzdory odlišnostem ve specifikách drogových problémů, kterým jednotlivé členské státy čelí, a rozdílným prioritám v oblasti reakce na ně, panuje společná shoda o důležitosti sdílení informací a spolupráce s cílem omezit nabídku drog, jakož i o nutnosti vyvážit aktivity usilující o omezení nabídky opatřeními na snížení poptávky. Čím dál silnější je také konsenzus ohledně skutečnosti, že při přijímání těžkých rozhodnutí v souvislosti s výběrem programů a akcí, jež jsou v nejlepším zájmu našich občanů, je třeba se řídit doloženými informacemi. Tento evropský přístup je znatelný nejen v nové protidrogové strategii EU, ale také v národních strategiích přijatých členskými státy, v silnějším a jednotnějším mínění, které se v Evropě vytváří v souvislosti s danou problematikou, a v činnosti agentury EMCDDA, která se snaží podílet na usnadňování zasvěceného politického rozhodování prostřednictvím nezaujaté a vědecky přesné analýzy dostupných informací vztahujících se k drogovému fenoménu v Evropě.
De tilgængelige oplysninger minder os også om behovet for løbende overvågning og farerne ved efterladenhed. Denne beretning anslår en advarende tone i forbindelse med narkotikarelaterede hiv-infektioner og narkotikarelaterede dødsfald. Ikke desto mindre er der i Europa gjort en kolossal indsats for at løse denne type problemer, og der er gjort konkrete fremskridt. Det har betydet, at de politiske beslutningstagere i Europa har måttet træffe svære valg, hvilket de har gjort i stor målestok efter nøje at have undersøgt de foreliggende oplysninger. Et sådant politisk perspektiv fortjener ros. I den globale debat om narkotikaproblemet skortes der ikke på retorikken, når det gælder behovet for en afbalanceret og evidensbaseret tilgang. Denne retorik er, måske mere end noget andet sted, blevet til virkelighed i Europa. Selv om der er forskel på medlemsstaternes narkotikaproblemer og indsatsprioritering, er alle enige om, at det er vigtigt at udveksle oplysninger og at samarbejde med henblik på at begrænse narkotikaudbuddet og afbalancere indsatsen for at begrænse henholdsvis udbuddet og efterspørgslen. Der er stigende enighed om, at de svære valg med hensyn til, hvilke programmer og aktioner der er i EU-borgernes bedste interesse, bør træffes med udgangspunkt i den foreliggende dokumentation. Den europæiske tilgang er ikke blot synlig i den nye europæiske narkotikastrategi, men også i de nationale narkotikastrategier, som medlemsstaterne har vedtaget, i Europas styrkede og forenede stemme på dette område og i EONN’s arbejde, idet vi stræber mod at yde vores bidrag til at muliggøre beslutningstagning på et velinformeret grundlag gennem forelæggelse af en nøje, objektiv og videnskabelig analyse af de oplysninger, der er tilgængelige om narkotikafænomenet i Europa.
Pilk kättesaadavale teabele meenutab ka tarvidust olla jätkuvalt valvel ja paneb südamele mitte unustada ohtusid, mis tekivad enesega rahulolust. Aruandes kõlavad hoiatavad teated narkootikumidega seotud HIV nakatumiste ja surmade kohta. Siiski on Euroopas tervikuna tehtud suuri jõupingutusi selliste probleemide käsitlemiseks ja on olemas käegakatsutavad tulemused. Järelikult on Euroopa poliitikakujundajatel tulnud teha raskeid valikuid ja neid on tehtud pärast olemasolevate andmete hoolikat uurimist. Sellist tegevussuunda saab üksnes tervitada. Narkootikumide probleemi üldarutelus pühendatakse palju sõnu vajadusele tasakaalustatud ja tõenditega kinnitatud lähenemise järele. Euroopas on võib-olla rohkem kui kusagil mujal saanud sõnad tegudeks. Hoolimata liikmesriikide vahelistest erinevustest lahendamist vajavate uimastiprobleemide üksikasjades ja tegevuse prioriteetides, on kõik üksmeelel teabejagamise ja koostöö tähtsuses vähendamaks narkootikumide pakkumist, vajaduses hoida pakkumise ja nõudluse vähendamismeetmed tasakaalus, ning üha enam mõistetakse tarvidust tugineda tõenditele, kui tehakse raskeid valikuid programmide ja meetmete osas, mis vastaksid kõige enam meie kaaskondlaste huvidele. Euroopalik lähenemine ei ilmne mitte üksnes Euroopa uues narkostrateegias, vaid ka liikmesriikide poolt vastu võetud riiklikes narkostrateegiates, tugevamas ja ühtsemas hääles, millega Euroopa seda küsimust arutab, ja EMCDDA töös, mis püüab anda oma panuse poliitikakujundajate teavitamise hõlbustamisse, pakkudes neile erapooletu ja teaduslikult täpse analüüsi teabest, mis on Euroopas narkootikumide kohta kättesaadav.
Saatavissa olevat tiedot osoittavat myös, että jatkuva valvonta on tarpeen ja ettei meillä ole varaa omahyväisyyteen. Tämä raportti varoittaa huumeisiin liittyvistä hiv-infektioista ja huumekuolemista. Euroopassa on kuitenkin yleisesti ottaen nähty hyvin paljon vaivaa näiden ongelmien käsittelemiseksi, ja selvästi havaittavaa edistystä on saavutettu. Se merkitsee, että Euroopan päättäjien on täytynyt tehdä vaikeita valintoja, ja hyvin usein he ovat ensin tarkastelleet huolellisesti asiasta saatavilla olevaa aineistoa. Tällainen asenne politiikassa on kiitettävä. Koko maailmassa puhutaan paljon tasapainoisesta ja havaittuihin tosiasioihin perustuvasta lähestymistavasta. Euroopassa tällaisesta puheesta on ehkä enemmän kuin missään muualla edetty käytännön toimiin. Vaikka jäsenvaltioidemme välillä on eroja niiden kohtaamien huumeongelmien yksityiskohdissa ja toiminnan prioriteeteissa, ollaan yleisesti yksimielisiä tiedon jakamisen ja yhteistyön tärkeydestä, kun tavoitteena on vähentää huumeiden tarjontaa. Ymmärretään myös tarve tasapainottaa tarjonnan ja kysynnän vähentämisen toimenpiteet, ja maat ovat yhä yleisemmin yksimielisiä siitä, että on käytettävä tietoaineistoa pohjana tehtäessä vaikeita päätöksiä siitä, mitkä ohjelmat ja toimenpiteet edistäisivät eniten kansalaistemme etua. Tämä eurooppalainen lähestymistapa heijastuu paitsi uudessa Euroopan huumestrategiassa, myös jäsenvaltioidemme hyväksymissä kansallisissa huumestrategioissa, Euroopan entistä vahvemmassa ja yhtenäisemmässä äänessä tästä asiasta sekä seurantakeskuksemme työssä, kun pyrimme roolimme mukaisesti helpottamaan tietoon perustuvaa päätöksentekoa tarjoamalla puolueettomia ja tieteellisesti tarkkoja analyyseja tiedoista, joita Euroopan huumeilmiöstä on saatavissa.
A rendelkezésre álló információkon gondolkozva nem feledhetjük, hogy továbbra is szükség van az éberség fenntartására, és észre kell vennünk a megelégedettséggel járó veszélyeket is. Ez a jelentés figyelmeztető jelzésekkel szolgál a kábítószerrel összefüggő HIV-fertőzésekkel és kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatban. Európa egészét tekintve azonban hatalmas erőfeszítések történtek az ilyen típusú problémák kezelésére, és kézzelfogható eredmények születtek. Ez nehéz döntések terhét rótta az európai politikaformálókra, akik a rendelkezésre álló bizonyítékok alapos tanulmányozása után a legtöbb esetben meg is hozták ezeket a döntéseket. Az ilyen szakpolitikai perspektíva elismerést érdemel. A kábítószer-problémáról szóló globális vita nincs híján a kiegyensúlyozott és bizonyítékokon alapuló szemlélet igényével kapcsolatos retorikai fordulatoknak. Európában, talán még inkább mint máshol, ez a retorika valósággá vált. Annak ellenére, hogy a kábítószer-problémák részletei és a fellépésre vonatkozó prioritások tagállamonként változnak, egyetértés uralkodik a kábítószer-kínálat csökkentését célzó információ-megosztás és együttműködés fontosságával kapcsolatban, továbbá arra vonatkozóan, hogy a kínálat csökkentésére irányuló intézkedéseket a kereslet csökkentésére vonatkozó intézkedésekkel kell kiegészíteni. Egyre szélesebb körű konszenzus van kialakulóban abban a tekintetben is, hogy az állampolgáraink érdekeit leginkább szolgáló programok és cselekvések meghatározása során a nehéz döntéseket bizonyítékok alapján kell meghozni. Ez az európai szemléletmód nem csupán az új európai kábítószer-stratégiában mutatkozik meg, hanem a tagállamaink által elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiákban is, az erőteljesebb és egységesebb hangütésben, ami Európát egyre inkább jellemzi ezzel a témával kapcsolatban, továbbá az EMCDDA tevékenységét tekintve abban a törekvésünkben, hogy az európai kábítószer-jelenségre vonatkozó, rendelkezésre álló információk objektív és tudományosan megalapozott elemzésével – feladatunknak megfelelően – elősegítsük az információkon alapuló politikaformálást.
Tanker rundt den informasjonen vi har tilgjengelig, minner oss også om at vi hele tiden må være på vakt, og om hvor farlig det er å slå seg til ro med situasjonen. Rapporten sender ut varselsignaler når det gjelder narkotikarelatert HIV-smitte og narkotikarelaterte dødsfall. Det har likevel blitt lagt ned en enorm innsats i hele Europa for å gripe fatt i disse problemene, noe som har resultert i en merkbar framgang på området. Europeiske beslutningstakere har på bakgrunn av dette måttet ta vanskelige valg, noe de har gjort etter å ha gått grundig gjennom tilgjengelig bevismateriale. Denne typen tilnærming er prisverdig. Den globale narkotikadebatten er ikke uten retorikk når det gjelder behovet for en balansert og evidensbasert tilnærming. I Europa, kanskje mer enn noe annet sted, har denne retorikken blitt virkelighet. Til tross for forskjeller mellom medlemslandene når det gjelder detaljer ved narkotikaproblemene de står overfor og hvilke tiltak de prioriterer, er det generell enighet dem imellom om betydningen av informasjonsutveksling og samarbeid for å redusere narkotikatilgangen, og om behovet for å balansere tilbuds- og etterspørselsreduserende tiltak. Det er også økende enighet om nødvendigheten av å la bevisene styre når vanskelige avgjørelser skal tas om hvilke programmer og tiltak som er til innbyggernes beste. Denne europeiske tilnærmingen viser seg ikke bare i den nye europeiske narkotikastrategien, men også i de nasjonale narkotikastrategiene som våre medlemsland har vedtatt, i Europas stadig sterkere og mer forente stemme, og i EONNS arbeid for å legge til rette for informerte politiske avgjørelser ved å sørge for en upartisk og grundig vitenskapelig analyse av den tilgjengelige informasjonen om narkotikasituasjonen i Europa.
O reflecţie asupra informaţiilor disponibile ne aminteşte şi de necesitatea unei vigilenţe mereu treze şi de pericolele pe care le prezintă acceptarea stării de fapt. Prezentul raport lansează semnale de alarmă privind infecţiile HIV legate de droguri, sau decesele legate de droguri. Cu toate acestea, în Europa, pe ansamblu, s-a desfăşurat un efort enorm pentru a aborda acest tip de probleme şi s-au înregistrat progrese palpabile. Aceasta înseamnă că factorii de răspundere din Europa a trebuit să facă alegeri dificile, şi au luat aceste decizii în special în urma studierii atente a dovezilor disponibile. Trebuie să salutăm o astfel de abordare politică. Dezbaterea globală în problema drogurilor nu duce lipsă de discursuri privind necesitatea unei abordări echilibrate şi bazate pe dovezi. În Europa, poate mai mult decât în alte părţi, această retorică a devenit realitate. Cu toate diferenţele dintre statele noastre membre în detaliile privind problema drogurilor cu care se confruntă fiecare dintre acestea sau în priorităţile lor de acţiune, există un acord comun privind importanţa comunicării informaţiilor şi a cooperării, cu scopul de a reduce oferta de droguri, precum şi privind necesitatea de a contrabalansa activităţile de reducere a ofertei cu măsuri de reducere a cererii; se manifestă un consens tot mai larg privind necesitatea ca alegerile dificile privind programele şi măsurile care răspund cel mai bine intereselor cetăţenilor noştri să se întemeieze pe dovezi verificabile. Această abordare europeană este evidentă nu numai în noua strategie europeană privind drogurile, ci şi în strategiile naţionale adoptate de statele membre, în vocea tot mai puternică şi mai unită a Europei în această chestiune şi în activitatea OEDT, întrucât depunem toate eforturile pentru a ne îndeplini rolul de a facilita luarea de decizii în cunoştinţă de cauză, oferind o analiză obiectivă şi riguros ştiinţifică a informaţiilor disponibile privind fenomenul drogurilor în Europa.
Reflexia dostupných informácií nám pripomína potrebu neustálej bdelosti a nebezpečenstvo stagnácie. V tejto správe odznievajú varovania týkajúce sa HIV infekcií súvisiacimi s drogami a úmrtí zapríčinených drogami. A predsa sa v celej Európe vynaložilo veľké úsilie na riešenie týchto problémov a urobil sa značný pokrok. To znamená, že európski politickí činitelia museli urobiť zložité rozhodnutia a urobili ich po dôkladnom preskúmaní dostupných dôkazov. Takýto prístup k politike treba oceniť. V celosvetovej diskusii o drogovom problému prevláda potreba vyváženého prístupu na základe dôkazov. V Európe, viac ako kdekoľvek inde, sa to stalo skutočnosťou. Aj napriek odlišnostiam v rámci drogovej problematiky, ktorým každý členský štát čelí, a rozdielom v prioritách opatrení, panuje spoločná zhoda v tom, že zdieľanie informácií a spolupráca s cieľom znížiť ponuku drog je dôležitá a že je potrebné, aby činnosti na znižovanie ponuky a opatrenia na znižovanie dopytu boli vyvážené. Existuje čoraz výraznejší súhlas s tým, že je potrebné riadiť sa dôkazmi pri realizácii ťažkých rozhodnutí o tom, ktoré programy a opatrenia by najviac reprezentovali záujmy občanov. Európsky prístup sa prejavuje nielen v novej európskej protidrogovej stratégii, ale aj v národných stratégiách schválených členskými štátmi, silnejším a jednotnejším ohlasom, ktorý vzniká v Európe v súvislosti s touto problematikou. Prostredníctvom činnosti EMCDDA sa snažíme plniť svoju úlohu pri uľahčovaní prijímania politických rozhodnutí na základe informácií a to poskytovaním zjednotených a vedecky podložených analýz dostupných údajov o drogovom fenoméne v Európe.
Presoja vseh razpoložljivih informacijah nas opozarja tudi, da je potrebna stalna opreznost in da obstaja nevarnost, da bi bili prehitro zadovoljni z rezultati. Opozorila v tem poročilu se nanašajo na okužbe s HIV, povezane z uživanjem drog, ter na smrti zaradi drog. Evropa kot celota si izjemno prizadeva pri spopadanju s temi problemi in je pri tem že dosegla znaten napredek. To pomeni, da so oblikovalci politike v Evropi imeli zelo težko delo pri sprejemanju odločitev, odločali pa so se večinoma po tem, ko so pazljivo preučili vse razpoložljive podatke. Takšni usmeritvi politik bi bilo treba zaploskati. Kadar razprave o problemu drog potekajo na globalni ravni, se vedno mnogo govori o potrebi po uravnoteženem in na dokazih temelječem pristopu. V Evropi so morda bolj kot kjerkoli drugje te besede postale resničnost. Kljub razlikam med državami članicami glede posameznih problemov, s katerim se zaradi drog spopada vsaka med njimi, in kljub razlikam glede prednostnih ukrepov, vse države soglašajo, kako pomembna sta izmenjava informacij in sodelovanje za zmanjšanje dobave drog kot tudi, da je potrebno dejavnosti za zmanjšanje dobave uravnotežiti z ukrepi za zmanjšanje povpraševanja. Poleg tega pa se čedalje bolj strinjajo tudi glede tega, da je treba izbiro najboljših programov in ukrepov za naše državljane utemeljiti z dokazi. Ta evropski pristop se ne odraža samo v novi evropski strategiji o drogah, ampak tudi v nacionalnih strategijah boja proti drogam, ki so jih sprejele države članice. Odraža se tudi kot močnejši in enotnejši glas, ki se v Evropi razširja v zvezi s tem vprašanjem, ter je razviden iz dela Centra, ko si ta prizadeva izpolnjevati vlogo, ki jo ima pri spodbujanju informiranega oblikovanja politik, in sicer tako, da nudi nepristranske in znanstveno natančne analize razpoložljivih informacij o pojavu drog v Evropi.
En reflektion över den information som finns påminner också om behovet av fortsatt vaksamhet och faran med självbelåtenhet. En varnande röst höjs i denna rapport när det gäller narkotikarelaterade HIV-infektioner och narkotikarelaterade dödsfall. En enorm ansträngning har trots allt gjorts över hela Europa för att ta itu med denna typ av problem och påtagliga framsteg har gjorts. Detta har inneburit att politiska beslutsfattare i Europa varit tvungna att fatta svåra beslut och de har i stor utsträckning gjort så efter att noggrant studera tillgängliga uppgifter. Ett sådant politiskt perspektiv förtjänar stöd. I den globala debatten om narkotikaproblemet saknas inte retorik om behovet av ett balanserat och bevisbaserat angreppssätt. I Europa, kanske mer än någon annanstans, har denna retorik omsatts i handling. Trots att det finns skillnader mellan våra medlemsstater när det gäller de narkotikaproblem de står inför och de prioriterade åtgärder de vidtar, så finns det en gemensam överenskommelse om vikten av att dela information och samarbeta för att minska tillgången på narkotika liksom om behovet att balansera åtgärder för att minska tillgången med åtgärder för att minska efterfrågan. Det finns också ett växande samförstånd om behovet att vägledas av bevisunderlag när svåra val görs om vilka program och åtgärder som tjänar våra medborgare bäst. Detta europeiska angreppssätt visar sig inte endast i EU:s nya narkotikastrategi utan också i de nationella narkotikastrategier som våra medlemsstater har antagit, i det starkare och enhetligare uttryck som träder fram i Europa om denna fråga samt i ECNN:s arbete där vi eftersträvar att ta vårt ansvar för att underlätta välgrundade politiska beslut genom att göra en opartisk och ytterst noggrann vetenskaplig analys av den information som finns om narkotikafenomenet i Europa.
Mevcut bilgiler bize sürekli dikkatli olma gereğini ve rahatlamanın tehlikelerini hatırlatmaktadır. Bu raporda uyuşturucuya bağlı HIV enfeksiyonları ve uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin olarak uyarılar yer almaktadır. Bununla beraber, genel olarak Avrupa’da, bu gibi sorunlara eğilmek için olağanüstü çabalar gösterilmiş ve somut ilerlemeler kaydedilmiştir. Bu durum, Avrupa’da politika yapıcıların güç tercihlerde bulunmak durumunda kalmış oldukları ve eldeki kanıtları dikkatle inceledikten sonra da bu tercihleri yaptıkları anlamına gelmiştir. Böylesi bir politika perspektifi alkışlanmalıdır. Dünyadaki uyuşturucu sorunu tartışmasında, dengeli ve kanıt esaslı bir yaklaşım ihtiyacına ilişkin görüşler de oldukça fazladır. Avrupa’da, belki de başka hiçbir yerde olmadığı kadar, bu konuşmalar gerçek olmuştur. Üye Devletlerimiz arasında, her birinin karşı karşıya olduğu uyuşturucu sorununun ayrıntılarındaki ve eyleme yönelik önceliklerindeki farklılıklara rağmen, uyuşturucu arzını azaltmak üzere bilgi paylaşımı ve işbirliği yapmanın önemi için olduğu kadar, arz azaltma faaliyetlerini talep azaltma tedbirleriyle dengeleme ihtiyacına yönelik de ortak bir fikir birliği bulunmaktadır ve hangi program ve eylemlerin vatandaşlarımız için en iyi faydayı sağlayabileceğine dair zor kararların alınmasında kanıt esaslı hareket etme gereğine ilişkin olarak da mutabakat artmaktadır. Bu Avrupa yaklaşımı yalnızca Avrupa’nın yeni uyuşturucu stratejisinde değil, aynı zamanda Üye Devletlerimiz’in kabul etmiş olduğu ulusal uyuşturucu stratejilerinde, Avrupa’dan bu konu hakkında çıkan daha güçlü ve ortak seste ve EMCDDA’nın çalışmalarında da kendini göstermekte olup, biz de Avrupa’daki uyuşturucu sorunu hakkındaki mevcut bilgilerin tarafsız ve bilimsel açıdan sıkı bir analizini sunmak yoluyla bilgilendirilen politika yapıcılığını kolaylaştırmak konusunda üzerimize düşeni yerine getirmeye çalışmaktayız.
Atskats uz pieejamo informāciju mums atgādina arī par vajadzību būt pastāvīgi modriem un par bezrūpības radītām sekām. Brīdinošās piezīmes šajā pārskatā norāda uz iespējamu ar narkotiku lietošanu saistītu HIV infekciju un narkotiku lietošanas izraisītiem nāves gadījumiem. Tomēr Eiropā kopumā ir daudz veikts, lai pievērstos šādām problēmām un ir sasniegti redzami panākumi. Tas nozīmē, ka Eiropas politikas veidotāji bija grūtas izvēles priekšā un ka viņi lielā mērā par to ir izšķīrušies, iepriekš rūpīgi izskatot pieejamos faktus. Šāda politikas virzība ir apsveicama. Diskusijās par narkomānijas problēmu visā pasaulē plaši runā par vajadzību pēc saskaņotas un liecību pamatotas pieejas. Eiropā varbūt plašāk nekā jebkur citur šīs pārrunas pārtapušas par reālu rīcību. Par spīti mūsu dalībvalstu atšķirīgajām narkomānijas problēmas niansēm un narkomānijas apkarošanas rīcības prioritātēm, pastāv vispārēja vienprātība par to, cik svarīga ir informācijas apmaiņa un sadarbība, lai mazinātu narkotiku pieejamību, kā arī par to, cik nozīmīgi ir sagādes mazināšanas pasākumus pielīdzināt pieprasījuma samazināšanai, un ir novērojama arvien lielāka vienprātība par pierādījumu izmantošanu, izdarot grūtu izvēli par to, kādas programmas un rīcība vislabāk aizstāv mūsu pilsoņu intereses. Šī Eiropas pieeja ir redzama ne tikai jaunajā Eiropas narkomānijas apkarošanas stratēģijā, bet arī valstu narkomānijas apkarošanas stratēģijās, ko mūsu dalībvalstis ir pieņēmušas stiprākā un vienotākā kopbalsī par šo jautājumu Eiropā un EMCDDA, tā kā mēs tiecamies no savas puses palīdzēt atvieglot uz informāciju balstītas politikas veidošanu, sniedzot neietekmētu un zinātniski uzticamu pieejamās informācijas analīzi par narkotiku jautājumu Eiropā.
1 2 3 4 5 Arrow