orde – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 16 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Jaarverslag 2005  
Het verslag wordt aangevuld met drie specifieke thema’s: drugsgerelateerde verstoring van de openbare orde, alternatieven voor gevangenisstraf voor drugsdelinquenten en het gebruik van buprenorfine bij substitutietherapie.
la relazione viene integrata da tre questioni specifiche dedicate a: turbative dell’ordine pubblico connesse alla droga, alternative alla detenzione per delinquenti che fanno uso di doghe e l’impiego della buprenorfina nelle terapie sostitutive;
Zprávu doplňují tři vybraná témata, která pojednávají o: rušení veřejného pořádku souvisejícím s drogami; alternativních trestech pro drogově závislé pachatele; a používání buprenorfinu při substituční léčbě.
Beretningen suppleres med tre udvalgte temaer med fokus på: Narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, alternativer til fængsling af stofbrugende overovertrædere og anvendelse af buprenorphin i substitutionsbehandling.
Vuosiraporttia täydentää kolme erityiskysymystä: huumeisiin liittyvät julkiset haitat, vaihtoehdot huumeidenkäyttörikosten tekijöiden vankilarangaistuksille ja buprenorfiinin käyttö korvaushoidossa.
A jelentést három választott témakör egészíti ki, amelyek a következőkre összpontosítanak: kábítószerrel összefüggő közrendzavarás; a kábítószer-használó bűnelkövetők börtönbüntetésének alternatívái; és a buprenorfin használata helyettesítő kezelés keretében.
Rapporten er supplert med tre utvalgte aspekter som fokuserer på henholdsvis narkotikarelaterte ordensforstyrrelser, alternativer til fengselsstraff for lovbrytere som bruker narkotika, samt bruken av buprenorfin i substitusjonsbehandling.
Sprawozdanie uzupełniają trzy wybrane zagadnienia: naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami; alternatywy wobec więzienia dla przestępców uzależnionych od narkotyków; stosowanie buprenorfiny w leczeniu zastępczym.
Raportul este completat cu trei extrase care se ocupă de: tulburarea ordinii publice legată de droguri; alternative la pedeapsa cu închisoarea pentru delincvenţii consumatori de droguri; şi utilizarea buprenorfinei în programele de terapie de substituţie.
ziņojumā uzslavēti trīs izvēlētie jautājumi, kuros apskatīts: ar narkotiku lietošanu saistīti sabiedriskās kārtības traucējumi; ieslodzījuma alternatīvas narkotiku lietotājiem, kas izdarījuši noziegumu; un buprenorfīna izmantošana aizvietotājterapijā;
  press4-nl  
Van de 29 landen die in dit verslag aan de orde komen, is er in 26 landen sprake van een drugsbeleid dat gebaseerd is op een nationaal plan, een nationale strategie of een soortgelijk document. De standpunten lopen het meest uiteen op het gebied van schadebeperking: in 12 documenten wordt veel aandacht aan schadebeperking besteed, in 9 verslagen komt dit onderwerp aan de orde en in
26 out of the 29 countries covered by the report operate their drug policy according to a national plan, strategy or similar document. The greatest difference of opinion surrounds harm reduction: the issue features prominently in 12 of the documents, is included in a further nine and not mentioned in five.
26 pays parmi les 29 étudiés par le rapport mettent en œuvre leur politique en matière de drogue conformément à un plan national, une stratégie ou un document similaire. La réduction des risques liés à la drogue apparaît comme le sujet le plus controversé: si cette question prédomine dans 12 documents, elle figure dans neuf autres et n’est pas mentionnée du tout dans cinq.
In 26 von den im Bericht erfassten 29 Ländern stützt sich die Drogenpolitik auf einen nationalen Plan, eine Strategie oder ein gleichwertiges Dokument. Die größten Diskrepanzen scheinen im Zusammenhang mit der Schadensminimierung zu bestehen: dieses Thema ist in 12 der erfassten Dokumente von vorrangiger Bedeutung, in weiteren neun wird es im Rahmen anderer Themen behandelt und in fünf ist es nicht erwähnt.
De los 29 países presentes en el informe, 26 aplican su política nacional sobre drogas de acuerdo con un plan o estrategia nacional o documento similar. Las mayores divergencias de opinión se registran en lo tocante a la reducción de daños: la cuestión es objeto de atención destacada en doce documentos, figura en otros nueve, y no es objeto de mención en cinco.
26 paesi sui 29 interessati dalla relazione attuano una politica di lotta alla droga basata su un piano/ strategia nazionale o documento analogo. Sulla riduzione dei danni si registrano le più grandi differenze: la questione ha un ruolo di primo piano in 12 documenti, è inclusa in altri nove e non è citata in cinque.
Dos 29 países considerados pelo relatório, 26 gerem a sua política nacional de acordo com um plano ou uma estratégia nacionais, ou um documento semelhante. A questão que suscita maior divergência de opiniões é a da redução dos danos, que tem um papel destacado em 12 dos documentos, está incluída noutros nove e não é mencionada em cinco.
26 z 29 zemí, jichž se zpráva týká, provádí svou protidrogovou politiku podle národního plánu, strategie nebo podobného dokumentu. Nejvetší názorové rozdíly panují v otázce snižování rozsahu zpnsobovaných škod. Dnležitou roli hraje ve 12 dokumentech, v devíti dalších je obsažena a v peti není zminována.
I 26 af de 29 lande, der indgår i beretningen, er narkotikapolitikken baseret på en national plan, strategi eller et lignende dokument. De største forskelle findes i forbindelse med spørgsmålet om skadesreduktion: det har en fremtrædende placering i 12 af dokumenterne, indgår i yderligere ni og er ikke nævnt i fem dokumenter.
Käesolevas aruandes käsitletud kahekümne üheksast riigist kahekümne kuues on käivitunud riiklik uimastipoliitika, mis põhineb riiklikul tegevuskaval, strateegial või samalaadsel dokumendil. Enim eriarvamusi esineb kahjude vähendamise valdkonnas: see teema tõuseb esikohale kaheteistkümnes dokumendis; üheksas dokumendis on seda vaadeldud koos muude teemadega ja viies dokumendis ei ole seda mainitud.
Vuosiraportissa mukana olevista 29 maasta 26 noudattaa huumepolitiikassaan kansallista suunnitelmaa, strategiaa tai vastaavaa asiakirjaa. Suurin mielipide-ero liittyy haittojen vähentämiseen: asia on keskeinen 12 asiakirjassa, se sisältyy yhdeksään muuhun asiakirjaan ja viidessä asiakirjassa siitä ei ole mainintaa.
A jelentésben tárgyalt 29 országból 26 nemzeti tervek, stratégiák és más hasonló dokumentumok szerint hajtja végre kábítószer-ellenes politikáját. A legnagyobb véleménykülönbség az ártalomcsökkentés tekintetében mutatkozik: a kérdést 12 dokumentum kiemelten kezeli, további kilencben szerepel, öt viszont nem is említi.
I 26 av de 29 landene rapporten omhandler, bygger narkotikapolitikken på en nasjonal narkotikaplan, narkotikastrategi eller lignende dokument. Den største meningsforskjellen gjelder skadereduksjon: temaet er behørig behandlet i 12 av dokumentene, inntatt i ytterligere ni og ikke nevnt i fem.
26 z 29 krajów ujetych w sprawozdaniu prowadzi swoja polityke antynarkotykowa zgodnie z planem krajowym, strategia krajowa lub podobnym dokumentem. Najwieksza róznica zdan wystepuje w odniesieniu do kwestii redukcji szkód: zagadnieniu temu poswiecono wiele miejsca w 12 dokumentach, wspomniano o nim w dziewieciu, a brakuje go w pieciu.
26 dintre cele 29 de Iǎri incluse în raport îşi desfǎşoarǎ politica privind drogurile în baza unui plan naIional, a unei strategii sau a unui document similar. DiferenIa cea mai mare de opinii priveşte domeniul reducerii efectelor negative asociate consumului de droguri: problema este prezentatǎ central în 12 dintre documente, este menIionatǎ în alte 9 şi nu este amintitǎ în 5.
Šestindvajset od devetindvajsetih držav, ki jih zajema porocilo, svoje politike o drogah izvaja skladno z nacionalnim nacrtom, strategijo ali podobnim dokumentom. Mnenja se najbolj razhajajo glede zmanjševanja škode: vprašanje je izpostavljeno v 12 dokumentih, vkljuceno v nadaljnjih devet dokumentov, v petih pa ni niti omenjeno.
Av de 29 länder som omfattas av rapporten har 26 länder en nationell narkotikapolitik som utgår från en nationell plan, strategi eller liknande dokument. De största åsiktsskillnaderna gäller minskning av skadeverkningar. Denna fråga ägnas stort utrymme i 12 av dokumenten, behandlas i ytterligare nio och nämns inte alls i fem.
No pǎrskatǎ apskatitajǎm 29 valstim 26 valstis darbojas narkotiku apkarošanas politika valsts plǎna, strategijas vai lidziga dokumenta formǎ. Lielǎkǎ viedok!u atšfiiriba pastǎv kaitejuma samazinǎšanas jautǎjumǎ: divpadsmit dokumentos tas ir izcelts kǎ butisks, devinos iek!auts, bet piecos nav pieminets.
  press4-nl  
Van de 29 landen die in dit verslag aan de orde komen, is er in 26 landen sprake van een drugsbeleid dat gebaseerd is op een nationaal plan, een nationale strategie of een soortgelijk document. De standpunten lopen het meest uiteen op het gebied van schadebeperking: in 12 documenten wordt veel aandacht aan schadebeperking besteed, in 9 verslagen komt dit onderwerp aan de orde en in 5 documenten wordt schadebeperking helemaal niet genoemd.
26 pays parmi les 29 étudiés par le rapport mettent en œuvre leur politique en matière de drogue conformément à un plan national, une stratégie ou un document similaire. La réduction des risques liés à la drogue apparaît comme le sujet le plus controversé: si cette question prédomine dans 12 documents, elle figure dans neuf autres et n’est pas mentionnée du tout dans cinq.
In 26 von den im Bericht erfassten 29 Ländern stützt sich die Drogenpolitik auf einen nationalen Plan, eine Strategie oder ein gleichwertiges Dokument. Die größten Diskrepanzen scheinen im Zusammenhang mit der Schadensminimierung zu bestehen: dieses Thema ist in 12 der erfassten Dokumente von vorrangiger Bedeutung, in weiteren neun wird es im Rahmen anderer Themen behandelt und in fünf ist es nicht erwähnt.
De los 29 países presentes en el informe, 26 aplican su política nacional sobre drogas de acuerdo con un plan o estrategia nacional o documento similar. Las mayores divergencias de opinión se registran en lo tocante a la reducción de daños: la cuestión es objeto de atención destacada en doce documentos, figura en otros nueve, y no es objeto de mención en cinco.
26 paesi sui 29 interessati dalla relazione attuano una politica di lotta alla droga basata su un piano/ strategia nazionale o documento analogo. Sulla riduzione dei danni si registrano le più grandi differenze: la questione ha un ruolo di primo piano in 12 documenti, è inclusa in altri nove e non è citata in cinque.
Dos 29 países considerados pelo relatório, 26 gerem a sua política nacional de acordo com um plano ou uma estratégia nacionais, ou um documento semelhante. A questão que suscita maior divergência de opiniões é a da redução dos danos, que tem um papel destacado em 12 dos documentos, está incluída noutros nove e não é mencionada em cinco.
26 apό tις 29 χώρeς pου paρουsιάζονtaι stην έκθesη χeιρίζονtaι tις pολιtικές tους γιa ta νaρκωtικά sύµfωνa µe κάpοιο eθνικό sχέdιο, eθνική stρatηγική ή paρόµοιο έγγρafο. Η µeγaλύteρη dιάstasη apόψeων eνtοpίζetaι stο θέµa tης µeίωsης tης ßλάßης, tο οpοίο κaλύptetaι eκteνώς se 12 έγγρafa, peριλaµßάνetaι se άλλa eννέa κaι deν aνafέρetaι se pένte.
26 z 29 zemí, jichž se zpráva týká, provádí svou protidrogovou politiku podle národního plánu, strategie nebo podobného dokumentu. Největší názorové rozdíly panují v otázce snižování rozsahu způsobovaných škod. Důležitou roli hraje ve 12 dokumentech, v devíti dalších je obsažena a v pěti není zmiňována.
I 26 af de 29 lande, der indgår i beretningen, er narkotikapolitikken baseret på en national plan, strategi eller et lignende dokument. De største forskelle findes i forbindelse med spørgsmålet om skadesreduktion: det har en fremtrædende placering i 12 af dokumenterne, indgår i yderligere ni og er ikke nævnt i fem dokumenter.
Käesolevas aruandes käsitletud kahekümne üheksast riigist kahekümne kuues on käivitunud riiklik uimastipoliitika, mis põhineb riiklikul tegevuskaval, strateegial või samalaadsel dokumendil. Enim eriarvamusi esineb kahjude vähendamise valdkonnas: see teema tõuseb esikohale kaheteistkümnes dokumendis; üheksas dokumendis on seda vaadeldud koos muude teemadega ja viies dokumendis ei ole seda mainitud.
Vuosiraportissa mukana olevista 29 maasta 26 noudattaa huumepolitiikassaan kansallista suunnitelmaa, strategiaa tai vastaavaa asiakirjaa. Suurin mielipide-ero liittyy haittojen vähentämiseen: asia on keskeinen 12 asiakirjassa, se sisältyy yhdeksään muuhun asiakirjaan ja viidessä asiakirjassa siitä ei ole mainintaa.
A jelentésben tárgyalt 29 országból 26 nemzeti tervek, stratégiák és más hasonló dokumentumok szerint hajtja végre kábítószer-ellenes politikáját. A legnagyobb véleménykülönbség az ártalomcsökkentés tekintetében mutatkozik: a kérdést 12 dokumentum kiemelten kezeli, további kilencben szerepel, öt viszont nem is említi.
I 26 av de 29 landene rapporten omhandler, bygger narkotikapolitikken på en nasjonal narkotikaplan, narkotikastrategi eller lignende dokument. Den største meningsforskjellen gjelder skadereduksjon: temaet er behørig behandlet i 12 av dokumentene, inntatt i ytterligere ni og ikke nevnt i fem.
26 z 29 krajów ujetych w sprawozdaniu prowadzi swoja polityke antynarkotykowa zgodnie z planem krajowym, strategia krajowa lub podobnym dokumentem. Najwieksza róznica zdan wystepuje w odniesieniu do kwestii redukcji szkód: zagadnieniu temu poswiecono wiele miejsca w 12 dokumentach, wspomniano o nim w dziewieciu, a brakuje go w pieciu.
26 dintre cele 29 de tari incluse în raport îsi desfasoara politica privind drogurile în baza unui plan national, a unei strategii sau a unui document similar. Diferenta cea mai mare de opinii priveste domeniul reducerii efectelor negative asociate consumului de droguri: problema este prezentata central în 12 dintre documente, este mentionata în alte 9 si nu este amintita în 5.
26 z 29 štátov zahrnutých v správe riadi svoju drogovú politiku v súlade s národnými plánmi, stratégiou alebo podobným dokumentom. Najväcšie rozdiely v postojoch sú v oblasti znižovania rizík spojených s užívaním drog, ktorá zastáva popredné miesto v 12 dokumentoch, je zaclenená do deviatich dalších a nie je spomenutá v piatich.
Šestindvajset od devetindvajsetih držav, ki jih zajema porocilo, svoje politike o drogah izvaja skladno   z nacionalnim nacrtom, strategijo ali podobnim dokumentom. Mnenja se najbolj razhajajo glede zmanjševanja škode: vprašanje je izpostavljeno v 12 dokumentih, vkljuceno v nadaljnjih devet dokumentov, v petih pa ni niti omenjeno.
Av de 29 länder som omfattas av rapporten har 26 länder en nationell narkotikapolitik som utgår från en nationell plan, strategi eller liknande dokument. De största åsiktsskillnaderna gäller minskning av skadeverkningar. Denna fråga ägnas stort utrymme i 12 av dokumenten, behandlas i ytterligare nio och nämns inte alls i fem.
No parskata apskatitajam 29 valstim 26 valstis darbojas narkotiku apkarosanas politika valsts plana, strategijas vai lidziga dokumenta forma. Lielaka viedoklu atskiriba pastav kaitejuma samazinasanas jautajuma: divpadsmit dokumentos tas ir izcelts ka butisks, devinos ieklauts, bet piecos nav pieminets.
  press4-nl  
Hoewel de meeste EU-lidstaten publieke overlast als zodanig geen centraal doel van hun nationale drugsbeleid noemen, pakken zij de verschillende aspecten van dit probleem wel aan onder het bredere concept van veiligheid en openbare orde.
Bien que la majorité des pays de l’UE ne fassent pas des nuisances publiques (qualifiées en tant que telles) la cible centrale de leur stratégie de drogue nationale, ils englobent les divers actes couverts par ces termes sous l’expression plus large de «sécurité et ordre public». Au sein de ce groupe, la plupart des pays, essentiellement les nouveaux États membres de l’UE, abordent le problème au travers de mesures et de lois non spécifiques, en traitant des problèmes tels que l’état d’ébriété en public ou la pollution sonore.
Obwohl die meisten EU-Länder die Störung der öffentlichen Ordnung nicht explizit als zentrales Ziel in ihrer nationalen Drogenstrategie benennen, befassen sie sich mit dem durch diesen Begriff abgedeckten Verhalten unter der weiter gefassten Bezeichnung von Sicherheit und öffentlicher Ordnung. In den meisten Ländern dieser Gruppe, hauptsächlich in den neuen EU-Mitgliedstaaten, wird dieses Problem durch allgemeine Maßnahmen und Gesetze angegangen die sich etwa mit Intoxikation in der Öffentlichkeit oder Lärmbelästigung auseinandersetzen.
En la actualidad son cinco los países – Bélgica, Irlanda, Luxemburgo, Países Bajos y Reino Unido – que se han fijado como objetivo fundamental de su política nacional sobre drogas la disminución de las molestias en el orden público ligadas al consumo de estupefacientes y que han puesto en marcha para ello una estrategia coordinada en la que se combinan aspectos sanitarios, sociales, de seguridad pública y ambientales.
Sebbene la maggior parte degli Stati membri dell’UE non considerino la turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga (in quanto tale) un obiettivo essenziale della loro strategia nazionale in materia di droga, essi includono le azioni interessate da tale definizione nel più ampio contesto della sicurezza e dell’ordine pubblico. In tale ambito la maggior parte dei paesi, soprattutto i nuovi Stati membri dell’UE, affrontano la questione con leggi e interventi non specifici, occupandosi di tematiche quali gli stati di alterazione in luoghi pubblici o l’inquinamento acustico.
Embora a maioria dos países da UE não mencione a perturbação da ordem pública (indicando-a como tal) como um objectivo central da sua estratégia nacional de luta contra a droga, aborda os diversos actos abrangidos pelo termo sob a designação mais vasta de segurança e ordem pública. Neste grupo, a maior parte dos países, em grande medida os novos Estados-Membros da UE, procura resolver o problema com intervenções e leis não específicas, relativas a questões como a intoxicação em público ou a poluição sonora.
Selv om de fleste EU-lande ikke angiver forstyrrelse af den offentlige orden (rubriceret som sådan) som værende et centralt mål for deres nationale narkotikastrategi, behandler de faktisk den adfærd, der omfattes af begrebet, under den bredere betegnelse sikkerhed og offentlig orden. Inden for denne gruppe tager de fleste lande, i vid udstrækning de nye EU-medlemsstater, fat på spørgsmålet ved hjælp af ikke-specifikke foranstaltninger og lovgivninger, der vedrører spørgsmål som f.eks. indtagelse af stoffer på offentlige steder eller støjforurening.
Kuigi suurem osa ELi riike ei nimeta avaliku korra rikkumisi (sellise nimetuse all) oma siseriikliku uimastistrateegia keskse eesmärgina, käsitlevad nad selle mõiste alla kuuluvaid tegevusi laiema teema, julgeoleku ja avaliku korra raames. Selles rühmas kasutab enamik riike, peamiselt ELi uued liikmesriigid, probleemi lahendamiseks mittespetsiifilisi sekkumisvahendeid ja seadusi, võideldes selliste nähtustega nagu avalikus kohas viibimine joobeseisundis või mürasaaste.
Vaikka suurin osa EU-maista ei ilmoita julkisten häiriöiden olevan sinänsä kansallisen huumepolitiikan keskeinen kohde, ne käsittelevät monenlaista käsitteeseen sisältyvää toimintaa laajemman turvallisuuden ja yleisen järjestyksen nimikkeen yhteydessä. Tähän ryhmään kuuluvat maat, pääosin EU:n uudet jäsenvaltiot, käsittelevät ongelmaa enimmäkseen yleisin toimenpitein tai lainsäädännöllisin keinoin, jotka koskevat päihteiden käyttöä julkisilla paikoilla tai melusaastetta.
Bár az EU-tagállamok többsége a közrend megzavarását (mint fogalmat) nem szerepelteti központi célként a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiában, az e fogalom körébe sorolható cselekményekkel azért foglalkoznak a tágabb értelemben vett biztonság és a közrend témakörén belül. E csoporton belül a legtöbb ország, föként az új EU-tagállamok intézkedései és jogszabályai nem kifejezetten ezt a problémát célozzák, hanem más kérdéseket, például a nyilvános kábítószeres intoxikációt vagy a csendháborítást szabályozzák.
den bredere merkelappen offentlig orden og sikkerhet. Innenfor denne gruppen behandler de fleste landene, hovedsakelig de nye EU-medlemsstatene, dette aspektet med ikke-spesifikke intervensjoner og lover, og tar for seg f.eks. beruselse på offentlig sted eller støyforurensing.
Chociaz wiekszosc krajów UE nie uczyniła naruszen porzadku publicznego (jako takich) głównym celem krajowych strategii antynarkotykowych, panstwa te podejmuja działania w odniesieniu do róznych zjawisk w ramach szerzej ujetej polityki bezpieczenstwa i porzadku publicznego. Wiekszosc panstw w tej grupie, przede wszystkim nowe Panstwa Członkowskie UE, reaguje na ten problem poprzez ogólne interwencje i przepisy, dotyczace zagadnien takich jak odurzanie sie w miejscu publicznym lub hałasowanie.
Deşi majoritatea ţǎrilor UE nu raporteazǎ tulburarea ordinii publice ca urmare a consumului de droguri (sub aceastǎ denumire) ca pe un obiectiv central al strategiei lor naIionale privind drogurile, faptele incluse sub acest termen sunt abordate la domeniul Securitate şi ordine publicǎ. În cadrul acestui grup, majoritatea Iǎrilor, mai ales noile state membre UE, abordeazǎ problema menIionatǎ prin intervenIii şi legi nespecifice, care se referǎ la aspecte cum ar fi consumul de droguri în public sau poluarea fonicǎ.
Šeprav v vecini držav EU motnje javnega reda in miru (pod tem nazivom) niso osrednji cilj nacionalne strategije o drogah, se z razlicnimi vprašanji, ki jih izraz zajema, soocajo v širšem podrocju varnosti in javnega reda. V tej skupini vecina držav – vecinoma so to nove države clanice EU – vprašanje obravnava z nespecificnimi intervencijami in zakoni, ki pokrivajo vprašanja, kot sta omamljanje v javnosti ali obremenitev s hrupom.
Lai gan vairumǎ ES valstu sabiedriskǎs kǎrtibas traucejumu noveršana (šǎdǎ formulejumǎ) nav izcelta kǎ ipašs valsts narkotiku strategijas merfiis, šajǎs valstis tomer notiek veršanǎs pret tǎm dažǎdajǎm parǎdibǎm, ko ietver šis termins, tikai šis parǎdibas ir grupetas kǎ plašǎkǎs sabiedriskǎs kǎrtibas un drošibas koncepcijas da!a. Šajǎ jomǎ vairums valstu, lielǎkoties jaunǎs ES dalibvalstis, izverš nespecifiskus noveršanas pasǎkumus un noteikumus, veršoties pret tǎdǎm parǎdibǎm kǎ atrašanǎs sabiedribǎ reibuma stǎvokli un trokšnošana.
  press4-nl  
Van de 29 landen die in dit verslag aan de orde komen, is er in 26 landen sprake van een drugsbeleid dat gebaseerd is op een nationaal plan, een nationale strategie of een soortgelijk document. De standpunten lopen het meest uiteen op het gebied van schadebeperking: in 12 documenten wordt veel aandacht aan schadebeperking besteed, in 9 verslagen komt dit onderwerp aan de orde en in 5 documenten wordt schadebeperking helemaal niet genoemd.
26 pays parmi les 29 étudiés par le rapport mettent en œuvre leur politique en matière de drogue conformément à un plan national, une stratégie ou un document similaire. La réduction des risques liés à la drogue apparaît comme le sujet le plus controversé: si cette question prédomine dans 12 documents, elle figure dans neuf autres et n’est pas mentionnée du tout dans cinq.
In 26 von den im Bericht erfassten 29 Ländern stützt sich die Drogenpolitik auf einen nationalen Plan, eine Strategie oder ein gleichwertiges Dokument. Die größten Diskrepanzen scheinen im Zusammenhang mit der Schadensminimierung zu bestehen: dieses Thema ist in 12 der erfassten Dokumente von vorrangiger Bedeutung, in weiteren neun wird es im Rahmen anderer Themen behandelt und in fünf ist es nicht erwähnt.
De los 29 países presentes en el informe, 26 aplican su política nacional sobre drogas de acuerdo con un plan o estrategia nacional o documento similar. Las mayores divergencias de opinión se registran en lo tocante a la reducción de daños: la cuestión es objeto de atención destacada en doce documentos, figura en otros nueve, y no es objeto de mención en cinco.
26 paesi sui 29 interessati dalla relazione attuano una politica di lotta alla droga basata su un piano/ strategia nazionale o documento analogo. Sulla riduzione dei danni si registrano le più grandi differenze: la questione ha un ruolo di primo piano in 12 documenti, è inclusa in altri nove e non è citata in cinque.
Dos 29 países considerados pelo relatório, 26 gerem a sua política nacional de acordo com um plano ou uma estratégia nacionais, ou um documento semelhante. A questão que suscita maior divergência de opiniões é a da redução dos danos, que tem um papel destacado em 12 dos documentos, está incluída noutros nove e não é mencionada em cinco.
26 apό tις 29 χώρeς pου paρουsιάζονtaι stην έκθesη χeιρίζονtaι tις pολιtικές tους γιa ta νaρκωtικά sύµfωνa µe κάpοιο eθνικό sχέdιο, eθνική stρatηγική ή paρόµοιο έγγρafο. Η µeγaλύteρη dιάstasη apόψeων eνtοpίζetaι stο θέµa tης µeίωsης tης ßλάßης, tο οpοίο κaλύptetaι eκteνώς se 12 έγγρafa, peριλaµßάνetaι se άλλa eννέa κaι deν aνafέρetaι se pένte.
26 z 29 zemí, jichž se zpráva týká, provádí svou protidrogovou politiku podle národního plánu, strategie nebo podobného dokumentu. Největší názorové rozdíly panují v otázce snižování rozsahu způsobovaných škod. Důležitou roli hraje ve 12 dokumentech, v devíti dalších je obsažena a v pěti není zmiňována.
I 26 af de 29 lande, der indgår i beretningen, er narkotikapolitikken baseret på en national plan, strategi eller et lignende dokument. De største forskelle findes i forbindelse med spørgsmålet om skadesreduktion: det har en fremtrædende placering i 12 af dokumenterne, indgår i yderligere ni og er ikke nævnt i fem dokumenter.
Käesolevas aruandes käsitletud kahekümne üheksast riigist kahekümne kuues on käivitunud riiklik uimastipoliitika, mis põhineb riiklikul tegevuskaval, strateegial või samalaadsel dokumendil. Enim eriarvamusi esineb kahjude vähendamise valdkonnas: see teema tõuseb esikohale kaheteistkümnes dokumendis; üheksas dokumendis on seda vaadeldud koos muude teemadega ja viies dokumendis ei ole seda mainitud.
Vuosiraportissa mukana olevista 29 maasta 26 noudattaa huumepolitiikassaan kansallista suunnitelmaa, strategiaa tai vastaavaa asiakirjaa. Suurin mielipide-ero liittyy haittojen vähentämiseen: asia on keskeinen 12 asiakirjassa, se sisältyy yhdeksään muuhun asiakirjaan ja viidessä asiakirjassa siitä ei ole mainintaa.
A jelentésben tárgyalt 29 országból 26 nemzeti tervek, stratégiák és más hasonló dokumentumok szerint hajtja végre kábítószer-ellenes politikáját. A legnagyobb véleménykülönbség az ártalomcsökkentés tekintetében mutatkozik: a kérdést 12 dokumentum kiemelten kezeli, további kilencben szerepel, öt viszont nem is említi.
I 26 av de 29 landene rapporten omhandler, bygger narkotikapolitikken på en nasjonal narkotikaplan, narkotikastrategi eller lignende dokument. Den største meningsforskjellen gjelder skadereduksjon: temaet er behørig behandlet i 12 av dokumentene, inntatt i ytterligere ni og ikke nevnt i fem.
26 z 29 krajów ujetych w sprawozdaniu prowadzi swoja polityke antynarkotykowa zgodnie z planem krajowym, strategia krajowa lub podobnym dokumentem. Najwieksza róznica zdan wystepuje w odniesieniu do kwestii redukcji szkód: zagadnieniu temu poswiecono wiele miejsca w 12 dokumentach, wspomniano o nim w dziewieciu, a brakuje go w pieciu.
26 dintre cele 29 de tari incluse în raport îsi desfasoara politica privind drogurile în baza unui plan national, a unei strategii sau a unui document similar. Diferenta cea mai mare de opinii priveste domeniul reducerii efectelor negative asociate consumului de droguri: problema este prezentata central în 12 dintre documente, este mentionata în alte 9 si nu este amintita în 5.
26 z 29 štátov zahrnutých v správe riadi svoju drogovú politiku v súlade s národnými plánmi, stratégiou alebo podobným dokumentom. Najväcšie rozdiely v postojoch sú v oblasti znižovania rizík spojených s užívaním drog, ktorá zastáva popredné miesto v 12 dokumentoch, je zaclenená do deviatich dalších a nie je spomenutá v piatich.
Šestindvajset od devetindvajsetih držav, ki jih zajema porocilo, svoje politike o drogah izvaja skladno   z nacionalnim nacrtom, strategijo ali podobnim dokumentom. Mnenja se najbolj razhajajo glede zmanjševanja škode: vprašanje je izpostavljeno v 12 dokumentih, vkljuceno v nadaljnjih devet dokumentov, v petih pa ni niti omenjeno.
Av de 29 länder som omfattas av rapporten har 26 länder en nationell narkotikapolitik som utgår från en nationell plan, strategi eller liknande dokument. De största åsiktsskillnaderna gäller minskning av skadeverkningar. Denna fråga ägnas stort utrymme i 12 av dokumenten, behandlas i ytterligare nio och nämns inte alls i fem.
No parskata apskatitajam 29 valstim 26 valstis darbojas narkotiku apkarosanas politika valsts plana, strategijas vai lidziga dokumenta forma. Lielaka viedoklu atskiriba pastav kaitejuma samazinasanas jautajuma: divpadsmit dokumentos tas ir izcelts ka butisks, devinos ieklauts, bet piecos nav pieminets.
  press4-nl  
Hoewel de meeste EU-lidstaten publieke overlast als zodanig geen centraal doel van hun nationale drugsbeleid noemen, pakken zij de verschillende aspecten van dit probleem wel aan onder het bredere concept van veiligheid en openbare orde.
Bien que la majorité des pays de l’UE ne fassent pas des nuisances publiques (qualifiées en tant que telles) la cible centrale de leur stratégie de drogue nationale, ils englobent les divers actes couverts par ces termes sous l’expression plus large de «sécurité et ordre public». Au sein de ce groupe, la plupart des pays, essentiellement les nouveaux États membres de l’UE, abordent le problème au travers de mesures et de lois non spécifiques, en traitant des problèmes tels que l’état d’ébriété en public ou la pollution sonore.
Obwohl die meisten EU-Länder die Störung der öffentlichen Ordnung nicht explizit als zentrales Ziel in ihrer nationalen Drogenstrategie benennen, befassen sie sich mit dem durch diesen Begriff abgedeckten Verhalten unter der weiter gefassten Bezeichnung von Sicherheit und öffentlicher Ordnung. In den meisten Ländern dieser Gruppe, hauptsächlich in den neuen EU-Mitgliedstaaten, wird dieses Problem durch allgemeine Maßnahmen und Gesetze angegangen die sich etwa mit Intoxikation in der Öffentlichkeit oder Lärmbelästigung auseinandersetzen.
En la actualidad son cinco los países – Bélgica, Irlanda, Luxemburgo, Países Bajos y Reino Unido – que se han fijado como objetivo fundamental de su política nacional sobre drogas la disminución de las molestias en el orden público ligadas al consumo de estupefacientes y que han puesto en marcha para ello una estrategia coordinada en la que se combinan aspectos sanitarios, sociales, de seguridad pública y ambientales.
Sebbene la maggior parte degli Stati membri dell’UE non considerino la turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga (in quanto tale) un obiettivo essenziale della loro strategia nazionale in materia di droga, essi includono le azioni interessate da tale definizione nel più ampio contesto della sicurezza e dell’ordine pubblico. In tale ambito la maggior parte dei paesi, soprattutto i nuovi Stati membri dell’UE, affrontano la questione con leggi e interventi non specifici, occupandosi di tematiche quali gli stati di alterazione in luoghi pubblici o l’inquinamento acustico.
Embora a maioria dos países da UE não mencione a perturbação da ordem pública (indicando-a como tal) como um objectivo central da sua estratégia nacional de luta contra a droga, aborda os diversos actos abrangidos pelo termo sob a designação mais vasta de segurança e ordem pública. Neste grupo, a maior parte dos países, em grande medida os novos Estados-Membros da UE, procura resolver o problema com intervenções e leis não específicas, relativas a questões como a intoxicação em público ou a poluição sonora.
Αν κaι ta peριssόteρa κράtη µέλη tης ΕΕ deν aνafέρουν tη dηµόsιa paρeνόχληsη (µe aυtόν tον όρο) ως κeνtρικό stόχο tων eθνικών tους stρatηγικών γιa ta νaρκωtικά, eνtούtοις aνtιµetωpίζουν ta dιάfορa peριstatικά pου peριγράfονtaι µe tον όρο aυtόν ως ζηtήµata pου eµpίptουν stο γeνικόteρο θέµa tης asfάλeιaς κaι tης dηµόsιaς tάξης. Μetaξύ tων χωρών aυtών, οι peριssόteρeς, κaι ως epί tο pλeίstον ta    νέa κράtη µέλη asχολούνtaι µe θέµata όpως η tοξίκωsη se dηµόsιους χώρους ή η ηχορύpaνsη, χωρίς όµως νa pροßλέpουν eιdικές pρωtοßουλίeς ούte νοµοθesίeς.
Ačkoli většina zemí EU neprohlašuje rušení veřejného pořádku (takto označené) za ústřední cíl svých národních protidrogových strategií, věnují pozornost příslušným dílčím otázkám pod širším označením bezpečnosti a veřejného pořádku. Většina zemí této skupiny, převážně nové členské státy EU, se zaměřuje na tento problém nespecifickými zásahy a zákony, které řeší takové otázky jako intoxikace na veřejnosti nebo narušování životního prostředí hlukem.
Selv om de fleste EU-lande ikke angiver forstyrrelse af den offentlige orden (rubriceret som sådan) som værende et centralt mål for deres nationale narkotikastrategi, behandler de faktisk den adfærd, der omfattes af begrebet, under den bredere betegnelse sikkerhed og offentlig orden. Inden for denne gruppe tager de fleste lande, i vid udstrækning de nye EU-medlemsstater, fat på spørgsmålet ved hjælp af ikke-specifikke foranstaltninger og lovgivninger, der vedrører spørgsmål som f.eks. indtagelse af stoffer på offentlige steder eller støjforurening.
Kuigi suurem osa ELi riike ei nimeta avaliku korra rikkumisi (sellise nimetuse all) oma siseriikliku uimastistrateegia keskse eesmärgina, käsitlevad nad selle mõiste alla kuuluvaid tegevusi laiema teema, julgeoleku ja avaliku korra raames. Selles rühmas kasutab enamik riike, peamiselt ELi uued liikmesriigid, probleemi lahendamiseks mittespetsiifilisi sekkumisvahendeid ja seadusi, võideldes selliste nähtustega nagu avalikus kohas viibimine joobeseisundis või mürasaaste.
Vaikka suurin osa EU-maista ei ilmoita julkisten häiriöiden olevan sinänsä kansallisen huumepolitiikan keskeinen kohde, ne käsittelevät monenlaista käsitteeseen sisältyvää toimintaa laajemman turvallisuuden ja yleisen järjestyksen nimikkeen yhteydessä. Tähän ryhmään kuuluvat maat, pääosin EU:n uudet jäsenvaltiot, käsittelevät ongelmaa enimmäkseen yleisin toimenpitein tai lainsäädännöllisin keinoin, jotka koskevat päihteiden käyttöä julkisilla paikoilla tai melusaastetta.
Bár az EU-tagállamok többsége a közrend megzavarását (mint fogalmat) nem szerepelteti központi célként a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiában, az e fogalom körébe sorolható cselekményekkel azért foglalkoznak a tágabb értelemben vett biztonság és a közrend témakörén belül. E csoporton belül a legtöbb ország, foként az új EU-tagállamok intézkedései és jogszabályai nem kifejezetten ezt a problémát célozzák, hanem más kérdéseket, például a nyilvános kábítószeres intoxikációt vagy a csendháborítást szabályozzák.
Selv om de fleste EU-landene ikke oppgir narkotikarelaterte ordensforstyrrelser (under denne betegnelsen) som et sentralt mål for sin nasjonale narkotikastrategi, behandler de atferd som faller inn under dette, under den bredere merkelappen offentlig orden og sikkerhet. Innenfor denne gruppen behandler de fleste landene, hovedsakelig de nye EU-medlemsstatene, dette aspektet med ikke-spesifikke intervensjoner og lover, og tar for seg f.eks. beruselse på offentlig sted eller støyforurensing.
Chociaz wiekszosc krajów UE nie uczynila naruszen porzadku publicznego (jako takich) glównym celem krajowych strategii antynarkotykowych, panstwa te podejmuja dzialania w odniesieniu do róznych zjawisk w ramach szerzej ujetej polityki bezpieczenstwa i porzadku publicznego. Wiekszosc panstw w tej grupie, przede wszystkim nowe Panstwa Czlonkowskie UE, reaguje na ten problem poprzez ogólne interwencje i przepisy, dotyczace zagadnien takich jak odurzanie sie w miejscu publicznym lub halasowanie.
Desi majoritatea tarilor UE nu raporteaza tulburarea ordinii publice ca urmare a consumului de droguri (sub aceasta denumire) ca pe un obiectiv central al strategiei lor nationale privind drogurile, faptele incluse sub acest termen sunt abordate la domeniul Securitate si ordine publica. În cadrul acestui grup, majoritatea tarilor, mai ales noile state membre UE, abordeaza problema mentionata prin interventii si legi nespecifice, care se refera la aspecte cum ar fi consumul de droguri în public sau poluarea fonica.
Aj ked sa vo väcšine štátov EÚ verejné znepokojenie (takto oznacené) neuvádza ako hlavný ciel národných protidrogových stratégií, pozornost sa príslušným otázkam venuje v širšom kontexte v oblasti bezpecnosti a verejného poriadku. V rámci tejto skupiny sa väcšina štátov, najmä nové clenské štáty EÚ, venujú tejto oblasti prostredníctvom bližšie nešpecifikovaných zásahov, ku ktorým patrí riešenie intoxikácie na verejnosti alebo zmiernovanie hluku.
Ceprav v vecini držav EU motnje javnega reda in miru (pod tem nazivom) niso osrednji cilj nacionalne strategije o drogah, se z razlicnimi vprašanji, ki jih izraz zajema, soocajo v širšem podrocju varnosti in javnega reda. V tej skupini vecina držav – vecinoma so to nove države clanice EU – vprašanje obravnava z nespecificnimi intervencijami in zakoni, ki pokrivajo vprašanja, kot sta omamljanje v javnosti ali obremenitev s hrupom.
Lai gan vairuma ES valstu sabiedriskas kartibas traucejumu noversana (sada formulejuma) nav izcelta ka ipass valsts narkotiku strategijas merkis, sajas valstis tomer notiek versanas pret tam dazadajam paradibam, ko ietver sis termins, tikai sis paradibas ir grupetas ka plasakas sabiedriskas kartibas un drosibas koncepcijas dala. Saja joma vairums valstu, lielakoties jaunas ES dalibvalstis, izvers nespecifiskus noversanas pasakumus un noteikumus, versoties pret tadam paradibam ka atrasanas sabiedriba reibuma stavokli un troksnosana.
  press4-nl  
Marcel Reimen, voorzitter van de raad van bestuur van het EWDD: “Als wij het hebben over drugsgerelateerde publieke overlast, dan praten we niet alleen over criminaliteit, maar ook over een grote verscheidenheid aan antisociaal gedrag dat de veiligheid, gezondheid en orde van een samenleving verstoort, en de kwaliteit van leven van de samenleving op het spel zet. De bezorgdheid over deze overlast die wij momenteel op het politieke toneel waarnemen, is een reactie op de negatieve invloed ervan in onze eigen directe omgeving.”
The most commonly reported drug-related behaviours impacting negatively on people’s feelings of personal safety or community stability, says the EMCDDA, are: public drug taking; visible drug-related intoxication; street dealing; crime committed under the influence of drugs; open drug scenes; discarded injecting equipment; as well as intrusive verbal contact from users and dealers and their proximity to children.
Marcel Reimen, président de l’OEDT, déclare: «Lorsque nous évoquons les nuisances publiques liées à la drogue, nous ne faisons pas seulement référence à la criminalité, mais aussi à un ensemble élargi de comportements anti-sociaux qui troublent la sécurité, la salubrité et l’ordre d’une communauté, compromettant ainsi la qualité et la jouissance paisible de la vie pour ses habitants. Les préoccupations actuelles au sujet des nuisances publiques liées à la drogue que nous observons actuellement au plan politique constituent une réaction à ces influences négatives dans notre propre voisinage.»
Marcel Reimen, der Vorsitzende des Verwaltungsrats der EBDD, hebt hervor: „Wenn wir von drogenbedingter Störung der öffentlichen Ordnung sprechen, beziehen wir uns nicht nur auf kriminelle Handlungen, sondern auf ein breiteres Spektrum von antisozialen Verhaltensweisen, die die Sicherheit, Gesundheit und Sauberkeit eines Stadtteils gefährden und so die Lebensqualität und Lebensfreude ihrer Bewohner beeinträchtigen. Die gegenwärtige Besorgnis der politischen Entscheidungsträger im Hinblick auf die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung ist eine Reaktion auf diese negativen Einflüsse in unserer Wohnumgebung“.
Según el OEDT, las conductas ligadas al consumo de estupefacientes y notificadas con más frecuencia como fuente de la sensación de inseguridad personal o de amenaza contra la estabilidad de las comunidades, son el consumo de drogas en espacios públicos, los casos evidentes de intoxicación ligada al consumo, el tráfico de drogas en las vías públicas, los delitos cometidos bajo la influencia de estupefacientes, los puntos de concentración de drogodependientes, la presencia de jeringuillas desechadas, el hecho de que usuarios y traficantes aborden y molesten verbalmente a los transeúntes y la cercanía de aquellos colectivos a menores de edad.
Marcel Reimen, presidente dell’OEDT, afferma: “Quando si parla di turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga non ci si riferisce unicamente alla criminalità, bensì anche ad una più ampia gamma di comportamenti antisociali che si ripercuotono negativamente sulla sicurezza, la salute e l’ordine della società, riducendo la qualità della vita. Le preoccupazioni espresse ora a livello politico riguardo alla turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga sono una risposta a tali influenze negative sulla nostra società”.
O Presidente do OEDT, Marcel Reimen, explica: “Quando falamos de perturbação da ordem pública relacionada com a droga, não nos referimos apenas à criminalidade, mas também a uma gama mais vasta de comportamentos anti-sociais que destroem a segurança, a saúde e a ordem de uma comunidade, prejudicando a qualidade de vida e o bem-estar dos seus habitantes. A actual preocupação com este tipo de perturbação que constatamos na cena política é uma resposta a estas influências negativas que se fazem sentir nas nossas comunidades”.
EONN's bestyrelsesformand Marcel Reimen udtaler: "Når vi taler om narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, menes der hermed ikke kun kriminalitet, men også en bredere vifte af antisociale adfærds- mønstre, som påvirker sikkerheden, sundheden og ordentligheden i samfundet og sætter borgernes livskvalitet og -glæde på spil. Den nuværende bekymring over den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden, som vi nu er vidne til på politisk plan, er en reaktion på disse negative påvirkninger i vore egne lokalmiljøer".
Uimastitega seonduvalt mõjutavad inimeste isiklikku turvatunnet või ühiskonna stabiilsust EMCDDA sõnul kõige sagedamini uimastitarbimine avalikus kohas, märgatav uimastitest põhjustatud joobeseisund, uimastikaubandus tänaval, uimastite mõju all sooritatud kuriteod, uimastitarbimine meelelahutuskohtades, äravisatud süstimisvahendid ning ka uimastitarbijate ja uimastikaubitsejate pealetükkiv suhtlemine ja nende ligipääs lastele.
EMCDDA:n puheenjohtaja Reimen toteaa seuraavaa: “Kun puhutaan huumeista johtuvista julkisista häiriöistä, ei viitata vain rikollisuuteen, vaan myös yhteiskunnalle vahingollisten käyttäytymismuotojen laajempaan kirjoon, joka häiritsee turvallisuutta, terveyttä ja siisteyttä yhteiskunnassa ja haittaa sen asukkaiden elämänlaatua ja elämään tyytyväisyyttä. Tämänhetkinen poliittinen huoli huumeiden julkisista haitoista on reagointia oman asuinalueen kielteisiin ilmiöihin."
Marcel Reimen, az EMCDDA elnöke a következöképpen fogalmazott: „Amikor a kábítószerrel összefüggö közrend, köznyugalom megzavarásáról beszélünk, nemcsak a bünözésre kell gondolnunk, hanem azokra az antiszociális magatartásformákra is, amelyek negatív hatással vannak egy közösség biztonságára, egészségére és rendjére, valamint veszélyeztetik a lakosság életminöségét és életélvezetét. A kábítószerrel összefüggö közrend megzavarása terén jelenleg az a politikai célkitüzés, hogy sikerüljön választ adni a közvetlen környezetünkben megjelenö negatív hatásokra”.
De hyppigst rapporterte formene for narkotikarelatert atferd som virker negativt på folks følelse av personlig trygghet og stabilitet i samfunnet, er ifølge EONN narkotikainntak på offentlig sted, at personer er synlig ruset på narkotika, narkotikahandel på gaten, kriminalitet som begås under påvirkning av rusmidler, åpne narkotikamiljøer, forsøpling i form av brukt injeksjonsutstyr, innpåsliten verbal atferd fra brukere og selgere samt salg i nærheten av barn.
Przewodniczacy EMCDDA, Marcel Reimen, stwierdza: „Kiedy mówimy o naruszaniu porzadku publicznego zwiazanym z narkotykami, mamy na mysli nie tylko przestepstwa, lecz takze – w szerszym ujeciu – zachowania antyspołeczne, zakłócajace bezpieczenstwo, zdrowie i porzadek społeczny, zagrazajace jakosci i zadowoleniu z zycia jej mieszkanców. Obecne dajace sie zaobserwowac na scenie politycznej obawy dotyczace naruszen porzadku publicznego zwiazanych z narkotykami sa reakcja na te negatywne wpływy w naszych lokalnych wspólnotach”.
Preşedintele OEDT, Marcel Reimen, afirmǎ: „Când vorbim despre tulburarea ordinii publice ca urmare a consumului de droguri, nu ne referim exclusiv la infracIiuni, ci şi la o gamǎ mai largǎ de comportamente antisociale care tulburǎ siguranIa, sǎnǎtatea şi ordinea într-o comunitate, afectând calitatea şi gradul de satisfacIie a vieIii. Preocuparea faIǎ de tulburarea ordinii publice ca urmare a consumului de droguri, la care asistǎm în prezent pe scena politicǎ, este un rǎspuns la aceste influenIe negative asupra comunitǎIilor din care facem parte.”
Predsednik EMCDDA Marcel Reimen pravi: "Ko govorimo o motnjah javnega reda in miru zaradi drog, to ne pomeni le kaznivih dejanj, temvec tudi razlicne oblike antisocialnega vedenja, ki motece vplivajo na varnost, zdravje in urejenost skupnosti ter njenim prebivalcem omejujejo kakovost življenja. Trenutna zaskrbljenost zaradi motenj javnega reda in miru zaradi drog, ki jo opažamo v politiki, je odziv na te negativne vplive v soseskah."
De vanligaste narkotikarelaterade företeelser som har en negativ inverkan på människors känsla av personlig trygghet och stabilitet i samhället är enligt narkotikacentrumet användning av narkotika offentligt, synlig narkotikapåverkan, gatulangning, brott som begås under narkotikapåverkan, öppna narkotikamiljöer, slängda sprutor, påträngande kontakter från missbrukare och missbrukares närhet till barn.
EMCDDA priekšsedetǎjs Marcel Reimen saka: „Runǎjot par narkotiku izraisitiem sabiedriskǎs kǎrtibas traucejumiem, mes nedomǎjam vienigi kriminǎlpǎrkǎpumus, bet plašǎku antisociǎlas uzvedibas mode!u klǎstu, kas trauce sabiedribas drošibu, kaite veselibai un apkǎrtnes sakoptibai, apdraudot iedzivotǎju dzives kvalitǎti un komfortu. Pašreizejǎ politiskǎ interese par narkotiku izraisitiem sabiedriskǎs kǎrtibas traucejumiem ir atbilde uz musu tuvǎkajǎ apkǎrtne verojamo ietekmi, ko rada šis negativǎs parǎdibas.”
  press4-nl  
Marcel Reimen, voorzitter van de raad van bestuur van het EWDD: “Als wij het hebben over drugsgerelateerde publieke overlast, dan praten we niet alleen over criminaliteit, maar ook over een grote verscheidenheid aan antisociaal gedrag dat de veiligheid, gezondheid en orde van een samenleving verstoort, en de kwaliteit van leven van de samenleving op het spel zet. De bezorgdheid over deze overlast die wij momenteel op het politieke toneel waarnemen, is een reactie op de negatieve invloed ervan in onze eigen directe omgeving.”
M. Marcel Reimen, président de l’OEDT, déclare: «Lorsque nous évoquons les nuisances publiques liées à la drogue, nous ne faisons pas seulement référence à la criminalité, mais aussi à un ensemble élargi de comportements anti-sociaux qui troublent la sécurité, la salubrité et l’ordre d’une communauté, compromettant ainsi la qualité et la jouissance paisible de la vie pour ses habitants. Les préoccupations actuelles au sujet des nuisances publiques liées à la drogue que nous observons actuellement au plan politique constituent une réaction à ces influences négatives dans notre propre voisinage.»
Marcel Reimen, der Vorsitzende des Verwaltungsrats der EBDD, hebt hervor: „Wenn wir von drogenbedingter Störung der öffentlichen Ordnung sprechen, beziehen wir uns nicht nur auf kriminelle Handlungen, sondern auf ein breiteres Spektrum von antisozialen Verhaltensweisen, die die Sicherheit, Gesundheit und Sauberkeit eines Stadtteils gefährden und so die Lebensqualität und Lebensfreude ihrer Bewohner beeinträchtigen. Die gegenwärtige Besorgnis der politischen Entscheidungsträger im Hinblick auf  die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung ist eine Reaktion auf diese negativen Einflüsse in  unserer Wohnumgebung“.
Marcel Reimen, presidente del OEDT, explica: "Cuando hablamos de molestias en el orden público ligadas al consumo de estupefacientes no estamos refiriéndonos únicamente a actos delictivos sino a un espectro más amplio de conductas antisociales que perturban la seguridad, la salud y la higiene de una comunidad, amenazando la calidad de vida y las oportunidades de esparcimiento de las personas que la integran.             La preocupación que suscitan actualmente a nivel político los problemas de esta índole es una respuesta a la constatación de dichas influencias negativas en nuestros propios entornos más cercanos".
Marcel Reimen, presidente dell’OEDT, afferma: “Quando si parla di turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga non ci si riferisce unicamente alla criminalità, bensì anche ad una più ampia gamma di comportamenti antisociali che si ripercuotono negativamente sulla sicurezza, la salute e l’ordine della società, riducendo la qualità della vita. Le preoccupazioni espresse ora a livello politico riguardo alla turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga sono una risposta a tali influenze negative sulla nostra società”.
O Presidente do OEDT, Marcel Reimen, explica: “Quando falamos de perturbação da ordem pública relacionada com a droga, não nos referimos apenas à criminalidade, mas também a uma gama mais vasta de comportamentos anti-sociais que destroem a segurança, a saúde e a ordem de uma comunidade, prejudicando a qualidade de vida e o bem-estar dos seus habitantes. A actual preocupação com este tipo de perturbação que constatamos na cena política é uma resposta a estas influências negativas que se fazem sentir nas nossas comunidades”.
Όpως aνafέρeι ο pρόedρος tου ΕΚΠΝΤ Marcel Reimen: «Όtaν γίνetaι λόγος γιa dηµόsιa paρeνόχληsη se sχέsη µe ta νaρκωtικά, deν υpοdηλώνetaι µόνο η eγκληµatικόtηta, aλλά ένa eυρύteρο fάsµa aνtικοινωνικών sυµpeριfορών οι οpοίeς dιataράssουν tην asfάλeιa, tην υγeίa κaι tην eυtaξίa µιaς κοινόtηtaς, υpονοµeύονtaς tην pοιόtηta ζωής κaι tην eυζωίa tων µeλών tης. Ο pροßληµatιsµός pου dιaµορfώνetaι epί tου paρόνtος stον pολιtικό stίßο sχetικά µe tη dηµόsιa paρeνόχληsη apό ta νaρκωtικά apοteλeί µιa aνtίdρasη stις aρνηtικές epιptώseις aυtού tου faινοµένου stις γeιtονιές µaς».
Předseda EMCDDA Marcel Reimen říká: „Hovoříme-li o rušení veřejného pořádku v souvislosti s drogami, nepoukazujeme tím jenom na zločinnost, ale rovněž na širší okruh protispolečenského chování, které narušuje bezpečnost, zdraví a spořádanost komunity a ohrožuje kvalitu života a radost ze života jejich obyvatel. Současné obavy z rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami, jichž jsme nyní svědky na politické scéně, jsou reakcí na tyto záporné vlivy v našem nejbližším okolí.“
EONN's bestyrelsesformand Marcel Reimen udtaler: "Når vi taler om narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, menes der hermed ikke kun kriminalitet, men også en bredere vifte af antisociale adfærds-mønstre, som påvirker sikkerheden, sundheden og ordentligheden i samfundet og sætter borgernes livskvalitet og -glæde på spil. Den nuværende bekymring over den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden, som vi nu er vidne til på politisk plan, er en reaktion på disse negative påvirkninger i vore egne lokalmiljøer".
EMCDDA esimees Marcel Reimen ütles: “Uimastitega seotud korrarikkumistest rääkides peame silmas mitte üksnes kuritegevust, vaid ühiskonnavastast käitumist laiemalt, mis ohustab üldsuse julgeolekut, tervist ja heakorda ning vähendab inimeste elukvaliteeti ja -rõõmu. Praegu poliitikaareenil esilekerkinud mure uimastitega seotud korrarikkumiste pärast on vastureaktsioon meie lähiümbruse negatiivsetele mõjudele.”
EMCDDA:n puheenjohtaja Reimen toteaa seuraavaa: “Kun puhutaan huumeista johtuvista julkisista häiriöistä, ei viitata vain rikollisuuteen, vaan myös yhteiskunnalle vahingollisten käyttäytymismuotojen laajempaan kirjoon, joka häiritsee turvallisuutta, terveyttä ja siisteyttä yhteiskunnassa ja haittaa sen asukkaiden elämänlaatua ja elämään tyytyväisyyttä. Tämänhetkinen poliittinen huoli huumeiden julkisista haitoista on reagointia oman asuinalueen kielteisiin ilmiöihin."
Marcel Reimen, az EMCDDA elnöke a következoképpen fogalmazott: „Amikor a kábítószerrel összefüggo közrend, köznyugalom megzavarásáról beszélünk, nemcsak a bunözésre kell gondolnunk, hanem azokra az antiszociális magatartásformákra is, amelyek negatív hatással vannak egy közösség biztonságára, egészségére és rendjére, valamint veszélyeztetik a lakosság életminoségét és életélvezetét. A kábítószerrel összefüggo közrend megzavarása terén jelenleg az a politikai célkituzés, hogy sikerüljön választ adni a közvetlen környezetünkben megjeleno negatív hatásokra”.
Styreleder for EONN, Marcel Reimen, sier: “Når vi snakker om narkotikarelaterte ordensforstyrrelser, tenker vi ikke bare på kriminalitet, men også på mange andre former for antisosial atferd som påvirker tryggheten, helsen og orden i lokalsamfunnet og setter innbyggernes livskvalitet og livsglede på spill. De bekymringene som narkotikarelaterte ordensforstyrrelser i dag vekker på den politiske arena, er en reaksjon på disse negative påvirkningene på våre egne nabolag.”
Przewodniczacy EMCDDA, Marcel Reimen, stwierdza: „Kiedy mówimy o naruszaniu porzadku publicznego zwiazanym z narkotykami, mamy na mysli nie tylko przestepstwa, lecz takze – w szerszym ujeciu – zachowania antyspoleczne, zaklócajace bezpieczenstwo, zdrowie i porzadek spoleczny, zagrazajace jakosci i zadowoleniu z zycia jej mieszkanców. Obecne dajace sie zaobserwowac na scenie politycznej obawy dotyczace naruszen porzadku publicznego zwiazanych z narkotykami sa reakcja na te negatywne wplywy w naszych lokalnych wspólnotach”.
Presedintele OEDT, Marcel Reimen, afirma: „Când vorbim despre tulburarea ordinii publice ca urmare a consumului de droguri, nu ne referim exclusiv la infractiuni, ci si la o gama mai larga de comportamente antisociale care tulbura siguranta, sanatatea si ordinea într-o comunitate, afectând calitatea si gradul de satisfactie a vietii. Preocuparea fata de tulburarea ordinii publice ca urmare a consumului de droguri, la care asistam în prezent pe scena politica, este un raspuns la aceste influente negative asupra comunitatilor din care facem parte.”
Predseda EMCDDA Marcel Reimen povedal: „Ked hovoríme o verejnom znepokojení spojenom s drogami, tak nehovoríme iba o zlocinnosti, ale aj o širšej škále protispolocenského správania, ktoré narušuje bezpecnost, zdravie a poriadok v spolocnosti a ohrozuje kvalitu života a s tým súvisiacu spokojnost obyvatelov. Aktuálne obavy z problémov spojených s drogami v politickej oblasti, ktorých sme v súcasnosti svedkami, sú odpovedou na tieto negatívne vplyvy priamo v našom susedstve“.
Predsednik EMCDDA Marcel Reimen pravi: "Ko govorimo o motnjah javnega reda in miru zaradi drog, to ne pomeni le kaznivih dejanj, temvec tudi razlicne oblike antisocialnega vedenja, ki motece vplivajo na varnost, zdravje in urejenost skupnosti ter njenim prebivalcem omejujejo kakovost življenja. Trenutna zaskrbljenost zaradi motenj javnega reda in miru zaradi drog, ki jo opažamo v politiki, je odziv na te negativne vplive v soseskah."
”När vi talar om de problem som narkotika innebär för allmänheten menar vi inte bara kriminalitet utan även mer allmänna antisociala beteenden som rubbar tryggheten, hälsan och ordningen i ett samhälle, och som hotar invånarnas livskvalitet och livsglädje,” säger narkotikacentrumets ordförande Marcel Reimen. ”Den oro som vi nu kan se på politisk nivå är en reaktion på detta negativa inflytande i våra egna bostadsområden.”
EMCDDA priekssedetajs Marcel Reimen saka: „Runajot par narkotiku izraisitiem sabiedriskas kartibas traucejumiem, mes nedomajam vienigi kriminalparkapumus, bet plasaku antisocialas uzvedibas modelu klastu, kas trauce sabiedribas drosibu, kaite veselibai un apkartnes sakoptibai, apdraudot iedzivotaju dzives kvalitati un komfortu. Pasreizeja politiska interese par narkotiku izraisitiem sabiedriskas kartibas traucejumiem ir atbilde uz musu tuvakaja apkartne verojamo ietekmi, ko rada sis negativas paradibas.”
  press4-nl  
Van de 29 landen die in dit verslag aan de orde komen, is er in 26 landen sprake van een drugsbeleid dat gebaseerd is op een nationaal plan, een nationale strategie of een soortgelijk document. De standpunten lopen het meest uiteen op het gebied van schadebeperking: in 12 documenten wordt veel aandacht aan schadebeperking besteed, in 9 verslagen komt dit onderwerp aan de orde en in
26 out of the 29 countries covered by the report operate their drug policy according to a national plan, strategy or similar document. The greatest difference of opinion surrounds harm reduction: the issue features prominently in 12 of the documents, is included in a further nine and not mentioned in five.
26 pays parmi les 29 étudiés par le rapport mettent en œuvre leur politique en matière de drogue conformément à un plan national, une stratégie ou un document similaire. La réduction des risques liés à la drogue apparaît comme le sujet le plus controversé: si cette question prédomine dans 12 documents, elle figure dans neuf autres et n’est pas mentionnée du tout dans cinq.
In 26 von den im Bericht erfassten 29 Ländern stützt sich die Drogenpolitik auf einen nationalen Plan, eine Strategie oder ein gleichwertiges Dokument. Die größten Diskrepanzen scheinen im Zusammenhang mit der Schadensminimierung zu bestehen: dieses Thema ist in 12 der erfassten Dokumente von vorrangiger Bedeutung, in weiteren neun wird es im Rahmen anderer Themen behandelt und in fünf ist es nicht erwähnt.
De los 29 países presentes en el informe, 26 aplican su política nacional sobre drogas de acuerdo con un plan o estrategia nacional o documento similar. Las mayores divergencias de opinión se registran en lo tocante a la reducción de daños: la cuestión es objeto de atención destacada en doce documentos, figura en otros nueve, y no es objeto de mención en cinco.
26 paesi sui 29 interessati dalla relazione attuano una politica di lotta alla droga basata su un piano/ strategia nazionale o documento analogo. Sulla riduzione dei danni si registrano le più grandi differenze: la questione ha un ruolo di primo piano in 12 documenti, è inclusa in altri nove e non è citata in cinque.
Dos 29 países considerados pelo relatório, 26 gerem a sua política nacional de acordo com um plano ou uma estratégia nacionais, ou um documento semelhante. A questão que suscita maior divergência de opiniões é a da redução dos danos, que tem um papel destacado em 12 dos documentos, está incluída noutros nove e não é mencionada em cinco.
26 z 29 zemí, jichž se zpráva týká, provádí svou protidrogovou politiku podle národního plánu, strategie nebo podobného dokumentu. Nejvetší názorové rozdíly panují v otázce snižování rozsahu zpnsobovaných škod. Dnležitou roli hraje ve 12 dokumentech, v devíti dalších je obsažena a v peti není zminována.
I 26 af de 29 lande, der indgår i beretningen, er narkotikapolitikken baseret på en national plan, strategi eller et lignende dokument. De største forskelle findes i forbindelse med spørgsmålet om skadesreduktion: det har en fremtrædende placering i 12 af dokumenterne, indgår i yderligere ni og er ikke nævnt i fem dokumenter.
Käesolevas aruandes käsitletud kahekümne üheksast riigist kahekümne kuues on käivitunud riiklik uimastipoliitika, mis põhineb riiklikul tegevuskaval, strateegial või samalaadsel dokumendil. Enim eriarvamusi esineb kahjude vähendamise valdkonnas: see teema tõuseb esikohale kaheteistkümnes dokumendis; üheksas dokumendis on seda vaadeldud koos muude teemadega ja viies dokumendis ei ole seda mainitud.
Vuosiraportissa mukana olevista 29 maasta 26 noudattaa huumepolitiikassaan kansallista suunnitelmaa, strategiaa tai vastaavaa asiakirjaa. Suurin mielipide-ero liittyy haittojen vähentämiseen: asia on keskeinen 12 asiakirjassa, se sisältyy yhdeksään muuhun asiakirjaan ja viidessä asiakirjassa siitä ei ole mainintaa.
A jelentésben tárgyalt 29 országból 26 nemzeti tervek, stratégiák és más hasonló dokumentumok szerint hajtja végre kábítószer-ellenes politikáját. A legnagyobb véleménykülönbség az ártalomcsökkentés tekintetében mutatkozik: a kérdést 12 dokumentum kiemelten kezeli, további kilencben szerepel, öt viszont nem is említi.
I 26 av de 29 landene rapporten omhandler, bygger narkotikapolitikken på en nasjonal narkotikaplan, narkotikastrategi eller lignende dokument. Den største meningsforskjellen gjelder skadereduksjon: temaet er behørig behandlet i 12 av dokumentene, inntatt i ytterligere ni og ikke nevnt i fem.
26 z 29 krajów ujetych w sprawozdaniu prowadzi swoja polityke antynarkotykowa zgodnie z planem krajowym, strategia krajowa lub podobnym dokumentem. Najwieksza róznica zdan wystepuje w odniesieniu do kwestii redukcji szkód: zagadnieniu temu poswiecono wiele miejsca w 12 dokumentach, wspomniano o nim w dziewieciu, a brakuje go w pieciu.
26 dintre cele 29 de Iǎri incluse în raport îşi desfǎşoarǎ politica privind drogurile în baza unui plan naIional, a unei strategii sau a unui document similar. DiferenIa cea mai mare de opinii priveşte domeniul reducerii efectelor negative asociate consumului de droguri: problema este prezentatǎ central în 12 dintre documente, este menIionatǎ în alte 9 şi nu este amintitǎ în 5.
Šestindvajset od devetindvajsetih držav, ki jih zajema porocilo, svoje politike o drogah izvaja skladno z nacionalnim nacrtom, strategijo ali podobnim dokumentom. Mnenja se najbolj razhajajo glede zmanjševanja škode: vprašanje je izpostavljeno v 12 dokumentih, vkljuceno v nadaljnjih devet dokumentov, v petih pa ni niti omenjeno.
Av de 29 länder som omfattas av rapporten har 26 länder en nationell narkotikapolitik som utgår från en nationell plan, strategi eller liknande dokument. De största åsiktsskillnaderna gäller minskning av skadeverkningar. Denna fråga ägnas stort utrymme i 12 av dokumenten, behandlas i ytterligare nio och nämns inte alls i fem.
No pǎrskatǎ apskatitajǎm 29 valstim 26 valstis darbojas narkotiku apkarošanas politika valsts plǎna, strategijas vai lidziga dokumenta formǎ. Lielǎkǎ viedok!u atšfiiriba pastǎv kaitejuma samazinǎšanas jautǎjumǎ: divpadsmit dokumentos tas ir izcelts kǎ butisks, devinos iek!auts, bet piecos nav pieminets.
  Inhoud van programma’s ...  
Tot de onderwerpen die tijdens die training aan de orde komen, behoren besluitvorming, het weerstand kunnen bieden aan verleidingen, het stellen van doelen en assertiviteit, communicatie en inlevingsvermogen.
For instance, most Member States have implemented personal and social skills training in schools as a prevention approach. Topics covered include decision-making, coping, goal-setting and assertiveness, communicating and showing empathy. This evidence-based technique, which is derived from social learning theories (35), seems now to be an important methodology in most Member States, even in countries where programme-based approaches do not exist (France, Luxembourg and Sweden) (Table 2). Estonia reports the widespread use of a book that teaches social skills.
La plupart des États membres ont, par exemple, adopté une approche de prévention prenant la forme d'une formation aux aptitudes personnelles et sociales en milieu scolaire. Les sujets abordés comprennent la prise de décision, le contrôle de soi, la fixation d'objectifs et l'assertivité, la communication et la manifestation d'empathie. Cette technique fondée sur l'expérience, qui s'inspire des théories de l'apprentissage social (35), semble être devenue une méthodologie importante dans la plupart des États membres, même dans des pays où l'approche programmatique n'existe pas (France, Luxembourg et Suède) (Tableau 2). L'Estonie signale la diffusion à grande échelle d'un livre sur les aptitudes sociales.
Beispielsweise haben die meisten Mitgliedstaaten im Rahmen ihres Präventionskonzepts Schulungen zur Förderung der persönlichen und sozialen Kompetenz an Schulen eingeführt. Behandelt wurden hierbei unter anderem die Themen Entscheidungsfindung, Problembewältigung, Festlegung von Zielen, Selbstbehauptung, Kommunikation und Empathie. Dieses evidenzbasierte Verfahren, das aus der sozialen Lerntheorie (35) stammt, stellt nun offenbar in den meisten Mitgliedstaaten eine wichtige Methodik dar, selbst in den Ländern, in denen keine programmbasierten Ansätze verfolgt werden (Frankreich, Luxemburg und Schweden) (Tabelle 2). Estland berichtet über den weit verbreiteten Einsatz eines Buches, das soziale Kompetenz vermitteln soll.
Por ejemplo, la mayoría de Estados miembros han aplicado programas de desarrollo de capacidades sociales y personales en las escuelas como enfoque preventivo. Los temas tratados en estos programas escolares incluyen tomar decisiones, hacer frente a situaciones, marcarse objetivos, así como la reafirmación personal, la comunicación y la afectividad. Esta técnica factual, que deriva de teorías de aprendizaje social (35), parece ser actualmente una metodología importante en la mayoría de Estados miembros, incluso en países donde no existen enfoques basados en programas (Francia, Luxemburgo y Suecia) (cuadro 2). En Estonia está muy extendido el uso de un libro que enseña habilidades sociales.
Per esempio, la maggior parte degli Stati membri, nell’ambito di un approccio preventivo, ha organizzato nelle scuole attività formative per favorire lo sviluppo individuale e delle competenze sociali. Tra gli argomenti trattati vi sono: il processo decisionale, le strategie di coping (vale a dire metodi per fronteggiare situazioni stressanti), le strategie di fissazione degli obiettivi e di affermazione personale, le tecniche di comunicazione e di manifestazione di empatia. Questa tecnica basata sull’esperienza, che deriva dalle teorie sull’apprendimento sociale (35), sembra essere oggi un’importante metodologia nella maggior parte degli Stati membri, persino nei paesi dove non esistono approcci di tipo programmatico (Francia, Lussemburgo e Svezia) (Tabella 2). L’Estonia informa in merito all’esistenza di un libro che viene usato diffusamente per insegnare le competenze sociali.
Por exemplo, a maioria dos Estados-Membros implementaram a formação em matéria de competências pessoais e sociais nas escolas como abordagem de prevenção. Entre os temas abordados, inclui-se a tomada de decisões, a capacidade de enfrentar as situações, o estabelecimento de objectivos e a assertividade, a comunicação e a manifestação de empatia. Esta técnica fundamentada em provas e que deriva das teorias de aprendizagem social (35), parece já ser uma metodologia importante na maioria dos Estados-Membros, mesmo em países onde não existem abordagens baseadas em programas (França, Luxemburgo e Suécia) (Quadro 2). A Estónia refere a ampla utilização de um livro que ensina competências sociais.
Για παράδειγμα, τα περισσότερα κράτη μέλη υλοποιούν στα σχολεία, ως προσέγγιση για την πρόληψη των ναρκωτικών, προγράμματα προσωπικών και κοινωνικών δεξιοτήτων. Στα θέματα που εξετάζονται περιλαμβάνονται η λήψη αποφάσεων, η αντιμετώπιση καταστάσεων, η θέσπιση στόχων και η αυτοεπιβολή, η επικοινωνία και η επίδειξη κατανόησης. Η τεχνική αυτή, η οποία βασίζεται σε τεκμηριωμένα στοιχεία και απορρέει από τις θεωρίες της κοινωνικής μάθησης (35), φαίνεται να αποτελεί πλέον σημαντική μέθοδο στα περισσότερα κράτη μέλη, ακόμη και σε χώρες στις οποίες δεν υπάρχουν προσεγγίσεις πρόληψης στο πλαίσιο προγραμμάτων (Γαλλία, Λουξεμβούργο και Σουηδία) (πίνακας 2). Στην Εσθονία αναφέρεται η ευρύτατη χρήση ενός βιβλίου διδασκαλίας κοινωνικών δεξιοτήτων.
Většina členských států například zavedla ve školách jako preventivní přístup nácvik osobních a sociálních dovedností. Jeho součástí jsou témata, jako je rozhodování, zvládání situací, stanovení cílů a asertivita, komunikace a projevení empatie. V současné době se zdá, že tato technika založená na důkazech, jež vychází z teorií sociálního učení (35), je důležitou metodikou ve většině členských států, a to včetně zemí, kde přístup na bázi programu neexistuje (Francie, Lucembursko a Švédsko) (tabulka 2). Estonsko uvádí široké použití knihy, která učí sociálním dovednostem.
F.eks. har de fleste medlemsstater som en forebyggelsesindsats indført træning i personlige og sociale færdigheder på skolerne. Blandt emnerne indgår beslutningstagning, evnen til at kunne klare sig, målsætning og selvhævdelse, kommunikation og evne til at vise empati. Denne evidensbaserede teknik, som stammer fra sociale læringsteorier (35), synes nu at være en vigtig metode i de fleste medlemsstater, selv i lande, hvor der ikke findes programbaserede tilgange (Frankrig, Luxembourg og Sverige) (tabel 2). Estland melder om udbredt anvendelse af en undervisningsbog om sociale færdigheder.
Näiteks antakse enamikus liikmesriikides ennetustegevuse raames koolides isiklike ja sotsiaalsete oskuste alast väljaõpet. Käsitletavate teemade hulka kuuluvad otsuste tegemine, toimetulek, eesmärkide seadmine ja enesekindlus, suhtlemine ja empaatia väljendamine. Sellist faktidel põhinevat tehnikat, mis on tuletatud sotsiaalsetest õppimisteooriatest (35), peetakse nüüd oluliseks meetodiks enamikus liikmesriikides, isegi riikides, kus puudub programmipõhine lähenemine (Prantsusmaa, Luksemburg ja Rootsi) (tabel 2). Eesti teatab sotsiaalseid oskusi käsitleva õpiku laialdasest kasutamisest.
Useimmat jäsenvaltiot ovat käynnistäneet kouluissa henkilökohtaisten ja sosiaalisten taitojen koulutuksen osana ehkäisevää huumetyötä. Koulutuksessa käsitellään muun muassa päätöksentekoa, selviytymistä, tavoitteiden asettamista ja itsevarmuutta sekä myötätunnon osoittamista ja välittämistä. Tämä näyttöön pohjautuva tekniikka, joka on johdettu sosiaalisen oppimisen teorioista (35), vaikuttaa olevan nykyään tärkeä menetelmä useimmissa jäsenvaltioissa, jopa sellaisissa, joissa ei noudateta ohjelmapohjaista lähestymistapaa (Ranskassa, Luxemburgissa ja Ruotsissa) (taulukko 2). Virossa on laajalti käytössä kirja, jossa opetetaan sosiaalisia taitoja.
A legtöbb tagállam például a prevenciós megoldás részeként az iskolákban bevezette a személyes és társas készségek képzést. Az ebbe tartozó témák között szerepel a döntéshozatal, a problémamegoldás, a célok kitűzése és az öntudatosság, az empátia kifejezése és közlése. Ez a bizonyítottan hatékony technika, amelyet társadalmi tanulási elméletekből vezettek le(35), mára a legtöbb tagállamban fontos módszertanná vált, még azokban az országokban is, ahol program alapú megoldások nem léteznek (Franciaország, Luxemburg és Svédország) (Table 2). Észtország is beszámolt egy társas készségeket tanító könyv széles körű használatáról.
For eksempel har de fleste medlemsstatene gjennomført opplæring i personlige og sosiale ferdigheter i skolene som en forebyggende metode. Blant emnene som dekkes er beslutningstaking, mestring, målsetting og selvhevdelse, kommunikasjon og det å vise empati. Denne evidensbaserte teknikken, som er hentet fra sosiale læringsteorier (35), synes nå å være en viktig metode i de fleste medlemsstatene, selv i land som ikke har programbaserte tilnærmingsmåter (Frankrike, Luxemburg og Sverige) (tabell 2). Estland oppgir utbredt bruk av en bok som gir opplæring i sosiale ferdigheter.
Przykładowo, większość Państw Członkowskich wprowadziła jako podejście zapobiegawcze treningi szkolne w dziedzinie umiejętności personalnych i społecznych. Ich tematyka obejmuje podejmowanie decyzji, umiejętność radzenia sobie, wyznaczanie celów i asertywność, komunikowanie się i wyrażanie empatii. Ta technika doświadczeniowa, która wywodzi się z teorii społecznego uczenia się (35), wydaje się być istotnym elementem metodologii w większości Państw Członkowskich, nawet tam, gdzie nie istnieje podejście programowe (Francja, Luksemburg i Szwecja) (Tabela 2). Z kolei Estonia wskazuje na szerokie wykorzystanie podręcznika z zakresu nauczania umiejętności społecznych.
De exemplu, majoritatea statelor membre au introdus în şcoli programe de însuşire a unor abilităţi personale şi sociale ca abordare preventivă. Printre subiectele acoperite se numără luarea deciziilor, adaptarea, stabilirea de obiective şi afirmarea sinelui, comunicare şi manifestarea empatiei. Această tehnică bazată pe evidenţe, derivată din teoriile învăţării sociale (35), este considerată în prezent o metodologie importantă în majoritatea statelor membre, chiar şi în ţările în care nu există abordări bazate pe programe (Franţa, Luxemburg şi Suedia) (Tabelul 2). Estonia a raportat utilizarea pe scară largă a unei cărţi destinate însuşirii abilităţilor sociale.
Napríklad väčšina členských štátov zaviedla ako preventívne opatrenie na školách nácvik osobných a spoločenských zručností. Medzi jeho témy patrí rozhodovanie, riešenie problémov, určovanie cieľov a asertivita, komunikácia a empatia. Táto technika založená na dôkazoch, ktorá je odvodená z teórií sociálneho učenia (35), sa v súčasnosti javí ako dôležitá metodika vo väčšine členských štátov, dokonca aj v krajinách, v ktorých neexistujú programové prístupy (Francúzsko, Luxembursko a Švédsko) (tabuľka 2). Estónsko informuje o rozšírenom používaní knihy, podľa ktorej sa vyučujú spoločenské zručnosti.
Na primer, večina držav članic je kot preventivni pristop uporabila izobraževanje o osebnih in družbenih spretnostih v šolah. Obravnavane so bile teme odločanja, spopadanja s težavami, postavljanja ciljev in oblikovanje samozavesti, komuniciranja in izkazovanja sočutja. Zdi se, da je ta tehnika, ki temelji na dokazih in izhaja iz družbenih teorij o učenju (35), sedaj pomembna metodologija v večini držav članic, celo v državah, v katerih pristopi preprečevanja na podlagi programov ne obstajajo (Francija, Luksemburg in Švedska) (tabela 2). Estonija poroča o splošno razširjeni uporabi knjige, ki uči o družbenih spretnostih.
De flesta medlemsstater har till exempel som en preventiv åtgärd infört kurser i personlig och social utveckling i skolor. Kurserna handlar om sådant som att kunna fatta beslut, hantera svåra situationer, sätta upp mål, stå på sig, kommunicera och visa empati. Denna evidensbaserade teknik, som har hämtats från sociala inlärningsteorier(35), verkar numera vara en viktig metod i de flesta medlemsstater, även i länder där programbaserade metoder inte existerar (Frankrike, Luxemburg och Sverige) (tabell 2). Estland rapporterar att en bok om sociala färdigheter används i mycket stor omfattning.
Piemēram, daudzas dalībvalstis ir ieviesušas personības un sociālo prasmju apmācību skolās kā profilakses pasākumu. Ietvertās tēmas ir par lēmumu pieņemšanu, problēmu risināšanu, mērķu noteikšanu un pārliecību, komunikācijām un līdzjūtības izrādīšanu. Šāda uz pierādījumiem balstīta tehnika, kas tiek atvasināta no sociālo mācību teorijām (35), tagad ir viena no svarīgām metodoloģijām lielākajā daļā dalībvalstu, pat tādās valstīs, kur nepastāv uz programmām balstītās pieejas (Francija, Luksemburga un Zviedrija) (2. tabula). Igaunijas sniegtā informācija liecina par plašu grāmatu izmantošanu sociālo iemaņu apgūšanai.
  Een strategische benade...  
In navolging van de EU hebben de meeste lidstaten nationale drugsstrategieën vastgesteld. Van de 29 landen die in dit verslag aan de orde komen, is er in 26 landen sprake van een drugsbeleid dat gebaseerd is op een nationaal plan, een nationale strategie of een soortgelijk document.
Following the lead of the EU, national drugs strategies have been adopted in most Member States. Of the 29 countries considered in this report, 26 operate their national drug policy according to a national plan, strategy or similar document. As far as the rest of the countries are concerned, in Italy the national plan was approved by the National Committee for the Co-ordination of Anti-drug Activities in March 2003 and is under consideration by regions and autonomous provinces; Malta and Austria indicated that procedures for drafting and adopting a national drugs strategy were under way at the time of writing (1).
Suivant l'exemple de l'UE, des stratégies nationales antidrogue ont été adoptées dans la plupart des États membres. Parmi les 29 pays considérés dans le présent rapport, 26 appliquent leur politique nationale en matière de drogue selon une stratégie ou un plan national ou un document similaire. En ce qui concerne les autres pays, en Italie, le comité national pour la coordination des activités antidrogue a approuvé en mars 2003 un plan national actuellement à l'étude au niveau des régions et des provinces autonomes; quant à Malte et à l'Autriche, ces pays ont indiqué qu'une procédure était en cours en vue de la rédaction et de l'adoption d'une stratégie nationale antidrogue (au moment de la rédaction de ce rapport) (1).
Dem Vorbild der EU folgend wurden in den meisten Mitgliedstaaten nationale Drogenstrategien verabschiedet. Von den 29 in diesem Bericht erfassten Ländern richten sich 26 in ihrer nationalen Drogenpolitik nach nationalen Plänen, Strategien oder vergleichbaren Dokumenten. Was die übrigen Länder betrifft, so wurde in Italien vom Nationalen Koordinierungsausschuss für Maßnahmen im Bereich der Drogenbekämpfung im März 2003 ein nationaler Plan verabschiedet, der derzeit von den Regionen und autonomen Provinzen geprüft wird; Malta und Österreich haben mitgeteilt, dass zum Zeitpunkt der Erstellung dieses Berichts an der Konzeption und Verabschiedung nationaler Drogenstrategien gearbeitet werde (1).
Siguiendo las indicaciones de la UE, en la mayoría de los Estados miembros se han adoptado estrategias nacionales en materia de drogas. De los 29 países presentes en este informe, 26 aplican su política nacional de drogas de acuerdo a un plan o estrategia nacional o documento similar. En lo que respecta al resto de países involucrados, el plan nacional italiano fue aprobado por el Comité Nacional para la Coordinación de Actividades Antidroga en el mes de marzo de 2003 y está en estudio por parte de las regiones y las provincias autónomas. En Malta y Austria, los procedimientos para diseñar y adoptar una estrategia nacional frente a las drogas seguían su curso en el momento de redactarse el informe (1).
Sull’esempio edificante dell’Unione europea la maggior parte degli Stati membri ha adottato strategie nazionali in materia di droga. Dei 29 paesi considerati nella presente relazione, 26 attuano le proprie politiche nazionali in materia di stupefacenti sulla scorta di un piano nazionale, di una strategia o di un documento analogo. Per quanto riguarda gli altri paesi, in Italia il piano nazionale è stato approvato dal Comitato nazionale di coordinamento per l’azione antidroga nel marzo 2003 ed è attualmente al vaglio delle regioni e delle province autonome; Malta e Austria hanno comunicato che, all’epoca in cui è stata scritta la relazione, era in fase di stesura e di adozione una strategia nazionale in materia di droga (1).
Seguindo o exemplo da UE, foram adoptadas estratégias nacionais de luta contra a droga na maior parte dos Estados-Membros. Dos 29 países considerados no presente relatório, 26 gerem a sua política nacional nesta matéria segundo um plano ou uma estratégia nacionais, ou um documento semelhante. Quanto aos restantes países, em Itália o plano nacional foi aprovado pelo Comité Nacional de Coordenação das Actividades de Luta contra a Droga, em Março de 2003 e está a ser analisado pelas regiões e províncias autónomas; Malta e Áustria informaram que os processos de elaboração e adopção de uma estratégia nacional de luta contra a droga estavam em curso na altura em que o presente relatório estava a ser elaborado (1).
Σε συνέχεια της πρωτοβουλίας της ΕΕ, τα περισσότερα κράτη μέλη υιοθέτησαν εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά. Από τις 29 χώρες που εξετάζονται στην παρούσα έκθεση, 26 εφαρμόζουν μια εθνική πολιτική για τα ναρκωτικά σύμφωνα με ένα εθνικό σχέδιο, μια εθνική στρατηγική ή κάποιο άλλο παρόμοιο έγγραφο. Όσον αφορά τις υπόλοιπες χώρες, στην Ιταλία, η εθνική επιτροπή για τον συντονισμό των δραστηριοτήτων για την καταπολέμηση των ναρκωτικών ενέκρινε τον Μάρτιο του 2003 το εθνικό σχέδιο, το οποίο εξετάζεται επί του παρόντος από τις περιφέρειες και τις αυτόνομες επαρχίες· η Μάλτα και η Αυστρία ανέφεραν ότι, κατά τον χρόνο σύνταξης της παρούσας έκθεσης, τελούσαν υπό επεξεργασία διαδικασίες για την κατάρτιση και την υιοθέτηση μιας εθνικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά (1).
Většina členských států přijala po vzoru EU národní protidrogové strategie. Z 29 zemí zahrnutých v této zprávě jich 26 uskutečňuje svou národní protidrogovou politiku v souladu s národním plánem, strategií nebo podobným dokumentem. Pokud jde o zbývající část zemí, v Itálii byl národní plán schválen Národní výbor pro koordinaci protidrogových aktivit v březnu roku 2003 a je projednáván regiony a autonomními provinciemi; Malta a Rakousko uvedly, že v době zpracování této zprávy právě probíhalo vypracování návrhu a přijetí národní protidrogové strategie (1).
De fleste medlemsstater har fulgt EU's eksempel og har vedtaget nationale narkotikastrategier. Af de 29 lande, der indgår i denne beretning, er den nationale narkotikapolitik i 26 af disse lande baseret på en national plan, strategi eller et lignende dokument. Hvad angår de øvrige lande, blev den nationale plan i Italien godkendt af det nationale udvalg for koordinering af narkotikabekæmpelsesaktiviteter i marts 2003 og er under behandling i regioner og autonome provinser; Malta og Østrig oplyste, at der på tidspunktet for rapportens udarbejdelse var iværksat procedurer med henblik på at udarbejde og vedtage en national narkotikastrategi (1).
ELi eeskujul on enamikus liikmesriikides vastu võetud riiklikud narkoennetusstrateegiad. Käesolevas aruandes käsitletud kahekümne üheksast riigist kahekümne kuues on käivitunud riiklik uimastipoliitika, mis põhineb riiklikul tegevuskaval, strateegial või samalaadsel dokumendil. Mis puudutab ülejäänud riike, siis Itaalias kiitis riikliku tegevuskava heaks riiklik uimastivastase tegevuse koordinatsioonikomitee 2003. aasta märtsis ja see on praegu menetlemisel regioonides ja autonoomsetes provintsides; Malta ja Austria andsid teada, et aruande kirjutamise ajal tegeleti riikliku narkoennetusstrateegia koostamise ja vastuvõtmisega (1).
EU:n esimerkin mukaisesti useimmissa jäsenvaltioissa on hyväksytty kansallisia huumausainestrategioita. Tässä raportissa käsitellyistä 29 maasta 26 toteuttaa kansallista huumepolitiikkaa kansallisen suunnitelman, strategian tai vastaavan asiakirjan mukaisesti. Muista maista Italiassa huumeiden vastaisten toimien koordinoinnista vastaava kansallinen komitea hyväksyi maaliskuussa 2003 kansallisen suunnitelman, jota käsitellään parhaillaan alueilla ja maakunnissa; Malta ja Itävalta ilmoittivat, että kansallisen huumausainestrategian valmistelu ja hyväksyntä oli tätä raporttia laadittaessa vielä kesken (1).
Az EU által kitűzött irányt követve a legtöbb tagállamban nemzeti kábítószer-stratégiákat fogadtak el. A jelentésben tárgyalt 29 ország közül 26 nemzeti terv, stratégia vagy más hasonló dokumentum alapján folytatja nemzeti kábítószer-politikáját. Ami a többi országot illeti, Olaszországban a Kábítószer-ellenes Tevékenységeket Koordináló Nemzeti Bizottság 2003 márciusában jóváhagyta a nemzeti tervet, amelyet jelenleg a régiók és autonóm tartományok szintjén mérlegelnek; Málta és Ausztria pedig jelezte, hogy a nemzeti kábítószer-stratégia megfogalmazására és elfogadására irányuló eljárási szabályok e jelentés megírásának idején folyamatban voltak (1).
De fleste medlemsland har fulgt EUs eksempel og vedtatt nasjonale narkotikastrategier. Av de 29 landene som omtales i denne rapporten, har 26 en egen narkotikapolitikk som bygger på en nasjonal narkotikaplan, narkotikastrategi eller lignende dokument. Når det gjelder de øvrige landene, godkjente Nasjonal komité for koordinering av mottiltak mot narkotika i Italia en nasjonal plan i mars 2003, som må vurderes i regionene og de selvstyrte provinsene. Malta og Østerrike har signalisert at de i skrivende stund får på plass prosedyrer for utarbeidelse og godkjenning av en nasjonal narkotikastrategi (1).
Podążając za przykładem UE, większość Państw Członkowskich przyjęła krajowe strategie antynarkotykowe. Z 29 państw objętych niniejszym sprawozdaniem, 26 prowadzi krajową politykę antynarkotykową według planu krajowego, strategii lub podobnego dokumentu. Sytuacja w pozostałych państwach wygląda następująco: we Włoszech plan krajowy został przyjęty przez Narodowy Komitet ds. Koordynacji Działań Antynarkotykowych w marcu 2003 roku i obecnie jest poddawany analizie przez regiony i prowincje autonomiczne; Malta i Austria zasygnalizowały, że procedury stworzenia i przyjęcia krajowych strategii antynarkotykowych w tych państwach znajdowały się w fazie przygotowawczej podczas pisania sprawozdania (1).
Urmând exemplul Uniunii Europene, s-au adoptat strategii naţionale privind drogurile în majoritatea statelor membre. Dintre cele 29 de ţări cuprinse în prezentul raport, 26 îşi desfăşoară politica naţională privind drogurile în conformitate cu un plan naţional, o strategie naţională sau un document similar. În ceea ce priveşte celelalte ţări, în Italia planul naţional a fost aprobat de Comitetul naţional pentru coordonarea activităţilor antidrog în martie 2003 şi este în prezent analizat la nivelul regiunilor şi al provinciilor autonome; Malta şi Austria au precizat că, în momentul redactării raportului, declanşaseră deja procedurile de elaborare şi adoptare a unei strategii naţionale privind drogurile (1).
Sedem štátov EÚ prijalo nové národné protidrogové stratégie (pozri tabuľku 1). Zdá sa, že vo všetkých národných protidrogových stratégiách v členských štátoch sa prijala, v súlade s postojom EÚ k drogám, zásada globálnosti a multidisciplinárnosti protidrogovej politiky. V obsahu národných stratégií rôznych krajín však môžu byť podstatné rozdiely, napr. v zavádzaní opatrení, ktoré sa napriek zhodnej terminológii môžu líšiť; v úlohe hodnotenia v stratégiách, ktorá môže byť veľmi dôležitá až celkom okrajová; a dokonca aj v prijímaní alebo uplatňovaní dôležitých taktických prístupov napr. znižovania škôd spojených s užívaním drog – tzv.
Po zgledu EU je večina držav članic sprejela nacionalne strategije boja proti drogam. 26 od 29 držav v tem poročilu izvaja svojo nacionalno politiko drog v skladu z nacionalnim načrtom, strategijo ali podobnim dokumentom. Kar zadeva druge države, je Nacionalni odbor za usklajevanje dejavnosti boja proti drogam v Italiji marca 2003 potrdil nacionalni načrt, ki ga sedaj preučujejo regije in avtonomne pokrajine; Malta in Avstrija sta med pisanjem tega poročila navedli, da postopki za izdelavo osnutka in sprejetje nacionalne strategije boja proti drogam potekajo (1).
De flesta medlemsstater har följt EU:s exempel och infört nationella narkotikastrategier. Av de 29 länder som omfattas av denna rapport har 26 länder en nationell narkotikapolitik som utgår från en nationell plan, strategi eller liknande dokument. När det gäller övriga länder godkände den italienska nationella kommittén för samordning av narkotikabekämpning i mars 2003 en nationell plan som regioner och självständiga provinser nu håller på att ta ställning till. Malta och Österrike uppgav vid sammanställningen av denna rapport att arbete pågick med att utforma och anta nationella narkotikastrategier(1).
Sekojot ES piemēram, lielākā daļa dalībvalstu ir pieņēmušas nacionālās stratēģijas narkotiku jautājumos. No 29 valstīm, kas ir apskatītas šajā ziņojumā, 26 darbojas nacionālā politika narkotiku jautājumos nacionālā plāna, stratēģijas vai līdzīga dokumenta formā. Kas attiecas uz pārējām valstīm, Itālijā Nacionālā komiteja pret narkotikām vērsto darbību koordinācijai apstiprināja nacionālo plānu 2003. gada martā, un to apspriež reģionos un autonomajās provincēs; Malta un Austrija norādīja, ka ziņojuma sagatavošanas laikā notiek procedūras nacionālo stratēģiju narkotiku jautājumos izstrādei un pieņemšanai (1).
  Een strategische benade...  
Uit de 26 onderzochte beleids- of strategiedocumenten (2) blijkt zelfs dat schadebeperking het onderwerp is waarover de standpunten het meest uiteenlopen: in twaalf documenten wordt veel aandacht aan schadebeperking besteed, in negen verslagen komt dit onderwerp aan de orde bij de bespreking van andere kwesties en in vijf documenten wordt schadebeperking helemaal niet genoemd.
New national drug strategies have been adopted in seven EU countries (see Table 1). The principle that drug policies should be global and multidisciplinary seems to be accepted in all the national drugs strategies of Member States, in accordance with the EU approach on drugs. However, there can be fundamental differences in the content of different countries’ national strategies, for example in the implementation of interventions, which may vary despite use of the same terminology; in the role of evaluation in the strategies, which can range from important to marginal; and even in the adoption or otherwise of important policy approaches such as harm reduction. Indeed, among the 26 policy or strategy documents examined (2), harm reduction appears to be the issue over which there is most difference of opinion: it features prominently in 12, is included among the discussion of other subjects in nine, and is not mentioned in five.
Sept États membres de l'UE ont adopté de nouvelles stratégies antidrogue (voir Tableau 1). Le caractère global et pluridisciplinaire des politiques antidrogue semble être un principe accepté dans toutes les stratégies nationales, conformément à l'approche de l'UE dans ce domaine. Toutefois, le contenu des diverses stratégies nationales peut présenter des différences fondamentales, par exemple au niveau de la mise en œuvre des interventions, qui peut varier en dépit de l'utilisation de la même terminologie, du rôle que joue l'évaluation dans les stratégies, qui peut être importante ou marginale, voire de l'adoption d'approches politiques majeures comme la réduction des risques liés à la drogue. En effet, parmi les 26 documents politiques ou stratégiques analysés (2), la réduction des risques liés à la drogue apparaît comme le sujet le plus controversé: il est prédominant dans 12 documents, est compris dans la discussion d'autres sujets dans 9 et n'est pas mentionné du tout dans 5.
In sieben EU-Ländern wurden neue nationale Drogenstrategien verabschiedet (vgl. Tabelle 1). Der Grundsatz, dass drogenpolitische Maßnahmen global und multidisziplinär sein müssen, wird offenbar im Einklang mit dem EU-Ansatz zur Drogenproblematik in allen nationalen Drogenstrategien der Mitgliedstaaten berücksichtigt. Die nationalen Strategien der einzelnen Länder können jedoch grundlegende Unterschiede inhaltlicher Art aufweisen, beispielsweise bei der Durchführung von Maßnahmen, die trotz der Verwendung einer einheitlichen Terminologie in unterschiedlicher Weise erfolgen kann, beim Gewicht, das der Evaluierung im Rahmen der Strategie beigemessen wird und von hoch bis hin zu unbedeutend reichen kann, und selbst bei Entscheidungen über wichtige politische Konzepte wie die Schadensminimierung. Betrachtet man die 26 geprüften politischen oder strategischen Pläne (2), scheinen die größten Diskrepanzen tatsächlich im Zusammenhang mit der Schadensminimierung zu bestehen: In zwölf Ländern ist sie von vorrangiger Bedeutung, in weiteren neun wird sie im Rahmen der Erörterung anderer Themen behandelt, und in fünf Ländern wird sie in keiner Weise erwähnt.
Se han adoptado nuevas estrategias nacionales en materia de drogas (véase el cuadro 1) en siete países de la UE. El principio de que todas las políticas antidroga deberían ser globales y multidisciplinares parece aceptado en todas las estrategias nacionales en materia de drogas de los Estados miembros, de acuerdo con el enfoque de la UE sobre las drogas. Sin embargo, pueden existir diferencias fundamentales en el contenido de las estrategias nacionales de los distintos países, por ejemplo, en la puesta en práctica de las intervenciones, que pueden variar a pesar de utilizar la misma terminología; en el papel que desempeña la evaluación en las estrategias, que puede ser desde importante hasta marginal; e incluso en la adopción de políticas importantes como la reducción de daños. De hecho, entre los 26 documentos de estrategias o políticas examinados (2), la reducción de daños parece ser el aspecto que presenta mayores divergencias: aparece de forma destacada en doce, se incluye entre "otros temas de discusión" en nueve, y ni siquiera se menciona en cinco.
Nuove strategie nazionali in materia di droga sono state adottate in sette paesi dell’Unione europea (vedi la Tabella 1). Il principio secondo cui le politiche sugli stupefacenti dovrebbero essere globali e multidisciplinari sembra essere accettato in tutte le strategie contro la droga degli Stati membri, in conformità con l’approccio europeo in materia di lotta alla droga. Tuttavia, possono emergere importanti divergenze di contenuto nelle diverse strategie nazionali: per esempio, nella messa in atto degli interventi, che può variare nonostante l’uso della stessa terminologia; nel ruolo, da importante a marginale, attribuito alla valutazione nell’ambito delle strategie; persino nell’adozione o comunque nell’applicazione di impostazioni politiche fondamentali quali la riduzione dei danni. In effetti, nei 26 documenti politici o strategici esaminati (2), la riduzione dei danni sembra essere l’aspetto che produce la maggior divergenza di opinioni: esso risulta predominante in dodici paesi, è compreso nel dibattito di altri argomenti in nove paesi e non viene affatto menzionato in cinque.
Em sete Estados-Membros da UE foram adoptadas novas estratégias nacionais de luta contra a droga (ver Quadro 1). O princípio de que as políticas em matéria de droga devem ser globais e multidisciplinares parece ser aceite em todas as estratégias nacionais dos Estados-Membros, em conformidade com a abordagem da União neste domínio. No entanto, podem existir diferenças de fundo no conteúdo das estratégias nacionais dos diversos países, por exemplo na execução das intervenções, que pode diferir não obstante a utilização da mesma terminologia; no papel que a avaliação desempenha nas estratégias, que pode variar entre importante e marginal; e até na adopção ou não de importantes abordagens políticas como a redução dos danos. Na verdade, entre os 26 documentos de política ou estratégia analisados(2), a questão da redução dos danos parece ser aquela em que as opiniões divergem mais: tem um papel destacado em 12 deles, está inserida no debate sobre outros temas em nove e não é mencionada em cinco.
Σε επτά χώρες της ΕΕ υιοθετήθηκαν νέες εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά (βλέπε πίνακα 1). Η αρχή ότι οι πολιτικές για τα ναρκωτικά πρέπει να είναι συνολικές και διεπιστημονικές φαίνεται πως γίνεται αποδεκτή από όλες τις εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά των κρατών μελών, σύμφωνα με την προσέγγιση της ΕΕ για τα ναρκωτικά. Ωστόσο, υπάρχουν θεμελιώδεις διαφορές στο περιεχόμενο των εθνικών στρατηγικών των διαφόρων χωρών, για παράδειγμα στην υλοποίηση των παρεμβάσεων, οι οποίες μπορεί να διαφέρουν παρά τη χρήση κοινής ορολογίας· στον ρόλο της αξιολόγησης των στρατηγικών, που μπορεί να είναι από σημαντικός έως περιθωριακός· ακόμη και στην υιοθέτηση σημαντικών προσεγγίσεων πολιτικής, όπως η μείωση των επιβλαβών συνεπειών της τοξικομανίας. Πράγματι, στα 26 έγγραφα πολιτικής ή στρατηγικής που εξετάσθηκαν (2), η μείωση των επιβλαβών συνεπειών φαίνεται να είναι το θέμα για το οποίο οι απόψεις διαφέρουν περισσότερο: δώδεκα έγγραφα δίνουν ιδιαίτερη έμφαση στο θέμα, εννέα το αναφέρουν σε συνδυασμό με την εξέταση άλλων θεμάτων, ενώ πέντε δεν το αναφέρουν καθόλου.
Nové národní protidrogové strategie byly přijaty v sedmi zemích EU (viz tabulka 1). Zdá se, že všechny národní protidrogové strategie členských států přijímají princip, že by protidrogová politika měla být globální a multidisciplinární, což je v souladu s postojem EU k drogám. V obsahu národních strategií různých zemí však mohou existovat zásadní rozdíly, a to například v zavádění opatření, která se mohou i přes použití stejné terminologie lišit – v důležitosti hodnocení ve strategiích, která se může pohybovat od vysoké až po marginální; a dokonce i v přijetí či nepřijetí důležitých politických přístupů, jako je snižování škodlivých účinků drog. V 26 hodnocených dokumentech, které stanoví protidrogovou politiku nebo strategii (2), je snižování škodlivých účinků drog otázkou, v níž panuje největší rozdíl v názorech: důležitou roli hraje ve 12 dokumentech, je součástí diskuse na jiné téma v devíti dokumentech a pět dokumentů se o ní vůbec nezmiňuje.
I syv EU-lande er der vedtaget nye nationale narkotikastrategier (se tabel 1). Princippet om, at narkotikapolitikkerne bør være overordnede og tværfaglige, synes at være accepteret i alle de nationale narkotikastrategier i medlemsstaterne i overensstemmelse med EU's narkotikastrategi. Der kan imidlertid være grundlæggende forskelle mellem indholdet af de forskellige landes nationale strategier, f.eks. med hensyn til gennemførelsen af tiltagene, som kan variere trods brug af samme terminologi, evalueringens rolle i strategierne, hvis betydning kan strække sig fra vigtig til underordnet, og endog med hensyn til vedtagelsen eller den manglende vedtagelse af vigtige politikker som f.eks. skadesreduktion. Blandt de 26 politik- eller strategidokumenter, der er undersøgt (2), synes skadesreduktion således at være det spørgsmål, hvor der er de største forskelle: det har en fremtrædende placering i 12, indgår i behandlingen af andre emner i ni og er ikke nævnt i fem dokumenter.
Seitsmes ELi liikmesriigis on vastu võetud uus riiklik narkoennetusstrateegia (vt tabel 1). Kooskõlas ELi uimastikäsitlusega näib kõikide riiklike narkoennetusstrateegiate aluseks olevat põhimõte, et uimastipoliitika peaks olema globaalne ja multidistsiplinaarne. Eri riikide siseriiklike strateegiate sisus võib siiski esineda põhimõttelisi erinevusi, näiteks olenemata sama terminoloogia kasutamisest võib erineda sekkumise ulatus; hindamise roll võib strateegias varieeruda tähtsast tähtsusetuni; lahkneda võivad isegi vastuvõetud või muul viisil olulised tegevuspõhimõtted, nagu nt kahjude vähendamine. Just kahjude vähendamine näib olevat teema, mille kohta on kahekümne kuues analüüsitud poliitika- ja strateegiadokumendis (2) enim eriarvamusi: kaheteistkümnes dokumendis tõuseb teema esikohale, üheksas dokumendis on seda vaadeldud koos muude teemadega ja viies dokumendis ei ole seda mainitud.
Uusia kansallisia huumausainestrategioita on hyväksytty seitsemässä EU-maassa (ks. taulukko 1). Periaate, jonka mukaan huumepolitiikan on oltava kokonaisvaltaista ja monialaista, hyväksytään kaikissa jäsenvaltioiden kansallisissa huumausainestrategioissa EU:n lähestymistavan mukaisesti. Maiden kansallisten strategioiden sisällössä voi kuitenkin olla perusluonteisia eroja; esimerkiksi huumeiden vastaisissa toimissa saattaa olla eroja samanlaisista termeistä huolimatta, arvioinnin osuus strategioissa voi vaihdella huomattavasta vähäiseen, ja jopa tärkeät lähestymistavat, kuten haittojen vähentäminen, saattavat poiketa toisistaan. Itse asiassa suurimmat näkemyserot 26 tarkastellussa periaate- tai strategia-asiakirjassa (2) näyttävät liittyvän haittojen vähentämiseen: se on näkyvästi esillä 12 asiakirjassa ja yksi käsiteltävistä aiheista yhdeksässä asiakirjassa, mutta sitä ei mainita lainkaan viidessä asiakirjassa.
Hét EU-országban fogadtak el új nemzeti kábítószer-stratégiát (ld. Table 1). Az EU drogellenes szemléletével összhangban láthatólag valamennyi tagállam nemzeti kábítószer-stratégiájában érvényesül az elv, hogy a kábítószer-politikáknak globálisnak és multidiszciplinárisnak kell lenniük. Ezzel együtt az egyes országok nemzeti stratégiáiban tartalmi szempontból alapvető különbségek mutatkozhatnak például a beavatkozások végrehajtása terén, amely az alkalmazott terminológia egyezése ellenére eltérő lehet; a stratégiák értékelésének szerepét tekintve, amely a fontostól a marginálisig terjedhet; és még akár egyébként fontos politikai módszerek elfogadása terén is, mint például az ártalomcsökkentés. A megvizsgált 26 politikai vagy stratégiai dokumentumban (2) éppen ez, az ártalomcsökkentés kérdése osztja meg leginkább a véleményeket: 12 dokumentumban hangsúlyos helyen szerepel, kilencben az egyéb kérdések között tárgyalják, míg ötben egyáltalán nem említik.
Syv EU-land har vedtatt nye nasjonale narkotikastrategier (se tabell 1). I henhold til EUs holdning til narkotika synes prinsippet om at narkotikapolitikken bør være global og tverrfaglig å være fulgt i alle de nasjonale narkotikastrategiene i medlemsstatene. Innholdet i hvert lands nasjonale strategi kan imidlertid være grunnleggende forskjellig, f.eks. når det gjelder gjennomføring av tilbud og tiltak, som kan variere til tross for at samme terminologi benyttes; hvilken rolle evaluering spiller i strategien, som kan variere fra sentral til marginal; eller til og med når det gjelder godkjenning eller innføring av andre viktige aspekter ved politikken, f.eks. skadereduksjon. Blant de 26 politiske eller strategiske dokumentene som er gjennomgått (2), synes skadereduksjon å være det feltet hvor meningene er mest delt: Skadereduksjon har en framtredende plass i tolv strategier/planer, er medtatt i drøftelsene av andre emner i ni, mens fem ikke omtaler skadereduksjon i det hele tatt.
Nowe krajowe strategie antynarkotykowe zostały przyjęte w siedmiu krajach UE (patrz Tabela 1). Zasada mówiąca, że polityka antynarkotykowa powinna mieć charakter globalny i multidyscyplinarny wydaje się być akceptowana przez wszystkie krajowe strategie antynarkotykowe Państw Członkowskich, zgodnie z podejściem UE do problemu narkotyków. Jednakże strategie krajowe poszczególnych państw mogą zawierać zasadnicze różnice treściowe, na przykład w odniesieniu do wdrożenia interwencji, które mogą różnić się pomimo zastosowania tej samej terminologii, w odniesieniu do roli oceny w strategiach, która może wahać się od uznania jej za ważną do marginalnej, a nawet w odniesieniu do przyjęcia lub nieprzyjęcia tak ważnych kwestii tej polityki, jak redukcja szkód. W rzeczywistości, na podstawie 26 przebadanych dokumentów polityk lub strategii (2), redukcja szkód wydaje się być kwestią powodującą największą rozbieżność opinii: pojawia się jako czynnik istotny w 12 z nich, w dziewięciu ujęta jest w dyskusji nad innymi kwestiami. W pięciu dokumentach została zupełnie pominięta.
În şapte state membre ale Uniunii Europene s-au adoptat noi strategii naţionale privind drogurile (vezi Tabelul 1). Principiul conform căruia politicile privind drogurile trebuie să aibă un caracter global şi multidisciplinar pare să fie acceptat în toate strategiile naţionale privind drogurile ale statelor membre, în conformitate cu modul de abordare a problemei drogurilor de către Uniunea Europeană. Totuşi, pot exista diferenţe fundamentale în conţinutul strategiilor naţionale adoptate de diferite ţări, de exemplu în ceea ce priveşte modul de punere în aplicare a intervenţiilor, care poate varia, în ciuda utilizării aceleiaşi terminologii, în ceea ce priveşte rolul evaluării în cadrul strategiilor, care poate varia de la important la marginal, şi chiar în ceea ce priveşte adoptarea unor politici importante, cum ar fi reducerea consecinţelor negative ale consumului de droguri. Într-adevăr, în cele 26 de documente de politică sau strategie analizate (2), reducerea consecinţelor negative ale consumului de droguri pare să fie aspectul asupra căruia există cea mai mare divergenţă de opinii: problema este considerată extrem de importantă în 12 dintre acestea, este menţionată la discutarea altor subiecte în nouă documente şi nu este menţionată deloc în cinci dintre ele.
Sedem držav EU je sprejelo nove nacionalne strategije boja proti drogam (glej tabelo 1). Zdi se, da je bilo načelo o globalnosti in interdisciplinarnosti politik na področju drog sprejeto v vseh nacionalnih strategijah držav članic boja proti drogam, v skladu s pristopom EU na tem področju. Vendar lahko pri vsebini nacionalnih strategij različnih držav obstajajo bistvene razlike, na primer pri izvajanju intervencij, ki se lahko razlikuje kljub uporabi enake terminologije; pri vlogi vrednotenja v strategijah, ki lahko sega od pomembne do obrobne; in celo pri sprejetju ali kaki drugačni uveljavitvi pomembnih političnih pristopov, kot je zmanjševanje škode. Vsekakor se zdi, da je med 26 političnimi ali strateškimi dokumenti, ki so bili pregledani (2), zmanjševanje škode vprašanje, o katerem se mnenja najbolj razlikujejo: temeljito se obravnava v 12 dokumentih, v devetih je zajeto v razpravo o drugih zadevah, v petih pa ni omenjeno.
Nya nationella narkotikastrategier har antagits i sju EU-länder (se tabell 1). Alla nationella narkotikastrategier tycks omhulda principen att narkotikapolitiken skall vara global och tvärvetenskaplig, vilket överensstämmer med EU:s angreppssätt på narkotikaområdet. Det finns dock grundläggande skillnader mellan ländernas nationella strategier, till exempel när det gäller genomförandet av insatser, som kan variera trots att terminologin är densamma; utvärderingens roll i strategierna, som kan vara mycket stor eller marginell; eller till och med införandet av viktiga politiska angreppssätt, såsom insatser för att minska skadeverkningar. I de 26 policy- och strategidokument som har granskats(2) verkar insatser för att minska skadeverkningarna i själva verket vara den fråga där det råder störst skillnader: den ges stort utrymme i tolv av dokumenten, medan den diskuteras som en av övriga frågor i nio dokument och i resterande fem inte nämns överhuvudtaget.
Jaunas nacionālās stratēģijas narkotiku jautājumos ir pieņemtas septiņās ES valstīs (skatīt 1. tabulu). Izskatās, ka princips, ka politikai narkotiku jautājumos ir jābūt globālai un daudzdisciplīnu, ir akceptēts visās dalībvalstu nacionālajās stratēģijās narkotiku jautājumos, un tas ir atbilstošs ES pieejai narkotiku jautājumiem. Taču var pastāvēt būtiskas atšķirības dažādu valstu nacionālo stratēģiju saturā, piemēram, iejaukšanās īstenošana, kas var atšķirties, neskatoties uz vienas un tās pašas terminoloģijas izmantošanu; stratēģiju izvērtēšanas lomā, kas var būt no svarīgas līdz marginālai; un pat svarīgu politikas pieeju, piemēram, kaitējuma samazināšana, pieņemšanā. Patiešām, starp 26 izskatītajiem politikas vai stratēģijas dokumentiem (2), kaitējuma samazināšana ir tas jautājums, kurā pastāv vislielākā viedokļu atšķirība: tas ir izcelts kā būtisks divpadsmit, ir ietverts saistībā ar citu jautājumu apspriešanu deviņos un nav pieminēts piecos dokumentos .
  Debatten in nationale p...  
In Nederland ging de aandacht van de media uit naar de gemelde verhoging van de THC-concentratie (tetrahydrocannabinol) in nederwiet en de mogelijke gezondheidsgevolgen van zeer sterke cannabis. In Polen was cannabis de stof die in de media het meest aan de orde kwam (865 keer op een totaal van ongeveer 2 500 verwijzingen naar drugs).
Cannabis remained an important topic of debate, particularly in Germany, where the main focus was on cannabis use by young people, and in Luxembourg and Portugal, where it has been proposed that it should be made available on medical prescription. The use of cannabis, or more generally drug use in school and by young people, was widely reported by the media in Belgium, the Czech Republic, Germany, Cyprus, Luxembourg and Austria. In the Netherlands, media attention was attracted by the reported increase in the tetrahydrocannabinol (THC) concentration of cannabis cultivations (‘nederwiet’) and the possible health consequences of highly potent cannabis. In Poland, cannabis was the most reported substance in the media, accounting for 865 of a total of about 2 500 references to drugs. Bills advocating its legalisation were presented in Belgium, Denmark and in some city councils in the Netherlands (with the aim of solving the ‘back door problem’ (8)), provoking strong and public opposition from most members of parliament and government ministers.
Le cannabis demeure un sujet de discussion important, en particulier en Allemagne, où l'accent a surtout été mis sur la consommation de cannabis chez les jeunes, et au Luxembourg et au Portugal, où il a été proposé d'en permettre la vente sur prescription médicale. La consommation de cannabis, ou plus généralement la consommation de drogue dans les écoles et chez les jeunes, a fait l'objet de nombreux articles dans les médias en Belgique, en République tchèque, en Allemagne, à Chypre, au Luxembourg et en Autriche. Aux Pays-Bas, l'attention des médias s'est centrée sur l'augmentation de la concentration de tétrahydrocannabinol (THC) dans les cultures de cannabis («nederwiet») et sur les conséquences possibles sur la santé d'un cannabis extrêmement puissant. En Pologne, le cannabis a été la substance la plus évoquée par les médias, avec 865 occurrences sur un total de quelque 2 500 référence aux drogues. Des projets de loi en faveur de sa légalisation ont été présentés en Belgique, au Danemark et dans certains conseils municipaux aux Pays-Bas (dans le but de résoudre le «back door problem» (8)), provoquant une forte opposition publique de la plupart des parlementaires et des ministres du gouvernement.
Cannabis war nach wie vor ein wichtiges Diskussionsthema, vor allem in Deutschland, wo der Schwerpunkt in erster Linie auf dem Cannabiskonsum Jugendlicher lag, sowie in Luxemburg und Portugal, wo vorgeschlagen wurde, Cannabis auf Rezept auszugeben. Über den Cannabiskonsum, oder allgemeiner den Drogenkonsum, in Schulen und unter Jugendlichen berichteten die Medien ausführlich in Belgien, der Tschechischen Republik, Deutschland, Zypern, Luxemburg und Österreich. In den Niederlanden galt das Medieninteresse dem gemeldeten Anstieg der Konzentration von Tetrahydrocannabinol (THC) in bestimmten Cannabispflanzen („nederwiet“) und den möglichen Gesundheitsschäden durch hochpotentes Cannabis. In Polen fand Cannabis mit 865 von insgesamt 2 500 Berichten über Drogen die größte Beachtung in den Medien. Gesetzesvorschläge für die Legalisierung von Cannabis wurden in Belgien, Dänemark und einigen Stadträten der Niederlande vorgelegt (um dem so genannten „Back-Door-Problem“ entgegenzuwirken (8)), und stießen auf heftigen öffentlichen Widerstand der meisten Parlamentsmitglieder und Minister.
La cannabis rimane un tema di discussione importante, soprattutto in Germania, dove il dibattito è orbitato attorno all’uso della cannabis da parte dei giovani, e in Lussemburgo e Portogallo, dove si è proposto che la cannabis sia resa reperibile dietro prescrizione medica. L’uso della cannabis o, più in generale, delle droghe nelle scuole e da parte dei giovani è stato oggetto di attenzione da parte dei mezzi di informazione in Belgio, Repubblica ceca, Germania, Cipro, Lussemburgo e Austria. Nei Paesi Bassi hanno fatto scalpore il dimostrato aumento della concentrazione di tetraidrocannabinolo (THC) nelle coltivazioni di cannabis (“nederwiet”) e le potenziali conseguenze sulla salute di un tipo di cannabis estremamente potente. In Polonia la cannabis è stata la sostanza più citata nei media, con 865 menzioni su un totale di circa 2 500 riferimenti alle droghe. Proposte di legge che ne invocano la legalizzazione sono state presentate in Belgio, Danimarca e in taluni comuni dei Paesi Bassi (allo scopo di risolvere il cosiddetto problema della “via traversa” (8)), provocando una decisa opposizione pubblica da parte della maggior parte dei parlamentari e dei ministri di governo.
Η χρήση της κάνναβης παρέμεινε σημαντικό θέμα συζητήσεων, ιδίως στη Γερμανία, με έμφαση κυρίως στη χρήση της από τους νέους, αλλά και στο Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία, όπου προτάθηκε η χορήγησή της βάσει ιατρικής συνταγής. Η χρήση της κάνναβης, και γενικότερα η χρήση ναρκωτικών στα σχολεία και από τους νέους, αποτέλεσε αντικείμενο πολλών αναφορών στα μέσα ενημέρωσης στο Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, την Κύπρο, το Λουξεμβούργο και την Αυστρία. Στις Κάτω Χώρες, τα μέσα ενημέρωσης έδωσαν έμφαση στην αναφερόμενη αύξηση της περιεκτικότητας σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) των καλλιεργειών κάνναβης («nederwiet») και στις πιθανές επιπτώσεις για την υγεία της κάνναβης υψηλής δραστικότητας. Στην Πολωνία, η κάνναβη ήταν η ουσία που αναφέρθηκε συχνότερα από τα μέσα ενημέρωσης, και αφορούσε 865 από τις συνολικά περίπου 2 500 αναφορές στα ναρκωτικά. Νομοσχέδια για τη νομιμοποίησή της υποβλήθηκαν στο Βέλγιο, τη Δανία και σε ορισμένα δημοτικά συμβούλια στις Κάτω Χώρες (με στόχο την αντιμετώπιση του προβλήματος της «πίσω πόρτας» (8)), προκαλώντας την έντονη και δημόσια διαφωνία των περισσότερων βουλευτών και υπουργών.
Důležitým tématem debaty zůstalo konopí, a to zvláště v Německu, kde byla hlavní pozornost věnována užívání konopí mladými lidmi, a v Lucembursku a Portugalsku, kde byl vznesen návrh, že by konopí mělo být zpřístupněno na lékařský předpis. Užívání konopí nebo obecněji užívání drog ve školách a mladými lidmi bylo častým předmětem zpráv sdělovacích prostředků v Belgii, České republice a Německu, na Kypru a v Lucembursku a Rakousku. V Nizozemsku byla pozornost sdělovacích prostředků věnována uváděnému zvýšení koncentrace tetrahydrocannabinolu (THC) v pěstovaném konopí („nederwiet“) a možným zdravotním důsledkům užívání vysoce účinného konopí. V Polsku bylo látkou, která byla v médiích nejčastěji zmiňována, konopí, neboť bylo uvedeno v 865 z celkem cca 2 500 případů, kdy se hovořilo o drogách. Návrhy právních předpisů obhajující jeho legalizaci byly předloženy v Belgii, Dánsku a v některých městských radách v Nizozemsku (s cílem řešit „problém pokoutního obchodu“ (8)). Tyto návrhy vyvolaly silný a veřejný odpor většiny členů parlamentu a ministrů vlád.
Cannabis var fortsat et væsentligt emne, navnlig i Tyskland, hvor debatten hovedsagelig var koncentreret om unges brug af cannabis, og i Luxembourg og Portugal, hvor der har været forslag om, at cannabis skal kunne fås på lægerecept. Brugen af cannabis, eller mere generelt stofbrugen på skoler og blandt unge, blev udførligt omtalt i medierne i Belgien, Tjekkiet, Tyskland, Cypern, Luxembourg og Østrig. I Nederlandene var det den registrerede øgede koncentration af tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis ('nederwiet') og de mulige sundhedsmæssige følger af meget potent cannabis, der tiltrak mediernes opmærksomhed. I Polen var cannabis det stof, der fik den største medieomtale, idet det tegnede sig for 865 ud af i alt ca. 2 500 omtaler af narkotika. Forslag til legalisering heraf blev fremsat i Belgien, Danmark og i en række byråd i Nederlandene (med henblik på at løse 'bagdørsproblemet' (8)), hvilket fremkaldte en stærk, offentlig modstand fra de fleste parlamentsmedlemmer og regeringsministre.
Kanep oli jätkuvalt tähtis aruteluteema, eriti Saksamaal, kus käsitleti peamiselt kanepi tarvitamist noorte hulgas, ning Luksemburgis ja Portugalis, kus tehti ettepanek, et kanep peaks olema kättesaadav arstiretsepti alusel. Kanepi tarvitamist või üldisemalt uimastite tarvitamist koolides ja noorte hulgas kajastati palju Belgia, Tšehhi Vabariigi, Saksa, Küprose, Luksemburgi ja Austria meedias. Madalmaades käsitles meedia teavet tetrahüdrokannabinooli (THK) suurenenud kontsentratsiooni kohta kanepikultuurides („nederwiet”) ja tugeva toimega kanepi tarvitamise võimalikke tagajärgi tervisele. Poolas pööras meedia uimastite hulgast kõige rohkem tähelepanu kanepile, mida mainiti 865 korral kokku ligikaudu 2500 viitest narkootikumidele. Kanepi legaliseerimist toetavad seaduseelnõud esitati Belgias, Taanis ja mõnedes Madalmaade linnavalitsustes (eesmärgiga lahendada „tagaukseprobleem” (8)), mis tekitas tugevat ja avalikku vastuseisu enamiku parlamendiliikmete ja valitsuse ministrite hulgas.
Kannabis oli edelleen tärkeä keskustelunaihe varsinkin Saksassa, jossa pohdittiin lähinnä nuorten kannabiksen käyttöä, sekä Luxemburgissa ja Portugalissa, missä on ehdotettu, että sitä voisi hankkia reseptiä vastaan. Kannabiksen käyttöä tai yleensä huumeidenkäyttöä kouluissa ja nuorten keskuudessa käsiteltiin laajasti Belgian, Tšekin, Saksan, Kyproksen, Luxemburgin ja Itävallan tiedotusvälineissä. Alankomaissa uutisoitiin laajasti tetrahydrokannabinolin (THC) pitoisuuden kasvusta kannabisviljelmissä ("nederwiet") ja erittäin voimakkaan kannabiksen mahdollisista vaikutuksista terveyteen. Puolassa kannabis oli eniten uutisoitu huumausaine tiedotusvälineissä, sillä 865 mainintaa yhteensä noin 2 500 maininnasta koski sitä. Belgiassa, Tanskassa ja joissakin Alankomaiden kaupunginvaltuustoissa tehtiin sen laillistamista koskevia ehdotuksia (ns. takaoviongelman ratkaisemiseksi (8)), joita useimmat parlamentin jäsenet ja ministerit vastustivat julkisuudessa jyrkästi.
A vitákban fontos téma maradt a kannabisz, különösen Németországban, ahol a központi kérdés a fiatalok kannabiszfogyasztása volt; ezenkívül Luxemburgban és Portugáliában felmerült az a javaslat, hogy a kannabisz legyen orvos által rendelhető. Belgiumban, Csehországban, Németországban, Cipruson, Luxemburgban és Ausztriában a média rendszeresen beszámolt a kannabiszfogyasztásról, illetve a drogfogyasztásról általában az iskolákban és a fiatalok körében. Hollandiában a kannabiszültetvények („nederwiet”) tetrahidro-kannabinol (THC) koncentrációjának növekedéséről szóló beszámolók és az ezáltal hatékonyabb kannabisz lehetséges egészségügyi következményei vonták magukra a sajtó figyelmét. Lengyelországban is az összes anyag közül a kannabisz szerepelt a legtöbbet a médiában, a kb. 2500 kábítószerre vonatkozó híradás közül 865 erre vonatkozott. A legalizálására irányuló törvénytervezeteket terjesztettek elő Belgiumban, Dániában és néhány hollandiai városi tanácsban (a „hátsó ajtó probléma” megoldása érdekében(8)), a legtöbb parlamenti képviselő és miniszter részéről heves nyilvános tiltakozást idézve elő.
Cannabis rangerte fortsatt høyt på listen over debattema, særlig i Tyskland, hvor hovedfokus var på cannabisbruk blant unge, og i Luxembourg og Portugal, hvor det foreligger forslag om å gjøre stoffet tilgjengelig på resept. Cannabisbruk, eller mer generelt narkotikabruk, blant unge og i skolene har fått bred mediedekning i Belgia, Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Kypros, Luxembourg og Østerrike. I Nederland vakte en rapportert økning i konsentrasjonen av tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis (”nederwiet”) og de mulige konsekvensene sterk cannabis kan ha på helsen, oppsikt i media. I Polen var cannabis det stoffet som ble hyppigst omtalt i media, med 865 av til sammen ca. 2 500 henvisninger til narkotika. Lovforslag om å legalisere stoffet er lagt fram i Belgia, Danmark og i enkelte byråd i Nederland (for å løse “bakdørsproblematikken” (8)). Dette har vakt sterk offentlig motstand hos de fleste medlemmene av nasjonalforsamlingen og regjeringen.
Konopie indyjskie nadal są ważnym tematem debat, zwłaszcza w Niemczech, gdzie główną uwagę zwrócono na używanie pochodnych konopi przez młodych ludzi oraz w Luksemburgu i Portugalii, gdzie proponuje się, by pochodne konopi były dostępne na receptę. Stosowanie pochodnych konopi lub, bardziej ogólnie, zażywanie narkotyków w szkołach i przez ludzi młodych, było szeroko dyskutowanym tematem w mediach w Belgii, Republice Czeskiej, Niemczech, na Cyprze, w Luksemburgu i Austrii. W Holandii uwaga mediów skupiła się na informacji o zwiększeniu stężenia tetrahydrocannabinolu (THC) w uprawach konopi („nederwiet”) oraz na możliwych konsekwencjach dla zdrowia spowodowanych przez silnie działające konopie. W Polsce konopie indyjskie były substancją najczęściej omawianą w mediach - na 2 500 odniesień do narkotyków 865 razy mówiono o konopiach. Projekty ustaw legalizujących pochodne konopi przedłożono w Belgii, Danii i w niektórych radach miejskich w Holandii (mając na celu rozwiązanie tzw. „problemu tylnych drzwi” (8)), wywołując silny publiczny sprzeciw ze strony większości parlamentarzystów i ministrów rządu.
Canabisul a rămas un subiect important de dezbatere, mai ales în Germania, unde accentul a fost pus mai ales pe consumul de canabis de către tineri, precum şi în Luxemburg şi Portugalia, unde s-a propus ca acesta să fie disponibil pe bază de reţetă. Consumul de canabis şi în general consumul de droguri în şcoli şi de către tineri au fost prezentate pe larg de mass-media în Belgia, Republica Cehă, Germania, Cipru, Luxemburg şi Austria. În Olanda, atenţia mass-media a fost atrasă de creşterea concentraţiei de tetrahidrocanabinol (THC) din culturile de canabis („nederwiet”) şi de posibilele consecinţe asupra sănătăţii ale canabisului extrem de puternic. În Polonia, canabisul a fost substanţa cel mai frecvent prezentată de mass-media, reprezentând 865 din totalul de aproximativ 2 500 referiri la droguri. În Belgia, Danemarca şi câteva consilii locale din Olanda s-au prezentat proiecte de lege care susţineau legalizarea acestei substanţe (cu scopul de a rezolva „problema aprovizionării pe uşa din spate” (8)), provocând o opoziţie publică puternică din partea majorităţii membrilor parlamentului şi a miniştrilor din guvern.
Konoplja je ostala pomembna tema razprave, zlasti v Nemčiji, kjer je bil glavni poudarek na uživanju konoplje pri mladih, ter v Luksemburgu in na Portugalskem, kjer je bilo predlagano, da mora biti konoplja na voljo na zdravniški recept. O uživanju konoplje oziroma na splošno o uživanju drog v šolah in pri mladih so obsežno poročali mediji v Belgiji, na Češkem, v Nemčiji, na Cipru, v Luksemburgu in Avstriji. Na Nizozemskem so pozornost medijev pritegnili povečanje vsebnosti tetrahidrokanabinola (THC) v proizvodih konoplje ("nederwiet") in možne posledice visoko učinkovite konoplje za zdravje. Na Poljskem so mediji najbolj poročali o konoplji, saj se je o njej pisalo v 865 od okoli 2500 obravnavanj droge. V Belgiji, na Danskem in v nekaterih mestnih svetih na Nizozemskem so bili predloženi osnutki zakonov o odobritvi legalizacije konoplje (s ciljem reševanja "problema zadnjih vrat" (8)), kar je izzvalo močno in javno nasprotovanje večine članov parlamenta in vladnih ministrov.
Cannabis fortsatte ett vara en viktig debattfråga, inte minst i Tyskland där diskussionen framför allt handlade om cannabisbruk bland unga, och i Luxemburg och Portugal, där det har lagts förslag om att cannabis skall kunna skrivas ut av läkare. Massmedierna i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Cypern, Luxemburg och Österrike rapporterade mycket om användning av cannabis eller användning av narkotika överhuvudtaget i skolor och bland unga. I Nederländerna uppmärksammade massmedierna den rapporterade ökningen av halten av tetrahydrocannabinol (THC) i cannabisodlingar (”nederwiet”) och de eventuella hälsoeffekterna av högpotent cannabis. I Polen handlade medierapporteringen främst om cannabis – av totalt ca 2 500 hänvisningar till narkotika gällde 865 cannabis. Förslag om att legalisera narkotika lades fram i Belgien, Danmark och i en del kommuner i Nederländerna (för att lösa det s.k. ”bakdörrsproblemet”(8)), vilket ledde till starka och offentliga protester från de flesta parlamentsledamöter och ministrar.
Kaņepes bija viena no svarīgākajām debašu tēmām, jo īpaši Vācijā, kur galvenais uzsvars tika likts uz kaņepju lietošanu jauniešu vidū, un Luksemburgā un Portugālē, kur tika ierosināts padarīt to pieejamu saskaņā ar ārsta receptēm. Par kaņepju lietošanu, vai kopumā par narkotiku lietošanu skolās un jauniešu vidū plaši ziņoja mediji Beļģijā, Čehijas Republikā, Vācijā, Kiprā, Luksemburgā un Austrijā. Nīderlandē mediju uzmanību piesaistīja ziņas par tetrahidrokannabinola (THC) koncentrācijas pieaugumu kaņepju produktos un iespējamo ietekmi uz veselību, ko izraisa augsta potenciāla kaņepes. Polijā kaņepes bija visbiežāk pieminētā narkotika medijos, 865 no pavisam aptuveni 2500 atsaucēm uz narkotikām attiecās uz marihuānu. Likumprojekti, kuros aizstāvēta šīs narkotikas legalizācija, tika iesniegti Beļģijā, Dānijā un dažās pilsētu padomēs Nīderlandē (ar mērķi atrisināt „sētas durvju problēmu” (8), izsaucot spēcīgu un publisku opozīciju no parlamenta locekļu un valdības ministru puses.
  Strafmaat  
In de verslagperiode heeft een aantal landen - naast de eerder genoemde wijzigingen in de strafmaat voor jonge mensen - ook andere wetswijzigingen doorgevoerd ten aanzien van de straffen die voor de uiteenlopende drugsdelicten opgelegd kunnen worden.
During the reporting period several countries also made changes in their drug legislation to the penalties that can be imposed for various offences, besides those reviewed above and that specifically involve young people. For example, it was reported last year that Belgium and the United Kingdom effectively lowered the penalty for non-problematic cannabis possession. In Belgium, a new directive issued in February 2005 clarified the exceptions to this reduced penalty, calling for full prosecution in cases involving ‘disturbance of public order’. This includes possession of cannabis in or near places where schoolchildren might gather (schools, parks, bus stops) and also ‘blatant’ possession in a public place or building. In Denmark, a May 2004 amendment to the Euphoriant Substances Act, together with a public prosecutor’s circular, stated that the possession of drugs for own use will now normally be punishable by a fine rather than the warnings issued previously.
Au cours de la période considérée par le présent rapport, plusieurs pays ont également modifié leur législation en ce qui concerne les sanctions applicables à divers délits, outre ceux visés plus haut et qui concernent en particulier les jeunes. À titre d'exemple, la Belgique et le Royaume-Uni ont déclaré que l'an dernier, il avaient effectivement réduit la sanction pour possession non problématique de cannabis. En Belgique, une nouvelle directive promulguée en février 2005 précise les exceptions à cette réduction de peine, mais impose des poursuites dans les cas de «troubles de l'ordre public». Ceci couvre la possession de cannabis dans des lieux ou à proximité d'endroits où des jeunes scolarisés sont susceptibles de se réunir (écoles, parcs, arrêts de bus) et la possession «flagrante» dans un lieu ou un bâtiment public. Au Danemark, en mai 2004, une modification de la loi sur les substances euphorisantes et une circulaire du procureur général précisaient que la possession de drogues pour son usage personnel sera désormais normalement passible d'une amende plutôt que d'un avertissement, comme c'était le cas auparavant.
Neben den oben erläuterten Änderungen speziell für Jugendliche haben mehrere Länder im Berichtszeitraum ihre Drogengesetzgebung auch im Hinblick auf die Strafen geändert, die für verschiedene Straftaten verhängt werden können. Beispielsweise wurde im letzten Jahr berichtet, dass Belgien und das Vereinigte Königreich die Strafen für nichtproblematischen Cannabisbesitz effektiv gemildert haben. In Belgien wurden in einer neuen Direktive vom Februar 2005 die Ausnahmen für diese verminderte Strafregelung festgelegt, wobei in Fällen, in denen eine „Störung der öffentlichen Ordnung“ vorliegt, das volle Strafmaß gefordert wird. Dazu gehören auch der Besitz von Cannabis an oder in der Nähe von Orten, an denen sich Schulkinder aufhalten könnten (Schulen, Parks, Bushaltestellen), und der „sichtbare“ Cannabisbesitz an einem öffentlichen Ort oder in einem öffentlichen Gebäude. In Dänemark wurde in einer Änderung des Betäubungsmittelgesetzes vom Mai 2004 sowie in einem Rundschreiben der Staatsanwaltschaft bestimmt, dass der Besitz von Drogen für den Eigenbedarf nun in der Regel nicht mehr durch Verwarnungen, sondern durch eine Geldstrafe zu ahnden ist.
Durante el período de realización del informe, también hubo varios países que modificaron las sanciones estipuladas en su legislación contra la droga para varios delitos, además de los cambios antes analizados y que afectan de forma específica a los jóvenes. Por ejemplo, Bélgica y Reino Unido redujeron el año pasado la pena por posesión de cannabis no problemática. En Bélgica, una nueva directiva publicada en febrero de 2005 aclara las excepciones a esta reducción de la pena, instando a la acción judicial plena en aquellos casos que conlleven «alteración del orden público». Entre ellos está la posesión de cannabis en lugares de reunión de niños en edad escolar (escuelas, parques o paradas de autobús) o en sus proximidades y también la posesión «ostensible» en un lugar o edificio público. En Dinamarca, una enmienda de mayo de 2004 a la Ley de Sustancias Euforizantes, junto con una circular del ministerio público, estableció que la posesión de drogas para consumo propio se castigaría normalmente con una multa, en lugar de las advertencias realizadas anteriormente.
Durante il periodo di riferimento della presente relazione alcuni paesi hanno modificato la propria legislazione in materia di droga per quanto concerne le pene applicabili per vari reati, oltre a quella già vista che riguarda nello specifico i giovani. Per esempio, lo scorso anno Belgio e Regno Unito hanno riferito di aver diminuito con successo le pene per il possesso non problematico di cannabis. In Belgio una nuova direttiva pubblicata nel febbraio 2005 chiariva le eccezioni a questa riduzione della pena, ribadendo la piena perseguibilità per i reati che comportano “turbativa dell’ordine pubblico”. Rientrano in questa fattispecie il possesso di cannabis all’interno o in prossimità di luoghi potenzialmente frequentati da bambini in età scolare (scuole, parchi, fermate dell’autobus) e il possesso “palese” in un luogo o in un edificio pubblico. In Danimarca, un emendamento alla legge sulle sostanze euforizzanti risalente al maggio 2004 e una circolare del pubblico ministero sancivano che la detenzione di droghe per il consumo personale sarebbe stato punito con un’ammenda anziché con l’ammonimento, come avveniva in precedenza.
Κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου, αρκετές χώρες τροποποίησαν επίσης τη νομοθεσία τους για τα ναρκωτικά όσον αφορά τις ποινές που είναι δυνατόν να επιβληθούν για διάφορα αδικήματα, πέραν εκείνων που εξετάσθηκαν ανωτέρω και που αφορούν ειδικά τους νέους. Για παράδειγμα, όπως αναφέρθηκε πέρσι, το Βέλγιο και το Ηνωμένο Βασίλειο μείωσαν τις ποινές για τη μη προβληματική κατοχή κάνναβης. Στο Βέλγιο, μια νέα οδηγία που εκδόθηκε τον Φεβρουάριο του 2005 αποσαφήνισε τις εξαιρέσεις στη μειωμένη αυτή ποινή, ζητώντας την πλήρη δίωξη στις περιπτώσεις όπου υπάρχει επίσης «διασάλευση της δημόσιας τάξης». Σε αυτές περιλαμβάνονται η κατοχή κάνναβης σε τόπους ή κοντά σε τόπους όπου είναι δυνατόν να συγκεντρώνονται μαθητές (σχολεία, πάρκα, στάσεις λεωφορείων) καθώς και η «σκανδαλώδης» κατοχή σε δημόσιο χώρο ή κτίριο. Στη Δανία, μια τροποποίηση του νόμου για τις ουσίες που προκαλούν ευφορία τον Μάιο του 2004, σε συνδυασμό με μια εισαγγελική εγκύκλιο, αναφέρει ότι η κατοχή ναρκωτικών για ίδια χρήση θα τιμωρείται πλέον με πρόστιμο αντί της προειδοποίησης που ίσχυε προηγουμένως.
Během sledovaného období provedlo několik zemí v rámci své protidrogové legislativy změny trestů, které lze uložit za různé trestné činy – kromě těch, jež byly uvedeny výše a těch, jež se konkrétně týkají mladistvých. Například v minulém roce Belgie a Spojené království účinně snížily trest za držení konopí, s nímž nesouvisejí žádné další problémy. V Belgii nová směrnice vydaná v únoru roku 2005 objasnila výjimky z tohoto sníženého trestu. Tato směrnice vyžaduje plné trestní stíhání v případech, jejichž součástí je „rušení veřejného pořádku“. Takové případy zahrnují držení konopí v místech nebo poblíž míst, kde se mohou shromažďovat děti školou povinné (školy, parky, autobusové zastávky), a rovněž „očividné“ držení na veřejném místě nebo ve veřejné budově. V Dánsku novela zákona o látkách s euforizačním účinkem a oběžník státního zástupce stanoví, že držení drog pro vlastní použití bude nyní v běžných případech trestáno pokutou spíše než varováními, jež byla vydávána dříve.
I indberetningsperioden har mange lande også ændret deres narkotikalovgivning med hensyn til de straffe, der kan idømmes for forskellige lovovertrædelser, foruden de straffe, der er behandlet ovenfor, og som specifikt involverer unge. F.eks. blev det rapporteret sidste år, at Belgien og Det Forenede Kongerige i realiteten havde nedsat straffen for ikke-problematisk cannabisbesiddelse. En ny bekendtgørelse, der blev udstedt i februar 2005 i Belgien, præciserede undtagelserne fra denne nedsatte straf og fastsatte omfattende retsforfølgning i sager, hvor der er tale om 'forstyrrelse af den offentlige orden'. Dette omfatter besiddelse af cannabis på eller i nærheden af steder, hvor skoleelever færdes (skoler, parker, busstoppesteder) og også 'åbenlys' besiddelse på et offentligt sted eller i en offentlig bygning. I Danmark indebar en ændring af loven om euforiserende stoffer, der blev vedtaget i maj 2004, sammen med en 'Rigsadvokaten Informerer', at besiddelse af stoffer til eget forbrug i almindelighed skulle straffes med bøde frem for advarsel, som der tidligere var meddelt.
Lisaks eespool käsitletud ja otseselt noortele suunatud muudatustele tegid mitmed riigid aruandlusperioodi jooksul muudatusi uimastialasesse seadusandlusse ka karistuste osas, mida saab määrata eri õigusrikkumiste puhul. Näiteks eelmisel aastal anti teada, et Belgia ja Ühendkuningriik on edukalt alandanud karistust probleemivaba kanepiomamise eest. Belgias täpsustas 2005. aasta veebruaris vastuvõetud uus direktiiv kõnealuse alandatud karistuse erandeid, nähes ette täieliku süüdimõistmise „avaliku korra rikkumisega” seotud juhtudel. Need hõlmavad kanepi omamist sellistes kohtades või selliste kohtade lähedal, kus võivad koguneda koolilapsed (koolid, pargid, bussipeatused), samuti kanepi „silmnähtavat” omamist avalikus kohas või hoones. Taanis sätestati 2004. aasta mais euforiaatide seadusesse tehtud muudatuse ja prokuröri ringkirjaga, et kanepi omamist oma tarbeks karistatakse nüüd hoiatuse tegemise asemel tavaliselt pigem trahviga.
Tarkastelujakson aikana useassa maassa muutettiin myös huumelainsäädännön seuraamuksia erilaisista rikoksista, edellä käsiteltyjen ja erityisesti nuoria koskeneiden rikosten lisäksi. Esimerkiksi Belgiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa lievennettiin viime vuonna rangaistusta ongelmattomasta kannabiksen hallussapidosta. Belgiassa helmikuussa 2005 annetussa uudessa toimintaohjeessa täsmennettiin alennettuun rangaistukseen tehtäviä poikkeuksia; sen mukaan syyte on nostettava "yleisestä järjestyshäiriöstä". Tämä käsittää kannabiksen hallussapidon sellaisissa paikoissa tai sellaisten paikkojen läheisyydessä, joihin koululaiset voivat kokoontua (koulut, puistot, linja-autopysäkit), sekä "räikeän" hallussapidon julkisella paikalla tai julkisessa rakennuksessa. Tanskassa toukokuussa 2004 tehdyn päihdelain muutoksen ja yleisen syyttäjän ohjeen mukaan huumeiden hallussapidosta omaa käyttöä varten annetaan nyt yleensä sakkorangaistus, kun siitä sai ennen varoituksen.
A tárgyalt időszak során több ország módosította a kábítószerügyi jogszabályaiban a különböző, a fent tárgyaltaktól eltérő és kifejezetten a fiatalokat érintő bűncselekmények esetén kiszabható büntetések mértékét. Tavaly jelentették például, hogy Belgium és az Egyesült Királyság eredményesen csökkentette a nem problematikus kannabiszbirtoklásért kiróható büntetést. Belgiumban egy 2005. februárban kiadott új irányelv tisztázta a csökkentett büntetéstétel alóli kivételeket, és teljes bűnvádi eljárást írt elő a „közrend megzavarásával” járó esetekre. Ez lehet kannabiszbirtoklás olyan helyeken, ahol iskolás gyermekek csoportosan előfordulhatnak vagy azok közelében (pl. iskolák, parkok, buszmegállók), és idetartozik a „kirívó” birtoklás közterületen vagy középületben. Dániában a bódulatkeltő anyagokról szóló törvény 2004. májusi módosítása az államügyész körlevelével együtt kimondta, hogy a saját használatra szánt kábítószerek birtoklása a korábban kiadott figyelmeztetéstől eltérően ezentúl bírsággal büntetendő.
I løpet av rapporteringsperioden foretok flere land også endringer i narkotikalovgivningen med hensyn til hvilke straffer som kan idømmes for ulike lovbrudd, utenom de som er nevnt over og som spesifikt gjelder unge mennesker. For eksempel ble det i fjor rapportert at Belgia og Storbritannia satte ned straffen for uproblematisk cannabisbesittelse. I Belgia klargjorde et nytt direktiv i februar 2005 unntakene fra den nedsatte straffen og oppfordret til full straffeforfølgning i saker som involverte “ordensforstyrrelse”. Dette innbefatter besittelse av cannabis på eller i nærheten av steder hvor skolebarn og -ungdom kan samles (skoler, parker, busstopp), og ”åpenbar” besittelse på offentlig sted. I Danmark medførte en endring i Lov om euforiserende stoffer vedtatt i mai 2004, sammen med et rundskriv fra Rigsadvokaten, at besittelse av narkotika for eget bruk nå normalt vil kunne straffes med bøter i stedet for advarsler, som tidligere ble gitt.
Podczas okresu sprawozdawczego niektóre państwa wprowadziły także zmiany w ustawodawstwie antynarkotykowym w odniesieniu do kar, które mogą być nakładane za różne przestępstwa, obok tych opisanych powyżej, a zwłaszcza dotyczących ludzi młodych. Przykładowo, w zeszłym roku zgłoszono, że Belgia i Wielka Brytania z powodzeniem obniżyły karę za nieproblemowe posiadanie konopi indyjskich. W Belgii nowa dyrektywa wydana w lutym 2005 roku wyjaśniła wyjątki od zastosowania obniżonej kary, nawołując do pełnego ukarania w przypadkach „naruszenia porządku publicznego”. Obejmuje to posiadanie pochodnych konopi na terenie lub w pobliżu miejsc, w których może gromadzić się młodzież szkolna (szkoły, parki, przystanki autobusowe), jak również „jawne” posiadanie w miejscach i budynkach publicznych. W Danii zmiany w ustawie o euforiantach wprowadzone w maju 2004 roku oraz okólnik wydany przez prokuraturę stwierdzały, że posiadanie narkotyków na własny użytek będzie obecnie w większości przypadków karane grzywną, a nie wydawanym poprzednio ostrzeżeniem.
Pe parcursul perioadei de raportare mai multe ţări au modificat pedepsele prevăzute în legislaţiile lor naţionale care pot fi aplicate pentru diverse infracţiuni, pe lângă cele menţionate anterior şi în care sunt implicaţi în mod specific tineri. De exemplu, anul trecut s-a raportat că Belgia şi Regatul Unit au redus efectiv pedeapsa pentru deţinere neproblematică de canabis. În Belgia, o nouă directivă emisă în februarie 2005 a clarificat excepţiile de la această pedeapsă redusă, impunând urmărirea în justiţie în cazurile care implică „tulburarea ordinii publice”. Aici este inclusă deţinerea de canabis în sau lângă locuri în care se pot aduna elevi (şcoli, parcuri, staţii de autobuz) şi de asemenea deţinerea „ostentativă” într-o zonă sau într-o clădire publică. În Danemarca, o modificare din mai 2004 la Legea substanţelor euforizante, precum şi o circulară emisă de procuratură, stabileau că deţinerea de droguri pentru uz personal se pedepseşte în mod normal cu amendă şi nu prin avertismentele utilizate anterior.
V sledovanom období vykonali viaceré krajiny vo svojich právnych predpisoch tiež zmeny týkajúce sa trestov, ktoré možno uložiť za rôzne trestné činy, a ktoré sa, okrem už uvedených, osobitne týkajú mládeže. Napríklad Belgicko a Spojené kráľovstvo oznámili výrazné zníženie trestných sadzieb za neproblematické prechovávanie kanabisu v minulom roku. Nová smernica vydaná vo februári 2005 v Belgicku vysvetľuje výnimky z tejto zníženej trestnej sadzby a požaduje uplatňovanie trestov v plnej výške v prípadoch „narušenia verejného poriadku“. To sa vzťahuje na prechovávanie kanabisu na miestach alebo v blízkosti miest, na ktorých by sa mohli zhromažďovať deti školského veku (v školách, parkoch, na autobusových zastávkach) a aj na „očividné“ prechovávanie kanabisu na verejných priestranstvách alebo vo verejných budovách. Zmena a doplnenie zákona o euforizačných látkach z mája 2004 spolu s obežníkom verejného žalobcu v Dánsku ustanovili, že prechovávanie drog na vlastnú potrebu sa teraz obvykle potresce pokutou, namiesto predošle vydávaných výstrah.
Med poročevalnim obdobjem je več držav v svojo zakonodajo na področju drog poleg sprememb, ki so bile navedene zgoraj in vključujejo mlade, vneslo tudi spremembe v zvezi s kaznimi, ki jih je mogoče naložiti za različna kazniva dejanja. Lani sta na primer Belgija in Združeno kraljestvo učinkovito znižala kazen za neproblematično posedovanje konoplje. V Belgiji je bila februarja 2005 izdana nova direktiva, ki je pojasnila izjeme k tej znižani kazni in zahtevala popoln kazenski pregon v primerih, ki vključujejo "motenje javnega reda". To vključuje posedovanje konoplje v prostorih, v katerih bi se lahko zbirala šolska mladina (šole, parki, avtobusne postaje), ali blizu njih ter tudi "očitno" posedovanje na javnem mestu ali v javnih zgradbah. Na Danskem sta sprememba Zakona o snoveh, ki povzročajo evforijo, maja 2004 in okrožnica javnega tožilca poudarili, da bo posedovanje drog za lastno uporabo po novem namesto s prej izrečenimi opozorili praviloma kaznovano z denarno kaznijo.
Förutom de ändringar av narkotikalagstiftningen som beskrivs ovan och som specifikt rörde unga människor ändrade många länder också straffen för olika brott. Förra året rapporterades till exempel att Belgien och Storbritannien i praktiken sänkte straffet för oproblematiskt innehav av cannabis. Undantagen från dessa lindrigare straff fastställdes i ett belgiskt direktiv som utfärdades i februari 2005, där det görs klart att ärenden som rör ”störande av den allmänna ordningen” måste leda till åtal. Sådana ärenden kan till exempel handla om innehav av cannabis på eller i närheten av platser där skolbarn samlas (skolor, parker, busshållplatser) och även ”flagrant” innehav på offentliga platser eller i offentliga byggnader. I Danmark fastställdes genom en ändring av lagen om euforiserande ämnen i maj 2004, i kombination med en rundskrivelse från den allmänna åklagaren, att innehav av narkotika för eget bruk normalt skall leda till böter snarare än som tidigare till en varning.
Atskaites periodā vairākas valstis pieņēma izmaiņas savos likumdošanas aktos attiecībā uz narkotikām par sodiem, kādus var piemērot par dažādiem pārkāpumiem papildus iepriekš apskatītajiem un jo īpaši tādiem, kuros iesaistīti jaunieši. Piemēram, pagājušajā gadā tika ziņots, ka Beļģijā un Apvienotajā Karalistē tika samazināti sodi par kaņepju turēšanu, kas nav saistīta ar konkrētām problēmām. Beļģijā ar jauno 2005. gada februārī izdoto direktīvu tika ieviesti paskaidrojumi par izņēmumiem šī samazinātā soda piemērošanai, aicinot izmantot pilnu likuma bardzību lietās, kuras ir saistītas ar „sabiedriskās kārtības traucējumiem”. Tas ietver narkotiku turēšanu vietās, kur varētu sapulcēties skolēni (skolās, parkos, autobusu pieturās), un to tiešā tuvumā, kā arī „uzkrītošu” turēšanu sabiedriskās vietās un ēkās. Dānijā 2004. gada maijā pieņemtie grozījumi Likumā par eiforiju izraisošajām vielām kopā ar valsts prokurora paziņojumu nosaka, ka par narkotiku turēšanu personiskai lietošanai tagad ir jāpiemēro soda nauda nevis brīdinājumi, kādus izdeva iepriekš.
  Preventie van cannabisg...  
In nieuwe richtsnoeren voor scholen in het Verenigd Koninkrijk wordt een aantal belangrijke kwesties aan de orde gesteld die eerst nader bestudeerd dienen te worden voordat er een programma voor drugstests ten uitvoer kan worden gelegd.
Concern in some countries about increasing cannabis consumption among young people has resulted in discussions about whether drug testing would be a useful control measure. Some countries have taken steps in this direction, although drug testing measures remain uncommon. In the Czech Republic, there have been reports in the media of the use of urine testing and drug detection sniffer dogs in schools. While there is some support for these measures, an expert panel concluded that such methods should not form any part of an effective primary prevention strategy. In the United Kingdom, newly launched guidelines for schools note a number of important issues that need to be considered before implementing a drug testing programme. These include ensuring that appropriate consent is obtained from parents (and pupils if they are deemed competent), considering whether testing is consistent with the school’s pastoral duty of care and taking into account the availability or otherwise of appropriate support services. Any decision to subject pupils to drug testing must be included in the school’s drug policy. The EMCDDA website includes a short report on drug testing in schools in the EU (41).
Certains pays s'inquiètent de l'augmentation de l'usage de cannabis chez les jeunes et débattent de la question de savoir si le dépistage des drogues constituerait une mesure de contrôle utile. Quelques-uns ont pris des mesures dans ce sens, mais le dépistage des drogues demeure inhabituel. En République tchèque, les médias se sont fait l'écho de l'utilisation de tests de dépistage de drogue dans les urines et de la présence de chiens renifleurs dans les écoles. Même si ces mesures recueillent un certain soutien, un groupe d'experts a conclu que ces méthodes ne devraient pas faire partie d'une stratégie de prévention primaire efficace. Au Royaume-Uni, de nouvelles lignes directrices destinées aux écoles mettent en évidence une série de questions importantes à examiner avant la mise en œuvre d'un programme de dépistage de drogues. Parmi celles-ci figurent l'autorisation préalable des parents (et des élèves, s'ils sont jugés aptes), l'examen de la question de savoir si le test est conforme au devoir de conseil des écoles et la prise en compte de la disponibilité de services de soutien adéquats. Toute décision visant à soumettre les élèves à des tests de dépistage de drogues doit figurer dans la politique de prévention de la drogue de l'établissement. Le site web de l'OEDT contient un rapport succinct sur les tests de dépistage de drogues en milieu scolaire dans l'UE (41).
Die in einigen Ländern herrschende Besorgnis über den zunehmenden Cannabiskonsum unter Jugendlichen hat die Frage aufgeworfen, ob Drogentests eine sinnvolle Kontrollmaßnahme darstellen würden. Einige Länder haben Schritte in dieser Richtung unternommen, wobei Drogentests nach wie vor wenig verbreitet sind. In der Tschechischen Republik berichteten die Medien über den Einsatz von Urintests und Drogenspürhunden in Schulen. Diese Maßnahmen fanden zwar einige Unterstützung, jedoch kam ein Expertenpanel zu dem Schluss, dass solche Methoden nicht Teil einer effizienten Strategie für eine Primärprävention sein sollten. Im Vereinigten Königreich wird in kürzlich herausgegebenen Leitlinien für Schulen eine Reihe wichtiger Themen benannt, die vor der Durchführung eines Drogentestprogramms bedacht werden müssen. Dazu gehören die Einholung einer entsprechenden Zustimmung der Eltern (und Schüler, sofern dies für erforderlich gehalten wird), die Prüfung, ob die Tests mit der Fürsorgepflicht der Schule vereinbar sind, und die Berücksichtigung der Verfügbarkeit oder des Fehlens geeigneter Hilfsdienste. Jede Entscheidung, Schüler einem Drogentest zu unterziehen, muss durch die Drogenpolitik der Schule gerechtfertigt sein. Auf der Website der EBDD ist ein kurzer Bericht über Drogentests an Schulen in der EU abrufbar (41).
Debido a la preocupación de algunos países por el aumento del consumo de cannabis entre la población joven, se ha debatido la utilidad de los análisis de detección del consumo de drogas como medida de control. Algunos países han realizado avances en esta dirección, aunque las medidas de control del consumo de drogas siguen siendo poco frecuentes. En la República Checa, los medios de comunicación han informado del uso de análisis de orina y perros de detección antidroga en las escuelas. Aunque existe cierto apoyo a estas medidas, un panel de expertos concluyó que estos métodos no deberían formar parte de una estrategia de prevención primaria eficaz. En el Reino Unido, las nuevas directrices publicadas recientemente para las escuelas establecen un número importante de aspectos que necesitan considerarse antes de aplicar un programa de análisis de detección de drogas: entre otros, asegurarse de obtener el consentimiento de los padres (y de los alumnos, si se consideran capacitados), determinar si los análisis son compatibles con la obligación de la escuela de velar por el bienestar de sus alumnos, y tener en cuenta la disponibilidad o no de servicios de apoyo adecuados. Cualquier decisión de realizar análisis a los alumnos para controlar el consumo de drogas debe constar en el programa de política antidroga de la escuela. El sitio web del OEDT incluye un breve informe sobre el análisis de detección del consumo de drogas en las escuelas de la UE (41).
A fronte delle preoccupazioni manifestate in alcuni paesi per l’aumento del consumo di cannabis tra i giovani si è aperto un dibattito sull’utilità o meno di introdurre tra le misure di controllo il test sulla droga. Alcuni paesi si sono mossi in questa direzione, sebbene il test per il rilevamento della droga rimanga tuttora una misura poco diffusa. Nella Repubblica ceca gli organi d’informazione hanno riferito l’impiego del test delle urine e dei cani antidroga nelle scuole. Se, da un lato, vi è chi sostiene tali misure, dall’altro lato un gruppo di esperti ha concluso che tali metodi non dovrebbero rientrare in una strategia di prevenzione primaria efficace. Nel Regno Unito le linee guida lanciate di recente per le scuole contengono una serie di aspetti importanti da considerare prima di mettere in atto un programma di test per il rilevamento della droga. Tra questi il fatto di ottenere il necessario consenso dei genitori (o degli allievi stessi, se considerati competenti), una riflessione per capire se il test è coerente con il dovere pastorale d’assistenza della scuola, e l’eventuale disponibilità o altro di servizi di sostegno idonei. Qualsiasi decisione di sottoporre gli allievi a un test sulla droga deve essere fatta rientrare nella politica in materia di droga della scuola. Sul sito web dell’OEDT è disponibile una breve relazione sull’esecuzione di test sulla droga nelle scuole dell’Unione europea (41).
Ο προβληματισμός σε ορισμένες χώρες σχετικά με την αύξηση της κατανάλωσης κάνναβης από τους νέους οδήγησε σε συζητήσεις σχετικά με τον κατά πόσον οι εξετάσεις για την ανίχνευση ναρκωτικών θα μπορούσαν να αποτελέσουν χρήσιμο μέτρο ελέγχου. Ορισμένες χώρες έλαβαν μέτρα προς την κατεύθυνση αυτή, παρότι το μέτρο των εξετάσεων για την ανίχνευση ναρκωτικών παραμένει ασυνήθιστο. Στην Τσεχική Δημοκρατία, τα μέσα ενημέρωσης ανέφεραν τη χρήση εξετάσεων ούρων και σκύλων για την ανίχνευση ναρκωτικών στα σχολεία. Μολονότι έχει εκδηλωθεί κάποια υποστήριξη στα μέτρα αυτά, ομάδα εμπειρογνωμόνων κατέληξε στο συμπέρασμα ότι οι μέθοδοι αυτές δεν μπορούν να αποτελούν μέρος μιας αποτελεσματικής στρατηγικής πρωτοβάθμιας πρόληψης. Στο Ηνωμένο Βασίλειο, οι νέες κατευθυντήριες γραμμές για τα σχολεία αναφέρουν ορισμένα σημαντικά ζητήματα που πρέπει να εξετάζονται πριν από την εφαρμογή ενός προγράμματος εξετάσεων για την ανίχνευση ναρκωτικών. Σε αυτά περιλαμβάνονται η εξασφάλιση της δέουσας συγκατάθεσης από τους γονείς (και τους μαθητές εφόσον θεωρούνται ικανοί), η εξέταση του κατά πόσον το μέτρο αυτό συνάδει με τα καθήκοντα διαπαιδαγώγησης του σχολείου και η συνεκτίμηση της ύπαρξης κατάλληλων υποστηρικτικών υπηρεσιών. Κάθε απόφαση για την υποβολή των μαθητών σε εξετάσεις για την ανίχνευση ναρκωτικών πρέπει να περιλαμβάνεται στην πολιτική του σχολείου για την καταπολέμηση των ναρκωτικών. Στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ είναι διαθέσιμη μια σύντομη έκθεση σχετικά με τις εξετάσεις για την ανίχνευση ναρκωτικών στα σχολεία στην ΕΕ (41).
Obavy z rostoucí spotřeby konopí mladými lidmi, které ovládly některé země, vyústily v diskuse o tom, zda by testování na drogy bylo užitečné kontrolní opatření. Některé země učinily kroky tímto směrem, i když opatření ve formě testování na drogy jsou i nadále neobvyklá. V České republice se ve sdělovacích prostředcích objevily zprávy o testování moči a používání služebních psů pro vyhledávání drog ve školách. I když existuje určitá podpora těchto opatření, došla odborná pracovní skupina k závěru, že by takové metody neměly být součástí účinné strategie primární prevence. Ve Spojeném království uvádějí nově zavedené pokyny pro školy celou řadu důležitých otázek, které je nutné vzít v úvahu před zavedením programu testování na drogy. Patří mezi ně nutnost zajistit získání odpovídajícího souhlasu rodičů (a žáků, jsou-li považováni za způsobilé); zvážit, zda je testování v souladu s povinností péče školy o blaho žáků a je nutné vzít v úvahu dostupnost či nedostupnost příslušných podpůrných služeb. Jakékoli rozhodnutí vystavit žáky testování na drogy musí být začleněno do protidrogové politiky školy. Na internetové stránce EMCDDA je uvedena krátká zpráva o testování na drogy ve školách v EU (41).
Bekymring i nogle lande over et stigende cannabisforbrug blandt unge har afstedkommet overvejelser om, hvorvidt narkotikatestning kunne være en hensigtsmæssig kontrolforanstaltning. Nogle lande har taget skridt i denne retning, selv om sådanne tiltag fortsat ikke er almindelige. I Tjekkiet har der været forlydender i pressen om brug af urintestning og narkohunde på skoler. Selv om der er en vis støtte til disse foranstaltninger, konkluderede et ekspertpanel, at sådanne metoder ikke bør indgå i en effektiv primær forebyggelsesstrategi. I Det Forenede Kongerige er der i nye retningslinjer for skolerne anført en række vigtige problemstillinger, som skal tages i betragtning, inden der indføres et program for narkotikatestning. Det skal bl.a. sikres, at der er indhentet behørigt samtykke fra forældrene (og eleverne, hvis de skønnes kompetente), og overvejes, om testning er i overensstemmelse med skolens omsorgsopgave, og om der findes passende støttetjenester eller ej. En eventuel beslutning om at underkaste elever narkotikatestning skal omfattes af skolens narkotikapolitik. På EONN's websted findes en kort rapport om narkotikatestning i skoler i EU (41).
Mure kanepitarbimise kasvu pärast noorte inimeste hulgas on mõnedes riikides viinud aruteludeni selle üle, kas uimastitestimine oleks kasulik kontrollimeede. Mõned riigid on astunud samme selles suunas, kuigi uimastitestimise meetmeid kasutatakse ikka veel harva. Tšehhi Vabariigis on meedias teatatud, et koolides on kasutatud uimastitestimist uriinis ja narkokoeri uimastite leidmiseks. Kuigi neid meetmeid mõningal määral toetatakse, on olemas ekspertide kogu otsus, et need ei peaks kuuluma tõhusasse esmase ennetamise strateegiasse. Ühendkuningriigis hiljuti üllitatud suunistes koolidele märgitakse mitmeid olulisi küsimusi, mida tuleb enne uimastitestimisprogrammi rakendamist arvesse võtta. Muu hulgas tuleb tagada asjakohase nõusoleku saamine lapsevanematelt (ja õpilastelt, kui neid peetakse pädevateks), kaaluda, kas testimine on kooskõlas kooli pedagoogilise vastutuskohustusega ning võtta arvesse asjakohaste tugiteenuste kättesaadavust või kättesaamatust. Mis tahes otsus viia õpilastel läbi uimastitestimist tuleb lisada kooli uimastipoliitikasse. Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse võrgulehel on olemas lühike aruanne narkootikumide testimisest koolides ELis (41).
Huoli nuorten kannabiksen käytön lisääntymisestä on herättänyt joissakin maissa keskustelun siitä, olisivatko huumetestit hyödyllinen valvontatoimenpide. Jotkin maat ovat toteuttaneet tämänsuuntaisia toimia, mutta huumetestit ovat yhä harvinaisia. Tšekissä tiedotusvälineet ovat raportoineet virtsatestien ja huumekoirien käytöstä kouluissa. Vaikka tällaisille toimenpiteille löytyykin jonkin verran tukea, niitä ei asiantuntijapaneelin mielestä pitäisi sisällyttää tehokkaaseen ehkäisystrategiaan. Yhdistyneessä kuningaskunnassa kouluille hiljattain laadituissa ohjeissa tuodaan esiin useita tärkeitä seikkoja, jotka on otettava huomioon ennen huumetestausohjelman täytäntöönpanoa. Näihin kuuluu asianmukaisen luvan saaminen vanhemmilta (ja oppilailta, jos heidän katsotaan olevan kykeneviä antamaan sen), sen tarkasteleminen, ovatko huumetestit yhdenmukaisia koulun kasvatustehtävän kanssa, ja asianmukaisten tukipalvelujen saatavuuden tai soveltuvuuden huomioiminen. Kaikki päätökset huumetestien suorittamisesta oppilaille on sisällytettävä koulun huumepolitiikkaan. EMCDDA:n verkkosivustolla on lyhyt raportti huumetestauksesta EU:n kouluissa (41).
A fiatalok kannabisz fogyasztásának feltűnő növekedése miatti aggodalmak egyes országokban vitákat idéztek elő arról, hogy hasznos ellenőrző intézkedés lenne-e a kábítószertesztek használata. Néhány ország már tett lépéseket ebbe az irányba, de a drogtesztelési intézkedések egyelőre nem általánosak. Csehországban a média hírt adott vizeletvizsgálatok és kábítószer-kereső kutyák használatáról az iskolákban. Bár ezeknek az intézkedéseknek van némi támogatottsága, egy szakértői csoport azt állapította meg, hogy az ilyen módszereket egy hatékony, korai megelőző stratégiában semmiképpen nem szabad megengedni. Az Egyesült Királyságban az iskolákra vonatkozóan újonnan bevezetett iránymutatások számos fontos kérdést vetnek fel, amelyeket a drogteszt-program bevezetése előtt feltétlenül mérlegelni kell. Ezek között szerepel a megfelelő szülői beleegyezés biztosítása (illetve a tanulók beleegyezése, ha őket ítélik illetékesnek), az a kérdés, hogy a tesztelés összhangban van-e az iskola nevelői kötelességével, valamint a megfelelő támogató szolgálatok hozzáférhetőségének vagy egyéb szempontjainak figyelembevétele. Az iskola kábítószer-politikájába bele kell foglalni minden olyan döntést, ami a tanulókon elvégzendő kábítószertesztre vonatkozik. Az EMCDDA weboldalán olvasható egy rövid jelentés az iskolai drogtesztekről az EU-ban(41).
Bekymring i en del land omkring økende cannabisforbruk blant ungdom har ført til diskusjoner om hvorvidt narkotikatesting kan være et brukbart kontrolltiltak. Enkelte land har tatt steg i denne retningen, men narkotikatestingstiltak er fremdeles uvanlig. I Den tsjekkiske republikk har media meldt om bruk av urintester og narkotikahunder i skolen. Samtidig som det er noe støtte for disse tiltakene, konkluderte et ekspertpanel med at slike metoder ikke burde inngå i en effektiv strategi for primærforebygging. I Storbritannia tar nylig lanserte retningslinjer for skolene for seg en rekke viktige forhold som må vurderes før et slikt narkotikatestingsprogram kan gjennomføres. Blant disse er å sikre at den nødvendige tillatelsen innhentes fra foreldrene (og eleven, hvis han eller hun er myndig), vurdere om testingen er i tråd med skolens omsorgsansvar og ta i betraktning om det finnes hensiktsmessige støttetjenester tilgjengelig. Enhver beslutning om å teste elevene må være nedfelt i skolens narkotikapolitikk. EONNs nettsted har en kort rapport om narkotikatesting i skoler i EU (41).
Niepokój wyrażany przez niektóre państwa, z uwagi na wzrost zażywania pochodnych konopi indyjskich przez ludzi młodych, wywołał dyskusje o użyteczności testów narkotykowych jako środka kontroli. Kilka państw podjęło kroki w tym kierunku, choć środki oparte na testach narkotykowych nie są powszechnie stosowane. W Republice Czeskiej media donosiły o zastosowaniu w szkołach narkotykowych testów moczu i psów policyjnych wyszkolonych do wyszukiwania narkotyków. Choć istnieje pewne poparcie dla takich metod, zespół ekspertów doszedł do wniosku, że nie powinny one być częścią jakiejkolwiek skutecznej strategii zapobiegania pierwotnego. W Wielkiej Brytanii wydane ostatnio wytyczne dla szkół zawierają kilka istotnych problemów, które należy rozważyć przed wprowadzeniem programu testów narkotykowych. Należy do nich zapewnienie, że uzyskało się odpowiednie zgody rodziców (oraz uczniów, jeśli uznaje się ich za posiadających zdolność prawną), rozważenie, czy zastosowanie testów wpisuje się w odpowiedzialność szkoły za sprawy bytowe uczniów oraz wzięcie pod uwagę dostępności lub braku dostępności odpowiednich usług wsparcia. Jakakolwiek decyzja o poddaniu uczniów testom narkotykowym musi zostać zawarta w szkolnej polityce antynarkotykowej. Strona internetowa EMCDDA zawiera krótkie sprawozdanie o stosowaniu testów narkotykowych w szkołach UE (41).
Preocupările din unele ţări legate de creşterea consumului de canabis în rândul tinerilor au generat discuţii privind utilitatea testelor antidrog ca măsură de combatere. Unele ţări au întreprins acţiuni în acest sens, deşi măsurile de testare antidrog nu au devenit un lucru obişnuit. În Republica Cehă, presa a vorbit despre testele de urină şi despre câini care depistează droguri în şcoli. Deşi există un oarecare sprijin în favoarea acestor măsuri, un grup de experţi a ajuns la concluzia că astfel de metode nu trebuie incluse în strategia primară de prevenire, dacă se doreşte ca aceasta să fie eficientă. În Regatul Unit, au fost recent lansate linii directoare pentru şcoli care prezintă mai multe aspecte importante care trebuie avute în vedere înainte de punerea în aplicare a unui program de teste antidrog. Acestea includ obţinerea consimţământului părinţilor într-o formă adecvată (şi al elevilor dacă au această capacitate), evaluarea gradului în care testele se încadrează în îndatoririle şcolii în ceea ce priveşte grija pentru elevi şi luând în considerare disponibilitatea unor servicii adecvate de asistenţă. Orice decizie privind supunerea elevilor la teste antidrog trebuie inclusă în politica şcolii privind drogurile. Site-ul web al OEDT conţine un scurt raport privind testele antidrog din şcoli în Uniunea Europeană (41).
Znepokojenie zo zvyšujúcej sa spotreby kanabisu medzi mládežou viedlo v niektorých krajinách k diskusiám o užitočnosti drogového testovania ako kontrolného opatrenia. Niektoré krajiny vykonali kroky v tomto smere, hoci drogové testovanie naďalej nie je obvyklé. V Českej republike sa v médiách objavili správy o testovaní moču a nasadení cvičených psov na vyhľadávanie drog v školách. Hoci tieto opatrenia majú určitú podporu, skupina odborníkov dospela k záveru, že takéto metódy by nemali byť súčasťou žiadnej účinnej stratégie primárnej prevencie. V najnovších usmerneniach pre školy, vydaných v Spojenom kráľovstve, je viacero dôležitých otázok, ktoré je potrebné uvážiť skôr ako sa zavedie program drogového testovania. Medzi ne patrí zabezpečenie primeraného súhlasu rodičov (aj žiakov, ak sa považujú za kompetentných), uváženie, či je testovanie v súlade s povinnou pastoračnou starostlivosťou školy a prihliadnutie na dostupnosť služieb alebo inej vhodnej podpory. Každé rozhodnutie o podrobení žiakov testovaniu na drogy sa musí zahrnúť do drogovej politiky školy. Na webovej stránke EMCDDA je krátka správa o drogových testoch na školách v EÚ (41).
Zaskrbljenost v nekaterih državah glede vedno večjega uživanja konoplje med mladimi je pripeljala do razprav, ali bi bilo testiranje na droge koristen nadzorni ukrep. Nekatere države so sprejele ukrepe v tej zvezi, čeprav so ukrepi testiranja na droge še vedno redki. Na Češkem so v medijih poročali o uporabi testov urina in psov za odkrivanje drog v šolah. Čeprav nekateri podpirajo te ukrepe, je strokovni odbor sklenil, da take metode ne bi smele biti del nobene učinkovite primarne strategije preprečevanja. V Združenem kraljestvu so novo uvedene smernice za šole opozorile na številna pomembna vprašanja, ki jih je treba obravnavati pred izvajanjem programa testiranja na droge. To vključuje pridobitev ustreznega soglasja staršev (in učencev, če se za njih pojmuje, da so pristojni), preučitev, ali je testiranje v skladu s šolsko vzgojiteljsko skrbnostjo, in upoštevanje razpoložljivosti ali drugih oblik ustreznih storitev pomoči. Vsaka odločitev, da morajo učenci opraviti testiranje na droge, mora biti vključena v šolsko politiko drog. Spletna stran centra vsebuje kratko poročilo o testiranju na droge v šolah v EU (41).
I vissa länder har oron över stigande cannabiskonsumtion bland unga människor lett till diskussioner om drogtester som en meningsfull kontrollåtgärd. En del länder har tagit steg i denna riktning, men drogtester är fortfarande ovanliga. I Tjeckien har det förekommit rapporter i medierna om urinprover och narkotikahundar i skolor. Även om det finns en del stöd för dessa åtgärder har en expertpanel slagit fast att sådana metoder inte bör ingå i en effektiv primärpreventionsstrategi. I Storbritannien behandlas i nyligen lanserade riktlinjer för skolor flera viktiga frågor som man måste ta ställning till innan man inför drogtestprogram. Det handlar bland annat om att se till att föräldrar (och ibland elever, om de anses vara i stånd att fatta beslut själva) ger sitt samtycke, att överväga om drogtester är förenligt med skolans omsorgsuppdrag och att ta hänsyn till tillgången till andra lämpliga former av stöd. Eventuella beslut om att eleverna skall drogtestas måste finnas med i skolans narkotikapolicy. På ECNN:s webbplats finns en kortfattad rapport om drogtester i skolor inom EU(41).
  De eerste resultaten va...  
In de mededeling over de eindevaluatie en de bijbehorende bijlagen (5) komen niet alleen de belangrijkste resultaten op drugsgebied op nationaal en communautair niveau aan de orde, maar wordt ook ingegaan op de punten waarop meer vooruitgang moet worden geboekt.
The communication on the final evaluation and its annexes (5) highlighted the main achievements in the drugs field at national and EU level and the areas where further progress is needed. It emphasised that progress had been made towards reducing the incidence of drug-related health problems [including human immunodeficiency virus (HIV) infection, hepatitis] and the number of drug-related deaths (target 2 of the EU drugs strategy), and, in particular, in improving the availability of treatment (target 3). Regarding target 1, reducing drug use, no significant progress was observed. Similarly, no decrease in the availability of drugs was found (target 4). Nevertheless, targets 4 and 5, taken together, appeared to be a catalyst for several EU-level initiatives that have strengthened law enforcement measures against drug trafficking and supply. During the period of the plan, several major initiatives emerged to combat money laundering (target 6.1) and to prevent the diversion of precursors (target 6.2), in particular through the amendment of Community legislation on the control of trade in precursors.
La communication relative à l'évaluation finale et ses annexes (5) ont mis en évidence les principales réalisations dans le domaine de la drogue au plan national et communautaire et les secteurs où des avancées supplémentaires sont nécessaires. Le document souligne les progrès accomplis dans la voie de la réduction de l'incidence des problèmes de santé liés à la drogue [y compris l'infection par le virus d'immunodéficience humaine (VIH) et de l'hépatite] et du nombre de décès liés à la drogue (objectif 2 de la stratégie antidrogue de l'UE) et, en particulier, l'amélioration de la disponibilité des traitements (objectif 3). En ce qui concerne l'objectif 1, à savoir la réduction de la consommation de drogue, aucune avancée significative n'a été observée. De même, la disponibilité des drogues n'a pas diminué (objectif 4). Toutefois, les objectifs  4 et 5 considérés conjointement semblent avoir servi de catalyseur à diverses initiatives européennes qui ont abouti au renforcement des mesures répressives contre le trafic et l'offre de drogue. Au cours de la période couverte par le plan d'action, plusieurs initiatives majeures ont vu le jour pour lutter contre le blanchiment d'argent (objectif 6.1) et prévenir le détournement des précurseurs (objectif 6.2), en particulier grâce à la modification de la législation communautaire sur le contrôle du commerce des précurseurs.
In der Mitteilung über die Abschlussbewertung und ihren Anhängen (5) wurden die wichtigsten Erfolge im Drogenbereich auf einzelstaatlicher und EU-Ebene ermittelt und die Bereiche aufgezeigt, in denen es weiterer Fortschritte bedarf. Es wurden die Fortschritte beleuchtet, die bei der Senkung der Inzidenz drogenbedingter Gesundheitsschäden (einschließlich Infektionen mit dem Human-Immunschwäche-Virus (HIV) sowie Hepatitis) sowie der Zahl drogenbedingter Todesfälle (Ziel 2 der EU-Drogenstrategie) und insbesondere bei der Verbesserung des Zugangs zu Therapieprogrammen (Ziel 3) erzielt wurden. Bei Ziel 1 wurden bezüglich der Verringerung des Drogenkonsums keine nennenswerten Fortschritte verzeichnet. Auch die Verfügbarkeit von Drogen konnte nicht reduziert werden (Ziel 4). Die Ziele 4 und 5 wirkten jedoch gemeinsam als Katalysator für eine Reihe von Initiativen auf EU-Ebene, die die Strafverfolgungsmaßnahmen zur Bekämpfung des Drogenhandels und -angebots verstärkt haben. Während der Laufzeit des Aktionsplans wurde eine Reihe bedeutender Maßnahmen getroffen, um die Geldwäsche zu bekämpfen (Ziel 6.1) und gegen die Abzweigung von Grundstoffen vorzugehen (Ziel 6.2), insbesondere durch die Änderung der Gemeinschaftsvorschriften über die Kontrolle des Handels mit Grundstoffen.
En la Comunicación sobre la evaluación final y sus anexos (5) se destacaron los principales logros en el ámbito de las drogas a nivel nacional y de la UE, y los aspectos que todavía era necesario mejorar. También se destacaron los progresos realizados para reducir la incidencia de problemas de salud relacionados con las drogas [como la infección por el virus de la inmunodeficiencia humana (VIH) y la hepatitis] y el número de muertes relacionadas con las drogas (objetivo 2 de la estrategia sobre drogas de la UE), y, en particular, para mejorar la disponibilidad de los tratamientos (objetivo 3). Con respecto al objetivo 1 (la reducción del consumo de drogas), no se observó ningún progreso significativo. Tampoco se registró disminución alguna en la disponibilidad de las drogas (objetivo 4). Sin embargo, los objetivos 4 y 5, en conjunto, parecieron servir de catalizador a diversas iniciativas adoptadas a nivel de la Unión Europea que han reforzado las medidas legales contra el tráfico y suministro de drogas. Durante el período de vigencia del plan, surgieron varias iniciativas importantes para combatir el blanqueo de dinero (objetivo 6.1) y prevenir la desviación de precursores (objetivo 6.2), en particular a través de la modificación de la legislación comunitaria sobre el control del comercio de precursores.
La comunicazione sulla valutazione finale e i suoi allegati (5), da un lato, metteva in luce le principali conquiste ottenute nel settore della lotta contro la droga a livello nazionale ed europeo e, dall’altro lato, individuava le aree dove sono necessari ulteriori progressi. In particolare, faceva notare che erano stati fatti passi in avanti sia verso la riduzione dell’incidenza dei problemi di salute correlati all’uso di droghe [comprese l’infezione da virus dell’immunodeficienza umana (HIV), l’epatite] e del numero di decessi dovuti all’uso di droghe (obiettivo 2 della strategia dell’Unione europea contro la droga), sia – soprattutto – nel miglioramento della disponibilità dei trattamenti (obiettivo 3). Per quanto concerne l’obiettivo 1, la riduzione del consumo di droga, non sono stati osservati miglioramenti importanti. Analogamente, non è stato registrato un calo della reperibilità della droga (obiettivo 4). Nel contempo, gli obiettivi 4 e 5 considerati assieme sono stati un catalizzatore per un certo numero di iniziative a livello comunitario che hanno rafforzato le misure di polizia contro il traffico e l’offerta di stupefacenti. Durante il periodo di attuazione del piano è stata anche adottata una serie di iniziative importanti per combattere il riciclaggio di denaro (obiettivo 6.1) e per prevenire la diversione dei precursori (obiettivo 6.2), soprattutto attraverso una modifica della normativa comunitaria nel settore del controllo sul commercio dei precursori.
A Comunicação sobre a avaliação final e os seus anexos (5) destacou os principais resultados no domínio da droga a nível nacional e da UE, bem como as áreas que requerem progressos. Salientou que se tinham feito progressos na redução da incidência dos problemas de saúde relacionados com a droga [incluindo a infecção pelo vírus da imunodeficiência humana (VIH) e as hepatites] e do número de mortes relacionadas com o consumo de drogas (Objectivo 2 da estratégia da UE de luta contra a droga), bem como, em especial, da expansão da disponibilidade de tratamento (Objectivo 3). No que respeita ao Objectivo 1, de redução do consumo de estupefacientes, não se observaram progressos significativos. Do mesmo modo, não se constatou uma diminuição da disponibilidade de droga (Objectivo 4). No entanto, os Objectivos 4 e 5, em conjunto, pareceram ter constituído um catalizador para diversas iniciativas ao nível da UE que reforçaram as medidas de aplicação da lei contra o tráfico e a oferta de droga. Durante o período abrangido pelo plano, surgiram várias iniciativas importantes para combater o branqueamento de capitais (Objectivo 6.1) e prevenir o desvio de precursores (Objectivo 6.2), em especial através da alteração da legislação comunitária relativa ao controlo do comércio de precursores.
Στην ανακοίνωση σχετικά με τα αποτελέσματα της τελικής αξιολόγησης και στα παραρτήματά της (5) σκιαγραφούνται τα κύρια επιτεύγματα στον τομέα των ναρκωτικών σε εθνικό επίπεδο και σε επίπεδο ΕΕ και οι τομείς στους οποίους πρέπει να επιτευχθεί περαιτέρω πρόοδος. Τονίζεται ότι επιτεύχθηκε πρόοδος όσον αφορά τη μείωση της επίπτωσης των προβλημάτων υγείας που συνδέονται με τα ναρκωτικά [μεταξύ άλλων της λοίμωξης από τον ιό της ανοσολογικής ανεπάρκειας του ανθρώπου (HIV) και της ηπατίτιδας] και του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά (στόχος 2 της στρατηγικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά), και ειδικότερα όσον αφορά τη βελτίωση των διαθέσιμων επιλογών θεραπείας (στόχος 3). Όσον αφορά τον στόχο 1, δηλαδή τη μείωση της χρήσης ναρκωτικών, δεν παρατηρήθηκε καμία σημαντική πρόοδος. Ομοίως, δεν διαπιστώθηκε καμία μείωση στη διαθεσιμότητα των ναρκωτικών (στόχος 4). Ωστόσο, οι συνδυασμένοι στόχοι 4 και 5 φαίνεται πως άσκησαν καταλυτική επίδραση σε αρκετές πρωτοβουλίες σε επίπεδο ΕΕ, οι οποίες ενίσχυσαν τα μέτρα επιβολής του νόμου για την αντιμετώπιση της διακίνησης και της προσφοράς ναρκωτικών. Κατά τη διάρκεια υλοποίησης του σχεδίου, αναπτύχθηκαν αρκετές σημαντικές πρωτοβουλίες για την καταπολέμηση της νομιμοποίησης προσόδων από παράνομες δραστηριότητες (στόχος 6.1) και για την πρόληψη της εκτροπής των πρόδρομων ουσιών (στόχος 6.2), ιδίως μέσω της τροποποίησης της κοινοτικής νομοθεσίας για τον έλεγχο της εμπορίας πρόδρομων ουσιών.
Sdělení o konečném vyhodnocení a jeho přílohy (5) vyzdvihlo hlavní úspěchy dosažené v boji proti drogám na národní úrovni i na úrovni EU a dále oblasti, v nichž je nutné dosáhnout dalšího pokroku. Zdůraznilo, že bylo dosaženo pokroku ve snižování výskytu zdravotních problémů souvisejících s drogami (včetně infekce virem lidské imunodeficience (HIV), hepatitidy), počtu úmrtí souvisejících s drogami (cíl 2 protidrogové strategie EU) a zvláště zlepšení dostupnosti léčby (cíl 3). Pokud jde o cíl 1, omezení užívání drog, nebyl zjištěn významný pokrok. Též nebyl zjištěn žádný pokles dostupnosti drog (cíl 4). Zdá se však, že cíle 4 a 5 byly společným katalyzátorem několika iniciativ na úrovni EU, které posílily opatření výkonu práva v boji proti obchodu s drogami a nabídce drog. V době plnění plánu vzniklo několik zásadních iniciativ v boji proti praní špinavých peněz (cíl 6.1) a iniciativ usilujících o prevenci zneužívání prekursorů drog (cíl 6.2), a to především prostřednictvím novelizace právních předpisů Společenství upravujících kontrolu obchodu s prekursory drog.
Meddelelsen om slutevalueringen og bilagene hertil (5) fremhævede de vigtigste resultater på narkotikaområdet på nationalt og EU-plan og de områder, hvor der er behov for yderligere fremskridt. Det blev understreget heri, at der var gjort fremskridt med hensyn til at reducere forekomsten af narkotikarelaterede sundhedsproblemer [herunder hiv-smitte, hepatitis] og antallet af narkotikarelaterede dødsfald (mål 2 i EU's narkotikastrategi) og navnlig med hensyn til at forbedre adgangen til behandling (mål 3). Med hensyn til mål 1, der går ud på at formindske narkotikamisbruget, blev der ikke registreret væsentlige fremskridt. Der blev heller ikke registreret et fald i tilgængeligheden af narkotika (mål 4). Samtidig syntes mål 4 og 5 tilsammen at være en katalysator for en række EU-initiativer, der har styrket retshåndhævelsen i forbindelse med narkotikahandel og -leverancer. I den periode, hvor planen blev gennemført, er der taget en række vigtige initiativer til bekæmpelse af hvidvaskning af penge (mål 6.1) og bekæmpelse af ulovlig anvendelse af prækursorer (mål 6.2), navnlig gennem ændringen af EU's lovgivning om kontrol med handelen med prækursorer.
Lõpphinnangu teatises ja selle lisades (5) tõsteti esile peamised narkoennetusalased saavutused siseriiklikul ja ELi tasandil ning märgiti valdkonnad, mis vajavad jätkuvat arendamist. Teatises rõhutati, et on tehtud edusamme uimastitega seotud terviseprobleemide [sh inimese immuunpuudulikkuse viirusesse (HIV) nakatumine, hepatiit] arvu vähendamisel, uimastitega seotud surmajuhtumite arvu vähendamisel (ELi narkostrateegia eesmärk 2) ja eeskätt ravi kättesaadavuse parandamisel (eesmärk 3). Seoses eesmärgiga 1 (vähendada uimastite tarbimist) ei täheldatud märkimisväärset edasiminekut. Samamoodi ei täheldatud narkootikumide kättesaadavuse vähenemist (eesmärk 5). Eesmärgid 4 ja 5 ühiselt on aga aidanud ellu viia mitmeid ELi algatusi, mis on tugevdanud korrakaitsemeetmeid narkokaubanduse ja ‑pakkumise vastases võitluses. Tegevuskava rakendusperioodil tekkis mitu suuremat algatust seoses rahapesu tõkestamise (eesmärk 6.1) ja lähteainete leviku ennetamisega (eesmärk 6.2), eeskätt tulenevalt ühenduse seadusandluse muutmisest lähteainetega kaubitsemise kontrolli osas.
Loppuarvioinnista annetussa tiedonannossa ja sen liitteissä (5) tuotiin esille merkittävimmät saavutukset huumausaineiden torjunnan alalla kansallisella ja EU:n tasolla sekä alat, joilla tarvitaan lisätoimia. Siinä korostettiin, että huumausaineisiin liittyvien terveysongelmien (kuten immuunikatoviruksen (hiv) ja hepatiitin) levinneisyyttä ja huumekuolemien määrää (EU:n huumausainestrategian tavoite 2) oli onnistuttu vähentämään ja että erityisesti hoidon saatavuus (tavoite 3) oli parantunut. Tavoitteessa 1 eli huumeidenkäytön vähentämisessä ei havaittu merkittävää edistymistä. Vastaavasti huumeiden saatavuus ei ollut vähentynyt (tavoite 4). Kuitenkin tavoitteet 4 ja 5 näyttivät yhdessä edistäneen useaa EU-aloitetta, joilla on lujitettu laitonta huumekauppaa ja huumetarjontaa koskevia lainvalvontatoimenpiteitä. Suunnitelman aikana toteutettiin useita merkittäviä aloitteita rahanpesun torjumiseksi (tavoite 6.1) ja lähtöaineiden leviämisen estämiseksi (tavoite 6.2), etenkin muuttamalla lähtöaineiden kaupan valvontaa koskevaa yhteisön lainsäädäntöä.
A végleges értékelésről szóló közlemény és mellékletei (5) kiemelték a kábítószerek területén országos és EU-szinten elért főbb eredményeket, illetve a további fejlesztésre szoruló területeket. Ebben hangsúlyozták, hogy előrehaladás történt a kábítószerrel összefüggő egészségügyi problémák előfordulásának [a humán immundeficiencia vírus (HIV) fertőzést és a hepatitist is beleértve] és a kábítószerrel összefüggő halálesetek számának (az EU kábítószer-stratégiájának 2. célja) csökkentése, és különösen a gyógykezelés hozzáférhetőségének javítása (3. cél) terén. Az 1. célt – a kábítószer-használat csökkentését – illetően nem volt jelentős előrehaladás; hasonlóképpen nem csökkent a kábítószerek hozzáférhetősége se (4. cél). Ennek ellenére a 4. és 5. cél együttesen katalizátorként működve számos EU-szintű kezdeményezést idézett elő, amelyek megerősítették a kábítószer-kereskedelem és -kínálat elleni bűnüldözésiintézkedéseket. A terv időszakában több kezdeményezés indult a pénzmosás felszámolása (6.1. cél) és az előanyagok eltérítésének megelőzése (6.2. cél) érdekében, különösen az előanyagok kereskedelmének ellenőrzéséről szóló közösségi jogszabályok módosítása révén.
Meldingen om den endelige evalueringen og vedleggene til denne (5) satte fokus både på de viktigste framskrittene på narkotikaområdet på nasjonalt plan og i EU og de områdene hvor det må ytterligere innsats til. Meldingen understreket at det var gjort framskritt når det gjelder å redusere forekomsten av narkotikarelaterte helseproblemer [herunder humant immunsviktvirus (HIV) og hepatitt] og antallet narkotikarelaterte dødsfall (mål 2 i EUs narkotikastrategi), og særlig når det gjaldt å bedre tilgjengeligheten av behandlingstilbud (mål 3). For mål 1, reduksjon av rusmiddelbruk, ble det ikke påvist noen signifikant framgang. Det ble heller ikke påvist noen nedgang i tilgjengeligheten av narkotika (mål 4). Sett under ett syntes likevel mål 4 og 5 å fungere som en katalysator for flere initiativer på EU-plan som har styrket de rettslige tiltakene mot narkotikahandel og -tilbud. I løpet av den perioden handlingsplanen dekker, har det kommet flere viktige initiativer for å bekjempe hvitvasking av penger (mål 6.1) og forhindre spredning av prekursorer (mål 6.2), særlig endringen av Fellesskapets regelverk for kontroll av handelen med prekursorer.
Komunikat dotyczący wyników końcowej oceny i jego załączniki (5) wskazują główne osiągnięcia w dziedzinie narkotyków na szczeblu krajowym i unijnym oraz obszary, które wymagają dalszego rozwoju. Komunikat podkreśla, że osiągnięto postęp w kwestii ograniczenia częstości występowania problemów zdrowotnych związanych z narkotykami [w tym zakażenie ludzkim wirusem niedoboru odporności (HIV), zapalenie wątroby] i liczby zgonów związanych z narkotykami (cel 2 strategii antynarkotykowej UE), a zwłaszcza w kwestii poprawy dostępu do leczenia (cel 3).W odniesieniu do celu 1, tj. ograniczenia stosowania narkotyków, nie zanotowano istotnego rozwoju. Podobnie nie zmniejszyła się dostępność narkotyków (cel 4). Niemniej cele 4 i 5, ujęte razem, okazały się działać jako katalizator dla kilku inicjatyw na poziomie UE, które wzmocniły środki egzekwowania prawa względem handlu i podaży narkotyków. W trakcie trwania planu pojawiło się kilka ważnych inicjatyw zwalczania prania brudnych pieniędzy (cel 6.1) oraz zapobiegania zmianie zastosowania prekursorów (cel 6.2), w szczególności przez zmiany w ustawodawstwie Wspólnoty w sprawie kontroli nad handlem prekursorami.
Comunicarea privind evaluarea finală şi anexele la aceasta (5) au subliniat principalele realizări în domeniul drogurilor la nivel naţional şi al Uniunii Europene, precum şi domeniile în care sunt necesare noi progrese. Comunicarea a subliniat faptul că s-au înregistrat progrese în sensul reducerii incidenţei problemelor de sănătate legate de droguri [inclusiv privind infecţia cu virusul imunodeficienţei umane (HIV), hepatita] şi a mortalităţii asociate drogurilor (obiectivul ţintă 2 din strategia Uniunii Europene privind drogurile) şi, în special, în sensul creşterii disponibilităţii tratamentului (obiectivul ţintă 3). Nu s-a remarcat nici un progres semnificativ în ceea ce priveşte obiectivul ţintă 1, anume reducerea consumului de droguri. În mod similar, nu s-a înregistrat nici o scădere a disponibilităţii drogurilor (obiectivul ţintă 4). Cu toate acestea, obiectivele ţintă 4 şi 5, luate împreună, s-au dovedit a fi un catalizator pentru mai multe iniţiative la nivelul Uniunii Europene care au consolidat măsurile de aplicare a legii împotriva traficului şi a ofertei de droguri. Pe durata planului, s-au dezvoltat o serie de iniţiative majore pentru a combate spălarea de bani (obiectivul ţintă 6.1) şi pentru a preveni deturnarea precursorilor (obiectivul ţintă 6.2), în special prin modificarea legislaţiei comunitare privind controlul comerţului cu precursori.
V oznámení o záverečnom hodnotení a v jeho prílohách (5) sa zdôrazňujú hlavné výsledky boja proti drogám na národnej úrovni i na úrovni EÚ a oblasti, v ktorých je potrebný ďalší pokrok. Vyzdvihuje sa pokrok, ktorý sa dosiahol v znižovaní výskytu drogami podmienených zdravotných problémov (vrátane infekcie HIV, hepatitídy) a úmrtnosti (cieľ 2 protidrogovej stratégie EÚ) a najmä v zlepšovaní dostupnosti liečby (cieľ 3). Žiadny významný pokrok sa nezisti, pokiaľ ide o cieľ 1 – zníženie užívania drog. Podobne sa nezistilo ani zníženie dostupnosti drog (cieľ 4). Napriek tomu sa ciele 4 a 5 spoločne javia na úrovni EÚ ako katalyzátor viacerých iniciatív, ktoré posilňujú opatrenia orgánov činných v trestnom konaní proti obchodovaniu s drogami a zásobovaniu drogami. Počas obdobia plánu vznikli viaceré významné iniciatívy v boji proti praniu špinavých peňazí (cieľ 6.1) a na prevenciu zneužívania prekurzorov (cieľ 6.2), najmä na základe zmien a doplnení právnych predpisov Spoločenstva o kontrole obchodu s prekurzormi.
Sporočilo o končnem ovrednotenju in njegove priloge (5) so izpostavili glavne dosežke na področju drog na nacionalni ravni in na ravni EU ter področja, na katerih je potreben dodaten napredek. V njem je bilo poudarjeno, da je bil storjen napredek pri zmanjšanju pogostosti nastanka škode za zdravje zaradi uživanja drog [vključno z okužbo z virusom človeške imunske pomanjkljivosti (HIV) ali virusom hepatitisa] in števila z drogo povezanih smrtnih primerov (cilj 2 strategije EU na področju drog), in zlasti pri izboljšanju razpoložljivosti zdravljenja (cilj 3). V zvezi s ciljem 1 ni bilo mogoče opaziti nobenega večjega napredka pri zmanjšanju uživanja drog. Podobno ni bilo ugotovljeno nobeno zmanjšanje razpoložljivosti drog (cilj 4). Vseeno sta bila cilja 4 in 5 skupaj katalizator za več pobud na ravni EU, ki so okrepile ukrepe kazenskega pregona proti prometu z drogami in njihovi ponudbi. Med obdobjem načrta je nastalo več pomembnih pobud za boj proti pranju denarja (cilj 6.1) in preprečevanje zlorabe predhodnih sestavin (cilj 6.2), zlasti s spremembo zakonodaje Skupnosti o nadzoru trgovine s predhodnimi sestavinami.
I meddelandet om den slutliga utvärderingen och dess bilagor(5) lyfte kommissionen fram de viktigaste framgångarna ute i länderna och på EU-nivå och pekade på områden där det behövs ytterligare framsteg. Den betonade att framsteg har gjorts när det gäller att minska förekomsten av narkotikarelaterade hälsoskador [däribland hiv och hepatit] och narkotikarelaterade dödsfall (mål 2 i EU:s narkotikastrategi), samt inte minst när det gäller att förbättra behandlingsmöjligheterna (mål 3). Inga större framsteg kunde konstateras när det gäller mål 1, dvs. att minska narkotikaanvändningen. Det kunde inte heller påvisas någon minskning av narkotikans tillgänglighet (mål 4). Mål 4 och 5 verkade dock tillsammans ha givit upphov till ett antal initiativ på EU-nivå som har stärkt brottsbekämpande insatser mot olaglig narkotikahandel och tillgång. Under den period som planen omfattar togs flera större initiativ för att bekämpa penningtvätt (mål 6.1) och förhindra avledning av prekursorer (mål 6.2), inte minst genom en ändring av gemenskapslagstiftningen om kontroll av handeln med prekursorer.