ial – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 29 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu
  CăsuÅ£a 13  
Avantajul potenţial al vaccinului TA-CD împotriva cocainei ridică chestiuni de ordin etic în ceea ce priveşte utilizarea vaccinului: cine va beneficia de acesta, cine va decide şi pe ce criterii, etc.
The potential benefit of the cocaine vaccine TA-CD has raised ethical concerns about the use of vaccine: who would receive it, who would make the decision and on what criteria, etc.
L’avantage potentiel du vaccin TA-CD contre la cocaïne a soulevé des questions d’ordre éthique sur son utilisation: qui peut en bénéficier, qui prend la décision de l’administrer et sur la base de quels critères, etc.
Angesichts der möglichen Vorteile des Vakzins TA-CD wurden ethische Fragen bezüglich des Einsatzes dieses Impfstoffs laut: Wer würde ihn erhalten, wer würde anhand welcher Kriterien darüber entscheiden usw.
El beneficio potencial de la vacuna TA-CD para el tratamiento de la adicción a la cocaína ha provocado dilemas éticos sobre el uso de la vacuna, como quién recibiría la vacuna, quién tomaría la decisión y según qué criterios, etc.
Il potenziale beneficio del vaccino TA-CD contro la cocaina ha sollevato dubbi di tipo etico sull’uso del vaccino: chi dovrà essere vaccinato, chi deciderà se vaccinare o meno, sulla base di quali criteri, ecc.
Os potenciais benefícios da vacina contra a cocaína TA-CD suscitaram preocupações éticas a respeito da sua utilização: quem a receberia, quem tomaria a decisão e com base em que critérios, etc.
Το δυνητικό όφελος του εμβολίου κατά της κοκαΐνης TA-CD έχει εγείρει ηθικής φύσης προβληματισμούς σχετικά με τη χρήση του εμβολίου: σε ποιους θα χορηγείται, ποιος θα λαμβάνει την απόφαση και με βάσει ποια κριτήρια κλπ.
Het potentiële voordeel van het cocaïnevaccin TA-CD heeft geleid tot bezorgdheid op ethische gronden over het gebruik van het vaccin: wie krijgt het, wie besluit daartoe en op basis van welke criteria, e.d.
Potenciální přínos kokainové vakcíny TA-CD vyvolal etické otázky o použití této vakcíny: kdo by ji dostával, kdo by o tom rozhodoval a podle jakých kritérií apod.
Det potentielle fordel ved kokainvaccinen TA-CD har rejst etiske betænkeligheder med hensyn til brugen af vaccine: hvem vil få den, hvem vil træffe beslutningen, efter hvilke kriterier osv.
Kokaiini TA-CD vaktsiini tõenäoline tulemuslikkus on tekitanud vaktsiini kasutamise osas eetilise probleemi: kellele seda antakse, kes seda otsustab ja missuguste kriteeriumide põhjal jne.
TA-CD-kokaiinirokotteen mahdollinen hyöty on herättänyt eettisiä huolia rokotteen käytöstä: kenelle sitä annettaisiin, kuka siitä päättäisi ja millä perusteilla jne.
A TA-CD kokain elleni vakcina potenciális előnyei nyomán etikai aggályok merültek fel a vakcina alkalmazásával kapcsolatban: kinek adnák be, ki döntene az alkalmazásról, milyen kritériumok alapján stb.
Den potensielle fordelen ved kokainvaksinen TA-CD stiller imidlertid visse etiske spørsmål: Hvem skal motta den, hvem skal ta avgjørelsen og på hvilke kriterier osv.
Ewentualna korzyść ze stosowania szczepionki antykokainowej TA-CD wzbudziła zaniepokojenie ze względu na pewne kwestie etyczne: kto mógłby otrzymać szczepionkę, kto powinien podejmować odpowiednie decyzje i na podstawie jakich kryteriów itd.
Potenciálny úžitok z vakcíny proti kokaínu TA-CD vyvolal etické obavy z používania tejto vakcíny: kto ju dostane, kto o tom bude rozhodovať a na základe akých kritérií atď.
Potencialna korist kokainskega cepiva TA-CD je povečala etično zaskrbljenost glede uporabe cepiva: kdo bi ga prejel, kdo bi sprejel odločitev in po kakšnih merilih itd.
Den potentiella fördelen med kokainvaccinet TA-CD har väckt etiska frågor beträffande användning av vaccin: vem ska få det, vem ska fatta beslutet och på vilka kriterier etc.
Kokain aşısı TA-CD’nin potansiyel faydası, aşı kullanımı hakkında etik kaygılar yaratmıştır: bunu kimin yaptıracağı, kimin ve hangi kriterlere dayanarak karar vereceği, vs. gibi.
TA-CD kokaīna vakcīnas potenciāli labvēlīgā ietekme liek uzdot ētiskas dabas jautājumus par tās lietošanu: kuras personas tiks vakcinētas, kas un pēc kādiem kritērijiem pieņems attiecīgos lēmumus utt.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În perioada raportată, câteva ţări şi-au modificat în mod substanţial reglementările legislative referitoare la infracţiunile de şi la pedepsele pentru posesie şi trafic de droguri.
A few countries made major changes to their drug laws in the reporting period concerning both possession and trafficking offences and penalties.
Quelques pays ont modifié en profondeur leur législation antidrogue au cours de la période considérée en ce qui concerne les délits liés à la possession et au trafic de drogue et les sanctions correspondantes.
In einigen Ländern wurden im Berichtszeitraum erhebliche Änderungen an den Rechtsvorschriften im Drogenbereich vorgenommen, die sowohl Drogendelikte im Zusammenhang mit dem Besitz und Handel als auch die entsprechenden Strafen betreffen.
Durante el período objeto del informe, algunos países han emprendido cambios importantes en su legislación sobre drogas en lo que respecta a los delitos tanto de posesión como de tráfico de drogas y las penas correspondientes.
Alcuni paesi hanno modificato sostanzialmente la propria legislazione nazionale in materia di droga nel periodo oggetto della relazione, in particolare per quanto riguarda i reati di detenzione e spaccio e le relative sanzioni.
Alguns países alteraram significativamente as suas legislações em matéria de droga, no período em apreço, tanto no que respeita infracções de posse e tráfico de droga como em relação às respectivas sanções.
Λίγες χώρες τροποποίησαν σημαντικά τη νομοθεσία τους για τα ναρκωτικά κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου όσον αφορά αδικήματα και ποινές τόσο στον τομέα της κατοχής όσο και της διακίνησης.
Enkele landen hebben gedurende de verslagperiode substantiële wijzigingen doorgevoerd in hun drugswetgeving ten aanzien van strafbare feiten in verband met het bezit van en de handel in drugs en de daarmee verband houdende strafmaat.
Během sledovaného období několik zemí provedlo zásadní změny ve své protidrogové legislativě, které se týkaly trestných činů držení drog a obchodu s drogami a trestů.
Nogle få lande foretog større ændringer af deres narkotikalovgivning i indberetningsperioden med hensyn til både besiddelse, ulovlig handel og straffe.
Mõnes riigis on vaatlusalusel perioodil tehtud uimasteid käsitlevatesse seadustesse ulatuslikke muudatusi, mis puudutavad nii narkootikumide omamist ja nendega kaubitsemist kui ka karistusi.
Tarkastelujakson aikana muutamissa maissa tehtiin huumausainelakeihin merkittäviä muutoksia, jotka koskivat sekä hallussapitoon että kauppaan liittyviä rikoksia ja rangaistuksia.
A beszámolási időszak során néhány ország komoly változtatásokat eszközölt drogtörvényeiben, mind a birtoklással, mind a kereskedéssel kapcsolatos bűncselekményeket és büntetéseket illetően.
Noen land har foretatt store endringer i narkotikalovgivningen i løpet av rapporteringsperioden, både når det gjelder lovbrudd og sanksjoner i forhold til besittelse og handel.
W okresie objętym niniejszym sprawozdaniem niektóre kraje wprowadziły istotne zmiany w przepisach prawa antynarkotykowego w odniesieniu do przestępstw i kar zarówno za ich posiadanie narkotyków, jak i handel nimi.
Niekoľko krajín urobilo v sledovanom období veľké zmeny vo svojich protidrogových právnych predpisoch týkajúcich sa trestných činov prechovávania drog a obchodovania s nimi a trestov.
V poročevalnem obdobju je nekaj držav bistveno spremenilo svojo zakonodajo na področju drog glede kaznivih dejanj ter kazni za posedovanje drog in promet z njimi.
Under rapporteringsperioden har några länder genomfört större förändringar av sin lagstiftning på narkotikaområdet, när det gäller såväl innehav av och handel med narkotika som påföljder.
Bir kaç ülke raporlama döneminde, bulundurma ve satış suçları ile cezalarına ilişkin olarak uyuşturucu kanunlarında büyük değişiklikler yapmıştır.
Atskaites periodā vairākas valstis ir būtiski grozījušas narkotiku jomas tiesisko regulējumu, un pārmaiņas attiecas gan uz narkotiku turēšanas un tirdzniecības pārkāpumiem, gan uz piemērojamajiem sodiem.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Pentru a depista apariţia unor noi droguri în Europa, Uniunea Europeană a înfiinţat un sistem de avertizare rapidă. Acest sistem monitorizează, de asemenea, noile tendinţe potenţial prejudiciabile ale consumului de substanţe psihoactive.
To detect new drugs emerging on the European drug scene, the EU has in place an early-warning system. This system also monitors potentially harmful new trends in the use of psychoactive substances.
Afin de déceler les nouvelles substances qui apparaissent sur le marché européen de la drogue, l'UE a mis en place un système d'alerte rapide. Ce système surveille également les nouvelles tendances potentiellement dangereuses dans l'usage des substances psychoactives.
Die EU verfügt über ein Frühwarnsystem, um neue Drogen in der europäischen Drogenszene aufzuspüren. Dieses System überwacht auch potenziell schädliche neue Tendenzen beim Konsum psychoaktiver Substanzen.
Con el fin de detectar la aparición de nuevas sustancias en el panorama europeo de las drogas, la UE ha puesto en marcha un Sistema de alerta rápida (SAR). Este sistema somete asimismo a control nuevas tendencias potencialmente perjudiciales en el consumo de sustancias psicoactivas.
Per individuare le nuove sostanze stupefacenti emergenti sullo scenario europeo, l’Unione europea ha messo a punto un sistema di allarme rapido, che serve anche a monitorare le nuove tendenze potenzialmente dannose in riferimento all’uso delle sostanze psicoattive.
Para detectar as novas drogas que surgem no mercado de droga europeu, a UE criou um sistema de alerta precoce, que também monitoriza as novas tendências potencialmente prejudiciais do consumo de substâncias psicoactivas.
Για τον εντοπισμό των νέων ναρκωτικών που κάνουν την εμφάνισή τους στην Ευρώπη, η ΕΕ έχει θέσει σε λειτουργία ένα σύστημα έγκαιρης προειδοποίησης. Το σύστημα αυτό παρακολουθεί επίσης δυνητικά επιβλαβείς νέες τάσεις στη χρήση ψυχοδραστικών ουσιών.
Om nieuwe drugs op de Europese drugsmarkt op te sporen, hanteert de Europese Unie een systeem voor vroegtijdige waarschuwing (EWS - Early Warning System) . Dit systeem volgt tevens potentieel schadelijke nieuwe trends in het gebruik van psychoactieve stoffen.
Pro zjišťování nových drog, které se objevují na evropské drogové scéně, je v EU zaveden systém včasného varování. Tento systém rovněž sleduje potenciálně škodlivé nové trendy užívání psychoaktivních látek.
Til opsporing af nye stoffer, der finder vej til det europæiske narkotikamiljø, har EU indført et tidligt varslingssystem. Dette system overvåger også potentielt skadelige nye tendenser i brugen af psykoaktive stoffer.
Selleks, et tuvastada Euroopa uimastiturule ilmuvaid uusi uimasteid, on ELis loodud varajase hoiatamise süsteem. Selle süsteemi raames jälgitakse ka potentsiaalselt ohtlikke uusi suundumusi psühhoaktiivsete ainete tarbimises.
EU:ssa on perustettu nopea tiedonvaihtojärjestelmä Euroopan huumemarkkinoille ilmestyvien uusien huumausaineiden havaitsemiseksi. Niiden lisäksi järjestelmässä tarkkaillaan myös psykoaktiivisten aineiden käyttöön liittyviä uusia, mahdollisesti haitallisia suuntauksia.
Az európai kábítószer-palettán felbukkanó új drogok felismerése érdekében az EU korai figyelmeztető rendszert vezetett be. Ez a rendszer a pszichoaktív anyagok használatában kialakuló, potenciálisan veszélyes új tendenciákat is figyeli.
EU har fått på plass et system for tidlig varsling for å identifisere nye stoffer som kommer på det europeiske narkotikamarkedet. Systemet kartlegger også potensielt skadelige nye trender innen bruken av psykoaktive stoffer.
UE wprowadziła system wczesnego ostrzegania w celu wykrywania nowych narkotyków pojawiających się na rynku europejskim. System pozwala również na monitorowanie nowych, potencjalnie szkodliwych tendencji w zażywaniu substancji psychoaktywnych.
Aby sa zistili nové drogy, ktoré sa objavujú na európskej drogovej scéne, EÚ zaviedla systém včasného varovania. Tento systém tiež monitoruje potenciálne škodlivé nové trendy v užívaní psychoaktívnych látok.
Za odkrivanje novih drog, ki se pojavljajo na evropskem prizorišču drog, je EU vzpostavila sistem zgodnjega opozarjanja. Ta sistem spremlja tudi potencialno nevarne nove trende v uživanju psihoaktivnih snovi.
EU har infört ett förvarningssystem för att upptäcka nya droger som förs in på den europeiska drogscenen. Detta system övervakar också potentiellt skadliga nya trender i användningen av psykoaktiva ämnen.
AB, Avrupa uyuşturucu piyasasına çıkan yeni uyuşturucuları tespit etmek üzere bir erken uyarı sistemi oluşturmuştur. Bu sistem ayrıca psikoaktif madde kullanımındaki potansiyel olarak zararlı yeni eğilimleri de izlemektedir.
Lai konstatētu jaunas narkotikas, kas parādās uz Eiropas narkotiku skatuves, ES darbojas agrīnās brīdināšanas sistēma. Ar šo sistēmu pārrauga arī potenciāli kaitīgas jaunas psihoaktīvo vielu lietošanas tendences.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Suedia, se estimează la circa 0,9 miliarde EUR cheltuielile din 2002 pentru politica în domeniul drogurilor (estimarea minimă de 0,5 miliarde EUR, iar estimarea maximă de 1,2 miliarde EUR). Compararea estimărilor pentru 2002 cu datele din 1991 arată o creştere substanţială a cheltuielilor publice pentru aplicarea politicii privind drogurile.
In Sweden, it is estimated that drug policy expenditure during 2002 was around 0.9 billion euros (lower estimate 0.5 billion euros, higher estimate 1.2 billion euros). Comparing the 2002 estimates with figures for 1991 shows that public expenditure on drug policy has increased substantially.
En Suède, les autorités estiment que les dépenses liées à la politique antidrogue s’élevaient en 2002 à quelque 0,9 milliard d’euros (l’estimation la plus basse se situant à 0,5 milliard d’euros et la plus haute à 1,2 milliard d’euros). Si l’on compare les estimations de 2002 aux chiffres de 1991, il apparaît que les dépenses publiques destinées à la politique antidrogue ont considérablement augmenté.
In Schweden lagen die Ausgaben für die Drogenpolitik im Jahr 2002 schätzungsweise bei etwa 0,9 Mrd. EUR (niedrigere Schätzung 0,5 Mrd. EUR, höhere Schätzung 1,2 Mrd. EUR). Im Vergleich der Schätzungen für das Jahr 2002 mit den Angaben für das Jahr 1991 wird deutlich, dass die öffentlichen Ausgaben für die Drogenpolitik erheblich gestiegen sind.
In Svezia si calcola che la spesa politica per la lotta alla droga nel 2002 sia stata di circa 0,9 Mrd EUR (stima minima: 0,5 Mrd EUR, stima massima: 1,2 Mrd EUR). Mettendo a confronto le stime del 2002 con i dati del 1991 si può osservare che la spesa pubblica in questo settore è aumentata in maniera sostanziale.
Na Suécia, estima-se que, em 2002, a despesa com a política em matéria de droga rondou os 0,9 mil milhões de euros (sendo a estimativa mais baixa de 0,5 mil milhões de euros e a mais elevada de 1,2 mil milhões de euros). Comparando as estimativas de 2002 com os valores relativos a 1991 conclui-se que a despesa pública neste domínio aumentou substancialmente.
Στη Σουηδία υπολογίζεται ότι οι δαπάνες για την καταπολέμηση των ναρκωτικών το 2002 ανήλθαν περίπου σε 0,9 δισεκατομμύρια ευρώ (κατώτερη εκτίμηση 0,5 δισεκατομμύρια ευρώ, υψηλότερη εκτίμηση 1,2 δισεκατομμύρια ευρώ). Συγκρίνοντας τις εκτιμήσεις για το 2002 με τα στοιχεία για το 1991 προκύπτει ότι οι δημόσιες δαπάνες για την πολιτική καταπολέμησης των ναρκωτικών αυξήθηκαν σημαντικά.
In Zweden werd in 2002 naar schatting ongeveer 0,9 miljard EUR uitgegeven ten behoeve van het drugsbeleid (de laagste schattingen gaan uit van 0,5 miljard EUR, de hoogste van 1,2 miljard EUR). Vergelijking van de cijfers uit 2002 met die uit 1991 leert dat de drugsgerelateerde overheidsbestedingen aanzienlijk zijn gestegen.
Ve Švédsku se odhaduje, že výdaje na protidrogovou politiku se v roce 2002 pohybovaly okolo 0,9 miliardy eur (nižší odhad 0,5 miliardy, vyšší odhad 1,2 miliardy eur). Porovnání odhadů z roku 2002 s údaji za rok 1991 ukazuje, že veřejné výdaje na protidrogovou politiku podstatně vzrostly.
I Sverige anslås det, at udgifterne til narkotikapolitikken i 2002 udgjorde omkring 0,9 mia. euro (laveste skøn 0,5 mia. euro, højeste skøn 1,2 mia. euro). En sammenligning mellem skønnene for 2002 og tallene for 1991 viser, at de offentlige udgifter til narkotikapolitikken er steget betydeligt.
Rootsis olid 2002. a narkootikumidega seotud kulutused hinnanguliselt 0,9 miljardit eurot (madalaim hinnangu järgi 0,5 miljardit, kõrgeima järgi 1,2 miljardit eurot). 2002. aasta ja 1991. aasta andmete võrdlusest selgub, et uimastipoliitika kulutused on oluliselt suurenenud.
Ruotsissa huumepolitiikan kustannukset vuonna 2002 olivat noin 0,9 miljardia euroa (alin arvio oli 0,5 miljardia euroa ja ylin 1,2 miljardia euroa). Vuoden 1991 lukuihin verrattuna Ruotsin huumepolitiikkaan liittyvät julkiset menot ovat siis kasvaneet huomattavasti.
Svédországban a kábítószer-politikára fordított 2002-es kiadásokat hozzávetőlegesen 0,9 milliárd euróra becsülték (az alacsonyabb becslés 0,5 milliárd euró, a magasabb becslés 1,2 milliárd euró volt). A 2002-es becslést az 1991-es számadatokkal összehasonlítva jól látható, hogy a kábítószer-politikára fordított közkiadások jelentősen nőttek.
W Szwecji ocenia się, że wydatki wiążące się z polityką antynarkotykową wyniosły w 2002 r. około 0,9 miliarda euro (niższe szacunki podają 0,5 miliarda euro, a wyższe 1,2 miliarda euro). Porównanie danych szacunkowych za 2002 r. z liczbami z 1991 r. wskazuje na znaczny wzrost wydatków publicznych ponoszonych z tytułu polityki antynarkotykowej.
Vo Švédsku sa odhaduje, že výdavky na protidrogovú politiku počas roku 2002 dosiahli asi 0,9 miliardy eur (nižší odhad 0,5 miliardy eur, vyšší odhad 1,2 miliardy eur). Porovnanie odhadov za rok 2002 s údajmi za rok 1991 ukazuje, že verejné výdavky na protidrogovú politiku sa podstatne zvýšili.
Na Švedskem se ocenjuje, da so odhodki na področju politike drog leta 2002 znašali približno 0,9 milijarde EUR (nižja ocena 0,5 milijarde EUR, višja ocena 1,2 milijarde EUR). Primerjava ocen iz leta 2002 s številkami za leto 1991 kaže, da so se javni izdatki na področju politike drog precej povečali.
I Sverige uppskattas utgifterna för narkotikapolitiken under 2002 ha varit cirka 0,9 miljarder euro (den lägre skattningen är 0,5 miljarder euro, och den högre skattningen 1,2 miljarder euro). En jämförelse av beräkningarna för 2002 med siffrorna för 1991 visar att de offentliga utgifterna för narkotikapolitiken har ökat markant.
İsveç’te, 2002 yılında uyuşturucu politikası harcamalarının 0,9 milyar euro civarında (daha düşük tahmin 0,5 milyar euro, daha yüksek tahmin 1,2 milyar euro) olduğu düşünülmektedir. 2002 tahminleri 1991 rakamlarıyla karşılaştırıldığında, uyuşturucu politikası için kamu harcamalarının önemli ölçüde artmış olduğu görülmektedir.
Zviedrijas aplēses rāda, ka 2002. gadā tās narkotiku politikas tēriņi ir bijuši aptuveni 0,9 miljardi euro (mazākā aprēķinātā summa ir 0,5 miljardi euro, bet lielākā 1,2 miljardi euro). Salīdzinot 2002. gada aplēses ar 1991. gada skaitļiem, redzam, ka valsts izdevumi narkotiku politikas jomā ir ievērojami pieauguši.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
În ceea ce priveşte îngrijirea în cadrul spitalelor, Irlanda, Lituania, Ungaria şi Turcia utilizează frecvent modelul Minnesota în 12 paşi în îngrijirea rezidenţială, în timp ce în şase ţări se aplică predominant modalităţile psihoterapeutice de tratament, cinci ţări aplică metode „de sprijin”, iar 10 ţări folosesc o combinaţie a acestor abordări.
Concerning inpatient care, the 12-step Minnesota model is a frequently used model in residential care in Ireland, Lithuania, Hungary and Turkey, while six countries predominantly apply psychotherapeutic treatment modalities, five countries ‘supportive’ methods and 10 countries a combination of such approaches.
S'agissant des traitements en centre résidentiel, le modèle en 12 étapes du Minnesota est fréquemment utilisé en Irlande, en Lituanie, en Hongrie et en Turquie, tandis que six pays appliquent surtout les traitements psychothérapeutiques, que cinq autres suivent des méthodes de «soutien» et que dix autres combinent ces différentes approches.
Was die stationäre Betreuung betrifft, so kommt in Irland, Litauen, Ungarn und der Türkei häufig das zwölfstufige Minnesota-Modell zur Anwendung, während sechs Länder vor allem psychotherapeutische Behandlungsformen, fünf Länder „unterstützende“ Verfahren und zehn Länder eine Kombination dieser Ansätze einsetzen.
En lo que respecta a la atención hospitalaria, el modelo Minnesota de 12 pasos es un modelo utilizado frecuentemente en Irlanda, Lituania, Hungría y Turquía, mientras que seis países aplican predominantemente modalidades de tratamiento psicoterapéutico, cinco países métodos «de apoyo» y diez países una combinación de estos enfoques.
Per quanto riguarda il regime ospedaliero, il modello Minnesota (a 12 passi) è spesso usato in Irlanda, Lituania, Ungheria e Turchia, mentre altri sei paesi applicano di preferenza modalità psicoterapeutiche, cinque ricorrono a metodi “di supporto” e 10 a una combinazione di questi diversi approcci.
Quanto ao tratamento em regime de internamento, o modelo Minnesota em doze passos é frequentemente utilizado na Irlanda, Lituânia, Hungria e Turquia, ao passo que seis países aplicam predominantemente modalidades de tratamento psicoterapêuticas, cinco países métodos de “apoio” e dez países uma combinação das duas abordagens.
Όσον αφορά τη θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, το μοντέλο 12 βημάτων της πολιτείας Minnesota (ΗΠΑ) χρησιμοποιείται συχνά στην Ιρλανδία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία και την Τουρκία, ενώ έξι χώρες εφαρμόζουν κυρίως ψυχοθεραπευτικές μεθόδους απεξάρτησης, πέντε χώρες «υποστηρικτικές» μεθόδους και 10 χώρες συνδυασμό των προσεγγίσεων αυτών.
Wat intramurale zorg betreft, wordt het twaalfstappenmodel van de Minnesota-therapie vaak gebruikt in intramurale zorginstellingen in Ierland, Litouwen, Hongarije en Turkije. Zes landen passen hoofdzakelijk psychotherapeutische behandelingsmethoden toe, vijf landen maken gebruik van “ondersteunende” methoden en in tien landen worden dergelijke benaderingen gecombineerd.
Co se týká ústavní léčby, je Minnesotský model založený na principu dvanácti kroků často používaným modelem pobytové péče v Irsku, Litvě, Maďarsku a Turecku, zatímco šest zemí převážně aplikuje psychoterapeutické léčebné postupy, pět zemí „podpůrné“ metody a deset zemí kombinaci obou.
Med hensyn til døgnbehandling er Minnesotamodellen med de 12 trin en model, der hyppigt anvendes i forbindelse med stationær behandling i Irland, Litauen, Ungarn og Tyrkiet, mens seks lande især anvender psykoterapeutiske behandlingsmetoder, fem lande "understøttende" metoder og 10 lande en kombination af sådanne metoder.
Statsionaarses ravis kasutatakse Iirimaal. Leedus, Ungaris ja Türgis sageli 12etapilist Minnesota mudelit, kuues riigis aga kasutatakse peamiselt psühhoteraapilise ravi meetodeid, viies riigis toetavaid meetodeid ning kümnes riigis nende meetodite kombinatsiooni.
Laitoshoidossa 12-vaiheista Minnesota-terapiamallia käytetään yleisesti hoitomallina Irlannissa, Liettuassa, Unkarissa ja Turkissa. Kuudessa maassa suositaan hoitona psykoterapeuttisia hoitomuotoja, viidessä maassa ”tukevia” menetelmiä ja kymmenessä maassa näiden kaikkien yhdistelmiä.
A fekvőbeteg-ellátást tekintve Írországban, Litvániában, Magyarországon és Törökországban gyakran használják a 12 lépcsős Minnesota-modellt a bentlakásos gondozásban, hat ország elsődlegesen pszichoterápiás módszereket alkalmaz, öt ország a „támogató” módszereket részesíti előnyben, 10 országban pedig a felsorolt hozzáállások ötvözetét tapasztalhatjuk.
Når det gjelder innleggelser, blir den såkalte 12-trinns Minnesota-modellen hyppig brukt i institusjonsbehandlingen i Irland, Litauen, Ungarn og Tyrkia, mens seks land hovedsakelig benytter psykoterapeutiske behandlingsmetoder, fem land ”understøttende” metoder, og 10 land en kombinasjon av disse.
W odniesieniu do opieki szpitalnej często stosowanym modelem w domach stałego pobytu w Irlandii, na Litwie, na Węgrzech i w Turcji jest 12-etapowy model Minnesota, natomiast w sześciu krajach stosuje się przede wszystkim leczenie psychoterapeutyczne, w pięciu krajach metody „wspierające”, a w 10 krajach łączy się te metody.
Čo sa týka starostlivosti o hospitalizovaných pacientov, 12-krokový model Minnesota je najčastejšie používaným modelom v nemocničnej starostlivosti v Írsku, Litve, Maďarsku a Turecku, kým šesť krajín používa prevažne metódy psychoterapeutického liečenia, päť krajín „podporné“ metódy a 10 krajín kombináciu týchto postupov.
Na področju bolnišničnega zdravljenja se na Irskem, v Litvi, na Madžarskem in v Turčiji pri zdravljenju v nastanitvenih ustanovah pogosto uporablja 12-stopenjski model Minnesota , medtem ko šest držav uporablja pretežno psihoterapevtske načine zdravljenja, pet držav "podporne" metode in deset kombinacijo teh pristopov.
När det gäller den slutna vården är 12-stegsprogrammet Minnesotamodellen en ofta använd metod i behandlingshem i Irland, Litauen, Ungern och Turkiet, sex länder tillämpar främst psykoterapeutiska behandlingsmetoder, fem länder förlitar sig på ”stödjande” metoder och 10 länder använder en kombination av dessa metoder
Yatarak tedaviyle ilgili olarak, 12 adımlı Minesota modeli İrlanda, Litvanya, Macaristan ve Türkiye’de yatarak bakım kurumlarında sıklıkla kullanılan bir modelken, altı ülke ağırlıklı olarak psikoterapötik tedavi şekilleri, beş ülke ‘destekleyici’ yöntemler ve 10 ülke de bu gibi yaklaşımların bir birleşimini uygulamaktadır.
Stacionārajā aprūpē Lietuvā, Ungārijā un Turcijā pacientus bieži ārstē, piemērojot divpadsmit soļu Minesotas programmu, sešas valstis pārsvarā izmanto psihoterapeitiskas ārstniecības metodes, piecas valstis ,,atbalsta” metodes, bet 10 valstis kombinē dažādas metodes.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Slovacia, rolul cantităţii este esenţial în noul Cod Penal în ceea ce priveşte infracţiunile legate de droguri. Secţiunea 171 stabileşte două infracţiuni legate de posesia pentru consum personal: posesia a maximum trei doze se poate pedepsi cu închisoare de până la 3 ani, în vreme ce posesia unei „cantităţi mai mari” (de până la 10 doze) poate duce la o pedeapsă de până la 5 ani de închisoare.
In Slovakia, the role of quantity is central to the new penal code on drugs offences. Section 171 creates two offences of possession for own use: possession of no more than three doses may be punished by up to 3 years’ imprisonment, while a prison sentence of up to 5 years may be imposed for possession of ‘a larger amount’ (no more than 10 doses). Possession of quantities greater than this must be charged under Section 172. This allows a prison sentence of 4–10 years to be imposed if there are no aggravating factors, and for sentences of 10–15 years for possession of a larger amount (with a street value of over 10 times the ‘baseline’ amount of 8 000 Skk – approximately 200 euros), 15–20 years for possession of drugs on a considerable scale (defined as over 100 times the baseline) and 20–25 years or life imprisonment for possession on a large scale (defined as over 500 times the baseline).
En Slovaquie, la quantité joue un rôle essentiel dans le nouveau code pénal sur les délits liés à la drogue. L'article 171 établit deux délits pour la possession de drogue à des fins de consommation personnelle: la possession de trois doses ou moins peut être punie d'un emprisonnement de trois ans au maximum, alors qu'une peine de prison pouvant atteindre 5 ans peut être infligée pour la possession d'une «quantité plus importante» (10 doses au maximum). La possession de quantités supérieures relève de l'article 172. Celui-ci prévoit une peine d'emprisonnement comprise entre 4 et 10 ans en l'absence de circonstances aggravantes et de peines allant de 10 à 15 ans de prison pour possession d'une quantité supérieure de drogue (d'une valeur de revente dans la rue supérieure à 10 fois le montant de base de 8 000 SKK, soit 200 euros environ), de 15 à 20 ans pour la possession de drogue à grande échelle (soit plus de 100 fois le montant de base) et de 20 à 25 ans ou l'emprisonnement à vie pour la possession de drogue à très grande échelle (soit plus de 500 fois le montant de base).
In der Slowakei spielt in den auf Drogendelikte anwendbaren Bestimmungen des neuen Strafgesetzbuchs die Drogenmenge eine zentrale Rolle. In § 171 werden im Zusammenhang mit dem Besitz für den persönlichen Gebrauch zwei Straftatbestände eingeführt: Der Besitz von bis zu drei Dosen kann mit einer Haftstrafe von bis zu drei Jahren geahndet werden, während für den Besitz einer „größeren Menge" (nicht mehr als zehn Dosen) eine Haftstrafe von bis zu fünf Jahren verhängt werden kann. Der Besitz darüber hinausgehender Mengen fällt zwangsläufig unter § 172. Dieser erlaubt eine Haftstrafe von 4 bis 10 Jahren, sofern keine erschwerenden Umstände vorliegen, und Haftstrafen von 10 bis 15 Jahren für den Besitz einer größeren Menge (mit einem Straßenhandelswert, der das Zehnfache des „Basisbetrags“ von 8 000 SKK – etwa 200 EUR – übersteigt), von 15 bis 20 Jahren für den Besitz einer erheblichen Menge (definiert als mehr als das Hundertfache des Basisbetrags) und von 20 bis 25 Jahren oder lebenslange Haft für den Besitz einer großen Menge von Drogen (definiert als mehr als das Fünfhundertfache des Basisbetrags).
En el nuevo Código Penal eslovaco la cantidad reviste un papel de gran importancia en los delitos relacionados con las drogas. El artículo 171 establece dos delitos de posesión para consumo propio: la posesión de no más de tres dosis puede ser castigada con hasta tres años de cárcel, mientras que para la tenencia de una «cantidad importante» (no más de diez dosis) se podrá imponer una pena de cárcel de hasta cinco años. Para la posesión de cantidades superiores a diez dosis será de aplicación el artículo 172. Este artículo permite imponer una pena de cárcel de entre 4 y 10 años, si no existen factores agravantes, y penas de entre 10 y 15 años por posesión de estas cantidades importantes (con un valor en la calle superior a 10 veces el «importe base» de 8 000 SKK, aproximadamente 200 euros), entre 15 y 20 años por posesión de drogas a una escala considerable (definida como superior a 100 veces el importe base) y entre 20 y 25 años o cadena perpetua por posesión a gran escala (definida como más de 500 veces el importe base).
In Slovacchia, il ruolo della quantità è cruciale nel nuovo codice penale sui reati correlati all’uso di stupefacenti. L’articolo 171 del codice definisce due tipi di reati di detenzione per uso personale: la detenzione di non più di tre dosi può essere punita con la reclusione fino a tre anni, mentre una condanna alla reclusione fino a un massimo di 5 anni può essere comminata in caso di detenzione di “quantità maggiori” (comunque non più di 10 dosi). La detenzione di quantità di stupefacenti superiori a questa viene punita ai sensi dell’articolo 172 del codice, che prevede la reclusione per 4–10 anni in assenza di aggravanti oppure la reclusione per 10–15 anni in caso di detenzione di quantità ancora superiori (con un valore di mercato oltre 10 volte l’importo di base di 8 000 Skk, pari a circa 200 euro), per 15–20 anni in caso di detenzione di stupefacenti su vasta scala (vale a dire più di 100 volte il valore di base) e per 20–25 anni fino all’ergastolo per la detenzione su larghissima scala (vale a dire più di 500 volte il valore di base).
Na Eslováquia, o papel da quantidade é fundamental para o novo código penal, no que se refere às infracções à legislação em matéria de droga. A Secção 171 cria duas infracções por posse de droga para consumo próprio: a posse de não mais de três doses pode ser punida com uma pena de prisão máxima de três anos, ao passo que pode ser aplicada uma sentença de prisão de até cinco anos pela posse de uma “quantidade superior” (não mais de dez doses). A posse de maiores quantidades deve ser punida nos termos da Secção 172, que prevê uma pena de prisão de 4 a 10 anos, aplicável se não existirem circunstâncias agravantes, e penas de 10 a 15 anos pela posse de uma quantidade maior (com um valor de venda na rua mais de dez vezes superior ao montante de “referência” de 8 000 coroas eslovacas – aproximadamente 200 euros), 15 a 20 anos pela posse de drogas numa escala considerável (definida como mais de cem vezes o montante de referência) e 20 a 25 anos, ou prisão perpétua, pela posse de droga em grande escala (definida como mais de quinhentas vezes o montante de referência).
Στη Σλοβακία, ο ρόλος της ποσότητας στον νέο ποινικό κώδικα για τα αδικήματα περί τα ναρκωτικά είναι πρωταρχικός. Το άρθρο 171 θεσπίζει δυο αδικήματα κατοχής για προσωπική χρήση: η κατοχή όχι περισσοτέρων από τρεις δόσεις μπορεί να τιμωρείται με φυλάκιση έως 3 ετών, ενώ για την κατοχή «μεγαλύτερης ποσότητας» (όχι περισσότερων από 10 δόσεων) μπορεί να επιβάλλεται ποινή φυλάκισης έως 5 ετών. Για την κατοχή μεγαλύτερων ποσοτήτων πρέπει να ασκείται δίωξη βάσει του άρθρου 172, το οποίο προβλέπει την επιβολή ποινής φυλάκισης 4-10 ετών, εφόσον δεν συντρέχουν επιβαρυντικές περιστάσεις, και ποινές φυλάκισης 10–15 ετών για κατοχή μεγαλύτερης ποσότητας (αγοραίας αξίας υπερδεκαπλάσιας από το όριο «αναφοράς» των 8 000 Skk – περίπου 200 ευρώ), 15-20 ετών για κατοχή ναρκωτικών σε σημαντική κλίμακα (που ορίζεται ως περισσότερο από 100 φορές το όριο αναφοράς) και 20-25 ετών ή ισόβια κάθειρξη για κατοχή σε μεγάλη κλίμακα (που ορίζεται ως περισσότερο από 500 φορές το όριο αναφοράς).
In Slowakije is de hoeveelheid het hoofdcriterium in het nieuwe wetboek van strafrecht als het gaat om drugsdelicten. In artikel 171 worden twee strafbare feiten in verband met het bezit van drugs voor eigen gebruik onderscheiden: het bezit van ten hoogste drie doses, waarop een gevangenisstraf van maximaal drie jaar is gesteld, en het bezit van “een grotere hoeveelheid” (maximaal tien doses), waarvoor een gevangenisstaf van maximaal vijf jaar geldt. Is er sprake van het bezit van nog grotere hoeveelheden, dan treedt artikel 172 in werking. Daarin is bepaald dat een gevangenisstraf van vier tot tien jaar kan worden opgelegd bij ontbreken van verzwarende omstandigheden, van tien tot vijftien jaar voor het bezit van een grotere hoeveelheid (met een straatwaarde van meer dan tien keer het basisniveau van 8 000 Skk – ongeveer 200 EUR), van vijftien tot twintig jaar voor het bezit van een aanzienlijke hoeveelheid drugs (gedefinieerd als honderd keer het basisniveau) en van twintig tot vijfentwintig jaar of levenslang voor het bezit van een zeer grote hoeveelheid drugs (gedefinieerd als vijfhonderd keer het basisniveau).
Na Slovensku má množství ústřední úlohu v novém trestním zákoníku v oblasti drogových deliktů. Paragraf 171 zavádí dva různé trestné činy držení drog pro vlastní potřebu: za držení ne více než tří dávek může být uložen trest odnětí svobody až na 3 roky, zatímco za držení „většího množství“ (ne více než deset dávek) může být uložen trest odnětí svobody v trvání nejvýše 5 let. Držení množství větších, než jsou tato, musejí být stíhána podle paragrafu 172. Ten umožňuje uložit trest odnětí svobody v trvání 4 až 10 let, pokud neexistují přitěžující okolnosti, trest odnětí svobody v trvání 10 až 15 let může být uložen za držení ještě většího množství (s pouliční cenou vyšší než desetinásobek „základní“ částky 8 000 SKK, tj. přibližně 200 eur), 15 až 20 let za držení drog ve značném rozsahu (definováno jako množství překračující více než stonásobně základní částku) a 20 až 25 let nebo doživotí za držení drog ve velkém rozsahu (definováno jako množství překračující více než pětisetnásobně základní částku).
I Slovakiet spiller mængden en central rolle i den nye straffelov om narkotikaovertrædelser. § 171 indfører to lovovertrædelser i forbindelse med besiddelse til eget brug: besiddelse af højst 3 doser kan straffes med op til 3 års fængsel, mens der kan idømmes en fængselsstraf på op til 5 år for besiddelse af "en større mængde" (højst 10 doser). Tiltale for besiddelse af større mængder end disse skal rejses i henhold til § 172. I henhold hertil kan der idømmes en fængselsstraf på 4–10 år, hvis der ikke foreligger skærpende omstændigheder, og straffe på 10–15 år for besiddelse af en større mængde (med en gadeværdi på over 10 gange "grundbeløbet" på 8 000 SKK – ca. 200 euro), 15–20 år for besiddelse af stoffer i betydeligt omfang (defineret som 100 gange grundbeløbet) og 20–25 år eller livsvarigt fængsel for besiddelse i stor målestok (defineret som over 500 gange grundbeløbet).
Slovakkias on uue karistusseadustiku järgi kesksel kohal uimasti kogus. Paragrahv 171 sisaldab kaht õigusrikkumist, mis on seotud omamisega isiklikuks otstarbeks: kuni kolme annuse omamist võib karistada kuni 3 aasta pikkuse vangistusega, suurema koguse (kuni 10 annust) omamise puhul võib karistada kuni 5 aasta pikkuse vangistusega. Sellest suuremate koguste omamise puhul karistatakse paragrahv 172 järgi. See võimaldab määrata 4–10 aasta pikkuse vanglakaristuse, kui ei ilmne raskendavaid asjaolusid, 10–15 aasta pikkuse vanglakaristuse suurema koguse puhul (mille müügihind tänavakaubanduses on kümme korda suurem kui ühe annuse baashind ehk 8000 Slovakkia krooni, s.o ligikaudu 200 eurot), 15–20 aasta pikkuse vanglakaristuse märkimisväärse koguse (rohkem kui 100 baashinna väärtuses) narkootikumide omamise eest ning 20–25 aasta pikkuse või eluaegse vanglakaristuse väga suure koguse (rohkem kui 500 baashinna väärtuses) omamise eest.
Määrällä on Slovakian uudessa huumerikoslaissa ratkaiseva merkitys. Lain 171 §:ssä säädetään kahdenlaisista hallussapitorikoksista: enintään kolmen huumeannoksen hallussapidosta omaa käyttöä varten voi seurata kovimmillaan 3 vuoden vankeusrangaistus, kun taas ”suurehkon määrän” (enintään 10 annosta) hallussapito johtaa 5 vuoden vankeustuomioon. Tätä suurempien määrien hallussapidosta on nostettava syyte, joka voi 172 §:n mukaan johtaa 4–10 vuoden vankeustuomioon, ellei asiaan liity mitään raskauttavia tekijöitä. Vielä suuremman huumausainemäärän (jonka arvo katukaupassa on yli kymmenkertainen ”lähtöhintaan” verrattuna, joksi on määritelty 8 000 Skk, noin 200 euroa) hallussapidosta voi seurata 10–15 vuoden vankeusrangaistus, huomattavan suuren huumausainemäärän (lähtöhinta yli satakertaisena) hallussapidosta 15–20 vuoden vankeusrangaistus ja erittäin suuren huumausainemäärän (lähtöhinta yli 500-kertaisena) hallussapidosta 20–25 vuoden pituinen tai elinkautinen vankeusrangaistus.
Szlovákiában a kábítószer-bűncselekményekről szóló új büntető törvénykönyvben a mennyiség központi szerepet kapott. A 171. szakasz a saját használat céljából való birtoklás esetében kétféle bűncselekményt különít el: a legfeljebb három adag birtoklásáért 3 évig terjedő szabadságvesztést, a „nagyobb mennyiség” (legfeljebb 10 adag) birtoklásáért 5 évig terjedő börtönbüntetést lehet kiszabni. Az ezt meghaladó mennyiség birtoklását a 172. cikk szerint kell büntetni. Ez súlyosbító körülmények nélkül 4–10 év börtönbüntetés kiszabását teszi lehetővé, a nagyobb mennyiségek (a 8000 szlovák koronában – körülbelül 200 euró – meghatározott „alapmennyiség” tízszeresét meghaladó utcai értékkel) birtoklása esetében pedig 10–15 év, a jelentős (az alapmennyiség százszorosát meghaladó) mennyiségű kábítószer birtoklásáért 15–20 év, a nagy (az alapmennyiség ötszázszorosát meghaladó) mennyiségű kábítószer birtoklásáért pedig 20–25 évtől életfogytig terjedő büntetés kiszabását teszi lehetővé.
I Slovakia spiller kvantitet en sentral rolle i den nye straffeloven om narkotikalovbrudd. I paragraf 171 kan besittelse til egen bruk deles i to: besittelse av inntil tre doser kan straffes med inntil tre års fengsel, mens fengselsstraffen kan komme opp i fem år for besittelse av en ”større mengde” (inntil 10 doser). Besittelse av større kvanta faller inn under paragraf 172, som fastsetter en fengselsstraff på 4-10 år dersom det ikke foreligger skjerpende omstendigheter, 10-15 år for besittelse av en større mengde (med en gateverdi på mer enn 10 ganger grunnverdien på 8000 Skk – ca. 200 euro), 15-20 år for besittelse av en betydelig mengde (over 100 ganger grunnverdien) og 20-25 år for besittelse av en meget betydelig mengde (over 500 ganger grunnverdien).
W Słowacji kwestia ilości narkotyków odgrywa kluczową rolę w nowych przepisach kodeksu karnego dotyczących wykroczeń związanych z narkotykami. W art. 171 wprowadzono dwa rodzaje przestępstw za posiadanie narkotyków na własny użytek. Posiadanie nie więcej niż trzech dawek podlega karze pozbawienia wolności do 3 lat, podczas gdy za posiadanie „większej ilości” (nieprzekraczającej 10 dawek) można nałożyć karę do 5 lat pozbawienia wolności. Posiadanie jeszcze większej ilości narkotyków podlega karom określonym w art. 172. Na mocy tego przepisu przy braku okoliczności obciążających nakłada się karę pozbawienia wolności od 4 do 10 lat za posiadanie większej ilości narkotyków (o wartości w sprzedaży detalicznej przewyższającej ponad 10-krotnie „podstawową” kwotę 8000 SKK — około 200 euro) — karę 10–15 lat pozbawienia wolności, za posiadanie narkotyków na dużą skalę (określoną jako przewyższająca ponad 100-krotnie wartość podstawową) — karę 15–20 lat pozbawienia wolności, a za posiadanie narkotyków na wielką skalę (określoną jako przewyższająca ponad 500-krotnie wartość podstawową) — na karę 20–25 lat pozbawienia wolności.
Na Slovensku je úloha množstva podľa nového trestného zákona o trestných činoch súvisiacich s drogami ústredná. Článok 171 stanovuje dva trestné činy prechovávania pre vlastnú potrebu: prechovávanie maximálne troch dávok môže byť potrestané do troch rokov väzenia, kým trest až do piatich rokov väzenia môže byť uložený za prechovávanie „väčšieho množstva“ (maximálne 10 dávok). Prechovávanie väčších množstiev sa musí posudzovať podľa článku 172. Tento umožňuje uložiť trest väzenia od 4 do 10 rokov, ak neexistujú žiadne priťažujúce okolnosti a tresty od 10 do 15 rokov za prechovávanie väčšieho množstva (s pouličnou hodnotou viac ako desať násobok „základnej“ čiastky 8 000 Sk – približne 200 eur), 15 – 20 rokov za prechovávanie drog v značnom rozsahu (definovanom ako viac ako 100-násobok základnej hodnoty) a 20 – 25 rokov alebo doživotné väzenie za prechovávanie vo veľkom rozsahu (definovanom ako viac ako 500 násobok základnej hodnoty).
V slovaškem novem kazenskem zakoniku o kaznivih dejanjih v zvezi z drogami ima količina osrednji pomen. V razdelku 171 sta opredeljeni dve kaznivi dejanji posedovanja za lastno uporabo: za posedovanje največ treh odmerkov je zagrožena zaporna kazen do 3 let, medtem ko se za posedovanje "večje količine" (največ 10 odmerkov) lahko odredi zaporna kazen do 5 let. Posedovanje večjih količin od zgoraj navedenih je treba obravnavati na podlagi razdelka 172. Ta določa zaporno kazen od 4 do 10 let, če ne obstajajo oteževalni dejavniki, in zaporne kazni od 10 do 15 let za posedovanje večje količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot desetkrat presega "osnovni" znesek 8000 Skk – približno 200 EUR), 15 do 20 let za posedovanje precejšnje količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot stokrat presega "osnovni" znesek) in 20 do 25 let ali dosmrtno zaporno kazen za posedovanje obsežne količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot petstokrat presega "osnovni" znesek).
I Slovakien spelar mängden narkotika en central roll i den nya brottsbalken om narkotikabrott. Avsnitt 171 inför två brottsbeteckningar för innehav för eget bruk: innehav av högst tre doser kan leda till upp till 3 års fängelse, medan ett fängelsestraff på högst 5 år kan bli följden för innehav av en ”större mängd” (inte mer än 10 doser). För innehav av ännu större kvantiteter måste åtal väckas enligt avsnitt 172. Det kan leda till ett fängelsestraff på 4-10 år om inga försvårande omständigheter förekommer och till fängelse i 10-15 år för innehav av en större mängd (med ett värde på gatan som överstiger 10 gånger ”utgångsvärdet” på 8 000 Skk – cirka 200 euro), 15–20 års fängelse för innehav av narkotika i betydande mängd (definierat som mer än 100 gånger utgångsvärdet) samt 20-25 år eller livstid för innehav i stor skala (definierat som över 500 gånger utgångsvärdet).
Slovakya’da, uyuşturucu suçları hakkındaki ceza hukukunda miktar temel bir rol oynamaktadır. 171. Kısım kişisel kullanım için uyuşturucu bulundurmaya dair iki suç oluşturmaktadır: en fazla üç doz bulundurulması 3 yıla kadar hapisle cezalandırılabilirken, ‘daha büyük miktarda’ (en fazla 10 doz) uyuşturucu bulundurmak için 5 yıla kadar hapis cezası istenebilmektedir. Bundan daha büyük miktarların bulundurulması 172. Kısım kapsamında cezalandırılmalıdır. Bu, ağırlaştırıcı sebep olmadığı takdirde, 4-10 yıl ve daha büyük miktarların (8.000 Skk – yaklaşık 200 euro – ‘sınır’ miktarının 10 katından fazla bir sokak değeriyle) bulundurulması için 10-15 yıllık mahkumiyetlere, önemli ölçekte (sınırın 100 katının üzerinde olarak tanımlanır) uyuşturucu bulundurmaya 15-20 yıl ve büyük ölçekte (taban çizgisinin 500 kat üzeri olarak tanımlanır) bulundurmaya da 20-25 yıl veya müebbet hapis verilmesine olanak vermektedir.
Slovākijas jaunajā narkotiku pārkāpumu kriminālkodeksā daudzumam ir piešķirta būtiska nozīme. Kodeksa 171. pantā ir nošķirti divi ar turēšanu personīgai lietošanai saistīti pārkāpumi: ja pie turētāja neatrod vairāk par trim narkotiku devām, piemērojamais sods ir līdz trim gadiem cietumā, bet ,,lielāka daudzuma” (ne vairāk par 10 devām) gadījumā var piespriest cietumsodu līdz 5 gadiem. Atrodot vairāk nekā 10 devas, piemēro 172. pantu. Šis pants paredz cietumsodu no 4 līdz 10 gadiem, ja nav konstatēti atbildību pastiprinoši apstākļi, cietumsodu no 10 līdz 15 gadiem, ja tiek turēts lielāks narkotiku daudzums (kura ,,ielas” vērtība vairāk nekā 10 reizes pārsniedz ,,pamatsummu”, t.i., 8000 Slovākijas kronu jeb aptuveni 200 euro), cietumsodu no 15 līdz 20 gadiem, ja tiek turēts ievērojams narkotiku daudzums (pamatsumma ir pārsniegta vairāk nekā 100 reizes), un cietumsodu no 20 līdz 25 gadiem vai mūža ieslodzījumu par liela apjoma narkotiku turēšanu (pamatsumma ir pārsniegta vairāk nekā 500 reizes).
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Deşi numărul de cereri de tratament legate de consumul de amfetamine şi de ecstasy creşte, în general, în majoritatea ţărilor, această formă de consum de droguri rareori este principalul motiv pentru tratament (123). O excepţie importantă este că există câteva ţări care raportează un procent substanţial de cereri de tratament legate de consumul de amfetamină sau metamfetamină.
Although the number of demands for treatment relating to the use of amphetamines and ecstasy is increasing, in general, this form of drug use is rarely the primary reason for attending drug treatment in most countries (123). An important exception is that a few countries do report a substantial proportion of treatment requests related to amphetamine or methamphetamine use. In the Czech Republic, Slovakia, Finland and Sweden these drugs account for anything from a quarter to around a half of all treatment demands (124). In the Czech Republic and Slovakia, a large proportion of reported treatment demands relate to a primary methamphetamine problem (see box on methamphetamine). In those countries where amphetamines users account for a substantial portion of treatment requests, between one-third and two-thirds of amphetamines clients inject the drug (125).
Bien que le nombre de demandes de traitement pour usage d'amphétamines et d'ecstasy soit en hausse, de manière générale, dans la plupart des pays, cette forme de consommation de drogue est rarement la raison principale pour suivre un traitement (123). On observe toutefois une exception importante: quelques pays déclarent un nombre important de demandes de traitement pour usage d'amphétamines ou de méthamphétamines. En République tchèque, en Slovaquie, en Finlande et en Suède, ces drogues représentent entre environ un quart et la moitié des demandes totales de traitement (124). En République tchèque et en Slovaquie, un grand nombre des demandes de traitement déclarées concernent un problème primaire de méthamphétamines (voir encadré sur les méthamphétamines). Dans les pays où les usagers de méthamphétamines représentent une part importante des demandes de traitement, entre un et deux tiers des patients prennent des amphétamines par voie intraveineuse (125).
Die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit dem Konsum von Amphetaminen und Ecstasy nimmt zwar zu, insgesamt ist diese Form des Drogenkonsums jedoch in den meisten Ländern nur selten der Hauptgrund für die Inanspruchnahme einer Drogenbehandlung (123). Eine bemerkenswerte Ausnahme bilden einige wenige Länder, die einen erheblichen Anteil der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit dem Konsum von Amphetamin oder Methamphetamin melden. In der Tschechischen Republik, der Slowakei, Finnland und Schweden entfällt auf diese Drogen ein Viertel bis etwa die Hälfte aller Behandlungsnachfragen (124). In der Tschechischen Republik und der Slowakei ist ein Großteil aller gemeldeten Behandlungsnachfragen auf ein primäres Methamphetaminproblem zurückzuführen (siehe Kasten über Methamphetamin). In den Ländern, in denen ein erheblicher Anteil der Behandlungsnachfragen auf Amphetaminkonsumenten entfällt, wird die Droge von einem Drittel bis zwei Dritteln der Amphetaminpatienten injiziert (125).
Si bien está aumentando el número de solicitudes de tratamiento por consumo de anfetaminas y éxtasis, por lo general, en la mayoría de los países el consumo de estas drogas rara vez supone el principal motivo para asistir a un tratamiento por consumo de droga (123). Una excepción importante a lo anterior es el hecho de que unos pocos países hayan declarado un porcentaje considerable de solicitudes de tratamiento relativas al consumo de anfetamina o metanfetamina. En la República Checa, Eslovaquia, Finlandia y Suecia el consumo de estas drogas representa desde una cuarta parte hasta aproximadamente la mitad de todas las solicitudes de tratamiento (124). En la República Checa y Eslovaquia una gran proporción de las solicitudes de tratamiento están relacionadas con el consumo principal de metanfetaminas (véase recuadro sobre metanfetamina). En los países en los que los consumidores de anfetaminas representan un porcentaje importante de las solicitudes de tratamiento, entre uno y dos tercios de los pacientes de anfetaminas se inyectan la droga (125).
Benché il numero di domande di trattamento correlate all’uso di anfetamine ed ecstasy sia in crescita, in generale soltanto in rari casi questa forma di consumo di stupefacenti rappresenta, nella maggior parte dei paesi, il principale motivo per rivolgersi a un centro terapeutico specializzato (123). Un ristretto numero di paesi segnala una percentuale elevata di richieste di trattamento relative al consumo di anfetamina o metanfetamina. Nella Repubblica ceca, in Slovacchia, Finlandia e Svezia queste sostanze sono menzionate in un numero di richieste compreso tra un quarto e la metà di tutte le richieste di trattamento (124). Nella Repubblica ceca e in Slovacchia buona parte delle richieste di trattamento segnalate si riferisce a un problema primario con metanfetamine (cfr. il riquadro sulla metanfetamina). Nei paesi in cui i consumatori di anfetamine rappresentano una percentuale significativa dei soggetti che fanno domanda di trattamento, un numero compreso tra un terzo e due terzi dei consumatori si somministra la droga per via parentelare (125).
Apesar de o número de pedidos de tratamento por consumo de anfetaminas e de ecstasy estar a aumentar, este tipo de consumo de droga raramente está na base da procura de tratamento da toxicodependência na maioria dos países (123). Uma excepção importante é o facto de alguns países referirem uma percentagem substancial de pedidos de tratamento relacionados com o consumo de anfetaminas ou de metanfetaminas. Na República Checa, Eslováquia, Finlândia e Suécia estas drogas são responsáveis por entre um quarto e cerca de metade dos pedidos de tratamento (124). Na República Checa e na Eslováquia, uma grande percentagem da procura de tratamento registada está relacionada com problemas de dependência principal de metanfetaminas (ver caixa sobre as metanfetaminas). Nos países onde os consumidores de anfetaminas são responsáveis por uma percentagem substancial dos pedidos de tratamento, um a dois terços desses utentes injectam a droga (125).
Μολονότι ο αριθμός των αιτήσεων για απεξάρτηση από τις αμφεταμίνες και την έκσταση αυξάνεται, σε γενικές γραμμές, αυτή η μορφή χρήσης ναρκωτικών σπανίως αποτελεί τον βασικό λόγο για την προσφυγή σε θεραπεία απεξάρτησης στις περισσότερες χώρες (123). Μια σημαντική εξαίρεση είναι ότι μερικές χώρες αναφέρουν ότι σημαντικό ποσοστό των αιτήσεων για θεραπεία αφορά τη χρήση αμφεταμίνης ή μεθαμφεταμίνης. Στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία και τη Σουηδία τα ναρκωτικά αυτά αφορούν από το ένα τέταρτο έως το ένα δεύτερο του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία (124). Στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Σλοβακία μεγάλο ποσοστό των αναφερόμενων αιτήσεων για θεραπεία αφορά κατά κύριο λόγο πρόβλημα χρήσης μεθαμφεταμίνης (βλέπε πλαίσιο σχετικά με τη μεθαμφεταμίνη). Στις χώρες στις οποίες οι χρήστες αμφεταμινών αντιπροσωπεύουν σημαντικό ποσοστό των αιτήσεων για θεραπεία, το ένα τρίτο έως τα δύο τρίτα των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τις αμφεταμίνες κάνουν ενέσιμη χρήση του ναρκωτικού (125).
Hoewel het aantal aanvragen voor behandeling in verband met het gebruik van amfetaminen en ecstasy toeneemt, is deze vorm van drugsgebruik in de meeste landen vrijwel nooit de eerste aanleiding om in behandeling te gaan (123). Een belangrijke uitzondering betreft enkele landen die wel een aanzienlijk aantal aanvragen voor behandeling in verband met het gebruik van amfetamine of metamfetamine melden. In Tsjechië, Slowakije, Finland en Zweden is het gebruik van deze drugs in een kwart tot ongeveer de helft van alle gevallen de primaire reden om in behandeling te gaan (124). In Tsjechië en Slowakije houdt een groot deel van de gerapporteerde aanvragen voor behandeling verband met een primair metamfetamineprobleem (zie het kader “metamfetamine”). In de landen waar een aanzienlijk deel van de aanvragen voor behandeling wordt ingediend door gebruikers van amfetaminen, injecteert tussen een derde en twee derde van de cliënten de drug (125).
Ačkoli se počet žádostí o léčbu v souvislosti s užíváním amfetaminů a extáze zvyšuje, tato forma užívání drog obvykle ve většině zemí nebývá primárním důvodem nástupu do protidrogové léčby (123). Důležitou výjimkou tvoří několik zemí, které hlásí významný podíl žádostí o léčbu v souvislosti s užíváním amfetaminu nebo metamfetaminu. V České republice, na Slovensku, ve Finsku a Švédsku se tyto drogy uvádějí v souvislosti se čtvrtinou až polovinou všech žádostí o léčbu (124). V České republice a na Slovensku se velká část ohlášených žádostí o léčbu týká primárního problému s metamfetaminem (viz rámeček o metamfetaminu). V zemích, v nichž uživatelé amfetaminů představují značnou část žadatelů o léčbu, užívá amfetamin jedna až dvě třetiny uživatelů injekčně (125).
Selv om antallet af anmodninger om behandling for brug af amfetaminer og ecstasy er stigende, er denne form for stofbrug generelt sjældent den primære grund til at søge narkotikabehandling i de fleste lande (123). Som en vigtig undtagelse har nogle få lande dog meldt om, at en væsentlig andel af behandlingsanmodningerne vedrørte amfetamin- eller metamfetaminbrug. I Tjekkiet, Slovakiet, Finland og Sverige tegner disse stoffer sig for alt mellem en fjerdedel og ca. halvdelen af alle behandlingsanmodninger (124). I Tjekkiet og Slovakiet vedrører en stor andel af de indberettede behandlingsanmodninger et primært metamfetaminproblem (se boksen om metamfetamin). I de lande, hvor amfetaminbrugere tegner sig for en væsentlig andel af behandlingsanmodningerne, tager mellem en og to tredjedele af amfetaminklienterne stoffet ved injektion (125).
Kuigi amfetamiinide ja ecstasy tarbimisega seotud ravitaotluste arv on suurenemas, on need enamikus riikides üldiselt harva esmaseks põhjuseks ravile pöördumisel.(123) Oluliseks erandiks on aga asjaolu, et mõned riigid teatavad amfetamiini või metamfetamiini tarbimisega seotud ravitaotluste suhteliselt suurest arvust. Tšehhi Vabariigis, Slovakkias, Soomes ja Rootsis on kõnealuste uimastitega seotud veerand kuni pool kõikidest ravitaotlustest kokku.(124) Tšehhi Vabariigis ja Slovakkias on suure osa registreeritud ravitaotluste puhul esmaseks põhjuseks metamfetamiini-probleem (vt kasti metamfetamiin). Riikides, kus amfetamiinitarbijate ravitaotlused moodustavad arvestatava osa kõikidest ravitaotlustest kokku, manustab üks kolmandik kuni kaks kolmandikku patsientidest amfetamiini süstimise teel.(125)
Vaikka amfetamiineihin ja ekstaasiin liittyvä hoidon kysyntä kasvaa jatkuvasti, useimmissa maissa niiden käyttö on harvoin pääasiallinen syy huumehoitoon hakeutumiselle (123). Tähän on kuitenkin poikkeuksia: muutamassa maassa huomattava osa ilmoitetusta hoidon kysynnästä liittyy amfetamiinin tai metamfetamiinin käyttöön. Tšekissä, Slovakiassa, Suomessa ja Ruotsissa näiden aineiden takia hoitoon hakeutuvien osuus vaihtelee 25:stä noin 50 prosenttiin (124). Tšekissä ja Slovakiassa suuri osa ilmoitetusta hoidon kysynnästä liittyy ensisijaisesti metamfetamiiniongelmaan (ks. metamfetamiinia koskeva laatikko). Niissä maissa, joissa merkittävä osuus hoitoon hakeutuneista on amfetamiinin käyttäjiä, yhdestä kahteen kolmasosaan asiakkaista käyttää sitä suonensisäisesti (125).
Bár az amfetaminok és az extasy használatához kapcsolódó kezelési igények száma nő, a legtöbb országban a kábítószer-használat e formája ritkán szolgál elsődleges indokul a kábítószer miatti kezelés igénybevételére123. Fontos kivétel ez alól az a néhány ország, ahonnan az amfetamin vagy metamfetamin használatával kapcsolatos kezelési igények jelentős arányát jelezték. Csehországban, Szlovákiában, Finnországban és Svédországban ezek a kábítószerek felelnek az összes kezelési igény negyedéért–feléért124. Csehországban és Szlovákiában a bejelentett kezelési igények nagy része elsődleges metamfetaminproblémához kapcsolódik (lásd a metamfetaminról szóló rovatot). Azokban az országokban, ahol az amfetaminhasználóknak tulajdonítható a kezelési igények jelentős hányada, az amfetaminhasználó páciensek egyharmada–kétharmada injekció formájában használja a kábítószert125.
Selv om antallet behandlingssøknader relatert til bruken av amfetamin og ecstasy er økende, er det generelt sjelden at denne typen stoffer er den primære grunnen til narkotikabehandling i de fleste land (123). Et viktig unntak er det faktum at et par land rapporterer at en vesentlig andel av behandlingssøknadene er relatert til bruken av amfetamin eller metamfetamin. I Den tsjekkiske republikk, Slovakia, Finland og Sverige utgjør disse stoffene alt mellom en firedel og halvparten av alle søknader om behandling (124). I Den tsjekkiske republikk og Slovakia er en stor del av rapporterte behandlingssøknader relatert til problemer med metamfetamin (se boks om metamfetamin). I landene hvor amfetaminbrukere utgjør en stor del av søkermassen, står sprøytebrukere for mellom en og to tredeler av amfetaminklientene (125).
Pomimo wzrostu liczby wniosków o leczenie w związku z zażywaniem amfetamin i ekstazy, w większości krajów zażywanie tych narkotyków rzadko stanowi główny powód poddania się leczeniu uzależnienia (123). Ważnym wyjątkiem jest fakt zgłoszenia przez kilka krajów dużej liczby wniosków o leczenie w związku z zażywaniem amfetaminy lub metamfetaminy. W Czechach, w Słowacji, w Finlandii i Szwecji od jednej czwartej do około połowy wszystkich wniosków o leczenie dotyczy zażywania tych narkotyków (124). W Czechach i Słowacji znaczny odsetek zgłoszonych wniosków o leczenie stanowią wnioski dotyczące problemu metamfetaminy jako narkotyku głównego (patrz okienko dotyczące metamfetaminy). W krajach, gdzie osoby zażywające amfetaminy stanowią dużą część osób zgłaszających się na leczenie, od jednej trzeciej do dwóch trzecich pacjentów zażywa ten narkotyk dożylnie (125).
Hoci počet dopytov po liečbe súvisiacej s užívaním amfetamínov a extázy vo všeobecnosti narastá, táto forma užívania drog je vo väčšine krajín zriedkavo prvotnou príčinou účasti na protidrogovej liečbe (123). Dôležitou výnimkou je, že niekoľko krajín uvádza podstatný podiel žiadostí o liečbu súvisiacu s užívaním amfetamínu alebo metamfetamínu. V Českej republike, na Slovensku, vo Fínsku a Švédsku tieto drogy predstavujú približne štvrtinu až polovicu všetkých žiadostí o liečbu (124). V Českej republike a na Slovensku sa veľká časť uvádzaných žiadostí o liečbu vzťahuje na prvotný problém s metamfetamínom (pozri rámček o metamfetamíne). V tých krajinách, kde užívatelia amfetamínov predstavujú podstatnú časť žiadostí o liečbu, jedna tretina až dve tretiny amfetamínových klientov si vstrekuje drogu (125).
Čeprav število povpraševanj po zdravljenju zaradi uživanja amfetaminov in ekstazija narašča, je na splošno v večini držav ta oblika uživanja drog redko primarni vzrok za vključitev v zdravljenje zaradi odvisnosti od drog (123). Pomembna izjema je, da nekaj držav pa le poroča o znatnem deležu zahtev za zdravljenje zaradi uživanja amfetamina ali metemfetamina. V Češki republiki, na Slovaškem, Finskem in Švedskem je zaradi teh drog od ene četrtine do približno polovice vseh povpraševanj po zdravljenju (124). V Češki republiki in na Slovaškem se velik delež zabeleženih povpraševanj po zdravljenju nanaša na primarni problem odvisnosti od metamfetamina (glej polje o metamfetaminu). V državah, v katerih predstavljajo uživalci amfetaminov znaten delež zahtev za zdravljenje, si ena do dve tretjini uživalcev amfetaminov drogo vbrizgava (125).
Även om behandlingsefterfrågan när det gäller missbruk av amfetaminer och ecstasy ökar är användning av denna typ av droger i de flesta länder sällan huvudskälet till att personer genomgår missbruksbehandling (123). Ett viktigt undantag är att några länder faktiskt rapporterar en betydande andel av behandlingsbegäran med anknytning till användning av amfetamin eller metamfetamin. I Tjeckien, Slovakien, Finland och Sverige står dessa droger för allt ifrån en fjärdedel till ungefär hälften av alla behandlingsbegäran (124). I Tjeckien och Slovakien avser en stor andel av rapporterade behandlingsbegäran ett primärt metamfetaminproblem (se ruta metamfetamin). I länder där amfetaminmissbrukare utgör en betydande andel av behandlingsbegäran är mellan en tredjedel och två tredjedelar av amfetaminklienterna injektionsmissbrukare (125).
Amfetamin ve ecstasy kullanımına bağlı tedavi taleplerinin sayısı her ne kadar artıyor olsa da, genelde bu tür uyuşturucu kullanımı çoğu ülkede nadiren uyuşturucu tedavisi görmenin birincil sebebini teşkil eder (123). Bu konuda önemli bir istisna ise, ciddi oranda amfetamin veya metamfetamin kullanımına bağlı tedavi isteği rapor eden birkaç ülke olmasıdır. Çek Cumhuriyeti, Slovakya, Finlandiya ve İsveç’te tüm tedavi taleplerinin dörtte birinden yaklaşık yarısına kadarından bu uyuşturucular sorumludur (124). Çek Cumhuriyeti ve Slovakya’da, rapor edilen tedavi taleplerinin büyük bir bölümü birincil bir metamfetamin sorununa bağlıdır (metamfetamin hakkındaki kutuya bakınız). Tedavi isteklerinin önemli bir bölümünün amfetamin kullanıcılarından geldiği söz konusu ülkelerde, amfetamin hastalarının üçte biri ila üçte ikisi uyuşturucuyu enjekte etmektedir (125).
Lai gan ar amfetamīnu un estazī lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits aug, kopumā lielākajā daļā valstu šo narkotiku lietošana reti ir primārais narkotiku terapijas iemesls (123). Taču ir arī vērā ņemami izņēmumi: dažas valstis ziņo par ievērojamu ar amfetamīna un metamfetamīna lietošanu saistītu ārstniecības pieprasījumu skaitu. Čehijā, Slovākijā, Somijā un Zviedrijā ar šo narkotiku lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits ir no ceturtdaļas līdz gandrīz pusei visu ārstniecības pieprasījumu (124). Čehijā un Slovākijā liela daļa ārstniecības pieprasījumu primāri attiecas uz metamfetamīna problēmām (skatīt logu par metamfetamīnu). Valstīs, kur amfetamīna lietotāji visbiežāk ir terapijas pieprasītāji, viena līdz divas trešdaļas amfetamīna pacientu šo narkotiku injicē (125).
  Capitolul 7: Boli infec...  
Unul dintre efectele cele mai nocive pentru sănătate în urma consumului drogurilor ilicite, şi în special a drogurilor injectabile, este transmiterea infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase, în special hepatita C şi B. Legătura dintre drogurile injectabile şi transmiterea infecţiei este bine stabilită.
One of the more serious health consequences of the use of illicit drugs, and in particular of drug injection, is the transmission of HIV and other infectious diseases, notably hepatitis C and B. The relationship between drug injecting and the transmission of infection is well established. Reducing drug injecting and the sharing of injecting equipment has therefore become a primary goal of public health interventions in this area. Studies also point to a relationship between drug use and high-risk sexual activity; this suggests a growing importance in linking drug use interventions with public health strategies aimed at sexual health. In terms of monitoring at the European level, data on infectious disease are collected by regular notification sources, where drug injecting may be recorded as a risk factor, and during special studies of drug-using populations in different settings.
L’une des conséquences les plus graves pour la santé de la consommation de substances illicites, et en particulier de l’usage de drogue par voie intraveineuse, est la transmission du VIH et d’autres maladies infectieuses, notamment l’hépatite B et C. Le rapport entre l’injection de drogue et la transmission de l’infection est bien établi. La réduction de l’usage de drogue par voie intraveineuse et du partage du matériel d’injection est donc devenue l’objectif premier des actions de santé publique dans ce domaine. Les études mettent également en évidence un lien entre la consommation de drogue et une activité sexuelle à haut risque. Ceci suggère une importance croissante de l’établissement de liens entre les interventions antidrogue et les stratégies de santé publique portant sur la santé sexuelle. En termes de contrôle au niveau européen, les données relatives aux maladies infectieuses sont recueillies par des sources de notification régulières, où l’injection de drogue peut être enregistrée comme un facteur de risque, et dans le cadre d’études spéciales de populations consommatrices de drogue dans différents endroits.
Eine der besonders schwerwiegenden gesundheitlichen Folgen des Konsums illegaler Drogen und insbesondere des injizierenden Drogenkonsums ist die Übertragung von HIV und anderen Infektionskrankheiten, vor allem Hepatitis C und B. Der Zusammenhang zwischen injizierendem Drogenkonsum und der Übertragung von Infektionskrankheiten ist eindeutig belegt. Die Eindämmung des injizierenden Drogenkonsums und der gemeinsamen Nutzung von Spritzenbestecken ist daher mittlerweile ein primäres Ziel drogenorientierter Maßnahmen im Bereich der öffentlichen Gesundheit. Ferner weisen Studien auf einen Zusammenhang zwischen Drogenkonsum und hochriskanten sexuellen Verhaltensweisen hin. Daraus wird die zunehmende Notwendigkeit deutlich, Maßnahmen zur Bekämpfung des Drogenkonsums mit Strategien im Bereich der öffentlichen Gesundheit zu verknüpfen, die auf die Sexualgesundheit abzielen. Was die Beobachtung auf europäischer Ebene betrifft, so werden Daten über Infektionskrankheiten durch reguläre Meldequellen, wobei der injizierende Drogenkonsum als Risikofaktor erfasst werden kann, sowie im Zuge spezieller Studien über Drogenkonsumenten in unterschiedlichen Settings erhoben.
Una de las consecuencias más graves para la salud del consumo de drogas ilegales y, en particular, del consumo por vía parenteral, es la transmisión del VIH y otras enfermedades infecciosas, en particular, la hepatitis C y B. La relación entre el consumo de drogas por vía parenteral y la transmisión de la infección está bien fundada. Por este motivo, reducir el consumo de drogas inyectadas y evitar que se compartan los materiales de inyección se han convertido en los principales objetivos de las medidas de salud pública en este ámbito. Los estudios realizados también destacan la relación entre el consumo de droga y la actividad sexual de alto riesgo, factor que demuestra la creciente importancia de vincular las medidas destinadas a reducir el consumo de drogas con estrategias de salud pública que tienen como objeto la salud sexual. En cuanto a las actividades de seguimiento a escala europea, la información relativa a enfermedades infecciosas se obtiene tanto a través de fuentes de notificación regulares, donde el consumo de drogas por vía parenteral puede considerarse un factor de riesgo, como en el marco de estudios específicos sobre consumidores de droga en diferentes entornos.
Una delle conseguenze più gravi per la salute del consumo di sostanze illecite, soprattutto per via parenterale, è la trasmissione dell’HIV e di altre malattie infettive, tra cui in particolare l’epatite C e B. Il nesso tra consumo di droga per via parenterale e trasmissione delle infezioni è stato dimostrato con certezza. Ridurre questa forma di consumo e la condivisione degli strumenti per l’iniezione da parte dei tossicodipendenti è quindi diventato uno degli obiettivi principali degli interventi di salute pubblica in questo settore. Dagli studi condotti emerge anche un legame tra consumo di droga e attività sessuale ad alto rischio; da qui l’importanza sempre più riconosciuta di creare collegamenti tra gli interventi destinati ai tossicodipendenti e le strategie di salute pubblica mirate alla salute sessuale. In termini di monitoraggio a livello europeo, i dati sulle malattie infettive vengono raccolti da fonti che regolarmente ricevono segnalazioni e notifiche, dove il consumo di stupefacenti per via parenterale può essere registrato come fattore di rischio, e nell’ambito di studi speciali sulle popolazioni di consumatori di stupefacenti in contesti diversi.
Uma das consequências sanitárias mais graves do consumo de drogas ilegais e, em especial, do consumo por via endovenosa, é a transmissão do VIH e de outras doenças infecto‑contagiosas, nomeadamente da hepatite C e B. A relação entre o consumo de droga injectada e a transmissão dessas doenças está solidamente estabelecida. A redução do consumo de droga injectada e da partilha de equipamento de injecção tornou-se, por isso, num objectivo primordial das intervenções de saúde pública neste domínio. Os estudos também apontam para uma relação entre o consumo de droga e a actividade sexual de alto risco, sugerindo que é cada vez mais importante ligar as intervenções contra o consumo de droga às estratégias de saúde pública relativas à saúde sexual. No que se refere à monitorização a nível europeu, os dados sobre as doenças infecto-contagiosas são recolhidos por fontes de notificação regular, onde o consumo de droga injectada pode ser registado como um factor de risco, e no decurso de estudos especiais sobre as populações que consomem droga em diferentes contextos.
Μία από τις πιο σοβαρές επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών, και ιδιαίτερα της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, στην υγεία είναι η μετάδοση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων, κυρίως της ηπατίτιδας C και B. Η σχέση μεταξύ της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της μετάδοσης λοιμώξεων είναι επαρκώς τεκμηριωμένη. Ο περιορισμός της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της κοινής χρήσης συνέργων ενέσιμης χρήσης έχει ως εκ τούτου καταστεί πρωταρχικός στόχος των παρεμβάσεων της δημόσιας υγείας στον συγκεκριμένο τομέα. Μελέτες καταδεικνύουν επίσης την ύπαρξη σχέσης μεταξύ της χρήσης ναρκωτικών και της σεξουαλικής δραστηριότητας υψηλού κινδύνου, γεγονός που υποδηλώνει την αυξημένη σημασία της σύνδεσης των παρεμβάσεων κατά της χρήσης ναρκωτικών με τις στρατηγικές δημόσιας υγείας που έχουν στόχο τη σεξουαλική υγεία. Από την άποψη της παρακολούθησης σε ευρωπαϊκό επίπεδο, τα στοιχεία σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα συλλέγονται από πηγές συστηματικής κοινοποίησης, όπου η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μπορεί να καταγράφεται ως παράγοντας κινδύνου, και στο πλαίσιο ειδικών μελετών σε πληθυσμούς που χρησιμοποιούν ναρκωτικά σε διαφορετικά περιβάλλοντα.
Een van de ernstigere gezondheidsgevolgen van het gebruik van illegale drugs, en in het bijzonder van de injectie van drugs, is de overdracht van HIV en andere infectieziekten, met name hepatitis C en B. Het verband tussen drugsgebruik via injectie en infectieoverdracht is duidelijk vastgesteld. Terugdringing van het injecteren van drugs en van het delen van injectiemateriaal is dan ook een van de hoofddoelen geworden van de volksgezondheidsinterventies op dit terrein. Bovendien wijzen onderzoeken uit dat er een verband bestaat tussen drugsgebruik en risicovol seksueel gedrag, hetgeen reden is om een groter belang te hechten aan het combineren van interventies tegen drugsgebruik met volksgezondheidsstrategieën ten behoeve van de seksuele gezondheid. Als het gaat om de monitoring op Europees niveau worden gegevens over infectieziekten verzameld door de reguliere registratiebronnen, waarbij drugsinjectie als risicofactor kan worden geregistreerd, en tijdens speciale onderzoeken onder drugsgebruikende populaties in verschillende settings.
Jedním z vážnějších zdravotních důsledků (zejména injekčního) užívání nezákonných drog je přenos onemocnění HIV a dalších infekčních nemocí, zejména hepatitidy C a B. Souvislost mezi injekčním užíváním drog a přenosem nemocí je jasně prokázána. Hlavním cílem opatření v oblasti veřejného zdraví se tedy stalo snižování injekčního užívání drog a sdílení injekčního náčiní. Studie rovněž poukazují na souvislost mezi užíváním drog a vysoce rizikovým sexuálním chováním, z čehož vyplývá stále větší potřeba propojovat protidrogová opatření se strategiemi veřejného zdraví zaměřenými na sexuální zdraví. Monitorování na evropské úrovni probíhá tak, že jsou údaje o infekčních nemocech shromažďovány stálými informačními zdroji, kde může být injekční užívání drog uvedeno jako rizikový faktor. Dále jsou prováděny zvláštní studie zaměřené na populace uživatelů drog v různých prostředích.
En af de mere alvorlige sundhedsmæssige følger af brugen af illegale stoffer, og især af intravenøs stofbrug, er overførslen af hiv og andre smitsomme sygdomme, navnlig hepatitis C og B. Det ligger fast, at der er en sammenhæng mellem intravenøs brug og smitteoverførsel. Det er derfor blevet et primært mål for folkesundhedsindsatsen på dette område at begrænse omfanget af intravenøs stofbrug og deling af sprøjteudstyr. Undersøgelser peger også på, at der er en sammenhæng mellem stofbrug og seksuel højrisikoadfærd; dette viser, at det er af stigende betydning at knytte tiltag på narkotikaområdet sammen med folkesundhedsstrategier, som er målrettet mod seksuel sundhed. Med hensyn til overvågning på europæisk plan indsamles der data om smitsomme sygdomme gennem regelmæssig indberetning, hvor intravenøs stofbrug kan registreres som en risikofaktor, og i forbindelse med særlige undersøgelser af grupper af stofbrugere i forskellige sammenhænge.
Üks tõsisemaid tagajärgi tervisele, mida toob kaasa ebaseaduslike uimastite tarbimine, eelkõige süstimine, on nakatumine HIVi ning muudesse nakkushaigustesse, peamiselt C- ja B-hepatiiti. Seos uimastisüstimise ja nakatumise vahel on kindel. Seepärast on uimastisüstimise ja süstimistarvete omavahel jagamise vähendamine tervishoiualaste sekkumiste peamine eesmärk selles valdkonnas. Uuringud viitavad ka seosele uimastitarbimise ning kõrge riskiga seksuaalkäitumise vahel; see näitab, et üha olulisem on ühendada uimastitarbimise vastased sekkumised seksuaaltervishoidu käsitlevate strateegiatega. Järelevalve Euroopa tasandil hõlmab tavalistest allikatest andmete kogumist nakkushaiguste kohta, mille puhul võib riskiteguriks pidada uimastisüstimist ning uimastitarbijate hulgas erinevates keskkondades tehtavate eriuuringute kaudu.
Yksi huumeidenkäytön ja erityisesti huumeiden injektiokäytön vakavimmista terveysvaikutuksista on hiv:n ja muiden tartuntatautien, erityisesti C- ja B-hepatiitin leviäminen. Huumeiden injektiokäytön ja tartunnan saamisen välinen yhteys on osoitettu selkeästi. Huumeiden injektiokäytön ja injektiovälineiden jakamisen vähentämisestä onkin tullut kansanterveystoimien ensisijainen tavoite tällä alalla. Tutkimuksissa on myös ilmennyt, että huumeidenkäytön ja riskialttiin seksuaalisen toiminnan välillä on yhteys, joten on entistä tärkeämpää kytkeä toisiinsa huumeidenkäyttöön liittyvät toimet ja sukupuoliterveyttä koskevat kansanterveysstrategiat. Euroopan tason seurannassa tartuntatauteja koskevia tietoja kerätään tavallisista ilmoituslähteistä, joissa huumeidenkäyttö saatetaan kirjata riskitekijäksi, ja erityistutkimuksissa, jotka kohdistuvat erilaisiin huumeita käyttäviin väestöryhmiin.
A tiltott kábítószerek használatának, és különösen az injekciós droghasználatnak az egyik legsúlyosabb egészségügyi következménye a HIV és más fertőző betegségek, konkrétan a hepatitis B és C átadása. Az injekciós kábítószer-használat és a fertőzés átadása között bizonyított összefüggés van. Az injekciós kábítószer-használat és az injekciós felszerelések közös használatának visszaszorítása ezért elsődleges céllá lépett elő az e területen végzett közegészségügyi beavatkozásokban. A vizsgálatok a kábítószer-használat és a kockázatos szexuális aktivitás közötti összefüggésre is rámutattak; ez arra utal, hogy egyre fontosabb a kábítószer-használatot megcélzó beavatkozások összekapcsolása a szexuális egészségre irányuló közegészségügyi stratégiákkal. Az európai szintű megfigyelést illetően a fertőző betegségekre vonatkozó adatokat a rendszeres bejelentések forrásai gyűjtik össze, ahol az injekciós kábítószer-használatot nyilván lehet tartani kockázati tényezőként, de a különböző körülmények között élő, kábítószer-használó populációk különleges vizsgálatai útján is végeznek adatgyűjtést.
En av de mer alvorlige helsekonsekvensene av bruken av illegale rusmidler, og spesielt sprøytebruk, er overføring av HIV og andre smittsomme sykdommer, særlig hepatitt C og B. Forholdet mellom sprøytebruk og smitteoverføring er helt klar. Å få til en nedgang i sprøytebruken og i delingen av brukerutstyr har derfor blitt et hovedmål for folkehelsetiltak på området. Studier viser også at det er en forbindelse mellom narkotikabruk og seksuell høyrisikoatferd, noe som tilsier at det er viktig å etablere en kobling mellom narkotikatiltak og folkehelsestrategier relatert til seksualhelse. Når det gjelder kartlegging på europeisk plan, foretas all innsamling av data om infeksjonssykdommer av ordinære meldingsorganer, som kan registrere sprøytebruk som en risikofaktor, og via egne studier av narkotikabrukere i forskjellige miljøer.
Jedną z poważniejszych konsekwencji zdrowotnych zażywania nielegalnych narkotyków, zwłaszcza dożylnie, jest przenoszenie wirusa HIV i innych chorób zakaźnych, szczególnie wirusowego zapalenia wątroby typu C i B. Związek pomiędzy dożylnym przyjmowaniem narkotyku i przenoszeniem zakażenia jest dobrze udokumentowany. Dlatego ograniczenie dożylnego przyjmowania narkotyków i dzielenia się sprzętem do iniekcji są podstawowym celem działań interwencyjnych dla zdrowia publicznego w tej dziedzinie. Badania wskazują ponadto na zależność między zażywaniem narkotyków i wysoce ryzykownymi zachowaniami seksualnymi — rośnie zatem znaczenie łączenia antynarkotykowych działań interwencyjnych ze strategiami zdrowia publicznego dotyczącymi zdrowia seksualnego. Pod względem monitorowania na poziomie europejskim dane dotyczące chorób zakaźnych zbiera się poprzez system regularnych zgłoszeń, w których dożylne zażywanie narkotyku może zostać odnotowane jako czynnik ryzyka, jak również poprzez specjalne badania grup zażywających narkotyki w różnych okolicznościach.
Jedným z najzávažnejších zdravotných dôsledkov užívania nezákonných drog a najmä injekčného užívania drog je prenos HIV a iných infekčných chorôb, najmä hepatitídy C a B. Vzťah medzi injekčným užívaním drog a prenosom infekcie je stanovený dobre. Znižovanie injekčného užívania drog a spoločného používania injekčnej výbavy sa preto stáva primárnym cieľom zásahov verejného zdravia v tejto oblasti. Štúdie tiež upozorňujú na vzťah medzi užívaním drog a vysoko rizikovou sexuálnou aktivitou; toto naznačuje čoraz väčšiu dôležitosť spájania zásahov do užívania drog so stratégiami verejného zdravia zameranými na sexuálne zdravie. Z hľadiska monitorovania na európskej úrovni sú údaje o infekčných chorobách zhromažďované stálymi informačnými zdrojmi, kde injekčné užívanie drog môže byť zaznamenávané ako rizikový faktor a počas špeciálnych štúdií populácií, ktoré užívajú drogy v rôznych zariadeniach.
Ena od bolj nevarnih posledic za zdravje pri uporabi prepovedanih drog in zlasti vbrizgavanju drog je prenos virusa HIV in drugih nalezljivih bolezni, predvsem hepatitisa C in B. Za povezavo med vbrizgavanjem drog in prenosom nalezljivih bolezni obstajajo trdni dokazi. Zmanjševanje vbrizgavanja drog in izmenjevanja pripomočkov za vbrizgavanje je zato postalo najpomembnejši cilj intervencij javnega zdravstva na tem področju. Študije kažejo tudi na povezavo med uporabo drog in zelo tveganim spolnim vedenjem, kar kaže na vedno večji pomen povezovanja intervencij na področju uporabe drog s strategijami javnega zdravstva, namenjenimi spolnemu zdravju. V smislu spremljanja na evropski ravni se podatki o nalezljivih boleznih redno zbirajo iz uradnih obvestil, pri čemer je lahko vbrizgavanje drog zabeleženo kot dejavnik tveganja, in med posebnimi študijami populacij uživalcev drog v različnih okoljih.
En av de mer allvarliga hälsoriskerna förenade med användning av olagliga droger, och i synnerhet med injektionsmissbruk, är överföring av hiv och andra smittsamma sjukdomar, bland annat hepatit C och B. Kopplingen mellan injektionsmissbruk och överföring av smitta är väl känd. Ett viktigt mål för folkhälsoåtgärderna på detta område är därför att minska injektionsmissbruket och vanan att dela sprutor och nålar. Studier visar också på ett samband mellan narkotikamissbruk och sexuell högriskaktivitet. Därmed blir det allt viktigare att knyta insatser för att bekämpa narkotikamissbruk till folkhälsostrategier inriktade på sexuell hälsa. Uppgifter om smittsamma sjukdomar på europeisk nivå samlas in genom regelbundna anmälningar, där injektionsmissbruk kan redovisas som en riskfaktor, och genom särskilda studier av missbrukspopulationer i olika miljöer.
Yasadışı uyuşturucuların kullanımı ve özellikle de uyuşturucu enjekte etmekten doğan daha ağır sağlık sorunlarından biri HIV ile diğer bulaşıcı hastalıkların, özellikle hepatit C ve B’nin geçmesidir. Uyuşturucu enjekte etmek ile hastalık bulaşması arasındaki ilişki iyi bilinmektedir. Dolayısıyla uyuşturucu enjekte etmeyi ve enjeksiyon aletlerinin paylaşımını azaltmak, bu alandaki kamu sağlığı müdahalelerinin öncelikli bir hedefi haline gelmiştir. Çalışmalar ayrıca uyuşturucu kullanımı ile yüksek riskli cinsel faaliyet arasında bir ilişkiye de işaret etmektedir; bu durum uyuşturucu kullanımı müdahalelerini cinsel sağlığı hedef alan kamu sağlığı stratejileriyle ilişkilendirmenin artan önemini göstermektedir. Avrupa düzeyinde izleme anlamında, bulaşıcı hastalıklar hakkındaki veriler, uyuşturucu enjekte etmenin bir risk faktörü olarak kaydedilebileceği düzenli bildirim kaynakları tarafından ve farklı ortamlarda uyuşturucu kullanan kişiler üzerinde yapılan özel çalışmalar esnasında toplanmaktadır.
Pie nopietnākajām nelegālo narkotiku lietošanas un jo īpaši narkotiku injicēšanas sekām pieder HIV un citu infekcijas slimību, sevišķi C un B hepatīta pārnešana. Ir labi zināms, ka pastāv saistība starp narkotiku injicēšanu un infekciju pārnešanu. Tādēļ par sabiedrības veselības aizsardzības iejaukšanās pasākumu primāro mērķi šajā jomā ir kļuvusi narkotiku injicēšanas un injicēšanas aprīkojuma koplietošanas samazināšana. Pētījumi liecina arī par saistību starp narkotiku lietošanu un augsta riska seksuālo aktivitāti; tas liek domāt par to, ka aizvien svarīgāk kļūst nodrošināt narkotiku iejaukšanās pasākumu saikni ar sabiedrības veselības stratēģijām, kuru mērķis ir seksuālā veselība. Veicot pārraudzību Eiropas mērogā, datus par infekcijas slimībām apkopo regulāras paziņošanas avoti, kur narkotiku injicēšanu var atzīmēt kā riska faktoru, turklāt datus iegūst arī īpašos pētījumos, kuru mērķgrupas ir narkotiku lietotāji dažādā vidē.
  Capitolul 1: Politici Å...  
Evaluarea constituie o parte substanţială a noului plan de acţiune al Uniunii Europene privind drogurile. Evaluarea este concepută ca un proces continuu, gradual şi participativ. Evaluarea este continuă, întrucât Comisia Europeană, cu sprijinul OEDT şi al Europolului va prezenta analize anuale de realizare.
Evaluation forms a substantial part of the new EU drugs action plan. It is conceived as a continuous, incremental and participative process. It is continuous because the European Commission, with the support of EMCDDA and Europol, will present annual progress reviews. The evaluation exercise will also be incremental, each annual progress review placing the results of the last year within the context of the preceding year. Finally, the process will be participative, involving an evaluation Steering Group whose task will be to define the methodology, output and provisional calendar. As in the evaluation of the EU action plan (2000–04), the Steering Group will be made up of representatives of relevant Commission services, the EMCDDA and Europol as well as representatives of the Member States. Consultative hearings for civil society representatives will also be organised. At the end of the 2005–08 drugs action plan, and for the first time at European level, an impact assessment will be organised with a view to proposing a new action plan for the period 2009–12, which is intended to take this assessment as a starting point. A final evaluation of the strategy and of the action plans will then be carried out by the Commission in 2012.
L’évaluation est une partie essentielle du nouveau plan d’action drogue de l’UE. Il a été conçu comme un processus permanent, progressif et participatif. Il est permanent parce que la Commission européenne, avec l’aide de l’OEDT et d’Europol, présentera des rapports annuels d’avancement. L’exercice d’évaluation sera également progressif, dans la mesure où chaque rapport annuel d’avancement inscrira les résultats de l’année écoulée dans la perspective de l’année précédente. Enfin, le processus sera participatif, puisqu’il fera intervenir un groupe de pilotage chargé de définir la méthodologie et les résultats et d’établir un calendrier provisoire. À l’instar de l’évaluation du plan d’action de l’UE (2000-2004), le groupe de pilotage sera constitué de représentants des services compétents de la Commission, de l’OEDT et d’Europol, ainsi que de représentants des États membres. Des consultations seront également organisées avec des représentants de la société civile. À l’expiration du plan d’action drogue de l’UE pour la période 2005-2008, et pour la première fois au niveau européen, une évaluation d’impact sera entreprise en vue de proposer un nouveau plan d’action pour la période 2009-2012, qui prendra cette évaluation pour point de départ. Une évaluation finale de la stratégie et des plans d’action sera ensuite réalisée par la Commission en 2012.
Die Evaluierung bildet einen wesentlichen Bestandteil des neuen EU-Drogenaktionsplans und wird als ein kontinuierlicher, inkrementeller und partizipativer Prozess begriffen. Die Kontinuität wird dadurch gewährleistet, dass die Europäische Kommission mit Unterstützung der EBDD und von Europol eine jährliche Überprüfung der erzielten Fortschritte vornimmt. Die Evaluierung ist insofern ein inkrementeller Prozess, als in jeder jährlichen Überprüfung die Ergebnisse des Vorjahres mit denen des vorletzten Jahres in Zusammenhang gebracht werden. Der partizipative Charakter des Evaluierungsprozesses entsteht durch die Einbeziehung einer Lenkungsgruppe für die Evaluierung, die mit der Festlegung der Methodik, der Ergebnisse und des vorläufigen Zeitplans betraut ist. Wie bei der Evaluierung des EU-Aktionsplans (2000-2004) wird die Lenkungsgruppe wieder aus Vertretern der einschlägigen Kommissionsdienststellen, der EBDD und von Europol sowie Vertretern der Mitgliedstaaten bestehen. Darüber hinaus werden auch konsultative Anhörungen für Vertreter der Zivilgesellschaft durchgeführt. Gegen Ende der Laufzeit des Drogenaktionsplans 2005-2008 wird mit Blick auf die Unterbreitung des Vorschlags für einen neuen Aktionsplan für den Zeitraum von 2009 bis 2012 erstmals eine europaweite Folgenabschätzung vorgenommen, auf deren Grundlage der neue Aktionsplan erarbeitet werden soll. Im Jahr 2012 wird die Kommission schließlich die Strategie und die Aktionspläne einer Abschlussbewertung unterziehen.
La valutazione è una componente fondamentale del nuovo piano d’azione dell'Unione europea in materia di lotta alla droga. Essa è concepita come un processo continuo, incrementale e partecipativo. È un processo continuo perché la Commissione europea presenterà revisioni annuali sull’andamento, con il sostegno dell’OEDT e dell’Europol. L’esercizio di valutazione sarà inoltre incrementale perché ogni revisione annuale dell’andamento ingloberà i risultati dell’ultimo anno nel contesto dell’anno precedente. Infine, si tratterà di un processo di tipo partecipativo, che comprenderà anche una valutazione del gruppo esecutivo, il quale sarà incaricato di definire la metodologia, i risultati e il calendario provvisorio del piano d’azione. Come per la valutazione del piano d’azione dell’Unione europea in materia di lotta contro la droga (2000-2004), il gruppo esecutivo sarà costituito da rappresentanti dei servizi competenti della Commissione, dell'OEDT e dell'Europol, nonché da rappresentanti degli Stati membri. Saranno inoltre organizzate riunioni consultive con i rappresentanti della società civile. Una volta ultimato il piano d’azione in materia di lotta contro la droga per il periodo 2005-2008, e per la prima volta a livello comunitario, verrà predisposta una valutazione d’impatto finalizzata a proporre un nuovo piano d’azione per il periodo 2009-2012, che utilizzerà questa valutazione come punto di partenza. Nel 2012 la Commissione svolgerà quindi una valutazione finale della strategia e dei piani d’azione.
A avaliação constitui uma parte substancial do novo plano de acção, sendo concebida como um processo contínuo, progressivo e participativo. É contínuo porque a Comissão Europeia, com o apoio do OEDT e da Europol, apresentará análises de progresso anuais. O exercício de avaliação também será progressivo, uma vez que cada análise inserirá os resultados do último ano no contexto do ano anterior. Por último, o processo será participativo, envolvendo um grupo director de avaliação com a função de definir a metodologia, os resultados a obter e o calendário provisório. Tal como sucedeu na avaliação do plano de acção da UE (2000–2004), o grupo director será constituído por representantes dos serviços pertinentes da Comissão, do OEDT e da Europol, bem como por representantes dos Estados-Membros. Serão igualmente organizadas audições consultivas de representantes da sociedade civil. No final do plano de acção 2005–2008, e pela primeira vez a nível europeu, organizar-se-á uma avaliação do impacto com vista à proposta de um novo plano de acção para o período de 2009–2012, que deverá tomar esta avaliação como ponto de partida. Em 2012 a Comissão realizará uma avaliação final da estratégia e dos planos de acção.
Η αξιολόγηση αποτελεί σημαντική συνιστώσα του νέου σχεδίου δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά. Θεωρείται μια συνεχής, επαυξητική και συμμετοχική διαδικασία. Είναι συνεχής γιατί η Ευρωπαϊκή Ένωση, με την υποστήριξη του ΕΚΠΝΤ και της Ευρωπόλ, θα υποβάλλει ετήσιες επισκοπήσεις της προόδου. Η αξιολόγηση θα είναι επίσης επαυξητική, καθώς κάθε ετήσια επισκόπηση της προόδου θα εντάσσει τα αποτελέσματα του προηγούμενου έτους στο πλαίσιο του υπό εξέταση έτους. Τέλος, η διαδικασία θα είναι συμμετοχική, καθώς σε αυτή θα συμμετέχει μια διευθύνουσα ομάδα αξιολόγησης, αποστολή της οποίας θα είναι ο καθορισμός της μεθοδολογίας, των αποτελεσμάτων και του προσωρινού χρονοδιαγράμματος. Όπως συνέβη και με την αξιολόγηση του σχεδίου δράσης της ΕΕ για την περίοδο 2000–04, η διευθύνουσα ομάδα θα αποτελείται από εκπροσώπους των αρμόδιων υπηρεσιών της Επιτροπής, του ΕΚΠΝΤ και της Ευρωπόλ καθώς και εκπροσώπους των κρατών μελών. Θα οργανωθούν επίσης ακροάσεις διαβούλευσης για εκπροσώπους της κοινωνίας των πολιτών. Με την ολοκλήρωση του σχεδίου δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2005–08, και για πρώτη φορά σε ευρωπαϊκό επίπεδο, θα διενεργηθεί αξιολόγηση του αντίκτυπου με στόχο την εισήγηση ενός νέου σχεδίου δράσης για την περίοδο 2009–12, το οποίο πρόκειται να χρησιμοποιήσει την αξιολόγηση αυτή ως αφετηρία. Κατόπιν τούτου, η τελική αξιολόγηση της στρατηγικής και των σχεδίων δράσης θα πραγματοποιηθεί από την Επιτροπή το 2012.
Evaluatie is een belangrijk onderdeel van het nieuwe EU-actieplan inzake drugs en wordt daarin opgevat als een permanent, accumulatief en participatief proces: permanent, omdat de Europese Commissie – met steun van het EWDD en Europol – jaarlijks verslag zal uitbrengen van de gemaakte vorderingen; accumulatief, omdat bij deze jaarlijkse voortgangsevaluaties de resultaten van het verslagjaar afgezet zullen worden tegen die van het voorafgaande jaar; en participatief, omdat gekozen is voor de instelling van een stuurgroep Evaluatie die tot taak heeft de voor de evaluatie te gebruiken methodologie, de evaluatieoutput en een voorlopig tijdschema vast te stellen. Net zoals in het EU-actieplan (2000-2004) zal de stuurgroep samengesteld zijn uit vertegenwoordigers van de betrokken Commissiediensten, het EWDD, Europol en de lidstaten. Ook zullen in het kader van een raadplegingsproces hoorzittingen met vertegenwoordigers van het maatschappelijk middenveld plaatsvinden. Tegen het einde van de looptijd van het actieplan inzake drugs (2005-2008) zal – voor het eerst op EU-niveau – een effectbeoordeling uitgevoerd worden met het oog op de uitwerking van een nieuw actieplan voor de periode 2009-2012, waarvoor deze beoordeling het uitgangspunt zal vormen. Tot slot zal in 2012 een eindevaluatie van de strategie en de actieplannen worden uitgevoerd door de Commissie.
Podstatnou část nového protidrogového akčního plánu EU tvoří hodnocení. Je pojato jako nepřetržitý, postupný a participativní proces. Nepřetržitý proto, že Evropská komise za podpory EMCDDA a Europolu bude každoročně prezentovat přezkoumání provádění plánu. Hodnocení bude zároveň postupné, jelikož roční přezkoumání uvede výsledky minulého roku do kontextu předloňského roku. A konečně tento proces bude participativní, přičemž se do něho zapojí řídicí skupina pro hodnocení, jejímž úkolem bude definovat metodiku, výstupy a provizorní harmonogram. Stejně jako v případě hodnocení Protidrogového akčního plánu EU na období 2000–2004 bude řídicí skupina složena ze zástupců příslušných útvarů Komise, EMCDDA a Europolu a také ze zástupců členských států. Zorganizována budou rovněž konzultační setkání pro představitele občanské společnosti. Na konci období protidrogového akčního plánu 2005–2008, a poprvé na evropské úrovni, proběhne hodnocení dopadů se zřetelem k navržení nového akčního plánu na období 2009–2012, pro který má být toto hodnocení výchozím bodem. Závěrečné hodnocení strategie a akčních plánů provede Komise v roce 2012.
Evaluering indgår som en væsentlig del af EU's nye narkotikahandlingsplan og opfattes som en løbende, trinvis og participativ proces. Processen er løbende, idet Europa-Kommissionen med bistand fra EONN og Europol hvert år vil fremlægge situationsrapporter. Evalueringsprocessen vil også være trinvis, idet den årlige situationsrapport sætter resultaterne fra det seneste år ind i den sammenhæng, der gjorde sig gældende i det foregående år. Endelig vil processen være participativ og involvere en evalueringsstyringsgruppe, som får til opgave at fastlægge metode, resultater og foreløbig tidsplan. Som i forbindelse med evalueringen af EU's handlingsplan (2000–2004) vil styringsgruppen bestå af repræsentanter fra relevante tjenestegrene i Kommissionen, EONN og Europol samt repræsentanter fra medlemsstaterne. Der vil også blive tilrettelagt rådgivende høringer for repræsentanter for civilsamfundet. Ved afslutningen af narkotikahandlingsplanen for 2005–2008 og for første gang på europæisk plan vil der blive foretaget en konsekvensanalyse med henblik på at foreslå en ny handlingsplan for perioden 2009–2012, som skal tage udgangspunkt i denne analyse. I 2012 vil Kommissionen derefter foretage en slutevaluering af strategien og handlingsplanerne.
Hindamine mängib Euroopa Liidu uues narkoennetuse tegevuskavas olulist rolli. See on kavandatud jätkuva, täieneva ja kaasava protsessina. See on jätkuv, sest Euroopa Komisjon esitab Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse ning Europoli kaasabil iga-aastase arenguülevaate. Hindamisprotsess on ühtlasi täienev, sest iga-aastases arenguülevaates võrreldakse viimase aasta tulemusi eelmise aastaga. Lõpuks on see protsess ka kaasav, sisaldades hinnangut juhtkomiteelt, kelle ülesanne on kindlaks määrata metoodika, tulemus ja esialgne ajakava. Nagu ka Euroopa Liidu narkootikumidealase tegevuskava (2000–2004) hindamiseks, moodustatakse juhtkomitee Euroopa Komisjoni vastavate teenistuste esindajatest, samuti Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse, Europoli ja liikmesriikide esindajatest. Nõupidamisi korraldatakse ka valitsusväliste asutuste esindajatega. 2005.–2008. aasta narkootikumidealase tegevuskava lõpule jõudmisel hinnatakse selle mõjusid esmakordselt ka Euroopa Liidu tasandil, et kõnealuse hinnangu alusel soovitada aastateks 2009–2012 uut tegevuskava. Strateegiale ja tegevuskavale annab Euroopa Komisjon lõpliku hinnangu 2012. aastal.
Arviointi on olennainen osa EU:n uutta toimintasuunnitelmaa. Se määritellään jatkuvaksi, lisääväksi ja osallistavaksi prosessiksi. Arviointi on jatkuvaa, koska Euroopan komissio laatii EMCDDA:n ja Europolin avustuksella vuosittain tilannekatsauksia toimintasuunnitelman edistymisestä. Arviointiprosessi on myös lisäävä, sillä kussakin vuotuisessa tilannekatsauksessa verrataan viimeksi kuluneen vuoden tuloksia sitä edeltäneen vuoden tuloksiin. Osallistavaksi prosessin tekee se, että arviointiin osallistuu ohjausryhmä, joka määrittelee arvioinnissa käytettävän menetelmän, arviointitavoitteet ja arvioinnin alustavan aikataulun. EU:n toimintasuunnitelman 2000–2004 tapaan tämänkin toimintasuunnitelman arvioinnin ohjausryhmä koostuu komission, EMCDDA:n ja Europolin sekä jäsenvaltioiden edustajista. Tämän lisäksi järjestetään kuulemisia kansalaisyhteiskunnan edustajille. Vuosien 2005–2008 aikana toteutettavan toimintasuunnitelman päätteeksi järjestetään – ensimmäistä kertaa Euroopan tasolla – vaikutusten arviointi, jota on tarkoitus käyttää lähtökohtana vuosiksi 2009–2012 ehdotettavalle uudelle toimintasuunnitelmalle. Komissio suorittaa strategian ja toimintasuunnitelmien loppuarvioinnin vuonna 2012.
Az értékelés az EU új kábítószerügyi cselekvési tervének is fontos része. Ezt egy folyamatos, egyre kiterjedtebb, részvételen alapuló folyamatnak tekintik. Folyamatos, mivel az Európai Bizottság – az EMCDDA és az Europol támogatásával – éves helyzetértékeléseket fog benyújtani. Az értékelési gyakorlat egyre kiterjedtebb is lesz, amennyiben mindegyik éves helyzetértékelés az előző év eredményeit az azt megelőző év kontextusában kezeli. Végezetül pedig a részvételen fog alapulni, egy értékelő irányítóbizottság segítségével, amelynek a módszertan, a kimenet és az előzetes időrend meghatározása lesz a feladata. Akárcsak az EU cselekvési tervének (2000–04) értékelése esetében, az irányítóbizottság itt is a megfelelő bizottsági szolgálatok, az EMCDDA és az Europol képviselőiből, illetve a tagállamok képviselőiből fog állni. A civil társadalom képviselői számára is szerveznek konzultációs meghallgatásokat. A 2005–08-as kábítószerügyi cselekvési terv lejártakor – európai szinten most először – hatásértékelést fognak szervezni az új, 2009–12-re szóló cselekvési tervre vonatkozó javaslat érdekében, amely ebből az értékelésből kíván kiindulni. A stratégia, illetve a cselekvési tervek végső értékelését a Bizottság ezt követően, 2012-ben fogja elvégezni.
Evaluering er en viktig del av EUs nye handlingsplan mot narkotika og betraktes som en kontinuerlig, inkrementell og deltakende prosess. Den er kontinuerlig fordi Europakommisjonen, med hjelp fra EONN og Europol, skal legge fram årlige gjennomganger av framdriften. Evalueringsøvelsen vil også være inkrementell, da hver årlige framdriftsrapport setter siste års resultater inn i foregående års kontekst. Prosessen vil også være deltakende, da den omfatter styringsgruppens evaluering, som skal definere metoder, resultater og foreløpig framdriftsplan. Som i forbindelse med evalueringen av EUs handlingsplan (2000-04) vil styringsgruppen bestå av representanter for de relevante kommisjonstjenestene, EONN og Europol, i tillegg til representanter for medlemsstatene. Det vil også bli organisert rådgivende høringer med representanter for det sivile samfunn. Ved utløpet av handlingsplanens periode 2005-08 skal det for første gang på europeisk plan gjennomføres en konsekvensanalyse som skal danne grunnlag for utkastet til ny handlingsplan for perioden 2009-12. En endelig evaluering av strategien og handlingsplanene skal så gjennomføres av Kommisjonen i 2012.
Ocena stanowi istotny element nowego antynarkotykowego planu działania UE. Pomyślana została jako proces ciągły, narastający i partycypacyjny. Jest procesem ciągłym, ponieważ Komisja Europejska, przy wsparciu ze strony EMCDDA i Europolu, przedstawia doroczne oceny postępu w tej dziedzinie. Ocena będzie również zadaniem narastającym, ponieważ ocena postępu osiągniętego w danym roku pozwoli na umiejscowienie wyników ostatniego roku w kontekście poprzedniego. Ponadto będzie to proces partycypacyjny, z udziałem oceniającej grupy sterującej, której zadaniem będzie określenie metodologii, wyników i wstępnego harmonogramu. Podobnie jak w przypadku oceny planu działania UE (2000–2004) w skład grupy sterującej wejdą przedstawiciele odpowiednich służb Komisji, EMCDDA i Europolu, jak również przedstawiciele państw członkowskich. Zorganizowane zostaną również spotkania konsultacyjne dla przedstawicieli społeczeństwa obywatelskiego. Pod koniec okresu objętego planem działania 2005–2008 po raz pierwszy na szczeblu europejskim zorganizowana zostanie ocena wpływu w celu zaproponowania nowego planu działania na okres 2009–2012, dla którego ocena ta będzie stanowić punkt wyjścia. Końcową ocenę strategii i planów działania przeprowadzi Komisja w 2012 r.
Hodnotenie tvorí podstatnú časť nového protidrogového akčného plánu EÚ. Toto hodnotenie sa považuje za nepretržitý, postupný a participačný proces. Je nepretržitý, pretože Európska komisia s podporou EMCDDA a Europolu bude predkladať ročné prehľady o pokroku. Hodnotenie sa bude vykonávať tiež postupne, pričom prehľad ročného pokroku dá výsledky za minulý rok do kontextu s predchádzajúcim rokom. Nakoniec, proces bude participačný, zahŕňajúci hodnotiacu riadiacu skupinu, ktorej úlohou bude definovať metodiku, výstup a predbežný kalendár. Tak ako pri hodnotení akčného plánu EÚ (2000 – 2004), riadiaca skupina bude pozostávať zo zástupcov príslušných služieb Komisie, EMCDDA a Europolu ako aj zástupcov členských štátov. Budú sa organizovať aj konzultačné zasadnutia pre zástupcov občianskej spoločnosti. Na konci protidrogového akčného plánu na roky 2005 – 2008 a po prvýkrát na európskej úrovni sa vykoná hodnotenie vplyvu s cieľom navrhnúť nový akčný plán na obdobie 2009 – 2012, ktorý zoberie toto hodnotenie ako východzí bod. Komisia vykoná konečné hodnotenie stratégie a akčných plánov v roku 2012.
Vrednotenje je pomemben del novega akcijskega načrta EU na področju drog. Zasnovano je kot stalen, inkrementalen in participativen postopek. Stalen je, ker bo Evropska komisija s podporo Centra in Europola predložila letne preglede napredka. Vrednotenje bo tudi inkrementalno, ker bo vsak letni pregled napredka umestil rezultate zadnjega leta v okvir predhodnega leta. Nazadnje bo postopek participativen, ker bo vključeval usmerjevalno skupino za vrednotenje, ki bo zadolžena za opredelitev metodologije, rezultatov in začasnega časovnega razporeda. Kot pri vrednotenju akcijskega načrta EU (2000–2004) bodo usmerjevalno skupino sestavljali predstavniki ustreznih služb Komisije, Centra in Europola ter predstavniki držav članic. Organizirane bodo tudi posvetovalne obravnave za predstavnike civilne družbe. Ob koncu akcijskega načrta na področju drog za obdobje 2005–2008 bo prvič na evropski ravni izvedena presoja vplivov, na podlagi katere bi lahko predlagali nov akcijski načrt za obdobje 2009–2012. Končno vrednotenje strategije in akcijskih načrtov bo nato opravila Komisija leta 2012.
Utvärdering utgör en viktig del av EU:s nya handlingsplan mot narkotika. Utvärdering betraktas som en fortlöpande, stegvis ökande och medverkansbaserad process. Den är fortlöpande eftersom Europeiska kommissionen med stöd av ECNN och Europol kommer att lägga fram årliga lägesrapporter. Utvärderingsarbetet kommer också att stegvis utökas eftersom varje årlig lägesrapport kommer att bedöma det aktuella årets resultat i förhållande till föregående års resultat. Processen kommer slutligen att bli medverkansbaserad och innefatta en styrgrupp som har till uppgift att fastställa metod, output och ungefärlig tidsplan. Liksom i utvärderingen av EU:s handlingsplan 2000–2004, kommer styrgruppen att bestå av företrädare för relevanta avdelningar inom kommissionen, ECNN, Europol samt för medlemsstaterna. Samråd med företrädare för det civila samhället kommer också att genomföras. När handlingsplanen 2005-2008 närmar sig sitt slut kommer en konsekvensbedömning för första gången att genomföras på europeisk nivå i syfte att föreslå en ny handlingsplan för perioden 2009-2012. Konsekvensbedömningen kommer att ligga till grund för detta arbete. En slutlig utvärdering av strategin och handlingsplanerna kommer därefter att genomföras av kommissionen år 2012.
Değerlendirme, yeni AB uyuşturucu eylem planının önemli bir parçasını oluşturmaktadır. Sürekli, aşamalı ve katılımcı bir süreç olarak görülmektedir. Avrupa Komisyonu, EMCDDA ve Europol’un desteğiyle, yıllık ilerleme incelemeleri sunacağından süreklidir. Her yıllık ilerleme incelemesi geçen yılın sonuçlarını bir önceki yılın bağlamına yerleştireceğinden, değerlendirme işlemi aynı zamanda aşamalı da olacaktır. Son olarak, görevi yöntembilim, çıktı ve geçici takvim belirlemek olacak olan bir değerlendirme Yönlendirme Grubu da bulunacağından, süreç katılımcı olacaktır. AB eylem planının (2000-04) değerlendirmesinde olduğu gibi, Yönlendirme Grubu, ilgili Komisyon servisleri, EMCDDA ve Europol’un ilgili temsilcilerinin yanı sıra Üye Devletler’in temsilcilerinden oluşacaktır. Ayrıca sivil toplum temsilcileri için danışma oturumları da düzenlenecektir. 2005-08 uyuşturucu eylem planının sonunda ve Avrupa düzeyinde ilk kez olarak, 2009-12 dönemi için yeni bir eylem planı önermek amacıyla bir etki değerlendirmesi düzenlenecek olup, yeni eylem planının bu değerlendirmeyi bir başlangıç noktası olarak alması öngörülmektedir. Daha sonra Komisyon tarafından 2012 yılında strateji ve eylem planlarının son bir değerlendirmesi yapılacaktır.
ES jaunajā narkotiku rīcības plānā svarīga vieta ir ierādīta novērtējumam. Tas tiek uzskatīts par nepārtrauktu, pieaugošu kopdarbības procesu. Novērtējums būs nepārtraukts, jo ir paredzēts, ka Eiropas Komisija ar EMCDDA un Eiropolu atbalstu sniegs ikgadējus progresa pārskatus. Novērtējuma process būs pieaugošs, jo katrā progresa pārskatā pagājušā gada rezultāti tiks aplūkoti aizpagājušā gada kontekstā. Visbeidzot, tas būs kopdarbības process, kurā būs iesaistīta novērtējuma virzības grupa ar uzdevumu plānot metodiku, rezultātus un pagaidu kalendāru. Tāpat kā veicot ES 2000. – 2004. gada rīcības plāna novērtējumu, arī šoreiz virzības grupā darbosies attiecīgo Komisijas dienestu, EMCDDA un Eiropola, kā arī dalībvalstu pārstāvji. Ir paredzēts rīkot arī konsultatīvas tikšanās, kurās tiks uzklausīti pilsoniskās sabiedrības pārstāvji. Pēc 2005. – 2008. gada narkotiku rīcības plāna termiņa beigām pirmo reizi Eiropas līmenī tiks veikts tā ietekmes novērtējums, kurā tiks sniegti ieteikumi nākamajam, 2009. – 2012. gada rīcības plānam un kurš vienlaikus kļūs par šā jaunā plāna sākumpunktu. Visbeidzot, 2012. gadā Komisija veiks stratēģijas un rīcības plānu galīgo novērtējumu.
  Comentariu ‘“ problema ...  
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Comentariu ‘“ problema ...  
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Comentariu ‘“ problema ...  
În multe ţări, injectarea de droguri este aproape sinonimă cu consumul de heroină, dar există şi excepţii, unele ţări membre ale Uniunii Europene raportând niveluri ridicate de injectare a stimulantelor, în special printre marii consumatori de amfetamine.
In many countries, drug injecting is almost synonymous with heroin use, but there are exceptions, with a few EU countries reporting significant levels of stimulant injecting, mostly among heavy users of amphetamines. Mirroring, to some extent, the picture for heroin, overall the information available suggests a general decrease in drug injection over the longer term. However, in many of the new Member States injecting rates remain high. An important caveat here is that the availability of national or subnational estimates of drug injecting is poor. Moreover, studies of injecting in some regions have even reported slight increases recently. The most comprehensive picture of this behaviour comes from monitoring heroin users in treatment, among whom the proportion of injectors has declined dramatically in some countries, but not in others. Notably, among the old Member States, Denmark, Greece, Spain, France, Italy and the United Kingdom all report declining rates of injecting among heroin users in treatment.
Dans bon nombre de pays, l’injection de drogues est quasi synonyme de consommation d’héroïne, mais il existe des exceptions, quelques pays de l’UE faisant état de niveaux significatifs d’injections de stimulants, principalement chez les gros consommateurs d’amphétamines. Dans l’ensemble et dans une certaine mesure, tout comme pour l’héroïne, les informations disponibles suggèrent une baisse générale des drogues injectables sur le plus long terme. Toutefois, dans beaucoup de nouveaux États membres, les niveaux de drogues injectables restent élevés. Il convient de souligner ici que la disponibilité d’estimations nationales ou régionales pour les drogues injectables reste médiocre. De plus, des études sur les drogues injectables dans certaines régions ont même fait état de légères hausses récemment. Une image plus globale de la situation pour ce comportement est obtenue grâce au suivi des héroïnomanes sous traitement, parmi lesquels la proportion des consommateurs par injection a chuté de manière spectaculaire dans certains pays, mais pas dans d’autres. Notamment, parmi les anciens États membres, le Danemark, la Grèce, l’Espagne, la France, l’Italie et le Royaume-Uni rapportent tous des baisses du nombre de consommateurs par injection chez les héroïnomanes sous traitement.
In vielen Ländern ist das Injizieren von Drogen nahezu gleichbedeutend mit Heroinkonsum. Es gibt aber auch Ausnahmen: einige EU-Länder melden ein signifikantes Ausmaß von injizierendem Stimulanzienkonsum, und zwar überwiegend bei schwer Amphetaminabhängigen. Nach den verfügbaren Daten scheint das Injizieren von Drogen aber langfristig in etwa den Verhältnissen beim Heroin zu folgen und insgesamt rückläufig zu sein. Allerdings bleiben die Raten des injizierenden Konsums in vielen neuen Mitgliedstaaten hoch. Wichtig ist hier aber der Vorbehalt, das nur wenige nationale oder subnationale Schätzungen zum injizierenden Drogenkonsum verfügbar sind. Außerdem haben jüngere Regionalstudien zum injizierenden Konsum eine leichte Zunahme festgestellt. Den umfassendsten Einblick in dieses Verhalten gewährt die Überwachung von Heroinkonsumenten bei ihrer Behandlung. Der injizierende Anteil in diesem Bereich ist in einigen Ländern dramatisch zurückgegangen, in anderen aber nicht. Von den alten Mitgliedstaaten melden insbesondere Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und das Vereinigte Königreich bei den behandelten injizierenden Heroinkonsumenten abnehmende Quoten.
En muchos países, el consumo de drogas por vía parenteral es casi sinónimo de consumo de heroína, pero existen algunas excepciones, ya que algunos Estados miembros de la Unión Europea señalan niveles importantes de consumo de estimulantes por esta vía, sobre todo entre los grandes consumidores de anfetaminas. La información disponible indica un descenso generalizado del consumo de drogas por vía parenteral a largo plazo, lo que refleja, hasta cierto punto, la situación del consumo de heroína. Sin embargo, las tasas de consumo por esta vía siguen siendo altas en muchos de los nuevos Estados miembros. Cabe advertir a este respecto que las estimaciones nacionales o subnacionales sobre consumo de drogas por vía parenteral son escasas. Además, algunos estudios recientes sobre el consumo por vía parenteral en algunas regiones indican incluso un ligero aumento. La panorámica más completa de esta conducta proviene del seguimiento de los consumidores de heroína en tratamiento, entre los que el porcentaje de consumidores que se inyectan ha descendido considerablemente en algunos países, aunque no en otros. En particular, entre los antiguos Estados miembros, Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y el Reino Unido señalan que el porcentaje de consumidores por vía parenteral ha descendido entre los consumidores de heroína en tratamiento.
In molti paesi il consumo per via parenterale è quasi sinonimo di consumo di eroina. Le eccezioni a questa regola, tuttavia, non mancano: qualche paese riferisce infatti livelli significativi di consumo di stimolanti per via parenterale, soprattutto tra i consumatori pesanti di anfetamine. Le informazioni disponibili, che in certa misura riflettono il quadro tracciato per l’eroina, suggeriscono una diminuzione generale nel lungo termine del consumo di droga per via parenterale. Ciò nonostante, in molti dei nuovi Stati membri il tasso di consumo per via parenterale rimane alto. È importante notare a questo punto che le cifre sul consumo di droga per via parenterale disponibili a livello nazionale o regionale sono scarse. Inoltre, da studi svolti di recente al riguardo in alcune regioni sono addirittura emersi leggeri aumenti. Il quadro più esaustivo di questo comportamento proviene dal monitoraggio dei consumatori di eroina in terapia, tra i quali la percentuale di coloro che ne fa uso per via parenterale è drasticamente diminuita in alcuni paesi, ma non in altri. In particolare, tra i vecchi Stati membri Danimarca, Grecia, Spagna, Francia, Italia e Regno Unito hanno tutti riferito un calo del tasso di consumatori per via parenterale tra gli eroinomani in cura.
Em muitos países, o consumo de droga injectada é quase sinónimo de consumo de heroína; mas há excepções, e alguns Estados-Membros da UE registam níveis significativos de consumo de estimulantes por via endovenosa, sobretudo entre os consumidores intensivos de anfetaminas. Reflectindo, em certa medida, a situação da heroína, a informação globalmente disponível sugere uma diminuição geral do consumo de droga injectada a longo prazo. Porém, em muitos dos novos Estados-Membros, os índices de consumo por via endovenosa permanecem elevados, ainda que seja importante ressalvar que há poucas estimativas nacionais ou subnacionais disponíveis sobre o consumo de droga injectada. Além disso, os estudos sobre este consumo recentemente levados a cabo em algumas regiões chegaram a registar ligeiros aumentos. O panorama mais completo deste comportamento provém da monitorização dos consumidores de heroína em tratamento, entre os quais a percentagem de consumidores de droga injectada diminuiu drasticamente em alguns países, mas não em todos. Entre os antigos Estados-Membros, nomeadamente, a Dinamarca, a Grécia, a Espanha, a França, a Itália e o Reino Unido comunicam uma redução dos índices de consumo por via endovenosa entre os consumidores de heroína em tratamento.
Σε πολλές χώρες η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών είναι σχεδόν συνώνυμη με τη χρήση ηρωίνης, με ορισμένες όμως εξαιρέσεις, καθώς ορισμένες χώρες της ΕΕ αναφέρουν σημαντικά επίπεδα ενέσιμης χρήσης διεγερτικών, κυρίως στους χρήστες αμφεταμίνης που κάνουν «βαριά» χρήση. Αντικατοπτρίζοντας σε κάποιο βαθμό την εικόνα για την ηρωίνη, οι διαθέσιμες πληροφορίες στο σύνολό τους υποδηλώνουν μια γενική μείωση στην ενέσιμη χρήση της ηρωίνης μακροπρόθεσμα. Ωστόσο, σε πολλά νέα κράτη μέλη τα ποσοστά ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών παραμένουν υψηλά. Ένας σημαντικός περιοριστικός παράγοντας στο σημείο αυτό είναι ο ανεπαρκής αριθμός διαθέσιμων εκτιμήσεων της ενέσιμης χρήσης ηρωίνης. Επιπλέον, σύμφωνα με μελέτες για την ενέσιμη χρήση, σε ορισμένες περιοχές παρουσιάζεται πρόσφατα ελαφριά αύξηση. Η πιο ολοκληρωμένη εικόνα αυτής της συμπεριφοράς παρέχεται από την παρακολούθηση των χρηστών ηρωίνης υπό θεραπεία, στους οποίους η αναλογία ενέσιμων χρηστών έχει μειωθεί δραματικά σε ορισμένες χώρες, ενώ σε άλλες όχι. Είναι αξιοσημείωτο ότι, από τα παλαιά κράτη μέλη, η Δανία η Ελλάδα, η Ισπανία, η Γαλλία, η Ιταλία και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν μείωση των ποσοστών ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών στους χρήστες ηρωίνης υπό θεραπεία.
In vele landen is het injecterend drugsgebruik vrijwel synoniem voor heroïnegebruik, maar er zijn uitzonderingen, met enkele EU-landen die aanzienlijke niveaus van injecterend gebruik van stimulerende middelen rapporteren, meest door zware amfetaminegebruikers. Net zoals bij heroïne enigszins het geval is, wijst de beschikbare informatie in grote lijnen op een algemene afname van het injecterend drugsgebruik op de lange termijn. In veel van de nieuwe lidstaten liggen de cijfers van injecterend gebruik nog steeds hoog. Een belangrijk voorbehoud is hierbij op zijn plaats omdat nationale of subnationale schattingen van injecterend drugsgebruik slechts in geringe mate beschikbaar zijn. Daarnaast hebben studies naar injecterend drugsgebruik in sommige regio’s onlangs zelfs lichte toenames gemeld. De meest volledige informatie over dit gedrag is verkregen door het monitoren van heroïnegebruikers die onder behandeling zijn, waarvan het aantal spuiters in sommige landen sterk gedaald is, maar in andere landen niet. Met name onder de oude lidstaten rapporteren Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het Verenigd Koninkrijk allemaal dat de percentages spuiters onder heroïnegebruikers die onder behandeling zijn, een dalende lijn vertonen.
V mnoha zemích je užívání drog téměř synonymem pro užívání heroinu, existují však výjimky: několik zemí EU uvádí významnou míru injekčního užívání stimulantů, většinou mezi těžkými uživateli amfetaminů. Dostupné všeobecné informace, které do určité míry odrážejí stejnou situaci u heroinu, naznačují v dlouhodobějším horizontu celkový pokles injekčního užívání drog. V mnoha nových členských státech však míra injekčního užívání drog zůstává vysoká. Významnou námitkou je zde to, že dostupnost národních a regionálních odhadů injekčního užívání drog je malá. Navíc studie injekčního užívání drog v některých oblastech dokonce uvádějí v poslední době mírný nárůst. Nejkomplexnější obrázek tohoto chování podává monitorování léčených uživatelů heroinu, mezi nimiž podíl injekčních uživatelů dramaticky poklesl, ovšem pouze v některých zemích. Ze starších členských států hlásí klesající výskyt injekčního užívání mezi léčenými uživateli heroinu zejména Dánsko, Řecko, Španělsko, Francie, Itálie a Spojené království.
I mange lande er intravenøs stofbrug næsten synonym med heroinbrug, men der er undtagelser, idet nogle få EU-lande har meldt om en betydelig intravenøs brug af stimulanser, hovedsagelig blandt storbrugere af amfetaminer. Tages der i et vist omfang udgangspunkt i billedet for heroin, tyder de foreliggende oplysninger overordnet set på et generelt fald i intravenøs stofbrug på længere sigt. I mange af de nye medlemsstater er tallene for intravenøs brug imidlertid fortsat høje. Det er et væsentligt forbehold i denne henseende, at der kun foreligger få nationale eller subnationale skøn over intravenøs storbrug. Desuden har undersøgelser af intravenøs stofbrug i nogle regioner endog vist mindre stigninger i den senere tid. Det mest omfattende billede af denne adfærd kommer fra overvågningen af heroinbrugere i behandling, hvor andelen af intravenøse brugere er faldet drastisk i nogle lande, men ikke i andre. Især blandt de gamle medlemsstater Danmark, Grækenland, Spanien, Frankrig, Italien og Det Forenede Kongerige er der meldt om faldende tal for intravenøs stofbrug blandt heroinbrugere i behandling.
Paljudes riikides on uimastite süstimine peaaegu et heroiinitarbimise sünonüüm, kuid on ka erandeid, sest paar ELi riiki on teatanud stimulantide süstimise kõrgest määrast, peamiselt raskete amfetamiinisõltlaste hulgas. Üldiselt aga lubavad olemasolevad tõendid oletada, et pikemas perspektiivis süstimine tõenäoliselt väheneb, kajastades mingil määral heroiinitarbimise olukorda. Sellegipoolest on süstijate arv mõnes liikmesriigis endiselt väga suur. Oluline hoiatusmärk on ka asjaolu, et liikmesriikide või piirkondlike hinnangute kättesaadavus uimastite süstimise kohta on halb. Lisaks näitab mõni piirkondlik süstimise uuring, et viimasel ajal on isegi pisut rohkem süstima hakatud. Kõige ülevaatlikuma pildi kõnealusest tendentsist saab jälgides ravi saavaid heroiinitarbijaid, kelle hulgas on süstijate osa mõnes riigis järsult vähenenud, teistes aga mitte. Vanadest liikmesriikidest on süstijate osa vähenemisest ravi saavate heroiinitarbijate hulgas teatanud Taani, Kreeka, Hispaania, Prantsusmaa, Itaalia ja Ühendkuningriik.
Monissa maissa huumeiden injektiokäytöllä tarkoitetaan lähes aina heroiinin käyttöä, mutta poikkeuksiakin on, sillä muutamassa EU-maassa piristeiden injektiokäyttö on ollut merkittävää lähinnä amfetamiineja runsaasti käyttävien keskuudessa. Saatujen tietojen mukaan huumeiden injektiokäyttö on yleisesti ottaen laskenut pitkällä aikavälillä, mikä heijastaa jossakin määrin heroiinin kohdalla tapahtunutta kehitystä. Injektiokäyttö on kuitenkin yleistä monissa uusissa jäsenvaltioissa. Tässä on toki muistettava, että injektiokäyttöä koskevien kansallisten tai alueellisten arvioiden saatavuus on heikko. Injektiokäytön on lisäksi havaittu lisääntyneen hieman viime aikoina tietyillä alueilla tehdyissä tutkimuksissa. Kattavin kuva injektiokäytöstä saadaan seuraamalla hoidossa olevia heroiininkäyttäjiä, joiden keskuudessa injektiokäyttäjien osuus on laskenut jyrkästi joissakin maissa muttei kaikissa. Vanhoista jäsenvaltioista Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa injektiokäyttö on laskenut hoidossa olevien heroiininkäyttäjien keskuudessa.
Bár sok országban az injekciós kábítószer-használat szinte egyet jelent a heroinhasználattal, vannak azért kivételek, hiszen néhány tagállam jelezte, hogy a stimulánsok injekciós használata – különösen a sok amfetamint használók körében – jelentős méreteket öltött. Ez többé-kevésbé tükrözi a heroinnal kapcsolatos helyzetet. Összességében az adatok arra utalnak, hogy hosszú távon csökkenőben van az injekciós kábítószer-használat, bár számos új tagállamban továbbra is jelentős ennek aránya. Figyelembe kell azonban venni, hogy az injekciós kábítószer-használatról szóló országos és regionális becslések száma nem kielégítő. Ezenkívül egyes régiók injekciós kábítószer-használatról szóló tanulmányai szerint újabban enyhe növekedés figyelhető meg. Ezt a viselkedésformát a legjobban a heroinfüggők kezelés közbeni megfigyelésével lehet feltérképezni. Közöttük az injekciós kábítószer-használók aránya ugyan néhány országban radikálisan csökkent, máshol nem ez történt. Az injekciós kábítószer-használat csökkenő arányáról számolt be a kezelésben részt vevő heroinfüggők esetében számos régi tagállam: Dánia, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Olaszország és az Egyesült Királyság.
I mange land er sprøytebruk nærmest synonymt med heroinbruk, men der er unntak, for et par EU-land rapporterer faktisk om signifikante nivåer av injisering av sentralstimulerende midler, oftest blant tunge amfetaminbrukere. Situasjonen er til en viss grad den samme som for heroin, da tilgjengelig informasjon tyder på en generell nedgang i sprøytebruken på lengre sikt. Mange av EUs nye medlemsstater har imidlertid høye tall for sprøytebruk. Her må det imidlertid tas et stort forbehold ettersom det finnes få anslag på nasjonalt eller subnasjonalt nivå over utbredelsen av sprøytebruk. Videre har en del regionale undersøkelser av sprøytebruk avdekket en viss økning i den senere tid. Det mest komplette bildet av situasjonen på området har vi fra kartleggingen av heroinbrukere i behandling, hvor andelen sprøytebrukere har gått drastisk ned i noen land, i andre ikke. Av de gamle EU-medlemsstatene kan vi særlig merke oss at Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og Storbritannia alle rapporterer en fallende tendens til sprøytebruk blant heroinbrukere i behandlingsapparatet.
W wielu krajach dożylne przyjmowanie narkotyków jest niemal jednoznaczne z zażywaniem heroiny, istnieją jednak wyjątki. Kilka krajów UE zanotowało duży stopień rozpowszechnienia dożylnego zażywania stymulantów, głównie wśród osób intensywnie zażywających amfetaminę. Według dostępnych informacji liczba przypadków dożylnego zażywania narkotyków maleje w perspektywie długookresowej, odzwierciedlając do pewnego stopnia sytuację dotyczącą heroiny. Jednakże odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie w wielu nowych państwach członkowskich nadal pozostaje wysoki. Istotnym czynnikiem w tym przypadku jest niedostatek danych szacunkowych na temat dożylnego zażywania narkotyków na poziomie kraju lub regionu. Ponadto badania prowadzone w niektórych regionach wykazują niewielki wzrost przypadków wstrzykiwania narkotyków. Najpełniejszy obraz sytuacji zapewnia monitorowanie osób zażywających heroinę poddanych terapii, wśród których odsetek pacjentów przyjmujących narkotyk dożylnie drastycznie spadł w niektórych krajach, chociaż w innych takiego spadku nie odnotowano. Wskaźniki dożylnego przyjmowania narkotyków wśród poddanych leczeniu osób zażywających heroinę spadły przede wszystkim w „starych” państwach członkowskich — w Danii, Grecji, Hiszpanii, Francji, Włoszech i Wielkiej Brytanii.
V mnohých krajinách je injekčné užívanie drog takmer synonymom užívania heroínu, ale niekoľko krajín EÚ uvádza významné úrovne injekčného užívania stimulansov, najmä medzi silnými užívateľmi amfetamínov. Celkové dostupné informácie, ktoré do určitej miery predstavujú obraz heroínu, naznačujú všeobecný dlhodobý pokles injekčného užívania drog. Avšak v mnohých členských štátoch zostávajú miery injekčného užívania vysoké. Dôležitou námietkou je tu skutočnosť, že dostupnosť národných alebo regionálnych odhadov injekčného užívania drog je slabá. Okrem toho štúdie injekčného užívania v niektorých regiónoch dokonca nedávno uvádzali mierny nárast. Najkomplexnejší obraz tohto správania pochádza z monitorovania užívateľov heroínu, ktorí sa liečia, medzi ktorými podiel injekčných užívateľov v niektorých krajinách dramaticky poklesol, ale nie vo všetkých. Najmä medzi starými členskými štátmi Dánsko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo uvádzajú klesajúce miery injekčného užívania medzi užívateľmi heroínu, ktorí sa liečia.
V mnogih državah je vbrizgavanje drog skoraj sinonim za uživanje heroina, vendar so tudi izjeme, saj nekaj držav članic EU poroča o velikih stopnjah vbrizgavanja stimulansov, predvsem med rednimi uživalci amfetaminov. V določeni meri zrcalijo sliko na področju uživanja heroina razpoložljivi podatki, ki dolgoročno kažejo na splošno zmanjšanje vbrizgavanja drog. Vendar je v mnogih novih državah članicah število tistih, ki si drogo vbrizgavajo, še vedno visoko. Pri tem je pomembno opozoriti, da je na voljo malo nacionalnih in subnacionalnih ocen o vbrizgavanju drog. Študije o vbrizgavanju drog v nekaterih regijah poročajo celo o manjšem povečanju v zadnjem času. Najcelovitejšo sliko o tovrstnem vedenju daje spremljanje uživalcev heroina, vključenih v zdravljenje, med katerimi se je delež injicirajočih uživalcev v nekaterih državah občutno znižal, vendar ne v vseh. Predvsem stare države članice, Danska, Grčija, Španija, Francija, Italija in Združeno kraljestvo, poročajo o da je med uživalci heroina, vključenimi v zdravljenje, na splošno manj vbrizgavanja.
I många länder är injektionsmissbruk närmast synonymt med heroinmissbruk. Men det finns undantag och ett fåtal medlemsstater rapporterar förekomst av injicering av stimulantia i betydande omfattning, främst bland tunga missbrukare av amfetaminer. Tillgängliga uppgifter, som i viss utsträckning speglar bilden för heroin, tyder allmänt på ett minskat injektionsmissbruk på lång sikt. I många av de nya medlemsstaterna ligger dock injektionsmissbruket kvar på en hög nivå. I detta sammanhang är det viktigt att framhålla att tillgången på nationella eller regionala skattningar av injektionsmissbruket är bristfällig. Rapporter från studier av injektionsmissbruk i vissa regioner har till och med visat små ökningar på senare tid. Övervakning av heroinmissbrukare som genomgår behandling ger den mest kompletta bilden av detta beteende. Andelen injektionsmissbrukare i denna grupp har minskat dramatiskt i vissa länder men inte i andra. Bland de gamla medlemsstaterna har i synnerhet Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien redovisat en minskande andel intravenöst missbruk bland heroinmissbrukare som genomgår behandling.
Uyuşturucu enjekte etme pek çok ülkede eroin kullanımıyla neredeyse eş anlamlıdır ama özellikle ağır amfetamin kullanıcıları arasında önemli düzeylerde uyarıcı enjekte edildiğini rapor eden bir kaç AB ülkesiyle, bazı istisnalar bulunmaktadır. Eroin tablosunu bir dereceye kadar yansıtan eldeki bilgiler genel kapsamıyla, uyuşturucu enjekte edilmesinde uzun vadede genel bir düşüşe işaret etmektedir. Ancak, yeni Üye Devletler’in pek çoğunda enjekte etme oranları yüksektir. Burada dikkate alınması gereken bir nokta da uyuşturucu enjekte etmeye dair ulusal veya ulus altı tahminlerin yeterince bulunmadığıdır. Bunun yanı sıra, bazı bölgelerde enjekte etme üzerine yapılan çalışmalarda, yakın zamanlarda küçük artışlar dahi bildirilmiştir. Bu davranışa ilişkin en kapsamlı tablo, enjekte edenlerin oranının bazı ülkelerde önemli oranda düşmüş bazılarında düşmemiş olduğu tedavi altındaki eroin kullanıcılarının izlenmesinden elde edilmektedir. Özellikle eski Üye Devletler’den Danimarka, Yunanistan, İspanya, Fransa, İtalya ve Birleşik Krallık'ın tümü, tedavi altındaki eroin kullanıcıları arasında düşen enjekte etme oranları rapor etmektedir.
Daudzās valstīs narkotiku injicēšana un heroīna lietošana ir gandrīz viens un tas pats, tomēr pastāv izņēmumi, proti, dažas ES valstis ziņo par ievērojamu stimulantu lietošanas izplatību, galvenokārt intensīvu amfetamīna lietotāju vidū. Zināmā mērā atspoguļojot heroīna lietošanas ainu, pieejamā informācija liecina, ka ilgtermiņā narkotiku injicēšana kopumā samazinās. Tomēr daudzās jaunajās dalībvalstīs injicēšanas rādītāji joprojām ir augsti. Liels mīnuss ir trūcīgie valsts un šaurāka mēroga narkotiku injicēšanas izplatības dati. Turklāt pētījumi par injicēšanas izplatību dažos reģionos liecina arī par nesenu nelielu pieaugumu. Vispilnīgāko priekšstatu par šā uzvedības modeļa izplatību var iegūt no terapiju saņemošo heroīna lietotāju pārraudzības datiem – injicētāju skaits heroīna pacientu vidū dažās valstīs ir krasi samazinājies, tomēr to nevar teikt par visām valstīm. No vecajām dalībvalstīm, kas ziņo par injicēšanas rādītāju samazināšanos heroīna pacientu vidū, īpaši var atzīmēt Dāniju, Grieķiju, Spāniju, Franciju, Itāliju un Apvienoto Karalisti.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
mCPP este o piperazină cu aril substituit, la fel ca benzilpiperazina (BZP), o substanţă monitorizată de EWS din 1999. OEDT şi Europol au primit primele notificări oficiale privind depistarea de mCPP în februarie/martie 2005, în ceea ce priveşte probele colectate în Franţa şi Suedia.
The most significant new development in 2005 was the appearance and rapid spread of the new psychoactive substance 1-(3-chlorophenyl)piperazine (mCPP). mCPP is an aryl-substituted piperazine, as is benzylpiperazine (BZP), a substance monitored by the EWS since 1999. The first official notifications of the detection of mCPP were received by the EMCDDA and Europol in February/March 2005, concerning samples collected in France and Sweden. By the end of 2005, mCPP-containing tablets had been seized by the law enforcement authorities or found in the context of various recreational activities (open-air dance/music festivals, dance clubs, etc.) in almost all Member States. They are almost always designed to look like, and presumably marketed as, ecstasy. The drug is chiefly available in tablet form, and the subjective effects of mCPP and MDMA are partially comparable (Bossong et al., 2005). In addition, mCPP is often found in combination with MDMA. Since this is unlikely to be the result of accidental contamination, it suggests that the deliberate addition of mCPP may be intended to potentiate or modify the effects of MDMA. There seems to be little specific demand or market for mCPP in its own right in the EU.
Le nouveau développement le plus significatif survenu en 2005 a été l'apparition et la diffusion rapide de la nouvelle substance psychoactive qu'est la 1‑(3‑chlorophényl)piperazine (mCPP). La mCPP est une pipérazine avec substitution du noyau aromatique, comme la benzylpipérazine (BZP), une substance surveillée par le système d'alerte rapide depuis 1999. L'OEDT et Europol ont reçu les premières notifications officielles de signalement de la mCPP en février-mars 2005. Elles concernaient des échantillons trouvés en France et en Suède. Fin 2005, des comprimés contenant de la mCPP ont été saisis par les services répressifs ou trouvés dans le cadre de diverses activités de loisirs (festivals de danse ou de musique en plein air, discothèques, etc.) dans presque tous les États membres. Elles sont pratiquement toujours élaborées de manière à ressembler à de l'ecstasy et sont, selon toute hypothèse, vendues comme ecstasy. Cette drogue est surtout disponible sous la forme de comprimés et les effets subjectifs de la mCPP et du MDMA sont en partie comparables (Bossong et al., 2005). Par ailleurs, la mCPP est souvent combinée à du MDMA. Étant donné qu'il est peu probable qu'il s'agisse du résultat d'une contamination accidentelle, cette constatation donne à penser que l'ajout délibéré de mCPP pourrait avoir pour but de renforcer ou de modifier les effets du MDMA. Il semble qu'il n'existe qu'une faible demande ou un petit marché spécifique pour la mCPP propremente dit dans l'UE.
Die wichtigste neue Entwicklung des Jahres 2005 war das Auftauchen und die rasche Verbreitung der neuen psychoaktiven Substanz 1-(3-Chlorphenyl)-Piperazin (mCPP). mCPP ist ebenso wie Benzylpiperazin (BZP), das seit 1999 im Rahmen des Frühwarnsystems beobachtet wird, ein Aryl-substituiertes Piperazin. Die ersten offiziellen Meldungen über den Nachweis von mCPP gingen im Februar/März 2005 bei der EBDD und Europol ein und betrafen Stichproben aus Frankreich und Schweden. Bis Ende 2005 wurden in fast allen Mitgliedstaaten mCPP-haltige Tabletten von den Strafverfolgungsbehörden sichergestellt oder im Rahmen verschiedener Freizeitveranstaltungen (Open-Air-Tanz-/-Musikfestivals, Tanzlokale usw.) gefunden. Fast immer sehen sie aus wie Ecstasy und werden vermutlich auch als solches gehandelt. mCPP ist vorwiegend in Tablettenform erhältlich, und seine subjektive Wirkung ist teilweise mit der von MDMA vergleichbar (Bossong et al., 2005). Darüber hinaus wird mCPP häufig in Kombination mit MDMA nachgewiesen. Da es unwahrscheinlich ist, dass dies auf eine versehentliche Verunreinigung zurückzuführen ist, liegt der Schluss nahe, dass mCPP vorsätzlich beigemischt wird, um eine Verstärkung oder Veränderung der Wirkung des MDMA zu erzielen. mCPP alleine wird in der EU offenbar weder in größerem Umfang nachgefragt, noch gibt es einen speziellen Markt für diese Droge.
El nuevo desarrollo más significativo en 2005 fue la aparición y rápida expansión de la nueva sustancia psicoactiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La sustancia mCPP es una piperazina aril sustituida, al igual que la benzilpiperazina (BZP), una sustancia controlada por el SAR desde 1999. El OEDT y Europol recibieron las primeras notificaciones oficiales de la detección de mCPP en febrero y marzo de 2005, a raíz de unas muestras recogidas en Francia y Suecia. Hasta finales de 2005, las fuerzas y cuerpos de seguridad incautaron pastillas que contenían mCPP, o éstas se encontraron en el marco de diferentes actividades recreativas (festivales de baile/música al aire libre, locales de baile, etc.) en casi todos los Estados miembros. En casi todos los casos se habían diseñado para tener el mismo aspecto que el éxtasis y probablemente ser comercializadas como tal. La droga se encuentra disponible principalmente en forma de pastilla, y los efectos subjetivos de la mCPP se pueden comparar en parte a los de la MDMA (Bossong et al., 2005). Además, la mCPP suele encontrarse en combinación con MDMA. Puesto que es muy poco probable que esta combinación sea fruto de una contaminación accidental, este hecho sugiere que con la adición deliberada de mCPP se pretende potenciar o modificar los efectos de la MDMA. Aparentemente, en la UE no existe una gran demanda específica de la mCPP ni un mercado especial para esta droga.
La novità più significativa nel 2005 è stata la comparsa e la rapida diffusione della nuova sostanza psicoattiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La mCPP è una piperazina di aril sostituito, come la benzilpiperazina (BZP), una sostanza monitorata dall’EWS dal 1999. Le prime notifiche ufficiali di individuazione della mCPP sono state inviate all’OEDT e all’Europol nel febbraio/marzo 2005 e riguardano campioni raccolti in Francia e Svezia. Alla fine del 2005 le forze di polizia avevano sequestrato o trovato pasticche a base di mCPP nell’ambito di diverse attività ricreative (danza all’aria aperta/festival musicali, locali da ballo, ecc.) in quasi tutti gli Stati membri. Nella quasi totalità dei casi le pasticche erano state fabbricate in modo che somigliassero all’ecstasy e presumibilmente vendute come ecstasy. La droga è perlopiù disponibile sotto forma di pasticca e gli effetti soggettivi di mCPP e MDMA possono essere parzialmente equiparati (Bossong e altri, 2005). Inoltre, spesso la mCPP viene associata alla MDMA. Essendo improbabile che questo sia il frutto di una contaminazione accidentale, sembra di capire che l’aggiunta intenzionale di mCPP sia fatta per potenziare o modificare gli effetti della MDMA. La domanda specifica o il mercato specifico della mCPP sembrano di poco conto nell’Unione europea.
A evolução mais significativa ocorrida em 2005 foi o aparecimento e a rápida expansão da nova substância psicoactiva 1-(3-clorofenil) piperazina (mCPP). A mCPP é uma piperazina substituível pelo aril, tal como a benzilpiperazina (BZP), uma substância monitorizada pelo EWS desde 1999. As primeiras notificações oficiais da detecção de mCPP foram recebidas pelo OEDT e pela Europol em Fevereiro/Março de 2005, e referiam-se a amostras colhidas em França e na Suécia. Em finais de 2005, as autoridades de aplicação da lei apreenderam comprimidos com mCPP, ou detectaram-nos no contexto de várias actividades recreativas (dança ao ar livre/festivais de música, clubes de dança, etc.), em quase todos os Estados-Membros. Estes comprimidos são quase sempre desenhados de modo a assemelhar-se e, presumivelmente, a serem comercializados como ecstasy. A droga está principalmente disponível em comprimidos, sendo os efeitos subjectivos da mCPP e do MDMA parcialmente comparáveis (Bossong et al., 2005). Além disso, a mCPP é frequentemente encontrada em combinação com o MDMA. Dado ser improvável que esta situação resulte de uma contaminação acidental, afigura-se que a adição deliberada de mCPP se poderá destinar a potenciar ou alterar os efeitos do MDMA. Na UE parece existir pouca procura específica, ou um mercado específico, para a mCPP propriamente dita.
Η πιο σημαντική νέα εξέλιξη το 2005 ήταν η εμφάνιση και η ραγδαία εξάπλωση της νέας ψυχοδραστικής ουσίας 1-(3-χλωροφαινυλο)πιπεραζίνης (mCPP). Η mCPP είναι μια πιπεραζίνη υποκατάστασης αρυλίου, όπως είναι και η βενζυλοπιπεραζίνη (BZP), ουσία που παρακολουθείται από το EWS από το 1999. Οι πρώτες επίσημες γνωστοποιήσεις ανίχνευσης mCPP λήφθηκαν από το ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ τον Φεβρουάριο/Μάρτιο 2005 και αφορούσαν δείγματα που λήφθηκαν στη Γαλλία και τη Σουηδία. Έως τα τέλη του 2005, χάπια που περιείχαν mCPP κατασχέθηκαν από τις αρχές επιβολής του νόμου ή εντοπίστηκαν στο πλαίσιο διάφορων ψυχαγωγικών δραστηριοτήτων (υπαίθρια φεστιβάλ χορού/μουσικής, χορευτικά κλαμπ κλπ.) σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη. Σχεδόν πάντοτε είναι σχεδιασμένα ώστε να μοιάζουν με, και πιθανώς να διατίθενται ως, έκσταση. Το ναρκωτικό διατίθεται κυρίως σε μορφή χαπιού και τα υποκειμενικά αποτελέσματα της mCPP και της MDMA είναι μερικώς συγκρίσιμα (Bossong κ.ά., 2005). Επίσης, η mCPP συχνά βρίσκεται σε συνδυασμό με MDMA. Καθώς κάτι τέτοιο δεν είναι πιθανό να είναι αποτέλεσμα τυχαίας μόλυνσης υποδηλώνει ότι η σκόπιμη προσθήκη mCPP ενδεχομένως να έχει σκοπό την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA. Η ζήτηση ή η αγορά της mCPP για αυτοτελή χρήση φαίνεται να είναι περιορισμένη στην ΕΕ.
De belangrijkste nieuwe ontwikkeling in 2005 was de komst en snelle verspreiding van de nieuwe psychoactieve stof 1-(3-chlorofenyl)piperazine (mCPP). mCPP is een aryl-gesubstitueerde piperazine, evenals benzylpiperazine (BZP), een stof die sinds 1999 door het EWS wordt gevolgd. De eerste officiële meldingen van waarneming van mCPP zijn in februari/maart 2005 ontvangen door het EWDD en Europol naar aanleiding van steekproeven die zijn genomen in Frankrijk en Zweden. Tegen het einde van 2005 zijn in bijna alle lidstaten pillen met mCPP in beslag genomen door de rechtshandhavingsinstanties of aangetroffen in de context van uiteenlopende recreatieve activiteiten (dance- of muziekfestivals in de open lucht, danceclubs e.d.). Ze zien er vrijwel steeds als ecstasy uit en worden vermoedelijk ook als zodanig verkocht. De drug is vooral als pil verkrijgbaar en de subjectieve werking van mCPP is gedeeltelijk vergelijkbaar met die van MDMA (Bossong et al., 2005). Daarnaast wordt mCPP vaak aangetroffen in combinatie met MDMA. Dit is waarschijnlijk niet het gevolg van toevallige verontreiniging, en dat wijst erop dat mCPP mogelijk bewust wordt toegevoegd om de werking van MDMA te versterken of te beïnvloeden. Er schijnt in de EU weinig vraag naar, of nauwelijks een markt voor, mCPP op zich te zijn.
Nejvýznamnější nový posun v roce 2005 představovalo objevení a rychlé rozšíření nové psychoaktivní látky 1-(3-chlorfenyl)piperazinu (mCPP). mCPP je piperazin s nahrazeným arylem, stejně jako benzylpiperazin (BZP), což je látka sledovaná prostřednictvím systému včasného varování od roku 1999. První oficiální upozornění na detekci mCPP bylo EMCDDA a Europolem přijato v únoru/březnu 2005 a týkalo se vzorků získaných ve Francii a Švédsku. Do konce roku 2005 byly tablety obsahující mCPP zadrženy orgány činnými v trestním řízení či zjištěny v souvislosti s nejrůznějšími volnočasovými aktivitami (tanečními či hudebními festivaly pod širým nebem, tanečními kluby apod.) takřka ve všech členských státech. Tablety téměř vždy svým vzhledem připomínají extázi a jako extáze se také podle všeho prodávají. Droga je k dispozici především ve formě tablet a subjektivní účinky mCPP a MDMA jsou do jisté míry srovnatelné (Bossong a kol., 2005). Navíc se mCPP často nachází v kombinaci s MDMA. Protože je nepravděpodobné, že by k tomu došlo náhodnou kontaminací, zdá se, že úmyslným přidáním mCPP se mají účinky MDMA umocňovat či upravovat. V rámci EU prakticky neexistuje specifická poptávka po mCPP či trh s touto látkou.
Den væsentligste nye udvikling i 2005 var fremkomsten og den hurtige udbredelse af det nye psykoaktive stof 1-(3-chlorphenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en arylsubstitueret piperazin, og det samme gælder benzylpiperazin (BZP), et stof, der er blevet overvåget af EWS siden 1999. De første officielle indberetninger af, at der var påvist mCPP, blev modtaget af EONN og Europol i februar/marts 2005, vedrørende prøver indsamlet i Frankrig og Sverige. Inden udgangen af 2005 var tabletter, der indeholdt mCPP, blevet beslaglagt af retshåndhævelsesmyndighederne i næsten alle medlemsstater eller fundet i forbindelse med forskellige fritidsaktiviteter (open air-danse-/musikfestivaler, danseklubber osv.). De er næsten altid udformet, så de ligner, og formentlig sælges som, ecstasy. Stoffet fås hovedsagelig i tabletform, og de subjektive virkninger af mCPP og MDMA er til dels sammenlignelige (Bossong m.fl., 2005). Endvidere findes mCPP ofte i kombination med MDMA. Da det er usandsynligt, at dette er resultatet af en tilfældig kontaminering, viser det, at formålet med den bevidste tilsætning af mCPP kan være at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA. Der synes kun at være en mindre specifik efterspørgsel efter eller marked for mCPP alene i EU.
Kõige olulisem uus areng 2005. a oli uue psühhoaktiivse aine 1-(3-klorofenüül)piperasiini (mCPP) turule ilmumine ja kiire levik. mCPP on arüül-asendajaga piperasiin, nagu ka bensüülpiperasiin (BZP), aine, mida kontrollitakse varajase hoiatamise süsteemi kaudu alates 1999. aastast. Esimesed ametlikud teated mCPP tuvastamise kohta said EMCDDA ja Europol 2005. a veebruaris-märtsis ning need puudutasid Prantsusmaal ja Rootsis kogutud proove. 2005. a lõpuks olid õiguskaitseasutused konfiskeerinud mCPPd sisaldavaid tablette või oli neid avastatud mitmesuguste meelelahutusürituste käigus (vabaõhu tantsu- ja muusikafestivalidel, tantsuklubides jne) peaaegu kõikides liikmesriikides. Need tabletid näevad peaaegu alati välja nagu ecstasy ja arvatavasti neid selle nime all müüaksegi. Kõnealune uimasti on saadaval peamiselt tablettidena, ning mCPP ja MDMA subjektiivne toime on osaliselt sarnane (Bossong et al., 2005). Samuti leitakse mCPPd sageli kombineerituna MDMAga. Kuna on ebatõenäoline, et tegemist on juhusliku segunemisega, võib arvata, et mCPP lisamise eesmärgiks võib olla MDMA toime võimendamine või muutmine. Tundub, et puhtal kujul mCPP järele ei ole ELis selget nõudmist ega ole sel ka turgu.
Vuonna 2005 tapahtui merkittävä muutos, kun markkinoille ilmaantui uusi psykoaktiivinen aine, 1-(3-klorofenyyli)piperatsiini (mCPP), jonka käyttö levisi nopeasti. Tämä mCPP on aryylisubstituoitu piperatsiini, kuten bentsyylipiperatsiinikin (BZP), jota tiedonvaihtojärjestelmässä on seurattu jo vuodesta 1999 lähtien. Ensimmäiset viralliset ilmoitukset mCPP-havainnoista saapuivat EMCDDA:lle ja Europolille helmi- ja maaliskuussa 2005, ja ne koskivat Ranskassa ja Ruotsissa kerättyjä tietoja. Vuoden 2005 loppuun mennessä lainvalvontaviranomaiset olivat takavarikoineet tai löytäneet mCPP:tä sisältäviä tabletteja erilaisten ajanvietetapahtumien yhteydessä (tanssiin tai musiikkiin liittyvistä ulkoilmatapahtumista, yökerhoista jne.) lähes kaikissa jäsenvaltioissa. Tabletit on lähes aina muotoiltu ekstaasin näköisiksi, ja oletettavasti niitä myös markkinoidaan ekstaasina. Huumetta on tarjolla pääasiassa tabletteina, ja mCPP:n subjektiiviset vaikutukset ovat osittain samankaltaiset kuin MDMA:n (Bossong et al., 2005). Lisäksi mCPP:tä tavataan usein MDMA:han yhdistettynä. Kyse tuskin on tahattomasta sekoittumisesta, vaan todennäköisesti mCPP:tä on lisätty tabletteihin tarkoituksellisesti voimistamaan tai muuntamaan MDMA:n vaikutuksia. EU:ssa näyttää olevan vähän kysyntää tai markkinoita mCPP:lle sellaisenaan.
2005-ben a legfontosabb új fejlemény az 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP) új pszichoaktív anyag megjelenése és gyors terjedése volt. Az mCPP arilcsoporttal helyettesített piperazin, akárcsak a benzilpiperazin (BZP) nevű anyag, amelyet az EWS 1999 óta figyel. Az EMCDDA és az Europol 2005. február-márciusban kapta az első hivatalos értesítéseket az mCPP kimutatásáról, Franciaországban és Svédországban gyűjtött mintákkal kapcsolatban. A bűnüldöző hatóságok 2005 végére már szinte valamennyi tagállamban lefoglaltak vagy találtak mCPP-tartalmú tablettákat, különféle rekreációs tevékenységekkel összefüggésben (szabadtéri zenei/táncos fesztiválokon, táncos szórakozóhelyeken stb.). Ezek külsejüket és feltehetőleg forgalmazásukat tekintve is szinte minden esetben az extasyra hasonlítanak. A kábítószer elsősorban tabletta formájában érhető el; az mCPP és az MDMA szubjektív hatásai részben összemérhetőek (Bossong és mások, 2005). Az mCPP-t emellett gyakran az MDMA-val kombinálva mutatják ki. Mivel nem valószínű, hogy véletlen vegyítésről lenne szó, ez arra utal, hogy az MDMA hatásainak fokozása vagy módosítása érdekében talán szándékosan adnak hozzá mCPP-t. Úgy tűnik, hogy egymagában az mCPP-re csekély mértékben van határozott kereslet vagy piac az EU-ban.
Det mest betydningsfulle ved utviklingen i 2005 var påvisningen og den raske spredningen av det nye psykoaktive stoffet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en aryl-substituert piperazin, på samme måte som benzylpiperazin (BZP), et stoff som har vært under EWS’ overvåking siden 1999. EONN og Europol fikk de første offisielle meldingene om funn av mCPP i februar-mars 2005. Meldingene gjaldt prøver funnet i Frankrike og Sverige. Innen utgangen av 2005 var tabletter som inneholdt mCPP beslaglagt av politi- og tollmyndigheter eller funnet i forbindelse med diverse rekreasjonsaktiviteter (utendørs dance-/musikkfestivaler, dance-klubber, osv.) i nesten alle medlemsstatene. De er omtrent alltid utformet slik at de ligner på, og kan markedsføres som, ecstasy. Stoffet kommer hovedsakelig i tablettform, og de subjektive virkningene av mCPP og MDMA er delvis sammenlignbare (Bossong et al., 2005). I tillegg finnes ofte mCPP i kombinasjon med MDMA. Siden det er lite sannsynlig at dette skyldes tilfeldig forurensning med MDMA, antas det derfor at mCPP aktivt blandes med MDMA for å styrke eller endre effekten av sistnevnte. Det kan synes som om det er lite spesifikk etterspørsel etter eller marked i EU for mCPP som sådan.
Najbardziej istotnym wydarzeniem w 2005 r. było pojawienie się i szybkie rozpowszechnienie nowej substancji psychoaktywnej – 1-(3-chlorofenylo)piperazyny (mCPP). mCPP oznacza pochodną piperazyny podstawioną grupą arylową, np. benzylopiperazynę (BZP), substancję monitorowaną przez system wczesnego ostrzegania od 1999 r. EMCDDA i Europol otrzymały pierwsze oficjalne powiadomienia o wykryciu mCPP na przełomie lutego i marca 2005 r. Zgłoszenia te dotyczyły próbek pobranych we Francji i w Szwecji. Pod koniec 2005 r. tabletki zawierające mCPP były konfiskowane przez organy ścigania lub wykrywane w związku z działaniami o charakterze rozrywkowym (festiwale taneczne i muzyczne w plenerze, kluby taneczne itd.) w niemal wszystkich państwach członkowskich. Tabletkom tym nadaje się z reguły wygląd zbliżony do ekstazy i prawdopodobnie wprowadza się je na rynek pod tą nazwą. Narkotyk ten jest dostępny głównie w postaci tabletki, a subiektywne skutki działania mCPP i MDMA są częściowo porównywalne (Bossong et al., 2005 r.). Ponadto mCPP często występuje w połączeniu z MDMA. Ponieważ jest mało prawdopodobne, aby wynikało to z przypadkowego zanieczyszczenia, można wnioskować, że mCPP dodaje się celowo, aby wzmocnić lub zmodyfikować skutki działania MDMA. Wydaje się, że popyt czy też rynek zbytu na mCPP w czystej postaci jest w UE niewielki.
V roku 2005 bolo najvýznamnejším novým vývojom objavenie sa a šírenie novej psychoaktívnej látky 1-(3-chlorofenyl) piperazínu (mCPP). mCPP je piperazín s nahradeným arylom, podobne ako benzylpiperazín (BZP), čo je látka monitorovaná EWS od roku 1999. Prvé oficiálne oznámenia o zistení mCPP dostali EMCDDA a Europol vo februári/marci 2005 v súvislosti so vzorkami odobratými vo Francúzsku a Švédsku. Do konca roku 2005 orgány činné v trestnom konaní zachytili alebo našli tabletky obsahujúce mCPP v súvislosti s viacerými rekreačnými činnosťami (tanečné/hudobné festivaly pod šírym nebom, tanečné kluby atď.) v takmer všetkých členských štátoch. Takmer vždy sú navrhnuté tak, aby vyzerali ako extáza a podľa všetkého sa ako extáza aj predávajú. Droga je dostupná najmä vo forme tabletiek a subjektívne účinky mCPP a MDMA sú čiastočne porovnateľné (Bossong a kol., 2005). Okrem toho sa mCPP často nachádza v kombinácii s MDMA. Keďže je nepravdepodobné, že je to výsledok náhodnej kontaminácie, naznačuje to, že úmyselné pridávanie mCPP môže byť určené na posilnenie alebo modifikovanie účinkov MDMA. Zdá sa, že v EÚ existuje malý špecifický dopyt alebo trh pre mCPP pod jeho vlastným menom.
Najpomembnejše novo dogajanje je bil leta 2005 pojav in hitro širjenje nove psihoaktivne snovi 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP). mCPP je z arilom substituiran piperazin, kot je benzilpiperazin (BZP), snov, ki se spremlja prek sistema zgodnjega opozarjanja že od leta 1999. Prva uradna obvestila o odkritju mCPP sta Center in Europol prejela februarja/marca 2005 v zvezi z vzorci, zbranimi v Franciji in na Švedskem. Do konca leta 2005 so tabletke, ki so vsebovale mCPP, zasegli organi kazenskega pregona ali pa so bile odkrite v okviru različnih prostočasnih dejavnosti (na plesnih/glasbenih festivalih na prostem, v plesnih klubih itd.) v skoraj vseh državah članicah. Skoraj vedno so bile oblikovane tako, da so bile podobne ekstaziju, in domnevno so se tudi podobno prodajale. Droga je na voljo predvsem v obliki tablet, subjektivni učinki mCPP in MDMA pa so delno primerljivi (Bossong et al., 2005). mCPP se pogosto odkrije tudi v kombinaciji z MDMA. Ker ni verjetno, da bi šlo za naključno kontaminacijo, to kaže, da se z namernim dodajanjem mCPP morda želi povečati ali spremeniti učinke MDMA. Kaže, da sta v EU povpraševanje in trg za mCPP kot takšen omejena.
Den mest betydelsefulla nya utvecklingen 2005 var uppdykandet och den snabba spridningen av det nya psykoaktiva ämnet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP är en aryl-substituterad piperazin, precis som benzylpiperazin (BZP) som är ett ämne som övervakas genom förvarningssystemet sedan 1999. ECNN och Europol mottog i februari/mars 2005 de första officiella anmälningarna av upptäckt av mCPP i prov som hade samlats in i Frankrike och Sverige. I slutet av 2005 hade tabletter innehållande mCPP beslagtagits av kontrollorgan eller påträffats i olika nöjesmiljöer (dans/musikfestivaler, dansklubbar etc.) i nästan alla medlemsstater. Tabletterna är nästan alltid utformade för att se ut som, och sannolikt säljas som, ecstasy. Drogen är främst tillgänglig i tablettform och de subjektiva effekterna av mCPP och MDMA är delvis jämförbara (Bossong et al., 2005). mCPP påträffas dessutom ofta i kombination med MDMA. Det är föga troligt att detta beror på oavsiktlig kontamination och tyder istället på att avsiktlig tillförsel av mCPP kan vara avsedd att förstärka eller modifiera effekterna av MDMA. Det förefaller finnas liten specifik efterfrågan eller marknad för mCPP i EU.
2005’teki en dikkate değer yeni gelişme, yeni psikoaktif madde 1-(3-klorofenil)piperazinin (mCPP) ortaya çıkışı ve hızla yayılmasıydı. mCPP, benzilpiperazin (BZP) gibi aril mukabili bir piperazin olup EWS tarafından 1999’dan beri izlenen bir maddedir. Fransa ve İsveç’te toplanan numunelerle ilgili olarak, mCPP tespitlerinin ilk resmi bildirimleri EMCDDA ve Europol tarafından Şubat/Mart 2005’te alınmıştır. mCPP içeren haplar 2005 sonu itibariyle, neredeyse tüm Üye Devletler’de kanun uygulayıcı kurumlar tarafından ele geçirilmiş veya çeşitli eğlence amaçlı faaliyetlerde (açık hava dans/müzik festivalleri, dans klüpleri, vs.) bulunmuştur. Hemen her zaman ecstasy’e benzeyecek şekilde tasarlanmakta büyük ihtimalle ecstasy gibi pazarlanmaktadır. Bu uyuşturucu en çok hap şeklinde bulunmaktadır ve mCPP ile MDMA’nın öznel etkileri kısmen karşılaştırılabilir niteliktedir (Bossong vd., 2005). Ayrıca, mCPP genellikle MDMA’yla birleşik olarak bulunmaktadır. Bunun kazara bir bulaşmadan kaynaklanması olası olmadığından, kasıtlı olarak mCPP eklenmesinin MDMA’nın etkilerini değiştirmek veya artırmak amaçlı olmasının mümkün olduğu anlamına gelmektedir. AB’de tek başına mCPP’ye özel, spesifik talep veya pazar az gibi görünmektedir.
Svarīgākais jaunums 2005. gadā ir bijusi jaunās psihoaktīvās vielas 1-(3-hlorofenil)piperazīna (mCPP) parādīšanās un straujā izplatīšanās. Viela mCPP ir arilsubstituēts piperazīns tāpat kā benzilpiperazīns (BZP), ko EWS pārrauga kopš 1999. gada. Pirmos oficiālos paziņojumus par mCPP atklāšanu EMCDDA un Eiropols ir saņēmis 2005. gada martā/februārī saistībā ar Francijā un Zviedrijā iegūtiem paraugiem. Līdz 2005. gada beigām tiesiskās kārtības nodrošināšanas iestādes bija atsavinājušas mCPP saturošas tabletes gandrīz visās dalībvalstīs, turklāt tabletes bija atrastas arī dažādos izkaides apstākļos (brīvdabas deju/mūzikas festivālos, deju klubos utt.). Gandrīz vienmēr šīs tabletes pēc izskata atgādina ekstazī tabletes un visticamāk tās arī pārdod kā ekstazī tabletes. Jaunā narkotika lielākoties ir sastopama tablešu formā, un mCPP un MDMA subjektīvā iedarbība ir daļēji līdzīga (Bossong u.c., 2005. g.). Turklāt mCPP bieži ir sastopams kombinācijā ar MDMA. Tā kā ir maz ticams, ka šāds sajaukums varētu rasties nejauša piesārņojuma rezultātā, jādomā, ka tīšās mCPP pievienošanas mērķis varētu būt MDMA iedarbības pastiprināšana vai modifikācija. Izskatās, ka mCPP ES pats par sevi ir maz pieprasīts un šīs vielas tirgus ir neliels.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Faptul că în prezent multe ţări recunosc în mod explicit rolul asigurării de materiale sterile de injectare în cadrul strategiei de prevenire a infecţiei cu HIV demonstrează că acest tip de abordare a devenit esenţial în aproape toată Europa şi nu mai este considerat o chestiune controversată în majoritatea ţărilor.
A general commitment to a comprehensive approach does not mean that all these service elements are equally developed or supported at national level. However, some consensus appears to be emerging. In a survey among NFPs, three out of four respondents identified needle and syringe programmes combined with counselling and advice as a priority in the national policy that addresses the spread of infectious disease among drug injectors (Figure 11). That so many countries now explicitly recognise of role of providing clean injecting material as part of their HIV prevention strategy illustrates how this form of provision has become mainstream in most of Europe and is no longer regarded as a controversial issue in most countries. That is not to say that there is uniform agreement on the benefits of this kind of provision. Greece and Sweden, for example, did not rate it as a policy priority, although overall a relatively homogeneous picture emerges across the EU in terms of the implementation of interventions in this area (193), with all countries except Cyprus reporting the existence of programmes for the exchange or distribution of sterile needles and syringes (194).
Un engagement général en faveur d’une approche globale ne signifie pas que les différents services sont développés ou soutenus de la même manière au niveau national. Cependant, un certain consensus semble se dégager. Dans une enquête menée auprès des points focaux nationaux, trois personnes interrogées sur quatre jugeaient que les programmes d’échange de seringues combinés à des conseils et une orientation étaient une priorité de la politique nationale concernant la propagation des maladies infectieuses parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (Figure 11). La reconnaissance explicite par autant de pays du rôle joué par la fourniture de matériel d’injection propre dans le cadre de leurs stratégies de prévention du VIH illustre bien le fait que ce type de service est devenu essentiel dans la majeure partie de l’Europe et n’est plus considéré comme un sujet de polémique dans la plupart des pays. Cela ne signifie pas pour autant qu’il existe un consensus général sur les avantages de ce type de service. La Grèce et la Suède, par exemple, n’en ont pas fait une priorité politique, même si, dans l’ensemble, l’image qui se dégage en Europe en termes de mise en œuvre d’interventions dans ce domaine est relativement homogène (193), tous les pays, à l’exception de Chypre, ayant déclaré l’existence de programmes d’échange ou de distribution de matériel d'injection stérile (194).
Eine grundsätzliche Verpflichtung zu einem umfassenden Konzept impliziert nicht, dass alle diese Leistungen auf nationaler Ebene in gleichem Umfang entwickelt oder unterstützt werden. Jedoch zeichnet sich offenbar ein gewisser Konsens ab. In einer Erhebung unter den nationalen Knotenpunkten nannten drei von vier Befragten die Kombination von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen mit Information und Beratung als eine Priorität der nationalen Politik zur Bekämpfung der Verbreitung von Infektionskrankheiten unter injizierenden Drogenkonsumenten (Abbildung 11). Die Tatsache, dass gegenwärtig so viele Länder explizit die Bedeutung der Bereitstellung sauberer Spritzenbestecke als Teil ihrer HIV-Präventionsstrategie anerkennen, zeigt, dass sich diese Form von Leistungen in Europa erfolgreich durchgesetzt hat und nicht länger in den meisten Ländern kontrovers diskutiert wird. Das bedeutet jedoch nicht, dass ein einhelliger Konsens über die Vorteile dieser Angebote besteht. So wurden sie beispielsweise in Griechenland und Schweden nicht als politische Priorität eingestuft. Insgesamt zeichnet sich aber hinsichtlich der Durchführung von Maßnahmen in diesem Bereich EU-weit ein recht homogenes Bild ab (193): Alle Länder mit Ausnahme Zyperns berichten über die Existenz von Programmen für den Austausch von Spritzenbestecken oder die Ausgabe steriler Nadeln und Spritzen (194).
Un compromiso general hacia un enfoque integral no significa que todos estos elementos de servicio se desarrollen ni se respalden en la misma medida a escala nacional. Sin embargo, parece que se está alcanzando cierto nivel de consenso. En una encuesta realizada entre los puntos focales nacionales, tres de cada cuatro participantes señalaron los programas de intercambio de jeringuillas y agujas combinados con asesoramiento y orientación como prioridades en los programas nacionales que tienen como objeto combatir la transmisión de las enfermedades infecciosas entre los consumidores por vía parenteral (gráfico 11). El hecho de que tantos países reconozcan ahora explícitamente la importancia de proporcionar material de inyección limpio como parte de su estrategia de prevención del VIH demuestra que esta forma de servicio se ha convertido en la corriente principal en la mayor parte de Europa y que ya no se considera un tema polémico. De todas formas, esto no significa que exista un acuerdo unánime sobre los beneficios que comporta. Ni Grecia ni Suecia lo consideran una prioridad política, aunque, en general, en la UE se observa una tendencia relativamente homogénea sobre la puesta en práctica de medidas en este ámbito (193), y todos los países excepto Chipre han informado de la existencia de programas para el intercambio o distribución de agujas y jeringuillas esterilizadas (194).
Un impegno generale ad adottare un approccio omnicomprensivo non significa che tutte queste componenti del servizio vengono equamente sviluppate e supportate a livello nazionale. Tuttavia, sembra che il consenso stia crescendo. In un’indagine condotta tra i punti focali nazionali, tre intervistati su quattro indicavano come prioritaria per la politica nazionale volta a prevenire la diffusione delle malattie infettive tra i tossicodipendenti che si iniettano la droga l'introduzione di programmi di scambio di aghi e siringhe e, contemporaneamente, l’erogazione di servizi di consulenza (grafico 11). Il fatto che un numero così elevato di paesi riconosca esplicitamente validità alla fornitura di materiali sterili per l’iniezione, al punto da inserire questa misura nella propria strategia di prevenzione dell’infezione da HIV, è esemplificativo di come questo genere di servizio sia diffuso nella maggior parte del continente europeo, cessando di essere un argomento controverso nella maggioranza degli Stati membri. Ciò non significa che vi sia un consenso unanime in merito ai vantaggi di questo genere di servizio. Grecia e Svezia, per esempio, non lo inseriscono tra le priorità politiche, nonostante in generale emerga in tutta l’Unione europea un quadro relativamente omogeneo in termini di attuazione degli interventi in questo settore (193), con tutti i paesi, a eccezione di Cipro, che riferiscono l’esistenza di programmi per lo scambio o la distribuzione di aghi e siringhe sterili (194).
Um empenhamento geral numa abordagem global não significa que todos estes elementos dos serviços sejam identicamente desenvolvidos ou apoiados a nível nacional. Afigura-se, todavia, que está a gerar-se algum consenso. Num inquérito realizado entre os PFN, três em cada quatro inquiridos identificaram os programas de troca de agulhas e seringas, associados aos serviços de aconselhamento e consultoria, como uma prioridade da política nacional para travar a propagação de doenças infecto-contagiosas entre os CDI (Figura 11). O facto de um tão grande número de países já reconhecer explicitamente o papel do fornecimento de material de injecção limpo na sua estratégia de prevenção do VIH mostra como este se tornou comum na maior parte da Europa e deixou de suscitar controvérsia na maioria dos países. Isto não significa que todos estejam igualmente de acordo a respeito dos benefícios deste tipo de intervenção. A Grécia e a Suécia, por exemplo, não consideram que seja uma prioridade política, embora em termos globais esteja a emergir um panorama relativamente homogéneo na União Europeia quanto à execução de intervenções nesta área (193), mencionando todos os países, com excepção de Chipre, a existência de programas de troca ou distribuição de agulhas e seringas esterilizadas (194).
Η γενική δέσμευση έναντι μιας συνολικής προσέγγισης δεν σημαίνει ότι όλα αυτά τα στοιχεία αναπτύσσονται ή υποστηρίζονται εξίσου σε εθνικό επίπεδο. Ωστόσο, φαίνεται να αναδεικνύεται ένας βαθμός συναίνεσης. Στο πλαίσιο έρευνας που διενεργήθηκε μεταξύ εθνικών εστιακών σημείων, τρεις στους τέσσερις ερωτώμενους ανέφεραν τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων σε συνδυασμό με τη συμβουλευτική ως προτεραιότητα της εθνικής πολιτικής που επιλαμβάνεται της εξάπλωσης των λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (Διάγραμμα 11). Το γεγονός ότι τόσο πολλές χώρες αναγνωρίζουν πλέον ξεκάθαρα τον ρόλο της χορήγησης καθαρών συνέργων ενέσιμης χρήσης στο πλαίσιο της στρατηγικής τους για την πρόληψη του HIV καταδεικνύει ότι αυτή η μορφή υπηρεσίας γενικεύτηκε στο μεγαλύτερο μέρος της Ευρώπης και δεν θεωρείται πλέον αμφιλεγόμενο ζήτημα στις περισσότερες χώρες. Αυτό βέβαια δεν σημαίνει ότι υπάρχει απόλυτη ομογνωμία όσον αφορά τα οφέλη αυτής της υπηρεσίας. Η Ελλάδα και η Σουηδία, για παράδειγμα, δεν την αξιολόγησαν ως προτεραιότητα της πολιτικής τους, μολονότι, συνολικά, η εικόνα στην Ευρώπη παρουσιάζεται σχετικά ομοιογενής όσον αφορά την εφαρμογή παρεμβάσεων στον τομέα αυτό (193), καθώς όλες οι χώρες εξαιρουμένης της Κύπρου αναφέρουν την ύπαρξη προγραμμάτων για την ανταλλαγή ή τη διανομή αποστειρωμένων βελόνων και συρίγγων (194).
Dat een alomvattende aanpak breed wordt gedragen betekent niet dat al deze dienstverleningselementen in gelijke mate op nationaal niveau ontwikkeld en ondersteund worden. Er lijkt wat dit betreft echter enige consensus tot stand te komen. In een enquête onder NFP’s gaven drie op de vier respondenten aan omruil- en distributieprogramma’s voor naalden en spuiten (OvN’s) in combinatie met counseling en advies als prioriteit te beschouwen voor het nationale beleid ten aanzien van de verspreiding van infectieziekten onder drugsspuiters (Figuur 11). Het feit dat zoveel landen nu een expliciete rol toekennen aan de verstrekking van schoon injectiemateriaal als onderdeel van hun HIV-preventiestrategie, geeft aan hoezeer dergelijke voorzieningen gemeengoed zijn geworden in het grootste deel van Europa en laat zien dat ze in de meeste landen niet langer als controversieel worden beschouwd. Dit betekent echter niet dat er algemene overeenstemming bestaat over de baten van dergelijke voorzieningen. Zo schaarden Griekenland en Zweden ze bijvoorbeeld niet onder hun beleidsspeerpunten. Over het algemeen echter levert de situatie in de EU als het gaat om de invoering van interventies op dit terrein een tamelijk homogeen beeld op (193), aangezien alle landen behalve Cyprus melding maken van het bestaan van OvN’s (194).
Všeobecné prosazování komplexního přístupu neznamená, že jsou všechny tyto služby na národní úrovni stejnoměrně rozvinuté nebo podporované. Určitá shoda se však objevuje. V průzkumu prováděném mezi národními kontaktními místy označili tři ze čtyř respondentů programy výměny injekčních jehel a stříkaček spojené s poradenstvím za prioritu národní politiky zabývající se šířením infekčních nemocí mezi injekčními uživateli drog (obr. 11). Skutečnost, že velké množství zemí nyní explicitně přiznává význam poskytování čistého injekčního materiálu v rámci své strategie prevence HIV, je důkazem toho, že se tato forma poskytování služeb stala hlavním trendem ve velké části Evropy a ve většině zemí již není vnímána jako kontroverzní. To ovšem neznamená, že panuje obecná shoda o přínosech těchto služeb. Například v Řecku a Švédsku nejsou považovány za politickou prioritu. Obecně však v rámci Evropské unie panuje v oblasti uplatňování těchto opatření poměrně obdobná situace (193) a všechny země, s výjimkou Kypru, hlásí, že u nich existují programy výměny nebo distribuce sterilních injekčních jehel a stříkaček (194).
Et generelt engagement i en overordnet strategi betyder ikke, at alle disse elementer udvikles eller støttes i samme grad på nationalt plan. Det ser imidlertid ud til, at der er ved at opstå en vis konsensus. I en undersøgelse blandt nationale knudepunkter identificerede 3 ud af 4 respondenter nåle- og sprøjteprogrammer kombineret med rådgivning og vejledning som et prioriteret område i den nationale politik til bekæmpelse af spredning af smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (figur 11). Det forhold, at så mange lande nu udtrykkeligt anerkender udlevering af rent injektionsudstyr som en del af deres strategi for forebyggelse af hiv, viser, hvordan denne form for tilbud er blevet almindelig i det meste af Europa og ikke længere betragtes som et kontroversielt emne i de fleste lande. Dermed ikke være sagt, at der er fuldstændig enighed om fordelene ved denne form for tilbud. F.eks. anså Grækenland og Sverige det ikke for at være en politisk prioritering, selv om der generelt fremkommer et forholdsvis homogent billede i EU med hensyn til gennemførelsen af foranstaltninger på dette område (193), idet alle lande undtagen Cypern har angivet, at de har programmer for bytning eller udlevering af sterile nåle og sprøjter (194).
Üldine osalus kõikehõlmavas lähenemises ei tähenda, et kõiki kõnealuseid teenuseid arendatakse välja või toetatakse võrdsel määral riiklikul tasandil. Siiski tundub, et jõutud on teatavale üksmeelele. Riikide teabekeskustes läbi viidud uuringus pidas kolm neljast küsitletud uimastisüstijast nakkushaiguste leviku tõkestamise siseriikliku strateegia prioriteediks nõela- ja süstlavahetusprogramme ühendatuna nõustamisega. (joonis 11). Asjaolu, et nii paljud riigid nimetavad puhaste süstimisvahendite kättesaadavaks tegemist osana oma HIV ennetamise strateegiast, näitab, et selle teenuse pakkumine on Euroopas üldiselt tavapäraseks muutunud ning enamikus riikides ei peeta seda enam vaidlusi tekitavaks teemaks. See ei tähenda aga, et vastava teenuse kasulikkuses ollakse kõikjal ühel meelel. Näiteks Kreeka ja Rootsi ei pidanud seda oma strateegia prioriteediks, kuid üldiselt on pilt selles valdkonnas rakendatavate sekkumismeetmete osas kogu Euroopas suhteliselt ühtlane(193) ning kõik riigid peale Küprose teatavad steriilsete nõelte ja süstalde vahetamise või jagamise programmidest.(194)
Yleinen sitoutuminen kattavaan lähestymistapaan ei tarkoita, että kaikkia näitä palveluja kehitettäisiin ja tuettaisiin samalla tavalla kansallisella tasolla. Niistä on kuitenkin muodostumassa jonkinasteinen yksimielisyys. Kansallisten seurantakeskusten parissa tehdyssä tutkimuksessa kolme neljäsosaa vastaajista ilmoitti, että neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yhdistettyinä neuvontaan ovat kansallisen politiikan painopistealueena pyrittäessä ehkäisemään tartuntatautien leviämistä injektiokäyttäjien keskuudessa (kaavio 11). Se, että niin monet maat ovat selkeästi tunnustaneet hiv:n ehkäisystrategioissaan, kuinka tärkeää on tarjota puhtaita injektiovälineitä, osoittaa, että tällainen palvelu on yleistynyt suurimmassa osassa Eurooppaa eikä sitä enää pidetä useimmissa maissa kiistanalaisena kysymyksenä. Tämä ei kuitenkaan tarkoita, että tällaisen palvelun eduista oltaisiin yksimielisiä. Esimerkiksi Kreikassa ja Ruotsissa se ei ole politiikan painopistealue, mutta yleisesti katsoen tämän alan interventioita toteutetaan EU:ssa melko yhdenmukaisella tavalla (193), ja Kyprosta lukuun ottamatta kaikki maat ovat ilmoittaneet toteuttavansa steriilien neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmia (194).
Az átfogó szemlélet melletti általános elkötelezettség nem jelenti azt, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei országos szinten mind egyformán fejlettek vagy támogatottak. Némi konszenzus azonban kialakulni látszik. Az NFP-k körében végzett felmérésben négy válaszadó közül három úgy nyilatkozott, hogy a tanácsadással ötvözött tű- és fecskendőcsere-programok prioritásként szerepelnek a fertőző betegségek injekciós kábítószer-használók közötti elterjedésének megállítását célzó nemzeti politikában (Figure 11). Az, hogy most már ilyen sok országban elismerik a tiszta injekciós felszerelés biztosításának fontosságát a HIV megelőzési stratégia szempontjából, jól tükrözi, hogy ez a fajta szolgáltatás Európa legnagyobb részében általánossá vált, és a legtöbb országban immár nem számít ellentmondásos kérdésnek. Ez nem jelenti azt, hogy teljes lenne az egyetértés e szolgáltatástípus előnyeit illetően. Görögország és Svédország például nem nevezte meg ezeket a politikai prioritások között, noha egyébként az EU egésze viszonylag homogén összképet mutat az e területen végrehajtott beavatkozások szempontjából193: Ciprus kivételével mindegyik ország beszámolt a steril tűk és fecskendők becserélésére vagy terjesztésére irányuló programok meglétéről194.
Selv om man forplikter seg til en helhetlig tilnærming, betyr ikke det at alle disse tjenesteelementene er like godt utbygget eller støttet på nasjonalt plan. En viss konsens synes imidlertid å bryte fram. I en undersøkelse blant de nasjonale kontaktpunktene definerte tre av fire respondenter en kombinasjon av sprøyteprogram og samtaleterapi/rådgivning som en prioritet i de nasjonale retningslinjene for smittevern blant sprøytebrukere (figur 11). Svært mange land innser nå hvor viktig det er å tilby rent injeksjonsutstyr som del av sin forebyggende strategi mot HIV. Dette illustrerer hvordan denne typen tilbud har blitt vanlig i mesteparten av Europa, og at de fleste landene ikke lenger vurderer dette som kontroversielt. Det vil likevel ikke si at det eksisterer allmenn enighet om nytten av denne typen tilbud. Hellas og Sverige anså for eksempel ikke dette som en prioritet. Likevel er det generelle bildet relativt ensartet i EU når det gjelder gjennomføringen av tiltak på området (193), og alle land utenom Kypros rapporterer å ha etablert for bytte eller distribusjon av sterile nåler og sprøyter (194).
Powszechne stosowanie wszechstronnego podejścia nie oznacza jednakowego rozwoju wszystkich elementów ani wspierania ich na poziomie krajowym. Jednak zaczyna się kształtować wspólne stanowisko w tej sprawie. W badaniu przeprowadzonym wśród krajowych punktów kontaktowych trzech spośród czterech respondentów uznało program dystrybucji igieł i strzykawek w połączeniu z poradnictwem za priorytetowy cel polityki krajowej dotyczącej rozprzestrzeniania się chorób zakaźnych wśród osób wstrzykujących narkotyki (wykres 11). Sytuacja, w której tak wiele krajów uznaje obecnie dostarczanie czystego sprzętu do iniekcji za element strategii zapobiegania zakażeniom HIV, świadczy o tym, że ta forma pomocy weszła w Europie w zakres głównego nurtu działań i w większości krajów nie uważa się jej już za kontrowersyjną. Nie oznacza to, że powszechnie uznaje się korzyści płynące z tego rodzaju świadczeń. Na przykład Grecja i Szwecja nie uznały takich działań za priorytet polityczny, chociaż ogólny obraz działań interwencyjnych w tej dziedzinie w UE jest dość jednolity (193) — we wszystkich krajach z wyjątkiem Cypru wprowadzono programy wymiany lub dystrybucji sterylnych igieł i strzykawek (194).
Všeobecný záväzok na komplexný prístup neznamená, že všetky tieto prvky služieb sú rovnako rozvíjané a podporované na národnej úrovni. Zdá sa však, že sa objavuje určitá zhoda. V prieskume medzi NFP traja zo štyroch respondentov identifikovali programy pre injekčné ihly a striekačky kombinované s poradenstvom ako prioritu v národnej politike, ktorá rieši šírenie infekčných chorôb medzi injekčnými užívateľmi drog (obrázok 11). Skutočnosť, že tak veľa krajín teraz výslovne uznáva úlohu poskytovania čistého injekčného materiálu ako súčasť svojej stratégie prevencie HIV ilustruje, ako sa táto forma poskytovania stala hlavnou formou vo väčšine Európy a už sa vo väčšine krajín nepovažuje za kontroverznú otázku. To neznamená, že existuje jednotná zhoda o výhodách tohto druhu poskytovania. Napríklad Grécko a Švédsko ho nepovažujú za prioritu politiky, hoci v celej Európe sa objavuje celkový a relatívne homogénny obraz z hľadiska realizácie zásahov v tejto oblasti (193), pričom všetky krajiny s výnimkou Cypru uvádzajú existenciu programov na výmenu alebo distribúciu sterilných injekčných ihiel a striekačiek (194).
Splošno prizadevanje za celovit pristop ne pomeni, da so vse te storitve enako razvite ali podprte na nacionalni ravni. Vendar pa se zdi, da se uveljavlja nekakšno soglasje. V anketi med nacionalnimi kontaktnimi točkami so trije od štirih anketirancev opredelili programe injekcijskih igel in brizg v povezavi s svetovanjem kot prednostno nalogo nacionalne politike, ki preprečuje širjenje nalezljivih bolezni med injicirajočimi uživalci drog (prikaz 11). Dejstvo, da tako veliko držav zdaj jasno priznava vlogo zagotavljanja čistih pripomočkov za vbrizgavanje kot del svoje strategije preprečevanja širjenja virusa HIV, kaže, kako je ta vrsta ukrepa postala prevladujoča v večini Evrope in v večini držav ne velja več za sporno. To pa ne pomeni, da se vsi strinjajo o koristnosti tega ukrepa. Grčija in Švedska ga na primer nista uvrstili med prednostne naloge politike, vendar je v EU stanje vseeno precej enotno, kar zadeva izvajanje intervencij na tem področju (193), saj vse države razen Cipra poročajo o vzpostavljenih programih zamenjave ali razdeljevanja sterilnih injekcijskih igel in brizg (194).
Ett allmänt åtagande att genomföra en övergripande strategi innebär inte att samtliga dessa inslag är lika väl utvecklade eller understödda på nationell nivå. Viss samsyn förefaller dock växa fram. I en enkät bland nationella Reitox-kontaktpunkter svarade tre av fyra att program för nål- och sprututbyte kombinerade med rådgivning var en prioriterad politisk strategi i den nationella politik som inriktas på att förhindra spridning av infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare (Figur 11). Att så många länder nu uttryckligen erkänner den roll som tillhandahållande av rena nålar och sprutor spelar som en del av deras strategi för att förhindra spridning av hiv visar att denna typ av åtgärd har blivit allmänt förekommande i större delen av Europa och inte längre betraktas som en kontroversiell fråga i de flesta länder. Därmed inte sagt att det råder total enighet om fördelarna med denna typ av program. Grekland och Sverige nämner exempelvis inte nål- och sprututbyte som en politisk prioritet. Totalt sett framträder dock en relativt enhetlig bild i EU när det gäller genomförandet av insatser på detta område (193), där alla länder utom Cypern rapporterat att de har program för utbyte eller distribution av sterila nålar och sprutor (194).
Kapsamlı bir yaklaşımın genel olarak arzu edilmesi, tüm bu hizmet unsurlarının ulusal düzeyde eşit derecede gelişmiş olduğu veya desteklendiği anlamına gelmemektedir. Bununla beraber, bir fikir birliği oluşur gibi görünmektedir. UON’ler arasındaki bir araştırmada dört katılımcıdan üçü, rehberlik ve danışmayla birlikte sağlanan iğne ve şırınga programlarını, uyuşturucu enjekte edenler arasında bulaşıcı hastalıkların yayılmasını ele alan ulusal politikada bir öncelik olarak belirtmiştir (Şekil 11). Bu kadar çok sayıda ülkenin temiz enjeksiyon malzemesi temin etme rolünü artık açıkça HIV önleme stratejilerinin bir parçası olarak benimsemesi, bu hizmet türünün Avrupa’nın büyük kısmında nasıl ana akım haline geldiğini ve çoğu ülkede artık tartışmalı bir konu olarak görülmediğini göstermektedir. Ancak bu türde bir hizmetin yararlarına dair genel bir mutabakat bulunduğunu söylemek de doğru değildir. Bu alandaki müdahaleler anlamında, Kıbrıs dışındaki bütün ülkelerin steril iğne ve şırınga dağıtımı veya değişimi için programları bulunduğunu bildirdiği (193) AB genelinde her ne kadar nispeten homojen bir tablo ortaya çıksa da, örneğin Yunanistan ve İsveç bunu bir politika önceliği olarak değerlendirmemiştir (194).
Visaptverošas nostājas vispārēja atzīšana nenozīmē, ka visi šie pakalpojumu aspekti valsts līmenī tiek vienādi izstrādāti un atbalstīti. Tomēr šķiet, ir zināms pamats runāt par pieaugošu vienprātību. VKC aptaujā trīs no četriem aptaujātajiem ir atzinuši, ka adatu un šļirču programmas kombinācijā ar konsultācijām un padomiem tiek uzskatītas par prioritāti valsts politikā ar mērķi novērst infekcijas slimību izplatīšanos narkotiku injicētāju vidū (11. attēls). Fakts, ka pašlaik tik daudz valstu savās HIV profilakses stratēģijās ir skaidri atzinušas sterila injicēšanas aprīkojuma nodrošinājuma lomu, rāda, ka šie pakalpojumi Eiropas lielākajā daļā ir kļuvuši vispāratzīti un vairākums valstu šos jautājumus vairs neuzskata par strīdīgiem. Tas nenozīmē, ka pilnīgi visi ir vienisprātis par šāda veida pakalpojumu priekšrocībām. Piemēram, Grieķijā un Zviedrijā tie nav ierindoti starp politikas prioritātēm, lai gan kopumā, runājot par iejaukšanās pasākumiem šajā jomā, Eiropā paveras samērā viendabīga aina (193), jo visas valstis, izņemot Kipru, informē par sterilu adatu un šļirču apmaiņas vai izplatīšanas programmām (194).