ial – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 29 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  CăsuÅ£a 13  
Avantajul potenţial al vaccinului TA-CD împotriva cocainei ridică chestiuni de ordin etic în ceea ce priveşte utilizarea vaccinului: cine va beneficia de acesta, cine va decide şi pe ce criterii, etc.
The potential benefit of the cocaine vaccine TA-CD has raised ethical concerns about the use of vaccine: who would receive it, who would make the decision and on what criteria, etc.
L’avantage potentiel du vaccin TA-CD contre la cocaïne a soulevé des questions d’ordre éthique sur son utilisation: qui peut en bénéficier, qui prend la décision de l’administrer et sur la base de quels critères, etc.
Angesichts der möglichen Vorteile des Vakzins TA-CD wurden ethische Fragen bezüglich des Einsatzes dieses Impfstoffs laut: Wer würde ihn erhalten, wer würde anhand welcher Kriterien darüber entscheiden usw.
El beneficio potencial de la vacuna TA-CD para el tratamiento de la adicción a la cocaína ha provocado dilemas éticos sobre el uso de la vacuna, como quién recibiría la vacuna, quién tomaría la decisión y según qué criterios, etc.
Il potenziale beneficio del vaccino TA-CD contro la cocaina ha sollevato dubbi di tipo etico sull’uso del vaccino: chi dovrà essere vaccinato, chi deciderà se vaccinare o meno, sulla base di quali criteri, ecc.
Os potenciais benefícios da vacina contra a cocaína TA-CD suscitaram preocupações éticas a respeito da sua utilização: quem a receberia, quem tomaria a decisão e com base em que critérios, etc.
Το δυνητικό όφελος του εμβολίου κατά της κοκαΐνης TA-CD έχει εγείρει ηθικής φύσης προβληματισμούς σχετικά με τη χρήση του εμβολίου: σε ποιους θα χορηγείται, ποιος θα λαμβάνει την απόφαση και με βάσει ποια κριτήρια κλπ.
Het potentiële voordeel van het cocaïnevaccin TA-CD heeft geleid tot bezorgdheid op ethische gronden over het gebruik van het vaccin: wie krijgt het, wie besluit daartoe en op basis van welke criteria, e.d.
Potenciální přínos kokainové vakcíny TA-CD vyvolal etické otázky o použití této vakcíny: kdo by ji dostával, kdo by o tom rozhodoval a podle jakých kritérií apod.
Det potentielle fordel ved kokainvaccinen TA-CD har rejst etiske betænkeligheder med hensyn til brugen af vaccine: hvem vil få den, hvem vil træffe beslutningen, efter hvilke kriterier osv.
Kokaiini TA-CD vaktsiini tõenäoline tulemuslikkus on tekitanud vaktsiini kasutamise osas eetilise probleemi: kellele seda antakse, kes seda otsustab ja missuguste kriteeriumide põhjal jne.
TA-CD-kokaiinirokotteen mahdollinen hyöty on herättänyt eettisiä huolia rokotteen käytöstä: kenelle sitä annettaisiin, kuka siitä päättäisi ja millä perusteilla jne.
A TA-CD kokain elleni vakcina potenciális előnyei nyomán etikai aggályok merültek fel a vakcina alkalmazásával kapcsolatban: kinek adnák be, ki döntene az alkalmazásról, milyen kritériumok alapján stb.
Den potensielle fordelen ved kokainvaksinen TA-CD stiller imidlertid visse etiske spørsmål: Hvem skal motta den, hvem skal ta avgjørelsen og på hvilke kriterier osv.
Ewentualna korzyść ze stosowania szczepionki antykokainowej TA-CD wzbudziła zaniepokojenie ze względu na pewne kwestie etyczne: kto mógłby otrzymać szczepionkę, kto powinien podejmować odpowiednie decyzje i na podstawie jakich kryteriów itd.
Potenciálny úžitok z vakcíny proti kokaínu TA-CD vyvolal etické obavy z používania tejto vakcíny: kto ju dostane, kto o tom bude rozhodovať a na základe akých kritérií atď.
Potencialna korist kokainskega cepiva TA-CD je povečala etično zaskrbljenost glede uporabe cepiva: kdo bi ga prejel, kdo bi sprejel odločitev in po kakšnih merilih itd.
Den potentiella fördelen med kokainvaccinet TA-CD har väckt etiska frågor beträffande användning av vaccin: vem ska få det, vem ska fatta beslutet och på vilka kriterier etc.
Kokain aşısı TA-CD’nin potansiyel faydası, aşı kullanımı hakkında etik kaygılar yaratmıştır: bunu kimin yaptıracağı, kimin ve hangi kriterlere dayanarak karar vereceği, vs. gibi.
TA-CD kokaīna vakcīnas potenciāli labvēlīgā ietekme liek uzdot ētiskas dabas jautājumus par tās lietošanu: kuras personas tiks vakcinētas, kas un pēc kādiem kritērijiem pieņems attiecīgos lēmumus utt.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Pentru a depista apariţia unor noi droguri în Europa, Uniunea Europeană a înfiinţat un sistem de avertizare rapidă. Acest sistem monitorizează, de asemenea, noile tendinţe potenţial prejudiciabile ale consumului de substanţe psihoactive.
To detect new drugs emerging on the European drug scene, the EU has in place an early-warning system. This system also monitors potentially harmful new trends in the use of psychoactive substances.
Afin de déceler les nouvelles substances qui apparaissent sur le marché européen de la drogue, l'UE a mis en place un système d'alerte rapide. Ce système surveille également les nouvelles tendances potentiellement dangereuses dans l'usage des substances psychoactives.
Die EU verfügt über ein Frühwarnsystem, um neue Drogen in der europäischen Drogenszene aufzuspüren. Dieses System überwacht auch potenziell schädliche neue Tendenzen beim Konsum psychoaktiver Substanzen.
Con el fin de detectar la aparición de nuevas sustancias en el panorama europeo de las drogas, la UE ha puesto en marcha un Sistema de alerta rápida (SAR). Este sistema somete asimismo a control nuevas tendencias potencialmente perjudiciales en el consumo de sustancias psicoactivas.
Per individuare le nuove sostanze stupefacenti emergenti sullo scenario europeo, l’Unione europea ha messo a punto un sistema di allarme rapido, che serve anche a monitorare le nuove tendenze potenzialmente dannose in riferimento all’uso delle sostanze psicoattive.
Para detectar as novas drogas que surgem no mercado de droga europeu, a UE criou um sistema de alerta precoce, que também monitoriza as novas tendências potencialmente prejudiciais do consumo de substâncias psicoactivas.
Για τον εντοπισμό των νέων ναρκωτικών που κάνουν την εμφάνισή τους στην Ευρώπη, η ΕΕ έχει θέσει σε λειτουργία ένα σύστημα έγκαιρης προειδοποίησης. Το σύστημα αυτό παρακολουθεί επίσης δυνητικά επιβλαβείς νέες τάσεις στη χρήση ψυχοδραστικών ουσιών.
Om nieuwe drugs op de Europese drugsmarkt op te sporen, hanteert de Europese Unie een systeem voor vroegtijdige waarschuwing (EWS - Early Warning System) . Dit systeem volgt tevens potentieel schadelijke nieuwe trends in het gebruik van psychoactieve stoffen.
Pro zjišťování nových drog, které se objevují na evropské drogové scéně, je v EU zaveden systém včasného varování. Tento systém rovněž sleduje potenciálně škodlivé nové trendy užívání psychoaktivních látek.
Til opsporing af nye stoffer, der finder vej til det europæiske narkotikamiljø, har EU indført et tidligt varslingssystem. Dette system overvåger også potentielt skadelige nye tendenser i brugen af psykoaktive stoffer.
Selleks, et tuvastada Euroopa uimastiturule ilmuvaid uusi uimasteid, on ELis loodud varajase hoiatamise süsteem. Selle süsteemi raames jälgitakse ka potentsiaalselt ohtlikke uusi suundumusi psühhoaktiivsete ainete tarbimises.
EU:ssa on perustettu nopea tiedonvaihtojärjestelmä Euroopan huumemarkkinoille ilmestyvien uusien huumausaineiden havaitsemiseksi. Niiden lisäksi järjestelmässä tarkkaillaan myös psykoaktiivisten aineiden käyttöön liittyviä uusia, mahdollisesti haitallisia suuntauksia.
Az európai kábítószer-palettán felbukkanó új drogok felismerése érdekében az EU korai figyelmeztető rendszert vezetett be. Ez a rendszer a pszichoaktív anyagok használatában kialakuló, potenciálisan veszélyes új tendenciákat is figyeli.
EU har fått på plass et system for tidlig varsling for å identifisere nye stoffer som kommer på det europeiske narkotikamarkedet. Systemet kartlegger også potensielt skadelige nye trender innen bruken av psykoaktive stoffer.
UE wprowadziła system wczesnego ostrzegania w celu wykrywania nowych narkotyków pojawiających się na rynku europejskim. System pozwala również na monitorowanie nowych, potencjalnie szkodliwych tendencji w zażywaniu substancji psychoaktywnych.
Aby sa zistili nové drogy, ktoré sa objavujú na európskej drogovej scéne, EÚ zaviedla systém včasného varovania. Tento systém tiež monitoruje potenciálne škodlivé nové trendy v užívaní psychoaktívnych látok.
Za odkrivanje novih drog, ki se pojavljajo na evropskem prizorišču drog, je EU vzpostavila sistem zgodnjega opozarjanja. Ta sistem spremlja tudi potencialno nevarne nove trende v uživanju psihoaktivnih snovi.
EU har infört ett förvarningssystem för att upptäcka nya droger som förs in på den europeiska drogscenen. Detta system övervakar också potentiellt skadliga nya trender i användningen av psykoaktiva ämnen.
AB, Avrupa uyuşturucu piyasasına çıkan yeni uyuşturucuları tespit etmek üzere bir erken uyarı sistemi oluşturmuştur. Bu sistem ayrıca psikoaktif madde kullanımındaki potansiyel olarak zararlı yeni eğilimleri de izlemektedir.
Lai konstatētu jaunas narkotikas, kas parādās uz Eiropas narkotiku skatuves, ES darbojas agrīnās brīdināšanas sistēma. Ar šo sistēmu pārrauga arī potenciāli kaitīgas jaunas psihoaktīvo vielu lietošanas tendences.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În perioada raportată, câteva ţări şi-au modificat în mod substanţial reglementările legislative referitoare la infracţiunile de şi la pedepsele pentru posesie şi trafic de droguri.
A few countries made major changes to their drug laws in the reporting period concerning both possession and trafficking offences and penalties.
Quelques pays ont modifié en profondeur leur législation antidrogue au cours de la période considérée en ce qui concerne les délits liés à la possession et au trafic de drogue et les sanctions correspondantes.
In einigen Ländern wurden im Berichtszeitraum erhebliche Änderungen an den Rechtsvorschriften im Drogenbereich vorgenommen, die sowohl Drogendelikte im Zusammenhang mit dem Besitz und Handel als auch die entsprechenden Strafen betreffen.
Durante el período objeto del informe, algunos países han emprendido cambios importantes en su legislación sobre drogas en lo que respecta a los delitos tanto de posesión como de tráfico de drogas y las penas correspondientes.
Alcuni paesi hanno modificato sostanzialmente la propria legislazione nazionale in materia di droga nel periodo oggetto della relazione, in particolare per quanto riguarda i reati di detenzione e spaccio e le relative sanzioni.
Alguns países alteraram significativamente as suas legislações em matéria de droga, no período em apreço, tanto no que respeita infracções de posse e tráfico de droga como em relação às respectivas sanções.
Λίγες χώρες τροποποίησαν σημαντικά τη νομοθεσία τους για τα ναρκωτικά κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου όσον αφορά αδικήματα και ποινές τόσο στον τομέα της κατοχής όσο και της διακίνησης.
Enkele landen hebben gedurende de verslagperiode substantiële wijzigingen doorgevoerd in hun drugswetgeving ten aanzien van strafbare feiten in verband met het bezit van en de handel in drugs en de daarmee verband houdende strafmaat.
Během sledovaného období několik zemí provedlo zásadní změny ve své protidrogové legislativě, které se týkaly trestných činů držení drog a obchodu s drogami a trestů.
Nogle få lande foretog større ændringer af deres narkotikalovgivning i indberetningsperioden med hensyn til både besiddelse, ulovlig handel og straffe.
Mõnes riigis on vaatlusalusel perioodil tehtud uimasteid käsitlevatesse seadustesse ulatuslikke muudatusi, mis puudutavad nii narkootikumide omamist ja nendega kaubitsemist kui ka karistusi.
Tarkastelujakson aikana muutamissa maissa tehtiin huumausainelakeihin merkittäviä muutoksia, jotka koskivat sekä hallussapitoon että kauppaan liittyviä rikoksia ja rangaistuksia.
A beszámolási időszak során néhány ország komoly változtatásokat eszközölt drogtörvényeiben, mind a birtoklással, mind a kereskedéssel kapcsolatos bűncselekményeket és büntetéseket illetően.
Noen land har foretatt store endringer i narkotikalovgivningen i løpet av rapporteringsperioden, både når det gjelder lovbrudd og sanksjoner i forhold til besittelse og handel.
W okresie objętym niniejszym sprawozdaniem niektóre kraje wprowadziły istotne zmiany w przepisach prawa antynarkotykowego w odniesieniu do przestępstw i kar zarówno za ich posiadanie narkotyków, jak i handel nimi.
Niekoľko krajín urobilo v sledovanom období veľké zmeny vo svojich protidrogových právnych predpisoch týkajúcich sa trestných činov prechovávania drog a obchodovania s nimi a trestov.
V poročevalnem obdobju je nekaj držav bistveno spremenilo svojo zakonodajo na področju drog glede kaznivih dejanj ter kazni za posedovanje drog in promet z njimi.
Under rapporteringsperioden har några länder genomfört större förändringar av sin lagstiftning på narkotikaområdet, när det gäller såväl innehav av och handel med narkotika som påföljder.
Bir kaç ülke raporlama döneminde, bulundurma ve satış suçları ile cezalarına ilişkin olarak uyuşturucu kanunlarında büyük değişiklikler yapmıştır.
Atskaites periodā vairākas valstis ir būtiski grozījušas narkotiku jomas tiesisko regulējumu, un pārmaiņas attiecas gan uz narkotiku turēšanas un tirdzniecības pārkāpumiem, gan uz piemērojamajiem sodiem.
  Capitolul 3: Canabis  
Producţia pe scară largă a răşinii de canabis se concentrează în câteva ţări, în special în Maroc, dar şi în Pakistan şi Afganistan. La nivel global, producţia totală de răşină de canabis se estimează la 7 400 de tone pe an (CND, 2006).
Large-scale production of cannabis resin is concentrated in a few countries, in particular Morocco, but also Pakistan and Afghanistan. Total global production of cannabis resin is estimated to be 7 400 tonnes annually (CND, 2006). Most cannabis resin consumed in the EU originates in Morocco; it is smuggled mainly via the Iberian Peninsula, although the Netherlands seems to represent a secondary distribution centre for further transport to EU countries. Cannabis cultivation in Morocco was surveyed for the second time in 2004, and the findings revealed a 10 % decline compared with 2003, largely as a result of intervention by the government. In 2004, the total area under cultivation amounted to 120 500 hectares in the Rif region, which corresponds to a potential production of 2 760 tonnes of cannabis resin (UNODC and Government of Morocco, 2005).
La production à grande échelle de résine de cannabis est concentrée dans quelques pays, notamment le Maroc, mais aussi au Pakistan et en Afghanistan. La production mondiale totale de résine de cannabis est estimée à 7 400 tonnes par an (CND, 2006). La majeure partie de la résine de cannabis consommée dans l'UE provient du Maroc et entre principalement en Europe par la Péninsule ibérique, bien que les Pays‑Bas semblent également être un centre de distribution secondaire pour le transport vers d'autres pays de l'UE. La culture du cannabis au Maroc a fait l'objet d'une deuxième enquête en 2004 et les conclusions ont fait apparaître une baisse de 10 % par rapport à 2003, qui est surtout due à l'intervention du gouvernement. En 2004, la superficie totale cultivée représentait 120 500 hectares dans la région du Rif, ce qui correspond à une production potentielle de 2 760 tonnes de résine de cannabis (ONUDC et Gouvernement du Maroc, 2005).
Die großflächige Herstellung von Cannabisharz konzentriert sich auf einige wenige Länder, vor allem auf Marokko, gefolgt von Pakistan und Afghanistan. Die weltweite Herstellung von Cannabisharz wird auf insgesamt 7 400 Tonnen jährlich geschätzt (CND, 2006). Der Großteil des in der EU konsumierten Cannabisharzes stammt aus Marokko; es wird vor allem über die Iberische Halbinsel eingeschmuggelt, wobei die Niederlande offenbar einen zweiten Umschlagplatz für den Weitertransport in die EU-Länder bilden. Im Jahr 2004 wurde eine zweite Erhebung zum Cannabisanbau in Marokko durchgeführt. Dabei wurde gegenüber 2003 ein Rückgang um 10 % festgestellt, der weitgehend auf Maßnahmen der Regierung zurückzuführen ist. Im Jahr 2004 umfasste die Anbaufläche in der Rif-Region insgesamt 120 500 Hektar, was einem Herstellungspotenzial von 2 760 Tonnen Cannabisharz entspricht (UNODC und marokkanische Regierung, 2005).
La producción de resina de cannabis a gran escala se concentra en unos pocos países, especialmente en Marruecos, pero también en Pakistán y Afganistán. Se estima que la producción total de resina de cannabis a escala global alcanza anualmente las 7 400 toneladas (CND, 2006). La mayor parte de la resina de cannabis que se consume en la UE se produce en Marruecos y se introduce en Europa principalmente a través de la Península Ibérica, aunque aparentemente los Países Bajos representan un importante centro secundario de distribución hacia otros países de la UE. En 2004 se realizó por segunda vez una encuesta sobre el cultivo de cannabis en Marruecos, y los resultados revelaron un descenso del 10 % en relación con los datos de 2003, en gran parte a consecuencia de la intervención del Gobierno. En 2004, el área total de cultivo alcanzaba las 120 500 hectáreas en la región del Rif, lo que corresponde a una producción potencial de 2 760 toneladas de resina de cannabis (ONUDD y Gobierno de Marruecos, 2005).
La produzione su larga scala della resina di cannabis è concentrata in pochi paesi, soprattutto in Marocco, ma anche in Pakistan e Afghanistan. La produzione globale complessiva della resina di cannabis si aggira, secondo le stime, intorno alle 7 400 tonnellate annue (CND, 2006). La maggior parte della resina di cannabis consumata nell’UE proviene dal Marocco; essa penetra nel continente europeo soprattutto attraverso la penisola iberica e, in misura minore, attraverso i Paesi Bassi, che rappresentano un centro di distribuzione secondario per il trasporto nei paesi dell’Unione europea. La coltivazione di cannabis in Marocco è stata censita per la seconda volta nel 2004; i risultati dell’indagine hanno rivelato un calo del 10% rispetto al 2003, dovuto prevalentemente all’intervento del governo. Nel 2004 l’area complessiva riservata alla coltivazione misurava 120 500 ettari nella regione del Rif, pari a una produzione potenziale di 2 760 tonnellate di resina di cannabis (UNODC e governo del Marocco, 2005).
A produção de resina de cannabis em larga escala está concentrada em alguns países, principalmente em Marrocos, mas também no Paquistão e no Afeganistão. Estima-se que a produção total mundial de resina de cannabis ascenda a 7 400 toneladas anuais (CND, 2006). A maior parte da resina de cannabis consumida na UE provém de Marrocos e é contrabandeada sobretudo através da Península Ibérica, embora os Países Baixos pareçam representar um centro de distribuição secundário em relação ao transporte subsequente para os Estados-Membros da UE. O cultivo de cannabis em Marrocos foi pela segunda vez estudado em 2004, tendo os resultados revelado uma diminuição de 10% relativamente a 2003, em grande medida devido à intervenção do governo. Em 2004, a superfície total cultivada elevava-se a 120 500 hectares na região do Rif, o que corresponde a uma produção potencial de 2 760 toneladas de resina de cannabis (UNODC e Governo de Marrocos, 2005).
CND, 2006). Το μεγαλύτερο μέρος ρητίνης κάνναβης που καταναλώνεται στην ΕΕ προέρχεται από το Μαρόκο και εισάγεται στην Ευρώπη κυρίως μέσω της Ιβηρικής Χερσονήσου, ενώ οι Κάτω Χώρες αποτελούν σημαντικό κέντρο δευτερογενούς διανομής για περαιτέρω μεταφορά σε χώρες της ΕΕ. Σύμφωνα με τα αποτελέσματα της έρευνας για την καλλιέργεια κάνναβης στο Μαρόκο που πραγματοποιήθηκε για δεύτερη φορά το 2004, υπήρξε μείωση 10% σε σύγκριση με το 2003, η οποία οφείλεται σε μεγάλο βαθμό στις παρεμβάσεις της κυβέρνησης. Το 2004, η συνολική καλλιεργούμενη έκταση ανήλθε σε 120 500 εκτάρια στην περιοχή του Ριφ, αριθμός που αντιστοιχεί σε δυνητική παραγωγή 2 760 τόνων ρητίνης κάνναβης (Γραφείο των Ηνωμένων Εθνών για τα Ναρκωτικά και το Έγκλημα (UNODC) και κυβέρνηση του Μαρόκου, 2005).
De grootschalige productie van cannabishars is in een paar landen geconcentreerd, met name in Marokko, maar ook in Pakistan en Afghanistan. De totale wereldwijde productie van cannabishars wordt geschat op 7 400 ton per jaar (CND, 2006). De meeste cannabishars die in de EU wordt geconsumeerd, is afkomstig uit Marokko; de hars wordt voornamelijk via het Iberisch schiereiland Europa binnengesmokkeld, hoewel Nederland een belangrijk secundair distributiecentrum lijkt voor doorvoer naar andere landen binnen de EU. In 2004 werd voor de tweede maal een onderzoek uitgevoerd naar de cannabisteelt in Marokko, waaruit een daling bleek van 10% in vergelijking met 2003, grotendeels ten gevolge van inspanningen van de overheid. In 2004 bedroeg het totale teeltgebied 120 500 hectaren in het Rif-gebied, hetgeen overeenkomt met een potentiële productie van 2 760 ton cannabishars (UNODC en de regering van Marokko, 2005).
Produkce konopné pryskyřice ve velkém se soustřeďuje do několika zemí, především do Maroka, ale také Pákistánu a Afghánistánu. Celková světová roční produkce konopné pryskyřice se odhaduje na 7 400 tun (CND, 2006). Většina konopné pryskyřice spotřebované v EU pochází z Maroka. Do Evropy se pašuje především přes Iberský poloostrov, i když důležitým sekundárním distribučním centrem pro další šíření do zemí EU je Nizozemsko. V roce 2004 byl podruhé proveden průzkum pěstování konopí v Maroku, v jehož rámci byl zjištěn 10% pokles oproti roku 2003, což lze velkou měrou přičítat zásahu vlády. V roce 2004 činila celková osevní plocha v regionu Rif 120 500 hektarů, což odpovídá potenciální produkci 2 760 tun konopné pryskyřice (UNODC a vláda Maroka, 2005).
Produktion af cannabisharpiks i stor målestok er koncentreret i nogle få lande, navnlig i Marokko, men også i Pakistan og Afghanistan. Den samlede globale produktion af cannabisharpiks anslås at udgøre 7 400 tons årligt (CND, 2006). Det meste cannabisharpiks, der forbruges i EU, stammer fra Marokko; stoffet smugles hovedsageligt via Den Iberiske Halvø, selv om Nederlandene synes at udgøre et sekundært distributionscenter, hvorfra stoffet videretransporteres til andre EU-lande. Cannabisdyrkningen i Marokko blev undersøgt for anden gang i 2004, og resultaterne viste et fald på 10 % i forhold til 2003, i vidt omfang som et resultat af indgreb fra de marokkanske myndigheders side. I 2004 udgjorde det samlede dyrkningsareal 120 500 ha i Rif-regionen, hvilket svarer til en potentiel produktion på 2 760 tons cannabisharpiks (UNODC og de marokkanske myndigheder, 2005).
Kanepivaigu laiaulatuslik tootmine on koondunud mõnesse riiki, eelkõige toodetakse seda Marokos, aga ka Pakistanis ja Afganistanis. Kanepivaigu ülemaailmne kogutoodang on hinnanguliselt 7400 tonni aastas (CND, 2006). Suurem osa ELis tarbitavast kanepivaigust on pärit Marokost; see toimetatakse salaja kohale peamiselt Pürenee poolsaare kaudu, kuid Madalmaad tunduvad olevat teine jaotuskeskus ELi riikidesse edasitoimetamiseks. 2004. a viidi teist korda läbi uuring kanepikasvatuse kohta Marokos ja uuringu tulemused näitasid, et võrreldes 2003. aastaga on see 10% vähenenud, peamiselt tänu valitsuse sekkumisele. 2004. a ulatus kanepikasvatuseks kasutatav maa-ala Rif’i piirkonnas kokku 120 500 hektarini, mille puhul potentsiaalne kanepivaigu toodang on 2760 tonni (UNODC and Government of Morocco, 2005).
Kannabishartsia tuotetaan suuressa mittakaavassa vain muutamassa maassa, etenkin Marokossa, mutta myös Pakistanissa ja Afganistanissa. Kannabishartsin vuotuisen tuotannon määräksi maailmassa on arvioitu 7 400 tonnia (CND, 2006). Suurin osa EU:ssa käytetystä kannabiksesta on lähtöisin Marokosta, josta sitä salakuljetetaan Pyreneiden niemimaan kautta, mutta Alankomaat on toinen tärkeä jakelukeskus, josta huumetta kuljetetaan edelleen muihin EU-maihin. Marokossa harjoitettavasta kannabisruohon viljelystä tehtiin toinen tutkimus vuonna 2004, ja sen tulosten perusteella tuotanto on laskenut 10 prosenttia vuodesta 2003; tämä johtuu pääasiassa viranomaisten puuttumisesta viljelyyn. Viljelty kokonaispinta-ala vuonna 2004 oli Rifin alueella 120 500 hehtaaria, ja tältä pinta-alalta on mahdollista tuottaa non 2 760 tonnia kannabishartsia (UNODC ja Marokon hallitus, 2005).
A kannabiszgyanta nagyarányú termelése néhány országban, köztük különösen Marokkóban koncentrálódik, de Pakisztán és Afganisztán sem elhanyagolható. A kannabiszgyanta világszintű össztermelését évi 7400 tonnára becsülik (CND, 2006). Az EU-ban elfogyasztott kannabiszgyanta legnagyobb része Marokkóból származik; ezt főként az Ibériai félszigeten keresztül csempészik be Európába, bár az EU-országokba való továbbszállítás szempontjából Hollandia is fontos másodlagos elosztóközpontnak tűnik. A marokkói kannabisztermelést 2004-ben vizsgálták meg második alkalommal: ekkor a 2003-ashoz képest 10%-os visszaesést tapasztaltak, ami főként a kormányzat beavatkozásának volt köszönhető. 2004-ben a teljes beültetett terület 120 500 hektár volt a Rif régióban, ami potenciálisan 2760 tonna kannabiszgyanta termelésének felel meg (UNODC és a marokkói kormány, 2005).
Storskalaproduksjon av cannabisharpiks skjer hovedsakelig i noen få land, framfor alt i Marokko, men også i Pakistan og Afghanistan. Den totale globale produksjonen av cannabisharpiks er anslått til 7400 tonn årlig (CND, 2006). Det meste av cannabisharpiksen som brukes i EU, kommer fra Marokko, og smugles først og fremst over den iberiske halvøy, men Nederland er også viktig distribusjonssenter for videre transport til EU-landene. Omfanget av cannabisproduksjonen i Marokko ble undersøkt for andre gang i 2004, og funnene avslørte en nedgang på 10 % sammenlignet med 2003, hovedsakelig som et resultat av tiltak regjeringen har satt inn. I 2004 var det totale dyrkningsarealet i Rif-regionen på 120 500 hektar, som potensielt gir en produksjon på 2 760 tonn cannabisharpiks (
Produkcja żywicy konopnej na wielką skalę skupia się w kilku krajach, w szczególności Maroku, ale również w Pakistanie i w Afganistanie. Łączną globalną produkcję żywicy konopnej ocenia się na 7400 t rocznie (CND, 2006). Przeważająca część żywicy konopnej zażywanej w UE pochodzi z Maroka; jest przemycana przede wszystkim przez Półwysep Iberyjski, chociaż wydaje się, że drugim ośrodkiem dystrybucji żywicy przeznaczonej do dalszego transportu do krajów UE stała się Holandia. Uprawy konopi indyjskich w Maroku skontrolowano po raz drugi w 2004 r. Ujawniono wówczas 10-procentowy spadek w porównaniu z 2003 r., uzyskany w dużej mierze dzięki interwencji rządu. W 2004 r. całkowity obszar zajęty pod uprawę wynosił 120 500 ha w regionie Rifu, co odpowiada potencjalnej produkcji 2760 t żywicy konopnej (UNODC i Rząd Maroka, 2005).
Veľkovýroba kanabisovej živice je sústredená v niekoľkých krajinách, najmä v Maroku, ale aj Pakistane a Afganistane. Celková celosvetová produkcia kanabisovej živice sa odhaduje na 7 400 ton ročne (CND, 2006). Väčšina kanabisovej živice konzumovanej v EÚ pochádza z Maroka; je pašovaná najmä cez Pyrenejský polostrov, hoci sa zdá, že Holandsko predstavuje druhé distribučné centrum pre ďalšiu dopravu do krajín EÚ. Pestovanie kanabisu v Maroku bolo sledované po druhýkrát v roku 2004 a zistenia odhalili 10 % pokles v porovnaní s rokom 2003, najmä v dôsledku zásahu vlády. V roku 2004 dosiahla celková obrábaná plocha v oblasti Rífu 120 500 hektárov, čo zodpovedá potenciálnej produkcii 2 760 ton kanabisovej živice (UNODC a marocká vláda, 2005).
Obsežna proizvodnja hašiša (konopljine smole) je osredotočena v nekaj državah, zlasti v Maroku, pa tudi v Pakistanu in Afganistanu. Skupna svetovna proizvodnja hašiša se ocenjuje na 7400 ton letno (CND, 2006). Večina v EU zaužitega hašiša prihaja iz Maroka in se največkrat pretihotapi prek Iberskega polotoka, čeprav je tudi Nizozemska pomemben center za nadaljnje razpečevanje v države EU. Druga raziskava o gojenju konoplje v Maroku je potekala leta 2004, ugotovitve pa so razkrile 10-odstotno zmanjšanje v primerjavi z letom 2003, predvsem zaradi posredovanja vlade. Leta 2004 je obsegala celotna obdelana površina na pogorju Rif 120.500 hektarjev, kar ustreza potencialni proizvodnji 2760 ton hašiša (Urad za droge in kriminal pri Združenih narodih (UNODC) in maroška vlada, 2005).
Den storskaliga produktionen av hasch är koncentrerad till några få länder, särskilt Marocko, men också Pakistan och Afghanistan. Den totala globala produktionen av hasch uppskattas till 7 400 ton årligen (CND, 2006). Merparten av det hasch som konsumeras i EU har sitt ursprung i Marocko och förs mestadels in i Europa via Iberiska halvön, även om Nederländerna är ett betydande sekundärt distributionscentrum för vidare spridning till EU-länderna. Cannabisodlingen i Marocko kartlades för andra gången 2004 och det konstaterades då att en nedgång med 10 % skett jämfört med 2003 vilket främst beror på myndigheternas insatser. Under 2004 uppgick det totala odlade området till 120 500 hektar I Rif-regionen vilket motsvarar en potentiell produktion på 2 760 ton hasch (UNODC och Marockanska regeringen, 2005).
Büyük ölçekli kenevir reçinesi üretimi başta Fas, ama aynı zamanda Pakistan ve Afganistan’da da olmak üzere, bir kaç ülkede yoğunlaşmıştır. Kenevir reçinesinin toplam global üretiminin yıllık 7.400 ton olduğu tahmin edilmektedir (CND, 2006). AB’de tüketilen kenevir reçinesinin çoğu Fas kaynaklıdır; en çok İber Yarımadası yoluyla kaçakçılığı yapılmaktadır ama daha sonra AB ülkelerine taşınmasında Hollanda ikincil bir dağıtım merkezi görevi görmektedir. Fas’ta kenevir tarımı 2004’te ikinci kez denetlenmiş olup bulgular, büyük ölçüde hükümetin müdahalesinin bir sonucu olarak, 2003’e göre % 10’luk bir düşüş ortaya koymuştur. 2004’te, tarım yapılan toplam alan Rif bölgesinde, 2.760 ton potansiyel kenevir reçinesi üretimine tekabül eden, 120.500 hektarı buluyordu (UNODC ve Fas Hükümeti, 2005).
Liela apjoma kaņepju sveķu ražošana ir ir koncentrēta dažās valstīs, jo īpaši Marokā, kā arī Pakistānā un Afganistānā. Ir aplēsts, ka pasaulē gadā saražo pavisam 7400 tonnas kaņepju sveķu (CND, 2006. g.). Kaņepju sveķi, ko patērē ES, lielākoties nāk no Marokas; kontrabandas ceļš ved galvenokārt caur Ibērijas pussalu, bet sekundārs izplatīšanas centrs tālākai transportēšanai uz ES valstīm, šķiet, ir Nīderlande. Kaņepju audzēšana Marokā otrreiz ir pētīta 2004. gadā, atklājot, ka galvenokārt valdības iejaukšanās rezultātā kaņepju audzēšanas apjoms salīdzinājumā ar 2003. gadu ir samazinājies par 10 %. Ir konstatēts, ka 2004. gadā kopējā kaņepju audzēšanas platība Rifas reģionā ir bijusi 120 500 hektāri, kas nozīmē, ka saražoto kaņepju sveķu daudzums varētu būt 2760 tonnas (UNODC un Marokas valdības dati, 2005.g.).
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Deşi numărul de cereri de tratament legate de consumul de amfetamine şi de ecstasy creşte, în general, în majoritatea ţărilor, această formă de consum de droguri rareori este principalul motiv pentru tratament (123). O excepţie importantă este că există câteva ţări care raportează un procent substanţial de cereri de tratament legate de consumul de amfetamină sau metamfetamină.
Although the number of demands for treatment relating to the use of amphetamines and ecstasy is increasing, in general, this form of drug use is rarely the primary reason for attending drug treatment in most countries (123). An important exception is that a few countries do report a substantial proportion of treatment requests related to amphetamine or methamphetamine use. In the Czech Republic, Slovakia, Finland and Sweden these drugs account for anything from a quarter to around a half of all treatment demands (124). In the Czech Republic and Slovakia, a large proportion of reported treatment demands relate to a primary methamphetamine problem (see box on methamphetamine). In those countries where amphetamines users account for a substantial portion of treatment requests, between one-third and two-thirds of amphetamines clients inject the drug (125).
Bien que le nombre de demandes de traitement pour usage d'amphétamines et d'ecstasy soit en hausse, de manière générale, dans la plupart des pays, cette forme de consommation de drogue est rarement la raison principale pour suivre un traitement (123). On observe toutefois une exception importante: quelques pays déclarent un nombre important de demandes de traitement pour usage d'amphétamines ou de méthamphétamines. En République tchèque, en Slovaquie, en Finlande et en Suède, ces drogues représentent entre environ un quart et la moitié des demandes totales de traitement (124). En République tchèque et en Slovaquie, un grand nombre des demandes de traitement déclarées concernent un problème primaire de méthamphétamines (voir encadré sur les méthamphétamines). Dans les pays où les usagers de méthamphétamines représentent une part importante des demandes de traitement, entre un et deux tiers des patients prennent des amphétamines par voie intraveineuse (125).
Die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit dem Konsum von Amphetaminen und Ecstasy nimmt zwar zu, insgesamt ist diese Form des Drogenkonsums jedoch in den meisten Ländern nur selten der Hauptgrund für die Inanspruchnahme einer Drogenbehandlung (123). Eine bemerkenswerte Ausnahme bilden einige wenige Länder, die einen erheblichen Anteil der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit dem Konsum von Amphetamin oder Methamphetamin melden. In der Tschechischen Republik, der Slowakei, Finnland und Schweden entfällt auf diese Drogen ein Viertel bis etwa die Hälfte aller Behandlungsnachfragen (124). In der Tschechischen Republik und der Slowakei ist ein Großteil aller gemeldeten Behandlungsnachfragen auf ein primäres Methamphetaminproblem zurückzuführen (siehe Kasten über Methamphetamin). In den Ländern, in denen ein erheblicher Anteil der Behandlungsnachfragen auf Amphetaminkonsumenten entfällt, wird die Droge von einem Drittel bis zwei Dritteln der Amphetaminpatienten injiziert (125).
Si bien está aumentando el número de solicitudes de tratamiento por consumo de anfetaminas y éxtasis, por lo general, en la mayoría de los países el consumo de estas drogas rara vez supone el principal motivo para asistir a un tratamiento por consumo de droga (123). Una excepción importante a lo anterior es el hecho de que unos pocos países hayan declarado un porcentaje considerable de solicitudes de tratamiento relativas al consumo de anfetamina o metanfetamina. En la República Checa, Eslovaquia, Finlandia y Suecia el consumo de estas drogas representa desde una cuarta parte hasta aproximadamente la mitad de todas las solicitudes de tratamiento (124). En la República Checa y Eslovaquia una gran proporción de las solicitudes de tratamiento están relacionadas con el consumo principal de metanfetaminas (véase recuadro sobre metanfetamina). En los países en los que los consumidores de anfetaminas representan un porcentaje importante de las solicitudes de tratamiento, entre uno y dos tercios de los pacientes de anfetaminas se inyectan la droga (125).
Benché il numero di domande di trattamento correlate all’uso di anfetamine ed ecstasy sia in crescita, in generale soltanto in rari casi questa forma di consumo di stupefacenti rappresenta, nella maggior parte dei paesi, il principale motivo per rivolgersi a un centro terapeutico specializzato (123). Un ristretto numero di paesi segnala una percentuale elevata di richieste di trattamento relative al consumo di anfetamina o metanfetamina. Nella Repubblica ceca, in Slovacchia, Finlandia e Svezia queste sostanze sono menzionate in un numero di richieste compreso tra un quarto e la metà di tutte le richieste di trattamento (124). Nella Repubblica ceca e in Slovacchia buona parte delle richieste di trattamento segnalate si riferisce a un problema primario con metanfetamine (cfr. il riquadro sulla metanfetamina). Nei paesi in cui i consumatori di anfetamine rappresentano una percentuale significativa dei soggetti che fanno domanda di trattamento, un numero compreso tra un terzo e due terzi dei consumatori si somministra la droga per via parentelare (125).
Apesar de o número de pedidos de tratamento por consumo de anfetaminas e de ecstasy estar a aumentar, este tipo de consumo de droga raramente está na base da procura de tratamento da toxicodependência na maioria dos países (123). Uma excepção importante é o facto de alguns países referirem uma percentagem substancial de pedidos de tratamento relacionados com o consumo de anfetaminas ou de metanfetaminas. Na República Checa, Eslováquia, Finlândia e Suécia estas drogas são responsáveis por entre um quarto e cerca de metade dos pedidos de tratamento (124). Na República Checa e na Eslováquia, uma grande percentagem da procura de tratamento registada está relacionada com problemas de dependência principal de metanfetaminas (ver caixa sobre as metanfetaminas). Nos países onde os consumidores de anfetaminas são responsáveis por uma percentagem substancial dos pedidos de tratamento, um a dois terços desses utentes injectam a droga (125).
Μολονότι ο αριθμός των αιτήσεων για απεξάρτηση από τις αμφεταμίνες και την έκσταση αυξάνεται, σε γενικές γραμμές, αυτή η μορφή χρήσης ναρκωτικών σπανίως αποτελεί τον βασικό λόγο για την προσφυγή σε θεραπεία απεξάρτησης στις περισσότερες χώρες (123). Μια σημαντική εξαίρεση είναι ότι μερικές χώρες αναφέρουν ότι σημαντικό ποσοστό των αιτήσεων για θεραπεία αφορά τη χρήση αμφεταμίνης ή μεθαμφεταμίνης. Στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία και τη Σουηδία τα ναρκωτικά αυτά αφορούν από το ένα τέταρτο έως το ένα δεύτερο του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία (124). Στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Σλοβακία μεγάλο ποσοστό των αναφερόμενων αιτήσεων για θεραπεία αφορά κατά κύριο λόγο πρόβλημα χρήσης μεθαμφεταμίνης (βλέπε πλαίσιο σχετικά με τη μεθαμφεταμίνη). Στις χώρες στις οποίες οι χρήστες αμφεταμινών αντιπροσωπεύουν σημαντικό ποσοστό των αιτήσεων για θεραπεία, το ένα τρίτο έως τα δύο τρίτα των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τις αμφεταμίνες κάνουν ενέσιμη χρήση του ναρκωτικού (125).
Hoewel het aantal aanvragen voor behandeling in verband met het gebruik van amfetaminen en ecstasy toeneemt, is deze vorm van drugsgebruik in de meeste landen vrijwel nooit de eerste aanleiding om in behandeling te gaan (123). Een belangrijke uitzondering betreft enkele landen die wel een aanzienlijk aantal aanvragen voor behandeling in verband met het gebruik van amfetamine of metamfetamine melden. In Tsjechië, Slowakije, Finland en Zweden is het gebruik van deze drugs in een kwart tot ongeveer de helft van alle gevallen de primaire reden om in behandeling te gaan (124). In Tsjechië en Slowakije houdt een groot deel van de gerapporteerde aanvragen voor behandeling verband met een primair metamfetamineprobleem (zie het kader “metamfetamine”). In de landen waar een aanzienlijk deel van de aanvragen voor behandeling wordt ingediend door gebruikers van amfetaminen, injecteert tussen een derde en twee derde van de cliënten de drug (125).
Ačkoli se počet žádostí o léčbu v souvislosti s užíváním amfetaminů a extáze zvyšuje, tato forma užívání drog obvykle ve většině zemí nebývá primárním důvodem nástupu do protidrogové léčby (123). Důležitou výjimkou tvoří několik zemí, které hlásí významný podíl žádostí o léčbu v souvislosti s užíváním amfetaminu nebo metamfetaminu. V České republice, na Slovensku, ve Finsku a Švédsku se tyto drogy uvádějí v souvislosti se čtvrtinou až polovinou všech žádostí o léčbu (124). V České republice a na Slovensku se velká část ohlášených žádostí o léčbu týká primárního problému s metamfetaminem (viz rámeček o metamfetaminu). V zemích, v nichž uživatelé amfetaminů představují značnou část žadatelů o léčbu, užívá amfetamin jedna až dvě třetiny uživatelů injekčně (125).
Selv om antallet af anmodninger om behandling for brug af amfetaminer og ecstasy er stigende, er denne form for stofbrug generelt sjældent den primære grund til at søge narkotikabehandling i de fleste lande (123). Som en vigtig undtagelse har nogle få lande dog meldt om, at en væsentlig andel af behandlingsanmodningerne vedrørte amfetamin- eller metamfetaminbrug. I Tjekkiet, Slovakiet, Finland og Sverige tegner disse stoffer sig for alt mellem en fjerdedel og ca. halvdelen af alle behandlingsanmodninger (124). I Tjekkiet og Slovakiet vedrører en stor andel af de indberettede behandlingsanmodninger et primært metamfetaminproblem (se boksen om metamfetamin). I de lande, hvor amfetaminbrugere tegner sig for en væsentlig andel af behandlingsanmodningerne, tager mellem en og to tredjedele af amfetaminklienterne stoffet ved injektion (125).
Kuigi amfetamiinide ja ecstasy tarbimisega seotud ravitaotluste arv on suurenemas, on need enamikus riikides üldiselt harva esmaseks põhjuseks ravile pöördumisel.(123) Oluliseks erandiks on aga asjaolu, et mõned riigid teatavad amfetamiini või metamfetamiini tarbimisega seotud ravitaotluste suhteliselt suurest arvust. Tšehhi Vabariigis, Slovakkias, Soomes ja Rootsis on kõnealuste uimastitega seotud veerand kuni pool kõikidest ravitaotlustest kokku.(124) Tšehhi Vabariigis ja Slovakkias on suure osa registreeritud ravitaotluste puhul esmaseks põhjuseks metamfetamiini-probleem (vt kasti metamfetamiin). Riikides, kus amfetamiinitarbijate ravitaotlused moodustavad arvestatava osa kõikidest ravitaotlustest kokku, manustab üks kolmandik kuni kaks kolmandikku patsientidest amfetamiini süstimise teel.(125)
Vaikka amfetamiineihin ja ekstaasiin liittyvä hoidon kysyntä kasvaa jatkuvasti, useimmissa maissa niiden käyttö on harvoin pääasiallinen syy huumehoitoon hakeutumiselle (123). Tähän on kuitenkin poikkeuksia: muutamassa maassa huomattava osa ilmoitetusta hoidon kysynnästä liittyy amfetamiinin tai metamfetamiinin käyttöön. Tšekissä, Slovakiassa, Suomessa ja Ruotsissa näiden aineiden takia hoitoon hakeutuvien osuus vaihtelee 25:stä noin 50 prosenttiin (124). Tšekissä ja Slovakiassa suuri osa ilmoitetusta hoidon kysynnästä liittyy ensisijaisesti metamfetamiiniongelmaan (ks. metamfetamiinia koskeva laatikko). Niissä maissa, joissa merkittävä osuus hoitoon hakeutuneista on amfetamiinin käyttäjiä, yhdestä kahteen kolmasosaan asiakkaista käyttää sitä suonensisäisesti (125).
Bár az amfetaminok és az extasy használatához kapcsolódó kezelési igények száma nő, a legtöbb országban a kábítószer-használat e formája ritkán szolgál elsődleges indokul a kábítószer miatti kezelés igénybevételére123. Fontos kivétel ez alól az a néhány ország, ahonnan az amfetamin vagy metamfetamin használatával kapcsolatos kezelési igények jelentős arányát jelezték. Csehországban, Szlovákiában, Finnországban és Svédországban ezek a kábítószerek felelnek az összes kezelési igény negyedéért–feléért124. Csehországban és Szlovákiában a bejelentett kezelési igények nagy része elsődleges metamfetaminproblémához kapcsolódik (lásd a metamfetaminról szóló rovatot). Azokban az országokban, ahol az amfetaminhasználóknak tulajdonítható a kezelési igények jelentős hányada, az amfetaminhasználó páciensek egyharmada–kétharmada injekció formájában használja a kábítószert125.
Selv om antallet behandlingssøknader relatert til bruken av amfetamin og ecstasy er økende, er det generelt sjelden at denne typen stoffer er den primære grunnen til narkotikabehandling i de fleste land (123). Et viktig unntak er det faktum at et par land rapporterer at en vesentlig andel av behandlingssøknadene er relatert til bruken av amfetamin eller metamfetamin. I Den tsjekkiske republikk, Slovakia, Finland og Sverige utgjør disse stoffene alt mellom en firedel og halvparten av alle søknader om behandling (124). I Den tsjekkiske republikk og Slovakia er en stor del av rapporterte behandlingssøknader relatert til problemer med metamfetamin (se boks om metamfetamin). I landene hvor amfetaminbrukere utgjør en stor del av søkermassen, står sprøytebrukere for mellom en og to tredeler av amfetaminklientene (125).
Pomimo wzrostu liczby wniosków o leczenie w związku z zażywaniem amfetamin i ekstazy, w większości krajów zażywanie tych narkotyków rzadko stanowi główny powód poddania się leczeniu uzależnienia (123). Ważnym wyjątkiem jest fakt zgłoszenia przez kilka krajów dużej liczby wniosków o leczenie w związku z zażywaniem amfetaminy lub metamfetaminy. W Czechach, w Słowacji, w Finlandii i Szwecji od jednej czwartej do około połowy wszystkich wniosków o leczenie dotyczy zażywania tych narkotyków (124). W Czechach i Słowacji znaczny odsetek zgłoszonych wniosków o leczenie stanowią wnioski dotyczące problemu metamfetaminy jako narkotyku głównego (patrz okienko dotyczące metamfetaminy). W krajach, gdzie osoby zażywające amfetaminy stanowią dużą część osób zgłaszających się na leczenie, od jednej trzeciej do dwóch trzecich pacjentów zażywa ten narkotyk dożylnie (125).
Hoci počet dopytov po liečbe súvisiacej s užívaním amfetamínov a extázy vo všeobecnosti narastá, táto forma užívania drog je vo väčšine krajín zriedkavo prvotnou príčinou účasti na protidrogovej liečbe (123). Dôležitou výnimkou je, že niekoľko krajín uvádza podstatný podiel žiadostí o liečbu súvisiacu s užívaním amfetamínu alebo metamfetamínu. V Českej republike, na Slovensku, vo Fínsku a Švédsku tieto drogy predstavujú približne štvrtinu až polovicu všetkých žiadostí o liečbu (124). V Českej republike a na Slovensku sa veľká časť uvádzaných žiadostí o liečbu vzťahuje na prvotný problém s metamfetamínom (pozri rámček o metamfetamíne). V tých krajinách, kde užívatelia amfetamínov predstavujú podstatnú časť žiadostí o liečbu, jedna tretina až dve tretiny amfetamínových klientov si vstrekuje drogu (125).
Čeprav število povpraševanj po zdravljenju zaradi uživanja amfetaminov in ekstazija narašča, je na splošno v večini držav ta oblika uživanja drog redko primarni vzrok za vključitev v zdravljenje zaradi odvisnosti od drog (123). Pomembna izjema je, da nekaj držav pa le poroča o znatnem deležu zahtev za zdravljenje zaradi uživanja amfetamina ali metemfetamina. V Češki republiki, na Slovaškem, Finskem in Švedskem je zaradi teh drog od ene četrtine do približno polovice vseh povpraševanj po zdravljenju (124). V Češki republiki in na Slovaškem se velik delež zabeleženih povpraševanj po zdravljenju nanaša na primarni problem odvisnosti od metamfetamina (glej polje o metamfetaminu). V državah, v katerih predstavljajo uživalci amfetaminov znaten delež zahtev za zdravljenje, si ena do dve tretjini uživalcev amfetaminov drogo vbrizgava (125).
Även om behandlingsefterfrågan när det gäller missbruk av amfetaminer och ecstasy ökar är användning av denna typ av droger i de flesta länder sällan huvudskälet till att personer genomgår missbruksbehandling (123). Ett viktigt undantag är att några länder faktiskt rapporterar en betydande andel av behandlingsbegäran med anknytning till användning av amfetamin eller metamfetamin. I Tjeckien, Slovakien, Finland och Sverige står dessa droger för allt ifrån en fjärdedel till ungefär hälften av alla behandlingsbegäran (124). I Tjeckien och Slovakien avser en stor andel av rapporterade behandlingsbegäran ett primärt metamfetaminproblem (se ruta metamfetamin). I länder där amfetaminmissbrukare utgör en betydande andel av behandlingsbegäran är mellan en tredjedel och två tredjedelar av amfetaminklienterna injektionsmissbrukare (125).
Amfetamin ve ecstasy kullanımına bağlı tedavi taleplerinin sayısı her ne kadar artıyor olsa da, genelde bu tür uyuşturucu kullanımı çoğu ülkede nadiren uyuşturucu tedavisi görmenin birincil sebebini teşkil eder (123). Bu konuda önemli bir istisna ise, ciddi oranda amfetamin veya metamfetamin kullanımına bağlı tedavi isteği rapor eden birkaç ülke olmasıdır. Çek Cumhuriyeti, Slovakya, Finlandiya ve İsveç’te tüm tedavi taleplerinin dörtte birinden yaklaşık yarısına kadarından bu uyuşturucular sorumludur (124). Çek Cumhuriyeti ve Slovakya’da, rapor edilen tedavi taleplerinin büyük bir bölümü birincil bir metamfetamin sorununa bağlıdır (metamfetamin hakkındaki kutuya bakınız). Tedavi isteklerinin önemli bir bölümünün amfetamin kullanıcılarından geldiği söz konusu ülkelerde, amfetamin hastalarının üçte biri ila üçte ikisi uyuşturucuyu enjekte etmektedir (125).
Lai gan ar amfetamīnu un estazī lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits aug, kopumā lielākajā daļā valstu šo narkotiku lietošana reti ir primārais narkotiku terapijas iemesls (123). Taču ir arī vērā ņemami izņēmumi: dažas valstis ziņo par ievērojamu ar amfetamīna un metamfetamīna lietošanu saistītu ārstniecības pieprasījumu skaitu. Čehijā, Slovākijā, Somijā un Zviedrijā ar šo narkotiku lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits ir no ceturtdaļas līdz gandrīz pusei visu ārstniecības pieprasījumu (124). Čehijā un Slovākijā liela daļa ārstniecības pieprasījumu primāri attiecas uz metamfetamīna problēmām (skatīt logu par metamfetamīnu). Valstīs, kur amfetamīna lietotāji visbiežāk ir terapijas pieprasītāji, viena līdz divas trešdaļas amfetamīna pacientu šo narkotiku injicē (125).
  Comentariu ‘“ problema ...  
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Unul dintre efectele cele mai nocive pentru sănătate în urma consumului drogurilor ilicite, şi în special a drogurilor injectabile, este transmiterea infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase, în special hepatita C şi B. Legătura dintre drogurile injectabile şi transmiterea infecţiei este bine stabilită.
One of the more serious health consequences of the use of illicit drugs, and in particular of drug injection, is the transmission of HIV and other infectious diseases, notably hepatitis C and B. The relationship between drug injecting and the transmission of infection is well established. Reducing drug injecting and the sharing of injecting equipment has therefore become a primary goal of public health interventions in this area. Studies also point to a relationship between drug use and high-risk sexual activity; this suggests a growing importance in linking drug use interventions with public health strategies aimed at sexual health. In terms of monitoring at the European level, data on infectious disease are collected by regular notification sources, where drug injecting may be recorded as a risk factor, and during special studies of drug-using populations in different settings.
L’une des conséquences les plus graves pour la santé de la consommation de substances illicites, et en particulier de l’usage de drogue par voie intraveineuse, est la transmission du VIH et d’autres maladies infectieuses, notamment l’hépatite B et C. Le rapport entre l’injection de drogue et la transmission de l’infection est bien établi. La réduction de l’usage de drogue par voie intraveineuse et du partage du matériel d’injection est donc devenue l’objectif premier des actions de santé publique dans ce domaine. Les études mettent également en évidence un lien entre la consommation de drogue et une activité sexuelle à haut risque. Ceci suggère une importance croissante de l’établissement de liens entre les interventions antidrogue et les stratégies de santé publique portant sur la santé sexuelle. En termes de contrôle au niveau européen, les données relatives aux maladies infectieuses sont recueillies par des sources de notification régulières, où l’injection de drogue peut être enregistrée comme un facteur de risque, et dans le cadre d’études spéciales de populations consommatrices de drogue dans différents endroits.
Eine der besonders schwerwiegenden gesundheitlichen Folgen des Konsums illegaler Drogen und insbesondere des injizierenden Drogenkonsums ist die Übertragung von HIV und anderen Infektionskrankheiten, vor allem Hepatitis C und B. Der Zusammenhang zwischen injizierendem Drogenkonsum und der Übertragung von Infektionskrankheiten ist eindeutig belegt. Die Eindämmung des injizierenden Drogenkonsums und der gemeinsamen Nutzung von Spritzenbestecken ist daher mittlerweile ein primäres Ziel drogenorientierter Maßnahmen im Bereich der öffentlichen Gesundheit. Ferner weisen Studien auf einen Zusammenhang zwischen Drogenkonsum und hochriskanten sexuellen Verhaltensweisen hin. Daraus wird die zunehmende Notwendigkeit deutlich, Maßnahmen zur Bekämpfung des Drogenkonsums mit Strategien im Bereich der öffentlichen Gesundheit zu verknüpfen, die auf die Sexualgesundheit abzielen. Was die Beobachtung auf europäischer Ebene betrifft, so werden Daten über Infektionskrankheiten durch reguläre Meldequellen, wobei der injizierende Drogenkonsum als Risikofaktor erfasst werden kann, sowie im Zuge spezieller Studien über Drogenkonsumenten in unterschiedlichen Settings erhoben.
Una de las consecuencias más graves para la salud del consumo de drogas ilegales y, en particular, del consumo por vía parenteral, es la transmisión del VIH y otras enfermedades infecciosas, en particular, la hepatitis C y B. La relación entre el consumo de drogas por vía parenteral y la transmisión de la infección está bien fundada. Por este motivo, reducir el consumo de drogas inyectadas y evitar que se compartan los materiales de inyección se han convertido en los principales objetivos de las medidas de salud pública en este ámbito. Los estudios realizados también destacan la relación entre el consumo de droga y la actividad sexual de alto riesgo, factor que demuestra la creciente importancia de vincular las medidas destinadas a reducir el consumo de drogas con estrategias de salud pública que tienen como objeto la salud sexual. En cuanto a las actividades de seguimiento a escala europea, la información relativa a enfermedades infecciosas se obtiene tanto a través de fuentes de notificación regulares, donde el consumo de drogas por vía parenteral puede considerarse un factor de riesgo, como en el marco de estudios específicos sobre consumidores de droga en diferentes entornos.
Una delle conseguenze più gravi per la salute del consumo di sostanze illecite, soprattutto per via parenterale, è la trasmissione dell’HIV e di altre malattie infettive, tra cui in particolare l’epatite C e B. Il nesso tra consumo di droga per via parenterale e trasmissione delle infezioni è stato dimostrato con certezza. Ridurre questa forma di consumo e la condivisione degli strumenti per l’iniezione da parte dei tossicodipendenti è quindi diventato uno degli obiettivi principali degli interventi di salute pubblica in questo settore. Dagli studi condotti emerge anche un legame tra consumo di droga e attività sessuale ad alto rischio; da qui l’importanza sempre più riconosciuta di creare collegamenti tra gli interventi destinati ai tossicodipendenti e le strategie di salute pubblica mirate alla salute sessuale. In termini di monitoraggio a livello europeo, i dati sulle malattie infettive vengono raccolti da fonti che regolarmente ricevono segnalazioni e notifiche, dove il consumo di stupefacenti per via parenterale può essere registrato come fattore di rischio, e nell’ambito di studi speciali sulle popolazioni di consumatori di stupefacenti in contesti diversi.
Uma das consequências sanitárias mais graves do consumo de drogas ilegais e, em especial, do consumo por via endovenosa, é a transmissão do VIH e de outras doenças infecto‑contagiosas, nomeadamente da hepatite C e B. A relação entre o consumo de droga injectada e a transmissão dessas doenças está solidamente estabelecida. A redução do consumo de droga injectada e da partilha de equipamento de injecção tornou-se, por isso, num objectivo primordial das intervenções de saúde pública neste domínio. Os estudos também apontam para uma relação entre o consumo de droga e a actividade sexual de alto risco, sugerindo que é cada vez mais importante ligar as intervenções contra o consumo de droga às estratégias de saúde pública relativas à saúde sexual. No que se refere à monitorização a nível europeu, os dados sobre as doenças infecto-contagiosas são recolhidos por fontes de notificação regular, onde o consumo de droga injectada pode ser registado como um factor de risco, e no decurso de estudos especiais sobre as populações que consomem droga em diferentes contextos.
Μία από τις πιο σοβαρές επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών, και ιδιαίτερα της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, στην υγεία είναι η μετάδοση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων, κυρίως της ηπατίτιδας C και B. Η σχέση μεταξύ της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της μετάδοσης λοιμώξεων είναι επαρκώς τεκμηριωμένη. Ο περιορισμός της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της κοινής χρήσης συνέργων ενέσιμης χρήσης έχει ως εκ τούτου καταστεί πρωταρχικός στόχος των παρεμβάσεων της δημόσιας υγείας στον συγκεκριμένο τομέα. Μελέτες καταδεικνύουν επίσης την ύπαρξη σχέσης μεταξύ της χρήσης ναρκωτικών και της σεξουαλικής δραστηριότητας υψηλού κινδύνου, γεγονός που υποδηλώνει την αυξημένη σημασία της σύνδεσης των παρεμβάσεων κατά της χρήσης ναρκωτικών με τις στρατηγικές δημόσιας υγείας που έχουν στόχο τη σεξουαλική υγεία. Από την άποψη της παρακολούθησης σε ευρωπαϊκό επίπεδο, τα στοιχεία σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα συλλέγονται από πηγές συστηματικής κοινοποίησης, όπου η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μπορεί να καταγράφεται ως παράγοντας κινδύνου, και στο πλαίσιο ειδικών μελετών σε πληθυσμούς που χρησιμοποιούν ναρκωτικά σε διαφορετικά περιβάλλοντα.
Een van de ernstigere gezondheidsgevolgen van het gebruik van illegale drugs, en in het bijzonder van de injectie van drugs, is de overdracht van HIV en andere infectieziekten, met name hepatitis C en B. Het verband tussen drugsgebruik via injectie en infectieoverdracht is duidelijk vastgesteld. Terugdringing van het injecteren van drugs en van het delen van injectiemateriaal is dan ook een van de hoofddoelen geworden van de volksgezondheidsinterventies op dit terrein. Bovendien wijzen onderzoeken uit dat er een verband bestaat tussen drugsgebruik en risicovol seksueel gedrag, hetgeen reden is om een groter belang te hechten aan het combineren van interventies tegen drugsgebruik met volksgezondheidsstrategieën ten behoeve van de seksuele gezondheid. Als het gaat om de monitoring op Europees niveau worden gegevens over infectieziekten verzameld door de reguliere registratiebronnen, waarbij drugsinjectie als risicofactor kan worden geregistreerd, en tijdens speciale onderzoeken onder drugsgebruikende populaties in verschillende settings.
Jedním z vážnějších zdravotních důsledků (zejména injekčního) užívání nezákonných drog je přenos onemocnění HIV a dalších infekčních nemocí, zejména hepatitidy C a B. Souvislost mezi injekčním užíváním drog a přenosem nemocí je jasně prokázána. Hlavním cílem opatření v oblasti veřejného zdraví se tedy stalo snižování injekčního užívání drog a sdílení injekčního náčiní. Studie rovněž poukazují na souvislost mezi užíváním drog a vysoce rizikovým sexuálním chováním, z čehož vyplývá stále větší potřeba propojovat protidrogová opatření se strategiemi veřejného zdraví zaměřenými na sexuální zdraví. Monitorování na evropské úrovni probíhá tak, že jsou údaje o infekčních nemocech shromažďovány stálými informačními zdroji, kde může být injekční užívání drog uvedeno jako rizikový faktor. Dále jsou prováděny zvláštní studie zaměřené na populace uživatelů drog v různých prostředích.
En af de mere alvorlige sundhedsmæssige følger af brugen af illegale stoffer, og især af intravenøs stofbrug, er overførslen af hiv og andre smitsomme sygdomme, navnlig hepatitis C og B. Det ligger fast, at der er en sammenhæng mellem intravenøs brug og smitteoverførsel. Det er derfor blevet et primært mål for folkesundhedsindsatsen på dette område at begrænse omfanget af intravenøs stofbrug og deling af sprøjteudstyr. Undersøgelser peger også på, at der er en sammenhæng mellem stofbrug og seksuel højrisikoadfærd; dette viser, at det er af stigende betydning at knytte tiltag på narkotikaområdet sammen med folkesundhedsstrategier, som er målrettet mod seksuel sundhed. Med hensyn til overvågning på europæisk plan indsamles der data om smitsomme sygdomme gennem regelmæssig indberetning, hvor intravenøs stofbrug kan registreres som en risikofaktor, og i forbindelse med særlige undersøgelser af grupper af stofbrugere i forskellige sammenhænge.
Üks tõsisemaid tagajärgi tervisele, mida toob kaasa ebaseaduslike uimastite tarbimine, eelkõige süstimine, on nakatumine HIVi ning muudesse nakkushaigustesse, peamiselt C- ja B-hepatiiti. Seos uimastisüstimise ja nakatumise vahel on kindel. Seepärast on uimastisüstimise ja süstimistarvete omavahel jagamise vähendamine tervishoiualaste sekkumiste peamine eesmärk selles valdkonnas. Uuringud viitavad ka seosele uimastitarbimise ning kõrge riskiga seksuaalkäitumise vahel; see näitab, et üha olulisem on ühendada uimastitarbimise vastased sekkumised seksuaaltervishoidu käsitlevate strateegiatega. Järelevalve Euroopa tasandil hõlmab tavalistest allikatest andmete kogumist nakkushaiguste kohta, mille puhul võib riskiteguriks pidada uimastisüstimist ning uimastitarbijate hulgas erinevates keskkondades tehtavate eriuuringute kaudu.
Yksi huumeidenkäytön ja erityisesti huumeiden injektiokäytön vakavimmista terveysvaikutuksista on hiv:n ja muiden tartuntatautien, erityisesti C- ja B-hepatiitin leviäminen. Huumeiden injektiokäytön ja tartunnan saamisen välinen yhteys on osoitettu selkeästi. Huumeiden injektiokäytön ja injektiovälineiden jakamisen vähentämisestä onkin tullut kansanterveystoimien ensisijainen tavoite tällä alalla. Tutkimuksissa on myös ilmennyt, että huumeidenkäytön ja riskialttiin seksuaalisen toiminnan välillä on yhteys, joten on entistä tärkeämpää kytkeä toisiinsa huumeidenkäyttöön liittyvät toimet ja sukupuoliterveyttä koskevat kansanterveysstrategiat. Euroopan tason seurannassa tartuntatauteja koskevia tietoja kerätään tavallisista ilmoituslähteistä, joissa huumeidenkäyttö saatetaan kirjata riskitekijäksi, ja erityistutkimuksissa, jotka kohdistuvat erilaisiin huumeita käyttäviin väestöryhmiin.
A tiltott kábítószerek használatának, és különösen az injekciós droghasználatnak az egyik legsúlyosabb egészségügyi következménye a HIV és más fertőző betegségek, konkrétan a hepatitis B és C átadása. Az injekciós kábítószer-használat és a fertőzés átadása között bizonyított összefüggés van. Az injekciós kábítószer-használat és az injekciós felszerelések közös használatának visszaszorítása ezért elsődleges céllá lépett elő az e területen végzett közegészségügyi beavatkozásokban. A vizsgálatok a kábítószer-használat és a kockázatos szexuális aktivitás közötti összefüggésre is rámutattak; ez arra utal, hogy egyre fontosabb a kábítószer-használatot megcélzó beavatkozások összekapcsolása a szexuális egészségre irányuló közegészségügyi stratégiákkal. Az európai szintű megfigyelést illetően a fertőző betegségekre vonatkozó adatokat a rendszeres bejelentések forrásai gyűjtik össze, ahol az injekciós kábítószer-használatot nyilván lehet tartani kockázati tényezőként, de a különböző körülmények között élő, kábítószer-használó populációk különleges vizsgálatai útján is végeznek adatgyűjtést.
En av de mer alvorlige helsekonsekvensene av bruken av illegale rusmidler, og spesielt sprøytebruk, er overføring av HIV og andre smittsomme sykdommer, særlig hepatitt C og B. Forholdet mellom sprøytebruk og smitteoverføring er helt klar. Å få til en nedgang i sprøytebruken og i delingen av brukerutstyr har derfor blitt et hovedmål for folkehelsetiltak på området. Studier viser også at det er en forbindelse mellom narkotikabruk og seksuell høyrisikoatferd, noe som tilsier at det er viktig å etablere en kobling mellom narkotikatiltak og folkehelsestrategier relatert til seksualhelse. Når det gjelder kartlegging på europeisk plan, foretas all innsamling av data om infeksjonssykdommer av ordinære meldingsorganer, som kan registrere sprøytebruk som en risikofaktor, og via egne studier av narkotikabrukere i forskjellige miljøer.
Jedną z poważniejszych konsekwencji zdrowotnych zażywania nielegalnych narkotyków, zwłaszcza dożylnie, jest przenoszenie wirusa HIV i innych chorób zakaźnych, szczególnie wirusowego zapalenia wątroby typu C i B. Związek pomiędzy dożylnym przyjmowaniem narkotyku i przenoszeniem zakażenia jest dobrze udokumentowany. Dlatego ograniczenie dożylnego przyjmowania narkotyków i dzielenia się sprzętem do iniekcji są podstawowym celem działań interwencyjnych dla zdrowia publicznego w tej dziedzinie. Badania wskazują ponadto na zależność między zażywaniem narkotyków i wysoce ryzykownymi zachowaniami seksualnymi — rośnie zatem znaczenie łączenia antynarkotykowych działań interwencyjnych ze strategiami zdrowia publicznego dotyczącymi zdrowia seksualnego. Pod względem monitorowania na poziomie europejskim dane dotyczące chorób zakaźnych zbiera się poprzez system regularnych zgłoszeń, w których dożylne zażywanie narkotyku może zostać odnotowane jako czynnik ryzyka, jak również poprzez specjalne badania grup zażywających narkotyki w różnych okolicznościach.
Jedným z najzávažnejších zdravotných dôsledkov užívania nezákonných drog a najmä injekčného užívania drog je prenos HIV a iných infekčných chorôb, najmä hepatitídy C a B. Vzťah medzi injekčným užívaním drog a prenosom infekcie je stanovený dobre. Znižovanie injekčného užívania drog a spoločného používania injekčnej výbavy sa preto stáva primárnym cieľom zásahov verejného zdravia v tejto oblasti. Štúdie tiež upozorňujú na vzťah medzi užívaním drog a vysoko rizikovou sexuálnou aktivitou; toto naznačuje čoraz väčšiu dôležitosť spájania zásahov do užívania drog so stratégiami verejného zdravia zameranými na sexuálne zdravie. Z hľadiska monitorovania na európskej úrovni sú údaje o infekčných chorobách zhromažďované stálymi informačnými zdrojmi, kde injekčné užívanie drog môže byť zaznamenávané ako rizikový faktor a počas špeciálnych štúdií populácií, ktoré užívajú drogy v rôznych zariadeniach.
Ena od bolj nevarnih posledic za zdravje pri uporabi prepovedanih drog in zlasti vbrizgavanju drog je prenos virusa HIV in drugih nalezljivih bolezni, predvsem hepatitisa C in B. Za povezavo med vbrizgavanjem drog in prenosom nalezljivih bolezni obstajajo trdni dokazi. Zmanjševanje vbrizgavanja drog in izmenjevanja pripomočkov za vbrizgavanje je zato postalo najpomembnejši cilj intervencij javnega zdravstva na tem področju. Študije kažejo tudi na povezavo med uporabo drog in zelo tveganim spolnim vedenjem, kar kaže na vedno večji pomen povezovanja intervencij na področju uporabe drog s strategijami javnega zdravstva, namenjenimi spolnemu zdravju. V smislu spremljanja na evropski ravni se podatki o nalezljivih boleznih redno zbirajo iz uradnih obvestil, pri čemer je lahko vbrizgavanje drog zabeleženo kot dejavnik tveganja, in med posebnimi študijami populacij uživalcev drog v različnih okoljih.
En av de mer allvarliga hälsoriskerna förenade med användning av olagliga droger, och i synnerhet med injektionsmissbruk, är överföring av hiv och andra smittsamma sjukdomar, bland annat hepatit C och B. Kopplingen mellan injektionsmissbruk och överföring av smitta är väl känd. Ett viktigt mål för folkhälsoåtgärderna på detta område är därför att minska injektionsmissbruket och vanan att dela sprutor och nålar. Studier visar också på ett samband mellan narkotikamissbruk och sexuell högriskaktivitet. Därmed blir det allt viktigare att knyta insatser för att bekämpa narkotikamissbruk till folkhälsostrategier inriktade på sexuell hälsa. Uppgifter om smittsamma sjukdomar på europeisk nivå samlas in genom regelbundna anmälningar, där injektionsmissbruk kan redovisas som en riskfaktor, och genom särskilda studier av missbrukspopulationer i olika miljöer.
Yasadışı uyuşturucuların kullanımı ve özellikle de uyuşturucu enjekte etmekten doğan daha ağır sağlık sorunlarından biri HIV ile diğer bulaşıcı hastalıkların, özellikle hepatit C ve B’nin geçmesidir. Uyuşturucu enjekte etmek ile hastalık bulaşması arasındaki ilişki iyi bilinmektedir. Dolayısıyla uyuşturucu enjekte etmeyi ve enjeksiyon aletlerinin paylaşımını azaltmak, bu alandaki kamu sağlığı müdahalelerinin öncelikli bir hedefi haline gelmiştir. Çalışmalar ayrıca uyuşturucu kullanımı ile yüksek riskli cinsel faaliyet arasında bir ilişkiye de işaret etmektedir; bu durum uyuşturucu kullanımı müdahalelerini cinsel sağlığı hedef alan kamu sağlığı stratejileriyle ilişkilendirmenin artan önemini göstermektedir. Avrupa düzeyinde izleme anlamında, bulaşıcı hastalıklar hakkındaki veriler, uyuşturucu enjekte etmenin bir risk faktörü olarak kaydedilebileceği düzenli bildirim kaynakları tarafından ve farklı ortamlarda uyuşturucu kullanan kişiler üzerinde yapılan özel çalışmalar esnasında toplanmaktadır.
Pie nopietnākajām nelegālo narkotiku lietošanas un jo īpaši narkotiku injicēšanas sekām pieder HIV un citu infekcijas slimību, sevišķi C un B hepatīta pārnešana. Ir labi zināms, ka pastāv saistība starp narkotiku injicēšanu un infekciju pārnešanu. Tādēļ par sabiedrības veselības aizsardzības iejaukšanās pasākumu primāro mērķi šajā jomā ir kļuvusi narkotiku injicēšanas un injicēšanas aprīkojuma koplietošanas samazināšana. Pētījumi liecina arī par saistību starp narkotiku lietošanu un augsta riska seksuālo aktivitāti; tas liek domāt par to, ka aizvien svarīgāk kļūst nodrošināt narkotiku iejaukšanās pasākumu saikni ar sabiedrības veselības stratēģijām, kuru mērķis ir seksuālā veselība. Veicot pārraudzību Eiropas mērogā, datus par infekcijas slimībām apkopo regulāras paziņošanas avoti, kur narkotiku injicēšanu var atzīmēt kā riska faktoru, turklāt datus iegūst arī īpašos pētījumos, kuru mērķgrupas ir narkotiku lietotāji dažādā vidē.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Slovacia, rolul cantităţii este esenţial în noul Cod Penal în ceea ce priveşte infracţiunile legate de droguri. Secţiunea 171 stabileşte două infracţiuni legate de posesia pentru consum personal: posesia a maximum trei doze se poate pedepsi cu închisoare de până la 3 ani, în vreme ce posesia unei „cantităţi mai mari” (de până la 10 doze) poate duce la o pedeapsă de până la 5 ani de închisoare.
In Slovakia, the role of quantity is central to the new penal code on drugs offences. Section 171 creates two offences of possession for own use: possession of no more than three doses may be punished by up to 3 years’ imprisonment, while a prison sentence of up to 5 years may be imposed for possession of ‘a larger amount’ (no more than 10 doses). Possession of quantities greater than this must be charged under Section 172. This allows a prison sentence of 4–10 years to be imposed if there are no aggravating factors, and for sentences of 10–15 years for possession of a larger amount (with a street value of over 10 times the ‘baseline’ amount of 8 000 Skk – approximately 200 euros), 15–20 years for possession of drugs on a considerable scale (defined as over 100 times the baseline) and 20–25 years or life imprisonment for possession on a large scale (defined as over 500 times the baseline).
En Slovaquie, la quantité joue un rôle essentiel dans le nouveau code pénal sur les délits liés à la drogue. L'article 171 établit deux délits pour la possession de drogue à des fins de consommation personnelle: la possession de trois doses ou moins peut être punie d'un emprisonnement de trois ans au maximum, alors qu'une peine de prison pouvant atteindre 5 ans peut être infligée pour la possession d'une «quantité plus importante» (10 doses au maximum). La possession de quantités supérieures relève de l'article 172. Celui-ci prévoit une peine d'emprisonnement comprise entre 4 et 10 ans en l'absence de circonstances aggravantes et de peines allant de 10 à 15 ans de prison pour possession d'une quantité supérieure de drogue (d'une valeur de revente dans la rue supérieure à 10 fois le montant de base de 8 000 SKK, soit 200 euros environ), de 15 à 20 ans pour la possession de drogue à grande échelle (soit plus de 100 fois le montant de base) et de 20 à 25 ans ou l'emprisonnement à vie pour la possession de drogue à très grande échelle (soit plus de 500 fois le montant de base).
In der Slowakei spielt in den auf Drogendelikte anwendbaren Bestimmungen des neuen Strafgesetzbuchs die Drogenmenge eine zentrale Rolle. In § 171 werden im Zusammenhang mit dem Besitz für den persönlichen Gebrauch zwei Straftatbestände eingeführt: Der Besitz von bis zu drei Dosen kann mit einer Haftstrafe von bis zu drei Jahren geahndet werden, während für den Besitz einer „größeren Menge" (nicht mehr als zehn Dosen) eine Haftstrafe von bis zu fünf Jahren verhängt werden kann. Der Besitz darüber hinausgehender Mengen fällt zwangsläufig unter § 172. Dieser erlaubt eine Haftstrafe von 4 bis 10 Jahren, sofern keine erschwerenden Umstände vorliegen, und Haftstrafen von 10 bis 15 Jahren für den Besitz einer größeren Menge (mit einem Straßenhandelswert, der das Zehnfache des „Basisbetrags“ von 8 000 SKK – etwa 200 EUR – übersteigt), von 15 bis 20 Jahren für den Besitz einer erheblichen Menge (definiert als mehr als das Hundertfache des Basisbetrags) und von 20 bis 25 Jahren oder lebenslange Haft für den Besitz einer großen Menge von Drogen (definiert als mehr als das Fünfhundertfache des Basisbetrags).
En el nuevo Código Penal eslovaco la cantidad reviste un papel de gran importancia en los delitos relacionados con las drogas. El artículo 171 establece dos delitos de posesión para consumo propio: la posesión de no más de tres dosis puede ser castigada con hasta tres años de cárcel, mientras que para la tenencia de una «cantidad importante» (no más de diez dosis) se podrá imponer una pena de cárcel de hasta cinco años. Para la posesión de cantidades superiores a diez dosis será de aplicación el artículo 172. Este artículo permite imponer una pena de cárcel de entre 4 y 10 años, si no existen factores agravantes, y penas de entre 10 y 15 años por posesión de estas cantidades importantes (con un valor en la calle superior a 10 veces el «importe base» de 8 000 SKK, aproximadamente 200 euros), entre 15 y 20 años por posesión de drogas a una escala considerable (definida como superior a 100 veces el importe base) y entre 20 y 25 años o cadena perpetua por posesión a gran escala (definida como más de 500 veces el importe base).
In Slovacchia, il ruolo della quantità è cruciale nel nuovo codice penale sui reati correlati all’uso di stupefacenti. L’articolo 171 del codice definisce due tipi di reati di detenzione per uso personale: la detenzione di non più di tre dosi può essere punita con la reclusione fino a tre anni, mentre una condanna alla reclusione fino a un massimo di 5 anni può essere comminata in caso di detenzione di “quantità maggiori” (comunque non più di 10 dosi). La detenzione di quantità di stupefacenti superiori a questa viene punita ai sensi dell’articolo 172 del codice, che prevede la reclusione per 4–10 anni in assenza di aggravanti oppure la reclusione per 10–15 anni in caso di detenzione di quantità ancora superiori (con un valore di mercato oltre 10 volte l’importo di base di 8 000 Skk, pari a circa 200 euro), per 15–20 anni in caso di detenzione di stupefacenti su vasta scala (vale a dire più di 100 volte il valore di base) e per 20–25 anni fino all’ergastolo per la detenzione su larghissima scala (vale a dire più di 500 volte il valore di base).
Na Eslováquia, o papel da quantidade é fundamental para o novo código penal, no que se refere às infracções à legislação em matéria de droga. A Secção 171 cria duas infracções por posse de droga para consumo próprio: a posse de não mais de três doses pode ser punida com uma pena de prisão máxima de três anos, ao passo que pode ser aplicada uma sentença de prisão de até cinco anos pela posse de uma “quantidade superior” (não mais de dez doses). A posse de maiores quantidades deve ser punida nos termos da Secção 172, que prevê uma pena de prisão de 4 a 10 anos, aplicável se não existirem circunstâncias agravantes, e penas de 10 a 15 anos pela posse de uma quantidade maior (com um valor de venda na rua mais de dez vezes superior ao montante de “referência” de 8 000 coroas eslovacas – aproximadamente 200 euros), 15 a 20 anos pela posse de drogas numa escala considerável (definida como mais de cem vezes o montante de referência) e 20 a 25 anos, ou prisão perpétua, pela posse de droga em grande escala (definida como mais de quinhentas vezes o montante de referência).
Στη Σλοβακία, ο ρόλος της ποσότητας στον νέο ποινικό κώδικα για τα αδικήματα περί τα ναρκωτικά είναι πρωταρχικός. Το άρθρο 171 θεσπίζει δυο αδικήματα κατοχής για προσωπική χρήση: η κατοχή όχι περισσοτέρων από τρεις δόσεις μπορεί να τιμωρείται με φυλάκιση έως 3 ετών, ενώ για την κατοχή «μεγαλύτερης ποσότητας» (όχι περισσότερων από 10 δόσεων) μπορεί να επιβάλλεται ποινή φυλάκισης έως 5 ετών. Για την κατοχή μεγαλύτερων ποσοτήτων πρέπει να ασκείται δίωξη βάσει του άρθρου 172, το οποίο προβλέπει την επιβολή ποινής φυλάκισης 4-10 ετών, εφόσον δεν συντρέχουν επιβαρυντικές περιστάσεις, και ποινές φυλάκισης 10–15 ετών για κατοχή μεγαλύτερης ποσότητας (αγοραίας αξίας υπερδεκαπλάσιας από το όριο «αναφοράς» των 8 000 Skk – περίπου 200 ευρώ), 15-20 ετών για κατοχή ναρκωτικών σε σημαντική κλίμακα (που ορίζεται ως περισσότερο από 100 φορές το όριο αναφοράς) και 20-25 ετών ή ισόβια κάθειρξη για κατοχή σε μεγάλη κλίμακα (που ορίζεται ως περισσότερο από 500 φορές το όριο αναφοράς).
In Slowakije is de hoeveelheid het hoofdcriterium in het nieuwe wetboek van strafrecht als het gaat om drugsdelicten. In artikel 171 worden twee strafbare feiten in verband met het bezit van drugs voor eigen gebruik onderscheiden: het bezit van ten hoogste drie doses, waarop een gevangenisstraf van maximaal drie jaar is gesteld, en het bezit van “een grotere hoeveelheid” (maximaal tien doses), waarvoor een gevangenisstaf van maximaal vijf jaar geldt. Is er sprake van het bezit van nog grotere hoeveelheden, dan treedt artikel 172 in werking. Daarin is bepaald dat een gevangenisstraf van vier tot tien jaar kan worden opgelegd bij ontbreken van verzwarende omstandigheden, van tien tot vijftien jaar voor het bezit van een grotere hoeveelheid (met een straatwaarde van meer dan tien keer het basisniveau van 8 000 Skk – ongeveer 200 EUR), van vijftien tot twintig jaar voor het bezit van een aanzienlijke hoeveelheid drugs (gedefinieerd als honderd keer het basisniveau) en van twintig tot vijfentwintig jaar of levenslang voor het bezit van een zeer grote hoeveelheid drugs (gedefinieerd als vijfhonderd keer het basisniveau).
Na Slovensku má množství ústřední úlohu v novém trestním zákoníku v oblasti drogových deliktů. Paragraf 171 zavádí dva různé trestné činy držení drog pro vlastní potřebu: za držení ne více než tří dávek může být uložen trest odnětí svobody až na 3 roky, zatímco za držení „většího množství“ (ne více než deset dávek) může být uložen trest odnětí svobody v trvání nejvýše 5 let. Držení množství větších, než jsou tato, musejí být stíhána podle paragrafu 172. Ten umožňuje uložit trest odnětí svobody v trvání 4 až 10 let, pokud neexistují přitěžující okolnosti, trest odnětí svobody v trvání 10 až 15 let může být uložen za držení ještě většího množství (s pouliční cenou vyšší než desetinásobek „základní“ částky 8 000 SKK, tj. přibližně 200 eur), 15 až 20 let za držení drog ve značném rozsahu (definováno jako množství překračující více než stonásobně základní částku) a 20 až 25 let nebo doživotí za držení drog ve velkém rozsahu (definováno jako množství překračující více než pětisetnásobně základní částku).
I Slovakiet spiller mængden en central rolle i den nye straffelov om narkotikaovertrædelser. § 171 indfører to lovovertrædelser i forbindelse med besiddelse til eget brug: besiddelse af højst 3 doser kan straffes med op til 3 års fængsel, mens der kan idømmes en fængselsstraf på op til 5 år for besiddelse af "en større mængde" (højst 10 doser). Tiltale for besiddelse af større mængder end disse skal rejses i henhold til § 172. I henhold hertil kan der idømmes en fængselsstraf på 4–10 år, hvis der ikke foreligger skærpende omstændigheder, og straffe på 10–15 år for besiddelse af en større mængde (med en gadeværdi på over 10 gange "grundbeløbet" på 8 000 SKK – ca. 200 euro), 15–20 år for besiddelse af stoffer i betydeligt omfang (defineret som 100 gange grundbeløbet) og 20–25 år eller livsvarigt fængsel for besiddelse i stor målestok (defineret som over 500 gange grundbeløbet).
Slovakkias on uue karistusseadustiku järgi kesksel kohal uimasti kogus. Paragrahv 171 sisaldab kaht õigusrikkumist, mis on seotud omamisega isiklikuks otstarbeks: kuni kolme annuse omamist võib karistada kuni 3 aasta pikkuse vangistusega, suurema koguse (kuni 10 annust) omamise puhul võib karistada kuni 5 aasta pikkuse vangistusega. Sellest suuremate koguste omamise puhul karistatakse paragrahv 172 järgi. See võimaldab määrata 4–10 aasta pikkuse vanglakaristuse, kui ei ilmne raskendavaid asjaolusid, 10–15 aasta pikkuse vanglakaristuse suurema koguse puhul (mille müügihind tänavakaubanduses on kümme korda suurem kui ühe annuse baashind ehk 8000 Slovakkia krooni, s.o ligikaudu 200 eurot), 15–20 aasta pikkuse vanglakaristuse märkimisväärse koguse (rohkem kui 100 baashinna väärtuses) narkootikumide omamise eest ning 20–25 aasta pikkuse või eluaegse vanglakaristuse väga suure koguse (rohkem kui 500 baashinna väärtuses) omamise eest.
Määrällä on Slovakian uudessa huumerikoslaissa ratkaiseva merkitys. Lain 171 §:ssä säädetään kahdenlaisista hallussapitorikoksista: enintään kolmen huumeannoksen hallussapidosta omaa käyttöä varten voi seurata kovimmillaan 3 vuoden vankeusrangaistus, kun taas ”suurehkon määrän” (enintään 10 annosta) hallussapito johtaa 5 vuoden vankeustuomioon. Tätä suurempien määrien hallussapidosta on nostettava syyte, joka voi 172 §:n mukaan johtaa 4–10 vuoden vankeustuomioon, ellei asiaan liity mitään raskauttavia tekijöitä. Vielä suuremman huumausainemäärän (jonka arvo katukaupassa on yli kymmenkertainen ”lähtöhintaan” verrattuna, joksi on määritelty 8 000 Skk, noin 200 euroa) hallussapidosta voi seurata 10–15 vuoden vankeusrangaistus, huomattavan suuren huumausainemäärän (lähtöhinta yli satakertaisena) hallussapidosta 15–20 vuoden vankeusrangaistus ja erittäin suuren huumausainemäärän (lähtöhinta yli 500-kertaisena) hallussapidosta 20–25 vuoden pituinen tai elinkautinen vankeusrangaistus.
Szlovákiában a kábítószer-bűncselekményekről szóló új büntető törvénykönyvben a mennyiség központi szerepet kapott. A 171. szakasz a saját használat céljából való birtoklás esetében kétféle bűncselekményt különít el: a legfeljebb három adag birtoklásáért 3 évig terjedő szabadságvesztést, a „nagyobb mennyiség” (legfeljebb 10 adag) birtoklásáért 5 évig terjedő börtönbüntetést lehet kiszabni. Az ezt meghaladó mennyiség birtoklását a 172. cikk szerint kell büntetni. Ez súlyosbító körülmények nélkül 4–10 év börtönbüntetés kiszabását teszi lehetővé, a nagyobb mennyiségek (a 8000 szlovák koronában – körülbelül 200 euró – meghatározott „alapmennyiség” tízszeresét meghaladó utcai értékkel) birtoklása esetében pedig 10–15 év, a jelentős (az alapmennyiség százszorosát meghaladó) mennyiségű kábítószer birtoklásáért 15–20 év, a nagy (az alapmennyiség ötszázszorosát meghaladó) mennyiségű kábítószer birtoklásáért pedig 20–25 évtől életfogytig terjedő büntetés kiszabását teszi lehetővé.
I Slovakia spiller kvantitet en sentral rolle i den nye straffeloven om narkotikalovbrudd. I paragraf 171 kan besittelse til egen bruk deles i to: besittelse av inntil tre doser kan straffes med inntil tre års fengsel, mens fengselsstraffen kan komme opp i fem år for besittelse av en ”større mengde” (inntil 10 doser). Besittelse av større kvanta faller inn under paragraf 172, som fastsetter en fengselsstraff på 4-10 år dersom det ikke foreligger skjerpende omstendigheter, 10-15 år for besittelse av en større mengde (med en gateverdi på mer enn 10 ganger grunnverdien på 8000 Skk – ca. 200 euro), 15-20 år for besittelse av en betydelig mengde (over 100 ganger grunnverdien) og 20-25 år for besittelse av en meget betydelig mengde (over 500 ganger grunnverdien).
W Słowacji kwestia ilości narkotyków odgrywa kluczową rolę w nowych przepisach kodeksu karnego dotyczących wykroczeń związanych z narkotykami. W art. 171 wprowadzono dwa rodzaje przestępstw za posiadanie narkotyków na własny użytek. Posiadanie nie więcej niż trzech dawek podlega karze pozbawienia wolności do 3 lat, podczas gdy za posiadanie „większej ilości” (nieprzekraczającej 10 dawek) można nałożyć karę do 5 lat pozbawienia wolności. Posiadanie jeszcze większej ilości narkotyków podlega karom określonym w art. 172. Na mocy tego przepisu przy braku okoliczności obciążających nakłada się karę pozbawienia wolności od 4 do 10 lat za posiadanie większej ilości narkotyków (o wartości w sprzedaży detalicznej przewyższającej ponad 10-krotnie „podstawową” kwotę 8000 SKK — około 200 euro) — karę 10–15 lat pozbawienia wolności, za posiadanie narkotyków na dużą skalę (określoną jako przewyższająca ponad 100-krotnie wartość podstawową) — karę 15–20 lat pozbawienia wolności, a za posiadanie narkotyków na wielką skalę (określoną jako przewyższająca ponad 500-krotnie wartość podstawową) — na karę 20–25 lat pozbawienia wolności.
Na Slovensku je úloha množstva podľa nového trestného zákona o trestných činoch súvisiacich s drogami ústredná. Článok 171 stanovuje dva trestné činy prechovávania pre vlastnú potrebu: prechovávanie maximálne troch dávok môže byť potrestané do troch rokov väzenia, kým trest až do piatich rokov väzenia môže byť uložený za prechovávanie „väčšieho množstva“ (maximálne 10 dávok). Prechovávanie väčších množstiev sa musí posudzovať podľa článku 172. Tento umožňuje uložiť trest väzenia od 4 do 10 rokov, ak neexistujú žiadne priťažujúce okolnosti a tresty od 10 do 15 rokov za prechovávanie väčšieho množstva (s pouličnou hodnotou viac ako desať násobok „základnej“ čiastky 8 000 Sk – približne 200 eur), 15 – 20 rokov za prechovávanie drog v značnom rozsahu (definovanom ako viac ako 100-násobok základnej hodnoty) a 20 – 25 rokov alebo doživotné väzenie za prechovávanie vo veľkom rozsahu (definovanom ako viac ako 500 násobok základnej hodnoty).
V slovaškem novem kazenskem zakoniku o kaznivih dejanjih v zvezi z drogami ima količina osrednji pomen. V razdelku 171 sta opredeljeni dve kaznivi dejanji posedovanja za lastno uporabo: za posedovanje največ treh odmerkov je zagrožena zaporna kazen do 3 let, medtem ko se za posedovanje "večje količine" (največ 10 odmerkov) lahko odredi zaporna kazen do 5 let. Posedovanje večjih količin od zgoraj navedenih je treba obravnavati na podlagi razdelka 172. Ta določa zaporno kazen od 4 do 10 let, če ne obstajajo oteževalni dejavniki, in zaporne kazni od 10 do 15 let za posedovanje večje količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot desetkrat presega "osnovni" znesek 8000 Skk – približno 200 EUR), 15 do 20 let za posedovanje precejšnje količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot stokrat presega "osnovni" znesek) in 20 do 25 let ali dosmrtno zaporno kazen za posedovanje obsežne količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot petstokrat presega "osnovni" znesek).
I Slovakien spelar mängden narkotika en central roll i den nya brottsbalken om narkotikabrott. Avsnitt 171 inför två brottsbeteckningar för innehav för eget bruk: innehav av högst tre doser kan leda till upp till 3 års fängelse, medan ett fängelsestraff på högst 5 år kan bli följden för innehav av en ”större mängd” (inte mer än 10 doser). För innehav av ännu större kvantiteter måste åtal väckas enligt avsnitt 172. Det kan leda till ett fängelsestraff på 4-10 år om inga försvårande omständigheter förekommer och till fängelse i 10-15 år för innehav av en större mängd (med ett värde på gatan som överstiger 10 gånger ”utgångsvärdet” på 8 000 Skk – cirka 200 euro), 15–20 års fängelse för innehav av narkotika i betydande mängd (definierat som mer än 100 gånger utgångsvärdet) samt 20-25 år eller livstid för innehav i stor skala (definierat som över 500 gånger utgångsvärdet).
Slovakya’da, uyuşturucu suçları hakkındaki ceza hukukunda miktar temel bir rol oynamaktadır. 171. Kısım kişisel kullanım için uyuşturucu bulundurmaya dair iki suç oluşturmaktadır: en fazla üç doz bulundurulması 3 yıla kadar hapisle cezalandırılabilirken, ‘daha büyük miktarda’ (en fazla 10 doz) uyuşturucu bulundurmak için 5 yıla kadar hapis cezası istenebilmektedir. Bundan daha büyük miktarların bulundurulması 172. Kısım kapsamında cezalandırılmalıdır. Bu, ağırlaştırıcı sebep olmadığı takdirde, 4-10 yıl ve daha büyük miktarların (8.000 Skk – yaklaşık 200 euro – ‘sınır’ miktarının 10 katından fazla bir sokak değeriyle) bulundurulması için 10-15 yıllık mahkumiyetlere, önemli ölçekte (sınırın 100 katının üzerinde olarak tanımlanır) uyuşturucu bulundurmaya 15-20 yıl ve büyük ölçekte (taban çizgisinin 500 kat üzeri olarak tanımlanır) bulundurmaya da 20-25 yıl veya müebbet hapis verilmesine olanak vermektedir.
Slovākijas jaunajā narkotiku pārkāpumu kriminālkodeksā daudzumam ir piešķirta būtiska nozīme. Kodeksa 171. pantā ir nošķirti divi ar turēšanu personīgai lietošanai saistīti pārkāpumi: ja pie turētāja neatrod vairāk par trim narkotiku devām, piemērojamais sods ir līdz trim gadiem cietumā, bet ,,lielāka daudzuma” (ne vairāk par 10 devām) gadījumā var piespriest cietumsodu līdz 5 gadiem. Atrodot vairāk nekā 10 devas, piemēro 172. pantu. Šis pants paredz cietumsodu no 4 līdz 10 gadiem, ja nav konstatēti atbildību pastiprinoši apstākļi, cietumsodu no 10 līdz 15 gadiem, ja tiek turēts lielāks narkotiku daudzums (kura ,,ielas” vērtība vairāk nekā 10 reizes pārsniedz ,,pamatsummu”, t.i., 8000 Slovākijas kronu jeb aptuveni 200 euro), cietumsodu no 15 līdz 20 gadiem, ja tiek turēts ievērojams narkotiku daudzums (pamatsumma ir pārsniegta vairāk nekā 100 reizes), un cietumsodu no 20 līdz 25 gadiem vai mūža ieslodzījumu par liela apjoma narkotiku turēšanu (pamatsumma ir pārsniegta vairāk nekā 500 reizes).
  Capitolul 4: Amfetamine...  
mCPP este o piperazină cu aril substituit, la fel ca benzilpiperazina (BZP), o substanţă monitorizată de EWS din 1999. OEDT şi Europol au primit primele notificări oficiale privind depistarea de mCPP în februarie/martie 2005, în ceea ce priveşte probele colectate în Franţa şi Suedia.
The most significant new development in 2005 was the appearance and rapid spread of the new psychoactive substance 1-(3-chlorophenyl)piperazine (mCPP). mCPP is an aryl-substituted piperazine, as is benzylpiperazine (BZP), a substance monitored by the EWS since 1999. The first official notifications of the detection of mCPP were received by the EMCDDA and Europol in February/March 2005, concerning samples collected in France and Sweden. By the end of 2005, mCPP-containing tablets had been seized by the law enforcement authorities or found in the context of various recreational activities (open-air dance/music festivals, dance clubs, etc.) in almost all Member States. They are almost always designed to look like, and presumably marketed as, ecstasy. The drug is chiefly available in tablet form, and the subjective effects of mCPP and MDMA are partially comparable (Bossong et al., 2005). In addition, mCPP is often found in combination with MDMA. Since this is unlikely to be the result of accidental contamination, it suggests that the deliberate addition of mCPP may be intended to potentiate or modify the effects of MDMA. There seems to be little specific demand or market for mCPP in its own right in the EU.
Le nouveau développement le plus significatif survenu en 2005 a été l'apparition et la diffusion rapide de la nouvelle substance psychoactive qu'est la 1‑(3‑chlorophényl)piperazine (mCPP). La mCPP est une pipérazine avec substitution du noyau aromatique, comme la benzylpipérazine (BZP), une substance surveillée par le système d'alerte rapide depuis 1999. L'OEDT et Europol ont reçu les premières notifications officielles de signalement de la mCPP en février-mars 2005. Elles concernaient des échantillons trouvés en France et en Suède. Fin 2005, des comprimés contenant de la mCPP ont été saisis par les services répressifs ou trouvés dans le cadre de diverses activités de loisirs (festivals de danse ou de musique en plein air, discothèques, etc.) dans presque tous les États membres. Elles sont pratiquement toujours élaborées de manière à ressembler à de l'ecstasy et sont, selon toute hypothèse, vendues comme ecstasy. Cette drogue est surtout disponible sous la forme de comprimés et les effets subjectifs de la mCPP et du MDMA sont en partie comparables (Bossong et al., 2005). Par ailleurs, la mCPP est souvent combinée à du MDMA. Étant donné qu'il est peu probable qu'il s'agisse du résultat d'une contamination accidentelle, cette constatation donne à penser que l'ajout délibéré de mCPP pourrait avoir pour but de renforcer ou de modifier les effets du MDMA. Il semble qu'il n'existe qu'une faible demande ou un petit marché spécifique pour la mCPP propremente dit dans l'UE.
Die wichtigste neue Entwicklung des Jahres 2005 war das Auftauchen und die rasche Verbreitung der neuen psychoaktiven Substanz 1-(3-Chlorphenyl)-Piperazin (mCPP). mCPP ist ebenso wie Benzylpiperazin (BZP), das seit 1999 im Rahmen des Frühwarnsystems beobachtet wird, ein Aryl-substituiertes Piperazin. Die ersten offiziellen Meldungen über den Nachweis von mCPP gingen im Februar/März 2005 bei der EBDD und Europol ein und betrafen Stichproben aus Frankreich und Schweden. Bis Ende 2005 wurden in fast allen Mitgliedstaaten mCPP-haltige Tabletten von den Strafverfolgungsbehörden sichergestellt oder im Rahmen verschiedener Freizeitveranstaltungen (Open-Air-Tanz-/-Musikfestivals, Tanzlokale usw.) gefunden. Fast immer sehen sie aus wie Ecstasy und werden vermutlich auch als solches gehandelt. mCPP ist vorwiegend in Tablettenform erhältlich, und seine subjektive Wirkung ist teilweise mit der von MDMA vergleichbar (Bossong et al., 2005). Darüber hinaus wird mCPP häufig in Kombination mit MDMA nachgewiesen. Da es unwahrscheinlich ist, dass dies auf eine versehentliche Verunreinigung zurückzuführen ist, liegt der Schluss nahe, dass mCPP vorsätzlich beigemischt wird, um eine Verstärkung oder Veränderung der Wirkung des MDMA zu erzielen. mCPP alleine wird in der EU offenbar weder in größerem Umfang nachgefragt, noch gibt es einen speziellen Markt für diese Droge.
El nuevo desarrollo más significativo en 2005 fue la aparición y rápida expansión de la nueva sustancia psicoactiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La sustancia mCPP es una piperazina aril sustituida, al igual que la benzilpiperazina (BZP), una sustancia controlada por el SAR desde 1999. El OEDT y Europol recibieron las primeras notificaciones oficiales de la detección de mCPP en febrero y marzo de 2005, a raíz de unas muestras recogidas en Francia y Suecia. Hasta finales de 2005, las fuerzas y cuerpos de seguridad incautaron pastillas que contenían mCPP, o éstas se encontraron en el marco de diferentes actividades recreativas (festivales de baile/música al aire libre, locales de baile, etc.) en casi todos los Estados miembros. En casi todos los casos se habían diseñado para tener el mismo aspecto que el éxtasis y probablemente ser comercializadas como tal. La droga se encuentra disponible principalmente en forma de pastilla, y los efectos subjetivos de la mCPP se pueden comparar en parte a los de la MDMA (Bossong et al., 2005). Además, la mCPP suele encontrarse en combinación con MDMA. Puesto que es muy poco probable que esta combinación sea fruto de una contaminación accidental, este hecho sugiere que con la adición deliberada de mCPP se pretende potenciar o modificar los efectos de la MDMA. Aparentemente, en la UE no existe una gran demanda específica de la mCPP ni un mercado especial para esta droga.
La novità più significativa nel 2005 è stata la comparsa e la rapida diffusione della nuova sostanza psicoattiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La mCPP è una piperazina di aril sostituito, come la benzilpiperazina (BZP), una sostanza monitorata dall’EWS dal 1999. Le prime notifiche ufficiali di individuazione della mCPP sono state inviate all’OEDT e all’Europol nel febbraio/marzo 2005 e riguardano campioni raccolti in Francia e Svezia. Alla fine del 2005 le forze di polizia avevano sequestrato o trovato pasticche a base di mCPP nell’ambito di diverse attività ricreative (danza all’aria aperta/festival musicali, locali da ballo, ecc.) in quasi tutti gli Stati membri. Nella quasi totalità dei casi le pasticche erano state fabbricate in modo che somigliassero all’ecstasy e presumibilmente vendute come ecstasy. La droga è perlopiù disponibile sotto forma di pasticca e gli effetti soggettivi di mCPP e MDMA possono essere parzialmente equiparati (Bossong e altri, 2005). Inoltre, spesso la mCPP viene associata alla MDMA. Essendo improbabile che questo sia il frutto di una contaminazione accidentale, sembra di capire che l’aggiunta intenzionale di mCPP sia fatta per potenziare o modificare gli effetti della MDMA. La domanda specifica o il mercato specifico della mCPP sembrano di poco conto nell’Unione europea.
A evolução mais significativa ocorrida em 2005 foi o aparecimento e a rápida expansão da nova substância psicoactiva 1-(3-clorofenil) piperazina (mCPP). A mCPP é uma piperazina substituível pelo aril, tal como a benzilpiperazina (BZP), uma substância monitorizada pelo EWS desde 1999. As primeiras notificações oficiais da detecção de mCPP foram recebidas pelo OEDT e pela Europol em Fevereiro/Março de 2005, e referiam-se a amostras colhidas em França e na Suécia. Em finais de 2005, as autoridades de aplicação da lei apreenderam comprimidos com mCPP, ou detectaram-nos no contexto de várias actividades recreativas (dança ao ar livre/festivais de música, clubes de dança, etc.), em quase todos os Estados-Membros. Estes comprimidos são quase sempre desenhados de modo a assemelhar-se e, presumivelmente, a serem comercializados como ecstasy. A droga está principalmente disponível em comprimidos, sendo os efeitos subjectivos da mCPP e do MDMA parcialmente comparáveis (Bossong et al., 2005). Além disso, a mCPP é frequentemente encontrada em combinação com o MDMA. Dado ser improvável que esta situação resulte de uma contaminação acidental, afigura-se que a adição deliberada de mCPP se poderá destinar a potenciar ou alterar os efeitos do MDMA. Na UE parece existir pouca procura específica, ou um mercado específico, para a mCPP propriamente dita.
Η πιο σημαντική νέα εξέλιξη το 2005 ήταν η εμφάνιση και η ραγδαία εξάπλωση της νέας ψυχοδραστικής ουσίας 1-(3-χλωροφαινυλο)πιπεραζίνης (mCPP). Η mCPP είναι μια πιπεραζίνη υποκατάστασης αρυλίου, όπως είναι και η βενζυλοπιπεραζίνη (BZP), ουσία που παρακολουθείται από το EWS από το 1999. Οι πρώτες επίσημες γνωστοποιήσεις ανίχνευσης mCPP λήφθηκαν από το ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ τον Φεβρουάριο/Μάρτιο 2005 και αφορούσαν δείγματα που λήφθηκαν στη Γαλλία και τη Σουηδία. Έως τα τέλη του 2005, χάπια που περιείχαν mCPP κατασχέθηκαν από τις αρχές επιβολής του νόμου ή εντοπίστηκαν στο πλαίσιο διάφορων ψυχαγωγικών δραστηριοτήτων (υπαίθρια φεστιβάλ χορού/μουσικής, χορευτικά κλαμπ κλπ.) σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη. Σχεδόν πάντοτε είναι σχεδιασμένα ώστε να μοιάζουν με, και πιθανώς να διατίθενται ως, έκσταση. Το ναρκωτικό διατίθεται κυρίως σε μορφή χαπιού και τα υποκειμενικά αποτελέσματα της mCPP και της MDMA είναι μερικώς συγκρίσιμα (Bossong κ.ά., 2005). Επίσης, η mCPP συχνά βρίσκεται σε συνδυασμό με MDMA. Καθώς κάτι τέτοιο δεν είναι πιθανό να είναι αποτέλεσμα τυχαίας μόλυνσης υποδηλώνει ότι η σκόπιμη προσθήκη mCPP ενδεχομένως να έχει σκοπό την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA. Η ζήτηση ή η αγορά της mCPP για αυτοτελή χρήση φαίνεται να είναι περιορισμένη στην ΕΕ.
De belangrijkste nieuwe ontwikkeling in 2005 was de komst en snelle verspreiding van de nieuwe psychoactieve stof 1-(3-chlorofenyl)piperazine (mCPP). mCPP is een aryl-gesubstitueerde piperazine, evenals benzylpiperazine (BZP), een stof die sinds 1999 door het EWS wordt gevolgd. De eerste officiële meldingen van waarneming van mCPP zijn in februari/maart 2005 ontvangen door het EWDD en Europol naar aanleiding van steekproeven die zijn genomen in Frankrijk en Zweden. Tegen het einde van 2005 zijn in bijna alle lidstaten pillen met mCPP in beslag genomen door de rechtshandhavingsinstanties of aangetroffen in de context van uiteenlopende recreatieve activiteiten (dance- of muziekfestivals in de open lucht, danceclubs e.d.). Ze zien er vrijwel steeds als ecstasy uit en worden vermoedelijk ook als zodanig verkocht. De drug is vooral als pil verkrijgbaar en de subjectieve werking van mCPP is gedeeltelijk vergelijkbaar met die van MDMA (Bossong et al., 2005). Daarnaast wordt mCPP vaak aangetroffen in combinatie met MDMA. Dit is waarschijnlijk niet het gevolg van toevallige verontreiniging, en dat wijst erop dat mCPP mogelijk bewust wordt toegevoegd om de werking van MDMA te versterken of te beïnvloeden. Er schijnt in de EU weinig vraag naar, of nauwelijks een markt voor, mCPP op zich te zijn.
Nejvýznamnější nový posun v roce 2005 představovalo objevení a rychlé rozšíření nové psychoaktivní látky 1-(3-chlorfenyl)piperazinu (mCPP). mCPP je piperazin s nahrazeným arylem, stejně jako benzylpiperazin (BZP), což je látka sledovaná prostřednictvím systému včasného varování od roku 1999. První oficiální upozornění na detekci mCPP bylo EMCDDA a Europolem přijato v únoru/březnu 2005 a týkalo se vzorků získaných ve Francii a Švédsku. Do konce roku 2005 byly tablety obsahující mCPP zadrženy orgány činnými v trestním řízení či zjištěny v souvislosti s nejrůznějšími volnočasovými aktivitami (tanečními či hudebními festivaly pod širým nebem, tanečními kluby apod.) takřka ve všech členských státech. Tablety téměř vždy svým vzhledem připomínají extázi a jako extáze se také podle všeho prodávají. Droga je k dispozici především ve formě tablet a subjektivní účinky mCPP a MDMA jsou do jisté míry srovnatelné (Bossong a kol., 2005). Navíc se mCPP často nachází v kombinaci s MDMA. Protože je nepravděpodobné, že by k tomu došlo náhodnou kontaminací, zdá se, že úmyslným přidáním mCPP se mají účinky MDMA umocňovat či upravovat. V rámci EU prakticky neexistuje specifická poptávka po mCPP či trh s touto látkou.
Den væsentligste nye udvikling i 2005 var fremkomsten og den hurtige udbredelse af det nye psykoaktive stof 1-(3-chlorphenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en arylsubstitueret piperazin, og det samme gælder benzylpiperazin (BZP), et stof, der er blevet overvåget af EWS siden 1999. De første officielle indberetninger af, at der var påvist mCPP, blev modtaget af EONN og Europol i februar/marts 2005, vedrørende prøver indsamlet i Frankrig og Sverige. Inden udgangen af 2005 var tabletter, der indeholdt mCPP, blevet beslaglagt af retshåndhævelsesmyndighederne i næsten alle medlemsstater eller fundet i forbindelse med forskellige fritidsaktiviteter (open air-danse-/musikfestivaler, danseklubber osv.). De er næsten altid udformet, så de ligner, og formentlig sælges som, ecstasy. Stoffet fås hovedsagelig i tabletform, og de subjektive virkninger af mCPP og MDMA er til dels sammenlignelige (Bossong m.fl., 2005). Endvidere findes mCPP ofte i kombination med MDMA. Da det er usandsynligt, at dette er resultatet af en tilfældig kontaminering, viser det, at formålet med den bevidste tilsætning af mCPP kan være at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA. Der synes kun at være en mindre specifik efterspørgsel efter eller marked for mCPP alene i EU.
Kõige olulisem uus areng 2005. a oli uue psühhoaktiivse aine 1-(3-klorofenüül)piperasiini (mCPP) turule ilmumine ja kiire levik. mCPP on arüül-asendajaga piperasiin, nagu ka bensüülpiperasiin (BZP), aine, mida kontrollitakse varajase hoiatamise süsteemi kaudu alates 1999. aastast. Esimesed ametlikud teated mCPP tuvastamise kohta said EMCDDA ja Europol 2005. a veebruaris-märtsis ning need puudutasid Prantsusmaal ja Rootsis kogutud proove. 2005. a lõpuks olid õiguskaitseasutused konfiskeerinud mCPPd sisaldavaid tablette või oli neid avastatud mitmesuguste meelelahutusürituste käigus (vabaõhu tantsu- ja muusikafestivalidel, tantsuklubides jne) peaaegu kõikides liikmesriikides. Need tabletid näevad peaaegu alati välja nagu ecstasy ja arvatavasti neid selle nime all müüaksegi. Kõnealune uimasti on saadaval peamiselt tablettidena, ning mCPP ja MDMA subjektiivne toime on osaliselt sarnane (Bossong et al., 2005). Samuti leitakse mCPPd sageli kombineerituna MDMAga. Kuna on ebatõenäoline, et tegemist on juhusliku segunemisega, võib arvata, et mCPP lisamise eesmärgiks võib olla MDMA toime võimendamine või muutmine. Tundub, et puhtal kujul mCPP järele ei ole ELis selget nõudmist ega ole sel ka turgu.
Vuonna 2005 tapahtui merkittävä muutos, kun markkinoille ilmaantui uusi psykoaktiivinen aine, 1-(3-klorofenyyli)piperatsiini (mCPP), jonka käyttö levisi nopeasti. Tämä mCPP on aryylisubstituoitu piperatsiini, kuten bentsyylipiperatsiinikin (BZP), jota tiedonvaihtojärjestelmässä on seurattu jo vuodesta 1999 lähtien. Ensimmäiset viralliset ilmoitukset mCPP-havainnoista saapuivat EMCDDA:lle ja Europolille helmi- ja maaliskuussa 2005, ja ne koskivat Ranskassa ja Ruotsissa kerättyjä tietoja. Vuoden 2005 loppuun mennessä lainvalvontaviranomaiset olivat takavarikoineet tai löytäneet mCPP:tä sisältäviä tabletteja erilaisten ajanvietetapahtumien yhteydessä (tanssiin tai musiikkiin liittyvistä ulkoilmatapahtumista, yökerhoista jne.) lähes kaikissa jäsenvaltioissa. Tabletit on lähes aina muotoiltu ekstaasin näköisiksi, ja oletettavasti niitä myös markkinoidaan ekstaasina. Huumetta on tarjolla pääasiassa tabletteina, ja mCPP:n subjektiiviset vaikutukset ovat osittain samankaltaiset kuin MDMA:n (Bossong et al., 2005). Lisäksi mCPP:tä tavataan usein MDMA:han yhdistettynä. Kyse tuskin on tahattomasta sekoittumisesta, vaan todennäköisesti mCPP:tä on lisätty tabletteihin tarkoituksellisesti voimistamaan tai muuntamaan MDMA:n vaikutuksia. EU:ssa näyttää olevan vähän kysyntää tai markkinoita mCPP:lle sellaisenaan.
2005-ben a legfontosabb új fejlemény az 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP) új pszichoaktív anyag megjelenése és gyors terjedése volt. Az mCPP arilcsoporttal helyettesített piperazin, akárcsak a benzilpiperazin (BZP) nevű anyag, amelyet az EWS 1999 óta figyel. Az EMCDDA és az Europol 2005. február-márciusban kapta az első hivatalos értesítéseket az mCPP kimutatásáról, Franciaországban és Svédországban gyűjtött mintákkal kapcsolatban. A bűnüldöző hatóságok 2005 végére már szinte valamennyi tagállamban lefoglaltak vagy találtak mCPP-tartalmú tablettákat, különféle rekreációs tevékenységekkel összefüggésben (szabadtéri zenei/táncos fesztiválokon, táncos szórakozóhelyeken stb.). Ezek külsejüket és feltehetőleg forgalmazásukat tekintve is szinte minden esetben az extasyra hasonlítanak. A kábítószer elsősorban tabletta formájában érhető el; az mCPP és az MDMA szubjektív hatásai részben összemérhetőek (Bossong és mások, 2005). Az mCPP-t emellett gyakran az MDMA-val kombinálva mutatják ki. Mivel nem valószínű, hogy véletlen vegyítésről lenne szó, ez arra utal, hogy az MDMA hatásainak fokozása vagy módosítása érdekében talán szándékosan adnak hozzá mCPP-t. Úgy tűnik, hogy egymagában az mCPP-re csekély mértékben van határozott kereslet vagy piac az EU-ban.
Det mest betydningsfulle ved utviklingen i 2005 var påvisningen og den raske spredningen av det nye psykoaktive stoffet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en aryl-substituert piperazin, på samme måte som benzylpiperazin (BZP), et stoff som har vært under EWS’ overvåking siden 1999. EONN og Europol fikk de første offisielle meldingene om funn av mCPP i februar-mars 2005. Meldingene gjaldt prøver funnet i Frankrike og Sverige. Innen utgangen av 2005 var tabletter som inneholdt mCPP beslaglagt av politi- og tollmyndigheter eller funnet i forbindelse med diverse rekreasjonsaktiviteter (utendørs dance-/musikkfestivaler, dance-klubber, osv.) i nesten alle medlemsstatene. De er omtrent alltid utformet slik at de ligner på, og kan markedsføres som, ecstasy. Stoffet kommer hovedsakelig i tablettform, og de subjektive virkningene av mCPP og MDMA er delvis sammenlignbare (Bossong et al., 2005). I tillegg finnes ofte mCPP i kombinasjon med MDMA. Siden det er lite sannsynlig at dette skyldes tilfeldig forurensning med MDMA, antas det derfor at mCPP aktivt blandes med MDMA for å styrke eller endre effekten av sistnevnte. Det kan synes som om det er lite spesifikk etterspørsel etter eller marked i EU for mCPP som sådan.
Najbardziej istotnym wydarzeniem w 2005 r. było pojawienie się i szybkie rozpowszechnienie nowej substancji psychoaktywnej – 1-(3-chlorofenylo)piperazyny (mCPP). mCPP oznacza pochodną piperazyny podstawioną grupą arylową, np. benzylopiperazynę (BZP), substancję monitorowaną przez system wczesnego ostrzegania od 1999 r. EMCDDA i Europol otrzymały pierwsze oficjalne powiadomienia o wykryciu mCPP na przełomie lutego i marca 2005 r. Zgłoszenia te dotyczyły próbek pobranych we Francji i w Szwecji. Pod koniec 2005 r. tabletki zawierające mCPP były konfiskowane przez organy ścigania lub wykrywane w związku z działaniami o charakterze rozrywkowym (festiwale taneczne i muzyczne w plenerze, kluby taneczne itd.) w niemal wszystkich państwach członkowskich. Tabletkom tym nadaje się z reguły wygląd zbliżony do ekstazy i prawdopodobnie wprowadza się je na rynek pod tą nazwą. Narkotyk ten jest dostępny głównie w postaci tabletki, a subiektywne skutki działania mCPP i MDMA są częściowo porównywalne (Bossong et al., 2005 r.). Ponadto mCPP często występuje w połączeniu z MDMA. Ponieważ jest mało prawdopodobne, aby wynikało to z przypadkowego zanieczyszczenia, można wnioskować, że mCPP dodaje się celowo, aby wzmocnić lub zmodyfikować skutki działania MDMA. Wydaje się, że popyt czy też rynek zbytu na mCPP w czystej postaci jest w UE niewielki.
V roku 2005 bolo najvýznamnejším novým vývojom objavenie sa a šírenie novej psychoaktívnej látky 1-(3-chlorofenyl) piperazínu (mCPP). mCPP je piperazín s nahradeným arylom, podobne ako benzylpiperazín (BZP), čo je látka monitorovaná EWS od roku 1999. Prvé oficiálne oznámenia o zistení mCPP dostali EMCDDA a Europol vo februári/marci 2005 v súvislosti so vzorkami odobratými vo Francúzsku a Švédsku. Do konca roku 2005 orgány činné v trestnom konaní zachytili alebo našli tabletky obsahujúce mCPP v súvislosti s viacerými rekreačnými činnosťami (tanečné/hudobné festivaly pod šírym nebom, tanečné kluby atď.) v takmer všetkých členských štátoch. Takmer vždy sú navrhnuté tak, aby vyzerali ako extáza a podľa všetkého sa ako extáza aj predávajú. Droga je dostupná najmä vo forme tabletiek a subjektívne účinky mCPP a MDMA sú čiastočne porovnateľné (Bossong a kol., 2005). Okrem toho sa mCPP často nachádza v kombinácii s MDMA. Keďže je nepravdepodobné, že je to výsledok náhodnej kontaminácie, naznačuje to, že úmyselné pridávanie mCPP môže byť určené na posilnenie alebo modifikovanie účinkov MDMA. Zdá sa, že v EÚ existuje malý špecifický dopyt alebo trh pre mCPP pod jeho vlastným menom.
Najpomembnejše novo dogajanje je bil leta 2005 pojav in hitro širjenje nove psihoaktivne snovi 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP). mCPP je z arilom substituiran piperazin, kot je benzilpiperazin (BZP), snov, ki se spremlja prek sistema zgodnjega opozarjanja že od leta 1999. Prva uradna obvestila o odkritju mCPP sta Center in Europol prejela februarja/marca 2005 v zvezi z vzorci, zbranimi v Franciji in na Švedskem. Do konca leta 2005 so tabletke, ki so vsebovale mCPP, zasegli organi kazenskega pregona ali pa so bile odkrite v okviru različnih prostočasnih dejavnosti (na plesnih/glasbenih festivalih na prostem, v plesnih klubih itd.) v skoraj vseh državah članicah. Skoraj vedno so bile oblikovane tako, da so bile podobne ekstaziju, in domnevno so se tudi podobno prodajale. Droga je na voljo predvsem v obliki tablet, subjektivni učinki mCPP in MDMA pa so delno primerljivi (Bossong et al., 2005). mCPP se pogosto odkrije tudi v kombinaciji z MDMA. Ker ni verjetno, da bi šlo za naključno kontaminacijo, to kaže, da se z namernim dodajanjem mCPP morda želi povečati ali spremeniti učinke MDMA. Kaže, da sta v EU povpraševanje in trg za mCPP kot takšen omejena.
Den mest betydelsefulla nya utvecklingen 2005 var uppdykandet och den snabba spridningen av det nya psykoaktiva ämnet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP är en aryl-substituterad piperazin, precis som benzylpiperazin (BZP) som är ett ämne som övervakas genom förvarningssystemet sedan 1999. ECNN och Europol mottog i februari/mars 2005 de första officiella anmälningarna av upptäckt av mCPP i prov som hade samlats in i Frankrike och Sverige. I slutet av 2005 hade tabletter innehållande mCPP beslagtagits av kontrollorgan eller påträffats i olika nöjesmiljöer (dans/musikfestivaler, dansklubbar etc.) i nästan alla medlemsstater. Tabletterna är nästan alltid utformade för att se ut som, och sannolikt säljas som, ecstasy. Drogen är främst tillgänglig i tablettform och de subjektiva effekterna av mCPP och MDMA är delvis jämförbara (Bossong et al., 2005). mCPP påträffas dessutom ofta i kombination med MDMA. Det är föga troligt att detta beror på oavsiktlig kontamination och tyder istället på att avsiktlig tillförsel av mCPP kan vara avsedd att förstärka eller modifiera effekterna av MDMA. Det förefaller finnas liten specifik efterfrågan eller marknad för mCPP i EU.
2005’teki en dikkate değer yeni gelişme, yeni psikoaktif madde 1-(3-klorofenil)piperazinin (mCPP) ortaya çıkışı ve hızla yayılmasıydı. mCPP, benzilpiperazin (BZP) gibi aril mukabili bir piperazin olup EWS tarafından 1999’dan beri izlenen bir maddedir. Fransa ve İsveç’te toplanan numunelerle ilgili olarak, mCPP tespitlerinin ilk resmi bildirimleri EMCDDA ve Europol tarafından Şubat/Mart 2005’te alınmıştır. mCPP içeren haplar 2005 sonu itibariyle, neredeyse tüm Üye Devletler’de kanun uygulayıcı kurumlar tarafından ele geçirilmiş veya çeşitli eğlence amaçlı faaliyetlerde (açık hava dans/müzik festivalleri, dans klüpleri, vs.) bulunmuştur. Hemen her zaman ecstasy’e benzeyecek şekilde tasarlanmakta büyük ihtimalle ecstasy gibi pazarlanmaktadır. Bu uyuşturucu en çok hap şeklinde bulunmaktadır ve mCPP ile MDMA’nın öznel etkileri kısmen karşılaştırılabilir niteliktedir (Bossong vd., 2005). Ayrıca, mCPP genellikle MDMA’yla birleşik olarak bulunmaktadır. Bunun kazara bir bulaşmadan kaynaklanması olası olmadığından, kasıtlı olarak mCPP eklenmesinin MDMA’nın etkilerini değiştirmek veya artırmak amaçlı olmasının mümkün olduğu anlamına gelmektedir. AB’de tek başına mCPP’ye özel, spesifik talep veya pazar az gibi görünmektedir.
Svarīgākais jaunums 2005. gadā ir bijusi jaunās psihoaktīvās vielas 1-(3-hlorofenil)piperazīna (mCPP) parādīšanās un straujā izplatīšanās. Viela mCPP ir arilsubstituēts piperazīns tāpat kā benzilpiperazīns (BZP), ko EWS pārrauga kopš 1999. gada. Pirmos oficiālos paziņojumus par mCPP atklāšanu EMCDDA un Eiropols ir saņēmis 2005. gada martā/februārī saistībā ar Francijā un Zviedrijā iegūtiem paraugiem. Līdz 2005. gada beigām tiesiskās kārtības nodrošināšanas iestādes bija atsavinājušas mCPP saturošas tabletes gandrīz visās dalībvalstīs, turklāt tabletes bija atrastas arī dažādos izkaides apstākļos (brīvdabas deju/mūzikas festivālos, deju klubos utt.). Gandrīz vienmēr šīs tabletes pēc izskata atgādina ekstazī tabletes un visticamāk tās arī pārdod kā ekstazī tabletes. Jaunā narkotika lielākoties ir sastopama tablešu formā, un mCPP un MDMA subjektīvā iedarbība ir daļēji līdzīga (Bossong u.c., 2005. g.). Turklāt mCPP bieži ir sastopams kombinācijā ar MDMA. Tā kā ir maz ticams, ka šāds sajaukums varētu rasties nejauša piesārņojuma rezultātā, jādomā, ka tīšās mCPP pievienošanas mērķis varētu būt MDMA iedarbības pastiprināšana vai modifikācija. Izskatās, ka mCPP ES pats par sevi ir maz pieprasīts un šīs vielas tirgus ir neliels.
  Capitolul 7: Boli infec...  

Faptul că în prezent multe ţări recunosc în mod explicit rolul asigurării de materiale sterile de injectare în cadrul strategiei de prevenire a infecţiei cu HIV demonstrează că acest tip de abordare a devenit esenţial în aproape toată Europa şi nu mai este considerat o chestiune controversată în majoritatea ţărilor.
A general commitment to a comprehensive approach does not mean that all these service elements are equally developed or supported at national level. However, some consensus appears to be emerging. In a survey among NFPs, three out of four respondents identified needle and syringe programmes combined with counselling and advice as a priority in the national policy that addresses the spread of infectious disease among drug injectors (Figure 11). That so many countries now explicitly recognise of role of providing clean injecting material as part of their HIV prevention strategy illustrates how this form of provision has become mainstream in most of Europe and is no longer regarded as a controversial issue in most countries. That is not to say that there is uniform agreement on the benefits of this kind of provision. Greece and Sweden, for example, did not rate it as a policy priority, although overall a relatively homogeneous picture emerges across the EU in terms of the implementation of interventions in this area (193), with all countries except Cyprus reporting the existence of programmes for the exchange or distribution of sterile needles and syringes (194).
Un engagement général en faveur d’une approche globale ne signifie pas que les différents services sont développés ou soutenus de la même manière au niveau national. Cependant, un certain consensus semble se dégager. Dans une enquête menée auprès des points focaux nationaux, trois personnes interrogées sur quatre jugeaient que les programmes d’échange de seringues combinés à des conseils et une orientation étaient une priorité de la politique nationale concernant la propagation des maladies infectieuses parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (Figure 11). La reconnaissance explicite par autant de pays du rôle joué par la fourniture de matériel d’injection propre dans le cadre de leurs stratégies de prévention du VIH illustre bien le fait que ce type de service est devenu essentiel dans la majeure partie de l’Europe et n’est plus considéré comme un sujet de polémique dans la plupart des pays. Cela ne signifie pas pour autant qu’il existe un consensus général sur les avantages de ce type de service. La Grèce et la Suède, par exemple, n’en ont pas fait une priorité politique, même si, dans l’ensemble, l’image qui se dégage en Europe en termes de mise en œuvre d’interventions dans ce domaine est relativement homogène (193), tous les pays, à l’exception de Chypre, ayant déclaré l’existence de programmes d’échange ou de distribution de matériel d'injection stérile (194).
Eine grundsätzliche Verpflichtung zu einem umfassenden Konzept impliziert nicht, dass alle diese Leistungen auf nationaler Ebene in gleichem Umfang entwickelt oder unterstützt werden. Jedoch zeichnet sich offenbar ein gewisser Konsens ab. In einer Erhebung unter den nationalen Knotenpunkten nannten drei von vier Befragten die Kombination von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen mit Information und Beratung als eine Priorität der nationalen Politik zur Bekämpfung der Verbreitung von Infektionskrankheiten unter injizierenden Drogenkonsumenten (Abbildung 11). Die Tatsache, dass gegenwärtig so viele Länder explizit die Bedeutung der Bereitstellung sauberer Spritzenbestecke als Teil ihrer HIV-Präventionsstrategie anerkennen, zeigt, dass sich diese Form von Leistungen in Europa erfolgreich durchgesetzt hat und nicht länger in den meisten Ländern kontrovers diskutiert wird. Das bedeutet jedoch nicht, dass ein einhelliger Konsens über die Vorteile dieser Angebote besteht. So wurden sie beispielsweise in Griechenland und Schweden nicht als politische Priorität eingestuft. Insgesamt zeichnet sich aber hinsichtlich der Durchführung von Maßnahmen in diesem Bereich EU-weit ein recht homogenes Bild ab (193): Alle Länder mit Ausnahme Zyperns berichten über die Existenz von Programmen für den Austausch von Spritzenbestecken oder die Ausgabe steriler Nadeln und Spritzen (194).
Un compromiso general hacia un enfoque integral no significa que todos estos elementos de servicio se desarrollen ni se respalden en la misma medida a escala nacional. Sin embargo, parece que se está alcanzando cierto nivel de consenso. En una encuesta realizada entre los puntos focales nacionales, tres de cada cuatro participantes señalaron los programas de intercambio de jeringuillas y agujas combinados con asesoramiento y orientación como prioridades en los programas nacionales que tienen como objeto combatir la transmisión de las enfermedades infecciosas entre los consumidores por vía parenteral (gráfico 11). El hecho de que tantos países reconozcan ahora explícitamente la importancia de proporcionar material de inyección limpio como parte de su estrategia de prevención del VIH demuestra que esta forma de servicio se ha convertido en la corriente principal en la mayor parte de Europa y que ya no se considera un tema polémico. De todas formas, esto no significa que exista un acuerdo unánime sobre los beneficios que comporta. Ni Grecia ni Suecia lo consideran una prioridad política, aunque, en general, en la UE se observa una tendencia relativamente homogénea sobre la puesta en práctica de medidas en este ámbito (193), y todos los países excepto Chipre han informado de la existencia de programas para el intercambio o distribución de agujas y jeringuillas esterilizadas (194).
Un impegno generale ad adottare un approccio omnicomprensivo non significa che tutte queste componenti del servizio vengono equamente sviluppate e supportate a livello nazionale. Tuttavia, sembra che il consenso stia crescendo. In un’indagine condotta tra i punti focali nazionali, tre intervistati su quattro indicavano come prioritaria per la politica nazionale volta a prevenire la diffusione delle malattie infettive tra i tossicodipendenti che si iniettano la droga l'introduzione di programmi di scambio di aghi e siringhe e, contemporaneamente, l’erogazione di servizi di consulenza (grafico 11). Il fatto che un numero così elevato di paesi riconosca esplicitamente validità alla fornitura di materiali sterili per l’iniezione, al punto da inserire questa misura nella propria strategia di prevenzione dell’infezione da HIV, è esemplificativo di come questo genere di servizio sia diffuso nella maggior parte del continente europeo, cessando di essere un argomento controverso nella maggioranza degli Stati membri. Ciò non significa che vi sia un consenso unanime in merito ai vantaggi di questo genere di servizio. Grecia e Svezia, per esempio, non lo inseriscono tra le priorità politiche, nonostante in generale emerga in tutta l’Unione europea un quadro relativamente omogeneo in termini di attuazione degli interventi in questo settore (193), con tutti i paesi, a eccezione di Cipro, che riferiscono l’esistenza di programmi per lo scambio o la distribuzione di aghi e siringhe sterili (194).
Um empenhamento geral numa abordagem global não significa que todos estes elementos dos serviços sejam identicamente desenvolvidos ou apoiados a nível nacional. Afigura-se, todavia, que está a gerar-se algum consenso. Num inquérito realizado entre os PFN, três em cada quatro inquiridos identificaram os programas de troca de agulhas e seringas, associados aos serviços de aconselhamento e consultoria, como uma prioridade da política nacional para travar a propagação de doenças infecto-contagiosas entre os CDI (Figura 11). O facto de um tão grande número de países já reconhecer explicitamente o papel do fornecimento de material de injecção limpo na sua estratégia de prevenção do VIH mostra como este se tornou comum na maior parte da Europa e deixou de suscitar controvérsia na maioria dos países. Isto não significa que todos estejam igualmente de acordo a respeito dos benefícios deste tipo de intervenção. A Grécia e a Suécia, por exemplo, não consideram que seja uma prioridade política, embora em termos globais esteja a emergir um panorama relativamente homogéneo na União Europeia quanto à execução de intervenções nesta área (193), mencionando todos os países, com excepção de Chipre, a existência de programas de troca ou distribuição de agulhas e seringas esterilizadas (194).
Η γενική δέσμευση έναντι μιας συνολικής προσέγγισης δεν σημαίνει ότι όλα αυτά τα στοιχεία αναπτύσσονται ή υποστηρίζονται εξίσου σε εθνικό επίπεδο. Ωστόσο, φαίνεται να αναδεικνύεται ένας βαθμός συναίνεσης. Στο πλαίσιο έρευνας που διενεργήθηκε μεταξύ εθνικών εστιακών σημείων, τρεις στους τέσσερις ερωτώμενους ανέφεραν τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων σε συνδυασμό με τη συμβουλευτική ως προτεραιότητα της εθνικής πολιτικής που επιλαμβάνεται της εξάπλωσης των λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (Διάγραμμα 11). Το γεγονός ότι τόσο πολλές χώρες αναγνωρίζουν πλέον ξεκάθαρα τον ρόλο της χορήγησης καθαρών συνέργων ενέσιμης χρήσης στο πλαίσιο της στρατηγικής τους για την πρόληψη του HIV καταδεικνύει ότι αυτή η μορφή υπηρεσίας γενικεύτηκε στο μεγαλύτερο μέρος της Ευρώπης και δεν θεωρείται πλέον αμφιλεγόμενο ζήτημα στις περισσότερες χώρες. Αυτό βέβαια δεν σημαίνει ότι υπάρχει απόλυτη ομογνωμία όσον αφορά τα οφέλη αυτής της υπηρεσίας. Η Ελλάδα και η Σουηδία, για παράδειγμα, δεν την αξιολόγησαν ως προτεραιότητα της πολιτικής τους, μολονότι, συνολικά, η εικόνα στην Ευρώπη παρουσιάζεται σχετικά ομοιογενής όσον αφορά την εφαρμογή παρεμβάσεων στον τομέα αυτό (193), καθώς όλες οι χώρες εξαιρουμένης της Κύπρου αναφέρουν την ύπαρξη προγραμμάτων για την ανταλλαγή ή τη διανομή αποστειρωμένων βελόνων και συρίγγων (194).
Dat een alomvattende aanpak breed wordt gedragen betekent niet dat al deze dienstverleningselementen in gelijke mate op nationaal niveau ontwikkeld en ondersteund worden. Er lijkt wat dit betreft echter enige consensus tot stand te komen. In een enquête onder NFP’s gaven drie op de vier respondenten aan omruil- en distributieprogramma’s voor naalden en spuiten (OvN’s) in combinatie met counseling en advies als prioriteit te beschouwen voor het nationale beleid ten aanzien van de verspreiding van infectieziekten onder drugsspuiters (Figuur 11). Het feit dat zoveel landen nu een expliciete rol toekennen aan de verstrekking van schoon injectiemateriaal als onderdeel van hun HIV-preventiestrategie, geeft aan hoezeer dergelijke voorzieningen gemeengoed zijn geworden in het grootste deel van Europa en laat zien dat ze in de meeste landen niet langer als controversieel worden beschouwd. Dit betekent echter niet dat er algemene overeenstemming bestaat over de baten van dergelijke voorzieningen. Zo schaarden Griekenland en Zweden ze bijvoorbeeld niet onder hun beleidsspeerpunten. Over het algemeen echter levert de situatie in de EU als het gaat om de invoering van interventies op dit terrein een tamelijk homogeen beeld op (193), aangezien alle landen behalve Cyprus melding maken van het bestaan van OvN’s (194).
Všeobecné prosazování komplexního přístupu neznamená, že jsou všechny tyto služby na národní úrovni stejnoměrně rozvinuté nebo podporované. Určitá shoda se však objevuje. V průzkumu prováděném mezi národními kontaktními místy označili tři ze čtyř respondentů programy výměny injekčních jehel a stříkaček spojené s poradenstvím za prioritu národní politiky zabývající se šířením infekčních nemocí mezi injekčními uživateli drog (obr. 11). Skutečnost, že velké množství zemí nyní explicitně přiznává význam poskytování čistého injekčního materiálu v rámci své strategie prevence HIV, je důkazem toho, že se tato forma poskytování služeb stala hlavním trendem ve velké části Evropy a ve většině zemí již není vnímána jako kontroverzní. To ovšem neznamená, že panuje obecná shoda o přínosech těchto služeb. Například v Řecku a Švédsku nejsou považovány za politickou prioritu. Obecně však v rámci Evropské unie panuje v oblasti uplatňování těchto opatření poměrně obdobná situace (193) a všechny země, s výjimkou Kypru, hlásí, že u nich existují programy výměny nebo distribuce sterilních injekčních jehel a stříkaček (194).
Et generelt engagement i en overordnet strategi betyder ikke, at alle disse elementer udvikles eller støttes i samme grad på nationalt plan. Det ser imidlertid ud til, at der er ved at opstå en vis konsensus. I en undersøgelse blandt nationale knudepunkter identificerede 3 ud af 4 respondenter nåle- og sprøjteprogrammer kombineret med rådgivning og vejledning som et prioriteret område i den nationale politik til bekæmpelse af spredning af smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (figur 11). Det forhold, at så mange lande nu udtrykkeligt anerkender udlevering af rent injektionsudstyr som en del af deres strategi for forebyggelse af hiv, viser, hvordan denne form for tilbud er blevet almindelig i det meste af Europa og ikke længere betragtes som et kontroversielt emne i de fleste lande. Dermed ikke være sagt, at der er fuldstændig enighed om fordelene ved denne form for tilbud. F.eks. anså Grækenland og Sverige det ikke for at være en politisk prioritering, selv om der generelt fremkommer et forholdsvis homogent billede i EU med hensyn til gennemførelsen af foranstaltninger på dette område (193), idet alle lande undtagen Cypern har angivet, at de har programmer for bytning eller udlevering af sterile nåle og sprøjter (194).