|
Cependant, il reste aux États membres de l’Union à faire encore de nombreux progrès sur les plans diplomatique et politique pour s’exprimer d’une seule voix sur les enjeux décisifs de la planète: la stabilité et la paix, les relations avec les États-Unis, le terrorisme, le Proche-Orient, le rôle du Conseil de sécurité de l’ONU.
|
|
Nevertheless, it is true that the EU and its members have a long way to go, in diplomatic and political terms, before they can speak with one voice on major world issues like peace and stability, relations with the United States, terrorism, the Middle East and the role of the UN Security Council. What is more, the cornerstone of national sovereignty, namely military defence systems, remain in the hands of national governments, whose ties are those forged within alliances such as NATO.
|
|
Gleichwohl ist zutreffend, dass die EU und ihre Mitgliedstaaten diplomatisch und politisch noch einen langen Weg zurücklegen müssen, bevor sie in wichtigen internationalen Fragen wie Frieden und Stabilität, Beziehungen zu den Vereinigten Staaten, Terrorismus, Naher und Mittlerer Osten und der Rolle des UN-Sicherheitsrates mit einer Stimme sprechen können. Darüber hinaus verbleiben die Verteidigungssysteme, die Grundpfeiler der nationalen Souveränität, weiterhin in Händen der nationalen Regierungen, und die einzigen Verbindungen untereinander bestehen im Rahmen von Bündnissen wie der NATO.
|
|
Con todo, es cierto que a la Unión y sus miembros les queda un largo camino por recorrer en términos diplomáticos y políticos para poder hablar con una sola voz sobre los problemas cruciales del planeta, como la paz y la estabilidad, las relaciones con los Estados Unidos, el terrorismo, Oriente Próximo y el papel del Consejo de Seguridad de las Naciones Unidas. Más aún, los sistemas militares de defensa, la piedra angular de la soberanía nacional, siguen en manos de los gobiernos nacionales, vinculados entre sí únicamente por compromisos contraídos en el marco de alianzas como la OTAN.
|
|
È vero tuttavia che gli Stati membri sono ancora lungi dal costituire un fronte unico, sul piano diplomatico e politico, rispetto a tematiche decisive per il pianeta come la pace e la stabilità, il terrorismo, il Medio Oriente, le relazioni con gli Stati Uniti, il ruolo del Consiglio di sicurezza dell'ONU. Per di più, nei paesi europei i sistemi di difesa, che continuano a impersonificare il concetto di sovranità nazionale, restano nelle mani dei governi nazionali e interagiscono unicamente nell'ambito di alleanze come il Patto atlantico (NATO).
|
|
Seja como for, a verdade é que a UE e os seus Estados-Membros têm ainda um longo caminho a percorrer, em termos diplomáticos e políticos, antes de poderem falar a uma só voz em questões mundiais tão importantes como a paz e a estabilidade, as relações com os Estados Unidos, o terrorismo, o Médio Oriente ou o papel do Conselho de Segurança das Nações Unidas. Mais do que isso, a pedra angular da soberania nacional, designadamente os sistemas de defesa militar, mantém se nas mãos dos governos nacionais, associados entre si apenas no quadro de alianças como a NATO.
|
|
Εντούτοις, είναι γεγονός ότι τα κράτη μέλη της ΕΕ έχουν ακόμα μακρύ δρόμο να διανύσουν, τόσο σε διπλωματικό όσο και σε πολιτικό επίπεδο, μέχρι να μπορέσουν να αποκτήσουν ενιαία φωνή για σημαντικά διεθνή θέματα όπως η ειρήνη και η σταθερότητα, οι σχέσεις με τις Ηνωμένες Πολιτείες, η τρομοκρατία, η κατάσταση στη Μέση Ανατολή και ο ρόλος του Συμβουλίου Ασφαλείας του ΟΗΕ. Επιπλέον, ο ακρογωνιαίος λίθος της εθνικής κυριαρχίας, δηλαδή τα στρατιωτικά αμυντικά συστήματα, παραμένει στην αρμοδιότητα των εθνικών κυβερνήσεων, οι δεσμοί των οποίων σφυρηλατούνται στο πλαίσιο συμμαχιών όπως το ΝΑΤΟ.
|
|
Maar dat neemt niet weg dat de landen van de Europese Unie op het diplomatieke en politieke vlak nog een lange weg te gaan hebben alvorens zij met één stem kunnen spreken over belangrijke thema’s als vrede en stabiliteit, de betrekkingen met de Verenigde Staten, terrorisme, het Midden-Oosten en de rol van de VN-Veiligheidsraad. Bovendien blijft de hoeksteen van de nationale soevereiniteit, met name de militaire verdedigingssystemen, in handen van de nationale regeringen die lid zijn van bondgenootschappen zoals de NAVO.
|
|
Nicméně je nutné přiznat, že EU a její členské státy mají před sebou ještě dlouhou cestu, než budou moci v diplomatické a politické oblasti mluvit jedním hlasem o takových otázkách, jakými jsou mír a stabilita, vztahy se Spojenými státy, terorismus, Blízký východ a úloha Rady bezpečnosti OSN. Navíc vojenské obranné systémy, které jsou základem národní svrchovanosti, zůstávají v rukou národních vlád, jenž jsou svázány vztahy v rámci spojenectví typu NATO.
|
|
Men det er korrekt, at EU og EU-landene stadig har en del at indhente på det diplomatiske og politiske område, før de kan tale med én stemme om væsentlige internationale spørgsmål som fred og stabilitet, forholdet til USA, terrorisme, Mellemøsten og FN's Sikkerhedsråds rolle. Og det militære forsvar — kernen i den nationale suverænitet — styres af de nationale regeringer, som alene er bundet af de alliancer, de har indgået, f.eks. inden for NATO.
|
|
Ühine välis- ja julgeolekupoliitika (CFSP) ja Euroopa julgeoleku- ja kaitsepoliitika (ESDP), mis sätestati Maastrichti (1992), Amsterdami (1997) ja Nice’i (2001) lepingutes, määravad ELi peamised ülesanded kaitsepoliitika valdkonnas. Seetõttu on EL loonud „teise samba”, st kujundanud välja poliitikavaldkonna, kus meetmete võtmise üle otsustatakse valitsustevahelise kokkuleppega ning kus komisjonil ja parlamendil on vaid vähetähtis roll. Kõnealust valdkonda käsitlevad otsused võetakse vastu konsensuse alusel, kuigi liikmesriigid võivad hääletamisest loobuda.
|
|
On kuitenkin totta, että EU:lla ja sen jäsenvaltioilla on vielä paljon tehtävää diplomatian ja politiikan aloilla, ennen kuin ne voivat puhua yhteisellä äänellä maailman mittakaavassa tärkeistä kysymyksistä, kuten rauhasta ja vakaudesta, suhteista Yhdysvaltoihin, terrorismista, Lähi-idästä sekä YK:n turvallisuusneuvoston asemasta. Suuri merkitys on myös sillä, että kansallisen suvereniteetin kulmakivi, sotilaallinen puolustus, on jäsenvaltioiden hallitusten käsissä, ja niiden väliset suhteet perustuvat liittoutumien, kuten Naton, puitteissa sovittuihin suhteisiin.
|
|
A védelem területén az Unió legfontosabb teendőit a Maastrichti (1992) és az Amszterdami Szerződésben (1997) valamint a Nizzában (2001) lefektetett közös kül- és biztonságpolitika (KKBP) és az európai biztonsági és védelmi politika (EBVP) határozzák meg. Így alakult ki az EU „második pillére”, az a politikai terület, ahol kormányközi megállapodások döntenek a fellépésekről, és amelyben a Bizottság és a Parlament szerepe csekély. Az e területen meghozott döntések konszenzussal születnek, jóllehet egyes tagállamok tartózkodhatnak a szavazáskor.
|
|
Adeziunea aproape simultană la NATO şi UE a fostelor ţări comuniste şi orientarea pacifistă adoptată de Rusia au pus capăt la mai bine de o jumătate de secol de război rece. Continentul european conlucrează la menţinerea păcii, iar ţările europene cooperează pentru a lupta împotriva criminalităţii internaţionale, traficului de fiinţe umane, imigraţiei ilegale şi spălării de bani.
|
|
Je však pravda, že členské štáty EÚ čaká ešte dlhá cesta v diplomacii a politike, kým prehovoria jedným hlasom v dôležitých oblastiach, ako je mier a stabilita, vzťahy s USA, terorizmus, Blízky východ a úloha Bezpečnostnej rady OSN. Krajiny EÚ si zachovávajú národnú suverenitu, najmä v obranných systémoch, ktoré sú v rukách národných vlád a väzby medzi nimi sa vytvárajú pomocou dohôd s NATO.
|
|
Res pa je, da države članice EU čaka še dolga diplomatska in politična pot, preden bodo lahko enotno nastopile v tako pomembnih zadevah, kot so mir in stabilnost, terorizem, Bližnji vzhod, odnosi z Združenimi državami Amerike in vloga Varnostnega sveta OZN. In ne samo to, njihovi obrambni sistemi, ki so temelj nacionalne suverenosti, so trdno v rokah državnih vlad, ki se povezujejo med seboj zgolj v okviru zavezništev, kakršno je Nato.
|
|
Men det stämmer att det fortfarande krävs en hel del, politiskt och diplomatiskt, innan EU och dess medlemmar kan tala med en röst i viktiga internationella frågor som fred och stabilitet, förbindelserna med USA, terrorismen, Mellanöstern och säkerhetsrådets roll. Hörnstenen i den nationella suveräniteten – de militära försvarssystemen – styrs dessutom av de nationella regeringarna, som är bundna av sina allianser med t.ex. Nato.
|
|
Tomēr nevar noliegt, ka ES un tās dalībvalstīm vēl tāls ceļš ejams gan no diplomātijas, gan politikas viedokļa, pirms tās varēs vienoti izteikties par izšķirošiem globāliem jautājumiem – stabilitāti un mieru, attiecībām ar Amerikas Savienotajām Valstīm, terorismu, Vidējiem austrumiem un ANO Drošības padomes lomu. Turklāt valstu suverenitātes pamats – militārās aizsardzības sistēmas – joprojām ir valstu valdību pārraudzībā, kuras vieno dalība aliansēs, piemēram, NATO.
|
|
Il-politika komuni ta’ l-affarijiet barranin u tas-sigurtà (CFSP) u l-politika Ewropea għas-sigurtà u d-difiża (ESDP), introdotti mit-Trattati ta’ Maastrich (1992), ta’ Amsterdam (1997) u ta’ Nizza (2001), jiddefinixxu l-kompiti ewlenija ta’ l-UE fil-qasam tad-difiża. B’dan il-mod, l-UE żviluppat it-‘tieni pilastru’ tagħha, il-qasam tal-politiki fejn l-azzjoni tiġi deċiża bi ftehim intergovernattiv u fejn il-Kummissjoni u l-Parlament għandhom biss rwol minuri. Id-deċiżjonijiet f’dan il-qasam jittieħdu b’kunsens, għalkemm l-Istati individwali jistgħu jastjenu.
|