ial – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 21 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu
  press1-ro  
Poli-consumul de droguri – o trǎsǎturǎ esenţialǎ a fenomenului consumului de droguri în Europa
Polydrug use – central feature of European drug phenomenon
La polytoxicomanie, une caractéristique centrale du phénomène de la drogue en Europe
Mehrfachgebrauch– zentrales Merkmal des europäischen Drogenphänomens
Consumo de varias drogas – Característica principal del fenómeno europeo de las drogas
Policonsumo: una caratteristica fondamentale del fenomeno droga a livello europeo
Policonsumo de droga – um aspecto central do fenómeno da droga na Europa
Polydrugsgebruik – centraal kenmerk van het Europese drugsverschijnsel
Užívání více typn drog – hlavní rys drogového fenoménu v Evrope
Blandingsbrug – karakteristisk for EU's narkotikasituation
Mitme eri uimasti samaaegne kasutamine – iseloomulik nähtus eurooplaste uimastitarbimises
Huumeiden sekakäyttö – Euroopan huumetilanteelle ominainen piirre
Polidrog-használat – az európai kábítószer-jelenség fö jellemzöje
Blandingsbruk – et sentralt trekk ved narkotikasituasjonen i Europa
Zazywanie wiecej niz jednego narkotyku — główna cecha zjawiska narkomanii w Europie
Užívanie viacerých drog – ústredný rys európskeho drogového fenoménu
Uporaba vec drog hkrati – osrednja znacilnost evropskega stanja na podrocju drog
Blandmissbruk – ett centralt inslag i den europeiska narkotikasituationen
Vairǎku narkotiku lietošana k!ust par Eiropas narkotiku problemas butisku pazimi
  Prevenirea consumului d...  
Prevalenţa ridicată a consumului de canabis în rândul tinerilor arată că acest drog este adesea o problemă centrală pentru cei care lucrează cu copii de vârstă şcolară. Una dintre abordările selective în şcoală cu un potenţial promiţător este programul „Step by Step” (Pas cu pas), care a fost pus în aplicare în Germania şi în Austria.
The high prevalence of cannabis use among young people means that the use of the drug is often a central issue for those working with school-aged children. One potentially promising selective school-based prevention approach is the Step by Step Programme, which has been implemented in Germany and Austria. This programme helps teachers to identify and deal with drug consumption and problem behaviours among their pupils (43).
Le taux élevé de prévalence de la consommation de cannabis chez les jeunes signifie que l'usage de drogue est souvent un thème récurrent pour les personnes qui travaillent avec des enfants en âge scolaire. Le programme Step by Step (Pas à pas) est une approche très prometteuse de la prévention sélective dirigée vers les écoles, laquelle a été mise en œuvre en Allemagne et en Autriche. Ce programme aide les enseignants à identifier et à faire face à l'usage de drogue et aux comportements à problème de leurs élèves (43).
Die hohe Prävalenz des Cannabiskonsums unter Jugendlichen bedeutet, dass der Konsum der Droge häufig ein zentrales Thema für jene darstellt, die mit Kindern im Schulalter arbeiten. Ein möglicherweise viel versprechender selektiver und schulbasierter Präventionsansatz ist das Programm Step by Step in Deutschland und Österreich. Dieses Programm hilft Lehrern, Drogenkonsum und Problemverhalten ihrer Schüler zu erkennen und damit umzugehen (43).
Το υψηλό ποσοστό επικράτησης της χρήσης κάνναβης στους νέους σημαίνει ότι η χρήση της ουσίας αποτελεί συχνά κεντρικό θέμα για τα άτομα που δουλεύουν με μαθητές. Μια προσέγγιση επικεντρωμένης πρόληψης στα σχολεία που φαίνεται ελπιδοφόρα είναι το πρόγραμμα Step by Step, που εφαρμόζεται στη Γερμανία και στην Αυστρία. Το πρόγραμμα αυτό βοηθά τους εκπαιδευτικούς να εντοπίσουν και να αντιμετωπίσουν την κατανάλωση ναρκωτικών και τις προβληματικές συμπεριφορές στους μαθητές τους (43).
De hoge prevalentie van cannabisgebruik onder jongeren betekent dat deze problematiek vaak een centrale plaats inneemt bij mensen die met kinderen in de schoolgaande leeftijd werken. Een veelbelovende schoolgerichte preventiemethode in dit verband is het programma “Step by Step” in Duitsland en Oostenrijk. Dit programma ondersteunt onderwijzend personeel bij het onderkennen van en reageren op drugsconsumptie en probleemgedrag onder hun leerlingen (43).
Vysoká prevalence užívání konopí mladými lidmi znamená, že užívání drogy je často hlavním problémem pro ty, kdo pracují s dětmi školního věku. Jedním potenciálně slibným přístupem k selektivní školní prevenci je program Krok za krokem, který byl zaveden v Německu a v Rakousku. Tento program pomáhá učitelům rozpoznat a řešit užívání drog a problémové chování žáků (43).
Den høje udbredelse af cannabisbrug blandt unge betyder, at brugen af stoffet ofte er en central problemstilling for dem, der arbejder med børn i skolealderen. En potentielt lovende selektiv skolebaseret forebyggelsestilgang er det Step by Step-program, der er blevet iværksat i Tyskland og Østrig. Dette program hjælper lærerne med at identificere og håndtere narkotikaforbrug og problemadfærd blandt deres elever (43).
Kanepitarbimise kõrge levimus noorte hulgas tähendab seda, et kanepitarbimine on sageli keskse tähtsusega küsimus kooliealiste lastega töötavate inimeste jaoks. Üks potentsiaalselt paljulubav valikulise koolipõhise ennetustegevuse võimalus on programm Step by Step, mis on võetud kasutusele Saksamaal ja Austrias. See aitab õpetajatel tuvastada uimastitarbimist ja probleemset käitumist oma õpilaste hulgas ning neid probleeme lahendada (43).
Kannabiksen käytön korkea levinneisyys nuorten keskuudessa asettaa sen keskeiseen asemaan kouluikäisten lasten parissa työskentelevien työssä. Yksi kouluissa tehtävän valikoivan ehkäisevän huumetyön mahdollisesti lupaava lähestymistapa on Saksassa ja Itävallassa käyttöön otettu Step by Step -ohjelma. Ohjelma auttaa opettajia tunnistamaan huumeidenkäytön ja ongelmakäyttäytymisen oppilaiden keskuudessa ja puuttumaan niihin (43).
A fiatalok kannabiszhasználatának magas előfordulási aránya arra utal, hogy a droghasználat gyakran központi kérdés az iskoláskorú gyermekekkel dolgozók számára. Az egyik, ígéretesnek látszó célzott iskolai prevenciós megoldás a Németországban és Ausztriában bevezetett „Lépésről lépésre” program. Ez a program a tanárokat segíti a tanulók drogfogyasztásának és problematikus viselkedésének felismerésében és kezelésében(43).
Den høye utbredelsen av cannabisbruk blant ungdom betyr at narkotikabruken ofte er et sentralt tema for alle som arbeider med barn i skolealder. En potensielt lovende selektiv skolebasert forebyggende tilnærming er Step by Step-programmet, som er innført i Tyskland og Østerrike. Ved hjelp av dette programmet kan lærerne lettere identifisere og håndtere narkotikabruk og problematferd blant elevene (43).
Wysokie rozpowszechnienie stosowania pochodnych konopi indyjskich przez ludzi młodych oznacza, że kwestia zażywania tych narkotyków staje się kluczową kwestią dla osób pracujących z młodzieżą szkolną. Dość obiecującym wybiórczym programem zapobiegawczym w szkole jest Program Krok po Kroku, wdrożony w Niemczech i w Austrii. Program ten wspiera nauczycieli w identyfikowaniu wśród uczniów przypadków stosowania narkotyków i zachowań problemowych oraz pomaga radzić sobie z nimi (43).
Velika razširjenost uživanja konoplje med mladimi pomeni, da je uživanje droge pogosto osrednja težava za tiste, ki delajo s šoloobveznimi otroki. Potencialno obetajoč pristop preprečevanja v vzgojno-izobraževalnih ustanovah je program po posameznih korakih, ki se je izvajal v Nemčiji in Avstriji. Ta program učiteljem pomaga, da prepoznajo uživanje drog in problematična vedenja med svojimi učenci ter se z njimi spopadejo (43).
Den höga prevalensen för cannabisanvändning bland unga människor innebär att användningen av denna drog är en viktig fråga för personer som arbetar med barn i skolåldern. En potentiellt lovande riktad skolbaserad preventionsmetod är Steg-för-steg-programmet, som har genomförts i Tyskland och Österrike. Programmet hjälper lärare att identifiera och hantera narkotikakonsumtion och problembeteenden bland eleverna(43).
  Terapia prin abstinenţă  
Terapia prin abstinenţă implică aplicarea tehnicilor psiho-sociale şi educaţionale pentru a obţine abstinenţa pe termen lung de la consumul de droguri. În mod tradiţional, tratamentul prin abstinenţă era de tip rezidenţial şi pe termen lung, de exemplu în comunităţi terapeutice.
Drug-free treatment involves the application of psychosocial and educational techniques to achieve long-term abstinence from drugs. Traditionally, drug-free treatment has been residential and long term, e.g. in therapeutic communities. Today, it is often also offered in community-based settings.
L'abstinence sans traitement de substitution implique la mise en oeuvre de techniques psychosociales et éducatives pour parvenir à une abstinence à long terme. Traditionnellement, ce type de traitement se pratiquait sur le long terme dans des centres de soins résidentiels, comme les communautés thérapeutiques. Aujourd'hui, il est souvent proposé au sein de la communauté.
Die Behandlung ohne pharmakologische Substitution wendet psychosoziale und pädagogische Methoden an, um eine langfristige Abstinenz von Drogen zu erreichen. Traditionell erfolgt die drogenfreie Behandlung in Form des betreuten Wohnens bzw. langfristig beispielsweise in therapeutischen Gemeinschaften. Heutzutage findet die Behandlung häufig in gemeindebasierten Einrichtungen statt.
El tratamiento sin drogas implica la aplicación de técnicas psicosociales y educativas para lograr la abstinencia de las drogas a largo plazo. Tradicionalmente, el tratamiento sin drogas ha sido residencial y a largo plazo, por ejemplo en comunidades terapéuticas. Actualmente, también suele ofrecerse en el ámbito de la comunidad propia.
Il trattamento in situazione di astinenza comporta l’applicazione di tecniche psicosociali ed educative per conseguire l’astinenza a lungo termine dalle sostanze stupefacenti. In passato questo tipo di terapia veniva attuato con il ricovero per lunghi periodi, ad esempio in comunità terapeutiche. Oggi viene spesso anche offerto in contesti di comunità.
O tratamento sem droga envolve a aplicação de técnicas psicológicas e educativas para a consecução de uma abstinência da droga a longo prazo. Até agora, este tratamento era prestado em regime de internamento e era de longa duração, por exemplo, em comunidades terapêuticas, mas presentemente também é prestado em contextos comunitários.
Η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών (στεγνά θεραπευτικά προγράμματα) περιλαμβάνει την εφαρμογή ψυχοκοινωνικών και εκπαιδευτικών τεχνικών για την επίτευξη μακρόχρονης αποχής από τα ναρκωτικά. Παραδοσιακά, τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι εσωτερικής διαμονής και διαρκούν μεγάλο χρονικό διάστημα, π.χ. σε θεραπευτικές κοινότητες. Σήμερα, χρησιμοποιούν συχνά και την κοινότητα ως βάση.
Bij drugsvrije therapieën worden psychosociale en educatieve technieken gebruikt om een langdurige onthouding van drugs te bewerkstelligen. Traditioneel vinden drugsvrije behandelingen intramuraal en gedurende een lange termijn, bijvoorbeeld in therapeutische gemeenschappen plaats, maar tegenwoordig kunnen dergelijke behandelingen ook extramuraal via het maatschappelijk werk gevolgd worden.
Abstinenčně orientovaná léčba zahrnuje aplikaci psychosociálních a výchovných technik k dosažení dlouhodobé abstinence v užívání drog. Abstinenčně orientovaná léčba je tradičně ústavní a dlouhodobá, např. v terapeutických společenstvích. V dnešní době se často nabízí v prostředí komunity.
I den stoffrie behandling inddrages psykosociale og pædagogiske teknikker med henblik på at opnå en vedvarende afholdenhed fra stoffer. Traditionelt har stoffri behandling medført indlæggelse i længere tid, f.eks. i terapeutiske miljøer. I dag tilbydes denne behandling ofte også i lokalsamfund.
Ravimivaba ravi hõlmab psühhosotsiaalsete ja õppetehnikate rakendamist, mille abil saavutatakse pikaajaline uimastite kasutamisest hoidumine. Traditsiooniliselt on ravimivaba ravi olnud statsionaarne ja pikaajaline, toimudes näiteks kommuunilaadsetes ravikeskustes. Tänapäeval pakutakse seda sageli ka kogukondlikes keskkondades.
Lääkkeettömässä hoidossa sovelletaan psykososiaalisia ja valmentavia tekniikoita. Tavoitteena on pidättäytyminen huumeista pitkällä aikavälillä. Perinteisesti lääkkeetöntä hoitoa on annettu pitkäaikaisesti hoitolaitoksissa, esimerkiksi hoitoyhteisöissä. Nykyisin sitä tarjotaan usein myös ryhmässä.
A gyógyszermentes gyógykezelés a kábítószerektől való hosszú távú tartózkodás elérése érdekében alkalmazott pszicho-szociális és oktatási technikákat jelenti. A gyógyszermentes gyógykezelés hagyományosan rehabilitációs otthonokban és hosszú távon történt, pl. terápiás közösségekben. Manapság is sokszor közösség alapú.
Medikamentfri behandling (avvenningsbehandling) omfatter bruk av psykososiale teknikker og opplæringsteknikker for å oppnå langsiktig avholdenhet fra rusmidler. Tradisjonelt har medikamentfri behandling foregått som døgnbehandling på institusjon over lengre tid, f.eks. i terapeutiske samfunn. I dag tilbys denne behandlingsformen ofte i lokalmiljøet.
Leczenie niefarmakologiczne obejmuje stosowanie technik psychospołecznych oraz edukacyjnych w celu osiągnięcia długoterminowej abstynencji od narkotyków. Tradycyjnie leczenie niefarmakologiczne miało charakter stacjonarny i długookresowy, np. wspólnoty terapeutyczne. Obecnie również często odbywa się w ośrodkach.
„Čistá“, t.j. bezdrogová liečba spočíva v uplatňovaní psychosociálnych a edukačných techník na dosiahnutie dlhodobej drogovej abstinencie. Tradične býva „čistá“ liečba dlhodobá a v domácom prostredí, napr. v terapeutických skupinách. V súčasnosti často prebieha aj v prostrediach spoločenstiev.
Zdravljenje brez drog vključuje uporabo psihosocialnih in izobraževalnih tehnik, da bi se dosegla dolgoročna abstinenca od drog. Tradicionalno takšno zdravljenje poteka v stanovanjskih skupnostih in traja dolgo, npr. terapevtske skupnosti. Dandanes takšno zdravljenje pogosto temelji tudi na sodelovanju skupnosti.
Vid drogfri behandling använder man psykosociala och pedagogiska tekniker för att få klienten att långsiktigt avhålla sig från droger. Det kan förekomma att läkemedel används för att lindra abstinenssymptom. Idag sker vården ofta på behandlingshem.
  Monitorizarea ÅŸi contr...  
Numai înregistrarea sistematică a activităţilor de prevenire face posibilă o analiză a conţinutului programelor de prevenire şi apoi direcţionarea acestora spre populaţii specifice pe baza cunoştinţelor existente privind eficienţa. Liniile directoare sau standardele au o importanţă esenţială pentru punerea în aplicare a programelor de prevenire, în special în ţările în care prevenirea este foarte descentralizată.
Only by systematically recording prevention activities can the content of prevention programmes be reviewed and, as a result, based on existing knowledge regarding effectiveness, targeted to specific populations. Guidelines or standards for the implementation of prevention programmes are essential, particularly in countries where prevention is strongly decentralised.
Ce n'est qu'en notant systématiquement les actions de prévention que le contenu des programmes peut être révisé et, ensuite, sur la base des connaissances actualisées sur leur efficacité, ciblé sur des groupes spécifiques. Des lignes directrices ou des normes sur la mise en œuvre des programmes de prévention sont essentielles, en particulier dans les pays où la prévention est fortement décentralisée.
Nur durch eine systematische Erfassung von Präventionsmaßnahmen ist es möglich, die Inhalte von Präventionsprogrammen zu prüfen und sie auf der Grundlage der vorliegenden Kenntnisse über die Effizienz auf bestimmte Bevölkerungsgruppen zuzuschneiden. Leitlinien oder Standards für die Durchführung von Präventionsprogrammen sind von wesentlicher Bedeutung, insbesondere in Ländern, in denen die Prävention stark dezentralisiert ist.
El contenido de los programas de prevención sólo puede revisarse mediante el registro sistemático de las actividades de prevención y, en consecuencia, basándose en los conocimientos existentes sobre su eficacia, dirigirse a poblaciones específicas. Es esencial contar con directrices o normas de aplicación de los programas de prevención, sobre todo en países donde la prevención está muy descentralizada.
Soltanto una sistematica registrazione delle attività di prevenzione può consentire di revisionare il contenuto dei programmi di prevenzione e, di conseguenza, grazie alle informazioni disponibili sulla loro efficacia, indirizzare tali programmi a gruppi specifici della popolazione. Sono indispensabili linee guida o standard per l’attuazione dei programmi di prevenzione, soprattutto nei paesi in cui la prevenzione è fortemente decentrata.
Só o registo sistemático das actividades de prevenção permite analisar o conteúdo dos programas de prevenção e, consequentemente, com base nos conhecimentos existentes sobre a sua eficácia, direccioná-los para populações específicas. As orientações ou normas de execução dos programas de prevenção são essenciais, sobretudo em países onde a prevenção está muito descentralizada.
Το περιεχόμενο των προγραμμάτων πρόληψης μπορεί να αξιολογηθεί μόνον με τη συστηματική καταγραφή των δραστηριοτήτων πρόληψης, ώστε να στοχεύει συγκεκριμένες ομάδες πληθυσμού, βάσει των υπαρχουσών πληροφοριών σχετικά με την αποτελεσματικότητά τους. Οι κατευθυντήριες γραμμές και τα πρότυπα για την υλοποίηση των προγραμμάτων πρόληψης είναι θεμελιώδους σημασίας, ιδίως σε χώρες όπου η πρόληψη εμφανίζει μεγάλη αποκέντρωση.
Alleen door een systematische registratie van preventieactiviteiten kan de inhoud van preventieprogramma’s worden geëvalueerd zodat deze vervolgens, op basis van de bestaande kennis over de effectiviteit, doelgericht voor specifieke groepen ingezet kunnen worden. Richtsnoeren of normen voor de tenuitvoerlegging van preventieprogramma’s zijn essentieel, met name in landen waar de preventie in hoge mate gedecentraliseerd plaatsvindt.
Obsah programů prevence lze posoudit pouze pomocí systematického zaznamenávání preventivních aktivit, a v důsledku toho pak může být založen na existujících znalostech účinnosti a zaměřen na konkrétní populaci. Pokyny nebo standardy pro zavádění programů prevence jsou nezbytné, a to zvláště v zemích, kde je prevence výrazně decentralizovaná.
Kun ved systematisk at registrere forebyggelsesaktiviteterne er det muligt at få et overblik over indholdet af forebyggelsesprogrammerne og som resultat heraf at målrette dem mod specifikke befolkningsgrupper på grundlag af den eksisterende viden med hensyn til effektivitet. Retningslinjer eller standarder for gennemførelsen af forebyggelsesprogrammer er af afgørende betydning, navnlig i lande, hvor forebyggelsesindsatsen i vidt omfang er decentraliseret.
Üksnes ennetustegevuste süstemaatilise registreerimise kaudu on võimalik ennetusprogrammide sisu kontrollida ning kontrollimise tulemusena, kasutades olemasolevat infot efektiivsuse kohta, suunata neid programme spetsiifilistele sihtrühmadele. Suunised või normid ennetusprogrammide rakendamiseks on väga olulised, eriti riikides, kus ennetustegevus on tugevalt detsentraliseeritud.
Vain ehkäisytoiminnan järjestelmällinen kirjaaminen mahdollistaa ehkäisevän huumetyön ohjelmien sisällön tarkastelemisen ja siten – tehokkuudesta saatavilla olevan tiedon pohjalta – niiden kohdentamisen tiettyihin väestönosiin. Ehkäisevän huumetyön ohjelmien täytäntöönpanoa koskevat ohjeet tai säännöt ovat ratkaisevan tärkeitä erityisesti maissa, joissa ehkäisevä huumetyö on hyvin hajautettua.
A prevenciós programok tartalmának felülvizsgálatára és a hatékonyságról szerzett információ alapján annak konkrét célcsoportokra való irányítására csak a megelőzési tevékenységek szisztematikus nyilvántartásával van lehetőség. Elengedhetetlenül fontosak a prevenciós programok végrehajtására vonatkozó iránymutatások vagy szabványok, különösen az olyan országokban, ahol a megelőzés erősen decentralizált.
Bare ved systematisk registrering av forebyggende aktiviteter kan innholdet i forebyggende programmer gjennomgås og deretter – med utgangspunkt i eksisterende kunnskap om effektivitet – rettes mot spesifikke populasjoner. Retningslinjer eller standarder for gjennomføringen av forebyggende programmer er vesentlig, særlig i land hvor det forebyggende arbeidet er svært desentralisert.
Treść programów zapobiegawczych może zostać zbadana jedynie poprzez systematyczny rejestr działań zapobiegawczych, a w rezultacie, na podstawie istniejącej wiedzy dotyczącej efektywności, może zostać skierowana do konkretnych grup. Wytyczne lub standardy wdrażania programów zapobiegawczych są niezbędne, zwłaszcza w krajach, gdzie zapobieganie jest silnie zdecentralizowane.
Obsah preventívnych programov možno kontrolovať len systematickým zaznamenávaním preventívnych činností a na základe znalosti ich efektívnosti sa potom zamerať na určité skupiny obyvateľstva. Usmernenia alebo normy uplatňovania preventívnych programov sú nevyhnutné najmä v krajinách, v ktorých je prevencia dôsledne decentralizovaná.
Vsebina programov preprečevanja se lahko pregleda samo s sistematičnim beleženjem preventivnih dejavnosti in tako temelji na obstoječem znanju o učinkovitosti, usmerjeni na specifične skupine prebivalcev. Smernice ali standardi za izvajanje programov preprečevanja so ključni, zlasti v državah, v katerih je preprečevanje močno decentralizirano.
Bara en systematisk registrering av preventionsaktiviteter gör det möjligt att granska preventionsprogrammens innehåll, så att de kan baseras på aktuella kunskaper om effektivitet och inriktas på specifika befolkningsgrupper. Det behövs riktlinjer eller standarder för genomförandet av preventionsprogram, särskilt i länder där preventionsarbetet är starkt decentraliserat.
Tikai veicot sistemātisku uzskaiti par profilakses pasākumiem, ir iespējams pārskatīt profilakses programmu saturu, un tā rezultātā, balstoties uz esošajām zināšanām par efektivitāti, piemērot specifiskai mērķauditorijai. Norādījumi un standarti par profilakses programmu realizāciju ir ļoti svarīgi, jo īpaši valstīs, kurās profilakses pasākumi ir lielā mērā decentralizēti.
  PreÅ£ul ÅŸi puritatea h...  
În ultimii 10 ani, buprenorfina a început să fie folosită din ce în ce mai mult în Europa ca alternativă la metadonă în tratamentul dependenţei de opiacee. Dezvoltată iniţial ca analgezic, buprenorfina a fost propusă în vederea utilizării în tratamentul dependenţei de opiacee la sfârşitul anilor 1970.
In the past 10 years, buprenorphine has increasingly become available in Europe as an alternative to methadone for the treatment of opiate dependence. First developed as an analgesic, buprenorphine was suggested for use in the treatment of opiate dependency in the late 1970s. Buprenorphine’s introduction for opiate treatment in the EU-15 Member States and its expansion in these countries and into the new Member States is described.
Ces dix dernières années, l'usage de la buprénorphine s'est de plus en plus développé en Europe en tant qu'alternative à la méthadone dans le traitement de la dépendance aux opiacés. Mise au point au départ pour servir d'analgésique, la buprénorphine a été proposée dans le traitement de la dépendance aux opiacés à la fin des année 1970. L'introduction de la buprénorphine dans le traitement de la dépendance aux opiacés dans les États membres de l'UE-15 et son extension dans ces pays et dans les nouveaux États membres est décrite.
In den vergangenen zehn Jahren ist Buprenorphin in Europa zunehmend als Alternative zu Methadon für die Behandlung von Opiatabhängigkeit verfügbar geworden. Buprenorphin wurde ursprünglich als Schmerzmittel entwickelt und Ende der 70er Jahre für die Behandlung von Opiatabhängigen vorgeschlagen. In diesem ausgewählten Thema wird dargestellt, wie Buprenorphin in den EU-15-Mitgliedstaaten Eingang in die Opiatbehandlung fand und sich in diesen Ländern sowie in den neuen Mitgliedstaaten verbreitete.
En los últimos 10 años, la buprenorfina ha aumentado su disponibilidad en Europa como alternativa a la metadona para el tratamiento de la dependencia de opiáceos. Tras su desarrollo inicial como analgésico, a finales de la década de 1970 se recomendó su uso para el tratamiento de la dependencia de opiáceos. La introducción de la buprenorfina para el tratamiento de deshabituación de opiáceos está descrita en los 15 Estados miembros de la UE, así como su expansión en estos países y hacia los nuevos Estados miembros.
Negli ultimi 10 anni la buprenorfina è stata usata con sempre maggior frequenza in Europa in alternativa al metadone nel trattamento della dipendenza da oppiacei. Introdotta inizialmente come analgesico, verso la fine degli anni 1970 la buprenorfina venne prescritta nel trattamento di questo tipo di dipendenza. L’introduzione della buprenorfina per tali scopi e quindi la sua espansione nell’UE a 15 come pure nei nuovi Stati membri sono illustrate.
Nos últimos dez anos, a buprenorfina é cada vez mais utilizada na Europa como uma alternativa à metadona no tratamento da dependência de opiáceos. Inicialmente desenvolvida como analgésico, a buprenorfina foi indicada para o tratamento da dependência de opiáceos no final da década de 1970. A sua introdução para esse fim nos 15 Estados-Membros da UE e a sua expansão nestes países e nos novos Estados‑Membros encontra-se descrita.
Κατά την τελευταία δεκαετία, η βουπρενορφίνη διατίθεται ολοένα και περισσότερο στην Ευρώπη ως εναλλακτική λύση αντί της μεθαδόνης για τη θεραπεία της εξάρτησης από τα οπιούχα. Η βουπρενορφίνη αναπτύχθηκε καταρχάς ως αναλγητικό και η χρήση της προτάθηκε για τη θεραπεία της εξάρτησης από τα οπιούχα στα τέλη της δεκαετίας του 1970. Περιγράφεται η χρήση της βουπρενορφίνης για τη θεραπεία της εξάρτησης από τα οπιούχα στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 και η διάδοσή της στις χώρες αυτές και στα νέα κράτη μέλη.
Sinds tien jaar wordt buprenorfine in Europa in toenemende mate voor de behandeling van opiatenverslavingen gebruikt als alternatief voor methadon. Oorspronkelijk is dit middel ontwikkeld als pijnstiller, maar eind jaren zeventig zijn de eerste pogingen ondernomen om buprenorfine voor de behandeling van opiatenverslavingen te gebruiken. In deze speciale kwestie wordt een overzicht gegeven van de introductie van buprenorfine in de EU van de vijftien lidstaten en van de verbreiding van dat gebruik in die oude en in de nieuwe lidstaten.
Během posledních 10 let se v Evropě zvýšila dostupnost buprenorfinu jako alternativy metadonu při léčbě závislosti na opiátech. Buprenorfin, který byl nejdříve vyvinut jako analgetikum, byl doporučen pro léčbu závislosti na opiátech koncem 70. let 20. století. Zavedení buprenorfinu pro léčbu závislosti na opiátech je popsáno v 15 původních členských státech EU, stejně jako jeho rozšíření v těchto zemích a též rozšíření do nových členských států.
I de seneste 10 år er buprenorphin blevet stadig mere anvendt i Europa som alternativ til metadon ved behandling af opiatafhængighed. Buprenorphin, som først blev udviklet som et smertestillende middel, blev foreslået anvendt i behandlingen af opiatafhængighed i slutningen af 1970'erne. Buprenorphins indførelse i opiatbehandlingen i EU-15-medlemsstaerne og udbredelsen heraf i disse lande og til de nye medlemsstater er beskrevet.
Viimase kümne aasta jooksul on Euroopas hakatud ühe enam kasutama buprenorfiini kui metadooni alternatiivi opiaadisõltuvuse ravil. 1970ndate aastate lõpus hakati buprenorfiini, mis algselt oli välja töötatud valuvaigistiks, kasutama opiaadisõltuvuse raviks. Artikkel annab ülevaate buprenorfiini kasutuselevõtust EL-15 liikmesriikides, selle edasisest levikust nendes ja uutes liikmesriikides.
Viimeisten 10 vuoden aikana buprenorfiini on yleistynyt Euroopassa vaihtoehtona metadonille opiaattiriippuvuuden hoidossa. Alun perin kipulääkkeeksi kehitettyä buprenorfiinia ehdotettiin käytettäväksi opiaattiriippuvuuden hoidossa ensimmäisen kerran 1970‑luvun lopulla. Erityiskysymyksessä kuvaillaan, miten buprenorfiinia alettiin käyttää EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa opiaattiriippuvuuden hoidossa ja miten sen käyttö levisi näissä maissa ja uusiin jäsenvaltioihin.
Az elmúlt 10 évben a buprenorfin mint a metadon alternatívája az opiátfüggőség gyógykezelésére egyre inkább elérhetővé vált Európában. Az eleinte fájdalomcsillapítóként kifejlesztett buprenorfint az 1970-es évek végétől javasolják az opiátfüggőség gyógykezelésére. Bemutatásra kerül a buprenorfin bevezetése az opiátkezelésben az EU-15 tagállamaiban, valamint elterjedése ezekben az országokban és az új tagállamokban.
I løpet av de siste ti årene har buprenorfin blitt stadig mer utbredt i Europa som et alternativ til metadon i behandlingen av opiatavhengighet. Buprenorfin ble opprinnelig utviklet som et analgetikum og ble først foreslått brukt til behandling av opiatavhengighet på slutten av 1970-tallet. Innføringen av buprenorfin i behandlingen av opiatavhengighet i EU-15-landene og utbredelsen i disse landene og inn i de nye medlemsstatene, er beskrevet.
W ciągu ostatnich 10 lat buprenorfina stawała się w Europie coraz bardziej dostępna jako alternatywa dla metadonu w leczeniu uzależnienia od opiatów. Buprenorfinę stworzono początkowo jako środek przeciwbólowy, a pierwszy raz zasugerowano jej zastosowanie w leczeniu uzależnienia od opiatów w późnych latach 70-tych. Wprowadzenie burprenorfiny do leczenia z uzależnienia od opiatów w 15 starych Państwach Członkowskich UE i jej rozwój w tych państwach oraz wejście do nowych Państw Członkowskich zostało opisane.
V uplynulých 10 rokoch v Európe bol, ako alternatíva metadónu na liečbu závislosti od opiátov, stále častejšie k dispozícii buprenorfín. Buprenorfín, pôvodne vyvinutý ako analgetikum, navrhli po prvýkrát na liečbu opiátovej závislosti koncom sedemdesiatych rokov minulého storočia. Správa opisuje zavedenie buprenorfínu na protiopiátovú liečbu v členských štátoch EÚ-15 a jeho rozšírenie v týchto krajinách a v nových členských štátoch.
V zadnjih 10 letih je buprenorfin v Evropi vedno bolj dostopen kot druga možnost za metadon za zdravljenje odvisnosti od opiatov. Buprenorfin, ki je bil najprej razvit kot analgetik, je bil predlagan za uporabo pri zdravljenju odvisnosti od opiatov v poznih sedemdesetih. Opisana je uvedba buprenorfina za zdravljenje odvisnosti od opiatov v državah članicah EU-15 in njegova širitev v teh državah ter novih državah članicah.
Under de senaste tio åren har buprenorfin kommit att bli ett allt vanligare alternativ till metadon när det gäller behandling av opiatberoende i Europa. Buprenorfin användes tidigare som smärtstillande medel, och i slutet av 1970-talet föreslog man att det skulle användas inom behandling av opiatmissbruk. Införandet av buprenorfin i opiatbehandling inom EU 15-medlemsstaterna och ökningen av användningen i dessa länder och de nya medlemsstaterna beskrivs.
  CăsuÅ£a 10  
În ultimii 10 ani, buprenorfina a început să fie folosită din ce în ce mai mult în Europa ca alternativă la metadonă în tratamentul dependenţei de opiacee. Dezvoltată iniţial ca analgezic, buprenorfina a fost propusă în vederea utilizării în tratamentul dependenţei de opiacee la sfârşitul anilor 1970.
In the past 10 years, buprenorphine has increasingly become available in Europe as an alternative to methadone for the treatment of opiate dependence. First developed as an analgesic, buprenorphine was suggested for use in the treatment of opiate dependency in the late 1970s. Buprenorphine’s introduction for opiate treatment in the EU-15 Member States and its expansion in these countries and into the new Member States is described.
Ces dix dernières années, l'usage de la buprénorphine s'est de plus en plus développé en Europe en tant qu'alternative à la méthadone dans le traitement de la dépendance aux opiacés. Mise au point au départ pour servir d'analgésique, la buprénorphine a été proposée dans le traitement de la dépendance aux opiacés à la fin des année 1970. L'introduction de la buprénorphine dans le traitement de la dépendance aux opiacés dans les États membres de l'UE-15 et son extension dans ces pays et dans les nouveaux États membres est décrite.
In den vergangenen zehn Jahren ist Buprenorphin in Europa zunehmend als Alternative zu Methadon für die Behandlung von Opiatabhängigkeit verfügbar geworden. Buprenorphin wurde ursprünglich als Schmerzmittel entwickelt und Ende der 70er Jahre für die Behandlung von Opiatabhängigen vorgeschlagen. In diesem ausgewählten Thema wird dargestellt, wie Buprenorphin in den EU-15-Mitgliedstaaten Eingang in die Opiatbehandlung fand und sich in diesen Ländern sowie in den neuen Mitgliedstaaten verbreitete.
En los últimos 10 años, la buprenorfina ha aumentado su disponibilidad en Europa como alternativa a la metadona para el tratamiento de la dependencia de opiáceos. Tras su desarrollo inicial como analgésico, a finales de la década de 1970 se recomendó su uso para el tratamiento de la dependencia de opiáceos. La introducción de la buprenorfina para el tratamiento de deshabituación de opiáceos está descrita en los 15 Estados miembros de la UE, así como su expansión en estos países y hacia los nuevos Estados miembros.
Negli ultimi 10 anni la buprenorfina è stata usata con sempre maggior frequenza in Europa in alternativa al metadone nel trattamento della dipendenza da oppiacei. Introdotta inizialmente come analgesico, verso la fine degli anni 1970 la buprenorfina venne prescritta nel trattamento di questo tipo di dipendenza. L’introduzione della buprenorfina per tali scopi e quindi la sua espansione nell’UE a 15 come pure nei nuovi Stati membri sono illustrate.
Nos últimos dez anos, a buprenorfina é cada vez mais utilizada na Europa como uma alternativa à metadona no tratamento da dependência de opiáceos. Inicialmente desenvolvida como analgésico, a buprenorfina foi indicada para o tratamento da dependência de opiáceos no final da década de 1970. A sua introdução para esse fim nos 15 Estados-Membros da UE e a sua expansão nestes países e nos novos Estados‑Membros encontra-se descrita.
Κατά την τελευταία δεκαετία, η βουπρενορφίνη διατίθεται ολοένα και περισσότερο στην Ευρώπη ως εναλλακτική λύση αντί της μεθαδόνης για τη θεραπεία της εξάρτησης από τα οπιούχα. Η βουπρενορφίνη αναπτύχθηκε καταρχάς ως αναλγητικό και η χρήση της προτάθηκε για τη θεραπεία της εξάρτησης από τα οπιούχα στα τέλη της δεκαετίας του 1970. Περιγράφεται η χρήση της βουπρενορφίνης για τη θεραπεία της εξάρτησης από τα οπιούχα στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 και η διάδοσή της στις χώρες αυτές και στα νέα κράτη μέλη.
Sinds tien jaar wordt buprenorfine in Europa in toenemende mate voor de behandeling van opiatenverslavingen gebruikt als alternatief voor methadon. Oorspronkelijk is dit middel ontwikkeld als pijnstiller, maar eind jaren zeventig zijn de eerste pogingen ondernomen om buprenorfine voor de behandeling van opiatenverslavingen te gebruiken. In deze speciale kwestie wordt een overzicht gegeven van de introductie van buprenorfine in de EU van de vijftien lidstaten en van de verbreiding van dat gebruik in die oude en in de nieuwe lidstaten.
Během posledních 10 let se v Evropě zvýšila dostupnost buprenorfinu jako alternativy metadonu při léčbě závislosti na opiátech. Buprenorfin, který byl nejdříve vyvinut jako analgetikum, byl doporučen pro léčbu závislosti na opiátech koncem 70. let 20. století. Zavedení buprenorfinu pro léčbu závislosti na opiátech je popsáno v 15 původních členských státech EU, stejně jako jeho rozšíření v těchto zemích a též rozšíření do nových členských států.
I de seneste 10 år er buprenorphin blevet stadig mere anvendt i Europa som alternativ til metadon ved behandling af opiatafhængighed. Buprenorphin, som først blev udviklet som et smertestillende middel, blev foreslået anvendt i behandlingen af opiatafhængighed i slutningen af 1970'erne. Buprenorphins indførelse i opiatbehandlingen i EU-15-medlemsstaerne og udbredelsen heraf i disse lande og til de nye medlemsstater er beskrevet.
Viimase kümne aasta jooksul on Euroopas hakatud ühe enam kasutama buprenorfiini kui metadooni alternatiivi opiaadisõltuvuse ravil. 1970ndate aastate lõpus hakati buprenorfiini, mis algselt oli välja töötatud valuvaigistiks, kasutama opiaadisõltuvuse raviks. Artikkel annab ülevaate buprenorfiini kasutuselevõtust EL-15 liikmesriikides, selle edasisest levikust nendes ja uutes liikmesriikides.
Viimeisten 10 vuoden aikana buprenorfiini on yleistynyt Euroopassa vaihtoehtona metadonille opiaattiriippuvuuden hoidossa. Alun perin kipulääkkeeksi kehitettyä buprenorfiinia ehdotettiin käytettäväksi opiaattiriippuvuuden hoidossa ensimmäisen kerran 1970‑luvun lopulla. Erityiskysymyksessä kuvaillaan, miten buprenorfiinia alettiin käyttää EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa opiaattiriippuvuuden hoidossa ja miten sen käyttö levisi näissä maissa ja uusiin jäsenvaltioihin.
Az elmúlt 10 évben a buprenorfin mint a metadon alternatívája az opiátfüggőség gyógykezelésére egyre inkább elérhetővé vált Európában. Az eleinte fájdalomcsillapítóként kifejlesztett buprenorfint az 1970-es évek végétől javasolják az opiátfüggőség gyógykezelésére. Bemutatásra kerül a buprenorfin bevezetése az opiátkezelésben az EU-15 tagállamaiban, valamint elterjedése ezekben az országokban és az új tagállamokban.
I løpet av de siste ti årene har buprenorfin blitt stadig mer utbredt i Europa som et alternativ til metadon i behandlingen av opiatavhengighet. Buprenorfin ble opprinnelig utviklet som et analgetikum og ble først foreslått brukt til behandling av opiatavhengighet på slutten av 1970-tallet. Innføringen av buprenorfin i behandlingen av opiatavhengighet i EU-15-landene og utbredelsen i disse landene og inn i de nye medlemsstatene, er beskrevet.
W ciągu ostatnich 10 lat buprenorfina stawała się w Europie coraz bardziej dostępna jako alternatywa dla metadonu w leczeniu uzależnienia od opiatów. Buprenorfinę stworzono początkowo jako środek przeciwbólowy, a pierwszy raz zasugerowano jej zastosowanie w leczeniu uzależnienia od opiatów w późnych latach 70-tych. Wprowadzenie burprenorfiny do leczenia z uzależnienia od opiatów w 15 starych Państwach Członkowskich UE i jej rozwój w tych państwach oraz wejście do nowych Państw Członkowskich zostało opisane.
V uplynulých 10 rokoch v Európe bol, ako alternatíva metadónu na liečbu závislosti od opiátov, stále častejšie k dispozícii buprenorfín. Buprenorfín, pôvodne vyvinutý ako analgetikum, navrhli po prvýkrát na liečbu opiátovej závislosti koncom sedemdesiatych rokov minulého storočia. Správa opisuje zavedenie buprenorfínu na protiopiátovú liečbu v členských štátoch EÚ-15 a jeho rozšírenie v týchto krajinách a v nových členských štátoch.
V zadnjih 10 letih je buprenorfin v Evropi vedno bolj dostopen kot druga možnost za metadon za zdravljenje odvisnosti od opiatov. Buprenorfin, ki je bil najprej razvit kot analgetik, je bil predlagan za uporabo pri zdravljenju odvisnosti od opiatov v poznih sedemdesetih. Opisana je uvedba buprenorfina za zdravljenje odvisnosti od opiatov v državah članicah EU-15 in njegova širitev v teh državah ter novih državah članicah.
Under de senaste tio åren har buprenorfin kommit att bli ett allt vanligare alternativ till metadon när det gäller behandling av opiatberoende i Europa. Buprenorfin användes tidigare som smärtstillande medel, och i slutet av 1970-talet föreslog man att det skulle användas inom behandling av opiatmissbruk. Införandet av buprenorfin i opiatbehandling inom EU 15-medlemsstaterna och ökningen av användningen i dessa länder och de nya medlemsstaterna beskrivs.
  Mortalitatea globală à...  
În plus, condiţiile de trai şi alţi factori decât consumul de droguri ca atare (lipsa adăpostului, bolile psihice, violenţa, malnutriţia etc.) pot contribui substanţial la un nivel ridicat al mortalităţii în rândul consumatorilor de droguri.
In addition, living conditions and factors other than drug use per se (homelessness, mental illness, violence, poor nutrition, etc.) may contribute substantially to the high mortality among drug users. Studies have shown that mortality among psychiatric patients is four times higher than that of the general population (Korkeila, 2000) and that mortality among homeless people is also three to four times higher than in the general population (Hwang, 2001).
Par ailleurs, les conditions de vie et des facteurs autres que l'usage de drogue proprement dit (perte du logement, maladie mentale, violence, mauvaise nutrition, etc.) peuvent contribuer largement au taux élevé de mortalité chez les usagers de drogue. Des études ont montré que la mortalité parmi les patients relevant de la psychiatrie est quatre fois plus élevée que celle de la population générale (Korkeila, 2000) et que la mortalité parmi les sans-abris est également trois à quatre fois supérieure à celle de la population générale (Hwang, 2001).
(falta de hogar, enfermedad mental, violencia, malnutrición, etc.) pueden contribuir de forma importante a la elevada mortalidad entre los consumidores de drogas. Los estudios han demostrado que la mortalidad entre pacientes psiquiátricos es cuatro veces superior a la de la población general (Korkeila, 2000) y que la mortalidad entre la gente sin hogar es también tres o cuatro veces más alta que la de la población general (Hwang, 2001).
Possono inoltre contribuire sostanzialmente all’elevata mortalità tra i consumatori di droga le condizioni di vita e i fattori diversi dal consumo (mancanza di una dimora fissa, malattia mentale, violenza, alimentazione inadeguata ecc.). Da alcuni studi è emerso che la mortalità tra i pazienti psichiatrici è quattro volte superiore rispetto alla popolazione generale (Korkeila, 2000) e che la mortalità tra i senza tetto è da tre a quattro volte maggiore rispetto alla popolazione generale (Hwang, 2001).
Além disso, as condições de vida e outros factores que não o consumo de droga propriamente dito (situação de sem-abrigo, doenças mentais, violência, subnutrição, etc.) podem contribuir substancialmente para a elevada mortalidade entre os consumidores de droga. Alguns estudos demonstram que a mortalidade entre os doentes psiquiátricos é quatro vezes mais elevada do que a da população em geral (Korkeila, 2000) e que a mortalidade entre os sem-abrigo também é três ou quatro vezes superior à da população em geral (Hwang, 2001).
Επιπλέον, οι συνθήκες διαβίωσης και παράγοντες πέραν της ίδιας της χρήσης ναρκωτικών (έλλειψη στέγης, διανοητικές νόσοι, βία, κακή διατροφή κλπ.) ενδέχεται να συμβάλλουν σημαντικά στην υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες ναρκωτικών. Μελέτες έχουν δείξει ότι η θνησιμότητα στους ψυχασθενείς είναι τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Korkeila, 2000) και ότι η θνησιμότητα στους αστέγους είναι επίσης τρεις έως τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Hwang, 2001).
Daarnaast kunnen de leefomstandigheden en andere factoren dan het drugsgebruik op zich (dakloosheid, mentale stoornissen, geweld, slechte voeding e.d.) een grote invloed hebben op de hoge sterfte onder drugsgebruikers. Uit onderzoeken is gebleken dat de sterfte onder psychiatrische patiënten vier keer zo hoog is als onder de algemene bevolking (Korkeila, 2000) en dat de sterfte onder daklozen eveneens drie tot vier keer hoger is dan onder de algemene bevolking (Hwang, 2001).
Navíc mohou k vysoké úmrtnosti uživatelů drog podstatným způsobem přispívat i životní podmínky a jiné faktory než užívání drog samých (bezdomovectví, duševní onemocnění, násilí, špatná výživa atd.). Studie prokázaly, že úmrtnost mezi psychiatrickými pacienty je čtyřikrát vyšší než úmrtnost běžné populace (Korkeila, 2000) a že úmrtnost mezi lidmi bez domova je také třikrát až čtyřikrát vyšší než u běžné populace (Hwang, 2001).
Desuden kan levevilkår og andre faktorer end selve stofbrugen (hjemløshed, psykisk sygdom, vold, dårlig ernæring osv.) i vidt omfang bidrage til den høje dødelighed blandt stofbrugere. Undersøgelser har vist, at dødeligheden blandt psykiatriske patienter er fire gange højere end for befolkningen som helhed (Korkeila, 2000), og at dødeligheden blandt hjemløse også er 3–4 gange højere end for befolkningen som helhed (Hwang, 2001).
Lisaks võivad elutingimused ja ka muud tegurid peale narkootikumide tarbimise (kodutus, vaimuhaigused, vägivald, halb toitumus jne) iseenesest juba oluliselt suurendada narkomaanide kõrget suremust. Uuringud on näidanud, et psühhiaatriapatsientide hulgas on suremus neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Korkeila, 2000) ja et ka kodutute hulgas on suremus kolm kuni neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Hwang, 2001).
Lisäksi elinolot ja muut tekijät kuin itse huumeidenkäyttö (asunnottomuus, mielenterveyssairaudet, väkivalta, huono ravitsemus jne.) saattavat vaikuttaa huomattavassa määrin huumeidenkäyttäjien korkeaan kuolleisuuteen. Tutkimukset ovat osoittaneet, että psykiatristen potilaiden kuolleisuus on neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Korkeila, 2000) ja että myös asunnottomien kuolleisuus on kolme tai neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Hwang, 2001).
A fentieken kívül a kábítószer-használók magas mortalitásához az életkörülmények és más, az önmagában vett kábítószer-használattól eltérő tényezők (hajléktalanság, mentális betegségek, erőszak, alultápláltság stb.) is jelentős mértékben hozzájárulhatnak. Az e téren végzett tanulmányokból kiderül, hogy a pszichiátriai betegek halálozása négyszer nagyobb, mint az általános népességé (Korkeila, 2000), a hajléktalanoké pedig az általános népességének három-négyszerese (Hwang, 2001).
I tillegg kan levevilkår og andre faktorer enn narkotikabruken som sådan (boligmangel, psykiske lidelser, vold, underernæring osv.) være en vesentlig årsak til den høye dødeligheten blant narkotikabrukere. Studier har vist at dødeligheten blant psykiatriske pasienter er fire ganger høyere enn for befolkningen generelt (Korkeila, 2000), og at hjemløse også har tre til fire ganger høyere dødelighet enn befolkningen for øvrig (Hwang, 2001).
Ponadto znaczny wpływ na wysoką śmiertelność w grupie osób zażywających narkotyki mogą mieć warunki bytowe i czynniki inne niż samo przyjmowanie narkotyków (bezdomność, choroby psychiczne, przemoc, niedożywienie itd.). Badania wykazały, że śmiertelność wśród pacjentów chorych psychicznie jest cztery razy wyższa niż śmiertelność notowana względem populacji ogólnej (Korkeila, 2000), a śmiertelność wśród osób bezdomnych jest również od trzech do czterech razy wyższa niż w przypadku populacji ogólnej (Hwang, 2001).
K vysokej úmrtnosti užívateľov drog môžu okrem samotného užívania drog podstatne prispievať životné podmienky a iné faktory (bezdomovstvo, duševná choroba, násilie, podvýživa atď.). Zo štúdií vyplýva, že úmrtnosť psychiatrických pacientov je štyrikrát vyššia ako úmrtnosť všeobecnej populácie (Korkeila 2000) a úmrtnosť bezdomovcov je tiež tri- až štyrikrát vyššia ako všeobecnej populácie (Hwang 2001).
Poleg tega lahko življenjske razmere in drugi dejavniki, kot je samo uživanje drog (brezdomstvo, duševna bolezen, nasilje, slaba prehrana itd.), močno prispevajo k višji smrtnosti med uživalci drog. Študije so pokazale, da je smrtnost med psihiatričnimi bolniki štirikrat večja od smrtnosti celotnega prebivalstva (Korkeila, 2000) in da je smrtnost med brezdomci prav tako od tri- do štirikrat višja kot pri celotnem prebivalstvu (Hwang, 2001).
Dessutom kan levnadsförhållandena i övrigt och andra faktorer än själva narkotikamissbruket (hemlöshet, psykisk sjukdom, våld, undernäring etc.) vara bidragande orsaker till den höga dödligheten bland narkotikamissbrukare. Studier visar att dödligheten bland psykiatripatienter är fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Korkeila, 2000) och att dödligheten bland hemlösa är tre till fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Hwang, 2001).
Papildus tam, dzīves apstākļi un faktori, kas nav saistīti ar narkotiku lietošanu kā tādu (bezpajumtnieku dzīve, garīgās saslimšanas, slikts uzturs, u.c.) var ievērojami paaugstināt mirstības rādītājus narkotiku lietotāju vidū. Pētījumi ir pierādījuši, ka mirstība psihiatrijas pacientu vidū ir četras reizes augstāka nekā iedzīvotāju vidū vispār (Korkeila, 2000), un arī mirstība bezpajumtnieku vidū ir trīs līdz četras reizes augstāka par mirstību iedzīvotāju vidū kopumā (Hwang, 2001).
  Alte droguri  
Scăderea consumului de Ecstasy din Regatul Unit s-a produs înainte de 1999, şi poate fi atribuită parţial prezentării pe scară largă în presă a deceselor legate de Ecstasy de la sfârşitul anilor 1990.
Consecutive surveys show that, generally, lifetime prevalence of ecstasy use among 15- and 16-year-old school students increased over the period 1995 to 2003, with the greatest increases occurring in the Czech Republic and most of the new Member States (30). However, lifetime prevalence figures from the 1999 ESPAD surveys reveal fluctuations in some countries. The decreases in ecstasy use that occurred in the United Kingdom took place before 1999, and may be partly attributable to extensive media coverage of ecstasy-related deaths during the late 1990s.
Des études consécutives font apparaître que, en règle générale, la prévalence au cours de la vie de la consommation d'ecstasy parmi les élèves de 15 et 16 ans a augmenté entre 1995 et 2003, les progressions les plus fortes étant enregistrées en République tchèque et dans la plupart des nouveaux États membres (30). Cependant, les chiffres relatifs à la prévalence au cours de la vie des enquêtes ESPAD de 1999 montrent des fluctuations dans certains pays. La baisse de la consommation d'ecstasy observée au Royaume-Uni a eu lieu avant 1999 et peut être en partie attribuée à la large couverture médiatique de décès dus à l'ecstasy à la fin des années 1990.
Die aufeinander folgenden Erhebungen zeigen, dass die Lebenszeitprävalenz des Ecstasy-Konsums unter den 15- bis 16-jährigen Schülern im Zeitraum von 1995 bis 2003 generell gestiegen ist, wobei die stärkste Zunahme in der Tschechischen Republik und den meisten neuen Mitgliedstaaten beobachtet wurde (30). Die Daten der ESPAD-Umfrage aus dem Jahr 1999 zeigen jedoch für einige Länder Schwankungen in der Lebenszeitprävalenz. Der im Vereinigten Königreich vor 1999 festgestellte Rückgang des Ecstasy-Konsums könnte zum Teil auf die intensive Medienberichterstattung über ecstasybedingte Todesfälle in den späten 90er Jahren zurückzuführen sein.
Los sucesivos sondeos demuestran que, por lo general, la prevalencia de vida del consumo de éxtasis entre los estudiantes de 15 y 16 años ha aumentado entre 1995 y 2003, registrándose los mayores incrementos en la República Checa y en la mayoría de los nuevos Estados miembros (30). Sin embargo, las cifras de prevalencia a lo largo de la vida de la encuesta ESPAD de 1999 revelan fluctuaciones en algunos países. El descenso del consumo de éxtasis observado en el Reino Unido tuvo lugar antes de 1999 y puede atribuirse en parte a la extensa cobertura informativa que dieron los medios de comunicación a las muertes relacionadas con el consumo de éxtasis durante finales de la década de 1990.
Indagini consecutive mostrano che, in genere, la prevalenza una tantum del consumo di ecstasy tra gli studenti di 15 e 16 anni è aumentata nel periodo compreso tra il 1995 e il 2003, con i principali incrementi registrati nella Repubblica ceca e nella maggior parte dei nuovi Stati membri (30). Tuttavia, le cifre sulla prevalenza una tantum ricavate dalle indagini ESPAD del 1999 rivelano oscillazioni in alcuni paesi. I cali del consumo di ecstasy registrati nel Regno Unito si riferiscono a un’epoca precedente il 1999 e possono essere in parte attribuiti all’ampia risonanza data dai media ai decessi correlati al consumo di ecstasy alla fine degli anni Novanta.
Διαδοχικές μελέτες δείχνουν ότι, γενικά, η επικράτηση της χρήσης έκστασης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές αυξήθηκε κατά την περίοδο από το 1995 έως το 2003, και η μεγαλύτερη αύξηση καταγράφεται στην Τσεχική Δημοκρατία και στα περισσότερα από τα νέα κράτη μέλη (30). Ωστόσο, τα στοιχεία σχετικά με την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή από τις έρευνες του ESPAD για το 1999 εμφανίζουν διακυμάνσεις σε ορισμένες χώρες. Η μείωση της χρήσης έκστασης στο Ηνωμένο Βασίλειο έλαβε χώρα πριν από το 1999 και ενδεχομένως να οφείλεται εν μέρει στην εκτενή κάλυψη από τα μέσα ενημέρωσης θανάτων που συνδέονταν με την έκσταση στα τέλη της δεκαετίας του 1990.
Uit opeenvolgende enquêtes blijkt dat het “ooit”-gebruik van ecstasy onder 15- en 16- jarige scholieren tussen 1995 en 2003 in het algemeen is toegenomen, waarbij de grootste stijging zich in Tsjechië en in de meeste nieuwe lidstaten heeft voorgedaan (30). Uit de cijfers over het “ooit”-gebruik uit de ESPAD-enquêtes van 1999 komen voor een aantal landen echter fluctuaties naar voren. De afname die in het ecstasygebruik in het Verenigd Koninkrijk is geconstateerd, dateert namelijk van vóór 1999 en zou voor een deel toegeschreven kunnen worden aan de uitgebreide aandacht in de media aan het eind van de jaren negentig van de vorige eeuw voor sterfgevallen die verband hielden met ecstasy.
Následné průzkumy ukazují, že celoživotní prevalence užívání extáze mezi studenty ve věku 15–16 let se v letech 1995 až 2003 obecně zvýšila, přičemž k nejvyššímu nárůstu došlo v České republice a většině nových členských států (30). Hodnoty celoživotní prevalence zjištěné v průzkumech ESPAD v roce 1999 však v některých zemích vykazují výkyvy. Snížené užívání extáze, k němuž došlo ve Spojeném království, se projevilo před rokem 1999 a lze jej zčásti připsat rozsáhlé pozornosti, kterou sdělovací prostředky věnovaly úmrtím souvisejícím s extází koncem devadesátých let.
Det fremgår af på hinanden følgende undersøgelser, at langtidsprævalensen for ecstasybrug blandt 15- og 16-årige skoleelever generelt steg i perioden 1995–2003, idet de største stigninger er registreret i Tjekkiet og de fleste af de nye medlemsstater (30). Tallene for langtidsprævalensen fra ESPAD-undersøgelserne fra 1999 viser imidlertid udsving i nogle lande. Faldet i brugen af ecstasy i Det Forenede Kongerige fandt sted inden 1999 og kan til dels tilskrives den omfattende mediedækning af ecstasyrelaterede dødsfald i slutningen af 1990'erne.
Perättäiset tutkimukset osoittavat, että – yleisesti katsoen – ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden osuus 15- ja 16-vuotiaista koululaisista kasvoi vuosina 1995–2003, ja kasvu oli voimakkainta Tšekissä ja useimmissa uusista jäsenvaltioista (30). Ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden osuudesta vuoden 1999 ESPAD-kyselyssä saatujen tietojen perusteella tilanne vaihtelee joissakin maissa. Yhdistyneessä kuningaskunnassa ennen vuotta 1999 tapahtunut ekstaasin käytön väheneminen saattaa selittyä ainakin osittain ekstaasiin liittyvien kuolemien 1990-luvun loppupuolella saamalla laajalla julkisuudella.
Az egymást követő felmérések alapján a 15–16 éves diákok extasy-használatának életprevalenciája általában emelkedett az 1995 és 2003 közötti időszakban, a legnagyobb mértékben Csehországban, illetve a legtöbb új tagállamban(30). Az 1999-es ESPAD felmérésből kapott életprevalencia-adatok azonban néhány országban ingadozást mutatnak. Az extasy-használat Egyesült Királyságban mért csökkenése 1999 előtt történt, és részben feltehetőleg annak tulajdonítható, hogy az 1990-es évek végén bekövetkezett extasyval összefüggő haláleseteket a média széles körben bemutatta.
Sammenhengende undersøkelsesserier viser at livstidsprevalensen av ecstasybruk blant 15-16-årige skoleelever generelt har økt i tidsrommet 1995-2003, og at den største økningen har funnet sted i Den tsjekkiske republikk og i de fleste nye medlemsstatene (30). Tallene for livstidsprevalens fra ESPAD-undersøkelsen i 1999 viser imidlertid svingninger i enkelte land. Nedgangen i ecstasybruk i Storbritannia fant sted før 1999 og kan delvis tilskrives bred mediedekning av ecstasyrelaterte dødsfall i løpet av siste halvdel av 1990-tallet.
Kolejne badania pokazują, że ogólnie wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia ekstazy wśród 15- i 16-letniej młodzieży szkolnej podwyższył się w latach 1995–2003, a jego największy wzrost odnotowano w Republice Czeskiej i w większości nowych Państw Członkowskich (30). Jednakże dane o wskaźniku przynajmniej jednokrotnego zażycia zawarte w badaniach ESPAD z 1999 roku wykazują wahania w przypadku niektórych państw. Zmniejszenie poziomu zażywania ekstazy w Wielkiej Brytanii nastąpiło przed rokiem 1999 i może być powiązane z szeroką kampanią medialną dotyczącą przypadków śmiertelnych spożycia ekstazy, przeprowadzoną w późnych latach 90-tych.
Nepretržité prieskumy ukazujú, že v období 1995 až 2003 všeobecne vzrástla celoživotná prevalencia užívania extázy medzi 15- a 16-ročnými žiakmi, s najväčšími prírastkami v Českej republike a vo väčšine nových členských štátov (30). Údaje o celoživotnej prevalencii z prieskumov ESPAD 1999 však ukazujú kolísanie v niektorých krajinách. Pokles užívania extázy, ktorý nastal v Spojenom kráľovstve pred rokom 1999, možno pravdepodobne čiastočne pripísať rozsiahlemu spravodajstvu médií o úmrtiach súvisiacich s užívaním extázy v druhej polovici deväťdesiatych rokov.
Zaporedne raziskave kažejo, da se je na splošno stopnja 15- in 16-letnih dijakov, ki so ekstazi v življenju kdaj zaužili, v obdobju med letoma 1995 in 2003 povečala, pri čemer je bilo največje povečanje opaziti na Češkem in v večini novih držav članic (30). Vendar številke iz raziskav ESPAD iz leta 1999 o razširjenosti uživanja kadar koli v življenju razkrivajo nihanja v nekaterih državah. Uživanje ekstazija se je v Združenem kraljestvu zmanjšalo pred letom 1999, kar lahko delno pripišemo obširnemu medijskemu poročanju o smrtnih primerih, povezanih z ekstazijem, v poznih 90. letih.
Fortlöpande undersökningar visar att livstidsprevalensen för ecstasyanvändning bland skolelever i åldern 15–16 år generellt ökade under perioden 1995–2003 och att de största ökningarna ägde rum i Tjeckien och de flesta av de nya medlemsstaterna(30). Siffror om livstidsprevalensen från ESPAD-undersökningen 1999 uppvisar dock fluktuationer i en del länder. Nedgången i ecstasyanvändningen i Storbritannien inträffade före 1999 och kan delvis bero på att ecstasyrelaterade dödsfall fick stor uppmärksamhet i massmedierna i slutet av 1990-talet.
  InformaÅ£ii privind cap...  
Producţia globală de plante de canabis este în continuare răspândită în întreaga lume, iar producţia potenţială a fost estimată la cel puţin 40 000 tone (CND, 2005). Conform rapoartelor, plantele de canabis din capturile realizate în Uniunea Europeană în 2003 erau originare din diverse ţări printre care şi Ţările de Jos şi Albania, dar şi din ţări africane (Malawi, Africa de Sud, Nigeria) şi din SUA (Rapoartele naţionale Reitox, 2004).
Global herbal cannabis production continues to be spread across the world and potential production was estimated as being at least 40 000 tonnes (CND, 2005). Herbal cannabis seized in the EU in 2003 is reported to have originated from a variety of countries including the Netherlands and Albania, but also African countries (Malawi, South Africa, Nigeria) and the USA (Reitox national reports, 2004). In addition, some local (indoor or outdoor) cultivation and production of cannabis products takes place in most of the EU Member States (Reitox national reports, 2004).
La production mondiale d'herbe de cannabis est toujours éparpillée dans le monde et la production potentielle est estimée à plus de 40 000 tonnes (CND, 2005). L'herbe de cannabis saisie dans l'UE en 2003 proviendrait de divers pays, dont les Pays-Bas et l'Albanie, mais aussi de pays d'Afrique (Malawi, Afrique du Sud, Nigeria) et des États-Unis (rapports nationaux Reitox, 2004). En outre, il existe une culture et une production locales (à l'intérieur et à l'extérieur) de cannabis dans la plupart des États membres de l'UE (rapports nationaux Reitox, 2004).
Der globale Anbau von Cannabiskraut ist nach wie vor über die ganze Welt verteilt, wobei das Herstellungspotenzial auf mindestens 40 000 Tonnen geschätzt wird (CND, 2005). Das 2003 in der EU beschlagnahmte Cannabiskraut stammt den Angaben zufolge aus einer Vielzahl von Ländern, unter anderem aus den Niederlanden und Albanien, aber auch aus afrikanischen Ländern (Malawi, Südafrika, Nigeria) sowie aus den USA (Nationale Reitox-Berichte, 2004). Darüber hinaus wird in den meisten EU-Mitgliedstaaten eine gewisse Menge Cannabiserzeugnisse lokal (im Innen- oder Außenanbau) angebaut und hergestellt (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
La producción mundial de hierba de cannabis continúa expandiéndose por el mundo y se estima que la producción potencial asciende a 40.000 toneladas como mínimo (CDE, 2005). La hierba de cannabis incautada en la UE en 2003 tiene su origen en diversos países, como los Países Bajos y Albania, pero también en países africanos (Malawi, Sudáfrica, Nigeria) y en EE.UU (informes anuales de la red Reitox, 2004). Además, en la mayoría de los Estados miembros de la UE se lleva a cabo el cultivo (interior y exterior) y elaboración locales de productos del cannabis (Informes nacionales de la red Reitox, 2004).
La produzione globale di foglie di cannabis continua a essere diffusa in tutto il mondo; la potenziale produzione è stata calcolata attorno alle 40 000 tonnellate (CND, 2005). Si ritiene che le foglie di cannabis sequestrate nell’UE nel 2003 provenissero da vari paesi, compresi Paesi Bassi e Albania, ma anche da Stati africani (Malawi, Sudafrica, Nigeria) e USA (relazioni nazionali Reitox, 2004). Inoltre, parte della coltivazione (sia in serra che all’aria aperta) e produzione locali dei prodotti a base di cannabis avviene principalmente negli Stati membri europei (relazioni nazionali Reitox, 2004).
Η παραγωγή φυτικής κάνναβης παραμένει διαδεδομένη σε όλο τον κόσμο και η δυνητική παραγωγή εκτιμάται σε τουλάχιστον 40 000 τόνους (CND, 2005). Οι ποσότητες φυτικής κάνναβης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ το 2003 αναφέρεται ότι προέρχονταν από διάφορες χώρες, συμπεριλαμβανομένων των Κάτω Χωρών και της Αλβανίας αλλά και χωρών της Αφρικής (Μαλάουι, Νότιος Αφρική, Νιγηρία) και των ΗΠΑ (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004). Επιπλέον, στα περισσότερα κράτη μέλη της ΕΕ παρατηρείται κάποια τοπική (σε εσωτερικούς ή εξωτερικούς χώρους) καλλιέργεια και παραγωγή προϊόντων κάνναβης (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
De productie van cannabisbladeren vindt in alle delen van de wereld plaats. De potentiële productie wordt geschat op ten minste 40 000 ton (CND, 2005). Over de cannabisbladeren die in 2003 in de EU in beslag zijn genomen, wordt gemeld dat deze uit uiteenlopende landen komen, voornamelijk uit Nederland en Albanië, maar ook uit Afrikaanse landen (Malawi, Zuid-Afrika, Nigeria) en de VS (nationale Reitox-verslagen, 2004). Daarnaast is er in de meeste lidstaten van de EU sprake van enige lokale teelt en productie van cannabisproducten (zowel binnens- als buitenshuis) (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Celková produkce rostlin konopí je i nadále rozšířena po celém světě a pravděpodobná produkce byla odhadnuta na nejméně 40 000 tun (CND, 2005). Uvádí se, že rostliny konopí zachycené v EU v roce 2003 pocházejí z různých zemí, včetně Nizozemska a Albánie, ale i Afriky (Malawi, Jihoafrická republika, Nigérie) a USA (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004). Kromě toho pěstování a produkce konopí probíhá v místním měřítku (v krytých prostorách či pod širým nebem) ve většině členských států EU (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
Produktionen af cannabisblade er fortsat spredt ud over hele verden, og den potentielle produktion blev anslået til mindst 40 000 tons (CND, 2005). De mængder cannabisblade, der blev beslaglagt i EU i 2003, stammede angiveligt fra flere lande, herunder Nederlandene og Albanien, men også afrikanske lande (Malawi, Sydafrika, Nigeria) og USA (nationale Reitox-rapporter, 2004). Endvidere finder der i en vis udstrækning lokal (indendørs eller udendørs) dyrkning og produktion af cannabis sted i de fleste EU-medlemsstater (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Kanepiürdi tootmine on jätkuvalt laialt levinud kogu maailmas ning arvatakse, et potentsiaalne toodang ulatub vähemalt 40 000 tonnini (CND, 2005). Aruannete kohaselt pärines 2003. aastal ELis konfiskeeritud kanepiürt mitmest erinevast riigist, muuhulgas Madalmaadest ja Albaaniast, aga ka Aafrika riikidest (Malawi, Lõuna-Aafrika, Nigeeria) ja USAst (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004). Lisaks kasvatatakse (sise- või välistingimustes) ja valmistakse kanepitooteid kohalikul tasandil enamikus ELi liikmesriikides (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Kannabisruohon viljely leviää edelleen eri puolille maailmaa, ja sen tuotannon määräksi on arvioitu ainakin 40 000 tonnia (CND, 2005). EU:ssa vuonna 2003 takavarikoidun kannabisruohon on ilmoitettu olleen peräisin useista eri maista, muun muassa Alankomaista ja Albaniasta mutta myös Afrikan maista (Malawista, Etelä-Afrikasta, Nigeriasta) ja Yhdysvalloista (Reitoxin kansalliset raportit, 2004). Lisäksi kannabistuotteita viljellään ja tuotetaan paikallisesti (sisä- ja ulkotiloissa) useimmissa EU:n jäsenvaltioissa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
A növényi kannabisz világszintű termelése továbbra is az egész világon elterjedt, a potenciális termelést legalább 40 000 tonnára becsülik (CND, 2005). Az EU-ban 2003-ban lefoglalt növényi kannabisz származási országai nagy változatosságot mutattak, így szerepelt közöttük Hollandia és Albánia, de afrikai országok (Malawi, Dél-Afrika, Nigéria) és az Egyesült Államok is (Reitox országjelentések, 2004). Emellett az EU-tagállamok többségében van néhány helyi (szabadföldi vagy fedett) ültetvény, ahol kannabisztermékek előállítása folyik (Reitox országjelentések, 2004).
Produksjonen av cannabisplanter brer stadig om seg i verden, og den potensielle produksjonen er beregnet til minst 40 000 tonn (CND, 2005). Cannabisplantene som ble beslaglagt i EU i 2003 rapporteres å komme fra en rekke land, blant annet Nederland og Albania, men også land i Afrika (Malawi, Sør-Afrika, Nigeria) og USA (nasjonale Reitox-rapporter, 2004). I tillegg dyrkes og produseres cannabisprodukter (innen- eller utendørs) lokalt i nesten alle medlemsstatene i EU (nasjonale Reitox-rapporter, 2004).
Produkcja marihuany rozpowszechniona jest na całym świecie, a wielkość potencjalnej produkcji światowej szacuje się na poziomie co najmniej 40 000 ton (CND, 2005). Marihuana skonfiskowana w UE w 2003 roku pochodziła z różnych państw w tym z Holandii i Albanii, ale także państw afrykańskich (Malawi, Republika Południowej Afryki, Nigeria) i USA (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004). Ponadto, w większości Państw Członkowskich UE ma miejsce lokalna (w budynkach i na wolnym powietrzu) uprawa konopi i produkcja ich pochodnych (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004).
Ďalej sa svetom šíri globálna výroba trávového kanabisu a potenciálna výroba bola odhadnutá na najmenej 40 000 ton (CND 2005). Uvádza sa, že trávový kanabis zachytený v EÚ v roku 2003 pochádzal z rozličných krajín vrátane Holandska a Albánska, ale aj z afrických krajín (Malawi, Južná Afrika, Nigéria) a zo Spojených štátov (národné správy Reitox 2004). Okrem toho sa kanabis pestoval lokálne (vnútri i vonku) a vyrábali sa z neho výrobky vo väčšine členských štátov EÚ (národné správy Reitox 2004).
Svetovna proizvodnja marihuane je še naprej zelo razširjena po svetu in ocenjeno je bilo, da znaša potencialna proizvodnja najmanj 40.000 ton (CND, 2005). Marihuana, ki je bila zasežena v EU leta 2003, naj bi izvirala iz več različnih držav, predvsem iz Nizozemske in Albanije, vendar tudi iz Afrike (Malavi, Južna Afrika, Nigerija) in ZDA (nacionalna poročila Reitox, 2004). Poleg tega se nekaj proizvodov iz konoplje lokalno vzgoji in pridela (v zaprtih prostorih ali na prostem) v večini držav članic EU (nacionalna poročila Reitox, 2004).
Den globala marijuanaproduktionen fortsätter att vara utspridd över världen och den potentiella produktionsvolymen uppskattades till minst 40 000 ton (CND, 2005). Den marijuana som beslagtogs i EU under 2003 uppges ha sitt ursprung i flera olika länder, främst Nederländerna och Albanien, men även Afrika (Malawi, Sydafrika, Nigeria) och USA (Nationella Reitox-rapporter, 2004). En viss odling och produktion (inomhus eller utomhus) av cannabisprodukter sker dessutom lokalt i de flesta av EU:s medlemsstater (Nationella Reitox-rapporter, 2004).
  CăsuÅ£a 1  
În acest context, „decesele legate de consumul de droguri” şi „consumul de substanţe psihotrope” au fost incluse în lista propusă a indicatorilor esenţiali, consolidând astfel legăturile structurale cu OEDT ca potenţial producător de date.
The establishment and operation of a sustainable health monitoring system is among the key objectives of the public health programme (2003–08). The Commission has pursued consultations with Member States and international bodies with a view to consolidating a set of European Community health indicators. In this context, ‘drug-related deaths’ and ‘consumption of psychotropic drugs’ were included in the draft core indicators list, thereby reinforcing structural links with the EMCDDA as a potential data producer.
La création et la mise en œuvre d'un système durable de suivi de la santé figure parmi les principaux objectifs du programme de santé publique (2003-2008). La Commission a poursuivi ses consultations avec les États membres et les instances internationales afin de consolider un ensemble d'indicateurs de santé pour la Communauté européenne. C'est ainsi que les «décès liés à la drogue» et la «consommation de substances psychotropes» ont été inclus dans le projet de liste d'indicateurs clés, renforçant ainsi les liens structurels avec l'OEDT en tant que source potentielle de données.
Der Aufbau und Betrieb eines nachhaltigen Systems zur Gesundheitsüberwachung ist eines der wichtigsten Ziele des Aktionsprogramms der Gemeinschaft im Bereich der öffentlichen Gesundheit (2003-2008). Die Kommission hat Konsultationen mit den Mitgliedstaaten und internationalen Organisationen durchgeführt, um eine Reihe von Gesundheitsindikatoren der Europäischen Gemeinschaft festzulegen. In diesem Zusammenhang wurden „drogenbedingte Todesfälle“ und „Konsum psychotroper Drogen“ in den Entwurf der Liste der Kernindikatoren aufgenommen. Dadurch wurden die strukturellen Beziehungen zur EBDD als potenziellem Datenproduzenten verstärkt.
El establecimiento y funcionamiento de un sistema de supervisión de la salud sostenible es uno de los objetivos clave del programa de salud pública (2003-2008). La Comisión ha consultado con los Estados miembros y los organismos internacionales con miras a consolidar un conjunto de indicadores de salud de la Comunidad Europea. En este contexto, las «muertes relacionadas con las drogas» y el «consumo de drogas psicotrópicas» se incluyeron en la lista de indicadores básicos, reforzando así los enlaces estructurales con el OEDT como fuente potencial de datos.
L’istituzione e il funzionamento di un sistema di monitoraggio sanitario sostenibile è uno dei principali obiettivi del programma in materia di sanità pubblica (2003-2008). La Commissione si sta consultando con gli Stati membri e con gli organismi internazionali al fine di definire un insieme consolidato di indicatori sanitari della Comunità europea. In tale contesto sono stati inclusi nella bozza dell’elenco degli indicatori chiave i “decessi correlati al consumo di stupefacenti” e il “consumo di sostanze psicotrope”, rafforzando in tal modo i collegamenti strutturali con l’OEDT quale potenziale fornitore di dati.
A criação e o funcionamento de um sistema sustentável de monitorização da saúde é um dos objectivos fundamentais do programa de saúde pública (2003–2008). A Comissão prosseguiu as consultas aos Estados-Membros e às entidades internacionais tendo em vista a consolidação de um conjunto de indicadores de saúde da Comunidade Europeia. Neste contexto, as “mortes relacionadas com o consumo de droga” e o “consumo de drogas psicotrópicas” foram incluídas no projecto de lista de indicadores principais, reforçando assim as ligações estruturais com o OEDT como potencial produtor de dados.
Η θέσπιση και η λειτουργία ενός βιώσιμου συστήματος παρακολούθησης της υγείας περιλαμβάνεται στους κύριους στόχους του προγράμματος για τη δημόσια υγεία (2003–08). Η Επιτροπή προέβη σε διαβουλεύσεις με τα κράτη μέλη και με διεθνείς οργανισμούς προκειμένου να καθιερώσει ένα σύνολο δεικτών υγείας για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα. Στο πλαίσιο αυτό, οι «συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι» και η «χρήση ψυχοτρόπων ουσιών» συμπεριλήφθηκαν στο σχέδιο της κατάστασης των βασικών δεικτών, ενισχύοντας με τον τρόπο αυτό τους διαρθρωτικούς δεσμούς με το ΕΚΠΝΤ ως δυνητικό προμηθευτή στοιχείων.
Het opzetten en beheren van een duurzaam systeem voor gezondheidsbewaking is een van de hoofddoelstellingen van het communautair actieprogramma op het gebied van de volksgezondheid (2003-2008). De Commissie heeft de lidstaten en internationale organen geraadpleegd met het oog op het vaststellen van een reeks gezondheidsindicatoren voor de Europese Gemeenschap. In dit verband zijn de termen “sterfgevallen als gevolg van drugs” en “gebruik van psychotropische drugs” in de conceptlijst van kernindicatoren opgenomen, waardoor de structurele koppeling met het EWDD als potentiële gegevensbron verder is verankerd.
Vytvoření a provoz udržitelného systému sledování zdraví patří mezi klíčové cíle programu veřejného zdraví (2003–2008). Komise konzultovala členské státy a mezinárodními orgány s cílem konsolidovat soustavu zdravotních ukazatelů Evropského společenství. V souvislosti s tím byly ukazatele „úmrtí související s drogami“ a „konzumace psychotropních drog“ zahrnuty do návrhu seznamu základních ukazatelů, čímž se posílila strukturální návaznost mezi EMCDDA jako možným poskytovatelem údajů.
Etableringen og forvaltningen af et bæredygtigt sundhedsovervågningssystem er et af hovedmålene for folkesundhedsprogrammet (2003–2008). Kommissionen har gennemført høringer af medlemsstaterne og internationale organer med henblik på at udarbejde en række sundhedsindikatorer for EU. I denne forbindelse blev 'narkotikarelaterede dødsfald' og 'forbrug af psykotrope stoffer' omfattet af udkastet til listen over kerneindikatorer, hvilket styrkede de strukturelle forbindelser til EONN som potentiel dataproducent.
Jätkusuutliku terviseseiresüsteemi loomine ja käivitamine on üks peamisi rahvatervise programmi (2003–2008) eesmärke. Komisjon on kutsunud liikmesriike ja rahvusvahelisi organisatsioone üles alustama konsultatsioone, eesmärgiga koostada ühtne nimekiri Euroopa Ühenduse terviseindikaatoritest. Selles kontekstis arvati „uimastitega seotud surmad” ja „psühhotroopsete uimastite tarbimine” põhiindikaatorite nimekirja kavandisse, tugevdades struktuurilisi sidemeid Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse kui võimaliku teabeandjaga.
Terveystilanteen jatkuvan seurantajärjestelmän perustaminen ja ylläpitäminen kuuluu kansanterveysalan toimintaohjelman (2003–2008) keskeisiin tavoitteisiin. Komissio on kuullut jäsenvaltioita ja kansainvälisiä elimiä Euroopan yhteisön terveysalan indikaattoreiden määrittelemiseksi. "Huumekuolemat" ja "psykotrooppisten aineiden käyttö" lisättiin tässä yhteydessä keskeisten indikaattoreiden alustavaan luetteloon, ja siten vahvistettiin rakenteellisia yhteyksiä EMCDDA:han mahdollisena tietojen tuottajana.
Egy fenntartható egészségügyi megfigyelő rendszer létrehozása és működtetése a közegészségügyi program (2003–08) kulcsfontosságú célkitűzéseinek egyike. Az Európai Közösség egészségügyi mutatókészletének egységesítése érdekében a Bizottság konzultációkat folytatott a tagállamokkal és nemzetközi szervekkel. Ebben a kontextusban az alapmutatók listájának tervezetében helyet kapott a „kábítószerrel összefüggő halálesetek” és a „pszichotróp kábítószerek fogyasztása”, ezáltal erősítve a strukturális kapcsolódásokat a EMCDDA-mel mint potenciális adatszolgáltatóval.
Opprettelse og drift av et varig system for helsekartlegging er blant de viktigste målsettingene i folkehelseprogrammet (2003-08). Kommisjonen har rådført seg med medlemsstatene og internasjonale organer for å utarbeide et helseindikatorsett for Det europeiske fellesskap. Innenfor denne rammen ble “narkotikarelaterte dødsfall” og ”bruk av psykoaktive stoffer” tatt med i utkastet til liste over kjerneindikatorer, noe som styrket de strukturelle båndene til EONN som en potensiell informasjonsprodusent.
Utworzenie i działanie zrównoważonego systemu monitorowania zdrowia należy do kluczowych celów programu zdrowia publicznego (2003-2008). Komisja przeprowadziła konsultacje z Państwami Członkowskimi i z organizacjami międzynarodowymi w celu konsolidacji zbioru wskaźników zdrowia Wspólnoty Europejskiej. W związku z tym, „zgony związane z zażywaniem narkotyków” oraz „zażywanie środków psychotropowych” zostały ujęte w projekcie listy głównych wskaźników, tym samym wzmacniając powiązania strukturalne z EMCDDA jako potencjalnym dostawcą danych.
Zriadenie a prevádzkovanie udržateľného systému monitorovania zdravia je jedným z kľúčových cieľov programu verejného zdravia (2003 – 2008). Komisia sa snažila o konzultácie s členskými štátmi a medzinárodnými orgánmi s cieľom konsolidovať súbor indikátorov zdravia Európskeho spoločenstva. V tomto kontexte boli „úmrtia súvisiace s drogami“ a „konzumácia psychotropných drog“ zahrnuté do návrhu zoznamu hlavných indikátorov, posilňujúc tak štruktúrne prepojenia s EMCDDA ako do úvahy prichádzajúcim poskytovateľom údajov.
Vzpostavitev in delovanje trajnostnega sistema za spremljanje zdravja je med ključnimi cilji programa javnega zdravja (2003–2008). Komisija se je posvetovala z državami članicami in mednarodnimi organi, da bi združila sklop kazalcev zdravja Evropske skupnosti. V tem okviru so bili "z drogo povezani smrtni primeri" in "uživanje psihotropnih drog" vključeni v osnutek osrednjega seznama kazalcev, s čimer so se okrepile strukturne povezave s Centrom kot morebitnim dajalcem podatkov.
Ett av de viktigaste målen med folkhälsoprogrammet (2003–2008) är att inrätta och driva ett hållbart hälsoövervakningssystem. I syfte att konsolidera en uppsättning hälsoindikatorer för Europeiska gemenskapen har kommissionen haft samråd med medlemsstaterna och internationella organ. I detta sammanhang inkluderas ”narkotikarelaterade dödsfall” och ”användning av psykotropa droger” i utkastet till en lista över centrala indikatorer och därmed förstärks de strukturella kopplingarna med ECNN som möjlig dataproducent.
  Noi evoluÅ£ii à®n progr...  
În acest context, „decesele legate de consumul de droguri” şi „consumul de substanţe psihotrope” au fost incluse în lista propusă a indicatorilor esenţiali, consolidând astfel legăturile structurale cu OEDT ca potenţial producător de date.
The establishment and operation of a sustainable health monitoring system is among the key objectives of the public health programme (2003–08). The Commission has pursued consultations with Member States and international bodies with a view to consolidating a set of European Community health indicators. In this context, ‘drug-related deaths’ and ‘consumption of psychotropic drugs’ were included in the draft core indicators list, thereby reinforcing structural links with the EMCDDA as a potential data producer.
La création et la mise en œuvre d'un système durable de suivi de la santé figure parmi les principaux objectifs du programme de santé publique (2003-2008). La Commission a poursuivi ses consultations avec les États membres et les instances internationales afin de consolider un ensemble d'indicateurs de santé pour la Communauté européenne. C'est ainsi que les «décès liés à la drogue» et la «consommation de substances psychotropes» ont été inclus dans le projet de liste d'indicateurs clés, renforçant ainsi les liens structurels avec l'OEDT en tant que source potentielle de données.
Der Aufbau und Betrieb eines nachhaltigen Systems zur Gesundheitsüberwachung ist eines der wichtigsten Ziele des Aktionsprogramms der Gemeinschaft im Bereich der öffentlichen Gesundheit (2003-2008). Die Kommission hat Konsultationen mit den Mitgliedstaaten und internationalen Organisationen durchgeführt, um eine Reihe von Gesundheitsindikatoren der Europäischen Gemeinschaft festzulegen. In diesem Zusammenhang wurden „drogenbedingte Todesfälle“ und „Konsum psychotroper Drogen“ in den Entwurf der Liste der Kernindikatoren aufgenommen. Dadurch wurden die strukturellen Beziehungen zur EBDD als potenziellem Datenproduzenten verstärkt.
El establecimiento y funcionamiento de un sistema de supervisión de la salud sostenible es uno de los objetivos clave del programa de salud pública (2003-2008). La Comisión ha consultado con los Estados miembros y los organismos internacionales con miras a consolidar un conjunto de indicadores de salud de la Comunidad Europea. En este contexto, las «muertes relacionadas con las drogas» y el «consumo de drogas psicotrópicas» se incluyeron en la lista de indicadores básicos, reforzando así los enlaces estructurales con el OEDT como fuente potencial de datos.
L’istituzione e il funzionamento di un sistema di monitoraggio sanitario sostenibile è uno dei principali obiettivi del programma in materia di sanità pubblica (2003-2008). La Commissione si sta consultando con gli Stati membri e con gli organismi internazionali al fine di definire un insieme consolidato di indicatori sanitari della Comunità europea. In tale contesto sono stati inclusi nella bozza dell’elenco degli indicatori chiave i “decessi correlati al consumo di stupefacenti” e il “consumo di sostanze psicotrope”, rafforzando in tal modo i collegamenti strutturali con l’OEDT quale potenziale fornitore di dati.
A criação e o funcionamento de um sistema sustentável de monitorização da saúde é um dos objectivos fundamentais do programa de saúde pública (2003–2008). A Comissão prosseguiu as consultas aos Estados-Membros e às entidades internacionais tendo em vista a consolidação de um conjunto de indicadores de saúde da Comunidade Europeia. Neste contexto, as “mortes relacionadas com o consumo de droga” e o “consumo de drogas psicotrópicas” foram incluídas no projecto de lista de indicadores principais, reforçando assim as ligações estruturais com o OEDT como potencial produtor de dados.
Η θέσπιση και η λειτουργία ενός βιώσιμου συστήματος παρακολούθησης της υγείας περιλαμβάνεται στους κύριους στόχους του προγράμματος για τη δημόσια υγεία (2003–08). Η Επιτροπή προέβη σε διαβουλεύσεις με τα κράτη μέλη και με διεθνείς οργανισμούς προκειμένου να καθιερώσει ένα σύνολο δεικτών υγείας για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα. Στο πλαίσιο αυτό, οι «συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι» και η «χρήση ψυχοτρόπων ουσιών» συμπεριλήφθηκαν στο σχέδιο της κατάστασης των βασικών δεικτών, ενισχύοντας με τον τρόπο αυτό τους διαρθρωτικούς δεσμούς με το ΕΚΠΝΤ ως δυνητικό προμηθευτή στοιχείων.
Het opzetten en beheren van een duurzaam systeem voor gezondheidsbewaking is een van de hoofddoelstellingen van het communautair actieprogramma op het gebied van de volksgezondheid (2003-2008). De Commissie heeft de lidstaten en internationale organen geraadpleegd met het oog op het vaststellen van een reeks gezondheidsindicatoren voor de Europese Gemeenschap. In dit verband zijn de termen “sterfgevallen als gevolg van drugs” en “gebruik van psychotropische drugs” in de conceptlijst van kernindicatoren opgenomen, waardoor de structurele koppeling met het EWDD als potentiële gegevensbron verder is verankerd.
Vytvoření a provoz udržitelného systému sledování zdraví patří mezi klíčové cíle programu veřejného zdraví (2003–2008). Komise konzultovala členské státy a mezinárodními orgány s cílem konsolidovat soustavu zdravotních ukazatelů Evropského společenství. V souvislosti s tím byly ukazatele „úmrtí související s drogami“ a „konzumace psychotropních drog“ zahrnuty do návrhu seznamu základních ukazatelů, čímž se posílila strukturální návaznost mezi EMCDDA jako možným poskytovatelem údajů.
Etableringen og forvaltningen af et bæredygtigt sundhedsovervågningssystem er et af hovedmålene for folkesundhedsprogrammet (2003–2008). Kommissionen har gennemført høringer af medlemsstaterne og internationale organer med henblik på at udarbejde en række sundhedsindikatorer for EU. I denne forbindelse blev 'narkotikarelaterede dødsfald' og 'forbrug af psykotrope stoffer' omfattet af udkastet til listen over kerneindikatorer, hvilket styrkede de strukturelle forbindelser til EONN som potentiel dataproducent.
Jätkusuutliku terviseseiresüsteemi loomine ja käivitamine on üks peamisi rahvatervise programmi (2003–2008) eesmärke. Komisjon on kutsunud liikmesriike ja rahvusvahelisi organisatsioone üles alustama konsultatsioone, eesmärgiga koostada ühtne nimekiri Euroopa Ühenduse terviseindikaatoritest. Selles kontekstis arvati „uimastitega seotud surmad” ja „psühhotroopsete uimastite tarbimine” põhiindikaatorite nimekirja kavandisse, tugevdades struktuurilisi sidemeid Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse kui võimaliku teabeandjaga.
Terveystilanteen jatkuvan seurantajärjestelmän perustaminen ja ylläpitäminen kuuluu kansanterveysalan toimintaohjelman (2003–2008) keskeisiin tavoitteisiin. Komissio on kuullut jäsenvaltioita ja kansainvälisiä elimiä Euroopan yhteisön terveysalan indikaattoreiden määrittelemiseksi. "Huumekuolemat" ja "psykotrooppisten aineiden käyttö" lisättiin tässä yhteydessä keskeisten indikaattoreiden alustavaan luetteloon, ja siten vahvistettiin rakenteellisia yhteyksiä EMCDDA:han mahdollisena tietojen tuottajana.
Egy fenntartható egészségügyi megfigyelő rendszer létrehozása és működtetése a közegészségügyi program (2003–08) kulcsfontosságú célkitűzéseinek egyike. Az Európai Közösség egészségügyi mutatókészletének egységesítése érdekében a Bizottság konzultációkat folytatott a tagállamokkal és nemzetközi szervekkel. Ebben a kontextusban az alapmutatók listájának tervezetében helyet kapott a „kábítószerrel összefüggő halálesetek” és a „pszichotróp kábítószerek fogyasztása”, ezáltal erősítve a strukturális kapcsolódásokat a EMCDDA-mel mint potenciális adatszolgáltatóval.
Opprettelse og drift av et varig system for helsekartlegging er blant de viktigste målsettingene i folkehelseprogrammet (2003-08). Kommisjonen har rådført seg med medlemsstatene og internasjonale organer for å utarbeide et helseindikatorsett for Det europeiske fellesskap. Innenfor denne rammen ble “narkotikarelaterte dødsfall” og ”bruk av psykoaktive stoffer” tatt med i utkastet til liste over kjerneindikatorer, noe som styrket de strukturelle båndene til EONN som en potensiell informasjonsprodusent.
Utworzenie i działanie zrównoważonego systemu monitorowania zdrowia należy do kluczowych celów programu zdrowia publicznego (2003-2008). Komisja przeprowadziła konsultacje z Państwami Członkowskimi i z organizacjami międzynarodowymi w celu konsolidacji zbioru wskaźników zdrowia Wspólnoty Europejskiej. W związku z tym, „zgony związane z zażywaniem narkotyków” oraz „zażywanie środków psychotropowych” zostały ujęte w projekcie listy głównych wskaźników, tym samym wzmacniając powiązania strukturalne z EMCDDA jako potencjalnym dostawcą danych.
Zriadenie a prevádzkovanie udržateľného systému monitorovania zdravia je jedným z kľúčových cieľov programu verejného zdravia (2003 – 2008). Komisia sa snažila o konzultácie s členskými štátmi a medzinárodnými orgánmi s cieľom konsolidovať súbor indikátorov zdravia Európskeho spoločenstva. V tomto kontexte boli „úmrtia súvisiace s drogami“ a „konzumácia psychotropných drog“ zahrnuté do návrhu zoznamu hlavných indikátorov, posilňujúc tak štruktúrne prepojenia s EMCDDA ako do úvahy prichádzajúcim poskytovateľom údajov.
Vzpostavitev in delovanje trajnostnega sistema za spremljanje zdravja je med ključnimi cilji programa javnega zdravja (2003–2008). Komisija se je posvetovala z državami članicami in mednarodnimi organi, da bi združila sklop kazalcev zdravja Evropske skupnosti. V tem okviru so bili "z drogo povezani smrtni primeri" in "uživanje psihotropnih drog" vključeni v osnutek osrednjega seznama kazalcev, s čimer so se okrepile strukturne povezave s Centrom kot morebitnim dajalcem podatkov.
Ett av de viktigaste målen med folkhälsoprogrammet (2003–2008) är att inrätta och driva ett hållbart hälsoövervakningssystem. I syfte att konsolidera en uppsättning hälsoindikatorer för Europeiska gemenskapen har kommissionen haft samråd med medlemsstaterna och internationella organ. I detta sammanhang inkluderas ”narkotikarelaterade dödsfall” och ”användning av psykotropa droger” i utkastet till en lista över centrala indikatorer och därmed förstärks de strukturella kopplingarna med ECNN som möjlig dataproducent.
  Date privind cererile d...  
O analiză a datelor privind tratamentul realizată la Londra pentru perioada din 1995–1996 până în 2000–2001, numărul clienţilor consumatori de cocaină a crescut de peste două ori (GLADA, 2004), deşi de la un nivel iniţial redus (de la 735 la 1 917).
Many countries report increases in cocaine use among clients seeking treatment; from 1996 to 2003, the proportion of new clients demanding treatment for cocaine use grew from 4.8 % to 9.3 %, and the number of new clients asking for treatment for primary cocaine use rose from 2 535 to 6 123. In the Netherlands, in 2003, for the first time, new clients demanding treatment for cocaine use exceeded those demanding treatment for opiate use. From an analysis of treatment data produced in London, during the period 1995–96 to 2000–01, the number of clients using cocaine more than doubled (GLADA, 2004), albeit from a low baseline (735 to 1 917).
De nombreux pays font état d'une hausse de l'usage de cocaïne chez les patients en demande de traitement. Entre 1996 et 2003, la proportion de nouveaux patients en demande de traitement pour usage de cocaïne est passée de 4,8 à 9,3 %, et le nombre de nouveaux patients en demande de traitement pour usage primaire de cocaïne est passé de 2 535 à 6 123. Aux Pays-Bas, en 2003, les nouveaux patients demandant un traitement pour usage de cocaïne a dépassé pour la première fois les patients en demande de traitement pour usage d'opiacés. Il ressort d'une analyse des données relatives aux traitements réalisée à Londres en 1995-1996 et en 2000-2001 que les patients consommant de la cocaïne a plus que doublé (GLADA, 2004), même si le nombre de départ était peu élevé (735 à 1 917).
Viele Länder berichten über eine Zunahme des Kokainkonsums unter den Patienten, die sich in Behandlung begeben: Zwischen 1996 und 2003 nahm der Anteil der Erstpatienten, die wegen Kokainkonsums eine Therapie beantragten, von 4,8 % auf 9,3 % zu, und die Zahl der Erstpatienten, die bei der Behandlung Kokain als Primärdroge nannten, stieg von 2 535 auf 6 123. In den Niederlanden überstieg 2003 erstmals die Zahl der Erstpatienten, die sich wegen Kokainkonsums einer Behandlung unterzogen, die Zahl der Erstpatienten, die wegen Opiatkonsums eine Therapie beantragten. Einer in London durchgeführten Analyse der Behandlungsdaten für den Zeitraum 1995/1996 bis 2000/2001 zufolge hat sich die Zahl der Patienten, die Kokain konsumieren, mehr als verdoppelt (GLADA, 2004), wenn auch von einem niedrigen Ausgangsniveau aus (von 735 auf 1 917).
Muchos países registran aumentos en el consumo de cocaína entre los pacientes que solicitan tratamiento; de 1996 a 2003, el porcentaje de nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por consumo de cocaína pasó del 4,8 % al 9,3 %, y el número de nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por consumo primario de cocaína aumentó de 2.535 a 6.123. En 2003, Países Bajos, el número de nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por consumo de cocaína en los Países Bajos superó por primera vez la cifra de quienes solicitaron tratamiento por consumo de opiáceos. Según un análisis de datos de tratamiento realizado en Londres entre 1995–96 y 2000–01, el número de pacientes consumidores de cocaína aumentó hasta más del doble (GLADA, 2004), si bien a partir de unos niveles iniciales bajos (735 a 1.917).
Molti paesi segnalano aumenti del consumo di cocaina tra i pazienti che chiedono di essere sottoposti a terapia: dal 1996 al 2003 la percentuale di nuovi pazienti che ha chiesto una terapia per il consumo di cocaina è cresciuta dal 4,8% al 9,3%, mentre il numero di nuovi pazienti che desiderano sottoporsi a terapia per consumo primario di cocaina è salito da 2 535 a 6 123. Nei Paesi Bassi il numero di nuovi pazienti che ha chiesto di entrare in terapia a causa della cocaina nel 2003 ha superato per la prima volta il numero di chi invece ha fatto la stessa richiesta a causa di una dipendenza dagli oppiacei. Da un’analisi dei dati terapeutici raccolti a Londra tra il 1995-1996 e il 2000-2001 si evince che i pazienti che consumano cocaina sono più che raddoppiati (GLADA, 2004), sia pur da un punto di partenza basso (735-1917).
Πολλές χώρες αναφέρουν αύξηση της χρήσης κοκαΐνης στα άτομα που ζητούν θεραπεία· στο διάστημα από το 1996 έως το 2003, το ποσοστό των ατόμων που ζήτησαν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη αυξήθηκε από 4,8 % σε 9,3 %, και ο αριθμός των ατόμων που ζήτησαν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη, ως κύρια ουσία, αυξήθηκε από 2 535 σε 6 123. Στις Κάτω Χώρες, το 2003, για πρώτη φορά, ο αριθμός των ατόμων που ζήτησαν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη ξεπέρασε τον αριθμό εκείνων που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα. Από την ανάλυση στοιχείων σχετικών με τη θεραπεία που συγκεντρώθηκαν στο Λονδίνο, κατά το διάστημα 1995–96 έως 2000–01, προκύπτει ότι ο αριθμός των χρηστών κοκαΐνης που ζήτησαν θεραπεία υπερδιπλασιάσθηκε (GLADA, 2004), έστω και αν ο αρχικός αριθμός ήταν χαμηλός (από 735 σε 1 917).
Veel landen rapporteren een stijging van het aantal cocaïnegebruikers dat om behandeling vraagt; van 1996 tot 2003 steeg hun aandeel van 4,8 tot 9,3%; het aantal nieuwe cliënten dat behandeling zocht voor primair cocaïnegebruik steeg van 2 535 tot 6 123. In 2003 was er in Nederland voor het eerst sprake van een groter aantal cliënten dat in behandeling wilde gaan voor cocaïnegebruik dan voor opiatengebruik. Uit een analyse van therapiegegevens in Londen over de periode 1995/1996 tot 2000/2001 bleek dat het aantal cliënten dat cocaïne gebruikte, was verdubbeld (GLADA, 2004), zij het wel vanaf een laag basisniveau (van 735 tot 1 917).
Mnohé země uvádějí zvýšení užívání kokainu u klientů vyhledávajících léčbu. Od roku 1996 do roku 2003 vzrostl podíl nových klientů žádajících o léčbu závislosti na kokainu ze 4,8 % na 9,3 % a počet nových klientů žádajících o léčbu v souvislosti s primárním užívání kokainu stoupl z 2 535 na 6 123. V Nizozemsku v roce 2003 poprvé převýšil počet nových klientů požadujících léčení závislosti na kokainu počet osob požadujících léčení závislosti na opiátech. Z rozboru údajů o léčení shromážděných v Londýně během období 1995–1996 až 2000–2001 vyplývá, že se počet klientů užívajících kokain více než zdvojnásobil (GLADA, 2004), ačkoli začal na nízké základní úrovni (růst ze 735 osob na 1 917).
Mange lande melder om stigninger i kokainbrugen blandt klienter, der søger behandling; i perioden 1996–2003 steg andelen af nye klienter, der søgte behandling for kokainbrug fra 4,8 % til 9,3 %, og antallet af nye klienter, der søgte behandling for primært kokainbrug, steg fra 2 535 til 6 123. I Nederlandene oversteg antallet af nye klienter, der søgte behandling for kokainbrug, i 2003 for første gang antallet af nye klienter, der søgte behandling for opiatbrug. Det fremgår af en analyse af behandlingsdata produceret i London, at antallet af klienter, der brugte kokain, blev mere end fordoblet i perioden fra 1995–1996 til 2000–2001 (GLADA, 2004), om end fra et lavt udgangspunkt (735 til 1 917).
Useat maat ilmoittavat kokaiinin käytön lisääntyneen hoitoon hakeutuvien asiakkaiden keskuudessa; vuosina 1996–2003 kokaiinin käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden osuus kasvoi 4,8:sta 9,3 prosenttiin, ja pääasiallisesti kokaiinin käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden määrä kasvoi 2 535:stä 6 123:een. Alankomaissa kokaiinin käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden määrä ylitti vuonna 2003 ensimmäisen kerran opiaattien käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden määrän. Lontoossa vuodesta 1995–1996 vuoteen 2001–2001 kerätyn hoitotiedon analyysissä ilmeni, että kokaiinia käyttäneiden asiakkaiden määrä yli kaksinkertaistui (GLADA, 2004), joskin lähtöluku oli alhainen (735:stä 1 917:ään).
Sok ország számolt be a kokainhasználat növekedéséről a gyógykezelésre jelentkező páciensek között; a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező új páciensek aránya 1996–2003 között 4,8%-ről 9,3%-ra nőtt, az elsődleges kokainhasználat miatt gyógykezelést igénylő új páciensek száma pedig 2535-ről 6123-ra emelkedett. Hollandiában 2003-ban első ízben, a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező új páciensek száma meghaladta az opiáthasználat miatt gyógykezelést igénylőkét. A Londonban összegyűjtött gyógykezelési adatok elemzése alapján az 1995–96 és 2000–01 közötti időszakban a kokaint fogyasztó páciensek száma több mint kétszeresére nőtt (GLADA, 2004), igaz, a kiinduló érték alacsony volt (735-ről 1917-re).
Mange land rapporterer om økt kokainbruk blant klientene som oppsøker behandlingsapparatet. Fra 1996 til 2003 økte andelen nye klienter som søkte behandling for kokainbruk fra 4,8 % til 9,3 %, og antallet nye klienter i behandling for kokain som primærrusmiddel økte fra 2 535 til 6 123. I 2003 fikk Nederland for første gang flere søknader om behandling for kokainbruk enn for opiatbruk. En analyse av behandlingsdata fra London viser at antallet klienter som brukte kokain, ble mer enn doblet i perioden 1995-96 til 2000-01 (GLADA, 2004), dog fra en lav baselinje (735 til 1 917).
Wiele państw donosi o wzroście zażywania kokainy wśród pacjentów wymagających leczenia. W latach 1996-2003 odsetek nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od kokainy wzrósł od 4,8% do 9,3%, a liczba nowych pacjentów zgłaszających się na leczenie z uzależnienia od kokainy jako narkotyku głównego wzrosła z 2 535 do 6 123. W 2003 roku, w Holandii, po raz pierwszy liczba nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od kokainy przewyższyła liczbę nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od opiatów. Na podstawie analizy danych leczenia przygotowanej w Londynie można stwierdzić, że w okresie od 1995-96 do 2000-01 liczba pacjentów uzależnionych od kokainy zwiększyła się ponad dwukrotnie (GLADA, 2004), przy czym liczby wyjściowe były niskie (z 735 do 1 917).
Mnohé krajiny uvádzajú prírastky v užívaní kokaínu medzi klientmi, ktorí sa uchádzajú o liečbu; od roku 1996 do roku 2003 sa podiel nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu kokaínu zvýšil zo 4,8 % na 9,3 % a počet nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli primárnemu užívaniu kokaínu vzrástol z 2 535 na 6 123. V Holandsku v roku 2003 po prvýkrát prevýšil počet nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu kokaínu počet žiadateľov o liečbu kvôli užívaniu opiátov. Z analýzy údajov o liečbe, vypracovanej v Londýne, v období 1995/1996 až 2000/2001 sa počet klientov užívajúcich kokaín viac ako zdvojnásobil (GLADA 2004), aj keď len z dolnej základnej čiary (zo 735 na 1 917).
Mnogo držav poroča o povečanju uživanja kokaina med osebami, ki se zdravijo; v obdobju med letoma 1996 in 2003 je delež oseb, ki so na novo povpraševale po zdravljenju zaradi uživanja kokaina, narasel s 4,8 % na 9,3 %, medtem ko se je število oseb, ki na novo povprašujejo po zdravljenju zaradi primarnega uživanja kokaina, povečalo z 2535 na 6123. Na Nizozemskem je leta 2003 število oseb, ki na novo iščejo zdravljenje zaradi uživanja kokaina, prvič preseglo število tistih, ki so povpraševali po zdravljenju zaradi uživanja opiatov. Iz analize podatkov o zdravljenju, ki je nastala v Londonu v obdobjih 1995–1996 in 2000–2001, se je število uživalcev kokaina več kot podvojilo (GLADA, 2004), čeprav je bilo izhodišče nizko (s 735 na 1917).
Många länder rapporterar att kokainmissbruket har ökat bland klienter som söker behandling. Mellan 1996 och 2003 ökade andelen nya klienter som sökte behandling för kokainmissbruk från 4,8 % till 9,3 %, och antalet nya klienter som sökte behandling för ett primärt kokainmissbruk steg från 2 535 till 6 123. I Nederländerna var antalet nya klienter som sökte behandling för kokainmissbruk 2003 för första gången högre än antalet nya klienter som sökte behandling för opiatmissbruk. En analys av behandlingsuppgifter som togs fram i London under perioden 1995/96–2000/01 visade att antalet klienter som använde kokain mer än fördubblades (GLADA, 2004), om än från en låg utgångsnivå (735 till 1 917).
Daudzas valstis ziņo par kokaīna lietošanas pieaugumu to pacientu vidū, kas vēlas saņemt ārstēšanu; no 1996. līdz 2003. gadam jauno pacientu skaits, kas vēlas ārstēties no kokaīna atkarības, pieauga no 4,8 % līdz 9,3 %, un jauno pacientu skaits, kas vēlas ārstēties no primārās kokaīna atkarības, pieauga no 2 535 līdz 6 123. Nīderlandē 2003. gadā pirmo reizi jauno pacientu skaits, kam nepieciešama ārstēšana no kokaīna atkarības, pārsniedza to pacientu skaitu, kam nepieciešama ārstēšana no opiātu atkarības. Analizējot datus, kas iegūti Londonā laika posmā no 1995.–1996.gada līdz 2000.–2001. gadam, var redzēt ka kokaīnu lietojošo pacientu skaits ir vairāk kā dubultojies (GLADA, 2004), kaut gan pamatā šis skaits saglabājas neliels (735 līdz 1 917).
  Reducerea numărului de...  
Obiectivul ţintă privind reducerea substanţială a numărului de decese legate de consumul de droguri, stabilit la nivelul politicilor Uniunii Europene pentru 2000–2004, a fost acceptat pe larg în statele membre.
The 2000–04 EU policy target of a substantial reduction in drug-related deaths found a considerable level of acceptance among Member States. Eight of the EU-15 Member States (Germany, Greece, Spain, Ireland, Luxembourg, Portugal, Finland and the United Kingdom) plus four new EU countries (Cyprus, Latvia, Lithuania and Poland) have included a reduction in drug-related deaths into their national strategy documents (160). The fact that several new Member States still lack reliable information on the number of drug-related deaths is, however, an important obstacle to the establishment of an adequate response policy.
L'objectif de la politique communautaire pour la période 2000-2004, qui consiste à réduire sensiblement les décès liés à la drogue, a été bien accepté dans les États membres. Huit des 15 pays de l'UE-15 (Allemagne, Grèce, Espagne, Irlande, Luxembourg, Portugal, Finlande et Royaume‑Uni) et quatre nouveaux États membres (Chypre, Lettonie, Lituanie et Pologne) ont inscrits la réduction du nombre des décès liés à la drogue dans leur stratégie nationale (160). Le fait que plusieurs nouveaux États membres ne disposent toujours pas d'informations fiables sur le nombre de décès liés à la drogue constitue toutefois un obstacle majeur à la mise en place d'une politique d'intervention adéquate.
Das für den Zeitraum 2000 bis 2004 von der EU definierte politische Ziel einer substanziellen Reduzierung der drogenbedingten Todesfälle wurde von den Mitgliedstaaten in bemerkenswertem Maße unterstützt. Acht der EU-15-Mitgliedstaaten (Deutschland, Griechenland, Spanien, Irland, Luxemburg, Portugal, Finnland und das Vereinigte Königreich) sowie vier neue EU-Länder (Zypern, Lettland, Litauen und Polen) haben die Reduzierung der drogenbedingten Todesfälle in ihre nationalen Strategiepapiere aufgenommen (160). Die Tatsache, dass mehrere neue Mitgliedstaaten noch immer nicht über zuverlässige Daten über die Zahl der drogenbedingten Todesfälle verfügen, ist jedoch ein gravierendes Hemmnis für die Entwicklung angemessener politischer Lösungsstrategien.
El objetivo de la política europea del período 2000-2004 de lograr una reducción importante de las muertes relacionadas con las drogas encontró una considerable aceptación entre los Estados miembros. Ocho de los Quince (Alemania, Grecia, España, Irlanda, Luxemburgo, Portugal, Finlandia y Reino Unido), más otros cuatro nuevos países de la UE (Chipre, Letonia, Lituania y Polonia), han incluido la reducción de estas muertes en sus documentos estratégicos nacionales (160). No obstante, que varios de los nuevos Estados miembros todavía no dispongan de información fiable sobre el número de muertes relacionadas con las drogas es un obstáculo importante para establecer una política de respuesta adecuada.
L’obiettivo politico dell’UE nel 2000-2004 di una sostanziale riduzione dei decessi correlati alla droga è stato ampiamente accettato dagli Stati membri. Otto degli Stati dell’UE a 15 (Germania, Grecia, Spagna, Irlanda, Lussemburgo, Portogallo, Finlandia e Regno Unito) e quattro dei nuovi Stati membri (Cipro, Lettonia, Lituania e Polonia) hanno inserito nei propri documenti di strategia nazionale l’obiettivo della riduzione dei decessi correlati al consumo di stupefacenti (160). Il fatto tuttavia che alcuni nuovi Stati membri continuino a non produrre informazioni affidabili su questi decessi rappresenta un importante ostacolo alla definizione di una politica di risposta adeguata.
Uma importante intervenção em termos de impacto nas mortes relacionadas com o consumo de droga é uma oferta adequada de tratamento, sobretudo do tratamento de substituição (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Na década de 1980, e ainda em maior grau na década de 1990, o tratamento de substituição expandiu-se rapidamente na Europa, sobretudo nos Estados-Membros da União Europeia com uma elevada prevalência de consumo de heroína injectada. Actualmente, mais de meio milhão de consumidores de heroína na UE – ou seja, entre um quarto e metade do grupo-alvo estimado de consumidores de heroína – estão inscritos em programas de tratamento de substituição.
Ο στόχος πολιτικής της ΕΕ για το 2000–04 για τη σημαντική μείωση των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων έτυχε ευρείας αποδοχής στα κράτη μέλη. Οκτώ από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 (Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Ιρλανδία, Λουξεμβούργο, Πορτογαλία, Φινλανδία και Ηνωμένο Βασίλειο) καθώς και τέσσερα νέα μέλη της ΕΕ (Κύπρος, Λεττονία, Λιθουανία και Πολωνία) συμπεριέλαβαν τη μείωση των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στα έγγραφα της εθνικής στρατηγικής τους (160). Το γεγονός ότι αρκετά νέα κράτη μέλη εξακολουθούν να μην διαθέτουν αξιόπιστα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων αποτελεί, ωστόσο, σημαντικό εμπόδιο στη θέσπιση κατάλληλης πολιτικής αντιμετώπισης.
De doelstelling in de EU-strategie inzake drugs, 2000-2004, namelijk om het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik aanzienlijk terug te dringen, heeft in een aantal lidstaten veel weerklank gevonden. In acht van de vijftien oude lidstaten van de EU (Duitsland, Griekenland, Spanje, Ierland, Luxemburg, Portugal, Finland en het Verenigd Koninkrijk) en in vier nieuwe lidstaten (Cyprus, Letland, Litouwen en Polen) is het terugdringen van drugsgerelateerde sterfgevallen opgenomen in de nationale strategiedocumenten (160). Het feit dat een aantal nieuwe lidstaten nog steeds niet over betrouwbare informatie beschikt over het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik, vormt echter een belangrijk obstakel voor het opstellen van adequate beleidsmaatregelen.
Cíl politiky EU pro období 2000–2004, kterým je podstatné snížení počtu úmrtí souvisejících s drogami, našel mezi členskými státy příznivou odezvu. Osm ze členských států evropské patnáctky (Německo, Řecko, Španělsko, Irsko, Lucembursko, Portugalsko, Finsko a Spojené království) a čtyři nové země EU (Kypr, Lotyšsko, Litva a Polsko) zařadily snižování počtu úmrtí souvisejících s drogami do dokumentů své národní strategie (160). Skutečnost, že několik nových členských států dosud postrádá spolehlivé informace o počtu úmrtí souvisejících s drogami, je však významnou překážkou zavedení přiměřené politiky protiopatření.
EU's politiske målsætning for 2000–2004 om en betydelig reduktion af antallet af narkotikarelaterede dødsfald fik stor tilslutning blandt medlemsstaterne. Otte af EU-15-medlemsstaterne (Tyskland, Grækenland, Spanien, Irland, Luxembourg, Portugal, Finland og Det Forenede Kongerige) samt fire nye EU-lande (Cypern, Letland, Litauen og Polen) har medtaget en reduktion af narkotikarelaterede dødsfald i deres nationale strategidokumenter (160). Det forhold, at mange nye medlemsstater stadig mangler pålidelige oplysninger om antallet af narkotikarelaterede dødsfald, gør det imidlertid i vidt omfang vanskeligt at iværksætte hensigtsmæssige initiativer.
ELi poliitikale aastatel 2000–2004, mille eesmärgiks oli vähendada oluliselt uimastitega seotud surmade arvu, sai osaks märkimisväärne heakskiit liikmesriikide poolt. Kaheksa EL-15 liikmesriiki (Saksamaa, Kreeka, Hispaania, Iirimaa, Luksemburg, Portugal, Soome ja Ühendkuningriik) ning neli uut ELi liikmesriiki (Küpros, Läti, Leedu ja Poola) lisasid oma siseriiklikku strateegiasse eesmärgi vähendada narkootikumidega seotud surmade arvu (160). Asjaolu, et mitmetel uutel liikmesriikidel puuduvad siiani usaldusväärsed andmed uimastitega seotud surmade kohta, on siiski oluliseks takistuseks adekvaatse vastumeetmete kavandamisel.
EU:n politiikan tavoitteeksi vuosiksi 2000–2004 asetettu huumekuolemien huomattava vähentäminen on saanut melko hyvän vastaanoton jäsenvaltioissa. Kahdeksan EU:n 15 vanhasta jäsenvaltiosta (Saksa, Kreikka, Espanja, Irlanti, Luxemburg, Portugali, Suomi ja Yhdistynyt kuningaskunta) ja neljä uutta EU-maata (Kypros, Latvia, Liettua ja Puola) on sisällyttänyt huumekuolemien vähentämisen tavoitteen kansalliseen strategia-asiakirjaansa (160). Huumekuolemien määrää koskevien luotettavien tietojen puuttuminen useasta uudesta jäsenvaltiosta haittaa kuitenkin asianmukaisen politiikan laatimista.
A kábítószerrel összefüggő halálozás jelentős csökkentésére irányuló 2000–04 közötti, EU-szintű politikai célt általánosan elfogadták a tagállamok. Az EU-15 tagállamai közül nyolc (Németország, Görögország, Spanyolország, Írország, Luxemburg, Portugália, Finnország és az Egyesült Királyság), továbbá négy új EU-ország (Ciprus, Lettország, Litvánia és Lengyelország) nemzeti stratégiai dokumentumaiba is beépítette a kábítószerrel összefüggő halálozás csökkentését(160). Az a tény azonban, hogy több új tagállamban még mindig hiányoznak a megbízható információk a kábítószerrel összefüggő halálesetek számáról, jelentősen akadályozza a megfelelő válaszpolitika kidolgozását.
EUs politiske mål for 2000-2004 om en betydelig reduksjon i antallet narkotikarelaterte dødsfall vant allmenn aksept blant medlemsstatene. Åtte av EU-15-landene (Tyskland, Hellas, Spania, Irland, Luxembourg, Portugal, Finland og Storbritannia) pluss fire nye EU-land (Kypros, Latvia, Litauen og Polen) har tatt med en reduksjon i narkotikarelaterte dødsfall i sine nasjonale strategidokumenter (160). Det faktum at flere nye medlemsstater fremdeles mangler pålitelig informasjon om antallet narkotikarelaterte dødsfall, er imidlertid et stort hinder i arbeidet for å få på plass en hensiktsmessig responspolitikk.
Cel polityki UE na lata 2000-2004, aby poważnie ograniczyć liczbę zgonów związanych z zażywaniem narkotyków, uzyskał znaczny poziom akceptacji wśród Państw Członkowskich. Osiem z 15 starych Państw Członkowskich UE (Niemcy, Grecja, Hiszpania, Irlandia, Luksemburg, Portugalia, Finlandia i Wielka Brytania) oraz cztery nowe państwa UE (Cypr, Łotwa, Litwa i Polska) wprowadziły ograniczenie liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków do swoich strategii krajowych (160). Jednakże fakt, że kilka nowych Państw Członkowskich nadal nie dysponuje wiarygodnymi informacjami co do liczby zgonów spowodowanych zażywaniem narkotyków, staje na przeszkodzie przygotowaniu odpowiedniej polityki reakcji.
Politický cieľ EÚ v rokoch 2000 – 2004, ktorým je podstatné zníženie počtu úmrtí súvisiacich s drogami, sa stretol v členských štátoch s významnou úrovňou akceptácie. Osem z členských štátov EÚ-15 (Nemecko, Grécko, Španielsko, Írsko, Luxembursko, Portugalsko, Fínsko a Spojené kráľovstvo) plus štyri nové štáty EÚ (Cyprus, Lotyšsko, Litva a Poľsko) zaradili zníženie počtu úmrtí súvisiacich s drogami do svojich dokumentov národnej stratégie (160). Skutočnosť, že viaceré členské štáty stále nemajú spoľahlivé informácie o počtoch úmrtí súvisiacich s drogami, je však dôležitou prekážkou stanovenia primeranej politiky protiopatrení.
Cilj politike EU za obdobje 2000–2004, da se občutno zmanjša število z drogo povezanih smrtnih primerov, je bil med državami članicami izredno dobro sprejet. Osem držav članic EU-15 (Nemčija, Grčija, Španija, Irska, Luksemburg, Portugalska, Finska in Združeno kraljestvo) ter štiri nove države članice (Ciper, Latvija, Litva in Poljska) so zmanjšanje z drogo povezanih smrtnih primerov vključile v svojo dokumentacijo o nacionalni strategiji (160). Dejstvo, da več novih držav članic še vedno nima zanesljivih podatkov o številu z drogo povezanih smrtnih primerov, pa je velika ovira za vzpostavitev ustrezne politike odziva.
Medlemsstaterna var till stor del positiva till EU:s politiska mål för 2000–2004 om att minska de narkotikarelaterade dödsfallen avsevärt. Åtta av EU 15-medlemsstaterna (Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Luxemburg, Portugal, Finland och Storbritannien) samt fyra av de nya medlemsstaterna (Cypern, Lettland, Litauen och Polen) har lagt till en minskning av antalet narkotikarelaterade dödsfall i sina nationella strategidokument(160). Ett stort hinder mot att inrätta en lämplig åtgärdspolitik kvarstår dock eftersom flera nya medlemsstater fortfarande saknar tillförlitlig information om antalet narkotikarelaterade dödsfall.
2000.–2004. gada ES politikas mērķis ievērojami samazināt ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaitu tika plaši akceptēts dalībvalstīs. Astoņas no ES - 15 dalībvalstīm (Vācija, Grieķija, Spānija, Īrija, Luksemburga, Portugāle, Somija un Apvienotā Karaliste) kā arī četras jaunās ES valstis (Kipra, Latvija, Lietuva un Polija) ir iekļāvušas ar narkotikām saistīto nāves gadījumu samazināšanu savu nacionālo stratēģiju dokumentos (160). Tas fakts, ka vairākām jaunajām dalībvalstīm vēl joprojām nav ticamas informācijas par ar narkotiku lietošanu saistītajiem nāves gadījumiem, ir būtisks šķērslis atbilstošas atbildes reakcijas politikas izstrādāšanai.
  Noi evoluÅ£ii à®n comba...  
Studiile europene de evaluare a tratamentului ca alternativă la închisoare sunt puţine la număr şi parţial neconcludente. Cu toate acestea, în concordanţă cu alte cercetări privind tratamentele, menţinerea în tratament se dovedeşte a fi indicatorul cheie al reuşitei, iar ratele de abandon constituie una dintre cele mai mari probleme în privinţa alternativelor la închisoare.
European evaluation studies of treatment as an alternative to prison are rare and partly inconclusive. However, consistent with other treatment research, retention in treatment proves to be a key indicator of success and drop-out rates are one of the biggest problems for alternatives to prison. Evidence suggests that it is the quality of treatment provided and not the route of the client into treatment that is important for treatment success. Treatment as an alternative to prison seems to work best if the addicts are motivated for treatment and if care facilities follow good clinical standards and have enough and qualified staff.
Les études européennes d'évaluation du traitement comme alternative à l'incarcération sont rares et en partie non concluantes. Cependant, comme le montrent d'autres recherches sur le traitement, la rétention en traitement semble être un indicateur essentiel de succès et les pourcentages d'abandon sont l'un des principaux problèmes des alternatives à la prison. Certains éléments donnent à penser que c'est la qualité du traitement proposé et non le chemin que prend le patient pour arriver au traitement qui est importante pour la réussite de ce dernier. Le traitement en tant qu'alternative à l'incarcération semble mieux fonctionner lorsque les usagers de drogue sont motivés et lorsque les centres de soin appliquent de bonnes pratiques cliniques et disposent d'un personnel suffisant et qualifié.
Die europäischen Evaluierungsstudien über Behandlung als Alternative zu Gefängnisstrafen sind dünn gesät und zum Teil wenig aufschlussreich. In Übereinstimmung mit anderen Behandlungsstudien wurde jedoch festgestellt, dass der Verbleib in der Behandlung einen Schlüsselindikator für den Erfolg darstellt und Alternativen zu Gefängnisstrafen vor allem durch die Abbruchraten konterkariert werden. Es gibt Belege dafür, dass es für den Behandlungserfolg nicht ausschlaggebend ist, auf welchem Wege der Patient in die Behandlung gefunden hat, sondern vielmehr die Qualität der angebotenen Therapie. Behandlung als eine Alternative zu Gefängnisstrafen scheint am besten zu funktionieren, wenn die Abhängigen motiviert sind, sich behandeln zu lassen, und wenn die Behandlungseinrichtungen nach bewährten klinischen Standards arbeiten und über ausreichendes und qualifiziertes Personal verfügen.
Los estudios de evaluación europeos del tratamiento como alternativa a la privación de libertad no son frecuentes ni concluyentes. No obstante, de acuerdo con otros estudios sobre tratamiento, la permanencia del paciente en el tratamiento demuestra ser un indicador clave del éxito, mientras que las tasas de abandono constituyen uno de los mayores problemas para las alternativas a la privación de libertad. Todo apunta a que lo importante para que el tratamiento tenga éxito es la calidad del tratamiento aplicado y no la vía por la que ha llegado el paciente al tratamiento. El tratamiento como alternativa a la prisión parece funcionar mejor si los drogadictos están motivados por el tratamiento, si las instalaciones cumplen requisitos clínicos adecuados y si el personal es suficiente y está cualificado.
In Europa gli studi di valutazione della terapia come alternativa al carcere sono rari e, in parte, inconcludenti. Tuttavia, in linea con altri studi di ricerca, essi confermano che la continuazione della terapia nel tempo si dimostra un indicatore chiave del successo e che il tasso di abbandono rappresenta uno dei principali problemi per i sistemi alternativi al carcere. L’evidenza suggerisce che è la qualità del trattamento fornito e non la via attraverso la quale il paziente è approdato al trattamento a costituire un importante fattore di successo terapeutico. Il trattamento in alternativa al carcere sembra funzionare meglio se i tossicodipendenti sono motivati in tal senso, se le strutture assistenziali aderiscono a buoni standard clinici e possiedono personale sufficiente e qualificato.
Os estudos europeus de avaliação do tratamento como alternativa à prisão são raros e parcialmente inconclusivos. No entanto, concomitantemente com outros estudos sobre o tratamento, a permanência no tratamento demonstra ser um indicador-chave do seu êxito, constituindo as taxas de abandono um dos maiores problemas para as alternativas à prisão. Os dados sugerem que é a qualidade do tratamento prestado e não a via seguida pelo utente para a entrada em tratamento que determina o sucesso do tratamento. O tratamento em alternativa à prisão parece funcionar melhor se os toxicodependentes estiverem motivados para o fazerem, se os centros de tratamento obedecerem a normas clínicas adequadas e dispuserem de pessoal suficiente e qualificado.
Οι ευρωπαϊκές μελέτες αξιολόγησης της θεραπείας ως εναλλακτικής λύσης αντί της φυλάκισης είναι σπάνιες και δεν επιτρέπουν την εξαγωγή ασφαλών συμπερασμάτων. Ωστόσο, σε συμφωνία με τα αποτέλεσμα άλλων ερευνών για τη θεραπεία, η παραμονή σε προγράμματα θεραπείας αποδεικνύεται κρίσιμος δείκτης για την επιτυχία, ενώ τα ποσοστά εγκατάλειψης της θεραπείας είναι ένα από τα μεγαλύτερα προβλήματα των εναλλακτικών λύσεων αντί της φυλάκισης. Τα στοιχεία υποδηλώνουν ότι για την επιτυχία της θεραπείας σημασία έχει η ποιότητα της παρεχόμενης θεραπείας και όχι η πορεία που ακολουθεί ο ενδιαφερόμενος για να ξεκινήσει θεραπεία. Η θεραπεία ως εναλλακτική λύση αντί της φυλάκισης φαίνεται να έχει καλύτερα αποτελέσματα όταν οι τοξικομανείς έχουν κίνητρο για τη θεραπεία και όταν οι εγκαταστάσεις περίθαλψης ακολουθούν ορθά κλινικά πρότυπα και διαθέτουν επαρκές και ικανό προσωπικό.
Er zijn maar weinig Europese evaluatieonderzoeken gedaan naar de toepassing van behandelingen als alternatief voor gevangenisstraffen en de resultaten van die onderzoeken zijn deels ambivalent. Net als bij het onderzoek naar andere behandelingen blijkt echter ook in dit geval dat het volledig afronden van een behandeling de belangrijkste indicator voor het succes ervan is; de uitvalpercentages vormen dan ook een van de grootste problemen bij de alternatieven voor gevangenisstraffen. Er zijn aanwijzingen dat de kwaliteit van de toegepaste behandelingen belangrijker is voor het welslagen ervan dan de wijze waarop de cliënt in die behandeling terecht is gekomen. Behandelingen als alternatieven voor gevangenisstraf hebben de meeste kans op succes indien de verslaafden gemotiveerd zijn voor de behandeling, en de zorgvoorzieningen goede klinische normen hanteren en over voldoende en gekwalificeerd personeel beschikken.
Evropské studie hodnocení léčby jako alternativy k trestu odnětí svobody jsou řídké a částečně neprůkazné. V souladu s průzkumem dalších typů léčby se však ukazuje, že klíčovým ukazatelem míry úspěšnosti léčby je setrvání v léčbě, a jedním z největších problémů alternativních řešení trestu odnětí svobody je nedokončení léčby. Důkazy svědčí o tom, že pro úspěšnost léčby je důležitá kvalita poskytované léčby a nikoli způsob, jakým se klient do léčby dostane. Zdá se, že léčba jako alternativa trestu odnětí svobody nejlépe funguje, pokud mají drogově závislí k léčbě motivaci, zařízení poskytující léčbu dodržují standardy správné klinické praxe a mají dostatečný počet kvalifikovaných pracovníků.
Europæiske evalueringsundersøgelser af behandling som alternativ til fængsling er sjældne og til dels ufyldestgørende. I overensstemmelse med anden behandlingsforskning viser en fastholdelse i behandlingen sig imidlertid at være en vigtig succesindikator, og frafaldsprocenter er et af de største problemer i forbindelse med alternativerne til fængsling. Meget tyder på, at det er kvaliteten af behandlingen og ikke klientens vej ind i behandling, der er vigtig for en vellykket behandling. Behandling som et alternativ til fængsling synes at fungere bedst, hvis de stofafhængige er motiverede til at gå i behandling, og hvis behandlingsfaciliteterne følger gode kliniske standarder og har tilstrækkeligt og kvalificeret personale.
Ravi kui vangistuse alternatiivi hindamise uuringuid on Euroopas vähe ja need on osaliselt lõpetamata. Kooskõlas muu ravi käsitleva uurimistööga peetakse ravi jätkamist peamiseks edu aluseks ning ravist eemalejäämine on üks suuremaid probleeme vangistuse alternatiivide puhul. Tõendite põhjal on järeldatud, et ravi edukuse määrab selle kvaliteet ja mitte kliendi ravile sattumise viis. Ravi kui vangistuse alternatiiv paistab toimivat kõige paremini, kui uimastisõltlased on ravi saamiseks motiveeritud, kui hooldusasutused peavad kinni headest kliinilistest standarditest ja kui neis töötab piisavalt kvalifitseeritud personali.
Euroopassa on tehty vain vähän arviointitutkimuksia hoidosta vankilan vaihtoehtona, eivätkä nekään ole olleet täysin vakuuttavia. Muun hoidosta tehdyn tutkimuksen tulosten perusteella hoidossa pysyminen on kuitenkin tärkeä edellytys onnistumiselle, ja keskeytykset ovat yksi vankilan vaihtoehtojen suurimmista ongelmista. Saatavilla oleva näyttö viittaa siihen, että hoidon onnistumisen kannalta tärkeää on tarjotun hoidon laatu eikä reitti, jota asiakas on tullut hoitoon. Hoito vankilan vaihtoehtona vaikuttaisi toimivan parhaiten silloin, kun huumeriippuvaiset ovat motivoituneita hoitoon ja kun hoitolaitokset noudattavat hyvää hoitotapaa ja niissä on riittävästi pätevää henkilöstöä.
A gyógykezelésről mint a börtönbüntetés alternatívájáról született európai értékelő tanulmányok ritkák, és nem mindig zárulnak egyértelmű megállapításokkal. A kezeléssel kapcsolatban végzett más kutatásokkal összhangban azonban a siker egyik fő mutatója a kezelésben maradás, és a börtönbüntetés alternatíváinak éppen a kiesési (lemorzsolódási) ráta az egyik legnagyobb problémája. A bizonyítékok arra utalnak, hogy a kezelés sikerességének a kezelés minősége a záloga, nem pedig a páciens kezeléshez vezető útja. A kezelés mint a börtön alternatívája láthatólag akkor működik a legjobban, ha a kábítószerfüggőket motiválják a kezelésre, ha az ellátó létesítmények helyes klinikai szabványokat követnek, továbbá kellő számú és felkészültségű alkalmazottal rendelkeznek.
Europeiske evalueringsstudier av behandling som et alternativ til fengsel er få og delvis ufullstendige. I likhet med annen forskning på behandling viser det seg at gjennomføringsgraden av rehabiliteringen er en nøkkelindikator for at rehabiliteringen skal lykkes, og frafallsprosenten er et av de største problemene ved alternativene til fengsel. Det foreligger dokumentasjon som tyder på at det er kvaliteten på behandlingen som gis, ikke hvordan klienten kom i behandling, som er viktig for at rehabiliteringen skal lykkes. Behandling som et alternativ til fengsel synes å fungere best hvis de avhengige er motivert for behandling, hvis omsorgsfasilitetene har god klinisk standard og kvalifisert personell i tilstrekkelig omfang.
Europejskie badania oceny leczenia jako alternatywy dla więzienia przeprowadzane są rzadko i tylko w części zawierają wnioski. Jednakże, bazując na innych badaniach nad leczeniem, kontynuacja procesu leczenia jest kluczowym wskaźnikiem sukcesu, a odsetek rezygnacji to największy problem alternatyw dla więzienia. Dowody sugerują, że to jakość prowadzonego leczenia, a nie droga pacjenta do leczenia, jest istotna w zapewnieniu pozytywnego rezultatu. Leczenie jako alternatywa dla więzienia zdaje się działać najlepiej, gdy osoby uzależnione są do niego zmotywowane, gdy obiekty opieki utrzymują wysokie normy kliniczne oraz dysponują wystarczającą liczbą dobrze wykwalifikowanego personelu.
Európske štúdie, ktoré hodnotili liečbu ako alternatívu väzenia, sú zriedkavé a čiastočne nič nepreukazujú. Podľa ostatných výskumov liečby sa však zotrvanie v liečbe ukázalo ako rozhodujúci indikátor úspechu a podiel predčasne opúšťajúcich liečbu je jedným z najväčších problémov alternatív väzby. Preukázané výsledky svedčia, že pre úspešnosť je dôležitá poskytovaná kvalita liečby a nie spôsob, ako sa klient na liečenie dostal. Zdá sa, že liečba ako alternatíva väzenia funguje optimálne, ak sú toxikomani na liečbu motivovaní, ak liečebné zariadenia uplatňujú dobré klinické štandardy a majú dostatok kvalifikovaných pracovníkov.
Evropske ocenjevalne študije zdravljenja kot alternative zaporu so redke in neverodostojne. Vendar se v skladu z drugimi raziskavami zdravljenja zadržanje v zdravljenju izkaže kot ključni kazalec uspeha, število ljudi, ki prekine zdravljenje, pa je ena od največjih težav za alternative zaporu. Dokazi kažejo, da je za uspeh zdravljenja pomembna kakovost zdravljenja in ne način vključitve osebe vanj. Zdi se, da zdravljenje kot alternativa zaporu najboljše deluje, če so odvisniki motivirani zanj, če so oskrbovalne ustanove upoštevajo dobre klinične standarde ter imajo na voljo zadosti usposobljenega osebja.
Europeiska utvärderingsstudier av behandling som ett alternativ till fängelse är sällsynta och delvis ofullständiga. I linje med annan behandlingsforskning visar det sig dock att behandlingsfullföljande är en mycket viktig framgångsindikator och att avhoppsfrekvenserna är ett av de största problemen när det gäller alternativ till fängelse. Det finns tecken som tyder på att det som avgör om behandlingen lyckas är kvaliteten på behandlingen snarare än klientens väg till behandling. Behandling som ett alternativ till fängelse tycks fungera bäst om missbrukarna är motiverade, om vårdinrättningarna följer goda kliniska normer och har tillräckligt med utbildad personal.
Eiropas līmeņa novērtēšanas pētījumi par ārstēšanu kā alternatīvu cietumsodam ir reti, un daļēji tajos nav izdarīti secinājumi. Taču atbilstoši citiem pētījumiem par ārstēšanu, ārstēšanās turpināšana ir galvenais panākumu indikators, un pārtraukšanas rādītāji ir viena no lielākajām problēmām saistībā ar ieslodzījuma alternatīvām. Pastāv liecības, kas norāda, ka ārstēšanās panākumi ir atkarīgi no sniegtās ārstēšanas kvalitātes un nevis veida, kādā pacients ir nonācis pie ārstēšanās. Ārstēšana kā alternatīva cietumsodam vislabāk darbojas, ja atkarīgajām personām ir motivācija ārstēties, ja aprūpes iestādēs ir ievēroti augsti klīniskie standarti un tur ir pietiekams skaits kvalificētu darbinieku.
  Dovezi privind eficienÅ...  
Într-o sinteză a literaturii de specialitate, publicată de OMS în 2004, se arată că există dovezi incontestabile conform cărora creşterea disponibilităţii şi a utilizării echipamentului steril de injectare de către CDI reduce substanţial infectarea cu HIV şi că nu s-au înregistrat nici un fel de consecinţe negative semnificative neintenţionate (OMS, 2004).
Scientific research into the effectiveness of NSPs in reducing HIV/AIDS among IDUs dates back to the 1980s (141). A review of the literature, published by WHO in 2004, concludes that there is compelling evidence that increasing the availability and utilisation of sterile injecting equipment by IDUs reduces HIV infection substantially and that there is no evidence of any major unintended negative consequences (WHO, 2004). However, the review concluded that, by themselves, NSPs are not enough to control HIV infection among IDUs, and that these programmes must be supported by a range of complementary measures in order to control HIV infection among and from IDUs. Reviewing the cost-effectiveness of NSPs, de Wit and Bos (2004) conclude that NSPs seem to be cost-effective in preventing the spread of HIV and have additional and worthwhile benefits apart from reducing HIV, such as bringing a difficult-to-reach population of drug users into contact with health and social services.
Les recherches scientifiques sur l'efficacité des PES dans la réduction du VIH/SIDA chez les UDVI remontent aux années 1980 (141). Une analyse de la littérature, publiée en 2004 par l'OMS, conclut qu'il existe des preuves manifestes que la fourniture et l'utilisation accrues de matériel d'injection stérile par les UDVI réduisent considérablement l'infection par le VIH et qu'aucun effet négatif involontaire majeur n'a été démontré (OMS, 2004). L'analyse de l'OMS conclut toutefois que les PES ne suffisent pas, en soi, à contrôler l'infection par le VIH chez les UDVI et que ces programmes doivent aller de pair avec des mesures complémentaires en vue de contrôler l'infection par le VIH parmi les UDVI et sa transmission par cette population. En examinant le rapport coût-efficacité des PES, de Wit et Bos (2004) concluent que ces programmes semblent efficaces par rapport à leur coût pour éviter la propagation du VIH et ont d'autres effets bénéfiques en dehors de la limitation de la transmission du VIH, tel que l'établissement d'un contact entre une population d'usagers de drogue difficilement accessible et les services sociaux et sanitaires.
Bereits in den 80er Jahren wurden wissenschaftliche Forschungen über die Wirksamkeit von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen hinsichtlich der Eindämmung von HIV/AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten durchgeführt (141). Einem von der WHO im Jahr 2004 veröffentlichten Überblick über die einschlägige Literatur zufolge gibt es zwingende Beweise dafür, dass die erhöhte Verfügbarkeit und Nutzung steriler Spritzbestecke die Prävalenz von HIV-Infektionen unter IDU erheblich verringert. Auf der anderen Seite gibt es keinen Beleg für größere unbeabsichtigte negative Folgen (WHO, 2004). Bei der Untersuchung wurde jedoch der Schluss gezogen, dass Nadel- und Spritzenaustauschprogramme an sich nicht ausreichen, um HIV-Infektionen unter IDU zu bekämpfen, und dass diese Programme durch eine Reihe ergänzender Maßnahmen unterstützt werden müssen, um HIV-Infektionen von IDU sowie die Übertragung von HIV durch IDU einzudämmen. Bei einer Untersuchung der Kosteneffizienz von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen kommen de Wit und Bos (2004) zu dem Schluss, dass diese Programme offenbar im Hinblick auf die Prävention der Verbreitung von HIV kosteneffizient sind und neben der Reduzierung von HIV zusätzliche lohnenswerte Vorteile mit sich bringen: Beispielsweise kommen durch sie schwer erreichbare Gruppen von Drogenkonsumenten in Kontakt mit Gesundheits- und Sozialdiensten.
La investigación científica sobre la eficacia de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas para reducir el VIH/SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral se remonta a la década de 1980 (141). La revisión bibliográfica publicada por la OMS en 2004 concluye que existen indicios claros de que aumentar la disponibilidad y la utilización de material de inyección estéril por parte de los consumidores reduce notablemente la infección por VIH y que no existen pruebas de que tengan consecuencias negativas imprevistas (OMS, 2004). No obstante, esta revisión concluía que, por sí solos, estos programas no son suficientes para controlar la infección por VIH entre los consumidores por vía parenteral, y que deberían apoyarse con una serie de medidas complementarias. En un estudio de la rentabilidad de este tipo de programas, de Wit y Bos (2004) concluyeron que parecían eficaces para prevenir el contagio del VIH y que producen valiosos beneficios además de la reducción del VIH, como facilitar el contacto de los servicios sociales y sanitarios con la población de consumidores de drogas, a la que suele ser difícil llegar.
Gli studi di ricerca scientifici sull’efficacia dei programmi di scambio di aghi e siringhe nel ridurre l’incidenza di HIV/AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale risalgono agli anni Ottanta (141). Stando alle conclusioni di una revisione della letteratura pubblicata dall’OMS nel 2004, sarebbe ampiamente dimostrato che l’aumento della reperibilità e dell’impiego di strumenti sterili da parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale riduce in maniera sostanziale l’infezione da HIV e che non vi sarebbero prove di gravi conseguenze negative indesiderate (OMS, 2004). Tuttavia, si legge anche nelle conclusioni che i programmi di scambio di aghi e siringhe non sono di per sé sufficienti a controllare l’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, ma che, per poter contrastare l’infezione tra e da questo genere di consumatori di stupefacenti, tali programmi devono essere sostenuti da una serie di misure complementari. Rianalizzando l’efficacia rispetto ai costi dei programmi di scambio di aghi e siringhe, de Wit e Bos (2004) concludono che tali programmi sembrano essere efficaci rispetto ai costi nel prevenire la diffusione dell’HIV e producono inoltre ulteriori benefici validi oltre a ridurre l’infezione da HIV, tra cui quello di stabilire un contatto tra i servizi sanitari e sociali e una popolazione di consumatori di droga difficile da raggiungere.
A investigação científica sobre a eficácia dos PTS na redução do VIH/SIDA entre os CDI remonta à década de 1980 (141). Uma análise da literatura existente, publicada pela OMS em 2004, conclui que existem provas convincentes de que o aumento do acesso e da utilização de equipamento de injecção esterilizado pelos CDI reduz substancialmente a infecção pelo VIH e que não existem indícios de quaisquer consequências negativas inesperadas graves (OMS, 2004). No entanto, a análise concluiu que, só por si, os PTS não são suficientes para controlar a infecção pelo VIH entre os CDI, e que estes programas devem ser apoiados por uma série de medidas complementares a fim de controlar essa infecção entre os CDI e a partir deles. Analisando a relação custo-benefício dos PTS, de Wit e Bos (2004) concluíram que estes programas parecem ter uma boa relação custo-benefício na prevenção da propagação do VIH e que possuem vantagens complementares úteis para além de reduzirem o vírus, tais como a de porem populações de consumidores de droga difíceis de atingir em contacto com os serviços de saúde e sociais.
Οι επιστημονικές έρευνες σχετικά με την αποτελεσματικότητα των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων για τη μείωση του ιού HIV/AIDS στους ΧΕΝ ξεκίνησαν από τη δεκαετία του 1980 (141). Μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας, που δημοσιεύθηκε από την ΠΟΥ το 2004, καταλήγει στο συμπέρασμα ότι υπάρχουν αδιάσειστα στοιχεία που δείχνουν ότι η αύξηση της διαθεσιμότητας και της χρήσης αποστειρωμένων συνέργων από τους ΧΕΝ μειώνει σημαντικά τη μόλυνση από τον ιό HIV και ότι δεν υπάρχουν ενδείξεις σημαντικών ανεπιθύμητων αρνητικών συνεπειών (ΠΟΥ, 2004). Ωστόσο, η έρευνα διαπιστώνει ότι τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων δεν επαρκούν από μόνα τους για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ, και ότι τα προγράμματα αυτά πρέπει να υποστηρίζονται από μια σειρά συμπληρωματικών μέτρων για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον HIV στους ΧΕΝ και από αυτούς. Εξετάζοντας την αποδοτικότητα από άποψη κόστους των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων, οι de Wit και Bos (2004) συμπεραίνουν ότι τα εν λόγω προγράμματα φαίνονται οικονομικά όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV και εμφανίζουν άλλα πρόσθετα και αξιόλογα πλεονεκτήματα πέραν της μείωσης του ιού HIV, όπως το γεγονός ότι φέρνουν σε επαφή με υγειονομικές και κοινωνικές υπηρεσίες έναν πληθυσμό τοξικομανών που είναι δύσκολο να προσεγγισθεί.
Al in de jaren tachtig is er wetenschappelijk onderzoek verricht naar de effectiviteit van OvN’s bij het terugdringen van HIV/aids onder ID’s (141). Uit een literatuuronderzoek dat in 2004 door de WHO is gepubliceerd, blijkt dat er overduidelijk bewijs voorhanden is dat het aantal HIV-infecties aanzienlijk kan worden verlaagd als er meer steriel injectiemateriaal wordt aangeboden en de ID’s hiervan beter gebruik maken. Daarentegen zijn er geen aanwijzingen gevonden voor eventuele onbedoelde negatieve effecten (WHO, 2004). Een van de conclusies van het onderzoek was echter ook dat er voor de bestrijding van HIV-infecties onder ID’s meer nodig is dan alleen OvN’s. Om de HIV-infecties onder ID’s effectief met deze programma’s onder controle te kunnen houden, zijn aanvullende maatregelen noodzakelijk. In het kader van een kosten-batenanalyse van OvN’s concluderen de Wit en Bos (2004) dat de programma’s niet alleen effectief lijken voor de preventie van HIV-verspreiding, maar dat zij naast het terugdringen van HIV ook nog aanvullende en waardevolle positieve effecten hebben, zoals het in contact brengen van een moeilijk te bereiken populatie drugsgebruikers met maatschappelijke instanties en de gezondheidszorg.
Vědecký výzkum účinnosti programů výměny jehel a stříkaček při minimalizaci HIV/AIDS mezi injekčními uživateli drog se datuje do 80. let 20. století (141). Přehled literatury, který publikovala Světová zdravotnická organizace v roce 2004, obsahuje závěr, že existuje přesvědčivý důkaz, že zvýšení dostupnosti a používání sterilního injekčního vybavení na straně injekčních uživatelů drog sníží podstatným způsobem infekci HIV, a že neexistuje žádný důkaz o významných nezáměrných negativních důsledcích (WHO, 2004). V uvedeném přehledu se však dospělo k závěru, že programy výměny jehel a stříkaček samy o sobě nepostačují k tomu, aby kontrolovaly infekci HIV mezi injekčními uživateli drog, a že je nutné, aby tyto programy byly podporovány řadou doplňkových opatření za účelem kontroly infekce mezi injekčními uživateli drog a jejího usměrňování ze strany samotných injekčních uživatelů drog. Při zkoumání nákladové efektivnosti programů výměny jehel a stříkaček de Wit a Bos (2004) bylo vyvozeno, že programy výměny jehel a stříkaček se zdají být nákladově efektivní při prevenci šíření HIV a mají kromě redukce HIV další cenné přínosy, např. že umožňují populaci uživatelů drog, která se obtížně kontaktuje, přístup k zdravotnickým a společenským službám.
Den videnskabelige forskning i effektiviteten af nåle- og sprøjteprogrammer (NSP'er) med hensyn til at begrænse hiv/aids blandt intravenøse stofbrugere går tilbage i 1980'erne (141). Ved en gennemgang af litteraturen, som blev offentliggjort af WHO i 2004, blev det konkluderet, at der er afgørende beviser for, at en øget adgang til og udnyttelse af sterilt sprøjteudstyr for intravenøse stofbrugere i vidt omfang begrænser hiv-smitte, og at der ikke foreligger beviser for nogen væsentlige utilsigtede negative konsekvenser (WHO, 2004). Det blev imidlertid også konkluderet, at NSP'er ikke alene er tilstrækkelig til at begrænse hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere, og at disse programmer skal støttes af en række supplerende foranstaltninger med henblik på at bekæmpe hiv-smitten blandt og fra intravenøse stofbrugere. Ved en gennemgang af omkostningseffektiviteten af NSP'er har de Wit og Bos (2004) konkluderet, at NSP'erne synes at være omkostningseffektive med hensyn til at forhindre spredning af hiv og er forbundet med yderligere fordele og nytte foruden at begrænse hiv, f.eks. ved at en gruppe af stofbrugere, som det ellers er vanskeligt at nå ud til, sættes i kontakt med sundhedstjenester og sociale tjenester.
Teaduslikke uuringuid nõela- ja süstlavahetusprogrammide efektiivsuse kohta HIV/AIDSi vähendamisel süstivate narkomaanide hulgas hakati läbi viima juba 1980ndatel aastatel (141). Asjakohase kirjanduse ülevaates, mille avaldas Maailma Tervishoiuorganisatsioon 2004. aastal, jõutakse järeldusele, et on olemas ülekaalukad tõendid selle kohta, et steriilsete süstimisvahendite kättesaadavuse parandamine ja kasutamise suurendamine süstivate narkomaanide hulgas vähendab oluliselt HIVi nakatumist ja puuduvad igasugused tõendid tõsiste soovimatute negatiivsete tagajärgede kohta (WHO, 2004). Siiski jõuti ülevaates ka sellisele järeldusele, et ainuüksi nõela- ja süstlavahetusprogrammidest ei piisa süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumise kontrolli all hoidmiseks ja et neid programme tuleb toetada erinevate täiendavate meetmetega, et hoida kontrolli all süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumist ja nakkuse edasikandmist. Nõela- ja süstlavahetusprogrammide tulemuslikkust uurides jõuavad de Wit ja Bos (2004) järeldusele, et need programmid tunduvad olevat tulemuslikud HIV leviku tõkestamisel ning et neil on lisaks HIV vähendamisele veel täiendavaid ja olulisi kasutegureid, näiteks see, et need aitavad luua kontakti narkomaanide raskesti ligipääsetavate kogukondade ning tervishoiu- ja sotsiaalteenistuste vahel.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien tehokkuutta hiv:n ja aidsin vähentämisessä injektiokäyttäjien keskuudessa on tutkittu tieteellisesti 1980-luvulta lähtien (141). WHO:n vuonna 2004 julkaisemassa kirjallisuuskatsauksessa todetaan, että on olemassa vakuuttavia todisteita siitä, että steriilien injektiovälineiden saatavuuden ja käytön lisääminen huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa vähentää hiv-tartuntoja huomattavasti, eikä mistään merkittävästä tahattomasta seurauksesta ole mitään näyttöä (WHO, 2004). Katsauksessa kuitenkin todetaan myös, etteivät neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yksinään riitä hiv-tartuntojen hillitsemiseen injektiokäyttäjien keskuudessa, vaan näitä ohjelmia on tuettava erilaisilla täydentävillä toimenpiteillä, jotta injektiokäyttäjien hiv-tartuntoja voitaisiin vähentää. Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kustannustehokkuutta tarkastelleet de Wit ja Bos (2004) toteavat, että nämä ohjelmat vaikuttavat olevan kustannustehokkaita hiv:n leviämisen ehkäisyssä ja niillä on hiv:n vähenemisen lisäksi muitakin huomattavia etuja, kuten huumeidenkäyttäjien vaikeasti tavoitettavan väestöryhmän saattaminen yhteyteen terveys- ja sosiaalipalvelujen kanssa.
A tű- és fecskendőprogramok hatékonyságát a HIV/AIDS előfordulásának csökkentésében az injekciós kábítószer-használók körében az 1980-as évek óta vizsgálják(141). A WHO által 2004-ben közreadott szakirodalmi áttekintés arra a következtetésre jutott, hogy meggyőző bizonyítékok vannak arra, hogy a steril injekciós felszerelések hozzáférhetőségének javítása és használatának gyakoribbá tétele az injekciós kábítószer-használók körében jelentősen csökkenti a HIV-fertőzést, ugyanakkor nagyobb arányú nem kívánt negatív következményre nincs bizonyíték (WHO, 2004). Az áttekintés azonban arra is rávilágított, hogy az injekciós kábítószer-használók HIV-fertőzésének ellenőrzése érdekében a tű- és fecskendőprogramokat kiegészítő intézkedésekkel kell támogatni. A tű- és fecskendőprogramok költséghatékonyságát megvizsgálva de Wit és Bos (2004) arra következtet, hogy a tű- és fecskendőprogramok költséghatékonynak bizonyultak a HIV terjedésének megelőzésében, és a HIV csökkentésén kívül további érdemleges előnyökkel járnak, így például kapcsolatot teremtenek a kábítószer-használók nehezen elérhető populációja és az egészségügyi és szociális szolgálatok között.
Allerede på 1980-tallet begynte forskerne å undersøke sprøytebytteprogrammenes effektivitet mht. å redusere HIV/AIDS blant sprøytebrukere (141). En litteraturgjennomgang utgitt av Verdens helseorganisasjon i 2004 konkluderte med at det er klart dokumentert at økt tilgjengelighet og bruk av sterilt injeksjonsutstyr for sprøytebrukere medfører en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV-smitte, og at det ikke finnes noen dokumentasjon på eventuelle vesentlige utilsiktede negative konsekvenser (WHO, 2004). Gjennomgangen fastslo imidlertid at sprøytebytteprogrammene i seg selv ikke er nok til å få kontroll med HIV-smitten blant sprøytebrukere, og at disse programmene må understøttes av en rekke supplerende tiltak for å kontrollere HIV-smitte blant og fra sprøytebrukere. En gjennomgang av kostnadseffektiviteten ved sprøytebytteprogrammer av de Wit og Bos (2004) konkluder med at sprøytebytteprogrammer synes å være kostnadseffektive når det gjelder å forebygge spredningen av HIV, og at de faktisk har andre verdifulle fordeler enn akkurat å redusere HIV, som f.eks. å få narkotikabrukere som er vanskelige å nå, til å komme i kontakt med helse- og sosialtjenesten.
Badania naukowe w sprawie efektywności działania programów wymiany igieł i strzykawek w redukowaniu występowania HIV/AIDS w grupie osób zażywających narkotyki dożylne rozpoczęły się w latach 80-tych (141). Przegląd literatury opublikowany przez WHO w 2004 roku stwierdza, że istnieją istotne dowody potwierdzające tezę, że zwiększenie dostępności i wykorzystania sterylnego sprzętu do iniekcji przez osoby wstrzykujące narkotyki wyraźnie ogranicza rozwój zakażeń wirusem HIV oraz że nie ma dowodów na istnienie jakichkolwiek większych niezamierzonych, negatywnych konsekwencji tego działania (WHO, 2004). Z przeglądu wynika jednak także, że same programy wymiany igieł i strzykawek nie są wystarczającym środkiem na powstrzymanie występowania zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, i że muszą one być wspierane przez inne działania uzupełniające, by zwalczać zakażenia wirusem HIV w grupie osób przyjmujących narkotyki dożylnie i zakażenia spowodowane przez jej członków. Badając efektywność kosztową programów wymiany igieł i strzykawek, de Wit i Bos (2004) wskazują, że są one efektywne pod względem kosztów w dziedzinie zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV, dają także dodatkową i wartościową korzyść, gdyż doprowadzają do nawiązania kontaktu między trudno dostępną populacją narkomanów a służbami medycznymi i opieki społecznej.
Vedecký výskum účinnosti NSP na obmedzovanie HIV/AIDS medzi IDU sa datuje od osemdesiatych rokov minulého storočia (141). Z prehľadu literatúry, ktorý uverejnila SZO v roku 2004, vyplýva, že existuje presvedčivý dôkaz o podstatnom ústupe infekcií HIV so zvyšujúcou sa dostupnosťou a využívaním sterilných injekčných pomôcok injekčnými užívateľmi drog a nejestvuje dôkaz o žiadnych veľkých nežiaducich negatívnych následkoch (SZO 2004). Prehľad však uzatvára, že samotné NSP nie sú dostatočné na kontrolovanie infekcie HIV medzi IDU a že tieto programy musí podporovať rad doplnkových opatrení na kontrolu šírenia infekcie HIV injekčnými užívateľmi drog a medzi nimi. Z kontroly efektívnosti nákladov NSP de Wit a Bos (2004) usudzujú, že z hľadiska nákladov sa NSP zdajú efektívne v prevencii šírenia HIV a okrem redukovania HIV prinášajú dodatočný a cenný prospech, napr. v nadväzovaní styku ťažko dosiahnuteľnej populácie užívateľov drog so zdravotníckymi a sociálnymi službami.
Znanstvene raziskave o učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo pri zmanjševanju HIV/aidsa med injicirajočimi uživalci drog segajo v osemdeseta leta (141). Kot je ugotovljeno v pregledu literature, ki jo je objavila Svetovna zdravstvena organizacija leta 2004, obstajajo utemeljeni dokazi, da se s povečevanjem razpoložljivosti in uporabe sterilne opreme za vbrizgavanje za injicirajoče uživalce droge občutno zniža okužba z virusom HIV in da ni nobenih dokazov o kakšnih večjih nepričakovanih negativnih posledicah (WHO, 2004). Vendar je bilo v poročilu ugotovljeno, da sami programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo ne zadostujejo za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter da je treba te programe dopolniti s številnimi dopolnilnimi ukrepi za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter od njih. S pregledom stroškovne učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo de Wit in Bos (2004) ugotavljata, da se zdijo ti programi stroškovno učinkoviti pri preprečevanju širjenja virusa HIV ter imajo poleg zmanjševanja okužbe s HIV dodatne in pomembne koristi, kot je možnost, da uživalci drog, ki jih je drugače težko doseči, stopijo v stik z zdravstvenimi in socialnimi službami.
Ända sedan1980-talet har det genomförts forskning om hur effektiva program för nål- och sprututbyte är när det gäller att minska hiv/aids bland injektionsmissbrukare(141). En granskning av litteraturen som WHO offentliggjorde år 2004 visar att det finns tydliga belägg för att ökad tillgång på och användning av steril injektionsutrustning för injektionsmissbrukare minskar hiv-smittan avsevärt och att det inte finns några tecken på större ej önskvärda negativa konsekvenser (WHO, 2004). I granskningen drogs dock slutsatsen att programmen för nål- och sprututbyte inte i sig är tillräckliga för att få kontroll över hiv-smittan bland och från injektionsmissbrukare, utan att de måste kompletteras med en rad andra åtgärder. de Wit och Bos (2004) undersökte hur kostnadseffektiva programmen för nål- och sprututbyte är och drog slutsatsen att programmen tycks vara kostnadseffektiva när det gäller att hindra spridningen av hiv och att de dessutom har andra fördelar, exempelvis när det gäller att få de narkotikamissbrukare som är svåra att nå att komma i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
Zinātniskie pētījumi par adatu un šļirču programmas efektivitāti HIV/AIDS izplatības samazināšanās starp injicējamo narkotiku lietotājiem ir pieejami, sākot no astoņdesmitiem gadiem (141). Literatūras pārskats, ko publicējusi PVO 2004. gadā, norāda, ka ir arvien plašāki pierādījumi tam, ka sterila injekciju aprīkojuma pieejamības un izmantošanas palielināšana injicējamo narkotiku lietotāju vidū būtiski samazina HIV infekcijas izplatīšanos, un nav pierādījumu par neparedzētu negatīvu ietekmi ( PVO, 2004. g.). Taču pārskatā ir secināts, ka adatu un šļirču programmas nav pietiekamas, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū, šīs programmas ir jāpapildina ar virkni citu papildus pasākumu, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū. Apskatot adatu un šļirču programmu izmaksu efektivitāti, de Wit un Bos (2004. g.) secina, ka programmas ir izmaksu ziņā efektīvas attiecībā uz HIV izplatīšanās novēršanu, un tām ir papildus noderīgas priekšrocības blakus HIV izplatības samazināšanai, kā piemēram, kontaktu nodrošināšana starp grūti sasniedzamu iedzīvotāju daļu, kā arī veselības aprūpes un sociālajiem dienestiem.
  Date privind cererile d...  
Deşi se poate considera că datele TDI oferă o reprezentare suficient de sigură şi utilă a caracteristicilor clienţilor trimişi în servicii specializate pentru probleme legate de droguri, din mai multe motive tehnice, este nevoie de precauţie la extrapolarea rezultatelor asupra clienţilor tuturor serviciilor asigurate.
Information on the number of people seeking treatment for a drug problem provides a useful insight into general trends in problem drug use and also offers a perspective on the organisation and uptake of treatment facilities in Europe. The EMCDDA’s treatment demand indicator (TDI) (1) (2) provides a uniform structure for reporting the number and characteristics of clients referred to drug treatment facilities. Although TDI data can be regarded as providing a reasonably robust and useful representation of the characteristics of clients referred to specialised drug services, for a number of technical reasons caution should be exercised in extrapolating findings to the clientele across the overall provision of services. In particular, the number of countries reporting each year varies and therefore trends identified at the European level need to be interpreted with caution. In addition, it should be considered that data coverage may change by country (data on units covered are reported in the statistical bulletin) and treatment demand data partly reflect the availability of drug treatment in the countries.
Les informations sur le nombre de personnes en demande de traitement pour un problème de drogue fournissent des indications utiles sur les tendances générales de l'usage problématique de drogue et donnent également un aperçu de l'organisation et de la capacité d'accueil des centres de soins en Europe. L'indicateur des demandes de traitement de l'OEDT (IDT) (1) (2) permet de donner une structure uniforme aux déclarations concernant le nombre et les caractéristiques des patients pris en charge par les centres de soins. Bien que les données fournies par l'IDT puissent être considérées comme une représentation raisonnablement fiable et utile des caractéristiques des patients pris en charge par les services de soins spécialisés, pour diverses raisons d'ordre technique, il convient d'être prudent lors de l'extrapolation des conclusions aux patients pour tous les types de services proposés. En particulier, le nombre de pays faisant une déclaration chaque année varie et les tendances dégagées au niveau européen doivent donc être interprétées avec circonspection. En outre, il convient de tenir compte du fait que la couverture des données peut varier selon les pays (des données sur les unités couvertes sont reprises dans le bulletin statistique) et les données sur les demandes de traitement ne reflètent que partiellement la disponibilité de traitement contre la toxicomanie dans les pays.
Informationen über die Zahl der Personen, die aufgrund ihres Drogenproblems eine Behandlung beantragen, geben Aufschluss über allgemeine Tendenzen des problematischen Drogenkonsums und zeigen Perspektiven hinsichtlich der Organisation und des Zugangs zu Behandlungseinrichtungen in Europa. Der Indikator Behandlungsnachfrage (TDI) (1) (2) der EBDD stellt eine einheitliche Struktur dar, um die Zahl und die charakteristischen Merkmale der Patienten, die an Drogenbehandlungseinrichtungen überwiesen werden, zu erfassen. Obwohl es sich bei den TDI-Daten um eine relativ robuste und nützliche Darstellung der charakteristischen Merkmale der Personen handelt, die spezialisierte Drogenhilfsdienste in Anspruch nehmen, ist aus technischen Gründen bei der Extrapolation der Ergebnisse auf die Patienten der anderen Hilfsdienste Vorsicht geboten. Vor allem ist zu beachten, dass die Zahl der Länder, die Daten übermitteln, von Jahr zu Jahr schwankt, und somit die auf europäischer Ebene ermittelten Tendenzen mit Bedacht zu interpretieren sind. Ferner ist zu berücksichtigen, dass es zwischen den Ländern Unterschiede hinsichtlich des Erfassungsbereichs der Datenerhebung geben kann (Daten über die erfassten Einheiten werden im Statistical Bulletin wiedergegeben), und dass die Daten zur Behandlungsnachfrage zum Teil auch die Verfügbarkeit von Drogentherapien in den einzelnen Ländern widerspiegeln.
La información relativa al número de personas que solicitan tratamiento para un problema de drogas nos permite comprender las tendencias generales del consumo de drogas, al tiempo que ofrece una perspectiva de la organización y utilización de los centros de tratamiento en Europa. El indicador de demanda de tratamiento (TDI) (1) (2) del OEDT ofrece una estructura uniforme que permite notificar el número y las características de los pacientes remitidos a los centros de tratamiento. Aunque se puede considerar que los datos del TDI ofrecen una representación sólida y valiosa de las características de los pacientes remitidos a los servicios especializados en materia de drogas, por una serie de motivos técnicos se debe actuar con cautela a la hora de extrapolar los resultados al conjunto de los pacientes que recurren a estos servicios. En particular, el número de países que informa cada año varía, por lo que las tendencias identificadas a nivel europeo deben interpretarse con precaución. Además, debe tenerse en cuenta que la cobertura de los datos puede variar según los países (los datos relativos a las unidades utilizadas están registrados en el boletín estadístico) y que los datos relativos a la demanda de tratamiento reflejan en parte la disponibilidad de tratamiento en los países.
Le informazioni relative al numero delle persone che chiedono di entrare in terapia per problemi di droga forniscono un’indicazione utile dell’andamento generale che caratterizza il consumo problematico di stupefacenti; offrono inoltre un quadro dell’organizzazione delle strutture terapeutiche e del ricorso ad esse. L’indicatore della domanda di trattamento (TDI) utilizzato dall’OEDT (1) (2) fornisce una struttura uniforme per relazionare sul numero e sulle caratteristiche dei pazienti demandati alle strutture terapeutiche. Per quanto i dati TDI forniscano un quadro ragionevolmente affidabile e utile delle caratteristiche dei pazienti demandati a servizi specializzati, per una serie di ragioni tecniche, occorre cautela nell’estrapolare risultati relativi alla clientela di tutti i servizi complessivamente erogati. In particolare, il numero di paesi che forniscono annualmente nuovi dati è variabile: pertanto si richiede prudenza nell’interpretare le tendenze individuate a livello europeo. Va notato, inoltre, che la copertura dei dati può variare da paese a paese (i dati sulle unità coperte sono riferiti nel bollettino statistico) e che i dati sulla domanda di trattamento riflettono in parte la disponibilità di servizi terapeutici a livello nazionale.
Από τα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ατόμων που ζητούν θεραπεία για την απεξάρτησή τους από τα ναρκωτικά προκύπτουν οι γενικές τάσεις όσον αφορά την προβληματική χρήση ναρκωτικών, την οργάνωση των μονάδων θεραπείας στην Ευρώπη και τη συμμετοχή σε αυτές. Ο δείκτης αίτησης θεραπείας (ΔΑΘ) (1) (2) του ΕΚΠΝΤ αποτελεί ενιαίο μέσο καταγραφής του αριθμού και των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων. Μολονότι τα δεδομένα του ΔΑΘ θεωρείται σε γενικές γραμμές ότι παρέχουν μια αρκετά αξιόπιστη και χρήσιμη εικόνα των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε εξειδικευμένες μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων, τα γενικά συμπεράσματα σε σχέση με τα άτομα που απευθύνονται σε όλο το φάσμα των παρεχόμενων υπηρεσιών πρέπει να εξάγονται για τεχνικούς λόγους με ιδιαίτερη προσοχή. Συγκεκριμένα, ο αριθμός των χωρών που αναφέρουν στοιχεία κάθε χρόνο διαφέρει και επομένως οι τάσεις που εντοπίζονται στην Ευρώπη πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή. Επιπλέον, πρέπει να ληφθεί υπόψη το γεγονός ότι η κάλυψη των στοιχείων ενδέχεται να αλλάζει ανά χώρα (τα στοιχεία σχετικά με τις μονάδες που καλύπτονται αναφέρονται στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων) και ότι τα στοιχεία για τις αιτήσεις θεραπείας απηχούν εν μέρει τη διαθεσιμότητα θεραπείας απεξάρτησης από τα ναρκωτικά στις χώρες.
Via informatie over het aantal mensen dat voor een drugsprobleem in behandeling wil gaan, kan bruikbare kennis verkregen worden over algemene trends in het problematisch drugsgebruik. Daarnaast ontstaat zo een overzicht van de manier waarop behandelfaciliteiten gestructureerd zijn en gebruikt worden. De TDI (Treatment Demand Indicator - indicator voor de vraag naar behandeling) van het EWDD (1) (2) biedt een gestandaardiseerd kader voor de rapportage over het aantal cliënten in behandelcentra en hun kenmerken. Hoewel er vanuit gegaan kan worden dat de TDI-gegevens een redelijk betrouwbaar en bruikbaar beeld geven van de kenmerken van cliënten die naar de gespecialiseerde drugshulpverlening worden verwezen, dient om een aantal technische redenen toch de nodige voorzichtigheid betracht te worden bij het extrapoleren van de resultaten naar cliënten in het gehele behandelspectrum. Aangezien met name het aantal landen dat gegevens rapporteert elk jaar varieert, dienen de vastgestelde Europese trends niet overgewaardeerd te worden. Daarnaast mag niet vergeten worden dat de dekking van de gegevens ook per land kan verschillen (voor meer informatie over de behandelcentra waarop de gegevens betrekking hebben, wordt verwezen naar het Statistical Bulletin) en dat de cijfers over de vraag naar behandeling ook een weerspiegeling kunnen zijn van het aanwezige behandelaanbod in de verschillende landen.
Informace o počtu osob, které vyhledaly léčbu v souvislosti s drogovým problémem, poskytují užitečný přehled o obecných trendech problémového užívání drog a zároveň nabízejí pohled na organizaci a kapacitní možnosti léčebných zařízení v Evropě. Ukazatel žádostí o léčbu („treatment demand indicator“, TDI) (1) (2) zpracovaný EMCDDA poskytuje jednotnou strukturu pro hlášení o počtech a charakteristice klientů doporučených do zařízení pro léčbu drogových závislostí. I když lze údaj TDI považovat za dost spolehlivý a užitečný obraz profilu klientů doporučovaných do speciálních zařízení pro drogově závislé, je z mnoha technických důvodů nutno přistupovat obezřetně k obecnému uplatňování těchto zjištění na klienty všech těchto služeb. Především se každoročně liší počet zemí poskytujících hlášení, a proto je nutné interpretovat trendy zjištěné na evropské úrovni s jistou opatrností. Dále je nutné vzít v úvahu, že se rozsah sledovaných údajů může v jednotlivých zemích lišit (sledované údaje nebo jednotky jsou uváděny ve statistickém věstníku) a že údaje o žádostech o léčbu částečně odrážejí dostupnost drogové léčby v konkrétních zemích.
Oplysninger om antallet af personer, der søger behandling for et stofproblem, giver et nyttigt indblik i de generelle tendenser inden for problematisk stofbrug og også i tilrettelæggelsen og udnyttelsen af behandlingsfaciliteter i Europa. EONN's indikator for behandlingsefterspørgsel (TDI) (1) (2) sikrer en ensartet indberetning af antallet af klienter, der henvises til narkotikabehandlingsfaciliteter, og af deres kendetegn. Selv om TDI-data kan siges at give en rimelig god og nyttig viden om, hvad der kendetegner de klienter, der henvises til specialiserede narkotikatjenester, bør man af en række tekniske årsager være forsigtig med at ekstrapolere resultaterne til alle behandlingsudbydernes klienter. Antallet af lande, der foretager indberetninger, varierer således hvert år, hvorfor tendenser, der er identificeret på europæisk plan, bør fortolkes med forsigtighed. Endvidere bør det tages i betragtning, at datadækningen kan være forskellig fra land til land (oplysninger om de elementer, der indgår, fremgår af Statistical bulletin), og dataene om behandlingsefterspørgsel afspejler til dels adgangen til narkotikabehandling i landene.
Andmed inimeste arvu kohta, kes soovivad uimastiprobleemidega seoses ravi saada, annavad kasulikku teavet üldiste suundumuste kohta probleemses uimastitarbimises ning ravivõimaluste korraldamise ja kasutamise tulevikuväljavaadete kohta Euroopas. Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelvalvekeskuse ravinõudluse indikaator (TDI) (1) (2) annab ühtse struktuuri andmete esitamiseks uimastiravile suunatud klientide arvu ja tunnusjoonte kohta. Kuigi ravinõudluse indikaatori andmeid võib vaadelda kui spetsialiseeritud uimastiravile suunatud klientide tunnusjoonte suhteliselt usaldusväärset ja kasulikku kirjeldust, tuleks siiski mitmel tehnilisel põhjusel olla ettevaatlik tulemuste üldistamisel kõigile teenuseid kasutavatele klientidele. Eeskätt varieerub igal aastal andmeid esitavate riikide arv ning seetõttu tuleb Euroopas levivaid suundumusi tõlgendada teatud ettevaatlikkusega. Lisaks peaks arvestama sellega, et riigiti esitatakse erineval hulgal andmeid (ülevaate hõlmatud raviasutustest leiab statistikabülletäänist) ja et ravinõudlust käsitlevad andmed kajastavad osaliselt uimastiravi kättesaadavust riigis.
Huumeongelman takia hoitoon hakeutuvien henkilöiden määrää koskeva tieto auttaa selvittämään huumeiden ongelmakäytön yleisiä suuntauksia sekä hoitolaitosten organisointia ja vastaanottovalmiuksia Euroopassa. EMCDDA:n hoidontarvetta koskeva indikaattori (1) (2) tarjoaa yhdenmukaisen rakenteen huumehoitolaitoksiin ohjattujen asiakkaiden määrän ja ominaispiirteiden raportointiin. Hoidontarpeen indikaattoria koskevien tietojen voidaan katsoa tarjoavan melko tarkan ja hyödyllisen kuvan erityisiin hoitopalveluihin ohjattujen asiakkaiden ominaispiirteistä, mutta useista teknisistä syistä tietojen yleistämisessä kaikkien palvelujen asiakaskuntaan tulisi olla varovainen. Tietoja toimittavien maiden määrä vaihtelee vuosittain, ja siksi Euroopan tasolla tunnistettuja suuntauksia tulisi tulkita varoen. Lisäksi tietojen kattavuus saattaa vaihdella maittain (Tilastotiedotteessa esitetään tiedot kattavuudesta), ja hoidontarvetta koskevat tiedot heijastavat osittain huumehoidon saatavuutta eri maissa.
A kábítószer-problémára gyógykezelést kereső személyek száma hasznos betekintést nyújt a problematikus kábítószer-használat általános tendenciáinak alakulásába, és segítségével az európai kezelőlétesítmények szervezetéről és felvevőképességéről is átfogó képet nyerhetünk. Az EMCDDA gyógykezelési igény mutatója (TDI) (1) (2) egységes struktúrát biztosít a kábítószer miatt gyógykezelést nyújtó létesítményekbe utalt páciensek számának és jellemzőinek bejelentéséhez. Bár a TDI adatok elvileg meglehetősen szilárd és hasznos áttekintést adnak az erre szakosodott kábítószeres szolgálatokhoz utalt páciensek jellemzőiről, bizonyos technikai okok miatt óvatosan kell eljárni, ha a megállapításokat a teljes szolgáltatási skála klientúrájára szeretnénk kivetíteni. Mivel az adatszolgáltató országok száma évről évre változik, az európai szinten meghatározott tendenciák értelmezésekor szintén körültekintően kell eljárni. Azt is figyelembe kell venni, hogy az adatok lefedettsége országonként változhat (a lefedett egységek adatai megtalálhatók a statisztikai értesítőben), és a gyógykezelési igényekre vonatkozó adatok részben a kábítószer miatti gyógykezelés elérhetőségét is tükrözik az adott országokban.
Informasjon om antallet personer som søker behandling for et narkotikaproblem, gir nyttige opplysninger om generelle trender for problematisk bruk av narkotika men også om hvordan behandlingen er organisert og hvordan dekningen er i Europa. EONNs indikator for etterspørsel etter behandling (TDI) (1) (2) gir en enhetlig struktur for rapportering av antall og karakteristika for klienter som henvises til narkotikabehandling. Selv om TDI-opplysninger nok gir et rimelig solid og nyttig bilde av hva som kjennetegner klientene som er henvist til spesialiserte rusmiddeltjenester, så må man av mange tekniske grunner være forsiktig med å ekstrapolere funnene til klientellet for rusmiddeltjenestene som sådan. Særlig varierer antallet land som rapporterer hvert år, og trendene som identifiseres på europeisk plan må derfor tolkes med forsiktighet. I tillegg bør det tas i betraktning at datadekningen kan variere fra land til land (data om enheter som dekkes er gitt i Statistiske opplysninger), og at dataene om etterspørsel etter behandling til dels gjenspeiler i hvilken grad det enkelte land har bygget ut behandlingstilbudet.
Informacja o liczbie osób ubiegających się o leczenie z problemu narkotykowego daje przydatny wgląd w ogólne trendy problemowego zażywania narkotyków, przedstawia także całokształt organizacji i asymilację usług leczniczych w Europie. Wskaźnik zapotrzebowania na leczenie (TDI) (1) (2) EMCDDA pozwala na jednolitą strukturę raportowania liczby i cech pacjentów skierowanych do ośrodków leczenia z uzależnienia od narkotyków. Choć można uznawać, że dane TDI solidnie i w sposób przydatny przedstawiają cechy pacjentów skierowanych do wyspecjalizowanych służb antynarkotykowych, z powodu kilku kwestii technicznych należy ostrożnie przekładać wnioski wyciągnięte z danych na sytuację wszystkich pacjentów całościowo ujętych usług. W szczególności każdego roku różni się liczba państw przekazujących sprawozdania, a zatem ostrożnie należy interpretować trendy określone na szczeblu europejskim. Należy także wziąć pod uwagę fakt, że zakres danych może być różny w przypadku poszczególnych państw (dane o obszarach objętych sprawozdawaniem przestawione są w biuletynie statystycznym) oraz fakt, że dane o zapotrzebowaniu na leczenie częściowo odzwierciedlają dostępność leczenia odwykowego w poszczególnych krajach.
Informácie o počte ľudí, ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli problému s drogami, umožňujú získať užitočnú predstavu o všeobecných trendoch problémového užívania drog a ponúkajú aj obraz o organizácii a využívaní liečebných zariadení v Európe. Indikátor dopytu po liečbe EMCDDA (TDI) (1) (2) zabezpečuje jednotnú štruktúru vykazovania počtu a charakteristík klientov odporúčaných do protidrogových liečebných zariadení. Hoci údaj TDI možno považovať za dosť spoľahlivý a užitočný obraz charakteristík klientov odporučených do špecializovaných protidrogových zariadení, z viacerých technických dôvodov treba zachovať opatrnosť pri extrapolácii zistení o klientele celej škály poskytovaných služieb. Predovšetkým sa mení počet krajín, ktoré každý rok oznamujú údaje, a preto sa musia trendy určené na európskej úrovni interpretovať opatrne. Navyše treba vziať do úvahy, že rozsah údajov v jednotlivých krajinách môže byť rôzny (údaje o zahrnutých zariadeniach sú v štatistickej ročenke) a do údajov o dopyte po liečbe sa čiastočne premieta dostupnosť protidrogovej liečby v krajine.
Podatki o številu ljudi, ki se odločijo za zdravljenje zaradi težav z drogami, zagotavljajo koristen vpogled v splošne trende na področju problematičnega uživanja drog in ponujajo možnosti za organiziranje in povečanje zmogljivosti za zdravljenje v Evropi. Kazalec potreb po zdravljenju (Treatment Demand Indicator - TDI) (1) (2) Centra zagotavlja enotno shemo za poročanje o številu in značilnostih oseb, napotenih v centre za zdravljenje odvisnosti od drog. Čeprav se na podatke TDI lahko gleda kot na podatke, ki zagotavljajo dokaj trdno in koristno predstavitev značilnosti oseb, napotenih na specializirano zdravljenje odvisnosti od drog, je treba biti iz številnih strokovnih razlogov previden pri prenašanju ugotovitev na uporabnike storitev na splošno. Število držav, ki podatke poročajo vsako leto, se namreč spreminja, zato je treba ugotovljene trende na evropski ravni razlagati previdno. Poleg tega je treba opozoriti, da se lahko pokritost podatkov spremeni po državah (podatki o zajetih enotah so navedeni v statističnem biltenu) in podatki o povpraševanju po zdravljenju lahko delno odražajo razpoložljivost zdravljenja odvisnosti od drog v državah.
Uppgifter om hur många som söker behandling för narkotikaproblem ger nyttiga insikter om de allmänna trenderna för problemmissbruket av narkotika och dessutom information om hur behandlingsinrättningarna i Europa är organiserade och hur många personer som vänder sig till dessa. ECNN:s indikator på behandlingsefterfrågan (TDI) (1) (2) ger en enhetlig struktur för rapporteringen om antalet klienter som remitteras till inrättningar för missbruksbehandling och dessa klienters kännetecken. Trots att TDI-uppgifterna kan anses ge en förhållandevis korrekt och användbar bild av kännetecknen för de klienter som remitteras till den specialiserade missbrukarvården, finns det ett antal tekniska aspekter som innebär att man bör vara försiktig med att extrapolera slutsatserna till att gälla samtliga klienter oavsett behandlingstyp. Framför allt varierar antalet länder som rapporterar varje år och därför måste trender som fastställs på europeisk nivå tolkas med försiktighet. Dessutom bör det faktum att uppgiftstäckningen kan ändras efter land (uppgifter om enheter som täcks rapporteras i statistikbulletinen) och att uppgifter om efterfrågan på behandling delvis återspeglar tillgången på missbruksbehandling i länderna hållas i åtanke.
  Primele rezultate ale e...  
Evaluatorii externi au tras concluzia că s-a înregistrat un progres la realizarea unora din cele 30 de obiective principale ale planului portughez de acţiune, opt obiective fiind complet îndeplinite, iar 10 dintre ele parţial îndeplinite; totuşi, lipsa informaţiilor a indicat faptul că alte obiective au fost dificil de evaluat, iar cinci obiective au fost considerate neîndeplinite.
Examples of such an approach can be found in the strategies of the Czech Republic, Ireland, Luxembourg, Poland and Portugal, where evaluation of the national drugs strategies revealed, or has the potential to reveal, actions that have been achieved and unaccomplished tasks that still have to be acted on. An example of how a structured approach can help an evaluation of progress made can be found in the 2004 evaluation of the Portuguese national drug strategy. External evaluators concluded that progress had been made in achieving some of the 30 main objectives of the Portuguese action plan, with eight objectives fully achieved and 10 partially achieved; however, a lack of information meant that other objectives were difficult to evaluate, and five objectives were judged not to have been achieved. In Germany, a steering committee (National Council for Drug Addiction) has been established to guide the 2003 action plan towards implementation and monitor the outcome.
On trouve des exemples de cette approche dans les stratégies adoptées par la République tchèque, l'Irlande, le Luxembourg, la Pologne et le Portugal, où l'évaluation des stratégies antidrogue nationales a révélé – ou est susceptible de révéler – les actions qui ont été menées à bien et les tâches restant à accomplir. L'évaluation de la stratégie antidrogue portugaise de 2004 constitue un exemple de la manière dont une approche structurée peut contribuer à évaluer les progrès réalisés. Des évaluateurs extérieurs ont conclu que des progrès ont été accomplis dans la réalisation de plusieurs des 30 objectifs principaux du plan d'action portugais, huit objectifs ayant été totalement atteints et 10 partiellement. Toutefois, l'absence d'informations a gêné l'évaluation d'autres objectifs et cinq ont été jugés non réalisés. En Allemagne, un comité de pilotage (Conseil national sur la toxicomanie) a été institué afin de guider la mise en œuvre du plan d'action 2003 et d’en suivre les résultats.
Ein solcher Ansatz liegt den Strategien der Tschechischen Republik, Irlands, Luxemburgs, Polens und Portugals zugrunde. Hier wurden – oder werden möglicherweise in Zukunft – im Zuge der Evaluierung der nationalen Drogenstrategien erfolgreich durchgeführte Maßnahmen sowie nicht erledigte Aufgaben ermittelt, an denen noch gearbeitet werden muss. Ein Beispiel dafür, welchen Beitrag ein strukturierter Ansatz zur Evaluierung der Fortschritte leisten kann, bietet die im Jahr 2004 durchgeführte Bewertung der nationalen Drogenstrategie Portugals. Externe Evaluatoren haben festgestellt, dass bei der Umsetzung einiger der 30 wichtigsten Ziele des portugiesischen Aktionsplans Fortschritte erzielt wurden, wobei acht Ziele in vollem Umfang und zehn teilweise erreicht wurden. Aufgrund fehlender Informationen erwies sich jedoch die Evaluierung anderer Ziele als schwierig, und bei fünf Zielen wurde festgestellt, dass sie nicht erreicht wurden. In Deutschland wurde mit dem Drogen- und Suchtrat eine Lenkungsgruppe eingerichtet, die die Umsetzung des Aktionsplans 2003 begleiten und die Ergebnisse überprüfen soll.
Algunos ejemplos de este tipo de enfoque son las estrategias de lucha contra la droga de la República Checa, Irlanda, Luxemburgo, Polonia y Portugal, cuya evaluación ha revelado, o demostrado potencial para revelar, las acciones realizadas y las tareas incumplidas que todavía deben llevarse a cabo. Un ejemplo de enfoque estructurado que puede contribuir a la evaluación de los avances realizados es la evaluación de la estrategia nacional en materia de drogas de Portugal, realizada el año 2004. Los evaluadores externos llegaron a la conclusión de que se había avanzado en el cumplimiento de algunos de los 30 objetivos principales del plan de acción portugués, ocho de los cuales se habían cumplido en su totalidad y otros diez de forma parcial. No obstante, la falta de información dificultó la evaluación del resto de objetivos, considerándose cinco de ellos no cumplidos. En Alemania, se ha establecido un comité de dirección (Consejo Nacional para las Drogodependencias) para llevar a cabo el plan de acción del año 2003 y supervisar los resultados.
Gli esempi di adozione di questa impostazione possono essere ricercati nelle strategie di Repubblica ceca, Irlanda, Lussemburgo, Polonia e Portogallo, dove la valutazione delle strategie nazionali in materia di stupefacenti ha rivelato, o può potenzialmente rivelare, le azioni che sono state messe a punto e gli ambiti in cui è ancora necessario intervenire. Un esempio di come un approccio strutturato possa contribuire alla valutazione dell’andamento può essere rappresentato dalla valutazione 2004 della strategia nazionale in materia di droga del Portogallo. In questo caso, i valutatori esterni hanno menzionato nelle proprie conclusioni il conseguimento di 30 obiettivi principali del piano d’azione portoghese, di cui otto in toto e dieci in parte; a causa della scarsità delle informazioni disponibili, tuttavia, i valutatori esterni hanno incontrato difficoltà nell’esaminare altri obiettivi, mentre cinque di tali obiettivi sono stati giudicati non raggiunti. In Germania è stato istituito un comitato esecutivo (il cosiddetto Consiglio nazionale per la tossicodipendenza) con il compito di guidare il piano d’azione 2003 verso l’attuazione e di monitorarne gli esiti.
Podem encontrar-se exemplos dessa abordagem nas estratégias da República Checa, da Irlanda, do Luxemburgo, da Polónia e de Portugal, cuja avaliação das estratégias nacionais de luta contra a droga revelou, ou tem possibilidades de revelar, as acções realizadas e as tarefas não concretizadas que ainda têm de ser levadas a cabo. Um exemplo de como uma abordagem estruturada pode contribuir para a avaliação dos progressos efectuados é visível na avaliação de 2004 da estratégia nacional portuguesa. Os avaliadores externos concluíram que se tinham feito progressos na consecução de alguns dos 30 objectivos principais do plano de acção português, com oito objectivos totalmente atingidos e 10 parcialmente atingidos; no entanto, a falta de informação dificultou a avaliação de outros objectivos e considerou-se ainda que cinco deles não tinham sido atingidos. Na Alemanha, foi criado um grupo director (Conselho Nacional para a Toxicodependência) para orientar a execução do Plano de Acção de 2003 e monitorizar os resultados.
Παραδείγματα της προσέγγισης αυτής αποτελούν οι στρατηγικές της Τσεχικής Δημοκρατίας, της Ιρλανδίας, του Λουξεμβούργου, της Πολωνίας και της Πορτογαλίας, όπου η αξιολόγηση των εθνικών στρατηγικών για τα ναρκωτικά ανέδειξε, ή μπορεί να αναδείξει, τις δράσεις που υλοποιήθηκαν και τους στόχους που δεν εκπληρώθηκαν και για τους οποίους πρέπει να αναληφθεί δράση. Η αξιολόγηση της εθνικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά του 2004 της Πορτογαλίας καταδεικνύει πώς μια διαρθρωμένη προσέγγιση μπορεί να συμβάλει στην αξιολόγηση της επιτευχθείσας προόδου. Εξωτερικοί αξιολογητές κατέληξαν στο συμπέρασμα ότι επιτεύχθηκε πρόοδος στην υλοποίηση ορισμένων από τους 30 κύριους στόχους του σχεδίου δράσης της Πορτογαλίας (8 στόχοι επιτεύχθηκαν πλήρως και 10 μερικώς)· ωστόσο, η έλλειψη πληροφοριών δυσχέρανε την αξιολόγηση άλλων στόχων, και πέντε στόχοι κρίθηκαν ανεκπλήρωτοι. Στη Γερμανία, συστάθηκε μια συντονιστική επιτροπή (το εθνικό συμβούλιο για την τοξικομανία), η οποία θα καθοδηγήσει το σχέδιο δράσης του 2003 προς την υλοποίησή του και θα παρακολουθήσει τα αποτελέσματά του.
Landen waar een dergelijke aanpak wordt gehanteerd, zijn bijvoorbeeld Tsjechië, Ierland, Luxemburg, Polen en Portugal. Uit de evaluatie van hun nationale drugsstrategieën is gebleken welke resultaten zijn geboekt en aan welke doelstellingen nog verder gewerkt dient te worden (indien dergelijke conclusies nog niet zijn getrokken, biedt de gehanteerde strategie in die landen daar in ieder geval wel de mogelijkheden toe). De evaluatie van de nationale drugsstrategie in 2004 in Portugal toont aan hoe een gestructureerde aanpak kan bijdragen aan het beoordelen van de resultaten. Op basis van externe evaluaties werd geconcludeerd dat er op een aantal van de dertig hoofddoelstellingen van het Portugese actieplan vooruitgang was geboekt, waarbij acht doelstellingen volledig en tien gedeeltelijk waren gerealiseerd. Door een gebrek aan informatie konden andere doelstellingen echter moeilijk geëvalueerd worden terwijl van vijf doelstellingen werd geconstateerd dat deze niet verwezenlijkt waren. In Duitsland is een stuurgroep (Nationale Raad voor drugsverslaving) opgericht om de tenuitvoerlegging van het actieplan 2003 te begeleiden en de resultaten te volgen.
Příklady takového přístupu lze nalézt ve strategiích České republiky, Irska, Lucemburska, Polska a Portugalska, kde hodnocení národních protidrogových strategií odhalilo nebo může odhalit úspěšná opatření i nesplněné úkoly, kterým je třeba se dále věnovat. Příklad toho, jak může strukturovaný přístup pomoci při hodnocení dosaženého pokroku, lze nalézt v hodnocení portugalské národní protidrogové strategie provedeném v roce 2004. Externí hodnotitelé došli k závěru, že bylo dosaženo pokroku při plnění některých ze 30 hlavních cílů portugalského akčního plánu. Zcela splněno bylo 8 cílů a částečně splněno bylo 10 cílů. Nedostatek informací však znamenal, že hodnocení dalších cílů bylo obtížné a 5 cílů bylo hodnoceno jako nesplněné. V Německu byl vytvořen řídící výbor (Národní rada pro drogové závislosti), který vydal pokyny k plnění akčního plánu pro rok 2003 a monitoroval dosažené výsledky.
Eksempler på en sådan tilgang findes i forbindelse med strategierne i Tjekkiet, Irland, Luxembourg, Polen og Portugal, hvor evalueringen af de nationale narkotikastrategier viste, eller potentielt kan vise, hvilke aktioner der er gennemført, og hvilke opgaver der ikke er fuldført, og hvor der stadig skal gøres en indsats. Et eksempel på, hvordan en struktureret tilgang kan være en hjælp ved evalueringen af, hvilke fremskridt der er gjort, findes i forbindelse med evalueringen i 2004 af Portugals nationale narkotikastrategi. Eksterne evaluatorer konkluderede, at der var gjort fremskridt, og at man havde opnået ca. 30 af hovedmålene i Portugals handlingsplan, heraf otte fuldt ud og 10 delvist; på grund af manglende oplysninger var det imidlertid vanskeligt at evaluere andre mål, og fem mål blev anset for ikke at være opnået. I Tyskland er der nedsat et styringsudvalg (det nationale råd for narkotikamisbrug), som skal følge gennemførelsen af handlingsplanen fra 2003 og overvåge resultatet.
Näiteid sellise lähenemise kohta leiab Tšehhi Vabariigist, Iirimaalt, Luksemburgist, Poolast ja Portugalist, kus riiklike narkoennetusstrateegiate hindamine kas tõi välja või on selle abil võimalik välja tuua juba elluviidud tegevusi ja veel saavutamata ülesandeid, millega tuleb tegeleda. Üheks näiteks, kuidas struktureeritud lähenemine saab kaasa aidata edusammude hindamisele, on Portugali riikliku narkoennetusstrateegia 2004. aasta hindamine. Välishindajad järeldasid, et Portugali tegevuskava 30-st põhieesmärgist oli mõne saavutamisel tehtud edusamme, kaheksa eesmärki olid täielikult ja kümme osaliselt täidetud; ent infopuuduse tõttu oli mõne eesmärgi saavutamist raske hinnata ning viie eesmärgi puhul leiti, et need ei ole täidetud. Saksamaal loodi juhtkomitee (riiklik narkomaanianõukogu), et viia ellu 2003. aasta tegevuskava ja teostada järelevalvet selle tulemuste üle.
Esimerkkejä tällaisesta lähestymistavasta saadaan Tšekin, Irlannin, Luxemburgin, Puolan ja Portugalin strategioista, joiden yhteydessä kansallisten huumausainestrategioiden arviointi toi esille – tai se voi tuoda esille – toteutetut toimet sekä sellaiset tehtävät, jotka edellyttävät vielä toimia. Esimerkki siitä, miten jäsennetty lähestymistapa voi helpottaa edistymisen arviointia, saadaan vuonna 2004 tehdystä Portugalin kansallisen huumausainestrategian arvioinnista. Ulkopuoliset arvioijat totesivat, että osassa Portugalin toimintasuunnitelman 30 päätavoitteesta oli edistytty, sillä kahdeksan tavoitetta oli saavutettu täysin ja 10 tavoitetta osittain; tiedonpuute vaikeutti kuitenkin muiden tavoitteiden arviointia, eikä viittä tavoitetta ollut saavutettu lainkaan. Saksassa on perustettu ohjauskomitea (huumeriippuvuutta käsittelevä kansallinen neuvosto), jonka tehtävänä on edistää vuoden 2003 toimintasuunnitelman täytäntöönpanoa ja seurata sen tuloksia.
Ilyen megoldásra találhatunk példát Csehország, Írország, Luxemburg, Lengyelország és Portugália stratégiáiban, ahol a nemzeti kábítószer-stratégiák értékelése nyilvánvalóvá tette – vagy teheti – a teljesített intézkedéseket és a még intézkedésre váró, befejezetlen feladatokat. A portugál nemzeti kábítószer-stratégia 2004-es értékelése jó példa arra, hogy a szervezett megoldás miként könnyítheti meg az előrehaladás értékelését. A külső értékelők arra a következtetésre jutottak, hogy a portugál cselekvési terv 30 fő célkitűzése közül jó néhány területen történt előrehaladás: nyolcat teljes mértékben, tizet részlegesen sikerült megvalósítani, a többi célkitűzés esetében azonban az információ hiánya megnehezítette az értékelést, ötről pedig megállapították, hogy nem teljesült. Németországban egy irányítóbizottságot hoztak létre (Kábítószer-függőséggel foglalkozó Nemzeti Tanács) a 2003-as cselekvési terv végrehajtásának irányítására és a végeredmény monitorozására.
Eksempler på denne tilnærmingsmåten finnes i strategiene for Den tsjekkiske republikk, Irland, Luxembourg, Polen og Portugal, og evalueringen av de nasjonale narkotikastrategiene har vist, eller kan potensielt vise, tiltak som er gjennomført og hvilke oppgaver som fortsatt er uløst og krever tiltak. Et eksempel på hvordan en strukturert tilnærming kan bidra til å evaluere framgangen som er gjort, finnes i evalueringen fra 2004 av Portugals nasjonale narkotikastrategi. Eksterne evaluerere konkluderte med at det var gjort framgang i oppnåelsen av noen av de 30 hovedmålsettingene i den portugisiske handlingsplanen; åtte mål var helt oppnådd og ti var delvis oppnådd, mens andre målsettinger vanskelig lot seg evaluere på grunn av mangel på informasjon, og fem målsettinger ble vurdert som ikke oppnådd. Tyskland har nedsatt en styringskomité (Nasjonalt råd for rusmiddelavhengighet) for å lede handlingsplanen for 2003 fram mot gjennomføring og kartlegge resultatene.
Przykłady takiego podejścia można odnaleźć w strategiach Republiki Czeskiej, Irlandii, Luksemburga, Polski i Portugalii, gdzie ocena krajowych strategii antynarkotykowych pokazała, bądź ma szansę pokazać, działania, które zakończyły się powodzeniem oraz niewykonane zadania, nad którymi nadal trzeba pracować. Przykład, jak zorganizowane podejście może wspomóc ocenę osiągniętego postępu, można odnaleźć w ocenie krajowej strategii antynarkotykowej Portugalii na rok 2004. Niezależni eksperci stwierdzili, że osiągnięto postęp w realizacji niektórych z 30 głównych celów portugalskiego planu działania, przy czym osiem celów zostało zrealizowanych całkowicie, a 10 – częściowo. Jednakże brak informacji oznaczał, że inne cele trudno było ocenić, a pięć celów uznano za nieosiągnięte. W Niemczech stworzony został komitet sterujący (Krajowa Rada ds. Uzależnienia od Narkotyków), aby doprowadzić do wdrożenia planu działań na rok 2003 i aby monitorować jego wyniki.
Príklady tohto prístupu možno nájsť v stratégiách Českej republiky, Írska, Luxemburska, Poľska a Portugalska, kde hodnotenie národnej protidrogovej stratégie odhalilo alebo môže odhaliť úspešné opatrenia i nesplnené úlohy, na ktorých ešte treba pokračovať. Príklad, ako môže štruktúrovaný prístup napomôcť hodnotenie dosiahnutého pokroku, možno nájsť v hodnotení portugalskej národnej protidrogovej stratégie v roku 2004. Externí hodnotitelia konštatovali pokrok v dosahovaní niektorých z 30 hlavných cieľov portugalského akčného plánu; osem cieľov sa dosiahlo celkom, desať čiastočne, ostatné ciele bolo ťažké vyhodnotiť pre nedostatok informácií a päť cieľov posúdili ako nedosiahnuté. V Nemecku bol ustanovený riadiaci výbor (národný výbor pre drogovú závislosť), aby usmerňoval plnenie akčného plánu 2003 a sledoval výsledky.
Primere takega pristopa lahko najdemo v strategijah Češke, Irske, Luksemburga, Poljske in Portugalske, pri katerih je vrednotenje nacionalnih strategij boja proti drogam razkrilo, ali bi lahko razkrilo, dosežene ukrepe in neizpolnjene naloge, glede katerih je še treba ukrepati. Primer, kako lahko strukturiran pristop pomaga pri vrednotenju napredka, je mogoče najti v vrednotenju portugalske nacionalne strategije boja proti drogam za leto 2004. Zunanji ocenjevalci so ugotovili, da je bil dosežen napredek pri doseganju nekaterih od 30 glavnih ciljev portugalskega akcijskega načrta, pri čemer je bilo v celoti doseženih osem ciljev in 10 delno; vendar je pomanjkanje informacij pomenilo, da je bilo druge cilje težko ovrednotiti, za pet ciljev pa je bilo ocenjeno, da niso bili doseženi. V Nemčiji je bil ustanovljen usmerjevalni odbor (Nacionalni svet za odvisnost od drog), ki je akcijski načrt 2003 usmerjal k izvajanju in spremljal rezultat.
Detta arbetssätt används till exempel i Tjeckien, Irland, Luxemburg, Polen och Portugal, där utvärderingarna av de nationella narkotikastrategierna visade, eller har möjlighet att visa, vilka åtgärder som har genomförts och vilka oavslutade uppgifter som kräver ytterligare insatser. Den utvärdering av den portugisiska nationella narkotikastrategin som genomfördes 2004 är ett exempel på hur ett strukturerat arbetssätt kan göra det lättare att bedöma vilka framsteg som har gjorts. Externa utvärderare kom fram till att framsteg hade gjorts mot några av de 30 viktigaste målen i den portugisiska handlingsplanen, att åtta mål hade uppnåtts helt och 10 delvis. På grund av bristfällig information var det emellertid svårt att utvärdera resterande mål, och fem mål bedömdes inte ha uppnåtts. I Tyskland har en styrkommitté (det nationella rådet för narkotikaberoende) inrättats som skall styra genomförandet av 2003 års handlingsplan och övervaka resultaten.
Nacionālās stratēģijas narkotiku jautājumos pieņemšanas vai arī iepriekšējās stratēģijas panākumu vērtējuma rezultātā dažās valstīs ir palielināts narkotiku apkarošanai paredzētais budžets. Piemēram, Grieķijā ir ievērojami pieauguši izdevumi par veselības aprūpes pakalpojumiem; Ungārijā ir mobilizēti līdzekļi, lai nodrošinātu finansējumu vēl nerealizētajiem stratēģijas elementiem; un Luksemburgā Veselības ministrijas budžets narkotiku jautājumu risināšanai ir pieaudzis no aptuveni 1 miljona eiro 1999. gadā līdz gandrīz 6 miljoniem eiro 2004. gadā. Taču visās dalībvalstīs valsts izdevumi ar narkotikām saistītajiem jautājumiem veido tikai nelielu daļu no kopējiem valsts izdevumiem (no 0,1 % līdz 0.3 %). Tas daļēji izskaidro novērojumu, kas attiecināms uz visu ES, ka nav tiešas saiknes starp ekonomikas pieaugumu un saistītajām izmaiņām kopējā budžetā un izmaiņām valsts izdevumos narkotiku apkarošanas jomā.
  Primele rezultate ale e...  
Acest aspect reprezintă o explicaţie parţială a faptului că în Uniunea Europeană nu există nici o legătură directă între creşterea economică şi modificările conexe din bugetul general, pe de-o parte, şi modificările nivelurilor cheltuielilor publice pentru problema drogurilor, pe de altă parte.
The adoption of a national drug strategy, or the evaluation of the success of a previous one, has resulted in an increase in the drug-related budget in some countries. For example, in Greece there has been a steady increase in expenditure on healthcare-related services; in Hungary funds have been mobilised to fund the as yet unimplemented elements of the strategy; and in Luxembourg the drugs-related budget of the Ministry of Health increased from about €1 million in 1999 to almost €6 million in 2004. However, in all Member States, public expenditure on the drugs issue represents only a small part of total public expenditure (between 0.1 % and 0.3 %). This may partly explain the observation that, across the EU, there is no direct link between economic growth and associated changes in general budget and changes in the level of public expenditure on the drugs issue.
L'adoption d'une stratégie antidrogue nationale ou l'évaluation de la réussite d'une stratégie antérieure a eu pour conséquence l'augmentation du budget lié à la lutte contre la drogue dans certains pays. En Grèce, par exemple, les dépenses allouées aux services de santé ont connu une hausse constante; en Hongrie, des fonds ont été débloqués pour financer les éléments non encore mis en œuvre de la stratégie et, au Luxembourg, le budget du ministère de la Santé consacré à la drogue est passé d'environ 1 million d'euros en 1996 à près de 6 millions d'euros en 2004. Cependant, dans tous les États membres, les dépenses publiques consacrées au problème de la drogue ne représentent qu'un pourcentage infime des dépenses totales (entre 0,1 et 0,3 % du budget). Ceci peut, en partie, expliquer la constatation selon laquelle il n'existe pas, dans l'UE, de lien direct entre la croissance économique et les modifications connexes du budget général, d'une part, et la modification du niveau des dépenses publiques consacrées à la lutte contre la drogue, de l'autre.
In einigen Ländern führte die Verabschiedung einer nationalen Drogenstrategie oder die Evaluierung des Erfolgs einer früheren Drogenstrategie zu einer Erhöhung der für den Drogensektor bereitgestellten Haushaltsmittel. In Griechenland beispielsweise war eine kontinuierliche Zunahme der Ausgaben für Gesundheitsdienste zu verzeichnen. In Ungarn wurden Mittel bereitgestellt, um die bisher nicht umgesetzten Teile der Strategie zu finanzieren, und in Luxemburg wurden die dem Gesundheitsministerium für den Drogenbereich zur Verfügung gestellten Mittel von etwa 1 Mio. EUR im Jahr 1999 auf fast 6 Mio. EUR im Jahr 2004 aufgestockt. In allen Mitgliedstaaten machen jedoch die öffentlichen Ausgaben im Drogensektor nur einen geringen Teil (zwischen 0,1 % und 0,3 %) der gesamten öffentlichen Ausgaben aus. Dies könnte zum Teil die Feststellung erklären, dass in der gesamten EU kein direkter Zusammenhang zwischen dem Wirtschaftswachstum und den damit verbundenen Änderungen des Gesamthaushalts einerseits und der Entwicklung des Niveaus der öffentlichen Ausgaben im Drogensektor andererseits besteht.
La adopción de una estrategia nacional sobre drogas, o la evaluación del éxito de una anterior, ha significado en algunos países un aumento del presupuesto relacionado con la droga. A modo de ejemplo, en Grecia se ha producido un aumento equilibrado en el gasto por servicios relacionados con la asistencia sanitaria; en Hungría se han movilizado fondos para consolidar los elementos de la estrategia no aplicados hasta ahora; y en Luxemburgo, el presupuesto del Ministerio de Sanidad para asuntos relacionados con la droga pasó de alrededor de 1 millón de euros en 1999 a casi 6 millones en 2004. No obstante, todos los Estados miembros dedican tan sólo una pequeña parte de su gasto público total al tema de la droga (entre un 0,1 % y un 0,3 %). Esto puede explicar en parte la observación de que, en toda la UE, no existe una relación directa entre el crecimiento económico y los cambios asociados en el presupuesto general y a nivel de gasto público en materia de drogas.
L’adozione di una strategia nazionale contro la droga, o della valutazione del successo di una precedente strategia, ha portato in alcuni paesi a un aumento del bilancio riferito alla lotta contro la droga. In Grecia, per esempio, si è registrato un costante incremento delle spese relative ai servizi di assistenza sanitaria; in Ungheria sono state mobilitate risorse per finanziare gli elementi della strategia rimasti non attuati; in Lussemburgo il bilancio relativo agli stupefacenti del ministero della Salute è aumentato da circa 1 milione di euro nel 1999 a circa 6 milioni di euro nel 2004. Tuttavia, in tutti gli Stati membri la spesa pubblica per la lotta alla droga rappresenta solo una minima parte di quella complessiva (una percentuale compresa tra lo 0,1 e lo 0,3%). In parte ciò spiega l’osservazione che, nell’Unione europea, non esiste un collegamento diretto tra crescita economica e cambiamenti a questa associati nel bilancio generale, da un lato, e cambiamenti a livello di spesa pubblica sul problema della droga, dall’altro lato.
A adopção de uma estratégia nacional de luta contra a droga, ou a avaliação do êxito da anterior, levou alguns países a aumentarem o orçamento consagrado a esta questão. Por exemplo, na Grécia, a despesa com os serviços de cuidados de saúde registou um aumento contínuo; na Hungria, foram mobilizados fundos para financiar os elementos da estratégia que ainda não tinham sido implementados e no Luxemburgo o orçamento do Ministério da Saúde afectado à luta contra a droga aumentou de cerca de 1 milhão de euros em 1999 para quase 6 milhões de euros em 2004. No entanto, em todos os Estados-Membros, a despesa pública neste domínio representa apenas uma pequena parte da despesa pública total (entre 0,1% e 0,3%). Este facto pode explicar, em parte, a conclusão de que, no conjunto da UE, não existe uma ligação directa entre o crescimento económico, e as alterações do orçamento geral a este associadas, e as alterações do nível de despesa pública com o problema da droga.
Η υιοθέτηση εθνικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά, ή η αξιολόγηση της επιτυχίας της ήδη υπάρχουσας στρατηγικής, είχε ως αποτέλεσμα την αύξηση του προϋπολογισμού για την καταπολέμηση των ναρκωτικών σε ορισμένες χώρες. Για παράδειγμα, στην Ελλάδα υπήρξε σταθερή αύξηση των δαπανών για τις υπηρεσίες που συνδέονται με την υγειονομική περίθαλψη· στην Ουγγαρία, κινητοποιήθηκαν πόροι για τη χρηματοδότηση των σκελών της στρατηγικής που δεν έχουν ακόμη υλοποιηθεί· και στο Λουξεμβούργο, ο προϋπολογισμός για τα ναρκωτικά του Υπουργείου Υγείας αυξήθηκε από περίπου 1 εκατομμύριο ευρώ το 1999 σε σχεδόν 6 εκατομμύρια ευρώ το 2004. Παρ’ όλα αυτά, σε όλα τα κράτη μέλη, οι δημόσιες δαπάνες για την καταπολέμηση των ναρκωτικών αντιπροσωπεύουν πολύ μικρό ποσοστό των συνολικών δημόσιων δαπανών (από 0,1 % έως 0,3 %). Έτσι εξηγείται ίσως το γεγονός ότι, στο σύνολο την ΕΕ, δεν υπάρχει άμεση σχέση μεταξύ, αφενός, της οικονομικής ανάπτυξης και των συναφών αλλαγών στον γενικό προϋπολογισμό και, αφετέρου, των αλλαγών στο επίπεδο των δημόσιων δαπανών για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Het aannemen van een nationale drugsstrategie c.q. de evaluatie van een voorgaande strategie heeft in een aantal landen geleid tot een verhoging van de begroting op dit terrein. In Griekenland is er bijvoorbeeld sprake van een gestage toename van de uitgaven voor de gezondheidszorg; in Hongarije is geld vrijgemaakt voor de financiering van onderdelen van de strategie die nog niet ten uitvoer zijn gelegd; en in Luxemburg is de begroting voor de drugsproblematiek van het ministerie van Volksgezondheid omhoog gegaan van ongeveer 1 miljoen EUR in 1999 tot bijna 6 miljoen EUR in 2004. In alle lidstaten vormen de overheidsbestedingen in verband met het drugsprobleem echter nog steeds slechts een klein deel van de totale overheidsuitgaven (tussen de 0,1 en 0,3%). Dit zou gedeeltelijk kunnen verklaren waarom er in Europa geen directe koppeling bestaat tussen economische groei en daarmee gepaard gaande wijzigingen in de algemene begroting enerzijds en wijzigingen in de overheidsbestedingen voor het drugsprobleem anderzijds.
Přijetí národní protidrogové strategie nebo hodnocení úspěchu předchozí strategie vedlo v některých zemích ke zvýšení protidrogového rozpočtu. Například v Řecku došlo opakovaně ke zvýšení výdajů na zdravotnické služby; v Maďarsku byly mobilizovány finanční zdroje pro financování dosud nerealizovaných součástí strategie; a v Lucembursku se protidrogový rozpočet Ministerstva zdravotnictví zvýšil z cca 1 milionu eur v roce 1999 na téměř 6 milionů eur v roce 2004. Ve všech členských státech však výdaje z veřejného rozpočtu na protidrogovou problematiku představují pouze malou část celkových veřejných výdajů (0,1 až 0,3 %). Tato skutečnost může částečně vysvětlit zjištění, že v EU neexistuje přímá vazba mezi ekonomickým růstem, s ním souvisejícími změnami v celkovém rozpočtu a změnami ve výši veřejných výdajů věnovaných na řešení drogové problematiky.
Vedtagelsen af en national narkotikastrategi eller evalueringen af en tidligere strategis succes er i nogle lande resulteret i, at bevillingerne på narkotikaområdet er blevet øget. I f.eks. Grækenland har der været en jævn stigning i udgifterne til sundhedsrelaterede tjenester, i Ungarn er der mobiliseret midler til at finansiere de elementer i strategien, der endnu ikke er blevet gennemført, og i Luxembourg blev Sundhedsministeriets budget på narkotikaområdet øget fra ca. 1 mio. EUR i 1999 til næsten 6 mio. EUR i 2004. I alle medlemsstater tegner de narkotikarelaterede offentlige udgifter sig imidlertid kun for en lille del af de samlede udgifter (mellem 0,1 % og 0,3 %). Dette kan til dels forklare den iagttagelse, at der i EU ikke er nogen direkte forbindelse mellem økonomisk vækst og hermed forbundne ændringer af det almindelige budget og ændringer af omfanget af offentlige udgifter på narkotikaområdet.
Riikliku narkoennetusstrateegia vastuvõtmine või eelmise strateegia edukuse hindamine on viinud mõnedes riikides uimastivaldkonna eelarve suurendamiseni. Näiteks Kreekas on pidevalt kasvanud tervishoiuga seotud teenuste kulutused, Ungaris on leitud vahendeid strateegia seni rakendamata koostisosade rahastamiseks ja Luksemburgis suurenes tervishoiuministeeriumi uimastivaldkonna eelarve ligikaudu 1 miljonilt eurolt 1999. aastal ligi 6 miljoni euroni 2004. aastal. Sellegipoolest moodustavad kõigis liikmesriikides riiklikud kulutused uimastivaldkonnale vaid väikese osa riiklikest kogukulutustest (0,1–0,3%). See selgitab osaliselt tähelepanekut, mille kohaselt kogu ELis puudub otsene seos majanduskasvu ja vastavate üldeelarveliste muudatuste ning uimastivaldkonnale tehtavate riiklike kulutuste taseme vahel.
Kansallisen huumausainestrategian hyväksyminen tai aiemman strategian onnistumisen arviointi on tietyissä maissa merkinnyt huumausaineisiin liittyvien määrärahojen nousua. Esimerkiksi Kreikassa terveydenhuoltopalvelujen menot ovat kasvaneet tasaisesti, Unkarissa on varattu määrärahoja strategian vielä toteuttamatta olevien osien rahoitukseen, ja Luxemburgissa huumausaineisiin liittyvät terveysministeriön määrärahat kasvoivat noin 1 miljoonasta eurosta vuonna 1999 lähes 6 miljoonaan euroon vuonna 2004. Huumeiden torjuntaan käytetään kuitenkin kaikissa jäsenvaltioissa vain murto-osa kaikista julkisista menoista (0,1–0,3 prosenttia). Tämä saattaa osittain selittää havainnon, jonka mukaan talouskasvulla ja siihen liittyvillä yleisen talousarvion muutoksilla ei ole EU:ssa suoraa yhteyttä huumeiden torjuntaan käytettävien julkisten menojen muutokseen.
A nemzeti kábítószer-stratégia elfogadása, illetve az előző stratégia sikerességének értékelése néhány országban a kábítószerrel összefüggő költségvetés növekedéséhez vezetett. Görögországban például az egészségügyi szolgáltatásokra fordított kiadások tartós emelkedést mutattak; Magyarországon forrásokat mozgósítottak a stratégia teljesítetlen elemeinek finanszírozására; Luxemburgban pedig az Egészségügyi Minisztérium kábítószerrel összefüggő költségvetését emelték az 1999-es 1 millió euró körüli összegről közel 6 millió euróra 2004-re. A kábítószerkérdésre fordított közkiadások ezzel együtt a teljes közkiadásnak csak töredékét képviselik minden tagállamban (0,1% és 0,3% között). Ez részben meg is magyarázhatja azt a megfigyelést, hogy az EU területén belül a gazdasági növekedés és az általános költségvetés ezzel járó módosításai, illetve a kábítószerkérdésre fordított közkiadások szintjének változása között nem fedezhető fel közvetlen összefüggés.
Innføringen av en nasjonal narkotikastrategi, eller evalueringen av hvor vellykket den forrige var, har i enkelte land ført til økte budsjettrammer for rusmiddelrelatert arbeid. I Hellas har det for eksempel vært en jevn økning i utgiftene til helserelaterte tjenester, i Ungarn er det reist midler for å finansiere de delene av strategien som ennå ikke er iverksatt, og i Luxembourg har helsedepartementets rusmiddelbudsjett økt fra ca. 1 million euro i 1999 til nærmere 6 millioner euro i 2004. I alle medlemsstatene representerer imidlertid de offentlige utgiftene til den rusmiddelrelaterte innsatsen bare en liten del av det totale offentlige forbruket (mellom 0,1 og 0,3 %). Dette kan nok være en del av forklaringen på at det i EU tilsynelatende ikke er noen direkte sammenheng mellom økonomisk vekst og påfølgende endringer i det alminnelige budsjettet og de ressursene det offentlige setter inn på rusmiddelarbeidet.
Przyjęcie krajowej strategii antynarkotykowej lub ocena powodzenia poprzedniej doprowadziły w kilku państwach do podwyższenia budżetu na kwestie związane z narkotykami. Przykładowo, w Grecji obserwuje się ciągłe zwiększanie poziomu wydatków na usługi związane z ochroną zdrowia, na Węgrzech uruchomiono fundusze na sfinansowanie niewdrożonych do tej pory elementów strategii, a w Luksemburgu budżet Ministerstwa Zdrowia na kwestie dotyczące narkotyków wzrósł z 1 miliona euro w 1999 roku do prawie 6 milionów euro w roku 2004. Jednakże we wszystkich Państwach Członkowskich wydatki publiczne na problem narkotyków wynoszą jedynie niewielką część całkowitych wydatków publicznych (pomiędzy 0,1% a 0,3%). Może to częściowo tłumaczyć opinię, że w całej UE nie istnieje bezpośredni związek pomiędzy wzrostem gospodarczym i wynikającymi z niego zmianami w budżecie ogólnym a zmianami dotyczącymi poziomu wydatków publicznych na kwestię narkotyków.
Výsledkom prijatia národnej protidrogovej stratégie alebo vyhodnotenia úspešnosti predchádzajúcej bolo v niektorých krajinách zvýšenie rozpočtových prostriedkov na boj proti drogám. Napríklad v Grécku sa plynulo zvyšujú výdavky na služby zdravotnej starostlivosti; v Maďarsku sa mobilizovali fondy na financovanie dosiaľ nerealizovaných bodov stratégie; a v Luxembursku sa rozpočet ministerstva zdravotníctva na boj proti drogám zvýšil z asi 1 milióna eur v roku 1999 na takmer 6 miliónov eur v roku 2004. Vo všetkých členských štátoch však verejné výdavky na riešenie drogovej problematiky predstavujú iba malú časť celkových verejných výdavkov (0,1 až 0,3 %). Toto pravdepodobne čiastočne vysvetľuje pozorovanie, že nikde v EÚ nie je priame prepojenie medzi hospodárskym rastom a s ním súvisiacimi zmenami všeobecného rozpočtu a zmenami úrovne verejných výdavkov na riešenie drogového problému.
V nekaterih državah so se zaradi sprejetja nacionalne strategije boja proti drogam oziroma vrednotenja uspeha prejšnje strategije povečala proračunska sredstva za boj proti drogam. V Grčiji so se na primerenakomerno povečevali izdatki za zdravstvene storitve; na Madžarskem so bila zagotovljena sredstva za financiranje še neizvedenih delov strategije; v Luksemburgu pa so se proračunska sredstva Ministrstva za zdravje za boj proti drogam povečala z okoli 1 milijona eurov leta 1999 na skoraj 6 milijonov eurov leta 2004. Vendar so v vseh državah članicah javni izdatki za boj proti drogam le majhen del celotnih javnih izdatkov (med 0,1 % in 0,3 %). To lahko deloma pojasni ugotovitev, da v vsej EU ni neposredne povezave med gospodarsko rastjo in povezanimi spremembami v splošnem proračunu ter spremembami v višini javnih izdatkov za boj proti drogam.
Antagandet av en nationell narkotikastrategi, eller utvärderingen av vad en tidigare strategi har åstadkommit, har i vissa länder lett till att budgeten för narkotikafrågor har höjts. I till exempel Grekland har utgifterna för sjukvårdsrelaterade tjänster stadigt ökat. I Ungern har medel skjutits till för att finansiera de delar av strategin som ännu inte har genomförts och i Luxemburg ökade hälsoministeriets budget för narkotikafrågor från omkring 1 miljon euro 1999 till nästan 6 miljoner euro 2004. Samtidigt utgör de offentliga utgifterna för narkotikafrågor bara en liten del av de totala offentliga utgifterna (mellan 0,1 % och 0,3 %). Det kan delvis vara förklaringen till varför det inte någonstans inom EU görs någon direkt koppling mellan ekonomisk tillväxt och ändringar i den allmänna budgeten och i storleken på de offentliga utgifterna för narkotikafrågor.
Vairākās ES valstīs tēriņi par piegādes samazināšanu turpina veidot lielāko daļu no valsts izdevumiem (aptuveni 68–75 % no kopējiem izdevumiem ar narkotikām saistīto problēmu risināšanai) (6). Taču dažās valstīs, ieskaitot Maltu un Luksemburgu, tēriņi pieprasījuma samazināšanai bija acīmredzami lielāki par izdevumiem piegādes samazināšanai (pieprasījuma samazināšanas izdevumi veido 66 % un 59 % no kopējiem izdevumiem ar narkotiku saistīto jautājumu risināšanai). Taču nav skaidrs, vai atskaitēs iekļautās atšķirības budžeta sadalījumā atbilst pamata atšķirībai politikas prioritāšu jomā, vai arī atspoguļo nepilnības datu apkopošanā.
  Noi evoluÅ£ii à®n progr...  
Comisia i-a încurajat pe actorii vizaţi să înainteze propuneri care să cuprindă o abordare a stilului de viaţă care să soluţioneze toate formele de abuz de substanţe cu potenţial de dependenţă, în special în locuri de recreare (de exemplu, cluburi de noapte) şi în închisori.
At the European level, drug prevention is included in the health determinants strand of the public health programme (12). The 2004 work plan of this programme focused on the Council recommendation of 18 June 2003 and the development, with the involvement of the EMCDDA, of an appropriate base for an inventory of activities in the EU. The Commission encouraged stakeholders to submit proposals involving a lifestyle approach to addressing the abuse of all substances with addictive potential, especially in recreational places (e.g. nightclubs) and prisons. It was particularly interested in the development of best practice and improvements in communications and the dissemination of information involving modern techniques. The Commission selected four projects in 2004, which aimed to prevent risk-taking behaviour, to harmonise international knowledge on the biomedical side-effects of doping, to reinforce the transfer of knowledge on responses to drug consumption and to extend to the new Member States an existing web resource of information on licit and illicit drugs.
Au niveau européen, la prévention de la toxicomanie figure parmi les facteurs déterminant de la santé du programme de santé publique (12). Le plan de travail pour 2004 de ce programme se fonde sur la recommandation du Conseil du 18 juin 2003 et sur la mise en place, avec la participation de l'OEDT, d'une plateforme adéquate pour procéder à un inventaire des activités à l'intérieur de l'UE. La Commission a encouragé les parties intéressées à présenter des propositions intégrant une approche des styles de vie afin d'aborder la question de l'abus de toutes les substances susceptibles d'entraîner une dépendance, en particulier dans les espaces festifs (comme les boîtes de nuit) et les prisons. Elle était particulièrement intéressée par l'élaboration de meilleures pratiques et par les améliorations à apporter aux communications et à la diffusion d'informations selon des techniques modernes. La Commission a retenu quatre projets en 2004, dont le but est de prévenir les comportements à risque, d'harmoniser les connaissances internationales sur les effets secondaires biomédicaux du dopage, de renforcer le transfert de connaissances sur les réponses à la consommation de drogue et d'étendre aux nouveaux États membres une source d'informations existant sur le Web au sujet des drogues licites et illicites.
Auf europäischer Ebene ist die Drogenprävention dem Aktionsschwerpunkt Gesundheitsfaktoren des Aktionsprogramms im Bereich der öffentlichen Gesundheit (12) zugeordnet. Im Arbeitsplan 2004 dieses Programms lag der Schwerpunkt auf der Empfehlung des Rates vom 18. Juni 2003 und der Entwicklung einer geeigneten Basis für ein Tätigkeitsinventar in der EU in Zusammenarbeit mit der EBDD. Die Europäische Kommission forderte die Akteure auf, Vorschläge in Verbindung mit einer Lifestyle-Strategie zur Eindämmung des Missbrauchs aller Stoffe mit Suchtpotenzial, insbesondere in Freizeiteinrichtungen (z. B. in Nachtclubs) und in Justizvollzugsanstalten, einzureichen. Die Kommission äußerte besonderes Interesse an der Entwicklung bewährter Verfahren, der Verbesserung der Kommunikation und der Verbreitung von Informationen mithilfe moderner Kommunikationsmethoden. Die Kommission wählte im Jahr 2004 vier Projekte mit den folgenden Zielsetzungen aus: Verringerung der Risikobereitschaft, Harmonisierung des internationalen Kenntnisstandes über die biomedizinischen Nebenwirkungen des Doping, Stärkung des Wissenstransfers über Maßnahmen zur Bekämpfung des Drogenkonsums und Ausweitung des bestehenden Internet-gestützten Informationsdienstes über legale und illegale Drogen auf die neuen Mitgliedstaaten.
A nivel europeo, la prevención en materia de drogodependencias es uno de los factores determinantes de la salud señalados en el programa de salud pública (12). El plan de trabajo de 2004 de este programa se centró en la recomendación del Consejo de 18 de junio de 2003 y en el desarrollo —con la participación del OEDT— de una base adecuada para llevar a cabo un inventario de actividades en la UE. La Comisión animó a las partes interesadas a remitir propuestas que planteasen un cambio en el estilo de vida para hacer frente al abuso de todas las sustancias con potencial adictivo, sobre todo en establecimientos de ocio (como los clubes nocturnos) y prisiones. Mostró especial interés en el desarrollo de prácticas óptimas y en la mejora de las comunicaciones y la difusión de información aplicando técnicas modernas. La Comisión seleccionó cuatro proyectos en el año 2004, dirigidos a prevenir comportamientos de riesgo, con el fin de armonizar el conocimiento internacional sobre los efectos secundarios biomédicos de drogarse, para reforzar la transferencia de conocimientos sobre las respuestas al consumo de drogas y para ampliar a los nuevos Estados miembros una fuente de información existente en red sobre drogas legales e ilegales.
A livello europeo la prevenzione della droga rientra nel filone dei fattori sanitari determinanti del programma in materia di sanità pubblica (12). Il piano di lavoro 2004 di tale programma si incentrava sulla raccomandazione del Consiglio del 18 giugno 2003 e sulla creazione, con il coinvolgimento dell’OEDT, di una base di dati adeguata per l’inventariazione delle attività svolte nel territorio dell’Unione europea. La Commissione ha incoraggiato le parti interessate a presentare proposte contenenti un approccio di lotta all’abuso di tutte le sostanze stupefacenti suscettibili di creare dipendenza che fosse orientato a modificare lo stile di vita, soprattutto negli ambienti ad uso ricreativo (per esempio, i nightclub) e nelle carceri. La Commissione si è mostrata particolarmente interessata all’approntamento delle migliori prassi e all’ottimizzazione delle comunicazioni come pure alla divulgazione di informazioni tramite tecniche moderne. Nel 2004 la Commissione ha selezionato quattro progetti mirati a prevenire i comportamenti a rischio, ad armonizzare le conoscenze internazionali sugli effetti biomedici collaterali del doping, a rafforzare il trasferimento di conoscenze sulle risposte al consumo di droga e a estendere ai nuovi Stati membri una risorsa on line di informazione sulle droghe lecite e illecite.
Σε ευρωπαϊκό επίπεδο, η πρόληψη της χρήσης ναρκωτικών περιλαμβάνεται στη δέσμη των καθοριστικών παραγόντων για την υγεία του προγράμματος για τη δημόσια υγεία (12). Το σχέδιο εργασίας του προγράμματος για το 2004 επικεντρώθηκε στη σύσταση του Συμβουλίου της 18ης Ιουνίου 2003 και στην ανάπτυξη, με τη συμμετοχή του ΕΚΠΝΤ, της κατάλληλης βάσης για την καταγραφή των δραστηριοτήτων στην ΕΕ. Η Επιτροπή ενθάρρυνε τους ενδιαφερόμενους φορείς να υποβάλουν προτάσεις για μια προσέγγιση βασισμένη στον τρόπο ζωής, με στόχο την αντιμετώπιση της κατάχρησης όλων των δυνητικά εθιστικών ουσιών, ιδίως σε χώρους ψυχαγωγίας (π.χ. νυχτερινά κέντρα) και σε σωφρονιστικά ιδρύματα. Έδειξε ιδιαίτερο ενδιαφέρον για την ανάπτυξη ορθών πρακτικών και για τη βελτίωση της επικοινωνίας και της διάδοσης πληροφοριών σχετικών με σύγχρονες τεχνικές. Η Επιτροπή επέλεξε τέσσερα σχέδια το 2004, με στόχο την πρόληψη της επικίνδυνης συμπεριφοράς, την εναρμόνιση των διεθνών γνώσεων σχετικά με τις βιοϊατρικές παρενέργειες της φαρμακοδιέγερσης, την ενίσχυση της μεταφοράς γνώσεων σχετικά με τους τρόπους αντιμετώπισης της κατανάλωσης ναρκωτικών και την επέκταση στα νέα κράτη μέλη των υπαρχόντων πόρων στον Παγκόσμιο Ιστό οι οποίοι περιέχουν πληροφορίες σχετικά με νόμιμα και παράνομα ναρκωτικά.
Op Europees niveau valt drugspreventie onder het onderdeel gezondheidsdeterminanten van het programma voor volksgezondheid (12). Het werkplan 2004 van dit programma richt zich met name op de aanbeveling van de Raad van 18 juni 2003 en op het in samenwerking met het EWDD ontwikkelen van een adequate basis om de activiteiten in de EU te inventariseren. De Commissie heeft de betrokkenen aangemoedigd om voorstellen in te dienen om het misbruik van alle stoffen met een verslavingspotentieel aan te pakken, met name op uitgaansplaatsen (bijvoorbeeld nachtclubs) en in gevangenissen. Zij legt daarbij met name de nadruk op acties die beste praktijken ontwikkelen, informatie verspreiden en de communicatie op deze gebieden verbeteren door gebruik te maken van moderne communicatiemethoden. De Commissie heeft in 2004 vier projecten geselecteerd om risicogedrag te voorkomen, de internationale kennis op het gebied van de biomedische bijwerkingen van drugsgebruik te harmoniseren, de uitwisseling van kennis over reacties op drugsgebruik te bevorderen, en de deelname van lidstaten te bevorderen aan een reeds bestaande internetfaciliteit met informatie over legale en illegale drugs.
Na evropské úrovni je protidrogová prevence součástí zdravotních faktorů programu veřejného zdraví (12). Pracovní plán tohoto programu na rok 2004 se zaměřil na doporučení Rady ze dne 18. června 2003 a na vybudování odpovídající základny souboru aktivit v rámci EU za účasti EMCDDA. Komise vyzvala zainteresované subjekty a instituce, aby předložily návrhy týkající se životního stylu, které řeší zneužívání všech látek, jež mohou vyvolávat závislost, především v místech trávení volného času (např. noční kluby) a ve věznicích. Zvláště se zajímala o vývoj nejlepší praxe a o zlepšení komunikace a šíření informací pomocí moderních technologií. Komise v roce 2004 vybrala čtyři projekty, které se zaměřovaly na prevenci rizikového chování, harmonizaci mezinárodních znalostí o vedlejších biomedicínských účincích dopingu, upevnění předávání znalostí o reakcích na užívání drog a rozšíření existujících internetových zdrojů informací o legálních a nelegálních drogách.
På europæisk plan indgår narkotikaforebyggelse blandt sundhedsdeterminanterne i folkesundhedsprogrammet (12). Arbejdsplanen for 2004 som led i dette program var fokuseret på Rådets henstilling af 18. juni 2003 og udviklingen, i samarbejde med EONN, af et passende grundlag for en oversigt over aktiviteter i EU. Kommissionen opfordrede aktører til at fremsende forslag vedrørende en livsstilsbaseret tilgang, som behandler misbrug af alle stoffer, som er potentielt vanedannende, navnlig på forlystelsessteder (f.eks. natklubber) og i fængsler. Den var navnlig interesseret i udvikling af bedste praksis og forbedring af kommunikationen og informationsspredning under anvendelse af moderne teknikker. Kommissionen udvalgte fire projekter i 2004, som tog sigte på at forhindre risikobetonet adfærd, samordne international viden om de biomedicinske bivirkninger af doping, styrke overførslen af viden om initiativer til bekæmpelse af stofbrug og give de nye medlemsstater adgang til en eksisterende webressource med oplysninger om legale og illegale stoffer.
Euroopa tasandil kuulub narkoennetus rahvatervise programmi (12) tervist määravate tegurite hulka. Programmi 2004. aasta tegevuskavas suunati tähelepanu 18. juuni 2003. aasta nõukogu soovitusele ja koostöös Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskusega sobiva aluse loomisele tegevuste üle järelevalve teostamiseks ELis. Komisjon kutsus huvirühmi üles tegema elustiili lähenemisviisi hõlmavaid ettepanekuid, et käsitleda kõigi sõltuvusohtlike tekitavate ainete kuritarvitamist eelkõige meelelahutusasutustes (nt ööklubides) ja vanglates. Komisjon oli enim huvitatud parima tava väljatöötamisest, infovahetuse tõhustamisest ning teabe levitamise parandamisest tänapäeva tehnoloogia abil. Komisjon valis 2004. aastal välja neli projekti, mille eesmärk oli ennetada riskikäitumist, ühtlustada rahvusvahelisi teadmisi dopingu biomeditsiiniliste kõrvalmõjude kohta, tugevdada teadmiste siiret uimastitarbimise vastaste meetmete alal ja laiendada olemasolevat legaalseid ja illegaalseid uimasteid käsitlevat võrguressurssi uutesse liikmesriikidesse.
Euroopan tasolla ehkäisevä huumetyö sisältyy kansanterveysohjelman (12) terveyteen vaikuttavien tekijöiden toimintalinjaan. Tämän ohjelman vuoden 2004 työsuunnitelmassa keskityttiin 18. kesäkuuta 2003 annettuun neuvoston suositukseen sekä asianmukaisen perustan kehittämiseen yhteistyössä EMCDDA:n kanssa EU:n toimien kartoitusta varten. Komissio kehotti sidosryhmiä tekemään ehdotuksia, joissa ongelmaa lähestytään elämäntapakysymyksenä ja joissa puututaan kaikkien riippuvuutta mahdollisesti aiheuttavien aineiden väärinkäyttöön, erityisesti huvittelupaikoissa (esim. yökerhoissa) ja vankiloissa. Se oli kiinnostunut etenkin parhaiden käytäntöjen kehittämisestä, tiedonvälityksen parantamisesta ja tiedon levittämisestä nykyaikaisia tekniikoita käyttäen. Komissio valitsi vuonna 2004 neljä hanketta, joilla pyrittiin ehkäisemään riskikäyttäytymistä, yhdenmukaistamaan kansainvälistä tietoutta dopingin biolääketieteellisistä sivuvaikutuksista, tehostamaan tietojenvaihtoa huumeiden vastaisista toimista sekä laajentamaan uusiin jäsenvaltioihin nykyistä laillisia ja laittomia huumausaineita koskevaa www-tietopalvelua.
A drogmegelőzés európai szinten szerepel a közegészségügyi program(12) egészséget meghatározó tényezői között. A program 2004-es munkatervének középpontjában a 2003. június 18-i tanácsi ajánlás és az EU-szintű tevékenységek számbavételét szolgáló megfelelő alap kidolgozása állt, az EMCDDA bevonásával. A Bizottság arra buzdította az érintetteket, hogy nyújtsanak be javaslatokat az életmód felőli megközelítésben minden potenciálisan függőséget okozó anyaggal való visszaélés kezelésére, különösen a szórakozóhelyeken (pl. klubok, bárok) és a börtönökben. Kiváltképp nagy érdeklődéssel várta a kommunikációban a legjobb gyakorlat fejlesztésére és a modern technikák alkalmazására, továbbá az ismeretterjesztés javítására kidolgozott javaslatokat. A Bizottság 2004-ben négy projektet választott ki, ezek a kockázatvállaló magatartás megelőzését, a dopping orvosbiológiai mellékhatásaira vonatkozó nemzetközi ismeretek harmonizálását, a kábítószer-fogyasztásra adott válaszokról meglévő tudás átadását, valamint a legális és tiltott kábítószerekről szóló webes információforrás új tagállamokra való kiterjesztését tűzték ki célul.
På europeisk plan inngår forebyggende arbeid i helsedeterminantdelen av folkehelseprogrammet (12). Arbeidsplanen for 2004 for dette programmet fokuserte på rådsrekommandasjonen av 18. juni 2003 og på utviklingen, med EONNs bistand, av et hensiktsmessig grunnlag for å utarbeide en oversikt over aktiviteter i EU. Kommisjonen oppfordret aktørene til å legge fram forslag til en livsstilsbasert tilnærming til misbruk av alle typer rusmidler som potensielt er vanedannende, særlig i fritids- og rekreasjonssammenheng (f.eks. i nattklubber) og i fengsler. Den var særlig interessert i utviklingen av beste praksiser og forbedringer i formidlingen og spredningen av informasjon ved hjelp av moderne teknologi. Kommisjonen valgte fire prosjekter i 2004, som tok sikte på å forebygge risikoatferd, harmonisere internasjonal kunnskap om biomedisinske bivirkninger av doping, styrke overføringen av kunnskap om tiltak mot narkotikabruk og utvide eksisterende nettbaserte informasjonsressurser om lovlige og ulovlige rusmidler til også å dekke de nye medlemsstatene.
Na szczeblu europejskim zapobieganie narkotykom jest określane jako jeden z czynników warunkujących zdrowie według programu zdrowia publicznego (12). Plan pracy tego programu na rok 2004 koncentrował się na zaleceniu Rady z dnia 18 czerwca 2003 r. i stworzeniu, we współpracy z EMCDDA, właściwej bazy dla całego inwentarza działań w UE. Komisja zachęciła interesariuszy do przedkładania wniosków zawierających odnoszące się do stylu życia podejście do rozwiązania problemu nadużywania wszelkich substancji o potencjale uzależniającym, zwłaszcza w miejscach rozrywki (np. klubach nocnych) oraz w więzieniach. Komisja była szczególnie zainteresowana stworzeniem najlepszej praktyki i poprawy komunikacji oraz propagowaniem informacji o nowoczesnych technikach. Komisja wybrała w roku 2004 cztery projekty, których celem było: zapobieganie ryzykownemu zachowaniu, harmonizacja wiedzy międzynarodowej o biomedycznych efektach ubocznych dopingu, wzmocnienie przekazywania wiedzy na temat reakcji na zażywanie narkotyków oraz rozszerzenie na nowe Państwa Członkowskie istniejących zasobów internetowych z informacjami o legalnych i nielegalnych narkotykach.
Na európskej úrovni je drogová prevencia zaradená do súboru rozhodujúcich zdravotných činiteľov programu verejného zdravia (12). Pracovný plán tohto programu na rok 2004 sa zameral na odporúčanie Rady z 18. júna 2003 a na vývoj vhodného základu pre zoznam činností v EÚ so zapojením EMCDDA. Komisia nabádala do úvahy prichádzajúcich záujemcov, aby predložili návrhy využívajúce prístup ovplyvňujúci životný štýl na zvládnutie zneužívania všetkých látok s návykovým potenciálom, najmä na miestach trávenia voľného času (napr. v nočných kluboch) a vo väzniciach. Jej záujmom bolo najmä vypracovanie metód najlepšej praxe a zlepšenia komunikácie a šírenia informácií s využitím moderných technológií. Komisia vybrala v roku 2004 štyri projekty, ktorých cieľom bolo predchádzať rizikovému správaniu, zlaďovať medzinárodné poznatky o biomedicínskych vedľajších účinkoch dopingu, posilniť prenos poznatkov o reakciách na užívanie drog a rozšíriť jestvujúce webové zdroje informácií o legálnych i nelegálnych drogách v nových členských štátoch.
Na evropski ravni je preprečevanje zlorabe drog zajeto v področje determinant zdravja programa javnega zdravja (12). Delovni načrt tega programa 2004 se je osredotočil na priporočilo Sveta z dne 18. junija 2003 in na razvoj, v sodelovanju s Centrom, ustrezne podlage za popis dejavnosti v EU. Komisija je spodbudila interesne skupine k predložitvi predlogov, ki vključujejo pristop življenjskega sloga do obravnave zlorabe vseh snovi, ki povzročajo odvisnost, zlasti v rekreativnih okoljih za zabavo (npr. nočnih klubih) in zaporih. Zlasti jo je zanimal razvoj najboljše prakse in izboljšav v sporočanju ter razširjanje informacij z uporabo modernih tehnik. Komisija je leta 2004 izbrala štiri projekte, katerih cilj je bil preprečiti tvegano vedenje, uskladiti mednarodno znanje o biomedicinskih stranskih učinkih nedovoljenih poživil, krepiti prenos znanja o odzivih na uporabo drog ter razširiti obstoječi spletni vir informacij o dovoljenih in prepovedanih drogah na nove države članice.
På europeisk nivå ingår narkotikaprevention i den del av folkhälsoprogrammet som handlar om hälsans bestämningsfaktorer(12). Programmets arbetsplan för 2004 var inriktad på rådets rekommendation av den 18 juni 2003 och på utveckling, med ECNN:s deltagande, av ett lämpligt underlag för en inventering av aktiviteterna inom EU. Kommissionen uppmuntrade alla intressenter att lägga fram förslag till livsstilsbaserade angreppssätt för att ta itu med missbruk av alla slags beroendeframkallande ämnen, särskilt i nöjesmiljöer (t.ex. nattklubbar) och fängelser. Man var särskilt intresserad av att få fram goda exempel och förbättra kommunikationen och spridningen av information med hjälp av modern teknik. Fyra projekt valdes ut 2004 som gick ut på att förebygga riskbeteenden, harmonisera de internationella kunskaperna om biomedicinska biverkningar av dopning, förstärka kunskapsöverföringen om motåtgärder mot narkotikakonsumtion och utvidga den befintliga webbresursen med information om lagliga och olagliga droger till de nya medlemsstaterna.
. Komisija ir aicinājusi ieinteresētās puses iesniegt priekšlikumus, kas balstīti uz noteikta dzīvesstila pieeju, lai cīnītos pret to vielu lietošanu, kas potenciāli var izraisīt atkarību, jo īpaši izklaides vietās (piemēram, naktsklubos) un ieslodzījuma vietās. Īpaša interese tika izrādīta par labākās prakses attīstību un uzlabojumiem komunikāciju jomā un par informācijas izplatīšanu, izmantojot modernās tehnoloģijas. Komisija 2004. gadā izvēlējās četrus projektus, kuru mērķis bija novērst riskantu rīcību, harmonizēt starptautiskās zināšanas par dopinga biomedicīniskajām blakusparādībām, pastiprināt zināšanu nodošanu par atbildes reakciju narkotiku lietošanai un nodrošināt jaunajām dalībvalstīm pieeju esošajiem interneta informācijas resursiem par legālām un nelegālām narkotikām.
  CăsuÅ£a 5  
Deşi se poate considera că datele TDI oferă o reprezentare suficient de sigură şi utilă a caracteristicilor clienţilor trimişi în servicii specializate pentru probleme legate de droguri, din mai multe motive tehnice, este nevoie de precauţie la extrapolarea rezultatelor asupra clienţilor tuturor serviciilor asigurate.
Information on the number of people seeking treatment for a drug problem provides a useful insight into general trends in problem drug use and also offers a perspective on the organisation and uptake of treatment facilities in Europe. The EMCDDA’s treatment demand indicator (TDI) (1) (2) provides a uniform structure for reporting the number and characteristics of clients referred to drug treatment facilities. Although TDI data can be regarded as providing a reasonably robust and useful representation of the characteristics of clients referred to specialised drug services, for a number of technical reasons caution should be exercised in extrapolating findings to the clientele across the overall provision of services. In particular, the number of countries reporting each year varies and therefore trends identified at the European level need to be interpreted with caution. In addition, it should be considered that data coverage may change by country (data on units covered are reported in the statistical bulletin) and treatment demand data partly reflect the availability of drug treatment in the countries.
Les informations sur le nombre de personnes en demande de traitement pour un problème de drogue fournissent des indications utiles sur les tendances générales de l'usage problématique de drogue et donnent également un aperçu de l'organisation et de la capacité d'accueil des centres de soins en Europe. L'indicateur des demandes de traitement de l'OEDT (IDT) (1) (2) permet de donner une structure uniforme aux déclarations concernant le nombre et les caractéristiques des patients pris en charge par les centres de soins. Bien que les données fournies par l'IDT puissent être considérées comme une représentation raisonnablement fiable et utile des caractéristiques des patients pris en charge par les services de soins spécialisés, pour diverses raisons d'ordre technique, il convient d'être prudent lors de l'extrapolation des conclusions aux patients pour tous les types de services proposés. En particulier, le nombre de pays faisant une déclaration chaque année varie et les tendances dégagées au niveau européen doivent donc être interprétées avec circonspection. En outre, il convient de tenir compte du fait que la couverture des données peut varier selon les pays (des données sur les unités couvertes sont reprises dans le bulletin statistique) et les données sur les demandes de traitement ne reflètent que partiellement la disponibilité de traitement contre la toxicomanie dans les pays.
Informationen über die Zahl der Personen, die aufgrund ihres Drogenproblems eine Behandlung beantragen, geben Aufschluss über allgemeine Tendenzen des problematischen Drogenkonsums und zeigen Perspektiven hinsichtlich der Organisation und des Zugangs zu Behandlungseinrichtungen in Europa. Der Indikator Behandlungsnachfrage (TDI) (1) (2) der EBDD stellt eine einheitliche Struktur dar, um die Zahl und die charakteristischen Merkmale der Patienten, die an Drogenbehandlungseinrichtungen überwiesen werden, zu erfassen. Obwohl es sich bei den TDI-Daten um eine relativ robuste und nützliche Darstellung der charakteristischen Merkmale der Personen handelt, die spezialisierte Drogenhilfsdienste in Anspruch nehmen, ist aus technischen Gründen bei der Extrapolation der Ergebnisse auf die Patienten der anderen Hilfsdienste Vorsicht geboten. Vor allem ist zu beachten, dass die Zahl der Länder, die Daten übermitteln, von Jahr zu Jahr schwankt, und somit die auf europäischer Ebene ermittelten Tendenzen mit Bedacht zu interpretieren sind. Ferner ist zu berücksichtigen, dass es zwischen den Ländern Unterschiede hinsichtlich des Erfassungsbereichs der Datenerhebung geben kann (Daten über die erfassten Einheiten werden im Statistical Bulletin wiedergegeben), und dass die Daten zur Behandlungsnachfrage zum Teil auch die Verfügbarkeit von Drogentherapien in den einzelnen Ländern widerspiegeln.
La información relativa al número de personas que solicitan tratamiento para un problema de drogas nos permite comprender las tendencias generales del consumo de drogas, al tiempo que ofrece una perspectiva de la organización y utilización de los centros de tratamiento en Europa. El indicador de demanda de tratamiento (TDI) (1) (2) del OEDT ofrece una estructura uniforme que permite notificar el número y las características de los pacientes remitidos a los centros de tratamiento. Aunque se puede considerar que los datos del TDI ofrecen una representación sólida y valiosa de las características de los pacientes remitidos a los servicios especializados en materia de drogas, por una serie de motivos técnicos se debe actuar con cautela a la hora de extrapolar los resultados al conjunto de los pacientes que recurren a estos servicios. En particular, el número de países que informa cada año varía, por lo que las tendencias identificadas a nivel europeo deben interpretarse con precaución. Además, debe tenerse en cuenta que la cobertura de los datos puede variar según los países (los datos relativos a las unidades utilizadas están registrados en el boletín estadístico) y que los datos relativos a la demanda de tratamiento reflejan en parte la disponibilidad de tratamiento en los países.
Le informazioni relative al numero delle persone che chiedono di entrare in terapia per problemi di droga forniscono un’indicazione utile dell’andamento generale che caratterizza il consumo problematico di stupefacenti; offrono inoltre un quadro dell’organizzazione delle strutture terapeutiche e del ricorso ad esse. L’indicatore della domanda di trattamento (TDI) utilizzato dall’OEDT (1) (2) fornisce una struttura uniforme per relazionare sul numero e sulle caratteristiche dei pazienti demandati alle strutture terapeutiche. Per quanto i dati TDI forniscano un quadro ragionevolmente affidabile e utile delle caratteristiche dei pazienti demandati a servizi specializzati, per una serie di ragioni tecniche, occorre cautela nell’estrapolare risultati relativi alla clientela di tutti i servizi complessivamente erogati. In particolare, il numero di paesi che forniscono annualmente nuovi dati è variabile: pertanto si richiede prudenza nell’interpretare le tendenze individuate a livello europeo. Va notato, inoltre, che la copertura dei dati può variare da paese a paese (i dati sulle unità coperte sono riferiti nel bollettino statistico) e che i dati sulla domanda di trattamento riflettono in parte la disponibilità di servizi terapeutici a livello nazionale.
A informação sobre o número de pessoas que procuram tratamento da toxicodependência fornece-nos um conhecimento útil das tendências gerais da toxicodependência e ainda uma perspectiva sobre a organização e o acesso aos centros de tratamento na Europa. O indicador da procura de tratamento (IPT) (1) (2) do OEDT proporciona uma estrutura uniforme para a comunicação do número e características dos utentes encaminhados para unidades de tratamento da toxicodependência. Embora se possa considerar que os dados IPT fornecem uma representação razoavelmente sólida e útil das características dos utentes encaminhados para serviços especializados de toxicodependência, diversas razões de ordem técnica recomendam o uso de precaução na extrapolação de resultados para a clientela global destes serviços. Em especial, o número de países que comunicam estes dados varia de ano para ano e, por isso, é necessário interpretar prudentemente as tendências identificadas a nível europeu. Além disso, há que ter em conta que a cobertura dos dados pode mudar consoante os países (os dados sobre as unidades abrangidas são comunicados no Boletim Estatístico) e os dados sobre a procura de tratamento reflectem parcialmente a disponibilidade de tratamento da toxicodependência nos diversos países.
Από τα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ατόμων που ζητούν θεραπεία για την απεξάρτησή τους από τα ναρκωτικά προκύπτουν οι γενικές τάσεις όσον αφορά την προβληματική χρήση ναρκωτικών, την οργάνωση των μονάδων θεραπείας στην Ευρώπη και τη συμμετοχή σε αυτές. Ο δείκτης αίτησης θεραπείας (ΔΑΘ) (1) (2) του ΕΚΠΝΤ αποτελεί ενιαίο μέσο καταγραφής του αριθμού και των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων. Μολονότι τα δεδομένα του ΔΑΘ θεωρείται σε γενικές γραμμές ότι παρέχουν μια αρκετά αξιόπιστη και χρήσιμη εικόνα των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε εξειδικευμένες μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων, τα γενικά συμπεράσματα σε σχέση με τα άτομα που απευθύνονται σε όλο το φάσμα των παρεχόμενων υπηρεσιών πρέπει να εξάγονται για τεχνικούς λόγους με ιδιαίτερη προσοχή. Συγκεκριμένα, ο αριθμός των χωρών που αναφέρουν στοιχεία κάθε χρόνο διαφέρει και επομένως οι τάσεις που εντοπίζονται στην Ευρώπη πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή. Επιπλέον, πρέπει να ληφθεί υπόψη το γεγονός ότι η κάλυψη των στοιχείων ενδέχεται να αλλάζει ανά χώρα (τα στοιχεία σχετικά με τις μονάδες που καλύπτονται αναφέρονται στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων) και ότι τα στοιχεία για τις αιτήσεις θεραπείας απηχούν εν μέρει τη διαθεσιμότητα θεραπείας απεξάρτησης από τα ναρκωτικά στις χώρες.
Via informatie over het aantal mensen dat voor een drugsprobleem in behandeling wil gaan, kan bruikbare kennis verkregen worden over algemene trends in het problematisch drugsgebruik. Daarnaast ontstaat zo een overzicht van de manier waarop behandelfaciliteiten gestructureerd zijn en gebruikt worden. De TDI (Treatment Demand Indicator - indicator voor de vraag naar behandeling) van het EWDD (1) (2) biedt een gestandaardiseerd kader voor de rapportage over het aantal cliënten in behandelcentra en hun kenmerken. Hoewel er vanuit gegaan kan worden dat de TDI-gegevens een redelijk betrouwbaar en bruikbaar beeld geven van de kenmerken van cliënten die naar de gespecialiseerde drugshulpverlening worden verwezen, dient om een aantal technische redenen toch de nodige voorzichtigheid betracht te worden bij het extrapoleren van de resultaten naar cliënten in het gehele behandelspectrum. Aangezien met name het aantal landen dat gegevens rapporteert elk jaar varieert, dienen de vastgestelde Europese trends niet overgewaardeerd te worden. Daarnaast mag niet vergeten worden dat de dekking van de gegevens ook per land kan verschillen (voor meer informatie over de behandelcentra waarop de gegevens betrekking hebben, wordt verwezen naar het Statistical Bulletin) en dat de cijfers over de vraag naar behandeling ook een weerspiegeling kunnen zijn van het aanwezige behandelaanbod in de verschillende landen.
Informace o počtu osob, které vyhledaly léčbu v souvislosti s drogovým problémem, poskytují užitečný přehled o obecných trendech problémového užívání drog a zároveň nabízejí pohled na organizaci a kapacitní možnosti léčebných zařízení v Evropě. Ukazatel žádostí o léčbu („treatment demand indicator“, TDI) (1) (2) zpracovaný EMCDDA poskytuje jednotnou strukturu pro hlášení o počtech a charakteristice klientů doporučených do zařízení pro léčbu drogových závislostí. I když lze údaj TDI považovat za dost spolehlivý a užitečný obraz profilu klientů doporučovaných do speciálních zařízení pro drogově závislé, je z mnoha technických důvodů nutno přistupovat obezřetně k obecnému uplatňování těchto zjištění na klienty všech těchto služeb. Především se každoročně liší počet zemí poskytujících hlášení, a proto je nutné interpretovat trendy zjištěné na evropské úrovni s jistou opatrností. Dále je nutné vzít v úvahu, že se rozsah sledovaných údajů může v jednotlivých zemích lišit (sledované údaje nebo jednotky jsou uváděny ve statistickém věstníku) a že údaje o žádostech o léčbu částečně odrážejí dostupnost drogové léčby v konkrétních zemích.
Oplysninger om antallet af personer, der søger behandling for et stofproblem, giver et nyttigt indblik i de generelle tendenser inden for problematisk stofbrug og også i tilrettelæggelsen og udnyttelsen af behandlingsfaciliteter i Europa. EONN's indikator for behandlingsefterspørgsel (TDI) (1) (2) sikrer en ensartet indberetning af antallet af klienter, der henvises til narkotikabehandlingsfaciliteter, og af deres kendetegn. Selv om TDI-data kan siges at give en rimelig god og nyttig viden om, hvad der kendetegner de klienter, der henvises til specialiserede narkotikatjenester, bør man af en række tekniske årsager være forsigtig med at ekstrapolere resultaterne til alle behandlingsudbydernes klienter. Antallet af lande, der foretager indberetninger, varierer således hvert år, hvorfor tendenser, der er identificeret på europæisk plan, bør fortolkes med forsigtighed. Endvidere bør det tages i betragtning, at datadækningen kan være forskellig fra land til land (oplysninger om de elementer, der indgår, fremgår af Statistical bulletin), og dataene om behandlingsefterspørgsel afspejler til dels adgangen til narkotikabehandling i landene.
Andmed inimeste arvu kohta, kes soovivad uimastiprobleemidega seoses ravi saada, annavad kasulikku teavet üldiste suundumuste kohta probleemses uimastitarbimises ning ravivõimaluste korraldamise ja kasutamise tulevikuväljavaadete kohta Euroopas. Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelvalvekeskuse ravinõudluse indikaator (TDI) (1) (2) annab ühtse struktuuri andmete esitamiseks uimastiravile suunatud klientide arvu ja tunnusjoonte kohta. Kuigi ravinõudluse indikaatori andmeid võib vaadelda kui spetsialiseeritud uimastiravile suunatud klientide tunnusjoonte suhteliselt usaldusväärset ja kasulikku kirjeldust, tuleks siiski mitmel tehnilisel põhjusel olla ettevaatlik tulemuste üldistamisel kõigile teenuseid kasutavatele klientidele. Eeskätt varieerub igal aastal andmeid esitavate riikide arv ning seetõttu tuleb Euroopas levivaid suundumusi tõlgendada teatud ettevaatlikkusega. Lisaks peaks arvestama sellega, et riigiti esitatakse erineval hulgal andmeid (ülevaate hõlmatud raviasutustest leiab statistikabülletäänist) ja et ravinõudlust käsitlevad andmed kajastavad osaliselt uimastiravi kättesaadavust riigis.
Huumeongelman takia hoitoon hakeutuvien henkilöiden määrää koskeva tieto auttaa selvittämään huumeiden ongelmakäytön yleisiä suuntauksia sekä hoitolaitosten organisointia ja vastaanottovalmiuksia Euroopassa. EMCDDA:n hoidontarvetta koskeva indikaattori (1) (2) tarjoaa yhdenmukaisen rakenteen huumehoitolaitoksiin ohjattujen asiakkaiden määrän ja ominaispiirteiden raportointiin. Hoidontarpeen indikaattoria koskevien tietojen voidaan katsoa tarjoavan melko tarkan ja hyödyllisen kuvan erityisiin hoitopalveluihin ohjattujen asiakkaiden ominaispiirteistä, mutta useista teknisistä syistä tietojen yleistämisessä kaikkien palvelujen asiakaskuntaan tulisi olla varovainen. Tietoja toimittavien maiden määrä vaihtelee vuosittain, ja siksi Euroopan tasolla tunnistettuja suuntauksia tulisi tulkita varoen. Lisäksi tietojen kattavuus saattaa vaihdella maittain (Tilastotiedotteessa esitetään tiedot kattavuudesta), ja hoidontarvetta koskevat tiedot heijastavat osittain huumehoidon saatavuutta eri maissa.
A kábítószer-problémára gyógykezelést kereső személyek száma hasznos betekintést nyújt a problematikus kábítószer-használat általános tendenciáinak alakulásába, és segítségével az európai kezelőlétesítmények szervezetéről és felvevőképességéről is átfogó képet nyerhetünk. Az EMCDDA gyógykezelési igény mutatója (TDI) (1) (2) egységes struktúrát biztosít a kábítószer miatt gyógykezelést nyújtó létesítményekbe utalt páciensek számának és jellemzőinek bejelentéséhez. Bár a TDI adatok elvileg meglehetősen szilárd és hasznos áttekintést adnak az erre szakosodott kábítószeres szolgálatokhoz utalt páciensek jellemzőiről, bizonyos technikai okok miatt óvatosan kell eljárni, ha a megállapításokat a teljes szolgáltatási skála klientúrájára szeretnénk kivetíteni. Mivel az adatszolgáltató országok száma évről évre változik, az európai szinten meghatározott tendenciák értelmezésekor szintén körültekintően kell eljárni. Azt is figyelembe kell venni, hogy az adatok lefedettsége országonként változhat (a lefedett egységek adatai megtalálhatók a statisztikai értesítőben), és a gyógykezelési igényekre vonatkozó adatok részben a kábítószer miatti gyógykezelés elérhetőségét is tükrözik az adott országokban.
Informasjon om antallet personer som søker behandling for et narkotikaproblem, gir nyttige opplysninger om generelle trender for problematisk bruk av narkotika men også om hvordan behandlingen er organisert og hvordan dekningen er i Europa. EONNs indikator for etterspørsel etter behandling (TDI) (1) (2) gir en enhetlig struktur for rapportering av antall og karakteristika for klienter som henvises til narkotikabehandling. Selv om TDI-opplysninger nok gir et rimelig solid og nyttig bilde av hva som kjennetegner klientene som er henvist til spesialiserte rusmiddeltjenester, så må man av mange tekniske grunner være forsiktig med å ekstrapolere funnene til klientellet for rusmiddeltjenestene som sådan. Særlig varierer antallet land som rapporterer hvert år, og trendene som identifiseres på europeisk plan må derfor tolkes med forsiktighet. I tillegg bør det tas i betraktning at datadekningen kan variere fra land til land (data om enheter som dekkes er gitt i Statistiske opplysninger), og at dataene om etterspørsel etter behandling til dels gjenspeiler i hvilken grad det enkelte land har bygget ut behandlingstilbudet.
Informacja o liczbie osób ubiegających się o leczenie z problemu narkotykowego daje przydatny wgląd w ogólne trendy problemowego zażywania narkotyków, przedstawia także całokształt organizacji i asymilację usług leczniczych w Europie. Wskaźnik zapotrzebowania na leczenie (TDI) (1) (2) EMCDDA pozwala na jednolitą strukturę raportowania liczby i cech pacjentów skierowanych do ośrodków leczenia z uzależnienia od narkotyków. Choć można uznawać, że dane TDI solidnie i w sposób przydatny przedstawiają cechy pacjentów skierowanych do wyspecjalizowanych służb antynarkotykowych, z powodu kilku kwestii technicznych należy ostrożnie przekładać wnioski wyciągnięte z danych na sytuację wszystkich pacjentów całościowo ujętych usług. W szczególności każdego roku różni się liczba państw przekazujących sprawozdania, a zatem ostrożnie należy interpretować trendy określone na szczeblu europejskim. Należy także wziąć pod uwagę fakt, że zakres danych może być różny w przypadku poszczególnych państw (dane o obszarach objętych sprawozdawaniem przestawione są w biuletynie statystycznym) oraz fakt, że dane o zapotrzebowaniu na leczenie częściowo odzwierciedlają dostępność leczenia odwykowego w poszczególnych krajach.
Informácie o počte ľudí, ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli problému s drogami, umožňujú získať užitočnú predstavu o všeobecných trendoch problémového užívania drog a ponúkajú aj obraz o organizácii a využívaní liečebných zariadení v Európe. Indikátor dopytu po liečbe EMCDDA (TDI) (1) (2) zabezpečuje jednotnú štruktúru vykazovania počtu a charakteristík klientov odporúčaných do protidrogových liečebných zariadení. Hoci údaj TDI možno považovať za dosť spoľahlivý a užitočný obraz charakteristík klientov odporučených do špecializovaných protidrogových zariadení, z viacerých technických dôvodov treba zachovať opatrnosť pri extrapolácii zistení o klientele celej škály poskytovaných služieb. Predovšetkým sa mení počet krajín, ktoré každý rok oznamujú údaje, a preto sa musia trendy určené na európskej úrovni interpretovať opatrne. Navyše treba vziať do úvahy, že rozsah údajov v jednotlivých krajinách môže byť rôzny (údaje o zahrnutých zariadeniach sú v štatistickej ročenke) a do údajov o dopyte po liečbe sa čiastočne premieta dostupnosť protidrogovej liečby v krajine.
Podatki o številu ljudi, ki se odločijo za zdravljenje zaradi težav z drogami, zagotavljajo koristen vpogled v splošne trende na področju problematičnega uživanja drog in ponujajo možnosti za organiziranje in povečanje zmogljivosti za zdravljenje v Evropi. Kazalec potreb po zdravljenju (Treatment Demand Indicator - TDI) (1) (2) Centra zagotavlja enotno shemo za poročanje o številu in značilnostih oseb, napotenih v centre za zdravljenje odvisnosti od drog. Čeprav se na podatke TDI lahko gleda kot na podatke, ki zagotavljajo dokaj trdno in koristno predstavitev značilnosti oseb, napotenih na specializirano zdravljenje odvisnosti od drog, je treba biti iz številnih strokovnih razlogov previden pri prenašanju ugotovitev na uporabnike storitev na splošno. Število držav, ki podatke poročajo vsako leto, se namreč spreminja, zato je treba ugotovljene trende na evropski ravni razlagati previdno. Poleg tega je treba opozoriti, da se lahko pokritost podatkov spremeni po državah (podatki o zajetih enotah so navedeni v statističnem biltenu) in podatki o povpraševanju po zdravljenju lahko delno odražajo razpoložljivost zdravljenja odvisnosti od drog v državah.
Uppgifter om hur många som söker behandling för narkotikaproblem ger nyttiga insikter om de allmänna trenderna för problemmissbruket av narkotika och dessutom information om hur behandlingsinrättningarna i Europa är organiserade och hur många personer som vänder sig till dessa. ECNN:s indikator på behandlingsefterfrågan (TDI) (1) (2) ger en enhetlig struktur för rapporteringen om antalet klienter som remitteras till inrättningar för missbruksbehandling och dessa klienters kännetecken. Trots att TDI-uppgifterna kan anses ge en förhållandevis korrekt och användbar bild av kännetecknen för de klienter som remitteras till den specialiserade missbrukarvården, finns det ett antal tekniska aspekter som innebär att man bör vara försiktig med att extrapolera slutsatserna till att gälla samtliga klienter oavsett behandlingstyp. Framför allt varierar antalet länder som rapporterar varje år och därför måste trender som fastställs på europeisk nivå tolkas med försiktighet. Dessutom bör det faktum att uppgiftstäckningen kan ändras efter land (uppgifter om enheter som täcks rapporteras i statistikbulletinen) och att uppgifter om efterfrågan på behandling delvis återspeglar tillgången på missbruksbehandling i länderna hållas i åtanke.
  Prevenirea selectivă  
Prevenirea universală în familie, mai ales seri speciale, prelegeri, seminarii şi ateliere de lucru pentru părinţi, sunt încă deosebit de populare în multe state membre (Germania, Franţa, Cipru şi Finlanda) deşi nu există dovezi privind eficienţa lor (Mendes et al., 2001).
Universal family-based prevention, mostly evening events, lectures, seminars and workshops for parents, is still popular in many Member States (Germany, France, Cyprus and Finland) despite the lack of evidence for its effectiveness (Mendes et al., 2001). However, in Greece, Spain, Ireland and Norway there have been interesting developments in selective prevention with families through the introduction of innovative concepts that go beyond families/parents with drug problems and recognise the role of social, economic and cultural factors in drug use. In the Netherlands, the evaluation of drug prevention projects for immigrant parents concluded that a standardised intervention offered via immigrant networks, with women and men addressed separately, would be a feasible new direction (Terweij and Van Wamel, 2004). In Norway, parent management training (PMTO, the Oregon model), originally a training method for families with children with serious behavioural disorders, has been implemented and evaluated in three municipalities. In another two countries, the Iowa strengthening families program (ISFP) has been implemented. This intensive family intervention programme for families at risk combines teaching methods for students (10–14 years) with an educational programme for their parents, aiming at drug prevention through strengthened family competence and family ties (Kumpfer et al., 2003).
La prévention universelle dirigée vers les familles, qui se compose essentiellement de manifestations en soirée, de conférences, de séminaires et de colloques à l'intention des parents, reste très populaire dans de nombreux États membres (Allemagne, France, Chypre et Finlande) en dépit de l'absence de preuve de son efficacité (Mendes et al., 2001). En Grèce, en Espagne, en Irlande et en Norvège, des développements intéressants ont pourtant été observés dans la prévention sélective auprès des familles, liés à l'introduction de concepts novateurs qui dépassent les familles/parents en butte à des problèmes de drogue et reconnaissent le rôle des facteurs sociaux, économiques et culturels dans la consommation de drogue. Aux Pays-Bas, l'évaluation des projets de prévention de la drogue centrés sur les parents immigrants a conclu qu'une intervention standardisée proposée par l'intermédiaire des réseaux d'immigrants et s'adressant séparément aux hommes et aux femmes pourrait constituer une nouvelle voie intéressante (Terweij et Van Wamel, 2004). En Norvège, la formation à la gestion des parents (PMTO ou modèle de l'Oregon), qui était à l'origine une méthode de formation pour les familles ayant des enfants souffrant de graves troubles du comportement, a été mise en œuvre et évaluée dans trois municipalités. Deux autres pays ont appliqué l'Iowa Strengthening Families Program (ISFP – Programme de renforcement familial de l’Iowa). Ce programme intensif d'intervention auprès des familles à risque combine des méthodes d'enseignement pour les élèves (10 à 14 ans) et un programme destiné aux parents en vue de prévenir l'usage de drogue en renforçant les aptitudes familiales et en resserrant les liens familiaux (Kumpfer et al., 2003).
La prevenzione universale che fa perno sulle famiglie, che si concreta perlopiù in eventi, convegni, seminari e workshop serali destinati ai genitori, è una forma di intervento ancora popolare in molti Stati membri (Germania, Francia, Cipro e Finlandia), nonostante sia difficile dimostrarne l’efficacia (Mendes e altri, 2001). In Grecia, Spagna, Irlanda e Norvegia, tuttavia, la prevenzione selettiva attraverso le famiglie ha avuto interessanti sviluppi grazie all’introduzione di concetti innovativi che non sono circoscritti alle famiglie o ai genitori con problemi di droga, ma che riconoscono l’impatto sociale, economico e culturale del consumo di droga. Nei Paesi Bassi, dalla valutazione dei progetti di prevenzione della droga per genitori immigrati è emerso che un intervento standardizzato attraverso le reti di immigranti, rivolto a uomini e donne separatamente, rappresenterebbe una nuova soluzione percorribile (Terweij e Van Wamel, 2004). In Norvegia la “formazione dei genitori per la gestione dei figli” (PMTO, modello Oregon), nata inizialmente come metodo formativo per le famiglie con bambini con gravi disturbi del comportamento, è stata attuata e valutata in tre municipalità. In altri due paesi è stato messo a punto il “programma dello Iowa di rafforzamento delle famiglie” (ISFP). Questo programma intensivo di intervento in favore delle famiglie a rischio combina metodi didattici destinati agli studenti (10-14 anni) a un programma educativo per i genitori, il cui scopo è la prevenzione della droga attraverso un’accresciuta competenza della famiglia e il rafforzamento dei legami al suo interno (Kumpfer e altri, 2003).
realizados em horário pós-laboral e dirigidos aos pais, ainda é popular em muitos Estados-Membros (Alemanha, França, Chipre e Finlândia), apesar de não existirem provas da sua eficácia (Mendes et al., 2001). Contudo, na Grécia, em Espanha, na Irlanda e na Noruega verificou-se uma evolução interessante na prevenção selectiva dirigida às famílias através da introdução de conceitos inovadores que vão além da questão dos pais/famílias com problemas de droga e reconhecem o papel dos factores sociais, económicos e culturais no consumo de droga. Nos Países Baixos, da avaliação dos projectos de prevenção da droga dirigidos aos pais imigrantes concluiu-se que a intervenção normalizada através das redes de imigrantes e dirigida separadamente a mulheres e a homens seria uma nova direcção viável (Terweij e Van Wamel, 2004). Na Noruega, a Formação em Gestão Parental (PMTO, modelo de Orégão), método de formação originalmente destinado a famílias com crianças que sofrem de perturbações comportamentais graves, foi aplicada e avaliada em três municípios. Noutros dois países, foi aplicado o Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Este programa de intervenção familiar intensiva para famílias em risco combina métodos de ensino para estudantes (10–14 anos) com um programa educativo para os pais, tendo em vista a prevenção da droga através de um reforço das competências e dos laços familiares (Kumpfer et al., 2003).
Η καθολική πρόληψη που βασίζεται στην οικογένεια, κυρίως με απογευματινές εκδηλώσεις, διαλέξεις, σεμινάρια και εργαστήρια για τους γονείς, παραμένει διαδεδομένη σε πολλά κράτη μέλη (Γερμανία, Γαλλία, Κύπρος και Φινλανδία), παρά το γεγονός ότι η αποτελεσματικότητά της δεν είναι αποδεδειγμένη (Mendes κ.ά., 2001). Ωστόσο, στην Ελλάδα, στην Ισπανία, στην Ιρλανδία και στη Νορβηγία υπήρξαν ενδιαφέρουσες εξελίξεις όσον αφορά την επικεντρωμένη πρόληψη με οικογένειες, μέσω της εισαγωγής καινοτόμων εννοιών που υπερβαίνουν τις οικογένειες / τους γονείς με προβλήματα ναρκωτικών και αναγνωρίζουν τον ρόλο των κοινωνικών, οικονομικών και πολιτιστικών παραγόντων στη χρήση ναρκωτικών. Στις Κάτω Χώρες, στο πλαίσιο της αξιολόγησης σχεδίων πρόληψης των ναρκωτικών για μετανάστες γονείς διαπιστώθηκε ότι μια τυποποιημένη παρέμβαση μέσω των δικτύων των μεταναστών, απευθυνόμενη χωριστά στις γυναίκες και τους άνδρες, θα ήταν μια εφικτή νέα κατεύθυνση (Terweij και Van Wamel, 2004). Στη Νορβηγία, εφαρμόσθηκε και αξιολογήθηκε σε τρεις δήμους η μέθοδος Parent Management Training (PMTO, μοντέλο της πολιτείας του Oregon), η οποία ήταν αρχικά μια μέθοδος εκπαίδευσης για οικογένειες με παιδιά με σοβαρές συμπεριφορικές διαταραχές. Σε δύο άλλες χώρες, εφαρμόσθηκε το πρόγραμμα ενίσχυσης της οικογένειας της πολιτείας της Iowa (Iowa Strengthening Families Program - ISFP). Αυτό το εντατικό πρόγραμμα οικογενειακής παρέμβασης για οικογένειες σε κίνδυνο συνδυάζει εκπαιδευτικές μεθόδους για μαθητές (10–14 ετών) με ένα εκπαιδευτικό πρόγραμμα για τους γονείς τους, με στόχο την πρόληψη των ναρκωτικών μέσω της ενίσχυσης των ικανοτήτων της οικογένειας και των οικογενειακών δεσμών (Kumpfer κ.ά., 2003).
Algemene gezinsgerichte preventie (meestal avondbijeenkomsten, lezingen, seminars en workshops voor ouders) is nog steeds populair in veel lidstaten (Duitsland, Frankrijk, Cyprus en Finland) ondanks het gebrek aan bewijsmateriaal voor de effectiviteit ervan (Mendes et al., 2001). In Griekenland, Spanje, Ierland en Noorwegen is nu echter sprake van interessante ontwikkelingen op het gebied van selectieve preventie in gezinnen. In deze landen wordt namelijk gebruik gemaakt van innovatieve concepten met een ruimer toepassingsgebied dan alleen maar gezinnen/ouders met drugsproblemen, omdat bij deze aanpak ook de sociale, economische en culturele factoren bij drugsgebruik worden onderkend. In Nederland is bij de evaluatie van drugspreventieprojecten voor immigrantenouders geconcludeerd dat een standaardinterventie via immigrantennetwerken met een gescheiden benadering van vrouwen en mannen, een geschikte nieuwe methode zou kunnen zijn (Terweij en Van Wamel, 2004). In Noorwegen heeft in drie gemeenten Parent Management Training (PMTO, het Oregon-model) plaatsgevonden waarna een evaluatie is uitgevoerd (PMTO is oorspronkelijk een trainingsmethode voor gezinnen met kinderen met ernstige gedragsproblemen). In twee andere landen is het Iowa Strengthening Families Program (ISFP) ten uitvoer gelegd. In dit intensieve programma voor risicogezinnen worden trainingsmethoden voor scholieren (10-14 jaar) gecombineerd met een educatief programma voor hun ouders, waarbij wordt geprobeerd om drugsgebruik via een beter functionerend gezin en een sterkere familieband te voorkomen (Kumpfer et al., 2003).
Všeobecná rodinná prevence, především ve formě večerních akcí, přednášek, seminářů a workshopů pro rodiče, je ve většině členských zemí i nadále populární (v Německu, Francii, na Kypru a ve Finsku), a to i přes nedostatečné důkazy o její účinnosti (Mendes a kol., 2001). V Řecku, Španělsku, Irsku a Norsku však došlo k zajímavému vývoji v selektivní rodinné prevenci díky zavedení novátorských pojetí, která přesahují rámec rodin/rodičů s drogovými problémy a uznávají úlohu sociálních, ekonomických a kulturních faktorů v užívání drog. V Nizozemsku se při hodnocení projektů protidrogové prevence pro rodiče–přistěhovalce došlo k závěru, že vhodným novým směrem bude standardizovaná intervence nabízená prostřednictvím sítí přistěhovalců, při níž se pracuje odděleně s muži a se ženami (Terweij a Van Wamel, 2004). V Norsku byly ve třech městech zavedeny a hodnoceny kurzy rodičů „Parent Management Training“ (PMTO, oregonský model), původně školící metoda určená pro rodiny s dětmi s vážnými poruchami chování. V dalších dvou zemích byl zaveden program Iowa Strengthening Families Program (ISFP) [Iowský program pro upevnění rodin]. Tento intenzivní program rodinné intervence určený pro ohrožené rodiny kombinuje výukové metody pro studenty (ve věku 10–14 let) se vzdělávacím programem pro jejich rodiče. Jeho cílem je protidrogová prevence prostřednictvím posílení způsobilosti rodiny a rodinných vazeb (Kumpfer a kol., 2003).
Universal familiebaseret forebyggelse, hovedsagelig aftenarrangementer, foredrag, seminarer og workshopper for forældre, er stadig populær i mange medlemsstater (Tyskland, Frankrig, Cypern og Finland), selv om der mangler bevis for effektiviteten heraf (Mendes m.fl., 2001). I Grækenland, Spanien, Irland og Norge har der imidlertid været en interessant udvikling inden for selektiv forebyggelse med familier gennem indførelsen af innovative koncepter, som går videre end familier/forældre med narkotikaproblemer og anerkender den rolle, som sociale, økonomiske og kulturelle faktorer spiller i forbindelse med stofbrug. I Nederlandene blev det konkluderet i forbindelse med evalueringen af narkotikaforebyggelsesprojekter for indvandrerforældre, at en standardiseret indsats via indvandrernetværk, hvor kvinder og mænd deltager hver for sig, kunne være en realistisk ny mulighed (Terweij og Van Wamel, 2004). I Norge har man i tre kommuner gennemført og evalueret forældretræningsprogrammet Parent Management Training (PMTO, Oregon Modellen), oprindeligt en træningsmetode til brug i familier med børn med alvorlige adfærdsforstyrrelser. I to andre lande har man gennemført Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Dette intensive familieinterventionsprogram for truede familier kombinerer undervisningsmetoder for skoleelever (10–14 år) med uddannelsesprogrammer for deres forældre med henblik på narkotikaforebyggelse gennem styrket familiekompetence og styrkede familiebånd (Kumpfer m.fl., 2003).
Paljudes liikmesriikides (Saksamaal, Prantsusmaal, Küprosel ja Soomes) on endiselt populaarne kõikehõlmav perekonnapõhine ennetustöö, peamiselt lastevanematele mõeldud õhtused üritused, loengud, seminarid ja töötoad, hoolimata tõendite puudumisest sellise tegevuse efektiivsuse kohta (Mendes et al., 2001). Siiski on Kreekas, Hispaanias, Iirimaal ja Norras toimunud huvitavaid arenguid perekonnaga koos tehtavas valikulises ennetustöös uuenduslike kontseptsioonide kasutuselevõtmise kaudu, mis vaatavad kaugemale narkoprobleemidega perekondadest/lapsevanematest ning tunnistavad sotsiaalsete, majanduslike ja kultuuriliste tegurite rolli uimastitarbimises. Madalmaades jõuti immigrantidest lapsevanematele mõeldud narkoennetusprojektide hindamisel järeldusele, et immigrantide võrgustike kaudu pakutavad standardiseeritud sekkumismeetmed, mille puhul naiste ja meestega tegeletakse eraldi, oleks mõeldav uus suund (Terweij ja Van Wamel, 2004). Norras võeti kolmes kommuunis kasutusele ja hindamisele lapsevanemate väljaõppeprogrammi Oregoni mudel, mis algupäraselt oli tõsiste käitumishäiretega laste perekondadele mõeldud väljaõppemeetod. Veel kahes riigis on võetud kasutusele Iowa perekondade tugevdamise programm. See aktiivse sekkumise pereprogramm ohustatud perekondadele ühendab endas õpilaste (vanuses 10–14 aastat) õpetamise meetodeid ja nende vanematele suunatud harivat programmi, eesmärgiga ennetada uimastitarbimist perekonna pädevuse ja perekondlike sidemete tugevdamise kaudu (Kumpfer et al., 2003).
Yleinen perhelähtöinen ehkäisevä huumetyö, lähinnä vanhemmille tarjottavat iltatilaisuudet, luennot, seminaarit ja työpajat, on yhä suosittua useissa jäsenvaltioissa (Saksa, Ranska, Kypros ja Suomi), vaikka sen tehokkuudesta ei olekaan näyttöä (Mendes et al., 2001). Kreikassa, Espanjassa, Irlannissa ja Norjassa on kuitenkin tapahtunut kiinnostavaa kehitystä perheiden parissa tehtävän valikoivan ehkäisevän huumetyön alalla, kun niissä on otettu käyttöön innovatiivisia menetelmiä, joissa ei keskitytä vain huumeongelmaisiin perheisiin/vanhempiin, vaan tunnustetaan sosiaalisten, taloudellisten ja kulttuuristen tekijöiden osuus huumeidenkäytössä. Alankomaissa tehdyssä maahanmuuttajaperheiden vanhemmille tarkoitettujen huumeidenkäytön ehkäisyhankkeiden arvioinnissa todettiin, että maahanmuuttajaverkostojen kautta naisille ja miehille erikseen tarjottava standardoitu tukitoiminta voisi olla yksi vaihtoehto (Terweij ja Van Wamel, 2004). Vanhemmille järjestettävää hallinnan koulutusta (Parent Management Training, PMTO, Oregonin malli), alunperin vakavista käyttäytymishäiriöistä kärsivien lasten perheille tarkoitettua koulutusmenetelmää, on toteutettu ja arvioitu Norjassa kolmessa kunnassa. Kahdessa muussa maassa on pantu täytäntöön perheiden tukiohjelma Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Tässä intensiivisessä riskialttiiden perheiden tukiohjelmassa yhdistyvät opetusmenetelmät koululaisille (10–14-vuotiaat) ja koulutusohjelma heidän vanhemmilleen, ja siinä pyritään ehkäisemään huumeidenkäyttöä vahvistamalla perheiden valmiuksia ja perhesiteitä (Kumpfer et al., 2003).
A hatékonyságát bizonyító adatok hiánya ellenére (Mendes és mások, 2001) változatlanul sok tagállamban (Németország, Franciaország, Ciprus és Finnország) népszerű az egyetemes, családi alapú megelőzés, főként a szülőknek szervezett esti események, előadások, szemináriumok és műhelyek formájában. Görögországban, Spanyolországban, Írországban és Norvégiában azonban érdekes fejlemények történtek a családokkal közösen végzett célzott megelőzés területén, olyan innovatív koncepciók bevezetése révén, amelyek a kábítószer-problémával küzdő családokon/szülőkön túllépve felismerik a kábítószer-használatban szerepet játszó társadalmi, gazdasági és kulturális tényezőket. Hollandiában a bevándorló szülőket célzó drogmegelőzési projektek értékelése azt a következtetést vonta le, hogy a bevándorlásügyi hálózatokon keresztül biztosított, a nőket és a férfiakat külön kezelő szabványosított beavatkozás járható, új útnak tűnik (Tarweij és Van Wamel, 2004). Norvégiában az eredetileg a súlyos magatartási problémákkal küzdő gyermekek családjának kifejlesztett képzési módszert, a szülői irányítási tréninget (PMTO, Oregon modell) három településen vezették be és értékelték. Két másik országban az iowai családerősítő programot (ISFP) hajtották végre. Ez a veszélyeztetett családoknak készült intenzív családi intervenciós program a diákoknak (10–14 éveseknek) szánt tanítási módszereket kombinálja a szüleiknek szóló oktatási programmal, így a család hozzáértésének növelésén és a szorosabb családi köteléken keresztül közelíti a drogmegelőzést (Kumpfer és mások, 2003).
Universell familiebasert forebygging, hovedsakelig kveldsmøter, forelesninger, seminarer og arbeidsgrupper for foreldre, er fremdeles populært i mange medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Kypros og Finland), selv om det ikke foreligger bevis på at de har noen effekt (Mendes et al., 2001). I Hellas, Spania, Irland og Norge har imidlertid det selektive forebyggende familierettede arbeidet gjennomgått en interessant utvikling idet det er innført innovative konsepter som går ut over den enkelte familie/foreldre som har narkotikaproblemer og erkjenner hvilken rolle sosiale, økonomiske og kulturelle faktorer spiller for rusmiddelbruk. I Nederland konkluderte evalueringen av rusmiddelforebyggende prosjekter for innvandrerforeldre at en standardisert intervensjon iverksatt gjennom innvandrernettverkene, der man henvendte seg til kvinner og menn separat, kunne være en farbar vei (Tarweij og Van Wamel, 2004). I Norge har behandlings- eller opplæringsmetoden Parent Management Training (PMTO, Oregon-modellen), som opprinnelig var en metode for familier med barn med alvorlige atferdsforstyrrelser, blitt gjennomført og evaluert i tre kommuner. To andre land har gjennomført Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Dette intensive familieintervensjonsprogrammet for risikoutsatte familier kombinerer undervisningsmetoder for skolebarn (10-14 år) med et opplæringsprogram for foreldrene deres, med sikte på å forebygge rusmiddelbruk gjennom økt familiekompetanse og styrkede familiebånd (Kumpfer et al., 2003).
Metoda zapobiegania powszechnego z udziałem rodziny, tj. najczęściej spotkania wieczorne, wykłady, seminaria i warsztaty dla rodziców, jest wciąż popularna w wielu Państwach Członkowskich (Niemcy, Francja, Cypr i Finlandia) pomimo braku dowodów na ich efektywność (Mendes et al., 2001). Jednakże w Grecji, Hiszpanii, Irlandii i Norwegii odnotowuje się coraz większe osiągnięcia w zapobieganiu wybiórczym w rodzinach poprzez wprowadzenie innowacyjnych koncepcji, które wychodzą poza grupę rodzin/rodziców z problemem narkotykowym i uznają rolę czynników społecznych, ekonomicznych i kulturowych w zażywaniu narkotyków. W Holandii ocena projektów zapobiegania narkotykom dla rodziców imigrantów wskazała, że znormalizowana interwencja oferowana przez sieci imigrantów, oddzielnie dla kobiet i mężczyzn, byłaby nowym możliwym kierunkiem działania (Terweij i Van Wamel, 2004). W Norwegii Szkolenie Rodzicielskie (PMTO, model Oregon), w oryginale metoda szkoleniowa dla rodzin z dziećmi z poważnymi zaburzeniami behawioralnymi, zostało wdrożone i ocenione w trzech miastach. W kolejnych dwóch państwach wdrożono Program Iowa Wzmacniający Rodziny (ISFP). Ten intensywny program interwencji rodzinnej dla rodzin z grupy ryzyka łączy metody nauczania dla uczniów (10-14 lat) z programem edukacyjnym dla ich rodziców, mając na celu zapobieganie narkotykom przez wzmocnienie kompetencji rodziny i więzi rodzinnych (Kumpfer et al., 2003).
Univerzalno preprečevanje v družinskem okolju, zlasti večerne prireditve, predavanja, seminarji in delavnice za starše, je kljub pomanjkljivim dokazov glede njegove učinkovitosti (Mendes et al., 2001) še vedno zelo priljubljeno v mnogih državah članicah (Nemčija, Francija, Ciper in Finska). Vendar pa je v Grčiji, Španiji, na Irskem in Norveškem prišlo do zanimivega napredka na področju selektivnega preprečevanja v družinah z uvedbo inovativnih zamisli, ki presegajo družine/starše s problemi z drogami, in priznavajo vlogo socialnih, gospodarskih in kulturnih dejavnikov pri uživanju drog. Na Nizozemskem je bilo v oceni projektov za preprečevanje zlorabe drog za starše priseljencev ugotovljeno, da bi bila standardizirana intervencija prek priseljeniških mrež, v katerih bi bili ločeno obravnavani ženske in moški, izvedljiva nova usmeritev (Terweij in Van Wamel, 2004). Na Norveškem se je usposabljanje o ravnanju staršev (PMTO, Parent Management Training, vzorec Oregona), ki je bilo na začetku izobraževalna metoda za družine z otroki s hudimi vedenjskimi motnjami, izvajalo in ocenilo v treh občinah. V še dveh državah so izvajali program ISFP (Iowa Strengthening Families Program). Ta intenzivni intervencijski program v družinskem okolju za ogrožene družine združuje metode poučevanja za dijake (10–14 let) z izobraževalnim programom za njihove starše, s katerim želijo zlorabe drog preprečiti z večjo usposobljenostjo družin in družinskimi vezmi (Kumpfer et al., 2003).
Vispārēji profilakses pasākumi ģimenei, kas ir galvenokārt vakara pasākumi, lekcijas un semināri vecākiem, vēl joprojām ir populāras daudzās dalībvalstīs (Vācija, Francija, Kipra un Somija), neskatoties uz to, ka trūkst pierādījumu par to efektivitāti (Mendes et al., 2001. g.). Taču Grieķijā, Spānijā, Īrijā un Norvēģijā ir redzami interesanti jauninājumi saistībā ar selektīvajiem profilakses pasākumiem ģimenēs, ieviešot inovatīvas koncepcijas, kas neaprobežojas tikai ar ģimenēm/ vecākiem ar narkotiku problēmām, un atzīst sociālo, ekonomisko un kultūras faktoru ietekmi uz narkotiku lietošanu. Nīderlandē narkotiku profilakses projektu imigrantu vecākiem vērtējumā tika izdarīti secinājumi, ka standartizētas aktivitātes, ko piedāvā ar imigrantu tīklu starpniecību, atsevišķi uzrunājot vīriešus un sievietes, būtu iespējams jauns virziens (Terweij un Van Wamel, 2004. g.). Norvēģijā ir ieviesta Vecāku vadības apmācība (PMTO, Oregonas modelis), kas sākotnēji bija apmācību metode ģimenēm ar bērniem ar nopietnām uzvedības problēmām, un veikta tās izvērtēšana trīs pašvaldībās. Vēl divās citās valstīs ir īstenota Jovas ģimenes stiprināšanas programma (ISFP). Šī intensīvā ģimeņu programma riska ģimenēm apvieno skolēnu mācību metodes (10–14 gadus veci) ar izglītības programmu viņu vecākiem, un tās mērķis ir novērst narkotiku lietošanu, balstoties uz stiprāku ģimenes kompetenci un ģimeniskajām saitēm (Kumpfer et al., 2003. g.).