pali – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 29 Results  ar2006.emcdda.europa.eu  Page 9
  CăsuÅ£a 13  
Avantajul potenţial al vaccinului TA-CD împotriva cocainei ridică chestiuni de ordin etic în ceea ce priveşte utilizarea vaccinului: cine va beneficia de acesta, cine va decide şi pe ce criterii, etc.
The potential benefit of the cocaine vaccine TA-CD has raised ethical concerns about the use of vaccine: who would receive it, who would make the decision and on what criteria, etc.
L’avantage potentiel du vaccin TA-CD contre la cocaïne a soulevé des questions d’ordre éthique sur son utilisation: qui peut en bénéficier, qui prend la décision de l’administrer et sur la base de quels critères, etc.
Angesichts der möglichen Vorteile des Vakzins TA-CD wurden ethische Fragen bezüglich des Einsatzes dieses Impfstoffs laut: Wer würde ihn erhalten, wer würde anhand welcher Kriterien darüber entscheiden usw.
El beneficio potencial de la vacuna TA-CD para el tratamiento de la adicción a la cocaína ha provocado dilemas éticos sobre el uso de la vacuna, como quién recibiría la vacuna, quién tomaría la decisión y según qué criterios, etc.
Il potenziale beneficio del vaccino TA-CD contro la cocaina ha sollevato dubbi di tipo etico sull’uso del vaccino: chi dovrà essere vaccinato, chi deciderà se vaccinare o meno, sulla base di quali criteri, ecc.
Os potenciais benefícios da vacina contra a cocaína TA-CD suscitaram preocupações éticas a respeito da sua utilização: quem a receberia, quem tomaria a decisão e com base em que critérios, etc.
Το δυνητικό όφελος του εμβολίου κατά της κοκαΐνης TA-CD έχει εγείρει ηθικής φύσης προβληματισμούς σχετικά με τη χρήση του εμβολίου: σε ποιους θα χορηγείται, ποιος θα λαμβάνει την απόφαση και με βάσει ποια κριτήρια κλπ.
Het potentiële voordeel van het cocaïnevaccin TA-CD heeft geleid tot bezorgdheid op ethische gronden over het gebruik van het vaccin: wie krijgt het, wie besluit daartoe en op basis van welke criteria, e.d.
Potenciální přínos kokainové vakcíny TA-CD vyvolal etické otázky o použití této vakcíny: kdo by ji dostával, kdo by o tom rozhodoval a podle jakých kritérií apod.
Det potentielle fordel ved kokainvaccinen TA-CD har rejst etiske betænkeligheder med hensyn til brugen af vaccine: hvem vil få den, hvem vil træffe beslutningen, efter hvilke kriterier osv.
Kokaiini TA-CD vaktsiini tõenäoline tulemuslikkus on tekitanud vaktsiini kasutamise osas eetilise probleemi: kellele seda antakse, kes seda otsustab ja missuguste kriteeriumide põhjal jne.
TA-CD-kokaiinirokotteen mahdollinen hyöty on herättänyt eettisiä huolia rokotteen käytöstä: kenelle sitä annettaisiin, kuka siitä päättäisi ja millä perusteilla jne.
A TA-CD kokain elleni vakcina potenciális előnyei nyomán etikai aggályok merültek fel a vakcina alkalmazásával kapcsolatban: kinek adnák be, ki döntene az alkalmazásról, milyen kritériumok alapján stb.
Den potensielle fordelen ved kokainvaksinen TA-CD stiller imidlertid visse etiske spørsmål: Hvem skal motta den, hvem skal ta avgjørelsen og på hvilke kriterier osv.
Ewentualna korzyść ze stosowania szczepionki antykokainowej TA-CD wzbudziła zaniepokojenie ze względu na pewne kwestie etyczne: kto mógłby otrzymać szczepionkę, kto powinien podejmować odpowiednie decyzje i na podstawie jakich kryteriów itd.
Potenciálny úžitok z vakcíny proti kokaínu TA-CD vyvolal etické obavy z používania tejto vakcíny: kto ju dostane, kto o tom bude rozhodovať a na základe akých kritérií atď.
Potencialna korist kokainskega cepiva TA-CD je povečala etično zaskrbljenost glede uporabe cepiva: kdo bi ga prejel, kdo bi sprejel odločitev in po kakšnih merilih itd.
Den potentiella fördelen med kokainvaccinet TA-CD har väckt etiska frågor beträffande användning av vaccin: vem ska få det, vem ska fatta beslutet och på vilka kriterier etc.
Kokain aşısı TA-CD’nin potansiyel faydası, aşı kullanımı hakkında etik kaygılar yaratmıştır: bunu kimin yaptıracağı, kimin ve hangi kriterlere dayanarak karar vereceği, vs. gibi.
TA-CD kokaīna vakcīnas potenciāli labvēlīgā ietekme liek uzdot ētiskas dabas jautājumus par tās lietošanu: kuras personas tiks vakcinētas, kas un pēc kādiem kritērijiem pieņems attiecīgos lēmumus utt.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În perioada raportată, câteva ţări şi-au modificat în mod substanţial reglementările legislative referitoare la infracţiunile de şi la pedepsele pentru posesie şi trafic de droguri.
A few countries made major changes to their drug laws in the reporting period concerning both possession and trafficking offences and penalties.
Quelques pays ont modifié en profondeur leur législation antidrogue au cours de la période considérée en ce qui concerne les délits liés à la possession et au trafic de drogue et les sanctions correspondantes.
In einigen Ländern wurden im Berichtszeitraum erhebliche Änderungen an den Rechtsvorschriften im Drogenbereich vorgenommen, die sowohl Drogendelikte im Zusammenhang mit dem Besitz und Handel als auch die entsprechenden Strafen betreffen.
Durante el período objeto del informe, algunos países han emprendido cambios importantes en su legislación sobre drogas en lo que respecta a los delitos tanto de posesión como de tráfico de drogas y las penas correspondientes.
Alcuni paesi hanno modificato sostanzialmente la propria legislazione nazionale in materia di droga nel periodo oggetto della relazione, in particolare per quanto riguarda i reati di detenzione e spaccio e le relative sanzioni.
Alguns países alteraram significativamente as suas legislações em matéria de droga, no período em apreço, tanto no que respeita infracções de posse e tráfico de droga como em relação às respectivas sanções.
Λίγες χώρες τροποποίησαν σημαντικά τη νομοθεσία τους για τα ναρκωτικά κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου όσον αφορά αδικήματα και ποινές τόσο στον τομέα της κατοχής όσο και της διακίνησης.
Enkele landen hebben gedurende de verslagperiode substantiële wijzigingen doorgevoerd in hun drugswetgeving ten aanzien van strafbare feiten in verband met het bezit van en de handel in drugs en de daarmee verband houdende strafmaat.
Během sledovaného období několik zemí provedlo zásadní změny ve své protidrogové legislativě, které se týkaly trestných činů držení drog a obchodu s drogami a trestů.
Nogle få lande foretog større ændringer af deres narkotikalovgivning i indberetningsperioden med hensyn til både besiddelse, ulovlig handel og straffe.
Mõnes riigis on vaatlusalusel perioodil tehtud uimasteid käsitlevatesse seadustesse ulatuslikke muudatusi, mis puudutavad nii narkootikumide omamist ja nendega kaubitsemist kui ka karistusi.
Tarkastelujakson aikana muutamissa maissa tehtiin huumausainelakeihin merkittäviä muutoksia, jotka koskivat sekä hallussapitoon että kauppaan liittyviä rikoksia ja rangaistuksia.
A beszámolási időszak során néhány ország komoly változtatásokat eszközölt drogtörvényeiben, mind a birtoklással, mind a kereskedéssel kapcsolatos bűncselekményeket és büntetéseket illetően.
Noen land har foretatt store endringer i narkotikalovgivningen i løpet av rapporteringsperioden, både når det gjelder lovbrudd og sanksjoner i forhold til besittelse og handel.
W okresie objętym niniejszym sprawozdaniem niektóre kraje wprowadziły istotne zmiany w przepisach prawa antynarkotykowego w odniesieniu do przestępstw i kar zarówno za ich posiadanie narkotyków, jak i handel nimi.
Niekoľko krajín urobilo v sledovanom období veľké zmeny vo svojich protidrogových právnych predpisoch týkajúcich sa trestných činov prechovávania drog a obchodovania s nimi a trestov.
V poročevalnem obdobju je nekaj držav bistveno spremenilo svojo zakonodajo na področju drog glede kaznivih dejanj ter kazni za posedovanje drog in promet z njimi.
Under rapporteringsperioden har några länder genomfört större förändringar av sin lagstiftning på narkotikaområdet, när det gäller såväl innehav av och handel med narkotika som påföljder.
Bir kaç ülke raporlama döneminde, bulundurma ve satış suçları ile cezalarına ilişkin olarak uyuşturucu kanunlarında büyük değişiklikler yapmıştır.
Atskaites periodā vairākas valstis ir būtiski grozījušas narkotiku jomas tiesisko regulējumu, un pārmaiņas attiecas gan uz narkotiku turēšanas un tirdzniecības pārkāpumiem, gan uz piemērojamajiem sodiem.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Pentru a depista apariţia unor noi droguri în Europa, Uniunea Europeană a înfiinţat un sistem de avertizare rapidă. Acest sistem monitorizează, de asemenea, noile tendinţe potenţial prejudiciabile ale consumului de substanţe psihoactive.
To detect new drugs emerging on the European drug scene, the EU has in place an early-warning system. This system also monitors potentially harmful new trends in the use of psychoactive substances.
Afin de déceler les nouvelles substances qui apparaissent sur le marché européen de la drogue, l'UE a mis en place un système d'alerte rapide. Ce système surveille également les nouvelles tendances potentiellement dangereuses dans l'usage des substances psychoactives.
Die EU verfügt über ein Frühwarnsystem, um neue Drogen in der europäischen Drogenszene aufzuspüren. Dieses System überwacht auch potenziell schädliche neue Tendenzen beim Konsum psychoaktiver Substanzen.
Con el fin de detectar la aparición de nuevas sustancias en el panorama europeo de las drogas, la UE ha puesto en marcha un Sistema de alerta rápida (SAR). Este sistema somete asimismo a control nuevas tendencias potencialmente perjudiciales en el consumo de sustancias psicoactivas.
Per individuare le nuove sostanze stupefacenti emergenti sullo scenario europeo, l’Unione europea ha messo a punto un sistema di allarme rapido, che serve anche a monitorare le nuove tendenze potenzialmente dannose in riferimento all’uso delle sostanze psicoattive.
Para detectar as novas drogas que surgem no mercado de droga europeu, a UE criou um sistema de alerta precoce, que também monitoriza as novas tendências potencialmente prejudiciais do consumo de substâncias psicoactivas.
Για τον εντοπισμό των νέων ναρκωτικών που κάνουν την εμφάνισή τους στην Ευρώπη, η ΕΕ έχει θέσει σε λειτουργία ένα σύστημα έγκαιρης προειδοποίησης. Το σύστημα αυτό παρακολουθεί επίσης δυνητικά επιβλαβείς νέες τάσεις στη χρήση ψυχοδραστικών ουσιών.
Om nieuwe drugs op de Europese drugsmarkt op te sporen, hanteert de Europese Unie een systeem voor vroegtijdige waarschuwing (EWS - Early Warning System) . Dit systeem volgt tevens potentieel schadelijke nieuwe trends in het gebruik van psychoactieve stoffen.
Pro zjišťování nových drog, které se objevují na evropské drogové scéně, je v EU zaveden systém včasného varování. Tento systém rovněž sleduje potenciálně škodlivé nové trendy užívání psychoaktivních látek.
Til opsporing af nye stoffer, der finder vej til det europæiske narkotikamiljø, har EU indført et tidligt varslingssystem. Dette system overvåger også potentielt skadelige nye tendenser i brugen af psykoaktive stoffer.
Selleks, et tuvastada Euroopa uimastiturule ilmuvaid uusi uimasteid, on ELis loodud varajase hoiatamise süsteem. Selle süsteemi raames jälgitakse ka potentsiaalselt ohtlikke uusi suundumusi psühhoaktiivsete ainete tarbimises.
EU:ssa on perustettu nopea tiedonvaihtojärjestelmä Euroopan huumemarkkinoille ilmestyvien uusien huumausaineiden havaitsemiseksi. Niiden lisäksi järjestelmässä tarkkaillaan myös psykoaktiivisten aineiden käyttöön liittyviä uusia, mahdollisesti haitallisia suuntauksia.
Az európai kábítószer-palettán felbukkanó új drogok felismerése érdekében az EU korai figyelmeztető rendszert vezetett be. Ez a rendszer a pszichoaktív anyagok használatában kialakuló, potenciálisan veszélyes új tendenciákat is figyeli.
EU har fått på plass et system for tidlig varsling for å identifisere nye stoffer som kommer på det europeiske narkotikamarkedet. Systemet kartlegger også potensielt skadelige nye trender innen bruken av psykoaktive stoffer.
UE wprowadziła system wczesnego ostrzegania w celu wykrywania nowych narkotyków pojawiających się na rynku europejskim. System pozwala również na monitorowanie nowych, potencjalnie szkodliwych tendencji w zażywaniu substancji psychoaktywnych.
Aby sa zistili nové drogy, ktoré sa objavujú na európskej drogovej scéne, EÚ zaviedla systém včasného varovania. Tento systém tiež monitoruje potenciálne škodlivé nové trendy v užívaní psychoaktívnych látok.
Za odkrivanje novih drog, ki se pojavljajo na evropskem prizorišču drog, je EU vzpostavila sistem zgodnjega opozarjanja. Ta sistem spremlja tudi potencialno nevarne nove trende v uživanju psihoaktivnih snovi.
EU har infört ett förvarningssystem för att upptäcka nya droger som förs in på den europeiska drogscenen. Detta system övervakar också potentiellt skadliga nya trender i användningen av psykoaktiva ämnen.
AB, Avrupa uyuşturucu piyasasına çıkan yeni uyuşturucuları tespit etmek üzere bir erken uyarı sistemi oluşturmuştur. Bu sistem ayrıca psikoaktif madde kullanımındaki potansiyel olarak zararlı yeni eğilimleri de izlemektedir.
Lai konstatētu jaunas narkotikas, kas parādās uz Eiropas narkotiku skatuves, ES darbojas agrīnās brīdināšanas sistēma. Ar šo sistēmu pārrauga arī potenciāli kaitīgas jaunas psihoaktīvo vielu lietošanas tendences.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
În ceea ce priveşte îngrijirea în cadrul spitalelor, Irlanda, Lituania, Ungaria şi Turcia utilizează frecvent modelul Minnesota în 12 paşi în îngrijirea rezidenţială, în timp ce în şase ţări se aplică predominant modalităţile psihoterapeutice de tratament, cinci ţări aplică metode „de sprijin”, iar 10 ţări folosesc o combinaţie a acestor abordări.
Concerning inpatient care, the 12-step Minnesota model is a frequently used model in residential care in Ireland, Lithuania, Hungary and Turkey, while six countries predominantly apply psychotherapeutic treatment modalities, five countries ‘supportive’ methods and 10 countries a combination of such approaches.
S'agissant des traitements en centre résidentiel, le modèle en 12 étapes du Minnesota est fréquemment utilisé en Irlande, en Lituanie, en Hongrie et en Turquie, tandis que six pays appliquent surtout les traitements psychothérapeutiques, que cinq autres suivent des méthodes de «soutien» et que dix autres combinent ces différentes approches.
Was die stationäre Betreuung betrifft, so kommt in Irland, Litauen, Ungarn und der Türkei häufig das zwölfstufige Minnesota-Modell zur Anwendung, während sechs Länder vor allem psychotherapeutische Behandlungsformen, fünf Länder „unterstützende“ Verfahren und zehn Länder eine Kombination dieser Ansätze einsetzen.
En lo que respecta a la atención hospitalaria, el modelo Minnesota de 12 pasos es un modelo utilizado frecuentemente en Irlanda, Lituania, Hungría y Turquía, mientras que seis países aplican predominantemente modalidades de tratamiento psicoterapéutico, cinco países métodos «de apoyo» y diez países una combinación de estos enfoques.
Per quanto riguarda il regime ospedaliero, il modello Minnesota (a 12 passi) è spesso usato in Irlanda, Lituania, Ungheria e Turchia, mentre altri sei paesi applicano di preferenza modalità psicoterapeutiche, cinque ricorrono a metodi “di supporto” e 10 a una combinazione di questi diversi approcci.
Quanto ao tratamento em regime de internamento, o modelo Minnesota em doze passos é frequentemente utilizado na Irlanda, Lituânia, Hungria e Turquia, ao passo que seis países aplicam predominantemente modalidades de tratamento psicoterapêuticas, cinco países métodos de “apoio” e dez países uma combinação das duas abordagens.
Όσον αφορά τη θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, το μοντέλο 12 βημάτων της πολιτείας Minnesota (ΗΠΑ) χρησιμοποιείται συχνά στην Ιρλανδία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία και την Τουρκία, ενώ έξι χώρες εφαρμόζουν κυρίως ψυχοθεραπευτικές μεθόδους απεξάρτησης, πέντε χώρες «υποστηρικτικές» μεθόδους και 10 χώρες συνδυασμό των προσεγγίσεων αυτών.
Wat intramurale zorg betreft, wordt het twaalfstappenmodel van de Minnesota-therapie vaak gebruikt in intramurale zorginstellingen in Ierland, Litouwen, Hongarije en Turkije. Zes landen passen hoofdzakelijk psychotherapeutische behandelingsmethoden toe, vijf landen maken gebruik van “ondersteunende” methoden en in tien landen worden dergelijke benaderingen gecombineerd.
Co se týká ústavní léčby, je Minnesotský model založený na principu dvanácti kroků často používaným modelem pobytové péče v Irsku, Litvě, Maďarsku a Turecku, zatímco šest zemí převážně aplikuje psychoterapeutické léčebné postupy, pět zemí „podpůrné“ metody a deset zemí kombinaci obou.
Med hensyn til døgnbehandling er Minnesotamodellen med de 12 trin en model, der hyppigt anvendes i forbindelse med stationær behandling i Irland, Litauen, Ungarn og Tyrkiet, mens seks lande især anvender psykoterapeutiske behandlingsmetoder, fem lande "understøttende" metoder og 10 lande en kombination af sådanne metoder.
Statsionaarses ravis kasutatakse Iirimaal. Leedus, Ungaris ja Türgis sageli 12etapilist Minnesota mudelit, kuues riigis aga kasutatakse peamiselt psühhoteraapilise ravi meetodeid, viies riigis toetavaid meetodeid ning kümnes riigis nende meetodite kombinatsiooni.
Laitoshoidossa 12-vaiheista Minnesota-terapiamallia käytetään yleisesti hoitomallina Irlannissa, Liettuassa, Unkarissa ja Turkissa. Kuudessa maassa suositaan hoitona psykoterapeuttisia hoitomuotoja, viidessä maassa ”tukevia” menetelmiä ja kymmenessä maassa näiden kaikkien yhdistelmiä.
A fekvőbeteg-ellátást tekintve Írországban, Litvániában, Magyarországon és Törökországban gyakran használják a 12 lépcsős Minnesota-modellt a bentlakásos gondozásban, hat ország elsődlegesen pszichoterápiás módszereket alkalmaz, öt ország a „támogató” módszereket részesíti előnyben, 10 országban pedig a felsorolt hozzáállások ötvözetét tapasztalhatjuk.
Når det gjelder innleggelser, blir den såkalte 12-trinns Minnesota-modellen hyppig brukt i institusjonsbehandlingen i Irland, Litauen, Ungarn og Tyrkia, mens seks land hovedsakelig benytter psykoterapeutiske behandlingsmetoder, fem land ”understøttende” metoder, og 10 land en kombinasjon av disse.
W odniesieniu do opieki szpitalnej często stosowanym modelem w domach stałego pobytu w Irlandii, na Litwie, na Węgrzech i w Turcji jest 12-etapowy model Minnesota, natomiast w sześciu krajach stosuje się przede wszystkim leczenie psychoterapeutyczne, w pięciu krajach metody „wspierające”, a w 10 krajach łączy się te metody.
Čo sa týka starostlivosti o hospitalizovaných pacientov, 12-krokový model Minnesota je najčastejšie používaným modelom v nemocničnej starostlivosti v Írsku, Litve, Maďarsku a Turecku, kým šesť krajín používa prevažne metódy psychoterapeutického liečenia, päť krajín „podporné“ metódy a 10 krajín kombináciu týchto postupov.
Na področju bolnišničnega zdravljenja se na Irskem, v Litvi, na Madžarskem in v Turčiji pri zdravljenju v nastanitvenih ustanovah pogosto uporablja 12-stopenjski model Minnesota , medtem ko šest držav uporablja pretežno psihoterapevtske načine zdravljenja, pet držav "podporne" metode in deset kombinacijo teh pristopov.
När det gäller den slutna vården är 12-stegsprogrammet Minnesotamodellen en ofta använd metod i behandlingshem i Irland, Litauen, Ungern och Turkiet, sex länder tillämpar främst psykoterapeutiska behandlingsmetoder, fem länder förlitar sig på ”stödjande” metoder och 10 länder använder en kombination av dessa metoder
Yatarak tedaviyle ilgili olarak, 12 adımlı Minesota modeli İrlanda, Litvanya, Macaristan ve Türkiye’de yatarak bakım kurumlarında sıklıkla kullanılan bir modelken, altı ülke ağırlıklı olarak psikoterapötik tedavi şekilleri, beş ülke ‘destekleyici’ yöntemler ve 10 ülke de bu gibi yaklaşımların bir birleşimini uygulamaktadır.
Stacionārajā aprūpē Lietuvā, Ungārijā un Turcijā pacientus bieži ārstē, piemērojot divpadsmit soļu Minesotas programmu, sešas valstis pārsvarā izmanto psihoterapeitiskas ārstniecības metodes, piecas valstis ,,atbalsta” metodes, bet 10 valstis kombinē dažādas metodes.
  Capitolul 7: Boli infec...  
De atunci, ratele au scăzut semnificativ; se aşteaptă o nouă scădere a ratelor noilor cazuri raportate după faza iniţială a epidemiei, deoarece se stabilizează nivelul endemic al infecţiei (vezi mai jos).
HIV outbreaks related to injecting drug use occurred as recently as 2001 in Estonia and Latvia, and 2002 in Lithuania. Since then rates have strongly declined; a decline in the rates of newly reported cases is to be expected after an initial epidemic phase as an endemic level of infection becomes established (see below).
Des foyers de VIH associés à l’usage de drogue par voie intraveineuse sont apparus récemment en Estonie et en Lettonie (2001) et en 2002 en Lituanie. Depuis, les taux ont fortement baissé. Par ailleurs, il convient de s’attendre à une diminution du nombre de nouveaux cas déclarés après une phase épidémique initiale, dès lors qu’un niveau d’infection endémique est atteint (voir plus loin).
Zu HIV-Ausbrüchen im Zusammenhang mit dem injizierenden Drogenkonsum kam es auch in jüngerer Zeit, so zum Beispiel 2001 in Estland und Lettland sowie 2002 in Litauen. Seitdem sind die Raten stark zurückgegangen. Nach einer ersten epidemischen Phase ist in der Regel ein Rückgang der Zahl der neu gemeldeten Fälle zu erwarten, wenn sich ein endemisches Infektionsniveau einstellt (siehe unten).
Se han producido brotes de VIH vinculados al consumo de drogas por vía parenteral en fechas recientes, por ejemplo en 2001 en Estonia y Letonia y en 2002 en Lituania. Desde entonces, las proporciones han disminuido notablemente. Por regla general, las tasas de nuevos casos declarados se reducen después de una fase epidémica inicial, una vez establecido un nivel endémico de infección (véase más adelante).
Epidemie da HIV dovute al consumo di stupefacenti per via parenterale sono state osservate anche nel 2001 in Estonia e in Lettonia, e nel 2002 in Lituania. Da allora le percentuali si sono drasticamente ridotte; dopo un’iniziale fase epidemica, con il consolidarsi di un livello endemico dell’infezione, si prevede una flessione del numero di nuovi casi riferiti (cfr. sotto).
Ainda muito recentemente, no ano de 2001, registaram-se surtos de VIH relacionados com o consumo de droga injectada na Estónia e na Letónia, e em 2002 na Lituânia. Desde então, os índices diminuíram muito, sendo de prever uma redução dos índices de novos casos notificados, após uma fase epidémica inicial, à medida que um nível de infecção endémico se vai instalando (ver infra).
Επιδημικές εκρήξεις HIV που σχετίζονται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών παρουσιάστηκαν για τελευταία φορά το 2001 στην Εσθονία και τη Λεττονία, και το 2002 στη Λιθουανία. Έκτοτε τα ποσοστά παρουσίασαν σημαντική μείωση· στα ποσοστά των νεοαναφερθεισών περιπτώσεων πρέπει να αναμένεται μείωση μετά την αρχική επιδημική φάση, καθώς θα παγιώνεται το ενδημικό επίπεδο μόλυνσης (βλέπε κατωτέρω).
HIV-uitbraken ten gevolge van injecterend drugsgebruik zijn recentelijk nog voorgekomen: in 2001 in Estland en Letland en in 2002 in Litouwen. Sindsdien zijn de cijfers sterk gedaald; na een aanvankelijke epidemische fase is een daling in het aantal nieuw gerapporteerde gevallen te verwachten vanwege het bereiken van een endemisch infectieniveau (zie hieronder).
K nedávnému propuknutí infekce HIV související s injekčním užíváním drog došlo v roce 2001 v Estonsku a Lotyšsku a v roce 2002 v Litvě. Poté následoval výrazný pokles – po úvodní fázi epidemie lze očekávat pokles nově hlášených případů spolu s tím, jak se onemocnění ustálí na endemické úrovni (viz níže).
Så sent som i 2001 i Estland og Letland og i 2002 i Litauen skete der hiv-udbrud i forbindelse med intravenøs stofbrug. Siden da er antallet af tilfælde faldet markant; der kan forventes et fald i antallet af nyanmeldte tilfælde efter en indledende epidemisk fase, når er er nået et endemisk smitteniveau (se nedenfor).
Uimastisüstimisega seotud HIV-epideemiaid esines hiljuti 2001. a Eestis ja Lätis ning 2002. a Leedus. Pärast seda on kõnealused määrad märgatavalt langenud; uute diagnoositud juhtude arvu vähenemine on ootuspärane pärast esimest epideemiafaasi, kui nakkus saavutab endeemiliselt püsiva taseme (täpsemalt allpool).
Huumeiden injektiokäyttöön liittyviä hiv-epidemioita on puhjennut viimeksi vuonna 2001 Virossa ja Latviassa ja vuonna 2002 Liettuassa. Tartuntojen määrät ovat sittemmin vähentyneet voimakkaasti; ilmoitettujen uusien tapausten määrää vähenee odotetusti epidemian alkuvaiheen jälkeen, kun tartuntojen endeeminen taso vakiintuu (ks. jäljempänä).
A HIV-járvány injekciós kábítószer-használattal összefüggésbe hozható kitörései legutóbb 2001-ben Észtország és Lettországban, majd 2002-ben Litvániában fordultak elő. A terjedési sebesség azóta határozottan visszaesett; a kezdeti járványszerű szakasz után számítani lehet az újonnan bejelentett esetek gyarapodási sebességének csökkenésére, amikor a fertőzés helyi szinten megállapodik (ld. alább).
HIV-utbrudd relatert til sprøytebruk inntraff så nylig som i 2001 i Estland og Latvia og i 2002 i Litauen. Siden da har antallet nye HIV-tilfeller gått kraftig ned. En nedgang i antallet nylig rapporterte tilfeller må forventes i etterkant av en innledende epidemisk fase når et endemisk infeksjonsnivå har etablert seg (se nedenfor).
Epidemie HIV związane z dożylnym zażywaniem narkotyków miały niedawno miejsce w Estonii i na Łotwie — w 2001 r. oraz na Litwie — w 2002 r. Od tego czasu wskaźniki te znacznie spadły, a spadku wskaźnika nowo zgłaszanych przypadków należy oczekiwać po zakończeniu początkowego etapu epidemii, w momencie stabilizacji endemicznego poziomu zakażeń (patrz poniżej).
Vypuknutia HIV súvisiace s injekčným užívaním drog sa vyskytli až v roku 2001 v Estónsku a Lotyšsku a v roku 2002 v Litve. Odvtedy miery silno poklesli; pokles mier novo uvádzaných prípadov treba očakávať po počiatočnej epidemickej fáze, keď vznikne endemická úroveň infekcie (pozri nižšie).
Izbruhi virusa HIV, povezani z vbrizgavanjem drog, so se v Estoniji in Latviji pojavili nedavno, in sicer leta 2001, v Litvi pa 2002. Od tedaj so se stopnje precej zmanjšale, po začetni epidemični fazi se namreč pričakuje zmanjšanje stopenj novo prijavljenih primerov, ko se vzpostavi endemična stopnja okužbe (glej spodaj).
Utbrott av nya hiv-epidemier förknippade med injektionsmissbruk inträffade så sent som 2001 i Estland och Lettland och 2002 i Litauen. Sedan dess har antalet minskat kraftigt. En nedgång av antalet nya fall är också att förvänta efter en inledande epidemisk fas, när en endemisk infektionsnivå etableras (se nedan).
Enjekte ederek uyuşturucu kullanımına bağlı HIV salgınları Estonya ve Letonya’da 2001 ve Litvanya’da da 2002 yılı kadar yakın zamanda meydana gelmiştir. O zamandan beri oranlar ciddi şekilde düşmüştür; başta bir salgın aşaması endemik bir enfeksiyon seviyesi olarak belirlendikten sonra yeni rapor edilen vakaların oranında bir düşüş beklenmelidir (aşağıya bakın).
Ar narkotiku injicēšanu saistīti HIV uzliesmojumi vēl nesen, 2001. gadā, ir bijuši Igaunijā un Latvijā, un 2002. gadā Lietuvā. Kopš tā laika izplatības rādītāji ir ievērojami samazinājušies; pēc sākotnējās epidēmijas fāzes, izveidojoties endēmiskam infekcijas līmenim, jaunatklātu gadījumu skaita samazināšanās nav nekas neparasts (skatīt tālāk).
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Suedia, se estimează la circa 0,9 miliarde EUR cheltuielile din 2002 pentru politica în domeniul drogurilor (estimarea minimă de 0,5 miliarde EUR, iar estimarea maximă de 1,2 miliarde EUR). Compararea estimărilor pentru 2002 cu datele din 1991 arată o creştere substanţială a cheltuielilor publice pentru aplicarea politicii privind drogurile.
In Sweden, it is estimated that drug policy expenditure during 2002 was around 0.9 billion euros (lower estimate 0.5 billion euros, higher estimate 1.2 billion euros). Comparing the 2002 estimates with figures for 1991 shows that public expenditure on drug policy has increased substantially.
En Suède, les autorités estiment que les dépenses liées à la politique antidrogue s’élevaient en 2002 à quelque 0,9 milliard d’euros (l’estimation la plus basse se situant à 0,5 milliard d’euros et la plus haute à 1,2 milliard d’euros). Si l’on compare les estimations de 2002 aux chiffres de 1991, il apparaît que les dépenses publiques destinées à la politique antidrogue ont considérablement augmenté.
In Schweden lagen die Ausgaben für die Drogenpolitik im Jahr 2002 schätzungsweise bei etwa 0,9 Mrd. EUR (niedrigere Schätzung 0,5 Mrd. EUR, höhere Schätzung 1,2 Mrd. EUR). Im Vergleich der Schätzungen für das Jahr 2002 mit den Angaben für das Jahr 1991 wird deutlich, dass die öffentlichen Ausgaben für die Drogenpolitik erheblich gestiegen sind.
In Svezia si calcola che la spesa politica per la lotta alla droga nel 2002 sia stata di circa 0,9 Mrd EUR (stima minima: 0,5 Mrd EUR, stima massima: 1,2 Mrd EUR). Mettendo a confronto le stime del 2002 con i dati del 1991 si può osservare che la spesa pubblica in questo settore è aumentata in maniera sostanziale.
Na Suécia, estima-se que, em 2002, a despesa com a política em matéria de droga rondou os 0,9 mil milhões de euros (sendo a estimativa mais baixa de 0,5 mil milhões de euros e a mais elevada de 1,2 mil milhões de euros). Comparando as estimativas de 2002 com os valores relativos a 1991 conclui-se que a despesa pública neste domínio aumentou substancialmente.
Στη Σουηδία υπολογίζεται ότι οι δαπάνες για την καταπολέμηση των ναρκωτικών το 2002 ανήλθαν περίπου σε 0,9 δισεκατομμύρια ευρώ (κατώτερη εκτίμηση 0,5 δισεκατομμύρια ευρώ, υψηλότερη εκτίμηση 1,2 δισεκατομμύρια ευρώ). Συγκρίνοντας τις εκτιμήσεις για το 2002 με τα στοιχεία για το 1991 προκύπτει ότι οι δημόσιες δαπάνες για την πολιτική καταπολέμησης των ναρκωτικών αυξήθηκαν σημαντικά.
In Zweden werd in 2002 naar schatting ongeveer 0,9 miljard EUR uitgegeven ten behoeve van het drugsbeleid (de laagste schattingen gaan uit van 0,5 miljard EUR, de hoogste van 1,2 miljard EUR). Vergelijking van de cijfers uit 2002 met die uit 1991 leert dat de drugsgerelateerde overheidsbestedingen aanzienlijk zijn gestegen.
Ve Švédsku se odhaduje, že výdaje na protidrogovou politiku se v roce 2002 pohybovaly okolo 0,9 miliardy eur (nižší odhad 0,5 miliardy, vyšší odhad 1,2 miliardy eur). Porovnání odhadů z roku 2002 s údaji za rok 1991 ukazuje, že veřejné výdaje na protidrogovou politiku podstatně vzrostly.
I Sverige anslås det, at udgifterne til narkotikapolitikken i 2002 udgjorde omkring 0,9 mia. euro (laveste skøn 0,5 mia. euro, højeste skøn 1,2 mia. euro). En sammenligning mellem skønnene for 2002 og tallene for 1991 viser, at de offentlige udgifter til narkotikapolitikken er steget betydeligt.
Rootsis olid 2002. a narkootikumidega seotud kulutused hinnanguliselt 0,9 miljardit eurot (madalaim hinnangu järgi 0,5 miljardit, kõrgeima järgi 1,2 miljardit eurot). 2002. aasta ja 1991. aasta andmete võrdlusest selgub, et uimastipoliitika kulutused on oluliselt suurenenud.
Ruotsissa huumepolitiikan kustannukset vuonna 2002 olivat noin 0,9 miljardia euroa (alin arvio oli 0,5 miljardia euroa ja ylin 1,2 miljardia euroa). Vuoden 1991 lukuihin verrattuna Ruotsin huumepolitiikkaan liittyvät julkiset menot ovat siis kasvaneet huomattavasti.
Svédországban a kábítószer-politikára fordított 2002-es kiadásokat hozzávetőlegesen 0,9 milliárd euróra becsülték (az alacsonyabb becslés 0,5 milliárd euró, a magasabb becslés 1,2 milliárd euró volt). A 2002-es becslést az 1991-es számadatokkal összehasonlítva jól látható, hogy a kábítószer-politikára fordított közkiadások jelentősen nőttek.
W Szwecji ocenia się, że wydatki wiążące się z polityką antynarkotykową wyniosły w 2002 r. około 0,9 miliarda euro (niższe szacunki podają 0,5 miliarda euro, a wyższe 1,2 miliarda euro). Porównanie danych szacunkowych za 2002 r. z liczbami z 1991 r. wskazuje na znaczny wzrost wydatków publicznych ponoszonych z tytułu polityki antynarkotykowej.
Vo Švédsku sa odhaduje, že výdavky na protidrogovú politiku počas roku 2002 dosiahli asi 0,9 miliardy eur (nižší odhad 0,5 miliardy eur, vyšší odhad 1,2 miliardy eur). Porovnanie odhadov za rok 2002 s údajmi za rok 1991 ukazuje, že verejné výdavky na protidrogovú politiku sa podstatne zvýšili.
Na Švedskem se ocenjuje, da so odhodki na področju politike drog leta 2002 znašali približno 0,9 milijarde EUR (nižja ocena 0,5 milijarde EUR, višja ocena 1,2 milijarde EUR). Primerjava ocen iz leta 2002 s številkami za leto 1991 kaže, da so se javni izdatki na področju politike drog precej povečali.
I Sverige uppskattas utgifterna för narkotikapolitiken under 2002 ha varit cirka 0,9 miljarder euro (den lägre skattningen är 0,5 miljarder euro, och den högre skattningen 1,2 miljarder euro). En jämförelse av beräkningarna för 2002 med siffrorna för 1991 visar att de offentliga utgifterna för narkotikapolitiken har ökat markant.
İsveç’te, 2002 yılında uyuşturucu politikası harcamalarının 0,9 milyar euro civarında (daha düşük tahmin 0,5 milyar euro, daha yüksek tahmin 1,2 milyar euro) olduğu düşünülmektedir. 2002 tahminleri 1991 rakamlarıyla karşılaştırıldığında, uyuşturucu politikası için kamu harcamalarının önemli ölçüde artmış olduğu görülmektedir.
Zviedrijas aplēses rāda, ka 2002. gadā tās narkotiku politikas tēriņi ir bijuši aptuveni 0,9 miljardi euro (mazākā aprēķinātā summa ir 0,5 miljardi euro, bet lielākā 1,2 miljardi euro). Salīdzinot 2002. gada aplēses ar 1991. gada skaitļiem, redzam, ka valsts izdevumi narkotiku politikas jomā ir ievērojami pieauguši.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Ţinând cont de marja de eroare din estimările pe bază de anchete a prevalenţei şi de dificultăţile de raportare a deceselor legate de consumul de droguri, împărţind numărul cazurilor mortale constatate la numărul total al consumatorilor anuali (211) (persoane cu risc potenţial), rezultă rate de 5–8 cazuri şi, respectiv, 2–5 cazuri la 100 000 de consumatori în cele două ţări pentru care se poate face acest calcul.
The issue of the risk of ecstasy use has often been raised. Bearing in mind the margin of error in survey-based estimates of prevalence and the difficulties in reporting drug deaths, dividing the number of fatalities observed by the number of users per year (211) (people at potential risk) yields rates of 5–8 cases and 2–5 cases per 100 000 users in the two countries for which this calculation can be made.
Le problème du risque lié à la consommation d’ecstasy a souvent été soulevé. Compte tenu de la marge d’erreur des estimations de prévalence réalisées à partir d’enquêtes et des difficultés à déclarer les décès liés à la drogue, en divisant le nombre de victimes recensées par le nombre d’usagers par an (211) (personnes présentant un risque potentiel), on obtient des pourcentages de 5 à 8 cas et de 2 à 5 cas par 100 000 usagers dans les deux pays pour lesquels ce calcul peut être effectué.
Das Thema der mit dem Ecstasykonsum verbundenen Risiken wurde häufig angesprochen. Dividiert man die Zahl der festgestellten Todesfälle durch die Zahl der jährlich erfassten Konsumenten (211) (potenziell gefährdete Menschen), ergeben sich in den beiden Ländern, für die diese Berechnung vorgenommen werden kann, Raten von fünf bis acht Fällen bzw. zwei bis fünf Fällen je 100 000 Konsumenten. Dabei sind jedoch die Fehlerspanne der auf Erhebungen basierenden Prävalenzschätzungen und die Schwierigkeiten bei der Meldung drogenbedingter Todesfälle zu berücksichtigen.
Se ha hablado a menudo del problema del riesgo asociado al consumo de éxtasis. Teniendo en cuenta el margen de error en las estimaciones de prevalencia basadas en encuestas y las dificultades para notificar las muertes relacionadas con las drogas, si dividimos el número de muertes anuales por el número de consumidores al año (211) (personas con riesgo potencial), las tasas resultantes son de 5 a 8 casos y de 2 a 5 casos por cada 100 000 consumidores en los dos países en los cuales podemos realizar este cálculo.
Il problema del rischio insito nel consumo di ecstasy è stato più volte sollevato. Senza dimenticare il margine di errore nelle stime della prevalenza fondate sulle indagini e le difficoltà incontrate nel segnalare i casi di decesso per droga, è possibile dividere il numero di vittime denunciato per il numero annuo dei consumatori (211) (soggetti potenzialmente a rischio), ottenendo un totale di 5–8 casi e di 2–5 casi ogni 100 000 consumatori nei due paesi nei quali è stato eseguito questo calcolo.
A questão do risco do consumo de ecstasy tem sido frequentemente levantada. Tendo em conta a margem de erro das estimativas de prevalência baseadas nos inquéritos e a difícil notificação das mortes relacionadas com o consumo de droga, divide-se o número de vítimas mortais observado pelo número de consumidores por ano (211) (pessoas potencialmente em risco) e obtêm-se taxas de 5 a 8 casos e de 2 a 5 casos por 100 000 consumidores, nos dois países em relação aos quais é possível efectuar este cálculo.
Το θέμα του κινδύνου που εγκυμονεί η χρήση έκστασης έχει τεθεί πολλές φορές. Λαμβάνοντας υπόψη το περιθώριο σφάλματος στις εκτιμήσεις της επικράτησης που βασίζονται σε έρευνες και τις δυσκολίες που υπάρχουν στην αναφορά των θανάτων που οφείλονται στα ναρκωτικά, από τη διαίρεση του αριθμού των θανάτων που καταγράφονται με τον αριθμό των χρηστών ανά έτος (211) (άτομα που δυνητικά διατρέχουν κίνδυνο) προκύπτει αναλογία 5–8 περιπτώσεων και 2–5 περιπτώσεων ανά 100 000 χρήστες στις δύο χώρες για τις οποίες μπορεί να γίνει αυτός ο υπολογισμός.
Het risico van ecstasygebruik is al dikwijls aan de orde gesteld. Rekening houdende met de foutmarge in prevalentieschattingen op basis van enquêtes en met de moeilijkheden omtrent de rapportage van drugsgerelateerde sterfgevallen, levert een berekening waarbij het aantal geregistreerde sterfgevallen wordt afgezet tegen het aantal gebruikers (personen die een risico lopen) per jaar (211) cijfers op van 5 tot 8 respectievelijk 2 tot 5 gevallen per 100 000 gebruikers in de twee landen waarvoor deze berekening gemaakt kan worden.
Riziko užívání extáze je často diskutovaným tématem. S přihlédnutím ke statistické odchylce odhadů prevalence získaných z průzkumů a potížím při hlášení úmrtí souvisejících s drogami získáme po vydělení zaznamenaných úmrtí počtem uživatelů ročně (211) (osoby v možném ohrožení) ve dvou zemích, u nichž je výpočty možné provést, počet 5–8 případů a 2–5 případů na 100 000 uživatelů.
Spørgsmålet om risikoen i forbindelse med ecstasybrug er ofte blevet rejst. Under hensyntagen til fejlmarginen i undersøgelsesbaserede prævalensskøn og vanskelighederne ved at indberette narkotikadødsfald når man, hvis antallet af registrerede dødsfald divideres med antallet af brugere pr. år (211) (potentielt udsatte personer), frem til 5–8 tilfælde og 2–5 tilfælde pr. 100 000 brugere i de to lande, som denne beregning kan foretages for.
Ecstasyga seotud ohtude teemat on sageli tõstatatud. Võttes arvesse vea ülemmäära uuringutel põhinevate levimuse määrade puhul ja raskusi andmete esitamisel uimastitega seotud surmade kohta, annab registreeritud surmajuhtumite arvu jagamine aasta jooksul tarbijate arvuga(211) (ohus olevad inimesed) tulemuseks vastavalt 5–8 surmajuhtumit ja 2–5 surmajuhtumit 100 000 tarbija kohta kahes riigis, mille kohta sellist arvutust on võimalik teha.
Ekstaasin käytön vaaroista on keskusteltu paljon. Kun pidetään mielessä virhemarginaali tutkimuspohjaisissa levinneisyysarvioissa ja huumekuolemien raportointivaikeudet, saadaan jakamalla vuotuiset kuolemantapaukset käyttäjien määrällä (211) (vaarassa olevat henkilöt) tulokseksi 5–8 ja 2–5 tapausta 100 000 käyttäjää kohti niissä kahdessa maassa, joissa tällainen laskelma on tehty.
Az extasyhasználat kockázatainak kérdése gyakran felmerül. Szem előtt tartva a felméréseken alapuló előfordulási becslések hibahatárát és a kábítószerrel összefüggő halálesetek bejelentésében rejlő nehézségeket, a megfigyelt halálesetek számát elosztva a használók évenkénti számával211 (a potenciális veszélyeztetettekével) 100 000 használóra jutó 5–8 esetet, illetve 2–5 esetet kapunk abban a két országban, ahol az adatok lehetővé teszik e számítás elvégzését.
Risikoen ved ecstasybruk har ofte blitt diskutert. Det hefter en viss feilmargin ved prevalensestimater basert på spørreundersøkelser, og i tillegg er det vanskeligheter forbundet med rapportering av narkotikadødsfall, men dersom antallet dødsfall divideres på antallet brukere pr. år (211) (risikoutsatte personer), gir dette en rate på henholdsvis 5-8 og 2-5 tilfeller pr. 100 000 brukere i de to landene som denne beregningen kan gjøres for.
Często poruszaną kwestią było ryzyko wiążące się z zażywaniem ekstazy. W dwóch krajach, gdzie możliwe było dokonanie obliczeń (z uwzględnieniem marginesu błędu danych szacunkowych dotyczących rozpowszechnienia opartych na badaniach ankietowych, a także trudności przy zgłaszaniu zgonów związanych z narkotykami) podzielenie liczby zgonów przez roczną liczbę osób zażywających narkotyki (211) (osób zagrożonych) daje wskaźniki wynoszące 5–8 przypadków i 2–5 przypadków zgonu na 100 000 osób zażywających narkotyki.
Často sa kladie otázka rizika užívania extázy. Majúc na pamäti hranicu chyby v odhadoch prevalencie založených na prieskumoch a ťažkosti pri uvádzaní úmrtí súvisiacich s drogami, delenie počtu pozorovaných úmrtí počtom užívateľov za rok (211) (potenciálne ohrození ľudia) poskytuje miery 5 – 8 prípadov a 2 – 5 prípadov na 100 000 užívateľov v dvoch krajinách, pre ktoré sa mohol urobiť tento výpočet.
Pogosto se sproža vprašanje tveganja pri uživanju ekstazija. Zavedajoč se dovoljenega odstopanja pri ocenah razširjenosti, ki temeljijo na raziskavah, in težav pri poročanju o smrtnih primerih zaradi uživanja drog, z deljenjem števila zabeleženih žrtev s številom uživalcev na leto (211) (potencialno ogroženi ljudje) pridemo do 5 do 8 primerov in 2 do 5 primerov na 100.000 uživalcev v dveh državah, za kateri je mogoče opraviti ta izračun.
Frågan om vilken risk användning av ecstasy medför har ofta ställts. Med beaktande av felmarginalen i enkätbaserade skattningar av prevalens och svårigheterna vid rapportering av narkotikarelaterade dödsfall, ger division av antalet observerade dödsfall med antalet användare per år (211) (individer som löper potentiell risk) 5-8 fall respektive 2-5 fall per 100 000 användare i de två länder där man kan genomföra denna beräkning.
Ecstasy kullanımanın riski konusu sıklıkla gündeme gelmiştir. Araştırma esaslı yaygınlık tahminlerindeki hata payını ve uyuşturucu ölümlerini raporlamanın güçlüklerini göz önünde bulundurarak, gözlemlenen ölümlerin sayısı bir yıldaki kullanıcı sayısına (potansiyel risk altında bulunan kişiler) bölündüğünde (211), bu hesabın yapılabileceği iki ülkede 100.000 kullanıcı başına 5-8 vaka ile 2-5 vaka oranlarını ortaya çıkmaktadır.
Jautājums par ekstazī lietošanas risku ir izvirzīts bieži. Ņemot vērā neprecizitātes, kas var rasties, veicot ar iedzīvotāju aptaujām saistītus izplatības aprēķinus, un narkotiku izraisītu nāves gadījumu paziņošanas grūtības, un izdalot gadā konstatēto nāves gadījumu skaitu ar lietotāju skaitu (211) (iespējamā riska grupa), iegūtie rādītāji divās valstīs, kur šādi aprēķini bija iespējami, ir 5–8 gadījumi un 2–5 gadījumi uz 100 000 lietotājiem.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Estimările prevalenţei consumului de droguri noi sunt mult mai scăzute decât cele ale consumului de droguri ilicite mai cunoscute. După toate probabilităţile, noile forme de consum de droguri sunt adoptate iniţial de câţiva indivizi, din rândul unor subpopulaţii reduse sau în aşezări sau spaţii geografice limitate.
Prevalence estimates for the use of new or emerging as drugs are much lower than those for the use of more established illicit drugs. New forms of drug use are likely to be adopted initially by a few individuals, among small subpopulations or in limited geographical locations or settings. Consequently, the identification and monitoring of emerging trends demands a different type of approach from that used for monitoring the main types of drug use.
Les estimations de prévalence pour l'usage de drogues nouvelles ou émergentes sont nettement inférieures à celles relatives à l'usage de substances illicites mieux établies. Au départ, de nouvelles habitudes de consommation seront vraisemblablement adoptées par quelques individus, au sein de petits sous-groupes de la population ou dans des lieux géographiquement limités. En conséquence, l'identification et le contrôle des nouvelles tendances requièrent une approche différente de celle utilisée pour la surveillance des principaux modes de consommation.
Die Prävalenzschätzungen für den Konsum neuer oder aufkommender Drogen liegen weit unter den Schätzungen für den Konsum herkömmlicher illegaler Drogen. Neue Formen des Drogenkonsums werden tendenziell zunächst von einigen wenigen Menschen übernommen, in kleinen Teilgruppen, geografisch begrenzten Gebieten oder bestimmten Settings. Folglich ist für die Ermittlung und Beobachtung sich abzeichnender Tendenzen ein anderer Ansatz erforderlich als für die Beobachtung der Hauptformen des Drogenkonsums.
Se estima que la prevalencia de consumo de nuevas drogas o drogas emergentes es muy inferior a la relativa al consumo de drogas ilegales tradicionales. Probablemente, los nuevos tipos de consumo de drogas se empiezan a extender dentro de un grupo reducido de personas, entre subpoblaciones pequeñas o en ubicaciones o entornos geográficamente limitados. En consecuencia, la identificación y el seguimiento de las tendencias emergentes exige un enfoque diferente del utilizado para controlar los tipos principales de consumo de droga.
Le stime sulla prevalenza del consumo di nuovi stupefacenti o di stupefacenti emergenti sono molto più basse rispetto a quelle sul consumo di sostanze illecite più tradizionali. È probabile che nuove forme di consumo di droga siano inizialmente adottate da poche persone, all’interno di piccoli sottogruppi o in zone geografiche o in ambienti circoscritti. Di conseguenza, l’individuazione e il monitoraggio delle tendenze emergenti richiede un approccio diverso rispetto a quello usato per il monitoraggio dei principali tipi di consumo di droga.
As estimativas da prevalência do consumo de drogas novas ou emergentes são muito inferiores às do consumo de drogas ilegais mais estabelecidas. É provável que, inicialmente, os novos tipos de consumo de droga sejam adoptados por um pequeno número de pessoas, em pequenas subpopulações ou locais e contextos geográficos limitados. Consequentemente, a identificação e a monitorização das tendências emergentes exige um tipo de abordagem diferente do utilizado para monitorizar os principais tipos de consumo de droga.
Οι εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης νέων ναρκωτικών είναι πολύ χαμηλότερες από εκείνες για τη χρήση πιο καθιερωμένων παράνομων ναρκωτικών. Οι νέες μορφές χρήσης ναρκωτικών κατά κανόνα υιοθετούνται αρχικά από μεμονωμένο αριθμό ατόμων που ανήκουν σε μικρούς υποπληθυσμούς ή σε περιορισμένες γεωγραφικές περιοχές ή χώρους. Συνεπώς, ο εντοπισμός και η παρακολούθηση των νέων τάσεων απαιτεί διαφορετική μορφή προσέγγισης από εκείνη που χρησιμοποιείται για την παρακολούθηση των κύριων μορφών χρήσης ναρκωτικών.
Volgens prevalentieschattingen worden nieuwe of opkomende drugs veel minder gebruikt dan de meer bekende, illegale drugs. Waarschijnlijk vinden nieuwe vormen van drugsconsumptie in eerste instantie ingang bij een enkele gebruiker, onder kleine bevolkingsgroepen of in specifieke geografische gebieden of settings. Om opkomende trends te kunnen herkennen en volgen is daarom een andere benadering nodig dan voor de belangrijkste vormen van drugsgebruik.
Odhady prevalence užívání nových nebo nově se rozmáhajících drog jsou mnohem nižší než v případě užívání zavedenějších nezákonných drog. Nové formy užívání drog bývají zpočátku přejímány několika jednotlivci, v rámci menších skupin obyvatel či na omezeném geografickém území nebo jen na určitých místech. V důsledku toho zjišťování a sledování nastupujících trendů vyžaduje odlišný přístup než sledování hlavních typů užívání drog.
Skønnene over udbredelsen af brugen af forskellige former for nye stoffer er meget lavere end skønnene over brugen af de mere gængse illegale stoffer. Nye former for stofbrug påbegyndes i starten sædvanligvis kun af nogle få personer, blandt mindre undergrupper eller i begrænsede geografiske sammenhænge eller miljøer. Identificeringen og overvågningen af nye tendenser kræver derfor en anden metode end den, der er blevet anvendt til overvågning af de gængse former for stofbrug.
Uute või esilekerkivate uimastite tarbimise levimus on palju väiksem kui juba tuntud ebaseaduslike uimastite tarbimise levimus. Uute uimastite tarbimist alustavad tõenäoliselt mõned inimesed, see toimub väikeste rahvastikurühmade sees või piiratud geograafilistes piirkondades. Seepärast nõuab esilekerkivate suundumuste kindlakstegemine ja jälgimine teistsugust lähenemist kui peamiste uimastirühmade puhul kasutatav.
Uusien huumeiden levinneisyydestä esitetyt arviot ovat paljon alhaisempia kuin vakiintuneempia laittomia huumeita koskevat arviot. Huumeidenkäytön uusia muotoja esiintyy aluksi vain muutaman henkilön kesken, pienissä alaryhmissä tai rajoitetuilla maantieteellisillä alueilla tai ympäristöissä. Näin ollen huumausaineisiin liittyvien uusien suuntauksien havaitsemisessa ja seurannassa on käytettävä erilaista lähestymistapaa kuin pääasiallisten käyttötapojen seurannassa.
Az új vagy kábítószerként újonnan megjelenő anyagok használatának előfordulását sokkal alacsonyabbra becsülik, mint a már „bejáratottabb” tiltott kábítószerekét. A kábítószer-használat új formáit kezdetben feltehetőleg csak néhány személy veszi át, kis részpopulációkon belül, illetve behatárolható földrajzi helyszíneken vagy körülmények között. Az újonnan megjelenő tendenciák felismerése és megfigyelése ilyenformán a kábítószer-használat fő típusainak figyeléséhez alkalmazottól eltérő hozzáállást kíván.
Prevalensestimater for bruken av nye stoffer er mye lavere enn for mer etablerte illegale stoffer. Nye stoffer tas innledningsvis i bruk av noen få personer, i små undergrupper av befolkningen eller i begrensede områder eller situasjoner. Følgelig kreves det andre tilnærminger når man skal identifisere og kartlegge nye trender enn for kartlegging av de mest utbredte typene av narkotikabruk.
Według szacunkowych danych rozpowszechnienie nowych lub pojawiających się narkotyków jest znacznie niższe niż bardziej znanych nielegalnych narkotyków. Nowe formy zażywania narkotyków przyjmują się początkowo tylko w małych grupkach osób, w niewielkich podpopulacjach lub w ograniczonych geograficznie obszarach lub środowiskach. W związku z tym identyfikacja i monitorowanie pojawiających się tendencji wymaga innego rodzaju podejścia niż stosuje się przy monitorowaniu głównych form zażywania narkotyków.
Odhady prevalencie pre užívanie nových alebo objavujúcich sa drog sú oveľa nižšie ako odhady pre užívanie zavedenejších nezákonných drog. Nové formy užívania drog sú spočiatku pravdepodobne prijímané niekoľkými jednotlivcami, medzi malými dielčími populáciami alebo v obmedzených geografických lokalitách alebo zariadeniach. Takže identifikácia a monitorovanie objavujúcich sa trendov si vyžadujú odlišný typ prístupu od prístupu používaného na monitorovanie hlavných typov užívania drog.
Ocene razširjenosti uživanja novih ali pojavljajočih se drog so mnoge nižje od ocen uživanja bolj uveljavljenih prepovedanih drog. Za nove oblike uživanja drog je verjetno, da jih najprej sprejme nekaj posameznikov iz manjših podpopulacij ali omejenih geografskih lokacij ali okolij. Prepoznavanje in spremljanje pojavljajočih se trendov zato zahteva pristop, drugačen od pristopa, ki se uporablja za spremljanje glavnih vrst uživanja drog.
Prevalensestimat för användning av nya eller framväxande droger är mycket lägre än för användning av mer etablerade olagliga droger. Nya former av narkotikamissbruk inleds vanligtvis av ett fåtal personer, i små subpopulationer eller på begränsade geografiska platser eller miljöer. Identifiering och kontroll av framväxande trender kräver därför ett annat tillvägagångssätt än det som används för att övervaka de viktigaste typerna av narkotikamissbruk.
Yeni veya ortaya çıkmakta olan uyuşturucular için yaygınlık tahminleri daha çok bilinen yasadışı uyuşturucuların kullanım tahminlerinden çok daha düşüktür. Yeni uyuşturucu kullanma şekillerinin, başta küçük alt nüfuslar arasında veya sınırlı coğrafi alanlar veya ortamlarda, birkaç kişi tarafından benimsenmesi olasıdır. Dolayısıyla, ortaya çıkmakta olan eğilimlerin saptanması ve izlenmesi, başlıca uyuşturucu kullanımı tiplerini izlemek içın kullanılandan farklı türde bir yaklaşım gerektirmektedir.
Jaunu vai topošu narkotiku lietošanas tendenču analīze liecina, ka jaunu narkotiku lietošanas izplatība ir daudz mazāka nekā tradicionālu nelegālo narkotiku lietošanas izplatība. Jaunas narkotiku lietošanas ievirzes sākotnēji izplatās atsevišķu personu un nelielu grupu vidū, kā arī ierobežotā ģeogrāfiskā teritorijā vai vidē. Līdz ar to topošu tendenču apzināšanā un pārraudzībā ir jāpiemēro citāda nostāja, nekā pārraugot plašāk izplatītos narkotiku lietošanas veidus.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Strategia Uniunii Europene privind drogurile 2005–2012 acordă o mare prioritate îmbunătăţirii disponibilităţii şi accesului la tratament şi cere statelor membre să ofere o gamă cuprinzătoare de tratamente eficiente. În mod istoric, tratamentul de tip rezidenţial a reprezentat un loc important pentru tratamentul consumatorilor problematici de opiacee.
The EU drug strategy 2005–12 places a high priority on improving the availability of and access to treatment and it calls on Member States to provide a comprehensive range of effective treatments. Historically, residential treatment represented an important setting for the treatment of problem opioid users. However, the increasing diversity of treatment options and, in particular, the considerable expansion of substitution treatment has meant that the relative importance of residential care has declined.
La stratégie antidrogue de l'UE pour la période 2005-2015 accorde une priorité élevée à l'amélioration de la disponibilité et de l'accès au traitement et appelle les États membres à offrir une large gamme de traitements efficaces. Historiquement, le traitement en centres de soins résidentiels constituait une option importante pour le traitement des usagers d'opiacés à problèmes. Cependant, la diversité croissante des options de traitement et, en particulier, l'expansion considérable prise par le traitement de substitution a réduit l'importance relative des soins résidentiels.
In der EU-Drogenstrategie 2005-1012 wird der Verbesserung der Verfügbarkeit und Zugänglichkeit von Therapieprogrammen hohe Priorität eingeräumt. Die Mitgliedstaaten werden aufgefordert, eine umfassende Palette wirksamer Therapieprogramme anzubieten. In der Vergangenheit bildete die stationäre Therapie einen wichtigen Rahmen für die Behandlung problematischer Opioidkonsumenten. Da jedoch immer mehr unterschiedliche Behandlungsoptionen verfügbar sind und vor allem die Substitutionsbehandlung in erheblich höherem Maße eingesetzt wird, hat die relative Bedeutung der stationären Behandlung abgenommen.
Estrategia de la UE en materia de drogas 2005-2012 considera prioritario mejorar la disponibilidad y el acceso al tratamiento e insta a los Estados miembros a que proporcionen una amplia gama de tratamientos efectivos. Históricamente, el tratamiento residencial representaba un entorno importante para el tratamiento de consumidores problemáticos de opiáceos. Sin embargo, el aumento de la diversidad de opciones de tratamiento y, en particular, la considerable expansión del tratamiento de sustitución, han comportado un declive de la importancia relativa de la asistencia residencial.
La strategia dell’Unione europea in materia di stupefacenti per il periodo 2005-2012 riconosce un'alta priorità all’ottimizzazione della disponibilità dei trattamenti e dell’accesso agli stessi, invitando gli Stati membri ad allestire un’ampia serie di trattamenti efficaci Il trattamento residenziale è stato, storicamente, un contesto importante per la cura dei consumatori problematici di oppiacei. Tuttavia, la crescente varietà delle opzioni terapeutiche e, in particolare, la diffusione capillare del trattamento sostitutivo ha determinato il declino dell’importanza relativa dei trattamenti residenziali.
A estratégia da UE de luta contra a droga 2005–2012 dá grande prioridade à melhoria da disponibilidade e do acesso ao tratamento e solicita aos Estados-Membros que ofereçam uma vasta gama de tratamentos eficazes. Historicamente, o tratamento em regime de internamento tem sido importante para o tratamento dos consumidores problemáticos de opiáceos. Contudo, a crescente diversidade das opções de tratamento e, em especial, a considerável expansão do tratamento de substituição reduziram a importância relativa do tratamento em regime de internamento.
Στο πλαίσιο της στρατηγικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005–12) τίθεται υψηλή προτεραιότητα στη βελτίωση της διαθεσιμότητας και της πρόσβασης σε θεραπεία και τα κράτη μέλη καλούνται να παρέχουν ολοκληρωμένο φάσμα αποτελεσματικών θεραπειών. Ανέκαθεν, η θεραπεία σε κέντρα εσωτερικής διαμονής ήταν ιδιαίτερα σημαντική για τη θεραπεία προβληματικών χρηστών οπιοειδών. Ωστόσο, η συνεχής διεύρυνση των θεραπευτικών επιλογών και, ιδίως, η σημαντική εξάπλωση της θεραπείας υποκατάστασης είχε ως αποτέλεσμα τη μείωση της σχετικής σημασίας της θεραπείας σε κέντρα εσωτερικής διαμονής.
De EU-strategie inzake drugs 2005-2012 kent hoge prioriteit toe aan een betere beschikbaarheid van, en toegang tot, behandeling, en roept de lidstaten op om te zorgen voor een uitgebreid scala van doeltreffende behandelingen. Intramurale behandeling heeft altijd een belangrijke plaats ingenomen in de behandeling van problematische opioïdengebruikers, maar omdat er nu steeds meer behandelmogelijkheden zijn en vooral ook omdat substitutiebehandelingen een vlucht hebben genomen, is het belang van de intramurale zorg in verhouding afgenomen.
Protidrogová strategie EU na období 2005–2012 vytýčila jako vysokou prioritu zlepšování dostupnosti a přístupnosti léčby a vyzývá členské státy, aby zajistily komplexní nabídku efektivních způsobů léčby. V minulosti ústavní léčba představovala důležité prostředí pro léčbu problémových uživatelů opiátů. Rostoucí rozmanitost léčebných postupů a zvláště pak značné rozšíření substituční léčby však znamenají, že význam lůžkové péče relativně poklesl.
I EU's narkotikastrategi for 2005–2012 prioriteres en forbedret tilgængelighed af og adgang til behandling, og medlemsstaterne opfordres til at stille en lang række effektive behandlingstilbud til rådighed. Stationær behandling har traditionelt været en vigtig form for behandling af problematiske opioidbrugere. Det stigende udbud af forskellige behandlingsmuligheder og navnlig den betydelige udvidelse af substitutionsbehandling har imidlertid betydet, at den relative betydning af stationær behandling er faldet.
ELi narkostrateegias 2005–2012 seatakse olulisele kohale ravi kättesaadavuse ja juurdepääsetavuse parandamine ning kutsutakse liikmesriike üles tagama laia valiku tõhusate raviteenuste pakkumise. Ambulatoorne ravi on läbi aegade olnud olulisel kohal opioidide probleemsete tarbijate ravis. Kuid ravivõimaluste pidev mitmekesistumine ning eelkõige asendusravi võimaluste märkimisväärne suurenemine on toonud kaasa ambulatoorse ravi suhtelise tähtsuse vähenemise.
Vuosiksi 2005–2012 laaditussa EU:n huumausainestrategiassa asetetaan etusijalle hoidon saatavuuden ja hoitoon pääsyn parantaminen, ja siinä kehotetaan jäsenvaltioita tarjoamaan kattava valikoima tehokkaita hoitomuotoja. Opioidien ongelmakäyttäjiä on perinteisesti hoidettu paljon laitosympäristössä. Hoitovaihtoehtojen monipuolistuminen ja etenkin korvaushoidon huomattava yleistyminen ovat kuitenkin johtaneet laitoshoidon suhteellisen osuuden vähenemiseen.
Az EU 2005–12-re szóló kábítószer-stratégiája fontos prioritásként kezeli a kezelés rendelkezésre állásának és hozzáférhetőségének javítását, és felszólítja a tagállamokat a hatékony kezelések széles skálájának biztosítására. A problémás opiáthasználók kezelésében a bentlakásos kezelési forma történetileg fontos szerepet töltött be. A kezelési lehetőségek változatosságának növekedésével, és főleg a helyettesítő kezelés jelentős kibővülésével azonban a bentlakásos ellátás veszített relatív fontosságából.
EUs narkotikastrategi for 2005-12 legger stor vekt på å forbedre tilgjengeligheten av og tilgangen på behandling og oppfordrer medlemsstatene til å bygge ut et bredt spekter av effektive behandlingstiltak. Historisk sett har behandling i døgninstitusjon vært et viktig tilbud for problembrukere av opioider. Etter hvert som behandlingstilbudet har blitt bredere, og spesielt etter at tilbudet om substitusjonsbehandling ble bygget ut i vesentlig grad, har behandling i døgninstitusjon mistet sin relative betydning.
Strategia antynarkotykowa UE na lata 2005–2012 przyznaje wysoki priorytet kwestii poprawy dostępności leczenia i wzywa państwa członkowskie do opracowania wielu skutecznych form leczenia. W przeszłości ważnym sposobem leczenia osób problemowo zażywających opiaty była terapia stacjonarna. Jednak rosnąca liczba różnorodnych opcji terapeutycznych, a w szczególności rozpowszechnienie leczenia zastępczego, powoduje względny spadek znaczenia lecznictwa zamkniętego.
Protidrogová stratégia EÚ na roky 2005 – 2012 kladie veľký dôraz na zlepšovanie dostupnosti a prístupu k liečbe a vyzýva členské štáty, aby poskytovali komplexný rozsah účinnej liečby. Z historického hľadiska predstavovala nemocničná liečba dôležitý smer pre liečenie problémových užívateľov opiátov. Avšak narastajúca rozmanitosť možností liečby a najmä značné rozšírenie substitučnej liečby znamená, že relatívna dôležitosť nemocničnej starostlivosti sa znížila.
Strategija EU na področju drog 2005–2012 daje veliko prednost izboljševanju razpoložljivosti zdravljenja in dostopa do njega ter poziva države članice, naj zagotovijo obsežno ponudbo učinkovitih zdravljenj. V preteklosti je bilo bolnišnično zdravljenje pomemben način zdravljenja problematičnih uživalcev opiatov. Vendar pa se je zaradi vedno večje izbire možnosti zdravljenja in zlasti znatnega širjenja nadomestnega zdravljenja zmanjšal sorazmerni pomen bolnišnične oskrbe.
I EU:s narkotikastrategi 2005–12 läggs stor vikt vid förbättrad tillgång och tillträde till behandling och uppmanas medlemsstaterna att erbjuda heltäckande och effektiva behandlingsprogram. Under lång tid har behandlingshemmen stått för en betydande del av vården av problemmissbrukare av opiater. Allt flera behandlingsmöjligheter har dock tillkommit och i synnerhet substitutionsbehandling tillgrips allt oftare vilket har inneburit att vården på behandlingshem har minskat i omfattning.
2005-12 AB uyuşturucu stratejisi, tedavinin bulunulabilirliği ve tedaviye erişimi iyileştirmeye yüksek öncelik tanımakta olup Üye Devletler’i kapsamlı etkin tedaviler sunmaya çağırmaktadır. Tarihsel olarak, yatılı tedavi sorunlu opioid kullanıcılarının tedavisi için önemli bir ortam oluşturmuştur. Bununla beraber, tedavi seçeneklerinin artan çeşitliliği ile özellikle ikame tedavisinin belirgin ölçüde yaygınlaşması, yatılı bakımın göreli öneminin azaldığı anlamına gelmiştir.
Viena no svarīgākajām prioritātēm ES 2005. – 2012. gada narkotiku stratēģijā ir labāks ārstniecības iespēju un pieejamības nodrošinājums, stratēģija aicina dalībvalstis nodrošināt visaptverošu efektīvu ārstniecības iespēju klāstu. Vēsturiski problemātisku opioīdu lietotāju ārstēšanā svarīgu vietu ir ieņēmusi ārstēšana stacionāra apstākļos. Tomēr līdz ar pieaugošo ārstniecības iespēju daudzveidību un jo īpaši līdz ar aizvietotājterapijas ievērojami plašāko piemērošanu, stacionārās aprūpes salīdzinoši lielā nozīme ir mazinājusies.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Strategia Uniunii Europene privind drogurile 2005–2012 acordă o mare prioritate îmbunătăţirii disponibilităţii şi accesului la tratament şi cere statelor membre să ofere o gamă cuprinzătoare de tratamente eficiente. În mod istoric, tratamentul de tip rezidenţial a reprezentat un loc important pentru tratamentul consumatorilor problematici de opiacee.
The EU drug strategy 2005–12 places a high priority on improving the availability of and access to treatment and it calls on Member States to provide a comprehensive range of effective treatments. Historically, residential treatment represented an important setting for the treatment of problem opioid users. However, the increasing diversity of treatment options and, in particular, the considerable expansion of substitution treatment has meant that the relative importance of residential care has declined.
La stratégie antidrogue de l'UE pour la période 2005-2015 accorde une priorité élevée à l'amélioration de la disponibilité et de l'accès au traitement et appelle les États membres à offrir une large gamme de traitements efficaces. Historiquement, le traitement en centres de soins résidentiels constituait une option importante pour le traitement des usagers d'opiacés à problèmes. Cependant, la diversité croissante des options de traitement et, en particulier, l'expansion considérable prise par le traitement de substitution a réduit l'importance relative des soins résidentiels.
In der EU-Drogenstrategie 2005-1012 wird der Verbesserung der Verfügbarkeit und Zugänglichkeit von Therapieprogrammen hohe Priorität eingeräumt. Die Mitgliedstaaten werden aufgefordert, eine umfassende Palette wirksamer Therapieprogramme anzubieten. In der Vergangenheit bildete die stationäre Therapie einen wichtigen Rahmen für die Behandlung problematischer Opioidkonsumenten. Da jedoch immer mehr unterschiedliche Behandlungsoptionen verfügbar sind und vor allem die Substitutionsbehandlung in erheblich höherem Maße eingesetzt wird, hat die relative Bedeutung der stationären Behandlung abgenommen.
Estrategia de la UE en materia de drogas 2005-2012 considera prioritario mejorar la disponibilidad y el acceso al tratamiento e insta a los Estados miembros a que proporcionen una amplia gama de tratamientos efectivos. Históricamente, el tratamiento residencial representaba un entorno importante para el tratamiento de consumidores problemáticos de opiáceos. Sin embargo, el aumento de la diversidad de opciones de tratamiento y, en particular, la considerable expansión del tratamiento de sustitución, han comportado un declive de la importancia relativa de la asistencia residencial.
La strategia dell’Unione europea in materia di stupefacenti per il periodo 2005-2012 riconosce un'alta priorità all’ottimizzazione della disponibilità dei trattamenti e dell’accesso agli stessi, invitando gli Stati membri ad allestire un’ampia serie di trattamenti efficaci Il trattamento residenziale è stato, storicamente, un contesto importante per la cura dei consumatori problematici di oppiacei. Tuttavia, la crescente varietà delle opzioni terapeutiche e, in particolare, la diffusione capillare del trattamento sostitutivo ha determinato il declino dell’importanza relativa dei trattamenti residenziali.
A estratégia da UE de luta contra a droga 2005–2012 dá grande prioridade à melhoria da disponibilidade e do acesso ao tratamento e solicita aos Estados-Membros que ofereçam uma vasta gama de tratamentos eficazes. Historicamente, o tratamento em regime de internamento tem sido importante para o tratamento dos consumidores problemáticos de opiáceos. Contudo, a crescente diversidade das opções de tratamento e, em especial, a considerável expansão do tratamento de substituição reduziram a importância relativa do tratamento em regime de internamento.
Στο πλαίσιο της στρατηγικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005–12) τίθεται υψηλή προτεραιότητα στη βελτίωση της διαθεσιμότητας και της πρόσβασης σε θεραπεία και τα κράτη μέλη καλούνται να παρέχουν ολοκληρωμένο φάσμα αποτελεσματικών θεραπειών. Ανέκαθεν, η θεραπεία σε κέντρα εσωτερικής διαμονής ήταν ιδιαίτερα σημαντική για τη θεραπεία προβληματικών χρηστών οπιοειδών. Ωστόσο, η συνεχής διεύρυνση των θεραπευτικών επιλογών και, ιδίως, η σημαντική εξάπλωση της θεραπείας υποκατάστασης είχε ως αποτέλεσμα τη μείωση της σχετικής σημασίας της θεραπείας σε κέντρα εσωτερικής διαμονής.
De EU-strategie inzake drugs 2005-2012 kent hoge prioriteit toe aan een betere beschikbaarheid van, en toegang tot, behandeling, en roept de lidstaten op om te zorgen voor een uitgebreid scala van doeltreffende behandelingen. Intramurale behandeling heeft altijd een belangrijke plaats ingenomen in de behandeling van problematische opioïdengebruikers, maar omdat er nu steeds meer behandelmogelijkheden zijn en vooral ook omdat substitutiebehandelingen een vlucht hebben genomen, is het belang van de intramurale zorg in verhouding afgenomen.
Protidrogová strategie EU na období 2005–2012 vytýčila jako vysokou prioritu zlepšování dostupnosti a přístupnosti léčby a vyzývá členské státy, aby zajistily komplexní nabídku efektivních způsobů léčby. V minulosti ústavní léčba představovala důležité prostředí pro léčbu problémových uživatelů opiátů. Rostoucí rozmanitost léčebných postupů a zvláště pak značné rozšíření substituční léčby však znamenají, že význam lůžkové péče relativně poklesl.
I EU's narkotikastrategi for 2005–2012 prioriteres en forbedret tilgængelighed af og adgang til behandling, og medlemsstaterne opfordres til at stille en lang række effektive behandlingstilbud til rådighed. Stationær behandling har traditionelt været en vigtig form for behandling af problematiske opioidbrugere. Det stigende udbud af forskellige behandlingsmuligheder og navnlig den betydelige udvidelse af substitutionsbehandling har imidlertid betydet, at den relative betydning af stationær behandling er faldet.
ELi narkostrateegias 2005–2012 seatakse olulisele kohale ravi kättesaadavuse ja juurdepääsetavuse parandamine ning kutsutakse liikmesriike üles tagama laia valiku tõhusate raviteenuste pakkumise. Ambulatoorne ravi on läbi aegade olnud olulisel kohal opioidide probleemsete tarbijate ravis. Kuid ravivõimaluste pidev mitmekesistumine ning eelkõige asendusravi võimaluste märkimisväärne suurenemine on toonud kaasa ambulatoorse ravi suhtelise tähtsuse vähenemise.
Vuosiksi 2005–2012 laaditussa EU:n huumausainestrategiassa asetetaan etusijalle hoidon saatavuuden ja hoitoon pääsyn parantaminen, ja siinä kehotetaan jäsenvaltioita tarjoamaan kattava valikoima tehokkaita hoitomuotoja. Opioidien ongelmakäyttäjiä on perinteisesti hoidettu paljon laitosympäristössä. Hoitovaihtoehtojen monipuolistuminen ja etenkin korvaushoidon huomattava yleistyminen ovat kuitenkin johtaneet laitoshoidon suhteellisen osuuden vähenemiseen.
Az EU 2005–12-re szóló kábítószer-stratégiája fontos prioritásként kezeli a kezelés rendelkezésre állásának és hozzáférhetőségének javítását, és felszólítja a tagállamokat a hatékony kezelések széles skálájának biztosítására. A problémás opiáthasználók kezelésében a bentlakásos kezelési forma történetileg fontos szerepet töltött be. A kezelési lehetőségek változatosságának növekedésével, és főleg a helyettesítő kezelés jelentős kibővülésével azonban a bentlakásos ellátás veszített relatív fontosságából.
EUs narkotikastrategi for 2005-12 legger stor vekt på å forbedre tilgjengeligheten av og tilgangen på behandling og oppfordrer medlemsstatene til å bygge ut et bredt spekter av effektive behandlingstiltak. Historisk sett har behandling i døgninstitusjon vært et viktig tilbud for problembrukere av opioider. Etter hvert som behandlingstilbudet har blitt bredere, og spesielt etter at tilbudet om substitusjonsbehandling ble bygget ut i vesentlig grad, har behandling i døgninstitusjon mistet sin relative betydning.
Strategia antynarkotykowa UE na lata 2005–2012 przyznaje wysoki priorytet kwestii poprawy dostępności leczenia i wzywa państwa członkowskie do opracowania wielu skutecznych form leczenia. W przeszłości ważnym sposobem leczenia osób problemowo zażywających opiaty była terapia stacjonarna. Jednak rosnąca liczba różnorodnych opcji terapeutycznych, a w szczególności rozpowszechnienie leczenia zastępczego, powoduje względny spadek znaczenia lecznictwa zamkniętego.
Protidrogová stratégia EÚ na roky 2005 – 2012 kladie veľký dôraz na zlepšovanie dostupnosti a prístupu k liečbe a vyzýva členské štáty, aby poskytovali komplexný rozsah účinnej liečby. Z historického hľadiska predstavovala nemocničná liečba dôležitý smer pre liečenie problémových užívateľov opiátov. Avšak narastajúca rozmanitosť možností liečby a najmä značné rozšírenie substitučnej liečby znamená, že relatívna dôležitosť nemocničnej starostlivosti sa znížila.
Strategija EU na področju drog 2005–2012 daje veliko prednost izboljševanju razpoložljivosti zdravljenja in dostopa do njega ter poziva države članice, naj zagotovijo obsežno ponudbo učinkovitih zdravljenj. V preteklosti je bilo bolnišnično zdravljenje pomemben način zdravljenja problematičnih uživalcev opiatov. Vendar pa se je zaradi vedno večje izbire možnosti zdravljenja in zlasti znatnega širjenja nadomestnega zdravljenja zmanjšal sorazmerni pomen bolnišnične oskrbe.
I EU:s narkotikastrategi 2005–12 läggs stor vikt vid förbättrad tillgång och tillträde till behandling och uppmanas medlemsstaterna att erbjuda heltäckande och effektiva behandlingsprogram. Under lång tid har behandlingshemmen stått för en betydande del av vården av problemmissbrukare av opiater. Allt flera behandlingsmöjligheter har dock tillkommit och i synnerhet substitutionsbehandling tillgrips allt oftare vilket har inneburit att vården på behandlingshem har minskat i omfattning.
2005-12 AB uyuşturucu stratejisi, tedavinin bulunulabilirliği ve tedaviye erişimi iyileştirmeye yüksek öncelik tanımakta olup Üye Devletler’i kapsamlı etkin tedaviler sunmaya çağırmaktadır. Tarihsel olarak, yatılı tedavi sorunlu opioid kullanıcılarının tedavisi için önemli bir ortam oluşturmuştur. Bununla beraber, tedavi seçeneklerinin artan çeşitliliği ile özellikle ikame tedavisinin belirgin ölçüde yaygınlaşması, yatılı bakımın göreli öneminin azaldığı anlamına gelmiştir.
Viena no svarīgākajām prioritātēm ES 2005. – 2012. gada narkotiku stratēģijā ir labāks ārstniecības iespēju un pieejamības nodrošinājums, stratēģija aicina dalībvalstis nodrošināt visaptverošu efektīvu ārstniecības iespēju klāstu. Vēsturiski problemātisku opioīdu lietotāju ārstēšanā svarīgu vietu ir ieņēmusi ārstēšana stacionāra apstākļos. Tomēr līdz ar pieaugošo ārstniecības iespēju daudzveidību un jo īpaši līdz ar aizvietotājterapijas ievērojami plašāko piemērošanu, stacionārās aprūpes salīdzinoši lielā nozīme ir mazinājusies.
  Capitolul 3: Canabis  
În 2003, producţia globală potenţială de plante de canabis a fost estimată la peste 40 000 tone (CND, 2005), cu ţări sursă din întreaga lume. Conform rapoartelor, capturile de plante de canabis realizate în Uniunea Europeană în 2004 proveneau din diverse ţări, în principal din Ţările de Jos şi Albania, dar şi din Angola, Africa de Sud, Jamaica şi Thailanda (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006).
Global potential herbal cannabis production was estimated at over 40 000 tonnes in 2003 (CND, 2005), with source countries throughout the world. Herbal cannabis seized in the EU in 2004 is reported to have originated from a variety of countries, mainly the Netherlands and Albania, but also Angola, South Africa, Jamaica and Thailand (Reitox national reports, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). In addition, local (indoor or outdoor) cultivation and production of cannabis products takes place in most of the EU Member States.
La production mondiale potentielle d'herbe de cannabis a été estimée à plus de 40 000 tonnes en 2003 (CND, 2005) et les sources de production sont éparpillées dans le monde. L'herbe de cannabis saisie dans l'UE en 2004 proviendrait de divers pays, dont les Pays‑Bas et l'Albanie, mais aussi l'Angola, l'Afrique du Sud, la Jamaïque et la Thaïlande (rapports nationaux Reitox, 2005; OMD, 2005; OICS, 2006). En outre, il existe une culture et une production locales (en intérieur et en extérieur) de cannabis dans la plupart des États membres de l'UE.
Das globale Herstellungspotenzial für Cannabiskraut wurde im Jahr 2003 (CND, 2005) auf über 40 000 Tonnen geschätzt, wobei die Herkunftsländer über die ganze Welt verteilt sind. Das 2004 in der EU beschlagnahmte Cannabiskraut stammt den Angaben zufolge aus einer Vielzahl von Ländern, vor allem aus den Niederlanden und Albanien, aber auch aus Angola, Südafrika, Jamaika und Thailand (nationale Reitox-Berichte, 2005; WZO, 2005, INCB, 2006). Darüber hinaus werden in den meisten EU-Mitgliedstaaten Cannabiserzeugnisse lokal (im Innen- oder Außenanbau) angebaut und hergestellt.
En 2003, la producción potencial mundial de hierba de cannabis se estimó en más de 40 000 toneladas (CND, 2005), con países de origen repartidos por todo el mundo. Según los datos, la hierba de cannabis incautada en la UE en 2004 tiene su origen en diversos países, principalmente en los Países Bajos y Albania, pero también en Angola, Sudáfrica, Jamaica y Tailandia (informes nacionales de la red Reitox, 2005; OMA, 2005; JIFE, 2006). Además, en la mayoría de los Estados miembros de la UE se llevan a cabo el cultivo y la elaboración locales (interior y exterior) de productos del cannabis.
La potenziale produzione di foglie di cannabis a livello internazionale è stata calcolata in oltre 40 000 tonnellate nel 2003 (CND, 2005) e i paesi produttori sarebbero disseminati un po’ ovunque nel mondo. Si ritiene che le foglie di cannabis sequestrate nell’UE nel 2004 provenissero da vari paesi, in primis Paesi Bassi e Albania, ma anche da Angola, Sudafrica, Giamaica e Thailandia (relazioni nazionali Reitox, 2005; OMD, 2005; INCB, 2006). Inoltre, la coltivazione e la produzione (sia in serra che all’aria aperta) a livello locale dei prodotti a base di cannabis avviene nella maggior parte degli Stati membri europei.
A produção global potencial de cannabis herbácea foi estimada em mais de 40 000 toneladas em 2003 (CND, 2005), com países fornecedores em todo o mundo. Segundo os relatórios, a cannabis herbácea apreendida na UE em 2004 é originária de vários países, principalmente dos Países Baixos e da Albânia, mas também de Angola, África do Sul, Jamaica e Tailândia (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; OMA, 2005; INCB, 2006). Além disso, o cultivo local (interior ou exterior) e o fabrico de produtos de cannabis têm lugar na maioria dos Estados‑Membros da UE.
Η παγκόσμια δυνητική παραγωγή φυτικής κάνναβης υπολογίζεται ότι υπερέβη τους 40 000 τόνους το 2003 (CND, 2005), σε διάφορες χώρες προέλευσης σε όλο τον κόσμο. Οι ποσότητες φυτικής κάνναβης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ το 2004 αναφέρεται ότι προέρχονταν από διάφορες χώρες, κυρίως τις Κάτω Χώρες και την Αλβανία, αλλά και την Αγκόλα, τη Νότιο Αφρική, τη Τζαμάικα και την Ταϊλάνδη (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· ΠΟΤ, 2005· INCB, 2006). Επιπλέον, στα περισσότερα κράτη μέλη της ΕΕ παρατηρείται κάποια τοπική (σε εσωτερικούς ή εξωτερικούς χώρους) καλλιέργεια και παραγωγή προϊόντων κάνναβης.
De mondiale potentiële productie van cannabisbladeren werd in 2003 geschat op ruim 40 000 ton (CND, 2005) en vond overal ter wereld plaats. Over de cannabisbladeren die in 2004 in de EU in beslag zijn genomen wordt gemeld dat deze uit uiteenlopende landen kwamen, voornamelijk uit Nederland en Albanië, maar ook uit Angola, Zuid-Afrika, Jamaica en Thailand (nationale Reitox-verslagen, 2005; WDO, 2005; INCB, 2006). Daarnaast is er in de meeste lidstaten van de EU sprake van enige lokale teelt en productie van cannabisproducten (zowel binnens- als buitenshuis).
Světová potenciální produkce rostlin konopí byla v roce 2003 odhadována na více než 40 000 tun (CND, 2005), přičemž zdrojové země se nacházejí na celém světě. Uvádí se, že rostliny konopí zachycené v EU v roce 2004 pocházejí z různých zemí, zejména z Nizozemska a Albánie, ale rovněž z Angoly, Jihoafrické republiky a Thajska (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Pěstování a produkce konopných produktů navíc probíhá v místním měřítku (v krytých prostorách či pod širým nebem) ve většině členských států EU.
Den globale, potentielle produktion af cannabisblade blev anslået til over 40 000 tons i 2003 (CND, 2005), med producerende lande i hele verden. De mængder cannabisblade, der blev beslaglagt i EU i 2004, stammede angiveligt fra flere lande, hovedsagelig Nederlandene og Albanien, men også Angola, Sydafrika, Jamaica og Thailand (nationale Reitox-rapporter, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Endvidere finder der lokal (indendørs eller udendørs) dyrkning og produktion af cannabis sted i de fleste EU-medlemsstater.
2003. aastal ulatus kanepiürdi potentsiaalne toodang kogu maailmas hinnanguliselt rohkem kui 40 000 tonnini (CND, 2005), pärinedes mitmetest riikidest üle kogu maailma. Aruannete kohaselt pärines 2004. a EL riikides konfiskeeritud kanepiürt mitmest riigist, peamiselt Madalmaadest ja Albaaniast, aga ka Angolast, Lõuna-Aafrikast, Jamaicalt ja Taist (Reitoxi riikide aruanded, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Lisaks kasvatatakse (sise- ja välistingimustes) ja valmistatakse kanepitooteid enamikus ELi liikmesriikides.
Kannabisruohon maailmanlaajuisen tuotannon määräksi arvioitiin yli 40 000 tonnia vuonna 2003 (CND, 2005), ja alkuperämaita on eri puolilla maailmaa. EU:ssa vuonna 2004 takavarikoidun kannabisruohon on ilmoitettu olleen peräisin useista eri maista, lähinnä Alankomaista ja Albaniasta, mutta myös Angolasta, Etelä-Afrikasta, Jamaikalta ja Thaimaasta (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Lisäksi kannabistuotteita viljellään ja tuotetaan paikallisesti (sisä- ja ulkotiloissa) useimmissa EU:n jäsenvaltioissa.
A növényi kannabisz világszintű potenciális termelését 2003-ban 40 000 tonnánál is többre becsülték (CND, 2005), a világ különböző pontjain található forrásországokkal. Az EU-ban 2004-ben lefoglalt növényi kannabisz származási országai nagy változatosságot mutattak, Hollandiával és Albániával az élen, de Angola, Dél-Afrika, Jamaica és Thaiföld szintén közöttük szerepelt (Reitox országjelentések, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Emellett az EU-tagállamok többségében vannak helyi (szabadföldi vagy fedett) ültetvények, ahol kannabisztermékek előállítása folyik.
Den globale potensielle produksjonen av cannabisplanter var i 2003 på anslagsvis 40 000 tonn (CND, 2005), med opprinnelsesland over hele verden. Cannabisplantene som ble beslaglagt i EU i 2004, rapporteres å komme fra en forskjellige land, særlig Nederland og Albania, men også Angola, Sør-Afrika, Jamaica og Thailand (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). I tillegg dyrkes og produseres cannabisprodukter (innen- eller utendørs) lokalt i nesten alle medlemsstatene i EU.
Światowy potencjał produkcji marihuany, pochodzącej z różnych krajów, oceniano w 2003 r. na ponad 40 000 t (CND, 2005). Marihuana skonfiskowana w UE w 2004 r. pochodziła z różnych krajów, w tym głównie z Holandii i Albanii, ale także z Angoli, Afryki Południowej, Jamajki i Tajlandii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Ponadto w większości państw członkowskich UE ma miejsce lokalna (w budynkach i na zewnątrz) uprawa konopi i produkcja ich pochodnych.
Celosvetová potenciálna produkcia trávového kanabisu sa odhadovala v roku 2003 na 40 000 ton (CND, 2005) so zdrojovými krajinami po celom svete. Uvádza sa, že trávový kanabis zachytený v roku 2004 v EÚ pochádzal z viacerých krajín, najmä z Holandska a Albánska, ale aj z Angoly, Južnej Afriky, Jamajky a Thajska (národné správy siete Reitox, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Okrem toho miestne pestovanie a produkcia kanabisových výrobkov (pod strechou alebo vonku) prebieha vo väčšine členských štátov EÚ.
Potencialna svetovna proizvodnja marihuane je bila leta 2003 ocenjena na več kot 40.000 ton (CND, 2005), z izvornimi državam po vsem svetu. Marihuana, ki je bila zasežena v EU leta 2004, naj bi izvirala iz več različnih držav, predvsem iz Nizozemske in Albanije, pa tudi iz Angole, Južne Afrike, Jamajke in Tajske (nacionalna poročila Reitox, 2005, WCO, 2005, INCB, 2006). Poleg tega se nekaj proizvodov iz konoplje vzgoji in pridela lokalno (v zaprtih prostorih ali na prostem) v večini držav članic EU.
Den globala potentiella marijuanaproduktionen uppskattades till drygt 40 000 ton 2003 (CND, 2005), och är utspridd över hela världen. Den marijuana som beslagtogs i EU under 2004 har sitt ursprung i flera olika länder, främst Nederländerna och Albanien, men även Angola, Sydafrika, Jamaica och Thailand (Nationella Reitox-rapporter, 2005; Världstullorganisationen, 2005; Internationella narkotikakontrollstyrelsen, 2006). En viss odling och produktion (inomhus eller utomhus) av cannabisprodukter sker dessutom lokalt i de flesta av EU:s medlemsstater.
Potansiyel bitkisel kenevir üretimi toplamının, tüm dünyadan kaynak ülkelerle, 2003’te 40.000 tonun üzerinde olduğu tahmin ediliyordu (CND, 2005). AB’de 2004’te ele geçirilen bitkisel kenevirin, başta Hollanda ve Arnavutluk olmak üzere Angola, Güney Afrika, Jamaika ve Tayland gibi farklı ülkelerden geldiği bildirilmiştir (Reitox ulusal raporları, 2005; WCO, 2005; INCB, 2006). Buna ek olarak, esrar ürünlerinin yerel (kapalı veya açık) tarımı ve üretimi çoğu AB Üye Devleti’nde yapılmaktadır.
Aplēses liecina, ka 2003. gadā visā pasaulē dažādās valstīs, iespējams, ir saražotas vairāk nekā 40 000 tonnas kaņepju augu (CND, 2005. g.). ES 2004. gadā atsavināto kaņepju augu izcelsmes valstis ir dažādas, kaņepju augi galvenokārt ir nākuši no Nīderlandes un Albānijas, kā arī no Angolas, Dienvidāfrikas, Jamaikas un Taizemes (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; WCO, 2005. g.; INCB, 2006. g.). Turklāt vietēji (telpās vai brīvā dabā) kaņepes audzē un pārstrādā lielākajā daļā ES dalībvalstu.
  CăsuÅ£a 15  
În urma unui studiu recent privind relaţia dintre prevalenţa HIV şi acoperirea distribuirii de seringi s-a arătat că factorii comportamentali, de ex. frecvenţa injectării şi refolosirea seringilor influenţează considerabil nivelul distribuirii de seringi necesare pentru scăderea substanţială a prevalenţei HIV (Vickerman et al., 2006).
Many factors are known to influence injecting frequency among those using drugs, including patterns of use, level of dependency and type of drug used. A recent study exploring the relationship between HIV prevalence and the coverage of syringe distribution suggested that behavioural factors, e.g. injecting frequency and personal re-use of syringes, strongly influence the level of syringe distribution required to achieve a substantial decrease in HIV prevalence (Vickerman et al., 2006).
Il est notoire que de nombreux facteurs influencent la fréquence d’injection chez les usagers de drogue, comme les habitudes de consommation, le degré de dépendance et le type de drogue consommée. Une étude récente portant sur la relation entre la prévalence du VIH et la couverture des programmes de distribution de seringues suggère que des facteurs comportementaux, par exemple la fréquence d’injection et la réutilisation personnelle de seringues, influencent fortement le niveau de distribution de seringues nécessaire pour parvenir à une diminution sensible de la prévalence du VIH (Vickerman et al., 2006).
Bekanntermaßen beeinflussen viele Faktoren die Injektionshäufigkeit der Drogenkonsumenten, darunter die Konsummuster, der Grad der Abhängigkeit und die Art der konsumierten Droge. Bei einer vor kurzem durchgeführten Studie über den Zusammenhang zwischen der HIV-Prävalenz und dem Versorgungsgrad der Spritzenverteilungsprogramme wurde festgestellt, dass bestimmte Verhaltensweisen, z. B. die Injektionshäufigkeit und die Wiederverwendung von Spritzen durch den Einzelnen, starken Einfluss darauf haben, welcher Versorgungsgrad erreicht werden muss, um einen substanziellen Rückgang der HIV-Prävalenz zu erzielen (Vickerman et al., 2006).
Es bien sabido que existe un gran número de factores que repercuten en la frecuencia de consumo por vía parenteral, como las pautas de consumo, el nivel de dependencia y el tipo de droga consumido. Un estudio reciente que analiza la relación entre la prevalencia de VIH y la cobertura de los programas de distribución de jeringuillas revela que determinados comportamientos, a saber, la frecuencia de consumo por vía parenteral y la reutilización personal de las jeringuillas, influyen de manera decisiva en el nivel de distribución de jeringuillas necesario para lograr un descenso sustancial en la prevalencia de VIH (Vickerman et al., 2006).
Sono numerosi i fattori noti per influenzare la frequenza delle iniezioni tra i tossicodipendenti, compresi tra questi i modelli di consumo, il grado di dipendenza e il tipo di sostanza utilizzata. Uno studio recente volto a esaminare il rapporto tra prevalenza dell’HIV e portata della distribuzione delle siringhe ha suggerito che i fattori comportamentali, vale a dire la frequenza delle iniezioni e il riuso personale delle siringhe, possono influenzare enormemente il livello di distribuzione delle siringhe necessario per ottenere una flessione significativa della prevalenza dell’HIV (Vickerman e altri, 2006).
Conhecem-se muitos factores que influenciam a frequência do consumo por via endovenosa entre os consumidores de drogas, incluindo os padrões de consumo, o nível de dependência e o tipo de droga consumido. Um estudo recente que investigou a relação entre a prevalência do VIH e a cobertura da distribuição de seringas sugeriu que factores comportamentais, designadamente a frequência e a reutilização pessoal das seringas, influencia fortemente o nível de distribuição de seringas necessário para obter uma diminuição substancial da prevalência do VIH (Vickerman et al., 2006).
Πολλοί παράγοντες είναι γνωστό ότι επηρεάζουν τη συχνότητα της ενέσιμης χρήσης στους χρήστες ναρκωτικών, όπως τα πρότυπα χρήσης, το επίπεδο της εξάρτησης και ο τύπος της ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται. Σε πρόσφατη μελέτη που διερεύνησε τη σχέση μεταξύ του επιπολασμού του HIV και της κάλυψης της διανομής συρίγγων υποδηλώνεται ότι συμπεριφοριστικοί παράγοντες, όπως π.χ. η συχνότητα ενέσιμης χρήσης και η προσωπική επαναχρησιμοποίηση των συρίγγων, επηρεάζουν σημαντικά το επίπεδο διανομής συρίγγων που απαιτείται προκειμένου να επιτευχθεί ουσιαστική μείωση του επιπολασμού του HIV (Vickerman κ.ά., 2006).
Het is bekend dat er tal van factoren zijn die van invloed zijn op de frequentie waarmee drugsgebruikers injecteren, waaronder gebruikspatronen, het verslavingsniveau en het type drugs dat wordt gebruikt. Uit een recente studie naar de relatie tussen HIV-prevalentie en de dekking van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten bleek dat gedragsfactoren, bijvoorbeeld de injectiefrequentie en het persoonlijk hergebruik van spuiten, sterk van invloed zijn op de toereikendheid van de dekking van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten om een aanzienlijke afname in HIV-prevalentie te bewerkstelligen (Vickerman et al., 2006).
Je známo, že četnost injekčního užívání mezi uživateli drog ovlivňuje řada faktorů, včetně vzorců užívání, stupně závislosti a typu užívané drogy. Nedávná studie, která zkoumala vztah mezi prevalencí HIV a pokrytím programy distribuce injekčních stříkaček, naznačila, že behaviorální faktory, jako např. četnost injekčního užívání a osobní opakované používání stříkaček, výrazně ovlivňují počet distribuovaných stříkaček nutných k dosažení významného poklesu prevalence HIV (Vickermann a kol., 2006).
Mange faktorer vides at påvirke injektionshyppigheden blandt stofbrugere, herunder brugsmønstre, afhængighedsgrad og anvendt stoftype. Det fremgik af en nylig undersøgelse, hvor forholdet mellem hiv-prævalens og sprøjteudleveringens dækning blev analyseret, at adfærdsmæssige faktorer som f.eks. injektionshyppighed og personlig genbrug af sprøjter i vid udstrækning er bestemmende for, hvor stor en mængde sprøjter det er nødvendigt at udlevere for at opnå et betydeligt fald i hiv-prævalensen (Vickerman m.fl., 2006).
Teada on mitmeid tegureid, mis mõjutavad süstimise sagedust uimastitarvitajate seas, seejuures tarvitamise struktuuri, sõltuvuse taset ja kasutatavate uimastite tüüpi. Hiljutisest uuringust, milles uuriti HIV esinemissageduse ja süstlavahetusprogrammi hõlmavuse seoseid, selgus, et käitumuslikud tegurid, näiteks süstimise sagedus ja isiku tava kasutada süstlaid korduvalt, mõjutavad oluliselt seda, kui ulatuslikku süstlavahetust on vaja, et oluliselt vähendada HIV esinemissagedust (Vickerman et al., 2006).
Useiden tekijöiden tiedetään vaikuttavan injektiokäytön tiheyteen huumeidenkäyttäjien keskuudessa. Niitä ovat muun muassa käyttötavat, riippuvuusaste ja käytettävä huume. Hiv:n levinneisyyden ja ruiskujen jakeluohjelmien kattavuuden välisestä suhteesta hiljattain tehty tutkimus viittaa siihen, että käyttäytymistekijät, kuten injektiokäytön tiheys ja ruiskujen henkilökohtainen uudelleenkäyttö, vaikuttavat voimakkaasti siihen, kuinka paljon ruiskuja on jaettava, jotta hiv:n levinneisyysastetta voidaan laskea huomattavasti (Vickerman et al., 2006).
Az injekciózás gyakoriságát a kábítószer-használók körében köztudottan sok tényező befolyásolja, köztük a használati minták, a függőség típusa és a használt kábítószer típusa. A HIV előfordulása és a fecskendőosztás közötti összefüggést vizsgáló tanulmány a közelmúltban arra a következtetésre jutott, hogy a viselkedési tényezők, pl. az injekciózás gyakorisága és a saját fecskendők újbóli használata nagyban befolyásolják azt, hogy milyen mértékű fecskendőosztásra van szükség a HIV előfordulásának jelentős visszaszorításához (Vickerman és mások, 2006).
Mange faktorer er kjent for å påvirke injeksjonshyppigheten, inkludert bruksmønstre, grad av avhengighet og typen narkotika brukt. En nyere studie som ser på forholdet mellom HIV-prevalens og dekningen av sprøyteutdeling, tilsier at atferdsmessige faktorer, f.eks. injeksjonshyppighet og personlig gjenbruk av sprøyter, har stor betydning for hvor stort omfanget av sprøyteutdelingen må være for å oppnå en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV (Vickerman et al., 2006).
Znanych jest wiele czynników wpływających na częstotliwość dokonywania iniekcji przez osoby zażywające narkotyki, są to m.in. schematy zażywania, stopień uzależnienia i rodzaj zażywanego narkotyku. Najnowsze badanie zależności między rozpowszechnieniem wirusa HIV i zasięgiem dystrybucji strzykawek wskazuje, że czynniki behawioralne, np. częstotliwość wstrzykiwania i ponowne wykorzystywanie strzykawek, silnie wpływają na zakres dystrybucji strzykawek wymagany do osiągnięcia znacznego spadku rozpowszechnienia wirusa HIV (Vickerman et al., 2006).
Je známych mnoho faktorov, ktoré ovplyvňujú frekvenciu injekčného užívania medzi tými, ktorí užívajú drogy vrátane foriem užívania, úrovne závislosti a druhu užívaných drog. Nedávna štúdia, ktorá skúma vzťah medzi prevalenciou HIV a rozsahom distribúcie injekčných striekačiek, naznačila, že faktory správania, napr. frekvencia injekčného užívania a osobné opakované používanie injekčných striekačiek silno ovplyvňujú úroveň distribúcie injekčných striekačiek požadovanú na dosiahnutie podstatného zníženia prevalencie HIV (Vickerman a kol., 2006).
Znani so mnogi dejavniki, ki vplivajo na pogostost vbrizgavanja pri uživalcih drog, vključno z vzorci uživanja, stopnjo odvisnosti in vrsto uporabljene droge. Nedavna študija, ki je raziskovala odnos med razširjenostjo virusa HIV in razdeljevanjem brizg, kaže, da vedenjski dejavniki, npr. pogostost vbrizgavanja in osebna ponovna uporaba brizg, močno vplivajo na raven razdeljevanja brizg, ki je potrebna za dosego znatnega zmanjšanja razširjenosti virusa HIV (Vickerman et al., 2006).
Många faktorer påverkar hur ofta narkotikamissbrukare injicerar drogen, bland annat användningsmönster, beroendegrad och typ av drog som används. En ny studie som utforskar förhållandet mellan hiv-prevalens och sprututbytesprogrammens täckning, tyder på att beteenderelaterade faktorer, t.ex. hur ofta individen injicerar och egen återanvändning av sprutor, starkt påverkar vilken omfattning sprutdistributionen måste ha för att uppnå betydande minskning av hiv-prevalens (Vickerman et al., 2006).
Narkotiku lietotāju injicēšanas biežumu, kā zināms, ietekmē daudzi faktori, tostarp lietošanas paradumi, atkarības līmenis un lietojamo narkotiku veids. Nesenā pētījumā, kurā ir analizēta saistība starp HIV izplatību un šļirču izplatīšanas pārklājumu, ir secināts, ka uzvedības faktori, piemēram, injicēšanas biežums un šļirču vairākkārtēja personiska izmantošana ievērojami iespaido HIV izplatības būtiskai samazināšanai vajadzīgo šļirču izplatīšanas apjomu (Vickerman u.c., 2006. g.).
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Deoarece GHB este solubil în apă/alcool şi din cauza efectelor sale potenţial incapacitante, deseori urmate de amnezie, au existat îngrijorări că se foloseşte pentru abuzuri sexuale facilitate de droguri (aşa-numitele, „violuri prin întâlnire”).
As GHB is water/alcohol-soluble, and because of its potentially incapacitating effects, often followed by amnesia, there have been concerns that it is being used in drug-facilitated sexual assaults (so-called ‘date rapes’). However, as cases may remain unreported, and because forensic evidence is scarce and such crimes are difficult to prove, there is no sound evidence on the extent of this phenomenon. Further research is therefore needed to determine the nature and extent of this potentially worrying development.
Étant donné que le GHB est soluble dans l'eau et dans l'alcool et en raison de ses effets potentiellement incapacitants, souvent suivis d'amnésie, on craint qu'il ne soit utilisé pour les agressions sexuelles facilitées par la drogue (les «viols commis par une connaissance» ou «date rapes»). Cependant, étant donné que ces cas ne sont pas toujours déclarés, que les preuves apportées par la médecine légale sont rares et que ces crimes sont difficiles à établir, l'étendue de ce phénomène n'est pas clairement prouvée. Des recherches supplémentaires sont donc nécessaires pour déterminer la nature et l'ampleur de ce phénomène potentiellement inquiétant.
Da GHB wasser- und alkohollöslich ist und potenziell zu Willenlosigkeit mit anschließendem Gedächtnisverlust führt, wurden Befürchtungen laut, die Substanz werde bei Sexualstraftaten eingesetzt, bei denen das Opfer durch Drogen gefügig gemacht wird (so genannte „Date Rapes“). Da diese Fälle jedoch unter Umständen nicht gemeldet werden, nur wenige gerichtsmedizinische Belege vorliegen und solche Verbrechen nur schwer zu beweisen sind, gibt es keinen zuverlässigen Nachweis über das Ausmaß dieses Phänomens. Darum sind weitere Forschungsarbeiten erforderlich, um Art und Umfang dieser möglicherweise beunruhigenden Entwicklung zu ermitteln.
Dado que el GHB es soluble en agua/alcohol y debido a sus potenciales efectos de abulia, con frecuencia seguidos de amnesia, existe la preocupación de que se esté utilizando en agresiones sexuales facilitadas por el suministro de drogas (conocidas como «date rapes»). Sin embargo, dado que es posible que algunos casos no se denuncien y debido a que las pruebas forenses son escasas y este tipo de delitos son difíciles de probar, no existen datos fiables sobre la extensión de este fenómeno. Por este motivo, es necesario seguir investigando para determinar la naturaleza y el alcance de lo que podría ser una evolución inquietante.
Essendo solubile in acqua e in alcol e a causa dei suoi effetti potenzialmente debilitanti, spesso seguiti da amnesia, si teme che il GHB possa essere usato nelle aggressioni sessuali con l’aiuto della droga (i cosiddetti “date rapes”, appuntamenti stupro). Tuttavia, dal momento che molti casi non vengono denunciati e poiché gli elementi probatori sono scarsi e questi reati sono difficili da dimostrare, non esistono solidi elementi che danno un quadro fedele della portata di questo fenomeno. Sono necessari pertanto ulteriori studi per determinare la natura e l’estensione di questo fenomeno potenzialmente allarmante.
Dado que o GHB é solúvel na água e no álcool, e devido aos seus efeitos potencialmente incapacitantes, frequentemente seguidos de amnésia, tem suscitado o receio de estar a ser utilizado na facilitação de abusos sexuais (os denominados “date rapes”). No entanto, como há casos que podem não ser notificados e os dados forenses são escassos, sendo tais crimes difíceis de provar, não há provas sólidas sobre a amplitude deste fenómeno. São, por isso, necessários mais estudos para determinar a natureza e a dimensão desta evolução potencialmente preocupante.
Καθώς το GHB είναι διαλυτό σε νερό/αλκοόλ και λόγω των αποτελεσμάτων του που μπορεί να προκαλέσουν αδυναμία αντίδρασης, η οποία ακολουθείται συχνά από αμνησία, εκφράζονται ανησυχίες ότι χρησιμοποιείται σε σεξουαλικές επιθέσεις που διευκολύνονται με τη χρήση ναρκωτικών ουσιών (γνωστές ως «date rapes»). Ωστόσο, καθώς πολλά περιστατικά δεν αναφέρονται και επειδή τα ιατροδικαστικά στοιχεία σπανίζουν και τα εγκλήματα αυτής της μορφής δεν είναι εύκολο να αποδειχτούν, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία ως προς την έκταση του φαινομένου. Απαιτείται λοιπόν περαιτέρω έρευνα για τον προσδιορισμό του χαρακτήρα και της έκτασης αυτής της δυνητικά ανησυχητικής εξέλιξης.
Aangezien GHB in water/alcohol oplosbaar is en uitschakeling van de gebruiker tot gevolg kan hebben, vaak gevolgd door geheugenverlies, is er onrust ontstaan over het mogelijke gebruik ervan bij seksueel geweld (zogenaamde “date rapes”). Omdat gevallen mogelijk niet worden gemeld en omdat forensisch bewijs schaars is en dergelijke delicten moeilijk te bewijzen zijn, zijn er echter geen harde gegevens over de omvang van dit verschijnsel. Verder onderzoek is derhalve nodig om de aard en omvang van deze mogelijk zorgwekkende ontwikkeling vast te stellen.
Jelikož je GHB rozpustné ve vodě či alkoholu a vzhledem k jeho potenciálním účinkům vyvolávajícím fyzickou bezmocnost a častou následnou amnézii, vznikají obavy z jeho zneužití při sexuálním útoku za pomoci drogy (znásilnění známou osobou, tzv. „date rape“). Jelikož však může existovat řada neohlášených případů a protože soudních důkazů je málo a podobné zločiny se obtížně prokazují, nemáme dostatek solidních dat o rozšířenosti tohoto jevu. Pro zhodnocení povahy a rozsahu tohoto možného nežádoucího vývoje je proto zapotřebí dalšího výzkumu.
Da GHB er vand-/alkoholopløseligt og på grund af dets potentielt lammende virkninger, ofte efterfulgt af amnesi, har det givet anledning til bekymring, at det bruges i forbindelse med seksuelle overgreb under anvendelse af narkotika (såkaldte "date rapes"). Da tilfældene imidlertid i givet fald ikke indberettes, og fordi der foreligger meget lidt retsmedicinsk bevismateriale, og sådanne forbrydelser er vanskelige at bevise, er der ingen pålidelig dokumentation for omfanget af dette fænomen. Der er derfor behov for yderligere forskning for at fastslå arten og omfanget af denne udvikling, der potentielt kan give anledning til bekymring.
Kuna GHB on vees ja alkoholis lahustuv aine ning võib tekitada tegutsemisvõimetust, millele sageli järgneb mälukaotus, on tekkinud kahtlusi, et seda ainet kasutatakse uimastitega seotud seksuaalkuritegudes (nn “kohtamistel vägistamistes”). Kuid kuna sellistest juhtumitest ei teatata alati, kohtuekspertiisi tõendeid ei ole piisavalt ja selliseid kuritegusid on raske tõestada, siis ei ole kõnealuste juhtumite ulatuse kohta konkreetseid tõendeid. Seepärast tuleb teha täiendavaid uuringuid, et selgitada selle murettekitava probleemi olemus ja ulatus.
GHB on veteen ja alkoholiin liukeneva aine, jolla voi olla lamauttava vaikutus, ja usein sen käytöstä seuraa muistinmenetys; GHB:n käytön liittyminen seksuaaliseen väkivaltaan (ns. treffiraiskaukset) onkin herättänyt huolta. Ilmiön laajuudesta ei kuitenkaan ole varsinaista näyttöä, koska tapauksia saatetaan jättää ilmoittamatta ja koska näitä rikoksia on niukan rikosteknisen näytön takia vaikea todistaa. Tämän huolestuttavan suuntauksen luonteen ja laajuuden määrittämiseksi tarvitaankin jatkotutkimuksia.
Mivel a GHB vízben/alkoholban oldódik, és a fogyasztót potenciálisan beszámíthatatlanná is teheti – amit sokszor amnézia követ –, olyan aggályok is felmerültek, hogy a kábítószerrel elősegített szexuális zaklatások (az úgynevezett „randi erőszak”) céljával is használják. Mivel azonban az ilyen esetekben könnyen elmaradhat a bejelentés, az igazságügyi bizonyíték ritka és maga a bűncselekmény nehezen bizonyítható, nincs határozott bizonyíték e jelenség elterjedtségére vonatkozóan. E potenciálisan aggodalomra okot adó fejlemény jellegének és mértékének meghatározásához ezért további kutatásra van szükség.
Ettersom GHB er løselig i vann og alkohol og har en potensielt lammende effekt som ofte etterfølges av hukommelsestap, er man bekymret for at det brukes som voldtektsdop. Fordi en del tilfeller kanskje ikke rapporteres, rettsmedisinske beviser er utilstrekkelige og slike overgrep er vanskelige å bevise, finnes det ikke pålitelig dokumentasjon på hvor utbredt dette fenomenet er. Det er derfor behov for mer forskning for å avgjøre omfanget og karakteren av denne potensielt bekymringsverdige utviklingen.
Ponieważ GHB jest rozpuszczalny w wodzie i alkoholu i ze względu na jego potencjalnie działanie obezwładniające, po którym często występuje amnezja, pojawiły się obawy o jego stosowanie w przypadkach ułatwionej przez narkotyki napaści seksualnej (tzw. „gwałtu na randce”). Ponieważ jednak wiele przypadków pozostaje niezgłoszonych, dowody sądowe są nieliczne, a przestępstwa tego typu trudno jest udowodnić, brak jest rzetelnych danych na temat zakresu tego zjawiska. Potrzebne są więc dalsze badania w celu określenia charakteru i zakresu tego niepokojącego zjawiska.
Keďže GHB je rozpustný vo vode a alkohole a kvôli jeho potenciálne zneschopňujúcim účinkom, po ktorým často nasleduje strata pamäti, existujú obavy, že sa používa ako droga uľahčujúca sexuálne zneužitie (takzvané „znásilnenia pri randení“). Pretože však niektoré prípady môžu zostať neohlásené a pretože kriminologické dôkazy sú nedostatočné a takéto trestné činy sa ťažko preukazujú, neexistujú spoľahlivé dôkazy o rozsahu tohto javu. Preto je potrebný ďalší výskum, aby sa stanovil charakter a rozsah tohto potenciálne znepokojujúceho vývoja.
Ker se GHB topi v vodi in alkoholu in zaradi njegovih morebitnih onesposobitvenih učinkov, ki jim pogosto sledi izguba spomina, se je pojavila zaskrbljenost, da se uporablja pri spolnih zlorabah s pomočjo drog (t.i. "posilstvih na zmenku"). Ker pa se primeri vedno ne prijavijo in ker so forenzični dokazi redki, takšna kazniva dejanja pa je težko dokazati, ni trdnih dokazov o razširjenosti tega pojava. Potrebne bodo torej nadaljnje raziskave, da se določi narava in obseg tega potencialno zaskrbljujočega razvoja dogodkov.
Eftersom GHB är lösligt i vatten/alkohol och eftersom det har potentiellt handlingsförlamande effekt ofta följt av minnesförlust, har farhågor förekommit om att drogen används i drogunderstödda våldtäkter. Eftersom alla sådana fall sannolikt inte rapporteras, och eftersom kriminaltekniska bevis är sällsynta och sådana brott svåra att bevisa, finns inga välgrundade belägg för omfattningen av denna företeelse. Ytterligare forskning krävs därför för att avgöra art och omfattning av denna potentiellt oroväckande utveckling.
GHB suda/alkolde çözülür olduğundan ve genellikle amnezinin izlediği potansiyel olarak sakatlayıcı etkileri yüzünden, uyuşturucuyla kolaylaştırılan cinsel tacizlerde (sözde ‘randevu tecavüzleri’) kullanıldığına dair kaygılar oluşmuştur. Ancak vakalar raporsuz kalabildiğinden ve çok az adli kanıt bulunduğundan ve bu gibi suçları kanıtlamak zor olduğundan dolayı, bu olayın ne ölçüde gerçekleştiğine dair sağlam kanıt bulunmamaktadır. Dolayısıyla potansiyel olarak kaygılandırıcı olan bu gelişmenin niteliğini ve kapsamını belirlemek üzere daha ileri araştırmalara ihtiyaç duyulmaktadır.
Ņemot vērā, ka GHB šķīst ūdenī un spirtā un ka tā lietošanas rezultātā cilvēks var zaudēt rīcībspēju, kam bieži seko amnēzija, ir izskanējušas bažas par GBH izmantošanu ar narkotikām saistītā seksuālā vardarbībā (t.s. ,,randiņu izvarošana”). Tomēr cietušie par šādiem gadījumiem, iespējams, neziņo, turklāt tiesu medicīnas pierādījumi ir trūcīgi un šādus noziegumus ir grūti pierādīt, tādēļ drošu datu par šīs parādības apmēriem nav. Lai varētu spriest par šīs potenciāli satraucošās jaunās ievirzes raksturu un apmēriem, ir jāveic papildu pētījumi.
  CăsuÅ£a 4  
De cele mai multe ori, informaţii preţioase colectate rămân la nivelul agenţiei. În ciuda importanţei potenţiale pentru monitorizarea modelelor şi tendinţelor de consum de droguri, agenţia cu acces necondiţionat este foarte puţin folosită.
Although all low-threshold agencies have in place some system for documenting their service delivery, and monitoring and reporting can be extensive, these activities are primarily orientated towards accountability to funding bodies and less towards internal quality management or service planning and evaluation. All too often, valuable information that is collected remains at the level of the agency. Despite its potential importance for monitoring drug use patterns and trends as well as service access, the low-threshold setting appears to be largely underused. One main obstacle is lack of standardisation and comparability of the collected information.
Bien que toutes les agences à bas seuil disposent d’un système d’enregistrement des services qu’elles fournissent et que la surveillance et le signalement de cas puissent être étendus, ces activités sont essentiellement axées sur l’obligation de rendre des comptes aux organismes qui les financent et moins sur la gestion de la qualité interne ou sur la planification et l’évaluation du service. Trop souvent, de précieuses informations sont recueillies, mais ne dépassent pas la structure de l’agence à bas seuil. En dépit de son importance potentielle pour surveiller les habitudes et les tendances de l’usage de drogue et comme point d’accès aux services, la structure à bas seuil semble dans une large mesure sous-utilisée. L’un des obstacles principaux est l’absence de normalisation et de comparabilité des informations recueillies.
Obwohl es in allen niedrigschwelligen Diensten ein System für die Dokumentation der von ihnen erbrachten Leistungen gibt und zuweilen eine umfassende Beobachtung und Berichterstattung erfolgt, sind diese Tätigkeiten vorwiegend darauf ausgerichtet, gegenüber den finanzierenden Einrichtungen Rechenschaft abzulegen, und zielen weniger auf ein internes Qualitätsmanagement oder die Planung und Evaluierung von Leistungen ab. Allzu häufig verbleiben erhobene wertvolle Informationen innerhalb des Dienstes. Ungeachtet ihrer potenziellen Bedeutung für die Beobachtung von Mustern und Tendenzen des Drogenkonsums sowie des Zugangs zu Dienstleistungen, werden die Möglichkeiten niedrigschwelliger Dienste offenbar weitgehend unzureichend ausgeschöpft. Eines der größten Hindernisse ist die mangelnde Standardisierung und Vergleichbarkeit der erhobenen Daten.
A pesar de que los centros de bajo umbral disponen de algunos sistemas para documentar los servicios que ofrecen, y el seguimiento y los informes elaborados pueden ser considerables, estas actividades están principalmente destinadas a rendir cuentas ante los organismos de financiación y menos enfocadas a la gestión de calidad interna o la planificación y evaluación de servicios. A menudo, se recoge información muy útil que no se divulga fuera del centro. A pesar de su importancia potencial para realizar un seguimiento de las pautas y tendencias del consumo de drogas y el acceso a los servicios, aparentemente no se explota gran parte de las posibilidades que ofrecen los centros de de bajo umbral. Uno de los obstáculos principales es la falta de estandarización y comparabilidad de la información recabada.
Benché tutte le strutture a bassa soglia dispongano di un sistema per la documentazione dei servizi resi, e sebbene le attività di monitoraggio e segnalazione possano essere intense, tali attività sono prevalentemente orientate a garantire l’affidabilità nei confronti degli organi finanziatori e meno attente alla gestione interna della qualità o alla pianificazione e alla valutazione dei servizi. Troppo spesso le preziose informazioni raccolte non escono dalla struttura. Nonostante l’importanza potenziale del monitoraggio dei modelli e delle tendenze di consumo degli stupefacenti nonché dell’accesso ai servizi, sembra che l’ambiente a bassa soglia sia ancora troppo poco sfruttato. Uno degli ostacoli principali è la scarsa standardizzazione e confrontabilità delle informazioni raccolte.
Embora todos os serviços de porta aberta possuam algum tipo de sistema para documentar as actividades que desenvolvem, e por vezes assegurem uma monitorização e uma notificação muito vastas, tal documentação é primordialmente orientada para a prestação de contas às instituições financiadoras e não tanto para a gestão da qualidade a nível interno, ou para o planeamento e a avaliação dos serviços. É muito frequente serem recolhidas informações preciosas que permanecem ao nível do serviço e, não obstante a sua potencial importância para monitorizar os padrões e tendências do consumo de droga, bem como o acesso aos serviços, os recursos destas entidades parecem estar a ser largamente subutilizados. Um obstáculo importante é a ausência de normalização e de comparabilidade das informações recolhidas.
Μολονότι όλες οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης διαθέτουν κάποιο σύστημα για την τεκμηρίωση της παροχής των υπηρεσιών τους, και παρά το γεγονός ότι η παρακολούθηση και η αναφορά μπορεί να είναι ευρείας κλίμακας, οι δραστηριότητες αυτές πραγματοποιούνται κυρίως στο πλαίσιο της υποχρέωσης λογοδοσίας προς τους φορείς χρηματοδότησης και λιγότερο με γνώμονα την εσωτερική διαχείριση ποιότητας ή τον σχεδιασμό και την αξιολόγηση των παρεχόμενων υπηρεσιών. Πολύ συχνά, οι πολύτιμες πληροφορίες που συλλέγονται παραμένουν στο επίπεδο κάθε μεμονωμένης υπηρεσίας. Παρά τη δυνητική σημασία της για την παρακολούθηση των προτύπων και των τάσεων της χρήσης ναρκωτικών καθώς και της πρόσβασης σε υπηρεσίες, η άμεση πρόσβαση φαίνεται ότι δεν αξιοποιείται επαρκώς. Ένα βασικό εμπόδιο είναι η έλλειψη τυποποίησης και συγκρισιμότητας των συλλεγόμενων πληροφοριών.
Hoewel alle laagdrempelige hulpverleningsinstanties beschikken over een bepaald systeem om hun dienstverlening te documenteren, en er soms sprake is van uitgebreide monitoring en rapportage, zijn deze activiteiten hoofdzakelijk gericht op het afleggen van verantwoording aan de financierende organen en minder op intern kwaliteitsbeheer of op de planning en evaluatie van de diensten. Het gebeurt maar al te vaak dat waardevolle informatie die wordt verzameld, op het niveau van de instelling blijft. Ondanks het potentiële belang van laagdrempelige hulpverleningsinstanties bij het in kaart brengen van patronen en trends in het drugsgebruik en de toegang tot diensten, lijkt dit potentieel over het algemeen te weinig benut te worden. Een belangrijk obstakel is het gebrek aan standaardisering en vergelijkbaarheid van de verzamelde informatie.
Přestože všechna nízkoprahová zařízení mají zaveden nějaký systém dokumentace poskytovaných služeb a přestože monitorování a hlášení může být rozsáhlé, tyto aktivity jsou zaměřeny především na doložení opodstatněnosti služeb financujícím institucím a méně na vnitřní řízení kvality nebo plánování a hodnocení služeb. Až příliš často tak zůstávají cenné informace, které jsou shromažďovány, na úrovni zařízení. Přes svůj potenciální význam pro sledování vzorců užívání drog a souvisejících trendů i přístupu ke službám se jeví nízkoprahová zařízení z velké části jako nedostatečně využívaná. Jednou z hlavních překážek je nedostatečná standardizace a srovnatelnost shromážděných informací.
Selv om alle lavtærskeltjenester har indført et eller andet system til dokumentation af deres tilbud, og overvågningen og indberetningen kan være omfattende, tager disse aktiviteter primært sigte på ansvaret over for finansieringsorganerne og i mindre omfang på den interne kvalitetskontrol eller planlægning og evaluering af tilbuddene. Værdifulde oplysninger, som indsamles, forbliver alt for ofte hos tjenesten. Trods deres potentielle betydning for overvågningen af stofbrugsmønstre og tendenser samt adgangen til tilbud, synes lavtærskeltjenesterne i vidt omfang at være uudnyttede. Én vigtig hindring er manglende standardisering og sammenlignelighed af de indsamlede oplysninger.
Kuigi madala läve keskustes on teatud määral olemas teenuste osutamise dokumenteerimise süsteem ning seire ja aruandlus võib olla üsna ulatuslik, on peamine siiski rahastajatele esitatav aruandlus ning vähem keskendutakse rahvusvahelisele kvaliteedijuhtimisele või teenuste planeerimisele ja hindamisele. Tihtipeale ei jõua kogutud informatsioon keskusest kaugemale. Vaatamata keskuste võimalustele jälgida narkootikumide tarvitamise tavasid ja suundumusi ning ka teenuste kättesaadavust, ilmneb, et madala läve keskuste potentsiaali kasutatakse liiga vähe. Üks peamisi takistusi on see, et kogutud informatsioon ei ole standardiseeritud ega võrreldav.
Kaikilla matalan kynnyksen keskuksilla on käytössä jonkinlainen järjestelmä palvelujen tarjonnan dokumentointiin, ja niiden seuranta- ja raportointityö voi olla laajaakin, mutta tällainen toiminta liittyy lähinnä tilivelvollisuuteen rahoittajia kohtaan eikä niinkään sisäiseen laadunhallintaan tai palvelujen suunnitteluun ja arviointiin. Arvokas tieto jää liian usein keskukseen. Matalan kynnyksen palveluja hyödynnetään aivan liian vähän, kun otetaan huomioon, miten suuri merkitys niillä voisi olla huumeiden käyttötapojen, huumeidenkäytön suuntausten ja palvelujen saatavuuden seurannassa. Yhtenä suurimmista esteistä on kerätyn tiedon standardoimattomuus ja vertailukelvottomuus.
Bár a szolgáltatásnyújtás dokumentálására szolgáló rendszer valamilyen formában mindegyik alacsonyküszöbű ügynökségnél működik, valamint a megfigyelés és a beszámolás adott esetben kiterjedt lehet, e tevékenységek célja elsősorban a finanszírozó szervek felé való elszámolás, és így kevésbé irányulnak a belső minőségirányításra vagy a szolgáltatások megtervezésére és értékelésére. Az összegyűjtött értékes információk nagyon gyakran megrekednek az egyes ügynökségek szintjén. Annak ellenére, hogy a kábítószer-használati minták és tendenciák, illetve a szolgáltatásokhoz való hozzáférés megfigyelésében fontos szerepet tudna vállalni, az alacsonyküszöbű rendszer nagyrészt kihasználatlannak tűnik. Ennek egyik fő akadálya a gyűjtött információ szabványosításának és összehasonlíthatóságának hiánya.
Selv om lavterskeltjenestene har et visst system for å dokumentere tjenestene som benyttes hos dem, og selv om kartleggingen og rapporteringen kan være omfattende, er disse aktivitetene primært forbundet med rapporteringsplikten de har til finansierende organer og mindre med intern kvalitetsstyring eller planlegging og evaluering av tilbudene. Altfor ofte forblir verdifull informasjon hos lavterskeltjenesten. Til tross for at informasjonen kunne ha spilt en viktig rolle i kartleggingen av bruksmønstre, trender og tjenestetilgang, synes det som om lavterskelmiljøet for en stor del er dårlig utnyttet. En av de største hindringene er mangelen på standardisering og sammenlignbarhet av de innsamlede dataene.
Chociaż wszystkie jednostki niskoprogowe prowadzą dokumentację swoich usług, a ich system monitorowania i sprawozdawczości bywa rozbudowany, to działania te są przede wszystkim przeznaczone dla organów finansujących te placówki, a w mniejszym stopniu przyczyniają się do wewnętrznego zarządzania jakością czy planowania i oceny usług. Zbyt często cenne zgromadzone informacje nie wychodzą poza jednostkę. Pomimo możliwości monitorowania schematów i tendencji zażywania narkotyków oraz dostępu do świadczeń, wydaje się, że potencjał jednostek niskoprogowych pozostaje w dużej mierze niewykorzystany. Jedną z głównych przeszkód stanowi brak standaryzacji i porównywalności zebranych informacji.
Hoci všetky nízkoprahové agentúry majú zavedený systém pre dokumentovanie poskytovania ich služieb a monitorovanie a poskytovanie správ môže byť rozsiahle, tieto činnosti sú v prvom rade orientované smerom k zodpovednosti voči financujúcim orgánom a menej smerom k riadeniu vnútornej kvality alebo plánovaniu a hodnoteniu služieb. Príliš často zostávajú cenné informácie, ktoré sú zhromaždené, na úrovni agentúry. Napriek jeho potenciálnej dôležitosti pre monitorovanie foriem užívania drog a trendov, ako aj prístupu k službám sa zdá, že nízkoprahové zariadenie je zväčša málo využívané. Jednou hlavnou prekážkou je chýbanie štandardizácie a porovnateľnosti zhromaždených informácií.
Čeprav imajo nizkopražne agencije nekakšen sistem evidentiranja svojih storitev in bi lahko zagotovile obsežno spremljanje in poročanje, so te dejavnosti usmerjene predvsem v odgovornost do organov, ki jih financirajo, in manj v interno obvladovanje kakovosti ali načrtovanje in vrednotenje storitev. Dragocene zbrane informacije preveč pogosto ostanejo na ravni agencije. Kljub potencialni pomembnosti pri spremljanju vzorcev in trendov uživanja drog ter dostopa do storitev se zdi, da je nizkopražno okolje večinoma premalo izkoriščeno. Glavna ovira je pomanjkanje standardizacije in primerljivosti zbranih informacij.
Även om samtliga myndigheter som erbjuder lågtröskelvård har något system för att dokumentera den service de har givit, och övervakning och rapportering kan ofta vara omfattande, är dessa insatser främst avsedda som redovisning till de organ som finansierar verksamheten och mindre inriktade på intern kvalitetsstyrning eller planering och utvärdering av tjänsterna. Värdefull information som samlas in stannar alltför ofta på plats. Trots att uppgifter från lågtröskelvården kan vara viktiga för att följa mönster och trender för drogbruk och tillgång på tjänster, förefaller de i stor utsträckning vara underutnyttjade. Det främsta hindret är brist på standardisering av och jämförbarhet för insamlade uppgifter.
Her ne kadar tüm düşük eşikli kurumların verdikleri hizmetleri belgelendirmek için bir sistemleri bulunsa ve izleme ile raporlama çok kapsamlı olabilmekteyse de bu faaliyetler, öncelikli olarak finansman organlarına hesap vermeye ve daha az oranda da iç kalite yönetimi veya hizmet planlama ve değerlendirmeye yöneliktir. Toplanan değerli bilgiler fazlasıyla kurum düzeyinde kalmaktadır. Uyuşturucu şekilleri ve eğilimlerini izlemenin yanı sıra hizmet erişimi için olan potansiyel önemine rağmen, düşük eşikli ortamın çoğu zaman yeterince kullanılmadığı gözlemlenmektedir. Bunun önündeki başlıca engellerden biri, toplanan bilgilerin standardizasyonu ve karşılaştırılabilirliğindeki eksikliktir.
Lai gan visās zema sliekšņa pakalpojumu aģentūrās ir ieviesta tāda vai citāda sniegto pakalpojumu reģistrācijas sistēma un pārraudzības un paziņošanas apjoms mēdz būt plašs, šis darbs tiek veikts galvenokārt, lai atskaitītos finansētājiem, un daudz mazākā mērā, lai novērtētu iekšējās kvalitātes vadību vai pakalpojumu plānošanu. Diemžēl pārāk bieži vērtīga aģentūru apkopota informācija tā arī nenokļūst ārpus aģentūru sienām. Lai gan zema sliekšņa pakalpojumu iestādes varētu kļūt par svarīgiem narkotiku lietošanas ieviržu un tendenču, kā arī pakalpojumu pieejamības pārraudzības centriem, šajā ziņā to iespējas lielā mērā paliek novārtā. Viens no galvenajiem šķēršļiem ir apkopotās informācijas nepietiekama standartizācija un salīdzināmība.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Condiţiile de trai ale consumatorilor de droguri (de exemplu, lipsa adăpostului, bolile psihice, violenţa, malnutriţia) pot contribui substanţial la un nivel ridicat al mortalităţii în rândul acestui grup.
As opioid users age, mortality resulting from chronic conditions (cirrhosis, cancer, respiratory diseases, endocarditis, AIDS) adds to mortality due to external causes other than overdoses, such as suicide and violence (Dutch national reports, 2004 and 2005, from Municipal Health Service Amsterdam). The living conditions of drug users (for example, homelessness, mental illness, violence, poor nutrition) may also contribute substantially to the high mortality in this group.
À mesure que les usagers d’opiacés vieillissent, la mortalité due à des maladies chroniques (cirrhose, cancer, maladies respiratoires, endocardite, SIDA) s’ajoute à celle provoquée par des causes extérieures autres que les surdoses, comme le suicide et la violence (rapports nationaux néerlandais, 2004 et 2005, Service de santé municipal d’Amsterdam). Les conditions de vie des usagers de drogue (par exemple absence de domicile fixe, maladie mentale, violence, mauvaise alimentation) peuvent également contribuer fortement au taux élevé de mortalité à l’intérieur de ce groupe.
Mit dem zunehmenden Alter der Opiatkonsumenten kommen zu den Todesfällen durch externe Ursachen (d. h. den nicht durch eine Überdosis verursachten Todesfällen) wie Selbstmord und Gewalt auch Todesfälle aufgrund chronischer Krankheiten (Zirrhose, Krebs, Atemwegserkrankungen, Endocarditis, AIDS) hinzu (nationale Berichte der Niederlande 2004 und 2005, Daten des städtischen Gesundheitsamtes Amsterdam). Die Lebensbedingungen der Drogenkonsumenten (z. B. Obdachlosigkeit, psychische Erkrankungen, Gewalt, Mangelernährung usw.) können ebenfalls erheblich zu der hohen Mortalität in dieser Bevölkerungsgruppe beitragen.
A medida que los consumidores de opiáceos envejecen, va aumentando la tasa de mortalidad relacionada con las muertes provocadas por enfermedades crónicas (como la cirrosis, el cáncer, las enfermedades respiratorias, la endocarditis o el sida), que se suman a las muertes por causas externas distintas de la sobredosis, como el suicidio y la violencia (informes nacionales de los Países Bajos de 2004 y 2005, datos del Servicio Sanitario Municipal de Amsterdam). Además, las condiciones de vida de los consumidores (falta de hogar, enfermedad mental, violencia, malnutrición) pueden contribuir de forma importante a la elevada mortalidad entre este grupo.
Via via che i consumatori di oppiacei invecchiano, la mortalità dovuta a condizioni croniche (cirrosi, cancro, malattie respiratorie, endocardite, AIDS) si aggiunge alla mortalità dovuta a cause esterne diverse dall’overdose, come suicidio e atti violenti (relazioni nazionali olandesi, 2004 e 2005, servizio sanitario municipale di Amsterdam). Anche le condizioni di vita dei tossicodipendenti (per esempio, mancanza di un alloggio, malattie mentali, violenza, denutrizione) possono contribuire in maniera determinante all’elevata mortalità di questo gruppo della popolazione.
À medida que os consumidores de opiáceos envelhecem, a mortalidade resultante de doenças crónicas (cirrose, cancro, doenças respiratórias, endocardite, SIDA) vem somar-se às mortes produzidas por outras causas externas para além das overdoses, como o suicídio e a violência (relatórios nacionais neerlandeses de 2004 e 2005, do Serviço de Saúde Municipal de Amesterdão). As condições de vida dos consumidores de droga (condição de sem-abrigo, doenças mentais, violência, subnutrição, etc.) também podem contribuir substancialmente para a elevada mortalidade entre os consumidores de droga.
Με τη γήρανση των χρηστών οπιοειδών, η θνησιμότητα που οφείλεται σε χρόνιες παθήσεις (κίρρωση, καρκίνος, νόσοι του αναπνευστικού, ενδοκαρδίτιδα, AIDS) προστίθεται στη θνησιμότητα που οφείλεται σε εξωγενή αίτια πέραν της λήψης υπερβολικής δόσης, όπως η αυτοκτονία και η βία (εθνικές εκθέσεις Κάτω Χωρών, 2004 και 2005, από τη δημοτική υγειονομική υπηρεσία του Άμστερνταμ). Οι συνθήκες διαβίωσης των χρηστών ναρκωτικών (για παράδειγμα, έλλειψη στέγης, διανοητικές νόσοι, βία, κακή διατροφή) ενδέχεται να συμβάλλουν σημαντικά στην υψηλή θνησιμότητα στην εν λόγω ομάδα.
Naarmate opioïdengebruikers ouder worden, komen sterfgevallen als gevolg van chronische aandoeningen (cirrose, kanker, luchtwegaandoeningen, endocarditis, aids) boven op het aantal sterfgevallen door externe oorzaken anders dan overdoses, zoals zelfmoord en geweld (Nederlandse nationale verslagen 2004 en 2005, van de Gemeentelijke Geneeskundige en Gezondheidsdienst Amsterdam). De levensomstandigheden van drugsgebruikers (zoals dakloosheid, psychische aandoeningen, geweld, slechte voeding) kunnen ook aanzienlijk bijdragen tot de hoge sterfte in deze groep.
Jak uživatelé opiátů stárnou, úmrtnost se zvyšuje s tím, jak se k úmrtím z předávkování a jiných externích příčin (např. sebevražda a násilí) přidávají úmrtí způsobená chronickými stavy (cirhózou, rakovinou, chorobami dýchacích cest, endokarditidou, AIDS) (národní zprávy Nizozemska, 2004 a 2005, Zdravotnické služby města Amsterodamu). Navíc mohou k vysoké úmrtnosti uživatelů drog podstatným způsobem přispívat i životní podmínky této skupiny (např. bezdomovectví, duševní onemocnění, násilí, špatná výživa).
Efterhånden som opioidbrugere bliver ældre, optræder der foruden dødelighed som følge af andre eksterne årsager end overdoser, f.eks. selvmord og vold, også dødelighed som følge af kroniske sygdomstilstande (levercirrhose, cancer, åndedrætssygdomme, endocarditis, aids) (Nederlandenes nationale rapporter, 2004 og 2005, fra Municipal Health Service Amsterdam). Levevilkårene blandt stofbrugere (f.eks. hjemløshed, psykisk sygdom, vold, dårlig ernæring) kan også i vidt omfang bidrage til den høje dødelighed i denne gruppe.
Opioidide tarbijate vananedes lisandub suremus krooniliste haiguste tagajärjel (tsirroos, vähk, hingamisteede haigused, endokardiit, AIDS) surmapõhjustele, mis on tingitud muudest välistest teguritest peale üleannustamise, nagu näiteks enesetapud ja vägivald (Madalmaade 2004. ja 2005. a riiklik aruanne, Amsterdami linna tervishoiuteenistus). Uimastitarbijate eluolulised tegurid (näiteks kodutus, vaimuhaigused, vägivald, kehv toitumus) suurendavad samuti märgatavalt kõrget suremust selles elanikkonna rühmas.
Opioidien käyttäjien ikääntyessä kroonisista sairauksista (kirroosista, syövästä, hengityselinsairauksista, sydämen sisäkalvon tulehduksesta, aidsista) johtuva kuolleisuus tulee sen kuolleisuuden lisäksi, joka aiheutuu muista ulkoisista syistä kuin yliannostuksesta, eli esimerkiksi itsemurhista ja väkivallasta (Alankomaiden kansalliset raportit vuosilta 2004 ja 2005, GGD Amsterdam, Amsterdamin terveydenhuoltopalvelut). Myös huumeidenkäyttäjien elinolot (esimerkiksi kodittomuus, mielenterveyssairaudet, väkivalta, huono ravitsemus jne.) saattavat vaikuttaa huomattavassa määrin tämän ryhmän korkeaan kuolleisuuteen.
Az opiáthasználók öregedésével a halálozási arány fokozottan emelkedik, mivel a krónikus állapotokból (mint például a májzsugor, rák, légzőszervi megbetegedések, endocarditis, AIDS) eredő halálesetek hozzáadódnak a túladagolástól eltérő külső okokból – mint például az öngyilkosság vagy az erőszakos cselekmények miatt – bekövetkező elhalálozáshoz (holland országjelentés, 2004 és 2005, forrás: az amszterdami önkormányzati egészségügyi szolgálat). A kábítószer-használók életkörülményei (például a hajléktalanság, mentális betegség, erőszak, alultápláltság) ugyancsak jelentős mértékben hozzájárulhatnak e csoport magas halálozási arányához.
Etter hvert som opioidbrukerne blir eldre, kommer dødsfall som skyldes kroniske tilstander (skrumplever, kreft, luftveissykdommer, endorkarditt, AIDS) i tillegg til dødsfall på grunn av overdoser og eksterne årsaker som selvmord og vold (Nederlands nasjonale rapporter, 2004 og 2005, fra Amsterdams kommunale helsetjeneste). Narkotikabrukernes levekår (f.eks. hjemløshet, psykiske lidelser, vold, underernæring) kan også bidra til den høye dødeligheten i denne gruppen.
W starszych grupach wiekowych osób zażywających opiaty, oprócz zgonów spowodowanych przez czynniki zewnętrzne (z wyjątkiem przedawkowania), takie jak samobójstwa i przemoc, wskaźnik śmiertelności podnoszą zgony spowodowane schorzeniami przewlekłymi (marskością wątroby, nowotworami, chorobami układu oddechowego, zapaleniem wsierdzia, AIDS) (holenderskie sprawozdanie krajowe z 2004 i 2005 r., przekazane przez miejską służbę zdrowia w Amsterdamie). Ponadto znaczny wpływ na wysoką śmiertelność w grupie osób zażywających narkotyki mogą mieć warunki bytowe (np. bezdomność, choroby psychiczne, przemoc, niedożywienie).
Podobne ako vek užívateľov opiátov, úmrtnosť spôsobená chronickým stavom (cirhóza, rakovina, choroby dýchacích ciest, endokarditída, AIDS) zvyšuje úmrtnosť kvôli vonkajším príčinám, iným ako predávkovanie, ako sú samovražda a násilie (holandské národné správy za rok 2004 a 2005 z Mestskej amsterdamskej zdravotnej služby). Životné podmienky užívateľov drog (napríklad bezdomovstvo, duševná choroba, násilie, slabá výživa) tiež môžu podstatne prispievať k vysokej úmrtnosti v tejto skupine.
S starostjo pri uživalcih opioidov smrtnost, ki je posledica kroničnih obolenj (ciroze, raka, bolezni dihal, endokarditisa, aidsa), prispeva k smrtnosti zaradi zunanjih vzrokov, ki niso preveliki odmerki, kot so samomor in nasilje (nizozemski nacionalni poročili iz let 2004 in 2005 mestne zdravstvene službe v Amsterdamu). K visoki smrtnosti v tej skupini lahko precej prispevajo tudi življenjske razmere uživalcev drog (na primer brezdomstvo, duševne bolezni, nasilje, slaba prehrana).
När opiatmissbrukare blir äldre, läggs dödsfall som beror på kroniska förhållanden (cirros, cancer, sjukdomar i andningsvägarna, endokardit, aids) till mortalitet som har andra externa orsaker än överdoser, som självmord och våld (holländska nationella rapporterna, 2004 och 2005, från kommunala hälsovården Amsterdam). Narkotikamissbrukares levnadsförhållanden (exempelvis hemlöshet, psykisk sjukdom, våld, bristfällig näringstillförsel) kan också bidra väsentligt till den höga dödligheten i denna grupp.
Opioid kullanıcıları yaşlandıkça, kronik sağlık koşullarından (siroz, kanser, solunum yolu hastalıkları, endokardit, AIDS) kaynaklanan ölüm oranı, aşırı doz dışında intihar ve şiddet gibi dış sebeplere bağlı ölüm oranını artırmaktadır (Hollanda ulusal raporları, 2004 ve 2005, Amsterdam Belediye Sağlık Servisi’nden). Uyuşturucu kullanıcılarının yaşam koşulları da (örneğin, evsizlik, ruhsal hastalık, şiddet, yetersiz beslenme) bu gruptaki yüksek ölüm oranlarını önemli oranda artırabilmektedir.
Opioīdu lietotājiem kļūstot vecākiem mirstība hronisku slimību (cirozes, vēža, elpošanas ceļu slimību, endokardīta, AIDS) iznākumā papildina mirstību, kuras iemesls ir citi ārēji cēloņi, izņemot pārdozēšanu, piemēram, pašnāvība vai vardarbība (Nīderlandes valsts ziņojumi, 2004. un 2005. g., Amsterdamas pašvaldības veselības dienesta informācija). Augsto mirstības līmeni šajā grupā ievērojami var iespaidot arī narkotiku lietotāju dzīves apstākļi (piemēram, pajumtes trūkums, psihiskas slimības, vardarbība, nepietiekams uzturs).
  Capitolul 8: àŽmbunătÄ...  
Efectul potenţial al unui drog asupra altuia poate fi uneori considerabil, de aceea drogurile licite şi medicamentele – cum sunt alcoolul, nicotina şi antidepresivele – trebuie considerate în legătură cu substanţele psihoactive controlate.
The potentiating effect of one drug on another is sometimes considerable, and here the licit drugs and medicines – such as alcohol, nicotine and antidepressants – have to be considered in conjunction with the controlled psychoactive substances. The risk level will depend on the dosage level of both substances. Concerns exist about a number of pharmacological pairings: alcohol and cocaine increase cardiovascular toxicity; alcohol or depressant drugs, when taken with opioids, lead to an increased risk of overdose; and opioids or cocaine taken with ecstasy or amphetamines also result in additional acute toxicity.
L’effet potentialisant d’une substance sur une autre est parfois considérable, et les médicaments et substances licites - comme l’alcool, la nicotine et les antidépresseurs - doivent en l’occurrence être considérés au même titre que les substances psychoactives contrôlées. Le degré de risque dépend du dosage des deux substances. Plusieurs combinaisons pharmacologiques suscitent des inquiétudes. Ainsi, l’alcool et la cocaïne augmentent la toxicité cardiovasculaire et l’alcool ou les neurodépresseurs pris en combinaison avec des opiacés entraînent un risque de surdose accru. Par ailleurs, des opiacés ou de la cocaïne pris en association avec de l’ecstasy ou des amphétamines provoquent également une toxicité aiguë supérieure.
Die verstärkende Wirkung einer Droge, die in Kombination mit einer anderen Substanz eingenommen wird, ist zuweilen erheblich. In diesem Zusammenhang müssen legale Drogen und Arzneimittel wie Alkohol, Nikotin und Antidepressiva gemeinsam mit den kontrollierten psychoaktiven Substanzen berücksichtigt werden. Das Ausmaß des Risikos ist von der Höhe der Dosierung beider Substanzen abhängig. Besorgniserregende Wirkungen werden durch eine Reihe pharmakologischer Kombinationen erzielt: Alkohol und Kokain erhöhen die kardiovaskuläre Toxizität, Alkohol oder sedierende Drogen erhöhen in Kombination mit Opioiden das Risiko einer Überdosierung, und Opioide oder Kokain führen, wenn sie gemeinsam mit Ecstasy oder Amphetaminen eingenommen werden, ebenfalls zu einer erhöhten akuten Toxizität.
En algunas ocasiones, el efecto potenciador que una droga puede ejercer sobre otra es considerable. En este contexto, hay que tener en cuenta las drogas legales y los medicamentos, como el alcohol, la nicotina y los antidepresivos, en combinación con sustancias psicoactivas controladas. El nivel de riesgo dependerá de las dosis de ambas sustancias. Sin embargo, algunos emparejamientos farmacológicos son preocupantes: el consumo de alcohol y cocaína, que aumenta la toxicidad cardiovascular; la mezcla de alcohol o drogas antidepresivas con opiáceos, que aumenta el riesgo de sobredosis; el consumo de opiáceos o cocaína junto con éxtasis o anfetaminas, que también potencia la toxicidad aguda.
L’effetto potenziante esercitato da una sostanza su un’altra può essere talvolta notevole; a questo riguardo non deve essere sottovalutato il consumo concomitante di sostanze psicoattive controllate e sostanze lecite e farmaci (alcol, nicotina e antidepressivi). Il livello di rischio dipende dalla dose di entrambe le sostanze. Particolarmente pericolose sono alcune associazioni farmacologiche: l’uso concomitante di alcol e cocaina aumenta la tossicità cardiovascolare; l’alcol o i farmaci depressivi, se assunti simultaneamente con oppiacei, accrescono il rischio di overdose; gli oppiacei o la cocaina consumati assieme a ecstasy o anfetamine provocano un aumento della tossicità acuta.
O efeito potenciador de uma droga sobre outra é, por vezes, considerável, e neste aspecto as drogas legais e os medicamentos – como o álcool, a nicotina e os antidepressivos – devem ser considerados em conjunto com as substâncias psicoactivas controladas. O nível de risco dependerá da dosagem de ambas as substâncias, havendo várias associações farmacológicas que suscitam preocupação: o álcool e a cocaína aumentam a toxicidade cardiovascular; o álcool ou os sedativos, quando tomados em conjunto com os opiáceos, aumentam o risco de overdose; e os opiáceos ou a cocaína tomados com o ecstasy ou as anfetaminas também aumentam a toxicidade aguda.
Η ενισχυτική επίδραση μιας ναρκωτικής ουσίας σε μια άλλη είναι ορισμένες φορές σημαντική και στην περίπτωση αυτή οι νόμιμες ουσίες και φάρμακα – όπως το αλκοόλ, η νικοτίνη και τα αντικαταθλιπτικά – πρέπει να εξετάζονται σε συνδυασμό με τις ελεγχόμενες ψυχοδραστικές ουσίες. Το επίπεδο κινδύνου εξαρτάται από τη δοσολογία και των δύο ουσιών. Εκφράζονται ανησυχίες για σειρά φαρμακευτικών συνδυασμών: το αλκοόλ και η κοκαΐνη αυξάνουν την καρδιαγγειακή τοξικότητα· η κατανάλωση αλκοόλ ή αντικαταθλιπτικών φαρμάκων ταυτόχρονα με τη χρήση οπιοειδών εγκυμονεί αυξημένο κίνδυνο υπερβολικής δόσης· και η χρήση οπιοειδών ή κοκαΐνης σε συνδυασμό με έκσταση ή αμφεταμίνες έχει ως αποτέλεσμα πρόσθετη οξεία τοξικότητα.
Soms heeft de ene drug een aanzienlijk versterkend effect op de andere, en in dit verband moeten legale drugs en geneesmiddelen – zoals alcohol, nicotine en antidepressiva – samen met gecontroleerde psychoactieve middelen in aanmerking worden genomen. Het risico hangt af van de dosering van beide stoffen. Er is een aantal farmacologische combinaties die zorgelijk zijn: alcohol met cocaïne verhoogt de cardiovasculaire toxiciteit; het gebruik van alcohol of verdovende middelen samen met opioïden geeft een verhoogd risico op een overdosis; en het gebruik van opioïden of cocaïne samen met ecstasy of amfetaminen zorgt ook voor een verhoogde acute toxiciteit.
Zesilující účinek jedné drogy na druhou je někdy značný a zde je v souvislosti s psychoaktivními látkami podléhajícími kontrole třeba brát v úvahu i legální drogy a léky – jako například alkohol, nikotin a antidepresiva. Míra rizika závisí na dávce obou látek. O řadě farmakologických kombinací panují obavy: alkohol a kokain zvyšují kardiovaskulární toxicitu; alkohol nebo léky s tlumivým účinkem při požití s opiáty vedou ke zvýšenému riziku předávkování; a opiáty nebo kokain v kombinaci s extází nebo amfetaminy rovněž vedou ke zvýšené akutní toxicitě.
Den forstærkende virkning af ét stof på et andet er undertiden betydelig, og i denne henseende skal de legale stoffer og lægemidler – f.eks. alkohol, nikotin og antidepressiver – behandles sammen med de kontrollerede psykoaktive stoffer. Risikoen vil afhænge af dosen af begge stoffer. Der er betænkelighed med hensyn til en række farmakologiske "par": Alkohol og kokain øger den kardiovaskulære toksicitet, og tages alkohol eller beroligende midler sammen med opioider, øges risikoen for overdosis, og tages opioider eller kokain sammen med ecstasy eller amfetaminer, medfører dette også en yderligere akut toksicitet.
Üks uimasti võib teise toimet märkimisväärselt võimendada ning siinkohal tuleb lisaks kontrollitavatele psühhoaktiivsetele ainetele arvesse võtta ka legaalseid uimasteid ja ravimeid, nagu näiteks alkohol, tubakas ja antidepressandid. Riski tase sõltub mõlema aine annusest. Muret tekitavad mitmed farmakoloogilised kombinatsioonid: alkohol ja kokaiin suurendavad kardiovaskulaarset toksilisust; koos opioididega tarbimisel suurendavad alkohol või depressandid üleannustamise ohtu; ning opioidid või kokaiin suurendavad koos ecstasy või amfetamiinidega tarbimisel akuutset toksilisust.
Yhden huumausaineen toista ainetta vahvistava vaikutus on joskus huomattava, ja tässä yhteydessä on tarkasteltava valvottujen psykoaktiivisten aineiden ohella laillisia päihteitä ja lääkkeitä – kuten alkoholia, nikotiinia ja masennuslääkkeitä. Riskin taso riippuu kunkin aineen annoksesta. Useat farmakologiset yhdistelmät ovat huolestuttavia: alkoholin ja kokaiinin yhdistelmä on vaarallinen sydämelle ja verisuonille, alkoholin tai masennuslääkkeiden yhdistäminen opioideihin kasvattaa yliannostuksen riskiä, ja opioidien tai kokaiinin yhdistäminen ekstaasiin tai amfetamiineihin lisää akuuttia toksisuutta.
Az egyik kábítószer másikra gyakorolt fokozó hatása olykor jelentős, és itt a legális kábítószereket és gyógyszereket – így az alkoholt, a nikotint és az antidepresszánsokat – is figyelembe kell venni az ellenőrzött pszichoaktív anyagokkal összefüggésben. A kockázat mértékét a két anyag adagolásának szintje együttesen határozza meg. Számos olyan gyógyszertani párosítás van, amely okot ad az aggodalomra: az alkohol és a kokain fokozza a szív- és érrendszeri toxicitást; az alkohol vagy a nyugtatók opiátokkal együtt szedve növelik a túladagolás kockázatát; az opiátok vagy a kokain extasyval vagy amfetaminokkal együtt használva szintén növeli az akut mérgező hatást.
Den forsterkende virkningen av ett stoff på et annet kan være betydelig, og her må lovlige rusmidler og medisiner – f.eks. alkohol, nikotin og antidepressiva – tas i betraktning sammen med kontrollerte psykoaktive stoffer. Risikonivået vil avhenge av doseringsnivå for begge stoffene. En rekke farmakologiske parkombinasjoner gir grunn til bekymring: Alkohol og kokain øker hjerte- og kar-toksisitet, kombinasjonen opioider og alkohol eller beroligende midler fører til økt overdoserisiko, og inntak av opioider eller kokain sammen med ecstasy eller amfetamin gir også økt akutt toksisitet.
Efekt wzmocnienia działania jednej substancji przez drugą jest czasem dość znaczny i w tym przypadku należy uwzględniać legalne narkotyki i leki — takie jak alkohol, nikotyna i środki uspokajające — w połączeniu z kontrolowanymi substancjami psychoaktywnymi. Poziom ryzyka zależy od wielkości dawek obydwu substancji. Powodem do zaniepokojenia jest duża liczba możliwych połączeń: alkohol i kokaina powodują podwyższoną toksyczność sercowo-naczyniową; alkohol lub leki uspokajające zażywane z opiatami podwyższają ryzyko przedawkowania; a opiaty lub kokaina zażywane wraz z ekstazy lub amfetaminami również wywołują ostrą toksyczność.
Zosilňujúci účinok jednej drogy na druhú je niekedy značný a tu je potrebné brať do úvahy zákonné drogy a lieky – napríklad alkohol, nikotín a antidepresíva – spolu s regulovanými psychoaktívnymi látkami. Úroveň rizika bude závisieť od úrovne dávkovania oboch látok. Existujú obavy súvisiace s viacerými farmakologickými dvojicami: alkohol a kokaín zvyšujú kardiovaskulárnu toxicitu, alkohol alebo sedatíva, keď sa berú s opiátmi, vedú k zvýšenému riziku predávkovania; opiáty alebo kokaín brané s extázou alebo amfetamínmi tiež vedú k dodatočnej akútnej toxicite.
Okrepljeni učinek hkratnega uživanja dveh drog je včasih precejšen in tu je treba upoštevati dovoljene droge in zdravila – kot so alkohol, nikotin in antidepresanti – v povezavi z nadzorovanimi psihoaktivnimi snovmi. Raven tveganja bo odvisna od odmerjene količine obeh snovi. Zaskrbljenost je povezana s številnimi farmakološkimi pari: alkohol in kokain povečata kardiovaskularno toksičnost, alkohol in depresanti zaužiti skupaj z opioidi vodijo v povečano tveganje prevelikega odmerka, tudi opioidi ali kokain, zaužiti z ekstazijem ali amfetamini, imajo za posledico dodatno akutno toksičnost.
Den förstärkande effekten av en drog som tas i kombination med en annan är ibland avsevärd, och här måste lagliga preparat och läkemedel, som alkohol, nikotin och antidepressiva medel – betraktas i samverkan med de narkotikaklassade psykoaktiva ämnena. Risknivån kommer att bero på i vilka doser de båda ämnena tas. Flera farmakologiska kombinationer ger anledning till oro: alkohol och kokain ökar den kardiovaskulära toxiciteten, alkohol eller lugnande medel, som intas tillsammans med opiater leder till ökad risk för överdos, och opiater eller kokain som tas tillsammans med ecstasy eller amfetaminer resulterar också i ytterligare akut toxicitet.
Bir uyuşturucunun bir diğeri üzerindeki güçlendirici etkisi bazen önemli orandadır ve burada – alkol, nikotin ve antidepresanlar gibi – yasal uyuşturucu ve ilaçlar, kontrol edilen psikoaktif maddelerle birarada ele alınmalıdır. Risk düzeyi her iki maddenin de dozajına göre değişecektir. Bir dizi farmakolojik eşleşmeye dair endişeler vardır: alkol ve kokain kalp damar ağılılığını artırır; alkol veya depresan uyuşturucular opioidlerle birlikte alındığında aşırı doz riskinin artmasına yol açar ve ecstasy veya amfetaminlerle birlikte alınan opioidler ya da kokain de ek akut ağılılığa sebep olur.
Dažkārt viena narkotika ievērojami pastiprina otras narkotikas iedarbību; šeit legālās narkotikas un medikamenti, piemēram, alkohols, nikotīns un antidepresanti ir jāaplūko saistībā ar kontrolējamajām psihoaktīvajām vielām. Riska pakāpe ir atkarīga no uzņemtā abu vielu daudzuma. Pastāv bažas par vairākām divu vielu farmakoloģiskajām kombinācijām: alkohols kopā ar kokaīnu pastiprināti toksiski ietekmē sirds un asinsvadu sistēmu; alkohols vai depresanti kopā ar opioīdiem vairo pārdozēšanas risku; opioīdu vai kokaīna lietošana kopā ar ekstazī vai amfetamīniem arī rada papildu akūtu toksiskumu.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Noile state membre şi ţările candidate reprezintă doar o mică proporţie din beneficiarii terapiei de substituţie din regiunea europeană, fenomen care poate fi parţial explicat prin nivelurile scăzute de consum de opiacee din aceste ţări.
It is estimated that in the EU more than half a million opioid users received substitution treatment in 2003, which represents one-third of the currently estimated 1.5 million problem opioid users (EMCDDA, 2005a). The new Member States and candidate countries account for only a small fraction of the clients in substitution treatment in the European region, which can partly be explained by lower levels of opioid use in these countries. Although the overall provision of substitution treatment remains low in these countries, there are some indications of increases in Estonia, Lithuania and Bulgaria.
Selon les estimations, au sein de l'UE, plus d'un demi million d'usagers d'opiacés ont reçu un traitement de substitution en 2003, ce qui représente un tiers des usagers d'opiacés à problème, dont le nombre est actuellement estimé à 1,5 million de personnes (OEDT, 2005a). Les nouveaux États membres et les pays candidats ne représentent qu'un faible pourcentage des patients sous traitement de substitution en Europe, ce qui s'explique en partie par les niveaux plus bas de la consommation d'opiacés dans ces pays. Bien que la fourniture globale de traitement de substitution demeure basse dans ces pays, certains signes indiquent une augmentation en Estonie, Lituanie et Bulgarie.
Schätzungen zufolge haben im Jahr 2003 EU-weit über eine halbe Million Opioidkonsumenten eine Substitutionsbehandlung erhalten. Das entspricht einem Drittel der derzeit schätzungsweise 1,5 Millionen problematischen Opioidkonsumenten (EBDD, 2005a). Der geringe Anteil der neuen Mitgliedstaaten sowie der Kandidatenländer an der Gesamtzahl der Patienten in Substitutionsbehandlung in Europa ist zum Teil darauf zurückzuführen, dass der Opioidkonsum in diesen Ländern geringer ist. Zwar ist das Angebot von Substitutionsbehandlungen in diesen Ländern nach wie vor gering, jedoch gibt es in Estland, Litauen und Bulgarien einige Anzeichen für einen Aufwärtstrend.
Se estima que en el año 2003 recibieron un tratamiento de sustitución en la UE más de medio millón de consumidores de opiáceos, lo que corresponde a un tercio de los 1,5 millones de consumidores de opiáceos problemáticos que se estima existen en la actualidad (OEDT, 2005a). Los nuevos Estados miembros y los países candidatos sólo representan una pequeña fracción de los pacientes en tratamiento de sustitución en la zona europea, lo que se puede explicar en parte por los bajos niveles de consumo de opiáceos en esos países. Si bien la oferta de tratamientos de sustitución en esos países sigue siendo reducida, existen algunos indicios de una tendencia al alza en Estonia, Lituania y Bulgaria.
Si calcola che nell’Unione europea più di mezzo milione di consumatori di oppiacei si sono sottoposti nel 2003 a una terapia sostitutiva, pari a un terzo dei consumatori di oppiacei problematici attualmente calcolati (1,5 milioni; OEDT, 2005a). Nei nuovi Stati membri e nei paesi candidati all’adesione il numero di pazienti che ricevono una terapia sostitutiva rappresenta soltanto una frazione minima dei pazienti di tutta l’Europa; questo fatto si spiega in parte anche con i livelli bassi di consumo di oppiacei rilevati in questi paesi. Sebbene l'erogazione di servizi terapeutici sostitutivi sia complessivamente bassa in questi paesi, vi sono tuttavia segnali di una tendenza all’aumento in Estonia, Lituania e Bulgaria.
Estima-se que, na UE, mais de meio milhão de consumidores de opiáceos receberam tratamento de substituição em 2003, o que equivale a um terço do actual milhão e meio de consumidores problemáticos de opiáceos estimados (OEDT, 2005a). Os novos Estados‑Membros e países candidatos apenas são responsáveis por uma pequena fracção dos utentes do tratamento de substituição na região europeia, facto que pode ser em parte explicado pelos menores níveis de consumo de opiáceos que apresentam. Não obstante a oferta global de tratamento de substituição permanecer baixa nestes países, há indícios de estar a aumentar na Estónia, Lituânia e Bulgária.
Υπολογίζεται ότι στην ΕΕ περισσότεροι από πεντακόσιες χιλιάδες χρήστες οπιοειδών υποβλήθηκαν σε θεραπεία υποκατάστασης το 2003, αριθμός που αντιστοιχεί στο ένα τρίτο του 1,5 εκατομμυρίου προβληματικών χρηστών οπιοειδών (ΕΚΠΝΤ, 2005α). Τα νέα κράτη μέλη και οι υποψήφιες χώρες αντιπροσωπεύουν μικρό μόνο ποσοστό των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης στην Ευρώπη, γεγονός που εξηγείται εν μέρει από τα χαμηλότερα επίπεδα χρήσης οπιοειδών στις χώρες αυτές. Μολονότι η συνολική παροχή θεραπείας υποκατάστασης παραμένει χαμηλή στις εν λόγω χώρες, υπάρχουν ορισμένες ενδείξεις αύξησης στην Εσθονία, τη Λιθουανία και τη Βουλγαρία.
Geschat wordt dat in 2003 in de EU meer dan een half miljoen opioïdengebruikers een substitutiebehandeling hebben gevolgd, dat wil zeggen een derde van de naar schatting 1,5 miljoen problematische opioïdengebruikers die de EU op dit moment telt (EWDD, 2005a). De nieuwe lidstaten en de kandidaat-lidstaten nemen slechts een klein deel van het totaal aantal cliënten in Europa dat een substitutiebehandeling volgt voor hun rekening, hetgeen voor een deel te verklaren valt door de lagere gebruiksniveaus in deze landen als het gaat om opioïden. Het aanbod van substitutiebehandelingen blijft over het geheel genomen laag in deze landen, maar er zijn aanwijzingen dat het toeneemt in Estland, Litouwen en Bulgarije.
Odhaduje se, že v EU bylo v roce 2003 na substituční léčbě více než půl milionu uživatelů opiátů, což představuje jednu třetinu nyní odhadovaného počtu 1,5 milionu problémových uživatelů opiátů (EMCDDA, 2005a). Nové členské státy a kandidátské země představují pouze malý zlomek počtu klientů substituční léčby v evropském regionu, což lze částečně vysvětlit tím, že užívání opiátů v těchto zemích je méně rozšířené. Přestože rozsah poskytování substituční léčby v těchto zemích zůstává celkově malý, existují určité náznaky nárůstu v Estonsku, Litvě a Bulharsku.
Det skønnes, at over en halv million opioidbrugere var i substitutionsbehandling i EU i 2003, svarende til en tredjedel af de på nuværende tidspunkt skønnede 1,5 millioner problematiske opioidbrugere (EONN, 2005a). De nye medlemsstater og kandidatlande tegner sig kun for en lille del af klienterne i substitutionsbehandling i den europæiske region, hvilket til dels kan forklares ved en lavere udbredelse af opioidbrug i disse lande. Selv om substitutionsbehandling fortsat ikke er særlig udbredt i disse lande, er der visse tegn på stigninger i Estland, Litauen og Bulgarien.
2003. a sai Euroopa Liidus asendusravi hinnanguliselt pool miljonit opioidide tarvitajat, mis on üks kolmandik hinnanguliselt 1,5 miljonist probleemsest opioiditarvitajast (EMCDDA, 2005a). Uutes liikmesriikides ja kandidaatmaades on ainult väike osa Euroopa regioonis asendusravi saanud patsientidest; seda võib osaliselt seletada opioidide tarvitajate väiksema hulgaga nendes riikides. Kuigi üldiselt kasutatakse nendes riikides asendusravi vähe, on märke selle mõningasest kasvust Eestis, Leedus ja Bulgaarias.
Arvioiden mukaan yli puoli miljoonaa opioidien käyttäjää sai EU:ssa korvaushoitoa vuonna 2003. Määrä vastaa kolmannesta opioidien ongelmakäyttäjistä, joita nykyisin arvioidaan olevan 1,5 miljoonaa (EMCDDA, 2005a). Uusien jäsenvaltioiden ja ehdokasvaltioiden osuus Euroopan alueella korvaushoidossa olevista asiakkaista on hyvin pieni, mikä voi osittain johtua opioidien vähäisestä käytöstä näissä maissa. Vaikka näissä maissa on yleensä tarjolla vähän korvaushoitoa, Virossa, Liettuassa ja Bulgariassa on havaittavissa merkkejä noususuuntauksesta.
Becslések szerint az EU-ban félmilliónál is több opiáthasználó részesült helyettesítő kezelésben 2003-ban, ami a jelenleg 1,5 millióra becsült problémás opiáthasználók egyharmadát jelenti (EMCDDA, 2005a). Az európai régión belül a helyettesítő kezelésben részt vevő pácienseknek csak a töredékét adják az új tagállamok és a tagjelölt országok, ami részben az opiáthasználat alacsonyabb szintjével magyarázható ezekben az országokban. Bár a helyettesítő kezelés biztosítása összességében továbbra is alacsony az említett országokban, Észtországban, Litvániában és Bulgáriában a növekedés jelei tapasztalhatók.
Det anslås at over en halv million opioidbrukere i EU mottok substitusjonsbehandling i 2003, eller én tredel av EUs anslagsvis 1,5 millioner opioidbrukere (EONN, 2005a). De nye medlemsstatene og søkerlandene har bare en liten andel av alle Europas klienter i substitusjonsbehandling, noe som delvis kan skyldes det lave antallet opioidbrukere i disse landene. Selv om tilbudet av substitusjonsbehandling samlet sett er lite i disse landene, finnes det indikasjoner på økninger i Estland, Litauen og Bulgaria.
Ocenia się, że w 2003 r. w UE ponad pół miliona osób zażywających opiaty poddano leczeniu zastępczemu, co stanowi jedną trzecią liczby osób zażywających problemowo opiaty, szacowanej obecnie na 1,5 miliona (EMCDDA, 2005a). Na nowe państwa członkowskie i kraje kandydujące przypada jedynie niewielki odsetek pacjentów poddawanych w Europie leczeniu zastępczemu. Częściowym wyjaśnieniem tej sytuacji jest niższy poziom zażywania opiatów obserwowany w tych krajach. Pomimo ogólnie niewielkiego zasięgu leczenia zastępczego w tych krajach, w Estonii, na Litwie i w Bułgarii występują pewne oznaki jego rozszerzania.
Odhaduje sa, že v EÚ v roku 2003 viac ako pol milióna užívateľov opiátov dostávalo substitučnú liečbu, čo predstavuje jednu tretinu zo v súčasnosti odhadovaného počtu 1,5 milióna problémových užívateľov opiátov (EMCDDA, 2005a). Nové členské štáty a kandidátske krajiny predstavujú iba za malý zlomok klientov v európskom regióne, ktorí sú substitučne liečení, čo možno čiastočne vysvetliť nižšími úrovňami užívania opiátov v týchto krajinách. Hoci v týchto krajinách zostáva poskytovanie substitučnej liečby nízke, existujú určité náznaky zvýšenia v Estónsku, Litve a Bulharsku.
Ocenjuje se, da je leta 2003 v EU več kot pol milijona uživalcev opioidov prejemalo zdravljenje z nadomestno snovjo, kar po trenutnih ocenah pomeni eno tretjino od 1,5 milijona problematičnih uživalcev opioidov (EMCDDA, 2005a). Nove države članice in države kandidatke pomenijo v evropski regiji samo majhen delež uživalcev v nadomestnem zdravljenju, kar se deloma lahko pojasni z manjšim obsegom uživanja opioidov v teh državah. Čeprav je na splošno zagotavljanje zdravljenja z nadomestno snovjo v teh državah še vedno na nizki ravni, pa v Estoniji, Litvi in Bolgariji nekateri kazalci kažejo na njegovo povečanje.
Det uppskattas att över en halv miljon opiatmissbrukare i EU fick substitutionsbehandling 2003, vilket motsvarare en tredjedel av de 1,5 miljon människor som för närvarande bedöms vara problemmissbrukare av opiater (ECNN, 2005a). De nya medlemsstaterna och kandidatländerna står endast för en liten andel av patienter i substitutionsbehandling i Europa, vilket delvis kan förklaras av lägre förekomst av opiatmissbruk i dessa länder. Även om det totala utbudet av substitutionsbehandling är låg i dessa länder finns vissa indikationer på ökningar i Estland, Litauen och Bulgarien.
AB’de yarım milyondan fazla opioid kullanıcısının 2003’te ikame tedavisi gördüğü tahmin edilirken, bu rakam mevcut tahmini 1,5 milyon sorunlu opioid kullanıcısının üçte birini temsil etmektedir (EMCDDA, 2005a). Yeni Üye Devletler ile aday ülkeler, Avrupa bölgesinde ikame tedavisi gören hastaların yalnızca küçük bir kısmını oluşturmakta olup, bu durum kısmen bu ülkelerdeki opioid kullanımı seviyelerinin daha düşük olmasıyla açıklanabilir. Her ne kadar genel olarak ikame tedavisi bu ülkelerde daha az sunulsa da, Estonya, Litvanya ve Bulgaristan’da artış olduğuna dair bazı göstergeler vardır.
Saskaņā ar aplēsēm 2003. gadā aizvietotājterapiju ES ir saņēmuši vairāk nekā pusmiljons opioīdu lietotāju jeb trešdaļa no pašlaik domājamajiem 1,5 miljoniem problemātisko opioīdu lietotāju (EMCDDA, 2005a). Starp visiem Eiropas reģiona aizvietotājterapijas saņēmējiem ir pavisam maz jauno dalībvalstu un kandidātvalstu pacientu, ko daļēji var skaidrot ar faktu, ka šajās valstīs ir zemāks opioīdu lietošanas līmenis. Lai gan kopējais sniegtās aizvietotājterapijas līmenis šajās valstīs joprojām ir zems, par zināmu pieaugumu informē Igaunija, Lietuva un Bulgārija.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Numeroşi consumatori, deşi nu toţi, au nevoie de asistenţă dincolo de tratamentul dependenţei, iar mulţi dintre aceştia par să aibă nevoie de îngrijire uşor accesibilă, precum şi de sprijin substanţial în vederea reintegrării lor.
Over the last decade, but even more so in the last 5 years, many European countries have ‘opened the doors’ of treatment by expanding their provision of substitution treatment and reducing access limitations. Never before have such large numbers of drug users been reached by the system of care. Many but not all require assistance beyond the treatment of their dependency, and many seem to need low-threshold care as well as substantial support for their reintegration.
Au cours de la dernière décennie, mais surtout ces cinq dernières années, un grand nombre de pays européens ont amélioré l'accès aux traitements en étendant l'offre de traitement de substitution et en réduisant les restrictions d'accès. Jamais dans le passé, le système de soins n'avait touché un aussi grand nombre d'usagers de drogue. Beaucoup d'entre eux, mais non leur totalité, ont besoin d'une assistance qui dépasse le cadre du traitement de leur dépendance et beaucoup semblent avoir besoin de programmes de seuil bas et d'une aide importante en vue de leur réinsertion.
Im Laufe der letzten zehn Jahre, verstärkt jedoch in den letzten fünf Jahren, haben viele europäische Länder „die Pforten“ für die Behandlung geöffnet, indem sie ihr Angebot an Substitutionstherapien erweitert und Zugangsbeschränkungen abgebaut haben. Niemals zuvor wurden so viele Drogenkonsumenten vom Betreuungssystem erreicht. Viele, jedoch nicht alle, nehmen neben der Behandlung ihrer Abhängigkeit weitere Unterstützung in Anspruch, und offenbar sind viele auf niedrigschwellige Betreuungsdienste und erhebliche Unterstützung bei ihrer Reintegration angewiesen.
En la última década, e incluso de forma más acusada en el último lustro, numerosos países europeos han «abierto las puertas» en lo que respecta a los tratamientos, de forma que han ampliado la disponibilidad de tratamientos de sustitución y reducido las limitaciones de acceso. El sistema de atención sanitaria no había llegado nunca a un número tan elevado de consumidores de droga. Muchos de estos consumidores, aunque no todos, requieren otro tipo de asistencia, además del tratamiento de su dependencia, y muchos parecen necesitar una asistencia de bajo umbral, así como un importante respaldo para su reinserción.
Nell’ultimo decennio, e in particolare negli ultimi 5 anni, molti paesi europei hanno “aperto le porte” al trattamento, allargando la rosa dei servizi di terapia sostitutiva erogati e riducendo le limitazioni per l’accesso. Mai prima d’ora un numero così elevato di tossicodipendenti ha potuto usufruire di questo sistema di assistenza. Molti, ma non tutti, chiedono un’assistenza che va oltre il trattamento della dipendenza, e molti sembrano aver bisogno di un’assistenza a bassa soglia nonché di un sostegno concreto per il reinserimento.
Ao longo da última década, mas sobretudo nos últimos cinco anos, muitos países europeus “abriram as portas” do tratamento expandindo a sua oferta de tratamentos de substituição e reduzindo as restrições de acesso. Nunca um tão grande número de consumidores de droga fora anteriormente abrangido pelo sistema de assistência. Muitos, mas não todos, necessitam de uma ajuda que ultrapassa o tratamento da sua dependência, e grande parte parece necessitar de cuidados de baixo limiar, bem como de um apoio substancial para se reintegrarem socialmente.
Κατά την τελευταία δεκαετία, αλλά κυρίως κατά τα τελευταία 5 χρόνια, πολλές ευρωπαϊκές χώρες «άνοιξαν τις πόρτες» της θεραπείας επεκτείνοντας την παροχή θεραπείας υποκατάστασης και περιορίζοντας τους περιορισμούς πρόσβασης. Ποτέ στο παρελθόν το σύστημα περίθαλψης δεν είχε καταφέρει να προσεγγίσει τόσο μεγάλο αριθμό χρηστών. Πολλοί, αλλά όχι όλοι, χρειάζονται βοήθεια και μετά την απεξάρτησή τους, και πολλοί φαίνεται να χρειάζονται περίθαλψη άμεσης πρόσβασης καθώς και σημαντική υποστήριξη για την επανένταξή τους.
De afgelopen tien jaar en met name de afgelopen vijf jaar hebben veel Europese landen de “deur opengezet” als het gaat om de behandeling van drugsverslaafden door het aanbod van substitutiebehandelingen uit te breiden en de toegangsbeperkingen terug te dringen. Nooit eerder zijn zoveel drugsgebruikers via de hulpverlening bereikt. Veel - maar niet alle - drugsgebruikers hebben naast de behandeling van hun verslaving ook andere hulp nodig; voor een groot aantal van hen lijkt zowel laagdrempelige zorg als substantiële ondersteuning voor hun reïntegratie vereist.
Během posledního desetiletí, avšak ještě více v posledních pěti letech, mnoho evropských zemí „otevřelo dveře“ léčby tím, že rozšířilo poskytování substituční léčby a uvolnilo omezení přístupu k ní. Nikdy předtím systém péče neobsáhl tak vysoké počty uživatelů drog. Mnozí, i když ne všichni, vyžadují pomoc nad rámec léčby své závislosti, a zdá se, že mnozí potřebují nízkoprahovou péči i zásadní podporu pro svou reintegraci.
I de seneste årti, men også og i endnu højere grad i de seneste 5 år, har mange europæiske lande "åbnet dørene" for behandling ved at udvide mulighederne for substitutionsbehandling og reducere adgangsbegrænsningerne. Aldrig tidligere er behandlingssystemet nået ud til et så stort antal stofbrugere. Mange, men ikke alle, har brug for bistand, der går ud over behandlingen af deres stofafhængighed, og mange synes at have behov for lavtærskeltilbud samt betydelig støtte til reintegration.
Viimase kümne aasta jooksul ja veelgi enam viimase viie aasta jooksul on paljud Euroopa riigid pööravad enam tähelepanu ravile, laiendades asendusravi võimalusi ja vähendades piiranguid ravile pääsemiseks. Kunagi varem ei ole ravisüsteem jõudnud nii paljude uimastitarvitajateni. Paljud, ehkki mitte kõik, vajavad lisaks sõltuvuse ravimisele muudki toetust ning tundub, et paljud vajavad nn madala läve programme, samuti ulatuslikku tuge ühiskonda taasintegreerumiseks.
Viime vuosikymmenen ja vielä selvemmin viiden viime vuoden aikana monet Euroopan maat ovat siirtyneet ”avoimempaan” hoitopolitiikkaan laajentamalla korvaushoitojen tarjontaa ja poistamalla hoitoonpääsyn rajoituksia. Koskaan aikaisemmin hoitojärjestelmän piirissä ei ole ollut näin suurta määrää huumeidenkäyttäjiä. Monet – mutta eivät kuitenkaan kaikki – asiakkaat tarvitsevat tukea myös riippuvuushoidon ulkopuolella, ja moni näyttää tarvitsevan matalan kynnyksen hoidon lisäksi merkittävästi muuta tukea kuntoutumiseensa.
Az elmúlt évtized során, de még inkább az utóbbi öt évben sok európai ország „megnyitotta a kezelés felé vezető ajtót” azáltal, hogy bővítette a helyettesítő kezelések körét és a kezeléseket hozzáférhetőbbé tette. Sokan – bár nem mindenki – a függőség kezelésén túl is segítségre szorulnak, és láthatólag sokaknak van szükségük alacsony küszöbű ellátásra, illetve komoly támogatásra a visszailleszkedéshez.
I løpet av det siste tiåret, og spesielt i de siste fem årene, har mange europeiske land ”åpnet dørene” til behandling ved å utvide tilbudet om substitusjonsbehandling og senke terskelen for inntak. Aldri før har rusmiddelomsorgen nådd ut til så mange narkotikabrukere. Mange, men ikke alle, trenger mer hjelp enn bare behandling av avhengigheten, og mange synes å trenge lavterskelstjenester så vel som omfattende støtte til reintegrasjon.
W ostatniej dekadzie, a w jeszcze większym stopniu w ciągu ostatnich pięciu lat, wiele krajów europejskich „otworzyło drogę” do leczenia, rozszerzając zakres leczenia zastępczego i zmniejszając ograniczenia dostępu. Nigdy dotychczas system opieki nie obejmował tak dużej liczby osób zażywających narkotyki. Wiele z tych osób, choć nie wszystkie, wymaga pomocy poza leczeniem uzależnienia, wiele z nich wydaje się wymagać opieki niskoprogowej, jak również znacznego wsparcia w procesie integracji.
Počas uplynulého desaťročia, a ešte viac počas posledných 5 rokov, mnoho európskych krajín „otvorilo dvere“ liečeniu rozšírením poskytovania substitučnej liečby a znížením obmedzení prístupu. Nikdy predtým systém starostlivosti nedosiahol taký veľký počet užívateľov drog. Mnohí z nich, nie však všetci, si vyžadujú pomoc presahujúcu liečenie ich závislosti a zdá sa, že mnohí potrebujú nízkoprahovú starostlivosť ako aj veľkú podporu pre ich reintegráciu.
V zadnjem desetletju, še bolj pa v zadnjih petih letih, je veliko evropskih držav "odprlo vrata" zdravljenju z razširitvijo svojega obsega zdravljenja z nadomestno snovjo in zmanjšanjem omejitev glede njegove dostopnosti. Še nikoli prej ni bilo tako veliko uživalcev drog vključenih v sistem varstva. Mnogi, vendar ne vsi, potrebujejo pomoč, ki presega samo zdravljenje njihove odvisnosti, za mnoge pa se zdi, da za svojo reintegracijo potrebujejo skrb iz nizkopražnih programov in znatno podporo.
Under det senaste decenniet, och i ännu högre grad under de senaste fem åren, har många europeiska länder öppnat dörrarna för behandling genom att utvidga tillhandhållandet av substitutionsbehandling och sänka kraven för tillträde till dessa behandlingar. Aldrig förr har vårdsystemen nått ut till så många narkotikamissbrukare. Många men inte alla behöver stöd utöver behandling av sitt beroende, och många förefaller att behöva både lågtröskelvård och betydande stöd för att kunna återanpassas i samhället.
Son on yılda, daha da fazla olarak da son 5 yılda, pek çok Avrupa ülkesi, ikame tedavisi hizmetlerini yaygınlaştırarak ve erişim sınırlamalarını azaltarak tedavinin ‘kapılarını açmıştır’. Bakım sistemi ilk kez olarak bu kadar büyük sayılarda uyuşturucu kullanıcısına ulaşmıştır. Hepsi olmamakla beraber çoğu, bağımlılıklarının tedavisinden öte destek verilmesini gerektirmekteyken yine pek çoğunun yeniden entegrasyonları için önemli bir desteğin yanı sıra düşük eşikli bakıma ihtiyacı olduğu görülmektedir.
Pēdējā desmitgadē, bet jo īpaši pēdējos 5 gados daudzas Eiropas valstis ir ,,atvērušas terapijas durvis”, paplašinot aizvietotājterapijas piemērošanu un samazinot piekļuves ierobežojumus. Nekad agrāk aprūpes sistēma nav aptvērusi tik lielu narkotiku lietotāju skaitu. Lai gan ne vienmēr, tomēr bieži šiem cilvēkiem ir ne vien jāpalīdz pārvarēt narkotiku atkarību, bet jāsniedz arī plašāks atbalsts, turklāt šķiet, ka daudziem ir vajadzīga t.s. ,,zemā sliekšņa” aprūpe, kā arī ievērojams reintegrācijas atbalsts.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Deoarece GHB este solubil în apă/alcool şi din cauza efectelor sale potenţial incapacitante, deseori urmate de amnezie, au existat îngrijorări că se foloseşte pentru abuzuri sexuale facilitate de droguri (aşa-numitele, „violuri prin întâlnire”).
As GHB is water/alcohol-soluble, and because of its potentially incapacitating effects, often followed by amnesia, there have been concerns that it is being used in drug-facilitated sexual assaults (so-called ‘date rapes’). However, as cases may remain unreported, and because forensic evidence is scarce and such crimes are difficult to prove, there is no sound evidence on the extent of this phenomenon. Further research is therefore needed to determine the nature and extent of this potentially worrying development.
Étant donné que le GHB est soluble dans l'eau et dans l'alcool et en raison de ses effets potentiellement incapacitants, souvent suivis d'amnésie, on craint qu'il ne soit utilisé pour les agressions sexuelles facilitées par la drogue (les «viols commis par une connaissance» ou «date rapes»). Cependant, étant donné que ces cas ne sont pas toujours déclarés, que les preuves apportées par la médecine légale sont rares et que ces crimes sont difficiles à établir, l'étendue de ce phénomène n'est pas clairement prouvée. Des recherches supplémentaires sont donc nécessaires pour déterminer la nature et l'ampleur de ce phénomène potentiellement inquiétant.
Da GHB wasser- und alkohollöslich ist und potenziell zu Willenlosigkeit mit anschließendem Gedächtnisverlust führt, wurden Befürchtungen laut, die Substanz werde bei Sexualstraftaten eingesetzt, bei denen das Opfer durch Drogen gefügig gemacht wird (so genannte „Date Rapes“). Da diese Fälle jedoch unter Umständen nicht gemeldet werden, nur wenige gerichtsmedizinische Belege vorliegen und solche Verbrechen nur schwer zu beweisen sind, gibt es keinen zuverlässigen Nachweis über das Ausmaß dieses Phänomens. Darum sind weitere Forschungsarbeiten erforderlich, um Art und Umfang dieser möglicherweise beunruhigenden Entwicklung zu ermitteln.
Dado que el GHB es soluble en agua/alcohol y debido a sus potenciales efectos de abulia, con frecuencia seguidos de amnesia, existe la preocupación de que se esté utilizando en agresiones sexuales facilitadas por el suministro de drogas (conocidas como «date rapes»). Sin embargo, dado que es posible que algunos casos no se denuncien y debido a que las pruebas forenses son escasas y este tipo de delitos son difíciles de probar, no existen datos fiables sobre la extensión de este fenómeno. Por este motivo, es necesario seguir investigando para determinar la naturaleza y el alcance de lo que podría ser una evolución inquietante.
Essendo solubile in acqua e in alcol e a causa dei suoi effetti potenzialmente debilitanti, spesso seguiti da amnesia, si teme che il GHB possa essere usato nelle aggressioni sessuali con l’aiuto della droga (i cosiddetti “date rapes”, appuntamenti stupro). Tuttavia, dal momento che molti casi non vengono denunciati e poiché gli elementi probatori sono scarsi e questi reati sono difficili da dimostrare, non esistono solidi elementi che danno un quadro fedele della portata di questo fenomeno. Sono necessari pertanto ulteriori studi per determinare la natura e l’estensione di questo fenomeno potenzialmente allarmante.
Dado que o GHB é solúvel na água e no álcool, e devido aos seus efeitos potencialmente incapacitantes, frequentemente seguidos de amnésia, tem suscitado o receio de estar a ser utilizado na facilitação de abusos sexuais (os denominados “date rapes”). No entanto, como há casos que podem não ser notificados e os dados forenses são escassos, sendo tais crimes difíceis de provar, não há provas sólidas sobre a amplitude deste fenómeno. São, por isso, necessários mais estudos para determinar a natureza e a dimensão desta evolução potencialmente preocupante.
Καθώς το GHB είναι διαλυτό σε νερό/αλκοόλ και λόγω των αποτελεσμάτων του που μπορεί να προκαλέσουν αδυναμία αντίδρασης, η οποία ακολουθείται συχνά από αμνησία, εκφράζονται ανησυχίες ότι χρησιμοποιείται σε σεξουαλικές επιθέσεις που διευκολύνονται με τη χρήση ναρκωτικών ουσιών (γνωστές ως «date rapes»). Ωστόσο, καθώς πολλά περιστατικά δεν αναφέρονται και επειδή τα ιατροδικαστικά στοιχεία σπανίζουν και τα εγκλήματα αυτής της μορφής δεν είναι εύκολο να αποδειχτούν, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία ως προς την έκταση του φαινομένου. Απαιτείται λοιπόν περαιτέρω έρευνα για τον προσδιορισμό του χαρακτήρα και της έκτασης αυτής της δυνητικά ανησυχητικής εξέλιξης.
Aangezien GHB in water/alcohol oplosbaar is en uitschakeling van de gebruiker tot gevolg kan hebben, vaak gevolgd door geheugenverlies, is er onrust ontstaan over het mogelijke gebruik ervan bij seksueel geweld (zogenaamde “date rapes”). Omdat gevallen mogelijk niet worden gemeld en omdat forensisch bewijs schaars is en dergelijke delicten moeilijk te bewijzen zijn, zijn er echter geen harde gegevens over de omvang van dit verschijnsel. Verder onderzoek is derhalve nodig om de aard en omvang van deze mogelijk zorgwekkende ontwikkeling vast te stellen.
Jelikož je GHB rozpustné ve vodě či alkoholu a vzhledem k jeho potenciálním účinkům vyvolávajícím fyzickou bezmocnost a častou následnou amnézii, vznikají obavy z jeho zneužití při sexuálním útoku za pomoci drogy (znásilnění známou osobou, tzv. „date rape“). Jelikož však může existovat řada neohlášených případů a protože soudních důkazů je málo a podobné zločiny se obtížně prokazují, nemáme dostatek solidních dat o rozšířenosti tohoto jevu. Pro zhodnocení povahy a rozsahu tohoto možného nežádoucího vývoje je proto zapotřebí dalšího výzkumu.
Da GHB er vand-/alkoholopløseligt og på grund af dets potentielt lammende virkninger, ofte efterfulgt af amnesi, har det givet anledning til bekymring, at det bruges i forbindelse med seksuelle overgreb under anvendelse af narkotika (såkaldte "date rapes"). Da tilfældene imidlertid i givet fald ikke indberettes, og fordi der foreligger meget lidt retsmedicinsk bevismateriale, og sådanne forbrydelser er vanskelige at bevise, er der ingen pålidelig dokumentation for omfanget af dette fænomen. Der er derfor behov for yderligere forskning for at fastslå arten og omfanget af denne udvikling, der potentielt kan give anledning til bekymring.
Kuna GHB on vees ja alkoholis lahustuv aine ning võib tekitada tegutsemisvõimetust, millele sageli järgneb mälukaotus, on tekkinud kahtlusi, et seda ainet kasutatakse uimastitega seotud seksuaalkuritegudes (nn “kohtamistel vägistamistes”). Kuid kuna sellistest juhtumitest ei teatata alati, kohtuekspertiisi tõendeid ei ole piisavalt ja selliseid kuritegusid on raske tõestada, siis ei ole kõnealuste juhtumite ulatuse kohta konkreetseid tõendeid. Seepärast tuleb teha täiendavaid uuringuid, et selgitada selle murettekitava probleemi olemus ja ulatus.
GHB on veteen ja alkoholiin liukeneva aine, jolla voi olla lamauttava vaikutus, ja usein sen käytöstä seuraa muistinmenetys; GHB:n käytön liittyminen seksuaaliseen väkivaltaan (ns. treffiraiskaukset) onkin herättänyt huolta. Ilmiön laajuudesta ei kuitenkaan ole varsinaista näyttöä, koska tapauksia saatetaan jättää ilmoittamatta ja koska näitä rikoksia on niukan rikosteknisen näytön takia vaikea todistaa. Tämän huolestuttavan suuntauksen luonteen ja laajuuden määrittämiseksi tarvitaankin jatkotutkimuksia.
Mivel a GHB vízben/alkoholban oldódik, és a fogyasztót potenciálisan beszámíthatatlanná is teheti – amit sokszor amnézia követ –, olyan aggályok is felmerültek, hogy a kábítószerrel elősegített szexuális zaklatások (az úgynevezett „randi erőszak”) céljával is használják. Mivel azonban az ilyen esetekben könnyen elmaradhat a bejelentés, az igazságügyi bizonyíték ritka és maga a bűncselekmény nehezen bizonyítható, nincs határozott bizonyíték e jelenség elterjedtségére vonatkozóan. E potenciálisan aggodalomra okot adó fejlemény jellegének és mértékének meghatározásához ezért további kutatásra van szükség.
Ettersom GHB er løselig i vann og alkohol og har en potensielt lammende effekt som ofte etterfølges av hukommelsestap, er man bekymret for at det brukes som voldtektsdop. Fordi en del tilfeller kanskje ikke rapporteres, rettsmedisinske beviser er utilstrekkelige og slike overgrep er vanskelige å bevise, finnes det ikke pålitelig dokumentasjon på hvor utbredt dette fenomenet er. Det er derfor behov for mer forskning for å avgjøre omfanget og karakteren av denne potensielt bekymringsverdige utviklingen.
Ponieważ GHB jest rozpuszczalny w wodzie i alkoholu i ze względu na jego potencjalnie działanie obezwładniające, po którym często występuje amnezja, pojawiły się obawy o jego stosowanie w przypadkach ułatwionej przez narkotyki napaści seksualnej (tzw. „gwałtu na randce”). Ponieważ jednak wiele przypadków pozostaje niezgłoszonych, dowody sądowe są nieliczne, a przestępstwa tego typu trudno jest udowodnić, brak jest rzetelnych danych na temat zakresu tego zjawiska. Potrzebne są więc dalsze badania w celu określenia charakteru i zakresu tego niepokojącego zjawiska.
Keďže GHB je rozpustný vo vode a alkohole a kvôli jeho potenciálne zneschopňujúcim účinkom, po ktorým často nasleduje strata pamäti, existujú obavy, že sa používa ako droga uľahčujúca sexuálne zneužitie (takzvané „znásilnenia pri randení“). Pretože však niektoré prípady môžu zostať neohlásené a pretože kriminologické dôkazy sú nedostatočné a takéto trestné činy sa ťažko preukazujú, neexistujú spoľahlivé dôkazy o rozsahu tohto javu. Preto je potrebný ďalší výskum, aby sa stanovil charakter a rozsah tohto potenciálne znepokojujúceho vývoja.
Ker se GHB topi v vodi in alkoholu in zaradi njegovih morebitnih onesposobitvenih učinkov, ki jim pogosto sledi izguba spomina, se je pojavila zaskrbljenost, da se uporablja pri spolnih zlorabah s pomočjo drog (t.i. "posilstvih na zmenku"). Ker pa se primeri vedno ne prijavijo in ker so forenzični dokazi redki, takšna kazniva dejanja pa je težko dokazati, ni trdnih dokazov o razširjenosti tega pojava. Potrebne bodo torej nadaljnje raziskave, da se določi narava in obseg tega potencialno zaskrbljujočega razvoja dogodkov.
Eftersom GHB är lösligt i vatten/alkohol och eftersom det har potentiellt handlingsförlamande effekt ofta följt av minnesförlust, har farhågor förekommit om att drogen används i drogunderstödda våldtäkter. Eftersom alla sådana fall sannolikt inte rapporteras, och eftersom kriminaltekniska bevis är sällsynta och sådana brott svåra att bevisa, finns inga välgrundade belägg för omfattningen av denna företeelse. Ytterligare forskning krävs därför för att avgöra art och omfattning av denna potentiellt oroväckande utveckling.
GHB suda/alkolde çözülür olduğundan ve genellikle amnezinin izlediği potansiyel olarak sakatlayıcı etkileri yüzünden, uyuşturucuyla kolaylaştırılan cinsel tacizlerde (sözde ‘randevu tecavüzleri’) kullanıldığına dair kaygılar oluşmuştur. Ancak vakalar raporsuz kalabildiğinden ve çok az adli kanıt bulunduğundan ve bu gibi suçları kanıtlamak zor olduğundan dolayı, bu olayın ne ölçüde gerçekleştiğine dair sağlam kanıt bulunmamaktadır. Dolayısıyla potansiyel olarak kaygılandırıcı olan bu gelişmenin niteliğini ve kapsamını belirlemek üzere daha ileri araştırmalara ihtiyaç duyulmaktadır.
Ņemot vērā, ka GHB šķīst ūdenī un spirtā un ka tā lietošanas rezultātā cilvēks var zaudēt rīcībspēju, kam bieži seko amnēzija, ir izskanējušas bažas par GBH izmantošanu ar narkotikām saistītā seksuālā vardarbībā (t.s. ,,randiņu izvarošana”). Tomēr cietušie par šādiem gadījumiem, iespējams, neziņo, turklāt tiesu medicīnas pierādījumi ir trūcīgi un šādus noziegumus ir grūti pierādīt, tādēļ drošu datu par šīs parādības apmēriem nav. Lai varētu spriest par šīs potenciāli satraucošās jaunās ievirzes raksturu un apmēriem, ir jāveic papildu pētījumi.
  Capitolul 3: Canabis  
Producţia pe scară largă a răşinii de canabis se concentrează în câteva ţări, în special în Maroc, dar şi în Pakistan şi Afganistan. La nivel global, producţia totală de răşină de canabis se estimează la 7 400 de tone pe an (CND, 2006).
Large-scale production of cannabis resin is concentrated in a few countries, in particular Morocco, but also Pakistan and Afghanistan. Total global production of cannabis resin is estimated to be 7 400 tonnes annually (CND, 2006). Most cannabis resin consumed in the EU originates in Morocco; it is smuggled mainly via the Iberian Peninsula, although the Netherlands seems to represent a secondary distribution centre for further transport to EU countries. Cannabis cultivation in Morocco was surveyed for the second time in 2004, and the findings revealed a 10 % decline compared with 2003, largely as a result of intervention by the government. In 2004, the total area under cultivation amounted to 120 500 hectares in the Rif region, which corresponds to a potential production of 2 760 tonnes of cannabis resin (UNODC and Government of Morocco, 2005).
La production à grande échelle de résine de cannabis est concentrée dans quelques pays, notamment le Maroc, mais aussi au Pakistan et en Afghanistan. La production mondiale totale de résine de cannabis est estimée à 7 400 tonnes par an (CND, 2006). La majeure partie de la résine de cannabis consommée dans l'UE provient du Maroc et entre principalement en Europe par la Péninsule ibérique, bien que les Pays‑Bas semblent également être un centre de distribution secondaire pour le transport vers d'autres pays de l'UE. La culture du cannabis au Maroc a fait l'objet d'une deuxième enquête en 2004 et les conclusions ont fait apparaître une baisse de 10 % par rapport à 2003, qui est surtout due à l'intervention du gouvernement. En 2004, la superficie totale cultivée représentait 120 500 hectares dans la région du Rif, ce qui correspond à une production potentielle de 2 760 tonnes de résine de cannabis (ONUDC et Gouvernement du Maroc, 2005).
Die großflächige Herstellung von Cannabisharz konzentriert sich auf einige wenige Länder, vor allem auf Marokko, gefolgt von Pakistan und Afghanistan. Die weltweite Herstellung von Cannabisharz wird auf insgesamt 7 400 Tonnen jährlich geschätzt (CND, 2006). Der Großteil des in der EU konsumierten Cannabisharzes stammt aus Marokko; es wird vor allem über die Iberische Halbinsel eingeschmuggelt, wobei die Niederlande offenbar einen zweiten Umschlagplatz für den Weitertransport in die EU-Länder bilden. Im Jahr 2004 wurde eine zweite Erhebung zum Cannabisanbau in Marokko durchgeführt. Dabei wurde gegenüber 2003 ein Rückgang um 10 % festgestellt, der weitgehend auf Maßnahmen der Regierung zurückzuführen ist. Im Jahr 2004 umfasste die Anbaufläche in der Rif-Region insgesamt 120 500 Hektar, was einem Herstellungspotenzial von 2 760 Tonnen Cannabisharz entspricht (UNODC und marokkanische Regierung, 2005).
La producción de resina de cannabis a gran escala se concentra en unos pocos países, especialmente en Marruecos, pero también en Pakistán y Afganistán. Se estima que la producción total de resina de cannabis a escala global alcanza anualmente las 7 400 toneladas (CND, 2006). La mayor parte de la resina de cannabis que se consume en la UE se produce en Marruecos y se introduce en Europa principalmente a través de la Península Ibérica, aunque aparentemente los Países Bajos representan un importante centro secundario de distribución hacia otros países de la UE. En 2004 se realizó por segunda vez una encuesta sobre el cultivo de cannabis en Marruecos, y los resultados revelaron un descenso del 10 % en relación con los datos de 2003, en gran parte a consecuencia de la intervención del Gobierno. En 2004, el área total de cultivo alcanzaba las 120 500 hectáreas en la región del Rif, lo que corresponde a una producción potencial de 2 760 toneladas de resina de cannabis (ONUDD y Gobierno de Marruecos, 2005).
La produzione su larga scala della resina di cannabis è concentrata in pochi paesi, soprattutto in Marocco, ma anche in Pakistan e Afghanistan. La produzione globale complessiva della resina di cannabis si aggira, secondo le stime, intorno alle 7 400 tonnellate annue (CND, 2006). La maggior parte della resina di cannabis consumata nell’UE proviene dal Marocco; essa penetra nel continente europeo soprattutto attraverso la penisola iberica e, in misura minore, attraverso i Paesi Bassi, che rappresentano un centro di distribuzione secondario per il trasporto nei paesi dell’Unione europea. La coltivazione di cannabis in Marocco è stata censita per la seconda volta nel 2004; i risultati dell’indagine hanno rivelato un calo del 10% rispetto al 2003, dovuto prevalentemente all’intervento del governo. Nel 2004 l’area complessiva riservata alla coltivazione misurava 120 500 ettari nella regione del Rif, pari a una produzione potenziale di 2 760 tonnellate di resina di cannabis (UNODC e governo del Marocco, 2005).
A produção de resina de cannabis em larga escala está concentrada em alguns países, principalmente em Marrocos, mas também no Paquistão e no Afeganistão. Estima-se que a produção total mundial de resina de cannabis ascenda a 7 400 toneladas anuais (CND, 2006). A maior parte da resina de cannabis consumida na UE provém de Marrocos e é contrabandeada sobretudo através da Península Ibérica, embora os Países Baixos pareçam representar um centro de distribuição secundário em relação ao transporte subsequente para os Estados-Membros da UE. O cultivo de cannabis em Marrocos foi pela segunda vez estudado em 2004, tendo os resultados revelado uma diminuição de 10% relativamente a 2003, em grande medida devido à intervenção do governo. Em 2004, a superfície total cultivada elevava-se a 120 500 hectares na região do Rif, o que corresponde a uma produção potencial de 2 760 toneladas de resina de cannabis (UNODC e Governo de Marrocos, 2005).
CND, 2006). Το μεγαλύτερο μέρος ρητίνης κάνναβης που καταναλώνεται στην ΕΕ προέρχεται από το Μαρόκο και εισάγεται στην Ευρώπη κυρίως μέσω της Ιβηρικής Χερσονήσου, ενώ οι Κάτω Χώρες αποτελούν σημαντικό κέντρο δευτερογενούς διανομής για περαιτέρω μεταφορά σε χώρες της ΕΕ. Σύμφωνα με τα αποτελέσματα της έρευνας για την καλλιέργεια κάνναβης στο Μαρόκο που πραγματοποιήθηκε για δεύτερη φορά το 2004, υπήρξε μείωση 10% σε σύγκριση με το 2003, η οποία οφείλεται σε μεγάλο βαθμό στις παρεμβάσεις της κυβέρνησης. Το 2004, η συνολική καλλιεργούμενη έκταση ανήλθε σε 120 500 εκτάρια στην περιοχή του Ριφ, αριθμός που αντιστοιχεί σε δυνητική παραγωγή 2 760 τόνων ρητίνης κάνναβης (Γραφείο των Ηνωμένων Εθνών για τα Ναρκωτικά και το Έγκλημα (UNODC) και κυβέρνηση του Μαρόκου, 2005).
De grootschalige productie van cannabishars is in een paar landen geconcentreerd, met name in Marokko, maar ook in Pakistan en Afghanistan. De totale wereldwijde productie van cannabishars wordt geschat op 7 400 ton per jaar (CND, 2006). De meeste cannabishars die in de EU wordt geconsumeerd, is afkomstig uit Marokko; de hars wordt voornamelijk via het Iberisch schiereiland Europa binnengesmokkeld, hoewel Nederland een belangrijk secundair distributiecentrum lijkt voor doorvoer naar andere landen binnen de EU. In 2004 werd voor de tweede maal een onderzoek uitgevoerd naar de cannabisteelt in Marokko, waaruit een daling bleek van 10% in vergelijking met 2003, grotendeels ten gevolge van inspanningen van de overheid. In 2004 bedroeg het totale teeltgebied 120 500 hectaren in het Rif-gebied, hetgeen overeenkomt met een potentiële productie van 2 760 ton cannabishars (UNODC en de regering van Marokko, 2005).
Produkce konopné pryskyřice ve velkém se soustřeďuje do několika zemí, především do Maroka, ale také Pákistánu a Afghánistánu. Celková světová roční produkce konopné pryskyřice se odhaduje na 7 400 tun (CND, 2006). Většina konopné pryskyřice spotřebované v EU pochází z Maroka. Do Evropy se pašuje především přes Iberský poloostrov, i když důležitým sekundárním distribučním centrem pro další šíření do zemí EU je Nizozemsko. V roce 2004 byl podruhé proveden průzkum pěstování konopí v Maroku, v jehož rámci byl zjištěn 10% pokles oproti roku 2003, což lze velkou měrou přičítat zásahu vlády. V roce 2004 činila celková osevní plocha v regionu Rif 120 500 hektarů, což odpovídá potenciální produkci 2 760 tun konopné pryskyřice (UNODC a vláda Maroka, 2005).
Produktion af cannabisharpiks i stor målestok er koncentreret i nogle få lande, navnlig i Marokko, men også i Pakistan og Afghanistan. Den samlede globale produktion af cannabisharpiks anslås at udgøre 7 400 tons årligt (CND, 2006). Det meste cannabisharpiks, der forbruges i EU, stammer fra Marokko; stoffet smugles hovedsageligt via Den Iberiske Halvø, selv om Nederlandene synes at udgøre et sekundært distributionscenter, hvorfra stoffet videretransporteres til andre EU-lande. Cannabisdyrkningen i Marokko blev undersøgt for anden gang i 2004, og resultaterne viste et fald på 10 % i forhold til 2003, i vidt omfang som et resultat af indgreb fra de marokkanske myndigheders side. I 2004 udgjorde det samlede dyrkningsareal 120 500 ha i Rif-regionen, hvilket svarer til en potentiel produktion på 2 760 tons cannabisharpiks (UNODC og de marokkanske myndigheder, 2005).
Kanepivaigu laiaulatuslik tootmine on koondunud mõnesse riiki, eelkõige toodetakse seda Marokos, aga ka Pakistanis ja Afganistanis. Kanepivaigu ülemaailmne kogutoodang on hinnanguliselt 7400 tonni aastas (CND, 2006). Suurem osa ELis tarbitavast kanepivaigust on pärit Marokost; see toimetatakse salaja kohale peamiselt Pürenee poolsaare kaudu, kuid Madalmaad tunduvad olevat teine jaotuskeskus ELi riikidesse edasitoimetamiseks. 2004. a viidi teist korda läbi uuring kanepikasvatuse kohta Marokos ja uuringu tulemused näitasid, et võrreldes 2003. aastaga on see 10% vähenenud, peamiselt tänu valitsuse sekkumisele. 2004. a ulatus kanepikasvatuseks kasutatav maa-ala Rif’i piirkonnas kokku 120 500 hektarini, mille puhul potentsiaalne kanepivaigu toodang on 2760 tonni (UNODC and Government of Morocco, 2005).
Kannabishartsia tuotetaan suuressa mittakaavassa vain muutamassa maassa, etenkin Marokossa, mutta myös Pakistanissa ja Afganistanissa. Kannabishartsin vuotuisen tuotannon määräksi maailmassa on arvioitu 7 400 tonnia (CND, 2006). Suurin osa EU:ssa käytetystä kannabiksesta on lähtöisin Marokosta, josta sitä salakuljetetaan Pyreneiden niemimaan kautta, mutta Alankomaat on toinen tärkeä jakelukeskus, josta huumetta kuljetetaan edelleen muihin EU-maihin. Marokossa harjoitettavasta kannabisruohon viljelystä tehtiin toinen tutkimus vuonna 2004, ja sen tulosten perusteella tuotanto on laskenut 10 prosenttia vuodesta 2003; tämä johtuu pääasiassa viranomaisten puuttumisesta viljelyyn. Viljelty kokonaispinta-ala vuonna 2004 oli Rifin alueella 120 500 hehtaaria, ja tältä pinta-alalta on mahdollista tuottaa non 2 760 tonnia kannabishartsia (UNODC ja Marokon hallitus, 2005).
A kannabiszgyanta nagyarányú termelése néhány országban, köztük különösen Marokkóban koncentrálódik, de Pakisztán és Afganisztán sem elhanyagolható. A kannabiszgyanta világszintű össztermelését évi 7400 tonnára becsülik (CND, 2006). Az EU-ban elfogyasztott kannabiszgyanta legnagyobb része Marokkóból származik; ezt főként az Ibériai félszigeten keresztül csempészik be Európába, bár az EU-országokba való továbbszállítás szempontjából Hollandia is fontos másodlagos elosztóközpontnak tűnik. A marokkói kannabisztermelést 2004-ben vizsgálták meg második alkalommal: ekkor a 2003-ashoz képest 10%-os visszaesést tapasztaltak, ami főként a kormányzat beavatkozásának volt köszönhető. 2004-ben a teljes beültetett terület 120 500 hektár volt a Rif régióban, ami potenciálisan 2760 tonna kannabiszgyanta termelésének felel meg (UNODC és a marokkói kormány, 2005).
Storskalaproduksjon av cannabisharpiks skjer hovedsakelig i noen få land, framfor alt i Marokko, men også i Pakistan og Afghanistan. Den totale globale produksjonen av cannabisharpiks er anslått til 7400 tonn årlig (CND, 2006). Det meste av cannabisharpiksen som brukes i EU, kommer fra Marokko, og smugles først og fremst over den iberiske halvøy, men Nederland er også viktig distribusjonssenter for videre transport til EU-landene. Omfanget av cannabisproduksjonen i Marokko ble undersøkt for andre gang i 2004, og funnene avslørte en nedgang på 10 % sammenlignet med 2003, hovedsakelig som et resultat av tiltak regjeringen har satt inn. I 2004 var det totale dyrkningsarealet i Rif-regionen på 120 500 hektar, som potensielt gir en produksjon på 2 760 tonn cannabisharpiks (
Produkcja żywicy konopnej na wielką skalę skupia się w kilku krajach, w szczególności Maroku, ale również w Pakistanie i w Afganistanie. Łączną globalną produkcję żywicy konopnej ocenia się na 7400 t rocznie (CND, 2006). Przeważająca część żywicy konopnej zażywanej w UE pochodzi z Maroka; jest przemycana przede wszystkim przez Półwysep Iberyjski, chociaż wydaje się, że drugim ośrodkiem dystrybucji żywicy przeznaczonej do dalszego transportu do krajów UE stała się Holandia. Uprawy konopi indyjskich w Maroku skontrolowano po raz drugi w 2004 r. Ujawniono wówczas 10-procentowy spadek w porównaniu z 2003 r., uzyskany w dużej mierze dzięki interwencji rządu. W 2004 r. całkowity obszar zajęty pod uprawę wynosił 120 500 ha w regionie Rifu, co odpowiada potencjalnej produkcji 2760 t żywicy konopnej (UNODC i Rząd Maroka, 2005).
Veľkovýroba kanabisovej živice je sústredená v niekoľkých krajinách, najmä v Maroku, ale aj Pakistane a Afganistane. Celková celosvetová produkcia kanabisovej živice sa odhaduje na 7 400 ton ročne (CND, 2006). Väčšina kanabisovej živice konzumovanej v EÚ pochádza z Maroka; je pašovaná najmä cez Pyrenejský polostrov, hoci sa zdá, že Holandsko predstavuje druhé distribučné centrum pre ďalšiu dopravu do krajín EÚ. Pestovanie kanabisu v Maroku bolo sledované po druhýkrát v roku 2004 a zistenia odhalili 10 % pokles v porovnaní s rokom 2003, najmä v dôsledku zásahu vlády. V roku 2004 dosiahla celková obrábaná plocha v oblasti Rífu 120 500 hektárov, čo zodpovedá potenciálnej produkcii 2 760 ton kanabisovej živice (UNODC a marocká vláda, 2005).
Obsežna proizvodnja hašiša (konopljine smole) je osredotočena v nekaj državah, zlasti v Maroku, pa tudi v Pakistanu in Afganistanu. Skupna svetovna proizvodnja hašiša se ocenjuje na 7400 ton letno (CND, 2006). Večina v EU zaužitega hašiša prihaja iz Maroka in se največkrat pretihotapi prek Iberskega polotoka, čeprav je tudi Nizozemska pomemben center za nadaljnje razpečevanje v države EU. Druga raziskava o gojenju konoplje v Maroku je potekala leta 2004, ugotovitve pa so razkrile 10-odstotno zmanjšanje v primerjavi z letom 2003, predvsem zaradi posredovanja vlade. Leta 2004 je obsegala celotna obdelana površina na pogorju Rif 120.500 hektarjev, kar ustreza potencialni proizvodnji 2760 ton hašiša (Urad za droge in kriminal pri Združenih narodih (UNODC) in maroška vlada, 2005).
Den storskaliga produktionen av hasch är koncentrerad till några få länder, särskilt Marocko, men också Pakistan och Afghanistan. Den totala globala produktionen av hasch uppskattas till 7 400 ton årligen (CND, 2006). Merparten av det hasch som konsumeras i EU har sitt ursprung i Marocko och förs mestadels in i Europa via Iberiska halvön, även om Nederländerna är ett betydande sekundärt distributionscentrum för vidare spridning till EU-länderna. Cannabisodlingen i Marocko kartlades för andra gången 2004 och det konstaterades då att en nedgång med 10 % skett jämfört med 2003 vilket främst beror på myndigheternas insatser. Under 2004 uppgick det totala odlade området till 120 500 hektar I Rif-regionen vilket motsvarar en potentiell produktion på 2 760 ton hasch (UNODC och Marockanska regeringen, 2005).
Büyük ölçekli kenevir reçinesi üretimi başta Fas, ama aynı zamanda Pakistan ve Afganistan’da da olmak üzere, bir kaç ülkede yoğunlaşmıştır. Kenevir reçinesinin toplam global üretiminin yıllık 7.400 ton olduğu tahmin edilmektedir (CND, 2006). AB’de tüketilen kenevir reçinesinin çoğu Fas kaynaklıdır; en çok İber Yarımadası yoluyla kaçakçılığı yapılmaktadır ama daha sonra AB ülkelerine taşınmasında Hollanda ikincil bir dağıtım merkezi görevi görmektedir. Fas’ta kenevir tarımı 2004’te ikinci kez denetlenmiş olup bulgular, büyük ölçüde hükümetin müdahalesinin bir sonucu olarak, 2003’e göre % 10’luk bir düşüş ortaya koymuştur. 2004’te, tarım yapılan toplam alan Rif bölgesinde, 2.760 ton potansiyel kenevir reçinesi üretimine tekabül eden, 120.500 hektarı buluyordu (UNODC ve Fas Hükümeti, 2005).
Liela apjoma kaņepju sveķu ražošana ir ir koncentrēta dažās valstīs, jo īpaši Marokā, kā arī Pakistānā un Afganistānā. Ir aplēsts, ka pasaulē gadā saražo pavisam 7400 tonnas kaņepju sveķu (CND, 2006. g.). Kaņepju sveķi, ko patērē ES, lielākoties nāk no Marokas; kontrabandas ceļš ved galvenokārt caur Ibērijas pussalu, bet sekundārs izplatīšanas centrs tālākai transportēšanai uz ES valstīm, šķiet, ir Nīderlande. Kaņepju audzēšana Marokā otrreiz ir pētīta 2004. gadā, atklājot, ka galvenokārt valdības iejaukšanās rezultātā kaņepju audzēšanas apjoms salīdzinājumā ar 2003. gadu ir samazinājies par 10 %. Ir konstatēts, ka 2004. gadā kopējā kaņepju audzēšanas platība Rifas reģionā ir bijusi 120 500 hektāri, kas nozīmē, ka saražoto kaņepju sveķu daudzums varētu būt 2760 tonnas (UNODC un Marokas valdības dati, 2005.g.).
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Deşi numărul de cereri de tratament legate de consumul de amfetamine şi de ecstasy creşte, în general, în majoritatea ţărilor, această formă de consum de droguri rareori este principalul motiv pentru tratament (123). O excepţie importantă este că există câteva ţări care raportează un procent substanţial de cereri de tratament legate de consumul de amfetamină sau metamfetamină.
Although the number of demands for treatment relating to the use of amphetamines and ecstasy is increasing, in general, this form of drug use is rarely the primary reason for attending drug treatment in most countries (123). An important exception is that a few countries do report a substantial proportion of treatment requests related to amphetamine or methamphetamine use. In the Czech Republic, Slovakia, Finland and Sweden these drugs account for anything from a quarter to around a half of all treatment demands (124). In the Czech Republic and Slovakia, a large proportion of reported treatment demands relate to a primary methamphetamine problem (see box on methamphetamine). In those countries where amphetamines users account for a substantial portion of treatment requests, between one-third and two-thirds of amphetamines clients inject the drug (125).
Bien que le nombre de demandes de traitement pour usage d'amphétamines et d'ecstasy soit en hausse, de manière générale, dans la plupart des pays, cette forme de consommation de drogue est rarement la raison principale pour suivre un traitement (123). On observe toutefois une exception importante: quelques pays déclarent un nombre important de demandes de traitement pour usage d'amphétamines ou de méthamphétamines. En République tchèque, en Slovaquie, en Finlande et en Suède, ces drogues représentent entre environ un quart et la moitié des demandes totales de traitement (124). En République tchèque et en Slovaquie, un grand nombre des demandes de traitement déclarées concernent un problème primaire de méthamphétamines (voir encadré sur les méthamphétamines). Dans les pays où les usagers de méthamphétamines représentent une part importante des demandes de traitement, entre un et deux tiers des patients prennent des amphétamines par voie intraveineuse (125).
Die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit dem Konsum von Amphetaminen und Ecstasy nimmt zwar zu, insgesamt ist diese Form des Drogenkonsums jedoch in den meisten Ländern nur selten der Hauptgrund für die Inanspruchnahme einer Drogenbehandlung (123). Eine bemerkenswerte Ausnahme bilden einige wenige Länder, die einen erheblichen Anteil der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit dem Konsum von Amphetamin oder Methamphetamin melden. In der Tschechischen Republik, der Slowakei, Finnland und Schweden entfällt auf diese Drogen ein Viertel bis etwa die Hälfte aller Behandlungsnachfragen (124). In der Tschechischen Republik und der Slowakei ist ein Großteil aller gemeldeten Behandlungsnachfragen auf ein primäres Methamphetaminproblem zurückzuführen (siehe Kasten über Methamphetamin). In den Ländern, in denen ein erheblicher Anteil der Behandlungsnachfragen auf Amphetaminkonsumenten entfällt, wird die Droge von einem Drittel bis zwei Dritteln der Amphetaminpatienten injiziert (125).
Si bien está aumentando el número de solicitudes de tratamiento por consumo de anfetaminas y éxtasis, por lo general, en la mayoría de los países el consumo de estas drogas rara vez supone el principal motivo para asistir a un tratamiento por consumo de droga (123). Una excepción importante a lo anterior es el hecho de que unos pocos países hayan declarado un porcentaje considerable de solicitudes de tratamiento relativas al consumo de anfetamina o metanfetamina. En la República Checa, Eslovaquia, Finlandia y Suecia el consumo de estas drogas representa desde una cuarta parte hasta aproximadamente la mitad de todas las solicitudes de tratamiento (124). En la República Checa y Eslovaquia una gran proporción de las solicitudes de tratamiento están relacionadas con el consumo principal de metanfetaminas (véase recuadro sobre metanfetamina). En los países en los que los consumidores de anfetaminas representan un porcentaje importante de las solicitudes de tratamiento, entre uno y dos tercios de los pacientes de anfetaminas se inyectan la droga (125).
Benché il numero di domande di trattamento correlate all’uso di anfetamine ed ecstasy sia in crescita, in generale soltanto in rari casi questa forma di consumo di stupefacenti rappresenta, nella maggior parte dei paesi, il principale motivo per rivolgersi a un centro terapeutico specializzato (123). Un ristretto numero di paesi segnala una percentuale elevata di richieste di trattamento relative al consumo di anfetamina o metanfetamina. Nella Repubblica ceca, in Slovacchia, Finlandia e Svezia queste sostanze sono menzionate in un numero di richieste compreso tra un quarto e la metà di tutte le richieste di trattamento (124). Nella Repubblica ceca e in Slovacchia buona parte delle richieste di trattamento segnalate si riferisce a un problema primario con metanfetamine (cfr. il riquadro sulla metanfetamina). Nei paesi in cui i consumatori di anfetamine rappresentano una percentuale significativa dei soggetti che fanno domanda di trattamento, un numero compreso tra un terzo e due terzi dei consumatori si somministra la droga per via parentelare (125).
Apesar de o número de pedidos de tratamento por consumo de anfetaminas e de ecstasy estar a aumentar, este tipo de consumo de droga raramente está na base da procura de tratamento da toxicodependência na maioria dos países (123). Uma excepção importante é o facto de alguns países referirem uma percentagem substancial de pedidos de tratamento relacionados com o consumo de anfetaminas ou de metanfetaminas. Na República Checa, Eslováquia, Finlândia e Suécia estas drogas são responsáveis por entre um quarto e cerca de metade dos pedidos de tratamento (124). Na República Checa e na Eslováquia, uma grande percentagem da procura de tratamento registada está relacionada com problemas de dependência principal de metanfetaminas (ver caixa sobre as metanfetaminas). Nos países onde os consumidores de anfetaminas são responsáveis por uma percentagem substancial dos pedidos de tratamento, um a dois terços desses utentes injectam a droga (125).
Μολονότι ο αριθμός των αιτήσεων για απεξάρτηση από τις αμφεταμίνες και την έκσταση αυξάνεται, σε γενικές γραμμές, αυτή η μορφή χρήσης ναρκωτικών σπανίως αποτελεί τον βασικό λόγο για την προσφυγή σε θεραπεία απεξάρτησης στις περισσότερες χώρες (123). Μια σημαντική εξαίρεση είναι ότι μερικές χώρες αναφέρουν ότι σημαντικό ποσοστό των αιτήσεων για θεραπεία αφορά τη χρήση αμφεταμίνης ή μεθαμφεταμίνης. Στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία και τη Σουηδία τα ναρκωτικά αυτά αφορούν από το ένα τέταρτο έως το ένα δεύτερο του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία (124). Στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Σλοβακία μεγάλο ποσοστό των αναφερόμενων αιτήσεων για θεραπεία αφορά κατά κύριο λόγο πρόβλημα χρήσης μεθαμφεταμίνης (βλέπε πλαίσιο σχετικά με τη μεθαμφεταμίνη). Στις χώρες στις οποίες οι χρήστες αμφεταμινών αντιπροσωπεύουν σημαντικό ποσοστό των αιτήσεων για θεραπεία, το ένα τρίτο έως τα δύο τρίτα των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τις αμφεταμίνες κάνουν ενέσιμη χρήση του ναρκωτικού (125).
Hoewel het aantal aanvragen voor behandeling in verband met het gebruik van amfetaminen en ecstasy toeneemt, is deze vorm van drugsgebruik in de meeste landen vrijwel nooit de eerste aanleiding om in behandeling te gaan (123). Een belangrijke uitzondering betreft enkele landen die wel een aanzienlijk aantal aanvragen voor behandeling in verband met het gebruik van amfetamine of metamfetamine melden. In Tsjechië, Slowakije, Finland en Zweden is het gebruik van deze drugs in een kwart tot ongeveer de helft van alle gevallen de primaire reden om in behandeling te gaan (124). In Tsjechië en Slowakije houdt een groot deel van de gerapporteerde aanvragen voor behandeling verband met een primair metamfetamineprobleem (zie het kader “metamfetamine”). In de landen waar een aanzienlijk deel van de aanvragen voor behandeling wordt ingediend door gebruikers van amfetaminen, injecteert tussen een derde en twee derde van de cliënten de drug (125).
Ačkoli se počet žádostí o léčbu v souvislosti s užíváním amfetaminů a extáze zvyšuje, tato forma užívání drog obvykle ve většině zemí nebývá primárním důvodem nástupu do protidrogové léčby (123). Důležitou výjimkou tvoří několik zemí, které hlásí významný podíl žádostí o léčbu v souvislosti s užíváním amfetaminu nebo metamfetaminu. V České republice, na Slovensku, ve Finsku a Švédsku se tyto drogy uvádějí v souvislosti se čtvrtinou až polovinou všech žádostí o léčbu (124). V České republice a na Slovensku se velká část ohlášených žádostí o léčbu týká primárního problému s metamfetaminem (viz rámeček o metamfetaminu). V zemích, v nichž uživatelé amfetaminů představují značnou část žadatelů o léčbu, užívá amfetamin jedna až dvě třetiny uživatelů injekčně (125).
Selv om antallet af anmodninger om behandling for brug af amfetaminer og ecstasy er stigende, er denne form for stofbrug generelt sjældent den primære grund til at søge narkotikabehandling i de fleste lande (123). Som en vigtig undtagelse har nogle få lande dog meldt om, at en væsentlig andel af behandlingsanmodningerne vedrørte amfetamin- eller metamfetaminbrug. I Tjekkiet, Slovakiet, Finland og Sverige tegner disse stoffer sig for alt mellem en fjerdedel og ca. halvdelen af alle behandlingsanmodninger (124). I Tjekkiet og Slovakiet vedrører en stor andel af de indberettede behandlingsanmodninger et primært metamfetaminproblem (se boksen om metamfetamin). I de lande, hvor amfetaminbrugere tegner sig for en væsentlig andel af behandlingsanmodningerne, tager mellem en og to tredjedele af amfetaminklienterne stoffet ved injektion (125).
Kuigi amfetamiinide ja ecstasy tarbimisega seotud ravitaotluste arv on suurenemas, on need enamikus riikides üldiselt harva esmaseks põhjuseks ravile pöördumisel.(123) Oluliseks erandiks on aga asjaolu, et mõned riigid teatavad amfetamiini või metamfetamiini tarbimisega seotud ravitaotluste suhteliselt suurest arvust. Tšehhi Vabariigis, Slovakkias, Soomes ja Rootsis on kõnealuste uimastitega seotud veerand kuni pool kõikidest ravitaotlustest kokku.(124) Tšehhi Vabariigis ja Slovakkias on suure osa registreeritud ravitaotluste puhul esmaseks põhjuseks metamfetamiini-probleem (vt kasti metamfetamiin). Riikides, kus amfetamiinitarbijate ravitaotlused moodustavad arvestatava osa kõikidest ravitaotlustest kokku, manustab üks kolmandik kuni kaks kolmandikku patsientidest amfetamiini süstimise teel.(125)
Vaikka amfetamiineihin ja ekstaasiin liittyvä hoidon kysyntä kasvaa jatkuvasti, useimmissa maissa niiden käyttö on harvoin pääasiallinen syy huumehoitoon hakeutumiselle (123). Tähän on kuitenkin poikkeuksia: muutamassa maassa huomattava osa ilmoitetusta hoidon kysynnästä liittyy amfetamiinin tai metamfetamiinin käyttöön. Tšekissä, Slovakiassa, Suomessa ja Ruotsissa näiden aineiden takia hoitoon hakeutuvien osuus vaihtelee 25:stä noin 50 prosenttiin (124). Tšekissä ja Slovakiassa suuri osa ilmoitetusta hoidon kysynnästä liittyy ensisijaisesti metamfetamiiniongelmaan (ks. metamfetamiinia koskeva laatikko). Niissä maissa, joissa merkittävä osuus hoitoon hakeutuneista on amfetamiinin käyttäjiä, yhdestä kahteen kolmasosaan asiakkaista käyttää sitä suonensisäisesti (125).
Bár az amfetaminok és az extasy használatához kapcsolódó kezelési igények száma nő, a legtöbb országban a kábítószer-használat e formája ritkán szolgál elsődleges indokul a kábítószer miatti kezelés igénybevételére123. Fontos kivétel ez alól az a néhány ország, ahonnan az amfetamin vagy metamfetamin használatával kapcsolatos kezelési igények jelentős arányát jelezték. Csehországban, Szlovákiában, Finnországban és Svédországban ezek a kábítószerek felelnek az összes kezelési igény negyedéért–feléért124. Csehországban és Szlovákiában a bejelentett kezelési igények nagy része elsődleges metamfetaminproblémához kapcsolódik (lásd a metamfetaminról szóló rovatot). Azokban az országokban, ahol az amfetaminhasználóknak tulajdonítható a kezelési igények jelentős hányada, az amfetaminhasználó páciensek egyharmada–kétharmada injekció formájában használja a kábítószert125.
Selv om antallet behandlingssøknader relatert til bruken av amfetamin og ecstasy er økende, er det generelt sjelden at denne typen stoffer er den primære grunnen til narkotikabehandling i de fleste land (123). Et viktig unntak er det faktum at et par land rapporterer at en vesentlig andel av behandlingssøknadene er relatert til bruken av amfetamin eller metamfetamin. I Den tsjekkiske republikk, Slovakia, Finland og Sverige utgjør disse stoffene alt mellom en firedel og halvparten av alle søknader om behandling (124). I Den tsjekkiske republikk og Slovakia er en stor del av rapporterte behandlingssøknader relatert til problemer med metamfetamin (se boks om metamfetamin). I landene hvor amfetaminbrukere utgjør en stor del av søkermassen, står sprøytebrukere for mellom en og to tredeler av amfetaminklientene (125).
Pomimo wzrostu liczby wniosków o leczenie w związku z zażywaniem amfetamin i ekstazy, w większości krajów zażywanie tych narkotyków rzadko stanowi główny powód poddania się leczeniu uzależnienia (123). Ważnym wyjątkiem jest fakt zgłoszenia przez kilka krajów dużej liczby wniosków o leczenie w związku z zażywaniem amfetaminy lub metamfetaminy. W Czechach, w Słowacji, w Finlandii i Szwecji od jednej czwartej do około połowy wszystkich wniosków o leczenie dotyczy zażywania tych narkotyków (124). W Czechach i Słowacji znaczny odsetek zgłoszonych wniosków o leczenie stanowią wnioski dotyczące problemu metamfetaminy jako narkotyku głównego (patrz okienko dotyczące metamfetaminy). W krajach, gdzie osoby zażywające amfetaminy stanowią dużą część osób zgłaszających się na leczenie, od jednej trzeciej do dwóch trzecich pacjentów zażywa ten narkotyk dożylnie (125).
Hoci počet dopytov po liečbe súvisiacej s užívaním amfetamínov a extázy vo všeobecnosti narastá, táto forma užívania drog je vo väčšine krajín zriedkavo prvotnou príčinou účasti na protidrogovej liečbe (123). Dôležitou výnimkou je, že niekoľko krajín uvádza podstatný podiel žiadostí o liečbu súvisiacu s užívaním amfetamínu alebo metamfetamínu. V Českej republike, na Slovensku, vo Fínsku a Švédsku tieto drogy predstavujú približne štvrtinu až polovicu všetkých žiadostí o liečbu (124). V Českej republike a na Slovensku sa veľká časť uvádzaných žiadostí o liečbu vzťahuje na prvotný problém s metamfetamínom (pozri rámček o metamfetamíne). V tých krajinách, kde užívatelia amfetamínov predstavujú podstatnú časť žiadostí o liečbu, jedna tretina až dve tretiny amfetamínových klientov si vstrekuje drogu (125).
Čeprav število povpraševanj po zdravljenju zaradi uživanja amfetaminov in ekstazija narašča, je na splošno v večini držav ta oblika uživanja drog redko primarni vzrok za vključitev v zdravljenje zaradi odvisnosti od drog (123). Pomembna izjema je, da nekaj držav pa le poroča o znatnem deležu zahtev za zdravljenje zaradi uživanja amfetamina ali metemfetamina. V Češki republiki, na Slovaškem, Finskem in Švedskem je zaradi teh drog od ene četrtine do približno polovice vseh povpraševanj po zdravljenju (124). V Češki republiki in na Slovaškem se velik delež zabeleženih povpraševanj po zdravljenju nanaša na primarni problem odvisnosti od metamfetamina (glej polje o metamfetaminu). V državah, v katerih predstavljajo uživalci amfetaminov znaten delež zahtev za zdravljenje, si ena do dve tretjini uživalcev amfetaminov drogo vbrizgava (125).
Även om behandlingsefterfrågan när det gäller missbruk av amfetaminer och ecstasy ökar är användning av denna typ av droger i de flesta länder sällan huvudskälet till att personer genomgår missbruksbehandling (123). Ett viktigt undantag är att några länder faktiskt rapporterar en betydande andel av behandlingsbegäran med anknytning till användning av amfetamin eller metamfetamin. I Tjeckien, Slovakien, Finland och Sverige står dessa droger för allt ifrån en fjärdedel till ungefär hälften av alla behandlingsbegäran (124). I Tjeckien och Slovakien avser en stor andel av rapporterade behandlingsbegäran ett primärt metamfetaminproblem (se ruta metamfetamin). I länder där amfetaminmissbrukare utgör en betydande andel av behandlingsbegäran är mellan en tredjedel och två tredjedelar av amfetaminklienterna injektionsmissbrukare (125).
Amfetamin ve ecstasy kullanımına bağlı tedavi taleplerinin sayısı her ne kadar artıyor olsa da, genelde bu tür uyuşturucu kullanımı çoğu ülkede nadiren uyuşturucu tedavisi görmenin birincil sebebini teşkil eder (123). Bu konuda önemli bir istisna ise, ciddi oranda amfetamin veya metamfetamin kullanımına bağlı tedavi isteği rapor eden birkaç ülke olmasıdır. Çek Cumhuriyeti, Slovakya, Finlandiya ve İsveç’te tüm tedavi taleplerinin dörtte birinden yaklaşık yarısına kadarından bu uyuşturucular sorumludur (124). Çek Cumhuriyeti ve Slovakya’da, rapor edilen tedavi taleplerinin büyük bir bölümü birincil bir metamfetamin sorununa bağlıdır (metamfetamin hakkındaki kutuya bakınız). Tedavi isteklerinin önemli bir bölümünün amfetamin kullanıcılarından geldiği söz konusu ülkelerde, amfetamin hastalarının üçte biri ila üçte ikisi uyuşturucuyu enjekte etmektedir (125).
Lai gan ar amfetamīnu un estazī lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits aug, kopumā lielākajā daļā valstu šo narkotiku lietošana reti ir primārais narkotiku terapijas iemesls (123). Taču ir arī vērā ņemami izņēmumi: dažas valstis ziņo par ievērojamu ar amfetamīna un metamfetamīna lietošanu saistītu ārstniecības pieprasījumu skaitu. Čehijā, Slovākijā, Somijā un Zviedrijā ar šo narkotiku lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits ir no ceturtdaļas līdz gandrīz pusei visu ārstniecības pieprasījumu (124). Čehijā un Slovākijā liela daļa ārstniecības pieprasījumu primāri attiecas uz metamfetamīna problēmām (skatīt logu par metamfetamīnu). Valstīs, kur amfetamīna lietotāji visbiežāk ir terapijas pieprasītāji, viena līdz divas trešdaļas amfetamīna pacientu šo narkotiku injicē (125).
  Comentariu ‘“ problema ...  
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Slovacia, rolul cantităţii este esenţial în noul Cod Penal în ceea ce priveşte infracţiunile legate de droguri. Secţiunea 171 stabileşte două infracţiuni legate de posesia pentru consum personal: posesia a maximum trei doze se poate pedepsi cu închisoare de până la 3 ani, în vreme ce posesia unei „cantităţi mai mari” (de până la 10 doze) poate duce la o pedeapsă de până la 5 ani de închisoare.
In Slovakia, the role of quantity is central to the new penal code on drugs offences. Section 171 creates two offences of possession for own use: possession of no more than three doses may be punished by up to 3 years’ imprisonment, while a prison sentence of up to 5 years may be imposed for possession of ‘a larger amount’ (no more than 10 doses). Possession of quantities greater than this must be charged under Section 172. This allows a prison sentence of 4–10 years to be imposed if there are no aggravating factors, and for sentences of 10–15 years for possession of a larger amount (with a street value of over 10 times the ‘baseline’ amount of 8 000 Skk – approximately 200 euros), 15–20 years for possession of drugs on a considerable scale (defined as over 100 times the baseline) and 20–25 years or life imprisonment for possession on a large scale (defined as over 500 times the baseline).
En Slovaquie, la quantité joue un rôle essentiel dans le nouveau code pénal sur les délits liés à la drogue. L'article 171 établit deux délits pour la possession de drogue à des fins de consommation personnelle: la possession de trois doses ou moins peut être punie d'un emprisonnement de trois ans au maximum, alors qu'une peine de prison pouvant atteindre 5 ans peut être infligée pour la possession d'une «quantité plus importante» (10 doses au maximum). La possession de quantités supérieures relève de l'article 172. Celui-ci prévoit une peine d'emprisonnement comprise entre 4 et 10 ans en l'absence de circonstances aggravantes et de peines allant de 10 à 15 ans de prison pour possession d'une quantité supérieure de drogue (d'une valeur de revente dans la rue supérieure à 10 fois le montant de base de 8 000 SKK, soit 200 euros environ), de 15 à 20 ans pour la possession de drogue à grande échelle (soit plus de 100 fois le montant de base) et de 20 à 25 ans ou l'emprisonnement à vie pour la possession de drogue à très grande échelle (soit plus de 500 fois le montant de base).
In der Slowakei spielt in den auf Drogendelikte anwendbaren Bestimmungen des neuen Strafgesetzbuchs die Drogenmenge eine zentrale Rolle. In § 171 werden im Zusammenhang mit dem Besitz für den persönlichen Gebrauch zwei Straftatbestände eingeführt: Der Besitz von bis zu drei Dosen kann mit einer Haftstrafe von bis zu drei Jahren geahndet werden, während für den Besitz einer „größeren Menge" (nicht mehr als zehn Dosen) eine Haftstrafe von bis zu fünf Jahren verhängt werden kann. Der Besitz darüber hinausgehender Mengen fällt zwangsläufig unter § 172. Dieser erlaubt eine Haftstrafe von 4 bis 10 Jahren, sofern keine erschwerenden Umstände vorliegen, und Haftstrafen von 10 bis 15 Jahren für den Besitz einer größeren Menge (mit einem Straßenhandelswert, der das Zehnfache des „Basisbetrags“ von 8 000 SKK – etwa 200 EUR – übersteigt), von 15 bis 20 Jahren für den Besitz einer erheblichen Menge (definiert als mehr als das Hundertfache des Basisbetrags) und von 20 bis 25 Jahren oder lebenslange Haft für den Besitz einer großen Menge von Drogen (definiert als mehr als das Fünfhundertfache des Basisbetrags).
En el nuevo Código Penal eslovaco la cantidad reviste un papel de gran importancia en los delitos relacionados con las drogas. El artículo 171 establece dos delitos de posesión para consumo propio: la posesión de no más de tres dosis puede ser castigada con hasta tres años de cárcel, mientras que para la tenencia de una «cantidad importante» (no más de diez dosis) se podrá imponer una pena de cárcel de hasta cinco años. Para la posesión de cantidades superiores a diez dosis será de aplicación el artículo 172. Este artículo permite imponer una pena de cárcel de entre 4 y 10 años, si no existen factores agravantes, y penas de entre 10 y 15 años por posesión de estas cantidades importantes (con un valor en la calle superior a 10 veces el «importe base» de 8 000 SKK, aproximadamente 200 euros), entre 15 y 20 años por posesión de drogas a una escala considerable (definida como superior a 100 veces el importe base) y entre 20 y 25 años o cadena perpetua por posesión a gran escala (definida como más de 500 veces el importe base).
In Slovacchia, il ruolo della quantità è cruciale nel nuovo codice penale sui reati correlati all’uso di stupefacenti. L’articolo 171 del codice definisce due tipi di reati di detenzione per uso personale: la detenzione di non più di tre dosi può essere punita con la reclusione fino a tre anni, mentre una condanna alla reclusione fino a un massimo di 5 anni può essere comminata in caso di detenzione di “quantità maggiori” (comunque non più di 10 dosi). La detenzione di quantità di stupefacenti superiori a questa viene punita ai sensi dell’articolo 172 del codice, che prevede la reclusione per 4–10 anni in assenza di aggravanti oppure la reclusione per 10–15 anni in caso di detenzione di quantità ancora superiori (con un valore di mercato oltre 10 volte l’importo di base di 8 000 Skk, pari a circa 200 euro), per 15–20 anni in caso di detenzione di stupefacenti su vasta scala (vale a dire più di 100 volte il valore di base) e per 20–25 anni fino all’ergastolo per la detenzione su larghissima scala (vale a dire più di 500 volte il valore di base).
Na Eslováquia, o papel da quantidade é fundamental para o novo código penal, no que se refere às infracções à legislação em matéria de droga. A Secção 171 cria duas infracções por posse de droga para consumo próprio: a posse de não mais de três doses pode ser punida com uma pena de prisão máxima de três anos, ao passo que pode ser aplicada uma sentença de prisão de até cinco anos pela posse de uma “quantidade superior” (não mais de dez doses). A posse de maiores quantidades deve ser punida nos termos da Secção 172, que prevê uma pena de prisão de 4 a 10 anos, aplicável se não existirem circunstâncias agravantes, e penas de 10 a 15 anos pela posse de uma quantidade maior (com um valor de venda na rua mais de dez vezes superior ao montante de “referência” de 8 000 coroas eslovacas – aproximadamente 200 euros), 15 a 20 anos pela posse de drogas numa escala considerável (definida como mais de cem vezes o montante de referência) e 20 a 25 anos, ou prisão perpétua, pela posse de droga em grande escala (definida como mais de quinhentas vezes o montante de referência).
Στη Σλοβακία, ο ρόλος της ποσότητας στον νέο ποινικό κώδικα για τα αδικήματα περί τα ναρκωτικά είναι πρωταρχικός. Το άρθρο 171 θεσπίζει δυο αδικήματα κατοχής για προσωπική χρήση: η κατοχή όχι περισσοτέρων από τρεις δόσεις μπορεί να τιμωρείται με φυλάκιση έως 3 ετών, ενώ για την κατοχή «μεγαλύτερης ποσότητας» (όχι περισσότερων από 10 δόσεων) μπορεί να επιβάλλεται ποινή φυλάκισης έως 5 ετών. Για την κατοχή μεγαλύτερων ποσοτήτων πρέπει να ασκείται δίωξη βάσει του άρθρου 172, το οποίο προβλέπει την επιβολή ποινής φυλάκισης 4-10 ετών, εφόσον δεν συντρέχουν επιβαρυντικές περιστάσεις, και ποινές φυλάκισης 10–15 ετών για κατοχή μεγαλύτερης ποσότητας (αγοραίας αξίας υπερδεκαπλάσιας από το όριο «αναφοράς» των 8 000 Skk – περίπου 200 ευρώ), 15-20 ετών για κατοχή ναρκωτικών σε σημαντική κλίμακα (που ορίζεται ως περισσότερο από 100 φορές το όριο αναφοράς) και 20-25 ετών ή ισόβια κάθειρξη για κατοχή σε μεγάλη κλίμακα (που ορίζεται ως περισσότερο από 500 φορές το όριο αναφοράς).
In Slowakije is de hoeveelheid het hoofdcriterium in het nieuwe wetboek van strafrecht als het gaat om drugsdelicten. In artikel 171 worden twee strafbare feiten in verband met het bezit van drugs voor eigen gebruik onderscheiden: het bezit van ten hoogste drie doses, waarop een gevangenisstraf van maximaal drie jaar is gesteld, en het bezit van “een grotere hoeveelheid” (maximaal tien doses), waarvoor een gevangenisstaf van maximaal vijf jaar geldt. Is er sprake van het bezit van nog grotere hoeveelheden, dan treedt artikel 172 in werking. Daarin is bepaald dat een gevangenisstraf van vier tot tien jaar kan worden opgelegd bij ontbreken van verzwarende omstandigheden, van tien tot vijftien jaar voor het bezit van een grotere hoeveelheid (met een straatwaarde van meer dan tien keer het basisniveau van 8 000 Skk – ongeveer 200 EUR), van vijftien tot twintig jaar voor het bezit van een aanzienlijke hoeveelheid drugs (gedefinieerd als honderd keer het basisniveau) en van twintig tot vijfentwintig jaar of levenslang voor het bezit van een zeer grote hoeveelheid drugs (gedefinieerd als vijfhonderd keer het basisniveau).
Na Slovensku má množství ústřední úlohu v novém trestním zákoníku v oblasti drogových deliktů. Paragraf 171 zavádí dva různé trestné činy držení drog pro vlastní potřebu: za držení ne více než tří dávek může být uložen trest odnětí svobody až na 3 roky, zatímco za držení „většího množství“ (ne více než deset dávek) může být uložen trest odnětí svobody v trvání nejvýše 5 let. Držení množství větších, než jsou tato, musejí být stíhána podle paragrafu 172. Ten umožňuje uložit trest odnětí svobody v trvání 4 až 10 let, pokud neexistují přitěžující okolnosti, trest odnětí svobody v trvání 10 až 15 let může být uložen za držení ještě většího množství (s pouliční cenou vyšší než desetinásobek „základní“ částky 8 000 SKK, tj. přibližně 200 eur), 15 až 20 let za držení drog ve značném rozsahu (definováno jako množství překračující více než stonásobně základní částku) a 20 až 25 let nebo doživotí za držení drog ve velkém rozsahu (definováno jako množství překračující více než pětisetnásobně základní částku).
I Slovakiet spiller mængden en central rolle i den nye straffelov om narkotikaovertrædelser. § 171 indfører to lovovertrædelser i forbindelse med besiddelse til eget brug: besiddelse af højst 3 doser kan straffes med op til 3 års fængsel, mens der kan idømmes en fængselsstraf på op til 5 år for besiddelse af "en større mængde" (højst 10 doser). Tiltale for besiddelse af større mængder end disse skal rejses i henhold til § 172. I henhold hertil kan der idømmes en fængselsstraf på 4–10 år, hvis der ikke foreligger skærpende omstændigheder, og straffe på 10–15 år for besiddelse af en større mængde (med en gadeværdi på over 10 gange "grundbeløbet" på 8 000 SKK – ca. 200 euro), 15–20 år for besiddelse af stoffer i betydeligt omfang (defineret som 100 gange grundbeløbet) og 20–25 år eller livsvarigt fængsel for besiddelse i stor målestok (defineret som over 500 gange grundbeløbet).
Slovakkias on uue karistusseadustiku järgi kesksel kohal uimasti kogus. Paragrahv 171 sisaldab kaht õigusrikkumist, mis on seotud omamisega isiklikuks otstarbeks: kuni kolme annuse omamist võib karistada kuni 3 aasta pikkuse vangistusega, suurema koguse (kuni 10 annust) omamise puhul võib karistada kuni 5 aasta pikkuse vangistusega. Sellest suuremate koguste omamise puhul karistatakse paragrahv 172 järgi. See võimaldab määrata 4–10 aasta pikkuse vanglakaristuse, kui ei ilmne raskendavaid asjaolusid, 10–15 aasta pikkuse vanglakaristuse suurema koguse puhul (mille müügihind tänavakaubanduses on kümme korda suurem kui ühe annuse baashind ehk 8000 Slovakkia krooni, s.o ligikaudu 200 eurot), 15–20 aasta pikkuse vanglakaristuse märkimisväärse koguse (rohkem kui 100 baashinna väärtuses) narkootikumide omamise eest ning 20–25 aasta pikkuse või eluaegse vanglakaristuse väga suure koguse (rohkem kui 500 baashinna väärtuses) omamise eest.
Määrällä on Slovakian uudessa huumerikoslaissa ratkaiseva merkitys. Lain 171 §:ssä säädetään kahdenlaisista hallussapitorikoksista: enintään kolmen huumeannoksen hallussapidosta omaa käyttöä varten voi seurata kovimmillaan 3 vuoden vankeusrangaistus, kun taas ”suurehkon määrän” (enintään 10 annosta) hallussapito johtaa 5 vuoden vankeustuomioon. Tätä suurempien määrien hallussapidosta on nostettava syyte, joka voi 172 §:n mukaan johtaa 4–10 vuoden vankeustuomioon, ellei asiaan liity mitään raskauttavia tekijöitä. Vielä suuremman huumausainemäärän (jonka arvo katukaupassa on yli kymmenkertainen ”lähtöhintaan” verrattuna, joksi on määritelty 8 000 Skk, noin 200 euroa) hallussapidosta voi seurata 10–15 vuoden vankeusrangaistus, huomattavan suuren huumausainemäärän (lähtöhinta yli satakertaisena) hallussapidosta 15–20 vuoden vankeusrangaistus ja erittäin suuren huumausainemäärän (lähtöhinta yli 500-kertaisena) hallussapidosta 20–25 vuoden pituinen tai elinkautinen vankeusrangaistus.
Szlovákiában a kábítószer-bűncselekményekről szóló új büntető törvénykönyvben a mennyiség központi szerepet kapott. A 171. szakasz a saját használat céljából való birtoklás esetében kétféle bűncselekményt különít el: a legfeljebb három adag birtoklásáért 3 évig terjedő szabadságvesztést, a „nagyobb mennyiség” (legfeljebb 10 adag) birtoklásáért 5 évig terjedő börtönbüntetést lehet kiszabni. Az ezt meghaladó mennyiség birtoklását a 172. cikk szerint kell büntetni. Ez súlyosbító körülmények nélkül 4–10 év börtönbüntetés kiszabását teszi lehetővé, a nagyobb mennyiségek (a 8000 szlovák koronában – körülbelül 200 euró – meghatározott „alapmennyiség” tízszeresét meghaladó utcai értékkel) birtoklása esetében pedig 10–15 év, a jelentős (az alapmennyiség százszorosát meghaladó) mennyiségű kábítószer birtoklásáért 15–20 év, a nagy (az alapmennyiség ötszázszorosát meghaladó) mennyiségű kábítószer birtoklásáért pedig 20–25 évtől életfogytig terjedő büntetés kiszabását teszi lehetővé.
I Slovakia spiller kvantitet en sentral rolle i den nye straffeloven om narkotikalovbrudd. I paragraf 171 kan besittelse til egen bruk deles i to: besittelse av inntil tre doser kan straffes med inntil tre års fengsel, mens fengselsstraffen kan komme opp i fem år for besittelse av en ”større mengde” (inntil 10 doser). Besittelse av større kvanta faller inn under paragraf 172, som fastsetter en fengselsstraff på 4-10 år dersom det ikke foreligger skjerpende omstendigheter, 10-15 år for besittelse av en større mengde (med en gateverdi på mer enn 10 ganger grunnverdien på 8000 Skk – ca. 200 euro), 15-20 år for besittelse av en betydelig mengde (over 100 ganger grunnverdien) og 20-25 år for besittelse av en meget betydelig mengde (over 500 ganger grunnverdien).
W Słowacji kwestia ilości narkotyków odgrywa kluczową rolę w nowych przepisach kodeksu karnego dotyczących wykroczeń związanych z narkotykami. W art. 171 wprowadzono dwa rodzaje przestępstw za posiadanie narkotyków na własny użytek. Posiadanie nie więcej niż trzech dawek podlega karze pozbawienia wolności do 3 lat, podczas gdy za posiadanie „większej ilości” (nieprzekraczającej 10 dawek) można nałożyć karę do 5 lat pozbawienia wolności. Posiadanie jeszcze większej ilości narkotyków podlega karom określonym w art. 172. Na mocy tego przepisu przy braku okoliczności obciążających nakłada się karę pozbawienia wolności od 4 do 10 lat za posiadanie większej ilości narkotyków (o wartości w sprzedaży detalicznej przewyższającej ponad 10-krotnie „podstawową” kwotę 8000 SKK — około 200 euro) — karę 10–15 lat pozbawienia wolności, za posiadanie narkotyków na dużą skalę (określoną jako przewyższająca ponad 100-krotnie wartość podstawową) — karę 15–20 lat pozbawienia wolności, a za posiadanie narkotyków na wielką skalę (określoną jako przewyższająca ponad 500-krotnie wartość podstawową) — na karę 20–25 lat pozbawienia wolności.
Na Slovensku je úloha množstva podľa nového trestného zákona o trestných činoch súvisiacich s drogami ústredná. Článok 171 stanovuje dva trestné činy prechovávania pre vlastnú potrebu: prechovávanie maximálne troch dávok môže byť potrestané do troch rokov väzenia, kým trest až do piatich rokov väzenia môže byť uložený za prechovávanie „väčšieho množstva“ (maximálne 10 dávok). Prechovávanie väčších množstiev sa musí posudzovať podľa článku 172. Tento umožňuje uložiť trest väzenia od 4 do 10 rokov, ak neexistujú žiadne priťažujúce okolnosti a tresty od 10 do 15 rokov za prechovávanie väčšieho množstva (s pouličnou hodnotou viac ako desať násobok „základnej“ čiastky 8 000 Sk – približne 200 eur), 15 – 20 rokov za prechovávanie drog v značnom rozsahu (definovanom ako viac ako 100-násobok základnej hodnoty) a 20 – 25 rokov alebo doživotné väzenie za prechovávanie vo veľkom rozsahu (definovanom ako viac ako 500 násobok základnej hodnoty).
V slovaškem novem kazenskem zakoniku o kaznivih dejanjih v zvezi z drogami ima količina osrednji pomen. V razdelku 171 sta opredeljeni dve kaznivi dejanji posedovanja za lastno uporabo: za posedovanje največ treh odmerkov je zagrožena zaporna kazen do 3 let, medtem ko se za posedovanje "večje količine" (največ 10 odmerkov) lahko odredi zaporna kazen do 5 let. Posedovanje večjih količin od zgoraj navedenih je treba obravnavati na podlagi razdelka 172. Ta določa zaporno kazen od 4 do 10 let, če ne obstajajo oteževalni dejavniki, in zaporne kazni od 10 do 15 let za posedovanje večje količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot desetkrat presega "osnovni" znesek 8000 Skk – približno 200 EUR), 15 do 20 let za posedovanje precejšnje količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot stokrat presega "osnovni" znesek) in 20 do 25 let ali dosmrtno zaporno kazen za posedovanje obsežne količine (z vrednostjo, ki na črnem trgu več kot petstokrat presega "osnovni" znesek).
I Slovakien spelar mängden narkotika en central roll i den nya brottsbalken om narkotikabrott. Avsnitt 171 inför två brottsbeteckningar för innehav för eget bruk: innehav av högst tre doser kan leda till upp till 3 års fängelse, medan ett fängelsestraff på högst 5 år kan bli följden för innehav av en ”större mängd” (inte mer än 10 doser). För innehav av ännu större kvantiteter måste åtal väckas enligt avsnitt 172. Det kan leda till ett fängelsestraff på 4-10 år om inga försvårande omständigheter förekommer och till fängelse i 10-15 år för innehav av en större mängd (med ett värde på gatan som överstiger 10 gånger ”utgångsvärdet” på 8 000 Skk – cirka 200 euro), 15–20 års fängelse för innehav av narkotika i betydande mängd (definierat som mer än 100 gånger utgångsvärdet) samt 20-25 år eller livstid för innehav i stor skala (definierat som över 500 gånger utgångsvärdet).
Slovakya’da, uyuşturucu suçları hakkındaki ceza hukukunda miktar temel bir rol oynamaktadır. 171. Kısım kişisel kullanım için uyuşturucu bulundurmaya dair iki suç oluşturmaktadır: en fazla üç doz bulundurulması 3 yıla kadar hapisle cezalandırılabilirken, ‘daha büyük miktarda’ (en fazla 10 doz) uyuşturucu bulundurmak için 5 yıla kadar hapis cezası istenebilmektedir. Bundan daha büyük miktarların bulundurulması 172. Kısım kapsamında cezalandırılmalıdır. Bu, ağırlaştırıcı sebep olmadığı takdirde, 4-10 yıl ve daha büyük miktarların (8.000 Skk – yaklaşık 200 euro – ‘sınır’ miktarının 10 katından fazla bir sokak değeriyle) bulundurulması için 10-15 yıllık mahkumiyetlere, önemli ölçekte (sınırın 100 katının üzerinde olarak tanımlanır) uyuşturucu bulundurmaya 15-20 yıl ve büyük ölçekte (taban çizgisinin 500 kat üzeri olarak tanımlanır) bulundurmaya da 20-25 yıl veya müebbet hapis verilmesine olanak vermektedir.
Slovākijas jaunajā narkotiku pārkāpumu kriminālkodeksā daudzumam ir piešķirta būtiska nozīme. Kodeksa 171. pantā ir nošķirti divi ar turēšanu personīgai lietošanai saistīti pārkāpumi: ja pie turētāja neatrod vairāk par trim narkotiku devām, piemērojamais sods ir līdz trim gadiem cietumā, bet ,,lielāka daudzuma” (ne vairāk par 10 devām) gadījumā var piespriest cietumsodu līdz 5 gadiem. Atrodot vairāk nekā 10 devas, piemēro 172. pantu. Šis pants paredz cietumsodu no 4 līdz 10 gadiem, ja nav konstatēti atbildību pastiprinoši apstākļi, cietumsodu no 10 līdz 15 gadiem, ja tiek turēts lielāks narkotiku daudzums (kura ,,ielas” vērtība vairāk nekā 10 reizes pārsniedz ,,pamatsummu”, t.i., 8000 Slovākijas kronu jeb aptuveni 200 euro), cietumsodu no 15 līdz 20 gadiem, ja tiek turēts ievērojams narkotiku daudzums (pamatsumma ir pārsniegta vairāk nekā 100 reizes), un cietumsodu no 20 līdz 25 gadiem vai mūža ieslodzījumu par liela apjoma narkotiku turēšanu (pamatsumma ir pārsniegta vairāk nekā 500 reizes).
  Capitolul 7: Boli infec...  
Unul dintre efectele cele mai nocive pentru sănătate în urma consumului drogurilor ilicite, şi în special a drogurilor injectabile, este transmiterea infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase, în special hepatita C şi B. Legătura dintre drogurile injectabile şi transmiterea infecţiei este bine stabilită.
One of the more serious health consequences of the use of illicit drugs, and in particular of drug injection, is the transmission of HIV and other infectious diseases, notably hepatitis C and B. The relationship between drug injecting and the transmission of infection is well established. Reducing drug injecting and the sharing of injecting equipment has therefore become a primary goal of public health interventions in this area. Studies also point to a relationship between drug use and high-risk sexual activity; this suggests a growing importance in linking drug use interventions with public health strategies aimed at sexual health. In terms of monitoring at the European level, data on infectious disease are collected by regular notification sources, where drug injecting may be recorded as a risk factor, and during special studies of drug-using populations in different settings.
L’une des conséquences les plus graves pour la santé de la consommation de substances illicites, et en particulier de l’usage de drogue par voie intraveineuse, est la transmission du VIH et d’autres maladies infectieuses, notamment l’hépatite B et C. Le rapport entre l’injection de drogue et la transmission de l’infection est bien établi. La réduction de l’usage de drogue par voie intraveineuse et du partage du matériel d’injection est donc devenue l’objectif premier des actions de santé publique dans ce domaine. Les études mettent également en évidence un lien entre la consommation de drogue et une activité sexuelle à haut risque. Ceci suggère une importance croissante de l’établissement de liens entre les interventions antidrogue et les stratégies de santé publique portant sur la santé sexuelle. En termes de contrôle au niveau européen, les données relatives aux maladies infectieuses sont recueillies par des sources de notification régulières, où l’injection de drogue peut être enregistrée comme un facteur de risque, et dans le cadre d’études spéciales de populations consommatrices de drogue dans différents endroits.
Eine der besonders schwerwiegenden gesundheitlichen Folgen des Konsums illegaler Drogen und insbesondere des injizierenden Drogenkonsums ist die Übertragung von HIV und anderen Infektionskrankheiten, vor allem Hepatitis C und B. Der Zusammenhang zwischen injizierendem Drogenkonsum und der Übertragung von Infektionskrankheiten ist eindeutig belegt. Die Eindämmung des injizierenden Drogenkonsums und der gemeinsamen Nutzung von Spritzenbestecken ist daher mittlerweile ein primäres Ziel drogenorientierter Maßnahmen im Bereich der öffentlichen Gesundheit. Ferner weisen Studien auf einen Zusammenhang zwischen Drogenkonsum und hochriskanten sexuellen Verhaltensweisen hin. Daraus wird die zunehmende Notwendigkeit deutlich, Maßnahmen zur Bekämpfung des Drogenkonsums mit Strategien im Bereich der öffentlichen Gesundheit zu verknüpfen, die auf die Sexualgesundheit abzielen. Was die Beobachtung auf europäischer Ebene betrifft, so werden Daten über Infektionskrankheiten durch reguläre Meldequellen, wobei der injizierende Drogenkonsum als Risikofaktor erfasst werden kann, sowie im Zuge spezieller Studien über Drogenkonsumenten in unterschiedlichen Settings erhoben.
Una de las consecuencias más graves para la salud del consumo de drogas ilegales y, en particular, del consumo por vía parenteral, es la transmisión del VIH y otras enfermedades infecciosas, en particular, la hepatitis C y B. La relación entre el consumo de drogas por vía parenteral y la transmisión de la infección está bien fundada. Por este motivo, reducir el consumo de drogas inyectadas y evitar que se compartan los materiales de inyección se han convertido en los principales objetivos de las medidas de salud pública en este ámbito. Los estudios realizados también destacan la relación entre el consumo de droga y la actividad sexual de alto riesgo, factor que demuestra la creciente importancia de vincular las medidas destinadas a reducir el consumo de drogas con estrategias de salud pública que tienen como objeto la salud sexual. En cuanto a las actividades de seguimiento a escala europea, la información relativa a enfermedades infecciosas se obtiene tanto a través de fuentes de notificación regulares, donde el consumo de drogas por vía parenteral puede considerarse un factor de riesgo, como en el marco de estudios específicos sobre consumidores de droga en diferentes entornos.
Una delle conseguenze più gravi per la salute del consumo di sostanze illecite, soprattutto per via parenterale, è la trasmissione dell’HIV e di altre malattie infettive, tra cui in particolare l’epatite C e B. Il nesso tra consumo di droga per via parenterale e trasmissione delle infezioni è stato dimostrato con certezza. Ridurre questa forma di consumo e la condivisione degli strumenti per l’iniezione da parte dei tossicodipendenti è quindi diventato uno degli obiettivi principali degli interventi di salute pubblica in questo settore. Dagli studi condotti emerge anche un legame tra consumo di droga e attività sessuale ad alto rischio; da qui l’importanza sempre più riconosciuta di creare collegamenti tra gli interventi destinati ai tossicodipendenti e le strategie di salute pubblica mirate alla salute sessuale. In termini di monitoraggio a livello europeo, i dati sulle malattie infettive vengono raccolti da fonti che regolarmente ricevono segnalazioni e notifiche, dove il consumo di stupefacenti per via parenterale può essere registrato come fattore di rischio, e nell’ambito di studi speciali sulle popolazioni di consumatori di stupefacenti in contesti diversi.
Uma das consequências sanitárias mais graves do consumo de drogas ilegais e, em especial, do consumo por via endovenosa, é a transmissão do VIH e de outras doenças infecto‑contagiosas, nomeadamente da hepatite C e B. A relação entre o consumo de droga injectada e a transmissão dessas doenças está solidamente estabelecida. A redução do consumo de droga injectada e da partilha de equipamento de injecção tornou-se, por isso, num objectivo primordial das intervenções de saúde pública neste domínio. Os estudos também apontam para uma relação entre o consumo de droga e a actividade sexual de alto risco, sugerindo que é cada vez mais importante ligar as intervenções contra o consumo de droga às estratégias de saúde pública relativas à saúde sexual. No que se refere à monitorização a nível europeu, os dados sobre as doenças infecto-contagiosas são recolhidos por fontes de notificação regular, onde o consumo de droga injectada pode ser registado como um factor de risco, e no decurso de estudos especiais sobre as populações que consomem droga em diferentes contextos.
Μία από τις πιο σοβαρές επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών, και ιδιαίτερα της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, στην υγεία είναι η μετάδοση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων, κυρίως της ηπατίτιδας C και B. Η σχέση μεταξύ της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της μετάδοσης λοιμώξεων είναι επαρκώς τεκμηριωμένη. Ο περιορισμός της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της κοινής χρήσης συνέργων ενέσιμης χρήσης έχει ως εκ τούτου καταστεί πρωταρχικός στόχος των παρεμβάσεων της δημόσιας υγείας στον συγκεκριμένο τομέα. Μελέτες καταδεικνύουν επίσης την ύπαρξη σχέσης μεταξύ της χρήσης ναρκωτικών και της σεξουαλικής δραστηριότητας υψηλού κινδύνου, γεγονός που υποδηλώνει την αυξημένη σημασία της σύνδεσης των παρεμβάσεων κατά της χρήσης ναρκωτικών με τις στρατηγικές δημόσιας υγείας που έχουν στόχο τη σεξουαλική υγεία. Από την άποψη της παρακολούθησης σε ευρωπαϊκό επίπεδο, τα στοιχεία σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα συλλέγονται από πηγές συστηματικής κοινοποίησης, όπου η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μπορεί να καταγράφεται ως παράγοντας κινδύνου, και στο πλαίσιο ειδικών μελετών σε πληθυσμούς που χρησιμοποιούν ναρκωτικά σε διαφορετικά περιβάλλοντα.
Een van de ernstigere gezondheidsgevolgen van het gebruik van illegale drugs, en in het bijzonder van de injectie van drugs, is de overdracht van HIV en andere infectieziekten, met name hepatitis C en B. Het verband tussen drugsgebruik via injectie en infectieoverdracht is duidelijk vastgesteld. Terugdringing van het injecteren van drugs en van het delen van injectiemateriaal is dan ook een van de hoofddoelen geworden van de volksgezondheidsinterventies op dit terrein. Bovendien wijzen onderzoeken uit dat er een verband bestaat tussen drugsgebruik en risicovol seksueel gedrag, hetgeen reden is om een groter belang te hechten aan het combineren van interventies tegen drugsgebruik met volksgezondheidsstrategieën ten behoeve van de seksuele gezondheid. Als het gaat om de monitoring op Europees niveau worden gegevens over infectieziekten verzameld door de reguliere registratiebronnen, waarbij drugsinjectie als risicofactor kan worden geregistreerd, en tijdens speciale onderzoeken onder drugsgebruikende populaties in verschillende settings.
Jedním z vážnějších zdravotních důsledků (zejména injekčního) užívání nezákonných drog je přenos onemocnění HIV a dalších infekčních nemocí, zejména hepatitidy C a B. Souvislost mezi injekčním užíváním drog a přenosem nemocí je jasně prokázána. Hlavním cílem opatření v oblasti veřejného zdraví se tedy stalo snižování injekčního užívání drog a sdílení injekčního náčiní. Studie rovněž poukazují na souvislost mezi užíváním drog a vysoce rizikovým sexuálním chováním, z čehož vyplývá stále větší potřeba propojovat protidrogová opatření se strategiemi veřejného zdraví zaměřenými na sexuální zdraví. Monitorování na evropské úrovni probíhá tak, že jsou údaje o infekčních nemocech shromažďovány stálými informačními zdroji, kde může být injekční užívání drog uvedeno jako rizikový faktor. Dále jsou prováděny zvláštní studie zaměřené na populace uživatelů drog v různých prostředích.
En af de mere alvorlige sundhedsmæssige følger af brugen af illegale stoffer, og især af intravenøs stofbrug, er overførslen af hiv og andre smitsomme sygdomme, navnlig hepatitis C og B. Det ligger fast, at der er en sammenhæng mellem intravenøs brug og smitteoverførsel. Det er derfor blevet et primært mål for folkesundhedsindsatsen på dette område at begrænse omfanget af intravenøs stofbrug og deling af sprøjteudstyr. Undersøgelser peger også på, at der er en sammenhæng mellem stofbrug og seksuel højrisikoadfærd; dette viser, at det er af stigende betydning at knytte tiltag på narkotikaområdet sammen med folkesundhedsstrategier, som er målrettet mod seksuel sundhed. Med hensyn til overvågning på europæisk plan indsamles der data om smitsomme sygdomme gennem regelmæssig indberetning, hvor intravenøs stofbrug kan registreres som en risikofaktor, og i forbindelse med særlige undersøgelser af grupper af stofbrugere i forskellige sammenhænge.
Üks tõsisemaid tagajärgi tervisele, mida toob kaasa ebaseaduslike uimastite tarbimine, eelkõige süstimine, on nakatumine HIVi ning muudesse nakkushaigustesse, peamiselt C- ja B-hepatiiti. Seos uimastisüstimise ja nakatumise vahel on kindel. Seepärast on uimastisüstimise ja süstimistarvete omavahel jagamise vähendamine tervishoiualaste sekkumiste peamine eesmärk selles valdkonnas. Uuringud viitavad ka seosele uimastitarbimise ning kõrge riskiga seksuaalkäitumise vahel; see näitab, et üha olulisem on ühendada uimastitarbimise vastased sekkumised seksuaaltervishoidu käsitlevate strateegiatega. Järelevalve Euroopa tasandil hõlmab tavalistest allikatest andmete kogumist nakkushaiguste kohta, mille puhul võib riskiteguriks pidada uimastisüstimist ning uimastitarbijate hulgas erinevates keskkondades tehtavate eriuuringute kaudu.
Yksi huumeidenkäytön ja erityisesti huumeiden injektiokäytön vakavimmista terveysvaikutuksista on hiv:n ja muiden tartuntatautien, erityisesti C- ja B-hepatiitin leviäminen. Huumeiden injektiokäytön ja tartunnan saamisen välinen yhteys on osoitettu selkeästi. Huumeiden injektiokäytön ja injektiovälineiden jakamisen vähentämisestä onkin tullut kansanterveystoimien ensisijainen tavoite tällä alalla. Tutkimuksissa on myös ilmennyt, että huumeidenkäytön ja riskialttiin seksuaalisen toiminnan välillä on yhteys, joten on entistä tärkeämpää kytkeä toisiinsa huumeidenkäyttöön liittyvät toimet ja sukupuoliterveyttä koskevat kansanterveysstrategiat. Euroopan tason seurannassa tartuntatauteja koskevia tietoja kerätään tavallisista ilmoituslähteistä, joissa huumeidenkäyttö saatetaan kirjata riskitekijäksi, ja erityistutkimuksissa, jotka kohdistuvat erilaisiin huumeita käyttäviin väestöryhmiin.
A tiltott kábítószerek használatának, és különösen az injekciós droghasználatnak az egyik legsúlyosabb egészségügyi következménye a HIV és más fertőző betegségek, konkrétan a hepatitis B és C átadása. Az injekciós kábítószer-használat és a fertőzés átadása között bizonyított összefüggés van. Az injekciós kábítószer-használat és az injekciós felszerelések közös használatának visszaszorítása ezért elsődleges céllá lépett elő az e területen végzett közegészségügyi beavatkozásokban. A vizsgálatok a kábítószer-használat és a kockázatos szexuális aktivitás közötti összefüggésre is rámutattak; ez arra utal, hogy egyre fontosabb a kábítószer-használatot megcélzó beavatkozások összekapcsolása a szexuális egészségre irányuló közegészségügyi stratégiákkal. Az európai szintű megfigyelést illetően a fertőző betegségekre vonatkozó adatokat a rendszeres bejelentések forrásai gyűjtik össze, ahol az injekciós kábítószer-használatot nyilván lehet tartani kockázati tényezőként, de a különböző körülmények között élő, kábítószer-használó populációk különleges vizsgálatai útján is végeznek adatgyűjtést.
En av de mer alvorlige helsekonsekvensene av bruken av illegale rusmidler, og spesielt sprøytebruk, er overføring av HIV og andre smittsomme sykdommer, særlig hepatitt C og B. Forholdet mellom sprøytebruk og smitteoverføring er helt klar. Å få til en nedgang i sprøytebruken og i delingen av brukerutstyr har derfor blitt et hovedmål for folkehelsetiltak på området. Studier viser også at det er en forbindelse mellom narkotikabruk og seksuell høyrisikoatferd, noe som tilsier at det er viktig å etablere en kobling mellom narkotikatiltak og folkehelsestrategier relatert til seksualhelse. Når det gjelder kartlegging på europeisk plan, foretas all innsamling av data om infeksjonssykdommer av ordinære meldingsorganer, som kan registrere sprøytebruk som en risikofaktor, og via egne studier av narkotikabrukere i forskjellige miljøer.
Jedną z poważniejszych konsekwencji zdrowotnych zażywania nielegalnych narkotyków, zwłaszcza dożylnie, jest przenoszenie wirusa HIV i innych chorób zakaźnych, szczególnie wirusowego zapalenia wątroby typu C i B. Związek pomiędzy dożylnym przyjmowaniem narkotyku i przenoszeniem zakażenia jest dobrze udokumentowany. Dlatego ograniczenie dożylnego przyjmowania narkotyków i dzielenia się sprzętem do iniekcji są podstawowym celem działań interwencyjnych dla zdrowia publicznego w tej dziedzinie. Badania wskazują ponadto na zależność między zażywaniem narkotyków i wysoce ryzykownymi zachowaniami seksualnymi — rośnie zatem znaczenie łączenia antynarkotykowych działań interwencyjnych ze strategiami zdrowia publicznego dotyczącymi zdrowia seksualnego. Pod względem monitorowania na poziomie europejskim dane dotyczące chorób zakaźnych zbiera się poprzez system regularnych zgłoszeń, w których dożylne zażywanie narkotyku może zostać odnotowane jako czynnik ryzyka, jak również poprzez specjalne badania grup zażywających narkotyki w różnych okolicznościach.
Jedným z najzávažnejších zdravotných dôsledkov užívania nezákonných drog a najmä injekčného užívania drog je prenos HIV a iných infekčných chorôb, najmä hepatitídy C a B. Vzťah medzi injekčným užívaním drog a prenosom infekcie je stanovený dobre. Znižovanie injekčného užívania drog a spoločného používania injekčnej výbavy sa preto stáva primárnym cieľom zásahov verejného zdravia v tejto oblasti. Štúdie tiež upozorňujú na vzťah medzi užívaním drog a vysoko rizikovou sexuálnou aktivitou; toto naznačuje čoraz väčšiu dôležitosť spájania zásahov do užívania drog so stratégiami verejného zdravia zameranými na sexuálne zdravie. Z hľadiska monitorovania na európskej úrovni sú údaje o infekčných chorobách zhromažďované stálymi informačnými zdrojmi, kde injekčné užívanie drog môže byť zaznamenávané ako rizikový faktor a počas špeciálnych štúdií populácií, ktoré užívajú drogy v rôznych zariadeniach.
Ena od bolj nevarnih posledic za zdravje pri uporabi prepovedanih drog in zlasti vbrizgavanju drog je prenos virusa HIV in drugih nalezljivih bolezni, predvsem hepatitisa C in B. Za povezavo med vbrizgavanjem drog in prenosom nalezljivih bolezni obstajajo trdni dokazi. Zmanjševanje vbrizgavanja drog in izmenjevanja pripomočkov za vbrizgavanje je zato postalo najpomembnejši cilj intervencij javnega zdravstva na tem področju. Študije kažejo tudi na povezavo med uporabo drog in zelo tveganim spolnim vedenjem, kar kaže na vedno večji pomen povezovanja intervencij na področju uporabe drog s strategijami javnega zdravstva, namenjenimi spolnemu zdravju. V smislu spremljanja na evropski ravni se podatki o nalezljivih boleznih redno zbirajo iz uradnih obvestil, pri čemer je lahko vbrizgavanje drog zabeleženo kot dejavnik tveganja, in med posebnimi študijami populacij uživalcev drog v različnih okoljih.
En av de mer allvarliga hälsoriskerna förenade med användning av olagliga droger, och i synnerhet med injektionsmissbruk, är överföring av hiv och andra smittsamma sjukdomar, bland annat hepatit C och B. Kopplingen mellan injektionsmissbruk och överföring av smitta är väl känd. Ett viktigt mål för folkhälsoåtgärderna på detta område är därför att minska injektionsmissbruket och vanan att dela sprutor och nålar. Studier visar också på ett samband mellan narkotikamissbruk och sexuell högriskaktivitet. Därmed blir det allt viktigare att knyta insatser för att bekämpa narkotikamissbruk till folkhälsostrategier inriktade på sexuell hälsa. Uppgifter om smittsamma sjukdomar på europeisk nivå samlas in genom regelbundna anmälningar, där injektionsmissbruk kan redovisas som en riskfaktor, och genom särskilda studier av missbrukspopulationer i olika miljöer.
Yasadışı uyuşturucuların kullanımı ve özellikle de uyuşturucu enjekte etmekten doğan daha ağır sağlık sorunlarından biri HIV ile diğer bulaşıcı hastalıkların, özellikle hepatit C ve B’nin geçmesidir. Uyuşturucu enjekte etmek ile hastalık bulaşması arasındaki ilişki iyi bilinmektedir. Dolayısıyla uyuşturucu enjekte etmeyi ve enjeksiyon aletlerinin paylaşımını azaltmak, bu alandaki kamu sağlığı müdahalelerinin öncelikli bir hedefi haline gelmiştir. Çalışmalar ayrıca uyuşturucu kullanımı ile yüksek riskli cinsel faaliyet arasında bir ilişkiye de işaret etmektedir; bu durum uyuşturucu kullanımı müdahalelerini cinsel sağlığı hedef alan kamu sağlığı stratejileriyle ilişkilendirmenin artan önemini göstermektedir. Avrupa düzeyinde izleme anlamında, bulaşıcı hastalıklar hakkındaki veriler, uyuşturucu enjekte etmenin bir risk faktörü olarak kaydedilebileceği düzenli bildirim kaynakları tarafından ve farklı ortamlarda uyuşturucu kullanan kişiler üzerinde yapılan özel çalışmalar esnasında toplanmaktadır.
Pie nopietnākajām nelegālo narkotiku lietošanas un jo īpaši narkotiku injicēšanas sekām pieder HIV un citu infekcijas slimību, sevišķi C un B hepatīta pārnešana. Ir labi zināms, ka pastāv saistība starp narkotiku injicēšanu un infekciju pārnešanu. Tādēļ par sabiedrības veselības aizsardzības iejaukšanās pasākumu primāro mērķi šajā jomā ir kļuvusi narkotiku injicēšanas un injicēšanas aprīkojuma koplietošanas samazināšana. Pētījumi liecina arī par saistību starp narkotiku lietošanu un augsta riska seksuālo aktivitāti; tas liek domāt par to, ka aizvien svarīgāk kļūst nodrošināt narkotiku iejaukšanās pasākumu saikni ar sabiedrības veselības stratēģijām, kuru mērķis ir seksuālā veselība. Veicot pārraudzību Eiropas mērogā, datus par infekcijas slimībām apkopo regulāras paziņošanas avoti, kur narkotiku injicēšanu var atzīmēt kā riska faktoru, turklāt datus iegūst arī īpašos pētījumos, kuru mērķgrupas ir narkotiku lietotāji dažādā vidē.
  Comentariu ‘“ problema ...  
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Comentariu ‘“ problema ...  
În multe ţări, injectarea de droguri este aproape sinonimă cu consumul de heroină, dar există şi excepţii, unele ţări membre ale Uniunii Europene raportând niveluri ridicate de injectare a stimulantelor, în special printre marii consumatori de amfetamine.
In many countries, drug injecting is almost synonymous with heroin use, but there are exceptions, with a few EU countries reporting significant levels of stimulant injecting, mostly among heavy users of amphetamines. Mirroring, to some extent, the picture for heroin, overall the information available suggests a general decrease in drug injection over the longer term. However, in many of the new Member States injecting rates remain high. An important caveat here is that the availability of national or subnational estimates of drug injecting is poor. Moreover, studies of injecting in some regions have even reported slight increases recently. The most comprehensive picture of this behaviour comes from monitoring heroin users in treatment, among whom the proportion of injectors has declined dramatically in some countries, but not in others. Notably, among the old Member States, Denmark, Greece, Spain, France, Italy and the United Kingdom all report declining rates of injecting among heroin users in treatment.
Dans bon nombre de pays, l’injection de drogues est quasi synonyme de consommation d’héroïne, mais il existe des exceptions, quelques pays de l’UE faisant état de niveaux significatifs d’injections de stimulants, principalement chez les gros consommateurs d’amphétamines. Dans l’ensemble et dans une certaine mesure, tout comme pour l’héroïne, les informations disponibles suggèrent une baisse générale des drogues injectables sur le plus long terme. Toutefois, dans beaucoup de nouveaux États membres, les niveaux de drogues injectables restent élevés. Il convient de souligner ici que la disponibilité d’estimations nationales ou régionales pour les drogues injectables reste médiocre. De plus, des études sur les drogues injectables dans certaines régions ont même fait état de légères hausses récemment. Une image plus globale de la situation pour ce comportement est obtenue grâce au suivi des héroïnomanes sous traitement, parmi lesquels la proportion des consommateurs par injection a chuté de manière spectaculaire dans certains pays, mais pas dans d’autres. Notamment, parmi les anciens États membres, le Danemark, la Grèce, l’Espagne, la France, l’Italie et le Royaume-Uni rapportent tous des baisses du nombre de consommateurs par injection chez les héroïnomanes sous traitement.
In vielen Ländern ist das Injizieren von Drogen nahezu gleichbedeutend mit Heroinkonsum. Es gibt aber auch Ausnahmen: einige EU-Länder melden ein signifikantes Ausmaß von injizierendem Stimulanzienkonsum, und zwar überwiegend bei schwer Amphetaminabhängigen. Nach den verfügbaren Daten scheint das Injizieren von Drogen aber langfristig in etwa den Verhältnissen beim Heroin zu folgen und insgesamt rückläufig zu sein. Allerdings bleiben die Raten des injizierenden Konsums in vielen neuen Mitgliedstaaten hoch. Wichtig ist hier aber der Vorbehalt, das nur wenige nationale oder subnationale Schätzungen zum injizierenden Drogenkonsum verfügbar sind. Außerdem haben jüngere Regionalstudien zum injizierenden Konsum eine leichte Zunahme festgestellt. Den umfassendsten Einblick in dieses Verhalten gewährt die Überwachung von Heroinkonsumenten bei ihrer Behandlung. Der injizierende Anteil in diesem Bereich ist in einigen Ländern dramatisch zurückgegangen, in anderen aber nicht. Von den alten Mitgliedstaaten melden insbesondere Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und das Vereinigte Königreich bei den behandelten injizierenden Heroinkonsumenten abnehmende Quoten.
En muchos países, el consumo de drogas por vía parenteral es casi sinónimo de consumo de heroína, pero existen algunas excepciones, ya que algunos Estados miembros de la Unión Europea señalan niveles importantes de consumo de estimulantes por esta vía, sobre todo entre los grandes consumidores de anfetaminas. La información disponible indica un descenso generalizado del consumo de drogas por vía parenteral a largo plazo, lo que refleja, hasta cierto punto, la situación del consumo de heroína. Sin embargo, las tasas de consumo por esta vía siguen siendo altas en muchos de los nuevos Estados miembros. Cabe advertir a este respecto que las estimaciones nacionales o subnacionales sobre consumo de drogas por vía parenteral son escasas. Además, algunos estudios recientes sobre el consumo por vía parenteral en algunas regiones indican incluso un ligero aumento. La panorámica más completa de esta conducta proviene del seguimiento de los consumidores de heroína en tratamiento, entre los que el porcentaje de consumidores que se inyectan ha descendido considerablemente en algunos países, aunque no en otros. En particular, entre los antiguos Estados miembros, Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y el Reino Unido señalan que el porcentaje de consumidores por vía parenteral ha descendido entre los consumidores de heroína en tratamiento.
In molti paesi il consumo per via parenterale è quasi sinonimo di consumo di eroina. Le eccezioni a questa regola, tuttavia, non mancano: qualche paese riferisce infatti livelli significativi di consumo di stimolanti per via parenterale, soprattutto tra i consumatori pesanti di anfetamine. Le informazioni disponibili, che in certa misura riflettono il quadro tracciato per l’eroina, suggeriscono una diminuzione generale nel lungo termine del consumo di droga per via parenterale. Ciò nonostante, in molti dei nuovi Stati membri il tasso di consumo per via parenterale rimane alto. È importante notare a questo punto che le cifre sul consumo di droga per via parenterale disponibili a livello nazionale o regionale sono scarse. Inoltre, da studi svolti di recente al riguardo in alcune regioni sono addirittura emersi leggeri aumenti. Il quadro più esaustivo di questo comportamento proviene dal monitoraggio dei consumatori di eroina in terapia, tra i quali la percentuale di coloro che ne fa uso per via parenterale è drasticamente diminuita in alcuni paesi, ma non in altri. In particolare, tra i vecchi Stati membri Danimarca, Grecia, Spagna, Francia, Italia e Regno Unito hanno tutti riferito un calo del tasso di consumatori per via parenterale tra gli eroinomani in cura.
Em muitos países, o consumo de droga injectada é quase sinónimo de consumo de heroína; mas há excepções, e alguns Estados-Membros da UE registam níveis significativos de consumo de estimulantes por via endovenosa, sobretudo entre os consumidores intensivos de anfetaminas. Reflectindo, em certa medida, a situação da heroína, a informação globalmente disponível sugere uma diminuição geral do consumo de droga injectada a longo prazo. Porém, em muitos dos novos Estados-Membros, os índices de consumo por via endovenosa permanecem elevados, ainda que seja importante ressalvar que há poucas estimativas nacionais ou subnacionais disponíveis sobre o consumo de droga injectada. Além disso, os estudos sobre este consumo recentemente levados a cabo em algumas regiões chegaram a registar ligeiros aumentos. O panorama mais completo deste comportamento provém da monitorização dos consumidores de heroína em tratamento, entre os quais a percentagem de consumidores de droga injectada diminuiu drasticamente em alguns países, mas não em todos. Entre os antigos Estados-Membros, nomeadamente, a Dinamarca, a Grécia, a Espanha, a França, a Itália e o Reino Unido comunicam uma redução dos índices de consumo por via endovenosa entre os consumidores de heroína em tratamento.
Σε πολλές χώρες η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών είναι σχεδόν συνώνυμη με τη χρήση ηρωίνης, με ορισμένες όμως εξαιρέσεις, καθώς ορισμένες χώρες της ΕΕ αναφέρουν σημαντικά επίπεδα ενέσιμης χρήσης διεγερτικών, κυρίως στους χρήστες αμφεταμίνης που κάνουν «βαριά» χρήση. Αντικατοπτρίζοντας σε κάποιο βαθμό την εικόνα για την ηρωίνη, οι διαθέσιμες πληροφορίες στο σύνολό τους υποδηλώνουν μια γενική μείωση στην ενέσιμη χρήση της ηρωίνης μακροπρόθεσμα. Ωστόσο, σε πολλά νέα κράτη μέλη τα ποσοστά ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών παραμένουν υψηλά. Ένας σημαντικός περιοριστικός παράγοντας στο σημείο αυτό είναι ο ανεπαρκής αριθμός διαθέσιμων εκτιμήσεων της ενέσιμης χρήσης ηρωίνης. Επιπλέον, σύμφωνα με μελέτες για την ενέσιμη χρήση, σε ορισμένες περιοχές παρουσιάζεται πρόσφατα ελαφριά αύξηση. Η πιο ολοκληρωμένη εικόνα αυτής της συμπεριφοράς παρέχεται από την παρακολούθηση των χρηστών ηρωίνης υπό θεραπεία, στους οποίους η αναλογία ενέσιμων χρηστών έχει μειωθεί δραματικά σε ορισμένες χώρες, ενώ σε άλλες όχι. Είναι αξιοσημείωτο ότι, από τα παλαιά κράτη μέλη, η Δανία η Ελλάδα, η Ισπανία, η Γαλλία, η Ιταλία και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν μείωση των ποσοστών ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών στους χρήστες ηρωίνης υπό θεραπεία.
In vele landen is het injecterend drugsgebruik vrijwel synoniem voor heroïnegebruik, maar er zijn uitzonderingen, met enkele EU-landen die aanzienlijke niveaus van injecterend gebruik van stimulerende middelen rapporteren, meest door zware amfetaminegebruikers. Net zoals bij heroïne enigszins het geval is, wijst de beschikbare informatie in grote lijnen op een algemene afname van het injecterend drugsgebruik op de lange termijn. In veel van de nieuwe lidstaten liggen de cijfers van injecterend gebruik nog steeds hoog. Een belangrijk voorbehoud is hierbij op zijn plaats omdat nationale of subnationale schattingen van injecterend drugsgebruik slechts in geringe mate beschikbaar zijn. Daarnaast hebben studies naar injecterend drugsgebruik in sommige regio’s onlangs zelfs lichte toenames gemeld. De meest volledige informatie over dit gedrag is verkregen door het monitoren van heroïnegebruikers die onder behandeling zijn, waarvan het aantal spuiters in sommige landen sterk gedaald is, maar in andere landen niet. Met name onder de oude lidstaten rapporteren Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het Verenigd Koninkrijk allemaal dat de percentages spuiters onder heroïnegebruikers die onder behandeling zijn, een dalende lijn vertonen.
V mnoha zemích je užívání drog téměř synonymem pro užívání heroinu, existují však výjimky: několik zemí EU uvádí významnou míru injekčního užívání stimulantů, většinou mezi těžkými uživateli amfetaminů. Dostupné všeobecné informace, které do určité míry odrážejí stejnou situaci u heroinu, naznačují v dlouhodobějším horizontu celkový pokles injekčního užívání drog. V mnoha nových členských státech však míra injekčního užívání drog zůstává vysoká. Významnou námitkou je zde to, že dostupnost národních a regionálních odhadů injekčního užívání drog je malá. Navíc studie injekčního užívání drog v některých oblastech dokonce uvádějí v poslední době mírný nárůst. Nejkomplexnější obrázek tohoto chování podává monitorování léčených uživatelů heroinu, mezi nimiž podíl injekčních uživatelů dramaticky poklesl, ovšem pouze v některých zemích. Ze starších členských států hlásí klesající výskyt injekčního užívání mezi léčenými uživateli heroinu zejména Dánsko, Řecko, Španělsko, Francie, Itálie a Spojené království.
I mange lande er intravenøs stofbrug næsten synonym med heroinbrug, men der er undtagelser, idet nogle få EU-lande har meldt om en betydelig intravenøs brug af stimulanser, hovedsagelig blandt storbrugere af amfetaminer. Tages der i et vist omfang udgangspunkt i billedet for heroin, tyder de foreliggende oplysninger overordnet set på et generelt fald i intravenøs stofbrug på længere sigt. I mange af de nye medlemsstater er tallene for intravenøs brug imidlertid fortsat høje. Det er et væsentligt forbehold i denne henseende, at der kun foreligger få nationale eller subnationale skøn over intravenøs storbrug. Desuden har undersøgelser af intravenøs stofbrug i nogle regioner endog vist mindre stigninger i den senere tid. Det mest omfattende billede af denne adfærd kommer fra overvågningen af heroinbrugere i behandling, hvor andelen af intravenøse brugere er faldet drastisk i nogle lande, men ikke i andre. Især blandt de gamle medlemsstater Danmark, Grækenland, Spanien, Frankrig, Italien og Det Forenede Kongerige er der meldt om faldende tal for intravenøs stofbrug blandt heroinbrugere i behandling.
Paljudes riikides on uimastite süstimine peaaegu et heroiinitarbimise sünonüüm, kuid on ka erandeid, sest paar ELi riiki on teatanud stimulantide süstimise kõrgest määrast, peamiselt raskete amfetamiinisõltlaste hulgas. Üldiselt aga lubavad olemasolevad tõendid oletada, et pikemas perspektiivis süstimine tõenäoliselt väheneb, kajastades mingil määral heroiinitarbimise olukorda. Sellegipoolest on süstijate arv mõnes liikmesriigis endiselt väga suur. Oluline hoiatusmärk on ka asjaolu, et liikmesriikide või piirkondlike hinnangute kättesaadavus uimastite süstimise kohta on halb. Lisaks näitab mõni piirkondlik süstimise uuring, et viimasel ajal on isegi pisut rohkem süstima hakatud. Kõige ülevaatlikuma pildi kõnealusest tendentsist saab jälgides ravi saavaid heroiinitarbijaid, kelle hulgas on süstijate osa mõnes riigis järsult vähenenud, teistes aga mitte. Vanadest liikmesriikidest on süstijate osa vähenemisest ravi saavate heroiinitarbijate hulgas teatanud Taani, Kreeka, Hispaania, Prantsusmaa, Itaalia ja Ühendkuningriik.
Monissa maissa huumeiden injektiokäytöllä tarkoitetaan lähes aina heroiinin käyttöä, mutta poikkeuksiakin on, sillä muutamassa EU-maassa piristeiden injektiokäyttö on ollut merkittävää lähinnä amfetamiineja runsaasti käyttävien keskuudessa. Saatujen tietojen mukaan huumeiden injektiokäyttö on yleisesti ottaen laskenut pitkällä aikavälillä, mikä heijastaa jossakin määrin heroiinin kohdalla tapahtunutta kehitystä. Injektiokäyttö on kuitenkin yleistä monissa uusissa jäsenvaltioissa. Tässä on toki muistettava, että injektiokäyttöä koskevien kansallisten tai alueellisten arvioiden saatavuus on heikko. Injektiokäytön on lisäksi havaittu lisääntyneen hieman viime aikoina tietyillä alueilla tehdyissä tutkimuksissa. Kattavin kuva injektiokäytöstä saadaan seuraamalla hoidossa olevia heroiininkäyttäjiä, joiden keskuudessa injektiokäyttäjien osuus on laskenut jyrkästi joissakin maissa muttei kaikissa. Vanhoista jäsenvaltioista Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa injektiokäyttö on laskenut hoidossa olevien heroiininkäyttäjien keskuudessa.
Bár sok országban az injekciós kábítószer-használat szinte egyet jelent a heroinhasználattal, vannak azért kivételek, hiszen néhány tagállam jelezte, hogy a stimulánsok injekciós használata – különösen a sok amfetamint használók körében – jelentős méreteket öltött. Ez többé-kevésbé tükrözi a heroinnal kapcsolatos helyzetet. Összességében az adatok arra utalnak, hogy hosszú távon csökkenőben van az injekciós kábítószer-használat, bár számos új tagállamban továbbra is jelentős ennek aránya. Figyelembe kell azonban venni, hogy az injekciós kábítószer-használatról szóló országos és regionális becslések száma nem kielégítő. Ezenkívül egyes régiók injekciós kábítószer-használatról szóló tanulmányai szerint újabban enyhe növekedés figyelhető meg. Ezt a viselkedésformát a legjobban a heroinfüggők kezelés közbeni megfigyelésével lehet feltérképezni. Közöttük az injekciós kábítószer-használók aránya ugyan néhány országban radikálisan csökkent, máshol nem ez történt. Az injekciós kábítószer-használat csökkenő arányáról számolt be a kezelésben részt vevő heroinfüggők esetében számos régi tagállam: Dánia, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Olaszország és az Egyesült Királyság.
I mange land er sprøytebruk nærmest synonymt med heroinbruk, men der er unntak, for et par EU-land rapporterer faktisk om signifikante nivåer av injisering av sentralstimulerende midler, oftest blant tunge amfetaminbrukere. Situasjonen er til en viss grad den samme som for heroin, da tilgjengelig informasjon tyder på en generell nedgang i sprøytebruken på lengre sikt. Mange av EUs nye medlemsstater har imidlertid høye tall for sprøytebruk. Her må det imidlertid tas et stort forbehold ettersom det finnes få anslag på nasjonalt eller subnasjonalt nivå over utbredelsen av sprøytebruk. Videre har en del regionale undersøkelser av sprøytebruk avdekket en viss økning i den senere tid. Det mest komplette bildet av situasjonen på området har vi fra kartleggingen av heroinbrukere i behandling, hvor andelen sprøytebrukere har gått drastisk ned i noen land, i andre ikke. Av de gamle EU-medlemsstatene kan vi særlig merke oss at Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og Storbritannia alle rapporterer en fallende tendens til sprøytebruk blant heroinbrukere i behandlingsapparatet.
W wielu krajach dożylne przyjmowanie narkotyków jest niemal jednoznaczne z zażywaniem heroiny, istnieją jednak wyjątki. Kilka krajów UE zanotowało duży stopień rozpowszechnienia dożylnego zażywania stymulantów, głównie wśród osób intensywnie zażywających amfetaminę. Według dostępnych informacji liczba przypadków dożylnego zażywania narkotyków maleje w perspektywie długookresowej, odzwierciedlając do pewnego stopnia sytuację dotyczącą heroiny. Jednakże odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie w wielu nowych państwach członkowskich nadal pozostaje wysoki. Istotnym czynnikiem w tym przypadku jest niedostatek danych szacunkowych na temat dożylnego zażywania narkotyków na poziomie kraju lub regionu. Ponadto badania prowadzone w niektórych regionach wykazują niewielki wzrost przypadków wstrzykiwania narkotyków. Najpełniejszy obraz sytuacji zapewnia monitorowanie osób zażywających heroinę poddanych terapii, wśród których odsetek pacjentów przyjmujących narkotyk dożylnie drastycznie spadł w niektórych krajach, chociaż w innych takiego spadku nie odnotowano. Wskaźniki dożylnego przyjmowania narkotyków wśród poddanych leczeniu osób zażywających heroinę spadły przede wszystkim w „starych” państwach członkowskich — w Danii, Grecji, Hiszpanii, Francji, Włoszech i Wielkiej Brytanii.
V mnohých krajinách je injekčné užívanie drog takmer synonymom užívania heroínu, ale niekoľko krajín EÚ uvádza významné úrovne injekčného užívania stimulansov, najmä medzi silnými užívateľmi amfetamínov. Celkové dostupné informácie, ktoré do určitej miery predstavujú obraz heroínu, naznačujú všeobecný dlhodobý pokles injekčného užívania drog. Avšak v mnohých členských štátoch zostávajú miery injekčného užívania vysoké. Dôležitou námietkou je tu skutočnosť, že dostupnosť národných alebo regionálnych odhadov injekčného užívania drog je slabá. Okrem toho štúdie injekčného užívania v niektorých regiónoch dokonca nedávno uvádzali mierny nárast. Najkomplexnejší obraz tohto správania pochádza z monitorovania užívateľov heroínu, ktorí sa liečia, medzi ktorými podiel injekčných užívateľov v niektorých krajinách dramaticky poklesol, ale nie vo všetkých. Najmä medzi starými členskými štátmi Dánsko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo uvádzajú klesajúce miery injekčného užívania medzi užívateľmi heroínu, ktorí sa liečia.
V mnogih državah je vbrizgavanje drog skoraj sinonim za uživanje heroina, vendar so tudi izjeme, saj nekaj držav članic EU poroča o velikih stopnjah vbrizgavanja stimulansov, predvsem med rednimi uživalci amfetaminov. V določeni meri zrcalijo sliko na področju uživanja heroina razpoložljivi podatki, ki dolgoročno kažejo na splošno zmanjšanje vbrizgavanja drog. Vendar je v mnogih novih državah članicah število tistih, ki si drogo vbrizgavajo, še vedno visoko. Pri tem je pomembno opozoriti, da je na voljo malo nacionalnih in subnacionalnih ocen o vbrizgavanju drog. Študije o vbrizgavanju drog v nekaterih regijah poročajo celo o manjšem povečanju v zadnjem času. Najcelovitejšo sliko o tovrstnem vedenju daje spremljanje uživalcev heroina, vključenih v zdravljenje, med katerimi se je delež injicirajočih uživalcev v nekaterih državah občutno znižal, vendar ne v vseh. Predvsem stare države članice, Danska, Grčija, Španija, Francija, Italija in Združeno kraljestvo, poročajo o da je med uživalci heroina, vključenimi v zdravljenje, na splošno manj vbrizgavanja.
I många länder är injektionsmissbruk närmast synonymt med heroinmissbruk. Men det finns undantag och ett fåtal medlemsstater rapporterar förekomst av injicering av stimulantia i betydande omfattning, främst bland tunga missbrukare av amfetaminer. Tillgängliga uppgifter, som i viss utsträckning speglar bilden för heroin, tyder allmänt på ett minskat injektionsmissbruk på lång sikt. I många av de nya medlemsstaterna ligger dock injektionsmissbruket kvar på en hög nivå. I detta sammanhang är det viktigt att framhålla att tillgången på nationella eller regionala skattningar av injektionsmissbruket är bristfällig. Rapporter från studier av injektionsmissbruk i vissa regioner har till och med visat små ökningar på senare tid. Övervakning av heroinmissbrukare som genomgår behandling ger den mest kompletta bilden av detta beteende. Andelen injektionsmissbrukare i denna grupp har minskat dramatiskt i vissa länder men inte i andra. Bland de gamla medlemsstaterna har i synnerhet Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien redovisat en minskande andel intravenöst missbruk bland heroinmissbrukare som genomgår behandling.
Uyuşturucu enjekte etme pek çok ülkede eroin kullanımıyla neredeyse eş anlamlıdır ama özellikle ağır amfetamin kullanıcıları arasında önemli düzeylerde uyarıcı enjekte edildiğini rapor eden bir kaç AB ülkesiyle, bazı istisnalar bulunmaktadır. Eroin tablosunu bir dereceye kadar yansıtan eldeki bilgiler genel kapsamıyla, uyuşturucu enjekte edilmesinde uzun vadede genel bir düşüşe işaret etmektedir. Ancak, yeni Üye Devletler’in pek çoğunda enjekte etme oranları yüksektir. Burada dikkate alınması gereken bir nokta da uyuşturucu enjekte etmeye dair ulusal veya ulus altı tahminlerin yeterince bulunmadığıdır. Bunun yanı sıra, bazı bölgelerde enjekte etme üzerine yapılan çalışmalarda, yakın zamanlarda küçük artışlar dahi bildirilmiştir. Bu davranışa ilişkin en kapsamlı tablo, enjekte edenlerin oranının bazı ülkelerde önemli oranda düşmüş bazılarında düşmemiş olduğu tedavi altındaki eroin kullanıcılarının izlenmesinden elde edilmektedir. Özellikle eski Üye Devletler’den Danimarka, Yunanistan, İspanya, Fransa, İtalya ve Birleşik Krallık'ın tümü, tedavi altındaki eroin kullanıcıları arasında düşen enjekte etme oranları rapor etmektedir.
Daudzās valstīs narkotiku injicēšana un heroīna lietošana ir gandrīz viens un tas pats, tomēr pastāv izņēmumi, proti, dažas ES valstis ziņo par ievērojamu stimulantu lietošanas izplatību, galvenokārt intensīvu amfetamīna lietotāju vidū. Zināmā mērā atspoguļojot heroīna lietošanas ainu, pieejamā informācija liecina, ka ilgtermiņā narkotiku injicēšana kopumā samazinās. Tomēr daudzās jaunajās dalībvalstīs injicēšanas rādītāji joprojām ir augsti. Liels mīnuss ir trūcīgie valsts un šaurāka mēroga narkotiku injicēšanas izplatības dati. Turklāt pētījumi par injicēšanas izplatību dažos reģionos liecina arī par nesenu nelielu pieaugumu. Vispilnīgāko priekšstatu par šā uzvedības modeļa izplatību var iegūt no terapiju saņemošo heroīna lietotāju pārraudzības datiem – injicētāju skaits heroīna pacientu vidū dažās valstīs ir krasi samazinājies, tomēr to nevar teikt par visām valstīm. No vecajām dalībvalstīm, kas ziņo par injicēšanas rādītāju samazināšanos heroīna pacientu vidū, īpaši var atzīmēt Dāniju, Grieķiju, Spāniju, Franciju, Itāliju un Apvienoto Karalisti.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Faptul că în prezent multe ţări recunosc în mod explicit rolul asigurării de materiale sterile de injectare în cadrul strategiei de prevenire a infecţiei cu HIV demonstrează că acest tip de abordare a devenit esenţial în aproape toată Europa şi nu mai este considerat o chestiune controversată în majoritatea ţărilor.
A general commitment to a comprehensive approach does not mean that all these service elements are equally developed or supported at national level. However, some consensus appears to be emerging. In a survey among NFPs, three out of four respondents identified needle and syringe programmes combined with counselling and advice as a priority in the national policy that addresses the spread of infectious disease among drug injectors (Figure 11). That so many countries now explicitly recognise of role of providing clean injecting material as part of their HIV prevention strategy illustrates how this form of provision has become mainstream in most of Europe and is no longer regarded as a controversial issue in most countries. That is not to say that there is uniform agreement on the benefits of this kind of provision. Greece and Sweden, for example, did not rate it as a policy priority, although overall a relatively homogeneous picture emerges across the EU in terms of the implementation of interventions in this area (193), with all countries except Cyprus reporting the existence of programmes for the exchange or distribution of sterile needles and syringes (194).
Un engagement général en faveur d’une approche globale ne signifie pas que les différents services sont développés ou soutenus de la même manière au niveau national. Cependant, un certain consensus semble se dégager. Dans une enquête menée auprès des points focaux nationaux, trois personnes interrogées sur quatre jugeaient que les programmes d’échange de seringues combinés à des conseils et une orientation étaient une priorité de la politique nationale concernant la propagation des maladies infectieuses parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (Figure 11). La reconnaissance explicite par autant de pays du rôle joué par la fourniture de matériel d’injection propre dans le cadre de leurs stratégies de prévention du VIH illustre bien le fait que ce type de service est devenu essentiel dans la majeure partie de l’Europe et n’est plus considéré comme un sujet de polémique dans la plupart des pays. Cela ne signifie pas pour autant qu’il existe un consensus général sur les avantages de ce type de service. La Grèce et la Suède, par exemple, n’en ont pas fait une priorité politique, même si, dans l’ensemble, l’image qui se dégage en Europe en termes de mise en œuvre d’interventions dans ce domaine est relativement homogène (193), tous les pays, à l’exception de Chypre, ayant déclaré l’existence de programmes d’échange ou de distribution de matériel d'injection stérile (194).
Eine grundsätzliche Verpflichtung zu einem umfassenden Konzept impliziert nicht, dass alle diese Leistungen auf nationaler Ebene in gleichem Umfang entwickelt oder unterstützt werden. Jedoch zeichnet sich offenbar ein gewisser Konsens ab. In einer Erhebung unter den nationalen Knotenpunkten nannten drei von vier Befragten die Kombination von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen mit Information und Beratung als eine Priorität der nationalen Politik zur Bekämpfung der Verbreitung von Infektionskrankheiten unter injizierenden Drogenkonsumenten (Abbildung 11). Die Tatsache, dass gegenwärtig so viele Länder explizit die Bedeutung der Bereitstellung sauberer Spritzenbestecke als Teil ihrer HIV-Präventionsstrategie anerkennen, zeigt, dass sich diese Form von Leistungen in Europa erfolgreich durchgesetzt hat und nicht länger in den meisten Ländern kontrovers diskutiert wird. Das bedeutet jedoch nicht, dass ein einhelliger Konsens über die Vorteile dieser Angebote besteht. So wurden sie beispielsweise in Griechenland und Schweden nicht als politische Priorität eingestuft. Insgesamt zeichnet sich aber hinsichtlich der Durchführung von Maßnahmen in diesem Bereich EU-weit ein recht homogenes Bild ab (193): Alle Länder mit Ausnahme Zyperns berichten über die Existenz von Programmen für den Austausch von Spritzenbestecken oder die Ausgabe steriler Nadeln und Spritzen (194).
Un compromiso general hacia un enfoque integral no significa que todos estos elementos de servicio se desarrollen ni se respalden en la misma medida a escala nacional. Sin embargo, parece que se está alcanzando cierto nivel de consenso. En una encuesta realizada entre los puntos focales nacionales, tres de cada cuatro participantes señalaron los programas de intercambio de jeringuillas y agujas combinados con asesoramiento y orientación como prioridades en los programas nacionales que tienen como objeto combatir la transmisión de las enfermedades infecciosas entre los consumidores por vía parenteral (gráfico 11). El hecho de que tantos países reconozcan ahora explícitamente la importancia de proporcionar material de inyección limpio como parte de su estrategia de prevención del VIH demuestra que esta forma de servicio se ha convertido en la corriente principal en la mayor parte de Europa y que ya no se considera un tema polémico. De todas formas, esto no significa que exista un acuerdo unánime sobre los beneficios que comporta. Ni Grecia ni Suecia lo consideran una prioridad política, aunque, en general, en la UE se observa una tendencia relativamente homogénea sobre la puesta en práctica de medidas en este ámbito (193), y todos los países excepto Chipre han informado de la existencia de programas para el intercambio o distribución de agujas y jeringuillas esterilizadas (194).
Un impegno generale ad adottare un approccio omnicomprensivo non significa che tutte queste componenti del servizio vengono equamente sviluppate e supportate a livello nazionale. Tuttavia, sembra che il consenso stia crescendo. In un’indagine condotta tra i punti focali nazionali, tre intervistati su quattro indicavano come prioritaria per la politica nazionale volta a prevenire la diffusione delle malattie infettive tra i tossicodipendenti che si iniettano la droga l'introduzione di programmi di scambio di aghi e siringhe e, contemporaneamente, l’erogazione di servizi di consulenza (grafico 11). Il fatto che un numero così elevato di paesi riconosca esplicitamente validità alla fornitura di materiali sterili per l’iniezione, al punto da inserire questa misura nella propria strategia di prevenzione dell’infezione da HIV, è esemplificativo di come questo genere di servizio sia diffuso nella maggior parte del continente europeo, cessando di essere un argomento controverso nella maggioranza degli Stati membri. Ciò non significa che vi sia un consenso unanime in merito ai vantaggi di questo genere di servizio. Grecia e Svezia, per esempio, non lo inseriscono tra le priorità politiche, nonostante in generale emerga in tutta l’Unione europea un quadro relativamente omogeneo in termini di attuazione degli interventi in questo settore (193), con tutti i paesi, a eccezione di Cipro, che riferiscono l’esistenza di programmi per lo scambio o la distribuzione di aghi e siringhe sterili (194).
Um empenhamento geral numa abordagem global não significa que todos estes elementos dos serviços sejam identicamente desenvolvidos ou apoiados a nível nacional. Afigura-se, todavia, que está a gerar-se algum consenso. Num inquérito realizado entre os PFN, três em cada quatro inquiridos identificaram os programas de troca de agulhas e seringas, associados aos serviços de aconselhamento e consultoria, como uma prioridade da política nacional para travar a propagação de doenças infecto-contagiosas entre os CDI (Figura 11). O facto de um tão grande número de países já reconhecer explicitamente o papel do fornecimento de material de injecção limpo na sua estratégia de prevenção do VIH mostra como este se tornou comum na maior parte da Europa e deixou de suscitar controvérsia na maioria dos países. Isto não significa que todos estejam igualmente de acordo a respeito dos benefícios deste tipo de intervenção. A Grécia e a Suécia, por exemplo, não consideram que seja uma prioridade política, embora em termos globais esteja a emergir um panorama relativamente homogéneo na União Europeia quanto à execução de intervenções nesta área (193), mencionando todos os países, com excepção de Chipre, a existência de programas de troca ou distribuição de agulhas e seringas esterilizadas (194).
Η γενική δέσμευση έναντι μιας συνολικής προσέγγισης δεν σημαίνει ότι όλα αυτά τα στοιχεία αναπτύσσονται ή υποστηρίζονται εξίσου σε εθνικό επίπεδο. Ωστόσο, φαίνεται να αναδεικνύεται ένας βαθμός συναίνεσης. Στο πλαίσιο έρευνας που διενεργήθηκε μεταξύ εθνικών εστιακών σημείων, τρεις στους τέσσερις ερωτώμενους ανέφεραν τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων σε συνδυασμό με τη συμβουλευτική ως προτεραιότητα της εθνικής πολιτικής που επιλαμβάνεται της εξάπλωσης των λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (Διάγραμμα 11). Το γεγονός ότι τόσο πολλές χώρες αναγνωρίζουν πλέον ξεκάθαρα τον ρόλο της χορήγησης καθαρών συνέργων ενέσιμης χρήσης στο πλαίσιο της στρατηγικής τους για την πρόληψη του HIV καταδεικνύει ότι αυτή η μορφή υπηρεσίας γενικεύτηκε στο μεγαλύτερο μέρος της Ευρώπης και δεν θεωρείται πλέον αμφιλεγόμενο ζήτημα στις περισσότερες χώρες. Αυτό βέβαια δεν σημαίνει ότι υπάρχει απόλυτη ομογνωμία όσον αφορά τα οφέλη αυτής της υπηρεσίας. Η Ελλάδα και η Σουηδία, για παράδειγμα, δεν την αξιολόγησαν ως προτεραιότητα της πολιτικής τους, μολονότι, συνολικά, η εικόνα στην Ευρώπη παρουσιάζεται σχετικά ομοιογενής όσον αφορά την εφαρμογή παρεμβάσεων στον τομέα αυτό (193), καθώς όλες οι χώρες εξαιρουμένης της Κύπρου αναφέρουν την ύπαρξη προγραμμάτων για την ανταλλαγή ή τη διανομή αποστειρωμένων βελόνων και συρίγγων (194).
Dat een alomvattende aanpak breed wordt gedragen betekent niet dat al deze dienstverleningselementen in gelijke mate op nationaal niveau ontwikkeld en ondersteund worden. Er lijkt wat dit betreft echter enige consensus tot stand te komen. In een enquête onder NFP’s gaven drie op de vier respondenten aan omruil- en distributieprogramma’s voor naalden en spuiten (OvN’s) in combinatie met counseling en advies als prioriteit te beschouwen voor het nationale beleid ten aanzien van de verspreiding van infectieziekten onder drugsspuiters (Figuur 11). Het feit dat zoveel landen nu een expliciete rol toekennen aan de verstrekking van schoon injectiemateriaal als onderdeel van hun HIV-preventiestrategie, geeft aan hoezeer dergelijke voorzieningen gemeengoed zijn geworden in het grootste deel van Europa en laat zien dat ze in de meeste landen niet langer als controversieel worden beschouwd. Dit betekent echter niet dat er algemene overeenstemming bestaat over de baten van dergelijke voorzieningen. Zo schaarden Griekenland en Zweden ze bijvoorbeeld niet onder hun beleidsspeerpunten. Over het algemeen echter levert de situatie in de EU als het gaat om de invoering van interventies op dit terrein een tamelijk homogeen beeld op (193), aangezien alle landen behalve Cyprus melding maken van het bestaan van OvN’s (194).
Všeobecné prosazování komplexního přístupu neznamená, že jsou všechny tyto služby na národní úrovni stejnoměrně rozvinuté nebo podporované. Určitá shoda se však objevuje. V průzkumu prováděném mezi národními kontaktními místy označili tři ze čtyř respondentů programy výměny injekčních jehel a stříkaček spojené s poradenstvím za prioritu národní politiky zabývající se šířením infekčních nemocí mezi injekčními uživateli drog (obr. 11). Skutečnost, že velké množství zemí nyní explicitně přiznává význam poskytování čistého injekčního materiálu v rámci své strategie prevence HIV, je důkazem toho, že se tato forma poskytování služeb stala hlavním trendem ve velké části Evropy a ve většině zemí již není vnímána jako kontroverzní. To ovšem neznamená, že panuje obecná shoda o přínosech těchto služeb. Například v Řecku a Švédsku nejsou považovány za politickou prioritu. Obecně však v rámci Evropské unie panuje v oblasti uplatňování těchto opatření poměrně obdobná situace (193) a všechny země, s výjimkou Kypru, hlásí, že u nich existují programy výměny nebo distribuce sterilních injekčních jehel a stříkaček (194).
Et generelt engagement i en overordnet strategi betyder ikke, at alle disse elementer udvikles eller støttes i samme grad på nationalt plan. Det ser imidlertid ud til, at der er ved at opstå en vis konsensus. I en undersøgelse blandt nationale knudepunkter identificerede 3 ud af 4 respondenter nåle- og sprøjteprogrammer kombineret med rådgivning og vejledning som et prioriteret område i den nationale politik til bekæmpelse af spredning af smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (figur 11). Det forhold, at så mange lande nu udtrykkeligt anerkender udlevering af rent injektionsudstyr som en del af deres strategi for forebyggelse af hiv, viser, hvordan denne form for tilbud er blevet almindelig i det meste af Europa og ikke længere betragtes som et kontroversielt emne i de fleste lande. Dermed ikke være sagt, at der er fuldstændig enighed om fordelene ved denne form for tilbud. F.eks. anså Grækenland og Sverige det ikke for at være en politisk prioritering, selv om der generelt fremkommer et forholdsvis homogent billede i EU med hensyn til gennemførelsen af foranstaltninger på dette område (193), idet alle lande undtagen Cypern har angivet, at de har programmer for bytning eller udlevering af sterile nåle og sprøjter (194).
Üldine osalus kõikehõlmavas lähenemises ei tähenda, et kõiki kõnealuseid teenuseid arendatakse välja või toetatakse võrdsel määral riiklikul tasandil. Siiski tundub, et jõutud on teatavale üksmeelele. Riikide teabekeskustes läbi viidud uuringus pidas kolm neljast küsitletud uimastisüstijast nakkushaiguste leviku tõkestamise siseriikliku strateegia prioriteediks nõela- ja süstlavahetusprogramme ühendatuna nõustamisega. (joonis 11). Asjaolu, et nii paljud riigid nimetavad puhaste süstimisvahendite kättesaadavaks tegemist osana oma HIV ennetamise strateegiast, näitab, et selle teenuse pakkumine on Euroopas üldiselt tavapäraseks muutunud ning enamikus riikides ei peeta seda enam vaidlusi tekitavaks teemaks. See ei tähenda aga, et vastava teenuse kasulikkuses ollakse kõikjal ühel meelel. Näiteks Kreeka ja Rootsi ei pidanud seda oma strateegia prioriteediks, kuid üldiselt on pilt selles valdkonnas rakendatavate sekkumismeetmete osas kogu Euroopas suhteliselt ühtlane(193) ning kõik riigid peale Küprose teatavad steriilsete nõelte ja süstalde vahetamise või jagamise programmidest.(194)
Yleinen sitoutuminen kattavaan lähestymistapaan ei tarkoita, että kaikkia näitä palveluja kehitettäisiin ja tuettaisiin samalla tavalla kansallisella tasolla. Niistä on kuitenkin muodostumassa jonkinasteinen yksimielisyys. Kansallisten seurantakeskusten parissa tehdyssä tutkimuksessa kolme neljäsosaa vastaajista ilmoitti, että neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yhdistettyinä neuvontaan ovat kansallisen politiikan painopistealueena pyrittäessä ehkäisemään tartuntatautien leviämistä injektiokäyttäjien keskuudessa (kaavio 11). Se, että niin monet maat ovat selkeästi tunnustaneet hiv:n ehkäisystrategioissaan, kuinka tärkeää on tarjota puhtaita injektiovälineitä, osoittaa, että tällainen palvelu on yleistynyt suurimmassa osassa Eurooppaa eikä sitä enää pidetä useimmissa maissa kiistanalaisena kysymyksenä. Tämä ei kuitenkaan tarkoita, että tällaisen palvelun eduista oltaisiin yksimielisiä. Esimerkiksi Kreikassa ja Ruotsissa se ei ole politiikan painopistealue, mutta yleisesti katsoen tämän alan interventioita toteutetaan EU:ssa melko yhdenmukaisella tavalla (193), ja Kyprosta lukuun ottamatta kaikki maat ovat ilmoittaneet toteuttavansa steriilien neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmia (194).
Az átfogó szemlélet melletti általános elkötelezettség nem jelenti azt, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei országos szinten mind egyformán fejlettek vagy támogatottak. Némi konszenzus azonban kialakulni látszik. Az NFP-k körében végzett felmérésben négy válaszadó közül három úgy nyilatkozott, hogy a tanácsadással ötvözött tű- és fecskendőcsere-programok prioritásként szerepelnek a fertőző betegségek injekciós kábítószer-használók közötti elterjedésének megállítását célzó nemzeti politikában (Figure 11). Az, hogy most már ilyen sok országban elismerik a tiszta injekciós felszerelés biztosításának fontosságát a HIV megelőzési stratégia szempontjából, jól tükrözi, hogy ez a fajta szolgáltatás Európa legnagyobb részében általánossá vált, és a legtöbb országban immár nem számít ellentmondásos kérdésnek. Ez nem jelenti azt, hogy teljes lenne az egyetértés e szolgáltatástípus előnyeit illetően. Görögország és Svédország például nem nevezte meg ezeket a politikai prioritások között, noha egyébként az EU egésze viszonylag homogén összképet mutat az e területen végrehajtott beavatkozások szempontjából193: Ciprus kivételével mindegyik ország beszámolt a steril tűk és fecskendők becserélésére vagy terjesztésére irányuló programok meglétéről194.
Selv om man forplikter seg til en helhetlig tilnærming, betyr ikke det at alle disse tjenesteelementene er like godt utbygget eller støttet på nasjonalt plan. En viss konsens synes imidlertid å bryte fram. I en undersøkelse blant de nasjonale kontaktpunktene definerte tre av fire respondenter en kombinasjon av sprøyteprogram og samtaleterapi/rådgivning som en prioritet i de nasjonale retningslinjene for smittevern blant sprøytebrukere (figur 11). Svært mange land innser nå hvor viktig det er å tilby rent injeksjonsutstyr som del av sin forebyggende strategi mot HIV. Dette illustrerer hvordan denne typen tilbud har blitt vanlig i mesteparten av Europa, og at de fleste landene ikke lenger vurderer dette som kontroversielt. Det vil likevel ikke si at det eksisterer allmenn enighet om nytten av denne typen tilbud. Hellas og Sverige anså for eksempel ikke dette som en prioritet. Likevel er det generelle bildet relativt ensartet i EU når det gjelder gjennomføringen av tiltak på området (193), og alle land utenom Kypros rapporterer å ha etablert for bytte eller distribusjon av sterile nåler og sprøyter (194).
Powszechne stosowanie wszechstronnego podejścia nie oznacza jednakowego rozwoju wszystkich elementów ani wspierania ich na poziomie krajowym. Jednak zaczyna się kształtować wspólne stanowisko w tej sprawie. W badaniu przeprowadzonym wśród krajowych punktów kontaktowych trzech spośród czterech respondentów uznało program dystrybucji igieł i strzykawek w połączeniu z poradnictwem za priorytetowy cel polityki krajowej dotyczącej rozprzestrzeniania się chorób zakaźnych wśród osób wstrzykujących narkotyki (wykres 11). Sytuacja, w której tak wiele krajów uznaje obecnie dostarczanie czystego sprzętu do iniekcji za element strategii zapobiegania zakażeniom HIV, świadczy o tym, że ta forma pomocy weszła w Europie w zakres głównego nurtu działań i w większości krajów nie uważa się jej już za kontrowersyjną. Nie oznacza to, że powszechnie uznaje się korzyści płynące z tego rodzaju świadczeń. Na przykład Grecja i Szwecja nie uznały takich działań za priorytet polityczny, chociaż ogólny obraz działań interwencyjnych w tej dziedzinie w UE jest dość jednolity (193) — we wszystkich krajach z wyjątkiem Cypru wprowadzono programy wymiany lub dystrybucji sterylnych igieł i strzykawek (194).
Všeobecný záväzok na komplexný prístup neznamená, že všetky tieto prvky služieb sú rovnako rozvíjané a podporované na národnej úrovni. Zdá sa však, že sa objavuje určitá zhoda. V prieskume medzi NFP traja zo štyroch respondentov identifikovali programy pre injekčné ihly a striekačky kombinované s poradenstvom ako prioritu v národnej politike, ktorá rieši šírenie infekčných chorôb medzi injekčnými užívateľmi drog (obrázok 11). Skutočnosť, že tak veľa krajín teraz výslovne uznáva úlohu poskytovania čistého injekčného materiálu ako súčasť svojej stratégie prevencie HIV ilustruje, ako sa táto forma poskytovania stala hlavnou formou vo väčšine Európy a už sa vo väčšine krajín nepovažuje za kontroverznú otázku. To neznamená, že existuje jednotná zhoda o výhodách tohto druhu poskytovania. Napríklad Grécko a Švédsko ho nepovažujú za prioritu politiky, hoci v celej Európe sa objavuje celkový a relatívne homogénny obraz z hľadiska realizácie zásahov v tejto oblasti (193), pričom všetky krajiny s výnimkou Cypru uvádzajú existenciu programov na výmenu alebo distribúciu sterilných injekčných ihiel a striekačiek (194).
Splošno prizadevanje za celovit pristop ne pomeni, da so vse te storitve enako razvite ali podprte na nacionalni ravni. Vendar pa se zdi, da se uveljavlja nekakšno soglasje. V anketi med nacionalnimi kontaktnimi točkami so trije od štirih anketirancev opredelili programe injekcijskih igel in brizg v povezavi s svetovanjem kot prednostno nalogo nacionalne politike, ki preprečuje širjenje nalezljivih bolezni med injicirajočimi uživalci drog (prikaz 11). Dejstvo, da tako veliko držav zdaj jasno priznava vlogo zagotavljanja čistih pripomočkov za vbrizgavanje kot del svoje strategije preprečevanja širjenja virusa HIV, kaže, kako je ta vrsta ukrepa postala prevladujoča v večini Evrope in v večini držav ne velja več za sporno. To pa ne pomeni, da se vsi strinjajo o koristnosti tega ukrepa. Grčija in Švedska ga na primer nista uvrstili med prednostne naloge politike, vendar je v EU stanje vseeno precej enotno, kar zadeva izvajanje intervencij na tem področju (193), saj vse države razen Cipra poročajo o vzpostavljenih programih zamenjave ali razdeljevanja sterilnih injekcijskih igel in brizg (194).
Ett allmänt åtagande att genomföra en övergripande strategi innebär inte att samtliga dessa inslag är lika väl utvecklade eller understödda på nationell nivå. Viss samsyn förefaller dock växa fram. I en enkät bland nationella Reitox-kontaktpunkter svarade tre av fyra att program för nål- och sprututbyte kombinerade med rådgivning var en prioriterad politisk strategi i den nationella politik som inriktas på att förhindra spridning av infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare (Figur 11). Att så många länder nu uttryckligen erkänner den roll som tillhandahållande av rena nålar och sprutor spelar som en del av deras strategi för att förhindra spridning av hiv visar att denna typ av åtgärd har blivit allmänt förekommande i större delen av Europa och inte längre betraktas som en kontroversiell fråga i de flesta länder. Därmed inte sagt att det råder total enighet om fördelarna med denna typ av program. Grekland och Sverige nämner exempelvis inte nål- och sprututbyte som en politisk prioritet. Totalt sett framträder dock en relativt enhetlig bild i EU när det gäller genomförandet av insatser på detta område (193), där alla länder utom Cypern rapporterat att de har program för utbyte eller distribution av sterila nålar och sprutor (194).
Kapsamlı bir yaklaşımın genel olarak arzu edilmesi, tüm bu hizmet unsurlarının ulusal düzeyde eşit derecede gelişmiş olduğu veya desteklendiği anlamına gelmemektedir. Bununla beraber, bir fikir birliği oluşur gibi görünmektedir. UON’ler arasındaki bir araştırmada dört katılımcıdan üçü, rehberlik ve danışmayla birlikte sağlanan iğne ve şırınga programlarını, uyuşturucu enjekte edenler arasında bulaşıcı hastalıkların yayılmasını ele alan ulusal politikada bir öncelik olarak belirtmiştir (Şekil 11). Bu kadar çok sayıda ülkenin temiz enjeksiyon malzemesi temin etme rolünü artık açıkça HIV önleme stratejilerinin bir parçası olarak benimsemesi, bu hizmet türünün Avrupa’nın büyük kısmında nasıl ana akım haline geldiğini ve çoğu ülkede artık tartışmalı bir konu olarak görülmediğini göstermektedir. Ancak bu türde bir hizmetin yararlarına dair genel bir mutabakat bulunduğunu söylemek de doğru değildir. Bu alandaki müdahaleler anlamında, Kıbrıs dışındaki bütün ülkelerin steril iğne ve şırınga dağıtımı veya değişimi için programları bulunduğunu bildirdiği (193) AB genelinde her ne kadar nispeten homojen bir tablo ortaya çıksa da, örneğin Yunanistan ve İsveç bunu bir politika önceliği olarak değerlendirmemiştir (194).
Visaptverošas nostājas vispārēja atzīšana nenozīmē, ka visi šie pakalpojumu aspekti valsts līmenī tiek vienādi izstrādāti un atbalstīti. Tomēr šķiet, ir zināms pamats runāt par pieaugošu vienprātību. VKC aptaujā trīs no četriem aptaujātajiem ir atzinuši, ka adatu un šļirču programmas kombinācijā ar konsultācijām un padomiem tiek uzskatītas par prioritāti valsts politikā ar mērķi novērst infekcijas slimību izplatīšanos narkotiku injicētāju vidū (11. attēls). Fakts, ka pašlaik tik daudz valstu savās HIV profilakses stratēģijās ir skaidri atzinušas sterila injicēšanas aprīkojuma nodrošinājuma lomu, rāda, ka šie pakalpojumi Eiropas lielākajā daļā ir kļuvuši vispāratzīti un vairākums valstu šos jautājumus vairs neuzskata par strīdīgiem. Tas nenozīmē, ka pilnīgi visi ir vienisprātis par šāda veida pakalpojumu priekšrocībām. Piemēram, Grieķijā un Zviedrijā tie nav ierindoti starp politikas prioritātēm, lai gan kopumā, runājot par iejaukšanās pasākumiem šajā jomā, Eiropā paveras samērā viendabīga aina (193), jo visas valstis, izņemot Kipru, informē par sterilu adatu un šļirču apmaiņas vai izplatīšanas programmām (194).
  Capitolul 1: Politici Å...  
Evaluarea constituie o parte substanţială a noului plan de acţiune al Uniunii Europene privind drogurile. Evaluarea este concepută ca un proces continuu, gradual şi participativ. Evaluarea este continuă, întrucât Comisia Europeană, cu sprijinul OEDT şi al Europolului va prezenta analize anuale de realizare.
Evaluation forms a substantial part of the new EU drugs action plan. It is conceived as a continuous, incremental and participative process. It is continuous because the European Commission, with the support of EMCDDA and Europol, will present annual progress reviews. The evaluation exercise will also be incremental, each annual progress review placing the results of the last year within the context of the preceding year. Finally, the process will be participative, involving an evaluation Steering Group whose task will be to define the methodology, output and provisional calendar. As in the evaluation of the EU action plan (2000–04), the Steering Group will be made up of representatives of relevant Commission services, the EMCDDA and Europol as well as representatives of the Member States. Consultative hearings for civil society representatives will also be organised. At the end of the 2005–08 drugs action plan, and for the first time at European level, an impact assessment will be organised with a view to proposing a new action plan for the period 2009–12, which is intended to take this assessment as a starting point. A final evaluation of the strategy and of the action plans will then be carried out by the Commission in 2012.
L’évaluation est une partie essentielle du nouveau plan d’action drogue de l’UE. Il a été conçu comme un processus permanent, progressif et participatif. Il est permanent parce que la Commission européenne, avec l’aide de l’OEDT et d’Europol, présentera des rapports annuels d’avancement. L’exercice d’évaluation sera également progressif, dans la mesure où chaque rapport annuel d’avancement inscrira les résultats de l’année écoulée dans la perspective de l’année précédente. Enfin, le processus sera participatif, puisqu’il fera intervenir un groupe de pilotage chargé de définir la méthodologie et les résultats et d’établir un calendrier provisoire. À l’instar de l’évaluation du plan d’action de l’UE (2000-2004), le groupe de pilotage sera constitué de représentants des services compétents de la Commission, de l’OEDT et d’Europol, ainsi que de représentants des États membres. Des consultations seront également organisées avec des représentants de la société civile. À l’expiration du plan d’action drogue de l’UE pour la période 2005-2008, et pour la première fois au niveau européen, une évaluation d’impact sera entreprise en vue de proposer un nouveau plan d’action pour la période 2009-2012, qui prendra cette évaluation pour point de départ. Une évaluation finale de la stratégie et des plans d’action sera ensuite réalisée par la Commission en 2012.
Die Evaluierung bildet einen wesentlichen Bestandteil des neuen EU-Drogenaktionsplans und wird als ein kontinuierlicher, inkrementeller und partizipativer Prozess begriffen. Die Kontinuität wird dadurch gewährleistet, dass die Europäische Kommission mit Unterstützung der EBDD und von Europol eine jährliche Überprüfung der erzielten Fortschritte vornimmt. Die Evaluierung ist insofern ein inkrementeller Prozess, als in jeder jährlichen Überprüfung die Ergebnisse des Vorjahres mit denen des vorletzten Jahres in Zusammenhang gebracht werden. Der partizipative Charakter des Evaluierungsprozesses entsteht durch die Einbeziehung einer Lenkungsgruppe für die Evaluierung, die mit der Festlegung der Methodik, der Ergebnisse und des vorläufigen Zeitplans betraut ist. Wie bei der Evaluierung des EU-Aktionsplans (2000-2004) wird die Lenkungsgruppe wieder aus Vertretern der einschlägigen Kommissionsdienststellen, der EBDD und von Europol sowie Vertretern der Mitgliedstaaten bestehen. Darüber hinaus werden auch konsultative Anhörungen für Vertreter der Zivilgesellschaft durchgeführt. Gegen Ende der Laufzeit des Drogenaktionsplans 2005-2008 wird mit Blick auf die Unterbreitung des Vorschlags für einen neuen Aktionsplan für den Zeitraum von 2009 bis 2012 erstmals eine europaweite Folgenabschätzung vorgenommen, auf deren Grundlage der neue Aktionsplan erarbeitet werden soll. Im Jahr 2012 wird die Kommission schließlich die Strategie und die Aktionspläne einer Abschlussbewertung unterziehen.
La valutazione è una componente fondamentale del nuovo piano d’azione dell'Unione europea in materia di lotta alla droga. Essa è concepita come un processo continuo, incrementale e partecipativo. È un processo continuo perché la Commissione europea presenterà revisioni annuali sull’andamento, con il sostegno dell’OEDT e dell’Europol. L’esercizio di valutazione sarà inoltre incrementale perché ogni revisione annuale dell’andamento ingloberà i risultati dell’ultimo anno nel contesto dell’anno precedente. Infine, si tratterà di un processo di tipo partecipativo, che comprenderà anche una valutazione del gruppo esecutivo, il quale sarà incaricato di definire la metodologia, i risultati e il calendario provvisorio del piano d’azione. Come per la valutazione del piano d’azione dell’Unione europea in materia di lotta contro la droga (2000-2004), il gruppo esecutivo sarà costituito da rappresentanti dei servizi competenti della Commissione, dell'OEDT e dell'Europol, nonché da rappresentanti degli Stati membri. Saranno inoltre organizzate riunioni consultive con i rappresentanti della società civile. Una volta ultimato il piano d’azione in materia di lotta contro la droga per il periodo 2005-2008, e per la prima volta a livello comunitario, verrà predisposta una valutazione d’impatto finalizzata a proporre un nuovo piano d’azione per il periodo 2009-2012, che utilizzerà questa valutazione come punto di partenza. Nel 2012 la Commissione svolgerà quindi una valutazione finale della strategia e dei piani d’azione.
A avaliação constitui uma parte substancial do novo plano de acção, sendo concebida como um processo contínuo, progressivo e participativo. É contínuo porque a Comissão Europeia, com o apoio do OEDT e da Europol, apresentará análises de progresso anuais. O exercício de avaliação também será progressivo, uma vez que cada análise inserirá os resultados do último ano no contexto do ano anterior. Por último, o processo será participativo, envolvendo um grupo director de avaliação com a função de definir a metodologia, os resultados a obter e o calendário provisório. Tal como sucedeu na avaliação do plano de acção da UE (2000–2004), o grupo director será constituído por representantes dos serviços pertinentes da Comissão, do OEDT e da Europol, bem como por representantes dos Estados-Membros. Serão igualmente organizadas audições consultivas de representantes da sociedade civil. No final do plano de acção 2005–2008, e pela primeira vez a nível europeu, organizar-se-á uma avaliação do impacto com vista à proposta de um novo plano de acção para o período de 2009–2012, que deverá tomar esta avaliação como ponto de partida. Em 2012 a Comissão realizará uma avaliação final da estratégia e dos planos de acção.
Η αξιολόγηση αποτελεί σημαντική συνιστώσα του νέου σχεδίου δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά. Θεωρείται μια συνεχής, επαυξητική και συμμετοχική διαδικασία. Είναι συνεχής γιατί η Ευρωπαϊκή Ένωση, με την υποστήριξη του ΕΚΠΝΤ και της Ευρωπόλ, θα υποβάλλει ετήσιες επισκοπήσεις της προόδου. Η αξιολόγηση θα είναι επίσης επαυξητική, καθώς κάθε ετήσια επισκόπηση της προόδου θα εντάσσει τα αποτελέσματα του προηγούμενου έτους στο πλαίσιο του υπό εξέταση έτους. Τέλος, η διαδικασία θα είναι συμμετοχική, καθώς σε αυτή θα συμμετέχει μια διευθύνουσα ομάδα αξιολόγησης, αποστολή της οποίας θα είναι ο καθορισμός της μεθοδολογίας, των αποτελεσμάτων και του προσωρινού χρονοδιαγράμματος. Όπως συνέβη και με την αξιολόγηση του σχεδίου δράσης της ΕΕ για την περίοδο 2000–04, η διευθύνουσα ομάδα θα αποτελείται από εκπροσώπους των αρμόδιων υπηρεσιών της Επιτροπής, του ΕΚΠΝΤ και της Ευρωπόλ καθώς και εκπροσώπους των κρατών μελών. Θα οργανωθούν επίσης ακροάσεις διαβούλευσης για εκπροσώπους της κοινωνίας των πολιτών. Με την ολοκλήρωση του σχεδίου δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2005–08, και για πρώτη φορά σε ευρωπαϊκό επίπεδο, θα διενεργηθεί αξιολόγηση του αντίκτυπου με στόχο την εισήγηση ενός νέου σχεδίου δράσης για την περίοδο 2009–12, το οποίο πρόκειται να χρησιμοποιήσει την αξιολόγηση αυτή ως αφετηρία. Κατόπιν τούτου, η τελική αξιολόγηση της στρατηγικής και των σχεδίων δράσης θα πραγματοποιηθεί από την Επιτροπή το 2012.
Evaluatie is een belangrijk onderdeel van het nieuwe EU-actieplan inzake drugs en wordt daarin opgevat als een permanent, accumulatief en participatief proces: permanent, omdat de Europese Commissie – met steun van het EWDD en Europol – jaarlijks verslag zal uitbrengen van de gemaakte vorderingen; accumulatief, omdat bij deze jaarlijkse voortgangsevaluaties de resultaten van het verslagjaar afgezet zullen worden tegen die van het voorafgaande jaar; en participatief, omdat gekozen is voor de instelling van een stuurgroep Evaluatie die tot taak heeft de voor de evaluatie te gebruiken methodologie, de evaluatieoutput en een voorlopig tijdschema vast te stellen. Net zoals in het EU-actieplan (2000-2004) zal de stuurgroep samengesteld zijn uit vertegenwoordigers van de betrokken Commissiediensten, het EWDD, Europol en de lidstaten. Ook zullen in het kader van een raadplegingsproces hoorzittingen met vertegenwoordigers van het maatschappelijk middenveld plaatsvinden. Tegen het einde van de looptijd van het actieplan inzake drugs (2005-2008) zal – voor het eerst op EU-niveau – een effectbeoordeling uitgevoerd worden met het oog op de uitwerking van een nieuw actieplan voor de periode 2009-2012, waarvoor deze beoordeling het uitgangspunt zal vormen. Tot slot zal in 2012 een eindevaluatie van de strategie en de actieplannen worden uitgevoerd door de Commissie.
Podstatnou část nového protidrogového akčního plánu EU tvoří hodnocení. Je pojato jako nepřetržitý, postupný a participativní proces. Nepřetržitý proto, že Evropská komise za podpory EMCDDA a Europolu bude každoročně prezentovat přezkoumání provádění plánu. Hodnocení bude zároveň postupné, jelikož roční přezkoumání uvede výsledky minulého roku do kontextu předloňského roku. A konečně tento proces bude participativní, přičemž se do něho zapojí řídicí skupina pro hodnocení, jejímž úkolem bude definovat metodiku, výstupy a provizorní harmonogram. Stejně jako v případě hodnocení Protidrogového akčního plánu EU na období 2000–2004 bude řídicí skupina složena ze zástupců příslušných útvarů Komise, EMCDDA a Europolu a také ze zástupců členských států. Zorganizována budou rovněž konzultační setkání pro představitele občanské společnosti. Na konci období protidrogového akčního plánu 2005–2008, a poprvé na evropské úrovni, proběhne hodnocení dopadů se zřetelem k navržení nového akčního plánu na období 2009–2012, pro který má být toto hodnocení výchozím bodem. Závěrečné hodnocení strategie a akčních plánů provede Komise v roce 2012.
Evaluering indgår som en væsentlig del af EU's nye narkotikahandlingsplan og opfattes som en løbende, trinvis og participativ proces. Processen er løbende, idet Europa-Kommissionen med bistand fra EONN og Europol hvert år vil fremlægge situationsrapporter. Evalueringsprocessen vil også være trinvis, idet den årlige situationsrapport sætter resultaterne fra det seneste år ind i den sammenhæng, der gjorde sig gældende i det foregående år. Endelig vil processen være participativ og involvere en evalueringsstyringsgruppe, som får til opgave at fastlægge metode, resultater og foreløbig tidsplan. Som i forbindelse med evalueringen af EU's handlingsplan (2000–2004) vil styringsgruppen bestå af repræsentanter fra relevante tjenestegrene i Kommissionen, EONN og Europol samt repræsentanter fra medlemsstaterne. Der vil også blive tilrettelagt rådgivende høringer for repræsentanter for civilsamfundet. Ved afslutningen af narkotikahandlingsplanen for 2005–2008 og for første gang på europæisk plan vil der blive foretaget en konsekvensanalyse med henblik på at foreslå en ny handlingsplan for perioden 2009–2012, som skal tage udgangspunkt i denne analyse. I 2012 vil Kommissionen derefter foretage en slutevaluering af strategien og handlingsplanerne.
Hindamine mängib Euroopa Liidu uues narkoennetuse tegevuskavas olulist rolli. See on kavandatud jätkuva, täieneva ja kaasava protsessina. See on jätkuv, sest Euroopa Komisjon esitab Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse ning Europoli kaasabil iga-aastase arenguülevaate. Hindamisprotsess on ühtlasi täienev, sest iga-aastases arenguülevaates võrreldakse viimase aasta tulemusi eelmise aastaga. Lõpuks on see protsess ka kaasav, sisaldades hinnangut juhtkomiteelt, kelle ülesanne on kindlaks määrata metoodika, tulemus ja esialgne ajakava. Nagu ka Euroopa Liidu narkootikumidealase tegevuskava (2000–2004) hindamiseks, moodustatakse juhtkomitee Euroopa Komisjoni vastavate teenistuste esindajatest, samuti Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse, Europoli ja liikmesriikide esindajatest. Nõupidamisi korraldatakse ka valitsusväliste asutuste esindajatega. 2005.–2008. aasta narkootikumidealase tegevuskava lõpule jõudmisel hinnatakse selle mõjusid esmakordselt ka Euroopa Liidu tasandil, et kõnealuse hinnangu alusel soovitada aastateks 2009–2012 uut tegevuskava. Strateegiale ja tegevuskavale annab Euroopa Komisjon lõpliku hinnangu 2012. aastal.
Arviointi on olennainen osa EU:n uutta toimintasuunnitelmaa. Se määritellään jatkuvaksi, lisääväksi ja osallistavaksi prosessiksi. Arviointi on jatkuvaa, koska Euroopan komissio laatii EMCDDA:n ja Europolin avustuksella vuosittain tilannekatsauksia toimintasuunnitelman edistymisestä. Arviointiprosessi on myös lisäävä, sillä kussakin vuotuisessa tilannekatsauksessa verrataan viimeksi kuluneen vuoden tuloksia sitä edeltäneen vuoden tuloksiin. Osallistavaksi prosessin tekee se, että arviointiin osallistuu ohjausryhmä, joka määrittelee arvioinnissa käytettävän menetelmän, arviointitavoitteet ja arvioinnin alustavan aikataulun. EU:n toimintasuunnitelman 2000–2004 tapaan tämänkin toimintasuunnitelman arvioinnin ohjausryhmä koostuu komission, EMCDDA:n ja Europolin sekä jäsenvaltioiden edustajista. Tämän lisäksi järjestetään kuulemisia kansalaisyhteiskunnan edustajille. Vuosien 2005–2008 aikana toteutettavan toimintasuunnitelman päätteeksi järjestetään – ensimmäistä kertaa Euroopan tasolla – vaikutusten arviointi, jota on tarkoitus käyttää lähtökohtana vuosiksi 2009–2012 ehdotettavalle uudelle toimintasuunnitelmalle. Komissio suorittaa strategian ja toimintasuunnitelmien loppuarvioinnin vuonna 2012.
Az értékelés az EU új kábítószerügyi cselekvési tervének is fontos része. Ezt egy folyamatos, egyre kiterjedtebb, részvételen alapuló folyamatnak tekintik. Folyamatos, mivel az Európai Bizottság – az EMCDDA és az Europol támogatásával – éves helyzetértékeléseket fog benyújtani. Az értékelési gyakorlat egyre kiterjedtebb is lesz, amennyiben mindegyik éves helyzetértékelés az előző év eredményeit az azt megelőző év kontextusában kezeli. Végezetül pedig a részvételen fog alapulni, egy értékelő irányítóbizottság segítségével, amelynek a módszertan, a kimenet és az előzetes időrend meghatározása lesz a feladata. Akárcsak az EU cselekvési tervének (2000–04) értékelése esetében, az irányítóbizottság itt is a megfelelő bizottsági szolgálatok, az EMCDDA és az Europol képviselőiből, illetve a tagállamok képviselőiből fog állni. A civil társadalom képviselői számára is szerveznek konzultációs meghallgatásokat. A 2005–08-as kábítószerügyi cselekvési terv lejártakor – európai szinten most először – hatásértékelést fognak szervezni az új, 2009–12-re szóló cselekvési tervre vonatkozó javaslat érdekében, amely ebből az értékelésből kíván kiindulni. A stratégia, illetve a cselekvési tervek végső értékelését a Bizottság ezt követően, 2012-ben fogja elvégezni.
Evaluering er en viktig del av EUs nye handlingsplan mot narkotika og betraktes som en kontinuerlig, inkrementell og deltakende prosess. Den er kontinuerlig fordi Europakommisjonen, med hjelp fra EONN og Europol, skal legge fram årlige gjennomganger av framdriften. Evalueringsøvelsen vil også være inkrementell, da hver årlige framdriftsrapport setter siste års resultater inn i foregående års kontekst. Prosessen vil også være deltakende, da den omfatter styringsgruppens evaluering, som skal definere metoder, resultater og foreløpig framdriftsplan. Som i forbindelse med evalueringen av EUs handlingsplan (2000-04) vil styringsgruppen bestå av representanter for de relevante kommisjonstjenestene, EONN og Europol, i tillegg til representanter for medlemsstatene. Det vil også bli organisert rådgivende høringer med representanter for det sivile samfunn. Ved utløpet av handlingsplanens periode 2005-08 skal det for første gang på europeisk plan gjennomføres en konsekvensanalyse som skal danne grunnlag for utkastet til ny handlingsplan for perioden 2009-12. En endelig evaluering av strategien og handlingsplanene skal så gjennomføres av Kommisjonen i 2012.
Ocena stanowi istotny element nowego antynarkotykowego planu działania UE. Pomyślana została jako proces ciągły, narastający i partycypacyjny. Jest procesem ciągłym, ponieważ Komisja Europejska, przy wsparciu ze strony EMCDDA i Europolu, przedstawia doroczne oceny postępu w tej dziedzinie. Ocena będzie również zadaniem narastającym, ponieważ ocena postępu osiągniętego w danym roku pozwoli na umiejscowienie wyników ostatniego roku w kontekście poprzedniego. Ponadto będzie to proces partycypacyjny, z udziałem oceniającej grupy sterującej, której zadaniem będzie określenie metodologii, wyników i wstępnego harmonogramu. Podobnie jak w przypadku oceny planu działania UE (2000–2004) w skład grupy sterującej wejdą przedstawiciele odpowiednich służb Komisji, EMCDDA i Europolu, jak również przedstawiciele państw członkowskich. Zorganizowane zostaną również spotkania konsultacyjne dla przedstawicieli społeczeństwa obywatelskiego. Pod koniec okresu objętego planem działania 2005–2008 po raz pierwszy na szczeblu europejskim zorganizowana zostanie ocena wpływu w celu zaproponowania nowego planu działania na okres 2009–2012, dla którego ocena ta będzie stanowić punkt wyjścia. Końcową ocenę strategii i planów działania przeprowadzi Komisja w 2012 r.
Hodnotenie tvorí podstatnú časť nového protidrogového akčného plánu EÚ. Toto hodnotenie sa považuje za nepretržitý, postupný a participačný proces. Je nepretržitý, pretože Európska komisia s podporou EMCDDA a Europolu bude predkladať ročné prehľady o pokroku. Hodnotenie sa bude vykonávať tiež postupne, pričom prehľad ročného pokroku dá výsledky za minulý rok do kontextu s predchádzajúcim rokom. Nakoniec, proces bude participačný, zahŕňajúci hodnotiacu riadiacu skupinu, ktorej úlohou bude definovať metodiku, výstup a predbežný kalendár. Tak ako pri hodnotení akčného plánu EÚ (2000 – 2004), riadiaca skupina bude pozostávať zo zástupcov príslušných služieb Komisie, EMCDDA a Europolu ako aj zástupcov členských štátov. Budú sa organizovať aj konzultačné zasadnutia pre zástupcov občianskej spoločnosti. Na konci protidrogového akčného plánu na roky 2005 – 2008 a po prvýkrát na európskej úrovni sa vykoná hodnotenie vplyvu s cieľom navrhnúť nový akčný plán na obdobie 2009 – 2012, ktorý zoberie toto hodnotenie ako východzí bod. Komisia vykoná konečné hodnotenie stratégie a akčných plánov v roku 2012.
Vrednotenje je pomemben del novega akcijskega načrta EU na področju drog. Zasnovano je kot stalen, inkrementalen in participativen postopek. Stalen je, ker bo Evropska komisija s podporo Centra in Europola predložila letne preglede napredka. Vrednotenje bo tudi inkrementalno, ker bo vsak letni pregled napredka umestil rezultate zadnjega leta v okvir predhodnega leta. Nazadnje bo postopek participativen, ker bo vključeval usmerjevalno skupino za vrednotenje, ki bo zadolžena za opredelitev metodologije, rezultatov in začasnega časovnega razporeda. Kot pri vrednotenju akcijskega načrta EU (2000–2004) bodo usmerjevalno skupino sestavljali predstavniki ustreznih služb Komisije, Centra in Europola ter predstavniki držav članic. Organizirane bodo tudi posvetovalne obravnave za predstavnike civilne družbe. Ob koncu akcijskega načrta na področju drog za obdobje 2005–2008 bo prvič na evropski ravni izvedena presoja vplivov, na podlagi katere bi lahko predlagali nov akcijski načrt za obdobje 2009–2012. Končno vrednotenje strategije in akcijskih načrtov bo nato opravila Komisija leta 2012.
Utvärdering utgör en viktig del av EU:s nya handlingsplan mot narkotika. Utvärdering betraktas som en fortlöpande, stegvis ökande och medverkansbaserad process. Den är fortlöpande eftersom Europeiska kommissionen med stöd av ECNN och Europol kommer att lägga fram årliga lägesrapporter. Utvärderingsarbetet kommer också att stegvis utökas eftersom varje årlig lägesrapport kommer att bedöma det aktuella årets resultat i förhållande till föregående års resultat. Processen kommer slutligen att bli medverkansbaserad och innefatta en styrgrupp som har till uppgift att fastställa metod, output och ungefärlig tidsplan. Liksom i utvärderingen av EU:s handlingsplan 2000–2004, kommer styrgruppen att bestå av företrädare för relevanta avdelningar inom kommissionen, ECNN, Europol samt för medlemsstaterna. Samråd med företrädare för det civila samhället kommer också att genomföras. När handlingsplanen 2005-2008 närmar sig sitt slut kommer en konsekvensbedömning för första gången att genomföras på europeisk nivå i syfte att föreslå en ny handlingsplan för perioden 2009-2012. Konsekvensbedömningen kommer att ligga till grund för detta arbete. En slutlig utvärdering av strategin och handlingsplanerna kommer därefter att genomföras av kommissionen år 2012.
Değerlendirme, yeni AB uyuşturucu eylem planının önemli bir parçasını oluşturmaktadır. Sürekli, aşamalı ve katılımcı bir süreç olarak görülmektedir. Avrupa Komisyonu, EMCDDA ve Europol’un desteğiyle, yıllık ilerleme incelemeleri sunacağından süreklidir. Her yıllık ilerleme incelemesi geçen yılın sonuçlarını bir önceki yılın bağlamına yerleştireceğinden, değerlendirme işlemi aynı zamanda aşamalı da olacaktır. Son olarak, görevi yöntembilim, çıktı ve geçici takvim belirlemek olacak olan bir değerlendirme Yönlendirme Grubu da bulunacağından, süreç katılımcı olacaktır. AB eylem planının (2000-04) değerlendirmesinde olduğu gibi, Yönlendirme Grubu, ilgili Komisyon servisleri, EMCDDA ve Europol’un ilgili temsilcilerinin yanı sıra Üye Devletler’in temsilcilerinden oluşacaktır. Ayrıca sivil toplum temsilcileri için danışma oturumları da düzenlenecektir. 2005-08 uyuşturucu eylem planının sonunda ve Avrupa düzeyinde ilk kez olarak, 2009-12 dönemi için yeni bir eylem planı önermek amacıyla bir etki değerlendirmesi düzenlenecek olup, yeni eylem planının bu değerlendirmeyi bir başlangıç noktası olarak alması öngörülmektedir. Daha sonra Komisyon tarafından 2012 yılında strateji ve eylem planlarının son bir değerlendirmesi yapılacaktır.
ES jaunajā narkotiku rīcības plānā svarīga vieta ir ierādīta novērtējumam. Tas tiek uzskatīts par nepārtrauktu, pieaugošu kopdarbības procesu. Novērtējums būs nepārtraukts, jo ir paredzēts, ka Eiropas Komisija ar EMCDDA un Eiropolu atbalstu sniegs ikgadējus progresa pārskatus. Novērtējuma process būs pieaugošs, jo katrā progresa pārskatā pagājušā gada rezultāti tiks aplūkoti aizpagājušā gada kontekstā. Visbeidzot, tas būs kopdarbības process, kurā būs iesaistīta novērtējuma virzības grupa ar uzdevumu plānot metodiku, rezultātus un pagaidu kalendāru. Tāpat kā veicot ES 2000. – 2004. gada rīcības plāna novērtējumu, arī šoreiz virzības grupā darbosies attiecīgo Komisijas dienestu, EMCDDA un Eiropola, kā arī dalībvalstu pārstāvji. Ir paredzēts rīkot arī konsultatīvas tikšanās, kurās tiks uzklausīti pilsoniskās sabiedrības pārstāvji. Pēc 2005. – 2008. gada narkotiku rīcības plāna termiņa beigām pirmo reizi Eiropas līmenī tiks veikts tā ietekmes novērtējums, kurā tiks sniegti ieteikumi nākamajam, 2009. – 2012. gada rīcības plānam un kurš vienlaikus kļūs par šā jaunā plāna sākumpunktu. Visbeidzot, 2012. gadā Komisija veiks stratēģijas un rīcības plānu galīgo novērtējumu.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
mCPP este o piperazină cu aril substituit, la fel ca benzilpiperazina (BZP), o substanţă monitorizată de EWS din 1999. OEDT şi Europol au primit primele notificări oficiale privind depistarea de mCPP în februarie/martie 2005, în ceea ce priveşte probele colectate în Franţa şi Suedia.
The most significant new development in 2005 was the appearance and rapid spread of the new psychoactive substance 1-(3-chlorophenyl)piperazine (mCPP). mCPP is an aryl-substituted piperazine, as is benzylpiperazine (BZP), a substance monitored by the EWS since 1999. The first official notifications of the detection of mCPP were received by the EMCDDA and Europol in February/March 2005, concerning samples collected in France and Sweden. By the end of 2005, mCPP-containing tablets had been seized by the law enforcement authorities or found in the context of various recreational activities (open-air dance/music festivals, dance clubs, etc.) in almost all Member States. They are almost always designed to look like, and presumably marketed as, ecstasy. The drug is chiefly available in tablet form, and the subjective effects of mCPP and MDMA are partially comparable (Bossong et al., 2005). In addition, mCPP is often found in combination with MDMA. Since this is unlikely to be the result of accidental contamination, it suggests that the deliberate addition of mCPP may be intended to potentiate or modify the effects of MDMA. There seems to be little specific demand or market for mCPP in its own right in the EU.
Le nouveau développement le plus significatif survenu en 2005 a été l'apparition et la diffusion rapide de la nouvelle substance psychoactive qu'est la 1‑(3‑chlorophényl)piperazine (mCPP). La mCPP est une pipérazine avec substitution du noyau aromatique, comme la benzylpipérazine (BZP), une substance surveillée par le système d'alerte rapide depuis 1999. L'OEDT et Europol ont reçu les premières notifications officielles de signalement de la mCPP en février-mars 2005. Elles concernaient des échantillons trouvés en France et en Suède. Fin 2005, des comprimés contenant de la mCPP ont été saisis par les services répressifs ou trouvés dans le cadre de diverses activités de loisirs (festivals de danse ou de musique en plein air, discothèques, etc.) dans presque tous les États membres. Elles sont pratiquement toujours élaborées de manière à ressembler à de l'ecstasy et sont, selon toute hypothèse, vendues comme ecstasy. Cette drogue est surtout disponible sous la forme de comprimés et les effets subjectifs de la mCPP et du MDMA sont en partie comparables (Bossong et al., 2005). Par ailleurs, la mCPP est souvent combinée à du MDMA. Étant donné qu'il est peu probable qu'il s'agisse du résultat d'une contamination accidentelle, cette constatation donne à penser que l'ajout délibéré de mCPP pourrait avoir pour but de renforcer ou de modifier les effets du MDMA. Il semble qu'il n'existe qu'une faible demande ou un petit marché spécifique pour la mCPP propremente dit dans l'UE.
Die wichtigste neue Entwicklung des Jahres 2005 war das Auftauchen und die rasche Verbreitung der neuen psychoaktiven Substanz 1-(3-Chlorphenyl)-Piperazin (mCPP). mCPP ist ebenso wie Benzylpiperazin (BZP), das seit 1999 im Rahmen des Frühwarnsystems beobachtet wird, ein Aryl-substituiertes Piperazin. Die ersten offiziellen Meldungen über den Nachweis von mCPP gingen im Februar/März 2005 bei der EBDD und Europol ein und betrafen Stichproben aus Frankreich und Schweden. Bis Ende 2005 wurden in fast allen Mitgliedstaaten mCPP-haltige Tabletten von den Strafverfolgungsbehörden sichergestellt oder im Rahmen verschiedener Freizeitveranstaltungen (Open-Air-Tanz-/-Musikfestivals, Tanzlokale usw.) gefunden. Fast immer sehen sie aus wie Ecstasy und werden vermutlich auch als solches gehandelt. mCPP ist vorwiegend in Tablettenform erhältlich, und seine subjektive Wirkung ist teilweise mit der von MDMA vergleichbar (Bossong et al., 2005). Darüber hinaus wird mCPP häufig in Kombination mit MDMA nachgewiesen. Da es unwahrscheinlich ist, dass dies auf eine versehentliche Verunreinigung zurückzuführen ist, liegt der Schluss nahe, dass mCPP vorsätzlich beigemischt wird, um eine Verstärkung oder Veränderung der Wirkung des MDMA zu erzielen. mCPP alleine wird in der EU offenbar weder in größerem Umfang nachgefragt, noch gibt es einen speziellen Markt für diese Droge.
El nuevo desarrollo más significativo en 2005 fue la aparición y rápida expansión de la nueva sustancia psicoactiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La sustancia mCPP es una piperazina aril sustituida, al igual que la benzilpiperazina (BZP), una sustancia controlada por el SAR desde 1999. El OEDT y Europol recibieron las primeras notificaciones oficiales de la detección de mCPP en febrero y marzo de 2005, a raíz de unas muestras recogidas en Francia y Suecia. Hasta finales de 2005, las fuerzas y cuerpos de seguridad incautaron pastillas que contenían mCPP, o éstas se encontraron en el marco de diferentes actividades recreativas (festivales de baile/música al aire libre, locales de baile, etc.) en casi todos los Estados miembros. En casi todos los casos se habían diseñado para tener el mismo aspecto que el éxtasis y probablemente ser comercializadas como tal. La droga se encuentra disponible principalmente en forma de pastilla, y los efectos subjetivos de la mCPP se pueden comparar en parte a los de la MDMA (Bossong et al., 2005). Además, la mCPP suele encontrarse en combinación con MDMA. Puesto que es muy poco probable que esta combinación sea fruto de una contaminación accidental, este hecho sugiere que con la adición deliberada de mCPP se pretende potenciar o modificar los efectos de la MDMA. Aparentemente, en la UE no existe una gran demanda específica de la mCPP ni un mercado especial para esta droga.
La novità più significativa nel 2005 è stata la comparsa e la rapida diffusione della nuova sostanza psicoattiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La mCPP è una piperazina di aril sostituito, come la benzilpiperazina (BZP), una sostanza monitorata dall’EWS dal 1999. Le prime notifiche ufficiali di individuazione della mCPP sono state inviate all’OEDT e all’Europol nel febbraio/marzo 2005 e riguardano campioni raccolti in Francia e Svezia. Alla fine del 2005 le forze di polizia avevano sequestrato o trovato pasticche a base di mCPP nell’ambito di diverse attività ricreative (danza all’aria aperta/festival musicali, locali da ballo, ecc.) in quasi tutti gli Stati membri. Nella quasi totalità dei casi le pasticche erano state fabbricate in modo che somigliassero all’ecstasy e presumibilmente vendute come ecstasy. La droga è perlopiù disponibile sotto forma di pasticca e gli effetti soggettivi di mCPP e MDMA possono essere parzialmente equiparati (Bossong e altri, 2005). Inoltre, spesso la mCPP viene associata alla MDMA. Essendo improbabile che questo sia il frutto di una contaminazione accidentale, sembra di capire che l’aggiunta intenzionale di mCPP sia fatta per potenziare o modificare gli effetti della MDMA. La domanda specifica o il mercato specifico della mCPP sembrano di poco conto nell’Unione europea.
A evolução mais significativa ocorrida em 2005 foi o aparecimento e a rápida expansão da nova substância psicoactiva 1-(3-clorofenil) piperazina (mCPP). A mCPP é uma piperazina substituível pelo aril, tal como a benzilpiperazina (BZP), uma substância monitorizada pelo EWS desde 1999. As primeiras notificações oficiais da detecção de mCPP foram recebidas pelo OEDT e pela Europol em Fevereiro/Março de 2005, e referiam-se a amostras colhidas em França e na Suécia. Em finais de 2005, as autoridades de aplicação da lei apreenderam comprimidos com mCPP, ou detectaram-nos no contexto de várias actividades recreativas (dança ao ar livre/festivais de música, clubes de dança, etc.), em quase todos os Estados-Membros. Estes comprimidos são quase sempre desenhados de modo a assemelhar-se e, presumivelmente, a serem comercializados como ecstasy. A droga está principalmente disponível em comprimidos, sendo os efeitos subjectivos da mCPP e do MDMA parcialmente comparáveis (Bossong et al., 2005). Além disso, a mCPP é frequentemente encontrada em combinação com o MDMA. Dado ser improvável que esta situação resulte de uma contaminação acidental, afigura-se que a adição deliberada de mCPP se poderá destinar a potenciar ou alterar os efeitos do MDMA. Na UE parece existir pouca procura específica, ou um mercado específico, para a mCPP propriamente dita.
Η πιο σημαντική νέα εξέλιξη το 2005 ήταν η εμφάνιση και η ραγδαία εξάπλωση της νέας ψυχοδραστικής ουσίας 1-(3-χλωροφαινυλο)πιπεραζίνης (mCPP). Η mCPP είναι μια πιπεραζίνη υποκατάστασης αρυλίου, όπως είναι και η βενζυλοπιπεραζίνη (BZP), ουσία που παρακολουθείται από το EWS από το 1999. Οι πρώτες επίσημες γνωστοποιήσεις ανίχνευσης mCPP λήφθηκαν από το ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ τον Φεβρουάριο/Μάρτιο 2005 και αφορούσαν δείγματα που λήφθηκαν στη Γαλλία και τη Σουηδία. Έως τα τέλη του 2005, χάπια που περιείχαν mCPP κατασχέθηκαν από τις αρχές επιβολής του νόμου ή εντοπίστηκαν στο πλαίσιο διάφορων ψυχαγωγικών δραστηριοτήτων (υπαίθρια φεστιβάλ χορού/μουσικής, χορευτικά κλαμπ κλπ.) σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη. Σχεδόν πάντοτε είναι σχεδιασμένα ώστε να μοιάζουν με, και πιθανώς να διατίθενται ως, έκσταση. Το ναρκωτικό διατίθεται κυρίως σε μορφή χαπιού και τα υποκειμενικά αποτελέσματα της mCPP και της MDMA είναι μερικώς συγκρίσιμα (Bossong κ.ά., 2005). Επίσης, η mCPP συχνά βρίσκεται σε συνδυασμό με MDMA. Καθώς κάτι τέτοιο δεν είναι πιθανό να είναι αποτέλεσμα τυχαίας μόλυνσης υποδηλώνει ότι η σκόπιμη προσθήκη mCPP ενδεχομένως να έχει σκοπό την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA. Η ζήτηση ή η αγορά της mCPP για αυτοτελή χρήση φαίνεται να είναι περιορισμένη στην ΕΕ.
De belangrijkste nieuwe ontwikkeling in 2005 was de komst en snelle verspreiding van de nieuwe psychoactieve stof 1-(3-chlorofenyl)piperazine (mCPP). mCPP is een aryl-gesubstitueerde piperazine, evenals benzylpiperazine (BZP), een stof die sinds 1999 door het EWS wordt gevolgd. De eerste officiële meldingen van waarneming van mCPP zijn in februari/maart 2005 ontvangen door het EWDD en Europol naar aanleiding van steekproeven die zijn genomen in Frankrijk en Zweden. Tegen het einde van 2005 zijn in bijna alle lidstaten pillen met mCPP in beslag genomen door de rechtshandhavingsinstanties of aangetroffen in de context van uiteenlopende recreatieve activiteiten (dance- of muziekfestivals in de open lucht, danceclubs e.d.). Ze zien er vrijwel steeds als ecstasy uit en worden vermoedelijk ook als zodanig verkocht. De drug is vooral als pil verkrijgbaar en de subjectieve werking van mCPP is gedeeltelijk vergelijkbaar met die van MDMA (Bossong et al., 2005). Daarnaast wordt mCPP vaak aangetroffen in combinatie met MDMA. Dit is waarschijnlijk niet het gevolg van toevallige verontreiniging, en dat wijst erop dat mCPP mogelijk bewust wordt toegevoegd om de werking van MDMA te versterken of te beïnvloeden. Er schijnt in de EU weinig vraag naar, of nauwelijks een markt voor, mCPP op zich te zijn.
Nejvýznamnější nový posun v roce 2005 představovalo objevení a rychlé rozšíření nové psychoaktivní látky 1-(3-chlorfenyl)piperazinu (mCPP). mCPP je piperazin s nahrazeným arylem, stejně jako benzylpiperazin (BZP), což je látka sledovaná prostřednictvím systému včasného varování od roku 1999. První oficiální upozornění na detekci mCPP bylo EMCDDA a Europolem přijato v únoru/březnu 2005 a týkalo se vzorků získaných ve Francii a Švédsku. Do konce roku 2005 byly tablety obsahující mCPP zadrženy orgány činnými v trestním řízení či zjištěny v souvislosti s nejrůznějšími volnočasovými aktivitami (tanečními či hudebními festivaly pod širým nebem, tanečními kluby apod.) takřka ve všech členských státech. Tablety téměř vždy svým vzhledem připomínají extázi a jako extáze se také podle všeho prodávají. Droga je k dispozici především ve formě tablet a subjektivní účinky mCPP a MDMA jsou do jisté míry srovnatelné (Bossong a kol., 2005). Navíc se mCPP často nachází v kombinaci s MDMA. Protože je nepravděpodobné, že by k tomu došlo náhodnou kontaminací, zdá se, že úmyslným přidáním mCPP se mají účinky MDMA umocňovat či upravovat. V rámci EU prakticky neexistuje specifická poptávka po mCPP či trh s touto látkou.
Den væsentligste nye udvikling i 2005 var fremkomsten og den hurtige udbredelse af det nye psykoaktive stof 1-(3-chlorphenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en arylsubstitueret piperazin, og det samme gælder benzylpiperazin (BZP), et stof, der er blevet overvåget af EWS siden 1999. De første officielle indberetninger af, at der var påvist mCPP, blev modtaget af EONN og Europol i februar/marts 2005, vedrørende prøver indsamlet i Frankrig og Sverige. Inden udgangen af 2005 var tabletter, der indeholdt mCPP, blevet beslaglagt af retshåndhævelsesmyndighederne i næsten alle medlemsstater eller fundet i forbindelse med forskellige fritidsaktiviteter (open air-danse-/musikfestivaler, danseklubber osv.). De er næsten altid udformet, så de ligner, og formentlig sælges som, ecstasy. Stoffet fås hovedsagelig i tabletform, og de subjektive virkninger af mCPP og MDMA er til dels sammenlignelige (Bossong m.fl., 2005). Endvidere findes mCPP ofte i kombination med MDMA. Da det er usandsynligt, at dette er resultatet af en tilfældig kontaminering, viser det, at formålet med den bevidste tilsætning af mCPP kan være at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA. Der synes kun at være en mindre specifik efterspørgsel efter eller marked for mCPP alene i EU.
Kõige olulisem uus areng 2005. a oli uue psühhoaktiivse aine 1-(3-klorofenüül)piperasiini (mCPP) turule ilmumine ja kiire levik. mCPP on arüül-asendajaga piperasiin, nagu ka bensüülpiperasiin (BZP), aine, mida kontrollitakse varajase hoiatamise süsteemi kaudu alates 1999. aastast. Esimesed ametlikud teated mCPP tuvastamise kohta said EMCDDA ja Europol 2005. a veebruaris-märtsis ning need puudutasid Prantsusmaal ja Rootsis kogutud proove. 2005. a lõpuks olid õiguskaitseasutused konfiskeerinud mCPPd sisaldavaid tablette või oli neid avastatud mitmesuguste meelelahutusürituste käigus (vabaõhu tantsu- ja muusikafestivalidel, tantsuklubides jne) peaaegu kõikides liikmesriikides. Need tabletid näevad peaaegu alati välja nagu ecstasy ja arvatavasti neid selle nime all müüaksegi. Kõnealune uimasti on saadaval peamiselt tablettidena, ning mCPP ja MDMA subjektiivne toime on osaliselt sarnane (Bossong et al., 2005). Samuti leitakse mCPPd sageli kombineerituna MDMAga. Kuna on ebatõenäoline, et tegemist on juhusliku segunemisega, võib arvata, et mCPP lisamise eesmärgiks võib olla MDMA toime võimendamine või muutmine. Tundub, et puhtal kujul mCPP järele ei ole ELis selget nõudmist ega ole sel ka turgu.
Vuonna 2005 tapahtui merkittävä muutos, kun markkinoille ilmaantui uusi psykoaktiivinen aine, 1-(3-klorofenyyli)piperatsiini (mCPP), jonka käyttö levisi nopeasti. Tämä mCPP on aryylisubstituoitu piperatsiini, kuten bentsyylipiperatsiinikin (BZP), jota tiedonvaihtojärjestelmässä on seurattu jo vuodesta 1999 lähtien. Ensimmäiset viralliset ilmoitukset mCPP-havainnoista saapuivat EMCDDA:lle ja Europolille helmi- ja maaliskuussa 2005, ja ne koskivat Ranskassa ja Ruotsissa kerättyjä tietoja. Vuoden 2005 loppuun mennessä lainvalvontaviranomaiset olivat takavarikoineet tai löytäneet mCPP:tä sisältäviä tabletteja erilaisten ajanvietetapahtumien yhteydessä (tanssiin tai musiikkiin liittyvistä ulkoilmatapahtumista, yökerhoista jne.) lähes kaikissa jäsenvaltioissa. Tabletit on lähes aina muotoiltu ekstaasin näköisiksi, ja oletettavasti niitä myös markkinoidaan ekstaasina. Huumetta on tarjolla pääasiassa tabletteina, ja mCPP:n subjektiiviset vaikutukset ovat osittain samankaltaiset kuin MDMA:n (Bossong et al., 2005). Lisäksi mCPP:tä tavataan usein MDMA:han yhdistettynä. Kyse tuskin on tahattomasta sekoittumisesta, vaan todennäköisesti mCPP:tä on lisätty tabletteihin tarkoituksellisesti voimistamaan tai muuntamaan MDMA:n vaikutuksia. EU:ssa näyttää olevan vähän kysyntää tai markkinoita mCPP:lle sellaisenaan.
2005-ben a legfontosabb új fejlemény az 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP) új pszichoaktív anyag megjelenése és gyors terjedése volt. Az mCPP arilcsoporttal helyettesített piperazin, akárcsak a benzilpiperazin (BZP) nevű anyag, amelyet az EWS 1999 óta figyel. Az EMCDDA és az Europol 2005. február-márciusban kapta az első hivatalos értesítéseket az mCPP kimutatásáról, Franciaországban és Svédországban gyűjtött mintákkal kapcsolatban. A bűnüldöző hatóságok 2005 végére már szinte valamennyi tagállamban lefoglaltak vagy találtak mCPP-tartalmú tablettákat, különféle rekreációs tevékenységekkel összefüggésben (szabadtéri zenei/táncos fesztiválokon, táncos szórakozóhelyeken stb.). Ezek külsejüket és feltehetőleg forgalmazásukat tekintve is szinte minden esetben az extasyra hasonlítanak. A kábítószer elsősorban tabletta formájában érhető el; az mCPP és az MDMA szubjektív hatásai részben összemérhetőek (Bossong és mások, 2005). Az mCPP-t emellett gyakran az MDMA-val kombinálva mutatják ki. Mivel nem valószínű, hogy véletlen vegyítésről lenne szó, ez arra utal, hogy az MDMA hatásainak fokozása vagy módosítása érdekében talán szándékosan adnak hozzá mCPP-t. Úgy tűnik, hogy egymagában az mCPP-re csekély mértékben van határozott kereslet vagy piac az EU-ban.
Det mest betydningsfulle ved utviklingen i 2005 var påvisningen og den raske spredningen av det nye psykoaktive stoffet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en aryl-substituert piperazin, på samme måte som benzylpiperazin (BZP), et stoff som har vært under EWS’ overvåking siden 1999. EONN og Europol fikk de første offisielle meldingene om funn av mCPP i februar-mars 2005. Meldingene gjaldt prøver funnet i Frankrike og Sverige. Innen utgangen av 2005 var tabletter som inneholdt mCPP beslaglagt av politi- og tollmyndigheter eller funnet i forbindelse med diverse rekreasjonsaktiviteter (utendørs dance-/musikkfestivaler, dance-klubber, osv.) i nesten alle medlemsstatene. De er omtrent alltid utformet slik at de ligner på, og kan markedsføres som, ecstasy. Stoffet kommer hovedsakelig i tablettform, og de subjektive virkningene av mCPP og MDMA er delvis sammenlignbare (Bossong et al., 2005). I tillegg finnes ofte mCPP i kombinasjon med MDMA. Siden det er lite sannsynlig at dette skyldes tilfeldig forurensning med MDMA, antas det derfor at mCPP aktivt blandes med MDMA for å styrke eller endre effekten av sistnevnte. Det kan synes som om det er lite spesifikk etterspørsel etter eller marked i EU for mCPP som sådan.
Najbardziej istotnym wydarzeniem w 2005 r. było pojawienie się i szybkie rozpowszechnienie nowej substancji psychoaktywnej – 1-(3-chlorofenylo)piperazyny (mCPP). mCPP oznacza pochodną piperazyny podstawioną grupą arylową, np. benzylopiperazynę (BZP), substancję monitorowaną przez system wczesnego ostrzegania od 1999 r. EMCDDA i Europol otrzymały pierwsze oficjalne powiadomienia o wykryciu mCPP na przełomie lutego i marca 2005 r. Zgłoszenia te dotyczyły próbek pobranych we Francji i w Szwecji. Pod koniec 2005 r. tabletki zawierające mCPP były konfiskowane przez organy ścigania lub wykrywane w związku z działaniami o charakterze rozrywkowym (festiwale taneczne i muzyczne w plenerze, kluby taneczne itd.) w niemal wszystkich państwach członkowskich. Tabletkom tym nadaje się z reguły wygląd zbliżony do ekstazy i prawdopodobnie wprowadza się je na rynek pod tą nazwą. Narkotyk ten jest dostępny głównie w postaci tabletki, a subiektywne skutki działania mCPP i MDMA są częściowo porównywalne (Bossong et al., 2005 r.). Ponadto mCPP często występuje w połączeniu z MDMA. Ponieważ jest mało prawdopodobne, aby wynikało to z przypadkowego zanieczyszczenia, można wnioskować, że mCPP dodaje się celowo, aby wzmocnić lub zmodyfikować skutki działania MDMA. Wydaje się, że popyt czy też rynek zbytu na mCPP w czystej postaci jest w UE niewielki.
V roku 2005 bolo najvýznamnejším novým vývojom objavenie sa a šírenie novej psychoaktívnej látky 1-(3-chlorofenyl) piperazínu (mCPP). mCPP je piperazín s nahradeným arylom, podobne ako benzylpiperazín (BZP), čo je látka monitorovaná EWS od roku 1999. Prvé oficiálne oznámenia o zistení mCPP dostali EMCDDA a Europol vo februári/marci 2005 v súvislosti so vzorkami odobratými vo Francúzsku a Švédsku. Do konca roku 2005 orgány činné v trestnom konaní zachytili alebo našli tabletky obsahujúce mCPP v súvislosti s viacerými rekreačnými činnosťami (tanečné/hudobné festivaly pod šírym nebom, tanečné kluby atď.) v takmer všetkých členských štátoch. Takmer vždy sú navrhnuté tak, aby vyzerali ako extáza a podľa všetkého sa ako extáza aj predávajú. Droga je dostupná najmä vo forme tabletiek a subjektívne účinky mCPP a MDMA sú čiastočne porovnateľné (Bossong a kol., 2005). Okrem toho sa mCPP často nachádza v kombinácii s MDMA. Keďže je nepravdepodobné, že je to výsledok náhodnej kontaminácie, naznačuje to, že úmyselné pridávanie mCPP môže byť určené na posilnenie alebo modifikovanie účinkov MDMA. Zdá sa, že v EÚ existuje malý špecifický dopyt alebo trh pre mCPP pod jeho vlastným menom.
Najpomembnejše novo dogajanje je bil leta 2005 pojav in hitro širjenje nove psihoaktivne snovi 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP). mCPP je z arilom substituiran piperazin, kot je benzilpiperazin (BZP), snov, ki se spremlja prek sistema zgodnjega opozarjanja že od leta 1999. Prva uradna obvestila o odkritju mCPP sta Center in Europol prejela februarja/marca 2005 v zvezi z vzorci, zbranimi v Franciji in na Švedskem. Do konca leta 2005 so tabletke, ki so vsebovale mCPP, zasegli organi kazenskega pregona ali pa so bile odkrite v okviru različnih prostočasnih dejavnosti (na plesnih/glasbenih festivalih na prostem, v plesnih klubih itd.) v skoraj vseh državah članicah. Skoraj vedno so bile oblikovane tako, da so bile podobne ekstaziju, in domnevno so se tudi podobno prodajale. Droga je na voljo predvsem v obliki tablet, subjektivni učinki mCPP in MDMA pa so delno primerljivi (Bossong et al., 2005). mCPP se pogosto odkrije tudi v kombinaciji z MDMA. Ker ni verjetno, da bi šlo za naključno kontaminacijo, to kaže, da se z namernim dodajanjem mCPP morda želi povečati ali spremeniti učinke MDMA. Kaže, da sta v EU povpraševanje in trg za mCPP kot takšen omejena.
Den mest betydelsefulla nya utvecklingen 2005 var uppdykandet och den snabba spridningen av det nya psykoaktiva ämnet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP är en aryl-substituterad piperazin, precis som benzylpiperazin (BZP) som är ett ämne som övervakas genom förvarningssystemet sedan 1999. ECNN och Europol mottog i februari/mars 2005 de första officiella anmälningarna av upptäckt av mCPP i prov som hade samlats in i Frankrike och Sverige. I slutet av 2005 hade tabletter innehållande mCPP beslagtagits av kontrollorgan eller påträffats i olika nöjesmiljöer (dans/musikfestivaler, dansklubbar etc.) i nästan alla medlemsstater. Tabletterna är nästan alltid utformade för att se ut som, och sannolikt säljas som, ecstasy. Drogen är främst tillgänglig i tablettform och de subjektiva effekterna av mCPP och MDMA är delvis jämförbara (Bossong et al., 2005). mCPP påträffas dessutom ofta i kombination med MDMA. Det är föga troligt att detta beror på oavsiktlig kontamination och tyder istället på att avsiktlig tillförsel av mCPP kan vara avsedd att förstärka eller modifiera effekterna av MDMA. Det förefaller finnas liten specifik efterfrågan eller marknad för mCPP i EU.
2005’teki en dikkate değer yeni gelişme, yeni psikoaktif madde 1-(3-klorofenil)piperazinin (mCPP) ortaya çıkışı ve hızla yayılmasıydı. mCPP, benzilpiperazin (BZP) gibi aril mukabili bir piperazin olup EWS tarafından 1999’dan beri izlenen bir maddedir. Fransa ve İsveç’te toplanan numunelerle ilgili olarak, mCPP tespitlerinin ilk resmi bildirimleri EMCDDA ve Europol tarafından Şubat/Mart 2005’te alınmıştır. mCPP içeren haplar 2005 sonu itibariyle, neredeyse tüm Üye Devletler’de kanun uygulayıcı kurumlar tarafından ele geçirilmiş veya çeşitli eğlence amaçlı faaliyetlerde (açık hava dans/müzik festivalleri, dans klüpleri, vs.) bulunmuştur. Hemen her zaman ecstasy’e benzeyecek şekilde tasarlanmakta büyük ihtimalle ecstasy gibi pazarlanmaktadır. Bu uyuşturucu en çok hap şeklinde bulunmaktadır ve mCPP ile MDMA’nın öznel etkileri kısmen karşılaştırılabilir niteliktedir (Bossong vd., 2005). Ayrıca, mCPP genellikle MDMA’yla birleşik olarak bulunmaktadır. Bunun kazara bir bulaşmadan kaynaklanması olası olmadığından, kasıtlı olarak mCPP eklenmesinin MDMA’nın etkilerini değiştirmek veya artırmak amaçlı olmasının mümkün olduğu anlamına gelmektedir. AB’de tek başına mCPP’ye özel, spesifik talep veya pazar az gibi görünmektedir.
Svarīgākais jaunums 2005. gadā ir bijusi jaunās psihoaktīvās vielas 1-(3-hlorofenil)piperazīna (mCPP) parādīšanās un straujā izplatīšanās. Viela mCPP ir arilsubstituēts piperazīns tāpat kā benzilpiperazīns (BZP), ko EWS pārrauga kopš 1999. gada. Pirmos oficiālos paziņojumus par mCPP atklāšanu EMCDDA un Eiropols ir saņēmis 2005. gada martā/februārī saistībā ar Francijā un Zviedrijā iegūtiem paraugiem. Līdz 2005. gada beigām tiesiskās kārtības nodrošināšanas iestādes bija atsavinājušas mCPP saturošas tabletes gandrīz visās dalībvalstīs, turklāt tabletes bija atrastas arī dažādos izkaides apstākļos (brīvdabas deju/mūzikas festivālos, deju klubos utt.). Gandrīz vienmēr šīs tabletes pēc izskata atgādina ekstazī tabletes un visticamāk tās arī pārdod kā ekstazī tabletes. Jaunā narkotika lielākoties ir sastopama tablešu formā, un mCPP un MDMA subjektīvā iedarbība ir daļēji līdzīga (Bossong u.c., 2005. g.). Turklāt mCPP bieži ir sastopams kombinācijā ar MDMA. Tā kā ir maz ticams, ka šāds sajaukums varētu rasties nejauša piesārņojuma rezultātā, jādomā, ka tīšās mCPP pievienošanas mērķis varētu būt MDMA iedarbības pastiprināšana vai modifikācija. Izskatās, ka mCPP ES pats par sevi ir maz pieprasīts un šīs vielas tirgus ir neliels.