your vocation – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 17 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu
  Chapitre 4: Amphétamin...  
(113)  Dans le cadre des enquêtes de population, les données sur l’«usage d’amphétamines» incluent l’usage d'«amphétamines» et de «méthamphétamines» et les regroupent en une seule catégorie.
(113) Within the framework of population surveys, data on ‘amphetamine use’ include use of both ‘amphetamine’ and ‘methamphetamine’ under one category.
(113) Im Rahmen demografischer Erhebungen fallen Daten über „Amphetamin“ und „Methamphetamin“ in dieselbe Kategorie „Amphetaminkonsum“.
(113) En el marco de las encuestas de población, los datos sobre «consumo de anfetamina» incluyen bajo la misma categoría tanto el consumo de «anfetamina» como el consumo de «metanfetamina».
(113) Nell’ambito delle indagini condotte nella popolazione, i dati sul “consumo di anfetamine” si riferiscono sia all’uso di “anfetamina” che all’uso di “metanfetamina”, raggruppate in un’unica categoria.
(113) No âmbito dos inquéritos à população, os dados relativos ao “consumo de anfetaminas” incluem o consumo de “anfetaminas” e o de “metanfetaminas” numa única categoria.
(113) Στο πλαίσιο των ερευνών στον γενικό πληθυσμό, στα στοιχεία για τη «χρήση αμφεταμινών» η χρήση «αμφεταμίνης» και «μεθαμφεταμίνης» περιλαμβάνεται στην ίδια κατηγορία.
(113) In het kader van enquêtes onder de bevolking is onder gegevens over "amfetaminegebruik" het gebruik van amfetamine en het gebruik van metamfetamine onder dezelfde categorie opgenomen.
(113) V rámci průzkumů mezi veřejností zahrnují údaje u „užívání amfetaminů“ v jedné kategorii užívání jak „amfetaminu“, tak „metamfetaminu“.
(113) Inden for rammerne af befolkningsundersøgelser omfatter data om "amfetaminbrug" både "amfetamin" og "‘methamfetamin" under én kategori.
(113) Rahvastiku-uuringutes hõlmab kategooria “amfetamiini tarbimine” nii amfetamiini kui ka metamfetamiini tarbimist.
(113) Väestötutkimuksissa ”amfetamiinin käyttöä” koskeviin tietoihin sisältyvät sekä amfetamiinin että metamfetamiinin käyttö, jotka luokitellaan samaan ryhmään kuuluviksi.
(113) lakossági felmérések keretében az „amfetaminhasználatra” vonatkozó adatok ugyanabban a kategóriában tartalmazzák mind az „amfetamin”, mind a „metamfetamin” használatát.
(113)  Når det gjelder befolkningsundersøkelser, går både bruken av ”amfetamin" og ”metamfetamin” inn i kategorien ”amfetaminbruk”.
(113) Pochodzące z badań populacji dane dotyczące „zażywania amfetaminy” obejmują zarówno „amfetaminę”, jak i „metamfetaminę” w ramach tej samej kategorii.
(113) În cadrul unor sondaje realizate la nivelul populaţiei, datele privind „consumul de amfetamină” include consumul de „amfetamină” şi de „metamfetamină” în aceeaşi categorie.
(113) V rámci prieskumov medzi obyvateľstvom údaje o „užívaní amfetamínu“ zahŕňajú užívanie „amfetamínu“ a "metamfetamínu" v jednej kategórii.
(113) V okviru raziskav med prebivalstvom so podatki o "uživanju amfetaminov", ki vključujejo "amfetamine" in "metamfetamine", združeni v eni skupini.
(113) Inom ramen för befolkningsenkäter innefattar uppgifter om “amfetaminanvändning” både “amfetamin” och ”metamfetamin” i en enda kategori.
(113) Nüfus anketleri çerçevesinde, ‘amfetamin kullanımı’na dair verilere, tek bir kategori altında hem ‘amfetamin’ hem de ‘metamfetamin’ kullanımı dahildir.
(113) Iedzīvotāju aptauju dati par ,,amfetamīna lietošanu” attiecas gan uz ,,amfetamīna”, gan ,,metamfetamīna” lietošanu.
  Chapitre 6: Usage d'opi...  
Une étude récente de l'efficacité des traitements de dépendance à la drogue dans la prévention de la transmission du VIH a conclu que les thérapies comportementales peuvent renforcer les effets positifs du traitement substitution sur la prévention du VIH, tandis que l'efficacité de la seule psychothérapie est variable.
A recent review of the effectiveness of drug dependence treatment in preventing HIV transmission found that behavioural interventions can enhance the positive effects of substitution treatment on HIV prevention, whereas the effectiveness of psychological therapy alone is variable. Abstinence-based treatment showed good outcomes with regard to HIV prevention for those who remain in treatment for 3 months or more (Farrell et al., 2005).
Im Zuge einer vor kurzem durchgeführten Studie über die Wirksamkeit der Drogentherapie bei der Prävention der Übertragung von HIV wurde festgestellt, dass verhaltensorientierte Maßnahmen die positiven Effekte der Substitutionsbehandlung bei der HIV-Prävention verstärken können, während die Wirksamkeit einer ausschließlichen psychotherapeutischen Behandlung Schwankungen unterliegt. Abstinenzorientierte Therapieformen zeitigten im Hinblick auf die HIV-Prävention bei den Patienten gute Ergebnisse, die über drei oder mehr Monate hinweg behandelt wurden (Farrell et al., 2005).
Un análisis reciente sobre la efectividad del tratamiento de la drogodependencia en la prevención de la transmisión del VIH ha revelado que las intervenciones orientadas al comportamiento pueden aumentar los efectos positivos del tratamiento de sustitución en la prevención del VIH, mientras que la efectividad de la terapia psicoterapéutica por sí sola es variable. Asimismo, los tratamientos basados en la abstinencia han demostrado cosechar buenos resultados en la prevención del VIH en las personas que reciben tratamiento durante un mínimo de tres meses (Farrell et al., 2005).
Da una recente analisi dell’efficacia del trattamento della tossicodipendenza ai fini della prevenzione della trasmissione dell’HIV è emerso che gli interventi a livello comportamentale possono valorizzare gli effetti positivi del trattamento sostitutivo orientato alla prevenzione dell’HIV, mentre l’efficacia della sola terapia psicologica è ancora incerta. I trattamenti basati sull’astinenza hanno prodotto risultati positivi dal punto di vista della prevenzione dell’HIV nei pazienti che sono rimasti in trattamento per almeno 3 mesi (Farrell e altri, 2005).
Uma análise recente da eficácia do tratamento da toxicodependência na prevenção da transmissão do VIH concluiu que as intervenções comportamentais podem reforçar os efeitos positivos do tratamento de substituição na prevenção deste vírus, ao passo que a psicoterapia utilizada isoladamente apresenta resultados variáveis. O tratamento baseado na abstinência revelou bons resultados quanto à prevenção do VIH nos indivíduos que mantêm o tratamento durante 3 meses ou mais (Farrell et al., 2005).
Σε πρόσφατη επισκόπηση της αποτελεσματικότητας της θεραπείας απεξάρτησης στην πρόληψη της μετάδοσης του ιού HIV διαπιστώθηκε ότι οι συμπεριφοριστικές παρεμβάσεις μπορούν να βελτιώσουν τα θετικά αποτελέσματα της θεραπείας υποκατάστασης για την πρόληψη του ιού HIV, ενώ η αποτελεσματικότητα που έχει η ψυχολογική θεραπεία από μόνη της παρουσιάζει διακυμάνσεις. Η θεραπεία βάσει της αποχής επέδειξε καλά αποτελέσματα σε ό,τι αφορά την πρόληψη του ιού HIV σε όσους παραμένουν υπό θεραπεία επί 3 ή περισσότερους μήνες (Farrell κ.ά., 2005).
Uit recent onderzoek naar de doeltreffendheid van de behandeling van drugsverslaving voor de preventie van HIV-besmetting is gebleken dat gedragsmatige interventies de positieve effecten van substitutiebehandeling op HIV-preventie kunnen versterken, terwijl de doeltreffendheid van uitsluitend psychologische therapie variabel is. Op onthouding gerichte behandeling heeft goede resultaten laten zien met betrekking tot HIV-preventie voor cliënten die ten minste drie maanden in behandeling blijven (Farrell et al., 2005).
Z nedávné analýzy účinnosti léčby drogové závislosti při prevenci přenosu HIV vyplynulo, že behaviorální intervence mohou zesílit pozitivní účinky substituční léčby při prevenci přenosu HIV, zatímco účinnost samotné psychologické terapie je proměnlivá. Léčba orientovaná na abstinenci ukázala dobré výsledky při prevenci HIV u osob, které se léčí po dobu tří měsíců a déle (Farrell a kol., 2005).
En nylig gennemgang af effektiviteten af behandling for stofafhængighed med hensyn til at forhindre hiv-overførsel viste, at adfærdsmæssige indgreb kan forstærke de positive virkninger af substitutionsbehandling med hensyn til forebyggelse af hiv, mens effektiviteten af psykologisk terapi alene varierer. Afholdenhedsbaseret behandling viste gode resultater med hensyn til forebyggelse af hiv for de personer, der forbliver i behandling i 3 måneder eller mere (Farrell m.fl., 2005).
Hiljutine ülevaade uimastisõltuvuse ravi mõjust HIV leviku ennetamisele näitas, et käitumuslikud sekkumismeetmed võivad suurendada asendusravi positiivset mõju HIV leviku ennetamisele, samas aga on ainuüksi psühholoogilisel ravil vahelduv edu. Karskusel põhineva ravi tulemused olid HIV leviku ennetamise osas head nendel, kes said ravi 3 kuud või kauem (Farrell et al., 2005).
Hiljattain tehdyssä tutkimuksessa, jossa tarkasteltiin huumehoidon tehokkuutta hiv:n leviämisen ehkäisemisessä, todettiin, että käyttäytymiseen kohdistuvilla toimilla voidaan tehostaa korvaushoidon myönteistä vaikutusta hiv:n torjuntaan, kun taas psyykkinen hoito yksinään tehoaa vaihtelevasti. Pidättäytymiseen pohjautuva hoito on tuottanut hyviä tuloksia hiv:n torjunnassa henkilöillä, jotka pysyvät hoidossa vähintään kolme kuukautta (Farrell et al., 2005).
A kábítószer-függőség kezelésének hatékonyságáról a HIV átadásának megelőzése szempontjából a közelmúltban készített áttekintés azt állapította meg, hogy a viselkedést megcélzó beavatkozások fokozhatják a helyettesítő kezelés HIV-megelőzésre kifejtett pozitív hatásait, míg az önmagában vett pszichoterápia hatékonysága változó. Az absztinencián alapuló kezelés a HIV megelőzése tekintetében jó eredményeket hozott azok esetében, akik legalább 3 hónapig kezelés alatt maradtak (Farrell és mások, 2005).
En fersk gjennomgang av effekten av avhengighetsbehandling fant at atferdstiltak kan forsterke den positive effekten av substitusjonsbehandling med hensyn til HIV-forebygging, mens effekten av psykologisk terapi som eneste behandling er variabel. Behandling basert på avholdenhet har vist gode resultater når det gjelder forebygging av HIV-infeksjon dersom behandlingen varer i 3 måneder eller mer (Farrell et al., 2005).
W niedawnym opracowaniu na temat skuteczności leczenia uzależnienia w zapobieganiu przenoszeniu wirusa HIV stwierdzono, że behawioralne działania interwencyjne mogą wzmocnić pozytywne skutki leczenia zastępczego w profilaktyce wirusa HIV, podczas gdy skuteczność samej psychoterapii jest zmienna. Leczenie oparte na abstynencji dało dobre wyniki w zapobieganiu HIV u osób poddawanych leczeniu przez 3 miesiące lub dłużej (Farrell et al., 2005).
O recentă trecere în revistă a eficienţei tratamentului pentru dependenţa de droguri în prevenirea transmiterii infecţiei HIV a arătat că intervenţiile comportamentale pot potenţa efectele pozitive ale terapiei de substituţie privind prevenirea infecţiei cu HIV, în timp ce eficienţa utilizării exclusive a terapiei psihologice este variabilă. Terapia prin abstinenţă a arătat rezultate bune în ceea ce priveşte prevenirea infecţiei cu HIV pentru aceia care rămân sub tratament timp de 3 luni sau mai mult (Farrell et al., 2005)
Nedávna analýza účinnosti liečby závislosti od drog, aby sa zabránilo prenosu HIV, zistila, že zásahy do správania môžu zlepšiť pozitívne účinky substitučnej liečby pri prevencii HIV, kým účinnosť samotnej psychologickej terapie je premenlivá. Liečba založená na abstinencii ukázala dobré výsledky ohľadom prevencie HIV u tých osôb, ktoré sa liečili 3 mesiace alebo dlhšie (Farrell a kol., 2005).
Nedavna proučitev učinkovitosti zdravljenja odvisnosti od drog pri preprečevanju prenosa virusa HIV je pokazala, da lahko vedenjske intervencije okrepijo pozitivne učinke nadomestnega zdravljenja pri preprečevanju prenosa virusa HIV, medtem ko je učinkovitost psihološke terapije same spremenljiva. Zdravljenje na podlagi abstinence je pokazalo dobre rezultate, kar zadeva preprečevanje prenosa virusa HIV pri osebah, ki so ostale na zdravljenju tri mesece ali več (Farrell et al., 2005).
En nyligen genomförd studie av hur effektiva behandlingsprogram mot narkotikaberoende är när det gäller att förebygga spridandet av hiv fann att insatser inriktade på beteendeträning kan förstärka substitutionsbehandlingens positiva effekter på förebyggandet av hiv, medan enbart psykologisk behandling har varierad effekt. Abstinensbaserad behandling visade goda resultat när det gällde förebyggandet av hiv för de patienter som fortsatte behandlingen under 3 månader eller längre (Farrell et al., 2005).
Uyuşturucu bağımlılığı tedavisinin HIV bulaşmasını önlemekteki etkinliğinin yeni bir değerlendirmesinde, davranışsal müdahalelerin ikame tedavisinin HIV’i önleme üzerindeki olumlu etkilerini artırabildiği ama tek başına psikolojik terapinin etkinliğinin değişken olduğu görülmüştür. Yoksunluk temelli tedavi, 3 ay veya daha uzun süreyle tedavide kalanlar için HIV’in önlenmesine ilişkin iyi sonuçlar vermiştir. (Farrell vd., 2005).
Nesen veiktā pētījumā par narkotiku atkarības ārstēšanas ietekmi uz HIV infekcijas profilaksi ir konstatēts, ka uz uzvedību vērsti iejaukšanās pasākumi var sekmēt aizvietotājterapijas pozitīvo ietekmi uz HIV pārnešanas novēršanu, kamēr piemērojot tikai psihoterapiju, rezultāti mēdz būt dažādi. Atturēšanās terapija sekmē HIV novēršanu, ja pacienti ārstējas 3 mēnešus vai ilgāk (Farrell u.c., 2005. g.).
  Chapitre 1: Politiques ...  
En Bulgarie, l'amendement et la loi supplémentaire sur le nouveau code pénal (SG 26/04) abolit l'article 354a (3), qui libérait les toxicomanes de toute responsabilité pénale s'ils étaient trouvés en possession d'une seule dose.
In Bulgaria, the Amendment and Supplement Act of the penal code (new SG 26/04) abolishes Section 354а (3), which exempted addicts from criminal responsibility if they were found in possession of a single dose. Difficulties in defining the quantity of a single dose and evidence that the exception has been misused in court to benefit drug dealers were among the reasons given for this measure.
In Bulgarien wird mit dem Gesetz zur Änderung und Ergänzung des Strafgesetzbuchs (neu: SG 26/04) § 354 Buchstabe a Absatz 3 außer Kraft gesetzt, in dem die Straffreiheit von Drogenabhängigen, bei denen eine einzige Dosis gefunden wird, vorgesehen war. Gründe für diese Maßnahme waren unter anderem Schwierigkeiten bei der Festlegung der Menge einer Einzeldosis und die erwiesene Tatsache, dass diese Ausnahmeregelung vor Gericht von Drogenhändlern missbräuchlich geltend gemacht wurde.
En Bulgaria, la Ley de modificaciones e integraciones al Código Penal (nuevo SG 26/04) deroga el apartado 3 de la letra a) del artículo 354 que eximía a los adictos de responsabilidad penal si eran sorprendidos en posesión de una sola dosis. Las dificultades para definir la cantidad correspondiente a una sola dosis y la evidencia de que se ha abusado de esta exención por parte de los traficantes de droga ante los tribunales son algunas de las razones aducidas para adoptar esta medida.
In Bulgaria la legge che modifica e integra il codice penale (nuova SG 26/04) abolisce l’articolo 354, lettera a), terzo comma, che prevedeva l’esenzione dei tossicodipendenti dalla responsabilità penale in caso di detenzione di una dose singola. Tra le ragioni di questo provvedimento si annoverano le difficoltà incontrate nel definire la quantità di una dose singola e le prove che in passato si è abusato di tale esenzione nei tribunali per favorire gli spacciatori di droga.
Na Bulgária, a lei que altera e complementa o código penal (novo SG 26/04) abole a Secção 354а (3), que isentava os toxicodependentes de responsabilidade criminal se fossem encontrados na posse de uma única dose. As dificuldades em definir a quantidade correspondente a uma única dose e as provas de que a excepção tem sido incorrectamente utilizada em tribunal para beneficiar os traficantes de droga foram algumas das razões invocadas para a adopção desta medida.
Στη Βουλγαρία, ο τροποποιητικός και συμπληρωματικός νόμος του ποινικού κώδικα (νέες ΣΕ 26/04) καταργεί το άρθρο 354α (3), το οποίο εξαιρούσε τους τοξικομανείς από ποινικές ευθύνες στην περίπτωση που διαπιστωνόταν ότι είχαν στην κατοχή τους μόνο μία δόση. Οι λόγοι που αναφέρθηκαν για τη λήψη του μέτρου αυτού ήταν οι δυσκολίες που προέκυψαν όσον αφορά τον προσδιορισμό της ποσότητας της μίας δόσης και η ύπαρξη στοιχείων που αποδείκνυαν ότι στα δικαστήρια η εξαίρεση χρησιμοποιείτο καταχρηστικά προς όφελος εμπόρων ναρκωτικών.
In Bulgarije is bij de Wet tot wijziging en aanvulling van het wetboek van strafrecht (nieuw SG 26/04) artikel 354 bis, lid 3, geschrapt, waarin verslaafden vrijgesteld werden van strafrechtelijke aansprakelijkheid wanneer zij in het bezit bleken te zijn van een enkele dosis. Redenen die voor deze maatregel werden aangevoerd waren onder meer problemen bij het bepalen van wat precies onder een enkele dosis moet worden verstaan en aanwijzingen dat de uitzonderingsbepaling in rechtszaken ten voordele van drugsdealers misbruikt werd.
V Bulharsku se novelou a dodatkem trestního zákoníku (nově SG 26/04) zrušuje paragraf 354a odst. 3, který zbavoval drogově závislé osoby trestní odpovědnosti, jestliže u nich bylo zjištěno držení jediné dávky. Mezi důvody pro toto opatření byly potíže s definováním množství jediné dávky a důkazy, že tato výjimka byla u soudu zneužívána ve prospěch dealerů drog.
I Bulgarien ophæver ændrings- og tillægsloven til straffeloven (ny SG 26/04) § 354а, stk. 3, som fritog stofafhængige fra strafansvar ved besiddelse af en enkelt dosis. Vanskeligheden ved at definere mængden af en enkelt dosis og bevis for, at undtagelsen er blevet misbrugt i retten til fordel for narkotikahandlere, var blandt begrundelserne for denne foranstaltning.
Bulgaaria karistusseadustiku muudatuste ja täienduste õigusaktiga (uus SG 26/04) kaotatakse paragrahv 354а (3), mis vabastas narkomaanid kriminaalvastutusest, kui nende valduses leiti ainult üks annus. Põhjendusena toodi asjaolu, et üksikannust oli raske defineerida ning oli tõendeid vastutusest vabastamise kuritarvitamise kohta kohtus uimastimüüjate huvides.
Bulgariassa rikoslain muutoksella ja lisäyksellä (uusi SG 26/04) kumottiin rikoslain 354а §:n 3 momentti, jonka nojalla huumeidenkäyttäjät ennen vapautettiin rikosvastuusta, jos heidän hallustaan tavattiin vain yksittäinen huumeannos. Toimenpiteen syitä olivat muiden muassa yksittäisen annoksen vaikea määrittely ja se, että oikeudenkäynneissä tätä poikkeusta oli ilmeisesti käytetty väärin huumevälittäjien hyväksi.
Bulgáriában a büntető törvénykönyvet módosító és kiegészítő törvény (új SG 26/04) eltörölte a 354а. szakasz (3) bekezdését, amely a kábítószerfüggőket felmentette a büntetőjogi felelősség alól, amennyiben egyetlen adagot találtak a birtokukban. Az intézkedésre az egyetlen adag mennyiségének meghatározásában rejlő nehézségek adtak okot, illetve az arra vonatkozó bizonyítékok, hogy a kivétellel a kábítószer-kereskedők javára visszaéltek a bíróságon.
I Bulgaria ble paragraf 354a (3) opphevet med straffelovens tillegg (ny SG 26/04). I henhold til denne paragrafen var nemlig avhengige fritatt fra straffeansvar dersom de var i besittelse av en enkelt dose. Årsaken til at paragrafen ble opphevet, var vanskeligheter med å definere mengden som utgjorde en enkelt dose, og bevis for at fritaket ble misbrukt i retten til fordel for narkotikalangere.
W Bułgarii ustawa zmieniająca i uzupełniająca kodeks karny (nowy SG 26/04) znosi art. 354а (3), który uwalniał osoby uzależnione od odpowiedzialności karnej w przypadku znalezienia przy nich pojedynczej dawki narkotyku. Jako powody tej zmiany podano m.in. trudności w określaniu wielkości pojedynczej dawki oraz dowody na nadużywanie tego wyjątku przez sądy z korzyścią dla handlarzy narkotyków.
În Bulgaria, Amendamentul şi Legea de completare a Codului Penal (noua SG 26/04) abrogă secţiunea 354а (3), care îi scutea pe consumatorii dependenţi de răspundere penală dacă era descoperiţi în posesia unei singure doze. Printre motivele invocate pentru această modificare a legii sunt dificultăţile întâmpinate în definirea cantităţii corespunzătoare unei singure doze şi dovezile că s-a abuzat de această excepţie în folosul furnizorilor de droguri.
V Bulharsku zákon o zmene a doplnení trestného zákonníka (nový SG 26/04) ruší článok 354а ods. 3, ktorý oslobodil narkomanov od trestnej zodpovednosti, ak sa zistí, že prechovávajú jednorazovú dávku. Ťažkosti pri definovaní množstva jednorazovej dávky a dôkazy, že táto výnimka je zneužívaná na súde v prospech drogových dílerov, boli medzi dôvodmi uvedenými pre toto opatrenie.
V Bolgariji Zakon o spremembi in dopolnitvi kazenskega zakonika (novi SG 26/04) razveljavlja razdelek 354а (3), ki je odvisnike oproščal kazenske odgovornosti, če so jih zalotili z enkratnim odmerkom. Razlogi, navedeni za uvedbo tega ukrepa, so bile težave pri opredelitvi količine enkratnega odmerka in dokazi, da se je oprostitev zlorabljala na sodiščih v korist preprodajalcev drog.
I Bulgarien innebär lagen om ändring och tillägg i brottsbalken (nya SG 26/04) att avsnitt 354а (3) upphävs. Enligt det avsnittet kunde missbrukare undantas från straffrättsligt ansvar om de konstaterats inneha endast en enda dos. Svårigheter att fastställa den mängd som skulle beteckna en dos och belägg för att undantaget hade missbrukats i domstol för att gynna langare var några av orsakerna till förändringen.
Bulgaristan’da, ceza hukukunun Değişiklik ve İlave Kanunu (yeni SG 26/04), tek bir dozla yakalandıkları takdirde, bağımlıları cezai yükümlülükten muaf tutan 354a (3) sayılı Kısmı lağvetmektedir. Bu tedbirin gerekçeleri arasında tek bir dozun miktarını tanımlamanın zorlukları ile istisnanın mahkemede uyuşturucu satıcılarının lehine suistimali bulunmaktaydı.
Bulgārijas kriminālkodeksa grozījumos un papildinājumos (jaunais SG 26/04) ir atcelts 354.а panta 3. punkts, kas paredzēja, ka narkomānus var atbrīvot no kriminālatbildības, ja pie viņiem atrod vienu narkotiku devu. Kā pamatojums šim pasākumam ir minētas grūtības, kas rodas, nosakot vienas devas daudzumu, un fakti, kas apliecina, ka šis izņēmums ir ļaunprātīgi izmantots tiesā par labu narkotiku tirgoņiem.
  Chapitre 1: Politiques ...  
Cet instrument confie à des organes publics le contrôle des procédures réglementaires en matière de drogue, l'application des mesures de lutte contre la toxicomanie et le trafic de drogue ainsi que la recherche. Un amendement supplémentaire a supprimé la non-responsabilité pénale des toxicomanes lorsqu'ils sont trouvés en possession d'une seule dose (voir plus loin).
In Bulgaria, the new Narcotic Substances and Precursors Control Act was approved in June 2004. This Act establishes the function of state bodies in the control of the regulatory procedures for drugs, in implementing measures against drug abuse and trafficking, and in research. A supplementary amendment removed the exemption of addicts from criminal responsibility if they were found in possession of one single dose (discussed further below).
In Bulgarien wurde im Juni 2004 das neue Gesetz zur Kontrolle von Suchtstoffen und Grundstoffen verabschiedet. Darin werden die Aufgaben der staatlichen Einrichtungen bei der Kontrolle der aufsichtsrechtlichen Verfahren im Drogenbereich, der Durchführung von Maßnahmen zur Bekämpfung von Drogenmissbrauch und ‑handel sowie bei Forschungsmaßahmen festgelegt. In einer ergänzenden Änderung wurde die Straffreiheit für Abhängige, die im Besitz einer einzigen Dosis waren, abgeschafft (siehe untenstehende Ausführungen).
En Bulgaria se aprobó en junio de 2004 la nueva Ley sobre el control de sustancias narcóticas y precursores. Esta ley determina las responsabilidades de los organismos estatales en el control de los procedimientos normativos en materia de drogas, en la aplicación de medidas contra la toxicomanía y el tráfico de drogas, y en el ámbito de la investigación. Una enmienda suplementaria eliminó la exención de responsabilidad penal de los adictos si éstos eran sorprendidos en posesión de una sola dosis (debatida más adelante).
In Bulgaria è stata approvata nel giugno 2004 la nuova legge sul controllo delle sostanze stupefacenti e dei precursori. Questa legge stabilisce la funzione degli organismi statali nel controllo delle procedure regolamentari per le droghe, nell’attuazione di misure contro il consumo e lo spaccio di droga, e nella ricerca. Con un emendamento supplementare è stata cancellata l’esenzione dei tossicodipendenti dalla responsabilità penale nell’eventualità in cui vengano scoperti in possesso di una dose singola (cfr. la discussione più sotto).
Na Bulgária, a nova Lei relativa ao controlo de estupefacientes e precursores foi aprovada em Junho de 2004. Nela se determina a função desempenhada pelos organismos estatais no controlo dos procedimentos regulamentares relativos à droga, na aplicação das medidas de combate ao consumo e ao tráfico de droga e em matéria de investigação. Uma alteração suplementar eliminou a isenção de responsabilidade criminal para os toxicodependentes encontrados na posse de uma única dose (questão analisada mais adiante).
Στη Βουλγαρία, ο νέος νόμος για τον έλεγχο των ναρκωτικών ουσιών και των πρόδρομων ουσιών ψηφίστηκε τον Ιούνιο του 2004. Ο νόμος αυτός θεσπίζει τη λειτουργία κρατικών φορέων για τον έλεγχο των κανονιστικών διαδικασιών για τα ναρκωτικά, για την εφαρμογή των μέτρων κατά της χρήσης και διακίνησης ναρκωτικών και για την έρευνα. Μια συμπληρωματική τροποποίηση κατάργησε την εξαίρεση των τοξικομανών από ποινικές ευθύνες στην περίπτωση που διαπιστώνεται ότι έχουν στην κατοχή τους μόνο μία δόση (εξετάζεται περαιτέρω στη συνέχεια).
In Bulgarije is in juni 2004 de nieuwe Wet op de verdovende middelen en de controle op precursoren goedgekeurd. In deze wet is vastgelegd wat de taken van de verschillende overheidsorganen zijn bij het toezicht op de naleving van de regelgeving voor drugs, bij de tenuitvoerlegging van maatregelen ter bestrijding van drugsmisbruik en drugshandel, en bij onderzoek. Via een aanvullend amendement is de bepaling geschrapt waarin verslaafden van strafrechtelijke aansprakelijkheid vrijgesteld werden wanneer zij in het bezit bleken te zijn van een enkele dosis (zie verder hierna).
V Bulharsku byl v červnu 2004 schválen nový zákon o kontrole omamných látkách a prekurzorů. Tento zákon stanoví funkce státních orgánů při řízení regulačních procedur pro drogy, při provádění opatření proti zneužívání drog a obchodu s drogami a také ve výzkumu. Doplňující návrh zrušil zbavení drogově závislých osob trestní odpovědnosti, jestliže u nich byla nalezena pouze jediná dávka (podrobněji viz níže).
I Bulgarien blev den nye lov til kontrol med narkotiske stoffer og prækursorer godkendt i juni 2004. Denne lov fastsætter statslige organers funktion med hensyn til kontrollen med reguleringsprocedurerne for stoffer, gennemførelsen af foranstaltninger til bekæmpelse af stofmisbrug og ulovlig handel samt inden for forskning. I en supplerende ændring fjernedes stofafhængiges fritagelse for strafansvar, hvis de blev fundet i besiddelse af en enkelt dosis (behandles nedenfor).
Bulgaarias kiideti 2004. a juunis heaks narkootiliste ainete ja lähteainete kontrolli seadus. Õigusaktis on sätestatud riiklike institutsioonide ülesanded narkootikume käsitlevate regulatiivmenetluste kontrollimisel, narkootiliste ainete kuritarvitamise ja nendega kaubitsemise vastaste meetmete rakendamisel ning uurimistöös. Täiendava muudatusega kaotati narkosõltlaste vabastamine kriminaalvastutusest juhul, kui neilt leitakse vaid üks uimastiannus (lähemalt käsitletakse allpool).
Bulgariassa annettiin kesäkuussa 2004 uusi huumausaineiden ja lähtöaineiden valvontaa koskeva asetus. Siinä on määritelty valtionlaitosten tehtävät huumausaineita koskevien sääntelymenettelyjen valvonnan, huumeiden käyttöä ja kauppaa ehkäisevien toimenpiteiden täytäntöönpanon sekä tutkimuksen alalla. Asetukseen tehdyllä lisäyksellä poistettiin säännös, joka koski huumeidenkäyttäjän vapauttamista rikosvastuusta, jos hänen hallustaan tavataan vain yksittäinen huumeannos (tästä aiheesta lisää jäljempänä).
Bulgáriában a kábítószerek és prekurzorok ellenőrzéséről szóló új törvényt 2004. júniusban hagyták jóvá. Ez a törvény határozza meg az állami szervek funkcióját a kábítószerekre vonatkozó szabályozói eljárások ellenőrzésében, a kábítószerrel való visszaélés és kereskedelem elleni intézkedések végrehajtásában és a kutatásban. Egy kiegészítő módosítással pedig megszüntették azon kábítószerfüggők büntetőjogi felelősség alóli mentességét, akiknek a birtokában egyetlen adagot is találnak (ezt alább részletesen tárgyaljuk).
I Bulgaria ble den nye loven om kontroll av narkotiske stoffer og prekursorer godkjent i juni 2004. Loven fastslår hvilken funksjon statlige organer skal ha i kontrollen med forskriftene på narkotikaområdet, i gjennomføringen av tiltak mot narkotikamisbruk og -handel og i forskning. Mens avhengige som var i besittelse av en enkelt dose tidligere slapp straff, er dette unntaket nå opphevet.
W Bułgarii w czerwcu 2004 r. przyjęto nową ustawę o kontroli substancji odurzających i prekursorów. Ustawa określa funkcję organów państwa w zakresie kontroli procedur regulacyjnych dotyczących narkotyków, wdrażania działań zapobiegających nadużywaniu narkotyków i handlu nimi oraz w zakresie badań naukowych. W dodatkowej poprawce usunięto zwolnienie z odpowiedzialności karnej osób uzależnionych, u których wykryto posiadanie pojedynczej dawki (kwestię tę omówiono szczegółowo poniżej).
În Bulgaria, a fost adoptată în iunie 2004 noua Lege privind substanţele narcotice şi precursorii. Această lege stabileşte funcţia organismelor de stat în controlul procedurilor de reglementare referitoare la droguri, în punerea în aplicare a măsurilor împotriva abuzului şi traficului de droguri şi în cercetarea în domeniu. Un amendament suplimentar a eliminat scutirea consumatorilor dependenţi de responsabilitate penală în cazul în care sunt găsiţi în posesie unei singure doze (vezi discuţia în continuare).
V júni 2004 bol v Bulharsku schválený nový zákon o kontrole omamných látok a prekurzorov. Tento zákon ustanovuje funkciu štátnych orgánov pri kontrole regulačných postupov pre drogy, pri realizácii opatrení proti zneužívaniu drog a obchodovaniu s drogami a pri výskume. Dodatočná zmena a doplnenie odstránili oslobodenie narkomanov od trestnej zodpovednosti, ak sa zistí, že vlastnia jednorazovú dávku (čo je diskutované ďalej nižšie).
V Bolgariji je bil junija 2004 odobren nov Zakon o nadzoru drog in predhodnih sestavin. Zakon določa naloge državnih organov pri nadzoru regulativnih postopkov za droge, izvajanju ukrepov zoper zlorabo drog in promet z drogami ter raziskavah. Z dopolnilno spremembo je bila odpravljena oprostitev odvisnikov kazenske odgovornosti, če so jih zalotili pri posedovanju enega samega odmerka (obravnavano v nadaljevanju).
I Bulgarien antogs i juni 2004 en ny lag om narkotiska ämnen och prekursorer. I lagen fastställs de statliga organens olika funktion när det gäller kontroll av föreskrifter på narkotikaområdet, genomförandet av åtgärder mot narkotikamissbruk och handel med narkotika samt forskning. Genom en tilläggsändring har undantaget från straffrättsligt ansvar som tidigare gällt för missbrukare som påträffats inneha en enda dos (se nedan) dragits in.
Bulgaristan’da yeni Narkotik Maddeler ve Öncüller Kontrol Kanunu, Haziran 2004’te kabul edilmiştir. Bu Kanun, uyuşturucu için düzenleyici usüllerin denetimi, uyuşturucu alışkanlığı ve ticaretine karşı tedbir alınması ile araştırma konularında devlet organlarının işlevini belirlemektedir. Ek bir değişiklik, bağımlıların tek bir dozla yakalandıkları takdirde, cezai yükümlülükten muafiyetlerini kaldırmıştır (ayrıntılar aşağıdadır).
Bulgārijā 2004. gada jūnijā ir apstiprināts jaunais Narkotiku un prekursoru kontroles likums. Šajā likumā ir noteiktas to valsts iestāžu funkcijas, kuru pārziņā ir ar narkotikām saistīto reglamentējošo procedūru kontrole, pret narkotiku ļaunprātīgu izmantošanu un tirdzniecību vērsto pasākumu īstenošana un pētniecība. Saskaņā ar papildu grozījumiem ir atcelts narkomānu atbrīvojums no kriminālatbildības, ja pie viņiem atrod tikai vienu narkotiku devu (plašāku izklāstu skatīt tālāk).
  Chapitre 1: Politiques ...  
Contrairement au délit antérieur de possession de drogue pour usage personnel (défini comme la possession d'une seule dose), l'article 171 instaure deux délits de possession de drogue pour usage personnel, en fonction du nombre de doses détenues (voir plus loin pour les détails).
In Slovakia, the new criminal code redefines the offences of possession of drugs for personal use and for trafficking. In contrast to the previous offence of possession for own use (defined as no more than one dose), Section 171 creates two offences of possession for own use, depending on the number of doses (see below for details). Two new penalties can also be imposed for these offences: monitored home imprisonment or community service. Possession of more than 10 doses must be charged under Section 172, which, depending on the aggravating circumstances, provides for prison sentences ranging from 4 years to life. In addition, the age of criminal liability has also been lowered from 15 to 14 years.
In der Slowakei werden im neuen Strafgesetzbuch die Straftatbestände im Zusammenhang mit dem Besitz von Drogen für den persönlichen Gebrauch und für den Drogenhandel neu definiert. Im Gegensatz zu dem bis dahin geltenden Straftatbestand des Besitzes für den persönlichen Gebrauch (definiert als nicht mehr als eine Dosis) wurden mit § 171 zwei neue Straftatbestände für den Besitz für den persönlichen Gebrauch eingeführt, die von der Zahl der Dosen abhängig sind (Einzelheiten hierzu sind unten stehenden Ausführungen zu entnehmen). Für diese beiden Straftatbestände wurden ferner zwei neue Sanktionen eingeführt: überwachter Hausarrest und gemeinnützige Arbeit. Der Besitz von mehr als zehn Dosen fällt unter § 172, der in Abhängigkeit von den erschwerenden Umständen Gefängnisstrafen zwischen vier Jahren und lebenslänglich vorsieht. Darüber hinaus wurde das Alter der Strafmündigkeit von 15 auf 14 Jahre gesenkt.
En Eslovaquia, el nuevo Código Penal redefine los delitos de posesión de drogas para consumo personal y para tráfico. En contraste con el delito anterior de posesión para consumo propio (definido como no superior a una dosis), el artículo 171 establece dos tipos de delito de posesión para consumo propio en función del número de dosis (véanse detalles más adelante). Asimismo, se pueden imponer dos nuevas sanciones por estos delitos: arresto domiciliario vigilado o servicios a la comunidad. La posesión de más de 10 dosis deberá ser castigada de conformidad con el artículo 172, que prevé, en función de las circunstancias agravantes, penas de prisión desde que van desde los cuatro años hasta la cadena perpetua. Del mismo modo, se ha rebajado la edad de responsabilidad penal de 15 a 14 años.
In Slovacchia il nuovo codice penale ridefinisce i reati di detenzione illecita di stupefacenti per uso personale e per spaccio. A differenza del precedente reato di detenzione illecita per uso personale (inteso come detenzione di una modica quantità, non superiore a una dose), l’articolo 171 del nuovo codice penale opera un discrimine tra due tipi di reato di detenzione per uso personale, a seconda della quantità detenuta (cfr. i dettagli poco più sotto). Due nuove pene possono inoltre essere irrogate per questi reati: arresti domiciliari o servizio in comunità. La detenzione di più di 10 dosi deve essere punita ai sensi del disposto dell’articolo 172, che, a seconda delle circostanze aggravanti, prevede una pena detentiva da 4 anni all’ergastolo. Inoltre, l’età della responsabilità penale è stata abbassata da 15 a 14 anni.
Na Eslováquia, o novo código penal redefine as infracções de posse de droga para consumo próprio e para tráfico. Ao contrário da anterior infracção de posse para consumo próprio (que antes era limitada a uma única dose), a Secção 171 cria duas infracções de posse para consumo próprio, dependendo do número de doses (ver pormenores mais adiante). Também podem ser aplicadas duas novas sanções a estas infracções: a prisão domiciliária sob vigilância ou a prestação de trabalho a favor da comunidade. Uma posse superior a 10 doses deve ser sancionada nos termos da Secção 172, que, dependendo da existência de circunstâncias agravantes, prevê penas de prisão que podem ir desde 4 anos à prisão perpétua. Além disso, a idade da responsabilidade penal baixou dos 15 para os 14 anos.
Στη Σλοβακία, στον νέο ποινικό κώδικα προσδιορίζονται εκ νέου τα αδικήματα της κατοχής ναρκωτικών για προσωπική χρήση και για διακίνηση. Σε αντίθεση με το αδίκημα της κατοχής για προσωπική χρήση (έως μίας δόσης) που ίσχυε παλαιότερα, το άρθρο 171 προβλέπει δύο αδικήματα κατοχής για προσωπική χρήση, ανάλογα με τον αριθμό των δόσεων (βλέπε κατωτέρω για περισσότερες λεπτομέρειες). Για τα αδικήματα αυτά μπορούν να επιβάλλονται επίσης δύο νέες ποινές: επιτηρούμενη κατ’ οίκον φυλάκιση ή παροχή υπηρεσίας σε επίπεδο τοπικών κοινωνιών. Η κατοχή περισσοτέρων από 10 δόσεων πρέπει να διώκεται βάσει του άρθρου 172 το οποίο, ανάλογα με τις επιβαρυντικές περιστάσεις, προβλέπει ποινές φυλάκισης που κυμαίνονται από 4 έτη έως ισόβια κάθειρξη. Επιπλέον, η ηλικία καταλογισμού ποινικής ευθύνης μειώθηκε από τα 15 στα 14 έτη.
In Slowakije is in het nieuwe wetboek van strafrecht een herschikking van de strafbare feiten in verband met het bezit van drugs voor eigen gebruik en voor verhandeling doorgevoerd. Was het bezit van drugs voor eigen gebruik (gedefinieerd als ten hoogste één dosis) voorheen één strafbaar feit, nu zijn in artikel 171 twee strafbare feiten terzake vastgelegd, met als onderscheidende factor het aantal doses (zie hierna voor details). Ook zijn twee nieuwe straffen voor deze strafbare feiten vastgesteld: huisarrest onder toezicht of een taakstraf. Bezit van meer dan tien doses wordt bestraft uit hoofde van artikel 172, dat, afhankelijk van eventuele verzwarende omstandigheden, voorziet in gevangenisstraffen van vier jaar tot levenslang. Daarnaast is de leeftijd voor strafrechtelijke aansprakelijkheid verlaagd van vijftien naar veertien jaar.
Na Slovensku nový trestní zákoník nově definuje trestné činy držení drog pro vlastní potřebu a pro účely obchodování. Na rozdíl od dřívějšího trestného činu držení drog pro vlastní potřebu (definována jako ne více než jedna dávka), paragraf 171 zavádí dva trestné činy držení drog pro vlastní potřebu, a to podle počtu dávek (více informací viz níže). Za tyto trestné činy mohou být také uloženy dva nové tresty: domácí vězení nebo obecně prospěšné práce. Držení více než deseti dávek musí být stíháno podle paragrafu 172, který podle přitěžujících okolností stanoví trest odnětí svobody v délce čtyř let až doživotí. Dále byla věková hranice trestní odpovědnosti snížena z 15 na 14 let.
I Slovakiet omdefineres lovovertrædelserne besiddelse af narkotika til eget brug og til ulovlig handel i den nye straffelov. I modsætning til den tidligere lovovertrædelse besiddelse til eget brug (defineret som højst én dosis) indføres der i § 171 to lovovertrædelser vedrørende besiddelse til eget brug, afhængigt af antallet af doser (se nærmere nedenfor). Der kan også idømmes to nye straffe for disse overtrædelser: overvåget hjemmefængsel eller samfundstjeneste. Tiltale for besiddelse af over 10 doser skal rejses i henhold til § 172, som afhængigt de skærpende omstændigheder fastsætter fængselsstraffe fra 4 år og op til livstid. Desuden er den kriminelle lavalder også blevet nedsat fra 15 til 14 år.
Slovakkia uues kriminaalkoodeksis on uimastite isiklikuks otstarbeks ja kaubitsemiseks omamise seaduserikkumine ümber sõnastatud. Erinevalt varasemast sõnastusest, kus oli juttu uimastite omamisest isiklikuks otstarbeks (mis oli defineeritud mitte enam kui ühe annuse omamisena), sätestatakse paragrahvis 171 kaks seaduserikkumist, mis on seotud uimastite omamisega isiklikuks otstarbeks, sõltuvalt annuste hulgast (üksikasjalikumalt allpool). Nende rikkumiste eest nähakse ette ka kaks uut karistust: kriminaalhooldaja järelevalvega koduarest või üldkasulik töö. Rohkem kui 10 annuse omamise puhul tuleb rakendada paragrahvi 172, mis sõltuvalt raskendavate asjaolude olemasolust näeb ette nelja-aastase kuni eluaegse vanglakaristuse. Lisaks langetati kriminaalvastutuse vanusepiiri 15 aastalt 14-le.
Slovakian uudessa rikoslaissa on määritelty uudelleen rikokset, jotka käsittävät hallussapidon omaa käyttöä varten ja myyntiä varten. Ennen hallussapitorikokseksi määriteltiin enintään yhden annoksen hallussapito omaa käyttöä varten. Sen tilalle on 171 §:ssä vaihdettu kaksi erilaista hallussapitorikosta, jotka erotellaan huumeannosten määrän perusteella (ks. tarkemmat tiedot jäljempänä). Näistä rikoksista määrättävien rangaistusten joukkoon on lisätty kaksi uutta rangaistusta: valvottu kotivankeus ja yhdyskuntapalvelu. Yli 10 huumeannoksen hallussapidosta seuraa 172 §:n nojalla rikossyyte, ja rangaistuksen pituus vaihtelee 4 vuoden vankeudesta elinkautiseen vankeuteen asiaan liittyvien raskauttavien asianhaarojen mukaan. Lisäksi laissa on pudotettu rikosvastuun alaikärajaa 15 ikävuodesta 14 ikävuoteen.
Szlovákiában az új büntető törvénykönyv újradefiniálja a kábítószer személyes használatra való, illetve kereskedési célú birtoklásának bűncselekményét. A saját használatra való birtoklás korábbi bűncselekményével szemben (amit legfeljebb egy adagban határoztak meg), a 171. szakasz kétféle bűncselekményt különít el a saját használatra birtoklás esetében az adagok számának függvényében (a részleteket ld. alább). E bűncselekményekért kétféle büntetés szabható ki: házi őrizetben való megfigyelés vagy javító-nevelő munka. 10-nél több adag birtoklását a 172. szakasz szerint kell büntetni, amely a súlyosbító körülményektől függően 4 évtől életfogytig terjedő börtönbüntetést ír elő. Ezenkívül a büntetőjogi felelősség korhatárát 15-ről 14 évre szállították le.
Den nye straffeloven i Slovakia skiller mellom besittelse av narkotika til egen bruk og med sikte på handel. I motsetning til det som tidligere gjaldt besittelse til egen bruk (ikke mer enn én dose), fikk man med den nye paragraf 171 to besittelseslovbrudd for det som gjaldt egen bruk, avhengig av antallet doser (se nærmere opplysninger nedenfor). To nye straffebud kan komme til anvendelse i forbindelse med disse lovbruddene, nemlig overvåket hjemmesoning og samfunnstjeneste. Besittelse av mer enn 10 doser påtales med hjemmel i paragraf 172. Avhengig av skjerpende omstendigheter kan dette lovbruddet straffes med fengsel fra 4 år til livstid. I tillegg er den kriminelle lavalderen senket fra 15 til 14 år.
W nowym słowackim kodeksie karnym na nowo zdefiniowano wykroczenia polegające na posiadaniu narkotyków do użytku własnego i w celach handlowych. W przeciwieństwie do wcześniej zdefiniowanego wykroczenia polegającego na posiadaniu narkotyków do użytku własnego (określonego jako nie więcej niż jedna dawka), w art. 171 określono dwa rodzaje wykroczenia polegającego na posiadaniu narkotyków na własny użytek, w zależności od liczby dawek (szczegóły podano niżej). Za te wykroczenia można nałożyć dwa nowe rodzaje kar: areszt domowy pod nadzorem lub pracę społeczną. Posiadanie więcej niż 10 dawek podlega karze przewidzianej w art. 172, w którym przewiduje się kary pozbawienia wolności od 4 lat do dożywocia, w zależności od okoliczności obciążających. Obniżono ponadto z 15 do 14 lat wiek, po którego przekroczeniu ponosi się odpowiedzialność karną.
În Slovacia, noul Cod Penal redefineşte infracţiunile de posesie de droguri pentru consum personal şi pentru trafic. Spre deosebire de infracţiunea anterioară de posesie pentru consum personal (definită ca posesie a unei singure doze), secţiunea 171 vorbeşte despre două infracţiuni legate de posesia pentru consum personal, în funcţie de numărul de doze posedate (pentru detalii, vezi în continuare). Se pot impune de asemenea două tipuri de sancţiuni pentru aceste infracţiuni: arest la domiciliu sub supraveghere sau serviciu în folosul comunităţii. Posesia a mai mult de 10 doze intră sub incidenţa secţiunii 172, care, în funcţie de circumstanţele agravante, prevede sentinţe cu închisoarea de la 4 ani la închisoare pe viaţă. În plus, limita de vârstă pentru răspunderea penală a fost coborâtă de la 15 la 14 ani.
Na Slovensku nový trestný zákon znovu definuje trestné činy prechovávania drog pre vlastnú potrebu a na obchodovanie s drogami. Na rozdiel od predchádzajúceho trestného činu prechovávania pre vlastnú potrebu (definované ako maximálne jedna dávka), článok 171 definuje dva trestné činy prechovávania pre vlastnú potrebu v závislosti od počtu dávok (podrobnosti si pozrite nižšie). Za tieto trestné činy môžu byť uložené aj dva nové tresty: domáce väzenie alebo povinné práce. Prechovávanie viac ako 10 dávok sa musí posudzovať podľa článku 172, ktorý v závislosti od priťažujúcich okolností stanovuje tresty väzenia od 4 rokov po doživotie. Okrem toho sa vek trestnej zodpovednosti znížil z 15 na 14 rokov.
Na Slovaškem nov kazenski zakonik ponovno opredeljuje kazniva dejanja posedovanja drog za osebno uporabo in promet z njimi. V nasprotju s predhodnim kaznivim dejanjem posedovanja za lastno uporabo (opredeljeno kot posedovanje enega samega odmerka) razdelek 171 določa dve kaznivi dejanji posedovanja za lastno uporabo, odvisno od števila odmerkov (za podrobnosti glej nadaljevanje). Za ti kaznivi dejanji se lahko izrečeta tudi dve novi kazni: nadzorovan hišni pripor ali družbeno koristno delo. Posedovanje več kot 10 odmerkov je treba obravnavati na podlagi razdelka 172, ki glede na oteževalne okoliščine, določa zaporne kazni od 4 let do dosmrtne zaporne kazni. Poleg tega se je s 15 na 14 let znižala tudi starostna meja kazenske odgovornosti.
Den nya brottsbalken i Slovakien innehåller en ny definition av brottsrubriceringarna innehav av narkotika för eget bruk respektive handel med narkotika. I motsats till den tidigare brottsbeteckningen innehav för eget bruk (inte mer än en dos), skapar avsnitt 171 i den nya lagen två brottsbeteckningar för innehav för eget bruk, beroende på antalet doser (se nedan). Dessa brott kan också beläggas med två nya påföljder: övervakad husarrest eller samhällstjänst. För innehav av mer än 10 doser måste åtal väckas enligt avsnitt 172 som, beroende på eventuella försvårande omständigheter, leder till fängelse mellan 4 år och livstid. Därtill har åldersgränsen för straffrättsligt ansvar sänkts från 15 till 14 år.
Slovakya’da yeni ceza kanunu, kişisel kullanım ve ticaret amaçlı uyuşturucu bulundurulması suçlarını yeniden tanımlamaktadır. Kişinin kendi kullanımı için uyuşturucu bulundurmaya (en fazla bir doz olarak tanımlanmaktadır) dair önceki suçun aksine, 171. Kısım kişinin kendi kullanımı için uyuşturucu bulundurma konusunda, doz sayısına bağlı olarak, iki suç belirlemektedir (ayrıntılar aşağıdadır). Bu suçlar için ayrıca iki yeni ceza verilebilmektedir: gözaltında ev hapsi veya kamu hizmeti. 10 dozdan fazlasını bulundurmak, ağırlaştırıcı sebeplere bağlı olarak, 4 yıldan müebbete kadar hapis cezası belirleyen 172. Kısım kapsamında değerlendirilmelidir. Buna ek olarak, cezai sorumluluk yaşı da 15’ten 14’e indirilmiştir.
Slovākijas jaunajā kriminālkodeksā no jauna ir definēti ar narkotiku turēšanu personīgai lietošanai un tirdzniecībai saistītie pārkāpumi. Salīdzinājumā ar agrāko pārkāpuma definīciju, ja narkotikas tika turētas personīgai lietošanai (paredzot ne vairāk kā vienu devu), jaunā kodeksa 171. pantā saistībā ar narkotiku turēšanu personīgai lietošanai atkarībā no devu skaita ir nošķirti divi pārkāpumi (plašāku izklāstu skatīt tālāk). Par šiem pārkāpumiem var piespriest arī divus jaunus sodus: mājas arestu policijas uzraudzībā vai sabiedriskos darbus. Atrodot vairāk nekā 10 devas, piemēro 172. pantu, kas atkarībā no atbildību pastiprinošiem apstākļiem paredz cietumsodu no 4 gadiem līdz mūža ieslodzījumam. Turklāt no 15 līdz 14 gadiem ir samazināts vecums, no kura iestājas kriminālatbildība.
  Chapitre 4: Amphétamin...  
De manière générale, la plupart des comprimés vendus comme ecstasy en Europe contenait du MDMA ou une autre substance analogue à l'ecstasy (MDEA, MDA), qui était généralement la seule substance psychotrope présente.
Generally in Europe, most tablets sold as ecstasy contained MDMA or another ecstasy-like substance (MDEA, MDA), usually as the only psychoactive substance present. In the Czech Republic, Greece, Latvia, Lithuania, Hungary, the Netherlands, Slovakia, Finland, the United Kingdom and Norway, such tablets accounted for more than 95 % of the total number of tablets analysed in 2004. An exception to this finding occurred in Bulgaria, where a high percentage (61 %) of tablets analysed contained amphetamine and/or methamphetamine as the only psychoactive substances. The MDMA content of ecstasy tablets varies greatly between batches (even between those with the same logo) both between and within countries. In 2004, the average content of active substance (MDMA) per ecstasy tablet was reported to range from 30 to 82 mg (100) (Reitox national reports, 2005).
Insgesamt enthielten die meisten in Europa als Ecstasy verkauften Tabletten in der Regel als einzige psychoaktive Substanz MDMA oder eine andere Ecstasy-ähnliche Substanz (MDEA, MDA). In der Tschechischen Republik, Griechenland, Lettland, Litauen, Ungarn, den Niederlanden, der Slowakei, Finnland, dem Vereinigten Königreich und Norwegen machten solche Tabletten mehr als 95 % aller im Jahr 2004 analysierten Ecstasy-Tabletten aus. Lediglich aus Bulgarien wurde ein hoher Anteil (61 %) von analysierten Tabletten gemeldet, in denen Amphetamin und/oder Methamphetamin als einzige psychoaktive Substanz nachgewiesen wurden. Der MDMA-Gehalt von Ecstasy-Tabletten variiert sowohl innerhalb der Länder als auch zwischen ihnen von Charge zu Charge erheblich (auch wenn sie das gleiche Logo tragen). Der Durchschnittsgehalt des Wirkstoffs (MDMA) lag den Berichten zufolge im Jahr 2004 zwischen 30 und 82 mg pro Tablette (100) (nationale Reitox-Berichte, 2005).
Por lo general, la mayoría de las pastillas vendidas en Europa como éxtasis contenían MDMA u otras sustancias similares al éxtasis (MDEA, MDA), con frecuencia la única sustancia psicoactiva presente. En la República Checa, Grecia, Letonia, Lituania, Hungría, los Países Bajos, Eslovaquia, Finlandia, el Reino Unido y Noruega, más del 95 % del número total de pastillas analizadas en 2004 correspondió a este tipo de pastillas. Un caso excepcional fue el de Bulgaria, donde un elevado porcentaje de las pastillas analizadas (61 %) contenía anfetamina y/o metanfetamina como únicas sustancias psicoactivas. El contenido de MDMA de las pastillas de éxtasis varía considerablemente según las partidas (incluso entre las que llevan el mismo logotipo), tanto dentro como fuera de un mismo país. En 2004, el contenido medio de sustancia activa (MDMA) por pastilla de éxtasis osciló entre 30 y 82 mg (100) (informes nacionales de la red Reitox, 2005).
Generalmente in Europa la maggior parte delle pasticche vendute come ecstasy contenevano MDMA o un’altra sostanza simile all’ecstasy (MDEA, MDA), solitamente come unica sostanza psicoattiva presente. Nella Repubblica ceca, in Grecia, Lettonia, Lituania, Ungheria, Paesi Bassi, Slovacchia, Finlandia, Regno Unito e Norvegia queste pasticche rappresentavano oltre il 95% del numero complessivo di pasticche analizzate nel 2004. Un’eccezione a questi risultati è data dalla Bulgaria, dove l’elevata percentuale di pasticche analizzate (il 61%) conteneva anfetamina e/o metanfetamina come unica sostanza psicoattiva. Il tenore di MDMA nelle pasticche di ecstasy varia notevolmente da lotto a lotto (anche tra quelli che hanno lo stesso logotipo), sia all’interno di ciascun paese sia tra un paese e l’altro. Nel 2004 il tenore medio del principio attivo (MDMA) per pasticca di ecstasy era compreso tra 30 e 82 mg (100) (relazioni nazionali Reitox, 2005).
De um modo geral, na Europa, a maior parte dos comprimidos vendidos como ecstasy continha MDMA ou outra substância afim (MDEA, MDA), normalmente como única substância psicoactiva presente. Na República Checa, Grécia, Letónia, Lituânia, Hungria, Países Baixos, Eslováquia, Finlândia, Reino Unido e Noruega, esses comprimidos correspondiam a mais de 95% do número total de comprimidos analisados em 2004. Uma excepção a este resultado verificou-se na Bulgária, onde uma elevada percentagem (61%) dos comprimidos analisados continha anfetaminas e/ou metanfetaminas como únicas substâncias psicoactivas. O teor em MDMA dos comprimidos de ecstasy varia muito de lote para lote (inclusive entre os que apresentam o mesmo logótipo), num mesmo país e entre países. Em 2004, o teor médio da substância activa (MDMA) por comprimido ecstasy variou, segundo as informações fornecidas, entre 30 e 82 mg (100) (Relatórios Nacionais Reitox, 2005).
Γενικά στην Ευρώπη, τα περισσότερα χάπια που πωλούνται ως έκσταση περιέχουν MDMA ή άλλες παρόμοιες με την έκσταση ουσίες (MDEA, MDA), που συνήθως αποτελούν το μοναδικό ψυχοδραστικό συστατικό τους. Στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, τη Λεττονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία το 2004 τα χάπια αυτά αντιπροσώπευαν το 95 % του συνολικού αριθμού χαπιών που υποβλήθηκαν σε ανάλυση. Εξαίρεση στη διαπίστωση αυτή αποτέλεσε η Βουλγαρία, όπου υψηλό ποσοστό (61 %) των χαπιών που υποβλήθηκαν σε ανάλυση περιείχε αμφεταμίνη ή/και μεθαμφεταμίνη ως μοναδικό ψυχοδραστικό συστατικό. Η περιεκτικότητα σε MDMA των χαπιών έκστασης διαφέρει σημαντικά από παρτίδα σε παρτίδα (ακόμη και μεταξύ αυτών με το ίδιο λογότυπο), εντός της ίδιας χώρας και μεταξύ των χωρών. Το 2004, η μέση περιεκτικότητα ενεργού συστατικού (MDMA) ανά χάπι έκστασης αναφέρθηκε ότι κυμάνθηκε από 30 έως 82 mg (100) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005).
In het algemeen bevatten de meeste pillen die in Europa als ecstasy worden verkocht, MDMA of een andere ecstasyachtige stof (MDEA, MDA), gewoonlijk als enige aanwezige psychoactieve stof. In Tsjechië, Griekenland, Letland, Litouwen, Hongarije, Nederland, Slowakije, Finland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen ging het in 2004 in 95% van alle geanalyseerde pillen om dergelijke exemplaren. Uitzondering hierop is Bulgarije, waar een hoog percentage (61%) van de onderzochte pillen amfetamine en/of metamfetamine als enige psychoactieve stof bevatte. Binnen en tussen de landen loopt de MDMA-hoeveelheid die in partijen pillen wordt aangetroffen, sterk uiteen (zelfs als het pillen met hetzelfde logo betreft). In 2004 varieerde de gemiddelde hoeveelheid actieve stof (MDMA) per ecstasypil van 30 tot 82 mg (100) (nationale Reitox-verslagen, 2005).
Obecně řečeno obsahovala většina tablet prodaných v Evropě jako extáze MDMA nebo jinou látku podobnou extázi (MDEA, MDA), přičemž tato látka byla obvykle jedinou psychoaktivní látkou přítomnou v tabletě. V České republice, Řecku, Lotyšsku, Litvě, Maďarsku, Nizozemsku, na Slovensku, ve Finsku, Spojeném království a Norsku tyto tablety tvořily celkem více než 95 % celkového počtu tablet analyzovaných v roce 2004. Výjimkou z tohoto zjištění je Bulharsko, kde vysoká část analyzovaných tablet (61 %) obsahovala jako psychoaktivní látky pouze amfetamin a/nebo metamfetamin. Obsah MDMA v tabletách extáze se značně liší v závislosti na šarži (i mezi tabletami se stejným logem), a to jak mezi jednotlivými zeměmi, tak na vnitrostátní úrovni. V roce 2004 se průměrný obsah účinné látky (MDMA) v tabletě extáze uváděl v rozmezí od 30 do 82 mg (100) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005).
Generelt i Europa indeholdt de fleste tabletter solgt som ecstasy MDMA eller et andet ecstasylignende stof (MDEA, MDA), normalt som det eneste psykoaktive stof, der var til stede. I Tjekkiet, Grækenland, Letland, Litauen, Ungarn, Nederlandene, Slovakiet, Finland, Det Forenede Kongerige og Norge gælder dette for over 95 % af det samlede antal analyserede tabletter i 2004. En undtagelse hertil kunne registreres i Bulgarien, hvor en høj procentdel (61 %) af de analyserede tabletter indeholdt amfetamin og/eller metamfetamin som de eneste psykoaktive stoffer. MDMA-indholdet i ecstasytabletter varierer meget fra parti til parti (også selv om partierne bærer det samme logo), såvel landene imellem som inden for de enkelte lande. I 2004 blev det gennemsnitlige indhold af aktivt stof (MDMA) pr. ecstasytablet angivet at ligge mellem 30 og 82 mg (100) (nationale Reitox-rapporter, 2005).
Kogu Euroopas sisaldas suurem osa ecstasyna müüdud tablette tavaliselt ainsa psühhoaktiivse toimeainena MDMAd või muud ecstasy-taolist ainet (MDEA, MDA). Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Lätis, Leedus, Ungaris, Madalmaades, Slovakkias, Soomes, Ühendkuningriigis ja Norras ulatus selliste tablettide osakaal 2004. a analüüsitud tablettide hulgas rohkem kui 95%-ni. Erandiks oli Bulgaaria, kus suur osa (61%) analüüsitud tablettidest sisaldas ainsa psühhoaktiivse toimeainena amfetamiini ja/või metamfetamiini. Ecstasy tablettide partiide MDMA-sisaldus on väga erinev (isegi sama logoga partiide puhul) nii riigiti kui riigisiseselt. 2004. a oli ecstasy tableti keskmine toimeaine (MDMA) sisaldus 30 kuni 82 mg (100) (Reitoxi riikide aruanded, 2005).
Euroopassa useimpien ekstaasina myytyjen tablettien todettiin analyyseissä sisältäneen psykoaktiivisina aineina ainoastaan MDMA:ta tai muita ekstaasin kaltaisia aineita (MDEA, MDA). Tšekissä, Kreikassa, Latviassa, Liettuassa, Unkarissa, Alankomaissa, Slovakiassa, Suomessa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa näitä aineita sisälsi yli 95 prosenttia analysoiduista tableteista vuonna 2004. Bulgaria ilmoitti kuitenkin, että suuri osa (61 %) analysoiduista tableteista sisälsi amfetamiinia ja/tai metamfetamiinia ainoina psykoaktiivisina aineina. Ekstaasitablettien MDMA-pitoisuus vaihtelee suuresti erien välillä (jopa samalla logolla varustetuissa tableteissa) sekä maiden sisällä että välillä. Vuonna 2004 ekstaasitablettien keskimääräinen MDMA-pitoisuus oli 30–82 mg (100) (Reitoxin kansalliset raportit, 2005).
Európában az extasyként árusított tabletták többsége pszichoaktív anyagként általában kizárólag MDMA-t vagy más extasyszerű anyagot tartalmazott (MDEA, MDA). Csehországban, Görögországban, Lettországban, Litvániában, Magyarországon, Hollandiában, Szlovákiában, Finnországban, az Egyesült Királyságban és Norvégiában az ilyen tabletták tették ki a 2004-ben elemzett összes tabletta több mint 95%-át. E megállapítás alól kivételt képezett Bulgária, ahol az elemzett tabletták (61%-ban) amfetamint vagy metamfetamint tartalmaztak kizárólagos pszichoaktív anyagként. Az extasy tabletták MDMA-tartalma mintánként nagyon változó (még az azonos logójú tablettáknál is), országokon belül és országok között egyaránt. 2004-ben az extasy tablettánkénti átlagos hatóanyag-tartalma (MDMA) a jelentések szerint 30–82 mg között volt100 (Reitox országjelentések, 2005).
Generelt inneholdt de fleste tablettene som ble solgt som ecstasy i Europa, MDMD eller et annet ecstasylignende stoff (MDEA, MDA). Vanligvis inneholdt de ikke andre psykoaktive stoffer. I Den tsjekkiske republikk, Hellas, Latvia, Ungarn, Nederland, Slovakia, Finland, Storbritannia og Norge utgjorde slike tabletter over 95 % av det totale antallet analyserte tabletter i 2004. Et unntak var Bulgaria, hvor 61 % av de analyserte tablettene inneholdt amfetamin og/eller metamfetamin som eneste psykoaktive stoff. MDMA-innholdet i ecstasytabletter varierer meget fra parti til parti (selv mellom partier med samme logo) både innenfor det enkelte land og landene imellom. I 2004 inneholdt hver ecstasytablett i gjennomsnitt mellom 30 og 82 mg (100) av virkestoffet (MDMA) (nasjonale Reitox-rapporter, 2005).
Większość tabletek sprzedawanych w Europie jako ekstazy zawierała MDMA lub inne substancje zbliżone do ekstazy (MDEA, MDA) — zazwyczaj była to jedyna obecna w tabletkach substancja psychoaktywna. W Czechach, Grecji, na Łotwie, Litwie, Węgrzech, w Holandii, w Słowacji, w Finlandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii tabletki tego rodzaju stanowiły ponad 95% łącznej liczby tabletek poddanych analizie w 2004 r. Wyjątek pod tym względem stanowiła Bułgaria, w której większość (61%) badanych tabletek zawierała amfetaminę i/lub metamfetaminę jako jedyne substancje psychoaktywne. Zawartość MDMA w tabletkach ekstazy różni się znacznie w zależności od partii (nawet wśród partii pochodzących z tego samego źródła), zarówno na rynku międzynarodowym, jak i na rynkach krajowych. W 2004 r. średnia zawartość substancji aktywnej (MDMA) przypadająca na tabletkę ekstazy wynosiła od 30 do 82 mg (100) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.).
În general, în Europa, majoritatea tabletelor vândute ca ecstasy conţineau MDMA sau o altă substanţă de tipul ecstasy (MDEA, MDA), de obicei ca singura substanţă psihoactivă prezentă. În Republica Cehă, Grecia, Letonia, Lituania, Ungaria, Ţările de Jos, Slovacia, Finlanda, Regatul Unit şi Norvegia, astfel de tablete reprezentau peste 95 % din numărul total de tablete analizate în 2004. Bulgaria a făcut excepţie de la această constatare, un mare procent (61 %) din tabletele analizate în această ţară conţinând amfetamină şi/sau metamfetamină ca singurele substanţe psihoactive. Conţinutul de MDMA al tabletelor de ecstasy variază considerabil de la un lot la altul (chiar şi în cazul loturilor marcate cu aceeaşi pictogramă), atât de la o ţară la alta, cât şi în interiorul aceleiaşi ţări. În 2004, conţinutul mediu de substanţă activă (MDMA) pentru o tabletă de ecstasy s-a raportat ca variind de la 30 la 82 mg (100) (Rapoartele naţionale Reitox, 2005).
Vo všeobecnosti väčšina tabletiek predávaných v Európe ako extáza obsahovala MDMA alebo inú látku podobnú extáze (MDEA, MDA), ktorá bola obvykle prítomná ako jediná psychoaktívna látka. V Českej republike, Grécku, Lotyšsku, Litve, Maďarsku, Holandsku, na Slovensku, vo Fínsku, v Spojenom kráľovstve a Nórsku takéto tabletky predstavovali viac ako 95 % celkového počtu tabletiek analyzovaných v roku 2004. Výnimku z tohto zistenia predstavovalo Bulharsko, kde vysoké percento (61 %) analyzovaných tabletiek obsahovalo amfetamín a/alebo metamfetamín ako jediné psychoaktívne látky. Obsah MDMA v tabletkách extázy značne kolíše v závislosti od výrobnej šarže (dokonca aj v tabletkách s rovnakým logom) tak v jednotlivých krajinách ako aj medzi nimi. Uvádzalo sa, že v roku 2004 sa pohyboval priemerný obsah aktívnej látky (MDMA) v jednej tabletke extázy od 30 do 82 mg (100) (národné správy siete Reitox, 2005).
Na splošno je v Evropi večina tablet, prodanih kot ekstazi, vsebovala MDMA ali drugo ekstaziju podobno snov (MDEA, MDA), ponavadi kot edino prisotno psihoaktivno snov. V Češki republiki, Grčiji, Latviji, Litvi, na Madžarskem, Nizozemskem, Slovaškem, Finskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem so takšne tablete predstavljale več kot 95 % skupnega števila tablet, analiziranih leta 2004. Izjema se je pojavila v Bolgariji, kjer je visok odstotek (61 %) analiziranih tablet kot edino psihoaktivno snov vseboval amfetamin in/ali metamfetamin. Vsebnost MDMA v tabletah ekstazija se po državah in v njih med serijami precej razlikuje (celo med tistimi z enakim logotipom). Leta 2004 je povprečna vsebnost aktivne snovi (MDMA) v tableti ekstazija po poročilih znašala od 30 do 82 mg (100) (nacionalna poročila Reitox, 2005).
I Europa innehöll i allmänhet de flesta tabletter som såldes som ecstasy MDMA, eller något annat ecstasyliknande ämne (MDEA, MDA) som enda psykoaktiva beståndsdel. I Tjeckien, Grekland, Lettland, Litauen, Ungern, Nederländerna, Slovakien, Finland, Storbritannien och Norge, stod sådana tabletter för mer än 95 % av det totala antal tabletter som analyserades 2004. Ett undantag konstaterades i Bulgarien, där en hög andel (61 %) av de analyserade tabletterna innehöll amfetamin och/eller metamfetamin som det enda psykoaktiva ämnet. MDMA-halten i ecstasytabletter varierar avsevärt mellan olika partier (och även mellan tabletter som bär samma symbol), både mellan och inom länder. År 2004 var den genomsnittliga halten av MDMA i ecstasytabletter mellan 30 och 82 mg (100) (nationella Reitoxrapporter, 2005).
Avrupa’da genellikle, ecstasy olarak satılan hapların birçoğu, çoğunlukla mevcut tek psikoaktif madde olarak MDMA veya başka bir ecstasy türü madde (MDEA, MDA) içermekteydi. Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Letonya, Litvanya, Macaristan, Hollanda, Slovakya, Finlandiya, Birleşik Krallık ve Norveç’te bu gibi haplar 2004’te analiz edilen toplam hap sayısının % 95’ine karşılık gelmekteydi. Bu bulguya bir istisna, analiz edilen hapların yüksek bir yüzdesinin (% 61) tek psikoaktif maddeler olarak amfetamin ve/veya metamfetamin içerdiği Bulgaristan’da meydana gelmiştir. Ecstasy haplarının MDMA içeriği partiler arasında (aynı logoya sahip olanlar arasında bile) hem ülkeler dahilinde hem de bir ülkeden diğerine büyük farklar göstermektedir. 2004’te, ecstasy hapı başına ortalama aktif madde içeriğinin (MDMA) 30 ile 82 mg arasında değiştiği bildirilmiştir (100) (Reitox ulusal raporları, 2005).
Kopumā lielākajā daļā tablešu, kas Eiropā ir pārdotas kā ekstazī, vienīgā konstatētā psihoaktīvā viela ir bijis MDMA vai kāda līdzīga ekstazī viela (MDEA, MDA). To var teikt par vairāk nekā 95 % no visām 2004. gadā Čehijā, Grieķijā, Latvijā, Lietuvā, Ungārijā, Nīderlandē, Slovākijā, Somijā, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā pārbaudītajām tabletēm. Izņēmums ir Bulgārija, kur lielā daļā pārbaudīto tablešu (61 %) vienīgā konstatētā psihoaktīvā viela ir bijis amfetamīns un/vai metamfetamīns. Ekstazī tablešu MDMA saturs dažādās tablešu partijās ievērojami atšķiras (pat viena un tā paša zīmola partijās) gan dažādās valstīs, gan vienā un tai pašā valstī. Vidējais aktīvās vielas (MDMA) saturs ekstazī tabletēs 2004. gadā ir svārstījies no 30 līdz 82 miligramiem (100) (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.).
  Chapitre 4: Amphétamin...  
De manière générale, la plupart des comprimés vendus comme ecstasy en Europe contenait du MDMA ou une autre substance analogue à l'ecstasy (MDEA, MDA), qui était généralement la seule substance psychotrope présente.
Generally in Europe, most tablets sold as ecstasy contained MDMA or another ecstasy-like substance (MDEA, MDA), usually as the only psychoactive substance present. In the Czech Republic, Greece, Latvia, Lithuania, Hungary, the Netherlands, Slovakia, Finland, the United Kingdom and Norway, such tablets accounted for more than 95 % of the total number of tablets analysed in 2004. An exception to this finding occurred in Bulgaria, where a high percentage (61 %) of tablets analysed contained amphetamine and/or methamphetamine as the only psychoactive substances. The MDMA content of ecstasy tablets varies greatly between batches (even between those with the same logo) both between and within countries. In 2004, the average content of active substance (MDMA) per ecstasy tablet was reported to range from 30 to 82 mg (100) (Reitox national reports, 2005).
Insgesamt enthielten die meisten in Europa als Ecstasy verkauften Tabletten in der Regel als einzige psychoaktive Substanz MDMA oder eine andere Ecstasy-ähnliche Substanz (MDEA, MDA). In der Tschechischen Republik, Griechenland, Lettland, Litauen, Ungarn, den Niederlanden, der Slowakei, Finnland, dem Vereinigten Königreich und Norwegen machten solche Tabletten mehr als 95 % aller im Jahr 2004 analysierten Ecstasy-Tabletten aus. Lediglich aus Bulgarien wurde ein hoher Anteil (61 %) von analysierten Tabletten gemeldet, in denen Amphetamin und/oder Methamphetamin als einzige psychoaktive Substanz nachgewiesen wurden. Der MDMA-Gehalt von Ecstasy-Tabletten variiert sowohl innerhalb der Länder als auch zwischen ihnen von Charge zu Charge erheblich (auch wenn sie das gleiche Logo tragen). Der Durchschnittsgehalt des Wirkstoffs (MDMA) lag den Berichten zufolge im Jahr 2004 zwischen 30 und 82 mg pro Tablette (100) (nationale Reitox-Berichte, 2005).
Por lo general, la mayoría de las pastillas vendidas en Europa como éxtasis contenían MDMA u otras sustancias similares al éxtasis (MDEA, MDA), con frecuencia la única sustancia psicoactiva presente. En la República Checa, Grecia, Letonia, Lituania, Hungría, los Países Bajos, Eslovaquia, Finlandia, el Reino Unido y Noruega, más del 95 % del número total de pastillas analizadas en 2004 correspondió a este tipo de pastillas. Un caso excepcional fue el de Bulgaria, donde un elevado porcentaje de las pastillas analizadas (61 %) contenía anfetamina y/o metanfetamina como únicas sustancias psicoactivas. El contenido de MDMA de las pastillas de éxtasis varía considerablemente según las partidas (incluso entre las que llevan el mismo logotipo), tanto dentro como fuera de un mismo país. En 2004, el contenido medio de sustancia activa (MDMA) por pastilla de éxtasis osciló entre 30 y 82 mg (100) (informes nacionales de la red Reitox, 2005).
Generalmente in Europa la maggior parte delle pasticche vendute come ecstasy contenevano MDMA o un’altra sostanza simile all’ecstasy (MDEA, MDA), solitamente come unica sostanza psicoattiva presente. Nella Repubblica ceca, in Grecia, Lettonia, Lituania, Ungheria, Paesi Bassi, Slovacchia, Finlandia, Regno Unito e Norvegia queste pasticche rappresentavano oltre il 95% del numero complessivo di pasticche analizzate nel 2004. Un’eccezione a questi risultati è data dalla Bulgaria, dove l’elevata percentuale di pasticche analizzate (il 61%) conteneva anfetamina e/o metanfetamina come unica sostanza psicoattiva. Il tenore di MDMA nelle pasticche di ecstasy varia notevolmente da lotto a lotto (anche tra quelli che hanno lo stesso logotipo), sia all’interno di ciascun paese sia tra un paese e l’altro. Nel 2004 il tenore medio del principio attivo (MDMA) per pasticca di ecstasy era compreso tra 30 e 82 mg (100) (relazioni nazionali Reitox, 2005).
De um modo geral, na Europa, a maior parte dos comprimidos vendidos como ecstasy continha MDMA ou outra substância afim (MDEA, MDA), normalmente como única substância psicoactiva presente. Na República Checa, Grécia, Letónia, Lituânia, Hungria, Países Baixos, Eslováquia, Finlândia, Reino Unido e Noruega, esses comprimidos correspondiam a mais de 95% do número total de comprimidos analisados em 2004. Uma excepção a este resultado verificou-se na Bulgária, onde uma elevada percentagem (61%) dos comprimidos analisados continha anfetaminas e/ou metanfetaminas como únicas substâncias psicoactivas. O teor em MDMA dos comprimidos de ecstasy varia muito de lote para lote (inclusive entre os que apresentam o mesmo logótipo), num mesmo país e entre países. Em 2004, o teor médio da substância activa (MDMA) por comprimido ecstasy variou, segundo as informações fornecidas, entre 30 e 82 mg (100) (Relatórios Nacionais Reitox, 2005).
Γενικά στην Ευρώπη, τα περισσότερα χάπια που πωλούνται ως έκσταση περιέχουν MDMA ή άλλες παρόμοιες με την έκσταση ουσίες (MDEA, MDA), που συνήθως αποτελούν το μοναδικό ψυχοδραστικό συστατικό τους. Στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, τη Λεττονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία το 2004 τα χάπια αυτά αντιπροσώπευαν το 95 % του συνολικού αριθμού χαπιών που υποβλήθηκαν σε ανάλυση. Εξαίρεση στη διαπίστωση αυτή αποτέλεσε η Βουλγαρία, όπου υψηλό ποσοστό (61 %) των χαπιών που υποβλήθηκαν σε ανάλυση περιείχε αμφεταμίνη ή/και μεθαμφεταμίνη ως μοναδικό ψυχοδραστικό συστατικό. Η περιεκτικότητα σε MDMA των χαπιών έκστασης διαφέρει σημαντικά από παρτίδα σε παρτίδα (ακόμη και μεταξύ αυτών με το ίδιο λογότυπο), εντός της ίδιας χώρας και μεταξύ των χωρών. Το 2004, η μέση περιεκτικότητα ενεργού συστατικού (MDMA) ανά χάπι έκστασης αναφέρθηκε ότι κυμάνθηκε από 30 έως 82 mg (100) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005).
In het algemeen bevatten de meeste pillen die in Europa als ecstasy worden verkocht, MDMA of een andere ecstasyachtige stof (MDEA, MDA), gewoonlijk als enige aanwezige psychoactieve stof. In Tsjechië, Griekenland, Letland, Litouwen, Hongarije, Nederland, Slowakije, Finland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen ging het in 2004 in 95% van alle geanalyseerde pillen om dergelijke exemplaren. Uitzondering hierop is Bulgarije, waar een hoog percentage (61%) van de onderzochte pillen amfetamine en/of metamfetamine als enige psychoactieve stof bevatte. Binnen en tussen de landen loopt de MDMA-hoeveelheid die in partijen pillen wordt aangetroffen, sterk uiteen (zelfs als het pillen met hetzelfde logo betreft). In 2004 varieerde de gemiddelde hoeveelheid actieve stof (MDMA) per ecstasypil van 30 tot 82 mg (100) (nationale Reitox-verslagen, 2005).
Obecně řečeno obsahovala většina tablet prodaných v Evropě jako extáze MDMA nebo jinou látku podobnou extázi (MDEA, MDA), přičemž tato látka byla obvykle jedinou psychoaktivní látkou přítomnou v tabletě. V České republice, Řecku, Lotyšsku, Litvě, Maďarsku, Nizozemsku, na Slovensku, ve Finsku, Spojeném království a Norsku tyto tablety tvořily celkem více než 95 % celkového počtu tablet analyzovaných v roce 2004. Výjimkou z tohoto zjištění je Bulharsko, kde vysoká část analyzovaných tablet (61 %) obsahovala jako psychoaktivní látky pouze amfetamin a/nebo metamfetamin. Obsah MDMA v tabletách extáze se značně liší v závislosti na šarži (i mezi tabletami se stejným logem), a to jak mezi jednotlivými zeměmi, tak na vnitrostátní úrovni. V roce 2004 se průměrný obsah účinné látky (MDMA) v tabletě extáze uváděl v rozmezí od 30 do 82 mg (100) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005).
Generelt i Europa indeholdt de fleste tabletter solgt som ecstasy MDMA eller et andet ecstasylignende stof (MDEA, MDA), normalt som det eneste psykoaktive stof, der var til stede. I Tjekkiet, Grækenland, Letland, Litauen, Ungarn, Nederlandene, Slovakiet, Finland, Det Forenede Kongerige og Norge gælder dette for over 95 % af det samlede antal analyserede tabletter i 2004. En undtagelse hertil kunne registreres i Bulgarien, hvor en høj procentdel (61 %) af de analyserede tabletter indeholdt amfetamin og/eller metamfetamin som de eneste psykoaktive stoffer. MDMA-indholdet i ecstasytabletter varierer meget fra parti til parti (også selv om partierne bærer det samme logo), såvel landene imellem som inden for de enkelte lande. I 2004 blev det gennemsnitlige indhold af aktivt stof (MDMA) pr. ecstasytablet angivet at ligge mellem 30 og 82 mg (100) (nationale Reitox-rapporter, 2005).
Kogu Euroopas sisaldas suurem osa ecstasyna müüdud tablette tavaliselt ainsa psühhoaktiivse toimeainena MDMAd või muud ecstasy-taolist ainet (MDEA, MDA). Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Lätis, Leedus, Ungaris, Madalmaades, Slovakkias, Soomes, Ühendkuningriigis ja Norras ulatus selliste tablettide osakaal 2004. a analüüsitud tablettide hulgas rohkem kui 95%-ni. Erandiks oli Bulgaaria, kus suur osa (61%) analüüsitud tablettidest sisaldas ainsa psühhoaktiivse toimeainena amfetamiini ja/või metamfetamiini. Ecstasy tablettide partiide MDMA-sisaldus on väga erinev (isegi sama logoga partiide puhul) nii riigiti kui riigisiseselt. 2004. a oli ecstasy tableti keskmine toimeaine (MDMA) sisaldus 30 kuni 82 mg (100) (Reitoxi riikide aruanded, 2005).
Euroopassa useimpien ekstaasina myytyjen tablettien todettiin analyyseissä sisältäneen psykoaktiivisina aineina ainoastaan MDMA:ta tai muita ekstaasin kaltaisia aineita (MDEA, MDA). Tšekissä, Kreikassa, Latviassa, Liettuassa, Unkarissa, Alankomaissa, Slovakiassa, Suomessa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa näitä aineita sisälsi yli 95 prosenttia analysoiduista tableteista vuonna 2004. Bulgaria ilmoitti kuitenkin, että suuri osa (61 %) analysoiduista tableteista sisälsi amfetamiinia ja/tai metamfetamiinia ainoina psykoaktiivisina aineina. Ekstaasitablettien MDMA-pitoisuus vaihtelee suuresti erien välillä (jopa samalla logolla varustetuissa tableteissa) sekä maiden sisällä että välillä. Vuonna 2004 ekstaasitablettien keskimääräinen MDMA-pitoisuus oli 30–82 mg (100) (Reitoxin kansalliset raportit, 2005).
Európában az extasyként árusított tabletták többsége pszichoaktív anyagként általában kizárólag MDMA-t vagy más extasyszerű anyagot tartalmazott (MDEA, MDA). Csehországban, Görögországban, Lettországban, Litvániában, Magyarországon, Hollandiában, Szlovákiában, Finnországban, az Egyesült Királyságban és Norvégiában az ilyen tabletták tették ki a 2004-ben elemzett összes tabletta több mint 95%-át. E megállapítás alól kivételt képezett Bulgária, ahol az elemzett tabletták (61%-ban) amfetamint vagy metamfetamint tartalmaztak kizárólagos pszichoaktív anyagként. Az extasy tabletták MDMA-tartalma mintánként nagyon változó (még az azonos logójú tablettáknál is), országokon belül és országok között egyaránt. 2004-ben az extasy tablettánkénti átlagos hatóanyag-tartalma (MDMA) a jelentések szerint 30–82 mg között volt100 (Reitox országjelentések, 2005).
Generelt inneholdt de fleste tablettene som ble solgt som ecstasy i Europa, MDMD eller et annet ecstasylignende stoff (MDEA, MDA). Vanligvis inneholdt de ikke andre psykoaktive stoffer. I Den tsjekkiske republikk, Hellas, Latvia, Ungarn, Nederland, Slovakia, Finland, Storbritannia og Norge utgjorde slike tabletter over 95 % av det totale antallet analyserte tabletter i 2004. Et unntak var Bulgaria, hvor 61 % av de analyserte tablettene inneholdt amfetamin og/eller metamfetamin som eneste psykoaktive stoff. MDMA-innholdet i ecstasytabletter varierer meget fra parti til parti (selv mellom partier med samme logo) både innenfor det enkelte land og landene imellom. I 2004 inneholdt hver ecstasytablett i gjennomsnitt mellom 30 og 82 mg (100) av virkestoffet (MDMA) (nasjonale Reitox-rapporter, 2005).
Większość tabletek sprzedawanych w Europie jako ekstazy zawierała MDMA lub inne substancje zbliżone do ekstazy (MDEA, MDA) — zazwyczaj była to jedyna obecna w tabletkach substancja psychoaktywna. W Czechach, Grecji, na Łotwie, Litwie, Węgrzech, w Holandii, w Słowacji, w Finlandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii tabletki tego rodzaju stanowiły ponad 95% łącznej liczby tabletek poddanych analizie w 2004 r. Wyjątek pod tym względem stanowiła Bułgaria, w której większość (61%) badanych tabletek zawierała amfetaminę i/lub metamfetaminę jako jedyne substancje psychoaktywne. Zawartość MDMA w tabletkach ekstazy różni się znacznie w zależności od partii (nawet wśród partii pochodzących z tego samego źródła), zarówno na rynku międzynarodowym, jak i na rynkach krajowych. W 2004 r. średnia zawartość substancji aktywnej (MDMA) przypadająca na tabletkę ekstazy wynosiła od 30 do 82 mg (100) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.).
În general, în Europa, majoritatea tabletelor vândute ca ecstasy conţineau MDMA sau o altă substanţă de tipul ecstasy (MDEA, MDA), de obicei ca singura substanţă psihoactivă prezentă. În Republica Cehă, Grecia, Letonia, Lituania, Ungaria, Ţările de Jos, Slovacia, Finlanda, Regatul Unit şi Norvegia, astfel de tablete reprezentau peste 95 % din numărul total de tablete analizate în 2004. Bulgaria a făcut excepţie de la această constatare, un mare procent (61 %) din tabletele analizate în această ţară conţinând amfetamină şi/sau metamfetamină ca singurele substanţe psihoactive. Conţinutul de MDMA al tabletelor de ecstasy variază considerabil de la un lot la altul (chiar şi în cazul loturilor marcate cu aceeaşi pictogramă), atât de la o ţară la alta, cât şi în interiorul aceleiaşi ţări. În 2004, conţinutul mediu de substanţă activă (MDMA) pentru o tabletă de ecstasy s-a raportat ca variind de la 30 la 82 mg (100) (Rapoartele naţionale Reitox, 2005).
Vo všeobecnosti väčšina tabletiek predávaných v Európe ako extáza obsahovala MDMA alebo inú látku podobnú extáze (MDEA, MDA), ktorá bola obvykle prítomná ako jediná psychoaktívna látka. V Českej republike, Grécku, Lotyšsku, Litve, Maďarsku, Holandsku, na Slovensku, vo Fínsku, v Spojenom kráľovstve a Nórsku takéto tabletky predstavovali viac ako 95 % celkového počtu tabletiek analyzovaných v roku 2004. Výnimku z tohto zistenia predstavovalo Bulharsko, kde vysoké percento (61 %) analyzovaných tabletiek obsahovalo amfetamín a/alebo metamfetamín ako jediné psychoaktívne látky. Obsah MDMA v tabletkách extázy značne kolíše v závislosti od výrobnej šarže (dokonca aj v tabletkách s rovnakým logom) tak v jednotlivých krajinách ako aj medzi nimi. Uvádzalo sa, že v roku 2004 sa pohyboval priemerný obsah aktívnej látky (MDMA) v jednej tabletke extázy od 30 do 82 mg (100) (národné správy siete Reitox, 2005).
Na splošno je v Evropi večina tablet, prodanih kot ekstazi, vsebovala MDMA ali drugo ekstaziju podobno snov (MDEA, MDA), ponavadi kot edino prisotno psihoaktivno snov. V Češki republiki, Grčiji, Latviji, Litvi, na Madžarskem, Nizozemskem, Slovaškem, Finskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem so takšne tablete predstavljale več kot 95 % skupnega števila tablet, analiziranih leta 2004. Izjema se je pojavila v Bolgariji, kjer je visok odstotek (61 %) analiziranih tablet kot edino psihoaktivno snov vseboval amfetamin in/ali metamfetamin. Vsebnost MDMA v tabletah ekstazija se po državah in v njih med serijami precej razlikuje (celo med tistimi z enakim logotipom). Leta 2004 je povprečna vsebnost aktivne snovi (MDMA) v tableti ekstazija po poročilih znašala od 30 do 82 mg (100) (nacionalna poročila Reitox, 2005).
I Europa innehöll i allmänhet de flesta tabletter som såldes som ecstasy MDMA, eller något annat ecstasyliknande ämne (MDEA, MDA) som enda psykoaktiva beståndsdel. I Tjeckien, Grekland, Lettland, Litauen, Ungern, Nederländerna, Slovakien, Finland, Storbritannien och Norge, stod sådana tabletter för mer än 95 % av det totala antal tabletter som analyserades 2004. Ett undantag konstaterades i Bulgarien, där en hög andel (61 %) av de analyserade tabletterna innehöll amfetamin och/eller metamfetamin som det enda psykoaktiva ämnet. MDMA-halten i ecstasytabletter varierar avsevärt mellan olika partier (och även mellan tabletter som bär samma symbol), både mellan och inom länder. År 2004 var den genomsnittliga halten av MDMA i ecstasytabletter mellan 30 och 82 mg (100) (nationella Reitoxrapporter, 2005).
Avrupa’da genellikle, ecstasy olarak satılan hapların birçoğu, çoğunlukla mevcut tek psikoaktif madde olarak MDMA veya başka bir ecstasy türü madde (MDEA, MDA) içermekteydi. Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Letonya, Litvanya, Macaristan, Hollanda, Slovakya, Finlandiya, Birleşik Krallık ve Norveç’te bu gibi haplar 2004’te analiz edilen toplam hap sayısının % 95’ine karşılık gelmekteydi. Bu bulguya bir istisna, analiz edilen hapların yüksek bir yüzdesinin (% 61) tek psikoaktif maddeler olarak amfetamin ve/veya metamfetamin içerdiği Bulgaristan’da meydana gelmiştir. Ecstasy haplarının MDMA içeriği partiler arasında (aynı logoya sahip olanlar arasında bile) hem ülkeler dahilinde hem de bir ülkeden diğerine büyük farklar göstermektedir. 2004’te, ecstasy hapı başına ortalama aktif madde içeriğinin (MDMA) 30 ile 82 mg arasında değiştiği bildirilmiştir (100) (Reitox ulusal raporları, 2005).
Kopumā lielākajā daļā tablešu, kas Eiropā ir pārdotas kā ekstazī, vienīgā konstatētā psihoaktīvā viela ir bijis MDMA vai kāda līdzīga ekstazī viela (MDEA, MDA). To var teikt par vairāk nekā 95 % no visām 2004. gadā Čehijā, Grieķijā, Latvijā, Lietuvā, Ungārijā, Nīderlandē, Slovākijā, Somijā, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā pārbaudītajām tabletēm. Izņēmums ir Bulgārija, kur lielā daļā pārbaudīto tablešu (61 %) vienīgā konstatētā psihoaktīvā viela ir bijis amfetamīns un/vai metamfetamīns. Ekstazī tablešu MDMA saturs dažādās tablešu partijās ievērojami atšķiras (pat viena un tā paša zīmola partijās) gan dažādās valstīs, gan vienā un tai pašā valstī. Vidējais aktīvās vielas (MDMA) saturs ekstazī tabletēs 2004. gadā ir svārstījies no 30 līdz 82 miligramiem (100) (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.).
  Chapitre 8: Améliorer ...  
Pour prendre l’exemple de l’Espagne, la Figure 15 montre que l’usage d’une seule drogue conduit à une probabilité accrue, par rapport à la population générale, d'en avoir consommé une autre et que la situation varie en fonction de la substance considérée.
Survey results do show considerable use of more than two drugs by individuals in same time period. However, survey data often poorly report on some forms of drug use and, even where there are data, work needs to be done to develop comparable reporting standards. An example of the extent of poly-drug use data available from population surveys can be seen in a recent technical report of the EMCDDA (2005b). Taking the example of data from Spain, Figure 15 shows that use of one drug results in an increased tendency, as compared to that of the general population, to have used another and that this varies according to the drug considered. For example, among heroin users, the use of cocaine is relatively common, but use of other drugs is less apparent for cocaine users.
Die Ergebnisse der Erhebungen zeigen, dass der Konsum von mehr als zwei Drogen im selben Zeitraum stark verbreitet ist. Die Erhebungsdaten sagen jedoch häufig nur wenig über bestimmte Formen des Drogenkonsums aus, und selbst wenn Daten vorliegen, sind weitere Bemühungen notwendig, um vergleichbare Standards für die Berichterstattung zu erarbeiten. Ein Beispiel für den Umfang der aus demografischen Erhebungen verfügbaren Daten über den polyvalenten Drogenkonsum ist einem kürzlich veröffentlichten Forschungsbericht der EBDD zu entnehmen (EBDD, 2005b). Anhand der Daten aus Spanien zeigt Abbildung 15, dass der Konsum einer Droge zu einer im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung erhöhten Neigung führt, weitere Drogen einzunehmen, und dass der Grad dieser Bereitschaft in Abhängigkeit von der betreffenden Droge schwankt. Beispielsweise ist unter Heroinkonsumenten der Konsum von Kokain relativ weit verbreitet, während jedoch Kokainkonsumenten weniger häufig andere Drogen einnehmen.
Los resultados de las encuestas revelan que el consumo de más de dos drogas al mismo tiempo es considerable. No obstante, los datos de las encuestas a menudo no ofrecen información fundada sobre algunos tipos de consumo e, incluso cuando hay datos disponibles, es necesario desarrollar normas comparables de cara a la elaboración de informes. En un reciente informe técnico del OEDT (2005A) se puede observar un ejemplo del alcance de la información sobre el policonsumo obtenida mediante encuestas de población. Si tomamos como ejemplo los datos relativos a España, el gráfico 15 muestra que las personas que consumen algún tipo de droga tienen una mayor tendencia a consumir otra sustancia que la población general, y que el grado de esta tendencia varía según la droga en cuestión. Por ejemplo, entre los consumidores de heroína, el consumo de cocaína es relativamente habitual, pero en el caso de los consumidores de cocaína el consumo de otras drogas es menos frecuente.
Dai risultati delle indagini emerge una situazione diffusa di poliassunzione (più di due sostanze) nello stesso periodo. Tuttavia, questi dati spesso non danno indicazioni su alcune forme di consumo di stupefacenti e, quando queste informazioni sono invece disponibili, sarebbe necessario intervenire per elaborare standard di segnalazione tra loro paragonabili. Un esempio della quantità di dati sulla poliassunzione estrapolati dalle indagini condotte nella popolazione si trova in una recente relazione tecnica dell’OEDT (2005b). Se si prendono come esempio i dati della Spagna, il grafico 15 mostra che l’uso di una sostanza ha come effetto una maggiore tendenza (rispetto alla popolazione in generale) all’uso di un’altra sostanza, e che questo dato cambia a seconda delle sostanze considerate. Per esempio, tra i consumatori di eroina l’uso della cocaina è relativamente diffuso, mentre nei consumatori di cocaina il consumo di altre sostanze è meno evidente.
Os resultados dos inquéritos revelam que são muitos os indivíduos que consomem mais de duas drogas no mesmo período. Contudo, esses dados poucas referências fazem a algumas formas de consumo de droga e, mesmo quando existem, é necessário desenvolver normas de notificação comparáveis. Um exemplo da disponibilidade de dados sobre o policonsumo de droga a partir dos inquéritos à população pode observar-se num recente relatório técnico do OEDT (2005b). Tomando como exemplo os dados provenientes de Espanha, a Figura 15 mostra que o consumo de uma droga gera uma maior tendência, em comparação com a da população em geral, para consumir outra droga e que esta tendência varia de acordo com a droga em causa. Por exemplo, entre os consumidores de heroína, o consumo de cocaína é relativamente comum, mas o consumo de outras drogas já é menos evidente no caso dos consumidores de cocaína.
Τα αποτελέσματα των ερευνών πράγματι δείχνουν σημαντική χρήση περισσότερων από δύο ναρκωτικών από μεμονωμένα άτομα την ίδια χρονική περίοδο. Ωστόσο, τα στοιχεία ερευνών συχνά είναι ελλιπή σε σχέση με ορισμένες μορφές χρήσης ναρκωτικών, και, ακόμη και στις περιπτώσεις που υπάρχουν στοιχεία, πρέπει να δημιουργούνται συγκρίσιμα πρότυπα αναφοράς. Παράδειγμα της έκτασης των στοιχείων για την πολλαπλή χρήση ναρκωτικών που είναι διαθέσιμα από έρευνες στον γενικό πληθυσμό παρατίθεται σε πρόσφατη τεχνική έκθεση του ΕΚΠΝΤ (2005β). Χρησιμοποιώντας το παράδειγμα στοιχείων από την Ισπανία, το Διάγραμμα 15 δείχνει ότι η χρήση μιας ναρκωτικής ουσίας οδηγεί σε αυξημένη, σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, τάση για χρήση και άλλης ουσίας, και ότι αυτό ποικίλλει ανάλογα με την υπό εξέταση ναρκωτική ουσία. Για παράδειγμα, στους χρήστες ηρωίνης η χρήση κοκαΐνης είναι σχετικά συχνή, αλλά η χρήση άλλων ναρκωτικών ουσιών είναι λιγότερο διαδεδομένη στους χρήστες κοκαΐνης.
Uit enquête-uitkomsten komt een aanzienlijke mate van gebruik van meer dan twee drugs door een en dezelfde persoon in een en dezelfde periode naar voren. In enquêtes wordt echter vaak matig gerapporteerd over bepaalde vormen van drugsgebruik en zelfs als er gegevens zijn moet er worden gewerkt aan de ontwikkeling van vergelijkbare rapporteringsstandaarden. In hoeverre gegevens over polydrugsgebruik via bevolkingsenquêtes kunnen worden verkregen, kan geïllustreerd worden aan de hand van een voorbeeld uit een recent technisch verslag van het EWDD (2005b). Als we bijvoorbeeld de gegevens uit Spanje nemen, laat Figuur 15 zien dat het gebruik van één drug de kans vergroot, vergeleken met de algemene bevolking, dat ook een andere drug is gebruikt, en dat dit per drug verschilt. Zo is het gebruik van cocaïne onder heroïnegebruikers vrij gebruikelijk, maar het gebruik van andere drugs onder cocaïnegebruikers is minder in het oog lopend.
Výsledky průzkumů ukazují značnou rozšířenost individuálního užívání více než dvou drog v jednom časovém období. Údaje z průzkumů však mnohdy informují o některých formách užívání drog nedostatečně a i tam, kde jsou údaje k dispozici, je třeba vytvořit srovnatelné standardy hlášení. Příklad rozsahu údajů o užívání více drog na základě průzkumu obyvatel je uveden v nedávné technické zprávě EMCDDA (2005b). Vezmeme-li jako příklad údaje ze Španělska, obr. 15 ukazuje, že užívání jedné drogy vede ve srovnání s běžnou populací ke zvýšené tendenci užívat další drogu a že tato tendence se podle konkrétní drogy liší. Například mezi uživateli heroinu je poměrně běžné užívání kokainu, avšak užívání dalších drog uživateli kokainu je méně patrné.
Det fremgår således af undersøgelsesresultater, at personer i vidt omfang bruger mere end to stoffer i samme periode. Undersøgelsesdata indeholder imidlertid ofte sparsomme oplysninger om nogle former for stofbrug, og selv i de tilfælde, hvor der foreligger data, skal der gøres en indsats for at udvikle sammenlignelige rapporteringsstandarder. Et eksempel på omfanget af data om blandingsbrug fra befolkningsundersøgelser kan ses i en nylig teknisk rapport udarbejdet af EONN (2005a). Med dataene fra Spanien som eksempel, figur 15, fremgår det, at med brugen af ét stof øges tendensen til, sammenlignet med tendensen blandt den almindelige befolkning, at have brugt et andet, og at dette varierer alt efter stof. F.eks. er brugen af kokain forholdsvis almindelig blandt heroinbrugere, mens brugen af andre stoffer er mindre udbredt blandt kokainbrugere.
Uuringutulemused annavad tunnistust rohkem kui kahe uimasti samaaegse tarbimise märkimisväärselt laiast levikust. Kuid uuringuandmed kirjeldavad mõnesid uimastitarbimise viise sageli ebapiisavalt ning isegi kui andmed on olemas, tuleb välja töötada võrdlemiseks sobivad andmete esitamise standardid. Näide elanikkonna hulgas läbiviidud uuringute käigus saadud andmetest mitme uimasti tarbimise leviku ulatuse kohta on olemas Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse (2005a) hiljutises tehnilises aruandes. Joonisel 15 on Hispaania andmete näitel näha, et ühe uimasti tarbimine suurendab tõenäosust, võrreldes üldise elanikkonnaga, et tarbitud on ka teist uimastit ning et see oleneb samuti kõnealusest uimastist. Näiteks heroiinitarbijate hulgas on kokaiini tarbimine suhteliselt tavaline, kuid kokaiinitarbijate puhul esineb muude uimastite tarbimist harvem.
Tutkimustuloksista ilmenee useamman kuin kahden huumausaineen merkittävä käyttö samalla ajanjaksolla. Niissä kuitenkin esitetään usein heikosti tietyt huumeidenkäytön muodot, ja silloinkin kun tietoja esitetään, on vertailukelpoisia raportointistandardeja vielä kehitettävä. Huumeiden sekakäytöstä väestötutkimuksista saatavien tietojen laajuudesta esitetään esimerkki EMCDDA:n tuoreessa teknisessä raportissa (2005b). Kaaviossa 15 esitetään Espanjan toimittamien tietojen pohjalta, että kokonaisväestöön verrattuna yhden huumausaineen käyttö lisää toisen aineen käytön todennäköisyyttä ja että tämä vaihtelee huumausaineen mukaan. Esimerkiksi heroiinin käyttäjien keskuudessa kokaiinin käyttö on melko tavallista, mutta muiden huumeiden käyttö ei ole kokaiinin käyttäjien kohdalla yhtä ilmeistä.
A felmérések eredményei jelentős mértékű olyan használatot mutatnak, amikor egy személy ugyanabban az időszakban kettőnél több kábítószert használ. A felmérésekből szerzett adatok azonban sokszor nem megfelelő minőségben számolnak be a kábítószer-használat valamilyen formájáról, és még ha vannak is adatok, tovább kell dolgozni az összehasonlítható bejelentési szabványok kialakításán. A polidroghasználatra vonatkozóan a lakossági felmérésekből elérhető adatok szintjét az EMCDDA (2005b) nemrég megjelent technikai jelentése illusztrálja. A Spanyolországból származó adatokat véve példának, a Figure 15 bemutatja, hogy az egyik kábítószer használata emelkedő tendenciát mutat az általános népesség azon részében, akik egy másik kábítószert használtak, és ez attól függően váltakozik, hogy éppen melyik kábítószer van a középpontban. Így például a heroinhasználók körében a kokain használata viszonylag gyakori, miközben a kokainhasználóknál kevésbé egyértelmű az egyéb kábítószerek használata.
Undersøkelsesresultater viser utstrakt bruk av mer enn to rusmidler i samme tidsperiode hos en og samme person. Men undersøkelsesdata gir ofte utilfredsstillende opplysninger om enkelte former for narkotikabruk, og selv der det foreligger data, er det nødvendig å utarbeide sammenlignbare rapporteringsstandarder. Et eksempel på omfanget av data om blandingsbruk som finnes i befolkningsundersøkelser, foreligger i en ny fagrapport fra EONN (2005a). Dataene fra Spania, figur 15, viser for eksempel at sammenlignet med befolkningen generelt, har personer som har brukt ett rusmiddel økt tendens til også å ha brukt et annet stoff, og at tendensen er avhengig av hvilke stoffer det er snakk om. Blant heroinbrukere er det f.eks. relativt vanlig å bruke kokain, mens kokainbrukere sjeldnere bruker andre stoffer.
Badania ankietowe wykazały dużą częstotliwość zażywania więcej niż dwóch narkotyków w tym samym okresie. Często jednak dane ankietowe w niewielkim stopniu uwzględniają niektóre formy zażywania narkotyków, a nawet jeśli informacje są dostępne, to nadal nie opracowano porównywalnych norm sprawozdawczych. Z zakresem danych dotyczących zażywania więcej niż jednego narkotyku, pochodzących z badań ankietowych, można się zapoznać w ostatnim sprawozdaniu technicznym EMCDDA (2005a). Na przykładzie danych pochodzących z Hiszpanii wykres 15 pokazuje, że zażywanie jednego narkotyku powoduje większą, w porównaniu z ogółem ludności, skłonność do zażywania innego narkotyku, a zjawisko to zależy od rodzaju narkotyku. Na przykład wśród osób zażywających heroinę stosunkowo popularne jest zażywanie kokainy, ale w przypadku osób zażywających kokainę zażywanie innych narkotyków nie jest tak oczywiste.
Rezultatele anchetelor arată că există indivizi care consumă semnificativ mai mult de două droguri în acelaşi timp. Cu toate acestea, datele anchetelor deseori raportează prea puţin cu privire la anumite forme de consum de droguri şi, chiar în cazurile în care sunt date disponibile, e nevoie de multă muncă pentru a dezvolta standarde comparabile de raportare. Un exemplu al volumului de date disponibile din anchetele la nivelul populaţiei cu privire la consumul de mai multe droguri poate fi văzut într-un raport tehnic recent al OEDT [EMCDDA (2005a)]. Având în vedere exemplul datelor din Spania, Figura 15 arată că, în urma consumului unui drog, apare tendinţa ridicată, comparativ cu cea la nivelul întregii populaţii, de a consuma şi alt drog, şi că acest lucru variază în funcţie de drogul în cauză. De exemplu, în rândul consumatorilor de heroină, consumul de cocaină este destul de obişnuit însă consumul altor droguri este mai puţin vizibil în cazul consumatorilor de cocaină.
Výsledky prieskumov naozaj ukazujú značné užívanie viac ako dvoch drog jednotlivcami v rovnakom časovom období. Údaje prieskumov však slabo informujú o niektorých formách užívania drog a dokonca keď údaje existujú, je potrebné vypracovať porovnateľné normy poskytovania správ. Príklad rozsahu údajov o užívaní viacerých drog, ktoré sú k dispozícii z prieskumov medzi obyvateľstvom, možno vidieť v nedávnej technickej správe EMCDDA (2005b). Ak vezmeme príklad údajov zo Španielska, obrázok 15 ukazuje, že užívanie jednej drogy vedie k zvýšenej tendencii, v porovnaní s tendenciou všeobecnej populácie, užívať ďalšiu drogu a že toto sa líši podľa uvažovanej drogy. Napríklad užívanie kokaínu je relatívne bežné medzi užívateľmi heroínu, ale užívanie iných drog je menej očividné pre užívateľov kokaínu.
Rezultati raziskav kažejo precejšnje uživanje dveh drog pri posameznikih v enakem obdobju. Vendar pa podatki raziskave pogosto pičlo poročajo o nekaterih oblikah uživanja drog in tudi kadar so ti podatki na voljo, je potrebnega še precej dela za razvoj primerljivih standardov poročanja. Primer obsega podatkov o hkratnem uživanju več drog, ki so na voljo iz raziskav med prebivalstvom, je na voljo v nedavnem tehničnem poročilu EMCDDA (2005b). Če vzamemo podatke iz Španije za primer, prikaz 15 kaže, da ima uživanje ene droge za posledico povečano nagnjenje, v primerjavi z nagnjenjem splošnega prebivalstva, do zaužitja druge droge, katere pa je odvisno od zadevne droge. Med uživalci heroina je na primer relativno običajno uživanje kokaina, uživanje drugih drog pa je pri uživalcih kokaina manj očitno.
Resultat av enkäter visar att enskilda individer i betydande utsträckning använder fler än två droger under samma tidsperiod. Vissa former av drogmissbruk är dock dåligt redovisade i enkätuppgifterna och även om det finns vissa uppgifter måste insatser göras för att utveckla jämförbara rapporteringsnormer. Ett exempel på omfattningen av de uppgifter om blandmissbruk som finns tillgängliga i populationsenkäter finns i en ny teknisk rapport från ECNN (2005b). Med utgångspunkt i uppgifter från Spanien, visar Figur 15 att användning av en drog leder till en ökad tendens, jämfört med den allmänna befolkningen, att ha använt en annan drog och att detta varierar beroende på vilken drog som studeras. Bland heroinmissbrukare är exempelvis användning av kokain relativt vanligt förekommande, medan kokainmissbrukarnas användning av andra droger är mindre tydlig.
Araştırma sonuçları, kişilerin aynı zaman süresinde ikiden fazla uyuşturucuyu oldukça fazla kullandığını göstermektedir. Bununla beraber, araştırma verileri çoğunlukla bazı uyuşturucu kullanımı şekillerine dair raporlama sağlamakta yetersiz olup, elde veri bulunduğunda dahi, karşılaştırılabilir raporlama standartları geliştirmek için daha fazla çalışma yapmak gereklidir. Nüfus anketlerinden elde edilen çoklu uyuşturucu kullanımı verilerinin kapsamına bir örnek EMCDDA (2005b)’nın yeni bir teknik raporunda görülebilir. İspanya’dan alınan veri örneğini ele alan Şekil 15, bir uyuşturucunun kullanımının, genel halkınkiyle karşılaştırıldığında, bir diğerini kullanma eğiliminin artmasına yol açtığını ve bunun ilgili uyuşturucuya göre önemli farklılıklar gösterdiğini ortaya koymaktadır. Örneğin, eroin kullanıcıları arasında kokain kullanımı nispeten yaygın olmakla birlikte, kokain kullanıcıları arasında diğer uyuşturucuların kullanımı daha az görülmektedir.
Aptauju rezultāti liecina, ka tādu narkotiku lietotāju, kas vienā un tajā pašā laikposmā ir lietojuši vairāk nekā divas narkotikas, tiešām ir diezgan daudz. Tomēr aptauju dati par dažiem narkotiku lietošanas veidiem nereti ir trūcīgi un arī gadījumos, kad dati ir pietiekami, ir jāiegulda darbs, lai izstrādātu salīdzināmus paziņošanas standartus. Nesen publiskotā tehniskā EMCDDA (2005a) ziņojumā ir minēts piemērs, kas raksturo pieejamo iedzīvotāju aptauju datu robežas. Kā piemēru ņemot Spānijas datus, 15. attēlā var redzēt, ka, salīdzinot ar tendencēm visu iedzīvotāju vidū, vairāku narkotiku lietošanas gadījumos vienas narkotikas lietošanas tendences salīdzinājumā ar kādas citas narkotikas lietošanas tendencēm ir pieaugošas, bet tas mainās atkarībā no tā, kādu narkotiku aplūko. Piemēram, heroīna lietotāji samērā bieži lieto kokaīnu, bet kokaīna lietotāju vidū citu narkotiku lietošana nav tik spilgti izteikta.
  Chapitre 7: Maladies i...  
Le Danemark a déclaré que la méthadone était à l’origine de l’empoisonnement (seule ou en combinaison avec d’autres substances) dans 44 % des décès (95 décès sur 214 déclarés en 2004), un chiffre similaire à celui de 2003, mais en forte progression depuis 1997.
Denmark reported that methadone was the cause of poisoning (alone or in combination) in 44 % of deaths (95 out of 214 in 2004), a similar proportion to 2003, but with a clear increase from 1997; Germany reported that 345 cases were attributed to ‘substitution substances’ (46 alone and 299 with other narcotics in 2004) with a clear decrease since 2002; and the United Kingdom reported 216 cases with ‘mention’ of methadone (England and Wales, in 2003), also with a clear decrease from 2002. Spain reported that there were few overdose cases involving methadone in isolation (2 %), but that it was frequently present in combination in opioid deaths (42 %) and cocaine deaths (20 %). Other countries did not report methadone deaths or the numbers reported were very small. It is unclear what factors lie behind these differences, and whether there is underreporting of cases in some countries (205).
Dänemark berichtet, dass Methadon (alleine oder in Kombination mit anderen Substanzen) in 44 % der Todesfälle (95 von 214 Fällen im Jahr 2004) die Ursache der Vergiftung war, was ungefähr dem im Jahr 2003 festgestellten Anteil entspricht, jedoch einen deutlichen Anstieg seit 1997 darstellt. Deutschland gibt an, dass 345 Fälle mit „Substitutionsmitteln“ in Verbindung gebracht wurden (im Jahr 2004 wurden in 46 Fällen ausschließlich Substitutionsmittel und in 299 Fällen Substitutionsmittel in Kombination mit anderen Suchtstoffen nachgewiesen), was einem deutlichen Rückgang seit 2002 entspricht. Aus dem Vereinigten Königreich werden 216 Fälle gemeldet, bei denen Methadon „erwähnt“ wurde (England und Wales im Jahr 2003), was ebenfalls einen deutlichen Rückgang seit 2002 bedeutet. Spanien berichtet über wenige Fälle von Überdosierungen, die ausschließlich mit Methadon in Verbindung gebracht wurden (2 %), jedoch über zahlreiche opioidbedingte (42 %) und kokainbedingte (20 %) Todesfälle, in denen auch Methadon nachgewiesen wurde. Andere Länder meldeten keine oder nur sehr wenige Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon. Es ist unklar, welche Faktoren für diese Unterschiede verantwortlich sind und ob in einigen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden (205).
Dinamarca ha informado de que la metadona (por sí sola o combinada con otras sustancias) fue la causa del envenenamiento en el 44 % de las muertes (95 de 214 casos en 2004), una proporción similar a la registrada en el año 2003, pero con un claro incremento respecto a 1997. Alemania ha declarado que 345 casos son imputables a «sustancias de sustitución» (46 sustancia sola y 299 en combinación con otros narcóticos en 2004), con un claro descenso respecto al año 2002. El Reino Unido ha informado de 216 casos con «mención» de metadona (Inglaterra y Gales en 2003), también con un claro descenso respecto a 2002. España ha señalado que se han registrado menos casos de sobredosis por metadona como única sustancia (2 %), pero que a menudo está presente en combinación con otras sustancias en las muertes causadas por opiáceos (42 %) y cocaína (20 %). En otros países no se han registrado muertes causadas por la metadona o bien las cifras mencionadas son ínfimas. Se desconocen los factores que causan estas diferencias y tampoco se sabe si en algunos países no se declaran todos los casos (205).
La Danimarca segnala la presenza di metadone (da solo o in associazione ad altre sostanze) nel 44% dei decessi per intossicazione (95 su 214 nel 2004), una percentuale simile al 2003, ma in netto aumento rispetto al 1997; la Germania riferisce 345 casi riconducibili a “sostanze sostitutive” (46 dovute unicamente a tali sostanze e 299 in associazione ad altri stupefacenti nel 2004), con una chiara tendenza decrescente rispetto al 2002; il Regno Unito riporta 216 casi in cui il metadone è stato “menzionato” (Inghilterra e Galles, 2003), anche in tal caso in calo rispetto al 2002. La Spagna denuncia meno casi di overdose correlati esclusivamente al consumo di metadone (2%), ma casi frequenti di decessi nei quali il metadone è stato usato in associazione a oppiacei (42%) e cocaina (20%). Altri paesi non hanno segnalato decessi per metadone oppure hanno riferito un numero di decessi esiguo. Non è chiaro quali siano i fattori soggiacenti a queste differenze né è chiaro se in alcuni paesi le stime siano sottovalutate (205).
A Dinamarca comunicou que a metadona (sozinha ou associada a outras substâncias) esteve na origem da intoxicação em 44% das mortes (95 de 214 em 2004), uma percentagem semelhante à de 2003, mas com um claro aumento relativamente a 1997; a Alemanha informou que, em 2004, 345 casos tinham sido atribuídos a “substâncias de substituição” (46 tomadas isoladamente e 299 associadas a outros estupefacientes,) com uma clara diminuição desde 2002; e o Reino Unido comunicou 216 casos em que a metadona era “mencionada” (Inglaterra e País de Gales, em 2003), também com uma clara diminuição a partir de 2002. A Espanha informou ter tido poucos casos de overdose que envolvessem a metadona de forma isolada (2%), mas que esta estava frequentemente presente em associação com outras drogas nas mortes por consumo de opiáceos (42%) e de cocaína (20%). Os restantes países não comunicaram mortes por consumo de metadona, ou os valores comunicados foram muito pequenos. Não se conhecem os factores subjacentes a estas diferenças, nem se há subnotificação dos casos em alguns países (205).
Η Δανία ανέφερε ότι η μεθαδόνη ήταν η αιτία της τοξίκωσης (μεμονωμένα είτε σε συνδυασμό) στο 44 % των θανάτων (95 από 214 το 2004), ποσοστό παρόμοιο με αυτό του 2003, που ωστόσο παρουσιάζει σαφή αύξηση σε σχέση με το 1997. Η Γερμανία ανέφερε ότι 345 περιπτώσεις οφείλονται σε «ουσίες υποκατάστασης» (46 μεμονωμένες και 299 σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες το 2004), παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφερε 216 περιπτώσεις με «αναφορά» μεθαδόνης (Αγγλία και Ουαλία το 2003), επίσης παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Η Ισπανία ανέφερε λίγες περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης αποκλειστικά μεθαδόνης (2 %), η οποία ωστόσο ήταν συχνά παρούσα σε συνδυασμό με άλλες ουσίες σε θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή (42 %) και στην κοκαΐνη (20 %). Άλλες χώρες δεν ανέφεραν θανάτους που οφείλονται στη μεθαδόνη ή οι αριθμοί που αναφέρθηκαν ήταν πολύ μικροί. Δεν είναι σαφές ποιοι παράγοντες βρίσκονται πίσω από τις διαφοροποιήσεις αυτές και εάν σε ορισμένες χώρες δεν αναφέρονται όλες οι περιπτώσεις (205).
Denemarken rapporteert dat in 44% van de sterfgevallen als gevolg van vergiftiging (95 op 214 in 2004) methadon de oorzaak was (gebruik van alleen methadon of gebruik van methadon in combinatie met andere middelen), een percentage dat ongeveer gelijk is aan dat voor 2003, maar dat duidelijk is gestegen sinds 1997. Duitsland rapporteert dat 345 sterfgevallen zijn toegeschreven aan “substitutiemiddelen” (in 46 gevallen als enige middel en in 299 gevallen in combinatie met andere verdovende middelen in 2004), met een duidelijke afname sinds 2002. Door het Verenigd Koninkrijk worden 216 gevallen gerapporteerd waarbij sprake was van “melding” van methadon (Engeland en Wales, in 2003), eveneens met een duidelijke afname ten opzichte van 2002. Spanje rapporteert dat in een aantal gevallen van overdoses alleen sprake was van methadon (2%), maar ook dat het middel dikwijls in combinatie met andere middelen aanwezig was in sterfgevallen als gevolg van het gebruik van opioïden (42%) en cocaïne (20%). Andere landen melden geen sterfgevallen als gevolg van methadon of slechts zeer kleine aantallen. Het is onduidelijk welke factoren aan deze verschillen ten grondslag liggen en of er in sommige landen sprake is van onderrapportage van sterfgevallen als gevolg van het gebruik van methadon (205).
Dánsko uvedlo, že metadon byl příčinou otravy (samostatně nebo v kombinaci s jinými narkotiky) ve 44 % úmrtí (v 95 z 214 úmrtí v roce 2004), což je podobný údaj jako v roce 2003, ale oproti roku 1997 představuje zřetelný nárůst. Německo uvedlo 345 případů přičítaných „substitučním látkám“ (v 46 případech samostatně a v 299 v kombinaci s jinými narkotiky v roce 2004), což oproti roku 2002 představuje zřetelný pokles. Spojené království uvedlo 216 případů se „zmínkou“ o metadonu (Anglie a Wales, 2003), což rovněž představuje zřetelný pokles oproti roku 2002. Španělsko uvedlo, že pouze málo případů předávkování zahrnovalo metadon jako jedinou příčinu (2 %), ale byl často přítomen v kombinaci s jinými narkotiky při úmrtích souvisejících s opiáty (42 %) a kokainem (20 %). Další země neuvedly žádná úmrtí související s metadonem nebo uvedly velmi nízké počty. Není zřejmé, jaké faktory vedou k těmto rozdílům a zda v některých zemích dochází k podhodnocování případů (205).
Danmark har angivet, at metadon var årsag til forgiftning (alene eller i kombination) i 44 % af dødsfaldene (95 ud af 214 tilfælde i 2004), en lignende andel som i 2003, men med en klar stigning fra 1997. Tyskland har angivet, at 345 tilfælde skyldtes "substitutionsstoffer" (46 alene og 299 sammen med andre narkotiske stoffer i 2004) med et klart fald siden 2002, og Det Forenede Kongerige har indberettet 216 tilfælde med "omtale" af metadon (England og Wales, i 2003), også med et klart fald fra 2002. Spanien har angivet, at der var nogle få tilfælde af overdoser med metadon alene (2 %), men at det hyppigt var til stede i kombination med andre stoffer i forbindelse med opioiddødsfald (42 %) og kokaindødsfald (20 %). Andre lande har ikke indberettet metadondødsfald, eller de indberettede antal var meget små. Det er uklart, hvilke faktorer der ligger bag disse forskelle, og om der er tale om underrapportering af tilfælde i nogle lande (205).
Taani teatas, et metadoon oli mürgistuse põhjustajaks (üksi või kombineerituna muude ainetega) 44% surmajuhtumite puhul (95 juhul 214-st 2004. a), 2003. a oli selle osakaal samaväärne, kuid 1997. aastaga võrreldes oli tegemist selge tõusuga; Saksamaa teatas, et 345 surmajuhtumit olid põhjustatud asendusainetest (2004. a esinesid need 46 juhtumi puhul üksi ja 299 juhtumi puhul koos muude uimastitega), 2002. aastaga võrreldes oli tegemist selge langusega; ning Ühendkuningriik teatas 216-st surmajuhtumist, mille puhul mainiti metadooni (2003. a Inglismaal ja Walesis), ka siin oli 2002. aastaga võrreldes tegemist selge langusega. Hispaania teatas, et mõne üleannustamise juhtumi puhul esines metadoon üksi (2%), kuid sageli esines seda kombineerituna opioididest põhjustatud surmade (42%) ja kokaiinist põhjustatud surmade (20%) puhul. Teised riigid metadooniga seotud surmajuhtumitest ei teatanud või siis olid esitatud näitajad väga madalad. Ei ole teada, millised tegurid selliseid erinevusi põhjustavad või kas mõnede riikide puhul võib olla tegemist mittetäielike andmete esitamisega.(205)
Tanska ilmoitti, että metadoni oli myrkytyksen syynä (yksin tai osaksi) 44 prosentissa kuolemista (95 tapauksessa 214:stä vuonna 2004). Osuus on suunnilleen sama kuin vuonna 2003 mutta huomattavasti suurempi kuin vuonna 1997. Saksa ilmoitti, että 345 tapaukseen liittyi ”korvaushoitolääkkeitä” (yksin 46 tapauksessa ja muiden huumausaineiden kanssa 299 tapauksessa vuonna 2004), mikä on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Yhdistynyt kuningaskunta taas ilmoitti 216 tapausta, joissa ”mainittiin” metadoni (Englannissa ja Walesissa vuonna 2003), mikä myös on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Espanja ilmoitti, että vain harvaan yliannostukseen liittyi yksinomaan metadonia (2 %:iin tapauksista) mutta sitä esiintyi usein opioidikuolemissa (42 %:ssa tapauksista) ja kokaiinikuolemissa. Muut maat eivät ole ilmoittaneet opioidikuolemia tai niiden ilmoittamat luvut ovat olleet hyvin alhaisia. Erojen taustalla olevat tekijät ovat epäselviä, eikä ole varmuutta siitäkään, kattavatko joidenkin maiden ilmoitukset kaikki tapaukset (205).
Dánia jelentése szerint a halálesetek 44%-ában (2004-ben 214 esetből 95-ben) volt a mérgezés oka a metadon (egymagában vagy más szerrel kombinálva), ami a 2003-ashoz hasonló arányt jelent, de 1997-hez képest egyértelmű növekedést; Németország azt jelentette, hogy 345 esetet tulajdonítottak „helyettesítő anyagnak” (2004-ben 46 esetet egymagában, 299-et más narkotikumokkal kombinálva), ami 2002 óta egyértelmű csökkenést mutat; az Egyesült Királyság pedig 216 olyan esetről számolt be, ahol a metadont „említik” (Anglia és Wales, 2003), ami 2002-höz képest ugyancsak nyilvánvaló csökkenést jelent. Spanyolország azt jelentette, hogy egymagában a metadonhoz köthető túladagolásos eset csak néhány volt (2%), más szerekkel kombinálva viszont a metadon az opiátok okozta halálesetekben (42%) és a kokain miatti halálesetekben (20%) rendszeresen jelen volt. Más országok nem számoltak be a metadon miatti halálesetekről, vagy csak nagyon kis számokat közöltek. Egyelőre nem világos, hogy a fenti különbségek hátterében milyen tényezők állnak, és hogy elképzelhető-e a ténylegesnél kevesebb eset bejelentése egyes országokban205.
Danmark rapporterte om metadonforgiftning (alene eller i kombinasjon) i 44 % av dødsfallene (95 av 214 i 2004), en lignende fordeling som i 2003, men med en klar økning i forhold til 1997. Tyskland rapporterte at 345 tilfeller skyldtes “substitusjonsstoffer” (46 alene og 299 med andre stoffer i 2004), med en klar nedgang siden 2002, og Storbritannia rapporterte 216 tilfeller der metadon ”nevnes” (England og Wales, i 2003), også med en klar nedgang fra 2002. Spania rapporterte at få overdosetilfeller skyldtes metadon alene (2 %), men at stoffet ofte var til stede i kombinasjon med andre stoffer i opioid-dødsfall (42 %) og kokaindødsfall (20 %). Andre land rapporterte ikke om metadondødsfall eller hadde et svært lave tall. Det er uklart hvilke faktorer som ligger bak disse forskjellene, og om det foregår underrapportering i enkelte land (205).
W Danii odnotowano, że metadon był przyczyną zatrucia (samodzielnie lub w połączeniu z inną substancją) w 44% przypadków zgonu (95 z 214 w 2004 r.). Jest to odsetek zbliżony do obserwowanego w 2003 r., ale znacznie wyższy niż w 1997 r. W Niemczech 345 przypadków przypisano „substancjom zastępczym” (w 2004 r. 46 przypadków, w których odnotowano tylko jedną substancję i 299, w których wykryto ich więcej), co stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Wielkiej Brytanii zgłoszono 216 przypadków ze wzmianką o metadonie (Anglia i Walia, 2003 r.), co również stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Hiszpanii stwierdzono kilka przypadków przedawkowania związanych z metadonem stosowanym pojedynczo (2%), ale obecny był także w połączeniu z innymi substancjami w przypadkach zgonów z powodu opiatów (42%), oraz kokainy (20%). Inne kraje nie zgłosiły przypadków zgonów związanych z metadonem lub zgłosiły jedynie niewielką ich liczbę. Nie ma pewności, jakie czynniki wpływają na te różnice, nie wiadomo też, czy w niektórych krajach zgłoszone zostały wszystkie przypadki (205).
Danemarca a raportat că metadona a fost prezentă în 44 % din cazurile de deces prin intoxicaţie (singură sau în combinaţie) (95 din 214 de cazuri în 2004), o proporţie similară cu anul 2003, dar înregistrând o creştere evidentă din 1997; Germania a raportat că 345 din cazuri s-au datorat „substanţelor de substituţie” (46 numai cu metadonă şi 299 cu alte narcotice în 2004) înregistrând o scădere evidentă din 2002; iar Regatul Unit a raportat 216 cazuri cu „menţionarea” metadonei (Anglia şi Ţara Galilor, în 2003), înregistrând de asemenea o scădere evidentă din 2002. Spania a raportat puţine decese provocate numai de metadonă (2 %), dar mult mai frecvente în combinaţie cu opiacee (42 %) şi cocaină (20 %). Alte ţări nu au raportat prezenţa metadonei în decese legate de consumul de droguri, sau numai în număr foarte redus. Nu se ştie exact care sunt factorii care determină aceste diferenţe şi dacă în anumite ţări au fost raportate toate cazurile (205).
Dánsko uviedlo, že metadón bol príčinou otravy (samotný alebo v kombinácii) v 44 % úmrtí (95 z 214 v roku 2004), čo je podobný podiel ako v roku 2003, ale s jasným zvýšením od roku 1997; Nemecko uviedlo, že 345 prípadov bolo pripísaných „substitučným látkam“ (46 samotným a 299 s ďalšími omamnými látkami v roku 2004) s jednoznačným poklesom od roku 2002; Spojené kráľovstvo uviedlo 216 prípadov so „zmienkou“ o metadóne (Anglicko a Wales v roku 2003), tiež s jednoznačným poklesom od roku 2002. Španielsko uviedlo, že bolo málo prípadov predávkovania, ktoré zahŕňali samotný metadón (2 %), ale metadón bol často prítomný v kombinácii pri úmrtiach súvisiacich s opiátmi (42 %) a úmrtiach súvisiacimi s kokaínom (20 %). Iné krajiny neuviedli úmrtia súvisiace s metadónom alebo uvádzané počty boli veľmi malé. Nie je jasné, ktoré faktory spôsobujú tieto rozdiely a či niektoré krajiny neposkytli v týchto prípadoch príliš nízke údaje (205).
Danska je poročala, da je bil metadon vzrok zastrupitve (sam ali v kombinaciji) pri 44 % smrtnih primerov (95 od 214 v letu 2004), kar je podobno deležu v letu 2003, vendar z očitnim povečanjem od leta 1997. Nemčija je poročala, da so 345 primerov pripisali "nadomestnim snovem" (46 izključno metadonu in 299 metadonu v kombinaciji z drugimi narkotičnimi drogami v letu 2004) z očitnim zmanjšanjem od leta 2002, Združeno kraljestvo pa je poročalo o 216 primerih z "omembo" metadona (Anglija in Wales, v letu 2003), tudi z očitnim zmanjšanjem od leta 2002. Španija je poročala, da so imeli malo smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka, ki so vključevali izključno metadon (2 %), v kombinaciji pa je bil metadon pogosto navzoč pri smrtnih primerih zaradi uživanja opioidov (42 %) in kokaina (20 %). Druge države niso poročale o smrtnih primerih zaradi uživanja metadona ali pa so bile sporočene številke zelo nizke. Ni jasno, kateri dejavniki so v ozadju teh razlik in ali so nekatere države o smrtnih primerih poročale pomanjkljivo (205).
Danmark rapporterade att metadon förekom vid 44 % (95 av 214 under 2004) av de dödsfall som orsakats av förgiftning (enbart eller i kombination), vilket är ungefär lika stor andel som 2003, men en tydlig ökning sedan 1997. Tyskland rapporterade att 345 fall tillskrivs ”substitutionsämnen” (46 enbart dessa ämnen och 299 tillsammans med annan narkotika under 2004) vilket är en tydlig minskning av antalet fall sedan 2002. Storbritannien redovisade 216 fall där metadon ”omnämns” (England och Wales, under 2003), vilket också är en tydlig nedgång jämfört med 2002. Spanien rapporterade att det förekommit få överdoseringar som orsakats av enbart metadon (2 %) men att metadon ofta förekom i kombination i opiatrelaterade dödsfall (42 %) och kokainrelaterade dödsfall (20 %). Andra länder har inte redovisat några metadonrelaterade dödsfall eller också var det rapporterade antalet mycket litet. Det är oklart vilka faktorer som ligger bakom dessa skillnader och om det föreligger underrapportering av fall i vissa länder(205).
Danimarka, ölümlerin % 44’ünde (2004’te 214 ölümden 95’inde) zehirlenme sebebinin metadon olduğunu (tek başına veya bir kombinasyon içerisinde) rapor etmiştir ve bu 2003’tekine benzer bir oran olmakla beraber 1997’dekine göre açık bir artış görülmektedir; Almanya, 2002’den beri net bir düşüşle 345 vakanın ‘ikame maddelerine’ bağlandığını (2004’te tek başına 46 ve diğer narkotiklerle beraber 299) rapor etmiştir ve Birleşik Krallık ise, yine 2002’den beri net bir düşüşle, metadon ‘bahsi geçen’ 216 vaka rapor etmiştir (2003’te İngiltere ve Galler). İspanya tek başına metadon içeren az sayıda aşırı doz vakası (% 2) olduğunu ama opioid ölümleri (% 42) ile kokain ölümlerinde (% 20) kombinasyon içerisinde sıklıkla mevcut olduğunu bildirmiştir. Diğer ülkeler metadon ölümü bildirmemiştir veya bildirilen sayılar çok küçüktür. Bu farkların ardında ne gibi faktörlerin yattığı ve bazı ülkelerde yetersiz raporlama olup olmadığı açıkça bilinmemektedir (205).
Dānija informē, ka metadons (viens pats vai kombinācijā ar citām vielām) ir bijis saindēšanās cēlonis 44 % nāves gadījumu (2004. gadā 95 gadījumos no 214), 2003. gadā šī proporcija ir bijusi līdzīga, bet kopš 1997. gada tā nepārprotami ir augusi; Vācija ziņo, ka ar ,,aizvietotājvielām” ir bijuši saistīti 345 gadījumi (2004. gadā 46 gadījumi ir bijuši saistīti tikai ar šīm vielām, bet 299 gadījumos ir konstatētas arī citas narkotikas), kopš 2002. gada šis skaits ir acīmredzami samazinājies; savukārt Apvienotā Karaliste ziņo par 216 gadījumiem, kuros ir ,,pieminēts” metadons (2003. gadā Anglijā un Velsā), kopš 2002. gada arī šis skaits ir acīmredzami samazinājies. Spānija ziņo par dažiem pārdozēšanas gadījumiem, kad vainojams ir bijis vienīgi metadons (2 %), bet kombinācijā ar citām vielām metadons ir konstatēts daudzos opioīdu (42 %) un kokaīna (20 %) nāves gadījumos. Pārējās valstis par metadona nāves gadījumiem vai nu neziņo, vai arī paziņoto gadījumu skaits ir ļoti neliels. Nav skaidrs, kādi faktori nosaka šīs atšķirības, tāpat nav zināms, vai dažas valstis nepaziņo neatbilstīgi mazus skaitļus (205).
  Chapitre 7: Maladies i...  
L’Espagne est le seul pays de l’UE où des programmes d’échange de seringues sont disponibles dans les prisons, ce service existant dans 27 prisons en 2003. Le seul autre État membre de l’UE à faire état d’une activité dans ce domaine est l’Allemagne, où le service est limité à une seule prison.
Although most European countries now distribute sterile injecting equipment, the nature and range of provision vary between countries. The most common model is to provide the service in a fixed location, usually a specialised drugs service, but often this type of provision is complemented by mobile services that attempt to reach out to drug users in community settings. Syringe exchange or vending machines complement the available NSP services in eight countries (195), although provision appears to be restricted to a handful of sites, with only Germany and France reporting substantial activities (around 200 and 250 machines respectively). Spain is the only EU country where needle and syringe exchange is regularly available in a prison setting, with provision available in 27 prisons in 2003. The only other EU country reporting activity in this area is Germany, where provision is limited to one prison.
Zwar werden in den meisten europäischen Ländern sterile Spritzenbestecke ausgegeben, jedoch gibt es zwischen den Ländern Unterschiede hinsichtlich der Art und der Reichweite dieser Angebote. Am weitesten verbreitet ist ein Modell, bei dem diese Leistung an einem bestimmten Ort, in der Regel bei einem spezialisieren Drogendienst, angeboten wird, wobei dies jedoch häufig durch mobile Dienste ergänzt wird, die versuchen, Drogenkonsumenten in Gemeindeeinrichtungen zu erreichen. In acht Ländern (195) werden neben den verfügbaren Nadel- und Spritzenaustauschdiensten auch Automaten für den Austausch oder Verkauf von Spritzen bereitgestellt. Dieses Angebot ist aber offenbar auf einige wenige Orte begrenzt, und nur Deutschland und Frankreich berichten über erhebliche Aktivitäten in diesem Bereich (etwa 200 bzw. 250 Automaten). Spanien ist das einzige EU-Land, in dem Nadel- und Spritzenaustauschprogramme regelmäßig in Haftanstalten angeboten werden: Hier war dieses Angebot im Jahr 2003 in 27 Haftanstalten verfügbar. Als einziges weiteres EU-Land berichtet Deutschland über Tätigkeiten in diesem Bereich, wobei jedoch das Angebot auf eine Haftanstalt beschränkt ist.
En la actualidad, casi todos los países europeos distribuyen materiales de inyección esterilizados, aunque la naturaleza y el alcance del servicio son distintos en cada país. El modelo más común es proporcionar el servicio en un lugar fijo, normalmente un centro especializado en drogodependencia, pero a menudo este tipo de servicio se complementa con servicios móviles que intentan llegar hasta los consumidores dentro de entorno de su comunidad. Las máquinas de intercambio o expendedoras de jeringuillas complementan las prestaciones disponibles de los programas de agujas y jeringuillas en ocho países (195), pero aparentemente estos servicios quedan limitados a unos cuantos puntos y sólo en Francia y Alemania informan de una oferta importante (entre 200 y 250 máquinas respectivamente). España es el único país de la UE donde el servicio de intercambio de agujas y jeringuillas está disponible de forma regular en los centros penitenciarios: en 2003, 27 prisiones disponían de este servicio. El único país de la UE que también ha informado de actividades en este ámbito es Alemania, donde el servicio se ofrece solamente en una prisión.
Benché la maggioranza dei paesi europei distribuisca al giorno d’oggi strumenti sterili per l’iniezione, la natura e la gamma dei servizi forniti variano da paese a paese. Il modello più diffuso è l’erogazione del servizio in un luogo fisso, solitamente un ente specializzato nel trattamento delle tossicodipendenze; spesso tuttavia questo tipo di servizio è affiancato da servizi mobili, il cui scopo è quello di raggiungere i consumatori di stupefacenti in vari ambiti della comunità. Lo scambio di siringhe o i distributori automatici integrano i servizi messi a disposizione dai punti focali nazionali in otto paesi (195), anche se questo genere di fornitura sembra limitata a una manciata di luoghi, a eccezione delle corpose attività riferite da Germania e Francia (circa 200 e 250 distributori rispettivamente). La Spagna è l’unico paese comunitario che mette regolarmente a disposizione un programma di scambio di aghi e siringhe nelle carceri, nello specifico in 27 carceri nel 2003. L’unico altro Stato membro che riferisce interventi in questo settore è la Germania, dove tuttavia il servizio è limitato a un carcere.
Embora a maior parte dos países europeus já distribua equipamento de injecção esterilizado, a natureza e a amplitude dessa distribuição variam entre os países. O modelo mais comum consiste em prestar o serviço num local fixo, normalmente num serviço especializado de luta contra a droga, mas muitas vezes este tipo de prestação é complementada por serviços móveis que tentam chegar aos consumidores em contextos comunitários. As máquinas de troca ou venda automática de seringas complementam os serviços de distribuição de agulhas e seringas em oito países (195), embora esse tipo de fornecimento pareça estar restringido a um pequeno número de locais, uma vez que só a Alemanha e a França comunicam actividades substanciais (cerca de 200 e 250 máquinas, respectivamente). A Espanha é o único país da UE em que a troca de agulhas e seringas está normalmente disponível nas prisões, tendo 27 estabelecimentos prisionais sido abrangidos em 2003. O outro país da UE que menciona actividades neste domínio é a Alemanha, onde a distribuição está limitada a um único estabelecimento prisional.
Μολονότι στις περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες διανέμονται πλέον αποστειρωμένα σύνεργα ενέσιμης χρήσης, η φύση και το εύρος της υπηρεσίας διαφέρουν από χώρα σε χώρα. Το πιο σύνηθες μοντέλο είναι η παροχή της υπηρεσίας σε μια καθορισμένη τοποθεσία, συνήθως μια ειδικευμένη υπηρεσία απεξάρτησης, αλλά συχνά αυτή η μορφή συμπληρώνεται από κινητές υπηρεσίες που επιχειρούν να προσεγγίσουν τους χρήστες ναρκωτικών σε περιβάλλοντα τοπικών κοινωνιών. Οι υπηρεσίες των διαθέσιμων προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων συμπληρώνονται από μηχανήματα ανταλλαγής ή πώλησης συρίγγων σε οκτώ χώρες (195), μολονότι η εν λόγω υπηρεσία φαίνεται να περιορίζεται σε ελάχιστα σημεία, καθώς μόνον η Γερμανία και η Γαλλία αναφέρουν σημαντικές δραστηριότητες (περίπου 200 και 250 μηχανήματα αντίστοιχα). Η Ισπανία είναι η μοναδική χώρα της ΕΕ όπου η υπηρεσία ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων παρέχεται σε τακτική βάση σε χώρους φυλακών, καθώς το 2003 γινόταν χορήγηση σε 27 φυλακές. Η μόνη άλλη χώρα της ΕΕ που ανέφερε δραστηριότητα στον τομέα αυτό είναι η Γερμανία, όπου η χορήγηση περιορίζεται σε μία φυλακή.
Hoewel in de meeste Europese landen nu steriel injectiemateriaal wordt verstrekt, lopen de aard en de omvang van de verstrekking in de verschillende landen uiteen. In de meest gebruikelijke opzet wordt deze dienst verleend op een vaste locatie, meestal een speciale drugshulpverleningsdienst, maar een dergelijke voorziening wordt vaak aangevuld met mobiele diensten waarmee wordt gepoogd drugsgebruikers op wijk- of buurtniveau te bereiken. In acht landen worden de beschikbare OvN-diensten aangevuld met spuitenautomaten (195), hoewel het aanbod hiervan beperkt lijkt te blijven tot een handvol locaties. Alleen Duitsland en Frankrijk melden een substantieel aantal distributiepunten (respectievelijk 200 en 250 automaten). Spanje is het enige EU-land waar naalden- en spuitenomruil algemeen voorhanden is in gevangenissen: in 2003 werd dit in 27 gevangenissen aangeboden. Het enige andere EU-land dat een dergelijke voorziening rapporteert is Duitsland, waar het aanbod evenwel beperkt is tot één gevangenis.
Třebaže většina evropských zemí nyní distribuci sterilních injekčních potřeb provádí, způsob a rozsah poskytovaných služeb se v jednotlivých zemích liší. Nejobvyklejší model je poskytování služeb na stálém místě, zpravidla ve specializovaném středisku protidrogových služeb. Tento typ služeb je často doplněn mobilními službami, jejichž cílem je dostat se k uživatelům drog v prostředí komunity. V osmi zemích jsou nabízené služby výměny injekčních jehel a stříkaček doplněny o automaty na jejich výměnu nebo prodej (195). Tyto služby jsou však omezené pouze na několik málo míst, přičemž pouze Německo a Francie hlásí v tomto směru větší aktivitu (asi 200 automatů v Německu a 250 ve Francii). Jedinou zemí EU, v níž je výměna injekčních jehel a stříkaček běžně dostupná ve vězeňském prostředí, je Španělsko. V roce 2003 zde byly tyto služby poskytovány ve 27 věznicích. Jedinou další zemí EU, která vykazuje činnost v této oblasti, je Německo, kde je poskytování těchto služeb omezeno na jednu věznici.
Selv om de fleste europæiske lande nu uddeler sterilt sprøjteudstyr, varierer programmernes art og omfang fra land til land. Den mest almindelig model er at stille tilbuddet til rådighed på et fast sted, normalt en specialiseret narkotikatjeneste, men ofte suppleres dette af mobile tjenester, som forsøger at nå ud til stofbrugere i lokalsamfundene. Sprøjtebytnings- eller salgsautomater supplerer nåle- og sprøjteprogrammerne i otte lande (195), selv om tilbuddet er begrænset til en håndfuld steder, idet det kun er Tyskland og Frankrig, der har meldt om betydelige aktiviteter (henholdsvis ca. 200 og 250 automater). Spanien er det eneste EU-land, hvor nåle- og sprøjtebytning er almindelig i fængselsmiljøer, og dette tilbud var til rådighed i 27 fængsler i 2003. Det eneste andet EU-land, der har meldt om aktiviteter på dette område, er Tyskland, hvor mulighederne er begrænset til et enkelt fængsel.
Kuigi praegu jagatakse enamikus Euroopa riikides steriilseid süstimisvahendeid, on jagamise laad ja ulatus riigiti erinev. Kõige sagedasem on teenuse pakkumine kindlas kohas, tavaliselt uimastiteenistuses, kuid sageli lisandub sellele mobiilne teenusepakkumine, mille eesmärk on jõuda uimastitarbijateni kogukondades. Kaheksas riigis on lisaks nõela- ja süstlavahetusprogrammidele olemas ka süstlavahetuse või -müügi automaadid,(195) kuid neid leidub vaid vähestes kohtades, ainult Saksamaa ja Prantsusmaa teatavad ulatuslikumast tegevusest selles vallas (vastavalt umbes 200 ja 250 automaati). Hispaania on ainus ELi riik, kus vanglates on pidevalt võimalik nõelu ja süstlaid vahetada, 2003. a pakuti seda teenust 27 vanglas. ELi riikidest teatab sellealasest tegevusest veel ainult Saksamaa, kus kõnealust teenust pakutakse ühes vanglas.
Useimmat Euroopan maat jakavat nykyään steriilejä injektiovälineitä, mutta palvelun luonne ja laajuus vaihtelevat maiden välillä. Yleisin malli on palvelun tarjoaminen tietyssä paikassa, yleensä huumehoitokeskuksessa, mutta tätä palvelua täydennetään usein liikkuvilla palveluilla, joilla pyritään tavoittamaan huumeidenkäyttäjät yhteisössä. Neulojen ja ruiskujen vaihtopalveluja täydennetään kahdeksassa maassa myös ruiskujen vaihto- tai myyntiautomaateilla (195). Niitä vaikuttaa kuitenkin olevan vain muutamassa paikassa, paitsi Saksassa ja Ranskassa, jotka ovat ilmoittaneet laajamittaisesta toiminnasta (Saksassa on noin 200 ja Ranskassa noin 250 automaattia). Espanja on ainoa EU-maa, jossa neuloja ja ruiskuja vaihdetaan yleisesti vankiloissa: vuonna 2003 niitä vaihdettiin 27 vankilassa. Ainoa toinen EU-maa, joka on ilmoittanut tällaisesta toiminnasta, on Saksa, jossa palvelua tarjotaan vain yhdessä vankilassa.
Bár a legtöbb európai országban ma már osztanak steril injekciós felszereléseket, a szolgáltatás jellege és hatóköre országonként igen eltérő. A legáltalánosabb modell szerint egy állandó helyszínen biztosítják a szolgáltatást, ami általában egy erre szakosodott drogsegély-szolgáltatót jelent, de ezt a szolgáltatástípust gyakran mobil szolgáltatások is kiegészítik, amelyekkel a kábítószer-használókat közösségi körülmények között próbálják elérni. A tű- és fecskendőcsere-programokat nyolc országban fecskendőcserélő vagy -kiadó automaták is kiegészítik195, bár úgy tűnik, hogy ez a szolgáltatás csak néhány helyszínre korlátozódik, Németország és Franciaország kivételével, ahonnan jelentős aktivitást jelentettek (körülbelül 200, illetve 250 gép). Az EU-ban Spanyolország az egyetlen olyan ország, ahol a tű- és fecskendőcsere a börtönökben is rendszeresen elérhető: 2003-ban 27 börtönben állt rendelkezésre ez a szolgáltatás. Rajta kívül ezen a területen csak Németország számolt be bármilyen tevékenységről, de itt a szolgáltatás egyetlen börtönre korlátozódik.
Selv om de fleste landene i Europa nå distribuerer sterilt brukerutstyr, varierer tilbudene i type og omfang fra land til land. Det vanligste er å tilby tjenesten på et fast sted, vanligvis en spesialisert narkotikatjeneste, men ofte suppleres denne typen tilbud av mobile tjenester som retter seg mot narkotikabrukere i lokalmiljøet. Automater for bytte eller kjøp av sprøyter kommer i tillegg til andre sprøytebytteordninger i åtte land (195), selv om tilbudet begrenser seg til en håndfull steder. Bare Tyskland og Frankrike rapporterer om aktiviteter av noe omfang (henholdsvis ca. 200 og 250 maskiner). Spania er det eneste EU-landet som tilbyr sprøytebytte i fengslene, i 27 fengsler i 2003. Det eneste andre EU-landet som rapporterer om aktivitet på dette området, er Tyskland, hvor tilbudet begrenser seg til ett fengsel.
Chociaż większość krajów europejskich prowadzi obecnie dystrybucję sterylnego sprzętu do iniekcji, charakter i zakres tego świadczenia jest różny w poszczególnych krajach. Najczęściej spotykany model polega na świadczeniu tego typu usług w stałym miejscu, zwykle w specjalistycznej placówce pomocy dla narkomanów. Uzupełnieniem takich świadczeń jest często pomoc w terenie, która próbuje dotrzeć do osób zażywających narkotyki w środowiskach lokalnych. Wymiana strzykawek lub zainstalowanie automatów do sprzedaży stanowią uzupełnienie dostępnych programów wymiany igieł i strzykawek w ośmiu krajach (195). Chociaż zasięg tych działań jest ograniczony, to w Niemczech i we Francji odnotowano ich natężenie (odpowiednio około 200 i 250 automatów). Hiszpania jest jedynym krajem UE, w którym zapewnia się regularną wymianę igieł i strzykawek w więzieniach. W 2003 r. usługa ta była dostępna w 27 zakładach karnych. Jedynym innym krajem UE, w którym odnotowano tego rodzaju działania, są Niemcy, ale dotyczy to tylko jednego więzienia.
Deşi majoritatea ţărilor europene distribuie în prezent instrumente sterile de injectare, modalitatea şi sfera de aplicare a acestui serviciu diferă de la ţară la ţară. Modelul cel mai des întâlnit constă în asigurarea serviciului într-o locaţie prestabilită, de obicei un serviciu specializat privind drogurile, însă această metodă este completată deseori prin servicii mobile prin care se încearcă a se ajunge la consumatorii de droguri din locurile comunitare. Schimbul de seringi sau automate de vânzare completează serviciile PAS disponibile în opt ţări (195), deşi aceste servicii par a fi restricţionate în anumite locuri, numai Germania şi Franţa raportând activităţi substanţiale (aproximativ 200 şi 250 de automate). Spania este singura ţară din Uniunea Europeană în care programul pentru ace şi seringi este în mod curent disponibil în sistemul penitenciar, cu disponibilitatea serviciilor în cauză în 27 de închisori în anul 2003. Cealaltă ţară a Uniunii Europene care raportează activitate în acest domeniu este Germania, care asigură servicii de acest gen într-o singură închisoare.
Hoci väčšina európskych krajín teraz distribuuje sterilnú injekčnú výbavu, charakter a rozsah poskytovania sa medzi krajinami líši. Najbežnejším modelom je poskytovanie služby na stálom mieste, obvykle špecializovanej protidrogovej službe, ale často je tento typ poskytovania doplnený mobilnými službami, ktoré sa snažia dosiahnuť užívateľov drog v občianskych zariadeniach. Výmena injekčných striekačiek alebo predajných automatov dopĺňa dostupné služby NSP v ôsmich krajinách (195), hoci sa zdá, že toto poskytovanie je obmedzené na hŕstku miest, pričom iba Nemecko a Francúzsko uvádzajú podstatné činnosti (asi 200 a 250 automatov). Španielsko je jediná krajina EÚ, kde je výmena injekčných ihiel striekačiek pravidelne dostupná vo väzniciach, pričom poskytovanie bolo v roku 2003 dostupné v 27 väzniciach. Jedinou ďalšou krajinou EÚ, ktorá uvádza činnosť v tejto oblasti, je Nemecko, kde je poskytovanie obmedzené na jednu väznicu.
Čeprav zdaj večina evropskih držav razdeljuje sterilne pripomočke za vbrizgavanje, se vrsta in obseg tega ukrepa med državami razlikujeta. Najpogostejši model je zagotavljanje storitve na določenem kraju, ponavadi v specializiranih službah za pomoč uživalcem drog, vendar to vrsto ukrepa pogosto dopolnjujejo mobilne službe, ki poskušajo doseči uživalce drog v njihovem okolju. Zamenjava brizg ali prodajni avtomati dopolnjujejo razpoložljive programe injekcijskih igel in brizg v osmih državah (195), čeprav se zdi, da je ta ukrep omejen na malo krajev in samo Nemčija in Francija poročata o večjem obsegu (približno 200 oziroma 250 avtomatov). Španija je edina država v EU, kjer je zamenjava injekcijskih igel in brizg redno na voljo v zaporih, in sicer je bil ta ukrep leta 2003 na voljo v 27 zaporih. Edina druga država v EU, ki poroča o dejavnosti na tem področju, je Nemčija, kjer je ta ukrep omejen na en zapor.
Även om de flesta europeiska länder nu delar ut steril injektionsutrustning varierar åtgärdernas typ och omfattning mellan länderna. Den vanligast förekommande modellen är att erbjuda tjänsten på en särskild plats, vanligen inom specialiserad missbruksvård som dock ofta kompletteras av mobila tjänster som försöker nå ut till missbrukare i samhället. Sprututbyte eller försäljning i automater kompletterar programmen för nål- och sprututbyte i åtta länder (195). Servicen förefaller vara begränsad till en handfull platser och endast Tyskland och Frankrike rapporterar omfattande verksamheter (cirka 200 respektive 250 automater). Spanien är den enda medlemsstat där nål- och sprututbyte regelbundet erbjuds i fängelserna och 2003 fanns tjänsten i 27 fängelser. Tyskland är det enda andra land i EU som har redovisat verksamhet i fängelsemiljö, men nål- och sprututbytet är begränsat till ett enda fängelse.
Her ne kadar çoğu Avrupa ülkesi artık steril enjeksiyon ekipmanı dağıtsa da, bu hizmeti vermenin niteliği ve kapsamı ülkeler arasında farklılık göstermektedir. En yaygın model, hizmeti belirli bir yerde, genellikle uzman bir uyuşturucu servisinde vermek olmakla beraber bu tip hizmetler sıklıkla uyuşturucu kullanıcılarına toplumsal ortamlarda ulaşmaya çalışan mobil servislerle tamamlanmaktadır. Sekiz ülkede şırınga değişim veya otomatik satış makineleri mevcut İŞP hizmetlerini tamamlamaktadır (195) ancak bu alanda ciddi faaliyet rapor eden ülkeler yalnızca Almanya ve Fransa (sırasıyla 200 ve 250 civarında makine) olduğundan, hizmetin sağlanması bir avuç yerle sınırlı görünmektedir. İğne ve şırınga değişiminin bir hapishane ortamında düzenli olarak bulunabildiği tek AB ülkesi İspanya olup bu hizmet 2003’te 27 hapishanede verilmiştir. Bu alanda faaliyet bildiren diğer tek AB ülkesi, hizmetin tek bir hapishaneyle sınırlı olduğu Almanya’dır.
Lai gan sterila injicēšanas aprīkojuma izplatīšana tagad notiek lielākajā daļā Eiropas valstu, šo pakalpojumu veidi un klāsts dažādās valstīs atšķiras. Visizplatītākais modelis ir pakalpojumi noteiktā vietā, parasti specializētos narkotiku centros, bet bieži šos pakalpojumus papildina mobili pakalpojumi, cenšoties sniegt palīdzību narkotiku lietotājiem sabiedriskās vietās. Pieejamos adatu un šļirču programmu (NSP) pakalpojumus astoņās valstīs papildina šļirču apmaiņas vai pārdošanas automāti (195), lai gan tie, šķiet, ir uzstādīti tikai dažās vietās; vienīgi Vācija un Francija informē par plašāku pieejamību (attiecīgi 200 un 250 automātiem). Spānija ir vienīgā ES valsts, kur adatu un šļirču apmaiņa ir regulāri pieejama cietumos – šis pakalpojums 2003. gadā bija pieejams 27 cietumos. Par darbību šajā jomā informē tikai vēl viena ES valsts – tā ir Vācija, kur šis pakalpojums ir pieejams tikai vienā cietumā.
  Chapitre 7: Maladies i...  
Le Danemark a déclaré que la méthadone était à l’origine de l’empoisonnement (seule ou en combinaison avec d’autres substances) dans 44 % des décès (95 décès sur 214 déclarés en 2004), un chiffre similaire à celui de 2003, mais en forte progression depuis 1997.
Denmark reported that methadone was the cause of poisoning (alone or in combination) in 44 % of deaths (95 out of 214 in 2004), a similar proportion to 2003, but with a clear increase from 1997; Germany reported that 345 cases were attributed to ‘substitution substances’ (46 alone and 299 with other narcotics in 2004) with a clear decrease since 2002; and the United Kingdom reported 216 cases with ‘mention’ of methadone (England and Wales, in 2003), also with a clear decrease from 2002. Spain reported that there were few overdose cases involving methadone in isolation (2 %), but that it was frequently present in combination in opioid deaths (42 %) and cocaine deaths (20 %). Other countries did not report methadone deaths or the numbers reported were very small. It is unclear what factors lie behind these differences, and whether there is underreporting of cases in some countries (205).
Dänemark berichtet, dass Methadon (alleine oder in Kombination mit anderen Substanzen) in 44 % der Todesfälle (95 von 214 Fällen im Jahr 2004) die Ursache der Vergiftung war, was ungefähr dem im Jahr 2003 festgestellten Anteil entspricht, jedoch einen deutlichen Anstieg seit 1997 darstellt. Deutschland gibt an, dass 345 Fälle mit „Substitutionsmitteln“ in Verbindung gebracht wurden (im Jahr 2004 wurden in 46 Fällen ausschließlich Substitutionsmittel und in 299 Fällen Substitutionsmittel in Kombination mit anderen Suchtstoffen nachgewiesen), was einem deutlichen Rückgang seit 2002 entspricht. Aus dem Vereinigten Königreich werden 216 Fälle gemeldet, bei denen Methadon „erwähnt“ wurde (England und Wales im Jahr 2003), was ebenfalls einen deutlichen Rückgang seit 2002 bedeutet. Spanien berichtet über wenige Fälle von Überdosierungen, die ausschließlich mit Methadon in Verbindung gebracht wurden (2 %), jedoch über zahlreiche opioidbedingte (42 %) und kokainbedingte (20 %) Todesfälle, in denen auch Methadon nachgewiesen wurde. Andere Länder meldeten keine oder nur sehr wenige Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon. Es ist unklar, welche Faktoren für diese Unterschiede verantwortlich sind und ob in einigen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden (205).
Dinamarca ha informado de que la metadona (por sí sola o combinada con otras sustancias) fue la causa del envenenamiento en el 44 % de las muertes (95 de 214 casos en 2004), una proporción similar a la registrada en el año 2003, pero con un claro incremento respecto a 1997. Alemania ha declarado que 345 casos son imputables a «sustancias de sustitución» (46 sustancia sola y 299 en combinación con otros narcóticos en 2004), con un claro descenso respecto al año 2002. El Reino Unido ha informado de 216 casos con «mención» de metadona (Inglaterra y Gales en 2003), también con un claro descenso respecto a 2002. España ha señalado que se han registrado menos casos de sobredosis por metadona como única sustancia (2 %), pero que a menudo está presente en combinación con otras sustancias en las muertes causadas por opiáceos (42 %) y cocaína (20 %). En otros países no se han registrado muertes causadas por la metadona o bien las cifras mencionadas son ínfimas. Se desconocen los factores que causan estas diferencias y tampoco se sabe si en algunos países no se declaran todos los casos (205).
La Danimarca segnala la presenza di metadone (da solo o in associazione ad altre sostanze) nel 44% dei decessi per intossicazione (95 su 214 nel 2004), una percentuale simile al 2003, ma in netto aumento rispetto al 1997; la Germania riferisce 345 casi riconducibili a “sostanze sostitutive” (46 dovute unicamente a tali sostanze e 299 in associazione ad altri stupefacenti nel 2004), con una chiara tendenza decrescente rispetto al 2002; il Regno Unito riporta 216 casi in cui il metadone è stato “menzionato” (Inghilterra e Galles, 2003), anche in tal caso in calo rispetto al 2002. La Spagna denuncia meno casi di overdose correlati esclusivamente al consumo di metadone (2%), ma casi frequenti di decessi nei quali il metadone è stato usato in associazione a oppiacei (42%) e cocaina (20%). Altri paesi non hanno segnalato decessi per metadone oppure hanno riferito un numero di decessi esiguo. Non è chiaro quali siano i fattori soggiacenti a queste differenze né è chiaro se in alcuni paesi le stime siano sottovalutate (205).
A Dinamarca comunicou que a metadona (sozinha ou associada a outras substâncias) esteve na origem da intoxicação em 44% das mortes (95 de 214 em 2004), uma percentagem semelhante à de 2003, mas com um claro aumento relativamente a 1997; a Alemanha informou que, em 2004, 345 casos tinham sido atribuídos a “substâncias de substituição” (46 tomadas isoladamente e 299 associadas a outros estupefacientes,) com uma clara diminuição desde 2002; e o Reino Unido comunicou 216 casos em que a metadona era “mencionada” (Inglaterra e País de Gales, em 2003), também com uma clara diminuição a partir de 2002. A Espanha informou ter tido poucos casos de overdose que envolvessem a metadona de forma isolada (2%), mas que esta estava frequentemente presente em associação com outras drogas nas mortes por consumo de opiáceos (42%) e de cocaína (20%). Os restantes países não comunicaram mortes por consumo de metadona, ou os valores comunicados foram muito pequenos. Não se conhecem os factores subjacentes a estas diferenças, nem se há subnotificação dos casos em alguns países (205).
Η Δανία ανέφερε ότι η μεθαδόνη ήταν η αιτία της τοξίκωσης (μεμονωμένα είτε σε συνδυασμό) στο 44 % των θανάτων (95 από 214 το 2004), ποσοστό παρόμοιο με αυτό του 2003, που ωστόσο παρουσιάζει σαφή αύξηση σε σχέση με το 1997. Η Γερμανία ανέφερε ότι 345 περιπτώσεις οφείλονται σε «ουσίες υποκατάστασης» (46 μεμονωμένες και 299 σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες το 2004), παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφερε 216 περιπτώσεις με «αναφορά» μεθαδόνης (Αγγλία και Ουαλία το 2003), επίσης παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Η Ισπανία ανέφερε λίγες περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης αποκλειστικά μεθαδόνης (2 %), η οποία ωστόσο ήταν συχνά παρούσα σε συνδυασμό με άλλες ουσίες σε θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή (42 %) και στην κοκαΐνη (20 %). Άλλες χώρες δεν ανέφεραν θανάτους που οφείλονται στη μεθαδόνη ή οι αριθμοί που αναφέρθηκαν ήταν πολύ μικροί. Δεν είναι σαφές ποιοι παράγοντες βρίσκονται πίσω από τις διαφοροποιήσεις αυτές και εάν σε ορισμένες χώρες δεν αναφέρονται όλες οι περιπτώσεις (205).
Denemarken rapporteert dat in 44% van de sterfgevallen als gevolg van vergiftiging (95 op 214 in 2004) methadon de oorzaak was (gebruik van alleen methadon of gebruik van methadon in combinatie met andere middelen), een percentage dat ongeveer gelijk is aan dat voor 2003, maar dat duidelijk is gestegen sinds 1997. Duitsland rapporteert dat 345 sterfgevallen zijn toegeschreven aan “substitutiemiddelen” (in 46 gevallen als enige middel en in 299 gevallen in combinatie met andere verdovende middelen in 2004), met een duidelijke afname sinds 2002. Door het Verenigd Koninkrijk worden 216 gevallen gerapporteerd waarbij sprake was van “melding” van methadon (Engeland en Wales, in 2003), eveneens met een duidelijke afname ten opzichte van 2002. Spanje rapporteert dat in een aantal gevallen van overdoses alleen sprake was van methadon (2%), maar ook dat het middel dikwijls in combinatie met andere middelen aanwezig was in sterfgevallen als gevolg van het gebruik van opioïden (42%) en cocaïne (20%). Andere landen melden geen sterfgevallen als gevolg van methadon of slechts zeer kleine aantallen. Het is onduidelijk welke factoren aan deze verschillen ten grondslag liggen en of er in sommige landen sprake is van onderrapportage van sterfgevallen als gevolg van het gebruik van methadon (205).
Dánsko uvedlo, že metadon byl příčinou otravy (samostatně nebo v kombinaci s jinými narkotiky) ve 44 % úmrtí (v 95 z 214 úmrtí v roce 2004), což je podobný údaj jako v roce 2003, ale oproti roku 1997 představuje zřetelný nárůst. Německo uvedlo 345 případů přičítaných „substitučním látkám“ (v 46 případech samostatně a v 299 v kombinaci s jinými narkotiky v roce 2004), což oproti roku 2002 představuje zřetelný pokles. Spojené království uvedlo 216 případů se „zmínkou“ o metadonu (Anglie a Wales, 2003), což rovněž představuje zřetelný pokles oproti roku 2002. Španělsko uvedlo, že pouze málo případů předávkování zahrnovalo metadon jako jedinou příčinu (2 %), ale byl často přítomen v kombinaci s jinými narkotiky při úmrtích souvisejících s opiáty (42 %) a kokainem (20 %). Další země neuvedly žádná úmrtí související s metadonem nebo uvedly velmi nízké počty. Není zřejmé, jaké faktory vedou k těmto rozdílům a zda v některých zemích dochází k podhodnocování případů (205).
Danmark har angivet, at metadon var årsag til forgiftning (alene eller i kombination) i 44 % af dødsfaldene (95 ud af 214 tilfælde i 2004), en lignende andel som i 2003, men med en klar stigning fra 1997. Tyskland har angivet, at 345 tilfælde skyldtes "substitutionsstoffer" (46 alene og 299 sammen med andre narkotiske stoffer i 2004) med et klart fald siden 2002, og Det Forenede Kongerige har indberettet 216 tilfælde med "omtale" af metadon (England og Wales, i 2003), også med et klart fald fra 2002. Spanien har angivet, at der var nogle få tilfælde af overdoser med metadon alene (2 %), men at det hyppigt var til stede i kombination med andre stoffer i forbindelse med opioiddødsfald (42 %) og kokaindødsfald (20 %). Andre lande har ikke indberettet metadondødsfald, eller de indberettede antal var meget små. Det er uklart, hvilke faktorer der ligger bag disse forskelle, og om der er tale om underrapportering af tilfælde i nogle lande (205).
Taani teatas, et metadoon oli mürgistuse põhjustajaks (üksi või kombineerituna muude ainetega) 44% surmajuhtumite puhul (95 juhul 214-st 2004. a), 2003. a oli selle osakaal samaväärne, kuid 1997. aastaga võrreldes oli tegemist selge tõusuga; Saksamaa teatas, et 345 surmajuhtumit olid põhjustatud asendusainetest (2004. a esinesid need 46 juhtumi puhul üksi ja 299 juhtumi puhul koos muude uimastitega), 2002. aastaga võrreldes oli tegemist selge langusega; ning Ühendkuningriik teatas 216-st surmajuhtumist, mille puhul mainiti metadooni (2003. a Inglismaal ja Walesis), ka siin oli 2002. aastaga võrreldes tegemist selge langusega. Hispaania teatas, et mõne üleannustamise juhtumi puhul esines metadoon üksi (2%), kuid sageli esines seda kombineerituna opioididest põhjustatud surmade (42%) ja kokaiinist põhjustatud surmade (20%) puhul. Teised riigid metadooniga seotud surmajuhtumitest ei teatanud või siis olid esitatud näitajad väga madalad. Ei ole teada, millised tegurid selliseid erinevusi põhjustavad või kas mõnede riikide puhul võib olla tegemist mittetäielike andmete esitamisega.(205)
Tanska ilmoitti, että metadoni oli myrkytyksen syynä (yksin tai osaksi) 44 prosentissa kuolemista (95 tapauksessa 214:stä vuonna 2004). Osuus on suunnilleen sama kuin vuonna 2003 mutta huomattavasti suurempi kuin vuonna 1997. Saksa ilmoitti, että 345 tapaukseen liittyi ”korvaushoitolääkkeitä” (yksin 46 tapauksessa ja muiden huumausaineiden kanssa 299 tapauksessa vuonna 2004), mikä on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Yhdistynyt kuningaskunta taas ilmoitti 216 tapausta, joissa ”mainittiin” metadoni (Englannissa ja Walesissa vuonna 2003), mikä myös on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Espanja ilmoitti, että vain harvaan yliannostukseen liittyi yksinomaan metadonia (2 %:iin tapauksista) mutta sitä esiintyi usein opioidikuolemissa (42 %:ssa tapauksista) ja kokaiinikuolemissa. Muut maat eivät ole ilmoittaneet opioidikuolemia tai niiden ilmoittamat luvut ovat olleet hyvin alhaisia. Erojen taustalla olevat tekijät ovat epäselviä, eikä ole varmuutta siitäkään, kattavatko joidenkin maiden ilmoitukset kaikki tapaukset (205).
Dánia jelentése szerint a halálesetek 44%-ában (2004-ben 214 esetből 95-ben) volt a mérgezés oka a metadon (egymagában vagy más szerrel kombinálva), ami a 2003-ashoz hasonló arányt jelent, de 1997-hez képest egyértelmű növekedést; Németország azt jelentette, hogy 345 esetet tulajdonítottak „helyettesítő anyagnak” (2004-ben 46 esetet egymagában, 299-et más narkotikumokkal kombinálva), ami 2002 óta egyértelmű csökkenést mutat; az Egyesült Királyság pedig 216 olyan esetről számolt be, ahol a metadont „említik” (Anglia és Wales, 2003), ami 2002-höz képest ugyancsak nyilvánvaló csökkenést jelent. Spanyolország azt jelentette, hogy egymagában a metadonhoz köthető túladagolásos eset csak néhány volt (2%), más szerekkel kombinálva viszont a metadon az opiátok okozta halálesetekben (42%) és a kokain miatti halálesetekben (20%) rendszeresen jelen volt. Más országok nem számoltak be a metadon miatti halálesetekről, vagy csak nagyon kis számokat közöltek. Egyelőre nem világos, hogy a fenti különbségek hátterében milyen tényezők állnak, és hogy elképzelhető-e a ténylegesnél kevesebb eset bejelentése egyes országokban205.
Danmark rapporterte om metadonforgiftning (alene eller i kombinasjon) i 44 % av dødsfallene (95 av 214 i 2004), en lignende fordeling som i 2003, men med en klar økning i forhold til 1997. Tyskland rapporterte at 345 tilfeller skyldtes “substitusjonsstoffer” (46 alene og 299 med andre stoffer i 2004), med en klar nedgang siden 2002, og Storbritannia rapporterte 216 tilfeller der metadon ”nevnes” (England og Wales, i 2003), også med en klar nedgang fra 2002. Spania rapporterte at få overdosetilfeller skyldtes metadon alene (2 %), men at stoffet ofte var til stede i kombinasjon med andre stoffer i opioid-dødsfall (42 %) og kokaindødsfall (20 %). Andre land rapporterte ikke om metadondødsfall eller hadde et svært lave tall. Det er uklart hvilke faktorer som ligger bak disse forskjellene, og om det foregår underrapportering i enkelte land (205).
W Danii odnotowano, że metadon był przyczyną zatrucia (samodzielnie lub w połączeniu z inną substancją) w 44% przypadków zgonu (95 z 214 w 2004 r.). Jest to odsetek zbliżony do obserwowanego w 2003 r., ale znacznie wyższy niż w 1997 r. W Niemczech 345 przypadków przypisano „substancjom zastępczym” (w 2004 r. 46 przypadków, w których odnotowano tylko jedną substancję i 299, w których wykryto ich więcej), co stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Wielkiej Brytanii zgłoszono 216 przypadków ze wzmianką o metadonie (Anglia i Walia, 2003 r.), co również stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Hiszpanii stwierdzono kilka przypadków przedawkowania związanych z metadonem stosowanym pojedynczo (2%), ale obecny był także w połączeniu z innymi substancjami w przypadkach zgonów z powodu opiatów (42%), oraz kokainy (20%). Inne kraje nie zgłosiły przypadków zgonów związanych z metadonem lub zgłosiły jedynie niewielką ich liczbę. Nie ma pewności, jakie czynniki wpływają na te różnice, nie wiadomo też, czy w niektórych krajach zgłoszone zostały wszystkie przypadki (205).
Danemarca a raportat că metadona a fost prezentă în 44 % din cazurile de deces prin intoxicaţie (singură sau în combinaţie) (95 din 214 de cazuri în 2004), o proporţie similară cu anul 2003, dar înregistrând o creştere evidentă din 1997; Germania a raportat că 345 din cazuri s-au datorat „substanţelor de substituţie” (46 numai cu metadonă şi 299 cu alte narcotice în 2004) înregistrând o scădere evidentă din 2002; iar Regatul Unit a raportat 216 cazuri cu „menţionarea” metadonei (Anglia şi Ţara Galilor, în 2003), înregistrând de asemenea o scădere evidentă din 2002. Spania a raportat puţine decese provocate numai de metadonă (2 %), dar mult mai frecvente în combinaţie cu opiacee (42 %) şi cocaină (20 %). Alte ţări nu au raportat prezenţa metadonei în decese legate de consumul de droguri, sau numai în număr foarte redus. Nu se ştie exact care sunt factorii care determină aceste diferenţe şi dacă în anumite ţări au fost raportate toate cazurile (205).
Dánsko uviedlo, že metadón bol príčinou otravy (samotný alebo v kombinácii) v 44 % úmrtí (95 z 214 v roku 2004), čo je podobný podiel ako v roku 2003, ale s jasným zvýšením od roku 1997; Nemecko uviedlo, že 345 prípadov bolo pripísaných „substitučným látkam“ (46 samotným a 299 s ďalšími omamnými látkami v roku 2004) s jednoznačným poklesom od roku 2002; Spojené kráľovstvo uviedlo 216 prípadov so „zmienkou“ o metadóne (Anglicko a Wales v roku 2003), tiež s jednoznačným poklesom od roku 2002. Španielsko uviedlo, že bolo málo prípadov predávkovania, ktoré zahŕňali samotný metadón (2 %), ale metadón bol často prítomný v kombinácii pri úmrtiach súvisiacich s opiátmi (42 %) a úmrtiach súvisiacimi s kokaínom (20 %). Iné krajiny neuviedli úmrtia súvisiace s metadónom alebo uvádzané počty boli veľmi malé. Nie je jasné, ktoré faktory spôsobujú tieto rozdiely a či niektoré krajiny neposkytli v týchto prípadoch príliš nízke údaje (205).
Danska je poročala, da je bil metadon vzrok zastrupitve (sam ali v kombinaciji) pri 44 % smrtnih primerov (95 od 214 v letu 2004), kar je podobno deležu v letu 2003, vendar z očitnim povečanjem od leta 1997. Nemčija je poročala, da so 345 primerov pripisali "nadomestnim snovem" (46 izključno metadonu in 299 metadonu v kombinaciji z drugimi narkotičnimi drogami v letu 2004) z očitnim zmanjšanjem od leta 2002, Združeno kraljestvo pa je poročalo o 216 primerih z "omembo" metadona (Anglija in Wales, v letu 2003), tudi z očitnim zmanjšanjem od leta 2002. Španija je poročala, da so imeli malo smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka, ki so vključevali izključno metadon (2 %), v kombinaciji pa je bil metadon pogosto navzoč pri smrtnih primerih zaradi uživanja opioidov (42 %) in kokaina (20 %). Druge države niso poročale o smrtnih primerih zaradi uživanja metadona ali pa so bile sporočene številke zelo nizke. Ni jasno, kateri dejavniki so v ozadju teh razlik in ali so nekatere države o smrtnih primerih poročale pomanjkljivo (205).
Danmark rapporterade att metadon förekom vid 44 % (95 av 214 under 2004) av de dödsfall som orsakats av förgiftning (enbart eller i kombination), vilket är ungefär lika stor andel som 2003, men en tydlig ökning sedan 1997. Tyskland rapporterade att 345 fall tillskrivs ”substitutionsämnen” (46 enbart dessa ämnen och 299 tillsammans med annan narkotika under 2004) vilket är en tydlig minskning av antalet fall sedan 2002. Storbritannien redovisade 216 fall där metadon ”omnämns” (England och Wales, under 2003), vilket också är en tydlig nedgång jämfört med 2002. Spanien rapporterade att det förekommit få överdoseringar som orsakats av enbart metadon (2 %) men att metadon ofta förekom i kombination i opiatrelaterade dödsfall (42 %) och kokainrelaterade dödsfall (20 %). Andra länder har inte redovisat några metadonrelaterade dödsfall eller också var det rapporterade antalet mycket litet. Det är oklart vilka faktorer som ligger bakom dessa skillnader och om det föreligger underrapportering av fall i vissa länder(205).
Danimarka, ölümlerin % 44’ünde (2004’te 214 ölümden 95’inde) zehirlenme sebebinin metadon olduğunu (tek başına veya bir kombinasyon içerisinde) rapor etmiştir ve bu 2003’tekine benzer bir oran olmakla beraber 1997’dekine göre açık bir artış görülmektedir; Almanya, 2002’den beri net bir düşüşle 345 vakanın ‘ikame maddelerine’ bağlandığını (2004’te tek başına 46 ve diğer narkotiklerle beraber 299) rapor etmiştir ve Birleşik Krallık ise, yine 2002’den beri net bir düşüşle, metadon ‘bahsi geçen’ 216 vaka rapor etmiştir (2003’te İngiltere ve Galler). İspanya tek başına metadon içeren az sayıda aşırı doz vakası (% 2) olduğunu ama opioid ölümleri (% 42) ile kokain ölümlerinde (% 20) kombinasyon içerisinde sıklıkla mevcut olduğunu bildirmiştir. Diğer ülkeler metadon ölümü bildirmemiştir veya bildirilen sayılar çok küçüktür. Bu farkların ardında ne gibi faktörlerin yattığı ve bazı ülkelerde yetersiz raporlama olup olmadığı açıkça bilinmemektedir (205).
Dānija informē, ka metadons (viens pats vai kombinācijā ar citām vielām) ir bijis saindēšanās cēlonis 44 % nāves gadījumu (2004. gadā 95 gadījumos no 214), 2003. gadā šī proporcija ir bijusi līdzīga, bet kopš 1997. gada tā nepārprotami ir augusi; Vācija ziņo, ka ar ,,aizvietotājvielām” ir bijuši saistīti 345 gadījumi (2004. gadā 46 gadījumi ir bijuši saistīti tikai ar šīm vielām, bet 299 gadījumos ir konstatētas arī citas narkotikas), kopš 2002. gada šis skaits ir acīmredzami samazinājies; savukārt Apvienotā Karaliste ziņo par 216 gadījumiem, kuros ir ,,pieminēts” metadons (2003. gadā Anglijā un Velsā), kopš 2002. gada arī šis skaits ir acīmredzami samazinājies. Spānija ziņo par dažiem pārdozēšanas gadījumiem, kad vainojams ir bijis vienīgi metadons (2 %), bet kombinācijā ar citām vielām metadons ir konstatēts daudzos opioīdu (42 %) un kokaīna (20 %) nāves gadījumos. Pārējās valstis par metadona nāves gadījumiem vai nu neziņo, vai arī paziņoto gadījumu skaits ir ļoti neliels. Nav skaidrs, kādi faktori nosaka šīs atšķirības, tāpat nav zināms, vai dažas valstis nepaziņo neatbilstīgi mazus skaitļus (205).
  Chapitre 7: Maladies i...  
Le Danemark a déclaré que la méthadone était à l’origine de l’empoisonnement (seule ou en combinaison avec d’autres substances) dans 44 % des décès (95 décès sur 214 déclarés en 2004), un chiffre similaire à celui de 2003, mais en forte progression depuis 1997.
Denmark reported that methadone was the cause of poisoning (alone or in combination) in 44 % of deaths (95 out of 214 in 2004), a similar proportion to 2003, but with a clear increase from 1997; Germany reported that 345 cases were attributed to ‘substitution substances’ (46 alone and 299 with other narcotics in 2004) with a clear decrease since 2002; and the United Kingdom reported 216 cases with ‘mention’ of methadone (England and Wales, in 2003), also with a clear decrease from 2002. Spain reported that there were few overdose cases involving methadone in isolation (2 %), but that it was frequently present in combination in opioid deaths (42 %) and cocaine deaths (20 %). Other countries did not report methadone deaths or the numbers reported were very small. It is unclear what factors lie behind these differences, and whether there is underreporting of cases in some countries (205).
Dänemark berichtet, dass Methadon (alleine oder in Kombination mit anderen Substanzen) in 44 % der Todesfälle (95 von 214 Fällen im Jahr 2004) die Ursache der Vergiftung war, was ungefähr dem im Jahr 2003 festgestellten Anteil entspricht, jedoch einen deutlichen Anstieg seit 1997 darstellt. Deutschland gibt an, dass 345 Fälle mit „Substitutionsmitteln“ in Verbindung gebracht wurden (im Jahr 2004 wurden in 46 Fällen ausschließlich Substitutionsmittel und in 299 Fällen Substitutionsmittel in Kombination mit anderen Suchtstoffen nachgewiesen), was einem deutlichen Rückgang seit 2002 entspricht. Aus dem Vereinigten Königreich werden 216 Fälle gemeldet, bei denen Methadon „erwähnt“ wurde (England und Wales im Jahr 2003), was ebenfalls einen deutlichen Rückgang seit 2002 bedeutet. Spanien berichtet über wenige Fälle von Überdosierungen, die ausschließlich mit Methadon in Verbindung gebracht wurden (2 %), jedoch über zahlreiche opioidbedingte (42 %) und kokainbedingte (20 %) Todesfälle, in denen auch Methadon nachgewiesen wurde. Andere Länder meldeten keine oder nur sehr wenige Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon. Es ist unklar, welche Faktoren für diese Unterschiede verantwortlich sind und ob in einigen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden (205).
Dinamarca ha informado de que la metadona (por sí sola o combinada con otras sustancias) fue la causa del envenenamiento en el 44 % de las muertes (95 de 214 casos en 2004), una proporción similar a la registrada en el año 2003, pero con un claro incremento respecto a 1997. Alemania ha declarado que 345 casos son imputables a «sustancias de sustitución» (46 sustancia sola y 299 en combinación con otros narcóticos en 2004), con un claro descenso respecto al año 2002. El Reino Unido ha informado de 216 casos con «mención» de metadona (Inglaterra y Gales en 2003), también con un claro descenso respecto a 2002. España ha señalado que se han registrado menos casos de sobredosis por metadona como única sustancia (2 %), pero que a menudo está presente en combinación con otras sustancias en las muertes causadas por opiáceos (42 %) y cocaína (20 %). En otros países no se han registrado muertes causadas por la metadona o bien las cifras mencionadas son ínfimas. Se desconocen los factores que causan estas diferencias y tampoco se sabe si en algunos países no se declaran todos los casos (205).
La Danimarca segnala la presenza di metadone (da solo o in associazione ad altre sostanze) nel 44% dei decessi per intossicazione (95 su 214 nel 2004), una percentuale simile al 2003, ma in netto aumento rispetto al 1997; la Germania riferisce 345 casi riconducibili a “sostanze sostitutive” (46 dovute unicamente a tali sostanze e 299 in associazione ad altri stupefacenti nel 2004), con una chiara tendenza decrescente rispetto al 2002; il Regno Unito riporta 216 casi in cui il metadone è stato “menzionato” (Inghilterra e Galles, 2003), anche in tal caso in calo rispetto al 2002. La Spagna denuncia meno casi di overdose correlati esclusivamente al consumo di metadone (2%), ma casi frequenti di decessi nei quali il metadone è stato usato in associazione a oppiacei (42%) e cocaina (20%). Altri paesi non hanno segnalato decessi per metadone oppure hanno riferito un numero di decessi esiguo. Non è chiaro quali siano i fattori soggiacenti a queste differenze né è chiaro se in alcuni paesi le stime siano sottovalutate (205).
A Dinamarca comunicou que a metadona (sozinha ou associada a outras substâncias) esteve na origem da intoxicação em 44% das mortes (95 de 214 em 2004), uma percentagem semelhante à de 2003, mas com um claro aumento relativamente a 1997; a Alemanha informou que, em 2004, 345 casos tinham sido atribuídos a “substâncias de substituição” (46 tomadas isoladamente e 299 associadas a outros estupefacientes,) com uma clara diminuição desde 2002; e o Reino Unido comunicou 216 casos em que a metadona era “mencionada” (Inglaterra e País de Gales, em 2003), também com uma clara diminuição a partir de 2002. A Espanha informou ter tido poucos casos de overdose que envolvessem a metadona de forma isolada (2%), mas que esta estava frequentemente presente em associação com outras drogas nas mortes por consumo de opiáceos (42%) e de cocaína (20%). Os restantes países não comunicaram mortes por consumo de metadona, ou os valores comunicados foram muito pequenos. Não se conhecem os factores subjacentes a estas diferenças, nem se há subnotificação dos casos em alguns países (205).
Η Δανία ανέφερε ότι η μεθαδόνη ήταν η αιτία της τοξίκωσης (μεμονωμένα είτε σε συνδυασμό) στο 44 % των θανάτων (95 από 214 το 2004), ποσοστό παρόμοιο με αυτό του 2003, που ωστόσο παρουσιάζει σαφή αύξηση σε σχέση με το 1997. Η Γερμανία ανέφερε ότι 345 περιπτώσεις οφείλονται σε «ουσίες υποκατάστασης» (46 μεμονωμένες και 299 σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες το 2004), παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφερε 216 περιπτώσεις με «αναφορά» μεθαδόνης (Αγγλία και Ουαλία το 2003), επίσης παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Η Ισπανία ανέφερε λίγες περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης αποκλειστικά μεθαδόνης (2 %), η οποία ωστόσο ήταν συχνά παρούσα σε συνδυασμό με άλλες ουσίες σε θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή (42 %) και στην κοκαΐνη (20 %). Άλλες χώρες δεν ανέφεραν θανάτους που οφείλονται στη μεθαδόνη ή οι αριθμοί που αναφέρθηκαν ήταν πολύ μικροί. Δεν είναι σαφές ποιοι παράγοντες βρίσκονται πίσω από τις διαφοροποιήσεις αυτές και εάν σε ορισμένες χώρες δεν αναφέρονται όλες οι περιπτώσεις (205).
Denemarken rapporteert dat in 44% van de sterfgevallen als gevolg van vergiftiging (95 op 214 in 2004) methadon de oorzaak was (gebruik van alleen methadon of gebruik van methadon in combinatie met andere middelen), een percentage dat ongeveer gelijk is aan dat voor 2003, maar dat duidelijk is gestegen sinds 1997. Duitsland rapporteert dat 345 sterfgevallen zijn toegeschreven aan “substitutiemiddelen” (in 46 gevallen als enige middel en in 299 gevallen in combinatie met andere verdovende middelen in 2004), met een duidelijke afname sinds 2002. Door het Verenigd Koninkrijk worden 216 gevallen gerapporteerd waarbij sprake was van “melding” van methadon (Engeland en Wales, in 2003), eveneens met een duidelijke afname ten opzichte van 2002. Spanje rapporteert dat in een aantal gevallen van overdoses alleen sprake was van methadon (2%), maar ook dat het middel dikwijls in combinatie met andere middelen aanwezig was in sterfgevallen als gevolg van het gebruik van opioïden (42%) en cocaïne (20%). Andere landen melden geen sterfgevallen als gevolg van methadon of slechts zeer kleine aantallen. Het is onduidelijk welke factoren aan deze verschillen ten grondslag liggen en of er in sommige landen sprake is van onderrapportage van sterfgevallen als gevolg van het gebruik van methadon (205).
Dánsko uvedlo, že metadon byl příčinou otravy (samostatně nebo v kombinaci s jinými narkotiky) ve 44 % úmrtí (v 95 z 214 úmrtí v roce 2004), což je podobný údaj jako v roce 2003, ale oproti roku 1997 představuje zřetelný nárůst. Německo uvedlo 345 případů přičítaných „substitučním látkám“ (v 46 případech samostatně a v 299 v kombinaci s jinými narkotiky v roce 2004), což oproti roku 2002 představuje zřetelný pokles. Spojené království uvedlo 216 případů se „zmínkou“ o metadonu (Anglie a Wales, 2003), což rovněž představuje zřetelný pokles oproti roku 2002. Španělsko uvedlo, že pouze málo případů předávkování zahrnovalo metadon jako jedinou příčinu (2 %), ale byl často přítomen v kombinaci s jinými narkotiky při úmrtích souvisejících s opiáty (42 %) a kokainem (20 %). Další země neuvedly žádná úmrtí související s metadonem nebo uvedly velmi nízké počty. Není zřejmé, jaké faktory vedou k těmto rozdílům a zda v některých zemích dochází k podhodnocování případů (205).
Danmark har angivet, at metadon var årsag til forgiftning (alene eller i kombination) i 44 % af dødsfaldene (95 ud af 214 tilfælde i 2004), en lignende andel som i 2003, men med en klar stigning fra 1997. Tyskland har angivet, at 345 tilfælde skyldtes "substitutionsstoffer" (46 alene og 299 sammen med andre narkotiske stoffer i 2004) med et klart fald siden 2002, og Det Forenede Kongerige har indberettet 216 tilfælde med "omtale" af metadon (England og Wales, i 2003), også med et klart fald fra 2002. Spanien har angivet, at der var nogle få tilfælde af overdoser med metadon alene (2 %), men at det hyppigt var til stede i kombination med andre stoffer i forbindelse med opioiddødsfald (42 %) og kokaindødsfald (20 %). Andre lande har ikke indberettet metadondødsfald, eller de indberettede antal var meget små. Det er uklart, hvilke faktorer der ligger bag disse forskelle, og om der er tale om underrapportering af tilfælde i nogle lande (205).
Taani teatas, et metadoon oli mürgistuse põhjustajaks (üksi või kombineerituna muude ainetega) 44% surmajuhtumite puhul (95 juhul 214-st 2004. a), 2003. a oli selle osakaal samaväärne, kuid 1997. aastaga võrreldes oli tegemist selge tõusuga; Saksamaa teatas, et 345 surmajuhtumit olid põhjustatud asendusainetest (2004. a esinesid need 46 juhtumi puhul üksi ja 299 juhtumi puhul koos muude uimastitega), 2002. aastaga võrreldes oli tegemist selge langusega; ning Ühendkuningriik teatas 216-st surmajuhtumist, mille puhul mainiti metadooni (2003. a Inglismaal ja Walesis), ka siin oli 2002. aastaga võrreldes tegemist selge langusega. Hispaania teatas, et mõne üleannustamise juhtumi puhul esines metadoon üksi (2%), kuid sageli esines seda kombineerituna opioididest põhjustatud surmade (42%) ja kokaiinist põhjustatud surmade (20%) puhul. Teised riigid metadooniga seotud surmajuhtumitest ei teatanud või siis olid esitatud näitajad väga madalad. Ei ole teada, millised tegurid selliseid erinevusi põhjustavad või kas mõnede riikide puhul võib olla tegemist mittetäielike andmete esitamisega.(205)
Tanska ilmoitti, että metadoni oli myrkytyksen syynä (yksin tai osaksi) 44 prosentissa kuolemista (95 tapauksessa 214:stä vuonna 2004). Osuus on suunnilleen sama kuin vuonna 2003 mutta huomattavasti suurempi kuin vuonna 1997. Saksa ilmoitti, että 345 tapaukseen liittyi ”korvaushoitolääkkeitä” (yksin 46 tapauksessa ja muiden huumausaineiden kanssa 299 tapauksessa vuonna 2004), mikä on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Yhdistynyt kuningaskunta taas ilmoitti 216 tapausta, joissa ”mainittiin” metadoni (Englannissa ja Walesissa vuonna 2003), mikä myös on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Espanja ilmoitti, että vain harvaan yliannostukseen liittyi yksinomaan metadonia (2 %:iin tapauksista) mutta sitä esiintyi usein opioidikuolemissa (42 %:ssa tapauksista) ja kokaiinikuolemissa. Muut maat eivät ole ilmoittaneet opioidikuolemia tai niiden ilmoittamat luvut ovat olleet hyvin alhaisia. Erojen taustalla olevat tekijät ovat epäselviä, eikä ole varmuutta siitäkään, kattavatko joidenkin maiden ilmoitukset kaikki tapaukset (205).
Dánia jelentése szerint a halálesetek 44%-ában (2004-ben 214 esetből 95-ben) volt a mérgezés oka a metadon (egymagában vagy más szerrel kombinálva), ami a 2003-ashoz hasonló arányt jelent, de 1997-hez képest egyértelmű növekedést; Németország azt jelentette, hogy 345 esetet tulajdonítottak „helyettesítő anyagnak” (2004-ben 46 esetet egymagában, 299-et más narkotikumokkal kombinálva), ami 2002 óta egyértelmű csökkenést mutat; az Egyesült Királyság pedig 216 olyan esetről számolt be, ahol a metadont „említik” (Anglia és Wales, 2003), ami 2002-höz képest ugyancsak nyilvánvaló csökkenést jelent. Spanyolország azt jelentette, hogy egymagában a metadonhoz köthető túladagolásos eset csak néhány volt (2%), más szerekkel kombinálva viszont a metadon az opiátok okozta halálesetekben (42%) és a kokain miatti halálesetekben (20%) rendszeresen jelen volt. Más országok nem számoltak be a metadon miatti halálesetekről, vagy csak nagyon kis számokat közöltek. Egyelőre nem világos, hogy a fenti különbségek hátterében milyen tényezők állnak, és hogy elképzelhető-e a ténylegesnél kevesebb eset bejelentése egyes országokban205.
Danmark rapporterte om metadonforgiftning (alene eller i kombinasjon) i 44 % av dødsfallene (95 av 214 i 2004), en lignende fordeling som i 2003, men med en klar økning i forhold til 1997. Tyskland rapporterte at 345 tilfeller skyldtes “substitusjonsstoffer” (46 alene og 299 med andre stoffer i 2004), med en klar nedgang siden 2002, og Storbritannia rapporterte 216 tilfeller der metadon ”nevnes” (England og Wales, i 2003), også med en klar nedgang fra 2002. Spania rapporterte at få overdosetilfeller skyldtes metadon alene (2 %), men at stoffet ofte var til stede i kombinasjon med andre stoffer i opioid-dødsfall (42 %) og kokaindødsfall (20 %). Andre land rapporterte ikke om metadondødsfall eller hadde et svært lave tall. Det er uklart hvilke faktorer som ligger bak disse forskjellene, og om det foregår underrapportering i enkelte land (205).
W Danii odnotowano, że metadon był przyczyną zatrucia (samodzielnie lub w połączeniu z inną substancją) w 44% przypadków zgonu (95 z 214 w 2004 r.). Jest to odsetek zbliżony do obserwowanego w 2003 r., ale znacznie wyższy niż w 1997 r. W Niemczech 345 przypadków przypisano „substancjom zastępczym” (w 2004 r. 46 przypadków, w których odnotowano tylko jedną substancję i 299, w których wykryto ich więcej), co stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Wielkiej Brytanii zgłoszono 216 przypadków ze wzmianką o metadonie (Anglia i Walia, 2003 r.), co również stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Hiszpanii stwierdzono kilka przypadków przedawkowania związanych z metadonem stosowanym pojedynczo (2%), ale obecny był także w połączeniu z innymi substancjami w przypadkach zgonów z powodu opiatów (42%), oraz kokainy (20%). Inne kraje nie zgłosiły przypadków zgonów związanych z metadonem lub zgłosiły jedynie niewielką ich liczbę. Nie ma pewności, jakie czynniki wpływają na te różnice, nie wiadomo też, czy w niektórych krajach zgłoszone zostały wszystkie przypadki (205).
Danemarca a raportat că metadona a fost prezentă în 44 % din cazurile de deces prin intoxicaţie (singură sau în combinaţie) (95 din 214 de cazuri în 2004), o proporţie similară cu anul 2003, dar înregistrând o creştere evidentă din 1997; Germania a raportat că 345 din cazuri s-au datorat „substanţelor de substituţie” (46 numai cu metadonă şi 299 cu alte narcotice în 2004) înregistrând o scădere evidentă din 2002; iar Regatul Unit a raportat 216 cazuri cu „menţionarea” metadonei (Anglia şi Ţara Galilor, în 2003), înregistrând de asemenea o scădere evidentă din 2002. Spania a raportat puţine decese provocate numai de metadonă (2 %), dar mult mai frecvente în combinaţie cu opiacee (42 %) şi cocaină (20 %). Alte ţări nu au raportat prezenţa metadonei în decese legate de consumul de droguri, sau numai în număr foarte redus. Nu se ştie exact care sunt factorii care determină aceste diferenţe şi dacă în anumite ţări au fost raportate toate cazurile (205).
Dánsko uviedlo, že metadón bol príčinou otravy (samotný alebo v kombinácii) v 44 % úmrtí (95 z 214 v roku 2004), čo je podobný podiel ako v roku 2003, ale s jasným zvýšením od roku 1997; Nemecko uviedlo, že 345 prípadov bolo pripísaných „substitučným látkam“ (46 samotným a 299 s ďalšími omamnými látkami v roku 2004) s jednoznačným poklesom od roku 2002; Spojené kráľovstvo uviedlo 216 prípadov so „zmienkou“ o metadóne (Anglicko a Wales v roku 2003), tiež s jednoznačným poklesom od roku 2002. Španielsko uviedlo, že bolo málo prípadov predávkovania, ktoré zahŕňali samotný metadón (2 %), ale metadón bol často prítomný v kombinácii pri úmrtiach súvisiacich s opiátmi (42 %) a úmrtiach súvisiacimi s kokaínom (20 %). Iné krajiny neuviedli úmrtia súvisiace s metadónom alebo uvádzané počty boli veľmi malé. Nie je jasné, ktoré faktory spôsobujú tieto rozdiely a či niektoré krajiny neposkytli v týchto prípadoch príliš nízke údaje (205).
Danska je poročala, da je bil metadon vzrok zastrupitve (sam ali v kombinaciji) pri 44 % smrtnih primerov (95 od 214 v letu 2004), kar je podobno deležu v letu 2003, vendar z očitnim povečanjem od leta 1997. Nemčija je poročala, da so 345 primerov pripisali "nadomestnim snovem" (46 izključno metadonu in 299 metadonu v kombinaciji z drugimi narkotičnimi drogami v letu 2004) z očitnim zmanjšanjem od leta 2002, Združeno kraljestvo pa je poročalo o 216 primerih z "omembo" metadona (Anglija in Wales, v letu 2003), tudi z očitnim zmanjšanjem od leta 2002. Španija je poročala, da so imeli malo smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka, ki so vključevali izključno metadon (2 %), v kombinaciji pa je bil metadon pogosto navzoč pri smrtnih primerih zaradi uživanja opioidov (42 %) in kokaina (20 %). Druge države niso poročale o smrtnih primerih zaradi uživanja metadona ali pa so bile sporočene številke zelo nizke. Ni jasno, kateri dejavniki so v ozadju teh razlik in ali so nekatere države o smrtnih primerih poročale pomanjkljivo (205).
Danmark rapporterade att metadon förekom vid 44 % (95 av 214 under 2004) av de dödsfall som orsakats av förgiftning (enbart eller i kombination), vilket är ungefär lika stor andel som 2003, men en tydlig ökning sedan 1997. Tyskland rapporterade att 345 fall tillskrivs ”substitutionsämnen” (46 enbart dessa ämnen och 299 tillsammans med annan narkotika under 2004) vilket är en tydlig minskning av antalet fall sedan 2002. Storbritannien redovisade 216 fall där metadon ”omnämns” (England och Wales, under 2003), vilket också är en tydlig nedgång jämfört med 2002. Spanien rapporterade att det förekommit få överdoseringar som orsakats av enbart metadon (2 %) men att metadon ofta förekom i kombination i opiatrelaterade dödsfall (42 %) och kokainrelaterade dödsfall (20 %). Andra länder har inte redovisat några metadonrelaterade dödsfall eller också var det rapporterade antalet mycket litet. Det är oklart vilka faktorer som ligger bakom dessa skillnader och om det föreligger underrapportering av fall i vissa länder(205).
Danimarka, ölümlerin % 44’ünde (2004’te 214 ölümden 95’inde) zehirlenme sebebinin metadon olduğunu (tek başına veya bir kombinasyon içerisinde) rapor etmiştir ve bu 2003’tekine benzer bir oran olmakla beraber 1997’dekine göre açık bir artış görülmektedir; Almanya, 2002’den beri net bir düşüşle 345 vakanın ‘ikame maddelerine’ bağlandığını (2004’te tek başına 46 ve diğer narkotiklerle beraber 299) rapor etmiştir ve Birleşik Krallık ise, yine 2002’den beri net bir düşüşle, metadon ‘bahsi geçen’ 216 vaka rapor etmiştir (2003’te İngiltere ve Galler). İspanya tek başına metadon içeren az sayıda aşırı doz vakası (% 2) olduğunu ama opioid ölümleri (% 42) ile kokain ölümlerinde (% 20) kombinasyon içerisinde sıklıkla mevcut olduğunu bildirmiştir. Diğer ülkeler metadon ölümü bildirmemiştir veya bildirilen sayılar çok küçüktür. Bu farkların ardında ne gibi faktörlerin yattığı ve bazı ülkelerde yetersiz raporlama olup olmadığı açıkça bilinmemektedir (205).
Dānija informē, ka metadons (viens pats vai kombinācijā ar citām vielām) ir bijis saindēšanās cēlonis 44 % nāves gadījumu (2004. gadā 95 gadījumos no 214), 2003. gadā šī proporcija ir bijusi līdzīga, bet kopš 1997. gada tā nepārprotami ir augusi; Vācija ziņo, ka ar ,,aizvietotājvielām” ir bijuši saistīti 345 gadījumi (2004. gadā 46 gadījumi ir bijuši saistīti tikai ar šīm vielām, bet 299 gadījumos ir konstatētas arī citas narkotikas), kopš 2002. gada šis skaits ir acīmredzami samazinājies; savukārt Apvienotā Karaliste ziņo par 216 gadījumiem, kuros ir ,,pieminēts” metadons (2003. gadā Anglijā un Velsā), kopš 2002. gada arī šis skaits ir acīmredzami samazinājies. Spānija ziņo par dažiem pārdozēšanas gadījumiem, kad vainojams ir bijis vienīgi metadons (2 %), bet kombinācijā ar citām vielām metadons ir konstatēts daudzos opioīdu (42 %) un kokaīna (20 %) nāves gadījumos. Pārējās valstis par metadona nāves gadījumiem vai nu neziņo, vai arī paziņoto gadījumu skaits ir ļoti neliels. Nav skaidrs, kādi faktori nosaka šīs atšķirības, tāpat nav zināms, vai dažas valstis nepaziņo neatbilstīgi mazus skaitļus (205).
  Commentaire ‘“ le probl...  
Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor. Cu toate acestea, definirea conceptului rămâne vagă şi, din anumite puncte de vedere, aproape toţi consumatorii de droguri pot fi consideraţi consumatori de droguri combinate. Policonsumul ridică şi dificultăţi considerabile pentru sistemele de monitorizare a drogurilor, care se bazează în general pe măsurări de comportament privind consumul unui singur drog indexat. Prin urmare, există o necesitate imperioasă de a dezvolta un cadru conceptual ameliorat pentru descrierea diferitelor tipuri de policonsum de droguri, ca prim pas pe calea înţelegerii implicaţiilor acestui comportament. Raportul din anul acesta rezervă spaţiu pentru prezentarea problemelor analitice care trebuie abordate, dacă Europa vrea să facă faţă provocării de a înţelege mai bine necesităţile unui număr tot mai mare de persoane ale căror probleme provin din consumul mai multor droguri şi nu din dependenţa faţă de o singură substanţă.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Chapitre 3: Cannabis  
Plusieurs pays ont fait état de hausses dans l'usage régulier ou intensif de cannabis, mais seule l'Espagne a mentionné des données similaires pour la consommation quotidienne, avec une hausse entre 1997-1999 (0,7 à 0,8 % des adultes) et 2001 (1,5 %), avant de connaître une stabilisation en 2003 (1,5 %).
Despite increasing concerns about regular or intensive forms of cannabis use (65), there is very limited information at European level. A crude estimate drawn in the 2004 annual report (EMCDDA, 2004a) suggests that 1 % of European adults, about 3 million people, could be daily or almost daily cannabis users. Several countries reported increases in regular or intensive cannabis use, but only Spain reported similar data on daily use, with an increase between 1997–99 (0.7–0.8 % of adults) and 2001 (1.5 %), followed by stabilisation in 2003 (1.5 %). It would be valuable to have information from other countries and by specific age groups (e.g. 15–24 years). The French 2003 ESCAPAD study found that 14 % of 17- to 18-year-olds (9 % of girls and 18 % of boys) could be considered to be at risk of problem use, according to a specific scale (CAST). Other countries are also working on scales to assess intensive forms of cannabis use (Germany, Netherlands, Poland and Portugal), and the EMCDDA is promoting collaboration in this area.
Trotz der zunehmenden Besorgnis über den regelmäßigen oder intensiven Cannabiskonsum (65) liegen hierzu nur in sehr begrenztem Umfang Informationen auf europäischer Ebene vor. Einer im Jahresbericht 2004 (EBDD, 2004a) vorgenommenen groben Schätzung zufolge konsumiert 1 % der erwachsenen Europäer, das entspricht etwa 3 Millionen Menschen, täglich oder fast täglich Cannabis. Mehrere Länder berichteten über eine Zunahme des regelmäßigen oder intensiven Cannabiskonsums. Jedoch meldete ausschließlich Spanien einen ähnlichen Anstieg des täglichen Konsums: Dieser nahm in Spanien zwischen dem Zeitraum 1997 bis 1999 (0,7 % bis 0,8 % der Erwachsenen) und 2001 (1,5 %) zu und blieb anschließend bis zum Jahr 2003 stabil (1,5 %). Es wäre hilfreich, Angaben aus anderen Ländern sowie nach bestimmten Altersgruppen (z. B. 15- bis 24-Jährige) aufgeschlüsselte Daten heranziehen zu können. Die französische ESCAPAD-Studie 2003, bei der eine spezifische Bewertungsskala (CAST) zugrunde gelegt wurde, ergab, dass bei 14 % der 17- bis 18-Jährigen (9 % der Mädchen und 18 % der Jungen) das Risiko des problematischen Drogenkonsums besteht. Andere Länder arbeiten ebenfalls an Bewertungsskalen für den intensiven Cannabiskonsum (Deutschland, Niederlande, Polen und Portugal), und die EBDD unterstützt die Zusammenarbeit in diesem Bereich.
A pesar de la creciente preocupación sobre el consumo regular o intensivo de cannabis (65), a escala europea la información existente al respecto es muy limitada. Una estimación aproximada trazada en el Informe anual de 2004 (OEDT, 2004a) sugiere que el 1 % de los adultos europeos, unos 3 millones de personas, podrían ser consumidores diarios o casi diarios de cannabis. Varios países informaron de incrementos en el consumo regular o intensivo de cannabis, pero sólo España registró datos similares con respecto al consumo diario, con un incremento entre 1997 y 1999 (0,7-0,8 % de los adultos) y en el año 2001 (1,5 %), seguido por una estabilización en 2003 (1,5 %). Sería de gran ayuda disponer de información de otros países y clasificada por grupos de edad específicos (por ejemplo de 15 a 24 años). El estudio francés ESCAPAD del año 2003 reveló que el 14 % de los jóvenes de 17 y 18 años (el 9 % de las chicas y el 18 % de los chicos) podría considerarse bajo riesgo de caer en un consumo problemático, según una escala específica (CAST). Otros países también trabajan con escalas para evaluar las formas de consumo intensivo de cannabis (Alemania, los Países Bajos, Polonia y Portugal), y el OEDT está promoviendo la colaboración en esta área.
Nonostante le crescenti preoccupazioni sulle forme di consumo regolare o intensivo della cannabis (65), le informazioni a livello europeo sono estremamente limitate. Una stima approssimativa riportata nella relazione annuale del 2004 (OEDT, 2004a) suggerisce che l’1% degli adulti europei, circa 3 milioni di persone, potrebbe essere un consumatore quotidiano o quasi quotidiano di cannabis. Alcuni paesi segnalano aumenti del consumo regolare o intensivo di cannabis, ma soltanto la Spagna registra dati simili sull’uso quotidiano, con un incremento nel periodo 1997-1999 (0,7-0,8% degli adulti) e nel 2001 (1,5%) seguito da una stabilizzazione nel 2003 (1,5%). Sarebbe utile avere informazioni da altri paesi e in riferimento a gruppi di età specifici (per esempio, 15-24 anni). Dallo studio ESCAPAD condotto in Francia nel 2003 è emerso che il 14% dei giovani di 17-18 anni (9% delle ragazze e 18% dei ragazzi) può essere considerato a rischio di consumo problematico, sulla scorta di una scala specifica (CAST). Altri paesi stanno lavorando su scale adatte a valutare forme intensive di consumo di cannabis (Germania, Paesi Bassi, Polonia e Portogallo) e l’OEDT sta promuovendo la collaborazione in questo settore.
Não obstante a crescente preocupação com as formas regulares ou intensivas de consumo de cannabis (65), há muito poucas informações sobre este assunto a nível europeu. Uma estimativa incipiente esboçada no relatório anual de 2004 (OEDT, 2004a) sugere que 1% dos adultos europeus, ou seja, cerca de 3 milhões de pessoas, poderão ser consumidores diários ou quase diários de cannabis. Diversos países mencionaram aumentos no consumo regular ou intensivo de cannabis, mas só a Espanha comunicou dados semelhantes sobre o consumo diário, com um aumento entre 1997-1999 (0,7–0,8% dos adultos) e em 2001 (1,5%), seguido por uma estabilização em 2003 (1,5%). Seria útil ter informações de outros países e por faixas etárias específicas (por exemplo, dos 15 aos 24 anos). O estudo francês ESCAPAD 2003 concluiu que 14% dos jovens de 17 e 18 anos (9% das raparigas e 18% dos rapazes) poderão ser considerados em risco de consumo problemático, de acordo com uma escala específica (CAST). Outros países também estão a elaborar escalas para avaliar as formas intensivas de consumo de cannabis (Alemanha, Países Baixos, Polónia e Portugal), e o OEDT está a promover a colaboração neste domínio.
Παρά τον αυξανόμενο προβληματισμό για τη συστηματική ή εντατική χρήση κάνναβης (65), οι πληροφορίες που υπάρχουν σε ευρωπαϊκό επίπεδο είναι πολύ περιορισμένες. Σύμφωνα με μια χονδρική εκτίμηση που διατυπώνεται στην ετήσια έκθεση για το 2004 (ΕΚΠΝΤ, 2004α), το 1 % των ενήλικων Ευρωπαίων, περίπου 3 εκατομμύρια άτομα, ενδέχεται να κάνουν καθημερινή ή σχεδόν καθημερινή χρήση κάνναβης. Αρκετές χώρες ανέφεραν αύξηση της συστηματικής ή της εντατικής χρήσης, αλλά μόνον η Ισπανία ανέφερε ανάλογα στοιχεία για την καθημερινή χρήση σύμφωνα με τα οποία σημειώθηκε αύξηση κατά τα έτη 1997–99 (0,7–0,8 % των ενηλίκων) και 2001 (1,5 %), την οποία ακολούθησε σταθεροποίηση το 2003 (1,5 %). Θα ήταν ιδιαίτερα χρήσιμο να υπήρχαν πληροφορίες από άλλες χώρες και ανά συγκεκριμένες ηλικιακές ομάδες (π.χ.15–24 ετών). Από τη γαλλική έρευνα ESCAPAD για το 2003 προκύπτει ότι το 14 % των 17χρονων και των 18χρονων νέων (9 % των κοριτσιών και 18 % των αγοριών) μπορεί να θεωρηθεί ότι διατρέχουν κίνδυνο προβληματικής χρήσης, σύμφωνα με μια ειδική κλίμακα (CAST). Και σε άλλες χώρες εκπονούνται κλίμακες για την αξιολόγηση των μορφών εντατικής χρήσης κάνναβης (Γερμανία, Κάτω Χώρες, Πολωνία και Πορτογαλία), και το ΕΚΠΝΤ προωθεί τη συνεργασία στον τομέα αυτό.
Ondanks toenemende bezorgdheid over regelmatige of intensieve vormen van cannabisgebruik (65), is de informatie hierover op Europees niveau zeer beperkt. Volgens een grove schatting in het jaarverslag 2004 (EWDD, 2004a) gebruikt 1% van de Europese volwassenen, ongeveer 3 miljoen mensen, mogelijk (vrijwel) elke dag cannabis. Verschillende landen melden stijgingen van het regelmatig of intensief gebruik van cannabis, maar alleen Spanje heeft vergelijkbare gegevens verstrekt over dagelijks gebruik, met een toename tussen de periode 1997-1999 (0,7-0,8% van de volwassenen) en 2001 (1,5%), gevolgd door een stabilisering in 2003 (1,5%). Het zou nuttig zijn om te beschikken over informatie afkomstig uit andere landen die is uitgesplitst naar specifieke leeftijdsgroepen (bijvoorbeeld 15-24 jaar). Uit de Franse ESCAPAD-studie van 2003 bleek dat 14% van de 17- tot 18-jarigen (9% van de meisjes en 18% van de jongens) volgens een specifieke schaal (CAST) mogelijk het risico liep een problematische drugsgebruiker te worden. Ook andere landen werken aan schalen voor de beoordeling van intensieve vormen van cannabisgebruik (Duitsland, Nederland, Polen en Portugal), en het EWDD bevordert de samenwerking op dit terrein.
I přes rostoucí znepokojení nad pravidelným či intenzivním užíváním konopí (65) je na evropské úrovni k dispozici značně omezené množství informací. Podle hrubého odhadu uvedeného ve výroční zprávě za rok 2004 (EMCDDA, 2004a) může být 1 % dospělých Evropanů, tj. zhruba 3 miliony lidí, každodenními či téměř každodenními uživateli konopí. Z několika zemí byl hlášen nárůst pravidelného či intenzivního užívání konopí, avšak pouze Španělsko uvádí podobné údaje o každodenním užívání, u něhož došlo k nárůstu mezi obdobím 1997–1999 (0,7–0,8 % dospělých) a rokem 2001 (1,5 %) a následně v roce 2003 ke stabilizaci (1,5 %). Bylo by cenné mít informace i z jiných zemí a informace podle konkrétních věkových skupin (např. 15–24 let). Francouzská studie ESCAPAD z roku 2003 zjistila, že 14 % mládeže ve věku 17–18 let (9 % dívek a 18 % chlapců) lze podle specifické škály (CAST) považovat za rizikovou z hlediska problémového užívání. Na škálách pro hodnocení intenzivních forem užívání konopí pracují i další země (Německo, Nizozemsko, Polsko a Portugalsko) a EMCDDA v této oblasti podněcuje další spolupráci.
Trods stigende bekymring for regelmæssige eller intensive former for cannabisbrug (65) foreligger der kun meget begrænsede oplysninger på europæisk plan. Det fremgår af et groft skøn i årsberetningen for 2004 (EONN, 2004a), at 1 % af de voksne europæere, ca. 3 millioner personer, kunne være daglige eller næsten daglige cannabisbrugere. En række landet har meldt om stigninger i den regelmæssige eller intensive cannabisbrug, men kun Spanien har indberettet lignede data om daglig brug, med en stigning mellem 1997–1999 (0,7–0,8 % af de voksne) og 2001 (1,5 %), efterfulgt af en stabilisering i 2003 (1,5 %). Det ville være værdifuldt at have oplysninger fra andre lande og efter specifikke aldersgrupper (f.eks. 15–24 år). Ifølge den franske ESCAPAD-undersøgelse fra 2003 kunne 14 % af de 17–18-årige (9 % for piger og 18 % for drenge) på grundlag af et bestemt skema (CAST) anses for at være i risiko for problematisk brug. Andre lande arbejder også med skemaer for at vurdere intensive former for cannabisbrug (Tyskland, Nederlandene, Polen og Portugal), og EONN fremmer samarbejdet på dette område.
Hoolimata üha suurenevast murest, mida tekitab regulaarne või intensiivne kanepitarbimine,(65) on andmed Euroopa ulatuses vägagi piiratud. 2004. a aruandes (EMCDDA, 2004a) toodud umbkaudne hinnang viitab sellele, et 1% täisealistest eurooplastest ehk umbes 3 miljonit inimest võib tarbida kanepit iga päev või peaaegu iga päev. Mitu riiki teatas regulaarse või intensiivse kanepitarbimise kasvust, kuid ainult Hispaania esitas samalaadsed andmed igapäevase tarbimise kohta, kusjuures tarbimise suurenemisele aastatel 1997–1999 (0,7–0,8% täiskasvanutest) ja 2001. a (1,5%) järgnes stabiliseerumine 2003. a (1,5%). Andmed teistest riikidest ja kindlate vanuserühmade kaupa (nt 15–24aastased) oleks kasulikud. Prantsusmaa 2003. a ESCAPADi uuringus selgus, et 14% 17–18aastastest noortest (9% tüdrukutest ja 18% poistest) võib spetsiifilise skaala (CAST) alusel pidada probleemse tarbimise ohus olevaks. Ka teised riigid töötavad välja skaalasid, mille alusel hinnata intensiivset kanepitarbimist (Saksamaa, Madalmaad, Poola ja Portugal), ning EMCDDA edendab koostööd selles valdkonnas.
Vaikka kannabiksen säännöllinen tai runsas käyttö (65) aiheuttaa yhä enemmän huolta, siitä on saatavilla erittäin vähän tietoa Euroopan tasolla. Vuosiraporttiin 2004 (EMCDDA, 2004a) perustuvan karkean arvion mukaan Euroopassa noin 3 miljoonaa henkilöä, noin 1 prosentti aikuisista, saattaa käyttää kannabista päivittäin tai lähes päivittäin. Useat maat ilmoittivat kannabiksen säännöllisen tai runsaan käytön lisääntyneen, mutta päivittäisestä käytöstä raportoitiin vain Espanjasta, jossa sen havaittiin kasvaneen vuosina 1997–1999 (0,7–0,8 % aikuisista) ja 2001 (1,5 %) ja sen jälkeen tasaantuneen vuonna 2003 (1,5 %). Olisikin hyödyllistä saada ikäryhmittäin (esimerkiksi 15–24-vuotiaat) jaoteltua tietoa muista maista. Ranskalaisessa ESCAPAD-tutkimuksessa vuonna 2003 havaittiin, että tutkimusta varten kehitetyllä CAST-asteikolla mitattuna 14 prosenttia 17- ja 18-vuotiaista (9 % tytöistä ja 18 % pojista) oli vaarassa ajautua ongelmakäyttöön. Myös muut maat työstävät parhaillaan asteikkoja kannabiksen käyttötapojen arvioimiseksi (Saksa, Alankomaat, Puola ja Portugali), ja EMCDDA pyrkii edistämään yhteistyötä tällä alalla.
A rendszeres vagy intenzív kannabiszhasználattal kapcsolatos növekvő aggályok ellenére65 európai szinten csak nagyon korlátozott mértékben áll rendelkezésre információ. A 2004-es éves jelentésben (EMCDDA, 2004a) közölt durva becslés szerint feltételezhető, hogy az európai felnőttek 1%-a, azaz körülbelül 3 millió ember napi vagy közel napi szinten használ kannabiszt. Több országból a rendszeres vagy intenzív kannabiszhasználat növekedését jelentették, de csak Spanyolország számolt be hasonló adatokról a napi használatot tekintve: ez 1997–99 (a felnőttek 0,7–0,8%-a) és 2001 (1,5%) között emelkedett, majd 2003-ban stabilizálódott (1,5%). Hasznos lenne, ha más országoktól, illetve egyes korcsoportok szerint (pl. 15–24 évesek) is rendelkezésre állna ez az információ. A 2003-as francia ESCAPAD felmérés azt állapította meg, hogy egy adott skála (CAST) alapján a 17–18 évesek 14%-a (a lányok 9%-a és a fiúk 18%-a) tekinthető a problémás használat által veszélyeztetettnek. Más országokban szintén dolgoznak az intenzív kannabiszhasználat felmérésére szolgáló skálák összeállításán (Németország, Hollandia, Lengyelország és Portugália), az EMCDDA pedig támogatja az e téren zajló együttműködést.
Til tross for økt bekymring rundt regelmessig eller intensiv cannabisbruk (65) finnes det veldig lite informasjon på europeisk nivå. Et grovt overslag i årsrapporten for 2004 (EONN, 2004a) tilsier at 1 % av europeiske voksne, om lag 3 millioner mennesker, kan sies å være daglige eller nesten daglige brukere av cannabis. Flere land rapporterte en økning i regelmessig eller intensiv cannabisbruk, men bare Spania rapporterte tilsvarende data for daglig bruk, med en økning i perioden fra 1997-99 (0,7-0,8 % av voksne) til 2001 (1,5 %), etterfulgt av en stabilisering i 2003 (1,5 %). Det ville vært nyttig med informasjon fra andre land og for enkelte aldersgrupper (f.eks.15-24 år). Den franske ESCAPAD-studien fra 2003 fant at 14 % av alle 17-18-åringer (9 % av jentene og 18 % av guttene) ble i henhold til en spesifikk skala (CAST) ansett å være i risikosonen for å utvikle problembruk. Andre land jobber også med skalaer for vurdering av intensiv cannabisbruk (Tyskland, Nederland, Polen og Portugal), og EONN anbefaler samarbeid på dette området.
Pomimo rosnących obaw wobec regularnego lub intensywnego zażywania konopi indyjskich  (65), niewiele jest na ten temat informacji na poziomie europejskim. Według ogólnych szacunków podanych w sprawozdaniu rocznym za 2004 r. (EMCDDA, 2004a) 1% dorosłych Europejczyków, a więc około 3 milionów osób, może zażywać konopie indyjskie codziennie lub prawie codziennie. Kilka krajów zgłosiło wzrost regularnego lub intensywnego zażywania konopi indyjskich, ale jedynie Hiszpania zgłosiła taką tendencję w odniesieniu do codziennego zażywania; w latach 1997–1999 odnotowano wzrost (0,7–0,8% osób dorosłych), podobnie w 2001 r. (1,5%), po czym w 2003 r. wartość ta ustabilizowała się (1,5%). Pozyskanie od innych krajów tego rodzaju informacji, z podziałem na grupy wiekowe (np. 15–24 lata), byłoby bardzo cenne. Przeprowadzone w 2003 r. we Francji badanie ESCAPAD pozwoliło ustalić, że 14% 17- i 18-latków (9% dziewcząt i 18% chłopców) można uważać za zagrożonych zażywaniem problemowym, co ustalono za pomocą specjalnej skali (CAST). Inne kraje również opracowują skale do oceny intensywnych form zażywania konopi indyjskich (Niemcy, Holandia, Polska i Portugalia), a EMCDDA wspiera współpracę w tej dziedzinie.
Cu toate că preocuparea pentru formele consumului de canabis, regulat sau intensiv, creşte tot mai mult (65), există foarte puţine informaţii la nivel european. O estimare brută făcută în raportul anual din 2004 (EMCDDA, 2004a) sugerează că 1 % dintre europenii adulţi , aproape 3 milioane de persoane, ar putea consuma canabis zilnic sau aproape zilnic. Câteva ţări au raportat creşteri ale consumului regulat sau intensiv de canabis, însă doar Spania a raportat date similare privind consumul zilnic, cu o creştere între 1997-99 (0,7–0,8 % din populaţia adultă) şi 2001 (1,5 %), urmată de o stabilizare în 2003 (1,5 %). Ar fi foarte util să existe informaţii din alte ţări şi pe anumite grupe de vârstă (de exemplu, 15–24 de ani). Studiul ESCAPAD din 2003 din Franţa a arătat că 14 % dintre persoanele cu vârste între 17 şi 18 ani (9 % din fete şi 18 % din băieţi) ar putea fi considerate ca fiind expuse riscului consumului problematic, conform unei scări specifice (CAST). Alte ţări lucrează, de asemenea, la elaborarea unor scări pentru evaluarea formelor intensive ale consumului de canabis (Germania, Ţările de Jos, Polonia şi Portugalia), iar OEDT promovează colaborarea în acest domeniu.
Napriek narastajúcej obave z pravidelného alebo intenzívneho užívania kanabisu (65) existujú veľmi obmedzené informácie na európskej úrovni. Hrubý odhad uvedený vo výročnej správe za rok 2004 (EMCDDA, 2004a) naznačuje, že 1 % dospelých Európanov, asi 3 milióny ľudí, by mohli byť dennými alebo takmer dennými užívateľmi kanabisu. Viacero krajín uviedlo nárasty v pravidelnom alebo intenzívnom užívaní kanabisu, ale iba Španielsko uviedlo podobné údaje o dennom užívaní s nárastom v období 1997 – 1999 (0,7 – 0,8 % dospelých) a v roku 2001 (1,5 %), po ktorom nasledovala stabilizácia v roku 2003 (1,5 %). Bolo by cenné mať informácie z iných krajín a podľa špecifických vekových skupín (napr. 15 – 24 rokov). Francúzska ESCAPAD z roku 2003 zistila, že 14 % 17- až 18-ročných (9 % dievčat a 18 % chlapcov) by sa mohlo považovať za ohrozených problémovým užívaním podľa špecifickej stupnice (CAST). Iné krajiny tiež pracujú na stupniciach hodnotenia intenzívnych foriem užívania kanabisu (Nemecko, Holandsko, Poľsko a Portugalsko) a EMCDDA podporuje spoluprácu v tejto oblasti.
Kljub vse večji zaskrbljenosti glede rednih ali intenzivnih oblik uživanja konoplje (65) so podatki na evropski ravni zelo omejeni. Groba ocena iz letnega poročila 2004 (EMCDDA, 2004a) kaže, da bi lahko 1 % odraslih Evropejcev, kar pomeni približno tri milijone ljudi, vsak dan ali skoraj vsak dan užival konopljo. Več držav poroča o povečanju rednega ali intenzivnega uživanja konoplje, razen Španije, ki je edina sporočila podobne podatke o vsakodnevnem uživanju, s povečanjem v letih 1997–1999 (0,7 % do 0,8 % odraslih) in leta 2001 (1,5 %), ki mu je sledila umiritev leta 2003 (1,5 %). Koristno bi bilo imeti informacije iz drugih držav in to po določenih starostnih skupinah (npr. 15- do24-letniki). Francoska študija ESCAPAD 2003 je ugotovila, da se lahko v skladu s posebno lestvico (CAST) 14 % 17- in 18- letnikov (9 % deklet in 18 % fantov) šteje med tiste, ki jim grozi problematično uživanje. Tudi druge države si prizadevajo oblikovati lestvice za oceno intenzivnih oblik uživanja konoplje (Nemčija, Nizozemska, Poljska in Portugalska), Center pa spodbuja sodelovanje na tem področju.
Trots en växande oro för regelbundet bruk eller intensiva former av cannabismissbruk (65), finns mycket knapphändig information på europeisk nivå. En grov uppskattning i årsrapporten 2004 (ECNN, 2004a) pekar på att 1 % av de vuxna invånarna i Europa, cirka 3 miljoner människor, använder drogen varje dag eller nästa varje dag. Flera länder har rapporterat ökningar av regelbundet eller intensivt cannabismissbruk men endast Spanien har rapporterat liknande uppgifter om dagligt bruk, med en ökning mellan 1997 och 1999 (0,7–0,8 % av vuxna) och 2001 (1,5 %), följt av en stabilisering 2003 (1,5 %). Det vore värdefullt att få uppgifter från andra länder och avseende specifika åldersgrupper (t.ex. åldern 15-24 år). Den franska studien ESCAPAD 2003 visade att 14 % av ungdomar i åldern 17-18 år (9 % av flickorna och 18 % av pojkarna) kunde anses ligga i riskzonen för problemmissbruk, enligt en särskild skala (CAST). Andra länder håller också på att utarbeta skalor för att bedöma intensiva former av cannabismissbruk (Tyskland, Nederländerna, Polen och Portugal) och ECNN främjar samarbete på detta område.
Düzenli veya yoğun şekillerdeki esrar kullanımına dair artan endişelere rağmen (65), Avrupa düzeyinde bilgiler son derece sınırlıdır. 2004 yıllık raporunda ortaya konan kaba bir tahmin (EMCDDA, 2004a), Avrupalı yetişkinlerin % 1’i, yani 3 milyon civarında kişinin günlük veya neredeyse günlük esrar kullanıcıları olabileceğini ileri sürmektedir. Birden fazla ülke düzenli veya yoğun esrar kullanımında artış bildirmiş olmasına rağmen yalnızca İspanya günlük kullanıma ilişkin benzer veriler rapor etmiştir. Burada 1997-99 (yetişkinlerin % 0,7-0,8’i) ve 2001 (% 1,5) arasında bir artışın akabinde 2003’te denge sağlanmıştır (% 1,5). Diğer ülkelerden ve belirli yaş gruplarına göre (örneğin 15-24 yaş) bilgi edinmek faydalı olacaktır. Fransız 2003 ESCAPAD araştırması, 17-18 yaşındakilerin % 14’ünün (kızların % 9’u ile erkeklerin % 18’i), belirli bir ölçeğe göre (CAST) sorunlu kullanım riski altında kabul edilebileceğini ortaya koymuştur. Başka ülkeler de (Almanya, Hollanda, Polonya ve Portekiz) esrar kullanımının yoğun şekillerini değerlendirecek ölçekler üzerinde çalışmakta ve EMCDDA bu alanda işbirliğini teşvik etmektedir.
Lai gan pieaug bažas par kaņepju regulāru vai intensīvu lietošanu (65), Eiropas līmenī pieejamā informācija par šīm ievirzēm ir ļoti trūcīga. Ļoti aptuvenas aplēses 2004. gada ziņojumā (EMCDDA, 2004a) ļauj secināt, ka 1 % Eiropas pieaugušo iedzīvotāju, iespējams, lieto kaņepes katru dienu vai gandrīz katru dienu. Vairākas valstis ir ziņojušas par regulāras vai intensīvas kaņepju lietošanas pieaugumu, bet tikai Spānija sniedz līdzīgu informāciju par ikdienas lietošanu, ko raksturo pieaugums laikposmā no 1997. līdz 1999. gadam (0,7–0,8 % pieaugušo) un 2001. gadā (1,5 %), kam 2003. gadā ir sekojusi stabilizācija (1,5 %). Šeit noderētu arī informācija par citām valstīm un konkrētām vecuma grupām (piemēram, 15–24 gadus veciem jauniešiem). Francijas 2003. gada ESCAPAD pētījumā ir konstatēts, ka saskaņā ar īpašu vērtes skalu (CAST) 14 % no 17 un 18 gadus vecajiem jauniešiem (9 % meiteņu un 18 % zēnu) varētu atzīt par problemātiskas lietošanas riska grupu. Arī citas valstis izstrādā kaņepju intensīvas lietošanas ieviržu vērtes skalas (Vācija, Nīderlande, Polija un Portugāle) un EMCDDA veicina sadarbību šajā jomā.
  Chapitre 4: Amphétamin...  
Des décès liés au GHB ont également été recensés en Suède: entre 1996 et 2004, cette substance a été détectée dans 36 décès liés à la drogue, dont neuf ont eu lieu en 2004. En Angleterre et au Pays de Galles, en 2003, le rapport du coroner a mentionné la présence de GHB dans trois décès, dont un où il était la seule drogue citée (ONS, 2006).
Deaths and non-fatal emergencies reported to be associated with the use of GHB and ketamine are very rare. However, the absence of accurate and comparable systems for recording deaths and non-fatal emergencies related to the use of these substances limits the data available in this area. Two countries have reported deaths related to GHB, usually in association with other drugs. The Municipal Health Service in Amsterdam recorded an increase in the annual number of non-fatal emergencies attributable to the use of GHB from 25 in 2000 to 98 in 2004, more than the number of medical emergencies attributed to use of ecstasy, amphetamine, LSD or hallucinogenic mushrooms. In Sweden, detections of GHB (or its precursors GBL and 1,4-BD) in body fluid specimens increased from 24 in 1997 to 367 in 2004. Deaths associated with GHB have also been reported in Sweden: between 1996 and 2004 the drug was detected in 36 drug-related deaths, with nine of these occurring in 2004. In England and Wales in 2003, GHB was mentioned in the coroner’s report of three deaths, in one of which GHB was the only drug mentioned (ONS, 2006). However, toxicological information from one hospital in the United Kingdom, covering a large region, indicates that GHB was detected in five deaths between May and December 2005 (131).
Über Todesfälle und nicht-tödliche Notfälle im Zusammenhang mit dem Konsum von GHB wird nur sehr selten berichtet. Da es jedoch keine genauen und vergleichbaren Systeme für die Erfassung von Todesfällen und nicht-tödlichen Notfällen im Zusammenhang mit dem Konsum dieser Substanzen gibt, sind in diesem Bereich nur begrenzt Daten verfügbar. Zwei Länder haben Todesfälle in Verbindung mit GHB gemeldet, wobei dieses in der Regel zusammen mit anderen Drogen konsumiert wurde. Das städtische Gesundheitsamt in Amsterdam verzeichnete einen Anstieg der Zahl der jährlichen nicht-tödlichen Notfälle, die mit dem Konsum von GHB in Verbindung gebracht werden konnten, von 25 im Jahr 2000 auf 98 im Jahr 2004. Dies übersteigt die Zahl der medizinischen Notfälle in Verbindung mit dem Konsum von Ecstasy, Amphetamin, LSD oder halluzinogenen Pilzen. In Schweden ist die Zahl der Nachweise von GHB (oder seiner Grundstoffe GBL und 1,4-BD) in Proben von Körperflüssigkeiten von 24 im Jahr 1997 auf 367 im Jahr 2004 gestiegen. Darüber hinaus berichtet Schweden über Todesfälle im Zusammenhang mit GHB: zwischen 1996 und 2004 wurde die Droge bei 36 drogenbedingten Todesfällen nachgewiesen, wobei neun dieser Fälle im Jahr 2004 verzeichnet wurden. In England und Wales wurde GHB in den Berichten des amtlichen Leichenbeschauers über drei Todesfälle erwähnt, wobei in einem Fall GHB als einzige Droge genannt wurde (ONS, 2006). Die toxikologischen Daten eines Krankenhauses mit großem Einzugsgebiet im Vereinigten Königreich belegen jedoch, dass dort zwischen Mai und Dezember 2005 im Zusammenhang mit fünf Todesfällen GHB nachgewiesen wurde (131).
Sobre muertes y urgencias no mortales asociadas presumiblemente al consumo de GHB y ketamina se informa en muy contadas ocasiones. Sin embargo, la falta de sistemas precisos y comparables para registrar las muertes y las urgencias no mortales asociadas al consumo de estas sustancias limita la disponibilidad de datos en esta área. Dos países han informado sobre muertes relacionadas con el consumo de GHB, en general, en asociación con otras drogas. El Servicio municipal de salud de Amsterdam registró un incremento en la cifra anual de urgencias no mortales atribuibles al consumo de GHB, pasando de 25 casos en el año 2000 a 98 en el año 2004, cifra superior al número de urgencias médicas atribuidas al consumo de éxtasis, anfetamina, LSD u hongos alucinógenos. En Suecia, aumentaron las detecciones de GHB (o de sus precursores GBL y 1,4-BD) en muestras de fluidos corporales de 24, en 1997, a 367, en 2004. Asimismo, en Suecia se ha informado de muertes asociadas al consumo de GHB: entre 1996 y 2004 se detectó este estupefaciente en 36 muertes relacionadas con la droga, con nueve de estos casos ocurridos en 2004. En 2003, en Inglaterra y Gales se mencionó el GHB en el informe del médico forense sobre tres defunciones, en uno de los cuales el GHB fue la única droga mencionada (ONS, 2006). No obstante, la información toxicológica de un hospital del Reino Unido, con cobertura sanitaria de una región extensa, indica que el GHB fue detectado en cinco defunciones entre mayo y diciembre de 2005 (131).
I decessi e le emergenze non letali riferite in relazione all’uso di GHB e chetamina sono estremamente rari. Tuttavia, l’assenza di sistemi accurati e tra loro confrontabili di segnalazione dei decessi e delle emergenze non letali correlati all’uso di queste sostanze limita i dati disponibili al riguardo. Due paesi hanno segnalato decessi riconducibili al consumo di GHB, in genere in associazione con altre droghe. Il servizio sanitario municipale di Amsterdam ha registrato un incremento del numero annuo di emergenze non letali legato al consumo di GHB da 25 casi nel 2000 a 98 nel 2004, ossia più del numero di emergenze mediche attribuite al consumo di ecstasy, anfetamine, LSD o funghi allucinogeni. In Svezia, la presenza di GHB (o dei suoi precursori GBL e 1,4-BD) in campioni di liquidi organici è aumentata da 24 nel 1997 a 367 nel 2004. In Svezia sono stati registrati decessi correlati al consumo di GHB: tra il 1996 e il 2004 la droga è stata rinvenuta in 36 decessi per droga, di cui nove registrati nel 2004. In Inghilterra e nel Galles il GHB è stato menzionato nel 2003 nella relazione del giudice di prima istanza di tre decessi, per uno dei quali GHB era l’unica droga menzionata (ONS, 2006). Tuttavia, le informazioni tossicologiche provenienti da un ospedale del Regno Unito e riferite a un’ampia regione indicano che il GHB è stato menzionato in cinque casi di decesso tra maggio e dicembre 2005 (131).
As mortes e as emergências não fatais notificadas como estando associadas ao consumo do GHB e da cetamina são muito raras. Contudo, a inexistência de sistemas precisos e comparáveis de registo das mortes e das emergências não fatais relacionadas com o consumo destas substâncias limita os dados disponíveis neste domínio. Dois países notificaram mortes relacionadas com o GHB, normalmente associado a outras drogas. O Serviço de Saúde Municipal de Amesterdão registou um aumento do número anual de emergências não fatais atribuíveis ao consumo de GHB de 25 em 2000 para 98 em 2004, mais do que o número de emergências médicas atribuídas ao consumo de ecstasy, anfetaminas, LSD ou cogumelos alucinogénios. Na Suécia, os casos de detecção de GHB (ou dos seus precursores GBL e 1,4-BD) em amostras de fluidos corporais aumentou de 24 em 1997 para 367 em 2004. Também foram comunicadas mortes associadas ao GHB na Suécia: entre 1996 e 2004 a droga foi detectada em 36 mortes relacionadas com o consumo de droga, tendo nove delas ocorrido em 2004. Em Inglaterra e no País de Gales, em 2003, o GHB foi mencionado no relatório de medicina legal de três mortes, e numa delas o GHB foi a única droga referida (ONS, 2006). Contudo, as informações toxicológicas de um hospital do Reino Unido, que abrange uma vasta região, indica que o GHB foi detectado em cinco mortes entre Maio e Dezembro de 2005 (131).
Οι θάνατοι και τα μη θανατηφόρα έκτακτα περιστατικά που αναφέρθηκαν ως συνδεόμενα με τη χρήση GHB και κεταμίνης είναι πολύ σπάνια. Ωστόσο, η απουσία συγκρίσιμων συστημάτων ακριβείας για την καταγραφή θανάτων και μη θανατηφόρων εκτάκτων περιστατικών που συνδέονται με τη χρήση των ουσιών αυτών περιορίζει τα στοιχεία που είναι διαθέσιμα στον εν λόγω τομέα. Δύο χώρες ανέφεραν θανάτους που συνδέονται με το GHB, συνήθως σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες. Η δημοτική υγειονομική υπηρεσία του Άμστερνταμ κατέγραψε αύξηση στον ετήσιο αριθμό μη θανατηφόρων έκτακτων περιστατικών που αποδίδονται στη χρήση GHB από 25 το 2000 σε 98 το 2004, αριθμό μεγαλύτερο από εκείνο των έκτακτων περιστατικών που αποδίδονται στη χρήση έκστασης, αμφεταμίνης, LSD ή παραισθησιογόνων μανιταριών. Στη Σουηδία η ανίχνευση GHB (ή των πρόδρομων χημικών ουσιών του GBL και 1,4-BD) σε δείγματα σωματικών υγρών αυξήθηκε από 24 περιπτώσεις το 1997 σε 367 το 2004. Θάνατοι συνδεόμενοι με το GHB αναφέρθηκαν επίσης στη Σουηδία: μεταξύ του 1996 και του 2004 το ναρκωτικό ανιχνεύτηκε σε 36 θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, εννέα από τους οποίους σημειώθηκαν το 2004. Στην Αγγλία και την Ουαλία το 2003, το GHB μνημονεύεται στις ιατροδικαστικές εκθέσεις τριών θανάτων, σε μία από τις οποίες το GHB είναι η μοναδική ναρκωτική ουσία που αναφέρεται (ONS, 2006). Ωστόσο, σύμφωνα με τοξικολογικές πληροφορίες από ένα νοσοκομείο στο Ηνωμένο Βασίλειο, το οποίο εξυπηρετεί μια μεγάλη περιοχή, το GHB ανιχνεύτηκε σε πέντε θανάτους στο διάστημα μεταξύ Μαΐου και Δεκεμβρίου 2005 (131).
Sterfgevallen en niet-fatale spoedopnamen naar aanleiding van het gebruik van GHB en ketamine zijn volgens de meldingen zeer zeldzaam. De beschikbaarheid van gegevens op dit punt is echter beperkt, omdat er geen nauwkeurige, vergelijkbare systemen zijn voor de registratie van sterfgevallen en niet-fatale spoedopnamen in verband met het gebruik van deze stoffen. Twee landen melden sterfgevallen in verband met GHB-gebruik, meestal samen met andere drugs. De Gemeentelijke Geneeskundige en Gezondheidsdienst van Amsterdam heeft een toename van het jaarlijks aantal niet-fatale spoedopnamen als gevolg van het gebruik van GHB geregistreerd, van 25 in 2000 tot 98 in 2004. Dat is meer dan het aantal medische spoedgevallen als gevolg van het gebruik van ecstasy, amfetamine, LSD of hallucinogene paddestoelen. In Zweden is het aantal vastgestelde waarnemingen van GHB (of de precursoren GBL en 1,4-BD) in monsters van lichaamsvloeistoffen toegenomen van 24 in 1997 tot 367 in 2004. Ook sterfgevallen in verband met GHB zijn gemeld in Zweden: tussen 1996 en 2004 is de drug vastgesteld in 36 drugsgerelateerde sterfgevallen, waarvan negen in 2004. In 2003 werd in Engeland en Wales bij drie sterfgevallen in het autopsieverslag melding gemaakt van GHB, waarbij deze stof in één van de gevallen als enige drug werd genoemd (ONS, 2006). Uit toxicologische informatie van een ziekenhuis in het Verenigd Koninkrijk, dat een groot gebied bestrijkt, blijkt evenwel dat GHB tussen mei en december 2005 is waargenomen bij niet minder dan vijf sterfgevallen (131).
Úmrtí a urgentní příjmy bez následného úmrtí jsou v souvislosti s užitím GHB či ketaminu hlášeny jen výjimečně. Údaje, které jsou v této oblasti k dispozici, jsou však omezeny neexistencí přesných a srovnatelných systémů pro záznam úmrtí a urgentních případů bez následného úmrtí souvisejících s užitím těchto látek. V souvislosti s GHB byla úmrtí hlášena ze dvou zemí, a to většinou ve spojení s jinou drogou. Městská zdravotnická služba v Amsterodamu zaznamenala nárůst v počtu urgentních příjmů bez následného úmrtí, které byly způsobeny užitím GHB, a to z 25 případů v roce 2000 na 98 v roce 2004, což je více než počet urgentních případů způsobených extází, amfetaminem, LSD či halucinogenními houbami. Ve Švédsku se počet detekcí GHB (nebo jeho prekurzorů GBL a 1,4-BD) ve vzorcích tělních tekutin zvýšil z 24 případů v roce 1997 na 367 v roce 2004. Ve Švédsku byla rovněž hlášena úmrtí spojená s GHB: v letech 1996–2004 byla droga zjištěna v 36 případech úmrtí souvisejících s drogami, k devíti z nichž došlo v roce 2004. V Anglii a Walesu bylo GHB v roce 2003 uvedeno ve zprávě soudního lékaře o třech úmrtích, přičemž u jednoho úmrtí bylo GHB jedinou zmíněnou drogou (ONS, 2006). Toxikologické informace z jedné nemocnice ve Spojeném království, která pokrývá širokou spádovou oblast, však uvádějí, že GHB bylo mezi květnem a prosincem 2005 zjištěno v případě pěti úmrtí (131).
Der rapporteres meget sjældent om dødsfald og akutte, ikke-dødelige episoder i forbindelse med brug af GHB og ketamin. Manglen på nøjagtige og sammenlignelige systemer til registrering af dødsfald og akutte, ikke-dødelige episoder i forbindelse med brug af disse stoffer begrænser imidlertid de data, der foreligger på dette område. To lande har rapporteret om dødsfald i forbindelse med GHB, sædvanligvis i forbindelse med andre stoffer. Den kommunale sundhedstjeneste (Municipal Health Service) i Amsterdam registrerede en stigning i det årlige antal af akutte, ikke-dødelige episoder, som kunne tilskrives brug af GHB, fra 25 i 2000 til 98 i 2004, mere end antallet af nødsituationer, som kan tilskrives brug af ecstasy, amfetamin, lsd eller hallucinogene svampe. I Sverige steg antallet af påvisninger af GHB (eller prækursorerne GBL og 1,4-BD) i prøver fra legemsvæsker fra 24 i 1997 til 367 in 2004. Der er også indberettet dødsfald i forbindelse med GHB i Sverige: mellem 1996 og 2004 blev stoffet påvist i 36 narkotikarelaterede dødsfald, hvoraf 9 blev registreret i 2004. I England og Wales blev GHB i 2003 nævnt i ligsynsrapporten i forbindelse med 3 dødsfald, hvoraf GHB i ét tilfælde var det eneste stof, der var nævnt (ONS, 2006). Det fremgår imidlertid af toksikologisk information fra ét hospital i Det Forenede Kongerige, som dækker en stor region, at GHB blev påvist i forbindelse med 5 dødsfald mellem maj og december 2005 (131).
GHB ja ketamiini tarbimisega seotud surmadest ja mitte surmaga lõppevatest õnnetusjuhtumitest teatatakse väga harva. Andmed selle valdkonna kohta on siiski piiratud, kuna puuduvad täpsed ja võrreldavad süsteemid kõnealuste ainete tarbimisega seotud surmade ja mitte surmaga lõppevate õnnetusjuhtumite registreerimiseks. Kaks riiki on teatanud GHBga seotud surmadest, mille puhul on tavaliselt tegemist olnud ka muude uimastitega. 2004. a suurenes Amsterdami linna tervishoiuteenistuse teatel GHBga seotud mitte surmaga lõppevate õnnetusjuhtumite arv aastas 25 juhtumilt 2000. aastal 98 juhtumini 2004. aastal, mis ületas ecstasy, amfetamiini, LSD või hallutsinogeensete seente tarbimisega seotud õnnetusjuhtumite arvu. Rootsis suurenes GHB (või selle lähteainete GBL ja 1,4-BD) tuvastamiste arv kehavedelike proovides 24 juhtumilt 1997. aastal kuni 367 juhtumini 2004. aastal. Rootsis on teatatud ka GHBga seotud surmadest: 1996. a kuni 2004. a tuvastati seda 36 uimastitega seotud surmajuhtumi puhul, millest üheksa leidis aset 2004. a. Inglismaal ja Walesis mainiti GHBd 2003. a kohtu-uurija aruandes kolme surmajuhtumi puhul, ühe juhtumi puhul oli GHB ainus mainitud uimasti (ONS, 2006). Kuid toksikoloogilised Ühendkuningriigi ühe suurt piirkonda teenindava haigla andmetest selgub, et ajavahemikus 2005. a maist detsembrini tuvastati GHBd viie surmajuhtumi puhul.(131)
GHB- ja ketamiinikuolemat ja GHB:n ja ketamiinin käytöstä aiheutuvat muut kuin kuolemaan johtaneet hätätapaukset ovat hyvin harvinaisia. Tietoja on saatavilla vähän, koska näiden aineiden käyttöön liittyvien kuolemien ja muiden hätätapausten kirjaamiseksi ei ole tarkkoja ja vertailukelpoisia järjestelmiä. GHB-kuolemia on ilmoitettu kahdesta maasta, ja yleensä niihin on liittynyt muitakin huumeita. Amsterdamin kaupungin terveysviranomaiset ilmoittivat GHB:n käytöstä aiheutuvien muiden kuin kuolemaan johtaneiden hätätapausten määrän kasvaneen vuosittain 25 tapauksesta vuonna 2000 yhteensä 98 tapaukseen vuonna 2004, mikä oli enemmän kuin ekstaasin, amfetamiinin, LSD:n tai hallusinogeenisten sienten käytöstä johtuvien hätätapausten määrä. Ruotsissa GHB-havainnot (tai sen lähtöaineina käytettäviä GBL:ää ja 1,4-BD:tä koskevat havainnot) kehon nesteistä otetuissa näytteissä lisääntyivät 24 tapauksesta vuonna 1997 yhteensä 367 tapaukseen vuonna 2004. GHB-kuolemia ilmoitettiin myös Ruotsista: vuosina 1996–2004 aine aiheutti 36 huumekuolemaa, joista yhdeksän vuonna 2004. Englannissa ja Walesissa GHB mainittiin vuonna 2003 kolmessa kuolinsyyraportissa, joista yhdessä GHB mainittiin ainoana huumeena (ONS, 2006). Eräästä suuren sairaanhoitopiirin sairaalasta Yhdistyneestä kuningaskunnasta toimitettujen toksikologisten tietojen mukaan GHB:tä oli kuitenkin havaittu viidessä huumekuolemassa toukokuun ja joulukuun 2005 välisenä aikana (131).
A GHB és a ketamin használatához kapcsolható halálesetekről és nem halálos kimenetelű sürgősségi esetekről nagyon ritkán számolnak be. Az ezekkel az anyagokkal összefüggésbe hozható halálesetek és nem halálos kimenetelű sürgősségi esetek nyilvántartására szolgáló pontos, összehasonlítható rendszerek hiánya miatt azonban csak korlátozottan állnak rendelkezésre az e területre vonatkozó adatok. Két ország számolt be a GHB-hoz kapcsolható halálesetekről, amelyeket általában más kábítószerekkel is összefüggésbe lehetett hozni. Az amszterdami önkormányzati egészségügyi szolgálat nyilvántartásai szerint a GHB használatának tulajdonítható, nem halálos kimenetelű sürgősségi esetek éves száma a 2000. évi 25-ről 2004-ben 98-ra nőtt, és ezzel meghaladta az extasy, az amfetamin, az LSD vagy a hallucinogén gombák használatához kapcsolható sürgősségi esetek számát. Svédországban a testfolyadékmintákból kimutatott GHB (vagy prekurzorai, a GBL és az 1,4-BD) eseteinek száma az 1997-es 24-ről 2004-re 367-re emelkedett. Svédországból a GHB-val összefüggésbe hozható haláleseteket is jelentettek: 1996 és 2004 között a kábítószert 36, kábítószerrel összefüggő halálesetnél mutatták ki, amelyek közül kilenc 2004-ben történt. Angliában és Walesben a GHB 2003-ban három halálesetben szerepelt a halottkém jelentésében, ezek közül egy esetben egyetlen kábítószerként (ONS, 2006). Az Egyesült Királyság egyik, nagy régiót ellátó kórházából kapott toxikológiai információk viszont azt jelezték, hogy 2005 májusa és decembere között öt halálesetnél mutattak ki GHB-t131.
Det rapporteres sjelden om dødsfall og ikke-fatale akuttilfeller i forbindelse med bruken av GHB og ketamin. Mangelen på nøyaktige og sammenlignbare systemer for registrering av dødsfall og ikke-fatale akuttilfeller i forbindelse med bruken av disse stoffene begrenser imidlertid tilgjengelige data på området. To land har rapportert om dødsfall knyttet til GHB, vanligvis i kombinasjon med andre stoffer. Den kommunale helsetjenesten i Amsterdam registrerte en økning i det årlige antallet ikke-fatale akuttilfeller forbundet med bruken av GHB fra 25 i 2000 til 98 i 2004, som er høyere enn antallet medisinske akuttilfeller forbundet med bruken av ecstasy, amfetamin, LSD eller hallusinogene sopper. I Sverige ble GHB (eller prekursorene GBL og1,4-BD) påvist i kroppsvæske ved 367 tilfeller i 2004 mot 24 tilfeller i 1997. Dødsfall forbundet med GHB har også blitt rapportert i Sverige, og mellom 1996 og 2004 ble stoffet påvist i 36 narkotikarelaterte dødsfall. Ni av disse inntraff i 2004. I England og Wales ble GHB nevnt i rettsmedisinske rapporter i forbindelse med tre dødsfall i 2003. I ett av tilfellene var GHB det eneste nevnte stoffet (ONS, 2006). Toksikologisk informasjon fra et regionsykehus i Storbritannia indikerer at GHB ble påvist i fem dødsfall i perioden mai-desember 2005 (131).
Zgony i nagłe przypadki medyczne związane z zażywaniem GHB i ketaminy są zgłaszane bardzo rzadko. Jednak brak dokładnych i porównywalnych systemów rejestracji zgonów i nagłych przypadków medycznych spowodowanych zażywaniem tych substancji ogranicza dostępność danych z tej dziedziny. Dwa kraje zgłosiły przypadki zgonów związanych z zażyciem GHB, zwykle w połączeniu z innymi narkotykami. Miejska służba zdrowia w Amsterdamie zarejestrowała wzrost rocznej liczby nagłych przypadków medycznych związanych z zażywaniem GHB z 25 w 2000 r. do 98 w 2004 r. Liczba ta przewyższała liczbę nagłych przypadków związanych z zażyciem ekstazy, amfetaminy, LSD lub grzybów halucynogennych. W Szwecji liczba przypadków wykrycia GHB (lub jego prekursorów GBL i 1,4-BD) w próbkach płynów ustrojowych wzrosła z 24 w 1997 r. do 367 w 2004 r. W Szwecji zgłoszono również przypadki zgonów związanych z GHB: w latach 1996–2004 narkotyk ten wykryto w 36 przypadkach zgonów związanych z narkotykami, z których dziewięć miało miejsce w 2004 r. W 2003 r. w Anglii i w Walii GHB wymieniono w raporcie koronera dotyczącym trzech przypadków zgonu, przy czym w jednym z nich GHB był jedynym wymienionym narkotykiem (ONS, 2006). Jednak dane toksykologiczne pochodzące z jednego ze szpitali w Wielkiej Brytanii, obejmującego duży region, wskazują, że w okresie od maja do grudnia 2005 r. GHB wykryto w pięciu przypadkach zgonu (131).
Decesele şi urgenţele nesoldate cu un deces raportate ca fiind asociate consumului de GHB şi ketamină sunt foarte rare. Cu toate acestea, absenţa unor sisteme precise şi comparabile pentru înregistrarea deceselor şi urgenţelor nesoldate cu un deces, legate de consumul acestor substanţe, limitează datele disponibile în acest domeniu. Două ţări au raportat decese legate de GHB, de obicei când au fost asociate cu alte droguri. Serviciul Municipal de Sănătate din Amsterdam a înregistrat o creştere a numărului anual de urgenţe nesoldate cu un deces ce se pot datora consumului de GHB, de la 25 în 2000 la 98 în 2004, depăşind numărul urgenţelor medicale atribuite consumului de ecstasy, amfetamină, LSD sau ciuperci halucinogene. În Suedia, numărul depistărilor de GHB (sau precursorii acestuia GBL şi 1,4-BD) în probele de fluide corporale a crescut de la 24 în 1997 la 367 în 2004. S-au raportat decese asociate cu GHB şi în Suedia: între 1996 şi 2004, drogul a fost depistat la 36 de cazuri de decese cauzate de consumul de droguri, nouă dintre acestea fiind în 2004. În 2003, în Anglia şi Ţara Galilor, GHB a fost menţionat în rapoartele întocmite de coroner pentru trei decese, în unul dintre acestea GHB fiind singurul drog menţionat (ONS, 2006). Cu toate acestea, informaţiile toxicologice provenite de la un spital din Regatul Unit, care deserveşte o vastă regiune, arată că GHB a fost depistat în cinci cazuri de decese între mai şi decembrie 2005 (131).
Úmrtia a nefatálne náhle príhody, o ktorých sa uvádza, že súvisia s užívaním GHB a ketamínu, sú veľmi zriedkavé. Avšak chýbanie presných a porovnateľných systémov na registrovanie úmrtí a nefatálnych náhlych príhod súvisiacich s užívaním týchto látok obmedzuje údaje, ktoré sú k dispozícii v tejto oblasti. Dve krajiny uviedli úmrtia súvisiace s GHB, obvykle v spojení s inými drogami. Mestská zdravotná služba v Amsterdame zaznamenala zvýšenie ročného počtu nefatálnych náhlych príhod pripísateľných užívaniu GHB z 25 v roku 2000 na 98 v roku 2004, čo je viac ako počet zdravotných náhlych príhod pripísateľných užívaniu extázy, amfetamínu, LSD alebo halucinogénnych húb. Vo Švédsku sa zistenia GHB (alebo jeho prekurzorov GBL a 1,4-BD) vo vzorkách telesných tekutín zvýšili z 24 v roku 1997 na 367 v roku 2004. Úmrtia súvisiace s GHB sa uvádzali aj vo Švédsku: v období medzi rokmi 1996 až 2004 sa táto droga zistila u 36 úmrtí súvisiacich s drogami, pričom deväť z nich sa vyskytlo v roku 2004. GHB bol spomenutý v koronerovej správe o troch úmrtiach v roku 2003 v Anglicku a Walese, pričom v jednom z nich GHB bol jedinou spomenutou drogou (ONS, 2006). Avšak toxikologické informácie z jednej nemocnice v Spojenom kráľovstve, ktorá pokrýva veľkú oblasť, udávajú, že GHB bol zistený u piatich úmrtí medzi májom a decembrom 2005 (131).
Zelo redka so poročila o smrtnih primerih in nujnih primerih brez smrtnega izida, povezanih z uživanjem GHB in ketamina. Ker ni na voljo točnih in primerljivih sistemov za beleženje smrtnih primerov in nujnih primerov brez smrtnega izida, povezanih z uživanjem teh snovi, so razpoložljivi podatki s tega področja omejeni. Dve državi sta poročali o smrtnih primerih, povezanih z GHB, ponavadi v kombinaciji z drugimi drogami. Občinska zdravstvena služba v Amsterdamu je zabeležila povečanje letnega števila nujnih primerov brez smrtnega izida, ki se lahko pripišejo uživanju GHB, s 25 leta 2000 na 98 leta 2004, kar je več od števila nujnih zdravstvenih primerov, ki se lahko pripišejo uživanju ekstazija, amfetamina, LSD ali halucinogenih gob. Na Švedskem se je število odkritij GHB (ali njegovih predhodnih sestavin GBL in 1,4-BD) v vzorcih telesnih tekočin povečalo s 24 leta 1997 na 367 leta 2004. Iz Švedske so poročali tudi o smrtnih primerih, povezanih z GHB: med letoma 1996 in 2004 je bila droga odkrita v 36 smrtnih primerih, povezanih z drogo, devet se jih je zgodilo leta 2004. V Angliji in Walesu je bil leta 2003 GHB naveden v poročilu mrliškega oglednika za tri smrtne primere, pri enem je bil GHB edina navedena droga (ONS, 2006). Toksikološke informacije iz ene od bolnišnic v Združenem kraljestvu, ki pokriva obsežno območje, kažejo, da je bil GHB med majem in decembrom leta 2005 odkrit v petih smrtnih primerih (131).
Rapporter om dödsfall och akutfall som har samband med användning av GHB och ketamin är mycket sällsynta. Bristen på exakta och jämförbara system för att registrera dödsfall och akutfall som har koppling till användning av dessa substanser innebär att tillgången till uppgifter på detta område är begränsad. Två länder har rapporterat dödsfall som hänger ihop med GHB, vanligen tillsammans med andra droger. Den kommunala hälsovården i Amsterdam har noterat en ökning av det årliga antalet akutfall till följd av användning av GHB från 25 dödsfall år 2000 till 98 dödsfall år 2004. Detta är mer än antalet akutfall som knutits till användning av ecstasy, amfetamin, LSD eller hallucinogeniska svampar. I Sverige ökade antalet påträffanden av GHB (eller dess prekursorer GBL och 1,4-BD) i prov från kroppsvätskor från 24 1997 till 367 under 2004. Dödsfall förenade med användning av GHB har också rapporterats i Sverige. Mellan 1996 och 2004 påträffades drogen i 36 drogrelaterade dödsfall, varav nio inträffade under 2004. I England och Wales nämndes GHB i dödsattesten i tre fall och i ett av dessa var GHB den enda drog som nämndes (ONS, 2006). Toxikologisk information från ett sjukhus i Storbritannien som täcker en stor region tyder på att GHB upptäcktes i fem dödsfall mellan maj och december 2005 (131).
GHB ve ketamin kullanımıyla ilgili olduğu bildirilen ölümler ile ölümcül olmayan acil durumlar son derece nadirdir. Ancak bu gibi maddelere bağlı ölümler ile ölümcül olmayan acil durumları kaydedecek hassas ve karşılaştırılabilir sistemlerin eksikliği bu alanda bulunabilen verileri sınırlamaktadır. İki ülke, genellikle başka uyuşturucularla bağlantılı olarak, GHB’ye bağlı ölümler bildirmiştir. Amsterdam’daki Belediye Sağlık Hizmeti, GHB kullanımına bağlanabilecek ölümcül olmayan acil durumların yıllık sayısında 2000’de 25’ten 2004’te 98’e bir artış kaydetmiş olup, bu sayı ecstasy, amfetamin, LSD veya halüsinojenik mantara bağlanan tıbbi acil durumların sayısından fazladır. İsveç’te, vücut sıvısı örneklerinde GHB (veya öncülleri GBL ve 1,4-ABD) tespitleri 1997’de 24’ten 2004’te 367’ye yükselmiştir. İsveç’te GHB’yle bağlantılı ölümler de bildirilmiştir: bu uyuşturucu, 1996 ve 2004 arasında uyuşturucuya bağlı 36 ölümde tespit edilmiş olup bunların dokuzu 2004’te meydana gelmiştir. İngiltere ve Galler’de 2003’te, üç ölüm hakkındaki adli memur raporunda GHB’nin bahsi geçiyordu ve içlerinden birinde GHB, bahsi geçen tek uyuşturucuydu (ONS, 2006). Bununla beraber, Birleşik Krallık'taki bir hastaneden gelen ve geniş bir bölgeyi kapsayan toksikolojik bilgiler, Mayıs ve Aralık 2005 arasında meydana gelen beş ölümde GHB tespit edildiğini göstermektedir (131).
Ļoti reti ir ziņojumi par nāves un neatliekamās palīdzības gadījumiem, kam par iemeslu būtu GHB un ketamīna lietošana. Tomēr šajā jomā pieejamā informācija ir ierobežota, jo nav precīzu un salīdzināmu sistēmu, lai reģistrētu ar šo vielu lietošanu saistītos nāves un neatliekamās palīdzības gadījumus. Par nāves gadījumiem, kas ir saistīti ar GHB lietošanu, parasti kopā ar citām narkotikām, ir ziņojušas divas valstis. Amsterdamas pašvaldības veselības aizsardzības dienests ir reģistrējis ar GHB lietošanu saistīto neatliekamās palīdzības gadījumu skaita pieaugumu no 25 gadījumiem 2000. gadā līdz 98 gadījumiem 2004. gadā, un tas ir vairāk nekā ar ekstazī, amfetamīna, LSD vai halucinogēno sēņu lietošanu saistītie neatliekamās medicīniskās palīdzības gadījumi. Zviedrijā GHB (vai tā prekursoru GBL un 1,4-BD) klātbūtnes gadījumu skaits ķermeņa šķidrumu paraugos ir pieaudzis no 24 gadījumiem 1997. gadā līdz 367 gadījumiem 2004. gadā. Zviedrija informē arī par GHB izraisītiem nāves gadījumiem: laikposmā no 1996. līdz 2004. gadam GHB klātbūtne ir konstatēta 36 ar narkotikām saistītos nāves gadījumos, no kuriem deviņi ir bijuši 2004. gadā. Anglijā un Velsā 2003. gadā GHB ir minēts koronera ziņojumos par trim nāves gadījumiem, vienā no tiem GHB ir vienīgā pieminētā narkotika (ONS, 2006. g.). Tomēr kādas Apvienotās Karalistes slimnīcas toksikoloģiskā informācija par plašu reģionu liecina, ka laikposmā no 2005. gada maija līdz decembrim GHB ir atklāts piecos nāves gadījumos (131).
  Chapitre 5: Cocaà¯ne et...  
  Chapitre 7: Maladies i...  
Une étude menée dans différentes villes européennes a conclu que les usagers de cocaïne socialement intégrés sniffent pour la plupart (95 %), tandis que seule une petite fraction fume ou s'injecte la cocaïne, mais que l'usage combiné de cannabis et d'alcool est très courant (Prinzleve et al., 2004).
Patterns of cocaine use are very different in different groups of users. In a European multi-city study, it was found that socially integrated cocaine users mainly snorted (95 %) the substance, while only a small fraction had smoked or injected it, but combined use of cannabis and alcohol was very common (Prinzleve et al., 2004). Among users in addiction treatment settings or in socially marginalised groups, injection was frequent, and crack use was usual in Hamburg, London and Paris, and to a lesser extent in Barcelona and Dublin. Crack use among the European general population seems to be low. For instance, lifetime prevalence of crack use was reported to be 0.5 % in Spain (2003) and 0.8 % in the United Kingdom (Chivite-Matthews et al., 2005). In three countries, lifetime prevalence of crack use was surveyed in club settings and found to be even lower than heroin use (Czech Republic 2 %, the United Kingdom 13 % and France 21 %). However, use of crack among marginalised groups or opioid users is a cause for concern in some cities. For example, among a targeted group of 94 female street prostitutes in Amsterdam, the prevalence estimate for lifetime use of crack cocaine was extremely high at 91 % (Korf, 2005, cited in the Dutch national report).
Hinsichtlich der Muster des Kokainkonsums gibt es beträchtliche Unterschiede zwischen den einzelnen Gruppen von Konsumenten. In einer in mehreren europäischen Städten durchgeführten Studie wurde festgestellt, dass sozial integrierte Kokainkonsumenten die Droge vorwiegend geschnupft haben (95 %), während nur ein geringer Bruchteil Kokain geraucht oder injiziert hat. Jedoch wurde festgestellt, dass die Droge häufig in Kombination mit Cannabis und Alkohol konsumiert wird (Prinzleve et al., 2004). Die Konsumenten in Behandlungseinrichtungen für Suchtkranke oder aus sozialen Randgruppen gaben häufig an, Kokain zu injizieren. Hohe Raten für den Konsum von Crack wurden in Hamburg, London und Paris und in geringerem Maße auch in Barcelona und Dublin festgestellt. Der Crack-Konsum ist in der europäischen Allgemeinbevölkerung offenbar gering. Beispielsweise liegt die Lebenszeitprävalenz des Crack-Konsums den Berichten zufolge in Spanien bei 0,5 % (2003) und im Vereinigten Königreich bei 0,8 % (Chivite-Matthews et al., 2005). In drei Ländern wurde bei Erhebungen in Klubs für den Crack-Konsum eine niedrigere Lebenszeitprävalenz festgestellt als für den Heroinkonsum (2 % in der Tschechischen Republik, 13 % im Vereinigten Königreich und 21 % in Frankreich). Jedoch gibt der Crack-Konsum in Randgruppen oder unter Opioidkonsumenten in einigen Städten Anlass zu Besorgnis. Beispielsweise war in einer Zielgruppe von 94 weiblichen Straßen-Sexarbeitern in Amsterdam die Lebenszeitprävalenzschätzung für den Konsum von Crack mit 91 % extrem hoch (Korf, 2005, zitiert im nationalen Bericht der Niederlande).
Las pautas de consumo de cocaína difieren enormemente entre los distintos grupos de consumidores. De acuerdo con un estudio europeo realizado en varias ciudades, la gran mayoría (95 %) de consumidores definidos como socialmente integrados esnifan cocaína, mientras que solamente una pequeña parte ha fumado o se ha inyectado esta droga en alguna ocasión; sin embargo, el consumo combinado con cannabis o alcohol es muy frecuente (Prinzleve et al., 2004). Entre las personas en centros de tratamiento por drogadicción o los grupos socialmente marginados es frecuente el consumo por vía parenteral. Asimismo, en Hamburgo, Londres y París y, en menor medida, Barcelona y Dublín, es habitual el consumo de crack, aunque es bastante bajo entre la población general europea. Por ejemplo, según los informes la prevalencia de vida del consumo de crack representa sólo un 0,5 % en España (2003) y un 0,8 % en el Reino Unido (Chivite-Matthews et al., 2005). En tres países se han realizado encuestas sobre la prevalencia de vida del consumo de crack en clubes, que han puesto de manifiesto que los porcentajes son incluso menores que los de consumo de heroína (República Checa 2 %, Reino Unido 13 % y Francia 21 %). No obstante, el consumo de crack entre la población marginada o los consumidores de opiáceos es un asunto preocupante en algunas ciudades. Por ejemplo, en un grupo objetivo de 94 trabajadoras del sexo en las calles de Amsterdam, la prevalencia estimada de consumo de crack durante la vida era extremadamente elevada, situándose en un 91 % (Korf, 2005, citado en el informe nacional de los Países Bajos).
I modelli del consumo di cocaina variano a seconda dei gruppi di consumatori. Da uno studio condotto in più città europee è emerso che la stragrande maggioranza (95%) dei consumatori socialmente integrati è solito sniffare la droga, mentre soltanto una piccola percentuale ha dichiarato di aver fumato o di essersi iniettato la sostanza; al contrario, l’uso combinato di cannabis e alcol è risultato molto frequente (Prinzleve e altri, 2004). Tra i consumatori in cura per tossicodipendenza o appartenenti ai gruppi socialmente emarginati, l’iniezione è frequente. Il consumo di crack è diffuso ad Amburgo, Londra e Parigi nonché, in misura minore, a Barcellona e a Dublino. Il consumo di crack nella popolazione europea generale sembra poco radicato. La prevalenza una tantum del consumo di crack, per esempio, è dello 0,5% in Spagna (2003) e dello 0,8% nel Regno Unito (Chivite-Matthews e altri, 2005). In tre paesi la prevalenza una tantum del consumo di crack è stata analizzata in ambienti quali i club, dove è risultata inferiore al consumo di eroina (Repubblica ceca: 2%; Regno Unito : 13%; Francia: 21%). Ciò nonostante, l’uso del crack tra i gruppi emarginati o i consumatori di oppiacei desta apprensione in alcune città. Per esempio, in un gruppo mirato di 94 lavoratrici del sesso di strada ad Amsterdam, la prevalenza del consumo una tantum di cocaina crack era estremamente alta (91%, Korf, 2005, citato nella relazione nazionale olandese).
Os padrões de consumo de cocaína diferem muito consoante os grupos de consumidores. Num estudo realizado em várias cidades europeias, constatou-se que a maioria dos consumidores de cocaína bem integrados socialmente inalavam a substância (95%) e que só uma ínfima parte a tinha fumado ou injectado; porém, o seu consumo associado à cannabis e ao álcool era muito comum (Prinzleve et al., 2004). Entre os utentes de tratamento da toxicodependência ou pertencentes a grupos socialmente marginalizados, o consumo por via endovenosa era frequente, e o consumo de cocaína crack era habitual em Hamburgo, Londres e Paris, bem como, em menor grau, nas cidades de Barcelona e Dublim. O consumo de cocaína crack entre a população europeia em geral parece ser baixo: por exemplo, segundo os dados fornecidos, a prevalência do seu consumo ao longo da vida era de 0,5% em Espanha (2003) e 0,8% no Reino Unido (Chivite-Matthews et al., 2005). Em três países, realizaram-se inquéritos em clubes sobre a prevalência do consumo de cocaína crack ao longo da vida, tendo sido concluído que era inferior ao próprio consumo de heroína (República Checa 2%, Reino Unido 13% e França 21%). No entanto, o consumo de cocaína crack entre os grupos marginalizados ou os consumidores de opiáceos é motivo de preocupação em algumas cidades. Por exemplo, num grupo-alvo de 94 trabalhadoras do sexo, de rua, em Amesterdão, a estimativa da prevalência do consumo de cocaína crack ao longo da vida era extremamente elevada: 91% (Korf, 2005, citado no relatório nacional neerlandês).
Τα πρότυπα χρήσης της κοκαΐνης διαφέρουν σημαντικά μεταξύ των διαφόρων ομάδων χρηστών. Σε μια μελέτη που πραγματοποιήθηκε σε πολλές ευρωπαϊκές πόλεις διαπιστώθηκε ότι οι ενταγμένοι στην κοινωνία χρήστες κοκαΐνης έκαναν χρήση κυρίως με εισπνοή από τη μύτη (95 %)· μόνον ένα μικρό ποσοστό κάπνιζε ή έκανε ενέσιμη χρήση της ουσίας, αλλά η συνδυασμένη χρήση κάνναβης και αλκοόλ ήταν πολύ συχνή (Prinzleve κ.ά., 2004). Στους χρήστες σε περιβάλλοντα θεραπείας απεξάρτησης ή που ανήκουν σε κοινωνικά περιθωριοποιημένες ομάδες, η ενέσιμη χρήση ήταν συχνή και η χρήση κρακ διαδεδομένη στο Αμβούργο, το Λονδίνο και το Παρίσι, και σε μικρότερο βαθμό στη Βαρκελώνη και το Δουβλίνο. Η χρήση κρακ στον γενικό πληθυσμό της Ευρώπης φαίνεται να είναι χαμηλή. Για παράδειγμα, η αναφερόμενη επικράτηση της χρήσης κρακ σε όλη τη ζωή στην Ισπανία ήταν 0,5 % (2003) και στο Ηνωμένο Βασίλειο 0,8 % (Chivite-Matthews κ.ά., 2005). Σε τρεις χώρες ερευνήθηκε η επικράτηση της χρήσης κρακ σε όλη τη ζωή σε κλαμπ και διαπιστώθηκε ότι ήταν ακόμη χαμηλότερη από τη χρήση ηρωίνης (Τσεχική Δημοκρατία 2 %, Ηνωμένο Βασίλειο 13 % και Γαλλία 21 %). Ωστόσο, η χρήση κρακ στις περιθωριοποιημένες ομάδες ή στους χρήστες οπιοειδών αποτελεί αιτία προβληματισμού σε ορισμένες πόλεις. Για παράδειγμα, σε μια στοχοθετημένη ομάδα 94 γυναικών που εκδίδονται στον δρόμο στο Άμστερνταμ, η εκτίμηση για την επικράτηση της χρήση κρακ σε όλη τη ζωή ήταν εξαιρετικά υψηλή, φτάνοντας το 91 % (Korf, 2005, αναφέρεται στην εθνική έκθεση των Κάτω Χωρών).
Patronen van cocaïnegebruik lopen sterk uiteen in de verschillende gebruikersgroepen. Uit een recent Europees onderzoek in meerdere steden is naar voren gekomen dat de overgrote meerderheid (95%) van de sociaal geïntegreerde gebruikers cocaïne snuift, terwijl slechts een klein percentage ooit cocaïne heeft gerookt of gespoten. De drug wordt echter zeer vaak in combinatie met cannabis en alcohol gebruikt (Prinzleve et al., 2004). Onder gebruikers in de verslavingszorg of in sociaal gemarginaliseerde groepen komt injectie van cocaïne veel voor en het roken van crack is gebruikelijk in Hamburg, Londen en Parijs, en in mindere mate in Barcelona en Dublin. Onder de algemene Europese bevolking lijkt weinig crack te worden gebruikt. Zo werd in Spanje een prevalentie van het “ooit”-gebruik van crack gerapporteerd van 0,5% (2003) en in het Verenigd Koninkrijk van 0,8 % (Chivite-Matthews et al., 2005). In drie landen is het “ooit”-gebruik van crack in clubs onderzocht; het bleek nog lager dan het gebruik van heroïne (Tsjechië 2%, Verenigd Koninkrijk 13% en Frankrijk 21%). In sommige steden is het crackgebruik onder gemarginaliseerde groepen en opioïdengebruikers echter zorgwekkend. Zo was de geschatte prevalentie van het “ooit”-gebruik onder een doelgroep van 94 Amsterdamse straat-sexwerkers met 91% uitzonderlijk hoog (Korf, 2005, geciteerd in het Nederlandse nationale verslag).
Vzorce užívání kokainu se mezi různými skupinami uživatelů značně liší. Prostřednictvím studie provedené v řadě evropských měst bylo zjištěno, že sociálně integrovaní uživatelé kokainu látku především šňupají (95 %), kdežto pouze zlomek uživatelů drogu kouří či užívá nitrožilně. Velmi časté však bylo užití v kombinaci s konopím a alkoholem (Prinzleve a kol., 2004). Mezi uživateli podstupujícími léčbu závislosti nebo v sociálně marginalizovaných skupinách byla častá nitrožilní aplikace a v Hamburku, Londýně a Paříži a v menší míře také v Barceloně a Dublinu bylo časté užívání cracku. Míra užívání cracku se v běžné evropské populaci jeví jako nízká. Celoživotní prevalence užívání cracku byla hlášena např. ve Španělsku na úrovni 0,5 % (2003) a ve Spojeném království 0,8 % (Chivite-Matthews a kol., 2005). Ve třech zemích byla zkoumána celoživotní prevalence užívání cracku v prostředí klubů a bylo zjištěno, že je ještě nižší než v případě heroinu (Česká republika 2 %, Spojené království 13 % a Francie 21 %). Užívání cracku v marginalizovaných skupinách a konzumenty opiátů je však příčinou obav v řadě měst. Například v cíleně zvolené skupině 94 žen poskytujících pouliční sexuální služby v Amsterodamu je odhadovaná celoživotní prevalence užívání cracku extrémně vysoká a dosahuje až 91 % (Korf, 2005, citováno v národní zprávě Nizozemska).
Mønstrene i brugen af kokain er meget forskellige i de forskellige grupper af brugere. Det fremgik af en undersøgelse af en række europæiske byer, at socialt integrerede kokainbrugere hovedsagelig sniffede stoffet (95 %), mens kun en meget lille del havde røget eller injiceret stoffet, men at kombineret brug af cannabis og alkohol var meget almindeligt (Prinzleve m.fl., 2004). Blandt brugere i behandlingsmiljøer eller i socialt marginaliserede grupper forekom injektion hyppigt, og crackbrug var gængs i Hamburg, London og Paris og i mindre grad i Barcelona og Dublin. Brugen af crack synes at være lav i den almindelige befolkning i Europa. F.eks. blev langtidsprævalsen for crackbrug angivet til 0,5 % i Spanien (2003) og 0,8 % i Det Forenede Kongerige (Chivite-Matthews m.fl., 2005). I tre lande blev langtidsprævalensen for crackbrug undersøgt i klubmiljøer og fundet til at være endnu lavere end for heroinbrug (Tjekkiet 2 %, Det Forenede Kongerige 13 % og Frankrig 21 %). Brugen af crack blandt marginaliserede grupper eller opioidbrugere giver imidlertid anledning til bekymring i nogle byer. F.eks. var skønnet over langtidsprævalensen for brugen af crackkokain blandt en målgruppe på 94 kvindelige gadesexarbejdere i Amsterdam ekstremt højt, idet det lå på 91 % (Korf, 2005, omtalt i Nederlandenes nationale rapport).
Kokaiini tarbimise harjumused on eri tarbijarühmades väga erinevad. Mitmeid Euroopa linnu hõlmanud uuring näitas, et suurem osa sotsiaalselt integreeritud tarbijatest tõmbas kõnealust ainet ninna (95%), vaid väike osa tarbijatest oli seda kunagi suitsetanud või süstinud; kuid kokaiini tarbimine koos kanepi ja alkoholiga oli väga levinud (Prinzleve et al., 2004). Sõltuvusravi saavate tarbijate ja sotsiaalselt marginaalsete elanikkonnarühmade hulgas oli süstimine sagedane ning cracki tarbimine oli tavaline Hamburgis, Londonis ja Pariisis, vähemal määral ka Barcelonas ja Dublinis. Euroopa elanikkonna hulgas üldiselt on cracki tarbimise levimus madal. Näiteks elu jooksul cracki tarbimise levimus oli 0,5% Hispaanias (2003) ja 0,8% Ühendkuningriigis (Chivite-Matthews et al., 2005). Kolmes riigis uuriti elu jooksul cracki tarbimise levimust ööklubides ning selgus, et see on isegi madalam kui heroiini tarbimise levimus (Tšehhi Vabariigis 2%, Ühendkuningriigis 13% ja Prantsusmaal 21%). Kuid mõnedes linnades tekitab muret cracki tarbimine marginaalsete elanikkonnarühmade ja opioidide tarbijate hulgas. Näiteks ühes uuringurühmas, mis koosnes 94 Amsterdami tänavail töötavaist naisseksitöötajaist, oli elu jooksul crack-kokaiini tarbimise levimus äärmiselt kõrge, 91% (Korf, 2005, tsiteeritud Madalmaade riiklikus aruandes).
Kokaiinin käyttötavat ovat eri käyttäjäryhmissä hyvin erilaisia. Useassa Euroopan kaupungissa hiljattain tehdyssä tutkimuksessa ilmeni, että valtaenemmistö (95 %) yhteiskuntaan sopeutuneiksi määritellyistä käyttäjistä nuuskasi kokaiinia, ja vain murto-osa oli joskus polttanut sitä tai käyttänyt sitä suonensisäisesti, mutta sitä käytettiin yleisesti yhdessä kannabiksen ja alkoholin kanssa (Prinzleve et al., 2004). Injektiokäyttö oli yleistä vieroitushoidossa olevissa tai yhteiskunnasta syrjäytyneissä käyttäjäryhmissä, ja crack-kokaiinin käyttö oli tavallista Hampurissa, Lontoossa ja Pariisissa ja vähemmässä määrin myös Barcelonassa ja Dublinissa. Muun väestön keskuudessa crack-kokaiinin käyttö on Euroopassa harvinaista. Esimerkiksi crack-kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden osuudeksi ilmoitettiin Espanjasta 0,5 prosenttia (vuonna 2003) ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta 8 prosenttia (Chivite-Matthews et al., 2005). Kolmessa maassa tehdyissä yökerhokyselyissä ilmeni, että crack-kokaiinia ainakin kerran käyttäneitä oli vielä vähemmän kuin heroiinia käyttäneitä (Tšekki 2 %, Yhdistynyt kuningaskunta 13 % ja Ranska 21 %). Crack-kokaiinin käyttö syrjäytyneissä ryhmissä tai opioidien käyttäjien keskuudessa on kuitenkin joissakin kaupungeissa kasvanut huolestuttavasti. Esimerkiksi Amsterdamissa 94 naispuolisen katuprostituoidun kohderyhmälle tehdyssä kyselyssä ainakin kerran crack-kokaiinia käyttäneiden arvioitu osuus oli erittäin korkea, noin 91 prosenttia (Korf, 2005, Alankomaiden kansallinen raportti).
A kokainhasználati minták a különböző használói csoportokban igen eltérőek. Egy több városra kiterjedő európai tanulmányban azt állapították meg, hogy a társadalmilag integrált kokainhasználók többsége (95%) szippantja az anyagot, és csak kis részük szívja el vagy használja injekció formájában, ugyanakkor nagyon gyakori a kannabisz és az alkohol kombinált használata (Prinzleve és mások, 2004). A függőség miatt kezelésen részt vevők körében, illetve a társadalom peremére szorult csoportokban az injekciózás gyakori volt, és a krekk használata általános volt Hamburgban, Londonban és Párizsban, valamint kisebb mértékben Barcelonában és Dublinban is. Az európai népességben a krekkhasználat általában véve alacsonynak tűnik. A krekk használatának életprevalenciáját Spanyolországból például 0,5%-nak (2003), az Egyesült Királyságból pedig 0,8%-nak jelentették (Chivite-Matthews és mások, 2005). A krekkhasználat életprevalenciáját három országban mérték fel „klub” körülmények között, és még a heroin használatánál is alacsonyabbnak találták (Csehországban 2%, az Egyesült Királyságban 13% és Franciaországban 21%). Mindazonáltal néhány városban a krekk használata is aggodalomra ad okot a marginalizált csoportok, illetve az opiáthasználók körében. Amszterdamban például egy 94 utcai szexmunkásból álló célcsoportban a krekk kokain használatának becsült életprevalenciája rendkívül magas, 91% volt (Korf, 2005, a holland országjelentés idézi).

Des décès dans lesquels la cocaïne a joué un rôle (soit seule soit en combinaison avec d’autres substances) ont été déclarés par la France (14), l’Allemagne (166), l’Espagne (53), les Pays‑Bas (20) et le Royaume-Uni (142 «mentions», dont 113 en Angleterre et au Pays de Galles).
Among the countries supplying data, over 400 cocaine deaths were identified in the 2005 national reports; this is a minimum estimate. In most of these cases, cocaine seems to have played a causal role, although this is not always entirely clear from the reports. Nine countries did not explicitly mention the existence or absence of cocaine deaths. Cocaine accounted for 0–20 % of reported acute drug deaths, representing between 10 % and 20 % of such deaths in Germany, France, Spain, the Netherlands and the United Kingdom. Deaths in which cocaine played a causal role (alone or in combination) were reported by Germany (166), Spain (53), France (14), Netherlands (20), and United Kingdom (142 ‘mentions’ – 113 in England and Wales). Nine other countries reported from zero to two cases. In addition, cocaine is commonly found in toxicological analysis of opioid overdoses in some countries. From the limited data available, it is difficult to identify trends with certainty, but an increasing trend seems to exist in all countries with larger number of cases, i.e. Germany, Spain, France, the Netherlands and the United Kingdom, although in the Netherlands increases have halted in the last 2 years.
Die Länder, die Daten zur Verfügung gestellt haben, meldeten in ihren nationalen Berichten 2005 insgesamt mehr als 400 Todesfälle im Zusammenhang mit Kokain. Hierbei handelt es sich um eine Mindestschätzung. In den meisten dieser Fälle wurde die Todesursache offenbar mit Kokain in Verbindung gebracht, wobei dies aus den Berichten nicht immer eindeutig hervorgeht. In den Berichten aus neun Ländern wurden weder Todesfälle im Zusammenhang mit Kokain genannt, noch wurde explizit darauf hingewiesen, dass keine derartigen Todesfälle verzeichnet wurden. 0 % bis 20 % der gemeldeten akuten drogenbedingten Todesfälle wurden mit Kokain in Verbindung gebracht, wobei dieser Anteil in Deutschland, Spanien, Frankreich, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich zwischen 10 % und 20 % lag. Todesfälle, bei denen die Todesursache mit Kokain in Verbindung gebracht wurde (alleine oder in Kombination mit anderen Substanzen), wurden aus Frankreich (14), Deutschland (166), Spanien (53), den Niederlanden (20) und dem Vereinigten Königreich (142 „Erwähnungen“ von Kokain, davon 113 in England und Wales) gemeldet. Neun weitere Länder meldeten zwischen null und zwei Fällen. Zudem wird Kokain in einigen Ländern häufig bei der toxikologischen Analyse in Fällen einer Überdosierung von Opioiden nachgewiesen. Anhand der wenigen verfügbaren Daten können kaum zuverlässige Tendenzen ermittelt werden, jedoch scheint sich in allen Ländern, die über größere Zahlen von Todesfällen im Zusammenhang mit Kokain berichten, eine zunehmende Tendenz abzuzeichnen, d. h. in Deutschland, Spanien, Frankreich, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich, wobei jedoch in den Niederlanden die Zahlen in den letzten zwei Jahren nicht mehr gestiegen sind.
Entre los países que facilitaron información, se registraron más de 400 muertes por cocaína en los informes nacionales de 2005. Esta cifra puede considerarse una estimación a la baja. En la mayoría de los casos, la cocaína parece haber sido determinante, aunque esta conclusión no siempre queda clara en los informes. Nueve países no mencionan explícitamente ni la existencia ni la ausencia de fallecimientos relacionados con la cocaína. En general, la cocaína representa de un 0 % a un 20 % de las muertes súbitas por consumo de drogas declaradas, mientras que en Alemania, España, Francia, los Países Bajos y el Reino Unido el porcentaje de este tipo de muertes se sitúa entre el 10 % y el 20 %. Varios países registraron muertes en las que la cocaína fue determinante (por sí sola o en combinación con otras sustancias): Francia (14), Alemania (166), España (53), los Países Bajos (20) y el Reino Unido (142 «menciones», 113 en Inglaterra y Gales). Nueve países registraron entre cero y dos casos. Además, en algunos países se encuentra con frecuencia cocaína en los análisis toxicológicos de sobredosis por consumo de opiáceos. Es difícil determinar las tendencias con precisión a partir de la limitada información disponible, pero parece existir cierta tendencia al alza entre los países que registran un mayor número de casos, es decir, Alemania, España, Francia, los Países Bajos y el Reino Unido, aunque en los Países Bajos no se ha observado ningún incremento en los últimos dos años.
Tra i paesi che hanno fornito statistiche, si parla nelle relazioni nazionali del 2005 di oltre 400 decessi per cocaina, una stima che è considerata minima. Nella maggior parte di questi casi la cocaina sembra aver giocato un ruolo attivo, che non sempre tuttavia può emergere chiaramente dalle relazioni. Nove paesi non fanno cenno esplicitamente alla presenza o meno di casi di decesso per cocaina. La cocaina è responsabile dello 0-20% dei decessi improvvisi correlati al consumo di droga riferiti; la percentuale si eleva al 10-20% nei seguenti paesi: Germania, Spagna, Francia, Paesi Bassi e Regno Unito. Casi di decesso in cui la cocaina ha giocato un ruolo decisivo (da sola o in associazione con altre sostanze) sono stati riferiti da Francia (14), Germania (166), Spagna (53), Paesi Bassi (20) e Regno Unito (“menzionata” 142 volte, di cui113 in Inghilterra e Galles). Altri nove paesi hanno denunciato un numero di casi compresi tra zero e due. Inoltre, la cocaina viene solitamente riscontrata nell’analisi tossicologica delle overdosi da oppiacei in alcuni paesi. Considerato la scarsità dei dati disponibili, si comprende come non sia facile tratteggiare un andamento certo; e, tuttavia, sembra affermarsi in tutti i paesi una certa tendenza all’aumento, con un numero di casi crescente (si pensi, per esempio, a Germania, Spagna, Francia, Paesi Bassi e Regno Unito, anche se negli ultimi due anni il dato si sia stabilizzato nei Paesi Bassi).
Entre os países que forneceram dados, foram identificadas mais de 400 mortes relacionadas com o consumo de cocaína nos relatórios nacionais de 2005, um valor que corresponde a uma estimativa mínima. Na maioria destes casos, a cocaína parece ter sido uma das causas de morte, embora os relatórios nem sempre esclareçam inteiramente esta questão. Nove países não mencionaram explicitamente a existência ou a inexistência de mortes relacionadas com o consumo de cocaína. Esta droga foi responsável por 0–20% das mortes por intoxicação aguda relacionada com o consumo de droga, representando 10% a 20% dessas mortes na Alemanha, Espanha, França, Países Baixos e Reino Unido. Foram comunicadas mortes causadas pela cocaína (isolada ou associada a outras drogas) pela França (14), Alemanha (166), Espanha (53), Países Baixos (20) e Reino Unido (142 mortes em que a cocaína foi “mencionada” – 113 das quais em Inglaterra e País de Gales). Nove outros países comunicaram entre zero a dois casos. Além disso, é comum encontrar cocaína nas análises toxicológicas das overdoses de opiáceos, em alguns países. A partir dos poucos dados disponíveis, é difícil identificar as tendências de uma forma segura, mas parece existir uma tendência crescente em todos os países com maior número de casos, isto é, Alemanha, Espanha, França, Países Baixos e Reino Unido, embora nos Países Baixos não tenha havido aumentos nos últimos 2 anos.
Στις εθνικές εκθέσεις των χωρών που ανέφεραν στοιχεία το 2005 προσδιορίστηκαν περισσότεροι από 400 θάνατοι που οφείλονται στην κοκαΐνη, αριθμός που αποτελεί ελάχιστη εκτίμηση. Στις περισσότερες περιπτώσεις, η κοκαΐνη φαίνεται ότι διαδραμάτισε αιτιώδη ρόλο, μολονότι κάτι τέτοιο δεν προκύπτει πάντοτε με απόλυτη σαφήνεια από τις εκθέσεις. Εννέα χώρες δεν αναφέρθηκαν ρητά στην ύπαρξη ή μη θανάτων που οφείλονται στην κοκαΐνη. Η κοκαΐνη αντιπροσωπεύει το 0–20 % των αναφερθεισών περιπτώσεων αιφνίδιων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Το ποσοστό αυτό κυμαίνεται μεταξύ 10 % και 20 % στη Γερμανία, την Ισπανία, τη Γαλλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο. Θάνατοι στους οποίους η κοκαΐνη διαδραμάτισε αιτιώδη ρόλο (μεμονωμένα ή σε συνδυασμό) αναφέρθηκαν από τη Γαλλία (14), τη Γερμανία (166), την Ισπανία (53), τις Κάτω Χώρες (20) και το Ηνωμένο Βασίλειο (142 «αναφορές» – 113 στην Αγγλία και την Ουαλία). Εννέα ακόμη χώρες ανέφεραν από καμία έως δύο περιπτώσεις. Επιπλέον, σε ορισμένες χώρες ανιχνεύεται συχνά κοκαΐνη στις τοξικολογικές αναλύσεις σε περιπτώσεις υπερβολικής δόσης οπιοειδών. Από τα περιορισμένα στοιχεία που είναι διαθέσιμα είναι δύσκολο να προσδιοριστούν τάσεις με βεβαιότητα, αλλά φαίνεται να υπάρχει αυξητική τάση σε όλες τις χώρες με μεγάλο αριθμό περιπτώσεων, π.χ. Γερμανία, Ισπανία, Γαλλία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο, μολονότι στις Κάτω Χώρες η αύξηση έχει ανασχεθεί τα τελευταία δύο χρόνια.
In de nationale verslagen over 2005 van de landen die gegevens hebben geleverd worden 400 sterfgevallen als gevolg van cocaïnegebruik onderkend. Dit is een minimale schatting. In het merendeel van deze gevallen lijkt cocaïne een stervensoorzaak te zijn, al valt dit niet altijd ondubbelzinnig uit de verslagen op te maken. Negen landen maken geen expliciete melding van het al dan niet voorkomen van sterfgevallen als gevolg van cocaïnegebruik. Cocaïne was verantwoordelijk voor 0-20% van de gerapporteerde acute sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik, waarbij Duitsland, Spanje, Frankrijk, Nederland en het Verenigd Koninkrijk percentages tussen de 10 en 20% melden. Sterfgevallen met cocaïne als oorzaak (uitsluitend cocaïne of cocaïne in combinatie met andere middelen) worden gerapporteerd door Frankrijk (14), Duitsland (166), Spanje (53), Nederland (20) en het Verenigd Koninkrijk (142 gevallen van “melding” van cocaïne – 113 in Engeland en Wales). Negen andere landen melden nul tot twee gevallen. Bovendien wordt cocaïne in bepaalde landen dikwijls aangetroffen in de toxicologische analysen van slachtoffers van een overdosis opioïden. Op basis van de beperkte gegevens die voorhanden zijn is het moeilijk om met zekerheid tendensen aan te wijzen, maar in alle landen met een groter aantal gevallen (Duitsland, Spanje, Frankrijk, Nederland en het Verenigd Koninkrijk) lijkt zich een stijgende tendens voor te doen, al heeft de stijging zich in Nederland de afgelopen twee jaar niet doorgezet.
V národních zprávách za rok 2005 bylo v zemích, jejichž údaje jsou k dispozici, zaznamenáno přes 400 úmrtí souvisejících s kokainem, což představuje minimální odhad. Ve většině těchto případů měl kokain zřejmě kauzální úlohu, ačkoli z hlášení to vždy zcela jasně nevyplývá. Devět zemí existenci či absenci úmrtí souvisejících s kokainem explicitně nezmínilo. Kokain se podílel na 0–20 % hlášených náhlých úmrtí souvisejících s drogami, což představuje 10–20 % těchto úmrtí v Německu, Španělsku, Francii, Nizozemsku a Spojeném království. Úmrtí způsobená kokainem (samostatně nebo v kombinaci) byla hlášena ve Francii (14), Německu (166), Španělsku (53), Nizozemsku (20) a Spojeném království (142 „zmínek“, z toho 113 v Anglii a Walesu). Devět dalších zemí uvedlo nula až dva případy. V některých zemích je dále kokain běžně zjišťován během toxikologických šetřeních při předávkování opiáty. Na základě omezených dostupných údajů je obtížné s jistotou popsat nějaké trendy, ale ve všech zemích s vysokým počtem případů je patrná vzrůstající tendence. Jedná se o Německo, Španělsko, Francii, Nizozemsko a Spojené království, ačkoli v Nizozemsku se během posledních dvou let nárůst zastavil.
Blandt de lande, der indberetter data, blev der identificeret over 400 kokainrelaterede dødsfald i de nationale rapporter for 2005; dette er et minimumsskøn. I de fleste af disse tilfælde synes kokain at have spillet en kausal rolle, selv om dette ikke altid fremgår helt klart af rapporterne. Ni lande omtalte ikke udtrykkeligt, om der var registreret kokainrelaterede dødsfald eller ej. Kokain tegnede sig for 0–20 % af de indberettede akutte narkotikadødsfald, svarende til mellem 10 og 20 % af sådanne dødsfald i Tyskland, Spanien, Frankrig, Nederlandene og Det Forenede Kongerige. Dødsfald, hvor kokain spillede en kausal rolle (alene eller i kombination), blev indberettet af Frankrig (14), Tyskland (166), Spanien (53), Nederlandene (20) og Det Forenede Kongerige (142 "omtaler" – 113 i England og Wales). Ni andre lande meldte om mellem 0 og 2 tilfælde. Endvidere findes kokain hyppigt i toksikologiske analyser af opioidoverdoser i nogle lande. På grundlag af de begrænsede data, der foreligger, er det vanskeligt at identificere tendenser med sikkerhed, men der synes at være en stigende tendens i alle lande med større antal tilfælde, dvs. Tyskland, Spanien, Frankrig, Nederlandene og Det Forenede Kongerige, selv om stigningerne er standset i Nederlandene i de seneste 2 år.
2005. a riiklikes aruannetes teatasid andmed esitanud riigid rohkem kui 400 kokaiiniga seotud surmajuhtumist; tegemist on miinimumhinnanguga. Enamikul juhtudel oli surma põhjustajaks tõenäoliselt kokaiin, kuid see ei tule aruannetest alati selgelt välja. Üheksa riiki ei maininud selgesõnaliselt ei kokaiiniga seotud surmajuhtumite esinemist ega ka puudumist. Kokaiini arvele langes 0–20% teatatud uimastitega seotud äkksurmadest ja 10–20% sellistest surmajuhtumitest Saksamaal, Hispaanias,Prantsusmaal, Madalmaades ja Ühendkuningriigis. Surmajuhtumitest, mille puhul kokaiin oli peamiseks surma põhjustajaks (üksi või kombineerituna muude ainetega), teatasid Prantsusmaa (14), Saksamaa (166), Hispaania (53), Madalmaad (20) ja Ühendkuningriik (142 surmajuhtumi puhul mainiti kokaiini 113 korral Inglismaal ja Walesis). Üheksa riiki teatasid surmajuhtumite arvuks null kuni kaks. Mõnedes riikides tuvastatakse kokaiini sageli toksikoloogilistes analüüsides opioidide üleannustamiste korral. Kättesaadavate andmete piiratuse tõttu on raske suundumusi kindlalt määratleda, kuid tundub, et kõikides suure surmajuhtumite arvuga riikides, see tähendab Saksamaal, Hispaanias, Prantsusmaal, Madalmaades ja Ühendkuningriigis, on tegemist tõusva suundumusega kokaiiniga seotud surmade osas, kuigi Madalmaades on tõus kahel viimasel aastal peatunud.
Tietoja toimittaneissa maissa kirjattiin vuoden 2005 kansallisiin raportteihin yhteensä yli 400 kokaiinikuolemaa, ja luku on vähimmäisarvio. Useimmissa näistä tapauksista kokaiini näyttää aiheuttaneen kuoleman, vaikka tämä ei tulekaan selkeästi ilmi raporteissa. Yhdeksän maata ei maininnut erikseen kokaiinikuolemia. Kokaiini aiheutti 0–20 prosenttia kaikista raportoiduista äkillisistä huumekuolemista ja 10–20 prosenttia huumekuolemista Saksassa, Espanjassa, Ranskassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa. Kokaiinin (yksin tai osaksi) aiheuttamia kuolemia ilmoittivat Ranska (14), Saksa (166), Espanja (53), Alankomaat (20) ja Yhdistynyt kuningaskunta (142 tapausta, joissa mainittiin kokaiini – 113 tapausta Englannissa ja Walesissa). Yhdeksän muuta maata ilmoitti 0–2 tapausta. Lisäksi joissakin maissa kokaiinia havaitaan usein opioidien yliannostustapausten toksikologisissa analyyseissä. Saatavilla olevista vähäisistä tiedoista on vaikea tunnistaa suuntauksia, mutta suuntaus vaikuttaa olevan kasvava kaikissa maissa, joissa tapauksia on paljon, eli Saksassa, Espanjassa, Ranskassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa, joskin Alankomaissa kasvu on pysähtynyt kahden viime vuoden aikana.
Az adatszolgáltató országok körében a 2005-ös országjelentésekben 400-nál több, kokain miatti halálesetet ismertek fel; ez tehát a becsült minimum. Ezen esetek többségében úgy tűnt, hogy a kokain volt a kiváltó ok, bár ez a jelentésekből nem mindig derül ki egyértelműen. Kilenc olyan ország volt, ahol a kokain miatti halálesetek meglétéről vagy hiányáról nem tettek kifejezett említést. A kokainnak tulajdonították a bejelentett akut kábítószer-használat miatti halálesetek 0–20%-át, de Németországban, Spanyolországban, Franciaországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban az ilyen halálesetek 10–20%-áért felelt. Olyan halálesetekről, amelyekben a kokain (egymagában vagy más szerrel kombinálva) kiváltó okként volt jelen, Franciaország (14), Németország (166), Spanyolország (53), Hollandia (20) és az Egyesült Királyság (142 „említés”, ebből 113 Angliában és Walesben) számolt be. Kilenc másik országból 0–2 esetet jelentettek. Emellett néhány országban az opiáttúladagolásos esetek toxikológiai elemzésekor is gyakran kimutatják a kokaint. A rendelkezésre álló korlátozott adatokból nehéz teljes bizonyossággal megállapítani a tendenciákat, mindazonáltal úgy tűnik, hogy a nagyobb esetszámokkal rendelkező országok mindegyikében – azaz Németországban, Spanyolországban, Franciaországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban – tart az emelkedés, bár Hollandiában ez a folyamat az elmúlt 2 évben megállt.
I de landene som har lagt fram opplysninger, ble over 400 kokaindødsfall rapportert. Dette er et minsteanslag. I de fleste tilfellene ser det ut til at kokain var den utløsende årsaken, men dette kommer ikke alltid klart fram av rapportene. Ni land sa ikke eksplisitt om kokaindødsfall hadde inntruffet eller ikke. Kokain sto for 0-20 % av rapporterte akutte narkotikadødsfall og representerte mellom 10 % og 20 % av slike dødsfall i Tyskland, Spania, Frankrike, Nederland og Storbritannia. Dødsfall med kokain som den utløsende årsaken (alene eller i kombinasjon) ble rapportert av Frankrike (14), Tyskland (166), Spania (53), Nederland (20) og Storbritannia (142 ganger ”nevnt” – 113 i England og Wales). Ni andre land rapporterte fra null til to tilfeller. I tillegg blir kokain ofte funnet i toksikologiske analyser av opioidoverdoser i enkelte land. Av den begrensede mengden data som er tilgjengelig, er det vanskelig å identifisere sikre trender, men i de fleste land med mange tilfeller synes trenden å være oppadgående, f.eks. i Tyskland, Spania, Frankrike, Nederland og Storbritannia, selv om utviklingen i Nederland har flatet ut de to siste årene.