étau – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 4 Results  www.tlaxcala.es
  TLAXCALA : « S'ils ne c...  
Oui, chez-lui, dans le cadre macroéconomique, Obama est dans un étau. Que peut faire une personne en quatre ans, huit ans, si la dette et le déficit publics sont élevés ? S'ils ne changent pas de politique, les USA feront banqueroute.
Sí, Obama está atrapado en casa, en el ámbito de la macroeconomía. Si la deuda y el déficit públicos son grandes, ¿qué puede hacer una persona en cuatro, ocho años? Si no cambian de política, los Estados Unidos irán a la bancarrota.
  TLAXCALA :  
Quand le soldat a posé l'horrible question à un de mes frères, les supplications de ma mère se sont transformées en cris inintelligibles ; elle est tombée à terre et elle serrait les jambes du soldat comme dans un étau.
At first, the soldiers paid no heed to my mothers’ pleas, and merely responded with “shut up and go inside”, but her crying alerted the women in the neighborhood, who served as a first line of defense under such circumstances. Neighborhood women gathered outside their homes, screaming and shouting, as soldiers lined us against the wall and brought in their club. The custom was for the soldier to ask a person singled out for a beating, “Which hand do you write with?” before the club would break it, followed by the other arm, and then the legs.
Till en början brydde sig soldaterna inte om min mors vädjanden och svarade bara med ett ”hålla käften och gå in i huset”. Men hennes skrik väckte de andra kvinnorna i kvaretets uppmärksamhet, vilka tjänade som det första försvarsledet under sådana omständigheter. Kvinnorna i kvarteret samlades utanför sina hus, de skrek och ropade när soldaterna ställde oss på led mot vägen och tog fram sina klubbor. Sedvänjan var att soldaterna valde ut en person som de skulle slå och frågade denne ”Vilken hand skriver du med?” innan de bröt den, följt av den andra armen och därefter benen.
  TLAXCALA : Obama a trom...  
Dans sa rubrique, Alexander Cockburn qualifie Obama de «républicain de premier ordre» et écrit: «Jamais le poids du passé n’a autant serré dans son étau un candidat ‹réformateur›». Obama a confirmé ce verdict lors de sa première conférence de presse après son élection.
Ralph Nader hat das vorhergesagt. In seinem «offenen Brief an Barack Obama» vom 3. November 2008 hat Nader Obama aufgezeigt, dass seine «Verwandlung von einem ausdrücklichen Verteidiger der Rechte der Palästinenser […] in ein Werkzeug der Hardliner der AIPAC-Lobby» ihn zu «einer Mehrheit der Amerikaner jüdischer Abstammung» und zu «64% der Israeli» in Gegensatz bringt. Nader zitiert den israelischen Autor und Friedensbefürworter Uri Avnery, der Obamas Auftritt vor AIPAC als einen Auftritt bezeichnet, der «alle Rekorde der Unterwürfigkeit und der Kriecherei gebrochen hat». Nader verurteilt Obama für dessen «völligen Mangel an politischem Mut, indem er sich dem Verlangen der Hardliner unterzogen hat, die dem früheren Präsidenten Jimmy Carter verboten haben, an der Democratic National Convention zu sprechen». Carter, der das einzige Friedensabkommen zwischen Israel und den Arabern erreicht hatte, das diesen Namen verdient, ist von der mächtigen AIPAC-Lobby dämonisiert worden, weil er Israels Apartheid-Politik gegenüber den ­Palästinensern kritisiert hat, deren Gebiete Israel gewaltsam besetzt hält.
Att välja Obama var nödvändigt eftersom det var det enda möjligheten för amerikanerna att ställa republikanerna till svars för sina brott mot konstitutionen och de mänskliga rättigheterna, för deras kränkningar av amerikanska och internationella lagar, för deras lögner och bedrägeri, och för deras ekonomiska lagvrängningar. Som redaktören för Pravda uttryckte saken: ”Bara Satan skulle ha kunnat vara värre än Bushregimen. Därför kan man hävda att den nya administrationen i USA aldrig skulle kunna vara sämre än den som gjorde amerikaner till främlingar för sina bröder i det internationella samfundet, som försatte resten av världen i skräck med sina chock och bävan-metoder som innefattade koncentrationsläger, tortyr, massmord och total brist på respekt för internationell rätt.”
  TLAXCALA : Le dernier j...  
Cela pouvait signifier que le pont avait été touché, car le câble téléphonique passait dessous. Vesna en eut la respiration coupée, la gorge serrée comme dans un étau. Zoran dut la retenir, sinon elle se serait effondrée.
The way to the church took the three girls to the bridge over the Morava. It had come from Germany, after the Second World War, as reparation for the one that the Nazis had blown up. However, it wasn't the Germans themselves who had sent this compensation -- it had been the Soviets who dismantled the bridges in their zone of occupation in Germany and given it as a present to the fraternal Yugoslavian people. It was straight and had a roadway, resting horizontally on concrete blocks, so it was nothing special, not a wire cable construction, no curved girders or marble balustrades, no lanterns and no benches. The bridge bore only a slight resemblance to its bold sisters in New York or the romantic ones in Paris or with the "Bridge on the Drina" in Višegrad, described by Ivo Andrich in his famous book. Nevertheless, it was a bridge, and that's always somewhat exciting, because there is an "over here" on our side and an "over there" on their side. Sometimes the teenagers met each other there. The boys whistled after the girls, the girls tapped themselves on the forehead. Those in love concealed themselves in the bushes along the river bank or behind the trees in the meadow, whose leafs brushed the surface of the water and hid them from view. As Sania and her friends Marina and Marijana passed over the bridge about 10:00 in the morning, the Morava murmured below them, as always. The many years of the embargo had ruined the industry in the area and brought unemployment to the residents, but now people could swim there again. Yugoslavia had become impoverished. Only the fish were happy that the factories were falling into disrepair and hardly produced any industrial effluents any more.
Die Kirchturmuhr schlug eins. Die Eltern von Sanja werkten in der Küche und trafen Vorbereitungen für das Festessen am nächsten Tag. Plötzlich hörten sie eine gewaltige Detonation. Zoran vermutete einen Einschlag in Cuprija, doch Vesna kam es näher vor, viel näher. Sie rannte zum Telefon, wählte eine Nummer aus der Ortsmitte – die Leitung war tot. Das konnte bedeuten, dass die Brücke getroffen war, denn unter ihr lief das Telefonkabel durch. Vesna bekam keine Luft mehr, der Hals war wie zugeschnürt, Zoran musste sie festhalten, sonst wäre sie zusammengebrochen. Was tun? Hinunter in den Keller, den sie als behelfsmäßigen Bunker eingerichtet hatten? Ausgeschlossen, nicht ohne Sanja. Da Zoran vom Volleyball kaputte Beine hatte, lief Vesna zur Nachbarin, der Mutter von Marina. Es ist manchmal schwierig, ein Auto zu starten, wenn einem die Hände zittern, aber dieses Mal klappte es problemlos, mit quietschenden Reifen fuhren die beiden Frauen los, Richtung Morava. Unterwegs sahen sie in jedes entgegenkommende Gesicht, viele Kinder waren darunter, aber keine Marina, keine Marijana, keine Sanja. Kurz vor Varvarin bestätigten Passanten, dass die Brücke getroffen worden sei, zu dem Zeitpunkt hätte man Mädchen darauf gesehen. Vesna wurde übel, dann schluckte sie es hinunter, gab Gas. Jetzt nicht denken. Schalten, kuppeln, das Pedal durchtreten. Es kam auf Sekunden an. Am Fluss war es gespenstisch still, über dem Wasser dunkel, wegen der Rauchwolken nach den Explosionen. Die Mütter riefen die Namen ihrer Liebsten: Marina, Marijana, Sanja.