gaur – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 10 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu  Seite 3
  Kapittel 8: Bedre kartl...  
Dette bruksmønsteret synes å eksistere hos noen kroniske brukere, muligens hos marginaliserte grupper, muligens hos mennesker med psykiatriske tilstander. I mange registreringssystemer i Europa vil disse tilfellene bli tilskrevet opioider.
This pattern of use seems to exist among some chronic users, possibly among marginalised groups, possibly among people with psychiatric conditions. In many recording systems in Europe, these cases will be attributed to opioids.
Ce mode de consommation semble exister chez certains usagers chroniques, éventuellement dans des groupes marginalisés ou chez des personnes atteintes de troubles psychiatriques. Dans de nombreux systèmes européens de rapport, ces cas seront imputés aux opiacés.
Dieses Konsummuster scheint bei einigen chronischen Konsumenten aufzutreten, möglicherweise in Randgruppen oder bei Menschen mit psychiatrischen Störungen. In vielen Meldesystemen Europas werden diese Fälle den Opioidkonsumenten zugeordnet.
Esta pauta de consumo parece estar presente entre algunos consumidores crónicos, posiblemente entre grupos marginados y personas con enfermedades psiquiátricas. En muchos de los sistemas de registro europeos estos casos se clasifican como consumo de opiáceos y, por lo tanto, se incluyen dentro de la definición y de los sistemas de seguimiento de consumidores problemáticos.
Questo modello di consumo sembra diffuso tra alcuni consumatori cronici, con una certa probabilità appartenenti a gruppi emarginati, forse tra soggetti con problemi di tipo psichiatrico. Nell’ambito di molti sistemi di segnalazione in Europa, questi casi verrebbero classificati come casi di consumo di oppiacei.
Este padrão de consumo parece existir entre alguns consumidores crónicos, possivelmente em grupos marginalizados e em pessoas que sofrem de problemas psiquiátricos. Em muitos sistemas de registo europeus, estes casos são atribuídos aos opiáceos.
Αυτό το πρότυπο χρήσης φαίνεται να επικρατεί σε ορισμένους χρόνιους χρήστες και πιθανόν σε περιθωριοποιημένες ομάδες και άτομα με ψυχιατρικές παθήσεις. Σε πολλά συστήματα καταγραφής στην Ευρώπη, οι περιπτώσεις αυτές αποδίδονται στα οπιοειδή.
Dit gebruikspatroon lijkt te bestaan onder bepaalde chronische gebruikers, mogelijk onder gemarginaliseerde groepen, mogelijk onder mensen met psychiatrische aandoeningen. In veel registratiesystemen in Europa zullen deze gevallen onder de opioïden worden geschaard.
Zdá se, že tento vzorec užívání existuje mezi některými chronickými uživateli, možná mezi marginalizovanými skupinami, možná mezi lidmi s psychiatrickými poruchami. V mnoha evidenčních systémech v Evropě budou tyto případy zařazeny do užívání opiátů.
Dette brugsmønster synes at gøre sig gældende blandt kroniske brugere, eventuelt blandt marginaliserede grupper, og eventuelt blandt personer med psykiatriske lidelser. I mange indberetningssystemer i Europa vil disse tilfælde blive tilskrevet opioider.
Sellist tarbimisharjumust esineb mõnedel kroonilistel tarbijatel, tõenäoliselt marginaliseeritud rühmades, tõenäoliselt psühhiaatriliste probleemidega inimestel. Mitmetes aruandluse süsteemides Euroopas registreeritakse sellised tarbimise juhtumid opioidide tarbimisena.
Tätä käyttötapaa vaikuttaisi esiintyvän joidenkin kroonisten käyttäjien keskuudessa ja mahdollisesti myös syrjäytyneiden ryhmien ja psyykkisistä sairauksista kärsivien henkilöiden keskuudessa. Monissa Euroopan kirjausjärjestelmissä nämä tapaukset yhdistetään opioideihin.
Ez a használati minta látszik érvényesülni néhány krónikus használó körében, esetleg a marginalizált csoportokban, illetve a pszichiátriai problémákkal küzdő személyeknél. Ezeket az eseteket az európai nyilvántartási rendszerekben sokszor az opiátokhoz rendelik.
Wydaje się, że taki schemat zażywania występuje wśród niektórych osób zażywających narkotyki w sposób przewlekły, prawdopodobnie w grupach marginalizowanych społecznie i wśród osób z zaburzeniami psychicznymi. W wielu europejskich systemach rejestracji takie przypadki zostałyby zaliczone do zażywania opiatów.
Se pare că acest model de consum există în rândul anumitor consumatori cronici, posibil în rândul grupurilor marginalizate sau în rândul persoanelor cu probleme psihice. În multe sisteme de înregistrare din Europa, aceste cazuri sunt atribuite consumului de opiacee.
Zdá sa, že táto forma užívania existuje medzi niektorými chronickými užívateľmi, možno medzi marginalizovanými skupinami, možno medzi ľuďmi s psychiatrickými stavmi. V mnohých systémoch zaznamenávania v Európe budú tieto prípady pripísané opiátom.
Zdi se, da je ta vzorec uživanja navzoč pri nekaterih kroničnih uživalcih, po možnosti med marginaliziranimi skupinami ali mladimi s psihiatričnimi obolenji. V mnogih sistemih evidentiranja v Evropi bodo te primere pripisali opioidom.
Det är ett konsumtionsmönster som förefaller finnas bland vissa kroniska missbrukare, eventuellt i marginaliserade grupper, möjligen bland människor med psykiska problem. I många rapporteringssystem i Europa kommer dessa fall att föras in under opiatmissbruk.
Bu kullanım şeklinin, bazı kronik kullanıcılar arasında, olasılıkla marjinal gruplar, yine olasılıkla psikiyatrik sorunları olan kişiler arasında bulunduğu görülmektedir. Avrupa’daki pek çok kayıt sisteminde bu vakalar opioidlere bağlanacaktır.
Šķiet, ka šāda lietošanas ievirze ir raksturīga dažiem hroniskiem lietotājiem, iespējams, ka tā pastāv sociāli atstumtās grupās, iespējams, pshiski neveselu personu vidū. Daudzās Eiropas reģistrācijas sistēmās šādus lietotājus pieskaita opioīdu lietotājiem.
  Kapittel 2: En oversikt...  
Utviklingen av “tryggere” substitusjonsprodukter (dvs. stoffer som har mindre sannsynlighet for å havne på svartebørsmarkedet) øker sannsynligheten for at allmennlegen kan bli viktigere i avhengighetsbehandlingen.
The development of ‘safer’ substitution products (i.e. substances less likely to be diverted into the black market) makes it likely that drug dependency treatment will move even further towards the GP’s surgery. This is also a process of normalisation, which allows drug dependency to be treated like a chronic disease such as diabetes.
La mise au point de produits de substitution «plus sûrs» (c'est-à-dire des substances moins susceptibles d'être détournées vers le marché noir) fait penser qu'il est probable que le traitement de la dépendance à la drogue devienne de plus en plus l'affaire des médecins généralistes. On observe également un processus de normalisation, qui permet de traiter la dépendance à la drogue de la même façon qu'une maladie chronique comme le diabète.
Aufgrund der Entwicklung „sichererer“ Substitutionsstoffe (d. h. von Substanzen, die weniger wahrscheinlich für den Schwarzmarkt abgezweigt werden) ist es durchaus denkbar, dass die Drogenbehandlung künftig verstärkt in hausärztlichen Praxen erfolgen wird. Ein solcher Normalisierungsprozess macht es möglich, dass Drogenabhängigkeit wie eine chronische Krankheit wie beispielsweise Diabetes behandelt wird.
El desarrollo de productos de sustitución «más seguros» (es decir, sustancias con menos probabilidades de ser desviadas al mercado negro) muy bien podría posibilitar en el futuro que se tienda a tratar la drogodependencia en las consultas de los médicos de cabecera. Se trata, asimismo, de un proceso de normalización, que permite tratar la drogodependencia como una enfermedad crónica tal como la diabetes.
L’introduzione di sostanze sostitutive “più sicure” (meno suscettibili di essere deviate verso il mercato nero) aumenta le probabilità che il trattamento della tossicodipendenza diventi sempre più di competenza del medico generico. Si tratta anche di un processo di normalizzazione, che permette di curare la tossicodipendenza alla stregua di una malattia cronica come il diabete.
O desenvolvimento de produtos de substituição “mais seguros” (isto é, substâncias menos susceptíveis de serem desviadas para o mercado negro) torna provável que o tratamento da toxicodependência fique cada vez mais a cargo dos médicos de clínica geral. Trata-se também de um processo de normalização, que permite que a toxicodependência seja tratada como uma doença crónica, à semelhança da diabetes.
Η ανάπτυξη «ασφαλέστερων» προϊόντων υποκατάστασης (δηλαδή ουσιών με μικρότερη πιθανότητα να διοχετευτούν στη μαύρη αγορά) αυξάνει τις πιθανότητες η θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά να στραφεί ακόμη περισσότερο στα ιατρεία γενικών ιατρών. Πρόκειται επίσης για μια διαδικασία εξομάλυνσης που επιτρέπει η εξάρτηση από τα ναρκωτικά να αντιμετωπίζεται σαν μια χρόνια ασθένεια όπως ο διαβήτης.
Aangenomen mag worden dat de behandeling van drugsverslaving door de ontwikkeling van “veiligere” substitutieproducten (dat wil zeggen middelen die minder snel op de zwarte markt terecht zullen komen) nog meer een zaak gaat worden die zich afspeelt in de spreekkamer van de huisarts. Dat is ook een normalisatieproces, dat ertoe leidt dat drugsverslaving steeds meer als een normale chronische ziekte, zoals diabetes, beschouwd en behandeld gaat worden.
Vývoj „bezpečnějších“ substitučních produktů (tj. látek s menší pravděpodobností, že budou zneužity na černém trhu) směřuje k tomu, že léčba drogové závislosti se bude přesouvat více do ordinací praktických lékařů. To je zároveň proces normalizace, který umožňuje léčit drogovou závislost jako chronickou nemoc, stejně jako například cukrovku.
Udviklingen af "sikrere" substitutionsprodukter (dvs. stoffer, som med mindre sandsynlighed vil dukke op på det sorte marked) gør det sandsynligt, at behandlingen for stofafhængighed i endnu højere grad vil foregå i den praktiserende læges konsultationsværelse. Dette er også en normaliseringsproces, der gør det muligt at behandle stofafhængighed som en kronisk sygdom ligesom f.eks. diabetes.
Turvalisemate asendusainete (st selliste ainete, mida vähem tõenäoliselt toimetatakse mustale turule) väljatöötamine suurendab tõenäosust, et narkootiliste ainete sõltuvuse ravi nihkub veelgi enam perearsti töövaldkonda. Ka see on normaliseerumisprotsess, mis võimaldab ravida narkosõltuvust samuti nagu kroonilist haigust, näiteks diabeeti.
”Turvallisempien” korvaushoitotuotteiden (tuotteiden, jotka eivät niin helposti kulkeudu pimeille markkinoille) kehittäminen johtaa luultavasti huumeriippuvuuden hoidon siirtymiseen yhä enemmän yleislääkärien vastuulle. Tässä on kyse normaalistumisprosessista, joka mahdollistaa huumeriippuvuuden hoitamisen diabeteksen kaltaisena kroonisena sairautena.
A „biztonságosabb” helyettesítő termékek (azaz a feketepiacra kisebb valószínűséggel eltérített termékek) kifejlesztése valószínűsíti, hogy a drogfüggőség kezelése egyre inkább a háziorvosok praxisába fog tartozni. Ez egyfajta normalizálódási folyamatot is jelent, ami lehetővé teszi, hogy a drogfüggőséget más krónikus betegségekhez, így pl. a cukorbetegségekhez hasonlóan kezeljék.
Opracowanie „bezpieczniejszych” substancji zastępczych (np. substancji o mniejszym prawdopodobieństwie trafienia na czarny rynek) sprawia, że leczenie uzależnienia od narkotyków odbywać się będzie w większym stopniu pod kontrolą poradni medycyny rodzinnej. Jest to proces normalizacji, pozwalający na leczenie uzależnienia od narkotyków w taki sam sposób, jak leczy się choroby przewlekłe, np. cukrzycę.
Elaborarea de produse de substituţie „mai sigure” (adică substanţe care pot fi deturnate mai greu spre piaţa neagră) face probabilă deplasarea tratamentului dependenţei de droguri tot mai mult către cabinetele de medicină generală. Aceasta reprezintă, în acelaşi timp, un proces de normalizare, care permite tratarea dependenţei de droguri ca o boală cronică, de tipul diabetului.
Vývoj „bezpečnejších“ náhradných produktov (t. j. látok, u ktorých je menej pravdepodobné, že sa budú zneužívať na čiernom trhu) robí pravdepodobným, že liečenie závislosti od drog sa ešte viac posunie smerom k ordinácii praktického lekára. Toto je aj proces normalizácie, ktorý umožňuje, aby sa závislosť od drog liečila podobne ako chronická choroba, napríklad cukrovka.
Razvoj "varnejših" nadomestnih snovi (npr. snovi, za katere bi bilo manj verjetno, da se bodo preusmerile na črni trg) obeta, da se bo zdravljenje odvisnosti od drog še bolj približalo ordinacijam osebnih zdravnikov. To je tudi proces normalizacije, ki omogoča, da se odvisnost od drog zdravi kot kronična bolezen, kot na primer sladkorna bolezen.
Utvecklingen av ”säkrare” substitutionsprodukter (dvs. ämnen med mindre risk att avledas till den svarta marknaden) gör det troligt att behandling av narkotikaberoende tar ytterligare steg i riktning mot allmänläkarens mottagning. Detta är också en normaliseringsprocess som gör det möjligt att få narkotikaberoende behandlat på samma sätt som en kronisk sjukdom som diabetes.
Daha ‘güvenli’ ikame maddeleri (yani karaborsaya çekilme ihtimali daha az olan maddeler), uyuşturucu bağımlılığı tedavisinin pratisyen hekimin muayenehanesine doğru daha da kaymasını muhtemel kılmaktadır. Bu aynı zamanda, uyuşturucu bağımlılığının diyabet türünde kronik bir hastalık gibi tedavi edilmesine olanak veren bir normalleştirme sürecidir.
,,Drošāku” aizvietojošo medikamentu izstrāde (t.i., tādu preparātu izstrāde, kuru noplūde melnajā tirgū ir mazāk iespējama) ļauj cerēt, ka narkotiku atkarības ārstēšanu arvien vairāk pārņems ģimenes ārsti. Tas vienlaikus ir arī normalizācijas process, kas ļaus narkotiku atkarību uzskatīt par tādu pašu hronisku slimību kā, piemēram, diabēts.
  Boks 2  
Selv om narkotikastrategiene ikke alltid omtaler lovlige rusmidler eller avhengighet, viser det seg at de forebyggende programmene, og i enkelte land også behandlingstiltakene, gjelder både lovlige og ulovlige rusmidler, med barn og unge som prioritert målgruppe. Sakte integrasjon, strategisk eller institusjonelt, av lovlige rusmidler i politikken og tiltakene mot illegale rusmidler ser ut til å bli mer og mer vanlig.
Although drugs strategies do not always refer to licit drugs or addictions, the selected issue finds that prevention programmes and, in some countries, treatment measures apply to both licit and illicit drugs, targeting as a priority children and young people. A slow integration, strategically or institutionally, of licit drugs into policy and measures against illicit drugs appears to be more and more common.
Bien que les stratégies antidrogue ne fassent pas toujours référence aux drogues licites ou aux dépendances à des substances licites, la question particulière conclut que les programmes de prévention et, dans certains pays, les mesures de traitement s’appliquent tant aux drogues licites qu’illicites et visent en priorité les enfants et les jeunes. Une intégration progressive, institutionnelle ou stratégique, des drogues licites dans la politique et les mesures de lutte contre les drogues illicites semble de plus en plus courante.
Zwar wird in den Drogenstrategien nicht immer auf legale Drogen oder Suchterkrankungen Bezug genommen, jedoch wird in dem ausgewählten Thema die Feststellung getroffen, dass Präventionsprogramme und in einigen Ländern auch Behandlungsmaßnahmen sowohl für legale als auch für illegale Drogen geeignet sind und schwerpunktmäßig auf Kinder und junge Menschen abzielen. Offenbar findet mehr und mehr eine schrittweise strategische oder institutionelle Einbeziehung legaler Drogen in politische Strategien und Maßnahmen zur Bekämpfung illegaler Drogen statt.
A pesar de que las estrategias en materia de drogas no siempre hacen referencia a las drogas legales o a las adiciones, la cuestión particular constata que los programas de prevención y, en algunos países, las medidas de tratamiento tienen como objeto tanto las drogas legales como ilegales, y consideran a los niños y a los jóvenes como objetivo prioritario. Cada vez resulta más común que las drogas legales se vayan integrando poco a poco, ya sea con fines estratégicos o institucionales, en las políticas y medidas contra las drogas ilegales.
Benché le strategie in materia di stupefacenti non sempre facciano riferimento alle sostanze lecite o alle dipendenze, il documento sottolinea che i programmi di prevenzione e, in alcuni paesi, gli interventi di cura si applicano alle sostanze sia lecite che illecite, rivolgendosi in primis a bambini e ragazzi. La lenta integrazione (strategica o istituzionale) delle sostanze lecite nelle politiche e negli interventi di lotta contro le sostanze illecite sembra essere via via più frequente.
Apesar de as estratégias de luta contra a droga nem sempre se referirem às drogas legais ou à dependência destas drogas, o tema específico conclui que os programas de prevenção e, em alguns países, as medidas de tratamento, se aplicam tanto às drogas legais como às drogas ilegais, direccionando-se prioritariamente para as crianças e os jovens. A lenta integração, a nível estratégico ou institucional, das drogas legais nas políticas e medidas de luta contra as drogas ilegais parece ser cada vez mais comum.
Μολονότι στις στρατηγικές για τα ναρκωτικά δεν γίνεται πάντοτε αναφορά σε νόμιμες ναρκωτικές ουσίες ή εθισμούς, στο επιλεγμένο θέμα διαπιστώνεται ότι πολλά προγράμματα πρόληψης και, σε ορισμένες χώρες, θεραπευτικά μέτρα εφαρμόζονται τόσο για τις νόμιμες όσο και για τις παράνομες ναρκωτικές ουσίες, στοχεύοντας κατά προτεραιότητα τα παιδιά και τους νέους. Η αργή ενσωμάτωση, σε στρατηγικό ή θεσμικό επίπεδο, των νόμιμων ναρκωτικών ουσιών στην πολιτική και τα μέτρα κατά των παράνομων ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να αποτελούν όλο και πιο συχνό φαινόμενο.
Hoewel in drugsstrategieën niet altijd wordt verwezen naar legale drugs of verslavingen, blijkt uit de speciale kwestie dat preventieprogramma’s en, in bepaalde landen, behandelingsmethoden van toepassing zijn op zowel legale als illegale drugs, waarbij prioriteit wordt gegeven aan kinderen en jongeren. Een langzame, strategische of institutionele, integratie van legale drugs in het beleid en de maatregelen ter bestrijding van illegale drugs lijkt steeds vaker voor te komen.
Přestože se protidrogové strategie vždy nezmiňují o legálních drogách nebo závislostech, toto vybrané téma konstatuje, že programy prevence a v některých zemích také léčebná opatření se týkají jak legálních, tak nelegálních drog a prioritně se zaměřují na děti a mladé lidi. Čím dál více se setkáváme s pomalou integrací, na úrovni strategické nebo institucionální, legálních drog do politiky a opatření proti nezákonným drogám.
Selv om narkotikastrategier ikke altid henviser til legale stoffer eller afhængighedstilstande, fremgår det af det udvalgte tema, at forebyggelsesprogrammer og i nogle lande behandlingstilbud gælder for både legale og illegale stoffer, med børn og unge som et prioriteret indsatsområde. Det synes at blive mere og mere almindeligt, at legale stoffer i strategisk eller institutionel henseende langsomt integreres i politikker og foranstaltninger mod illegale stoffer.
Kuigi narkostrateegiad ei viita alati seaduslikele mõnuainetele või sõltuvusele, leitakse valikteemas, et ennetusprogramme ning mõnes riigis ka ravimeetmeid rakendatakse nii seaduslike kui ebaseaduslike ainete puhul ning sihtrühmaks on enamasti lapsed ja noored. Ilmneb, et tasapisi kaasatakse üha enam seaduslikke aineid ebaseaduslike uimastite vastu suunatud poliitikasse ja meetmetesse.
Vaikka huumausainestrategioissa ei aina mainitakaan laillisia päihteitä tai riippuvuutta niistä, erityiskysymyksessä todetaan, että ehkäisyohjelmat ja joissakin maissa myös hoitotoimenpiteet koskevat sekä laillisia että laittomia päihteitä ja että niiden kohteena ovat ensisijaisesti lapset ja nuoret. Laillisten päihteiden vähittäinen strateginen tai institutionaalinen sisällyttäminen laittomia huumausaineita koskevaan politiikkaan ja toimenpiteisiin näyttää olevan yleistymässä.
Bár a kábítószer-stratégiák nem mindig tesznek említést a legális kábítószerekről vagy az ezektől való függőségről, a kiválasztott témakör megállapítása szerint a megelőzési programok és néhány országban a kezelési intézkedések mind a legális, mind a tiltott kábítószerekkel foglalkoznak, kiemelten kezelve a gyermekeket és a fiatalokat. Egyre inkább általánossá válik a legális kábítószerek fokozatos stratégiai vagy intézményi beemelése a tiltott drogokkal szembeni politikába és intézkedésekbe.
Chociaż strategie antynarkotykowe nie zawsze odnoszą się do narkotyków legalnych czy uzależnień, w wybranym zagadnieniu stwierdzono, że w niektórych krajach środki lecznicze stosuje się zarówno wobec narkotyków legalnych, jak i nielegalnych, traktując priorytetowo dzieci i ludzi młodych. Coraz powszechniej stosuje się praktykę powolnego wprowadzania, strategicznie lub instytucjonalnie, kwestii legalnych narkotyków do polityki i środków wymierzonych przeciwko narkotykom nielegalnym.
Deşi strategiile privind drogurile nu se referă întotdeauna la drogurile licite sau dependenţe, conform extrasului, programele de prevenire şi, în unele ţări, măsurile de tratament, se aplică atât în cazul drogurilor licite, cât şi al celor ilicite, grupurile ţintă fiind în primul rând copiii şi tinerii. Se pare că are loc o integrare lentă, din punct de vedere strategic sau instituţional, a drogurilor licite în politica şi măsurile luate împotriva drogurilor ilicite.
Hoci protidrogové stratégie sa nie vždy vzťahujú na zákonné drogy alebo závislosti, vybraná otázka zisťuje, že preventívne programy a v niektorých krajinách liečebné opatrenia sa vzťahujú na zákonné a nezákonné drogy, s prioritným zameraním na deti a mladých ľudí. Pomalá integrácia, strategicky alebo inštitucionálne, zákonných drog do politiky a opatrení proti nezákonným drogám sa zdá byť čoraz bežnejšia.
Čeprav se strategije boja proti drogam ne nanašajo vedno na dovoljene droge in odvisnosti, izbrano vprašanje ugotavlja, da so preventivni programi in, v nekaterih državah tudi ukrepi zdravljenja, nanšajo tako na dovoljene kot na prepovedane droge, prednostna skupina pa so otroci in mladi. Zdi se, da je počasno vključevanje, strateško ali institucionalno, dovoljenih drog v politiko in v ukrepe proti prepovedanim drogam vedno bolj običajno.
Även om narkotikastrategier inte alltid hänvisar till lagliga droger eller beroenden av sådana droger, konstateras i temakapitlet att preventionsprogram och, i vissa länder, behandlingsåtgärder tillämpas för såväl lagliga som olagliga droger och att dessa insatser främst inriktas på barn och ungdomar. En långsam integration, strategiskt eller institutionellt, av lagliga droger i politik och åtgärder mot olagliga droger förefaller bli allt vanligare.
Her ne kadar uyuşturucu stratejileri her zaman yasal uyuşturucular veya bağımlılıklara atıfta bulunmasa da, seçili yayın, öncelik olarak çocuklarla gençleri hedef alan önleme programları ile, bazı ülkelerde, tedavi tedbirlerinin hem yasal hem de yasadışı uyuşturucular için geçerli olduğunu ortaya koymaktadır. Yasal uyuşturucuların, yasadışı uyuşturucu karşıtı politika ve tedbirlere stratejik veya kurumsal olarak yavaş bir entegrasyonu giderek yaygınlaşmaktadır.
Lai gan narkotiku stratēģijās ne vienmēr ir pieminētas atļautās narkotikas un atkarības, īpašās tēmas apskatā ir konstatēts, ka profilakses programmas un dažās valstīs arī ārstniecības pasākumi attiecas tiklab uz legālajām, kā uz nelegālajām narkotikām, un par prioritārām mērķgrupām tiek uzskatīti bērni un jaunieši. Izskatās, ka atļautās narkotikas stratēģiski vai institucionāli arvien biežāk tiek pamazām iekļautas pret nelegālajām narkotikām vērstajā politikā un pasākumos.
  Forord  
Europeisk overvåkingssenter for narkotika og narkotikaavhengighet utgir i år sin ellevte årsrapport, denne gang på 23 europeiske språk. Hvis vi ser tilbake på rapportene senteret har utgitt i løpet av disse årene, er det vanskelig ikke å bli slått av hvor mye mer detaljert den tilgjengelige informasjonen er blitt.
This is the 11th annual report of the European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, available this year in 23 European languages. Looking back across the reports issued by the agency over the years, it is hard not to be struck by the growth in the level of detail in the information now available – reflecting a more complex situation both in the use of illicit drugs in Europe and in the way Europe responds to the drug problem.
Vous avez sous les yeux le 11ème rapport annuel de l’Observatoire européen des drogues et des toxicomanies (OEDT), disponible cette année en 23 langues européennes. Lorsque l’on examine les rapports produits par l’Observatoire au fil des années, il est difficile de ne pas être frappé par l’élévation du niveau de détail propre aux informations désormais disponibles – ce qui reflète une complexité accrue de la situation, tant en termes d’usage des drogues illicites en Europe que de modalités européennes de réponse au problème de la drogue.
Dies ist der 11. Jahresbericht der Europäischen Beobachtungsstelle für Drogen und Drogensucht, der in diesem Jahr in 23 europäischen Sprachen verfügbar ist. Blickt man auf die Berichte zurück, die die Beobachtungsstelle im Laufe der Jahre veröffentlicht hat, kann man kaum umhin, mit Erstaunen die wachsende Fülle an Detailinformationen zur Kenntnis zu nehmen, die inzwischen zur Verfügung steht – ein Maß für die zunehmende Komplexität der Situation sowohl im Hinblick auf den Konsum illegaler Drogen in Europa als auch die Art und Weise, wie Europa sich dem Drogenproblem stellt.
Presentamos a continuación el undécimo informe anual del Observatorio Europeo de las Drogas y las Toxicomanías, que este año se publica en 23 lenguas europeas. Volviendo la vista atrás, a los informes que el Observatorio ha ido publicando en años anteriores, llama la atención por contraste el grado de minuciosidad de la información con la que hoy contamos, reflejo de una situación más compleja que antes: no sólo la del consumo de drogas ilícitas en Europa, sino también la de las formas de combatir el problema.
Questa è l’undicesima relazione annuale dell’Osservatorio europeo delle droghe e delle tossicodipendenze, che quest’anno è pubblicata in 23 lingue europee. Se la si confronta con le precedenti relazioni dell’Agenzia, non si può fare a meno di notare che contiene informazioni molto più dettagliate, poiché riflettono una situazione più complessa sia per quanto riguarda il consumo di droghe illecite che per quanto riguarda il modo in cui l’Europa risponde al problema della droga.
Apresentamos o 11º relatório anual do Observatório Europeu da Droga e da Toxicodependência, este ano disponível em 23 línguas europeias. Ao analisar em retrospectiva os relatórios publicados pelo Observatório ao longo dos anos, facilmente nos surpreenderemos com o aumento do nível de pormenor da informação agora disponível, que reflecte uma situação mais complexa no consumo de drogas ilícitas na Europa e na forma como a Europa responde a este fenómeno.
Η παρούσα είναι η 11η ετήσια έκθεση του Ευρωπαϊκού Κέντρου Παρακολούθησης Ναρκωτικών και Τοξικομανίας (ΕΚΠΝΤ), η οποία δημοσιεύεται φέτος σε 23 ευρωπαϊκές γλώσσες. Ανατρέχοντας κανείς στις εκθέσεις που έχουν δημοσιευθεί από τον Οργανισμό όλα αυτά τα χρόνια εντυπωσιάζεται από το πόσο λεπτομερείς είναι οι πληροφορίες που έχουμε σήμερα στη διάθεσή μας– οι οποίες αντικατοπτρίζουν μια πιο σύνθετη κατάσταση όσον αφορά τόσο τη χρήση των παράνομων ναρκωτικών στην Ευρώπη όσο και τον τρόπο αντιμετώπισης του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Voor u ligt het elfde jaarverslag van het Europees Waarnemingscentrum voor drugs en drugsverslaving, dit jaar beschikbaar in 23 talen. Terugkijkend op de verslagen van het Waarnemingscentrum van de afgelopen jaren springt onmiddellijk in het oog hoe gedetailleerd de beschikbare informatie intussen is geworden – dit weerspiegelt een situatie die complexer is geworden wat betreft het gebruik van illegale drugs in Europa en de manier waarop Europa op het probleem reageert.
11. výroční zpráva Evropského monitorovacího centra pro drogy a drogovou závislost je letos k dispozici ve 23 evropských jazycích. Při pohledu na zprávy, které agentura za roky své působnosti vydala, nelze přehlédnout nárůst množství dostupných údajů – odráží totiž složitější situaci jak v užívání nezákonných drog v Evropě, tak ve způsobu, jakým Evropa reaguje na drogovou problematiku.
Dette er den 11. årsberetning fra Det Europæiske Overvågningscenter for Narkotika og Narkotikamisbrug, og den foreligger i år på 23 europæiske sprog. Når man ser tilbage på agenturets årsberetninger over de sidste mange år, kan man næsten ikke undgå at lægge mærke til, at de tilgængelige oplysninger i dag er meget mere detaljerede end tidligere, hvilket afspejler en mere kompleks situation både hvad angår brugen af ulovlige stoffer i Europa og den måde, hvorpå Europa håndterer narkotikaproblemet.
Käesolev Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse (EMCDDA) iga-aastane aruanne on üheteistkümnes ning tänavu on see kättesaadav 23-s Euroopa keeles. Vaadates tagasi keskuse aastate kestel üllitatud aruannetele, tekitab hämmastust, kui üksikasjalikuks on praegu kättesaadav teave muutunud, kajastades palju keerulisemat olukorda nii ebaseaduslike uimastite tarvitamises Euroopas kui ka viisis, kuidas uimastiprobleemi Euroopas käsitletakse.
Tämä on Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskuksen yhdestoista vuosiraportti. Se on tänä vuonna saatavissa 23:lla Euroopan kielellä. Seurantakeskuksen vuosien kuluessa toimittamia vuosiraportteja katsellessa ei voi olla hämmästymättä sitä, miten paljon yksityiskohtaisempia tietoja nyt on saatavissa. Niiden antama kuva tilanteesta on monimutkaisempi niin laittomien huumeiden käytön suhteen Euroopassa kuin myös siinä, miten Eurooppa vastaa huumeongelman haasteisiin.
Ez a Kábítószer és Kábítószer-függőség Európai Megfigyelő Központjának (European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, EMCDDA) 11. éves jelentése, amely idén 23 európai nyelven olvasható. A Központ évek során kiadott jelentéseinek olvastán szembeötlő, hogy a jelenleg rendelkezésre álló információk a részleteket tekintve mennyivel gazdagabbak a korábbiaknál. Ez a tiltott kábítószerek európai használatát és a kábítószer-problémára adott európai válasz módját jellemző helyzet nagyobb összetettségét tükrözi.
Mamy przyjemność Państwu przedstawić jedenaste roczne sprawozdanie Europejskiego Centrum Monitorowania Narkotyków i Narkomanii, w tym roku dostępne w 23 językach europejskich. Patrząc wstecz na sprawozdania wydane przez agencję w ubiegłych latach, ciężko nie dostrzec zwiększenia poziomu szczegółowości obecnie dostępnych informacji odzwierciedlających bardziej złożoną sytuację zarówno pod względem wykorzystania nielegalnych narkotyków w Europie, jak i sposobu reakcji Europy na problem narkotykowy.
Acesta este cel de-al 11-lea Raport anual al Observatorului European pentru Droguri şi Toxicomanie, anul acesta disponibil în 23 de limbi ale Uniunii Europene. Analizând retrospectiv rapoartele elaborate de agenţie de-a lungul anilor, este greu să nu fii impresionat de amplitudinea informaţiilor detaliate disponibile acum – ceea ce reflectă o situaţie mai complexă atât în ceea ce priveşte consumul de droguri ilicite, cât şi în felul în care Europa abordează problema drogurilor.
Tento rok je 11. výročná správa Európskeho monitorovacieho centra pre drogy a drogovú závislosť dostupná v 23 európskych jazykoch. Pri pohľade na predchádzajúce správy agentúry za minulé roky sa nedá prehliadnuť nárast počtu momentálne dostupných údajov, ktoré odrážajú zložitejšiu situáciu v oblasti užívania nezákonných drog v Európe a v tom, ako Európa na drogový problém reaguje.
Pred vami je enajsto letno poročilo Evropskega centra za spremljanje drog in zasvojenosti z drogami, ki je letos na voljo v 23 jezikih. Ko primerjamo poročila, ki jih je v preteklih letih izdala agencija, je naravnost osupljivo, kako zelo se je povečala natančnost danes razpoložljivih informacij, in kako te mnogo bolje odražajo zapleteno stanje v Evropi, tako kar se tiče uživanja nedovoljenih drog, in načina, kako se Evropa odziva na problem drog.
Detta är den elfte årsrapporten från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Rapporten finns på 23 europeiska språk. När man ser tillbaka på de rapporter som getts ut av narkotikacentrumet under åren slås man av hur detaljrikedomen ökat i den information som finns tillgänglig nu – vilket återspeglar en mer komplex situation både vad gäller användningen av olagliga droger i Europa och det sätt som Europa bemöter drogproblemet.
Bu rapor, Avrupa Uyuşturucu ve Uyuşturucu Bağımlılığını İzleme Merkezi’nin, bu sene 23 Avrupa dilinde hazırlanan 11. yıllık raporudur. Kurumun yıllardır çıkardığı raporlara dönüp bakıldığında, şu anda eldeki bilgilerin ne derece ayrıntılı olduğundan etkilenmemek zordur – bunlar hem Avrupa’da yasadışı uyuşturucu kullanımı hem de Avrupa’nın uyuşturucu sorununa tepki verme şekline dair daha karmaşık bir durumu yansıtmaktadır.
Šis ir Eiropas Narkotiku un narkomānijas uzraudzības centra 11. gada pārskats, kurš šogad ir pieejams 23 Eiropas valodās. Atskatoties uz iepriekšējos gados izdotajiem centra pārskatiem, ir pārsteidzoši, cik lielā mērā ir pieaudzis šobrīd pieejamās informācijas klāsts, atspoguļojot kompleksāku nelegālu narkotiku lietošanas ainu Eiropā un ieskatu par Eiropas atbildes rīcību narkotiku problēmas risināšanai.
  Kapittel 2: En oversikt...  
Etter hvert som tilgjengeligheten av og kvaliteten på behandlingen har økt, har fokuset i enkelte europeiske byer blitt flyttet over på reduksjon av de samfunnsmessige konsekvensene av narkotikabruk. Aktivt oppsøkende (assertive outreach) arbeid og en rekke attraktive lavterskelstilbud har gitt lovende resultater på lokalt plan (se ”Skadereduksjon” i kapittel 5), og kan vise seg å bli verdifulle og effektive modeller som kan brukes mer generelt for å gjenopprette kommunikasjonen med marginaliserte grupper og deretter kanalisere dem inn i behandlingsapparatet.
With the increasing availability and quality of treatment, emphasis in some European cities has also shifted towards reducing the impact of drug use on the community. Assertive outreach work and an attractive range of low-threshold services have shown promise in some local contexts (see ‘Harm reduction approaches’ in Chapter 5) and might be valuable and effective models to be used more broadly to re-establish communication with marginalised groups and eventually channel them into treatment.
Étant donné la disponibilité et la qualité croissantes des traitements, certaines villes européennes ont modifié leurs priorités et cherchent désormais à réduire l'impact de l'usage de drogue sur la collectivité. Une intervention intensive dans la communauté et une gamme attrayante de services de bas seuil ont eu des résultats prometteurs dans certains contextes locaux (voir «Approches de réduction des risques» au chapitre 5) et pourraient se révéler des modèles précieux et efficaces à utiliser plus largement pour rétablir la communication avec des groupes marginalisés et, en fin de compte, les inciter à suivre un traitement.
Mit der erhöhten Verfügbarkeit und Qualität der Behandlung ist in einigen europäischen Städten auch die Verringerung der Auswirkungen des Drogenkonsums auf die Gesellschaft ins Zentrum der Aufmerksamkeit gerückt. Gezielte aufsuchende Arbeit und eine Reihe attraktiver niedrigschwelliger Dienste haben bereits auf lokaler Ebene viel versprechende Ergebnisse gezeitigt (siehe „Konzepte zur Schadensminimierung“ in Kapitel 5) und könnten in größerem Umfang als wertvolles und wirksames Modell genutzt werden, um die Kommunikation mit Randgruppen wieder aufzunehmen und diese einer Behandlung zuzuführen.
Con una mayor oferta de tratamientos, además de mejor calidad, en algunas ciudades europeas se ha desplazado el énfasis hacia la reducción del impacto del consumo de droga en la comunidad. El trabajo de proximidad selectivo y una serie de servicios de bajo umbral han ofrecido resultados muy prometedores en algunos contextos locales (véase «Enfoques para la reducción de daños» en el capítulo 5) y podrían utilizarse de forma más generalizada como un modelo efectivo y valioso con vistas a restablecer la comunicación con grupos marginalizados, y eventualmente encauzarlos hacia un tratamiento.
Con l’aumento della disponibilità e della qualità dei trattamenti, in alcune città europee l’attenzione dei servizi di cura si è rivolta maggiormente alla riduzione dell’impatto del consumo della droga sulla comunità. Un intervento intensivo di prima assistenza e una serie attraente di servizi a bassa soglia hanno mostrato risultati promettenti in alcuni contesti locali (cfr. “Strategie di riduzione del danno” nel capitolo 5) e potrebbero rivelarsi modelli validi ed efficaci da utilizzare più ampiamente per riallacciare i contatti con i gruppi emarginati ed eventualmente incanalarli verso il trattamento.
Com a maior disponibilidade e a melhor qualidade do tratamento, algumas cidades europeias também passaram a dar mais atenção à redução do impacto do consumo de droga na comunidade. Um trabalho de proximidade assertivo e uma gama atractiva de serviços de porta aberta revelaram-se promissores em alguns contextos locais (ver Abordagens de redução dos danos” no Capítulo 5) e podem servir como modelos úteis e eficazes, a utilizar mais amplamente no restabelecimento da comunicação com os grupos marginalizados e no seu ulterior encaminhamento para os serviços de tratamento.
Καθώς αυξάνεται η διαθεσιμότητα και η ποιότητα της θεραπείας, η έμφαση σε ορισμένους ευρωπαϊκούς δήμους μετατοπίζεται προς τη μείωση του αντίκτυπου της χρήσης ναρκωτικών στις τοπικές κοινωνίες. Η δυναμική εργασία εκτός δομών και το ελκυστικό φάσμα υπηρεσιών άμεσης πρόσβασης σε ορισμένα τοπικά περιβάλλοντα είχαν ελπιδοφόρα αποτελέσματα (βλέπε «Προσεγγίσεις μείωσης των επιβλαβών συνεπειών» στο Κεφάλαιο 5) και μπορεί να αποτελέσουν πολύτιμα και αποτελεσματικά μοντέλα για ευρύτερη χρήση με στόχο να αποκατασταθεί η επικοινωνία με περιθωριοποιημένες ομάδες οι οποίες εν τέλει θα οδηγηθούν στη θεραπεία.
Naarmate de beschikbaarheid en de kwaliteit van behandelingsmethoden toenemen, verschuift het accent in sommige Europese steden ook naar beperking van de gevolgen van drugsgebruik voor de gemeenschap. Proactief straathoekwerk en een aantrekkelijk aanbod van laagdrempelige diensten hebben veelbelovende resultaten opgeleverd in sommige lokale settings (zie “Schadebeperkende maatregelen” in hoofdstuk 5) en zouden waardevolle en doeltreffende modellen kunnen zijn die op grotere schaal gebruikt zouden kunnen worden om de communicatie met gemarginaliseerde groepen te herstellen en deze uiteindelijk in het behandelcircuit op te nemen.
S rostoucí dostupností a kvalitou léčby se důraz v některých evropských městech také přesunul na snižování dopadu užívání drog na společnost. Asertivní terénní práce a nabídka atraktivních nízkoprahových služeb ukázaly v některých místních prostředích slibné výsledky (viz „Metody minimalizace poškození uživatelů drog“ v kapitole 5) a mohou být cennými a efektivními modely, které budou v širší míře uplatňovány k obnově komunikace s marginalizovanými skupinami a nakonec k jejich přivedení k léčbě.
Med den øgede adgang til og kvalitet i behandlingen er man i nogle europæiske byer også gået over til at lægge større vægt på at reducere følgerne af stofbrugen for lokalsamfundet. Aktivt opsøgende arbejde og et attraktivt udbud af lavtærskeltjenester har set lovende ud i nogle lokale sammenhænge (se "Skadesreduktionstiltag" i kapitel 5) og kan være værdifulde og effektive modeller, der kan anvendes mere bredt til at genetablere kommunikationen med marginaliserede grupper og på længere sigt få dem ind i et behandlingsforløb.
Kuna ravi muutub üha kättesaadavamaks ja kvaliteetsemaks, on mõnes Euroopa linnas hakatud rohkem tähelepanu pöörama sellele, et vähendada narkootiliste ainete mõju kogukonnale. Kindlameelne abivajajate juurde minek ja madala läve teenuste suur valik on osutunud mõnelgi puhul kohalikus kontekstis paljulubavaks (vt 5. peatükk, Kahjude vähendamise meetmed) ning need võivad olla väärtuslikud ja tõhusad mudelid, mida saab kasutada ka laiemalt, et taastada kontaktid kõrvalejäetud inimrühmadega ja lõpptulemusena suunata nad ravile.
Hoidon saatavuuden ja laadun parantuessa toiminnan painopiste on joissakin Euroopan kaupungeissa siirtynyt huumeidenkäytön vaikutusten vähentämiseen yhteisöissä. Määrätietoisella kenttätyöllä ja houkuttelevilla matalan kynnyksen palveluilla on saatu aikaan lupaavia tuloksia joissakin paikallisissa hankkeissa (ks. ”Haittojen vähentämistä koskevat lähestymistavat”, luku 5). Niistä voidaan omaksua arvokkaita ja tehokkaita toimintamalleja, joita voidaan käyttää laajemminkin yhteyksien luomisessa syrjäytyneisiin ryhmiin ja näiden ryhmien ohjaamisessa hoitoon.
A kezelés elérhetőségének és színvonalának javulásával néhány európai városban a kábítószer-használat közösségre gyakorolt hatásainak csökkentésére is kezdtek odafigyelni. A határozott segítségnyújtási munka és az alacsony küszöbű drogszolgálatok vonzó skálája néhány helyi közegben ígéretesnek tűnt (ld. „Az ártalomcsökkentési szemléletek”-et az 5. fejezetben), és a későbbiekben is értékes és hatékony modellnek bizonyulhat, amit a peremre szorult csoportokkal való kommunikáció újrakezdéséhez és végső soron a kezelésig való elvezetésükhöz szélesebb körben is lehetne használni.
Wraz ze wzrostem dostępności i jakości leczenia w niektórych miastach europejskich większy nacisk kładzie się obecnie na ograniczenie wpływu, jaki zażywanie narkotyków wywiera na społeczność. W kontekście lokalnym, asertywne działania w terenie oraz atrakcyjny zakres usług niskoprogowych okazały się obiecujące (patrz: „Metody ograniczania szkód zdrowotnych” w rozdziale 5). Mogą one stanowić cenne i skuteczne modele do szerszego stosowania w celu przywrócenia komunikacji z grupami marginalizowanymi i ewentualnego kierowania ich na leczenie.
O dată cu disponibilitatea şi calitatea crescute ale tratamentului, în anumite oraşe europene accentul s-a deplasat spre reducerea impactului consumului de droguri asupra comunităţii. În anumite contexte locale asistenţa timpurie şi gama atractivă de servicii cu acces necondiţionat s-au dovedit promiţătoare (vezi „Strategii de reducere a efectelor nocive” din capitolul 5) şi ar putea constitui modele valoroase şi eficiente care să fie folosite pe scară mai largă pentru restabilirea comunicării cu grupurile marginalizate şi orientarea acestora spre tratament.
S narastajúcou dostupnosťou a kvalitou liečenia sa dôraz v niektorých európskych mestách posunul aj smerom k znižovaniu dopadu užívania drog na spoločenstvo. Asertívny dosah práce a atraktívny rozsah nízkoprahových služieb ukázali prísľub v niektorých miestnych súvislostiach (pozri „Metódy znižovania škôd súvisiacich s užívaním drog“ v kapitole 5) a mohli by byť cennými a účinnými modelmi, ktoré by sa širšie využili na opätovné nadviazanie komunikácie s marginalizovanými skupinami a prípadne ich priviedli k liečeniu.
Z večjo razpoložljivostjo in kakovostjo zdravljenja se je v nekaterih evropskih mestih poudarek preusmeril v zmanjševanje vpliva uživanja drog na skupnost. Odločno terensko delo in zanimiv razpon nizkopražnih storitev sta se v nekaterih lokalnih okvirih izkazala za obetavna (glej "Pristopi za zmanjševanje škode" v poglavju 5) in bi lahko postala koristen in učinkovit model, ki bi se širše uporabljal za ponovno vzpostavitev komunikacije z marginaliziranimi skupinami in njihovo morebitno usmeritev v zdravljenje.
Med allt bättre tillgång och kvalitet på behandling, har tonvikten i vissa europeiska städer förskjutits mot att minska narkotikamissbrukets effekt på samhället. Kraftfulla uppsökande insatser och ett attraktivt utbud av lågtröskeltjänster har visat lovande resultat i vissa lokala sammanhang (se ”Metoder för att minska skadeverkningar” i kapitel 5) och kan vara värdefulla och effektiva modeller som kan användas mer allmänt för att återupprätta kommunikationen med marginaliserade grupper för att till slut få dem att påbörja behandling.
Tedavinin bulunabilirliği ile kalitesinin artması sayesinde, vurgu da bazı Avrupa şehirlerinde uyuşturucu kullanımının toplum üzerindeki etkisinin azaltılmasına doğru kaymıştır. Bazı yerel bağlamlarda gelecek vadeden iddialı sosyal hizmet çalışmaları ile cazip miktarda düşük eşikli hizmetler (bkz. 5. Bölüm’de ‘Hasar azaltma yaklaşımları’), marjinal gruplarla yeniden iletişim kurmak ve onları er geç tedaviye kanalize etmek üzere daha kapsamlı olarak kullanılacak değerli ve etkin modeller teşkil edebilir.
Pieaugot ārstēšanās pieejamībai un kvalitātei, dažas Eiropas pilsētas sāk pievērst lielāku uzmanību arī pasākumiem ar mērķi mazināt narkotiku lietošanas ietekmi uz apkārtējo sabiedrību. Pozitīvi orientētas palīdzības programmas un virkne pievilcīgu zema sliekšņa pakalpojumu dažos vietējos kontekstos ir devuši daudzsološus rezultātus (skatīt ,,Kaitējuma mazināšanas risinājumi” 5. nodaļā), ko varētu daudz plašāk izmantot kā vērtīgus un efektīvus modeļus, atjaunojot kontaktus ar sociāli izolētām grupām un panākot, ka šie cilvēki saņem medicīnisku palīdzību.
  Kapittel 6: Opioid- og ...  
Farmakoterapi med opioider er ikke bare ment som et langvarig substitutt for narkotika. Metadon og buprenorfin brukes også til opioidavvenning når behandlingsmålet er å hjelpe klienten å bli stoff-fri.
Long-term drug substitution is not the only purpose of opioid pharmacotherapy. Methadone and buprenorphine are also used to treat opioid withdrawal, when the therapeutic goal is to help the individual achieve abstinence by giving a reducing dose over a fixed period to help minimise the distress of withdrawal. The opioid antagonist naltrexone, an aversive pharmacotherapy option for opioid dependence, is also sometimes used as an aid to prevent relapse, as it blocks the effects of heroin, although the evidence base for the use of this drug is still inconclusive.
Le traitement à long terme par substitution de drogue n'est pas le seul objectif de la pharmacothérapie pour dépendance aux opiacés. La méthadone et la buprénorphine sont également utilisées pour traiter l'abstinence d'opiacés, lorsque l'objectif thérapeutique consiste à aider la personne à parvenir à l'abstinence en lui administrant une dose de plus en plus réduite au cours d'une période donnée afin de soulager les souffrances dues au sevrage. L'antagoniste des opiacés, le naltrexone, est une thérapie pharmacologique de dégoût pour la dépendance aux opiacés et est parfois utilisée pour aider à éviter la rechute, dans la mesure où elle bloque les effets de l'héroïne, bien que les éléments plaidant en faveur de l'utilisation de cette substance ne soient toujours pas concluants.
Die langfristige Drogensubstitution ist nicht die einzige Zielsetzung der opioidgestützten Pharmakotherapie. Methadon und Buprenorphin werden auch bei der Opiod-Entzugstherapie eingesetzt, wenn das therapeutische Ziel darin besteht, dem Einzelnen zu helfen, abstinent zu werden, indem ihm über einen bestimmten Zeitraum hinweg eine abnehmende Dosis verabreicht und so die quälenden Entzugserscheinungen gemildert werden. Der Opioid-Antagonist Naltrexon wird zuweilen in der aversiven Pharmakotherapie der Opioidabhängigkeit eingesetzt, um Rückfälle zu vermeiden, da es die Wirkung von Heroin neutralisiert. Über den therapeutischen Nutzen dieser Droge liegen jedoch bisher nur wenig aufschlussreiche Evidenzdaten vor.
La sustitución de drogas a largo plazo no es el único fin de la farmacoterapia opiácea. La metadona y la buprenorfina también se emplean para el tratamiento de privación de opiáceos cuando el objetivo terapéutico es ayudar a la persona a lograr la abstinencia mediante la administración de una dosis reducida durante un período determinado de tiempo para atenuar al máximo la angustia producida por el síndrome de abstinencia. La naltrexona, un antagonista de opiáceos, se aplica en algunas ocasiones en la farmacoterapia aversiva de la dependencia de opiáceos para ayudar a prevenir la recaída, ya que bloquea los efectos de la heroína. Sin embargo, las pruebas disponibles sobre el efecto terapéutico de esta droga todavía no son concluyentes.
Il trattamento sostitutivo di lungo termine non è l’unico scopo della farmacoterapia della disassuefazione da oppiacei. Metadone e buprenorfina vengono usati anche per trattare la sospensione del consumo di oppiacei, quando l’obiettivo terapeutico è aiutare il paziente a raggiungere l’astinenza somministrando dosi ridotte per un periodo di tempo determinato, in maniera da evitare lo shock dell’astinenza. Anche il naltrexone, una sostanza antagonista degli oppiacei che offre un’opzione farmacoterapeutica avversiva per la dipendenza da oppiacei, viene usato talvolta come aiuto per evitare le ricadute, poiché blocca gli effetti dell’eroina, nonostante la sua efficacia non sia stata ancora dimostrata in maniera definitiva.
A substituição da droga a longo prazo não é o único objectivo da farmacoterapia para o consumo de opiáceos. A metadona e a buprenorfina também são usadas para tratar a síndroma da abstinência de opiáceos, quando o objectivo terapêutico consiste em ajudar o doente a enfrentar os sintomas da desabituação física administrando-lhe uma dose que vai sendo reduzida ao longo de um determinado período para diminuir o seu sofrimento. A naltrexona, um antagonista dos opiáceos utilizado para tratar a dependência destas drogas, também é por vezes usada para ajudar a evitar as recaídas, uma vez que bloqueia os efeitos da heroína, embora a fundamentação científica para a utilização desta droga permaneça inconclusiva.
Η μακροπρόθεσμη υποκατάσταση με ναρκωτικές ουσίες δεν είναι ο μοναδικός σκοπός της φαρμακοθεραπείας των οπιοειδών. Η μεθαδόνη και η βουπρενορφίνη χρησιμοποιούνται επίσης για τη θεραπεία της αποτοξίνωσης από τα οπιοειδή, στο πλαίσιο της οποίας ο θεραπευτικός στόχος είναι να βοηθηθεί κάθε άτομο να επιτύχει την αποχή μέσω της παροχής μειούμενης δόσης για ένα ορισμένο χρονικό διάστημα ώστε να ελαχιστοποιούνται τα επώδυνα συμπτώματα της αποτοξίνωσης. Η ναλτρεξόνη, ανταγωνιστής των οπιοειδών, η οποία αποτελεί μια επιλογή φαρμακοθεραπείας για την απεξάρτηση από τα οπιοειδή μέσω της πρόκλησης αποστροφής στο χρήστη, χρησιμοποιείται ορισμένες φορές ως βοήθημα για την αποφυγή της υποτροπής, καθώς αναστέλλει προσωρινά τα αποτελέσματα της ηρωίνης, μολονότι η αποδεικτική βάση για τη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας είναι ακόμα ελλιπής.
Langdurige drugsubstitutie is niet het enige doel van farmacotherapie voor opioïdengebruikers. Methadon en buprenorfine worden ook gebruikt voor opioïdenontwenningskuren, wanneer de therapie is gericht op volledige drugsonthouding door toediening van steeds kleinere doses gedurende een vaste periode, om de ontwenningsverschijnselen zoveel mogelijk te beperken. De opioïde antagonist naltrexon, een aversieve farmacotherapeutische optie voor opioïdenverslaving, wordt soms ook gebruikt om terugval te helpen voorkomen. Naltrexon blokkeert de werking van heroïne, maar er is nog altijd geen overtuigend bewijs voor het nut van het gebruik van deze drug.
Dlouhodobá substituce není jediným účelem léčby závislosti na opiátech léčivými přípravky. Metadon a buprenorfin se rovněž používají při abstinenci od opiátů, kdy je léčebným cílem pomoci jednotlivci dosáhnout abstinence postupným snižováním dávek po stanovenou dobu, aby se tak minimalizovaly abstinenční příznaky. Někdy se jako prevence relapsu používá antagonista opiátů naltrexon, lék pro averzivní léčbu závislosti na opiátech, který blokuje účinky heroinu, i když důkazy svědčící ve prospěch použití tohoto léku jsou dosud nejednoznačné.
Langvarig substitutionsbehandling er ikke det eneste formål med farmakoterapi i forbindelse med opioider. Metadon og buprenorphin anvendes også til at behandle opioidabstinenser, når det er den terapeutiske målsætning af hjælpe personen med at opnå afholdenhed ved at give en stadig mindre dosis over en fastsat periode for at minimere abstinensproblemerne. Opioidantagonisten naltrexon, en aversiv farmakoterapeutisk mulighed i forbindelse med opioidafhængighed, anvendes også undertiden som en hjælp til at hindre tilbagefald, da stoffet blokerer virkningerne af heroin, selv om evidensgrundlaget for brugen af dette stof stadig ikke er fyldestgørende.
Pikaajaline asendusravi ei ole opioidisõltuvuse farmakoteraapia ainus eesmärk. Metadooni ja buprenorfiini kasutatakse ka opioidide võõrutusnähtude ravis, kus ravieesmärk on aidata inimesel jõuda karskuseni, manustades teatava ajavahemiku jooksul väiksemaid annuseid, et võõrutusnähte leevendada. Mõnikord kasutatakse tagasilanguse ennetamiseks ka opioidide antagonisti naltreksooni, vastumeelsust tekitavat farmakoteraapilist vahendit opioidsõltuvuse korral, sest see blokeerib heroiini mõju, kuid selle aine tõhususe kohta ei ole veel kindlat tõestust saadud.
Opioidilääkehoitoa ei anneta yksinomaan pitkäkestoiseen korvaushoitoon. Metadonia ja buprenorfiinia käytetään myös opioidivieroitushoitoon silloin, kun hoidolla pyritään auttamaan henkilöä pääsemään eroon huumeista antamalla tiettynä ajanjaksona pienenevä annos vieroituksen aiheuttamien oireiden lievittämiseksi. Opioidiriippuvuuden aversiivista lääkehoitovaihtoehtoa, opioidiantagonisti naltreksonia, käytetään toisinaan uudelleen sortumisen ehkäisemiseen, sillä se estää heroiinia vaikuttamasta, mutta tämän lääkkeen käyttöä koskeva tietopohja ei ole vielä riittävän vankka.
Az opiátfüggők gyógyszeres kezelésének nem a kábítószer hosszú távú helyettesítése az egyetlen célja. A metadont és a buprenorfint az opiátelvonás kezelésére is használják, amikor a terápiás cél az egyén támogatása az absztinencia elérésében azáltal, hogy a meghatározott időtartam alatt csökkentett adagok révén segítenek minimálisra csökkenteni az elvonás okozta gyötrelmeket. A visszaesés megelőzését olykor az opiát antagonista naltrexon használatával is segítik, mivel ez blokkolja a heroin hatásait, bár használatát még mindig nem támasztják alá következetes bizonyítékok.
Długotrwałe leczenie zastępcze nie jest jedynym celem farmakoterapii uzależnienia od opiatów. Metadon i buprenorfinę stosuje się również w leczeniu głodu narkotycznego przy uzależnieniu od opiatów, gdy celem terapii jest udzielenie pacjentowi pomocy w osiągnięciu abstynencji przez podawanie w określonym okresie zmniejszających się dawek. Pomaga to zminimalizować dolegliwości wywołane głodem narkotycznym. Antagonistą opiatów jest naltrekson, środek farmakoterapeutyczny stosowany w uzależnieniu od opiatów. Czasami spełnia on także rolę pomocniczą w zapobieganiu nawrotom, ponieważ blokuje działanie heroiny. Nie zgromadzono jeszcze jednak przekonujących dowodów przemawiających za stosowaniem tego leku.
Substituţia drogului pe termen lung nu constituie unicul scop al tratamentului farmacologic pentru consumatorii de opiacee. Metadona şi buprenorfina sunt folosite şi pentru a trata sevrajul legat de consumul de opiacee, atunci când obiectivul terapeutic este de a ajuta individul să ajungă la abstinenţă prin acordarea unei doze tot mai reduse într‑o perioadă determinată de timp, pentru a reduce la minim suferinţa cauzată de sevraj. Antagonistul opiaceelor, naltrexona, o opţiune aversivă a tratamentului farmacologic pentru dependenţa de opiacee, este utilizată uneori şi ca punct de sprijin pentru a preveni recidiva, deoarece aceasta blochează efectele heroinei, deşi baza de date pentru consumul acestui drog este încă neconcludentă.
Dlhodobá náhrada drog nie je jediným účelom farmakoterapie opiátov. Metadón a buprenorfín sa tiež používajú na liečenie prerušenia užívania opiátov, keď je terapeutickým cieľom pomôcť dosiahnuť jednotlivcovi abstinenciu poskytovaním redukovanej dávky počas stanoveného obdobia, aby sa pomohlo minimalizovať ťažkosti spôsobené prerušením užívania. Naltrexón, antagonista opiátov, ako averzívna možnosť farmakoterapie závislosti od opiátov, sa niekedy používa tiež ako pomoc pri prevencii recidívy, pretože blokuje účinky heroínu, hoci dôkazová základňa pre užívanie tejto drogy je ešte stále nepresvedčivá.
Dolgoročno nadomeščanje droge ni edini namen farmakoterapije pri odvisnosti od opiatov. Metadon in buprenorfin se uporabljata tudi za zdravljenje abstinenčnega sindroma zaradi prenehanja uživanja opiatov, pri čemer je terapevtski cilj pomagati posamezniku doseči abstinenco, tako da v določenem obdobju prejema vedno manjše odmerke, ki mu pomagajo čimbolj omiliti težave pri abstinenčnem sindromu. Včasih se kot pomoč pri preprečevanju ponovitve težav uporablja tudi opioidni antagonist naltrekson, averzivna farmakoterapevtska možnost za zdravljenje odvisnosti od opiatov, ker blokira učinke heroina, čeprav še vedno ni prepričljivih dokazov za uporabo tega zdravila.
Långvarig substitution av narkotika är inte det enda syftet med farmakologisk opiatbehandling. Metadon och buprenorfin används också för att behandla avvänjning från opiater, när målet är att hjälpa klienten att helt sluta använda drogen genom att under en viss period ge allt mindre doser för att lindra abstinenssymptomen. Opiatantagonisten naltrexon som är ett läkemedel som används i aversionsbehandling av opiatberoende, används också ibland som hjälpmedel för att förhindra återfall, eftersom det blockerar heroinets effekter. Bevisgrunden för användandet av detta läkemedel är dock fortfarande inte övertygande.
Uzun vadeli uyuşturucu ikamesi opioid farmakoterapisinin tek amacı değildir. Terapinin hedefi, çekilmenin ıstırabını en aza indirgemeye yardımcı olmak için belirli bir süre boyunca azalan bir doz vererek bireyin bırakmasına yardım etmek olduğunda, opioid çekilmesini tedavi etmekte de metadon ve buprenorfin kullanılmaktadır. Opioid bağımlılığı için caydırıcı bir farmakoterapi seçeneği olan opioid antagonisti naltrekson da, bu uyuşturucunun kullanımı için kanıt temeli hala yeterli olmasa da, eroinin etkilerini bloke ettiğinden bazen nüksetmeyi önlemeye yardımcı olarak kullanılmaktadır.
Opioīdu medikamentozās terapijas vienīgais mērķis nav ilgtermiņa narkotiku aizvietošana. Metadonu un buprenorfīnu lieto arī, lai palīdzētu atmest opioīdu lietošanu, šādos gadījumos terapijas mērķis ir palīdzēt pacientiem atradināties no opioīdiem, noteiktā laikposmā samazinot medikamentu devas, lai pēc iespējas mazinātu paģiru sindromu. Dažkārt kā recidīvu novēršanas palīglīdzekli lieto opioīdu antagonistu naltreksonu, riebumu izraisošu opioīdu atkarības medikamentozās terapijas līdzekli, jo tas bloķē heroīna iedarbību, tomēr vēl nevar runāt par drošu faktu bāzi, kas liecinātu par labu šā līdzekļa izmantošanai.
  Kapittel 8: Bedre kartl...  
En vanskelighet ved å benytte intensiv bruk som indikator på de personene som antakelig er mest utsatt for å bli avhengige eller få problemer, er at oppfatningen av hva som utgjør intensiv bruk, til en viss grad er rusmiddelbetinget.
A complication of identifying intensive use as an indicator of those who are likely to be most at risk of becoming dependent or experiencing problems is that the notion of what constitutes intensive use is to some extent drug specific. Although problem opioid use is strongly characterised by daily patterns of use, this is often not the case for stimulant drugs. With these drugs, binge consumption is often more common, use escalating for short periods and then decreasing, often with the users switching to other drugs or alcohol to alleviate the adverse consequences of abstaining. Both pharmacological and contextual factors may be important in influencing patterns of intensive drug use, but it is clear that behavioural measures of intensive use will need to be sensitive to different patterns of drug use associated with different types of drug.
La difficulté de prendre l’usage intensif de drogue comme un indicateur des personnes susceptibles d’être les plus exposées au risque de devenir dépendantes ou de connaître des problèmes réside dans le fait que la notion d’usage intensif est, dans une certaine mesure, spécifique à chaque drogue. Bien que l’usage problématique d’opiacés se caractérise clairement par une consommation quotidienne, souvent ce n’est pas le cas pour les stimulants. Dans le cas de ces substances, la consommation ponctuelle et excessive est souvent plus courante, c’est-à-dire un usage qui augmente fortement pendant de courtes périodes pour diminuer ensuite, les usagers prenant souvent d’autres substances ou de l’alcool pour atténuer les effets secondaires de l’abstinence. Des facteurs tant pharmacologiques que contextuels peuvent avoir une influence sur les habitudes d’usage intensif de drogue, mais il est clair que les mesures comportementales pour lutter contre l’usage intensif de drogue devront être adaptées aux différents modes de consommation de drogue associés aux divers types de drogue.
Die Definition des intensiven Konsums als Indikator dafür, welche Konsumenten wahrscheinlich am stärksten gefährdet sind, abhängig zu werden oder Probleme zu entwickeln, wird dadurch erschwert, dass der Begriff des intensiven Konsums bis zu einem gewissen Maße von der einzelnen Droge abhängig ist. Während der problematische Opioidkonsum in engem Zusammenhang mit täglichen Konsummustern steht, ist dies häufig bei Stimulanzien nicht der Fall. Bei diesen Drogen ist häufig der „Binge-Konsum“ stärker verbreitet, d. h. der kurzzeitige exzessive Konsum, der anschließend wieder zurückgeht, wobei die Konsumenten häufig zu anderen Drogen oder Alkohol greifen, um die unangenehmen Entzugserscheinungen zu mildern. Sowohl pharmakologische als auch kontextuelle Faktoren können großen Einfluss auf die Muster des intensiven Drogenkonsums haben, es steht jedoch fest, dass Messdaten zu den mit dem intensiven Drogenkonsum verbundenen Verhaltensweisen genau auf die unterschiedlichen Muster des Drogenkonsums im Zusammenhang mit unterschiedlichen Arten von Drogen abgestimmt sein müssen.
Una de las dificultades a la hora de determinar el consumo intensivo como indicador de los consumidores con mayor riesgo de caer en la dependencia o padecer problemas relacionados con las drogas es que el concepto de consumo intensivo depende en cierto modo de la droga que se consume. Por ejemplo, el consumo problemático de opiáceos se caracteriza en la mayoría de los casos por presentar pautas diarias de consumo, criterio que en el caso de las drogas estimulantes no suele aplicarse siempre. Con este tipo de drogas el consumo «juerguista» es más habitual, es decir el consumo excesivo durante períodos cortos seguido de una fase de bajo consumo. Además, los consumidores de este tipo de drogas consumen con frecuencia otras drogas o alcohol para aliviar las consecuencias desagradables de la abstinencia. Tanto los factores farmacológicos como los contextuales pueden ejercer una gran influencia en las pautas del consumo intensivo de drogas, pero queda patente que la medición de los comportamientos asociados al consumo intensivo de drogas deberá adaptarse a distintas patrones de consumo vinculados a distintos tipos de droga.
Una difficoltà incontrata nell’individuare il consumo intensivo come indicatore dei consumatori più a rischio di cadere nella dipendenza o di avere qualche genere di problema consiste nel fatto che la nozione di ciò che costituisce consumo intensivo dipende, in certa misura, dal tipo di sostanza consumata. Se il consumo problematico di oppiacei è fortemente caratterizzato da modelli di consumo quotidiano, lo stesso spesso non si può dire per le sostanze stimolanti. Con queste sostanze infatti è più frequente il consumo di un certo numero minimo di dosi, con un’escalation dei consumi per brevi periodi cui fanno seguito periodi di consumo ridotto, durante i quali gli oppiacei lasciano il posto ad altre sostanze o all’alcol per tamponare gli effetti avversi dell’astinenza. Possono influenzare in maniera incisiva i modelli del consumo intensivo di stupefacenti fattori di tipo sia farmacologico sia situazionale, ma è chiaro che gli interventi di natura comportamentale destinati ai consumatori intensivi non potranno ignorare i diversi modelli di consumo a seconda del tipo di sostanza implicata.
A noção de consumo intensivo é, até certo ponto, específica de cada droga, facto que dificulta a identificação do consumo intensivo como indicador dos indivíduos que poderão correr mais riscos de ficar dependentes ou de ter problemas. Apesar de o consumo problemático de opiáceos ser fortemente caracterizado por padrões de consumo diários, o mesmo não acontece, muitas vezes, no caso dos estimulantes. Com estas drogas, o consumo compulsivo é frequentemente mais comum, registando‑se uma escalada do consumo, durante curtos períodos, seguida de uma diminuição, e havendo muitos consumidores que mudam para outras drogas, ou para o álcool, a fim de atenuar os sintomas desagradáveis da abstinência. Podem existir importantes factores farmacológicos e contextuais que influenciam os padrões de consumo intensivo de droga, mas é evidente que as medidas comportamentais do consumo intensivo terão de ser sensíveis aos diferentes padrões de consumo associados aos diversos tipos de drogas.
Μια δυσκολία όσον αφορά τον προσδιορισμό της εντατικής χρήσης ως δείκτη για τα άτομα που ενδέχεται να διατρέχουν τον μεγαλύτερο κίνδυνο να γίνουν εξαρτημένα ή να αντιμετωπίσουν προβλήματα είναι ότι η έννοια της εντατικής χρήσης εξαρτάται σε κάποιον βαθμό από την εκάστοτε ναρκωτική ουσία. Ενώ η προβληματική χρήση οπιοειδών χαρακτηρίζεται σε μεγάλο βαθμό από πρότυπα καθημερινής χρήσης, συχνά δεν συμβαίνει το ίδιο με τις διεγερτικές ναρκωτικές ουσίες. Στην περίπτωση αυτών των ναρκωτικών ουσιών, περισσότερο διαδεδομένη είναι συχνά η ασυλλόγιστη χρήση («binge consumption»), η οποία σημαίνει ότι η χρήση κλιμακώνεται για σύντομα χρονικά διαστήματα και κατόπιν μειώνεται, με τους χρήστες συχνά να στρέφονται σε άλλες ναρκωτικές ουσίες ή στο αλκοόλ για να εξαλείψουν τις δυσμενείς συνέπειες της αποχής. Τα πρότυπα της εντατικής χρήσης ναρκωτικών ενδεχομένως επηρεάζονται σε σημαντικό βαθμό τόσο από φαρμακολογικούς όσο και από γενικότερους παράγοντες, ωστόσο είναι σαφές ότι οι συμπεριφοριστικές μετρήσεις της εντατικής χρήσης πρέπει να επιδεικνύουν ευαισθησία απέναντι στα διαφορετικά πρότυπα χρήσης ναρκωτικών που συνδέονται με διαφορετικά είδη ναρκωτικών
Een complicerende factor bij het vaststellen van intensief gebruik als indicator voor mensen die waarschijnlijk het hoogste risico lopen verslaafd te raken en problemen te ondervinden, is dat wat intensief gebruik inhoudt in zekere mate drugafhankelijk is. Zo wordt problematisch opioïdengebruik in hoge mate gekenmerkt door een dagelijks gebruikspatroon, maar dit geldt dikwijls niet voor stimulerende middelen. Bij deze drugs is een onregelmatig gebruikspatroon vaak meer gebruikelijk, met korte perioden van hoge consumptie, waarbij gebruikers in de tussentijd dikwijls overschakelen op andere drugs of alcohol om de bijwerkingen van onthouding te verlichten. Zowel farmacologische als omgevingsfactoren kunnen een belangrijke invloed hebben op de patronen van intensief drugsgebruik, maar het is duidelijk dat bij gedragsmetingen van intensief gebruik de verschillende gebruikspatronen van de verschillende soorten drugs in aanmerking genomen moeten kunnen worden.
Vymezení intenzivního užívání jako ukazatele u osob s největším rizikem vzniku závislosti nebo problémů komplikuje skutečnost, že to, co představuje intenzivní užívání, je do určité míry specifické podle drogy. Ačkoli problémové užívání opiátů je výrazně charakterizováno každodenním užíváním, o stimulantech to mnohdy neplatí. U těchto drog bývá mnohdy běžnější nárazové užívání, užívání eskalující po krátká období a poté klesající, přičemž uživatelé často přecházejí k jiným drogám nebo alkoholu, aby odvrátili nepříznivé důsledky abstinence. Vzorce intenzivního užívání drog mohou ovlivňovat jak farmakologické, tak kontextové faktory, ale je zřejmé, že behaviorální měření intenzivního užívání budou muset být citlivá k různým vzorcům užívání drog spojeným s různými typy drog.
Det gør det yderligere vanskeligt at identificere intensiv brug som en indikator for de personer, som sandsynligvis er mest udsatte for at blive afhængige eller få problemer, at det i en vis udstrækning er specifikt for det enkelte stof, hvad der udgør intensiv brug. Selv om problematisk opioidbrug i høj grad er karakteriseret ved daglige brugsmønstre, er dette ofte ikke tilfældet med stimulanser. Med disse stoffer er binge-forbrug ofte mere almindeligt, dvs. brug, der eskalerer i korte perioder og derefter falder, og hvor brugerne ofte skifter til andre stoffer eller alkohol for at afhjælpe de negative følger af afholdenhed. Både farmakologiske og kontekstuelle faktorer kan være vigtige med hensyn til at påvirke intensive stofbrugsmønstre, men det er klart, at adfærdsmålinger i forbindelse med intensiv brug vil skulle tage højde for de forskellige stofbrugsmønstre i forbindelse med de forskellige former for stoffer.
Intensiivse tarbimise kasutamine indikaatorina inimeste välja selgitamisel, kelle puhul esineb kõige suurem oht sõltuvusse sattuda või selleks, et neil tekib probleeme, on raskendatud seetõttu, et intensiivne tarbimine on teataval määral uimastispetsiifiline. Probleemset opioidide tarbimist iseloomustab küll selgelt igapäevane tarbimisharjumus, kuid stimulantide puhul see sageli nii ei ole. Nende uimastite puhul on tavalisem pummeldamise-laadne tarbimine, hoogne tarbimine lühikese aja vältel, mis seejärel väheneb ning tarbijad lähevad üle muudele uimastitele või alkoholile, et leevendada tarbimise lõpetamisel tekkivaid kõrvalnähtusid. Intensiivse uimastitarbimise harjumuste muutmise seisukohast võivad olla olulised nii farmakoloogilised kui ka taustategurid, kuid on selge, et intensiivse tarbimise käitumuslikul mõõtmisel tuleb arvesse võtta eri tüüpi uimastitega seotud erinevaid uimastite tarbimise harjumusi.
Vaikeutena runsaan käytön määrittelemisessä sellaisten henkilöiden indikaattoriksi, joilla on suurin riski kehittää riippuvuus tai kohdata ongelmia, on se, että runsaan käytön käsite on jossakin määrin huumekohtainen. Vaikka opioidien ongelmakäytölle on ominaista huumeen päivittäinen käyttö, sama ei usein koske piristeitä. Niitä käytetään yleensä paljon lyhyen ajan sisällä ja sen jälkeen vähemmän, ja niiden käyttäjät lievittävät usein vieroitusoireita muilla huumausaineilla tai alkoholilla. Sekä farmakologiset tekijät että ympäristötekijät saattavat vaikuttaa merkittävästi runsaan huumeidenkäytön muotoihin, mutta runsaan käytön käyttäytymisen mittareissa on selkeästi otettava huomioon erilaisiin huumeisiin liittyvät erilaiset käyttötavat.
Azt, hogy az intenzív használatot egyben úgy is tekintsük, mint a függőség vagy a problémák kialakulásától leginkább fenyegetettek mutatóját, bonyolítja, hogy az intenzív használat fogalmának jelentése némileg drogspecifikus. Miközben a problémás opiáthasználatra határozottan jellemzőek a napi használati minták, a serkentőszerek esetében gyakran nem ez a helyzet. Ezeknél a kábítószereknél a „kampányszerű” fogyasztás sokkal általánosabb, azaz a használat rövid időszakokra megnő, majd visszaesik, és a használók gyakran más kábítószerekre vagy alkoholra váltanak át, hogy kiegyensúlyozzák a szertől való tartózkodás kellemetlen következményeit. Az intenzív kábítószer-használat mintáit a gyógyszertani és a környezeti tényezők egyaránt képesek jelentősen befolyásolni, az azonban egyértelmű, hogy az intenzív használat viselkedési méréseinek is érzékenyeknek kell lenniük a kábítószerek különböző típusaihoz hozzárendelhető eltérő kábítószer-használati mintákra.
Problem związany z określeniem intensywnego zażywania jako wskaźnika grupy osób najbardziej zagrożonych uzależnieniem lub problemami polega na tym, że pojęcie intensywnego zażywania zależy w pewnej mierze od rodzaju narkotyku. O ile problemowe zażywanie opiatów łączy się nierozerwalnie ze schematem codziennego ich zażywania, to w przypadku narkotyków pobudzających sytuacja często wygląda inaczej. Ciągi zażywania tych narkotyków występują częściej, spożywane ilości wzrastają krótkotrwale, aby znowu spaść, a osoby zażywające często przestawiają się na inne narkotyki lub alkohol w celu obniżenia negatywnych skutków abstynencji. Zarówno czynniki farmakologiczne, jak i sytuacyjne mogą mieć wpływ na schematy intensywnego zażywania narkotyków, ale nie ulega wątpliwości, że behawioralne mierniki intensywności zażywania powinny uwzględniać różne schematy zażywania narkotyków w powiązaniu z różnymi rodzajami narkotyków.
Identificând consumul intensiv ca indicator al celor expuşi probabil cel mai mult la riscul de a deveni dependenţi sau a avea probleme este o chestiune destul de complicată deoarece noţiunea de consum intensiv este în oarecare măsură specifică drogurilor. În timp ce consumul problematic de opiacee se caracterizează mult prin modele zilnice de consum, lucrurile stau de cele mai multe ori diferit în cazul drogurilor stimulatoare. În cazul acestor droguri, consumul periodic este mai des întâlnit, consum crescut pe perioade scurte de timp şi apoi consum scăzut, iar consumatorii respectivi consumă deseori alte droguri sau alcool pentru a atenua efectele secundare produse de abstinenţă. Este posibil ca atât factorii farmacologici, cât şi cei contextuali să joace un rol important în influenţarea modelelor de consum intensiv de droguri, dar este evident că măsurile comportamentale ale consumului intensiv trebuie să fie mai receptive la diferitele modele de consum de droguri asociat cu diferite tipuri de droguri.
Komplikáciou pri identifikovaní intenzívneho užívania ako ukazovateľa tých, ktorým pravdepodobne najviac hrozí, že sa stanú závislými alebo že sa stretnú s problémami je, že predstava o tom, čo znamená intenzívne užívanie, je do určitej miery špecifická podľa drogy. Hoci problémové užívanie opiátov je prísne charakterizované dennými formami užívania, toto často neplatí u stimulansov. U týchto drog je bežnejšia horúčkovitá konzumácia, eskalácia užívania počas krátkych období a potom pokles, pričom užívatelia často prechádzajú na iné drogy alebo alkohol, aby zmiernili nepriaznivé dôsledky abstinencie. Farmakologické aj kontextové faktory môžu byť dôležité pri ovplyvňovaní foriem intenzívneho užívania drog, ale je jasné, že merania súvisiace so správaním pri intenzívnom užívaní budú musieť byť citlivé na rôzne formy užívania drog súvisiace s rôznymi druhmi drog.
Nadaljnji korak v razvoju naše zmožnosti, da bi bolje razumeli evropski problem drog, je raziskati obseg, v katerem je intenzivno uživanje drog mogoče vključiti v spremljanje, ki ne sodi v spremljanje problematičnega uživanja drog. Obseg, v katerem je intenzivno uživanje drog, kakor koli je že opredeljeno, povezano z odvisnostjo, ravnmi in vrstami problemov, zahteva nadaljnjo razčlenitev. Kandel in Davis (1992) sta na primer ocenila, da bi v ZDA za približno tretjino vsakodnevnih uživalcev konoplje lahko rekli, da so odvisni. Nadaljnja pot na tem področju zahteva formalizacijo koncepta pogostega, intenzivnega uživanja konoplje in drugih prepovedanih drog kot specifičnega cilja spremljanja. Pogosto ali intenzivno uživanje je mogoče meriti s podatki raziskave, da se njegova ocena dopolni s posrednimi statističnimi metodami. Trenutno nudijo podatki raziskave koristen vpogled v različne vzorce uživanja konoplje, vendar gre večinoma za omejena merila vedenja in pogostosti uživanja. Podatki raziskave so verjetno pomembni, če želimo dobiti grobe ocene števila uživalcev drog, kot je konoplja, ki bi jih lahko opisali kot odvisne ali škodljive uživalce, vsaj sodeč po njihovih lastnih poročilih.
En svårighet när det gäller att identifiera intensiv användning som indikator för dem som sannolikt löper störst risk att bli beroende eller att uppleva problem är att uppfattningen av vad som utgör intensiv användning i viss utsträckning hänger ihop med vilken drog det rör sig om. Problematiskt opiatmissbruk är starkt knutet till användning varje dag, men detta är däremot inte alltid fallet för stimulantia. Omfattande konsumtion av dessa droger är vanlig. Användningen trappas upp under korta perioder för att därefter minska. Under denna fas byter användarna ofta till andra droger eller alkohol för att lindra de negativa konsekvenser som abstinensen ger. Både farmakologiska och kontextuella faktorer kan vara viktiga för att påverka mönster för intensiv droganvändning, men det är uppenbart att mätningar av intensiv användning förutsätter insikt om skillnader i användarbeteenden för olika droger.
Yoğun kullanımı, bağımlı olma veya sorun yaşama konusunda en fazla riski altında bulunan kişilerin bir göstergesi olarak belirlemenin yol açtığı bir zorluk da, yoğun kullanımı belirleyen şeyin nosyonunun bir dereceye kadar uyuşturucu tipine özel olmasıdır. Her ne kadar sorunlu opioid kullanımı önemli oranda günlük kullanım alışkanlıklarıyla belirlense de, bu durum uyarıcı uyuşturucular için çoğunlukla geçerli değildir. Söz konusu uyuşturucularda, eğlence amaçlı tüketim genellikle daha yaygın olup, kullanım kısa dönemler için artıp sonrasında düşmekte, kullanıcılar genellikle yoksunluğun olumsuz etkilerini hafifletmek için başka uyuşturuculara veya alkole yönelmektedir. Yoğun uyuşturucu kullanımı şekillerine etki etmekte hem farmakolojik hem de bağlamsal faktörler önemli olabilir ama yoğun kullanımın davranışsal ölçütlerinin farklı uyuşturucu tipleriyle ilgili farklı uyuşturucu kullanma şekillerine karşı hassas olması gerekecektir.
Izmantojot intensīvas narkotiku lietošanas rādītājus tādu personu raksturošanai, kam visvairāk draud narkotiku atkarība vai ar narkotiku lietošanu saistītas problēmas, sarežģījumus rada zināma intensīvas narkotiku lietošanas jēdziena saistība ar konkrētām narkotikām. Ja īpaši raksturīga opioīdu problemātiskas lietošanas ievirze ir ikdienas lietošana, tā ne vienmēr raksturo stimulējošo narkotiku lietošanu. Šo narkotiku lietošanai bieži ir periodisks raksturs, t. i., pastiprināta īslaicīga lietošana, kam seko lietošanas samazinājums, turklāt, lai mazinātu paģiru sindromu, lietotāji nomaina vienas narkotikas ar citām narkotikām vai alkoholu. Ievērojamu iespaidu uz intensīvas narkotiku lietošanas ievirzēm var atstāt gan farmakoloģiski, gan vides faktori, tomēr ir skaidrs, ka, nosakot intensīvas narkotiku lietošanas apmērus ar uzvedības mērījumu palīdzību, noteikti ir jāņem vērā arī dažādu narkotiku veidu dažādās lietošanas ievirzes.
  Kapittel 4: Amfetamin, ...  
  Kapittel 1: Politikk og...  
Tilgjengeligheten av hallusinogene sopper synes å ha økt siden slutten av 1990-tallet, da de begynte å bli solgt sammen med andre “naturlige” produkter i såkalte “smart shops” i Nederland og andre steder (127).
Until recently, LSD was the most commonly used hallucinogenic substance. This may now be changing as the use of hallucinogenic mushrooms (126) has become increasingly reported. The availability of hallucinogenic mushrooms appears to have increased since the late 1990s, when they began to be marketed alongside other ‘natural’ products in 'smart shops' in the Netherlands and elsewhere (127). For example, in the United Kingdom, during the early 2000s, the number of shops selling hallucinogenic mushrooms increased, and by 2005 it was estimated that they were being sold in about 300 shops and market stalls across the country. The sale of hallucinogenic mushrooms through the Internet also emerged, with sites, mainly Dutch based, selling fresh mushrooms, growing kits and spore prints. Online marketing of hallucinogenic mushrooms is conducted in a variety of languages, mainly English, French and German, implying a wide international consumer base.
Jusqu'il y a peu, le LSD était la substance hallucinogène la plus répandue. Cette situation est peut-être en train de changer à mesure que l'on voit augmenter la consommation de champignons hallucinogènes (126). La disponibilité des champignons hallucinogènes semble s'être accrue à la fin des années 1990, lorsqu'ils ont commencé à être commercialisés avec d'autres produits «naturels» dans des «smart shops» aux Pays‑Bas et ailleurs (127). Ainsi, au Royaume-Uni, par exemple, au début des années 2000, le nombre de magasins vendant des champignons hallucinogènes s'est multiplié et, en 2005, on estimait à environ 300 le nombre de magasins et d'échoppes qui en vendent dans le pays. La vente de champignons hallucinogènes par l'Internet est également apparue, avec des sites, essentiellement établis aux Pays‑Bas, qui vendent des champignons frais, des kits de culture et des spores. La commercialisation en ligne de champignons hallucinogènes se déroule dans différentes langues, essentiellement l'anglais, le français et l'allemand, ce qui implique une large clientèle internationale.
Bis vor kurzem war LSD die am häufigsten konsumierte halluzinogene Substanz. Dies könnte sich nun ändern, da in zunehmendem Maße über den Konsum halluzinogener Pilze (126) berichtet wird. Die Verfügbarkeit halluzinogener Pilze ist offenbar seit den späten 90er Jahren gestiegen. Damals wurde in den Niederlanden und anderen Ländern begonnen, sie neben anderen „natürlichen“ Produkten in so genannten „Smart Shops“ (127) zu verkaufen. Beispielsweise ist im Vereinigten Königreich die Zahl der Geschäfte, die halluzinogene Pilze anbieten, seit Anfang des 21. Jahrhunderts gestiegen. Schätzungen zufolge wurden diese Pilze 2005 landesweit von etwa 300 Geschäften und Verkaufsständen angeboten. Der Verkauf halluzinogener Pilze erfolgt neuerdings auch über das Internet: Auf vor allem in den Niederlanden angemeldeten Websites werden frische Pilze, Anbau-Kits und Sporenprints angeboten. Der Online-Vertrieb halluzinogener Pilze erfolgt in zahlreichen Sprachen, vor allem auf Englisch, Französisch und Deutsch, was auf eine breite internationale Kundenbasis schließen lässt.
Hasta hace poco, la LSD era la sustancia alucinógena más consumida. En la actualidad podríamos estar asistiendo a un cambio de tendencia, ya que los informes apuntan a que el consumo de hongos alucinógenos (126) es cada vez más habitual. La disponibilidad de hongos alucinógenos parece haberse incrementado desde finales de los años noventa, cuando empezaron a ser comercializados conjuntamente con otros productos «naturales» en smart shops en los Países Bajos y en otros lugares (127). Por ejemplo, en el Reino Unido, a partir del año 2000 aumentó el número de establecimientos donde se venden hongos alucinógenos, y se estima que hasta 2005 la venta se habrá extendido a aproximadamente 300 establecimientos y puntos de venta de todo el país. También ha surgido la venta de hongos alucinógenos a través de Internet, con sitios web, principalmente basados en los Países Bajos, en los que se venden hongos frescos, kits de cultivo e impresiones de esporas. El marketing en línea de hongos alucinógenos se realiza en varios idiomas, principalmente en inglés, francés y alemán, lo que implica una amplia base de consumidores repartidos por todo el mundo.
Fino a non molto tempo fa, l’LSD era la sostanza allucinogena più usata. È possibile che adesso la tendenza stia cambiando, poiché l’uso di funghi allucinogeni viene riferito con sempre maggior frequenza (126). La disponibilità dei funghi allucinogeni sembra essere aumentata dall’inizio degli anni Novanta, quando queste sostanze hanno iniziato a essere commercializzate assieme ad altri prodotti “naturali” negli “smart shops” nei Paesi Bassi e altrove (127). Nel Regno Unito, per esempio, con l’inizio del nuovo millennio è aumentato il numero di negozi che vendono funghi allucinogeni; nel 2005 queste sostanze venivano vendute in circa 300 negozi e chioschi di vendita in tutto il paese. È in crescita anche la vendita dei funghi allucinogeni via Internet, con la diffusione di siti, prevalentemente di origine olandese, che propongono funghi freschi, kit per la coltivazione e impronte sporali. La vendita on line di funghi allucinogeni avviene in più lingue, tra le quali predominano inglese, francese e tedesco, dal che si deduce che esiste un’ampia base di consumatori internazionali.
Até há pouco tempo, o LSD era a substância alucinogénia mais consumida. Esta situação poderá estar agora a mudar, uma vez que o consumo de cogumelos alucinogénios (126) tem vindo a ser cada vez mais mencionado. A disponibilidade de cogumelos alucinogénios parece ter aumentado desde finais da década de 90, altura em que começaram a ser comercializados lado a lado com outros produtos “naturais” em “smart shops”, nos Países Baixos e noutros países (127). Por exemplo, no Reino Unido, no início da década de 2000, o número de lojas que vendiam cogumelos alucinogénios aumentou, e em 2005 estimava-se que eram vendidos em cerca de 300 lojas e tendas de mercado em todo o país. Os cogumelos alucinogénios também começaram a ser vendidos através da Internet, com sítios, sobretudo holandeses, que comercializam cogumelos frescos, kits de cultivo e “carimbos” (prints) de esporos. A comercialização em linha dos cogumelos alucinogénios é realizada em várias línguas, principalmente em inglês, francês e alemão, o que sugere a existência de uma ampla base de consumidores a nível internacional.
Έως πρόσφατα, το LSD ήταν η συχνότερα χρησιμοποιούμενη παραισθησιογόνος ουσία. Η κατάσταση αυτή μπορεί τώρα να αλλάζει, καθώς η χρήση παραισθησιογόνων μανιταριών (126) αναφέρεται ολοένα συχνότερα. Η διαθεσιμότητα παραισθησιογόνων μανιταριών φαίνεται ότι αυξήθηκε από τα τέλη της δεκαετίας του 1990, περίοδο κατά την οποία ξεκίνησε η εμπορική διάθεσή τους μαζί με άλλα «φυσικά» προϊόντα σε ειδικά καταστήματα στις Κάτω Χώρες και αλλού (127). Για παράδειγμα, στο Ηνωμένο Βασίλειο στις αρχές της δεκαετίας του 2000 ο αριθμός καταστημάτων που πωλούσαν παραισθησιογόνα μανιτάρια αυξήθηκε και έως το 2005 υπολογίζεται ότι η πώλησή τους γινόταν σε περίπου 300 καταστήματα και υπαίθριους πάγκους σε όλη τη χώρα. Την εμφάνισή της έκανε επίσης η διαδικτυακή πώληση παραισθησιογόνων μανιταριών μέσω ιστοθέσεων που εδρεύουν κυρίως στις Κάτω Χώρες, όπου πωλούνται νωπά μανιτάρια, συσκευασίες καλλιέργειας και έντυπο υλικό για σπόρους. Η επιγραμμική εμπορική προώθηση παραισθησιογόνων μανιταριών πραγματοποιείται σε διάφορες γλώσσες, και κυρίως τα αγγλικά, τα γαλλικά και τα γερμανικά, γεγονός που υποδεικνύει την ύπαρξη ευρείας διεθνούς πελατειακής βάσης.
Tot voor kort was LSD de meest gebruikte hallucinogene stof. Dat is nu mogelijk aan het veranderen, want er wordt steeds vaker melding gemaakt van het gebruik van hallucinogene paddestoelen (126). De beschikbaarheid van hallucinogene paddestoelen is kennelijk toegenomen sinds het einde van de jaren negentig, toen ze naast andere “natuurlijke” producten te koop werden aangeboden in smart shops in Nederland en elders (127). Zo steeg in het begin van de het nieuwe millennium in het Verenigd Koninkrijk het aantal winkels dat hallucinogene paddestoelen verkocht, en in 2005 waren deze paddestoelen naar schatting in ongeveer driehonderd winkels en marktkramen verspreid over heel het land te koop. Daarnaast is de internetverkoop van hallucinogene paddestoelen opgekomen, waarbij – vooral vanuit Nederland opererende – sites verse paddestoelen, growkits en sporenprints te koop aanbieden, en wel in een aantal talen, vooral Engels, Frans en Duits, wat wijst op een breed, internationaal klantenbestand.
Do nedávné doby bylo LSD nejčastěji užívanou halucinogenní látkou. Tento stav se může v současné době měnit vzhledem ke stále častějším zmínkám o halucinogenních houbách (126). Dostupnost halucinogenních hub se zřejmě zvýšila od konce 90. let 20. století, kdy se společně s dalšími „přírodními“ produkty začaly objevovat na trhu v tzv. „smart shopech“ (127) v Nizozemsku i jinde. Například ve Spojeném království v průběhu prvních několika let 21. století vzrostl počet obchodů prodávajících halucinogenní houby a v roce 2005 je podle odhadů v zemi prodávalo už okolo 300 obchodů a stánků. Rovněž se začal rozvíjet prodej halucinogenních hub přes internet, při němž se na stránkách (většinou holandských) prodávají čerstvé houby, sady pro jejich pěstování a výtrusy. Prodej halucinogenních hub probíhá online v řadě jazyků, zejména v angličtině, francouzštině a němčině, což ukazuje na širokou mezinárodní spotřebitelskou základnu.
Indtil for nylig var lsd det hyppigst anvendte hallucinogen. Dette kan nu være ved at ændre sig, da der i stigende grad er meldt om brug af hallucinogene svampe (126). Tilgængeligheden af hallucinogene svampe synes at være steget siden slutningen af 1990'erne, hvor de begyndte at blive markedsført sammen med andre "naturlige" produkter i "smart shops" i Nederlandene og andre steder (127). F.eks. i Det Forenede Kongerige steg antallet af butikker, der sælger hallucinogene svampe, i begyndelsen af 2000'erne, og i 2005 blev det anslået, at de blev solgt i ca. 300 butikker og markedsboder i hele landet. Man er også begyndt at sælge hallucinogene svampe via internettet med– hovedsagelig nederlandske – websteder, hvor der sælges friske svampe, dyrkningssæt og sporeprints. Markedsføringen af hallucinogene svampe på internettet foretages på en række sprog, især engelsk, fransk og tysk, hvilket tyder på et bredt, internationalt kundeunderlag.
Kuni viimase ajani oli LSD kõige sagedamini tarbitav hallutsinogeenne aine. Olukord võib aga olla muutumas, sest üha rohkem teatatakse hallutsinogeensete seente tarbimisest.(126) Hallutsinogeensete seente kättesaadavus tundub olevat suurenenud alates 1990ndate aastate lõpust, mil neid hakati Madalmaades ja mujal koos muude nn looduslike toodetega müüma poodides, mida nimetatakse smart shops.(127) Näiteks Ühendkuningriigis suurenes hallutsinogeenseid seeni müüvate poodi arv 21. sajandi esimestel aastatel ning 2005. aastaks oli neid seeni müüvate poodide ja turumüügikohtade arv kogu riigis hinnanguliselt umbes 300. Hallutsinogeenseid seeni on hakatud müüma ka Interneti kaudu, kus peamiselt Madalmaades asuvad firmad müüvad värskeid seeni, seente kasvatamise komplekte ja eoseid. Hallutsinogeensete seente müük Interneti kaudu toimub mitmes keeles, peamiselt inglise, prantsuse ja saksa keeles, mis viitab suurele rahvusvahelisele kliendibaasile.
LSD on aivan viime aikoihin asti ollut kaikkein yleisimmin käytetty hallusinogeeninen aine, mutta ei ehkä enää kauan, sillä hallusinogeenisten sienien käytöstä (126) saadaan nyt yhä enemmän ilmoituksia. Sienien saatavuus näyttää lisääntyneen tasaisesti 1990-luvun loppupuolelta lähtien, jolloin niitä alettiin markkinoida ”smart shopeissa” muiden ”luonnontuotteiden” rinnalla niin Alankomaissa kuin muuallakin (127). Esimerkiksi Yhdistyneessä kuningaskunnassa hallusinogeenisia sieniä myyvien kauppojen määrä alkoi lisääntyä 2000-luvun alussa, ja vuoteen 2005 mennessä sieniä oli myynnissä noin 300 kaupassa ja kojussa eri puolilla maata. Sittemmin niitä alettiin myydä myös Internetissä, jossa tuoreita sieniä, sienenkasvatusvälineitä ja itiöprinttejä on tarjolla pääasiassa hollantilaisilla sivustoilla. Hallusinogeenisten sienien sähköistä kauppaa käydään eri kielillä, lähinnä kuitenkin englanniksi, ranskaksi ja saksaksi, joten asiakaskanta lienee varsin laaja ja kansainvälinen.
A leggyakrabban használt hallucinogén anyag egészen a közelmúltig az LSD volt. Ez most megváltozni látszik az alapján, hogy egyre gyakrabban számolnak be a hallucinogén gombák használatáról126. Úgy tűnik, hogy a hallucinogén gombák elérhetősége az 1990-es évek vége óta nőtt, amikor a többi „természetes” termék mellett ezeket is forgalmazni kezdték az úgynevezett „smart shopokban”, Hollandiában és másutt127. Az Egyesült Királyságban például a hallucinogén gombákat árusító üzletek száma a 2000-es évek elején kezdett nőni, 2005-re pedig már a becslések szerint országszerte körülbelül 300 üzletben és piaci standon árusították ezeket. A hallucinogén gombák internetes árusítása ugyancsak megjelent, friss gombákat, termesztő készleteket és spóralenyomatokat árusító, zömében hollandiai székhelyű honlapokkal. A hallucinogén gombák on-line forgalmazása különféle nyelveken, többnyire angolul, franciául és németül zajlik, ami kiterjedt nemzetközi fogyasztói bázisra utal.
Do niedawna najbardziej powszechnie stosowaną substancją halucynogenną był LSD. Ta sytuacja może obecnie ulec zmianie w związku ze wzrastającą liczbą doniesień o zażywaniu grzybów halucynogennych (126). Wydaje się, że dostępność grzybów halucynogennych wzrosła od końca lat 90-tych, gdy zaczęto wprowadzać je na rynek obok innych produktów „naturalnych” sprzedawanych w tzw. smart shops w Holandii i w innych krajach (127). Na przykład w Wielkiej Brytanii po 2000 r. wzrosła liczba sklepów, w których sprzedawano grzyby halucynogenne, a w 2005 r. szacowano, że ich sprzedaż prowadzi ponad 300 sklepów i straganów w całym kraju. Pojawiła się również możliwość ich zakupu za pośrednictwem Internetu. Witryny internetowe, głównie holenderskie, oferują świeże grzyby, zestawy do ich hodowli i zarodniki. W internetowym handlu grzybami halucynogennymi używa się różnych języków, z przewagą angielskiego, francuskiego i niemieckiego, co świadczy o szerokim międzynarodowym rynku zbytu.
Până nu demult, LSD a fost substanţa halucinogenă cel mai des consumată. Acest fapt se poate schimba acum, deoarece se raportează tot mai mult consumul de ciuperci halucinogene (126). Disponibilitatea ciupercilor halucinogene pare să fi crescut de la sfârşitul anilor 1990, când acestea au început să se comercializeze alături de alte produse „naturale” în „magazine inteligente” în Ţările de Jos şi în alte părţi (127). De exemplu, în Regatul Unit, la începutul anilor 2000, numărul magazinelor în care se vând ciuperci halucinogene a crescut, iar prin 2005 s-a estimat că aceste produse se vindeau în circa 300 de magazine şi standuri din ţară. De asemenea, a apărut vânzarea ciupercilor halucinogene pe Internet, pe site-uri, în principal olandeze, care vând ciuperci proaspete, seturi de cultură şi amprente de spori. Comercializarea on‑line a ciupercilor halucinogene se desfăşoară în diverse limbi, în principal engleza, franceza şi germana, ceea ce o face accesibilă unui mare număr de consumatori pe plan internaţional.
Donedávna bolo LSD najbežnejšie užívanou halucinogénnou látkou. Toto sa teraz asi mení, pretože užívanie halucinogénnych húb (126) sa uvádza čoraz viac. Zdá sa, že dostupnosť halucinogénnych húb sa od konca deväťdesiatych rokov minulého storočia zvýšila, kedy sa začali predávať spolu s inými „prírodnými“ produktmi v „smart shopoch“ v Holandsku a inde (127). Napríklad v Spojenom kráľovstve v prvých rokoch tohto storočia sa počet obchodov, ktoré predávajú halucinogénne huby, zvýšil a odhaduje sa, že do roku 2005 sa predávali v asi 300 obchodoch a trhových stánkoch po celej krajine. Objavil sa aj predaj halucinogénnych húb cez internet so stránkami, najmä v holandčine, na ktorých sa predávajú čerstvé huby, súpravy na pestovanie húb a „spore prints“ (výtrusy húb na alobale, papieri alebo inom materiáli). On-line predaj halucinogénnych húb sa vykonáva vo viacerých jazykoch, najmä v angličtine, francúzštine a nemčine, čím zahŕňa širokú medzinárodnú spotrebiteľskú základňu.
  Forord  
Som i forbindelse med evalueringen av EUs handlingsplan (2000-04) vil styringsgruppen bestå av representanter for de relevante kommisjonstjenestene, EONN og Europol, i tillegg til representanter for medlemsstatene. Det vil også bli organisert rådgivende høringer med representanter for det sivile samfunn.
Evaluation forms a substantial part of the new EU drugs action plan. It is conceived as a continuous, incremental and participative process. It is continuous because the European Commission, with the support of EMCDDA and Europol, will present annual progress reviews. The evaluation exercise will also be incremental, each annual progress review placing the results of the last year within the context of the preceding year. Finally, the process will be participative, involving an evaluation Steering Group whose task will be to define the methodology, output and provisional calendar. As in the evaluation of the EU action plan (2000–04), the Steering Group will be made up of representatives of relevant Commission services, the EMCDDA and Europol as well as representatives of the Member States. Consultative hearings for civil society representatives will also be organised. At the end of the 2005–08 drugs action plan, and for the first time at European level, an impact assessment will be organised with a view to proposing a new action plan for the period 2009–12, which is intended to take this assessment as a starting point. A final evaluation of the strategy and of the action plans will then be carried out by the Commission in 2012.
L’évaluation est une partie essentielle du nouveau plan d’action drogue de l’UE. Il a été conçu comme un processus permanent, progressif et participatif. Il est permanent parce que la Commission européenne, avec l’aide de l’OEDT et d’Europol, présentera des rapports annuels d’avancement. L’exercice d’évaluation sera également progressif, dans la mesure où chaque rapport annuel d’avancement inscrira les résultats de l’année écoulée dans la perspective de l’année précédente. Enfin, le processus sera participatif, puisqu’il fera intervenir un groupe de pilotage chargé de définir la méthodologie et les résultats et d’établir un calendrier provisoire. À l’instar de l’évaluation du plan d’action de l’UE (2000-2004), le groupe de pilotage sera constitué de représentants des services compétents de la Commission, de l’OEDT et d’Europol, ainsi que de représentants des États membres. Des consultations seront également organisées avec des représentants de la société civile. À l’expiration du plan d’action drogue de l’UE pour la période 2005-2008, et pour la première fois au niveau européen, une évaluation d’impact sera entreprise en vue de proposer un nouveau plan d’action pour la période 2009-2012, qui prendra cette évaluation pour point de départ. Une évaluation finale de la stratégie et des plans d’action sera ensuite réalisée par la Commission en 2012.
Die Evaluierung bildet einen wesentlichen Bestandteil des neuen EU-Drogenaktionsplans und wird als ein kontinuierlicher, inkrementeller und partizipativer Prozess begriffen. Die Kontinuität wird dadurch gewährleistet, dass die Europäische Kommission mit Unterstützung der EBDD und von Europol eine jährliche Überprüfung der erzielten Fortschritte vornimmt. Die Evaluierung ist insofern ein inkrementeller Prozess, als in jeder jährlichen Überprüfung die Ergebnisse des Vorjahres mit denen des vorletzten Jahres in Zusammenhang gebracht werden. Der partizipative Charakter des Evaluierungsprozesses entsteht durch die Einbeziehung einer Lenkungsgruppe für die Evaluierung, die mit der Festlegung der Methodik, der Ergebnisse und des vorläufigen Zeitplans betraut ist. Wie bei der Evaluierung des EU-Aktionsplans (2000-2004) wird die Lenkungsgruppe wieder aus Vertretern der einschlägigen Kommissionsdienststellen, der EBDD und von Europol sowie Vertretern der Mitgliedstaaten bestehen. Darüber hinaus werden auch konsultative Anhörungen für Vertreter der Zivilgesellschaft durchgeführt. Gegen Ende der Laufzeit des Drogenaktionsplans 2005-2008 wird mit Blick auf die Unterbreitung des Vorschlags für einen neuen Aktionsplan für den Zeitraum von 2009 bis 2012 erstmals eine europaweite Folgenabschätzung vorgenommen, auf deren Grundlage der neue Aktionsplan erarbeitet werden soll. Im Jahr 2012 wird die Kommission schließlich die Strategie und die Aktionspläne einer Abschlussbewertung unterziehen.
La valutazione è una componente fondamentale del nuovo piano d’azione dell'Unione europea in materia di lotta alla droga. Essa è concepita come un processo continuo, incrementale e partecipativo. È un processo continuo perché la Commissione europea presenterà revisioni annuali sull’andamento, con il sostegno dell’OEDT e dell’Europol. L’esercizio di valutazione sarà inoltre incrementale perché ogni revisione annuale dell’andamento ingloberà i risultati dell’ultimo anno nel contesto dell’anno precedente. Infine, si tratterà di un processo di tipo partecipativo, che comprenderà anche una valutazione del gruppo esecutivo, il quale sarà incaricato di definire la metodologia, i risultati e il calendario provvisorio del piano d’azione. Come per la valutazione del piano d’azione dell’Unione europea in materia di lotta contro la droga (2000-2004), il gruppo esecutivo sarà costituito da rappresentanti dei servizi competenti della Commissione, dell'OEDT e dell'Europol, nonché da rappresentanti degli Stati membri. Saranno inoltre organizzate riunioni consultive con i rappresentanti della società civile. Una volta ultimato il piano d’azione in materia di lotta contro la droga per il periodo 2005-2008, e per la prima volta a livello comunitario, verrà predisposta una valutazione d’impatto finalizzata a proporre un nuovo piano d’azione per il periodo 2009-2012, che utilizzerà questa valutazione come punto di partenza. Nel 2012 la Commissione svolgerà quindi una valutazione finale della strategia e dei piani d’azione.
A avaliação constitui uma parte substancial do novo plano de acção, sendo concebida como um processo contínuo, progressivo e participativo. É contínuo porque a Comissão Europeia, com o apoio do OEDT e da Europol, apresentará análises de progresso anuais. O exercício de avaliação também será progressivo, uma vez que cada análise inserirá os resultados do último ano no contexto do ano anterior. Por último, o processo será participativo, envolvendo um grupo director de avaliação com a função de definir a metodologia, os resultados a obter e o calendário provisório. Tal como sucedeu na avaliação do plano de acção da UE (2000–2004), o grupo director será constituído por representantes dos serviços pertinentes da Comissão, do OEDT e da Europol, bem como por representantes dos Estados-Membros. Serão igualmente organizadas audições consultivas de representantes da sociedade civil. No final do plano de acção 2005–2008, e pela primeira vez a nível europeu, organizar-se-á uma avaliação do impacto com vista à proposta de um novo plano de acção para o período de 2009–2012, que deverá tomar esta avaliação como ponto de partida. Em 2012 a Comissão realizará uma avaliação final da estratégia e dos planos de acção.
Η αξιολόγηση αποτελεί σημαντική συνιστώσα του νέου σχεδίου δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά. Θεωρείται μια συνεχής, επαυξητική και συμμετοχική διαδικασία. Είναι συνεχής γιατί η Ευρωπαϊκή Ένωση, με την υποστήριξη του ΕΚΠΝΤ και της Ευρωπόλ, θα υποβάλλει ετήσιες επισκοπήσεις της προόδου. Η αξιολόγηση θα είναι επίσης επαυξητική, καθώς κάθε ετήσια επισκόπηση της προόδου θα εντάσσει τα αποτελέσματα του προηγούμενου έτους στο πλαίσιο του υπό εξέταση έτους. Τέλος, η διαδικασία θα είναι συμμετοχική, καθώς σε αυτή θα συμμετέχει μια διευθύνουσα ομάδα αξιολόγησης, αποστολή της οποίας θα είναι ο καθορισμός της μεθοδολογίας, των αποτελεσμάτων και του προσωρινού χρονοδιαγράμματος. Όπως συνέβη και με την αξιολόγηση του σχεδίου δράσης της ΕΕ για την περίοδο 2000–04, η διευθύνουσα ομάδα θα αποτελείται από εκπροσώπους των αρμόδιων υπηρεσιών της Επιτροπής, του ΕΚΠΝΤ και της Ευρωπόλ καθώς και εκπροσώπους των κρατών μελών. Θα οργανωθούν επίσης ακροάσεις διαβούλευσης για εκπροσώπους της κοινωνίας των πολιτών. Με την ολοκλήρωση του σχεδίου δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2005–08, και για πρώτη φορά σε ευρωπαϊκό επίπεδο, θα διενεργηθεί αξιολόγηση του αντίκτυπου με στόχο την εισήγηση ενός νέου σχεδίου δράσης για την περίοδο 2009–12, το οποίο πρόκειται να χρησιμοποιήσει την αξιολόγηση αυτή ως αφετηρία. Κατόπιν τούτου, η τελική αξιολόγηση της στρατηγικής και των σχεδίων δράσης θα πραγματοποιηθεί από την Επιτροπή το 2012.
Evaluatie is een belangrijk onderdeel van het nieuwe EU-actieplan inzake drugs en wordt daarin opgevat als een permanent, accumulatief en participatief proces: permanent, omdat de Europese Commissie – met steun van het EWDD en Europol – jaarlijks verslag zal uitbrengen van de gemaakte vorderingen; accumulatief, omdat bij deze jaarlijkse voortgangsevaluaties de resultaten van het verslagjaar afgezet zullen worden tegen die van het voorafgaande jaar; en participatief, omdat gekozen is voor de instelling van een stuurgroep Evaluatie die tot taak heeft de voor de evaluatie te gebruiken methodologie, de evaluatieoutput en een voorlopig tijdschema vast te stellen. Net zoals in het EU-actieplan (2000-2004) zal de stuurgroep samengesteld zijn uit vertegenwoordigers van de betrokken Commissiediensten, het EWDD, Europol en de lidstaten. Ook zullen in het kader van een raadplegingsproces hoorzittingen met vertegenwoordigers van het maatschappelijk middenveld plaatsvinden. Tegen het einde van de looptijd van het actieplan inzake drugs (2005-2008) zal – voor het eerst op EU-niveau – een effectbeoordeling uitgevoerd worden met het oog op de uitwerking van een nieuw actieplan voor de periode 2009-2012, waarvoor deze beoordeling het uitgangspunt zal vormen. Tot slot zal in 2012 een eindevaluatie van de strategie en de actieplannen worden uitgevoerd door de Commissie.
Podstatnou část nového protidrogového akčního plánu EU tvoří hodnocení. Je pojato jako nepřetržitý, postupný a participativní proces. Nepřetržitý proto, že Evropská komise za podpory EMCDDA a Europolu bude každoročně prezentovat přezkoumání provádění plánu. Hodnocení bude zároveň postupné, jelikož roční přezkoumání uvede výsledky minulého roku do kontextu předloňského roku. A konečně tento proces bude participativní, přičemž se do něho zapojí řídicí skupina pro hodnocení, jejímž úkolem bude definovat metodiku, výstupy a provizorní harmonogram. Stejně jako v případě hodnocení Protidrogového akčního plánu EU na období 2000–2004 bude řídicí skupina složena ze zástupců příslušných útvarů Komise, EMCDDA a Europolu a také ze zástupců členských států. Zorganizována budou rovněž konzultační setkání pro představitele občanské společnosti. Na konci období protidrogového akčního plánu 2005–2008, a poprvé na evropské úrovni, proběhne hodnocení dopadů se zřetelem k navržení nového akčního plánu na období 2009–2012, pro který má být toto hodnocení výchozím bodem. Závěrečné hodnocení strategie a akčních plánů provede Komise v roce 2012.
Evaluering indgår som en væsentlig del af EU's nye narkotikahandlingsplan og opfattes som en løbende, trinvis og participativ proces. Processen er løbende, idet Europa-Kommissionen med bistand fra EONN og Europol hvert år vil fremlægge situationsrapporter. Evalueringsprocessen vil også være trinvis, idet den årlige situationsrapport sætter resultaterne fra det seneste år ind i den sammenhæng, der gjorde sig gældende i det foregående år. Endelig vil processen være participativ og involvere en evalueringsstyringsgruppe, som får til opgave at fastlægge metode, resultater og foreløbig tidsplan. Som i forbindelse med evalueringen af EU's handlingsplan (2000–2004) vil styringsgruppen bestå af repræsentanter fra relevante tjenestegrene i Kommissionen, EONN og Europol samt repræsentanter fra medlemsstaterne. Der vil også blive tilrettelagt rådgivende høringer for repræsentanter for civilsamfundet. Ved afslutningen af narkotikahandlingsplanen for 2005–2008 og for første gang på europæisk plan vil der blive foretaget en konsekvensanalyse med henblik på at foreslå en ny handlingsplan for perioden 2009–2012, som skal tage udgangspunkt i denne analyse. I 2012 vil Kommissionen derefter foretage en slutevaluering af strategien og handlingsplanerne.
Hindamine mängib Euroopa Liidu uues narkoennetuse tegevuskavas olulist rolli. See on kavandatud jätkuva, täieneva ja kaasava protsessina. See on jätkuv, sest Euroopa Komisjon esitab Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse ning Europoli kaasabil iga-aastase arenguülevaate. Hindamisprotsess on ühtlasi täienev, sest iga-aastases arenguülevaates võrreldakse viimase aasta tulemusi eelmise aastaga. Lõpuks on see protsess ka kaasav, sisaldades hinnangut juhtkomiteelt, kelle ülesanne on kindlaks määrata metoodika, tulemus ja esialgne ajakava. Nagu ka Euroopa Liidu narkootikumidealase tegevuskava (2000–2004) hindamiseks, moodustatakse juhtkomitee Euroopa Komisjoni vastavate teenistuste esindajatest, samuti Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse, Europoli ja liikmesriikide esindajatest. Nõupidamisi korraldatakse ka valitsusväliste asutuste esindajatega. 2005.–2008. aasta narkootikumidealase tegevuskava lõpule jõudmisel hinnatakse selle mõjusid esmakordselt ka Euroopa Liidu tasandil, et kõnealuse hinnangu alusel soovitada aastateks 2009–2012 uut tegevuskava. Strateegiale ja tegevuskavale annab Euroopa Komisjon lõpliku hinnangu 2012. aastal.
Arviointi on olennainen osa EU:n uutta toimintasuunnitelmaa. Se määritellään jatkuvaksi, lisääväksi ja osallistavaksi prosessiksi. Arviointi on jatkuvaa, koska Euroopan komissio laatii EMCDDA:n ja Europolin avustuksella vuosittain tilannekatsauksia toimintasuunnitelman edistymisestä. Arviointiprosessi on myös lisäävä, sillä kussakin vuotuisessa tilannekatsauksessa verrataan viimeksi kuluneen vuoden tuloksia sitä edeltäneen vuoden tuloksiin. Osallistavaksi prosessin tekee se, että arviointiin osallistuu ohjausryhmä, joka määrittelee arvioinnissa käytettävän menetelmän, arviointitavoitteet ja arvioinnin alustavan aikataulun. EU:n toimintasuunnitelman 2000–2004 tapaan tämänkin toimintasuunnitelman arvioinnin ohjausryhmä koostuu komission, EMCDDA:n ja Europolin sekä jäsenvaltioiden edustajista. Tämän lisäksi järjestetään kuulemisia kansalaisyhteiskunnan edustajille. Vuosien 2005–2008 aikana toteutettavan toimintasuunnitelman päätteeksi järjestetään – ensimmäistä kertaa Euroopan tasolla – vaikutusten arviointi, jota on tarkoitus käyttää lähtökohtana vuosiksi 2009–2012 ehdotettavalle uudelle toimintasuunnitelmalle. Komissio suorittaa strategian ja toimintasuunnitelmien loppuarvioinnin vuonna 2012.
Az értékelés az EU új kábítószerügyi cselekvési tervének is fontos része. Ezt egy folyamatos, egyre kiterjedtebb, részvételen alapuló folyamatnak tekintik. Folyamatos, mivel az Európai Bizottság – az EMCDDA és az Europol támogatásával – éves helyzetértékeléseket fog benyújtani. Az értékelési gyakorlat egyre kiterjedtebb is lesz, amennyiben mindegyik éves helyzetértékelés az előző év eredményeit az azt megelőző év kontextusában kezeli. Végezetül pedig a részvételen fog alapulni, egy értékelő irányítóbizottság segítségével, amelynek a módszertan, a kimenet és az előzetes időrend meghatározása lesz a feladata. Akárcsak az EU cselekvési tervének (2000–04) értékelése esetében, az irányítóbizottság itt is a megfelelő bizottsági szolgálatok, az EMCDDA és az Europol képviselőiből, illetve a tagállamok képviselőiből fog állni. A civil társadalom képviselői számára is szerveznek konzultációs meghallgatásokat. A 2005–08-as kábítószerügyi cselekvési terv lejártakor – európai szinten most először – hatásértékelést fognak szervezni az új, 2009–12-re szóló cselekvési tervre vonatkozó javaslat érdekében, amely ebből az értékelésből kíván kiindulni. A stratégia, illetve a cselekvési tervek végső értékelését a Bizottság ezt követően, 2012-ben fogja elvégezni.
Ocena stanowi istotny element nowego antynarkotykowego planu działania UE. Pomyślana została jako proces ciągły, narastający i partycypacyjny. Jest procesem ciągłym, ponieważ Komisja Europejska, przy wsparciu ze strony EMCDDA i Europolu, przedstawia doroczne oceny postępu w tej dziedzinie. Ocena będzie również zadaniem narastającym, ponieważ ocena postępu osiągniętego w danym roku pozwoli na umiejscowienie wyników ostatniego roku w kontekście poprzedniego. Ponadto będzie to proces partycypacyjny, z udziałem oceniającej grupy sterującej, której zadaniem będzie określenie metodologii, wyników i wstępnego harmonogramu. Podobnie jak w przypadku oceny planu działania UE (2000–2004) w skład grupy sterującej wejdą przedstawiciele odpowiednich służb Komisji, EMCDDA i Europolu, jak również przedstawiciele państw członkowskich. Zorganizowane zostaną również spotkania konsultacyjne dla przedstawicieli społeczeństwa obywatelskiego. Pod koniec okresu objętego planem działania 2005–2008 po raz pierwszy na szczeblu europejskim zorganizowana zostanie ocena wpływu w celu zaproponowania nowego planu działania na okres 2009–2012, dla którego ocena ta będzie stanowić punkt wyjścia. Końcową ocenę strategii i planów działania przeprowadzi Komisja w 2012 r.
Evaluarea constituie o parte substanţială a noului plan de acţiune al Uniunii Europene privind drogurile. Evaluarea este concepută ca un proces continuu, gradual şi participativ. Evaluarea este continuă, întrucât Comisia Europeană, cu sprijinul OEDT şi al Europolului va prezenta analize anuale de realizare. Este şi graduală, întrucât fiecare analiză anuală de realizare va încadra rezultatele anului care se încheie în contextul anului precedent. În sfârşit, procesul este participativ, implicând un Comitet director de evaluare, a cărui sarcină va fi de a defini metodologia, rezultatele şi calendarul provizoriu. Ca şi în cazul evaluării planului de acţiune UE pe 2000-2004, Comitetul director va fi constituit din reprezentanţii serviciilor corespunzătoare ale Comisiei, ai OEDT şi Europolului, ca şi din reprezentanţii statelor membre. Vor fi organizate şi mai multe audieri consultative pentru reprezentanţii societăţii civile. La încheierea planului de acţiune privind drogurile pe perioada 2005-2008, şi pentru prima dată la nivel european, se va organiza o evaluare de impact cu scopul de a propune un nou plan de acţiune pe perioada 2009-2012, care va avea ca punct de plecare respectiva evaluare. Comisia va efectua, în 2012, o evaluare finală a strategiei şi a planului de acţiune.

EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.