frda – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 47 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu
  Andamento dei decessi i...  
relazioni nazionali Reitox (2004), dati desunti dai registri nazionali di mortalità o da registri speciali (di medicina legale o della polizia).
: Reitox national reports (2004), taken from national mortality registries or special registries (forensic or police).
: Rapports nationaux Reitox (2004), extraits des registres nationaux de mortalité ou de registres spéciaux (médecine légale ou police).
: Nationale Reitox-Berichte (2004), auf der Grundlage von nationalen Todesursachenregistern oder (gerichtsmedizinischen bzw. polizeilichen) Spezialregistern.
: Informes nacionales de la red Reitox (2004), extraídos de los registros nacionales de mortalidad o los registros especiales (forenses o policiales).
: Relatórios Nacionais Reitox (2004), dados obtidos a partir dos registos nacionais de óbitos ou de registos especiais (da medicina legal ou da polícia).
: Εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox (2004), από εθνικά αρχεία θνησιμότητας ή ειδικά αρχεία (ιατροδικαστικά ή αστυνομικά).
: Nationale Reitox-verslagen (2004). De gegevens zijn ontleend aan nationale overlijdensregisters of speciale registers (forensische of politieregisters).
: Národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox (2004), převzato z národních evidencí úmrtnosti nebo specializovaných evidencí (soudních nebo policejních).
: Nationale Reitox-rapporter (2004) – oplysninger hentet i nationale dødelighedsregistre eller særlige registre (retsmedicinske registre eller politiregistre).
: Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded (2004), andmed saadud riiklikest surmaregistritest või (kohtu või politsei) eriregistritest.
: Reitoxin kansalliset raportit (2004), tiedot on saatu kansallisista kuolleisuusrekistereistä tai erikoisrekistereistä (oikeuslääketieteellisistä tai poliisin rekistereistä).
: Reitox országjelentések (2004), az adatok az országos halotti nyilvántartásokból vagy speciális (igazságügyi orvostani vagy rendőrségi) nyilvántartásokból származnak.
: Nasjonale Reitox-rapporter (2004), hentet fra nasjonale dødelighetsregistre eller spesialregistre (rettsmedisinske registre eller politiregistre).
: Sprawozdania krajowe Reitox (2004), informacje zebrane z krajowych rejestrów zgonów lub rejestrów specjalnych (medycyny sądowej lub policji).
: Rapoartele naţionale Reitox (2004), preluate din registrele naţionale de decese sau din registre speciale (de prosectură sau ale poliţiei).
: Národné správy Reitox (2004), prevzaté z registrov celoštátnej evidencie zomrelých alebo z osobitných registrov (súdnictva alebo polície).
: Nacionalna poročila Reitox (2004), pridobljena iz nacionalnih registrov o smrtnosti ali posebnih registrov (forenzičnih ali policijskih).
: Nationella Reitox-rapporter (2004), hämtat från nationella dödsorsaksregister eller specialregister (rättsmedicinska register eller polisregister).
Reitox nacionālie ziņojumi (2004. g.), nacionālie mirstības reģistri un speciālie reģistri (tiesu medicīnas vai policijas).
  Andamento dei decessi i...  
La cifra riporta i dati forniti dai paesi che hanno segnalato l’età media delle vittime nella maggior parte degli anni del periodo di riferimento.
The figure represents data from countries that reported mean age of victims in most years during the reporting period.
La figure présente les données de pays ayant fourni un âge moyen des victimes pour la plupart des années de la période considérée.
Die Abbildung zeigt Daten aus Ländern, die für die meisten Jahre des Berichtszeitraums das Durchschnittsalter von Drogenopfern gemeldet haben.
La cifra representa datos de países que notificaron la edad media de las víctimas en la mayoría de años que duró el período de registro.
A figura apresenta dados dos países que mencionaram a idade média das vítimas na maior parte dos anos do período em causa.
Ο αριθμός αντιπροσωπεύει στοιχεία από τις χώρες που ανέφεραν μέση ηλικία των θυμάτων στα περισσότερα έτη κατά την υπό εξέταση περίοδο.
De gegevens hebben betrekking op landen die in de meeste jaren in de genoemde periode melding hebben gemaakt van de gemiddelde leeftijd van de slachtoffers.
Obrázek představuje údaje ze zemí, které hlásily průměrný věk obětí ve většině let sledovaného období.
Figuren viser data fra lande, som har indberettet gennemsnitsalderen for ofrene i de fleste af årene i indberetningsperioden.
Joonis kajastab nende riikide andmeid, mis teavitasid ohvrite keskmisest vanusest aruandlusperioodi enamikul aastatel.
Luku edustaa niistä maista saatuja tietoja, jotka ilmoittivat uhrien keski-iän useimpina raportointijaksoon kuuluneina vuosina.
Az ábra azokat az országokat mutatja, amelyek a jelentési időszak legtöbb évére vonatkozóan megadták az áldozatok átlagos életkorát.
Tallet representerer data fra land som oppga gjennomsnittsalder for ofre i de fleste årene i rapporteringsperioden.
Wartość liczbowa przedstawia dane pochodzące z państw, które przekazywały informacje o średnim wieku ofiar przez dłuższy czas trwania okresu sprawozdawczego.
Cifra reprezintă datele din ţările care au raportat vârsta medie a victimelor în majoritatea anilor din perioada de raportare.
Údaj sa týka krajín, ktoré oznámili priemerný vek obetí vo väčšine rokov sledovaného obdobia.
Številka predstavlja države, ki so poročale o povprečni starosti žrtev večino let v obdobju poročanja.
Siffran bygger på uppgifter från länder som redovisade medelålder för offer de flesta åren under rapportperioden.
Attēlā ir dati no valstīm, kuras ziņoja par vairāk pārstāvēto upuru vecuma grupu atskaites periodā.
  Grafico 25  
Negli USA, l’indagine è stata effettuata nel 2003, e la fascia d’età è di 16‑34 anni, ricalcolata a partire dai dati originali.
In the USA, the survey was conducted in 2003, and the age range is 16‑34 (recalculated from original data).
Aux USA, l’étude a été réalisée en 2003, et le groupe d’âge comprend les personnes de 16 à 34 ans, les données ont été recalculées à partir des données originales.
In den USA wurde die Umfrage im Jahr 2003 durchgeführt. Die Altersspanne reicht von 16 bis 34 Jahren, neu berechnet anhand der Originaldaten.
En los Estados Unidos la encuesta se realizó en 2003, y el rango de edad es de 16-34 años, recalculado a partir de los datos originales.
Nos EUA o inquérito foi realizado em 2003 e a faixa etária é de 16 a 34 anos, recalculada a partir dos dados originais.
Στις ΗΠΑ, η έρευνα διενεργήθηκε το 2003 και το ηλικιακό εύρος που είναι 16‑34 έτη υπολογίστηκε εκ νέου με βάση τα αρχικά στοιχεία.
In de Verenigde Staten vond het onderzoek in 2003 plaats in de leeftijdsgroep 16-34 jaar, herberekend vanuit oorspronkelijke gegevens.
V USA byl průzkum proveden v roce 2003 a mladí dospělí tam představují věkovou skupinu od 16 do 34 let, přepočítáno z původních údajů.
I USA blev undersøgelsen foretaget i 2003 i aldersgruppen 16‑34 år. Nye beregninger på grundlag af de oprindelige oplysninger.
USA-s tehti uuring 2003. aastal ja vanusevahemik on 16–34-aastased, see on saadud algandmetest ümberarvutuste teel.
USA:ssa tutkimus suoritettiin vuonna 2003 ja ikäryhmä on 16 – 34-vuotiaat; tiedot on laskettu uudelleen alkuperäisten tietojen perusteella.
Az Egyesült Államokban a felmérést 2003-ban végezték, az életkortartomány 16 évtől 34 évig terjed, eredeti adatokból újraszámolva.
I USA ble undersøkelsen gjennomført i 2003, i aldersgruppen 16‑34 år. Kalkulert på nytt på grunnlag av opprinnelige data.
W USA sondaż przeprowadzono w 2003 r. wśród osób w przedziale wiekowym o 16 do 34 lat z wykorzystaniem przeliczonych danych pochodzących z pierwotnego źródła.
În Statele Unite studiul s-a derulat în 2003, intervalul de vârstă fiind 16-34 de ani, recalculat pe baza datelor iniţiale.
V USA sa prieskum uskutočnil v roku 2003 a vekové rozpätie 16 34 rokov bolo prepočítané z pôvodných údajov.
V ZDA je bila raziskava izvedena leta 2003, starostni razpon je od 16-34 let, preračunano iz izvornih podatkov.
I USA genomfördes undersökningen 2003 och åldersintervallet är 16-34 år, omräknat från ursprungliga uppgifter.
Amerikas Savienotajās valstīs apsekojumu veica 2003. gadā, un vecums ir 16-34 gadi, kas pārrēķināti pēc oriģinālajiem datiem.
  Commento  
Negli USA, l’indagine è stata effettuata nel 2003, e la fascia d’età è di 16‑34 anni, ricalcolata a partire dai dati originali.
Figure 23: Recent (last year) use of cannabis among young adults (15–34 years old) in Europe and the USA
Graphique 23: Usage récent (dernière année) de cannabis parmi les jeunes adultes (15 à 34 ans) dans l'UE et aux États‑Unis
Abbildung 23: Jüngster Konsum (im letzten Jahr) von Cannabis unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in der EU und den USA
Gráfico 23: Consumo reciente de cannabis (año anterior) entre adultos jóvenes (de 15 a 34 años) en la UE y en EE.UU.
Διάγραμμα 23: Πρόσφατη χρήση κάνναβης (προηγούμενο έτος) στους νεαρούς ενηλίκους (15–34 ετών) στην ΕΕ και τις ΗΠΑ
In de Europese landen vonden de meeste onderzoeken (17 van de 19) tussen 2001 en 2004 plaats en is de standaard-leeftijdsgroep 15-34 jaar (in sommige landen kan de minimumleeftijd 16 of 18 jaar zijn).
Obrázek 23: Užívání konopí mladými dospělými (15–34 let) v poslední době (minulý rok) v EU a v USA
Figur 23: Nylig brug (sidste års prævalens) af cannabis blandt unge voksne (15–34 år) i EU og USA
USA-s tehti uuring 2003. aastal ja vanusevahemik on 16–34-aastased, see on saadud algandmetest ümberarvutuste teel.
Kaavio 23: Kannabista hiljattain (viimeisen vuoden aikana) käyttäneet nuoret aikuiset (15–34-vuotiaat) EU
23. ábra: Közelmúltbeli (elmúlt év) kannabiszhasználat a fiatal felnőttek körében (15–34 évesek) az EU-ban és az USA-ban
Figur 23: Nyere bruk (siste år) av cannabis blant unge voksne (15-34 år) i EU og USA
Figura 23: Consumul recent (în ultimul an) de canabis în rândul adulţilor tineri (15–34 ani) în Uniunea Europeană şi în SUA
Obrázok 23: Nedávne užívanie kanabisu (posledný rok) medzi mladými dospelými (15- až 34-ročnými) v EÚ a v USA
Prikaz 23: Delež mlajših odraslih (15–34 let), ki so konopljo zaužili v zadnjem času (zadnjem letu), v EU in ZDA
Figur 23: Andel som har använt cannabis det senaste året bland unga vuxna (15–34 år) i EU och USA
  Sequestri  
Per quanto alcuni paesi dell’UE abbiano segnalato sequestri di cocaina crack, a volte essi non sono distinguibili dai sequestri di cocaina. Ne deriva che i dati sull’andamento dei sequestri di cocaina precedentemente riportati potrebbero comprendere anche la cocaina crack.
Although seizures of crack cocaine have been reported by some EU countries, they are sometimes not distinguishable from cocaine seizures. Thus, the trends in cocaine seizures reported above might include crack cocaine.
Bien que certains pays de l'UE aient fait état de saisies de crack, il n'est pas toujours possible de les distinguer de celles de cocaïne. Par conséquent, les tendances relatives aux saisies de cocaïne mentionnées ci-dessous pourraient inclure le crack.
Zwar meldeten einige EU-Mitgliedstaaten Sicherstellungen von Crack, jedoch sind diese häufig nicht von Kokain-Sicherstellungen zu unterscheiden. Folglich können die oben genannten Sicherstellungen von Kokain auch Crack einschließen.
Aunque algunos países de la UE han informado de incautaciones de crack, en ocasiones no pueden distinguirse de las de cocaína. Así pues, las tendencias relativas a las incautaciones de cocaína podrían incluir también las de crack.
Μολονότι ορισμένες χώρες της ΕΕ ανέφεραν κατασχέσεις κρακ, αυτές μερικές φορές δεν διακρίνονται από τις κατασχέσεις κοκαΐνης. Ως εκ τούτου, οι τάσεις των κατασχέσεων κοκαΐνης που προαναφέρθηκαν ενδέχεται να περιλαμβάνουν και κρακ.
Hoewel er door een aantal EU-landen ook crack-cocaïnevangsten worden gemeld, zijn deze soms niet te onderscheiden van cocaïnevangsten. Dat betekent dat de bovengeschetste trends in cocaïnevangsten ook crack kunnen omvatten.
Ačkoli některé země EU uváděly záchyty cracku, nelze je někdy odlišit od záchytů kokainu. Proto by trendy ve výše uváděných záchytech kokainu mohly zahrnovat i crack.
Selv om en række EU-lande har meldt om beslaglæggelser af crackkokain, kan det være vanskeligt at sondre mellem disse beslaglæggelser og kokainbeslaglæggelser. Dette betyder, at der i ovennævnte tal for kokainbeslaglæggelser kan indgå crackkokain.
Jotkin EU-maat ovat ilmoittaneet crack-kokaiinin takavarikoista, mutta niitä ei aina pystytä erottamaan kokaiinitakavarikoista. Edellä mainitut kokaiinitakavarikkoja koskevat suuntaukset saattavat siis kattaa myös crack-kokaiinin.
Bár az Európai Unió néhány országa beszámolt krekk lefoglalásáról, de ezek néha nem különböztethetők meg a kokainlefoglalásoktól. Ezért a kokainlefoglalások fent említett trendje esetleg a krekkre is vonatkozik.
Selv om beslag av crack er rapportert av noen EU-land, er det ikke alltid mulig å skille dem fra kokainbeslagene. Dermed kan altså trendene for kokainbeslag faktisk også omfatte crack.
Choć niektóre państwa UE doniosły o konfiskatach kraku, są one czasami niemożliwe do odróżnienia od konfiskat kokainy. Zatem trendy przejmowania kokainy przedstawione powyżej mogą obejmować również krak.
Deşi unele ţări din Uniunea Europeană au raportat capturi de cocaină crack, uneori acestea nu pot fi deosebite de capturile de cocaină. Astfel, este posibil ca tendinţele capturilor de cocaină descrise anterior să se refere şi la cocaina crack.
Niektoré krajiny EÚ udávajú zachytenia kraku, ktoré sa však niekedy nedajú odlíšiť od zachytení kokaínu. Preto vyššie uvedené trendy zachytenia kokaínu môžu zahŕňať aj krak.
Čeprav so nekatere države EU poročale o zasegih crack kokaina, teh včasih ni mogoče razločiti od zasegov kokaina. Zato zgoraj poročani trendi glede zasegov kokaina lahko vključujejo tudi crack.
Även om några EU-länder har rapporterat beslag av crack-kokain görs det ibland ingen åtskillnad mellan dessa och kokainbeslag. Trenderna när det gäller kokainbeslag kan därför tänkas inbegripa beslag av crack-kokain.
Lai arī vairākas ES valstis ziņo par kreka atsavinājuma gadījumiem, tie dažreiz netiek atsevišķi izdalīti no kokaīna atsavinājumu gadījumiem. Tādējādi kokaīna atsavinājuma tendences, kas norādītas ziņojumos, var ietvert arī kreku.
  fig21-it  
Fonti: relazioni nazionali Reitox (2004), desunte dai registri nazionali di mortalità o da registri speciali (di medicina legale o della polizia), sulla base delle definizioni nazionali riportate nella tabella DRD-6 del bollettino statistico 2005.
Source: Reitox national reports (2004), taken from general mortality registries or special registries (forensic or police), based on national definitions as presented in Table DRD-6 in the 2005 statistical bulletin.
Quellen: Nationale Reitox-Berichte (2004), auf der Grundlage von allgemeinen Todesursachenregistern oder (gerichtsmedizinischen bzw. polizeilichen) Spezialregistern. Es wurden die in Tabelle DRD-6 im Statistical Bulletin 2005 dargestellten nationalen Definitionen zugrunde gelegt.
Fuentes: Informes nacionales de la red Reitox (2004), tomados de los registros de mortalidad general o de registros especiales (forenses o policiales), basados en definiciones nacionales tal como se presentan en el cuadro DRD-6 del boletín estadístico de 2005.
Bronnen: Nationale Reitox-verslagen (2004). De gegevens zijn ontleend aan nationale overlijdensregisters of speciale registers (forensische of politieregisters) en zijn gebaseerd op de nationale definities zoals weergegeven in tabel DRD-6 in het Statistical Bulletin.
Kilder: Nasjonale Reitox-rapporter (2004), hentet fra generelle dødelighetsregistre eller spesialregistre (rettsmedisinske eller politiregistre), basert på nasjonale definisjoner presentert i tabell DRD-6 i Statistiske opplysninger 2005.
Viri: Nacionalna poročila Reitox (2004), pridobljena iz nacionalnih registrov o smrtnosti ali posebnih registrov (forenzičnih ali policijskih), na podlagi nacionalnih opredelitev, kot so predstavljene v tabeli DRD-6 v Statističnem biltenu 2005.
Avoti: Reitox nacionālie ziņojumi (2004. g.), vispārējie mirstības reģistri un speciālajie reģistri (tiesu medicīnas vai policijas), vadoties pēc nacionālajām definīcijām, kas sniegtas tabulā DRD-6 2005. gada statistikas biļetenā.
  Capitolo 7: Criminalità...  
Cfr. la tabella DLO-1 (parte i) nel bollettino statistico 2005. Nel 2003 non sono stati inviati dati sulle “relazioni” per le violazioni della legislazione in materia di droga dai seguenti paesi: Danimarca, Germania, Irlanda, Lettonia, Slovacchia e Regno Unito.
(172) See Table DLO-1 (part i) in the 2005 statistical bulletin. Data on ‘reports’ for drug law offences in 2003 were not available for Denmark, Germany, Ireland, Latvia, Slovakia and the United Kingdom.
(172) Voir tableau DLO-1 (partie i) du bulletin statistique 2005. Les données sur les «rapports» d'infractions à la législation antidrogue en 2003 n'étaient pas disponibles pour le Danemark, l'Allemagne, l'Irlande, la Lettonie, la Slovaquie et le Royaume-Uni.
(172) Siehe Tabelle DLO-1 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005. Für das Jahr 2003 lagen aus Dänemark, Deutschland, Irland, Lettland, der Slowakei und dem Vereinigten Königreich keine Daten über „Berichte“ über Drogendelikte vor.
(172) Véase el cuadro DLO-1 (parte i) del boletín estadístico de 2005. Dinamarca, Alemania, Irlanda, Letonia, Eslovaquia y el Reino Unido no han facilitado datos de «notificaciones» de infracciones a la legislación antidroga en 2003.
(175) Na Noruega, não se faz distinção entre "venda/tráfico de droga" e "consumo/compra e venda e tráfico de droga". Consequentemente, as infracções remanescentes à legislação em matéria de droga dizem respeito apenas a "consumo de droga”.
(172) Βλέπε Πίνακα DLO-1 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005. Στοιχεία για «αναφορές» για αδικήματα που εμπίπτουν στον νόμο περί ναρκωτικών το 2003 δεν ήταν διαθέσιμα για τη Δανία, τη Γερμανία, την Ιρλανδία, τη Λεττονία, τη Σλοβακία και το Ηνωμένο Βασίλειο.
(172) Zie tabel DLO-1 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005. Gegevens over “aangiften” van drugsdelicten waren over 2003 niet beschikbaar voor Denemarken, Duitsland, Ierland, Letland, Slowakije en het Verenigd Koninkrijk.
(172) Viz tabulka DLO-1 (část i) ve Statistickém věstníku 2005. Údaje o „hlášeních“ trestných činů, při nichž došlo k porušení protidrogových právních předpisů, za rok 2003 nebyly k dispozici pro Dánsko, Německo, Irsko, Lotyšsko, Slovensko a Spojené království.
(172) Se tabel DLO-1 (del i) i Statistical bulletin 2005. Oplysninger om 'indberetninger' af narkotikalovovertrædelser i 2003 mangler for Danmark, Tyskland, Irland, Letland, Slovakiet og Det Forenede Kongerige.
(174) Portugalis on ülejäänud uimastialaste õigusaktide rikkumised seotud „uimastite vahendamise/kaubandusega”, sest uimastite tarbimise/tarbimise eesmärgil omamisega seotud õigusrikkumised dekriminaliseeriti 2001. aasta juulis.
(172) Ks taulukko DLO-1 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa. Huumerikoksista tehtyjä "ilmoituksia" koskevat tiedot vuodelta 2003 puuttuvat Tanskan, Saksan, Irlannin, Latvian, Slovakian ja Yhdistyneen kuningaskunnan osalta.
(172) Ld. a DLO-1 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. A kábítószer-bűncselekményekről szóló „jelentések” adatai 2003-ban Dánia, Németország, Írország, Lettország, Szlovákia és az Egyesült Királyság tekintetében nem álltak rendelkezésre.
(172) Se tabell DLO-1 (del i) i Statistiske opplysninger 2005. Data om ”rapporter” om brudd på narkotikalovgivningen i 2003 er ikke tilgjengelig for Danmark, Tyskland, Irland, Latvia, Slovakia og Storbritannia.
(172) Patrz Tabela DLO-1 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Brak danych o „zgłoszeniach” przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu w roku 2003 dla Danii, Niemiec, Irlandii, Łotwy, Słowacji i Wielkiej Brytanii.
(172) Vezi Tabelul DLO-1 (partea i) din Buletinul statistic 2005. Nu au fost disponibile date privind „rapoartele” asupra infracţiunilor sub incidenţa legislaţiei privind drogurile în 2003 în Danemarca, Germania, Irlanda, Letonia, Slovacia şi Regatul Unit.
(172) Pozri tabuľku DLO-1 (part i) v štatistickej ročenke 2005. Údaje o „správach“ o porušení drogovej legislatívy v roku 2003 neboli k dispozícii z Dánska, Nemecka, Írska, Lotyšska, zo Slovenska a Spojeného kráľovstva.
(172) Glej tabelo DLO-1 (del i) v Statističnem biltenu 2005. Podatki o "poročilih" o kršitvah zakonov o drogah v letu 2003 niso bili na voljo za Dansko, Nemčijo, Irsko, Latvijo, Slovaško in Združeno kraljestvo.
(172) Se tabell DLO-1 (del i) i statistikbulletinen för 2005. Uppgifter om ”rapporterade fall” av narkotikabrott 2003 saknades för Danmark, Tyskland, Irland, Lettland, Slovakien och Storbritannien.
(172) Skatīt tabulu DLO-1 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā. Dati par "ziņojumiem" par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem par 2003. gadu nebija pieejami no Dānijas, Vācijas, Īrijas, Latvijas, Slovākijas un Apvienotās Karalistes.
  Sequestri e informazion...  
Nonostante i dati sui sequestri delle benzodiazepine (usati solitamente come surrogati dell’eroina dai consumatori di questa sostanza) non siano stati sistematicamente raccolti dall’OEDT, Spagna, Lituania, Svezia e Norvegia hanno riferito di aver intercettato queste sostanze (in particolare, Rohypnol) nel 2003.
Although data on seizures of benzodiazepines – usually used as substitutes by heroin users – are not systematically collected by the EMCDDA, Spain, Lithuania, Sweden and Norway reported having made such seizures (in particular of Rohypnol) in 2003.
Bien que les données relatives aux saisies de benzodiazépines - généralement utilisées comme produits de substitution par les héroïnomanes - ne soient pas collectées de manière systématique par l'OEDT, l'Espagne, la Lituanie, la Suède et la Norvège ont déclaré des saisies de ces produits (en particulier du Rohypnol) en 2003.
Die Daten zu den Sicherstellungen von Benzodiazepinen – die in der Regel von Heroinkonsumenten als Sekundärdroge eingenommen werden – werden zwar von der EBDD nicht systematisch erhoben, jedoch berichteten Spanien, Litauen, Schweden und Norwegen von Sicherstellungen dieser Substanzen (insbesondere von Rohypnol) im Jahr 2003.
Aunque el OEDT no recoge de forma sistemática datos sobre las incautaciones de benzodiacepinas —utilizadas normalmente como sucedáneos por los consumidores de heroína—, España, Lituania, Suecia y Noruega han declarado haber llevado a cabo este tipo de incautaciones (en particular rohipnol) en 2003.
Embora os dados sobre as apreensões de benzodiazepinas – normalmente utilizadas como substitutas pelos consumidores de heroína– não sejam sistematicamente compilados pelo OEDT, a Espanha, a Lituânia, a Suécia e a Noruega comunicaram ter efectuado apreensões dessas drogas (em especial de Rohypnol) em 2003.
Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις βενζοδιαζεπινών, που χρησιμοποιούνται συχνά ως υποκατάστατες ουσίες από τους χρήστες ηρωίνης, η Ισπανία, η Λιθουανία, η Σουηδία και η Νορβηγία ανέφεραν ότι προέβησαν σε τέτοιου είδους κατασχέσεις (ιδίως Rohypnol) το 2003.
Hoewel het EWDD geen systematische gegevens over benzodiazepinevangsten verzamelt (een middel dat vaak als substituut voor heroïne wordt gebruikt), hebben Spanje, Litouwen, Zweden en Noorwegen in 2003 wel melding van dergelijke vangsten gemaakt (met name van rohypnol).
Ačkoli údaje o záchytech benzodiazepinů – obvykle užívaných uživateli heroinu jako náhražky – EMCDDA systematicky neshromažďuje, Španělsko, Litva, Švédsko a Norsko uváděly, že takové záchyty v roce 2003 provedly (zejména Rohypnolu).
Selv om information om benzodiazepiner – normalt anvendt som substitutter af heroinbrugere – ikke systematisk indberettes til EONN, har Spanien, Litauen, Sverige og Norge meldt om beslaglæggelser af benzodiazepiner (især af Rohypnol) i 2003.
Kuigi bensodiasepiinide – mida heroiinitarbijad kasutavad aseainena – konfiskeerimiste andmeid ei ole Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus süstemaatiliselt kogunud, on Hispaania, Leedu, Rootsi ja Norra teatanud nende (eriti rohüpnooli) konfiskeerimistest 2003. aastal.
EMCDDA ei kerää järjestelmällisesti tietoa bentsodiatsepiinien – joita käytetään heroiinin korvikkeena – takavarikoista, mutta Espanja, Liettua, Ruotsi ja Norja ilmoittivat takavarikoineensa niitä (etenkin Rohypnolia) vuonna 2003.
Bár az EMCDDA egyelőre nem végez szisztematikus adatgyűjtést a benzodiazepinek lefoglalásairól – amelyeket a heroinhasználók általában helyettesítőként alkalmaznak –, Spanyolország, Litvánia, Svédország és Norvégia 2003-ban ilyen lefoglalásokról is beszámolt (különösen a Rohypnoléról).
Selv om EONN ikke foretar noen systematisk innsamling av data over beslag av benzodiazepiner, som vanligvis brukes som erstatning for heroin, har Spania, Litauen, Sverige og Norge rapportert om beslag av slike stoffer (særlig rohypnol) i 2003.
Chociaż EMCDDA nie gromadzi systematycznie danych o konfiskatach benzodiazepin, zazwyczaj używanych jako substancje zastępcze przez osoby uzależnione od heroiny, Hiszpania, Litwa, Szwecja i Norwegia poinformowały o przeprowadzeniu takich konfiskat (zwłaszcza preparatu o nazwie Rohypnol) w 2003 roku.
Deşi datele privind capturile de benzodiazepine – folosite de obicei ca substituenţi de către consumatorii de heroină – nu sunt colectate sistematic de OEDT, Spania, Lituania, Suedia şi Norvegia au raportat efectuarea unor astfel de capturi (în special de Rohypnol) în 2003.
Hoci EMCDDA systematicky nezhromažďuje údaje o zachytení benzodiazepínov, ktoré užívatelia heroínu zvyknú užívať ako náhradu, Španielsko, Litva, Švédsko a Nórsko uviedli, že ich (najmä Rohypnol) v roku 2003 zachytili.
Čeprav Center podatkov o zasegih benzodiazepinov, ki jih uživalci heroina običajno uporabljajo kot nadomestke, ne zbira sistematično, so Španija, Litva, Švedska in Norveška poročale o takih zasegih (zlasti pomirjevala Rohypnol) v letu 2003.
ECNN samlar inte systematiskt in uppgifter om beslag av bensodiazepiner (som ofta används som substitut av heroinmissbrukare), men Spanien, Litauen, Sverige och Norge har rapporterat att de gjort sådana beslag (framför allt av Rohypnol) under 2003.
  Dibattiti in seno ai pa...  
Una ricerca commissionata ad hoc per analizzare i messaggi veicolati dai media è stata intrapresa nella Repubblica ceca nonché in Grecia, Lussemburgo, Polonia e Portogallo, mentre sono state elaborate campagne di informazione nazionale destinate, in particolare, ai giovani in Belgio (10), Polonia e Regno Unito (11).
Ad hoc research to analyse media messages has been undertaken in the Czech Republic, Greece, Luxembourg, Poland and Portugal, and national media campaigns targeted at young people in particular have been developed in Belgium (10), Poland and the United Kingdom (11).
La République tchèque, la Grèce, le Luxembourg, la Pologne et le Portugal ont entamé des recherches ad hoc afin d'analyser les messages des médias, et des campagnes médiatiques nationales visant notamment les jeunes ont été orchestrées en Belgique (10), en Pologne et au Royaume‑Uni (11).
Ad-hoc-Studien zur Analyse von Medienbotschaften wurden in der Tschechischen Republik, Griechenland, Luxemburg, Polen und Portugal durchgeführt, und in Belgien (10), Polen sowie im Vereinigten Königreich (11) fanden nationale Medienkampagnen statt, die speziell auf Jugendliche zugeschnitten waren.
En la República Checa, Grecia, Luxemburgo, Polonia y Portugal se han llevado a cabo investigaciones específicas para analizar los mensajes mediáticos y en Bélgica (10), Polonia y Reino Unido (11) se han desarrollado campañas mediáticas a nivel nacional dirigidas especialmente a los jóvenes.
Ειδικές έρευνες για την ανάλυση των μηνυμάτων των μέσων ενημέρωσης διενεργήθηκαν στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, το Λουξεμβούργο, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ στο Βέλγιο (10), την Πολωνία και το Ηνωμένο Βασίλειο (11) αναπτύχθηκαν εθνικές εκστρατείες με τη χρήση των μέσων ενημέρωσης που στόχευαν ειδικότερα τους νέους.
In Tsjechië, Griekenland, Luxemburg, Polen en Portugal zijn ad-hoconderzoeken uitgevoerd om de berichtgeving in de media te analyseren. In België (10), Polen en het Verenigd Koninkrijk (11) werden nationale mediacampagnes ontwikkeld die met name gericht zijn op jonge mensen.
Namátkový průzkum, jehož cílem bylo analyzovat zprávy v hromadných sdělovacích prostředcích, byl proveden v České republice, Řecku, Lucembursku, Polsku a Portugalsku. Národní mediální kampaně konkrétně zaměřené na mladé lidi byly vedeny v Belgii (10), Polsku a Spojeném království (11).
Ad hoc-forskning med sigte på at analysere mediebudskaber er blevet gennemført i Tjekkiet, Grækenland, Luxembourg, Polen og Portugal, og nationale mediekampagner målrettet mod navnlig unge er blevet udviklet i Belgien (10), Polen og Det Forenede Kongerige (11).
Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Luksemburgis, Poolas ja Portugalis teostatakse sihtuuringuid meedias avaldatu analüüsimiseks ning Belgias (10), Poolas ja Ühendkuningriigis (11) on välja töötatud noortele suunatud meediakampaaniad.
‑tutkimuksia on tehty Tšekissä, Kreikassa, Luxemburgissa, Puolassa ja Portugalissa, ja erityisesti nuorille suunnattuja kansallisia viestintäkampanjoja on kehitetty Belgiassa (10), Puolassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (11).
A média által közvetített üzenetek elemzése céljából eseti kutatásokat végeztek Csehországban, Görögországban, Luxemburgban, Lengyelországban és Portugáliában; Belgiumban(10), Lengyelországban és az Egyesült Királyságban(11) pedig különösen a fiatalokat célzó országos médiakampányokat dolgoztak ki.
I Den tsjekkiske republikk, Hellas, Luxembourg, Polen og Portugal er det gjennomført ad hoc-undersøkelser for å analysere medias budskap, og Belgia (10), Polen og Storbritannia (11) har hatt nasjonale mediekampanjer rettet særlig mot ungdom.
Doraźne badania analizujące przekaz mediów zostały przeprowadzone w Republice Czeskiej, Grecji, Luksemburgu, Polsce i Portugalii, a krajowe kampanie medialne, skierowane zwłaszcza do ludzi młodych, zostały przygotowane w Belgii (10), Polsce i w Wielkiej Brytanii (11).
În Republica Cehă, Grecia, Luxemburg, Polonia şi Portugalia s-au întreprins diverse activităţi de cercetare ad-hoc pentru a analiza mesajele din mass-media, iar în Belgia (10), Polonia şi Regatul Unit (11) s-au desfăşurat campanii naţionale în mass-media care vizau în special tinerii.
, zameraný na analýzu mediálnych správ uskutočnili v Českej republike, Grécku, Luxembursku, Poľsku a Portugalsku a vnútroštátne mediálne kampane cielené najmä na mládež rozvinuli v Belgicku (10), Poľsku a Spojenom kráľovstve (11).
Na Češkem, v Grčiji, Luksemburgu, na Poljskem in Portugalskem je bila izvedena priložnostna raziskava za analizo medijskih sporočil, v Belgiji (10), na Poljskem in v Združenem kraljestvu (11) pa so se oblikovale nacionalne medijske kampanje, namenjene mladim.
Särskild forskning för att analysera massmediernas budskap har utförts i Tjeckien, Grekland, Luxemburg, Polen och Portugal, och nationella mediekampanjer riktade till unga människor i synnerhet har utvecklats i Belgien(10), Polen och Storbritannien(11).
Speciāls pētījumi mediju paziņojumu analizēšanai ir veikti Čehijas Republikā, Grieķijā, Luksemburgā, Polijā un Portugālē, un nacionālās mediju kampaņas, kas orientētas uz jauniešiem, ir izstrādātas Beļģijā (10), Polijā un Apvienotajā Karalistē (11).
  press2-it  
Il numero complessivo di decessi correlati al consumo di stupefacenti riferiti dai paesi dell’Europa dei 15 e dalla Norvegia è sceso da 8 394 nel 2001 a 7 122 nel 2002, pari a una diminuzione del 15%.
Si le nombre total de décès liés à la drogue déclarés dans les pays de l’UE-15 et en Norvège est passé de 8 394 en 2001 à 7 122 en 2002, soit une réduction de 15%, certaines données indiquent qu’après un net recul, cette tendance pourrait maintenant se stabiliser à ce niveau (4).
Die Gesamtzahl der berichteten drogenbedingten Todesfälle in den EU-15-Ländern und Norwegen sank von 8 394 im Jahr 2001 auf 7 122 Fälle im Jahr 2002, was einem Rückgang um 15% entsprach. Es gibt allerdings einige Anzeichen dafür, dass die Zahlen nach diesem klaren Rückgang jetzt möglicherweise wieder ein Plateau erreicht haben (4).
El número total de muertes relacionadas con drogas que han notificado los 15 países de la UE y Noruega se redujeron de 8.394 en 2001 a 7.122 casos en 2002, lo que representa una disminución del 15%, si bien algunos indicios apuntan a que ese marcado descenso podría estar empezando a nivelarse (4).
O número total de mortes relacionadas com a droga, notificadas pelos Estados-Membros da UE-15 e pela Noruega, baixou de 8 394 casos em 2001 para 7 122 casos em 2002, o que representa uma diminuição de 15%, embora haja indícios de que esta descida acentuada possa estar agora a estabilizar (4).
Ο sυνολικός aριθµός tων aνafeρθένtων θaνάtων pου οfeίλονtaι sta νaρκωtικά stις χώρeς tης ΕΕ tων 15 κaι tη Νορßηγίa µeιώθηκe apό 8.394 tο 2001 se 7.122 peριptώseις tο 2002, dηλadή µeίωsη κatά 15%, µολονόtι υpάρχουν οριsµένeς eνdeίξeις όtι aυtή η safής ptώsη eνdέχetaι pλέον νa staθeροpοιeίtaι (4).
Narkootikumidega seotud registreeritud surmade koguarv vähenes EL-15 riikides ja Norras 8394 surmajuhtumilt 2001. aastal 7122 juhtumile 2002. aastal, mis tähendab 15% langust, ehkki on mõningaid märke, et niisugune selge langustendents võib olla praeguseks hääbumas (4).
Ilmoitettujen huumekuolemien kokonaismäärä EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa ja Norjassa laski 8 394:stä 7 122:een eli 15%:iin vuosina 2001–2002. On kuitenkin merkkejä, joiden mukaan tällainen selkeä laskusuuntaus on mahdollisesti tasaantumassa (4).
A 15 EU-országból és Norvégiából jelentett, kábítószer-fogyasztással összefüggo halálesetek száma a 2001. évi 8394-rol 2002-ben 7122-re esett vissza, ami 15%-os csökkenést jelent, bár egyes jelek arra utalnak, hogy ez a csökkenés nem igen lesz jelentos a továbbiakban (4).
Calkowita liczba odnotowanych zgonów spowodowanych zazywaniem narkotyków w krajach „pietnastki” i    w Norwegii spadla z 8 394 w 2001 roku do 7 122 przypadków w 2002 r., co stanowi ogólem 15-procentowy spadek. Istnieja jednak przeslanki wskazujace, ze tendencja ta moze obecnie wytracac osiagniete tempo spadkowe.
Numarul total al deceselor ca urmare a consumului de droguri din cele 15 state UE si Norvegia a scazut de la 8.394 în 2001 la 7.122 cazuri în 2002, reprezentând o scadere de 15%, desi exista indicii care arata ca aceasta scadere evidenta se stabilizeaza (4).
Kopuma 15 ES valstis un Norvegija ar narkotiku lietošanu saistito naves gadijumu kopskaits ir samazinajies no 8 394 gadijumiem 2001. gada lidz 7 122 gadijumiem 2002. gada, tatad par 15%, tomer dažas pazimes liek domat, ka turpmak tik strauja samazinašanas vairs nav gaidama (4).
  Commento  
Un elemento importante è che i dati provenienti dai nuovi paesi dell’UE, sia pur limitati, mostrano finora una tendenza all’aumento della percentuale di decessi tra i soggetti di età inferiore ai 25 anni, nonostante si osservi attualmente un certo grado di stabilizzazione.
Samengevat is er geen eenvoudig antwoord te geven op de vraag of het aantal heroïnegebruikers of –spuiters in heel Europa nu aan het dalen is. In veel opzichten lijkt de huidige situatie in de vijftien oude lidstaten – wat betreft aantallen nieuwe gebruikers en drugsspuiters – positiever dan in het begin van de jaren negentig. Er zijn aanwijzingen dat de situatie in veel landen nu redelijk stabiel is en dat de populatie zelfs ouder wordt, hetgeen mogelijk wijst op een verminderde incidentie. In sommige van de nieuwe lidstaten, waar een sterke toename van problematisch heroïnegebruik een meer recent verschijnsel is, worden opiaten evenwel nog overwegend via injectie toegediend en is het lastig om huidige trends in het heroïnegebruik te interpreteren aan de hand van de beschikbare gegevens.
Enamikus riikides on heroiin jätkuvalt peamine uimasti, mille tõttu patsiendid ravi taotlevad. Mõnedes riikides on võimalik saada ülevaadet uute ravi saavate klientide heroiinitarbimise suundumustest pikema aja jooksul ja need näitavad absoluutarvude väikest langust alates 1996. aastast. Sarnaselt teavitatakse mitmetes riikides suundumusest, mis viitavad opiaaditarbijate vanuse kasvamisele, kuigi see tähelepanek ei kehti taas kõigi riikide puhul ning mõnedes uutes liikmesriikides paistavad esimest korda ravi alustavad opiaaditarbijad olevat suhteliselt noored (samuti piiratud andmete põhjal). Mõnedes Euroopa riikides, eriti EL-15 liikmesriikides, on süstimine uute ravi taotlevate opiaaditarbijate hulgas mõnda aega vähenenud ja üle Euroopa on alla poole uutest opiaaditarbimise ravi taotlevatest klientidest teatanud uimastite süstimisest. See suundumus ei kehti aga üldiselt uute liikmesriikide puhul, kus süstimine on jäänud peamiseks uimasti manustamise viisiks uimastiprobleemidega inimestele suunatud teenuseid kasutavate heroiinitarbijate hulgas.
Dodatkowymi źródłami informacji służącymi ocenie problemowego zażywania narkotyków są dane na temat liczby zgonów związanych z narkotykami oraz na temat zapotrzebowania na leczenie. Analiza zgonów związanych z zażywaniem narkotyków (najczęściej spowodowanych przedawkowaniem opiatów) sugeruje, że ofiary to populacja starzejąca się, przy czym od 1996 roku spada liczebność zgonów wśród osób poniżej 25 roku życia zażywających narkotyki. Ważnym aspektem jest fakt, iż dane z niedawno przyjętych państw UE – choć ograniczone – wykazują istniejącą do niedawna tendencję wzrostową odsetka zgonów wśród osób poniżej 25 roku życia, choć wydaje się, że obecnie sytuacja osiągnęła pewien stopień stabilizacji. Ogólnie można stwierdzić, że choć w UE liczba zgonów związanych z narkotykami utrzymuje się na rekordowo wysokim poziomie, to prawdopodobnie osiągnęła ona już wartość szczytową.
  Dati sulla domanda di t...  
Per quanto attiene alla distribuzione generale e alle tendenze, l’analisi dei dati poggia sui pazienti che fanno domanda di trattamento in tutti i centri terapeutici mentre per il profilo dei pazienti e i modelli d’uso essa attinge dai centri terapeutici ambulatoriali.
(45) See also the selected issue on cannabis treatment demand in the EMCDDA 2004 annual report. Data analysis is based on clients demanding treatment in all treatment centres for the general distribution and the trends, and on outpatient treatment centres for profile of clients and patterns of use.
(45) Voir également la question particulière consacrée à la demande de traitement pour usage de cannabis dans le rapport annuel 2004 de l'OEDT. L'analyse des données repose sur les patients en demande de traitement dans tous les centres de traitement pour la répartition générale et les tendances et sur les centres de soins ambulatoires pour le profil des patients et les modes de consommation.
(45) Siehe ferner das ausgewählte Thema zur Behandlungsnachfrage wegen Cannabisproblemen im EBDD-Jahresbericht 2004. Die Datenanalyse für die allgemeine Verteilung und die Tendenzen basiert auf der Zahl der Patienten, die sich in allen Behandlungseinrichtungen insgesamt in Behandlung begeben, während die Analyse für das Patientenprofil und die Konsummuster auf den ambulanten Behandlungseinrichtungen beruht.
(45) Véase también la cuestión particular sobre la demanda de tratamiento de cannabis en el Informe Anual 2004 del OEDT. La distribución general y las tendencias se basa en el análisis de los datos de pacientes que solicitan tratamiento en todos los centros de tratamiento y el perfil de los pacientes y sus pautas de consumo se basa en los datos de los centros de tratamiento ambulatorio.
(45) Βλέπε επίσης επιλεγμένο θέμα σχετικά με τις αιτήσεις για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη στην ετήσια έκθεση του ΕΚΠΝΤ για το 2004. Η ανάλυση των στοιχείων βασίζεται στις αιτήσεις για θεραπεία σε όλα τα κέντρα θεραπείας όσον αφορά τη γενική κατανομή και τις τάσεις και στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής όσον αφορά το προφίλ των ατόμων υπό θεραπεία και τα πρότυπα χρήσης.
(45) Zie ook de speciale kwestie over de vraag naar behandeling voor cannabis in het EWDD-jaarverslag 2004. Voor de algemene onderverdeling en de trends is de gegevensanalyse gebaseerd op de vraag naar behandeling van cliënten bij alle behandelcentra; voor de profielen van cliënten en gebruikspatronen is gebruik gemaakt van de gegevens van extramurale behandelcentra.
(45)  Další údaje o žádostech uživatelů konopí o léčbu naleznete ve výroční zprávě EMCDDA 2004. Analýza údajů o celkové distribuci a trendech je založena na klientech, kteří požádali o léčbu ve všech léčebných centrech, a analýza údajů o profilu klientů a vzorci užívání drog vychází z center ambulantní léčby.
(45) Se tillige det udvalgte tema om efterspørgsel efter cannabisbehandling i EONN's årsberetning for 2004. Dataanalysen er baseret på klienter, der søger behandling på alle behandlingscentre med hensyn til den generelle fordeling og tendenserne og på ambulatorier med hensyn til klientprofil og brugsmønstre.
(45) Vaata ka valikteemat kanepiravi nõudluse kohta Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse 2004. aasta aruandes. Andmete analüüs hõlmab kõiki kliente kokku, kes taotlesid ravi kõikides, nii üldise suunitlusega kui spetsialiseerunud ravikeskustes, ning ambulatoorse ravi keskuseid, seoses klientide profiili ja tarbimisharjumustega.
(45) Ks. myös erityiskysymys kannabikseen liittyvästä hoidontarpeesta EMCDDA:n vuoden 2004 vuosiraportissa. Tietojen analysointi perustuu yleisen jakauman ja suuntausten osalta kaikkiin hoitokeskuksista hoitoa hakeneisiin asiakkaisiin sekä asiakkaiden profiilin ja käyttötapojen osalta avohoitokeskuksista hoitoa hakeneisiin asiakkaisiin.
(45) Ld. még a kannabisz kezelés iránti igényről szóló kiválasztott témát az EMCDDA 2004-es éves jelentésében. Az adatok elemzésekor a teljes eloszlás és a tendenciák vizsgálatához az összes kezelést nyújtó központban jelentkező pácienst figyelembe vettük, a páciensek profilja és a használati minták pedig a járóbeteg-ellátó központok adatain alapulnak.
(45) Se også utvalgt aspekt om etterspørsel etter behandling for cannabis i EONNs årsrapport for 2004. For generell fordeling og trender er dataanalysen basert på klienter som søker behandling i alle behandlingssentre, og for klientprofiler og bruksmønstre på polikliniske behandlingssentre.
(45) Patrz także zagadnienia wybrane: zapotrzebowanie na leczenie problemów związanych z zażywaniem pochodnych konopi w Sprawozdaniu rocznym EMCDDA 2004. Analiza danych oparta jest na pacjentach wymagających leczenia ze wszystkich centrów leczniczych dla oceny występowania ogólnego i trendów oraz na centrach leczenia pozaszpitalnego dla oceny profilu pacjentów i schematów zażywania.
(45) Vezi şi extrasul privind cererea de tratament pentru dependenţă de canabis în Raportul anual al OEDT 2004. Analiza datelor se bazează pe numărul de clienţi care au solicitat tratament în toate centrele de tratament în ceea ce priveşte distribuţia generală şi tendinţele, şi pe cifrele pentru centrele de tratament în ambulatoriu în ceea ce priveşte profilul clienţilor şi modelele de consum.
(45)  Pozri tiež vybranú otázku o dopyte po liečbe od kanabisu vo výročnej správe EMCDDA 2004. Všeobecné rozdelenie a trendy sa opierajú o analýzu údajov o klientoch žiadajúcich o liečbu vo všetkých liečebných centrách a profil klientov a vzory užívania o údaje ambulantných liečebných centier.
(45) Glej tudi izbrano vprašanje o povpraševanju po zdravljenju odvisnosti od konoplje v Letnem poročilu Centra 2004. Analiza podatkov temelji na številu oseb, ki so po zdravljenju povpraševali v vseh centrih za zdravljenje odvisnosti od drog, glede splošne razdelitve in trendov ter na zunajbolnišničnih centrih za zdravljenje odvisnosti od drog glede profila bolnikov in vzorcev uživanja.
(45) Se även temakapitlet om efterfrågan på behandling för cannabismissbruk i ECNN:s årsrapport 2004. När det gäller allmän spridning och trender baseras uppgiftsanalysen på klienter som söker behandling på alla behandlingshem, och när det gäller klienternas profiler och missbruksmönster på behandling inom öppenvården.
(45) Skatīt arī atsevišķo tēmu par ārstēšanās pieprasījumu no kaņepju lietošanas EMCDDA 2004 . gada pārskatā. Datu analīze aptver pacientus, kam nepieciešama ārstēšana visos ārstēšana centros par vispārēju izplatību un tendencēm, un ambulatorajos ārstniecības centros par pacientu profilu un lietošanas modeļiem.
  press1-it  
Le anfetamine sequestrate nel 2003 provenivano per la maggior parte dai Paesi Bassi, seguiti dalla Polonia e dal Belgio. Circa l’82% del quantitativo totale di anfetamine sequestrato nel 2003 a livello mondiale è stato rinvenuto nell’Europa centroccidentale.
Most amphetamine seized in 2003 originated in the Netherlands, followed by Poland and then Belgium. Around 82% of the total amount of amphetamine seized worldwide in 2003 was in Western and Central Europe. Quantities seized appear to have been on the increase since 2002.
Les amphétamines saisies en 2003 provenaient en majeure partie des Pays-Bas, suivis de la Pologne, puis de la Belgique. Environ 82% de toutes les saisies mondiales d’amphétamines en 2003 ont été effectuées en Europe occidentale et centrale. Les quantités saisies semblent augmenter depuis 2002.
La mayoría de las anfetaminas incautadas en 2003 procedían de los Países Bajos, seguidos de Polonia y Bélgica. En 2003, el 82% de la cantidad total de anfetamina incautada en todo el mundo se localizó en Europa Central y Occidental. Se detectó un aumento aparente de la cantidad incautada desde 2002.
Os Países Baixos foram o principal país de origem das anfetaminas apreendidas em 2003, seguido da Polónia e da Bélgica. Cerca de 82% das apreensões mundiais desta droga, em volume, registaram-se na Europa Ocidental e Central. As quantidades apreendidas parecem ter vindo a aumentar desde 2002.
Europa blijft ’s werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang kleiner wordt nu de productie van ecstasy zich ook verspreidt naar andere delen van de wereld. Ook de productie en inbeslagname van amfetamine blijft mondiaal gezien geconcentreerd in Europa. In 2003 zijn amfetaminelaboratoria opgespoord in België, Duitsland, Estland, Litouwen, Luxemburg (kleinschalig), Nederland, Polen en het Verenigd Koninkrijk.
K tomu iíká pšedseda EMCDDA Marcel Reimen: „Ǎada evropských zemí má silné vazby k tem cástem sveta, kde existují problémy s metamfetaminem. Vzhledem k rnstu evropského trhu se stimulancii nelze piehlížet ani potenciál k šíiení užívání metamfetaminu. Ten naopak znstává klícovou oblastí, v níž je zapotiebí ostražitosti a prevence“.
Størsteparten af den amfetamin, der blev beslaglagt i 2003, kom fra Nederlandene, efterfulgt af Polen og Belgien. Omkring 82% af den samlede mængde amfetamin, som blev beslaglagt på verdensplan i 2003, blev beslaglagt i Vest- og Centraleuropa. De beslaglagte mængder synes at være steget i forhold til i 2002.
Suurem osa 2003. aastal konfiskeeritud amfetamiinist pärines Madalmaadest, järgnesid Poola ja Belgia. Ligikaudu 82% 2003. aastal maailmas konfiskeeritud amfetamiinikogusest saadi kätte Lääne- ja Kesk- Euroopast. Konfiskeeritud kogused on 2002. aastast alates pidevalt suurenenud.
Suurin osa vuonna 2003 takavarikoidusta amfetamiinista oli peräisin Alankomaista ja seuraavaksi eniten Puolasta ja Belgiasta. Länsi- ja Keski-Euroopassa takavarikoitiin noin 82% kaikesta maailmassa vuonna 2003 takavarikoidusta amfetamiinista. Takavarikoidut määrät vaikuttavat kasvaneen vuodesta 2002 lähtien.
A 2003-ban lefoglalt amfetamin legnagyobb része Hollandiából származik, a második helyen Lengyelország, a harmadikon pedig Belgium található. Világszinten a 2003-ban lefoglalt teljes amfetamin mennyiség körülbelül 82%-át Nyugat- és Közép-Európában foglalták le. Úgy tünik, hogy a lefoglalt mennyiségek 2002 óta növekvö tendenciát mutatnak.
Mesteparten av amfetaminet som ble beslaglagt i 2003, var produsert i Nederland, etterfulgt av Polen og deretter Belgia. Når det gjelder mengde, sto Vest- og Sentral-Europa for ca. 82% av all amfetamin som ble beslaglagt i verden i 2003. De beslaglagte kvanta synes å ha gått opp siden 2002.
Wiekszosc przechwyconej w 2003 r. amfetaminy wyprodukowano w Holandii; druga pod tym wzgledem jest Polska, przed Belgia. Około 82% łacznej wartosci amfetaminy przechwyconej na całym swiecie w 2003 r. przypadło na Europe Šrodkowo-Wschodnia. Skonfiskowane ilosci wydaja sie wrastac od 2002 r.
Najviac amfetamínu zabaveného v roku 2003 pochádzalo z Holandska, nasleduje PoÍsko a potom Belgicko. Okolo 82% celkového množstva zabaveného amfetamínu v roku 2003 bolo zabavené v západnej a strednej Európe. Zachytené množstvá ukazujú nárast od roku 2002.
Vecina amfetaminov, zaseženih v EU leta 2003, je izvirala iz Nizozemske, sledili sta ji Poljska in Belgija. V zahodni in osrednji Evropi je bilo leta 2003 zaseženih okoli 82% celotne kolicine amfetaminov v svetu. Zdi se, da zasežene kolicine od leta 2002 narašcajo.
Merparten av det amfetamin som beslagtogs 2003 kom från Nederländerna, följt av Polen och därefter Belgien. Omkring 82% av den totala mängden amfetamin som beslagtogs i hela världen 2003 beslagtogs i Väst- och Centraleuropa. De beslagtagna kvantiteterna tycks ha ökat sedan 2002.
Izcelsmes valsts lielǎkajai da!ai 2003. gadǎ atsavinǎtǎ amfetamina bija Niderlande, kam sekoja Polija un Be!gija. No kopejǎ, visǎ pasaule atsavinǎtǎ, amfetamina daudzuma 2003. gadǎ Rietumu un Centrǎlajǎ Eiropǎ ir konfisceti 82%. Izskatǎs, ka kopš 2002. gada konfiscetais amfetamina apjoms pieaug.
  Dati relativi alla doma...  
Questi dati sono probabilmente influenzati dal problema – ancora di dimensioni ridotte, sebbene in crescita – della cocaina crack (una base di cocaina da fumare), segnalato sia dai Paesi Bassi che dal Regno Unito, dove il numero di consumatori di cocaina crack è aumentato negli ultimi anni.
These data are probably influenced by a small but growing crack cocaine (smokable cocaine base) problem, of which there have been indications from both the Netherlands and the United Kingdom, where the number of crack cocaine clients has increased in recent years. Although the numbers of problematic users are low, they tend to be concentrated in a few major urban areas and therefore are most visible in reports from city-based monitoring.
Ces données sont probablement influencées par un problème de crack (cocaïne base à fumer) de faible ampleur, mais qui se développe. Ce phénomène a été mentionné par les Pays-Bas et le Royaume-Uni, où le nombre de patients consommateurs de crack a augmenté ces dernières années. Bien que le nombre d'usagers de drogue à problème soit faible, ils tendent à se concentrer dans quelques grandes zones urbaines et sont donc plus apparents dans les rapports fondés sur la surveillance des villes.
Diese Daten spiegeln wahrscheinlich ein kleines, aber zunehmendes Problem im Zusammenhang mit Crack (rauchbares Kokain) wider. Hinweise auf ein solches Problem wurden sowohl aus den Niederlanden als auch aus dem Vereinigten Königreich gemeldet, wo die Zahl der Crack-Patienten in den letzten Jahren zugenommen hat. Die Zahl der problematischen Konsumenten ist zwar niedrig, da sich diese jedoch vorrangig in einigen wenigen größeren städtischen Gebieten aufhalten, werden sie am häufigsten in Berichten aus städtischen Überwachungen erfasst.
Es probable que estos datos se vean influenciados por el problema, todavía menor pero que va cada vez a más, del crack (base de cocaína fumable), del cual se han detectado indicios tanto en los Países Bajos como en el Reino Unido, donde el número de pacientes de crack ha aumentado en los últimos años. Aunque la cantidad de consumidores problemáticos es baja, éstos tienden a concentrarse en zonas urbanas concretas, por lo que resultan más notorios en los informes facilitados por los sistemas de vigilancia en las ciudades.
Τα στοιχεία αυτά είναι πιθανώς επηρεασμένα από το περιορισμένο αλλά διογκούμενο πρόβλημα της κοκαΐνης κρακ (βάση κοκαΐνης που καπνίζεται), για το οποίο υπάρχουν ενδείξεις στις Κάτω Χώρες και στο Ηνωμένο Βασίλειο, όπου τα τελευταία χρόνια αυξήθηκε ο αριθμός των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από το κρακ. Παρότι ο αριθμός των προβληματικών χρηστών είναι μικρός, αυτοί είναι συνήθως συγκεντρωμένοι σε μερικές μεγάλες αστικές περιοχές και επομένως ξεχωρίζουν στις αναφορές που προέρχονται από παρακολούθηση βασισμένη σε πόλεις.
Deze gegevens worden waarschijnlijk beïnvloed door een klein, maar groeiend crack- cocaïneprobleem (crack is een rookbare cocaïnebase). Aanwijzingen hiervoor zijn afkomstig uit Nederland en het Verenigd Koninkrijk, waar het aantal cliënten vanwege crack-cocaïne de afgelopen jaren is toegenomen. Hoewel het aantal problematische gebruikers klein is, verzamelen zij zich meestal in een paar grote stedelijke gebieden waardoor zij ook het meest “zichtbaar” zijn in evaluatierapporten over de stand van de drugsproblematiek in de steden.
Tyto údaje jsou pravděpodobně ovlivněny malým, ale rostoucím problémem cracku (kokainová báze vhodná ke kouření), o kterém byly signály jak z Nizozemska, tak ze Spojeného království, kde se počet klientů konzumujících crack v posledních letech zvýšil. Ačkoli jsou počty problematických uživatelů nízké, mají tendenci koncentrovat se v několika hlavních městských oblastech, a proto jsou hodně viditelní ve zprávách o monitorování ve velkých městech.
Disse data er formentlig påvirket af et lille, men voksende problem med crackkokain (kokainbase, der kan ryges), som der har været tegn på i både Nederlandene og Det Forenede Kongerige, hvor antallet af crackkokainklienter er steget i de senere år. Selv om der er forholdsvis få problematiske brugere, er der en tendens til, at de er koncentreret i nogle få større byområder og derfor er mere synlige i indberetninger fra overvågninger i byer.
Tietoihin vaikuttaa todennäköisesti crack-kokaiinin (poltettavan kokaiinin) pieni mutta kasvava ongelma, josta on näkynyt merkkejä sekä Alankomaissa että Yhdistyneessä kuningaskunnassa, jossa crack-kokaiiniasiakkaiden määrä on kasvanut viime vuosina. Vaikka ongelmakäyttäjien määrä ei ole suuri, he keskittyvät usein muutamaan suureen kaupunkiin, ja siksi he näkyvät parhaiten kaupungeissa tehdyn seurannan raporteissa.
Ezeket az adatokat valószínűleg befolyásolja a krekk kokain (szívható kokain bázis) egyelőre kicsi, de növekvő problémája, amelyről Hollandiából és az Egyesült Királyságból egyaránt érkeztek jelzések, mivel ezekben az országokban a krekk kokain páciensek számának növekedését észlelték az elmúlt évek során. Bár a problematikus használók száma alacsony, a fogyasztók láthatólag néhány nagyobb városi területen koncentrálódnak, így legjobban a városi alapú megfigyelési jelentésekből tűnnek ki.
Disse dataene er sannsynligvis påvirket av et lite men økende problem med crack, eller crack-kokain (røykbar kokainbase), noe det foreligger indikasjoner på både i Nederland og Storbritannia, hvor antallet crack-klienter har gått opp i de senere år. Selv om antallet problematiske narkotikabrukere er lavt, har de tendens til å konsentreres i noen få storbyområder, og de vil derfor også være lettest synlig i kartleggingsrapporter for byer.
Na kształt tych danych najprawdopodobniej wpływ miał także niewielki, ale ciągle rosnący problem kraku (zasada kokainy nadająca się do palenia), o którym informowały Holandia i Wielka Brytania. W państwach tych liczba pacjentów uzależnionych od kraku wzrosła w ostatnich latach. Choć liczby osób zażywających problemowo są niskie, koncentrują się one w kilku większych obszarach miejskich, zatem są najbardziej widoczne w sprawozdaniach z monitorowania sytuacji w miastach.
Aceste date sunt probabil influenţate de o problemă încă de importanţă redusă, dar care se intensifică, adică de cocaina crack (bază de cocaină care poate fi fumată), care a fost semnalată atât în Ţările de Jos cât şi în Regatul Unit, unde numărul clienţilor tratamentului pentru dependenţă de cocaină crack a crescut în ultimii ani. Deşi numărul consumatorilor problematici este mic, tendinţa lor este de a se concentra în câteva zone urbane principale, şi de aceea sunt extrem de vizibili în rapoartele elaborate pe baza monitorizării din oraşe.
Tieto údaje sú pravdepodobne ovplyvnené malým, ale rastúcim problémom kraku (pôvodne písané „crack“) (fajčiteľným derivátom kokaínu), na ktorý upozornili tak Holandsko, ako aj Spojené kráľovstvo, kde sa počet klientov kokaínového kraku v ostatných rokoch zvýšil. Hoci sú počty problematických užívateľov nízke, majú tendenciu sústreďovať sa v niekoľkých najväčších mestských oblastiach, a preto sú najlepšie viditeľné v správach o monitoringu podľa jednotlivých veľkých miest.
Na te podatke verjetno vpliva majhen, vendar vedno bolj pereč problem uživanja crack kokaina (kokainske baze, ki se lahko kadi), saj so o tem pojavu poročali iz Nizozemske in Združenega kraljestva, kjer se je število uporabnikov crack kokaina v zadnjih letih povečalo. Čeprav so številke o problematičnih uživalcih nizke, so običajno osredotočene na glavna mestna območja ter so najbolj vidne v poročilih o spremljanju v mestih.
Dessa uppgifter påverkas förmodligen av ett litet men växande problem med crack-kokain (rökbar kokainbas) som har börjat framträda i både Nederländerna och Storbritannien, där antalet klienter som använder crack-kokain har ökat de senaste åren. Även om antalet problematiska missbrukare är lågt tenderar de att vara koncentrerade till några få större städer och är därför synliga i rapporter som bygger på övervakning i städer.
Šos datus, iespējams, ietekmē nelielā, taču augošā kreka (smēķējams kokaīns) problēma, par kuru ir norādes gan Nīderlandē, gan arī Apvienotajā Karalistē, kur kreka lietotāju skaits pēdējo gadu laikā ir pieaudzis. Lai arī problemātisko lietotāju skaits ir neliels, tiem ir tendence koncentrēties dažās galvenajās pilsētas zonās, un tāpēc tie visvairāk parādās monitoringa datos, kas balstīti uz pilsētās gūtajiem rādītājiem.
  Malattie infettive corr...  
I dati annui mostrano che fino al 2002 il maggior numero di nuovi casi di AIDS nell’UE poteva essere attribuito al consumo endovena di droga; a partire da quella data, questa via di trasmissione è stata superata dai rapporti sessuali di tipo eterosessuale, cosa che riflette i cambiamenti occorsi nell’epidemiologia dell’HIV negli anni precedenti (Grafico 15).
Annual incidence data show that, until 2002, the greatest number of new cases of AIDS in the EU could be attributed to intravenous drug use; subsequently, this mode of transmission was overtaken by heterosexual sex, reflecting changes in the epidemiology of HIV in the preceding years (Figure 15). It should be noted, however, that infection patterns can differ greatly between individual countries (129).
Les données annuelles sur l'incidence font apparaître que, jusqu'en 2002, la majeure partie des nouveaux cas de SIDA dans l'UE était due à l'usage de drogue par voie intraveineuse. Par la suite, les rapports hétérosexuels sont devenus le premier mode de transmission, ce qui reflète des changements dans l'épidémiologie du VIH par rapport aux années précédentes (graphique 15). Il convient de relever, toutefois, que les modes d'infection peuvent varier sensiblement d'un pays à l'autre (129).
Die jährlichen Inzidenzdaten zeigen, dass bis 2002 die meisten neuen AIDS-Fälle in der EU mit dem intravenösen Drogenkonsum in Zusammenhang gebracht werden konnten. Anschließend wurde diese Form der Übertragung durch heterosexuellen Geschlechtsverkehr abgelöst, was auf Veränderungen in der Epidemiologie von HIV in den Vorjahren schließen lässt (Abbildung 15). Es ist jedoch darauf hinzuweisen, dass es hinsichtlich der Infektionsmuster zuweilen große Unterschiede zwischen einzelnen Ländern gibt (129).
Los datos de incidencia anual revelan que, hasta 2002, el mayor número de nuevos casos de SIDA en la UE podía imputarse al consumo de drogas por vía intravenosa; posteriormente, este modo de transmisión se vio sobrepasado por las relaciones heterosexuales, lo cual refleja cambios en la epidemiología del VIH de los años precedentes (gráfico 15). No obstante, hay que tener en cuenta que los patrones de infección pueden presentar grandes diferencias entre países (129).
Os dados de incidência anual mostram que, até 2002, o maior número de novos casos de SIDA na UE podiam ser atribuídos ao consumo de droga por via endovenosa; subsequentemente, este modo de transmissão foi ultrapassado pelas relações sexuais heterossexuais, reflectindo as alterações da epidemiologia do VIH verificadas nos anos anteriores (Figura 15). Note-se, todavia, que os padrões de contágio podem diferir muito entre os países (129).
Ετήσια στοιχεία για τον επιπολασμό δείχνουν ότι, έως το 2002, η πλειονότητα των νέων κρουσμάτων AIDS στην ΕΕ μπορούσε να αποδοθεί στην ενδοβλέβια χρήση ναρκωτικών· στη συνέχεια, αυτός ο τρόπος μετάδοσης ξεπεράσθηκε από τη σεξουαλική επαφή μεταξύ ετεροφυλοφίλων, απηχώντας αλλαγές στην επιδημιολογία του ιού HIV κατά τα προηγούμενα χρόνια (διάγραμμα 15). Πρέπει να σημειωθεί, ωστόσο, ότι τα πρότυπα μόλυνσης μπορεί να διαφέρουν σημαντικά μεταξύ των επιμέρους χωρών (129).
Uit de jaarlijkse incidentiecijfers blijkt dat het grootste aantal nieuwe aidsgevallen in de EU tot 2002 veroorzaakt werd door intraveneus drugsgebruik. Daarna is deze besmettingswijze “ingehaald” door heteroseksuele seks, wat een weerspiegeling is van de veranderingen in de HIV-epidemiologie in de voorgaande jaren (figuur 15). Daarbij dient wel de kanttekening te worden geplaatst dat de infectiepatronen grote verschillen tussen landen kunnen vertonen (129).
Roční údaje o výskytu ukazují, že až do roku 2002 bylo možné přičítat největší počet nových případů AIDS v EU nitrožilnímu užívání drog. Poté byl tento způsob přenosu předstižen přenosem spojeným s heterosexuálním pohlavním stykem odrážejícím změny v epidemiologii HIV v předchozích letech (obr. 15). Je však třeba poznamenat, že vzorce infekce se mohou mezi jednotlivými zeměmi značně lišit (129).
Årlige incidensdata viser, at det største antal nye tilfælde af aids i EU indtil 2002 kunne tilskrives intravenøs stofbrug; efterfølgende blev denne smittemåde overhalet af heteroseksuel sex, hvilket afspejler ændringer i hiv-epidemiologien i de foregående år (figur 15). Det skal imidlertid bemærkes, at smittemønstrene kan være meget forskellige mellem de enkelte lande (129).
Haigestumuse andmed aastate kaupa näitavad, et kuni 2002. aastani oli kõige suurem arv uutest AIDSijuhtudest ELis põhjustatud narkootikumide veeni süstimisest; seejärel muutus peamiseks viisiks nakatumine heteroseksuaalse seksi teel, mis peegeldab muutusi HIV epidemioloogias varasematel aastatel (joonis 15). Siiski tuleb märkida, et nakatumismustrid võivad riigiti väga erinevad olla (129).
Vuotuisista esiintyvyystiedoista ilmenee, että vuoteen 2002 asti suurin osa uusista aids-tapauksista EU:ssa johtui huumeiden injektiokäytöstä, mutta heteroseksuaalinen seksi on sittemmin ohittanut tämän tartuntatavan, mikä heijastaa edellisinä vuosina tapahtuneita muutoksia hiv:n epidemiologiassa (kaavio 15). Tartuntatavoissa voi kuitenkin olla suuria eroja maiden välillä (129).
Az éves előfordulási adatok azt mutatják, hogy míg az új AIDS-es esetek legnagyobb részét egészen 2002-ig az intravénás droghasználatnak kellett tulajdonítani, ezt a fertőzési módot ezt követően megelőzte a heteroszexuális nemi kapcsolat, ami a HIV járványtanában az elmúlt években bekövetkezett változásokat jelzi (Figure 15). Meg kell azonban jegyezni, hogy a fertőzési módok az egyes országokban nagymértékben különbözhetnek(129).
Årlige insidensdata viser at fram til 2002 kunne de fleste nye AIDS-tilfeller i EU tilbakeføres til intravenøs narkotikabruk, mens heteroseksuell sex nå er den vanligste smitteveien, noe som gjenspeiler endringene i HIV-epidemiologien i de foregående år (figur 15). Det bør imidlertid anføres at smittemønstrene kan variere mye landene imellom (129).
Dane roczne dotyczące zachorowalności wykazują, że do roku 2002 największa liczba nowych przypadków AIDS w UE była spowodowana dożylnym przyjmowaniem narkotyków, następnie jednak ta forma transmisji choroby ustąpiła liczebności przypadków przekazywania jej drogą seksu heteroseksualnego, wskazując na zmiany w epidemiologii wirusa HIV w poprzednich latach (Wykres 15). Należy zauważyć jednak, że te schematy rozpowszechniania zakażeń mogą różnić się między poszczególnymi państwami (129).
Datele privind incidenţa anuală arată că, până în 2002, cel mai mare număr de cazuri noi de SIDA din Uniunea Europeană putea fi atribuit consumului de droguri intravenoase; apoi, acest mod de transmitere a fost depăşit de relaţiile sexuale heterosexuale, reflectând modificările din epidemiologia HIV în anii precedenţi (Figura 15). Cu toate acestea, trebuie subliniat faptul că tiparele infecţiei pot varia semnificativ de la o ţară la alta (129).
Každoročné údaje o výskyte ukazujú, že do roku 2002 bolo možné najväčší počet prípadov AIDS v EÚ prisudzovať vnútrožilovému užívaniu drog; potom tento spôsob prenosu predbehol heterosexuálny pohlavný styk, kopírujúc zmeny v epidemiológii HIV v predchádzajúcich rokoch (obrázok 15). Treba však poznamenať, že vzory infekcie sa v jednotlivých krajinách môžu značne líšiť (129).
Podatki o letni pogostnosti pojava kažejo, da lahko do leta 2002 najvišje število novih primerov aidsa v EU pripišemo intravenoznemu uživanju drog; kasneje je ta način prenašanja prehitel heteroseksualni spolni odnos, kar odraža spremembe v epidemiologiji HIV v prejšnjih letih (prikaz 15). Vendar je treba poudariti, da se vzorci vbrizgavanja med posameznimi državami lahko močno razlikujejo (129).
Årliga incidensuppgifter visar att det största antalet nya aids-fall inom EU fram till år 2002 orsakades av intravenöst narkotikamissbruk. Senare blev heterosexuellt sex en vanligare smittoväg, vilket återspeglar förändringar i epidemologin för hiv under de föregående åren (figur 15). Det bör dock noteras att mönstren när det gäller smitta kan se mycket olika ut i enskilda länder(129).
Dati par ikgadējo izplatību liecina, ka līdz 2002. gadam lielāko skaitu jauno AIDS gadījumu ES var saistīt ar intravenozo narkotiku lietošanu, šo izplatīšanās veidu pārņēma heteroseksuālie kontakti, kas atspoguļo izmaiņas HIV epidemioloģijā iepriekšējo gadu laikā (15. attēls). Ir jāatzīmē, ka inficēšanās modeļi var būtiski atšķirties dažādās valstīs (129).
  Dati sulla domanda di t...  
I tipi di dati raccolti sono due: dati riassuntivi su tutti i centri terapeutici e dati dettagliati per ciascun tipo di centro (centri terapeutici ambulatoriali, centri terapeutici ospedalieri, enti a bassa soglia, medici generici, unità terapeutiche in carcere, altri tipi di centri). Tuttavia, per la maggior parte degli Stati, esistono dati sparsi per tipi di centro diversi dai centri terapeutici ambulatoriali e ospedalieri.
Two types of data are collected: summary data on all types of treatment centres and detailed data by centre type (outpatient treatment centres, inpatient treatment centres, low-threshold agencies, general practitioners, treatment units in prison, other types of centres). However, for most countries, data are sparse for centre types other than outpatient and inpatient treatment centres. For this reason, analysis is often restricted to outpatient treatment centres, for which data coverage is best.
deux types de données sont recueillies: les données sommaires sur tous les types de centres de soins et les données détaillées par type de centre (centres de soins ambulatoires, centres de soins résidentiels, structures de première ligne, médecins généralistes, unités de traitement en milieu carcéral, autres types de centres). Cependant, pour la plupart des pays, les données sont rares pour les types de centres autres que les services de soins résidentiels et ambulatoires. C'est la raison pour laquelle l'analyse se limite souvent aux centres de soins ambulatoires, pour lesquels la couverture est la meilleure;
Es werden zwei Arten von Daten erhoben: zusammengefasste Daten über alle Formen von Behandlungseinrichtungen sowie detaillierte Daten, aufgeschlüsselt nach Form der Einrichtung (ambulante Behandlungseinrichtungen, stationäre Behandlungseinrichtungen, niedrigschwellige Dienste, Allgemeinärzte, Behandlungsabteilungen in Haftanstalten, andere Formen von Einrichtungen). Für die meisten Länder liegen jedoch nur sehr wenige Daten über andere Einrichtungsformen als ambulante und stationäre Behandlungseinrichtungen vor. Aus diesem Grund beschränkt sich die Analyse häufig auf ambulante Behandlungseinrichtungen, die von den Datenerhebungen am besten erfasst werden.
Se recogen dos tipos de datos: datos resumidos de todos los tipos de centros de tratamiento y datos detallados por tipo de centro (centros de tratamiento ambulatorio, centros de tratamiento hospitalario, centros de bajo umbral, médicos de asistencia primaria, unidades de tratamiento en las prisiones, otros tipos de centros). No obstante, para la mayoría de países, los datos sobre los tipos de centros son escasos, a diferencia de los de los centros de tratamiento ambulatorio y hospitalario. Este es el motivo por el cual, con frecuencia, los análisis se limitan a los centros de tratamiento ambulatorio, con una mejor cobertura de datos.
Συλλέγονται δύο κατηγορίες στοιχείων: συνοπτικά στοιχεία για θεραπευτικά κέντρα κάθε τύπου και αναλυτικά στοιχεία ανά τύπο θεραπευτικού κέντρου (κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης, γενικοί ιατροί, θεραπευτικές μονάδες σε σωφρονιστικά ιδρύματα, άλλοι τύποι θεραπευτικών κέντρων). Ωστόσο, για τις περισσότερες χώρες, τα στοιχεία για κέντρα εκτός των κέντρων θεραπείας εξωτερικής και εσωτερικής παραμονής είναι λιγοστά. Για τον λόγο αυτό, η ανάλυση περιορίζεται συχνά στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, για τα οποία η κάλυψη στοιχείων είναι η καλύτερη.
Er worden twee categorieën gegevens verzameld: beknopte gegevens over alle soorten behandelcentra en gedetailleerde gegevens uitgesplitst naar behandeltype (extramurale c.q. ambulante behandelcentra, intramurale behandelcentra, laagdrempelige instanties, huisartsen, behandelafdelingen in gevangenissen, andere typen behandelcentra). In de meeste landen zijn er, behalve voor extramurale en intramurale behandelcentra, op dit gebied weinig gegevens beschikbaar. Daarom wordt de analyse vaak beperkt tot extramurale behandelcentra, aangezien de dekking van de gegevens hiervoor het beste is.
Jsou shromažďovány dva typy údajů: souhrnné údaje o všech typech léčebných center a podrobné údaje podle typu center (ambulantní léčebná centra, hospitalizační léčebná centra, nízkoprahové instituce, praktičtí lékaři, léčebná oddělení ve věznicích a další typy center). Pro většinu zemí však existuje jen málo údajů o jiném typu center než centrech ambulantní léčby a centrech využívajících hospitalizaci. Z uvedeného důvodu je analýza často omezena na ambulantní centra léčby, u nichž bývá rozsah údajů nejlepší.
Der indsamles to former for data: summariske data om alle former for behandlingscentre og detaljerede data om de enkelte typer behandlingscentre (ambulatorier, døgnbehandlingscentre, lavtærskeltjenester, praktiserende læger, behandlingsafdelinger i fængsler, andre typer centre). For de fleste lande findes der imidlertid kun meget få data for andre typer centre end ambulatorier og døgnbehandlingscentre. Af denne grund er analysen ofte begrænset til ambulatorier, hvor datadækningen er bedst.
Kogutakse kahte tüüpi andmeid: koondandmeid kõikide raviasutuste kohta ja detailseid andmeid vastavalt raviasutuse tüübile (ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvad asutused, madala läve keskused, üldarstid, raviüksused vanglates, muud tüüpi ravikeskused). Enamiku riikide puhul on siiski muude kui ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvate asutuste kohta vähe teavet. Seetõttu piirdutakse analüüsides enamasti ambulatoorse raviga, mille kohta on infot kõige enam.
Kahdenlaista tietoa kerätään: yhteenvetotietoa kaikenlaisista hoitokeskuksista ja keskuksen lajin mukaan eriteltyä tietoa (avohoitokeskukset, laitoshoitokeskukset, matalan kynnyksen keskukset, yleislääkärit, vankiloiden hoito-osastot, muunlaiset keskukset). Useista maista toimitetaan kuitenkin vain vähän tietoa muista keskuslajeista kuin avo- ja laitoshoitokeskuksista. Tästä syystä analyysi rajoittuu usein avohoitokeskuksiin, joiden osalta kattavuus on laajin.
Két adattípust gyűjtenek: összefoglaló adatokat a gyógykezelési központok valamennyi típusáról, valamint részletes adatokat a gyógykezelési központok típusai szerint (járóbeteg-ellátó központok, fekvőbeteg-ellátó központok, alacsony küszöbű szervezetek, háziorvosok, kezelőegységek a börtönökben, más típusú központok). A legtöbb ország esetében azonban a járóbeteg- és fekvőbeteg-ellátó központoktól eltérő központtípusokról csak szórványos információ áll rendelkezésre. Emiatt az elemzés gyakran a járóbeteg-ellátó központokra korlátozódik, mivel ezekről van a legtöbb adat.
To typer data er innsamlet: summariske data om alle typer behandlingssentre og detaljerte data etter sentertype (polikliniske behandlingssentre, døgnbehandling, lavterskel rusmiddeltjenester, allmennleger, behandlingsenheter i fengsel, andre sentertyper). For de fleste landene er imidlertid dataene sparsommelige for de ulike sentertypene utenom polikliniske behandlingssentre og døgnbehandling. Derfor er analysen ofte begrenset til polikliniske behandlingssentre, som har best datadekning.
Gromadzone są dwa rodzaje danych: dane łączne o wszystkich rodzajach centrów leczenia oraz dane szczegółowe na temat poszczególnych rodzajów centrów (centra leczenia pozaszpitalnego, centra leczenia hospitalizacyjnego, jednostki niskoprogowe, lekarze medycyny rodzinnej, jednostki leczenia w więzieniach, inne typy centrów). W przypadku większości państw dane o ośrodkach innych niż centra leczenia pozaszpitalnego i hospitalizacyjnego są rzadkie. Z tego powodu analiza często ogranicza się do centrów leczenia pozaszpitalnego, w których przypadku zakres przekazanych danych jest największy.
Se colectează două tipuri de date: date sintetizate privind toate tipurile de centre de tratament şi date detaliate pentru fiecare tip de centru (centre de tratament în ambulatoriu, centre de tratament cu internare, agenţii cu acces necondiţionat, medici de familie, unităţi de tratament din închisori, alte tipuri de centre). Cu toate acestea, în majoritatea ţărilor nu există decât date inconsecvente privind tipurile de centre diferite de cele de tratament în ambulatoriu sau cu internare. De aceea, analizele se limitează frecvent la centrele de tratament în ambulatoriu în cazul cărora se obţine cea mai bună acoperire a datelor.
Zhromažďujú sa dva druhy údajov: súhrnné údaje o všetkých druhoch liečebných centier a podrobné údaje podľa jednotlivých druhov (strediská ambulantnej liečby, lôžkové liečebné centrá, nízkoprahové agentúry, praktickí lekári, liečebné oddelenia vo väzení, iné druhy centier). Údaje o iných druhoch centier, ako ambulantných a lôžkových sú však vo väčšine krajín zriedkavé. Z tohto dôvodu sa analýza často obmedzuje na centrá ambulantnej liečby, o ktorých sú najspoľahlivejšie údaje.
Zbrani sta dve vrsti podatkov: povzetek podatkov o vseh vrstah centrov za zdravljenje odvisnosti ter podrobne informacije po vrstah centrov (zunajbolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, bolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, nizgopragovne agencije, splošni zdravniki, enote za zdravljenje v zaporih, druge vrste centrov). Vendar so za večino držav podatki o vrstah centrov redki, razen za zunajbolnišnične in bolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti. Zaradi tega je analiza pogosto omejena na zunajbolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti, za katere so podatki najbolj pokriti.
Två typer av uppgifter samlas: sammanfattande uppgifter om alla typer av behandlingscentrum och detaljerade uppgifter efter centrumtyp (behandlingscentrum inom öppenvården, behandlingscentrum inom slutenvården, lågtröskelvård, allmänläkare, behandlingsenheter i fängelser, andra typer av centrum). För de flesta länder är dock uppgifterna om andra centrumtyper än behandlingscentrum inom öppenvården och slutenvården ofullständiga. Eftersom tillgången till uppgifter om behandlingscentrum inom öppenvården är bäst begränsas analyserna ofta till dessa.
  Riquadro 5  
I tipi di dati raccolti sono due: dati riassuntivi su tutti i centri terapeutici e dati dettagliati per ciascun tipo di centro (centri terapeutici ambulatoriali, centri terapeutici ospedalieri, enti a bassa soglia, medici generici, unità terapeutiche in carcere, altri tipi di centri). Tuttavia, per la maggior parte degli Stati, esistono dati sparsi per tipi di centro diversi dai centri terapeutici ambulatoriali e ospedalieri.
Two types of data are collected: summary data on all types of treatment centres and detailed data by centre type (outpatient treatment centres, inpatient treatment centres, low-threshold agencies, general practitioners, treatment units in prison, other types of centres). However, for most countries, data are sparse for centre types other than outpatient and inpatient treatment centres. For this reason, analysis is often restricted to outpatient treatment centres, for which data coverage is best.
deux types de données sont recueillies: les données sommaires sur tous les types de centres de soins et les données détaillées par type de centre (centres de soins ambulatoires, centres de soins résidentiels, structures de première ligne, médecins généralistes, unités de traitement en milieu carcéral, autres types de centres). Cependant, pour la plupart des pays, les données sont rares pour les types de centres autres que les services de soins résidentiels et ambulatoires. C'est la raison pour laquelle l'analyse se limite souvent aux centres de soins ambulatoires, pour lesquels la couverture est la meilleure;
Es werden zwei Arten von Daten erhoben: zusammengefasste Daten über alle Formen von Behandlungseinrichtungen sowie detaillierte Daten, aufgeschlüsselt nach Form der Einrichtung (ambulante Behandlungseinrichtungen, stationäre Behandlungseinrichtungen, niedrigschwellige Dienste, Allgemeinärzte, Behandlungsabteilungen in Haftanstalten, andere Formen von Einrichtungen). Für die meisten Länder liegen jedoch nur sehr wenige Daten über andere Einrichtungsformen als ambulante und stationäre Behandlungseinrichtungen vor. Aus diesem Grund beschränkt sich die Analyse häufig auf ambulante Behandlungseinrichtungen, die von den Datenerhebungen am besten erfasst werden.
Se recogen dos tipos de datos: datos resumidos de todos los tipos de centros de tratamiento y datos detallados por tipo de centro (centros de tratamiento ambulatorio, centros de tratamiento hospitalario, centros de bajo umbral, médicos de asistencia primaria, unidades de tratamiento en las prisiones, otros tipos de centros). No obstante, para la mayoría de países, los datos sobre los tipos de centros son escasos, a diferencia de los de los centros de tratamiento ambulatorio y hospitalario. Este es el motivo por el cual, con frecuencia, los análisis se limitan a los centros de tratamiento ambulatorio, con una mejor cobertura de datos.
São compilados dois tipos de dados: dados de síntese sobre todos os tipos de centros de tratamento e dados detalhados por tipo de centro (centros de tratamento em regime ambulatório, centros de tratamento em regime de internamento, agências de porta aberta, clínicos gerais, unidades de tratamento na prisão, outros tipos de centros). Contudo, na maior parte dos países, existem poucos dados sobre outros tipos de centros que não os de tratamento em regime ambulatório ou em regime de internamento. Por esta razão, a análise restringe-se frequentemente aos centros de tratamento em regime ambulatório, que têm uma melhor cobertura de dados.
Συλλέγονται δύο κατηγορίες στοιχείων: συνοπτικά στοιχεία για θεραπευτικά κέντρα κάθε τύπου και αναλυτικά στοιχεία ανά τύπο θεραπευτικού κέντρου (κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης, γενικοί ιατροί, θεραπευτικές μονάδες σε σωφρονιστικά ιδρύματα, άλλοι τύποι θεραπευτικών κέντρων). Ωστόσο, για τις περισσότερες χώρες, τα στοιχεία για κέντρα εκτός των κέντρων θεραπείας εξωτερικής και εσωτερικής παραμονής είναι λιγοστά. Για τον λόγο αυτό, η ανάλυση περιορίζεται συχνά στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, για τα οποία η κάλυψη στοιχείων είναι η καλύτερη.
Er worden twee categorieën gegevens verzameld: beknopte gegevens over alle soorten behandelcentra en gedetailleerde gegevens uitgesplitst naar behandeltype (extramurale c.q. ambulante behandelcentra, intramurale behandelcentra, laagdrempelige instanties, huisartsen, behandelafdelingen in gevangenissen, andere typen behandelcentra). In de meeste landen zijn er, behalve voor extramurale en intramurale behandelcentra, op dit gebied weinig gegevens beschikbaar. Daarom wordt de analyse vaak beperkt tot extramurale behandelcentra, aangezien de dekking van de gegevens hiervoor het beste is.
Jsou shromažďovány dva typy údajů: souhrnné údaje o všech typech léčebných center a podrobné údaje podle typu center (ambulantní léčebná centra, hospitalizační léčebná centra, nízkoprahové instituce, praktičtí lékaři, léčebná oddělení ve věznicích a další typy center). Pro většinu zemí však existuje jen málo údajů o jiném typu center než centrech ambulantní léčby a centrech využívajících hospitalizaci. Z uvedeného důvodu je analýza často omezena na ambulantní centra léčby, u nichž bývá rozsah údajů nejlepší.
Der indsamles to former for data: summariske data om alle former for behandlingscentre og detaljerede data om de enkelte typer behandlingscentre (ambulatorier, døgnbehandlingscentre, lavtærskeltjenester, praktiserende læger, behandlingsafdelinger i fængsler, andre typer centre). For de fleste lande findes der imidlertid kun meget få data for andre typer centre end ambulatorier og døgnbehandlingscentre. Af denne grund er analysen ofte begrænset til ambulatorier, hvor datadækningen er bedst.
Kogutakse kahte tüüpi andmeid: koondandmeid kõikide raviasutuste kohta ja detailseid andmeid vastavalt raviasutuse tüübile (ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvad asutused, madala läve keskused, üldarstid, raviüksused vanglates, muud tüüpi ravikeskused). Enamiku riikide puhul on siiski muude kui ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvate asutuste kohta vähe teavet. Seetõttu piirdutakse analüüsides enamasti ambulatoorse raviga, mille kohta on infot kõige enam.
Kahdenlaista tietoa kerätään: yhteenvetotietoa kaikenlaisista hoitokeskuksista ja keskuksen lajin mukaan eriteltyä tietoa (avohoitokeskukset, laitoshoitokeskukset, matalan kynnyksen keskukset, yleislääkärit, vankiloiden hoito-osastot, muunlaiset keskukset). Useista maista toimitetaan kuitenkin vain vähän tietoa muista keskuslajeista kuin avo- ja laitoshoitokeskuksista. Tästä syystä analyysi rajoittuu usein avohoitokeskuksiin, joiden osalta kattavuus on laajin.
Két adattípust gyűjtenek: összefoglaló adatokat a gyógykezelési központok valamennyi típusáról, valamint részletes adatokat a gyógykezelési központok típusai szerint (járóbeteg-ellátó központok, fekvőbeteg-ellátó központok, alacsony küszöbű szervezetek, háziorvosok, kezelőegységek a börtönökben, más típusú központok). A legtöbb ország esetében azonban a járóbeteg- és fekvőbeteg-ellátó központoktól eltérő központtípusokról csak szórványos információ áll rendelkezésre. Emiatt az elemzés gyakran a járóbeteg-ellátó központokra korlátozódik, mivel ezekről van a legtöbb adat.
To typer data er innsamlet: summariske data om alle typer behandlingssentre og detaljerte data etter sentertype (polikliniske behandlingssentre, døgnbehandling, lavterskel rusmiddeltjenester, allmennleger, behandlingsenheter i fengsel, andre sentertyper). For de fleste landene er imidlertid dataene sparsommelige for de ulike sentertypene utenom polikliniske behandlingssentre og døgnbehandling. Derfor er analysen ofte begrenset til polikliniske behandlingssentre, som har best datadekning.
Gromadzone są dwa rodzaje danych: dane łączne o wszystkich rodzajach centrów leczenia oraz dane szczegółowe na temat poszczególnych rodzajów centrów (centra leczenia pozaszpitalnego, centra leczenia hospitalizacyjnego, jednostki niskoprogowe, lekarze medycyny rodzinnej, jednostki leczenia w więzieniach, inne typy centrów). W przypadku większości państw dane o ośrodkach innych niż centra leczenia pozaszpitalnego i hospitalizacyjnego są rzadkie. Z tego powodu analiza często ogranicza się do centrów leczenia pozaszpitalnego, w których przypadku zakres przekazanych danych jest największy.
Se colectează două tipuri de date: date sintetizate privind toate tipurile de centre de tratament şi date detaliate pentru fiecare tip de centru (centre de tratament în ambulatoriu, centre de tratament cu internare, agenţii cu acces necondiţionat, medici de familie, unităţi de tratament din închisori, alte tipuri de centre). Cu toate acestea, în majoritatea ţărilor nu există decât date inconsecvente privind tipurile de centre diferite de cele de tratament în ambulatoriu sau cu internare. De aceea, analizele se limitează frecvent la centrele de tratament în ambulatoriu în cazul cărora se obţine cea mai bună acoperire a datelor.
Zhromažďujú sa dva druhy údajov: súhrnné údaje o všetkých druhoch liečebných centier a podrobné údaje podľa jednotlivých druhov (strediská ambulantnej liečby, lôžkové liečebné centrá, nízkoprahové agentúry, praktickí lekári, liečebné oddelenia vo väzení, iné druhy centier). Údaje o iných druhoch centier, ako ambulantných a lôžkových sú však vo väčšine krajín zriedkavé. Z tohto dôvodu sa analýza často obmedzuje na centrá ambulantnej liečby, o ktorých sú najspoľahlivejšie údaje.
Zbrani sta dve vrsti podatkov: povzetek podatkov o vseh vrstah centrov za zdravljenje odvisnosti ter podrobne informacije po vrstah centrov (zunajbolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, bolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, nizgopragovne agencije, splošni zdravniki, enote za zdravljenje v zaporih, druge vrste centrov). Vendar so za večino držav podatki o vrstah centrov redki, razen za zunajbolnišnične in bolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti. Zaradi tega je analiza pogosto omejena na zunajbolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti, za katere so podatki najbolj pokriti.
Två typer av uppgifter samlas: sammanfattande uppgifter om alla typer av behandlingscentrum och detaljerade uppgifter efter centrumtyp (behandlingscentrum inom öppenvården, behandlingscentrum inom slutenvården, lågtröskelvård, allmänläkare, behandlingsenheter i fängelser, andra typer av centrum). För de flesta länder är dock uppgifterna om andra centrumtyper än behandlingscentrum inom öppenvården och slutenvården ofullständiga. Eftersom tillgången till uppgifter om behandlingscentrum inom öppenvården är bäst begränsas analyserna ofta till dessa.
  Nota introduttiva  
La presente relazione annuale si fonda sulle informazioni fornite all’OEDT dagli Stati membri, dai paesi candidati all’adesione e dalla Norvegia (che partecipa ai lavori dell’OEDT sin dal 2001) sotto forma di relazioni nazionali.
This annual report is based on information provided to the EMCDDA by the EU Member States and candidate countries and Norway (participating in the work of the EMCDDA since 2001) in the form of a national report. The statistical data reported here relate to the year 2003 (or the last year available). Graphics and tables in this report may reflect a subset of EU countries: the selection is made on the basis of those countries from which data are available for the period of interest.
Le présent rapport annuel est basé sur les informations fournies à l’OEDT par les Etats membres de l’Union européenne, les pays candidats et la Norvège (qui participe aux activités de l’OEDT depuis 2001) sous la forme de rapports nationaux. Les données statistiques publiées dans cette édition du rapport concernent l’année 2003 (ou la dernière année disponible). Il est possible que les grahiques et les tableaux ne reflètent que la situation d’un sous-ensemble de pays de l’Union européenne: la sélection a été effectuée sur la base des pays concernant lesquels des données sont disponibles pour la période qui nous intéresse.
Der Jahresbericht beruht auf Informationen, die der EBDD von den EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und von Norwegen (das seit 2001 an der Arbeit der EBDD beteiligt ist) in Form nationaler Berichte zur Verfügung gestellt wurden. Die hier veröffentlichten statistischen Angaben beziehen sich auf das Jahr 2003 (oder das letzte Jahr, für das Daten vorlagen). Die Grafiken und Tabellen in diesem Bericht beziehen sich in einigen Fällen nur auf einen Teil der EU-Länder: Die Auswahl erfolgte auf der Grundlage der Länder, die für den Bezugszeitraum Daten zur Verfügung gestellt haben.
El presente Informe Anual se basa en la información facilitada al OEDT por los Estados miembros de la UE y los países candidatos, así como Noruega (que participa en las actividades del OEDT desde 2001), en forma de informes nacionales. Los datos estadísticos que aquí presentamos se refieren al año 2003 (o al último año para el que se dispone de datos). A veces, los gráficos y los cuadros se refieren sólo a un subgrupo de países de la Unión Europea: la selección se efectúa eligiendo aquellos países que cuentan con datos para el período de interés.
O presente relatório anual baseia-se em informação fornecida ao OEDT pelos Estados‑Membros da UE, os países candidatos e a Noruega (que participa no trabalho do OEDT desde 2001) através dos respectivos relatórios nacionais. Os dados estatísticos aqui incluídos referem-se ao ano de 2003 (ou ao último ano disponível). Os gráficos e quadros incluídos no presente relatório podem reflectir a situação existente num subconjunto de países europeus: a selecção é efectuada com base nos países que dispõem de dados em relação ao período em causa.
Η ετήσια έκθεση βασίζεται σε πληροφορίες που παρέχουν στο ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη της ΕΕ και οι υποψήφιες χώρες και η Νορβηγία (η οποία συμμετέχει στο έργο του ΕΚΠΝΤ από το 2001) μέσω των εθνικών εκθέσεων που εκπονούν. Τα στατιστικά στοιχεία που αναφέρονται σε αυτήν αφορούν το έτος 2003 (ή το τελευταίο έτος για το οποίο υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία). Οι γραφικές παραστάσεις και οι πίνακες που περιέχονται στην έκθεση ενδέχεται να αφορούν ένα υποσύνολο χωρών της ΕΕ: η επιλογή γίνεται με βάση τις χώρες εκείνες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία για την υπό εξέταση περίοδο.
Dit jaarverslag is gebaseerd op informatie die de lidstaten van de EU, alsmede de kandidaat-lidstaten en Noorwegen (dit land neemt sinds 2001 deel aan de activiteiten van het EWDD) in de vorm van nationale verslagen aan het EWDD verstrekken. De statistische gegevens in dit jaarverslag hebben betrekking op 2003 (of het meest recente jaar waarover informatie beschikbaar is). De grafieken en tabellen in dit verslag hoeven niet altijd een weerspiegeling van de situatie in alle EU-lidstaten te zijn: selectie vindt plaats op basis van de landen die gegevens over de desbetreffende periode beschikbaar hebben.
Tato výroční zpráva vychází z informací, které EMCDDA poskytly členské státy EU, kandidátské země a Norsko (jež se na činnosti EMCDDA podílí od roku 2001) v podobě národních zpráv. Zde uváděné statistické údaje se vztahují k roku 2003 (nebo k poslednímu roku, za který byly k dispozici). Grafy a tabulky obsažené v této zprávě se mohou týkat podskupiny zemí EU: výběr je proveden na základě zemí, z nichž jsou k dispozici údaje pro příslušné období.
Årsberetningen er baseret på oplysninger, som EONN har modtaget fra EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge (der har deltaget i EONN's arbejde siden 2001) i form af nationale rapporter. De her anvendte statistiske data vedrører 2003 (eller det seneste år, for hvilket der foreligger data). Grafikker og tabeller i denne beretning kan afspejle en delmængde af EU-lande: udvælgelsen er foretaget på grundlag af de lande, for hvilke der foreligger data i den pågældende periode.
Käesolev aastaaruanne on koostatud teabe põhjal, mis on EMCDDA-le esitatud Euroopa Liidu liikmesriikide, kandidaatriikide ja Norra (osaleb järelevalvekeskuse töös alates 2001. aastast) riiklike aruannetena. Käesolevas aastaaruandes on kasutatud 2003. aasta (või viimase aasta, mille kohta andmed olid kättesaadavad) statistilisi andmeid. Käesoleva aruande graafikud ja tabelid kajastavad mitmete ELi liikmesriikide andmeid: valik on tehtud nendest riikidest, mille kohta on olemas andmed uuritavast ajavahemikust.
Tämä vuosiraportti perustuu tietoihin, joita seurantakeskus on saanut EU:n jäsenvaltioilta, jäsenehdokasmailta ja Norjalta (joka on osallistunut seurantakeskuksen työhön vuodesta 2001) kansallisen raportin muodossa. Tässä esitetyt tilastotiedot koskevat vuotta 2003 (tai viimeisintä vuotta, jolta tietoja on saatavissa). Raportin graafiset esitykset ja taulukot saattavat kuvata vain joidenkin EU-maiden tilannetta: ne on valittu sillä perusteella, mistä maista tietoja on saatavissa kyseiseltä ajanjaksolta.
Ez az éves jelentés az Európai Unió tagállamai, a tagjelölt országok és Norvégia (amely 2001 óta vesz részt az EMCDDA munkájában) részéről az EMCDDA számára országjelentés formájában rendelkezésre bocsátott információkon alapul. Az itt közölt statisztikai adatok a 2003. évre (illetve az utolsó rendelkezésre álló évre) vonatkoznak. A jelentésben szereplő ábrák és táblázatok olykor csak az EU-országok egy alcsoportjára vonatkoznak; a kiválasztás ilyen esetben a tárgyalt időszakra vonatkozó adatok elérhetősége alapján történik.
Årsrapporten er utarbeidet på grunnlag av de nasjonale rapportene EONN har mottatt fra EUs medlemsstater, søkerlandene og Norge (som har deltatt i EONNs arbeid siden 2001). De statistiske dataene som presenteres her, gjelder for år 2003 (eventuelt siste år med tilgjengelige data). Grafiske framstillinger og tabeller i rapporten kan vise til undersett av EU-land. Utvalget er gjort på grunnlag av de landene som har data tilgjengelig for den aktuelle perioden.
Niniejsze sprawozdanie roczne powstało w oparciu o informacje udostępnione EMCDDA przez Państwa Członkowskie UE, kraje kandydujące oraz Norwegię (biorącą udział w pracach EMCDDA od 2001 r.) w postaci sprawozdania krajowego. Przedstawione tutaj dane statystyczne dotyczą roku 2003 (lub ostatniego roku, dla którego dostępne są dane). Informacje graficzne i tabele zawarte w niniejszym sprawozdaniu mogą odnosić się jedynie do określonej grupy państw UE. Wybór dokonywany jest spośród państw, z których dostępne są informacje za dany okres.
Prezentul raport anual se bazează pe informaţiile furnizate agenţiei OEDT de statele membre, ţările candidate şi Norvegia (care participă la activitatea OEDT din 2001), sub forma de rapoarte naţionale. Datele statistice prezentate în raport se referă la anul 2003 (sau la cel mai recent an pentru care sunt disponibile informaţii). Este posibil ca graficele şi tabelele din prezentul raport să ilustreze doar situaţia din anumite ţări UE, selectate pe baza disponibilităţii datelor pe perioada relevantă.
Táto výročná správa vychádza z informácií, ktoré vo forme národných správ poskytli EMCDDA členské štáty EÚ, kandidátske krajiny a Nórsko (ktoré sa zúčastňuje na práci EMCDDA od roku 2001). Uvádzané štatistické údaje sa vzťahujú na rok 2003 (alebo na posledný rok, za ktorý boli k dispozícii). Grafy a tabuľky v tejto správe môžu niekedy zobrazovať podmnožinu štátov EÚ: výber sa robil na základe krajín, ktoré za sledované obdobie poskytli údaje.
Pričujoče letno poročilo temelji na podatkih, ki so jih v obliki nacionalnih poročil Centru poslale države članice EU, države kandidatke in Norveška (ki sodeluje pri delu Centra od leta 2001). Vsi tukaj uporabljeni statistični podatki se nanašajo na leto 2003 (ali na zadnje razpoložljivo leto). Grafični prikazi in tabele v tem poročilu lahko odražajo podskupino držav članic EU: izbor je narejen na podlagi tistih držav, katerih podatki so na voljo za zadevno obdobje.
Årsrapporten bygger på den information som ECNN har fått i form av nationella rapporter från EU-medlemsstaterna, kandidatländerna och Norge (som har deltagit i ECNN:s arbete sedan 2001). Den statistik som redovisas avser 2003 (eller det senaste år för vilket uppgifter finns tillgängliga). Diagram och tabeller kan avse en delgrupp av EU-länderna: urvalet har gjorts utifrån för vilka länder det funnits tillgängliga uppgifter för den berörda perioden.
Šis gada ziņojums ir sagatavots, pamatojoties uz informāciju, ko valsts ziņojuma veidā EMCDDA iesniegušas ES dalībvalstis un kandidātvalstis, un Norvēģija (līdzdarbojas EMCDDA darbā kopš 2001. gada). Šajā ziņojumā ietvertie statistikas dati attiecas uz 2003. gadu (vai pēdējo gadu, par kuru pieejami dati). Šī pārskata shēmas un tabulas šajā pārskatā var atspoguļot ES valstu datus: atlase ir veikta, ņemot par pamatu tās valstis, no kurām ir pieejami dati par attiecīgo laika periodu.
  Altre droghe  
I cali del consumo di ecstasy registrati nel Regno Unito si riferiscono a un’epoca precedente il 1999 e possono essere in parte attribuiti all’ampia risonanza data dai media ai decessi correlati al consumo di ecstasy alla fine degli anni Novanta.
Consecutive surveys show that, generally, lifetime prevalence of ecstasy use among 15- and 16-year-old school students increased over the period 1995 to 2003, with the greatest increases occurring in the Czech Republic and most of the new Member States (30). However, lifetime prevalence figures from the 1999 ESPAD surveys reveal fluctuations in some countries. The decreases in ecstasy use that occurred in the United Kingdom took place before 1999, and may be partly attributable to extensive media coverage of ecstasy-related deaths during the late 1990s.
Des études consécutives font apparaître que, en règle générale, la prévalence au cours de la vie de la consommation d'ecstasy parmi les élèves de 15 et 16 ans a augmenté entre 1995 et 2003, les progressions les plus fortes étant enregistrées en République tchèque et dans la plupart des nouveaux États membres (30). Cependant, les chiffres relatifs à la prévalence au cours de la vie des enquêtes ESPAD de 1999 montrent des fluctuations dans certains pays. La baisse de la consommation d'ecstasy observée au Royaume-Uni a eu lieu avant 1999 et peut être en partie attribuée à la large couverture médiatique de décès dus à l'ecstasy à la fin des années 1990.
Die aufeinander folgenden Erhebungen zeigen, dass die Lebenszeitprävalenz des Ecstasy-Konsums unter den 15- bis 16-jährigen Schülern im Zeitraum von 1995 bis 2003 generell gestiegen ist, wobei die stärkste Zunahme in der Tschechischen Republik und den meisten neuen Mitgliedstaaten beobachtet wurde (30). Die Daten der ESPAD-Umfrage aus dem Jahr 1999 zeigen jedoch für einige Länder Schwankungen in der Lebenszeitprävalenz. Der im Vereinigten Königreich vor 1999 festgestellte Rückgang des Ecstasy-Konsums könnte zum Teil auf die intensive Medienberichterstattung über ecstasybedingte Todesfälle in den späten 90er Jahren zurückzuführen sein.
Los sucesivos sondeos demuestran que, por lo general, la prevalencia de vida del consumo de éxtasis entre los estudiantes de 15 y 16 años ha aumentado entre 1995 y 2003, registrándose los mayores incrementos en la República Checa y en la mayoría de los nuevos Estados miembros (30). Sin embargo, las cifras de prevalencia a lo largo de la vida de la encuesta ESPAD de 1999 revelan fluctuaciones en algunos países. El descenso del consumo de éxtasis observado en el Reino Unido tuvo lugar antes de 1999 y puede atribuirse en parte a la extensa cobertura informativa que dieron los medios de comunicación a las muertes relacionadas con el consumo de éxtasis durante finales de la década de 1990.
Διαδοχικές μελέτες δείχνουν ότι, γενικά, η επικράτηση της χρήσης έκστασης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές αυξήθηκε κατά την περίοδο από το 1995 έως το 2003, και η μεγαλύτερη αύξηση καταγράφεται στην Τσεχική Δημοκρατία και στα περισσότερα από τα νέα κράτη μέλη (30). Ωστόσο, τα στοιχεία σχετικά με την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή από τις έρευνες του ESPAD για το 1999 εμφανίζουν διακυμάνσεις σε ορισμένες χώρες. Η μείωση της χρήσης έκστασης στο Ηνωμένο Βασίλειο έλαβε χώρα πριν από το 1999 και ενδεχομένως να οφείλεται εν μέρει στην εκτενή κάλυψη από τα μέσα ενημέρωσης θανάτων που συνδέονταν με την έκσταση στα τέλη της δεκαετίας του 1990.
Uit opeenvolgende enquêtes blijkt dat het “ooit”-gebruik van ecstasy onder 15- en 16- jarige scholieren tussen 1995 en 2003 in het algemeen is toegenomen, waarbij de grootste stijging zich in Tsjechië en in de meeste nieuwe lidstaten heeft voorgedaan (30). Uit de cijfers over het “ooit”-gebruik uit de ESPAD-enquêtes van 1999 komen voor een aantal landen echter fluctuaties naar voren. De afname die in het ecstasygebruik in het Verenigd Koninkrijk is geconstateerd, dateert namelijk van vóór 1999 en zou voor een deel toegeschreven kunnen worden aan de uitgebreide aandacht in de media aan het eind van de jaren negentig van de vorige eeuw voor sterfgevallen die verband hielden met ecstasy.
Následné průzkumy ukazují, že celoživotní prevalence užívání extáze mezi studenty ve věku 15–16 let se v letech 1995 až 2003 obecně zvýšila, přičemž k nejvyššímu nárůstu došlo v České republice a většině nových členských států (30). Hodnoty celoživotní prevalence zjištěné v průzkumech ESPAD v roce 1999 však v některých zemích vykazují výkyvy. Snížené užívání extáze, k němuž došlo ve Spojeném království, se projevilo před rokem 1999 a lze jej zčásti připsat rozsáhlé pozornosti, kterou sdělovací prostředky věnovaly úmrtím souvisejícím s extází koncem devadesátých let.
Det fremgår af på hinanden følgende undersøgelser, at langtidsprævalensen for ecstasybrug blandt 15- og 16-årige skoleelever generelt steg i perioden 1995–2003, idet de største stigninger er registreret i Tjekkiet og de fleste af de nye medlemsstater (30). Tallene for langtidsprævalensen fra ESPAD-undersøgelserne fra 1999 viser imidlertid udsving i nogle lande. Faldet i brugen af ecstasy i Det Forenede Kongerige fandt sted inden 1999 og kan til dels tilskrives den omfattende mediedækning af ecstasyrelaterede dødsfald i slutningen af 1990'erne.
Perättäiset tutkimukset osoittavat, että – yleisesti katsoen – ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden osuus 15- ja 16-vuotiaista koululaisista kasvoi vuosina 1995–2003, ja kasvu oli voimakkainta Tšekissä ja useimmissa uusista jäsenvaltioista (30). Ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden osuudesta vuoden 1999 ESPAD-kyselyssä saatujen tietojen perusteella tilanne vaihtelee joissakin maissa. Yhdistyneessä kuningaskunnassa ennen vuotta 1999 tapahtunut ekstaasin käytön väheneminen saattaa selittyä ainakin osittain ekstaasiin liittyvien kuolemien 1990-luvun loppupuolella saamalla laajalla julkisuudella.
Az egymást követő felmérések alapján a 15–16 éves diákok extasy-használatának életprevalenciája általában emelkedett az 1995 és 2003 közötti időszakban, a legnagyobb mértékben Csehországban, illetve a legtöbb új tagállamban(30). Az 1999-es ESPAD felmérésből kapott életprevalencia-adatok azonban néhány országban ingadozást mutatnak. Az extasy-használat Egyesült Királyságban mért csökkenése 1999 előtt történt, és részben feltehetőleg annak tulajdonítható, hogy az 1990-es évek végén bekövetkezett extasyval összefüggő haláleseteket a média széles körben bemutatta.
Sammenhengende undersøkelsesserier viser at livstidsprevalensen av ecstasybruk blant 15-16-årige skoleelever generelt har økt i tidsrommet 1995-2003, og at den største økningen har funnet sted i Den tsjekkiske republikk og i de fleste nye medlemsstatene (30). Tallene for livstidsprevalens fra ESPAD-undersøkelsen i 1999 viser imidlertid svingninger i enkelte land. Nedgangen i ecstasybruk i Storbritannia fant sted før 1999 og kan delvis tilskrives bred mediedekning av ecstasyrelaterte dødsfall i løpet av siste halvdel av 1990-tallet.
Kolejne badania pokazują, że ogólnie wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia ekstazy wśród 15- i 16-letniej młodzieży szkolnej podwyższył się w latach 1995–2003, a jego największy wzrost odnotowano w Republice Czeskiej i w większości nowych Państw Członkowskich (30). Jednakże dane o wskaźniku przynajmniej jednokrotnego zażycia zawarte w badaniach ESPAD z 1999 roku wykazują wahania w przypadku niektórych państw. Zmniejszenie poziomu zażywania ekstazy w Wielkiej Brytanii nastąpiło przed rokiem 1999 i może być powiązane z szeroką kampanią medialną dotyczącą przypadków śmiertelnych spożycia ekstazy, przeprowadzoną w późnych latach 90-tych.
Mai multe sondaje consecutive au arătat că, în general, prevalenţa consumului de Ecstasy pe parcursul vieţii la elevii cu vârste de 15 şi 16 ani a crescut în perioada 1995-2003, cel mai mult în Republica Cehă şi în majoritatea noilor state membre (30). Totuşi, cifrele privind prevalenţa pe parcursul vieţii din sondajul ESPAD 1999 au revelat fluctuaţii în unele ţări. Scăderea consumului de Ecstasy din Regatul Unit s-a produs înainte de 1999, şi poate fi atribuită parţial prezentării pe scară largă în presă a deceselor legate de Ecstasy de la sfârşitul anilor 1990.
Nepretržité prieskumy ukazujú, že v období 1995 až 2003 všeobecne vzrástla celoživotná prevalencia užívania extázy medzi 15- a 16-ročnými žiakmi, s najväčšími prírastkami v Českej republike a vo väčšine nových členských štátov (30). Údaje o celoživotnej prevalencii z prieskumov ESPAD 1999 však ukazujú kolísanie v niektorých krajinách. Pokles užívania extázy, ktorý nastal v Spojenom kráľovstve pred rokom 1999, možno pravdepodobne čiastočne pripísať rozsiahlemu spravodajstvu médií o úmrtiach súvisiacich s užívaním extázy v druhej polovici deväťdesiatych rokov.
Zaporedne raziskave kažejo, da se je na splošno stopnja 15- in 16-letnih dijakov, ki so ekstazi v življenju kdaj zaužili, v obdobju med letoma 1995 in 2003 povečala, pri čemer je bilo največje povečanje opaziti na Češkem in v večini novih držav članic (30). Vendar številke iz raziskav ESPAD iz leta 1999 o razširjenosti uživanja kadar koli v življenju razkrivajo nihanja v nekaterih državah. Uživanje ekstazija se je v Združenem kraljestvu zmanjšalo pred letom 1999, kar lahko delno pripišemo obširnemu medijskemu poročanju o smrtnih primerih, povezanih z ekstazijem, v poznih 90. letih.
Fortlöpande undersökningar visar att livstidsprevalensen för ecstasyanvändning bland skolelever i åldern 15–16 år generellt ökade under perioden 1995–2003 och att de största ökningarna ägde rum i Tjeckien och de flesta av de nya medlemsstaterna(30). Siffror om livstidsprevalensen från ESPAD-undersökningen 1999 uppvisar dock fluktuationer i en del länder. Nedgången i ecstasyanvändningen i Storbritannien inträffade före 1999 och kan delvis bero på att ecstasyrelaterade dödsfall fick stor uppmärksamhet i massmedierna i slutet av 1990-talet.
  Anfetamine  
Nel 2003 sono stati scoperti laboratori di anfetamine in otto paesi dell’UE (Belgio, Germania, Estonia, Lituania, Lussemburgo, Paesi Bassi, Polonia, Regno Unito). La maggior parte delle anfetamine sequestrate nell’UE nel 2003 proveniva dai Paesi Bassi e, secondariamente, da Polonia e Belgio.
Based upon the number of laboratories dismantled, worldwide amphetamine production remains concentrated in Europe. In 2003, amphetamine laboratories were uncovered in eight EU countries (Belgium, Germany, Estonia, Lithuania, Luxembourg, Netherlands, Poland, the United Kingdom). Most of the amphetamine seized in the EU in 2003 originated from the Netherlands, followed by Poland and Belgium. In addition, there are reports of amphetamine being produced in Estonia and Lithuania and then targeted at Nordic countries. Trafficking in amphetamine remains mainly intraregional (Reitox national reports, 2004; CND, 2005).
Lorsque l'on examine le nombre de laboratoires démantelés, on constate que la production mondiale d'amphétamines reste concentrée en Europe. En 2003, des laboratoires d'amphétamines ont été découverts dans huit pays de l'UE (Belgique, Allemagne, Estonie, Lituanie, Luxembourg, Pays-Bas, Pologne, Royaume-Uni). La majeure partie des amphétamines saisies dans l'UE en 2003 provenait des Pays-Bas, devant la Pologne et la Belgique. En outre, des rapports indiquent que des amphétamines sont produites en Estonie et en Lituanie et ensuite envoyées dans les pays scandinaves. Le trafic d'amphétamines demeure principalement intrarégional (rapports nationaux Reitox, 2004; CND, 2005).
Beurteilt nach der Anzahl der ausgehobenen Labors bleibt die weltweite Amphetamin-Herstellung auf Europa konzentriert. Im Jahr 2003 wurden in acht EU-Ländern Amphetamin-Labors entdeckt (in Belgien, Deutschland, Estland, Litauen, Luxemburg, den Niederlanden, Polen und im Vereinigten Königreich). Der größte Teil des 2003 in der EU sichergestellten Amphetamins stammte aus den Niederlanden, gefolgt von Polen und Belgien. Ferner gibt es Berichte über in Estland und Litauen hergestelltes Amphetamin, das für die skandinavischen Länder bestimmt war. Der Amphetaminhandel erfolgt nach wie vor hauptsächlich auf intraregionaler Ebene (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005).
Tomando como referencia el número de laboratorios desmantelados, la producción mundial de anfetaminas sigue concentrándose en Europa. En 2003, se descubrieron laboratorios de fabricación de anfetaminas en ocho países de la UE (Bélgica, Alemania, Estonia, Lituania, Luxemburgo, Países Bajos, Polonia y el Reino Unido). La mayor parte de las anfetaminas incautadas en la UE en 2003 provenían de los Países Bajos, seguidos de Polonia y Bélgica. Además, existen informes de producción de anfetaminas en Estonia y Lituania, que posteriormente se dirigen a países nórdicos. El tráfico de anfetaminas sigue siendo fundamentalmente intrarregional (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005).
Com base no número de laboratórios desmantelados, considera-se que a produção mundial de anfetaminas continua concentrada na Europa. Em 2003, foram descobertos laboratórios de anfetaminas em oito Estados-Membros da UE (Bélgica, Alemanha, Estónia, Lituânia, Luxemburgo, Países Baixos, Polónia, Reino Unido). A maior parte das anfetaminas apreendidas na UE em 2003 provinha dos Países Baixos, seguidos pela Polónia e a Bélgica. Além disso, há notícias de anfetaminas produzidas na Estónia e na Lituânia e depois direccionadas para os países nórdicos. O tráfico de anfetaminas continua a ser essencialmente intra-regional (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; CND, 2005).
Βάσει του αριθμού των εργαστηρίων που εξαρθρώθηκαν, η παγκόσμια παραγωγή αμφεταμινών παραμένει επικεντρωμένη στην Ευρώπη. Το 2003, εργαστήρια παρασκευής αμφεταμινών ανακαλύφθηκαν σε οκτώ χώρες της ΕΕ (Βέλγιο, Γερμανία, Εσθονία, Λιθουανία, Λουξεμβούργο, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Ηνωμένο Βασίλειο). Οι μεγαλύτερες ποσότητες αμφεταμινών που κατασχέθηκαν στην ΕΕ το 2003 προέρχονταν από τις Κάτω Χώρες, και ακολουθούσαν η Πολωνία και το Βέλγιο. Επιπλέον, υπάρχουν αναφορές σύμφωνα με τις οποίες αμφεταμίνες παρασκευάζονται στην Εσθονία και τη Λιθουανία και στη συνέχεια διοχετεύονται στις Βόρειες χώρες. Οι αμφεταμίνες διακινούνται κυρίως εντός της ίδιας περιοχής (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005).
Op basis van het aantal ontmantelde laboratoria kan geconstateerd worden dat het grootste deel van de mondiale productie van amfetamine nog steeds in Europa is geconcentreerd. In 2003 zijn in acht landen in de EU amfetaminelaboratoria opgespoord (België, Duitsland, Estland, Litouwen, Luxemburg, Nederland, Polen en het Verenigd Koninkrijk). De meeste amfetamine die in de EU in 2003 in beslag is genomen, is afkomstig uit Nederland, gevolgd door Polen en België. Daarnaast wordt ook melding gemaakt van de productie van amfetamine in Estland en Litouwen ten behoeve van de noordelijke landen. De handel in amfetamine vindt nog steeds voornamelijk op intraregionaal niveau plaats (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005).
Na základě počtu zlikvidovaných laboratoří zůstává celosvětová produkce amfetaminu soustředěná v Evropě. V roce 2003 byly amfetaminové laboratoře odhaleny v osmi zemích EU (Belgii, Německu, Estonsku, Litvě, Lucembursku, Nizozemsku, Polsku, Spojeném království). Většina amfetaminu zachyceného v EU v roce 2003 pocházela z Nizozemska, dále z Polska a Belgie. Kromě toho existují zprávy o amfetaminu vyráběném v Estonsku a Litvě, který je pak určen pro severské státy. Nezákonný obchod s amfetaminem probíhá především v rámci regionů (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005).
Ud fra antallet af lukkede laboratorier er den globale produktion af amfetaminer fortsat koncentreret i Europa. I 2003 blev der afsløret amfetaminlaboratorier i otte EU-lande (Belgien, Tyskland, Estland, Litauen, Luxembourg, Nederlandene, Polen, Det Forenede Kongerige). Det meste af den amfetamin, der blev beslaglagt i EU i 2003, stammede fra Nederlandene, efterfulgt af Polen og Belgien. Endvidere er der rapporteret om produktion af amfetaminer i Estland og Litauen bestemt til nordiske lande. Den ulovlige handel med amfetamin finder fortsat hovedsagelig sted inden for de enkelte regioner (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005).
Demonteeritud laborite arvu järgi on ülemaailmne amfetamiini tootmine jätkuvalt koondunud Euroopasse. 2003. aastal avastati amfetamiinilaboreid kaheksas ELi liikmesriigis (Belgias, Saksamaal, Eestis, Leedus, Luksemburgis, Madalmaades, Poolas, Ühendkuningriigis). Suurem osa 2003. aastal ELis konfiskeeritud amfetamiinist oli pärit Madalmaadest, samuti Poolast ja Belgiast. Lisaks on andmeid, et Eestis ja Leedus toodetakse amfetamiini, mis suunatakse siis Põhjamaadesse. Amfetamiinikaubandus on peamiselt piirkondliku ulatusega (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; CND, 2005).
Lakkautettujen laboratorioiden määrän perusteella maailmanlaajuinen amfetamiinin tuotanto keskittyy edelleen Eurooppaan. Vuonna 2003 amfetamiinilaboratorioita löydettiin kahdeksassa EU-maassa (Belgia, Saksa, Viro, Liettua, Luxemburg, Alankomaat, Puola ja Yhdistynyt kuningaskunta). Suurin osa EU:ssa vuonna 2003 takavarikoidusta amfetamiinista oli lähtöisin Alankomaista ja sen jälkeen Puolasta ja Belgiasta. Amfetamiinia on lisäksi ilmoitettu tuotetun Virossa ja Liettuassa Pohjoismaiden markkinoille. Amfetamiinin kauppa on yhä pääasiallisesti alueen sisäistä (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005).
A megszüntetett laboratóriumok száma alapján a globális amfetamin-termelés változatlanul Európában koncentrálódik. Amfetamin-laboratóriumokat 2003-ban az EU nyolc országában fedeztek fel (Belgium, Németország, Észtország, Litvánia, Luxemburg, Hollandia, Lengyelország, Egyesült Királyság). A 2003 folyamán az Európai Unióban lefoglalt amfetamin forrásországai főleg Hollandia, valamint kisebb mértékben Lengyelország és Belgium voltak. Rajtuk kívül érkezett még jelentés Észtországban és Litvániában előállított, majd a skandináv országokba szállított amfetaminról is. Az amfetaminkereskedelem továbbra is főként régiókon belül zajlik (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005).
Ut fra antallet laboratorier som er ødelagt, skjer mesteparten av verdens produksjon av amfetamin i Europa. I 2003 ble amfetaminlaboratorier avdekket i åtte EU-land (Belgia, Tyskland, Estland, Litauen, Luxembourg, Nederland, Polen, Storbritannia). Mesteparten av amfetaminet som ble beslaglagt i EU i 2003, kom fra Nederland, etterfulgt av Polen og Belgia. I tillegg foreligger det rapporter om at amfetamin som produseres i Estland og Litauen, er beregnet på landene i Norden. Amfetaminsmuglingen er fortsatt hovedsakelig intraregional (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005).
W oparciu o liczbę zlikwidowanych laboratoriów można stwierdzić, że globalna produkcja amfetaminy nadal koncentruje się w Europie. W roku 2003 wykryto laboratoria amfetaminy w ośmiu państwach UE (Belgia, Niemcy, Estonia, Litwa, Luksemburg, Holandia, Polska, Wielka Brytania). Większość amfetaminy skonfiskowanej w UE w 2003 roku pochodziła z Holandii, a następnie z Polski i Belgii. Dodatkowo pojawiają się informacje o produkcji amfetaminy w Estonii i na Litwie, skąd narkotyk ten jest przeznaczony na rynki państw skandynawskich. Handel amfetaminą pozostaje głównie na szczeblu międzyregionalnym (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004 r.; CND, 2005).
Numărul de laboratoare dezafectate arată că producţia mondială de amfetamină rămâne în continuare concentrată în Europa. În 2003 au fost descoperite laboratoare de amfetamină în opt ţări ale Uniunii Europene (Belgia, Germania, Estonia, Lituania, Luxemburg, Ţările de Jos, Polonia, Regatul Unit). Majoritatea amfetaminei confiscate în Uniunea Europeană în 2003 era originară din Ţările de Jos, fiind urmată de cea din Polonia şi Belgia. În plus, s-a raportat că în Estonia şi în Lituania se produce amfetamină destinată ţărilor nordice. Traficul cu amfetamină rămâne în principal unul intraregional (Rapoartele naţionale Reitox, 2004; CND, 2005).
Súdiac podľa počtu odhalených laboratórií sa celosvetová výroba amfetamínu naďalej sústreďuje v Európe. V roku 2003 boli odhalené amfetamínové laboratóriá v ôsmich štátoch EÚ (Belgicku, Nemecku, Estónsku, Litve, Luxembursku, Holandsku, Poľsku a Spojenom kráľovstve). Väčšina amfetamínu zachyteného v roku 2003 v EÚ pochádzala z Holandska, po ktorom nasledovali Poľsko a Belgicko. Správy okrem toho hovoria o amfetamíne vyrobenom v Estónsku a Litve a určenom pre severské štáty. S amfetamínom sa obchoduje hlavne vnútri regiónov (národné správy Reitox 2004; CND 2005).
Na podlagi podatkov o številu odkritih laboratorijev je mogoče sklepati, da ostaja jedro svetovne proizvodnje amfetamina še naprej v Evropi. Leta 2003 so odkrili laboratorije za proizvodnjo amfetamina v osmih državah EU (Belgija, Nemčija, Estonija, Litva, Luksemburg, Nizozemska, Poljska, Združeno kraljestvo). Večina amfetamina, zaseženega v EU leta 2003, je izvirala iz Nizozemske, ki sta ji sledili Poljska in Belgija. Poleg tega v Estoniji in Litvi poročajo o proizvodnji amfetamina, ki je nato namenjen nordijskim državam. Promet z amfetaminom še vedno predvsem poteka znotraj regij (nacionalna poročila Reitox, 2004; CND, 2005).
Att döma av antalet oskadliggjorda laboratorier är den globala amfetaminproduktionen fortfarande koncentrerad till Europa. Under 2003 upptäcktes amfetaminlaboratorier i åtta EU-länder (Belgien, Tyskland, Estland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Polen och Storbritannien). Merparten av det amfetamin som beslagtogs i EU 2003 kom från Nederländerna, följt av Polen och Belgien. Det finns dessutom rapporter om att amfetamin tillverkas i Estland och Litauen för marknaderna i de nordiska länderna. Handeln med amfetamin är fortfarande främst regional (Nationella Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005)
  Dati relativi alla doma...  
Se così fosse, ciò tuttavia non emergerebbe dai dati generali riferiti alle richieste di terapia provenienti dalla maggior parte dei paesi, dove solo una percentuale minore di pazienti ammette l’uso combinato di eroina e cocaina.
Cocaine is often used in combination with another subsidiary drug, often cannabis (40 %) or alcohol (37 %). Local studies of drug injectors suggest that, in some areas, the combination of heroin and cocaine within an injection is becoming more popular (sometimes referred to by drug injectors as ‘speedballing’). If this is the case, it is not evident in the overall treatment demand data from most countries, in which only a small proportion of clients report the combined use of heroin and cocaine. However, this is not true for all countries; for example, in the Netherlands, an analysis of treatment demand data for cocaine users suggests that many cocaine clients are polydrug consumers and that the largest group is composed of those using both cocaine and heroin (Mol et al., 2002).
La cocaïne est fréquemment utilisée avec une autre drogue subsidiaire, souvent le cannabis (40 % des cas) ou l'alcool (37 %). Des études locales menées auprès d'usagers qui s'injectent la drogue montrent que, dans certaines régions, l'injection d'une combinaison d'héroïne et de cocaïne (parfois appelée «speedballing» ou «cocktail») devient de plus en plus populaire. Si tel est effectivement le cas, cette constatation ne ressort pas des données globales sur les demandes de traitement de la plupart des pays, où seule une petite partie des patients déclare combiner héroïne et cocaïne. Ce n'est toutefois pas vrai dans tous les pays. Aux Pays-Bas, par exemple, une analyse des données relatives aux demandes de traitement pour les cocaïnomanes suggère que de nombreux usagers de cocaïne sont des polytoxicomanes et que le groupe le plus important se compose de patients qui consomment à la fois de la cocaïne et de l'héroïne (Mol et al., 2002).
Kokain wird häufig in Kombination mit anderen Sekundärdrogen konsumiert, zumeist mit Cannabis (40 %) oder Alkohol (37 %). Lokale Studien unter injizierenden Drogenkonsumenten belegen, dass in einigen Gebieten die Kombination von Heroin und Kokain in einer Injektion (von den Drogenkonsumenten zuweilen als „Speedballing“ bezeichnet) zunehmend Verbreitung findet. Sollte dies zutreffen, kommt es in den Gesamtdaten zur Behandlungsnachfrage der meisten Länder nicht zum Ausdruck, in denen nur ein kleiner Teil der Patienten angibt, eine Kombination aus Heroin und Kokain zu konsumieren. Dies gilt jedoch nicht für alle Länder. In den Niederlanden wurde beispielsweise in einer Analyse der Behandlungsnachfragedaten von Kokainkonsumenten festgestellt, dass viele Kokainkonsumenten mehrere Drogen konsumieren und die meisten dieser polyvalenten Drogenkonsumenten sowohl Kokain als auch Heroin einnehmen (Mol et al., 2002).
») Si esto es así, no resulta evidente a partir de los datos totales de solicitudes de tratamiento facilitados por la mayoría de países, donde sólo un pequeño porcentaje de los pacientes declara consumir heroína y cocaína combinadas. No obstante, esto no es aplicable a todos los países; por ejemplo, en los Países Bajos, un análisis de los datos de las solicitudes de tratamiento realizadas por consumidores de cocaína indica que muchos de los pacientes de cocaína son politoxicómanos, y que quienes consumen cocaína y heroína conforman el grupo de mayor tamaño (Mol y cols., 2002).
Cocaïne wordt veelal in combinatie met een andere secundaire drug gebruikt, vaak met cannabis (40%) of alcohol (37%). Uit lokale onderzoeken naar drugsspuiters blijkt dat de combinatie van heroïne en cocaïne in één spuit in bepaalde gebieden aan populariteit wint (door de drugsspuiters zelf soms “speedballing” genoemd). Dit wordt in de meeste landen overigens niet bevestigd door de algemene gegevens over de behandelvraag omdat slechts een klein percentage van de cliënten aangeeft heroïne in combinatie met cocaïne te gebruiken. Dit geldt echter niet voor alle landen. Uit een analyse van de gegevens over de vraag naar behandeling onder cocaïnegebruikers in Nederland blijkt bijvoorbeeld dat veel cocaïnecliënten polydrugsgebruikers zijn en dat de grootste groep zowel cocaïne als heroïne gebruikt. (Mol et al., 2002).
Kokain se často užívá v kombinaci s jinou vedlejší drogou, mnohdy konopím (40 %) nebo alkoholem (37 %). Místní studie osob užívajících drogu nitrožilně naznačují, že v některých oblastech se kombinace heroinu a kokainu v jedné injekci stává stále populárnější (tyto osoby o tomto často hovoří jako o „speedballingu“). Pokud tomu tak je, není tato skutečnost zřejmá z celkových údajů o žádostech o léčbu z většiny zemí, ve kterých pouze malá část klientů uvádí kombinované užívání heroinu a kokainu. To však neplatí pro všechny země, např. v Nizozemsku rozbor údajů o žádostech o léčbu pro uživatele kokainu naznačuje, že mnozí klienti žádající o léčbu v souvislosti s konopím jsou konzumenti více druhů drog a že největší skupina se skládá z osob užívajících jak kokain, tak heroin (Mol a kol., 2002).
Kokain bruges ofte sammen med et andet stof, ofte cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokale undersøgelser af intravenøse stofbrugere viser, at blandingen af heroin og kokain i samme sprøjte er ved at blive mere populær i nogle områder (af intravenøse stofbrugere undertiden kaldet en 'speedball'). Hvis dette er tilfældet, fremgår det ikke klart af dataene om den generelle behandlingsefterspørgsel fra de fleste lande, hvor kun en lille andel af klienterne angiver kombineret brug af heroin og kokain. Dette gælder imidlertid ikke for alle lande; f.eks. i Nederlandene viser en analyse af data om behandlingsefterspørgsel blandt kokainbrugere, at mange kokainklienter er blandingsbrugere, og at den største gruppe består af personer, der bruger både kokain og heroin (Mol m.fl., 2002).
Kokaiinia käytetään usein yhdessä toissijaisen päihteen, yleensä kannabiksen (40 %) tai alkoholin (37 %), kanssa. Suonensisäisten huumeiden käyttäjistä tehdyt paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että heroiinin ja kokaiinin yhdistelmä ruiskeena (jota käyttäjät kutsuvat toisinaan "speedballiksi") on joillakin alueilla kasvattamassa suosiotaan. Jos tämä pitää paikkansa, se ei näy tiedoista, joita useimmat maat ovat toimittaneet yleisestä hoidontarpeesta ja joiden mukaan vain pieni osa asiakkaista ilmoittaa käyttävänsä heroiinia ja kokaiinia yhdessä. Tämä ei kuitenkaan koske kaikkia maita, esimerkiksi Alankomaiden tiedot kokaiinin käyttäjien hoidontarpeesta viittaavat siihen, että monet kokaiiniasiakkaat ovat huumeiden sekakäyttäjiä ja että heistä suurimman ryhmän muodostavat ne, jotka käyttävät sekä kokaiinia että heroiinia (Mol et al., 2002).
A kokaint gyakran más kiegészítő kábítószerrel, sokszor kannabisszal (40%) vagy alkohollal (37%) kombináltan használják. A kábítószert injektálók között végzett helyi vizsgálat azt mutatta, hogy egyes területeken kezd népszerűvé válni a heroin és kokain egy injekcióban beadott kombinációja (ezt a kábítószert injektálók olykor a „speedballing” néven említik). Ha ez így is van, a legtöbb ország átfogó gyógykezelési igényekről jelentett adataiból ez nem tűnik ki, ezek szerint ugyanis csak a páciensek kis része számolt be a kokain és a heroin kombinált használatáról. Ez azonban nem mondható el mindegyik országról; így például Hollandiában a kokainhasználókra vonatkozó gyógykezelési igények adatainak elemzése arra utal, hogy sok kokainfogyasztó valójában polidrogfogyasztó, és hogy a legnagyobb csoport a kokaint és heroint egyaránt használókból áll (Mol és mások, 2002).
Kokain brukes ofte i kombinasjon med et annet rusmiddel, ofte cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokale studier blant sprøytebrukere viser at det i enkelte områder er blitt populært å kombinere heroin og kokain i sprøytene (sprøytebrukerne kaller det gjerne selv ”speedballing”). Hvis så er tilfelle, er ikke dette noe som vises igjen i de samlede dataene over behandlingsbehov i de fleste land, hvor bare en liten andel av klientene oppgir kombinasjonsbruk av heroin og kokain. Dette gjelder imidlertid ikke alle land, for i Nederland tyder en analyse av dataene for kokainbrukeres behandlingsbehov på at mange kokainklienter er blandingsbrukere, og at den største gruppen består av folk som bruker både kokain og heroin (Mol et al., 2002).
Kokaina częsta zażywana jest w połączeniu z innym narkotykiem drugorzędnym, często są nim pochodne konopi indyjskich (40%) lub alkohol (37%). Lokalne badania nad osobami wstrzykującymi narkotyk sugerują, że na niektórych obszarach coraz bardziej popularne staje się połączenie heroiny i kokainy w ramach jednej iniekcji (sami zażywający określają to czasami jako „speedballing”). Jeżeli jest tak faktycznie, nie jest to widoczne w danych o całościowym zapotrzebowaniu na leczenie pochodzących z większości państw. Dane wspominają jedynie o niewielkich liczbach pacjentów zażywających łącznie heroinę i kokainę. Nie jest tak jednak w przypadku wszystkich państw, przykładowo holenderska analiza danych o zapotrzebowaniu na leczenie z uzależnienia od kokainy wskazuje, że wielu pacjentów uzależnionych od kokainy to w rzeczywistości osoby stosujące kilka narkotyków, a ich największa grupa to ludzie zażywający zarówno kokainę, jak i heroinę (Mol et al., 2002).
Cocaina este consumată adesea în combinaţie cu un alt drog secundar, de multe ori canabis (40 %) sau cu alcool (37 %). Studiile locale privind consumatorii prin injectare sugerează că, în unele zone, combinarea heroinei şi a cocainei în aceeaşi injecţie câştigă popularitate (şi este numită uneori de consumatorii prin injectare „speedball”). Dacă situaţia stă într-adevăr aşa, datele generale privind cererile de tratament din majoritatea ţărilor nu sugerează acest lucru, deoarece conform acestora numai o mică parte dintre clienţi declară un consum combinat de heroină şi cocaină. Totuşi, acest lucru nu este valabil pentru toate ţările; de exemplu, în Ţările de Jos, o analiză a datelor privind cererile de tratament din partea consumatorilor de cocaină sugerează că mulţi clienţi ai tratamentului pentru dependenţă de cocaină sunt consumatori de mai multe droguri şi că dintre aceştia cei mai numeroşi sunt cei care consumă şi cocaină şi heroină (Mol et al., 2002).
). Ak je to tak, nie je to zrejmé z celkových údajov o žiadostiach o liečbu väčšiny krajín, v ktorých iba malé percento klientov uviedlo kombinované užívanie heroínu a kokaínu. Neplatí to však o všetkých krajinách; napríklad v Holandsku hovorí analýza údajov o užívateľoch žiadajúcich o liečbu z kokaínovej závislosti, že veľa kokaínových klientov užíva viaceré drogy a že najväčšiu skupinu tvoria užívatelia oboch, kokaínu i heroínu (Mol a kol. 2002).
Kokain se pogosto uporablja v kombinaciji z drugo pomožno drogo, pogosto konopljo (40 %) ali alkoholom (37 %). Lokalne študije o injicirajočih uživalcih drog kažejo, da na nekaterih območjih kombinacija heroina in kokaina v injekciji postaja vedno bolj priljubljena (včasih jo injicirajoči uživalci drog imenujejo "speedball"). To v skupnih podatkih o povpraševanjih po zdravljenju iz večine držav ni jasno, saj v teh državah samo majhen delež oseb poroča o kombiniranem uživanju heroina in kokaina. Vendar to ne velja za vse države; na Nizozemskem analiza podatkov o povpraševanju po zdravljenju zaradi uživanja kokaina na primer kaže, da veliko uživalcev kokaina uživa več drog hkrati ter da največjo skupino sestavljajo tisti, ki uživajo kokain in heroin (Mol et al., 2002).
Kokain används ofta i kombination med andra droger, till exempel cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokala undersökningar av injektionsmissbrukare tyder på att kombinationen heroin och kokain i injektioner på vissa håll håller på att öka i popularitet (en kombination som av injektionsmissbrukare ibland kallas ”speedballing”). Om så är fallet märks detta inte i uppgifterna om den totala behandlingsefterfrågan från de flesta länder, där bara en liten andel av klienterna säger sig använda en kombination av heroin och kokain. Detta gäller emellertid inte alla länder. I Nederländerna tyder en analys av uppgifterna om behandlingsefterfrågan bland kokainmissbrukare exempelvis på att många kokainklienter missbrukar flera droger och att den största gruppen består av personer som använder både kokain och heroin (Mol m.fl., 2002).
Kokaīnu bieži lieto kombinācijā ar citām narkotikām, bieži tās ir kaņepes (40 %) vai alkohols (37 %). Vietējie pētījumi par narkotiku injicēšanu norāda, ka dažās zonās populārāka kļūst heroīna un kokaīna apvienošana injekcijās (narkotiku lietotāji, kas narkotikas injicē, to bieži sauc par "ātrumbumbu"). Ja tas tā ir, tas nav saskatāms vispārējos datos par ārstēšanās pieprasījumu lielākajā daļā valstu, kurās tikai neliela daļa pacientu atzīst kombinētu heroīna un kokaīna lietošanu. Taču tas neattiecas uz visām valstīm, piemēram, Nīderlandē analīze par ārstēšanās pieprasījumu kokaīna lietotājiem norāda, ka daudzi kokaīna pacienti lieto vairākas narkotikas, un lielāko daļu veido lietotāji, kas lieto gan kokaīnu, gan heroīnu (Mol et al., 2002).
  Sistema di allarme rapido  
L’azione comune del 16 giugno 1997 riguardante lo scambio di informazioni, la valutazione dei rischi e il controllo delle nuove droghe sintetiche (GU L 167 del 25.6.1997) definisce le nuove droghe sintetiche come “droghe sintetiche che attualmente non figurano in nessuno degli elenchi contenuti nella convenzione delle Nazioni Unite sulle sostanze psicotrope e rappresentano una minaccia per la salute pubblica di gravità comparabile a quella posta dalle sostanze riportate negli elenchi I e II e che possiedono un valore terapeutico limitato”. Essa si riferisce ai prodotti finali, distinti dai precursori.
(87) The 1997 Joint Action concerning the information exchange, risk assessment and the control of new synthetic drugs (OJ L 167, 25.06.1997) defines new synthetic drugs as ‘synthetic drugs that are not currently listed in any of the Schedules to the 1971 United Nations Convention on Psychotropic Substances, which pose a comparable serious threat to public health as the substances listed in Schedules I or II thereto, and which have a limited therapeutic value’. It relates to end products as distinct from precursors.
(87) L'action commune de 1997 relative à l'échange d'informations, à l'évaluation des risques et au contrôle des nouvelles drogues de synthèse (JO L 167 du 25.06.1997) définit les nouvelles drogues de synthèse comme étant «les drogues de synthèse qui ne figurent pas actuellement sur les listes de la convention des Nations unies, de 1971, sur les substances psychotropes, et qui menacent la santé publique aussi gravement que les substances énumérées aux listes I ou II de ladite convention et ont un effet thérapeutique limité». Elle vise les produits finals par opposition aux précurseurs.
(87) Die Gemeinsame Maßnahme von 1997 betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen synthetischen Drogen (ABl. L 167 vom 25.6.1997) definiert neue synthetische Drogen als „synthetische Drogen, die derzeit in keinem der Anhänge des Übereinkommens über psychotrope Stoffe von 1971 aufgeführt sind, eine vergleichbar ernste Bedrohung der öffentlichen Gesundheit wie die in den Anhängen I und II dieses Übereinkommens aufgeführten Stoffe darstellen und nur einen begrenzten therapeutischen Wert haben“. Es handelt sich um Endprodukte im Unterschied zu Grundstoffen.
(87) La Acción común de 1997 relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas drogas sintéticas (DO L 167, 25.06.1997) define las nuevas drogas sintéticas como «drogas de síntesis que no estén enumeradas actualmente en ninguno de los Anexos del Convenio sobre sustancias psicotrópicas (Viena, 1971), que supongan una amenaza para la salud pública de gravedad similar a la que suponen las sustancias enumeradas en los Anexos I y II y que tengan una importancia terapéutica limitada». Se refiere al producto final, diferenciado de los precursores.
(87) A Acção Comum de 1997 relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de risco e controlo das novas drogas sintéticas (JO L 167, 25.06.1997) define como novas drogas sintéticas as drogas sintéticas actualmente não incluídas em qualquer das listas da Convenção das Nações Unidas de 1971 sobre Substâncias Psicotrópicas, que constituem uma ameaça séria para a saúde pública comparável à das substâncias constantes das listas I e II da referida Convenção e que apresentam valor terapêutico limitado. Esta acção diz respeito a produtos finais, distintos dos precursores.
(87) Η κοινή δράση του 1997 σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών για την αξιολόγηση των κινδύνων και τον έλεγχο των νέων συνθετικών ναρκωτικών (ΕΕ L 167, 25.06.1997) ορίζει τα νέα συνθετικά ναρκωτικά ως αυτά που σήμερα δεν περιλαμβάνονται μεν σε κανένα παράρτημα της σύμβασης των Ηνωμένων Εθνών για τις ψυχοτρόπους ουσίες του 1971 αλλά απειλούν τη δημόσια υγεία εξίσου σοβαρά με τις ουσίες που απαριθμούνται στα παραρτήματα Ι και ΙΙ αυτής και έχουν περιορισμένη θεραπευτική αξία. Αφορά τα τελικά προϊόντα και όχι τις προδρόμους ουσίες.
(87) In het kader van het Gemeenschappelijk Optreden van 16 juni 1997 betreffende de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle inzake nieuwe synthetische drugs (PB L 167 van 25.6.1997) worden nieuwe synthetische drugs als volgt gedefinieerd: … synthetische drugs die niet voorkomen op één van de lijsten bij het Verdrag inzake psychotrope stoffen (Wenen, 1971), maar die een vergelijkbaar ernstige bedreiging vormen voor de volksgezondheid als de stoffen van lijst I of II en die een beperkte therapeutische waarde hebben. Het gaat om eindproducten en niet om precursoren.
(87) Společná akce z roku 1997o výměně informací, hodnocení rizika a kontrole nových syntetických drog (Úř. věst. L 167, 25.6.1997) definuje nové syntetické drogy jako „syntetické drogy, které nejsou v současné době uvedeny na žádném ze seznamů Úmluvy OSN z roku 1971 o psychotropních látkách, které představují stejně vážnou hrozbu veřejnému zdraví jako látky zapsané na seznamech I a II úmluvy a které mají omezenou léčebnou hodnotu“. Týká se koncových produktů na rozdíl od prekursorů.
(87) I den fælles aktion fra 1997 vedrørende udveksling af oplysninger, risikovurdering og kontrol med nye former for syntetisk narkotika (EFT L 167 af 25.6.1997) defineres nye syntetiske narkotika som 'syntetiske narkotika, der ikke på nuværende tidspunkt er opført på nogen af listerne i FN-konventionen af 1971 om psykotrope stoffer, og som udgør en lige så stor trussel for folkesundheden som stofferne på liste I og II, og som har en begrænset terapeutisk virkning'. Aktionen vedrører det færdige produkt, til forskel fra prækursorer.
(87) 1997. aasta ühismeetmes uusi sünteetilisi narkootikume puudutava teabe vahetuse, riskianalüüsi ja kontrolli kohta (EÜT L 167, 25.06.1997) määratletakse uued sünteetilised narkootikumid kui „sünteetilised narkootikumid, mis ei ole loetletud üheski ÜRO 1971. aasta psühhotroopsete ainete konventsiooni nimekirjas ja mis kujutavad endast rahvatervisele tõsist ohtu, mis on võrreldav ohuga kõnealuse konventsioon I või II nimekirjas loetletud ainete puhul ja mille terapeutiline väärtus on piiratud”. See käib valmistoodete, mitte lähteainete kohta.
(87) Vuoden 1997 yhteisessä toiminnassa uusia synteettisiä huumausaineita koskevasta tiedonvaihdosta, riskien arvioinnista ja valvonnasta (EYVL L 167, 25.6.1997) määritellään uudet synteettiset huumausaineet synteettisiksi huumausaineiksi, joita ei toistaiseksi ole merkitty psykotrooppisia aineita koskevan yleissopimuksen (Wien 1971) luetteloihin, jotka aiheuttavat yleissopimuksen ensimmäisessä ja toisessa luettelossa mainittuihin aineisiin verrattavan kansanterveyteen kohdistuvan vakavan vaaran ja joiden hoidollinen merkitys on vähäinen. Yhteinen toiminta koskee lopputuotteita erotukseksi lähtöaineista.
(87) Az 1997-es együttes fellépés az új szintetikus kábítószerekre vonatkozó információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről (HL L 167., 1997.6.25.) a következő módon határozza meg az új szintetikus kábítószereket: “azok a szintetikus kábítószerek, amelyek jelenleg nem szerepelnek az Egyesült Nemzetek Szervezetének pszichotróp anyagokról szóló, 1971. évi egyezményének jegyzékeiben, és amelyek hasonló fenyegetést jelentenek a közegészségügyre, mint a fenti egyezmény I. és II. jegyzékében szereplő anyagok, és korlátozott gyógyászati értékkel bírnak”. Ez az előanyagoktól különböző végtermékekre vonatkozik.
(87) I EUs Fellestiltak av 1997 om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll med nye syntetiske stoffer (EUT L 167, 25.6.1997) defineres nye syntetiske rusmidler som ”syntetiske narkotiske stoffer som ennå ikke er oppført i tilleggene til FN-konvensjonen av 1971 om psykotropiske stoffer, som utgjør en like alvorlig trussel mot folkehelsen som stoffene oppført i tillegg I og II til konvensjonen, og som har begrenset terapeutisk verdi”. Fellestiltaket gjelder sluttprodukter i motsetning til prekursorer.
(87) Wspólne Działanie z roku 1997 dotyczące wymiany informacji, oceny ryzyka i kontroli nowych narkotyków syntetycznych (Dz.U. L167, z 25.06.1997) definiuje nowe narkotyki syntetyczne jako „narkotyki syntetyczne, które obecnie nie są umieszczone w żadnym z Wykazów Konwencji ONZ o substancjach psychotropowych z 1971 roku, które stanowią porównywalnie poważne zagrożenie dla zdrowia publicznego jak substancje ujęte w Wykazie I i II Konwencji, oraz które mają ograniczoną wartość terapeutyczną”. Termin ten odnosi się do produktów końcowych w odróżnieniu od prekursorów.
(87) Acţiunea comună din 1997 referitoare la schimbul de informaţii, evaluarea riscului şi combaterea drogurilor sintetice noi (OJ L 167, 25.6.1997) defineşte drogurile sintetice noi ca „droguri sintetice care nu figurează în prezent în nici unul dintre Tabelele din Convenţia Naţiunilor Unite din 1971 asupra substanţelor psihotrope, ale căror riscuri grave pentru sănătatea publică sunt comparabile cu cele ale substanţelor din Tabelul I sau II la convenţia menţionată anterior, şi care au o valoare terapeutică limitată”. Se referă la produse finite, nu la precursori.
(87) Jednotná akcia 1997, ktorá sa týka výmeny informácií, hodnotenia rizika a kontroly nových syntetických drog (Ú. v. ES L 167, 25.6.1997), definuje nové syntetické drogy ako „syntetické drogy, ktoré v súčasnosti nie sú uvedené ani v jednom zo zoznamov v prílohe k Dohovoru OSN o psychotropných látkach z roku 1971, ktoré predstavujú porovnateľné závažné ohrozenie verejného zdravia ako látky uvedené v zoznamoch I a II tohto dohovoru a ktoré majú obmedzenú terapeutickú hodnotu“. Vzťahuje sa na konečné výrobky, na rozdiel od prekurzorov.
(87) Skupni ukrep iz leta 1997 o izmenjavi podatkov, oceni tveganja in nadzoru nad novimi sintetičnimi drogami (UL L 167, 25.6.1997) opredeljuje nove sintetične droge kot "sintetične droge, ki jih trenutno ni na seznamih iz Konvencije Združenih narodov o psihotropnih snoveh iz leta 1971 ter predstavljajo podobno nevarnost za javno zdravje kot snovi, naštete v seznamih I ali II te konvencije, hkrati pa imajo omejeno terapevtsko vrednost". Nanaša se na končne proizvode v nasprotju s predhodnimi sestavinami.
(87) I den gemensamma åtgärden från 1997 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger (EGT L 167, 26.6.1997) definieras nya syntetiska droger som ”syntetiska droger som inte finns upptagna i någon av förteckningarna till 1871 års FN-konvention om psykotropa ämnen och som innebär ett jämförbart allvarligt hot mot folkhälsan som de ämnen som finns upptagna i förteckning I eller förteckning II i denna och som har begränsat terapeutiskt värde”. Den avser slutprodukter till skillnad från prekursorer.
  Malattie infettive corr...  
I dati sulla sieroprevalenza provenienti dai consumatori di stupefacenti per via parenterale (percentuale infetta in campioni prelevati da questi soggetti) sono un elemento complementare importante rispetto ai dati di segnalazione di casi di HIV.
Seroprevalence data from IDUs (per cent infected in samples of IDUs) are an important complement to HIV case reporting data. Repeated seroprevalence studies and routine monitoring of data from diagnostic tests can validate trends in case reporting and can also provide more detailed information on specific regions and settings. However, the prevalence data are from a variety of sources that, in some cases, may be difficult to compare, and they should therefore be interpreted with caution.
Les données relatives à la séroprévalence chez les UDVI (pourcentage de personnes infectées dans des échantillons d'UDVI) sont un complément important des données relatives au signalement de cas de VIH. Des études répétées sur la séroprévalence et le suivi de routine des données provenant des tests de diagnostic peuvent valider des tendances du signalement de cas et fournir des informations plus détaillées sur des régions et des leux spécifiques. Cependant, les données relatives à la prévalence émanent de diverses sources qui, dans certains cas, peuvent être difficiles à comparer. Elles doivent donc être interprétées avec prudence.
Seroprävalenzdaten von injizierenden Drogenkonsumenten (prozentualer Anteil der Infizierten in Stichproben von IDU) stellen eine wichtige Ergänzung zu den Berichtsdaten über HIV-Fälle dar. Wiederholte Seroprävalenz-Studien sowie die regelmäßige Überwachung der Daten aus diagnostischen Tests können Tendenzen in der Fallberichterstattung validieren und ferner detailliertere Informationen über bestimmte Regionen und Settings bereitstellen. Die Prävalenzdaten stammen jedoch aus den unterschiedlichsten Quellen, die in einigen Fällen unter Umständen schwer vergleichbar sind, und sollten daher mit Bedacht interpretiert werden.
Los datos de seroprevalencia de los consumidores por vía parenteral (porcentaje infectado en muestras de estos consumidores) son un complemento importante para la notificación de casos de VIH. Los estudios sucesivos de seroprevalencia y el seguimiento rutinario de los datos obtenidos de pruebas diagnósticas pueden confirmar las tendencias en el registro de casos y también pueden proporcionar información más detallada sobre regiones y entornos específicos. Sin embargo, los datos de prevalencia provienen de diversas fuentes que, en algunos casos, son difíciles de comparar, por lo que deben interpretarse con precaución.
Os dados sobre a prevalência da infecção pelo VIH entre os CDI (percentagem de infectados nas amostras de consumidores de droga injectada) constituem uma importante informação complementar da notificação de casos de infecção pelo VIH. As tendências resultantes da dita notificação podem ser validadas por estudos repetidos sobre a prevalência desta infecção e pela monitorização de rotina dos dados provenientes dos testes de diagnóstico, os quais também podem fornecer informações mais pormenorizadas sobre regiões e contextos específicos. No entanto, os dados sobre a prevalência provêm de várias fontes que, em alguns casos, podem ser difíceis de comparar, devendo ser, por isso, interpretados com cautela.
Τα στοιχεία επιπολασμού οροθετικότητας από ΧΕΝ (εκατοστιαία αναλογία πασχόντων σε δείγματα ΧΕΝ) αποτελούν σημαντικό συμπλήρωμα των στοιχείων αναφοράς περιπτώσεων HIV. Οι επαναλαμβανόμενες μελέτες επιπολασμού οροθετικότητας και η τακτική παρακολούθηση των στοιχείων από τις διαγνωστικές εξετάσεις μπορούν να επικυρώσουν τις τάσεις στην αναφορά περιπτώσεων καθώς και να παράσχουν λεπτομερέστερες πληροφορίες για συγκεκριμένες περιοχές και χώρους. Ωστόσο, τα στοιχεία για τον επιπολασμό προέρχονται από ποικιλία πηγών που, σε ορισμένες περιπτώσεις, είναι δύσκολο να συγκριθούν, και επομένως πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή.
Seroprevalentiegegevens van ID’s (het percentage geïnfecteerden in steekproeven onder ID’s) vormen een belangrijke aanvulling op de informatie die bekend is over HIV-gevallen. Longitudinale seroprevalentieonderzoeken en een gestandaardiseerde monitoring van diagnostische testgegevens kunnen gebruikt worden ter onderbouwing van de trends in HIV-incidentie. Op deze manier kan ook meer informatie worden verkregen over specifieke regio’s en settings. De prevalentiegegevens komen echter uit uiteenlopende bronnen die in sommige gevallen moeilijk te vergelijken zijn en daarom met de nodige voorzichtigheid geïnterpreteerd dienen te worden.
Údaje o seroprevalenci mezi injekčními uživateli drog (infikované procento ve vzorcích injekčních uživatelů drog) jsou důležitým doplňkem k údajům hlášení případů HIV. Opakované studie seroprevalence a rutinní monitorování údajů z diagnostických testů mohou potvrdit trendy v hlášení případů a mohou rovněž poskytnout podrobnější informace o konkrétních regionech a prostředích. Údaje o prevalenci však pocházejí z množství zdrojů, které lze v některých případech obtížně porovnávat, a proto je třeba při jejich výkladu postupovat opatrně.
Seroprævalensdata om intravenøse stofbrugere (procentdel smittet blandt testede intravenøse stofbrugere) er et vigtigt supplement til case-rapporterne vedrørende hiv. Gennemførelse af flere seroprævalensundersøgelser og rutinemæssig overvågning af data fra diagnostiske test kan validere tendenserne i case-rapporterne og også give mere detaljerede oplysninger om specifikke regioner og miljøer. Prævalensdataene er imidlertid fra forskellige kilder, som i nogle tilfælde kan være vanskelige at sammenligne, og de bør derfor fortolkes med forsigtighed.
Süstivate narkomaanide seropositiivsuse andmed (nakatunute protsent uimastisüstijate proovide hulgas) on oluline täiendus andmetele HIV juhtude kohta. Seropositiivsuse kordusuuringute ja diagnostiliste analüüside andmete pideva kontrollimise abil on võimalik kontrollida suundumusi aruandluses ja samuti esitada üksikasjalikumat teavet eri piirkondade ja keskkondade kohta. Kuid levimusandmed on pärit erinevatest allikatest ja neid on kohati raske võrrelda, seepärast tuleks neid tõlgendada ettevaatusega.
Tieto hiv:n levinneisyydestä injektiokäyttäjien keskuudessa (tartunnan saaneiden osuus injektiokäyttäjistä) on tärkeä täydennys hiv-tapauksia koskeviin tietoihin. Toistuvat levinneisyystutkimukset ja diagnosointitestien tulosten rutiininomainen seuranta voivat tukea tapauksissa havaittuja suuntauksia ja tarjota yksityiskohtaista tietoa tietyiltä alueilta ja ympäristöistä. Levinneisyystiedot ovat kuitenkin peräisin useista lähteistä, joita voi toisinaan olla vaikea verrata keskenään, ja niitä on siksi tulkittava varoen.
Az injekciós kábítószer-használók szérumbeli előfordulási adatai (a fertőzöttek százalékos aránya az injekciós kábítószer-használók mintáiban) fontos kiegészítést jelentenek a HIV-esetekről beszámoló adatok mellett. Az ismételt szérumbeli előfordulási vizsgálatok és a diagnosztikai tesztekből kapott adatok rutin monitorozása igazolhatja az esetek bejelentései alapján kirajzolódó tendenciákat, és konkrét régiók vagy körülmények tekintetében részletesebb információt nyújthat. Az előfordulási adatok azonban források sokaságából származnak, amelyek összehasonlítása gyakran nehéz, ezért körültekintő értelmezést kívánnak.
Seroprevalensdata for sprøytebrukere (prosent smittet av utvalg av sprøytebrukere) er et viktig tillegg til innrapporterte data om HIV-tilfeller. Repeterte seroprevalensstudier og rutineovervåking av data fra diagnostiske tester kan validere trender for innrapporterte tilfeller og kan også gi mer detaljert informasjon om spesifikke regioner og miljøer. Imidlertid kommer prevalensdata fra forskjellige kilder, og disse kan i enkelte tilfeller være vanskelige å sammenligne og bør derfor tolkes med varsomhet.
Dane seroepidemiologiczne dotyczące osób zażywających narkotyki dożylnie (odsetek zarażonych w próbkach osób wstrzykujących narkotyki) to ważne uzupełnienie danych sprawozdawczych o przypadkach zakażenia wirusem HIV. Powtarzane badania seroepidemiologiczne i rutynowe monitorowanie danych z testów diagnostycznych może potwierdzić trendy pochodzące z raportowania przypadków oraz przedstawić bardziej szczegółowe informacje dotyczące konkretnych regionów i obiektów. Jednak dane o rozpowszechnieniu pochodzą z różnych źródeł, które czasami mogą być trudne do porównania, zatem należy interpretować je ostrożnie.
Datele privind seroprevalenţa determinată de CDI (procent de infectaţi din eşantioanele de CDI) constituie o completare semnificativă a datelor privind cazurile de infecţie cu HIV raportate. Studiile repetate de seroprevalenţă şi monitorizarea de rutină a datelor obţinute din testele diagnostice pot valida tendinţele în ceea ce priveşte cazurile raportate şi pot de asemenea furniza informaţii mai detaliate privind anumite regiuni şi medii. Cu toate acestea, datele privind prevalenţa provin dintr-o varietate de surse care, în anumite cazuri, pot fi dificil de comparat şi, prin urmare, trebuie interpretate cu precauţie.
Údaje o séroprevalencii medzi IDU (percento nakazených vo vzorkách IDU) sú dôležitým doplnkom oznamovaných údajov prípadov nákazy HIV. Opakované štúdie séroprevalencie a rutinné sledovanie údajov z diagnostických testov môžu potvrdiť trendy v evidencii prípadov a môžu poskytnúť aj podrobnejšie informácie o určitých regiónoch a prostrediach. Údaje o prevalencii sú však z rozličných zdrojov, takže v niektorých prípadoch môže byť porovnanie ťažké a preto ich treba vykladať opatrne.
Podatki o seroprevalenci med injicirajočimi uživalci drog (delež okuženih v vzorcih injicirajočih uživalcev drog) so pomembno dopolnilo k podatkom o prijavljenih primerih okužbe z virusom HIV. Zaporedne študije o seroprevalenci in redno spremljanje podatkov diagnostičnih testov lahko potrdijo trende glede poročanja primerov ter zagotovijo podrobnejše informacije o določenih regijah in okoljih. Vendar podatki o razširjenosti prihajajo iz različnih virov, ki jih je v nekaterih primerih težko primerjati, zato jih je treba razlagati previdno.
Uppgifter om seroprevalens från injektionsmissbrukare (procent smittade i urval av injektionsmissbrukare) är ett viktigt komplement till anmälda hiv-fall. Upprepade seroprevalensstudier och rutinövervakning av uppgifter från diagnostiska tester kan bekräfta trender i fallrapporteringen och dessutom ge mer detaljerad information om specifika regioner och miljöer. Uppgifterna om prevalensen kommer emellertid från flera olika källor som i vissa fall kan vara svåra att jämföra och de bör därför tolkas försiktigt.
  Ecstasy  
L’ecstasy sequestrata nell’UE è segnalata provenire principalmente dai Paesi Bassi, seguiti dal Belgio, per quanto anche l’Estonia e il Regno Unito siano menzionati come paesi di produzione (relazioni nazionali Reitox, 2003).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread to other parts of the world in recent years, notably to North America and East and South-East Asia (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003, the number of ecstasy laboratories detected worldwide decreased (CND, 2005); in the EU, such laboratories were reported to have been uncovered in Belgium, Estonia, Lithuania and the Netherlands (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). Ecstasy seized in the EU is reported to originate mainly from the Netherlands, followed by Belgium, although Estonia and the United Kingdom are also mentioned as source countries (Reitox national reports, 2003).
Au niveau mondial, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble diminuer depuis que la fabrication d'ecstasy s'étend vers d'autres régions du monde ces dernières années, notamment l'Amérique du Nord et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (CND, 2005; OICS, 2005). En 2003, le nombre de laboratoires d'ecstasy découverts dans le monde a baissé (CND, 2005). Au sein de l'UE, la Belgique, l'Estonie, la Lituanie et les Pays-Bas ont indiqué qu'ils avaient découvert des laboratoires (rapports nationaux Reitox, 2003). L'ecstasy saisie dans l'UE provient essentiellement des Pays-Bas, suivis par la Belgique, bien que l'Estonie et le Royaume-Uni soient également cités comme pays sources (rapports nationaux Reitox, 2003).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika sowie Ost- und Südostasien, ausgeweitet hat (CND, 2005; INCB, 2005). Im Jahr 2003 ging die Zahl der weltweit entdeckten Ecstasy-Labors zurück (CND, 2005); innerhalb der EU wurden Berichten zufolge solche Labors in Belgien, Estland, Litauen und den Niederlanden aufgedeckt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt hauptsächlich aus den Niederlanden, gefolgt von Belgien; Estland und das Vereinigte Königreich werden jedoch ebenfalls als Ursprungsländer erwähnt (Nationale Reitox-Berichte, 2003).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica y el Este y Sureste Asiático (CDE, 2005; JIFE, 2005). En 2003 descendió el número de laboratorios de producción de éxtasis detectados en todo el mundo (CDE, 2005); en la UE se han descubierto este tipo de laboratorios en Bélgica, Estonia, Lituania y los Países Bajos (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos, seguidos de Bélgica, aunque Estonia y Reino Unido también aparecen mencionados como países productores (Informes nacionales de la red Reitox, 2003).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, αν και η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια, και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (CND, 2005· INCB, 2005). Το 2003, μειώθηκε ο αριθμός των εργαστηρίων παρασκευής έκστασης που ανακαλύφθηκαν παγκοσμίως (CND, 2005)· στην ΕΕ, αναφέρθηκε ότι τέτοιου είδους εργαστήρια ανακαλύφθηκαν στο Βέλγιο, την Εσθονία, τη Λιθουανία και τις Κάτω Χώρες (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν κυρίως από τις Κάτω Χώρες, και δευτερευόντως από το Βέλγιο, μολονότι η Εσθονία και το Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρονται επίσης ως χώρες προέλευσης (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2003).
Europa blijft 's werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika en Oost- en Zuidoost-Azië (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003 was er wereldwijd sprake van een afname van het aantal ontdekte ecstasylaboratoria (CND, 2005); de ontdekking van dergelijke laboratoria in de EU is gemeld door België, Estland, Litouwen en Nederland (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). Van de ecstasy die in de EU in beslag is genomen, wordt gemeld dat deze voornamelijk uit Nederland en daarna uit België afkomstig is, hoewel in een aantal verslagen ook Estland en het Verenigd Koninkrijk als land van herkomst worden genoemd (nationale Reitox-verslagen, 2003).
V celosvětovém měřítku zůstává Evropa hlavním centrem výroby extáze, ačkoli se zdá, že její relativní důležitost klesá, protože se v posledních letech výroba extáze rozšířila do jiných částí světa, zejména do Severní Ameriky a východní a jihovýchodní Asie (CND, 2005; INCB, 2005). V roce 2003 se počet laboratoří, které vyrábějí extázi, zjištěných po celém světě snížil (CND, 2005); v EU bylo odhalení takových laboratoří oznámeno v Belgii, Estonsku, Litvě a Nizozemsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). Podle poskytnutých údajů má extáze zachycená v Evropě původ hlavně v Nizozemsku následovaném Belgií, ačkoli Estonsko a Spojené království jsou rovněž uváděny jako zdrojové země (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2003).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika og Øst- og Sydøstasien (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 faldt antallet af ecstasylaboratorier, der blev opdaget i hele verden (CND, 2005); i EU blev sådanne laboratorier afsløret i Belgien, Estland, Litauen og Nederlandene (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme især fra Nederlandene, efterfulgt af Belgien, selv om Estland og Det Forenede Kongerige også nævnes som producerende lande (nationale Reitox-rapporter, 2003).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä, kun ekstaasin valmistus on viime vuosina levinnyt muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (CND, 2005; INCB, 2005). Maailmassa paljastettujen ekstaasilaboratorioiden määrä laski vuonna 2003 (CND, 2005). EU:ssa tällaisia laboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan Belgiassa, Virossa, Liettuassa ja Alankomaissa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiallisesti Alankomaista ja toiseksi useimmin Belgiasta, mutta myös Viro ja Yhdistynyt kuningaskunta on mainittu lähtömaina (Reitoxin kansalliset raportit, 2003).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása elterjedőben van a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában, valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (CND, 2005; INCB, 2005). A leleplezett extasy-laboratóriumok száma 2003-ban világszerte csökkent (CND, 2005); az EU-ban ilyen laboratóriumokat a jelentések szerint Belgiumban, Észtországban, Litvániában és Hollandiában találtak (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Az Európai Unióban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából, kisebb mértékben Belgiumból származik, bár Észtország és az Egyesült Királyság is szerepel számos jelentésben a forrásországok között (Reitox országjelentések, 2003).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika og Øst- og Sørøst-Asia (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 ble flere ecstasylaboratorier oppdaget rundt om i verden (CND, 2005), og i EU ble slike laboratorier rapportert avdekket i Belgia, Estland, Litauen og Nederland (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Ecstasy beslaglagt i EU har hovedsakelig sin opprinnelse i Nederland, etterfulgt av Belgia, selv om Estland og Storbritannia også nevnes som opprinnelsesland (nasjonale Reitox-rapporter, 2003).
W skali globalnej Europa nadal jest głównym centrum produkcji ekstazy, choć jej znaczenie w tej kwestii zdaje się maleć, gdyż produkcja ekstazy w ostatnich latach rozszerzyła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej oraz Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (CND, 2005; INCB, 2005.). W 2003 roku zmniejszyła się liczba laboratoriów ekstazy wykrytych na całym świecie (CND, 2005). W przypadku UE o wykryciu takich laboratoriów doniesiono z Belgii, Estonii, Litwy i Holandii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Ekstazy przechwycone w UE pochodzi głównie z Holandii, a następnie z Belgii, choć jako miejsca pochodzenia narkotyku wymieniane są także Estonia i Wielka Brytania (Sprawozdania krajowe Reitox, 2003).
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de Ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de Ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord şi în Asia de est şi de sud-est (CND, 2005; INCB, 2005). În 2003, numărul laboratoarelor de Ecstasy depistate la nivel mondial a scăzut (CND, 2005); în Uniunea Europeană s-a raportat depistarea unor astfel de laboratoare în Belgia, Estonia, Lituania şi în Ţările de Jos (Rapoartele naţionale Reitox, 2004; CND, 2005). S-a raportat că Ecstasy-ul confiscat în Uniunea Europeană provine în principal din Ţările de Jos, fiind urmat de cel din Belgia, deşi Estonia şi Regatul Unit sunt de asemenea menţionate ca ţări sursă (Rapoartele naţionale Reitox, 2003).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v ostatných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky a južnej a juhovýchodnej Ázie (CND 2005; INCB 2005). V roku 2003 klesol počet laboratórií vyrábajúcich extázu, zistených na svete (CND 2005); v EÚ uviedli odhalenie takýchto laboratórií v Belgicku, Estónsku, Litve a Holandsku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza najmä z Holandska, po ktorom nasleduje Belgicko, hoci aj Estónsko a Spojené kráľovstvo boli uvedené ako zdrojové krajiny (národné správy siete Reitox 2003).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena relativna pomembnost upada, saj se proizvodnja ekstazija širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (CND, 2005; INCB, 2005). Leta 2003 se je število po svetu odkritih laboratorijev za proizvodnjo ekstazija zmanjšalo (CND, 2005); v EU so o takih odkritih laboratorijih poročali v Belgiji, Estoniji, Litvi in na Nizozemskem (nacionalna poročila Reitox, 2004; CND, 2005). Za ekstazi, zasežen v EU, poročajo, da izvira predvsem iz Nizozemske, ki ji sledi Belgija, čeprav sta v več poročilih kot izvorni državi omenjeni tudi Estonija in Združeno kraljestvo (nacionalna poročila Reitox, 2003).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika samt Ost- och Sydostasien (CND, 2005, INCB, 2005). Under 2003 sjönk antalet upptäckta ecstasylaboratorier i världen (CND, 2005). Inom EU upptäcktes laboratorier i Belgien, Estland, Litauen och Nederländerna (Nationella Reitox-rapporter, 2004, CND, 2005). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna, följt av Belgien, men även Estland och Storbritannien nämns som ursprungsländer i flera rapporter (Nationella Reitox-rapporter, 2003).
  Dati relativi alla doma...  
Dopo gli oppiacei e la cannabis, la cocaina è la droga più di frequente riferita come la principale sostanza usata dai soggetti che entrano in terapia, concorrendo per circa il 10% di tutte le richieste di trattamento nell’Unione europea.
After opiates and cannabis, cocaine is the most common drug reported as the principal drug used by those entering drug treatment and accounts for about 10 % of all treatment demands across the EU. However, this overall figure reflects a wide variation between countries: in most countries treatment demands related to cocaine use are quite low, but Spain and the Netherlands the proportion of all clients who ask for treatment for cocaine use is 26 % and 38 % respectively (93). In most countries, the percentages of new clients demanding treatment for primary cocaine use are higher than for all clients overall (94). Cocaine is also reported as a secondary drug by 13 % of new clients seeking treatment in outpatient treatment centres (95).
Après les opiacés et le cannabis, la cocaïne est la drogue la plus couramment déclarée comme principale substance consommée par les personnes qui entament un traitement pour usage de drogue et représente près de 10 % de l'ensemble des demandes de traitement dans l'UE. Cependant, ce chiffre global cache de grandes variations entre les pays. Dans la plupart des pays, les demandes de traitement pour consommation de cocaïne sont assez peu nombreuses, mais en Espagne et aux Pays-Bas, les patients qui demandent un traitement pour usage de cocaïne représentent, respectivement, 26 % et 38 % de l'ensemble des patients (93). Dans la plupart des pays, les pourcentages de nouveaux patients en demande de traitement pour consommation primaire de cocaïne sont plus élevés que pour l'ensemble des patients (94). La cocaïne est également déclarée comme drogue secondaire par 13 % des nouveaux patients en demande de traitement dans des centres de soins ambulatoires (95).
Nach Opiaten und Cannabis wird Kokain von Patienten, die sich einer Drogentherapie unterziehen, am häufigsten als Primärdroge genannt und macht etwa 10 % aller Behandlungsnachfragen in der EU aus. Hinter dieser Gesamtzahl verbergen sich jedoch große Unterschiede zwischen den Ländern: In den meisten Ländern ist die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Kokain relativ niedrig. In Spanien und den Niederlanden jedoch beträgt der Anteil der Patienten, die sich wegen Kokainkonsums in Behandlung begeben, 26 % bzw. 38 % (93). In den meisten Ländern ist bei den Erstpatienten der Anteil derer, die bei der Behandlung Kokain als primäre Droge nennen, höher als bei den Patienten insgesamt (94). Kokain wird ferner von 13 % der Erstpatienten, die Therapien in ambulanten Einrichtungen in Anspruch nehmen, als Sekundärdroge angegeben (95).
Tras los opiáceos y el cannabis, la cocaína es la droga que con más frecuencia se declara como principal droga consumida por quienes inician un tratamiento de desintoxicación, y representa alrededor del 10 % de las demandas de tratamiento de toda la UE. Sin embargo, esta cifra general refleja amplias variaciones entre países: la mayoría registran una cifra bastante baja de solicitudes de tratamiento relacionadas con el consumo de cocaína, aunque España y los Países Bajos alcanzan porcentajes del 26 % y del 38 % respectivamente (93). En la mayoría de países, los porcentajes de nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo principal de cocaína son superiores a los de todos los pacientes en general (94). Además, el 13 % de los nuevos pacientes que solicitan tratamiento en centros de tratamiento ambulatorios declaran la cocaína como droga secundaria (95).
Μετά τα οπιούχα και την κάνναβη, η κοκαΐνη είναι το συνηθέστερο ναρκωτικό που αναφέρεται ως κύρια ουσία από τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά και αντιπροσωπεύει περίπου 10 % του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία σε ολόκληρη την ΕΕ. Ωστόσο, το συνολικό αυτό ποσοστό περιλαμβάνει μεγάλες διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών: στις περισσότερες χώρες οι αιτήσεις για θεραπεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης είναι μάλλον λιγοστές, αλλά στην Ισπανία και στις Κάτω Χώρες το ποσοστό των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη είναι 26 % και 38 % αντίστοιχα (93). Στις περισσότερες χώρες, τα ποσοστά των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη, ως κύρια χρησιμοποιούμενη ουσία, είναι υψηλότερα από εκείνα που αφορούν το σύνολο όλων των ατόμων που ζητούν θεραπεία (94). Η κοκαΐνη αναφέρεται επίσης ως δευτερεύουσα ουσία από 13 % των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής (95).
Na opiaten en cannabis wordt cocaïne het vaakst genoemd als primaire reden om in behandeling te gaan. In de EU is cocaïne in ongeveer 10% van de gevallen de aanleiding om in behandeling te willen gaan. Dit algemene percentage is slechts een indicatie die gebaseerd is op een grote variatie tussen landen: in de meeste landen is de vraag naar behandeling vanwege cocaïnegebruik vrij laag, maar in Spanje en Nederland geeft van alle drugsgebruikers 26 respectievelijk 38% aan dat zij voor hun cocaïnegebruik behandeld willen worden (93). In de meeste landen is het percentage nieuwe cliënten dat voor primair cocaïnegebruik in behandeling wenst te gaan hoger dan het percentage onder alle drugsgebruikers in het algemeen (94). Cocaïne wordt door 13% van de nieuwe cliënten bij extramurale behandelcentra ook als secundaire drug genoemd (95).
Po opiátech a konopí je kokain nejběžnější drogou uváděnou jako hlavní droga užívaná osobami nastupujícími na léčení drogové závislosti a podílí se asi 10 % na veškerých žádostech o léčbu v EU. Tento celkový údaj však odráží značné odchylky mezi zeměmi: ve většině zemí jsou požadavky na léčbu v souvislosti s užíváním kokainu docela nízké, ale ve Španělsku je podíl všech klientů, kteří žádají o léčbu závislosti na kokainu 26 % a v Nizozemsku 38 % (93). Ve většině zemí je procento nových klientů žádajících o léčbu v souvislosti s primárním užívání kokainu vyšší než u všech klientů celkově (94). Kokain jako sekundární drogu rovněž uvádí 13 % nových klientů vyhledávajících ošetření v ambulantních střediscích (95).
Efter opiater og cannabis er kokain det stof, der nævnes hyppigst som hovedstof af klienter i narkotikabehandling, og tegner sig for ca. 10 % af alle behandlingsanmodninger i EU som helhed. Dette samlede tal afspejler imidlertid store udsving fra land til land: i de fleste lande er behandlingsefterspørgslen i forbindelse med kokainbrug forholdsvis lav, men i Spanien og Nederlandene er andelen af alle klienter, som søger behandling for kokainbrug henholdsvis 26 % og 38 % (93). I de fleste lande ligger procenttallene for nye klienter, der søger behandling for primært kokainbrug, højere end for alle klienter som helhed (94). Kokain angives også som sekundært stof af 13 % af de nye klienter, der søger ambulant behandling (95).
Kokaiini on opiaattien ja kannabiksen jälkeen yleisin huume, joka ilmoitetaan huumehoitoon hakeutumisen yhteydessä pääasialliseksi huumeeksi, ja sen osuus kaikesta hoidontarpeesta koko EU:ssa on noin 10 prosenttia. Kokonaislukuun mahtuu kuitenkin suurta vaihtelua maiden välillä: useimmissa maissa kokaiinin käyttöön liittyvä hoidontarve on melko vähäistä, mutta Espanjassa ja Alankomaissa kokaiinin takia hoitoon hakeutuvien asiakkaiden osuus on ensimmäisessä 26 prosenttia ja jälkimmäisessä 38 prosenttia (93). Pääasiallisesti kokaiinin takia hoitoon hakeutujia on useimmissa maissa enemmän uusissa asiakkaissa kuin kaikissa asiakkaissa (94). Lisäksi 13 prosenttia uusista asiakkaista, jotka hakevat hoitoa avohoitokeskuksista, ilmoittaa kokaiinin toissijaiseksi huumeeksi (95).
Az opiátok és a kannabisz mögött a kokain a harmadik leggyakrabban megnevezett fő kábítószer a drog miatt gyógykezelésre jelentkezők beszámolójában, és az EU egészét tekintve az összes gyógykezelési igény körülbelül 10%-áért felel. Ez az átfogó szám azonban nagy változatosságot rejt az egyes országok szintjén: a legtöbb országban a kokain miatti gyógykezelési igények száma viszonylag alacsony, de Spanyolországban és Hollandiában a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkezők aránya 26%, illetve 38%(93). A legtöbb országban az elsődlegesen kokainhasználat miatt gyógykezelést kérő új páciensek aránya magasabb, mint az összes pácienshez képest képviselt arányuk(94). A kokaint másodlagos drogként a járóbeteg-ellátó központokban gyógykezelésre jelentkező új páciensek 13%-a nevezte meg(95).
Etter opiater og cannabis er kokain det stoffet som hyppigst rapporteres som primærrusmiddel ved inntak til behandling, idet det står for rundt 10 % av alle søknader om behandling i hele EU. Bak dette tallet ligger imidlertid store variasjoner fra et land til et annet, for i de fleste landene er etterspørselen etter behandling for kokainbruk ganske lav, bortsett fra i Spania og Nederland, hvor andelen som søker behandling for kokainbruk, representerer hhv. 26 % og 38 % av alle klienter (93). I de fleste landene er det blant nye klienter prosentvis flere som søker behandling for kokain som primærrusmiddel, enn blant alle klienter sett under ett (94). Kokain rapporteres også som sekundærrusmiddel av 13 % av nye klienter som søker behandling i polikliniske behandlingssentre (95).
Po opiatach i pochodnych konopi indyjskich kokaina jest kolejnym narkotykiem najczęściej określanym przez osoby przyjmowane na leczenia jako narkotyk główny i stanowi ok. 10% wszystkich przypadków zapotrzebowania na leczenie w całej UE. Ta ogólna liczba obejmuje jednak znaczne różnice między poszczególnymi państwami. W większości państw zapotrzebowanie na leczenie z powodu zażywania kokainy jest raczej niskie, jednakże w przypadku Hiszpanii i Holandii odsetek wszystkich pacjentów, którzy ubiegają się o leczenie z uzależnienia od kokainy, wynosi odpowiednio 26% i 38% (93). W większości państw odsetek nowych pacjentów, głównie zażywających kokainę, zgłaszających zapotrzebowanie na leczenie jest wyższy niż wśród wszystkich pacjentów (94). W przypadku 13% nowych pacjentów ubiegających się o leczenie w centrach leczenia pozaszpitalnego, kokaina jest substancją drugorzędną (95).
După opiacee şi cannabis, cocaina este drogul cel mai des declarat ca drog principal de către cei care încep tratamentul şi face obiectul a aproximativ 10 % din totalul cererilor de tratament din Uniunea Europeană. Totuşi, dincolo de această cifră generală există variaţii foarte mari de la o ţară la alta: în majoritatea ţărilor numărul cererilor de tratament legate de consumul de cocaină este relativ mic, dar în Spania şi în Ţările de Jos proporţia din totalul clienţilor reprezentată de cei care solicită tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină este de 26 % şi respectiv 38 % (93). În majoritatea ţărilor, proporţia clienţilor noi care solicită tratament pentru dependenţă de cocaină ca drog principal este cea mai mare din totalul clienţilor (94). Cocaina este de asemenea raportată ca drog secundar de aproximativ 13 % dintre clienţii noi care solicită tratament în centrele de tratament în ambulatoriu (95).
Po opiátoch a kanabise je kokaín najčastejšie uvádzanou hlavnou drogou, ktorú užívajú osoby nastupujúce na protidrogovú liečbu a v celej EÚ je dôvodom okolo 10 % všetkých žiadostí o liečbu. Toto celkové číslo však odzrkadľuje veľké rozdiely medzi krajinami: vo väčšine krajín je počet žiadostí súvisiacich s užívaním kokaínu celkom nízky, ale v Španielsku žiada o liečbu kvôli užívaniu kokaínu 26 % všetkých žiadateľov a v Holandsku až 38 % (93). Vo väčšine krajín sú percentá nových klientov žiadajúcich o liečbu z primárneho užívania kokaínu vyššie ako všetkých klientov dovedna (94). Kokaín uvádza aj ako druhotnú drogu 13 % nových klientov uchádzajúcich sa o liečbu v ambulantných centrách (95).
Kokain je za opiati in konopljo najpogostejša droga, o kateri poročajo kot o glavni drogi, ki jo uživajo tisti, ki se začenjajo zdraviti, prisoten pa je v okoli 10 % vseh povpraševanj po zdravljenju v EU. Vendar ta skupna številka odraža velike razlike med državami: v večini držav je število povpraševanj po zdravljenju zaradi kokaina precej nizko, v Španiji in na Nizozemskem pa je delež vseh oseb, ki zaprosijo za zdravljenje zaradi uživanja kokaina, 26 % oziroma 38 % (93). V večini držav je odstotek oseb, ki se na novo zdravijo zaradi primarnega uživanja kokaina, višji od odstotka za vse osebe skupaj (94). O kokainu kot o sekundarni drogi poroča 13 % oseb, ki na novo iščejo zdravljenje v zunajbolnišničnih centrih za zdravljenje odvisnosti (95).
Efter opiater och cannabis är kokain den drog som personer som påbörjar en missbruksbehandling oftast uppger som huvuddrog. Den svarar för ungefär 10 % av den totala behandlingsefterfrågan i EU. Bakom denna totala siffra döljer sig dock stora skillnader mellan länderna: i de flesta länder gäller en ganska liten del av behandlingsefterfrågan kokainmissbruk, men i Spanien och Nederländerna är andelen klienter som söker behandling för kokainmissbruk 26 % respektive 38 %(93). I de flesta länder är andelen nya klienter som söker behandling för ett primärt kokainmissbruk högre än bland klienter totalt(94). Kokain uppges också som sekundärdrog av 13 % av nya klienter som söker behandling inom öppenvården(95).
Pēc opiātiem un kaņepēm, kokaīns ir visbiežāk norādītā narkotika, kuru lieto tie, kas uzsāk ārstēšanos no narkotiku atkarības, un tas ir galvenais iemesls aptuveni 10% no ārstēšanās pieprasījuma visā ES. Taču šis kopīgais skaitlis ietver plašas atšķirības valstu starpā: lielākajā daļā valstu ārstēšanās pieprasījums, kas saistīts ar kokaīna lietošanu, ir samērā zems, taču Spānijā un Nīderlandē to pacientu, kas vēlas saņemt ārstēšanos no kokaīna atkarības, proporcija ir attiecīgi robežās no 26 % līdz 38 % (93). Lielākajā daļā valstu jauno pacientu proporcija, kam nepieciešama ārstēšana primāri no kokaīna atkarības, ir lielāka nekā visu pacientu proporcija kopumā (94). Kokaīnu kā sekundāro narkotiku norāda arī 13% no jaunajiem pacientiem, kas vēlas saņemt ārstēšanu ambulatorajos centros (95).
  press2-it  
Alcune eccezioni degne di nota sono rappresentate dalla Finlandia e da alcuni nuovi Stati membri dell’UE, dove la via parenterale rimane la principale via di somministrazione utilizzata dai consumatori di eroina.
Parmi les héroïnomanes en traitement, les taux d’injection ont également diminué dans plusieurs pays de l’Union européenne – Danemark, Grèce, Espagne, France, Italie et Royaume-Uni – où moins de 50% des nouveaux usagers d’opiacés suivant un traitement spécialisé pratiquent l’injection. Les taux sont faibles en Espagne, aux Pays-Bas et au Portugal (moins de 30%). Parmi les exceptions notables figurent la Finlande  et plusieurs nouveaux États membres de l’Union européenne où l’injection reste le mode d’administration le plus courant chez les héroïnomanes.
Der Anteil injizierenden Gebrauchs unter in Behandlung befindlichen Heroinkonsumenten ist in einigen         EU-Ländern – Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und dem Vereinigten Königreich – ebenfalls zurückgegangen. Dabei geben weniger als 50% der neuen Opiatkonsumenten, die sich in spezialisierte Therapieeinrichtungen begeben, an, injizierende Drogenkonsumenten zu sein. Mit unter 30%  sind diese Raten insbesondere in Spanien, den Niederlanden und Portugal niedrig. Nennenswerte Ausnahmen sind Finnland und einige neue EU-Mitgliedstaaten, wo es sich bei den Heroinkonsumenten weiterhin hauptsächlich um injizierende Drogenkonsumenten handelt.
Los porcentajes de consumo parenteral entre los consumidores de heroína en tratamiento han disminuido también en algunos países de la UE – Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y Reino Unido – y menos del 50% de los nuevos consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento especializado para acabar con su drogodependencia reconocen utilizar la vía parenteral. Los porcentajes son bajos en España, Países Bajos y Portugal, situándose por debajo del 30%. Algunas notables excepciones son Finlandia y varios nuevos Estados miembros de la UE, donde el consumo parenteral sigue siendo la principal vía de administración entre los consumidores de heroína.
Os índices de consumo de droga injectada entre os consumidores de heroína em tratamento também diminuíram em vários países da UE – Dinamarca, Grécia, Espanha, França, Itália e Reino Unido – sendo menos de metade os novos utentes dos serviços especializados de tratamento da toxicodependência que diz injectar-se. Os índices são baixos em Espanha, nos Países Baixos e em Portugal, com valores inferiores a 30%. Algumas excepções dignas de nota são a Finlândia e vários novos Estados-Membros da UE, nos quais o consumo por via endovenosa continua a ser o principal modo de administração entre os consumidores de heroína.
Τa pοsοstά eνέsιµης χρήsης se χρήsteς ηρωίνης pου υpοßάλλονtaι se θeρapeίa µeιώθηκaν epίsης se aρκetές χώρeς tης ΕΕ – Δaνίa, Ελλάda, Ιspaνίa, Gaλλίa, Ιtaλίa κaι Ηνωµένο Βasίλeιο – όpου λιγόteρο apό tο 50% tων νέων χρηstών οpιούχων pου eιsάγονtaι se eξeιdικeυµένa κένtρa θeρapeίaς aνafέρουν όtι κάνουν eνέsιµη χρήsη. Τa pοsοstά eίνaι χaµηλά stην Ιspaνίa, tις Κάtω Χώρeς κaι tην Πορtογaλίa (κάtω tου 30%). Οριsµένeς aξιοsηµeίωteς eξaιρέseις eίνaι η Fινλaνdίa κaι aρκetά νέa κράtη µέλη tης ΕΕ, όpου η eνέsιµη χρήsη paρaµένeι ο κύριος tρόpος λήψης tης ουsίaς µetaξύ tων χρηstών ηρωίνης.
Intraveneuze toediening onder heroïnegebruikers is ook in vele EU-landen – Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het VK afgenomen – minder dan 50% van de nieuwe opiatengebruikers die zich voor gespecialiseerde voorzieningen voor drugsbehandeling aanmelden geeft aan intraveneus gebruiker te zijn. De betreffende cijfers zijn laag in Spanje, Nederland en Portugal – minder dan 30%. Er zijn een aantal uitzonderingen, te weten Finland en een aantal nieuwe EU-lidstaten, waar injecteren de belangrijkste methode van toediening blijft onder heroïnegebruikers.
Data získaná z lécebných stredisek a sledování úmrtí souvisejících s drogami naznacují, že pocty nových uživatelu heroinu v celé Evrope obecne poklesly a svého vrcholu dosáhly ve vetšine zemí pocátkem 90. let 20. století. Míra injekcního užívání mezi uživateli heroinu podstupujícími lécbu také poklesla v nekolika zemích EU (v Dánsku, Recku, Španelsku, Francii, Itálii a Spojeném království) – méne než 50 % nových uživatelu opiátu nastupujících do specializovaných lécebných zarízení uvádí, že drogu užívá injekcne. Míra injekcního užívání je nízká ve Španelsku, Nizozemsku a Portugalsku, kde nedosahuje ani 30 %. Významnými výjimkami jsou Finsko a nekolik nových clenských státu EU, kde injekcní užívání zustává u uživatelu heroinu hlavním zpusobem aplikace drogy.
Tallene for intravenøs brug blandt heroinbrugere i behandling er også faldet i en række EU-lande – Danmark, Grækenland, Spanien, Frankrig, Italien og Det Forenede Kongerige – idet under 50% af nye opiatbrugere, der kommer i specialiseret narkotikabehandling, angiver at være intravenøse stofbrugere. Tallene er lave i Spanien, Nederlandene og Portugal med under 30%. Væsentlige undtagelser er Finland og en række      nye EU-medlemsstater, hvor intravenøs brug fortsat er mest almindelig blandt heroinbrugere.
Ka süstijate arv ravi saavate heroiinitarbijate hulgas on mitmes EL-i riigis, nagu Taanis, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Itaalias ja Ühendkuningriigis vähenenud ning uutest uimastiravi teenuste kasutamisega  alustanud opiaatide tarbijatest on süstijaid vähem kui a 50%. Süstijate määr on väike Hispaanias, Madalmaades ja Portugalis, jäädes alla 30%. Märkimisväärseks erandiks on Soome ja mitmed uued EL-i liikmesriigid, kus süstimine on heroiinitarbijate seas jätkuvalt peamine heroiini manustamise viis.
Hoidossa olevien heroiinin käyttäjien pistoskäyttö on vähentynyt useissa EU-maissa (Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa) niin, että alle 50% huumehoidon erityispalveluihin tulleista uusista opiaattien käyttäjistä on pistoskäyttäjiä. Heidän osuutensa on vähäistä, alle 30%, Espanjassa, Alankomaissa ja Portugalissa. Selviä poikkeuksia ovat Suomi ja useat uudet EU:n jäsenvaltiot, joissa pistoskäyttö on edelleen heroiinin yleisin käyttötapa.
A kezelés alatt álló heroinhasználók körében az injektálás aránya számos EU-országban – Dániában, Görögországban, Spanyolországban, Franciaországban, Olaszországban és az Egyesült Királyságban – szintén csökkent: a kezelésben megjelent új opiáthasználók kevesebb mint 50%-a vallotta magát intravénás kábítszer-használónak. Spanyolországban, Hollandiában és Portugáliában alacsony, 30% alatti arányt mutatnak az adatok. Kivételt képez Finnország és néhány új EU-tagállam, ahol a heroinhasználók körében továbbra is az injektálás a fo kábítószer-fogyasztási mód.
Omfanget av sprøytebruk blant heroinbrukere i behandling har også gått ned i flere EU-land – Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og UK – og av alle nye opiatbrukere som påbegynner behandling i et spesialisert behandlingstiltak, rapporterer nå under 50% at de er sprøytebrukere. Utberedelsen er lav – under 30% – i Spania, Nederland og Portugal. Unntakene her er Finland og flere av de nye EU-statene, hvor injisering fortsatt er den dominerende inntaksmåten blant heroinbrukere.
Wskazniki iniekcyjnego uzywania heroiny wsród osób uzaleznionych od  opiatów równiez spadl w kilku panstwach UE – w Danii, Grecji, Hiszpanii, Francji, Wloszech oraz w Wielkiej Brytanii – przy czym niespelna 50% nowych osób zazywajacych opiaty, przystepujacych do specjalistycznego leczenia odwykowego, zglasza, ze zazywa te narkotyki dozylnie. W Hiszpanii, Holandii i Portugalii wskazniki te utrzymuja sie na niskim poziomie – ponizej 30%. Wsród znaczacych wyjatków znajduje sie Finlandia oraz  kilka nowych Panstw Czlonkowskich UE, w których przyjmowanie dozylne jest nadal glównym sposobem zazywania narkotyków wsród uzaleznionych od heroiny.
Coeficientul consumatorilor de droguri injectabile în rândul consumatorilor de heroina aflati în tratament a scazut în unele state membre UE – Danemarca, Grecia, Spania, Franta, Italia si Regatul Unit – în timp ce mai putin de 50% din noii consumatori de opiacee care se adreseaza centrelor de tratament specializate au declarat ca îsi administreaza droguri pe care injectabila. Coeficientul este mai scazut în Spania, Tarile de Jos si Portugalia, situându-se sub 30%. Exceptii notabile sunt Finlanda si unele noi state membre UE, unde injectarea ramâne principala cale de administrare în rândul consumatorilor de heroina.
Poklesol aj výskyt injekcného podávania medzi lieciacimi sa užívatelmi heroínu v niektorých krajinách EÚ  – Dánsku, Grécku, Španielsku, Taliansku a Spojenom královstve – s menej ako 50% nových užívatelov opiátov podstupujúcich špeciálnu drogovú liecbu, ktorí užívali drogu injekcne. Nízky výskyt, pod 30%,            bol zaznamenaný v Španielsku, Holandsku a Portugalsku. Niektorými pozoruhodnými výnimkami sú    Fínsko a niektoré nové clenské štáty EÚ, kde injekcné užívanie zostáva hlavným spôsobom podávania medzi užívatelmi heroínu.
V vec državah EU – na Danskem, v Grciji, Španiji, Franciji, Italiji in Združenem kraljestvu – so se zmanjšale stopnje injiciranja med uporabniki heroina, ki se zdravijo. Manj kot 50% novih uporabnikov opiatov,   ki so zaceli uporabljati storitve v specializiranih centrih za zdravljenje odvisnosti od drog, je porocalo o injiciranju droge. Stopnje so nizke v Španiji, na Nizozemskem in Portugalskem ter znašajo manj kot 30%.               Nekaj opaznih odstopanj je mogoce zaslediti na Finskem in v vec novih državah clanicah EU, kjer med uporabniki heroina še vedno prevladuje injiciranje.
Andelen injektionsmissbrukare bland heroinister under behandling har också minskat i flera EU-länder – Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien – där mindre än hälften av de nya opiatmissbrukare som kommer in i specialistbehandling mot narkotikamissbruk rapporteras vara injektionsmissbrukare. Sifforna är också låga i Spanien, Nederländerna och Portugal, med under 30%.  Några markanta undantag är Finland och flera av de nya medlemsstaterna, där injicering fortsätter att vara den övervägande formen av missbruk bland heroinisterna.
Vairakas ES valstis – Danija, Griekija, Spanija, Francija, Italija un Apvienotaja Karaliste – to heroina lietotaju vidu, kas iziet arstniecibas kursu, ir samazinajies ari narkotiku injicetaju skaits, proti, šajas valstis narkotikas injice mazak neka 50% narkotisko vielu lietotaju, kas uzsakuši specialu narkotiku atkaribas arstniecibas kursu. Spanija, Niderlande un Portugale narkotiku injicetaju skaits ir proporcionali zems, proti, tas neparsniedz 30%. Ka iznemumu šeit var minet Somiju un virkni jauno ES dalibvalstu, kur heroina lietotaji narkotikas joprojam galvenokart injice.
  Dati relativi alla doma...  
I consumatori di cocaina crack hanno un comune denominatore sociale diverso dai consumatori di cocaina in polvere. Sussistono maggiori probabilità che i primi siano soggetti socialmente svantaggiati; alcune prove suggeriscono che le minoranze etniche possono essere particolarmente vulnerabili al problema della cocaina crack: due terzi dei neri che chiedono di entrare in terapia per droga a Londra sono prevalentemente consumatori di cocaina crack (GLADA, 2004), mentre il 30% dei pazienti consumatori di cocaina crack nei Paesi Bassi è di origine non olandese.
Crack cocaine users tend to have a different social background from users of cocaine powder. Crack cocaine users are more likely to be socially disadvantaged, and there is some evidence to suggest that ethnic minority populations may be particularly vulnerable to crack cocaine problems: two thirds of black people requesting drug treatment in London are primary crack cocaine users (GLADA, 2004) and 30 % of crack cocaine clients in the Netherlands have a non-Dutch background. Despite worries about crack cocaine, it should be remembered that, although the drug is associated with particular damage to both the individuals who use it and the communities in which they live, this problem remains highly localised in Europe. It should be noted that crack cocaine clients are mainly reported by two countries (the Netherlands and the United Kingdom).
Les consommateurs de crack viennent généralement d'un milieu social différent de celui des usagers de cocaïne en poudre. Les consommateurs de crack sont plus souvent issus d'un milieu socialement défavorisé et certains signes donnent à penser que les minorités ethniques sont particulièrement exposées aux problèmes de crack. En effet, deux tiers des Noirs qui demandent un traitement à Londres sont des usagers primaires de crack (GLADA, 2004) et 30 % des patients consommateurs de crack aux Pays-Bas ne sont pas d'origine néerlandaise. En dépit des inquiétudes que suscite le crack, il convient de rappeler que, bien que cette drogue soit associée à des risques particuliers à la fois pour la personne qui la consomme et pour les communautés dans lesquelles elle vit, ce problème reste extrêmement localisé en Europe. Il y a lieu de noter que les patients consommateurs de crack sont pour la plupart signalés par deux pays: les Pays-Bas et le Royaume-Uni.
Crack-Konsumenten haben tendenziell einen anderen sozialen Hintergrund als Kokainkonsumenten. Crack-Konsumenten sind eher sozial benachteiligt, und es gibt einige Belege dafür, dass ethnische Minderheiten besonders anfällig für Crackprobleme sind: Zwei Drittel der Farbigen, die in London eine Drogentherapie in Anspruch nehmen, geben als Primärdroge Crack an (GLADA, 2004), und 30 % der Crack-Patienten in den Niederlanden sind nicht niederländischer Abstammung. Trotz der Besorgnis angesichts des Crack-Konsums ist daran zu erinnern, dass die Droge zwar sowohl die einzelnen Konsumenten als auch die Gemeinschaften schädigt, in denen sie leben, dieses Problem jedoch in Europa lokal begrenzt ist. Es ist festzuhalten, dass Crack-Patienten vor allem von zwei Ländern (den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich) gemeldet werden.
Los consumidores de crack tienden a ser de un estrato social distinto al de los consumidores de cocaína en polvo. Es más probable que los consumidores de crack sean personas socialmente desfavorecidas, y Existen indicios que indican que las minorías étnicas pueden ser especialmente vulnerables a este problema: dos terceras partes de la población negra que solicita tratamiento de desintoxicación en Londres son consumidores principales de crack (GLADA, 2004) y el 30 % de los pacientes de crack en los Países Bajos no son de origen neerlandés. A pesar de la preocupación por el crack, hay que recordar que, si bien la droga causa daños específicos tanto a las personas que lo consumen como a las comunidades en las que habitan, este problema sigue estando muy localizado en Europa. Hay que tener en cuenta que los pacientes de crack se encuentran principalmente en dos países (Países Bajos y Reino Unido).
Οι χρήστες κρακ έχουν συνήθως διαφορετικό κοινωνικό υπόβαθρο από τους χρήστες κοκαΐνης σε μορφή σκόνης. Οι χρήστες κρακ έχουν περισσότερες πιθανότητες να βρίσκονται σε κοινωνικά μειονεκτική θέση, και υπάρχουν ορισμένα στοιχεία που υποδηλώνουν ότι οι εθνοτικές μειονότητες ενδέχεται να είναι ιδιαίτερα ευάλωτες σε προβλήματα που σχετίζονται με το κρακ: τα δύο τρίτα των μαύρων που ζητούν θεραπεία στο Λονδίνο κάνουν χρήση κρακ ως κύριας ουσίας (GLADA, 2004) και 30 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από το κρακ στις Κάτω Χώρες δεν είναι ολλανδικής καταγωγής. Παρά τις ανησυχίες σχετικά με το κρακ, πρέπει να υπενθυμίσουμε ότι, μολονότι η ουσία συνδέεται με ιδιαίτερες βλάβες τόσο για τα άτομα που κάνουν χρήση της όσο και για τις κοινότητες στις οποίες ζουν οι χρήστες, στην Ευρώπη το πρόβλημα παραμένει εξαιρετικά τοπικό. Πρέπει να σημειωθεί ότι δύο είναι κυρίως οι χώρες που αναφέρουν άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από το κρακ (οι Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο).
Gebruikers van crack-cocaïne hebben over het algemeen een andere sociale achtergrond dan gebruikers van cocaïnepoeder. Gebruikers van crack-cocaïne hebben eerder een sociale achterstand en er zijn aanwijzingen dat met name etnische minderheden problemen als gevolg van crack-cocaïne dreigen te krijgen: bij twee derde van de zwarte bevolking die in Londen een drugsbehandeling wil, gaat het om primaire gebruikers van crack-cocaïne (GLADA, 2004) en 30% van de crack-cocaïnecliënten in Nederland heeft een niet-Nederlandse achtergrond. Ondanks de bezorgdheid over de problemen in verband met crack-cocaïne dient wel bedacht te worden dat deze drug weliswaar bijzondere schadelijke gevolgen heeft voor degenen die de drug gebruiken en voor hun leefomgeving, maar dat het probleem nog steeds een erg plaatselijk karakter heeft in Europa. Op dit moment maken eigenlijk slechts twee landen melding van cliënten die voor crack-cocaïne in behandeling gaan (Nederland en het Verenigd Koninkrijk).
Uživatelé cracku mají často jiný sociální původ než uživatelé kokainového prášku. Uživatelé cracku jsou pravděpodobně sociálně znevýhodněni a existují určité důkazy, které naznačují, že k problémům cracku jsou zejména náchylné etnické minoritní populace: dvě třetiny osob černé pleti žádajících o léčení drogové závislosti v Londýně jsou primární uživatelé cracku (GLADA, 2004) a 30 % klientů závislých na cracku v Nizozemsku není holandského původu. Navzdory obavám týkajícím se cracku je třeba mít na paměti, že ačkoli je tato droga spojena se zvláštními škodami působenými jak jednotlivcům, kteří ji užívají, tak společenstvím, ve kterých žijí, zůstává tento problém v Evropě velmi zřetelně lokalizován. Je třeba poznamenat, že klienty užívající crack uvádějí zejména dvě země (Nizozemsko a Spojené království).
Crackkokainbrugere har normalt en anden social baggrund end brugere af kokainpulver. Det er mere sandsynligt, at crackbrugere er socialt dårligt stillede, og noget tyder på, at etniske minioritetsbefolkninger især er udsat for problemer med crackkokain: to tredjedele af den sorte befolkningsgruppe, der søger narkotikabehandling i London, er primært crackkokainbrugere (GLADA, 2004), og 30 % af crackkokainklienterne i Nederlandene har en ikke-nederlandsk baggrund. Trods bekymringer over crackkokain skal det bemærkes, at selv om stoffet er forbundet med særlige skader for både de personer, der bruger det, og de lokalsamfund, de bor i, er dette problem fortsat i vidt omfang begrænset til bestemte områder i Europe. Det skal bemærkes, at crackkokainklienter hovedsagelig er angivet af to lande (Nederlandene og Det Forenede Kongerige).
Crack-kokaiinin käyttäjillä on usein erilainen sosiaalinen tausta kuin jauhemaisen kokaiinin käyttäjillä. Crack-kokaiinin käyttäjät ovat todennäköisemmin yhteiskunnallisesti heikossa asemassa, ja siitä, että etnisiin vähemmistöihin kuuluva väestö on erityisen altis crack-kokaiiniongelmille, on jonkin verran näyttöä: kaksi kolmasosaa Lontoossa hoitoon hakeutuneista mustaihoisista henkilöistä käyttää pääasiallisesti crack-kokaiinia (GLADA, 2004), ja Alankomaissa 30 prosenttia crack-kokaiiniasiakkaista on syntyperältään muita kuin hollantilaisia. Crack-kokaiinin aiheuttamasta huolesta huolimatta on syytä muistaa, että vaikka tämä huume aiheuttaakin erityistä vahinkoa sekä käyttäjilleen että heidän yhteisöilleen, ongelma on Euroopassa edelleen hyvin paikallinen. Crack-kokaiiniasiakkaista on ilmoittanut pääasiallisesti kaksi maata (Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta).
A krekk kokain használók általában a kokainpor használókétól eltérő társadalmi háttérrel rendelkeznek. A krekk kokain fogyasztók esetében valószínűbb a hátrányos társadalmilag helyzet, és bizonyos jelek arra utalnak, hogy az etnikai kisebbségi populációk különösen sebezhetőek a krekk kokain problémák szempontjából: Londonban a gyógykezelésre jelentkező feketék kétharmada elsődleges krekk kokain használó (GLADA, 2004), Hollandiában pedig a krekk kokain miatt kezelt páciensek 30%-a nem holland származású. A krekk kokain okozta aggodalmak ellenére emlékeztetnünk kell arra, hogy – bár a kábítószer kifejezett kárt okoz a használónak és az őt körülvevő közösségnek egyaránt – ez a probléma továbbra is erősen Európára lokalizálódik. Meg kell jegyezni, hogy a krekk kokain pácienseket ezen belül is túlnyomó részben két országból jelentették (Hollandia és az Egyesült Királyság).
Crack-brukere har gjerne en annen sosial bakgrunn enn personer som bruker kokainpulver. Det er mer sannsynlig at de kommer fra sosialt vanskelige forhold, og det finnes indikasjoner på at etniske minoritetsgrupper kan være særlig utsatt for problemer relatert til crack. For eksempel er crack primærrusmiddelet for to tredeler av alle svarte som søker narkotikabehandling i London (GLADA, 2004), og 30 % av alle crack-klienter i Nederland er av ikke-nederlandsk herkomst. Til tross for alle bekymringene omkring crack, bør man ha på minnet at selv om stoffet er svært skadelig både for brukeren selv og for deres omgivelser, så er problemet i europeisk målestokk fremdeles i høyeste grad lokalt. Det bør anføres at det hovedsakelig er to land som rapporterer om crack-klienter, nemlig Nederland og Storbritannia.
Osoby zażywające krak zazwyczaj wywodzą się z innego środowiska niż osoby zażywające proszek kokainowy. Uzależnieni od kraku częściej pochodzą ze środowisk społecznie upośledzonych, istnieją też dowody sugerujące, że mniejszości etniczne mogą być szczególnie narażone na problem spożywania kraku: dwie trzecie osób czarnych wymagających leczenia z uzależnienia od narkotyków w Londynie to ludzie zażywający głównie krak (GLADA, 2004), a 30% pacjentów uzależnionych od kraku w Holandii jest pochodzenia innego niż holenderskie. Pomimo obaw dotyczących kraku należy pamiętać, że choć narkotyk ten powoduje szczególne szkody osobowe i w społecznościach, do których należą uzależnieni, problem ten jest w Europie ograniczony miejscowo. Trzeba zauważyć, że o osobach zażywających krak donoszą głównie dwa państwa (Holandia i Wielka Brytania).
Consumatorii de cocaină crack provin de obicei dintr-un alt mediu social decât consumatorii de praf de cocaină. Probabilitatea ca aceşti consumatori de cocaină crack să fie defavorizaţi social este mai mare, şi există dovezi care sugerează că minorităţile etnice pot fi deosebit de vulnerabile la problema cocainei crack: două treimi dintre persoanele de culoare care solicită tratament pentru dependenţa de droguri în Londra consumă cocaină crack ca drog primar (GLADA, 2004), iar 30 % dintre clienţii tratamentului pentru dependenţă de cocaină crack din Ţările de Jos nu sunt de origine olandeză. Deşi există această preocupare legată de cocaina crack, trebuie avut în vedere faptul că, deşi drogul este asociat cu probleme deosebite atât pentru persoana care îl consumă, cât şi pentru comunitatea în care trăieşte aceasta, problema este puternic localizată în Europa. Trebuie să observăm că majoritatea clienţilor tratamentului pentru dependenţa de cocaina crack provin din două ţări (Ţările de Jos şi Regatul Unit).
Užívatelia kraku majú skôr odlišný sociálny pôvod ako užívatelia kokaínového prášku. Užívatelia kokaínového kraku bývajú s vyššou pravdepodobnosťou sociálne znevýhodnení a určité skutočnosti nasvedčujú, že obyvateľstvo etnických menšín je pravdepodobne obzvlášť citlivé na problémy s krakom: dve tretiny černochov žiadajúcich o protidrogovú liečbu v Londýne sú primárne užívateľmi kokaínu (GLADA 2004) a 30 % klientov kraku v Holandsku malo neholandský pôvod. Napriek obavám z kraku treba pripomenúť, že hoci s drogou súvisia určité škody tak jednotlivcov, ktorí ju užívajú, ako aj spoločenstiev, v ktorých žijú, ostáva tento problém lokalizovaný v Európe. Treba poznamenať, že údaje o klientoch kraku pochádzajú najmä z dvoch štátov, Holandska a Spojeného kráľovstva.
Uživalci crack kokaina običajno prihajajo iz drugačnega družbenega okolja kot uživalci kokainovega prahu. Ti uživalci ponavadi prihajajo iz družbeno slabših okolij, nekaj dokazov pa namiguje na to, da so k problemom, povezanim s crack kokainom, zlasti nagnjeni prebivalci etničnih manjšin: dve tretjini črncev, ki so v Londonu povpraševali po zdravljenju, je primarnih uživalcev kokaina (GLADA, 2004) in 30 % oseb, ki se na Nizozemskem zdravijo zaradi crack kokaina, ni nizozemske narodnosti. Kljub zaskrbljenosti zaradi crack kokaina je treba poudariti, da je ta problem v Evropi še vedno precej omejen, čeprav je droga povezana z določeno škodo, ki jo povzroči posameznikom, ki jo uživajo, in skupnostim, v kateri živijo. Opozoriti je treba, da o osebah, ki se zdravijo zaradi uživanja crack kokaina, predvsem poročajo iz dveh držav (Nizozemske in Združenega kraljestva).
Användare av crack-kokain har oftast en annan social bakgrund än användare av pulverkokain. Användare av crack-kokain är oftare socialt missgynnade och det finns en del tecken som tyder på att etniska minoriteter kan vara särskilt sårbara för problem med crack-kokain: två tredjedelar av svarta personer som söker missbruksbehandling i London har ett primärt crack-kokainmissbruk (GLADA, 2004) och 30 % av crack-kokainklienterna i Nederländerna är av icke-nederländskt ursprung. Trots oron över crack-kokain och det faktum att denna drog är förknippad med särskilt skadliga konsekvenser för både de individuella missbrukarna och de samhällen de lever i är det viktigt att komma ihåg att detta problem fortfarande är mycket lokalt i Europa. Det bör påpekas att det främst är två länder (Nederländerna och Storbritannien) som rapporterar om klienter som missbrukar crack-kokain.
Kreka lietotājiem parasti ir atšķirīga sociālā piederība salīdzinājumā ar kokaīna pulvera lietotājiem. Kreka kokaīna lietotāji biežāk ir no sociāli neaizsargātajiem slāņiem, un ir pierādījumi, ka etnisko minoritāšu pārstāvji ir īpaši pakļauti kreka problēmām: divas trešdaļas melnādaino iedzīvotāju, kam nepieciešama ārstēšana no narkotiku atkarības Londonā, ir primārie kokaīna lietotāji (GLADA, 2004. g.) un 30 % no primārajiem kreka atkarības pacientiem Nīderlandē nav holandiešu izcelsmes. Neskatoties uz uztraukumiem par kreka kokaīnu, ir jāatceras, ka lai arī šī narkotika ir saistīta ar nopietnu kaitējumu gan personām, kas to lieto, gan arī sabiedrībai, kurā šīs personas dzīvo, šī problēma ir lielā mērā lokalizējusies Eiropā. Ir jāatzīmē, ka par kreka pacientiem ziņo galvenokārt divas valstis (Nīderlande un Apvienotā Karaliste).
  Decessi correlati alla ...  
Cresce l’inquietudine legata ai rischi per la salute derivanti dal consumo di cocaina, riconducibili soprattutto a un aumento dell’uso a scopo ricreativo osservato in alcuni paesi, in particolare negli ambienti (discoteche, club) frequentati dai giovani.
There have been growing concerns about the health risks of cocaine use, particularly because of the trend of increasing recreational use observed in some countries, especially in settings (discos, clubs) frequented by youth groups. Despite the difficulties in estimating the number of cocaine-related deaths, this measure may act as a valuable indicator of increased risk or help to identify risky patterns of use. Although acute deaths in which cocaine is present without opiates seem to be infrequent in Europe, it is likely that current statistics are inadequate in recording cocaine-related deaths. The information that is available about cocaine deaths at the European level is limited and is reported in different forms. Cocaine use is frequent among opiate users, and it is common to find cocaine in toxicological analyses of cases of opiate overdoses, in addition to other substances such as alcohol and benzodiazepines.
Les risques sanitaires liés à l'usage de cocaïne suscitent des inquiétudes croissantes, en particulier en raison de la tendance à la hausse de la consommation récréative que l'on observe dans plusieurs pays, en particulier dans les endroits fréquentés par les jeunes (discothèques, clubs). En dépit de la difficulté d'estimer le nombre de décès liés à la cocaïne, cette mesure peut servir d'indicateur précieux de l'augmentation du risque ou contribuer à identifier les modèles de consommation à risque. Bien que les décès soudains pour lesquels de la cocaïne non associée à des opiacés a été décelée semblent rares en Europe, il est probable que les statistiques actuelles n'enregistrent pas de manière adéquate les décès dus à la cocaïne. Les informations disponibles concernant les décès liés à la cocaïne sont limitées en Europe et sont rapportées sous différentes formes. La consommation de cocaïne est fréquente chez les usagers d'opiacés et il est courant de trouver des traces de cocaïne dans les analyses toxicologiques de personnes ayant eu une surdose d'opiacés, sans compter d'autres substances comme l'alcool et les benzodiazépines.
Es herrscht zunehmend Besorgnis über die Gesundheitsrisiken des Kokainkonsums, vor allem aufgrund der in einigen Ländern beobachteten Tendenz eines steigenden Kokainkonsums in der Freizeit, insbesondere in von Jugendgruppen besuchten Einrichtungen (Diskotheken, Klubs). Trotz der Schwierigkeiten bei der Schätzung der Zahl der kokainbedingten Todesfälle könnte dieser Wert als ein nützlicher Indikator für ein erhöhtes Risiko dienen oder helfen, risikobehaftete Konsummuster zu ermitteln. Obwohl akute Todesfälle, die ausschließlich auf Kokain zurückzuführen sind und nicht mit Opiaten in Zusammenhang stehen, in Europa offenbar relativ selten sind, ist davon auszugehen, dass die aktuellen Statistiken zur Erfassung kokainbedingter Todesfälle nicht geeignet sind. Die über kokainbedingte Todesfälle verfügbaren Daten auf europäischer Ebene sind begrenzt und werden in unterschiedlicher Form bereitgestellt. Kokain wird häufig von Opiatkonsumenten eingenommen, und in der Regel wird bei Fällen einer Überdosierung von Opiaten bei der toxikologischen Analyse neben anderen Substanzen wie Alkohol und Benzodiazepinen auch Kokain festgestellt.
Cada vez es mayor la preocupación por los riesgos que el consumo de cocaína puede entrañar para la salud, especialmente debido a la tendencia al alza del consumo recreativo que se observa en algunos países, sobre todo en ambientes (discotecas y clubes) frecuentados por grupos de jóvenes. A pesar de lo difícil que resulta calcular el número de muertes relacionadas con el consumo de cocaína, este parámetro puede ser un indicador valioso del aumento del riesgo o puede ayudar a determinar pautas de consumo peligrosas. Aunque las muertes súbitas por consumo de cocaína sin la presencia de opiáceos parecen infrecuentes en Europa, es probable que las estadísticas actuales sean inadecuadas para registrar las muertes relacionadas con la cocaína. La información disponible sobre las muertes por cocaína en Europa es limitada y está registrada en diferentes formatos. Es frecuente el consumo de cocaína entre los consumidores de opiáceos y normal encontrar cocaína en los análisis toxicológicos de los casos de sobredosis por opiáceos, además de otras sustancias como alcohol y benzodiacepinas.
Η ανησυχία σχετικά με τους κινδύνους που εγκυμονεί για την υγεία η χρήση κοκαΐνης αυξάνει, κυρίως λόγω της τάσης αυξημένης ψυχαγωγικής χρήσης που παρατηρείται σε ορισμένες χώρες, ιδίως σε χώρους (ντίσκο, κλαμπ) στους οποίους συχνάζουν ομάδες νέων. Παρά τη δυσκολία εκτίμησης του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη, η μέτρηση αυτή μπορεί να αποτελέσει πολύτιμο δείκτη αυξημένου κινδύνου ή να συμβάλει στον προσδιορισμό επικίνδυνων προτύπων χρήσης. Μολονότι οι αιφνίδιοι θάνατοι στους οποίους ανιχνεύεται κοκαΐνη χωρίς την παρουσία οπιούχων φαίνονται ασυνήθιστοι στην Ευρώπη, είναι πιθανό τα τρέχοντα στατιστικά στοιχεία να είναι ανεπαρκή για την καταγραφή των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη. Τα διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τους θανάτους που οφείλονται στην κοκαΐνη στην Ευρώπη είναι περιορισμένα και δηλώνονται με διαφορετικούς τρόπους. Η χρήση κοκαΐνης είναι συχνό φαινόμενο στους χρήστες οπιούχων, και στις τοξικολογικές αναλύσεις ανιχνεύεται συχνά κοκαΐνη σε περιπτώσεις υπερβολικής δόσης οπιούχων, σε συνδυασμό με άλλες ουσίες, όπως αλκοόλ και βενζοδιαζεπίνες.
De bezorgdheid over de gezondheidsrisico’s van cocaïnegebruik neemt toe, met name gezien de trend in een aantal landen van een stijgend recreatief gebruik in vooral door groepen jongeren bezochte disco’s en clubs. Ondanks de problemen bij het schatten van het aantal sterfgevallen als gevolg van cocaïne, kan deze trend toch een nuttige indicator zijn voor verhoogde risico’s en een bijdrage leveren aan het in kaart brengen van risicopatronen van cocaïnegebruik. Acute sterfgevallen waarbij cocaïne een rol speelt (en waarbij er geen sprake is van opiatengebruik) lijken in Europa weinig voor te komen, maar dat is waarschijnlijk ook een gevolg van het feit dat cocaïnegerelateerde sterfgevallen in de huidige statistieken onvoldoende als zodanig geregistreerd worden. Er is op Europees niveau slechts beperkte informatie over sterfgevallen als gevolg van cocaïne beschikbaar en deze wordt ook nog eens op uiteenlopende wijze gerapporteerd. Cocaïnegebruik komt vaak voor onder opiatengebruikers en het is niet ongebruikelijk dat in de toxicologische analyses van slachtoffers van een overdosis opiaten niet alleen andere stoffen zoals alcohol en benzodiazepinen, maar ook cocaïne wordt aangetroffen.
Existují rostoucí obavy ze zdravotních rizik užívání kokainu, zvláště vzhledem k trendu zvyšujícího se rekreačního užívání pozorovaného v některých zemích, zejména v prostředích často navštěvovaných mladými lidmi (diskotéky, kluby). Navzdory obtížím při odhadování počtu úmrtí souvisejících s kokainem může tento údaj působit jako cenný ukazatel zvýšeného rizika nebo pomoci identifikovat riskantní vzorce užívání. Ačkoli akutní úmrtí, u nichž je přítomen kokain bez opiátů, se v Evropě nezdají být častá, je pravděpodobné, že jsou současné statistiky při zaznamenávání úmrtí souvisejících s kokainem nedostatečné. Informace, které jsou o úmrtích souvisejících s kokainem na evropské úrovni k dispozici, jsou omezené a uváděné v různých formách. Užívání kokainu je časté u uživatelů opiátů. Kokain se vedle dalších látek, jako alkohol a benzodiazepiny, běžně nachází při toxikologických zkouškách v případech předávkování opiáty.
Sundhedsrisiciene ved kokainbrug har givet anledning til stigende bekymring, navnlig på grund af den tendens til øget brug i fritiden, der er registreret i nogle lande, især i miljøer (diskoteker, klubber), der frekventeres af ungdomsgrupper. Trods vanskelighederne ved at anslå antallet af kokainrelaterede dødsfald, kan dette tal fungere som en værdifuld indikator for øget risiko eller hjælpe med at identificere risikofyldte brugsmønstre. Selv om akutte dødsfald, der involverer kokain uden opiater, synes at være sjældne i Europa, er det sandsynligt, at de nuværende statistikker ikke giver fyldestgørende oplysninger om kokainrelaterede dødsfald. De oplysninger, der foreligger om dødsfald forårsaget af kokain på europæisk plan, er begrænsede og indberettes i forskellige former. Kokainbrug er udbredt blandt opiatbrugere, og det er almindeligt at finde kokain i toksikologiske analyser af tilfælde af opiatoverdoser, foruden andre stoffer som f.eks. alkohol og benzodiazepiner.
Terviseriskid kokaiinitarbimisel põhjustavad üha rohkem muret, eriti seoses mõnedes riikides täheldatud kasvava meelelahutusliku tarbimisega eelkõige nendes paikades (diskod, klubid), mida külastavad noorterühmad. Hoolimata sellest, et kokaiiniga seotud surmade arvu hindamine on keeruline, võib see näitaja olla väärtuslik suurenenud riski indikaator või aidata tuvastada ohtlikke tarbimisharjumusi. Kuigi üksnes opiaatideta kokaiinist tingitud surmajuhtumid on Euroopas harvad, ei pruugit olemasolev statistika kajastada kokaiiniga seotud surmajuhtumeid adekvaatselt. Euroopa tasandil on kokaiiniga seotud surmade kohta käiv info piiratud ja seda esitatakse erinevas vormis. Kokaiini tarbimine on levinud opiaaditarbijate hulgas ja opiaatide üledoosi juhtumite toksikoloogilistes analüüsides leitakse tavaliselt ka kokaiini koos teiste ainetega nagu alkohol ja bensodiasepiinid.
Huoli kokaiinin käytön terveysriskeistä on kasvamassa etenkin siksi, että joissakin maissa on havaittu viihdekäytön lisääntyneen erityisesti nuorisoryhmien suosimissa ympäristöissä (diskot, yökerhot). Kokaiinikuolemien lukumäärän arviointi on vaikeaa, mutta se voi auttaa tunnistamaan riskin kasvun tai riskialttiita käyttötapoja. Vaikka sellaiset äkilliset kuolemat, joihin liittyy kokaiinia muttei opiaatteja, vaikuttavat olevan Euroopassa harvinaisia, kokaiinikuolemat kirjataan todennäköisesti puutteellisesti nykyisiin tilastoihin. Kokaiinikuolemista Euroopan tasolla saatavilla oleva tieto on rajallista, ja sen kirjaamismuodot vaihtelevat. Kokaiinin käyttö on yleistä opiaattien käyttäjien keskuudessa, ja opiaattien yliannostustapausten toksikologisissa analyyseissä löydetään usein kokaiinia muiden aineiden, kuten alkoholin ja bentsodiatsepiinien lisäksi.
A kokainhasználat egészségügyi kockázataival kapcsolatban egyre növekvő aggályok merültek fel, különösen a néhány országban megfigyelhető, növekvő tendenciát mutató rekreációs kokainhasználat miatt, ami különösen a fiatalok csoportjai által látogatott helyszíneken (diszkókban, klubokban) jellemző. Bár a kokainnal összefüggő halálesetek pontos számát nehéz felbecsülni, ez a mérőszám a fokozott kockázat hasznos mutatója lehetne, illetve segítene felismerni a kockázatos használatformákat. Ugyan Európában ritkának tűnnek az olyan akut halálesetek, amikor a kokain opiátok nélkül van jelen, valószínűsíthető, hogy a jelenlegi statisztika nem tartja nyilván megfelelően a kokainnal összefüggő haláleseteket. A kokain okozta halálesetekről európai szinten korlátozott információ áll rendelkezésre, és a jelentések formája is különböző. A kokainfogyasztás az opiáthasználók között gyakori, ezért az opiát-túladagolásos esetek toxikológiai elemzése gyakran kimutatja a kokaint is, az egyéb anyagokon, pl. alkoholon és benzodiazepineken kívül.
Det er økende bekymring omkring helserisikoene ved kokainbruk, særlig fordi man i enkelte land observerer en trend med økende rekreasjonsbruk av kokain, særlig i miljøer (diskoteker, klubber) som tiltrekker seg yngre mennesker. Til tross for problemene med å tallfeste antallet kokainrelaterte dødsfall, kan dette målet være en nyttig indikator på økt risiko eller bidra til å identifisere risikofylte bruksmønstre. Selv om Europa synes å ha lav forekomst av akutte dødsfall der kokain er til stede uten opiater, er det sannsynlig at dagens statistikker ikke fanger opp kokainrelaterte dødsfall på en dekkende måte. Informasjonen som foreligger om kokaindødsfall på europeisk plan, er begrenset, og rapporteringen foregår på ulike måter. Kokainbruk forekommer hyppig blant opiatbrukere, og i tilfeller med opiatoverdoser avdekker de toksikologiske analysene ofte kokain, foruten andre stoffer som alkohol og benzodiazepiner.
Wzrastają obawy co do ryzyka dla zdrowia wynikającego z zażywania kokainy, zwłaszcza z uwagi na pojawienie się trendu zwiększonego zażywania rekreacyjnego zaobserwowanego w niektórych państwach szczególnie w miejscach (dyskoteki, kluby) uczęszczanych przez grupy młodych ludzi. Pomimo trudności w oszacowaniu liczby przypadków śmiertelnych wywołanych przez kokainę, miara ta może być wartościowym wskaźnikiem zwiększonego ryzyka lub pomocą w określeniu ryzykownych schematów zażywania. Choć nagłe przypadki śmiertelne z obecnością kokainy - a bez występowania opiatów - nie są w Europie częste, możliwe jest, że bieżące statystyki niewłaściwie odnotowują zgony powiązane z kokainą. Na szczeblu europejskim dostępne informacje dotyczące zgonów spowodowanych kokainą są ograniczone i przekazywane w różnej formie. Zażywanie kokainy jest częste u osób zażywających także opiaty i często podczas badań toksykologicznych wykonywanych w przypadkach przedawkowania opiatów wykrywa się kokainę, a także inne substancje, takie jak alkohol czy benzodiazepiny.
Preocupările legate de riscurile consumului de cocaină pentru sănătate sunt mari, în special din cauza tendinţei de creştere a consumului în scopuri de recreare observată în unele ţări, în special în locuri (discoteci, cluburi) frecventate de grupuri de tineri. În ciuda dificultăţilor de estimare a numărului de decese legate de consumul de cocaină, această valoare poate constitui un indicator util al riscului ridicat sau poate ajuta la identificarea modelelor riscante de consum. Deşi decesele subite în care este implicată cocaina dar nu şi opiaceele nu sunt frecvente în Europa, este posibil ca decesele legate de cocaină să nu fie înregistrate în mod adecvat în statisticile actuale. Informaţiile disponibile privind decesele legate de consumul cocaină în Europa sunt limitate şi se raportează în forme diferite. Consumul de cocaină este frecvent în rândul consumatorilor de opiacee, iar cocaina este identificată de multe ori în analizele toxicologice pentru cazurile de supradoză de opiacee, pe lângă alte substanţe cum sunt alcoolul şi bezodiazepinele.
Stále rastú obavy zo zdravotných rizík užívania kokaínu, najmä vzhľadom na stúpajúcu tendenciu rekreačného užívania, pozorovanú v niektorých krajinách, osobitne v prostredí navštevovanom mládežou (na diskotékach, v kluboch). Napriek ťažkostiam pri odhadovaní počtu úmrtí súvisiacich s kokaínom môže toto meranie pôsobiť ako cenný indikátor zvýšeného rizika alebo pomôcka na určenie rizikových vzorov užívania. Aj keď sa zdá, že v Európe nie sú časté akútne úmrtia, pri ktorých je prítomný kokaín bez opiátov, je pravdepodobné, že súčasné štatistiky neadekvátne zaznamenávajú úmrtia súvisiace s kokaínom. Dostupné informácie o úmrtiach súvisiacich s kokaínom sú na európskej úrovni obmedzené a majú rôzne formy. Užívanie kokaínu je časté medzi užívateľmi opiátov a kokaín sa popri iných látkach, ako alkohol a benzodiazepíny, bežne nachádza v toxikologických analýzach prípadov predávkovania opiátmi.
Vse bolj zaskrbljujoče je tveganje za zdravje ljudi zaradi uživanja kokaina, zlasti zato, ker je v nekaterih državah opazen trend povečevanja rekreativnega uživanja, zlasti v okoljih, ki jih obiskujejo skupine mladih (diskoteke, klubi). Kljub težavam pri ocenitvi števila smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina je lahko ta ukrep dragocen kazalec povečanega tveganja ali pomoč za prepoznavanje tveganih vzorcev uživanja. Čeprav se zdi, da akutni smrtni primeri, v katerih je kokain prisoten brez opiatov, v Evropi niso pogosti, obstaja verjetnost, da trenutni statistični podatki niso primerni za beleženje smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina. Informacije o smrtnih primerih zaradi kokaina, ki so na voljo na evropski ravni, so omejene in o njih se poroča na različne načine. Uživanje kokaina je pogosto med uživalci opiatov in ni nenavadno, da se kokain najde v toksikoloških analizah smrtnih primerov zaradi prevelikih odmerkov opiatov, poleg drugih snovi, kot so alkohol in benzodiazepini.
Det har funnits en växande oro över kokainets hälsorisker, särskilt mot bakgrund av det ökande rekreationella bruk som har kunnat iakttas i vissa länder, inte minst på ställen (diskotek, klubbar) som frekventeras av ungdomar. Trots svårigheterna att beräkna antalet kokainrelaterade dödsfall kan detta mått vara en värdefull indikator på ökade risker och bidra till att klarlägga riskabla användningsmönster. Även om akuta dödsfall där kokain förekommer utan opiater verkar vara ovanliga i Europa är den nuvarande statistiken över kokainrelaterade dödsfall förmodligen ofullständig. Den tillgängliga informationen om kokainrelaterade dödsfall i Europa totalt sett är begränsad och rapporteras i olika forum. Kokainanvändning är vanlig bland opiatmissbrukare och kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatöverdoser, vid sidan om andra ämnen som alkohol och benzodiazepiner.
  Trattamento medicalment...  
Tuttavia, alcuni paesi possiedono dati o stime affidabili sul numero di pazienti in terapia sostitutiva erogata dai medici generici, dati che quindi aggiungono informazioni importanti sulle stime complessive riferite ai pazienti in terapia sostitutiva nell’UE.
However, some countries do have reliable data or estimates on the number of clients receiving substitution treatment from general practitioners, thereby adding important information to the overall estimates of clients in substitution treatment in the EU. Clients receiving methadone treatment through their general practitioner in 2003 numbered 8 500 in France, 2 682 in Ireland, 851 in Luxembourg and 930 in the Netherlands. In addition, in the Czech Republic and France, 1 200 and 70 000 clients, respectively, were receiving buprenorphine treatment through their general practitioner. It is estimated that a total of 81 743 clients were substitution treatment at their general practitioner in these five countries. Bearing in mind that there are more than 450 000 clients in substitution treatment in specialised units, the total number of clients receiving substitution treatment has now passed the half-million mark at around 530 000. Again, as the information is incomplete, the figure of 530 000 represents a minimum estimate of the number of drug users in substitution treatment.
Certains pays possèdent cependant des données ou des estimations fiables du nombre de patients suivant un traitement de substitution chez des généralistes, ajoutant ainsi de précieuses informations aux estimations globales du nombre de patients recevant un traitement de substitution dans l'UE. En 2003, le nombre de patients suivant un traitement à la méthadone chez leur généraliste s'élevait à 8 500 en France, 2 682 en Irlande, 851 au Luxembourg et 930 aux Pays-Bas. Par ailleurs, en République tchèque et en France, respectivement 1 200 et 70 000 patients recevaient un traitement à base de buprénorphine chez leur généraliste. On estime qu'au total, 81 743 patients suivaient un traitement de substitution chez leur généraliste dans ces cinq pays. Compte tenu du fait que plus de 450 000 patients suivent un traitement de substitution dans des unités spécialisées, le nombre total de patients recevant un traitement de substitution a désormais franchi la barre du demi-million et se situe aux alentours de 530 000 personnes. Une fois encore, étant donné que les informations sont incomplètes, le chiffre de 530 000 personnes est une estimation minimale du nombre d'usagers de drogue suivant un traitement de substitution.
In einigen Ländern liegen jedoch verlässliche Daten oder Schätzungen zur Zahl der Patienten vor, die eine Substitutionsbehandlung bei Allgemeinärzten in Anspruch nehmen. Dies ist eine wichtige ergänzende Information für die Gesamtschätzungen der Zahl der Patienten, die sich EU-weit in Substitutionsbehandlung befinden. Im Jahr 2003 betrug die Zahl der Patienten, die bei ihrem Hausarzt eine Methadonbehandlung erhielten, in Frankreich 8 500, in Irland 2 682, in Luxemburg 851 und in den Niederlanden 930. Ferner wurden in der Tschechischen Republik und Frankreich 1 200 bzw. 70 000 Patienten von ihrem Hausarzt mit Buprenorphin behandelt. Schätzungsweise befanden sich in diesen fünf Ländern insgesamt 81 743 Patienten bei ihrem Hausarzt in Substitutionsbehandlung. Unter Berücksichtigung der über 450 000 Patienten, die sich in spezialisierten Einrichtungen einer Substitutionsbehandlung unterziehen, hat somit die Gesamtzahl der Patienten in Substitutionsbehandlung die Marke von einer halben Million überschritten und beläuft sich auf etwa 530 000. Aufgrund der unvollständigen Daten stellt auch diese Zahl eine Mindestschätzung der in Substitutionsbehandlung befindlichen Drogenkonsumenten dar.
Sin embargo, algunos países disponen de datos o cálculos fiables sobre el número de pacientes que reciben tratamiento de sustitución por parte de los servicios médicos de atención primaria, añadiendo así información importante a las estimaciones generales de pacientes que están bajo este tipo de tratamiento en la UE. El número de pacientes que recibió tratamiento con metadona a través de los servicios médicos de atención primaria en 2003 fue de 8.500 en Francia, 2.682 en Irlanda, 851 en Luxemburgo y 930 en los Países Bajos. Además, en la República Checa y Francia recibieron tratamiento con buprenorfina, a través de su médico de atención primaria, 1.200 y 70.000 pacientes respectivamente. Se calcula que en estos cinco países, 81.743 pacientes se sometieron a tratamiento de sustitución en la consulta de su médico de cabecera. Si tenemos en cuenta que hay más de 450.000 pacientes recibiendo tratamiento de sustitución en unidades especializadas, el número total de pacientes que recibe tratamiento de sustitución supera la cota del medio millón hasta los 530.000 aproximadamente. Una vez más, dado que la información es incompleta, esta cifra de 530.000 pacientes representa una estimación mínima del número de consumidores de droga en tratamiento de sustitución.
No entanto, há países que têm dados ou estimativas fiáveis sobre o número de utentes que recebem tratamento de substituição através dos seus médicos de clínica geral, adicionando, deste modo, informações importantes às estimativas globais dos utentes em tratamento de substituição existentes na União. Os utentes que receberam tratamento com metadona através do seu médico de clínica geral em 2003 elevavam-se a 8 500 em França, 2 682 na Irlanda, 851 no Luxemburgo e 930 nos Países Baixos. Além disso, na República Checa e em França, 1 200 e 70 000 utentes, respectivamente, recebiam tratamento com buprenorfina através do seu médico de clínica geral. Calcula-se que 81 743 utentes, no total, faziam tratamento de substituição através do seu médico de clínica geral nestes cinco países. Tendo em conta que existem mais de 450 000 utentes a fazer tratamento de substituição em unidades especializadas, o número total de utentes que recebem tratamento de substituição já ultrapassou o meio milhão, situando-se em cerca de 530 000. Mais uma vez, em virtude de as informações serem incompletas, o valor de 530 000 representa um cálculo mínimo do número de consumidores de droga em tratamento de substituição.
Ωστόσο, ορισμένες χώρες διαθέτουν αξιόπιστα στοιχεία ή εκτιμήσεις σχετικά με τον αριθμό των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης από γενικούς ιατρούς, προσθέτοντας με τον τρόπο αυτό σημαντικές πληροφορίες στις γενικές εκτιμήσεις των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης στην ΕΕ. Τα άτομα που υποβάλλονταν σε θεραπεία υποκατάστασης με μεθαδόνη μέσω του γενικού ιατρού τους το 2003 ανέρχονταν σε 8 500 στη Γαλλία, 2 682 στην Ιρλανδία, 851 στο Λουξεμβούργο και 930 στις Κάτω Χώρες. Επιπλέον, στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Γαλλία, 1 200 και 70 000 άτομα αντίστοιχα υποβάλλονταν σε θεραπεία με βουπρενορφίνη μέσω του γενικού ιατρού τους. Εκτιμάται ότι συνολικά 81 743 άτομα υποβάλλονταν σε θεραπεία υποκατάστασης από τον γενικό ιατρό τους στις πέντε αυτές χώρες. Λαμβάνοντας υπόψη ότι υπάρχουν περισσότερα από 450 000 άτομα που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης σε εξειδικευμένες μονάδες, ο συνολικός αριθμός των ατόμων υπό θεραπεία υποκατάστασης υπερβαίνει πλέον το όριο του μισού εκατομμυρίου και υπολογίζεται σε περίπου 530 000. Και πάλι, καθώς οι πληροφορίες είναι ελλιπείς, ο αριθμός των 530 000 αποτελεί ελάχιστη εκτίμηση του αριθμού των τοξικομανών που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης.
Sommige landen beschikken echter wel over betrouwbare gegevens en schattingen van het aantal cliënten dat via huisartsen een substitutiebehandeling volgt, hetgeen aanvullende, waardevolle informatie oplevert voor de schatting van het totaal aantal cliënten dat in de EU een substitutiebehandeling krijgt. Het aantal cliënten dat via hun huisarts in 2003 in substitutiebehandeling was, bedroeg 8 500 in Frankrijk, 2 682 in Ierland, 851 in Luxemburg en 930 in Nederland. Daarnaast kregen 1 200 cliënten in Tsjechië en 70 000 cliënten in Frankrijk via hun huisarts een buprenorfinebehandeling. Naar schatting volgen in deze vijf landen in totaal 81 743 cliënten een substitutiebehandeling via hun huisarts. In de wetenschap dat meer dan 450 000 cliënten in gespecialiseerde centra in substitutiebehandeling zijn, ligt het totale aantal cliënten dat in substitutiebehandeling is met 530 000 thans ruim boven het half miljoen. Aangezien de betreffende informatie onvolledig is, dient er nogmaals op gewezen te worden dat dit aantal van 530 000 een minimumschatting is van het aantal drugsgebruikers in substitutiebehandeling.
Některé země však mají o počtech klientů, kterým byla poskytována substituční léčba od praktických lékařů, spolehlivé údaje nebo odhady, a tím doplňují důležité informace k celkovým odhadům klientů účastnících se substituční léčby v EU. Počet klientů, kteří byli v roce 2003 prostřednictvím svého praktického lékaře léčeni pomocí metadonu, činil ve Francii 8 500, v Irsku 2 682, v Lucembursku 851 a v Nizozemsku 930. Kromě toho v České republice dostávalo 1 200 klientů a ve Francii 70 000 klientů prostřednictvím svého praktického lékaře buprenorfin. Odhaduje se, že v těchto pěti zemích se léčby u praktického lékaře účastnilo celkem 81 743 klientů. Uvědomíme-li si, že se více než 450 000 klientů účastní substituční léčby ve specializovaných zařízeních, celkový počet klientů, kterým je poskytována substituční léčba, nyní překročil půlmilionovou hranici a dosáhl 530 000. Opět, jelikož tyto informace nejsou úplné, hodnota 530 000 představuje minimální odhad počtu uživatelů drog v substitučním léčení.
Der er imidlertid nogle lande, som har pålidelige data om eller skøn over antallet af klienter, der er i substitutionsbehandling hos praktiserende læger, hvilket føjer vigtige oplysninger til de samlede skøn over klienter i substitutionsbehandling i EU. Antallet af klienter, der modtog metadonbehandling gennem praktiserende læger i 2003, udgjorde 8 500 i Frankrig, 2 682 i Irland, 851 i Luxembourg og 930 i Nederlandene. Endvidere modtog i Tjekkiet og Frankrig henholdsvis 1 200 og 70 000 klienter buprenorphinbehandling gennem praktiserende læger. Det skønnes, at i alt 81 743 klienter var i substitutionsbehandling hos praktiserende læger i disse fem lande. I betragtning af, at der er over 450 000 klienter i substitutionsbehandling i specialiserede enheder, har det samlede antal klienter, der modtager substitutionsbehandling, nu passeret den halve million og udgør ca. 530 000. Da oplysningerne ikke er fuldstændige, udgør tallet 530 000 også i denne forbindelse et minimusskøn over antallet af stofbrugere i substitutionsbehandling.
Siiski on mõnede riikide andmed või hinnangud üldarstide juures asendusravi saavate klientide arvu kohta usaldusväärsed, mis annab olulist lisainfot ELi asendusraviklientide kohta üldiselt. 2003. aastal oli üldarstide kaudu metadooniravi saavate klientide arv Prantsusmaal 8500, Iirimaal 2682, Luksemburgis 851 ja Madalmaades 930. Lisaks sai Tšehhi Vabariigis ja Prantsusmaal vastavalt 1200 ja 70 000 klienti buprenorfiiniravi oma üldarsti kaudu. On hinnatud, et kokku 81 743 klienti sai nendes viies riigis asendusravi oma üldarsti kaudu. Arvestades, et eriraviasutustes on üle 450 000 asendusravikliendi, on asendusravi saavate klientide koondarv ületanud poole miljoni piiri, ulatudes 530 tuhandeni. Taas, kuivõrd andmed on mittetäielikud, esitab arv 530 000 asendusravi saavate narkomaanide hinnangulist miinimumi.
Joillakin mailla on kuitenkin luotettavaa tietoa tai arvioita niiden asiakkaiden määrästä, jotka saavat korvaushoitoa yleislääkäreiltä, ja näin saadaan tärkeää lisätietoa, jolla voidaan tarkentaa EU:ssa korvaushoitoa saavia asiakkaita koskevia kokonaisarvioita. Metadonihoitoa yleislääkärin kautta saavia asiakkaita oli vuonna 2003 Ranskassa 8 500, Irlannissa 2 682, Luxemburgissa 851 ja Alankomaissa 930. Lisäksi Tšekissä 1 200 ja Ranskassa 70 000 asiakasta sai buprenorfiinihoitoa yleislääkärin kautta. Yhteensä 81 743 asiakkaan arvioidaan saaneen korvaushoitoa yleislääkärin kautta näissä viidessä maassa. Kun otetaan huomioon, että yli 450 000 asiakasta saa korvaushoitoa erikoistuneissa yksiköissä, korvaushoitoa saavien asiakkaiden kokonaismäärä ylittää puolen miljoonan rajan ja on noin 530 000. Tiedot ovat kuitenkin puutteellisia, joten tämä luku – 530 000 – on vähimmäisarvio korvaushoidossa olevien huumeidenkäyttäjien määrästä.
Néhány ország azonban megbízható adatokat vagy becsléseket közölt a háziorvosoknál helyettesítő kezelésben részesülő páciensek számáról, ami fontos adalék az EU-n belül helyettesítő kezelésben részt vevő páciensek teljes számának becsléséhez. 2003-ban a háziorvosok által metadonkezelésben részesülő páciensek száma Franciaországban 8500 fő, Írországban 2682 fő, Luxemburgban 851 fő, Hollandiában pedig 930 fő volt. Rajtuk kívül Csehországban és Franciaországban 1200, illetve 70 000 páciens kapott buprenorfinkezelést háziorvosától. Becslések szerint ebben az öt országban összesen 81 743 páciens részesült helyettesítő kezelésben háziorvosánál. Figyelembe véve, hogy a szakosodott egységekben a helyettesítő kezelésben több mint 450 000 páciens vesz részt, a helyettesítő kezelésben részesülő páciensek teljes száma biztosan meghaladja a félmilliót, és körülbelül 530 000 főt tesz ki. Mivel azonban az információ nem teljes, ezt az 530 000 fős adatot csak minimumbecslésnek tekinthetjük a helyettesítő kezelésben részesülő kábítószer-használók számáról.
Imidlertid har enkelte land pålitelige data eller estimater over antallet klienter som får substitusjonsbehandling hos allmennlege, og bidrar dermed med viktig informasjon til de generelle estimatene over klienter i substitusjonsbehandling i EU. Antall klienter som fikk metadonbehandling hos allmennlege i 2003 var 8 500 i Frankrike, 2 682 i Irland, 851 i Luxembourg og 930 i Nederland. I tillegg fikk 1 200 og 70 000 klienter i hhv. Den tsjekkiske republikk og Frankrike buprenorfin hos sin allmennlege. Det anslås at totalt 81 743 klienter fikk substitusjonsbehandling hos allmennlege i disse fem landene. Med tanke på at det finnes over 450 000 klienter i substitusjonsbehandling i spesialiserte enheter, har det totale antallet klienter som får substitusjonsbehandling nå passert en halv million og ligger på rundt 530 000. Ettersom denne informasjonen heller ikke er fullstendig, vil tallet 530 000 bare være et minimumsestimat over antallet narkotikabrukere i substitusjonsbehandling.
Pewne państwa posiadają jednak wiarygodne dane lub dane szacunkowe co do liczby pacjentów otrzymujących leczenie zastępcze od lekarzy medycyny rodzinnej, co istotnie wzbogaca informacje o całościowych danych szacunkowych względem pacjentów podlegających leczeniu zastępczemu w UE. Grupa pacjentów otrzymujących leczenie metadonem od swoich lekarzy rodzinnych liczyła w roku 2003 8 500 osób we Francji, 2 682 osoby w Irlandii, 851 osób w Luksemburgu i 930 osób w Holandii. Dodatkowo w Republice Czeskiej i we Francji odpowiednio 1 200 i 70 000 pacjentów otrzymywało leczenie buprenorfiną od lekarza rodzinnego. Oszacowano, że w tych pięciu państwach łącznie 81 743 pacjentów uczestniczyło w leczeniu zastępczym przeprowadzonym przez lekarzy medycyny rodzinnej. Pamiętając, że ponad 450 000 pacjentów objętych było leczeniem zastępczym w wyspecjalizowanych jednostkach, całkowita liczba pacjentów przechodzących tego typu leczenie przekroczyła obecnie pół miliona i wynosi ok. 530 000 osób. Ponownie, ponieważ informacje nie są kompletne, liczba 530 000 osób to minimalna wartość szacunkowa chorych poddawanych leczeniu zastępczemu.
Cu toate acestea, unele ţări dispun de date sau estimări fiabile privind numărul clienţilor care beneficiază de terapie de substituţie administrată de medicii de familie, adăugând astfel informaţii importante la estimările totale ale numărului de clienţi cărora li se administrează terapie de substituţie în Uniunea Europeană. Clienţii cărora terapia cu metadonă le-a fost administrată de medicul lor de familie în anul 2003 au fost în număr de 8 500 în Franţa, 2 682 în Irlanda, 851 în Luxemburg şi 930 în Ţările de Jos. În plus, în Republica Cehă şi în Franţa, 1 200 şi, respectiv, 70 000 de clienţi au beneficiat de terapie cu buprenorfină administrată de medicul de familie. Se estimează că în aceste cinci ţări terapia de substituţie a fost administrată de medicii de familie unui număr total de 81 743 clienţi. Având în vedere faptul că peste 450 000 de clienţi urmează tratamentul de substituţie în unităţi specializate, numărul total de clienţi care beneficiază de tratament de substituţie a depăşit acum pragul de o jumătate de milion, ajungând la aproximativ 530 000. Din nou, informaţiile fiind incomplete, cifra de 530 000 reprezintă o estimare minimă a numărului de consumatori de droguri care urmează terapia de substituţie.
Niektoré krajiny však majú spoľahlivé údaje alebo odhady o počtoch klientov, ktorí sa podrobujú substitučnej liečbe u praktického lekára, a tým doplnili dôležité informácie k celkovým odhadom o klientoch substitučnej liečby v EÚ. Klientov, ktorých v roku 2003 liečili praktickí lekári metadónom, bolo vo Francúzsku 8 500, v Írsku 2 682, v Luxembursku 851 a v Holandsku 930. Okrem toho praktickí lekári v Českej republike liečili 1 200 a vo Francúzsku 70 000 svojich klientov buprenorfínom. Odhaduje sa, že v týchto piatich krajinách sa podrobilo substitučnej liečbe u svojho praktického lekára dovedna 81 743 klientov. Keď máme na zreteli tých vyše 450 000 klientov v substitučnej liečbe v špecializovaných zariadeniach, celkový počet klientov v substitučnej liečbe už s približne 530 000 prekročil polmiliónovú hranicu. A opäť, pretože informácie nie sú úplné, číslo 530 000 predstavuje dolnú odhadovanú hranicu počtu užívateľov drog v substitučnej liečbe.
Nekatere države pa vendarle imajo zanesljive podatke ali ocene o številu oseb, ki prejemajo nadomestno zdravljenje pri splošnih zdravnikih, in z njimi pomembno prispevajo k skupni oceni oseb, ki prejemajo nadomestno zdravljenje v EU. Leta 2003 je metadonsko zdravljenje pri splošnih zdravnikih prejemalo 8500 oseb v Franciji, 2682 na Irskem, 851 v Luksemburgu in 930 na Nizozemskem. Poleg tega je zdravljenje z buprenorfinom pri splošnih zdravnikih prejemalo 1200 oseb na Češkem in 70.000 v Franciji. Ocenjeno je, da je v teh petih državah nadomestno zdravljenje pri svojih splošnih zdravnikih prejemalo skupaj 81.743 oseb. Ob upoštevanju, da je v nadomestno zdravljenje v specializiranih enotah vključenih več kot 450.000 oseb, je skupno število ljudi, ki prejemajo nadomestno zdravljenje, sedaj že preseglo številko pol milijona, saj znaša okoli 530.000. Ker pa so podatki nepopolni, je številka 530.000 minimalna ocena števila uživalcev drog, vključenih v nadomestno zdravljenje.
I vissa länder finns det dock tillförlitliga uppgifter eller skattningar av antalet klienter som får substitutionsbehandling från allmänläkare. Dessa uppgifter tillför viktig information till de övergripande skattningarna över klienter som får substitutionsbehandling inom EU. Antalet klienter som fick metadonbehandling av sin allmänläkare uppgick år 2003 till 8 500 i Frankrike, 2 682 i Irland, 851 i Luxemburg och 930 i Nederländerna. I Tjeckien och Frankrike behandlades 1 200 respektive 70 000 klienter med buprenorfin av sin allmänläkare. Man beräknar att totalt 81 743 klienter fick substitutionsbehandling av sin allmänläkare i dessa fem länder. Eftersom fler än 450 000 klienter får substitutionsbehandling vid specialiserade enheter har det totala antalet klienter som får substitutionsbehandling nu passerat halvmiljonstrecket och uppgår till omkring 530 000. Eftersom informationen är ofullständig är siffran 530 000 även här en minimiskattning över antalet narkotikamissbrukare som får substitutionsbehandling.
Aizvietojošās terapijas pieejamības līmenis lielā mērā atšķiras starp ES 15 dalībvalstīm un jaunajām dalībvalstīm, un kandidātvalstīm. Lai arī šeit ir vairāk kā 20% no kopējā iedzīvotāju skaita, jaunajās dalībvalstīs un kandidātvalstīs ir tikai1,3% pacientu, kas iziet aizvietošanas terapiju (neskaitot Turciju, par kuru nav pieejami dati attiecībā uz aizvietošanas terapiju). No jaunajām dalībvalstīm tikai divas, Čehijas Republika un Slovēnija, sniedz aprēķinus par problemātiskās narkotiku lietošanas izplatību, un abās šajās valstīs aizvietošanas terapija ir pieejama mazākai problemātisko narkotiku lietotāju daļai (attiecīgi 16% un 26%) nekā vidēji ES 15 valstīs (35%). Neskatoties uz to, ka trūkst datu par problemātiskās narkotiku lietošanas izplatību citās jaunajās dalībvalstīs un kandidātvalstīs, aizvietošanas terapijas līmenis ir ievērojami zemāks par līmeni ES 15 dalībvalstīs. Ņemot vērā augsto infekcijas saslimšanu izplatīšanās risku dažās valstīs un ierobežošanas ietekmi, kāda var būt
  press1-it  
  Prefazione  
Le anfetamine sequestrate nel 2003 provenivano per la maggior parte dai Paesi Bassi, seguiti dalla Polonia e dal Belgio. Circa l’82% del quantitativo totale di anfetamine sequestrato nel 2003 a livello mondiale è stato rinvenuto nell’Europa centroccidentale.
Les amphétamines saisies en 2003 provenaient en majeure partie des Pays-Bas, suivis de la Pologne, puis de la Belgique. Environ 82% de toutes les saisies mondiales d’amphétamines en 2003 ont été effectuées en Europe occidentale et centrale. Les quantités saisies semblent augmenter depuis 2002.
La mayoría de las anfetaminas incautadas en 2003 procedían de los Países Bajos, seguidos de Polonia y Bélgica. En 2003, el 82% de la cantidad total de anfetamina incautada en todo el mundo se localizó en Europa Central y Occidental. Se detectó un aumento aparente de la cantidad incautada desde 2002.
Os Países Baixos foram o principal país de origem das anfetaminas apreendidas em 2003, seguido da Polónia e da Bélgica. Cerca de 82% das apreensões mundiais desta droga, em volume, registaram-se na Europa Ocidental e Central. As quantidades apreendidas parecem ter vindo a aumentar desde 2002.
De meeste amfetamine die in 2003 in beslag is genomen, is afkomstig uit Nederland, gevolgd door Polen en België. Wereldwijd gezien werd in 2003 ongeveer 82% van de totale amfetaminevangst in West- en Midden-Europa in beslag genomen. De hoeveelheid in beslag genomen amfetamine blijkt sinds 2002 toe te nemen.
K tomu ríká predseda EMCDDA Marcel Reimen: „Rada evropských zemí má silné vazby k tem cástem sveta, kde existují problémy s metamfetaminem. Vzhledem k rustu evropského trhu se stimulancii nelze prehlížet ani potenciál k šírení užívání metamfetaminu. Ten naopak zustává klícovou oblastí, v níž je zapotrebí ostražitosti a prevence“.
Størsteparten af den amfetamin, der blev beslaglagt i 2003, kom fra Nederlandene, efterfulgt af Polen og Belgien. Omkring 82% af den samlede mængde amfetamin, som blev beslaglagt på verdensplan i 2003, blev beslaglagt i Vest- og Centraleuropa. De beslaglagte mængder synes at være steget i forhold til i 2002.
Suurem osa 2003. aastal konfiskeeritud amfetamiinist pärines Madalmaadest, järgnesid Poola ja Belgia. Ligikaudu 82% 2003. aastal maailmas konfiskeeritud amfetamiinikogusest saadi kätte Lääne- ja Kesk-Euroopast. Konfiskeeritud kogused on 2002. aastast alates pidevalt suurenenud.
  press2-it  
Ci rallegriamo nuovamente nel notare che anche quest’anno i dati forniti dai nuovi Stati membri dell’Unione europea sono aumentati. Oltre a descrivere la situazione nell’Unione allargata, ove disponibile, includiamo anche i dati provenienti dalla Bulgaria, dalla Romania e dalla Turchia nonché alcune analisi su importanti sviluppi internazionali.
We are pleased to note that once again this year there has been an increase in the data available from the new Member States of the European Union. As well as reporting on the situation in the enlarged Union, when available, we also include data from Bulgaria, Romania and Turkey and some analysis on important international developments. The global nature of the drug problem means that we must locate our European analysis within a broader context. The trafficking and use of drugs are inextricably linked with many of today’s most pressing concerns. Drug use impacts on global health and development, crime and personal safety, and international security. Our report is focused very much on the European picture, but we cannot afford to ignore the fact that we are addressing a problem with global dimensions.
Nous avons eu la satisfaction de constater que, une fois de plus, les nouveaux Etats membres de l’Union européenne ont mis à disposition une plus grande quantité de données. En plus de rendre compte de la situation au sein de l’Union élargie, lorsque nous disposions de données à ce sujet, nous présentons des données provenant de Bulgarie, de Roumanie et de Turquie, ainsi qu’une analyse des développements internationaux cruciaux. La nature globale de la problématique des toxicomanies a pour corollaire l’impératif d’inscrire notre analyse européenne dans un contexte plus large. Le trafic et la consommation de drogues sont inextricablement liés avec un grand nombre des préoccupations actuelles les plus pressantes. La consommation de drogues a des conséquences sur la santé et le développement globaux, sur la criminalité et la sécurité des personnes, ainsi que sur la sécurité internationale. Bien que notre rapport soit principalement axé sur la situation européenne, nous ne pouvons nous permettre d’ignorer le fait que nous abordons un problème d’ampleur globale.
  Riquadro 10  
Il numero complessivo di decessi correlati al consumo di stupefacenti riferiti dai paesi dell’Europa dei 15 e dalla Norvegia è sceso da 8 394 nel 2001 a 7 122 nel 2002, pari a una diminuzione del 15%.
The total number of reported drug-related deaths from the EU-15 countries and Norway fell from 8 394 in 2001 to 7 122 cases in 2002, representing a 15% decrease, although there are some signs that this clear decline may now be levelling off (4).
8 394 en 2001 à 7 122 en 2002, soit une réduction de 15%, certaines données indiquent qu’après un net recul, cette tendance pourrait maintenant se stabiliser à ce niveau (4).
El número total de muertes relacionadas con drogas que han notificado los 15 países de la UE y Noruega se redujeron de 8.394 en 2001 a 7.122 casos en 2002, lo que representa una disminución del 15%, si bien algunos indicios apuntan a que ese marcado descenso podría estar empezando a nivelarse (4).
O número total de mortes relacionadas com a droga, notificadas pelos Estados-Membros da UE-15 e pela Noruega, baixou de 8 394 casos em 2001 para 7 122 casos em 2002, o que representa uma diminuição de 15%, embora haja indícios de que esta descida acentuada possa estar agora a estabilizar (4).
Het totaal aantal meldingen van drugsgerelateerde sterfgevallen in de EU-15-landen en Noorwegen is gedaald van 8 394 in 2001 tot 7 122 in 2002, wat neerkomt op een afname van 15%; er zijn echter tekenen die wijzen op een stabilisering van deze uitgesproken daling (4).
der blev indberettet fra EU-15-landene og Norge, faldt fra 8 394 i 2001 til 7 122 tilfælde i 2002, hvilket svarer til et fald på 15%, selv om der er visse tegn på, at dette klare fald nu er ved at flade ud (4).
Narkootikumidega seotud registreeritud surmade koguarv vähenes EL-15 riikides ja Norras 8394 surmajuhtumilt 2001. aastal 7122 juhtumile 2002. aastal, mis tähendab 15% langust, ehkki on mõningaid märke, et niisugune selge langustendents võib olla praeguseks hääbumas (4).
  Relazione annuale 2005  
Dai dati che ne derivano si evince che è trattato con buprenorfina oggi nell’Unione europea circa il 20% dei pazienti in trattamento medicalmente assistito, sebbene la maggior parte di essi venga individuato in Francia.
Comparisons are made between buprenorphine and methadone in terms of efficacy and costs. The provision of buprenorphine treatment in Europe is described, and comparisons are made between Member States in which buprenorphine is the principal substance used in the treatment of opiate dependency and those where medically assisted treatment (MAT) is mainly carried out with methadone. Among the findings is that around 20 % of clients in MAT in the EU today receive buprenorphine, although most of these clients are in one country (France). Overall, buprenorphine has spread to many countries, but the actual number of clients is still limited in the majority of Member States.
Des comparaisons sont établies entre la buprénorphine et la méthadone en termes d'efficacité et de coût. L'offre de traitement à la buprénorphine en Europe est décrite, et des comparaisons sont effectuées entre les États membres dans lesquels la buprénorphine est la principale substance utilisée dans le traitement de la dépendance aux opiacés et ceux dans lesquels les traitements médicalement assistés (TMA) utilisent surtout la méthadone. L'une des conclusions est que près de 20 % des patients suivant un TMA dans l'UE aujourd'hui reçoivent de la buprénorphine, bien que la plupart d'entre eux soient regroupés dans un seul pays (France). Dans l'ensemble, la buprénorphine s'est étendue à de nombreux pays, mais le nombre effectif de patients est toujours limité dans la plupart des États membres.
Es werden Vergleiche zwischen Buprenorphin und Methadon im Hinblick auf Wirksamkeit und Kosten gezogen. Es folgt eine Darstellung des Angebots der Buprenorphinbehandlung in Europa sowie ein Vergleich zwischen den Mitgliedstaaten, in denen überwiegend Buprenorphin in der Behandlung von Opiatabhängigkeit eingesetzt wird, und jenen, in denen bei der medikamentengestützten Therapie in erster Linie Methadon verschrieben wird. Unter anderem wird festgestellt, dass derzeit in der EU etwa 20 % der Patienten in medikamentengestützter Behandlung Buprenorphin erhalten, wobei die meisten dieser Patienten in einem Land (nämlich Frankreich) leben. Insgesamt ist Buprenorphin in vielen Ländern verbreitet, allerdings ist in den meisten Mitgliedstaaten die tatsächliche Zahl der Patienten noch immer begrenzt.
  Dati relativi alla doma...  
La presente relazione annuale si fonda sulle informazioni fornite all’OEDT dagli Stati membri, dai paesi candidati all’adesione e dalla Norvegia (che partecipa ai lavori dell’OEDT sin dal 2001) sotto forma di relazioni nazionali.
Dit jaarverslag is gebaseerd op informatie die de lidstaten van de EU, de kandidaat-lidstaten en Noorwegen (dit land neemt sinds 2001 deel aan de activiteiten van het EWDD) in de vorm van nationale verslagen aan het EWDD verstrekken. De statistische gegevens in dit jaarverslag hebben betrekking op 2003 (of het meest recente jaar waarover informatie beschikbaar is).
Tato výroční zpráva vychází z informací, které EMCDDA poskytly členské státy EU, kandidátské země a Norsko (jež se na činnosti EMCDDA podílí od roku 2001) v podobě národních zpráv. Zde uváděné statistické údaje se vztahují k roku 2003 (nebo k poslednímu roku, za který byly k dispozici).
Årsberetningen er baseret på oplysninger, som EONN har modtaget fra EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge (der har deltaget i EONN's arbejde siden 2001) i form af nationale rapporter. De her anvendte statistiske data vedrører 2003 (eller det seneste år, for hvilket der foreligger data).
Tämä vuosiraportti perustuu tietoihin, joita seurantakeskus on saanut EU:n jäsenvaltioilta, jäsenehdokasmailta ja Norjalta (joka on osallistunut seurantakeskuksen työhön vuodesta 2001) kansallisen raportin muodossa. Tässä esitetyt tilastotiedot koskevat vuotta 2003 (tai viimeisintä vuotta, jolta tietoja on saatavissa).
Ez az éves jelentés az Európai Unió tagállamai, a tagjelölt országok és Norvégia (amely 2001 óta vesz részt az EMCDDA munkájában) részéről az EMCDDA számára országjelentés formájában rendelkezésre bocsátott információkon alapul. Az itt közölt statisztikai adatok a 2003. évre (illetve az utolsó rendelkezésre álló évre) vonatkoznak. A kábítószer-fogyasztásra adott válaszok és a válogatott témák területén esetenként ennél frissebb adatokról is beszámol.
Årsrapporten er utarbeidet på grunnlag av de nasjonale rapportene EONN har mottatt fra EUs medlemsstater, søkerlandene og Norge (som har deltatt i EONNs arbeid siden 2001). De statistiske dataene som presenteres her, gjelder for år 2003 (eventuelt siste år med tilgjengelige data). Når det gjelder tiltak mot narkotikabruk og utvalgte aspekter, kan dataene være av nyere dato.
Niniejsze sprawozdanie roczne powstało w oparciu o informacje udostępnione Centrum EMCDDA przez Państwa Członkowskie UE, państwa kandydujące oraz Norwegię (biorącą udział w pracach EMCDDA od 2001 r.) w postaci sprawozdań krajowych. Przedstawione tutaj dane statystyczne dotyczą roku 2003 (lub ostatniego roku, dla którego dostępne są dane). Nowsze dane mogą być dostępne w zakresie reakcji na zażywanie narkotyków oraz odnośnie do zagadnień wybranych.
  Contenuti dei programmi...  
Se così fosse, ciò tuttavia non emergerebbe dai dati generali riferiti alle richieste di terapia provenienti dalla maggior parte dei paesi, dove solo una percentuale minore di pazienti ammette l’uso combinato di eroina e cocaina.
Cocaine is often used in combination with another subsidiary drug, often cannabis (40 %) or alcohol (37 %). Local studies of drug injectors suggest that, in some areas, the combination of heroin and cocaine within an injection is becoming more popular (sometimes referred to by drug injectors as ‘speedballing’). If this is the case, it is not evident in the overall treatment demand data from most countries, in which only a small proportion of clients report the combined use of heroin and cocaine. However, this is not true for all countries; for example, in the Netherlands, an analysis of treatment demand data for cocaine users suggests that many cocaine clients are polydrug consumers and that the largest group is composed of those using both cocaine and heroin (Mol et al., 2002).
La cocaïne est fréquemment utilisée avec une autre drogue subsidiaire, souvent le cannabis (40 % des cas) ou l'alcool (37 %). Des études locales menées auprès d'usagers qui s'injectent la drogue montrent que, dans certaines régions, l'injection d'une combinaison d'héroïne et de cocaïne (parfois appelée «speedballing» ou «cocktail») devient de plus en plus populaire. Si tel est effectivement le cas, cette constatation ne ressort pas des données globales sur les demandes de traitement de la plupart des pays, où seule une petite partie des patients déclare combiner héroïne et cocaïne. Ce n'est toutefois pas vrai dans tous les pays. Aux Pays-Bas, par exemple, une analyse des données relatives aux demandes de traitement pour les cocaïnomanes suggère que de nombreux usagers de cocaïne sont des polytoxicomanes et que le groupe le plus important se compose de patients qui consomment à la fois de la cocaïne et de l'héroïne (Mol et al., 2002).
Kokain wird häufig in Kombination mit anderen Sekundärdrogen konsumiert, zumeist mit Cannabis (40 %) oder Alkohol (37 %). Lokale Studien unter injizierenden Drogenkonsumenten belegen, dass in einigen Gebieten die Kombination von Heroin und Kokain in einer Injektion (von den Drogenkonsumenten zuweilen als „Speedballing“ bezeichnet) zunehmend Verbreitung findet. Sollte dies zutreffen, kommt es in den Gesamtdaten zur Behandlungsnachfrage der meisten Länder nicht zum Ausdruck, in denen nur ein kleiner Teil der Patienten angibt, eine Kombination aus Heroin und Kokain zu konsumieren. Dies gilt jedoch nicht für alle Länder. In den Niederlanden wurde beispielsweise in einer Analyse der Behandlungsnachfragedaten von Kokainkonsumenten festgestellt, dass viele Kokainkonsumenten mehrere Drogen konsumieren und die meisten dieser polyvalenten Drogenkonsumenten sowohl Kokain als auch Heroin einnehmen (Mol et al., 2002).
») Si esto es así, no resulta evidente a partir de los datos totales de solicitudes de tratamiento facilitados por la mayoría de países, donde sólo un pequeño porcentaje de los pacientes declara consumir heroína y cocaína combinadas. No obstante, esto no es aplicable a todos los países; por ejemplo, en los Países Bajos, un análisis de los datos de las solicitudes de tratamiento realizadas por consumidores de cocaína indica que muchos de los pacientes de cocaína son politoxicómanos, y que quienes consumen cocaína y heroína conforman el grupo de mayor tamaño (Mol y cols., 2002).
Dall’altro lato, come si osserva anche in una recentissima tendenza ispirata dai movimenti per la riduzione dei danni, persiste la convinzione che, per insegnare ai giovani a prendere decisioni e a fare scelte informate nella vita, le competenze cognitive siano più importanti degli approcci comportamentali.
There are two explanations for the continuance of such approaches to drug prevention. One is the instinctive and traditional presumption that providing information on drugs and the risks associated with drug use will act as a deterrent. The second explanation reflects a very recent trend inspired by harm reduction movements and is based on the belief that cognitive skills are more important than behavioural approaches in teaching young people to make informed decisions and choices in life. Advocates of this technique believe that behavioural approaches to drug prevention, such as improving life skills, are patronising and demonise drug use (Ashton, 2003; Quensel, 2004) and that giving young people the cognitive tools they need, by providing information, is the best method. Despite their different traditions, both approaches view health behaviour, and specifically drug use, as a matter of personal rational choice, whereas the broad consensus in the health sciences is that social factors (neighbourhood, peer group, norms) and personal factors (temperament, academic and emotional skills) are more influential in shaping health and drug use behaviour than is mere cognition.
Il existe deux explications à la poursuite de ces approches de la prévention. La première est le postulat instinctif et traditionnel selon lequel fournir des informations sur les drogues et les risques liés à leur consommation sera un facteur de dissuasion. La seconde explication reflète une tendance très récente inspirée par les initiatives de réduction des risques et repose sur la croyance que les aptitudes cognitives priment sur les approches comportementales en apprenant aux jeunes à prendre des décisions et à faire des choix de vie informés. Les tenants de cette technique considèrent que les approches comportementales de la prévention, comme l'amélioration des aptitudes à la vie quotidienne, sont condescendants et diabolisent l'usage de drogues (Ashton, 2003; Quensel, 2004) et que la meilleure méthode consiste à donner aux jeunes les outils cognitifs dont ils ont besoin en les informant. En dépit des traditions différentes dont elles découlent, ces deux approches considèrent le comportement en matière de santé, et en particulier l'usage de drogue, comme le résultat d'un choix personnel rationnel, tandis que, dans le monde des sciences médicales, un large consensus se dégage pour dire que des facteurs sociaux (voisinage, groupe de pairs, normes) et personnels (tempérament, aptitudes académiques et émotionnelles) exercent une influence plus grande sur le comportement en matière de santé et d'usage de drogue que la seule cognition.
Für die Beibehaltung dieser Konzepte in der Drogenprävention gibt es zwei Erklärungen. Die erste Erklärung beruht auf der instinktiven und althergebrachten Annahme, dass die Bereitstellung von Informationen über Drogen und die mit dem Drogenkonsum verbundenen Gefahren abschreckende Wirkung hat. Die zweite Erklärung spiegelt eine völlig neue Entwicklung wieder, die aus den Initiativen zur Schadensminimierung hervorgegangen ist und auf der Überzeugung basiert, dass kognitive Fähigkeiten geeigneter sind als verhaltensorientierte Ansätze, wenn es darum geht, Jugendlichen die Fähigkeit zu vermitteln, im Leben durchdachte Entscheidungen zu treffen. Verfechter dieser Strategie sind der Auffassung, dass verhaltensorientierte Ansätze für die Drogenprävention, wie z. B. die Verbesserung der Lebenskompetenz, den Drogenkonsum ächten und dämonisieren (Ashton, 2003; Quensel, 2004), und dass die beste Methode darin besteht, Jugendlichen durch Information die erforderlichen kognitiven Mittel an die Hand zu geben. Trotz ihrer unterschiedlichen Grundlagen betrachten beide Ansätze das Gesundheitsverhalten, und insbesondere den Drogenkonsum, als eine Frage der persönlichen, rationalen Entscheidung. Dagegen herrscht in den Gesundheitswissenschaften weitgehend Einigkeit darüber, dass soziale Faktoren (Nachbarschaft, Peer-Gruppen, Normen) sowie persönliche Faktoren (Temperament, Bildung, emotionale Kompetenz) einen stärkeren Einfluss auf das Gesundheits- und Drogenkonsumverhalten haben als die Kognition allein.
Existen dos explicaciones para que continúen aplicándose este tipo de enfoques a la prevención de las drogas. La primera es la premisa tradicional e instintiva de que informar sobre las drogas y los riesgos asociados a su consumo tiene efectos disuasorios. La segunda refleja una tendencia muy reciente inspirada por los movimientos de reducción del daño, que se basa en la convicción de que las capacidades cognitivas priman sobre los planteamientos conductuales a la hora de enseñar a los jóvenes a tomar decisiones informadas y opciones en su vida. Los defensores de esta técnica creen que los enfoques sobre el comportamiento en la prevención frente a las drogas, como la mejora de las capacidades para desenvolverse en la vida, son condescendientes y demonizan el consumo (Ashton, 2003; Quensel, 2004), y que el mejor método es dar a los jóvenes las herramientas cognitivas que necesitan, facilitándoles información. A pesar de su distinta tradición, ambos enfoques contemplan los hábitos en materia de salud, y específicamente el consumo de drogas, como un asunto de elección personal racional, siendo así que en el campo de las ciencias de la salud existe un amplio consenso sobre la idea de que los factores sociales (el vecindario, los grupos de amigos y las normas) y personales (el temperamento y las capacidades académicas y emocionales) influyen más a la hora de adoptar hábitos saludables o de consumo de drogas que el mero conocimiento.
Existem duas explicações para a manutenção dessas abordagens à prevenção da droga. Uma é o pressuposto instintivo e tradicional de que fornecer informação sobre as drogas e os riscos associados ao seu consumo terá efeitos dissuasores. A segunda explicação reflecte uma tendência muito recente inspirada pelos movimentos de redução dos danos e baseia-se na crença de que as competências cognitivas são mais importantes do que as abordagens comportamentais para ensinar os jovens a tomarem decisões e opções informadas ao longo da vida. Os defensores desta técnica consideram que as abordagens comportamentais à prevenção da droga, como a melhoria das competências de vida, são paternalistas e diabolizam o consumo de droga (Ashton, 2003; Quensel, 2004), preferindo o método de dotar os jovens com os instrumentos cognitivos de que necessitam, dando-lhes informação. Apesar de provirem de tradições diferentes, ambas as abordagens encaram o comportamento em termos de saúde e, especificamente, o consumo de droga, como uma questão de escolha racional individual, ao passo que o consenso geral das ciências sociais é de que os factores sociais (vizinhança, grupo de pares, normas) e pessoais (temperamento, competências académicas e emocionais) influenciam mais o comportamento sanitário e o consumo de droga do que o mero conhecimento.
Υπάρχουν δύο εξηγήσεις για τη συνέχιση των προσεγγίσεων αυτών για την πρόληψη των ναρκωτικών. Η πρώτη βασίζεται στην ενστικτώδη και παραδοσιακή υπόθεση ότι η παροχή πληροφοριών σχετικά με τα ναρκωτικά και τους κινδύνους που συνδέονται με τη χρήση των ναρκωτικών θα λειτουργήσει αποτρεπτικά. Η δεύτερη εξήγηση απηχεί μια πολύ πρόσφατη τάση εμπνευσμένη από τις πρωτοβουλίες για τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών και βασίζεται στην πεποίθηση ότι οι γνωστικές δεξιότητες είναι πιο σημαντικές από τις συμπεριφοριστικές προσεγγίσεις στην εκπαίδευση των νέων, ώστε αυτοί να μπορούν να λαμβάνουν ενημερωμένες αποφάσεις και να προβαίνουν σε ενημερωμένες επιλογές στη ζωή τους. Οι υποστηρικτές της τεχνικής αυτής πιστεύουν ότι οι συμπεριφοριστικές προσεγγίσεις της πρόληψης των ναρκωτικών, όπως η βελτίωση των δεξιοτήτων ζωής, είναι προστατευτικές και δαιμονοποιούν τη χρήση ναρκωτικών (Ashton, 2003· Quensel, 2004), και ότι η καλύτερη μέθοδος είναι να παρέχονται στους νέους τα γνωστικά εργαλεία που χρειάζονται, μέσω της παροχής πληροφοριών. Παρά τις διαφορετικές παραδόσεις τους, αμφότερες οι προσεγγίσεις εκλαμβάνουν τη συμπεριφορά που σχετίζεται με την υγεία, και ειδικότερα τη χρήση ναρκωτικών, ως ένα θέμα προσωπικής και ορθολογικής επιλογής, ενώ η ευρύτερα αποδεκτή άποψη στις επιστήμες της υγείας είναι ότι κοινωνικοί παράγοντες (η γειτονιά, οι συνομήλικοι, τα πρότυπα) και προσωπικοί παράγοντες (η ιδιοσυγκρασία, οι ακαδημαϊκές και συναισθηματικές δεξιότητες) ασκούν μεγαλύτερη επίδραση στη διαμόρφωση της συμπεριφοράς που σχετίζεται με την υγεία και τη χρήση ναρκωτικών από ό,τι η απλή γνώση.
Er zijn twee verklaringen waarom drugspreventie nog altijd op deze wijze plaatsvindt. De eerste verklaring is gebaseerd op de instinctmatige en traditionele veronderstelling dat voorlichting over drugs en de risico’s die aan drugsgebruik verbonden zijn, een afschrikwekkend effect hebben. De tweede verklaring weerspiegelt een zeer recente trend, vooral geïnspireerd door voorstanders van de beperking van schadelijke gevolgen. Hierbij wordt ervan uitgegaan dat jonge mensen met behulp van cognitieve vaardigheden tot beter gefundeerde beslissingen en keuzes komen dan via een gedragsmatige aanpak. Voorstanders van deze techniek zijn van mening dat een gedragsmatige aanpak van drugspreventie, zoals het verbeteren van de sociale vaardigheden, bevoogdend is en het drugsgebruik demoniseert (Ashton, 2003; Quensel, 2004). Zij achten het beter om jonge mensen via voorlichting de cognitieve instrumenten te verschaffen die zij nodig hebben. Ondanks de verschillende tradities, beschouwen beide preventiestromingen gezondheidskeuzes, en met name drugsgebruik, als een persoonlijke rationele keuze, terwijl er binnen de gezondheidswetenschappen juist een brede consensus bestaat dat sociale factoren (leefomgeving, leeftijdsgenoten, normen) en persoonlijke factoren (karakter, wetenschappelijke en emotionele vaardigheden) meer invloed hebben op het gedrag ten aanzien van gezondheid en drugsgebruik dan pure cognitie.
Existují dvě vysvětlení pro pokračování takových přístupů k protidrogové prevenci. Jedním z nich je instinktivní a tradiční předpoklad, že poskytování informací o drogách a rizicích, jež s drogami souvisejí, bude působit jako odstrašující prostředek. Druhé vysvětlení odráží trend z poslední doby inspirovaný hnutím za snižování škodlivých účinků drog a je založeno na přesvědčení, že při učení mladých lidí přijímat v životě informovaná rozhodnutí a činit informované volby jsou kognitivní dovednosti důležitější než behaviorální přístup. Obhájci této techniky se domnívají, že behaviorální přístupy k protidrogové prevenci, jako je zlepšování životních dovedností, jsou protektorské a démonizují užívání drog (Ashton, 2003; Quensel, 2004) a že nejlepší metodou je dát mladým lidem kognitivní nástroje, které potřebují, prostřednictvím poskytování informací. I přes různou tradici považují oba přístupy zdravotní návyky a zvláště užívání drog za otázku racionální volby, zatímco ve zdravotních vědách panuje široký konsensus, že sociální faktory (okolní prostředí, skupina vrstevníků, normy) a osobní faktory (temperament, akademické a emoční schopnosti) mají na formování zdravotních návyků a chování souvisejícího s užíváním drog větší vliv než pouhé poznávání.
Der er to forklaringer på, hvorfor sådanne tilgange til narkotikaforebyggelse videreføres. Den ene er den umiddelbare og traditionelle antagelse, at oplysning om narkotika og de risici, der er forbundet med stofbrug, vil have en præventiv virkning. Den anden forklaring afspejler en helt ny tendens, der er inspireret af skadesreduktionsbevægelser og baseret på den overbevisning, at kognitive færdigheder er vigtigere end adfærdsmæssige tilgange med hensyn til at lære unge at træffe kvalificerede beslutninger og valg i livet. Fortalerne for denne metode mener, at adfærdsmæssige tilgange til narkotikaforebyggelse, f.eks. ved at forbedre livsfærdighederne, patroniserer og dæmoniserer stofbrug (Ashton, 2003; Quensel, 2004), og at den bedste metode er at give unge de kognitive værktøjer, de behøver, gennem oplysning. Trods de forskellige traditioner anser begge tilgange sundhedsadfærd, og specifikt stofbrug, som et personligt rationelt valg, mens der inden for sundhedsvidenskaberne er bred enighed om, at sociale faktorer (lokalmiljø, kammeratskabsgruppe, normer) og personlige faktorer (temperament, akademiske og følelsesmæssige færdigheder) i højere grad er med til at påvirke sundhedsadfærden og stofbrugen end den blotte erkendelse.
On olemas kaks selgitust sellise lähenemise püsimisele narkoennetustegevuses. Esiteks instinktiivne ja traditsiooniline oletus, et teabejagamisel uimastite ja nendega seotud ohtude kohta on ärahoidev mõju. Teine selgitus kajastab hiljutist, kahju vähendamise liikumisest inspireeritud suundumust, mis põhineb veendumusel, et õpetades noori tegema elus informeeritud otsuseid ja valikuid, on kognitiivsed oskused olulisemad kui käitumuslik lähenemine. Selle tehnika propageerijad usuvad, et käitumuslik lähenemine narkoennetustegevusele, näiteks eluks vajalike oskuste parandamine, on patroneeriv ja demoniseerib uimastite tarvitamist (Ashton, 2003; Quensel, 2004) ning noorte varustamine vajalike kognitiivsete tööriistadega teabejagamise teel on parim meetod. Erinevatest traditsioonidest hoolimata peavad mõlemad lähenemised tervisekäitumist, eriti uimastitarbimist, isikliku ratsionaalse valiku küsimuseks, kuigi terviseteaduste vallas valitseb ulatuslik üksmeel, et sotsiaalsed (naabruskond, kaaslased, normid) ja isiklikud (temperament, akadeemilised ja emotsionaalsed oskused) tegurid mõjutavad tervisekäitumist ja uimastite tarvitamist palju rohkem kui lihtsalt kognitiivsed tegurid.
Näiden lähestymistapojen säilymiselle ehkäisevässä huumetyössä on kaksi selitystä. Ensimmäinen on vaistomainen ja perinteinen oletus, että tiedon tarjoaminen huumeista ja huumeidenkäyttöön liittyvistä riskeistä toimii pelotteena. Toinen selitys heijastaa viimeaikaista suuntausta, jossa paino on haittojen vähentämisellä ja joka pohjautuu siihen uskoon, että kognitiiviset taidot ovat behavioraalisia lähestymistapoja tärkeämpiä, kun nuoria opetetaan tekemään tietoon perustuvia päätöksiä ja valintoja elämässään. Tämän tekniikan kannattajat uskovat, että behavioraaliset lähestymistavat ehkäisevään huumetyöhön, kuten elämänhallintataitojen parantaminen, ovat holhoavia ja demonisoivat huumeidenkäyttöä (Ashton, 2003; Quensel, 2004) ja että paras menetelmä on kognitiivisten työkalujen antaminen nuorille tarjoamalla heille tietoa. Erilaisista perinteistään huolimatta molemmissa lähestymistavoissa nähdään terveyskäyttäytyminen ja erityisesti huumeidenkäyttö henkilökohtaisena järkiperäisenä valintana, kun taas terveystieteissä vallitsee laaja yksimielisyys siitä, että sosiaaliset tekijät (naapurusto, vertaisryhmät, normit) ja henkilökohtaiset tekijät (luonne, teoreettiset ja emotionaaliset taidot) vaikuttavat terveyskäyttäytymiseen ja huumeidenkäyttöön enemmän kuin pelkkä kognitio.
A drogmegelőzéssel kapcsolatos ilyen megoldások fennmaradásának két magyarázata van. Az egyik az az ösztönös és hagyományos feltételezés, hogy a kábítószerekről és a használatukkal járó kockázatokról szóló információ átadása elrettentő példaként hat. A második magyarázat az ártalomcsökkentési mozgalmak által inspirált, egészen friss tendenciát tükrözi, amely azon a meggyőződésen alapul, hogy a viselkedési módszernél fontosabbak a kognitív készségek a fiatalok tanításában az átgondolt döntések és választások meghozatalára életük során. E technika támogatói úgy vélik, hogy a drogmegelőzés magatartás felőli megközelítése – például az életvezetési készségek javítása – lekezelő, és egyszersmind démonizálja a kábítószer-használatot (Ashton, 2003; Quensel, 2004); ehelyett a legjobb módszer a szükséges kognitív eszközökkel, vagyis információkkal ellátni a fiatalokat. Az eltérő hagyományok ellenére mindkét módszer úgy tekint a az egészség-magatartásra és ezen belül a kábítószer-használatra különösen, mintha az személyes racionális választás tárgya lenne, miközben az egészségtudományok terén teljes a konszenzus, hogy a társadalmi tényezők (szomszédság, kortárs csoport, normák) és a személyes tényezők (temperamentum, iskolázottság és érzelmi készségek) nagyobb szerepet játszanak az egészség-magatartás és a kábítószer-használói viselkedés alakításában, mint a puszta ismeretek.
Det er to forklaringer på at slike tilnærminger til narkotikaforebygging fremdeles brukes. Den ene er den instinktive og tradisjonelle antakelsen at informasjon om narkotika og risikoen forbundet med narkotikabruk i seg selv vil virke avskrekkende. Den andre forklaringen gjenspeiler en helt ny trend inspirert av arbeidet innen skadereduksjon, som er basert på troen om at kognitive ferdigheter er viktigere enn atferdsbaserte metoder når det gjelder å lære ungdommer å treffe informerte beslutninger og valg i livet. De som forfekter denne teknikken, mener at atferdsbaserte tilnærmingsmåter til narkotikaforebygging som f.eks. å øke de sosiale ferdighetene, er nedlatende og demoniserer narkotikabruk (Ashton, 2003; Quensel, 2004), og at den beste metoden er å gi ungdommene nødvendige kognitive verktøyer ved å gi dem informasjon. Til tross for deres ulike tradisjoner viser begge tilnærmingsmåtene at helseatferd, da særlig narkotikabruk, handler om et personlig, rasjonelt valg, mens det er en vanlig oppfatning innen helsevitenskapene at sosiale (nabolag, jevnaldergruppe, normer) og personlige faktorer (temperament, intellektuelle og emosjonelle ferdigheter) har større betydning når det gjelder å forme atferd i forbindelse med helse og narkotikabruk, enn læring alene.
Istnieją dwa wytłumaczenia stosowania takiego podejścia do zapobiegania narkotykom. Pierwsze z nich to instynktowne i tradycyjne założenie, że przekazanie informacji o narkotykach i ryzyku związanym z ich zażywaniem zadziała jako środek odstraszający. Drugie jest odbiciem nowego trendu inspirowanego ruchami redukcji szkód, a oparte jest na przekonaniu, że zdolności poznawcze są ważniejsze niż podejścia behawioralne w uczeniu ludzi młodych podejmowania świadomych decyzji i wyborów życiowych. Zwolennicy tej techniki wierzą, że podejścia behawioralne do zapobiegania narkotykom, takie jak wzmacnianie umiejętności społecznych, są protekcjonalne i demonizują zażywanie narkotyków (Ashton, 2003; Quensel, 2004), a dostarczanie ludziom młodym narzędzi poznawczych, których potrzebują, poprzez przekazywanie informacji, to najlepsza metoda. Mimo że podejścia te wywodzą się z różnych tradycji, obydwa uznają zachowanie zdrowotne, a w szczególności zażywanie narkotyków, za kwestię osobistego, racjonalnego wyboru, gdy tymczasem stanowisko powszechne w kręgach nauk dotyczących zdrowia mówi, że czynniki społeczne (sąsiedztwo, grupa rówieśnicza, normy) oraz czynniki osobiste (temperament, zdolność do nauki i zdolności emocjonalne) mają większy wpływ na kształtowanie zachowań zdrowotnych lub zażywanie narkotyków niż zwykłe poznanie.
Continuarea acestei abordări a prevenirii drogurilor poate fi explicată în două moduri. Una dintre explicaţii se bazează pe prezumţia instinctivă şi tradiţională că furnizarea de informaţii privind drogurile şi riscurile asociate consumului de droguri vor acţiona ca un factor de descurajare. Cea de-a doua explicaţie reflectă o tendinţă foarte recentă inspirată de mişcările de reducere a consecinţelor negative ale consumului de droguri şi se bazează pe convingerea că abilităţile cognitive sunt mai importante decât abordările comportamentale pentru a-i învăţa pe tineri să ia decizii şi să facă alegeri informate în viaţă. Susţinătorii acestei tehnici consideră că abordările comportamentale din domeniul prevenirii drogurilor, cum este ameliorarea autonomiei funcţionale, sunt condescendente şi demonizează consumul de droguri (Ashton, 2003; Quensel, 2004) şi că cea mai bună metodă constă din a le furniza tinerilor instrumentele cognitive necesare, prin punerea de informaţii la dispoziţia lor. Deşi vin din tradiţii diferite, în ambele abordări comportamentul legat de sănătate, şi consumul de droguri în mod specific, este considerat o alegere personală raţională, deşi în domeniul ştiinţelor sociale există un consens larg în ceea ce priveşte faptul că factorii sociali (vecinătatea, grupul de egali, normele) şi factorii personali (temperamentul, deprinderile educaţionale şi emoţionale) au o influenţă mai mare în modelarea comportamentului legat de sănătate şi în ceea ce priveşte consumul de droguri decât cogniţia în sine.
Sú dve vysvetlenia, prečo tento prístup k drogovej prevencii pretrváva. Jedným je inštinktívna a tradičná domnienka, že poskytovanie informácií o drogách a rizikách spojených s užívaním drog bude pôsobiť ako odstrašujúci prostriedok. Druhé vysvetlenie odzrkadľuje veľmi čerstvý trend inšpirovaný snahami o zníženie škôd spojených s užívaním drog a zakladá sa na presvedčení, že kognitívne zručnosti sú dôležitejšie, ako behavioristické prístupy vo výučbe mladých ľudí prijímať v živote informované rozhodnutia a voľby. Zástancovia tejto techniky veria, že behavioristické prístupy k drogovej prevencii, ako je napr. zlepšovanie životných zručností, nenútene podporujú prevenciu a démonizujú užívanie drog (Ashton 2003; Quensel 2004) a že poskytnutie informácií je najlepšou metódou, ako dať mladým ľuďom kognitívne nástroje, ktoré potrebujú. Napriek svojim rozdielnym tradíciám oba prístupy považujú zdravotné návyky, a osobitne, užívanie drog, za vec osobnej racionálnej voľby, zatiaľ čo v zdravotných vedách sa dospelo k podstatnej zhode v tom, že sociálne faktory (susedstvo, skupina rovesníkov, normy) a osobné faktory (temperament, akademické a citové schopnosti) majú väčší vplyv na formovanie zdravotných návykov a návykové užívanie drogy ako číre poznanie.
Za nadaljevanje takih pristopov k preprečevanju zlorabe drog obstajata dve razlagi. Ena je nagonsko in tradicionalno domnevanje, da bo zagotavljanje informacij o drogah in tveganjih, povezanih z uživanjem drog, delovalo odvračilno. Druga razlaga odraža zelo nedaven trend, ki so ga navdihnila gibanja za zmanjšanje škode in temelji na prepričanju, da so kognitivne spretnosti pomembnejše od vedenjskih pristopov pri učenju mladih, da v življenju odločitve sprejemajo na podlagi prejetih informacij. Po mnenju zagovornikov te tehnike so vedenjski pristopi k preprečevanju zlorabe drog, kot npr. izboljšanje življenjskih spretnosti, pokroviteljski in demonizirajo uživanje drog (Ashton, 2003; Quensel, 2004) in po njihovem je najboljša metoda, da se mladim z zagotavljanjem informacij dajo na razpolago kognitivna orodja, ki jih potrebujejo. Čeprav imata oba pristopa različne tradicije, oba gledata na zdravstveno vedenje in zlasti uživanje drog kot na stvar osebne zavestne odločitve, medtem ko je splošno mnenje v zdravstvenih znanostih, da socialni dejavniki (soseska, skupina sovrstnikov, družbene norme) in osebni dejavniki (temperament, akademske in čustvene spretnosti) bolj vplivajo na oblikovanje zdravja in vedenja uživanja drug, kot je priznano.
Det finns två förklaringar till varför sådana metoder fortfarande används. Den ena förklaringen är det instinktiva och traditionella antagandet att information om narkotika och riskerna med narkotikaanvändning har en avskräckande inverkan. Den andra förklaringen har att göra med en mycket ny trend som har inspirerats av försöken att minska skadeverkningarna. Den bygger på övertygelsen att kognitiva färdigheter är viktigare än beteendetekniker för att lära unga människor att fatta bra beslut och göra kloka val i livet. De som förespråkar denna teknik anser att beteendetekniker inom narkotikaprevention, att till exempel förbättra livskunskaper, är nedlåtande och demoniserar narkotikaanvändning (Ashton, 2003; Quensel, 2004) och att det bästa sättet att ge unga människor de kognitiva verktyg de behöver är att ge dem information. Trots skillnaderna i tradition utgår båda metoderna från att hälsovanor, och särskilt narkotikaanvändning, är en fråga om personliga och rationella val, medan den allmänna meningen inom hälsovetenskaperna är att sociala faktorer (bostadsområde, kamratgrupper, normer) och personliga faktorer (temperament, akademiska och känslomässiga färdigheter) spelar en större roll för att forma hälso- och narkotikavanor än enbart kognition.
  press2-it  
  Metanfetamine  
Le informazioni raccolte dai centri terapeutici e il monitoraggio dei decessi correlati al consumo di stupefacenti suggeriscono un calo del numero globale dei nuovi consumatori di eroina in Europa, dopo il picco toccato all’inizio degli anni 1990.
Il ressort des données recueillies auprès des centres de traitement et du suivi des décès liés à la drogue que le nombre de nouveaux héroïnomanes pourrait avoir diminué dans l’ensemble de l’Europe après avoir culminé au début des années 1990.
Daten aus Behandlungseinrichtungen und die Überwachung drogenbedingter Todesfälle deuten darauf hin, dass die Zahl der Heroinkonsumenten möglicherweise in ganz Europa gefallen ist und ihren Höhepunkt in den meisten Ländern Anfang der 1990er Jahre erreicht hatte.
Los datos facilitados por los centros de tratamiento y el seguimiento de las muertes relacionadas con drogas sugieren que el número de nuevos consumidores de heroína ha disminuido en toda Europa, después de haber alcanzado una cota máxima en la mayoría de los países a principios de la década de 1990.
Os dados recolhidos a partir dos centros de tratamento e da monitorização das mortes relacionadas com o consumo de droga, sugerem que o número de novos consumidores de heroína poderá ter diminuído em toda a Europa, após ter atingido um máximo, na maioria dos países, no início da década de 1990.
Τa dedοµένa pου pροέρχονtaι apό κένtρa θeρapeίaς κaι apό tην paρaκολούθηsη tων θaνάtων pου οfeίλονtaι sta νaρκωtικά deίχνουν όtι ο aριθµός tων νέων χρηstών ηρωίνης eνdέχetaι νa έχeι µeιωθeί stο sύνολο tης Ευρώpης, eνώ eίχe κορυfωθeί stις peριssόteρeς χώρeς stις aρχές tης deκaetίaς tου 1990.
Gegevens die zijn verzameld in behandelcentra en aan de hand van de surveillance van drugsgerelateerde sterfgevallen, suggereren dat het aantal nieuwe heroïnegebruikers in Europa als geheel mogelijk daalt, terwijl deze aantallen in de meeste landen in de vroege jaren negentig hun hoogtepunt hadden bereikt.
Det fremgår af data indsamlet fra behandlingscentre og overvågningen af narkotikarelaterede dødsfald, at antallet af nye heroinbrugere kan være faldet i Europa som helhed efter at have toppet i de fleste lande i begyndelsen af 1990'erne.
Nella Repubblica ceca la produzione di metanfetamine è segnalata a partire dai primi anni Ottanta (UNODC, 2003a); la maggioranza è destinata al consumo locale, anche se una parte di essa è contrabbandata in Germania e Austria (relazione nazionale ceca, 2004).
At a global level, the most important ATS in terms of quantities manufactured and trafficked is methamphetamine. In 2003 the greatest quantities continued to be produced and seized in East and South-East Asia (China, Myanmar, the Philippines, Thailand), followed by North America (United States) (CND, 2005). Methamphetamine production in Europe is on a much smaller scale. In 2003, clandestine methamphetamine laboratories were detected and reported by the Czech Republic, Germany, Lithuania and Slovakia (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). In the Czech Republic, production of methamphetamine has been reported since the early 1980s (UNODC, 2003a); most is destined for local consumption, although some of it is smuggled to Germany and Austria (Czech national report, 2004). In 2003, the Czech authorities reported an increase in the production of ‘pervitin’ (local methamphetamine) from branded pharmaceutical products as a result of a lack of ephedrine (the precursor of methamphetamine) on the local black market. Although data on methamphetamine seizures are not systematically collected by the EMCDDA, the Czech Republic, Germany, Lithuania and Norway report having made such seizures in 2003. In addition, Denmark reported that methamphetamine is increasingly common in the illicit drug market, and Latvia reported an increased quantity (0.8 tonnes) of ephedrine seized in 2003 (compared with 2002) (Reitox national reports, 2004).
ONUDC, 2003a). La majeure partie de cette production est destinée au marché local, mais une partie passe en contrebande vers l'Allemagne et l'Autriche (rapport national tchèque, 2004). En 2003, les autorités tchèques ont rapporté une augmentation de la production de «pervitine» (métamphétamine locale) à partir de produits pharmaceutiques de marques due à un manque d'éphédrine (le précurseur de la métamphétamine) sur le marché noir local. Bien que l'OEDT ne collecte pas systématiquement les données sur les saisies de métamphétamine, la République tchèque, l'Allemagne, la Lituanie et la Norvège déclarent avoir réalisé des saisies de ce produit en 2003. Par ailleurs, le Danemark affirme que la métamphétamine devient de plus en plus courante sur le marché des drogues illicites, et la Lettonie a fait état d'une quantité accrue (0,8 tonne) d'éphédrine saisie en 2003 par rapport à 2002 (rapports nationaux Reitox, 2004).
Was die Menge der hergestellten und gehandelten ATS betrifft, so steht das Methamphetamin weltweit an der Spitze. Im Jahr 2003 wurden nach wie vor die größten Mengen in Ost- und Südostasien (China, Myanmar, Philippinen, Thailand) produziert und sichergestellt, gefolgt von Nordamerika (Vereinigte Staaten) (CND, 2005). Die Methamphetamin-Herstellung in Europa findet in einem viel kleineren Maßstab statt. Im Jahr 2003 wurde aus der Tschechischen Republik, Deutschland, Litauen und der Slowakei über die Entdeckung geheimer Methamphetamin-Labors berichtet (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). In der Tschechischen Republik ist die Methamphetamin-Herstellung seit Anfang der 80er Jahre bekannt (UNODC, 2003a); der größte Teil des Methamphetamins wird im Land selbst konsumiert, obwohl ein Teil auch nach Deutschland und Österreich geschmuggelt wird (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik, 2004). 2003 berichteten die tschechischen Behörden darüber, dass auf dem lokalen Schwarzmarkt „Pervitin“ (in der Tschechischen Republik illegal hergestelltes Methamphetamin) in Ermangelung von Ephedrin (der Vorläufersubstanz des Methamphetamin) vermehrt aus pharmazeutischen Markenprodukten hergestellt wurde. Obwohl die Daten zu den Sicherstellungen von Methamphetamin von der EBDD nicht systematisch erhoben werden, berichteten die Tschechische Republik, Deutschland, Litauen und Norwegen von Sicherstellungen im Jahr 2003. Darüber hinaus berichtete Dänemark von einer zunehmenden Verbreitung von Methamphetamin auf dem illegalen Drogenmarkt, und aus Lettland wurde im Jahr 2003 eine Zunahme (gegenüber 2002) der sichergestellten Ephedrinmenge (0,8 Tonnen) gemeldet (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
En términos generales, los EA más importantes desde el punto de vista de las cifras de producción y tráfico es la metanfetamina. En 2003, las mayores cifras de producción e incautación se registraron en el Este y Sureste de Asia (China, Myanmar, Filipinas, Tailandia), seguidos de Norteamérica (Estados Unidos) (CDE, 2005). La producción de metanfetaminas en Europa es muy inferior. En 2003, se detectaron laboratorios clandestinos de producción de anfetaminas en la República Checa, Alemania, Lituania y Eslovaquia (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). En la República Checa existen datos sobre la producción de metanfetaminas desde principios de la década de 1980 (ONUDD, 2003a); la mayor parte se destina al consumo local, aunque también se introduce ilegalmente en Alemania y Austria (Informe nacional checo, 2004). En 2003, las autoridades checas detectaron un aumento de la producción de «pervitín» (metanfetamina local) a partir de productos farmacéuticos de marca, como consecuencia de la falta de efedrina (el precursor de la metanfetamina) en el mercado negro local. Aunque el OEDT no recoge datos de incautaciones de metanfetaminas de forma sistemática, la República Checa, Alemania, Lituania y Noruega han declarado haber realizado este tipo de incautaciones en 2003. Además, Dinamarca señala que las metanfetaminas son cada vez más habituales en el mercado ilegal de estupefacientes y en Letonia aumentó la cantidad (0,8 toneladas) de efedrina incautada en 2003 (en comparación con 2002) (Informes anuales de la red Reitox, 2004).
A nível global, os ATS mais importantes em termos de quantidades produzidas e traficadas são as metanfetaminas. Em 2003, as maiores quantidades continuaram a ser produzidas e apreendidas na Ásia Oriental e do Sudeste (China, Myanmar, Filipinas, Tailândia), seguidas da América do Norte (Estados Unidos) (CND, 2005). A produção de metanfetaminas na Europa é feita em muito menor escala. Em 2003, foram detectados e notificados laboratórios clandestinos de metanfetaminas pela República Checa, Alemanha, Lituânia e Eslováquia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; CND, 2005). Na República Checa, a produção de metanfetaminas já tinha sido detectada no início da década de 1980 (UNODC, 2003a); a maior quantidade destina‑se ao consumo local, embora alguma parte seja traficada para a Alemanha e a Áustria (Relatório nacional checo, 2004). Em 2003, as autoridades checas comunicaram um aumento da produção de “pervitin” (metanfetamina local) a partir de produtos farmacêuticos de marca devido à escassez de efedrina (precursor das metanfetaminas) no mercado negro local. Apesar de o OEDT não compilar sistematicamente os dados relativos a apreensões de metanfetaminas, a República Checa, a Alemanha, a Lituânia e a Noruega comunicam ter feito apreensões dessas drogas em 2003. Além disso, a Dinamarca mencionou que as anfetaminas são cada vez mais comuns no mercado de drogas ilícitas e a Letónia notificou a apreensão de uma maior quantidade (0,8 toneladas) de efedrina em 2003 (comparativamente a 2002) (Relatórios Nacionais Reitox, 2004).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το σημαντικότερο διεγερτικό τύπου αμφεταμίνης (ATS) όσον αφορά τις παρασκευαζόμενες και διακινούμενες ποσότητες είναι η μεθαμφεταμίνη. Το 2003 οι μεγαλύτερες ποσότητες παράχθηκαν και κατασχέθηκαν και πάλι στην Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Μιανμάρ, Φιλιππίνες, Ταϊλάνδη) και δευτερευόντως στη Βόρεια Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες) (CND, 2005). Η παραγωγή μεθαμφεταμινών στην Ευρώπη συνεχίσθηκε σε πολύ μικρότερη κλίμακα. Το 2003, ανακαλύφθηκαν και αναφέρθηκαν παράνομα εργαστήρια παρασκευής μεθαμφεταμινών στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, τη Λιθουανία και τη Σλοβακία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Στην Τσεχική Δημοκρατία, παρασκευή μεθαμφεταμινών αναφέρεται από τις αρχές της δεκαετίας του 1980 (UNODC, 2003α)· οι μεγαλύτερες ποσότητες προορίζονται για τοπική κατανάλωση, μολονότι ορισμένες εισάγονται λαθραία στη Γερμανία και την Αυστρία (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας, 2004). Το 2003, οι τσεχικές αρχές ανέφεραν αύξηση της παρασκευής «pervitin» (τοπική μεθαμφεταμίνη) από φαρμακευτικά προϊόντα με εμπορικό σήμα λόγω της έλλειψης εφεδρίνης (πρόδρομης ουσίας της μεθαμφεταμίνης) στην τοπική μαύρη αγορά. Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις μεθαμφεταμινών, η Τσεχική Δημοκρατία, η Γερμανία, η Λιθουανία και η Νορβηγία αναφέρουν ότι πραγματοποίησαν σχετικές κατασχέσεις το 2003. Επιπλέον, η Δανία ανέφερε ότι οι μεθαμφεταμίνες είναι ολοένα και πιο διαδεδομένες στην παράνομη αγορά ναρκωτικών, και η Λεττονία ανέφερε αυξημένη ποσότητα (0,8 τόνοι) κατασχεθείσας εφεδρίνης το 2003 (σε σύγκριση με το 2002) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
Wereldwijd is metamfetamine zowel qua geproduceerde als verhandelde hoeveelheden het belangrijkste amfetamineachtige stimulerende middel. De grootste hoeveelheden werden ook in 2003 in Oost- en Zuidoost-Azië (China, Myanmar, Filippijnen, Thailand) geproduceerd en in beslag genomen, gevolgd door Noord-Amerika (Verenigde Staten) (CND, 2005). De metamfetamineproductie in Europa is veel kleinschaliger: In 2003 zijn clandestiene metamfetaminelaboratoria ontdekt in en gerapporteerd door Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Slowakije (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). In Tsjechië is al sinds het begin van de jaren tachtig sprake van een productie van metamfetamine (UNODC, 2003a). De grootste hoeveelheid is weliswaar voor de lokale markt bestemd, maar er wordt ook wat metamfetamine naar Duitsland en Oostenrijk gesmokkeld (Tsjechisch nationaal verslag, 2004). In 2003 hebben de Tsjechische autoriteiten melding gemaakt van een toename van de productie van “pervitin” (lokale metamfetamine) uit farmaceutische merkproducten door een gebrek aan efedrine (de precursor van metamfetamine) op de lokale zwarte markt. Hoewel gegevens over inbeslagnames van metamfetamine niet systematisch door het EWDD worden verzameld, hebben Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Noorwegen wel dergelijke vangsten in 2003 gemeld. Daarnaast heeft Denemarken aangegeven dat metamfetamine steeds vaker op de illegale drugsmarkt opduikt, terwijl Letland heeft gerapporteerd dat er in 2003 een grotere hoeveelheid (0,8 ton) efedrine in beslag is genomen (ten opzichte van 2002) (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Na celosvětové úrovni je nejdůležitějším stimulantem na bázi amfetaminu, pokud jde o vyráběná a prodávaná množství, metamfetamin. V roce 2003 byla největší množství vyráběna a zachycena ve východní a jihovýchodní Asii (Čína, Myanmar, Filipíny, Thajsko), po nichž následovala Severní Amerika (Spojené státy) (CND, 2005). V Evropě se metamfetamin vyrábí v mnohem menším rozsahu. V roce 2003 zjistila a hlásila utajované metamfetaminové laboratoře Česká republika, Německo, Litva a Slovensko (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). V České republice byla hlášena produkce metamfetaminu od počátku 80. let 20. století (UNODC, 2003a). Většina je určena pro místní spotřebu, i když určitá část se pašuje do Německa a Rakouska (česká národní zpráva, 2004). V roce 2003 české úřady ohlásily vzestup v produkci „pervitinu“ (místní metamfetamin) ze značkových farmaceutických výrobků v důsledku nedostatku efedrinu (prekursor metamfetaminu) na místním černém trhu. Ačkoli EMCDDA údaje o záchytech metamfetaminu systematicky neshromažďuje, Česká republika, Německo, Litva a Norsko uvádějí, že takové záchyty v roce 2003 provedly. Dánsko navíc uvedlo, že metamfetamin je na nelegálním trhu s drogami stále běžnější a Lotyšsko hlásilo zvýšené množství (0,8 tun) efedrinu zachyceného v roce 2003 (ve srovnání s rokem 2002) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
Ser man på de mængder, der fremstilles og smugles på verdensplan, er metamfetaminer den vigtigste ATS. I 2003 blev de største mængder fortsat produceret og beslaglagt i Øst- og Sydøstasien (Kina, Myanmar, Filippinerne, Thailand), efterfulgt af Nordamerika (De Forenede Stater) (CND, 2005). Metamfetaminproduktionen i Europa sker i meget mindre målestok. I 2003 blev hemmelige metamfetaminlaboratorier opdaget og indberettet af Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Slovakiet (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). I Tjekkiet angives produktionen af metamfetamin at have fundet sted siden begyndelsen af 1980'erne (UNODC, 2003a). Det meste af produktionen er bestemt til lokalt forbrug, men en del smugles til Tyskland og Østrig (Tjekkiets nationale rapport, 2004). I 2003 meldte de tjekkiske myndigheder om en stigning i produktionen af 'pervitin' (lokal metamfetamin) på grundlag af farmaceutiske mærkevareprodukter som følge af mangel på efedrin (metamfetamins prækursor) på det lokale sorte marked. Selv om information om metamfetaminer ikke systematisk indberettes til EONN, har Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Norge meldt om beslaglæggelser af metamfetaminer i 2003. Endvidere har Danmark angivet, at metamfetamin i stigende grad optræder på det illegale narkotikamarked, og Letland har meldt om, at der var beslaglagt en øget mængde (0,8 tons) efedrin i 2003 (i forhold til 2002) (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Globaalsel tasandil on metamfetamiin toodetud ja turustatud koguste poolest kõige tähtsam amfetamiini-tüüpi stimulant. 2003. aastal olid toodetud ja konfiskeeritud koguste poolest esireas jätkuvalt Ida- ja Kagu-Aasia (Hiina, Myanmar, Filipiinid, Tai), neile järgnes Põhja-Ameerika (Ameerika Ühendriigid) (CND, 2005). Euroopas toodetakse metamfetamiini palju väiksemas ulatuses. 2003. aastal avastati ja registreeriti salajased metamfetamiinilaborid Tšehhi Vabariigis, Saksamaal, Leedus ja Slovakkias (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; CND, 2005). Tšehhi Vabariigis on teatatud metamfetamiini tootmisest juba alates 1980ndate aastate algusest (UNODC, 2003a); suurem osa sellest on suunatud kohalikule tarbijale, kuigi osa toimetatakse salaja Saksamaale ja Austriasse (Tšehhi riiklik aruanne, 2004). 2003. aastal teatasid Tšehhi ametiasutused, et suurenes „pervitiini” (kohaliku metamfetamiini) tootmine registreeritud farmaatsiatoodete baasil, kuna kohalikul mustal turul ei olnud saada efedriini (metamfetamiini lähteainet). Kuigi Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ei kogu süstemaatiliselt andmeid metamfetamiini konfiskeerimiste kohta, teatavad Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Leedu ja Norra selliste konfiskeerimiste toimumisest 2003. aastal. Lisaks teatas Taani, et metamfetamiin on keelatud ainete turul üha tavalisemaks muutumas ja Läti teatas suurema koguse (0,8 tonni) efedriini konfiskeerimisest 2003. aastal (võrreldes 2002. aastaga) (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Metamfetamiini on valmistettujen ja salakuljetettujen määrien perusteella merkittävin amfetamiinin kaltainen piriste koko maailmassa. Metamfetamiinia valmistettiin ja takavarikoitiin vuonna 2003 edelleen eniten Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiina, Myanmar, Filippiinit, Thaimaa) ja seuraavaksi eniten Pohjois-Amerikassa (Yhdysvallat) (CND, 2005). Metamfetamiinin tuotanto Euroopassa on selvästi pienimuotoisempaa. Salaisia metamfetamiinilaboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan vuonna 2003 Tšekissä, Saksassa, Liettuassa ja Slovakiassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). Tšekki on raportoinut metamfetamiinin tuotannosta 1980-luvun alusta lähtien (UNODC, 2003a); suurin osa siitä päätyy paikalliseen käyttöön, mutta osa salakuljetetaan Saksaan ja Itävaltaan (Tšekin kansallinen raportti, 2004). Tšekin viranomaiset ilmoittivat vuonna 2003, että "pervitiinin" (paikallisen metamfetamiinin) valmistus farmaseuttisista tuotteista on lisääntynyt, kun efedriinistä (metamfetamiinin lähtöaineesta) on ollut puutetta paikallisessa mustassa pörssissä. Vaikka EMCDDA ei kerääkään järjestelmällisesti tietoa metamfetamiinin takavarikoista, Tšekki, Saksa, Liettua ja Norja ilmoittavat tehneensä niitä vuonna 2003. Lisäksi Tanska ilmoitti metamfetamiinin yleistyneen laittomien huumausaineiden markkinoilla, ja Latvia ilmoitti takavarikoidun efedriinin määrän kasvaneen (0,8 tonnia) vuonna 2003 (vuoteen 2002 verrattuna) (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
Globális szinten, a termelt és forgalmazott mennyiség tekintetében a legfontosabb ATS a metamfetamin. 2003-ban a legnagyobb mennyiségeket változatlanul Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kínában, Mianmarban, a Fülöp-szigeteken és Thaiföldön) termelték és foglalták le, őket Észak-Amerika (az Egyesült Államok) követi (CND, 2005). Az európai metamfetamin-termelés sokkal kisebb mértékű. 2003-ban titkos metamfetamin-laboratóriumokat fedeztek fel és jelentettek Csehországból, Németországból, Litvániából és Szlovákiából (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Csehországban az 1980-as évek elejétől számolnak be metamfetamin-termelésről (UNODC, 2003a); ennek legnagyobb része a helyi fogyasztást szolgálja, bár valamennyit Németországba és Ausztriába is csempésznek (cseh országjelentés, 2004). 2003-ban a cseh hatóságok arról számoltak be, hogy az efedrin (a metamfetamin előanyaga) feketepiaci hiánya következtében nőtt a márkás gyógyszerkészítményekből előállított „pervitin” (helyi metamfetamin) termelése. Bár az EMCDDA nem gyűjt szisztematikusan adatokat a metamfetaminlefoglalásokról, Csehország, Németország, Litvánia és Norvégia mégis beszámolt ilyen, 2003-ban történt lefoglalásokról. Rajtuk kívül Dánia jelentette még a metamfetamin egyre általánosabb jelenlétét a tiltott drogok piacán, Lettország pedig a 2003-ban lefoglalt efedrin (0,8 tonna) mennyiségének növekedéséről számolt be (2002-vel összehasonlítva) (Reitox országjelentések, 2004).
Av alle amfetaminlignende stoffer er metamfetamin det stoffet det produseres og smugles mest av i hele verden. I 2003 ble de største kvantaene fortsatt produsert og beslaglagt i Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Myanmar, Filippinene, Thailand), etterfulgt av Nord-Amerika (USA) (CND, 2005). Den europeiske produksjonen av metamfetamin har langt mindre dimensjoner. I 2003 ble hemmelige laboratorier for framstilling av metamfetamin avdekket og rapportert av Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Slovakia (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den tsjekkiske republikk har rapportert om produksjon av metamfetamin siden begynnelsen av 1980-årene (UNODC, 2003a). Det meste har gått til lokalt forbruk, men noe har blitt smuglet til Tyskland og Østerrike (Tsjekkias nasjonale rapport, 2004). I 2003 rapporterte tsjekkiske myndigheter om en økning i produksjonen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) fra farmasøytiske spesialpreparater som et resultat av mangel på efedrin (forløper for metamfetamin) på det lokale svartebørsmarkedet. Selv om EONN ikke systematisk samler inn data om metamfetaminbeslag, rapporterer Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Norge om slike beslag i 2003. I tillegg oppga Danmark at metamfetamin er blitt stadig vanligere på det illegale rusmiddelmarkedet, og Latvia rapporterte om økende beslaglagte kvanta (800 kg) av efedrin i 2003 (sammenlignet med 2002) (nasjonale Reitox-rapporter, 2004).
Na poziomie globalnym najważniejszym narkotykiem z grupy ATS pod względem wyprodukowanej i sprzedanej ilości jest metamfetamina. W 2003 roku największa produkcja i konfiskaty nadal miały miejsce we Wschodniej i Południowo-Wschodniej Azji (Chiny, Myanmar, Filipiny, Tajlandia), a następnie w Ameryce Północnej (Stany Zjednoczone) (CND, 2005). Produkcja metamfetaminy w Europie rozwinięta jest na znacznie mniejszą skalę. W 2003 roku odnaleziono potajemne laboratoria metamfetaminy w Republice Czeskiej, Niemczech, na Litwie i Słowacji (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Republika Czeska odnotowuje produkcję metamfetaminy od wczesnych lat 80-tych (UNODC, 2003a). Większość tej produkcji przeznaczona jest na rynek wewnętrzny, choć pewne ilości przemycane są do Niemiec i Austrii (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej, 2004). W roku 2003 czeskie władze doniosły, że na lokalnym czarnym rynku wzrósł poziom produkcji „Pervitinu” (lokalnej metamfetaminy) z markowych produktów farmaceutycznych w wyniku braku efedryny (prekursora metamfetaminy). Choć EMCDDA systematycznie nie zbiera danych na temat konfiskowania metamfetaminy, Republika Czeska, Niemcy, Litwa i Norwegia donoszą o takich przypadkach w roku 2003. Ponadto, Dania poinformowała, że metamfetamina staje się coraz bardziej popularna na rynku nielegalnych narkotyków, a Łotwa odnotowała zwiększoną ilość (0,8 ton) efedryny skonfiskowanej w 2003 roku (w porównaniu z rokiem 2002) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004).
La nivel global, cel mai important ATS în ceea ce priveşte cantitatea fabricată şi traficată este metamfetamina. În 2003 cele mai mari cantităţi au fost în continuare produse şi confiscate în Asia de est şi de sud-est (China, Myanmar, Filipine, Thailanda), urmată de America de Nord (Statele Unite) (CND, 2005). Producţia de metamfetamină din Europa se realizează la scară mult mai redusă. În 2003, au fost detectate şi raportate laboratoare clandestine de metamfetamină în Republica Cehă, Germania, Lituania şi Slovacia (Rapoartele naţionale Reitox, 2004; CND, 2005). În Republica Cehă, s-a raportat producerea de metamfetamină încă de la începutul anilor 1980 (UNODC, 2003a); majoritatea acesteia este destinată consumului local, deşi o parte este introdusă ilegal în Germania şi în Austria (raportul naţional al Republicii Cehe, 2004). În 2003, autorităţile cehe au raportat o creştere a producţiei de „pervitin” (metamfetamină locală) din medicamente de marcă, în urma lipsei de efedrină (precursorul metamfetaminei) pe piaţa neagră locală. Deşi OEDT nu a colectat sistematic date privind capturile de metamfetamină, Republica Cehă, Germania, Lituania şi Norvegia au raportat realizarea unor astfel de capturi în 2003. În plus, Danemarca a raportat că metamfetamina este din ce în ce mai comună pe piaţa drogurile ilicite, iar Letonia a raportat o cantitate ridicată (0,8 tone) de efedrină capturată în 2003 (în comparaţie cu 2002) (Rapoartele naţionale Reitox, 2004).
Metamfetamín je z hľadiska vyrábaných a predávaných množstiev na celosvetovej úrovni najvýznamnejšie stimluans amfetamínového typu. Najväčšie množstvá sa aj roku 2003 vyrobili a zachytili vo východnej a juhovýchodnej Ázii (v Číne, Mjanmarsku, na Filipínach, v Thajsku), po ktorých nasledovala Severná Amerika (Spojené štáty) (CND 2005). V Európe sa vyrába metamfetamín v oveľa menšom rozsahu. Tajné metamfetamínové laboratóriá vypátrali a informovali o nich v roku 2003 v Českej republike, Nemecku, Litve a na Slovensku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). V Českej republike sa výroba metamfetamínu udáva už od začiatku osemdesiatych rokov minulého storočia (UNODC 2003a); väčšinou je určený na domácu spotrebu, hoci určitá časť z neho sa pašuje do Nemecka a Rakúska (česká národná správa 2004). České orgány v roku 2003 uviedli, že sa zvýšila výroba „pervitínu“ (tamojšieho metamfetamínu) zo značkových farmaceutických výrobkov v dôsledku nedostatku efedrínu (prekurzora metamfetamínu) na tamojšom čiernom trhu. Napriek tomu, že EMCDDA systematicky nezbiera údaje o zachytení metamfetamínu, Česká republika, Nemecko, Litva a Nórsko poskytli údaje o jeho zachytení v roku 2003. Okrem toho Dánsko uviedlo, že metamfetamím je na nezákonnom drogovom trhu stále bežnejšou drogou a Lotyšsko informovalo o zachytení vyššieho množstva (0,8 ton) efedrínu (v porovnaní s rokom 2002) (národné správy Reitox 2004).
V svetovnem merilu je metamfetamin najpomembnejši SAT z vidika proizvedene in prodane količine. Leta 2003 so se največje količine še naprej proizvedle in zasegle v vzhodni in jugovzhodni Aziji (Kitajska, Mjanmar, Filipini, Tajska), sledila pa ji je Severna Amerika (Združene države) (CND, 2005). Obseg proizvodnje metamfetamina v Evropi je precej manjši. Leta 2003 so skrivne laboratorije za proizvodnjo metamfetamina odkrili in o njih poročali na Češkem, v Nemčiji, Litvi in na Slovaškem (nacionalna poročila Reitox, 2004, CND, 2005). Na Češkem se je o proizvodnji metamfetamina poročalo že od začetka osemdesetih let (UNODC, 2003a); večina je namenjena lokalni porabi, nekaj proizvodnje pa se pretihotapi v Nemčijo in Avstrijo (češko nacionalno poročilo). Leta 2003 so češki organi poročali o povečanju proizvodnje "pervitina" (lokalnega metamfetamina) iz farmacevtskih proizvodov z zaščitenim znakom zaradi pomanjkanja efedrina (predhodna sestavina metamfetamina) na lokalnem črnem trgu. Čeprav Center podatkov o zasegih metamfetamina ne zbira sistematično, so Češka, Nemčija, Litva in Norveška poročale o takih zasegih v letu 2003. Poleg tega je Danska poročala, da je metamfetamin vedno pogostejši na trgu prepovedanih drog, Latvija pa je poročala o večjih količinah (0,8 tone) zaseženega efedrina leta 2003 (v primerjavi z letom 2002) (nacionalna poročila Reitox, 2004).
I fråga om framställda och sålda kvantiteter är det metamfetamin som globalt är den viktigaste av alla stimulantia av amfetamintyp. Även 2003 framställdes och beslagtogs de största kvantiteterna i Ost- och Sydostasien (Kina, Burma, Filippinerna, Thailand), följt av Nordamerika (USA) (CND, 2005). I Europa sker metamfetaminproduktion i mycket mindre skala. Under 2003 upptäcktes och rapporterades hemliga metamfetaminlaboratorier i Tjeckien, Tyskland, Litauen och Slovakien (Nationella Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Metamfetaminproduktion har rapporterats i Tjeckien sedan början av 1980-talet (UNODC, 2003a). Merparten är avsedd för lokal konsumtion, men en del smugglas till Tyskland och Österrike (Tjeckiens nationella rapport, 2004). År 2003 rapporterade de tjeckiska myndigheterna att produktionen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) med hjälp av läkemedelsprodukter hade ökat på grund av bristen på efedrin (prekursor till metamfetamin) på den lokala svarta marknaden. Även om uppgifter om metamfetaminbeslag inte samlas in systematiskt av ECNN rapporterar Tjeckien, Tyskland, Litauen och Norge att sådana beslag gjordes under 2003. Danmark rapporterade dessutom att metamfetamin blir allt vanligare på narkotikamarknaden och Lettland rapporterade att mängden beslagtagen efedrin (0,8 ton) ökade 2003 (jämfört med 2002) (Nationella Reitox-rapporter, 2004).
  press2-it  
  Tendenze  
Alcune eccezioni degne di nota sono rappresentate dalla Finlandia e da alcuni nuovi Stati membri dell’UE, dove la via parenterale rimane la principale via di somministrazione utilizzata dai consumatori di eroina.
Rates of injecting among heroin users in treatment have also declined in several EU countries – Denmark, Greece, Spain, France, Italy and the UK – with less than 50% of new opiate users entering specialist drug treatment services reporting to be injectors. Rates are low in Spain, the Netherlands and Portugal at under 30%. Some notable exceptions are Finland and several new EU Member States, where injecting remains the main mode of administration among heroin users.
Parmi les héroïnomanes en traitement, les taux d’injection ont également diminué dans plusieurs pays de l’Union européenne – Danemark, Grèce, Espagne, France, Italie et Royaume-Uni – où moins de 50% des nouveaux usagers d’opiacés suivant un traitement spécialisé pratiquent l’injection. Les taux sont faibles en Espagne, aux Pays-Bas et au Portugal (moins de 30%). Parmi les exceptions notables figurent la Finlande et plusieurs nouveaux États membres de l’Union européenne où l’injection reste le mode d’administration le plus courant chez les héroïnomanes.
EU-Ländern – Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und dem Vereinigten Königreich – ebenfalls zurückgegangen. Dabei geben weniger als 50% der neuen Opiatkonsumenten, die sich in spezialisierte Therapieeinrichtungen begeben, an, injizierende Drogenkonsumenten zu sein. Mit unter 30% sind diese Raten insbesondere in Spanien, den Niederlanden und Portugal niedrig. Nennenswerte Ausnahmen sind Finnland und einige neue EU-Mitgliedstaaten, wo es sich bei den Heroinkonsumenten weiterhin hauptsächlich um injizierende Drogenkonsumenten handelt.
Los porcentajes de consumo parenteral entre los consumidores de heroína en tratamiento han disminuido también en algunos países de la UE – Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y Reino Unido – y menos del 50% de los nuevos consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento especializado para acabar con su drogodependencia reconocen utilizar la vía parenteral. Los porcentajes son bajos en España, Países Bajos y Portugal, situándose por debajo del 30%. Algunas notables excepciones son Finlandia y varios nuevos Estados miembros de la UE, donde el consumo parenteral sigue siendo la principal vía de administración entre los consumidores de heroína.
Os índices de consumo de droga injectada entre os consumidores de heroína em tratamento também diminuíram em vários países da UE – Dinamarca, Grécia, Espanha, França, Itália e Reino Unido – sendo menos de metade os novos utentes dos serviços especializados de tratamento da toxicodependência que diz injectar-se. Os índices são baixos em Espanha, nos Países Baixos e em Portugal, com valores inferiores a 30%. Algumas excepções dignas de nota são a Finlândia e vários novos Estados-Membros da UE, nos quais o consumo por via endovenosa continua a ser o principal modo de administração entre os consumidores de heroína.
Intraveneuze toediening onder heroïnegebruikers is ook in vele EU-landen – Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het VK afgenomen – minder dan 50% van de nieuwe opiatengebruikers die zich voor gespecialiseerde voorzieningen voor drugsbehandeling aanmelden geeft aan intraveneus gebruiker te zijn. De betreffende cijfers zijn laag in Spanje, Nederland en Portugal – minder dan 30%. Er zijn een aantal uitzonderingen, te weten Finland en een aantal nieuwe EU-lidstaten, waar injecteren de belangrijkste methode van toediening blijft onder heroïnegebruikers.
Ka süstijate arv ravi saavate heroiinitarbijate hulgas on mitmes EL-i riigis, nagu Taanis, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Itaalias ja Ühendkuningriigis vähenenud ning uutest uimastiravi teenuste kasutamisega alustanud opiaatide tarbijatest on süstijaid vähem kui a 50%. Süstijate määr on väike Hispaanias, Madalmaades ja Portugalis, jäädes alla 30%. Märkimisväärseks erandiks on Soome ja mitmed uued EL-i liikmesriigid, kus süstimine on heroiinitarbijate seas jätkuvalt peamine heroiini manustamise viis.
Hoidossa olevien heroiinin käyttäjien pistoskäyttö on vähentynyt useissa EU-maissa (Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa) niin, että alle 50% huumehoidon erityispalveluihin tulleista uusista opiaattien käyttäjistä on pistoskäyttäjiä. Heidän osuutensa on vähäistä, alle 30%, Espanjassa, Alankomaissa ja Portugalissa. Selviä poikkeuksia ovat Suomi ja useat uudet EU:n jäsenvaltiot, joissa pistoskäyttö on edelleen heroiinin yleisin käyttötapa.
A kezelés alatt álló heroinhasználók körében az injektálás aránya számos EU-országban – Dániában, Görögországban, Spanyolországban, Franciaországban, Olaszországban és az Egyesült Királyságban – szintén csökkent: a kezelésben megjelent új opiáthasználók kevesebb mint 50%-a vallotta magát intravénás kábítszer-használónak. Spanyolországban, Hollandiában és Portugáliában alacsony, 30% alatti arányt mutatnak az adatok. Kivételt képez Finnország és néhány új EU-tagállam, ahol a heroinhasználók körében továbbra is az injektálás a fö kábítószer-fogyasztási mód.
Omfanget av sprøytebruk blant heroinbrukere i behandling har også gått ned i flere EU-land – Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og UK – og av alle nye opiatbrukere som påbegynner behandling i et spesialisert behandlingstiltak, rapporterer nå under 50% at de er sprøytebrukere. Utberedelsen er lav – under 30% – i Spania, Nederland og Portugal. Unntakene her er Finland og flere av de nye EU-statene, hvor injisering fortsatt er den dominerende inntaksmåten blant heroinbrukere.
Wskazniki iniekcyjnego uzywania heroiny wsród osób uzaleznionych od opiatów równiez spadł w kilku panstwach UE – w Danii, Grecji, Hiszpanii, Francji, Włoszech oraz w Wielkiej Brytanii – przy czym niespełna 50% nowych osób zazywajacych opiaty, przystepujacych do specjalistycznego leczenia odwykowego, zgłasza, ze zazywa te narkotyki dozylnie. W Hiszpanii, Holandii i Portugalii wskazniki te utrzymuja sie na niskim poziomie – ponizej 30%. Wsród znaczacych wyjatków znajduje sie Finlandia oraz kilka nowych Panstw Członkowskich UE, w których przyjmowanie dozylne jest nadal głównym sposobem zazywania narkotyków wsród uzaleznionych od heroiny.
  Prezzo e purezza dell’e...  
Ciò che si può dedurre dai dati ottenuti dai vari tipi di indagine (a livello nazionale o domestico locale, tra i militari di leva e nelle scuole) è che il consumo di cannabis è aumentato nettamente nel corso degli anni Novanta in quasi tutti i paesi dell’UE, particolarmente tra i giovani, e che in taluni paesi continua a crescere anche di recente (Grafico 4).
What the available findings, obtained from different types of surveys (national or local household surveys, conscript and school surveys), reveal is that cannabis use increased markedly during the 1990s in almost all EU countries, particularly among young people, and that cannabis use has continued to increase in recent years in some countries (Figure 4). In the United Kingdom, which until 2000 exhibited the highest figures, cannabis use among young adults remained relatively stable between 1998 and 2003/04, with other countries (France and Spain (40)) catching up. In Greece there was a reported decrease between 1998 and 2004.
Les conclusions disponibles des différents types d'enquêtes (nationales ou sur les ménages, les appelés ou les écoles) montrent que la consommation de cannabis a sensiblement augmenté durant les années 1990 dans presque tous les pays de l'UE, en particulier chez les jeunes, et qu'elle a continué à progresser ces dernières années dans plusieurs pays (graphique 4). Au Royaume-Uni, qui enregistrait les chiffres les plus élevés jusqu'en 2000, la consommation de cannabis chez les jeunes adultes est restée relativement stable entre 1998 et 2003-2004, d'autres pays (France et Espagne (40)) rattrapant ces chiffres. En Grèce, la consommation aurait diminué entre 1998 et 2004.
Die verfügbaren Ergebnisse der unterschiedlichen Erhebungsformen (nationale oder lokale Haushaltserhebungen, Befragungen unter Wehrpflichtigen und an Schulen) zeigen, dass der Cannabiskonsum insbesondere unter Jugendlichen in den 90er Jahren in nahezu allen EU-Ländern erheblich zugenommen hat und in den letzten Jahren in einigen Ländern weiter gestiegen ist (Abbildung 4). Im Vereinigten Königreich, das bis zum Jahr 2000 die höchsten Zahlen aufwies, ist der Cannabiskonsum unter jungen Erwachsenen zwischen 1998 und 2003/2004 relativ stabil geblieben, während er in anderen Ländern (Frankreich und Spanien (40)) zugenommen hat. Aus Griechenland wurde zwischen 1998 und 2004 ein Rückgang gemeldet.
Los resultados disponibles, obtenidos con distintos tipos de encuestas (en hogares a nivel local o nacional, en cuarteles y en colegios), revelan que el consumo de cannabis aumentó notablemente durante la década de 1990 en casi todos los países de la UE, sobre todo entre los jóvenes, y que el consumo de cannabis ha seguido aumentando en los últimos años en algunos países (gráfico 4). En el Reino Unido, que hasta el año 2000 presentaba las cifras más elevadas, el consumo de cannabis entre la población de adultos jóvenes permaneció relativamente estable entre 1998 y 2003/04, seguido de países como Francia y España (40). En Grecia se registró un descenso del consumo entre 1998 y 2004.
Τα υπάρχοντα συμπεράσματα, τα οποία προέρχονται από έρευνες διαφορετικών τύπων (εθνικές έρευνες ή τοπικές έρευνες σε νοικοκυριά, έρευνες σε στρατευμένους και στον μαθητικό πληθυσμό), δείχνουν ότι η χρήση της κάνναβης αυξήθηκε σημαντικά κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 σε όλες σχεδόν τις χώρες της ΕΕ, ιδίως στους νέους, και ότι η χρήση της κάνναβης εξακολούθησε να αυξάνει τα τελευταία χρόνια σε ορισμένες χώρες (διάγραμμα 4). Στο Ηνωμένο Βασίλειο, όπου έως το 2000 καταγράφονταν τα υψηλότερα ποσοστά, η χρήση της κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους παρέμεινε σχετικά σταθερή στο διάστημα μεταξύ 1998 και 2003/04, ενώ σε άλλες χώρες με χαμηλότερα ποσοστά (Γαλλία και Ισπανία (40)) η χρήση σημείωσε αύξηση. Στην Ελλάδα αναφέρθηκε μείωση της χρήσης στο διάστημα μεταξύ 1998 και 2004.
Uit de beschikbare gegevens die verzameld zijn in verschillende soorten onderzoeken (nationale, lokale, leger- en schoolenquêtes) blijkt dat het cannabisgebruik in de jaren negentig in vrijwel alle landen van de EU aanzienlijk is gestegen, met name onder jonge mensen, en dat het cannabisgebruik in een aantal landen in de afgelopen jaren nog steeds toeneemt (figuur 4). Tot 2000 kende het Verenigd Koninkrijk het hoogste percentage cannabisgebruik, maar tussen 1998 en 2003/2004 is dat gebruik onder jongvolwassenen relatief stabiel gebleven, terwijl andere landen (Frankrijk en Spanje (40)) met een inhaalslag bezig zijn. Griekenland rapporteert een afname in het cannabisgebruik tussen 1998 en 2004.
Dostupná zjištění získaná z různých typů průzkumů (celostátní nebo místní průzkumy v domácnostech, průzkumy mezi branci a průzkumy ve školách) prozrazují, že užívání konopí se výrazně zvýšilo v devadesátých letech téměř ve všech zemích EU, zvláště mezi mladými lidmi, a že užívání konopí se v některých zemích i nadále zvyšuje (obr. 4). Ve Spojeném království, které do roku 2000 vykazovalo nejvyšší hodnoty, zůstalo užívání konopí v letech 1998 až 2003/04 na relativně stálé úrovni, zatímco další země (Francie a Španělsko (40)) ho dostihly. V Řecku byl v letech 1998 až 2004 hlášen pokles.
De foreliggende resultater fra forskellige undersøgelser (nationale eller lokale husstandsundersøgelser, undersøgelser af værnepligtige og skolebørn) viser, at brugen af cannabis, især blandt unge, steg markant i 1990'erne i næsten alle EU-lande, og at cannabisbrugen fortsat er steget i de senere år i nogle lande (figur 4). I Det Forenede Kongerige, som indtil 2000 havde de højeste tal, forblev cannabisbrugen blandt unge voksne på et forholdsvis stabilt niveau mellem 1998 og 2003–2004, mens andre lande (Frankrig og Spanien (40)) var ved at komme op på samme niveau. I Grækenland blev der meldt om et fald mellem 1998 og 2004.
Eri liiki uuringute (siseriiklikud või kohalikud leibkonnauuringud, kutsealuseid ja koole hõlmavad uuringud) olemasolevad tulemused näitavad, et kanepitarbimine suurenes märgatavalt 1990ndatel aastatel peaaegu kõikides ELi riikides, eelkõige noorte hulgas, ja et mõnedes riikides on kanepitarbimise kasv viimastel aastatel jätkunud (joonis 4). Ühendkuningriigis, mille näitajad olid kuni 2000. aastani kõige kõrgemad, püsis kanepitarbimine noorte täiskasvanute hulgas aastatel 1998–2003/04 suhteliselt stabiilsena, teiste riikide (Prantsusmaa ja Hispaania (40)) näitajad on lähenemas Ühendkuningriigi omale. Kreekas teatati vähenemisest aastatel 1998–2004.
Erilaisista tutkimuksista (kansalliset tai paikalliset kotitalouskyselyt, varusmies- ja koululaiskyselyt) saadut tulokset paljastavat, että kannabiksen käyttö lisääntyi 1990-luvulla voimakkaasti lähes kaikissa EU-maissa, erityisesti nuorten keskuudessa, ja että kannabiksen käytön lisääntyminen on jatkunut viime vuosina joissakin maissa (kaavio 4). Yhdistyneessä kuningaskunnassa, jonka luvut olivat vuoteen 2000 asti kaikkein korkeimmat, kannabiksen käyttö nuorten aikuisten keskuudessa on pysynyt jokseenkin samalla tasolla vuodesta 1998 vuoteen 2003/2004, samalla kun muut maat (Ranska ja Espanja (40)) ovat kirineet sitä kiinni. Kreikassa käytön ilmoitettiin vähentyneen vuodesta 1998 vuoteen 2004.
A rendelkezésre álló különböző típusú (országos vagy helyi háztartások felmérése, behívásos vagy iskolai) felmérésekből nyert eredményekből kiderül, hogy a kannabiszhasználat az 1990-es évek során határozottan növekedett az EU szinte valamennyi országában, különösen a fiatalok körében, és néhány országban a kannabiszhasználat az előző években is tovább nőtt (Figure 4). Az Egyesült Királyságban, amely egészen 2000-ig a legmagasabb számadatokat produkálta, a fiatal felnőttek kannabiszhasználata 1998 és 2003/04 között viszonylag stabil maradt, és más országok (Franciaország és Spanyolország(40)) is kezdtek hozzá felzárkózni. Görögországban az 1998 és 2004 közötti időszakban csökkenésről számoltak be.
Ideelt sett bør nasjonale befolkningsundersøkelser utføres samtidig i alle medlemsstatene. Da ville det blitt mye lettere å sammenligne resultatene på nasjonalt plan (over tid) og på europeisk plan (mellom land), noe som igjen ville gjort det lettere å evaluere hva som egentlig er oppnådd med EUs handlingsplan mot narkotika. Tilgjengelige resultater fra ulike typer undersøkelser (nasjonale eller lokale spørreundersøkelser i husstandene, undersøkelser blant vernepliktige og på skoler) viser at cannabisbruken økte markant i nesten alle EU-landene i løpet av 1990-årene, særlig blant unge mennesker, og at cannabisbruken har fortsatt å øke i de senere år i enkelte land (figur 4). I Storbritannia, som fram til 2000 hadde de høyeste tallene, har cannabisbruken blant unge voksne vært relativt stabil mellom 1998 og 2003-04, mens andre land (Frankrike og Spania (40)) tar innpå. Hellas rapporterte en nedgang fra 1998 til 2004.
Dostępne wnioski z różnego typu badań (krajowych lub lokalnych badań gospodarstw domowych, badań szkolnych lub badań wśród poborowych) wskazują, że w latach 90-tych, w niemal wszystkich państwach UE znacznie wzrosło zażywanie pochodnych konopi indyjskich, zwłaszcza wśród ludzi młodych oraz, że w przypadku niektórych państw spożycie pochodnych konopi w ostatnich latach nadal rośnie (Wykres 4). Wielka Brytania, która do roku 2000 wykazywała najwyższy odsetek zażywania pochodnych konopi, odnotowała względną stabilizację spożycia w grupie młodych osób dorosłych w latach 1998-2003/2004, a inne państwa (Francja i Hiszpania (40)) zbliżają się do takiego stanu. W Grecji odnotowano spadek zażywania w latach 1998-2004.
Concluziile existente obţinute din diverse tipuri de sondaje (sondaje naţionale sau locale în gospodării, sondaje în rândul recruţilor şi în şcoli) indică o creştere marcată a consumului de canabis pe parcursul anilor 1990 în aproape toate ţările Uniunii Europene, în special în rândul tinerilor, şi o continuare a creşterii consumului de canabis în ultimii ani în unele ţări (Figura 4). În Regatul Unit, unde până în 2000 s-au înregistrat cele mai mari cifre, consumul de canabis în rândul adulţilor tineri s-a menţinut relativ stabil între 1998 şi 2003/2004, iar în alte ţări (Franţa şi Spania (40)) a crescut. În Grecia s-a înregistrat o scădere între 1998 şi 2004.
  Tendenze  
Dai dati che ne derivano si evince che è trattato con buprenorfina oggi nell’Unione europea circa il 20% dei pazienti in trattamento medicalmente assistito, sebbene la maggior parte di essi venga individuato in Francia.
Comparisons are made between buprenorphine and methadone in terms of efficacy and costs. The provision of buprenorphine treatment in Europe is described, and comparisons are made between Member States in which buprenorphine is the principal substance used in the treatment of opiate dependency and those where medically assisted treatment (MAT) is mainly carried out with methadone. Among the findings is that around 20 % of clients in MAT in the EU today receive buprenorphine, although most of these clients are in one country (France). Overall, buprenorphine has spread to many countries, but the actual number of clients is still limited in the majority of Member States.
Des comparaisons sont établies entre la buprénorphine et la méthadone en termes d'efficacité et de coût. L'offre de traitement à la buprénorphine en Europe est décrite, et des comparaisons sont effectuées entre les États membres dans lesquels la buprénorphine est la principale substance utilisée dans le traitement de la dépendance aux opiacés et ceux dans lesquels les traitements médicalement assistés (TMA) utilisent surtout la méthadone. L'une des conclusions est que près de 20 % des patients suivant un TMA dans l'UE aujourd'hui reçoivent de la buprénorphine, bien que la plupart d'entre eux soient regroupés dans un seul pays (France). Dans l'ensemble, la buprénorphine s'est étendue à de nombreux pays, mais le nombre effectif de patients est toujours limité dans la plupart des États membres.
Es werden Vergleiche zwischen Buprenorphin und Methadon im Hinblick auf Wirksamkeit und Kosten gezogen. Es folgt eine Darstellung des Angebots der Buprenorphinbehandlung in Europa sowie ein Vergleich zwischen den Mitgliedstaaten, in denen überwiegend Buprenorphin in der Behandlung von Opiatabhängigkeit eingesetzt wird, und jenen, in denen bei der medikamentengestützten Therapie in erster Linie Methadon verschrieben wird. Unter anderem wird festgestellt, dass derzeit in der EU etwa 20 % der Patienten in medikamentengestützter Behandlung Buprenorphin erhalten, wobei die meisten dieser Patienten in einem Land (nämlich Frankreich) leben. Insgesamt ist Buprenorphin in vielen Ländern verbreitet, allerdings ist in den meisten Mitgliedstaaten die tatsächliche Zahl der Patienten noch immer begrenzt.
Se comparan la buprenorfina y la metadona en términos de eficacia y costes. Se describe la aplicación del tratamiento con buprenorfina en Europa y se efectúan comparaciones entre los Estados miembros que utilizan la buprenorfina como sustancia principal para el tratamiento de la dependencia de opiáceos y los que prestan tratamiento con asistencia médica (TAM) fundamentalmente con metadona. Uno de los resultados es que alrededor del 20% de los pacientes en tratamiento con asistencia médica en la UE reciben buprenorfina en la actualidad, aunque la mayoría de estos pacientes se encuentran en un solo país (Francia). En general, el uso de buprenorfina se ha extendido a muchos países, pero el número de pacientes actuales todavía es limitado en la mayoría de Estados miembros.
São estabelecidas comparações entre a buprenorfina e a metadona, em termos de eficácia e de custos. Descreve-se a oferta de tratamento com buprenorfina na Europa e estabelecem-se comparações entre os Estados-Membros onde a buprenorfina é a principal substância utilizada no tratamento da dependência de opiáceos e aqueles em que o tratamento medicamente assistido se baseia sobretudo na metadona. Uma das conclusões é a de que cerca de 20% dos utentes em tratamento medicamente assistido na Europa estão actualmente a receber buprenorfina, embora a maioria deles se concentre num único país (França). De um modo geral, a buprenorfina expandiu-se para muitos países, mas o número efectivo de utentes ainda é limitado na maior parte dos Estados-Membros.
Γίνεται σύγκριση της βουπρενορφίνης και της μεθαδόνης από την άποψη της αποτελεσματικότητας και του κόστους. Περιγράφεται η παροχή θεραπείας με βουπρενορφίνη στην Ευρώπη και γίνονται συγκρίσεις μεταξύ των κρατών μελών στα οποία η βουπρενορφίνη είναι η κύρια ουσία που χρησιμοποιείται στη θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα και κρατών στα οποία η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη πραγματοποιείται κυρίως με μεθαδόνη. Ένα από τα συμπεράσματα είναι ότι περίπου 20 % των ατόμων υπό θεραπεία με ιατρική υποστήριξη στην ΕΕ σήμερα λαμβάνει βουπρενορφίνη, μολονότι η πλειονότητα των ατόμων αυτών βρίσκεται σε μία μόνο χώρα (Γαλλία). Γενικά, η βουπρενορφίνη έχει διαδοθεί σε πολλές χώρες, αλλά ο αριθμός των υπό θεραπεία ατόμων που κάνουν χρήση της παραμένει περιορισμένος στα περισσότερα κράτη μέλη.
Er worden ook vergelijkingen gemaakt tussen de werking en de kosten van buprenorfine en methadon. Daarnaast wordt het aanbod aan buprenorfinebehandelingen in Europa beschreven en wordt een vergelijking gemaakt tussen de lidstaten die buprenorfine gebruiken bij de behandeling van opiatenverslavingen als primaire stof en de lidstaten die bij de behandeling met behulp van medicatie voornamelijk methadon gebruiken. Uit onderzoeksresultaten is gebleken dat ongeveer 20% van de cliënten in de EU die op dit moment een therapie met behulp van medicatie volgen, buprenorfine krijgen. Daarbij dient wel vermeld te worden dat de meeste buprenorfinebehandelingen zich in slechts één land afspelen (Frankrijk). Het gebruik van buprenorfine heeft zich over veel landen verspreid, maar het feitelijke aantal cliënten is in het merendeel van de lidstaten nog beperkt.
Buprenorfin a metadon jsou srovnány z hlediska účinnosti a nákladů. Je popsáno poskytování léčby buprenorfinem v Evropě a provedeno srovnání mezi členskými státy, v nichž je buprenorfin hlavní látkou používanou při léčbě závislosti na opiátech, a těmi, kde je léčba s farmakologickou podporou prováděna především pomocí metadonu. Jedním ze zjištění je, že asi 20 % klientů podstupujících v současné době léčbu s farmakologickou podporou v EU je podáván buprenorfin, i když většina těchto klientů je z jedné země (Francie). Obecně se buprenorfin rozšířil do mnoha zemí, ale skutečný počet klientů je i nadále ve většině členských států nízký.
Der foretages sammenligninger mellem buprenorphin og metadon med hensyn til effektivitet og omkostninger. Behandlingen med buprenorphin i Europa beskrives, og der foretages sammenligninger mellem medlemsstater, hvor buprenorphin er det stof, der primært anvendes i behandlingen af opiatafhængighed, og de lande, hvor den medicinsk støttede behandling hovedsagelig gennemføres med metadon. Det fremgår bl.a. af resultaterne, at ca. 20 % af klienterne i medicinsk støttet behandling i EU i dag får buprenorphin, selv om størstedelen af disse klienter er i et enkelt land (Frankrig). Generelt er brugen af buprenorphin blevet udbredt til mange lande, men det faktiske antal klienter er stadig begrænset i hovedparten af medlemsstaterne.
Võrreldakse buprenorfiini ja metadooni efektiivsust ja maksumust. Antakse ülevaade buprenorfiinravist Euroopas ja võrreldakse liikmesriike, kus buprenorfiin on peamine aine opiaadisõltuvuse ravil nende riikidega, kus teostatakse medikamentoosset ravi peamiselt metadooniga. Uurimistulemused näitavad, et 20% sellise ravi klientidest ELis saavad tänapäeval buprenorfiinravi, kuigi enamik neist asub ühes riigis (Prantsusmaal). Üldiselt kasutatakse buprenorfiini paljudes riikides, kuid enamikus liikmesriikides on kasutajate arv piiratud.
Erityiskysymyksessä vertaillaan buprenorfiinin ja metadonin tehokkuutta ja kustannuksia. Siinä myös kuvaillaan buprenorfiinihoidon tarjontaa Euroopassa ja vertaillaan jäsenvaltioita, joissa opiaattiriippuvuutta hoidetaan ensisijaisesti buprenorfiinilla, ja jäsenvaltioita, joissa lääkehoidossa käytetään pääasiallisesti metadonia. Vertailun tuloksista ilmenee muun muassa, että noin 20 prosenttia EU:n nykyisistä lääkehoidossa olevista asiakkaista saa buprenorfiinia, joskin suurin osa näistä asiakkaista keskittyy yhteen maahan (Ranska). Buprenorfiinin käyttö on yleisesti ottaen levinnyt useisiin maihin, mutta useimmissa jäsenvaltioissa asiakkaita on edelleen vähän.
A buprenorfint hatékonyság és költség szempontjából összehasonlították a metadonnal. Bemutatják a buprenorfinkezelés biztosítását Európában, és összehasonlítják azokat a tagállamokat, ahol az opiátfüggőség kezelésében elsődlegesen használt anyag a buprenorfin, illetve azokat, ahol a gyógyszeresen támogatott kezelést főként metadonnal végzik. Többek között azt állapították meg, hogy ma az EU-n belül a gyógyszeresen támogatott kezelésben részesülő páciensek körülbelül 20%-a kap buprenorfint, ugyanakkor e páciensek nagy része egy országban (Franciaország) található. A buprenorfin általánosságban már sok országban elterjedt, de a páciensek tényleges száma a tagállamok többségében továbbra is korlátozott.
Det er gjort sammenligninger mellom buprenorfin og metadon når det gjelder effekt og kostnader. Tilbudet om buprenorfinbehandling i Europa blir beskrevet, og det gjøres sammenligninger mellom medlemsstater hvor buprenorfin brukes som viktigste stoff i behandlingen av opiatavhengighet, og de medlemsstatene hvor legemiddelassistert rehabilitering (LAR) hovedsakelig foregår med metadon. Et av funnene er at ca. 20 % av klientene i legemiddelassistert rehabilitering i EU pr. i dag får buprenorfin, selv om flesteparten av disse er i ett land (Frankrike). Behandling med buprenorfin har spredt seg til mange land, men antallet klienter er fremdeles begrenset i de fleste medlemsstatene.
Sporządzane są porównania między buprenorfiną a metadonem pod względem efektywności działania i kosztów. Opisana jest dostępność leczenia buprenorfiną w Europie, prowadzi się także porównania między Państwami Członkowskimi, w których buprenorfina jest główną substancją wykorzystywaną w leczeniu z uzależnienia od opiatów oraz państwami, w których w leczeniu farmakologicznym (MAT) stosuje się głównie metadon. Wyniki wskazują, że obecnie około 20% pacjentów poddawanych leczeniu farmakologicznemu w UE otrzymuje buprenorfinę, choć większość tych pacjentów przebywa w jednym państwie (Francja). Generalnie buprenorfina została rozpowszechniona w wielu państwach, jednakże liczba pacjentów przyjmujących ten środek jest nadal ograniczona w większości Państw Członkowskich.
Comparaţiile dintre buprenorfină şi metadonă vizează eficienţa şi costurile acestora. Se prezintă modul de asigurare a terapiei cu buprenorfină în Europa şi se realizează comparaţii între statele membre în care buprenorfina este principala substanţă folosită în tratamentul dependenţei de opiacee şi cele în care tratamentul sub supraveghere medicală (TSM) se realizează mai ales cu metadonă. Rezultatele arată că aproximativ 20 % din clienţi înscrişi în TSM în Uniunea Europeană astăzi primesc buprenorfină, deşi majoritatea acestor clienţi se află într-o singură ţară (Franţa). În ansamblu, buprenorfina s-a răspândit în multe ţări, dar număr efectiv de clienţi cărora le este administrată este încă limitat în majoritatea statelor membre.
  Tossicodipendenti e sit...  
Ciò che si può dedurre dai dati ottenuti dai vari tipi di indagine (a livello nazionale o domestico locale, tra i militari di leva e nelle scuole) è che il consumo di cannabis è aumentato nettamente nel corso degli anni Novanta in quasi tutti i paesi dell’UE, particolarmente tra i giovani, e che in taluni paesi continua a crescere anche di recente (Grafico 4).
What the available findings, obtained from different types of surveys (national or local household surveys, conscript and school surveys), reveal is that cannabis use increased markedly during the 1990s in almost all EU countries, particularly among young people, and that cannabis use has continued to increase in recent years in some countries (Figure 4). In the United Kingdom, which until 2000 exhibited the highest figures, cannabis use among young adults remained relatively stable between 1998 and 2003/04, with other countries (France and Spain (40)) catching up. In Greece there was a reported decrease between 1998 and 2004.
Les conclusions disponibles des différents types d'enquêtes (nationales ou sur les ménages, les appelés ou les écoles) montrent que la consommation de cannabis a sensiblement augmenté durant les années 1990 dans presque tous les pays de l'UE, en particulier chez les jeunes, et qu'elle a continué à progresser ces dernières années dans plusieurs pays (graphique 4). Au Royaume-Uni, qui enregistrait les chiffres les plus élevés jusqu'en 2000, la consommation de cannabis chez les jeunes adultes est restée relativement stable entre 1998 et 2003-2004, d'autres pays (France et Espagne (40)) rattrapant ces chiffres. En Grèce, la consommation aurait diminué entre 1998 et 2004.
Die verfügbaren Ergebnisse der unterschiedlichen Erhebungsformen (nationale oder lokale Haushaltserhebungen, Befragungen unter Wehrpflichtigen und an Schulen) zeigen, dass der Cannabiskonsum insbesondere unter Jugendlichen in den 90er Jahren in nahezu allen EU-Ländern erheblich zugenommen hat und in den letzten Jahren in einigen Ländern weiter gestiegen ist (Abbildung 4). Im Vereinigten Königreich, das bis zum Jahr 2000 die höchsten Zahlen aufwies, ist der Cannabiskonsum unter jungen Erwachsenen zwischen 1998 und 2003/2004 relativ stabil geblieben, während er in anderen Ländern (Frankreich und Spanien (40)) zugenommen hat. Aus Griechenland wurde zwischen 1998 und 2004 ein Rückgang gemeldet.
Los resultados disponibles, obtenidos con distintos tipos de encuestas (en hogares a nivel local o nacional, en cuarteles y en colegios), revelan que el consumo de cannabis aumentó notablemente durante la década de 1990 en casi todos los países de la UE, sobre todo entre los jóvenes, y que el consumo de cannabis ha seguido aumentando en los últimos años en algunos países (gráfico 4). En el Reino Unido, que hasta el año 2000 presentaba las cifras más elevadas, el consumo de cannabis entre la población de adultos jóvenes permaneció relativamente estable entre 1998 y 2003/04, seguido de países como Francia y España (40). En Grecia se registró un descenso del consumo entre 1998 y 2004.
Τα υπάρχοντα συμπεράσματα, τα οποία προέρχονται από έρευνες διαφορετικών τύπων (εθνικές έρευνες ή τοπικές έρευνες σε νοικοκυριά, έρευνες σε στρατευμένους και στον μαθητικό πληθυσμό), δείχνουν ότι η χρήση της κάνναβης αυξήθηκε σημαντικά κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 σε όλες σχεδόν τις χώρες της ΕΕ, ιδίως στους νέους, και ότι η χρήση της κάνναβης εξακολούθησε να αυξάνει τα τελευταία χρόνια σε ορισμένες χώρες (διάγραμμα 4). Στο Ηνωμένο Βασίλειο, όπου έως το 2000 καταγράφονταν τα υψηλότερα ποσοστά, η χρήση της κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους παρέμεινε σχετικά σταθερή στο διάστημα μεταξύ 1998 και 2003/04, ενώ σε άλλες χώρες με χαμηλότερα ποσοστά (Γαλλία και Ισπανία (40)) η χρήση σημείωσε αύξηση. Στην Ελλάδα αναφέρθηκε μείωση της χρήσης στο διάστημα μεταξύ 1998 και 2004.
Uit de beschikbare gegevens die verzameld zijn in verschillende soorten onderzoeken (nationale, lokale, leger- en schoolenquêtes) blijkt dat het cannabisgebruik in de jaren negentig in vrijwel alle landen van de EU aanzienlijk is gestegen, met name onder jonge mensen, en dat het cannabisgebruik in een aantal landen in de afgelopen jaren nog steeds toeneemt (figuur 4). Tot 2000 kende het Verenigd Koninkrijk het hoogste percentage cannabisgebruik, maar tussen 1998 en 2003/2004 is dat gebruik onder jongvolwassenen relatief stabiel gebleven, terwijl andere landen (Frankrijk en Spanje (40)) met een inhaalslag bezig zijn. Griekenland rapporteert een afname in het cannabisgebruik tussen 1998 en 2004.
Dostupná zjištění získaná z různých typů průzkumů (celostátní nebo místní průzkumy v domácnostech, průzkumy mezi branci a průzkumy ve školách) prozrazují, že užívání konopí se výrazně zvýšilo v devadesátých letech téměř ve všech zemích EU, zvláště mezi mladými lidmi, a že užívání konopí se v některých zemích i nadále zvyšuje (obr. 4). Ve Spojeném království, které do roku 2000 vykazovalo nejvyšší hodnoty, zůstalo užívání konopí v letech 1998 až 2003/04 na relativně stálé úrovni, zatímco další země (Francie a Španělsko (40)) ho dostihly. V Řecku byl v letech 1998 až 2004 hlášen pokles.
De foreliggende resultater fra forskellige undersøgelser (nationale eller lokale husstandsundersøgelser, undersøgelser af værnepligtige og skolebørn) viser, at brugen af cannabis, især blandt unge, steg markant i 1990'erne i næsten alle EU-lande, og at cannabisbrugen fortsat er steget i de senere år i nogle lande (figur 4). I Det Forenede Kongerige, som indtil 2000 havde de højeste tal, forblev cannabisbrugen blandt unge voksne på et forholdsvis stabilt niveau mellem 1998 og 2003–2004, mens andre lande (Frankrig og Spanien (40)) var ved at komme op på samme niveau. I Grækenland blev der meldt om et fald mellem 1998 og 2004.
Eri liiki uuringute (siseriiklikud või kohalikud leibkonnauuringud, kutsealuseid ja koole hõlmavad uuringud) olemasolevad tulemused näitavad, et kanepitarbimine suurenes märgatavalt 1990ndatel aastatel peaaegu kõikides ELi riikides, eelkõige noorte hulgas, ja et mõnedes riikides on kanepitarbimise kasv viimastel aastatel jätkunud (joonis 4). Ühendkuningriigis, mille näitajad olid kuni 2000. aastani kõige kõrgemad, püsis kanepitarbimine noorte täiskasvanute hulgas aastatel 1998–2003/04 suhteliselt stabiilsena, teiste riikide (Prantsusmaa ja Hispaania (40)) näitajad on lähenemas Ühendkuningriigi omale. Kreekas teatati vähenemisest aastatel 1998–2004.
Erilaisista tutkimuksista (kansalliset tai paikalliset kotitalouskyselyt, varusmies- ja koululaiskyselyt) saadut tulokset paljastavat, että kannabiksen käyttö lisääntyi 1990-luvulla voimakkaasti lähes kaikissa EU-maissa, erityisesti nuorten keskuudessa, ja että kannabiksen käytön lisääntyminen on jatkunut viime vuosina joissakin maissa (kaavio 4). Yhdistyneessä kuningaskunnassa, jonka luvut olivat vuoteen 2000 asti kaikkein korkeimmat, kannabiksen käyttö nuorten aikuisten keskuudessa on pysynyt jokseenkin samalla tasolla vuodesta 1998 vuoteen 2003/2004, samalla kun muut maat (Ranska ja Espanja (40)) ovat kirineet sitä kiinni. Kreikassa käytön ilmoitettiin vähentyneen vuodesta 1998 vuoteen 2004.
A rendelkezésre álló különböző típusú (országos vagy helyi háztartások felmérése, behívásos vagy iskolai) felmérésekből nyert eredményekből kiderül, hogy a kannabiszhasználat az 1990-es évek során határozottan növekedett az EU szinte valamennyi országában, különösen a fiatalok körében, és néhány országban a kannabiszhasználat az előző években is tovább nőtt (Figure 4). Az Egyesült Királyságban, amely egészen 2000-ig a legmagasabb számadatokat produkálta, a fiatal felnőttek kannabiszhasználata 1998 és 2003/04 között viszonylag stabil maradt, és más országok (Franciaország és Spanyolország(40)) is kezdtek hozzá felzárkózni. Görögországban az 1998 és 2004 közötti időszakban csökkenésről számoltak be.
Ideelt sett bør nasjonale befolkningsundersøkelser utføres samtidig i alle medlemsstatene. Da ville det blitt mye lettere å sammenligne resultatene på nasjonalt plan (over tid) og på europeisk plan (mellom land), noe som igjen ville gjort det lettere å evaluere hva som egentlig er oppnådd med EUs handlingsplan mot narkotika. Tilgjengelige resultater fra ulike typer undersøkelser (nasjonale eller lokale spørreundersøkelser i husstandene, undersøkelser blant vernepliktige og på skoler) viser at cannabisbruken økte markant i nesten alle EU-landene i løpet av 1990-årene, særlig blant unge mennesker, og at cannabisbruken har fortsatt å øke i de senere år i enkelte land (figur 4). I Storbritannia, som fram til 2000 hadde de høyeste tallene, har cannabisbruken blant unge voksne vært relativt stabil mellom 1998 og 2003-04, mens andre land (Frankrike og Spania (40)) tar innpå. Hellas rapporterte en nedgang fra 1998 til 2004.
Dostępne wnioski z różnego typu badań (krajowych lub lokalnych badań gospodarstw domowych, badań szkolnych lub badań wśród poborowych) wskazują, że w latach 90-tych, w niemal wszystkich państwach UE znacznie wzrosło zażywanie pochodnych konopi indyjskich, zwłaszcza wśród ludzi młodych oraz, że w przypadku niektórych państw spożycie pochodnych konopi w ostatnich latach nadal rośnie (Wykres 4). Wielka Brytania, która do roku 2000 wykazywała najwyższy odsetek zażywania pochodnych konopi, odnotowała względną stabilizację spożycia w grupie młodych osób dorosłych w latach 1998-2003/2004, a inne państwa (Francja i Hiszpania (40)) zbliżają się do takiego stanu. W Grecji odnotowano spadek zażywania w latach 1998-2004.
  Malattie infettive corr...  
Sulla base di svariati studi nell’UE, Bird e Rotily (2002) hanno mostrato come circa un terzo dei detenuti adulti maschi faccia uso di droghe per via parenterale. I dati disponibili forniti dai punti focali Reitox dimostrano che una percentuale compresa tra lo 0,2% e il 34% dei detenuti (188) ha fatto uso di droghe per via parenterale durante la detenzione.
Lifetime prevalence of injecting drug use among prisoners is generally reported to be between 15 % and 50 %; however, some studies have reported values as low as 1 % or as high as 69 %. Where comparable data are available (Austria 1999, England and Wales 1997–98), they show that young offenders are less likely to inject than adults and that, among the prison population, women are more likely to inject than men (187). Based on several studies in the EU, Bird and Rotily (2002) have shown that around one-third of adult male prisoners are drug injectors. Data provided by the Reitox focal points show that between 0.2 % and 34 % of inmates (188) have injected drugs while in prison. This raises issues of access to sterile injection equipment and hygienic sharing practices among the prison population and the potential spread of infectious diseases.
La prévalence au cours de la vie de l'usage de drogue par voie intraveineuse chez les détenus est généralement comprise entre 15 et 50 %; cependant, certaines études ont conclu à des taux aussi faibles que 1 % ou aussi élevés que 69 %. Lorsque des données comparables sont disponibles (Autriche pour 1999, Angleterre et Pays de Galles pour 1997-1998), elles indiquent que la probabilité que les jeunes délinquants prennent de la drogue par voie intraveineuse est moins grande que chez les adultes et que, au sein de la population carcérale, les femmes sont plus susceptibles de se piquer que les hommes (187). En se fondant sur plusieurs études réalisées dans l'UE, Bird et Rotily (2002) ont montré qu'environ un tiers des hommes détenus sont des usagers de drogue par voie intraveineuse. Selon les données transmises par les points focaux Reitox, entre 0,2 et 34 % des détenus (188) ont consommé de la drogue par injection en prison. Ceci soulève des interrogations sur l'accès à du matériel d'injection stérile et sur l'hygiène des pratiques de partage au sein de la population carcérale ainsi que sur le risque de propagation de maladies infectieuses.
Die Lebenszeitprävalenz des injizierenden Drogenkonsums unter Haftinsassen wird im Allgemeinen mit 15 % bis 50 % angegeben, aus einigen Studien gehen jedoch auch so niedrige Werte wie 1 % oder so hohe Raten wie 69 % hervor. Wo vergleichbare Daten vorhanden sind (Österreich 1999, England und Wales 1997/1998), ist ersichtlich, dass jugendliche Straftäter seltener injizieren als Erwachsene und bei den Haftinsassen Frauen eher zum Injizieren neigen als Männer (187). Anhand einiger in der EU durchgeführter Studien konnten Bird und Rotily (2002) nachweisen, dass etwa ein Drittel der erwachsenen männlichen Haftinsassen injizierende Drogenkonsumenten sind. Aus den Daten der Reitox-Knotenpunkte geht hervor, dass zwischen 0,2 % und 34 % der Haftinsassen (188) während der Inhaftierung Drogen injiziert haben. Dies wirft die Frage nach sterilem Spritzenbesteck und hygienischen Verfahren des Nadelaustausches unter Haftinsassen auf und macht auf die Gefahr der Verbreitung von Infektionskrankheiten aufmerksam.
Entre el 15 % y el 50 % de los presos afirma haber consumido drogas por vía parenteral en algún momento de su vida; no obstante, en algunos estudios aparecen porcentajes de tan sólo el 1 % o de hasta el 69 %. Cuando existen datos comparables (Austria 1999, Inglaterra y Gales 1997-98), se observa que los delincuentes jóvenes son menos proclives que los adultos a consumir drogas por vía parenteral y, entre la población reclusa, las mujeres los son más que los hombres (187). Basándose en varios estudios realizados en la UE, Bird y Rotily, 2002 han demostrado que aproximadamente una tercera parte de los presos adultos de sexo masculino consumen drogas por vía parenteral. Según los datos ofrecidos por los puntos focales Reitox, entre el 0,2 % y el 34 % de la población penitenciaria (188) ha consumido drogas por vía parenteral durante su estancia en prisión. Todo esto lleva a plantearse cuestiones como el acceso a materiales de inyección estériles o el fomento de prácticas higiénicas entre la población penitenciaria, así como la posible propagación de enfermedades infecciosas.
É geralmente aceite que a prevalência ao longo da vida do consumo de droga injectada entre os reclusos varia entre 15% e 50%; no entanto, alguns estudos têm dado a conhecer valores tão baixos como 1% ou tão elevados como 69%. Sempre que existem dados comparáveis (Áustria 1999, Inglaterra e País de Gales 1997–1998), estes mostram que os jovens infractores têm uma menor probabilidade de consumir droga por via endovenosa do que os adultos e que as mulheres reclusas têm maior probabilidade de consumir droga por via endovenosa do que os homens (187). Com base em diversos estudos realizados na UE, Bird e Rotily (2002) revelaram que cerca de um terço dos reclusos adultos do sexo masculino são consumidores de droga injectada. Os dados fornecidos pelos pontos focais Reitox revelam que entre 0,2% e 34% dos reclusos (188) consumiram droga por via endovenosa nos estabelecimentos prisionais durante o cumprimento da pena. Esta realidade levanta questões relacionadas com o acesso a equipamento de injecção esterilizado, a higiene das práticas de partilha de seringas entre a população reclusa e a potencial propagação de doenças infecto-contagiosas.
Η επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών σε όλη τη ζωή των κρατουμένων κυμαίνεται σύμφωνα με τα αναφερόμενα στοιχεία μεταξύ 15 % και 50 %· ωστόσο, ορισμένες μελέτες αναφέρουν ποσοστά που ξεκινούν από 1 % και φθάνουν έως και 69 %. Στις περιπτώσεις που υπάρχουν συγκρίσιμα στοιχεία (Αυστρία 1999, Αγγλία και Ουαλία 1997–98), προκύπτει ότι οι νεαροί παραβάτες είναι λιγότερο πιθανό να κάνουν ενέσιμη χρήση σε σχέση με τους ενήλικες και ότι στον πληθυσμό των κρατουμένων οι γυναίκες είναι περισσότερο πιθανό να κάνουν ενέσιμη χρήση σε σχέση με τους άνδρες (187). Βάσει διαφόρων μελετών που πραγματοποιήθηκαν στην ΕΕ, οι Bird και Rotily (2002) απέδειξαν ότι περίπου το ένα τρίτο των ενήλικων ανδρών κρατουμένων κάνει ενέσιμη χρήση ναρκωτικών. Σύμφωνα με στοιχεία που παρείχαν τα εστιακά σημεία του δικτύου Reitox, ποσοστό 0,2 % έως 34 % των κρατουμένων (188) κάνει ενέσιμη χρήση ναρκωτικών κατά τη διάρκεια της κράτησής του. Δημιουργούνται ερωτήματα σχετικά με τη δυνατότητα πρόσβασης σε αποστειρωμένα σύνεργα ενέσιμης χρήσης και με τα προβλήματα υγιεινής που δημιουργεί η πρακτική της κοινής χρήσης των συνέργων από τους κρατούμενους καθώς και σχετικά με το ενδεχόμενο της διάδοσης λοιμωδών νοσημάτων.
Het percentage gevangenen dat ooit drugs via injectie heeft gebruikt, ligt tussen de 15 en 50%. In sommige onderzoeken wordt echter melding gemaakt van heel lage percentages (slechts 1%) of juist van heel hoge percentages (69%). Uit vergelijkbare gegevens (Oostenrijk 1999, Engeland en Wales 1997-1998) blijkt dat jonge gedetineerden minder vaak injecteren dan volwassenen en dat er onder vrouwelijke gedetineerden procentueel meer drugsspuiters voorkomen dan onder mannelijke gedetineerden (187). Op basis van een aantal studies in de EU constateren Bird en Rotily (2002) dat ongeveer een derde van de mannelijke gevangenen drugs injecteert. Uit de verstrekte gegevens van de focal points van het Reitox-netwerk blijkt dat tussen de 0,2 en 34% van de gedetineerden (188) tijdens hun verblijf in de gevangenis drugs heeft geïnjecteerd. Om een eventuele verspreiding van infectieziekten te voorkomen, zal er dan ook aandacht besteed moeten worden aan de beschikbaarheid van steriel injectiemateriaal en aan het op hygiënische wijze delen van spuiten onder de gevangenispopulatie.
Uváděná celoživotní prevalence nitrožilního užívání drog mezi vězni se obecně pohybuje v rozsahu 15–50 %. Některé studie však uvádějí i minimální (1 %) nebo naopak maximální hodnoty (69 %). Tam, kde jsou k dispozici srovnatelné údaje (Rakousko 1999, Anglie a Wales 1997–1998), data dokládají, že u mladých pachatelů trestných činů je nižší pravděpodobnost nitrožilní aplikace drog než u dospělých, a že mezi vězeňskou populací je pravděpodobnost nitrožilní aplikace u žen vyšší než u mužů (187). Na základě několika studií provedených v EU Bird a Rotily (2002) bylo zjištěno, že asi třetina dospělých vězněných mužů si aplikuje drogy nitrožilně. Podle údajů kontaktních míst sítě Reitox činil podíl vězňů, kteří si během pobytu ve vězení aplikovali drogy nitrožilně, 0,2–34 % (188). V této souvislosti se naskýtá otázka přístupu ke sterilním potřebám pro nitrožilní aplikaci drog, hygienických postupů pro jejich sdílení vězeňskou populací a možnosti šíření infekčních nemocí.
Langtidsprævalensen for stofbrug blandt indsatte angives normalt som liggende mellem 15 % og 50 %, men visse undersøgelser viser større udsving, nemlig fra 1 % til 69 %. Når der foreligger sammenlignelige data (Østrig 1999, England og Wales 1997–1998), viser det sig, at unge lovovertrædere er mindre tilbøjelige til at bruge sprøjter end voksne, og at kvindelige indsatte er mere tilbøjelige til at bruge sprøjter end mænd (187). Ud fra en række EU-undersøgelser har Bird og Rotily (2002) vist, at ca. en tredjedel af de voksne mandlige indsatte er intravenøse stofbrugere. Ifølge data fremlagt af Reitox-knudepunkterne har mellem 0,2 % og 34 % af alle indsatte (188) brugt stoffer intravenøst, mens de har været i fængsel. Dette rejser spørgsmål om adgang til sterilt sprøjteudstyr og hygiejnisk delingspraksis blandt de indsatte og den potentielle spredning af smitsomme sygdomme.
Aruannete kohaselt on vangide osakaal, kes on oma elu jooksul süstitavaid uimasteid tarvitanud, üldiselt 15–50%; samas on mõned uuringud andnud tulemuseks ka nii madalaid näitajaid kui 1% või nii kõrgeid kui 69%. Võrdlusandmed, kus need on kättesaadavad (Austria 1999, Inglismaa ja Wales 1997–1998), näitavad, et süstitavate uimastite tarvitamise tõenäosus on noorte õigusrikkujate puhul väiksem kui täisealistel ning vanglas viibivate naiste puhul suurem kui meestel (187). Mitme ELis läbiviidud uuringu põhjal on Bird ja Rotily (2002) tõestanud, et umbes üks kolmandik täisealistest meesvangidest süstib uimasteid. Vastavalt Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste poolt esitatud andmetele on 0,2–34% vangidest (188) süstinud uimasteid vanglasoleku ajal. See tõstatab küsimuse steriilse süstimisvarustuse kättesaadavuse ja hügieeniliste jagamisharjumuste kohta vangide seas ning potentsiaalse nakkushaiguste leviku kohta.
  Malattie infettive corr...  
I recenti aumenti di casi di HIV segnalati sono perlopiù confermati dai dati disponibili sulla sieroprevalenza; per esempio, in Lettonia la prevalenza nei campioni nazionali ottenuti da consumatori di stupefacenti per via parenterale è aumentata dall’1,5% (5/336) nel 1997 al 14% (302/2 203) nel 2001, per poi scendere al 7% (65/987) nel 2003.
The recent increases recorded in the HIV case reporting are mostly confirmed by the available seroprevalence data; for example, in Latvia, prevalence in national treatment samples of tested IDUs rose from 1.5 % (5/336) in 1997 to 14 % (302/2 203) in 2001 and then fell to 7 % (65/987) in 2003. In Austria, where HIV case reporting data for IDUs are not available, HIV prevalence among national samples of (direct) drug-related deaths suggests some increase, to 7 % (11/163) in 2003 from 1 % (1/117) in 1998, but numbers are small and the trend is not statistically significant.
Les hausses récemment enregistrées dans le nombre de cas de VIH déclarés sont pour la plupart confirmées par les données disponibles sur la séroprévalence. En Lettonie, par exemple, la prévalence dans les échantillons nationaux d'UDVI testés en traitement est passée de 1,5 % (5 sur 336) en 1997 à 14 % (302 sur 2 203) en 2001 et est ensuite tombée à 7 % (65 sur 987) en 2003. En Autriche, où aucune donnée sur le signalement de cas de VIH chez les UDVI n'est disponible, la prévalence de VIH dans les échantillons nationaux de décès (directement) liés à la drogue tend à suggérer une certaine hausse, de 1 % (1 sur 117) en 1998 à 7 % (11 sur 163) en 2003, mais les chiffres sont peu élevés et la tendance n'est pas statistiquement significative.
Die jüngsten in den Berichten über HIV-Fälle verzeichneten Anstiege werden zumeist durch die verfügbaren Seroprävalenzdaten bestätigt. In Lettland beispielsweise stieg die in nationalen Behandlungsstichproben getesteter IDU festgestellte Prävalenzrate von 1,5 % (5/336) im Jahr 1997 auf 14 % (302/2 203) im Jahr 2001 und fiel anschließend auf 7 % (65/987) im Jahr 2003. In Österreich, wo für IDU keine Berichtsdaten über HIV-Fälle vorliegen, weist die HIV-Prävalenz in nationalen Stichproben von (unmittelbar) drogenbedingten Todesfällen auf einen moderaten Anstieg von 1 % (1/117) im Jahr 1998 auf 7 % (11/163) im Jahr 2003 hin; aufgrund der niedrigen Zahlen ist die Tendenz jedoch statistisch nicht signifikant.
Los recientes incrementos de los casos de VIH se confirman en su mayoría por los datos de seroprevalencia disponibles; por ejemplo, en Letonia, la prevalencia en muestras de tratamientos nacionales de consumidores por vía parenteral analizados pasó del 1,5 % (5/336) en 1997 al 14 % (302/2.203) en 2001 y a continuación cayó hasta el 7 % (65/987) en 2003. En Austria, que no dispone de información sobre los casos de VIH en consumidores por vía parenteral, la prevalencia del VIH en muestras nacionales de muertes relacionadas (directamente) con las drogas indica un cierto incremento, hasta el 7 % (11/163) en 2003 partiendo del 1 % (1/117) en 1998, pero las cifras son bajas y la tendencia no es significativa estadísticamente.
Os recentes aumentos registados na notificação de casos de infecção por VIH são na sua maioria confirmados pelos dados disponíveis sobre a prevalência desta infecção; por exemplo, na Letónia, a prevalência em amostras de tratamento nacionais de CDI testados subiu de 1,5% (5/336) em 1997 para 14% (302/2 203) em 2001 e depois diminuiu para 7% (65/987) em 2003. Na Áustria, onde não existem dados disponíveis resultantes da notificação dos casos de infecção pelo VIH entre CDI, a prevalência do VIH entre as amostras nacionais das mortes (directamente) relacionadas com a droga sugere algum aumento, para 7% (11/163) em 2003 de 1% (1/117) em 1998, mas os valores são baixos e a tendência não é estatisticamente significativa.
Οι πρόσφατες αυξήσεις στην αναφορά περιπτώσεων HIV επιβεβαιώνονται σε μεγάλο βαθμό από τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας· για παράδειγμα, στη Λεττονία, ο επιπολασμός στα εθνικά δείγματα ΧΕΝ υπό θεραπεία που υποβλήθηκαν σε διαγνωστικές εξετάσεις αυξήθηκε από 1,5 % (5/336) το 1997 σε 14 % (302/2 203) το 2001 και στη συνέχεια μειώθηκε σε 7 % (65/987) το 2003. Στην Αυστρία, όπου δεν υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία για την αναφορά περιπτώσεων HIV σε ΧΕΝ, ο επιπολασμός του ιού HIV στα εθνικά δείγματα θανάτων που συνδέονται (άμεσα) με τα ναρκωτικά υποδηλώνει κάποια αύξηση, σε 7 % (11/163) το 2003 από 1 % (1/117) το 1998, αλλά οι αριθμοί είναι μικροί και η τάση δεν είναι στατιστικά σημαντική.
De recente toenamen in het aantal gerapporteerde HIV-gevallen worden over het algemeen bevestigd door de beschikbare seroprevalentiegegevens; zo is de prevalentie in Letland in nationale behandelsteekproeven van geteste ID’s gestegen van 1,5% in 1997 (5/336) tot 14% in 2001 (302/2 203), waarna in 2003 weer sprake is van een daling tot 7% (65/987). Oostenrijk heeft geen informatie over het aantal HIV-gevallen, maar de HIV-prevalentie in landelijke steekproeven van (directe) drugsgerelateerde sterfgevallen wijst op een toename van 1% in 1998 (1/117) tot 7% in 2003 (11/163). De steekproeven zijn echter klein en deze trend is dan ook niet statistisch significant.
Nedávná zvýšení zaznamenaná v hlášení případů HIV jsou většinou potvrzena dostupnými údaji o seroprevalenci; např. v Lotyšsku stoupla prevalence v národních vzorcích léčených a testovaných injekčních uživatelů drog z 1,5 % (5/336) v roce 1997 na 14 % (302/2 203) v roce 2001 a v roce 2003 pak poklesla na 7 % (65/987).V Rakousku, kde údaje pro hlášení případů HIV mezi injekčními uživateli drog nejsou k dispozici, svědčí prevalence HIV mezi národními vzorky úmrtí v (přímé) souvislosti s užíváním drog o určitém zvýšení, a to na 7 % (11/163) v roce 2003 z 1 % (1/117) v roce 1998. Jde však o nízké počty a trend není statisticky významný.
De nylige stigninger, der er registreret i case-rapporterne vedrørende hiv, bekræftes i de fleste tilfælde af de foreliggende seroprævalensdata; f.eks. i Letland steg prævalensen i nationale behandlingsstikprøver af testede intravenøse brugere fra 1,5 % (5/336) i 1997 til 14 % (302/2 203) i 2001 og faldt derpå til 7 % (65/987) i 2003. I Østrig, hvor case-rapporter vedrørende hiv blandt intravenøse stofbrugere ikke er tilgængelige, tyder hiv-prævalensen blandt nationale stikprøver af (direkte) narkotikarelaterede dødsfald på en vis stigning, til 7 % (11/163) i 2003 fra 1 % (1/117) i 1998, men der er tale om mindre antal, og tendensen er derfor ikke statistisk signifikant.
Olemasolevad seropositiivsuse andmed üldiselt kinnitavad aruandluses täheldatud hiljutist HIV juhtude arvu suurenemist; näiteks Lätis kasvas levimus riiklikul tasandil moodustatud ja testitud narkootikumide süstijate valimites 1,5 protsendilt (5/336) 1997. aastal kuni 14 protsendini (302/2 203) 2001. aastal ning seejärel langes 7 protsendini (65/987) 2003. aastal. Austrias, kus aruandlusandmed süstivate narkomaanide HIV juhtude kohta ei ole kättesaadavad, on HIV levimus riiklikul tasandil (otseselt) narkootikumidega seotud surmajuhtumite valimite järgi otsustades teataval määral suurenenud, 1998. aasta 1 protsendilt (1/117) 7 protsendini (11/163) 2003. aastal, kuid need arvud on väikesed ja suundumus ei ole statistilises mõttes märkimisväärne.
Saatavilla olevat levinneisyystiedot pääosin vahvistavat ilmoitettujen hiv-tapausten viimeaikaisen lisääntymisen. Esimerkiksi Latviassa levinneisyys kasvoi testattujen injektiokäyttäjien kansallisissa otoksissa 1,5 prosentista (5/336) vuonna 1997 14 prosenttiin (302/2203) vuonna 2001, ja sen jälkeen se laski 7 prosenttiin (65/987) vuonna 2003. Itävallassa, josta ei ole saatavilla tietoja injektiokäyttäjien hiv-tapauksista, hiv:n levinneisyys huumekuolemien kansallisessa otoksessa osoittaa tiettyä kasvua 7 prosenttiin (11/163) vuonna 2003 vuoden 1998 1 prosentista (1/117), mutta luvut ovat pieniä, eikä suuntaus ole tilastollisesti merkittävä.
A HIV-esetek bejelentésében tapasztalható növekedéseket a rendelkezésre álló szérumbeli előfordulási adatok többnyire megerősítik; Lettországban például a vizsgált injekciós kábítószer-használók országos gyógykezelési mintáiban az előfordulás az 1997-es 1,5%-ról (5/336) 2001-re 14%-ra (302/2203) nőtt, majd 2003-ban ismét 7%-ra (65/987) esett vissza. Ausztriában, ahol az injekciós kábítószer-használók HIV esetbejelentési adatai nem elérhetők, a kábítószerrel (közvetlenül) összefüggő halálesetek országos mintái némi növekedésre utalnak, 2003-ban 7%-ra (11/163) az 1998-as 1%-hoz képest (1/117), de a kis számok miatt a tendencia statisztikailag nem jelentős.
De registrerte økningene i innrapporterte HIV-tilfeller i den senere tid bekreftes i all hovedsak av framlagte seroprevalensdata; for eksempel økte prevalensen i det nasjonale behandlingsutvalget av testede sprøytebrukere i Latvia fra 1,5 % (5/336) i 1997 til 14 % (302/2 203) i 2001, for så å falle til 7 % (65/987) i 2003. I Østerrike, som ikke har lagt fram data over HIV-tilfeller blant sprøytebrukere, tyder HIV-prevalensen i nasjonale utvalg av (direkte) narkotikarelaterte dødsfall på en viss økning, til 7 % (11/163) i 2003 fra 1 % (1/117) i 1998, men tallene er små og trenden uten statistisk signifikans.
Ostatni wzrost odnotowanych przypadków zakażenia wirusem HIV został w większości potwierdzony przez dostępne dane seroepidemiologiczne. Przykładowo, na Łotwie poziom rozpowszechnienia w krajowych próbkach leczniczych obejmujących przebadane osoby zażywające narkotyki dożylnie wzrósł z 1,5% (5 na 336 osób) w roku 1997 do 14% (302 na 2 203) w roku 2001, a następnie spadł do 7% (65 na 987) w roku 2003. W Austrii, gdzie niedostępne są dane sprawozdawcze dotyczące przypadków zakażenia wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, rozpowszechnienie wirusa w krajowych próbkach zgonów (bezpośrednio) spowodowanych narkotykami sugeruje pewien wzrost, do 7% (11 na 163) w roku 2003 z poziomu 1% (1 na 117) w 1998 roku, jednak dane liczbowe są niskie, a trend nie jest istotny statystycznie.
Creşterea recentă a numărului de cazuri de infecţie cu HIV raportate este confirmată în cea mai mare parte de datele disponibile privind seroprevalenţa; de exemplu, în Letonia, prevalenţa în cadrul eşantioanelor de CDI testaţi care urmează tratamentul naţional a crescut de la 1,5 % (5/336) în 1997 la 14 % (302/2 203) în 2001, iar apoi a scăzut la 7 % (65/987) în 2003. În Austria, unde nu sunt disponibile date privind cazurile de infecţie cu HIV raportate pentru CDI, prevalenţa HIV în cadrul eşantioanelor naţionale de decese (direct) legate de consumul de droguri indică o oarecare creştere, la 7 % (11/163) în 2003 de la 1 % (1/117) în 1998, dar aceste valori sunt reduse, iar tendinţa nu este semnificativă din punct de vedere statistic.
Najnovšie zaznamenaný rast počtu oznámených prípadov HIV vo väčšine prípadov potvrdili dostupné údaje o séroprevalencii; napr. v Lotyšsku celoštátna prevalencia vo vzorkách liečených a testovaných IDU vzrástla z 1,5 % (5/336) v roku 1997 na 14 % (302/2 203) v roku 2001, aby potom v roku 2003 klesla na 7 % (65/987). V Rakúsku, kde nie sú dostupné oznamované údaje o prípadoch HIV medzi IDU, svedčí prevalencia HIV v národných vzorkách úmrtí (priamo) súvisiacich s drogami o určitom zvýšení na 7 % (11/163) v roku 2003 z 1 % (1/117) v roku 1998, ale počty sú nízke a trend je štatisticky nevýznamný.
Nedavne zabeležene poraste prijavljenih primerov HIV večinoma potrjujejo razpoložljivi podatki o seroprevalenci; na primer v Latviji se je razširjenost v nacionalnih vzorcih zdravljenja testiranih injicirajočih uživalcev drog dvignila z 1,5 % (5/336) leta 1997 na 14 % (302/2230) leta 2001 ter nato leta 2003 padla na 7 % (65/987). V Avstriji, v kateri podatki o prijavljenih primerih okužbe s HIV za injicirajoče uživalce drog niso na voljo, razširjenost HIV med nacionalnimi vzorci (neposrednih) smrtnih primerov zaradi uživanja droge kaže na rahel porast na 7 % (11/163) leta 2003 z 1 % (1/117) leta 1998, vendar so številke nizke, zato trend ni statistično pomemben.
  Primi risultati della v...  
I dati sulla sieroprevalenza provenienti dai consumatori di stupefacenti per via parenterale (percentuale infetta in campioni prelevati da questi soggetti) sono un elemento complementare importante rispetto ai dati di segnalazione di casi di HIV.
Seroprevalence data from IDUs (per cent infected in samples of IDUs) are an important complement to HIV case reporting data. Repeated seroprevalence studies and routine monitoring of data from diagnostic tests can validate trends in case reporting and can also provide more detailed information on specific regions and settings. However, the prevalence data are from a variety of sources that, in some cases, may be difficult to compare, and they should therefore be interpreted with caution.
Les données relatives à la séroprévalence chez les UDVI (pourcentage de personnes infectées dans des échantillons d'UDVI) sont un complément important des données relatives au signalement de cas de VIH. Des études répétées sur la séroprévalence et le suivi de routine des données provenant des tests de diagnostic peuvent valider des tendances du signalement de cas et fournir des informations plus détaillées sur des régions et des leux spécifiques. Cependant, les données relatives à la prévalence émanent de diverses sources qui, dans certains cas, peuvent être difficiles à comparer. Elles doivent donc être interprétées avec prudence.
Seroprävalenzdaten von injizierenden Drogenkonsumenten (prozentualer Anteil der Infizierten in Stichproben von IDU) stellen eine wichtige Ergänzung zu den Berichtsdaten über HIV-Fälle dar. Wiederholte Seroprävalenz-Studien sowie die regelmäßige Überwachung der Daten aus diagnostischen Tests können Tendenzen in der Fallberichterstattung validieren und ferner detailliertere Informationen über bestimmte Regionen und Settings bereitstellen. Die Prävalenzdaten stammen jedoch aus den unterschiedlichsten Quellen, die in einigen Fällen unter Umständen schwer vergleichbar sind, und sollten daher mit Bedacht interpretiert werden.
Los datos de seroprevalencia de los consumidores por vía parenteral (porcentaje infectado en muestras de estos consumidores) son un complemento importante para la notificación de casos de VIH. Los estudios sucesivos de seroprevalencia y el seguimiento rutinario de los datos obtenidos de pruebas diagnósticas pueden confirmar las tendencias en el registro de casos y también pueden proporcionar información más detallada sobre regiones y entornos específicos. Sin embargo, los datos de prevalencia provienen de diversas fuentes que, en algunos casos, son difíciles de comparar, por lo que deben interpretarse con precaución.
Os dados sobre a prevalência da infecção pelo VIH entre os CDI (percentagem de infectados nas amostras de consumidores de droga injectada) constituem uma importante informação complementar da notificação de casos de infecção pelo VIH. As tendências resultantes da dita notificação podem ser validadas por estudos repetidos sobre a prevalência desta infecção e pela monitorização de rotina dos dados provenientes dos testes de diagnóstico, os quais também podem fornecer informações mais pormenorizadas sobre regiões e contextos específicos. No entanto, os dados sobre a prevalência provêm de várias fontes que, em alguns casos, podem ser difíceis de comparar, devendo ser, por isso, interpretados com cautela.
Τα στοιχεία επιπολασμού οροθετικότητας από ΧΕΝ (εκατοστιαία αναλογία πασχόντων σε δείγματα ΧΕΝ) αποτελούν σημαντικό συμπλήρωμα των στοιχείων αναφοράς περιπτώσεων HIV. Οι επαναλαμβανόμενες μελέτες επιπολασμού οροθετικότητας και η τακτική παρακολούθηση των στοιχείων από τις διαγνωστικές εξετάσεις μπορούν να επικυρώσουν τις τάσεις στην αναφορά περιπτώσεων καθώς και να παράσχουν λεπτομερέστερες πληροφορίες για συγκεκριμένες περιοχές και χώρους. Ωστόσο, τα στοιχεία για τον επιπολασμό προέρχονται από ποικιλία πηγών που, σε ορισμένες περιπτώσεις, είναι δύσκολο να συγκριθούν, και επομένως πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή.
Seroprevalentiegegevens van ID’s (het percentage geïnfecteerden in steekproeven onder ID’s) vormen een belangrijke aanvulling op de informatie die bekend is over HIV-gevallen. Longitudinale seroprevalentieonderzoeken en een gestandaardiseerde monitoring van diagnostische testgegevens kunnen gebruikt worden ter onderbouwing van de trends in HIV-incidentie. Op deze manier kan ook meer informatie worden verkregen over specifieke regio’s en settings. De prevalentiegegevens komen echter uit uiteenlopende bronnen die in sommige gevallen moeilijk te vergelijken zijn en daarom met de nodige voorzichtigheid geïnterpreteerd dienen te worden.
Údaje o seroprevalenci mezi injekčními uživateli drog (infikované procento ve vzorcích injekčních uživatelů drog) jsou důležitým doplňkem k údajům hlášení případů HIV. Opakované studie seroprevalence a rutinní monitorování údajů z diagnostických testů mohou potvrdit trendy v hlášení případů a mohou rovněž poskytnout podrobnější informace o konkrétních regionech a prostředích. Údaje o prevalenci však pocházejí z množství zdrojů, které lze v některých případech obtížně porovnávat, a proto je třeba při jejich výkladu postupovat opatrně.
Seroprævalensdata om intravenøse stofbrugere (procentdel smittet blandt testede intravenøse stofbrugere) er et vigtigt supplement til case-rapporterne vedrørende hiv. Gennemførelse af flere seroprævalensundersøgelser og rutinemæssig overvågning af data fra diagnostiske test kan validere tendenserne i case-rapporterne og også give mere detaljerede oplysninger om specifikke regioner og miljøer. Prævalensdataene er imidlertid fra forskellige kilder, som i nogle tilfælde kan være vanskelige at sammenligne, og de bør derfor fortolkes med forsigtighed.
Süstivate narkomaanide seropositiivsuse andmed (nakatunute protsent uimastisüstijate proovide hulgas) on oluline täiendus andmetele HIV juhtude kohta. Seropositiivsuse kordusuuringute ja diagnostiliste analüüside andmete pideva kontrollimise abil on võimalik kontrollida suundumusi aruandluses ja samuti esitada üksikasjalikumat teavet eri piirkondade ja keskkondade kohta. Kuid levimusandmed on pärit erinevatest allikatest ja neid on kohati raske võrrelda, seepärast tuleks neid tõlgendada ettevaatusega.
Tieto hiv:n levinneisyydestä injektiokäyttäjien keskuudessa (tartunnan saaneiden osuus injektiokäyttäjistä) on tärkeä täydennys hiv-tapauksia koskeviin tietoihin. Toistuvat levinneisyystutkimukset ja diagnosointitestien tulosten rutiininomainen seuranta voivat tukea tapauksissa havaittuja suuntauksia ja tarjota yksityiskohtaista tietoa tietyiltä alueilta ja ympäristöistä. Levinneisyystiedot ovat kuitenkin peräisin useista lähteistä, joita voi toisinaan olla vaikea verrata keskenään, ja niitä on siksi tulkittava varoen.
Az injekciós kábítószer-használók szérumbeli előfordulási adatai (a fertőzöttek százalékos aránya az injekciós kábítószer-használók mintáiban) fontos kiegészítést jelentenek a HIV-esetekről beszámoló adatok mellett. Az ismételt szérumbeli előfordulási vizsgálatok és a diagnosztikai tesztekből kapott adatok rutin monitorozása igazolhatja az esetek bejelentései alapján kirajzolódó tendenciákat, és konkrét régiók vagy körülmények tekintetében részletesebb információt nyújthat. Az előfordulási adatok azonban források sokaságából származnak, amelyek összehasonlítása gyakran nehéz, ezért körültekintő értelmezést kívánnak.
Seroprevalensdata for sprøytebrukere (prosent smittet av utvalg av sprøytebrukere) er et viktig tillegg til innrapporterte data om HIV-tilfeller. Repeterte seroprevalensstudier og rutineovervåking av data fra diagnostiske tester kan validere trender for innrapporterte tilfeller og kan også gi mer detaljert informasjon om spesifikke regioner og miljøer. Imidlertid kommer prevalensdata fra forskjellige kilder, og disse kan i enkelte tilfeller være vanskelige å sammenligne og bør derfor tolkes med varsomhet.
Dane seroepidemiologiczne dotyczące osób zażywających narkotyki dożylnie (odsetek zarażonych w próbkach osób wstrzykujących narkotyki) to ważne uzupełnienie danych sprawozdawczych o przypadkach zakażenia wirusem HIV. Powtarzane badania seroepidemiologiczne i rutynowe monitorowanie danych z testów diagnostycznych może potwierdzić trendy pochodzące z raportowania przypadków oraz przedstawić bardziej szczegółowe informacje dotyczące konkretnych regionów i obiektów. Jednak dane o rozpowszechnieniu pochodzą z różnych źródeł, które czasami mogą być trudne do porównania, zatem należy interpretować je ostrożnie.
Datele privind seroprevalenţa determinată de CDI (procent de infectaţi din eşantioanele de CDI) constituie o completare semnificativă a datelor privind cazurile de infecţie cu HIV raportate. Studiile repetate de seroprevalenţă şi monitorizarea de rutină a datelor obţinute din testele diagnostice pot valida tendinţele în ceea ce priveşte cazurile raportate şi pot de asemenea furniza informaţii mai detaliate privind anumite regiuni şi medii. Cu toate acestea, datele privind prevalenţa provin dintr-o varietate de surse care, în anumite cazuri, pot fi dificil de comparat şi, prin urmare, trebuie interpretate cu precauţie.
Údaje o séroprevalencii medzi IDU (percento nakazených vo vzorkách IDU) sú dôležitým doplnkom oznamovaných údajov prípadov nákazy HIV. Opakované štúdie séroprevalencie a rutinné sledovanie údajov z diagnostických testov môžu potvrdiť trendy v evidencii prípadov a môžu poskytnúť aj podrobnejšie informácie o určitých regiónoch a prostrediach. Údaje o prevalencii sú však z rozličných zdrojov, takže v niektorých prípadoch môže byť porovnanie ťažké a preto ich treba vykladať opatrne.
Podatki o seroprevalenci med injicirajočimi uživalci drog (delež okuženih v vzorcih injicirajočih uživalcev drog) so pomembno dopolnilo k podatkom o prijavljenih primerih okužbe z virusom HIV. Zaporedne študije o seroprevalenci in redno spremljanje podatkov diagnostičnih testov lahko potrdijo trende glede poročanja primerov ter zagotovijo podrobnejše informacije o določenih regijah in okoljih. Vendar podatki o razširjenosti prihajajo iz različnih virov, ki jih je v nekaterih primerih težko primerjati, zato jih je treba razlagati previdno.
Di particolare interesse sono le valutazioni condotte dai paesi che hanno adottato un approccio più “strutturato” per la propria strategia nazionale in materia di droga, di cui è possibile sintetizzare così gli elementi fondanti: la documentazione formale degli obiettivi, la definizione e la quantificazione degli obiettivi, l’individuazione di un’autorità responsabile dell’attuazione, la specificazione di una data entro cui conseguire tali obiettivi.
A number of evaluation exercises conducted at national level during this reporting period are worthy of comment. Of particular interest are evaluations carried out by countries that adopted a more ‘structured’ approach to their national drug strategy, the elements of which can be summarised as the formal documenting of objectives, defining and quantifying targets, identifying the authority responsible for implementation and specifying the date for the achievement of objectives. This approach makes it easier for countries to report on the tasks that have been accomplished and to identify problematic issues, therefore enabling action to be taken where needed.
Plusieurs exercices d'évaluation menés au niveau national durant la période couverte par ce rapport sont dignes d’être mentionnés. Les évaluations réalisées par les pays qui ont adopté une approche plus «structurée» de leur stratégie antidrogue nationale sont particulièrement intéressantes, car leurs éléments peuvent être résumés comme suit: documentation formelle des objectifs; définition et quantification des buts à atteindre; identification de l'autorité chargée de la mise en œuvre et détermination de la date de réalisation des objectifs. Cette approche permet à ces pays de faire plus aisément rapport sur les actions entreprises, d'identifier les problèmes et, partant, de prendre des mesures, le cas échéant.
Während des Berichtszeitraums wurde auf nationaler Ebene eine Reihe aufschlussreicher Evaluierungen durchgeführt. Besonders interessant sind Evaluierungen jener Länder, die bei ihrer nationalen Drogenstrategie einen stärker „strukturierten“ Ansatz verfolgen, der die nachstehenden Elemente umfasst: formale Dokumentation der Ziele, Definition und Quantifizierung der Ziele, Benennung der für die Umsetzung zuständigen Behörde und Festlegung einer Frist für die Realisierung der Ziele. Dieser Ansatz erleichtert den Ländern die Berichterstattung über die abgeschlossenen Aufgaben sowie die Ermittlung problematischer Aspekte und versetzt sie dadurch in die Lage, gegebenenfalls Maßnahmen zu ergreifen.
Merece la pena comentar una serie de ejercicios de evaluación realizados a nivel nacional durante el período de elaboración de este informe. Revisten un especial interés las evaluaciones llevadas a cabo por parte de países que afrontaron de forma más «estructurada» su estrategia nacional sobre drogas, cuyos elementos pueden resumirse como la documentación formal de objetivos, la definición y cuantificación de objetivos, la identificación de la autoridad responsable de la aplicación, y la especificación de la fecha de cumplimiento de los objetivos. Con este enfoque, los países tienen más facilidad para informar sobre las tareas realizadas y detectar los aspectos problemáticos, lo que favorece la adopción de las medidas necesarias.
Vale a pena comentar vários exercícios de avaliação realizados a nível nacional durante este período. Revestem-se de especial interesse as avaliações efectuadas por países que adoptaram uma abordagem mais “estruturada” à sua estratégia nacional de luta contra a droga, cujos elementos constitutivos podem ser resumidos como: documentação formal dos objectivos, definição e quantificação das metas a atingir, identificação da autoridade responsável pela execução e fixação da data em que os objectivos devem ser alcançados. Com esta abordagem, os países têm mais facilidade em dar informações sobre as tarefas que foram cumpridas e em identificar as questões problemáticas, permitindo-lhes adoptar medidas em caso de necessidade.
Ορισμένες αξιολογήσεις που διενεργήθηκαν σε εθνικό επίπεδο κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου χρήζουν σχολιασμού. Ιδιαίτερο ενδιαφέρον παρουσιάζουν οι αξιολογήσεις χωρών που υιοθέτησαν μια πιο «διαρθρωμένη» προσέγγιση όσον αφορά την εθνική στρατηγική τους για τα ναρκωτικά, τα βασικά στοιχεία της οποίας συνοψίζονται στην τυπική τεκμηρίωση των σκοπών, τον καθορισμό και την ποσοτικοποίηση των στόχων, τον προσδιορισμό της αρμόδιας αρχής για την υλοποίηση της στρατηγικής και τον καθορισμό χρονοδιαγράμματος για την επίτευξη των στόχων. Η προσέγγιση αυτή διευκολύνει τις χώρες στην υποβολή εκθέσεων σχετικά με τις πρωτοβουλίες που υλοποιήθηκαν και στον εντοπισμό προβληματικών τομέων, καθιστώντας δυνατή τη λήψη μέτρων όπου κρίνεται αναγκαίο.
Enkele evaluaties die tijdens deze verslagperiode op nationaal niveau zijn verricht, verdienen een nadere bestudering. Daarbij zijn met name evaluaties van belang die door landen zijn uitgevoerd die een “gestructureerdere” aanpak van hun nationale drugsstrategie hanteren. Een dergelijke aanpak wordt, kort samengevat, gekenmerkt door een formele documentatie van doelstellingen, het definiëren en kwantificeren van streefdoelen, en het aanwijzen van een instantie die verantwoordelijk is voor de tenuitvoerlegging en het vastleggen van de datum waarop de doelstellingen verwezenlijkt moeten zijn. Op basis van deze aanpak kunnen landen niet alleen eenvoudiger verslag doen van de doelen die gerealiseerd zijn, maar kunnen zij ook de probleemgebieden beter in kaart brengen en eventueel noodzakelijke maatregelen treffen.
Za zmínku stojí několik hodnocení provedených na národní úrovni v tomto sledovaném období. Zvláště zajímavá jsou hodnocení provedená zeměmi, které přijaly „strukturovanější“ přístup ke svým národním protidrogovým strategiím, jejichž prvky lze shrnout jako formální dokumentování cílů, definování a kvantifikace cílů, určení orgánu odpovědného za realizaci a stanovení termínu, do kterého mají být cíle dosaženy. Tento přístup usnadňuje zemím zpracování zpráv o úkolech, které byly splněny, umožňuje identifikovat problematické otázky a podle potřeby přijmout vhodná opatření.
Det er værd at kommentere en række evalueringer, der er foretaget på nationalt plan i indberetningsperioden. Af særlig interesse er evalueringer, der er gennemført af lande, som har en mere 'struktureret' tilgang til deres nationale narkotikastrategi, hvis elementer kan sammenfattes som en formel opstilling af målsætninger, fastsættelse og kvantificering af mål, udpegning af den myndighed, der er ansvarlig for gennemførelsen, og præcisering af fristen for opfyldelsen af målsætningerne. Denne tilgang gør det lettere for landene at fastslå, hvilke opgaver der er blevet løst, og identificere problematiske aspekter, således at indsatsen sættes ind de steder, hvor der er behov herfor.
Äramärkimist väärivad mitmed aruandlusperioodil tehtud riikliku tasandi hindamised. Huvi pakuvad eeskätt hindamised nendes riikides, kus uimastistrateegia suhtes võeti vastu struktureeritum lähenemine, mis kokkuvõtlikult sisaldas eesmärkide ametlikku dokumenteerimist, ülesannete defineerimist ja kvantifitseerimist, rakendamise eest vastutava ametiasutuse määratlemist ja eesmärkide saavutamise kindlat tähtaega. Selline lähenemine lihtsustab riikide aruandlust saavutatud eesmärkide kohta ja problemaatiliste küsimuste määratlemist, mis ühtlasi võimaldab vajadusel võtta tarvilikke meetmeid.
On syytä käsitellä joitakin tämän tarkastelujakson aikana kansallisella tasolla toteutettuja arviointeja. Erityisen kiinnostavia ovat sellaisissa maissa tehdyt arvioinnit, joissa on omaksuttu kansallista huumausainestrategiaa koskeva "jäsennetty" lähestymistapa; tiivistäen tällä tarkoitetaan tavoitteiden muodollista kirjaamista, määrällisten ja muiden tavoitteiden määrittämistä, täytäntöönpanosta vastaavan viranomaisen nimeämistä ja aikataulun asettamista tavoitteiden saavuttamiselle. Tällainen lähestymistapa helpottaa saavutuksista ilmoittamista ja ongelmakysymysten selvittämistä, jolloin voidaan tarvittaessa ryhtyä toimiin.
A tárgyalt időszakban országos szinten számos említésre méltó értékelési gyakorlat zajlott le. Különösen nagy figyelmet érdemelnek azok az értékelések, amelyeket a nemzeti kábítószer-stratégia jegyében „szervezettebb” megoldást alkalmazó tagállamok hajtottak végre. Ennek elemei a célkitűzések hivatalos dokumentálása, a célok meghatározása és számszerűsítése, a végrehajtásért felelős hatóság megnevezése és a célok elérésére kitűzött határidő rögzítése. Ez a megoldás megkönnyíti az országok számára a teljesített feladatokról szóló jelentés elkészítését és a problematikus területek azonosítását, így pontosan ott tudnak fellépni, ahol arra szükség van.
En rekke evalueringer som er gjennomført på nasjonalt plan i løpet av rapporteringsperioden påkaller en del kommentarer. Av særlig interesse kan nevnes evalueringer utført av land som har vedtatt en mer ”strukturert” tilnærming til sin nasjonale narkotikastrategi. Elementene i denne tilnærmingen kan oppsummeres som formell dokumentasjon av målsettinger, fastsettelse og kvantifisering av mål, identifisering av hvilke myndigheter som er ansvarlig for gjennomføringen og fastsettelse av dato for måloppnåelse. Denne tilnærmingsmåten gjør det enklere for landene å rapportere om de oppgavene som er realisert, og identifisere problemstillinger, og gjør det derfor mulig å iverksette tiltak der hvor det er nødvendig.
Warto skomentować kilka ocen przeprowadzonych na szczeblu krajowym w trakcie okresu sprawozdawczego. Szczególnie interesujące są oceny przeprowadzone przez państwa, które przyjęły bardziej „zorganizowane” podejście do swoich krajowych strategii antynarkotykowych. Ich elementy mogą być określone jako formalna dokumentacja celów, definiowanie i ilościowe określenie celów, określenie władz odpowiedzialnych za wdrożenie oraz określenie terminu, w którym cele mają być osiągnięte. Takie podejście ułatwia państwom sprawozdawanie wykonanych zadań oraz identyfikowanie kwestii problemowych, a zatem umożliwia podjęcie działań tam, gdzie są one wymagane.
Mai multe acţiuni de evaluare desfăşurate la nivel naţional pe parcursul perioadei de raportare merită să fie discutate. Evaluările realizate de ţările care au adoptat o abordare mai „structurată” a strategiei lor naţionale privind drogurile prezintă un interes deosebit, întrucât elementele acestor strategii pot fi sintetizate ca documentare formală a obiectivelor, stabilind şi cuantificând obiectivele ţintă, identificând autoritatea care răspunde de punerea în aplicare şi precizând date de îndeplinire a obiectivelor. Această abordare oferă statelor posibilitatea de a raporta mai uşor cu privire la sarcinile care au fost îndeplinite şi de a identifica aspectele problematice, permiţând astfel întreprinderea de acţiuni dacă acestea sunt necesare.
Za zmienku stoja viaceré hodnotiace postupy uskutočnené v tomto sledovanom období na národnej úrovni. Zvlášť zaujímavé sú hodnotenia vykonané krajinami, ktoré vo svojej národnej protidrogovej stratégii prijali „štruktúrovanejší“ prístup s prvkami, ktoré možno sumarizovať ako formálne dokumentovanie úloh, definovanie a kvantifikovanie cieľov, určenie orgánu zodpovedného za realizáciu a stanovenie termínu na dosiahnutie cieľov. Tento prístup umožňuje krajinám ľahšie informovať o úlohách, ktoré boli splnené, identifikovať problematické otázky, a potom, podľa potreby, vykonať vhodné opatrenie.
Arrow 1 2 3 4 Arrow