|
|
I slutet av sin ambassadörsperiod kunde Söderhjelm analysera den i Sverige rådande attityden mot Finland fördelad i tre grupper: Sveriges officiella representanter, framför allt utrikesdepartementet och de militära myndigheterna, som var korrekta, vänliga och hjälpsamma. Den andra gruppen bestod av privatpersoner, som styrda av "sunt bondförnuft" insåg vikten av samarbete mellan Sverige och Finland. Den tredje gruppen bestod av den s k breda allmänheten, som var närmast likgiltig, men fördomsfull med en "kallsinnig" attityd. En särskild grupp var tidningarna med "en svajig, ytlig och i grunden likgiltig hållning". Söderhjelm ansåg att i synnerhet de skadeglada tidningsskriverierna i båda länderna och de finska studenternas extrema politisering av språkfrågan skadade fårhållandet mellan Finland och Sverige.
|
