lai – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 134 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Ar ekstazÄ« lietoÅ¡anu ...  
(67) Skatīt EMCDDA 2004. gada pārskatu, lai apskatītu detalizētāku diskusiju par nāves gadījumiem, kas saistīti ar ekstazī.
(67) See EMCDDA annual report 2004 for a more detailed discussion of ecstasy-related deaths.
(67) Voir rapport annuel 2004 de l'OEDT pour une analyse plus détaillée des décès liés à l'ecstasy.
(67) Eine eingehendere Erörterung der ecstasybedingten Todesfälle ist dem EBDD-Jahresbericht 2004 zu entnehmen.
(67) Para más información sobre las muertes relacionadas con el éxtasis, véase el informe anual de 2004 del OEDT.
(67) Cfr. la relazione annuale dell’OEDT 2004 per una trattazione più dettagliata dei decessi correlati all’ecstasy.
(67) Βλέπε ετήσια έκθεση του ΕΚΠΝΤ για το 2004 για περισσότερες πληροφορίες σχετικά με τους θανάτους που συνδέονται με την έκσταση.
(67) Zie het EWDD-jaarverslag 2004 voor een uitgebreidere bespreking van de sterfgevallen ten gevolge van ecstasygebruik.
(67) Podrobnější diskusi o úmrtích souvisejících s extází viz výroční zpráva EMCDDA za rok 2004.
(67) I EONN's årsberetning for 2004 behandles ecstasyrelaterede dødsfald mere udførligt.
(67) Ekstaasikuolemia käsitellään yksityiskohtaisesti EMCDDA:n vuoden 2004 vuosiraportissa.
(67) Az extasyval összefüggő haláleseteket részletesebben az EMCDDA 2004-es éves jelentése tárgyalja.
(67) Se EONNs årsrapport for 2004 for en nærmere drøfting av ecstasyrelaterte dødsfall.
(67) Bardziej szczegółowa dyskusja na temat zgonów spowodowanych ekstazy znajduje się w Sprawozdaniu rocznym EMCDDA 2004.
(67) Vezi Raportul anual al OEDT 2004 pentru mai multe detalii privind decesele legate de consumul de Ecstasy.
(67) Pozri výročnú správu EMCDDA 2004, kde je viac podrobností o úmrtiach súvisiacich s extázou.
(67) Glej Letno poročilo Centra 2004 za dodatno razpravo o smrtnih primerih zaradi uživanja ekstazija.
(67) Se ECNN:s årsrapport 2004 för en mer ingående diskussion om ecstasyrelaterade dödsfall.
  LSD  
(82) Ir jāievēro nelielais LSD konfiskācijas gadījumus skaits, lai izvairītos no nepareizas izmaiņu pa gadiem interpretācijas.
(82) The small number of LSD seizures should be noted in order to avoid overinterpreting variations from one year to another.
(82) Le petit nombre de saisies de LSD doit être pris en compte afin d'éviter d'interpréter erronément les variations d'une année à l'autre.
(82) Die geringe Zahl der LSD-Sicherstellungen sollte berücksichtigt werden, um zu vermeiden, dass den jährlichen Schwankungen eine allzu große Bedeutung beigemessen wird.
(82) Debe destacarse el pequeño número de incautaciones de LSD realizadas, a fin de evitar una interpretación excesiva de las variaciones interanuales.
(82) Si dovrebbe tener conto del numero limitato di sequestri di LSD per evitare di sopravvalutare le variazioni da un anno all’altro.
(82) O pequeno número de apreensões de LSD deve ser tido em conta, a fim de evitar interpretações abusivas de um ano para outro.
(82) Πρέπει να σημειωθεί ο μικρός αριθμός κατασχέσεων LSD ώστε να αποφευχθεί η παρερμηνεία των διακυμάνσεων από έτος σε έτος.
(82) Er moet niet teveel gewicht aan de verschillen tussen de diverse jaren worden gegeven, aangezien het slechts om een klein aantal LSD-vangsten gaat.
(82) Je třeba si povšimnout malého počtu záchytů LSD, aby nedošlo k přehnanému výkladu meziročních odchylek.
(82) For at undgå en overfortolkning af ændringerne fra det ene år til det næste bør det bemærkes, at der er tale et lille antal lsd-beslaglæggelser.
(82) Vältimaks aastate lõikes esinevate erinevuste ületõlgendamist tuleks tähele panna LSD konfiskeerimiste väikest arvu.
(82) LSD:n takavarikkojen vähäinen määrä on syytä ottaa huomioon, ettei vuosien välisille eroille tulkita liian suurta merkitystä.
(82) Az éves változások túlmagyarázásának veszélyét elkerülendő, fel kell hívnunk a figyelmet az LSD-lefoglalások kis számára.
(82) Det er viktig å merke seg det lave antallet LSD-beslag slik at ikke variasjonene fra et år til et annet overfortolkes.
(82) Niewielka liczba konfiskat LSD powinna zostać odnotowana, by uniknąć nadinterpretacji różnic pomiędzy kolejnymi latami.
(82) Trebuie avut în vedere numărul mic de capturi de LSD pentru a evita excesele în interpretarea variaţiilor înregistrate de la un an la altul.
(82) Nízky počet zachytení LSD si treba všimnúť, aby nedošlo preceňovaniu medziročných výkyvov.
(82) Treba je opozoriti na majhno število zasegov LSD-ja, da se izognemo pretirani razlagi razlik od enega leta do drugega.
(82) Det begränsade antalet LSD-beslag bör beaktas så att skillnader från ett år till ett annat inte övertolkas.
  Datu bibliotÄ“ka  
Šī datu bibliotēka ir izveidota, lai atvieglotu piekļuvi datiem, skaitļiem un avotiem, kas izmantoti, sagatavojot 2005. gada ziņojumu.
This data library has been put together to facilitate your consultation of the data, figures and sources that have been used in the compilation of the 2005 annual report.
Cette bibliothèque de données a été constituée pour faciliter la consultation des données, des graphiques et des sources qui ont été utilisées pour la rédaction de ce rapport annuel 2005.
Diesen Datenkiosk haben wir für Sie zusammengestellt, damit Sie die bei der Erstellung des Jahresberichts 2005 verwendeten Daten, Abbildungen und Quellen leichter konsultieren können.
Esta biblioteca de datos ha sido recopilada para facilitarle la consulta de los datos, gráficos y fuentes utilizados en la elaboración del Informe anual 2005.
Questa libreria dati è stata elaborata per facilitare la ricerca di dati, grafici e fonti che sono stati usati per redigere la relazione annuale 2005.
A presente colectânea de dados foi concebida para facilitar a consulta dos dados, figuras e fontes usados na compilação do Relatório Anual de 2005.
Η παρούσα βιβλιοθήκη δεδομένων δημιουργήθηκε για να διευκολύνει την προσφυγή σας στα δεδομένα, τα διαγράμματα και τις πηγές που χρησιμοποιήθηκαν για τη σύνταξη της ετήσιας έκθεσης 2005.
Wij hebben deze infokiosk voor u samengesteld om gegevens, figuren en bronnen die gebruikt zijn bij de opstelling van Jaarverslag 2005 snel te kunnen raadplegen.
Tato datová knihovna byla vytvořena s cílem usnadnit vám vyhledávání dat, grafů a pramenů použitých při zpracování výroční zprávy za rok 2005.
Formålet med dette databibliotek er at gøre det lettere for Dem at konsultere de data, tal og kilder, der er blevet anvendt ved udarbejdelsen af årsberetningen for 2005.
Käesolev andmekogu on koostatud, et võimaldada tutvuda 2005. aasta aruandes kasutatud andmete, arvude ja allikatega.
Tämä tietokioski on tehty helpottamaan 2005 vuosiraportissa käytetyn tiedon, siihen koottujen lukujen ja lähteiden hakemisessa.
Ez az adatbázis azért készült, hogy könnyítse a 2005-es éves jelentés összeállításához felhasznált adatok, ábrák és források megtekintését.
Databiblioteket er opprettet for å gjøre det lettere å konsultere data, tall og kilder som er brukt i sammenstillingen av årsrapporten for 2005.
Niniejsza biblioteka danych została opracowana w celu ułatwienia konsultacji danych, liczb oraz źródeł, które zostały wykorzystane do przygotowania sprawozdania rocznego na rok 2005.
Această documentaţie a fost constituită pentru a vă uşura consultarea datelor, figurilor şi surselor care au fost utilizate la redactarea Raportului anual 2005.
Táto dátová knižnica bola pripravená s cieľom uľahčiť bližšie konzultácie údajov, obrázkov a zdrojov použitých pri zostavovaní výročnej správy 2005.
Ta podatkovna knjižnica je bila pripravljena, da vam olajša pregled nad podatki, številkami in viri, ki so bili uporabljeni pri pripravi letnega poročila za leto 2005.
Detta databibliotek har sammanställts för att det skall bli lättare att studera de uppgifter, siffror och källor som har använts vid sammanställandet av årsrapporten för 2005.
  Ailes  
3. aile: Eiropas skolu pētījuma projekts par alkoholu un citām narkotikām (ESPAD): pieaugošs resurss, lai apzinātu narkotiku un alkohola lietošanas tendences jaunu cilvēku vidū
Box 3: The European school survey project on alcohol and other drugs (ESPAD): a growing resource for understanding trends in drug and alcohol use in young people
Encadré 3: Le projet européen d'enquête sur l'alcool et les autres drogues en milieu scolaire (ESPAD): une source d'information de plus en plus complète pour comprendre les tendances de la consommation d'alcool et de drogues par les jeunes
Kasten 3: Die Europäische Schülerstudie zu Alkohol und anderen Drogen (ESPAD): ein zunehmend wichtiges Instrument für das Verständnis von Tendenzen beim Drogen- und Alkoholkonsum Jugendlicher
Recuadro 3: Proyecto europeo de encuestas escolares sobre el alcohol y otras drogas (ESPAD): un recurso cada día más utilizado para comprender las tendencias del consumo de alcohol y drogas en los jóvenes
Riquadro 3: Progetto di indagine europea su alcolici e sostanze stupefacenti nelle scuole (ESPAD): una risorsa crescente per comprendere l’andamento dei rispettivi consumi tra i giovani
Caixa 3: O Projecto Europeu de Inquéritos Escolares (ESPAD) sobre o álcool e outras drogas: um recurso crescente para compreender as tendências em matéria de consumo de drogas e álcool entre os jovens
Πλαίσιο 3: To ευρωπαϊκό πρόγραμμα ερευνών στον μαθητικό πληθυσμό σχετικά με το αλκοόλ και τα άλλα ναρκωτικά (ESPAD): ένας πολύτιμος πόρος για την κατανόηση των τάσεων της χρήσης ναρκωτικών και αλκοόλ από τους νέους
Kader 3: De Europese studie naar de consumptie van alcohol en andere drugs op school (ESPAD): een steeds belangrijker instrument voor een beter inzicht in het drugs- en alcoholgebruik onder jonge mensen
Rámeček 3: Evropská školní studie o alkoholu a jiných drogách (ESPAD): zdroj, který umožňuje stále širší pochopení trendů užívání alkoholu a drog mladými lidmi
Boks 3: Den europæiske skoleundersøgelse om alkohol og andre rusgifte (ESPAD): en stadig vigtigere kilde til forståelse af tendenserne i stof- og alkoholbrug blandt unge
Kast 3: Euroopa koolide uurimisprojekt alkoholi ja teiste uimastite kohta: kasvava tähtsusega vahend, mõistmaks uimasti- ja alkoholitarbimise suundumusi noorte hulgas
Laatikko 3: Alkoholia ja muita päihteitä koskeva eurooppalainen koululaiskyselyhanke (ESPAD): hyödyllinen apuväline nuorten huumeiden- ja alkoholinkäytön suuntausten ymmärtämiseksi
3. rovat: Az európai iskolai felmérés projekt az alkoholról és más kábítószerekről (ESPAD): a fiatalok drog- és alkoholfogyasztási tendenciái megértésének egyre fontosabb forrása
Boks 3: Den europeiske undersøkelsen om skoleelevers rusmiddelvaner (ESPAD): en stadig viktigere kilde til forståelsen av trender for ungdoms narkotika- og alkoholbruk
Okienko 3: Europejski projekt badań szkolnych w zakresie spożywania alkoholu i innych narkotyków (ESPAD): coraz bogatsze źródło informacji dla zrozumienia trendów spożywania narkotyków i alkoholu wśród ludzi młodych
Căsuţa 3: The European school survey project on alcohol and other drugs (Proiectul european pentru sondaje privind alcoolul şi alte droguri în şcoli) (ESPAD): o resursă în dezvoltare pentru înţelegerea tendinţelor consumului de droguri şi de alcool în rândul tinerilor
Rámček 3: Projekt európskeho školského prieskumu o alkohole a iných drogách (ESPAD): stále dôležitejší zdroj informácií na pochopenie trendov v užívaní drog a alkoholu mladými ľuďmi
Polje 3: Evropska raziskava o alkoholu in drugih drogah med šolsko mladino (European school survey project on alcohol and other drugs, ESPAD): naraščajoči vir za razumevanje trendov pri uživanju drog in alkohola pri mladih
Ruta 3: Projektet för europeiska skolundersökningar om alkohol och andra droger (ESPAD): en växande resurs för att förstå trender när det gäller unga människors narkotika- och alkoholanvändning
  fig20-lv  
Beļģija nesniedza datus par 1998. –2001. gadu, un Īrija par 2002. gadu. Aprēķina metode, ko noteicis EMCDDA (2001), ir izmantota, lai veiktu šīs situācijas korekcijas.
België heeft over 1998-2001 geen gegevens verstrekt en Ierland niet over 2002. Om deze situatie te corrigeren is gebruik gemaakt van een calculatiemethode zoals gedefinieerd in EWDDA (2001).
Belgia nie przekazała danych za lata 1998-2001, a Irlandia za rok 2002. Zastosowano metodę obliczeń zdefiniowaną w EMCDDA (2001) celem wprowadzenia korekty odnośnie do tej sytuacji.
  KokaÄ«na lietoÅ¡anas te...  
(91) Informācija, kas saņemta pārāk vēlu, lai iekļautu ziņojumā, norāda uz stabilizāciju 2003. gada pētījumos (izplatība pēdējā gada laikā jauno pieaugušo vidū 4,8% salīdzinājumā ar 4,6% 2001. gadā).
(91) Information that arrived too late to be included in the report suggest a stabilisation in 2003 surveys (last year prevalence among young adults 4.8 % compared with 4.6 % in 2001).
(91) Les informations transmises trop tard pour être reprises dans le rapport suggèrent une stabilisation dans les enquêtes de 2003 (prévalence au cours de l'année écoulée chez les jeunes adultes de 4,8 % contre 4,6 % en 2001).
(91) Daten zufolge, die zu spät eingingen, um noch in den Bericht aufgenommen zu werden, wurde bei der Erhebung 2003 eine Stabilisierung festgestellt (Prävalenz im letzten Jahr unter jungen Erwachsenen von 4,8 % gegenüber 4,6 % im Jahr 2001).
(91) Según información que llegó demasiado tarde para incluirse en el informe, las encuestas de 2003 apuntan una estabilización del consumo (4,8 % de prevalencia del último año entre adultos jóvenes en comparación con el 4,6 % en 2001).
(91) Stando ad informazioni pervenute troppo tardi per poterne tenere conto nella relazione, si registra una stabilizzazione nelle indagini del 2003 (prevalenza nell’ultimo anno tra gli adulti del 4,8% rispetto al 4,6% del 2001).
(91) Informações que chegaram já tarde para serem incluídas no relatório sugerem uma estabilização, nos inquéritos realizados em 2003 (prevalência de 4,8% no último ano entre os jovens adultos comparativamente a 4,6% em 2001).
(91) Στοιχεία που παραλήφθηκαν με καθυστέρηση ώστε να περιληφθούν στην έκθεση υποδηλώνουν σταθεροποίηση σε έρευνες του 2003 (επικράτηση κατά το τελευταίο έτος στους νεαρούς ενηλίκους 4,8 % σε σύγκριση με 4,6 % το 2001).
(91) Uit informatie die te laat beschikbaar was om in het verslag opgenomen te kunnen worden, kan met betrekking tot de enquêtes in 2003 afgeleid worden dat de situatie stabiliseert (een recent gebruik - laatste 12 maanden - in 2002 onder jongvolwassenen van 4,8% ten opzichte van 4,6% in 2001).
(91) Informace, které došly příliš pozdě na to, aby byly do zprávy zahrnuty, naznačují stabilizaci v průzkumech z roku 2003 (loňská prevalence mezi mladými dospělými byla 4,8% a v roce 2001 4,6%).
(91) Oplysninger, som blev modtaget for sent til at blive medtaget i beretningen, tyder på en stabilisering i undersøgelserne fra 2003 (sidste års prævalens blandt unge voksne på 4,8 % i forhold til 4,6 % i 2001).
(91) Uuringusse kaasamise jaoks liiga hilja jõudsid kohale andmed, mille järgi on 2003. aasta uuringutes täheldatav stabiliseerumine (eelmisel aastal oli levimus noorte täiskasvanute hulgas 4,8% võrreldes 4,6% 2001. aastal).
(91) Tämän raportin kannalta liian myöhään saapuneiden tietojen mukaan vuoden 2003 tutkimuksista ilmeni, että käyttö on vakiintunut (kokaiinia oli käyttänyt viimeisen vuoden aikana 4,8 prosenttia nuorista aikuisista, kun vuonna 2001 osuus oli 4,6 prosenttia).
(91) A jelentésben való szerepeltetéshez túl későn érkezett az az információ, amely stabilizálódásra utal a 2003-as felmérésekben (az előző évi előfordulás a fiatal felnőttek körében 4,8 %, szemben a 2001-es 4,6 %-kal).
(91) Informasjon som kom for sent til å bli tatt med i rapporten, tyder på en stabilisering i 2003-undersøkelsene (siste års prevalens blant unge voksne er 4,8 % mot 4,6 % i 2001).
(91) Informacje, które dotarły zbyt późno, by ująć je w sprawozdaniu, sugerują stabilizację wg badań na 2003 rok (rozpowszechnienie zażycia w ciągu ostatniego roku wśród młodych osób dorosłych wynosiło 4,8% w porównaniu z 4,6% w roku 2001).
(91) Informaţiile care au fost primite prea târziu pentru a fi incluse în raport sugerează o stabilizare în cadrul sondajelor din 2003 (prevalenţa de anul trecut în rândul adulţilor tineri de 4,8 % faţă de 4,6 % în 2001).
(91) Podľa informácií, ktoré prišli po uzávierke tejto správy, došlo podľa prieskumov v roku 2003 k stabilizácii ( 4,8 % prevalencia v poslednom roku medzi mladými dospelými oproti 4,6 % v roku 2001).
(91) Podatki, ki so prispeli prepozno, da bi se vključili v poročilo, kažejo na stabilizacijo v raziskavah iz leta 2003 (razširjenost v zadnjem letu med mlajšimi odraslimi je bila 4,8 % v primerjavi s 4,6 % leta 2001).
(91) Information som inkom för sent för att tas med i rapporten tyder på en stabilisering i undersökningarna 2003 (förra årets siffra om användningen bland unga vuxna var 4,8 % jämfört med 4,6 % 2001.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Visizplatītākā ārstēšana cietumos ir ārstēšana bez zālēm, kas pastāv visās dalībvalstīs (izņemot Kipru un Latviju), lai gan tās pieejamība atšķiras. Ārstēšanās centri sabiedrībā nodrošina atbalstu un ārstēšanu, kā arī aprūpi pēc tam daudzās valstīs, piemēram, Beļģijā, Čehijas Republikā, Grieķijā, Luksemburgā un Apvienotajā Karalistē.
The most common treatment modality in prisons is drug-free treatment, which exists in all Member States (except Cyprus and Latvia), although availability varies. Treatment centres within the community provide support and treatment as well as aftercare in many countries, e.g. Belgium, the Czech Republic, Greece, Luxembourg and the United Kingdom.
Le mode de traitement le plus courant dans les prisons est l'abstinence sans traitement de substitution, qui existe dans tous les États membres (à l'exception de Chypre et de la Lettonie), même si la disponibilité des traitements varie. Les centres de traitement dans la communauté apportent une aide, un traitement ainsi qu'un suivi ultérieur dans de nombreux pays, comme la Belgique, la République tchèque, la Grèce, le Luxembourg et le Royaume‑Uni.
Die am weitesten verbreitete Behandlungsform in Haftanstalten ist die drogenfreie Therapie, die es in allen Mitgliedstaaten (mit Ausnahme Zyperns und Lettlands) gibt, wobei sie jedoch in unterschiedlichem Maße verfügbar ist. In vielen Ländern, z. B. in Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Luxemburg und dem Vereinigten Königreich bieten gemeindegestützte Behandlungseinrichtungen Hilfe und Behandlung sowie Nachsorge an.
La modalidad de tratamiento más común en las prisiones es el tratamiento sin droga, que existe en todos los Estados miembros (salvo Chipre y Letonia), aunque su disponibilidad varía. En muchos países —como Bélgica, República Checa, Grecia, Luxemburgo y Reino Unido—, los centros de tratamiento de la comunidad prestan apoyo y tratamiento, así como atención posterior.
La modalità di trattamento più comune nelle carceri è quello in situazione di astinenza, disponibile in tutti gli Stati membri (a eccezione di Cipro e Lettonia), sia pur in misura diversa. In molti paesi (per esempio, Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Lussemburgo e Regno Unito) i centri terapeutici presenti nella comunità offrono sostegno e trattamento nonché assistenza a posteriori.
A modalidade de tratamento mais comum nas prisões é o tratamento sem droga, que existe em todos os Estados-Membros (excepto Chipre e Letónia), embora a sua disponibilidade varie. Os centros de tratamento inseridos na comunidade prestam apoio e tratamento, bem como cuidados posteriores ao tratamento, em muitos países, por exemplo Bélgica, República Checa, Grécia, Luxemburgo e Reino Unido.
Η συνηθέστερη μορφή θεραπείας στα σωφρονιστικά ιδρύματα είναι τα στεγνά προγράμματα θεραπείας, τα οποία υπάρχουν σε όλα τα κράτη μέλη (με εξαίρεση την Κύπρο και τη Λεττονία), μολονότι η διαθεσιμότητα ποικίλλει. Θεραπευτικά κέντρα εντός της κοινότητας παρέχουν στήριξη και θεραπεία καθώς και παρεπόμενη περίθαλψη σε πολλές χώρες, π.χ. Βέλγιο, Τσεχική Δημοκρατία, Ελλάδα, Λουξεμβούργο και Ηνωμένο Βασίλειο.
In gevangenissen is een drugsvrije behandeling de meest gebruikt behandelmethode. Deze wordt in alle lidstaten toegepast (met uitzondering van Cyprus en Letland) hoewel het aanbod tussen landen uiteenloopt. In veel landen vindt ook via behandelcentra in de burgermaatschappij ondersteuning, behandeling en nazorg plaats. Dat geldt bijvoorbeeld voor België, Tsjechië, Griekenland, Luxemburg en het Verenigd Koninkrijk.
Nejběžnější formou léčby ve vězeních je abstinenčně orientovaná léčba, která existuje ve všech členských státech (s výjimkou Kypru a Lotyšska), i když její dostupnost je různá. Léčebná centra v rámci komunity poskytují podporu a léčbu a zároveň následnou péči v mnoha zemích, např. v Belgii, České republice, Řecku, Lucembursku a ve Spojeném království.
Den mest almindelige behandlingsmetode er stoffri behandling, som findes i alle medlemsstater (undtagen Cypern og Letland), om end mulighederne varierer. Behandlingscentre inden for fængselsmiljøet tilbyder støtte og behandling samt efterbehandling i mange lande, f.eks. Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Luxembourg og Det Forenede Kongerige.
Kõige tavapärasem ravimeetod vanglates on uimastivaba ravi, mis on olemas kõikides liikmesriikides (välja arvatud Küpros ja Läti). Raviasutused pakuvad paljudes riikides toetust ja ravi ning järelhooldust, näiteks Belgias, Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Luksemburgis ja Ühendkuningriigis.
Yleisin hoitomuoto vankiloissa on lääkkeetön hoito, jota on kaikissa jäsenvaltioissa (paitsi Kyproksella ja Latviassa), joskin sen saatavuus vaihtelee. Yhteisössä toimivat hoitokeskukset tarjoavat tukea ja hoitoa sekä jälkihoitoa monissa maissa, kuten Belgiassa, Tšekissä, Kreikassa, Luxemburgissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa.
A börtönökben a gyógykezelés legelterjedtebb módja a gyógyszermentes kezelés, amely valamennyi tagállamban rendelkezésre áll (Ciprus és Lettország kivételével), bár elérhetősége nem egyforma. A közösségen belüli kezelőközpontok sok országban támogatást és gyógykezelést, illetve utógondozást is nyújtanak, pl. Belgiumban, Csehországban, Görögországban, Luxemburgban és az Egyesült Királyságban.
Den vanligste behandlingsmåten i fengsler er medikamentfri behandling, som finnes i alle medlemsstatene (unntatt Kypros og Latvia), selv om tilgjengeligheten varierer. Behandlingssentre i lokalmiljøet gir støtte og behandling så vel som ettervern i mange land, f.eks. Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Luxemburg og Storbritannia.
Najbardziej powszechnym rodzajem leczenia w więzieniach jest leczenie niefarmakologiczne, które stosowane jest we wszystkich Państwach Członkowskich (poza Cyprem i Łotwą), choć jego dostępność jest różna. W wielu państwach, np. Belgii, Republice Czeskiej, Grecji, Luksemburgu i Wielkiej Brytanii, centra leczenia we wspólnocie oferują wsparcie i leczenie oraz opiekę po zakończeniu leczenia.
Cea mai comună modalitate de tratament în închisori este terapia prin abstinenţă, care există în toate statele membre (cu excepţia Ciprului şi a Letoniei), deşi disponibilitatea acesteia este variabilă. Centrele de tratament din comunitate asigură asistenţă şi tratament, precum şi îngrijire ulterioară în multe ţări, de exemplu în Belgia, Republica Cehă, Grecia, Luxemburg şi Regatul Unit.
Najobvyklejšou liečebnou metódou vo väzeniach je bezdrogová liečba, ktorá existuje vo všetkých členských štátoch (okrem Cypru a Lotyšska), aj keď jej dostupnosť býva rôzna. Vo viacerých krajinách, napr. v Belgicku, Českej republike, Grécku, Luxembursku a Spojenom kráľovstve poskytujú liečebné centrá v spoločenstvách podporu a liečbu ako aj doliečovaciu starostlivosť.
Najpogostejša oblika zdravljenja v zaporih je zdravljenje brez drog, ki obstaja v vseh državah članicah (razen na Cipru in v Latviji), čeprav razpoložljivost ni enaka. V mnogih državah centri za zdravljenje odvisnosti od drog v skupnosti zagotavljajo podporo in zdravljenje ter oskrbo po zdravljenju, npr. v Belgiji, na Češkem, v Grčiji, Luksemburgu in Združenem kraljestvu.
Den vanligaste behandlingsformen i fängelser är drogfri behandling som förekommer i alla medlemsstater (utom Cypern och Lettland), även om tillgången varierar. I många länder, exempelvis Belgien, Tjeckien, Grekland, Luxemburg och Storbritannien erbjuds stöd, behandling och eftervård på behandlingscentrum ute i samhället.
  HepatÄ«ta profilakse  
Lai arī būs jāpaiet vairākām desmitgadēm, kamēr nebūs palikušas ievērojamas iedzīvotāju daļas, kas pakļautas augstam riskam, mērķtiecīgas vakcinācijas programmas narkotiku lietotājiem šobrīd īsteno lielākajā daļā ES valstu un Norvēģijā.
Although it will be some decades until no substantial at-risk populations are left, targeted vaccination programmes for drug users are currently implemented in most EU countries and Norway. To reach their target populations, vaccination is made available to drug users at easily accessible contact points and also increasingly in prisons (144).
Même s'il faudra plusieurs décennies avant de parvenir à la réduction ultime des grandes populations à risques, des programmes de vaccination ciblés à l'intention des usagers de drogue sont actuellement mis en oeuvre dans la plupart des pays de l'UE et en Norvège. Pour atteindre les populations cibles, la vaccination est mise à la disposition des usagers de drogue dans des points de contact aisément accessibles et aussi de manière croissante dans les prisons (144).
Es wird noch einige Jahrzehnte dauern, bis keine großen Risikogruppen mehr vorhanden sind, in den meisten EU-Ländern und Norwegen werden jedoch derzeit gezielte Impfprogramme für Drogenkonsumenten durchgeführt. Um die Zielgruppen zu erreichen, wird die Impfung den Drogenkonsumenten an leicht zugänglichen Kontaktstellen und in zunehmendem Maße auch in Gefängnissen angeboten (144).
Aunque todavía han de pasar algunas décadas hasta que no queden poblaciones de riesgo importantes, los programas de vacunación dirigidos a los consumidores de drogas se aplican actualmente en la mayoría de países de la UE y Noruega. Para llegar a estas poblaciones, se facilita la vacunación a los drogodependientes en puntos de contacto de fácil acceso y también cada vez más en las prisiones (144).
Anche se dovrà passare qualche decennio prima che si riescano a eliminare le popolazioni a rischio più numerose, i programmi di vaccinazione mirati ai consumatori di droga vengono attualmente messi a punto nella maggior parte dei paesi dell’UE e in Norvegia. Per raggiungere le popolazioni bersaglio la vaccinazione viene messa a disposizione dei consumatori di droga in punti di contatto facilmente accessibili e, sempre più di frequente, anche nelle carceri (144).
Apesar de ainda serem necessárias algumas décadas para que deixem de existir populações substanciais em risco, existem actualmente programas de vacinação dirigidos aos consumidores de droga na maioria dos Estados-Membros da UE e na Noruega. Para atingir as suas populações-alvo, a vacinação é facultada aos consumidores de droga em pontos de contacto de acesso fácil e também, cada vez mais, nas prisões (144).
Μολονότι θα περάσουν μερικές δεκαετίες μέχρις ότου πάψουν να υπάρχουν πληθυσμοί που διατρέχουν κίνδυνο, στοχοθετημένα προγράμματα εμβολιασμού για τους χρήστες ναρκωτικών εφαρμόζονται σήμερα στις περισσότερες χώρες της ΕΕ και στη Νορβηγία. Για την προσέγγιση των πληθυσμών στόχων, ο εμβολιασμός παρέχεται στους χρήστες ναρκωτικών σε σημεία επαφής εύκολης πρόσβασης καθώς και ολοένα και περισσότερο σε σωφρονιστικά ιδρύματα (144).
Hoewel het nog enkele tientallen jaren zal duren totdat er nog maar een kleine risicopopulatie aanwezig is, zijn er in de meeste landen van de EU en in Noorwegen op dit moment gerichte vaccinatieprogramma’s voor drugsgebruikers operationeel. Om de doelgroep te kunnen bereiken, worden de vaccinaties via laagdrempelige contactpunten aangeboden; daarnaast nemen ook de vaccinatiemogelijkheden in gevangenissen toe (144).
Ačkoli to potrvá několik desetiletí, než nezbude žádná podstatná riziková populace, cílené programy vakcinace se nyní realizují pro uživatele drog ve většině zemí EU a v Norsku. Aby se dostala k cílovým populacím, zpřístupňuje se vakcinace pro uživatele drog ve snadno dosažitelných kontaktních místech a také stále více i ve věznicích (144).
Selv om der kommer til at gå nogle årtier, inden der ikke længere er risikogrupper af betydning tilbage, gennemføres der på nuværende tidspunkt målrettede vaccinationsprogrammer for stofbrugere i de fleste EU-lande og Norge. For at nå målgrupperne tilbydes stofbrugerne vaccination på let tilgængelige kontaktsteder og også i stigende grad i fængsler (144).
Kuigi kulub mitukümmend aastat, enne kui enam pole järele jäänud oluliselt ohustatud rahvastikurühmasid, juurutatakse praegu enamikus ELi riikides ja Norras narkomaanidele suunatud vaktsineerimisprogramme. Sihtrühmadeni jõudmiseks pakutakse narkomaanidele vaktsineerimisteenuseid kergesti juurdepääsetavates kontaktpunktides ning üha sagedamini ka vanglates (144).
Kaikkien merkittävien riskiväestöjen sisällyttämiseen rokotusohjelmiin menee vielä vuosikymmeniä, mutta huumeidenkäyttäjille kohdennettuja rokotusohjelmia on jo useimmissa EU-maissa ja Norjassa. Kohdeväestöjen tavoittamiseksi rokotuksia tarjotaan huumeidenkäyttäjille helposti lähestyttävissä yhteyspisteissä ja yhä useammin myös vankiloissa (144).
Bár még el kell telnie néhány évtizednek, amíg végül nem lesz már jelentős kockázatnak kitett csoport, az EU legtöbb országában és Norvégiában már folyik a kábítószer-használóknak szánt célzott oltási programok végrehajtása. A célpopulációk elérése érdekében az oltást a kábítószer-használók számára könnyen elérhető kapcsolattartási pontokon, illetve egyre gyakrabban a börtönökben is hozzáférhetővé teszik(144).
Selv om det ennå vil gå noen tiår før det ikke lenger finnes noen betydelige befolkningsgrupper med høy risiko, gjennomføres nå målrettede vaksinasjonsprogrammer for narkotikabrukere i de fleste EU-landene og Norge. For å nå fram til målpopulasjonene gis narkotikabrukerne mulighet for å få vaksinen på lett tilgjengelige kontaktpunkter og også i økende grad i fengslene (144).
Choć miną dziesięciolecia, zanim otrzyma się populacje charakteryzujące się niskim ryzykiem, programy ukierunkowanych szczepień dla osób zażywających narkotyki są obecnie wdrażane w większości państw UE i w Norwegii. By dotrzeć do populacji docelowych, szczepienia udostępnia się dla narkomanów w łatwo dostępnych punktach kontaktowych i coraz częściej również w więzieniach (144).
Deşi vor trece mai multe decenii până când nu vor mai exista populaţii semnificative cu risc, în prezent, în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene şi în Norvegia se pun în aplicare programe de vaccinare axate pe grupul ţintă de consumatori de droguri. Pentru a ajunge la populaţiile ţintă, consumatorilor de droguri li se asigură vaccinarea în puncte de contact uşor accesibile şi, din ce în ce mai mult, în închisori (144).
Vo väčšine krajín EÚ a v Nórsku sa v súčasnosti uskutočňujú cielené vakcinačné programy pre užívateľov drog, aj keď potrvá ešte niekoľko desaťročí, kým zmiznú významné rizikové populácie. Na dosiahnutie svojich cieľových populácií sa vakcinácia podáva užívateľom drog na ľahko dostupných kontaktných miestach a stále častejšie aj vo väzeniach (144).
Čeprav bo minilo nekaj desetletij, preden večje število prebivalcev ne bo več izpostavljeno tveganjem, se ciljno naravnani programi cepljenja za uživalce drog trenutno izvajajo v večini držav EU in na Norveškem. Da bi dosegli njihovo ciljno prebivalstvo, je cepljenje uživalcem drog na voljo v lahko dostopnih kontaktnih točkah ter vedno bolj v zaporih (144).
Även om det kommer att dröja några decennier tills det inte längre finns några större riskgrupper kvar genomförs för närvarande riktade vaccinationsprogram för narkotikamissbrukare i de flesta EU-länder och Norge. För att nå målgrupperna har vaccination blivit tillgänglig för narkotikamissbrukare vid kontaktpunkter som är lätta att nå och allt oftare även i fängelser(144).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
No visiem ārstēšanās pieprasījumiem 60% ir pieprasījumi ārstēšanai no opiātu atkarības, lai arī daudzos gadījumos primārā narkotika nav reģistrēta – un vairāk kā puse (54%) no šiem opiātu pacientiem narkotikas injicē, par 10 % nav informācijas par narkotiku injicēšanu.
Of the total treatment requests made, 60 % are known to be for opiate treatment, although in many cases the primary drug is not recorded – and over half (54%) of these opiate clients are known injectors, with 10 % being of unknown injecting status. Opiates are also reported to be the secondary drug for around 10 % of new clients (110).
Sur l'ensemble des demandes de traitement, 60 % concernent un traitement pour usage d'opiacés, bien que souvent la drogue primaire ne soit pas mentionnée, et plus de la moitié (54 %) des patients usagers d'opiacés sont connus comme des usagers de drogue par voie intraveineuse, alors que dans 10 % des cas, on ignore comment ils consomment leur drogue. Environ 10 % des nouveaux patients déclarent les opiacés comme drogue secondaire (110).
Es ist bekannt, dass 60 % aller Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Opiaten stehen, obwohl in vielen Fällen die Primärdroge nicht erfasst wird. Über die Hälfte (54 %) dieser Opiatpatienten sind bekanntermaßen injizierende Drogenkonsumenten, während bei 10 % nicht feststeht, ob sie injizieren. Ferner werden Opiate von etwa 10 % der Erstpatienten als Sekundärdroge genannt (110).
Del total de solicitudes de tratamiento realizadas, se sabe que el 60 % son por consumo de opiáceos, aunque en muchos casos no se ha registrado la droga principal, y se sabe que más de la mitad (54 %) de estos pacientes de opiáceos se inyectan la droga, desconociéndose el hábito de inyección del 10 % de ellos. También se sabe que los opiáceos son la segunda droga para aproximadamente el 10 % de los nuevos pacientes (110).
Sul totale di richieste presentate, il 60% riguarda la terapia per oppiacei (sebbene in molti casi la droga primaria non sia riferita); oltre la metà (54%) di questi consumatori di oppiacei si inietta la sostanza, mentre per il 10% la via di somministrazione non è nota. Gli oppiacei sono inoltre menzionati come droga secondaria da circa il 10% dei nuovi pazienti (110).
Do total de pedidos de tratamento apresentados, sabe-se que 60% estão relacionados com o consumo de opiáceos, embora em muitos casos a droga principal não seja registada, e que mais de metade (54%) destes utentes consumidores de opiáceos fá-lo por via endovenosa, não se sabendo se 10% deles se injectam ou não. Segundo as informações comunicadas, os opiáceos são a droga secundária para cerca de 10% dos novos utentes (110).
Από το σύνολο των αιτήσεων για θεραπεία, 60 % είναι γνωστό ότι αφορούν θεραπεία απεξάρτησης από οπιούχα, μολονότι σε πολλές περιπτώσεις η κύρια ουσία δεν καταγράφεται – και περισσότερο από το ήμισυ (54%) των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα είναι γνωστό ότι κάνει ενέσιμη χρήση ουσιών, ενώ για 10 % δεν είναι γνωστό κατά πόσον κάνουν ενέσιμη χρήσης ουσιών. Τα οπιούχα αναφέρονται επίσης ως δευτερεύουσα ουσία για το 10 % περίπου των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία (110).
Van de totale vraag naar behandeling komt 60% voor rekening van opiatengebruikers, hoewel daarbij de kanttekening geplaatst dient te worden dat de primaire drug in veel gevallen niet wordt geregistreerd. Van meer dan de helft (54%) van de opiatencliënten is bekend dat zij drugs spuiten; van 10% zijn hierover geen gegevens bekend. Van ongeveer 10% van de nieuwe cliënten wordt gemeld dat zij opiaten als secundaire drug gebruiken (110).
Je známo, že z celkového počtu žádostí o léčbu tvoří 60 % žádosti o léčení závislosti na opiátech, ačkoli v mnoha případech není primární droga zaznamenaná. Více než polovina (54 %) uvedených klientů užívajících opiáty je známa jako osoby, které drogu užívají nitrožilně, přičemž u 10 % není stav injekčního užívání znám. Opiáty jsou také uváděny jako sekundární droga pro asi 10 % nových klientů (110).
Det vides, at 60 % af den samlede efterspørgsel efter behandling er i forbindelse med opiatbehandling, selv om det primære stof i mange tilfælde ikke registreres – og over halvdelen (54%) af disse opiatklienter er intravenøse brugere, mens den intravenøse status for 10 % er ukendt. Opiater angives også at være det sekundære stof for ca. 10 % af de nye klienter (110).
Esitatud ravitaotluste üldarvust on 60% teadaolevalt ravitaotlused opiaatide tõttu, kuigi paljudel juhtudel ei panda esmast narkootikumi kirja. Rohkem kui pooled (54%) opiaate tarbivatest klientidest on teadaolevalt süstivad narkomaanid ja 10% puhul pole teada, kas nad süstivad või mitte. Opiaatidest kui teisesest narkootikumist on teatanud ligikaudu 10% uutest klientidest (110).
Kaikista hoitopyynnöistä 60 prosenttia esitetään opiaattien takia – joskin monissa tapauksissa päähuumetta ei kirjata – ja yli puolet (54%) näistä opiaattiasiakkaista on injektiokäyttäjiä ja 10 prosentin käyttötapa on tuntematon. Lisäksi noin 10 prosenttia uusista asiakkaista ilmoittaa opiaatit toissijaisiksi huumeiksi (110).
Az összes kezelési igényből 60%-ot tekintenek opiát miatti kezelésnek, noha sok esetben az elsődleges drogot nem tartják nyilván; az opiátok miatt kezelt pácienseknek pedig több mint a fele (54%) ismerten injekciós használó, illetve 10%-nak az injekciózási helyzete nem ismert. Az opiátokat emellett az új páciensek körülbelül 10%-a nevezte meg másodlagos kábítószerként(110).
Av det samlede antallet søknader om behandling gjelder 60 % behandling for opiatbruk, selv om primærrusmiddelet i mange saker ikke er registrert, og over halvparten (54 %) av disse opiatklientene er kjente sprøytebrukere. For 10 % er det ikke kjent om de er sprøytebrukere eller ikke. Opiater oppgis også som sekundærrusmiddel av rundt 10 % av alle nye klienter (110).
Z całej liczby przypadków zapotrzebowania na leczenie 60% dotyczy leczenia z uzależnienia od opiatów, choć w wielu przypadkach brakuje informacji o narkotyku głównym. O ponad połowie (54%) z tych pacjentów uzależnionych od opiatów wiadomo, że przyjmują narkotyk dożylnie, a w przypadku 10% z nich nic nie wiadomo o wstrzykiwaniu. Opiaty określane są także jako narkotyk drugorzędny przez ok. 10% nowych pacjentów (110).
Din totalul cererilor de tratament înregistrate, 60 % sunt depuse pentru tratament pentru dependenţa de opiacee, deşi în multe cazuri drogul principal nu este înregistrat –, iar peste jumătate (54%) din aceşti clienţi ai tratamentului pentru dependenţă de opiacee sunt cunoscuţi ca şi consumatori prin injectare, în timp ce pentru 10 % din aceştia nu se ştie dacă îşi injectează drogurile sau nu. De asemenea, se arată că opiaceele reprezintă drogul secundar pentru aproximativ 10 % din clienţii noi (110).
Z celkového počtu žiadostí o liečbu je 60 % známych žiadostí o liečbu kvôli opiátom, hoci v mnohých prípadoch nebola zaznamenaná primárna droga – vyše polovica (54 %) týchto opiátových klientov sú známi ako injekční užívatelia a pri 10 % nevedno, či sú injekční, alebo nie. Okolo 10 % nových klientov uvádza opiáty aj ako sekundárnu drogu (110).
Od vseh povpraševanj po zdravljenju se jih 60 % nanaša na zdravljenje odvisnosti od opiatov, čeprav velikokrat primarna droga ni zabeležena, in več kot polovica (54 %) teh oseb, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od opiatov, si drogo vbrizgava, od tega jih ima 10 % neznan status vbrizgavanja. O opiatih kot o sekundarni drogi poroča 10 % oseb, ki išče zdravljenje na novo (110).
60 % av de klienter som sökte behandling ville ha behandling mot opiatmissbruk, men i många fall har primärdrogen inte uppgetts. Mer än hälften (54 %) av opiatklienterna är kända injektionsmissbrukare och 10 % har okänd injektionsstatus. Enligt de uppgifter som redovisats är opiater dessutom sekundärdrog för omkring 10 % av de nya klienterna(110).
  HepatÄ«ta profilakse  
Lai arī būs jāpaiet vairākām desmitgadēm, kamēr nebūs palikušas ievērojamas iedzīvotāju daļas, kas pakļautas augstam riskam, mērķtiecīgas vakcinācijas programmas narkotiku lietotājiem šobrīd īsteno lielākajā daļā ES valstu un Norvēģijā.
Although it will be some decades until no substantial at-risk populations are left, targeted vaccination programmes for drug users are currently implemented in most EU countries and Norway. To reach their target populations, vaccination is made available to drug users at easily accessible contact points and also increasingly in prisons (144).
Même s'il faudra plusieurs décennies avant de parvenir à la réduction ultime des grandes populations à risques, des programmes de vaccination ciblés à l'intention des usagers de drogue sont actuellement mis en oeuvre dans la plupart des pays de l'UE et en Norvège. Pour atteindre les populations cibles, la vaccination est mise à la disposition des usagers de drogue dans des points de contact aisément accessibles et aussi de manière croissante dans les prisons (144).
Es wird noch einige Jahrzehnte dauern, bis keine großen Risikogruppen mehr vorhanden sind, in den meisten EU-Ländern und Norwegen werden jedoch derzeit gezielte Impfprogramme für Drogenkonsumenten durchgeführt. Um die Zielgruppen zu erreichen, wird die Impfung den Drogenkonsumenten an leicht zugänglichen Kontaktstellen und in zunehmendem Maße auch in Gefängnissen angeboten (144).
Aunque todavía han de pasar algunas décadas hasta que no queden poblaciones de riesgo importantes, los programas de vacunación dirigidos a los consumidores de drogas se aplican actualmente en la mayoría de países de la UE y Noruega. Para llegar a estas poblaciones, se facilita la vacunación a los drogodependientes en puntos de contacto de fácil acceso y también cada vez más en las prisiones (144).
Anche se dovrà passare qualche decennio prima che si riescano a eliminare le popolazioni a rischio più numerose, i programmi di vaccinazione mirati ai consumatori di droga vengono attualmente messi a punto nella maggior parte dei paesi dell’UE e in Norvegia. Per raggiungere le popolazioni bersaglio la vaccinazione viene messa a disposizione dei consumatori di droga in punti di contatto facilmente accessibili e, sempre più di frequente, anche nelle carceri (144).
Apesar de ainda serem necessárias algumas décadas para que deixem de existir populações substanciais em risco, existem actualmente programas de vacinação dirigidos aos consumidores de droga na maioria dos Estados-Membros da UE e na Noruega. Para atingir as suas populações-alvo, a vacinação é facultada aos consumidores de droga em pontos de contacto de acesso fácil e também, cada vez mais, nas prisões (144).
Μολονότι θα περάσουν μερικές δεκαετίες μέχρις ότου πάψουν να υπάρχουν πληθυσμοί που διατρέχουν κίνδυνο, στοχοθετημένα προγράμματα εμβολιασμού για τους χρήστες ναρκωτικών εφαρμόζονται σήμερα στις περισσότερες χώρες της ΕΕ και στη Νορβηγία. Για την προσέγγιση των πληθυσμών στόχων, ο εμβολιασμός παρέχεται στους χρήστες ναρκωτικών σε σημεία επαφής εύκολης πρόσβασης καθώς και ολοένα και περισσότερο σε σωφρονιστικά ιδρύματα (144).
Hoewel het nog enkele tientallen jaren zal duren totdat er nog maar een kleine risicopopulatie aanwezig is, zijn er in de meeste landen van de EU en in Noorwegen op dit moment gerichte vaccinatieprogramma’s voor drugsgebruikers operationeel. Om de doelgroep te kunnen bereiken, worden de vaccinaties via laagdrempelige contactpunten aangeboden; daarnaast nemen ook de vaccinatiemogelijkheden in gevangenissen toe (144).
Ačkoli to potrvá několik desetiletí, než nezbude žádná podstatná riziková populace, cílené programy vakcinace se nyní realizují pro uživatele drog ve většině zemí EU a v Norsku. Aby se dostala k cílovým populacím, zpřístupňuje se vakcinace pro uživatele drog ve snadno dosažitelných kontaktních místech a také stále více i ve věznicích (144).
Selv om der kommer til at gå nogle årtier, inden der ikke længere er risikogrupper af betydning tilbage, gennemføres der på nuværende tidspunkt målrettede vaccinationsprogrammer for stofbrugere i de fleste EU-lande og Norge. For at nå målgrupperne tilbydes stofbrugerne vaccination på let tilgængelige kontaktsteder og også i stigende grad i fængsler (144).
Kuigi kulub mitukümmend aastat, enne kui enam pole järele jäänud oluliselt ohustatud rahvastikurühmasid, juurutatakse praegu enamikus ELi riikides ja Norras narkomaanidele suunatud vaktsineerimisprogramme. Sihtrühmadeni jõudmiseks pakutakse narkomaanidele vaktsineerimisteenuseid kergesti juurdepääsetavates kontaktpunktides ning üha sagedamini ka vanglates (144).
Kaikkien merkittävien riskiväestöjen sisällyttämiseen rokotusohjelmiin menee vielä vuosikymmeniä, mutta huumeidenkäyttäjille kohdennettuja rokotusohjelmia on jo useimmissa EU-maissa ja Norjassa. Kohdeväestöjen tavoittamiseksi rokotuksia tarjotaan huumeidenkäyttäjille helposti lähestyttävissä yhteyspisteissä ja yhä useammin myös vankiloissa (144).
Bár még el kell telnie néhány évtizednek, amíg végül nem lesz már jelentős kockázatnak kitett csoport, az EU legtöbb országában és Norvégiában már folyik a kábítószer-használóknak szánt célzott oltási programok végrehajtása. A célpopulációk elérése érdekében az oltást a kábítószer-használók számára könnyen elérhető kapcsolattartási pontokon, illetve egyre gyakrabban a börtönökben is hozzáférhetővé teszik(144).
Selv om det ennå vil gå noen tiår før det ikke lenger finnes noen betydelige befolkningsgrupper med høy risiko, gjennomføres nå målrettede vaksinasjonsprogrammer for narkotikabrukere i de fleste EU-landene og Norge. For å nå fram til målpopulasjonene gis narkotikabrukerne mulighet for å få vaksinen på lett tilgjengelige kontaktpunkter og også i økende grad i fengslene (144).
Choć miną dziesięciolecia, zanim otrzyma się populacje charakteryzujące się niskim ryzykiem, programy ukierunkowanych szczepień dla osób zażywających narkotyki są obecnie wdrażane w większości państw UE i w Norwegii. By dotrzeć do populacji docelowych, szczepienia udostępnia się dla narkomanów w łatwo dostępnych punktach kontaktowych i coraz częściej również w więzieniach (144).
Deşi vor trece mai multe decenii până când nu vor mai exista populaţii semnificative cu risc, în prezent, în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene şi în Norvegia se pun în aplicare programe de vaccinare axate pe grupul ţintă de consumatori de droguri. Pentru a ajunge la populaţiile ţintă, consumatorilor de droguri li se asigură vaccinarea în puncte de contact uşor accesibile şi, din ce în ce mai mult, în închisori (144).
Vo väčšine krajín EÚ a v Nórsku sa v súčasnosti uskutočňujú cielené vakcinačné programy pre užívateľov drog, aj keď potrvá ešte niekoľko desaťročí, kým zmiznú významné rizikové populácie. Na dosiahnutie svojich cieľových populácií sa vakcinácia podáva užívateľom drog na ľahko dostupných kontaktných miestach a stále častejšie aj vo väzeniach (144).
Čeprav bo minilo nekaj desetletij, preden večje število prebivalcev ne bo več izpostavljeno tveganjem, se ciljno naravnani programi cepljenja za uživalce drog trenutno izvajajo v večini držav EU in na Norveškem. Da bi dosegli njihovo ciljno prebivalstvo, je cepljenje uživalcem drog na voljo v lahko dostopnih kontaktnih točkah ter vedno bolj v zaporih (144).
Även om det kommer att dröja några decennier tills det inte längre finns några större riskgrupper kvar genomförs för närvarande riktade vaccinationsprogram för narkotikamissbrukare i de flesta EU-länder och Norge. För att nå målgrupperna har vaccination blivit tillgänglig för narkotikamissbrukare vid kontaktpunkter som är lätta att nå och allt oftare även i fängelser(144).
  Narkotikas darba vietā  
Viena no tā sadaļām nosaka prasību darbiniekiem nodrošināt, lai viņi neatrastos toksisko vielu ietekmē darbā tādā mērā, cik tas varētu apdraudēt viņu pašu un citu personu drošību, veselību un labklājību darbā.
In Ireland, the Safety, Health and Welfare at Work Bill was published in June 2004. One section requires that employees ensure that they are not under the influence of any intoxicant(s) while at work to the extent that they would endanger their own safety, health or welfare at work, or that of any other person. It also requires employees, if reasonably required by their employer, to submit to any appropriate, reasonable and proportionate tests by a competent person.
En Irlande, la proposition de loi sur la sécurité, la santé et le bien-être au travail a été publiée en juin 2004. L'un des articles impose aux travailleurs de veiller à ce qu'ils ne soient pas sous l'influence d'une substance intoxicante au travail dans la mesure où ils mettraient en danger leur propre sécurité, santé ou bien-être au travail ou ceux de toute autre personne. Elle impose également aux travailleurs, si leur employeur leur en fait raisonnablement la demande, de se soumettre à tout test approprié, raisonnable et proportionné réalisé par une personne compétente.
[Gesetzesentwurf über Sicherheit, Gesundheit und Wohlbefinden am Arbeitsplatz] veröffentlicht. Den Bestimmungen dieses Gesetzesentwurfs zufolge haben Arbeitnehmer dafür Sorge zu tragen, dass sie am Arbeitsplatz nicht unter dem Einfluss von Rauschmitteln stehen, sofern sie dadurch für sich selbst oder andere eine Gefahr für Sicherheit, Gesundheit oder Wohlbefinden darstellen würden. Ferner sind die Arbeitnehmer verpflichtet, sich im Falle einer berechtigten Aufforderung des Arbeitgebers jedem angemessenen, zumutbaren und verhältnismäßigen Test durch eine hierfür befähigte Person zu unterziehen.
. Uno de sus apartados exige a los empleados que se abstengan de trabajar bajo los efectos de sustancias tóxicas que puedan poner en peligro su propia seguridad, salud o bienestar en el trabajo, o de otras personas. También exige que los empleados, previa petición razonable por parte del empresario, presenten un análisis adecuado, razonable y proporcionado realizado por una persona competente.
Nel giugno 2004 è stata pubblicata in Irlanda la proposta di legge sulla sicurezza, la salute e il benessere sul lavoro. Una sezione di questa proposta impone ai dipendenti di garantire di non fare uso di sostanze inebrianti durante l’orario di lavoro se tali sostanze possono mettere a repentaglio la loro sicurezza, salute o il loro benessere sul lavoro o quello di qualsiasi altra persona. Impone inoltre ai dipendenti, dietro ragionevole richiesta del datore di lavoro, di presentare test adeguati, ragionevoli e proporzionati effettuati da persona competente.
Na Irlanda, o projecto de lei relativo à segurança, saúde e bem-estar no trabalho foi publicado em Junho de 2004. Uma das suas secções exige que os trabalhadores garantam não estar sob a influência de qualquer narcótico no trabalho, na medida em que possam pôr em risco a segurança, saúde ou bem-estar no trabalho deles próprios ou de terceiros. Exige igualmente que os trabalhadores, se tal lhes for solicitado com razoabilidade pela entidade patronal, se submetam a análises adequadas, aceitáveis e proporcionais efectuadas por um técnico competente.
Στην Ιρλανδία, το σχέδιο νόμου για την ασφάλεια, την υγεία και την ευημερία στην εργασία δημοσιεύθηκε τον Ιούνιο του 2004. Ένα άρθρο του απαιτεί από τους εργαζομένους να διασφαλίζουν ότι δεν είναι υπό την επήρεια οποιασδήποτε εθιστικής ουσίας ενόσω εργάζονται, στον βαθμό που θα μπορούσαν να θέσουν σε κίνδυνο την ασφάλεια, την υγεία και την ευημερία στην εργασία των ιδίων ή οποιουδήποτε άλλου προσώπου. Απαιτεί επίσης από τους εργαζομένους, εφόσον αυτό ζητείται εύλογα από τον εργοδότη τους, να υποβάλλονται στις κατάλληλες, εύλογες και ανάλογες εξετάσεις από αρμόδιο πρόσωπο.
In Ierland is in juni 2004 de wet veiligheid, gezondheid en welzijn op het werk gepubliceerd. In een van de artikelen wordt bepaald dat werknemers ervoor moeten zorgen op hun werk niet onder een zodanige invloed van een bedwelmend middel te verkeren dat de veiligheid, gezondheid of het welzijn van henzelf of van anderen hierdoor in gevaar wordt gebracht. Indien een werkgever in redelijkheid daarom vraagt, zijn werknemers ook verplicht een relevante, redelijke en proportionele test door een bevoegd persoon te laten afnemen.
V Irsku byl v červnu roku 2004 vydán „Safety, Health and Welfare at Work Bill“ [návrh zákona o bezpečnosti práce a pracovním zdraví]. Jedna jeho část vyžaduje, aby zaměstnanci zajistili, že na pracovišti nebudou pod vlivem jakéhokoli omamného prostředku v míře, která by ohrozila jejich vlastní bezpečnost, zdraví nebo blaho na pracovišti nebo zdraví a bezpečnost třetích osob. Zákon rovněž vyžaduje, aby zaměstnanci na základě přiměřeného požadavku svého zaměstnavatele podstoupili jakékoli vhodné, odpovídající a přiměřené testy provedené kompetentní osobou.
I Irland blev lovforslaget om sikkerhed, sundhed og velfærd på arbejdspladsen offentliggjort i juni 2004. Ifølge en af paragrafferne skal arbejdstagere sørge for, at de under arbejdet ikke er under indflydelse af noget rusmiddel i en sådan grad, at de vil være til fare for deres egen eller enhver anden persons sikkerhed, sundhed eller velfærd. Arbejdstagere skal også, hvis det med rimelighed kræves af arbejdsgiveren, underkaste sig enhver passende, rimelig og forholdsmæssig test foretaget af en kompetent person.
Iirimaal avaldati 2004. aasta juunis seadus ohutuse, tervise ja heaolu kohta töökohal. Selle ühes paragrahvis nõutakse töötajailt selle tagamist, et nad ei ole töö juures mis tahes joovastava(te) aine(te) mõju all sellisel määral, mis ohustaks nende või teiste inimeste turvalisust, tervist või heaolu töökohal. Samuti nõutakse töötajate testimist mis tahes sobivate, mõistlike ja asjakohaste testidega pädeva isiku poolt, kui tööandjal on selleks mõistlik põhjendus.
Irlannissa annettiin kesäkuussa 2004 työterveyttä, -turvallisuutta ja -hyvinvointia koskeva lakiehdotus. Sen erään pykälän mukaan työntekijöiden on varmistettava, etteivät he ole työssä siinä määrin päihteiden vaikutuksen alaisena, että he vaarantavat itsensä tai toisen työturvallisuuden, -terveyden tai -hyvinvoinnin. Lisäksi työntekijöiden on käytävä pätevän henkilön suorittamissa asianmukaisissa, kohtuullisissa ja oikeasuhteisissa testeissä, jos työnantaja sitä kohtuudella vaatii.
Írországban a munkahelyi biztonságról, egészségről és jólétről szóló törvénytervezetet 2004 júniusában hirdették ki. Ennek egyik szakasza előírja, hogy az alkalmazottaknak biztosítaniuk kell, hogy a munkavégzés idején nem állnak semmilyen bódulatkeltő anyag hatása alatt olyan mértékben, ami veszélyeztetné saját vagy bárki más biztonságát, egészségét vagy jólétét a munkahelyen. A tervezet előírja azt is, hogy ha a munkaadó ezt ésszerű okokból megköveteli, az alkalmazott köteles alávetni magát bármilyen megfelelő, indokolt és arányos vizsgálatnak, amelyet illetékes személy végez el.
I Irland ble Lov om sikkerhet, helse og velferd i arbeidslivet (Safety, Health and Welfare at Work Bill) offentliggjort i juni 2004. Én paragraf krever at ansatte skal forsikre at de ikke er så påvirket av rusmidler i arbeidstiden, at de setter egen eller andres sikkerhet, helse eller velferd i fare. Loven krever også at ansatte, hvis arbeidsgiver har saklig grunn for å kreve det, underkaster seg relevante, rimelige og forholdsmessige tester som skal gjennomføres av kompetent personell.
W Irlandii w czerwcu 2004 roku przedstawiono projekt ustawy o bezpieczeństwie, zdrowiu i dobrobycie w pracy. Jeden z jego ustępów wymaga, by pracownicy zapewnili, że w czasie pracy nie są pod wpływem jakiegokolwiek środka odurzającego (lub kilku z nich) w stopniu zagrażającym własnwmu bezpieczeństwu, zdrowiu i dobrobytowi w pracy lub innych osób. Wymaga on też, by pracownicy, jeśli istnieje uzasadnione wymaganie ze strony pracodawcy, poddali się odpowiednim, uzasadnionym i proporcjonalnym testom przeprowadzonym przez kompetentną osobę.
În Irlanda, Legea privind sănătatea, securitatea şi bunăstarea la locul de muncă a fost publicată în iunie 2004. Una dintre secţiuni prevede că lucrătorii au responsabilitatea de a nu se afla sub influenţa nici unei/unor substanţe toxice când se află la locul de muncă într-o măsură în care să îşi pună în pericol propria siguranţă, sănătate sau bunăstare şi pe a celorlalţi. De asemenea, angajaţii au obligaţia de a prezenta, la solicitarea rezonabilă a angajatorului, orice teste adecvate efectuate de o persoană competentă, în limite rezonabile şi păstrând proporţiile.
). V jednom paragrafe sa vyžaduje od zamestnancov zabezpečiť, že v práci nebudú pod vplyvom žiadnej toxickej látky v takej miere, aby pri práci mohli ohroziť bezpečnosť, zdravie a duševnú pohodu seba alebo inej osoby. Od zamestnancov sa tiež vyžaduje, aby sa podrobili akémukoľvek vhodnému, odôvodnenému a primeranému testovaniu príslušnej osoby, ak to zamestnávateľ odôvodnene požaduje.
Na Irskem je bil junija 2004 objavljen osnutek zakona o varnosti, zdravju in dobrem počutju na delovnem mestu. Kot zahteva eno poglavje zakona, morajo zaposleni zagotoviti, da med delom niso toliko pod vplivom nobenih prepovedanih sredstev za omamljanje, da bi bila ogrožena njihova varnost, zdravje ali dobro počutje na delovnem mestu ali varnost, zdravje in dobro počutje katere koli druge osebe. Prav tako morajo zaposleni, če delodajalec to upravičeno zahteva, opraviti vsak ustrezen, razumen in sorazmeren preizkus, ki ga izvede pristojna oseba.
I Irland offentliggjordes i juni 2004 lagen om säkerhet, hälsa och välfärd i arbetslivet. Enligt en paragraf i denna lag måste arbetstagare garantera att de vid utförandet av sina arbetsuppgifter inte är påverkade av berusningsmedel i en sådan grad att de äventyrar sin egen eller andras säkerhet, hälsa eller välfärd i arbetslivet. Enligt lagen är arbetstagare också skyldiga att uppfylla skäliga krav från arbetsgivarens sida om uppvisande av ett lämpligt, skäligt och proportionerligt test utfört av en behörig person.
  Ar narkotikām saistÄ«t...  
Divās pēdējās konferencēs Eiropas valdības pārstāvji ir apstiprinājuši savu sadarbību cīņā pret HIV/AIDS un noteikuši pasākumus, lai stiprinātu savus atbildes pasākumus šajā jomā (Dublinas deklarācijas, 2004. gada februārī un Viļņas deklarācijas 2004. gada septembrī).
(137) In two recent conferences, European government representatives have confirmed their partnership in the fight against HIV/AIDS and defined measures to strengthen their responses in this area (Dublin Declaration, February 2004, and Vilnius Declaration, September 2004). All EU key documents on HIV/AIDS can be found on the European Commission’s public health website.
(137) Lors de deux conférences récentes, les représentants des gouvernements européens ont confirmé leur partenariat dans la lutte contre le VIH/SIDA et défini des mesures en vue de renforcer leurs actions dans ce domaine (déclaration de Dublin, février 2004, et déclaration de Vilnius, septembre 2004). Tous les documents majeurs de l'UE sur le VIH/SIDA peuvent être consultés sur le site web de la DG Santé publique de la Commission européenne.
(137) Bei zwei Konferenzen haben die europäischen Regierungsvertreter kürzlich ihre Partnerschaft in der Bekämpfung von HIV/AIDS bekräftigt und Maßnahmen festgelegt, um die Initiativen in diesem Bereich zu verstärken (Erklärung von Dublin, Februar 2004, und Erklärung von Wilna, September 2004). Alle wichtigen Dokumente der EU im Zusammenhang mit HIV/AIDS können auf der Website der Europäischen Kommission zur öffentlichen Gesundheit abgerufen werden.
(137) En dos conferencias recientes, los representantes del Gobierno europeo confirmaron su colaboración en la lucha contra el VIH/SIDA y definieron medidas para reforzar sus actuaciones en este ámbito (Declaración de Dublín, febrero de 2004, y Declaración de Vilnius, septiembre de 2004). Todos los documentos clave de la UE sobre el VIH/SIDA pueden consultarse en el sitio web de salud pública de la Comisión Europea.
(137) In due recenti conferenze i rappresentanti dei governi europei hanno confermato il partenariato nella lotta contro HIV/AIDS e definito misure per rafforzare le proprie risposte in questo settore (Dichiarazione di Dublino, febbraio 2004, e Dichiarazione di Vilnius, settembre 2004). Tutti i documenti chiave dell’UE sul tema HIV/AIDS sono reperibili sul sito web della salute pubblica della Commissione europea.
(137) Em duas conferências recentes, os representantes dos governos europeus confirmaram a sua parceria na luta contra o VIH/SIDA e definiram medidas para reforçar as suas respostas neste domínio (Declaração de Dublim, Fevereiro de 2004, e Declaração de Vilnius, Setembro de 2004). Todos os documentos fundamentais da UE sobre o VIH/SIDA podem ser consultados no website sobre saúde pública da Comissão Europeia.
(137) Σε δύο πρόσφατες διασκέψεις, εκπρόσωποι ευρωπαϊκών κυβερνήσεων επιβεβαίωσαν την εταιρική σχέση τους για την καταπολέμηση του HIV/AIDS και προσδιόρισαν μέτρα για την ενίσχυση των αποκρίσεών τους στον τομέα αυτό (Διακήρυξη του Δουβλίνου, Φεβρουάριος 2004, και Διακήρυξη του Βίλνιους, Σεπτέμβριος 2004). Όλα τα βασικά έγγραφα της ΕΕ σχετικά με το HIV/AIDS είναι διαθέσιμα στην ιστοθέση για τη δημόσια υγεία της Ευρωπαϊκής Επιτροπής.
(137) Tijdens twee recente conferenties hebben Europese regeringsvertegenwoordigers de samenwerkingsbereidheid in de strijd tegen HIV/aids bevestigd en maatregelen vastgelegd voor effectievere acties op dit gebied (Verklaring van Dublin, februari 2004, en Verklaring van Vilnius, september 2004). Alle belangrijke EU-documenten over HIV/aids zijn te vinden op de website voor volksgezondheid van de Europese Commissie.
(137) Na dvou nedávných konferencích zástupci evropských vlád potvrdili svou spoluúčast v boji proti HIV/AIDS a definovali opatření k posílení jejich reakcí v této oblasti (Dublinská deklarace, únor 2004, a Vilniuská deklarace, září 2004). Všechny klíčové dokumenty lze nalézt na webové stránce Evropské komise o veřejném zdraví.
(137) På to nylige konferencer bekræftede repræsentanter for europæiske regeringer deres partnerskab i forbindelse med bekæmpelse af hiv/aids og fastlagde foranstaltninger til at styrke deres indsats på dette område (Dublin-erklæringen, februar 2004, og Vilnius-erklæringen, september 2004). Alle væsentlige EU-dokumenter om hiv/aids findes på Europa-Kommissionens folkesundhedswebsted.
(137) Kahel hiljutisel konverentsil kinnitasid Euroopa riikide valitsuste esindajad oma partnerlust võitluses HIV/AIDSi vastu ja määratlesid meetmed selles vallas tehtavate jõupingutuste tugevdamiseks (Dublini deklaratsioon, veebruar 2004 ja Vilniuse deklaratsioon, september 2004). Kõik ELi olulised dokumendid HIV/AIDSi kohta on olemas Euroopa Komisjoni rahvatervise veebilehel.
(137) Kahdessa hiljattain pidetyssä konferenssissa Euroopan hallitusten edustajat ovat lujittaneet yhteistyötään hiv:n/aidsin torjumiseksi ja määritelleet toimenpiteitä, joilla vahvistetaan toimintaa tällä alalla (Dublinin julkilausuma, helmikuu 2004, ja Vilnan julkilausuma, syyskuu 2004). Kaikki hiv:tä/aidsia koskevat EU:n keskeiset asiakirjat löytyvät Euroopan komission kansanterveyttä koskevalta verkkosivustolta.
(137) Az európai kormányok képviselői a közelmúltban két konferencián erősítették meg partnerségüket a HIV/AIDS elleni harcban, és intézkedéseket határoztak meg az e területen adott válaszaik támogatására (dublini nyilatkozat, 2004. február, és vilniusi nyilatkozat, 2004. szeptember). A HIV/AIDS-re vonatkozó összes kulcsfontosságú EU-dokumentum megtalálható az Európai Bizottság közegészségügyi weboldalán.
(137) På to konferanser i den senere tid har representanter for europeiske regjeringer bekreftet sitt engasjement for kampen mot HIV/AIDS og utarbeidet tiltak for å styrke innsatsen på dette området (Dublin-deklarasjonen, februar 2004, og Vilnius-deklarasjonen, september 2004) Alle nøkkeldokumenter fra EU om HIV/AIDS ligger på Europakommisjonens eget nettsted for folkehelse.
(137) Podczas dwóch niedawnych konferencji przedstawiciele rządów europejskich potwierdzili swoje partnerstwo w walce z wirusem HIV/AIDS i określili działania dla wzmocnienia ich reakcji w tej dziedzinie (Deklaracja Dublińska z lutego 2004 r. i Deklaracja Wileńska z września 2004 r.). Wszelkie kluczowe dokumenty UE w sprawie wirusa HIV/AIDS dostępne są na stronie internetowej dot. zdrowia publicznego Komisji Europejskiej.
(137) În cadrul a două conferinţe recente, reprezentanţii guvernelor europene şi-au confirmat parteneriatul în combaterea HIV/SIDA şi au stabilit măsuri pentru a-şi consolida reacţiile în acest domeniu (Declaraţia de la Dublin, februarie 2004, şi Declaraţia de la Vilnius, septembrie 2004). Toate documentele cheie ale Uniunii Europene privind HIV/SIDA se găsesc pe site-ul pentru sănătate publică al Comisiei Europene.
(137) Na ostatných dvoch konferenciách zástupcovia európskych vlád potvrdili svoje partnerstvo v boji proti HIV/AIDS a stanovili opatrenia na posilnenie vlastných odpovedí v tejto oblasti (Dublinské vyhlásenie, február 2004 a Vilniuské vyhlásenie, september 2004). Všetky rozhodujúce dokumenty EÚ o HIV/AIDS možno nájsť na webovej stránke verejného zdravia Európskej komisie.
(137) Na dveh nedavnih konferencah so predstavniki evropskih vlad potrdili svoje sodelovanje v boju proti HIV/aidsu ter opredelili ukrepe za okrepitev njihovih odzivov na tem področju (Deklaracija iz Dublina, februar 2004, in Deklaracija iz Vilne, september 2004). Vse ključne dokumente EU o HIV/aidsu lahko najdete na spletni strani Evropske komisije o javnem zdravju.
(137) Vid två konferenser på senare tid har europeiska regeringsrepresentanter bekräftat att de inlett ett partnerskap i kampen mot hiv/aids och fastställt åtgärder för att stärka sina strategier på detta område (Dublindeklarationen, februari 2004 och Vilniusdeklarationen, september 2004). Alla viktiga EU-dokument om hiv/aids finns på Europeiska kommissionens webbplats för folkhälsa.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Piemēram, pakalpojumu pieejamība ir riskanta Igaunijā; specifiski pakalpojumi narkotiku lietotājiem nav pieejami Latvijā; Polijā ir garas rindas, lai saņemtu ārstēšanu; Zviedrija ziņo par pārpildītiem cietumiem un nepietiekamu personāla skaitu; un Rumānijā nav atbilstošas likumdošanas.
However, countries report various problems with the provision of adequate assistance. For instance, the availability of services is precarious in Estonia; no specific services are available for drug users in Latvia; Poland has long waiting lists for treatment; Sweden reports overcrowded prisons and reduced prison staff levels; and, in Romania, appropriate legislation is lacking. In Cyprus, even though there is no integrated support programme for imprisoned drug users, some prevention measures are taken.
Toutefois, les pays font état de divers problèmes dans la fourniture d'une assistance adéquate. Ainsi, la disponibilité des services est précaire en Estonie; aucun service spécifique n'est disponible pour les usagers de drogue en Lettonie; la liste d'attente pour recevoir un traitement est longue en Pologne; la Suède indique que les prisons sont surpeuplées et que le personnel pénitentiaire est insuffisant et, en Roumanie, il n'existe pas de législation appropriée. À Chypre, même en l'absence de programme intégré d'aide aux usagers de drogue incarcérés, certaines mesures de prévention sont prises.
Die Länder berichten jedoch über verschiedene Probleme im Zusammenhang mit der Bereitstellung angemessener Hilfsdienste. Beispielsweise werden in Estland nur in unzureichendem Maße Dienste angeboten; in Lettland sind keine speziellen Dienste für Drogenkonsumenten verfügbar; Polen meldet lange Wartelisten für die Behandlung; Schweden berichtet über überfüllte Haftanstalten und einen Abbau des Gefängnispersonals; in Rumänien gibt es keine geeigneten Rechtsvorschriften. In Zypern steht zwar kein integriertes Unterstützungsprogramm für inhaftierte Drogenkonsumenten zur Verfügung, es wurden jedoch einige Präventionsmaßnahmen ergriffen.
Sin embargo, los países señalan algunos problemas para facilitar una asistencia adecuada. Por ejemplo, en Estonia, los servicios son precarios; en Letonia, no existen servicios específicos para drogodependientes; Polonia tiene largas listas de espera para recibir tratamiento; en Suecia, las prisiones están saturadas y las dotaciones de personal son insuficientes; y Rumanía necesita legislación adecuada. En Chipre, aunque no existe un programa de apoyo integrado para los consumidores de drogas encarcelados, se han tomado algunas medidas preventivas.
Tuttavia, gli Stati membri e i paesi candidati riferiscono una serie di problemi con la fornitura di un’assistenza adeguata. Per esempio, la disponibilità di servizi è precaria in Estonia; non sono disponibili servizi specifici per i tossicodipendenti in Lettonia; in Polonia le liste d’attesa per una terapia sono molto lunghe; la Svezia ammette un sovraffollamento delle carceri e livelli ridotti di organico; in Romania manca una legislazione adeguata in proposito. A Cipro, pur non essendoci un programma di sostegno integrato per i tossicodipendenti in carcere, si intraprendono tuttavia delle misure preventive.
No entanto, os países referem vários problemas no tocante à prestação de uma assistência adequada. Por exemplo, a disponibilidade de serviços é precária na Estónia; não existem serviços específicos disponíveis para os toxicodependentes na Letónia; a Polónia tem longas listas de espera para o tratamento; a Suécia diz que as prisões estão sobrelotadas e o pessoal prisional é reduzido e na Roménia falta legislação adequada. Em Chipre, apesar de não existir um programa de apoio integrado para os toxicodependentes reclusos, são tomadas algumas medidas de prevenção.
Ωστόσο, οι χώρες αναφέρουν διάφορα προβλήματα όσον αφορά την παροχή κατάλληλης συνδρομής. Για παράδειγμα, η διαθεσιμότητα των υπηρεσιών είναι επισφαλής στην Εσθονία· δεν υπάρχουν συγκεκριμένες υπηρεσίες για τους χρήστες ναρκωτικών στη Λεττονία· στην Πολωνία, οι λίστες για υποβολή σε θεραπεία είναι μακριές· η Σουηδία αναφέρει συνωστισμό στα σωφρονιστικά ιδρύματα και μειωμένα επίπεδα σωφρονιστικού προσωπικού· και, στη Ρουμανία, δεν υπάρχει κατάλληλη νομοθεσία. Στην Κύπρο, παρά το γεγονός ότι δεν υπάρχει ολοκληρωμένο σύστημα υποστήριξης για τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, λαμβάνονται ορισμένα μέτρα πρόληψης.
Diverse landen maken echter melding van uiteenlopende problemen bij het verstrekken van de benodigde zorg en ondersteuning. De beschikbaarheid van de voorzieningen in Estland is bijvoorbeeld wisselvallig; voor drugsgebruikers in Letland zijn er geen speciale faciliteiten; Polen kent een lange wachtlijst voor behandelingen; Zweden rapporteert overvolle gevangenissen en bezuinigingen op personeel; en in Roemenië is er geen adequate wet- en regelgeving op dit punt. Cyprus kent weliswaar geen geïntegreerd programma voor de ondersteuning van gedetineerde drugsgebruikers, maar in dit land worden wel enkele preventieve maatregelen genomen.
Různé země však uvádějí různé problémy spojené s poskytováním odpovídající pomoci. Například v Estonsku je dostupnost služeb kritická; v Lotyšsku nemají uživatelé drog k dispozici žádné specifické služby; v Polsku je mnoho čekatelů na léčbu; Švédsko uvádí přeplněné věznice a nízký počet pracovníků vězeňské služby; v Rumunsku chybí příslušná legislativa. Na Kypru jsou přijímána některá preventivní opatření, i když zde pro uvězněné uživatele drog neexistuje integrovaný program podpory.
Nogle lande melder imidlertid om forskellige problemer med at stille tilstrækkelig hjælp til rådighed. F.eks. er adgangen til tjenester utilstrækkelig i Estland, stofbrugere i Letland har ikke adgang til specifikke tjenester, Polen har lange ventelister til behandling, Sverige melder om overfyldte fængsler og nedskæringer af fængselspersonalet, og i Rumænien mangler relevant lovgivning. I Cypern er der truffet visse forebyggelsesforanstaltninger, selv om der ikke findes noget integreret støtteprogram for indsatte stofbrugere.
Riigid kajastavad aruannetes siiski mitmeid probleeme seoses piisava abi tagamisega. Näiteks Eestis on teenuste kättesaadavus väga ebaühtlane, Lätis ei pakuta ühtegi uimastitarbijatele suunatud teenust, Poolas on pikad ravijärjekorrad, Rootsi on ära märkinud ülerahvastatud vanglad ja vanglapersonali arvu vähendamise ning Rumeenias puudub asjakohane seadusandlus. Küprosel on võetud mõned ennetavad meetmed, vaatamata sellele, et uimastitarvitajatele vanglas ei ole loodud integreeritud toetusprogrammi.
Maat ovat kuitenkin ilmoittaneet monenlaisista ongelmista asianmukaisen avun tarjoamisessa. Esimerkiksi Virossa palvelujen saatavuus on epävarmaa, Latviassa huumeidenkäyttäjille ei ole erityisiä palveluja, Puolassa on pitkät jonotuslistat hoitoon, Ruotsissa vankilat ovat liian täysiä ja henkilöstöä on liian vähän, ja Romaniassa asianmukainen lainsäädäntö puuttuu. Kyproksella ei ole yhdennettyä tukiohjelmaa vankiloissa oleville huumeidenkäyttäjille, mutta joitakin ehkäisytoimia on toteutettu.
Az országok azonban a megfelelő segítségnyújtás terén különféle problémákról számoltak be. Észtországban például a szolgáltatások hozzáférhetősége bizonytalan; Lettországban nincsenek külön a kábítószer-használók számára hozzáférhető szolgáltatások; Lengyelországban a kezeléshez hosszú várólista van; Svédország túlzsúfolt börtönökről és a börtönök csökkentett személyzeti szintjéről számolt be; Romániában pedig a megfelelő jogszabályok hiányoznak. Cipruson hoztak néhány prevenciós intézkedést, ugyanakkor nincs integrált támogatási program a fogva tartott kábítószer-használók részére.
Landene rapporterer imidlertid om ulike problemer med å yte hensiktsmessig hjelp. For eksempel har Estland bare et minimalt tjenestetilbud; det finnes ingen spesifikke tjenester tilgjengelig for narkotikabrukere i Latvia, Polen har lange ventelister for behandling, Sverige oppgir overbefolkede fengsler og redusert antall fengselsansatte og Romania mangler hensiktsmessig lovgivning. Kypros har ingen integrerte støtteprogrammer for fengslede narkotikabrukere, men enkelte forebyggende tiltak er innført.
Państwa wskazują jednak na różnorodne problemy z udostępnieniem właściwej pomocy. Przykładowo, dostępność usług jest niepewna w Estonii, żadne konkretne usługi dla osób uzależnionych od narkotyków nie są dostępne na Łotwie, w Polsce istnieją długie listy oczekiwania na leczenie, Szwecja donosi o przepełnionych więzieniach i zmniejszonej liczbie personelu więziennego, a w Rumunii brakuje odpowiednich przepisów prawa. Na Cyprze, choć nie ma zintegrowanego programu wsparcia dla osób uzależnionych od narkotyków osadzonych w więzieniu, podejmuje się jednak pewne środki zapobiegawcze.
Cu toate acestea, mai multe state raportează diverse probleme legate de asigurarea unei asistenţe corespunzătoare. De exemplu, disponibilitatea serviciilor este precară în Estonia; în Letonia nu există servicii specifice pentru consumatorii de droguri; Polonia are liste lungi de aşteptare pentru tratament; Suedia raportează închisori supra-aglomerate şi efective reduse de personal în închisori, iar în România lipseşte legislaţia corespunzătoare. În Cipru, deşi nu există un program integrat de asistenţă pentru consumatorii de droguri încarceraţi, se iau o serie de măsuri preventive.
Krajiny však informujú o rozličných problémoch pri poskytovaní vhodnej pomoci. Napríklad, v Estónsku je dostupnosť služieb neistá, v Litve niet žiadnych osobitných služieb pre užívateľov drog; v Poľsku je priveľa čakateľov na liečbu; Švédsko uvádza preplnené väznice a nízke počty väzenských pracovníkov; a v Rumunsku chýba vhodná legislatíva. Hoci na Cypre nemajú žiadny integrovaný podporný program pre uväznených užívateľov drog, vykonali niektoré preventívne opatrenia.
Vendar države poročajo o različnih težavah pri zagotavljanju ustrezne pomoči. Na primer, razpoložljivost storitev je v Estoniji dvomljiva; za uživalce drog v Latviji ni na voljo nobenih posebnih storitev; Poljska ima dolge čakalne sezname za zdravljenje; Švedska poroča o prenatrpanih zaporih in pomanjkanju osebja v njih, medtem ko imajo v Romuniji na tem področju pomanjkljivo zakonodajo. Čeprav na Cipru ni nobenega integriranega programa podpore za uživalce drog v zaporih, so bili sprejeti nekateri preventivni ukrepi.
Länderna redovisar dock flera olika problem med att tillhandahålla lämplig hjälp. Exempelvis är tillgången till vård osäker i Estland, ingen speciell vård finns tillgänglig för narkotikamissbrukare i Lettland, i Polen är det långa väntelistor för behandling, i Sverige är fängelserna överfulla och det är brist på personal och i Rumänien saknas lämplig lagstiftning. Även om det inte finns något integrerat stödprogram för narkotikamissbrukare i fängelserna på Cypern vidtas vissa förebyggande åtgärder.
  4.nodaļa: AmfetamÄ«na ...  
) izmanto, lai apzīmētu gan amfetamīnus, gan arī ekstazī grupas narkotiskās vielas. Amfetamīni ir vispārējs termins, kuru izmanto, lai apzīmētu virkni ķīmiski radniecisku narkotiku, kas uzbudina centrālo nervu sistēmu, svarīgākās no tām Eiropas nelegālo narkotiku līmenī ir amfetamīns un metamfetamīns.
The term amphetamine-type stimulants (ATS) is used to refer to both the amphetamines and the ecstasy group of drugs. Amphetamines is a generic term used to describe a number of chemically related drugs which stimulate the central nervous system, the two most important of which, in terms of the European illicit drug market, are amphetamine and methamphetamine. Of these, amphetamine is by far the most commonly available, although, globally, levels of methamphetamine use are increasing. To date, significant methamphetamine use in Europe appears to be restricted to the Czech Republic, although sporadic reports from elsewhere underline the importance of monitoring as this is a drug known to be associated with a range of severe health problems.
L'expression «stimulants de type amphétamines» (STA) couvre à la fois les amphétamines et le groupe de l'ecstasy. Les amphétamines sont un terme générique désignant plusieurs drogues chimiquement proches qui stimulent le système nerveux central, dont les deux plus importantes sont l'amphétamine et la métamphétamine en ce qui concerne le marché européen des drogues illicites. Parmi celles-ci, l'amphétamine est de loin la plus courante, bien que la consommation globale de métamphétamine soit en augmentation. À ce jour, la consommation importante de métamphétamine en Europe semble limitée à la République tchèque, bien que des rapports sporadiques d'autres pays soulignent l'importance du contrôle, étant donné qu'il est notoire que cette drogue est associée à divers graves problèmes de santé.
Als amphetaminartige Stimulanzien (ATS) werden sowohl Amphetamine als auch die Drogen der Ecstasy-Gruppe bezeichnet. „Amphetamine“ bilden den Oberbegriff für eine Reihe chemisch verwandter Substanzen, die allesamt auf das zentrale Nervensystem wirken. Die beiden für den europäischen Markt für illegale Drogen wichtigsten Stoffe dieser Gruppe sind Amphetamin und Methamphetamin. Davon ist Amphetamin die in Europa eindeutig am weitesten verbreitete Substanz. Weltweit lässt sich jedoch ein Anstieg des Methamphetaminkonsums beobachten. Bis jetzt scheint sich der signifikante Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik zu beschränken, obwohl sporadische Berichte aus anderen Ländern zeigen, wie wichtig es ist, diese Droge zu beobachten, die bekanntermaßen gravierende gesundheitliche Probleme verursachen kann.
El término "estimulantes anfetamínicos" (EA) hace referencia tanto al grupo de drogas de las anfetaminas como al grupo del éxtasis. El término "anfetaminas" es un término genérico utilizado para describir una serie de sustancias químicamente relacionadas que estimulan el sistema nervioso central, y las dos más importantes —en lo que respecta al mercado europeo de drogas ilegales— son la anfetamina y la metanfetamina. De éstas, la anfetamina es la más fácil de adquirir, si bien, en términos globales, los niveles de consumo de metanfetamina tienden al alza. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa parece limitarse a la República Checa, aunque informes esporádicos de otros países subrayan la necesidad de su vigilancia, ya que es una droga conocida por estar asociada a diversos problemas graves de salud.
L’espressione “stimolanti del tipo anfetamine” (ATS) si usa in riferimento sia alle anfetamine sia al gruppo ecstasy. Il termine “anfetamine” è una parola generica usata per descrivere una serie di sostanze chimicamente correlate che stimolano il sistema nervoso centrale; tra queste le due più importanti, dal punto di vista del mercato europeo delle droghe illecite, sono l’anfetamina e la metanfetamina. Delle due l’anfetamina è senz’altro la più facilmente reperibile, benché la diffusione della metanfetamina sia in crescita in tutto il mondo. Ad oggi un consumo significativo della metanfetamina in Europa sembra ristretto alla Repubblica ceca, anche se sporadiche segnalazioni da altri paesi sottolineano l’esigenza di monitorare la diffusione di questa sostanza, notoriamente responsabile di una gamma di gravi problemi sanitari.
Ο όρος διεγερτικά τύπου αμφεταμινών (ATS) αναφέρεται τόσο στις αμφεταμίνες όσο και στα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης. Αμφεταμίνες είναι ο γενικός όρος που χρησιμοποιείται για έναν αριθμό χημικά συναφών ναρκωτικών, τα οποία διεγείρουν το κεντρικό νευρικό σύστημα, τα δύο σημαντικότερα εκ των οποίων, από την άποψη της παράνομης διακίνησης στην Ευρώπη, είναι η αμφεταμίνη και η μεθαμφεταμίνη. Εξ αυτών, η αμφεταμίνη είναι με διαφορά η ευρύτερα διαδεδομένη, μολονότι η χρήση μεθαμφεταμίνης αυξάνει παγκοσμίως. Προς το παρόν, σημαντική χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη φαίνεται να παρατηρείται μόνον στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι σποραδικές αναφορές από άλλες χώρες υπογραμμίζουν τη σημασία της παρακολούθησης καθώς πρόκειται για ένα ναρκωτικό που συνδέεται με πολλά και σοβαρά προβλήματα υγείας.
De term amfetamineachtige stimulerende middelen (amphetamine-type stimulants - ATS) omvat zowel amfetaminen als ecstasydrugs. Amfetamine is de verzamelnaam voor een aantal chemisch verwante drugs die het centrale zenuwstelsel stimuleren. De twee belangrijkste stoffen uit deze groep op de Europese markt zijn amfetamine en metamfetamine. Amfetamine is veruit het meest beschikbaar, maar wereldwijd neemt het gebruik van metamfetaminen ook toe. Op dit moment lijkt het gebruik van metamfetamine op grotere schaal in Europa beperkt te blijven tot Tsjechië, hoewel het - gezien een aantal incidentele meldingen - belangrijk is de ontwikkelingen op dit gebied in de gaten te houden aangezien het gebruik van deze drug ernstige gezondheidsproblemen kan veroorzaken.
Termín stimulanty na bázi amfetaminu (ATS) se používá jak pro amfetaminy, tak pro skupinu drog extáze. Amfetaminy je obecným označením používaným k popisu řady chemicky příbuzných drog, které stimulují centrální nervový systém, z nichž dvě nejdůležitější, pokud jde o evropský trh s nelegálními drogami, jsou amfetamin a metamfetamin. Z nich je zdaleka nejběžněji dostupný amfetamin, ačkoli celkově se úroveň užívání metamfetaminu zvyšuje. K dnešnímu dni se zdá, že se významné užívání metamfetaminu omezuje na Českou republiku, ačkoli ojedinělé zprávy odjinud podtrhují důležitost monitorování, protože se jedná o drogu, o níž je známo, že je spojena s řadou vážných zdravotních problémů.
Stimulanser af amfetamintypen (ATS) omfatter både amfetaminer og stoffer i ecstasygruppen. Amfetaminer er en generisk betegnelse, som anvendes til at beskrive en række kemisk beslægtede stoffer, som stimulerer det centrale nervesystem, hvoraf de to vigtigste, for så vidt angår det europæiske illegale narkotikamarked, er amfetamin og metamfetamin. Af disse stoffer er amfetaminer absolut de mest tilgængelige, selv om metamfetaminbrugen stiger på verdensplan. Hidtil synes det i Europa kun at være Tjekkiet, der har et større forbrug af metamfetaminer, om end sporadiske indberetninger andre steder fra understreger betydningen af overvågning, da dette stof er kendt for at være forbundet med en række alvorlige helbredsproblemer.
Amfetamiinin kaltaisilla piristeillä tarkoitetaan sekä amfetamiineja että ekstaaseja. Amfetamiinit on yleisnimitys useille kemiallisesti samankaltaisille huumeille, jotka stimuloivat keskushermostoa. Euroopan laittomien huumausaineiden markkinoilla näistä tärkeimmät ovat amfetamiini ja metamfetamiini. Näistä amfetamiini on selkeästi yleisempi, mutta maailmanlaajuisesti metamfetamiinin käyttö on lisääntymässä. Toistaiseksi vaikuttaa siltä, että Euroopassa metamfetamiinia käytetään huomattavassa määrin vain Tšekissä, mutta muualta saadut hajanaiset ilmoitukset tuovat esiin seurannan tärkeyden, koska tähän huumeeseen liittyy monenlaisia vakavia terveysongelmia.
Az amfetamin típusú serkentőszerek (ATS) megnevezés az amfetaminokra és a kábítószerek extasy-csoportjára együttesen utal. Az amfetamin számos, a központi idegrendszert serkentő, kémiailag rokon kábítószer megnevezésére használt gyűjtőnév, amelyek közül az európai tiltott kábítószerpiacot tekintve az amfetamin és a metamfetamin a két legfontosabb. Ezek közül egyértelműen az amfetamin a legáltalánosabban elérhető, bár globálisan nézve a metamfetamin használatának szintje emelkedik. Európában a jelentős metamfetaminhasználat egyelőre Csehországra korlátozódik, bár a máshonnan érkező szórványos jelentések felhívják a figyelmet az ellenőrzés fontosságára, mivel ehhez a kábítószerhez egy sor súlyos egészségügyi probléma kapcsolható.
Begrepet amfetaminlignende stoffer (amphetamine-type stimulants – ATS) brukes om både amfetamin- og ecstasygruppen av narkotika. Amfetamin er et fellesnavn som brukes til å beskrive en rekke kjemisk beslektede narkotiske stoffer som stimulerer sentralnervesystemet, hvorav de to viktigste på det illegale narkotikamarkedet i Europa er amfetamin og metamfetamin. Av disse er amfetamin det langt lettest tilgjengelige stoffet, selv om metamfetaminbruken også øker. På det nåværende tidspunkt synes bruken av metamfetamin å være begrenset til Den tsjekkiske republikk, men sporadiske rapporter fra andre steder tilsier at utviklingen må følges nøye, for dette er et stoff som er kjent for å være forbundet med en rekke alvorlige helseproblemer.
Termin „pochodne środki pobudzające amfetaminy” (ATS) odnosi się do amfetamin oraz do narkotyków z grupy ekstazy. Amfetaminy to termin ogólny używany dla opisania kilku chemicznie pokrewnych narkotyków, które stymulują ośrodkowy układ nerwowy. Z perspektywy europejskiego rynku nielegalnych narkotyków dwa najważniejsze z nich to amfetamina i metamfetamina. Amfetamina z kolei jest zdecydowanie najbardziej dostępna, choć globalnie poziom spożycia metamfetaminy rośnie. Obecnie znaczący poziom zażywania metamfetaminy w Europie notowany jest jedynie w Republice Czeskiej, choć sporadyczne sprawozdania z innych państw podkreślają wagę monitorowania, gdyż to właśnie ten narkotyk związany jest z szeregiem poważnych problemów zdrowotnych.
Termenul stimulatoare de timpul amfetaminelor (ATS) este folosit pentru a desemna atât amfetaminele, cât şi drogurile din grupul Ecstasy. Termenul de amfetamine este un termen generic folosit pentru a descrie droguri înrudite din punct de vedere chimic care stimulează sistemul nervos central, cele mai importante două dintre acestea fiind, pe piaţa europeană a drogurilor ilegale, amfetamina şi metamfetamina. Dintre acestea, amfetamina este de departe cea mai uşor disponibilă, deşi la nivel global se înregistrează o creştere a consumului de metamfetamină. Până în prezent, se pare că în Europa nu se înregistrează un consum important de metamfetamină decât în Republica Cehă, deşi rapoarte sporadice din alte locuri subliniază importanţa monitorizării, întrucât acest drog este asociat cu probleme grave de sănătate.
Pojem stimulanciá amfetamínového typu (ATS) sa používa na označovanie amfetamínov aj drog zo skupiny extáz. Amfetamíny je zovšeobecňujúci pojem používaný na označenie mnohých chemicky príbuzných drog, ktoré stimulujú centrálnu nervovú sústavu a z ktorých sú v podmienkach európskeho trhu s nelegálnymi drogami najdôležitejšie dve, amfetamín a metamfetamín. Z nich amfetamín je s odstupom najbežnejšie dostupný, hoci globálne vzrastá úroveň užívania metamfetamínu. K dnešnému dňu sa významné užívanie metamfetamínu v Európe zdá obmedzené na Českú republiku, hoci sporadické údaje z iných krajín zdôrazňujú dôležitosť jeho sledovania, lebo je to droga známa celým radom pridružených závažných zdravotných problémov.
Izraz stimulansi amfetaminskega tipa (SAT) se nanaša na amfetamine in skupino ekstazija. Amfetamini so splošen izraz, s katerim opišemo številne kemično sorodne droge, ki stimultirajo osrednji živčni sistem, z vidika evropskega trga prepovedanih drog pa sta najpomembnejša med njimi sta amfetamin in metamfetamin. Od teh dveh je daleč najpogostejši amfetamin, čeprav se na splošno stopnje uživanja metamfetamina povečujejo. Trenutno se zdi, da je precejšnje uživanje metamfetaminov omejeno na Češko, čeprav posamična poročila poudarjajo pomen spremljanja, saj za to zdravilo velja, da je povezano s številnimi hudimi zdravstvenimi težavami.
Både amfetaminer och ecstasydroger tillhör kategorin stimulantia av amfetamintyp. Amfetaminer är en generisk beteckning för flera kemiskt besläktade droger som stimulerar det centrala nervsystemet, varav de två viktigaste på den europeiska narkotikamarknaden är amfetamin och metamfetamin. Av dessa är amfetamin absolut lättast att få tag på, även om metamfetaminanvändningen globalt håller på att öka. Än så länge verkar metamfetaminanvändning i en mer betydande utsträckning bara förekomma i Tjeckien, även om sporadiska rapporter från andra platser understryker vikten av att övervaka situationen, eftersom man vet att metamfetamin är förknippat med flera allvarliga hälsoproblem.
  4.nodaļa: AmfetamÄ«na ...  
) izmanto, lai apzīmētu gan amfetamīnus, gan arī ekstazī grupas narkotiskās vielas. Amfetamīni ir vispārējs termins, kuru izmanto, lai apzīmētu virkni ķīmiski radniecisku narkotiku, kas uzbudina centrālo nervu sistēmu, svarīgākās no tām Eiropas nelegālo narkotiku līmenī ir amfetamīns un metamfetamīns.
The term amphetamine-type stimulants (ATS) is used to refer to both the amphetamines and the ecstasy group of drugs. Amphetamines is a generic term used to describe a number of chemically related drugs which stimulate the central nervous system, the two most important of which, in terms of the European illicit drug market, are amphetamine and methamphetamine. Of these, amphetamine is by far the most commonly available, although, globally, levels of methamphetamine use are increasing. To date, significant methamphetamine use in Europe appears to be restricted to the Czech Republic, although sporadic reports from elsewhere underline the importance of monitoring as this is a drug known to be associated with a range of severe health problems.
L'expression «stimulants de type amphétamines» (STA) couvre à la fois les amphétamines et le groupe de l'ecstasy. Les amphétamines sont un terme générique désignant plusieurs drogues chimiquement proches qui stimulent le système nerveux central, dont les deux plus importantes sont l'amphétamine et la métamphétamine en ce qui concerne le marché européen des drogues illicites. Parmi celles-ci, l'amphétamine est de loin la plus courante, bien que la consommation globale de métamphétamine soit en augmentation. À ce jour, la consommation importante de métamphétamine en Europe semble limitée à la République tchèque, bien que des rapports sporadiques d'autres pays soulignent l'importance du contrôle, étant donné qu'il est notoire que cette drogue est associée à divers graves problèmes de santé.
Als amphetaminartige Stimulanzien (ATS) werden sowohl Amphetamine als auch die Drogen der Ecstasy-Gruppe bezeichnet. „Amphetamine“ bilden den Oberbegriff für eine Reihe chemisch verwandter Substanzen, die allesamt auf das zentrale Nervensystem wirken. Die beiden für den europäischen Markt für illegale Drogen wichtigsten Stoffe dieser Gruppe sind Amphetamin und Methamphetamin. Davon ist Amphetamin die in Europa eindeutig am weitesten verbreitete Substanz. Weltweit lässt sich jedoch ein Anstieg des Methamphetaminkonsums beobachten. Bis jetzt scheint sich der signifikante Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik zu beschränken, obwohl sporadische Berichte aus anderen Ländern zeigen, wie wichtig es ist, diese Droge zu beobachten, die bekanntermaßen gravierende gesundheitliche Probleme verursachen kann.
El término "estimulantes anfetamínicos" (EA) hace referencia tanto al grupo de drogas de las anfetaminas como al grupo del éxtasis. El término "anfetaminas" es un término genérico utilizado para describir una serie de sustancias químicamente relacionadas que estimulan el sistema nervioso central, y las dos más importantes —en lo que respecta al mercado europeo de drogas ilegales— son la anfetamina y la metanfetamina. De éstas, la anfetamina es la más fácil de adquirir, si bien, en términos globales, los niveles de consumo de metanfetamina tienden al alza. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa parece limitarse a la República Checa, aunque informes esporádicos de otros países subrayan la necesidad de su vigilancia, ya que es una droga conocida por estar asociada a diversos problemas graves de salud.
L’espressione “stimolanti del tipo anfetamine” (ATS) si usa in riferimento sia alle anfetamine sia al gruppo ecstasy. Il termine “anfetamine” è una parola generica usata per descrivere una serie di sostanze chimicamente correlate che stimolano il sistema nervoso centrale; tra queste le due più importanti, dal punto di vista del mercato europeo delle droghe illecite, sono l’anfetamina e la metanfetamina. Delle due l’anfetamina è senz’altro la più facilmente reperibile, benché la diffusione della metanfetamina sia in crescita in tutto il mondo. Ad oggi un consumo significativo della metanfetamina in Europa sembra ristretto alla Repubblica ceca, anche se sporadiche segnalazioni da altri paesi sottolineano l’esigenza di monitorare la diffusione di questa sostanza, notoriamente responsabile di una gamma di gravi problemi sanitari.
Ο όρος διεγερτικά τύπου αμφεταμινών (ATS) αναφέρεται τόσο στις αμφεταμίνες όσο και στα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης. Αμφεταμίνες είναι ο γενικός όρος που χρησιμοποιείται για έναν αριθμό χημικά συναφών ναρκωτικών, τα οποία διεγείρουν το κεντρικό νευρικό σύστημα, τα δύο σημαντικότερα εκ των οποίων, από την άποψη της παράνομης διακίνησης στην Ευρώπη, είναι η αμφεταμίνη και η μεθαμφεταμίνη. Εξ αυτών, η αμφεταμίνη είναι με διαφορά η ευρύτερα διαδεδομένη, μολονότι η χρήση μεθαμφεταμίνης αυξάνει παγκοσμίως. Προς το παρόν, σημαντική χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη φαίνεται να παρατηρείται μόνον στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι σποραδικές αναφορές από άλλες χώρες υπογραμμίζουν τη σημασία της παρακολούθησης καθώς πρόκειται για ένα ναρκωτικό που συνδέεται με πολλά και σοβαρά προβλήματα υγείας.
De term amfetamineachtige stimulerende middelen (amphetamine-type stimulants - ATS) omvat zowel amfetaminen als ecstasydrugs. Amfetamine is de verzamelnaam voor een aantal chemisch verwante drugs die het centrale zenuwstelsel stimuleren. De twee belangrijkste stoffen uit deze groep op de Europese markt zijn amfetamine en metamfetamine. Amfetamine is veruit het meest beschikbaar, maar wereldwijd neemt het gebruik van metamfetaminen ook toe. Op dit moment lijkt het gebruik van metamfetamine op grotere schaal in Europa beperkt te blijven tot Tsjechië, hoewel het - gezien een aantal incidentele meldingen - belangrijk is de ontwikkelingen op dit gebied in de gaten te houden aangezien het gebruik van deze drug ernstige gezondheidsproblemen kan veroorzaken.
Termín stimulanty na bázi amfetaminu (ATS) se používá jak pro amfetaminy, tak pro skupinu drog extáze. Amfetaminy je obecným označením používaným k popisu řady chemicky příbuzných drog, které stimulují centrální nervový systém, z nichž dvě nejdůležitější, pokud jde o evropský trh s nelegálními drogami, jsou amfetamin a metamfetamin. Z nich je zdaleka nejběžněji dostupný amfetamin, ačkoli celkově se úroveň užívání metamfetaminu zvyšuje. K dnešnímu dni se zdá, že se významné užívání metamfetaminu omezuje na Českou republiku, ačkoli ojedinělé zprávy odjinud podtrhují důležitost monitorování, protože se jedná o drogu, o níž je známo, že je spojena s řadou vážných zdravotních problémů.
Stimulanser af amfetamintypen (ATS) omfatter både amfetaminer og stoffer i ecstasygruppen. Amfetaminer er en generisk betegnelse, som anvendes til at beskrive en række kemisk beslægtede stoffer, som stimulerer det centrale nervesystem, hvoraf de to vigtigste, for så vidt angår det europæiske illegale narkotikamarked, er amfetamin og metamfetamin. Af disse stoffer er amfetaminer absolut de mest tilgængelige, selv om metamfetaminbrugen stiger på verdensplan. Hidtil synes det i Europa kun at være Tjekkiet, der har et større forbrug af metamfetaminer, om end sporadiske indberetninger andre steder fra understreger betydningen af overvågning, da dette stof er kendt for at være forbundet med en række alvorlige helbredsproblemer.
Amfetamiinin kaltaisilla piristeillä tarkoitetaan sekä amfetamiineja että ekstaaseja. Amfetamiinit on yleisnimitys useille kemiallisesti samankaltaisille huumeille, jotka stimuloivat keskushermostoa. Euroopan laittomien huumausaineiden markkinoilla näistä tärkeimmät ovat amfetamiini ja metamfetamiini. Näistä amfetamiini on selkeästi yleisempi, mutta maailmanlaajuisesti metamfetamiinin käyttö on lisääntymässä. Toistaiseksi vaikuttaa siltä, että Euroopassa metamfetamiinia käytetään huomattavassa määrin vain Tšekissä, mutta muualta saadut hajanaiset ilmoitukset tuovat esiin seurannan tärkeyden, koska tähän huumeeseen liittyy monenlaisia vakavia terveysongelmia.
Az amfetamin típusú serkentőszerek (ATS) megnevezés az amfetaminokra és a kábítószerek extasy-csoportjára együttesen utal. Az amfetamin számos, a központi idegrendszert serkentő, kémiailag rokon kábítószer megnevezésére használt gyűjtőnév, amelyek közül az európai tiltott kábítószerpiacot tekintve az amfetamin és a metamfetamin a két legfontosabb. Ezek közül egyértelműen az amfetamin a legáltalánosabban elérhető, bár globálisan nézve a metamfetamin használatának szintje emelkedik. Európában a jelentős metamfetaminhasználat egyelőre Csehországra korlátozódik, bár a máshonnan érkező szórványos jelentések felhívják a figyelmet az ellenőrzés fontosságára, mivel ehhez a kábítószerhez egy sor súlyos egészségügyi probléma kapcsolható.
Begrepet amfetaminlignende stoffer (amphetamine-type stimulants – ATS) brukes om både amfetamin- og ecstasygruppen av narkotika. Amfetamin er et fellesnavn som brukes til å beskrive en rekke kjemisk beslektede narkotiske stoffer som stimulerer sentralnervesystemet, hvorav de to viktigste på det illegale narkotikamarkedet i Europa er amfetamin og metamfetamin. Av disse er amfetamin det langt lettest tilgjengelige stoffet, selv om metamfetaminbruken også øker. På det nåværende tidspunkt synes bruken av metamfetamin å være begrenset til Den tsjekkiske republikk, men sporadiske rapporter fra andre steder tilsier at utviklingen må følges nøye, for dette er et stoff som er kjent for å være forbundet med en rekke alvorlige helseproblemer.
Termin „pochodne środki pobudzające amfetaminy” (ATS) odnosi się do amfetamin oraz do narkotyków z grupy ekstazy. Amfetaminy to termin ogólny używany dla opisania kilku chemicznie pokrewnych narkotyków, które stymulują ośrodkowy układ nerwowy. Z perspektywy europejskiego rynku nielegalnych narkotyków dwa najważniejsze z nich to amfetamina i metamfetamina. Amfetamina z kolei jest zdecydowanie najbardziej dostępna, choć globalnie poziom spożycia metamfetaminy rośnie. Obecnie znaczący poziom zażywania metamfetaminy w Europie notowany jest jedynie w Republice Czeskiej, choć sporadyczne sprawozdania z innych państw podkreślają wagę monitorowania, gdyż to właśnie ten narkotyk związany jest z szeregiem poważnych problemów zdrowotnych.
Termenul stimulatoare de timpul amfetaminelor (ATS) este folosit pentru a desemna atât amfetaminele, cât şi drogurile din grupul Ecstasy. Termenul de amfetamine este un termen generic folosit pentru a descrie droguri înrudite din punct de vedere chimic care stimulează sistemul nervos central, cele mai importante două dintre acestea fiind, pe piaţa europeană a drogurilor ilegale, amfetamina şi metamfetamina. Dintre acestea, amfetamina este de departe cea mai uşor disponibilă, deşi la nivel global se înregistrează o creştere a consumului de metamfetamină. Până în prezent, se pare că în Europa nu se înregistrează un consum important de metamfetamină decât în Republica Cehă, deşi rapoarte sporadice din alte locuri subliniază importanţa monitorizării, întrucât acest drog este asociat cu probleme grave de sănătate.
Pojem stimulanciá amfetamínového typu (ATS) sa používa na označovanie amfetamínov aj drog zo skupiny extáz. Amfetamíny je zovšeobecňujúci pojem používaný na označenie mnohých chemicky príbuzných drog, ktoré stimulujú centrálnu nervovú sústavu a z ktorých sú v podmienkach európskeho trhu s nelegálnymi drogami najdôležitejšie dve, amfetamín a metamfetamín. Z nich amfetamín je s odstupom najbežnejšie dostupný, hoci globálne vzrastá úroveň užívania metamfetamínu. K dnešnému dňu sa významné užívanie metamfetamínu v Európe zdá obmedzené na Českú republiku, hoci sporadické údaje z iných krajín zdôrazňujú dôležitosť jeho sledovania, lebo je to droga známa celým radom pridružených závažných zdravotných problémov.
Izraz stimulansi amfetaminskega tipa (SAT) se nanaša na amfetamine in skupino ekstazija. Amfetamini so splošen izraz, s katerim opišemo številne kemično sorodne droge, ki stimultirajo osrednji živčni sistem, z vidika evropskega trga prepovedanih drog pa sta najpomembnejša med njimi sta amfetamin in metamfetamin. Od teh dveh je daleč najpogostejši amfetamin, čeprav se na splošno stopnje uživanja metamfetamina povečujejo. Trenutno se zdi, da je precejšnje uživanje metamfetaminov omejeno na Češko, čeprav posamična poročila poudarjajo pomen spremljanja, saj za to zdravilo velja, da je povezano s številnimi hudimi zdravstvenimi težavami.
Både amfetaminer och ecstasydroger tillhör kategorin stimulantia av amfetamintyp. Amfetaminer är en generisk beteckning för flera kemiskt besläktade droger som stimulerar det centrala nervsystemet, varav de två viktigaste på den europeiska narkotikamarknaden är amfetamin och metamfetamin. Av dessa är amfetamin absolut lättast att få tag på, även om metamfetaminanvändningen globalt håller på att öka. Än så länge verkar metamfetaminanvändning i en mer betydande utsträckning bara förekomma i Tjeckien, även om sporadiska rapporter från andra platser understryker vikten av att övervaka situationen, eftersom man vet att metamfetamin är förknippat med flera allvarliga hälsoproblem.
  Narkotikas darba vietā  
Līdz ar to netiek apskatīta jauna parādība, bet gan jaunas tendences narkotiku politikā, kas ir acīmredzamas vismaz dažās dalībvalstīs, lai kategorizētu un apvienotu šīs parādības vienā visaptverošā koncepcijā, un lai noteiktu to samazināšanu kā vienu no mērķiem nacionālajā narkotiku stratēģijā.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii. Nie jest to zatem zjawisko nowe, chodzi raczej o nową tendencję widoczną w polityce antynarkotykowej przynajmniej kilku Państw Członkowskich. Tendencja ta ma doprowadzić do kategoryzacji i zestawiania tych zjawisk w ramach jednej, łącznej koncepcji oraz do ograniczenia ich występowania jako celu krajowej strategii antynarkotykowej.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Narkotikas darba vietā  
Līdz ar to netiek apskatīta jauna parādība, bet gan jaunas tendences narkotiku politikā, kas ir acīmredzamas vismaz dažās dalībvalstīs, lai kategorizētu un apvienotu šīs parādības vienā visaptverošā koncepcijā, un lai noteiktu to samazināšanu kā vienu no mērķiem nacionālajā narkotiku stratēģijā.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii. Nie jest to zatem zjawisko nowe, chodzi raczej o nową tendencję widoczną w polityce antynarkotykowej przynajmniej kilku Państw Członkowskich. Tendencja ta ma doprowadzić do kategoryzacji i zestawiania tych zjawisk w ramach jednej, łącznej koncepcji oraz do ograniczenia ich występowania jako celu krajowej strategii antynarkotykowej.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  VeselÄ«bas kaitÄ“juma s...  
Dažu pēdējo gadu laikā ir strauji pieaudzis to pasākumu skaits, kuri ir vērsti uz veselības kaitējuma, kas saistīta ar kokaīna un kreka lietošanu, novēršanu un samazināšanu, un jauna informācija par kokaīnu un tieši kreku ir izvietota, jo īpaši internetā.
Over the past few years, measures aimed at the prevention and reduction of health-related harm associated with the use of cocaine and crack cocaine have increased rapidly, and new cocaine and crack-specific information has been produced, especially on the Internet. Telephone helplines in Belgium, France and Portugal have received more information requests about cocaine and crack cocaine use than ever before, although the percentage of these calls still remains far lower than those concerning legal drugs and cannabis. More training on how to respond adequately to problems arising from cocaine and crack cocaine use in a number of settings where this is a recent phenomenon (the weekend scene in Dublin or the techno-scene in Vienna) is available for staff working at drugs services.
Au cours des dernières années, des mesures destinées à prévenir et à réduire les risques pour la santé associés à la consommation de cocaïne et d'héroïne se sont multipliées à un rythme soutenu et de nouvelles informations sur la cocaïne et le crack ont été diffusées, notamment sur l'Internet. En Belgique, en France et au Portugal, les services d'aide téléphonique ont reçu plus de demandes d'information sur la consommation de cocaïne et de crack qu'auparavant, bien que le pourcentage d'appels demeure toujours largement inférieur à ceux concernant les drogues licites et le cannabis. Le personnel travaillant dans les services de prévention de l'usage de drogue reçoivent des formations sur la manière de réagir adéquatement aux problèmes liés à l'usage de cocaïne et de crack dans différents endroits où ce phénomène est récent (le week-end à Dublin ou durant les soirées techno à Vienne).
In den letzten Jahren wurden zahlreiche neue Maßnahmen zur Prävention und Reduzierung von Gesundheitsschäden im Zusammenhang mit dem Konsum von Kokain und Crack durchgeführt. Ferner wurde insbesondere über das Internet neues Informationsmaterial über Kokain und Crack bereitgestellt. Bei den Telefon-Helplines in Belgien, Frankreich und Portugal gingen mehr Anfragen über den Konsum von Kokain und Crack ein als jemals zuvor, wobei ihr Anteil jedoch noch immer weit unter dem der Anrufe im Zusammenhang mit legalen Suchtmitteln und Cannabis liegt. Für die Mitarbeiter der Drogendienste werden zunehmend Schulungen angeboten, bei denen vermittelt wird, wie angemessen auf die Probleme im Zusammenhang mit dem Konsum von Kokain und Crack zu reagieren ist, die seit kurzem in einer Reihe von Settings zu beobachten sind (beispielsweise in der Wochenend-Szene in Dublin oder der Techno-Szene in Wien).
En los últimos años han tenido lugar un rápido aumento de las medidas destinadas a prevenir y reducir los perjuicios para la salud asociados al consumo de cocaína y de crack, gracias a la aparición de nueva información sobre la cocaína y de información específica sobre el crack, especialmente en Internet. En Bélgica, Francia y Portugal, las líneas de ayuda telefónica han recibido más solicitudes de información que nunca sobre el consumo de cocaína y crack, aunque el porcentaje de este tipo de llamadas todavía es muy inferior al de las que se refieren a las drogas legales y al cannabis. El personal que trabaja en los servicios de atención a las toxicomanías tiene más acceso a formación sobre los modos de tratar los problemas relacionados con el consumo de cocaína y de crack en una serie de entornos donde éste es un fenómeno nuevo (el ambiente de fin de semana en Dublín o el mundillo tecno de Viena).
Τα τελευταία χρόνια, αυξήθηκαν ραγδαία τα μέτρα με στόχο την πρόληψη και τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών για την υγεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης και κρακ, και υπάρχουν νέα στοιχεία ειδικά για την κοκαΐνη και το κρακ, ιδίως στο Διαδίκτυο. Οι τηλεφωνικές γραμμές παροχής βοήθειας στο Βέλγιο, τη Γαλλία και την Πορτογαλία έλαβαν περισσότερα αιτήματα παροχής πληροφοριών σχετικά με τη χρήση κοκαΐνης και κρακ από ποτέ άλλοτε, μολονότι το ποσοστό των κλήσεων αυτών παραμένει πολύ χαμηλότερο από εκείνο που αφορά τα νόμιμα ναρκωτικά και την κάνναβη. Στο προσωπικό των υπηρεσιών καταπολέμησης των ναρκωτικών παρέχεται καλύτερη κατάρτιση σχετικά με τους τρόπους κατάλληλης αντιμετώπισης των προβλημάτων που απορρέουν από τη χρήση κοκαΐνης και κρακ σε ορισμένους χώρους όπου το φαινόμενο είναι καινούριο (τα σαββατοκύριακα στο Δουβλίνο ή ο χώρος της μουσικής τέκνο στη Βιέννη).
In de afgelopen jaren is er een snelle toename geconstateerd van maatregelen voor de preventie en vermindering van de schadelijke gevolgen die het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne voor de gezondheid heeft. Met name via internet is er nu nieuwe en specifieke informatie over cocaïne en crack-cocaïne beschikbaar. In België, Frankrijk en Portugal krijgen telefonische hulplijnen meer verzoeken om informatie over het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne dan ooit tevoren, hoewel het percentage informatieverzoeken op dit punt nog steeds beduidend lager is dan met betrekking tot legale drugs en cannabis. In settings waar de problemen door het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne een recent verschijnsel zijn, krijgen drugshulpverleners tegenwoordig meer trainingsmogelijkheden aangeboden over de wijze waarop adequaat op deze problemen gereageerd kan worden (bijvoorbeeld in de weekend-scene in Dublin en de techno-scene in Wenen).
Během posledních několika let se rychle přibývala opatření zaměřená na prevenci a snižování škodlivých účinků drog na zdraví spojených s užíváním kokainu a cracku a byly předloženy nové informace specifické pro kokain a crack, zejména na internetu. Telefonní linky důvěry v Belgii, Francii a Portugalsku přijaly více žádostí o informace o užívání kokainu a cracku než kdykoli předtím, ačkoli procento těchto telefonátů stále zůstává mnohem nižší než procento týkající se legálních drog a konopí. Pro pracovníky protidrogových služeb jsou k dispozici další školení na téma, jak přiměřeně reagovat na problémy vznikající při užívání kokainu a cracku v řadě prostředí, kde se jedná o nejnovější jev (víkendová scéna v Dublinu nebo techno-scéna ve Vídni).
I de senere år er antallet af foranstaltninger til forebyggelse og reduktion af helbredsskader forbundet med brugen af kokain og crackkokain steget hastigt, og der er udarbejdet nye kokain- og crack-specifikke oplysninger, navnlig på internettet. Telefonhjælpelinjer i Belgien, Frankrig og Portugal har modtaget flere anmodninger om oplysninger om kokain- og crackkokainbrug end nogensinde før, selv om antallet af disse opkald stadig er meget lavere end opkald vedrørende legale stoffer og cannabis. Personale, der arbejder i narkotikatjenester, tilbydes mere uddannelse i, hvordan de kan reagere hensigtsmæssigt på problemer forårsaget af brug af kokain og crackkokain i en række miljøer, hvor dette er et nyere fænomen (weekendmiljøet i Dublin eller technomiljøet i Wien).
Kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttöön liittyvien terveyshaittojen ehkäisy- ja vähentämistoimet ovat viime vuosina lisääntyneet nopeasti, ja kokaiinia ja crack-kokaiinia koskevaa uutta tietoa on tuotettu etenkin Internetissä. Puhelintukipalveluihin on Belgiassa, Ranskassa ja Portugalissa tullut kokaiinin ja crack-kokaiinin käytöstä enemmän kyselyjä kuin koskaan aiemmin, joskin näiden soittojen prosentuaalinen osuus on edelleen huomattavasti pienempi kuin niiden, jotka koskevat laillisia huumausaineita ja kannabista. Huumepalvelujen työntekijöille on tarjolla entistä enemmän koulutusta sellaisten ongelmien käsittelyssä, jotka liittyvät kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttöön useissa ympäristöissä, joissa tämä ilmiö on tuore (viikonloppuympäristö Dublinissa ja teknoympäristö Wienissä).
Az elmúlt néhány évben a kokain és krekk kokain használatával járó egészségügyi ártalmak megelőzésére és csökkentésére irányuló intézkedések gyors fejlődést mutattak, és új, kifejezetten a kokainra és a krekkre vonatkozó információk váltak elérhetővé, különösen az Interneten keresztül. Belgiumban, Franciaországban és Portugáliában a telefonos segélyvonalakon minden korábbinál több információkérés futott be a kokainról és a krekk kokainról, bár ezek a hívások százalékban még mindig messze elmaradtak a legális drogokra és a kannabiszra vonatkozó kérdésektől. Szaporodik a kábítószerekkel foglalkozó szolgálatok munkatársai részére nyújtott továbbképzések száma a kokain és krekk kokain használatából eredő problémák megfelelő kezeléséről sok olyan helyszínen, ahol ez a jelenség viszonylag újnak számít (a hétvégi forgatag Dublinban vagy a techno-élet Bécsben).
I løpet av de siste par årene har vi fått stadig flere tiltak som tar sikte på å forebygge og redusere helseskadene som skyldes bruk av kokain og crack, og det er kommet ut mye ny informasjon om kokain og crack, særlig på internett. Hjelpetelefonene i Belgia, Frankrike og Portugal har mottatt flere henvendelser om bruken av kokain og crack enn noen gang tidligere, selv om disse samtalene fremdeles er langt færre enn de som gjelder lovlige rusmidler og cannabis. Ansatte i rusmiddeltjenestene får mer og bedre opplæring i hvordan de skal håndtere problemer som skyldes bruk av kokain og crack i miljøer hvor dette er et nytt fenomen (utelivsmiljøet i Dublin, techno-miljøet i Wien).
W ciągu ostatnich kilku lat działania skierowane na zapobieganie i redukcję szkód zdrowotnych związanych z zażywaniem kokainy i kraku gwałtownie wzrosły. Przygotowano na ten temat nowe informacje, dostępne przede wszystkim w Internecie. Telefoniczne linie pomocy w Belgii, Francji i Portugalii otrzymały więcej próśb o informacje na temat stosowania kokainy i kraku niż kiedykolwiek wcześniej, choć odsetek takich rozmów nadal pozostaje niższy niż odsetek rozmów w spawie narkotyków legalnych czy pochodnych konopi indyjskich. Personel pracujący w służbach antynarkotykowych ma dostęp do większej liczby szkoleń, które instruują, jak właściwie reagować na problemy wynikające z zażywania kokainy i kraku w obiektach, dla których zjawisko to jest stosunkowo nowe (scena weekendowa w Dublinie czy scena techno w Wiedniu).
Pe parcursul ultimilor câţiva ani, măsurile destinate prevenirii şi reducerii efectelor nocive pentru sănătate asociate consumului de cocaină şi de cocaină crack s-au dezvoltat rapid, şi au fost elaborate informaţii noi specifice privind cocaina şi cocaina crack, în special pe Internet. Serviciile de asistenţă prin telefon din Belgia, Franţa şi Portugalia au primit cel mai mare număr de cereri de informaţii privind consumul de cocaină şi de cocaină crack înregistrat vreodată, deşi procentul acestor apeluri rămâne mult mai mic decât procentul celor privind medicamentele legale şi canabisul. Personalul serviciilor care se ocupă de droguri are la dispoziţie formare suplimentară în privinţa intervenţiilor adecvate în problemele generate de consumul de cocaină şi de cocaină crack în diferite locuri în care fenomenul este recent (scena pentru sfârşit de săptămână din Dublin sau scena techno din Viena).
V uplynulých niekoľkých rokoch sa rýchlo rozšírili opatrenia zamerané na prevenciu a zníženie škôd spojených s užívaním kokaínu a kraku a najmä na internete sa objavili nové špecifické informácie o kokaíne a kraku. Linky telefonickej pomoci v Belgicku, Francúzsku a Portugalsku dostali viac požiadaviek na informácie o užívaní kokaínu a kraku než kedykoľvek v minulosti, hoci percento týchto hovorov ostáva stále hlboko pod podielom hovorov týkajúcich sa legálnych drog a kanabisu. Viac odbornej prípravy na primerané zvládnutie problémov vznikajúcich pri užívaní kokaínu a kraku v početných prostrediach, v ktorých je to najnovší jav (víkendová scéna v Dubline, alebo techno-scéna vo Viedni), je dostupnej pre pracovníkov protidrogových zariadení.
V zadnjih nekaj letih se je število ukrepov za preprečevanje in zmanjšanje škode za zdravje, povezane z uživanjem kokaina in crack kokaina, naglo povečalo, na voljo pa so postale tudi nove informacije o kokainu in crack kokainu, zlasti na medmrežju. Telefonske linije za pomoč v Belgiji, Franciji in na Portugalskem so prejele veliko več povpraševanj po informacijah o uživanju kokaina in crack kokaina kot kadar koli prej, čeprav ostaja delež teh klicev v primerjavi s klici glede dovoljenih drog in konoplje veliko nižji. Za zaposlene v službah za pomoč uživalcem drog je na voljo več usposabljanja, kako se ustrezno odzvati na težave, ki izhajajo iz uživanja kokaina in crack kokaina v številnih okoljih, v katerih je to pogost pojav (prireditve ob koncu tedna v Dublinu ali prireditve tehno glasbe na Dunaju).
Under de senaste åren har insatser för att förhindra och minska skador på hälsan till följd av användning av kokain och crack-kokain ökat snabbt i omfattning, och ny information som specifikt handlar om kokain och crack-kokain har tagits fram, särskilt på Internet. Telefonjourer i Belgien, Frankrike och Portugal har tagit emot fler frågor om kokain och crack-kokain än någonsin tidigare, även om dessa samtal fortfarande är betydligt färre till antalet än de samtal som rör lagliga läkemedel och cannabis. Mer utbildning om hur man lämpligen hanterar problem till följd av missbruk av kokain och crack-kokain i olika miljöer där detta är ett nytt fenomen (veckoslutskulturen i Dublin eller teknokulturen i Wien) finns tillgänglig för personer som arbetar inom missbrukarvården.
  Jaunumi infekcijas slim...  
Cietumsoda alternatīvu izmantošana pieauga ES 15 dalībvalstīs pēdējo desmitgažu laikā, un šobrīd dažās no šīm valstīm ir iestājusies zināma stagnācija, taču alternatīvu likumdošanas pieņemšana un īstenošana vēlāk tika uzsākta „jaunajās” dalībvalstīs.
Recourse to alternatives to prison increased during the last decades in the EU-15 Member States and has recently even stagnated in some, whereas legislation and implementation of alternatives began later in the ‘new’ Member States. Usually, the mainstream treatment system is called on to ensure the treatment of offenders with problematic drug use. In most countries, treatment is usually provided in residential settings, but the possibility also exists to follow outpatient treatment programmes.
Le recours aux alternatives à la prison s'est développé au cours des dernières décennies dans l'UE-15 et s'est récemment stabilisé dans certains États membres, alors que la législation et la mise en œuvre d'alternatives ont débuté plus tard dans les «nouveaux» États membres. Généralement, le système de traitement le plus courant est utilisé pour traiter les délinquants qui sont des usagers de drogue à problème. Dans la plupart des pays, le traitement est généralement dispensé dans des centres résidentiels, mais il est possible de suivre des programmes de soins ambulatoires.
In den letzten Jahrzehnten ist in den EU-15-Mitgliedstaaten die Zahl der Fälle, in denen auf Alternativen zu Gefängnisstrafen zurückgegriffen wurde, gestiegen; in jüngster Zeit ist diese Entwicklung in einigen Ländern zum Stillstand gekommen. In den neuen Mitgliedstaaten dagegen wurde erst später damit begonnen, alternative Maßnahmen gesetzlich zu verankern und durchzuführen. In der Regel wird das übliche Behandlungssystem in Anspruch genommen, um die Behandlung von straffälligen problematischen Drogenkonsumenten sicherzustellen. In den meisten Ländern wird die Behandlung in aller Regel in stationären Einrichtungen durchgeführt, es gibt jedoch auch die Möglichkeit der Teilnahme an ambulanten Behandlungsprogrammen.
Entre los Quince, el recurso a las alternativas a la privación de libertad ha ido en aumento durante las últimas décadas, y últimamente se ha estabilizado en algunos de ellos; en cambio, la legislación y la aplicación de alternativas en los «nuevos» Estado miembros ha sido más tardía. Normalmente, se recurre al sistema de tratamiento más corriente para asegurar el tratamiento de los delincuentes con problemas de consumo de drogas. En la mayoría de países, el tratamiento suele proporcionarse en entornos residenciales, pero también existe la posibilidad de seguir programas de tratamiento ambulatorio.
Il ricorso ad alternative alla detenzione in carcere è aumentato negli ultimi decenni nell’UE a 15 pur avendo, di recente, registrato una battuta di arresto in alcuni di questi paesi; per altro verso la legislazione e la messa in atto di alternative è cominciata più tardi nei nuovi Stati membri. In genere, per garantire il trattamento dei soggetti responsabili di reato che sono anche consumatori problematici di stupefacenti si fa riferimento al sistema terapeutico più diffuso. Nella maggior parte degli Stati la terapia viene solitamente fornita in regime ospedaliero, benché vi sia anche la possibilità di seguire programmi terapeutici di tipo ambulatoriale.
O recurso às alternativas à prisão aumentou nas últimas décadas nos Estados‑Membros da UE-15, tendo estabilizado recentemente em alguns deles, ao passo que a legislação e a aplicação de alternativas à prisão neste domínio começaram mais tarde nos “novos” Estados-Membros. Normalmente, o tratamento dos infractores com um consumo problemático de droga é assegurado no âmbito do sistema de tratamento geral. Na maior parte dos países, este é normalmente fornecido em contextos residenciais, mas também existe a possibilidade de seguir programas de tratamento em regime ambulatório.
Η προσφυγή σε εναλλακτικές λύσεις αντί της φυλάκισης αυξήθηκε κατά τις τελευταίες δεκαετίας στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, και μάλιστα έμεινε στάσιμη πρόσφατα σε ορισμένα εξ αυτών, ενώ στα «νέα» κράτη μέλη η νομοθετική καθιέρωση και η υλοποίηση εναλλακτικών λύσεων άρχισε αργότερα. Συνήθως, το γενικό σύστημα θεραπείας καλείται να διασφαλίσει τη θεραπεία παραβατών που είναι προβληματικοί χρήστες ναρκωτικών. Στις περισσότερες χώρες, η θεραπεία παρέχεται συνήθως σε κέντρα εσωτερικής διαμονής, αλλά υπάρχει επίσης η δυνατότητα ένταξης σε προγράμματα θεραπείας εξωτερικής παραμονής.
In de afgelopen decennia is er in de EU van de vijftien oude lidstaten toenemend gebruik gemaakt van alternatieven voor gevangenisstraffen, hoewel die ontwikkeling onlangs in een aantal landen is gestagneerd. De wetgeving en tenuitvoerlegging met betrekking tot alternatieve straffen is in de “nieuwe” lidstaten pas later op gang gekomen. In het algemeen wordt voor de behandeling van delinquenten met een problematisch drugsgebruik een beroep gedaan op het reguliere systeem voor drugsbehandelingen. In de meeste landen vinden die behandelingen in een intramurale setting plaats, maar er zijn ook mogelijkheden voor het volgen van extramurale behandelprogramma’s.
Využití alternativ k trestu odnětí svobody se v původních 15 členských státech EU během posledních desetiletí zvýšilo a v některých z nich začalo v poslední době stagnovat. Tvorba příslušných právních předpisů a zavádění alternativních řešení v „nových“ členských státech začaly později. Obvykle se při zajištění léčby pachatelů, jejichž užívání drog je problémové, spoléhá na standardní systém léčby. Ve většině zemí je léčba obvykle poskytována v pobytových zařízeních, existuje však i možnost účastnit se ambulantních programů léčby.
Alternativer til fængsling er i stigende grad blevet anvendt i EU-15-medlemsstaterne i den seneste tiårsperiode, og anvendelsen heraf er for nylig endog stagneret i nogle lande, mens lovgivningen og gennemførelsen af alternativer er blevet påbegyndt senere i de 'nye' medlemsstater. Sædvanligvis benyttes det almindelige behandlingssystem ved behandling af lovovertrædere med problematisk stofbrug. I de fleste lande tilbydes behandlingen normalt i stationære behandlingsmiljøer, men der er også mulighed for at følge ambulante behandlingsprogrammer.
Vangla alternatiivide kasutamine on EL-15 liikmesriikides viimastel kümnenditel suurenenud ja mõnedes riikides hiljuti isegi seiskunud, samas algas alternatiivide kehtestamine ja rakendamine uutes liikmesriikides hiljem. Tavaliselt on traditsioonilise ravisüsteemi ülesanne tagada probleemsetest uimastitarbijatest õigusrikkujate ravi. Enamikus riikides teostatakse statsionaarset ravi, kuid on ka olemas võimalus pakkuda ambulatoorse ravi programme.
Vankilan vaihtoehtojen käyttö on viime vuosikymmeninä lisääntynyt EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja se on viime aikoina jopa vakiintunut joissakin niistä, kun taas "uusissa" jäsenvaltioissa vaihtoehtoja koskevan lainsäädännön vahvistaminen ja vaihtoehtojen käyttöönotto ovat alkaneet myöhemmin. Rikoksia tekevien huumeiden ongelmakäyttäjien hoidosta vastaa yleensä yleinen hoitojärjestelmä. Useimmissa maissa hoitoa tarjotaan yleensä laitoksissa, mutta myös avohoito-ohjelmiin osallistuminen on mahdollista.
Az elmúlt évtizedben az EU-15 tagállamaiban egyre gyakrabban folyamodtak a börtönbüntetés alternatíváihoz, bár némelyikben ez a tendencia stagnált, míg az „új” tagállamokban később kezdték meg az alternatívákra vonatkozó jogalkotást és azok bevezetését. A problematikus kábítószer-használó bűnelkövetők gyógykezelését általában az általános ellátórendszeren keresztül biztosítják. A legtöbb országban a gyógykezelést rendszerint bentlakásos rendszerben biztosítják, de lehetőség van a járóbeteg-ellátó programokban való részvételre is.
Bruken av alternativer til fengsel har økt i løpet av de siste tiårene i EU-15 og har til og med stagnert noe i den senere tid, mens lovgivning om fengslingsalternativer og den praktiske gjennomføringen av dette først tok til senere i de ”nye” medlemsstatene. Vanligvis benyttes det ordinære behandlingsapparatet for behandlingen av lovbrytere med et problematisk narkotikabruk. I de fleste landene tilbys vanligvis behandling i residensielle miljøer, men muligheten for å følge polikliniske behandlingsprogrammer er også til stede.
Zasoby alternatyw dla więzienia poszerzyły się podczas ostatnich dziesięcioleci w 15 starych Państwach Członkowskich UE, a w niektórych ostatnio osiągnęły etap zastoju, gdy tymczasem tworzenie odpowiedniego prawodawstwa i wdrażanie alternatyw w „nowych” Państwach Członkowskich rozpoczęło się później. Zazwyczaj do zapewnienia leczenia przestępcom problemowo zażywającym narkotyki powołuje się dominujący system leczenia. W większości państw leczenie zwyczajowo przeprowadzane jest o obiektach zamkniętych, choć istnieje także możliwość udziału w programach leczenia pozaszpitalnego.
Alternativele la închisoare au fost folosite din ce în ce mai mult în ultimele decenii în statele membre ale Europei celor 15, apoi situaţia a stagnat în unele din acestea, în timp ce legislaţia relevantă şi punerea în aplicare a alternativelor a început mai târziu în noile state membre. De obicei, se recurge la sistemul principal de tratament pentru a asigura tratamentul infractorilor cu consum problematic de droguri. În majoritatea ţărilor, tratamentul este de obicei asigurat în centre rezidenţiale, dar există şi posibilitatea de a urma programe de tratament în ambulatoriu.
Prechod k alternatívam väzenia sa v posledných desaťročiach zvýšil v členských štátoch EÚ-15 a v niektorých dokonca v ostatnej dobe stagnoval, kým s legislatívou a zavádzaním alternatív sa začalo neskôr v „nových“ členských štátoch. Liečbu delikventov, ktorí problematicky užívajú drogy, obvykle zabezpečuje systém štandardnej liečby. Vo väčšine krajín sa zvyčajne poskytuje liečba v lôžkovom prostredí, ale existuje aj možnosť zapojenia do ambulantných programov liečby.
Uporaba alternativ zaporu se je v zadnjih desetletjih v državah članicah EU-15 povečala in je pred kratkim v nekaterih od njih celo zaustavila, medtem ko sta se zakonodaja in izvajanje alternativ v "novih" država članicah začeli pozneje. Pogosto se uporabi osrednji sistem zdravljenja, da se zagotovi zdravljenje storilcev s problematičnim uživanjem drog. V večini držav zdravljenje običajno poteka na oddelkih za zdravljenje odvisnosti, vendar obstaja tudi možnost vključitve v programe zunajbolnišničnega zdravljenja.
Tillämpningen av alternativ till fängelse har ökat under de senaste decennierna i EU 15-medlemsstaterna, men har på senare tid stagnerat i vissa. Lagstiftningen och genomförandet av alternativen skedde senare i de ”nya” medlemsstaterna. Oftast tillämpas det vanliga behandlingssystemet för att se till att brottslingar med problemmissbruk får behandling. I de flesta länder ges behandling i bostadsområden, men det finns även möjlighet att genomgå behandlingsprogram inom öppenvården.
  Jaunumi infekcijas slim...  
Ieslodzījumam alternatīvu pasākumu īstenošana tomēr saskaras ar dažādām grūtībām dēļ dažādām iesaistītajām administratīvajām sistēmām un to dažādajiem pamatprincipiem. Tiek realizēti centieni, lai likvidētu plaisu starp tiesu sistēmas un veselības un sociālo pakalpojumu sistēmām, izmantojot koordinācijas struktūras un iniciatīvas, t.i .
The implementation of alternative measures to imprisonment, however, faces certain difficulties due to the different administrative systems involved and their different underlying principles. Efforts are made to bridge the gap between the judicial and the health and social services systems through coordination structures and initiatives, i.e. between police, courts and prisons and drug treatment services. Often, informal cooperation mechanisms at local level have been forerunners to more stable institutionalised forms.
La mise en place de mesures alternatives à l'incarcération rencontre toutefois certaines difficultés en raison des différents systèmes administratifs concernés et des principes différents qui les sous-tendent. Des efforts sont consentis afin de combler le fossé entre le système judiciaire et les services sanitaires et sociaux grâce à des structures et à des initiatives coordonnées entre la police, les tribunaux et les prisons et les services de traitement de la toxicomanie. Souvent, des mécanismes informels de coopération au niveau local ont été les précurseurs de formes de coopération institutionnalisées plus permanentes.
Die Umsetzung alternativer Maßnahmen zur Inhaftierung ist jedoch mit gewissen Schwierigkeiten verbunden, die auf die Unterschiede zwischen den beteiligten Verwaltungssystemen und den diesen zugrunde liegenden Prinzipien zurückzuführen sind. Man bemüht sich, die Kluft zwischen den Strafverfolgungssystemen und den Systemen der Gesundheits- und Sozialdienste, d. h. zwischen Polizei, Gerichten und Justizvollzugsanstalten einerseits und Drogenbehandlungsdiensten andererseits, durch Koordinierungsstrukturen und ‑initiativen zu überbrücken. In vielen Fällen ebneten informelle Kooperationsmechanismen auf lokaler Ebene den Weg für stabilere, institutionalisierte Formen der Zusammenarbeit.
La aplicación de medidas alternativas a la privación de libertad se enfrenta, sin embargo, a ciertas dificultades debidas a los distintos sistemas administrativos y sus distintos principios fundamentales. Se han realizado esfuerzos para salvar las distancias entre el sistema judicial y los servicios sociales y sanitarios a través de estructuras e iniciativas de coordinación, es decir, entre policía, tribunales, prisiones y los servicios de tratamiento de las drogodependencias. A menudo, los mecanismos informales de cooperación a nivel local son los precursores de unas formas institucionalizadas más estables.
L’attuazione di misure alternative alla detenzione, tuttavia, incontra alcune difficoltà, dovute ai diversi sistemi amministrativi coinvolti e ai diversi principi sottesi. Si fanno sforzi per colmare i divari tra i sistemi giuridici e i servizi sanitari e sociali tramite strutture e iniziative di coordinamento, per esempio tra le forze di polizia, i tribunali e le carceri, da un lato, e i servizi per i tossicodipendenti, dall’altro lato. Spesso i meccanismi informali di cooperazione a livello locale sono stati i precursori di forme istituzionalizzate più stabili.
A aplicação de medidas alternativas ao encarceramento enfrenta, todavia, algumas dificuldades devido aos diferentes sistemas administrativos envolvidos e aos diferentes princípios a eles subjacentes. Estão a ser envidados esforços para colmatar a lacuna entre o sistema judicial e os serviços de saúde e sociais através de estruturas e iniciativas de coordenação, isto é, entre a polícia, os tribunais e as prisões, por um lado, e os serviços de tratamento da toxicodependência por outro. Muitas vezes, os mecanismos de cooperação informal a nível local foram precursores de formas institucionalizadas mais estáveis.
Η εφαρμογή εναλλακτικών μέτρων αντί της φυλάκισης προσκρούει, ωστόσο, σε ορισμένες δυσκολίες λόγω των διαφορετικών εμπλεκόμενων διοικητικών συστημάτων και των διαφορετικών αρχών που τα διέπουν. Καταβάλλονται προσπάθειες για τη γεφύρωση της διαφοράς μεταξύ των δικαιοδοτικών συστημάτων και των συστημάτων υγειονομικών και κοινωνικών υπηρεσιών μέσω δομών και πρωτοβουλιών συντονισμού, δηλαδή συντονισμού μεταξύ της αστυνομίας, των δικαστηρίων, των σωφρονιστικών ιδρυμάτων και των υπηρεσιών θεραπείας απεξάρτησης. Συχνά, οι άτυποι μηχανισμοί συνεργασίας σε τοπικό επίπεδο αποτέλεσαν το πρώτο βήμα για πιο σταθερές θεσμοθετημένες μορφές συνεργασίας.
Het ten uitvoer leggen van alternatieve maatregelen voor gevangenisstraffen brengt echter bepaalde problemen met zich mee als gevolg van de verschillende bestuursrechtelijke systemen en de uiteenlopende, onderliggende beginselen. Op dit moment wordt er met behulp van organisatiestructuren en initiatieven voor een betere coördinatie tussen politie, rechtbanken, gevangenissen en de drugshulpverlening getracht om de kloof te overbruggen die er bestaat tussen het strafrechtelijke systeem enerzijds en de maatschappelijke dienstverlening en gezondheidszorg anderzijds. Vaak blijken informele samenwerkingsmechanismen op lokaal niveau de basis te hebben gevormd voor meer stabiele institutionele samenwerkingsvormen.
Zavádění alternativních opatření k trestu odnětí svobody však čelí určitým obtížím v důsledku existence různých administrativních systémů a různorodosti jejich základních principů. Je vyvíjeno úsilí překlenout propast mezi systémem soudnictví a systémy zdravotnických a sociálních služeb prostřednictvím koordinačních struktur a iniciativ, tj. koordinací mezi policií, soudy, věznicemi a službami ve formě léčby drogových závislostí. Často se stává, že mechanismy neformální spolupráce na místní úrovni předcházejí vzniku stabilnějších institucionalizovaných forem.
Gennemførelsen af alternative foranstaltninger til fængsling er imidlertid forbundet med visse vanskeligheder som følge af de forskellige administrative systemer, der er involveret, og de forskellige principper, som disse bygger på. Der udfoldes bestræbelser på at formindske afstanden mellem retssystemet og sundheds- og socialsystemerne gennem koordineringsstrukturer og -initiativer, dvs. mellem politi, domstole og fængsler og narkotikabehandlingstjenester. I mange tilfælde har uformelle samarbejdsmekanismer på lokalt plan været forløbere for mere varige institutionaliserede former.
Vanglakaristusele alternatiivsete meetmete rakendamine on aga raskendatud erinevate administratiivsete süsteemide ja nende erinevate põhimõtete tõttu. Koordinatsioonistruktuuride ja algatuste kaudu on püütud vähendada erinevusi kohtu‑, tervishoiu- ja sotsiaalsüsteemide vahel, st politsei, kohtute, vanglate ja uimastiraviasutuste vahel. Mitteformaalsed koostöömehhanismid kohalikul tasandil on sageli olnud stabiilsemate institutsionaalsete reformide eelkäijateks.
Vankeuden vaihtoehtojen täytäntöönpanossa on kuitenkin joitakin vaikeuksia, jotka johtuvat hallintojärjestelmien ja niiden perusperiaatteiden erilaisuudesta. Oikeusjärjestelmän ja terveydenhuolto- ja sosiaalipalvelujärjestelmän välistä kuilua on pyritty kaventamaan poliisin, tuomioistuimien ja vankiloiden sekä huumehoitopalvelujen välisillä koordinointirakenteilla ja -aloitteilla. Paikallisen tason epäviralliset yhteistyömekanismit ovat usein toimineet vakiintuneiden käytäntöjen edelläkävijöinä.
A börtönbüntetés alternatíváját jelentő intézkedések végrehajtása azonban bizonyos problémákba ütközik az érintett különböző közigazgatási rendszerek és azok eltérő működési elvei folytán. Történtek erőfeszítések az igazságügyi, illetve a szociális és egészségügyi rendszerek közötti rés áthidalására, különféle koordinációs szerkezetek és kezdeményezések révén, azaz a rendőrség, a bíróságok és a börtönök, illetve a kábítószeres gyógykezelést nyújtó szolgálatok együttműködésével. Sok esetben helyi szintű informális együttműködési mechanizmusok jöttek létre a szilárdabb intézményesített formák előfutáraiként.
Gjennomføringen av fengslingsalternativer møter imidlertid visse vansker på grunn av ulike forvaltningssystemer med ulike underliggende prinsipper. Det arbeides med å bygge bro mellom rettssystemet og helse- og sosialtjenestene gjennom samordningsstrukturer og -initiativer mellom f.eks. politi, domstoler, fengsel og behandlingstjenester. Uformelle samarbeidsordninger på lokalt plan har ofte gått forut for mer stabile institusjonaliserte former.
Wdrożenie metod alternatywnych względem uwięzienia napotyka jednak trudności, ze względu na różnorodność zaangażowanych systemów administracyjnych oraz różne zasady, które je tworzą. Podejmuje się starania, aby zlikwidować przepaść istniejącą między systemem sądowym oraz systemem zdrowia i opieki społecznej, poprzez koordynację struktur i inicjatyw, np. między policją, sądami i więzieniami oraz służbami leczenia odwykowego. Często to nieformalne mechanizmy współpracy na szczeblu lokalnym stają się zwiastunem rozwiązań bardziej stałych i formalnych.
Punerea în aplicare a unor măsuri alternative la încarcerare se confruntă însă cu anumite dificultăţi din cauza diferitelor sisteme administrative implicate şi a principiilor diferite care stau la baza acestora. Se depun eforturi pentru a reduce distanţa dintre sistemul judiciar şi cel al serviciilor de sănătate şi sociale prin coordonarea structurilor şi a iniţiativelor, adică între poliţie, tribunale şi închisori şi serviciile de tratament pentru probleme legate de droguri. Adeseori la nivel local au existat mecanisme neoficiale de cooperare care au precedat formele instituţionalizate şi mai stabile de cooperare.
Zavedenie alternatívnych opatrení k uväzneniu však čelí určitým ťažkostiam zapríčineným rozdielnosťou dotknutých administratívnych systémov a odlišnými východiskovými zásadami. Vyvíja sa úsilie, ktorého cieľom je preklenutie medzier medzi právnymi systémami a systémami zdravotníckych a sociálnych služieb, t.j. medzi policajnými zložkami, súdnictvom, väzenstvom a službami protidrogovej liečby, prostredníctvom koordinačných štruktúr a iniciatív. Mechanizmy neformálnej spolupráce na lokálnej úrovni sú často predvojom stálejších inštitucionalizovaných foriem.
Vendar se pri izvajanju alternativnih ukrepov zaporu vseeno srečujemo z določenimi težavami zaradi različnih upravnih sistemov in njihovih različnih osnovnih načel. Prizadeva se premostiti vrzel med pravosodnimi sistemi ter sistemi zdravstvenih in socialnih služb s sodelovanjem in pobudami, npr. med policijo, sodišči, zapori in službami za zdravljenje odvisnosti od drog. Pogosto so neuradni mehanizmi sodelovanja na lokalni ravni predhodniki stalnejšim institucionaliziranim oblikam.
Det är emellertid svårt att genomföra alternativ till fängelse på grund av de olika administrativa system och underliggande principer som är involverade. Det görs insatser för att överbrygga klyftan mellan det juridiska systemet samt vård- och socialtjänstsystemet genom samordningsstrukturer och initiativ, det vill säga mellan polis, domstolar och fängelser samt missbrukarvård. Ofta har informellt samarbete på lokal nivå banat väg för mer stabila och institutionaliserade former.
  Narkotikas darba vietā  
Kādas ir politikas, kuru mērķi ir jāsasniedz, un kādas darbības tiek realizētas, neatkarīgi no tā, vai tās ir skaidri un specifiski paredzētas, lai samazinātu ar narkotikām saistītos traucējumus sabiedrībai?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Millises ulatuses on see suundumus levinud teistes Euroopa riikides? Kas seda kontseptsiooni mõistetakse ühtemoodi? Kuidas hinnata antud nähtuse olemust ja ulatust? Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte? Kas hindamistulemused on juba kättesaadavad ja kas on kehtestatud sekkumise edukust mõõtvad standardid? Ülaltoodud küsimused on peamised teemad, mida antud valikteemas käsitletakse.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Piemēram, pakalpojumu pieejamība ir riskanta Igaunijā; specifiski pakalpojumi narkotiku lietotājiem nav pieejami Latvijā; Polijā ir garas rindas, lai saņemtu ārstēšanu; Zviedrija ziņo par pārpildītiem cietumiem un nepietiekamu personāla skaitu; un Rumānijā nav atbilstošas likumdošanas.
However, countries report various problems with the provision of adequate assistance. For instance, the availability of services is precarious in Estonia; no specific services are available for drug users in Latvia; Poland has long waiting lists for treatment; Sweden reports overcrowded prisons and reduced prison staff levels; and, in Romania, appropriate legislation is lacking. In Cyprus, even though there is no integrated support programme for imprisoned drug users, some prevention measures are taken.
Toutefois, les pays font état de divers problèmes dans la fourniture d'une assistance adéquate. Ainsi, la disponibilité des services est précaire en Estonie; aucun service spécifique n'est disponible pour les usagers de drogue en Lettonie; la liste d'attente pour recevoir un traitement est longue en Pologne; la Suède indique que les prisons sont surpeuplées et que le personnel pénitentiaire est insuffisant et, en Roumanie, il n'existe pas de législation appropriée. À Chypre, même en l'absence de programme intégré d'aide aux usagers de drogue incarcérés, certaines mesures de prévention sont prises.
Die Länder berichten jedoch über verschiedene Probleme im Zusammenhang mit der Bereitstellung angemessener Hilfsdienste. Beispielsweise werden in Estland nur in unzureichendem Maße Dienste angeboten; in Lettland sind keine speziellen Dienste für Drogenkonsumenten verfügbar; Polen meldet lange Wartelisten für die Behandlung; Schweden berichtet über überfüllte Haftanstalten und einen Abbau des Gefängnispersonals; in Rumänien gibt es keine geeigneten Rechtsvorschriften. In Zypern steht zwar kein integriertes Unterstützungsprogramm für inhaftierte Drogenkonsumenten zur Verfügung, es wurden jedoch einige Präventionsmaßnahmen ergriffen.
Sin embargo, los países señalan algunos problemas para facilitar una asistencia adecuada. Por ejemplo, en Estonia, los servicios son precarios; en Letonia, no existen servicios específicos para drogodependientes; Polonia tiene largas listas de espera para recibir tratamiento; en Suecia, las prisiones están saturadas y las dotaciones de personal son insuficientes; y Rumanía necesita legislación adecuada. En Chipre, aunque no existe un programa de apoyo integrado para los consumidores de drogas encarcelados, se han tomado algunas medidas preventivas.
Tuttavia, gli Stati membri e i paesi candidati riferiscono una serie di problemi con la fornitura di un’assistenza adeguata. Per esempio, la disponibilità di servizi è precaria in Estonia; non sono disponibili servizi specifici per i tossicodipendenti in Lettonia; in Polonia le liste d’attesa per una terapia sono molto lunghe; la Svezia ammette un sovraffollamento delle carceri e livelli ridotti di organico; in Romania manca una legislazione adeguata in proposito. A Cipro, pur non essendoci un programma di sostegno integrato per i tossicodipendenti in carcere, si intraprendono tuttavia delle misure preventive.
No entanto, os países referem vários problemas no tocante à prestação de uma assistência adequada. Por exemplo, a disponibilidade de serviços é precária na Estónia; não existem serviços específicos disponíveis para os toxicodependentes na Letónia; a Polónia tem longas listas de espera para o tratamento; a Suécia diz que as prisões estão sobrelotadas e o pessoal prisional é reduzido e na Roménia falta legislação adequada. Em Chipre, apesar de não existir um programa de apoio integrado para os toxicodependentes reclusos, são tomadas algumas medidas de prevenção.
Ωστόσο, οι χώρες αναφέρουν διάφορα προβλήματα όσον αφορά την παροχή κατάλληλης συνδρομής. Για παράδειγμα, η διαθεσιμότητα των υπηρεσιών είναι επισφαλής στην Εσθονία· δεν υπάρχουν συγκεκριμένες υπηρεσίες για τους χρήστες ναρκωτικών στη Λεττονία· στην Πολωνία, οι λίστες για υποβολή σε θεραπεία είναι μακριές· η Σουηδία αναφέρει συνωστισμό στα σωφρονιστικά ιδρύματα και μειωμένα επίπεδα σωφρονιστικού προσωπικού· και, στη Ρουμανία, δεν υπάρχει κατάλληλη νομοθεσία. Στην Κύπρο, παρά το γεγονός ότι δεν υπάρχει ολοκληρωμένο σύστημα υποστήριξης για τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, λαμβάνονται ορισμένα μέτρα πρόληψης.
Diverse landen maken echter melding van uiteenlopende problemen bij het verstrekken van de benodigde zorg en ondersteuning. De beschikbaarheid van de voorzieningen in Estland is bijvoorbeeld wisselvallig; voor drugsgebruikers in Letland zijn er geen speciale faciliteiten; Polen kent een lange wachtlijst voor behandelingen; Zweden rapporteert overvolle gevangenissen en bezuinigingen op personeel; en in Roemenië is er geen adequate wet- en regelgeving op dit punt. Cyprus kent weliswaar geen geïntegreerd programma voor de ondersteuning van gedetineerde drugsgebruikers, maar in dit land worden wel enkele preventieve maatregelen genomen.
Různé země však uvádějí různé problémy spojené s poskytováním odpovídající pomoci. Například v Estonsku je dostupnost služeb kritická; v Lotyšsku nemají uživatelé drog k dispozici žádné specifické služby; v Polsku je mnoho čekatelů na léčbu; Švédsko uvádí přeplněné věznice a nízký počet pracovníků vězeňské služby; v Rumunsku chybí příslušná legislativa. Na Kypru jsou přijímána některá preventivní opatření, i když zde pro uvězněné uživatele drog neexistuje integrovaný program podpory.
Nogle lande melder imidlertid om forskellige problemer med at stille tilstrækkelig hjælp til rådighed. F.eks. er adgangen til tjenester utilstrækkelig i Estland, stofbrugere i Letland har ikke adgang til specifikke tjenester, Polen har lange ventelister til behandling, Sverige melder om overfyldte fængsler og nedskæringer af fængselspersonalet, og i Rumænien mangler relevant lovgivning. I Cypern er der truffet visse forebyggelsesforanstaltninger, selv om der ikke findes noget integreret støtteprogram for indsatte stofbrugere.
Riigid kajastavad aruannetes siiski mitmeid probleeme seoses piisava abi tagamisega. Näiteks Eestis on teenuste kättesaadavus väga ebaühtlane, Lätis ei pakuta ühtegi uimastitarbijatele suunatud teenust, Poolas on pikad ravijärjekorrad, Rootsi on ära märkinud ülerahvastatud vanglad ja vanglapersonali arvu vähendamise ning Rumeenias puudub asjakohane seadusandlus. Küprosel on võetud mõned ennetavad meetmed, vaatamata sellele, et uimastitarvitajatele vanglas ei ole loodud integreeritud toetusprogrammi.
Maat ovat kuitenkin ilmoittaneet monenlaisista ongelmista asianmukaisen avun tarjoamisessa. Esimerkiksi Virossa palvelujen saatavuus on epävarmaa, Latviassa huumeidenkäyttäjille ei ole erityisiä palveluja, Puolassa on pitkät jonotuslistat hoitoon, Ruotsissa vankilat ovat liian täysiä ja henkilöstöä on liian vähän, ja Romaniassa asianmukainen lainsäädäntö puuttuu. Kyproksella ei ole yhdennettyä tukiohjelmaa vankiloissa oleville huumeidenkäyttäjille, mutta joitakin ehkäisytoimia on toteutettu.
Az országok azonban a megfelelő segítségnyújtás terén különféle problémákról számoltak be. Észtországban például a szolgáltatások hozzáférhetősége bizonytalan; Lettországban nincsenek külön a kábítószer-használók számára hozzáférhető szolgáltatások; Lengyelországban a kezeléshez hosszú várólista van; Svédország túlzsúfolt börtönökről és a börtönök csökkentett személyzeti szintjéről számolt be; Romániában pedig a megfelelő jogszabályok hiányoznak. Cipruson hoztak néhány prevenciós intézkedést, ugyanakkor nincs integrált támogatási program a fogva tartott kábítószer-használók részére.
Landene rapporterer imidlertid om ulike problemer med å yte hensiktsmessig hjelp. For eksempel har Estland bare et minimalt tjenestetilbud; det finnes ingen spesifikke tjenester tilgjengelig for narkotikabrukere i Latvia, Polen har lange ventelister for behandling, Sverige oppgir overbefolkede fengsler og redusert antall fengselsansatte og Romania mangler hensiktsmessig lovgivning. Kypros har ingen integrerte støtteprogrammer for fengslede narkotikabrukere, men enkelte forebyggende tiltak er innført.
Państwa wskazują jednak na różnorodne problemy z udostępnieniem właściwej pomocy. Przykładowo, dostępność usług jest niepewna w Estonii, żadne konkretne usługi dla osób uzależnionych od narkotyków nie są dostępne na Łotwie, w Polsce istnieją długie listy oczekiwania na leczenie, Szwecja donosi o przepełnionych więzieniach i zmniejszonej liczbie personelu więziennego, a w Rumunii brakuje odpowiednich przepisów prawa. Na Cyprze, choć nie ma zintegrowanego programu wsparcia dla osób uzależnionych od narkotyków osadzonych w więzieniu, podejmuje się jednak pewne środki zapobiegawcze.
Cu toate acestea, mai multe state raportează diverse probleme legate de asigurarea unei asistenţe corespunzătoare. De exemplu, disponibilitatea serviciilor este precară în Estonia; în Letonia nu există servicii specifice pentru consumatorii de droguri; Polonia are liste lungi de aşteptare pentru tratament; Suedia raportează închisori supra-aglomerate şi efective reduse de personal în închisori, iar în România lipseşte legislaţia corespunzătoare. În Cipru, deşi nu există un program integrat de asistenţă pentru consumatorii de droguri încarceraţi, se iau o serie de măsuri preventive.
Krajiny však informujú o rozličných problémoch pri poskytovaní vhodnej pomoci. Napríklad, v Estónsku je dostupnosť služieb neistá, v Litve niet žiadnych osobitných služieb pre užívateľov drog; v Poľsku je priveľa čakateľov na liečbu; Švédsko uvádza preplnené väznice a nízke počty väzenských pracovníkov; a v Rumunsku chýba vhodná legislatíva. Hoci na Cypre nemajú žiadny integrovaný podporný program pre uväznených užívateľov drog, vykonali niektoré preventívne opatrenia.
Vendar države poročajo o različnih težavah pri zagotavljanju ustrezne pomoči. Na primer, razpoložljivost storitev je v Estoniji dvomljiva; za uživalce drog v Latviji ni na voljo nobenih posebnih storitev; Poljska ima dolge čakalne sezname za zdravljenje; Švedska poroča o prenatrpanih zaporih in pomanjkanju osebja v njih, medtem ko imajo v Romuniji na tem področju pomanjkljivo zakonodajo. Čeprav na Cipru ni nobenega integriranega programa podpore za uživalce drog v zaporih, so bili sprejeti nekateri preventivni ukrepi.
Länderna redovisar dock flera olika problem med att tillhandahålla lämplig hjälp. Exempelvis är tillgången till vård osäker i Estland, ingen speciell vård finns tillgänglig för narkotikamissbrukare i Lettland, i Polen är det långa väntelistor för behandling, i Sverige är fängelserna överfulla och det är brist på personal och i Rumänien saknas lämplig lagstiftning. Även om det inte finns något integrerat stödprogram för narkotikamissbrukare i fängelserna på Cypern vidtas vissa förebyggande åtgärder.
  Jaunumi infekcijas slim...  
Primāro HIV testu skaits pieauga 2,6 reizes salīdzinājumā ar 2002. gadu, lai gan pozitīvo testu skaits pieauga tikai nedaudz. Arī pirms un pēc testu veikšanas konsultācijas pakalpojumi uzlabojās gan daudzuma, gan kvalitatīves ziņā.
In Estonia, the situation regarding the prevention of the spread of HIV improved in 2003. The number of primary HIV tests increased 2.6-fold compared with 2002, although the number of positive tests increased only slightly. Pre- and post-test counselling services also improved in terms of quantity as well as quality. In Romania, programmes aimed at preventing the spread of HIV/AIDS in penitentiaries and among prisoners were developed in cooperation with some international non-governmental organisations (NGOs).
En Estonie, la prévention de la propagation du VIH s'est améliorée en 2003. Le nombre de tests VIH primaires a été multiplié par 2,6 par rapport à 2002, bien que le nombre de tests positifs n'ait que légèrement progressé. Les services de conseil préalable et postérieur au test se sont également améliorés, tant au plan quantitatif que qualitatif. En Roumanie, des programmes visant à prévenir la propagation du VIH/SIDA dans les prisons et parmi les détenus ont été mis en oeuvre en coopération avec plusieurs organisations non gouvernementales internationales.
In Estland hat sich die Situation im Hinblick auf die Prävention der Verbreitung von HIV im Jahr 2003 verbessert. Die Zahl der HIV-Ersttests stieg gegenüber 2002 um das 2,6-fache, wobei die Zahl der positiven Tests jedoch nur leicht zunahm. Die vor und nach den Tests angebotenen Beratungsdienste wurden ebenfalls sowohl quantitativ als auch qualitativ verbessert. In Rumänien wurden in Zusammenarbeit mit einigen internationalen Nichtregierungsorganisationen (NRO) Programme zur Prävention der Verbreitung von HIV/AIDS in Haftanstalten und unter Häftlingen erarbeitet.
En 2003, Estonia mejoró su situación con respecto a la prevención de la propagación del VIH. El número de análisis primarios de VIH aumentó en 2,6 veces en comparación con 2002, aunque el número de pruebas positivas sólo registró un discreto incremento. Los servicios de asesoramiento antes y después de las pruebas también mejoraron en cuanto a cantidad y calidad. En Rumanía se han desarrollado programas dirigidos a prevenir la propagación del VIH/SIDA en las cárceles y entre los presos, en cooperación con algunas organizaciones no gubernamentales (ONG) internacionales.
In Estonia la situazione della prevenzione dell’infezione da HIV è migliorata nel 2003. Il numero di test primari per l’HIV è aumentato di 2,6 volte rispetto al 2002, mentre il numero di esiti positivi ha registrato una crescita ridotta. Anche i servizi di consulenza pre- e post-esame sono migliorati dal punto di vista sia quantitativo sia qualitativo. In Romania sono stati elaborati, in collaborazione con alcune organizzazioni non governative internazionali, programmi finalizzati a prevenire la diffusione di HIV/AIDS nei penitenziari e tra i detenuti.
Na Estónia, a situação em termos de prevenção da propagação do VIH melhorou em 2003. O número de testes primários de VIH aumentou 2,6 vezes relativamente a 2002, embora o número de testes positivos tenha aumentado muito pouco. Os serviços de aconselhamento pré e pós-teste também melhoraram em quantidade e qualidade. Na Roménia, os programas destinados a prevenir a propagação do VIH/SIDA nas penitenciárias e entre os reclusos foram desenvolvidos em cooperação com algumas organizações não governamentais (ONG).
Στην Εσθονία, η κατάσταση όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV βελτιώθηκε το 2003. Ο αριθμός των εξετάσεων για κύρια διάγνωση του ιού HIV αυξήθηκε 2,6 φορές σε σύγκριση με το 2002, μολονότι ο αριθμός των θετικών εξετάσεων σημείωσε μικρή μόνον αύξηση. Επίσης αυξήθηκε ο αριθμός και βελτιώθηκε η ποιότητα των υπηρεσιών συμβουλευτικής πριν από και μετά τις εξετάσεις. Στη Ρουμανία, προγράμματα με στόχο την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV/AIDS στα σωφρονιστικά ιδρύματα και στους κρατούμενους αναπτύχθηκαν σε συνεργασία με ορισμένες διεθνείς μη κυβερνητικές οργανώσεις (ΜΚΟ).
In 2003 is de preventie van de verspreiding van HIV in Estland verbeterd. Ten opzichte van 2002 is het aantal primaire HIV-tests in dit land met een factor 2,6 toegenomen, terwijl het aantal positieve tests slechts licht is gestegen. De counselingfaciliteiten voor en na de tests zijn ook verbeterd, zowel in kwantitatief als kwalitatief opzicht. In samenwerking met een aantal non-gouvernementele organisaties (NGO’s) zijn er in Roemenië programma’s ontwikkeld voor de preventie van de verspreiding van HIV/aids in penitentiaire inrichtingen en onder gevangenen.
V Estonsku se situace v prevenci šíření HIV zlepšila v roce 2003. Počet primárních testů HIV se ve srovnání s rokem 2002 zvýšil 2,6násobně, i když počet pozitivních testů se zvýšil jen mírně. Poradenské služby před provedením testu a po něm se zlepšily jak z hlediska kvantity, tak kvality. V Rumunsku byly programy zaměřené na prevenci HIV/AIDS ve věznicích a mezi vězni vyvíjeny ve spolupráci s některými mezinárodními nevládními organizacemi.
I Estland skete der i 2003 en forbedring af situationen med hensyn til at forebygge spredning af hiv. Antallet af primære hiv-test steg med det 2,6-dobbelte i forhold til 2002, selv om antallet af positive test kun steg lidt. Rådgivningstjenesterne før og efter test er også blevet forbedret med hensyn til såvel kvantitet som kvalitet. I Rumænien blev der i samarbejde med en række internationale ikke-statslige organisationer (ngo'er) udviklet programmer, der tager sigte på at forhindre spredning af hiv/aids i fængsler og blandt indsatte.
2003. aastal paranes Eestis HIVi leviku tõkestamisega seotud olukord. Esmakordsete HIV-testide arv suurenes 2002. aastal 2,6 korda, kuigi positiivsete testide arv suurenes väga vähe. Testide eel ja järel pakutavate nõustamisteenuste arv suurenes ja need paranesid kvaliteedilt. Rumeenias töötati koostöös mõnede rahvusvaheliste valitsusväliste organisatsioonidega välja programme, mille eesmärk on ennetada HIVi/AIDSi levikut kinnipidamisasutustes ja vangide hulgas.
Virossa edistyttiin vuonna 2003 hiv:n leviämisen ehkäisemisen alalla. Hiv-testien määrä kasvoi 2,6-kertaisesti vuoteen 2002 verrattuna, mutta positiivisten testitulosten määrä kasvoi vain vähän. Myös testiä edeltävät ja seuraavat neuvontapalvelut kehittyivät niin määrällisesti kuin laadullisestikin. Romaniassa kehitettiin yhteistyössä joidenkin kansainvälisten kansalaisjärjestöjen kanssa ohjelmia, joilla pyritään ehkäisemään hiv:n/aidsin leviämistä vankiloissa ja vankien keskuudessa.
Észtországban 2003-ban javult a helyzet a HIV terjedésének megelőzése tekintetében. Az elsődleges HIV-tesztek száma a 2002-eshez képest 2,6-szorosára emelkedett, ugyanakkor a pozitív tesztek száma csak kismértékben nőtt. A teszt előtti és utáni tanácsadási szolgáltatások szintén fejlődtek, mind mennyiségi, mind minőségi értelemben. Romániában a HIV/AIDS fogva tartottak és elítéltek közötti terjedésének megelőzését célzó programokat dolgoztak ki, néhány nemzetközi civil szervezettel (NGO-k) együttműködésben.
I Estland ble situasjonen når det gjaldt forebygging av spredningen av HIV forbedret i 2003. Antallet primære HIV-tester økte 2,6 ganger sammenlignet med 2002, til tross for bare en liten øking i antallet positive tester. Tilbudet om rådgivningstjenester før og etter testing ble også forbedret både, både i kvantitet og kvalitet. I Romania ble programmer for å forebygge spredningen av HIV/AIDS i straffeanstalter og blant innsatte utarbeidet i samarbeid med enkelte internasjonale frivillige organisasjoner (NGOer).
W Estonii w 2003 roku poprawie uległa sytuacja w odniesieniu do zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV. Liczba pierwotnych testów HIV wzrosła 2,6 razy w porównaniu z rokiem 2002, przy czym liczba testów z wynikiem pozytywnym wzrosła jedynie nieznacznie. Usługi doradztwa przed testami i po nich także się poprawiły i to zarówno co do ich ilości, jak i jakości. W Rumunii programy skierowane na zapobieganie rozprzestrzeniania wirusa HIV/AIDS w zakładach penitencjarnych i wśród więźniów były przygotowywane we współpracy z kilkoma międzynarodowymi organizacjami pozarządowymi (NGO).
În Estonia, situaţia măsurilor de prevenire a răspândirii infecţiei cu HIV s-a ameliorat în 2003. Numărul de teste primare HIV a crescut de 2,6 ori faţă de 2002, deşi numărul de teste pozitive a înregistrat doar o creştere uşoară. Serviciile de consiliere pre şi post-test s-au ameliorat de asemenea în termeni cantitativi şi calitativi. În România, programele care urmăresc prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV/SIDA în penitenciare şi în rândul deţinuţilor s-au desfăşurat în colaborare cu organizaţii neguvernamentale internaţionale (ONG-uri).
V Estónsku sa v roku 2003 zlepšila situácia v prevencii šírenia HIV. Počet primárnych testov HIV sa zvýšil 2,6-násobne v porovnaní s rokom 2002, hoci počet pozitívnych testov vzrástol iba mierne. Kvantitatívne i kvalitatívne sa zlepšili aj poradenské služby pred testami a po nich. V Rumunsku vyvinuli v spolupráci s niektorými medzinárodnými mimovládnymi organizáciami (NGO) programy zamerané na prevenciu šírenia HIV/AIDS v nápravných zariadeniach a medzi väzňami.
V Estoniji se je položaj v zvezi s preprečevanjem širjenja virusa HIV leta 2003 izboljšal. Število primarnih testov na HIV se je povečalo za 2,6-krat v primerjavi z letom 2002, čeprav se je število pozitivnih testov samo rahlo povečalo. Tudi svetovalne storitve pred testiranjem in po njem so se izboljšale z vidika količine in kakovosti. V Romuniji so se programi za preprečevanje širjenja HIV/aidsa v poboljševalnicah in med zaporniki razvili v sodelovanju z nekaterimi mednarodnimi nevladnimi organizacijami.
I Estland förbättrades situationen när det gäller att förebygga spridningen av hiv under 2003. Antalet primära hiv-test ökade 2,6 gånger jämfört med 2002, även om antalet positiva tester endast ökade något. Rådgivningstjänster före och efter testet förbättrades också såväl kvantitativt som kvalitativt. I Rumänien utvecklades program i samarbete med några internationella icke-statliga organisationer som syftar till att förhindra spridningen av hiv/aids på kriminalvårdsanstalter och bland interner.
  4.nodaļa: AmfetamÄ«na ...  
) izmanto, lai apzīmētu gan amfetamīnus, gan arī ekstazī grupas narkotiskās vielas. Amfetamīni ir vispārējs termins, kuru izmanto, lai apzīmētu virkni ķīmiski radniecisku narkotiku, kas uzbudina centrālo nervu sistēmu, svarīgākās no tām Eiropas nelegālo narkotiku līmenī ir amfetamīns un metamfetamīns.
The term amphetamine-type stimulants (ATS) is used to refer to both the amphetamines and the ecstasy group of drugs. Amphetamines is a generic term used to describe a number of chemically related drugs which stimulate the central nervous system, the two most important of which, in terms of the European illicit drug market, are amphetamine and methamphetamine. Of these, amphetamine is by far the most commonly available, although, globally, levels of methamphetamine use are increasing. To date, significant methamphetamine use in Europe appears to be restricted to the Czech Republic, although sporadic reports from elsewhere underline the importance of monitoring as this is a drug known to be associated with a range of severe health problems.
L'expression «stimulants de type amphétamines» (STA) couvre à la fois les amphétamines et le groupe de l'ecstasy. Les amphétamines sont un terme générique désignant plusieurs drogues chimiquement proches qui stimulent le système nerveux central, dont les deux plus importantes sont l'amphétamine et la métamphétamine en ce qui concerne le marché européen des drogues illicites. Parmi celles-ci, l'amphétamine est de loin la plus courante, bien que la consommation globale de métamphétamine soit en augmentation. À ce jour, la consommation importante de métamphétamine en Europe semble limitée à la République tchèque, bien que des rapports sporadiques d'autres pays soulignent l'importance du contrôle, étant donné qu'il est notoire que cette drogue est associée à divers graves problèmes de santé.
Als amphetaminartige Stimulanzien (ATS) werden sowohl Amphetamine als auch die Drogen der Ecstasy-Gruppe bezeichnet. „Amphetamine“ bilden den Oberbegriff für eine Reihe chemisch verwandter Substanzen, die allesamt auf das zentrale Nervensystem wirken. Die beiden für den europäischen Markt für illegale Drogen wichtigsten Stoffe dieser Gruppe sind Amphetamin und Methamphetamin. Davon ist Amphetamin die in Europa eindeutig am weitesten verbreitete Substanz. Weltweit lässt sich jedoch ein Anstieg des Methamphetaminkonsums beobachten. Bis jetzt scheint sich der signifikante Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik zu beschränken, obwohl sporadische Berichte aus anderen Ländern zeigen, wie wichtig es ist, diese Droge zu beobachten, die bekanntermaßen gravierende gesundheitliche Probleme verursachen kann.
El término "estimulantes anfetamínicos" (EA) hace referencia tanto al grupo de drogas de las anfetaminas como al grupo del éxtasis. El término "anfetaminas" es un término genérico utilizado para describir una serie de sustancias químicamente relacionadas que estimulan el sistema nervioso central, y las dos más importantes —en lo que respecta al mercado europeo de drogas ilegales— son la anfetamina y la metanfetamina. De éstas, la anfetamina es la más fácil de adquirir, si bien, en términos globales, los niveles de consumo de metanfetamina tienden al alza. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa parece limitarse a la República Checa, aunque informes esporádicos de otros países subrayan la necesidad de su vigilancia, ya que es una droga conocida por estar asociada a diversos problemas graves de salud.
L’espressione “stimolanti del tipo anfetamine” (ATS) si usa in riferimento sia alle anfetamine sia al gruppo ecstasy. Il termine “anfetamine” è una parola generica usata per descrivere una serie di sostanze chimicamente correlate che stimolano il sistema nervoso centrale; tra queste le due più importanti, dal punto di vista del mercato europeo delle droghe illecite, sono l’anfetamina e la metanfetamina. Delle due l’anfetamina è senz’altro la più facilmente reperibile, benché la diffusione della metanfetamina sia in crescita in tutto il mondo. Ad oggi un consumo significativo della metanfetamina in Europa sembra ristretto alla Repubblica ceca, anche se sporadiche segnalazioni da altri paesi sottolineano l’esigenza di monitorare la diffusione di questa sostanza, notoriamente responsabile di una gamma di gravi problemi sanitari.
Ο όρος διεγερτικά τύπου αμφεταμινών (ATS) αναφέρεται τόσο στις αμφεταμίνες όσο και στα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης. Αμφεταμίνες είναι ο γενικός όρος που χρησιμοποιείται για έναν αριθμό χημικά συναφών ναρκωτικών, τα οποία διεγείρουν το κεντρικό νευρικό σύστημα, τα δύο σημαντικότερα εκ των οποίων, από την άποψη της παράνομης διακίνησης στην Ευρώπη, είναι η αμφεταμίνη και η μεθαμφεταμίνη. Εξ αυτών, η αμφεταμίνη είναι με διαφορά η ευρύτερα διαδεδομένη, μολονότι η χρήση μεθαμφεταμίνης αυξάνει παγκοσμίως. Προς το παρόν, σημαντική χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη φαίνεται να παρατηρείται μόνον στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι σποραδικές αναφορές από άλλες χώρες υπογραμμίζουν τη σημασία της παρακολούθησης καθώς πρόκειται για ένα ναρκωτικό που συνδέεται με πολλά και σοβαρά προβλήματα υγείας.
De term amfetamineachtige stimulerende middelen (amphetamine-type stimulants - ATS) omvat zowel amfetaminen als ecstasydrugs. Amfetamine is de verzamelnaam voor een aantal chemisch verwante drugs die het centrale zenuwstelsel stimuleren. De twee belangrijkste stoffen uit deze groep op de Europese markt zijn amfetamine en metamfetamine. Amfetamine is veruit het meest beschikbaar, maar wereldwijd neemt het gebruik van metamfetaminen ook toe. Op dit moment lijkt het gebruik van metamfetamine op grotere schaal in Europa beperkt te blijven tot Tsjechië, hoewel het - gezien een aantal incidentele meldingen - belangrijk is de ontwikkelingen op dit gebied in de gaten te houden aangezien het gebruik van deze drug ernstige gezondheidsproblemen kan veroorzaken.
Termín stimulanty na bázi amfetaminu (ATS) se používá jak pro amfetaminy, tak pro skupinu drog extáze. Amfetaminy je obecným označením používaným k popisu řady chemicky příbuzných drog, které stimulují centrální nervový systém, z nichž dvě nejdůležitější, pokud jde o evropský trh s nelegálními drogami, jsou amfetamin a metamfetamin. Z nich je zdaleka nejběžněji dostupný amfetamin, ačkoli celkově se úroveň užívání metamfetaminu zvyšuje. K dnešnímu dni se zdá, že se významné užívání metamfetaminu omezuje na Českou republiku, ačkoli ojedinělé zprávy odjinud podtrhují důležitost monitorování, protože se jedná o drogu, o níž je známo, že je spojena s řadou vážných zdravotních problémů.
Stimulanser af amfetamintypen (ATS) omfatter både amfetaminer og stoffer i ecstasygruppen. Amfetaminer er en generisk betegnelse, som anvendes til at beskrive en række kemisk beslægtede stoffer, som stimulerer det centrale nervesystem, hvoraf de to vigtigste, for så vidt angår det europæiske illegale narkotikamarked, er amfetamin og metamfetamin. Af disse stoffer er amfetaminer absolut de mest tilgængelige, selv om metamfetaminbrugen stiger på verdensplan. Hidtil synes det i Europa kun at være Tjekkiet, der har et større forbrug af metamfetaminer, om end sporadiske indberetninger andre steder fra understreger betydningen af overvågning, da dette stof er kendt for at være forbundet med en række alvorlige helbredsproblemer.
Amfetamiinin kaltaisilla piristeillä tarkoitetaan sekä amfetamiineja että ekstaaseja. Amfetamiinit on yleisnimitys useille kemiallisesti samankaltaisille huumeille, jotka stimuloivat keskushermostoa. Euroopan laittomien huumausaineiden markkinoilla näistä tärkeimmät ovat amfetamiini ja metamfetamiini. Näistä amfetamiini on selkeästi yleisempi, mutta maailmanlaajuisesti metamfetamiinin käyttö on lisääntymässä. Toistaiseksi vaikuttaa siltä, että Euroopassa metamfetamiinia käytetään huomattavassa määrin vain Tšekissä, mutta muualta saadut hajanaiset ilmoitukset tuovat esiin seurannan tärkeyden, koska tähän huumeeseen liittyy monenlaisia vakavia terveysongelmia.
Az amfetamin típusú serkentőszerek (ATS) megnevezés az amfetaminokra és a kábítószerek extasy-csoportjára együttesen utal. Az amfetamin számos, a központi idegrendszert serkentő, kémiailag rokon kábítószer megnevezésére használt gyűjtőnév, amelyek közül az európai tiltott kábítószerpiacot tekintve az amfetamin és a metamfetamin a két legfontosabb. Ezek közül egyértelműen az amfetamin a legáltalánosabban elérhető, bár globálisan nézve a metamfetamin használatának szintje emelkedik. Európában a jelentős metamfetaminhasználat egyelőre Csehországra korlátozódik, bár a máshonnan érkező szórványos jelentések felhívják a figyelmet az ellenőrzés fontosságára, mivel ehhez a kábítószerhez egy sor súlyos egészségügyi probléma kapcsolható.
Begrepet amfetaminlignende stoffer (amphetamine-type stimulants – ATS) brukes om både amfetamin- og ecstasygruppen av narkotika. Amfetamin er et fellesnavn som brukes til å beskrive en rekke kjemisk beslektede narkotiske stoffer som stimulerer sentralnervesystemet, hvorav de to viktigste på det illegale narkotikamarkedet i Europa er amfetamin og metamfetamin. Av disse er amfetamin det langt lettest tilgjengelige stoffet, selv om metamfetaminbruken også øker. På det nåværende tidspunkt synes bruken av metamfetamin å være begrenset til Den tsjekkiske republikk, men sporadiske rapporter fra andre steder tilsier at utviklingen må følges nøye, for dette er et stoff som er kjent for å være forbundet med en rekke alvorlige helseproblemer.
Termin „pochodne środki pobudzające amfetaminy” (ATS) odnosi się do amfetamin oraz do narkotyków z grupy ekstazy. Amfetaminy to termin ogólny używany dla opisania kilku chemicznie pokrewnych narkotyków, które stymulują ośrodkowy układ nerwowy. Z perspektywy europejskiego rynku nielegalnych narkotyków dwa najważniejsze z nich to amfetamina i metamfetamina. Amfetamina z kolei jest zdecydowanie najbardziej dostępna, choć globalnie poziom spożycia metamfetaminy rośnie. Obecnie znaczący poziom zażywania metamfetaminy w Europie notowany jest jedynie w Republice Czeskiej, choć sporadyczne sprawozdania z innych państw podkreślają wagę monitorowania, gdyż to właśnie ten narkotyk związany jest z szeregiem poważnych problemów zdrowotnych.
Termenul stimulatoare de timpul amfetaminelor (ATS) este folosit pentru a desemna atât amfetaminele, cât şi drogurile din grupul Ecstasy. Termenul de amfetamine este un termen generic folosit pentru a descrie droguri înrudite din punct de vedere chimic care stimulează sistemul nervos central, cele mai importante două dintre acestea fiind, pe piaţa europeană a drogurilor ilegale, amfetamina şi metamfetamina. Dintre acestea, amfetamina este de departe cea mai uşor disponibilă, deşi la nivel global se înregistrează o creştere a consumului de metamfetamină. Până în prezent, se pare că în Europa nu se înregistrează un consum important de metamfetamină decât în Republica Cehă, deşi rapoarte sporadice din alte locuri subliniază importanţa monitorizării, întrucât acest drog este asociat cu probleme grave de sănătate.
Pojem stimulanciá amfetamínového typu (ATS) sa používa na označovanie amfetamínov aj drog zo skupiny extáz. Amfetamíny je zovšeobecňujúci pojem používaný na označenie mnohých chemicky príbuzných drog, ktoré stimulujú centrálnu nervovú sústavu a z ktorých sú v podmienkach európskeho trhu s nelegálnymi drogami najdôležitejšie dve, amfetamín a metamfetamín. Z nich amfetamín je s odstupom najbežnejšie dostupný, hoci globálne vzrastá úroveň užívania metamfetamínu. K dnešnému dňu sa významné užívanie metamfetamínu v Európe zdá obmedzené na Českú republiku, hoci sporadické údaje z iných krajín zdôrazňujú dôležitosť jeho sledovania, lebo je to droga známa celým radom pridružených závažných zdravotných problémov.
Izraz stimulansi amfetaminskega tipa (SAT) se nanaša na amfetamine in skupino ekstazija. Amfetamini so splošen izraz, s katerim opišemo številne kemično sorodne droge, ki stimultirajo osrednji živčni sistem, z vidika evropskega trga prepovedanih drog pa sta najpomembnejša med njimi sta amfetamin in metamfetamin. Od teh dveh je daleč najpogostejši amfetamin, čeprav se na splošno stopnje uživanja metamfetamina povečujejo. Trenutno se zdi, da je precejšnje uživanje metamfetaminov omejeno na Češko, čeprav posamična poročila poudarjajo pomen spremljanja, saj za to zdravilo velja, da je povezano s številnimi hudimi zdravstvenimi težavami.
Både amfetaminer och ecstasydroger tillhör kategorin stimulantia av amfetamintyp. Amfetaminer är en generisk beteckning för flera kemiskt besläktade droger som stimulerar det centrala nervsystemet, varav de två viktigaste på den europeiska narkotikamarknaden är amfetamin och metamfetamin. Av dessa är amfetamin absolut lättast att få tag på, även om metamfetaminanvändningen globalt håller på att öka. Än så länge verkar metamfetaminanvändning i en mer betydande utsträckning bara förekomma i Tjeckien, även om sporadiska rapporter från andra platser understryker vikten av att övervaka situationen, eftersom man vet att metamfetamin är förknippat med flera allvarliga hälsoproblem.
  Profilakse skolās  
programma meklē veidus, lai noteiktu, kā starptautisko izpēti par efektīvu narkotiku profilaksi var pielāgot Anglijas skolu sistēmai, un tā ir balstīta uz pierādījumiem, kas liek domāt, ka, apvienojot skolu izglītības programmas par narkotikām ar vecāku iesaistīšanu, mediju kampaņām, vietējām veselības iniciatīvām un sabiedrības aktivitātēm, rezultāts ir daudz labāks nekā izmantojot tikai skolās veiktos pasākumus.
soll festgestellt werden, wie internationale Forschungen im Bereich effizienter Drogenprävention im englischen Schulsystem verwertet werden können. Es basiert auf der Erkenntnis, dass eine Kombination aus schulbasierter Drogenerziehung unter Einbeziehung der Eltern und Medienkampagnen, lokalen Gesundheitsinitiativen und gemeindenahen Partnerschaften wirksamer ist als schulische Maßnahmen alleine. Für dieses Programm wurden 6 Mio. Pfund (8,5 Mio. EUR) für einen Zeitraum von fünf Jahren bereitgestellt (32).
procura determinar o modo de adaptar a investigação internacional sobre uma prevenção eficaz da droga ao sistema escolar inglês e baseia-se em dados que sugerem que é mais eficaz combinar a educação escolar em matéria de droga com o envolvimento dos pais, as campanhas mediáticas, as iniciativas de saúde locais e as parcerias comunitárias do que efectuar intervenções isoladas nas escolas. Foi afectada uma dotação de seis milhões de libras (8,5 milhões de euros) a este programa, para um período de cinco anos (32).
sa snaží zistiť, ako prispôsobiť medzinárodný výskum účinnej drogovej prevencie anglickému školskému systému a založený je na dokazovaní tvrdenia, že kombinovanie školského vzdelávania o drogách so zapojením rodičov, s mediálnymi kampaňami, miestnymi zdravotníckymi podujatiami a partnerstvom spoločenstva je účinnejšie, než osamotené školské zásahy. Za päť rokov bolo na tento program vyčlenených šesť miliónov libier (8,5 mil. eur) (32).
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Visās dalībvalstīs un kandidātvalstīs pastāv dažāda veida sistēmas, lai nodrošinātu, ka cietumā ir pieejama palīdzība narkotiku lietotājiem, kaut gan pakalpojumu dažādība un pieejamība būtiski atšķiras.
In all Member States and candidate countries, there are systems of one kind or another in place to ensure that assistance for drug users in prison is available, although the variety of services and their availability differs considerably. A notable trend is the increasing acknowledgement of the fact that prisoners have the same rights as the rest of the population concerning access to healthcare, including assistance and treatment for drug users (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irish, Lithuanian and Finnish national reports). Among the services that should be made available to prisoners are strategies for prevention, including drug-free programmes, detoxification treatments, methadone and other substances treatments, counselling and education.
Il existe dans tous les États membres et dans les pays candidats des systèmes destinés à offrir une assistance aux usagers de drogue incarcérés, bien que la diversité des services et leur disponibilité varient considérablement. Une évolution notable est la reconnaissance croissante du fait que les prisonniers ont les mêmes droits que le reste de la population en ce qui concerne l'accès aux soins de santé, en ce compris l'assistance et le traitement des usagers de drogue (Bureau régional de l'OMS pour l'Europe, 2002; rapports nationaux irlandais, lituanien et finlandais). Parmi les services qui devraient être proposés aux détenus figurent les stratégies de prévention, ainsi que des programmes d'abstinence sans traitement de substitution («drug-free»), des cures de désintoxication, des traitements de substitution à la méthadone ou à d'autres substances, des conseils et des programmes éducatifs.
In allen Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern wurden in der einen oder anderen Form Systeme geschaffen, um sicherzustellen, dass Drogenkonsumenten in Haftanstalten Hilfe angeboten wird, wobei es hinsichtlich der Vielfalt und Verfügbarkeit der Dienste beträchtliche Unterschiede gibt. Bemerkenswert ist die zunehmende Anerkennung der Tatsache, dass Haftinsassen im Hinblick auf den Zugang zur Gesundheitsversorgung dieselben Rechte haben wie die übrige Bevölkerung, was auch den Zugang zu Hilfsdiensten und Behandlungen für Drogenkonsumenten einschließt (WHO-Regionalbüro für Europa, 2002; Nationale Berichte Irlands, Litauens und Finnlands). Zu den Diensten, die den Haftinsassen zur Verfügung gestellt werden sollten, gehören Präventionsstrategien, einschließlich drogenfreier Programme, Entgiftungstherapien, Substitutionsbehandlung mit Methadon und anderen Substanzen, Beratung und Bildung.
En todos los Estados miembros y países candidatos, existen sistemas de algún tipo para asegurar que los consumidores de drogas en prisión dispongan de asistencia, aunque la variedad de servicios y su disponibilidad presentan diferencias considerables. Una tendencia notable es el mayor reconocimiento de que los reclusos tienen los mismos derechos que el resto de la población en lo referente a la atención sanitaria, incluyendo la asistencia y el tratamiento para los drogodependientes (Oficina de la Región Europea de la OMS, 2002; informes nacionales irlandeses, lituanos y fineses). Entre los servicios a los que han de tener acceso los reclusos se encuentran las estrategias de prevención, incluyendo programas de tratamiento sin drogas, tratamientos de desintoxicación, tratamientos con metadona y otras sustancias, asesoramiento y educación.
In tutti gli Stati membri e nei paesi candidati all’adesione esistono sistemi per garantire la disponibilità in carcere di servizi di assistenza ai tossicodipendenti; la varietà di tali servizi e la loro disponibilità è tuttavia notevolmente diversa da paese a paese. Decisamente degna di nota è la tendenza verso un crescente riconoscimento del fatto che i detenuti hanno gli stessi diritti del resto della popolazione in termini di accesso all’assistenza sanitaria, compresa l’assistenza e il trattamento dei tossicodipendenti (Ufficio regionale per l'Europa dell’OMS, 2002; relazioni nazionali irlandese, lituana e finnica). Tra i servizi che dovrebbero essere resi reperibili per i detenuti non mancano le strategie di prevenzione, compresi i programmi terapeutici che prevedono l’astinenza, le terapie di disintossicazione, le terapie con metadone e con altre sostanze, la consulenza e l’istruzione.
Em todos os Estados-Membros e países candidatos, existe algum tipo de sistema de assistência aos toxicodependentes reclusos, embora a diversidade de serviços e a sua disponibilidade sejam consideravelmente diferentes. Uma tendência digna de nota é o crescente reconhecimento do facto de que os reclusos têm os mesmos direitos que o resto da população no que respeita ao acesso aos cuidados de saúde, incluindo a assistência e o tratamento dos toxicodependentes (OMS Gabinete Regional para a Europa, 2002; relatórios nacionais irlandês, lituano e finlandês). Entre os serviços que deveriam ser postos à disposição dos reclusos figuram as estratégias de prevenção, incluindo os programas sem droga, os tratamentos de desintoxicação, os tratamentos com metadona e outras substâncias, o aconselhamento e a educação.
Σε όλα τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες, υπάρχουν κάποιου είδους συστήματα που διασφαλίζουν τη διαθεσιμότητα συνδρομής στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, μολονότι υπάρχουν σημαντικές διαφορές όσον αφορά την ποικιλία των υπηρεσιών και τη διαθεσιμότητά τους. Αξιοσημείωτη τάση είναι η αυξανόμενη αναγνώριση του γεγονότος ότι οι κρατούμενοι έχουν τα ίδια δικαιώματα με τον υπόλοιπο πληθυσμό όσον αφορά την πρόσβαση στην υγειονομική περίθαλψη, συμπεριλαμβανομένης της παροχής συνδρομής και θεραπείας στους χρήστες ναρκωτικών (Περιφερειακό Γραφείο Ευρώπης της ΠΟΥ, 2002· εθνικές εκθέσεις Ιρλανδίας, Λιθουανίας και Φινλανδίας). Στις υπηρεσίες που πρέπει να είναι διαθέσιμες για τους κρατουμένους συγκαταλέγονται οι στρατηγικές πρόληψης, συμπεριλαμβανομένων στεγνών θεραπευτικών προγραμμάτων, θεραπειών αποτοξίνωσης, θεραπειών με μεθαδόνη και άλλες ουσίες, συμβουλευτικής και εκπαίδευσης.
Alle lidstaten en kandidaat-lidstaten hanteren bepaalde systemen voor de hulpverlening aan drugsgebruikers in gevangenissen, hoewel er een grote variatie bestaat in het aanbod en de beschikbaarheid van de voorzieningen. In het algemeen wordt wel steeds vaker onderkend dat gedetineerden eenzelfde recht op toegang tot medische zorg hebben als andere burgers; dat geldt ook voor de ondersteuning en behandeling van drugsgebruikers (Regionaal kantoor voor Europa van de WHO, 2002; nationale verslagen van Ierland, Litouwen en Finland). Voorzieningen waarover gedetineerden zouden moeten beschikken, zijn onder meer preventieve faciliteiten (inclusief drugsvrije programma’s), detoxificatiebehandelingen, behandelingen met methadon en andere substitutiemiddelen, counseling en voorlichting.
Ve všech členských státech a kandidátských zemích existují systémy různého druhu zaměřené na zajišťování dostupné pomoci uživatelům drog ve věznicích. Dostupnost a rozsah služeb se však výrazně liší. Důležitým trendem je rostoucí přijímání skutečnosti, že vězni mají stejná práva na přístup ke zdravotní péči jako zbývající část populace, a to včetně pomoci a léčby poskytované uživatelům drog. (Regionální úřad pro Evropu Světové zdravotnické organizace, 2002; irská, litevská a finská národní zpráva). Mezi služby, které by měly být zpřístupněny vězňům, patří strategie prevence, včetně programů abstinenčně orientované léčby, detoxikační léčby, léčby metadonem a další substituční léčby, poradenství a vzdělávání.
I alle medlemsstater og kandidatlande findes der forskellige systemer, som skal sikre, at stofbrugere i fængsel kan komme i behandling, om end der er store forskelle med hensyn til udbuddet af tjenester og adgangen hertil. En tydelig tendens er den stigende erkendelse af, at indsatte har samme rettigheder som resten af befolkningen med hensyn til adgang til sundhedstjenester, herunder hjælp og behandling til stofbrugere (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nationale rapporter). Blandt de tjenester, der bør stilles til rådighed for indsatte, er forebyggelsesstrategier, herunder stoffrie programmer, afgiftningsbehandlinger, metadonbehandling og behandling med andre stoffer, rådgivning og uddannelse.
Kõigis liikmesriikides ja kandidaatriikides on kehtestatud ühe- või teistsugused süsteemid, millega tagatakse abi kättesaadavus vanglas uimasteid tarvitavate inimestele, kuigi teenuste hulk ja juurdepääs neile erinevad märkimisväärselt. Märgata on suundumust, et üha rohkem tunnistatakse asjaolu, et vangidel on samad õigused kui teistel inimestel, mis puudutab juurdepääsu tervishoiule, sealhulgas abile ja ravile uimastite tarvitamise puhul (WHO Regional Office for Europe, 2002; Iirimaa, Leedu ja Soome riiklikud aruanded). Teenuste hulgas, mis peaksid olema vangidele kättesaadavad, on ennetusstrateegiad, sealhulgas uimastivabad programmid, detoksifitseerimisravi, ravi metadooni ja teiste ainetega, nõustamine ja haridus.
Kaikissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa on jonkinlainen järjestelmä, jolla varmistetaan, että vankiloissa olevat huumeidenkäyttäjät saavat apua, mutta palvelujen laajuus ja saatavuus vaihtelee huomattavasti. Merkittävä suuntaus on kasvava tietoisuus siitä, että vangeilla on samanlainen oikeus terveydenhuoltoon kuin muulla väestöllä, huumeidenkäyttäjille tarjottava apu ja hoito mukaan luettuina (WHO:n Euroopan aluetoimisto, 2002; Irlannin, Liettuan ja Suomen kansalliset raportit). Vangeille kuuluviin palveluihin sisältyvät ehkäisevä huumetyö, mukaan luettuina lääkkeettömän hoidon ohjelmat, vieroitushoito, metadonilla ja muilla aineilla annettava hoito, neuvonta ja valistus.
Valamennyi tagállamban és tagjelölt országban működik valamilyen rendszer annak biztosítására, hogy a fogva tartott kábítószer-használók segítséghez jussanak, bár a szolgáltatások köre és hozzáférhetősége terén jelentős különbségek mutatkoznak. Említésre méltó tendencia, hogy egyre inkább elismerést nyer az a tény, miszerint az elítéltek az egészségügyi ellátáshoz való hozzáférés tekintetében a lakosság többi részével megegyező jogokkal rendelkeznek, a kábítószer-használók segítését és gyógykezelését is ideértve (WHO Európai Regionális Iroda, 2002; ír, litván és finn országjelentések). Az elítéltek számára elérhetővé kell tenni többek között a következő szolgáltatásokat: prevenciós stratégiák, a gyógyszermentes programokat is beleértve, detoxikáló kezelések, metadon és más helyettesítő kezelések, tanácsadás és oktatás.
Alle medlemsstatene og søkerlandene har en eller annen ordning for å sikre at narkotikamisbrukere i fengsel får hjelp, selv om tjenestetilbudet og tjenestenes tilgjengelighet varierer betraktelig. En trend som er verdt å merke seg, er den økende erkjennelsen av at innsatte har samme rettigheter som resten av befolkningen når det gjelder tilgang til helsetjenester, herunder hjelp og behandling til narkotikabrukere (WHOs regionkontor for Europa, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nasjonale rapporter). Blant tjenestene som bør være tilgjengelige for innsatte, er strategier for forebygging, herunder medikamentfrie programmer, avrusing, metadon eller annen legemiddelbehandling, rådgivning og utdanning.
We wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących istnieją różne systemy zapewniające dostępność pomocy dla osób zażywających narkotyki osadzonych w więzieniach, choć wybór usług i ich dostępność różni się znacznie w poszczególnych państwach. Zauważalnym trendem jest rosnące przekonanie, że więźniowie mają takie same prawa jak reszta populacji, jeśli chodzi o dostęp do ochrony zdrowia, w tym do pomocy i leczenia dla osób uzależnionych od narkotyków (Biuro Regionalne WHO na Europę, 2002; Sprawozdania krajowe Irlandii, Litwy i Finlandii). W grupie usług, które powinny być dostępne dla więźniów, znajdują się strategie zapobiegania, w tym programy niefarmakologiczne, leczenie detoksykacyjne, leczenie metadonem i innymi substancjami, doradztwo i edukacja.
În toate statele membre şi în ţările candidate se pun în aplicare diverse sisteme pentru a asigura faptul că consumatorii de droguri din închisori beneficiază de asistenţă, deşi varietatea acestor servicii şi nivelul lor de disponibilitate diferă considerabil. O tendinţă remarcabilă este conştientizarea într-o măsură tot mai mare a faptului că deţinuţii au aceleaşi drepturi ca şi restul populaţiei în ceea ce priveşte accesul la servicii de îngrijire medicală, inclusiv la asistenţă şi tratament pentru consumatorii de droguri (Biroul Regional al OMS pentru Europa), 2002; rapoartele naţionale ale Irlandei, Lituaniei şi Finlandei). Printre serviciile care trebuie puse la dispoziţia deţinuţilor se numără strategiile de prevenire, inclusiv programele de abstinenţă, tratamentele de dezintoxicare, terapiile cu metadonă şi alte substanţe, consilierea şi educaţia.
Vo všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách sú zavedené systémy na zabezpečovanie dostupnej pomoci užívateľom drog v väzení, aj keď sa rôzne služby a ich dostupnosť značne líšia. Pozoruhodný je trend rastúceho uznania skutočnosti, že väzni majú rovnaké práva ako ostatné obyvateľstvo, pokiaľ ide o prístup k zdravotníckej starostlivosti vrátane pomoci užívateľom drog a ich liečenia (Regionálny úrad SZO pre Európu 2002; národné správy Írska, Litvy a Fínska). Medzi službami, ktoré by mali byť pre väzňov dostupné, sú stratégie prevencie vrátane bezdrogových programov, detoxifikačnej liečby, liečby metadónom a inými látkami, poradenstva a vzdelávania.
V vseh državah članicah in državah kandidatkah so vzpostavljeni takšni ali drugačni sistemi, ki zagotavljajo, da imajo uživalci drog v zaporu na voljo pomoč, čeprav se vrste storitev in njihova razpoložljivost močno razlikujejo. Opazen trend je večje priznavanje dejstva, da imajo zaporniki enake pravice kot preostalo prebivalstvo glede dostopa do zdravstvenega varstva, vključno s pomočjo in zdravljenjem za uživalce drog (Svetovna zdravstvena organizacija, Regionalna pisarna za Evropo, 2002; irsko, litovsko in finsko nacionalno poročilo). Med storitvami, ki bi jih morali zaporniki imeti na voljo, so strategije za preprečevanje, vključno s programi zdravljenja brez drog, zdravljenjem z detoksikacijo, zdravljenjem z metadonom in drugimi snovmi, svetovanjem in izobraževanjem.
Alla medlemsstater och kandidatländer har någon typ av system för att hjälpa narkotikamissbrukare i fängelser. Hur vården ser ut och hur stor tillgången är varierar dock avsevärt. Det är uppenbart att det har blivit ett allt mer erkänt faktum att interner har samma rättigheter som den övriga befolkningen när det gäller tillgång till vård, inklusive hjälp och behandling till narkotikamissbrukare (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens och Finlands nationella rapporter). Förebyggande strategier, inklusive drogfria program, avgiftning, metadonbehandling och behandling med andra ämnen, rådgivning och utbildning är några exempel på vård som bör finnas tillgängligt för interner.
  Profilakse  
Mobilie profilakses projekti tiek adaptēti „izklaides” kultūras izplatībai, lai būtu iespējams uzrunāt gados jauno lietotāju grupu, kas lieto narkotikas kā izklaidi, piemēram, izmantojot kontaktēšanās punktus katrai no „notikuma vietām”.
Mobile prevention projects are adapting to fragmentation of the ‘rave’ culture, so that the target group of young recreational drug users may still be reached, for instance through contact points for every ‘scene’. Among the countries where pill testing existed, the practice has been discontinued in Germany and Portugal. In the Netherlands, pill testing is carried out only in laboratories, and in France the abandonment of on-site pill testing has been proposed. Among the reasons for these changes are the reduced frequency of adulterated pills in western Europe and continuing concerns over the legality of the practice. In the Czech Republic, however, pill testing projects continued and were, in fact, the subject of media debate.
Des projets de prévention mobile s'adaptent à la fragmentation de la culture «rave», de sorte que le groupe cible des jeunes usagers récréatifs de drogues peut encore être atteint, par exemple grâce aux points de contact pour chaque «scène». Parmi les pays où des contrôles de pilules ont eu lieu, l'Allemagne et le Portugal ont interrompu cette pratique. Aux Pays-Bas, les contrôles de pilules ne sont pratiqués qu'en laboratoire et, en France, l'abandon des contrôles de pilules sur place a été proposé. Parmi les raisons de ces changements figurent la faible occurrence de pilules trafiquées en Europe de l'Ouest et les préoccupations récurrentes quant à la légalité de cette pratique. En République tchèque, toutefois, les projets de contrôle des pilules se poursuivent et ont fait l'objet d'un débat dans les médias.
Mobile Präventionsmaßnahmen werden gegenwärtig auf die Zersplitterung der „Rave“-Kultur zugeschnitten, so dass die Zielgruppe junger Menschen, die in ihrer Freizeit Drogen konsumieren, weiterhin erreicht werden kann. Dies erfolgt beispielsweise durch Kontaktpunkte in den einzelnen „Szenen“. Von den Ländern, in denen Pillentests durchgeführt wurden, haben Deutschland und Portugal dieses Verfahren inzwischen eingestellt. In den Niederlanden erfolgen Pillentests ausschließlich in Labors, und in Frankreich wurde die Abschaffung der vor Ort durchgeführten Pillentests vorgeschlagen. Diese Veränderungen sind unter anderem darauf zurückzuführen, dass der Konsum verschnittener Pillen in Westeuropa zurückgegangen ist und nach wie vor Zweifel an der Rechtmäßigkeit dieses Verfahrens bestehen. In der Tschechischen Republik wurden die Pillentestprogramme jedoch weitergeführt und waren Gegenstand von Medienberichten.
, in modo da poter continuare a rivolgersi al gruppo bersaglio dei giovani utenti di droga per fini ricreativi, per esempio attraverso i punti di contatto su ciascuna “scena”. Tra i paesi in cui era stato introdotto il test delle pasticche, la pratica è stata interrotta in Germania e in Portogallo. Nei Paesi Bassi il test delle pasticche viene effettuato unicamente in laboratorio, mentre in Francia è stato proposto di rinunciare ai test in loco. Tra i motivi di queste decisioni vanno annoverate la ridotta frequenza delle pasticche adulterate nell’Europa occidentale e i dubbi sollevati circa la legalità di questa prassi. Peraltro, in Repubblica ceca, i progetti sui test delle pasticche sono continuati e, di fatto, sono stati fatti oggetto di discussione da parte dei mass media.
Τα κινητά σχέδια πρόληψης προσαρμόζονται στον κατακερματισμό της κουλτούρας «ρέιβ», ώστε να παραμείνει δυνατή η προσέγγιση της ομάδας στόχου των νεαρών ψυχαγωγικών χρηστών, για παράδειγμα μέσω σημείων επαφής σε κάθε «σκηνή». Από τις χώρες στις οποίες πραγματοποιούνταν εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών έκστασης, η πρακτική αυτή εγκαταλείφθηκε στη Γερμανία και στην Πορτογαλία. Στις Κάτω Χώρες, εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών διενεργούνται μόνον σε εργαστήρια, ενώ στη Γαλλία προτάθηκε η εγκατάλειψη της επιτόπιας εξέτασης για την ανίχνευση χαπιών. Δύο από τους λόγους για τις αλλαγές αυτές είναι η μειωμένη συχνότητα εμφάνισης νοθευμένων χαπιών στη Δυτική Ευρώπη και ο συνεχιζόμενος προβληματισμός σχετικά με τη νομιμότητα της πρακτικής. Στην Τσεχική Δημοκρατία, ωστόσο, τα σχέδια εξετάσεων για την ανίχνευση χαπιών συνεχίσθηκαν αποτελώντας αντικείμενο συζητήσεων στα μέσα ενημέρωσης.
Mobiele preventieprojecten passen zich aan de fragmentering van de “rave”-cultuur aan zodat de doelgroep van jonge recreatieve drugsgebruikers toch bereikt kan worden, bijvoorbeeld door contactpunten in elke ”scene”. In Duitsland en Portugal is men inmiddels gestopt met het testen van pillen. In Nederland gebeurt dat testen alleen nog maar in laboratoria en in Frankrijk is ook voorgesteld om het testen van pillen op locatie af te schaffen. Deze veranderingen worden mede veroorzaakt door een geringer aanbod van “onzuivere” pillen in West-Europa en vanwege de vraagtekens die bij de rechtsgeldigheid van het testen van pillen gezet worden. In Tsjechië worden projecten voor het testen van pillen echter wel voortgezet, hoewel dit ook daar onderwerp van discussie in de media is.
Projekty mobilní prevence se přizpůsobují roztříštění „divoké“ kultury tak, aby se s cílovou skupinou mladých rekreačních uživatelů drog bylo možné spojit, např. přes kontaktní místa pro každou „scénu“. Ze zemí, kde existovalo testování tablet, byla tato praxe zrušena v Německu a v Portugalsku. V Nizozemsku se testování tablet provádí pouze v laboratořích a ve Francii bylo navrženo upustit od testování tablet v terénu. Mezi důvody pro tyto změny patří snížená četnost tablet s příměsí v západní Evropě a pokračující obavy ze zákonnosti postupu. V České republice však projekty testování tablet pokračovaly a byly dokonce předmětem mediální diskuse.
Mobile forebyggelsesprojekter tilpasses den fragmenterede karakter, 'rave'-kulturen har, således at målgruppen i form af unge fritidsstofbrugere stadig kan nås, f.eks. gennem kontaktpunkter for hvert 'miljø'. Blandt de lande, hvor der tidligere fandtes pilletestning, er man ophørt med denne praksis i Tyskland og Portugal. I Nederlandene udføres pilletestning kun på laboratorier, og i Frankrig er der stillet forslag om at opgive pilletestning på stedet. Blandt årsagerne til disse ændringer er, at der ikke længere så hyppigt forekommer forfalskede piller i Vesteuropa, og der fortsat er betænkeligheder med hensyn til lovligheden af denne praksis. I Tjekkiet blev pilletestningsprojekterne imidlertid videreført og var faktisk genstand for debat i medierne.
Mobiilsed ennetusprojektid püüavad kohaneda reivikultuuri killustumisega, et oleks siiski võimalik jõuda meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbivate noorteni, näiteks luues eraldi kontaktpunkte erinevate huvigruppide ja subkultuuride jaoks. Maadest, kus tabletianalüüse tehti, on see Saksamaal ja Portugalis lõpetatud. Madalmaades tehakse tabletianalüüse ainult laboratooriumites ja Prantsusmaal on tehtud ettepanek sündmuskohal tabletianalüüside tegemise lõpetamiseks. Nende muutuste põhjuseks on võltsitud tablettide hulga vähenemine Lääne-Euroopas ning püsivad kahtlused selle tegevuse seaduslikkuse suhtes. Tšehhi Vabariigis aga jätkati tablettide analüüsimise projekte ja vaieldi nende üle meedias.
Liikkuvat ehkäisyhankkeet mukautuvat "ravekulttuurin" pirstaloitumiseen siten, että nuorten huumeiden viihdekäyttäjien kohderyhmä pystytään edelleen tavoittamaan esimerkiksi erilaisten "piirien" yhteyshenkilöiden kautta. Niistä maista, joissa pillereitä on testattu, käytäntö on lopetettu Saksassa ja Portugalissa. Alankomaissa pillereitä testataan vain laboratorioissa, Ranskassa on ehdotettu, että pillereiden testaamisesta paikan päällä luovuttaisiin. Syitä näihin muutoksiin ovat muun muassa muunneltujen pillereiden vähentyminen Länsi-Euroopassa ja epäselvyys käytännön laillisuudesta. Tšekissä pillereiden testaushankkeita on kuitenkin jatkettu ja niistä on keskusteltu tiedotusvälineissä.
A mobil prevenciós projektek igazodnak a „rave” kultúra töredezettségéhez, hogy így a fiatal rekreációs kábítószer-használók célcsoportját még el tudják érni, például az összes „helyszínre” kihelyezett kapcsolattartók segítségével. Azon országok közül, ahol korábban a tablettatesztelés működött, Németországban és Portugáliában megszüntették ezt a gyakorlatot. Hollandiában a tablettatesztelést kizárólag laboratóriumokban végzik, Franciaországban pedig javasolták a helyszíni tablettatesztelés megszüntetését. E változások oka többek között az volt, hogy Nyugat-Európában ritkábban fordultak elő hamisított tabletták, ugyanakkor a gyakorlat törvényessége változatlanul vitatott. Csehországban azonban a tablettatesztelési projektek folytatódtak, bár a médiában rendszeres vita tárgyát képezték.
Mobile forebyggende prosjekter tilpasser seg fragmenteringen av ”rave”-kulturen slik at målgruppen unge rekreasjonsbrukere fremdeles kan nås, for eksempel via kontaktpunkter for hver ”scene”. Blant de landene som utførte pilletesting har Tyskland og Polen avsluttet denne praksisen. I Nederland utføres pilletesting bare i laboratorier, og i Frankrike er det foreslått at pilletesting på stedet skal opphøre. Blant årsakene er at urene piller forekommer sjeldnere i Vest-Europa, samt tvil om hvorvidt pilletesting faktisk er lovlig. I Den tsjekkiske republikk har imidlertid pilletestingsprosjektene vedvart og vært tema for en viss debatt i media.
Ruchome projekty zapobiegawcze przystosowują się do rozdrobnionego charakteru kultury „rave”, nadal więc udaje się dotrzeć do grupy docelowej osób młodych zażywających narkotyki rekreacyjnie, na przykład przez organizację punktów kontaktowych dla każdej „sceny”. Niemcy i Portugalia, kraje które należały do grupy państw stosujących sprawdzanie czystości tabletek, wycofały się z tej praktyki. W Holandii sprawdzanie czystości tabletek przeprowadzane jest jedynie w laboratoriach, a we Francji proponuje się zrezygnować ze świadczenia takich usług na miejscu. Jako powody takich posunięć podaje się zmniejszoną częstotliwość występowania zanieczyszczonych tabletek w Europie Zachodniej i ciągłe rozważania nad legalnością takich praktyk. W Republice Czeskiej nadal jednak kontynuowano projekty sprawdzania czystości tabletek, choć były one przedmiotem debaty w mediach.
Proiectele mobile de prevenire se adaptează la fragmentarea culturii „rave” pentru a putea totuşi ajunge la grupul ţintă format din tineri care consumă droguri în scop de recreare, de exemplu prin intermediul punctelor de contact pentru fiecare „scenă”. Dintre ţările în care se realiza analiza pastilelor, Germania şi Portugalia au renunţat la această practică. În Ţările de Jos, analiza pastilelor este efectuată numai de laboratoare, iar în Franţa s-a propus abandonarea analizelor pentru pastile în diferite locuri. Printre motivele acestor modificări se numără şi scăderea numărului de pastile falsificate din Europa de vest şi preocupările privind legalitatea acestei practici. Totuşi, în Republica Cehă, proiectele de analiză a pastilelor au fost continuate şi au constituit şi obiectul unor dezbateri în presă.
Projekty mobilnej prevencie sa prispôsobujú fragmentácii „divokej“ kultúry, takže vždy možno zastihnúť cieľovú skupinu mladých, ktorí užívajú drogu rekreačne, napr. prostredníctvom kontaktných miest pre každú „scénu“. Spomedzi krajín, v ktorých existovalo testovanie tabletiek, sa táto prax prerušila v Nemecku a Portugalsku. V Holandsku sa tabletky testujú len v laboratóriách a vo Francúzsku navrhli, aby sa prestalo s testovaním tabletiek v teréne. Dôvodmi týchto zmien je znížený výskyt znehodnotených tabletiek v západnej Európe a pretrvávajúce obavy o zákonnosť postupu. V Českej republike sa však na projektoch testovania tabletiek pokračuje a projekty boli skutočne predmetom diskusií v médiách.
Mobilni preventivni projekti se prilagajajo razdrobitvi "raverske" kulture, tako da se ciljna skupina mladih rekreativnih uživalcev še vedno lahko doseže, na primer prek kontaktnih točk za vsako "sceno". Med državami, v katerih je obstajalo testiranje na tablete, se je praksa prekinila v Nemčiji in na Portugalskem. Na Nizozemskem se testiranje na tablete izvaja samo v laboratorijih, v Franciji pa so predlagali opustitev testiranja na tablete na kraju samem. Med razlogi za te spremembe so manjša pogostnost ponarejenih tablet v zahodni Evropi in stalna zaskrbljenost zaradi zakonitosti prakse. Vendar pa so se na Češkem projekti testiranja na tablete nadaljevali in so bili predmet medijskih razprav.
Mobila preventionsprojekt håller på att anpassa sig till den fragmenterade ”ravekulturen” så att det fortfarande går att nå ut till målgruppen av unga rekreationella droganvändare, till exempel genom kontaktpunkter för alla olika ”scener”. Bland de länder som utförde tablettanalyser har dessa upphört i Tyskland och Portugal. I Nederländerna utförs tablettanalyser bara i laboratorier och i Frankrike har det föreslagits att tablettanalyser på platsen skall upphöra. Några av skälen till detta är att förekomsten av utspädda tabletter i Västeuropa har minskat och att det fortfarande finns tvivel om sådana analyser är lagliga. I Tjeckien fortsatte dock tablettanalysprojekten och var föremål för debatter i medierna.
  Jaunākie veikumi profi...  
Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.). Profilakses izaicinājums ir sniegt jaunajiem cilvēkiem sociālās un kognitīvās stratēģijas, lai vadītu šīs ietekmes.
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000). Utmaningen för det preventiva arbetet är att ge unga människor sociala och kognitiva strategier så att de kan hantera denna påverkan. Det är därför inte realistiskt att bedöma preventionsstrategiers effektivitet utifrån uppgifter om narkotikaanvändningen bland unga människor, särskilt inte uppskattningar av experimentell användning, eftersom de speglar samhällsnormer och inte ett verkligt problembeteende.
  Ar narkotikām saistÄ«t...  
Lai arī dalībvalstu nacionālās politikas ir atšķirīgas, atspoguļojot individuālās situācijas saistībā ar narkotikām un politisko kontekstu, ir pierādījumi par pieaugošu vienprātību Eiropas līmenī attiecībā uz galvenajiem elementiem, kas ir nepieciešami lai efektīvi reaģētu un cīnītos pret HIV un citām infekciju slimībām injicējamo narkotiku lietotāju vidū (137).
Although the national policies of Member States vary, reflecting their individual drug situation and political context, there is also increasing evidence of a consensus emerging at the European level on the key elements necessary for an effective response to combating HIV and other infectious diseases among IDUs (137). Appropriate responses include enhanced access to drug treatment (WHO, 2005), the development of low-threshold services and the provision of sterile equipment and education programmes, although it should be noted that there are differences between countries with respect to the emphasis placed on these different service elements. Of particular importance is that there should be sufficient availability of oral substitution treatment for injecting opioid users, as this significantly reduces drug-related behaviour with a high risk of HIV transmission (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bien que les politiques nationales des États membres varient et reflètent leur contexte politique et leur situation particulière en matière de drogue, un consensus se dégage au niveau européen sur les éléments clés indispensables pour réagir et lutter efficacement contre le VIH et d'autres maladies infectieuses chez les UDVI (137). Les réactions appropriées sont notamment un meilleur accès au traitement de l'usage de drogue (OMS, 2005), la mise en place de structures «de première ligne» ou «de bas seuil» et la fourniture de matériel stérile et de programmes éducatifs, bien qu'il faille noter qu'il existe des différences entre les pays en ce qui concerne l'importance accordée à ces différents services. Il est particulièrement important que les traitements de substitution orale soient suffisamment nombreux pour les usagers d'opiacés par voie intraveineuse, étant donné qu'ils réduisent considérablement les comportements liés à la toxicomanie qui présentent un risque élevé de transmission du VIH (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Die nationale Politik der Mitgliedstaaten unterscheidet sich zwar in Abhängigkeit von deren Drogensituation und dem gegebenen politischen Kontext, es gibt jedoch auch zunehmend Hinweise darauf, dass auf europäischer Ebene ein Konsens über die Schlüsselfaktoren im Entstehen begriffen ist, die für eine effiziente Bekämpfung von HIV und anderen Infektionskrankheiten bei IDU erforderlich sind (137). Zu den geeigneten Maßnahmen gehören unter anderem ein verbesserter Zugang zu Drogentherapien (WHO, 2005), die Entwicklung niedrigschwelliger Hilfsdienste, die Bereitstellung sterilen Zubehörs sowie Bildungsprogramme. Es ist jedoch darauf hinzuweisen, dass die einzelnen Länder diesen Hilfsdiensten unterschiedliche Bedeutung beimessen. Besonders wichtig ist die ausreichende Verfügbarkeit der oralen Substitutionsbehandlung für injizierende Opiatkonsumenten, da diese die mit einem hohen Risiko einer HIV-Übertragung verbundenen drogenbedingten Verhaltensweisen erheblich reduziert (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Aunque las políticas nacionales de los Estados miembros varían, como reflejo de su situación concreta en materia de drogas y su contexto político, parece que se está gestando un consenso en Europa sobre los elementos clave necesarios para dar una respuesta eficaz a la lucha contra el VIH y otras enfermedades infecciosas que afectan a los consumidores de drogas por vía parenteral (137). Tales elementos serían, por ejemplo, un mejor acceso al tratamiento de desintoxicación (OMS, 2005), la prestación de servicios de bajo umbral, el suministro de material estéril y la creación de programas de educación, aunque los diferentes países otorgan distinto grado de importancia a los mismos. Especialmente importante es que exista suficiente disponibilidad del tratamiento de sustitución oral para los consumidores de opiáceos por vía parenteral, ya que esto reduce de forma significativa las conductas que llevan aparejado un alto riesgo de transmisión del VIH (Gowing y cols., 2005; Sullivan y cols., 2005).
Nonostante le politiche nazionali degli Stati membri siano diverse e riflettano la rispettiva situazione degli stupefacenti nel loro territorio nazionale nonché il contesto politico, vi sono segnali sempre più frequenti dell’emergere di un consenso a livello europeo sugli elementi chiave indispensabili per dare una risposta efficace all’HIV e ad altre malattie infettive diffuse tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale (137). Tra le risposte appropriate si annoverano un accesso migliorato ai servizi di trattamento antidroga (OMS, 2005), lo sviluppo di servizi a bassa soglia e la fornitura di strumenti sterili e di programmi educativi; tuttavia è necessario notare che ciascun paese pone l’accento su elementi diversi del servizio. Particolarmente importante è la disponibilità di un numero sufficiente di terapie sostitutive per i consumatori di oppioidi che si iniettano la sostanza, dal momento che questo fattore riduce in maniera significativa il comportamento a elevato rischio di trasmissione dell’HIV collegato alla droga (Gowing e altri, 2005; Sullivan e altri, 2005).
Apesar de as políticas nacionais dos Estados-Membros variarem, reflectindo a sua situação individual em termos de droga e o seu contexto político específico, também existem indícios crescentes do surgimento de um consenso a nível europeu quanto aos elementos fundamentais que são necessários para responder e combater eficazmente o VIH e outras doenças infecciosas entre os CDI (137). Entre as respostas adequadas incluem-se o maior acesso ao tratamento da toxicodependência (OMS, 2005), o desenvolvimento de serviços de porta aberta, o fornecimento de equipamento esterilizado e os programas educativos, embora se deva notar que existem diferenças entre países no que respeita à ênfase dada a estes diferentes elementos. Uma disponibilidade suficiente de tratamentos de substituição por via oral para os consumidores de opiáceos por via endovenosa reveste-se de especial importância, na medida em que estes tratamentos reduzem significativamente os comportamentos de risco elevado de transmissão do VIH relacionados com a droga (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Μολονότι οι εθνικές πολιτικές των κρατών μελών διαφέρουν, απηχώντας την κατάσταση κάθε χώρας όσον αφορά τα ναρκωτικά και το πολιτικό πλαίσιό της, υπάρχουν επίσης ολοένα και περισσότερα ενδείξεις ότι σε ευρωπαϊκό επίπεδο αναπτύσσεται μια συναίνεση σχετικά με τα κύρια στοιχεία που είναι αναγκαία για την αποτελεσματική αντιμετώπιση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (137). Στα κατάλληλα μέτρα συγκαταλέγονται η βελτίωση της πρόσβασης στη θεραπεία (ΠΟΥ, 2005), η ανάπτυξη υπηρεσιών άμεσης πρόσβασης και η παροχή αποστειρωμένων συνέργων και εκπαιδευτικών προγραμμάτων, μολονότι πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών ως προς την έμφαση που δίνεται στα διάφορα αυτά στοιχεία των παρεχόμενων υπηρεσιών. Ιδιαίτερη σημασία έχει το γεγονός ότι πρέπει να υπάρχει επαρκής διαθεσιμότητα θεραπειών υποκατάστασης διά του στόματος για τους χρήστες ενέσιμων οπιοειδών, καθώς με τον τρόπο αυτό μειώνεται σημαντικά η συμπεριφορά που συνδέεται με την τοξικομανία, η οποία ενέχει υψηλό κίνδυνο μετάδοσης του ιού HIV (Gowing κ.ά., 2005· Sullivan κ.ά., 2005).
Hoewel het nationale beleid van de lidstaten afhankelijk van hun individuele drugssituatie en politieke context varieert, zijn er ook aanwijzingen voor een toenemende consensus op Europees niveau over de essentiële elementen van een effectieve bestrijding van HIV en andere infectieziekten onder ID’s (137). Tot die effectieve maatregelen behoren een betere toegang tot drugsbehandelingen (WHO, 2005), de ontwikkeling van laagdrempelige hulpverlening, het verstrekken van steriel materiaal en het gebruik van voorlichtingsprogramma’s. Hierbij dient wel opgemerkt te worden dat er verschillen tussen landen bestaan met betrekking tot de nadruk die op de verschillende interventieaspecten wordt gelegd. Het is met name van belang dat er voldoende orale substitutiebehandelingen voor injecterende opïoïdengebruikers beschikbaar zijn, omdat drugsgerelateerd gedrag met een hoog HIV-besmettingsrisico hierdoor aanzienlijk wordt verminderd (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Ačkoli se národní politiky členských států liší a odrážejí jejich individuální drogovou situaci a politický kontext, existují také rostoucí důkazy o konsensu objevujícím se na evropské úrovni, pokud jde o klíčové prvky nutné pro účinná opatření v boji proti HIV a dalším infekčním onemocněním mezi injekčními uživateli drog (137). Vhodná opatření zahrnují rozšířený přístup k léčení drogové závislosti (WHO, 2005), vývoj nízkoprahových služeb a poskytování sterilního zařízení a vzdělávacích programů, i když je třeba poznamenat, že mezi zeměmi existují rozdíly, pokud jde o důraz kladený na jednotlivé prvky těchto různých služeb. Zvláště důležité je, aby existovala dostatečná dostupnost ústní substituční léčby pro injekční uživatele opiových látek, protože významně snižuje drogově závislé chování představující vysoké riziko přenosu HIV (Gowing a kol., 2005; Sullivan a kol., 2005).
Selv om medlemsstaternes nationale politikker er forskellige som følge af narkotikasituationen og den politiske kontekst i de enkelte lande, er der også stadig flere tegn på, at der på europæisk plan er ved at være almindelig enighed om de centrale elementer, der er nødvendige for en effektiv indsats til bekæmpelse af hiv og andre smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (137). Passende initiativer er bl.a. en bedre adgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), udvikling af lavtærskeltjenester og tilvejebringelse af sterilt udstyr og uddannelsesprogrammer, selv om det skal bemærkes, at der er forskelle mellem landene med hensyn til den vægt, de forskellige elementer tillægges. Det er særlig vigtigt, at der er et tilstrækkeligt udbud af oral substitutionsbehandling for intravenøse opioidbrugere, da dette i væsentlig grad begrænser en narkotikarelateret adfærd, hvor der er høj risiko for hiv-overførsel (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Kuigi liikmesriikide siseriiklik poliitika on erinev, kajastades vastava riigi eriomast narkosituatsiooni ja poliitilist konteksti, on siiski olemas tõendeid konsensuse suurenemisest Euroopa tasandil oluliste elementide suhtes, mis on vajalik HIV-i ja muude nakkushaiguste leviku efektiivseks tõkestamiseks süstivate narkomaanide hulgas (137). Asjaomased meetodid hõlmavad uimastiravile pöördumise võimaluste parandamist (WHO, 2005), madala läve teenuste väljatöötamist ning steriilsete süstimisvahendite ja harivate programmide kättesaadavaks tegemist, kuigi tuleb märkida, et nimetatud teenustele asetatav rõhk on riigiti erinev. On eriti oluline, et süstivatele opiaaditarbijatele oleks piisavalt suukaudseid asendusravimeid, sest see vähendab märkimisväärselt narkootikumidega seotud käitumismustreid, mille puhul HIV-i edasikandumise oht on kõrge (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Jäsenvaltioiden kansallisissa politiikoissa on eroja niiden huumetilanteen ja poliittisen tilanteen mukaan, mutta Euroopan tasolla on voimistumassa yksimielisyys keskeisistä toimista, joilla hiv:tä ja muita tartuntatauteja voidaan torjua tehokkaasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa (137). Asianmukaisia keinoja ovat muun muassa huumehoitoon pääsyn helpottaminen (WHO, 2005), matalan kynnyksen palvelujen kehittäminen sekä steriilien välineiden ja koulutusohjelmien tarjoaminen. Maiden välillä on kuitenkin eroja näiden palvelujen painotuksessa. On erityisen tärkeää, että opiaattien injektiokäyttäjille olisi tarjolla riittävästi suun kautta nautittavien lääkkeiden muodossa annettavaa korvaushoitoa, sillä se vähentää merkittävästi sellaista huumeisiin liittyvää käyttäytymistä, jossa hiv-tartunnan riski on korkea (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bár a tagállamok változatos, saját egyéni droghelyzetüket és politikai kontextusukat tükröző nemzeti politikáik szerint járnak el e téren, az injekciós kábítószer-használók körében terjedő HIV és más fertőző betegségek hatékony leküzdéséhez szükséges fő elemek tekintetében egyre inkább európai szintű konszenzus látszik kialakulni(137). A megfelelő válaszok között szerepel a drogkezelések hozzáférhetőségének javítása (WHO, 2005), az alacsony küszöbű szolgáltatások fejlesztése, valamint a steril felszerelés és oktatási programok biztosítása, noha azt meg kell jegyezni, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei eltérő hangsúlyt kapnak az egyes tagállamokban. Különösen fontos, hogy megfelelő mértékben elérhetővé váljon az orális helyettesítő kezelés az injekciós opiáthasználók számára, mivel ez jelentősen csökkenti a HIV terjedése szempontjából nagy kockázatú, kábítószerrel összefüggő viselkedést (Gowing és mások, 2005; Sullivan és mások, 2005).
Selv om de nasjonale retningslinjene selvfølgelig varierer mellom medlemsstatene ut fra narkotikasituasjon og politisk kontekst i det enkelte land, finnes det samtidig stadig mer som tyder på økt konsensus på europeisk plan om hvilke elementer som tiltak for å bekjempe HIV og andre smittsomme sykdommer blant sprøytebrukere må bestå av for å være effektive (137). Blant disse tiltakene er lettere tilgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), utbygging av lavterskeltjenester, utdeling av sterilt utstyr og opplæringsprogrammer. Det bør likevel anføres at landene vektlegger hvert av disse tjenesteelementene forskjellig. Det er særlig viktig at sprøytebrukere av opiater har god nok tilgang til substitusjonsbehandling, ettersom dette bidrar signifikant til å redusere narkotikarelatert atferd med høy risiko for HIV-smitte (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Choć polityki krajowe Państw Członkowskich różnią się między sobą, ponieważ odzwierciedlają własne, konkretne sytuacje dotyczące problemów narkotykowych i kontekst polityczny, istnieje także coraz więcej dowodów na pojawianie się na szczeblu europejskim zgodnej opinii w sprawie kluczowych elementów koniecznych dla powstania efektywnej reakcji w zwalczaniu wirusa HIV i innych chorób zakaźnych w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie (137). Właściwa reakcja obejmuje zwiększony dostęp do leczenia z uzależnień narkotykowych (WHO, 2005), rozwój świadczeń niskoprogowych i dostępność sterylnego sprzętu oraz programów edukacyjnych. Należy jednak zauważyć, że między poszczególnymi państwami istnieją różnice co do nacisku kładzionego na poszczególne elementy tych świadczeń. Niezmiernie ważne jest zapewnienie wystarczającej dostępności doustnego leczenia zastępczego dla osób wstrzykujących opioidy, gdyż znacznie ogranicza to zachowanie narkotykowe o wysokim ryzyku transmisji wirusa HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Deşi politicile naţionale ale statelor membre sunt diferite, reflectând situaţia lor specifică şi contextul lor politic în privinţa drogurilor, este din ce în ce mai evident că la nivel european se va obţine un consens privind elementele cheie necesare pentru o reacţie eficientă în vederea combaterii infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase în rândul CDI (137). Printre măsurile corespunzătoare se numără accesul mai extins la tratamentul pentru dependenţă de droguri (OMS, 2005), dezvoltarea unor servicii cu acces necondiţionat şi asigurarea echipamentului steril şi a programelor educative, însă trebuie subliniat faptul că există diferenţe de la o ţară la alta în ceea ce priveşte accentul pus pe diferite componente ale acestor servicii. De mare importanţă este disponibilitatea satisfăcătoare a terapiei orale de substituţie pentru consumatorii de opiacee injectabile, pentru că aceasta reduce semnificativ comportamentul legat de droguri care implică un risc înalt de transmitere a HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Napriek tomu, že sa národné politiky členských štátov rôznia, odzrkadľujú ich špecifickú drogovú situáciu a politický kontext, a tiež stále viac dokazujú zhodu vznikajúcu na európskej úrovni o kľúčových prvkoch potrebných na účinné opatrenia v boji proti HIV a iným infekčným chorobám medzi IDU (137). Medzi primerané odpovede patrí rozšírený prístup k drogovej liečbe (SZO 2005), rozvoj nízkoprahových služieb a poskytovanie sterilných pomôcok a výchovných programov, hoci treba pripomenúť, že medzi krajinami sú rozdiely v zdôrazňovaní týchto rôznych prvkov služieb. Osobitne dôležitá by mala byť dostatočná dostupnosť orálnej substitučnej liečby pre injekčných užívateľov opioidov, pretože významne znižuje drogovo závislé správanie a vysoké riziko prenosu HIV (Gowing a kol. 2005; Sullivan a kol. 2005).
Čeprav se nacionalne politike držav članic razlikujejo, saj odražajo njihovo individualno stanje glede drog in politični okvir, hkrati obstaja vedno več dokazov o soglasju na evropski ravni, o ključnih elementih, ki so potrebni za učinkovit odziv na boj proti HIV in drugim nalezljivim boleznim med injicirajočimi uživalci drog (137). Ustrezni odzivi zajemajo večji dostop do zdravljenja odvisnosti od drog (WHO, 2005), razvoj nizkopražnih programov za pomoč uživalcem drog in zagotavljanje sterilne opreme ter izobraževalnih programov, čeprav je treba poudariti, da med državami obstajajo razlike glede na to, kakšen pomen dajejo tem različnim delom teh programov za pomoč. Zlasti je pomembno, da je na voljo zadosti oralnega nadomestnega zdravljenja za uživalce, ki si vbrizgavajo opiate, saj s tem pomembno znižamo zelo tvegano z drogami povezano vedenje za prenašanje HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Även om de olika medlemsstaternas nationella politik skiljer sig åt sinsemellan, på grund av att situationen när det gäller narkotika och det politiska sammanhanget är olika i de olika länderna, finns det allt fler tecken på att det råder samsyn på europeisk nivå när det gäller hur en effektiv strategi för att bekämpa hiv och andra infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare bör se ut(137). Exempel på lämpliga åtgärder är ökad tillgång till missbruksbehandling (WHO, 2005), utveckling av lågtröskelvård samt tillhandahållande av steril utrustning och utbildningsprogram, även om det bör noteras att det råder stora skillnader mellan länderna när det gäller hur mycket man satsar på de olika åtgärderna. Det är särskilt viktigt att oral substitutionsbehandling för injicerande opioidmissbrukare finns tillgänglig eftersom denna typ av behandling avsevärt minskar det narkotikarelaterade beteendet med en hög risk att smittas av hiv (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
  Ä€rstēšana no opiātu...  
Palīdzība personai atgriezties sabiedrībā ar sociālās integrācijas palīdzību, piemēram, atrodot darbu un drošu mājvietu, un nepieciešamo sociālo prasmju attīstīšana, lai izvairītos no atkārtotiem gadījumiem, ir tikpat svarīga pozitīva rezultāta nodrošināšanā ilgtermiņā.
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
Możliwości dostępne w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty mogą zostać podzielone na trzy ogólne kategorie: leczenie farmakologiczne (MAT), leczenie niefarmakologiczne i leczenie odwykowe (ostatni z wymienionych typów leczenia nie będzie tutaj analizowany). Jednakże zajęcie się kwestiami uzależnienia i głodu narkotycznego to zaledwie jeden aspekt udanego leczenia problemów z uzależnieniem od opiatów. Pomoc danej osobie w powrocie do społeczeństwa na drodze integracji społecznej, tj. znalezienie pracy i miejsca zamieszkania, oraz rozwinięcie u tej osoby niezbędnych umiejętności społecznych i zdolności radzenia sobie, by uniknąć nawrotu problemu, jest prawdopodobnie równie ważna w zapewnieniu pozytywnego wyniku w perspektywie długoterminowej. Wiele badań wskazuje, że osoby z problemami uzależnienia od opiatów często mają wielokrotny kontakt z leczeniem, a cele terapeutyczne, zwłaszcza abstynencja, niekoniecznie mogą zostać osiągnięte przy pierwszym takim kontakcie, jednak mogą być uzyskane dzięki powtarzanym interwencjom terapeutycznym.
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document). Cu toate acestea, abordarea problemelor de dependenţă şi sevraj reprezintă doar un aspect al tratării cu succes a problemelor legate de consumul de opiacee. Sprijinirea indivizilor să se reintegreze în societate prin inserţie socială, adică prin găsirea unui loc de muncă şi a unei locuinţe stabile, şi dezvoltarea competenţelor sociale necesare pentru a evita recidiva pot fi la fel de importante în vederea asigurării unui rezultat pozitiv pe termen lung. Numeroase studii au arătat că persoanele cu probleme legate de consumul de opiacee încep de mai multe ori tratamentul, dar că este posibil ca obiectivele terapiei, în special abstinenţa, să nu fie îndeplinite la prima încercare de tratament a individului, ci se obţin prin intervenţii terapeutice repetate.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
1 2 3 4 5 6 7 Arrow