rt – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 111 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Debates nacionālajos p...  
Stratēģiju izvērtēšana narkotiku jautājumos sniedz pirmos rezultātus
Evaluation of drugs strategies provides first results
L'évaluation des stratégies antidrogue livre ses premiers résultats
Die Evaluierung der Drogenstrategien führt zu ersten Ergebnissen
Primeros resultados de la evaluación de las estrategias antidroga
Primi risultati della valutazione delle strategie in materia di droga
Πρώτα αποτελέσματα της αξιολόγησης των στρατηγικών για τα ναρκωτικά
De eerste resultaten van de evaluatie van de drugsstrategieën
První výsledky hodnocení protidrogových strategií
Evaluering af narkotikastrategier giver de første resultater
Narkoennetusstrateegiate hindamine annab esimesi tulemusi
Huumausainestrategioiden arvioinnin alustavat tulokset
A kábítószer-stratégiák értékelésének első eredményei
De første resultatene av evalueringen av narkotikastrategiene
Ocena strategii antynarkotykowych przynosi pierwsze efekty
Primele rezultate ale evaluării strategiilor privind drogurile
Prvé výsledky hodnotenia protidrogových stratégií
Vrednotenje strategij boja proti drogam daje prve rezultate
Utvärderingar av narkotikastrategierna visar preliminära resultat
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
(121) Dati par Portugāli un Itāliju ietver ne tikai injicējamo narkotiku lietotājus, un tāpēc izplatība injicējamo narkotiku lietotāju vidū var būt novērtēta par zemu.
(121) The data for Portugal and Italy are not limited to IDUs and may thus underestimate prevalence among IDUs.
(121)  Les données pour le Portugal et l'Italie ne se limitent pas aux UDVI et peuvent donc sous-estimer la prévalence au sein de ce groupe.
(121) Die Daten für Portugal und Italien beziehen sich nicht ausschließlich auf IDU und könnten daher die Prävalenz unter IDU zu niedrig ansetzen.
(121) Los datos correspondientes a Portugal e Italia no se limitan a los consumidores por vía parenteral y puede que por ello infravaloren la prevalencia entre este tipo de consumidores.
(121) I dati di Portogallo e Italia non sono riferiti soltanto ai consumatori di stupefacenti per via parenterale; è quindi possibile che la prevalenza in questo gruppo di consumatori sia sottostimata.
(121) Os dados relativos a Portugal e Itália não se limitam aos CDI e podem subestimar, por isso, a prevalência entre estes últimos.
(121) Τα στοιχεία για την Πορτογαλία και την Ιταλία δεν περιορίζονται στους ΧΕΝ και επομένως ενδέχεται να υποτιμούν τον επιπολασμό στους ΧΕΝ.
(121) De gegevens voor Portugal en Italië zijn niet beperkt tot ID’s, waardoor de prevalentie onder ID’s te laag geschat zou kunnen zijn.
(121) Údaje pro Portugalsko a Itálii nejsou omezené na injekční uživatele drog, a mohou tedy prevalenci mezi injekčními uživateli drog podhodnocovat.
(121) Dataene for Portugal og Italien er ikke begrænset til intravenøse stofbrugere og kan således undervurdere udbredelsen blandt intravenøse stofbrugere.
(121) Andmed Portugali ja Itaalia kohta ei piirdu süstivate narkomaanidega ning seega võib levimus nende hulgas näida väiksemana.
(121) Portugalin ja Italian tiedot eivät koske yksinomaan huumeiden injektiokäyttäjiä, ja siten levinneisyys injektiokäyttäjien keskuudessa saatetaan esittää niissä liian alhaisena.
(121) A Portugáliára és Olaszországra vonatkozó adatok nem korlátozódnak az injekciós kábítószer-használókra, és ezért alábecsülhetik a körükben mérhető előfordulást.
(121) Data for Portugal og Italia omfatter ikke bare sprøytebrukere og kan dermed gi et for lavt anslag over utbredelsen blant sprøytebrukere.
(121) Dane dla Portugalii i Włoch obejmują nie tylko osoby zażywające narkotyki dożylnie, mogą zatem prowadzić do niedoszacowania rozpowszechnienia w tej właśnie grupie.
(121) Datele privind Portugalia şi Italia nu se limitează la CDI şi este posibil ca astfel să subestimeze prevalenţa în rândul CDI.
(121) Údaje z Portugalska a Talianska sa neobmedzujú na IDU, a preto môže byť prevalencia medzi IDU odhadnutá prinízko.
(121) Podatki za Portugalsko in Italijo niso omejeni na injicirajoče uživalce drog in lahko tako prenizko ocenijo razširjenost med injicirajočimi uživalci drog.
(121) Eftersom uppgifterna för Portugal och Italien inte är begränsade till injektionsmissbrukare kan de ge en underskattning av prevalensen bland injektionsmissbrukare.
  2005. gada ziņojums  
ziņojumā uzslavēti trīs izvēlētie jautājumi, kuros apskatīts: ar narkotiku lietošanu saistīti sabiedriskās kārtības traucējumi; ieslodzījuma alternatīvas narkotiku lietotājiem, kas izdarījuši noziegumu; un buprenorfīna izmantošana aizvietotājterapijā;
la relazione viene integrata da tre questioni specifiche dedicate a: turbative dell’ordine pubblico connesse alla droga, alternative alla detenzione per delinquenti che fanno uso di doghe e l’impiego della buprenorfina nelle terapie sostitutive;
Het verslag wordt aangevuld met drie specifieke thema’s: drugsgerelateerde verstoring van de openbare orde, alternatieven voor gevangenisstraf voor drugsdelinquenten en het gebruik van buprenorfine bij substitutietherapie.
Zprávu doplňují tři vybraná témata, která pojednávají o: rušení veřejného pořádku souvisejícím s drogami; alternativních trestech pro drogově závislé pachatele; a používání buprenorfinu při substituční léčbě.
Beretningen suppleres med tre udvalgte temaer med fokus på: Narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, alternativer til fængsling af stofbrugende overovertrædere og anvendelse af buprenorphin i substitutionsbehandling.
Vuosiraporttia täydentää kolme erityiskysymystä: huumeisiin liittyvät julkiset haitat, vaihtoehdot huumeidenkäyttörikosten tekijöiden vankilarangaistuksille ja buprenorfiinin käyttö korvaushoidossa.
A jelentést három választott témakör egészíti ki, amelyek a következőkre összpontosítanak: kábítószerrel összefüggő közrendzavarás; a kábítószer-használó bűnelkövetők börtönbüntetésének alternatívái; és a buprenorfin használata helyettesítő kezelés keretében.
Rapporten er supplert med tre utvalgte aspekter som fokuserer på henholdsvis narkotikarelaterte ordensforstyrrelser, alternativer til fengselsstraff for lovbrytere som bruker narkotika, samt bruken av buprenorfin i substitusjonsbehandling.
Sprawozdanie uzupełniają trzy wybrane zagadnienia: naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami; alternatywy wobec więzienia dla przestępców uzależnionych od narkotyków; stosowanie buprenorfiny w leczeniu zastępczym.
Raportul este completat cu trei extrase care se ocupă de: tulburarea ordinii publice legată de droguri; alternative la pedeapsa cu închisoarea pentru delincvenţii consumatori de droguri; şi utilizarea buprenorfinei în programele de terapie de substituţie.
  Satura rādÄ«tājs  
Stratēģiju izvērtēšana narkotiku jautājumos sniedz pirmos rezultātus
Evaluation of drugs strategies provides first results
L'évaluation des stratégies antidrogue livre ses premiers résultats
Die Evaluierung der Drogenstrategien führt zu ersten Ergebnissen
Primeros resultados de la evaluación de las estrategias antidroga
Primi risultati della valutazione delle strategie in materia di droga
Debates nos parlamentos e meios de comunicação social nacionais
Πρώτα αποτελέσματα της αξιολόγησης των στρατηγικών για τα ναρκωτικά
De eerste resultaten van de evaluatie van de drugsstrategieën
První výsledky hodnocení protidrogových strategií
Evaluering af narkotikastrategier giver de første resultater
Uued suundumused ELi programmides ja õigusnormides
Huumausainestrategioiden arvioinnin alustavat tulokset
A kábítószer-stratégiák értékelésének első eredményei
De første resultatene av evalueringen av narkotikastrategiene
Ocena strategii antynarkotykowych przynosi pierwsze efekty
Primele rezultate ale evaluării strategiilor privind drogurile
Prvé výsledky hodnotenia protidrogových stratégií
Vrednotenje strategij boja proti drogam daje prve rezultate
Utvärderingar av narkotikastrategierna visar preliminära resultat
  Stratēģiju izvÄ“rtÄ“Å...  
un Eiropols). Šajā darbā nopietns šķērslis bija precīzu un objektīvi novērtējamu operatīvo mērķu trūkums.
You are here: Home > Report > Chapter 1: New developments in policies and laws > Evaluation of drugs strategies provides first results
Sie sind hier: Startseite > Bericht > Kapitel 1 : Neue politische und rechtliche Entwicklungen > Die Evaluierung der Drogenstrategien führt zu ersten Ergebnissen
Está usted aquí: inicio > Informe > Capítulo 1: Novedades políticas y legislativas > Primeros resultados de la evaluación de las estrategias antidroga
Siete qui: Home > Relazione > Capitolo 1 : Evoluzione in materia di politiche e legislazione > Primi risultati della valutazione delle strategie in materia di droga
Encontra-se aqui: Página inicial > Relatório > Capítulo 1 : Evolução das políticas e legislações > Avaliação das estratégias de luta contra a droga produz os primeiros resultados
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Έκθεση > Κεφάλαιο 1 : Νέες εξελίξεις όσον αφορά τις πολιτικές και τη νομοθεσία > Πρώτα αποτελέσματα της αξιολόγησης των στρατηγικών για τα ναρκωτικά
U bevindt zich hier: Home > Verslag > Hoofdstuk 1: Nieuwe ontwikkelingen op het gebied van beleid en wetgeving > De eerste resultaten van de evaluatie van de drugsstrategieën
Jste zde: Domů > Zpráva > Kapitola 1: Nejnovější vývoj politiky a legislativy > První výsledky hodnocení protidrogových strategií
Du er her: Hjem > Beretning > Kapitel 1 : Den seneste udvikling i politikker og lovgivninger > Evaluering af narkotikastrategier giver de første resultater
Te olete siin: Avalehele > Aruanne > 1. peatükk: Uued suundumused poliitikas ja õigusnormides > Narkoennetusstrateegiate hindamine annab esimesi tulemusi
Olet tässä: Sivuston alkuun > Raportti > Luku 1 : Viimeaikainen kehitys politiikassa ja lainsäädännössä > Huumausainestrategioiden arvioinnin alustavat tulokset
Ön most itt van: Kezdőlap > Jelentés > 1. fejezet : Új fejlemények a politika és a jogszabályok terén > A kábítószer-stratégiák értékelésének első eredményei
Du er her: Hjem > Rapport > Kapittel 1: Politikk og lovgivning – nye utviklinger > De første resultatene av evalueringen av narkotikastrategiene
Sunteţi aici: Prima pagină > Raport > Capitolul 1 : Noi evoluţii în domeniul politicilor şi al legislaţiei > Primele rezultate ale evaluării strategiilor privind drogurile
Ste tu: Späť > Správa > Kapitola 1: Najnovší vývoj v oblasti politiky a právnych predpisov > Prvé výsledky hodnotenia protidrogových stratégií
Vi ste tukaj: Domov > Poročilo > Poglavje 1: Nov razvoj politik in zakonov > Vrednotenje strategij boja proti drogam daje prve rezultate
Du är här: Hem > Rapporten > Kapitel 1: Den senaste utvecklingen inom politik och lagstiftning > Utvärderingar av narkotikastrategierna visar preliminära resultat
  1.nodaļa : Jaunumi pol...  
Ievads | Stratēģiskā pieeja narkotiku politikai Eiropas Savienībā | Stratēģiju izvērtēšana narkotiku jautājumos sniedz pirmos rezultātus | Debates nacionālajos parlamentos un medijos | Jaunumi ES programmās un tiesību aktos | Jauni valstu likumi
Introduction | A strategic approach to drug policy in the European Union | Evaluation of drugs strategies provides first results | Debates in national parliaments and media | New developments in EU programmes and legislation | New national laws
Introduction | Approche stratégique de la politique antidrogue au sein de l'Union européenne | L'évaluation des stratégies antidrogue livre ses premiers résultats | Débats au sein des parlements nationaux et dans les médias | Nouveaux développements dans les programmes et la législation de l'UE | Nouvelles législations nationales
Allgemeines | Strategischer Ansatz für die Drogenpolitik in der Europäischen Union | Die Evaluierung der Drogenstrategien führt zu ersten Ergebnissen | Debatten in nationalen Parlamenten und Erörterungen in den Medien | Neue Entwicklungen in Programmen und Rechtsvorschriften der EU | Neue einzelstaatliche Rechtsvorschriften
Introducción | Un enfoque estratégico para la política europea en materia de drogas | Primeros resultados de la evaluación de las estrategias antidroga | Debates en los parlamentos nacionales y medios de comunicación | Nuevos avances en la legislación y los programas de la UE | Nueva legislación nacional
Introduzione | Un approccio strategico alle politiche sugli stupefacenti nell’Unione europea | Primi risultati della valutazione delle strategie in materia di droga | Dibattiti in seno ai parlamenti nazionali e sui mezzi di informazione | Evoluzione in materia di legislazione e programmi comunitari | Evoluzione delle legislazioni nazionali
Introdução | Uma abordagem estratégica à política em matéria de droga na União Europeia | Avaliação das estratégias de luta contra a droga produz os primeiros resultados | Debates nos parlamentos e meios de comunicação social nacionais | Evolução dos programas e legislação da União Europeia | Novas legislações nacionais
Εισαγωγή | Στρατηγική προσέγγιση της πολιτικής για τα ναρκωτικά στην Ευρωπαϊκή Ένωση | Πρώτα αποτελέσματα της αξιολόγησης των στρατηγικών για τα ναρκωτικά | Συζητήσεις στα εθνικά κοινοβούλια και στα μέσα ενημέρωσης | Νέες εξελίξεις στα προγράμματα και τη νομοθεσία της ΕΕ | Νέες εθνικές νομοθεσίες
Inleiding | Een strategische benadering van het drugsbeleid in de Europese Unie | De eerste resultaten van de evaluatie van de drugsstrategieën | Debatten in nationale parlementen en media | Nieuwe ontwikkelingen in communautaire programma’s en wetgeving | Nieuwe nationale wetgeving
Úvod | Strategický přístup k protidrogové politice v Evropské unii | První výsledky hodnocení protidrogových strategií | Debaty v národních parlamentech a sdělovacích prostředcích | Nejnovější vývoj programů a legislativy EU | Nové vnitrostátní právní předpisy
Indledning | En strategi for narkotikapolitikken i Den Europæiske Union | Evaluering af narkotikastrategier giver de første resultater | Debatter i nationale parlamenter og medier | Den seneste udvikling inden for EU-programmer og -lovgivning | Nye nationale lovgivninger
Sissejuhatus | Strateegiline lähenemine Euroopa Liidu uimastipoliitikale | Narkoennetusstrateegiate hindamine annab esimesi tulemusi | Arutelud riikide parlamentides ja meedias | Uued suundumused ELi programmides ja õigusnormides | Uued siseriiklikud õigusnormid
Johdanto | Huumepolitiikkaa koskeva strateginen lähestymistapa Euroopan unionissa | Huumausainestrategioiden arvioinnin alustavat tulokset | Keskustelu kansallisissa parlamenteissa ja tiedotusvälineissä | EU:n ohjelmien ja lainsäädännön viimeaikainen kehitys | Viimeaikainen kansallinen lainsäädäntö
Bevezetés | A kábítószer-politika stratégiai megközelítése az Európai Unióban | A kábítószer-stratégiák értékelésének első eredményei | Viták a nemzeti parlamentekben és a médiában | Új fejlemények az EU programjaiban és a jogalkotásban | Új nemzeti törvények
Innledning | En strategisk tilnærming til en narkotikapolitikk i Den europeiske union | De første resultatene av evalueringen av narkotikastrategiene | Debatter i nasjonalforsamlinger og media | Nye utviklinger i EUs programmer og lovgivning | Ny nasjonal lovgivning
Introducere | O abordare strategică a politicii privind drogurile în Uniunea Europeană | Primele rezultate ale evaluării strategiilor privind drogurile | Dezbateri în parlamentele naţionale şi în mass-media | Noi evoluţii în programele şi legislaţia Uniunii Europene | Noi legi naţionale
Úvod | Strategický prístup k protidrogovej politike v Európskej únii | Prvé výsledky hodnotenia protidrogových stratégií | Diskusie v národných parlamentoch a médiách | Nový vývoj v programoch a legislatíve EÚ | Nové vnútroštátne právne predpisy
Uvod | Strateški pristop k politiki drog v Evropski uniji | Vrednotenje strategij boja proti drogam daje prve rezultate | Razprave v nacionalnih parlamentih in medijih | Nov razvoj v programih in zakonodaji EU | Nove nacionalne zakonodaje
Inledning | Ett strategiskt angreppssätt när det gäller narkotikapolitiken inom Europeiska unionen | Utvärderingar av narkotikastrategierna visar preliminära resultat | Debatter i nationella parlament och medier | Den senaste utvecklingen inom EU:s program och lagstiftning | Nya nationella lagar
  Narkotiku tirdzniecÄ«ba  
2004. gada decembrī Padome panāca vienošanos par Padomes lēmumu par informācijas apmaiņu, riska novērtēšanu un jauno psihoaktīvo vielu kontroli. Šajā lēmumā ir noteikta struktūra efektīvai informācijas apmaiņai par jaunajām psihotropajām vielām, kā arī to kontroles mehānismu nodrošināšanai ES līmenī.
Agreement on a Council decision on information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances was reached by the Council in December 2004. This decision provides a framework for effective information exchange on new psychotropic substances as well as a mechanism for bringing them under control at EU level.
Par ailleurs, en décembre 2004, le Conseil est parvenu à un accord sur une décision relative à l'échange d'informations, à l'évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives. Cette décision sert de cadre à un échange efficace d'informations sur les nouvelles substances psychotropes et de mécanisme de contrôle au niveau européen.
Im Dezember 2004 erzielte der Rat Einvernehmen über einen Beschluss des Rates betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen. Dieser Beschluss bietet einen Rahmen für einen wirksamen Informationsaustausch über neue psychotrope Substanzen und beschreibt ein Verfahren zur Einführung von Kontrollmaßnahmen für diese Substanzen auf EU-Ebene.
En diciembre de 2004, el Consejo llegó a un acuerdo para adoptar una Decisión sobre intercambio de información, evaluación del riesgo y control de nuevas sustancias psicoactivas. Esta Decisión establece un marco para el intercambio eficaz de información sobre nuevas sustancias psicotrópicas, además de ser un mecanismo de control de estas sustancias a nivel de la UE.
Nel dicembre 2004 il Consiglio ha raggiunto l’accordo su una decisione del Consiglio sugli scambi di informazioni, la valutazione del rischio e il controllo delle nuove sostanze psicoattive. La decisione fornisce un quadro per un effettivo scambio di informazioni sulle nuove sostanze psicotrope nonché un meccanismo per effettuare controlli a livello comunitario.
Em Dezembro de 2004, o Conselho chegou a acordo sobre uma Decisão relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de risco e controlo das novas substâncias psicoactivas. Esta decisão estabelece um quadro para um intercâmbio de informações eficaz sobre as novas substâncias psicotrópicas, bem como um mecanismo para as controlar ao nível da União Europeia.
Τον Δεκέμβριο του 2004 το Συμβούλιο συμφώνησε στο κείμενο μιας απόφασης του Συμβουλίου σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών. Η απόφαση παρέχει το πλαίσιο για την αποτελεσματική ανταλλαγή πληροφοριών σχετικά με τις νέες ψυχροτρόπους ουσίες καθώς και έναν μηχανισμό για τον έλεγχό τους σε επίπεδο ΕΕ.
In december 2004 heeft de Raad overeenstemming bereikt over een besluit inzake het uitwisselen van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen. Dit besluit biedt niet alleen een kader voor een effectieve uitwisseling van informatie over nieuwe psychotrope stoffen, maar creëert ook een mechanisme om deze op EU-niveau te controleren.
Dohody o rozhodnutí Rady o výměně informací, posuzování rizik a kontrole nových psychoaktivních látek bylo dosaženo Radou v prosinci roku 2004. Toto rozhodnutí poskytuje rámec pro efektivní výměnu informací o nových psychotropních látkách a zároveň kontrolní mechanismus na úrovni EU.
Rådet nåede i december 2004 til enighed om Rådets afgørelse om udveksling af oplysninger om risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer. Denne afgørelse udgør en ramme for en effektiv udveksling af oplysninger om nye psykotrope stoffer såvel som en mekanisme med henblik på at kontrollere dem på EU-plan.
2004. aasta detsembris jõuti nõukogus kokkuleppele otsuse suhtes, mis käsitles uute psühhoaktiivsete ainete alast teabevahetust, riskide hindamist ja kontrolli. Nimetatud otsusega luuakse raamistik tõhusaks teabevahetuseks uute psühhotroopsete ainete kohta ja mehhanism nende ainete üle kontrolli saavutamiseks ELi tasandil.
Neuvosto pääsi joulukuussa 2004 yhteisymmärrykseen neuvoston päätöksestä uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskienarvioinnista ja valvonnasta. Tämä päätös muodostaa puitteet uusia psykoaktiivisia aineita koskevalle tehokkaalle tietojenvaihdolle ja välineen niiden valvomiseksi EU:n tasolla.
A Tanács 2004 decemberében megállapodásra jutott az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó információcseréről, kockázatfelmérésről és ezek ellenőrzéséről szóló határozatról. Ez a határozat keretet biztosít az új pszichotróp anyagokra vonatkozó hatékony információcseréhez, és előír egy mechanizmust ezek EU-szintű ellenőrzésére.
I desember 2004 kom Rådet til enighet om en rådsbeslutning om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll med nye psykoaktive stoffer. Med denne beslutningen har man fått et rammeverk for effektiv informasjonsutveksling om nye psykotrope stoffer og en ordning til å få dem under kontroll på EU-plan.
Porozumienie co do decyzji Rady w sprawie wymiany informacji, szacowania ryzyka i kontroli nad nowymi substancjami psychoaktywnymi zostało osiągnięte przez Radę w grudniu 2004 roku. Decyzja ta przedstawia ramy efektywnej wymiany informacji o nowych substancjach psychotropowych, jak również mechanizm uzyskania nad nimi kontroli na szczeblu UE.
În decembrie 2004, Consiliul a ajuns la un acord asupra unei decizii a Consiliului privind schimbul de informaţii, evaluarea riscurilor şi controlul substanţelor psihoactive noi. Această decizie asigură un cadru pentru schimbul eficient de informaţii privind substanţele psihotrope noi, precum şi un mecanism de control al acestora la nivelul Uniunii Europene.
V decembri 2004 sa dosiahla dohoda o rozhodnutí Rady o výmene informácií, posudzovaní rizík a kontrole nových psychoaktívnych látok. Toto rozhodnutie poskytuje rámec na efektívnu výmenu informácií o nových psychotropných látkach a o mechanizme ich kontroly na úrovni EÚ.
Svet je decembra 2004 dosegel sporazum o sklepu Sveta o izmenjavi informacij, oceni tveganja in nadzoru novih psihoaktivnih snovi. Ta sklep zagotavlja okvir za učinkovito izmenjavo informacij o novih psihotropnih snoveh in mehanizem za nadzor teh snovi na ravni EU.
I december 2004 enades rådet om ett beslut om informationsutbyte, riskbedömningar och kontroll av nya psykoaktiva substanser. Beslutet utgör en ram för ett effektivt informationsutbyte om nya psykotropa ämnen och en mekanism för att kontrollera dem på EU-nivå.
  Paziņojumi presei  
„Uzvedības modeļi, situācijas un darbības, ko parasti apzīmē kā ar narkotikām saistītus sabiedriskās kārtības traucējumus, vairumā ES dalībvalstu, kandidātvalstīs un Norvēģijā ir pastāvējuši jau ilgi un nav nekas jauns”, pauž aģentūra.
L’agence sur les drogues de l’Union européenne (UE) indique aujourd’hui dans son Rapport annuel 2005 sur l’état du phénomène de la drogue en Europe, que des préoccupations croissantes se font jour dans de nombreux pays européens autour de l’impact plus large de la consommation de drogues au sein de l’environnement dans lequel nous évoluons.
Los efectos cada vez más extendidos del consumo de drogas en las comunidades que conforman nuestro entorno vital son motivo de una creciente preocupación en numerosos países europeos, afirma hoy la agencia sobre drogas de la UE (OEDT) en su Informe anual 2005 sobre el problema de la drogodependencia en Europa.
Αυξανόμενος είναι σε πολλές ευρωπαϊκές χώρες ο προβληματισμός σχετικά με τον ευρύτερο αντίκτυπο της χρήσης των ναρκωτικών στις κοινότητες της Ευρώπης, σύμφωνα με την Ετήσια έκθεση του 2005 για την κατάσταση του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη του Οργανισμού της ΕΕ για τα ναρκωτικά (ΕΚΠΝΤ), η οποία δημοσιεύεται σήμερα.
Számos európai országban növekvő aggodalomra ad okot, hogy a kábítószer-fogyasztás egyre szélesebb körben érinti azokat a közösségeket, amelyekben élünk – jelentette ki ma az EU kábítószerügyi központja (EMCDDA) „A kábítószer-probléma Európában” című 2005-ös Európai Éves Jelentésében.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Daudzās valstīs opiāti (galvenokārt heroīns) vēl joprojām ir galvenā narkotika, no kuras atkarības pacienti vēlas saņemt ārstēšanu, taču valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības. ES dalībvalstis un kandidātvalstis var iedalīt trīs plašās grupās atkarībā no tā apmēra, kādā pacienti, kas saņem ārstēšanu, ir saistīti ar heroīna problēmu:
In many countries, opiates (largely heroin) remain the principal drug for which clients seek treatment, but relevant differences are found between countries. Dividing the EU countries broadly into three groups depending on the extent to which the treatment population is characterised by those with heroin problems shows:
Dans de nombreux pays, les opiacés (essentiellement l'héroïne) restent la drogue principale consommée par les patients en demande de traitement, mais des différences importantes se dégagent entre les pays. En classant les États membres de l'UE et les pays candidats en trois grands groupes en fonction du nombre d'usagers d'héroïne dans la population en traitement, on obtient le schéma suivant:
In vielen Ländern werden nach wie vor Opiate (vor allem Heroin) von den meisten Patienten, die sich in Behandlung begeben, als Primärdroge angegeben, wobei jedoch erhebliche Unterschiede zwischen den Ländern festgestellt wurden. Je nach dem Anteil der Heroinabhängigen an den sich in Behandlung begebenden Drogenkonsumenten lassen sich die EU-Länder und die Beitritts‑ bzw. Kandidatenländer grob in drei Gruppen unterteilen:
En muchos países, los opiáceos (sobre todo la heroína) siguen siendo la principal droga por la que se solicita tratamiento, pero se han observado importantes diferencias entre países. Si se dividen los Estados miembros y los países candidatos de la UE en tres grupos, en función del porcentaje de la población sometida a tratamiento que lo está por consumo de heroína, se obtiene la siguiente clasificación:
In molti paesi gli oppiacei (perlopiù l’eroina) rimangono la droga principale per la quale il paziente chiede di entrare in terapia; si osservano tuttavia importanti differenze da paese a paese. Gli Stati membri dell’UE e relativi paesi candidati si possono suddividere grosso modo in tre gruppi, a seconda dell’entità delle problematiche legate all’eroina della popolazione in terapia:
Em muitos países, os opiáceos (sobretudo heroína) continuam a ser as principais drogas pelas quais os utentes procuram tratamento, mas constatam-se diferenças importantes entre os países. Dividindo os Estados-Membros da UE e países candidatos à adesão aproximadamente em três grandes grupos, consoante a percentagem dos consumidores de heroína em relação à totalidade da população em tratamento, verificamos a seguinte distribuição:
Σε πολλές χώρες, τα οπιούχα (και κυρίως η ηρωίνη) παραμένουν το κύριο ναρκωτικό από το οποίο επιδιώκουν να απεξαρτηθούν τα άτομα που προσφεύγουν σε θεραπεία, αλλά υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών. Τα κράτη μέλη της ΕΕ και οι υποψήφιες χώρες μπορούν να διακριθούν σε γενικές γραμμές σε τρεις ομάδες ανάλογα με το ποσοστό των χρηστών ηρωίνης μεταξύ των ατόμων υπό θεραπεία:
In de meeste landen zijn opiaten (vooral heroïne) nog steeds de primaire drug waarvoor cliënten in behandeling gaan, maar er bestaan wel relevante verschillen tussen landen. De EU-(kandidaat)-lidstaten kunnen grofweg in drie groepen gesplitst worden, afhankelijk van de mate waarin de populatie die behandeld wordt uit cliënten met heroïneproblemen bestaat:
V mnoha zemích zůstávají opiáty (převážně heroin) hlavní drogou, kvůli které klienti vyhledávají léčbu. Mezi zeměmi však byly zjištěny podstatné rozdíly. V závislosti na míře, v níž jsou v léčené populaci zastoupeny osoby s heroinovými problémy, lze členské státy a kandidátské země EU rozdělit zhruba na tři skupiny:
I mange lande er opiater (især heroin) fortsat det stof, som klienterne primært søger behandling for, men der er konstateret relevante forskelle mellem landene. Hvis EU-landene groft sagt inddeles i tre grupper efter andelen af problematiske heroinbrugere blandt de personer, der er i behandling, fremgår følgende:
Paljudes riikides on opiaadid (peamiselt heroiin) seni peamine narkootikum, mille tõttu kliendid ravi taotlevad, kuid riigiti esineb olulisi erinevusi. Jagades ELi riigid laias laastus kolme rühma selle järgi, kui suur on probleemsete heroiinitarbijate osakaal ravi saavate klientide hulgas nendes riikides, saame tulemuseks:
Opiaatit (pääasiallisesti heroiini) ovat monissa maissa edelleen pääasiallisia huumeita, joiden takia asiakkaat hakeutuvat hoitoon, mutta maiden välillä on huomattavia eroja. EU:n jäsenvaltiot ja hakijamaat voidaan jakaa karkeasti kolmeen ryhmään sen mukaan, kuinka suurella osalla hoitoon hakeutujista on heroiiniongelmia:
Sok országban változatlanul az opiátok (főként a heroin) miatt kerülnek a kliensek gyógykezelésre, de az országok között érdemi különbségeket lehet felfedezni. Az Európai Unió tagállamai és a tagjelölt országok három nagy csoportra oszthatók abban a tekintetben, hogy a kezelés alatt lévő népességen belül milyen arányban fordulnak elő a heroinproblémával küzdők:
I mange land er det fremdeles først og fremst opiater (hovedsakelig heroin) klientene søker behandling for, men relevante forskjeller finnes mellom landene. EUs medlemsstater og søkerlandene kan grovt deles inn i tre grupper ut fra hvor stor andel av behandlingspopulasjonen som har et problem med heroin:
W wielu państwach opiaty (głównie heroina) nadal pozostają głównym narkotykiem, z powodu którego pacjenci ubiegają się o leczenie. Między poszczególnymi państwami istnieją jednak istotne różnice. Podział Państw Członkowskich UE na trzy grupy w zależności od liczby osób zażywających heroinę przypadającej na populację przechodzącą leczenie jest następujący:
În multe ţări, opiaceele (mai ales heroina) rămân principalul drog pentru care clienţii solicită tratament, dar se constată diferenţe importante de la o ţară la alta. Prin împărţirea statelor membre şi ţările candidate ale Uniunii Europene în trei grupuri generale în funcţie de măsura în care populaţia aflată sub tratament cuprinde consumatori de heroină se obţine următoarea situaţie:
Opiáty (väčšinou heroín) ostávajú v mnohých krajinách hlavnou drogou, kvôli ktorej klienti vyhľadajú liečbu, ale medzi krajinami sa zistili významné rozdiely. V závislosti od miery, v akej sú v liečenej populácii zastúpené osoby s heroínovými problémami, možno členské štáty EÚ a kandidátske krajiny rozdeliť zhruba na tri skupiny:
V mnogih državah opiati (zlasti heroin) ostajajo glavna droga, zaradi katere osebe iščejo zdravljenje, vendar lahko med državami najdemo ustrezne razlike. Groba razdelitev držav članic EU ter držav kandidatk za vstop v Unijo v tri skupine glede na obseg problemov s heroinom, ki ga imajo zdravljene osebe, kaže:
I många länder är det fortfarande opiater (främst heroin) som klienterna oftast söker behandling för, men det finns betydande skillnader mellan länderna. En grovindelning av EU:s medlemsstater och kandidatländerna i tre grupper med avseende på hur stor del av klienterna i behandling som kännetecknas av heroinproblem ger följande siffror:
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
(89) Šie ļoti aptuvenie aprēķini ir balstīti tikai uz izplatības vērtību pa vidu nacionālās izplatības skalai (skatīt tabulu GPS-1 2005. gada statistikas biļetenā). Jāievēro, ka vairākās valstīs ar lielu iedzīvotāju skaitu (Vācija, Spānija, Itālija, Nīderlande un Apvienotā Karaliste) ir salīdzinoši augsti izplatības rādītāji, vairākos gadījumos tie ir augstāki par aprēķinos izmantoto spektru.
(89) These very rough estimates are simply based on taking prevalence values in the middle of the range of national prevalence rates (see Table GPS-1 in the 2005 statistical bulletin). Note that several countries with large populations (Germany, Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom) have comparatively high prevalence rates, in several cases higher than the range used for the computation.
(89)  Ces estimations très grossières se fondent simplement sur les valeurs de prévalence se situant au milieu de la fourchette des taux de prévalence nationaux (voir tableau GPS-1 du bulletin statistique 2005). Il est à noter que plusieurs pays fortement peuplés (Allemagne, Espagne, Italie, Pays-Bas et Royaume-Uni) ont des taux de prévalence comparativement élevés, parfois plus que la fourchette utilisée pour le calcul.
(89) Diese sehr groben Schätzungen basieren einfach auf den Prävalenzwerten, die in der Mitte der Skala der nationalen Prävalenzraten liegen (siehe Tabelle GPS-1 im Statistical Bulletin 2005). Es ist zu beachten, dass mehrere Länder mit großen Bevölkerungszahlen (Deutschland, Spanien, Italien, die Niederlande und das Vereinigte Königreich) relativ hohe Prävalenzraten aufweisen, die in einigen Fällen über der für die Berechnung herangezogenen Skala liegen.
(89) Para realizar estos cálculos tan aproximados simplemente se han tomado los valores de prevalencia que se hallan en el medio del intervalo de las tasas de prevalencia nacionales (véase el cuadro GPS-1 del boletín estadístico de 2005). Obsérvese que varios países de gran población (Alemania, España, Italia, los Países Bajos y el Reino Unido) presentan tasas de prevalencia comparativamente elevadas, en algunos casos más que el margen utilizado para el cálculo.
(89) Queste stime, estremamente approssimative, sono semplicemente basate sui valori medi delle percentuali minime e massime di prevalenza nazionale (cfr. la tabella GPS-1 nel bollettino statistico 2005). Si noti che alcuni paesi molto popolati (Germania, Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito) forniscono dati sulla prevalenza comparativamente alti, in taluni casi più alti rispetto al range usato per questo calcolo.
(89) Estas estimativas muito aproximativas baseiam-se apenas na utilização dos valores médios dos índices de prevalência nacionais (ver quadro GPS-1 no Boletim Estatístico de 2005). Note-se que diversos países com grandes populações (Alemanha, Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido) têm índices de prevalência relativamente elevados, em vários casos mais elevados do que a faixa usada para o cálculo.
(89) Αυτές οι πολύ πρόχειρες εκτιμήσεις βασίζονται απλώς στις τιμές επικράτησης που βρίσκονται στο μέσον του εύρους των εθνικών ποσοστών επικράτησης (βλέπε Πίνακα GPS-1 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005). Αξίζει να σημειωθεί ότι αρκετές χώρες με μεγάλο πληθυσμό (Γερμανία, Ισπανία, Ιταλία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο) εμφανίζουν συγκριτικά υψηλά ποσοστά επικράτησης, σε αρκετές περιπτώσεις υψηλότερα από το εύρος που χρησιμοποιήθηκε για τον υπολογισμό.
(89) Deze zeer grove schattingen zijn gebaseerd op de prevalentiewaarden die de mediaan vormen van de nationale prevalentieschattingen (zie tabel GPS-1 in het Statistical Bulletin 2005). NB: Een aantal landen met een grote bevolking (Duitsland, Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk) heeft verhoudingsgewijs hoge prevalentiepercentages, in sommige gevallen zelfs hoger dan de spreiding die voor de berekening is gebruikt.
(89)  Tyto velmi hrubé odhady jednoduše vycházejí z převzatých hodnot prevalence uprostřed rozpětí hodnot národních prevalencí (viz tabulka GPS-1 ve Statistickém věstníku 2005). Povšimněte si, že několik zemí s velkým počtem obyvatel (Německo, Španělsko, Itálie, Nizozemsko a Spojené království) má poměrně vysoké míry prevalence, v několika případech vyšší, než rozpětí použité pro výpočet.
(89) Disse meget grove skøn er blot beregnet ved at tage prævalenstal i midten af intervallet af nationale prævalenssatser (se tabel GPS-1 i Statistical bulletin 2005). Bemærk, at en række lande med store befolkninger (Tyskland, Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige) har forholdsvis høje prævalenssatser, i mange tilfælde højere end det interval, der anvendes til beregningen.
(89) Need väga umbkaudsed näitajad põhinevad siseriiklike levimusmäärade jada keskmistel levimusnäitajatel (vaata tabel GPS-1 2005. aasta statistikabülletäänis). Pandagu tähele, et mitmetes suure rahvaarvuga riikides (Saksamaal, Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis) on levimusmäärad võrdlemisi kõrged, mitmel juhul kõrgemad kui arvutustes kasutatud näitajad.
(89) Nämä karkeat arviot on tehty siten, että levinneisyysluku on otettu kansallisten levinneisyyslukujen vaihteluvälin keskivaiheilta (ks. taulukko GPS-1 vuoden 2005 Tilastotiedotteessa). Huom. Monissa maissa, joissa väestömäärä on korkea, (Saksa, Espanja, Italia ja Yhdistynyt kuningaskunta), levinneisyys on verrattain korkea, usein korkeampi kuin laskennassa käytetty vaihteluväli.
(89) Ezek a nagyon durva becslések egyszerűen az országos előfordulási arányok tartományának középső részén szereplő előfordulási arányokon alapulnak (ld. a GPS-1 táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben). Meg kell jegyeznünk, hogy számos nagy népességű országban (Németország, Spanyolország, Olaszország, Hollandia és az Egyesült Királyság) viszonylag magasak az előfordulási arányok, sok esetben magasabbak a számításhoz használt tartománynál.
(89)  Disse svært grove estimatene er basert på middeltallene for nasjonale prevalensrater (se tabell GPS-1 i Statistiske opplysninger 2005). Merk at flere folkerike land (Tyskland, Spania, Italia, Nederland og Storbritannia) har forholdsvis høye prevalensrater, i flere tilfeller høyere enn de ratene som lagt inn i beregningen.
(89) Te pobieżne dane szacunkowe są oparte na pobraniu wartości rozpowszechnienia ze środka przedziału krajowych wskaźników rozpowszechnienia (Patrz Tabela GPS-1 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005). Należy zwrócić uwagę, że kilka państw o wysokiej populacji (Niemcy, Hiszpania, Włochy, Holandia i Wielka Brytania) mają porównawczo wysokie wskaźniki rozpowszechnienia, w niektórych przypadkach wyższe niż przedział zastosowany do obliczeń.
(89) Aceste estimări extrem de brute sunt de fapt valorile prevalenţei de la mijlocul intervalului în care variază ratele naţionale de prevalenţă (vezi Tabelul GPS-1 din Buletinul statistic 2005). Observaţi că multe ţări cu populaţie mare (Germania, Spania, Italia, Ţările de Jos şi Regatul Unit) au rate de prevalenţă comparativ mai ridicate, şi în câteva cazuri mai mari decât intervalul folosit pentru calcul.
(89) Tieto veľmi hrubé odhady sa jednoducho opierajú o hodnoty prevalencie v strede intervalu hodnôt národnej prevalencie (pozri tabuľku GPS-1 v štatistickej ročenke 2005). Pripomeňme, že viaceré krajiny s veľkými počtami obyvateľstva (Nemecko, Španielsko, Taliansko, Holandsko a Spojené kráľovstvo) majú porovnateľne vysoké hodnoty prevalencie, vo viacerých prípadoch vyššie než interval použitý na výpočet.
(89) Te zelo grobe ocene zgolj temeljijo na upoštevanju srednjih vrednosti razširjenosti v okviru nacionalnih stopenj razširjenosti (glej tabelo GPS-1 v Statističnem biltenu 2005). Opozoriti je treba, da ima več držav z večjim številom prebivalcev (Nemčija, Španija, Italija, Nizozemska in Združeno kraljestvo) primerljive stopnje razširjenosti, v nekaterih primerih celo višje od okvira, ki se je uporabil za izračun.
(89) Dessa mycket grova uppskattningar baseras helt enkelt på prevalensvärdena i mitten av intervallet av nationella prevalenstal (se tabell GPS-1 i statistikbulletinen för 2005). Observera att flera länder med stora befolkningar (Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien) har relativt höga tal, i flera fall högre än det intervall som har använts för jämförelsen.
  Jaunākie veikumi profi...  
Kas attiecas uz profilakses stratēģiju vērtējumu, jaunajās nacionālajās stratēģijās Francijā un Itālijā ir saskatāmas svarīgas priekšrocības salīdzinājumā ar iepriekšējām politikām tajā ziņā, ka tagad ir labāk definēta profilakses loma, kā arī strukturētās programmas un rīcības prioritārās jomas.
As far as evaluation of prevention strategies is concerned, the new national strategies in France and Italy exhibit important advances over their previous policies in that the role of prevention is now better defined, as is the importance of structured programmes and priority areas for taking action. In almost all Member States, a tendency towards more strategic approaches is apparent, and vulnerable groups are increasingly being envisaged in the overall planning.
En termes d'évaluation des stratégies de prévention, les nouvelles stratégies nationales française et italienne se caractérisent par des progrès importants par rapport à leurs politiques antérieures en ce que le rôle de la prévention y est désormais mieux défini, tout comme l'importance de programmes structurés et de domaines prioritaires d'action. Dans la quasi-totalité des États membres, une tendance se fait jour en faveur d'approches plus stratégiques et les groupes vulnérables sont de plus en plus pris en compte dans la planification globale.
Was die Evaluierung von Präventionsstrategien betrifft, so wurden in den neuen nationalen Strategien Frankreichs und Italiens insofern erhebliche Fortschritte erzielt, als sowohl die Rolle der Prävention als auch die Bedeutung strukturierter Programme und vorrangiger Aktionsbereiche klarer definiert wurden. In fast allen Mitgliedstaaten zeichnet sich eine Tendenz zu stärker strategisch ausgerichteten Ansätzen ab, und gefährdete Gruppen werden in zunehmendem Maße in der Gesamtplanung berücksichtigt.
Por lo que concierne a la evaluación de las estrategias de prevención, las nuevas estrategias nacionales en Francia e Italia muestran avances importantes respecto a sus políticas anteriores en que ahora está mejor definido el papel de la prevención, como también lo está la importancia de programas estructurados y áreas de prioridad para la toma de medidas. En casi todos los Estados miembros se vislumbra una tendencia hacia enfoques más estratégicos, y cada vez se tiene más en cuenta a los grupos vulnerables en la planificación general.
Per quanto riguarda la valutazione delle strategie di prevenzione, le nuove strategie nazionali in Francia e in Italia evidenziano importanti progressi rispetto alle precedenti politiche, nel senso che il ruolo della prevenzione è ora meglio definito, così come meglio definita è l’importanza dei programmi strutturati e dei settori prioritari di intervento. In quasi tutti gli Stati membri si osserva una tendenza all’adozione di impostazioni più strategiche, e una maggiore attenzione nella pianificazione generale verso i gruppi vulnerabili.
No tocante à avaliação das estratégias de prevenção, as novas estratégias nacionais da França e da Itália apresentam avanços importantes em relação às suas políticas anteriores, na medida em que o papel da prevenção se encontra mais bem definido, bem como a importância dos programas estruturados e as áreas prioritárias para a adopção de medidas. Em quase todos os Estados-Membros, é visível uma tendência para abordagens mais estratégicas e os grupos vulneráveis são crescentemente considerados no planeamento global.
Όσον αφορά την αξιολόγηση των στρατηγικών πρόληψης, οι νέες εθνικές στρατηγικές στη Γαλλία και την Ιταλία αποτελούν σημαντικά βήματα προόδου σε σύγκριση με τις παλαιότερες πολιτικές των χωρών αυτών, καθώς προσδιορίζουν καλύτερα τον ρόλο της πρόληψης καθώς και τη σημασία των διαρθρωμένων προγραμμάτων και των τομέων προτεραιότητας για τη λήψη μέτρων. Σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη είναι εμφανής η τάση για πιο στρατηγικές προσεγγίσεις, οι δε ευπαθείς ομάδες λαμβάνονται ολοένα και περισσότερο υπόψη στον συνολικό σχεδιασμό.
Wat de evaluatie van preventiestrategieën betreft, vertonen de nieuwe nationale strategieën in Frankrijk en Italië duidelijke verbeteringen. Niet alleen is de rol van preventieve maatregelen nu duidelijker gedefinieerd dan in de vorige versie, maar er wordt ook meer aandacht besteed aan gestructureerde programma’s en er worden prioriteiten gesteld voor de te nemen acties. In vrijwel alle lidstaten bestaat een tendens naar een strategische benadering van preventie met toenemende aandacht voor kwetsbare groepen.
Pokud jde o hodnocení preventivních strategií, nové národní strategie ve Francii a v Itálii vykazují ve srovnání s předchozí politikou obou států značné zlepšení v tom, že úloha prevence je nyní lépe definována stejně jako důležitost strukturovaných programů a priorita oblastí, v nichž je nutné přijmout opatření. Téměř ve všech členských státech je zjevná tendence zaujímat strategičtější přístup a celkové plány berou stále více v úvahu ohrožené skupiny.
Hvad angår evaluering af forebyggelsesstrategier, er der gjort vigtige fremskridt i de nye nationale strategier i Frankrig og Italien i forhold til de tidligere politikker, idet forebyggelsesindsatsens rolle nu er bedre defineret, og det samme gælder betydningen af strukturerede programmer og prioriterede indsatsområder. I næsten alle medlemsstater kan der ses en tendens til mere strategiske tilgange, og der tages i stigende grad hensyn til udsatte grupper i den overordnede planlægning.
Mis puutub ennetustöö strateegiate hindamisse, siis Prantsusmaa ja Itaalia uued siseriiklikud strateegiad on nende varasemast poliitikast oluliselt edukamad selle poolest, et nii ennetustöö roll kui ka struktureeritud programmide ja meetmete võtmise eelisvaldkondade tähtsus on nüüd paremini määratletud. Peaaegu kõikides liikmesriikides on nähtav tendents strateegilisema lähenemise suunas ning ohustatud rühmi kaasatakse üha enam üldistesse kavadesse.
Ehkäisevän työn strategioiden arvioinnin osalta on syytä tuoda esiin, että Ranskan ja Italian uusiin kansallisiin strategioihin sisältyy merkittäviä edistysaskelia aiempiin politiikkoihin verrattuna sikäli, että niissä on määritelty entistä tarkemmin ehkäisevän työn rooli samoin kuin jäsennettyjen ohjelmien ja ensisijaisten toiminta-alueiden tärkeys. Lähes kaikissa jäsenvaltioissa ollaan siirtymässä entistä strategisempiin lähestymistapoihin, ja haavoittuvassa asemassa olevat ryhmät otetaan yhä paremmin huomioon yleisessä suunnittelutyössä.
A prevenciós stratégiák értékelését illetően Franciaország és Olaszország új nemzeti stratégiái fontos előrehaladást a korábbi politikájukhoz képest, mivel a megelőzés szerepe pontosabb meghatározást nyert, akárcsak a szervezett programok jelentősége és a kiemelt intézkedési területek. Szinte valamennyi tagállamban nyilvánvaló a tendencia az inkább stratégiai megoldások felé, és a tervezés egész folyamata során egyre jobban számolnak a sebezhető csoportokkal.
Når det gjelder evaluering av forebyggingsstrategiene, representerer Frankrikes og Italias nye strategier en kraftig forbedring i forhold til tidligere politikk i den forstand at de nå klarere definerer hvilken rolle det forebyggende arbeidet skal ha og viktigheten av strukturerte programmer og prioriterte innsatsområder. Nesten alle medlemsstatene tenderer mot mer strategiske tilnærmingsmåter, og sårbare grupper hensyntas i økende grad i planene.
W odniesieniu do oceny strategii zapobiegawczych, nowe strategie krajowe Francji i Włoch wykazują istotny postęp w porównaniu z polityką prowadzoną w tych państwach poprzednio, ponieważ lepiej zdefiniowana jest teraz rola zapobiegania, jak również potrzeba programów zorganizowanych i obszary priorytetowe podejmowania działań. W niemal wszystkich Państwach Członkowskich widoczna jest tendencja do bardziej strategicznego podejścia do problemu, coraz silniej ujmuje się też w ogólnym planowaniu grupy o zwiększonym stopniu ryzyka.
În ceea ce priveşte evaluarea strategiilor de prevenire, noile strategii naţionale din Franţa şi din Italia au cunoscut îmbunătăţiri considerabile faţă de politicile anterioare, fiind mai bine definite rolul prevenirii şi importanţa programelor structurate şi a domeniilor prioritare de acţiune. În aproape toate statele membre se constată o tendinţă spre abordări mai strategice, iar grupurile vulnerabile sunt luate în considerare din ce în ce mai mult în cadrul planificării generale.
Pokiaľ ide o hodnotenie stratégií prevencie, v nových národných stratégiách Francúzska a Talianska vidieť dôležitý posun oproti predchádzajúcim politikám týchto krajín v teraz lepšie definovanej role prevencie rovnako, ako vo význame štruktúrovaných programov a prioritných oblastí výkonu opatrení. V takmer všetkých členských štátoch je zrejmá tendencia k strategickejšiemu prístupu a zraniteľné skupiny sa stále častejšie objavujú v celkovom plánovaní.
V zvezi z vrednotenjem preventivnih strategij nove nacionalne strategije v Franciji in Italiji kažejo pomembne prednosti pred njunimi prejšnjimi politikami v tem, da je sedaj vloga preprečevanja bolje opredeljena ter da so bolje opredeljeni pomembnost strukturnih programov in prednostna področja za ukrepanje. V skoraj vseh državah članicah je očitna težnja k bolj strateškim pristopom, v celostnem načrtovanju pa so vse pogosteje predvidene ranljive skupine.
När det gäller utvärderingar av preventionsstrategier visar de nya nationella strategierna i Frankrike och Italien att det har skett betydande framsteg jämfört med tidigare strategier, genom att det preventiva arbetets roll nu är bättre definierat, vilket även gäller vikten av strukturerade program och prioriterade insatsområden. I nästan alla medlemsstater märks en tendens mot mer strategiska arbetsmetoder och allt större hänsyn tas till sårbara grupper i den övergripande planeringen.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Jaunie pacienti, kas vēlas saņemt ārstēšanu no kokaīna atkarības, ir galvenokārt vīrieši (3,7:1 vīriešu un sieviešu attiecība). Atšķirības valstu starpā attiecas uz dzimumu sadalījumu (96). Kvalitatīvais pētījums, kas veikts Itālijā ar pacientiem, kam nepieciešama ārstēšana no stimulantu, galvenokārt, kokaīna lietošanas, norāda, ka sieviešu skaits ir gandrīz vienāds ar vīriešu skaitu šo pacientu vidū, taču to cilvēku vidū, kam nepieciešama ārstēšana no kokaīna un citu stimulantu atkarības, vīriešu un sieviešu attiecība uzrāda vīriešu skaita spēcīgu pārsvaru (Macchia et al., 2004).
New clients asking for treatment for primary cocaine use are predominantly males (3.7:1 male to female ratio). Differences between countries are found in the gender distribution (96). A qualitative research study carried out in Italy on clients requesting treatment for use of stimulants, mainly cocaine, reports that women almost equal men among consumers, but among people demanding treatment for cocaine and other stimulants the male to female ratio is strongly biased towards males (Macchia et al., 2004).
Les nouveaux patients qui demandent un traitement pour consommation primaire de cocaïne sont essentiellement des hommes (3,7 hommes pour 1 femme). La répartition entre les sexes varie selon les pays (96). Une étude qualitative menée en Italie auprès de patients demandant un traitement pour consommation de stimulants, essentiellement de la cocaïne, montre que les femmes sont presque aussi nombreuses que les hommes à en consommer, mais que le rapport homme/femme parmi les patients en demande de traitement pour usage de cocaïne et d'autres stimulants penche nettement en faveur des hommes (Macchia et al., 2004).
Die meisten Erstpatienten, die eine Behandlung beantragen und Kokain als Primärdroge angeben, sind Männer (Verhältnis Männer zu Frauen 3,7:1). Bei der Verteilung nach Geschlecht bestehen Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern (96). In einer qualitativen Forschungsstudie, die in Italien unter Patienten durchgeführt wurde, die eine Behandlung wegen des Konsums von Stimulanzien, insbesondere von Kokain, beantragt haben, wurde festgestellt, dass zwar bei den Konsumenten die Anteile von Frauen und Männern nahezu gleich sind, sich jedoch wesentlich mehr Männer wegen des Konsums von Kokain und anderen Stimulanzien einer Behandlung unterziehen (Macchia et al., 2004).
Los nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo principal de cocaína son predominantemente hombres (la relación entre hombre y mujer es de 3,7:1). La distribución entre sexos presenta diferencias según los países (96). Un estudio de investigación cualitativo realizado en Italia con pacientes que solicitaban tratamiento por consumo de estimulantes, fundamentalmente cocaína, demuestra que la cifra de mujeres consumidoras es casi igual a la de los hombres, pero entre quienes solicitan tratamiento por consumo de cocaína y otros estimulantes, la relación hombre-mujer se inclina mucho hacia el varón (Macchia y cols., 2004).
I nuovi pazienti che chiedono di essere sottoposti a terapia per consumo primario di cocaina sono soprattutto di sesso maschile (rapporto maschio-femmina: 3,7:1). Le differenze che emergono da paese a paese interessano la distribuzione del genere (96). Da uno studio di ricerca qualitativo condotto in Italia su pazienti che fanno richiesta di terapia a causa del consumo di stimolanti, perlopiù cocaina, emerge che, tra i consumatori, il numero di donne è quasi pari al numero di uomini, ma che tra i soggetti che fanno richiesta di trattamento per cocaina o altri stimolanti prevalgono nettamente i soggetti di sesso maschile (Macchia e altri, 2004).
Τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη ως κύρια ουσία είναι κυρίως άνδρες (αναλογία ανδρών-γυναικών 3,7:1). Στην κατανομή μεταξύ των δύο φύλων παρατηρούνται διαφορές από χώρα σε χώρα (96). Σε ποιοτική έρευνα που διενεργήθηκε στην Ιταλία σε άτομα που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από διεγερτικά, κυρίως κοκαΐνη, αναφέρεται ότι ο αριθμός των ανδρών και των γυναικών χρηστών ήταν περίπου ίσος, αλλά στα άτομα που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη και άλλα διεγερτικά οι άνδρες είναι πολλοί περισσότεροι από τις γυναίκες (Macchia κ.ά., 2004).
Het zijn voornamelijk mannen die primair voor cocaïnegebruik in behandeling willen gaan (de verhouding man:vrouw is 3,7:1). Qua sekseverdeling bestaan er ook verschillen tussen landen (96). Uit een kwalitatief onderzoek in Italië onder cliënten die voor stimulerende middelen (met name cocaïne) in behandeling willen gaan, is gebleken dat het aantal vrouwen dat stimulerende middelen gebruikt vrijwel gelijk is aan het aantal mannelijke gebruikers, maar dat de mannen oververtegenwoordigd zijn onder de gebruikers die voor cocaïne en andere stimulerende middelen in behandeling willen gaan (Macchia et al., 2004).
Noví klienti žádající o léčení primárního užívání kokainu jsou převážně muži (poměr mužů k ženám je 3,7:1). Rozdíly mezi zeměmi jsou zjišťovány v rozložení klientů podle pohlaví (96). Kvalitativní výzkumná studie provedená v Itálii o klientech žádajících o léčbu závislosti na stimulantech, zejména na kokainu, uvádí, že mezi konzumenty se ženy téměř rovnají mužům, ale mezi lidmi žádajícími o léčbu na kokain a další stimulanty je poměr mužů k ženám silně ve prospěch mužů (Macchia a kol., 2004).
De nye klienter, der søger behandling for primært kokainbrug, er primært mænd (forholdet mellem mandlige og kvindelige klienter er 3,7:1). Der er forskelle mellem landene med hensyn til kønsfordelingen (96). Det fremgår af en kvalitativ forskningsundersøgelse foretaget i Italien af klienter, der søger behandling for brug af stimulanser, hovedsagelig kokain, at kvinder næsten ligger på niveau med mænd blandt brugerne, mens der blandt personer, der søger behandling for kokain og andre stimulanser, er en stærk overvægt af mænd i forhold til kvinder (Macchia m.fl., 2004).
Pääasiallisesti kokaiinin takia hoitoon hakeutuvat uudet asiakkaat ovat pääasiallisesti miehiä (miesten suhde naisiin on 3,7/1). Sukupuolijakaumassa on eroja maiden välillä (96). Italiassa piristeiden, pääasiallisesti kokaiinin, takia hoitoon hakeutuneiden asiakkaiden parissa tehdyssä laadullisessa tutkimuksessa ilmeni, että näiden aineiden käyttäjissä on lähes yhtä paljon naisia kuin miehiä mutta niiden takia hoitoon hakeutuvissa henkilöissä on huomattavasti enemmän miehiä kuin naisia (Macchia et al., 2004).
Az elsődleges kokainhasználat miatt gyógykezelést igénylő új páciensek többsége férfi (a férfiak–nők aránya 3,7:1). A nemek megoszlásában az országok között különbségek mutatkoznak(96). Olaszországban egy serkentőszerek, főként kokain használata miatt gyógykezelést kérő pácienseken végzett vizsgálat azt mutatta ki, hogy a fogyasztók között a nők közel ugyanolyan arányban vannak jelen, mint a férfiak, a kokain és más serkentőszerek miatt gyógykezelést kérők között viszont a nemek aránya erősen eltolódik a férfiak javára (Macchia és mások, 2004).
Av alle nye klienter som søker behandling for kokain som primærrusmiddel, er de fleste menn (forholdet mann:kvinne er 3,7:1), men kjønnsfordelingen varierer fra land til land (96). En kvalitativ forskningsstudie utført i Italia blant klienter som søkte behandling for bruk av sentralstimulerende midler, hovedsakelig kokain, viser at det er nesten like mange kvinner som menn blant brukerne, men blant de som søker seg til behandling for bruk av kokain og andre sentralstimulerende midler, er det atskillig flere menn enn kvinner (Macchia et al., 2004).
Nowi pacjenci ubiegający się o leczenie ze względu na zażywanie kokainy jako narkotyku głównego to najczęściej mężczyźni (stosunek liczby mężczyzn do kobiet wynosi 3,7:1). W przypadku rozpowszechnienia wśród płci widać jednak różnice między poszczególnymi państwami (96). Badanie jakościowe przeprowadzone we Włoszech wśród pacjentów ubiegających się o leczenie z uwagi na zażywanie środków pobudzających, głównie kokainy, wykazuje, że liczba zażywających kobiet i mężczyzn jest prawie taka sama, lecz w grupie osób wymagających leczenia z uzależnienia od kokainy i innych środków pobudzających stosunek liczby mężczyzn do liczby kobiet wykazuje silną przewagę mężczyzn (Macchia et al., 2004).
Clienţii noi care solicită tratament pentru consum de cocaină ca drog principal sunt predominant bărbaţi (raportul bărbaţi-femei fiind de 3,7:1). Distribuţia pe sexe diferă de la o ţară la alta (96). Un studiu calitativ de cercetare realizat în Italia pe clienţi care au solicitat tratament pentru consumul de substanţe stimulatoare, în principal cocaină, a arătat că numărul femeilor este aproape egal cu cel al bărbaţilor, în ceea ce priveşte consumul de substanţe stimulatoare, dar în ceea ce priveşte persoanele care solicită tratament pentru dependenţa de cocaină sau de alte substanţe stimulatoare, raportul dintre numărul bărbaţilor şi cel al femeilor este puternic dezechilibrat în favoarea bărbaţilor (Macchia et al., 2004).
Noví klienti žiadajúci o liečbu kvôli primárnemu užívaniu kokaínu sú väčšinou muži (pomer mužov k ženám je 3,7 : 1). Zistili sa medzi krajinami rozdielne rozdelenia podľa pohlaví (96). V kvalitatívnej výskumnej štúdii, vypracovanej v Taliansku o klientoch žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu stimulancií, hlavne kokaínu, sa uvádza, že v spotrebe sa ženy takmer vyrovnajú mužom, ale pri ľuďoch žiadajúcich o liečbu kvôli kokaínu a iným stimulanciám sa pomer mužov k ženám prudko zvyšuje v prospech mužov (Macchia a kol. 2004).
Osebe, ki na novo iščejo zdravljenje zaradi primarnega uživanja kokaina, so predvsem moški (razmerje moških glede na ženske je 3,7 : 1). Razlike med državami najdemo pri razporeditvi spolov (96). Kvalitativna raziskovalna študija, izvedena v Italiji na osebah, ki so zdravljenje zahtevale zaradi uživanja stimulansov, predvsem kokaina, poroča, da je med uživalci skoraj enako število žensk kot moških, vendar pa se razmerje med moškimi in ženskami pri osebah, ki povprašujejo po zdravljenju zaradi uživanja kokaina in drugih stimulansov, bolj nagiba k moškim (Macchia e tal., 2004).
Nya klienter som söker behandling för ett primärt kokainmissbruk är huvudsakligen män (förhållandet män-kvinnor är 3,7:1). Det finns skillnader mellan länderna när det gäller könsfördelningen(96). En kvalitativ forskningsstudie som utfördes i Italien på klienter som sökte behandling för missbruk av stimulantia, huvudsakligen kokain, rapporterade att det fanns nästan lika många kvinnor som män bland missbrukarna, men att antalet män var betydligt större än antalet kvinnor bland personer som sökte behandling (Macchia m.fl., 2004).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Jaunie pacienti, kas vēlas saņemt ārstēšanu no kokaīna atkarības, ir galvenokārt vīrieši (3,7:1 vīriešu un sieviešu attiecība). Atšķirības valstu starpā attiecas uz dzimumu sadalījumu (96). Kvalitatīvais pētījums, kas veikts Itālijā ar pacientiem, kam nepieciešama ārstēšana no stimulantu, galvenokārt, kokaīna lietošanas, norāda, ka sieviešu skaits ir gandrīz vienāds ar vīriešu skaitu šo pacientu vidū, taču to cilvēku vidū, kam nepieciešama ārstēšana no kokaīna un citu stimulantu atkarības, vīriešu un sieviešu attiecība uzrāda vīriešu skaita spēcīgu pārsvaru (Macchia et al., 2004).
New clients asking for treatment for primary cocaine use are predominantly males (3.7:1 male to female ratio). Differences between countries are found in the gender distribution (96). A qualitative research study carried out in Italy on clients requesting treatment for use of stimulants, mainly cocaine, reports that women almost equal men among consumers, but among people demanding treatment for cocaine and other stimulants the male to female ratio is strongly biased towards males (Macchia et al., 2004).
Les nouveaux patients qui demandent un traitement pour consommation primaire de cocaïne sont essentiellement des hommes (3,7 hommes pour 1 femme). La répartition entre les sexes varie selon les pays (96). Une étude qualitative menée en Italie auprès de patients demandant un traitement pour consommation de stimulants, essentiellement de la cocaïne, montre que les femmes sont presque aussi nombreuses que les hommes à en consommer, mais que le rapport homme/femme parmi les patients en demande de traitement pour usage de cocaïne et d'autres stimulants penche nettement en faveur des hommes (Macchia et al., 2004).
Die meisten Erstpatienten, die eine Behandlung beantragen und Kokain als Primärdroge angeben, sind Männer (Verhältnis Männer zu Frauen 3,7:1). Bei der Verteilung nach Geschlecht bestehen Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern (96). In einer qualitativen Forschungsstudie, die in Italien unter Patienten durchgeführt wurde, die eine Behandlung wegen des Konsums von Stimulanzien, insbesondere von Kokain, beantragt haben, wurde festgestellt, dass zwar bei den Konsumenten die Anteile von Frauen und Männern nahezu gleich sind, sich jedoch wesentlich mehr Männer wegen des Konsums von Kokain und anderen Stimulanzien einer Behandlung unterziehen (Macchia et al., 2004).
Los nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo principal de cocaína son predominantemente hombres (la relación entre hombre y mujer es de 3,7:1). La distribución entre sexos presenta diferencias según los países (96). Un estudio de investigación cualitativo realizado en Italia con pacientes que solicitaban tratamiento por consumo de estimulantes, fundamentalmente cocaína, demuestra que la cifra de mujeres consumidoras es casi igual a la de los hombres, pero entre quienes solicitan tratamiento por consumo de cocaína y otros estimulantes, la relación hombre-mujer se inclina mucho hacia el varón (Macchia y cols., 2004).
I nuovi pazienti che chiedono di essere sottoposti a terapia per consumo primario di cocaina sono soprattutto di sesso maschile (rapporto maschio-femmina: 3,7:1). Le differenze che emergono da paese a paese interessano la distribuzione del genere (96). Da uno studio di ricerca qualitativo condotto in Italia su pazienti che fanno richiesta di terapia a causa del consumo di stimolanti, perlopiù cocaina, emerge che, tra i consumatori, il numero di donne è quasi pari al numero di uomini, ma che tra i soggetti che fanno richiesta di trattamento per cocaina o altri stimolanti prevalgono nettamente i soggetti di sesso maschile (Macchia e altri, 2004).
Τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη ως κύρια ουσία είναι κυρίως άνδρες (αναλογία ανδρών-γυναικών 3,7:1). Στην κατανομή μεταξύ των δύο φύλων παρατηρούνται διαφορές από χώρα σε χώρα (96). Σε ποιοτική έρευνα που διενεργήθηκε στην Ιταλία σε άτομα που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από διεγερτικά, κυρίως κοκαΐνη, αναφέρεται ότι ο αριθμός των ανδρών και των γυναικών χρηστών ήταν περίπου ίσος, αλλά στα άτομα που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη και άλλα διεγερτικά οι άνδρες είναι πολλοί περισσότεροι από τις γυναίκες (Macchia κ.ά., 2004).
Het zijn voornamelijk mannen die primair voor cocaïnegebruik in behandeling willen gaan (de verhouding man:vrouw is 3,7:1). Qua sekseverdeling bestaan er ook verschillen tussen landen (96). Uit een kwalitatief onderzoek in Italië onder cliënten die voor stimulerende middelen (met name cocaïne) in behandeling willen gaan, is gebleken dat het aantal vrouwen dat stimulerende middelen gebruikt vrijwel gelijk is aan het aantal mannelijke gebruikers, maar dat de mannen oververtegenwoordigd zijn onder de gebruikers die voor cocaïne en andere stimulerende middelen in behandeling willen gaan (Macchia et al., 2004).
Noví klienti žádající o léčení primárního užívání kokainu jsou převážně muži (poměr mužů k ženám je 3,7:1). Rozdíly mezi zeměmi jsou zjišťovány v rozložení klientů podle pohlaví (96). Kvalitativní výzkumná studie provedená v Itálii o klientech žádajících o léčbu závislosti na stimulantech, zejména na kokainu, uvádí, že mezi konzumenty se ženy téměř rovnají mužům, ale mezi lidmi žádajícími o léčbu na kokain a další stimulanty je poměr mužů k ženám silně ve prospěch mužů (Macchia a kol., 2004).
De nye klienter, der søger behandling for primært kokainbrug, er primært mænd (forholdet mellem mandlige og kvindelige klienter er 3,7:1). Der er forskelle mellem landene med hensyn til kønsfordelingen (96). Det fremgår af en kvalitativ forskningsundersøgelse foretaget i Italien af klienter, der søger behandling for brug af stimulanser, hovedsagelig kokain, at kvinder næsten ligger på niveau med mænd blandt brugerne, mens der blandt personer, der søger behandling for kokain og andre stimulanser, er en stærk overvægt af mænd i forhold til kvinder (Macchia m.fl., 2004).
Pääasiallisesti kokaiinin takia hoitoon hakeutuvat uudet asiakkaat ovat pääasiallisesti miehiä (miesten suhde naisiin on 3,7/1). Sukupuolijakaumassa on eroja maiden välillä (96). Italiassa piristeiden, pääasiallisesti kokaiinin, takia hoitoon hakeutuneiden asiakkaiden parissa tehdyssä laadullisessa tutkimuksessa ilmeni, että näiden aineiden käyttäjissä on lähes yhtä paljon naisia kuin miehiä mutta niiden takia hoitoon hakeutuvissa henkilöissä on huomattavasti enemmän miehiä kuin naisia (Macchia et al., 2004).
Az elsődleges kokainhasználat miatt gyógykezelést igénylő új páciensek többsége férfi (a férfiak–nők aránya 3,7:1). A nemek megoszlásában az országok között különbségek mutatkoznak(96). Olaszországban egy serkentőszerek, főként kokain használata miatt gyógykezelést kérő pácienseken végzett vizsgálat azt mutatta ki, hogy a fogyasztók között a nők közel ugyanolyan arányban vannak jelen, mint a férfiak, a kokain és más serkentőszerek miatt gyógykezelést kérők között viszont a nemek aránya erősen eltolódik a férfiak javára (Macchia és mások, 2004).
Av alle nye klienter som søker behandling for kokain som primærrusmiddel, er de fleste menn (forholdet mann:kvinne er 3,7:1), men kjønnsfordelingen varierer fra land til land (96). En kvalitativ forskningsstudie utført i Italia blant klienter som søkte behandling for bruk av sentralstimulerende midler, hovedsakelig kokain, viser at det er nesten like mange kvinner som menn blant brukerne, men blant de som søker seg til behandling for bruk av kokain og andre sentralstimulerende midler, er det atskillig flere menn enn kvinner (Macchia et al., 2004).
Nowi pacjenci ubiegający się o leczenie ze względu na zażywanie kokainy jako narkotyku głównego to najczęściej mężczyźni (stosunek liczby mężczyzn do kobiet wynosi 3,7:1). W przypadku rozpowszechnienia wśród płci widać jednak różnice między poszczególnymi państwami (96). Badanie jakościowe przeprowadzone we Włoszech wśród pacjentów ubiegających się o leczenie z uwagi na zażywanie środków pobudzających, głównie kokainy, wykazuje, że liczba zażywających kobiet i mężczyzn jest prawie taka sama, lecz w grupie osób wymagających leczenia z uzależnienia od kokainy i innych środków pobudzających stosunek liczby mężczyzn do liczby kobiet wykazuje silną przewagę mężczyzn (Macchia et al., 2004).
Clienţii noi care solicită tratament pentru consum de cocaină ca drog principal sunt predominant bărbaţi (raportul bărbaţi-femei fiind de 3,7:1). Distribuţia pe sexe diferă de la o ţară la alta (96). Un studiu calitativ de cercetare realizat în Italia pe clienţi care au solicitat tratament pentru consumul de substanţe stimulatoare, în principal cocaină, a arătat că numărul femeilor este aproape egal cu cel al bărbaţilor, în ceea ce priveşte consumul de substanţe stimulatoare, dar în ceea ce priveşte persoanele care solicită tratament pentru dependenţa de cocaină sau de alte substanţe stimulatoare, raportul dintre numărul bărbaţilor şi cel al femeilor este puternic dezechilibrat în favoarea bărbaţilor (Macchia et al., 2004).
Noví klienti žiadajúci o liečbu kvôli primárnemu užívaniu kokaínu sú väčšinou muži (pomer mužov k ženám je 3,7 : 1). Zistili sa medzi krajinami rozdielne rozdelenia podľa pohlaví (96). V kvalitatívnej výskumnej štúdii, vypracovanej v Taliansku o klientoch žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu stimulancií, hlavne kokaínu, sa uvádza, že v spotrebe sa ženy takmer vyrovnajú mužom, ale pri ľuďoch žiadajúcich o liečbu kvôli kokaínu a iným stimulanciám sa pomer mužov k ženám prudko zvyšuje v prospech mužov (Macchia a kol. 2004).
Osebe, ki na novo iščejo zdravljenje zaradi primarnega uživanja kokaina, so predvsem moški (razmerje moških glede na ženske je 3,7 : 1). Razlike med državami najdemo pri razporeditvi spolov (96). Kvalitativna raziskovalna študija, izvedena v Italiji na osebah, ki so zdravljenje zahtevale zaradi uživanja stimulansov, predvsem kokaina, poroča, da je med uživalci skoraj enako število žensk kot moških, vendar pa se razmerje med moškimi in ženskami pri osebah, ki povprašujejo po zdravljenju zaradi uživanja kokaina in drugih stimulansov, bolj nagiba k moškim (Macchia e tal., 2004).
Nya klienter som söker behandling för ett primärt kokainmissbruk är huvudsakligen män (förhållandet män-kvinnor är 3,7:1). Det finns skillnader mellan länderna när det gäller könsfördelningen(96). En kvalitativ forskningsstudie som utfördes i Italien på klienter som sökte behandling för missbruk av stimulantia, huvudsakligen kokain, rapporterade att det fanns nästan lika många kvinnor som män bland missbrukarna, men att antalet män var betydligt större än antalet kvinnor bland personer som sökte behandling (Macchia m.fl., 2004).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Taču valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības: Čehijas Republikā un Slovākijā gandrīz puse no pacientiem lieto opiātus kopā ar stimulantiem, izņemot kokaīnu; Grieķijā un Maltā attiecīgi 8% un 29% pacientu lieto opiātus kopā ar kokaīnu kā sekundāro narkotiku; Somijā opiātu lietotāju vidū (galvenokārt buprenorfīns) 37 % atzīst arī hipnotisko vielu un sedatīvu (galvenokārt benzodiazepīns) lietošanu kā sekundārās narkotikas (119).
Many new clients use opiates as well as another drug, often cannabis (47 %) or alcohol (24 %). However, marked differences are found between countries: in the Czech Republic and Slovakia, almost half the clients use opiates together with stimulants other than cocaine; in Greece and Malta, 18 % and 29 % of clients, respectively, use opiates, with cocaine as a secondary drug; in Finland, among opiate users (mainly users of buprenorphine) 37 % report the use of hypnotics and sedatives (mainly benzodiazepines) as secondary drugs (119).
De nombreux nouveaux patients consomment des opiacés en association avec une autre drogue, souvent du cannabis (47 %) ou de l'alcool (24 %). On observe toutefois des différences importantes entre les pays. Ainsi, en République tchèque et en Slovaquie, près de la moitié des patients consomment des opiacés et des stimulants autres que de la cocaïne, tandis qu'en Grèce et à Malte, respectivement 18 % et 29 % des patients prennent des opiacés avec de la cocaïne comme drogue secondaire. En Finlande, parmi les usagers d'opiacés (essentiellement des consommateurs de buprénorphine), 37 % déclarent consommer des hypnotiques et des sédatifs (essentiellement des benzodiazépines) comme drogues secondaires (119).
Viele Erstpatienten konsumieren neben den Opiaten noch andere Drogen, häufig Cannabis (47 %) oder Alkohol (24 %). Dabei wurden jedoch erhebliche Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern festgestellt: In der Tschechischen Republik und der Slowakei konsumiert nahezu die Hälfte der Patienten Opiate in Kombination mit anderen Stimulanzien als Kokain; in Griechenland und Malta konsumieren 18 % bzw. 29 % der Patienten Opiate in Verbindung mit Kokain als Sekundärdroge; in Finnland geben 37 % der Opiatkonsumenten (vor allem Konsumenten von Buprenorphin) als Sekundärdrogen Hypnotika und Sedativa (in erster Linie Benzodiazepine) an (119).
Muchos de los nuevos pacientes consumen opiáceos además de otras drogas, con frecuencia cannabis (47 %) o alcohol (24 %). No obstante, se observan marcadas diferencias entre países: en la República Checa y Eslovaquia, casi la mitad de los pacientes consumen opiáceos junto con otros estimulantes distintos a la cocaína; en Grecia y Malta, el 18 % y el 29 % de los pacientes, respectivamente, consume opiáceos, con la cocaína como droga secundaria; en Finlandia, el 37 % de los consumidores de opiáceos (principalmente de buprenorfina) declaran consumir sustancias hipnóticas y sedantes (principalmente benzodiacepinas) como drogas secundarias (119).
Molti nuovi pazienti consumano oppiacei in associazione a un’altra sostanza, spesso la cannabis (47%) o l’alcol (24%). Si riscontrano tuttavia differenze notevoli da paese a paese: nella Repubblica ceca e in Slovacchia quasi la metà dei pazienti fa uso di oppiacei in associazione a stimolanti diversi dalla cocaina; in Grecia e a Malta rispettivamente il 18% e il 29% dei pazienti fa uso di oppiacei e, come droga secondaria, di cocaina; in Finlandia tra i consumatori di oppiacei (perlopiù consumatori di buprenorpfina) il 37% ammette anche l’uso di ipnotici e sedativi (prevalentemente benzodiazepine) come droghe secondarie (119).
(47%) ou álcool (24%). Verificam-se, todavia, diferenças acentuadas entre países: na República Checa e na Eslováquia, quase metade dos utentes consome opiáceos juntamente com outros estimulantes que não a cocaína; na Grécia e em Malta, 18% e 29% dos utentes, respectivamente, consomem opiáceos, com a cocaína como droga secundária; na Finlândia, entre os consumidores de opiáceos (sobretudo buprenorfina) 37% referem o consumo de hipnóticos e sedativos (sobretudo benzodiazepinas) como drogas secundárias (119).
Πολλά άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία κάνουν χρήση οπιούχων καθώς και κάποιας άλλης ουσίας, συχνά κάνναβης (47 %) ή αλκοόλ (24 %). Ωστόσο, παρατηρούνται έντονες διαφορές μεταξύ των χωρών: στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Σλοβακία, σχεδόν το ήμισυ των ατόμων υπό θεραπεία κάνει χρήση οπιούχων μαζί με διεγερτικές ουσίες εκτός κοκαΐνης· στην Ελλάδα και στη Μάλτα, 18 % και 29 % των ατόμων υπό θεραπεία, αντίστοιχα, κάνει χρήση οπιούχων, με την κοκαΐνη να δηλώνεται ως δευτερεύουσα ουσία· στη Φινλανδία, 37 % των χρηστών οπιούχων (κυρίως χρήστες βουπρενορφίνης) αναφέρει τη χρήση υπνωτικών και κατασταλτικών (κυρίως βενζοδιαζεπίνες) ως δευτερευουσών ουσιών (119).
Veel nieuwe cliënten gebruiken naast opiaten ook andere drugs, vaak cannabis (47%) of alcohol (24%). Er bestaan op dit gebied echter opvallende verschillen tussen landen: in Tsjechië gebruikt bijna de helft van de cliënten opiaten in combinatie met andere stimulerende middelen dan cocaïne. In Griekenland en op Malta gebruikt respectievelijk 18 en 29% van de cliënten opiaten met cocaïne als secundaire drug; in Finland geeft 37% van de opiatengebruikers (voornamelijk gebruikers van buprenorfine) aan hypnotica en sedativa (meestal benzodiazepinen) als secundaire drugs te gebruiken (119).
Mnozí noví klienti užívají opiáty a rovněž další drogu, často konopí (47 %) nebo alkohol (24 %). Mezi zeměmi jsou však značné rozdíly: v České republice a na Slovensku téměř polovina klientů užívá opiáty spolu se stimulanty jinými než kokain; v Řecku 18 % a na Maltě 29 % klientů užívá opiáty s kokainem jako sekundární drogou; ve Finsku 37 % uživatelů opiátů (zejména buprenorfinu) uvádí užívání hypnotik a sedativ (hlavně benzodiazepinů) jako sekundárních drog (119).
Mange nye klienter bruger opiater såvel som et andet stof, ofte cannabis (47 %) eller alkohol (24 %). Der er imidlertid markante forskelle mellem landene: i Tjekkiet og Slovakiet bruger næsten halvdelen af klienterne opiater sammen med andre stimulanser end kokain; i Grækenland og Malta bruger henholdsvis 18 % og 29 % af klienterne opiater, med kokain som sekundært stof; i Finland angiver 37 % af opiatbrugerne (hovedsagelig brugere af buprenorphin) brug af sovemidler og beroligende midler (hovedsagelig benzodiazepiner) som sekundære stoffer (119).
Paljud uued kliendid tarbivad opiaate koos mõne muu narkootikumiga, sageli koos kanepi (47%) või alkoholiga (24%). Selles osas on siiski riigiti erinevusi: Tšehhi Vabariigis ja Slovakkias tarbivad peaaegu pooled kliendid opiaate koos muude stimulantidega peale kokaiini; Kreekas ja Maltal tarbib vastavalt 18% ja 29% klientidest opiaate koos kokaiini kui teisese narkootikumiga; Soomes teatab 37% opiaatide (peamiselt buprenorfiini) tarbijatest uinutite ja rahustite (peamiselt bensodiasepiinide) tarbimisest teisese narkootikumina (119).
Monet uusista asiakkaista käyttävät opiaattien lisäksi muutakin huumausainetta, yleensä kannabista (47 %) tai alkoholia (24 %). Maiden välillä on kuitenkin selviä eroja: Tšekissä ja Slovakiassa lähes puolet asiakkaista käyttää opiaattien lisäksi muita piristeitä kuin kokaiinia, Kreikassa 18 prosenttia ja Maltalla 29 prosenttia asiakkaista käyttää opiaattien lisäksi heroiinia, Suomessa 37 prosenttia opiaattien (lähinnä buprenorfiinin) käyttäjistä ilmoittaa käyttävänsä toissijaisesti hypnoottisia ja rauhoittavia aineita (lähinnä bentsodiatsepiineja) (119).
Az új páciensek közül sokan az opiátok mellett más drogot is használnak, gyakran kannabiszt (47%) vagy alkoholt (24%). Ezen a téren is határozott országonkénti különbségek vannak: Csehországban és Szlovákiában a páciensek közel fele az opiátokat a kokaintól eltérő serkentőszerekkel együtt használja; Görögországban és Máltán a páciensek 18%-a, illetve 29%-a az opiátok mellett másodlagos kábítószerként kokaint használ; Finnországban az opiáthasználók (főleg buprenorfinhasználók) közül 37% számolt be másodlagos kábítószerként hipnotikumok és nyugtatók (főként benzodiazepinek) használatáról(119).
Mange nye klienter bruker opiater i tillegg til andre rusmidler, ofte cannabis (47 %) eller alkohol (24 %). Her er det imidlertid et tydelig skille mellom landene: i Den tsjekkiske republikk og Slovakia bruker nesten halvparten av klientene opiater sammen med andre sentralstimulerende midler enn kokain; i Hellas og på Malta bruker hhv. 18 % og 29 % av klientene opiater med kokain som sekundærrusmiddel; i Finland oppgir 37 % av opiatbrukerne (hovedsakelig brukere av buprenorfin) bruk av hypnotika og sedativa (hovedsakelig benzodiazepiner) som sekundærrusmidler (119).
Wielu nowych pacjentów zażywa opiaty razem z innym narkotykiem, często pochodnymi konopi indyjskich (47%) lub alkoholem (24%). Między poszczególnymi państwami występują jednak znaczne różnice. W Republice Czeskiej i na Słowacji prawie połowa pacjentów zażywa opiaty razem ze środkami pobudzającymi innymi niż kokaina, w Grecji i na Malcie odpowiednio 18% i 29% pacjentów zażywa opiaty oraz kokainę jako narkotyk drugorzędny, w Finlandii w grupie osób zażywających opiaty (głównie buprenorfinę) 37% zgłasza zażywanie środków nasennych i uspokajających (głównie benzodiazepin) jako narkotyków drugorzędnych (119).
Mulţi clienţi noi consumă opiacee, precum şi un alt drog, adeseori canabis (47 %) sau alcool (24 %). Cu toate acestea, există diferenţe semnificative de la o ţară la alta: în Republica Cehă şi Slovacia, aproximativ jumătate din clienţi consumă opiaceele împreună cu stimulente diferite de cocaină; în Grecia şi Malta, 18 % şi, respectiv, 29 % din clienţi consumă cocaina ca drog secundar; în Finlanda, dintre consumatorii de opiacee (mai ales consumatorii de buprenorfină) 37 % declară că consumă hipnotice şi sedative (mai ales benzodiazepine) ca droguri secundare (119).
Mnoho nových klientov užíva opiáty spolu s inou drogou, často s kanabisom (47 %) alebo alkoholom (24 %). Medzi jednotlivými krajinami sú však značné rozdiely: v Českej republike a na Slovensku užíva takmer polovica klientov opiáty spolu s inými stimulanciami než s kokaínom; v Grécku 18 % a na Malte 29 % klientov užíva opiáty s kokaínom ako sekundárnou drogou; vo Fínsku 37 % užívateľov opiátov (hlavne buprenorfínu) uviedlo užívanie hypnotík a sedatív (hlavne benzodiazepínov) ako sekundárnych drog (119).
Veliko na novo zdravljenih oseb uživa opiate ter drugo drogo, pogosto konopljo (47 %) ali alkohol (24 %). Vendar lahko med državami opazimo občutne razlike: na Češkem in Slovaškem skoraj polovica oseb uživa opiate skupaj z drugimi stimulansi, z izjemo kokaina; v Grčiji in na Malti 18 % oziroma 29 % oseb opiate uživa s kokainom kot sekundarno drogo; na Finskem 37 % uživalcev opiatov (zlasti uživalcev buprenorfina) 37 % poroča o uporabi hipnotikov in sedativov (zlasti benzodiazepinov) kot sekundarnih drog (119).
Många nya klienter använder både opiater och andra droger, ofta cannabis (47 %) eller alkohol (24 %). Det finns dock markanta skillnader mellan länderna: I Tjeckien och Slovakien använder nästan hälften av klienterna opiater tillsammans med annan stimulantia än kokain, i Grekland och Malta använder 18 respektive 29 % av klienterna opiater med kokain som sekundärdrog, i Finland uppger 37 % av opiatmissbrukarna (främst de som använder buprenorfin) att de använder sömnmedel och lugnande medel (främst bensodiazepiner) som sekundärdrog(119).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Iedzīvotāju vidū kopumā kokaīna lietošana vai nu tiek izbeigta pēc eksperimentēšanas perioda agrā jaunībā, vai arī tā ir gadījuma rakstura, kas notiek galvenokārt nedēļas nogalēs izklaides vidē (bāros, diskotēkās).
Among the general population, cocaine use either is discontinued after a period of experimentation during young adulthood or is occasional, occurring mainly at weekends and in recreational settings (bars and discos). But, in some countries, some forms of regular use may be not negligible. Current use (in the last 30 days) is reported by 1.5–4 % of young males (15–34 years old) in Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom. In urban areas, rates of cocaine use are likely to be substantially higher.
Parmi la population générale, la consommation de cocaïne est soit interrompue après une période d'expérimentation au début de l'âge adulte, soit occasionnelle, se produisant principalement le week-end et dans les lieux de divertissement (bars et discothèques). Toutefois, dans certains pays, certains modes de consommation régulière ne sont pas négligeables. L'usage actuel (durant les 30 derniers jours) est reconnu par 1,5 à 4 % des jeunes hommes (15 à 34 ans) en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni. Dans les zones urbaines, le niveau de consommation de cocaïne est probablement beaucoup plus élevé.
In der Allgemeinbevölkerung wird der Kokainkonsum entweder nach einer Phase des Experimentierens im jungen Erwachsenenalter eingestellt oder gelegentlich – hauptsächlich an Wochenenden und in Freizeitsettings (Bars und Diskotheken) – fortgesetzt. In einigen Ländern wurden jedoch nicht zu vernachlässigende Formen des regelmäßigen Konsums festgestellt. Über aktuellen Konsum (während der letzten 30 Tage) berichten 1,5 % bis 4 % der jungen Männer (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich. In städtischen Gebieten dürften die Raten des Kokainkonsums erheblich höher sein.
En el conjunto de la población, el consumo de cocaína se abandona tras un período de experimentación durante los primeros años de la etapa juvenil adulta o bien se produce de forma ocasional durante los fines de semana y en entornos recreativos (bares y discotecas). Pero, en algunos países, pueden darse algunas formas de consumo regular no desdeñables. Del 1,5 % al 4 % de los hombres jóvenes (de 15 a 34 años) de España, Italia, Países Bajos y Reino Unido declaran consumir cocaína actualmente (en los últimos 30 días). En las zonas urbanas, es probable que las tasas de consumo de cocaína sean bastante superiores.
Tra la popolazione generale, il consumo di cocaina di solito si interrompe dopo un periodo di sperimentazione nella fase di vita adulta giovane oppure riveste un carattere occasionale, in quanto avviene principalmente durante i fine settimana e in ambienti ricreativi (bar e discoteche). In alcuni paesi, tuttavia, alcune forme di consumo regolare non devono essere trascurate. Il consumo attuale (negli ultimi 30 giorni) è riferito dall’1,5-4% dei giovani uomini (15-34 anni) in Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito. Nelle zone urbane il consumo di cocaina è probabilmente molto più elevato.
Entre a população em geral, o consumo de cocaína ou é descontinuado após um período de experimentação durante a juventude adulta ou é ocasional, ocorrendo sobretudo aos fins-de-semana e em contextos recreativos (bares e discotecas). Porém, em alguns países, existem formas de consumo regular que podem não ser desprezáveis. O consumo actual (nos últimos 30 dias) é comunicado por 1,5–4% dos jovens do sexo masculino (15–34 anos) em Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido. É provável que nas zonas urbanas os índices de consumo de cocaína sejam substancialmente mais elevados.
Στον γενικό πληθυσμό, η χρήση κοκαΐνης είτε σταματά ύστερα από ένα διάστημα πειραματισμού από τους νεαρούς ενηλίκους είτε είναι περιστασιακή και συμβαίνει κυρίως τα σαββατοκύριακα και σε χώρους ψυχαγωγίας (μπαρ και ντίσκο). Σε μερικές χώρες, όμως, ορισμένες μορφές τακτικής χρήσης ενδέχεται να μην είναι αμελητέες. Τρέχουσα χρήση (κατά τις τελευταίες 30 ημέρες) αναφέρει ποσοστό 1,5–4 % των νεαρών ανδρών (15–34 ετών) στην Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο. Στις αστικές περιοχές, τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι πιθανό να είναι σημαντικά υψηλότερα.
Onder de algemene bevolking wordt na een experimenteerperiode tijdens de jongvolwassenheid weer met het cocaïnegebruik gestopt of wordt cocaïne slechts incidenteel gebruikt, vooral tijdens het weekend en in recreatieve settings (cafés en disco’s). In sommige landen moeten bepaalde vormen van regelmatig gebruik echter zeker in de gaten worden gehouden. In Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het gerapporteerde recent gebruik (in de laatste maand) onder jonge mannen (15-34 jaar) 1,5-4%. In stedelijke gebieden liggen de percentages voor cocaïnegebruik waarschijnlijk aanzienlijk hoger.
U běžné populace je užívání kokainu buď přerušeno po období experimentování v mladším dospělém věku, nebo je příležitostné a dochází k němu zejména o víkendech a v zařízeních pro trávení volného času (bary a diskotéky). V některých zemích však nemusejí být některé formy pravidelného užívání zanedbatelné. Užívání v současné době (během posledních 30 dnů) uvádí 1,5–4 % mladých mužů (ve věku 15–34 let) ve Španělsku, v Itálii, Nizozemsku a Spojeném království. V městských oblastech budou údaje o užívání kokainu pravděpodobně podstatně vyšší.
I befolkningen i almindelighed afbrydes kokainbrug efter en forsøgsperiode i starten af voksenlivet, eller kokainbrugen er lejlighedsvis og især begrænset til weekender og fritidsmiljøer (barer og diskoteker). Men i nogle lande kan visse former for regelmæssig brug være ikke ubetydelig. Aktuel brug (inden for de seneste 30 dage) er angivet af 1,5–4 % unge mænd (15–34 år) i Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige. Det er sandsynligt, at brugen af kokain er væsentligt mere udbredt i byområder.
Kogu elanikkonna hulgas kokaiini tarbimine kas katkestatakse pärast proovimist nooremas täiskasvanueas või on see episoodiline ning esineb peamiselt nädalalõppudel ja meelelahutuspaikades (baarid ja diskod). Kuid mõnedes riikides ei saa tähelepanuta jätta ka teatavaid regulaarse tarbimise vorme. Praegusest kasutusest (viimase 30 päeva jooksul) teatavad 1,5–4% noortest meestest (15–34aastased) Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis. Linnades on kokaiini tarbimise määrad tõenäoliselt oluliselt kõrgemad.
Yleensä kokaiinin käyttö joko loppuu kokeilujakson jälkeen nuorena aikuisena, tai käyttö on satunnaista ja keskittyy viikonloppuihin ja viihdeympäristöihin (baareihin ja diskoihin). Joissakin maissa esiintyy kuitenkin huomionarvoista säännöllistä käyttöä. Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1,5–4 prosenttia nuorista miehistä ilmoittaa käyttävänsä kokaiinia nykyään (viimeisten 30 päivän aikana). Kokaiinin käyttö on todennäköisesti huomattavasti yleisempää kaupungeissa.
A népességben a kokain használata a fiatal felnőttkori kísérleti időszakot követően vagy megszakad, vagy alkalomszerűen, azaz főleg hétvégeken és kikapcsolódási körülmények között (bárokban és diszkókban) fordul elő. Néhány országban azonban a rendszeres használat bizonyos formái sem elhanyagolhatóak. Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban a fiatal férfiak (15–34 évesek) 1,5–4%-a számolt be jelenlegi használatról (előző 30 nap). A városi területeken a kokainhasználat aránya valószínűleg lényegesen magasabb.
I befolkningen generelt avsluttes kokainbruken enten etter en periode med eksperimentering som ung voksen eller forekommer sporadisk, hovedsakelig i helger og i fritidssammenheng (barer og diskoteker). Enkelte land kan likevel ha visse former for regelmessig bruk som ikke er uvesentlig. Aktuell bruk (siste 30 dager) oppgis av 1,5-4 % av unge menn (15-34 år) i Spania, Italia, Nederland og Storbritannia. I urbane områder kan kokainbruken ha et betydelig større omfang.
W przypadku populacji ogólnej, zażywanie kokainy jest przerywane po okresie eksperymentów z czasów młodzieńczych lub jest sporadyczne i występuje głównie w czasie weekendów oraz w obiektach rekreacyjnych (bary i dyskoteki). Jednakże w przypadku kilku państw nie bez znaczenia są pewne formy zażywania regularnego. Zażywanie bieżące (w ciągu ostatnich 30 dni) jest zgłaszane przez 1,5-4% młodych mężczyzn (od 15 do 34 lat) w Hiszpanii, we Włoszech, w Holandii i Wielkiej Brytanii. Wskaźniki zażywania kokainy są też istotnie wyższe dla obszarów miejskich.
La nivelul populaţiei generale, consumul de cocaină este fie abandonat după o perioadă de experimentare ca adult tânăr, fie rămâne unul ocazional, şi se produce în principal la sfârşit de săptămână şi în locuri de recreare (baruri şi discoteci). Totuşi, în unele ţări nu pot fi neglijate anumite forme de consum regulat. Consumul actual (în ultimele 30 de zile) este raportat de 1,5–4 % dintre bărbaţii tineri (15–34 ani) din Spania, Italia, Ţările de Jos şi din Regatul Unit. Este posibil ca în zonele urbane rata consumului de cocaină să fie considerabil mai mare.
Vo všeobecnej populácii sa užívanie kokaínu po období experimentovania v mladšom dospelom veku buď zastavilo, alebo je len príležitostné a dochádza k nemu najmä cez víkendy a v rekreačných prostrediach (barov a diskoték). Ale v daktorých krajinách nemusia byť niektoré formy pravidelného užívania zanedbateľné. Súčasné užívanie (za posledných 30 dní) uviedlo 1,5 až 4 % mladých mužov (15- až 34-ročných) v Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve. V mestských oblastiach budú údaje o užívaní kokaínu pravdepodobne podstatne vyššie.
Pri prebivalstvu na splošno je bilo uživanje kokaina prekinjeno po določenem obdobju eksperimentiranja na začetku odrasle dobe ali pa je občasno, predvsem ob koncih tedna in v rekreativnih okoljih (bari in diskoteke). Vendar v nekaterih državah ne smemo zanemariti nekaterih oblik rednega uživanja. V Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu 1,5–4 % mlajših moških (15–34 let) poroča, da kokain redno uživa (v zadnjih 30 dneh). Verjetno drži, da so v mestnih območjih ravni uživanja precej višje.
I den allmänna populationen brukar användning av kokain antingen upphöra efter en tids experimenterande i början av vuxenlivet eller ske vid enstaka tillfällen, främst på helger och i nöjesmiljöer (på barer och diskotek). Men i en del länder är det möjligt att det förekommer ett inte obetydligt regelbundet bruk. Bland unga män i åldern 15–34 år säger sig 1,5–4 % av de unga männen i Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien ha använt kokain de senaste 30 dagarna. I städer är användningen av kokain förmodligen betydligt mer utbredd.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Taču valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības: Čehijas Republikā un Slovākijā gandrīz puse no pacientiem lieto opiātus kopā ar stimulantiem, izņemot kokaīnu; Grieķijā un Maltā attiecīgi 8% un 29% pacientu lieto opiātus kopā ar kokaīnu kā sekundāro narkotiku; Somijā opiātu lietotāju vidū (galvenokārt buprenorfīns) 37 % atzīst arī hipnotisko vielu un sedatīvu (galvenokārt benzodiazepīns) lietošanu kā sekundārās narkotikas (119).
Many new clients use opiates as well as another drug, often cannabis (47 %) or alcohol (24 %). However, marked differences are found between countries: in the Czech Republic and Slovakia, almost half the clients use opiates together with stimulants other than cocaine; in Greece and Malta, 18 % and 29 % of clients, respectively, use opiates, with cocaine as a secondary drug; in Finland, among opiate users (mainly users of buprenorphine) 37 % report the use of hypnotics and sedatives (mainly benzodiazepines) as secondary drugs (119).
De nombreux nouveaux patients consomment des opiacés en association avec une autre drogue, souvent du cannabis (47 %) ou de l'alcool (24 %). On observe toutefois des différences importantes entre les pays. Ainsi, en République tchèque et en Slovaquie, près de la moitié des patients consomment des opiacés et des stimulants autres que de la cocaïne, tandis qu'en Grèce et à Malte, respectivement 18 % et 29 % des patients prennent des opiacés avec de la cocaïne comme drogue secondaire. En Finlande, parmi les usagers d'opiacés (essentiellement des consommateurs de buprénorphine), 37 % déclarent consommer des hypnotiques et des sédatifs (essentiellement des benzodiazépines) comme drogues secondaires (119).
Viele Erstpatienten konsumieren neben den Opiaten noch andere Drogen, häufig Cannabis (47 %) oder Alkohol (24 %). Dabei wurden jedoch erhebliche Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern festgestellt: In der Tschechischen Republik und der Slowakei konsumiert nahezu die Hälfte der Patienten Opiate in Kombination mit anderen Stimulanzien als Kokain; in Griechenland und Malta konsumieren 18 % bzw. 29 % der Patienten Opiate in Verbindung mit Kokain als Sekundärdroge; in Finnland geben 37 % der Opiatkonsumenten (vor allem Konsumenten von Buprenorphin) als Sekundärdrogen Hypnotika und Sedativa (in erster Linie Benzodiazepine) an (119).
Muchos de los nuevos pacientes consumen opiáceos además de otras drogas, con frecuencia cannabis (47 %) o alcohol (24 %). No obstante, se observan marcadas diferencias entre países: en la República Checa y Eslovaquia, casi la mitad de los pacientes consumen opiáceos junto con otros estimulantes distintos a la cocaína; en Grecia y Malta, el 18 % y el 29 % de los pacientes, respectivamente, consume opiáceos, con la cocaína como droga secundaria; en Finlandia, el 37 % de los consumidores de opiáceos (principalmente de buprenorfina) declaran consumir sustancias hipnóticas y sedantes (principalmente benzodiacepinas) como drogas secundarias (119).
Molti nuovi pazienti consumano oppiacei in associazione a un’altra sostanza, spesso la cannabis (47%) o l’alcol (24%). Si riscontrano tuttavia differenze notevoli da paese a paese: nella Repubblica ceca e in Slovacchia quasi la metà dei pazienti fa uso di oppiacei in associazione a stimolanti diversi dalla cocaina; in Grecia e a Malta rispettivamente il 18% e il 29% dei pazienti fa uso di oppiacei e, come droga secondaria, di cocaina; in Finlandia tra i consumatori di oppiacei (perlopiù consumatori di buprenorpfina) il 37% ammette anche l’uso di ipnotici e sedativi (prevalentemente benzodiazepine) come droghe secondarie (119).
(47%) ou álcool (24%). Verificam-se, todavia, diferenças acentuadas entre países: na República Checa e na Eslováquia, quase metade dos utentes consome opiáceos juntamente com outros estimulantes que não a cocaína; na Grécia e em Malta, 18% e 29% dos utentes, respectivamente, consomem opiáceos, com a cocaína como droga secundária; na Finlândia, entre os consumidores de opiáceos (sobretudo buprenorfina) 37% referem o consumo de hipnóticos e sedativos (sobretudo benzodiazepinas) como drogas secundárias (119).
Πολλά άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία κάνουν χρήση οπιούχων καθώς και κάποιας άλλης ουσίας, συχνά κάνναβης (47 %) ή αλκοόλ (24 %). Ωστόσο, παρατηρούνται έντονες διαφορές μεταξύ των χωρών: στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Σλοβακία, σχεδόν το ήμισυ των ατόμων υπό θεραπεία κάνει χρήση οπιούχων μαζί με διεγερτικές ουσίες εκτός κοκαΐνης· στην Ελλάδα και στη Μάλτα, 18 % και 29 % των ατόμων υπό θεραπεία, αντίστοιχα, κάνει χρήση οπιούχων, με την κοκαΐνη να δηλώνεται ως δευτερεύουσα ουσία· στη Φινλανδία, 37 % των χρηστών οπιούχων (κυρίως χρήστες βουπρενορφίνης) αναφέρει τη χρήση υπνωτικών και κατασταλτικών (κυρίως βενζοδιαζεπίνες) ως δευτερευουσών ουσιών (119).
Veel nieuwe cliënten gebruiken naast opiaten ook andere drugs, vaak cannabis (47%) of alcohol (24%). Er bestaan op dit gebied echter opvallende verschillen tussen landen: in Tsjechië gebruikt bijna de helft van de cliënten opiaten in combinatie met andere stimulerende middelen dan cocaïne. In Griekenland en op Malta gebruikt respectievelijk 18 en 29% van de cliënten opiaten met cocaïne als secundaire drug; in Finland geeft 37% van de opiatengebruikers (voornamelijk gebruikers van buprenorfine) aan hypnotica en sedativa (meestal benzodiazepinen) als secundaire drugs te gebruiken (119).
Mnozí noví klienti užívají opiáty a rovněž další drogu, často konopí (47 %) nebo alkohol (24 %). Mezi zeměmi jsou však značné rozdíly: v České republice a na Slovensku téměř polovina klientů užívá opiáty spolu se stimulanty jinými než kokain; v Řecku 18 % a na Maltě 29 % klientů užívá opiáty s kokainem jako sekundární drogou; ve Finsku 37 % uživatelů opiátů (zejména buprenorfinu) uvádí užívání hypnotik a sedativ (hlavně benzodiazepinů) jako sekundárních drog (119).
Mange nye klienter bruger opiater såvel som et andet stof, ofte cannabis (47 %) eller alkohol (24 %). Der er imidlertid markante forskelle mellem landene: i Tjekkiet og Slovakiet bruger næsten halvdelen af klienterne opiater sammen med andre stimulanser end kokain; i Grækenland og Malta bruger henholdsvis 18 % og 29 % af klienterne opiater, med kokain som sekundært stof; i Finland angiver 37 % af opiatbrugerne (hovedsagelig brugere af buprenorphin) brug af sovemidler og beroligende midler (hovedsagelig benzodiazepiner) som sekundære stoffer (119).
Paljud uued kliendid tarbivad opiaate koos mõne muu narkootikumiga, sageli koos kanepi (47%) või alkoholiga (24%). Selles osas on siiski riigiti erinevusi: Tšehhi Vabariigis ja Slovakkias tarbivad peaaegu pooled kliendid opiaate koos muude stimulantidega peale kokaiini; Kreekas ja Maltal tarbib vastavalt 18% ja 29% klientidest opiaate koos kokaiini kui teisese narkootikumiga; Soomes teatab 37% opiaatide (peamiselt buprenorfiini) tarbijatest uinutite ja rahustite (peamiselt bensodiasepiinide) tarbimisest teisese narkootikumina (119).
Monet uusista asiakkaista käyttävät opiaattien lisäksi muutakin huumausainetta, yleensä kannabista (47 %) tai alkoholia (24 %). Maiden välillä on kuitenkin selviä eroja: Tšekissä ja Slovakiassa lähes puolet asiakkaista käyttää opiaattien lisäksi muita piristeitä kuin kokaiinia, Kreikassa 18 prosenttia ja Maltalla 29 prosenttia asiakkaista käyttää opiaattien lisäksi heroiinia, Suomessa 37 prosenttia opiaattien (lähinnä buprenorfiinin) käyttäjistä ilmoittaa käyttävänsä toissijaisesti hypnoottisia ja rauhoittavia aineita (lähinnä bentsodiatsepiineja) (119).
Az új páciensek közül sokan az opiátok mellett más drogot is használnak, gyakran kannabiszt (47%) vagy alkoholt (24%). Ezen a téren is határozott országonkénti különbségek vannak: Csehországban és Szlovákiában a páciensek közel fele az opiátokat a kokaintól eltérő serkentőszerekkel együtt használja; Görögországban és Máltán a páciensek 18%-a, illetve 29%-a az opiátok mellett másodlagos kábítószerként kokaint használ; Finnországban az opiáthasználók (főleg buprenorfinhasználók) közül 37% számolt be másodlagos kábítószerként hipnotikumok és nyugtatók (főként benzodiazepinek) használatáról(119).
Mange nye klienter bruker opiater i tillegg til andre rusmidler, ofte cannabis (47 %) eller alkohol (24 %). Her er det imidlertid et tydelig skille mellom landene: i Den tsjekkiske republikk og Slovakia bruker nesten halvparten av klientene opiater sammen med andre sentralstimulerende midler enn kokain; i Hellas og på Malta bruker hhv. 18 % og 29 % av klientene opiater med kokain som sekundærrusmiddel; i Finland oppgir 37 % av opiatbrukerne (hovedsakelig brukere av buprenorfin) bruk av hypnotika og sedativa (hovedsakelig benzodiazepiner) som sekundærrusmidler (119).
Wielu nowych pacjentów zażywa opiaty razem z innym narkotykiem, często pochodnymi konopi indyjskich (47%) lub alkoholem (24%). Między poszczególnymi państwami występują jednak znaczne różnice. W Republice Czeskiej i na Słowacji prawie połowa pacjentów zażywa opiaty razem ze środkami pobudzającymi innymi niż kokaina, w Grecji i na Malcie odpowiednio 18% i 29% pacjentów zażywa opiaty oraz kokainę jako narkotyk drugorzędny, w Finlandii w grupie osób zażywających opiaty (głównie buprenorfinę) 37% zgłasza zażywanie środków nasennych i uspokajających (głównie benzodiazepin) jako narkotyków drugorzędnych (119).
Mulţi clienţi noi consumă opiacee, precum şi un alt drog, adeseori canabis (47 %) sau alcool (24 %). Cu toate acestea, există diferenţe semnificative de la o ţară la alta: în Republica Cehă şi Slovacia, aproximativ jumătate din clienţi consumă opiaceele împreună cu stimulente diferite de cocaină; în Grecia şi Malta, 18 % şi, respectiv, 29 % din clienţi consumă cocaina ca drog secundar; în Finlanda, dintre consumatorii de opiacee (mai ales consumatorii de buprenorfină) 37 % declară că consumă hipnotice şi sedative (mai ales benzodiazepine) ca droguri secundare (119).
Mnoho nových klientov užíva opiáty spolu s inou drogou, často s kanabisom (47 %) alebo alkoholom (24 %). Medzi jednotlivými krajinami sú však značné rozdiely: v Českej republike a na Slovensku užíva takmer polovica klientov opiáty spolu s inými stimulanciami než s kokaínom; v Grécku 18 % a na Malte 29 % klientov užíva opiáty s kokaínom ako sekundárnou drogou; vo Fínsku 37 % užívateľov opiátov (hlavne buprenorfínu) uviedlo užívanie hypnotík a sedatív (hlavne benzodiazepínov) ako sekundárnych drog (119).
Veliko na novo zdravljenih oseb uživa opiate ter drugo drogo, pogosto konopljo (47 %) ali alkohol (24 %). Vendar lahko med državami opazimo občutne razlike: na Češkem in Slovaškem skoraj polovica oseb uživa opiate skupaj z drugimi stimulansi, z izjemo kokaina; v Grčiji in na Malti 18 % oziroma 29 % oseb opiate uživa s kokainom kot sekundarno drogo; na Finskem 37 % uživalcev opiatov (zlasti uživalcev buprenorfina) 37 % poroča o uporabi hipnotikov in sedativov (zlasti benzodiazepinov) kot sekundarnih drog (119).
Många nya klienter använder både opiater och andra droger, ofta cannabis (47 %) eller alkohol (24 %). Det finns dock markanta skillnader mellan länderna: I Tjeckien och Slovakien använder nästan hälften av klienterna opiater tillsammans med annan stimulantia än kokain, i Grekland och Malta använder 18 respektive 29 % av klienterna opiater med kokain som sekundärdrog, i Finland uppger 37 % av opiatmissbrukarna (främst de som använder buprenorfin) att de använder sömnmedel och lugnande medel (främst bensodiazepiner) som sekundärdrog(119).
  Narkotikas darba vietā  
Vai šim konceptam ir kopīga definīcija? Kā novērtēt šīs parādības raksturu un izplatību? Kādas ir politikas, kuru mērķi ir jāsasniedz, un kādas darbības tiek realizētas, neatkarīgi no tā, vai tās ir skaidri un specifiski paredzētas, lai samazinātu ar narkotikām saistītos traucējumus sabiedrībai?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Millises ulatuses on see suundumus levinud teistes Euroopa riikides? Kas seda kontseptsiooni mõistetakse ühtemoodi? Kuidas hinnata antud nähtuse olemust ja ulatust? Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte? Kas hindamistulemused on juba kättesaadavad ja kas on kehtestatud sekkumise edukust mõõtvad standardid? Ülaltoodud küsimused on peamised teemad, mida antud valikteemas käsitletakse.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  Jaunākie veikumi profi...  
Tā vietā, profilakse ir jāvērtē salīdzinājumā ar virkni skaidru kritēriju: skaidri definētiem mērķiem, mērķa grupām un darbībām, kas noteiktas nacionālajās stratēģijās un balstītas uz starptautisko zināšanu bāzi; kvalitātes vadības pasākumiem; selektīvo profilakses pasākumu un ģimenē balstīto profilakses pasākumu attīstību; un normatīvo pasākumu par oficiālajām narkotikām, kuru mērķis ir ietekmēt sociālās normas, kas saistītas ar piekrišanu noteiktiem uzvedības modeļiem.
Instead, prevention should be evaluated against a number of clear criteria: well-defined objectives, target groups and actions set out in national strategies and based on the international knowledge base; quality control measures; the development of selective prevention measures and of family-based prevention; and regulatory measures on legal drugs aimed at influencing the social norms that imply condonation of or consent to particular consumption behaviours.
En revanche, la prévention devrait être évaluée à l'aune de plusieurs critères précis: des objectifs bien définis, des groupes cibles et des actions énoncés dans les stratégies nationales et reposant sur les connaissances internationales; des mesures de contrôle de la qualité; l'élaboration de mesures de prévention sélective et d'une prévention dirigée vers les familles, et des mesures réglementaires sur les drogues licites en vue d'influencer les normes sociales qui impliquent la condamnation ou l'autorisation de certains comportements de consommation.
Stattdessen sollte die Prävention anhand einer Reihe eindeutiger Kriterien bewertet werden: klar definierte Ziele, Zielgruppen und Maßnahmen, die in den nationalen Strategien festgelegt sind und auf dem internationalen Wissensstand basieren; Maßnahmen zur Qualitätssicherung; Entwicklung selektiver Präventionsmaßnahmen und familienbasierter Prävention; Regulierungsmaßnahmen für legale Suchtmittel, um die gesellschaftlichen Normen zu verändern, die bestimmte Formen des Konsumverhaltens entschuldigen oder billigen.
En su lugar, la prevención debería evaluarse desde criterios claros: objetivos bien definidos, grupos precisos y acciones específicas en el marco de estrategias nacionales y basadas en un conocimiento internacional, medidas de control de calidad, desarrollo de medidas de prevención selectivas y de prevención basada en la familia, y medidas reguladoras sobre las drogas legales dirigidas a influir en las normas sociales que conllevan la aprobación o el consentimiento de conductas de consumo concretas.
La prevenzione dovrebbe essere invece valutata sulla base di una serie di criteri chiari: obiettivi ben definiti, gruppi bersaglio e azioni delineate nelle strategie nazionali e fondate sulla base di conoscenze internazionali; misure di controllo della qualità; elaborazione di misure di prevenzione selettive e di una prevenzione su base famigliare; provvedimenti normativi sulle droghe lecite volti a influenzare le norme sociali che implicano il condono o comunque il consenso verso taluni comportamenti nei confronti del consumo di droga.
Em vez disso, a prevenção deveria ser avaliada com base num certo número de critérios claros: objectivos bem definidos, grupos-alvo e acções definidos nas estratégias nacionais e assentes na base de conhecimentos a nível internacional; medidas de controlo da qualidade; desenvolvimento de medidas de prevenção selectivas e da prevenção na família; e medidas regulamentares aplicáveis às drogas legais tendo em vista influenciar as normas sociais que implicam tolerância ou consentimento de determinados comportamentos de consumo.
Αντιθέτως, η πρόληψη πρέπει να αξιολογείται σε σχέση με ορισμένα σαφή κριτήρια: σαφώς καθορισμένους στόχους, ομάδες στόχους και δράσεις που προσδιορίζονται σε εθνικές στρατηγικές και βασίζονται στη γνώση που είναι διαθέσιμη σε διεθνές επίπεδο· μέτρα ελέγχου της ποιότητας· ανάπτυξη μέτρων επικεντρωμένης πρόληψης και πρόληψης που βασίζεται στην οικογένεια· και κανονιστικά μέτρα σχετικά με τις νόμιμες ναρκωτικές ουσίες με στόχο τον επηρεασμό των κοινωνικών προτύπων που συνεπάγονται στάση ανοχής ή συγκατάβασης σε συγκεκριμένες συμπεριφορές κατανάλωσης.
Het effect van preventie dient in plaats daarvan gemeten te worden aan de hand van een aantal duidelijke criteria: goed gedefinieerde doelstellingen, doelgroepen en maatregelen als onderdeel van de nationale strategieën en gebaseerd op internationaal beschikbare kennis; kwalitatief hoogwaardige controlemaatregelen; de ontwikkeling van selectieve preventiemaatregelen en van preventieve activiteiten binnen de gezinssituatie; en regulerende maatregelen met betrekking tot legale drugs teneinde de sociale normen die bepaalde patronen van drugsconsumptie bagatelliseren of toestaan, te beïnvloeden.
Místo toho je nutné prevenci hodnotit na základě několika jednoznačných kritérií: jasně definovaných cílů, cílových skupin a kroků stanovených v národních strategiích a vycházejících z mezinárodních poznatků; opatření pro řízení kvality; vytvoření selektivních preventivních opatření a prevence zaměřené přímo na rodinu; a regulačních opatření legálních drog zaměřených na ovlivnění společenských norem, které znamenají „přimhouření oka“ nad konkrétním chováním v otázce konzumace nebo souhlas s ním.
I stedet bør forebyggelsen evalueres på grundlag af en række klare kriterier: veldefinerede målsætninger, målgrupper og aktioner fastsat i nationale strategier og baseret på den internationale videnbase; kvalitetskontrolforanstaltninger; udvikling af selektive forebyggelsesforanstaltninger og familiebaseret forebyggelse samt lovgivningsforanstaltninger i forbindelse med legale stoffer med henblik på at påvirke de sociale normer, som indebærer tolerance eller billigelse af visse former for forbrugsadfærd.
Selle asemel tuleks ennetustööd hinnata mitmete selgete kriteeriumite järgi: selgelt määratletud eesmärgid, sihtrühmad ning meetmed, mis on sätestatud siseriiklikes strateegiates ja põhinevad rahvusvahelisel teadmiste baasil; kvaliteedikontrolli meetmed; valikuliste ennetusmeetmete ja perekonnapõhise ennetustöö arendamine; ning legaalsete narkootikumide tarbimise reguleerimise meetmed, mille eesmärk on mõjutada sotsiaalseid norme, mis hõlmavad teatava tarbimiskäitumise andestamist või lubamist.
Ehkäisevää työtä tulisi sen sijaan arvioida tiettyjä selkeitä arviointiperusteita vasten, joita ovat seuraavat: tarkoin määritellyt tavoitteet, kohderyhmät ja toimet, jotka esitetään kansallisissa strategioissa ja jotka perustuvat kansainväliseen tietopohjaan; laadunvalvontatoimet; valikoivien ehkäisytoimien ja perhelähtöisen ehkäisevän työn kehittäminen; sekä laillisten huumausaineiden sääntelytoimenpiteet, joilla pyritään vaikuttamaan tiettyä kulutuskäyttäytymistä suvaitseviin tai sellaisen hyväksyviin yhteiskunnallisiin normeihin.
A megelőzést ehelyett egy sor egyértelmű kritérium szerint kell értékelni: alaposan körülírt célkitűzések, a nemzeti stratégiákban a nemzetközi tudásbázis alapján meghatározott célcsoportok és intézkedések; minőség-ellenőrzési intézkedések; célzott megelőző intézkedések és családi alapú megelőzés kidolgozása; olyan legális drogokra vonatkozó szabályozói intézkedések alapján, amelyek célja bizonyos fogyasztói magatartások elnézését vagy jóváhagyását előidéző társadalmi normák befolyásolása.
I stedet bør det forebyggende arbeidet evalueres ut fra en rekke klare kriterier: klart definerte mål, målgrupper og tiltak fastsatt i nasjonale strategier og basert på et internasjonalt kunnskapsgrunnlag; kvalitetssikringstiltak; utarbeidelse av selektive forebyggingstiltak og familiebasert forebygging; samt regulering av lovlige rusmidler med sikte på å påvirke de sosiale normene som medfører at man ser gjennom fingrene med eller tillater visse former for rusatferd.
Zamiast tego, zapobieganie powinno podlegać ocenie według kilku jasnych kryteriów, takich jak dobrze zdefiniowane cele, grupy docelowe i działania określone w strategiach krajowych i opartych na bazie wiedzy międzynarodowej, środki kontroli jakości, rozwój środków zapobiegania wybiórczego i opartego na rodzinie, środki nadzoru nad legalnymi narkotykami mające na celu wpłynięcie na normy społeczne, które sugerują akceptację lub przyzwolenie na konkretne zachowania konsumpcyjne.
Prevenirea ar trebui evaluată în schimb pe baza mai multor criterii clare: obiectiv bine definite, grupuri ţintă şi acţiuni în cadrul strategiilor naţionale şi fundamentate pe cunoştinţele disponibile la nivel internaţional; măsuri de control al calităţii; elaborarea de măsuri de prevenire selective şi a unei preveniri în familie; şi măsuri de reglementare a drogurilor legale prin care să fie influenţate normele sociale care tolerează sau acceptă anumite comportamente de consum.
Namiesto toho by sa mala prevencia hodnotiť podľa viacerých zrozumiteľných kritérií: jednoznačne definovaných cieľov, cieľových skupín a činností stanovených v národných stratégiách a vychádzajúcich z medzinárodnej bázy znalostí; opatrení kontroly kvality; vypracovania opatrení selektívnej prevencie a rodinnej prevencie; a regulačných opatrení o legálnych drogách s cieľom ovplyvňovať spoločenské normy, ktorých súčasťou je tolerovanie určitých spotrebných návykov alebo súhlas s nimi.
Namesto tega bi bilo treba preprečevanje ovrednotiti glede na številna jasna merila: dobro opredeljene cilje, ciljne skupine in ukrepe, ki so določeni v nacionalnih strategijah in temeljijo na mednarodnih bazah znanja; ukrepe za nadzor kakovosti; razvoj ukrepov selektivnega preprečevanja in preprečevanja v družinah ter regulativne ukrepe za dovoljene droge, ki si prizadevajo vplivati na socialne norme, ki zajemajo dopuščanje določenih vedenj v zvezi z uživanjem ali strinjanje z njimi.
Det preventiva arbetet bör i stället utvärderas mot ett antal tydliga kriterier: väldefinierade mål, målgrupper och insatser i nationella strategier som bygger på den internationella kunskapsbasen; kvalitetskontrollåtgärder; utvecklingen av riktade preventiva åtgärder och familjebaserat preventivt arbete; samt reglering av lagliga droger för att påverka sociala normer som innebär att man tolererar eller godtar vissa konsumtionsbeteenden.
  Narkotikas darba vietā  
Vai šim konceptam ir kopīga definīcija? Kā novērtēt šīs parādības raksturu un izplatību? Kādas ir politikas, kuru mērķi ir jāsasniedz, un kādas darbības tiek realizētas, neatkarīgi no tā, vai tās ir skaidri un specifiski paredzētas, lai samazinātu ar narkotikām saistītos traucējumus sabiedrībai?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Millises ulatuses on see suundumus levinud teistes Euroopa riikides? Kas seda kontseptsiooni mõistetakse ühtemoodi? Kuidas hinnata antud nähtuse olemust ja ulatust? Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte? Kas hindamistulemused on juba kättesaadavad ja kas on kehtestatud sekkumise edukust mõõtvad standardid? Ülaltoodud küsimused on peamised teemad, mida antud valikteemas käsitletakse.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Relatīvā opiātu atkarības ārstēšanas daļa visā jauno ārstēšanās pacientu kopumā ir samazinājusies diezgan ievērojami, sakarā ar to pacientu skaita pieaugumu, kuru problēmas ir saistītas galvenokārt ar citām narkotikām.
The relative contribution of opiate treatment to the size of the new-to-treatment population has decreased more markedly, owing to an increase in the number of reported clients with problems primarily related to other drugs. This, in turn, may be due to a switch from heroin to cocaine use by some opiate clients (Ouwehand et al., 2004), differentiation of the treatment system, which has become more accessible for other problematic drug users, or the reduced recruitment of new problem users (Dutch national report).
La part relative des traitements pour usage d'opiacés par rapport à la taille de la population des nouveaux patients a enregistré un recul plus marqué en raison de l'augmentation du nombre de patients déclarés ayant des problèmes essentiellement liés à d'autres drogues. Ceci pourrait être la conséquence du passage de l'héroïne à la cocaïne chez certains patients consommateurs d'opiacés (Ouwehand et al., 2004), d'une différenciation du système de traitement, qui est devenu plus accessible pour d'autres usagers de drogue à problème, ou de la baisse du recrutement de nouveaux usagers de drogue à problème (rapport national néerlandais).
Der relative Anteil der Opiatpatienten an den Erstpatienten ist noch stärker gesunken, da die Zahl der gemeldeten Patienten, die andere Drogen als Primärdroge angaben, gestiegen ist. Dies wiederum könnte zum einen darauf zurückzuführen sein, dass manche Opiatpatienten von Heroin auf Kokain umgestiegen sind (Ouwehand et al., 2004), zum anderen aber auch auf eine Differenzierung des Behandlungssystems, das für andere problematische Drogenkonsumenten leichter zugänglich geworden ist, oder auf die verringerte Inzidenz des problematischen Drogenkonsums (Nationaler Bericht der Niederlande).
La contribución relativa del tratamiento por consumo de opiáceos al total de la nueva población que inicia tratamiento ha disminuido de forma más marcada, debido a un aumento del número de pacientes con problemas relacionados principalmente con otras drogas. Esto, a su vez, puede deberse a la sustitución del consumo de heroína por el consumo de cocaína por parte de algunos pacientes de opiáceos (Ouwehand y cols., 2004), a la diferenciación del sistema de tratamiento, que se ha vuelto más accesible para otros consumidores de drogas problemáticos, o a la reducción del número de nuevos consumidores problemáticos (Informe nacional neerlandés).
Il contributo relativo del trattamento per oppiacei rispetto alla popolazione complessiva appena entrata in terapia è sceso in maniera più marcata, a causa di un aumento del numero di pazienti con problemi collegati soprattutto ad altre droghe. Ciò può essere dovuto a un passaggio dal consumo di eroina a quello di cocaina da parte di alcuni pazienti in terapia per oppiacei (Ouwehand e altri, 2004), alla differenziazione del sistema terapeutico, che è più accessibile per altri consumatori problematici di stupefacenti, o alla ridotta percentuale di nuovi consumatori problematici (relazione nazionale olandese).
O contributo relativo do tratamento por consumo de opiáceos para a dimensão da população de novos utentes que iniciam tratamento diminuiu de forma mais acentuada, devido ao aumento do número de doentes notificados com problemas principalmente relacionados com outras drogas. Esta situação pode dever-se, por sua vez, à substituição do consumo de heroína pelo consumo de cocaína por parte de alguns utentes consumidores de opiáceos (Ouwehand et al., 2004), à diferenciação do sistema de tratamento, que se tornou mais acessível a outros consumidores problemáticos de droga, ou ao recrutamento reduzido de novos consumidores problemáticos de droga (relatório nacional dos Países Baixos).
Το σχετικό μερίδιο της θεραπείας απεξάρτησης από τα οπιούχα στον συνολικό αριθμό των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία μειώθηκε περισσότερο, λόγω της αύξησης του αναφερόμενου αριθμού ατόμων που ζητούν θεραπεία για προβλήματα που συνδέονται πρωτίστως με άλλες ουσίες. Το γεγονός αυτό, με τη σειρά του, ενδέχεται να οφείλεται σε μετατόπιση από τη χρήση ηρωίνης στη χρήση κοκαΐνης από ορισμένα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα (Ouwehand κ.ά., 2004), στη διαφοροποίηση του συστήματος θεραπείας, που έγινε πιο προσιτό για προβληματικούς χρήστες άλλων ουσιών, ή στη μειωμένη καταγραφή νέων προβληματικών χρηστών (εθνική έκθεση Κάτω Χωρών).
De relatieve bijdrage van opiatenbehandelingen aan de totale omvang van de populatie nieuwe cliënten in behandeling is kleiner geworden als gevolg van een stijging van het aantal gerapporteerde cliënten die voornamelijk vanwege andere drugs in behandeling gaan. Dit kan weer veroorzaakt worden doordat sommige opiatengebruikers van heroïne op cocaïne overstappen (Ouwehand et al., 2004), door een differentiatie van de behandelsystemen (die toegankelijker zijn geworden voor andere problematische drugsgebruikers) of door een afname van het aantal nieuwe problematische gebruikers (Nederlands nationaal verslag).
Relativní podíl léčby závislosti na opiátech na velikosti nově léčené populace se značně snížil, protože vzrostl počet klientů, u nichž se uváděly problémy primárně související s jinými drogami. Na druhé straně to může být důsledek přechodu některých opiátových klientů z heroinu na kokain (Ouwehand a kol., 2004), diferencováním systému léčby, který se stal dostupnějším pro jiné problematické uživatele drog nebo snížením počtu nových problémových uživatelů (holandská národní zpráva).
Opiatbehandlingens relative bidrag til størrelsen af den gruppe, der først lige er kommet i behandling, er faldet mere markant på grund af en stigning i antallet af indberettede klienter med problemer, der primært har forbindelse med andre stoffer. Dette kan på sin side være en følge af et skift fra heroin til kokain blandt visse opiatklienter (Ouwehand m.fl., 2004), en differentiering af behandlingssystemet, som er blevet mere tilgængeligt for andre problematiske stofbrugere, eller faldet i rekrutteringen af nye problematiske brugere (Nederlandenes nationale rapport).
Opiaatide tõttu ravi saavate klientide suhtelise osakaalu vähenemine uute ravi saavate klientide hulgas on olnud märgatavam, seda sellepärast, et klientide arv, kelle puhul teatatakse probleemide esmase põhjusena muudest narkootikumidest, on suurenenud. See võib omakorda tuleneda asjaolust, et mõned opiaaditarbijad on läinud heroiinilt üle kokaiinile (Ouwehand et al., 2004), ravisüsteemi diferentseerimisest, mis on seetõttu paremini juurdepääsetav muude narkootikumide probleemsetele tarbijatele või uute probleemsete tarbijate kaasamise vähenemisest (Madalmaade riiklik aruanne).
Opiaattien takia hoitoon hakeutuvien osuus uusista asiakkaista on vähentynyt selvästi, mikä johtuu siitä, että pääasiallisesti muiden huumeiden aiheuttamista ongelmista kärsivien asiakkaiden määrä on kasvanut. Tämä puolestaan saattaa johtua siitä, että jotkut opiaattiasiakkaat ovat siirtyneet heroiinista kokaiiniin (Ouwehand et al., 2004), että hoitojärjestelmän eriyttäminen on tehnyt hoitoon hakeutumisesta helpompaa muiden huumeiden ongelmakäyttäjille tai että uusia ongelmakäyttäjiä on ilmaantunut entistä vähemmän (Alankomaiden kansallinen raportti).
Határozottabban csökkent az opiátkezelés relatív hozzájárulása az újonnan kezelést kérő populációhoz, aminek oka az elsősorban más drogokkal kapcsolatos problémák miatt kezelésre jelentkező páciensek számának növekedésében keresendő. Ez viszont visszavezethető például arra, hogy egyes opiáthasználók heroinról kokainra váltanak (Ouwehand és mások, 2004), a gyógykezelési rendszerek nagyobb differenciáltságára, ami által más problematikus kábítószer-használók számára is hozzáférhetővé váltak, vagy arra, hogy kevesebb használóból lesz új problematikus használó (holland országjelentés).
Opiatbehandlingens relative andel av alle nye klienter er betydelig redusert, noe som skyldes en økning i antallet klienter hvis problemer primært er relatert til andre rusmidler. Dette kan igjen skyldes at enkelte opiatklienter går over fra heroin til kokain (Ouwehand et al., 2004), en differensiering av behandlingsapparatet, som er blitt mer tilgjengelig for andre problematiske narkotikabrukere, eller redusert rekruttering av nye problematiske narkotikabrukere (Nederlands nasjonale rapport).
Względny udział leczenia z uzależnienia od opiatów względem populacji rozpoczynającej leczenie po raz pierwszy zmniejsza się wyraźnie, a to ze względu na wzrost liczby pacjentów, których główne problemy związane są z innymi narkotykami. To z kolei może być spowodowane przejściem pewnej liczby pacjentów uzależnionych od opiatów z heroiny na kokainę (Ouwehand et al., 2004), zróżnicowaniem systemu leczenia, który stał się bardziej dostępny dla pozostałych osób problemowo zażywających narkotyki lub spadkiem zgłoszeń nowych osób zażywających problemowo (Sprawozdanie krajowe Holandii).
Contribuţia relativă a clienţilor tratamentului pentru dependenţa de opiacee la numărul noilor clienţi care încep tratamentul a scăzut mai accentuat, ceea ce se explică prin creşterea numărului de clienţi înregistraţi cu probleme legate în principal de alte droguri. În schimb, această evoluţie s-ar putea datora unei treceri de la consumul de heroină la cel de cocaină în cazul unor clienţi ai tratamentului pentru dependenţă de opiacee (Ouwehand et al., 2004), diferenţierii sistemului de tratament, care a devenit mai accesibil pentru alţi consumatori problematici de droguri, sau recrutării reduse de noi consumatori problematici de droguri (raportul naţional al Ţărilor de Jos).
Relatívny príspevok liečby kvôli opiátom k veľkosti novo liečenej populácie výraznejšie klesol, pretože vzrástol počet klientov, pri ktorých sa uvádzali problémy primárne súvisiace s inými drogami. Na druhej strane to môže byť dôsledok prechodu niektorých užívateľov opiátov z heroínu na kokaín (Ouwehand a kol. 2004), diferencovania liečebného systému, ktorý sa stal prístupnejší pre iných problematických užívateľov drog alebo nižšieho prijímania nových problémových užívateľov (holandská národná správa).
Relativni prispevek zdravljenja odvisnosti od opiatov k številu ljudi, ki so na novo vključeni v zdravljenje, se je opazneje zmanjšal, predvsem zaradi zmanjšanja števila ljudi, ki so poročali, da imajo predvsem probleme z drugimi drogami. To se je lahko zgodilo, ker so nekatere osebe, vključene v zdravljenje zaradi opiatov, prešle z uživanja heroina na kokain (Ouwehand et al., 2004), zaradi različnega sistema zdravljenja, ki je postalo dostopnejše za druge problematične uživalce drog, ali zaradi manjšega vključevanja novih problematičnih uživalcev v zdravljenje (nizozemsko nacionalno poročilo).
Den relativa andelen av antalet förstagångsklienter som söker behandling mot opiatmissbruk har minskat mer markant på grund av att antalet klienter vars problem i första hand är relaterade till andra droger har ökat. Detta kan i sin tur bero på att vissa opiatklienter har övergått från heroin till kokain (Ouwehand m.fl., 2004). Det kan dock också bero på differentieringen i behandlingssystemen, som har inneburit att dessa har blivit mer tillgängliga för andra problemmissbrukare, eller på den minskade nyrekryteringen av problemmissbrukare (Nederländernas nationella rapport).
  Jaunumi kvalitātes nod...  
Vienā valstu grupā (Vācija, Grieķija, Spānija, Francija, Kipra, Luksemburga, Nīderlande, Polija, Slovēnija un Apvienotā Karaliste) problemātisko opiātu lietotāju ārstēšana bez zālēm notiek galvenokārt ambulatori, taču mazāka valstu grupa ziņo par ārstēšanu stacionārā (Īrija, Itālija, Austrija) un citās valstīs nav izteikta pārsvara (Zviedrija, Norvēģija).
The setting in which drug-free treatment is provided varies considerably. In one group of countries (Germany, Greece, Spain, France, Cyprus, Luxembourg, Netherlands, Poland, Slovenia, the United Kingdom) drug-free treatment of problem opiate users takes place predominantly in outpatient settings, whereas a smaller group of countries report predominant use of inpatient settings (Ireland, Italy, Austria) and others show no clear predominance (Sweden, Norway).
La structure dans laquelle l'abstinence sans traitement de substitution est appliquée varie considérablement d’un pays à l’autre. Dans un groupe de pays (Allemagne, Grèce, Espagne, France, Chypre, Luxembourg, Pays-Bas, Pologne, Slovénie, Royaume‑Uni), l'abstinence sans traitement de substitution destinée aux usagers d'opiacés à problème se déroule essentiellement dans des centres de soins ambulatoires, tandis qu'un groupe plus restreint de pays indiquent que ce type de traitement se passe principalement dans des centres de soins résidentiels (Irlande, Italie, Autriche) et d'autres ne mentionnent pas de prédominance claire (Suède, Norvège).
Hinsichtlich der Art der Einrichtungen, in denen drogenfreie Behandlungen angeboten werden, gibt es erhebliche Unterschiede. In zahlreichen Ländern (in Deutschland, Griechenland, Spanien, Frankreich, Zypern, Luxemburg, den Niederlanden, Polen, Slowenien und dem Vereinigten Königreich) findet die drogenfreie Behandlung problematischer Drogenkonsumenten überwiegend in ambulanten Einrichtungen statt, während sie in einer kleineren Gruppe von Ländern vor allem stationär erbracht wird (Irland, Italien und Österreich) und in wieder anderen (Schweden, Norwegen) nicht eindeutig festgestellt werden kann, welche Form von Behandlungseinrichtungen überwiegt.
El entorno donde se aplica el tratamiento sin droga varía de forma considerable. En un grupo de países (Alemania, Grecia, España, Francia, Chipre, Luxemburgo, Países Bajos, Polonia, Eslovenia y Reino Unido), el tratamiento sin droga del consumo problemático de opiáceos se realiza sobre todo en entornos ambulatorios, mientras que otro grupo más pequeño de países (Irlanda, Italia y Austria) lo realiza en un entorno hospitalario, y en un tercer grupo (Suecia y Noruega) no se observa un predominio claro.
L’ambiente in cui il trattamento in situazione di astinenza viene erogato varia notevolmente. In un gruppo di paesi (Germania, Grecia, Spagna, Francia, Cipro, Lussemburgo, Paesi Bassi, Polonia, Slovenia, Regno Unito) il trattamento in situazione di astinenza dei consumatori problematici di oppiacei avviene prevalentemente in regime ambulatoriale, mentre un gruppo più ristretto di paesi riferisce un uso predominante in regime di ricovero ospedaliero (Irlanda, Italia, Austria) e altri non riferiscono una netta prevalenza per l’uno o per l'altro regime (Svezia, Norvegia).
O contexto em que o tratamento sem droga é oferecido varia consideravelmente. Num grupo de países (Alemanha, Grécia, Espanha, França, Chipre, Luxemburgo, Países Baixos, Polónia, Eslovénia, Reino Unido) o tratamento sem droga dos consumidores problemáticos de opiáceos tem predominantemente lugar em regime ambulatório, enquanto um grupo menor de países comunicam um recurso predominante ao tratamento em regime de internamento (Irlanda, Itália, Áustria) e outros não revelam uma predominância clara (Suécia, Noruega).
Οι χώροι στους οποίους παρέχεται θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών διαφέρουν σημαντικά. Σε μια ομάδα χωρών (Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Γαλλία, Κύπρος, Λουξεμβούργο, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο), η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών των προβληματικών χρηστών οπιούχων πραγματοποιείται κυρίως σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, ενώ μια μικρότερη ομάδα χωρών αναφέρει ότι χρησιμοποιούνται κυρίως κέντρα εσωτερικής παραμονής (Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία), και άλλες χώρες δεν εμφανίζουν σαφή προτίμηση (Σουηδία, Νορβηγία).
De settings waarin drugsvrije behandelingen worden uitgevoerd lopen aanzienlijk uiteen. In sommige landen vindt de drugsvrije behandeling van problematische opiatengebruikers voornamelijk via extramurale settings plaats (Duitsland, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Cyprus, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenië en het Verenigd Koninkrijk), een kleinere groep landen geeft aan dat dit voornamelijk via intramurale behandelcentra gebeurt (Ierland, Italië en Oostenrijk), terwijl er in sommige andere landen geen duidelijke voorkeur lijkt te bestaan (Zweden en Noorwegen).
Prostředí, ve kterém se abstinenčně orientovaná léčba poskytuje, se značně liší. V jedné skupině zemí (Německo, Řecko, Španělsko, Francie, Kypr, Lucembursko, Nizozemsko, Polsko, Slovinsko, Spojené království) probíhá abstinenčně orientovaná léčba problémových uživatelů opiátů převážně v ambulantním prostředí, zatímco menší skupina zemí uvádí převládající využívání ústavního prostředí (Irsko, Itálie, Rakousko) a jiné země nevykazují žádné zásadní preference (Švédsko, Norsko).
Der er stor forskel på, hvor den stoffrie behandling finder sted. I én gruppe lande (Tyskland, Grækenland, Spanien, Frankrig, Cypern, Luxembourg, Nederlandene, Polen, Slovenien, Det Forenede Kongerige) foregår den stoffrie behandling af problematiske opiatbrugere hovedsagelig ambulant, mens en mindre gruppe lande har angivet, at behandlingen hovedsagelig foregår under indlæggelse (Irland, Italien, Østrig), og der i andre lande ikke er nogen klar overvægt (Sverige, Norge).
Ravimivaba ravi pakutakse väga erinevates tingimustes. Mõnedes riikides (Saksamaal, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Küprosel, Luksemburgis, Madalmaades, Poolas, Sloveenias, Ühendkuningriigis) toimub probleemsete opiaaditarbijate ravimivaba ravi valdavalt ambulatoorsetes tingimustes, samal ajal kui väike osa riike teatab valdavalt statsionaarse ravi kasutamisest (Iirimaa, Itaalia, Austria) ning ülejäänud ei esita selget eelistust (Rootsi, Norra).
Lääkkeetöntä hoitoa annetaan hyvin erilaisissa ympäristöissä. Joissakin maissa (Saksa, Kreikka, Espanja, Ranska, Kypros, Luxemburg, Alankomaat, Puola, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta) opiaattien ongelmakäyttäjille tarjotaan lääkkeetöntä hoitoa pääasiallisesti avohoidossa, kun taas pienemmässä ryhmässä maita (Irlanti, Italia, Itävalta) suositaan laitoshoitoa ja joissakin muissa maissa (Ruotsi, Norja) kumpikaan hoitomuoto ei ole selkeästi hallitseva.
A gyógyszermentes kezelés megvalósításának körülményei igen változatosak. Az országok egyik csoportjában (Németország, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Ciprus, Luxemburg, Hollandia, Lengyelország, Szlovénia, az Egyesült Királyság) a problematikus opiáthasználók gyógyszermentes kezelése elsősorban járóbeteg-ellátásban történik, míg az országok kisebb része elsősorban a fekvőbeteg-gyógykezelésről számolt be (Írország, Olaszország, Ausztria), más országok esetében pedig nem volt egyértelmű dominancia (Svédország, Norvégia).
Miljøet behandlingen tilbys i, er svært varierende. I en gruppe land (Tyskland, Hellas, Spania, Frankrike, Kypros, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenia, Storbritannia) skjer medikamentfri behandling av problematiske opiatbrukere hovedsakelig poliklinisk, mens en mindre gruppe land hovedsakelig bruker innleggelse (Irland, Italia, Østerrike) og atter andre ikke har noen preferanse (Sverige, Norge).
Okoliczności, w jakich przeprowadza się leczenie niefarmakologiczne, różnią się znacząco. W przypadku jednej grupy państw (Niemcy, Grecja, Hiszpania, Francja, Cypr, Luksemburg, Holandia, Polska, Słowenia, Wielka Brytania) leczenie niefarmakologiczne osób problemowo zażywających opiaty prowadzi się głównie pozaszpitalnie, gdy tymczasem mniejsza grupa państw donosi o przewadze stosowania leczenia hospitalizacyjnego (Irlandia, Włochy, Austria), a inne państwa nie wykazują wyraźnej przewagi w stosowaniu którejś z metod (Szwecja, Norwegia).
Cadrul în care se asigură terapia prin abstinenţă variază considerabil. În unele ţări (Germania, Grecia, Spania, Franţa, Cipru, Luxemburg, Ţările de Jos, Polonia, Slovenia, Regatul Unit), terapia prin abstinenţă a consumatorilor problematici de opiacee se desfăşoară predominant în servicii de ambulatoriu, în timp ce într-un număr limitat de ţări se recurge predominant la internarea pacienţilor (Irlanda, Italia, Austria), iar în alte ţări nu există o predominanţă clară (Suedia, Norvegia).
Prostredie, v ktorom sa bezdrogová liečba zabezpečuje, je veľmi rozmanité. V jednej skupine štátov (Nemecko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Cyprus, Luxembursko, Holandsko, Poľsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo) sa bezdrogová liečba problémových užívateľov opiátov uskutočňuje prevažne v ambulantnom prostredí, kým menšia skupina krajín uvádza prevažné využívanie lôžkových zariadení (Írsko, Taliansko, Rakúsko) a inde nehovoria o prevahe (Švédsko, Nórsko).
Okolje, v katerem je na voljo zdravljenje brez drog, se zelo razlikuje. V eni skupini držav (Nemčija, Grčija, Španija, Francija, Ciper, Luksemburg, Nizozemska, Poljska, Slovenija, Združeno kraljestvo) zdravljenje brez drog problematičnih uživalcev opiatov po navadi poteka v izvenbolnišničnih prostorih, medtem ko manjša skupina držav poroča o prevladujoči uporabi bolnišničnih okolij (Irska, Italija, Avstrija), druge pa ne kažejo nobene prevlade (Švedska, Norveška).
De miljöer där drogfri behandling erbjuds är sinsemellan mycket olika. I en grupp länder (Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Slovenien, Storbritannien) sker drogfri behandling av problemmissbrukare av opiater främst inom öppenvården, medan en mindre grupp länder rapporterar att slutenvård är vanligast (Irland, Italien, Österrike). I vissa andra länder är inte någon av dessa vårdtyper vanligare än någon annan (Sverige, Norge).
  Jaunumi infekcijas slim...  
Kopš sešdesmitajiem gadiem ANO un ES vienošanās, stratēģijas un rīcības plāni ir vairākkārtīgi apstiprinājuši un nostiprinājuši principu, kas paredz ārstēšanas, izglītības un rehabilitācijas nodrošināšanu kā alternatīvu apcietinājumam un sodīšanai par noziegumiem, kas saistīti ar narkotikām.
Since the 1960s, UN and EU agreements, strategies and action plans have several times reaffirmed and strengthened the principle of providing treatment, education and rehabilitation as an alternative to conviction and punishment for drug-related offences. This has been translated into national legislation in EU Member States, and the criminal justice systems as well as health and social services systems have been adapted accordingly. Young drug users are especially vulnerable to getting into a vicious circle of drugs and crime, and there is a particular determination to avoid imprisonment for young offenders.
Depuis les années 1960, les accords, les stratégies et les plans d'action des Nations unies et de l'UE ont, à plusieurs reprises, réaffirmé et renforcé le principe de traitement, d'éducation et de réhabilitation en tant qu'alternative à la condamnation et à la sanction de crimes et délits liés à la drogue. Ce principe a été transposé dans le droit national des États membres de l'UE, et les systèmes de justice pénale tout comme les services sociaux et les systèmes de soins de santé ont été adaptés en conséquence. Les jeunes usagers de drogue sont particulièrement exposés au cercle vicieux de la drogue et de la criminalité et il existe une volonté particulière d'éviter la prison aux jeunes délinquants.
Seit den 60er Jahren wurde der Grundsatz, als Alternative zur Verurteilung und Bestrafung drogenbedingter Straftaten den Tätern Behandlung, Bildung und Rehabilitation anzubieten, wiederholt in Übereinkommen, Strategien und Aktionsplänen auf Ebene der Vereinten Nationen sowie der EU bekräftigt und bestätigt. Dies wurde in den einzelstaatlichen Rechtsvorschriften der EU-Mitgliedstaaten umgesetzt, und die Strafverfolgungssysteme sowie die Systeme von Gesundheits- und Sozialdiensten wurden entsprechend angepasst. Junge Drogenkonsumenten sind besonders gefährdet, in einen Teufelskreis von Drogen und Kriminalität zu geraten, und man ist insbesondere entschlossen, die Inhaftierung junger Straftäter zu vermeiden.
Desde 1960, los acuerdos, estrategias y planes de acción de Naciones Unidas y de la UE han reafirmado y reforzado en varias ocasiones el principio de tratamiento, educación y rehabilitación como alternativa a la condena y castigo de los delitos relacionados con las drogas. Este hecho se ha trasladado a la legislación nacional de los Estados miembros de la UE, y el sistema de justicia penal, al igual que los servicios sociales y sanitarios, se han adaptado con este fin. Los consumidores de drogas jóvenes son especialmente vulnerables al círculo vicioso de las drogas y el delito, y parece clara la determinación a evitar el encarcelamiento de los jóvenes delincuentes.
Sin dagli anni Sessanta accordi, strategie e piani d’azione delle Nazioni Unite e dell’Unione europea hanno più volte riaffermato e rafforzato il principio della fornitura di servizi terapeutici, formativi e riabilitativi in alternativa alla detenzione e alla punizione dei reati collegati al consumo di stupefacenti. Tutto ciò è stato recepito nelle legislazioni nazionali degli Stati membri dell’Unione europea, con un conseguente adeguamento dei sistemi di giustizia penale nonché dei sistemi di assistenza socio-sanitaria. I giovani consumatori di droga sono particolarmente vulnerabili all’eventualità di cadere nel circolo vizioso di tossicodipendenza e criminalità, e si osserva una certa determinazione a evitare l’incarcerazione dei giovani rei.
Desde a década de 1960, os acordos, estratégias e planos de acção das Nações Unidas e da UE vêm reafirmando e reforçando o princípio da oferta de tratamento, educação e reabilitação em alternativa à prisão e às sanções penais para os delitos relacionados com a droga. Este princípio foi transposto para a legislação nacional dos Estados‑Membros e os sistemas judiciais, de saúde e de assistência social foram adaptados em conformidade. Os jovens consumidores de droga são particularmente vulneráveis à entrada num círculo vicioso de drogas e criminalidade, pelo que existe uma especial determinação em evitar o encarceramento dos jovens infractores.
Από τη δεκαετία του 1960, συμφωνίες, στρατηγικές και σχέδια δράσης των Ηνωμένων Εθνών και της ΕΕ επαναβεβαίωσαν συχνά και ενίσχυσαν την αρχή της παροχής θεραπείας, εκπαίδευσης και αποκατάστασης ως εναλλακτικής λύσης αντί της καταδίκης και της τιμωρίας για τα αδικήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Αυτό μετουσιώθηκε σε εθνική νομοθεσία στα κράτη μέλη της ΕΕ, με ανάλογες προσαρμογές στα συστήματα ποινικής δικαιοσύνης καθώς και στα συστήματα υγειονομικών και κοινωνικών υπηρεσιών. Οι νεαροί χρήστες ναρκωτικών είναι ιδιαίτερα ευάλωτοι στο ενδεχόμενο να εμπλακούν σε έναν φαύλο κύκλο ναρκωτικών και εγκληματικότητας, και υπάρχει ιδιαίτερη αποφασιστικότητα για την αποφυγή της φυλάκισης των νεαρών παραβατών του νόμου.
Sinds de jaren zestig is op basis van verdragen, strategieën en actieplannen van zowel de VN en de EU herhaaldelijk het beginsel bevestigd en benadrukt dat behandelingen, voorlichting en reïntegratiemogelijkheden moeten worden aangeboden als alternatieven voor veroordelingen en straffen voor drugsgerelateerde delicten. Dit is ook als zodanig omgezet in de nationale wetgeving van de lidstaten. Ook de strafrechtelijke systemen, de maatschappelijke dienstverlening en het gezondheidszorgstelsel zijn dienovereenkomstig aangepast. Met name jonge drugsgebruikers lopen een groter risico om in een vicieuze cirkel van drugs en criminaliteit terecht te komen en er wordt vooral alles in het werk gesteld om gevangenisstraffen voor jonge drugsdelinquenten zoveel mogelijk te voorkomen.
Od 60. let 20. století dohody, strategie a akční plány OSN a EU několikrát znovu potvrdily a podpořily princip poskytování léčby, vzdělávání a rehabilitace jako alternativy odsouzení a trestu za trestné činy související s drogami. Tato skutečnost se ve členských státech EU promítla do národní legislativy a odpovídajícím způsobem byly upraveny i systémy trestního soudnictví a systémy zdravotnických a sociálních služeb. Zvláště ohroženi tím, že se stanou součástí začarovaného kruhu drog a kriminality, jsou mladí uživatelé drog, a proto existují konkrétní snahy zabránit uvěznění mladých pachatelů.
Siden 1960'erne har FN- og EU-aftaler, -strategier og -handlingsplaner gentagne gange bekræftet og styrket princippet om behandling, uddannelse og rehabilitering som et alternativ til domfældelse og straf for narkotikarelaterede overtrædelser. Dette er blevet omsat til national lovgivning i EU-medlemsstaterne, og de strafferetlige systemer såvel som sundheds- og socialsystemerne er blevet tilpasset i overensstemmelse hermed. Navnlig unge stofbrugere risikerer at komme ind i en ond cirkel med stoffer og kriminalitet, og der synes at være en særlig vilje til at undgå at fængsle unge lovovertrædere.
Alates 1960ndatest aastatest on ÜRO ja ELi kokkulepetes, strateegiates ja tegevuskavades korduvalt rõhutatud ja tugevdatud põhimõtet kasutada ravi, koolitust ja taastusravi kui alternatiivi uimastitega seotud õigusrikkumiste eest süüdimõistmisele ja karistuse määramisele. Seda põhimõtet on ELi liikmesriigid rakendanud oma siseriiklikus seadusandluses ning kriminaalkohtu-, tervishoiu- ja sotsiaalsüsteemid on selle järgi kohandatud. Noored uimastitarbijad on sellesse narkootikumide ja kuritegude nõiaringi sattumise eest eriti halvasti kaitstud ning eeskätt soovitakse vältida vangistust noorte õigusrikkujate puhul.
YK:n ja EU:n sopimuksissa, strategioissa ja toimintasuunnitelmissa on 1960‑luvulta lähtien toistettu ja vahvistettu periaatetta, jonka mukaan huumerikosten tuomioiden tai rangaistusten vaihtoehtona tarjotaan hoitoa, koulutusta ja kuntoutusta. Tämä on otettu huomioon EU:n jäsenvaltioiden kansallisissa lainsäädännöissä, ja rikosoikeusjärjestelmiä ja terveydenhuolto- ja sosiaalipalvelujärjestelmiä on muokattu sen mukaisesti. Nuoret huumeidenkäyttäjät ovat erityisen alttiita ajautumaan huumeiden ja rikosten noidankehään, ja nuorten rikoksentekijöiden vangitsemista pyritään määrätietoisesti välttämään.
1960 óta az ENSZ és az EU megállapodásai, stratégiái és cselekvési tervei számtalan alkalommal hangsúlyozták és megerősítették azt az elvet, hogy a kábítószerrel összefüggő bűncselekményekért az elítélés és büntetés helyett gyógykezelést, oktatást és rehabilitációt kell biztosítani. Ezt az EU tagállamai nemzeti jogukba is átültették, és büntetőjogi igazságügyi rendszereiket, valamint az egészségügyi és szociális ellátórendszereiket ehhez az elvhez igazították. A fiatal kábítószer-használókat különösen fenyegeti az a veszély, hogy a kábítószerek és a bűnözés ördögi körébe kerülnek, ezért a fiatalkorú elkövetők esetében kifejezetten az a szándék, hogy kerülni kell a börtönbüntetést.
Siden 1960-tallet har avtaler, strategier og handlingsplaner i FN og EU gjentatte ganger bekreftet og styrket prinsippet om behandling, utdanning og rehabilitering som et alternativ til fengsling og straff for narkotikarelaterte lovbrudd. Dette er gjennomført i nasjonal lovgivning i medlemsstatene i EU, og strafferettssystemene og helse- og sosialtjenestene er tilpasset deretter. Unge narkotikabrukere er særlig utsatt for å komme inn i en ond sirkel med narkotika og kriminalitet, og det har vært spesielt viktig å unngå fengsel for unge lovbrytere.
Od lat 60-tych umowy, strategie i plany działania ONZ i UE kilkakrotnie potwierdzały i wzmacniały zasadę dostępu do leczenia, edukacji i resocjalizacji jako alternatywy dla skazywania i karania za przestępstwa związane z narkotykami. Zostało to przeniesione do prawodawstwa krajowego Państw Członkowskich UE, odpowiednio przystosowano także systemy sądownictwa karnego oraz systemy usług zdrowotnych i opieki społecznej. Młode osoby zażywające narkotyki są szczególnie wrażliwe na oddziaływanie błędnego koła narkotyków i przestępczości, i dlatego ze szczególną determinacją stara się unikać osadzania w więzieniu przestępców młodych.
Începând din anii 1960, acordurile, strategiile şi planurile de acţiune ale ONU şi ale Uniunii Europene au reafirmat şi consolidat în mod repetat principiul conform căruia tratamentul, educaţia şi reabilitarea se asigură ca alternativă la condamnare şi pedeapsă pentru infracţiunile legate de droguri. Acest principiu a fost transpus în legislaţia naţională a statelor membre ale Uniunii Europene, iar sistemele de urmărire penală, precum şi cele de asistenţă medicală şi socială au fost adaptate în mod corespunzător. Consumatorii de droguri tineri sunt în mod special expuşi riscului de a intra în cercul vicios al drogurilor şi infracţionalităţii, iar astfel există o motivaţie specială pentru a evita încarcerarea tinerilor infractori.
Zmluvy, stratégie a akčné plány Organizácie Spojených národov a Európskej únie od šesťdesiatych rokov minulého storočia viackrát potvrdili a zdôraznili zásadu poskytovania liečby, vzdelávania a resocializácie ako alternatívu odsúdenia a trestu za trestné činy súvisiace s drogami. Bola preložená do vnútroštátnych právnych predpisov členských štátov EÚ a systémy trestného súdnictva a aj systémy zdravotníckych a sociálnych služieb sa jej prispôsobili. Mladí užívatelia drog sú obzvlášť zraniteľní po vstupe do brutálneho kruhu drog a zločinu, a preto existuje osobitné odhodlanie vyhnúť sa uväzneniu mladých páchateľov.
Od leta 1960 naprej so sporazumi, strategije in akcijski načrti Združenih narodov in EU večkrat potrdili in okrepili načelo zagotavljanja zdravljenja, izobraževanja in rehabilitacije kot alternativo za obsodbo in kaznovanje kaznivih dejanj, povezanih z drogo. To je bilo preneseno v nacionalne strategije držav članic EU, kazenski pravosodni sistem ter sistemi zdravstvenih in socialnih služb pa so se temu primerno prilagodili. Mlajši uživalci drog so zlasti ranljivi, da se bodo zapletli v začarani krog drog in kriminala, zato obstaja posebna odločenost, da se pri mlajših storilcih izognemo zaporu.
Sedan 1960-talet har avtal, strategier och handlingsplaner från FN och EU flera gånger befäst och stärkt principen om att behandling, utbildning och rehabilitering ska tillhandahållas som ett alternativ till straff för narkotikarelaterade brott. Denna princip har omvandlats till nationell lagstiftning inom EU:s medlemsstater och de straffrättsliga systemen samt vård och socialtjänst har anpassats i enlighet med detta. Unga narkotikamissbrukare är särskilt utsatta när det gäller att hamna i en ond cirkel av narkotika och brott och det är särskilt viktigt att unga brottslingar inte hamnar i fängelse.
  Sociālā reintegrācija  
Sociālā reintegrācija ir mazāk izstrādāta atbildes reakcija uz problemātisko narkotiku lietošanu nekā ārstēšana, un līdz ar to uzraudzības un atskaites dati šajā jomā ir nepilnīgi. Dažas valstis ziņo par savu centienu sociālās reintegrācijas jomā kvalitatīvo novērtējumu, taču neviena no tām neinformē par pietiekamu segumu.
Social reintegration is a less well-established response to problem drug use than is treatment and, consequently, monitoring and reporting in this field are more patchy. Some countries report qualitative assessments of their efforts in the field of social reintegration; however, none reports good coverage. The countries reporting (Estonia, Ireland, Malta, the Netherlands, Romania, Sweden and Norway) all identify deficiencies in their social reintegration services and/or programmes. One exception to the rule is Greece, where there is both a relatively wide fan of social reintegration programmes and reliable data on the number of clients they reach.
La réinsertion sociale est une réponse à l'usage problématique de drogue moins bien établie que le traitement et, par conséquent, le suivi et les rapports dans ce domaine sont plus fragmentaires. Certains pays indiquent que des évaluations qualitatives de leurs efforts en matière de réinsertion sociale ont lieu; cependant, aucun ne mentionne une bonne couverture. Les pays qui fournissent des informations (Estonie, Irlande, Malte, Pays-Bas, Roumanie, Suède et Norvège) épinglent tous des lacunes dans leurs services et/ou programmes de réinsertion sociale. La Grèce constitue une exception à la règle; en effet, ce pays possède un éventail relativement large de programmes de réinsertion sociale et dispose également de données fiables sur le nombre de patients couverts.
Die soziale Reintegration ist im Vergleich zur Behandlung eine weniger stark verbreitete Maßnahme zur Bekämpfung des problematischen Drogenkonsums, und daher sind die Beobachtungen und die Berichterstattung in diesem Bereich lückenhafter. Aus einigen Ländern gibt es Berichte über die qualitative Bewertung ihrer Bemühungen im Bereich der sozialen Reintegration, jedoch wird in keinem Land ein zufriedenstellender Erfassungsgrad verzeichnet. Die Länder, die Informationen bereitstellen (Estland, Irland, Malta, die Niederlande, Rumänien, Schweden und Norwegen), melden sämtlich Defizite bei den sozialen Reintegrationsdiensten und/oder -programmen. Eine Ausnahme bildet hier Griechenland, wo es ein relativ breit gefächertes Angebot sozialer Reintegrationsprogramme gibt und verlässliche Daten über die Zahl der von diesen erreichten Patienten vorliegen.
La reintegración social es una respuesta al problema de las drogas que no está tan extendida como el tratamiento y, por consiguiente, el control y la información en este campo son más desiguales. Algunos países realizan evaluaciones cualitativas de sus esfuerzos en el ámbito de la reintegración social, aunque ninguno presenta una buena cobertura. Todos los países que han facilitado información (Estonia, Irlanda, Malta, Países Bajos, Rumanía, Suecia y Noruega) señalan deficiencias en sus servicios o programas de reintegración social. La excepción a esta regla es Grecia, donde existe un abanico relativamente amplio de programas de reintegración social y datos fiables del número de pacientes al que llegan.
Il reinserimento sociale è una risposta meno consolidata al consumo problematico di stupefacenti di quanto non sia la terapia e, di conseguenza, il monitoraggio e la stesura di relazioni in questo ambito sono più lacunosi. Alcuni paesi conducono valutazioni qualitative dei propri interventi nel campo del reinserimento sociale; nessuno , tuttavia, fornisce informazioni di ampia portata. I paesi in cui vengono redatte relazioni (Estonia, Irlanda, Malta, Paesi Bassi, Romania, Svezia e Norvegia) individuano carenze nei servizi e/o nei programmi di reinserimento sociale. Costituisce un’eccezione alla regola la Grecia, dove esistono sia un ventaglio relativamente ampio di programmi di reinserimento sociale sia dati affidabili sul numero di pazienti interessati da tali programmi.
A reintegração social é uma resposta menos enraizada ao consumo problemático de droga do que o tratamento e, por conseguinte, o acompanhamento e a comunicação de dados neste campo são também menos coerentes. Alguns países mencionam a realização de avaliações qualitativas dos seus esforços no domínio da reintegração social; no entanto, nenhum deles apresenta uma boa cobertura. Todos os países que comunicam informações (Estónia, Irlanda, Malta, Países Baixos, Roménia, Suécia e Noruega) identificam deficiências nos seus serviços e/ou programas de reintegração social. A Grécia constitui uma excepção à regra, possuindo um leque relativamente vasto de programas de reintegração social e dados fiáveis sobre o número de utentes que eles abrangem.
Η κοινωνική επανένταξη αποτελεί λιγότερο καθιερωμένη μέθοδο αντιμετώπισης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών από την προσέγγιση της θεραπείας και κατά συνέπεια είναι πιο αποσπασματική η παρακολούθηση και η υποβολή εκθέσεων στον τομέα αυτό. Ορισμένες χώρες αναφέρουν ποιοτικές αξιολογήσεις των προσπαθειών τους στον τομέα της κοινωνικής επανένταξης· ωστόσο, καμία δεν αναφέρει καλή κάλυψη. Όλες οι χώρες που υποβάλλουν εκθέσεις (Εσθονία, Ιρλανδία, Μάλτα, Κάτω Χώρες, Ρουμανία, Σουηδία και Νορβηγία) εντοπίζουν αδυναμίες στις υπηρεσίες ή/και τα προγράμματα κοινωνικής επανένταξης που διαθέτουν. Εξαίρεση στον κανόνα αποτελεί η Ελλάδα, όπου υπάρχει ένα σχετικά ευρύ φάσμα προγραμμάτων κοινωνικής επανένταξης αλλά και αξιόπιστα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ανθρώπων που προσεγγίζουν.
Sociale integratie wordt in het kader van het terugdringen van problematisch drugsgebruik veel minder toegepast dan drugsbehandelingen en dat betekent dat het overzicht en de rapportage op dit gebied ook veel gefragmenteerder is. Sommige landen maken weliswaar melding van kwalitatieve evaluaties van hun activiteiten op het gebied van de sociale reïntegratie, maar geen van die landen rapporteert op dit vlak een goede dekking. Alle rapporterende landen (Estland, Ierland, Malta, Nederland, Roemenië, Zweden en Noorwegen) constateren tekortkomingen in hun diensten en/of programma’s die op sociale reïntegratie zijn gericht. Griekenland is de uitzondering op de regel, aangezien er in dit land zowel sprake is van een relatief breed scala aan programma’s voor sociale reïntegratie als van betrouwbare gegevens over het aantal cliënten dat hierdoor wordt bereikt.
Sociální reintegrace je méně dobře zavedenou odezvou na problémové užívání drog než léčba. V důsledku toho je sledování a poskytování informací na tomto úseku méně rovnoměrné. Některé země uvádějí kvalitativní vyhodnocení svého úsilí na úseku sociální reintegrace, žádná však v dostatečném rozsahu. Všechny země poskytující informace (Estonsko, Irsko, Malta, Nizozemsko, Rumunsko, Švédsko a Norsko) uvádějí nedostatky ve svých službách nebo programech sociální reintegrace. Jedinou výjimkou z tohoto pravidla je Řecko, kde existuje jak relativně široká paleta programů sociální reintegrace, tak spolehlivé údaje o počtu klientů, pro které jsou určeny.
Social reintegration anvendes sjældnere som løsning på et stofbrugsproblem end behandling, hvorfor overvågningen og rapporteringen på dette område er mere mangelfuld. Nogle lande indberetter kvalitative vurderinger af deres indsats inden for social reintegration; der er imidlertid ingen, der rapporterer om en god dækning. De lande, der foretager indberetning (Estland, Irland, Malta, Nederlandene, Rumænien, Sverige og Norge), peger alle på mangler i deres sociale reintegrationstjenester og/eller -programmer. En enkelt undtagelse udgør Grækenland, hvor der både findes en forholdsvis bred vifte af sociale reintegrationsprogrammer og pålidelige data om antallet af klienter, de når ud til.
Sotsiaalne reintegratsioon on raviga võrreldes vähem juurutatud probleemse uimastitarbimise vastumeede ja seetõttu on seire ja aruandlus selles vallas ebaühtlasem. Mõned riigid teatavad sotsiaalse reintegratsiooni ala tehtavate jõupingutuste kvalitatiivsest hindamisest, siiski ei teata ükski riik piisavast ulatusest. Kõik aruande esitanud riigid (Eesti, Iirimaa, Malta, Madalmaad, Rumeenia, Rootsi ja Norra) tunnistavad puudujääke oma sotsiaalse reintegratsiooni teenustes ja/või programmides. Sellele reeglile on üks erand – Kreeka, kus on olemas nii suhteliselt lai valik sotsiaalse reintegratsiooni programme kui ka usaldusväärseid andmeid klientide arvu kohta, keda nendesse programmidesse kaasatakse.
Sosiaalinen kuntoutus ei ole huumeiden ongelmakäytön yhteydessä yhtä vakiintunut toimenpide kuin hoito, joten tämänkin alan seurannassa ja raportoinnissa on puutteita. Jotkin maat ovat raportoineet sosiaalisen kuntoutuksen alalla tehdyn työn laadullisesta arvioinnista, mutta yhdessäkään näistä maista kattavuus ei ole riittävä. Kaikki tietoja toimittaneet maat (Viro, Irlanti, Malta, Alankomaat, Romania, Ruotsi ja Norja) ovat tunnistaneet puutteita sosiaalisen kuntoutuksen palveluissaan ja/tai ohjelmissaan. Ainoana poikkeuksena on Kreikka, jossa on sekä melko laaja valikoima sosiaalisen kuntoutuksen ohjelmia että luotettavaa tietoa niihin osallistuvien asiakkaiden määrästä.
A szociális visszailleszkedés kevésbé régi alapokkal rendelkező válasz a problematikus kábítószer-használatra, mint a kezelés, ennek megfelelően a megfigyelés és jelentéskészítés ezen a területen szórványosabb. Néhány ország a szociális visszailleszkedés terén tett erőfeszítéseiről minőségi értékelést is készített; jó lefedettségről azonban sehonnan nem számoltak be. A jelentést tevő országok (Észtország, Írország, Málta, Hollandia, Románia, Svédország és Norvégia) egyöntetűen hiányosságokat találtak szociális visszailleszkedési szolgáltatásaik és/vagy programjaik terén. Ez alól az egyetlen kivétel Görögország, ahol egyrészt a szociális visszailleszkedési programok elterjedtsége viszonylag nagy, másrészt az általuk elért páciensek számáról is megbízható adatok állnak rendelkezésre.
Sosial reintegrasjon har vært mindre påaktet enn behandling som tiltak i forhold til problematisk bruk av narkotika, og derfor er kartleggingen og rapporteringen på dette området langt mer usammenhengende. Noen land rapporterer om kvalitative vurderinger av sin innsats på området sosial reintegrasjon, men ingen rapporterer om god dekning. Alle landene som rapporterer (Estland, Irland, Malta, Nederland, Romania, Sverige og Norge), identifiserer mangler i sine tjenester og/eller programmer i forbindelse med sosial reintegrasjon. Ett unntak her er Hellas, som har et relativt bredt spekter av programmer for sosial reintegrasjon og pålitelige data om antallet klienter de når ut til.
Powtórna integracja społeczna jest mniej ugruntowaną reakcją na problemowe zażywanie narkotyków niż leczenie i w rezultacie monitorowanie oraz raportowanie w tej dziedzinie jest również bardziej niejednolite. Niektóre państwa informują o ocenach jakościowych swoich wysiłków w dziedzinie powtórnej integracji społecznej, żadne jednak nie informuje o dobrym zasięgu. Wszystkie państwa, które przekazują dane (Estonia, Irlandia, Malta, Holandia, Rumunia, Szwecja i Norwegia) stwierdzają niedostatki swoich usług i/lub programów integracji społecznej. Jedynym wyjątkiem jest Grecja, gdzie istnieje stosunkowo bogaty wachlarz programów integracji społecznej, z Grecji pochodzą też wiarygodne dane o liczbach pacjentów, do których docierają te programy.
Reinserţia socială este un mod de reacţie la problema consumului de droguri mai slab conturat decât tratamentul şi, prin urmare, activităţile de monitorizare şi raportare în acest domeniu sunt mai inconsecvente. Unele ţări raportează evaluări calitative ale eforturilor lor în domeniul reinserţiei sociale; cu toate acestea, nici un stat nu raportează o bună acoperire în acest sens. Toate ţările care au raportat date în această privinţă (Estonia, Irlanda, Malta, Ţările de Jos, România, Suedia şi Norvegia) au subliniat deficienţele serviciilor şi/sau programelor lor de reinserţie socială. Grecia reprezintă excepţia de la regulă, având o gamă relativ bogată de programe de reinserţie socială şi date fiabile privind numărul de clienţi cuprinşi în acestea.
Resocializácia je menej dobre zavedenou reakciou na problémové užívanie drog než liečba a z tohto dôvodu je aj sledovanie a vykazovanie v tejto oblasti menej systematické. Niektoré krajiny uviedli kvalitatívne posúdenie svojich snáh v oblasti resocializácie, ale žiadna v dostatočnom rozsahu. Všetky krajiny, ktoré poskytli informácie (Estónsko, Írsko, Malta, Holandsko, Rumunsko, Švédsko a Nórsko), konštatujú nedostatky vo svojich resocializačných službách alebo programoch. Výnimkou z pravidla je Grécko, kde je jednak relatívne široká paleta resocializačných programov, jednak spoľahlivé údaje o počte klientov, ktorí sa na nich zúčastnili.
Socialna reintegracija je v primerjavi z zdravljenjem manj uveljavljen odziv na problematično uživanje drog in zato sta spremljanje in poročanje na tem področju še neenotna. Nekatere države članice poročajo o kvalitativnih presojah svojih prizadevanj na področju socialne reintegracije, vendar nobena ne poroča o dobri pokritosti. Države, ki so poročale (Estonija, Irska, Malta, Nizozemska, Romunija, Švedska in Norveška), so vse odkrile pomanjkljivosti s svojih službah in/ali programih za socialno reintegracijo. Izjema je le Grčija, kjer obstajajo relativno široka paleta programov za socialno reintegracijo ter zanesljivi podatki o številu oseb, ki jih dosežejo.
Återintegrering i samhället är en mindre väletablerad motåtgärd mot problemmissbruk än vad behandling är, och följaktligen är övervakningen och rapporteringen mer ofullständig. Vissa länder redovisar kvalitativa bedömningar av sina insatser på området återintegrering i samhället. Inget land redovisar dock god täckning. De länder som redovisar detta (Estland, Irland, Malta, Nederländerna, Rumänien, Sverige och Norge) har alla upptäckt bristfälligheter i sina tjänster och/eller program för återintegrering i samhället. Ett undantag är Grekland där det både är ett ganska brett urval program för återintegrering i samhället och tillförlitliga uppgifter om antalet klienter som nås.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Novērtējums par vienu no beznarkotiku zonām Austrijas cietumā parādīja, ka ieslodzītie, kas atbrīvoti no beznarkotiku zonas, tika notiesāti atkārtoti daudz retāk nekā tie ieslodzītie, kas atbrīvoti no parastajām cietuma zonām (35 % salīdzinājumā ar 62 %).
Another preventative element is the establishment of drug-free units within prisons. Participation is on a voluntary basis, generally after written declarations to accept certain conditions, for example periodic urine testing, have been signed by imprisoned drug users. Such units exist in all EU-15 Member States. In the ‘new’ Member States, drug-free units have been established in most countries. An evaluation of the drug-free zone in one Austrian prison showed that prisoners released from the drug-free zone were sentenced again significantly less often than prisoners released from normal units in the prison (35 % compared with 62 %).
Un autre facteur de prévention est la création d'unités «drug-free» dans les prisons. La participation est volontaire et est généralement subordonnée à la signature d'une déclaration écrite d'acceptation de certaines conditions, par exemple des analyses d'urine périodiques, par les usagers de drogue incarcérés. Ces unités existent dans tous les États membres de l'UE‑15. Des unités «drug-free» ont été mises en place dans la plupart des «nouveaux» États membres. Une évaluation de la zone «drug-free» dans une prison autrichienne a montré que les détenus libérés après avoir séjourné dans cette zone récidivaient sensiblement moins souvent que les détenus sortant des unités normales de la prison (35 % contre 62 %).
Eine weitere Präventivmaßnahme ist die Schaffung drogenfreier Abteilungen in den Haftanstalten. Die Teilnahme ist freiwillig und setzt in der Regel die Unterzeichnung einer schriftlichen Erklärung des inhaftierten Drogenkonsumenten voraus, bestimmte Bedingungen, wie beispielsweise regelmäßige Urintests, zu akzeptieren. Drogenfreie Abteilungen gibt es in allen EU-15-Mitgliedstaaten sowie in den meisten „neuen“ Mitgliedstaaten. Eine Evaluierung der drogenfreien Zone in einer österreichischen Haftanstalt hat ergeben, dass Haftinsassen, die aus der drogenfreien Zone entlassen wurden, signifikant weniger häufig rückfällig wurden als Haftinsassen, die aus normalen Abteilungen des Gefängnisses entlassen wurden (35 % gegenüber 62 %).
Otro elemento de prevención es la creación de unidades sin droga en las prisiones. La participación es voluntaria, por lo general después de que los presos consumidores hayan firmado una declaración de aceptación de ciertas condiciones como, por ejemplo, un análisis periódico de orina. Este tipo de unidades existen en todos los países de la UE 15. En la mayoría de los «nuevos» Estados miembros se han creado unidades sin droga. La evaluación de la zona sin droga de una prisión austríaca demostró que, a su salida de prisión, los reclusos ocupantes de esa zona reincidían con menos frecuencia que los que salían de las unidades normales de la prisión (el 35 % frente al 62 %).
Un altro elemento preventivo è la costituzione di unità di astinenza all’interno delle carceri. La partecipazione è volontaria, solitamente condizionata dalla sottoscrizione da parte dei detenuti consumatori di droga di una dichiarazione scritta quale forma di accettazione di talune condizioni, per esempio l’esame periodico delle urine. Queste unità esistono in tutti gli Stati dell’UE a 15. Per quanto concerne i “nuovi” Stati membri dell’UE, le unità di astinenza sono state create nella maggior parte di questi paesi. Una valutazione della zona di astinenza in un carcere austriaco ha dimostrato che i detenuti scarcerati da queste strutture venivano condannati nuovamente per reati di droga in misura significativamente minore rispetto ai detenuti scarcerati da unità carcerarie normali (35% rispetto al 62%).
Outro elemento preventivo é a criação de unidades livres de droga nas prisões. A participação nestas unidades é voluntária, geralmente após a assinatura pelos toxicodependentes encarcerados de uma declaração por escrito de que aceitam determinadas condições, por exemplo, análises periódicas à urina. Essas unidades existem em todos os Estados-Membros da UE-15. Nos Estados-Membros “novos”, foram criadas unidades livres de droga na maioria dos países. Uma avaliação da ala livre de droga de uma prisão austríaca demonstrou que é muito menos frequente os reclusos saídos dessas alas serem novamente condenados do que os reclusos que saem das alas prisionais normais (35% para 62%).
Ένα άλλο προληπτικό μέτρο είναι η καθιέρωση εντός των σωφρονιστικών ιδρυμάτων μονάδων όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών. Η συμμετοχή είναι εθελοντική, συνήθως κατόπιν υπογραφής από τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών μιας γραπτής δήλωσης αποδοχής ορισμένων όρων, όπως για παράδειγμα, περιοδικές εξετάσεις ούρων. Τέτοιες μονάδες υπάρχουν σε όλα τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15. Στα «νέα» κράτη μέλη, έχουν καθιερωθεί μονάδες όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών στις περισσότερες χώρες. Η αξιολόγηση μιας μονάδας στην οποία δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών σε ένα σωφρονιστικό ίδρυμα στην Αυστρία έδειξε ότι οι κρατούμενοι που αποφυλακίσθηκαν από τη συγκεκριμένη μονάδα καταδικάσθηκαν εκ νέου πολύ λιγότερο συχνά από τους κρατούμενους που αποφυλακίσθηκαν από άλλες μονάδες του σωφρονιστικού ιδρύματος (35 % σε σύγκριση με 62 %).
Een andere preventieve maatregel is het creëren van drugsvrije afdelingen in gevangenissen. Gedetineerde drugsgebruikers kunnen op vrijwillige basis op een dergelijke afdeling worden geplaatst, meestal na het ondertekenen van een schriftelijke verklaring dat zij met bepaalde voorwaarden akkoord gaan, zoals periodieke urinetests. Alle vijftien oude lidstaten en de meeste nieuwe lidstaten maken gebruik van drugsvrije afdelingen. Uit een evaluatie van de drugsvrije zone in een Oostenrijkse gevangenis blijkt dat gedetineerden van deze afdeling significant minder vaak opnieuw worden veroordeeld na hun vrijlating (35%) dan vrijgelaten gedetineerden van “normale” afdelingen (62%).
Dalším prvkem prevence je vytvoření oddělení s bezdrogovým (abstinenčním) režimem ve věznicích. Zařazení do nich je dobrovolné, obvykle poté, co uvěznění uživatelé drog podepíší písemné prohlášení o tom, že souhlasí s určitými podmínkami, například pravidelným testováním moče. Taková oddělení existují ve všech původních 15 členských státech EU. V „nových“ členských státech jsou oddělení s bezdrogovým režimem zřizována ve většině zemí. Hodnocení zóny s bezdrogovým režimem provedené v jednom rakouském vězení prokázalo, že vězni propuštění z této zóny byli znovu odsuzováni podstatně méně než vězni propuštění z normálních vězeňských oddělení (35 % oproti 62 %).
Et andet forebyggelseselement er oprettelsen af stoffrie afdelinger inden for fængslerne. Deltagelsen sker frivilligt, generelt efter at indsatte stofbrugere har underskrevet skriftlige erklæringer om at acceptere visse betingelser, f.eks. at aflægge periodiske urintest. Sådanne afdelinger findes i alle EU-15-medlemsstater. I de fleste 'nye' medlemsstater er der blevet oprettet stoffrie afdelinger. Det fremgik af en evaluering af det stoffrie område i et østrigsk fængsel, at indsatte, der var blevet løsladt fra det stoffrie område, blev dømt igen betydeligt sjældnere end indsatte, der var blevet løsladt fra almindelige fængselsafdelinger (35 % i forhold til 62 %).
Teine ennetav meetod on uimastivabade üksuste loomine vanglates. Osalemine toimub vabatahtlikkuse alusel, tavaliselt pärast uimasteid tarvitavate vangide poolt kirjaliku avalduse allkirjastamist, et nad nõustuvad teatud tingimuste, näiteks kindla aja tagant võetava uriiniprooviga. Taolised üksused on olemas 15 ELi liikmesriigis. Uutest liikmesriikidest on uimastivabad üksused loodud enamikus liikmesriikides. Uimastivaba tsooni kohta teostatud hindamine ühes Austria vanglas näitas, et vangid, kes pääsesid vabadusse uimastivabast tsoonist, said oluliselt vähem uusi karistusi kui vangid, kes vabastati vangla tavalistest üksustest (35% võrreldes 62%).
Toinen ehkäisevä toiminta on huumeettomien osastojen perustaminen vankiloihin. Niihin hakeutuminen on vapaaehtoista, ja huumeita käyttävien vankien on yleensä allekirjoitettava ilmoitus, jossa he hyväksyvät tietyt ehdot, kuten säännölliset virtsatestit. Huumeettomia osastoja on kaikissa EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja niitä on perustettu useimpiin "uusiin" jäsenvaltioihin. Yhden itävaltalaisen vankilan huumeettoman osaston arvioinnissa ilmeni, että huumeettomalta osastolta vapautetuista vangeista tuomittiin uudelleen huomattavasti pienempi osuus kuin vankilan tavallisilta osastoilta vapautetuista vangeista (35 % verrattuna 62 %:iin).
A megelőzés másik eleme a gyógyszermentes egységek létrehozása a börtönökön belül. A részvétel önkéntes alapon történik, a fogva tartott kábítószer-használónak általában írásban kell nyilatkoznia arról, hogy elfogad bizonyos feltételeket, például a rendszeres vizeletvizsgálatot. Ilyen egységek az EU-15 valamennyi tagállamában léteznek. Az „új” tagállamok közül a legtöbb országban létrehoztak gyógyszermentes egységeket. Egy osztrák börtönben létrehozott gyógyszermentes zóna értékelése azt mutatta ki, hogy a gyógyszermentes zónából szabadult személyeket lényegesen ritkábban ítélték el újra, mint a börtön hagyományos egységeiből szabadulókat (35%, szemben a 62%-kal).
Et annet element i forebyggingen er opprettelsen av rusfrie enheter i fengslene. Deltakelse skjer på frivillig basis, vanligvis etter at den innsatte har skrevet under på at han eller hun godtar visse vilkår, f.eks. periodiske urinprøver. Slike enheter finnes i EU-15-landene. De fleste ”nye”’ medlemsstatene har også opprettet rusfrie enheter. En evaluering av den rusfrie sonen i et fengsel i Østerrike viste at innsatte som ble løslatt fra rusfrie soner hadde betydelig lavere sannsynlighet for å bli fengslet på nytt enn innsatte som ble løslatt fra vanlige fengselsenheter (45 % sammenlignet med 62 %).
Kolejnym elementem zapobiegawczym jest tworzenie w więzieniach oddziałów wolnych od narkotyków. Przebywanie w nich jest dobrowolne, zazwyczaj wiąże się z podpisaniem przez osadzoną w więzieniu osobę uzależnioną od narkotyków oświadczenia zgody na pewne warunki, np. okresowe badanie moczu. Oddziały takie istnieją we wszystkich 15 starych Państwach Członkowskich UE. W „nowych” Państwach Członkowskich oddziały wolne od narkotyków powstały w większości z nich. Ocena strefy wolnej od narkotyków działającej w jednym z więzień w Austrii wykazała, że więźniowie, którzy opuszczali tę strefę byli skazywani ponownie o wiele rzadziej niż więźniowie wypuszczani na wolność ze zwykłych oddziałów więziennych (35% w porównaniu z 62%).
Înfiinţarea unităţilor de abstinenţă constituie un alt element preventiv. Participarea la acestea se face voluntar, în general după semnarea de către consumatorii de droguri încarceraţi a unor declaraţii scrise pentru acceptarea anumitor condiţii, de exemplu pentru efectuarea examenului periodic de urină. Astfel de unităţi există în toate statele membre din Europa celor 15. În ceea ce priveşte noile state membre, s-au instituit unităţi de abstinenţă în majoritate ţărilor. O evaluare realizată asupra unei zone de abstinenţă dintr-o închisoare austriacă a arătat că deţinuţii eliberaţi din zona de abstinenţă au avut considerabil mai puţine condamnări ulterioare decât cei eliberaţi din unităţile obişnuite ale închisorii (35 % faţă de 62 %).
Iným preventívnym prvkom je zriaďovanie bezdrogových „čistých“ oddelení vo väzniciach. Účasť uväznených užívateľov drog v nich je dobrovoľná, všeobecne po podpísaní písomného vyhlásenia o prijatí určitých podmienok, napr. pravidelného testovania moču. Takéto oddelenia existujú vo všetkých členských štátoch EÚ-15. Bezdrogové oddelenia boli zriadené aj vo väčšine „nových“ členských štátov. Vyhodnotenie bezdrogovej zóny v jednom rakúskom väzení ukázalo, že väzni prepustení z bezdrogovej zóny boli znovu odsúdení podstatne menej často, než väzni prepustení z normálnych oddelení väzenia (35 % oproti 62 %).
Drug preventivni element je ustanovitev enot brez drog v samih zaporih. Sodelovanje je prostovoljno, običajno potem, ko zaprti uživalci drog podpišejo pisne izjave, da sprejemajo določene pogoje, na primer periodično testiranje urina. Take enote obstajajo v vseh država članicah EU-15. Enote brez drog so bile ustanovljene v večini "novih" držav. Ocena območja brez drog v enem od avstrijskih zaporov je pokazala, da so bili zaporniki, izpuščeni iz območja brez drog, ponovno kaznovani veliko manjkrat kot zaporniki, izpuščeni iz običajnih enot v zaporih (35 % v primerjavi z 62 %).
Ett annat exempel på en förebyggande åtgärd är inrättandet av drogfria enheter i fängelserna. Deltagandet är frivilligt och sker oftast under förutsättning att den fängslade narkotikamissbrukaren undertecknar ett skriftligt intyg om att denne godkänner vissa villkor, exempelvis regelbundna urinprov. Dessa enheter finns i alla EU 15-medlemsstaterna. I de flesta av de ”nya” medlemsstaterna har drogfria enheter inrättats. En utvärdering av den drogfria zonen i ett österrikiskt fängelse visade att det var mycket mer sällsynt att de interner som släpptes ut därifrån hamnade i fängelse igen jämfört med internerna från normala enheter i fängelset (35 % jämfört med 62 %).
  Jaunākie veikumi profi...  
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000). Utmaningen för det preventiva arbetet är att ge unga människor sociala och kognitiva strategier så att de kan hantera denna påverkan. Det är därför inte realistiskt att bedöma preventionsstrategiers effektivitet utifrån uppgifter om narkotikaanvändningen bland unga människor, särskilt inte uppskattningar av experimentell användning, eftersom de speglar samhällsnormer och inte ett verkligt problembeteende.
  LSD  
gadā, pirmo reizi deviņu gadu laikā, gan LSD atsavināšanas gadījumu skaits, gan konfiscētais daudzums pieauga. Ārkārtīgi lieli daudzumi tika konfiscēti Spānijā, Francijā un Polijā. Tas varētu norādīt uz LSD kontrabandas (un iespējams, arī lietošanas) atdzimšanu ES.
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83). For EU sett under ett har både antallet LSD-beslag (84) og beslaglagte kvanta av LSD (85) gått jevnt nedover i perioden 1998-2002, med unntak for en liten utflating i 2000. Imidlertid viser tallene for 2003 en økning for første gang på ni år, både i antallet LSD-beslag og i beslaglagte kvanta av LSD. Uvanlig store mengder ble beslaglagt i Spania, Frankrike og Polen. Dette kan tyde på en renessanse for handelen med LSD (og muligens bruk) i EU. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en brukerdose LSD fra 4 euro i Storbritannia til 25 euro i Italia (86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Papildus tam, samazinājums, kas novērots ES - 15 dalībvalstīs kopš 2000. gada, ir bijis galvenokārt vīriešu vidū (21,9 % samazinājums). Sieviešu vidū samazinājums ir bijis daudz mazāks (14,5%), un 2003.
Overall, drug-related deaths among people younger than 25 years old have been decreasing relatively steadily since 1996, indicating a possible decrease in the number of young injectors (Figures 19 and 20), the result of a decreasing or stable trend in most of the EU-15 Member States, except France, Sweden and Norway. However, in several new Member States, a clear increase in the proportion of victims younger than 25 years was observed between the mid-1990s and 2000–02, suggesting increasing recruitment of young users (155). In addition, the decrease observed at EU-15 level since 2000 has taken place mainly among men (a 21.9 % decrease). Women have exhibited a much smaller decrease (14.5 %), and in 2003, in contrast to men, the decreasing trend among women appears to have been reversed (156).
Dans l'ensemble, les décès liés à la drogue chez les jeunes de moins de 25 ans diminuent de manière relativement constante depuis 1996, ce qui indique une baisse possible du nombre de jeunes UDVI (graphiques 19 et 20) résultant d'une tendance à la baisse ou à la stabilisation dans la plupart des États membres de l'UE-15, à l'exception de la France, de la Suède et de la Norvège. Toutefois, dans plusieurs nouveaux États membres, une hausse manifeste du nombre des victimes de moins de 25 ans a été observée entre le milieu des années 1990 et la période 2000-2002, ce qui indiquerait un recrutement accru de jeunes usagers de drogue (155). Par ailleurs, la baisse observée au niveau de l'UE-15 depuis 2000 concernait essentiellement les hommes (recul de 21,9 %). Le nombre des victimes féminines a nettement moins baissé (14,5 %) et, en 2003, à l'inverse des hommes, la tendance à la baisse chez les femmes semble s'être inversée (156).
Insgesamt ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren seit 1996 weitgehend kontinuierlich gesunken. Dies könnte auf einen möglichen Rückgang der Zahl junger injizierender Drogenkonsumenten (Abbildung 19 und 20) infolge der rückläufigen oder stabilen Tendenz hinweisen, die in den meisten EU-15-Mitgliedstaaten mit Ausnahme Frankreichs, Schwedens und Norwegens zu beobachten ist. In mehreren neuen Mitgliedstaaten wurde jedoch seit Mitte der 90er Jahre bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 eine eindeutige Erhöhung des Anteils der Opfer im Alter von unter 25 Jahren festgestellt, die auf den zunehmenden Einstieg junger Drogenkonsumenten schließen lässt (155). Darüber hinaus betraf der in EU-15 seit 2000 beobachtete Rückgang in erster Linie Männer (ein Rückgang von 21,9 %). Unter den Frauen war der Rückgang wesentlich schwächer (14,5 %), und 2003 scheint sich im Gegensatz zu der bei Männern beobachteten Entwicklung die sinkende Tendenz bei Frauen umgekehrt zu haben (156).
En general, las muertes relacionadas con las drogas entre jóvenes de menos de 25 años han ido disminuyendo de forma progresiva desde 1996, lo cual indica un posible descenso del número de jóvenes que se inyectan (gráficos 19 y 20), consecuencia de una tendencia decreciente o estable en la mayoría de los Quince, salvo Francia, Suecia y Noruega. Sin embargo, en varios de los nuevos Estados miembros se observa un claro incremento del porcentaje de víctimas menores de 25 años entre mediados de la década de 1990 y el período 2000-2002, lo que hace pensar en un aumento de los nuevos consumidores jóvenes (155). Además, el descenso observado en los Quince desde 2000 ha tenido lugar principalmente entre los hombres (un descenso del 21,9 %). Entre las mujeres, el descenso ha sido mucho menor (14,5 %), y en 2003, al contrario que en los hombres, parece haberse invertido la tendencia a la baja entre las mujeres (156).
In generale i decessi correlati al consumo di stupefacenti tra soggetti di età inferiore ai 25 anni sono diminuiti a un ritmo relativamente costante dal 1996, il che indica un possibile decremento anche del numero dei giovani che si iniettano la droga (Grafici 19 e 20), frutto di una tendenza decrescente o stabile nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 a eccezione di Francia, Svezia e Norvegia. Tuttavia, in alcuni nuovi Stati membri, si è osservato nel periodo metà anni Novanta e 2000-2002 un netto incremento della percentuale di vittime di età inferiore ai 25 anni, cosa che fa pensare a un aumento del numero di giovani consumatori di droga (155). Inoltre, il calo osservato nell’ambito dell’UE a 15 dal 2000 si è ravvisato perlopiù tra gli uomini (diminuzione del 21,9%) mentre è rimasto di molto inferiore quello registrato tra le donne (14,5%); nel 2003, a differenza degli uomini, la tendenza decrescente tra le donne sembra addirittura invertita (156).
Globalmente, as mortes relacionadas com o consumo de droga entre os jovens com menos de 25 anos de idade têm vindo a diminuir com relativa regularidade desde 1996, o que indica uma possível diminuição do número de jovens consumidores de droga injectada (Figuras 19 e 20), resultante de uma tendência decrescente ou estável na maioria dos Estados-Membros da UE-15, excepto em França, na Suécia e na Noruega. No entanto, em vários novos Estados-Membros, observou-se um nítido aumento da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade, entre meados da década de 1990 e os anos de 2000–2002, o que sugere um recrutamento crescente de jovens consumidores (155). Além disso, o decréscimo observado ao nível da UE-15 desde 2000 teve lugar principalmente entre os homens (uma diminuição de 21,9%). As mulheres revelaram uma diminuição muito mais pequena (14,5%) e, em 2003, ao contrário dos homens, a tendência decrescente entre as mulheres parece ter-se invertido (156).
Συνολικά, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ατόμων ηλικίας κάτω των 25 ετών εμφανίζουν σχετικά σταθερή μείωση από το 1996, υποδηλώνοντας πιθανή μείωση του αριθμού των νεαρών ΧΕΝ (διαγράμματα 19 και 20), ως αποτέλεσμα της τάσης μείωσης ή σταθεροποίησης στα περισσότερα από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, με εξαίρεση τη Γαλλία, τη Σουηδία και τη Νορβηγία. Ωστόσο, σε αρκετά νέα κράτη μέλη, παρατηρήθηκε σαφής αύξηση στο ποσοστό των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 έως το 2000–02, γεγονός που δηλώνει αύξηση των νέων νεαρών χρηστών (155). Επιπλέον, η μείωση που παρατηρήθηκε στο επίπεδο της ΕΕ των 15 από το 2000 αφορούσε κυρίως τους άνδρες (μείωση 21,9 %). Η μείωση στις γυναίκες υπήρξε πολύ μικρότερη (14,5 %), και το 2003, σε αντίθεση με ό,τι ισχύει για τους άνδρες, η καθοδική τάση στις γυναίκες φαίνεται να αντιστράφηκε (156).
In het algemeen is de drugsgerelateerde sterfte onder mensen jonger dan 25 jaar sinds 1996 gestaag afgenomen, wat op een mogelijke daling van het aantal jonge drugsspuiters zou kunnen duiden (figuren 19 en 20). Dit is met name het gevolg van een neerwaartse dan wel stabiele trend in de meeste van de vijftien oude lidstaten (met uitzondering van Frankrijk, Zweden en Noorwegen). In een aantal nieuwe lidstaten is er tussen het midden van de jaren negentig en 2000-2002 echter sprake van een duidelijke toename van het percentage slachtoffers onder de 25 jaar, wat zou kunnen betekenen dat het aantal nieuwe, jonge drugsgebruikers in die landen is gestegen (155). Daarnaast heeft de daling die zich in de oude lidstaten sinds 2000 heeft voorgedaan, voornamelijk onder mannen plaatsgevonden (een afname met 21,9%). De daling onder vrouwen is veel kleiner (14,5%) en in tegenstelling tot bij de mannen lijkt het alsof de neerwaartse trend onder vrouwen in 2003 naar een opwaartse trend is omgebogen (156).
Celkově úmrtí související s drogami mezi lidmi mladšími 25 let od roku 1996 poměrně vytrvale klesají, a naznačují tak možný pokles počtu mladých osob užívajících drogy nitrožilně (obr. 19 a 20), což je výsledek klesajícího nebo stabilního trendu ve většině členských států evropské patnáctky, s výjimkou Francie, Švédska a Norska. V několika nových členských státech však byl mezi polovinou 90. let 20. století a léty 2000–2002 pozorován jasný vzestup podílu obětí mladších než 25 let svědčící o zvyšujícím se počtu mladých uživatelů drog (155). Kromě toho pokles pozorovaný na úrovni evropské patnáctky od roku 2000 se týkal hlavně mužů (pokles o 21,9 %). Ženy vykazovaly mnohem menší pokles (14,5 %) a pro rok 2003 se na rozdíl od mužů zdá, že se klesající trend u žen obrátil (156).
Generelt har antallet af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge under 25 år været forholdsvis stødt faldende siden 1996, hvilket indikerer et muligt fald i antallet af unge intravenøse stofbrugere (figur 19 og 20), resultatet af en faldende eller stabil tendens i de fleste af EU-15-medlemsstaterne, undtagen Frankrig, Sverige og Norge. I flere nye medlemsstater blev der imidlertid registreret en klar stigning i andelen af ofre under 25 år mellem midten af 1990'erne og 2000–2002, hvilket tyder på en stigende rekruttering af unge brugere (155). Endvidere har det fald, der er registreret blandt EU-15-medlemsstaterne siden 2000, hovedsagelig fundet sted blandt mænd (et fald på 21,9 %). Blandt kvinder har der været tale om et meget mindre fald (14,5 %), og i 2003 synes den faldende tendens blandt kvinder, i modsætning til mænd, at have vendt sig (156).
Üldiselt on uimastitega seotud surmad alla 25aastaste inimeste hulgas alates 1996. aastast suhteliselt stabiilselt vähenenud, mis osutab noorte süstijate arvu võimalikule vähenemisele (joonised 19 ja 20) ja on enamikus EL-15 liikmesriikides, Prantsusmaa, Rootsi ja Norra välja arvatud, valitseva vähenemise või stabiliseerumissuundumuse tulemus. Siiski täheldati mitmes uues liikmesriigis alla 25aastaste ohvrite osakaalu selget kasvu ajavahemikul 1990ndate keskpaigast kuni aastateni 2000–2002, mis osutab noorte narkomaanide arvu suurenemisele (155). Lisaks leidis alates 2000. aastast EL-15 tasandil täheldatud vähenemine aset peamiselt meeste hulgas (21,9% vähenemine). Naiste puhul oli see vähenemine palju väiksem (14,5%) ning erinevalt meestest näis 2003. aastal vähenemissuundumus naiste hulgas vastupidiseks pöörduvat (156).
Alle 25‑vuotiaiden huumekuolemat ovat yleisesti ottaen vähentyneet melko tasaisesti vuodesta 1996 lähtien, mikä saattaa viitata nuorten injektiokäyttäjien määrän vähenemiseen (kaaviot 19 ja 20), ja suuntaus on ollut laskeva tai vakaa useimmissa EU:n 15 vanhasta jäsenvaltiosta, paitsi Ranskassa ja Ruotsissa sekä Norjassa. Monessa uudessa jäsenvaltiossa alle 25‑vuotiaiden uhrien osuus on kuitenkin kasvanut selvästi 1990‑luvun puolivälin ja vuosien 2000–2002 välisenä aikana, mikä viittaa nuorten käyttäjien määrän lisääntymiseen (155). Lisäksi EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa vuodesta 2000 lähtien havaittu lasku koskee pääasiallisesti miehiä (21,9 %:n lasku). Naisten kohdalla lasku on ollut vähäisempää (14,5 %), ja vuonna 2003 laskusuuntaus vaikuttaa naisten kohdalla kääntyneen nousuun toisin kuin miehillä (156).
A 25 évesnél fiatalabbaknál a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma 1996 óta viszonylag folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós kábítószer-használók számának csökkenésére utalhat (19. és 20. ábra), Franciaország, Svédország és Norvégia kivételével az EU-15 legtöbb tagállamában tapasztalható csökkenő vagy stabil tendencia eredményeként. Számos új tagállamban viszont a 25 évesnél fiatalabb áldozatok arányának egyértelmű növekedését figyelték meg az 1990-es évek közepétől 2000–02-ig, ami a fiatal használók toborzásának fokozódására utal(155). Ezenkívül az EU-15 szintjén 2000 óta megfigyelt csökkenés elsősorban a férfiaknál ment végbe (21,9%-os csökkenés). A nők esetében ennél sokkal visszafogottabb csökkenést tapasztaltak (14,5%), 2003-ban pedig, a férfiakkal ellentétben, a nőknél a tendencia feltehetően megfordult(156).
Generelt har antallet narkotikarelaterte dødsfall blant personer under 25 år gått relativt jevnt ned siden 1996, noe som tyder på en mulig nedgang i antallet unge sprøytebrukere (figur 19 og 20), som er et ledd i en nedadgående eller stabil trend i de fleste EU-15-landene, unntatt Frankrike, Sverige og Norge. Imidlertid ble det observert en klar økning i andelen ofre under 25 år i flere av de nye medlemsstatene fra midten av 1990-tallet til 2000-2002, noe som tyder på økt rekruttering av unge brukere (155). I tillegg har en nedgang observert på EU-15-nivå etter 2000 funnet sted hovedsakelig blant menn (21,9 % nedgang). Blant kvinner har nedgangen vært mye mindre (14,5 %), og i motsetning til hva som er tilfellet for menn synes den nedadgående trenden blant kvinner å være reversert i 2003.(156).
Generalnie liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków wśród osób poniżej 25 roku życia zmniejsza się, stosunkowo równomiernie, od roku 1996, wskazując na ewentualny spadek liczby młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie (Wykresy 19 i 20), wynikający z obniżających się lub stabilnych trendów w większości z 15 starych Państw Członkowskich UE, oprócz Francji, Szwecji i Norwegii. W przypadku niektórych nowych Państw Członkowskich odnotowano jednak wyraźny wzrost odsetka ofiar poniżej 25 roku życia od połowy lat 90-tych do okresu 2000-2002. Sugeruje to rosnącą liczbę nowych młodych narkomanów (155). Dodatkowo spadek zaobserwowany na poziomie 15 starych państw UE od roku 2000 dotyczy głównie mężczyzn (spadek o 21,9%). W przypadku kobiet odnotowano znacznie niższy spadek (14,5%), a w roku 2003, w odróżnieniu od sytuacji wśród mężczyzn, malejący trend wśród kobiet najprawdopodobniej się odwrócił (156).
Pe ansambru, numărul deceselor legate de consumul de droguri în rândul persoanelor sub 25 de ani a scăzut relativ constant din 1996, indicând o posibilă scădere a numărului de tineri consumatori prin injectare (Figurile 19 şi 20), ca rezultat al unei tendinţe în scădere sau stabile în majoritatea statelor membre ale Europei celor 15, cu excepţia Franţei, Suediei şi Norvegiei. Cu toate acestea, în câteva din noile state membre, la mijlocul anilor 1990 şi în 2000–2002 s-a constatat o creştere evidentă a proporţiei victimelor sub 25 de ani, ceea ce sugerează recrutarea unui număr tot mai mare de consumatori tineri (155). În plus, scăderea observată la nivelul Europei celor 15 începând din 2000 s-a înregistrat mai ales în rândul bărbaţilor (o scădere de 21,9 %). Femeile au prezentat o scădere mult mai redusă (14,5 %), iar în 2003, spre deosebire de bărbaţi, se pare că tendinţa de scădere în rândul femeilor s-a inversat (156).
Úmrtia mladých ľudí do 25 rokov veku súvisiace s drogami celkovo klesajú relatívne plynulo od roku 1996, naznačujúc možný pokles počtu mladých injekčných užívateľov (obrázky 19 a 20) v dôsledku klesajúceho alebo stabilizovaného trendu vo väčšine z členských štátov EÚ-15 okrem Francúzska, Švédska a Nórska. V niekoľkých nových členských štátoch však od polovice deväťdesiatych rokov do roku 2000 – 2002 pozorovali zreteľný rast podielu obetí mladších ako 25 ročných, ktorý svedčí o rastúcom získavaní mladých užívateľov (155). Navyše, k poklesu pozorovanému na úrovni EÚ-15 od roku 2000 došlo iba medzi mužmi (pokles o 21,9 %). Pri ženách bol pokles oveľa menší (14,5 %) a zdá sa, že na rozdiel od mužov, sa pri ženách trend v roku 2003 obracia (156).
Na splošno so se z drogo povezani smrtni primeri med osebami, mlajšimi od 25 let, od leta 1996 sorazmerno enakomerno zmanjševali, kar nakazuje na možen upad števila mladih ljudi, ki si drogo vbrizgavajo (prikaza 19 in 20), kar je rezultat padajočega ali stabilnega trenda v večini držav članic EU-15, razen v Franciji, na Švedskem in Norveškem. Vendar je bil v več novih držav članic v obdobju od sredine devetdesetih do let 2000–02 opazen porast deleža žrtev, mlajših od 25 let, kar kaže na večjo vključitev mlajših uživalcev v zdravljenje (155). Poleg tega je do opaznega zmanjšanja na ravni EU-15 od leta 2000 prišlo zlasti med moškimi (padec v višini 21,9 %). Pri ženskah je bil padec veliko manjši (14,5 %), leta 2003 pa se zdi, da je padajoči trend med ženskami v primerjavi z moškimi obrnjen (156).
Totalt sett har antalet narkotikarelaterade dödsfall hos personer som är yngre än 25 minskat relativt stadigt sedan 1996, vilket tyder på en möjlig minskning av antalet unga injektionsmissbrukare (figurerna 19 och 20), som i sin tur beror på en minskande eller stabil trend i de flesta av EU 15-medlemsstaterna, med undantag för Frankrike, Sverige och Norge. I flera av de nya medlemsstaterna skedde det emellertid en markant ökning av andelen offer som är yngre än 25 från mitten av 1990-talet och fram till 2000–2002, vilket tyder på att det skett en nyrekrytering av unga missbrukare(155). Den minskning som har skett på EU 15-nivå sedan år 2000 har dessutom främst skett bland män (en minskning med 21,9 %). Kvinnorna står för en betydligt mindre minskning (14,5 %) och under 2003 har den nedåtgående trenden förefallit att vända, till skillnad från när det gäller männen(156).
  Jaunākie veikumi profi...  
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000). Utmaningen för det preventiva arbetet är att ge unga människor sociala och kognitiva strategier så att de kan hantera denna påverkan. Det är därför inte realistiskt att bedöma preventionsstrategiers effektivitet utifrån uppgifter om narkotikaanvändningen bland unga människor, särskilt inte uppskattningar av experimentell användning, eftersom de speglar samhällsnormer och inte ett verkligt problembeteende.
  Jaunākie veikumi profi...  
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000). Utmaningen för det preventiva arbetet är att ge unga människor sociala och kognitiva strategier så att de kan hantera denna påverkan. Det är därför inte realistiskt att bedöma preventionsstrategiers effektivitet utifrån uppgifter om narkotikaanvändningen bland unga människor, särskilt inte uppskattningar av experimentell användning, eftersom de speglar samhällsnormer och inte ett verkligt problembeteende.
  Jaunumi infekcijas slim...  
Eiropas līmeņa novērtēšanas pētījumi par ārstēšanu kā alternatīvu cietumsodam ir reti, un daļēji tajos nav izdarīti secinājumi. Taču atbilstoši citiem pētījumiem par ārstēšanu, ārstēšanās turpināšana ir galvenais panākumu indikators, un pārtraukšanas rādītāji ir viena no lielākajām problēmām saistībā ar ieslodzījuma alternatīvām.
European evaluation studies of treatment as an alternative to prison are rare and partly inconclusive. However, consistent with other treatment research, retention in treatment proves to be a key indicator of success and drop-out rates are one of the biggest problems for alternatives to prison. Evidence suggests that it is the quality of treatment provided and not the route of the client into treatment that is important for treatment success. Treatment as an alternative to prison seems to work best if the addicts are motivated for treatment and if care facilities follow good clinical standards and have enough and qualified staff.
Les études européennes d'évaluation du traitement comme alternative à l'incarcération sont rares et en partie non concluantes. Cependant, comme le montrent d'autres recherches sur le traitement, la rétention en traitement semble être un indicateur essentiel de succès et les pourcentages d'abandon sont l'un des principaux problèmes des alternatives à la prison. Certains éléments donnent à penser que c'est la qualité du traitement proposé et non le chemin que prend le patient pour arriver au traitement qui est importante pour la réussite de ce dernier. Le traitement en tant qu'alternative à l'incarcération semble mieux fonctionner lorsque les usagers de drogue sont motivés et lorsque les centres de soin appliquent de bonnes pratiques cliniques et disposent d'un personnel suffisant et qualifié.
Die europäischen Evaluierungsstudien über Behandlung als Alternative zu Gefängnisstrafen sind dünn gesät und zum Teil wenig aufschlussreich. In Übereinstimmung mit anderen Behandlungsstudien wurde jedoch festgestellt, dass der Verbleib in der Behandlung einen Schlüsselindikator für den Erfolg darstellt und Alternativen zu Gefängnisstrafen vor allem durch die Abbruchraten konterkariert werden. Es gibt Belege dafür, dass es für den Behandlungserfolg nicht ausschlaggebend ist, auf welchem Wege der Patient in die Behandlung gefunden hat, sondern vielmehr die Qualität der angebotenen Therapie. Behandlung als eine Alternative zu Gefängnisstrafen scheint am besten zu funktionieren, wenn die Abhängigen motiviert sind, sich behandeln zu lassen, und wenn die Behandlungseinrichtungen nach bewährten klinischen Standards arbeiten und über ausreichendes und qualifiziertes Personal verfügen.
Los estudios de evaluación europeos del tratamiento como alternativa a la privación de libertad no son frecuentes ni concluyentes. No obstante, de acuerdo con otros estudios sobre tratamiento, la permanencia del paciente en el tratamiento demuestra ser un indicador clave del éxito, mientras que las tasas de abandono constituyen uno de los mayores problemas para las alternativas a la privación de libertad. Todo apunta a que lo importante para que el tratamiento tenga éxito es la calidad del tratamiento aplicado y no la vía por la que ha llegado el paciente al tratamiento. El tratamiento como alternativa a la prisión parece funcionar mejor si los drogadictos están motivados por el tratamiento, si las instalaciones cumplen requisitos clínicos adecuados y si el personal es suficiente y está cualificado.
In Europa gli studi di valutazione della terapia come alternativa al carcere sono rari e, in parte, inconcludenti. Tuttavia, in linea con altri studi di ricerca, essi confermano che la continuazione della terapia nel tempo si dimostra un indicatore chiave del successo e che il tasso di abbandono rappresenta uno dei principali problemi per i sistemi alternativi al carcere. L’evidenza suggerisce che è la qualità del trattamento fornito e non la via attraverso la quale il paziente è approdato al trattamento a costituire un importante fattore di successo terapeutico. Il trattamento in alternativa al carcere sembra funzionare meglio se i tossicodipendenti sono motivati in tal senso, se le strutture assistenziali aderiscono a buoni standard clinici e possiedono personale sufficiente e qualificato.
Os estudos europeus de avaliação do tratamento como alternativa à prisão são raros e parcialmente inconclusivos. No entanto, concomitantemente com outros estudos sobre o tratamento, a permanência no tratamento demonstra ser um indicador-chave do seu êxito, constituindo as taxas de abandono um dos maiores problemas para as alternativas à prisão. Os dados sugerem que é a qualidade do tratamento prestado e não a via seguida pelo utente para a entrada em tratamento que determina o sucesso do tratamento. O tratamento em alternativa à prisão parece funcionar melhor se os toxicodependentes estiverem motivados para o fazerem, se os centros de tratamento obedecerem a normas clínicas adequadas e dispuserem de pessoal suficiente e qualificado.
Οι ευρωπαϊκές μελέτες αξιολόγησης της θεραπείας ως εναλλακτικής λύσης αντί της φυλάκισης είναι σπάνιες και δεν επιτρέπουν την εξαγωγή ασφαλών συμπερασμάτων. Ωστόσο, σε συμφωνία με τα αποτέλεσμα άλλων ερευνών για τη θεραπεία, η παραμονή σε προγράμματα θεραπείας αποδεικνύεται κρίσιμος δείκτης για την επιτυχία, ενώ τα ποσοστά εγκατάλειψης της θεραπείας είναι ένα από τα μεγαλύτερα προβλήματα των εναλλακτικών λύσεων αντί της φυλάκισης. Τα στοιχεία υποδηλώνουν ότι για την επιτυχία της θεραπείας σημασία έχει η ποιότητα της παρεχόμενης θεραπείας και όχι η πορεία που ακολουθεί ο ενδιαφερόμενος για να ξεκινήσει θεραπεία. Η θεραπεία ως εναλλακτική λύση αντί της φυλάκισης φαίνεται να έχει καλύτερα αποτελέσματα όταν οι τοξικομανείς έχουν κίνητρο για τη θεραπεία και όταν οι εγκαταστάσεις περίθαλψης ακολουθούν ορθά κλινικά πρότυπα και διαθέτουν επαρκές και ικανό προσωπικό.
Er zijn maar weinig Europese evaluatieonderzoeken gedaan naar de toepassing van behandelingen als alternatief voor gevangenisstraffen en de resultaten van die onderzoeken zijn deels ambivalent. Net als bij het onderzoek naar andere behandelingen blijkt echter ook in dit geval dat het volledig afronden van een behandeling de belangrijkste indicator voor het succes ervan is; de uitvalpercentages vormen dan ook een van de grootste problemen bij de alternatieven voor gevangenisstraffen. Er zijn aanwijzingen dat de kwaliteit van de toegepaste behandelingen belangrijker is voor het welslagen ervan dan de wijze waarop de cliënt in die behandeling terecht is gekomen. Behandelingen als alternatieven voor gevangenisstraf hebben de meeste kans op succes indien de verslaafden gemotiveerd zijn voor de behandeling, en de zorgvoorzieningen goede klinische normen hanteren en over voldoende en gekwalificeerd personeel beschikken.
Evropské studie hodnocení léčby jako alternativy k trestu odnětí svobody jsou řídké a částečně neprůkazné. V souladu s průzkumem dalších typů léčby se však ukazuje, že klíčovým ukazatelem míry úspěšnosti léčby je setrvání v léčbě, a jedním z největších problémů alternativních řešení trestu odnětí svobody je nedokončení léčby. Důkazy svědčí o tom, že pro úspěšnost léčby je důležitá kvalita poskytované léčby a nikoli způsob, jakým se klient do léčby dostane. Zdá se, že léčba jako alternativa trestu odnětí svobody nejlépe funguje, pokud mají drogově závislí k léčbě motivaci, zařízení poskytující léčbu dodržují standardy správné klinické praxe a mají dostatečný počet kvalifikovaných pracovníků.
Europæiske evalueringsundersøgelser af behandling som alternativ til fængsling er sjældne og til dels ufyldestgørende. I overensstemmelse med anden behandlingsforskning viser en fastholdelse i behandlingen sig imidlertid at være en vigtig succesindikator, og frafaldsprocenter er et af de største problemer i forbindelse med alternativerne til fængsling. Meget tyder på, at det er kvaliteten af behandlingen og ikke klientens vej ind i behandling, der er vigtig for en vellykket behandling. Behandling som et alternativ til fængsling synes at fungere bedst, hvis de stofafhængige er motiverede til at gå i behandling, og hvis behandlingsfaciliteterne følger gode kliniske standarder og har tilstrækkeligt og kvalificeret personale.
Ravi kui vangistuse alternatiivi hindamise uuringuid on Euroopas vähe ja need on osaliselt lõpetamata. Kooskõlas muu ravi käsitleva uurimistööga peetakse ravi jätkamist peamiseks edu aluseks ning ravist eemalejäämine on üks suuremaid probleeme vangistuse alternatiivide puhul. Tõendite põhjal on järeldatud, et ravi edukuse määrab selle kvaliteet ja mitte kliendi ravile sattumise viis. Ravi kui vangistuse alternatiiv paistab toimivat kõige paremini, kui uimastisõltlased on ravi saamiseks motiveeritud, kui hooldusasutused peavad kinni headest kliinilistest standarditest ja kui neis töötab piisavalt kvalifitseeritud personali.
Euroopassa on tehty vain vähän arviointitutkimuksia hoidosta vankilan vaihtoehtona, eivätkä nekään ole olleet täysin vakuuttavia. Muun hoidosta tehdyn tutkimuksen tulosten perusteella hoidossa pysyminen on kuitenkin tärkeä edellytys onnistumiselle, ja keskeytykset ovat yksi vankilan vaihtoehtojen suurimmista ongelmista. Saatavilla oleva näyttö viittaa siihen, että hoidon onnistumisen kannalta tärkeää on tarjotun hoidon laatu eikä reitti, jota asiakas on tullut hoitoon. Hoito vankilan vaihtoehtona vaikuttaisi toimivan parhaiten silloin, kun huumeriippuvaiset ovat motivoituneita hoitoon ja kun hoitolaitokset noudattavat hyvää hoitotapaa ja niissä on riittävästi pätevää henkilöstöä.
A gyógykezelésről mint a börtönbüntetés alternatívájáról született európai értékelő tanulmányok ritkák, és nem mindig zárulnak egyértelmű megállapításokkal. A kezeléssel kapcsolatban végzett más kutatásokkal összhangban azonban a siker egyik fő mutatója a kezelésben maradás, és a börtönbüntetés alternatíváinak éppen a kiesési (lemorzsolódási) ráta az egyik legnagyobb problémája. A bizonyítékok arra utalnak, hogy a kezelés sikerességének a kezelés minősége a záloga, nem pedig a páciens kezeléshez vezető útja. A kezelés mint a börtön alternatívája láthatólag akkor működik a legjobban, ha a kábítószerfüggőket motiválják a kezelésre, ha az ellátó létesítmények helyes klinikai szabványokat követnek, továbbá kellő számú és felkészültségű alkalmazottal rendelkeznek.
Europeiske evalueringsstudier av behandling som et alternativ til fengsel er få og delvis ufullstendige. I likhet med annen forskning på behandling viser det seg at gjennomføringsgraden av rehabiliteringen er en nøkkelindikator for at rehabiliteringen skal lykkes, og frafallsprosenten er et av de største problemene ved alternativene til fengsel. Det foreligger dokumentasjon som tyder på at det er kvaliteten på behandlingen som gis, ikke hvordan klienten kom i behandling, som er viktig for at rehabiliteringen skal lykkes. Behandling som et alternativ til fengsel synes å fungere best hvis de avhengige er motivert for behandling, hvis omsorgsfasilitetene har god klinisk standard og kvalifisert personell i tilstrekkelig omfang.
Europejskie badania oceny leczenia jako alternatywy dla więzienia przeprowadzane są rzadko i tylko w części zawierają wnioski. Jednakże, bazując na innych badaniach nad leczeniem, kontynuacja procesu leczenia jest kluczowym wskaźnikiem sukcesu, a odsetek rezygnacji to największy problem alternatyw dla więzienia. Dowody sugerują, że to jakość prowadzonego leczenia, a nie droga pacjenta do leczenia, jest istotna w zapewnieniu pozytywnego rezultatu. Leczenie jako alternatywa dla więzienia zdaje się działać najlepiej, gdy osoby uzależnione są do niego zmotywowane, gdy obiekty opieki utrzymują wysokie normy kliniczne oraz dysponują wystarczającą liczbą dobrze wykwalifikowanego personelu.
Studiile europene de evaluare a tratamentului ca alternativă la închisoare sunt puţine la număr şi parţial neconcludente. Cu toate acestea, în concordanţă cu alte cercetări privind tratamentele, menţinerea în tratament se dovedeşte a fi indicatorul cheie al reuşitei, iar ratele de abandon constituie una dintre cele mai mari probleme în privinţa alternativelor la închisoare. Există dovezi care arată că, pentru reuşita tratamentului, cea mai mare importanţă o are calitatea tratamentului asigurat şi nu calea pe care clientul a ajuns la tratament. Tratamentul ca alternativă la închisoare pare să funcţioneze cel mai bine dacă persoanele dependente sunt motivate să urmeze tratamentul, dacă unităţile de îngrijire respectă standardele clinice de calitate şi dacă dispun de personal suficient şi calificat.
Európske štúdie, ktoré hodnotili liečbu ako alternatívu väzenia, sú zriedkavé a čiastočne nič nepreukazujú. Podľa ostatných výskumov liečby sa však zotrvanie v liečbe ukázalo ako rozhodujúci indikátor úspechu a podiel predčasne opúšťajúcich liečbu je jedným z najväčších problémov alternatív väzby. Preukázané výsledky svedčia, že pre úspešnosť je dôležitá poskytovaná kvalita liečby a nie spôsob, ako sa klient na liečenie dostal. Zdá sa, že liečba ako alternatíva väzenia funguje optimálne, ak sú toxikomani na liečbu motivovaní, ak liečebné zariadenia uplatňujú dobré klinické štandardy a majú dostatok kvalifikovaných pracovníkov.
Evropske ocenjevalne študije zdravljenja kot alternative zaporu so redke in neverodostojne. Vendar se v skladu z drugimi raziskavami zdravljenja zadržanje v zdravljenju izkaže kot ključni kazalec uspeha, število ljudi, ki prekine zdravljenje, pa je ena od največjih težav za alternative zaporu. Dokazi kažejo, da je za uspeh zdravljenja pomembna kakovost zdravljenja in ne način vključitve osebe vanj. Zdi se, da zdravljenje kot alternativa zaporu najboljše deluje, če so odvisniki motivirani zanj, če so oskrbovalne ustanove upoštevajo dobre klinične standarde ter imajo na voljo zadosti usposobljenega osebja.
Europeiska utvärderingsstudier av behandling som ett alternativ till fängelse är sällsynta och delvis ofullständiga. I linje med annan behandlingsforskning visar det sig dock att behandlingsfullföljande är en mycket viktig framgångsindikator och att avhoppsfrekvenserna är ett av de största problemen när det gäller alternativ till fängelse. Det finns tecken som tyder på att det som avgör om behandlingen lyckas är kvaliteten på behandlingen snarare än klientens väg till behandling. Behandling som ett alternativ till fängelse tycks fungera bäst om missbrukarna är motiverade, om vårdinrättningarna följer goda kliniska normer och har tillräckligt med utbildad personal.
1 2 3 4 5 6 7 Arrow