|
Después de que la elección de 1960 diera lugar a ninguÌn partido que recibía el más de 25 por ciento del voto popular, las autoridades belgas después intentado para arreglar una coalición entre Patrice Lumumba y José Kasvubu para formar a un gobierno. El partido de Lumumba, el MNC, tenía 33 asientos en el parlamento y ABAKO de Kavavubu tenía 17 fuera de un total de 137 asientos. El partido de ABAKO era separatista. Encima de hasta que fuera Lumumba unido el MNC, ABAKO considerar el partido más radical del Congo y del MNC era considerado moderado. La coalición propuesta por un número de razones no se resolvió. El impedimiento principal a tal coalición era probablemente la dificultad de Lumumba y de Kasavubu en la distribución de energía. Lumumba que usaba su persuasión personal entonces se encendió asegurar la ayuda de 23 pequeños partidos para formar a un gobierno. Nombraron a Lumumba el primer ministro del país con el líder del Parti Solidaire Africain (PSA) Antonio Gizenga como viceprimer ministro. La tentativa de arreglar un compromiso entre Lumumba y Kasavubu no falló totalmente en aquel momento. El MNC aceptó el nombramiento de José Kaavubu en el presidente del país. Esto era un movimiento brillante porque dando a Kasavubu energía verdadera en el gobierno terminó su esfuerzo para traer alrededor de una secesión de su provincia de Bas-Congo. Esta selección de líderes políticos fijó en el movimiento un drama poltical de proporciones épicas.
|
|
Efter valet av 1960 resulterade i inget parti som mer hade mottagit, än 25 procent av det populärt röstar, de belgiska myndigheterna då försökt att ordna en förening mellan Patrice Lumumba och Joseph Kasvubu för att bilda en regering. Lumumbas parti, MNCEN, hade 33 placerar i parlamentet, och Kavavubus ABAKO hade 17 ut ur en slutsumma av 137 placerar. ABAKO-partit var separatisten. Upp, tills Lumumba som sammanfogades MNCEN, ABAKO var, betrakta det mest radikala partit i Kongofloden och MNCEN var ansett dämpar. Den föreslagna föreningen för ett nummer av resonerar fungerade inte ut. Antagligen ha som huvudämnehindrar till en sådan förening var svårigheten av Lumumba, och Kasavubu, i att dela, driver. Lumumba som använder hans personliga övertalning gick därefter, på att säkra servicen av 23 små partier för att bilda en regering. Lumumba namngavs premiärministern av landet med ledare av Partien Solidaire Africain (PSA) Antoine Gizenga som ställföreträdande premiärminister. Försök att ordna en kompromiss mellan Lumumba och Kasavubu missade inte fullständigt då. Mncen accepterade tidsbeställningen av Joseph Kasavubu på presidenten av landet. Denna var en briljant flyttning, därför att, genom att ge verkliga Kasavubu, driva i regeringen som den avslutade hans försök att komma med om en secession av hans Bas-Kongofloden landskap. Detta val av fastställda politisk ledare vinkar in ett politiskt drama av epos proportionerar.
|