unga – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 170 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu  Seite 9
  Kapitel 3: Cannabis  
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång.
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %). Par nesenu lietošanu ir ziņojuši no 3 līdz 22% gados jaunie pieaugušie, šajā ziņā zemākie rādītāji ir Grieķijā, Zviedrijā, Polijā un Portugālē un augstākie Apvienotajā Karalistē (19,5 %), Francijā (19,7 %), un Čehijas Republikā (22,1 %), un 11 valstīs nesenās lietošanas izplatības rādītāji ir robežās no 7% līdz 15 %.
  Pressmeddelanden  
Det finns stora skillnader mellan länderna när det gäller användning av kokain. Enligt de flesta nationella undersökningar har mellan 1% och 11,6% av unga européer använt drogen någon gång, medan mellan 0,2% och 4,6% har använt kokain de senaste tolv månaderna.
Cocaine use varies considerably between countries, with most national surveys estimating that between 1% and 11.6% of young Europeans have ever tried the drug and that between 0.2% and 4.6% have used it in the last 12 months.
L’usage de la cocaïne varie fortement d’un pays à l’autre, la plupart des enquêtes nationales estiment entre 1% et 11,6% le nombre de jeunes Européens qui ont essayé la drogue au moins une fois et entre 0,2% et 4,6% ceux qui l’ont utilisée au cours des douze derniers mois.
Der Kokainkonsum unterscheidet sich in den einzelnen Ländern erheblich, wobei die meisten nationalen Erhebungen schätzen, dass zwischen 1% und 11,6% der jungen Europäer die Droge schon probiert und dass zwischen 0,2% und 4,6% sie in den vergangenen 12 Monaten konsumiert haben.
El uso de la cocaína varía considerablemente de un país a otro y en la mayoría de las encuestas nacionales se observa que entre el 1% y el 11,6% de los europeos jóvenes han probado esta droga alguna vez y que entre el 0,2% y el 4,6% la ha consumido en los últimos 12 meses.
L’uso di cocaina varia considerevolmente da paese a paese. La maggior parte delle indagini nazionali presume ad ogni modo che una percentuale di giovani europei compresa tra l’1% e l’11,6% l’abbia provata almeno una volta e una percentuale compresa tra lo 0,2% e il 4,6% l’abbia assunta nel corso degli ultimi 12 mesi.
O consumo de cocaína varia consideravelmente entre os países, estimando-se, a partir dos resultados da maioria dos inquéritos nacionais, que 1% a 11,6% dos jovens europeus já experimentaram esta droga e que 0,2% a 4,6% a consumiram nos últimos 12 meses.
Η επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης διαφέρει σημαντικά από χώρα σε χώρα. Οι περισσότερες εθνικές έρευνες εκτιμούν ότι το ποσοστό των νεαρών Ευρωπαίων που έχουν δοκιμάσει την ουσία κάποια στιγμή στη ζωή τους κυμαίνεται μεταξύ 1% και 11,6%, ενώ το ποσοστό αυτών που έκαναν χρήση της ουσίας κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο κυμαίνεται μεταξύ 0,2% και 4,6%.
Het cocaïnegebruik verschilt aanzienlijk per land. De resultaten van de meeste landelijke enquêtes geven aan dat tussen 1% en 11,6% van de jonge Europeanen de drug ooit heeft geprobeerd en dat tussen 0,2% en 4,6% deze de afgelopen 12 maanden heeft gebruikt.
Užívání kokainu se mezi jednotlivými zeměmi výrazně liší, přičemž většina národních průzkumů odhaduje podíl mladých Evropanů, kteří tuto drogu někdy vyzkoušeli, v rozmezí od 1 % do 11,6 % a počet těch, kteří ji užili během posledních dvanácti měsíců, v rozmezí od 0,2 % do 4,6 %.
Kokainbrugen varierer betydeligt fra land til land. De fleste nationale undersøgelser anslår således, at mellem 1 og 11,6% af alle unge europæere har prøvet stoffet, og at mellem 0,2 og 4,6% har indtaget det inden for de sidste 12 måneder.
Kokaiini tarbimine varieerub riigiti olulisel määral, kusjuures riigisiseste aruannete põhjal on elu jooksul kokaiini proovinud 1–11,6% noortest eurooplastest ja 0,2–4,6% on seda tarbinud viimase 12 kuu jooksul.
Kokaiinin käyttö vaihtelee huomattavasti eri maissa. Useimmissa kansallisissa tutkimuksissa on arvioitu, että sitä on käyttänyt nuorista eurooppalaisista ainakin kerran elämässään 1,0–11,6% ja viimeksi kuluneiden 12 kuukauden aikana 0,2–4,6%.
A kokain-használat országonként igen eltérő: a nemzeti felmérések becslései alapján az európai fiatalok 1–11,6%-a próbálta már az élete során, és 0,2–4,6% között van azoknak a száma, akik az elmúlt 12 hónapban fogyasztottak kokaint.
Kokainbruken varierer landene imellom, men i henhold til de fleste nasjonale undersøkelser har mellom 1% og 11,6% av alle unge europeere noen gang prøvd stoffet, og mellom 0,2% og 4,6% har brukt det i løpet av de siste 12 månedene.
Spożycie kokainy różni się istotnie pomiędzy krajami, przy czym większość badań krajowych ocenia, że od 1% do 11,6% młodych Europejczyków spróbowało tego narkotyku przynajmniej raz w życiu oraz że od 0,2% do 4,6% zażyło go w okresie ostatnich 12 miesięcy.
Consumul de cocaină prezintă variaţii considerabile de la ţară la ţară, majoritatea studiilor naţionale estimând că între 1% şi 11,6% dintre tinerii din Europa au încercat cocaină cel puţin o dată, iar între 0,2% şi 4,6% au consumat cocaină în ultimele 12 luni.
Užívanie kokaínu sa značne líši v závislosti od jednotlivých krajín. Väčšina národných prieskumov odhaduje, približne 1% až 11,6% mladých Európanov už niekedy skúsilo drogu a 0,2% až 4,6% už vyskúšalo drogu za posledných 12 mesiacov.
Uporaba kokaina se med državami močno razlikuje, večina nacionalnih raziskav namreč ocenjuje, da je drogo že kdaj uporabilo od 1% do 11,6% mladih Evropejcev, v zadnjih 12 mesecih pa med 0,2% in 4,6%.
  fig03-sv  
Figur 3: Andel unga vuxna (i åldern 15–24) som har använt cannabis den senaste månaden, uppmätt genom nationella undersökningar
Abbildung 3: Aktueller Konsum (im letzten Monat) von Cannabis unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 24 Jahren), ermittelt in nationalen Erhebungen
  Prevention  
Mobila preventionsprojekt håller på att anpassa sig till den fragmenterade ”ravekulturen” så att det fortfarande går att nå ut till målgruppen av unga rekreationella droganvändare, till exempel genom kontaktpunkter för alla olika ”scener”.
Mobile prevention projects are adapting to fragmentation of the ‘rave’ culture, so that the target group of young recreational drug users may still be reached, for instance through contact points for every ‘scene’. Among the countries where pill testing existed, the practice has been discontinued in Germany and Portugal. In the Netherlands, pill testing is carried out only in laboratories, and in France the abandonment of on-site pill testing has been proposed. Among the reasons for these changes are the reduced frequency of adulterated pills in western Europe and continuing concerns over the legality of the practice. In the Czech Republic, however, pill testing projects continued and were, in fact, the subject of media debate.
Des projets de prévention mobile s'adaptent à la fragmentation de la culture «rave», de sorte que le groupe cible des jeunes usagers récréatifs de drogues peut encore être atteint, par exemple grâce aux points de contact pour chaque «scène». Parmi les pays où des contrôles de pilules ont eu lieu, l'Allemagne et le Portugal ont interrompu cette pratique. Aux Pays-Bas, les contrôles de pilules ne sont pratiqués qu'en laboratoire et, en France, l'abandon des contrôles de pilules sur place a été proposé. Parmi les raisons de ces changements figurent la faible occurrence de pilules trafiquées en Europe de l'Ouest et les préoccupations récurrentes quant à la légalité de cette pratique. En République tchèque, toutefois, les projets de contrôle des pilules se poursuivent et ont fait l'objet d'un débat dans les médias.
Mobile Präventionsmaßnahmen werden gegenwärtig auf die Zersplitterung der „Rave“-Kultur zugeschnitten, so dass die Zielgruppe junger Menschen, die in ihrer Freizeit Drogen konsumieren, weiterhin erreicht werden kann. Dies erfolgt beispielsweise durch Kontaktpunkte in den einzelnen „Szenen“. Von den Ländern, in denen Pillentests durchgeführt wurden, haben Deutschland und Portugal dieses Verfahren inzwischen eingestellt. In den Niederlanden erfolgen Pillentests ausschließlich in Labors, und in Frankreich wurde die Abschaffung der vor Ort durchgeführten Pillentests vorgeschlagen. Diese Veränderungen sind unter anderem darauf zurückzuführen, dass der Konsum verschnittener Pillen in Westeuropa zurückgegangen ist und nach wie vor Zweifel an der Rechtmäßigkeit dieses Verfahrens bestehen. In der Tschechischen Republik wurden die Pillentestprogramme jedoch weitergeführt und waren Gegenstand von Medienberichten.
, in modo da poter continuare a rivolgersi al gruppo bersaglio dei giovani utenti di droga per fini ricreativi, per esempio attraverso i punti di contatto su ciascuna “scena”. Tra i paesi in cui era stato introdotto il test delle pasticche, la pratica è stata interrotta in Germania e in Portogallo. Nei Paesi Bassi il test delle pasticche viene effettuato unicamente in laboratorio, mentre in Francia è stato proposto di rinunciare ai test in loco. Tra i motivi di queste decisioni vanno annoverate la ridotta frequenza delle pasticche adulterate nell’Europa occidentale e i dubbi sollevati circa la legalità di questa prassi. Peraltro, in Repubblica ceca, i progetti sui test delle pasticche sono continuati e, di fatto, sono stati fatti oggetto di discussione da parte dei mass media.
Τα κινητά σχέδια πρόληψης προσαρμόζονται στον κατακερματισμό της κουλτούρας «ρέιβ», ώστε να παραμείνει δυνατή η προσέγγιση της ομάδας στόχου των νεαρών ψυχαγωγικών χρηστών, για παράδειγμα μέσω σημείων επαφής σε κάθε «σκηνή». Από τις χώρες στις οποίες πραγματοποιούνταν εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών έκστασης, η πρακτική αυτή εγκαταλείφθηκε στη Γερμανία και στην Πορτογαλία. Στις Κάτω Χώρες, εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών διενεργούνται μόνον σε εργαστήρια, ενώ στη Γαλλία προτάθηκε η εγκατάλειψη της επιτόπιας εξέτασης για την ανίχνευση χαπιών. Δύο από τους λόγους για τις αλλαγές αυτές είναι η μειωμένη συχνότητα εμφάνισης νοθευμένων χαπιών στη Δυτική Ευρώπη και ο συνεχιζόμενος προβληματισμός σχετικά με τη νομιμότητα της πρακτικής. Στην Τσεχική Δημοκρατία, ωστόσο, τα σχέδια εξετάσεων για την ανίχνευση χαπιών συνεχίσθηκαν αποτελώντας αντικείμενο συζητήσεων στα μέσα ενημέρωσης.
Mobiele preventieprojecten passen zich aan de fragmentering van de “rave”-cultuur aan zodat de doelgroep van jonge recreatieve drugsgebruikers toch bereikt kan worden, bijvoorbeeld door contactpunten in elke ”scene”. In Duitsland en Portugal is men inmiddels gestopt met het testen van pillen. In Nederland gebeurt dat testen alleen nog maar in laboratoria en in Frankrijk is ook voorgesteld om het testen van pillen op locatie af te schaffen. Deze veranderingen worden mede veroorzaakt door een geringer aanbod van “onzuivere” pillen in West-Europa en vanwege de vraagtekens die bij de rechtsgeldigheid van het testen van pillen gezet worden. In Tsjechië worden projecten voor het testen van pillen echter wel voortgezet, hoewel dit ook daar onderwerp van discussie in de media is.
Projekty mobilní prevence se přizpůsobují roztříštění „divoké“ kultury tak, aby se s cílovou skupinou mladých rekreačních uživatelů drog bylo možné spojit, např. přes kontaktní místa pro každou „scénu“. Ze zemí, kde existovalo testování tablet, byla tato praxe zrušena v Německu a v Portugalsku. V Nizozemsku se testování tablet provádí pouze v laboratořích a ve Francii bylo navrženo upustit od testování tablet v terénu. Mezi důvody pro tyto změny patří snížená četnost tablet s příměsí v západní Evropě a pokračující obavy ze zákonnosti postupu. V České republice však projekty testování tablet pokračovaly a byly dokonce předmětem mediální diskuse.
Mobile forebyggelsesprojekter tilpasses den fragmenterede karakter, 'rave'-kulturen har, således at målgruppen i form af unge fritidsstofbrugere stadig kan nås, f.eks. gennem kontaktpunkter for hvert 'miljø'. Blandt de lande, hvor der tidligere fandtes pilletestning, er man ophørt med denne praksis i Tyskland og Portugal. I Nederlandene udføres pilletestning kun på laboratorier, og i Frankrig er der stillet forslag om at opgive pilletestning på stedet. Blandt årsagerne til disse ændringer er, at der ikke længere så hyppigt forekommer forfalskede piller i Vesteuropa, og der fortsat er betænkeligheder med hensyn til lovligheden af denne praksis. I Tjekkiet blev pilletestningsprojekterne imidlertid videreført og var faktisk genstand for debat i medierne.
Mobiilsed ennetusprojektid püüavad kohaneda reivikultuuri killustumisega, et oleks siiski võimalik jõuda meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbivate noorteni, näiteks luues eraldi kontaktpunkte erinevate huvigruppide ja subkultuuride jaoks. Maadest, kus tabletianalüüse tehti, on see Saksamaal ja Portugalis lõpetatud. Madalmaades tehakse tabletianalüüse ainult laboratooriumites ja Prantsusmaal on tehtud ettepanek sündmuskohal tabletianalüüside tegemise lõpetamiseks. Nende muutuste põhjuseks on võltsitud tablettide hulga vähenemine Lääne-Euroopas ning püsivad kahtlused selle tegevuse seaduslikkuse suhtes. Tšehhi Vabariigis aga jätkati tablettide analüüsimise projekte ja vaieldi nende üle meedias.
Liikkuvat ehkäisyhankkeet mukautuvat "ravekulttuurin" pirstaloitumiseen siten, että nuorten huumeiden viihdekäyttäjien kohderyhmä pystytään edelleen tavoittamaan esimerkiksi erilaisten "piirien" yhteyshenkilöiden kautta. Niistä maista, joissa pillereitä on testattu, käytäntö on lopetettu Saksassa ja Portugalissa. Alankomaissa pillereitä testataan vain laboratorioissa, Ranskassa on ehdotettu, että pillereiden testaamisesta paikan päällä luovuttaisiin. Syitä näihin muutoksiin ovat muun muassa muunneltujen pillereiden vähentyminen Länsi-Euroopassa ja epäselvyys käytännön laillisuudesta. Tšekissä pillereiden testaushankkeita on kuitenkin jatkettu ja niistä on keskusteltu tiedotusvälineissä.
A mobil prevenciós projektek igazodnak a „rave” kultúra töredezettségéhez, hogy így a fiatal rekreációs kábítószer-használók célcsoportját még el tudják érni, például az összes „helyszínre” kihelyezett kapcsolattartók segítségével. Azon országok közül, ahol korábban a tablettatesztelés működött, Németországban és Portugáliában megszüntették ezt a gyakorlatot. Hollandiában a tablettatesztelést kizárólag laboratóriumokban végzik, Franciaországban pedig javasolták a helyszíni tablettatesztelés megszüntetését. E változások oka többek között az volt, hogy Nyugat-Európában ritkábban fordultak elő hamisított tabletták, ugyanakkor a gyakorlat törvényessége változatlanul vitatott. Csehországban azonban a tablettatesztelési projektek folytatódtak, bár a médiában rendszeres vita tárgyát képezték.
Mobile forebyggende prosjekter tilpasser seg fragmenteringen av ”rave”-kulturen slik at målgruppen unge rekreasjonsbrukere fremdeles kan nås, for eksempel via kontaktpunkter for hver ”scene”. Blant de landene som utførte pilletesting har Tyskland og Polen avsluttet denne praksisen. I Nederland utføres pilletesting bare i laboratorier, og i Frankrike er det foreslått at pilletesting på stedet skal opphøre. Blant årsakene er at urene piller forekommer sjeldnere i Vest-Europa, samt tvil om hvorvidt pilletesting faktisk er lovlig. I Den tsjekkiske republikk har imidlertid pilletestingsprosjektene vedvart og vært tema for en viss debatt i media.
Ruchome projekty zapobiegawcze przystosowują się do rozdrobnionego charakteru kultury „rave”, nadal więc udaje się dotrzeć do grupy docelowej osób młodych zażywających narkotyki rekreacyjnie, na przykład przez organizację punktów kontaktowych dla każdej „sceny”. Niemcy i Portugalia, kraje które należały do grupy państw stosujących sprawdzanie czystości tabletek, wycofały się z tej praktyki. W Holandii sprawdzanie czystości tabletek przeprowadzane jest jedynie w laboratoriach, a we Francji proponuje się zrezygnować ze świadczenia takich usług na miejscu. Jako powody takich posunięć podaje się zmniejszoną częstotliwość występowania zanieczyszczonych tabletek w Europie Zachodniej i ciągłe rozważania nad legalnością takich praktyk. W Republice Czeskiej nadal jednak kontynuowano projekty sprawdzania czystości tabletek, choć były one przedmiotem debaty w mediach.
Proiectele mobile de prevenire se adaptează la fragmentarea culturii „rave” pentru a putea totuşi ajunge la grupul ţintă format din tineri care consumă droguri în scop de recreare, de exemplu prin intermediul punctelor de contact pentru fiecare „scenă”. Dintre ţările în care se realiza analiza pastilelor, Germania şi Portugalia au renunţat la această practică. În Ţările de Jos, analiza pastilelor este efectuată numai de laboratoare, iar în Franţa s-a propus abandonarea analizelor pentru pastile în diferite locuri. Printre motivele acestor modificări se numără şi scăderea numărului de pastile falsificate din Europa de vest şi preocupările privind legalitatea acestei practici. Totuşi, în Republica Cehă, proiectele de analiză a pastilelor au fost continuate şi au constituit şi obiectul unor dezbateri în presă.
Projekty mobilnej prevencie sa prispôsobujú fragmentácii „divokej“ kultúry, takže vždy možno zastihnúť cieľovú skupinu mladých, ktorí užívajú drogu rekreačne, napr. prostredníctvom kontaktných miest pre každú „scénu“. Spomedzi krajín, v ktorých existovalo testovanie tabletiek, sa táto prax prerušila v Nemecku a Portugalsku. V Holandsku sa tabletky testujú len v laboratóriách a vo Francúzsku navrhli, aby sa prestalo s testovaním tabletiek v teréne. Dôvodmi týchto zmien je znížený výskyt znehodnotených tabletiek v západnej Európe a pretrvávajúce obavy o zákonnosť postupu. V Českej republike sa však na projektoch testovania tabletiek pokračuje a projekty boli skutočne predmetom diskusií v médiách.
Mobilni preventivni projekti se prilagajajo razdrobitvi "raverske" kulture, tako da se ciljna skupina mladih rekreativnih uživalcev še vedno lahko doseže, na primer prek kontaktnih točk za vsako "sceno". Med državami, v katerih je obstajalo testiranje na tablete, se je praksa prekinila v Nemčiji in na Portugalskem. Na Nizozemskem se testiranje na tablete izvaja samo v laboratorijih, v Franciji pa so predlagali opustitev testiranja na tablete na kraju samem. Med razlogi za te spremembe so manjša pogostnost ponarejenih tablet v zahodni Evropi in stalna zaskrbljenost zaradi zakonitosti prakse. Vendar pa so se na Češkem projekti testiranja na tablete nadaljevali in so bili predmet medijskih razprav.
Mobilie profilakses projekti tiek adaptēti „izklaides” kultūras izplatībai, lai būtu iespējams uzrunāt gados jauno lietotāju grupu, kas lieto narkotikas kā izklaidi, piemēram, izmantojot kontaktēšanās punktus katrai no „notikuma vietām”. No valstīm, kurās pastāvēja narkotiku pārbaude, šī prakse vairs netiek turpināta Vācijā un Portugālē. Nīderlandē narkotiku pārbaudi veic tikai laboratorijās, un Francijā ir ierosināts atcelt narkotiku testus uz vietas. Viens no iemesliem šo izmaiņu ieviešanai ir samazinātā viltoto tablešu izplatība Rietumeiropā un pastāvošās šaubas par šīs metodes likumību. Čehijas Republikā narkotiku pārbaudes projekti tika turpināti, un par tiem notika debates medijos.
  Kapitel 3: Cannabis  
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång.
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %). Par nesenu lietošanu ir ziņojuši no 3 līdz 22% gados jaunie pieaugušie, šajā ziņā zemākie rādītāji ir Grieķijā, Zviedrijā, Polijā un Portugālē un augstākie Apvienotajā Karalistē (19,5 %), Francijā (19,7 %), un Čehijas Republikā (22,1 %), un 11 valstīs nesenās lietošanas izplatības rādītāji ir robežās no 7% līdz 15 %.
  Trender när det gäller ...  
För unga vuxna använder ECNN intervallet 15–34 år (Danmark och Storbritannien från 16, Tyskland, Estland (1998) och Ungern från 18). I Frankrike var åldersintervallet 25–34 år 1992 och 18–39 år 1995.
For young adults, the EMCDDA uses the range 15–34 years (Denmark and UK from 16, Germany, Estonia (1998) and Hungary from 18). In France the age range was 25–34 in 1992 and 18–39 in 1995.
Pour les jeunes adultes, l'OEDT utilise la tranche d'âge 15 à 34 ans (le Danemark et le Royaume-Uni partent de 16 ans, l'Allemagne, l'Estonie (1998) et la Hongrie de 18 ans). En France, la tranche d'âge était de 25 à 34 ans en 1992 et de 18 à 39 ans en 1995.
Für die Altersgruppe der jungen Erwachsenen beträgt die EBDD-Standardaltersspanne 15 bis 34 Jahre (Dänemark und das Vereinigte Königreich ab 16 Jahren, Deutschland und Estland (1998) und Ungarn ab 18 Jahren). In Frankreich reichte die Altersspanne im Jahr 1992 von 25 bis 34 Jahren und im Jahr 1995 von 18 bis 39 Jahren.
En el caso de los adultos jóvenes, el OEDT utiliza el tramo de edad comprendido entre los 15 y los 34 años (Dinamarca y el Reino Unido, a partir de los 16; Alemania, Estonia (1998) y Hungría, a partir de los 18). El tramo de edad en Francia fue de 25 a 34 años en 1992, y de 18 a 39 años en 1995.
Per i giovani adulti, l’OEDT utilizza la fascia d’età 15-34 anni (la Danimarca e il Regno Unito partono da 16 anni, la Germania, l’Estonia [1998] e l’Ungheria da 18 anni). In Francia la fascia di età si ampliata da 25-34 anni nel 1992 a 18-39 anni nel 1995.
Em relação aos jovens adultos, o OEDT utiliza o intervalo etário dos 15 aos 34 anos (Dinamarca e Reino Unido a partir dos 16, Alemanha, Estónia (1998) e Hungria a partir dos 18). Em França o intervalo etário era dos 25 aos 34 anos em 1992 e dos 18 aos 39 anos em 1995.
Για τους νεαρούς ενηλίκους, το ΕΚΠΝΤ χρησιμοποιεί το ηλικιακό εύρος των 15–34 ετών (Δανία και Ηνωμένο Βασίλειο από 16 ετών, Γερμανία, Εσθονία (1998) και Ουγγαρία από 18 ετών). Στη Γαλλία το ηλικιακό εύρος ήταν 25–34 ετών το 1992 και 18–39 το 1995.
Het EWDD hanteert voor jongvolwassenen een leeftijdsbereik van 15-34 jaar (in Denemarken en het VK wordt een leeftijdsbereik van 16-34 jaar aangehouden, in Duitsland, Estland (1998) en Hongarije vanaf 18 jaar). In Frankrijk is het leeftijdsbereik 25-34 jaar (1992) of 18-39 jaar (1995).
Pro mladé dospělé používá EMCDDA věkové rozpětí 15–34 let (Dánsko a Spojené království od 16 let, Německo, Estonsko (1998) a Maďarsko od 18 let). Ve Francii bylo věkové rozpětí v roce 1992 25–34 let a v roce 1995 18–39 let.
For unge voksne anvender EONN aldersgruppen 15–34 år (Danmark og Det Forenede Kongerige fra 16 år, Tyskland, Estland (1998) og Ungarn fra 18 år). I Frankrig anvendtes aldersgruppen 25–34 år i 1992 og 18–39 år i 1995.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus loeb noorteks täisealisteks 15–34aastaseid isikuid (Taanis ja Ühendkuningriigis alates 16 aastast, Saksamaal, Eestis (1998) ja Ungaris alates 18 aastast). Prantsusmaal oli see 1992. aastal 25–34 ja 1995. aastal 18–39 aastat.
EMCDDA määrittelee nuorten aikuisten ikäjakaumaksi 15–34-vuotiaat (Tanska ja Yhdistynyt kuningaskunta 16–34-vuotiaat, Saksa, Viro (1998) ja Unkari 18–34-vuotiaat). Ranskassa ikäjakauma oli 25–34-vuotiaat vuonna 1992 ja 18–39-vuotiaat vuonna 1995.
A fiatal felnőttek esetében az EMCDDA 15–34 év közötti tartományt használja (Dániában és az Egyesült Királyságban az alsó határ 16 év, Németországban, Észtországban (1998) és Magyarországon 18 év). Franciaországban az életkortartomány 1992-ben 25–34 év volt, 1995-ben pedig 18–39 év.
EONN har definert unge voksne som aldersgruppen 15-34 år (Danmark og Storbritannia fra 16, Tyskland, Estland (1998) og Ungarn fra 18). I Frankrike var aldersgruppen 25-34 i 1992 og 18-39 i 1995.
Dla młodych osób dorosłych EMCDDA stosuje przedział od 15 do 34 lat (Dania i Wielka Brytania od 16 lat, Niemcy, Estonia (1998) i Węgry od 18 lat). We Francji rozpiętość wiekowa wynosiła od 25 do 34 lat w 1992 roku i od 18 do 39 lat w roku 1995.
Pentru adulţii tineri, OEDT foloseşte intervalul 15–34 ani [Danemarca şi Regatul Unit începând de la 16 ani, iar Germania, Estonia (1998) şi Ungaria începând de la 18 ani]. În Franţa intervalul de vârstă a fost 25–34 ani în 1992 şi 18–39 ani în 1995.
Pri mladých dospelých používa EMCDDA vekové rozpätie 15 až 34 rokov (Dánsko a Spojené kráľovstvo od 16 rokov, Nemecko, Estónsko (od r. 1998) a Maďarsko od 18 rokov). Vo Francúzsku bolo v roku 1992 vekové rozpätie 25 – 34 rokov a v roku 1995 18 – 39 rokov.
Za mlajše odrasle Center uporablja starostni razpon 15–34 let (Danska in Združeno kraljestvo od 16 let, Nemčija, Estonija (1998) in Madžarska od 18 let). V Franciji je bil starostni razpon leta 1992 25–34 let in leta 1995 18–39 let.
izmanto vecuma spektru no 15 līdz 34 gadiem (Dānija un Apvienotā Karaliste – no 16 gadiem, Vācija, Igaunija (1998) un Ungārija – no 18 gadiem). Francijā izmantotais vecuma spektrs bija 25–34 gadi 1992. gadā un 18–39 gadi 1995. gadā.
  Trender när det gäller ...  
(91) Information som inkom för sent för att tas med i rapporten tyder på en stabilisering i undersökningarna 2003 (förra årets siffra om användningen bland unga vuxna var 4,8 % jämfört med 4,6 % 2001.
(91) Information that arrived too late to be included in the report suggest a stabilisation in 2003 surveys (last year prevalence among young adults 4.8 % compared with 4.6 % in 2001).
(91) Les informations transmises trop tard pour être reprises dans le rapport suggèrent une stabilisation dans les enquêtes de 2003 (prévalence au cours de l'année écoulée chez les jeunes adultes de 4,8 % contre 4,6 % en 2001).
(91) Daten zufolge, die zu spät eingingen, um noch in den Bericht aufgenommen zu werden, wurde bei der Erhebung 2003 eine Stabilisierung festgestellt (Prävalenz im letzten Jahr unter jungen Erwachsenen von 4,8 % gegenüber 4,6 % im Jahr 2001).
(91) Según información que llegó demasiado tarde para incluirse en el informe, las encuestas de 2003 apuntan una estabilización del consumo (4,8 % de prevalencia del último año entre adultos jóvenes en comparación con el 4,6 % en 2001).
(91) Stando ad informazioni pervenute troppo tardi per poterne tenere conto nella relazione, si registra una stabilizzazione nelle indagini del 2003 (prevalenza nell’ultimo anno tra gli adulti del 4,8% rispetto al 4,6% del 2001).
(91) Informações que chegaram já tarde para serem incluídas no relatório sugerem uma estabilização, nos inquéritos realizados em 2003 (prevalência de 4,8% no último ano entre os jovens adultos comparativamente a 4,6% em 2001).
(91) Στοιχεία που παραλήφθηκαν με καθυστέρηση ώστε να περιληφθούν στην έκθεση υποδηλώνουν σταθεροποίηση σε έρευνες του 2003 (επικράτηση κατά το τελευταίο έτος στους νεαρούς ενηλίκους 4,8 % σε σύγκριση με 4,6 % το 2001).
(91) Uit informatie die te laat beschikbaar was om in het verslag opgenomen te kunnen worden, kan met betrekking tot de enquêtes in 2003 afgeleid worden dat de situatie stabiliseert (een recent gebruik - laatste 12 maanden - in 2002 onder jongvolwassenen van 4,8% ten opzichte van 4,6% in 2001).
(91) Informace, které došly příliš pozdě na to, aby byly do zprávy zahrnuty, naznačují stabilizaci v průzkumech z roku 2003 (loňská prevalence mezi mladými dospělými byla 4,8% a v roce 2001 4,6%).
(91) Oplysninger, som blev modtaget for sent til at blive medtaget i beretningen, tyder på en stabilisering i undersøgelserne fra 2003 (sidste års prævalens blandt unge voksne på 4,8 % i forhold til 4,6 % i 2001).
(91) Uuringusse kaasamise jaoks liiga hilja jõudsid kohale andmed, mille järgi on 2003. aasta uuringutes täheldatav stabiliseerumine (eelmisel aastal oli levimus noorte täiskasvanute hulgas 4,8% võrreldes 4,6% 2001. aastal).
(91) Tämän raportin kannalta liian myöhään saapuneiden tietojen mukaan vuoden 2003 tutkimuksista ilmeni, että käyttö on vakiintunut (kokaiinia oli käyttänyt viimeisen vuoden aikana 4,8 prosenttia nuorista aikuisista, kun vuonna 2001 osuus oli 4,6 prosenttia).
(91) A jelentésben való szerepeltetéshez túl későn érkezett az az információ, amely stabilizálódásra utal a 2003-as felmérésekben (az előző évi előfordulás a fiatal felnőttek körében 4,8 %, szemben a 2001-es 4,6 %-kal).
(91) Informasjon som kom for sent til å bli tatt med i rapporten, tyder på en stabilisering i 2003-undersøkelsene (siste års prevalens blant unge voksne er 4,8 % mot 4,6 % i 2001).
(91) Informacje, które dotarły zbyt późno, by ująć je w sprawozdaniu, sugerują stabilizację wg badań na 2003 rok (rozpowszechnienie zażycia w ciągu ostatniego roku wśród młodych osób dorosłych wynosiło 4,8% w porównaniu z 4,6% w roku 2001).
(91) Informaţiile care au fost primite prea târziu pentru a fi incluse în raport sugerează o stabilizare în cadrul sondajelor din 2003 (prevalenţa de anul trecut în rândul adulţilor tineri de 4,8 % faţă de 4,6 % în 2001).
(91) Podľa informácií, ktoré prišli po uzávierke tejto správy, došlo podľa prieskumov v roku 2003 k stabilizácii ( 4,8 % prevalencia v poslednom roku medzi mladými dospelými oproti 4,6 % v roku 2001).
(91) Podatki, ki so prispeli prepozno, da bi se vključili v poročilo, kažejo na stabilizacijo v raziskavah iz leta 2003 (razširjenost v zadnjem letu med mlajšimi odraslimi je bila 4,8 % v primerjavi s 4,6 % leta 2001).
(91) Informācija, kas saņemta pārāk vēlu, lai iekļautu ziņojumā, norāda uz stabilizāciju 2003. gada pētījumos (izplatība pēdējā gada laikā jauno pieaugušo vidū 4,8% salīdzinājumā ar 4,6% 2001. gadā).
  Framsteg när det gäller...  
Denna princip har omvandlats till nationell lagstiftning inom EU:s medlemsstater och de straffrättsliga systemen samt vård och socialtjänst har anpassats i enlighet med detta. Unga narkotikamissbrukare är särskilt utsatta när det gäller att hamna i en ond cirkel av narkotika och brott och det är särskilt viktigt att unga brottslingar inte hamnar i fängelse.
Since the 1960s, UN and EU agreements, strategies and action plans have several times reaffirmed and strengthened the principle of providing treatment, education and rehabilitation as an alternative to conviction and punishment for drug-related offences. This has been translated into national legislation in EU Member States, and the criminal justice systems as well as health and social services systems have been adapted accordingly. Young drug users are especially vulnerable to getting into a vicious circle of drugs and crime, and there is a particular determination to avoid imprisonment for young offenders.
Depuis les années 1960, les accords, les stratégies et les plans d'action des Nations unies et de l'UE ont, à plusieurs reprises, réaffirmé et renforcé le principe de traitement, d'éducation et de réhabilitation en tant qu'alternative à la condamnation et à la sanction de crimes et délits liés à la drogue. Ce principe a été transposé dans le droit national des États membres de l'UE, et les systèmes de justice pénale tout comme les services sociaux et les systèmes de soins de santé ont été adaptés en conséquence. Les jeunes usagers de drogue sont particulièrement exposés au cercle vicieux de la drogue et de la criminalité et il existe une volonté particulière d'éviter la prison aux jeunes délinquants.
Seit den 60er Jahren wurde der Grundsatz, als Alternative zur Verurteilung und Bestrafung drogenbedingter Straftaten den Tätern Behandlung, Bildung und Rehabilitation anzubieten, wiederholt in Übereinkommen, Strategien und Aktionsplänen auf Ebene der Vereinten Nationen sowie der EU bekräftigt und bestätigt. Dies wurde in den einzelstaatlichen Rechtsvorschriften der EU-Mitgliedstaaten umgesetzt, und die Strafverfolgungssysteme sowie die Systeme von Gesundheits- und Sozialdiensten wurden entsprechend angepasst. Junge Drogenkonsumenten sind besonders gefährdet, in einen Teufelskreis von Drogen und Kriminalität zu geraten, und man ist insbesondere entschlossen, die Inhaftierung junger Straftäter zu vermeiden.
Desde 1960, los acuerdos, estrategias y planes de acción de Naciones Unidas y de la UE han reafirmado y reforzado en varias ocasiones el principio de tratamiento, educación y rehabilitación como alternativa a la condena y castigo de los delitos relacionados con las drogas. Este hecho se ha trasladado a la legislación nacional de los Estados miembros de la UE, y el sistema de justicia penal, al igual que los servicios sociales y sanitarios, se han adaptado con este fin. Los consumidores de drogas jóvenes son especialmente vulnerables al círculo vicioso de las drogas y el delito, y parece clara la determinación a evitar el encarcelamiento de los jóvenes delincuentes.
Sin dagli anni Sessanta accordi, strategie e piani d’azione delle Nazioni Unite e dell’Unione europea hanno più volte riaffermato e rafforzato il principio della fornitura di servizi terapeutici, formativi e riabilitativi in alternativa alla detenzione e alla punizione dei reati collegati al consumo di stupefacenti. Tutto ciò è stato recepito nelle legislazioni nazionali degli Stati membri dell’Unione europea, con un conseguente adeguamento dei sistemi di giustizia penale nonché dei sistemi di assistenza socio-sanitaria. I giovani consumatori di droga sono particolarmente vulnerabili all’eventualità di cadere nel circolo vizioso di tossicodipendenza e criminalità, e si osserva una certa determinazione a evitare l’incarcerazione dei giovani rei.
Desde a década de 1960, os acordos, estratégias e planos de acção das Nações Unidas e da UE vêm reafirmando e reforçando o princípio da oferta de tratamento, educação e reabilitação em alternativa à prisão e às sanções penais para os delitos relacionados com a droga. Este princípio foi transposto para a legislação nacional dos Estados‑Membros e os sistemas judiciais, de saúde e de assistência social foram adaptados em conformidade. Os jovens consumidores de droga são particularmente vulneráveis à entrada num círculo vicioso de drogas e criminalidade, pelo que existe uma especial determinação em evitar o encarceramento dos jovens infractores.
Από τη δεκαετία του 1960, συμφωνίες, στρατηγικές και σχέδια δράσης των Ηνωμένων Εθνών και της ΕΕ επαναβεβαίωσαν συχνά και ενίσχυσαν την αρχή της παροχής θεραπείας, εκπαίδευσης και αποκατάστασης ως εναλλακτικής λύσης αντί της καταδίκης και της τιμωρίας για τα αδικήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Αυτό μετουσιώθηκε σε εθνική νομοθεσία στα κράτη μέλη της ΕΕ, με ανάλογες προσαρμογές στα συστήματα ποινικής δικαιοσύνης καθώς και στα συστήματα υγειονομικών και κοινωνικών υπηρεσιών. Οι νεαροί χρήστες ναρκωτικών είναι ιδιαίτερα ευάλωτοι στο ενδεχόμενο να εμπλακούν σε έναν φαύλο κύκλο ναρκωτικών και εγκληματικότητας, και υπάρχει ιδιαίτερη αποφασιστικότητα για την αποφυγή της φυλάκισης των νεαρών παραβατών του νόμου.
Sinds de jaren zestig is op basis van verdragen, strategieën en actieplannen van zowel de VN en de EU herhaaldelijk het beginsel bevestigd en benadrukt dat behandelingen, voorlichting en reïntegratiemogelijkheden moeten worden aangeboden als alternatieven voor veroordelingen en straffen voor drugsgerelateerde delicten. Dit is ook als zodanig omgezet in de nationale wetgeving van de lidstaten. Ook de strafrechtelijke systemen, de maatschappelijke dienstverlening en het gezondheidszorgstelsel zijn dienovereenkomstig aangepast. Met name jonge drugsgebruikers lopen een groter risico om in een vicieuze cirkel van drugs en criminaliteit terecht te komen en er wordt vooral alles in het werk gesteld om gevangenisstraffen voor jonge drugsdelinquenten zoveel mogelijk te voorkomen.
Od 60. let 20. století dohody, strategie a akční plány OSN a EU několikrát znovu potvrdily a podpořily princip poskytování léčby, vzdělávání a rehabilitace jako alternativy odsouzení a trestu za trestné činy související s drogami. Tato skutečnost se ve členských státech EU promítla do národní legislativy a odpovídajícím způsobem byly upraveny i systémy trestního soudnictví a systémy zdravotnických a sociálních služeb. Zvláště ohroženi tím, že se stanou součástí začarovaného kruhu drog a kriminality, jsou mladí uživatelé drog, a proto existují konkrétní snahy zabránit uvěznění mladých pachatelů.
Siden 1960'erne har FN- og EU-aftaler, -strategier og -handlingsplaner gentagne gange bekræftet og styrket princippet om behandling, uddannelse og rehabilitering som et alternativ til domfældelse og straf for narkotikarelaterede overtrædelser. Dette er blevet omsat til national lovgivning i EU-medlemsstaterne, og de strafferetlige systemer såvel som sundheds- og socialsystemerne er blevet tilpasset i overensstemmelse hermed. Navnlig unge stofbrugere risikerer at komme ind i en ond cirkel med stoffer og kriminalitet, og der synes at være en særlig vilje til at undgå at fængsle unge lovovertrædere.
Alates 1960ndatest aastatest on ÜRO ja ELi kokkulepetes, strateegiates ja tegevuskavades korduvalt rõhutatud ja tugevdatud põhimõtet kasutada ravi, koolitust ja taastusravi kui alternatiivi uimastitega seotud õigusrikkumiste eest süüdimõistmisele ja karistuse määramisele. Seda põhimõtet on ELi liikmesriigid rakendanud oma siseriiklikus seadusandluses ning kriminaalkohtu-, tervishoiu- ja sotsiaalsüsteemid on selle järgi kohandatud. Noored uimastitarbijad on sellesse narkootikumide ja kuritegude nõiaringi sattumise eest eriti halvasti kaitstud ning eeskätt soovitakse vältida vangistust noorte õigusrikkujate puhul.
YK:n ja EU:n sopimuksissa, strategioissa ja toimintasuunnitelmissa on 1960‑luvulta lähtien toistettu ja vahvistettu periaatetta, jonka mukaan huumerikosten tuomioiden tai rangaistusten vaihtoehtona tarjotaan hoitoa, koulutusta ja kuntoutusta. Tämä on otettu huomioon EU:n jäsenvaltioiden kansallisissa lainsäädännöissä, ja rikosoikeusjärjestelmiä ja terveydenhuolto- ja sosiaalipalvelujärjestelmiä on muokattu sen mukaisesti. Nuoret huumeidenkäyttäjät ovat erityisen alttiita ajautumaan huumeiden ja rikosten noidankehään, ja nuorten rikoksentekijöiden vangitsemista pyritään määrätietoisesti välttämään.
1960 óta az ENSZ és az EU megállapodásai, stratégiái és cselekvési tervei számtalan alkalommal hangsúlyozták és megerősítették azt az elvet, hogy a kábítószerrel összefüggő bűncselekményekért az elítélés és büntetés helyett gyógykezelést, oktatást és rehabilitációt kell biztosítani. Ezt az EU tagállamai nemzeti jogukba is átültették, és büntetőjogi igazságügyi rendszereiket, valamint az egészségügyi és szociális ellátórendszereiket ehhez az elvhez igazították. A fiatal kábítószer-használókat különösen fenyegeti az a veszély, hogy a kábítószerek és a bűnözés ördögi körébe kerülnek, ezért a fiatalkorú elkövetők esetében kifejezetten az a szándék, hogy kerülni kell a börtönbüntetést.
Siden 1960-tallet har avtaler, strategier og handlingsplaner i FN og EU gjentatte ganger bekreftet og styrket prinsippet om behandling, utdanning og rehabilitering som et alternativ til fengsling og straff for narkotikarelaterte lovbrudd. Dette er gjennomført i nasjonal lovgivning i medlemsstatene i EU, og strafferettssystemene og helse- og sosialtjenestene er tilpasset deretter. Unge narkotikabrukere er særlig utsatt for å komme inn i en ond sirkel med narkotika og kriminalitet, og det har vært spesielt viktig å unngå fengsel for unge lovbrytere.
Od lat 60-tych umowy, strategie i plany działania ONZ i UE kilkakrotnie potwierdzały i wzmacniały zasadę dostępu do leczenia, edukacji i resocjalizacji jako alternatywy dla skazywania i karania za przestępstwa związane z narkotykami. Zostało to przeniesione do prawodawstwa krajowego Państw Członkowskich UE, odpowiednio przystosowano także systemy sądownictwa karnego oraz systemy usług zdrowotnych i opieki społecznej. Młode osoby zażywające narkotyki są szczególnie wrażliwe na oddziaływanie błędnego koła narkotyków i przestępczości, i dlatego ze szczególną determinacją stara się unikać osadzania w więzieniu przestępców młodych.
Începând din anii 1960, acordurile, strategiile şi planurile de acţiune ale ONU şi ale Uniunii Europene au reafirmat şi consolidat în mod repetat principiul conform căruia tratamentul, educaţia şi reabilitarea se asigură ca alternativă la condamnare şi pedeapsă pentru infracţiunile legate de droguri. Acest principiu a fost transpus în legislaţia naţională a statelor membre ale Uniunii Europene, iar sistemele de urmărire penală, precum şi cele de asistenţă medicală şi socială au fost adaptate în mod corespunzător. Consumatorii de droguri tineri sunt în mod special expuşi riscului de a intra în cercul vicios al drogurilor şi infracţionalităţii, iar astfel există o motivaţie specială pentru a evita încarcerarea tinerilor infractori.
Zmluvy, stratégie a akčné plány Organizácie Spojených národov a Európskej únie od šesťdesiatych rokov minulého storočia viackrát potvrdili a zdôraznili zásadu poskytovania liečby, vzdelávania a resocializácie ako alternatívu odsúdenia a trestu za trestné činy súvisiace s drogami. Bola preložená do vnútroštátnych právnych predpisov členských štátov EÚ a systémy trestného súdnictva a aj systémy zdravotníckych a sociálnych služieb sa jej prispôsobili. Mladí užívatelia drog sú obzvlášť zraniteľní po vstupe do brutálneho kruhu drog a zločinu, a preto existuje osobitné odhodlanie vyhnúť sa uväzneniu mladých páchateľov.
Od leta 1960 naprej so sporazumi, strategije in akcijski načrti Združenih narodov in EU večkrat potrdili in okrepili načelo zagotavljanja zdravljenja, izobraževanja in rehabilitacije kot alternativo za obsodbo in kaznovanje kaznivih dejanj, povezanih z drogo. To je bilo preneseno v nacionalne strategije držav članic EU, kazenski pravosodni sistem ter sistemi zdravstvenih in socialnih služb pa so se temu primerno prilagodili. Mlajši uživalci drog so zlasti ranljivi, da se bodo zapletli v začarani krog drog in kriminala, zato obstaja posebna odločenost, da se pri mlajših storilcih izognemo zaporu.
Kopš sešdesmitajiem gadiem ANO un ES vienošanās, stratēģijas un rīcības plāni ir vairākkārtīgi apstiprinājuši un nostiprinājuši principu, kas paredz ārstēšanas, izglītības un rehabilitācijas nodrošināšanu kā alternatīvu apcietinājumam un sodīšanai par noziegumiem, kas saistīti ar narkotikām. Šis princips ir iekļauts ES dalībvalstu nacionālajā likumdošanā, kā arī kriminālo tieslietu sistēmas un sociālo pakalpojumu sistēmas ir attiecīgi piemērotas. Jaunie narkotiku lietotāji ir īpaši neaizsargāti no iekļūšanas narkotiku un noziedzības apburtajā lokā, un ir īpaša apņemšanās izvairīties no cietumsodiem attiecībā uz jaunajiem pārkāpējiem.
  fig03-sv  
Några länder använder ett något annorlunda åldersintervall än ECNN:s standard för åldersintervallet unga vuxna. Skillnader i åldersintervall kan orsaka smärre diskrepanser mellan länder.
Some countries use a slightly different age range to the EMCDDA standard age range for young adults. Variations in age ranges may to a small extent account for disparities between countries.
Nekatere države uporabljajo za mlade odrasle nekoliko drugačen starostni razpon od tistega, ki ga uporablja Center. Razlike v starostnih razponih lahko povzročijo majhna nesorazmerja med državami.
Dažas valstis izmanto vecumu, kas nedaudz atšķiras no EMCDDA izmantotā jauniešu standarta vecuma. Vecuma atšķirības var zināmā mērā ietekmēt atšķirības starp valstīm.
  Förebyggande av cannabi...  
Den höga prevalensen för cannabisanvändning bland unga människor innebär att användningen av denna drog är en viktig fråga för personer som arbetar med barn i skolåldern. En potentiellt lovande riktad skolbaserad preventionsmetod är Steg-för-steg-programmet, som har genomförts i Tyskland och Österrike.
The high prevalence of cannabis use among young people means that the use of the drug is often a central issue for those working with school-aged children. One potentially promising selective school-based prevention approach is the Step by Step Programme, which has been implemented in Germany and Austria. This programme helps teachers to identify and deal with drug consumption and problem behaviours among their pupils (43).
Le taux élevé de prévalence de la consommation de cannabis chez les jeunes signifie que l'usage de drogue est souvent un thème récurrent pour les personnes qui travaillent avec des enfants en âge scolaire. Le programme Step by Step (Pas à pas) est une approche très prometteuse de la prévention sélective dirigée vers les écoles, laquelle a été mise en œuvre en Allemagne et en Autriche. Ce programme aide les enseignants à identifier et à faire face à l'usage de drogue et aux comportements à problème de leurs élèves (43).
Die hohe Prävalenz des Cannabiskonsums unter Jugendlichen bedeutet, dass der Konsum der Droge häufig ein zentrales Thema für jene darstellt, die mit Kindern im Schulalter arbeiten. Ein möglicherweise viel versprechender selektiver und schulbasierter Präventionsansatz ist das Programm Step by Step in Deutschland und Österreich. Dieses Programm hilft Lehrern, Drogenkonsum und Problemverhalten ihrer Schüler zu erkennen und damit umzugehen (43).
Το υψηλό ποσοστό επικράτησης της χρήσης κάνναβης στους νέους σημαίνει ότι η χρήση της ουσίας αποτελεί συχνά κεντρικό θέμα για τα άτομα που δουλεύουν με μαθητές. Μια προσέγγιση επικεντρωμένης πρόληψης στα σχολεία που φαίνεται ελπιδοφόρα είναι το πρόγραμμα Step by Step, που εφαρμόζεται στη Γερμανία και στην Αυστρία. Το πρόγραμμα αυτό βοηθά τους εκπαιδευτικούς να εντοπίσουν και να αντιμετωπίσουν την κατανάλωση ναρκωτικών και τις προβληματικές συμπεριφορές στους μαθητές τους (43).
De hoge prevalentie van cannabisgebruik onder jongeren betekent dat deze problematiek vaak een centrale plaats inneemt bij mensen die met kinderen in de schoolgaande leeftijd werken. Een veelbelovende schoolgerichte preventiemethode in dit verband is het programma “Step by Step” in Duitsland en Oostenrijk. Dit programma ondersteunt onderwijzend personeel bij het onderkennen van en reageren op drugsconsumptie en probleemgedrag onder hun leerlingen (43).
Vysoká prevalence užívání konopí mladými lidmi znamená, že užívání drogy je často hlavním problémem pro ty, kdo pracují s dětmi školního věku. Jedním potenciálně slibným přístupem k selektivní školní prevenci je program Krok za krokem, který byl zaveden v Německu a v Rakousku. Tento program pomáhá učitelům rozpoznat a řešit užívání drog a problémové chování žáků (43).
Den høje udbredelse af cannabisbrug blandt unge betyder, at brugen af stoffet ofte er en central problemstilling for dem, der arbejder med børn i skolealderen. En potentielt lovende selektiv skolebaseret forebyggelsestilgang er det Step by Step-program, der er blevet iværksat i Tyskland og Østrig. Dette program hjælper lærerne med at identificere og håndtere narkotikaforbrug og problemadfærd blandt deres elever (43).
Kanepitarbimise kõrge levimus noorte hulgas tähendab seda, et kanepitarbimine on sageli keskse tähtsusega küsimus kooliealiste lastega töötavate inimeste jaoks. Üks potentsiaalselt paljulubav valikulise koolipõhise ennetustegevuse võimalus on programm Step by Step, mis on võetud kasutusele Saksamaal ja Austrias. See aitab õpetajatel tuvastada uimastitarbimist ja probleemset käitumist oma õpilaste hulgas ning neid probleeme lahendada (43).
Kannabiksen käytön korkea levinneisyys nuorten keskuudessa asettaa sen keskeiseen asemaan kouluikäisten lasten parissa työskentelevien työssä. Yksi kouluissa tehtävän valikoivan ehkäisevän huumetyön mahdollisesti lupaava lähestymistapa on Saksassa ja Itävallassa käyttöön otettu Step by Step -ohjelma. Ohjelma auttaa opettajia tunnistamaan huumeidenkäytön ja ongelmakäyttäytymisen oppilaiden keskuudessa ja puuttumaan niihin (43).
A fiatalok kannabiszhasználatának magas előfordulási aránya arra utal, hogy a droghasználat gyakran központi kérdés az iskoláskorú gyermekekkel dolgozók számára. Az egyik, ígéretesnek látszó célzott iskolai prevenciós megoldás a Németországban és Ausztriában bevezetett „Lépésről lépésre” program. Ez a program a tanárokat segíti a tanulók drogfogyasztásának és problematikus viselkedésének felismerésében és kezelésében(43).
Den høye utbredelsen av cannabisbruk blant ungdom betyr at narkotikabruken ofte er et sentralt tema for alle som arbeider med barn i skolealder. En potensielt lovende selektiv skolebasert forebyggende tilnærming er Step by Step-programmet, som er innført i Tyskland og Østerrike. Ved hjelp av dette programmet kan lærerne lettere identifisere og håndtere narkotikabruk og problematferd blant elevene (43).
Wysokie rozpowszechnienie stosowania pochodnych konopi indyjskich przez ludzi młodych oznacza, że kwestia zażywania tych narkotyków staje się kluczową kwestią dla osób pracujących z młodzieżą szkolną. Dość obiecującym wybiórczym programem zapobiegawczym w szkole jest Program Krok po Kroku, wdrożony w Niemczech i w Austrii. Program ten wspiera nauczycieli w identyfikowaniu wśród uczniów przypadków stosowania narkotyków i zachowań problemowych oraz pomaga radzić sobie z nimi (43).
Prevalenţa ridicată a consumului de canabis în rândul tinerilor arată că acest drog este adesea o problemă centrală pentru cei care lucrează cu copii de vârstă şcolară. Una dintre abordările selective în şcoală cu un potenţial promiţător este programul „Step by Step” (Pas cu pas), care a fost pus în aplicare în Germania şi în Austria. Acest program îi ajută pe profesori să identifice şi să trateze problema consumului de droguri şi comportamentele problemă în rândul elevilor (43).
Velika razširjenost uživanja konoplje med mladimi pomeni, da je uživanje droge pogosto osrednja težava za tiste, ki delajo s šoloobveznimi otroki. Potencialno obetajoč pristop preprečevanja v vzgojno-izobraževalnih ustanovah je program po posameznih korakih, ki se je izvajal v Nemčiji in Avstriji. Ta program učiteljem pomaga, da prepoznajo uživanje drog in problematična vedenja med svojimi učenci ter se z njimi spopadejo (43).
  Debatter i nationella p...  
Särskild forskning för att analysera massmediernas budskap har utförts i Tjeckien, Grekland, Luxemburg, Polen och Portugal, och nationella mediekampanjer riktade till unga människor i synnerhet har utvecklats i Belgien(10), Polen och Storbritannien(11).
Ad hoc research to analyse media messages has been undertaken in the Czech Republic, Greece, Luxembourg, Poland and Portugal, and national media campaigns targeted at young people in particular have been developed in Belgium (10), Poland and the United Kingdom (11).
La République tchèque, la Grèce, le Luxembourg, la Pologne et le Portugal ont entamé des recherches ad hoc afin d'analyser les messages des médias, et des campagnes médiatiques nationales visant notamment les jeunes ont été orchestrées en Belgique (10), en Pologne et au Royaume‑Uni (11).
Ad-hoc-Studien zur Analyse von Medienbotschaften wurden in der Tschechischen Republik, Griechenland, Luxemburg, Polen und Portugal durchgeführt, und in Belgien (10), Polen sowie im Vereinigten Königreich (11) fanden nationale Medienkampagnen statt, die speziell auf Jugendliche zugeschnitten waren.
En la República Checa, Grecia, Luxemburgo, Polonia y Portugal se han llevado a cabo investigaciones específicas para analizar los mensajes mediáticos y en Bélgica (10), Polonia y Reino Unido (11) se han desarrollado campañas mediáticas a nivel nacional dirigidas especialmente a los jóvenes.
Una ricerca commissionata ad hoc per analizzare i messaggi veicolati dai media è stata intrapresa nella Repubblica ceca nonché in Grecia, Lussemburgo, Polonia e Portogallo, mentre sono state elaborate campagne di informazione nazionale destinate, in particolare, ai giovani in Belgio (10), Polonia e Regno Unito (11).
Ειδικές έρευνες για την ανάλυση των μηνυμάτων των μέσων ενημέρωσης διενεργήθηκαν στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, το Λουξεμβούργο, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ στο Βέλγιο (10), την Πολωνία και το Ηνωμένο Βασίλειο (11) αναπτύχθηκαν εθνικές εκστρατείες με τη χρήση των μέσων ενημέρωσης που στόχευαν ειδικότερα τους νέους.
In Tsjechië, Griekenland, Luxemburg, Polen en Portugal zijn ad-hoconderzoeken uitgevoerd om de berichtgeving in de media te analyseren. In België (10), Polen en het Verenigd Koninkrijk (11) werden nationale mediacampagnes ontwikkeld die met name gericht zijn op jonge mensen.
Namátkový průzkum, jehož cílem bylo analyzovat zprávy v hromadných sdělovacích prostředcích, byl proveden v České republice, Řecku, Lucembursku, Polsku a Portugalsku. Národní mediální kampaně konkrétně zaměřené na mladé lidi byly vedeny v Belgii (10), Polsku a Spojeném království (11).
Ad hoc-forskning med sigte på at analysere mediebudskaber er blevet gennemført i Tjekkiet, Grækenland, Luxembourg, Polen og Portugal, og nationale mediekampagner målrettet mod navnlig unge er blevet udviklet i Belgien (10), Polen og Det Forenede Kongerige (11).
Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Luksemburgis, Poolas ja Portugalis teostatakse sihtuuringuid meedias avaldatu analüüsimiseks ning Belgias (10), Poolas ja Ühendkuningriigis (11) on välja töötatud noortele suunatud meediakampaaniad.
‑tutkimuksia on tehty Tšekissä, Kreikassa, Luxemburgissa, Puolassa ja Portugalissa, ja erityisesti nuorille suunnattuja kansallisia viestintäkampanjoja on kehitetty Belgiassa (10), Puolassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (11).
A média által közvetített üzenetek elemzése céljából eseti kutatásokat végeztek Csehországban, Görögországban, Luxemburgban, Lengyelországban és Portugáliában; Belgiumban(10), Lengyelországban és az Egyesült Királyságban(11) pedig különösen a fiatalokat célzó országos médiakampányokat dolgoztak ki.
I Den tsjekkiske republikk, Hellas, Luxembourg, Polen og Portugal er det gjennomført ad hoc-undersøkelser for å analysere medias budskap, og Belgia (10), Polen og Storbritannia (11) har hatt nasjonale mediekampanjer rettet særlig mot ungdom.
Doraźne badania analizujące przekaz mediów zostały przeprowadzone w Republice Czeskiej, Grecji, Luksemburgu, Polsce i Portugalii, a krajowe kampanie medialne, skierowane zwłaszcza do ludzi młodych, zostały przygotowane w Belgii (10), Polsce i w Wielkiej Brytanii (11).
În Republica Cehă, Grecia, Luxemburg, Polonia şi Portugalia s-au întreprins diverse activităţi de cercetare ad-hoc pentru a analiza mesajele din mass-media, iar în Belgia (10), Polonia şi Regatul Unit (11) s-au desfăşurat campanii naţionale în mass-media care vizau în special tinerii.
, zameraný na analýzu mediálnych správ uskutočnili v Českej republike, Grécku, Luxembursku, Poľsku a Portugalsku a vnútroštátne mediálne kampane cielené najmä na mládež rozvinuli v Belgicku (10), Poľsku a Spojenom kráľovstve (11).
Na Češkem, v Grčiji, Luksemburgu, na Poljskem in Portugalskem je bila izvedena priložnostna raziskava za analizo medijskih sporočil, v Belgiji (10), na Poljskem in v Združenem kraljestvu (11) pa so se oblikovale nacionalne medijske kampanje, namenjene mladim.
Speciāls pētījumi mediju paziņojumu analizēšanai ir veikti Čehijas Republikā, Grieķijā, Luksemburgā, Polijā un Portugālē, un nacionālās mediju kampaņas, kas orientētas uz jauniešiem, ir izstrādātas Beļģijā (10), Polijā un Apvienotajā Karalistē (11).
  Riktad prevention  
Preventiva åtgärder som uttryckligen inriktas på sårbara grupper blir allt vanligare i nationella narkotikastrategier och handlingsplaner. Detta fenomen är ännu tydligare i de nya medlemsstaterna: Estland (gatubarn, särskolor), Ungern, Cypern, Malta, Polen (försummade barn och unga människor från problemfamiljer) och Slovenien.
National drug strategies and action plans are increasingly and explicitly mentioning vulnerable groups to be particularly targeted by prevention measures. This focus is even stronger in the new Member States: Estonia (street children, special schools), Cyprus, Hungary, Malta, Poland (neglected children and young people from dysfunctional families) and Slovenia.
Les plans d'action et les stratégies antidrogue nationaux se concentrent de plus en plus ouvertement sur les groupes vulnérables, qui doivent être la cible des mesures de prévention. Cet accent est encore plus marqué dans les nouveaux États membres, comme en Estonie (enfants des rues, écoles spéciales), en Hongrie, à Chypre, à Malte, en Pologne (enfants négligés et jeunes issus de familles dysfonctionnelles) et en Slovénie.
In nationalen Drogenstrategien und Aktionsplänen wird in zunehmendem Maße ausdrücklich darauf hingewiesen, dass Präventionsmaßnahmen ganz besonders auf gefährdete Gruppen zugeschnitten sein müssen. In den neuen Mitgliedstaaten wird dieser Schwerpunkt sogar noch stärker betont: Estland (Straßenkinder, Sonderschulen), Ungarn, Zypern, Malta, Polen (vernachlässigte Kinder und Jugendliche aus dysfunktionalen Familien) und Slowenien.
Las estrategias y los planes de acción nacionales en materia de drogas mencionan cada vez más, de forma expresa, a los grupos vulnerables como el objetivo de sus medidas de prevención. Esto es todavía más evidente en los nuevos Estados miembros: Estonia (niños de la calle, escuelas de educación especial), Hungría, Chipre, Malta, Polonia (niños abandonados y jóvenes de familias desestructuradas) y Eslovenia.
Le strategie e i piani d’azione nazionali menzionano con sempre maggior frequenza e in maniera sempre più esplicita i gruppi vulnerabili come i destinatari principali delle misure di prevenzione. Questo interesse verso i gruppi vulnerabili è ancor più spiccato nei nuovi Stati membri: Estonia (bambini di strada, scuole speciali), Ungheria, Cipro, Malta, Polonia (bambini e giovani trascurati, provenienti da famiglie problematiche) e Slovenia.
As estratégias e os planos de acção nacionais de luta contra a droga mencionam cada vez mais, e de forma explícita, os grupos vulneráveis que devem ser especialmente visados pelas medidas de prevenção. Esta orientação ainda é mais forte nos novos Estados-Membros: Estónia (meninos de rua, escolas especiais), Hungria, Chipre, Malta, Polónia (crianças e jovens abandonados de famílias disfuncionais) e Eslovénia.
Οι εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά και τα σχέδια δράσης προβλέπουν ολοένα και συχνότερα ρητά τις ευπαθείς ομάδες, στις οποίες πρέπει να στοχεύουν ειδικότερα τα μέτρα πρόληψης. Η επικέντρωση αυτή είναι ακόμη μεγαλύτερη στα νέα κράτη μέλη: στην Εσθονία (παιδιά του δρόμου, ειδικά σχολεία), στην Ουγγαρία, στην Κύπρο, στη Μάλτα, στην Πολωνία (παραμελημένα παιδιά και νέοι προερχόμενοι από δυσλειτουργικές οικογένειες) και στη Σλοβενία.
In de nationale drugsstrategieën en actieplannen wordt steeds vaker en explicieter melding gemaakt van preventiemaatregelen die primair op kwetsbare groepen zijn gericht. Die nadruk is in de nieuwe lidstaten zelfs nog sterker dan in de oude: Estland (straatkinderen, speciale scholen), Hongarije, Cyprus, Malta, Polen (verwaarloosde kinderen en jonge mensen uit probleemgezinnen) en Slovenië.
Národní protidrogové strategie a akční plány stále častěji a jasněji uvádějí, že se preventivní opatření konkrétně zaměřují na ohrožené skupiny. Tento přístup je ještě výraznější v nových členských státech: Estonsku (děti ulice, zvláštní školy), Maďarsku, na Kypru a na Maltě, v Polsku (zanedbávané děti a mladí lidé z nefunkčních rodin) a ve Slovinsku.
I nationale narkotikastrategier og handlingsplaner omtales i stigende grad udtrykkeligt forebyggelsesforanstaltninger, der er specielt målrettet mod udsatte grupper. Dette fokus er endnu stærkere i de nye medlemsstater: Estland (gadebørn, specialskoler), Ungarn, Cypern, Malta, Polen (forsømte børn og unge fra dysfunktionelle familier) og Slovenien.
Siseriiklikes narkostrateegiates ja tegevuskavades väljendatakse üha sagedamini ja selgemalt, et ennetusmeetmed on suunatud eelkõige ohustatud rühmadele. Selline keskendumine on isegi põhjalikum uutes liikmesriikides: Eestis (tänavalapsed, erikoolid), Ungaris, Küprosel, Maltal, Poolas (hüljatud lapsed ja düsfunktsionaalsetest peredest pärit noored inimesed) ning Sloveenias.
Kansallisissa huumestrategioissa ja toimintasuunnitelmissa mainitaan yhä useammin ja selkeämmin haavoittuvassa asemassa olevat ryhmät ehkäisytoimenpiteiden erityisenä kohteena. Niitä painotetaan erityisesti uusissa jäsenvaltioissa: Virossa (katulapset, erityiskoulut), Unkarissa, Kyproksella, Maltalla, Puolassa (laiminlyödyt lapset ja häiriintyneiden perheiden nuoret) ja Sloveniassa.
A nemzeti kábítószer-stratégiák és cselekvési tervek egyre gyakrabban és egyre kifejezettebben említik a sebezhető csoportokat, akiket fokozottan célba kell venni a prevenciós intézkedésekkel. Ez a hangsúly különösen erős az új tagállamokban: Észtországban (utcagyerekek, kisegítő iskolák), Magyarországon, Cipruson, Máltán, Lengyelországban (rosszul működő családokból származó elhanyagolt gyermekek és fiatalok) és Szlovéniában.
Nasjonale narkotikastrategier og handlingsplaner nevner stadig oftere spesifikt sårbare grupper som de forebyggende tiltakene særlig bør rettes mot. Dette fokuset er enda sterkere i de nye medlemsstatene: Estland (skolebarn, spesialskoler), Ungarn, Kypros, Malta, Polen (forsømte barn og ungdommer fra dysfunksjonelle familier) og Slovenia.
Krajowe strategie antynarkotykowe i plany działania coraz częściej i coraz wyraźniej mówią, że środki zapobiegawcze szczególnie koncentrują się na grupach o zwiększonym stopniu ryzyka. Dotyczy to w największym stopniu nowych Państw Członkowskich, np. Estonii (dzieci z ulicy, szkoły specjalne), Węgier, Cypru, Malty, Polski (dzieci zaniedbane i ludzie młodzi z rodzin dysfunkcyjnych) i Słowenii.
Strategiile şi planurile naţionale de acţiune privind drogurile menţionează din ce în ce mai des şi mai explicit grupurile vulnerabile asupra cărora trebuie să se concentreze măsurile de prevenire. Concentrarea asupra acestor grupuri este chiar mai accentuată în noile state membre: Estonia (copiii străzii, şcoli speciale), Ungaria, Cipru, Malta, Polonia (copii neglijaţi şi tineri din familii disfuncţionale) şi Slovenia.
Národné protidrogové stratégie a akčné plány stále častejšie a výslovne uvádzajú zraniteľné skupiny, na ktoré sa predovšetkým majú zamerať preventívne opatrenia. Toto zameranie je dokonca výraznejšie v nových členských štátoch: v Estónsku (deti ulice, osobitné školy), Maďarsku, na Cypre, Malte, v Poľsku (zanedbávané deti a mladiství z nefunkčných rodín) a Slovinsku.
Nacionalne strategije boja proti drogam in akcijski načrti vedno bolj izrecno navajajo, da je treba ranljive skupine obravnavati s preventivnimi ukrepi. To obravnavanje je še močnejše v novih državah članicah: v Estoniji (otroci z ulice, posebne šole), na Madžarskem, Cipru, Malti, Poljskem (zapostavljeni otroci in mladi iz disfunkcionalnih družin) in v Sloveniji.
Nacionālajās narkotiku stratēģijās un rīcības plānos arvien vairāk un skaidrāk tiek norādītas neaizsargātās grupas, kam būtu jābūt īpašajai profilakses pasākumu mērķauditorijai. Šis uzsvars ir pat spēcīgāks jaunajās dalībvalstīs: Igaunijā (ielu bērni, speciālās skolas), Ungārijā, Kiprā, Maltā, Polijā (novārtā pamestie bērni un jaunieši no nelabvēlīgām ģimenēm) un Slovēnijā.
  Den senaste utvecklinge...  
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.). Profilakses izaicinājums ir sniegt jaunajiem cilvēkiem sociālās un kognitīvās stratēģijas, lai vadītu šīs ietekmes. Tāpēc nav reāli novērtēt profilakses politiku efektivitāti, izmantojot datus par narkotiku lietošanu jaunu cilvēku vidū, jo īpaši aprēķinus par eksperimentālo lietošanu, jo tā atspoguļo sabiedrības normas un nevis patiesi problemātisku uzvedības modeli.
  Trender för akuta narko...  
I de flesta länder som har varit EU-medlemmar länge blir de som dör av överdoser allt äldre. Detta tyder på att medelåldern i missbrukargruppen stiger, vilket kan bero på att nyrekryteringen av unga missbrukare minskat (figur 19).
With these limits in mind, some general trends can be identified for the EU, in particular for the EU-15 Member States, where longer and more systematic series of data are available. Overall, a marked increase in drug-related deaths was observed during the 1980s and early 1990s. During the period 1990–2000, and despite decreases in some countries, the overall increasing trend continued in Europe, although at a lower rate. In 2000, 8 930 deaths were reported, compared with 6 426 in 1990 (a 40 % increase) (152). In most of the longer-standing Member States, an ageing trend can be observed among overdose victims, suggesting an ‘ageing cohort effect’, which could be related to a decline in the recruitment of young addicts (Figure 19).
Compte tenu de ces limites, on peut néanmoins dégager certaines tendances générales au sein de l'UE, et notamment de l'UE-15, pour laquelle des séries de données plus longues et plus systématiques sont disponibles. Dans l'ensemble, une progression importante des décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et au début des années 1990. Entre 1990 et 2000, en dépit des baisses enregistrées dans quelques pays, la tendance générale à la hausse s'est poursuivie en Europe, bien qu'à un rythme moins élevé. En 2000, 8 930 décès ont été déclarés, contre 6 426 en 1990, soit une augmentation de 40 % (152). Dans la plupart des anciens États membres, on peut observer une tendance au vieillissement des victimes de surdose, ce qui suggère un «effet de vieillissement de la cohorte», qui pourrait être lié à une diminution du recrutement de jeunes usagers de drogue (graphique 19).
Unter Berücksichtigung dieser Einschränkungen können einige allgemeine Tendenzen für die EU ermittelt werden, vor allem für die EU-15-Mitgliedstaaten, für die längere und systematischere Datenreihen verfügbar sind. Insgesamt wurde in den 80er und frühen 90er Jahren ein deutlicher Anstieg der drogenbedingten Todesfälle beobachtet. Trotz einer rückläufigen Tendenz in einigen Ländern setzte sich die allgemein steigende Tendenz, wenn auch langsamer, von 1990 bis 2000 in Europa fort. Im Jahr 2000 wurden 8 930 drogenbedingte Todesfälle gemeldet, gegenüber 6 426 im Jahr 1990 (eine Zunahme um 40 %) (152). In den meisten alten EU-Ländern ist die Tendenz zu beobachten, dass die Opfer einer Überdosis älter werden, was auf einen „Alterungseffekt der Kohorten“ hinweist. Dieser könnte darauf zurückzuführen sein, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten (Abbildung 19).
Teniendo en cuenta estos límites, pueden identificarse algunas tendencias generales en la UE, en particular en los Quince, que disponen de series de datos más sistemáticas y más prolongadas. En general, durante la década de 1980 y principios de la siguiente se observó un notable aumento del número de muertes relacionadas con la droga. Durante el período 1990–2000, y a pesar de los descensos en algunos países, se mantuvo la tendencia general, aunque a un ritmo inferior. En 2000, se notificaron 8.930 muertes, en comparación con las 6.426 en 1990 (lo que representa un aumento del 40 %) (152). En la mayoría de los Estados miembros más antiguos puede observarse una tendencia al envejecimiento entre las víctimas de sobredosis, lo que indica un «efecto de cohorte asociado a la edad», que podría relacionarse con un descenso de los nuevos jóvenes adictos (gráfico 19).
Tenendo conto quindi di tali limiti è comunque possibile individuare un andamento generale per l’Unione europea, in particolare per gli Stati membri dell’UE a 15, per i quali si dispone di una raccolta più corposa e sistematica di dati. Nel corso degli anni Ottanta e dei primi anni Novanta è stato osservato un marcato incremento complessivo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Nel periodo 1990-2000, nonostante il decremento registrato in alcuni paesi, è proseguita in Europa la tendenza complessiva al rialzo, anche se a un ritmo meno accentuato. Nel 2000 sono stati registrati 8 930 decessi rispetto ai 6 426 del 1990 (un incremento del 40%) (152). Nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 si osserva che l’età media delle vittime da overdose è in aumento, il che suggerisce un “effetto coorte di invecchiamento" che potrebbe essere dovuto al calo del numero di nuovi consumatori tra i giovani (Grafico 19).
Λαμβάνοντας υπόψη τους περιορισμούς αυτούς, είναι δυνατόν να εντοπισθούν ορισμένες γενικές τάσεις για την ΕΕ, ιδίως για τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, όπου είναι διαθέσιμες μεγαλύτερες και συστηματικότερες σειρές στοιχείων. Γενικά, έντονη αύξηση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά παρατηρήθηκε κατά τη δεκαετία του 1980 και στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Στο διάστημα 1990–2000, και παρά τις μειώσεις σε ορισμένες χώρες, η γενική αυξητική τάση συνεχίσθηκε στην Ευρώπη, μολονότι σε χαμηλότερους ρυθμούς. Το 2000, αναφέρθηκαν 8 930 θάνατοι, σε σύγκριση με 6 426 το 1990 (αύξηση 40 %) (152). Στα περισσότερα από τα «παλαιά» κράτη μέλη, παρατηρείται μια τάση γήρανσης στα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών, γεγονός που υποδηλώνει «γήρανση της κοορτής», η οποία ενδέχεται να συνδέεται με τη μείωση του αριθμού νέων νεαρών τοξικομανών (διάγραμμα 19).
Met inachtneming van deze beperkingen kunnen een aantal gemeenschappelijke EU-trends worden onderscheiden. Dat geldt overigens met name voor de EU van de vijftien oude lidstaten omdat zij al langer en meer systematisch reeksen gegevens verzamelen. In het algemeen is er in de jaren tachtig en negentig sprake van een aanzienlijke toename in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Tussen 1990 en 2000 heeft die opwaartse trend zich, ondanks een daling in sommige landen voortgezet, zij het in een trager tempo. In 2000 werden 8 930 sterfgevallen gemeld tegenover 6 426 in 1990 (een toename met 40%) (152). In de meeste lidstaten die al geruime tijd gegevens verzamelen, blijkt uit een analyse van de overdosisslachtoffers dat deze een steeds hogere leeftijd hebben. Dit zou op een “leeftijdscohorteffect” kunnen duiden, wat verband zou kunnen houden met een afname van de instroom van nieuwe, jonge verslaafden (figuur 19).
S ohledem na tato omezení lze v EU identifikovat některé všeobecné trendy, zejména pokud jde o členské státy evropské patnáctky, kde jsou k dispozici delší a systematičtější soubory údajů. Celkově byl pozorován znatelný vzestup úmrtí souvisejících s drogami během osmdesátých let a na počátku 90. let 20. století. V letech 1990–2000, navzdory poklesu v některých zemích, pokračoval v Evropě vzestupný trend, ačkoli nižším tempem. V roce 2000 bylo oznámeno 8 930 úmrtí, tj. 40% růst ve srovnání s 6 426 úmrtími v roce 1990 (152). Ve většině dlouholetých členských států lze mezi oběťmi předávkování pozorovat trend zvyšujícího se věku naznačující „efekt stárnoucí kohorty“, který by bylo možné dát do souvislosti s poklesem počtu nových mladých uživatelů drog (obr. 19).
Under hensyntagen til disse begrænsninger kan der identificeres visse generelle tendenser for EU, navnlig for de EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger længere og mere systematiske dataserier. I 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne blev der generelt konstateret en markant stigning i antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle stigende tendens, dog i et langsommere tempo, selv om der i visse lande kunne konstateres et fald. I 2000 blev der meldt om 8 930 dødsfald mod 6 426 i 1990 (en stigning på 40 %) (152). I de fleste af de 'gamle' medlemsstater kan der konstateres en tendens til, at ofrene for overdoser bliver stadig ældre, hvilket kunne tyde på en 'aldrende kohorteffekt', som kan sættes i forbindelse med et fald i rekrutteringen af unge stofafhængige (figur 19).
Loetletud piiranguid meeles pidades võib välja tuua mõned üldised suundumused ELis, eelkõige EL-15 liikmesriikides, mille kohta on olemas pikemad ja süstemaatilisemad andmekogumid. Üldiselt täheldati 1980ndatel ja 1990ndate alguses uimastitega seotud surmade arvu märgatavat suurenemist. Hoolimata vähenemistest mõnedes riikides jätkus Euroopas ajavahemikul 1990–2000 üldine tendents suurenemise suunas, ehkki madalamas tempos. 2000. aastal teatati 8930 surmajuhtumist võrreldes 6426 surmajuhtumiga 1990. aastal (kasv 40%) (152). Enamikus vanemates liikmesriikides võib üledoosi ohvrite puhul täheldada vanuse tõusu trendi, mis viitab vanusekohordi mõjule, seda võib seostada noorte narkomaanide kaasamise vähenemisega (joonis 19).
Näiden rajoitusten puitteissa EU:ssa voidaan tunnistaa joitakin yleisiä suuntauksia, etenkin EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta, joista on saatavilla pidempiä ja järjestelmällisempiä tietosarjoja. Huumekuolemat lisääntyivät merkittävästi 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa. Joissakin maissa tapahtuneesta laskusta huolimatta yleinen noususuuntaus jatkui vuosina 1990–2000, vaikkakin se hidastui. Vuonna 2000 ilmoitettiin 8 930 huumekuolemaa, kun vuonna 1990 niitä ilmoitettiin 6 426 (40 %:n kasvu) (152). Useimmissa vanhoissa jäsenvaltioissa yliannostuksen uhrien ikä on noussut, mikä viittaa "kohortin ikääntymiseen", joka saattaa liittyä nuorten käyttäjien määrän vähenemiseen (kaavio 19).
Mindezeket a korlátokat szem előtt tartva, néhány általános tendencia azért megfigyelhető az EU-n belül, különös tekintettel az EU-15 tagállamaira, amelyekről hosszabb és szisztematikusabb adatsorok állnak rendelkezésre. Általános, markáns emelkedés volt tapasztalható a kábítószerrel összefüggő halálozásban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején. Az 1990 és 2000 közötti időszakban néhány országban tapasztalható csökkenés ellenére az összesített növekedési irányzat folytatódott, bár kisebb ütemben. 2000-ben 8930 halálesetet jelentettek, szemben az 1990-es 6426 esettel (40%-os növekedés)(152). Az Európai Unió legtöbb tagállamában a túladagolásos áldozatok egyre idősebbek, ami „öregedő kohorsz hatást” sejtet; ez kapcsolódhat a fiatal kábítószerfüggők toborzásában tapasztalható visszaeséshez (Figure 19).
Med disse begrensningene i tankene kan vi identifisere noen generelle trender for EU, særlig for EU-15, som det finnes lengre og mer systematiske dataserier for. Generelt ble det observert en klar økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i 1980-årene og begynnelsen av 1990-årene. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle oppadstigende trenden, om enn ikke like kraftig, og noen land hadde nedgang. I 2000 ble 8 930 dødsfall rapportert, mot 6 426 i 1990 (40 % økning) (152). I de fleste gamle medlemsstatene er det en tendens til at overdoseofrene blir eldre, noe som tyder på en ”alders- og kohorteffekt”, som kan være knyttet til en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige (figur 19).
Pamiętając o tych ograniczeniach, można jednak określić pewne ogólne trendy charakterystyczne dla UE, zwłaszcza dla 15 starych Państw Członkowskich UE, z których dane dostępne są dłużej i w bardziej systematycznych seriach. Generalnie w latach 80-tych i wczesnych latach 90-tych odnotowano znaczny wzrost liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków. W latach 1999-2000, pomimo spadku danych w niektórych państwach, nadal utrzymywał się w Europie trend rosnący, choć na niższą skalę. W roku 2000 odnotowano 8 930 zgonów w porównaniu z 6 426 zgonami w roku 1990 (wzrost o 40%) (152). W większości Państw Członkowskich o dłuższym stażu unijnym można zaobserwować trend starzenia się wśród ofiar przedawkowania, sugerujący istnienie „efektu starzejącej się grupy”, który można połączyć ze spadkiem liczby pojawiania się młodych osób uzależnionych (Wykres 19).
Având în vedere aceste limite, se pot identifica o serie de tendinţe generale în Uniunea Europeană, în special pentru statele membre ale Europei celor 15, în cazul cărora există serii mai lungi şi mai sistematice de date. În ansamblu, s-a remarcat o creştere accentuată a numărului de decese legate de consumul de droguri în anii 1980 şi la începutul anilor 1990. În perioada 1990–2000, în ciuda scăderilor înregistrate în anumite ţări, tendinţa generală de creştere s-a menţinut în Europa, dar la o rată mai redusă. În anul 2000 s-au raportat 8 930 de decese faţă de numai 6 426 în 1990 (o creştere de 40 %) (152). În majoritatea statelor membre mai vechi ale Uniunii Europene, se poate observa o tendinţă de îmbătrânire a victimelor supradozelor, indicând un „efect de cohortă îmbătrânită” care poate fi legat de o scădere a recrutării de tineri dependenţi (Figura 19).
Majúc na zreteli tieto hranice, možno v EÚ identifikovať niektoré všeobecné trendy, najmä v členských štátoch EÚ-15, odkiaľ sú k dispozícii dlhodobejšie a systematickejšie súbory údajov. Celkovo, bol výrazný nárast úmrtnosti spojenej s drogami pozorovaný v osemdesiatych rokoch a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia. Napriek poklesu v niektorých krajinách, tento nárast, hoci miernejším tempom, pokračoval v Európe aj v období 1990 – 2000. V roku 2000 sa uvádzalo 8 930 úmrtí v porovnaní so 6 426 v roku 1990 (t.j. 40-percentný nárast) (152). Vo väčšine starších členských štátov možno pozorovať trend starnutia obetí predávkovania, ktorý svedčí o „efekte starnúcej kohorty“, ktorý by mohol súvisieť s klesajúcim počtom nových mladých toxikomanov (obrázok 19).
Z upoštevanjem teh omejitev lahko prepoznamo nekatere splošne trende za EU, zlasti za države članice EU-15, v katerih so na voljo daljši in bolj sistematični nizi podatkov. Število z drogo povezanih smrtnih primerov se je na splošno povečalo v osemdesetih in zgodnjih devetdesetih letih. V obdobju 1990–2000 se je, kljub upadanju v nekaterih državah, splošen trend naraščanja nadaljeval, čeprav v manjšem obsegu. Leta 2000 je bilo prijavljenih 8930 smrtnih primerov v primerjavi s 6426 primeri v letu 1990 (40-odstotno povečanje) (152). V večini starejših držav EU je pri žrtvah prevelikega odmerka opazen trend staranja, kar spodbuja domnevo o "učinku starajoče se kohorte" ("ageing cohort effect"), ki bi lahko bila povezana z manjšim številom vključitev mladih odvisnikov v zdravljenje (prikaz 19).
Paturot prātā šos ierobežojumus, ES tomēr var noteikt zināmas vispārējas tendences, jo īpaši attiecībā uz ES – 15 dalībvalstīm, kurās ir pieejami ilgāka termiņa un sistemātiskāki dati. Vispārēji būtisks ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaita pieaugums bija vērojams astoņdesmitajos gados un deviņdesmito gadu sākumā. Laika posmā no 1990. līdz 2000. gadam, neskatoties uz samazinājumu atsevišķās valstīs, vispārējā pieauguma tendence Eiropā turpinājās, kaut arī zemākā līmenī. 2000. gadā tika ziņots par 8 930 nāves gadījumiem, salīdzinājumā ar 6 426 gadījumiem 1990. gadā (40 % pieaugums) (152). Lielākajā daļā dalībvalstu ar ilgstošiem datiem var saskatīt pārdozēšanas upuru vecuma palielināšanās tendenci, kas liecina par „vecākas ļaužu grupas ietekmi", kas varētu būt saistīts ar jaunu narkotiku lietotāju iesaistīšanas samazināšanos ( 19. attēls).
  Den senaste utvecklinge...  
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.). Profilakses izaicinājums ir sniegt jaunajiem cilvēkiem sociālās un kognitīvās stratēģijas, lai vadītu šīs ietekmes. Tāpēc nav reāli novērtēt profilakses politiku efektivitāti, izmantojot datus par narkotiku lietošanu jaunu cilvēku vidū, jo īpaši aprēķinus par eksperimentālo lietošanu, jo tā atspoguļo sabiedrības normas un nevis patiesi problemātisku uzvedības modeli.
  Trender för akuta narko...  
Totalt sett har antalet narkotikarelaterade dödsfall hos personer som är yngre än 25 minskat relativt stadigt sedan 1996, vilket tyder på en möjlig minskning av antalet unga injektionsmissbrukare (figurerna 19 och 20), som i sin tur beror på en minskande eller stabil trend i de flesta av EU 15-medlemsstaterna, med undantag för Frankrike, Sverige och Norge.
Overall, drug-related deaths among people younger than 25 years old have been decreasing relatively steadily since 1996, indicating a possible decrease in the number of young injectors (Figures 19 and 20), the result of a decreasing or stable trend in most of the EU-15 Member States, except France, Sweden and Norway. However, in several new Member States, a clear increase in the proportion of victims younger than 25 years was observed between the mid-1990s and 2000–02, suggesting increasing recruitment of young users (155). In addition, the decrease observed at EU-15 level since 2000 has taken place mainly among men (a 21.9 % decrease). Women have exhibited a much smaller decrease (14.5 %), and in 2003, in contrast to men, the decreasing trend among women appears to have been reversed (156).
Dans l'ensemble, les décès liés à la drogue chez les jeunes de moins de 25 ans diminuent de manière relativement constante depuis 1996, ce qui indique une baisse possible du nombre de jeunes UDVI (graphiques 19 et 20) résultant d'une tendance à la baisse ou à la stabilisation dans la plupart des États membres de l'UE-15, à l'exception de la France, de la Suède et de la Norvège. Toutefois, dans plusieurs nouveaux États membres, une hausse manifeste du nombre des victimes de moins de 25 ans a été observée entre le milieu des années 1990 et la période 2000-2002, ce qui indiquerait un recrutement accru de jeunes usagers de drogue (155). Par ailleurs, la baisse observée au niveau de l'UE-15 depuis 2000 concernait essentiellement les hommes (recul de 21,9 %). Le nombre des victimes féminines a nettement moins baissé (14,5 %) et, en 2003, à l'inverse des hommes, la tendance à la baisse chez les femmes semble s'être inversée (156).
Insgesamt ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren seit 1996 weitgehend kontinuierlich gesunken. Dies könnte auf einen möglichen Rückgang der Zahl junger injizierender Drogenkonsumenten (Abbildung 19 und 20) infolge der rückläufigen oder stabilen Tendenz hinweisen, die in den meisten EU-15-Mitgliedstaaten mit Ausnahme Frankreichs, Schwedens und Norwegens zu beobachten ist. In mehreren neuen Mitgliedstaaten wurde jedoch seit Mitte der 90er Jahre bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 eine eindeutige Erhöhung des Anteils der Opfer im Alter von unter 25 Jahren festgestellt, die auf den zunehmenden Einstieg junger Drogenkonsumenten schließen lässt (155). Darüber hinaus betraf der in EU-15 seit 2000 beobachtete Rückgang in erster Linie Männer (ein Rückgang von 21,9 %). Unter den Frauen war der Rückgang wesentlich schwächer (14,5 %), und 2003 scheint sich im Gegensatz zu der bei Männern beobachteten Entwicklung die sinkende Tendenz bei Frauen umgekehrt zu haben (156).
En general, las muertes relacionadas con las drogas entre jóvenes de menos de 25 años han ido disminuyendo de forma progresiva desde 1996, lo cual indica un posible descenso del número de jóvenes que se inyectan (gráficos 19 y 20), consecuencia de una tendencia decreciente o estable en la mayoría de los Quince, salvo Francia, Suecia y Noruega. Sin embargo, en varios de los nuevos Estados miembros se observa un claro incremento del porcentaje de víctimas menores de 25 años entre mediados de la década de 1990 y el período 2000-2002, lo que hace pensar en un aumento de los nuevos consumidores jóvenes (155). Además, el descenso observado en los Quince desde 2000 ha tenido lugar principalmente entre los hombres (un descenso del 21,9 %). Entre las mujeres, el descenso ha sido mucho menor (14,5 %), y en 2003, al contrario que en los hombres, parece haberse invertido la tendencia a la baja entre las mujeres (156).
In generale i decessi correlati al consumo di stupefacenti tra soggetti di età inferiore ai 25 anni sono diminuiti a un ritmo relativamente costante dal 1996, il che indica un possibile decremento anche del numero dei giovani che si iniettano la droga (Grafici 19 e 20), frutto di una tendenza decrescente o stabile nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 a eccezione di Francia, Svezia e Norvegia. Tuttavia, in alcuni nuovi Stati membri, si è osservato nel periodo metà anni Novanta e 2000-2002 un netto incremento della percentuale di vittime di età inferiore ai 25 anni, cosa che fa pensare a un aumento del numero di giovani consumatori di droga (155). Inoltre, il calo osservato nell’ambito dell’UE a 15 dal 2000 si è ravvisato perlopiù tra gli uomini (diminuzione del 21,9%) mentre è rimasto di molto inferiore quello registrato tra le donne (14,5%); nel 2003, a differenza degli uomini, la tendenza decrescente tra le donne sembra addirittura invertita (156).
Globalmente, as mortes relacionadas com o consumo de droga entre os jovens com menos de 25 anos de idade têm vindo a diminuir com relativa regularidade desde 1996, o que indica uma possível diminuição do número de jovens consumidores de droga injectada (Figuras 19 e 20), resultante de uma tendência decrescente ou estável na maioria dos Estados-Membros da UE-15, excepto em França, na Suécia e na Noruega. No entanto, em vários novos Estados-Membros, observou-se um nítido aumento da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade, entre meados da década de 1990 e os anos de 2000–2002, o que sugere um recrutamento crescente de jovens consumidores (155). Além disso, o decréscimo observado ao nível da UE-15 desde 2000 teve lugar principalmente entre os homens (uma diminuição de 21,9%). As mulheres revelaram uma diminuição muito mais pequena (14,5%) e, em 2003, ao contrário dos homens, a tendência decrescente entre as mulheres parece ter-se invertido (156).
Συνολικά, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ατόμων ηλικίας κάτω των 25 ετών εμφανίζουν σχετικά σταθερή μείωση από το 1996, υποδηλώνοντας πιθανή μείωση του αριθμού των νεαρών ΧΕΝ (διαγράμματα 19 και 20), ως αποτέλεσμα της τάσης μείωσης ή σταθεροποίησης στα περισσότερα από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, με εξαίρεση τη Γαλλία, τη Σουηδία και τη Νορβηγία. Ωστόσο, σε αρκετά νέα κράτη μέλη, παρατηρήθηκε σαφής αύξηση στο ποσοστό των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 έως το 2000–02, γεγονός που δηλώνει αύξηση των νέων νεαρών χρηστών (155). Επιπλέον, η μείωση που παρατηρήθηκε στο επίπεδο της ΕΕ των 15 από το 2000 αφορούσε κυρίως τους άνδρες (μείωση 21,9 %). Η μείωση στις γυναίκες υπήρξε πολύ μικρότερη (14,5 %), και το 2003, σε αντίθεση με ό,τι ισχύει για τους άνδρες, η καθοδική τάση στις γυναίκες φαίνεται να αντιστράφηκε (156).
In het algemeen is de drugsgerelateerde sterfte onder mensen jonger dan 25 jaar sinds 1996 gestaag afgenomen, wat op een mogelijke daling van het aantal jonge drugsspuiters zou kunnen duiden (figuren 19 en 20). Dit is met name het gevolg van een neerwaartse dan wel stabiele trend in de meeste van de vijftien oude lidstaten (met uitzondering van Frankrijk, Zweden en Noorwegen). In een aantal nieuwe lidstaten is er tussen het midden van de jaren negentig en 2000-2002 echter sprake van een duidelijke toename van het percentage slachtoffers onder de 25 jaar, wat zou kunnen betekenen dat het aantal nieuwe, jonge drugsgebruikers in die landen is gestegen (155). Daarnaast heeft de daling die zich in de oude lidstaten sinds 2000 heeft voorgedaan, voornamelijk onder mannen plaatsgevonden (een afname met 21,9%). De daling onder vrouwen is veel kleiner (14,5%) en in tegenstelling tot bij de mannen lijkt het alsof de neerwaartse trend onder vrouwen in 2003 naar een opwaartse trend is omgebogen (156).
Celkově úmrtí související s drogami mezi lidmi mladšími 25 let od roku 1996 poměrně vytrvale klesají, a naznačují tak možný pokles počtu mladých osob užívajících drogy nitrožilně (obr. 19 a 20), což je výsledek klesajícího nebo stabilního trendu ve většině členských států evropské patnáctky, s výjimkou Francie, Švédska a Norska. V několika nových členských státech však byl mezi polovinou 90. let 20. století a léty 2000–2002 pozorován jasný vzestup podílu obětí mladších než 25 let svědčící o zvyšujícím se počtu mladých uživatelů drog (155). Kromě toho pokles pozorovaný na úrovni evropské patnáctky od roku 2000 se týkal hlavně mužů (pokles o 21,9 %). Ženy vykazovaly mnohem menší pokles (14,5 %) a pro rok 2003 se na rozdíl od mužů zdá, že se klesající trend u žen obrátil (156).
Generelt har antallet af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge under 25 år været forholdsvis stødt faldende siden 1996, hvilket indikerer et muligt fald i antallet af unge intravenøse stofbrugere (figur 19 og 20), resultatet af en faldende eller stabil tendens i de fleste af EU-15-medlemsstaterne, undtagen Frankrig, Sverige og Norge. I flere nye medlemsstater blev der imidlertid registreret en klar stigning i andelen af ofre under 25 år mellem midten af 1990'erne og 2000–2002, hvilket tyder på en stigende rekruttering af unge brugere (155). Endvidere har det fald, der er registreret blandt EU-15-medlemsstaterne siden 2000, hovedsagelig fundet sted blandt mænd (et fald på 21,9 %). Blandt kvinder har der været tale om et meget mindre fald (14,5 %), og i 2003 synes den faldende tendens blandt kvinder, i modsætning til mænd, at have vendt sig (156).
Üldiselt on uimastitega seotud surmad alla 25aastaste inimeste hulgas alates 1996. aastast suhteliselt stabiilselt vähenenud, mis osutab noorte süstijate arvu võimalikule vähenemisele (joonised 19 ja 20) ja on enamikus EL-15 liikmesriikides, Prantsusmaa, Rootsi ja Norra välja arvatud, valitseva vähenemise või stabiliseerumissuundumuse tulemus. Siiski täheldati mitmes uues liikmesriigis alla 25aastaste ohvrite osakaalu selget kasvu ajavahemikul 1990ndate keskpaigast kuni aastateni 2000–2002, mis osutab noorte narkomaanide arvu suurenemisele (155). Lisaks leidis alates 2000. aastast EL-15 tasandil täheldatud vähenemine aset peamiselt meeste hulgas (21,9% vähenemine). Naiste puhul oli see vähenemine palju väiksem (14,5%) ning erinevalt meestest näis 2003. aastal vähenemissuundumus naiste hulgas vastupidiseks pöörduvat (156).
Alle 25‑vuotiaiden huumekuolemat ovat yleisesti ottaen vähentyneet melko tasaisesti vuodesta 1996 lähtien, mikä saattaa viitata nuorten injektiokäyttäjien määrän vähenemiseen (kaaviot 19 ja 20), ja suuntaus on ollut laskeva tai vakaa useimmissa EU:n 15 vanhasta jäsenvaltiosta, paitsi Ranskassa ja Ruotsissa sekä Norjassa. Monessa uudessa jäsenvaltiossa alle 25‑vuotiaiden uhrien osuus on kuitenkin kasvanut selvästi 1990‑luvun puolivälin ja vuosien 2000–2002 välisenä aikana, mikä viittaa nuorten käyttäjien määrän lisääntymiseen (155). Lisäksi EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa vuodesta 2000 lähtien havaittu lasku koskee pääasiallisesti miehiä (21,9 %:n lasku). Naisten kohdalla lasku on ollut vähäisempää (14,5 %), ja vuonna 2003 laskusuuntaus vaikuttaa naisten kohdalla kääntyneen nousuun toisin kuin miehillä (156).
A 25 évesnél fiatalabbaknál a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma 1996 óta viszonylag folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós kábítószer-használók számának csökkenésére utalhat (19. és 20. ábra), Franciaország, Svédország és Norvégia kivételével az EU-15 legtöbb tagállamában tapasztalható csökkenő vagy stabil tendencia eredményeként. Számos új tagállamban viszont a 25 évesnél fiatalabb áldozatok arányának egyértelmű növekedését figyelték meg az 1990-es évek közepétől 2000–02-ig, ami a fiatal használók toborzásának fokozódására utal(155). Ezenkívül az EU-15 szintjén 2000 óta megfigyelt csökkenés elsősorban a férfiaknál ment végbe (21,9%-os csökkenés). A nők esetében ennél sokkal visszafogottabb csökkenést tapasztaltak (14,5%), 2003-ban pedig, a férfiakkal ellentétben, a nőknél a tendencia feltehetően megfordult(156).
Generelt har antallet narkotikarelaterte dødsfall blant personer under 25 år gått relativt jevnt ned siden 1996, noe som tyder på en mulig nedgang i antallet unge sprøytebrukere (figur 19 og 20), som er et ledd i en nedadgående eller stabil trend i de fleste EU-15-landene, unntatt Frankrike, Sverige og Norge. Imidlertid ble det observert en klar økning i andelen ofre under 25 år i flere av de nye medlemsstatene fra midten av 1990-tallet til 2000-2002, noe som tyder på økt rekruttering av unge brukere (155). I tillegg har en nedgang observert på EU-15-nivå etter 2000 funnet sted hovedsakelig blant menn (21,9 % nedgang). Blant kvinner har nedgangen vært mye mindre (14,5 %), og i motsetning til hva som er tilfellet for menn synes den nedadgående trenden blant kvinner å være reversert i 2003.(156).
Generalnie liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków wśród osób poniżej 25 roku życia zmniejsza się, stosunkowo równomiernie, od roku 1996, wskazując na ewentualny spadek liczby młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie (Wykresy 19 i 20), wynikający z obniżających się lub stabilnych trendów w większości z 15 starych Państw Członkowskich UE, oprócz Francji, Szwecji i Norwegii. W przypadku niektórych nowych Państw Członkowskich odnotowano jednak wyraźny wzrost odsetka ofiar poniżej 25 roku życia od połowy lat 90-tych do okresu 2000-2002. Sugeruje to rosnącą liczbę nowych młodych narkomanów (155). Dodatkowo spadek zaobserwowany na poziomie 15 starych państw UE od roku 2000 dotyczy głównie mężczyzn (spadek o 21,9%). W przypadku kobiet odnotowano znacznie niższy spadek (14,5%), a w roku 2003, w odróżnieniu od sytuacji wśród mężczyzn, malejący trend wśród kobiet najprawdopodobniej się odwrócił (156).
Pe ansambru, numărul deceselor legate de consumul de droguri în rândul persoanelor sub 25 de ani a scăzut relativ constant din 1996, indicând o posibilă scădere a numărului de tineri consumatori prin injectare (Figurile 19 şi 20), ca rezultat al unei tendinţe în scădere sau stabile în majoritatea statelor membre ale Europei celor 15, cu excepţia Franţei, Suediei şi Norvegiei. Cu toate acestea, în câteva din noile state membre, la mijlocul anilor 1990 şi în 2000–2002 s-a constatat o creştere evidentă a proporţiei victimelor sub 25 de ani, ceea ce sugerează recrutarea unui număr tot mai mare de consumatori tineri (155). În plus, scăderea observată la nivelul Europei celor 15 începând din 2000 s-a înregistrat mai ales în rândul bărbaţilor (o scădere de 21,9 %). Femeile au prezentat o scădere mult mai redusă (14,5 %), iar în 2003, spre deosebire de bărbaţi, se pare că tendinţa de scădere în rândul femeilor s-a inversat (156).
Úmrtia mladých ľudí do 25 rokov veku súvisiace s drogami celkovo klesajú relatívne plynulo od roku 1996, naznačujúc možný pokles počtu mladých injekčných užívateľov (obrázky 19 a 20) v dôsledku klesajúceho alebo stabilizovaného trendu vo väčšine z členských štátov EÚ-15 okrem Francúzska, Švédska a Nórska. V niekoľkých nových členských štátoch však od polovice deväťdesiatych rokov do roku 2000 – 2002 pozorovali zreteľný rast podielu obetí mladších ako 25 ročných, ktorý svedčí o rastúcom získavaní mladých užívateľov (155). Navyše, k poklesu pozorovanému na úrovni EÚ-15 od roku 2000 došlo iba medzi mužmi (pokles o 21,9 %). Pri ženách bol pokles oveľa menší (14,5 %) a zdá sa, že na rozdiel od mužov, sa pri ženách trend v roku 2003 obracia (156).
Na splošno so se z drogo povezani smrtni primeri med osebami, mlajšimi od 25 let, od leta 1996 sorazmerno enakomerno zmanjševali, kar nakazuje na možen upad števila mladih ljudi, ki si drogo vbrizgavajo (prikaza 19 in 20), kar je rezultat padajočega ali stabilnega trenda v večini držav članic EU-15, razen v Franciji, na Švedskem in Norveškem. Vendar je bil v več novih držav članic v obdobju od sredine devetdesetih do let 2000–02 opazen porast deleža žrtev, mlajših od 25 let, kar kaže na večjo vključitev mlajših uživalcev v zdravljenje (155). Poleg tega je do opaznega zmanjšanja na ravni EU-15 od leta 2000 prišlo zlasti med moškimi (padec v višini 21,9 %). Pri ženskah je bil padec veliko manjši (14,5 %), leta 2003 pa se zdi, da je padajoči trend med ženskami v primerjavi z moškimi obrnjen (156).
Kopumā ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits par 25 gadiem jaunāku cilvēku vidū ir stabili samazinājies kopš 1996. gada, norādot uz iespējamu gados jauno injicējamo narkotiku lietotāju skaita samazināšanos (19. un 20. attēls), kas ir samazināšanās vai stabilitātes tendences rezultāts ES -15 dalībvalstīs, izņemot Franciju, Zviedriju un Norvēģiju. Taču vairākās jaunajās dalībvalstīs tika novērots par 25 gadiem jaunāku upuru proporcionālā skaita pieaugums deviņdesmito gadu vidū un laikā no 2000. līdz 2002. gadam, norādot uz pieaugošu jauno lietotāju iesaistīšanu (155). Papildus tam, samazinājums, kas novērots ES - 15 dalībvalstīs kopš 2000. gada, ir bijis galvenokārt vīriešu vidū (21,9 % samazinājums). Sieviešu vidū samazinājums ir bijis daudz mazāks (14,5%), un 2003. gadā pretēji vīriešiem samazināšanās tendence sieviešu vidū ir pagriezusies pretējā virzienā (156).
  Den senaste utvecklinge...  
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.). Profilakses izaicinājums ir sniegt jaunajiem cilvēkiem sociālās un kognitīvās stratēģijas, lai vadītu šīs ietekmes. Tāpēc nav reāli novērtēt profilakses politiku efektivitāti, izmantojot datus par narkotiku lietošanu jaunu cilvēku vidū, jo īpaši aprēķinus par eksperimentālo lietošanu, jo tā atspoguļo sabiedrības normas un nevis patiesi problemātisku uzvedības modeli.
  Nya nationella lagar  
Unga människor | Minskning av skadeverkningarna | Straff | Narkotika på arbetsplatser
Young people | Harm reduction | Penalties | Drugs in the workplace
Les jeunes | Réduction des risques | Sanctions | La drogue sur le lieu de travail
Jugendliche | Schadensminimierung | Strafen | Drogen am Arbeitsplatz
Giovani | Riduzione dei danni | Sanzioni | Droghe sul posto di lavoro
Νέοι | Μείωση των επιβλαβών συνεπειών | Ποινές | Ναρκωτικά στον χώρο εργασίας
Jonge mensen | Schadebeperking | Strafmaat | Drugs op de werkplek
Mládež | Snižování škodlivých účinků drog | Tresty | Drogy na pracovišti
Unge | Skadesreduktion | Straffe | Narkotika på arbejdspladsen
Noored | Kahjude vähendamine | Karistused | Uimastite tarvitamine tööl
Nuoret | Haittojen vähentäminen | Seuraamukset | Huumausaineet työpaikalla
A fiatalok | Ártalomcsökkentés | Büntetések | Kábítószerek a munkahelyen
Unge | Skadereduksjon | Straffesanksjoner | Rusmidler på arbeidsplassen
Ludzie młodzi | Redukcja szkód | Kary | Narkotyki w miejscu pracy
Tinerii | Reducerea consecinţelor negative ale consumului de droguri | Pedepse | Drogurile la locul de muncă
Mladi | Zmanjševanje škode | Kazni | Droge na delovnem mestu
Jaunieši | Kaitējuma samazināšana | Sodi | Narkotikas darba vietā
  Pressmeddelanden  
Mellan 3 och 3,5 miljoner (1% av alla vuxna) tros ha testat drogen det senaste året, medan omkring 1,5 miljoner (0,5 % av alla vuxna) har använt kokain den senaste månaden. Kokain förekommer främst bland unga vuxna (15–34 år) och i synnerhet bland unga män och personer som bor i tätorter.
The EMCDDA estimates that around 9 million Europeans (3% of all adults) have ever used cocaine. Between 3 and 3.5 million (1% of all adults) are likely to have tried the drug in the last year, while around 1.5 million (0.5% of all adults) are classified as current users, having used it in the last month. Use is concentrated mainly among young adults (15–34 years), particularly young males, and those living in urban areas.
Selon les estimations de l’OEDT, quelque 9 millions d’Européens (3% de l’ensemble de la population adulte) ont expérimenté la cocaïne. Entre 3 et 3,5 millions (1% de l’ensemble de la population adulte) sont supposés avoir essayé la drogue au cours de la dernière année, tandis qu’environ 1,5 million (0,5% de l’ensemble de la population adulte) sont classés dans la catégorie des utilisateurs actuels, c’est-à-dire ayant consommé au cours du dernier mois. Les jeunes adultes (15–34 ans), en particulier ceux de sexe masculin et ceux qui vivent dans les zones urbaines, sont les principaux consommateurs de la drogue.
Die EBDD schätzt, dass etwa 9 Millionen Europäer (3% aller Erwachsenen) schon einmal Kokain konsumiert haben. Zwischen 3 und 3,5 Millionen (1% aller Erwachsenen) haben die Droge wahrscheinlich im letzten Jahr probiert; während etwa 1,5 Millionen (0,5% aller Erwachsenen) als aktuelle Konsumenten eingestuft werden, da sie die Droge im vergangenen Monat konsumiert haben. Der Konsum konzentriert sich hauptsächlich auf junge Erwachsene (15–34 Jahre), insbesondere junge Männer, und auf städtische Gebiete.
El OEDT calcula que aproximadamente 9 millones de europeos (3% de todos los adultos) han consumido cocaína en alguna ocasión. Es probable que entre 3 y 3,5 millones (1% de todos los adultos) hayan probado la misma durante el último año y que cerca de 1,5 millones (0,5% de todos los adultos) puedan considerarse consumidores habituales, habiéndola utilizado en el último mes. El uso se concentra principalmente en adultos jóvenes (15–34 años), especialmente varones, que viven en áreas urbanas.
L’OEDT stima che circa 9 milioni di europei (3% di tutta la popolazione adulta) abbiano provato la cocaina almeno una volta. Si calcola inoltre che tra i 3 e i 3,5 milioni (1% di tutta la popolazione adulta) ne abbiano fatto uso nell’ultimo anno, mentre circa 1,5 milione (0,5% di tutta la popolazione adulta), avendola assunta nell’ultimo mese, è classificato come consumatore attuale. Il consumo si concentra principalmente tra i giovani adulti (15–34 anni), soprattutto maschi residenti in zone urbane.
De acordo com estimativas do OEDT, cerca de 9 milhões de europeus (3% da população adulta) já consumiram cocaína. É provável que entre 3 e 3,5 milhões (1% da população adulta) tenham experimentado a droga no último ano, e cerca de 1,5 milhão (0,5% da população adulta) são classificados como consumidores actuais, tendo consumido a droga no último mês. Este consumo verifica-se principalmente entre os jovens adultos (15–34 anos), sobretudo do sexo masculino, e residentes nas zonas urbanas.
Σύμφωνα με εκτιμήσεις του EKΠΝΤ, περίπου 9 εκατομμύρια Ευρωπαίοι (3% του συνόλου των ενηλίκων) έχουν δοκιμάσει κοκαΐνη κάποια στιγμή στη ζωή τους. Πιθανολογείται ότι μεταξύ 3 και 3,5 εκατομμύρια (1% του συνόλου των ενηλίκων) έκαναν χρήση της ουσίας τους τελευταίους 12 μήνες, ενώ περίπου 1,5 εκατομμύριο (0,5% του συνόλου των ενηλίκων) χαρακτηρίζονται ενεργοί χρήστες, καθώς έκαναν χρήση της ουσίας τον τελευταίο μήνα. Οι χρήστες κοκαΐνης είναι κυρίως νεαροί ενήλικες (15–34 ετών), ιδίως νεαροί άνδρες, κάτοικοι αστικών περιοχών.
Het EWDD schat dat ongeveer 9 miljoen Europeanen (3% van alle volwassenen) ooit cocaïne hebben gebruikt. Tussen 3 en 3,5 miljoen mensen (1% van alle volwassenen) hebben vermoedelijk het afgelopen jaar deze drug geprobeerd, terwijl ongeveer 1,5 miljoen mensen (0,5% van alle volwassenen) als actuele gebruikers kunnen worden beschouwd, aangezien zij cocaïne tijdens de laatste maand hebben gebruikt. Vooral jongvolwassenen (15–34 jaar) en in het bijzonder jonge mannen en mensen die in stedelijke gebieden wonen, gebruiken deze drug.
EMCDDA odhaduje, že zkušenost s kokainem má okolo devíti milionů Evropanů (3 % dospělého obyvatelstva). Během posledního roku tuto drogu pravděpodobně užilo 3–3,5 milionu (1 % dospělého obyvatelstva) a zhruba 1,5 milionu osob (0,5 % dospělého obyvatelstva) je řazeno mezi aktuální uživatele, kteří kokain užili během posledního měsíce. Užívání je soustředěno hlavně ve skupině mladých dospělých (ve věku 15–34 let), zejména mladých mužů, a ve skupině osob žijících v městských oblastech.
EONN anslår, at omkring 9 mio. europæere (3% af alle voksne) har prøvet at tage kokain. Mellem 3 og 3,5 mio. (1% af alle voksne) har sandsynligvis prøvet dette stof inden for det seneste år, mens omkring 1,5 mio. (0,5% af alle voksne) er klassificeret som aktuelle brugere, hvilket vil sige, at de har indtaget stoffet inden for den seneste måned. Brugen er navnlig koncentreret blandt de unge voksne (15–34 år), især i byområder og blandt unge mænd.
EMCDDA hinnangul on ligikaudu 9 miljonit eurooplast (3% täisealisest elanikkonnast) vähemalt korra kokaiini proovinud. 3–3,5 miljonit (1% täisealisest elanikkonnast) on kokaiini tarbinud viimase aasta jooksul, samas kui ligikaudu 1,5 miljonit (0,5% täisealisest elanikkonnast), keda võib liigitada praeguste tarbijate hulka, on kokaiini kasutanud viimase kuu jooksul. Kokaiini tarbimine on peamiselt levinud noorte täisealiste (15–34-aastaste), eriti noorte meeste ning linnaelanike seas.
EMCDDA arvioi, että noin 9 miljoonaa eurooppalaista (3% kaikista aikuisista) on käyttänyt kokaiinia ainakin kerran elämässään. Huumetta on viimeisen vuoden aikana kokeillut arviolta 3 – 3,5 miljoonaa eurooppalaista (1% kaikista aikuisista). Nykyisiä huumeiden käyttäjiä, jotka ovat käyttäneet sitä edellisen kuukauden aikana, on noin 1,5 miljoonaa (0,5% kaikista aikuisista). Käyttäjät ovat pääosin nuoria, 15–34-vuotiaita aikuisia, etenkin nuoria miehiä ja kaupunkilaisia.
Az EMCDDA becslései szerint körülbelül 9 millió európai (az összes felnőtt 3%-a) használt már kokaint az élete során. 3–3,5 millió közé tehető (az összes felnőtt 1%-a) azoknak a száma, akik az elmúlt évben feltehetően próbálták a tiltott szert, jelenlegi használónak pedig körülbelül 1,5 millióan (az összes felnőtt 0,5%-a) minősülnek. A kokain-használat elsősorban a fiatal felnőttekre (15–34 évesek) azon belül is többnyire a fiatal férfiakra, illetve a városban élőkre jellemző.
EONN anslår at totalt rundt 9 millioner europeere (eller 3% av alle voksne) har brukt kokain en eller annen gang. Et sted mellom 3 og 3,5 millioner (1% av alle voksne) kan ha prøvd stoffet i løpet av siste år, mens ca. 1,5 millioner (0,5% av alle voksne) klassifiseres som aktuelle brukere og har brukt kokain i løpet av siste måned. Bruken er hovedsakelig konsentrert blant unge voksne (15–34 år), særlig unge menn, og i urbane områder.
EMCDDA szacuje, że około 9 milionów Europejczyków (3% wszystkich dorosłych) spróbowało w swoim życiu kokainy. Od 3 do 3,5 miliona osób (1% wszystkich dorosłych) prawdopodobnie zażyło ten narkotyk w ostatnim roku, a około 1,5 miliona osób (0,5% wszystkich dorosłych), które zażyły kokainę w ostatnim miesiącu, zakwalifikowano jako zażywających ją obecnie. Największe spożycie występuje głównie w grupie młodych osób dorosłych (15–34 lat), zwłaszcza młodych mężczyzn oraz osób mieszkających w obszarach miejskich.
OEDT estimează că circa 9 milioane de europeni (3% din populaţia adultă) au consumat cocaină cel puţin o dată în viaţă. Se consideră că între 3 şi 3,5 milioane (1% din populaţia adultă) au încercat drogul în ultimele 12 luni, în timp ce aproximativ 1,5 milioane (0,5% din populaţia adultă) sunt clasificaţi drept consumatori actuali, consumând cocaină în ultimele 30 de zile. Consumul de cocaină este mai frecvent în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), în special bărbaţi şi din zonele urbane.
EMCDDA odhaduje, že približne 9 miliónov Európanov (3% dospelej populácie) má skúsenosti s kokaínom. Približne 3 až 3,5 miliónov (1% dospelej populácie) pravdepodobne skúsilo drogu v minulom roku, zatiaľ čo približne 1,5 miliónov (0,5% dospelej populácie) je klasifikovaných ako súčasní užívatelia, čo sú tí, ktorí užili drogu minulý mesiac. Užívanie narástlo najmä medzi mladými ľudˇmi (15–34 ročnými), najmä medzi mladými mužmi a obyvateľmi mestských oblastí.
Center EMCDDA ocenjuje, da je okoli 9 milijonov Evropejcev (3% vseh odraslih) že uporabilo kokain. Od 3 do 3,5 milijona (1% vseh odraslih) Evropejcev naj bi drogo poskusilo v zadnjem letu, medtem ko naj bi bilo rednih uporabnikov, sem se štejejo tisti, ki so kokain uživali v zadnjem mesecu, okoli 1,5 milijona (0,5% vseh odraslih). Uporaba kokaina je razširjena predvsem med mlajšimi odraslimi (15–34 let), zlasti mlajšimi moškimi, in tistimi, ki živijo v mestnih območjih.
  Trender när det gäller ...  
Kokainanvändningen de senaste tolv månaderna ökade betydligt bland unga människor i Storbritannien mellan 1996 och 2000, men har sedan dess varit relativt oförändrad, även om måttliga ökningar har noterats på senare år, och i Spanien(91) mellan 1999 och 2001.
Recent cocaine use among young people increased substantially in the United Kingdom from 1996 until 2000, but has remained relatively stable since then, although moderate increases have been observed in recent years, and in Spain (91) from 1999 to 2001. Less marked increases were observed in Denmark, Italy, Hungary, the Netherlands and Austria (in local surveys) and, with oscillations over the 1990s, in Germany (Figure 11).
L'usage récent de cocaïne parmi les jeunes a fortement progressé aux Royaume-Uni entre 1996 et 2000, mais s'est relativement stabilisé depuis, quoique des hausses modérées aient été observées ces dernières années. En Espagne, une hausse a été enregistrée entre 1999 et 2001 (91). Des poussées moins marquées ont été relevées au Danemark, en Italie, en Hongrie, aux Pays-Bas et en Autriche (selon des enquêtes locales) et, en Allemagne, avec des fluctuations durant les années 1990 (graphique 11).
Der jüngste Kokainkonsum unter Jugendlichen ist im Vereinigten Königreich zwischen 1996 und 2000 erheblich gestiegen. Seitdem ist er jedoch relativ stabil geblieben, obwohl in den letzten Jahren geringfügige Zunahmen beobachtet wurden. Auch in Spanien (91) wurde zwischen 1999 und 2001 ein rapider Anstieg festgestellt. Weniger deutliche Zunahmen wurden in Dänemark, Italien, Ungarn, den Niederlanden und Österreich (in lokalen Erhebungen) sowie in Deutschland ermittelt, wobei in Deutschland im Laufe der 90er Jahre Schwankungen zu beobachten waren (Abbildung 11).
El consumo reciente de cocaína entre los jóvenes aumentó de forma notable en el Reino Unido entre 1996 y 2000 —aunque se ha mantenido relativamente estable desde entonces, pese a haberse observado incrementos moderados en los últimos años— y en España (91) de 1999 a 2001. El aumento observado (en encuestas locales) fue menor en Dinamarca, Italia, Hungría, los Países Bajos y Austria y, con oscilaciones a lo largo de la década de 1990, en Alemania (gráfico 11).
Tra il 1996 e il 2000, il consumo di cocaina tra i giovani ha subito un forte incremento nel Regno Unito per poi mantenersi relativamente stabile, nonostante gli aumenti moderati osservati di recente, un andamento analogo si è registrato in Spagna (91) tra il 1999 e il 2001. Aumenti meno marcati sono stati registrati in Danimarca, Italia, Ungheria, Paesi Bassi e Austria (nelle indagini locali) e, con delle oscillazioni negli anni Novanta, in Germania (Grafico 11).
O consumo recente de cocaína entre os jovens aumentou consideravelmente no Reino Unido, entre 1996 e 2000, mas manteve-se relativamente estável desde então, ainda que se tenham observado aumentos moderados nos últimos anos, e também em Espanha (91) entre 1999 e 2001. Verificaram-se aumentos menos acentuados na Dinamarca, Itália, Hungria, Países Baixos e Áustria (nos inquéritos locais) e, com oscilações ao longo da década de 1990, na Alemanha (Figura 11).
Η πρόσφατη χρήση κοκαΐνης αυξήθηκε σημαντικά στους νέους στο Ηνωμένο Βασίλειο από το 1996 έως το 2000, αλλά παρέμεινε σχετικά σταθερή έκτοτε, μολονότι τα τελευταία χρόνια παρατηρήθηκαν μικρές αυξήσεις, και στην Ισπανία (91) από το 1999 έως το 2001. Λιγότερο έντονες αυξήσεις παρατηρήθηκαν στη Δανία, την Ιταλία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες και την Αυστρία (σε τοπικές έρευνες) καθώς και στη Γερμανία, με διακυμάνσεις κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 (διάγραμμα 11).
Het recent cocaïnegebruik onder jonge mensen in het Verenigd Koninkrijk is tussen 1996 en 2000 aanzienlijk gestegen, maar daarna relatief gestabiliseerd, hoewel er de afgelopen jaren een bescheiden toename is geconstateerd, evenals in Spanje (91) tussen 1999 en 2001. Vanuit Denemarken, Italië, Hongarije, Nederland en Oostenrijk (in lokale enquêtes) en vanuit Duitsland (in de jaren negentig met fluctuaties) worden minder sterke stijgingen gerapporteerd (figuur 11).
Užívání kokainu v poslední době mezi mladými lidmi se podstatným způsobem zvyšovalo ve Spojeném království, a to v letech 1996–2000, ale od té doby zůstalo relativně stabilní, ačkoli v posledních letech bylo patrné mírné zvýšení, a dále ve Španělsku (91) v letech 1999–2001. Méně znatelná zvýšení byla pozorována v Dánsku, Itálii, Maďarsku, Nizozemsku a Rakousku (v místních průzkumech) a s kolísáním nad hodnoty 90. let 20. století i v Německu (obr. 11).
Nylig brug af kokain blandt unge steg markant i Det Forenede Kongerige i perioden 1996–2000, men er siden da forblevet forholdsvis stabil, selv om der er registreret moderate stigninger i de senere år, og i Spanien (91) i perioden 1999–2001. Mindre markante stigninger blev registreret i Danmark, Italien, Ungarn, Nederlandene og Østrig (i lokale undersøgelser) og, med udsving i løbet af 1990'erne, i Tyskland (figur 11).
Noorte hulgas tõusis hiljutine kokaiinitarbimine oluliselt ajavahemikul 1996–2000 Ühendkuningriigis, kuid jäi siis stabiilseks, ehkki viimastel aastatel on taas täheldatud mõõdukat tõusu; ja ajavahemikul 1999–2001 Hispaanias (91). Vähem märgatavat tõusu täheldati Taanis, Itaalias, Ungaris, Madalmaades ja Austrias (kohalike uuringute põhjal) ning Saksamaal, kõikumistega 1990ndatel (joonis 11).
Kokaiinin hiljattainen käyttö nuorten keskuudessa lisääntyi Yhdistyneessä kuningaskunnassa huomattavasti vuosina 1996–2000, mutta se on pysynyt sittemmin melko vakaana, joskin viime vuosina on havaittu lievää kasvua, ja Espanjassa (91) se lisääntyi huomattavasti vuosina 1999–2001. Vähäisempää kasvua havaittiin Tanskassa, Italiassa, Unkarissa, Alankomaissa ja Itävallassa (paikalliset tutkimukset) ja 1990-luvulla esiintyneiden vaihteluiden jälkeen myös Saksassa (kaavio 11).
A fiatalok közelmúltbeli kokainhasználata 1996-tól 2000-ig jelentősen nőtt az Egyesült Királyságban - azóta viszont viszonylag állandó maradt, bár az elmúlt években enyhe növekedést figyeltek meg - illetve Spanyolországban(91) 1999-től 2001-ig. Kevésbé markáns növekedést észleltek Dániában, Olaszországban, Magyarországon, Hollandiában és Ausztriában (a helyi felmérések szerint), továbbá Németországban, némi ingadozásokkal az 1990-es évek során (Figure 11).
Nyere kokainbruk blant unge økte betydelig i Storbritannia fra 1996 til 2000 men har siden vært relativt stabil, selv om moderate økninger er observert der i de senere årene. Spania (91) hadde også en økning fra 1999 til 2001. Mindre markerte økninger ble observert i Danmark, Italia, Ungarn, Nederland og Østerrike (i lokale undersøkelser) og – med visse svingninger på 1990-tallet – Tyskland (figur 11).
Od roku 1996 do 2000 Wielka Brytania odnotowała znaczny wzrost wskaźnika niedawnego zażywania kokainy wśród osób młodych, choć od tego czasu poziom wskaźnika się ustabilizował, z niewielkim podwyższeniem zaobserwowanym w ostatnich latach. To samo zjawisko odnotowano w Hiszpanii (91) w latach 1999-2001. Mniej widoczny wzrost stosowania kokainy odnotowano w Danii, we Włoszech, na Węgrzech, w Holandii i Austrii (w badaniach lokalnych) oraz w okresie lat 90-tych w Niemczech (Wykres 11).
Consumul recent de cocaină a crescut considerabil în rândul tinerilor în Regatul Unit din 1996 până în 2000, dar de atunci s-a menţinut relativ stabil, deşi în ultimii ani au fost observate creşteri moderate, iar în Spania (91) din 1999 până în 2001. Creşteri mai puţin marcate au fost observate în Danemarca, Italia, Ungaria, Ţările de Jos şi Austria (conform sondajelor locale) şi în Germania pe parcursul anilor 1990, dar cu oscilaţii (Figura 11).
Nedávne užívanie kokaínu podstatne vzrástlo od roku 1996 do roku 2000 medzi mládežou v Spojenom kráľovstve a od roku 1999 do roku 2001 v Španielsku, ale odvtedy je relatívne ustálené, hoci v posledných rokoch bolo možné pozorovať mierne zvýšenie (91). Menej výrazné zvýšenie pozorovali v Dánsku, Taliansku, Maďarsku, Holandsku a Rakúsku (v tamojších prieskumoch) a výkyvy nad hodnoty deväťdesiatych rokov v Nemecku (obrázok 11).
Število mladih, ki so v zadnjem času zaužili kokain, se je v Združenem kraljestvu v obdobju med letoma 1996 in 2000 močno povečalo, vendar je od takrat naprej stabilno, kljub opaženemu rahlemu povečanju v zadnjih letih, v Španiji (91) pa med letoma 1999 in 2001. Manj očitna povečanja so opazili na Danskem, v Italiji, na Madžarskem, Nizozemskem in v Avstriji (v lokalnih raziskavah), z nihanji v devetdesetih v Nemčiji (prikaz 11).
Nesenā kokaīna lietošana jauniešu vidū būtiski palielinājās Apvienotajā Karalistē laikā no 1996. līdz 2000. gadam, taču kopš tā laika ir saglabājusies relatīvi stabilā līmenī, kaut gan pēdējo gadu laikā ir vērojams neliels pieaugums, kā arī Spānijā (91) laikā no 1999. līdz 2001. gadam. Mazāk izteikts pieaugums tika novērots Dānijā, Itālijā, Ungārijā, Nīderlandē un Austrijā (atbilstoši vietējiem pētījumiem) un ar svārstībām deviņdesmito gadu laikā arī Vācijā (11. attēls).
  press4-sv  
I flera medlemsstater antogs nya nationella lagar 2003 och 2004 för att minska unga människors exponering för droger (Tjeckien, Danmark, Spanien, Lettland, Ungern, Polen och Storbritannien).
Dans plusieurs États membres, de nouvelles législations nationales ont été adoptées en 2003 et en 2004 pour contribuer à réduire l’exposition des jeunes aux drogues (République tchèque, Danemark, Espagne, Lettonie, Hongrie, Pologne, Royaume-Uni).
In mehreren Mitgliedstaaten wurden 2003 und 2004 neue nationale Gesetze verabschiedet, mit dem Ziel, die Gefährdung Jugendlicher durch Drogen zu verringern (Tschechische Republik, Dänemark, Spanien, Lettland, Ungarn, Polen, Vereinigtes Königreich).
En varios Estados miembros se aprobaron en 2003 y en 2004 nuevas disposiciones nacionales orientadas a reducir la exposición de los jóvenes al consumo de drogas (República Checa, Dinamarca, España, Letonia, Hungría, Polonia, Reino Unido).
Diversi Stati membri hanno adottato nel 2003 e 2004 nuove leggi per ridurre l’esposizione dei giovani alla droga (Repubblica ceca, Danimarca, Spagna, Lettonia, Ungheria, Polonia, Regno Unito).
Em vários Estados-Membros, foram aprovadas novas leis nacionais, em 2003 e 2004, para reduzir a exposição dos jovens às drogas (República Checa, Dinamarca, Espanha, Letónia, Hungria, Polónia e Reino Unido).
Νέeς eθνικές νοµοθesίeς θespίstηκaν tο 2003 κaι tο 2004 se aρκetά κράtη µέλη, µe stόχο tη µeίωsη tης έκθesης tων νέων sta νaρκωtικά (Τseχική Δηµοκρatίa, Δaνίa, Ιspaνίa, Λettονίa, Ουγγaρίa, Πολωνίa, ΗΒ).
In enkele lidstaten werden in 2003 en 2004 nieuwe nationale wetten aangenomen om de blootstelling van jongeren aan drugs tegen te gaan (Tsjechië, Denemarken, Spanje, Letland, Hongarije, Polen en het VK).
V několika členských státech byly v roce 2003 a 2004 přijaty nové zákony, které mají napomoci snížení vystavení mladých lidí drogám (Česká republika, Dánsko, Španělsko, Lotyšsko, Maďarsko, Polsko, Spojené království).
I flere medlemsstater blev der i 2003 og 2004 vedtaget nye nationale lovgivninger med henblik på at reducere unges udsættelse for narkotika (Tjekkiet, Danmark, Spanien, Letland, Ungarn, Polen, Det Forenede Kongerige).
Mitmes liikmesriigis võeti 2003. ja 2004. aastal vastu uued siseriiklikud seadused, et vähendada uimastite levikut noorte inimeste hulgas (Tšehhi Vabariigis, Taanis, Hispaanias, Lätis, Ungaris, Poolas, Ühendkuningriigis).
Monissa jäsenvaltioissa hyväksyttiin vuosina 2003 ja 2004 lakeja, joilla pyritään vähentämään nuorten altistumista huumeille. (Tšekin tasavalta, Tanska, Espanja, Latvia, Puola ja Yhdistynyt kuningaskunta).
2003-ban és 2004-ben több tagállamban (Cseh Köztársaság, Dánia, Spanyolország, Lettország, Magyarország, Lengyelország, Egyesült Királyság) új nemzeti jogszabályokat fogadtak annak érdekében, hogy csökkenjen a fiatalok kábítószernek való kitettsége.
Flere medlemsstater vedtok ny lovgivning i 2003 og 2004 for å forebygge eksponering av unge mennesker for rusmidler (Den tsjekkiske republikk, Danmark, Spania, Latvia, Ungarn, Polen, UK).
W kilku Panstwach Czlonkowskich w latach 2003-2004 przyjeto nowe przepisy krajowe, majace na celu ograniczenie narazenia mlodych ludzi na kontakt z narkotykami (Czechy, Dania, Hiszpania, Lotwa, Wegry, Polska, Wielka Brytania).
În 2003 si 2004, în câteva state membre au fost adoptate noi legi nationale care urmaresc reducerea expunerii tinerilor la droguri (Republica Ceha, Danemarca, Spania, Letonia, Ungaria, Polonia, Marea Britanie).
V niekolkých clenských štátoch boli v rokoch 2003 a 2004 prijaté nové vnútroštátne zákony na pomoc znižovaniu vystavenia mladých ludí drogám (Ceská republika, Dánsko, Španielsko, Lotyšsko, Madarsko, Polsko a Velká Británia).
Nekatere države clanice so v letih 2003 in 2004 sprejele nove nacionalne zakone za omejevanje izpostavljenosti mladih drogam (Ceška republika, Danska, Španija, Latvija, Madžarska, Poljska, Združeno kraljestvo).
Vairakas dalibvalstis 2003. un 2004. gada ir pienemti jauni tiesibu akti, lai palidzetu mazinat jauniesu saskarsmi ar narkotikam (Cehija, Danija, Spanija, Latvija, Ungarija, Polija, Apvienotaja Karaliste).
  Uppgifter om efterfrà¥g...  
Personer som behandlas för cannabismissbruk är i regel relativt unga. Så gott som alla cannabisklienter som behandlas för första gången är under 30 år. Tonåringar som genomgår specialiserad missbruksbehandling uppges oftare ha ett primärt cannabismissbruk än klienter i andra åldersgrupper.
Those being treated for cannabis problems tend to be relatively young; virtually all cannabis clients new to treatment are under 30 years old. Teenagers in specialised drug treatment are more likely to be recorded as having a primary cannabis problem than are clients in other age groups, with cannabis accounting for 65 % of treatment demands among those younger than 15 years and 59 % among those aged 15–19 years (50).
Les patients traités pour des problèmes de cannabis sont généralement relativement jeunes. Pratiquement tous les nouveaux patients en traitement pour le cannabis ont moins de 30 ans. La probabilité que les adolescents qui suivent des traitements spécialisés aient eu un problème primaire de cannabis est plus grande que pour les patients d'autres tranches d'âge, le cannabis représentant 65 % des demandes de traitement chez les jeunes de moins de 15 ans et 59 % chez les jeunes de 15 à 19 ans (50).
In der Regel sind die wegen Cannabisproblemen behandelten Patienten relativ jung. Nahezu alle Cannabispatienten, die sich erstmals einer Therapie unterziehen, sind jünger als 30 Jahre. Bei Teenagern, die eine spezialisierte Drogenbehandlung in Anspruch nehmen, ist der Anteil der Patienten mit Cannabisproblemen größer als in anderen Altersgruppen: Bei den unter 15-Jährigen wird in 65 % der Behandlungsnachfragen, bei den 15- bis 19-Jährigen in 59 % der Fälle Cannabis angegeben (50).
Las personas que reciben tratamiento por consumo de cannabis tienden a ser relativamente jóvenes. Prácticamente todos los pacientes de cannabis que reciben tratamiento por primera vez son menores de 30 años. Es más probable que se registre el cannabis como la drogodependencia primaria en los adolescentes sometidos a tratamientos de desintoxicación especializados que en los pacientes de otros grupos de edad, por lo que el cannabis representa el 65 % de las demandas de tratamiento entre los jóvenes de menos de 15 años y el 59 % entre los de 15 a 19 años (50).
I pazienti sottoposti a terapia per problemi collegati alla cannabis tendono a essere relativamente giovani; praticamente tutti i pazienti che per la prima volta chiedono di entrare in terapia per la cannabis hanno un’età inferiore ai 30 anni. Nei programmi terapeutici specializzati sono gli adolescenti i soggetti nei quali con più probabilità viene riscontrato un problema di cannabis primario; la cannabis interessa il 65% delle domande di trattamento tra gli adolescenti di età inferiore ai 15 anni e il 59% tra quelli di età compresa tra i 15 e i 19 anni (50).
Τα άτομα που υποβάλλονται σε θεραπεία για προβλήματα σχετικά με τη χρήση κάνναβης είναι συνήθως σχετικά νεαρής ηλικίας· το σύνολο σχεδόν των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από τη χρήση κάνναβης είναι ηλικίας κάτω των 30 ετών. Οι έφηβοι που υποβάλλονται σε εξειδικευμένη θεραπεία απεξάρτησης είναι πιθανότερο να αντιμετωπίζουν πρόβλημα ναρκωτικών με την κάνναβη ως κύρια ουσία συγκριτικά με τα άτομα υπό θεραπεία που ανήκουν σε άλλες ηλικιακές κατηγορίες, καθώς η κάνναβη αντιπροσωπεύει 65 % των αιτήσεων θεραπείας στα άτομα ηλικίας κάτω των 15 ετών και 59 % στα άτομα ηλικίας 15–19 ετών (50).
Cliënten die voor cannabisproblemen worden behandeld, zijn relatief jong; vrijwel alle cannabisgebruikers die voor het eerst in behandeling gaan, zijn jonger dan 30 jaar. Van teenagers in een gespecialiseerde drugsbehandeling wordt vaker gerapporteerd dat zij een primair cannabisprobleem hebben dan bij cliënten in andere leeftijdsgroepen: cannabis is in de groep tot 15 jaar in 65% van de gevallen de aanleiding om in behandeling te gaan; in de leeftijdscategorie van 15 tot 19 jaar is dit 59% (50).
Osoby léčené pro problémy s konopím bývají relativně mladé; prakticky všichni klienti užívající konopí, kteří se léčí poprvé, jsou mladší 30 let. U adolescentů, kteří se podrobili specializovanému léčení, existuje vyšší pravděpodobnost, že budou vedeni jako osoby s primárním problémem s konopím než u klientů jiných věkových skupin. Konopí je při tom důvodem 65 % žádostí o léčbu osob mladších 15 let a 59 % osob ve věku 15–19 let (50).
De personer, der behandles for cannabisproblemer, er normalt forholdsvis unge; praktisk talt alle cannabisklienter, der er nye i behandlingssystemet, er under 30 år. Det er mere sandsynligt, at teenagere i specialiseret narkotikabehandling vil blive registreret som havende et primært cannabisproblem end klienter i andre aldersgrupper, og cannabis tegner sig således for 65 % af behandlingsanmodningerne blandt unge under 15 år og 59 % blandt unge i alderen 15–19 år (50).
Kanepiga seotud probleemide tõttu ravil viibivad kliendid on enamasti suhteliselt noored, peaaegu kõik uued kanepi tõttu ravi taotlevad kliendid on nooremad kui 30 aastat. Uimastiravi saavate teismeliste puhul mainitakse probleemide peamise põhjusena kanepit sagedamini kui muudesse vanuserühmadesse kuuluvate klientide puhul, kanepi tõttu taotleb ravi 65% alla 15aastastest ning 59% 15–19aastastest ravialustest noortest (50).
Kannabisongelmien takia hoidettavat asiakkaat ovat yleensä melko nuoria, lähes kaikki hoitoon ensimmäistä kertaa hakeutuvat kannabisasiakkaat ovat alle 30-vuotiaita. Erikoistuneessa huumehoidossa olevilla teini-ikäisillä nuorilla on muiden ikäryhmien asiakkaita todennäköisemmin ensisijaisesti kannabisongelma, jonka osuus 15-vuotiaiden hoidontarpeesta on 65 prosenttia ja 15–19‑vuotiaiden hoidontarpeesta 59 prosenttia (50).
A kannabiszprobléma miatt kezelt személyek általában viszonylag fiatalok; szinte valamennyi, a gyógykezelésre újonnan jelentkező kannabiszfogyasztó páciens 30 év alatti. A speciális kábítószer miatti gyógykezelésben részt vevő tizenévesek esetében gyakoribb az elsődleges kannabiszprobléma diagnózisa, mint a többi korcsoport pácienseinél: a 15 évnél fiatalabbak között a gyógykezelési igények 65%-ánál a kannabisz az ok, a 15–19 évesek körében pedig 59% ez az arány(50).
Tendensen er at de som behandles for cannabisproblemer, er relativt unge – praktisk talt alle cannabisklienter som første gang kommer til behandling, er under 30 år. Det er større sannsynlighet for at tenåringer i det spesialiserte narkotikabehandlingsapparatet har et primært cannabisproblem enn klienter i andre aldersgrupper. Cannabis står for 65 % av behandlingssøknadene blant de som er yngre enn 15 år og 59 % i aldersgruppen 15-19 år (50).
Osoby leczone z uzależnienia od pochodnych konopi indyjskich są zazwyczaj młode, praktycznie wszyscy nowi pacjenci uzależnieni od pochodnych konopi i poddawani leczeniu to ludzie poniżej 30 roku życia. Nastolatki przechodzące specjalistyczne leczenie z uzależnienia od narkotyków częściej okazują się mieć problem z pochodnymi konopi jako narkotykiem głównym niż pacjenci z innych grup wiekowych. Problemy z pochodnymi konopi indyjskich stanowią 65% przypadków zapotrzebowania na leczenie wśród osób poniżej 15 roku życia, a 59% w grupie osób od 15 do 19 lat (50).
Tendinţa este ca cei trataţi pentru probleme legate de canabis să fie relativ tineri; practic toţi clienţii noi ai tratamentului pentru dependenţă de canabis au vârste mai mici de 30 de ani. Este mult mai probabil ca adolescenţii care beneficiază de tratament specializat pentru dependenţă de droguri să se confrunte pentru prima dată cu problema canabisului decât clienţii din celelalte grupe de vârstă, canabisul făcând obiectul a 65 % din cererile de tratament în rândul persoanelor cu vârste sub 15 şi a 59 % din cereri pentru cei cu vârste cuprinse între 15–19 ani (50).
Osoby liečené kvôli problémom s kanabisom sú relatívne mladé, prakticky všetci novo liečení kanabisoví klienti majú menej ako 30 rokov. Tínedžeri v špecializovanej drogovej liečbe sú s vyššou pravdepodobnosťou evidovaní ako osoby s primárnym kanabisovým problémom, než klienti iných vekových skupín, pričom kvôli kanabisu žiada o liečbu 65 % žiadateľov do 15 rokov a 59 % žiadateľov vo veku 15 až 19 rokov (50).
Tisti, ki se zdravijo zaradi problemov s konopljo, so ponavadi sorazmerno mladi; skoraj vsi uživalci konoplje, ki so na novo vključeni v zdravljenje, so mlajši od 30 let. Pri mladoletnikih v specializiranem zdravljenju odvisnosti od drog je večja verjetnost, da bo zabeležen primarni problem konoplje kot pri zdravljenih osebah v drugih starostnih skupinah, pri čemer je delež konoplje pri povpraševanju po zdravljenju med osebami, mlajšimi od 15 let, 65 % in 59 % med osebami, starimi od 15 do 19 let (50).
Tās personas, kas tiek ārstētas no kaņepju atkarības problēmām, parasti ir relatīvi jaunas; gandrīz visi kaņepju atkarīgie, kas pirmoreiz iziet ārstēšanu, ir jaunāki par 30 gadiem. Parasti lielākoties padsmitnieki, kas iziet speciālo narkotiku atkarības ārstniecības kursu, tiek reģistrēti kā primāri no kaņepju atkarīgie, salīdzinājumā ar citām vecuma grupām, kaņepju problēmas sastāda aptuveni 65 % no ārstēšanās pieprasījuma vecuma grupā līdz 15 gadiem un 59% vecuma grupā no 15 līdz 19 gadiem (50).
  Pressmeddelanden  
Mellan 3 och 3,5 miljoner (1% av alla vuxna) tros ha testat drogen det senaste året, medan omkring 1,5 miljoner (0,5 % av alla vuxna) har använt kokain den senaste månaden. Kokain förekommer främst bland unga vuxna (15–34 år) och i synnerhet bland unga män och personer som bor i tätorter.
The EMCDDA estimates that around 9 million Europeans (3% of all adults) have ever used cocaine. Between 3 and 3.5 million (1% of all adults) are likely to have tried the drug in the last year, while around 1.5 million (0.5% of all adults) are classified as current users, having used it in the last month. Use is concentrated mainly among young adults (15–34 years), particularly young males, and those living in urban areas.
Selon les estimations de l’OEDT, quelque 9 millions d’Européens (3% de l’ensemble de la population adulte) ont expérimenté la cocaïne. Entre 3 et 3,5 millions (1% de l’ensemble de la population adulte) sont supposés avoir essayé la drogue au cours de la dernière année, tandis qu’environ 1,5 million (0,5% de l’ensemble de la population adulte) sont classés dans la catégorie des utilisateurs actuels, c’est-à-dire ayant consommé au cours du dernier mois. Les jeunes adultes (15–34 ans), en particulier ceux de sexe masculin et ceux qui vivent dans les zones urbaines, sont les principaux consommateurs de la drogue.
Die EBDD schätzt, dass etwa 9 Millionen Europäer (3% aller Erwachsenen) schon einmal Kokain konsumiert haben. Zwischen 3 und 3,5 Millionen (1% aller Erwachsenen) haben die Droge wahrscheinlich im letzten Jahr probiert; während etwa 1,5 Millionen (0,5% aller Erwachsenen) als aktuelle Konsumenten eingestuft werden, da sie die Droge im vergangenen Monat konsumiert haben. Der Konsum konzentriert sich hauptsächlich auf junge Erwachsene (15–34 Jahre), insbesondere junge Männer, und auf städtische Gebiete.
El OEDT calcula que aproximadamente 9 millones de europeos (3% de todos los adultos) han consumido cocaína en alguna ocasión. Es probable que entre 3 y 3,5 millones (1% de todos los adultos) hayan probado la misma durante el último año y que cerca de 1,5 millones (0,5% de todos los adultos) puedan considerarse consumidores habituales, habiéndola utilizado en el último mes. El uso se concentra principalmente en adultos jóvenes (15–34 años), especialmente varones, que viven en áreas urbanas.
L’OEDT stima che circa 9 milioni di europei (3% di tutta la popolazione adulta) abbiano provato la cocaina almeno una volta. Si calcola inoltre che tra i 3 e i 3,5 milioni (1% di tutta la popolazione adulta) ne abbiano fatto uso nell’ultimo anno, mentre circa 1,5 milione (0,5% di tutta la popolazione adulta), avendola assunta nell’ultimo mese, è classificato come consumatore attuale. Il consumo si concentra principalmente tra i giovani adulti (15–34 anni), soprattutto maschi residenti in zone urbane.
De acordo com estimativas do OEDT, cerca de 9 milhões de europeus (3% da população adulta) já consumiram cocaína. É provável que entre 3 e 3,5 milhões (1% da população adulta) tenham experimentado a droga no último ano, e cerca de 1,5 milhão (0,5% da população adulta) são classificados como consumidores actuais, tendo consumido a droga no último mês. Este consumo verifica-se principalmente entre os jovens adultos (15–34 anos), sobretudo do sexo masculino, e residentes nas zonas urbanas.
Σύμφωνα με εκτιμήσεις του EKΠΝΤ, περίπου 9 εκατομμύρια Ευρωπαίοι (3% του συνόλου των ενηλίκων) έχουν δοκιμάσει κοκαΐνη κάποια στιγμή στη ζωή τους. Πιθανολογείται ότι μεταξύ 3 και 3,5 εκατομμύρια (1% του συνόλου των ενηλίκων) έκαναν χρήση της ουσίας τους τελευταίους 12 μήνες, ενώ περίπου 1,5 εκατομμύριο (0,5% του συνόλου των ενηλίκων) χαρακτηρίζονται ενεργοί χρήστες, καθώς έκαναν χρήση της ουσίας τον τελευταίο μήνα. Οι χρήστες κοκαΐνης είναι κυρίως νεαροί ενήλικες (15–34 ετών), ιδίως νεαροί άνδρες, κάτοικοι αστικών περιοχών.
Het EWDD schat dat ongeveer 9 miljoen Europeanen (3% van alle volwassenen) ooit cocaïne hebben gebruikt. Tussen 3 en 3,5 miljoen mensen (1% van alle volwassenen) hebben vermoedelijk het afgelopen jaar deze drug geprobeerd, terwijl ongeveer 1,5 miljoen mensen (0,5% van alle volwassenen) als actuele gebruikers kunnen worden beschouwd, aangezien zij cocaïne tijdens de laatste maand hebben gebruikt. Vooral jongvolwassenen (15–34 jaar) en in het bijzonder jonge mannen en mensen die in stedelijke gebieden wonen, gebruiken deze drug.
EMCDDA odhaduje, že zkušenost s kokainem má okolo devíti milionů Evropanů (3 % dospělého obyvatelstva). Během posledního roku tuto drogu pravděpodobně užilo 3–3,5 milionu (1 % dospělého obyvatelstva) a zhruba 1,5 milionu osob (0,5 % dospělého obyvatelstva) je řazeno mezi aktuální uživatele, kteří kokain užili během posledního měsíce. Užívání je soustředěno hlavně ve skupině mladých dospělých (ve věku 15–34 let), zejména mladých mužů, a ve skupině osob žijících v městských oblastech.
EONN anslår, at omkring 9 mio. europæere (3% af alle voksne) har prøvet at tage kokain. Mellem 3 og 3,5 mio. (1% af alle voksne) har sandsynligvis prøvet dette stof inden for det seneste år, mens omkring 1,5 mio. (0,5% af alle voksne) er klassificeret som aktuelle brugere, hvilket vil sige, at de har indtaget stoffet inden for den seneste måned. Brugen er navnlig koncentreret blandt de unge voksne (15–34 år), især i byområder og blandt unge mænd.
EMCDDA hinnangul on ligikaudu 9 miljonit eurooplast (3% täisealisest elanikkonnast) vähemalt korra kokaiini proovinud. 3–3,5 miljonit (1% täisealisest elanikkonnast) on kokaiini tarbinud viimase aasta jooksul, samas kui ligikaudu 1,5 miljonit (0,5% täisealisest elanikkonnast), keda võib liigitada praeguste tarbijate hulka, on kokaiini kasutanud viimase kuu jooksul. Kokaiini tarbimine on peamiselt levinud noorte täisealiste (15–34-aastaste), eriti noorte meeste ning linnaelanike seas.
EMCDDA arvioi, että noin 9 miljoonaa eurooppalaista (3% kaikista aikuisista) on käyttänyt kokaiinia ainakin kerran elämässään. Huumetta on viimeisen vuoden aikana kokeillut arviolta 3 – 3,5 miljoonaa eurooppalaista (1% kaikista aikuisista). Nykyisiä huumeiden käyttäjiä, jotka ovat käyttäneet sitä edellisen kuukauden aikana, on noin 1,5 miljoonaa (0,5% kaikista aikuisista). Käyttäjät ovat pääosin nuoria, 15–34-vuotiaita aikuisia, etenkin nuoria miehiä ja kaupunkilaisia.
Az EMCDDA becslései szerint körülbelül 9 millió európai (az összes felnőtt 3%-a) használt már kokaint az élete során. 3–3,5 millió közé tehető (az összes felnőtt 1%-a) azoknak a száma, akik az elmúlt évben feltehetően próbálták a tiltott szert, jelenlegi használónak pedig körülbelül 1,5 millióan (az összes felnőtt 0,5%-a) minősülnek. A kokain-használat elsősorban a fiatal felnőttekre (15–34 évesek) azon belül is többnyire a fiatal férfiakra, illetve a városban élőkre jellemző.
EONN anslår at totalt rundt 9 millioner europeere (eller 3% av alle voksne) har brukt kokain en eller annen gang. Et sted mellom 3 og 3,5 millioner (1% av alle voksne) kan ha prøvd stoffet i løpet av siste år, mens ca. 1,5 millioner (0,5% av alle voksne) klassifiseres som aktuelle brukere og har brukt kokain i løpet av siste måned. Bruken er hovedsakelig konsentrert blant unge voksne (15–34 år), særlig unge menn, og i urbane områder.
EMCDDA szacuje, że około 9 milionów Europejczyków (3% wszystkich dorosłych) spróbowało w swoim życiu kokainy. Od 3 do 3,5 miliona osób (1% wszystkich dorosłych) prawdopodobnie zażyło ten narkotyk w ostatnim roku, a około 1,5 miliona osób (0,5% wszystkich dorosłych), które zażyły kokainę w ostatnim miesiącu, zakwalifikowano jako zażywających ją obecnie. Największe spożycie występuje głównie w grupie młodych osób dorosłych (15–34 lat), zwłaszcza młodych mężczyzn oraz osób mieszkających w obszarach miejskich.
OEDT estimează că circa 9 milioane de europeni (3% din populaţia adultă) au consumat cocaină cel puţin o dată în viaţă. Se consideră că între 3 şi 3,5 milioane (1% din populaţia adultă) au încercat drogul în ultimele 12 luni, în timp ce aproximativ 1,5 milioane (0,5% din populaţia adultă) sunt clasificaţi drept consumatori actuali, consumând cocaină în ultimele 30 de zile. Consumul de cocaină este mai frecvent în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), în special bărbaţi şi din zonele urbane.
EMCDDA odhaduje, že približne 9 miliónov Európanov (3% dospelej populácie) má skúsenosti s kokaínom. Približne 3 až 3,5 miliónov (1% dospelej populácie) pravdepodobne skúsilo drogu v minulom roku, zatiaľ čo približne 1,5 miliónov (0,5% dospelej populácie) je klasifikovaných ako súčasní užívatelia, čo sú tí, ktorí užili drogu minulý mesiac. Užívanie narástlo najmä medzi mladými ľudˇmi (15–34 ročnými), najmä medzi mladými mužmi a obyvateľmi mestských oblastí.
Center EMCDDA ocenjuje, da je okoli 9 milijonov Evropejcev (3% vseh odraslih) že uporabilo kokain. Od 3 do 3,5 milijona (1% vseh odraslih) Evropejcev naj bi drogo poskusilo v zadnjem letu, medtem ko naj bi bilo rednih uporabnikov, sem se štejejo tisti, ki so kokain uživali v zadnjem mesecu, okoli 1,5 milijona (0,5% vseh odraslih). Uporaba kokaina je razširjena predvsem med mlajšimi odraslimi (15–34 let), zlasti mlajšimi moškimi, in tistimi, ki živijo v mestnih območjih.
  Behovet av individualpr...  
Individualprevention är inriktad på individer som bedöms uppvisa riskfaktorer för narkotikaproblem, till exempel ADHD. Narkotikaprevention riktad till unga människor med ADHD rapporteras dock bara från Tyskland och Sverige.
Indicated prevention focuses on individuals identified as having risk factors for drug problems, for instance attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD). However, drug prevention measures aimed at young people with ADHD are reported only from Germany and Sweden. In Germany, current estimates of the prevalence of ADHD suggest that 2 % to 6 % of people between the ages of 6 and 18 years are affected, making it one of the most common chronic clinical pictures among children and young people. In Sweden, the preventative strategy for these children includes cognitive and social training, and methodologies are disseminated through training of prevention professionals. As almost all pre-school children are reached by primary healthcare and most children go to primary school, the majority of children at risk could be identified through systematic screening and subsequent individualised interventions.
La prévention indiquée se concentre sur des individus identifiés comme présentant des facteurs à risque en matière de drogue, par exemple, un trouble de déficit d'attention ou de l'hyperactivité (TDAH). Cependant, des mesures de prévention visant les jeunes qui présentent un TDAH ne sont mentionnées qu'en Allemagne et en Suède. En Allemagne, selon les estimations actuelles de la prévalence du TDAH, 2 à 6 % des jeunes âgés de 6 à 18 ans sont touchés, ce qui en fait l'une des images cliniques chroniques les plus courantes chez les enfants et les jeunes. En Suède, la stratégie préventive pour ces enfants englobe une formation cognitive et sociale et des méthodologies sont diffusées via une formation des professionnels de la prévention. Étant donné que pratiquement tous les enfants en âge préscolaire sont couverts par les soins de santé primaire et que la plupart suivent l'enseignement primaire, la majorité des enfants à risque pourraient être identifiés par un examen systématique et des interventions personnalisées ultérieures.
Indizierte Prävention legt den Schwerpunkt auf Einzelpersonen, bei denen Risikofaktoren für Drogenprobleme wie beispielsweise eine Aufmerksamkeitsdefizit-/Hyperaktivitätsstörung (ADHS) festgestellt wurden. Über Drogenpräventionsmaßnahmen für Jugendliche mit ADHS wird jedoch lediglich aus Deutschland und Schweden berichtet. In Deutschland gehen aktuelle Prävalenzschätzungen zur Aufmerksamkeitsdefizit-/Hyperaktivitätsstörung (ADHS) von 2 % bis 6 % betroffener Kinder und Jugendlicher zwischen 6 und 18 Jahren aus. ADHS ist damit eines der häufigsten chronisch verlaufenden Krankheitsbilder bei Kindern und Jugendlichen. In Schweden schließt die Präventivstrategie für diese Kinder auch kognitives und soziales Training ein. Darüber hinaus werden in Schulungen für Mitarbeiter von Präventionsmaßnahmen einschlägige Verfahren vermittelt. Da fast alle Vorschulkinder von der medizinischen Primärversorgung erfasst werden und die meisten anderen Kinder die Grundschule besuchen, konnte der Großteil der gefährdeten Kinder im Rahmen systematischer Screenings und anschließender individueller Maßnahmen erkannt werden.
La prevención específica está orientada a las personas con factores de riesgo de drogodependencia, por ejemplo el trastorno por déficit de atención/hiperactividad (TDAH). No obstante, sólo Alemania y Suecia han adoptado medidas de prevención de las drogas dirigidas a jóvenes con TDAH. En Alemania, las estimaciones actuales de la prevalencia del TDAH indican que está afectada entre el 2 % y el 6 % de la población de 6 a 18 años, situándose como uno de los cuadros clínicos crónicos más comunes entre niños y jóvenes. En Suecia, la estrategia de prevención para estos niños incluye la formación cognitiva y social, y las metodologías se difunden mediante la formación de profesionales de la prevención. Dado que casi todos los niños en edad preescolar tienen acceso a la asistencia sanitaria primaria, y que la mayoría acuden a la escuela primaria, la mayor parte de los niños en situación de riesgo podrían detectarse mediante una selección sistemática, seguida de intervenciones individualizadas.
La prevenzione mirata si incentra su soggetti individuati come a rischio di problemi correlati alla droga, per esempio, soggetti con deficit di attenzione/iperattivi. Solo Germania e Svezia riferiscono tuttavia l’adozione di misure di prevenzione della droga mirate ai giovani con deficit di attenzione/iperattività. In Germania le stime attuali sulla prevalenza dei deficit di attenzione/iperattività dimostrano che ne sono affetti il 2-6% dei soggetti di età compresa tra i 6 e i 18 anni; questa condizione rappresenta quindi uno dei quadri clinici cronici più diffusi tra i bambini e i giovani. In Svezia la strategia preventiva per questi bambini prevede interventi di formazione cognitiva e sociale; le metodologie elaborate a tal fine vengono inserite nei programmi di formazione di esperti della prevenzione. Poiché quasi tutti i bambini in età prescolare beneficiano di un’assistenza sanitaria primaria e la maggior parte frequenta le scuole elementari, un vaglio sistematico dovrebbe consentire di individuare la maggior parte dei bambini a rischio e, quindi, di mettere a punto i successivi interventi individuali.
A prevenção específica concentra-se em indivíduos identificados como tendo factores de risco que os tornam mais propensos a problemas de droga, por exemplo a Síndrome de Hiperactividade/Défice de Atenção (ADHD). Contudo, só a Alemanha e a Suécia mencionam medidas de prevenção da droga destinadas aos jovens com ADHD. Na Alemanha, as actuais estimativas da prevalência da ADHD sugerem que 2 a 6% das pessoas entre os 6 e os 18 anos sofrem desta síndrome, o que a torna num dos quadros clínicos crónicos mais comuns entre crianças e jovens. Na Suécia, a estratégia preventiva para estas crianças inclui formação cognitiva e social, sendo as suas metodologias divulgadas através da formação de profissionais em prevenção. Como quase todas as crianças em idade pré-escolar são abrangidas pelos cuidados de saúde primários e a maioria frequenta a escola primária, foi possível identificar a maioria das crianças em risco através de um rastreio sistemático e de intervenções individualizadas subsequentes.
Η εξειδικευμένη πρόληψη επικεντρώνεται σε άτομα στα οποία θεωρείται ότι συντρέχουν παράγοντες κινδύνου για την εκδήλωση προβλημάτων που σχετίζονται με τα ναρκωτικά, για παράδειγμα διαταραχή ελλειμματικής προσοχής με υπερδραστηριότητα (ADHD). Ωστόσο, μέτρα πρόληψης των ναρκωτικών για νέους με ADHD αναφέρονται μόνον στη Γερμανία και στη Σουηδία. Στη Γερμανία, οι τρέχουσες εκτιμήσεις για τον επιπολασμό της ADHD υποδηλώνουν ότι ποσοστό 2 έως 6 % των ατόμων ηλικίας 6 έως 18 ετών πάσχουν από τη διαταραχή αυτή, καθιστώντας την τήν πιο συνηθισμένη χρόνια κλινική εκδήλωση στα παιδιά και τους νέους. Στη Σουηδία, η προληπτική στρατηγική για τα παιδιά αυτά περιλαμβάνει γνωστική και κοινωνική κατάρτιση, και οι μεθοδολογίες διαδίδονται μέσω της κατάρτισης επαγγελματιών του τομέα της πρόληψης. Καθώς σχεδόν όλα τα παιδιά προσχολικής ηλικίας λαμβάνουν υπηρεσίες πρωτοβάθμιας υγειονομικής περίθαλψης και τα περισσότερα παρακολουθούν την πρωτοβάθμια εκπαίδευση, η πλειονότητα των παιδιών που διατρέχουν κίνδυνο θα μπορούσε να εντοπισθεί μέσω συστηματικών εξετάσεων και επακόλουθων εξατομικευμένων παρεμβάσεων.
Geïndiceerde preventie richt zich op individuele personen bij wie is vastgesteld dat zij een verhoogd risico lopen op drugsproblemen vanwege bijvoorbeeld Attention Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD - concentratiestoornissen/hyperactiviteit). Maatregelen op het gebied van drugspreventie voor jonge mensen met ADHD worden echter alleen door Duitsland en Zweden gerapporteerd. Uit huidige Duitse ramingen van de prevalentie van ADHD blijkt dat 2 tot 6% van kinderen en jongeren tussen de zes en achttien jaar hier last van heeft. Dat betekent dat ADHD een van de meest voorkomende chronische klinische ziektebeelden onder kinderen en jonge mensen is. De preventiestrategie voor deze kinderen in Zweden omvat cognitieve en sociale training verzorgd door preventiewerkers die hiervoor een speciale cursus hebben gevolgd. Aangezien vrijwel alle kinderen die nog te jong zijn om naar school te gaan, worden bereikt door de primaire gezondheidszorg en bijna alle kinderen daarna naar de basisschool gaan, zou de meerderheid van de risicokinderen getraceerd moeten kunnen worden via een systematische screening en vervolgens een individuele aanpak.
Indikovaná prevence se zaměřuje na jednotlivce, u nichž bylo zjištěno, že jsou ohroženi rizikovými faktory, jež mohou vést k drogovým problémům, například hyperaktivitou spojenou s poruchou pozornosti (ADHD). Opatření protidrogové prevence zaměřené na mladé lidi s hyperaktivitou spojenou s poruchou pozornosti jsou však hlášena pouze z Německa a Švédska. V Německu současné odhady prevalence hyperaktivity spojené s poruchou pozornosti naznačují, že 2–6 % lidí ve věku 6 až 18 let je hyperaktivitou spojenou s poruchou pozornosti postiženo, což tuto poruchu činí jedním z nejběžnějších klinických stavů u dětí a mladých lidí. Ve Švédsku je součástí preventivní strategie pro tyto děti kognitivní a společenský výcvik a příslušná metodika je šířena prostřednictvím přípravy odborníků na prevenci. Vzhledem k tomu, že téměř všechny děti předškolního věku mají přístup k primární zdravotní péči a většina z nich nastoupí na základní školu, by bylo možné většinu ohrožených dětí identifikovat prostřednictvím systematického screeningu a následných individualizovaných intervencí.
Indiceret forebyggelse fokuserer på enkeltpersoner, hvor der foreligger risikofaktorer for narkotikaproblemer, f.eks. opmærksomhedsforstyrrelser/ hyperaktivitetsforstyrrelser (ADHD). Det er imidlertid kun Tyskland og Sverige, der har angivet at have gennemført foranstaltninger inden for narkotikaforebyggelse blandt unge med ADHD. I Tyskland viser aktuelle skøn over udbredelsen af ADHD, at det drejer sig om 2 %–6 % af børn og unge mellem 6 og 18 år. ADHD er dermed et af de mest almindelige kroniske sygdomsbilleder hos børn og unge. I Sverige omfatter forebyggelsesstrategien for disse børn kognitiv og social træning, og metoderne formidles gennem uddannelse af fagfolk inden for forebyggelse. Da den primære sundhedspleje når ud til næsten alle førskolebørn, og de fleste går i underskole, kunne hovedparten af de truede børn identificeres gennem systematisk screening og efterfølgende individualiserede tiltag.
Näidustatud ennetustöö keskendub inimestele, kelle puhul on tuvastatud narkoprobleemide riskifaktorid, näiteks tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroom. Siiski on tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomiga noortele inimestele suunatud narkoennetusmeetmete kasutamisest teatatud vaid Saksamaal ja Rootsis. Saksamaal näitavad tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomi levimuse praegused määrad, et selle all kannatab 2–6% 6–18aastastest inimestest, mis tähendab, et see on üks tavalisemaid kroonilisi kliinilisi pilte lastel ja noortel. Rootsis hõlmab ennetav strateegia nende laste puhul kognitiivset ja sotsiaalset väljaõpet ning meetodeid levitatakse ennetustöö spetsialistide väljaõppe kaudu. Kuna peaaegu kõikide koolieelikuteni jõutakse esmatasandi tervishoiu kaudu ning enamik lapsi käib algkoolis, siis on võimalik välja selgitada enamik ohus olevaid lapsi süstemaatilise kontrollimise ja seejärel isikupärastatud sekkumismeetmete rakendamise kaudu.
Kohdennettu ehkäisevä huumetyö keskittyy henkilöihin, joilla on tunnistettu olevan huumeongelmien riskitekijöitä, kuten tarkkaavaisuuden ja ylivilkkauden häiriö (ADHD). ADHD:sta kärsiviin nuoriin kohdennettuja ehkäisytoimia on kuitenkin raportoitu vain Saksasta ja Ruotsista. Saksassa on arvioitu, että 2–6 prosenttia 6–18-vuotiaista kärsii ADHD:sta, mikä tekee siitä yhden lasten ja nuorten yleisimmistä kroonisista sairauksista. Ruotsissa näille nuorille tarkoitettuun ehkäisystrategiaan sisältyy kognitiivista ja sosiaalista koulutusta, ja menetelmiä levitetään ehkäisytyön ammattilaisille tarkoitetun koulutuksen kautta. Lähes kaikki alle kouluikäiset lapset kuuluvat perusterveydenhoidon piiriin ja useimmat heistä ovat lastentarhassa, joten suurin osa riskialttiista lapsista voidaan tunnistaa järjestelmällisen seulonnan ja yksilöllisten toimien kautta.
A javasolt megelőzés középpontjában a kábítószer-problémák szempontjából magas kockázati tényezőjűként azonosított személyek állnak, például a koncentrációhiány/hiperaktivitás rendellenességben (ADHD) szenvedők. Az ADHD-val küzdő fiatalokra irányuló drogmegelőzési intézkedésekről azonban kizárólag Németországból és Svédországból számoltak be. Németországban az ADHD előfordulására vonatkozó jelenlegi becslések alapján a 6–18 év közötti lakosságon belül 2–6%-ra tehető az érintettek száma, ami azt jelenti, hogy a gyermekek és fiatalok körében az egyik leggyakoribb krónikus kórképről van szó. Svédországban az ilyen gyermekek esetében alkalmazott megelőzési stratégia kognitív és társadalmi képzést egyaránt tartalmaz, módszertanát pedig a prevenciós szakemberek képzése révén terjesztik. Mivel az elsődleges egészségügyi ellátórendszer szinte minden iskoláskor alatti gyermeket elér, és a legtöbben járnak általános iskolába, a veszélyeztetett gyermekek többsége a szisztematikus szűrés és az ezt követő egyéni beavatkozások segítségével azonosítható.
Indisert forebygging fokuserer på individer der det er fastslått at vedkommende har risikofaktorer som kan føre til rusmiddelproblemer, f.eks. oppmerksomhetssvikt/hyperaktivitet (ADHD). Det er bare Tyskland og Sverige som rapporterer om narkotikaforebyggende tiltak rettet mot ungdommer med ADHD. I Tyskland tyder de siste estimatene for utbredelsen av ADHD på at 2-6 % av alle i alderen 6-18 år har ADHD, noe som gjør ADHD til en av de vanligste kroniske kliniske tilstandene blant barn og ungdom. I Sverige omfatter den forebyggende strategien for disse barna kognitiv og sosial trening, og metodene sikres utbredelse gjennom opplæring av spesialister på forebyggende arbeid. Ettersom primærhelsetjenesten er i kontakt med nesten alle førskolebarn, og de aller fleste barn går på grunnskolen, bør man kunne identifisere flesteparten av de risikoutsatte barna gjennom systematisk screening og etterfølgende individualiserte intervensjoner.
Zapobieganie zalecane koncentruje się na osobach określonych jako podlegające czynnikom ryzyka problemów narkotykowych, np. zespołowi nadpobudliwości psychoruchowej z deficytem uwagi (ADHD). Jednak informacje o stosowaniu środków zapobiegania narkotykom względem ludzi młodych z ADHD pochodzą jedynie z Niemiec i Szwecji. W Niemczech obecne dane szacunkowe co do rozpowszechnienia ADHD sugerują, że od 2 do 6% osób w wieku od 6 do 18 lat jest dotkniętych tym zespołem, co plasuje go jako najbardziej powszechny chroniczny problem kliniczny wśród dzieci i ludzi młodych. W Szwecji strategia zapobiegawcza dla takich dzieci obejmuje szkolenie poznawcze i społeczne, a metodologia jest rozpowszechniana poprzez szkolenia dla specjalistów w dziedzinie zapobiegania. Ponieważ prawie wszystkie dzieci w wieku przedszkolnym są objęte podstawową opieką zdrowotną, a bardzo duża grupa uczęszcza do szkoły podstawowej, większość dzieci z grupy ryzyka może być zidentyfikowana przez systematyczne badania przesiewowe i następujące po nich indywidualne interwencje.
Prevenirea indicată se concentrează asupra indivizilor care au fost identificaţi ca prezentând un factor de risc în ceea ce priveşte problemele legate de droguri, de exemplu suferă de sindromul de hiperactivitate cu tulburări de atenţie (SHTA). Totuşi, numai Germania şi Suedia au raportat măsuri de prevenire a consumului de droguri destinate tinerilor care suferă de SHTA. În Germania, estimările din actuale privind prevalenţa SHTA sugerează că 2 până la 6 % dintre persoanele cu vârste cuprinse între 6 şi 18 ani sunt afectate, aceasta fiind una dintre cele mai comune afecţiuni clinice cronice care afectează copiii şi tinerii. În Suedia, strategia de prevenire pentru aceşti copii include formare cognitivă şi socială, iar metodologiile sunt difuzate prin intermediul formării profesioniştilor din domeniul prevenirii. Întrucât majoritatea copiilor preşcolari beneficiază de asistenţă medicală primară şi apoi merg la şcoala primară, majoritatea copiilor cu risc ar putea fi identificaţi prin programe sistematice de depistare şi prin intervenţii ulterioare individualizate.
Indikovaná prevencia sa zameriava na osoby, pri ktorých sa zistili rizikové faktory drogových problémov, napr. poruchy pozornosti/hyperaktivita (ADHD). O opatreniach drogovej prevencie, zameraných na mladých ľudí s ADHD však informovali iba z Nemecka a zo Švédska. Súčasné odhady výskytu ADHD v Nemecku naznačujú, že 2 až 6 % osôb vo veku od 6 do 18 rokov je takto postihnutých, a teda ide o jeden z najrozšírenejších chronických klinických obrazov medzi deťmi a mládežou. Súčasťou preventívnej stratégie pre tieto deti vo Švédsku je kognitívny a sociálny výcvik a metodiky sa šíria školením preventivistov. Keďže takmer všetky deti predškolského veku sa zúčastňujú na primárnej zdravotnej starostlivosti a väčšinou nastúpia do základnej školy, väčšinu rizikových detí možno identifikovať systematickým skríningom a nadväznými individualizovanými opatreniami.
Indikativno preprečevanje je usmerjeno na posameznike, pri katerih so bili ugotovljeni dejavniki tveganja za probleme z drogami, na primer motnja pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti (ADHD). Vendar o ukrepih preprečevanja zlorab drog, namenjenih mladim z motnjami pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti, poročajo samo v Nemčiji in na Švedskem. V Nemčiji trenutne ocene o razširjenosti motenj pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti namigujejo, da je prizadetih od 2 do 6 % oseb v starosti med 6 in 18 let, kar je ena najbpogostejših kroničnih kliničnih slik med otroki in mladimi. Na Švedskem strategija preprečevanja za te otroke vključuje kognitivno in socialno usposabljanje, metodologije pa širijo z usposabljanjem strokovnjakov za preventivo. Ker so skoraj vsi predšolski otroci vključeni v primarno zdravstveno varstvo in jih večina obiskuje osnovno šolo, bi lahko večino ogroženih otrok odkrili s sistematičnim pregledom in naknadnim individualnim posredovanjem.
izplatību norāda, kas tas varētu būt skāris 2 līdz 6% cilvēku vecumā no 6 līdz 18 gadiem, padarot to par vienu no izplatītākajām klīniskajām situācijām bērnu un jauniešu vidū. Zviedrijā profilakses stratēģija, kas orientēta uz šiem bērniem, ietver izziņas un sociālo apmācību, un metodoloģija tiek izplatīta, apmācot profilakses speciālistus. Tā kā uz visiem pirmsskolas vecuma bērniem attiecas primārā veselības aprūpe un vairums no viņiem apmeklē pirmsskolas, lielāko daļu bērnu, kas pakļauti šim riskam, var noteikt, izmantojot sistemātiskus skrīninga pasākumus un turpmākās individuālās aktivitātes.
  Narkotikaanvändningens ...  
(25) En andra Eurobarometerundersökning (Eurobarometer, 2004), Unga människor och droger, genomfördes 2004. Denna undersökning av ett icke-slumpmässigt urval omfattade 7 659 unga personer i åldern 15–24 år i de 15 medlemsstater som ingick i den förra undersökningen 2002.
(25) A second Eurobarometer survey (Eurobarometer, 2004), Young people and drugs, was conducted in 2004. This non-probability sample survey comprised 7 659 young people aged 15–24 in the 15 Member States included in the previous 2002 survey.
(25) Une deuxième enquête Eurobaromètre (Eurobaromètre, 2004), Young people and drugs, a été menée en 2004. Cette enquête par échantillonnage non probabiliste couvrait 7 659 jeunes âgés de 15 à 24 ans dans les 15 États membres repris dans l'enquête précédente de 2002.
[Jugendliche und Drogen], wurde 2004 durchgeführt. Diese Ermessensstichprobenerhebung wurde unter 7 659 Jugendlichen im Alter von 15 bis 24 Jahren in den 15 Mitgliedstaaten durchgeführt, die in der vorangegangenen Umfrage aus dem Jahr 2002 erfasst wurden.
(25) En 2004 se realizó un segundo sondeo del Eurobarómetro (Eurobarómetro, 2004), Jóvenes y drogas. Se trata de un sondeo de muestra no probabilística en el que participaron 7.659 jóvenes de edades comprendidas entre los 15 y los 24 años en los 15 Estados miembros incluidos en el sondeo previo de 2002.
(25) Una seconda indagine dell’Eurobarometro (Eurobarometro, 2004), Giovani e droghe, è stata realizzata nel 2004. Questo sondaggio, basato su procedure di campionamento di non-probabilità, comprendeva 7 659 giovani nella fascia di età 15–24 anni nei 15 Stati membri compresi nella precedente indagine 2002.
(25) Το 2004 διενεργήθηκε μια δεύτερη έρευνα του Ευρωβαρόμετρου (Ευρωβαρόμετρο, 2004), με θέμα τους νέους και τα ναρκωτικά. Αυτή η έρευνα μη στατιστικών δειγμάτων περιελάμβανε 7 659 νέους ηλικίας 15–24 ετών στα 15 κράτη μέλη που συμμετείχαν στην έρευνα του 2002.
(25) In 2004 is een tweede Eurobarometer-enquête “Young people and drugs” uitgevoerd (Eurobarometer, 2004). Deze niet-representatieve steekproefenquête omvatte 7 659 jonge mensen in de leeftijd van 15 tot 24 jaar in de vijftien lidstaten die ook aan de eerste enquête in 2002 hadden deelgenomen.
(25) Druhý průzkum Eurobarometru (Eurobarometr, 2004), „Young people and drugs“ (Mladí lidé a drogy) byl proveden v roce 2004. Tento průzkum s nenáhodným výběrem vzorku zahrnoval 7 659 mladých lidí ve věku 15–24 let z 15 členských států EU, kteří byli zahrnuti do předcházejícího průzkumu provedeného v roce 2002.
(25) En anden Eurobarometer-undersøgelse (Eurobarometer, 2004) om unge og narkotika blev gennemført i 2004. I denne undersøgelse, der var baseret på anden udvælgelse end sandsynlighedsudvælgelse, indgik 7 659 unge i alderen 15–24 år i de 15 medlemsstater, som var omfattet af den tidligere undersøgelse fra 2002.
(25) Teine küsitlusuuring Eurobarometer (Eurobarometer, 2004), Noored inimesed ja narkootikumid, viidi läbi 2004. aastal. See empiiriline valikuuring hõlmas 7659 noort inimest vanuses 15–24 aastat 15 liikmesriigis, mis olid kaasatud eelmisesse, 2002. aasta uuringusse.
(25) Vuonna 2004 tehtiin toinen Eurobarometri-kysely (Eurobarometri, 2004) nuorista ja huumeista. Tähän näytepohjaiseen kyselyyn otettiin mukaan 7 659 sellaista 15–24-vuotiasta nuorta EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, jotka osallistuivat edelliseen kyselyyn vuonna 2002.
(25) 2004-ben egy második Eurobarometer vizsgálat (Eurobarometer, 2004) is készült, A fiatalok és a kábítószerek címmel. Ebben a nem valószínűségszámításon alapuló mintában a korábbi 2002-es felmérésben részt vevő 15 tagállamból összesen 7659, 15–24 év közötti fiatalt vizsgáltak.
(25) En annen Eurobarometer-undersøkelse (Eurobarometer, 2004) Ungdom og narkotika ble gjennomført i 2004. Denne utvalgsundersøkelsen basert på et ikke-sannsynlighetsutvalg, omfattet 7 659 unge i alderen 15-24 år fra de 15 medlemsstatene som deltok i undersøkelsen i 2002.
(25) Drugie badanie Eurobarometru (Eurobarometr, 2004), Ludzie młodzi a narkotyki, zostało przeprowadzone w 2004 roku. To badanie na próbie niereprezentatywnej objęło 7 659 młodych osób w wieku od 15 do 24 lat z 15 Państw Członkowskich ujętych też przez poprzednie badanie z 2002 roku.
(25) Un al doilea sondaj Eurobarometru (Eurobarometru, 2004), Tinerii şi drogurile, a fost realizat în 2004. Acest studiu efectuat pe un eşantion neprobabilistic a cuprins 7 659 de tineri cu vârste cuprinse între 15–24 de ani din 15 state membre care au participat şi la sondajul anterior realizat în 2002.
[Mládež a drogy]. Prieskum sa uskutočnil na náhodnej vzorke 7 659 mladých ľudí vo veku 15 – 24 rokov v 15 členských štátoch, v ktorých sa konal i predchádzajúci prieskum v roku 2002.
(25) Druga raziskava Eurobarometra (Eurobarometer, 2004), Mladi in droge, je bila izvedena leta 2004. Ta neverjetnostna vzorčna raziskava je zajemala 7659 mladih, starih od 15 do 24 let, v 15 državah članicah, vključenih v prejšnjo raziskavo leta 2002.
(25) Otrais Eirobarometra pētījums (Eirobarometrs, 2004. g.), Jaunieši un narkotikas, tika veikts 2004. gadā. Šis izlases pētījums bez iespējamības aptvēra 7 659 jauniešus vecumā no 15 līdz 24 gadiem 15 dalībvalstīs, kas bija ietvertas iepriekšējā 2002. gada pētījumā.
  Kapitel 5: Kokain och c...  
Men i en del länder är det möjligt att det förekommer ett inte obetydligt regelbundet bruk. Bland unga män i åldern 15–34 år säger sig 1,5–4 % av de unga männen i Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien ha använt kokain de senaste 30 dagarna.
Among the general population, cocaine use either is discontinued after a period of experimentation during young adulthood or is occasional, occurring mainly at weekends and in recreational settings (bars and discos). But, in some countries, some forms of regular use may be not negligible. Current use (in the last 30 days) is reported by 1.5–4 % of young males (15–34 years old) in Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom. In urban areas, rates of cocaine use are likely to be substantially higher.
Parmi la population générale, la consommation de cocaïne est soit interrompue après une période d'expérimentation au début de l'âge adulte, soit occasionnelle, se produisant principalement le week-end et dans les lieux de divertissement (bars et discothèques). Toutefois, dans certains pays, certains modes de consommation régulière ne sont pas négligeables. L'usage actuel (durant les 30 derniers jours) est reconnu par 1,5 à 4 % des jeunes hommes (15 à 34 ans) en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni. Dans les zones urbaines, le niveau de consommation de cocaïne est probablement beaucoup plus élevé.
In der Allgemeinbevölkerung wird der Kokainkonsum entweder nach einer Phase des Experimentierens im jungen Erwachsenenalter eingestellt oder gelegentlich – hauptsächlich an Wochenenden und in Freizeitsettings (Bars und Diskotheken) – fortgesetzt. In einigen Ländern wurden jedoch nicht zu vernachlässigende Formen des regelmäßigen Konsums festgestellt. Über aktuellen Konsum (während der letzten 30 Tage) berichten 1,5 % bis 4 % der jungen Männer (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich. In städtischen Gebieten dürften die Raten des Kokainkonsums erheblich höher sein.
En el conjunto de la población, el consumo de cocaína se abandona tras un período de experimentación durante los primeros años de la etapa juvenil adulta o bien se produce de forma ocasional durante los fines de semana y en entornos recreativos (bares y discotecas). Pero, en algunos países, pueden darse algunas formas de consumo regular no desdeñables. Del 1,5 % al 4 % de los hombres jóvenes (de 15 a 34 años) de España, Italia, Países Bajos y Reino Unido declaran consumir cocaína actualmente (en los últimos 30 días). En las zonas urbanas, es probable que las tasas de consumo de cocaína sean bastante superiores.
Tra la popolazione generale, il consumo di cocaina di solito si interrompe dopo un periodo di sperimentazione nella fase di vita adulta giovane oppure riveste un carattere occasionale, in quanto avviene principalmente durante i fine settimana e in ambienti ricreativi (bar e discoteche). In alcuni paesi, tuttavia, alcune forme di consumo regolare non devono essere trascurate. Il consumo attuale (negli ultimi 30 giorni) è riferito dall’1,5-4% dei giovani uomini (15-34 anni) in Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito. Nelle zone urbane il consumo di cocaina è probabilmente molto più elevato.
Entre a população em geral, o consumo de cocaína ou é descontinuado após um período de experimentação durante a juventude adulta ou é ocasional, ocorrendo sobretudo aos fins-de-semana e em contextos recreativos (bares e discotecas). Porém, em alguns países, existem formas de consumo regular que podem não ser desprezáveis. O consumo actual (nos últimos 30 dias) é comunicado por 1,5–4% dos jovens do sexo masculino (15–34 anos) em Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido. É provável que nas zonas urbanas os índices de consumo de cocaína sejam substancialmente mais elevados.
Στον γενικό πληθυσμό, η χρήση κοκαΐνης είτε σταματά ύστερα από ένα διάστημα πειραματισμού από τους νεαρούς ενηλίκους είτε είναι περιστασιακή και συμβαίνει κυρίως τα σαββατοκύριακα και σε χώρους ψυχαγωγίας (μπαρ και ντίσκο). Σε μερικές χώρες, όμως, ορισμένες μορφές τακτικής χρήσης ενδέχεται να μην είναι αμελητέες. Τρέχουσα χρήση (κατά τις τελευταίες 30 ημέρες) αναφέρει ποσοστό 1,5–4 % των νεαρών ανδρών (15–34 ετών) στην Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο. Στις αστικές περιοχές, τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι πιθανό να είναι σημαντικά υψηλότερα.
Onder de algemene bevolking wordt na een experimenteerperiode tijdens de jongvolwassenheid weer met het cocaïnegebruik gestopt of wordt cocaïne slechts incidenteel gebruikt, vooral tijdens het weekend en in recreatieve settings (cafés en disco’s). In sommige landen moeten bepaalde vormen van regelmatig gebruik echter zeker in de gaten worden gehouden. In Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het gerapporteerde recent gebruik (in de laatste maand) onder jonge mannen (15-34 jaar) 1,5-4%. In stedelijke gebieden liggen de percentages voor cocaïnegebruik waarschijnlijk aanzienlijk hoger.
U běžné populace je užívání kokainu buď přerušeno po období experimentování v mladším dospělém věku, nebo je příležitostné a dochází k němu zejména o víkendech a v zařízeních pro trávení volného času (bary a diskotéky). V některých zemích však nemusejí být některé formy pravidelného užívání zanedbatelné. Užívání v současné době (během posledních 30 dnů) uvádí 1,5–4 % mladých mužů (ve věku 15–34 let) ve Španělsku, v Itálii, Nizozemsku a Spojeném království. V městských oblastech budou údaje o užívání kokainu pravděpodobně podstatně vyšší.
I befolkningen i almindelighed afbrydes kokainbrug efter en forsøgsperiode i starten af voksenlivet, eller kokainbrugen er lejlighedsvis og især begrænset til weekender og fritidsmiljøer (barer og diskoteker). Men i nogle lande kan visse former for regelmæssig brug være ikke ubetydelig. Aktuel brug (inden for de seneste 30 dage) er angivet af 1,5–4 % unge mænd (15–34 år) i Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige. Det er sandsynligt, at brugen af kokain er væsentligt mere udbredt i byområder.
Kogu elanikkonna hulgas kokaiini tarbimine kas katkestatakse pärast proovimist nooremas täiskasvanueas või on see episoodiline ning esineb peamiselt nädalalõppudel ja meelelahutuspaikades (baarid ja diskod). Kuid mõnedes riikides ei saa tähelepanuta jätta ka teatavaid regulaarse tarbimise vorme. Praegusest kasutusest (viimase 30 päeva jooksul) teatavad 1,5–4% noortest meestest (15–34aastased) Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis. Linnades on kokaiini tarbimise määrad tõenäoliselt oluliselt kõrgemad.
Yleensä kokaiinin käyttö joko loppuu kokeilujakson jälkeen nuorena aikuisena, tai käyttö on satunnaista ja keskittyy viikonloppuihin ja viihdeympäristöihin (baareihin ja diskoihin). Joissakin maissa esiintyy kuitenkin huomionarvoista säännöllistä käyttöä. Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1,5–4 prosenttia nuorista miehistä ilmoittaa käyttävänsä kokaiinia nykyään (viimeisten 30 päivän aikana). Kokaiinin käyttö on todennäköisesti huomattavasti yleisempää kaupungeissa.
A népességben a kokain használata a fiatal felnőttkori kísérleti időszakot követően vagy megszakad, vagy alkalomszerűen, azaz főleg hétvégeken és kikapcsolódási körülmények között (bárokban és diszkókban) fordul elő. Néhány országban azonban a rendszeres használat bizonyos formái sem elhanyagolhatóak. Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban a fiatal férfiak (15–34 évesek) 1,5–4%-a számolt be jelenlegi használatról (előző 30 nap). A városi területeken a kokainhasználat aránya valószínűleg lényegesen magasabb.
I befolkningen generelt avsluttes kokainbruken enten etter en periode med eksperimentering som ung voksen eller forekommer sporadisk, hovedsakelig i helger og i fritidssammenheng (barer og diskoteker). Enkelte land kan likevel ha visse former for regelmessig bruk som ikke er uvesentlig. Aktuell bruk (siste 30 dager) oppgis av 1,5-4 % av unge menn (15-34 år) i Spania, Italia, Nederland og Storbritannia. I urbane områder kan kokainbruken ha et betydelig større omfang.
W przypadku populacji ogólnej, zażywanie kokainy jest przerywane po okresie eksperymentów z czasów młodzieńczych lub jest sporadyczne i występuje głównie w czasie weekendów oraz w obiektach rekreacyjnych (bary i dyskoteki). Jednakże w przypadku kilku państw nie bez znaczenia są pewne formy zażywania regularnego. Zażywanie bieżące (w ciągu ostatnich 30 dni) jest zgłaszane przez 1,5-4% młodych mężczyzn (od 15 do 34 lat) w Hiszpanii, we Włoszech, w Holandii i Wielkiej Brytanii. Wskaźniki zażywania kokainy są też istotnie wyższe dla obszarów miejskich.
La nivelul populaţiei generale, consumul de cocaină este fie abandonat după o perioadă de experimentare ca adult tânăr, fie rămâne unul ocazional, şi se produce în principal la sfârşit de săptămână şi în locuri de recreare (baruri şi discoteci). Totuşi, în unele ţări nu pot fi neglijate anumite forme de consum regulat. Consumul actual (în ultimele 30 de zile) este raportat de 1,5–4 % dintre bărbaţii tineri (15–34 ani) din Spania, Italia, Ţările de Jos şi din Regatul Unit. Este posibil ca în zonele urbane rata consumului de cocaină să fie considerabil mai mare.
Vo všeobecnej populácii sa užívanie kokaínu po období experimentovania v mladšom dospelom veku buď zastavilo, alebo je len príležitostné a dochádza k nemu najmä cez víkendy a v rekreačných prostrediach (barov a diskoték). Ale v daktorých krajinách nemusia byť niektoré formy pravidelného užívania zanedbateľné. Súčasné užívanie (za posledných 30 dní) uviedlo 1,5 až 4 % mladých mužov (15- až 34-ročných) v Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve. V mestských oblastiach budú údaje o užívaní kokaínu pravdepodobne podstatne vyššie.
Pri prebivalstvu na splošno je bilo uživanje kokaina prekinjeno po določenem obdobju eksperimentiranja na začetku odrasle dobe ali pa je občasno, predvsem ob koncih tedna in v rekreativnih okoljih (bari in diskoteke). Vendar v nekaterih državah ne smemo zanemariti nekaterih oblik rednega uživanja. V Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu 1,5–4 % mlajših moških (15–34 let) poroča, da kokain redno uživa (v zadnjih 30 dneh). Verjetno drži, da so v mestnih območjih ravni uživanja precej višje.
Iedzīvotāju vidū kopumā kokaīna lietošana vai nu tiek izbeigta pēc eksperimentēšanas perioda agrā jaunībā, vai arī tā ir gadījuma rakstura, kas notiek galvenokārt nedēļas nogalēs izklaides vidē (bāros, diskotēkās). Taču dažās valstīs atsevišķas regulāras lietošanas formas tomēr ir vērā ņemamas. Par pašreizējo lietošanu (pēdējo 30 dienu laikā) ziņo 1,5–4% gados jauno vīriešu (15 līdz 34 gadus veci) Spānijā, Itālijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē. Pilsētu rajonos kokaīna lietošanas rādītāji ir ievērojami augstāki.
  Kapitel 5: Kokain och c...  
Även om prevalensen för kokainanvändning är mycket lägre än för cannabisanvändning kan den vara mer omfattande bland unga vuxna än bland befolkningen som helhet. Livstidsprevalensen för kokainanvändning bland personer i åldern 15–34 år är mellan 1 % och 11,6 %, och även här är andelen högst i Spanien (7,7 %) och Storbritannien (11,6 %).
Although cocaine prevalence figures are much lower than comparable figures for cannabis, levels of use among younger adults can be higher than the population average. Lifetime experience among 15- to 34-year-olds ranges from 1 % to 11.6 %, with the highest levels again being found in Spain (7.7 %) and the United Kingdom (11.6 %). Recent use ranges between 0.2 % and 4.6 %, with Denmark, Ireland, Italy and the Netherlands all having rates of about 2 %; in Spain and the United Kingdom the figure is over 4 %.
Bien que les chiffres relatifs à la prévalence de la cocaïne soient nettement plus bas que les chiffres comparables pour le cannabis, les niveaux de consommation chez les jeunes adultes peuvent dépasser la moyenne de la population. La prévalence au cours de la vie chez les jeunes de 15 à 34 ans, s'échelonne de 1 à 11,6 %, les pourcentages les plus élevés étant ceux de l'Espagne (7,7 %) et du Royaume-Uni (11,6 %). La consommation récente varie de 0,2 à 4,6 %, le Danemark, l'Irlande, l'Italie et les Pays-Bas se situant tous aux alentours de 2 %, tandis que l'Espagne et le Royaume-Uni dépassent les 4 %.
Die Prävalenzraten für den Kokainkonsum liegen zwar deutlich unter den Vergleichswerten für Cannabis, der Konsum unter jungen Erwachsenen kann jedoch den durchschnittlichen Konsum der Allgemeinbevölkerung beträchtlich übersteigen. Die Lebenszeiterfahrung unter den 15- bis 34-Jährigen liegt zwischen 1 % und 11,6 %, wobei die höchsten Werte wiederum in Spanien (7,7 %) und dem Vereinigten Königreich (11,6 %) festgestellt wurden. Der jüngste Konsum liegt zwischen 0,2 % und 4,6 %, wobei Dänemark, Irland, Italien und die Niederlande Raten von etwa 2 % aufweisen; in Spanien und dem Vereinigten Königreich beträgt die Prävalenzrate über 4 %.
Aunque las cifras de prevalencia de la cocaína son mucho menores que las cifras comparables del cannabis, los niveles de consumo entre los adultos jóvenes pueden ser superiores a la media de la población. El consumo a lo largo de la vida desde los 15 hasta los 34 años de edad oscila entre el 1 % y el 11,6 %, situándose de nuevo España (7,7 %) y el Reino Unido (11,6 %) en los primeros puestos. El consumo reciente varía entre el 0,2 % y el 4,6 %, registrándose valores en torno al 2 % en Dinamarca, Irlanda, Italia y los Países Bajos, y por encima del 4 % en España y el Reino Unido.
Nonostante questi dati siano chiaramente inferiori a quelli comparabili riguardanti la cannabis, i livelli del consumo tra i giovani adulti possono essere superiori alla media della popolazione. L’esperienza una tantum nella fascia della popolazione di età compresa tra i 15 e i 34 anni va dall’1% all’11,6%; ancora una volta la prevalenza maggiore si ha in Spagna (7,7%) e nel Regno Unito (11,6%). Il consumo recente va dallo 0,2% al 4,6% in Danimarca, Irlanda, Italia e Paesi Bassi, che riferiscono tutti percentuali attorno al 2%; in Spagna e nel Regno Unito il dato supera il 4%.
, os níveis de consumo entre os jovens adultos podem ser superiores às médias populacionais. A experiência ao longo da vida entre os indivíduos com idades dos 15 aos 34 anos varia entre 1% e 11,6%, registando-se os níveis mais elevados novamente em Espanha (7,7%) e no Reino Unido (11,6%). O consumo recente oscila entre 0,2% e 4,6%, apresentando a Dinamarca, a Irlanda, a Itália e os Países Baixos índices de aproximadamente 2%; em Espanha e no Reino Unido esses índices são superiores a 4%.
Μολονότι τα στοιχεία για την επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης είναι πολύ χαμηλότερα από τα συγκρίσιμα στοιχεία για την κάνναβη, τα επίπεδα χρήσης στους νεαρότερους ενηλίκους μπορεί να είναι σημαντικά υψηλότερα από αυτά του μέσου όρου του πληθυσμού. Τα ποσοστά της δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή σε άτομα ηλικίας 15 έως 34 ετών κυμαίνονται μεταξύ 1 % και 11,6 %, και τα υψηλότερα επίπεδα απαντώνται και πάλι στην Ισπανία (7,7 %) και στο Ηνωμένο Βασίλειο (11,6 %). Τα ποσοστά πρόσφατης χρήσης κυμαίνονται μεταξύ 0,2 % και 4,6 %, με τη Δανία, την Ιρλανδία, την Ιταλία και τις Κάτω Χώρες να εμφανίζουν ποσοστό περίπου 2 %· στην Ισπανία και στο Ηνωμένο Βασίλειο το ποσοστό υπερβαίνει το 4 %.
Hoewel deze cijfers duidelijk lager zijn dan de percentages voor cannabis, is de omvang van het gebruik onder jongvolwassenen soms aanzienlijk hoger dan het gemiddelde onder de algemene bevolking. Het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarigen varieert van 1 tot 11,6%, waarbij de hoogste percentages wederom in Spanje (7,7%) en het Verenigd Koninkrijk (11,6%) worden aangetroffen. Recent gebruik loopt uiteen van 0,2 tot 4,6% waarbij de percentages in Denemarken, Ierland Italië, en Nederland rond de 2% liggen; in Spanje en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het recent gebruik meer dan 4%.
Ačkoli jsou údaje o prevalenci kokainu mnohem nižší než srovnatelné hodnoty pro konopí, úroveň užívání mezi mladšími dospělými může být vyšší než je průměr pro celou populaci. Celoživotní zkušenost mezi 15–34tiletými se pohybuje od 1 % do 11,6 %, přičemž nejvyšší úroveň je opět zjištěna u Španělska (7,7 %) a Spojeného království (11,6 %). Užívání v poslední době se pohybuje mezi 0,2 % a 4,6 % s tím, že Dánsko, Irsko, Itálie a Nizozemsko mají všechny hodnoty kolem 2 %. Ve Španělsku a Spojeném království je údaj vyšší než 4 %.
Selv om prævalenstallene for kokainbrug ligger meget lavere end de sammenlignelige tal for cannabisbrug, kan prævalensen blandt yngre voksne være højere end gennemsnittet for befolkningen som helhed. Langtidserfaringen blandt 15–34-årige ligger på 1 % til 11,6 %, og de højeste niveauer findes igen i Spanien (7,7 %) og Det Forenede Kongerige (11,6 %). Nylig brug varierer mellem 0,2 % og 4,6 %; Danmark, Irland, Italien og Nederlandene har således alle en prævalens på ca. 2 %, mens tallet i Spanien og Det Forenede Kongerige er over 4 %.
Kuigi kokaiini levimus on oluliselt väiksem kui kanepi puhul, võivad tarbimismäärad noorte täiskasvanute seas olla kõrgemad kui elanikkonnas keskmiselt. 15–34aastaste seas on elu jooksul tarbimise määr 1–11,6%, kõrgeima määra leiab taas Hispaanias (7,7%) ja Ühendkuningriigis (11,6%). Hiljutise tarbimise näitaja on 0,2 ja 4,6% vahel, seejuures Taanis, Iirimaal, Itaalias ja Madalmaades on kõigis näitaja umbes 2%, Hispaanias ja Ühendkuningriigis aga üle 4%.
Vaikka kokaiinin levinneisyysluvut ovat huomattavasti alhaisemmat kuin kannabiksen, levinneisyys saattaa olla korkeampi nuorten aikuisten keskuudessa kuin väestössä keskimäärin. Kokaiinia ainakin kerran käyttäneitä on 15–34‑vuotiaiden joukossa 1–11,6 prosenttia, ja osuus on jälleen korkein Espanjassa (7,7 %) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (11,6 %). Kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus vaihtelee 0,2:sta 4,6 prosenttiin siten, että se on yli 2 prosenttia Tanskassa, Irlannissa, Italiassa ja Alankomaissa ja yli 4 prosenttia Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa.
Bár a kokain előfordulási adatai egyértelműen alacsonyabbak, mint a kannabiszra vonatkozó összehasonlítható adatok, a fiatal felnőttek közötti használat szintje sokkal nagyobb lehet, mint a népesség átlaga. A fiatal felnőttek (15–34 évesek) között az előfordulás 1% és 11,6% között mozog, a legmagasabb szinteket ismét Spanyolországban (7,7%) és az Egyesült Királyságban (11,6%) mérték. A közelmúltbeli használat 0,2% és 4,6% között mozog, 2% felett van Dániában, Írországban, Olaszországban és Hollandiában; Spanyolországban és az Egyesült Királyságban pedig meghaladja a 4%-ot.
Selv om prevalensratene for kokain er mye lavere enn for cannabis, kan de være høyere blant unge voksne enn i befolkningsgjennomsnittet. Livstidsprevalensen blant 15-34-åringer spenner fra 1 % til 11,6 % og er nok en gang høyest i Spania (7,7 %) og Storbritannia (11,6 %). For nyere bruk varierer tallene mellom 0,2 % og 4,6 %, med ca. 2 % i Danmark, Irland, Italia og Nederland og over 4 % i Spania og Storbritannia.
Choć wskaźniki rozpowszechnienia dla kokainy są o wiele niższe niż dla pochodnych konopi, poziomy zażywania kokainy wśród młodych osób dorosłych mogą być wyższe niż średnia dla populacji. Wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia w grupie osób od 15 do 34 lat wykazuje wartości od 1% do 11,6%, ponownie najwyższe jego poziomy odnotowuje się w Hiszpanii (7,7%) i Wielkiej Brytanii (11,6%). Wskaźnik niedawnego zażywania mieści się w zakresie od 0,2% do 4,6%. Dania, Irlandia, Włochy i Holandia notują go na poziomie ok. 2%, dla Hiszpanii i Wielkiej Brytanii wynosi on ponad 4%.
Deşi cifrele privind prevalenţa consumului de cocaină sunt mult mai mici decât cele pentru canabis, este posibil ca nivelurile de consum în rândul adulţilor tineri să fie mai mari decât media pentru populaţie. Experimentarea drogului pe parcursul vieţii în grupul cu vârste cuprinse între 15 şi 34 de ani variază între 1 % şi 11,6 %, cu nivelurile cele mai ridicate înregistrându-se din nou în Spania (7,7 %) şi în Regatul Unit (11,6 %). Consumul recent variază între 0,2 % şi 4,6 %, Danemarca, Irlanda, Italia şi Ţările de Jos înregistrând rate de aproximativ 2 %; în Spania şi în Regatul Unit valoarea înregistrată este de peste 4 %.
Napriek tomu, že údaje o prevalencii kokaínu sú oveľa nižšie ako porovnateľné údaje o kanabise, môžu byť úrovne užívania medzi mladšími dospelými vyššie ako je priemer za celú populáciu. Celoživotná skúsenosť medzi 15- až 34-ročnými sa pohybuje od 1 do 11,6 %, pričom sa najvyššie úrovne opäť zistili v Španielsku (7,7 %) a Spojenom kráľovstve (11,6 %). Nedávne užitie sa pohybuje v intervale od 0,2 % do 4,6 %, pričom v Dánsku, Írsku, Taliansku a Holandsku sú tieto hodnoty okolo 2 %, v Španielsku a Spojenom kráľovstve nad 4 %.
Te številke o razširjenosti kokaina so očitno nižje od primerljivih podatkov za konopljo, čeprav so ravni uživanja med mlajšimi odraslimi lahko precej višje od povprečja za prebivalstvo. Med mlajšimi odraslimi (15–34 let) jih je v življenju kokain že kdaj poskusilo od 1 % do 11,6 %, najvišje stopnje pa najdemo v Španiji (7,7 %) in Združenem kraljestvu (11,6 %). Število ljudi, ki se drogo zaužili v zadnjem času, se giba med 0,2 % in 4,6 %, Danska, Irska, Italija in Nizozemska pa imajo vse okoli 2-odstotne stopnje; Španija in Združeno kraljestvo poročata o številkah, ki presegajo 4 %.
Lai arī kokaīna izplatības rādītāji ir daudz zemāki par salīdzināmajiem rādītājiem attiecībā uz kaņepēm, lietošanas līmenis gados jaunāku pieaugušo vidū varētu būt augstāks par vidējo līmeni visu iedzīvotāju vidū. Ilgtermiņa pieredze vecuma grupā no 15 līdz 34 gadiem ir robežās no 1% līdz 11,6%, arī šajā gadījumā augstākais līmenis ir Spānijā (7,7%) un Apvienotajā Karalistē (11,6 %). Nesenās lietošanas pieredze ir robežās no 0,2 % līdz 4,6 %, ar augstākajiem rādītājiem aptuveni 2% līmenī Dānijā, Īrijā, Itālijā un Nīderlandē; Spānijā un Apvienotajā Karalistē šis rādītājs ir augstāks par 4 %.
  Narkotikaanvändningens ...  
Enligt en nyare Eurobarometer-undersökning (2004)(25) ökade antalet ungdomar i åldern 15–24 år som säger sig ha blivit erbjudna cannabis från 46 % 2002 till 50 % 2004. Under samma period steg även antalet unga människor som sade sig känna personer som har använt cannabis från 65 % till 68 %.
According to a recent Eurobarometer (2004) study (25), the numbers of young people aged 15–24 years who declared that they had been offered cannabis rose from 46 % in 2002 to 50 % in 2004. In the same period, the number of young people who reported that they knew people who had used cannabis also rose from 65 % to 68 %.
Selon une étude récente d'Eurobaromètre (2004) (25), le nombre de jeunes âgés de 15 à 24 ans qui ont déclaré s'être vu proposer du cannabis est passé de 46 % en 2002 à 50 % en 2004. Au cours de la même période, le nombre de jeunes ayant déclaré qu'ils connaissaient des personnes qui avaient consommé du cannabis a également progressé de 65 % à 68 %.
Einer kürzlich durchgeführten Eurobarometer-Umfrage (2004) (25) zufolge ist die Zahl der Jugendlichen im Alter zwischen 15 und 24 Jahren, die angaben, ihnen sei Cannabis angeboten worden, von 46 % im Jahr 2002 auf 50 % im Jahr 2004 gestiegen. Im selben Zeitraum nahm die Zahl der Jugendlichen, die angaben, jemanden zu kennen, der Cannabis konsumiert habe, ebenfalls von 65 % auf 68 % zu.
Según un reciente estudio del Eurobarómetro (2004) (25), el número de jóvenes de edades comprendidas entre los 15 y los 24 años que declaran haber sido invitados a consumir cannabis ha pasado del 46 % en 2002 al 50 % en 2004. Durante el mismo período, el número de jóvenes que afirman conocer gente que ha consumido cannabis también ha aumentado, del 65 % al 68 %.
Nei paesi con percentuali di prevalenza medie più alte per il consumo della cannabis i giovani possono essere sempre più inclini a considerare “normale” l’uso di cannabis. La maggior parte dei paesi che riferiscono percentuali relativamente alte di consumo di cannabis una tantum riferiscono anche percentuali relativamente alte di
Σύμφωνα με πρόσφατη έρευνα του Ευρωβαρόμετρου (2004) (25), ο αριθμός των νέων ηλικίας 15–24 ετών που δήλωσαν ότι τους έχει προσφερθεί κάνναβη αυξήθηκε από 46 % το 2002 σε 50 % το 2004. Στο ίδιο διάστημα, ο αριθμός των νέων που ανέφεραν ότι γνωρίζουν ανθρώπους που έχουν κάνει χρήση κάνναβης αυξήθηκε επίσης από 65 % σε 68 %.
Uit een recent Eurobarometer-onderzoek (2004) (25) blijkt een stijging van het aantal jonge mensen tussen de 15 en 24 jaar dat aangeeft cannabis aangeboden te hebben gekregen (van 46% in 2002 tot 50% in 2004). In dezelfde periode is het aantal jonge mensen dat aangeeft mensen te kennen die drugs gebruiken, ook gestegen en wel van 65 naar 68%.
Podle nedávné studie Eurobarometr (2004) (25) počet mladých lidí ve věku 15–24 let, kteří prohlásili, že jim bylo nabídnuto konopí, vzrostl ze 46 % v roce 2002 na 50 % v roce 2004. Ve stejném období se počet mladých lidí, kteří uvedli, že znají někoho, kdo užívá konopí, zvýšil ze 65 % na 68 %.
Ifølge en nyere Eurobarometer-undersøgelse (2004) (25) steg antallet af unge i alderen 15–24 år, som oplyste, at de var blevet tilbudt cannabis, fra 46 % i 2002 til 50 % i 2004. I samme periode steg antallet af unge, som angav at kende personer, der havde brugt cannabis, ligeledes fra 65 % til 68 %.
Hiljutise uuringu Eurobarometer (2004) (25) järgi suurenes 15–24aastaste noorte arv, kes teatasid, et neile on pakutud kanepit, 46%-lt 2002. aastal 50%-ni 2004. aastal. Samal ajavahemikul suurenes ka noorte arv, kes teatasid, et nad tunnevad kanepit tarbinud inimesi, 65%-lt 68%-ni.
Tuoreen Eurobarometri-kyselyn (2004) (25) mukaan niiden 15–24-vuotiaiden nuorten määrä, jotka ilmoittivat, että heille oli tarjottu kannabista, kasvoi 46:sta 50 prosenttiin vuosina 2002–2004. Niiden nuorten määrä, jotka ilmoittivat tuntevansa kannabista käyttäneitä henkilöitä, kasvoi samana ajanjaksona 65:stä 68 prosenttiin.
Egy nemrégiben készült Eurobarometer (2004) vizsgálat(25) szerint a 2002-es 46%-ról 2004-re 50%-ra nőtt azoknak a 15–24 év közötti fiataloknak a száma, akik úgy nyilatkoztak, hogy megkínálták őket kannabisszal. Ugyanebben az időszakban 65%-ről 68%-ra emelkedett azoknak a száma is, akik ismertek olyan személyt, aki már használt kannabiszt.
Ifølge en nyere Eurobarometer-undersøkelse (2004) (25) steg antallet unge mennesker i alderen 15-24 år som oppga at de er blitt tilbudt cannabis, fra 46 % i 2002 til 50 % i 2004. I samme tidsrom steg også antallet unge mennesker som rapporterte at de kjente noen som hadde brukt cannabis, fra 65 % til 68 %.
Według niedawnego badania Eurobarometru (2004) (25), liczba młodych ludzi w wieku od 15 do 24 lat, którzy oświadczyli, że zaproponowano im pochodne konopi indyjskich, wzrosła z 46% w 2002 roku do 50% w roku 2004. W tym samym okresie, liczba młodych ludzi, którzy oświadczyli, że znają osoby, które zażyły pochodne konopi również wzrosła z 65% do 68%.
Conform unui recent studiu Eurobarometru (2004) (25), numărul tinerilor cu vârste cuprinse între 15–24 de ani, care au declarat că li s-a oferit canabis, a crescut de la 46 % în 2002 la 50 % în 2004. Pe parcursul aceleiaşi perioade, numărul celor care au declarat că cunosc persoane care au consumat canabis a crescut de la 65 % la 68 %.
Podľa nedávnej štúdie Eurobarometer (2004) (25) vzrástol počet mladých ľudí vo veku 15 – 24 rokov, ktorí vyhlásili, že im dakto ponúkol kanabis, zo 46 % v roku 2002 na 50 % v roku 2004. V tom istom období vzrástol zo 65 % na 68 % aj počet mladých ľudí, ktorí priznali, že poznajú ľudí, čo užívali kanabis.
Po zadnji študiji Eurobarometra (2004) (25) se je število mladih med 15. in 24. letom, ki so izjavili, da so jim ponudili konopljo, zvišalo s 46 % leta 2002 na 50 % leta 2004. V istem obdobju se je število mladih, ki so izjavili, da poznajo ljudi, ki uživajo konopljo, prav tako zvišalo s 65 % na 68 %.
  Nya nationella lagar  
Bland de ändringar av den nationella lagstiftningen som flera medlemsstater har genomfört kan nämnas åtgärder för att skydda unga människor från brottslingar eller för att ta itu med deras eventuella önskan att testa droger.
Changes in the national legislation of several Member States during the reporting period included measures to protect young people from offenders or to respond to the possibility that they might wish to take drugs.
Durant la période considérée dans ce rapport, les modifications des législations nationales de plusieurs États membres ont inclus des mesures visant à protéger les jeunes contre les délinquants ou à réagir face à la possibilité qu'ils puissent avoir envie de consommer de la drogue.
Die im Berichtszeitraum vorgenommenen Änderungen der einzelstaatlichen Rechtsvorschriften mehrerer Mitgliedstaaten betrafen unter anderem Maßnahmen, um Jugendliche vor Straftätern zu schützen oder vom Drogenkonsum abzuhalten.
Tra le modifiche alla legislazione nazionale di alcuni Stati membri introdotte nel periodo di riferimento della presente relazione si segnalano i provvedimenti volti a proteggere i giovani da coloro che trasgrediscono alle leggi o per prevenire l’iniziazione al consumo di droghe tra i giovani.
Στις αλλαγές της εθνικής νομοθεσίας σε αρκετά κράτη μέλη, κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου, περιλαμβάνονται μέτρα για την προστασία των νέων από τους παραβάτες της νομοθεσίας ή μέτρα αντιμετώπισης του ενδεχομένου να επιθυμούν να αρχίσουν τη χρήση ναρκωτικών.
Tot de veranderingen in de wetgeving die over de verslagperiode door de lidstaten zijn gemeld, behoren onder andere maatregelen om jongeren te beschermen tegen overtreders van de drugswetgeving of om meer rekening te houden met de mogelijkheid dat jonge mensen eventueel van plan zijn drugs te gaan gebruiken.
Změny vnitrostátních právních předpisů v několika členských státech během sledovaného období zahrnovaly opatření na ochranu mládeže před delikventy nebo na prevenci možnosti užívání drog.
Blandt de ændringer af den nationale lovgivning, der blev gennemført i mange medlemsstater i indberetningsperioden, kan nævnes foranstaltninger til at beskytte unge mod lovovertrædere eller gribe ind over for muligheden for, at de ønsker at tage stoffer.
Aruandlusperioodi jooksul tehtud muudatused mitmete liikmesriikide õigusnormides hõlmasid meetmeid noorte kaitsmiseks õigusrikkujate eest ja võimaliku uimastitarbimise alustamise vältimiseks.
Useassa jäsenvaltiossa tehtiin tarkastelujakson aikana kansalliseen lainsäädäntöön muutoksia, joilla nuoria suojellaan rikoksentekijöiltä tai joilla puututaan siihen mahdollisuuteen, että he haluavat kokeilla huumeita.
A tárgyalt időszak során több tagállam nemzeti jogában történt módosítások között találhatók olyan intézkedések, amelyeknek az a célja, hogy megóvják a fiatalokat a bűnözőktől, illetve választ adjanak arra a lehetséges helyzetre, amikor a fiataloknak esetleg kedvük támad kipróbálni a kábítószereket.
Av endringene i nasjonal lovgivning i medlemsstatene i rapporteringsperioden kan nevnes tiltak for å beskytte unge mennesker mot lovbrytere eller for å motvirke et eventuelt ønske om å bruke narkotika.
Zmiany w ustawodawstwie krajowym niektórych Państw Członkowskich, które zaszły podczas okresu sprawozdawczego obejmowały środki ochrony ludzi młodych przed przestępcami lub reakcję na ich ewentualną chęć zażywania narkotyków.
Modificările legislaţiilor naţionale din mai multe state membre survenite pe parcursul perioadei de raportare au inclus măsuri de protecţie a tinerilor faţă de infractori şi măsuri de intervenţie în eventualitatea în care aceştia ar fi tentaţi să consume droguri.
Spremembe v nacionalnih zakonodajah več držav članic v poročevalnem obdobju so vključevale ukrepe za zaščito mladih pred storilci kaznivih dejanj ali za odziv na možnost, da bi lahko želeli uživati droge.
Izmaiņas vairāku dalībvalstu nacionālajā likumdošanā atskaites perioda laikā ietvēra pasākumus, lai aizsargātu no noziedzniekiem jauniešus, kā arī atbildētu uz iespēju, ka viņi varētu vēlēties lietot narkotikas.
  Narkotikaanvändningens ...  
(25) En andra Eurobarometerundersökning (Eurobarometer, 2004), Unga människor och droger, genomfördes 2004. Denna undersökning av ett icke-slumpmässigt urval omfattade 7 659 unga personer i åldern 15–24 år i de 15 medlemsstater som ingick i den förra undersökningen 2002.
(25) A second Eurobarometer survey (Eurobarometer, 2004), Young people and drugs, was conducted in 2004. This non-probability sample survey comprised 7 659 young people aged 15–24 in the 15 Member States included in the previous 2002 survey.
(25) Une deuxième enquête Eurobaromètre (Eurobaromètre, 2004), Young people and drugs, a été menée en 2004. Cette enquête par échantillonnage non probabiliste couvrait 7 659 jeunes âgés de 15 à 24 ans dans les 15 États membres repris dans l'enquête précédente de 2002.
[Jugendliche und Drogen], wurde 2004 durchgeführt. Diese Ermessensstichprobenerhebung wurde unter 7 659 Jugendlichen im Alter von 15 bis 24 Jahren in den 15 Mitgliedstaaten durchgeführt, die in der vorangegangenen Umfrage aus dem Jahr 2002 erfasst wurden.
(25) En 2004 se realizó un segundo sondeo del Eurobarómetro (Eurobarómetro, 2004), Jóvenes y drogas. Se trata de un sondeo de muestra no probabilística en el que participaron 7.659 jóvenes de edades comprendidas entre los 15 y los 24 años en los 15 Estados miembros incluidos en el sondeo previo de 2002.
(25) Una seconda indagine dell’Eurobarometro (Eurobarometro, 2004), Giovani e droghe, è stata realizzata nel 2004. Questo sondaggio, basato su procedure di campionamento di non-probabilità, comprendeva 7 659 giovani nella fascia di età 15–24 anni nei 15 Stati membri compresi nella precedente indagine 2002.
(25) Το 2004 διενεργήθηκε μια δεύτερη έρευνα του Ευρωβαρόμετρου (Ευρωβαρόμετρο, 2004), με θέμα τους νέους και τα ναρκωτικά. Αυτή η έρευνα μη στατιστικών δειγμάτων περιελάμβανε 7 659 νέους ηλικίας 15–24 ετών στα 15 κράτη μέλη που συμμετείχαν στην έρευνα του 2002.
(25) In 2004 is een tweede Eurobarometer-enquête “Young people and drugs” uitgevoerd (Eurobarometer, 2004). Deze niet-representatieve steekproefenquête omvatte 7 659 jonge mensen in de leeftijd van 15 tot 24 jaar in de vijftien lidstaten die ook aan de eerste enquête in 2002 hadden deelgenomen.
(25) Druhý průzkum Eurobarometru (Eurobarometr, 2004), „Young people and drugs“ (Mladí lidé a drogy) byl proveden v roce 2004. Tento průzkum s nenáhodným výběrem vzorku zahrnoval 7 659 mladých lidí ve věku 15–24 let z 15 členských států EU, kteří byli zahrnuti do předcházejícího průzkumu provedeného v roce 2002.
(25) En anden Eurobarometer-undersøgelse (Eurobarometer, 2004) om unge og narkotika blev gennemført i 2004. I denne undersøgelse, der var baseret på anden udvælgelse end sandsynlighedsudvælgelse, indgik 7 659 unge i alderen 15–24 år i de 15 medlemsstater, som var omfattet af den tidligere undersøgelse fra 2002.
(25) Teine küsitlusuuring Eurobarometer (Eurobarometer, 2004), Noored inimesed ja narkootikumid, viidi läbi 2004. aastal. See empiiriline valikuuring hõlmas 7659 noort inimest vanuses 15–24 aastat 15 liikmesriigis, mis olid kaasatud eelmisesse, 2002. aasta uuringusse.
(25) Vuonna 2004 tehtiin toinen Eurobarometri-kysely (Eurobarometri, 2004) nuorista ja huumeista. Tähän näytepohjaiseen kyselyyn otettiin mukaan 7 659 sellaista 15–24-vuotiasta nuorta EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, jotka osallistuivat edelliseen kyselyyn vuonna 2002.
(25) 2004-ben egy második Eurobarometer vizsgálat (Eurobarometer, 2004) is készült, A fiatalok és a kábítószerek címmel. Ebben a nem valószínűségszámításon alapuló mintában a korábbi 2002-es felmérésben részt vevő 15 tagállamból összesen 7659, 15–24 év közötti fiatalt vizsgáltak.
(25) En annen Eurobarometer-undersøkelse (Eurobarometer, 2004) Ungdom og narkotika ble gjennomført i 2004. Denne utvalgsundersøkelsen basert på et ikke-sannsynlighetsutvalg, omfattet 7 659 unge i alderen 15-24 år fra de 15 medlemsstatene som deltok i undersøkelsen i 2002.
(25) Drugie badanie Eurobarometru (Eurobarometr, 2004), Ludzie młodzi a narkotyki, zostało przeprowadzone w 2004 roku. To badanie na próbie niereprezentatywnej objęło 7 659 młodych osób w wieku od 15 do 24 lat z 15 Państw Członkowskich ujętych też przez poprzednie badanie z 2002 roku.
(25) Un al doilea sondaj Eurobarometru (Eurobarometru, 2004), Tinerii şi drogurile, a fost realizat în 2004. Acest studiu efectuat pe un eşantion neprobabilistic a cuprins 7 659 de tineri cu vârste cuprinse între 15–24 de ani din 15 state membre care au participat şi la sondajul anterior realizat în 2002.
[Mládež a drogy]. Prieskum sa uskutočnil na náhodnej vzorke 7 659 mladých ľudí vo veku 15 – 24 rokov v 15 členských štátoch, v ktorých sa konal i predchádzajúci prieskum v roku 2002.
(25) Druga raziskava Eurobarometra (Eurobarometer, 2004), Mladi in droge, je bila izvedena leta 2004. Ta neverjetnostna vzorčna raziskava je zajemala 7659 mladih, starih od 15 do 24 let, v 15 državah članicah, vključenih v prejšnjo raziskavo leta 2002.
(25) Otrais Eirobarometra pētījums (Eirobarometrs, 2004. g.), Jaunieši un narkotikas, tika veikts 2004. gadā. Šis izlases pētījums bez iespējamības aptvēra 7 659 jauniešus vecumā no 15 līdz 24 gadiem 15 dalībvalstīs, kas bija ietvertas iepriekšējā 2002. gada pētījumā.
  Den övergripande dödlig...  
Den ökade dödligheten är särskilt hög bland injektionsmissbrukare. Trots den låga prevalensen av opiatmissbruk har detta tillstånd en betydande inverkan på dödligheten för unga vuxna i Europa (Bargagli m.fl., 2004).
Opiate users have an overall mortality that is up to 20 times or more higher than that of the general population of the same age. This increased mortality is particularly high among injectors. Despite the low prevalence of opiate addiction, this condition has a significant impact on the mortality of young adults in Europe (Bargagli et al., 2004).
Les usagers d'opiacés présentent un taux de mortalité jusqu'à 20 fois supérieur, voire davantage encore, à celui de la population générale du même âge. Cette mortalité accrue est particulièrement élevée chez les UDVI. Malgré la faible prévalence de la dépendance aux opiacés, cette situation a un impact significatif sur la mortalité des jeunes adultes en Europe (Bargagli et al., 2004).
Die Mortalität unter Opiatkonsumenten ist bis zu zwanzig Mal höher als in der Allgemeinbevölkerung der gleichen Altersgruppe. Besonders hoch ist die Mortalität unter injizierenden Opiatkonsumenten. Trotz der niedrigen Prävalenz der Opiatabhängigkeit hat diese einen erheblichen Einfluss auf die Mortalität junger Erwachsener in Europa (Bargagli et al., 2004).
La mortalidad general de los consumidores de opiáceos es hasta 20 veces o más elevada que la de la población general de la misma edad. Esta elevada mortalidad es particularmente alta entre los que se inyectan. A pesar de la baja prevalencia de la adicción a los opiáceos, ésta tiene un impacto significativo sobre la mortalidad de los adultos jóvenes en Europa (Bargagli y cols., 2004).
Tra i consumatori di oppiacei si registra una mortalità complessiva anche superiore a 20 volte rispetto alla popolazione generale della stessa età. Ciò è particolarmente evidente tra i soggetti assumono droga per via parenterale. Nonostante la bassa prevalenza dipendenza da oppiacei, questa condizione incide ugualmente sulla mortalità dei giovani adulti in Europa (Bargagli e altri, 2004).
Η συνολική θνησιμότητα στους χρήστες οπιούχων είναι έως και 20 φορές υψηλότερη από ό,τι στον γενικό πληθυσμό της ίδιας ηλικίας. Η αυξημένη αυτή θνησιμότητα είναι ιδιαίτερα υψηλή στους ΧΕΝ. Παρά τη χαμηλή επικράτηση της εξάρτησης από τα οπιούχα, η κατάσταση αυτή έχει σημαντικό αντίκτυπο στη θνησιμότητα των νεαρών ενηλίκων στην Ευρώπη (Bargagli κ.ά., 2004).
De sterfte onder opiatengebruikers is ten minste twintig keer zo hoog als onder de algemene bevolking in dezelfde leeftijdsgroep. Met name drugsspuiters lopen een hoog risico om als gevolg van opiatengebruik te overlijden. Ondanks de lage prevalentie van opiatenverslavingen, hebben deze toch een aanzienlijk effect op het sterftecijfer onder jongvolwassenen in Europa (Bargagli et al., 2004).
Uživatelé opiátů mají celkovou úmrtnost až dvacetkrát i vícekrát vyšší než je úmrtnost běžné populace stejného věku. Tato zvýšená úmrtnost je obzvláště vysoká u osob, které drogy užívají nitrožilně. Navzdory nízké prevalenci závislosti na opiátech má tento stav významný dopad na úmrtnost mladých dospělých v Evropě (Bargagli a kol., 2004).
Opiatbrugere har en samlet dødelighed, der er op til 20 gange eller derover højere end for befolkningen som helhed i samme aldersgruppe. Denne øgede dødelighed er særlig høj blandt intravenøse stofbrugere. Trods den lave udbredelse af opiatafhængighed har dette forhold en betydelig indvirkning på dødeligheden blandt unge voksne i Europa (Bargagli m.fl., 2004).
Opiaaditarbijate üldine suremus on 20 või enam korda kõrgem kui kogu samaealise elanikkonna üldine suremus. See üldine suurenenud suremus on eriti kõrge süstivate narkomaanide hulgas. Opiaadisõltuvuse madalast levimusest hoolimata avaldab see märkimisväärset mõju noorte täiskasvanute suremusele Euroopas (Bargagli et al., 2004).
Opiaattien käyttäjien kuolleisuus on vähintään 20-kertainen verrattuna samanikäiseen väestöön yleensä. Kuolleisuus on erityisen korkea injektiokäyttäjien keskuudessa. Opiaattiriippuvuuden alhaisesta levinneisyydestä huolimatta sillä on merkittävä vaikutus nuorten aikuisten kuolleisuuteen Euroopassa (Bargagli et al., 2004).
Az opiáthasználók átlagos halálozása hússzor nagyobb vagy még annál is magasabb, mint az azonos korú általános népesség halálozása. Ez a fokozott mortalitás különösen magas az injekciós használóknál. Az opiátfüggőség alacsony előfordulása ellenére ez a tény komoly hatással van a fiatal európai felnőttek halálozására (Bargagli és mások, 2004).
Opiatbrukere har en total dødelighet som er inntil 20 ganger eller mer, høyere enn for befolkningen generelt på samme alder. Denne økte dødeligheten er særlig høy blant sprøytebrukere. Til tross for den lave utbredelsen av opiatavhengighet, har dette forholdet en signifikant innvirkning på dødeligheten blant unge voksne i Europa (Bargagli et al., 2004).
Śmiertelność wśród osób zażywających opiaty jest ogólnie do 20 razy wyższa niż śmiertelność populacji ogólnej w tym samym wieku. Ten podniesiony poziom śmiertelności jest szczególnie wysoki w grupie osób wstrzykujących narkotyki. Pomimo niskiego rozpowszechnienia uzależnienia od opiatów, stan ten ma szczególny wpływ na stopień śmiertelności młodych osób dorosłych w Europie (Bargagli et al., 2004).
Mortalitatea globală în rândul consumatorilor de opiacee este de până la 20 de ori sau chiar mai ridicată decât mortalitatea populaţiei generale de aceeaşi vârstă. Acest nivel înalt al mortalităţii este şi mai ridicat în rândul celor care consumă droguri prin injectare. În ciuda prevalenţei reduse a dependenţei de opiacee, acest tip de dependenţă are un impact semnificativ asupra mortalităţii adulţilor tineri din Europa (Bargagli et al., 2004).
Úmrtnosť užívateľov opiátov je aj viac ako 20-krát vyššia, ako úmrtnosť všeobecnej populácie v rovnakom veku. Táto zvýšená úmrtnosť je obzvlášť vysoká medzi injekčnými užívateľmi. Napriek nízkej prevalencii závislosti od opiátov má táto okolnosť významný vplyv na úmrtnosť mladých dospelých v Európe (Bargagli a kol. 2004).
Splošna smrtnost med uživalci opiatov je 20-krat večja kot v celotni populaciji enake starosti. Ta večja smrtnost je zlasti visoka med uživalci, ki si drogo vbrizgavajo. Kljub nizki razširjenosti zasvojenosti z opiati ta položaj močno vpliva na smrtnost mlajših odraslih v Evropi (Bargagli et al., 2004).
Vispārējā mirstība opiātu lietotāju vidū ir vairāk kā 20 reizes augstāka par mirstību tā paša vecuma iedzīvotāju vidū kopumā. Šie paaugstinātie mirstības rādītāji ir īpaši augsti starp injicējamo narkotiku lietotājiem. Neskatoties uz opiātu atkarības zemo izplatību, šim apstāklim ir būtiska ietekme uz jaunu pieaugušo mirstības rādītājiem Eiropā (Bargagli et al., 2004).
  Kapitel 5: Kokain och c...  
Men i en del länder är det möjligt att det förekommer ett inte obetydligt regelbundet bruk. Bland unga män i åldern 15–34 år säger sig 1,5–4 % av de unga männen i Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien ha använt kokain de senaste 30 dagarna.
Among the general population, cocaine use either is discontinued after a period of experimentation during young adulthood or is occasional, occurring mainly at weekends and in recreational settings (bars and discos). But, in some countries, some forms of regular use may be not negligible. Current use (in the last 30 days) is reported by 1.5–4 % of young males (15–34 years old) in Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom. In urban areas, rates of cocaine use are likely to be substantially higher.
Parmi la population générale, la consommation de cocaïne est soit interrompue après une période d'expérimentation au début de l'âge adulte, soit occasionnelle, se produisant principalement le week-end et dans les lieux de divertissement (bars et discothèques). Toutefois, dans certains pays, certains modes de consommation régulière ne sont pas négligeables. L'usage actuel (durant les 30 derniers jours) est reconnu par 1,5 à 4 % des jeunes hommes (15 à 34 ans) en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni. Dans les zones urbaines, le niveau de consommation de cocaïne est probablement beaucoup plus élevé.
In der Allgemeinbevölkerung wird der Kokainkonsum entweder nach einer Phase des Experimentierens im jungen Erwachsenenalter eingestellt oder gelegentlich – hauptsächlich an Wochenenden und in Freizeitsettings (Bars und Diskotheken) – fortgesetzt. In einigen Ländern wurden jedoch nicht zu vernachlässigende Formen des regelmäßigen Konsums festgestellt. Über aktuellen Konsum (während der letzten 30 Tage) berichten 1,5 % bis 4 % der jungen Männer (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich. In städtischen Gebieten dürften die Raten des Kokainkonsums erheblich höher sein.
En el conjunto de la población, el consumo de cocaína se abandona tras un período de experimentación durante los primeros años de la etapa juvenil adulta o bien se produce de forma ocasional durante los fines de semana y en entornos recreativos (bares y discotecas). Pero, en algunos países, pueden darse algunas formas de consumo regular no desdeñables. Del 1,5 % al 4 % de los hombres jóvenes (de 15 a 34 años) de España, Italia, Países Bajos y Reino Unido declaran consumir cocaína actualmente (en los últimos 30 días). En las zonas urbanas, es probable que las tasas de consumo de cocaína sean bastante superiores.
Tra la popolazione generale, il consumo di cocaina di solito si interrompe dopo un periodo di sperimentazione nella fase di vita adulta giovane oppure riveste un carattere occasionale, in quanto avviene principalmente durante i fine settimana e in ambienti ricreativi (bar e discoteche). In alcuni paesi, tuttavia, alcune forme di consumo regolare non devono essere trascurate. Il consumo attuale (negli ultimi 30 giorni) è riferito dall’1,5-4% dei giovani uomini (15-34 anni) in Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito. Nelle zone urbane il consumo di cocaina è probabilmente molto più elevato.
Entre a população em geral, o consumo de cocaína ou é descontinuado após um período de experimentação durante a juventude adulta ou é ocasional, ocorrendo sobretudo aos fins-de-semana e em contextos recreativos (bares e discotecas). Porém, em alguns países, existem formas de consumo regular que podem não ser desprezáveis. O consumo actual (nos últimos 30 dias) é comunicado por 1,5–4% dos jovens do sexo masculino (15–34 anos) em Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido. É provável que nas zonas urbanas os índices de consumo de cocaína sejam substancialmente mais elevados.
Στον γενικό πληθυσμό, η χρήση κοκαΐνης είτε σταματά ύστερα από ένα διάστημα πειραματισμού από τους νεαρούς ενηλίκους είτε είναι περιστασιακή και συμβαίνει κυρίως τα σαββατοκύριακα και σε χώρους ψυχαγωγίας (μπαρ και ντίσκο). Σε μερικές χώρες, όμως, ορισμένες μορφές τακτικής χρήσης ενδέχεται να μην είναι αμελητέες. Τρέχουσα χρήση (κατά τις τελευταίες 30 ημέρες) αναφέρει ποσοστό 1,5–4 % των νεαρών ανδρών (15–34 ετών) στην Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο. Στις αστικές περιοχές, τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι πιθανό να είναι σημαντικά υψηλότερα.
Onder de algemene bevolking wordt na een experimenteerperiode tijdens de jongvolwassenheid weer met het cocaïnegebruik gestopt of wordt cocaïne slechts incidenteel gebruikt, vooral tijdens het weekend en in recreatieve settings (cafés en disco’s). In sommige landen moeten bepaalde vormen van regelmatig gebruik echter zeker in de gaten worden gehouden. In Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het gerapporteerde recent gebruik (in de laatste maand) onder jonge mannen (15-34 jaar) 1,5-4%. In stedelijke gebieden liggen de percentages voor cocaïnegebruik waarschijnlijk aanzienlijk hoger.
U běžné populace je užívání kokainu buď přerušeno po období experimentování v mladším dospělém věku, nebo je příležitostné a dochází k němu zejména o víkendech a v zařízeních pro trávení volného času (bary a diskotéky). V některých zemích však nemusejí být některé formy pravidelného užívání zanedbatelné. Užívání v současné době (během posledních 30 dnů) uvádí 1,5–4 % mladých mužů (ve věku 15–34 let) ve Španělsku, v Itálii, Nizozemsku a Spojeném království. V městských oblastech budou údaje o užívání kokainu pravděpodobně podstatně vyšší.
I befolkningen i almindelighed afbrydes kokainbrug efter en forsøgsperiode i starten af voksenlivet, eller kokainbrugen er lejlighedsvis og især begrænset til weekender og fritidsmiljøer (barer og diskoteker). Men i nogle lande kan visse former for regelmæssig brug være ikke ubetydelig. Aktuel brug (inden for de seneste 30 dage) er angivet af 1,5–4 % unge mænd (15–34 år) i Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige. Det er sandsynligt, at brugen af kokain er væsentligt mere udbredt i byområder.
Kogu elanikkonna hulgas kokaiini tarbimine kas katkestatakse pärast proovimist nooremas täiskasvanueas või on see episoodiline ning esineb peamiselt nädalalõppudel ja meelelahutuspaikades (baarid ja diskod). Kuid mõnedes riikides ei saa tähelepanuta jätta ka teatavaid regulaarse tarbimise vorme. Praegusest kasutusest (viimase 30 päeva jooksul) teatavad 1,5–4% noortest meestest (15–34aastased) Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis. Linnades on kokaiini tarbimise määrad tõenäoliselt oluliselt kõrgemad.
Yleensä kokaiinin käyttö joko loppuu kokeilujakson jälkeen nuorena aikuisena, tai käyttö on satunnaista ja keskittyy viikonloppuihin ja viihdeympäristöihin (baareihin ja diskoihin). Joissakin maissa esiintyy kuitenkin huomionarvoista säännöllistä käyttöä. Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1,5–4 prosenttia nuorista miehistä ilmoittaa käyttävänsä kokaiinia nykyään (viimeisten 30 päivän aikana). Kokaiinin käyttö on todennäköisesti huomattavasti yleisempää kaupungeissa.
A népességben a kokain használata a fiatal felnőttkori kísérleti időszakot követően vagy megszakad, vagy alkalomszerűen, azaz főleg hétvégeken és kikapcsolódási körülmények között (bárokban és diszkókban) fordul elő. Néhány országban azonban a rendszeres használat bizonyos formái sem elhanyagolhatóak. Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban a fiatal férfiak (15–34 évesek) 1,5–4%-a számolt be jelenlegi használatról (előző 30 nap). A városi területeken a kokainhasználat aránya valószínűleg lényegesen magasabb.
I befolkningen generelt avsluttes kokainbruken enten etter en periode med eksperimentering som ung voksen eller forekommer sporadisk, hovedsakelig i helger og i fritidssammenheng (barer og diskoteker). Enkelte land kan likevel ha visse former for regelmessig bruk som ikke er uvesentlig. Aktuell bruk (siste 30 dager) oppgis av 1,5-4 % av unge menn (15-34 år) i Spania, Italia, Nederland og Storbritannia. I urbane områder kan kokainbruken ha et betydelig større omfang.
W przypadku populacji ogólnej, zażywanie kokainy jest przerywane po okresie eksperymentów z czasów młodzieńczych lub jest sporadyczne i występuje głównie w czasie weekendów oraz w obiektach rekreacyjnych (bary i dyskoteki). Jednakże w przypadku kilku państw nie bez znaczenia są pewne formy zażywania regularnego. Zażywanie bieżące (w ciągu ostatnich 30 dni) jest zgłaszane przez 1,5-4% młodych mężczyzn (od 15 do 34 lat) w Hiszpanii, we Włoszech, w Holandii i Wielkiej Brytanii. Wskaźniki zażywania kokainy są też istotnie wyższe dla obszarów miejskich.
La nivelul populaţiei generale, consumul de cocaină este fie abandonat după o perioadă de experimentare ca adult tânăr, fie rămâne unul ocazional, şi se produce în principal la sfârşit de săptămână şi în locuri de recreare (baruri şi discoteci). Totuşi, în unele ţări nu pot fi neglijate anumite forme de consum regulat. Consumul actual (în ultimele 30 de zile) este raportat de 1,5–4 % dintre bărbaţii tineri (15–34 ani) din Spania, Italia, Ţările de Jos şi din Regatul Unit. Este posibil ca în zonele urbane rata consumului de cocaină să fie considerabil mai mare.
Vo všeobecnej populácii sa užívanie kokaínu po období experimentovania v mladšom dospelom veku buď zastavilo, alebo je len príležitostné a dochádza k nemu najmä cez víkendy a v rekreačných prostrediach (barov a diskoték). Ale v daktorých krajinách nemusia byť niektoré formy pravidelného užívania zanedbateľné. Súčasné užívanie (za posledných 30 dní) uviedlo 1,5 až 4 % mladých mužov (15- až 34-ročných) v Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve. V mestských oblastiach budú údaje o užívaní kokaínu pravdepodobne podstatne vyššie.
Pri prebivalstvu na splošno je bilo uživanje kokaina prekinjeno po določenem obdobju eksperimentiranja na začetku odrasle dobe ali pa je občasno, predvsem ob koncih tedna in v rekreativnih okoljih (bari in diskoteke). Vendar v nekaterih državah ne smemo zanemariti nekaterih oblik rednega uživanja. V Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu 1,5–4 % mlajših moških (15–34 let) poroča, da kokain redno uživa (v zadnjih 30 dneh). Verjetno drži, da so v mestnih območjih ravni uživanja precej višje.
Iedzīvotāju vidū kopumā kokaīna lietošana vai nu tiek izbeigta pēc eksperimentēšanas perioda agrā jaunībā, vai arī tā ir gadījuma rakstura, kas notiek galvenokārt nedēļas nogalēs izklaides vidē (bāros, diskotēkās). Taču dažās valstīs atsevišķas regulāras lietošanas formas tomēr ir vērā ņemamas. Par pašreizējo lietošanu (pēdējo 30 dienu laikā) ziņo 1,5–4% gados jauno vīriešu (15 līdz 34 gadus veci) Spānijā, Itālijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē. Pilsētu rajonos kokaīna lietošanas rādītāji ir ievērojami augstāki.
  Nya nationella lagar  
), ett team för unga lagöverträdare, som ordnar behandling eller annat stöd.
” (YOT) e essa equipa encarrega-se de programar o seu tratamento ou outra forma de apoio.
) som vil organisere behandling eller andre støttetiltak.
), kas organizē nepieciešamo ārstēšanos vai cita veida atbalstu.
  press4-sv  
En rapport från Europeiska kommissionen 2003 om EU-medborgarnas syn på trygghet och exponering för narkotikarelaterade problem och brott i samhället visade att andelen människor som känner sig ”mycket otrygga” ute i samhället i EU-15 steg från 8% 1996 till 12% 2002 (1). En Eurobarometer-undersökning av unga människors uppfattning om narkotika visade att 63% bedömde det vara lätt att köpa narkotika i närheten av sina hem (2).
Un rapport publié par la Commission européenne en 2003 sur l’opinion des citoyens européens en matière de sécurité publique et d’exposition aux questions et à la criminalité liée à la drogue a révélé qu’à travers l’Europe des Quinze, la proportion de ceux qui ressentent une «grande insécurité» dans les rues s’est accrue de 8% en 1996 à 12% en 2002 (1). En 2004, une enquête Eurobaromètre sur la perception des drogues par les jeunes a montré que 63% d’entre eux considéraient qu’il était facile de se procurer de la drogue dans le voisinage de leur habitation (2). Comme l’indique l’OEDT, la perception est un élément essentiel dans la question des nuisances publiques, mais elle peut ne pas refléter les niveaux objectifs de perturbation et de criminalité.
Nach einem Bericht der Europäischen Kommission aus dem Jahr 2003 zur Meinung der EU-Bürger über die öffentliche Sicherheit und die Gefährdung durch Drogenprobleme und Drogenkriminalität stieg der Anteil jener, die sich auf den Straßen „sehr unsicher“ fühlen in den EU-15 von 8% im Jahr 1996 auf 12% im Jahr 2002 (1). Laut einer Eurobarometer-Umfrage unter Jugendlichen zur Wahrnehmung von Drogen aus dem Jahr 2004 finden es 63% der Befragten leicht, sich Drogen in der Nähe ihres Zuhauses zu beschaffen (2).                           Die Wahrnehmung sei ein Schlüsselelement im Zusammenhang mit der Störung der öffentlichen Ordnung,        heißt es im Bericht, spiegle jedoch nicht zwangsläufig das objektive Ausmaß von Störung und Kriminalität wider.
En opinión de los ciudadanos de la UE, y de acuerdo con los datos de un informe sobre seguridad pública y sobre problemática de la exposición a delitos relacionados con las drogas publicado en 2003 por la Comisión Europea, la proporción de ciudadanos que declaraban sentirse "muy inseguros" en las calles había pasado en los 15 Estados miembros de la UE del 8% en 1996 al 12% en 2002 (1). Una encuesta del Eurobarómetro de 2004 sobre la visión que de las drogas existe entre la población juvenil concluyó que el 63% consideraba fácil acceder a ellas en las proximidades de su domicilio (2).
Una relazione della Commissione europea del 2003, relativa all’opinione dei cittadini dell’UE sulla sicurezza pubblica e l’esposizione ai problemi correlati alla droga e alla criminalità, ha rivelato che, nell’UE-15, la percentuale delle persone che si sentono “in grande pericolo” in strada è passata dall’8% nel 1996 al 12% nel 2002 (1). Una ricerca Eurobarometro del 2004, in merito alla percezione della droga da parte dei giovani, ha consentito di stabilire che il 63% di questi ultimi ritiene facile procurarsi stupefacenti vicino a casa (2).              La percezione è un elemento fondamentale nel contesto dell’ordine pubblico, sostiene la ricerca, ma non rispecchia necessariamente i livelli obiettivi di nocività e criminalità.
En rapport fra Europa-Kommissionen fra 2003 om EU-borgernes mening om offentlig sikkerhed og eksponering for narkotikarelaterede problemer og kriminalitet viste, at i EU-15 som helhed steg andelen af de personer, der følte sig "meget utrygge" på gaden, fra 8% i 1996 til 12% i 2002 (1). Det fremgik af en Eurobarometer-undersøgelse fra 2004 om unges opfattelser af stoffer, at 63% af de unge fandt det let at få fat på stoffer i nærheden af deres hjem (2). Ifølge gennemgangen er opfattelse et centralt element i forbindelse med spørgsmålet om forstyrrelse af den offentlig orden, men afspejler ikke nødvendigvis det objektive omfang af forstyrrelse og kriminalitet.
Az Európai Bizottság 2003-as jelentése az EU-polgárok közbiztonsággal kapcsolatos véleményérol és a kábítószerrel összefüggo problémáknak és bunözésnek való kitettségérol rámutatott, hogy az EU-15-ben az 1996-os 8%-ról 2002-re 12%-ra (1) nott azoknak az aránya, akik „egyáltalán nem érzik magukat biztonságban”  az utcákon. Az Eurobarometer egyik 2004. évi felmérése, amelyet arról készítettek, hogy a fiatalok mennyiben érzékelik a kábítószerek jelenlétét, azt az eredményt mutatta, hogy a fiatalok 63%-a szerint könnyu kábítószert beszerezni otthonuk közelében (2). A vizsgálat megállapításai szerint az észlelés alapveto fontossággal bír a köznyugalom megzavarásának kérdésében, ugyanakkor nem tükrözi objektíven a rendzavarás és a bunözés tényleges szintjét.
W badaniu Eurobarometru przeprowadzonym w 2004 roku, dotyczacym postrzegania narkotyków przez mlodych ludzi, 63% respondentów bylo zdania, ze latwo jest zdobyc narkotyki w poblizu ich miejsca zamieszkania (2). Percepcja jest – jak stwierdzaja autorzy przegladu – elementem najwazniejszym dla kwestii naruszania porzadku publicznego, jednak nie odzwierciedla stopnia, w jakim porzadek jest zaklócany, ani poziomu przestepczosci.
2003. gada publiskota Eiropas Komisijas zinojuma, kas atklaja ES iedzivotaju domas par sabiedrisko drosibu un saskarsmi ar narkotiku raditam problemam un noziegumiem, ir minets, ka ES-15 valstis tadu iedzivotaju skaits, kuri uz ielas jutas ,,loti nedrosi’’, ir pieaudzis no 8% 1996. gada lidz 12% 2002. gada (1). Eirobarometra 2004. gada petijuma par to, ka jauniesi uztver narkotikas, ir noskaidrots, ka 63% jauniesu varetu bez grutibam iegadaties narkotikas netalu no majam (2). EMCDDA parskata ir uzsverts, ka sabiedriskas kartibas traucejumu konteksta butiska nozime ir uztverei, tacu ta ne vienmer atspogulo kartibas traucejumu un noziedzibas objektivo ainu.
  Kommentar  
Figur 24: Andel som har använt ecstasy det senaste året bland unga vuxna (15–34 år) i EU och USA
Figure 24: Recent (last year) use of ecstasy among young adults (15–34 years old) in Europe and the USA
Graphique 24: Usage récent (dernière année) de cocaïne parmi les jeunes adultes (15 à 34 ans) dans l'UE et aux États‑Unis
Abbildung 24: Jüngster Konsum (im letzten Jahr) von Ecstasy unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in der EU und den USA
Gráfico 24: Consumo reciente de éxtasis (año anterior) entre adultos jóvenes (de 15 a 34 años) en la UE y en EE.UU.
Grafico 24: Consumo recente (ultimo anno) di ecstasy tra i giovani adulti (15-34 anni) nell’UE e negli USA
Διάγραμμα 24: Πρόσφατη χρήση έκστασης (προηγούμενο έτος) στους νεαρούς ενηλίκους (15–34 ετών) στην ΕΕ και τις ΗΠΑ
Figuur 24: Recent gebruik (laatste twaalf maanden) van ecstasy onder jonge volwassenen (15-34 jaar) in de EU en de VS
Obrázek 24: Užívání extáze mladými dospělými (15–34 let) v poslední době (minulý rok) v EU a v USA
Figur 24: Nylig brug (sidste års prævalens) af ecstasy blandt unge voksne (15–34 år) i EU og USA
Kaavio 24: Ekstaasia hiljattain (viimeisen vuoden aikana) käyttäneet nuoret aikuiset (15–34-vuotiaat) EU:ssa ja Yhdysvalloissa
24. ábra: Közelmúltbeli (elmúlt év) kokainhasználat a fiatal felnőttek körében (15–34 évesek) az EU-ban és az USA-ban
Figur 24: Nyere bruk (siste år) av ecstasy blant unge voksne (15-34 år) i EU og USA
Wykres 24: Zażywanie w ostatnim czasie (miniony rok) ekstazy wśród młodych osób dorosłych (15–34 lat) w UE i USA
Figura 24: Consumul recent (în ultimul an) de Ecstasy în rândul adulţilor tineri (15–34 ani) în Uniunea Europeană şi în SUA
Obrázok 24: Nedávne užívanie extázy (posledný rok) medzi mladými dospelými (15- až 34-ročnými) v EÚ a v USA
Prikaz 24: Delež mlajših odraslih (15–34 let), ki so ekstazi zaužili v zadnjem času (zadnjem letu), v EU in ZDA
  press2-sv  
Överdos vanligaste dödsorsaken bland opiatmissbrukare, men antalet dödsfall bland unga minskar
Überdosierung immer noch die häufigste Todesursache bei Opiatkonsumenten, aber Zahl der Todesfälle bei jungen Menschen inzwischen rückläufig
La sobredosis sigue siendo la principal causa de muerte entre los consumidores de opiáceos,         pero el número de muertes entre los jóvenes ha disminuido
A overdose continua a ser a principal causa de morte entre os consumidores de opiáceos,                 mas o número de vítimas jovens está a diminuir
Η υpeρßολική dόsη paρaµένeι η κύριa aιtίa θaνάtου tων χρηstών οpιούχων, όµως οι aριθµοί tων νeaρών θυµάtων µeιώνονtaι
Overdosis nog altijd de belangrijkste doodsoorzaak onder gebruikers van opiaten;                            aantal sterfgevallen op jonge leeftijd daalt echter
Overdoser stadig den væsentligste dødsårsag blandt opiatbrugere, men antallet af dødsfald blandt unge nu faldende
Üleannustamine on opiaatide tarbijate seas ikka veel peamine surma põhjus, kuid noorte surmajuhtumite arv väheneb
Yliannostus on yhä opiaattien käyttäjien yleisin kuolinsyy, mutta nuorten kuolemien määrä on laskussa
Overdoser er fortsatt den viktigste dødsårsaken blant opiatbrukere, men antallet unge går ned
Przedawkowanie jest nadal glówna przyczyna zgonów wsród osób zazywajacych opiaty,                jednak spada obecnie liczba zgonów wsród mlodziezy
Glavni vzrok smrti med uporabniki opiatov je še vedno prevelik odmerek, a število mladih žrtev upada
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Arrow