moselle – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 115 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu
  Notă introductivă  
dezvoltări în privinţa utilizării drogurilor în locaţii recreative.
developments in drug use within recreational settings.
l’usage de drogue dans les lieux de divertissement.
Entwicklungen des Drogenkonsums in Freizeitsettings.
evolución del consumo de drogas en entornos recreativos.
sviluppi nel consumo di droga negli ambienti ricreativi.
Evolução do consumo de droga em contextos recreativos.
Εξελίξεις στη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας.
ontwikkelingen in het drugsgebruik in recreatieve settings.
vývojem v užívání drog v rámci rekreačních zařízení.
Udviklingen inden for stofbrug i fritidsmiljøer.
arengud uimastite tarbimises meelelahutusasutustes.
fejlemények a rekreációs körülmények között történő kábítószer-használat terén.
narkotikabrukens utvikling i rekreasjonsmiljøer.
postępy w walce ze stosowaniem narkotyków w obiektach rozrywkowych.
Vývoj v užívaní drog v rámci rekreačných prostredí.
nove okoliščine uživanja drog v sprostitvenih okoljih.
Drogmissbrukets utveckling i nöjesmiljöer.
eğlence ortamlarında uyuşturucu kullanımındaki gelişmeler.
Jaunākās narkotiku lietošanas ievirzes izklaides vietās.
  Raport  
Dificultatea raportării problemelor legate de consumul de mai multe droguri
The challenge of reporting polydrug use problems
Le défi du signalement des problèmes liés à la polyconsommation de drogues
Die Herausforderung der Berichterstattung über Probleme des polyvalenten Drogenkonsums
El reto de elaborar informes sobre los problemas del policonsumo
La sfida di segnalare i problemi dovuti alla poliassunzione
O desafio da notificação dos problemas de policonsumo de drogas
Η πρόκληση που θέτει η αναφορά των προβλημάτων της πολλαπλής χρήσης
De uitdaging van de rapportage van polydrugsgebruik
Složitost hlášení problémů při užívání více drog
Udfordringen med at indberette problemer med blandingsbrug
Andmete esitamine mitme uimasti tarbimise probleemide kohta
A polidroghasználat problémáinak bejelentésében rejlő nehézségek
Utfordringen med å rapportere problemer med blandingsbruk
Trudności w zgłaszaniu problemów związanych z zażywaniem wielu narkotyków
Výzva na poskytovanie správ o problémoch užívania viacerých drog
Sprememba poročanja o problemih hkratnega uživanja več drog
Utmaningen att rapportera problematiskt blandmissbruk
Çoklu uyuşturucu sorunlarını raporlamanın zorluğu
Vairāku narkotiku lietošanas problēmu paziņošanas grūtības
  Raport  
Îmbunătăţirea monitorizării problemei drogurilor în Europa şi îmbunătăţirea sensibilităţii faţă de consumul de mai multe droguri
Improving monitoring of the drug problem in Europe and improving the sensitivity to polydrug consumption
Améliorer la surveillance du phénomène de la drogue en Europe et la sensibilité à la polyconsommation de drogues
Verbesserung der Beobachtung der Drogenproblematik in Europa und Schärfung des Bewusstseins für den polyvalenten Drogenkonsum
Mejora en el seguimiento del problema de la drogodependencia en Europa y fomento de la sensibilización sobre el problema del policonsumo
Miglioramento del monitoraggio del problema della droga in Europa e sensibilizzazione sull’aspetto della poliassunzione
Melhorar a monitorização do fenómeno da droga na Europa e a sensibilidade para o policonsumo de droga
Βελτίωση της παρακολούθησης του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη και αύξηση της ευαισθητοποίησης σχετικά με την πολλαπλή χρήση ναρκωτικών
De monitoring van het drugsprobleem in Europa verbeteren en de aandacht voor polydrugsgebruik vergroten
Jak zlepšit monitorování drogového problému v Evropě a zvýšit citlivost monitorování na užívání více drog
Forbedring af overvågningen af narkotikaproblemet i Europa og forbedring af sensitiviteten over for blandingsbrug
Euroopa uimastiprobleemide kontrollimise parandamine ja mitme uimasti tarbimise täpsem uurimine
Euroopan huumeongelman seurannan ja huumeiden sekakäytön havaitsemisen parantaminen
Az európai kábítószer-probléma megfigyelésének javítása és a polidrogfogyasztással szembeni érzékenység fokozása
Bedre kartlegging av narkotikasituasjonen i Europa og økt følsomhet for blandingsbruk
Poprawa monitorowania problemu narkotykowego w Europie i zwiększenie świadomości w zakresie zażywania więcej niż jednego narkotyku
Zlepšovanie monitorovania drogového problému v Európe a zlepšovanie citlivosti na užívanie viacerých drog
Izboljšanje spremljanja problema drog v Evropi in izboljšanje občutljivosti za hkratno uživanje več drog
Förbättring av övervakning av drogproblemen i Europa och av känsligheten för blandmissbruk
Avrupa’daki uyuşturucu sorununun izlenmesinin iyileştirilmesi ve çoklu uyuşturucu tüketimine karşı hassasiyetin artırılması
Eiropas narkotiku problēmu pārraudzības pilnveide un lielāka uzmanība vairāku narkotiku lietošanai
  Cuvà¢nt à®nainte  
Capitolul 8: Îmbunătăţirea monitorizării consumului problematic şi multiplu de droguri
Chapter 8: Improving the monitoring of problem and multiple drug consumption
Chapitre 8: Améliorer la surveillance de l'usage problématique de drogue et de la polyconsommation de drogues
Kapitel 8: Verbesserung der Beobachtung des problematischen und multiplen Drogenkonsums
Capítulo 8: Mejora del seguimiento del consumo problemático y del consumo múltiple de drogas
Capitolo 8: Miglioramento del monitoraggio del consumo problematico di stupefacenti e della poliassunzione
Capítulo 8: Melhorar a monitorização do consumo problemático e múltiplo de drogas
Κεφάλαιο 8: Βελτίωση της παρακολούθησης της προβληματικής και της πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών
Hoofdstuk 8: De monitoring van problematisch en polydrugsgebruik verbeteren
Kapitola 8: Zlepšování monitorování problémového užívání drog a užívání více drog současně
Kapitel 8: Forbedret overvågning af problematisk stofbrug og blandingsbrug
8. peatükk: Probleemse uimastitarbimise ja mitme uimasti tarbimise kontrollimise parandamine
Luku 8: Huumeiden ongelma- ja sekakäytön seurannan parantaminen
8. fejezet: A problémás és a polidrogfogyasztás megfigyelésének javítása
Kapittel 8: Bedre kartlegging av problembruk og blandingsbruk
Rozdział 8: Poprawa monitorowania problemowego zażywania narkotyków i zażywania wielu narkotyków
Kapitola 8: Zlepšovanie monitorovania problémového a viacnásobného užívania drog
Poglavje 8: Izboljšanje spremljanja problema in uživanja več drog hkrati
Kapitel 8: Förbättrad kartläggning av problemmissbruk och blandmissbruk
Bölüm 8: Sorunlu ve çoklu uyuşturucu tüketimini izlemenin geliştirilmesi
8. nodaļa: Problemātiskas un vairāku narkotiku lietošanas pārraudzības pilnveide
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Contextul colectării de date pentru OEDT privind răspunsurile la problema drogurilor prin reducerea efectelor nocive şi tratament este asigurat de două instrumente principale ale UE:
The context for EMCDDA data collection on harm reduction and treatment responses to the drugs problem is provided by two main EU instruments:
La collecte de données de l'OEDT sur les stratégies de traitement et de réduction des risques en réponse au phénomène de la drogue s'inscrit dans le contexte de deux instruments communautaires:
Zwei wichtige EU-Instrumente bilden den Hintergrund für die Datenerhebungen der EBDD über Maßnahmen zur Schadensminimierung und Behandlung im Zusammenhang mit der Bewältigung des Drogenproblems:
Dos importantes instrumentos de la UE sientan las bases para la recopilación de datos del OEDT sobre medidas de reducción de daños y tratamiento del problema de la droga:
Il contesto legale per la raccolta di dati dell’OEDT sulle risposte alle misure di trattamento e riduzione del danno nel settore della droga è fornito da due importanti strumenti comunitari:
O OEDT recolhe dados sobre as respostas ao problema da droga, no que à redução dos danos e ao tratamento diz respeito, no contexto de dois instrumentos comunitários principais:
Το πλαίσιο για τη συλλογή στοιχείων από το ΕΚΠΝΤ σε ό,τι αφορά τους τρόπους θεραπείας και μείωσης των επιβλαβών συνεπειών σε σχέση με το πρόβλημα των ναρκωτικών ορίζεται από δύο βασικές κοινοτικές πράξεις:
De activiteiten die het EWDD onderneemt met betrekking tot de verzameling van gegevens over maatregelen gericht op behandeling en schadebeperking bij drugsgebruik vinden plaats in het kader van twee belangrijke EU-instrumenten:
Kontext pro shromažďování dat EMCDDA o léčbě a minimalizaci poškození při řešení problémů s drogami je vymezen dvěma hlavními dokumenty EU:
Baggrunden for EONN's indsamling af data om skadesreduktions- og behandlingstiltag i forbindelse med narkotikaproblemet findes i to væsentlige EU-instrumenter:
Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskus kogub andmeid narkoprobleemidest tekkinud kahjude vähendamine ja ravivõimaluste kohta kahe peamise Euroopa Liidu dokumendi toel:
EMCDDA:n tiedonkeruu huumeongelman haittojen vähentämiseen tähtäävistä toimista ja hoitomuodoista pohjautuu seuraaviin keskeisiin EU:n välineisiin:
A kábítószerek problémájára adott kezelési és ártalomcsökkentési válaszokra vonatkozó adatgyűjtéshez az EMCDDA számára két fő EU-s eszköz biztosítja a kontextust:
EONNs innsamling av data om skadereduksjon og behandlingstiltak relatert til narkotikaproblemet skjer innenfor rammen av to viktige EU-dokumenter:
Kontekst do zbierania danych dotyczących ograniczania szkód i leczenia w problemach narkotykowych zapewniają EMCDDA dwa główne instrumenty UE:
Kontext zhromažďovania údajov EMCDDA o reakciách znižovania škôd spôsobených užívaním drog a liečenia na problémy súvisiace s drogami je uvedený v dvoch hlavných dokumentoch EÚ:
Okvir za zbiranje podatkov centra EMCDDA o načinih zdravljenja in zmanjševanja škode zaradi težav z drogami nudita dva glavna instrumenta EU:
Grunden för ECNN:s insamling av uppgifter om åtgärder för behandling och för att minska skadeverkningar finns i följande två viktiga EU-instrument:
Hasar azaltma ile uyuşturucu sorununa yönelik tedavi tepkileri hakkındaki EMCDDA veri toplamasının bağlamı, iki ana AB aracı tarafından sağlanmaktadır:
Datus par narkotiku problēmu ārstniecības un kaitējuma mazināšanas risinājumiem EMCDDA apkopo, pamatojoties uz diviem svarīgākajiem ES instrumentiem:
  Figura 3  
Datele provin din cele mai recente anchete naţionale existente în fiecare ţară la data raportării. Pentru informaţii suplimentare, vezi Tabelul GPS-4 din Buletinul statistic 2006.
Data are from the most recent national surveys available in each country at the time of reporting. See Table GPS-4 in the 2006 statistical bulletin for further information.
Les données proviennent des enquêtes nationales les plus récentes disponibles pour chaque pays au moment de la transmission des données. Voir tableau GPS-4 dans le bulletin statistique 2006 pour de plus amples informations.
Die Daten stammen aus den jüngsten nationalen Erhebungen, die zum Zeitpunkt der Berichterstattung in den jeweiligen Ländern zur Verfügung standen. Weitere Informationen sind Tabelle GPS-4 im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen.
Los datos proceden de las encuestas nacionales disponibles más recientes en cada país en el momento de realización del informe. Para más información, véase el cuadro GPS-4 del boletín estadístico de 2006.
I dati provengono dalle più recenti indagini nazionali disponibili in ogni paese all’epoca della segnalazione. Per maggiori informazioni cfr. la tabella GPS-4 nel bollettino statistico 2006.
Os dados provêm dos inquéritos nacionais mais recentes disponíveis em cada país quando os relatórios foram elaborados. Ver quadro GPS-4 no Boletim Estatístico de 2006 para mais informações.
Τα στοιχεία προέρχονται από τις πιο πρόσφατες εθνικές έρευνες που ήταν διαθέσιμες σε κάθε χώρα κατά τον χρόνο υποβολής των εκθέσεων. Βλέπε πίνακα GPS-4 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006 για περαιτέρω πληροφορίες.
De gegevens zijn ontleend aan de meest recente nationale enquêtes die in elk land beschikbaar waren op het moment van rapportage. Zie voor nadere informatie tabel GPS-4 in het Statistical Bulletin 2006.
Údaje jsou převzaty z nejaktuálnějších národních průzkumů dostupných v každém zemi v době hlášení. Další informace viz tabulka GPS-4 ve Statistickém věstníku 2006.
Dataene er fra de senest tilgængelige nationale undersøgelser i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabel GPS-4 i Statistical bulletin 2006 for yderligere oplysninger.
Andmed pärinevad aruandehetkel kõige värskemast olemasolevast riiklikust uuringust. Täiendava teabe saamiseks vt tabel GPS-4 2006. a statistikabülletäänis.
Tiedot ovat kunkin maan tuoreimmasta väestötutkimuksesta raportointihetkellä. Lisätietoja, ks. taulukko GPS-4 vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
Az adatok a bejelentés idején az egyes országokban rendelkezésre álló legfrissebb országos felmérésekből származnak. Bővebb információkért lásd a GPS-4 táblázatot a 2006. évi statisztikai közlönyben.
Dataene er hentet fra de nyeste nasjonale undersøkelsene som er tilgjengelig i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabell GPS-4 i Statistiske opplysninger 2006 for ytterligere informasjon.
Źródłem danych, dostępnych w poszczególnych krajach w czasie opracowywania sprawozdania, są najnowsze krajowe badania ankietowe. Więcej informacji podano w tabeli GPS-4 w Biuletynie statystycznym na 2006 r.
Údaje sú z najnovších národných prieskumov dostupných v každej krajine v čase poskytovania správ. Ďalšie informácie si pozrite v tabuľke GPS-4 v štatistickej ročenke 2006.
Podatki izhajajo iz najnovejših nacionalnih raziskav, ki so bile v času poročanja na voljo v vsaki državi. Za nadaljnje informacije glej tabelo GPS-4 v Statističnem biltenu 2006.
Uppgifterna är hämtade från de senast tillgängliga nationella undersökningarna i respektive land vid tiden för rapportering. För ytterligare information se tabell GPS-4 i statistikbulletinen 2006.
Veriler her ülkede raporlama sırasında bulunan en son ulusal anketlerden elde edilmiştir. Daha fazla bilgi için bkz. 2006 istatistik bülteninde Tablo GPS-4.
Izmantotie dati ir katrā valstī paziņošanas laikā pieejamie jaunākie aptauju dati. Plašāku informāciju skatīt 2006. gada statistikas biļetena tabulā GPS-4.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Datele EuroHIV până în 2004 (revizuite datorită raportării întârziate) indică faptul că incidenţa SIDA legată de CDI este în creştere atât în Estonia cât şi în Letonia (190).
EuroHIV data up to 2004 (corrected for reporting delay) suggest that the incidence of IDU-related AIDS is increasing in both Estonia and Latvia (190).
Les données d’EuroHIV jusqu’à 2004 (corrigées pour tenir compte du délai de notification) suggèrent que l’incidence du SIDA lié à l’usage de drogue par voie intraveineuse augmente en Estonie et en Lettonie (190).
Die von EuroHIV vorgelegten Daten bis 2004 (korrigiert um Meldeverzögerungen) zeigen, dass die AIDS-Inzidenz unter IDU sowohl in Estland als auch in Lettland steigt (190).
Los datos recabados por EuroHIV hasta el año 2004 (corregidos por el retraso en el suministro de información) revelan que la incidencia de sida entre los consumidores por vía parenteral está aumentando tanto en Estonia como en Letonia (190).
I dati dell’EuroHIV fino al 2004 (corretti del ritardo delle segnalazioni) suggeriscono che l’incidenza dei casi di AIDS dovuti al consumo di stupefacenti per via parenterale è in aumento sia in Estonia che in Lettonia (190).
Os dados do EuroHIV até 2004 (ajustados aos atrasos de comunicação) sugerem que a incidência da SIDA relacionada com o consumo de droga injectada está a aumentar na Estónia e na Letónia (190).
Τα στοιχεία του EuroHIV έως το 2004 (διορθωμένα ώστε να λαμβάνονται υπόψη τα στοιχεία που υποβλήθηκαν με καθυστέρηση) υποδηλώνουν ότι η επίπτωση του AIDS που συνδέεται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών αυξάνεται τόσο στην Εσθονία όσο και στη Λεττονία (190).
Uit EuroHIV-gegevens tot 2004 (gecorrigeerd voor vertragingen in de rapportage) blijkt dat de aids-incidentie onder ID’s in zowel Estland als Letland toeneemt (190).
Údaje centra EuroHIV do roku 2004 (upravené dle zpoždění hlášení) svědčí o nárůstu výskytu AIDS souvisejícího s injekčním užíváním drog v Estonsku i Lotyšsku (190).
Ifølge EuroHiv-data frem til 2004 (korrigeret for indberetningsforsinkelse) er forekomsten af aids blandt intravenøse stofbrugere stigende i både Estland og Letland (190).
AIDSi Epidemioloogilise Järelevalve Euroopa Keskuse (EuroHIV) andmed 2004. aastani (võttes arvesse aruandlusega seotud viivitusi) näitavad, et AIDSi haigestumus uimastisüstijate hulgas on suurenemas nii Eestis kui ka Lätis.(190)
EuroHIV-tiedot vuoteen 2004 asti (raportointiviiveiden johdosta korjattuina) viittaavat siihen, että injektiokäyttöön liittyvän aidsin esiintyvyys on lisääntymässä sekä Virossa että Latviassa (190).
Az EuroHIV 2004-ig szóló adatai (a késedelmes bejelentéseknek megfelelően kiigazítva) arra utalnak, hogy az injekciós kábítószer-használattal összefüggő AIDS-es esetek száma Észtországban és Lettországban egyaránt emelkedik190.
EuroHIV-data fram til 2004 (justert for rapporteringsforsinkelser) tilsier at forekomsten av AIDS blant sprøytebrukere øker i både Estland og Latvia (190).
Dane EuroHIV do 2004 r. (skorygowane ze względu na opóźnienie w zgłoszeniu) wskazują, że wskaźnik zachorowań na AIDS związanych z dożylnym zażywaniem narkotyków wzrasta zarówno w Estonii, jak i na Łotwie (190).
Európske údaje o HIV do roku 2004 (korigované kvôli oneskoreniu poskytovania správ) naznačujú, že výskyt AIDS u IDU narastá v Estónsku aj Lotyšsku (190).
Podatki EuroHIV do leta 2004 (popravljeni zaradi zamude pri poročanju) kažejo, da se pojavnost aidsa v zvezi z injicirajočimi uživalci drog povečuje v Estoniji in Latviji (190).
EuroHIV-uppgifter fram till 2004 (korrigerat för rapporteringsförseningar) tyder på att incidensen av injektionsrelaterad aids ökar i såväl Estland som Lettland (190).
2004’e kadarki EuroHIV verileri (raporlamada gecikmeye göre düzeltilmiştir) EUK’a bağlı AIDS oranlarının hem Estonya hem de Letonya’da artmakta olduğunu göstermektedir (190).
EuroHIV dati līdz 2004. gadam (ievērojot paziņošanas aizkavēšanos) liek secināt, ka AIDS izplatība IDU vidū pieaug gan Igaunijā, gan Latvijā (190).
  Figura 5  
Datele provin din cele mai recente anchete naţionale existente în fiecare ţară la data raportării. Pentru informaţii suplimentare, vezi Tabelele GPS-8 şi GPS-11 din Buletinul statistic 2006.
Data are from the most recent national surveys available in each country at the time of reporting. See Tables GPS-8 and GPS-11 in the 2006 statistical bulletin for further information.
Les données proviennent des enquêtes nationales les plus récentes disponibles pour chaque pays au moment de la transmission des données. Voir tableaux GPS-8 et GPS‑11 dans le bulletin statistique 2006 pour de plus amples informations.
Die Daten stammen aus den jüngsten nationalen Erhebungen, die zum Zeitpunkt der Berichterstattung in den jeweiligen Ländern zur Verfügung standen. Weitere Informationen sind den Tabellen GPS-8 und GPS-11 im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen.
Los datos proceden de las encuestas nacionales disponibles más recientes en cada país en el momento de realización del informe. Para más información, véanse los cuadros GPS-8 y GPS-11 del boletín estadístico de 2006.
I dati provengono dalle più recenti indagini nazionali disponibili in ogni paese all’epoca della segnalazione. Per maggiori informazioni cfr. le tabelle GPS-8 e GPS-11 nel bollettino statistico 2006.
Os dados provêm dos inquéritos nacionais mais recentes disponíveis em cada país quando os relatórios foram elaborados. Ver quadros GPS-8 e GPS-11 no Boletim Estatístico de 2006 para mais informações.
Τα στοιχεία προέρχονται από τις πιο πρόσφατες εθνικές έρευνες που ήταν διαθέσιμες σε κάθε χώρα κατά τον χρόνο υποβολής των εκθέσεων. Βλέπε πίνακες GPS-8 και GPS-11 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006 για περαιτέρω πληροφορίες.
De gegevens zijn ontleend aan de meest recente nationale enquêtes die in elk land beschikbaar waren op het moment van rapportage. Zie voor nadere informatie de tabellen GPS-8 en GPS-11 in het Statistical Bulletin 2006.
Údaje jsou převzaty z nejaktuálnějších národních průzkumů dostupných v každém zemi v době hlášení. Další informace viz tabulky GPS-8 a GPS-11 ve Statistickém věstníku 2006.
Dataene er fra de senest tilgængelige nationale undersøgelser i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabel GPS-8 og GPS-11 i Statistical bulletin 2006 for yderligere oplysninger.
Andmed pärinevad aruandehetkel kõige värskemast olemasolevast riiklikust uuringust. Täiendava teabe saamiseks vt tabelid GPS-8 ja GPS-11 2006. a statistikabülletäänis.
Tiedot ovat kunkin maan tuoreimmasta väestötutkimuksesta raportointihetkellä. Lisätietoja, ks. taulukot GPS-8 ja GPS-11 vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
Az adatok a bejelentés idején az egyes országokban rendelkezésre álló legfrissebb országos felmérésekből származnak. Bővebb információkért lásd a GPS-8 és a GPS-11 táblázatot a 2006. évi statisztikai közlönyben.
Dataene er hentet fra de nyeste nasjonale undersøkelsene som er tilgjengelig i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabell GPS-8 og GPS-11 i Statistiske opplysninger 2006 for ytterligere informasjon.
Źródłem danych, dostępnych w poszczególnych krajach w czasie opracowywania sprawozdania, są najnowsze krajowe badania ankietowe. Więcej informacji podano w tabelach GPS-8 i GPS-11 w Biuletynie statystycznym na 2006 r.
Údaje sú z najnovších národných prieskumov dostupných v každej krajine v čase poskytovania správ. Ďalšie informácie si pozrite v tabuľkách GPS-8 a GPS-11 v štatistickej ročenke 2006.
Podatki izhajajo iz najnovejših nacionalnih raziskav, ki so bile v času poročanja na voljo v vsaki državi. Za nadaljnje informacije glej tabeli GPS-8 in GPS-11 v Statističnem biltenu 2006.
Uppgifterna är hämtade från de senast tillgängliga nationella undersökningarna i respektive land vid tiden för rapportering. För ytterligare information se tabell GPS-8 och GPS-11 i statistikbulletinen 2006.
Veriler her ülkede raporlama sırasında bulunan en son ulusal anketlerden elde edilmiştir. Daha fazla bilgi için bkz. 2006 istatistik bülteninde Tablolar GPS-8 ve GPS-11.
Izmantotie dati ir katrā valstī paziņošanas laikā pieejamie jaunākie aptauju dati. Plašāku informāciju skatīt 2006. gada statistikas biļetena tabulās GPS-8 un GPS-11.
  Figura 6  
Datele provin din cele mai recente anchete naţionale existente în fiecare ţară la data raportării. Pentru informaţii suplimentare, vezi tabelele GPS-8, GPS-11 şi GPS-18 din Buletinul statistic 2006.
Data are from the most recent national surveys available in each country at the time of reporting. See Tables GPS-8, GPS-11 and GPS-18 in the 2006 statistical bulletin for further information.
Les données proviennent des enquêtes nationales les plus récentes disponibles pour chaque pays au moment de la transmission des données. Voir tableaux GPS-8, GPS-11 et GPS-18 dans le bulletin statistique 2006 pour de plus amples informations.
Die Daten stammen aus den jüngsten nationalen Erhebungen, die zum Zeitpunkt der Berichterstattung in den jeweiligen Ländern zur Verfügung standen. Weitere Informationen sind den Tabellen GPS-8, GPS-11 und GPS-18 im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen.
Los datos proceden de las encuestas nacionales disponibles más recientes en cada país en el momento de realización del informe. Para más información, véanse los cuadros GPS-8, GPS-11 y GPS-18 del boletín estadístico de 2006.
I dati provengono dalle più recenti indagini nazionali disponibili in ogni paese all’epoca della segnalazione. Per maggiori informazioni cfr. le tabelle GPS-8, GPS-11 e GPS-18 nel bollettino statistico 2006.
Os dados provêm dos inquéritos nacionais mais recentes disponíveis em cada país quando os relatórios foram elaborados. Ver quadros GPS-8, GPS-11 e GPS-18 no Boletim Estatístico de 2006 para mais informações.
Τα στοιχεία προέρχονται από τις πιο πρόσφατες εθνικές έρευνες που ήταν διαθέσιμες σε κάθε χώρα κατά τον χρόνο υποβολής των εκθέσεων. Βλέπε πίνακες GPS-8, GPS-11 και GPS-18 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006 για περαιτέρω πληροφορίες.
De gegevens zijn ontleend aan de meest recente nationale enquêtes die in elk land beschikbaar waren op het moment van rapportage. Zie voor nadere informatie de tabellen GPS-8, GPS-11 en GPS-18 in het Statistical Bulletin 2006.
Údaje jsou převzaty z nejaktuálnějších národních průzkumů dostupných v každém zemi v době hlášení. Další informace viz tabulky GPS-8, GPS-11 a GPS-18 ve Statistickém věstníku 2006.
Dataene er fra de senest tilgængelige nationale undersøgelser i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabel GPS-8, GPS-11 og GPS-18 i Statistical bulletin 2006 for yderligere oplysninger.
Andmed pärinevad aruandehetkel kõige värskemast olemasolevast riiklikust uuringust. Täiendava teabe saamiseks vt tabelid GPS-8, GPS-11 ja GPS-18 2006. a statistikabülletäänis.
Tiedot ovat kunkin maan tuoreimmasta väestötutkimuksesta raportointihetkellä. Lisätietoja, ks. taulukot GPS-8, GPS-11 ja GPS-18 vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
Az adatok a bejelentés idején az egyes országokban rendelkezésre álló legfrissebb országos felmérésekből származnak. Bővebb információkért lásd a GPS-8, a GPS-11 és a GPS-18 táblázatokat a 2006. évi statisztikai közlönyben.
Dataene er hentet fra de nyeste nasjonale undersøkelsene som er tilgjengelig i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabell GPS-8, GPS-11 og GPS-18 i Statistiske opplysninger 2006 for ytterligere informasjon.
Źródłem danych, dostępnych w poszczególnych krajach w czasie opracowywania sprawozdania, są najnowsze krajowe badania ankietowe. Więcej informacji podano w tabelach GPS-8, GPS-11 i GPS-18 w Biuletynie statystycznym na 2006 r.
Údaje sú z najnovších národných prieskumov dostupných v každej krajine v čase poskytovania správ. Ďalšie informácie si pozrite v tabuľkách GPS-8, GPS-11 a GPS-18 v štatistickej ročenke 2006.
Podatki izhajajo iz najnovejših nacionalnih raziskav, ki so bile v času poročanja na voljo v vsaki državi. Za nadaljnje informacije glej tabele GPS-8, GPS-11 in GPS-18 v Statističnem biltenu 2006.
Uppgifterna är hämtade från de senast tillgängliga nationella undersökningarna i respektive land vid tiden för rapportering. För ytterligare information se tabell GPS-8, GPS-11 och GPS-18 i statistikbulletinen 2006.
Veriler her ülkede raporlama sırasında bulunan en son ulusal anketlerden elde edilmiştir. Daha fazla bilgi için bkz. 2006 istatistik bülteninde Tablolar GPS-8, GPS-11 ve GPS-18.
Izmantotie dati ir katrā valstī paziņošanas laikā pieejamie jaunākie aptauju dati. Plašāku informāciju skatīt 2006. gada statistikas biļetena tabulās GPS-8, GPS-11 un GPS-18.
  Figura 2  
Datele provin din cele mai recente anchete naţionale existente în fiecare ţară la data raportării. Pentru informaţii suplimentare, vezi Tabelele GPS-8, GPS-11 şi GPS-18 din Buletinul statistic 2006.
Data are from the most recent national surveys available in each country at the time of reporting. See Tables GPS-8, GPS-11 and GPS-18 in the 2006 statistical bulletin for further information.
Les données proviennent des enquêtes nationales les plus récentes disponibles pour chaque pays au moment de la transmission des données. Voir tableaux GPS-8, GPS‑11 et GPS-18 dans le bulletin statistique 2006 pour de plus amples informations.
Die Daten stammen aus den jüngsten nationalen Erhebungen, die zum Zeitpunkt der Berichterstattung in den jeweiligen Ländern zur Verfügung standen. Weitere Informationen sind den Tabellen GPS-8, GPS-11 und GPS-18 im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen.
Los datos proceden de las encuestas nacionales disponibles más recientes en cada país en el momento de realización del informe. Para más información, véanse los cuadros GPS-8, GPS-11 y GPS-18 del boletín estadístico de 2006.
I dati provengono dalle più recenti indagini nazionali disponibili in ogni paese all’epoca della segnalazione. Per maggiori informazioni cfr. le tabelle GPS-8, GPS-11 e GPS-18 nel bollettino statistico 2006.
Os dados provêm dos inquéritos nacionais mais recentes disponíveis em cada país quando os relatórios foram elaborados. Ver quadros GPS-8, GPS-11 e GPS-18 no Boletim Estatístico de 2006 para mais informações.
Τα στοιχεία προέρχονται από τις πιο πρόσφατες εθνικές έρευνες που ήταν διαθέσιμες σε κάθε χώρα κατά τον χρόνο υποβολής των εκθέσεων. Βλέπε πίνακες GPS-8, GPS-11 και GPS-18 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006 για περαιτέρω πληροφορίες.
De gegevens zijn ontleend aan de meest recente nationale enquêtes die in elk land beschikbaar waren op het moment van rapportage. Zie voor nadere informatie de tabellen GPS-8, GPS-11 en GPS-18 in het Statistical Bulletin 2006.
Údaje jsou převzaty z nejaktuálnějších národních průzkumů dostupných v každém zemi v době hlášení. Další informace viz tabulky GPS-8, GPS-11 a GPS-18 ve Statistickém věstníku 2006.
Dataene er fra de senest tilgængelige nationale undersøgelser i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabel GPS-8, GPS-11 og GPS-18 i Statistical bulletin 2006 for yderligere oplysninger.
Andmed pärinevad aruandehetkel kõige värskemast olemasolevast riiklikust uuringust. Täiendava teabe saamiseks vt tabelid GPS-8, GPS-11 ja GPS-18 2006. a statistikabülletäänis.
Tiedot ovat kunkin maan tuoreimmasta väestötutkimuksesta raportointihetkellä. Lisätietoja, ks. taulukot GPS-8, GPS-11 ja GPS-18 vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
Az adatok a bejelentés idején az egyes országokban rendelkezésre álló legfrissebb országos felmérésekből származnak. Bővebb információkért lásd a GPS-8, GPS-11 és GPS-18 táblázatot a 2006. évi statisztikai közlönyben.
Dataene er hentet fra de nyeste nasjonale undersøkelsene som er tilgjengelig i hvert land på rapporteringstidspunktet. Se tabell GPS-8, GPS-11 og GPS-18 i Statistiske opplysninger 2006 for ytterligere informasjon.
Źródłem danych, dostępnych w poszczególnych krajach w czasie opracowywania sprawozdania, są najnowsze krajowe badania ankietowe. Więcej informacji podano w tabelach GPS-8, GPS-11 i GPS-18 w Biuletynie statystycznym na 2006 r.
Údaje sú z najnovších národných prieskumov dostupných v každej krajine v čase poskytovania správ. Ďalšie informácie si pozrite v tabuľkách GPS-8, GPS-11 a GPS-18 v štatistickej ročenke 2006.
Podatki izhajajo iz najnovejših nacionalnih raziskav, ki so bile v času poročanja na voljo v vsaki državi. Za nadaljnje informacije glej tabele GPS-8, GPS-11 in GPS-18 v Statističnem biltenu 2006.
Uppgifterna är hämtade från de senast tillgängliga nationella undersökningarna i respektive land vid tiden för rapportering. För ytterligare information se tabell GPS-8, GPS-11 och GPS-18 i statistikbulletinen 2006.
Veriler her ülkede raporlama sırasında bulunan en son ulusal anketlerden elde edilmiştir. Daha fazla bilgi için bkz. 2006 istatistik bülteninde Tablolar GPS-8, GPS-11 ve GPS-18.
Izmantotie dati ir katrā valstī paziņošanas laikā pieejamie jaunākie aptauju dati. Plašāku informāciju skatīt 2006. gada statistikas biļetena tabulās GPS-8, GPS-11 un GPS-18.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Potrivit punctelor focale naţionale, abordarea privind integrare sistematică a evaluării separate a riscurilor în programele de consiliere şi tratament şi organizarea unor sesiuni de grup privind educarea şi reacţia consumatorilor de droguri în ceea ce priveşte riscurile, este mai puţin obişnuită.
According to the NFPs, the approach of systematically integrating an individual risk assessment into counselling and treatment routines and organising group sessions on risk education and response for drug users is less common.
Selon les points focaux nationaux, l’approche consistant à intégrer systématiquement une évaluation individuelle des risques dans les routines de conseil et de traitement et à organiser des séances de groupe sur l’éducation aux risques et les réponses pour les usagers de drogue sont moins courantes.
Den Angaben der nationalen Knotenpunkte zufolge ist das Konzept einer systematischen Einbeziehung individueller Risikobewertungen in die Beratungs- und Behandlungsverfahren sowie der Risikoaufklärung und Vermittlung von Informationen über den Umgang mit den Risiken in Gruppensitzungen für Drogenkonsumenten weniger verbreitet.
De acuerdo con los puntos focales nacionales, las estrategias de integración sistemática de la evaluación del riesgo individual en las rutinas de tratamiento y asesoramiento, así como la organización de sesiones de grupo sobre educación y respuestas ante los riesgos para los consumidores de drogas son menos comunes.
Stando alle informazioni fornite dai punti focali nazionali è meno praticato l’approccio volto a integrare sistematicamente una valutazione individuale dei rischi nell’ambito dei servizi di consulenza e nelle routine terapeutiche nonché a organizzare incontri di gruppo sull’educazione ai rischi e nella reazione ai rischi destinati ai consumatori di stupefacenti.
Segundo os pontos focais nacionais, a integração sistemática de uma avaliação individual dos riscos nas rotinas de aconselhamento e tratamento e a organização de sessões de grupo, destinadas a consumidores de droga, sobre o modo de prevenir e responder aos riscos, constituem uma abordagem menos comum.
Σύμφωνα με τα εθνικά εστιακά σημεία, η προσέγγιση της συστηματικής ενσωμάτωσης της μεμονωμένης αξιολόγησης κινδύνων σε διαδικασίες προγραμματισμένης συμβουλευτικής και θεραπείας καθώς και της οργάνωσης ομαδικών συνεδριών για τους χρήστες ναρκωτικών σχετικά με την εκπαίδευση για τους κινδύνους και τους τρόπους αντιμετώπισης είναι λιγότερο διαδεδομένη.
Volgens de NFP’s wordt minder vaak gekozen voor een aanpak waarbij systematisch een individuele risicobeoordeling ingebouwd wordt in counseling- en behandelingsprocedures en waarbij groepssessies voor drugsgebruikers over risicovoorlichting en risicobeperkende maatregelen georganiseerd worden.
Podle národních kontaktních míst je méně běžný přístup, kdy je do postupů poradenství a léčby systematicky začleněno posouzení individuálních rizik a kdy jsou organizována skupinová sezení s osvětou o rizicích a opatřeních pro uživatele drog.
Ifølge de nationale knudepunkter er det mindre almindeligt at anvende den metode, hvor man systematisk integrerer en individuel risikovurdering i rådgivnings- og behandlingsrutiner og organiserer gruppesessioner i forbindelse med undervisning i risici og tiltag for stofbrugere.
Riiklike teabekeskuste andmetel ei ole individuaalse riskihindamise süstemaatiline integreerimine nõustamisse ja raviprogrammidesse ning uimastitarbijatele mõeldud riskiteadlikkust ja lahendusi käsitlevate infotundide korraldamine kuigi levinud.
Kansallisten seurantakeskusten mukaan yksilöllisen riskinarvioinnin järjestelmällinen sisällyttäminen neuvonta- ja hoitokäytäntöihin sekä riskejä ja niiden torjuntaa käsittelevien ryhmätilaisuuksien järjestäminen huumeidenkäyttäjille ovat harvinaisempia.
Az NFP-k szerint kevésbé elterjedt módszer az egyéni kockázatértékelés tanácsadási és kezelési gyakorlatba való szisztematikus beépítése, illetve a kockázati oktatásról és a kábítószer-használóknak adott válaszokról szóló csoportülések szervezése.
Ifølge de nasjonale kontaktpunktene er det mindre vanlig med tiltak der individuell risikovurdering systematisk integreres i veiledning og behandlingsrutiner, med organiserte gruppetimer for risikoreduksjon og tiltak for narkotikabrukere.
W opinii krajowych punktów kontaktowych mniej powszechne jest podejście polegające na systematycznym uwzględnianiu indywidualnej oceny ryzyka w doradztwie i programach leczenia oraz organizacja sesji grupowych poświęconych edukacji na temat zagrożeń i działaniom na rzecz osób zażywających narkotyki.
Podľa NFP prístup systematického integrovania hodnotenia individuálneho rizika do poradenstva a programov liečby a organizovania skupinových sedení pre vzdelávanie v oblasti rizík a odozvu pre užívateľov drog je menej bežný.
Po poročanju nacionalnih kontaktnih točk je pristop sistematičnega vključevanja posamične ocene tveganja v rutino svetovanja in zdravljenja ter organizacijo skupinskih sestankov zaradi izobraževanja o tveganju in odziva za uživalce drog manj običajen.
Enligt de nationella kontaktpunkterna är tillvägagångssätt där rutinmässig individuell riskbedömning integreras i rådgivning och behandling och där gruppmöten organiseras om riskutbildning och strategier för att bistå narkotikamissbrukare mindre vanliga.
UON’lere göre, tek başına bir risk değerlendirmesini sistematik olarak danışma veya tedavi rutinlerine entegre etmek ile uyuşturucu kullanıcıları için risk eğitimi ve tepki hakkında grup oturumları düzenlemek yaklaşımı daha az yaygındır.
Saskaņā ar VKC sniegto informāciju, retāk sastopama nostāja ir individuāla risku novērtējuma sistemātiska iekļaušana ikdienas konsultāciju un terapijas darbā un grupu nodarbības, kurās narkotiku lietotāji apgūst zināšanas par riskiem un risinājumiem.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Epidemiile de infecţie cu HIV datorită injectării de droguri au apărut deja în 2001 în Estonia şi Letonia, iar în 2002 în Lituania. De atunci, ratele au scăzut semnificativ; se aşteaptă o nouă scădere a ratelor noilor cazuri raportate după faza iniţială a epidemiei, deoarece se stabilizează nivelul endemic al infecţiei (vezi mai jos).
HIV outbreaks related to injecting drug use occurred as recently as 2001 in Estonia and Latvia, and 2002 in Lithuania. Since then rates have strongly declined; a decline in the rates of newly reported cases is to be expected after an initial epidemic phase as an endemic level of infection becomes established (see below).
Des foyers de VIH associés à l’usage de drogue par voie intraveineuse sont apparus récemment en Estonie et en Lettonie (2001) et en 2002 en Lituanie. Depuis, les taux ont fortement baissé. Par ailleurs, il convient de s’attendre à une diminution du nombre de nouveaux cas déclarés après une phase épidémique initiale, dès lors qu’un niveau d’infection endémique est atteint (voir plus loin).
Zu HIV-Ausbrüchen im Zusammenhang mit dem injizierenden Drogenkonsum kam es auch in jüngerer Zeit, so zum Beispiel 2001 in Estland und Lettland sowie 2002 in Litauen. Seitdem sind die Raten stark zurückgegangen. Nach einer ersten epidemischen Phase ist in der Regel ein Rückgang der Zahl der neu gemeldeten Fälle zu erwarten, wenn sich ein endemisches Infektionsniveau einstellt (siehe unten).
Se han producido brotes de VIH vinculados al consumo de drogas por vía parenteral en fechas recientes, por ejemplo en 2001 en Estonia y Letonia y en 2002 en Lituania. Desde entonces, las proporciones han disminuido notablemente. Por regla general, las tasas de nuevos casos declarados se reducen después de una fase epidémica inicial, una vez establecido un nivel endémico de infección (véase más adelante).
Epidemie da HIV dovute al consumo di stupefacenti per via parenterale sono state osservate anche nel 2001 in Estonia e in Lettonia, e nel 2002 in Lituania. Da allora le percentuali si sono drasticamente ridotte; dopo un’iniziale fase epidemica, con il consolidarsi di un livello endemico dell’infezione, si prevede una flessione del numero di nuovi casi riferiti (cfr. sotto).
Ainda muito recentemente, no ano de 2001, registaram-se surtos de VIH relacionados com o consumo de droga injectada na Estónia e na Letónia, e em 2002 na Lituânia. Desde então, os índices diminuíram muito, sendo de prever uma redução dos índices de novos casos notificados, após uma fase epidémica inicial, à medida que um nível de infecção endémico se vai instalando (ver infra).
Επιδημικές εκρήξεις HIV που σχετίζονται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών παρουσιάστηκαν για τελευταία φορά το 2001 στην Εσθονία και τη Λεττονία, και το 2002 στη Λιθουανία. Έκτοτε τα ποσοστά παρουσίασαν σημαντική μείωση· στα ποσοστά των νεοαναφερθεισών περιπτώσεων πρέπει να αναμένεται μείωση μετά την αρχική επιδημική φάση, καθώς θα παγιώνεται το ενδημικό επίπεδο μόλυνσης (βλέπε κατωτέρω).
HIV-uitbraken ten gevolge van injecterend drugsgebruik zijn recentelijk nog voorgekomen: in 2001 in Estland en Letland en in 2002 in Litouwen. Sindsdien zijn de cijfers sterk gedaald; na een aanvankelijke epidemische fase is een daling in het aantal nieuw gerapporteerde gevallen te verwachten vanwege het bereiken van een endemisch infectieniveau (zie hieronder).
K nedávnému propuknutí infekce HIV související s injekčním užíváním drog došlo v roce 2001 v Estonsku a Lotyšsku a v roce 2002 v Litvě. Poté následoval výrazný pokles – po úvodní fázi epidemie lze očekávat pokles nově hlášených případů spolu s tím, jak se onemocnění ustálí na endemické úrovni (viz níže).
Så sent som i 2001 i Estland og Letland og i 2002 i Litauen skete der hiv-udbrud i forbindelse med intravenøs stofbrug. Siden da er antallet af tilfælde faldet markant; der kan forventes et fald i antallet af nyanmeldte tilfælde efter en indledende epidemisk fase, når er er nået et endemisk smitteniveau (se nedenfor).
Uimastisüstimisega seotud HIV-epideemiaid esines hiljuti 2001. a Eestis ja Lätis ning 2002. a Leedus. Pärast seda on kõnealused määrad märgatavalt langenud; uute diagnoositud juhtude arvu vähenemine on ootuspärane pärast esimest epideemiafaasi, kui nakkus saavutab endeemiliselt püsiva taseme (täpsemalt allpool).
Huumeiden injektiokäyttöön liittyviä hiv-epidemioita on puhjennut viimeksi vuonna 2001 Virossa ja Latviassa ja vuonna 2002 Liettuassa. Tartuntojen määrät ovat sittemmin vähentyneet voimakkaasti; ilmoitettujen uusien tapausten määrää vähenee odotetusti epidemian alkuvaiheen jälkeen, kun tartuntojen endeeminen taso vakiintuu (ks. jäljempänä).
A HIV-járvány injekciós kábítószer-használattal összefüggésbe hozható kitörései legutóbb 2001-ben Észtország és Lettországban, majd 2002-ben Litvániában fordultak elő. A terjedési sebesség azóta határozottan visszaesett; a kezdeti járványszerű szakasz után számítani lehet az újonnan bejelentett esetek gyarapodási sebességének csökkenésére, amikor a fertőzés helyi szinten megállapodik (ld. alább).
HIV-utbrudd relatert til sprøytebruk inntraff så nylig som i 2001 i Estland og Latvia og i 2002 i Litauen. Siden da har antallet nye HIV-tilfeller gått kraftig ned. En nedgang i antallet nylig rapporterte tilfeller må forventes i etterkant av en innledende epidemisk fase når et endemisk infeksjonsnivå har etablert seg (se nedenfor).
Epidemie HIV związane z dożylnym zażywaniem narkotyków miały niedawno miejsce w Estonii i na Łotwie — w 2001 r. oraz na Litwie — w 2002 r. Od tego czasu wskaźniki te znacznie spadły, a spadku wskaźnika nowo zgłaszanych przypadków należy oczekiwać po zakończeniu początkowego etapu epidemii, w momencie stabilizacji endemicznego poziomu zakażeń (patrz poniżej).
Vypuknutia HIV súvisiace s injekčným užívaním drog sa vyskytli až v roku 2001 v Estónsku a Lotyšsku a v roku 2002 v Litve. Odvtedy miery silno poklesli; pokles mier novo uvádzaných prípadov treba očakávať po počiatočnej epidemickej fáze, keď vznikne endemická úroveň infekcie (pozri nižšie).
Izbruhi virusa HIV, povezani z vbrizgavanjem drog, so se v Estoniji in Latviji pojavili nedavno, in sicer leta 2001, v Litvi pa 2002. Od tedaj so se stopnje precej zmanjšale, po začetni epidemični fazi se namreč pričakuje zmanjšanje stopenj novo prijavljenih primerov, ko se vzpostavi endemična stopnja okužbe (glej spodaj).
Utbrott av nya hiv-epidemier förknippade med injektionsmissbruk inträffade så sent som 2001 i Estland och Lettland och 2002 i Litauen. Sedan dess har antalet minskat kraftigt. En nedgång av antalet nya fall är också att förvänta efter en inledande epidemisk fas, när en endemisk infektionsnivå etableras (se nedan).
Enjekte ederek uyuşturucu kullanımına bağlı HIV salgınları Estonya ve Letonya’da 2001 ve Litvanya’da da 2002 yılı kadar yakın zamanda meydana gelmiştir. O zamandan beri oranlar ciddi şekilde düşmüştür; başta bir salgın aşaması endemik bir enfeksiyon seviyesi olarak belirlendikten sonra yeni rapor edilen vakaların oranında bir düşüş beklenmelidir (aşağıya bakın).
Ar narkotiku injicēšanu saistīti HIV uzliesmojumi vēl nesen, 2001. gadā, ir bijuši Igaunijā un Latvijā, un 2002. gadā Lietuvā. Kopš tā laika izplatības rādītāji ir ievērojami samazinājušies; pēc sākotnējās epidēmijas fāzes, izveidojoties endēmiskam infekcijas līmenim, jaunatklātu gadījumu skaita samazināšanās nav nekas neparasts (skatīt tālāk).
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Reintegrarea socială este definită drept „orice intervenţie cu caracter social care are ca scop integrarea foştilor sau actualilor consumatori problematici de droguri în comunitate”. Cei trei „stâlpi” ai reintegrării sociale sunt (1) oferirea de locuinţe, (2) educaţia şi (3) asigurarea de locuri de muncă (inclusiv pregătire profesională).
(37) Social reintegration is defined as ‘any social intervention with the aim of integrating former or current problem drug users into the community’. The three ‘pillars’ of social reintegration are (1) housing; (2) education; and (3) employment (including vocational training). Other measures, such as counselling and leisure activities, may also be used.
(37) La réinsertion sociale est définie comme «toute intervention sociale ayant pour but d’intégrer des usagers de drogue à problème, anciens ou actuels, dans la communauté». Les trois «piliers» de la réinsertion sociale sont: (1) le logement; (2) l’éducation et (3) l’emploi (y compris la formation professionnelle). D’autres mesures telles que le conseil et les activités de loisirs peuvent également être utilisées.
(37) Soziale Reintegration ist definiert als „jede soziale Maßnahme mit dem Ziel der Integration ehemaliger oder aktueller problematischer Drogenkonsumenten in die Gemeinschaft“. Die drei „Säulen“ der sozialen Reintegration sind (1) Wohnen, (2) Bildung und (3) Beschäftigung (einschließlich der beruflichen Ausbildung). Darüber hinaus können andere Maßnahmen wie Beratung und Freizeitaktivitäten zum Einsatz kommen.
(37) La reinserción social se define como «cualquier intervención social cuyo objetivo sea integrar en la comunidad a los antiguos y actuales drogodependientes problemáticos». Los tres «pilares» de la reinserción social son (1) el alojamiento, (2) la educación y (3) el empleo (incluida la formación profesional). También pueden utilizarse otras medidas como el asesoramiento y las actividades de ocio.
(37) Per reinserimento sociale si intende “un qualsiasi intervento sociale finalizzato a inserire nella comunità gli ex o gli attuali consumatori problematici di droga”. I tre “pilastri” del reinserimento sociale sono: (1) la casa; (2) l’istruzione; (3) l’occupazione (compresa la formazione professionale). Possono inoltre essere utilizzate altre misure, come la consulenza e le attività nel tempo libero.
(37) Entende-se por reintegração social “qualquer intervenção social com o objectivo de integrar os antigos ou actuais consumidores problemáticos de droga na comunidade”. Os três “pilares” da reintegração social são (1) a habitação; (2) a educação; e (3) o emprego (incluindo a formação profissional). Também podem ser utilizadas outras medidas, como o aconselhamento e as actividades de lazer.
(37) Ως κοινωνική επανένταξη νοείται «κάθε κοινωνική παρέμβαση με στόχο την ένταξη πρώην ή νυν προβληματικών χρηστών ναρκωτικών στην κοινότητα». Τρεις είναι οι άξονες της κοινωνικής επανένταξης: (1) στέγη· (2) εκπαίδευση· και (3) απασχόληση (συμπεριλαμβανομένης της επαγγελματικής κατάρτισης). Είναι επίσης δυνατό να χρησιμοποιούνται και άλλα μέτρα, όπως η συμβουλευτική και οι ψυχαγωγικές δραστηριότητες.
(37) Sociale reïntegratie wordt gedefinieerd als "iedere maatregel van sociale aard die tot doel heeft (voormalige) problematische drugsgebruikers in de gemeenschap te integreren". De drie pijlers van sociale integratie zijn (1) huisvesting; (2) onderwijs; en (3) werk (inclusief beroepsopleiding). Ook andere maatregelen, zoals counseling en vrijetijdsactiviteiten, kunnen toegepast worden.
(37) Opětovné začlenění do společnosti se definuje jako „jakýkoli sociální zásah s cílem integrovat bývalé nebo současné problémové uživatele drog do společenství“. Tři „pilíře“ opětovné začlenění do společnosti jsou (1) bydlení, (2) vzdělání a (3) zaměstnání (včetně odborné přípravy). Také je možné využít dalších opatření, např. poradenství a volnočasové aktivity.
(37) Social reintegration defineres som "enhver social intervention med henblik på at integrere tidligere eller aktuelle problematiske stofbrugere i samfundet". Social reintegration bygger på tre søjler: 1) boligtilbud, 2) uddannelse og 3) beskæftigelse (herunder erhvervsuddannelse). Andre foranstaltninger, f.eks. rådgivning og fritidsaktiviteter, kan også indgå.
(37) iskonda taasintegreerimine on defineeritud kui „igasugune sotsiaalne mõjutamine, mille eesmärk on integreerida endine või praegune probleemne uimastitarvitaja ühiskonda“. Ühiskonda taasintegreerimise kolm alustala on (1) majutus, (2) haridus ja (3) tööhõive (sealhulgas kutsealane koolitus). Võib kasutada ka muid meetmeid, näiteks nõustamist ja vaba aja sisustamist.
(37) ) Sosiaalisen kuntoutuksen määritelmä kattaa kaikki yhteiskunnalliset tukitoimet, joilla entiset tai nykyiset huumeiden ongelmakäyttäjät pyritään palauttamaan osaksi yhteisöä. Sosiaalisessa kuntoutuksessa on kolme ”osatekijää”: 1) asunto, 2) koulutus sekä 3) työ (ja ammatillinen koulutus). Kuntoutukseen voi kuulua muitakin toimenpiteitä, kuten neuvontaa ja vapaa-ajan toimintaa.
(37) társadalmi visszailleszkedés definíció szerint „szociális beavatkozás azzal a céllal, hogy a volt vagy jelenlegi problémás kábítószer-használókat beillessze a közösségbe”. A társadalmi visszailleszkedés három pillére: (1) lakhatás; (2) oktatás és (3) foglalkoztatás (a szakképzést is beleértve). Alkalmazhatók egyéb intézkedések is, így például tanácsadás és szabadidős tevékenységek.
(37) Sosial reintegrasjon defineres som ”ethvert sosialt tiltak som tar sikte på å integrere tidligere eller nåværende problematiske narkotikabrukere i samfunnet”. De tre ”pilarene” i sosial reintegrasjon er 1) bolig, 2) utdanning og 3) arbeid (herunder yrkesrettet opplæring). Andre tiltak, som rådgivning og fritidsaktiviteter, kan også brukes som et ledd i sosial reintegrasjon.
(37) Integrację społeczną definiuje się jako „każdą interwencję społeczną mającą na celu integrację ze społecznością osób problemowo zażywających narkotyki w przeszłości lub obecnie”. Trzy „filary” integracji społecznej to 1) mieszkanie, 2) wykształcenie oraz 3) zatrudnienie (w tym szkolenie zawodowe). Można stosować także inne środki, takie jak doradztwo czy zajęcia w czasie wolnym.
(37) Sociálna reintegrácia je definovaná ako „akýkoľvek sociálny zásah s cieľom integrovať bývalých alebo súčasných problémových užívateľov drog do spoločnosti“. Tri „piliere“ sociálnej reintegrácie sú (1) bývanie; (2) vzdelávanie; a (3) zamestnanie (vrátane odbornej prípravy). Môžu sa použiť ďalšie opatrenia, napríklad poradenstvo a oddychové činnosti.
(37) Socialna reintegracija je opredeljena kot "katerakoli socialna intervencija, katere cilj je vključitev bivših ali trenutnih problematičnih uživalcev drog v skupnost". Socialna reintegracija ima tri stebre: (1) stanovanje, (2) izobraževanje in (3) zaposlitev (vključno s poklicnim usposabljanjem). Lahko se uporabijo tudi drugi ukrepi, kot so svetovanje in prostočasne dejavnosti.
(37) Återintegrering i samhället definieras som “alla slags samhällsinsatser vars syfte är att integrera före detta eller aktiva problemmissbrukare i samhället”. De tre ”pelarna” som arbetet med att återintegrera missbrukarna i samhället bygger på är 1. boende, 2. utbildning och 3. sysselsättning (inklusive yrkesutbildning). Andra åtgärder, exempelvis rådgivning och fritidsaktiviteter, kan också användas.
(37)  Sosyal yeniden entegrasyon, ‘eski veya mevcut sorunlu uyuşturucu kullanıcılarını topluma kazandırma amaçlı her tür sosyal müdahale’ olarak tanımlanmaktadır. Sosyal entegrasyonun üç ayağını (1) barınma; (2) eğitim ve (3) istihdam (mesleki eğitim dahil) oluşturur. Danışmanlık ve boş zaman faaliyetleri gibi başka tedbirler de kullanılabilir.
(37) Sociālo reintegrāciju definē kā ,,jebkādu sociālo iejaukšanos ar mērķi integrēt sabiedrībā agrākos vai pašreizējos problemātiskos narkotiku lietotājus”. Sociālās reintegrācijas trīs ,,pīlāri” ir šādi:1) mājokļi; 2) izglītība; 3) darbs (ieskaitot profesionālo apmācību). Var izmantot arī citus pasākumus, piemēram, konsultācijas, brīvā laika pasākumus.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Datele privind reintegrarea socială  (37) la nivel european nu sunt foarte consistente, mai ales din cauza obstacolelor în calea adunării de informaţii cantitative în acest domeniu. Prin urmare, majoritatea informaţiilor furnizate în continuare se bazează pe o evaluare calitativă concentrată pe politici, punere în aplicare şi asigurarea calităţii în statele membre (38).
Data on social reintegration (37) are scarce in Europe, mostly because of the obstacles to collecting quantitative information in this field. Hence, most of the information related below is based on a qualitative assessment focusing on policy, implementations and quality assurance within the Member States (38).
Les données sur la réinsertion sociale (37) sont rares en Europe, essentiellement en raison des obstacles à la collecte d'informations quantitatives dans ce domaine. La plupart des informations mentionnées ci-dessous reposent donc sur une évaluation qualitative axée sur la politique, sur les mesures de mise en œuvre et sur l'assurance de qualité dans les États membres (38).
In Europa liegen nur wenige Daten zur sozialen Reintegration (37) vor, was vor allem auf die bestehenden Hindernisse für die Erhebung quantitativer Daten in diesem Bereich zurückzuführen ist. Daher basieren die unten genannten Informationen im Wesentlichen auf einer qualitativen Bewertung, deren Schwerpunkt auf politischen Strategien, ihrer Umsetzung und der Qualitätssicherung in den Mitgliedstaaten lag (38).
En Europa escasean los datos sobre la reinserción social (37), principalmente debido a los obstáculos para recopilar información cuantitativa en este campo. De ahí que la mayor parte de la información facilitada más abajo se base en una evaluación cualitativa que gira en torno a las políticas, su aplicación y el aseguramiento de la calidad dentro de los Estados miembros (38).
In Europa i dati sul reinserimento sociale (37) sono scarsi, soprattutto a causa degli ostacoli incontrati nella raccolta di informazioni di tipo quantitativo al riguardo. Ne consegue che il grosso delle informazioni riportate di seguito si fonda su una valutazione qualitativa incentrata su principi politici, realizzazioni concrete e assicurazione della qualità negli Stati membri (38).
Os dados relativos à reintegração social (37) são escassos na Europa, sobretudo devido aos obstáculos que se colocam à recolha informação quantitativa neste domínio. Em consequência, a maior parte das informações seguintes baseia-se numa avaliação qualitativa centrada na política, nas medidas aplicadas e na garantia de qualidade nos Estados-Membros (38).
Τα στοιχεία για την κοινωνική επανένταξη (37) είναι λιγοστά στην Ευρώπη, κυρίως λόγω των εμποδίων στη συλλογή ποσοτικών πληροφοριών στον τομέα αυτό. Ως εκ τούτου, οι περισσότερες από τις πληροφορίες που παρατίθενται κατωτέρω βασίζονται σε ποιοτική αξιολόγηση που επικεντρώθηκε στις πολιτικές, την εφαρμογή τους και τη διασφάλιση ποιότητας στα κράτη μέλη (38).
Over sociale reïntegratie (37) zijn maar weinig gegevens beschikbaar in Europa; belangrijkste reden daarvoor is dat er nogal wat belemmeringen bestaan voor het verzamelen van kwantitatieve informatie op dit terrein. De meeste informatie hieronder is dan ook gebaseerd op een kwalitatieve beoordeling die gericht was op beleid, tenuitvoerlegging en kwaliteitswaarborging in de lidstaten (38).
Údaje o opětovném začlenění do společnosti (37) jsou v Evropě vzácné, většinou z důvodu překážek shromaždování kvantitativních informací z této oblasti. Většina informací uváděných níže proto vychází z kvalitativního posouzení zaměřeného na politiku, její provádění a zajišťování kvality v členských státech (38).
Der foreligger kun meget begrænsede data om social reintegration (37) i Europa, hovedsagelig på grund af hindringerne for at indsamle kvantitative oplysninger på dette område. Hovedparten af de oplysninger, der refereres til nedenfor, er derfor baseret på en kvalitativ vurdering, der fokuserer på politik, gennemførelse og kvalitetskontrol i medlemsstaterne (38).
Ühiskonda taasintegreerimise(37) kohta on Euroopas andmeid napilt, peamiselt sellepärast, et arvandmete kogumine selles valdkonnas on takistatud. Seega põhineb suurem osa allpool järgnevast teabest kvalitatiivsetel hinnangutel, milles on keskendutud liikmesriikide poliitikale, meetmete rakendamisele ja nende kinnitusele kvaliteedi kohta.(38)
Euroopassa sosiaalista kuntoutusta koskevia tietoja (37) on saatavilla vain niukasti. Pääasiassa tämä johtuu siitä, ettei tällä alalla juuri voida kerätä määrällistä tietoa. Suurin osa jäljempänä esitetyistä tiedoista perustuukin laadullisiin arvioihin jäsenvaltioiden politiikasta, aikaansaannoksista ja laadunvarmistuksesta (38).
A társadalmi visszailleszkedésről37 kevés adat áll rendelkezésre Európában, leginkább az e területre vonatkozó mennyiségi információ összegyűjtésének akadályai miatt. Ezért az alábbiakban vázolt információk többnyire a tagállamokon belüli politikára, végrehajtásra és minőségbiztosításra összpontosító, minőségi értékelésen alapulnak38.
Det finnes lite data om sosial reintegrasjon i Europa (37). Dette skyldes hovedsakelig at det er vanskelig å innhente kvantitativ informasjon på området. Derfor er mesteparten av informasjonen basert på kvalitative vurderinger med fokus på retningslinjer, gjennomføring og kvalitetssikring i medlemsstatene (38).
Informacji na temat integracji społecznej (37) jest w Europie niewiele, przede wszystkim ze względu na przeszkody w zbieraniu ilościowych danych z tej dziedziny. Z tego względu większość informacji zamieszczonych poniżej opiera się na ocenie jakościowej, dotyczącej głównie polityki, wdrażania strategii i zapewniania jakości w państwach członkowskich (38).
Údaje o sociálnej reintegrácii (37) sú v Európe obmedzené, najmä kvôli prekážkam pri zhromažďovaní kvantitatívnych informácií v tejto oblasti. Takže väčšina informácií, ktoré sú uvedené nižšie, je založená na kvalitatívnom hodnotení, ktoré sa zameriava na politiku, realizáciu a zabezpečovanie kvality v rámci členských štátov (38).
Podatki o socialni reintegraciji (37) so v Evropi redki, predvsem zaradi ovir pri zbiranju kvantitativnih podatkov s tega področja. Zato večina spodaj navedenih informacij temelji na kakovostni oceni, usmerjeni v politiko, izvajanje in zagotavljanju kakovosti v državah članicah (38).
Uppgifter om återintegrering i samhället (37) är knapphändiga i Europa, vilket främst beror på svårigheter att samla in kvantitativ information på detta område. De flesta uppgifter som anges nedan baseras därför på en kvalitativ granskning som fokuserar på politik, genomförande och kvalitetssäkring i medlemsstaterna (38).
Özellikle bu alanda nicel bilgi toplamanın zorlukları yüzünden, sosyal yeniden entegrasyona ilişkin veriler (37) Avrupa’da nadirdir. Dolayısıyla aşağıda verilen bilgilerin pek çoğu, Üye Devletler içerisindeki politika, uygulamalar ve kalite güvencesine odaklanan nitel bir değerlendirmeye dayanmaktadır (38).
Informācija par sociālo reintegrāciju (37) Eiropā ir maz pieejama, galvenokārt tādēļ, ka kvantitatīvas informācijas apkopošana šajā jomā ir problemātiska. Tādēļ tālāk izklāstītās informācijas pamatā pārsvarā ir kvalitatīvs novērtējums, kurā galvenā uzmanība ir pievērsta dalībvalstu politikai, tās īstenošanai un kvalitātes nodrošināšanai (38).
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Alte măsuri concrete de creştere a calităţii tratamentului şi îngrijirilor acordate sunt managementul individual al fiecărui caz, medierea furnizării de servicii specializate (respectiv tratamentul co-morbidităţii) şi evaluarea de către client a pre-tratamentului, astfel încât tratamentul administrat să corespundă mai bine profilului clientului, în vederea realizării unor procente mai ridicate de retenţie şi de eficienţă a tratamentului.
Further concrete steps towards enhancement of quality in treatment and care are individual case management, mediation of the provision of specialist services (i.e. treatment of co-morbidities) and pretreatment client assessments to better match client profiles with the treatment on offer with the aim of achieving longer retention and increased treatment effectiveness.
D'autres mesures concrètes destinées à améliorer la qualité des traitements et des soins sont la gestion individuelle des cas, la médiation de la fourniture de services spécialisés (c'est-à-dire le traitement de co-morbidités) et les évaluations des patients avant le traitement afin de parvenir à une meilleure adéquation entre les profils des patients et le traitement proposé pour atteindre une meilleure rétention dans le traitement et une efficacité accrue de celui-ci.
Weitere konkrete Schritte für die Verbesserung der Qualität von Behandlung und Betreuung sind individuelles Fallmanagement, die Vermittlung von Angeboten spezialisierter Dienste (d. h. die Behandlung komorbider Störungen) und die Untersuchung der Patienten vor der Behandlung, um die Patientenprofile besser auf die angebotenen Behandlungen abstimmen zu können und so einen längeren Verbleib in der Behandlung und eine bessere Wirksamkeit der Therapien zu gewährleisten.
Otros pasos concretos hacia la mejora de la calidad del tratamiento y de la asistencia son la gestión individual de cada caso, la intermediación de servicios especializados (por ejemplo, tratamiento de comorbilidades) y el reconocimiento previo al tratamiento de los pacientes para poder adecuar mejor la oferta de tratamiento y el perfil del paciente. De esta forma, se lograría retener al paciente durante más tiempo e incrementar la efectividad del tratamiento.
Ulteriori passi concreti verso una valorizzazione della qualità delle terapie e delle cure sono rappresentati da gestione individuale dei singoli casi, mediazione nell’erogazione di servizi specialistici (per esempio, il trattamento delle comorbidità) e valutazioni dei pazienti prima dell’inizio della terapia, per assegnare ai pazienti la terapia più adatta ai loro profili, allo scopo di protrarre la terapia più a lungo nel tempo e di accrescerne l’efficacia.
Outras medidas concretas para reforçar a qualidade do tratamento e da assistência são a gestão personalizada dos casos, a mediação da prestação de serviços especializados (isto é, o tratamento de co-morbilidades) e a avaliação dos utentes antes do tratamento, a fim de o adequar melhor ao seu perfil e alcançar maior permanência e maior eficácia no tratamento.
Περαιτέρω συγκεκριμένα μέτρα για τη βελτίωση της ποιότητας της θεραπείας και της περίθαλψης είναι η διαχείριση μεμονωμένων περιπτώσεων, η μεσολάβηση της παροχής εξειδικευμένων υπηρεσιών (π.χ. θεραπεία συννοσηρότητας) και οι προκαταρκτικές αξιολογήσεις των ατόμων που ζητούν θεραπεία ώστε να ταιριάζει καλύτερα το προφίλ των ατόμων αυτών με την προσφερόμενη θεραπεία, με στόχο να εξασφαλίζεται η παραμονή τους για μεγαλύτερο διάστημα και να αυξάνεται η αποτελεσματικότητα της θεραπείας.
Andere concrete maatregelen ter verhoging van de kwaliteit van behandeling en zorg zijn individueel case management, bemiddeling bij de verlening van gespecialiseerde diensten (behandeling van co-morbiditeit) en beoordeling van patiënten voorafgaande aan de behandeling om uit het behandelingsaanbod die behandeling te kiezen die het best aansluit bij het profiel van de cliënt, zodat deze langer binnengehouden kan worden en een effectievere behandeling gerealiseerd kan worden.
Dalšími konkrétními kroky ke zlepšení kvality léčby a péče jsou individuální vedení případů, zprostředkování specializovaných služeb (tj. léčby komorbidit) a posouzení klienta před zahájením léčby, aby zvolená léčba lépe odpovídala jeho profilu, s cílem dosáhnout delšího udržení pacienta v léčbě a zvýšení její účinnosti.
Yderligere konkrete skridt mod en forbedring af behandlings- og plejekvaliteten er individuel "case management" (metode med støttekontaktpersoner), formidling af udbudte specialiserede tjenester (dvs. behandling af ledsagesygdomme) og klientvurderinger forud for behandling for bedre at matche klientprofiler med den udbudte behandling med henblik på at opnå længere fastholdelse og en øget effektivitet af behandlingen.
Edasised konkreetsed sammud ravi ja hoolduse kvaliteedi parandamiseks on individuaalne juhtumikäsitlus, spetsialiseeritud teenuste vahendamine (näiteks kaasnevate haiguste ravi) ja patsientide ravieelne hindamine, et leida igaühele sobivaim ravi ning saavutada tõhusam ja kestvam tulemus.
Muita hoidon ja hoivan laatua parantavia konkreettisia toimenpiteitä ovat asiakkaan yksilöllisten tarpeiden huomiointi, erikoislääkärin palvelujen välitys (esim. samanaikaisten sairauksien hoito) ja tilannekartoituksen tekeminen ennen asiakkaan ohjaamista hoitoon. Näiden toimenpiteiden avulla asiakkaiden profiilit voidaan sovittaa paremmin yhteen hoitotarjonnan kanssa. Näin asiakkaat pysyvät hoidossa pidempään ja hoidon teho paranee.
A kezelés és a gondozás minőségének javítása érdekében tett további konkrét lépések közé tartozik még az egyedi esetkezelés, a specialista szolgáltatások közvetítése (azaz a komorbiditás kezelése) és a páciens kezelés előtti felmérése, hogy a páciens profilja jobban igazodjon a kínált kezeléshez, ami által hosszabb lehet a kezelésben töltött idő, és javulhat a kezelés hatékonysága.
Konkrete trinn for å heve kvaliteten på behandlings- og omsorgstilbudet innbefatter individuell case management, formidling av spesialiserende tjenester (f.eks. behandling av tilleggslidelser), og preterapeutisk vurdering av klientene for å sikre bedre samsvar mellom klientprofil og behandlingen som tilbys, for å øke gjennomføringsgraden og oppnå økt behandlingseffektivitet.
Dalsze konkretne działania w celu podniesienia jakości leczenia i opieki to indywidualne zarządzanie przypadkami, mediacja w celu zapewnienia usług specjalistycznych (np. leczenia osób cierpiących również na zaburzenia psychiczne) oraz przeprowadzenie oceny stanu pacjenta przed rozpoczęciem leczenia w celu lepszego dopasowania profilu pacjenta do dostępnego sposobu leczenia. Umożliwia to dłuższą kontynuację terapii i podniesienie jej skuteczności.
Ďalšie konkrétne kroky smerom k zvyšovaniu kvality liečenia a starostlivosti zahŕňajú riadenie individuálnych prípadov, sprostredkovanie poskytovania služieb špecialistov (t.j. liečenie sprievodnej chorobnosti) a hodnotenia predbežného liečenia klientov, aby sa lepšie zladili profily klientov s ponúkaným liečením s cieľom dosiahnuť dlhšiu zdržanlivosť a zvýšenú účinnosť liečenia.
Nadaljnji konkretni ukrepi za izboljšanje kakovosti zdravljenja in varstva so vodenje posameznih primerov, posredovanje storitev strokovnjakov (npr. zdravljenje komorbidnosti) in presoje uživalcev pred zdravljenjem, da se čim bolje uskladijo značilnosti uživalcev in ponujeno zdravljenje z namenom doseči daljše zadržanje v zdravljenju in povečati njegovo učinkovitost.
Ytterligare konkreta steg mot en förbättring av kvaliteten på behandling och vård är individuell vårdplanering, förmedling av specialistvård (t.ex. behandling av samtidiga symptom) och utredning av vårdbehov för att bättre matcha klienternas profil med den behandling som erbjuds i syfte att uppnå längre behandlingsfullföljande och mer ändamålsenlig behandling.
Tedavi ve bakımda kalitenin iyileştirilmesine yönelik daha başka somut adımlar, özel vaka yönetimi, uzmanlık hizmetleri (yani birden fazla hastalığın tedavisi) verilmesinde aracılık ve tedaviyi daha çok sürdürmek ile artırılmış tedavi etkinliği gerçekleştirmek amacıyla hasta profillerini sunulan tedaviyle daha iyi şekilde eşleştirecek tedavi öncesi hasta değerlendirmelerinden oluşmaktadır.
Citi konkrēti soļi ārstēšanas un aprūpes kvalitātes celšanas virzienā ir atsevišķu pacientu uzraudzība, palīdzība speciālistu pakalpojumu saņemšanā (t.i., blakusslimību ārstēšanā) un pacientu novērtējums pirms terapijas sākuma, lai nolūkā panākt ilgāku ārstniecības rezultātu saglabāšanu un lielāku terapijas efektivitāti nodrošinātu labāku pacientu profilu un pieejamās terapijas atbilstību.
  Capitolul 5: Cocaina ÅŸ...  
Modele obligatorii ale consumului de cocaină şi cocaină crack pot fi asociate cu o creştere a asumării riscurilor privind sănătatea sexuală, iar unele programe cu acces necondiţionat vizează, în special, muncitorii din industria sexului consumatori de cocaină crack, pentru a transmite mesaje privind sexul protejat şi mesaje legate de consumul de droguri şi pentru a distribui prezervative şi lubrifianţi (vezi extrasul privind grupele de sexe).
Compulsive patterns of crack and cocaine use may be associated with an increase in sexual health risk-taking, and some low-threshold programmes specifically target crack-using sex workers to transmit safer sex and drug use messages and to distribute condoms and lubricants (see selected issue on gender).
Les modes compulsifs de consommation de crack et de cocaïne peuvent être associés à une augmentation de la prise de risque pour la santé sexuelle et quelques programmes à bas seuil s'adressent spécifiquement aux prostitués consommateurs de crack afin de leur transmettre des mesures pour des pratiques sexuelles et une consommation de drogue plus sûres et de leur distribuer des préservatifs et des lubrifiants (voir la question particulière sur le genre).
Die kompulsiven Muster des Crack- und Kokainkonsums können mit einer zunehmenden Bereitschaft zu riskanten sexuellen Verhaltensweisen einhergehen. Daher zielen einige niedrigschwellige Programme speziell auf Crack konsumierende Prostituierte ab. Im Rahmen dieser Programme werden Informationen über geschützten Geschlechtsverkehr sowie sicheren Drogenkonsum vermittelt und Kondome und Gleitmittel ausgegeben (siehe das ausgewählte Thema über die Unterschiede zwischen den Geschlechtern).
Las pautas compulsivas del consumo de crack y cocaína pueden coincidir con una mayor predisposición a aceptar comportamientos sexuales arriesgados. De hecho, algunos programas de bajo umbral están especialmente dirigidos a los trabajadores de la industria del sexo que consumen crack, y pretenden aumentar la seguridad en las relaciones sexuales y en el consumo de drogas de este colectivo, además de distribuir condones y lubricantes (véase la cuestión particular sobre género).
I modelli compulsivi di consumo di cocaina e cocaina crack possono essere correlati a un aumento dell’esposizione ai rischi sanitari attraverso il contatto sessuale; alcuni programmi a bassa soglia sono quindi destinati nello specifico ai lavoratori e alle lavoratrici del sesso che fanno uso di crack, ai quali sono destinati messaggi per rendere più sicuri i rapporti sessuali e il consumo di droga e per distribuire profilattici e lubrificanti (cfr. la questione specifica sugli aspetti di genere).
Os padrões compulsivos de consumo de cocaína e cocaína crack podem estar associados a uma maior predisposição para pôr em risco a saúde sexual, sendo alguns programas de porta aberta especificamente destinados aos trabalhadores do sexo que consomem cocaína crack, transmitindo-lhes mensagens sobre práticas sexuais e de consumo de droga mais seguras e distribuindo preservativos e lubrificantes (ver tema específico relativo ao género).
Τα ψυχαναγκαστικά πρότυπα χρήσης κοκαΐνης και κρακ μπορεί να συνδέονται με αύξηση της ριψοκίνδυνης σεξουαλικής συμπεριφοράς, και ορισμένα προγράμματα άμεσης πρόσβασης επικεντρώνονται ειδικά σε χρήστες κρακ που ασκούν επαγγέλματα σχετιζόμενα με το σεξ με στόχο τη μετάδοση μηνυμάτων ασφαλέστερου σεξ και χρήσης ναρκωτικών και τη διανομή προφυλακτικών και λιπαντικών (βλέπε επιλεγμένο θέμα για το φύλο).
Dwangmatige crack- of cocaïnegebruikspatronen kunnen in verband worden gebracht met het nemen van grotere risico’s op het gebied van de seksuele gezondheid. Sommige laagdrempelige programma’s zijn dan ook speciaal gericht op crackgebruikers in de prostitutie, om hun adviezen te geven voor veiliger seksueel gedrag en drugsgebruik, en om condooms en glijmiddelen uit te delen (zie de speciale kwestie over gender).
Vzorce nutkavého užívání cracku a kokainu mohou být spojeny s vyšším zdravotním rizikem v sexuálním chování, a proto se některé nízkoprahové programy konkrétně zaměřují na prostituty a prostitutky, s nimiž komunikují o bezpečném sexu a užívání drog a provádějí distribuci kondomů a lubrikantů (viz vybrané téma – pohlaví).
Tvangsprægede mønstre i brugen af crack og kokain kan være forbundet med en øget risiko for den seksuelle sundhed, og nogle lavtærskelprogrammer er specifikt målrettet mod sexarbejdere, der bruger crack, med henblik på at formidle oplysninger om mere sikker sex og stofbrug og uddele kondomer og smøremidler (se det udvalgte tema om køn).
Cracki- ja kokaiinisõltuvusega võib seostada suurenenud ohte seksuaaltervisele ning mõned madala läve programmid on otseselt suunatud cracki tarbivatele seksuaalteenuste osutajatele, et propageerida ohutumat seksi ja uimastitarbimist ning jagada laiali kondoome ja lubrikante (vt valikteema sugude kohta).
Crack-kokaiinin ja kokaiinin pakonomaisiin käyttötapoihin yhdistyy usein seksuaaliterveydellisen riskinoton lisääntyminen, ja crack-kokaiinia käyttäviin seksityöntekijöihin on kohdennettu joitakin matalan kynnyksen ohjelmia, joissa on annettu valistusta turvallisemmasta seksistä ja huumeidenkäytöstä ja jaeltu kondomeja ja liukastusaineita (ks. sukupuolinäkökulmaa koskeva erityiskysymys).
A kényszeres krekk- és kokainhasználat a szexuális kockázatvállalás megnövekedésével is együtt járhat, ezért néhány alacsonyküszöbű program kifejezetten a krekkhasználó szexmunkásokat veszi célba, a biztonságosabb szexről és kábítószer-használatról szóló üzenetek közvetítése, illetve óvszerek és síkosítók szétosztása céljából (lásd a nemekről szóló kiválasztott témakört).
Tvangsmønstrene forbundet med crack- og kokainbruk kan ses i sammenheng med den økte helserisikoen mange utsetter seg for ved å ha ubeskyttet sex, og enkelte lavterskelprogrammer henvender seg spesielt til crackbrukende sexarbeidere for å fremme sikrere sex og narkotikabruk og dele ut kondomer og glidemiddel (se utvalgt aspekt om kjønn).
Schematy nałogowego zażywania kraku i kokainy mogą wiązać się ze wzrostem ryzykownych zachowań w zakresie zdrowia seksualnego i niektóre programy niskoprogowe są specjalnie skierowane do zażywających krak osób świadczących usługi seksualne w celu przekazania im informacji o bardziej bezpiecznych sposobach uprawiania seksu i zażywania narkotyków, jak również dystrybucji prezerwatyw i środków nawilżających (patrz wybrane zagadnienie dotyczące płci).
Nutkavé formy užívania kraku a kokaínu môžu súvisieť s narastajúcim riskovaním so sexuálnym zdravím a niektoré nízkoprahové programy sa špeciálne zameriavajú na pracovníkov v oblasti sexu, ktorí užívajú krak, aby prenášali posolstvá o bezpečnejšom sexe a užívaní drog a aby distribuovali kondómy a lubrikačné krémy (pozri vybranú otázku o pohlaví).
Kompulzivne vzorce uživanja crack kokaina in kokaina je mogoče povezati s povečevanjem tveganja na področju spolnih bolezni, zato so nekateri nizkopražni programi posebej namenjeni spolnim delavkam, ki uživajo crack heroin, in jih obveščajo o varnejši spolnosti in uživanju drog ter delijo kondome in lubrikante (glej izbrano vprašanje o spolu).
Tvångsmässiga mönster för användning av crack och kokain kan vara förenade med ökat risktagande i fråga om sexuell hälsa. Vissa lågtröskelprogram inriktas särskilt på sexarbetare som använder crack och syftar till att sprida information om säker sex och droganvändning och att dela ut kondomer och glidmedel (se temakapitel om genus).
Crack ve kokainin kompülsif kullanım şekilleri cinsel sağlık açısından daha fazla risk alınmasına yol açabilmekte ve bazı düşük eşikli programlar, daha güvenli seks ve uyuşturucu kullanımı mesajları vermek ve prezervatif ve lubrikant dağıtmak için özellikle crack kullanan seks çalışanlarını hedef almaktadır (cinsiyet hakkındaki seçili yayına bakın).
Kreka un kokaīna kompulsīvas lietošanas ievirzes var būt saistītas ar lielākiem seksuāliem veselības riskiem, un dažas zema sliekšņa pakalpojumu programmas ir domātas tieši seksa industrijas pārstāvjiem, kas lieto kokaīnu, lai informētu par drošāku seksu un drošāku narkotiku lietošanu un izdalītu prezervatīvus un lubrikantus (skatīt īpašo tēmu par dzimumatšķirībām).
  Capitolul 3: Canabis  
Sondajele naţionale sau locale realizate în gospodării, în rândul recruţilor şi în şcoli au arătat o creştere considerabilă a consumului de canabis în timpul anilor 1990 în aproape toate ţările Uniunii Europene, mai ales în rândul tinerilor.
National or local household, conscript and school surveys have shown that cannabis use increased markedly during the 1990s in almost all EU countries, particularly among young people. This increase has continued until recently in almost all countries, although there are signs of stabilisation or even decreases in some cases.
Les étudies nationales ou locales sur les ménages, les conscrits et le milieu scolaire ont montré que la consommation de cannabis a connu une forte hausse au cours des années 1990 dans presque tous les pays de l'UE, en particulier chez les jeunes. Cette hausse s'est poursuivie jusqu'il y a peu dans la quasi-totalité des pays, bien qu'une stabilisation, voire une baisse, ait été observée dans certains cas.
Die Ergebnisse der nationalen oder lokalen Haushaltserhebungen sowie der Befragungen unter Wehrpflichtigen und an Schulen zeigen, dass der Cannabiskonsum insbesondere unter Jugendlichen in den 90er Jahren in nahezu allen EU-Ländern erheblich zugenommen hat. Dieser Anstieg hat sich bis vor kurzem in fast allen Ländern fortgesetzt, wobei es jedoch in einigen Fällen Anzeichen für eine Stabilisierung oder sogar für einen Rückgang des Cannabiskonsums gibt.
Las encuestas en hogares a nivel local o nacional, en cuarteles y en colegios revelan que el consumo de cannabis aumentó notablemente durante los años noventa en casi todos los países de la UE, sobre todo entre los jóvenes. Hasta fechas recientes se ha seguido produciendo un incremento en casi todos los países, aunque hay signos de estabilización o incluso de retroceso en algunos casos.
Le indagini a livello nazionale o locale, tra i militari di leva e nelle scuole hanno mostrato che il consumo di cannabis è aumentato nettamente nel corso degli anni Novanta in quasi tutti i paesi dell’UE, particolarmente fra i giovani. Questa tendenza all’aumento è continuata fino a non molto tempo fa quasi ovunque, nonostante non manchino i segnali di stabilizzazione o persino, in taluni casi, di diminuzione.
Os inquéritos nacionais ou locais às famílias, aos recrutas e nas escolas mostraram que o consumo de cannabis aumentou muito na década de 90, em quase todos os países da UE, sobretudo entre os jovens. Este aumento manteve-se até há pouco tempo em quase todos os países, embora haja indícios de estabilização, ou mesmo de diminuição, em alguns casos.
Έρευνες σε εθνικό ή τοπικό επίπεδο σε νοικοκυριά, έρευνες σε στρατευμένους και στον μαθητικό πληθυσμό δείχνουν ότι η χρήση της κάνναβης αυξήθηκε σημαντικά κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 σε όλες σχεδόν τις χώρες της ΕΕ, ιδίως στους νέους. Η αύξηση αυτή συνεχιζόταν έως πρόσφατα σε όλες σχεδόν τις χώρες, μολονότι υπάρχουν ενδείξεις σταθεροποίησης ή ακόμη και μείωσης σε ορισμένες περιπτώσεις.
Nationale en lokale enquêtes onder gezinnen, dienstplichtigen en scholieren hebben aangetoond dat het cannabisgebruik in de jaren negentig in vrijwel alle landen van de EU aanzienlijk is gestegen, met name onder jongeren. Tot recentelijk duurde deze stijging in bijna alle landen voort, hoewel er tekenen zijn dat het gebruik stabiliseert of in sommige gevallen zelfs afneemt.
Podle národních či místních průzkumů prováděných v domácnostech, mezi branci a ve školách se užívání konopí v 90. letech výrazně zvýšilo téměř ve všech zemích EU, zvláště pak mezi mladými lidmi. Tento nárůst pak prakticky ve všech zemích až donedávna pokračoval, v některých případech se však objevují známky stabilizace či dokonce poklesu.
Nationale eller lokale husstandsundersøgelser, undersøgelser af værnepligtige og skolebørn har vist, at brugen af cannabis steg markant i 1990'erne i alle EU-lande, især blandt unge. Denne stigning har varet ved indtil for nylig i næsten alle lande, selv om der er tegn på en stabilisering eller endog fald i nogle tilfælde.
Üleriigilised või kohalikud leibkonnauuringud ning kutsealuseid ja koole hõlmavad uuringud on näidanud, et kanepi tarbimine suurenes märgatavalt 1990aastatel peaaegu kõikides EL riikides, eelkõige noorte hulgas. See kasv on kuni viimase ajani jätkunud peaaegu kõikides riikides, kuigi mõnedel juhtudel on märke stabiliseerumisest või isegi vähenemisest.
Kansallisista tai paikallisista kotitalouksille, varusmiehille ja koululaisille tehdyistä kyselyistä saadut tulokset paljastavat, että kannabiksen käyttö lisääntyi 1990-luvulla voimakkaasti lähes kaikissa EU-maissa, erityisesti nuorten keskuudessa. Kasvu on jatkunut viime vuosiin asti lähes kaikissa maissa, vaikka joissakin tapauksissa on nähtävissä merkkejä sen pysähtymisestä tai jopa vähenemisestä.
Az országos vagy helyi háztartási, sorozási és iskolai felmérések azt mutatják, hogy a kannabiszhasználat az 1990-es évek során szinte valamennyi EU-s országban jelentősen nőtt, különösen a fiatalok körében. Ez a növekedés egészen a közelmúltig folytatódott majdnem minden országban, bár néhány esetben a stabilizálódásra vagy akár a csökkenésre utaló jeleket is lehetett tapasztalni.
Nasjonale og lokale befolkningsundersøkelser, skoleundersøkelser og undersøkelser blant vernepliktige har vist at bruken av cannabis økte kraftig i løpet av 1990-årene i nesten alle EU-land, spesielt blant ungdom. Denne økningen fortsatte inntil nylig i nesten alle landene, selv om det i noen tilfeller er tegn til en stabilisering av utviklingen eller til og med en nedgang.
Badania prowadzone w skali krajowej i lokalnej w gospodarstwach domowych, wśród poborowych i w szkołach ujawniły, że w latach 90-tych nastąpił znaczny wzrost spożycia konopi indyjskich prawie we wszystkich krajach UE, szczególnie widoczny wśród młodzieży. Jeszcze do niedawna wzrost spożycia obserwowano w prawie wszystkich krajach, chociaż w niektórych przypadkach widoczne są oznaki ustabilizowania się jego poziomu lub nawet spadku.
Celoštátne alebo miestne prieskumy domácností, odvedencov alebo škôl ukázali, že užívanie kanabisu sa výrazne zvýšilo počas deväťdesiatych rokov minulého storočia v takmer všetkých krajinách EÚ, najmä medzi mladými ľuďmi. Tento nárast pokračoval až donedávna v takmer všetkých krajinách, hoci v niektorých prípadoch existujú príznaky stabilizácie alebo dokonca poklesu.
Nacionalne ali lokalne raziskave v gospodinjstvih ter raziskave med naborniki in šolsko mladino so pokazale, da se je v skoraj vseh državah EU uživanje konoplje znatno povečalo v 90. letih prejšnjega stoletja, zlasti med mladimi. To povečevanje se je v skoraj vseh državah nadaljevalo do nedavnega, čeprav se pojavljajo znamenja, ki kažejo na umiritev ali celo zmanjšanje v nekaterih primerih.
Nationella undersökningar, enkäter i hushållen, bland intagna och i skolorna har visat att cannabisanvändning ökade markant under 1990-talet i nästan alla EU-länder, särskilt bland unga människor. Denna ökning har tills nyligen fortsatt i nästan alla länder, även om det finns tecken som tyder på en stabilisering eller till och med nedgång i vissa fall.
Ulusal veya yerel ev, askerlik ve okul araştırmaları, 1990’larda çoğu AB ülkesinde, bilhassa gençler arasında esrar kullanımının belirgin ölçüde arttığını göstermiştir. Her ne kadar bazı durumlarda dengelenme ve hatta düşüşe dair işaretler olsa bile, bu artış neredeyse tüm ülkelerde yakın zamana kadar sürmüştür.
Valsts un vietēja mēroga mājsaimniecību, jauniesaucamo un skolu aptaujas liecina, ka 90. gados kaņepju lietošana ir ievērojami pieaugusi gandrīz visās ES valstīs, jo īpaši jauniešu vidū. Pieaugums gandrīz visās valstīs ir turpinājies gandrīz līdz šim laikam, lai gan dažos gadījumos var runāt par stabilizācijas vai pat samazinājuma pazīmēm.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Proiectul Prism [Prisma] este iniţiativa internaţională creată pentru a preveni deturnarea precursorilor chimici folosiţi în fabricarea ilegală de droguri sintetice, printr-un sistem de notificări anterioare exportului pentru comerţ licit, adresate International Narcotics Control Board (INCB) [Biroul Internaţional pentru Controlul Narcoticelor], şi prin raportarea opririi transporturilor sau a efectuării unor capturi atunci când au loc tranzacţii dubioase.
Project Prism is the international initiative set up to prevent the diversion of precursor chemicals used in the illicit manufacture of synthetic drugs, through a system of pre-export notifications for licit trade to the International Narcotics Control Board (INCB) and the reporting of shipments stopped and seizures made when suspicious transactions occur.
Le projet Prisme est une initiative internationale lancée pour empêcher le détournement de précurseurs utilisés dans la fabrication illicite de drogues de synthèse grâce à un système de notifications à l'Office international de contrôle des stupéfiants (OICS) avant l'exportation légale de ces substances et de déclaration des lots bloqués et des saisies réalisées en cas de transactions suspectes.
Das Project Prism ist eine internationale Initiative, die die Abzweigung chemischer Grundstoffe für die illegale Herstellung synthetischer Drogen verhindern soll und sich dabei zum einen auf ein System stützt, in dem vor der legalen Ausfuhr von Grundstoffen Meldungen an das International Narcotics Control Board [Internationales Suchtstoffkontrollamt] (INCB) erfolgen, und zum anderen auf die Meldung von abgefangenen Lieferungen und Sicherstellungen im Falle verdächtiger Transaktionen zurückgreift.
El proyecto Prisma es una iniciativa internacional creada para prevenir la desviación de los precursores químicos utilizados en la fabricación ilegal de drogas sintéticas que, por un lado, se vale de un sistema de notificaciones previas a la exportación para operaciones comerciales legales a la Junta Internacional de Fiscalización de Estupefacientes (JIFE) y, por el otro, hace uso de la notificación de envíos interceptados e incautaciones llevadas a cabo en caso de transacciones sospechosas.
Il progetto “Prisma” è l’iniziativa internazionale formulata per prevenire la diversione dei precursori chimici usati nella produzione illecita delle droghe sintetiche, attraverso un sistema di notifiche preventive all’esportazione per il commercio lecito al Comitato di controllo internazionale dei narcotici (INCB) e la segnalazione dei carichi fermati e dei sequestri effettuati in caso di transazioni sospette.
O Projecto Prism é uma iniciativa internacional criada para prevenir o desvio de precursores químicos utilizados no fabrico ilegal de drogas sintéticas, através de um sistema de notificação prévia das exportações realizadas no âmbito do comércio legal ao Conselho Internacional para o Controlo de Estupefacientes (International Narcotics Control Board (INCB)) e da notificação dos carregamentos interceptados e das apreensões efectuadas quando há operações suspeitas.
Το σχέδιο «Prism» (Project Prism) είναι η διεθνής πρωτοβουλία που αναλήφθηκε για την αποτροπή της εκτροπής χημικών πρόδρομων χημικών ουσιών που χρησιμοποιούνται στην παράνομη παραγωγή συνθετικών ναρκωτικών, μέσω ενός συστήματος εκ των προτέρων κοινοποίησης των εξαγωγών που πραγματοποιούνται στο πλαίσιο του νόμιμου εμπορίου στο Διεθνές Όργανο Ελέγχου των Ναρκωτικών (INCB) και της αναφοράς των αποστολών που σταματούνται και των κατασχέσεων που πραγματοποιούνται σε περιπτώσεις ύποπτων συναλλαγών.
Het Prisma-project is een internationaal initiatief dat is opgezet om de verspreiding van precursorchemicaliën die voor de illegale vervaardiging van synthetische drugs worden gebruikt, te voorkomen. Hiertoe wordt een systeem gehanteerd dat is gebaseerd op voorafgaande kennisgevingen van uitvoer voor legale handel aan de International Narcotics Control Board (INCB) en rapportage van tegengehouden verzendingen en uitgevoerde inbeslagnemingen bij verdachte transacties.
Projekt Prism je mezinárodní iniciativou, která má za cíl zabránit zneužití chemických prekurzorů užívaných při nelegální výrobě syntetických drog, a to prostřednictvím systému oznámení zasílaných před vývozem při zákonném obchodu Mezinárodnímu úřadu pro kontrolu omamných látek (International Narcotics Control Board, INCB) a nahlášení zastavených dodávek a provedených záchytů v případě podezřelých transakcí.
Prisme-projektet er det internationale initiativ til bekæmpelse af den ulovlige handel med de prækursorer, der anvendes i den illegale fremstilling af syntetiske stoffer, gennem et system med forudgående eksportanmeldelse af lovlig handel til det internationale narkotikakontrolråd (INCB) og indberetning af opbragte forsendelser og foretagne beslaglæggelser i forbindelse med mistænkelige transaktioner.
Projekt “Prism” on rahvusvaheline algatus, mille eesmärk on ennetada sünteetiliste ainete ebaseaduslikus tootmises kasutatavate lähteainete levikut. Selleks esitatakse rahvusvahelisele narkootikumide kontrollinõukogule (International Narcotics Control Board, INCB) seadusliku kauplemise teatised enne ekspordi toimumist ning teatatakse kahtlaste tehingute ilmnemisel peatatud partiidest ja läbi viidud konfiskeerimistest.
Prism-hanke on kansainvälinen aloite, jonka tavoitteena on ehkäistä synteettisten huumeiden lähtöaineina käytettävien kemikaalien kulkeutuminen laittomiin tarkoituksiin tekemällä laillisesta kaupasta vientiä edeltävä ilmoitus kansainväliselle huumausainevalvontalautakunnalle (INCB) sekä ilmoittamalla epäilyksiä herättäneiden liiketoimien yhteydessä pysäytetyistä toimituksista ja tehdyistä takavarikoista.
A Prizma projekt a szintetikus kábítószerek tiltott előállításában használt vegyi prekurzorok eltérítésének megelőzésére létrehozott nemzetközi kezdeményezés, amely a Nemzetközi Kábítószer-ellenőrző Testület (INCB) felé, törvényes kereskedelem céljából való export előtti bejelentési rendszeren és a gyanús tranzakciók esetén feltartóztatott szállítmányok és végrehajtott lefoglalások bejelentésén keresztül fejti ki hatását.
Project Prism er et internasjonalt tiltak som skal forebygge handel med prekursorer til bruk i den illegale produksjonen av syntetiske stoffer. Prosjektet er basert på et system med forhåndsmeldinger om lovlig eksport til INBC, FNs internasjonale komité for narkotikakontroll, og rapportering av beslaglagte forsendelser og beslag gjort ved mistenkelige transaksjoner.
Projekt Pryzmat jest inicjatywą międzynarodową powołaną w celu przeciwdziałania zmianie zastosowania prekursorów chemicznych do celów nielegalnej produkcji narkotyków syntetycznych, poprzez system przedeksportowego zgłaszania legalnego handlu do Międzynarodowego Organu Kontroli Środków Odurzających (INCB) oraz zgłaszanie zatrzymanych i skonfiskowanych przesyłek w przypadku podejrzanych transakcji.
Projekt Prism je medzinárodnou iniciatívou zriadenou na prevenciu zneužívania prekurzorových chemikálií na nezákonnú výrobu syntetických drog prostredníctvom systému predexportných oznámení o zákonnom obchode Medzinárodnej rade pre kontrolu narkotík (INCB) a poskytovania správ o zastavených zásielkach a zachyteniach vykonaných v prípade podozrivých transakcií.
Projekt Prizma je mednarodna pobuda, sprejeta za preprečevanje zlorabe predhodnih sestavin, ki se uporabljajo v prepovedani proizvodnji sintetičnih drog, ki deluje prek sistema obveščanja o zakoniti trgovini pred izvozom Mednarodne uprave za kontrolo narkotikov (INCB) ter prijavljanja zaustavljenih pošiljk in zasegov pri sumljivih poslih.
Projektet Prism är ett internationellt initiativ som inrättats för att förhindra avledning av sådana prekursorer som används i olaglig framställning av syntetiska droger genom ett system där laglig handel inlämnar anmälan före export till Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) och rapportering sker av de leveranser som stoppats och beslag som gjorts när misstänkta transaktioner genomförts.
Prizma Projesi, Uluslararası Narkotik Kontrol Kurulu’na (INCB) yasal ticaret için bir ihracat öncesi bildirim sistemi ile durdurulan sevkiyatların rapor edilmesi ve kuşkulu işlemler olduğunda yapılan ele geçirmeler yoluyla sentetik uyuşturucuların yasadışı imalatında kullanılan öncül kimyasalların saptırımını önlemek üzere oluşturulmuş uluslararası girişimdir.
,,Prism” projekts ir starptautiska iniciatīva ar mērķi novērst nelikumīgā sintētisko narkotiku izgatavošanā izmantojamo prekursoru ķimikāliju novirzīšanu, liekot lietā Starptautiskās narkotiku kontroles padomes (INCB) pirmseksporta paziņošanas sistēmu, kas paredz ziņot par likumīgām komerciālām darbībām, un ziņošanu par aizturētiem sūtījumiem un atsavināšanu aizdomīgu darījumu gadījumā.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Atât gama-hidroxibutiratul (GHB), cât şi ketamina se monitorizează în prezent ca urmare a îngrijorării manifestate de Uniunea Europeană în 2000 în ceea ce priveşte utilizarea necorespunzătoare a acestor droguri în scopuri recreative (130).
Both gamma-hydroxybutyrate (GHB) and ketamine are being monitored following EU concerns arising in 2000 about the misuse of these drugs for recreational purposes (130). In March 2001 the UN drugs control system added GHB to the list of internationally controlled drugs, and as a result all EU Member States have been updating their legislation on this substance. More recently, in March 2006, the INCB recommended that the WHO expedite its review to determine whether ketamine should be placed under international control (INCB, 2006a). At national level, ketamine is controlled under drugs legislation, as opposed to medicine regulations, in almost half of the EU Member States.
Le gamma-hydroxybutyrate (GHB) et la kétamine sont contrôlés en raison des préoccupations suscitées en 2000 au niveau européen par l'abus de ces substances dans un cadre récréatif (130). En mars 2001, le système de contrôle des stupéfiants des Nations unies a ajouté le GHB à la liste des substances contrôlées au niveau international. À la suite de cela, tous les États membres de l'UE ont actualisé leur législation pour inclure cette substance. Plus récemment, en mars 2006, l'OICS a recommandé que l'OMS accélère son étude pour déterminer si la kétamine devait être placée sous contrôle international (OICS, 2006a). À l'échelle nationale, la kétamine est contrôlée dans le cadre de la législation antidrogue et non en vertu de la réglementation sur les médicaments dans près de la moitié des États membres de l'Union européenne.
Sowohl Gamma-Hydroxybuttersäure (GHB) als auch Ketamin werden beobachtet, seit im Jahr 2000 in der EU Besorgnis über den Missbrauch dieser Drogen in der Freizeit aufkam (130). Im März 2001 wurde GHB im Rahmen des Drogenkontrollsystems der Vereinten Nationen in die Liste der international kontrollierten Drogen aufgenommen. In der Folge änderten alle EU-Mitgliedstaaten ihre Rechtsvorschriften hinsichtlich dieser Substanz. Im März 2006 empfahl das INCB eine Ausweitung der Untersuchungen der WHO, um festzustellen, ob Ketamin ebenfalls unter internationale Kontrolle gestellt werden sollte ($fn,$fn). Auf nationaler Ebene wird Ketamin in fast der Hälfte der EU-Mitgliedstaaten nicht im Rahmen der Arzneimittelgesetzgebung, sondern durch die Drogengesetzgebung kontrolliert.
Tanto el gammahidroxibutirato (GHB) como la ketamina están sometidos a vigilancia desde que en el año 2000 se despertara en la UE la inquietud acerca del abuso de estas drogas con fines recreativos (130). En marzo de 2001 el sistema de control de drogas de las Naciones Unidas añadió el GHB a la lista de drogas controladas a escala internacional, y, en consecuencia, todos los Estados miembros de la UE han actualizado su legislación con respecto a esta sustancia. Más recientemente, en marzo de 2006, la JIFE recomendó a la OMS que acelerase su revisión para determinar si la ketamina debería someterse a control internacional (JIFE,$fn). A escala nacional, la ketamina es controlada en virtud de la legislación sobre droga, y no por las disposiciones sobre medicina, en casi la mitad de los Estados miembros de la UE.
Gamma-idrossibutirato (GHB) e chetamina sono monitorate da quando nel 2000 sono dilagati nel territorio europeo i timori sull’abuso di queste sostanze per scopi edonistici (130). Nel marzo 2001 il sistema delle Nazioni Unite di controllo degli stupefacenti ha inserito il GHB nell’elenco delle sostanze controllate a livello internazionale, con la conseguenza che tutti gli Stati membri dell’Unione europea hanno aggiornato la propria legislazione in materia. Di recente, nel marzo 2006, l’INCB ha raccomandato all’OMS di accelerare la sua revisione per capire se la chetamina dovesse essere sottoposta al controllo internazionale (INCB, 2006a). A livello nazionale, in quasi la metà degli Stati membri dell’UE la chetamina è controllata nell’ambito della legislazione sugli stupefacenti e non di quella sui medicinali.
Tanto o gama-hidroxibutirato (GHB) como a cetamina estão a ser monitorizados depois das preocupações que surgiram na UE no ano 2000 a respeito do consumo destas drogas para fins recreativos (130). Em Março de 2001, o sistema de controlo da droga das Nações Unidas acrescentou o GHB à lista de drogas controladas a nível internacional e, em consequência disso, todos os Estados-Membros da UE têm vindo a actualizar a sua legislação sobre esta substância. Mais recentemente, em Março de 2006, o INCB recomendou que a OMS acelerasse a sua análise para determinar se a cetamina deve ser ou não colocada sob controlo internacional (INCB, 2006a). A nível nacional, a cetamina é controlada ao abrigo da legislação em matéria de droga, e não da regulamentação relativa aos medicamentos, em quase metade dos Estados-Membros da UE.
Τόσο το γάμα-υδροξυβουτυρικό οξύ (GHB) όσο και η κεταμίνη τελούν υπό παρακολούθηση μετά τις ανησυχίες που εκφράστηκαν στην ΕΕ το 2000 σχετικά με την κατάχρηση αυτών των ναρκωτικών ουσιών για ψυχαγωγικούς σκοπούς (130). Τον Μάρτιο του 2001 το σύστημα ελέγχου ναρκωτικών των Ηνωμένων Εθνών πρόσθεσε το GHB στον κατάλογο των διεθνώς ελεγχόμενων ναρκωτικών και, ως εκ τούτου, όλα τα κράτη μέλη της ΕΕ επικαιροποίησαν τη νομοθεσία τους σε σχέση με την ουσία αυτή. Πιο πρόσφατα, τον Μάρτιο του 2006, το INCB ζήτησε την επίσπευση της έρευνας της ΠΟΥ για το εάν η κεταμίνη θα πρέπει να τεθεί υπό διεθνή έλεγχο (INCB, 2006α). Σε εθνικό επίπεδο, η κεταμίνη ελέγχεται βάσει νόμων περί ναρκωτικών και όχι βάσει κανονισμών περί φαρμάκων στα μισά περίπου κράτη μέλη της ΕΕ.
Gamma-hydroxybutyraat (GHB) en ketamine worden beide nauwlettend gevolgd nadat in 2000 bezorgdheid was ontstaan in de EU over misbruik van deze drugs voor recreatieve doeleinden (130). In maart 2001 is GHB door het VN-drugscontrolesysteem toegevoegd aan de lijst van internationaal gecontroleerde drugs, en naar aanleiding daarvan hebben alle EU-lidstaten hun wetgeving over deze stof aangepast. Meer recentelijk, in maart 2006, heeft het INCB de WHO aanbevolen om vaart te maken met haar beoordeling ten aanzien van de vraag of ketamine al dan niet in aanmerking komt voor internationale controle (INCB, 2006a). In bijna de helft van de EU-lidstaten valt ketamine op nationaal niveau onder de drugswetgeving, niet onder de regelgeving voor medicijnen.
Gama-hydroxybutyrát (GHB) i ketamin se sledují poté, co se v roce 2000 objevily v EU obavy ze zneužívání těchto drog k rekreačním účelům (130). V březnu 2001 systém OSN pro kontrolu omamných látek přidal GHB na seznam mezinárodně kontrolovaných látek a od té doby díky tomu všechny členské státy EU novelizují svou legislativu týkající se této látky. Nedávno, v březnu 2006, doporučil úřad INCB, aby Světová zdravotnická organizace uspíšila vypracování svého posudku, aby bylo možné rozhodnout, zda by měl ketamin podléhat mezinárodní kontrole (INCB, 2006a). Na národní úrovni se téměř v polovině členských států EU zabývá ketaminem drogová legislativa namísto legislativy zdravotnické.
Både gammahydroxybutyrat (GHB) og ketamin overvåges, efter at der i EU i 2000 opstod bekymring over misbrug af disse stoffer til fritidsbrug (130). I marts 2001 blev GHB som led i FN's narkotikakontrolsystem anført i fortegnelsen over internationalt kontrollerede stoffer, og som følge heraf har alle EU-medlemsstater ajourført deres lovgivning om dette stof. For kort tid siden, i marts 2006, anbefalede INCB, at WHO fremskynder sin gennemgang med henblik på at fastslå, om ketamin bør omfattes af international kontrol (INCB, 2006a). På nationalt plan kontrolleres ketamin på grundlag af narkotikalovgivningen, i modsætning til lægemiddellovgivningen, i næsten halvdelen af EU-medlemsstaterne.
Nii gamma-hüdroksübutüraati (GHB) kui ka ketamiini hakati kontrollima pärast seda, kui ELis tekkis 2000. a mure nende uimastite kuritarvitamise tõttu meelelahutuslikel eesmärkidel.(130) ÜRO rahvusvaheline uimastite kontrolli büroo (International Narcotics Control Board, INCB) lisas 2001. a märtsis GHB rahvusvaheliselt reguleeritavate uimastite nimekirja ning seejärel on kõik ELi liikmesriigid ajakohastanud oma vastavaid õigusakte. Hiljuti, 2006. a märtsis, soovitas ÜRO rahvusvaheline uimastite kontrolli büroo Maailma Terviseorganisatsioonil kiirendada oma revisjoni selles kohta, kas ketamiin peaks olema rahvusvahelise kontrolli all ($fn,$fn). Siseriiklikul tasandil on ketamiin kontrollitav uimasteid käsitlevate õigusaktide ja mitte meditsiini käsitlevate määruste alusel peaaegu pooltes ELi liikmesriikides.
Sekä gammahydroksibutyraatti (GHB) että ketamiini asetettiin valvontaan sen jälkeen, kun EU ilmaisi vuonna 2000 huolensa näiden huumeiden väärinkäytöstä viihdeympäristöissä (130). YK:n huumevalvontajärjestelmässä GHB lisättiin kansainvälisesti valvottujen huumeiden luetteloon maaliskuussa 2001, minkä seurauksena kaikki EU:n jäsenvaltiot ovat päivittäneet tätä ainetta koskevaa lainsäädäntöään. Sittemmin maaliskuussa 2006 INCB suositteli, että WHO jouduttaisi lausuntoaan siitä, tulisiko ketamiinikin asettaa kansainväliseen valvontaan (INCB, 2006a). Kansallisella tasolla ketamiinin valvonta perustuu lähes puolessa EU:n jäsenvaltioista huumelainsäädäntöön eikä lääkelainsäädäntöön.
Mind a gamma-hidroxibutirátot (GHB), mind a ketamint folyamatosan figyelik azóta, hogy az EU-ban 2000-ben aggályok merültek fel az e kábítószerekkel való rekreációs célú visszaélésekkel kapcsolatban130. 2001. márciusban az ENSZ kábítószer-ellenőrző rendszere felvette a GHB-t a nemzetközi felügyelet alá eső kábítószerek listájára, és ennek következtében az összes EU-tagállam frissítette az erre az anyagra vonatkozó jogszabályait. Újabb fejleményként az INCB 2006. márciusban azt ajánlotta, hogy a WHO gyorsítsa meg az annak eldöntésére irányuló felülvizsgálatát, hogy a ketamint is nemzetközi ellenőrzés alá kell-e vonni (INCB, 2006a). Nemzeti szinten a ketamint az országok közel felében a kábítószerügyi jogszabályok szerint ellenőrzik, nem pedig az orvosi rendeletek alapján.
Både gamma-hydroksybutyrat (GHB) og ketamin overvåkes som følge av EUs økende bekymringer i 2000 for misbruk av disse stoffene i rekreasjonssammenheng (130). I mars 2001 satte FNs narkotikakontrollsystem GHB opp på listen over internasjonalt kontrollerte stoffer, og som et resultat av dette har alle EUs medlemsstater oppdatert sin lovgivning vedrørende dette stoffet. I mars 2006 anbefalte INBC WHO å framskynde sin vurdering av hvorvidt ketamin skulle være gjenstand for internasjonal kontroll (INBC, 2006a). På nasjonalt plan er ketamin regulert av narkotikalovgivningen i halvparten av EUs medlemsstater, og ikke av legemiddellovgivningen.
Zarówno kwas gamma-hydroksymasłowy (GHB), jak i ketamina podlegają monitorowaniu w wyniku obaw, które pojawiły się w UE w 2000 r. w związku z rekreacyjnym zażywaniem tych narkotyków (130). W marcu 2001 r. system kontroli narkotyków ONZ dodał GHB do listy narkotyków objętych kontrolą międzynarodową i w związku z tym wszystkie państwa członkowskie UE znowelizowały przepisy dotyczące tej substancji. Niedawno, w marcu 2006 r., INCB zalecił Światowej Organizacji Zdrowia przyspieszenie badań w celu stwierdzenia, czy ketaminę należy poddać kontroli międzynarodowej (INCB, 2006a). Na poziomie krajowym w niemal połowie państw członkowskich UE ketamina podlega kontroli w ramach prawa antynarkotykowego w przeciwieństwie do prawa medycznego.
Gama-hydroxybutyrát (GHB) a ketamín sa monitorujú v dôsledku obáv EÚ, ktoré sa objavili v roku 2000, zo zneužívania týchto drog na rekreačné účely (130). V marci 2001 systém OSN na kontrolu drog pridal GHB do zoznamu medzinárodne kontrolovaných drog, v dôsledku toho všetky členské štáty EÚ aktualizujú svoju legislatívu o tejto látke. Nedávnejšie, v marci 2006, odporučil INCB, aby WHO urýchlila svoju analýzu, či by sa mal ketamín dať pod medzinárodnú kontrolu ($fn,$fn). Na národnej úrovni je ketamín kontrolovaný podľa legislatívy súvisiacej s drogami, na rozdiel od právnych predpisov týkajúcich sa liekov, v takmer polovici členských štátov EÚ.
Spremljanje gamahidroksibutirata (GHB) in ketamina poteka odkar se je leta 2000 v EU pojavila zaskrbljenost zaradi zlorabe teh drog za rekreativne namene (130). Marca 2001 je sistem ZN za nadzor prepovedanih drog dodal GHB na seznam mednarodno nadzorovanih drog, zato so vse države članice EU dopolnile svojo zakonodajo o tej snovi. Še kasneje, marca 2006, je INCB priporočil, da SZO pospeši svoj pregled in določi, ali bi bilo treba za ketamin izvajati mednarodni nadzor (INCB, 2006a). Na nacionalni ravni se v skoraj polovici držav članic EU ketamin nadzoruje z zakonodajo o drogah, in ne s predpisi o zdravilih.
Både gammahydroxybutyrat (GHB) och ketamin övervakas efter det att farhågor väckts i EU 2000 om missbruk av dessa droger i rekreationella syften (130). I mars 2001 införde FN:s narkotikakontrollsystem GNB på listan över internationellt narkotikaklassade droger. Som ett resultat av detta har samtliga medlemsstater i EU uppdaterat sin lagstiftning beträffande detta ämne. I mars 2006 rekommenderade INCB att Världshälsoorganisationen påskyndar sin översyn för att avgöra om ketamin borde placeras under internationell tillsyn (INCB,2006a). I nästan hälften av EU:s medlemsstater regleras ketamin på nationell nivå under narkotikalagstiftningen, i stället för i bestämmelser om läkemedel.
Gama-hidroksibütrat (GHB) ve ketaminin eğlence amacıyla suistimal edilmesinin 2000 yılında AB’de endişe yaratmasını takiben her iki uyuşturucu da izlenmektedir (130). BM uyuşturucu kontrol sistemi Mart 2001’de GHB’yi uluslararası olarak kontrol edilen uyuşturucular listesine eklediğinden dolayı, tüm AB Üye Devletleri bu madde hakkındaki mevzuatını güncellemektedir. Daha yakın zamanda, Mart 2006’da, INCB, WHO’nun ketaminin uluslararası kontrol altına alınıp alınmamasına dair değerlendirmesini hızlandırmasını tavsiye etmiştir (INCB, 2006a). Ulusal düzeyde, ketamin AB Üye Devletleri’nin neredeyse yarısında, ilaç düzenlemelerinin yerine, uyuşturucu mevzuatı kapsamında kontrol edilmektedir.
Gan gamma-hidroksibutirāta (GHB), gan ketamīna pārraudzība ir sākta pēc tam, kad ES 2000. gadā bija paudusi bažas par šo vielu ļaunprātīgu, ar izklaidi saistītu izmantošanu (130). GHB 2001. gadā ir iekļauts ANO narkotiku kontroles sistēmas starptautiski kontrolējamo narkotiku sarakstā, līdz ar to visas ES dalībvalstis ir precizējušas ar šo vielu saistītos valsts tiesību aktus. Turklāt pavisam nesen, 2006. gada martā INCB ir aicinājusi PVO pasteidzināt pārbaudes, lai noteiktu, vai par starptautiski kontrolējamu vielu būtu jāuzskata arī ketamīns (INCB, 2006a). Valsts līmenī gandrīz puse ES dalībvalstu kontrolē ketamīnu saskaņā ar narkotiku tiesisko regulējumu pretstatā medicīnas tiesiskajam regulējumam.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Datele furnizate de Uniunea Europeană arată existenţa unor tendinţe generale privind decesele legate de consumul de droguri. În statele membre ale Europei celor 15, s-a putut observa o creştere evidentă în anii 1980 şi la începutul anilor 1990, probabil datorită răspândirii consumului de heroină şi a injectării cu heroină.
Data available from the EU reveal some general trends in drug-related deaths. Among the EU-15 Member States, a sharp increase was apparent during the 1980s and early 1990s, possibly paralleling the expansion of heroin use and injecting. Drug deaths continued to increase between 1990 and 2000, although less sharply (Figure 13). The total annual number of drug-related deaths in those Member States providing information (most Member States, old and new) increased by 14 %, from 8 054 in 1995 to 9 392 in 2000.
Les données disponibles pour l’Union européenne font apparaître certaines tendances générales dans les décès liés à la drogue. Dans les États membres de l’UE‑15, une progression importante du nombre de décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et le début des années 1990, qui a peut-être suivi la courbe d’expansion de l’usage et de l’injection d’héroïne. Les décès liés à la drogue ont continué à augmenter entre 1990 et 2000, mais moins fortement (Figure 13). Le nombre total annuel de décès liés à la drogue dans les États membres pour lesquels des informations sont disponibles (à savoir, la plupart des anciens et des nouveaux États membres) est passé de 8 054 victimes en 1995 à 9 392 en 2000, soit une hausse de 14 %.
Die für die EU verfügbaren Daten weisen auf einige allgemeine Tendenzen bei drogenbedingten Todesfällen hin. In den EU-15-Mitgliedstaaten wurde in den 80er und frühen 90er Jahren eine drastische Zunahme beobachtet, die möglicherweise mit der Verbreitung des Heroinkonsums und des injizierenden Heroinkonsums einherging. Zwischen 1990 und 2000 stieg die Zahl der drogenbedingten Todesfälle weniger schnell, aber kontinuierlich an (Abbildung 13). Die jährliche Zahl der drogenbedingten Todesfälle stieg in den Mitgliedstaaten, aus denen entsprechende Daten vorliegen (die meisten alten und neuen Mitgliedstaaten) zwischen 1995 und 2000 um 14 % von insgesamt 8 054 auf 9 392 Fälle an.
La información disponible sobre la UE muestra algunas tendencias generales con respecto a las muertes relacionadas con las drogas. Entre los antiguos Estados miembros, se registró un fuerte incremento durante los años ochenta y principios de los años noventa, que quizá coincidía con el aumento en el consumo de heroína y el consumo por vía parenteral. Las muertes por consumo de drogas continuaron aumentando entre 1990 y 2000, aunque de una forma menos destacada (gráfico 13). El total anual de muertes relacionadas con las drogas en los Estados miembros que han facilitado datos (la mayoría de Estados miembros, tanto nuevos como antiguos) aumentó en un 14 %, pasando de 8 054 personas en 1995 a 9 392 personas en 2000.
I dati disponibili nell’Unione europea rivelano un andamento generale nei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Negli Stati membri dell’Europa a 15 si è osservata tra gli anni Ottanta e l’inizio degli anni Novanta un’impennata delle statistiche, probabilmente collegata alla diffusione del consumo di eroina, anche per via parenterale. I decessi per droga hanno continuato ad aumentare tra il 1990 e il 2000, anche se meno drasticamente (grafico 13). Il tasso annuo totale di decessi correlati al consumo di stupefacenti negli Stati membri che forniscono informazioni (la maggior parte degli attuali Stati membri) è aumentato al 14%, da 8 054 nel 1995 a 9 392 nel 2000.
Os dados disponíveis a nível da UE revelam algumas tendências gerais nas mortes relacionadas com o consumo de droga. Nos Estados-Membros da UE-15, estas aumentaram visivelmente na década de 80 e inícios da década de 90, possivelmente em paralelo com a expansão do consumo de heroína e do consumo de droga injectada em geral. As mortes relacionadas com o consumo de droga continuaram a crescer na década de 90 a 2000, embora de forma menos pronunciada (Figura 13), tendo o seu número total, nos Estados‑Membros que forneceram informações (a maioria dos Estados-Membros, antigos e novos) aumentado 14%, de 8 054 em 1995 para 9 392 no ano 2000.
Τα στοιχεία που είναι διαθέσιμα από την ΕΕ αποκαλύπτουν ορισμένες γενικές τάσεις όσον αφορά τους συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους. Στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 σημειώθηκε εμφανής αύξηση κατά τη δεκαετία του 1980 και τις αρχές της δεκαετίας του 1990, η οποία πιθανώς οφειλόταν στην επέκταση της χρήσης ηρωίνης και της ενέσιμης χρήσης. Ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων συνέχισε να αυξάνεται μεταξύ του 1990 και του 2000, αν και λιγότερο απότομα (Διάγραμμα 13). Ο συνολικός ετήσιος αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στα κράτη μέλη που παρείχαν στοιχεία (τα περισσότερα κράτη μέλη, παλαιά και νέα) αυξήθηκε κατά 14 %, από 8 054 το 1995 σε 9 392 το 2000.
Uit de beschikbare gegevens uit de EU komen een aantal algemene trends in drugsgerelateerde sterfgevallen naar voren. In de vijftien oude lidstaten was in de jaren tachtig en in het begin van de jaren negentig een sterke stijging zichtbaar, die mogelijk samenhing met de toename van het gebruik en de injectie van heroïne. Tussen 1990 en 2000 bleef het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik toenemen, zij het minder sterk (Figuur 13). Het totaal aantal drugsgerelateerde sterfgevallen per jaar in de lidstaten die daarover informatie beschikbaar stellen (de meeste lidstaten, zowel oude als nieuwe), steeg met 14%, van 8 054 in 1995 tot 9 392 in 2000.
Údaje dostupné ze zemí Evropské unie naznačují některé všeobecné trendy v úmrtích souvisejících s drogami. V rámci zemí evropské patnáctky byl pozorován strmý nárůst během 80. let a na počátku 90. let 20. století, jenž zřejmě souvisel s rozšířením užívání/injekčního užívání heroinu. V letech 1990–2000 počet úmrtí souvisejících s drogami nadále rostl, ačkoli nižším tempem (obr. 13). Celkový roční počet úmrtí souvisejících s drogami se v členských státech, které poskytují informace (většina starých i nových členských států), zvýšil o 14 % a vzrostl z 8 054 v roce 1995 na 9 392 v roce 2000.
De foreliggende data fra EU-landene viser visse generelle tendenser i de narkotikarelaterede dødsfald. Blandt EU-15-medlemsstaterne kunne der konstateres en markant stigning i 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne, som muligvis forekom parallelt med stigningen i heroinbrug og intravenøs brug. Narkotikadødsfaldene forsatte med at stige mellem 1990 og 2000, dog mindre markant (figur 13). Det samlede årlige antal narkotikarelaterede dødsfald i de medlemsstater, for hvilke der foreligger oplysninger (de fleste medlemsstater, gamle og nye), steg med 14 %, fra 8 054 i 1995 til 9 392 i 2000.
ELi kohta kättesaadavad andmed annavad ülevaate mõnedest üldistest suundumustest uimastitega seotud surmade osas. EL-15 riikides ilmnes 1980ndatel aastatel ja 1990ndate aastate alguses järsk tõus, on võimalik, et see oli paralleelne heroiini tarbimise ja süstimise ulatusliku levikuga. Uimastitega seotud surmade arv suurenes endiselt 1990. aastast kuni 2000. aastani, kuid siiski vähem järsult (joonis 13). Andmed esitanud liikmesriikides (enamikus liikmesriikides, nii vanades kui ka uutes) suurenes uimastitega seotud surmade koguarv aastas kokku 14%, 8054-lt 1995. aastal 9392-le 2000. aastal.
EU:sta saatavilla olevista tiedoista ilmenee joitakin yleisiä suuntauksia huumekuolemissa. Huumekuolemat lisääntyivät EU-15:n jäsenvaltioissa voimakkaasti 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa, mikä saattoi heijastaa heroiinin käytön ja injektiokäytön lisääntymistä. Vuosina 1990–2000 huumekuolemien kasvusuuntaus jatkui mutta heikkeni (kaavio 13). Tietoja toimittaneissa maissa (eli useimmissa vanhoissa ja uusissa jäsenvaltioissa) huumekuolemien vuotuinen kokonaismäärä kasvoi vuosina 1995–2000 14 prosenttia 8 054:stä 9 392:een.
Az EU-ban rendelkezésre álló adatokból kirajzolódik néhány általános tendencia a kábítószerrel összefüggő halálozásban. Az EU-15 tagállamaiban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején határozott emelkedés volt tapasztalható, ami feltehetőleg a heroinhasználat és az injekciózás terjedésével párhuzamosan következett be. Az 1990 és 2000 közötti időszakban a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma tovább nőtt, bár ekkor már lassabb ütemben (Figure 13). Az adatszolgáltató tagállamokban (a legtöbb régi és új tagállamban) a kábítószerrel összefüggő halálesetek teljes éves száma 14%-kal nőtt, az 1995-ös 8054-ről a 2000-ben feljegyzett 9392-re.
Tilgjengelige data fra EU avslører noen generelle trender for narkotikarelaterte dødsfall. EU-15 hadde en sterkt oppadgående trend på 1980-tallet og begynnelsen av 1990-tallet, muligens relatert til økt heroinbruk og økt sprøytebruk. Antallet narkotikadødsfall fortsatte å øke mellom 1990 og 2000, men ikke i samme takt (figur 13). Blant de medlemsstatene som har gitt informasjon (de fleste, både nye og gamle), økte det totale antallet narkotikarelaterte dødsfall med 14 %, fra 8 054 i 1995 til 9 392 i 2000.
Dostępne dane z UE ujawniają pewne ogólne tendencje w zakresie zgonów związanych z narkotykami. W 15 państwach członkowskich UE wystąpił wyraźny wzrost liczby zgonów w latach 80-tych i w pierwszej połowie lat 90-tych, prawdopodobnie odpowiadający rozpowszechnieniu się heroiny i dożylnego zażywania narkotyków. W latach 1990–2000 liczba zgonów związanych z narkotykami stale wzrastała, chociaż już nie tak gwałtownie (wykres 13). W państwach członkowskich, które przedstawiły odpowiednie informacje (większość państw członkowskich, zarówno starych, jak i nowych) łączna roczna liczba zgonów związanych z narkotykami wzrosła o 14%, z 8054 w 1995 r. do 9392 w 2000 r.
Údaje, ktoré sú k dispozícii z EÚ, odhaľujú niektoré všeobecné trendy v úmrtiach súvisiacich s drogami. Medzi členskými štátmi EÚ-15 existoval očividný strmý nárast počas osemdesiatych a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia, ktorý sa možno zhodoval s rozšírením užívania a injekčného užívania drog. Počet úmrtí súvisiacich s drogami sa naďalej zvyšoval medzi rokmi 1999 a 2000 (obrázok 13). Celkový ročný počet úmrtí súvisiacich s drogami v tých členských štátoch, ktoré poskytli informácie (väčšina členských štátov, starých a nových), sa zvýšil o 14 % z 8 054 v roku 1995 na 9 392 v roku 2000.
Razpoložljivi podatki iz EU kažejo nekatere splošne trende smrtnih primerov, povezanih z drogo. Med državami članicami EU-15 je bilo v osemdesetih letih in na začetku devetdesetih očitno izrazito povečanje, ki je verjetno potekalo vzporedno s povečanjem uživanja in vbrizgavanja heroina. Z drogo povezani smrtni primeri so se med letoma 1990 in 2000 še naprej povečevali, vendar manj strmo (prikaz 13). Skupno število z drogo povezanih smrtnih primerov letno se je v tistih državah, ki so posredovale informacije (skoraj vse države članice, tako stare kot nove), povečalo za 14 %, z 8054 v letu 1995 na 9392 v letu 2000.
Tillgängliga uppgifter inom EU visar vissa allmänna trender för narkotikarelaterade dödsfall. För EU 15-medlemsstaterna konstaterades en kraftig ökning av narkotikarelaterade dödsfall under 1980-talet och början av 1990-talet, eventuellt motsvarad av ökad heroinanvändning och injicering. De narkotikarelaterade dödsfallen fortsatte att öka mellan 1990 och 2000 men mindre snabbt (Figur 13). Det totala antalet narkotikarelaterade dödsfall i de medlemsstater som lämnat uppgifter (de flesta medlemsstater, både gamla och nya) ökade med 14 %, från 8 054 under 1995 till 9 392 under 2000.
AB’den elde edilen veriler uyuşturucuya bağlı ölümlerde bazı genel eğilimler ortaya koymaktadır. AB-15 Üye Devletleri arasında, 1980’lerde ve 1990’ların başlarında, olasılıkla eroin kullanımı ile enjeksiyonun yaygınlaşmasına paralel olarak, keskin bir artış görülmekteydi. 1990 ve 2000 arasında uyuşturucu ölümleri, daha az belirgin olmakla beraber, artmaya devam etmiştir (Şekil 13). Bilgi sağlayan Üye Devletler’deki (eski ve yeni çoğu Üye Devlet) uyuşturucuya bağlı ölümlerin yıllık toplam sayısı 1995’te 8.054’ten 2000’de 9.392’ye çıkarak % 14’lük bir artış göstermiştir.
ES pieejamā informācija atklāj dažas vispārējas narkotiku izraisīto nāves gadījumu tendences. ES 15 dalībvalstīs 80. gados un 90. gadu sākumā nāves gadījumu skaits ir krasi pieaudzis, iespējams, vienlaikus ar heroīna lietošanas un injicēšanas izplatības pieaugumu. Lai arī ne tik krasi, tomēr narkotiku nāves gadījumu skaits ir turpinājis augt arī laikposmā no 1990. līdz 2000. gadam (13. attēls). Kopējais ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu skaits dalībvalstīs, par kurām ir pieejama informācija (lielākā daļa veco un jauno dalībvalstu), ir pieaudzis par 14 %, no 8054 gadījumiem 1995. gadā līdz 9392. gadījumiem 2000. gadā.
  Capitolul 1: Politici Å...  
(6) Directiva 91/308/CEE a Consiliului din 10 iunie 1991 privind prevenirea folosirii sistemului financiar în scopul spălării banilor. JO L 166, 28.06.1991, pp. 77–83.
(6) Council Directive 91/308/EEC of 10 June 1991 on prevention of the use of the financial system for the purpose of money laundering. OJ L 166, 28.06.1991, pp. 77–83.
(6) Directive 91/308/CEE du Conseil du 10 juin 1991 relative à la prévention de l’utilisation du système financier aux fins du blanchiment de capitaux, JO L 166, 28.06.1991, pp. 77 à 83.
(6) Richtlinie 91/308/EWG des Rates vom 10. Juni 1991 zur Verhinderung der Nutzung des Finanzsystems zum  Zwecke der Geldwäsche, ABl. L 166 vom 28.6.1991, S. 77.
(6) Directiva 91/308/CEE del Consejo, de 10 de junio de 1991, relativa a la prevención de la utilización del sistema financiero para el blanqueo de capitales. DO L 166 de 28.6.1991, p. 77.
(6) Direttiva 91/308/CEE del Consiglio, del 10 giugno 1991, relativa alla prevenzione dell’uso del sistema finanziario a scopo di riciclaggio dei proventi di attività illecite. GU L 166, del 28 giugno 1991, pagg. 77–83.
(6) Directiva 91/308/CEE do Conselho, de 10 de Junho de 1991, relativa à prevenção da utilização do sistema financeiro para efeitos de branqueamento de capitais. JO L 166, 28.06.1991, pp. 77–83.
(6) Οδηγία 91/308/ΕΟΚ του Συμβουλίου της 10ης Ιουνίου 1991 για την πρόληψη της χρησιμοποίησης του χρηματοπιστωτικού συστήματος για τη νομιμοποίηση εσόδων από παράνομες δραστηριότητες, ΕΕ L 166, 28.06.1991, σσ. 77–83.
(6) Richtlijn 91/308/EEG van de Raad van 10 juni 1991 tot voorkoming van het gebruik van het financiële stelsel voor het witwassen van geld, PB L 166 van 28.06.1991, blz. 77-83.
(6) Směrnice Rady č. 91/308/EHS ze dne 10. června 1991 o předcházení zneužití finančního systému k praní peněz. Úř. věst. L 166, 28.06.1991, s. 77–83.
(6) Rådets direktiv 91/308/EØF af 10. juni 1991 om forebyggende foranstaltninger mod anvendelse af det finansielle system til hvidvaskning af penge. EFT L 166 af 28.6.1991, s. 77–83.
(6) ukogu 10. juuni 1991. aasta direktiiv 91/308/EMÜ rahandussüsteemi rahapesu eesmärgil kasutamise vältimise kohta. EÜT L 166, 28.06.1991, lk 77–83.
(6) Rahoitusjärjestelmän rahanpesutarkoituksiin käyttämisen estämisestä 10 päivänä kesäkuuta 1991 annettu neuvoston direktiivi 91/308/ETY, EYVL L 166, 28.6.1991, s. 77–83.
(6) Tanács 1991. június 10-i 91/308/EGK irányelve a pénzügyi rendszerek pénzmosás céljára való felhasználásának megelőzéséről, HL L 166., 1991.6.28., 77–83. o.
(6) Rådsdirektiv 91/308/EØF av 10. juni 1991 om tiltak for å hindre at det finansielle system brukes. EUT L 166 av 28.6.1991, s. 77-83.
(6) Dyrektywa Rady 91/308/EWG z 10 czerwca 1991 r. w sprawie uniemożliwienia korzystania z systemu finansowego w celu prania pieniędzy. Dz.U. L 166 z 28.6.1991, str. 77–83.
(6) Smernica Rady 91/308/EHS z 10. júna 1991 o zabránení využívania finančného systému na účely prania špinavých peňazí. Ú. v.  ES L 166, 28.06.1991, s. 77–83.
(6) Direktiva Sveta 91/308/EGS z dne 10. junija 1991 o preprečevanju uporabe finančnega sistema za pranje denarja. UL L 166, 28.6.1991, str. 77–83.
(6) Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, EGT L 166, 28.6.1991, s. 77–83.
(6) Finansal sistemin kara para aklama amacıyla kullanımının önlenmesi hakkında 10 Haziran 1991 tarih ve 91/308/AET sayılı Konsey Direktifi. RG L 166, 28.06.1991, s. 77–83.
(6) Padomes 1991. gada 10. jūnija Direktīva 91/308/EEK par to, kā novērst finanšu sistēmas izmantošanu nelikumīgi iegūtas naudas legalizēšanai. OV L 166, 28.06.1991., 77.–83. lpp.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Nu au fost disponibile nici date privind numărul şi nici date privind cantităţile capturilor de heroină din 2004 din Irlanda şi Regatul Unit; nu au fost disponibile date privind numărul capturilor de heroină din Ţările de Jos din 2004. În scopul estimării, datele lipsă pentru 2004 au fost înlocuite cu datele pentru 2003.
(160) This should be checked against missing 2004 data when available. Data on both number of heroin seizures and quantities of heroin seized in 2004 were not available for Ireland and the United Kingdom; data on number of heroin seizures were not available for the Netherlands in 2004. For estimating purposes, 2004 missing data were replaced by 2003 data. Data on quantities seized in 2004 provided by the Netherlands were only estimates, which could not be included in the analysis of trends to 2004.
(160) Cette situation doit être vérifiée à la lumière des données manquantes de 2004 lorsqu’elles seront disponibles. Les données relatives à la fois aux saisies d’héroïne et aux quantités d’héroïne saisies en 2004 n’étaient pas disponibles pour l’Irlande et le Royaume-Uni. Les données sur le nombre de saisies d’héroïne n’étaient pas disponibles pour les Pays‑Bas en 2004. Aux fins de l’estimation, les données manquantes de 2004 ont été remplacées par celles de 2003. Les données relatives aux quantités saisies en 2004 qui ont été transmises par les Pays‑Bas n’étaient que des estimations et elles n’ont donc pas pu être reprises dans l’analyse des tendances de 2004.
(160) Dies ist zu überprüfen, sobald die fehlenden Daten für das Jahr 2004 vorliegen. Für Irland und das Vereinigte Königreich lagen für 2004 weder Daten zur Zahl der Sicherstellungen noch zu den sichergestellten Mengen von Heroin vor. Für die Niederlande lagen für 2004 keine Daten zur Zahl der Sicherstellungen von Heroin vor. Für die Ermittlung von Schätzwerten wurden die fehlenden Daten für 2004 durch Daten aus dem Jahr 2003 ersetzt. Die von den Niederlanden bereitgestellten Daten über die 2004 sichergestellten Mengen waren lediglich Schätzungen, die nicht in die Analyse der Tendenzen für 2004 einbezogen werden konnten.
(160) Este dato deberá cotejarse con la información correspondiente a 2004, cuando se disponga de ella. Faltan los datos relativos al número de incautaciones de heroína y cantidades aprehendidas en Irlanda y el Reino Unido en 2004; además, faltan los datos relativos al número de incautaciones de heroína en los Países Bajos en 2004. Con fines estimativos, los datos no disponibles para 2004 fueron reemplazados por los datos correspondientes a 2003. Los datos sobre las cantidades aprehendidas en 2004 facilitados por los Países Bajos son sólo estimativos y no pueden ser incluidos en el análisis de tendencias de 2004.
(160) L’affermazione andrebbe verificata alla luce dei dati ancora mancanti riferiti al 2004, una volta che si renderanno disponibili. I dati sul numero di sequestri di eroina e sui quantitativi sequestrati nel 2004 non erano disponibili per Irlanda e Regno Unito; i dati riguardanti il numero di sequestri di eroina avvenuti nel 2004 non erano disponibili per i Paesi Bassi. Per poter fare previsioni, i dati mancanti nel 2004 sono stati sostituiti con i dati del 2003. I dati sui quantitativi sequestrati nel 2004 forniti dai Paesi Bassi sono soltanto previsioni e quindi non possono essere inseriti nell’analisi dell’evoluzione fino al 2004.
(160) Esta situação deverá ser verificada quando estiverem disponíveis os dados em falta referentes ao ano de 2004. Não existiam dados disponíveis sobre o número de apreensões de heroína e as quantidades apreendidas em 2004 na Irlanda e no Reino Unido; os dados sobre o número de apreensões de heroína em 2004 não se encontravam disponíveis para os Países Baixos. Nas estimativas, os dados em falta para 2004 foram substituídos por dados de 2003. Os dados sobre as quantidades apreendidas em 2004 fornecidos pelos Países Baixos eram meras estimativas, que não puderam ser incluídas na análise das tendências relativas a 2004.
(160) Η κατάσταση αυτή πρέπει να επανεξετασθεί όταν θα είναι διαθέσιμα τα στοιχεία του 2004 για το Ηνωμένο Βασίλειο. Δεν υπήρχαν στοιχεία τόσο για τον αριθμό των κατασχέσεων ηρωίνης όσο και για τις ποσότητες ηρωίνης που κατασχέθηκαν το 2004 στην Ιρλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο· δεν υπήρχαν στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των κατασχέσεων ηρωίνης το 2004 για τις Κάτω Χώρες. Για σκοπούς εκτίμησης, τα ελλείποντα στοιχεία του 2004 υποκαταστάθηκαν από στοιχεία του 2003. Τα στοιχεία που παρείχαν οι Κάτω Χώρες σχετικά με τις ποσότητες που κατασχέθηκαν το 2004 ήταν εκτιμήσεις και δεν ήταν δυνατό να συμπεριληφθούν στην ανάλυση των τάσεων για το 2004.
(160) Dit moet worden getoetst zodra de gegevens voor 2004 bekend zijn. Gegevens over zowel het aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in 2004 waren niet beschikbaar voor Ierland en het Verenigd Koninkrijk; gegevens over het aantal heroïnevangsten in 2004 waren niet beschikbaar voor Nederland. Om een schatting mogelijk te maken, zijn de ontbrekende gegevens over 2004 vervangen door de gegevens over 2003. De gegevens die Nederland heeft verschaft over de in 2004 in beslag genomen hoeveelheden zijn op schattingen gebaseerd en zijn niet verwerkt in de analyse van de trends tot en met 2004.
(160) To je třeba porovnat s dosud chybějícími údaji za rok 2004, jakmile budou k dispozici. Údaje o počtu záchytů heroinu i množství zachyceného heroinu v roce 2004 nebyly k dispozici za Irsko a Spojené království. Údaje o počtu záchytů heroinu nebyly za rok 2004 k dispozici pro Nizozemsko. Pro účely odhadu byly chybějící údaje za rok 2004 nahrazeny údaji za rok 2003. Údaje o množství zadrženém v roce 2004 poskytnuté Nizozemskem byly pouze odhady, které nemohly být zařazeny do analýzy trendů do roku 2004.
(160) Bør kontrolleres, når de manglende data for 2004 foreligger. Oplysninger om såvel antal heroinbeslaglæggelser som beslaglagte mængder i 2004 mangler for Irland og Det Forenede Kongerige; oplysninger om antallet af heroinbeslaglæggelser i 2004 mangler for Nederlandene. Med henblik på at kunne foretage skøn er manglende data for 2004 erstattet med data for 2003. De oplysninger om beslaglagte mængder i 2004, der er fremlagt af Nederlandene, var kun skøn, som ikke kunne medtages i analysen af tendenserne indtil 2004.
(160)  Seda tuleks võrrelda puuduvate 2004. a andmetega, kui need on kättesaadavad. Andmed heroiini konfiskeerimiste arvu ja ka konfiskeeritud heroiini koguste kohta 2004. a ei olnud kättesaadavad Iirimaa ja Ühendkuningriigi kohta; andmed heroiini konfiskeerimiste arvu kohta 2004. a ei olnud kättesaadavad Madalmaade kohta. Hindamise eesmärgil asendati puuduvad 2004. a andmed 2003. a andmetega. Madalmaad esitasid 2004. a konfiskeeritud koguste kohta üksnes hinnangulised andmed, mida ei saanud 2004. a suundumuste analüüsimisel arvestada.
(160) Tämä on tarkistettava sitten, kun puuttuvat vuoden 2004 tiedot saadaan. Tiedot sekä heroiinitakavarikkojen määrästä että takavarikoidun heroiinin määrästä vuonna 2004 puuttuivat Irlannin ja Yhdistyneen kuningaskunnan osalta. Tiedot heroiinitakavarikkojen määrästä vuonna 2004 puuttuivat Alankomaiden osalta. Arvioinnissa käytettiin vuodelta 2004 puuttuvien tietojen sijasta vuoden 2003 tietoja. Alankomaiden tiedot vuonna 2004 takavarikoiduista määristä olivat arvioita, eikä niitä voitu käyttää vuoden 2004 suuntauksien analysoinnissa.
(160) zt majd össze kell vetni a hiányzó 2004-es adatokkal, amikor már rendelkezésre állnak. A heroinlefoglalások számáról és a lefoglalt heroin mennyiségéről Írország és az Egyesült Királyság esetében nem állt rendelkezésre 2004-es adat; Hollandia tekintetében a heroinlefoglalások számáról nem volt 2004-es adat. A becslések céljából a hiányzó 2004-es adatokat a 2003-asokkal helyettesítették. A Hollandia részéről a 2004-ben lefoglalt mennyiségekre nézve megadott adatok csak becslések voltak, amelyeket ezért nem lehetett szerepeltetni a 2004-es tendenciák elemzésében.
(160)  Dette bør imidlertid kontrolleres opp mot data for 2004 så snart disse foreligger. Data om både antall heroinbeslag og mengden heroin beslaglagt i 2004 var ikke tilgjengelig for Irland og Storbritannia. Data om antall heroinbeslag var ikke tilgjengelig for Nederland for 2004. Anslag er derfor beregnet med utgangspunkt i data fra 2003. Data om beslaglagte kvanta i 2004 fra Nederland var kun anslag og kunne ikke inkluderes i trendanalysen for 2004.
(160) Należy to porównać z brakującymi danymi za rok 2004, kiedy te będą już dostępne. Dane dotyczące liczby konfiskat heroiny w 2004 r. i przechwyconych ilości nie były dostępne dla Irlandii i Wielkiej Brytanii; dane dotyczące liczby konfiskat heroiny w 2004 r. nie były dostępne dla Holandii. W celach porównawczych brakujące dane za 2004 r. zastąpiono danymi za 2003 r. Dostarczone przez Holandię dane o ilościach przechwyconych w 2004 r. stanowiły jedynie wartości szacunkowe i nie mogły być uwzględnione w analizie tendencji do 2004 r.
(160) Toto by sa malo porovnať s chýbajúcimi údajmi za rok 2004, ak sú k dispozícii. Údaje o počte zachytení heroínu a o množstvách zachyteného heroínu v roku 2004 neboli k dispozícii pre Írsko a Spojené kráľovstvo; údaje o počte zachytení heroínu neboli v roku 2004 k dispozícii pre Holandsko. Na účely odhadu sa chýbajúce údaje za rok 2004 nahradili údajmi za rok 2003. Údaje o množstvách zachytených v roku 2004, ktoré poskytlo Holandsko, boli iba odhadmi, ktoré sa nemohli zahrnúť do analýzy trendov do roku 2004.
(160) To bi bilo treba preveriti, ko bodo na voljo manjkajoči podatki za leto 2004. Podatki o številu zasegov heroina in o količini zaseženega heroina v letu 2004 niso bili na voljo za Irsko in Združeno kraljestvo; podatki o številu zasegov heroina v letu 2004 niso bili na voljo za Nizozemsko. Za namene ocenjevanja so se manjkajoči podatki za leto 2004 nadomestili s podatki za leto 2003. Podatki o količinah, zaseženih v letu 2004, ki jih je zagotovila Nizozemska, so bili samo ocene, ki jih ni bilo mogoče vključiti v analizo trendov za leto 2004.
(160) Detta bör kontrolleras mot de uppgifter som saknas för 2004 när de blir tillgängliga. Uppgifter om både antal heroinbeslag och beslagtagna mängder heroin 2004 saknades för Irland och Storbritannien; uppgifter om antal heroinbeslag saknades för Nederländerna 2004. Av skattningsmässiga skäl ersattes de saknade uppgifterna för 2004 med uppgifter från 2003. Uppgifter om de beslagtagna mängderna 2004 som lämnats av Nederländerna var endast uppskattningar som inte kunde inkluderas i analysen av trender upp till 2004.
(160) Bu bilgi, eksik 2004 verileri sağlandığında bunlarla karşılaştırmalı olarak kontrol edilmelidir. 2004’teki hem eroin ele geçirmelerinin sayısı hem de ele geçirilen eroin miktarlarına dair veriler İrlanda ve Birleşik Krallık için mevcut değildi; eroin ele geçirmelerinin sayısına dair veriler 2004’te Hollanda için mevcut değildi. Değerlendirme amacıyla, eksik 2004 verileri yerine 2003 verileri kullanılmıştır. Hollanda tarafından sağlanan 2004’te ele geçirilen miktarlara dair veriler yalnızca tahmini değerler olduğundan 2004 eğilimlerinin analizinde kullanılmamıştır.
(160) Šī informācija ir jāprecizē, pie izdevības salīdzinot ar trūkstošajiem 2004. gada datiem. Nebija pieejami Irijas un Apvienotās Karalistes dati par heroīna konfiskāciju skaitu un atsavināto heroīna daudzumu 2004. gadā, kā arī Nīderlandes dati par heroīna konfiskāciju skaitu 2004. gadā. Veicot aprēķinus, trūkstošie 2004. gada dati ir aizstāti ar 2003. gada datiem. Nīderlandes dati par 2004. gadā atsavināto heroīna daudzumu bija tikai aptuvenas aplēses, ko nevarēja izmantot tendenču analīzē līdz 2004. gadam.
  Cuvà¢nt à®nainte  
Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
Zakres informacji dostępnych w celu wsparcia naszej analizy znacznie się zwiększył. Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich. Informacje te dostarczają nam o wiele bardziej szczegółowy niż dotychczas obraz sytuacji narkotykowej w Europie i jej dynamikę. Do zadań EMCDDA należy badanie tej złożoności, i czerpanie korzyści z obustronnych doświadczeń oraz komentowanie różnic. Poprzez inwestowanie w gromadzenie danych i uczestniczenie w pracach Centrum Monitorowania, nasze państwa członkowskie zrozumiały, że dzisiejsze problemy swoich sąsiadów mogą wkrótce stać się ich własnymi problemami. Ten element uświadamiania został wprowadzony do nowej strategii narkotykowej UE i towarzyszących jej planów działania popartych porozumieniem w sprawie istoty gromadzenia i udostępniania informacji, potrzebą identyfikacji i rozpowszechniania dobrej praktyki, a także wartością współpracy i skoordynowanego działania w odpowiedzi na wspólne zagrożenie narkotykami dla zdrowia, samopoczucia i bezpieczeństwa naszych obywateli.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  Cuvà¢nt à®nainte  
Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
Zakres informacji dostępnych w celu wsparcia naszej analizy znacznie się zwiększył. Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich. Informacje te dostarczają nam o wiele bardziej szczegółowy niż dotychczas obraz sytuacji narkotykowej w Europie i jej dynamikę. Do zadań EMCDDA należy badanie tej złożoności, i czerpanie korzyści z obustronnych doświadczeń oraz komentowanie różnic. Poprzez inwestowanie w gromadzenie danych i uczestniczenie w pracach Centrum Monitorowania, nasze państwa członkowskie zrozumiały, że dzisiejsze problemy swoich sąsiadów mogą wkrótce stać się ich własnymi problemami. Ten element uświadamiania został wprowadzony do nowej strategii narkotykowej UE i towarzyszących jej planów działania popartych porozumieniem w sprawie istoty gromadzenia i udostępniania informacji, potrzebą identyfikacji i rozpowszechniania dobrej praktyki, a także wartością współpracy i skoordynowanego działania w odpowiedzi na wspólne zagrożenie narkotykami dla zdrowia, samopoczucia i bezpieczeństwa naszych obywateli.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  Cuvà¢nt à®nainte  
Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
Zakres informacji dostępnych w celu wsparcia naszej analizy znacznie się zwiększył. Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich. Informacje te dostarczają nam o wiele bardziej szczegółowy niż dotychczas obraz sytuacji narkotykowej w Europie i jej dynamikę. Do zadań EMCDDA należy badanie tej złożoności, i czerpanie korzyści z obustronnych doświadczeń oraz komentowanie różnic. Poprzez inwestowanie w gromadzenie danych i uczestniczenie w pracach Centrum Monitorowania, nasze państwa członkowskie zrozumiały, że dzisiejsze problemy swoich sąsiadów mogą wkrótce stać się ich własnymi problemami. Ten element uświadamiania został wprowadzony do nowej strategii narkotykowej UE i towarzyszących jej planów działania popartych porozumieniem w sprawie istoty gromadzenia i udostępniania informacji, potrzebą identyfikacji i rozpowszechniania dobrej praktyki, a także wartością współpracy i skoordynowanego działania w odpowiedzi na wspólne zagrożenie narkotykami dla zdrowia, samopoczucia i bezpieczeństwa naszych obywateli.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  Cuvà¢nt à®nainte  
Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
Zakres informacji dostępnych w celu wsparcia naszej analizy znacznie się zwiększył. Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich. Informacje te dostarczają nam o wiele bardziej szczegółowy niż dotychczas obraz sytuacji narkotykowej w Europie i jej dynamikę. Do zadań EMCDDA należy badanie tej złożoności, i czerpanie korzyści z obustronnych doświadczeń oraz komentowanie różnic. Poprzez inwestowanie w gromadzenie danych i uczestniczenie w pracach Centrum Monitorowania, nasze państwa członkowskie zrozumiały, że dzisiejsze problemy swoich sąsiadów mogą wkrótce stać się ich własnymi problemami. Ten element uświadamiania został wprowadzony do nowej strategii narkotykowej UE i towarzyszących jej planów działania popartych porozumieniem w sprawie istoty gromadzenia i udostępniania informacji, potrzebą identyfikacji i rozpowszechniania dobrej praktyki, a także wartością współpracy i skoordynowanego działania w odpowiedzi na wspólne zagrożenie narkotykami dla zdrowia, samopoczucia i bezpieczeństwa naszych obywateli.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  Cuvà¢nt à®nainte  
Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
Zakres informacji dostępnych w celu wsparcia naszej analizy znacznie się zwiększył. Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich. Informacje te dostarczają nam o wiele bardziej szczegółowy niż dotychczas obraz sytuacji narkotykowej w Europie i jej dynamikę. Do zadań EMCDDA należy badanie tej złożoności, i czerpanie korzyści z obustronnych doświadczeń oraz komentowanie różnic. Poprzez inwestowanie w gromadzenie danych i uczestniczenie w pracach Centrum Monitorowania, nasze państwa członkowskie zrozumiały, że dzisiejsze problemy swoich sąsiadów mogą wkrótce stać się ich własnymi problemami. Ten element uświadamiania został wprowadzony do nowej strategii narkotykowej UE i towarzyszących jej planów działania popartych porozumieniem w sprawie istoty gromadzenia i udostępniania informacji, potrzebą identyfikacji i rozpowszechniania dobrej praktyki, a także wartością współpracy i skoordynowanego działania w odpowiedzi na wspólne zagrożenie narkotykami dla zdrowia, samopoczucia i bezpieczeństwa naszych obywateli.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Studiile au arătat că terapia de substituţie este asociată consumului scăzut de droguri ilicite, rate reduse de injectare, o reducere a comportamentelor asociate unui risc ridicat de răspândire a HIV sau alte boli infecţioase, cum ar fi practicile de folosire în comun a instrumentelor şi îmbunătăţirea atât a funcţionării sociale cât şi a sănătăţii generale.
There is now a robust evidence base for the value of substitution programmes using drugs such as methadone or buprenorphine. Studies have shown that substitution therapy is associated with decreased use of illicit drugs, reduced rates of injecting, a reduction in behaviours associated with a high risk of spread of HIV or other infectious diseases, such as sharing of equipment, and improvements in both social functioning and general health. Research has also suggested that levels of criminal activity may be reduced and that sufficient provision of substitution treatment may have an impact on the number of drug-related deaths. Optimum outcomes depend on timely entry into the programme, sufficient duration and continuity of substitution treatment, and adequate doses of medication.
Il existe aujourd'hui des preuves solides démontrant la valeur des programmes de substitution basés sur des substances comme la méthadone ou la buprénorphine. Des études ont montré que la thérapie de substitution va de pair avec une baisse de la consommation de substances illicites, des taux réduits d'injection, une diminution des comportements associés à un risque élevé de propagation du VIH ou d'autres maladies infectieuses, comme le partage de matériel, et des améliorations du comportement social et de la santé en général. La recherche a également suggéré que les niveaux de criminalité pouvaient baisser et qu'une offre suffisante de traitement de substitution pouvait avoir un impact sur le nombre de décès liés à la drogue. Des résultats optimaux dépendent du moment de la prise en charge dans le programme, de la durée suffisante de la thérapie et de la poursuite du traitement de substitution, ainsi que d'un dosage adéquat de la médication.
Inzwischen liegen tragfähige Evidenzdaten über den Wert von Substitutionsprogrammen vor, bei denen Drogen wie Methadon oder Buprenorphin eingesetzt werden. Studien belegen, dass die Substitutionstherapie positive Ergebnisse zeitigt: Verringerung des Konsums illegaler Drogen, niedrigere Raten des injizierenden Drogenkonsums, Eindämmung riskanter Verhaltensweisen im Hinblick auf die Verbreitung von HIV oder anderen Infektionskrankheiten, wie beispielsweise die gemeinsame Nutzung von Spritzenbesteck, und Verbesserungen sowohl des Sozialverhaltens als auch des Gesundheitszustands insgesamt. Bei Forschungsarbeiten wurde ferner festgestellt, dass unter Umständen auch die kriminellen Aktivitäten nachlassen und das ausreichende Angebot von Substitutionstherapien Einfluss auf die Zahl der drogenbedingten Todesfälle haben kann. Optimale Ergebnisse können nur unter der Voraussetzung erzielt werden, dass die Therapie rechtzeitig aufgenommen wird, der Patient über einen ausreichenden Zeitraum hinweg kontinuierlich behandelt wird und die Medikamente in angemessenen Dosen verabreicht werden.
Ahora existe una base sólida que prueba el valor de los programas de sustitución que utilizan sustancias como la metadona o la buprenorfina. Los estudios en este campo han demostrado que la terapia de sustitución está relacionada con un descenso en el consumo de drogas ilegales, una reducción de las tasas de consumo por vía parenteral, una reducción de los comportamientos vinculados a un riesgo elevado de contagio del VIH u otras enfermedades infecciosas, como compartir materiales de inyección, y una mejora tanto en la conducta social como en la salud general del paciente. Las investigaciones realizadas también indican que, con este tratamiento, se podrían reducir los niveles de actividad delictiva y que un tratamiento de sustitución generalizado podría incidir en el número de muertes relacionadas con las drogas. Para conseguir unos resultados óptimos es necesario ingresar a tiempo en el programa, que el tratamiento de sustitución tenga una duración y continuidad suficientes y que las dosis de medicación sean adecuadas.
Inoltre, esiste ora un robusto corpus di prove che dimostrano la validità dei programmi sostitutivi con sostanze come metadone o buprenorfina. È stato dimostrato che la terapia sostitutiva comporta una riduzione del consumo di droghe illecite, ridotte percentuali di consumo per via parenterale, un calo dei comportamenti associati a un elevato rischio di diffusione delle infezioni da HIV o di altre malattie infettive (per esempio, la condivisione di strumenti per le iniezioni) e miglioramenti del funzionamento sociale e della salute in generale. La ricerca suggerisce inoltre un declino dei tassi di attività criminali; sembrerebbe infine che una somministrazione adeguata di terapie sostitutive possa avere un impatto benefico anche sul numero di decessi per droga. L’ottenimento di risultati ottimali dipende dalla tempestività dell’accesso al programma, dalla durata dello stesso e dalla continuità del trattamento sostitutivo, nonché dall’assunzione di dosi adeguate del medicinale.
Já existe uma base documental sólida da utilidade dos programas de substituição com drogas como a metadona ou a buprenorfina. Os estudos demonstraram que a terapia de substituição está associada à redução do consumo de drogas ilícitas, das taxas de consumo por via endovenosa e dos comportamentos associados a um risco elevado de propagação do VIH ou de outras doenças infecto-contagiosas, como a partilha de equipamentos, bem como a melhorias no funcionamento social e na saúde em geral. A investigação sugeriu também que os níveis de actividade criminosa podem diminuir e que uma oferta suficiente de tratamento de substituição é susceptível de influir no número de mortes relacionadas com o consumo de droga. Para que haja uma optimização dos resultados é necessário que os utentes iniciem o programa atempadamente, que o tratamento de substituição tenha uma duração e uma continuidade suficientes e que a medicação seja administrada em doses adequadas.
Πλέον υπάρχει ισχυρή αποδεικτική βάση για την αξία των προγραμμάτων υποκατάστασης που χρησιμοποιούν ναρκωτικές ουσίες όπως η μεθαδόνη και η βουπρενορφίνη. Μελέτες έχουν δείξει ότι η θεραπεία υποκατάστασης συνδέεται με τη μείωση της χρήσης παράνομων ναρκωτικών, τη μείωση του ποσοστού ενέσιμης χρήσης, τον περιορισμό συμπεριφορών που συνδέονται με υψηλό κίνδυνο εξάπλωσης του ιού HIV ή άλλων λοιμωδών νοσημάτων, όπως η κοινή χρήση συνέργων, και τη βελτίωση τόσο της κοινωνικής λειτουργικότητας όσο και της γενικής υγείας. Έρευνες επίσης υποδηλώνουν ότι τα επίπεδα εγκληματικής δραστηριότητας μπορεί να μειωθούν και ότι η επαρκής παροχή θεραπείας υποκατάστασης μπορεί να έχει αντίκτυπο στον αριθμό των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Η επίτευξη βέλτιστων αποτελεσμάτων εξαρτάται από την έγκαιρη εισαγωγή στο πρόγραμμα, την επαρκή διάρκεια και συνέχιση της θεραπείας υποκατάστασης και τις επαρκείς δόσεις φαρμάκων.
Er zijn nu aantoonbare bewijzen van de waarde van substitutieprogramma’s met drugs als methadon of buprenorfine. Uit onderzoek is gebleken dat er een verband bestaat tussen substitutietherapie en minder illegaal drugsgebruik, lagere injectiepercentages en een afname in gedrag dat een hoog risico inhoudt voor de verspreiding van HIV of andere infectieziekten, zoals het delen van spuiten, en dat daarmee het sociale functioneren en de algemene gezondheid van de cliënt verbeteren. Verder heeft onderzoek uitgewezen dat bij voldoende substitutiebehandelmogelijkheden het niveau van criminele activiteit afneemt en het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen daalt. Het feitelijke resultaat is afhankelijk van factoren als tijdige deelname aan het programma, afdoende duur en continuïteit van de substitutiebehandeling en toediening van de juiste doses medicijnen.
V současnosti existují pevné důkazy svědčící o hodnotě substitučních programů využívajících drogy, jako je metadon nebo buprenorfin. Studie ukázaly, že substituční léčba je spojena s menším užíváním nezákonných drog, méně častým injekčním užíváním drog, omezením praktik spojených s vysokým rizikem šíření viru HIV nebo dalších infekčních chorob, jako je sdílení injekčního náčiní, a je spojena se zlepšením sociálního fungování a celkového zdraví. Výzkum rovněž naznačuje, že může dojít k poklesu trestné činnosti a že dostatečné poskytování substituční léčby může mít dopad na počet úmrtí souvisejících s drogami. Optimální výsledky závisejí na včasném nástupu do programu, dostatečném trvání a kontinuitě substituční léčby a adekvátních dávkách léku.
Der er nu et solidt dokumenteret grundlag for værdien af substitutionsprogrammer, hvor der anvendes stoffer som f.eks. metadon eller buprenorphin. Undersøgelser har vist, at substitutionsbehandling kan føre til et fald i brugen af illegale stoffer, et fald i intravenøs brug, en reduktion af adfærd med høj risiko for spredning af hiv eller andre smitsomme sygdomme, f.eks. deling af sprøjteudstyr, og forbedringer med hensyn til både social funktion og generel sundhedstilstand. Undersøgelserne har også vist, at kriminaliteten kan falde, og at et tilstrækkeligt udbud af substitutionsbehandling kan indvirke på antallet narkotikarelaterede dødsfald. For at opnå optimale resultater kræves en rettidig deltagelse i programmet, en substitutionsbehandling af tilstrækkelig varighed og kontinuitet samt tilstrækkelige medicindoser.
Nüüdseks on olemas kindlad tõendid asendusravi programmide tõhususe kohta, milles kasutatakse selliseid aineid nagu metadoon või buprenorfiin. Uuringud on näidanud, et asendusraviga kaasneb ebaseaduslike uimastite tarbimise vähenemine, süstimismäärade vähenemine, käitumismallide taandumine, mis on seotud kõrge HIV või muude nakkushaiguste leviku ohuga, nagu näiteks tarbimisvahendite jagamine, ning nii sotsiaalse käitumise kui ka üldise tervise paranemine. Samuti on uuringud näidanud, et kuritegevuse tase võib väheneda ning et küllaldane asendusravi teenuste pakkumine võib vähendada uimastitega seotud surmade arvu. Optimaalse tulemuse saamiseks tuleb programmi õigeaegselt alustada, asendusravi peab olema piisavalt pikaaegne ja järjepidev ning ravimit tuleb annustada adekvaatselt.
Metadonin tai buprenorfiinin kaltaisilla lääkkeillä annettavan korvaushoidon arvosta on nykyään vankkaa näyttöä. Tutkimuksissa on osoitettu, että korvaushoito vähentää laittomien huumausaineiden käyttöä, injektiokäyttöä sekä hiv:n ja muiden tartuntatautien leviämisriskiä lisäävää käyttäytymistä, kuten välineiden jakamista, ja että se parantaa sosiaalista toimintakykyä ja yleistä terveydentilaa. Tutkimustulokset myös viittaavat rikollisen toiminnan mahdolliseen vähenemiseen ja siihen, että riittävän korvaushoidon tarjoaminen saattaa vaikuttaa huumekuolemien määrään. Hoidon onnistuminen edellyttää hoidon varhaista aloittamista, sen riittävän pitkää kestoa ja yhtäjaksoisuutta sekä lääkkeiden oikeaa annostelua.
A (például) metadont és buprenorfiont alkalmazó helyettesítő programok hasznosságát mára már kellően szilárd bizonyítékok támasztják alá. A vizsgálatok kimutatták, hogy a helyettesítő terápiának köszönhetően csökken a tiltott kábítószerek használata, csökken az injekciós használat aránya, ritkábban fordulnak elő a HIV-fertőzés vagy más fertőző betegségek terjedésének nagy kockázatával járó viselkedési formák – úgymint a felszerelés közös használata –, továbbá mind a társadalmi működésben, mind az általános egészségi állapotban javulás érhető el. A kutatások arra is utaltak, hogy a bűnöző tevékenység mértéke ugyancsak csökkenhet, és a megfelelő mértékben biztosított helyettesítő kezelés még a kábítószerrel összefüggő halálesetek számára is kihathat. Az optimális eredmények elérése a program kellő időben történő megkezdésétől, a helyettesítő kezelés kellő hosszától és folyamatosságától, valamint a gyógyszer megfelelő adagolásától függ.
Verdien av substitusjonsprogrammer som bruker stoffer som metadon og buprenorfin er nå grundig dokumentert. Studier har vist at substitusjonsbehandling fører til mindre bruk av illegale stoffer, mindre sprøytebruk, redusert risikoatferd assosiert med spredning av HIV og andre infeksjonssykdommer, som deling av utstyr, og bedre sosial funksjon og allmennhelse. Forskning tyder også på redusert kriminell aktivitet, og at et tilstrekkelig godt utbygget substitusjonsbehandlingstilbud kan virke inn på antallet narkotikarelaterte dødsfall. Optimalt utfall forutsetter at klientene blir inntatt til behandling til rett tid, at substitusjonsbehandlingen varer tilstrekkelig lenge og ikke blir avbrutt, samt at legemiddelet blir gitt i tilstrekkelig store doser.
Obecnie istnieje solidna baza dowodowa świadcząca o wartości programów leczenia zastępczego z wykorzystaniem takich leków, jak metadon lub buprenorfina. Badania wykazały, że terapia zastępcza wiąże się ze spadkiem spożycia nielegalnych narkotyków, zmniejszeniem liczby osób zażywających narkotyki dożylnie, spadkiem zachowań związanych z wysokim ryzykiem rozprzestrzeniania się wirusa HIV lub innych chorób zakaźnych (np. wspólne używanie sprzętu), a także przyczynia się do poprawy zarówno funkcjonowania jednostki w społeczeństwie, jak i ogólnego stanu zdrowia. Ponadto, jak wykazały badania, możliwe jest obniżenie poziomu działalności przestępczej, a zapewnienie leczenia zastępczego w wystarczającym zakresie może mieć wpływ na liczbę zgonów związanych z narkotykami. Osiągnięcie optymalnych wyników zależy od przystąpienia do programu w odpowiednim momencie, dostatecznie długiego okresu terapii oraz od kontynuacji leczenia zastępczego, jak również od odpowiednich dawek leków.
Teraz existuje solídna dôkazová základňa pre hodnotu substitučných programov, ktoré používajú drogy ako sú metadón alebo buprenorfín. Štúdie ukázali, že substitučná terapia súvisí s klesajúcim užívaním nezákonných drog, zníženými mierami injekčného užívania a redukciou správaní súvisiacich s vysokým rizikom šírenia HIV alebo iných infekčných chorôb, napríklad spoločné používanie pomôcok a zlepšenia v sociálnom fungovaní aj celkovom zdraví. Výskum tiež naznačil, že úrovne zločineckej činnosti sa môžu znížiť a že dostatočné poskytovanie substitučnej liečby môže mať vplyv na počet úmrtí súvisiacich s drogami. Optimálne výsledky závisia od včasného vstupu do programu, dostatočného trvania a kontinuity substitučnej liečby a primeraných dávok liekov.
Zdaj je na voljo dovolj dokazov, ki močno govorijo v prid koristnosti nadomestnih programov, v katerih uporabljajo zdravila, kot sta metadon ali buprenorfin. Študije so pokazale, da je nadomestna terapija povezana z zmanjšano uporabo prepovedanih drog, nižjimi ravnmi vbrizgavanja, upadom vedenja, povezanega z velikim tveganjem za širjenje virusa HIV ali drugih nalezljivih bolezni, kot je izmenjavanje pripomočkov, in izboljšanjem družbenega delovanja ter splošnega zdravja. Raziskave so pokazale tudi, da se lahko znižajo ravni kriminalne dejavnosti in da lahko zadostno zagotavljanje nadomestnega zdravljenja vpliva na število smrti, povezanih z drogami. Najboljši rezultati so odvisni od pravočasne vključitve v program, ustreznega trajanja in nepretrganosti nadomestnega zdravljenja ter ustreznih odmerkov zdravil.
Det finns nu starka bevis för att substitutionsprogram med läkemedel som metadon eller buprenorfin ger resultat. Studier har visat att substitutionsbehandling kan knytas till minskad användning av olagliga droger, minskat bruk av injicering, minskade beteenden förenade med hög risk för spridning av hiv eller andra smittsamma sjukdomar som delad utrustning, större förmåga att delta i samhället samt till förbättringar av den allmänna hälsan. Forskning tyder också på att de kriminella verksamheterna kan minska och att tillräcklig kapacitet för substitutionsbehandling kan leda till färre narkotikarelaterade dödsfall. De bästa resultaten uppnås om klienterna förs in i tid i programmet, att behandlingen pågår under tillräckligt lång tid och att den upprätthålls och att läkemedlen doseras korrekt.
Artık metadon veya buprenorfin gibi uyuşturucuları kullanan ikame programlarının değerine yönelik sağlam bir kanıt temeli bulunmaktadır. Çalışmalar göstermiştir ki ikame terapisi yasadışı uyuşturucuların azalan kullanımı, azalan enjekte etme oranları, eşya paylaşımı gibi yüksek HIV veya başka bulaşıcı hastalık yayılması riskine yol açan davranışlarda azalma ile sosyal beceriler ve genel sağlıkta düzelmelerle bağlantılıdır. Araştırmalar ayrıca, suç içeren faaliyet düzeylerinin azaltılabileceğini ve ikame tedavisinin yeterince sağlanmasının uyuşturucuya bağlı ölümlerin sayısı üzerinde bir etkisi olabileceğini göstermiştir. Optimum sonuçlar programa vakitli katılma, ikame tedavisinin yeterli uzunlukta ve süreklilikte olması ile doğru dozlarda ilaç tedavisine bağlıdır.
Pašlaik ir apkopoti droši fakti, kas liecina, ka aizvietotājterapijas programmas ar tādiem medikamentiem kā metadons un buprenorfīns dod labus rezultātus. Pētījumi apliecina, ka aizvietotājterapijas rezultātā mazinās nelegālu narkotiku lietošana, narkotiku injicēšanas biežums, kā arī uzvedība, kas ir saistīta ar augstu HIV un citu infekcijas slimību izplatīšanas risku, piemēram, kopēja injicēšanas aprīkojuma izmantošana, turklāt uzlabojas gan pacientu sociālās funkcijas, gan vispārējais veselības stāvoklis. Pētījumi ir ļāvuši secināt, ka, iespējams, samazinās arī noziedzīgās darbības un ka aizvietotājterapijas pietiekams nodrošinājums var palīdzēt samazināt ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu skaitu. Labākos rezultātus nodrošina laicīga iesaistīšanās programmā, pietiekams aizvietotājterapijas ilgums un nepārtrauktība, kā arī adekvātas medikamentu devas.
  Capitolul 5: Cocaina ÅŸ...  
Operation Purple [Operaţiunea Purpuriu], în acţiune din 1999, este menită să prevină deturnarea permanganatului de potasiu (143) din comerţul licit în scopul utilizării acestuia în fabricarea ilicită a cocainei, în special în America de Nord şi în America de Sud.
Operation Purple, running since 1999, is designed to prevent the diversion of potassium permanganate (143) from licit trade for use in the illicit manufacture of cocaine, in particular in the Americas. The licit trade in potassium permanganate is large: since 1999, 30 exporting countries/territories have provided 4 380 pre-export notifications to the INCB involving over 136 560 tonnes of potassium permanganate. Since 1999, 233 shipments involving over 14 316 tonnes of the substance have been stopped or seized because of concerns over the legitimacy of the orders or the end-users, and diversions were identified. In 2004, 1.4 tonnes of potassium permanganate was seized in Europe, mainly in the Russian Federation, followed by Romania and the Ukraine (144) (INCB, 2006b).
L'opération Purple, qui se poursuit depuis 1999, tend à empêcher le détournement de permanganate de potassium (143) du commerce licite en vue de la fabrication illicite de cocaïne, en particulier dans les Amériques. Le commerce licite de permanganate de potassium est étendu: depuis 1999, 30 pays exportateurs ont transmis 4 380 notifications préalables à l'exportation à l'OICS pour une quantité totale supérieure à 136 560 tonnes de permanganate de potassium. Depuis 1999, 233 lots portant sur plus de 14 316 tonnes de cette substance ont été suspendus ou saisis en raison de doutes sur la légitimité des commandes ou des utilisateurs finals, et des détournements de produit ont été identifiés. En 2004, 1,4 tonne de permanganate de potassium a été saisie en Europe, essentiellement dans la Fédération de Russie, en Roumanie et en Ukraine (144) (OICS, 2006b).
Die seit 1999 laufende „Operation Purpur“ hat das Ziel, der Abzweigung von Kaliumpermanganat (143) aus dem legalen Handel für die illegale Herstellung von Kokain vorzubeugen, und zwar in erster Linie in Nord-, Mittel- und Südamerika. Kaliumpermanganat wird in großem Umfang legal gehandelt: Seit 1999 haben 30 exportierende Länder/Gebiete 4 380 Vorabmeldungen über Ausfuhren von insgesamt mehr als 136 560 Tonnen Kaliumpermanganat an das INCB erstattet. Seit 1999 wurden 233 Lieferungen von insgesamt über 14 316 Tonnen der Substanz aufgrund von Zweifeln an der Rechtmäßigkeit der Bestelllungen oder der Endnutzer abgefangen oder beschlagnahmt. Darüber hinaus wurden Abzweigungen von Kaliumpermanganat ermittelt. Im Jahr 2004 wurden in Europa 1,4 Tonnen Kaliumpermanganat sichergestellt, vor allem in der Russischen Föderation, gefolgt von Rumänien und der Ukraine (144) (INCB, 2006b).
La operación «Púrpura», en funcionamiento desde 1999, está destinada a prevenir el desvío de permanganato potásico (143) de comercialización legal para ser usado en la elaboración ilegal de cocaína, en especial en el continente americano. El comercio legal de permanganato potásico posee unas dimensiones considerables: desde 1999, 30 países/territorios exportadores han presentado 4 380 notificaciones previas a la exportación a la JIFE relativas a 136 560 toneladas de permanganato potásico. Asimismo, desde 1999, se han interceptado o incautado 233 envíos con más de 14 316 toneladas de esta sustancia por sospechas ante la legalidad de los pedidos o los usuarios finales, y se han localizado distintos desvíos. En 2004, se incautaron 1,4 toneladas de permanganato potásico en Europa, en su mayor parte en la Federación de Rusia, seguida de Rumanía y Ucrania (144) (JIFE, 2006b).
L’operazione Porpora, un programma in corso dal 1999, è stata concepita per impedire la diversione del permanganato di potassio (143) dal commercio lecito verso la produzione illecita di cocaina, in particolare nelle Americhe. Il commercio lecito del permanganato di potassio è esteso: dal 1999 30 paesi o territori esportatori hanno inoltrato all’INCB 4 380 notifiche preventive all’esportazione, per un totale di oltre 136 560 tonnellate di permanganato di potassio. Dal 1999, a causa dei dubbi sulla legittimità degli ordini o dei consumatori finali, sono stati fermati o sequestrati 233 carichi, per un totale di 14 316 tonnellate di sostanza, e le diversioni sono state individuate. Nel 2004 sono state sequestrate in Europa 1,4 tonnellate di permanganato di potassio, soprattutto nella Federazione russa, seguita da Romania e Ucraina (144) (INCB, 2006b).
A operação “Purple”, em curso desde 1999, visa prevenir o desvio de permanganato de potássio (143) do comércio legal para ser utilizado na produção ilegal de cocaína, sobretudo nas Américas. Há um grande comércio legal de permanganato de potássio: desde 1999, 30 países/territórios exportadores apresentaram 4 380 notificações prévias de exportação ao INCB, envolvendo mais de 136 560 toneladas desta substância. Desde 1999, foram interceptados ou apreendidos 233 carregamentos equivalentes a mais de 14 316 toneladas de permanganato de potássio por a legitimidade das encomendas ou dos utilizadores finais suscitar preocupação, tendo também sido identificados alguns desvios. Em 2004, foram apreendidas 1,4 toneladas de permanganato de potássio na Europa, principalmente na Federação Russa, seguida pela Roménia e a Ucrânia (144) (INCB, 2006b).
Η επιχείρηση «Purple», η οποία διεξάγεται από το 1999, αποσκοπεί στην πρόληψη της εκτροπής υπερμαγγανικού καλίου (143) από το νόμιμο εμπόριο για χρήση στην παράνομη παρασκευή κοκαΐνης, ιδίως στην αμερικανική ήπειρο. Το νόμιμο εμπόριο υπερμαγγανικού καλίου διεξάγεται σε μεγάλη κλίμακα: από το 1999, 30 εξαγωγικές χώρες/επικράτειες προέβησαν σε 4 380 εκ των προτέρων κοινοποιήσεις στο INCB για περισσότερους από 136 560 τόνους υπερμαγγανικού καλίου. Από το 1999, 233 αποστολές που αφορούσαν συνολικά 14 316 τόνους της ουσίας παρακρατήθηκαν ή κατασχέθηκαν λόγω αμφιβολιών ως προς τη νομιμότητα των παραγγελιών ή των τελικών χρηστών και εντοπίστηκαν εκτροπές. Το 2004 1,4 τόνοι υπερμαγγανικού καλίου κατασχέθηκαν στην Ευρώπη, κυρίως στη Ρωσική Ομοσπονδία και δευτερευόντως στη Ρουμανία και την Ουκρανία (144) (INCB, 2006β).
Operatie Purple, een programma dat loopt sinds 1999, is bedoeld om te voorkomen dat kaliumpermanganaat (143) uit de legale handel wordt misbruikt voor de illegale productie van cocaïne, in het bijzonder in Noord- en Zuid-Amerika. Kaliumpermanganaat wordt op grote schaal legaal verhandeld: sinds 1999 heeft het INCB van 30 uitvoerende landen/regio’s 4 380 voorafgaande kennisgevingen van uitvoer ontvangen voor in totaal meer dan 136 560 ton kaliumpermanganaat. Sinds 1999 zijn er 233 zendingen van in totaal meer dan 14 316 ton kaliumpermanganaat onderschept en in beslag genomen, omdat er twijfel bestond omtrent de legitimiteit van de orders of eindgebruikers. Daarbij werden gevallen van misbruik vastgesteld. In 2004 werd in Europa 1,4 ton kaliumpermanganaat in beslag genomen, hoofdzakelijk in de Russische Federatie, gevolgd door Roemenië en Oekraïne (144) (INCB, 2006b).
Cílem operace Purple, která probíhá již od roku 1999, je zabránit zneužití legálně obchodovaného manganistanu draselného (143) k nezákonné výrobě kokainu, zejména v Severní a Jižní Americe. Legální obchod manganistanem draselným je rozsáhlý: od roku 1999 předložilo 30 vývozních zemí nebo teritorií úřadu INCB celkem 4 380 oznámení před vývozem na celkový objem více než 136 560 tun manganistanu draselného. Od roku 1999 bylo 233 zásilek v objemu přes 14 316 tun látky zastaveno nebo zadrženo na základě pochybností o legitimnosti objednávky či koncových uživatelů a bylo u nich zjištěno zneužití. V roce 2004 byly v Evropě zadrženo 1,4 tuny manganistanu draselného, a to zejména v Ruské federaci a dále v Rumunsku a na Ukrajině (144) (INCB, 2006b).
Operation Purple, som har været i gang siden 1999, har til formål at forhindre, at kaliumpermanganat (143) omdirigeres fra lovlig handel til anvendelse til illegal fremstilling af kokain, navnlig i Nord-, Mellem- og Sydamerika. Der er en omfattende lovlig handel med kaliumpermanganat: siden 1999 har 30 eksporterende lande/territorier indgivet 4 380 forudgående eksportanmeldelser til INCB vedrørende 136 560 tons kaliumpermanganat. Siden 1999 er 233 forsendelser med over 14 316 tons af stoffet blevet opbragt eller beslaglagt på grund af tvivl med hensyn til ordrernes eller slutbrugernes legitimitet, og der blev påvist ulovlig anvendelse. I 2004 blev 1,4 tons kaliumpermanganat beslaglagt i Europa, hovedsagelig i Den Russiske Føderation, efterfulgt af Rumænien og Ukraine (144) (INCB, 2006b).
1999. a alustatud operatsiooni Purple eesmärk on ennetada kaaliumpermanganaadi(143) kõrvale juhtimist seaduslikust kaubandussüsteemist, et kasutada seda ebaseaduslikuks kokaiini tootmiseks, eelkõige Põhja- ja Lõuna-Ameerikas. Kaaliumpermanganaadi seaduslik turg on lai: alates 1999. a on 30 eksportivat riiki või piirkonda esitanud INCBle 4380 ekspordieelset teatist kokku rohkem kui 136 560 tonni kaaliumpermanganaadi kohta. 1999. a alates on peatatud või konfiskeeritud 233 partiid kõnealust ainet, kokku rohkem kui 14 316 tonni, kuna esines kahtlusi tellimuste seaduslikkuse või lõpptarbijate suhtes, ning tuvastatud on kõrvalejuhtimiskatseid. 2004. a konfiskeeriti Euroopas 1,4 tonni kaaliumpermanganaati, peamiselt Venemaa Föderatsioonis, aga ka Rumeenias ja Ukrainas(144) (INCB, 2006b).
Vuodesta 1999 lähtien jatkuneessa operaatio Purplessa keskitytään estämään kaliumpermanganaatin (143) kulkeutumista laillisesta kaupasta kokaiinin laittomaan valmistukseen etenkin Amerikoissa. Kaliumpermanganaatin laillinen kauppa on mittavaa: 30 vientimaata tai -aluetta on toimittanut INCB:lle vuodesta 1999 lähtien yhteensä 4 380 vientiä edeltävää ilmoitusta, jotka ovat kattaneet yli 136 560 tonnia kaliumpermanganaattia. Epäilyksiä herättäneiden tilausten tai käyttötarkoitusten perusteella on vuodesta 1999 lähtien pysäytetty tai takavarikoitu yhteensä 233 toimitusta (14 316 tonnia kaliumpermanganaattia), ja tapausten yhteydessä on tullut ilmi laittomia käyttötarkoituksia. Euroopassa takavarikoitiin vuonna 2004 noin 1,4 tonnia kaliumpermanganaattia, pääasiassa Venäjän federaatiossa mutta myös Romaniassa ja Ukrainassa (144) (INCB, 2006b).
Az 1999 óta tartó „Bíbor” művelet a kokain tiltott előállításában felhasznált kálium-permanganát143 törvényes kereskedelemből való eltérítését hivatott megakadályozni, különösen az amerikai kontinensen. A kálium-permanganát törvényes kereskedelme kiterjedt: 1999 óta 30 exportáló ország/terület 4380 export előtti értesítést adott az INCB felé, összesen 136 560 tonnányi kálium-permanganátra vonatkozóan. A megrendelések vagy a végfelhasználók törvényességével kapcsolatos aggályok, illetve a felfedezett eltérítések nyomán 1999 óta az anyagból 233 szállítmányt tartóztattak fel vagy foglaltak le 14 316 tonnát meghaladó mennyiségben. 2004-ben Európában 1,4 tonna kálium-permanganátot foglaltak le, legnagyobbrészt az Orosz Föderációban, másodsorban pedig Romániában és Ukrajnában144 (INCB, 2006b).
Operation Purple, som har pågått siden 1999, skal forebygge illegal omsetning av kaliumpermanganat (143) til bruk i ulovlig framstilling av kokain, spesielt i Nord- og Sør-Amerika. Lovlig handel med kaliumpermanganat er utbredt, for siden 1999 har 30 eksportland/territorier kommet med 4 380 forhåndsmeldinger om eksport til INCB. Til sammen involverte disse over 136 560 tonn kaliumpermanganat. Siden 1999 har 233 forsendelser som omfattet over 14 316 tonn av stoffet blitt stoppet eller beslaglagt på grunn av tvil om ordrene eller mottakerne, og illegal spredning til illegal virksomhet ble påvist. I 2004 ble 1,4 tonn kaliumpermanganat beslaglagt i Europa, hovedsakelig i Den russiske føderasjon, etterfulgt av Romania og Ukraina (144) (INCB, 2006b).
Operację Fiolet (Purple), prowadzoną od 1999 r., zaplanowano z myślą o przeciwdziałaniu stosowaniu nadmanganianu potasu (143) nabywanego legalną drogą do nielegalnej produkcji kokainy, szczególnie w obu Amerykach. Legalny handel nadmanganianem potasu prowadzi się na wielką skalę: od 1999 r. 30 eksportujących go krajów i terytoriów nadesłało do INCB 4380 zgłoszeń wywozu dotyczących ponad 136 560 t nadmanganianiu potasu. Od 1999 r. zatrzymano lub skonfiskowano 233 przesyłki zawierające ponad 14 316 t tej substancji ze względu na wątpliwości dotyczące legalności zamówień lub użytkowników końcowych, a także odkryto przypadki zmiany jej zastosowania. W 2004 r. skonfiskowano w Europie 1,4 t nadmanganianu potasu, głównie w Federacji Rosyjskiej. Kolejne pozycje zajmowały Rumunia i Ukraina (144) (INCB, 2006b).
Operácia Purple, ktorá prebieha od roku 1999, je určená na zabránenie zneužitia zákonného obchodovania s manganistanom draselným (143) na nezákonnú výrobu kokaínu, najmä v Severnej a Južnej Amerike. Zákonné obchodovanie s manganistanom draselným je veľké: od roku 1999 poskytlo INCB 30 exportujúcich krajín/teritórií 4 380 predexportných oznámení zahŕňajúcich viac ako 136 560 ton manganistanu draselného. Od roku 1999 bolo zastavených alebo zachytených 233 zásielok zahŕňajúcich viac ako 14 316 ton tejto látky kvôli obavám o legitímnosť objednávok alebo konečných užívateľov a identifikovali sa zneužitia. V roku 2004 bolo v Európe zachytených 1,4 tony manganistanu draselného, najmä v Ruskej federácii, za ktorou nasledovalo Rumunsko a Ukrajina (144) (INCB, 2006b).
Operacija Purple, ki poteka od leta 1999, je namenjena preprečevanju zlorabe dovoljene trgovine s kalijevim permanganatom (143) za uporabo pri prepovedani proizvodnji kokaina, posebej v Severni, Srednji in Južni Ameriki. Dovoljena trgovina s kalijevim permanganatom je obsežna: od leta 1999 je 30 držav/ozemelj, ki izvažajo kalijev permanganat, Mednarodnemu nadzornemu svetu za droge predložilo 4380 obvestil pred izvozom, v katera je bilo vključenih več kot 136.560 ton te snovi. Od leta 1999 je bilo zaradi sumov o zakonitosti pošiljk ali namenih končnih uporabnikov ustavljenih ali zaseženih 233 pošiljk, ki so zajemale več kot 14.316 ton kalijevega permanganata, pri čemer so bile ugotovljene zlorabe. Leta 2004 je bilo v Evropi zaseženega 1,4 tone kalijevega permanganata, največ v Ruski federaciji, sledita pa ji Romunija in Ukrajina (144) (INCB, 2006).
Projekt Operation Purple, som är i drift sedan 1999, är avsett att förhindra avledning av kaliumpermanganat (143) från laglig handel för att användas i olaglig framställning av kokain särskilt i Syd- och Nordamerika. Den lagliga handeln med kaliumpermanganat är stor: sedan 1999 har 30 exporterande länder/territorier lämnat in 4 380 förhandsanmälningar om export till INCB för totalt 136 560 ton kaliumpermanganat. Sedan 1999 har 233 leveranser som omfattat drygt 14 316 ton av ämnet stoppats eller tagits i beslag på grund av farhågor om beställningarnas eller de slutliga användarnas legitimitet, och avledningar har konstaterats. Under 2004 beslagtogs 1,4 ton kaliumpermanganat i Europa främst i Ryssland följt av Rumänien och Ukraina (144) (INCB, 2006b).
1999’dan beri yürütülen Operasyon Mor, potasyum permanganatın (143) özellikle Amerika’da yasadışı kokain imalatında kullanılmak üzere yasal ticaretten saptırımını önlemek üzere tasarlanmıştır. Yasal potasyum permanganat ticareti büyük çaplıdır: 1999’dan beri 30 ihracatçı ülke/bölge INCB’ye 136.560 ton potasyum permanganatla ilgili 4.380 ihracat öncesi bildirim vermiştir. 1999’dan beri, bu maddeden 14.316 ton içeren 233 sevkiyat, siparişlerin veya son kullanıcıların yasalara uygunluğuna dair endişelerden dolayı durdurulmuş veya ele geçirilmiş ve saptırımlar tespit edilmiştir. Avrupa’da 2004 yılında, başta Rusya Federasyonu, daha sonra Romanya ve Ukrayna’da (144) olmak üzere 1,4 ton potasyum permanganat ele geçirilmiştir (INCB, 2006b).
Kopš 1999. gada turpinās operācija ,,Purple”, kuras mērķis ir novērst kālija permanganāta (143) novirzīšanu no likumīgas tirdzniecības un izmantošanu nelikumīgā kokaīna izgatavošanā, jo īpaši abās Amerikās. Kālija permanganāta likumīgā tirdzniecība ir plaša: kopš 1999. gada 30 eksportētājvalstis/teritorijas ir sniegušas INCB 4380 pirmseksporta paziņojumus par vairāk nekā 136 560 kālija permanganāta tonnām. Kopš 1999. gada ir aizturēti vai atsavināti 233 kālija permanganāta sūtījumi jeb vairāk nekā 14 316 tonnas šīs vielas, jo pasūtījumu likumība vai galalietotāji ir izraisījuši aizdomas, un ir konstatēta novirzīšana. Eiropā 2004. gadā ir atsavinātas 1,4 kālija permanganāta tonnas, galvenokārt Krievijas Federācijā, kam seko Rumānija un Ukraina (144) (INCB, 2006b).
  Cuvà¢nt à®nainte  
O reflecţie asupra informaţiilor disponibile ne aminteşte şi de necesitatea unei vigilenţe mereu treze şi de pericolele pe care le prezintă acceptarea stării de fapt. Prezentul raport lansează semnale de alarmă privind infecţiile HIV legate de droguri, sau decesele legate de droguri.
A reflection on the information available also reminds us of the need for continued vigilance and of the dangers of complacency. Warning notes are sounded in this report in respect of drug-related HIV infections and drug-related deaths. Nonetheless, in Europe as a whole, a tremendous effort has been made to address these sorts of problems, and tangible progress has been made. This has meant that European policy makers have had to make difficult choices, and they have largely done so after carefully studying the available evidence. Such a policy perspective should be applauded. The global debate on the drug problem is not short on rhetoric regarding the need for a balanced and evidence-based approach. In Europe, perhaps more than anywhere else, this rhetoric has become reality. Despite differences between our Member States in the details of the drug problems they each face and in their priorities for action, there is common agreement on the importance of sharing information and cooperating in order to reduce the supply of drugs as well as on the need to balance supply reduction activities with demand reduction measures, and there is a growing consensus regarding the need to be guided by the evidence in making hard choices about what programmes and actions are in the best interests of our citizens. This European approach is manifested not only in the new European drug strategy, but also in the national drug strategies that our Member States have adopted, in the stronger and more unified voice that emerges from Europe on this issue, and in the work of the EMCDDA as we strive to play our part in facilitating informed policy making by providing an unbiased and scientifically rigorous analysis of the information available on the drug phenomenon in Europe.
Une réflexion sur les informations disponibles nous rappelle également les dangers de la complaisance et la nécessité de ne pas baisser la garde. Le présent rapport se fait l’écho d’avertissements concernant les infections au VIH et les décès liés à la drogue. Néanmoins, dans l’ensemble de l’Europe, un effort considérable a été déployé pour aborder ce type de problèmes, et des progrès tangibles ont été réalisés, ce qui signifie que les décideurs européens ont dû faire des choix difficiles et qu’ils y ont largement procédé après une analyse minutieuse des preuves en présence. Une telle perspective politique mérite des applaudissements. Dans sa globalité, le débat sur le problème de la drogue n’est pas avare d’une rhétorique équilibrée et axée sur les preuves. En Europe, plus peut-être que partout ailleurs, cette rhétorique est devenue réalité. En dépit des différences existant entre nos États membres dans le détail des problèmes de drogue qu’ils doivent affronter et dans leurs priorités d’action, ils reconnaissent d’un commun accord l’importance de partager des informations et de coopérer afin de réduire l’offre de drogue, de même que la nécessité d’équilibrer les activités de réduction de l’offre avec des mesures de réduction de la demande, et ils s’inscrivent dans un consensus toujours plus large sur la nécessité de se laisser guider par les preuves en présence dès lors qu’il faut faire des choix difficiles sur les meilleurs programmes et actions à mettre en œuvre dans l’intérêt des citoyens. Cette approche européenne se matérialise non seulement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE, mais aussi dans les stratégies nationales antidrogue que nos États membres ont adoptées, dans la voix plus forte et plus unifiée que fait entendre l’Europe sur ce sujet, ainsi que dans les travaux de l’OEDT, dans la mesure où nous nous efforçons de remplir notre mission en facilitant la prise de décisions éclairées par la mise à disposition d’analyses scientifiques rigoureuses et non biaisées des informations disponibles sur le phénomène de la drogue en Europe.
Die Betrachtung der zur Verfügung stehenden Informationen führt uns darüber hinaus erneut die Notwendigkeit fortgesetzter Wachsamkeit und die Gefahr der Selbstzufriedenheit vor Augen. In dem vorliegenden Bericht werden Warnsignale im Hinblick auf drogenbedingte HIV-Infektionen und drogenbedingte Todesfälle gegeben. Dies soll jedoch weder die enormen Anstrengungen, die europaweit unternommen wurden, um derartige Probleme in Angriff zu nehmen, noch die greifbaren Fortschritte schmälern, die bereits erzielt wurden. Die politischen Entscheidungsträger in Europa mussten zu diesem Zweck schwierige Entscheidungen treffen, denen im Wesentlichen eine sorgfältige Prüfung der vorliegenden Fakten vorausgegangen war. Einem solchen politischen Blickwinkel kann man nur Beifall zollen. In der weltweiten Debatte über das Drogenproblem fehlt es nicht an Rhetorik, wenn es um die Notwendigkeit eines ausgewogenen und faktengestützten Konzepts geht. In Europa hat diese Rhetorik – vielleicht mehr, als irgendwo anders auf der Welt – reale Erfolge gezeitigt. Trotz der Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten bezüglich der Ausprägung ihrer Drogenprobleme und ihrer Maßnahmenschwerpunkte besteht Einigkeit darüber, wie wichtig die gemeinsame Nutzung von Informationen und die Zusammenarbeit sind, um das Angebot an Drogen zu verringern, und darüber, dass Maßnahmen zur Angebotsreduzierung mit Maßnahmen zur Nachfragereduzierung einhergehen müssen. Überdies ist man sich zunehmend einig, dass konkrete Entscheidungen darüber, welche Programme und Maßnahmen dem Interesse der Bürger am besten dienen, sich auf Fakten stützen müssen. Dieser europäische Ansatz manifestiert sich nicht nur in der neuen Europäischen Drogenstrategie, sondern auch in den nationalen Drogenstrategien der Mitgliedstaaten, der stärkeren und einheitlicheren Stimme Europas in dieser Problematik und den Tätigkeiten der EBDD, wenn wir uns bemühen, unseren Teil dazu beizutragen, faktengestützte Entscheidungen auf politischer Ebene zu ermöglichen, indem wir die über die Drogenproblematik in Europa verfügbaren Informationen unvoreingenommen und streng wissenschaftlich analysieren.
Una reflexión sobre la información de que hoy disponemos nos recuerda también la necesidad de no bajar la guardia y nos previene de los peligros de la complacencia. En este informe suenan voces que alertan sobre las infecciones por VIH en el contexto de las drogas y de las muertes relacionadas con drogas. En cualquier caso, en Europa se ha hecho en general un gran esfuerzo por tratar este tipo de problemas, y los avances logrados son palpables. Ello significa que los políticos europeos han tenido que tomar decisiones difíciles, y que lo han hecho tras estudiar minuciosamente todos los datos a su alcance, una forma de hacer política digna de aplauso. En el debate global sobre el problema de las drogas abunda la retórica sobre la necesidad de un planteamiento equilibrado y basado en hechos concretos: en Europa, tal vez más que en ningún otro lugar, hemos pasado de las palabras a los hechos. Pese a las diferencias entre los Estados miembros en cuestiones de detalle sobre los problemas que la droga les plantea y las prioridades de actuación, todos ellos coinciden en la importancia de compartir la información y de colaborar para reducir la oferta de drogas, así como en la necesidad de equilibrar las acciones destinadas a reducir la oferta con las que pretenden reducir la demanda. Además, cada vez es mayor el consenso sobre la necesidad de que sean los datos fehacientes los que orienten las decisiones sobre qué programas y acciones son los mejores para nuestros ciudadanos. Este planteamiento europeo se manifiesta no sólo en la nueva estrategia europea en materia de drogas que han adoptado los Estados miembros, sino en la aparición en Europa de una voz más fuerte y unísona en esta materia y en el trabajo del OEDT, donde nos esforzamos por cumplir nuestra misión de facilitar a los políticos la toma de decisiones ofreciéndoles unos análisis imparciales y de rigor científico de la información sobre el fenómeno de las drogas en Europa.
Le informazioni di cui disponiamo ci inducono inoltre a riflettere sulla necessità di una sorveglianza costante, evitando i pericoli che potrebbe comportare il compiacimento dei risultati ottenuti. Nella presente relazione vengono lanciati segnali di allarme per quanto riguarda le infezioni da HIV connesse con la droga ed i decessi connessi con la droga. Ciò nonostante, in tutt’Europa è stato fatto uno sforzo immane per affrontare questo tipo di problemi e sono stati fatti notevoli progressi, il che significa che i decisori politici europei hanno dovuto operare scelte difficili e lo hanno fatto ampiamente, studiando con attenzione le testimonianze disponibili. Una prospettiva strategica di questo tipo deve essere applaudita. Nell’ambito del dibattito globale sul problema della droga si parla molto della necessità di un approccio bilanciato e basato sull’evidenza. In Europa, forse più che altrove, questo discorso è stato messo in pratica. Nonostante le differenze fra i nostri Stati membri per quanto riguarda taluni aspetti dei problemi di droga che devono affrontare e le loro priorità d’azione, tutti questi Stati sono d’accordo sul fatto che è importante scambiare informazioni e cooperare al fine di ridurre l’offerta di droga e che è necessario bilanciare le attività di riduzione dell’offerta con misure di riduzione della domanda e sono sempre più d’accordo sul fatto che è necessario basarsi su prove oggettive quando si tratta di fare scelte importanti circa i programmi e le azioni da adottare nell’interesse dei nostri cittadini. Questo approccio europeo si manifesta non soltanto nella nuova strategia europea antidroga, ma anche nelle strategie nazionali in materia adottate dai nostri Stati membri, nel tono più deciso e più unanime che si leva dall’Europa su questo tema e nell’attività dell’OEDT, che si adopera strenuamente per svolgere il suo compito di favorire una presa di decisioni informata fornendo un’analisi oggettiva e scientificamente rigorosa delle informazioni disponibili sul fenomeno della droga in Europa.
Uma reflexão sobre a informação disponível recorda igualmente a necessidade de uma vigilância contínua e os perigos da complacência. O presente relatório alerta para as infecções pelo VIH e as mortes associadas ao consumo de droga. Não obstante, no conjunto da Europa, têm sido envidados enormes esforços para sanar este tipo de problemas, tendo‑se já alcançado progressos tangíveis. Tal significou para os decisores políticos europeus a imposição de opções difíceis, em grande medida realizadas após uma análise exaustiva das provas disponíveis. Esta perspectiva política é digna de louvor. O debate global sobre o problema da droga revela-se bastante retórico no que respeita à necessidade de uma abordagem equilibrada e baseada em provas. Na Europa, talvez mais do que em qualquer outra parte, esta retórica tornou-se realidade. Apesar das diferenças entre Estados‑Membros no que se refere às particularidades dos problemas de droga que cada um enfrenta e às suas prioridades de acção, existe acordo sobre a importância de partilhar informação e cooperar no sentido de reduzir a oferta de drogas, bem como sobre a necessidade de equilibrar as acções de redução de oferta com as medidas de redução da procura. Verifica-se igualmente um consenso crescente quanto à necessidade de basear em provas as escolhas difíceis sobre os programas e as acções de maior interesse para os cidadãos. Esta abordagem europeia manifesta-se não apenas na nova estratégia comunitária de luta contra a droga, mas igualmente nas estratégias nacionais de luta contra a droga adoptadas pelos Estados-Membros, na voz mais forte e unificada que emerge da Europa no que concerne esta questão, e no trabalho do OEDT, que procura desempenhar o seu papel de facilitador de decisões políticas fundamentadas, fornecendo uma análise imparcial e cientificamente rigorosa das informações disponíveis sobre o fenómeno da droga na Europa.
Ο προβληματισμός σχετικά με τις διαθέσιμες πληροφορίες μας υπενθυμίζει επίσης την ανάγκη για συνεχή επαγρύπνηση καθώς και τους κινδύνους που εγκυμονεί ο εφησυχασμός. Στην παρούσα έκθεση διατυπώνονται προειδοποιήσεις σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα και τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Ωστόσο, σε ολόκληρη την Ευρώπη έχουν καταβληθεί τεράστιες προσπάθειες για την αντιμετώπιση αυτού του είδους των προβλημάτων και έχει σημειωθεί πραγματική πρόοδος. Αυτό σημαίνει ότι οι Ευρωπαίοι αρμόδιοι για τη χάραξη πολιτικής αναγκάστηκαν να προβούν σε δύσκολες επιλογές, έπειτα από ενδελεχή εξέταση των διαθέσιμων στοιχείων. Μια τέτοια πολιτική προοπτική πρέπει να επιδοκιμάζεται. Η γενικότερη συζήτηση σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών δεν στερείται ρητορικής σχετικά με την ανάγκη ισορροπημένης και τεκμηριωμένης προσέγγισης. Στην Ευρώπη, περισσότερο ίσως από οπουδήποτε αλλού, η εν λόγω ρητορική έχει γίνει πραγματικότητα. Παρά τις διαφορές που υπάρχουν μεταξύ των κρατών μελών μας σε ό,τι αφορά τα ιδιαίτερα προβλήματα που καθένα από αυτά αντιμετωπίζει σε σχέση με τα ναρκωτικά καθώς και τις προτεραιότητές τους για δράση, τα κράτη μέλη συμφωνούν ως προς τη σημασία της ανταλλαγής πληροφοριών και της συνεργασίας με στόχο τη μείωση της προμήθειας ναρκωτικών, καθώς και ως προς την ανάγκη επίτευξης ισορροπίας ανάμεσα στις δραστηριότητες μείωσης της προμήθειας και τα μέτρα μείωσης της ζήτησης. Εξάλλου, υπάρχει όλο και μεγαλύτερη συναίνεση σχετικά με την ανάγκη τεκμηριωμένης καθοδήγησης κατά τη λήψη δύσκολων αποφάσεων όσον αφορά τα προγράμματα και τις δράσεις που εξυπηρετούν καλύτερα το συμφέρον των πολιτών μας. Η ευρωπαϊκή αυτή προσέγγιση είναι έκδηλη όχι μόνο στη νέα ευρωπαϊκή στρατηγική για τα ναρκωτικά αλλά και στις εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά που έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη μας, στην ισχυρότερη και πιο ενιαία φωνή που υψώνεται στην Ευρώπη σχετικά με το θέμα αυτό καθώς και στο έργο του ΕΚΠΝΤ, το οποίο προσπαθεί να εκτελέσει την αποστολή του διευκολύνοντας τη λήψη ενημερωμένων αποφάσεων μέσω της παροχής αμερόληπτων και επιστημονικά ακριβών αναλύσεων των πληροφοριών που υπάρχουν διαθέσιμες σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Een beschouwing van de beschikbare informatie herinnert ons aan de gevaren van zelfgenoegzaamheid en de noodzaak van voortdurende waakzaamheid. In dit verslag weerklinken waarschuwingen met betrekking tot HIV-infecties en sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Desalniettemin is in Europa als geheel een enorme inspanning geleverd om dit soort problemen aan te pakken en is er concrete voortgang geboekt, hetgeen betekent dat Europese beleidsmakers moeilijke keuzen hebben moeten maken na zorgvuldige bestudering van aanwezige bewijzen. Een dergelijk beleidsperspectief moet toegejuicht worden. In de wereldwijde discussie over het drugsprobleem is er geen gebrek aan retoriek wat betreft de behoefte aan een evenwichtige en op bewijzen gebaseerde aanpak. In Europa is deze retoriek, wellicht meer dan elders, werkelijkheid geworden. Ondanks de verschillen tussen de lidstaten in de details van de drugsproblematiek waar zij elk mee te kampen hebben en in hun prioriteiten voor actie bestaat er algemene overeenstemming over het belang van het delen van informatie en samenwerking om de drugstoevoer terug te brengen alsook over de noodzaak toevoerbeperkende activiteiten in evenwicht te brengen met vraagbeperkende maatregelen; in toenemende mate bestaat er ook consensus over de noodzaak zich te laten leiden door bewijzen bij het maken van moeilijke keuzen over programma’s en actiemaatregelen die het meest in het belang van de burgers zijn. De Europese aanpak manifesteert zich niet alleen in de nieuwe Europese drugsstrategie, maar ook in de nationale drugsstrategieën die de lidstaten hebben goedgekeurd; deze klinkt bovendien door in de steeds luidere en meer verenigde stem van Europa inzake dit vraagstuk en in het werk van het EWDD. Wij streven ernaar onze rol te vervullen bij het bevorderen van besluitvorming met kennis van zaken door onbevooroordeelde en wetenschappelijk zorgvuldige analyses van de beschikbare informatie over het drugsfenomeen in Europa ter beschikking te stellen.
Zamyslíme-li se nad dostupnými informacemi, opět si uvědomíme, že je třeba být stále na pozoru a vyvarovat se sebeuspokojení. Varovné tóny zaznívají v této zprávě ve vztahu k infekcím HIV a úmrtím souvisejícím s drogami. V celé Evropě však bylo řešení tohoto typu problémů věnováno nesmírné úsilí a bylo dosaženo značného pokroku. To znamená, že evropští političtí činitelé museli přijmout obtížná rozhodnutí, což povětšinou učinili po pečlivém prostudování dostupných údajů. Takovýto politický přístup je třeba ocenit. V celém světě se vedou rozsáhlé diskuse o tom, že přístup k drogové problematice by měl být vyvážený a založený na důkazech. To se v Evropě, možná více než kde jinde, podařilo. Navzdory odlišnostem ve specifikách drogových problémů, kterým jednotlivé členské státy čelí, a rozdílným prioritám v oblasti reakce na ně, panuje společná shoda o důležitosti sdílení informací a spolupráce s cílem omezit nabídku drog, jakož i o nutnosti vyvážit aktivity usilující o omezení nabídky opatřeními na snížení poptávky. Čím dál silnější je také konsenzus ohledně skutečnosti, že při přijímání těžkých rozhodnutí v souvislosti s výběrem programů a akcí, jež jsou v nejlepším zájmu našich občanů, je třeba se řídit doloženými informacemi. Tento evropský přístup je znatelný nejen v nové protidrogové strategii EU, ale také v národních strategiích přijatých členskými státy, v silnějším a jednotnějším mínění, které se v Evropě vytváří v souvislosti s danou problematikou, a v činnosti agentury EMCDDA, která se snaží podílet na usnadňování zasvěceného politického rozhodování prostřednictvím nezaujaté a vědecky přesné analýzy dostupných informací vztahujících se k drogovému fenoménu v Evropě.
De tilgængelige oplysninger minder os også om behovet for løbende overvågning og farerne ved efterladenhed. Denne beretning anslår en advarende tone i forbindelse med narkotikarelaterede hiv-infektioner og narkotikarelaterede dødsfald. Ikke desto mindre er der i Europa gjort en kolossal indsats for at løse denne type problemer, og der er gjort konkrete fremskridt. Det har betydet, at de politiske beslutningstagere i Europa har måttet træffe svære valg, hvilket de har gjort i stor målestok efter nøje at have undersøgt de foreliggende oplysninger. Et sådant politisk perspektiv fortjener ros. I den globale debat om narkotikaproblemet skortes der ikke på retorikken, når det gælder behovet for en afbalanceret og evidensbaseret tilgang. Denne retorik er, måske mere end noget andet sted, blevet til virkelighed i Europa. Selv om der er forskel på medlemsstaternes narkotikaproblemer og indsatsprioritering, er alle enige om, at det er vigtigt at udveksle oplysninger og at samarbejde med henblik på at begrænse narkotikaudbuddet og afbalancere indsatsen for at begrænse henholdsvis udbuddet og efterspørgslen. Der er stigende enighed om, at de svære valg med hensyn til, hvilke programmer og aktioner der er i EU-borgernes bedste interesse, bør træffes med udgangspunkt i den foreliggende dokumentation. Den europæiske tilgang er ikke blot synlig i den nye europæiske narkotikastrategi, men også i de nationale narkotikastrategier, som medlemsstaterne har vedtaget, i Europas styrkede og forenede stemme på dette område og i EONN’s arbejde, idet vi stræber mod at yde vores bidrag til at muliggøre beslutningstagning på et velinformeret grundlag gennem forelæggelse af en nøje, objektiv og videnskabelig analyse af de oplysninger, der er tilgængelige om narkotikafænomenet i Europa.
Pilk kättesaadavale teabele meenutab ka tarvidust olla jätkuvalt valvel ja paneb südamele mitte unustada ohtusid, mis tekivad enesega rahulolust. Aruandes kõlavad hoiatavad teated narkootikumidega seotud HIV nakatumiste ja surmade kohta. Siiski on Euroopas tervikuna tehtud suuri jõupingutusi selliste probleemide käsitlemiseks ja on olemas käegakatsutavad tulemused. Järelikult on Euroopa poliitikakujundajatel tulnud teha raskeid valikuid ja neid on tehtud pärast olemasolevate andmete hoolikat uurimist. Sellist tegevussuunda saab üksnes tervitada. Narkootikumide probleemi üldarutelus pühendatakse palju sõnu vajadusele tasakaalustatud ja tõenditega kinnitatud lähenemise järele. Euroopas on võib-olla rohkem kui kusagil mujal saanud sõnad tegudeks. Hoolimata liikmesriikide vahelistest erinevustest lahendamist vajavate uimastiprobleemide üksikasjades ja tegevuse prioriteetides, on kõik üksmeelel teabejagamise ja koostöö tähtsuses vähendamaks narkootikumide pakkumist, vajaduses hoida pakkumise ja nõudluse vähendamismeetmed tasakaalus, ning üha enam mõistetakse tarvidust tugineda tõenditele, kui tehakse raskeid valikuid programmide ja meetmete osas, mis vastaksid kõige enam meie kaaskondlaste huvidele. Euroopalik lähenemine ei ilmne mitte üksnes Euroopa uues narkostrateegias, vaid ka liikmesriikide poolt vastu võetud riiklikes narkostrateegiates, tugevamas ja ühtsemas hääles, millega Euroopa seda küsimust arutab, ja EMCDDA töös, mis püüab anda oma panuse poliitikakujundajate teavitamise hõlbustamisse, pakkudes neile erapooletu ja teaduslikult täpse analüüsi teabest, mis on Euroopas narkootikumide kohta kättesaadav.
Saatavissa olevat tiedot osoittavat myös, että jatkuva valvonta on tarpeen ja ettei meillä ole varaa omahyväisyyteen. Tämä raportti varoittaa huumeisiin liittyvistä hiv-infektioista ja huumekuolemista. Euroopassa on kuitenkin yleisesti ottaen nähty hyvin paljon vaivaa näiden ongelmien käsittelemiseksi, ja selvästi havaittavaa edistystä on saavutettu. Se merkitsee, että Euroopan päättäjien on täytynyt tehdä vaikeita valintoja, ja hyvin usein he ovat ensin tarkastelleet huolellisesti asiasta saatavilla olevaa aineistoa. Tällainen asenne politiikassa on kiitettävä. Koko maailmassa puhutaan paljon tasapainoisesta ja havaittuihin tosiasioihin perustuvasta lähestymistavasta. Euroopassa tällaisesta puheesta on ehkä enemmän kuin missään muualla edetty käytännön toimiin. Vaikka jäsenvaltioidemme välillä on eroja niiden kohtaamien huumeongelmien yksityiskohdissa ja toiminnan prioriteeteissa, ollaan yleisesti yksimielisiä tiedon jakamisen ja yhteistyön tärkeydestä, kun tavoitteena on vähentää huumeiden tarjontaa. Ymmärretään myös tarve tasapainottaa tarjonnan ja kysynnän vähentämisen toimenpiteet, ja maat ovat yhä yleisemmin yksimielisiä siitä, että on käytettävä tietoaineistoa pohjana tehtäessä vaikeita päätöksiä siitä, mitkä ohjelmat ja toimenpiteet edistäisivät eniten kansalaistemme etua. Tämä eurooppalainen lähestymistapa heijastuu paitsi uudessa Euroopan huumestrategiassa, myös jäsenvaltioidemme hyväksymissä kansallisissa huumestrategioissa, Euroopan entistä vahvemmassa ja yhtenäisemmässä äänessä tästä asiasta sekä seurantakeskuksemme työssä, kun pyrimme roolimme mukaisesti helpottamaan tietoon perustuvaa päätöksentekoa tarjoamalla puolueettomia ja tieteellisesti tarkkoja analyyseja tiedoista, joita Euroopan huumeilmiöstä on saatavissa.
A rendelkezésre álló információkon gondolkozva nem feledhetjük, hogy továbbra is szükség van az éberség fenntartására, és észre kell vennünk a megelégedettséggel járó veszélyeket is. Ez a jelentés figyelmeztető jelzésekkel szolgál a kábítószerrel összefüggő HIV-fertőzésekkel és kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatban. Európa egészét tekintve azonban hatalmas erőfeszítések történtek az ilyen típusú problémák kezelésére, és kézzelfogható eredmények születtek. Ez nehéz döntések terhét rótta az európai politikaformálókra, akik a rendelkezésre álló bizonyítékok alapos tanulmányozása után a legtöbb esetben meg is hozták ezeket a döntéseket. Az ilyen szakpolitikai perspektíva elismerést érdemel. A kábítószer-problémáról szóló globális vita nincs híján a kiegyensúlyozott és bizonyítékokon alapuló szemlélet igényével kapcsolatos retorikai fordulatoknak. Európában, talán még inkább mint máshol, ez a retorika valósággá vált. Annak ellenére, hogy a kábítószer-problémák részletei és a fellépésre vonatkozó prioritások tagállamonként változnak, egyetértés uralkodik a kábítószer-kínálat csökkentését célzó információ-megosztás és együttműködés fontosságával kapcsolatban, továbbá arra vonatkozóan, hogy a kínálat csökkentésére irányuló intézkedéseket a kereslet csökkentésére vonatkozó intézkedésekkel kell kiegészíteni. Egyre szélesebb körű konszenzus van kialakulóban abban a tekintetben is, hogy az állampolgáraink érdekeit leginkább szolgáló programok és cselekvések meghatározása során a nehéz döntéseket bizonyítékok alapján kell meghozni. Ez az európai szemléletmód nem csupán az új európai kábítószer-stratégiában mutatkozik meg, hanem a tagállamaink által elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiákban is, az erőteljesebb és egységesebb hangütésben, ami Európát egyre inkább jellemzi ezzel a témával kapcsolatban, továbbá az EMCDDA tevékenységét tekintve abban a törekvésünkben, hogy az európai kábítószer-jelenségre vonatkozó, rendelkezésre álló információk objektív és tudományosan megalapozott elemzésével – feladatunknak megfelelően – elősegítsük az információkon alapuló politikaformálást.
Tanker rundt den informasjonen vi har tilgjengelig, minner oss også om at vi hele tiden må være på vakt, og om hvor farlig det er å slå seg til ro med situasjonen. Rapporten sender ut varselsignaler når det gjelder narkotikarelatert HIV-smitte og narkotikarelaterte dødsfall. Det har likevel blitt lagt ned en enorm innsats i hele Europa for å gripe fatt i disse problemene, noe som har resultert i en merkbar framgang på området. Europeiske beslutningstakere har på bakgrunn av dette måttet ta vanskelige valg, noe de har gjort etter å ha gått grundig gjennom tilgjengelig bevismateriale. Denne typen tilnærming er prisverdig. Den globale narkotikadebatten er ikke uten retorikk når det gjelder behovet for en balansert og evidensbasert tilnærming. I Europa, kanskje mer enn noe annet sted, har denne retorikken blitt virkelighet. Til tross for forskjeller mellom medlemslandene når det gjelder detaljer ved narkotikaproblemene de står overfor og hvilke tiltak de prioriterer, er det generell enighet dem imellom om betydningen av informasjonsutveksling og samarbeid for å redusere narkotikatilgangen, og om behovet for å balansere tilbuds- og etterspørselsreduserende tiltak. Det er også økende enighet om nødvendigheten av å la bevisene styre når vanskelige avgjørelser skal tas om hvilke programmer og tiltak som er til innbyggernes beste. Denne europeiske tilnærmingen viser seg ikke bare i den nye europeiske narkotikastrategien, men også i de nasjonale narkotikastrategiene som våre medlemsland har vedtatt, i Europas stadig sterkere og mer forente stemme, og i EONNS arbeid for å legge til rette for informerte politiske avgjørelser ved å sørge for en upartisk og grundig vitenskapelig analyse av den tilgjengelige informasjonen om narkotikasituasjonen i Europa.
Refleksja nad dostępnymi informacjami przypomina nam również o potrzebie ciągłej ostrożności i o niebezpieczeństwie „spoczęcia na laurach”. Niniejsze sprawozdanie zawiera ostrzeżenia przeciw zagrożeniom zakażeniem HIV i śmierci w wyniku przedawkowania narkotyków. Niemniej, w Europie włożono ogromy wysiłek w rozwiązanie tego rodzaju problemów, a konkretne efekty widać gołym okiem. Oznacza to, że decydenci europejscy musieli dokonać trudnych wyborów i dokonali ich po uważnym zbadaniu dostępnych dowodów. Taka perspektywa polityki powinna zyskać uznanie. Jeśli chodzi o zrównoważone podejście oparte na dowodach, globalna dyskusja na temat problemu narkotykowego nie jest pozbawiona elementu retoretycznego. W Europie - być może bardziej niż gdzie indziej - retoryka ta stała się rzeczywistością. Pomimo różnic między państwami członkowskimi w szczegółach dotyczących problemów narkotykowych, z którymi się stykają, jak i w kwestii priorytetów działania, istnieje wspólne porozumienie co do istoty wymiany informacji i współpracy mającej na celu ograniczenie dostępu do narkotyków, jak i co do potrzeby zrównoważenia działań mających na celu ograniczenie dostaw wraz ze środkami ograniczającymi popyt. Coraz bardziej krystalizuje się porozumienie w sprawie potrzeby kierowania się dowodami przy dokonywaniu trudnych wyborów dotyczących programów i działań w interesie naszych obywateli. To europejskie podejście znajduje swoje odzwierciedlenie w nowej strategii europejskiej, ale również w krajowych strategiach narkotykowych przyjętych przez państwa członkowskie, w silniejszym i bardziej zjednoczonym głosie Europy w tej sprawie i w pracach EMCDDA, gdyż staramy się jak najlepiej odegrać naszą rolę w ułatwianiu podejmowania kompetentnych decyzji poprzez dostarczanie bezstronnej i rygorystycznej pod względem naukowym analizy informacji na temat zjawiska narkotykowego w Europie.
Reflexia dostupných informácií nám pripomína potrebu neustálej bdelosti a nebezpečenstvo stagnácie. V tejto správe odznievajú varovania týkajúce sa HIV infekcií súvisiacimi s drogami a úmrtí zapríčinených drogami. A predsa sa v celej Európe vynaložilo veľké úsilie na riešenie týchto problémov a urobil sa značný pokrok. To znamená, že európski politickí činitelia museli urobiť zložité rozhodnutia a urobili ich po dôkladnom preskúmaní dostupných dôkazov. Takýto prístup k politike treba oceniť. V celosvetovej diskusii o drogovom problému prevláda potreba vyváženého prístupu na základe dôkazov. V Európe, viac ako kdekoľvek inde, sa to stalo skutočnosťou. Aj napriek odlišnostiam v rámci drogovej problematiky, ktorým každý členský štát čelí, a rozdielom v prioritách opatrení, panuje spoločná zhoda v tom, že zdieľanie informácií a spolupráca s cieľom znížiť ponuku drog je dôležitá a že je potrebné, aby činnosti na znižovanie ponuky a opatrenia na znižovanie dopytu boli vyvážené. Existuje čoraz výraznejší súhlas s tým, že je potrebné riadiť sa dôkazmi pri realizácii ťažkých rozhodnutí o tom, ktoré programy a opatrenia by najviac reprezentovali záujmy občanov. Európsky prístup sa prejavuje nielen v novej európskej protidrogovej stratégii, ale aj v národných stratégiách schválených členskými štátmi, silnejším a jednotnejším ohlasom, ktorý vzniká v Európe v súvislosti s touto problematikou. Prostredníctvom činnosti EMCDDA sa snažíme plniť svoju úlohu pri uľahčovaní prijímania politických rozhodnutí na základe informácií a to poskytovaním zjednotených a vedecky podložených analýz dostupných údajov o drogovom fenoméne v Európe.
Presoja vseh razpoložljivih informacijah nas opozarja tudi, da je potrebna stalna opreznost in da obstaja nevarnost, da bi bili prehitro zadovoljni z rezultati. Opozorila v tem poročilu se nanašajo na okužbe s HIV, povezane z uživanjem drog, ter na smrti zaradi drog. Evropa kot celota si izjemno prizadeva pri spopadanju s temi problemi in je pri tem že dosegla znaten napredek. To pomeni, da so oblikovalci politike v Evropi imeli zelo težko delo pri sprejemanju odločitev, odločali pa so se večinoma po tem, ko so pazljivo preučili vse razpoložljive podatke. Takšni usmeritvi politik bi bilo treba zaploskati. Kadar razprave o problemu drog potekajo na globalni ravni, se vedno mnogo govori o potrebi po uravnoteženem in na dokazih temelječem pristopu. V Evropi so morda bolj kot kjerkoli drugje te besede postale resničnost. Kljub razlikam med državami članicami glede posameznih problemov, s katerim se zaradi drog spopada vsaka med njimi, in kljub razlikam glede prednostnih ukrepov, vse države soglašajo, kako pomembna sta izmenjava informacij in sodelovanje za zmanjšanje dobave drog kot tudi, da je potrebno dejavnosti za zmanjšanje dobave uravnotežiti z ukrepi za zmanjšanje povpraševanja. Poleg tega pa se čedalje bolj strinjajo tudi glede tega, da je treba izbiro najboljših programov in ukrepov za naše državljane utemeljiti z dokazi. Ta evropski pristop se ne odraža samo v novi evropski strategiji o drogah, ampak tudi v nacionalnih strategijah boja proti drogam, ki so jih sprejele države članice. Odraža se tudi kot močnejši in enotnejši glas, ki se v Evropi razširja v zvezi s tem vprašanjem, ter je razviden iz dela Centra, ko si ta prizadeva izpolnjevati vlogo, ki jo ima pri spodbujanju informiranega oblikovanja politik, in sicer tako, da nudi nepristranske in znanstveno natančne analize razpoložljivih informacij o pojavu drog v Evropi.
En reflektion över den information som finns påminner också om behovet av fortsatt vaksamhet och faran med självbelåtenhet. En varnande röst höjs i denna rapport när det gäller narkotikarelaterade HIV-infektioner och narkotikarelaterade dödsfall. En enorm ansträngning har trots allt gjorts över hela Europa för att ta itu med denna typ av problem och påtagliga framsteg har gjorts. Detta har inneburit att politiska beslutsfattare i Europa varit tvungna att fatta svåra beslut och de har i stor utsträckning gjort så efter att noggrant studera tillgängliga uppgifter. Ett sådant politiskt perspektiv förtjänar stöd. I den globala debatten om narkotikaproblemet saknas inte retorik om behovet av ett balanserat och bevisbaserat angreppssätt. I Europa, kanske mer än någon annanstans, har denna retorik omsatts i handling. Trots att det finns skillnader mellan våra medlemsstater när det gäller de narkotikaproblem de står inför och de prioriterade åtgärder de vidtar, så finns det en gemensam överenskommelse om vikten av att dela information och samarbeta för att minska tillgången på narkotika liksom om behovet att balansera åtgärder för att minska tillgången med åtgärder för att minska efterfrågan. Det finns också ett växande samförstånd om behovet att vägledas av bevisunderlag när svåra val görs om vilka program och åtgärder som tjänar våra medborgare bäst. Detta europeiska angreppssätt visar sig inte endast i EU:s nya narkotikastrategi utan också i de nationella narkotikastrategier som våra medlemsstater har antagit, i det starkare och enhetligare uttryck som träder fram i Europa om denna fråga samt i ECNN:s arbete där vi eftersträvar att ta vårt ansvar för att underlätta välgrundade politiska beslut genom att göra en opartisk och ytterst noggrann vetenskaplig analys av den information som finns om narkotikafenomenet i Europa.
Mevcut bilgiler bize sürekli dikkatli olma gereğini ve rahatlamanın tehlikelerini hatırlatmaktadır. Bu raporda uyuşturucuya bağlı HIV enfeksiyonları ve uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin olarak uyarılar yer almaktadır. Bununla beraber, genel olarak Avrupa’da, bu gibi sorunlara eğilmek için olağanüstü çabalar gösterilmiş ve somut ilerlemeler kaydedilmiştir. Bu durum, Avrupa’da politika yapıcıların güç tercihlerde bulunmak durumunda kalmış oldukları ve eldeki kanıtları dikkatle inceledikten sonra da bu tercihleri yaptıkları anlamına gelmiştir. Böylesi bir politika perspektifi alkışlanmalıdır. Dünyadaki uyuşturucu sorunu tartışmasında, dengeli ve kanıt esaslı bir yaklaşım ihtiyacına ilişkin görüşler de oldukça fazladır. Avrupa’da, belki de başka hiçbir yerde olmadığı kadar, bu konuşmalar gerçek olmuştur. Üye Devletlerimiz arasında, her birinin karşı karşıya olduğu uyuşturucu sorununun ayrıntılarındaki ve eyleme yönelik önceliklerindeki farklılıklara rağmen, uyuşturucu arzını azaltmak üzere bilgi paylaşımı ve işbirliği yapmanın önemi için olduğu kadar, arz azaltma faaliyetlerini talep azaltma tedbirleriyle dengeleme ihtiyacına yönelik de ortak bir fikir birliği bulunmaktadır ve hangi program ve eylemlerin vatandaşlarımız için en iyi faydayı sağlayabileceğine dair zor kararların alınmasında kanıt esaslı hareket etme gereğine ilişkin olarak da mutabakat artmaktadır. Bu Avrupa yaklaşımı yalnızca Avrupa’nın yeni uyuşturucu stratejisinde değil, aynı zamanda Üye Devletlerimiz’in kabul etmiş olduğu ulusal uyuşturucu stratejilerinde, Avrupa’dan bu konu hakkında çıkan daha güçlü ve ortak seste ve EMCDDA’nın çalışmalarında da kendini göstermekte olup, biz de Avrupa’daki uyuşturucu sorunu hakkındaki mevcut bilgilerin tarafsız ve bilimsel açıdan sıkı bir analizini sunmak yoluyla bilgilendirilen politika yapıcılığını kolaylaştırmak konusunda üzerimize düşeni yerine getirmeye çalışmaktayız.
Atskats uz pieejamo informāciju mums atgādina arī par vajadzību būt pastāvīgi modriem un par bezrūpības radītām sekām. Brīdinošās piezīmes šajā pārskatā norāda uz iespējamu ar narkotiku lietošanu saistītu HIV infekciju un narkotiku lietošanas izraisītiem nāves gadījumiem. Tomēr Eiropā kopumā ir daudz veikts, lai pievērstos šādām problēmām un ir sasniegti redzami panākumi. Tas nozīmē, ka Eiropas politikas veidotāji bija grūtas izvēles priekšā un ka viņi lielā mērā par to ir izšķīrušies, iepriekš rūpīgi izskatot pieejamos faktus. Šāda politikas virzība ir apsveicama. Diskusijās par narkomānijas problēmu visā pasaulē plaši runā par vajadzību pēc saskaņotas un liecību pamatotas pieejas. Eiropā varbūt plašāk nekā jebkur citur šīs pārrunas pārtapušas par reālu rīcību. Par spīti mūsu dalībvalstu atšķirīgajām narkomānijas problēmas niansēm un narkomānijas apkarošanas rīcības prioritātēm, pastāv vispārēja vienprātība par to, cik svarīga ir informācijas apmaiņa un sadarbība, lai mazinātu narkotiku pieejamību, kā arī par to, cik nozīmīgi ir sagādes mazināšanas pasākumus pielīdzināt pieprasījuma samazināšanai, un ir novērojama arvien lielāka vienprātība par pierādījumu izmantošanu, izdarot grūtu izvēli par to, kādas programmas un rīcība vislabāk aizstāv mūsu pilsoņu intereses. Šī Eiropas pieeja ir redzama ne tikai jaunajā Eiropas narkomānijas apkarošanas stratēģijā, bet arī valstu narkomānijas apkarošanas stratēģijās, ko mūsu dalībvalstis ir pieņēmušas stiprākā un vienotākā kopbalsī par šo jautājumu Eiropā un EMCDDA, tā kā mēs tiecamies no savas puses palīdzēt atvieglot uz informāciju balstītas politikas veidošanu, sniedzot neietekmētu un zinātniski uzticamu pieejamās informācijas analīzi par narkotiku jautājumu Eiropā.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
În statele membre ale UE, consumatorii problematici de droguri pot dobândi acces la măsurile sociale prin facilităţi fie dedicate exclusiv consumatorilor de droguri, fie orientate spre grupurile defavorizate din punct de vedere social.
In the EU Member States, problem drug users can access social measures through facilities either exclusively dedicated to drug users or targeting socially deprived groups. Among these measures, housing is one of the key pillars. The service most commonly offered to homeless problem drug users is access to ‘generic housing services’ (in 21 countries), while 18 countries offer housing facilities solely for problem drug users and 13 countries combine the two systems. However, there are doubts about the effective access of homeless problem drug users to these facilities. Low availability, local resistance to providing drug users with new facilities, restricted criteria for access and difficulties for homeless problem drug users in sticking to the rules are among the problems reported.
Dans les États membres de l'UE, les usagers de drogue à problème peuvent bénéficier de mesures sociales par l'intermédiaire de structures destinées soit exclusivement aux usagers de drogue soit à des groupes socialement défavorisés. Le logement est l'une des pierres angulaires de ces mesures. Le service le plus couramment proposé aux usagers de drogue à problème sans domicile fixe est l'accès à des «services de logement généraux» (dans 21 pays), tandis que 18 pays n'offrent des logements qu'aux usagers de drogue à problème et que 13 pays combinent les deux systèmes. Cependant, il existe des doutes quant à l'accès réel des usagers de drogue à problème sans domicile fixe à ces structures. La faible disponibilité, la réticence locale à offrir aux usagers de drogue de nouveaux logements, des critères d'accès limités et les difficultés qu'éprouvent les usagers de drogue à problème sans domicile fixe à se conformer aux règles figurent parmi les problèmes rapportés.
In den EU-Mitgliedstaaten erfolgt der Zugang problematischer Drogenkonsumenten zu sozialen Maßnahmen über Einrichtungen, die entweder ausschließlich für Drogenkonsumenten bestimmt sind oder allgemein auf sozial benachteiligte Gruppen abzielen. Die Verbesserung der Wohnsituation ist eine der zentralen Säulen dieser Maßnahmen. Am häufigsten wird obdachlosen problematischen Drogenkonsumenten der Zugang zu „allgemeinen Wohnungsdiensten“ (in 21 Ländern) ermöglicht, während 18 Länder Wohneinrichtungen ausschließlich für problematische Drogenkonsumenten anbieten und 13 Länder beide Systeme kombinieren. Jedoch gibt es Zweifel am tatsächlichen Zugang obdachloser problematischer Drogenkonsumenten zu diesen Einrichtungen. Zu den gemeldeten Problemen gehören unter anderem geringe Verfügbarkeit, lokale Widerstände gegen das Angebot neuer Einrichtungen für Drogenkonsumenten, restriktive Zugangskriterien und Schwierigkeiten der obdachlosen problematischen Drogenkonsumenten, sich an die geltenden Regeln zu halten.
En los Estados miembros de la UE, los consumidores de drogas problemáticos pueden acceder a medidas sociales a través de instalaciones que se dedican en exclusiva a los drogodependientes o se dirigen a los grupos socialmente desfavorecidos. Entre estas medidas, el alojamiento es uno de los pilares clave. El servicio que se ofrece con mayor frecuencia a los consumidores de drogas problemáticos sin techo es el acceso a los «servicios genéricos de alojamiento» (en 21 países), mientras que 18 países ofrecen instalaciones para alojamiento únicamente a los consumidores de drogas problemáticos y 13 países combinan ambos sistemas. No obstante, existen dudas sobre el acceso efectivo de los consumidores de droga problemáticos sin techo a esas instalaciones. La escasa disponibilidad, las reticencias en el ámbito local a proporcionar nuevas instalaciones a los drogodependientes, los criterios de acceso restrictivos y las dificultades de los consumidores de drogas problemáticos sin techo para respetar las normas son algunos de los problemas referidos.
Negli Stati membri dell’Unione europea i consumatori problematici di droga possono accedere alle misure di assistenza sociale attraverso strutture riservate esclusivamente ai tossicodipendenti o destinate più in generale ai gruppi socialmente svantaggiati. Tra queste misure, la fornitura di un alloggio è uno dei pilastri fondamentali. Il servizio offerto più di frequente ai consumatori problematici di droga privi di abitazione è l’accesso a “servizi generici di alloggio” (in 21 paesi), mentre 18 paesi mettono a disposizione gli alloggi soltanto ai consumatori problematici; i due sistemi vengono invece applicati in maniera combinata in 13 paesi. Permangono tuttavia alcuni dubbi sull’efficacia dell’accesso a queste strutture da parte dei consumatori problematici senza dimora. La scarsa disponibilità di strutture, la resistenza registrata a livello locale a concedere a queste persone nuove strutture, la presenza di criteri restrittivi per l’accesso e le difficoltà incontrate dai consumatori problematici di droga privi di un alloggio ad adeguarsi alle regole sono tra i problemi più di frequente riferiti.
Nos Estados-Membros da UE, os consumidores problemáticos de droga podem aceder às medidas sociais através de recursos que lhes estão exclusivamente dedicados ou que se destinam a grupos socialmente desfavorecidos. Entre estas medidas, a habitação é um dos pilares fundamentais. O serviço mais comummente oferecido aos consumidores problemáticos de droga sem abrigo é o acesso a “serviços de habitação genéricos” (em 21 países), embora dezoito países ofereçam alojamentos exclusivamente consagrados aos consumidores problemáticos de droga e treze países combinem os dois sistemas. Todavia, subsistem dúvidas sobre o efectivo acesso destas pessoas a esses recursos. Pouca disponibilidade, resistência da população local ao fornecimento de novas instalações para acolher consumidores de droga, critérios de acesso restritivos e dificuldades sentidas pelos consumidores problemáticos de droga sem abrigo em relação ao cumprimento de regras são alguns dos problemas mencionados.
Στα κράτη μέλη της ΕΕ, η πρόσβαση των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών σε μέτρα κοινωνικού χαρακτήρα εξασφαλίζεται μέσω κέντρων που είτε απευθύνονται αποκλειστικά σε χρήστες ναρκωτικών είτε στοχεύουν κοινωνικά μειονεκτούσες ομάδες. Μεταξύ των μέτρων αυτών η στέγαση αποτελεί έναν από τους κύριους άξονες. Η πιο συνηθισμένη υπηρεσία που παρέχεται σε άστεγους προβληματικούς χρήστες ναρκωτικών είναι η πρόσβαση σε «γενικές υπηρεσίες στέγασης» (σε 21 χώρες), ενώ 18 χώρες παρέχουν υπηρεσίες στέγασης αποκλειστικά για προβληματικούς χρήστες ναρκωτικών και 13 χώρες συνδυάζουν τα δύο συστήματα. Ωστόσο, υπάρχουν αμφιβολίες ως προς την αποτελεσματική πρόσβαση των άστεγων προβληματικών χρηστών ναρκωτικών στις υπηρεσίες αυτές. Η μικρή διαθεσιμότητα, οι τοπικές αντιδράσεις στην παροχή νέων υπηρεσιών σε χρήστες ναρκωτικών, τα περιορισμένα κριτήρια πρόσβασης και η δυσκολία που αντιμετωπίζουν οι άστεγοι προβληματικοί χρήστες ναρκωτικών στην τήρηση των κανόνων είναι μερικά από τα προβλήματα που αναφέρθηκαν.
In de EU-lidstaten hebben problematische drugsgebruikers toegang tot maatregelen van sociale aard via voorzieningen die ofwel specifiek voor drugsgebruikers bedoeld zijn ofwel op sociaal achtergestelde groepen gericht zijn. Huisvesting is een van de hoofdcomponenten in deze maatregelen. Van alle diensten die aan dakloze problematische drugsgebruikers worden aangeboden is toegang tot “algemene huisvestingsdiensten” de meest voorkomende (21 landen); in 18 landen worden huisvestingsvoorzieningen aangeboden die uitsluitend voor drugsgebruikers bestemd zijn, en in 13 landen worden beide systemen gecombineerd. Het is evenwel niet zeker of dakloze problematische drugsgebruikers altijd werkelijk toegang hebben tot deze voorzieningen. Problemen die in dit verband gerapporteerd worden zijn onder meer: geringe beschikbaarheid van woningen; weerstand op lokaal niveau tegen het beschikbaar stellen van nieuwe faciliteiten aan drugsgebruikers; criteria die de toegang beperken; en het gedragspatroon van dakloze problematische drugsgebruikers, die moeite hebben zich aan regels te houden.
V členských státech EU mají problémoví uživatelé drog přístup k sociálním opatřením prostřednictvím zařízení buďto výhradně určených pro uživatele drog,nebo zaměřených na sociálně deprivované skupiny. Mezi těmito opatřeními je bydlení jedním z klíčových pilířů. Službou nejčastěji nabízenou problémovým uživatelům drog bez domova je přístup ke „všeobecným službám bydlení“ (v 21 zemích), zatímco 18 zemí nabízí možnosti bydlení určené výhradně pro problémové uživatele drog a 13 zemí oba systémy kombinuje. Existují však pochybnosti o skutečné dostupnosti těchto zařízení pro problémové uživatele drog bez domova. K uváděným problémům patří nízká dostupnost, místní odpor vůči poskytování nových zařízení uživatelům drog, omezená kritéria přístupu a potíže s problémovými uživateli drog bez domova při dodržování řádu.
I EU-medlemsstaterne kan problematiske stofbrugere få adgang til sociale foranstaltninger via tilbud, som enten henvender sig udelukkende til stofbrugere eller er rettet mod socialt dårligt stillede grupper. Blandt disse foranstaltninger er boligtilbud én af hovedsøjlerne. Det tilbud, som i de fleste tilfælde gives til hjemløse problematiske stofbrugere, er adgang til den "almindelige boligmasse" (i 21 lande), mens 18 lande har boligtilbud, der udelukkende er tilgængelige for problematiske stofbrugere, og 13 lande kombinerer de to systemer. Der hersker imidlertid tvivl om de hjemløse problematiske stofbrugeres faktiske adgang til disse tilbud. Ringe tilgængelighed, lokal modstand mod at stille nye tilbud til rådighed for stofbrugere, begrænsede kriterier for adgang og hjemløse problematiske stofbrugeres vanskeligheder med at overholde reglerne hører blandt de angivne problemer.
Euroopa Liidu liikmesriikides võivad probleemsed uimastitarvitajad saada sotsiaalset tuge kas spetsiaalselt uimastitarvitajatele või teistele sotsiaalselt tõrjutud rühmadele suunatud asutuste kaudu. Nende meetmete seas on üks olulisemaid öömaja pakkumine. Kodututele probleemsetele uimastitarvitajatele pakutavatest teenustest on kõige enam levinud üldised majutusteenused (21 riigis), 18 riiki aga pakuvad öömaja ainult problemaatilistele uimastitarvitajatele ning 13 riigis on kasutusel kahe süsteemi kombinatsioon. Siiski on kahtlane, kas kodutud narkomaanid nendele asutustele ka tegelikult ligi pääsevad. Vähene kättesaadavus, kohalik vastuseis uute keskuste rajamisele uimastitarvitajate jaoks, juurdepääsu piiramise kriteeriumid ja kodutute narkomaanide suutmatus reegleid täita – need probleemid on aruannetes esile toodud.
EU:n jäsenvaltioissa huumeiden ongelmakäyttäjät voivat saada sosiaalista kuntoutusta joko pelkästään huumeidenkäyttäjille varatuissa tai sosiaalisesti syrjäytyneille ryhmille tarkoitetuissa laitoksissa. Yksi oleellisista toimenpiteistä on asumisen järjestäminen. Yleisin huumeiden ongelmakäyttäjille tarjottu palvelumuoto on ”yleiset tukiasuntopalvelut” (21 maata); 18 maassa on järjestetty pelkästään huumeidenkäyttäjille varattuja asumistiloja ja 13 maassa on yhdistetty nämä kaksi järjestelmää. On kuitenkin epäilty, etteivät kodittomat huumeidenkäyttäjät tosiasiallisesti pääse näiden palvelujen piiriin. Maiden raportoimia ongelmia ovat heikko saatavuus, paikallisten asukkaiden vastustus uusien tilojen huumeidenkäyttäjille tarjoamista kohtaan, asuntoloiden tiukat pääsyvaatimukset ja kodittomien ongelmakäyttäjien vaikeus noudattaa sääntöjä.
Az EU tagállamaiban a problémás kábítószer-használók a szociális intézkedésekhez vagy a kizárólag kábítószer-használóknak fenntartott, vagy a szociálisan rászoruló csoportokkal foglalkozó létesítményeken keresztül férhetnek hozzá. Az ilyen intézkedések közül a legfontosabb pillérek egyike a lakhatás. A hajléktalanná lett problémás kábítószer-használóknak leggyakrabban felajánlott szolgáltatás az „általános lakhatási szolgáltatásokhoz” való hozzáférés biztosítása (21 országban), 18 ország külön lakhatási lehetőséget kínál kizárólag a problémás kábítószer-fogyasztóknak, 13 országban pedig a két rendszer ötvözete működik. Ugyanakkor kétségek merültek fel a hajléktalan problémás kábítószer-használók e szolgáltatásokhoz való tényleges hozzáférését illetően. Ezzel kapcsolatban többek között az alacsony rendelkezésre állásról, a kábítószer-használóknak biztosítandó új létesítményekkel szembeni helyi ellenállásról, a korlátozott hozzáférési kritériumokról és a hajléktalan problémás kábítószer-használók szabálykövetési nehézségeiről számoltak be.
I EUs medlemsstater har problembrukere tilgang til sosiale tiltak gjennom ordninger som enten retter seg kun mot narkotikabrukere, eller mot grupper i sosial nød. Boligformidling er en av hovedpilarene i disse tiltakene. Tjenesten som oftest tilbys hjemløse narkotikabrukere, er tilbud om ”generell boligformidling” (i 21 land), mens 18 land har en egen boligformidling for problembrukere og 13 land kombinerer de to systemene. Det er likevel tvil om hvorvidt hjemløse problembrukere i praksis har tilgang til tilbudet. Lav tilgjengelighet, lokal motstand mot å gi narkotikabrukere nye fasiliteter, strenge tilgangskriterier, samt det at hjemløse narkotikabrukere har problemer med å følge reglene, er blant problemene som rapporteres.
W państwach członkowskich UE osoby problemowo zażywające narkotyki mają dostęp do środków społecznych dzięki programom przeznaczonym wyłącznie dla tej grupy docelowej albo dla grup upośledzonych społecznie. Jednym z filarów integracji jest zapewnienie odpowiednich warunków mieszkaniowych. Osobom bezdomnym problemowo zażywającym narkotyki oferuje się najczęściej dostęp do „powszechnych usług mieszkaniowych” (21 krajów), podczas gdy w 18 krajach lokale mieszkaniowe oferuje się wyłącznie osobom problemowo zażywającym narkotyki, natomiast 13 krajów łączy obydwa systemy. Wątpliwości budzi jednak rzeczywista dostępność tych obiektów dla bezdomnych osób zażywających problemowo narkotyki. Brak miejsc, lokalny sprzeciw wobec przeznaczania nowych obiektów dla narkomanów, ograniczone kryteria dostępności oraz trudności w przestrzeganiu przepisów przez bezdomne osoby problemowo zażywające narkotyki to niektóre spośród zgłoszonych problemów.
V členských štátoch EÚ problémoví užívatelia drog môžu mať prístup k sociálnym opatreniam cez zariadenia, ktoré sú výlučne vyhradené pre užívateľov drog alebo ktoré sa zameriavajú na sociálne znevýhodnené skupiny. Medzi týmito opatreniami je ubytovanie jedným z kľúčových pilierov. Službou, ktorá je najbežnejšie ponúkaná problémovým užívateľom drog bez domova, je prístup k „všeobecným ubytovacím službám“ (v 21 krajinách), kým 18 krajín ponúka ubytovacie zariadenia výlučne pre problémových užívateľov drog a 13 krajín kombinuje oba systémy. Existujú však pochybnosti o účinnom prístupe problémových užívateľov drog bez domova k týmto zariadeniam. Nízka dostupnosť, miestny odpor proti poskytovaniu nových zariadení užívateľom drog, obmedzené kritériá prístupu a ťažkosti pre problémových užívateľov drog bez domova pri dodržiavaní pravidiel patria medzi uvádzané problémy.
V državah članicah EU imajo problematični uživalci drog dostop do socialnih ukrepov prek zmogljivosti, ki so namenjene izključno uživalcem drog ali socialno ogroženim skupinam. Med temi ukrepi je eden od ključnih stebrov stanovanje. Storitev, ki se najpogosteje ponuja brezdomnim problematičnim uživalcem drog, je dostop do "splošnih stanovanjskih storitev" (v 21 državah), medtem ko v 18 državah ponujajo stanovanjske zmogljivosti izključno problematičnim uživalcem drog, v 13 pa oba sistema združujejo. Obstaja pa dvom o učinkovitem dostopu brezdomnih problematičnih uživalcev drog do teh zmogljivosti. Med težavami, o katerih se poroča, so majhna razpoložljivost, lokalni odpor do zagotavljanja novih zmogljivosti uživalcem drog, omejena merila za dostop in težave brezdomnih problematičnih uživalcev pri upoštevanju pravil.
I EU:s medlemsstater kan problemmissbrukare få tillträde till sociala åtgärder genom tjänster som antingen är uteslutande avsedda för missbrukare eller som riktar sig till socialt utsatta grupper. Boendet är en ytterst viktig faktor. Den tjänst som oftast, i 21 länder, erbjuds hemlösa problemmissbrukare är tillträde till “allmänna bostadstjänster”, medan 18 länder har reserverat vissa bostäder uteslutande för problemmissbrukare och 13 länder kombinerar de två systemen. Det råder dock tvivel om i vilken mån de hemlösa problemmissbrukarnas de facto kan utnyttja dessa möjligheter. Få tillgängliga bostäder, lokalt motstånd mot att ge missbrukare nya lägenheter, begränsande kriterier för tillträdet och svårigheter för hemlösa problemmissbrukare att hålla sig till reglerna är några av de problem som har rapporterats.
AB Üye Devletleri’nde, sorunlu uyuşturucu kullanıcıları sosyal tedbirlere ya özel olarak uyuşturucu kullanıcılarına adanmış ya da sosyal olarak mahrum kalmış grupları hedefleyen hizmetler yoluyla erişebilmektedir. Bu tedbirler içerisinde, barınma ana ayaklardan birini oluşturmaktadır. Evsiz sorunlu uyuşturucu kullanıcılarına en çok sunulan hizmet ‘genel barınma hizmetleri’ne erişimken (21 ülkede), 18 ülke sadece sorunlu uyuşturucu kullanıcıları için barınma imkanları sunmakta ve 13 ülke de her iki sistemi birleştirmektedir. Ancak evsiz sorunlu uyuşturucu kullanıcılarının bu hizmetlere etkin olarak erişimine dair kuşkular bulunmaktadır. Rapor edilen sorunlar arasında düşük bulunabilirlik, yerel halkın uyuşturucu kullanıcılarına yeni hizmetler sağlanmasına karşı direnmesi, erişim için sınırlı kriterler ve evsiz sorunlu uyuşturucu kullanıcılarının kurallara uymakta zorlanması bulunmaktadır.
ES dalībvalstīs problemātiskajiem narkotiku lietotājiem ir pieejami vai nu tieši narkotiku lietotājiem domāti sociālie pakalpojumi vai sociāli nelabvēlīgām grupām paredzētie pakalpojumi. Viens no sociālās reintegrācijas pasākumu pīlāriem ir mājokļu jautājums. Visbiežāk bez pajumtes palikušajiem problemātiskajiem narkotiku lietotājiem piedāvā ,,vispārējus mājokļu pakalpojumus” (21 valstī), kamēr 18 valstis piedāvā mājokļus tieši problemātiskajiem narkotiku lietotājiem, bet 13 valstīs abas sistēmas ir apvienotas. Tomēr bez pajumtes palikušo problemātisko narkotiku lietotāju piekļuves iespējas šiem pakalpojumiem ir apšaubāmas. Nākas sastapties ar tādām problēmām kā mājokļu nepietiekamība, vietējās sabiedrības iebildumi pret jaunu mājokļu piešķiršanu narkomāniem, piekļuves ierobežojumi un bez pajumtes palikušo narkotiku lietotāju nespēja ievērot noteikumus.
  Cuvà¢nt à®nainte  
O reflecţie asupra informaţiilor disponibile ne aminteşte şi de necesitatea unei vigilenţe mereu treze şi de pericolele pe care le prezintă acceptarea stării de fapt. Prezentul raport lansează semnale de alarmă privind infecţiile HIV legate de droguri, sau decesele legate de droguri.
A reflection on the information available also reminds us of the need for continued vigilance and of the dangers of complacency. Warning notes are sounded in this report in respect of drug-related HIV infections and drug-related deaths. Nonetheless, in Europe as a whole, a tremendous effort has been made to address these sorts of problems, and tangible progress has been made. This has meant that European policy makers have had to make difficult choices, and they have largely done so after carefully studying the available evidence. Such a policy perspective should be applauded. The global debate on the drug problem is not short on rhetoric regarding the need for a balanced and evidence-based approach. In Europe, perhaps more than anywhere else, this rhetoric has become reality. Despite differences between our Member States in the details of the drug problems they each face and in their priorities for action, there is common agreement on the importance of sharing information and cooperating in order to reduce the supply of drugs as well as on the need to balance supply reduction activities with demand reduction measures, and there is a growing consensus regarding the need to be guided by the evidence in making hard choices about what programmes and actions are in the best interests of our citizens. This European approach is manifested not only in the new European drug strategy, but also in the national drug strategies that our Member States have adopted, in the stronger and more unified voice that emerges from Europe on this issue, and in the work of the EMCDDA as we strive to play our part in facilitating informed policy making by providing an unbiased and scientifically rigorous analysis of the information available on the drug phenomenon in Europe.
Une réflexion sur les informations disponibles nous rappelle également les dangers de la complaisance et la nécessité de ne pas baisser la garde. Le présent rapport se fait l’écho d’avertissements concernant les infections au VIH et les décès liés à la drogue. Néanmoins, dans l’ensemble de l’Europe, un effort considérable a été déployé pour aborder ce type de problèmes, et des progrès tangibles ont été réalisés, ce qui signifie que les décideurs européens ont dû faire des choix difficiles et qu’ils y ont largement procédé après une analyse minutieuse des preuves en présence. Une telle perspective politique mérite des applaudissements. Dans sa globalité, le débat sur le problème de la drogue n’est pas avare d’une rhétorique équilibrée et axée sur les preuves. En Europe, plus peut-être que partout ailleurs, cette rhétorique est devenue réalité. En dépit des différences existant entre nos États membres dans le détail des problèmes de drogue qu’ils doivent affronter et dans leurs priorités d’action, ils reconnaissent d’un commun accord l’importance de partager des informations et de coopérer afin de réduire l’offre de drogue, de même que la nécessité d’équilibrer les activités de réduction de l’offre avec des mesures de réduction de la demande, et ils s’inscrivent dans un consensus toujours plus large sur la nécessité de se laisser guider par les preuves en présence dès lors qu’il faut faire des choix difficiles sur les meilleurs programmes et actions à mettre en œuvre dans l’intérêt des citoyens. Cette approche européenne se matérialise non seulement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE, mais aussi dans les stratégies nationales antidrogue que nos États membres ont adoptées, dans la voix plus forte et plus unifiée que fait entendre l’Europe sur ce sujet, ainsi que dans les travaux de l’OEDT, dans la mesure où nous nous efforçons de remplir notre mission en facilitant la prise de décisions éclairées par la mise à disposition d’analyses scientifiques rigoureuses et non biaisées des informations disponibles sur le phénomène de la drogue en Europe.
Die Betrachtung der zur Verfügung stehenden Informationen führt uns darüber hinaus erneut die Notwendigkeit fortgesetzter Wachsamkeit und die Gefahr der Selbstzufriedenheit vor Augen. In dem vorliegenden Bericht werden Warnsignale im Hinblick auf drogenbedingte HIV-Infektionen und drogenbedingte Todesfälle gegeben. Dies soll jedoch weder die enormen Anstrengungen, die europaweit unternommen wurden, um derartige Probleme in Angriff zu nehmen, noch die greifbaren Fortschritte schmälern, die bereits erzielt wurden. Die politischen Entscheidungsträger in Europa mussten zu diesem Zweck schwierige Entscheidungen treffen, denen im Wesentlichen eine sorgfältige Prüfung der vorliegenden Fakten vorausgegangen war. Einem solchen politischen Blickwinkel kann man nur Beifall zollen. In der weltweiten Debatte über das Drogenproblem fehlt es nicht an Rhetorik, wenn es um die Notwendigkeit eines ausgewogenen und faktengestützten Konzepts geht. In Europa hat diese Rhetorik – vielleicht mehr, als irgendwo anders auf der Welt – reale Erfolge gezeitigt. Trotz der Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten bezüglich der Ausprägung ihrer Drogenprobleme und ihrer Maßnahmenschwerpunkte besteht Einigkeit darüber, wie wichtig die gemeinsame Nutzung von Informationen und die Zusammenarbeit sind, um das Angebot an Drogen zu verringern, und darüber, dass Maßnahmen zur Angebotsreduzierung mit Maßnahmen zur Nachfragereduzierung einhergehen müssen. Überdies ist man sich zunehmend einig, dass konkrete Entscheidungen darüber, welche Programme und Maßnahmen dem Interesse der Bürger am besten dienen, sich auf Fakten stützen müssen. Dieser europäische Ansatz manifestiert sich nicht nur in der neuen Europäischen Drogenstrategie, sondern auch in den nationalen Drogenstrategien der Mitgliedstaaten, der stärkeren und einheitlicheren Stimme Europas in dieser Problematik und den Tätigkeiten der EBDD, wenn wir uns bemühen, unseren Teil dazu beizutragen, faktengestützte Entscheidungen auf politischer Ebene zu ermöglichen, indem wir die über die Drogenproblematik in Europa verfügbaren Informationen unvoreingenommen und streng wissenschaftlich analysieren.
Una reflexión sobre la información de que hoy disponemos nos recuerda también la necesidad de no bajar la guardia y nos previene de los peligros de la complacencia. En este informe suenan voces que alertan sobre las infecciones por VIH en el contexto de las drogas y de las muertes relacionadas con drogas. En cualquier caso, en Europa se ha hecho en general un gran esfuerzo por tratar este tipo de problemas, y los avances logrados son palpables. Ello significa que los políticos europeos han tenido que tomar decisiones difíciles, y que lo han hecho tras estudiar minuciosamente todos los datos a su alcance, una forma de hacer política digna de aplauso. En el debate global sobre el problema de las drogas abunda la retórica sobre la necesidad de un planteamiento equilibrado y basado en hechos concretos: en Europa, tal vez más que en ningún otro lugar, hemos pasado de las palabras a los hechos. Pese a las diferencias entre los Estados miembros en cuestiones de detalle sobre los problemas que la droga les plantea y las prioridades de actuación, todos ellos coinciden en la importancia de compartir la información y de colaborar para reducir la oferta de drogas, así como en la necesidad de equilibrar las acciones destinadas a reducir la oferta con las que pretenden reducir la demanda. Además, cada vez es mayor el consenso sobre la necesidad de que sean los datos fehacientes los que orienten las decisiones sobre qué programas y acciones son los mejores para nuestros ciudadanos. Este planteamiento europeo se manifiesta no sólo en la nueva estrategia europea en materia de drogas que han adoptado los Estados miembros, sino en la aparición en Europa de una voz más fuerte y unísona en esta materia y en el trabajo del OEDT, donde nos esforzamos por cumplir nuestra misión de facilitar a los políticos la toma de decisiones ofreciéndoles unos análisis imparciales y de rigor científico de la información sobre el fenómeno de las drogas en Europa.
Le informazioni di cui disponiamo ci inducono inoltre a riflettere sulla necessità di una sorveglianza costante, evitando i pericoli che potrebbe comportare il compiacimento dei risultati ottenuti. Nella presente relazione vengono lanciati segnali di allarme per quanto riguarda le infezioni da HIV connesse con la droga ed i decessi connessi con la droga. Ciò nonostante, in tutt’Europa è stato fatto uno sforzo immane per affrontare questo tipo di problemi e sono stati fatti notevoli progressi, il che significa che i decisori politici europei hanno dovuto operare scelte difficili e lo hanno fatto ampiamente, studiando con attenzione le testimonianze disponibili. Una prospettiva strategica di questo tipo deve essere applaudita. Nell’ambito del dibattito globale sul problema della droga si parla molto della necessità di un approccio bilanciato e basato sull’evidenza. In Europa, forse più che altrove, questo discorso è stato messo in pratica. Nonostante le differenze fra i nostri Stati membri per quanto riguarda taluni aspetti dei problemi di droga che devono affrontare e le loro priorità d’azione, tutti questi Stati sono d’accordo sul fatto che è importante scambiare informazioni e cooperare al fine di ridurre l’offerta di droga e che è necessario bilanciare le attività di riduzione dell’offerta con misure di riduzione della domanda e sono sempre più d’accordo sul fatto che è necessario basarsi su prove oggettive quando si tratta di fare scelte importanti circa i programmi e le azioni da adottare nell’interesse dei nostri cittadini. Questo approccio europeo si manifesta non soltanto nella nuova strategia europea antidroga, ma anche nelle strategie nazionali in materia adottate dai nostri Stati membri, nel tono più deciso e più unanime che si leva dall’Europa su questo tema e nell’attività dell’OEDT, che si adopera strenuamente per svolgere il suo compito di favorire una presa di decisioni informata fornendo un’analisi oggettiva e scientificamente rigorosa delle informazioni disponibili sul fenomeno della droga in Europa.
Uma reflexão sobre a informação disponível recorda igualmente a necessidade de uma vigilância contínua e os perigos da complacência. O presente relatório alerta para as infecções pelo VIH e as mortes associadas ao consumo de droga. Não obstante, no conjunto da Europa, têm sido envidados enormes esforços para sanar este tipo de problemas, tendo‑se já alcançado progressos tangíveis. Tal significou para os decisores políticos europeus a imposição de opções difíceis, em grande medida realizadas após uma análise exaustiva das provas disponíveis. Esta perspectiva política é digna de louvor. O debate global sobre o problema da droga revela-se bastante retórico no que respeita à necessidade de uma abordagem equilibrada e baseada em provas. Na Europa, talvez mais do que em qualquer outra parte, esta retórica tornou-se realidade. Apesar das diferenças entre Estados‑Membros no que se refere às particularidades dos problemas de droga que cada um enfrenta e às suas prioridades de acção, existe acordo sobre a importância de partilhar informação e cooperar no sentido de reduzir a oferta de drogas, bem como sobre a necessidade de equilibrar as acções de redução de oferta com as medidas de redução da procura. Verifica-se igualmente um consenso crescente quanto à necessidade de basear em provas as escolhas difíceis sobre os programas e as acções de maior interesse para os cidadãos. Esta abordagem europeia manifesta-se não apenas na nova estratégia comunitária de luta contra a droga, mas igualmente nas estratégias nacionais de luta contra a droga adoptadas pelos Estados-Membros, na voz mais forte e unificada que emerge da Europa no que concerne esta questão, e no trabalho do OEDT, que procura desempenhar o seu papel de facilitador de decisões políticas fundamentadas, fornecendo uma análise imparcial e cientificamente rigorosa das informações disponíveis sobre o fenómeno da droga na Europa.
Ο προβληματισμός σχετικά με τις διαθέσιμες πληροφορίες μας υπενθυμίζει επίσης την ανάγκη για συνεχή επαγρύπνηση καθώς και τους κινδύνους που εγκυμονεί ο εφησυχασμός. Στην παρούσα έκθεση διατυπώνονται προειδοποιήσεις σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα και τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Ωστόσο, σε ολόκληρη την Ευρώπη έχουν καταβληθεί τεράστιες προσπάθειες για την αντιμετώπιση αυτού του είδους των προβλημάτων και έχει σημειωθεί πραγματική πρόοδος. Αυτό σημαίνει ότι οι Ευρωπαίοι αρμόδιοι για τη χάραξη πολιτικής αναγκάστηκαν να προβούν σε δύσκολες επιλογές, έπειτα από ενδελεχή εξέταση των διαθέσιμων στοιχείων. Μια τέτοια πολιτική προοπτική πρέπει να επιδοκιμάζεται. Η γενικότερη συζήτηση σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών δεν στερείται ρητορικής σχετικά με την ανάγκη ισορροπημένης και τεκμηριωμένης προσέγγισης. Στην Ευρώπη, περισσότερο ίσως από οπουδήποτε αλλού, η εν λόγω ρητορική έχει γίνει πραγματικότητα. Παρά τις διαφορές που υπάρχουν μεταξύ των κρατών μελών μας σε ό,τι αφορά τα ιδιαίτερα προβλήματα που καθένα από αυτά αντιμετωπίζει σε σχέση με τα ναρκωτικά καθώς και τις προτεραιότητές τους για δράση, τα κράτη μέλη συμφωνούν ως προς τη σημασία της ανταλλαγής πληροφοριών και της συνεργασίας με στόχο τη μείωση της προμήθειας ναρκωτικών, καθώς και ως προς την ανάγκη επίτευξης ισορροπίας ανάμεσα στις δραστηριότητες μείωσης της προμήθειας και τα μέτρα μείωσης της ζήτησης. Εξάλλου, υπάρχει όλο και μεγαλύτερη συναίνεση σχετικά με την ανάγκη τεκμηριωμένης καθοδήγησης κατά τη λήψη δύσκολων αποφάσεων όσον αφορά τα προγράμματα και τις δράσεις που εξυπηρετούν καλύτερα το συμφέρον των πολιτών μας. Η ευρωπαϊκή αυτή προσέγγιση είναι έκδηλη όχι μόνο στη νέα ευρωπαϊκή στρατηγική για τα ναρκωτικά αλλά και στις εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά που έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη μας, στην ισχυρότερη και πιο ενιαία φωνή που υψώνεται στην Ευρώπη σχετικά με το θέμα αυτό καθώς και στο έργο του ΕΚΠΝΤ, το οποίο προσπαθεί να εκτελέσει την αποστολή του διευκολύνοντας τη λήψη ενημερωμένων αποφάσεων μέσω της παροχής αμερόληπτων και επιστημονικά ακριβών αναλύσεων των πληροφοριών που υπάρχουν διαθέσιμες σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Een beschouwing van de beschikbare informatie herinnert ons aan de gevaren van zelfgenoegzaamheid en de noodzaak van voortdurende waakzaamheid. In dit verslag weerklinken waarschuwingen met betrekking tot HIV-infecties en sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Desalniettemin is in Europa als geheel een enorme inspanning geleverd om dit soort problemen aan te pakken en is er concrete voortgang geboekt, hetgeen betekent dat Europese beleidsmakers moeilijke keuzen hebben moeten maken na zorgvuldige bestudering van aanwezige bewijzen. Een dergelijk beleidsperspectief moet toegejuicht worden. In de wereldwijde discussie over het drugsprobleem is er geen gebrek aan retoriek wat betreft de behoefte aan een evenwichtige en op bewijzen gebaseerde aanpak. In Europa is deze retoriek, wellicht meer dan elders, werkelijkheid geworden. Ondanks de verschillen tussen de lidstaten in de details van de drugsproblematiek waar zij elk mee te kampen hebben en in hun prioriteiten voor actie bestaat er algemene overeenstemming over het belang van het delen van informatie en samenwerking om de drugstoevoer terug te brengen alsook over de noodzaak toevoerbeperkende activiteiten in evenwicht te brengen met vraagbeperkende maatregelen; in toenemende mate bestaat er ook consensus over de noodzaak zich te laten leiden door bewijzen bij het maken van moeilijke keuzen over programma’s en actiemaatregelen die het meest in het belang van de burgers zijn. De Europese aanpak manifesteert zich niet alleen in de nieuwe Europese drugsstrategie, maar ook in de nationale drugsstrategieën die de lidstaten hebben goedgekeurd; deze klinkt bovendien door in de steeds luidere en meer verenigde stem van Europa inzake dit vraagstuk en in het werk van het EWDD. Wij streven ernaar onze rol te vervullen bij het bevorderen van besluitvorming met kennis van zaken door onbevooroordeelde en wetenschappelijk zorgvuldige analyses van de beschikbare informatie over het drugsfenomeen in Europa ter beschikking te stellen.
Zamyslíme-li se nad dostupnými informacemi, opět si uvědomíme, že je třeba být stále na pozoru a vyvarovat se sebeuspokojení. Varovné tóny zaznívají v této zprávě ve vztahu k infekcím HIV a úmrtím souvisejícím s drogami. V celé Evropě však bylo řešení tohoto typu problémů věnováno nesmírné úsilí a bylo dosaženo značného pokroku. To znamená, že evropští političtí činitelé museli přijmout obtížná rozhodnutí, což povětšinou učinili po pečlivém prostudování dostupných údajů. Takovýto politický přístup je třeba ocenit. V celém světě se vedou rozsáhlé diskuse o tom, že přístup k drogové problematice by měl být vyvážený a založený na důkazech. To se v Evropě, možná více než kde jinde, podařilo. Navzdory odlišnostem ve specifikách drogových problémů, kterým jednotlivé členské státy čelí, a rozdílným prioritám v oblasti reakce na ně, panuje společná shoda o důležitosti sdílení informací a spolupráce s cílem omezit nabídku drog, jakož i o nutnosti vyvážit aktivity usilující o omezení nabídky opatřeními na snížení poptávky. Čím dál silnější je také konsenzus ohledně skutečnosti, že při přijímání těžkých rozhodnutí v souvislosti s výběrem programů a akcí, jež jsou v nejlepším zájmu našich občanů, je třeba se řídit doloženými informacemi. Tento evropský přístup je znatelný nejen v nové protidrogové strategii EU, ale také v národních strategiích přijatých členskými státy, v silnějším a jednotnějším mínění, které se v Evropě vytváří v souvislosti s danou problematikou, a v činnosti agentury EMCDDA, která se snaží podílet na usnadňování zasvěceného politického rozhodování prostřednictvím nezaujaté a vědecky přesné analýzy dostupných informací vztahujících se k drogovému fenoménu v Evropě.
De tilgængelige oplysninger minder os også om behovet for løbende overvågning og farerne ved efterladenhed. Denne beretning anslår en advarende tone i forbindelse med narkotikarelaterede hiv-infektioner og narkotikarelaterede dødsfald. Ikke desto mindre er der i Europa gjort en kolossal indsats for at løse denne type problemer, og der er gjort konkrete fremskridt. Det har betydet, at de politiske beslutningstagere i Europa har måttet træffe svære valg, hvilket de har gjort i stor målestok efter nøje at have undersøgt de foreliggende oplysninger. Et sådant politisk perspektiv fortjener ros. I den globale debat om narkotikaproblemet skortes der ikke på retorikken, når det gælder behovet for en afbalanceret og evidensbaseret tilgang. Denne retorik er, måske mere end noget andet sted, blevet til virkelighed i Europa. Selv om der er forskel på medlemsstaternes narkotikaproblemer og indsatsprioritering, er alle enige om, at det er vigtigt at udveksle oplysninger og at samarbejde med henblik på at begrænse narkotikaudbuddet og afbalancere indsatsen for at begrænse henholdsvis udbuddet og efterspørgslen. Der er stigende enighed om, at de svære valg med hensyn til, hvilke programmer og aktioner der er i EU-borgernes bedste interesse, bør træffes med udgangspunkt i den foreliggende dokumentation. Den europæiske tilgang er ikke blot synlig i den nye europæiske narkotikastrategi, men også i de nationale narkotikastrategier, som medlemsstaterne har vedtaget, i Europas styrkede og forenede stemme på dette område og i EONN’s arbejde, idet vi stræber mod at yde vores bidrag til at muliggøre beslutningstagning på et velinformeret grundlag gennem forelæggelse af en nøje, objektiv og videnskabelig analyse af de oplysninger, der er tilgængelige om narkotikafænomenet i Europa.
Pilk kättesaadavale teabele meenutab ka tarvidust olla jätkuvalt valvel ja paneb südamele mitte unustada ohtusid, mis tekivad enesega rahulolust. Aruandes kõlavad hoiatavad teated narkootikumidega seotud HIV nakatumiste ja surmade kohta. Siiski on Euroopas tervikuna tehtud suuri jõupingutusi selliste probleemide käsitlemiseks ja on olemas käegakatsutavad tulemused. Järelikult on Euroopa poliitikakujundajatel tulnud teha raskeid valikuid ja neid on tehtud pärast olemasolevate andmete hoolikat uurimist. Sellist tegevussuunda saab üksnes tervitada. Narkootikumide probleemi üldarutelus pühendatakse palju sõnu vajadusele tasakaalustatud ja tõenditega kinnitatud lähenemise järele. Euroopas on võib-olla rohkem kui kusagil mujal saanud sõnad tegudeks. Hoolimata liikmesriikide vahelistest erinevustest lahendamist vajavate uimastiprobleemide üksikasjades ja tegevuse prioriteetides, on kõik üksmeelel teabejagamise ja koostöö tähtsuses vähendamaks narkootikumide pakkumist, vajaduses hoida pakkumise ja nõudluse vähendamismeetmed tasakaalus, ning üha enam mõistetakse tarvidust tugineda tõenditele, kui tehakse raskeid valikuid programmide ja meetmete osas, mis vastaksid kõige enam meie kaaskondlaste huvidele. Euroopalik lähenemine ei ilmne mitte üksnes Euroopa uues narkostrateegias, vaid ka liikmesriikide poolt vastu võetud riiklikes narkostrateegiates, tugevamas ja ühtsemas hääles, millega Euroopa seda küsimust arutab, ja EMCDDA töös, mis püüab anda oma panuse poliitikakujundajate teavitamise hõlbustamisse, pakkudes neile erapooletu ja teaduslikult täpse analüüsi teabest, mis on Euroopas narkootikumide kohta kättesaadav.
Saatavissa olevat tiedot osoittavat myös, että jatkuva valvonta on tarpeen ja ettei meillä ole varaa omahyväisyyteen. Tämä raportti varoittaa huumeisiin liittyvistä hiv-infektioista ja huumekuolemista. Euroopassa on kuitenkin yleisesti ottaen nähty hyvin paljon vaivaa näiden ongelmien käsittelemiseksi, ja selvästi havaittavaa edistystä on saavutettu. Se merkitsee, että Euroopan päättäjien on täytynyt tehdä vaikeita valintoja, ja hyvin usein he ovat ensin tarkastelleet huolellisesti asiasta saatavilla olevaa aineistoa. Tällainen asenne politiikassa on kiitettävä. Koko maailmassa puhutaan paljon tasapainoisesta ja havaittuihin tosiasioihin perustuvasta lähestymistavasta. Euroopassa tällaisesta puheesta on ehkä enemmän kuin missään muualla edetty käytännön toimiin. Vaikka jäsenvaltioidemme välillä on eroja niiden kohtaamien huumeongelmien yksityiskohdissa ja toiminnan prioriteeteissa, ollaan yleisesti yksimielisiä tiedon jakamisen ja yhteistyön tärkeydestä, kun tavoitteena on vähentää huumeiden tarjontaa. Ymmärretään myös tarve tasapainottaa tarjonnan ja kysynnän vähentämisen toimenpiteet, ja maat ovat yhä yleisemmin yksimielisiä siitä, että on käytettävä tietoaineistoa pohjana tehtäessä vaikeita päätöksiä siitä, mitkä ohjelmat ja toimenpiteet edistäisivät eniten kansalaistemme etua. Tämä eurooppalainen lähestymistapa heijastuu paitsi uudessa Euroopan huumestrategiassa, myös jäsenvaltioidemme hyväksymissä kansallisissa huumestrategioissa, Euroopan entistä vahvemmassa ja yhtenäisemmässä äänessä tästä asiasta sekä seurantakeskuksemme työssä, kun pyrimme roolimme mukaisesti helpottamaan tietoon perustuvaa päätöksentekoa tarjoamalla puolueettomia ja tieteellisesti tarkkoja analyyseja tiedoista, joita Euroopan huumeilmiöstä on saatavissa.
A rendelkezésre álló információkon gondolkozva nem feledhetjük, hogy továbbra is szükség van az éberség fenntartására, és észre kell vennünk a megelégedettséggel járó veszélyeket is. Ez a jelentés figyelmeztető jelzésekkel szolgál a kábítószerrel összefüggő HIV-fertőzésekkel és kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatban. Európa egészét tekintve azonban hatalmas erőfeszítések történtek az ilyen típusú problémák kezelésére, és kézzelfogható eredmények születtek. Ez nehéz döntések terhét rótta az európai politikaformálókra, akik a rendelkezésre álló bizonyítékok alapos tanulmányozása után a legtöbb esetben meg is hozták ezeket a döntéseket. Az ilyen szakpolitikai perspektíva elismerést érdemel. A kábítószer-problémáról szóló globális vita nincs híján a kiegyensúlyozott és bizonyítékokon alapuló szemlélet igényével kapcsolatos retorikai fordulatoknak. Európában, talán még inkább mint máshol, ez a retorika valósággá vált. Annak ellenére, hogy a kábítószer-problémák részletei és a fellépésre vonatkozó prioritások tagállamonként változnak, egyetértés uralkodik a kábítószer-kínálat csökkentését célzó információ-megosztás és együttműködés fontosságával kapcsolatban, továbbá arra vonatkozóan, hogy a kínálat csökkentésére irányuló intézkedéseket a kereslet csökkentésére vonatkozó intézkedésekkel kell kiegészíteni. Egyre szélesebb körű konszenzus van kialakulóban abban a tekintetben is, hogy az állampolgáraink érdekeit leginkább szolgáló programok és cselekvések meghatározása során a nehéz döntéseket bizonyítékok alapján kell meghozni. Ez az európai szemléletmód nem csupán az új európai kábítószer-stratégiában mutatkozik meg, hanem a tagállamaink által elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiákban is, az erőteljesebb és egységesebb hangütésben, ami Európát egyre inkább jellemzi ezzel a témával kapcsolatban, továbbá az EMCDDA tevékenységét tekintve abban a törekvésünkben, hogy az európai kábítószer-jelenségre vonatkozó, rendelkezésre álló információk objektív és tudományosan megalapozott elemzésével – feladatunknak megfelelően – elősegítsük az információkon alapuló politikaformálást.
Tanker rundt den informasjonen vi har tilgjengelig, minner oss også om at vi hele tiden må være på vakt, og om hvor farlig det er å slå seg til ro med situasjonen. Rapporten sender ut varselsignaler når det gjelder narkotikarelatert HIV-smitte og narkotikarelaterte dødsfall. Det har likevel blitt lagt ned en enorm innsats i hele Europa for å gripe fatt i disse problemene, noe som har resultert i en merkbar framgang på området. Europeiske beslutningstakere har på bakgrunn av dette måttet ta vanskelige valg, noe de har gjort etter å ha gått grundig gjennom tilgjengelig bevismateriale. Denne typen tilnærming er prisverdig. Den globale narkotikadebatten er ikke uten retorikk når det gjelder behovet for en balansert og evidensbasert tilnærming. I Europa, kanskje mer enn noe annet sted, har denne retorikken blitt virkelighet. Til tross for forskjeller mellom medlemslandene når det gjelder detaljer ved narkotikaproblemene de står overfor og hvilke tiltak de prioriterer, er det generell enighet dem imellom om betydningen av informasjonsutveksling og samarbeid for å redusere narkotikatilgangen, og om behovet for å balansere tilbuds- og etterspørselsreduserende tiltak. Det er også økende enighet om nødvendigheten av å la bevisene styre når vanskelige avgjørelser skal tas om hvilke programmer og tiltak som er til innbyggernes beste. Denne europeiske tilnærmingen viser seg ikke bare i den nye europeiske narkotikastrategien, men også i de nasjonale narkotikastrategiene som våre medlemsland har vedtatt, i Europas stadig sterkere og mer forente stemme, og i EONNS arbeid for å legge til rette for informerte politiske avgjørelser ved å sørge for en upartisk og grundig vitenskapelig analyse av den tilgjengelige informasjonen om narkotikasituasjonen i Europa.
Refleksja nad dostępnymi informacjami przypomina nam również o potrzebie ciągłej ostrożności i o niebezpieczeństwie „spoczęcia na laurach”. Niniejsze sprawozdanie zawiera ostrzeżenia przeciw zagrożeniom zakażeniem HIV i śmierci w wyniku przedawkowania narkotyków. Niemniej, w Europie włożono ogromy wysiłek w rozwiązanie tego rodzaju problemów, a konkretne efekty widać gołym okiem. Oznacza to, że decydenci europejscy musieli dokonać trudnych wyborów i dokonali ich po uważnym zbadaniu dostępnych dowodów. Taka perspektywa polityki powinna zyskać uznanie. Jeśli chodzi o zrównoważone podejście oparte na dowodach, globalna dyskusja na temat problemu narkotykowego nie jest pozbawiona elementu retoretycznego. W Europie - być może bardziej niż gdzie indziej - retoryka ta stała się rzeczywistością. Pomimo różnic między państwami członkowskimi w szczegółach dotyczących problemów narkotykowych, z którymi się stykają, jak i w kwestii priorytetów działania, istnieje wspólne porozumienie co do istoty wymiany informacji i współpracy mającej na celu ograniczenie dostępu do narkotyków, jak i co do potrzeby zrównoważenia działań mających na celu ograniczenie dostaw wraz ze środkami ograniczającymi popyt. Coraz bardziej krystalizuje się porozumienie w sprawie potrzeby kierowania się dowodami przy dokonywaniu trudnych wyborów dotyczących programów i działań w interesie naszych obywateli. To europejskie podejście znajduje swoje odzwierciedlenie w nowej strategii europejskiej, ale również w krajowych strategiach narkotykowych przyjętych przez państwa członkowskie, w silniejszym i bardziej zjednoczonym głosie Europy w tej sprawie i w pracach EMCDDA, gdyż staramy się jak najlepiej odegrać naszą rolę w ułatwianiu podejmowania kompetentnych decyzji poprzez dostarczanie bezstronnej i rygorystycznej pod względem naukowym analizy informacji na temat zjawiska narkotykowego w Europie.
Reflexia dostupných informácií nám pripomína potrebu neustálej bdelosti a nebezpečenstvo stagnácie. V tejto správe odznievajú varovania týkajúce sa HIV infekcií súvisiacimi s drogami a úmrtí zapríčinených drogami. A predsa sa v celej Európe vynaložilo veľké úsilie na riešenie týchto problémov a urobil sa značný pokrok. To znamená, že európski politickí činitelia museli urobiť zložité rozhodnutia a urobili ich po dôkladnom preskúmaní dostupných dôkazov. Takýto prístup k politike treba oceniť. V celosvetovej diskusii o drogovom problému prevláda potreba vyváženého prístupu na základe dôkazov. V Európe, viac ako kdekoľvek inde, sa to stalo skutočnosťou. Aj napriek odlišnostiam v rámci drogovej problematiky, ktorým každý členský štát čelí, a rozdielom v prioritách opatrení, panuje spoločná zhoda v tom, že zdieľanie informácií a spolupráca s cieľom znížiť ponuku drog je dôležitá a že je potrebné, aby činnosti na znižovanie ponuky a opatrenia na znižovanie dopytu boli vyvážené. Existuje čoraz výraznejší súhlas s tým, že je potrebné riadiť sa dôkazmi pri realizácii ťažkých rozhodnutí o tom, ktoré programy a opatrenia by najviac reprezentovali záujmy občanov. Európsky prístup sa prejavuje nielen v novej európskej protidrogovej stratégii, ale aj v národných stratégiách schválených členskými štátmi, silnejším a jednotnejším ohlasom, ktorý vzniká v Európe v súvislosti s touto problematikou. Prostredníctvom činnosti EMCDDA sa snažíme plniť svoju úlohu pri uľahčovaní prijímania politických rozhodnutí na základe informácií a to poskytovaním zjednotených a vedecky podložených analýz dostupných údajov o drogovom fenoméne v Európe.
Presoja vseh razpoložljivih informacijah nas opozarja tudi, da je potrebna stalna opreznost in da obstaja nevarnost, da bi bili prehitro zadovoljni z rezultati. Opozorila v tem poročilu se nanašajo na okužbe s HIV, povezane z uživanjem drog, ter na smrti zaradi drog. Evropa kot celota si izjemno prizadeva pri spopadanju s temi problemi in je pri tem že dosegla znaten napredek. To pomeni, da so oblikovalci politike v Evropi imeli zelo težko delo pri sprejemanju odločitev, odločali pa so se večinoma po tem, ko so pazljivo preučili vse razpoložljive podatke. Takšni usmeritvi politik bi bilo treba zaploskati. Kadar razprave o problemu drog potekajo na globalni ravni, se vedno mnogo govori o potrebi po uravnoteženem in na dokazih temelječem pristopu. V Evropi so morda bolj kot kjerkoli drugje te besede postale resničnost. Kljub razlikam med državami članicami glede posameznih problemov, s katerim se zaradi drog spopada vsaka med njimi, in kljub razlikam glede prednostnih ukrepov, vse države soglašajo, kako pomembna sta izmenjava informacij in sodelovanje za zmanjšanje dobave drog kot tudi, da je potrebno dejavnosti za zmanjšanje dobave uravnotežiti z ukrepi za zmanjšanje povpraševanja. Poleg tega pa se čedalje bolj strinjajo tudi glede tega, da je treba izbiro najboljših programov in ukrepov za naše državljane utemeljiti z dokazi. Ta evropski pristop se ne odraža samo v novi evropski strategiji o drogah, ampak tudi v nacionalnih strategijah boja proti drogam, ki so jih sprejele države članice. Odraža se tudi kot močnejši in enotnejši glas, ki se v Evropi razširja v zvezi s tem vprašanjem, ter je razviden iz dela Centra, ko si ta prizadeva izpolnjevati vlogo, ki jo ima pri spodbujanju informiranega oblikovanja politik, in sicer tako, da nudi nepristranske in znanstveno natančne analize razpoložljivih informacij o pojavu drog v Evropi.
En reflektion över den information som finns påminner också om behovet av fortsatt vaksamhet och faran med självbelåtenhet. En varnande röst höjs i denna rapport när det gäller narkotikarelaterade HIV-infektioner och narkotikarelaterade dödsfall. En enorm ansträngning har trots allt gjorts över hela Europa för att ta itu med denna typ av problem och påtagliga framsteg har gjorts. Detta har inneburit att politiska beslutsfattare i Europa varit tvungna att fatta svåra beslut och de har i stor utsträckning gjort så efter att noggrant studera tillgängliga uppgifter. Ett sådant politiskt perspektiv förtjänar stöd. I den globala debatten om narkotikaproblemet saknas inte retorik om behovet av ett balanserat och bevisbaserat angreppssätt. I Europa, kanske mer än någon annanstans, har denna retorik omsatts i handling. Trots att det finns skillnader mellan våra medlemsstater när det gäller de narkotikaproblem de står inför och de prioriterade åtgärder de vidtar, så finns det en gemensam överenskommelse om vikten av att dela information och samarbeta för att minska tillgången på narkotika liksom om behovet att balansera åtgärder för att minska tillgången med åtgärder för att minska efterfrågan. Det finns också ett växande samförstånd om behovet att vägledas av bevisunderlag när svåra val görs om vilka program och åtgärder som tjänar våra medborgare bäst. Detta europeiska angreppssätt visar sig inte endast i EU:s nya narkotikastrategi utan också i de nationella narkotikastrategier som våra medlemsstater har antagit, i det starkare och enhetligare uttryck som träder fram i Europa om denna fråga samt i ECNN:s arbete där vi eftersträvar att ta vårt ansvar för att underlätta välgrundade politiska beslut genom att göra en opartisk och ytterst noggrann vetenskaplig analys av den information som finns om narkotikafenomenet i Europa.
Mevcut bilgiler bize sürekli dikkatli olma gereğini ve rahatlamanın tehlikelerini hatırlatmaktadır. Bu raporda uyuşturucuya bağlı HIV enfeksiyonları ve uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin olarak uyarılar yer almaktadır. Bununla beraber, genel olarak Avrupa’da, bu gibi sorunlara eğilmek için olağanüstü çabalar gösterilmiş ve somut ilerlemeler kaydedilmiştir. Bu durum, Avrupa’da politika yapıcıların güç tercihlerde bulunmak durumunda kalmış oldukları ve eldeki kanıtları dikkatle inceledikten sonra da bu tercihleri yaptıkları anlamına gelmiştir. Böylesi bir politika perspektifi alkışlanmalıdır. Dünyadaki uyuşturucu sorunu tartışmasında, dengeli ve kanıt esaslı bir yaklaşım ihtiyacına ilişkin görüşler de oldukça fazladır. Avrupa’da, belki de başka hiçbir yerde olmadığı kadar, bu konuşmalar gerçek olmuştur. Üye Devletlerimiz arasında, her birinin karşı karşıya olduğu uyuşturucu sorununun ayrıntılarındaki ve eyleme yönelik önceliklerindeki farklılıklara rağmen, uyuşturucu arzını azaltmak üzere bilgi paylaşımı ve işbirliği yapmanın önemi için olduğu kadar, arz azaltma faaliyetlerini talep azaltma tedbirleriyle dengeleme ihtiyacına yönelik de ortak bir fikir birliği bulunmaktadır ve hangi program ve eylemlerin vatandaşlarımız için en iyi faydayı sağlayabileceğine dair zor kararların alınmasında kanıt esaslı hareket etme gereğine ilişkin olarak da mutabakat artmaktadır. Bu Avrupa yaklaşımı yalnızca Avrupa’nın yeni uyuşturucu stratejisinde değil, aynı zamanda Üye Devletlerimiz’in kabul etmiş olduğu ulusal uyuşturucu stratejilerinde, Avrupa’dan bu konu hakkında çıkan daha güçlü ve ortak seste ve EMCDDA’nın çalışmalarında da kendini göstermekte olup, biz de Avrupa’daki uyuşturucu sorunu hakkındaki mevcut bilgilerin tarafsız ve bilimsel açıdan sıkı bir analizini sunmak yoluyla bilgilendirilen politika yapıcılığını kolaylaştırmak konusunda üzerimize düşeni yerine getirmeye çalışmaktayız.
Atskats uz pieejamo informāciju mums atgādina arī par vajadzību būt pastāvīgi modriem un par bezrūpības radītām sekām. Brīdinošās piezīmes šajā pārskatā norāda uz iespējamu ar narkotiku lietošanu saistītu HIV infekciju un narkotiku lietošanas izraisītiem nāves gadījumiem. Tomēr Eiropā kopumā ir daudz veikts, lai pievērstos šādām problēmām un ir sasniegti redzami panākumi. Tas nozīmē, ka Eiropas politikas veidotāji bija grūtas izvēles priekšā un ka viņi lielā mērā par to ir izšķīrušies, iepriekš rūpīgi izskatot pieejamos faktus. Šāda politikas virzība ir apsveicama. Diskusijās par narkomānijas problēmu visā pasaulē plaši runā par vajadzību pēc saskaņotas un liecību pamatotas pieejas. Eiropā varbūt plašāk nekā jebkur citur šīs pārrunas pārtapušas par reālu rīcību. Par spīti mūsu dalībvalstu atšķirīgajām narkomānijas problēmas niansēm un narkomānijas apkarošanas rīcības prioritātēm, pastāv vispārēja vienprātība par to, cik svarīga ir informācijas apmaiņa un sadarbība, lai mazinātu narkotiku pieejamību, kā arī par to, cik nozīmīgi ir sagādes mazināšanas pasākumus pielīdzināt pieprasījuma samazināšanai, un ir novērojama arvien lielāka vienprātība par pierādījumu izmantošanu, izdarot grūtu izvēli par to, kādas programmas un rīcība vislabāk aizstāv mūsu pilsoņu intereses. Šī Eiropas pieeja ir redzama ne tikai jaunajā Eiropas narkomānijas apkarošanas stratēģijā, bet arī valstu narkomānijas apkarošanas stratēģijās, ko mūsu dalībvalstis ir pieņēmušas stiprākā un vienotākā kopbalsī par šo jautājumu Eiropā un EMCDDA, tā kā mēs tiecamies no savas puses palīdzēt atvieglot uz informāciju balstītas politikas veidošanu, sniedzot neietekmētu un zinātniski uzticamu pieejamās informācijas analīzi par narkotiku jautājumu Eiropā.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Lituania, posesia de droguri în vederea vânzării nu se mai poate sancţiona cu până la 90 de zile în arestul poliţiei, ci atrage acum după sine o pedeapsă minimă semnificativ mai severă, respectiv pedeapsa cu închisoarea, cu toate că sentinţa minimă a fost coborâtă de la 5 la 2 ani.
In Lithuania, handling drugs with intent to sell them can no longer be punished by up to 90 days in police cells; this offence now attracts a significantly more severe minimum punishment, namely a prison sentence, although the minimum sentence has been reduced from 5 to 2 years. The maximum sentence for theft of a large amount of drugs or theft by an organised group has been extended to 15 years.
En Lituanie, la manipulation de drogue dans l'intention de la revendre ne peut plus être punie d'une peine d'emprisonnement de 90 jours en cellule policière. Ce délit est désormais passible d'une peine minimale beaucoup plus sévère, à savoir l'emprisonnement, même si la peine minimale est passée de 5 à 2 ans. La peine maximale pour le vol d'une grande quantité de drogue ou le vol par un groupe organisé a été portée à 15 ans.
In Litauen kann der Besitz von Drogen mit der Absicht, diese zu verkaufen, nicht mehr mit Polizeigewahrsam von bis zu 90 Tagen bestraft werden. Dieser Straftatbestand zieht nun eine erheblich schärfere Mindeststrafe nach sich, namentlich eine Gefängnisstrafe, wobei jedoch das Mindeststrafmaß von fünf auf zwei Jahre verringert wurde. Die Höchststrafe für den Diebstahl einer großen Menge Drogen oder den Diebstahl durch eine organisierte Gruppe wurde auf 15 Jahre angehoben.
En Lituania, la posesión de drogas con intención de venderlas ya no puede ser castigada con hasta 90 días en celdas policiales; actualmente este delito conlleva un castigo mínimo sensiblemente más severo (en concreto pena de prisión) si bien la pena mínima se ha reducido de 5 a 2 años. La pena máxima por robo de una gran cantidad de drogas o robo a manos de un grupo organizado se ha ampliado a 15 años.
In Lituania la detenzione di droga a scopo di spaccio non può essere più punita con la reclusione presso le stazioni di polizia fino a 90 giorni, bensì prevede una pena minima molto più severa, vale a dire la privazione della libertà personale, benché la pena minima sia stata ridotta da 5 a 2 anni di reclusione. La pena massima per il furto di una quantità ingente di stupefacenti o per il furto da parte di un gruppo organizzato è stata portata a 15 anni.
Na Lituânia, a posse de droga com intenção de venda deixou de poder ser punida com uma detenção de até 90 dias nas esquadras da polícia, tendo passado a ser objecto de uma pena mínima significativamente mais severa, nomeadamente com pena de prisão, embora a pena mínima tenha sido reduzida de 5 para 2 anos. A pena máxima pelo roubo de uma grande quantidade de drogas ou pelo roubo praticado por um grupo organizado foi aumentada para 15 anos.
Στη Λιθουανία, η διακίνηση ναρκωτικών με σκοπό την πώλησή τους δεν μπορεί πλέον να τιμωρείται με κράτηση έως 90 ημέρες σε κρατητήρια της αστυνομίας· το συγκεκριμένο αδίκημα επισύρει πλέον σημαντικά αυστηρότερη τιμωρία, δηλαδή ποινή φυλάκισης, μολονότι η ελάχιστη ποινή μειώθηκε από 5 σε 2 έτη. Η μέγιστη ποινή για κλοπή μεγάλης ποσότητας ναρκωτικών ή κλοπή από οργανωμένη ομάδα αυξήθηκε σε 15 έτη.
In Litouwen kan het werken met drugs met het oogmerk van verkoop niet meer bestraft worden met ten hoogste 90 dagen opsluiting in een politiecel; op dit strafbaar feit is nu een aanzienlijk strengere minimumstraf gesteld, namelijk een gevangenisstraf, zij het dat de minimale duur daarvan verlaagd is van vijf tot twee jaar. Daarnaast is de maximumstraf voor diefstal van een grote hoeveelheid drugs of diefstal door een georganiseerde groep verhoogd tot vijftien jaar.
V Litvě manipulace s drogami s úmyslem prodeje už nadále nemůže být trestána maximálně devadesáti dny v policejní cele; pro tento trestný čin je nyní stanoven výrazně přísnější minimální trest, a to trest odnětí svobody, i když minimální trest byl snížen z pěti let na dva roky. Maximální trest za krádež velkého množství drog nebo krádež organizovanou skupinou byl zvýšen na 15 let.
I Litauen kan besiddelse af stoffer med henblik på salg ikke længere straffes med op til 90 dage i politiceller; denne lovovertrædelse er nu omfattet af en betydeligt strengere minimumsstraf, nemlig en fængselsstraf, selv om minimumsstraffen er blevet nedsat fra 5 til 2 år. Maksimumstraffen for tyveri af en stor mængde narkotika eller tyveri begået af en organiseret gruppe er blevet sat op til 15 år.
Leedus ei määrata enam uimastite käitlemise eest kavatsusega neid müüa 90-päevast aresti; nüüd toob see seaduserikkumine kaasa märgatavalt karmima karistuse, vanglakaristuse, kuigi miinimummäära on vähendatud viielt aastalt kahele. Suure koguse narkootikumide varguse või grupi poolt toime pandud varguse puhul suurendati vanglakaristuse maksimaalmäära 15 aastani.
Liettuassa huumeiden hallussapidosta myyntiä varten ei enää rangaista enintään 90 päivän vankeudella poliisin sellissä, vaan siitä seuraa nyt merkittävästi kovempi rangaistus: vankeustuomio, jonka vähimmäiskestoa on tosin lyhennetty viidestä vuodesta kahteen vuoteen. Suuren huumausainemäärän varkauden tai järjestäytyneen ryhmän varkauden osalta enimmäistuomiota on pidennetty 15 vuoteen.
Litvániában a kábítószerek eladási szándékú kezelése a továbbiakban már nem büntethető 90 napig terjedő rendőri őrizettel; ez a bűncselekmény most már lényegesen súlyosabb büntetési tételt, konkrétan börtönbüntetést von maga után, bár ebben a büntetési minimumot 5-ről 2 évre csökkentették. A nagy mennyiségű kábítószer ellopásáért, illetve a szervezett csoport által végrehajtott tolvajlásért kiszabható legnagyobb büntetést 15 évre emelték.
I Litauen kan oppbevaring av narkotika i salgsøyemed ikke lenger straffes med 90 dager i arresten. Dette lovbruddet skal nå være gjenstand for betydelig strengere minstestraffer, det vil si ubetinget straff, men soningstiden er redusert fra 5 til 2 år. Maksimumsstraffen for tyveri av store mengder narkotiske stoffer eller tyveri utført av en organisert gruppe, er utvidet til 15 år.
Na Litwie za posiadanie narkotyków z zamiarem sprzedaży nie można już nałożyć kary do 90 dni pobytu w areszcie policyjnym — tego rodzaju wykroczenie podlega obecnie znacznie surowszej karze minimalnej, czyli karze pozbawienia wolności, chociaż minimalny jej wymiar obniżono z 5 do 2 lat. Maksymalny wyrok za kradzież znacznych ilości narkotyków lub kradzież dokonaną przez grupę zorganizowaną wydłużono do 15 lat.
Zaobchádzanie s drogami s úmyslom ich predaja sa už v Litve viac netrestá väzením v policajných celách do 90 dní; tento trestný čin teraz priťahuje výrazne ťažšie minimálne potrestanie, menovite trest väzenia, hoci minimálny trest sa znížil z 5 na 2 roky. Maximálny trest za krádež veľkého množstva drog alebo krádež v organizovanej skupine sa predĺžil na 15 rokov.
V Litvi posedovanja drog z namenom njihove prodaje ni več mogoče kaznovati z do 90 dnevi v policijskih celicah. Za to kaznivo dejanje je zdaj zagrožena mnogo hujša minimalna kazen, tj. zaporna kazen, čeprav je bila minimalna kazen znižana s 5 let na 2 leti. Najvišja kazen za krajo velike količine drog ali kraje, ki jih opravijo organizirane skupine, je bila podaljšana na 15 let.
I Lettland kan hantering av narkotika med avsikt att sälja den inte längre bestraffas med upp till 90 dagar i häkte. Detta brott får nu det betydligt strängare minimistraffet fängelse, även om minimistraffet har lindrats från 5 till 2 år. Maximistraffet för stöld av en stor mängd narkotika eller stöld som genomförs av en organiserad grupp har förlängts till 15 år.
Litvanya’da, uyuşturucuyu satış amacıyla bulundurmak, artık polis hücresinde 90 güne kadar hapisle cezalandırılamamaktadır; her ne kadar asgari ceza 5 yıldan 2 yıla düşürülmüş olsa da, bu suç artık dikkate değer ölçüde daha ağır bir asgari cezayı, yani bir hapis cezasını da beraberinde getirmektedir. Büyük miktarda uyuşturucu hırsızlığı veya organize grup hırsızlıkları için azami ceza 15 yıla çıkarılmıştır.
Lietuvā darbības ar narkotikām pārdošanas nolūkā vairs nevar sodīt ar policijas arestu līdz 90 dienām; tagad par šo pārkāpumu noteiktais minimālais sods ir kļuvis daudz bargāks, proti, tas ir cietumsods, lai gan tā minimālais ilgums ir samazināts no 5 līdz 2 gadiem. Maksimālais sods par liela apjoma narkotiku zādzību vai zādzību organizētā grupā ir pieaudzis līdz 15 gadiem cietumā.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Sunt cercetate noi tipuri de tratament farmacologic în afara substituţiei cu agonişti, iar atenţia cercetătorilor se îndreaptă acum în direcţia dezvoltării de tratamente de răspuns destinate consumatorilor de cocaină şi de cocaină crack, dintre care numeroşi consumă sau au consumat şi heroină.
In 1996, the legal basis for the use of medication containing buprenorphine in the treatment of heroin users was first established in an EU Member State (see the selected issue on buprenorphine in the 2005 annual report). It is now available and used in the majority of Member States. As buprenorphine is controlled under a less stringent schedule of UN drug conventions, countries are given greater possibilities for its prescription. In some countries, this treatment option has led to rapid increases in the number of clients treated. New pharmacotherapy treatment modalities beyond agonist substitution are being explored, and research attention is now turning towards developing treatment responses for cocaine and crack users, many of whom also use heroin or have used it in the past (see also Chapter 5).
La base juridique de l'utilisation de médicaments contenant de la buprénorphine dans le traitement des héroïnomanes a été établie pour la première fois par un État membre de l'UE en 1996 (voir la question particulière sur la buprénorphine dans le rapport annuel 2005). Elle existe et est aujourd'hui utilisée dans la plupart des États membres. Étant donné que l'usage de la buprénorphine est contrôlé de manière moins sévère par les conventions des Nations unies sur les drogues, les États ont davantage de latitude pour la prescrire. Dans certains pays, ce choix thérapeutique a conduit à une augmentation rapide du nombre de patients traités. On étudie actuellement de nouveaux protocoles thérapeutiques avec d'autres médicaments que la substitution par des agonistes et l'attention des chercheurs se tourne aujourd'hui vers le développement de réponses thérapeutiques pour les cocaïnomanes et les consommateurs de crack, dont un grand nombre prennent également de l'héroïne ou en ont pris dans le passé (voir également Chapitre 5).
Im Jahr 1996 wurde erstmals in einem EU-Mitgliedstaat eine Rechtsgrundlage für den Einsatz von Buprenorphin im Rahmen der medikamentengestützten Behandlung von Heroinkonsumenten geschaffen (siehe das ausgewählte Thema zu Buprenorphin im Jahresbericht 2005). Diese Therapieform wird nun in den meisten Mitgliedstaaten zur Verfügung gestellt und eingesetzt. Da Buprenorphin im Rahmen der UN-Drogenübereinkommen einer weniger strengen Regelung unterliegt, haben die Länder größeren Spielraum für seine Verschreibung. In einigen Ländern hat diese Therapiemöglichkeit zu einem raschen Anstieg der Zahl der behandelten Patienten geführt. Neben der Substitutionstherapie mit Agonisten werden neue pharmakotherapeutische Behandlungsformen erforscht. Darüber hinaus sucht man neuerdings auch nach Behandlungsmöglichkeiten für Kokain- und Crack-Konsumenten, von denen viele auch Heroin konsumieren und konsumiert haben (siehe auch Kapitel 5).
En 1996, se estableció por primera vez en un Estado miembro de la UE la base jurídica para el uso de la buprenorfina en el tratamiento médico a los consumidores de heroína (véase la cuestión particular sobre la buprenorfina en el Informe anual de 2005). Actualmente está disponible y es utilizada en la mayoría de los Estados miembros. Dado que, en el marco de las Convenciones de las Naciones Unidas en materia de drogas, la buprenorfina es sometida a una reglamentación menos estricta, los países disponen de un margen mayor para su prescripción. En algunos países, esta opción de tratamiento ha originado un rápido incremento del número de pacientes tratados. Además de tratamientos de sustitución con agonistas, se están investigando nuevas formas de tratamiento farmacoterapéutico. Asimismo, en la actualidad se están buscando tratamientos para los consumidores de cocaína y crack, muchos de los cuales también consumen o han consumido heroína (véase también el capítulo 5).
Nel 1996 la base giuridica per l’impiego di medicinali contenenti buprenorfina nel trattamento dei consumatori di eroina è stata stabilita per la prima volta in uno Stato membro dell’UE (cfr. la questione specifica sulla buprenorfina nella relazione annuale del 2005). Adesso è disponibile ed è usata nella maggior parte degli Stati membri. Poiché la buprenorfina rientra tra le sostanze controllate ai sensi di una serie meno severa di convenzioni delle Nazioni Unite sugli stupefacenti, gli Stati hanno più possibilità per prescriverla. In alcuni paesi questa opzione terapeutica ha determinato rapidi aumenti del numero di pazienti trattati. Attualmente si studiano nuove modalità farmacoterapeutiche, oltre alla sostituzione della sostanza agonista, e l’attenzione dei ricercatori si sta rivolgendo all’elaborazione di risposte terapeutiche destinate a consumatori di cocaina e crack, che molto spesso usano o hanno usato in passato l’eroina (cfr. anche il capitolo 5).
Em 1996, foi pela primeira vez criada a base jurídica para a utilização de medicamentos com buprenorfina no tratamento dos consumidores de heroína num Estado-Membro da UE (ver o tema específico relativo à buprenorfina no relatório anual de 2005). Actualmente, está disponível e é utilizada na maioria dos Estados-Membros. Como a buprenorfina é controlada de forma menos rigorosa pelas convenções das Nações Unidas em matéria de droga, os países têm maiores possibilidades de a prescrever e, em alguns deles, esta opção de tratamento permitiu um aumento rápido do número das pessoas tratadas. Estão a ser investigadas novas modalidades de farmacoterapia para além da substituição com agonistas e os investigadores estão a dirigir a sua atenção para o desenvolvimento de tratamentos para consumidores de cocaína e cocaína crack, muitos dos quais também consomem ou consumiram heroína no passado (ver também Capítulo 5).
Το 1996 θεσπίστηκε για πρώτη φορά η νομική βάση για τη χρήση φαρμάκων που περιέχουν βουπρενορφίνη στη θεραπεία των χρηστών ηρωίνης σε κράτος μέλος της ΕΕ (βλέπε το επιλεγμένο θέμα σχετικά με τη βουπρενορφίνη στην ετήσια έκθεση για το 2005). Πλέον είναι διαθέσιμη και χρησιμοποιείται στην πλειονότητα των κρατών μελών. Καθώς η βουπρενορφίνη ελέγχεται βάσει ενός λιγότερο αυστηρού παραρτήματος των συμβάσεων των Ηνωμένων Εθνών για τα ναρκωτικά, οι χώρες έχουν μεγαλύτερα περιθώρια συνταγογράφησής της. Σε ορισμένες χώρες, αυτή η επιλογή θεραπείας είχε ως αποτέλεσμα τη ραγδαία αύξηση του αριθμού των ατόμων που υποβλήθηκαν σε θεραπεία. Διερευνούνται νέες μέθοδοι φαρμακοθεραπείας πέραν της υποκατάστασης με αγωνιστές, και η προσοχή των ερευνών στρέφεται πλέον στην ανάπτυξη τρόπων θεραπείας για τους χρήστες κοκαΐνης και κρακ, πολλοί από τους οποίους επίσης χρησιμοποιούν ή έχουν χρησιμοποιήσει κατά το παρελθόν ηρωίνη (βλέπε επίσης Κεφάλαιο 5).
In 1996 werd voor het eerst in een EU-lidstaat een wettelijke basis gecreëerd voor het gebruik van buprenorfine bevattende medicatie bij de behandeling van heroïnegebruikers (zie de speciale kwestie over buprenorfine in het jaarverslag 2005). Inmiddels is buprenorfine in de meeste lidstaten beschikbaar, en het middel wordt in de meeste landen ook gebruikt. Aangezien buprenorfine onder een minder strenge controleregeling van de VN-drugsverdragen valt, hebben landen ruimere mogelijkheden bij het voorschrijven van dit middel. In sommige landen heeft deze behandelmethode ertoe geleid dat het aantal behandelde cliënten snel is toegenomen. Op dit moment vindt onderzoek plaats naar nieuwe behandelmethoden met behulp van medicatie los van substitutiebehandeling met agonisten, en ook richt het onderzoek zich steeds meer op de ontwikkeling van therapieën voor gebruikers van cocaïne en crack, waaronder zich ook veel (ex-)heroïnegebruikers bevinden (zie ook Hoofdstuk 5).
V roce 1996 byl poprvé v členském státu EU vytvořen právní základ pro užívání léku obsahujícího buprenorfin při léčbě uživatelů heroinu (viz vybrané téma – buprenorfin ve výroční zprávě za rok 2005). Nyní je k dispozici a využívá se ve většině členských států. Jelikož buprenorfin podléhá kontrole podle méně přísné klasifikace protidrogových úmluv OSN, státům se naskýtají větší možnosti jeho předepisování. V některých zemích tato alternativa léčby vedla k rychlému nárůstu v počtu léčených pacientů. Zkoumají se nové farmakoterapeutické léčebné postupy mimo rámec substituční léčby stejně působícími léky a pozornost výzkumu se nyní obrací k vývoji léčebných intervencí pro uživatele kokainu a cracku, z nichž mnozí užívají také heroin nebo ho užívali v minulosti (viz též kapitola 5).
I 1996 blev der for første gang i en EU-medlemsstat tilvejebragt et retsgrundlag for anvendelse af medicin, der indeholder buprenorphin, til behandling af heroinbrugere (se det udvalgte tema om buprenorphin i årsberetningen for 2005). Buprenorphin er nu tilgængeligt og anvendes i størstedelen af medlemsstaterne. Da buprenorphin er anført i en mindre streng fortegnelse i FN's narkotikakonventioner, har landene større muligheder for at ordinere det. I nogle lande har denne behandlingsmulighed medført en hastig stigning i antallet af behandlede klienter. Nye farmakoterapeutiske behandlingsmetoder ud over substitutionsbehandling med agonister er ved at blive undersøgt, og inden for forskningen satser man nu på at udvikle behandlingstilbud til kokain- og crackbrugere, hvoraf mange også bruger heroin eller har brugt det tidligere (se tillige kapitel 5).
1996. aastal loodi Euroopa Liidu liikmesriigis esmakordselt juriidiline alus buprenorfiini sisaldavate ravimite kasutamiseks heroiinitarvitajate ravis (vt valikteema buprenorfiini kohta 2005. a aastaaruandes). Nüüd on see kättesaadav ja kasutusel enamikus liikmesriikides. Kuna ÜRO narkootiliste ainete konventsioonidega on buprenorfiini kasutamine vähem rangelt reguleeritud, on riikides antud suuremad võimalused selle väljakirjutamiseks. Mõnedes riikides on see ravivõimalus toonud kaasa ravi saanud patsientide arvu kiire kasvu. Lisaks asendusravile otsitakse uusi farmakoteraapia meetodeid ning uuringutes pööratakse nüüd rohkem tähelepanu raviviiside väljatöötamisele kokaiini ja crack-kokaiini tarvitajate jaoks, kellest paljud tarvitavad või on varem tarvitanud ka heroiini (vt ka 5.
Oikeusperusta buprenorfiinia sisältävien lääkkeiden käytölle heroiiniriippuvuuden hoidossa vahvistettiin aluksi vain yhdessä EU:n jäsenvaltiossa vuonna 1996 (ks. vuosiraportti 2005, buprenorfiinia käsittelevä erityiskysymys). Nyt buprenorfiinia on saatavilla ja sitä käytetään suurimmassa osassa jäsenvaltioita. Koska buprenorfiinia valvotaan YK:n huumeyleissopimusten alaisen lievemmän järjestelmän mukaisesti, mailla on enemmän mahdollisuuksia sen määräämiseen korvaushoidoksi. Joissakin maissa tämä hoitovaihtoehto on kasvattanut nopeasti hoitoon hakeutuvien asiakkaiden määrää. Antagonistihoidon ohella tutkitaan nyt uusia lääkehoitomuotoja, ja tutkimuksen painopiste on siirtymässä hoitoratkaisujen kehittämiseen kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttäjille, joista monet käyttävät tai ovat aiemmin käyttäneet myös heroiinia (ks. myös luku 5).
A heroinhasználók buprenorfint tartalmazó gyógyszeres kezelésének jogalapját először 1996-ban, egy EU-tagállamban teremtették meg (lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témakört a 2005-ös éves jelentésben). Mára ez a tagállamok többségében elérhető és használatos. Mivel a buprenorfin az ENSZ kábítószerügyi egyezményei szerint kevésbé szigorú felügyelet alá esik, az országok több lehetőséget kapnak a felírására. Néhány országban ez a kezelési lehetőség a kezelt páciensek számának ugrásszerű növekedéséhez vezetett. Az agonistákkal való helyettesítés mellett folyik az új gyógyszerterápiás kezelési módok feltárása, a kutatásban ezúttal a kokain- és krekkhasználókra fordítva a figyelmet, akik közül sokan heroint is használnak vagy használtak (ld. még az 5. fejezetet).
I 1996 fikk bruken av buprenorfinholdige legemidler i behandlingen av heroinbrukere for første gang rettslig hjemmel i en av EUs medlemsstater (se utvalgt aspekt om buprenorfin i årsrapporten for 2005). Denne behandlingsformen er nå tilgjengelig og i bruk i de fleste medlemsstatene. Ettersom buprenorfin er underlagt et mindre strengt tillegg til FNs narkotikakonvensjoner, har landene større mulighet for å skrive ut resepter på slike legemidler. I noen land har dette behandlingstilbudet ført til en rask økning i antall klienter som behandles. Nye farmakoterapeutiske behandlingstilbud som går ut over ren substitusjonsbehandling med agonister, er under utvikling, og forskningen fokuserer nå på å utvikle behandlingstiltak for kokain- og crackbrukere. Mange av disse bruker også heroin eller har tidligere brukt heroin (se også kapittel 5).
W1996 r. po raz pierwszy w państwie członkowskim UE wprowadzono podstawę prawną do stosowania leku zawierającego buprenorfinę w leczeniu osób zażywających heroinę (patrz wybrane zagadnienie dotyczące buprenorfiny w Sprawozdaniu rocznym za 2005 r.). Obecnie jest ona dostępna i stosowana w większości państw członkowskich. Ponieważ buprenorfina podlega kontroli w ramach mniej restrykcyjnych konwencji ONZ o narkotykach, istnieją większe możliwości przepisywania jej w leczeniu. W niektórych krajach ta metoda terapii spowodowała szybki wzrost liczby pacjentów poddawanych leczeniu. Oprócz leczenia zastępczego z zastosowaniem agonistów bada się nowe sposoby farmakoterapii, a naukowcy skupiają obecnie uwagę na opracowaniu sposobów leczenia osób zażywających kokainę i krak, z których wiele zażywa również heroinę lub zażywało ją w przeszłości (patrz też rozdział 5).
V roku 1996 sa po prvýkrát ustanovil právny základ v členskom štáte EÚ pre používanie lieku, ktorý obsahuje buprenorfín (pozri vybranú otázku o buprenorfíne vo výročnej správe za rok 2005). Teraz je dostupný a používa sa vo väčšine členských štátov. Keďže buprenorfín je regulovaný podľa menej prísnej prílohy dohovorov OSN o drogách, krajiny dostali väčšie možnosti na jeho predpisovanie. V niektorých krajinách táto možnosť liečenia viedla k rýchlemu zvýšeniu počtu liečených klientov. Skúmajú sa nové metódy farmakoterapeutického liečenia mimo náhrady rovnako pôsobiacich liekov a pozornosť výskumu sa teraz obracia k vývoju reakcií na liečenie užívateľov kokaínu a kraku, z ktorých mnohí užívajú heroín alebo ho užívali v minulosti (pozri aj kapitolu 5).
Leta 1966 je bila prvič vzpostavljena pravna podlaga za uporabo zdravil, ki vsebujejo buprenorfin, pri zdravljenju uživalcev heroina v državi članici EU (glej izbrano vprašanje o buprenorfinu v letnem poročilu 2005). Danes je na voljo in se uporablja v večini držav članic. Ker buprenorfin ureja manj strog seznam konvencij ZN o drogah, države zagotavljajo večje možnosti za njegovo predpisovanje. V nekaterih državah se je zaradi te možnosti zdravljenja hitro povečalo število zdravljenih uživalcev. Poleg zdravljenja z agonisti se raziskujejo tudi novi načini farmakoterapevtskega zdravljenja, znanstvena pozornost pa se zdaj usmerja v razvoj načinov zdravljenja za uživalce kokaina in cracka, od katerih mnogi uživajo ali so v preteklosti uživali tudi heroin (glej tudi poglavje 5).
År 1996 infördes för första gången i en medlemsstat en rättslig grund för användning av medicinering innehållande buprenorfin vid behandling av heroinmissbrukare (se temakapitlet om buprenorfin i årsrapporten 2005). Ämnet finns att tillgå och används nu i de flesta medlemsstater. Eftersom buprenorfin regleras inom ramen för ett mindre strikt system i FN:s narkotikakonventioner, har läkarna större möjligheter att förskriva det. I vissa länder har denna behandlingsmetod lett till en snabb ökning av antalet behandlade patienter. Nya farmakoterapeutiska behandlingsformer utöver agonistersättning undersöks och forskningen inriktas nu på att utveckla behandling för kokain- och crackmissbrukare som ofta också använder heroin eller har använt det tidigare (se också kapitel 5).
Uyuşturucu kullanıcılarının tedavisinde buprenorfin içeren ilaçların kullanılması için yasal temel, bir AB Üye Devleti’nde ilk kez 1996 yılında oluşturulmuştur (bkz. 2005 yıllık raporunda buprenorfin hakkında seçili yayın). Artık Üye Devletler’in çoğunda bulunmakta ve kullanılmaktadır. Buprenorfin, BM uyuşturucu sözleşmelerinin daha az katı bir programı kapsamında kontrol edildiğinden, reçetelendirilmesi için ülkelere daha büyük olanaklar tanınmaktadır. Bazı ülkelerde, bu tedavi seçeneği tedavi edilen hastaların sayısında hızlı artışlara yol açmıştır. Agonist ikamesinin ötesinde yeni farmokoterapi tedavisi şekilleri araştırılmakta olup araştırmaların odağı bugün, pek çoğu eroin de kullanan ya da geçmişte kullanmış olan kokain ve crack kullanıcıları için tedavi tepkileri geliştirmeye yönelmektedir (ayrıca bkz. Bölüm 5).
Tiesiskais pamats buprenorfīnu saturošu zāļu izmantošanai heroīna lietotāju ārstēšanā sākotnēji tika pieņemts 1996. gadā vienā ES dalībvalstī (skatīt īpašo tēmu par buprenorfīnu 2005. gada pārskatā). Tagad buprenorfīns ir pieejams un to izmanto lielākajā daļā dalībvalstu. Tā kā buprenorfīna kontrolē piemēro mazāk stingrus ANO narkotiku konvenciju noteikumus, valstu ārstiem ir plašākas iespējas to izrakstīt. Dažās valstīs ir strauji pieaudzis ar šo metodi ārstēto pacientu skaits. Līdzās agonistu aizvietotājterapijai notiek arī jaunu farmakoterapijas veidu izpēte, un pētnieki pievērš arvien lielāku uzmanību kokaīna un kreka lietotāju ārstniecības risinājumu izstrādei, ņemot vērā, ka daudzi no šiem pacientiem lieto vai agrāk ir lietojuši arī heroīnu (skatīt arī 5. nodaļu).
  Cuvà¢nt à®nainte  
O reflecţie asupra informaţiilor disponibile ne aminteşte şi de necesitatea unei vigilenţe mereu treze şi de pericolele pe care le prezintă acceptarea stării de fapt. Prezentul raport lansează semnale de alarmă privind infecţiile HIV legate de droguri, sau decesele legate de droguri.
A reflection on the information available also reminds us of the need for continued vigilance and of the dangers of complacency. Warning notes are sounded in this report in respect of drug-related HIV infections and drug-related deaths. Nonetheless, in Europe as a whole, a tremendous effort has been made to address these sorts of problems, and tangible progress has been made. This has meant that European policy makers have had to make difficult choices, and they have largely done so after carefully studying the available evidence. Such a policy perspective should be applauded. The global debate on the drug problem is not short on rhetoric regarding the need for a balanced and evidence-based approach. In Europe, perhaps more than anywhere else, this rhetoric has become reality. Despite differences between our Member States in the details of the drug problems they each face and in their priorities for action, there is common agreement on the importance of sharing information and cooperating in order to reduce the supply of drugs as well as on the need to balance supply reduction activities with demand reduction measures, and there is a growing consensus regarding the need to be guided by the evidence in making hard choices about what programmes and actions are in the best interests of our citizens. This European approach is manifested not only in the new European drug strategy, but also in the national drug strategies that our Member States have adopted, in the stronger and more unified voice that emerges from Europe on this issue, and in the work of the EMCDDA as we strive to play our part in facilitating informed policy making by providing an unbiased and scientifically rigorous analysis of the information available on the drug phenomenon in Europe.
Une réflexion sur les informations disponibles nous rappelle également les dangers de la complaisance et la nécessité de ne pas baisser la garde. Le présent rapport se fait l’écho d’avertissements concernant les infections au VIH et les décès liés à la drogue. Néanmoins, dans l’ensemble de l’Europe, un effort considérable a été déployé pour aborder ce type de problèmes, et des progrès tangibles ont été réalisés, ce qui signifie que les décideurs européens ont dû faire des choix difficiles et qu’ils y ont largement procédé après une analyse minutieuse des preuves en présence. Une telle perspective politique mérite des applaudissements. Dans sa globalité, le débat sur le problème de la drogue n’est pas avare d’une rhétorique équilibrée et axée sur les preuves. En Europe, plus peut-être que partout ailleurs, cette rhétorique est devenue réalité. En dépit des différences existant entre nos États membres dans le détail des problèmes de drogue qu’ils doivent affronter et dans leurs priorités d’action, ils reconnaissent d’un commun accord l’importance de partager des informations et de coopérer afin de réduire l’offre de drogue, de même que la nécessité d’équilibrer les activités de réduction de l’offre avec des mesures de réduction de la demande, et ils s’inscrivent dans un consensus toujours plus large sur la nécessité de se laisser guider par les preuves en présence dès lors qu’il faut faire des choix difficiles sur les meilleurs programmes et actions à mettre en œuvre dans l’intérêt des citoyens. Cette approche européenne se matérialise non seulement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE, mais aussi dans les stratégies nationales antidrogue que nos États membres ont adoptées, dans la voix plus forte et plus unifiée que fait entendre l’Europe sur ce sujet, ainsi que dans les travaux de l’OEDT, dans la mesure où nous nous efforçons de remplir notre mission en facilitant la prise de décisions éclairées par la mise à disposition d’analyses scientifiques rigoureuses et non biaisées des informations disponibles sur le phénomène de la drogue en Europe.
Die Betrachtung der zur Verfügung stehenden Informationen führt uns darüber hinaus erneut die Notwendigkeit fortgesetzter Wachsamkeit und die Gefahr der Selbstzufriedenheit vor Augen. In dem vorliegenden Bericht werden Warnsignale im Hinblick auf drogenbedingte HIV-Infektionen und drogenbedingte Todesfälle gegeben. Dies soll jedoch weder die enormen Anstrengungen, die europaweit unternommen wurden, um derartige Probleme in Angriff zu nehmen, noch die greifbaren Fortschritte schmälern, die bereits erzielt wurden. Die politischen Entscheidungsträger in Europa mussten zu diesem Zweck schwierige Entscheidungen treffen, denen im Wesentlichen eine sorgfältige Prüfung der vorliegenden Fakten vorausgegangen war. Einem solchen politischen Blickwinkel kann man nur Beifall zollen. In der weltweiten Debatte über das Drogenproblem fehlt es nicht an Rhetorik, wenn es um die Notwendigkeit eines ausgewogenen und faktengestützten Konzepts geht. In Europa hat diese Rhetorik – vielleicht mehr, als irgendwo anders auf der Welt – reale Erfolge gezeitigt. Trotz der Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten bezüglich der Ausprägung ihrer Drogenprobleme und ihrer Maßnahmenschwerpunkte besteht Einigkeit darüber, wie wichtig die gemeinsame Nutzung von Informationen und die Zusammenarbeit sind, um das Angebot an Drogen zu verringern, und darüber, dass Maßnahmen zur Angebotsreduzierung mit Maßnahmen zur Nachfragereduzierung einhergehen müssen. Überdies ist man sich zunehmend einig, dass konkrete Entscheidungen darüber, welche Programme und Maßnahmen dem Interesse der Bürger am besten dienen, sich auf Fakten stützen müssen. Dieser europäische Ansatz manifestiert sich nicht nur in der neuen Europäischen Drogenstrategie, sondern auch in den nationalen Drogenstrategien der Mitgliedstaaten, der stärkeren und einheitlicheren Stimme Europas in dieser Problematik und den Tätigkeiten der EBDD, wenn wir uns bemühen, unseren Teil dazu beizutragen, faktengestützte Entscheidungen auf politischer Ebene zu ermöglichen, indem wir die über die Drogenproblematik in Europa verfügbaren Informationen unvoreingenommen und streng wissenschaftlich analysieren.
Una reflexión sobre la información de que hoy disponemos nos recuerda también la necesidad de no bajar la guardia y nos previene de los peligros de la complacencia. En este informe suenan voces que alertan sobre las infecciones por VIH en el contexto de las drogas y de las muertes relacionadas con drogas. En cualquier caso, en Europa se ha hecho en general un gran esfuerzo por tratar este tipo de problemas, y los avances logrados son palpables. Ello significa que los políticos europeos han tenido que tomar decisiones difíciles, y que lo han hecho tras estudiar minuciosamente todos los datos a su alcance, una forma de hacer política digna de aplauso. En el debate global sobre el problema de las drogas abunda la retórica sobre la necesidad de un planteamiento equilibrado y basado en hechos concretos: en Europa, tal vez más que en ningún otro lugar, hemos pasado de las palabras a los hechos. Pese a las diferencias entre los Estados miembros en cuestiones de detalle sobre los problemas que la droga les plantea y las prioridades de actuación, todos ellos coinciden en la importancia de compartir la información y de colaborar para reducir la oferta de drogas, así como en la necesidad de equilibrar las acciones destinadas a reducir la oferta con las que pretenden reducir la demanda. Además, cada vez es mayor el consenso sobre la necesidad de que sean los datos fehacientes los que orienten las decisiones sobre qué programas y acciones son los mejores para nuestros ciudadanos. Este planteamiento europeo se manifiesta no sólo en la nueva estrategia europea en materia de drogas que han adoptado los Estados miembros, sino en la aparición en Europa de una voz más fuerte y unísona en esta materia y en el trabajo del OEDT, donde nos esforzamos por cumplir nuestra misión de facilitar a los políticos la toma de decisiones ofreciéndoles unos análisis imparciales y de rigor científico de la información sobre el fenómeno de las drogas en Europa.
Le informazioni di cui disponiamo ci inducono inoltre a riflettere sulla necessità di una sorveglianza costante, evitando i pericoli che potrebbe comportare il compiacimento dei risultati ottenuti. Nella presente relazione vengono lanciati segnali di allarme per quanto riguarda le infezioni da HIV connesse con la droga ed i decessi connessi con la droga. Ciò nonostante, in tutt’Europa è stato fatto uno sforzo immane per affrontare questo tipo di problemi e sono stati fatti notevoli progressi, il che significa che i decisori politici europei hanno dovuto operare scelte difficili e lo hanno fatto ampiamente, studiando con attenzione le testimonianze disponibili. Una prospettiva strategica di questo tipo deve essere applaudita. Nell’ambito del dibattito globale sul problema della droga si parla molto della necessità di un approccio bilanciato e basato sull’evidenza. In Europa, forse più che altrove, questo discorso è stato messo in pratica. Nonostante le differenze fra i nostri Stati membri per quanto riguarda taluni aspetti dei problemi di droga che devono affrontare e le loro priorità d’azione, tutti questi Stati sono d’accordo sul fatto che è importante scambiare informazioni e cooperare al fine di ridurre l’offerta di droga e che è necessario bilanciare le attività di riduzione dell’offerta con misure di riduzione della domanda e sono sempre più d’accordo sul fatto che è necessario basarsi su prove oggettive quando si tratta di fare scelte importanti circa i programmi e le azioni da adottare nell’interesse dei nostri cittadini. Questo approccio europeo si manifesta non soltanto nella nuova strategia europea antidroga, ma anche nelle strategie nazionali in materia adottate dai nostri Stati membri, nel tono più deciso e più unanime che si leva dall’Europa su questo tema e nell’attività dell’OEDT, che si adopera strenuamente per svolgere il suo compito di favorire una presa di decisioni informata fornendo un’analisi oggettiva e scientificamente rigorosa delle informazioni disponibili sul fenomeno della droga in Europa.
Uma reflexão sobre a informação disponível recorda igualmente a necessidade de uma vigilância contínua e os perigos da complacência. O presente relatório alerta para as infecções pelo VIH e as mortes associadas ao consumo de droga. Não obstante, no conjunto da Europa, têm sido envidados enormes esforços para sanar este tipo de problemas, tendo‑se já alcançado progressos tangíveis. Tal significou para os decisores políticos europeus a imposição de opções difíceis, em grande medida realizadas após uma análise exaustiva das provas disponíveis. Esta perspectiva política é digna de louvor. O debate global sobre o problema da droga revela-se bastante retórico no que respeita à necessidade de uma abordagem equilibrada e baseada em provas. Na Europa, talvez mais do que em qualquer outra parte, esta retórica tornou-se realidade. Apesar das diferenças entre Estados‑Membros no que se refere às particularidades dos problemas de droga que cada um enfrenta e às suas prioridades de acção, existe acordo sobre a importância de partilhar informação e cooperar no sentido de reduzir a oferta de drogas, bem como sobre a necessidade de equilibrar as acções de redução de oferta com as medidas de redução da procura. Verifica-se igualmente um consenso crescente quanto à necessidade de basear em provas as escolhas difíceis sobre os programas e as acções de maior interesse para os cidadãos. Esta abordagem europeia manifesta-se não apenas na nova estratégia comunitária de luta contra a droga, mas igualmente nas estratégias nacionais de luta contra a droga adoptadas pelos Estados-Membros, na voz mais forte e unificada que emerge da Europa no que concerne esta questão, e no trabalho do OEDT, que procura desempenhar o seu papel de facilitador de decisões políticas fundamentadas, fornecendo uma análise imparcial e cientificamente rigorosa das informações disponíveis sobre o fenómeno da droga na Europa.
Ο προβληματισμός σχετικά με τις διαθέσιμες πληροφορίες μας υπενθυμίζει επίσης την ανάγκη για συνεχή επαγρύπνηση καθώς και τους κινδύνους που εγκυμονεί ο εφησυχασμός. Στην παρούσα έκθεση διατυπώνονται προειδοποιήσεις σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα και τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Ωστόσο, σε ολόκληρη την Ευρώπη έχουν καταβληθεί τεράστιες προσπάθειες για την αντιμετώπιση αυτού του είδους των προβλημάτων και έχει σημειωθεί πραγματική πρόοδος. Αυτό σημαίνει ότι οι Ευρωπαίοι αρμόδιοι για τη χάραξη πολιτικής αναγκάστηκαν να προβούν σε δύσκολες επιλογές, έπειτα από ενδελεχή εξέταση των διαθέσιμων στοιχείων. Μια τέτοια πολιτική προοπτική πρέπει να επιδοκιμάζεται. Η γενικότερη συζήτηση σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών δεν στερείται ρητορικής σχετικά με την ανάγκη ισορροπημένης και τεκμηριωμένης προσέγγισης. Στην Ευρώπη, περισσότερο ίσως από οπουδήποτε αλλού, η εν λόγω ρητορική έχει γίνει πραγματικότητα. Παρά τις διαφορές που υπάρχουν μεταξύ των κρατών μελών μας σε ό,τι αφορά τα ιδιαίτερα προβλήματα που καθένα από αυτά αντιμετωπίζει σε σχέση με τα ναρκωτικά καθώς και τις προτεραιότητές τους για δράση, τα κράτη μέλη συμφωνούν ως προς τη σημασία της ανταλλαγής πληροφοριών και της συνεργασίας με στόχο τη μείωση της προμήθειας ναρκωτικών, καθώς και ως προς την ανάγκη επίτευξης ισορροπίας ανάμεσα στις δραστηριότητες μείωσης της προμήθειας και τα μέτρα μείωσης της ζήτησης. Εξάλλου, υπάρχει όλο και μεγαλύτερη συναίνεση σχετικά με την ανάγκη τεκμηριωμένης καθοδήγησης κατά τη λήψη δύσκολων αποφάσεων όσον αφορά τα προγράμματα και τις δράσεις που εξυπηρετούν καλύτερα το συμφέρον των πολιτών μας. Η ευρωπαϊκή αυτή προσέγγιση είναι έκδηλη όχι μόνο στη νέα ευρωπαϊκή στρατηγική για τα ναρκωτικά αλλά και στις εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά που έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη μας, στην ισχυρότερη και πιο ενιαία φωνή που υψώνεται στην Ευρώπη σχετικά με το θέμα αυτό καθώς και στο έργο του ΕΚΠΝΤ, το οποίο προσπαθεί να εκτελέσει την αποστολή του διευκολύνοντας τη λήψη ενημερωμένων αποφάσεων μέσω της παροχής αμερόληπτων και επιστημονικά ακριβών αναλύσεων των πληροφοριών που υπάρχουν διαθέσιμες σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Een beschouwing van de beschikbare informatie herinnert ons aan de gevaren van zelfgenoegzaamheid en de noodzaak van voortdurende waakzaamheid. In dit verslag weerklinken waarschuwingen met betrekking tot HIV-infecties en sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Desalniettemin is in Europa als geheel een enorme inspanning geleverd om dit soort problemen aan te pakken en is er concrete voortgang geboekt, hetgeen betekent dat Europese beleidsmakers moeilijke keuzen hebben moeten maken na zorgvuldige bestudering van aanwezige bewijzen. Een dergelijk beleidsperspectief moet toegejuicht worden. In de wereldwijde discussie over het drugsprobleem is er geen gebrek aan retoriek wat betreft de behoefte aan een evenwichtige en op bewijzen gebaseerde aanpak. In Europa is deze retoriek, wellicht meer dan elders, werkelijkheid geworden. Ondanks de verschillen tussen de lidstaten in de details van de drugsproblematiek waar zij elk mee te kampen hebben en in hun prioriteiten voor actie bestaat er algemene overeenstemming over het belang van het delen van informatie en samenwerking om de drugstoevoer terug te brengen alsook over de noodzaak toevoerbeperkende activiteiten in evenwicht te brengen met vraagbeperkende maatregelen; in toenemende mate bestaat er ook consensus over de noodzaak zich te laten leiden door bewijzen bij het maken van moeilijke keuzen over programma’s en actiemaatregelen die het meest in het belang van de burgers zijn. De Europese aanpak manifesteert zich niet alleen in de nieuwe Europese drugsstrategie, maar ook in de nationale drugsstrategieën die de lidstaten hebben goedgekeurd; deze klinkt bovendien door in de steeds luidere en meer verenigde stem van Europa inzake dit vraagstuk en in het werk van het EWDD. Wij streven ernaar onze rol te vervullen bij het bevorderen van besluitvorming met kennis van zaken door onbevooroordeelde en wetenschappelijk zorgvuldige analyses van de beschikbare informatie over het drugsfenomeen in Europa ter beschikking te stellen.
Zamyslíme-li se nad dostupnými informacemi, opět si uvědomíme, že je třeba být stále na pozoru a vyvarovat se sebeuspokojení. Varovné tóny zaznívají v této zprávě ve vztahu k infekcím HIV a úmrtím souvisejícím s drogami. V celé Evropě však bylo řešení tohoto typu problémů věnováno nesmírné úsilí a bylo dosaženo značného pokroku. To znamená, že evropští političtí činitelé museli přijmout obtížná rozhodnutí, což povětšinou učinili po pečlivém prostudování dostupných údajů. Takovýto politický přístup je třeba ocenit. V celém světě se vedou rozsáhlé diskuse o tom, že přístup k drogové problematice by měl být vyvážený a založený na důkazech. To se v Evropě, možná více než kde jinde, podařilo. Navzdory odlišnostem ve specifikách drogových problémů, kterým jednotlivé členské státy čelí, a rozdílným prioritám v oblasti reakce na ně, panuje společná shoda o důležitosti sdílení informací a spolupráce s cílem omezit nabídku drog, jakož i o nutnosti vyvážit aktivity usilující o omezení nabídky opatřeními na snížení poptávky. Čím dál silnější je také konsenzus ohledně skutečnosti, že při přijímání těžkých rozhodnutí v souvislosti s výběrem programů a akcí, jež jsou v nejlepším zájmu našich občanů, je třeba se řídit doloženými informacemi. Tento evropský přístup je znatelný nejen v nové protidrogové strategii EU, ale také v národních strategiích přijatých členskými státy, v silnějším a jednotnějším mínění, které se v Evropě vytváří v souvislosti s danou problematikou, a v činnosti agentury EMCDDA, která se snaží podílet na usnadňování zasvěceného politického rozhodování prostřednictvím nezaujaté a vědecky přesné analýzy dostupných informací vztahujících se k drogovému fenoménu v Evropě.
De tilgængelige oplysninger minder os også om behovet for løbende overvågning og farerne ved efterladenhed. Denne beretning anslår en advarende tone i forbindelse med narkotikarelaterede hiv-infektioner og narkotikarelaterede dødsfald. Ikke desto mindre er der i Europa gjort en kolossal indsats for at løse denne type problemer, og der er gjort konkrete fremskridt. Det har betydet, at de politiske beslutningstagere i Europa har måttet træffe svære valg, hvilket de har gjort i stor målestok efter nøje at have undersøgt de foreliggende oplysninger. Et sådant politisk perspektiv fortjener ros. I den globale debat om narkotikaproblemet skortes der ikke på retorikken, når det gælder behovet for en afbalanceret og evidensbaseret tilgang. Denne retorik er, måske mere end noget andet sted, blevet til virkelighed i Europa. Selv om der er forskel på medlemsstaternes narkotikaproblemer og indsatsprioritering, er alle enige om, at det er vigtigt at udveksle oplysninger og at samarbejde med henblik på at begrænse narkotikaudbuddet og afbalancere indsatsen for at begrænse henholdsvis udbuddet og efterspørgslen. Der er stigende enighed om, at de svære valg med hensyn til, hvilke programmer og aktioner der er i EU-borgernes bedste interesse, bør træffes med udgangspunkt i den foreliggende dokumentation. Den europæiske tilgang er ikke blot synlig i den nye europæiske narkotikastrategi, men også i de nationale narkotikastrategier, som medlemsstaterne har vedtaget, i Europas styrkede og forenede stemme på dette område og i EONN’s arbejde, idet vi stræber mod at yde vores bidrag til at muliggøre beslutningstagning på et velinformeret grundlag gennem forelæggelse af en nøje, objektiv og videnskabelig analyse af de oplysninger, der er tilgængelige om narkotikafænomenet i Europa.
Pilk kättesaadavale teabele meenutab ka tarvidust olla jätkuvalt valvel ja paneb südamele mitte unustada ohtusid, mis tekivad enesega rahulolust. Aruandes kõlavad hoiatavad teated narkootikumidega seotud HIV nakatumiste ja surmade kohta. Siiski on Euroopas tervikuna tehtud suuri jõupingutusi selliste probleemide käsitlemiseks ja on olemas käegakatsutavad tulemused. Järelikult on Euroopa poliitikakujundajatel tulnud teha raskeid valikuid ja neid on tehtud pärast olemasolevate andmete hoolikat uurimist. Sellist tegevussuunda saab üksnes tervitada. Narkootikumide probleemi üldarutelus pühendatakse palju sõnu vajadusele tasakaalustatud ja tõenditega kinnitatud lähenemise järele. Euroopas on võib-olla rohkem kui kusagil mujal saanud sõnad tegudeks. Hoolimata liikmesriikide vahelistest erinevustest lahendamist vajavate uimastiprobleemide üksikasjades ja tegevuse prioriteetides, on kõik üksmeelel teabejagamise ja koostöö tähtsuses vähendamaks narkootikumide pakkumist, vajaduses hoida pakkumise ja nõudluse vähendamismeetmed tasakaalus, ning üha enam mõistetakse tarvidust tugineda tõenditele, kui tehakse raskeid valikuid programmide ja meetmete osas, mis vastaksid kõige enam meie kaaskondlaste huvidele. Euroopalik lähenemine ei ilmne mitte üksnes Euroopa uues narkostrateegias, vaid ka liikmesriikide poolt vastu võetud riiklikes narkostrateegiates, tugevamas ja ühtsemas hääles, millega Euroopa seda küsimust arutab, ja EMCDDA töös, mis püüab anda oma panuse poliitikakujundajate teavitamise hõlbustamisse, pakkudes neile erapooletu ja teaduslikult täpse analüüsi teabest, mis on Euroopas narkootikumide kohta kättesaadav.
Saatavissa olevat tiedot osoittavat myös, että jatkuva valvonta on tarpeen ja ettei meillä ole varaa omahyväisyyteen. Tämä raportti varoittaa huumeisiin liittyvistä hiv-infektioista ja huumekuolemista. Euroopassa on kuitenkin yleisesti ottaen nähty hyvin paljon vaivaa näiden ongelmien käsittelemiseksi, ja selvästi havaittavaa edistystä on saavutettu. Se merkitsee, että Euroopan päättäjien on täytynyt tehdä vaikeita valintoja, ja hyvin usein he ovat ensin tarkastelleet huolellisesti asiasta saatavilla olevaa aineistoa. Tällainen asenne politiikassa on kiitettävä. Koko maailmassa puhutaan paljon tasapainoisesta ja havaittuihin tosiasioihin perustuvasta lähestymistavasta. Euroopassa tällaisesta puheesta on ehkä enemmän kuin missään muualla edetty käytännön toimiin. Vaikka jäsenvaltioidemme välillä on eroja niiden kohtaamien huumeongelmien yksityiskohdissa ja toiminnan prioriteeteissa, ollaan yleisesti yksimielisiä tiedon jakamisen ja yhteistyön tärkeydestä, kun tavoitteena on vähentää huumeiden tarjontaa. Ymmärretään myös tarve tasapainottaa tarjonnan ja kysynnän vähentämisen toimenpiteet, ja maat ovat yhä yleisemmin yksimielisiä siitä, että on käytettävä tietoaineistoa pohjana tehtäessä vaikeita päätöksiä siitä, mitkä ohjelmat ja toimenpiteet edistäisivät eniten kansalaistemme etua. Tämä eurooppalainen lähestymistapa heijastuu paitsi uudessa Euroopan huumestrategiassa, myös jäsenvaltioidemme hyväksymissä kansallisissa huumestrategioissa, Euroopan entistä vahvemmassa ja yhtenäisemmässä äänessä tästä asiasta sekä seurantakeskuksemme työssä, kun pyrimme roolimme mukaisesti helpottamaan tietoon perustuvaa päätöksentekoa tarjoamalla puolueettomia ja tieteellisesti tarkkoja analyyseja tiedoista, joita Euroopan huumeilmiöstä on saatavissa.
A rendelkezésre álló információkon gondolkozva nem feledhetjük, hogy továbbra is szükség van az éberség fenntartására, és észre kell vennünk a megelégedettséggel járó veszélyeket is. Ez a jelentés figyelmeztető jelzésekkel szolgál a kábítószerrel összefüggő HIV-fertőzésekkel és kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatban. Európa egészét tekintve azonban hatalmas erőfeszítések történtek az ilyen típusú problémák kezelésére, és kézzelfogható eredmények születtek. Ez nehéz döntések terhét rótta az európai politikaformálókra, akik a rendelkezésre álló bizonyítékok alapos tanulmányozása után a legtöbb esetben meg is hozták ezeket a döntéseket. Az ilyen szakpolitikai perspektíva elismerést érdemel. A kábítószer-problémáról szóló globális vita nincs híján a kiegyensúlyozott és bizonyítékokon alapuló szemlélet igényével kapcsolatos retorikai fordulatoknak. Európában, talán még inkább mint máshol, ez a retorika valósággá vált. Annak ellenére, hogy a kábítószer-problémák részletei és a fellépésre vonatkozó prioritások tagállamonként változnak, egyetértés uralkodik a kábítószer-kínálat csökkentését célzó információ-megosztás és együttműködés fontosságával kapcsolatban, továbbá arra vonatkozóan, hogy a kínálat csökkentésére irányuló intézkedéseket a kereslet csökkentésére vonatkozó intézkedésekkel kell kiegészíteni. Egyre szélesebb körű konszenzus van kialakulóban abban a tekintetben is, hogy az állampolgáraink érdekeit leginkább szolgáló programok és cselekvések meghatározása során a nehéz döntéseket bizonyítékok alapján kell meghozni. Ez az európai szemléletmód nem csupán az új európai kábítószer-stratégiában mutatkozik meg, hanem a tagállamaink által elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiákban is, az erőteljesebb és egységesebb hangütésben, ami Európát egyre inkább jellemzi ezzel a témával kapcsolatban, továbbá az EMCDDA tevékenységét tekintve abban a törekvésünkben, hogy az európai kábítószer-jelenségre vonatkozó, rendelkezésre álló információk objektív és tudományosan megalapozott elemzésével – feladatunknak megfelelően – elősegítsük az információkon alapuló politikaformálást.
Tanker rundt den informasjonen vi har tilgjengelig, minner oss også om at vi hele tiden må være på vakt, og om hvor farlig det er å slå seg til ro med situasjonen. Rapporten sender ut varselsignaler når det gjelder narkotikarelatert HIV-smitte og narkotikarelaterte dødsfall. Det har likevel blitt lagt ned en enorm innsats i hele Europa for å gripe fatt i disse problemene, noe som har resultert i en merkbar framgang på området. Europeiske beslutningstakere har på bakgrunn av dette måttet ta vanskelige valg, noe de har gjort etter å ha gått grundig gjennom tilgjengelig bevismateriale. Denne typen tilnærming er prisverdig. Den globale narkotikadebatten er ikke uten retorikk når det gjelder behovet for en balansert og evidensbasert tilnærming. I Europa, kanskje mer enn noe annet sted, har denne retorikken blitt virkelighet. Til tross for forskjeller mellom medlemslandene når det gjelder detaljer ved narkotikaproblemene de står overfor og hvilke tiltak de prioriterer, er det generell enighet dem imellom om betydningen av informasjonsutveksling og samarbeid for å redusere narkotikatilgangen, og om behovet for å balansere tilbuds- og etterspørselsreduserende tiltak. Det er også økende enighet om nødvendigheten av å la bevisene styre når vanskelige avgjørelser skal tas om hvilke programmer og tiltak som er til innbyggernes beste. Denne europeiske tilnærmingen viser seg ikke bare i den nye europeiske narkotikastrategien, men også i de nasjonale narkotikastrategiene som våre medlemsland har vedtatt, i Europas stadig sterkere og mer forente stemme, og i EONNS arbeid for å legge til rette for informerte politiske avgjørelser ved å sørge for en upartisk og grundig vitenskapelig analyse av den tilgjengelige informasjonen om narkotikasituasjonen i Europa.
Refleksja nad dostępnymi informacjami przypomina nam również o potrzebie ciągłej ostrożności i o niebezpieczeństwie „spoczęcia na laurach”. Niniejsze sprawozdanie zawiera ostrzeżenia przeciw zagrożeniom zakażeniem HIV i śmierci w wyniku przedawkowania narkotyków. Niemniej, w Europie włożono ogromy wysiłek w rozwiązanie tego rodzaju problemów, a konkretne efekty widać gołym okiem. Oznacza to, że decydenci europejscy musieli dokonać trudnych wyborów i dokonali ich po uważnym zbadaniu dostępnych dowodów. Taka perspektywa polityki powinna zyskać uznanie. Jeśli chodzi o zrównoważone podejście oparte na dowodach, globalna dyskusja na temat problemu narkotykowego nie jest pozbawiona elementu retoretycznego. W Europie - być może bardziej niż gdzie indziej - retoryka ta stała się rzeczywistością. Pomimo różnic między państwami członkowskimi w szczegółach dotyczących problemów narkotykowych, z którymi się stykają, jak i w kwestii priorytetów działania, istnieje wspólne porozumienie co do istoty wymiany informacji i współpracy mającej na celu ograniczenie dostępu do narkotyków, jak i co do potrzeby zrównoważenia działań mających na celu ograniczenie dostaw wraz ze środkami ograniczającymi popyt. Coraz bardziej krystalizuje się porozumienie w sprawie potrzeby kierowania się dowodami przy dokonywaniu trudnych wyborów dotyczących programów i działań w interesie naszych obywateli. To europejskie podejście znajduje swoje odzwierciedlenie w nowej strategii europejskiej, ale również w krajowych strategiach narkotykowych przyjętych przez państwa członkowskie, w silniejszym i bardziej zjednoczonym głosie Europy w tej sprawie i w pracach EMCDDA, gdyż staramy się jak najlepiej odegrać naszą rolę w ułatwianiu podejmowania kompetentnych decyzji poprzez dostarczanie bezstronnej i rygorystycznej pod względem naukowym analizy informacji na temat zjawiska narkotykowego w Europie.
Reflexia dostupných informácií nám pripomína potrebu neustálej bdelosti a nebezpečenstvo stagnácie. V tejto správe odznievajú varovania týkajúce sa HIV infekcií súvisiacimi s drogami a úmrtí zapríčinených drogami. A predsa sa v celej Európe vynaložilo veľké úsilie na riešenie týchto problémov a urobil sa značný pokrok. To znamená, že európski politickí činitelia museli urobiť zložité rozhodnutia a urobili ich po dôkladnom preskúmaní dostupných dôkazov. Takýto prístup k politike treba oceniť. V celosvetovej diskusii o drogovom problému prevláda potreba vyváženého prístupu na základe dôkazov. V Európe, viac ako kdekoľvek inde, sa to stalo skutočnosťou. Aj napriek odlišnostiam v rámci drogovej problematiky, ktorým každý členský štát čelí, a rozdielom v prioritách opatrení, panuje spoločná zhoda v tom, že zdieľanie informácií a spolupráca s cieľom znížiť ponuku drog je dôležitá a že je potrebné, aby činnosti na znižovanie ponuky a opatrenia na znižovanie dopytu boli vyvážené. Existuje čoraz výraznejší súhlas s tým, že je potrebné riadiť sa dôkazmi pri realizácii ťažkých rozhodnutí o tom, ktoré programy a opatrenia by najviac reprezentovali záujmy občanov. Európsky prístup sa prejavuje nielen v novej európskej protidrogovej stratégii, ale aj v národných stratégiách schválených členskými štátmi, silnejším a jednotnejším ohlasom, ktorý vzniká v Európe v súvislosti s touto problematikou. Prostredníctvom činnosti EMCDDA sa snažíme plniť svoju úlohu pri uľahčovaní prijímania politických rozhodnutí na základe informácií a to poskytovaním zjednotených a vedecky podložených analýz dostupných údajov o drogovom fenoméne v Európe.
Presoja vseh razpoložljivih informacijah nas opozarja tudi, da je potrebna stalna opreznost in da obstaja nevarnost, da bi bili prehitro zadovoljni z rezultati. Opozorila v tem poročilu se nanašajo na okužbe s HIV, povezane z uživanjem drog, ter na smrti zaradi drog. Evropa kot celota si izjemno prizadeva pri spopadanju s temi problemi in je pri tem že dosegla znaten napredek. To pomeni, da so oblikovalci politike v Evropi imeli zelo težko delo pri sprejemanju odločitev, odločali pa so se večinoma po tem, ko so pazljivo preučili vse razpoložljive podatke. Takšni usmeritvi politik bi bilo treba zaploskati. Kadar razprave o problemu drog potekajo na globalni ravni, se vedno mnogo govori o potrebi po uravnoteženem in na dokazih temelječem pristopu. V Evropi so morda bolj kot kjerkoli drugje te besede postale resničnost. Kljub razlikam med državami članicami glede posameznih problemov, s katerim se zaradi drog spopada vsaka med njimi, in kljub razlikam glede prednostnih ukrepov, vse države soglašajo, kako pomembna sta izmenjava informacij in sodelovanje za zmanjšanje dobave drog kot tudi, da je potrebno dejavnosti za zmanjšanje dobave uravnotežiti z ukrepi za zmanjšanje povpraševanja. Poleg tega pa se čedalje bolj strinjajo tudi glede tega, da je treba izbiro najboljših programov in ukrepov za naše državljane utemeljiti z dokazi. Ta evropski pristop se ne odraža samo v novi evropski strategiji o drogah, ampak tudi v nacionalnih strategijah boja proti drogam, ki so jih sprejele države članice. Odraža se tudi kot močnejši in enotnejši glas, ki se v Evropi razširja v zvezi s tem vprašanjem, ter je razviden iz dela Centra, ko si ta prizadeva izpolnjevati vlogo, ki jo ima pri spodbujanju informiranega oblikovanja politik, in sicer tako, da nudi nepristranske in znanstveno natančne analize razpoložljivih informacij o pojavu drog v Evropi.
En reflektion över den information som finns påminner också om behovet av fortsatt vaksamhet och faran med självbelåtenhet. En varnande röst höjs i denna rapport när det gäller narkotikarelaterade HIV-infektioner och narkotikarelaterade dödsfall. En enorm ansträngning har trots allt gjorts över hela Europa för att ta itu med denna typ av problem och påtagliga framsteg har gjorts. Detta har inneburit att politiska beslutsfattare i Europa varit tvungna att fatta svåra beslut och de har i stor utsträckning gjort så efter att noggrant studera tillgängliga uppgifter. Ett sådant politiskt perspektiv förtjänar stöd. I den globala debatten om narkotikaproblemet saknas inte retorik om behovet av ett balanserat och bevisbaserat angreppssätt. I Europa, kanske mer än någon annanstans, har denna retorik omsatts i handling. Trots att det finns skillnader mellan våra medlemsstater när det gäller de narkotikaproblem de står inför och de prioriterade åtgärder de vidtar, så finns det en gemensam överenskommelse om vikten av att dela information och samarbeta för att minska tillgången på narkotika liksom om behovet att balansera åtgärder för att minska tillgången med åtgärder för att minska efterfrågan. Det finns också ett växande samförstånd om behovet att vägledas av bevisunderlag när svåra val görs om vilka program och åtgärder som tjänar våra medborgare bäst. Detta europeiska angreppssätt visar sig inte endast i EU:s nya narkotikastrategi utan också i de nationella narkotikastrategier som våra medlemsstater har antagit, i det starkare och enhetligare uttryck som träder fram i Europa om denna fråga samt i ECNN:s arbete där vi eftersträvar att ta vårt ansvar för att underlätta välgrundade politiska beslut genom att göra en opartisk och ytterst noggrann vetenskaplig analys av den information som finns om narkotikafenomenet i Europa.
Mevcut bilgiler bize sürekli dikkatli olma gereğini ve rahatlamanın tehlikelerini hatırlatmaktadır. Bu raporda uyuşturucuya bağlı HIV enfeksiyonları ve uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin olarak uyarılar yer almaktadır. Bununla beraber, genel olarak Avrupa’da, bu gibi sorunlara eğilmek için olağanüstü çabalar gösterilmiş ve somut ilerlemeler kaydedilmiştir. Bu durum, Avrupa’da politika yapıcıların güç tercihlerde bulunmak durumunda kalmış oldukları ve eldeki kanıtları dikkatle inceledikten sonra da bu tercihleri yaptıkları anlamına gelmiştir. Böylesi bir politika perspektifi alkışlanmalıdır. Dünyadaki uyuşturucu sorunu tartışmasında, dengeli ve kanıt esaslı bir yaklaşım ihtiyacına ilişkin görüşler de oldukça fazladır. Avrupa’da, belki de başka hiçbir yerde olmadığı kadar, bu konuşmalar gerçek olmuştur. Üye Devletlerimiz arasında, her birinin karşı karşıya olduğu uyuşturucu sorununun ayrıntılarındaki ve eyleme yönelik önceliklerindeki farklılıklara rağmen, uyuşturucu arzını azaltmak üzere bilgi paylaşımı ve işbirliği yapmanın önemi için olduğu kadar, arz azaltma faaliyetlerini talep azaltma tedbirleriyle dengeleme ihtiyacına yönelik de ortak bir fikir birliği bulunmaktadır ve hangi program ve eylemlerin vatandaşlarımız için en iyi faydayı sağlayabileceğine dair zor kararların alınmasında kanıt esaslı hareket etme gereğine ilişkin olarak da mutabakat artmaktadır. Bu Avrupa yaklaşımı yalnızca Avrupa’nın yeni uyuşturucu stratejisinde değil, aynı zamanda Üye Devletlerimiz’in kabul etmiş olduğu ulusal uyuşturucu stratejilerinde, Avrupa’dan bu konu hakkında çıkan daha güçlü ve ortak seste ve EMCDDA’nın çalışmalarında da kendini göstermekte olup, biz de Avrupa’daki uyuşturucu sorunu hakkındaki mevcut bilgilerin tarafsız ve bilimsel açıdan sıkı bir analizini sunmak yoluyla bilgilendirilen politika yapıcılığını kolaylaştırmak konusunda üzerimize düşeni yerine getirmeye çalışmaktayız.
Atskats uz pieejamo informāciju mums atgādina arī par vajadzību būt pastāvīgi modriem un par bezrūpības radītām sekām. Brīdinošās piezīmes šajā pārskatā norāda uz iespējamu ar narkotiku lietošanu saistītu HIV infekciju un narkotiku lietošanas izraisītiem nāves gadījumiem. Tomēr Eiropā kopumā ir daudz veikts, lai pievērstos šādām problēmām un ir sasniegti redzami panākumi. Tas nozīmē, ka Eiropas politikas veidotāji bija grūtas izvēles priekšā un ka viņi lielā mērā par to ir izšķīrušies, iepriekš rūpīgi izskatot pieejamos faktus. Šāda politikas virzība ir apsveicama. Diskusijās par narkomānijas problēmu visā pasaulē plaši runā par vajadzību pēc saskaņotas un liecību pamatotas pieejas. Eiropā varbūt plašāk nekā jebkur citur šīs pārrunas pārtapušas par reālu rīcību. Par spīti mūsu dalībvalstu atšķirīgajām narkomānijas problēmas niansēm un narkomānijas apkarošanas rīcības prioritātēm, pastāv vispārēja vienprātība par to, cik svarīga ir informācijas apmaiņa un sadarbība, lai mazinātu narkotiku pieejamību, kā arī par to, cik nozīmīgi ir sagādes mazināšanas pasākumus pielīdzināt pieprasījuma samazināšanai, un ir novērojama arvien lielāka vienprātība par pierādījumu izmantošanu, izdarot grūtu izvēli par to, kādas programmas un rīcība vislabāk aizstāv mūsu pilsoņu intereses. Šī Eiropas pieeja ir redzama ne tikai jaunajā Eiropas narkomānijas apkarošanas stratēģijā, bet arī valstu narkomānijas apkarošanas stratēģijās, ko mūsu dalībvalstis ir pieņēmušas stiprākā un vienotākā kopbalsī par šo jautājumu Eiropā un EMCDDA, tā kā mēs tiecamies no savas puses palīdzēt atvieglot uz informāciju balstītas politikas veidošanu, sniedzot neietekmētu un zinātniski uzticamu pieejamās informācijas analīzi par narkotiku jautājumu Eiropā.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Deşi interpretările trebuie făcute cu precauţie, datorită numărului relativ scăzut al deceselor legate de consumul de droguri în anumite ţări, aceste tipare pot fi asociate tendinţelor injectării cu heroină (209).
In countries with a longer series of data, different patterns of drug-related deaths can be detected. In some countries drug-related deaths peaked during the early 1990s and subsequently decreased, for instance in Germany, where drug-related deaths peaked in 1991–92, Spain (1991), France (1994) and Italy (1991). In other countries, for instance Greece, Ireland, Portugal, Finland, Sweden and Norway, drug deaths peaked later, between 1998 and 2001, and again subsequently declined. In other countries, the pattern was less clear or numbers were stable. Although interpretations should be made with caution, because of the relatively low numbers of drug-related deaths in some countries, these patterns could be related to the trends in heroin injection (209).
Dans les pays qui disposent de séries de données plus longues, on peut dégager des tendances différentes dans les décès liés à la drogue. Dans certains pays, les décès liés à la drogue ont culminé au début des années 1990 et baissé ensuite, comme en Allemagne, où ils ont connu un pic en 1991-1992, en Espagne (1991), en France (1994) et en Italie (1991). Dans d’autres, comme la Grèce, l’Irlande, le Portugal, la Finlande, la Suède et la Norvège, les décès liés à la drogue ont atteint des sommets plus tard, entre 1998 et 2001, et ont ensuite nettement reflué. Dans d’autres pays encore, la tendance est moins nette ou les chiffres plus stables. Bien que toute interprétation soit à faire avec prudence en raison du nombre relativement faible de décès liés à la drogue dans certains pays, ces tendances pourraient être mises en rapport avec l’évolution de la consommation d’héroïne par injection (209).
In Ländern, für die längere Datenreihen vorliegen, können bei drogenbedingten Todesfällen unterschiedliche Muster festgestellt werden. In einigen Ländern erreichte die Zahl der drogenbedingten Todesfälle Anfang der 90er Jahre ihren Höhepunkt und ging anschließend zurück, beispielsweise in Deutschland, wo der Höhepunkt im Zeitraum 1991/92 erreicht wurde, sowie in Spanien (1991), Frankreich (1994) und Italien (1991). In anderen Ländern, z. B. in Griechenland, Irland, Portugal, Finnland, Schweden und Norwegen, erreichte die Zahl der drogenbedingten Todesfälle ihren Höhepunkt erst später, zwischen 1998 und 2001, und ging anschließend wieder zurück. In wieder anderen Ländern war ein weniger deutliches Muster erkennbar oder die Zahlen blieben stabil. Obwohl aufgrund der relativ geringen Zahl der drogenbedingten Todesfälle in einigen Ländern nur vorsichtige Rückschlüsse gezogen werden sollten, könnten diese Muster auch mit den Tendenzen beim injizierenden Heroinkonsum in Verbindung gebracht werden (209).
En países donde se dispone de series de datos más completas se pueden observar distintas pautas en las muertes relacionadas con las drogas. En algunos países este tipo de muertes alcanzaron el nivel máximo a principios de los años noventa y, a continuación, disminuyeron. Este es el caso de Alemania, donde las muertes relacionadas con las drogas alcanzaron su punto álgido en 1991-1992, España (1991), Francia (1994) e Italia (1991). En otros países como, por ejemplo, Grecia, Irlanda, Portugal, Finlandia, Suecia y Noruega, las cifras más elevadas de muertes causadas por las drogas se registraron más adelante, entre 1998 y 2001, y durante los siguientes años experimentaron un descenso. En otros países la evolución es menos evidente o bien las tasas son más estables. A pesar de que estas cifras deben interpretarse con prudencia, debido al número relativamente reducido de muertes relacionadas con las drogas registrado en algunos países, estas pautas se pueden vincular a las tendencias en el consumo de heroína por vía parenteral (209).
Nei paesi che dispongono di serie lunghe di dati, si ravvisano modelli diversi di decessi correlati al consumo di droga. In alcuni Stati questo genere di evento ha avuto un’impennata all’inizio degli anni Novanta, per poi diminuire; valgano come esempio la Germania, dove l’apice dei decessi si è registrato nel biennio 1991–1992, la Spagna (1991), la Francia (1994) e l’Italia (1991). In altri Stati, come Grecia, Irlanda, Portogallo, Finlandia, Svezia e Norvegia, i decessi per droga hanno fatto registrare le statistiche più alte più tardi nel tempo, tra il 1998 e il 2001, periodo a cui è seguita una fase decrescente. Altrove il modello appare meno chiaro oppure le statistiche sono rimaste invariate. Nonostante sia necessaria una certa cautela nelle interpretazioni, in ragione del numero relativamente basso di decessi correlati al consumo di stupefacenti in alcuni paesi, si può tuttavia osservare che questi modelli possono forse essere interpretati alla luce dell’evoluzione del consumo di eroina per via parenterale (209).
Nos países com séries de dados mais longas, é possível detectar diferentes padrões de mortes relacionadas com o consumo de droga. Em alguns deles, estas mortes atingiram um pico no início da década de 90, tendo diminuído subsequentemente, por exemplo na Alemanha, onde as mortes relacionadas com o consumo de droga atingiram o ponto mais alto em 1991–1992, em Espanha (1991), em França (1994) e em Itália (1991). Noutros países, por exemplo a Grécia, Irlanda, Portugal, Finlândia, Suécia e Noruega, as mortes relacionadas com o consumo de droga atingiram o seu nível máximo posteriormente, entre 1998 e 2001, e voltaram a diminuir. Os restantes países tinham um padrão menos claro ou apresentavam números estáveis. Embora se aconselhe cautela na interpretação destes dados, visto o número relativamente baixo de mortes relacionadas com o consumo de droga em alguns países, estes padrões poderão estar relacionados com a evolução do consumo de heroína por via endovenosa (209).
Σε χώρες που διαθέτουν μεγαλύτερες σειρές στοιχείων εντοπίζονται διαφορετικά πρότυπα σε σχέση με τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Σε ορισμένες χώρες ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων κορυφώθηκε στις αρχές της δεκαετίας του 1990 και στη συνέχεια μειώθηκε, όπως για παράδειγμα στη Γερμανία, όπου ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων κορυφώθηκε το 1991–92, την Ισπανία (1991), τη Γαλλία (1994) και την Ιταλία (1991). Σε άλλες χώρες, όπως για παράδειγμα στην Ελλάδα, την Ιρλανδία, την Πορτογαλία, τη Φινλανδία, τη Σουηδία και τη Νορβηγία, ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων κορυφώθηκε αργότερα, μεταξύ του 1998 και του 2001, και στη συνέχεια μειώθηκε. Σε άλλες χώρες τα πρότυπα ήταν λιγότερο σαφή ή οι αριθμοί παρέμειναν σταθεροί. Μολονότι οι ερμηνείες πρέπει να δίνονται με προσοχή λόγω του σχετικά μικρού αριθμού συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων σε ορισμένες χώρες, τα πρότυπα αυτά μπορεί να σχετίζονται με τις τάσεις στην ενέσιμη χρήση ηρωίνης (209).
In landen met een langere opeenvolging van gegevens zijn verschillende patronen in drugsgerelateerde sterfgevallen te ontwaren. In sommige landen werd in het begin van de jaren negentig een maximum bereikt, waarna een daling inzette. Dit geldt bijvoorbeeld voor Duitsland, waar een maximum optrad in 1991-1992, Spanje (1991), Frankrijk (1994) en Italië (1991). In andere landen, zoals Griekenland, Ierland, Portugal, Finland, Zweden en Noorwegen, kwam het maximum later, tussen 1998 en 2001, waarna ook daar een daling optrad. In de resterende landen was het patroon minder duidelijk, of waren de aantallen stabiel. Hoewel bij het interpreteren terughoudendheid geboden is, vanwege de betrekkelijk lage aantallen drugsgerelateerde sterfgevallen in sommige landen, zouden deze patronen in verband kunnen worden gebracht met de trends in het injecteren van heroïne (209).
V zemích s delší řadou dat je možné pozorovat různé vzorce úmrtí souvisejících s drogami. V některých zemích počet úmrtí souvisejících s drogami kulminoval na počátku 90. let 20. století a následně poklesl. Jedná se například o Německo, kde počet úmrtí souvisejících s drogami kulminoval v letech 1991–1992, Španělsko (1991), Francii (1994) a Itálii (1991). V jiných zemích (např. v Řecku, Irsku, Portugalsku, Finsku, Švédsku a Norsku) počet úmrtí souvisejících s drogami kulminoval později v letech 1998–2001 a následně rovněž poklesl. V jiných zemích byl vzorec méně zřetelný nebo počty úmrtí stabilní. Vzhledem k relativně nízkým počtům úmrtí v některých státech je třeba k hlášeným údajům přistupovat obezřetně; přesto je možné nalézt souvislost mezi zmíněnými vzorci a trendy v injekčním užívání heroinu (209).
I lande med en længere dataserie kan der påvises forskellige mønstre i forbindelse med de narkotikarelaterede dødsfald. I nogle lande toppede de narkotikarelaterede dødsfald i begyndelsen af 1990'erne og faldt derefter, f.eks. i Tyskland, hvor de narkotikarelaterede dødsfald toppede i 1991–1992, Spanien (1991), Frankrig (1994) og Italien (1991). I andre lande, f.eks. Grækenland, Irland, Portugal, Finland, Sverige og Norge, toppede narkotikadødsfaldene senere, mellem 1998 og 2001, og faldt derefter igen. I andre lande var mønsteret mindre klart, eller antallene var stabile. Selv om fortolkninger bør foretages med forsigtighed på grund af de forholdsvis lave antal narkotikarelaterede dødsfald i nogle lande, kunne disse mønstre bringes i sammenhæng med intravenøs heroinbrug (209).
Pikema aja jooksul andmeid esitanud riikide puhul võib uimastitega seotud surmade osas täheldada erinevaid tendentse. Mõnes riigis jõudis uimastitega seotud surmade arv haripunkti 1990ndate aastate algul ning seejärel vähenes, nii oli näiteks Saksamaal, kus uimastitega seotud surmade arv jõudis haripunkti aastatel 1991–1992, Hispaanias (1991), Prantsusmaal (1994) ja Itaalias (1991). Teistes riikides, näiteks Kreekas, Iirimaal, Portugalis, Soomes, Rootsis ja Norras jõudis uimastitega seotud surmade arv haripunkti hiljem, aastatel 1998–2001, ning seejärel vähenes. Ülejäänud riikides ei olnud tendentsid nii selgepiirilised või siis olid näitajad stabiilsed. Neid andmeid tuleks küll tõlgendada ettevaatusega, sest mõnedes riikides on uimastitega seotud surmade arv suhteliselt väike, aga kõnealused tendentsid võivad olla seotud suundumustega heroiini süstimise osas.(209)
Maissa, joista on saatavilla pitempi aikasarja, voidaan havaita erilaisia suuntauksia. Joissakin maissa huumekuolemien määrä saavutti huippunsa 1990-luvun alussa ja on sen jälkeen laskenut. Näin on tapahtunut esimerkiksi Saksassa, jossa huumekuolemien määrä oli huipussaan vuosina 1991 ja 1992, Espanjassa (1991), Ranskassa (1994) ja Italiassa (1991). Toisissa maissa, kuten Kreikassa, Irlannissa, Portugalissa, Suomessa, Ruotsissa ja Norjassa, huumekuolemien määrä oli huipussaan myöhemmin vuosina 1998–2001 ja on sen jälkeen laskenut. Muissa maissa suuntaus on ollut epäselvempi tai määrät ovat pysyneet vakaina. Vaikka tulkintoja on tehtävä varoen, koska huumekuolemien määrä on joissakin maissa melko alhainen, nämä suuntaukset saattavat liittyä heroiinin injektiokäytön suuntauksiin (209).
A hosszabb adatsorokkal rendelkező országokban a kábítószerrel összefüggő haláleseteket tekintve különböző tendenciák fedezhetők fel. Néhány országban a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma az 1990-es évek elején tetőzött, majd csökkenni kezdett – ilyen például Németország, ahol a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma 1991–92-ben érte el a csúcsot, Spanyolország (1991), Franciaország (1994) és Olaszország (1991). Más országokban, így például Görögországban, Írországban, Portugáliában, Finnországban, Svédországban és Norvégiában a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma később, 1998 és 2001 között tetőzött, és ezután kezdett csökkenni. Olyan ország is van, ahol ez a minta kevésbé kivehető, vagy a számok stabilan egy szinten maradtak. Bár a kábítószerrel összefüggő halálesetek egyes országokban feljegyzett viszonylag alacsony száma miatt körültekintően kell eljárni az adatok értelmezésekor, ezek a minták összefüggésbe hozhatók az injekciós heroinhasználatban tapasztalt tendenciákkal209.
I land med lengre dataserier kan man finne forskjellige mønstre for narkotikarelaterte dødsfall. I noen land nådde antallet narkotikarelaterte dødsfall en topp på begynnelsen av 1990-tallet, for deretter å synke. Dette skjedde f.eks. i Tyskland, hvor antallet var høyest i 1991-92, i Spania (1991), Frankrike (1994) og Italia (1991). I andre land, f.eks. Hellas, Irland, Portugal, Finland, Sverige og Norge, ble toppen nådd senere, mellom 1998 og 2001. Også i disse landene fulgte en nedgang. I andre land var mønsteret mindre klart eller dødeligheten stabil. Selv om man skal være forsiktig med å tolke tallene pga. det relativt lave antallet narkotikarelaterte dødsfall i noen land, kan disse mønstrene være relatert til trender for heroinbruk (209).
W krajach dysponujących danymi za dłuższy okres można wykryć różne schematy w odniesieniu do zgonów związanych z narkotykami. W niektórych krajach liczba tych zgonów osiągnęła maksymalny poziom na początku lat 90-tych, po czym spadła, np. w Niemczech, gdzie maksymalną liczbę zgonów związanych z narkotykami odnotowano w latach 1991–1992, w Hiszpanii (w 1991 r.), we Francji (w 1994 r.) i we Włoszech (w 1991 r.). W innych krajach, np. w Grecji, w Irlandii, Portugalii, Finlandii, Szwecji i Norwegii liczba zgonów związanych z narkotykami osiągnęła maksymalny poziom później, w latach 1998–2001, następnie także spadła. W pozostałych krajach schemat był mniej wyraźny lub liczby utrzymywały się na stałym poziomie. Chociaż należy zachować ostrożność przy interpretacji tych danych z uwagi na stosunkowo niską liczbę zgonów związanych z narkotykami obserwowaną w niektórych krajach, schematy te mogą być powiązane z tendencjami w dożylnym zażywaniu heroiny (209).
V krajinách s dlhšími radmi údajov sa môžu zistiť odlišné spôsoby úmrtí súvisiacich s drogami. V niektorých krajinách dosahovali úmrtia súvisiace s drogami vrchol začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia a následne poklesli, napríklad v Nemecku, kde úmrtia súvisiace s drogami dosahovali vrchol v rokoch 1991 – 1992, Španielsku (1991), vo Francúzsku (1994) a v Taliansku (1991). V iných krajinách, napríklad v Grécku, Írsku, Portugalsku, vo Fínsku, Švédsku a v Nórsku dosahovali úmrtia súvisiace s drogami vrchol neskôr, medzi rokom 1998 a rokom 2001, a opäť následne poklesli. V iných krajinách bola forma nejasnejšia a počty boli stabilné. Hoci by sa mali interpretácie robiť opatrne, kvôli relatívne nízkym počtom úmrtí súvisiacich s drogami v niektorých krajinách, tieto formy by mohli súvisieť s trendmi v injekčnom užívaní heroínu (209).
V državah, ki podatke zbirajo dlje, je mogoče odkriti različne vzorce z drogo povezanih smrtnih primerov. V nekaterih državah so z drogo povezani smrtni primeri dosegli vrhunec na začetku devetdesetih let, njihovo število pa se je pozneje zmanjšalo, na primer v Nemčiji, kjer so z drogo povezani smrtni primeri dosegli vrhunec v letih 1991–1992, Španiji (1991), Franciji (1994) in Italiji (1991). V drugih državah, na primer v Grčiji, na Irskem, Portugalskem, Finskem, Švedskem in Norveškem, so z drogo povezani smrtni primeri dosegli vrhunec med letoma 1998 in 2001, njihovo število pa se je pozneje zmanjšalo. V drugih državah je bil vzorec manj jasen ali pa se številke niso spreminjale. Čeprav je pri razlagah zaradi relativno nizkih številk z drogo povezanih smrtnih primerov v nekaterih državah potrebna previdnost, je te vzorce mogoče povezati s trendi vbrizgavanja heroina (209).
I länder som har längre uppgiftsserier, kan olika mönster för narkotikarelaterade dödsfall urskiljas. I vissa länder nådde antalet narkotikarelaterade dödsfall en topp under början av 1990-talet och minskade därefter. Det var fallet exempelvis i Tyskland, där denna topp nåddes 1991-92, Spanien (1991), Frankrike (1994) och Italien (1991). I andra länder, exempelvis Grekland, Irland, Portugal, Finland, Sverige och Norge inträffade toppen senare, mellan 1998 och 2001, varefter antalet sjönk. I andra länder var mönstret mindre tydligt eller antalet dödsfall oförändrat. På grund av det relativt låga antalet dödsfall bör tolkningar göras med försiktighet, men dessa mönster skulle kunna knytas till trender i heroininjicering (209).
Daha uzun bir veri dizisi bulunan ülkelerde uyuşturucuya bağlı ölümlerin farklı şekilleri tespit edilebilmektedir. Bazı ülkelerde, örneğin uyuşturucuya bağlı ölümlerin 1991-92’de doruğa ulaştığı Almanya, İspanya (1991), Fransa (1994) ve İtalya’da (1991) uyuşturucuya bağlı ölümler 1990’ların başında doruğa ulaşmış ve akabinde düşmüştür. Diğer ülkeler, örneğin Yunanistan, İrlanda, Portekiz, Finlandiya, İsveç ve Norveç’te, uyuşturucu ölümleri daha sonra, 1998 ve 2001 arasında doruğa ulaşmış ve yine akabinde düşmüştür. Yine başka ülkelerde, kalıp daha az belirgin veya rakamlar sabitti. Her ne kadar yorumların dikkatle yapılması gerekse de, bazı ülkelerdeki uyuşturucuya bağlı ölümlerin sayısı nispeten düşük olduğundan, bu kalıplar eroin enjeksiyonundaki eğilimlere bağlanabilir (209).
Valstīs, kur ir pieejamas garākas datu rindas, var izdalīt dažādas narkotiku izraisīto nāves gadījumu ievirzes. Dažās valstīs narkotiku nāves gadījumu skaits ir sasniedzis maksimumu 90. gadu sākumā un pēcāk samazinājies, piemēram, Vācijā, kur visvairāk ar narkotiku lietošanu saistītu nāves gadījumu ir konstatēti 1991. – 1992. gadā, Spānijā (1991. g.), Francijā (1994. g.) un Itālijā (1991.g.). Citās valstīs, piemēram, Grieķijā, Īrijā, Portugālē, Somijā, Zviedrijā un Norvēģijā ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits ir bijis vislielākais vēlāk, starp 1998. un 2001. gadu, un pēcāk arī krities. Pārējās valstīs ievirzes vai nu nav tik skaidras, vai arī rādītāji ir bijuši stabili. Lai gan šī informācija ir jāinterpretē piesardzīgi, jo dažās valstīs ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu skaits ir relatīvi neliels, tomēr šīs ievirzes varētu būt saistītas ar heroīna injicēšanas tendencēm (209).
  Capitolul 1: Politici Å...  
Printre ţările care au comunicat cheltuielile legate de droguri pe anul 2004 se numără Republica Cehă (11,0 milioane EUR), Spania (între 302 şi 325 milioane EUR), Cipru (2,8 milioane EUR), Polonia (51 milioane EUR) şi Norvegia (46 milioane EUR). Două ţări au comunicat cheltuieli bugetare mai recente acordate abordării drogurilor: Luxemburg (6 milioane EUR în 2005) şi Regatul Unit (2 miliarde EUR în 2004/2005).
Countries reporting drugs expenditure for the year 2004 included the Czech Republic (11.0 million euros), Spain (302 to 325 million euros), Cyprus (2.8 million euros), Poland (51 million euros) and Norway (46 million euros). Two countries reported more recent budgeted expenditure for tackling drugs: Luxembourg (6 million euros in 2005) and the United Kingdom (2 billion euros in 2004/05).
Les pays ayant déclaré des dépenses liées à la drogue pour l’année 2004 sont la République tchèque (11,0 millions d’euros), l’Espagne (302 à 325 millions d’euros), Chypre (2,8 millions d’euros), la Pologne (51 millions d’euros) et la Norvège (46 millions d’euros). Deux pays ont fait état de dépenses budgétisées plus récentes dans le cadre de la lutte contre la drogue, à savoir le Luxembourg (6 millions d’euros en 2005) et le Royaume-Uni (2 milliards d’euros en 2004-2005).
Angaben über die im Jahr 2004 getätigten Ausgaben im Drogensektor enthalten unter anderem die Berichte aus der Tschechischen Republik (11 Mio. EUR), Spanien (302 bis 325 Mio. EUR), Zypern (2,8 Mio. EUR), Polen (51 Mio. EUR) und Norwegen (46 Mio. EUR). Zwei Länder berichteten über in jüngerer Zeit bereitgestellte Mittel zur Bekämpfung des Drogenproblems: Luxemburg (6 Mio. EUR im Jahr 2005) und das Vereinigte Königreich (2 Mrd. EUR im Zeitraum 2004/2005).
En Eslovaquia se estima que en 2004 el gasto público total en materia de drogas fue de 14,5 millones de euros, de los cuales se destinaron a los cuerpos y fuerzas de seguridad aproximadamente 8,4 millones de euros, y a la asistencia social y sanitaria, 6,1 millones de euros.
I paesi che hanno riferito una spesa pubblica per la lotta alla droga nel 2004 sono stati Repubblica ceca (11,0 milioni di euro), Spagna (da 302 a 325 milioni di euro), Cipro (2,8 milioni di euro), Polonia (51 milioni di euro) e Norvegia (46 milioni di euro). Due paesi hanno riferito una spesa inserita in bilancio più di recente per risolvere la questione “droga”: Lussemburgo (6 milioni di euro nel 2005) e Regno Unito (2 Mrd EUR nel 2004-2005).
Entre os países que comunicaram dados sobre a despesa relacionada com a droga no ano de 2004 incluem-se a República Checa (11,0 milhões de euros), Espanha (302 a 325 milhões de euros), Chipre (2,8 milhões de euros), Polónia (51 milhões de euros) e Noruega (46 milhões de euros). Dois países comunicaram a despesa mais recentemente orçamentada para o combate à droga: Luxemburgo (6 milhões de euros em 2005) e Reino Unido (2 mil milhões de euros em 2004/2005).
Μεταξύ των χωρών που ανέφεραν τις δαπάνες τους για την καταπολέμηση των ναρκωτικών για το έτος 2004 ήταν η Τσεχική Δημοκρατία (11 εκατομμύρια ευρώ), η Ισπανία (302 έως 325 εκατομμύρια ευρώ), η Κύπρος (2,8 εκατομμύρια ευρώ), η Πολωνία (51 εκατομμύρια ευρώ) και η Νορβηγία (46 εκατομμύρια ευρώ). Δύο χώρες ανέφεραν πιο πρόσφατα προϋπολογισθείσες δαπάνες για την καταπολέμηση των ναρκωτικών: το Λουξεμβούργο (6 εκατομμύρια ευρώ το 2005) και το Ηνωμένο Βασίλειο (2 δισεκατομμύρια ευρώ το 2004/05).
Tot de landen die voor het jaar 2004 uitgaven in verband met drugs rapporteren behoren Tsjechië (11,0 miljoen EUR), Spanje (302 tot 325 miljoen EUR), Cyprus (2,8 miljoen EUR), Polen (51 miljoen EUR) en Noorwegen (46 miljoen EUR). Twee landen maken melding van meer recente begrote uitgaven voor de aanpak van drugs: Luxemburg (6 miljoen EUR in 2005) en het Verenigd Koninkrijk (2 miljard EUR in 2004/2005).
K zemím, které hlásily za rok 2004 výdaje na protidrogovou politiku, patřila Česká republika (11 milionů eur), Španělsko (302 až 325 milionů eur), Kypr (2,8 milionu eur), Polsko (51 milionů eur) a Norsko (46 milionů eur). Ještě aktuálnější rozpočtové výdaje na boj proti drogám hlásily dvě země: Lucembursko (6 milionů eur v roce 2005) a Spojené království (2 miliardy eur v letech 2004–2005).
De lande, der indberettede narkotikarelaterede udgifter for 2004, var Tjekkiet (11,0 mio. euro), Spanien (302–325 mio. euro), Cypern (2,8 mio. euro), Polen (51 mio. euro) og Norge (46 mio. euro). To lande har rapporteret om nyligt budgetterede udgifter til narkotikabekæmpelse: Luxembourg (6 mio. euro i 2005) og Det Forenede Kongerige (2 mia. euro i 2004/2005).
2004. a kohta avalikustasid uimastitega seotud kulutused Tšehhi Vabariik (11,0 miljonit eurot), Hispaania (302–325 miljonit eurot), Küpros (2,8 miljonit eurot), Poola (51 miljonit eurot) ja Norra (46 miljonit eurot). Hiljaaegu esitasid kaks riiki värskemad andmed uimastivastase võitluse eelarve kohta: Luksemburg (6 miljonit eurot 2005. a) ja Ühendkuningriik (2 miljardit eurot 2004.–2005. a).
Huumausainemenoistaan vuodelta 2004 ovat raportoineet Tšekki (11,0 miljoonaa euroa), Espanja (302–325 miljoonaa euroa), Kypros (2,8 miljoonaa euroa), Puola (51 miljoonaa euroa) ja Norja (46 miljoonaa euroa). Kaksi maata on ilmoittanut vielä uudempia lukuja huumausaineiden torjuntaan budjetoimistaan menoista: Luxemburg (6 miljoonaa euroa vuodeksi 2005) ja Yhdistynyt kuningaskunta (2 miljardia euroa vuosiksi 2004 ja 2005).
A kábítószerekkel összefüggő kiadásokról a 2004-es évre Csehország (11,0 millió euró), Spanyolország (302–325 millió euró), Ciprus (2,8 millió euró), Lengyelország (51 millió euró) és Norvégia (46 millió euró) is beszámolt. Két ország, Luxemburg (2005-ben 6 millió euró) és az Egyesült Királyság (2004/05-ben 2 milliárd euró) ennél frissebb adatokat is közölt a kábítószer-probléma kezelésére szánt költségvetési kiadásról.
Kraje, które w sprawozdaniach podały poniesione w 2004 r. wydatki wiążące się z narkotykami, to Czechy (11,0 milionów euro), Hiszpania (302 do 325 milionów euro), Cypr (2,8 miliona euro), Polska (51 milionów euro) i Norwegia (46 milionów euro). Dwa kraje podały bardziej aktualne dane o wydatkach budżetowych wiążących się ze zwalczaniem narkotyków: Luksemburg (6 milionów euro w 2005 r.) oraz Wielka Brytania (2 miliardy euro w latach 2004–2005).
Krajiny, ktoré uviedli výdavky súvisiace s drogami za rok 2004, zahŕňali Českú republiku (11,0 milióna eur), Španielsko (302 až 325 miliónov eur), Cyprus (2,8 milióna eur), Poľsko (51 miliónov eur) a Nórsko (46 miliónov eur). Dve krajiny uviedli novšie rozpočtové výdavky na riešenie problémov s drogami: Luxembursko (6 miliónov eur v roku 2005) a Spojené kráľovstvo (2 miliardy eur v rokoch 2004/2005).
Med državami, ki so poročale o izdatkih za boj proti drogam za leto 2004, so Češka republika (11 milijonov EUR), Španija (302 do 325 milijonov EUR), Ciper (2,8 milijona EUR), Poljska (51 milijonov EUR) in Norveška (46 milijonov EUR). Dve državi sta poročali o bolj nedavnih izdatkih, predvidenih v proračunu za boj proti drogam: Luksemburg (6 milijonov EUR v letu 2005) in Združeno kraljestvo (2 milijardi EUR v letih 2004/05).
Följande länder har rapporterat utgifter för narkotikafrågor för år 2004: Tjeckien (11,0 miljoner euro), Spanien (302 till 325 miljoner euro), Cypern (2,8 miljoner euro), Polen (51 miljoner euro) och Norge (46 miljoner euro). Två länder har rapporterat nyligen budgeterade utgifter för åtgärder på narkotikaområdet: Luxemburg (6 miljoner euro under 2005) och Storbritannien (2 miljarder euro för 2004/2005).
2004 yılı için uyuşturucu harcamaları rapor eden ülkeler arasında Çek Cumhuriyeti (11,0 milyon euro), İspanya (302 ila 325 milyon euro), Kıbrıs (2,8 milyon euro), Polonya (51 milyon euro) ve Norveç (46 milyon euro) bulunmaktadır. İki ülke uyuşturucuyla mücadele için daha yakın tarihlerde bütçelenmiş harcamalar rapor etmiştir: Lüksemburg (2005’te 6 milyon euro) ve Birleşik Krallık (2004/05’te 2 milyar euro).
Starp valstīm, kas ir sniegušas informāciju par narkotiku jomā 2004. gadā iztērētajiem līdzekļiem, var minēt Čehiju (11,0 miljoni euro), Spāniju (302 līdz 325 miljoni euro), Kipru (2,8 miljoni euro), Poliju (51 miljoni euro) un Norvēģiju (46 miljoni euro). Divas valstis ir sniegušas jaunāku informāciju par cīņai pret narkotikām atvēlētajiem budžeta līdzekļiem, un tās ir Luksemburga (6 miljoni euro 2005. gadā) un Apvienotā Karaliste (2 miljardi euro 2004./2005. gadā).
  Capitolul 1: Politici Å...  
În România, au fost studiate statisticile privind sentinţele pronunţate de instanţe în vederea monitorizării succesului reintegrării sociale a consumatorilor de droguri care au comis infracţiuni altele decât consumul de droguri.
In Romania, court sentencing statistics were examined in order to monitor the success of social reintegration of drug users who commit offences other than drug use. In the majority of cases, the penalty was suspension of the sanction under surveillance. From 2004, it was noted that the courts less often imposed compulsory treatment, effectively decreasing the involvement of the probation services and thus their contribution to the social rehabilitation of drug users.
En Roumanie, les statistiques relatives aux condamnations par les tribunaux ont été étudiées afin de vérifier le succès de la politique de réinsertion sociale des usagers de drogue qui commettent des délits autres que la consommation de drogue. Dans la majorité des cas, la peine consistait en la suspension de la sanction sous surveillance. Depuis 2004, on constate que les tribunaux ont imposé moins souvent des traitements obligatoires, réduisant effectivement la participation des services de probation et, partant, leur contribution à la réinsertion sociale des usagers de drogue.
In Rumänien wurden Strafstatistiken untersucht, um den Erfolg der sozialen Reintegration von Drogenkonsumenten zu überprüfen, die neben dem Drogenkonsum andere Straftaten begangen haben. In den meisten Fällen wurde die Strafe zur Bewährung ausgesetzt. Seit 2004 ist zu beobachten, dass die Gerichte seltener Zwangstherapien anordnen, wobei die Einbeziehung von Bewährungshelfern und somit deren Beitrag zur sozialen Rehabilitation von Drogenkonsumenten effektiv zurückgegangen ist.
En Rumanía, se sometieron a examen las estadísticas sobre imposición de penas para verificar el éxito de la reinserción social de los consumidores de droga que, además del consumo en sí, cometan otros delitos. En la mayoría de los casos, se suspendió la ejecución de la pena impuesta. Desde 2004 se ha observado que los tribunales imponen un tratamiento obligatorio con menor frecuencia, lo que ha llevado a que se reduzca, de hecho, la implicación de los servicios de libertad vigilada y su contribución a la rehabilitación social de consumidores de droga.
In Romania le statistiche sulle condanne pronunciate dai tribunali sono state esaminate allo scopo di monitorare il successo del reinserimento sociale dei tossicodipendenti che commettono reati diversi dal consumo di stupefacenti. Nella maggior parte dei casi la pena comminata è stata la sospensione della sanzione sotto sorveglianza. Si è notato che dal 2004 i tribunali impongono più di rado un trattamento coercitivo, riducendo così in maniera efficace il coinvolgimento dei servizi di probazione e quindi il loro contributo al reinserimento sociale dei tossicodipendenti.
Na Roménia, as estatísticas sobre as decisões judiciais foram analisadas para monitorizar o êxito da reintegração social dos consumidores de droga que cometem infracções para além do consumo. Na maioria dos casos, a sanção aplicada foi uma pena suspensa sob vigilância. A partir de 2004, constatou-se que os tribunais aplicavam o tratamento obrigatório com menor frequência, diminuindo efectivamente o envolvimento dos serviços responsáveis pelo acompanhamento das pessoas em liberdade condicional e, logo, o seu contributo para a reabilitação social dos consumidores de droga.
Στη Ρουμανία, μελετήθηκαν τα στατιστικά στοιχεία που αφορούν την επιβολή δικαστικών ποινών με στόχο την παρακολούθηση της επιτυχίας της κοινωνικής επανένταξης τοξικομανών που διαπράττουν άλλα αδικήματα πέραν της χρήσης ναρκωτικών. Στην πλειονότητα των περιπτώσεων, η ποινή συνίστατο σε αναστολή των ποινικών κυρώσεων υπό επιτήρηση. Μετά το 2004 διαπιστώθηκε ότι μειώθηκε η συχνότητα επιβολής υποχρεωτικής θεραπείας από τα δικαστήρια, με αποτέλεσμα τον σημαντικό περιορισμό της εμπλοκής των υπηρεσιών επιτήρησης και, ως εκ τούτου, της συμβολής τους στην κοινωνική αποκατάσταση των τοξικομανών.
In Roemenië zijn gegevens over rechterlijke uitspraken onderzocht om na te gaan in hoeverre resultaten geboekt worden bij de sociale reïntegratie van drugsgebruikers die zich buiten hun drugsgebruik aan andere strafbare feiten schuldig maken. In de meeste gevallen werd een voorwaardelijke straf opgelegd, met een verplichting van ondertoezichtstelling. Geconstateerd is dat de rechter sinds 2004 minder vaak verplichte behandeling oplegt, waardoor de betrokkenheid van de reclasseringsinstanties in feite is afgenomen en daarmee ook hun bijdrage aan de sociale reïntegratie van drugsgebruikers.
V Rumunsku byly zkoumány soudní statistiky uložených trestů s cílem monitorovat úspěšnost opětovného začlenění uživatelů drog, kteří se dopustí jiného trestného činu než užívání drog, do společnosti Ve většině případů postih spočíval v podmíněném trestu při uloženém dohledu. Bylo konstatováno, že od roku 2004 soudy méně často ukládaly povinnou léčbu, čímž vlastně omezily zapojení probačních služeb, a tím i jejich přispění k sociální rehabilitaci uživatelů drog.
I Rumænien blev statistikker over domsafsigelser undersøgt for at overvåge udfaldet af den sociale reintegration af stofbrugere, som begår andre lovovertrædelser end stofbrug. I hovedparten af tilfældene var straffen suspension af sanktionen under overvågning. Det blev konstateret, at domstolene fra og med 2004 ikke så ofte idømte tvangsbehandling, hvilket i realiteten har mindsket kriminalforsorgens inddragelse og dermed dens bidrag til den sociale rehabilitering af stofbrugere.
Rumeenias uuriti kohtuotsuste statistikat eesmärgiga jälgida nende uimastitarvitajate taasintegreerimist ühiskonda, kes on toime pannud muu kui uimastialase õigusrikkumise. Enamikul juhtudel karistati tingimisi ja rakendati järelevalvet. Alates 2004. a täheldati, et kohtud rakendavad harvemini sundravi, mis vähendas oluliselt kriminaalhooldusteenuse rakendamist selleks otstarbeks ja seega ka nende osalust uimastikasutajate sotsiaalses taastusabis.
Romaniassa tutkittiin tuomioistuinten antamia tuomioita koskevia tilastoja sen selvittämiseksi, miten kuntoutus oli onnistunut niiden huumeidenkäyttäjien kohdalla, jotka olivat syyllistyneet muihinkin kuin huumeidenkäyttöä koskeviin rikoksiin. Useimmissa tapauksissa rangaistuksena oli valvottu ehdollinen tuomio. Tuomioistuinten on havaittu vuodesta 2004 lähtien vähentäneen huumausainerikollisten hoitoon pakottamista, mikä on käytännössä vähentänyt kriminaalihuoltopalvelujen osallistumista ja siten niiden arvokasta panosta huumeidenkäyttäjien kuntoutukseen.
Romániában azért vizsgálták meg a bírósági büntetőítéletek statisztikáit, hogy így figyelemmel lehessen kísérni a kábítószer-használattól eltérő bűncselekményt elkövetett kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedésének sikerességét. Az esetek többségében a büntetés felügyelet alatt felfüggesztett büntetés volt. Azt is megfigyelték, hogy a bíróságok 2004-től ritkábban ítéltek kötelező kezelést, ami által ténylegesen csökkent a próbaidős szolgálatok részvétele, és így a kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedéséhez való hozzájárulásuk is.
I Romania ble domsstatistikken undersøkt for å måle effekten av sosial reintegrasjon av narkotikabrukere som begår andre lovbrudd enn narkotikalovbrudd. I de fleste tilfellene var straffen betinget med prøvetid. Fra 2004 omfattet dommene sjeldnere tvangsbehandling, noe som effektivt bidro til ikke å involvere kriminalomsorgen, og dermed svekket dens bidrag til sosial rehabilitering av narkotikabrukere.
W Rumunii przeprowadzono badania statystyczne dotyczące zasądzonych wyroków w celu monitorowania pomyślnych wyników integracji społecznej osób zażywających narkotyki, które popełniły przestępstwa innego rodzaju niż stosowanie narkotyków. W większości przypadków sankcją było zawieszenie kary i nadzór. Od 2004 r. odnotowano, że sądy rzadziej nakładały karę przymusowego leczenia, skutecznie zmniejszając udział służb kuratorskich, a więc i ich wkład w społeczną rehabilitację osób zażywających narkotyki.
V Rumunsku sa skúmali štatistiky o ukladaní trestov súdmi, aby sa sledoval úspech opätovného sociálneho zaradenia užívateľov drog, ktorí spáchali iné trestné činy ako tie, ktoré súvisia s užívaním drog. Vo väčšine prípadov bolo trestom prerušenie sankcie s dozorom. Od roku 2004 sa pozoruje, že súdy zriedkavejšie nariaďujú povinné liečenie, čo účinne znižuje zapojenie úradov pre podmienečné prepustenie, čím sa prispieva k sociálnej rehabilitácii užívateľov drog.
V Romuniji je bila preučena statistika o izrečenih kaznih sodišča, da bi spremljali uspeh socialne reintegracije uživalcev drog, vpletenih tudi v druga kazniva dejanja, ne samo uživanje drog. V večini primerov je bila kazen izrečena v obliki odloga kazni pod nadzorom. Od leta 2004 se opaža, da sodišča manjkrat odredijo obvezno zdravljenje, kar dejansko zmanjšuje vpletenost služb za pogojne obsodbe in s tem njihov prispevek k socialni rehabilitaciji uživalcev drog.
I syfte att kartlägga framgångarna med social återanpassning av narkotikamissbrukare som begår andra brott än själva missbruket granskades i Rumänien statistik över straff som utdömts för narkotikabrott. I majoriteten av fallen dömdes till skyddstillsyn. Det konstaterades att domstolarna från 2004 mindre ofta dömde till tvångsintagning och därmed minskade de i praktiken tillsynsmyndigheternas medverkan och bidrag till social återanpassning av missbrukare.
Romanya’da, mahkemelerin hüküm vermesi ile ilgili istatistikler, uyuşturucu kullanımından başka suç işleyen uyuşturucu kullanıcılarının yeniden sosyal entegrasyonunun başarısını izlemek üzere incelenmiştir. Vakaların çoğunda ceza, gözlem altında askıya alınmıştır. 2004’ten itibaren, mahkemelerin daha az sıklıkla zorunlu tedaviye karar vermelerinden ötürü şartlı tahliye hizmetlerinden daha seyrek olarak faydalanıldığı ve böylelikle bu hizmetlerin uyuşturucu kullananların sosyal rehabilitasyonuna katılımlarının da önemli oranda azaldığı görülmüştür.
Rumānijā tiesas spriedumu statistika ir analizēta nolūkā pārraudzīt tādu narkotiku lietotāju sociālās reintegrācijas panākumus, kas izdara ar narkotiku lietošanu nesaistītus pārkāpumus. Lielākoties piespriestais sods ir bijis nosacīts sods tiesas uzraudzībā. Jāatzīmē, ka kopš 2004. gada tiesas ir retāk piespriedušas piespiedu ārstēšanu, faktiski samazinot probācijas dienestu iesaisti un līdz ar to arī šo dienestu ieguldījumu narkotiku lietotāju sociālās rehabilitācijas procesā.
  Comentariu ‘“ problema ...  
Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor. Cu toate acestea, definirea conceptului rămâne vagă şi, din anumite puncte de vedere, aproape toţi consumatorii de droguri pot fi consideraţi consumatori de droguri combinate.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Põhiteemaks on vajadus toime tulla probleemidega, mis on seotud mitme psühhoaktiivse aine tarbimisega. Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad. Mitme uimasti segatarbimise probleem on tõeline väljakutse ka uimastite seiresüsteemidele, mis üldjuhul põhinevad ühe indeksuimasti tarbimise käitumuslikel näitajatel. Seega on kiiresti vaja välja töötada parem kontseptsiooniraamistik mitme uimasti segatarbimise eri viiside kirjeldamiseks, mis oleks esimene samm sellise käitumise mõjude mõistmisel. Käesoleva aasta aruandes on esitatud analüütilised probleemid, mida on vaja käsitleda juhul, kui Euroopa tahab paremini mõista järjest suureneva hulga inimeste vajadusi, kelle probleemid on tingitud erinevate uimastite segatarbimisest, mitte ühe aine sõltuvusest.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Svarīgs uzdevums ir rast risinājumus problēmām, ko rada vairāku psihoaktīvo vielu lietošana. Vairāku narkotiku lietošana arvien vairāk tiek atzīta par būtisku jomu, kur jāizstrādā pakalpojumi. Tomēr vairāku narkotiku lietošanas jēdziens tik viegli nepadodas definēšanai, un dažā ziņā gandrīz visus narkotiku lietotājus var uzskatīt par vairāku narkotiku lietotājiem. Vairāku narkotiku lietošana rada ievērojamas grūtības arī narkotiku pārraudzības sistēmām, kuru pamatā ir lielākoties ar atsevišķi indeksētu narkotiku lietošanu saistīti uzvedības mērījumi. Tādēļ ir ļoti svarīgi izstrādāt pilnīgāku jēdzienisko pamatu, kas ļautu aprakstīt dažādus vairāku narkotiku lietošanas veidus un spert pirmo soli šā uzvedības modeļa labākas izpratnes virzienā. Šāgada ziņojumā ir atvēlēta vieta to analītisko jautājumu izklāstam, kuri ir jāatrisina, ja Eiropa vēlas pārvarēt grūtības un labāk izprast problēmas, ar ko saskaras arvien vairāk narkotiku lietotāju, kas nav atkarīgi no vienas konkrētas vielas, bet lieto vairākas narkotikas.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În România, au fost studiate statisticile privind sentinţele pronunţate de instanţe în vederea monitorizării succesului reintegrării sociale a consumatorilor de droguri care au comis infracţiuni altele decât consumul de droguri.
In Romania, court sentencing statistics were examined in order to monitor the success of social reintegration of drug users who commit offences other than drug use. In the majority of cases, the penalty was suspension of the sanction under surveillance. From 2004, it was noted that the courts less often imposed compulsory treatment, effectively decreasing the involvement of the probation services and thus their contribution to the social rehabilitation of drug users.
En Roumanie, les statistiques relatives aux condamnations par les tribunaux ont été étudiées afin de vérifier le succès de la politique de réinsertion sociale des usagers de drogue qui commettent des délits autres que la consommation de drogue. Dans la majorité des cas, la peine consistait en la suspension de la sanction sous surveillance. Depuis 2004, on constate que les tribunaux ont imposé moins souvent des traitements obligatoires, réduisant effectivement la participation des services de probation et, partant, leur contribution à la réinsertion sociale des usagers de drogue.
In Rumänien wurden Strafstatistiken untersucht, um den Erfolg der sozialen Reintegration von Drogenkonsumenten zu überprüfen, die neben dem Drogenkonsum andere Straftaten begangen haben. In den meisten Fällen wurde die Strafe zur Bewährung ausgesetzt. Seit 2004 ist zu beobachten, dass die Gerichte seltener Zwangstherapien anordnen, wobei die Einbeziehung von Bewährungshelfern und somit deren Beitrag zur sozialen Rehabilitation von Drogenkonsumenten effektiv zurückgegangen ist.
En Rumanía, se sometieron a examen las estadísticas sobre imposición de penas para verificar el éxito de la reinserción social de los consumidores de droga que, además del consumo en sí, cometan otros delitos. En la mayoría de los casos, se suspendió la ejecución de la pena impuesta. Desde 2004 se ha observado que los tribunales imponen un tratamiento obligatorio con menor frecuencia, lo que ha llevado a que se reduzca, de hecho, la implicación de los servicios de libertad vigilada y su contribución a la rehabilitación social de consumidores de droga.
In Romania le statistiche sulle condanne pronunciate dai tribunali sono state esaminate allo scopo di monitorare il successo del reinserimento sociale dei tossicodipendenti che commettono reati diversi dal consumo di stupefacenti. Nella maggior parte dei casi la pena comminata è stata la sospensione della sanzione sotto sorveglianza. Si è notato che dal 2004 i tribunali impongono più di rado un trattamento coercitivo, riducendo così in maniera efficace il coinvolgimento dei servizi di probazione e quindi il loro contributo al reinserimento sociale dei tossicodipendenti.
Na Roménia, as estatísticas sobre as decisões judiciais foram analisadas para monitorizar o êxito da reintegração social dos consumidores de droga que cometem infracções para além do consumo. Na maioria dos casos, a sanção aplicada foi uma pena suspensa sob vigilância. A partir de 2004, constatou-se que os tribunais aplicavam o tratamento obrigatório com menor frequência, diminuindo efectivamente o envolvimento dos serviços responsáveis pelo acompanhamento das pessoas em liberdade condicional e, logo, o seu contributo para a reabilitação social dos consumidores de droga.
Στη Ρουμανία, μελετήθηκαν τα στατιστικά στοιχεία που αφορούν την επιβολή δικαστικών ποινών με στόχο την παρακολούθηση της επιτυχίας της κοινωνικής επανένταξης τοξικομανών που διαπράττουν άλλα αδικήματα πέραν της χρήσης ναρκωτικών. Στην πλειονότητα των περιπτώσεων, η ποινή συνίστατο σε αναστολή των ποινικών κυρώσεων υπό επιτήρηση. Μετά το 2004 διαπιστώθηκε ότι μειώθηκε η συχνότητα επιβολής υποχρεωτικής θεραπείας από τα δικαστήρια, με αποτέλεσμα τον σημαντικό περιορισμό της εμπλοκής των υπηρεσιών επιτήρησης και, ως εκ τούτου, της συμβολής τους στην κοινωνική αποκατάσταση των τοξικομανών.
In Roemenië zijn gegevens over rechterlijke uitspraken onderzocht om na te gaan in hoeverre resultaten geboekt worden bij de sociale reïntegratie van drugsgebruikers die zich buiten hun drugsgebruik aan andere strafbare feiten schuldig maken. In de meeste gevallen werd een voorwaardelijke straf opgelegd, met een verplichting van ondertoezichtstelling. Geconstateerd is dat de rechter sinds 2004 minder vaak verplichte behandeling oplegt, waardoor de betrokkenheid van de reclasseringsinstanties in feite is afgenomen en daarmee ook hun bijdrage aan de sociale reïntegratie van drugsgebruikers.
V Rumunsku byly zkoumány soudní statistiky uložených trestů s cílem monitorovat úspěšnost opětovného začlenění uživatelů drog, kteří se dopustí jiného trestného činu než užívání drog, do společnosti Ve většině případů postih spočíval v podmíněném trestu při uloženém dohledu. Bylo konstatováno, že od roku 2004 soudy méně často ukládaly povinnou léčbu, čímž vlastně omezily zapojení probačních služeb, a tím i jejich přispění k sociální rehabilitaci uživatelů drog.
I Rumænien blev statistikker over domsafsigelser undersøgt for at overvåge udfaldet af den sociale reintegration af stofbrugere, som begår andre lovovertrædelser end stofbrug. I hovedparten af tilfældene var straffen suspension af sanktionen under overvågning. Det blev konstateret, at domstolene fra og med 2004 ikke så ofte idømte tvangsbehandling, hvilket i realiteten har mindsket kriminalforsorgens inddragelse og dermed dens bidrag til den sociale rehabilitering af stofbrugere.
Rumeenias uuriti kohtuotsuste statistikat eesmärgiga jälgida nende uimastitarvitajate taasintegreerimist ühiskonda, kes on toime pannud muu kui uimastialase õigusrikkumise. Enamikul juhtudel karistati tingimisi ja rakendati järelevalvet. Alates 2004. a täheldati, et kohtud rakendavad harvemini sundravi, mis vähendas oluliselt kriminaalhooldusteenuse rakendamist selleks otstarbeks ja seega ka nende osalust uimastikasutajate sotsiaalses taastusabis.
Romaniassa tutkittiin tuomioistuinten antamia tuomioita koskevia tilastoja sen selvittämiseksi, miten kuntoutus oli onnistunut niiden huumeidenkäyttäjien kohdalla, jotka olivat syyllistyneet muihinkin kuin huumeidenkäyttöä koskeviin rikoksiin. Useimmissa tapauksissa rangaistuksena oli valvottu ehdollinen tuomio. Tuomioistuinten on havaittu vuodesta 2004 lähtien vähentäneen huumausainerikollisten hoitoon pakottamista, mikä on käytännössä vähentänyt kriminaalihuoltopalvelujen osallistumista ja siten niiden arvokasta panosta huumeidenkäyttäjien kuntoutukseen.
Romániában azért vizsgálták meg a bírósági büntetőítéletek statisztikáit, hogy így figyelemmel lehessen kísérni a kábítószer-használattól eltérő bűncselekményt elkövetett kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedésének sikerességét. Az esetek többségében a büntetés felügyelet alatt felfüggesztett büntetés volt. Azt is megfigyelték, hogy a bíróságok 2004-től ritkábban ítéltek kötelező kezelést, ami által ténylegesen csökkent a próbaidős szolgálatok részvétele, és így a kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedéséhez való hozzájárulásuk is.
I Romania ble domsstatistikken undersøkt for å måle effekten av sosial reintegrasjon av narkotikabrukere som begår andre lovbrudd enn narkotikalovbrudd. I de fleste tilfellene var straffen betinget med prøvetid. Fra 2004 omfattet dommene sjeldnere tvangsbehandling, noe som effektivt bidro til ikke å involvere kriminalomsorgen, og dermed svekket dens bidrag til sosial rehabilitering av narkotikabrukere.
W Rumunii przeprowadzono badania statystyczne dotyczące zasądzonych wyroków w celu monitorowania pomyślnych wyników integracji społecznej osób zażywających narkotyki, które popełniły przestępstwa innego rodzaju niż stosowanie narkotyków. W większości przypadków sankcją było zawieszenie kary i nadzór. Od 2004 r. odnotowano, że sądy rzadziej nakładały karę przymusowego leczenia, skutecznie zmniejszając udział służb kuratorskich, a więc i ich wkład w społeczną rehabilitację osób zażywających narkotyki.
V Rumunsku sa skúmali štatistiky o ukladaní trestov súdmi, aby sa sledoval úspech opätovného sociálneho zaradenia užívateľov drog, ktorí spáchali iné trestné činy ako tie, ktoré súvisia s užívaním drog. Vo väčšine prípadov bolo trestom prerušenie sankcie s dozorom. Od roku 2004 sa pozoruje, že súdy zriedkavejšie nariaďujú povinné liečenie, čo účinne znižuje zapojenie úradov pre podmienečné prepustenie, čím sa prispieva k sociálnej rehabilitácii užívateľov drog.
V Romuniji je bila preučena statistika o izrečenih kaznih sodišča, da bi spremljali uspeh socialne reintegracije uživalcev drog, vpletenih tudi v druga kazniva dejanja, ne samo uživanje drog. V večini primerov je bila kazen izrečena v obliki odloga kazni pod nadzorom. Od leta 2004 se opaža, da sodišča manjkrat odredijo obvezno zdravljenje, kar dejansko zmanjšuje vpletenost služb za pogojne obsodbe in s tem njihov prispevek k socialni rehabilitaciji uživalcev drog.
I syfte att kartlägga framgångarna med social återanpassning av narkotikamissbrukare som begår andra brott än själva missbruket granskades i Rumänien statistik över straff som utdömts för narkotikabrott. I majoriteten av fallen dömdes till skyddstillsyn. Det konstaterades att domstolarna från 2004 mindre ofta dömde till tvångsintagning och därmed minskade de i praktiken tillsynsmyndigheternas medverkan och bidrag till social återanpassning av missbrukare.
Romanya’da, mahkemelerin hüküm vermesi ile ilgili istatistikler, uyuşturucu kullanımından başka suç işleyen uyuşturucu kullanıcılarının yeniden sosyal entegrasyonunun başarısını izlemek üzere incelenmiştir. Vakaların çoğunda ceza, gözlem altında askıya alınmıştır. 2004’ten itibaren, mahkemelerin daha az sıklıkla zorunlu tedaviye karar vermelerinden ötürü şartlı tahliye hizmetlerinden daha seyrek olarak faydalanıldığı ve böylelikle bu hizmetlerin uyuşturucu kullananların sosyal rehabilitasyonuna katılımlarının da önemli oranda azaldığı görülmüştür.
Rumānijā tiesas spriedumu statistika ir analizēta nolūkā pārraudzīt tādu narkotiku lietotāju sociālās reintegrācijas panākumus, kas izdara ar narkotiku lietošanu nesaistītus pārkāpumus. Lielākoties piespriestais sods ir bijis nosacīts sods tiesas uzraudzībā. Jāatzīmē, ka kopš 2004. gada tiesas ir retāk piespriedušas piespiedu ārstēšanu, faktiski samazinot probācijas dienestu iesaisti un līdz ar to arī šo dienestu ieguldījumu narkotiku lietotāju sociālās rehabilitācijas procesā.
  Capitolul 1: Politici Å...  
Cu toate că nu există încă o definiţie UE comună a infracţionalităţii legate de droguri, se consideră în general aceasta se referă la infracţiuni comise sub influenţa drogurilor, pentru a finanţa consumul de droguri, în contextul funcţionării unor pieţe de droguri ilicite sau care încalcă legislaţia în domeniul drogurilor.
Although there is as yet no EU definition of drug-related crime, it is usually considered to mean crimes committed under the influence of drugs, crimes committed to finance drug use, crimes committed in the context of the functioning of illicit drug markets and offences in contravention of drug legislation. Routine data are available in the EU only on the last type of crime – drug law offences.
Bien qu'il n'existe pas encore de définition commune de la criminalité liée à la drogue, elle est généralement considérée comme couvrant les crimes et délits commis sous l'influence de la drogue, ceux commis pour financer la consommation de drogue, ceux commis dans le cadre du fonctionnement des marchés illicites de drogue et les infractions à la législation antidrogue. Dans l'UE, seules des données de routine sur ce dernier type de criminalité, à savoir les infractions à la législation antidrogue, sont disponibles.
Zwar liegt bisher noch keine in der gesamten EU gültige Definition der Drogenkriminalität vor, jedoch werden mit diesem Begriff in der Regel vier Kategorien von Straftaten bezeichnet: Straftaten, die unter dem Einfluss von Drogen begangen werden; Straftaten, die begangen werden, um den Drogenkonsum zu finanzieren; Straftaten, die im Rahmen illegaler Drogenmärkte begangen werden; Straftaten in Form von Verstößen gegen die Drogengesetzgebung. Routinemäßig werden in der EU ausschließlich Daten über die letztgenannten Straftaten erhoben.
Si bien aún no existe en la UE una definición de delitos relacionados con la droga, normalmente se considera que son aquellos que se cometen bajo la influencia de las drogas, con la finalidad de financiar el consumo de drogas, en el contexto del funcionamiento de los mercados de drogas ilegales o infringiendo la legislación antidroga. En la UE sólo existen datos rutinarios de este último tipo de delitos, los que violan la legislación antidroga.
Benché non esista per il momento a livello comunitario una definizione ufficiale di “reati correlati agli stupefacenti”, con questi termini si intendono solitamente i reati commessi sotto l’influsso di stupefacenti, i reati perpetrati per finanziare il consumo di droga, i reati commessi nell’ambito del funzionamento del mercato illecito degli stupefacenti e le infrazioni alla normativa in materia di droga. Nell’Unione europea sono disponibili dati routinari soltanto per quest’ultimo tipo di reato, ossia le infrazioni alla normativa sugli stupefacenti.
Muito embora ainda não exista uma definição comunitária de criminalidade relacionada com a droga, considera-se habitualmente que esta se refere aos delitos cometidos sob a influência de drogas; aos cometidos para financiar o consumo de droga; aos que se verificam no contexto do funcionamento dos mercados de drogas ilícitas e aos delitos por infracção à legislação em matéria de droga. Na UE apenas existem dados de rotina disponíveis sobre o último tipo de delitos – infracções à legislação em matéria de droga.
Παρόλο που δεν υπάρχει ακόμα κοινοτικός ορισμός του εγκλήματος που σχετίζεται με τα ναρκωτικά, συνήθως θεωρείται ότι αναφέρεται στα εγκλήματα που διαπράττονται υπό την επήρεια ναρκωτικών, εγκλήματα που διαπράττονται για την εξασφάλιση χρημάτων για την προμήθεια ναρκωτικών, εγκλήματα που διαπράττονται στο πλαίσιο της λειτουργίας παράνομων αγορών ναρκωτικών ουσιών και εγκλήματα που διαπράττονται κατά παράβαση των νόμων περί ναρκωτικών. Συστηματικά στοιχεία είναι διαθέσιμα στην ΕΕ μόνον για την τελευταία κατηγορία εγκλημάτων – τα εγκλήματα που διαπράττονται κατά παράβαση των νόμων περί ναρκωτικών.
Hoewel een definitie van drugsgerelateerde criminaliteit op EU-niveau vooralsnog dus ontbreekt, kan gesteld worden dat met deze term over het algemeen wordt bedoeld: strafbare feiten die zijn gepleegd onder invloed van drugs; strafbare feiten die zijn gepleegd om drugsgebruik te financieren; strafbare feiten die zijn gepleegd als onderdeel van de werking van verboden drugsmarkten; en overtredingen van de drugswetgeving. In de EU worden uitsluitend voor de laatste categorie, de categorie “drugsdelicten”, systematisch gegevens verzameld.
Ačkoli EU dosud nemá žádnou definici trestné činnosti související s drogami, obvykle se za ni považují trestné činy spáchané pod vlivem drog; trestné činy spáchané za účelem financování užívání drog; trestné činy, k nimž dochází v souvislosti s fungováním nezákonných trhů s drogami, a trestné činy, při nichž dochází k porušování protidrogové legislativy. Běžné údaje jsou v Evropské unii k dispozici pouze o čtvrtém typu trestných činů – tzn. těch, při nichž došlo k porušení protidrogových právních předpisů.
Selv om der endnu ikke findes en EU-definition af narkotikarelateret kriminalitet, forstås der sædvanligvis herved forbrydelser begået under indflydelse af stoffer, forbrydelser begået for at finansiere stofbrug, forbrydelser begået som en del af de illegale narkotikamarkeders funktion samt forbrydelser, hvorved narkotikalovgivningen overtrædes. I EU foreligger der kun rutinemæssige data om den sidstnævnte kriminalitetstype – overtrædelser af narkotikalovgivningen.
Kuigi Euroopa Liidus ei ole veel määratlust, mis on uimastitega seotud kuritegu, peetakse üldjuhul silmas uimastite mõju all toime pandud kuritegusid, uimastitarbimise rahastamiseks sooritatud kuritegusid, ebaseaduslike uimastite turu toimimise kontekstis toime pandud kuritegusid ja õigusrikkumisi, mis on vastuolus narkootilisi aineid käsitlevate seadustega. Euroopa Liidus on olemas korrapärased andmed vaid viimati nimetatud tüüpi kuritegude – narkootilisi aineid käsitlevate seaduste rikkumiste – kohta.
Vaikka EU:ssa ei ole vielä annettu huumerikoksen määritelmää, tavallisesti huumeisiin liittyvällä rikollisuudella tarkoitetaan huumeiden vaikutuksen alaisuudessa tehtyjä rikoksia, huumeidenkäytön rahoittamiseksi tehtyjä rikoksia, laittomien huumemarkkinoiden toiminnan yhteydessä tehtyjä rikoksia ja huumelainsäädännön vastaisia rikoksia. Rutiininomaisesti kerättyjä tietoja on EU:ssa saatavilla vain viimeksi mainitusta rikoksen lajista eli huumelainsäädännön rikkomisista.
Bár a kábítószerrel összefüggő bűnözésnek egyelőre nincsen közös EU-s meghatározása, ez alatt általában a kábítószer hatása alatt elkövetett, a kábítószer-használat finanszírozása céljából elkövetett, a tiltott kábítószerpiacok működtetésével összefüggésben elkövetett bűncselekményeket, illetve a kábítószerekre vonatkozó törvényeket megsértő bűncselekményeket értik. Az EU-ban rutinadatok csak az utolsóként említett bűncselekménytípusról, a kábítószertörvények megsértéséről állnak rendelkezésre.
Selv om det foreløpig ikke finnes noen EU-definisjon av narkotikarelatert kriminalitet, anses begrepet oftest å omfatte lovbrudd begått under påvirkning av narkotika, lovbrudd begått for å finansiere narkotikabruk, lovbrudd begått i forbindelse med det ulovlige narkotikamarkedet samt brudd på narkotikalovgivningen. EU har rutinedata bare om denne siste kategorien lovbrudd – brudd på narkotikalovgivningen.
Chociaż dotychczas nie przyjęto w UE definicji przestępstwa związanego z narkotykami, powszechnie uważa się, że pojęcie to obejmuje przestępstwa popełnione pod wpływem narkotyków, przestępstwa popełnione w celu zdobycia środków finansowych na zakup narkotyków, przestępstwa popełnione w kontekście funkcjonowania nielegalnych rynków narkotykowych oraz przypadki naruszania prawa antynarkotykowego. Rutynowe dane są dostępne w UE jedynie w odniesieniu do ostatniego rodzaju tych przestępstw, tj. przypadków naruszania prawa antynarkotykowego.
Hoci ešte neexistuje definícia EÚ pre trestné činy súvisiace s drogami, obvykle sa tým myslia trestné činy spáchané pod vplyvom drog, trestné činy spáchané kvôli financovaniu drog, trestné činy spáchané v súvislosti s fungovaním nezákonných trhov s drogami a porušenia právnych predpisov o drogách. Bežné údaje sú dostupné v EÚ iba o poslednom druhu trestných činov – porušovaní právnych predpisov súvisiacich s drogami.
Čeprav opredelitev z drogo povezanega kriminala v EU še ne obstaja, običajno pomeni kazniva dejanja, storjena pod vplivom drog, kazniva dejanja, storjena zaradi pridobitve denarja za uživanje drog, kazniva dejanja, storjena v okviru delovanja trgov s prepovedanimi drogami, ter kazniva dejanja, storjena v nasprotju z zakonodajami o drogah. Rutinski podatki so v EU na voljo samo za zadnjo vrsto kaznivih dejanj – kršitve zakonov o drogah.
Även om det inte ännu finns någon EU-definition av uttrycket narkotikarelaterad brottslighet, brukar det oftast innebära brott som begås under narkotikapåverkan, brott som begås för att finansiera narkotikamissbruk, brott som begås inom ramen för marknaderna för olagliga droger och brott mot narkotikalagstiftningen. För EU finns endast rutindata när det gäller den sistnämnda typen av brott – narkotikabrott.
Uyuşturucuya bağlı suç için bir AB tanımı henüz bulunmadığından bu, genellikle uyuşturucu etkisi altındayken işlenen suçlar, uyuşturucu kullanımını finanse etmek için işlenen suçlar, yasadışı uyuşturucu pazarlarının faaliyeti bağlamında işlenen suçlar ve uyuşturucu mevzuatını ihlal eden suçlar anlamına geldiği kabul edilmektedir. AB’de yalnızca son suç tipi – uyuşturucu kanunu ihlalleri – hakkında rutin veriler bulunmaktadır.
Lai gan ar narkotikām saistītu noziegumu ES definīcija vēl nav formulēta, par šādiem noziegumiem parasti uzskata noziegumus, kas ir pastrādāti narkotiku reibumā vai lai iegūtu līdzekļus narkotiku lietošanai, noziegumus, kas tiek pastrādāti nelegālu narkotiku tirgu darbības kontekstā, un narkotiku tiesību aktu pārkāpumus. Standarta informācija ES ir pieejama tikai par pēdējo noziegumu veidu, proti, narkotiku tiesību aktu pārkāpumiem.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În unele provincii din Austria, au existat tentative de standardizare a modalităţii de aplicare a Secţiunilor 12 şi 35(4) din Legea privind narcoticele, care defineşte proceduri simplificate de retragere a unei plângeri la poliţie în cazul cumpărării sau posesiei unei cantităţi mici de canabis.
In some provinces in Austria, there have been attempts to standardise implementation of Sections 12 and 35(4) of the Narcotics Act, which define simplified procedures to withdraw a report to the police in the case of the purchase or possession of small quantities of cannabis. Other sentencing statistics showed that the waiving of reports as statutory alternatives to punishment increased in 2004, though police reports and convictions increased further, while the number of suspended proceedings dropped slightly.
Dans certaines provinces autrichiennes, des tentatives ont été menées pour harmoniser l'application des articles 12 et 35(4) de la loi sur les stupéfiants, qui instaure des procédures simplifiées de retrait d'une déclaration à la police en cas d'achat ou de possession de petites quantités de cannabis. D'autres statistiques sur les sanctions ont montré que le renoncement aux déclarations en tant qu'alternative légale à la sanction s'est développé en 2004, bien que les rapports de police et les condamnations se soient maintenus à la hausse, tandis que le nombre de procédures suspendues a légèrement reculé.
In einigen Bundesländern Österreichs gab es Bestrebungen für eine Vereinheitlichung der Vollzugspraxis von § 12 und § 35 Absatz 4 des Suchtmittelgesetzes, in denen vereinfachte Verfahren für die Zurücklegung polizeilicher Anzeigen im Falle des Erwerbs oder Besitzes geringer Mengen Cannabis festgelegt werden. Andere Strafstatistiken belegen, dass die Anwendung der Zurücklegung von Anzeigen als gesetzlich vorgeschriebene Alternative zur Bestrafung im Jahr 2004 zugenommen hat. Jedoch stieg die Zahl der Anzeigen und Verurteilungen weiter an, während die Zahl der Verfahrenseinstellungen leicht rückgängig war.
En algunos Länder austríacos hubo intentos de estandarizar la aplicación del artículo 12 y del apartado 4 del artículo 35 de la Ley de estupefacientes, que prevén procedimientos simplificados para retirar denuncias a la policía en caso de adquisición o posesión de pequeñas cantidades de cannabis. De otras estadísticas sobre imposición de penas se desprende que la retirada de denuncias como alternativa legal a la condena aumentó en 2004, si bien las denuncias a la policía y las condenas siguieron en aumento, mientras que el número de procedimientos suspendidos experimentó un ligero retroceso.
In alcune province dell’Austria vi sono stati tentativi di standardizzare l’applicazione degli articoli 12 e 35, quarto comma, della legge sulle sostanze stupefacenti, che definiscono procedure semplificate per il ritiro di una denuncia alla polizia in caso di acquisto o detenzione di quantità modiche di cannabis. Altre statistiche sulle sanzioni hanno evidenziato che le rinunce alla denuncia come alternativa legale alla sanzione sono aumentate nel 2004, nonostante siano ancora aumentati sia i rapporti di polizia che le condanne, mentre è leggermente diminuito il numero di procedimenti sospesi.
Em algumas províncias austríacas, verificaram-se algumas tentativas para normalizar a aplicação das Secções 12 e 35(4) da Lei dos Estupefacientes, que definem procedimentos simplificados para retirar uma notificação à polícia por compra ou posse de pequenas quantidades de cannabis. Outras estatísticas sobre as decisões judiciais revelaram que a renúncia às notificações como alternativa estatutária às sanções aumentou em 2004, embora os relatórios policiais e as condenações tenham aumentado, ao passo que o número de processos suspensos diminuiu ligeiramente.
Σε ορισμένες επαρχίες της Αυστρίας έγιναν προσπάθειες για την τυποποίηση της εφαρμογής των άρθρων 12 και 35(4) του νόμου περί ναρκωτικών, τα οποία θεσπίζουν απλοποιημένες διαδικασίες για την απόσυρση αναφορών προς την αστυνομία σε περίπτωση αγοράς ή κατοχής μικροποσοτήτων κάνναβης. Από άλλα στατιστικά στοιχεία που αφορούν την επιβολή ποινών προκύπτει ότι η κατάργηση των αναφορών ως νομοθετημένο εναλλακτικό μέτρο της ποινής ενισχύθηκε το 2004, παρόλο που οι αστυνομικές αναφορές και οι καταδίκες αυξήθηκαν περαιτέρω, ενώ ο αριθμός των διαδικασιών που ανεστάλησαν μειώθηκε ελαφρά.
In sommige provincies van Oostenrijk zijn pogingen gedaan eenheid te brengen in de toepassing van artikel 12 en artikel 35, lid 4, van de Wet op de verdovende middelen, waarin vereenvoudigde procedures zijn neergelegd voor de intrekking van processen-verbaal in geval van de aankoop of het bezit van kleine hoeveelheden cannabis. Uit andere cijfers over uitgesproken vonnissen blijkt dat het terzijde leggen van processen-verbaal als wettig alternatief voor bestraffing in 2004 is toegenomen, hoewel het aantal processen-verbaal en veroordelingen verder is gestegen, terwijl het aantal opgeschorte procedures licht is gedaald.
V některých regionech Rakouska proběhly pokusy standardizovat uplatňování § 12 a § 35 odst. 4 zákona o omamných látkách, které definují zjednodušené procedury odložení případů hlášených policii v případě koupě nebo držení malého množství konopí. Další statistiky uložených trestů ukázaly, že odložení případů jako zákonná alternativa trestu v roce 2004 vzrostlo, i když policejní hlášení a počty usvědčení vzrostly ještě více, zatímco počet zastavených trestních stíhání mírně poklesl.
I en række delstater i Østrig har der været forsøg på at standardisere gennemførelsen af narkotikalovens § 12 og § 35, stk. 4, som fastsætter forenklede procedurer til at trække en politianmeldelse tilbage i tilfælde af salg eller besiddelse af mindre mængder cannabis. Det fremgik af andre statistikker over domsafsigelser, at opgivelsen af anmeldelser som lovbestemte alternativer til straf steg i 2004, selv om politirapporter og domfældelser steg yderligere, mens der var et mindre fald i antallet af suspenderede sager.
Austrias on mõnel liidumaal püütud ühtlustada narkootiliste ainete õigusakti paragrahvide 12 ja 35(4) rakendamist; nende paragrahvidega on määratletud politseiraporti tagasivõtmise lihtsustatud menetlus juhuks, kui tegemist on väikese koguse kanepi ostmise või omamisega. Muude kohtuotsuste statistika näitab, et raporti tagasivõtmine seadustes võimaldatud alternatiivina karistusele on 2004. a üha enam levinud, kuigi politseiraportite ja süüdimõistmiste arv kasvas veelgi, samas kui peatatud menetluste arv pisut vähenes.
Joissakin Itävallan maakunnissa on koetettu yhdenmukaistaa huumausainelain 12 §:n ja 35 §:n 4 momentin soveltamista. Säännöksissä määritellään yksinkertaistettu menettely rikosilmoituksen peruuttamiseksi, jos ostettu tai hallussapidetty kannabismäärä on hyvin pieni. Muista tuomioita koskevista tilastoista ilmeni, että rikosilmoituksen peruuttaminen lain sallimana vaihtoehtona rangaistukselle lisääntyi vuonna 2004, vaikka rikosilmoitusten ja tuomioiden määrät edelleen kasvoivat ja lykättyjen oikeudenkäyntien määrä hieman laski.
Ausztria néhány tartományában megpróbálták szabványosítani a kábítószerekről szóló törvény 12. szakaszának és 35. szakasza (4) bekezdésének végrehajtását, amelyek egyszerűsített eljárást írnak elő a rendőrségi feljelentés visszavonására kis mennyiségű kannabisz vásárlása vagy birtoklása esetén. A büntetőítéletekről készült egyéb statisztikák azt mutatták, hogy a feljelentéstől való eltekintés a büntetés törvényes alternatívájaként 2004-ben gyakrabban fordult elő, bár a rendőri feljelentések és az elítélések száma tovább nőtt, a felfüggesztett eljárások száma viszont valamelyest csökkent.
Noen av Østerrikes provinser har gjort forsøk på å standardisere gjennomføringen av paragraf 12 og 35 nr. 4 i narkotikaloven, som fastsetter forenklede prosedyrer for henleggelse av rapporter for kjøp eller besittelse av små mengder cannabis. Annen straffestatistikk viser økning i 2004 i antallet rapporter som ble frafalt. Antallet politirapporter og fellende dommer økte enda mer, mens antallet henleggelser gikk noe ned.
W niektórych prowincjach austriackich podjęto próby unormowania wdrożenia art. 12 i 35(4) Ustawy o narkotykach, w których określono uproszczone sposoby postępowania przy wycofaniu zgłoszenia na policji w przypadku zakupu lub posiadania niewielkich ilości konopi indyjskich. Inne dane statystyczne dotyczące wymiaru kary wykazały, że liczba przypadków wycofania zgłoszenia jako ustawowej alternatywy do kary wzrosła w 2004 r., chociaż liczba zgłoszeń na policji i wyroków skazujących wzrosła jeszcze bardziej, podczas gdy liczba zawieszonych postępowań nieco spadła.
V niektorých spolkových krajinách Rakúska došlo k pokusom štandardizovať implementáciu článkov 12 a 35 ods. 4 zákona o omamných látkach, ktoré definujú zjednodušené postupy stiahnutia správy pre políciu v prípadoch zakúpenia alebo prechovávania malého množstva kanabisu. Iné štatistiky o ukladaní trestov ukázali, že zrieknutie sa správ ako zákonných alternatív trestania sa v roku zvýšilo, hoci policajné správy a odsúdenia rástli ďalej, zatiaľ čo počet prerušených trestných konaní mierne poklesol.
V nekaterih provincah v Avstriji so poskusili standardizirati izvajanje razdelkov 12 in 35(4) Zakona o prepovedanih drogah, ki opredeljujeta poenostavljene postopke za opustitev prijave policiji v primeru nakupa ali posedovanja majhnih količin konoplje. Drugi statistični podatki o kaznovanju so pokazali, da se je število opustitev prijav kot zakonskih alternativ za kaznovanje leta 2004 povečalo, čeprav se je število prijav policiji in obsodb dodatno povečalo, medtem ko je število ustavljenih postopkov rahlo upadlo.
I vissa provinser i Österrike har försök gjorts att standardisera tillämpningen av avsnitt 12 och 35(4) i narkotikalagen vilka anger förenklade förfaranden för att meddela rapporteftergift om det gäller köp eller innehav av små kvantiteter cannabis. Annan statistik visar att bruket av rapporteftergift som lagstadgat alternativ till straff ökade under 2004, även om antalet polisrapporter och fällande domar ökade ännu mer, medan antalet inställda domstolsförhandlingar minskade något.
Avusturya’nın bazı eyaletlerinde, Narkotik Kanunu’nun küçük miktarlarda esrar satın alımı veya bulundurulması durumunda polise verilen bir raporu geri çekmek için basitleştirilmiş usuller tanımlayan 12 ve 35(4) sayılı Kısımlarının uygulanmasını standartlaştırma çabalarında bulunulmuştur. Hüküm verme ile ilgili diğer istatistiklere göre, cezaya yasal alternatif olarak raporlardan vazgeçilmesi 2004 yılında artarken, polis raporları ile mahkumiyetlerin daha da artmasına rağmen, askıya alınan dava sayısının çok az düştüğünü göstermektedir.
Dažas Austrijas zemes ir centušās standartizēt Narkotiku likuma 12. iedaļu un 35. iedaļas 4. punktu, kuros ir definētas vienkāršotās procedūras, kas ļauj atsaukt policijas pārskatus gadījumos, kad ir atklāta neliela kaņepju daudzuma pirkšana vai turēšana. Citu spriedumu statistika rāda, ka 2004. gadā ir pieaugusi pārskatu atsaukšana kā likumīga sodīšanas alternatīva, tomēr kopumā policijas pārskatu un notiesājošu spriedumu skaits ir turpinājis pieaugt, bet nedaudz ir samazinājies atliktu lietu skaits.
  Comentariu ‘“ problema ...  
Acest lucru este evident într-o serie de evoluţii recente care sprijină activităţile de coordonare şi cooperare. Printre aceste evoluţii se numără intrarea în vigoare în anul 2005 a două noi regulamente CE privind precursorii şi a unei decizii a Consiliului privind noile droguri.
Although defining national drug policies remains the prerogative of individual European Member States, there is now strong agreement on the benefits that can accrue from working together at the European level. This can be seen in a number of recent developments that support coordination and cooperation activities. Among these developments are the coming into force in 2005 of two new EC regulations on precursors and a Council decision on new drugs. In addition, measures against drug trafficking are strengthened by new legal instruments to address money laundering and confiscation of assets. However, the development that is most central to shaping European collaboration and future actions on the drugs issue is the new EU drugs strategy for 2005–2012 and its two accompanying action plans. In the first of these, around 100 planned specific actions are detailed by EU Member States to be implemented by 2008. A continuous programme of evaluation is envisaged for the strategy, with annual progress reviews and impact assessments at the end of each of the two action plan periods.
Bien que la définition des politiques nationales en matière de drogue reste la prérogative des États membres, il existe désormais un consensus fort quant aux avantages potentiels d’un travail commun au niveau européen, ce qui se reflète au travers de plusieurs évolutions récentes en faveur d’activités de coordination et de coopération. Parmi ces évolutions figure l’entrée en vigueur en 2005 de deux nouveaux règlements CE relatifs aux précurseurs et d’une décision du Conseil relative aux nouvelles drogues. En outre, les mesures contre le trafic de stupéfiants sont renforcées par de nouveaux instruments juridiques relatifs au blanchiment d’argent et à la confiscation des biens. Toutefois, l’évolution qui est au cœur de la nouvelle collaboration européenne et des actions futures en matière de lutte contre les stupéfiants est la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE (2005–2012), accompagnée de ses deux plans d’action. Le premier de ces deux plans comporte près de 100 actions spécifiques planifiées et devant être mises en œuvre pour 2008 par les États membres. Un programme d’évaluation constante est envisagé pour cette stratégie, avec des rapports d’avancement annuels ainsi que des évaluations d’impact à la fin de chacune des deux périodes de plan d’action.
Auch wenn die Gestaltung der nationalen Drogenpolitik weiterhin Vorrecht der einzelnen europäischen Mitgliedstaaten bleibt, wird doch der Nutzen, den eine Zusammenarbeit auf europäischer Ebene bieten kann, jetzt nachdrücklich anerkannt. Beleg hierfür sind verschiedene neuere Entwicklungen zur Förderung von Koordinierung und Zusammenarbeit. Dazu zählen zwei neue EG-Verordnungen über Ausgangsstoffe und ein Beschluss des Rates über neue Drogen, die 2005 in Kraft getreten sind. Neue Rechtsinstrumente in den Bereichen Geldwäsche und Einzug von Vermögenswerten erlauben zudem ein energischeres Vorgehen gegen den Drogenhandel. Eine Entwicklung ist aber für die Gestaltung der europäischen Zusammenarbeit und der künftigen Maßnahmen zur Drogenbekämpfung von besonderer Bedeutung: die neue EU-Drogenstrategie für die Jahre 2005 bis 2012 mit den beiden begleitenden Aktionsplänen. Der erste dieser Aktionspläne führt etwa 100 konkrete Maßnahmen auf, deren Umsetzung durch die EU-Mitgliedstaaten bis 2008 geplant ist. Bestandteil der Strategie ist auch ein kontinuierliches Evaluierungsprogramm mit jährlichen Fortschrittsberichten und je einer Folgenabschätzung am Ende der beiden Aktionspläne.
Aunque definir las políticas en materia de drogas sigue siendo una prerrogativa de cada Estado miembro, existe en la actualidad un firme consenso acerca de las ventajas que puede aportar la colaboración a nivel europeo. Un ejemplo de ello son las recientes medidas adoptadas en favor de las actividades de coordinación y cooperación entre las que cabe mencionar la entrada en vigor, en el año 2005, de dos nuevos Reglamentos comunitarios sobre precursores y una Decisión del Consejo sobre las nuevas drogas. Además, las medidas contra el tráfico de drogas se han visto reforzadas por nuevos instrumentos jurídicos relativos al blanqueo de capitales y a la confiscación de activos. No obstante, el avance más importante para conformar la colaboración europea y las futuras medidas en materia de drogas es la nueva estrategia sobre drogas de la Unión Europea para el período 2005-2012 y los dos planes de acción que la acompañan, en el primero de los cuales los Estados miembros especifican alrededor de 100 medidas concretas que se aplicarán de aquí a 2008.Se ha previsto para esta estrategia un programa de evaluación permanente , que contempla revisiones anuales de los avances realizados y evaluaciones de impacto al final de cada uno de los dos períodos del plan de acción.
Benché definire le politiche nazionali in materia di stupefacenti sia tuttora prerogativa dei singoli Stati membri dell’Unione europea, vi è oggi un forte consenso sui benefici che possono derivare dalla collaborazione a livello europeo. Lo dimostrano alcuni recenti sviluppi a sostegno delle attività di coordinamento e cooperazione, tra cui l’entrata in vigore nel 2005 di due nuovi regolamenti comunitari sui precursori e una decisione del Consiglio sulle nuove droghe. Sono inoltre state rafforzate le misure contro il traffico di stupefacenti attraverso nuovi strumenti giuridici vertenti sul riciclaggio dei proventi di attività illecite e la confisca dei beni. Tuttavia, l’elemento fondamentale per promuovere la collaborazione e le future azioni a livello europeo in materia di stupefacenti è rappresentato dalla nuova strategia dell’Unione europea in materia di droga per il 2005-2012 e dai due piani d’azione che la corredano. Nel primo piano d’azione gli Stati membri dell’Unione europea hanno elencato circa 100 azioni specifiche programmate che dovranno essere attuate entro il 2008. Per la strategia si prevede un programma continuo di valutazione, con revisioni annuali dell’andamento e valutazioni d’impatto al termine di ogni periodo di entrambi i piani d’azione.
Muito embora a definição da política nacional em matéria de droga continue a ser prerrogativa de cada Estado-Membro da UE, existe um forte consenso sobre os benefícios que podem ser obtidos pela união de esforços a nível europeu, o qual se manifesta em recentes iniciativas em apoio das actividades de coordenação e cooperação. Entre elas figuram a entrada em vigor, em 2005, de dois novos regulamentos comunitários relativos aos precursores e de uma decisão do Conselho relativa às novas drogas. As medidas contra o tráfico de droga também foram reforçadas por novos instrumentos jurídicos no domínio do branqueamento de capitais e da confiscação dos produtos do crime. Contudo, o elemento fundamental para configurar a cooperação europeia e as futuras acções de combate à droga é a nova estratégia da UE de luta contra a droga para 2005–2012, com os dois planos de acção que a acompanham. No primeiro destes planos, apresenta-se uma descrição detalhada de cerca de cem acções específicas planeadas pelos Estados-Membros da UE e que deverão ser executadas até 2008. A estratégia será submetida a um programa de avaliação contínua, com análises de progresso anuais e avaliações do impacto no final de cada um dos períodos dos planos de acção.
Μολονότι η θέσπιση εθνικής πολιτικής για τα ναρκωτικά παραμένει αποκλειστικό προνόμιο κάθε κράτους μέλους χωριστά, υπάρχει πλέον ευρεία σύμπτωση απόψεων ως προς το ότι η συνεργασία σε ευρωπαϊκό επίπεδο μπορεί να αποφέρει πολλά οφέλη. Το γεγονός αυτό φαίνεται σε πολλές πρόσφατες εξελίξεις που παρέχουν στήριξη σε δραστηριότητες συντονισμού και συνεργασίας. Στις εξελίξεις αυτές συγκαταλέγονται δύο κανονισμοί της ΕΕ που τέθηκαν σε ισχύ το 2005 σχετικά με τις πρόδρομες ουσίες και μία απόφαση του Συμβουλίου για τα νέα ναρκωτικά. Επιπλέον εντείνονται τα μέτρα κατά της διακίνησης ναρκωτικών μέσω νέων νομικών πράξεων που επιλαμβάνονται της νομιμοποίησης εσόδων από παράνομες δραστηριότητες και της δήμευσης περιουσιακών στοιχείων. Ωστόσο η σημαντικότερη εξέλιξη για τη διαμόρφωση συνεργασίας σε ευρωπαϊκό επίπεδο και μελλοντικών πράξεων στο θέμα των ναρκωτικών είναι η νέα στρατηγική της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005-12) και τα δύο συνοδευτικά σχέδια δράσης. Στο πρώτο από αυτά παρατίθενται αναλυτικά περίπου 100 συγκεκριμένες δράσεις που προγραμματίζεται να πραγματοποιηθούν έως το 2008. Προβλέπεται ένα συνεχές πρόγραμμα αξιολόγησης της στρατηγικής με ετήσιες επισκοπήσεις προόδου και αξιολογήσεις αντίκτυπου στο τέλος κάθε μίας από τις δύο περιόδους των σχεδίων δράσης.
Ofschoon het vaststellen van nationaal drugsbeleid het voorrecht van de individuele Europese lidstaten blijft, bestaat er nu in hoge mate overeenstemming over de voordelen die samenwerking op Europees niveau met zich mee kan brengen. Dit is te zien in een aantal recente ontwikkelingen die pleiten voor coördinatie- en samenwerkingsactiviteiten. Deze ontwikkelingen omvatten onder meer de inwerkingtreding in 2005 van twee nieuwe EU-verordeningen inzake precursoren en een besluit van de Raad betreffende nieuwe drugs. Daarnaast worden maatregelen tegen drugshandel versterkt door nieuwe rechtsinstrumenten voor het aanpakken van witwaspraktijken en voor de confiscatie van vermogensbestanddelen. De meest belangrijke ontwikkeling om de Europese samenwerking en toekomstige acties op drugsgebied gestalte te geven, is echter de nieuwe EU-drugsstrategie voor 2005-2012, en de twee begeleidende actieplannen. In het eerste actieplan geven lidstaten een nauwkeurige beschrijving van zo’n 100 geplande speciale acties die in 2008 geïmplementeerd moeten zijn. Voor deze strategie is een doorlopend evaluatieprogramma voorzien, met jaarlijkse voortgangsevaluaties en effectbeoordelingen aan het eind van de twee perioden van de actieplannen.
Přestože definice národních protidrogových strategií zůstává výsadou jednotlivých členských států EU, v současnosti panuje výrazná shoda o přínosech, které může zajistit společný postup na evropské úrovni. To je patrné z několika nedávných kroků, které podporují aktivity koordinace a spolupráce. Mezi ně patří nabytí účinnosti dvou nových nařízení ES o prekurzorech drog a rozhodnutí Rady o nových drogách v roce 2005. Vedle toho posilují opatření proti obchodu s drogami také nové právní nástroje, které se zabývají praním peněz a zabavením majetku. Avšak nejdůležitějším krokem, který je těžištěm utváření evropské spolupráce a budoucích opatření v oblasti drog, je nová protidrogová strategie Evropské unie na období 2005–2012 a dva související akční plány. V prvním z nich členské státy EU podrobně uvádějí přibližně sto plánovaných konkrétních akcí, které mají být realizovány do roku 2008. Předpokládá se průběžné hodnocení programu strategie prostřednictvím každoročního přezkoumání provádění akčních plánů a hodnocením dopadů na konci období obou z nich.
Selv om det fortsat tilkommer de enkelte EU-medlemsstater at fastlægge de nationale narkotikapolitikker, er der nu stor enighed om de fordele, der kan været forbundet med at arbejde sammen på europæisk plan. Dette fremgår af en række nyere tiltag, som støtter koordinerings- og samarbejdsaktiviteter. Heriblandt hører ikrafttrædelsen i 2005 af to nye EF-forordninger om prækursorer og en rådsafgørelse om nye stoffer. Endvidere styrkes foranstaltningerne til bekæmpelse af ulovlig narkotikahandel gennem nye retsakter vedrørende hvidvaskning af penge og konfiskation af aktiver. Det tiltag, der imidlertid har størst betydning for udformningen af samarbejdet på europæisk plan og de fremtidige foranstaltninger i forbindelse med narkotikaspørgsmålet, er EU's nye narkotikastrategi for 2005–2012 og de to tilknyttede handlingsplaner. I den første af disse er der opstillet omkring 100 planlagte, specifikke foranstaltninger, som skal gennemføres af EU-medlemsstaterne senest i 2008. Der er fastsat et program for løbende evaluering i forbindelse med strategien med årlige situationsrapporter og konsekvensanalyser ved udgangen af hver af de to handlingsplanperioder.
Kuigi igal liikmesriigil on endiselt õigus oma narkopoliitikale, on nüüdseks kindlalt nõustutud Euroopa tasandil koostöötamise tulemuslikkuses. See kajastub mitmes viimase aja arengusuunas, mis toetavad koordineerimist ja koostöötegevusi. Edusammude hulka kuulub kahe lähteaineid puudutava EÜ määruse ning nõukogu uute uimastite alase otsuse jõustumine 2005. aastal. Lisaks on uimastikaubanduse vastaseid meetmeid tugevdatud uute õigusaktide abil, mis käsitlevad rahapesu ja varade konfiskeerimist. Liidusisese koostöö ja edaspidiste narkoprobleemidele suunatud tegevuste kujundamisel on kõige tähtsam roll aga ELi narkostrateegial (2005–2012) ja selle juurde kuuluval kahel tegevuskaval. Esimeses tegevuskavas on liikmesriikide poolt kavandatud umbes 100 erimeedet, mis tuleb ellu viia 2008. aastaks. Strateegia jaoks on kavandatud järjepidev hindamisprogramm, mis näeb ette iga-aastast arenguülevaadete esitamist ja mõjuhindamisi kummagi tegevuskava lõpetamisel.
Kansallisen huumepolitiikan määrittely kuuluu edelleen yksittäisille jäsenvaltioille, mutta nykyisin ollaan varsin yksimielisiä Euroopan tasolla tehtävän yhteistyön eduista. Tämä näkyy useissa viimeaikaisissa toimenpiteissä, joilla tuetaan koordinointia ja yhteistyötä. Näistä on syytä mainita kahden uuden huumausaineiden lähtöaineita koskevan EY:n asetuksen ja uusia huumausaineita koskevan neuvoston päätöksen voimaantulo vuonna 2005. Huumausainekaupan torjuntaa vahvistetaan lisäksi rahanpesua ja varojen takavarikointia koskevilla uusilla säädöksillä. Tärkein edistysaskel Euroopan huumeongelmaan liittyvän yhteistyön ja toiminnan kannalta on kuitenkin EU:n uusi huumestrategia vuosiksi 2005–2012 ja sen kaksi toimintasuunnitelmaa. EU:n jäsenvaltiot täsmentävät ensimmäisessä toimintasuunnitelmassa noin 100 erityistoimea, jotka toteutetaan vuoteen 2008 mennessä. Strategiaa varten on tarkoitus kehittää jatkuva arviointiohjelma, johon kuuluu vuotuisia tilannekatsauksia ja vaikutusten arviointeja kummankin toimintasuunnitelman kattaman ajanjakson päättyessä.
Bár a nemzeti kábítószer-politika meghatározása továbbra is az európai tagállamok előjogának számít, az európai szintű együttműködésből fakadó előnyökről mégis egyértelmű megállapodás született. Ez jól megfigyelhető a közelmúlt koordinációt és együttműködést elősegítő fejleményeiben. Ezek közé tartozik két, prekurzorokról szóló új EK-rendelet és egy új, kábítószerekről szóló tanácsi rendelet hatálybalépése 2005-ben. Ezenkívül a kábítószer-kereskedelem elleni intézkedéseket tovább erősítik a pénzmosással és a vagyonelkobzással kapcsolatos új jogi eszközök. A kábítószerek területén bekövetkezett legfontosabb fejlemény az európai együttműködés alakítása és a jövőbeli fellépések szempontjából azonban az EU új, 2005–2012-es kábítószer-stratégiájának és az ehhez kapcsolódó két cselekvési tervnek a létrejötte. Az elsőben mintegy 100, EU-s tagállamokra lebontott, konkrét fellépés terve szerepel, amelyet 2008-ig kell megvalósítani. A stratégia részét képezi továbbá egy folyamatos értékelési program, amelyhez mindkét cselekvési terv végén éves előrehaladási jelentések és hatásvizsgálatok kapcsolódnak.
Utforming av den nasjonale narkotikapolitikken er hver enkelt EU-medlemsstats ansvar. Likevel er det nå allmenn enighet om at samarbeid på europeisk plan vil være til fordel for alle. I den senere tid har vi da også sett en viss utvikling som legger til rette for samordnings- og samarbeidsaktiviteter, bl.a. ikrafttredelsen i 2005 av to nye EF-forordninger om prekursorer og en rådsbeslutning om nye narkotiske stoffer. I tillegg er tiltakene mot narkotikahandel blitt styrket av nye rettsakter om hvitvasking av penger og inndragning av midler. Det som imidlertid har vært viktigst for det europeiske samarbeidet og kampen mot narkotika i tiden framover, er EUs nye narkotikastrategi for 2005–2012 og de to handlingsplanene knyttet til denne. Den første handlingsplanen omfatter rundt hundre planlagte spesifikke tiltak som EUs medlemsstater skal gjennomføre innen 2008. Strategien skal evalueres fortløpende, og evalueringsprogrammet omfatter årlige framdriftsrapporter og konsekvensanalyser på slutten av hver av de to periodene av handlingsplanen.
Chociaż formułowanie polityki antynarkotykowej jest prerogatywą poszczególnych państw członkowskich UE, obecnie istnieje duże przekonanie o korzyściach, które mogą płynąć ze współpracy na szczeblu europejskim. Tendencję tę można zaobserwować na przykładzie wprowadzanych ostatnio zmian mających na celu wspieranie koordynacji i współpracy. Zalicza się do nich wejście w życie dwóch nowych rozporządzeń UE w sprawie prekursorów oraz decyzji Rady dotyczącej nowych narkotyków. Ponadto wzmocniono działania przeciwko handlowi narkotykami, wprowadzając nowe instrumenty prawne w zakresie prania brudnych pieniędzy i konfiskaty mienia. Jednak głównym czynnikiem kształtującym europejską współpracę i przyszłe działania w kwestii narkotyków jest nowa strategia antynarkotykowa Unii Europejskiej na lata 2005–2012 oraz towarzyszące jej plany działań. W pierwszym z nich wymieniono około 100 działań specjalnych, których wdrożenie państwa członkowskie UE planują do 2008 r. Przewidziany jest ciągły program oceny strategii, wraz z dorocznym przeglądem poczynionych postępów i oceną wpływu pod koniec każdego okresu realizacji planu działań.
Hoci definovanie národných protidrogových politík zostáva výsadou jednotlivých európskych členských štátov, v súčasnosti existuje pevná zhoda o výhodách, ktoré sa môžu akumulovať zo spoločnej práce na európskej úrovni. Toto možno vidieť vo viacerých nedávnych zmenách, ktoré podporujú činnosti koordinácie a spolupráce. Medzi týmito zmenami sú dve nové nariadenia ES o prekurzoroch, ktoré nadobudli účinnosť v roku 2005, a rozhodnutie Rady o nových drogách. Okrem toho nové právne nástroje posilnili opatrenia proti obchodovaniu s drogami, aby sa riešilo pranie špinavých peňazí a konfiškácia majetku. Avšak najdôležitejším posunom vo formovaní európskej spolupráce a budúcich opatrení v otázke drog je nová protidrogová stratégia EÚ na roky 2005 – 2012 a jej dva sprievodné akčné plány. V prvom z týchto plánov členské štáty EÚ podrobne uvádzajú asi 100 plánovaných špecifických opatrení, ktoré sa majú realizovať do roku 2008. Pre túto stratégiu sa počíta s nepretržitým programom hodnotenia s ročnými preskúmaniami pokroku a hodnoteniami pôsobenia ku koncu každej z dvoch etáp akčných plánov.
Čeprav ostaja določitev nacionalnih politik o drogah posebna pravica posameznih evropskih držav članic, obstaja sedaj trdno soglasje glede tega, kakšne so lahko prednosti, ki izhajajo iz sodelovanja na evropski ravni. To je razvidno iz mnogih nedavnih dogodkov, ki podpirajo dejavnosti usklajevanja in sodelovanja. Sem se prišteva začetek veljavnosti dveh novih uredb ES o predhodnih sestavinah in sklepa Sveta o novih drogah, ki so stopili v veljavo leta 2005. Tudi ukrepi za boj proti prometu s prepovedanimi drogami so okrepljeni z novimi pravnimi instrumenti za preprečevanje pranja denarja in za zaplembo premoženja. Vendar pa je najpomembnejši dogodek v zvezi z oblikovanjem evropskega sodelovanja in prihodnjih ukrepov v zvezi z vprašanjem drog, nova strategija EU na področju drog za obdobje 2005–2012 in njena dva spremljevalna akcijska načrta. V prvem so države članice EU podrobno določile približno 100 predvidenih posebnih ukrepov, ki naj bi se začeli izvajati do leta 2008. Za strategijo je predviden stalen program vrednotenja, skupaj z letnimi poročili o napredku in presojami vpliva na koncu vsakega dvoletnega obdobja iz obeh akcijskih načrtov.
I EU:s medlemsstater fastställs förvisso den nationella narkotikapolitiken av myndigheterna i respektive land, men det råder numera stor enighet om fördelarna med att samarbeta på europeisk nivå. Detta kommer till uttryck i flera åtgärder till stöd för samordning och samarbete på narkotikaområdet som har genomförts på senare tid. Bland dessa kan nämnas två nya EG-förordningar om prekursorer som trädde i kraft 2005 och ett rådsbeslut om nya droger. Därutöver har nya rättsinstrument på området för penningtvätt och förverkande av tillgångar förstärkt insatserna för att bekämpa handeln med narkotika. EU:s nya narkotikastrategi 2005–2012 och dess två tillhörande handlingsplaner är emellertid de allra viktigaste verktygen när det gäller att forma det europeiska samarbetet och framtida insatser på narkotikaområdet. Den första handlingsplanen innehåller cirka 100 särskilda åtgärder som medlemsstaterna har lagt fram och som planeras vara genomförda 2008. Till strategin hör ett fortlöpande utvärderingsprogram som innefattar årliga översyner av framstegen med genomförandet samt bedömningar av åtgärdernas effekter när respektive handlingsplans period har löpt ut.
Ulusal uyuşturucu politikaları tanımlamak bütün Avrupa Üye Devletleri’nin bir önceliğini teşkil etmeye devam etmekle beraber, artık Avrupa düzeyinde birlikte çalışmaktan doğabilecek faydalara dair kuvvetli bir mutabakat da vardır. Bu durum koordinasyon ve işbirliği faaliyetlerini destekleyen bir dizi yeni gelişmede de kendini göstermektedir. Bu gelişmeler arasında, öncül maddeler hakkında iki yeni AK tüzüğü ile yeni uyuşturucular hakkında bir Konsey kararının 2005 yılında yürürlüğe girmesi bulunuyordu. Bunlara ek olarak, uyuşturucu ticaretiyle mücadeleye yönelik tedbirler kara para aklama ve mallara el konmasıyla ilgili yeni hukuki araçlarla desteklenmektedir. Ancak, uyuşturucu konusunda Avrupa’da işbirliğini ve gelecek eylemleri şekillendirecek en önemli gelişme, yeni 2005-2012 AB uyuşturucu stratejisi ile buna eşlik eden iki eylem planıdır. Bunların ilki kapsamında, 100 civarında belirli tedbir AB Üye Devletleri tarafından 2008’de uygulamaya konmak üzere ayrıntılandırılmıştır. Her iki eylem planının sonunda çıkarılacak yıllık ilerleme incelemeleri ve etki değerlendirmeleriyle beraber, strateji için sürekli bir değerlendirme programı öngörülmektedir.
Lai gan valsts narkotiku apkarošanas stratēģijas izstrāde joprojām paliek katras ES dalībvalsts prerogatīva, neviena valsts pašlaik neapšauba priekšrocības, ko var dot vienota Eiropas mēroga rīcība. To apliecina vairāki nesen apstiprināti koordinācijas un sadarbības pasākumu atbalsta instrumenti. Šādi instrumenti ir, piemēram, 2005. gadā spēkā stājušās divas jaunās EK prekursoru regulas un Padomes lēmums par jaunām narkotikām. Turklāt, pieņemot jaunus tiesību aktus, kas vēršas pret nelikumīgi iegūtas naudas legalizāciju un paredz aktīvu konfiskāciju, ir pastiprināta cīņa pret nelikumīgu narkotiku tirdzniecību. Tomēr par svarīgākajiem sadarbības un turpmāko pasākumu īstenošanas instrumentiem narkotiku jomā ir uzskatāma jaunā ES 2005. – 2012. gada narkotiku stratēģija un divi ar to saistītie rīcības plāni. Pirmajā rīcības plānā ir uzskaitīti aptuveni 100 konkrēti pasākumi, kas ES dalībvalstīm jāīsteno līdz 2008. gadam. Saistībā ar stratēģiju ir paredzēts īstenot nepārtrauktu novērtēšanas programmu ar ikgadējiem progresa ziņojumiem un ietekmes novērtējumu pēc katra rīcības plāna termiņa beigām.
  Capitolul 1: Politici Å...  
Adoptat în 1990 în vederea alinierii la dispoziţiile articolului 12 din Convenţia Naţiunilor Unite împotriva traficului ilicit de substanţe psihotrope şi narcotice din 1998, care se referă la controlul precursorilor, primul regulament stabileşte măsurile care trebuie adoptate pentru descurajarea deturnării anumitor substanţe către fabricarea ilicită de narcotice şi substanţe psihotrope (1).
Adopted in 1990 to comply with the provision of article 12 of the 1988 United Nations Convention against Illicit Traffic in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances, on precursors control, the first regulation laid down measures to be taken to discourage the diversion of certain substances to the illicit manufacture of narcotic drugs and psychotropic substances (1). It was replaced in December 2004 by a new regulation with an extended application framework aimed at countering also the manufacture of synthetic drugs (2).
Adoptée en 1990 en vue de satisfaire aux dispositions de l’article 12 de la convention des Nations unies contre le trafic illicite de stupéfiants et de substances psychoactives de 1988, qui traite du contrôle des précurseurs, le premier règlement définit les mesures à prendre afin de décourager le détournement de certaines substances pour servir à la fabrication illicite de stupéfiants et de substances psychoactives (1). Il a été remplacé en décembre 2004 par un nouveau règlement doté d’un champ d’application élargi afin de lutter également contre la fabrication de drogues de synthèse (2).
Um Artikel 12 des Übereinkommens der Vereinten Nationen gegen den unerlaubten Verkehr mit Suchtstoffen und psychotropen Substanzen von 1988 über den Handel mit Vorprodukten nachzukommen, wurde bereits im Jahr 1990 eine erste Verordnung angenommen, in der Maßnahmen gegen die Abzweigung bestimmter Stoffe zur unerlaubten Herstellung von Suchtstoffen und psychotropen Substanzen festgelegt wurden (1). Diese wurde im Dezember 2004 durch eine neue Verordnung mit einem erweiterten Anwendungsbereich ersetzt, die auch auf die Bekämpfung der Herstellung synthetischer Drogen abzielt (2).
Adoptado en 1990 para satisfacer lo dispuesto en el artículo 12 de la Convención de las Naciones Unidas de 1988 contra el Tráfico Ilícito de Estupefacientes y Sustancias Sicotrópicas, que versa sobre el control de los precursores, el primer reglamento estableció medidas destinadas a impedir el desvío de determinadas sustancias para la fabricación ilícita de estupefacientes y de sustancias psicotrópicas(1). Este Reglamento fue sustituido en diciembre de 2004 por uno nuevo en el que se ampliaba el marco de aplicación con vistas a combatir también la fabricación de drogas sintéticas (2).
Adottato nel 1990 per allinearsi alle disposizioni sul controllo dei precursori di cui all’articolo 12 della Convenzione del 20 dicembre 1988 delle Nazioni Unite contro il traffico illecito di stupefacenti e di sostanze psicotrope, il primo regolamento stabilisce le misure intese a scoraggiare la diversione di talune sostanze verso la fabbricazione illecita di stupefacenti o di sostanze psicotrope (1). Questo regolamento è stato sostituito nel dicembre 2004 da un nuovo regolamento con un campo di applicazione più esteso, al fine di contrastare anche la fabbricazione delle droghe sintetiche (2).
Adoptado em 1990 para dar cumprimento à disposição do artigo 12º da Convenção das Nações Unidas de 1988 contra o Tráfico Ilegal de Estupefacientes e de Substâncias Psicotrópicas, relativa ao controlo dos precursores, o primeiro regulamento estabelecia as medidas a adoptar para evitar o desvio de determinadas substâncias para o fabrico ilegal de estupefacientes e de substâncias psicotrópicas (1). Em Dezembro de 2004, foi substituído por um novo regulamento com um âmbito de aplicação alargado, destinado a combater também o fabrico de drogas sintéticas (2).
Ο πρώτος κανονισμός, ο οποίος εγκρίθηκε το 1990 σε συμμόρφωση με τις διατάξεις του άρθρου 12 της σύμβασης των Ηνωμένων Εθνών του 1988 κατά της παράνομης εμπορίας ναρκωτικών και ψυχοτρόπων ουσιών για τον έλεγχο των πρόδρομων ουσιών, αφορούσε τη θέσπιση μέτρων για την πρόληψη της διοχέτευσης ορισμένων ουσιών στην παράνομη παρασκευή ναρκωτικών και ψυχοτρόπων ουσιών (1). Αντικαταστάθηκε τον Δεκέμβριο του 2004 από έναν νέο κανονισμό με διευρυμένο πλαίσιο εφαρμογής που αποσκοπούσε επίσης στην καταπολέμηση και της παρασκευής συνθετικών ναρκωτικών (2).
De oorspronkelijke versie van de eerste verordening is in 1990 goedgekeurd met het oog op conformiteit met hetgeen in artikel 12 van het Verdrag van de Verenigde Naties tegen de sluikhandel in verdovende middelen en psychotrope stoffen uit 1988 is bepaald met betrekking tot het toezicht op precursoren. In deze verordening waren maatregelen vastgelegd ter voorkoming van misbruik van bepaalde stoffen voor de illegale vervaardiging van verdovende middelen en psychotrope stoffen (1). Deze verordening is in december 2004 vervangen door een nieuwe verordening met een ruimere werkingssfeer, zodat nu ook de vervaardiging van synthetische drugs via deze regelgeving bestreden kan worden(2).
První nařízení, přijaté v roce 1990 k zajištění souladu s ustanovením článku 12 Úmluvy OSN proti nedovolenému obchodu s omamnými a psychotropními látkami z roku 1988, o kontrole prekurzorů, stanovilo opatření, která mají být přijata za účelem zamezení zneužívání určitých látek k nedovolené výrobě omamných a psychotropních látek (1). Toto nařízení bylo nahrazeno v prosinci 2004 novým nařízením s rozšířením aplikačního rámce zaměřeným také na potlačení výroby syntetických drog (2).
I den første forordning, der blev vedtaget i 1990 med henblik på at overholde bestemmelsen i artikel 12 i De Forenede Nationers konvention fra 1988 om bekæmpelse af ulovlig handel med narkotika og psykotrope stoffer, blev der fastsat foranstaltninger til modvirkning af ulovlig anvendelse af visse stoffer til fremstilling af narkotika og psykotrope stoffer (1). Forordningen blev i december 2004 erstattet af en ny med et udvidet anvendelsesområde, så man også modvirkede fremstillingen af syntetiske stoffer (2).
Esimese määrusega, mis võeti vastu 1990. aastal vastavalt narkootiliste ja psühhotroopsete ainete ebaseadusliku ringluse vastase ÜRO konventsiooni (1988) lähteainete kontrolli käsitleva artikli 12 sätetele, sätestati meetmed, mida tuleb võtta, et tõkestada teatud ainete jõudmine uimastite ja psühhotroopsete ainete ebaseaduslikku tootmisse.(1) 2004. a detsembris asendati see määrus uuega, mille rakendusala laiema raamistiku eesmärgiks on võidelda ka sünteetiliste narkootikumide tootmisega.(2)
Ensimmäinen asetus annettiin vuonna 1990 tehtyyn huumausaineiden ja psykotrooppisten aineiden laittoman kaupan vastaiseen Yhdistyneiden Kansakuntien yleissopimukseen sisältyvän lähtöaineiden valvontaa koskevan 12 artiklan täytäntöönpanemiseksi. Siinä säädettiin toimenpiteistä, joilla estetään tiettyjen aineiden kulkeutuminen huumausaineiden tai psykotrooppisten aineiden laittomaan valmistukseen (1). Se korvattiin joulukuussa 2004 uudella asetuksella, jonka soveltamisalaa laajennettiin käsittämään myös synteettisten huumeiden valmistuksen torjunta (2).
A kábítószerek és pszichotróp anyagok tiltott kereskedelme elleni 1988. évi ENSZ-egyezménynek a prekurzorok ellenőrzéséről szóló 12. cikkében előírt rendelkezés betartása érdekében 1990-ben elfogadott első rendelet megállapította az egyes anyagok kábítószerek és pszichotróp anyagok tiltott előállítása érdekében való eltérítésének megakadályozására irányuló intézkedéseket1. Ennek helyébe 2004. decemberben egy új rendelet lépett, kiterjesztve az alkalmazási keretet, hogy a szintetikus kábítószerek előállításával szemben is fel lehessen lépni2.
Den første forordningen ble vedtatt i 1990 for å etterkomme bestemmelsene om handel med prekursorer i artikkel 12 i FNs konvensjon mot illegal handel med og omsetning av narkotiske og psykotrope stoffer av 1998. Forordningen fastsatte tiltak for å motvirke spredning av visse stoffer som brukes i den illegale framstillingen av narkotiske og psykotrope stoffer (1). Den ble erstattet i desember 2004 av en ny forordning for også å omfatte framstillingen av syntetiske stoffer (2).
Przyjęte w 1990 r. w celu zastosowania się do warunku art. 12 Konwencji ONZ z 1988 r. o nielegalnym obrocie środkami odurzającymi i psychotropowymi, dotyczącego kontroli prekursorów; pierwsze rozporządzenie ujmuje działania podejmowane w celu zapobiegania zmianie zastosowania określonych substancji i przeznaczenia ich do nielegalnej produkcji środków odurzających i substancji psychotropowych (1). W grudniu 2004 r. zastąpiono je nowym rozporządzeniem o rozszerzonym zakresie stosowania, którego celem było zwalczanie produkcji również narkotyków syntetycznych (2).
Prvé nariadenie, ktoré bolo prijaté v roku 1990, aby sa splnilo ustanovenie článku 12 o kontrole prekurzorov Dohovoru OSN proti nezákonnému obchodovaniu s omamnými a psychotropnými látkami, ustanovilo opatrenia, ktoré treba prijať, aby sa zabránilo zneužívaniu niektorých látok na nezákonnú výrobu omamných a psychotropných látok (1). V decembri 2004 bolo nahradené novým nariadením s rozšíreným aplikačným rámcom zameraným aj na boj proti výrobe syntetických drog (2).
Prva uredba, ki je bila sprejeta leta 1990 za izpolnjevanje določbe člena 12 Konvencije Združenih narodov proti nedovoljenemu prometu s prepovedanimi drogami in psihotropnimi snovmi iz leta 1988 o nadzoru nad predhodnimi sestavinami, je določila ukrepe, ki jih je treba sprejeti za preprečevanje zlorabe nekaterih snovi za nezakonito proizvodnjo drog in drugih psihotropnih snovi (1). Decembra 2004 jo je nadomestila nova uredba, ki je razširila okvir področja uporabe tudi na preprečevanje proizvodnje sintetičnih drog (2).
I den första förordningen, som antogs 1990 i enlighet med bestämmelserna om kontroll av prekursorer i artikel 12 i Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, infördes åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen (1). Den förordningen ersattes i december 2004 av en ny förordning med en utvidgad tillämpningsram som syftar till att också hindra tillverkning av syntetiska droger (2).
1988 Narkotik Uyuşturucular ve Psikotropik Maddelerin Yasadışı Ticaretine karşı Birleşmiş Milletler Sözleşmesi’nin öncüllerin kontrolü hakkındaki 12. maddesinin hükmüne uymak üzere 1990’da kabul edilen ilk tüzük, belirli maddelerin narkotik uyuşturucular ve psikotropik maddelerin yasadışı imalatına saptırılmasını engellemek üzere alınması gereken tedbirleri belirliyordu (1). Bu tüzük, Aralık 2004 tarihinde, yine sentetik uyuşturucu üretimiyle mücadeleyi hedef alan genişletilmiş bir uygulama çerçevesine sahip yeni bir tüzükle değiştirildi (2).
Pirmā regula šajā jomā ir pieņemta 1990. gadā saistībā ar 12. pantu par prekursoru kontroli ANO 1988. gada Konvencijā pret narkotiku un psihotropo vielu nelikumīgu tirdzniecību, un tajā ir izklāstīti pasākumi, kas jāveic, lai novērstu atsevišķu vielu novirzīšanu narkotiku un psihotropo vielu nelikumīgai izgatavošanai (1). Šī regula 2004. gada decembrī ir aizstāta ar jaunu regulu, kuras darbības joma ir paplašināta, aptverot arī cīņu pret sintētisko narkotiku ražošanu (2).
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Aceste strategii de prevenire a bolilor infecţioase sunt, în majoritatea cazurilor, mai degrabă recente, iar calendarul adoptării lor coincide în mai multe ţări care aplicaseră strategia UE anterioară privind drogurile (2000-2004); în cadrul acesteia din urmă reducerea amplorii bolilor infecţioase care îi afectează pe consumatorii de droguri devenise pentru prima dată un obiectiv european.
These infectious disease prevention strategies are in most cases quite recent, and the timing of their adoption coincides in a number of countries with the previous EU drugs strategy (2000–04), in which a reduction in the incidence of infectious diseases among drug users became a European target for the first time.
Ces stratégies de prévention des maladies infectieuses sont généralement assez récentes et le moment de leur adoption coïncide dans un certain nombre de pays avec la stratégie antidrogue précédente de l'UE (2000-2004), qui, pour la première fois, avait fait de la réduction de l'incidence des maladies infectieuses chez les usagers de drogue un objectif européen.
Diese Strategien zur Prävention von Infektionskrankheiten sind in den meisten Fällen relativ neu und wurden in vielen Ländern während der Laufzeit der vorangegangen EU-Drogenstrategie (2000-2004) verabschiedet, in der eine Verringerung der Inzidenz von Infektionskrankheiten unter Drogenkonsumenten erstmals als europäisches Ziel definiert wurde.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Arrow