|
Karusse konkurrerer ikke godt med andre arter, og i blandede bestande er antallet ofte lille. Den styrke ligger i dens mulighed for at tolerere lavt iltindhold igennem vinteren. Dette gør det muligt for den at overleve i eutrofisk vand, der gentagne gange bliver tømt for ilt.
|
|
Distribution and habitat: Crucian carp have been introduced into many waters, both intentionally and accidentally, as a bait fish. Its distribution is thus somewhat patchy. Most northerly occurrences are in Kittilä and Sodankylä in Lapland. More widespread in the nutrient-rich lakes of central and southern Finland. Also found in similarly rich bays of the Gulf of Finland and Gulf of Botnia as far north as Vaasa. Crucian carp do not compete well with other species, and in mixed fisheries its numbers are often small. Its strong point is its ability to tolerate low oxygen levels during winter. This allows it to survive in eutrophic waters repeatedly affected by oxygen depletion. It can even survive in ponds that freeze completely by burying itself in the bottom mud. It is therefore often the only species found in small nutrient-rich ponds.
|
|
Distribution et biotope : La carpe à la lune a été introduite dans de nombreux plans d’eau, intentionnellement et accidentellement, en tant qu’appât. Sa distribution est donc plutôt inégale. Son aire de distribution plus nordique se trouve à Kittilä et Sodankylä en Laponie. Elle est plus présente dans les lacs riches en substances nutritives de la Finlande centrale et méridionale. Également présente dans les riches baies du golfe de Finlande et du golfe de Botnie, Vaasa constituant sa limite septentrionale. La carpe à la lune n’entre pas en concurrence avec d’autres espèces, et dans les zones de pêche mixtes, son nombre est souvent limité. Son point fort est son aptitude à tolérer de faibles niveaux d’oxygène pendant l’hiver. Cela lui permet de survivre dans les eaux eutrophiques régulièrement affectées par une diminution de l’oxygène. Elle peut survivre dans les mares qui gèlent totalement en s’enterrant dans la boue de fond. C’est donc souvent la seule espèce présente dans les mares riches en substances nutritives.
|
|
Verbreitung und Lebensumfeld: Die Karausche wurde als Köderfisch absichtlich und aus Versehen in vielen Gewässern ausgesetzt und ihr Vorkommen ist stellenweise begrenzt. Die nördlichsten Vorkommen liegen in Kittilä und Sodankylä. Ein einheitlicheres Vorkommensgebiet reicht bis nach Tornio und Paltamo, aber richtig verbreitet ist die Karausche erst in den nährstoffreichen Gewässern Mittel- und Südfinnlands. Zusätzlich gibt es sie in den nährstoffreicheren Meeresbuchten im Finnischen Meerbusen und im Bottnischen Meerbusen bis zum Nordkvark. Die Karausche kann mit den anderen Arten nicht sehr gut konkurrieren und ist in Gewässern mit vielen Arten oft nur selten. Der Wettbewerbsvorteil der Karausche ist ihr Ausdauervermögen bei Sauerstoffarmut im Winter. Sie kann die Wintermonate über ohne Sauerstoff leben und kommt so in den von wiederholtem Sauerstoffmangel geplagten nährstoffreichen Gewässern zurecht. Die Karausche kann in den Bodenschlamm eingegraben auch in solchen Teichen leben, die im Winter bis zum Grund zufrieren. So ist sie oft die einzige Art kleinerer nährstoffreicher Tümpel.
|
|
Distribución y hábitat: El carpín se ha introducido en muchas aguas, tanto intencional como accidentalmente, como pez de cebo. Su distribución, por consiguiente, es un poco irregular. Las apariciones más al norte son en Kittilä y Sodankylä en Laponia. Se encuentra muy ampliamente distribuido en los lagos ricos en nutrientes del centro y sur de Finlandia. También se ha encontrado en bahías de riqueza similar del Golfo de Finlandia y el Golfo de Botnia, tan al norte como en Vaasa. El carpín no compite bien con otras especies, y en pesquerías mezcladas a menudo están en pequeñas cantidades. Su punto fuerte es su capacidad para tolerar concentraciones bajas de oxígeno durante el invierno. Esto le permite sobrevivir en aguas eutróficas afectadas reiteradamente por mermas de oxígeno. Incluso puede sobrevivir en estanques que se congelan totalmente enterrándose en el fango del fondo. Por consiguiente frecuentemente es la única especie que se encuentra en estanques pequeños ricos en nutrientes.
|
|
Levinneisyys ja elinympäristö: Ruutanaa on syöttikalana siirtoistutettu tarkoituksella ja vahingossa moneen veteen ja sen esiintyminen on laikuttaista. Pohjoisimmat esiintymät ovat Kittilässä ja Sodankylässä. Yhtenäisempi esiintymisalue ulottuu Tornioon ja Paltamoon asti, mutta yleinen ruutana on vasta Keski- ja Etelä-Suomen rehevissä vesissä. Lisäksi sitä on rehevissä merenlahdissa Suomenlahdella ja Pohjanlahdella Merenkurkkuun asti. Ruutana ei ole hyvä kilpailemaan muiden lajien kanssa ja on monilajisissa vesissä usein harvalukuinen. Ruutanan kilpailuvaltti on sen sietokyky talvisen hapenpuutteen suhteen. Se voi elää talvikuukaudet ilman happea ja tulee näin toimeen toistuvien happikatojen vaivaamissa rehevissä vesissä. Ruutana voi elää pohjalietteeseen kaivautuneena sellaisissakin lammissa, jotka jäätyvät talvella pohjaan asti. Näin se onkin usein pienimpien rehevien rutakoiden ainoa laji.
|
|
Utbredelse og biologi: Damkaruss er satt ut i mange vann, både med vilje og ved uhell, som en agnfisk. Tilholdsstedene er derfor ganske tilfeldig. De nordligste forekomstene er i Kittilä og Sodankylä i Lappland. Den er mer utbredt i de næringsrike innsjøene i Midt- og Sør-Finland. Finnes også i tilsvarende næringsrike viker i Finskebukta og Bottenvika, så langt nord som Vaasa. Karuss er en dårlig konkurrent til andre arter, og lever den sammen med andre fiskearter, er det vanligvis få av den. Karussens sterke side er evnen til å tåle lavt oksygennivå om vinteren. Dette gjør at den kan overleve i næringsrikt vann med lite oksygen. Den kan også overleve i dammer som fryser til is, ved å grave seg ned i bunnslammet. Derfor er den ofte den eneste arten i små og næringsrike dammer.
|
|
Utbredning och livsmiljö: Rudan har både avsiktligt och oavsiktligt förts in till olika vatten som betesfisk, och förekomsterna är fläckvisa. De nordligaste förekomsterna finns i Kittilä och Sodankylä. Ett mer enhetligt utbredningsområde sträcker sig till Torneå och Paldamo, men vanlig är rudan först i mellersta och södra Finlands frodiga vatten. Dessutom förekommer den i näringsrika havsvikar i Finska viken och i Bottniska viken upp till Kvarken. Rudan klarar sig dåligt i konkurrens med andra arter, och i vatten som är rika på fiskarter är den ofta sällsynt. Rudan har emellertid stor nytta av sin förmåga att överleva under dåliga syreförhållanden under vinterns. Den klarar sig utan syre under vintermånaderna, och klarar sig därför i näringsrika vatten som ofta drabbas av syrebrist. Rudan kan leva nergrävd i bottenleran också i sådana bottenfrusna dammar. Därför utgör den ofta den enda fiskarten i små, näringsrika dammar.
|