aasta – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 122 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu  Seite 4
  4. peatükk: Amfetamiini...  
a psühhotroopsete ainete ühtse konventsiooniga rahvusvahelisel tasandil kontrollitav, on kuni viimase ajani sageli jäetud kohtu otsustada, kas ja millal need ained on keelatud, kui need on seene sees, et vältida maaomanike karistamist, kelle maa peal need seened looduslikult kasvavad. Viimase viie aasta jooksul on kuus riiki karmistanud kõnealuseid seeni käsitlevaid seadusi (Taani, Saksamaa, Eesti, Iirimaa, Madalmaad ja Ühendkuningriik).
Reports about acute or chronic health problems requiring medical interventions relating to the use of hallucinogenic mushrooms are rare. However, some countries changed their laws in response to the use of such hallucinogenic substances by young people. Although the active ingredients of mushrooms, psilocybin and psilocin, are already controlled at international level by the 1971 UN Convention on Psychotropic Substances, until recently it has often been left to prosecutors to interpret whether and when these substances are prohibited when inside a mushroom, to avoid penalising the owners of land on which such mushrooms grow naturally. Six countries have tightened up their legislation on mushrooms in the last 5 years (Denmark, Germany, Estonia, Ireland, the Netherlands and the United Kingdom). The changes made by these countries extend prohibition to include hallucinogenic mushrooms, although legal controls do not always apply to exactly the same mushrooms or states of preparation.
Les rapports concernant des problèmes de santé chroniques ou aigus nécessitant une intervention médicale pour consommation de champignons hallucinogènes sont rares. Cependant, certains pays ont modifié leur législation pour répondre à l'usage de ces substances hallucinogènes chez les jeunes. Bien que les principes actifs des champignons, à savoir la psilocybine et la psilocine, fassent déjà l'objet d'un contrôle au niveau international dans le cadre de la convention des Nations unies sur les substances psychoactives de 1971, il appartenait jusqu'il y a peu au parquet de déterminer si ces substances sont interdites lorsqu'elles sont contenues dans un champignon afin d'éviter de pénaliser les propriétaires de terrains où ces champignons poussent naturellement. Six pays ont renforcé leurs législations sur les champignons au cours des cinq dernières années (Danemark, Allemagne, Estonie, Irlande, Pays‑Bas et Royaume-Uni). Les changements introduits par ces pays étendent l'interdiction aux champignons hallucinogènes, bien que les contrôles juridiques ne s'appliquent pas toujours exactement aux mêmes champignons ou aux mêmes états de préparation.
Im Zusammenhang mit dem Konsum halluzinogener Pilze wird nur selten über akute oder chronische Gesundheitsprobleme berichtet, die medizinische Maßnahmen erforderlich machen. Einige Länder haben jedoch ihre Rechtsvorschriften geändert, um dem Konsum dieser halluzinogenen Substanzen durch junge Menschen entgegenzuwirken. Zwar werden Psilocybin und Psilocin, die aktiven Wirkstoffe der Pilze, bereits auf internationaler Ebene im Rahmen des Übereinkommens der Vereinten Nationen über psychotrope Stoffe von 1971 kontrolliert, bis vor kurzem wurde es jedoch häufig den Staatsanwälten überlassen zu entscheiden, ob und wann diese Substanzen verboten sind, wenn sie in Pilzen enthalten sind. Damit sollte vermieden werden, dass die Besitzer von Grundstücken, auf denen solche Pilze natürlich wachsen, bestraft werden. Sechs Länder haben ihre Rechtsvorschriften über Pilze in den letzten fünf Jahren verschärft (Dänemark, Deutschland, Estland, Irland, die Niederlande und das Vereinigte Königreich). Mit den von diesen Ländern vorgenommenen Veränderungen wird das Verbot auf halluzinogene Pilze erweitert, wobei jedoch die gesetzlichen Kontrollvorschriften nicht immer auf genau dieselben Pilze oder Verarbeitungsformen anwendbar sind.
Apenas existen casos de problemas de salud agudos o crónicos que requieran intervención médica debido al consumo de hongos alucinógenos. Sin embargo, algunos países han cambiado su legislación como respuesta al consumo de este tipo de sustancias alucinógenas entre los jóvenes. Si bien los ingredientes activos de los hongos, la psilocibina y la psilocina, ya son controlados a escala internacional por el Convenio de las Naciones Unidas de 1971 sobre Sustancias Sicotrópicas, hasta fechas recientes se solía dejar a criterio de los fiscales interpretar si o cuándo estas sustancias estaban prohibidas en caso de que estuvieran contenidas en los hongos. De esta manera, se pretendía evitar que se penalizase a los propietarios de un terreno en el que estos hongos crecieran de manera natural. Seis países han endurecido la legislación sobre hongos en los últimos cinco años (Dinamarca, Alemania, Estonia, Irlanda, Países Bajos y Reino Unido). Los cambios acometidos por estos países amplían la prohibición para incluir los hongos alucinógenos, si bien los controles legales no siempre se aplican exactamente a los mismos hongos o formas de preparación.
Le segnalazioni di problemi di salute di natura acuta o cronica dovuti al consumo di funghi allucinogeni, di gravità tale da richiedere un intervento medico, sono rare. Alcuni paesi, tuttavia, hanno modificato le proprie normative in reazione all’uso di queste sostanze allucinogene da parte dei giovani. Benché gli ingredienti attivi dei funghi (psilocibina e psilocina) siano già controllati a livello internazionale dalla convenzione delle Nazioni Unite sulle sostanze psicotrope del 1971, fino a non molto tempo fa il compito di capire se e quando la presenza all’interno di un fungo sia proibita è stato spesso demandato alle autorità giudiziarie, per evitare di penalizzare i proprietari di terreni sui quali questi funghi crescono spontaneamente. Negli ultimi cinque anni sei paesi hanno introdotto norme più severe al riguardo (Danimarca, Germania, Estonia, Irlanda, Paesi Bassi e Regno Unito). Tra i cambiamenti previsti da questi paesi si annovera l’estensione del divieto fino a includere i funghi allucinogeni, sebbene i controlli di legge non sempre si applichino esattamente agli stessi funghi o preparati.
São raras as notícias de problemas de saúde agudos ou crónicos que exijam intervenção médica causados pelo consumo de cogumelos alucinogénios. No entanto, alguns países alteraram as suas legislações em resposta ao consumo dessas substâncias alucinogénias pelos jovens. Apesar de os princípios activos dos cogumelos, a psilocibina e a psilocina, estarem controlados a nível internacional pela Convenção das Nações Unidas de 1971 sobre Substâncias Psicotrópicas, até há pouco tempo foi muitas vezes deixado ao critério dos procuradores públicos se estas substâncias são ou não proibidas quando estão contidas num cogumelo, para não penalizar os proprietários de terrenos onde tais cogumelos crescem naturalmente. Seis países (Dinamarca, Alemanha, Estónia, Irlanda, Países Baixos e Reino Unido) adoptaram legislações mais rigorosas relativamente aos cogumelos nos últimos cinco anos. As alterações por eles introduzidas estendem a proibição aos cogumelos alucinogénios, embora os controlos legais nem sempre sejam exactamente aplicáveis aos mesmos cogumelos ou estados de preparação.
Οι αναφορές σχετικά με οξεία ή χρόνια προβλήματα υγείας που χρήζουν ιατρικής παρέμβασης τα οποία να σχετίζονται με τη χρήση παραισθησιογόνων μανιταριών είναι σπάνιες. Ωστόσο, ορισμένες χώρες τροποποίησαν τη νομοθεσία τους για την αντιμετώπιση της χρήσης των εν λόγω παραισθησιογόνων ουσιών από τους νέους. Παρόλο που τα δραστικά συστατικά των μανιταριών, η ψιλοκυβίνη και η ψιλοκίνη, σπανίως ελέγχονται σε διεθνές επίπεδο βάσει της σύμβασης των Ηνωμένων Εθνών για τις ψυχοτρόπους ουσίες του 1971, έως πρόσφατα συχνά επαφιόταν στους εισαγγελείς να ερμηνεύσουν κατά πόσο οι ουσίες αυτές απαγορεύονται όταν βρίσκονται στο εσωτερικό των μανιταριών, ώστε να μην διώκονται οι ιδιοκτήτες αγροτεμαχίων στα οποία τα μανιτάρια αυτά αναπτύσσονται αυτοφυώς. Τα τελευταία 5 χρόνια έξι χώρες κατέστησαν αυστηρότερη τη νομοθεσία που διέπει τα μανιτάρια (Δανία, Γερμανία, Εσθονία, Ιρλανδία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο). Στο πλαίσιο των αλλαγών που έγιναν στις χώρες αυτές επεκτάθηκε η απαγόρευση και στα παραισθησιογόνα μανιτάρια. Ωστόσο, οι έννομοι περιορισμοί δεν αφορούν πάντοτε τα ίδια ακριβώς μανιτάρια ή στάδια επεξεργασίας.
Volgens de meldingen is zelden sprake van acute of chronische gezondheidsproblemen waarbij medisch ingrijpen nodig is als gevolg van het gebruik van hallucinogene paddestoelen. Sommige landen hebben als reactie op het gebruik van dergelijke hallucinogene stoffen door jongeren wel hun wetgeving aangepast. Hoewel er voor de actieve bestanddelen van paddestoelen, psilocybine en psilocine, al een internationale regeling bestaat, namelijk het VN-Verdrag van 1971 inzake psychotrope stoffen, werd het tot voor kort veelal aan de aanklager overgelaten om te bepalen of en wanneer deze stoffen in paddestoelen verboden waren, om te voorkomen dat eigenaren van land waarop dergelijke paddestoelen van nature voorkomen, zouden worden bestraft. Zes landen hebben hun wetgeving voor paddestoelen in de laatste vijf jaar aangescherpt, te weten Denemarken, Duitsland, Estland, Ierland, Nederland en het Verenigd Koninkrijk. Volgens de gewijzigde wetgeving in deze landen zijn hallucinogene paddestoelen nu ook verboden, hoewel de wettelijke controle niet altijd van toepassing is op exact dezelfde paddestoelen of bereiding.
V souvislosti s užíváním halucinogenních hub se objevuje minimum zpráv o akutních či chronických zdravotních problémech, které by si vyžádaly zásah lékaře. Některé země však na užívání těchto halucinogenních látek mladými lidmi zareagovaly zavedením legislativních změn. Ačkoli jsou již účinné složky těchto hub, tj. psilocybin a psilocin, na mezinárodní úrovni kontrolovány Úmluvou OSN o psychotropních látkách z roku 1971, byl až donedávna výklad legálnosti či nelegálnosti látky obsažené v houbě často ponechán státním zástupcům, a to proto, aby se zabránilo stíhání majitelů pozemků, na nichž tyto houby rostou přirozeně. Za posledních pět let zpřísnilo svou legislativu týkající se těchto hub šest zemí (Dánsko, Německo, Estonsko, Irsko, Nizozemsko a Spojené království). Změny provedené v těchto zemích rozšiřují zákaz i na halucinogenní houby, i když se zákonné kontroly vždy netýkají stejných hub či stavu přípravy.
Der forekommer sjældent indberetninger af akutte eller kroniske sundhedsproblemer, som kræver lægebehandling og står i forbindelse med brugen af hallucinogene svampe. Nogle lande har imidlertid ændret deres lovgivninger som reaktion på unges brug af sådanne hallucinogener. Selv om de aktive stoffer i svampe, psilocybin og psilocin, allerede kontrolleres på internationalt plan af FN's konvention af 1971 om psykotrope stoffer, har det indtil for nylig ofte været overladt til anklagemyndigheden at fortolke, om og hvornår disse stoffer er forbudt, når de er inden i en svamp, for at undgå at straffe ejere af jord, hvor sådanne svampe vokser naturligt. Seks lande har skærpet deres lovgivning om svampe i de seneste 5 år (Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Nederlandene og Det Forenede Kongerige). Med ændringerne i disse lande udvides forbuddet til at omfatte hallucinogene svampe, selv om kontrollen ikke altid gælder for nøjagtigt de samme svampe eller forarbejdningstilstande.
Hallusinogeenisten sienien kohdalla tulee vain vähän ilmoituksia sellaisista akuuteista tai kroonisista terveysongelmista, jotka vaatisivat lääkärinhoitoa. Muutamissa maissa on kuitenkin tehty joitakin lakimuutoksia hallusinogeenisten aineiden käytön rajoittamiseksi nuorten keskuudessa. Sienten psykoaktiivisia ainesosia, psilosybiinia ja psilosiinia, valvotaan jo nyt kansainvälisesti vuonna 1971 tehdyn psykotrooppisia aineita koskevan YK:n yleissopimuksen mukaisesti. Viime aikoihin asti syyttäjäviranomaiset ovat usein joutuneet tulkitsemaan tapauskohtaisesti, ovatko nämä aineet kiellettyjä silloin, kun ne ovat sisällä sienessä, jotta vältettäisiin rankaisemasta maanomistajia, joiden mailla näitä sieniä kasvaa luonnossa. Viiden viime vuoden aikana hallusinogeenisia sieniä koskevaa lainsäädäntöä on tiukennettu kuudessa maassa (Tanska, Saksa, Viro, Irlanti, Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta). Näissä maissa tehdyillä lakimuutoksilla hallusinogeeniset sienet luokiteltiin kiellettyihin aineisiin, joskaan lakisääteinen valvonta ei kaikkialla kohdistu täysin samoihin sieniin tai samoihin valmistusvaiheisiin.
Ritkán számolnak be a hallucinogén gombák használatához kapcsolódó, orvosi beavatkozást igénylő akut vagy krónikus egészségügyi problémákról. Ugyanakkor az ilyen hallucinogén anyagok fiatalok általi használatára reagálva néhány ország módosította törvényeit. Annak ellenére, hogy a gombák hatóanyagait – a pszilocibint és a pszilocint – nemzetközi szinten már a pszichotróp anyagokról szóló 1971-es ENSZ-egyezmény szerint felügyelik, egészen a közelmúltig gyakran az ügyészekre maradt annak értelmezése, hogy ezek az anyagok – amikor a gombában találhatók – tiltottak-e, illetve milyen esetekben tiltottak, elkerülendő az olyan földek tulajdonosainak megbüntetését, ahol az ilyen gombák természetes körülmények között nőnek. Az elmúlt 5 évben hat ország szigorította meg a gombákra vonatkozó törvényhozását (Dánia, Németország, Észtország, Írország, Hollandia és az Egyesült Királyság). Az ezekben az országokban bevezetett módosításokkal a tiltást kiterjesztették a hallucinogén gombákra, bár a jogi ellenőrzések nem mindig pontosan ugyanazokra a gombákra vagy elkészítettségi fokokra vonatkoznak.
Det er sjelden det kommer rapporter om akutte eller kroniske helseproblemer som krever medisinske tiltak som følge av bruken av hallusinogene sopper. Enkelte land har imidlertid endret lovgivningen for å demme opp for bruken av slike hallusinogene stoffer blant unge mennesker. Selv om virkestoffene i sopp, psilocybin og psilocin, allerede kontrolleres internasjonalt av FN-konvensjonen av 1971 om psykotrope stoffer, har det inntil nylig vært opp til påtalemyndigheten å avgjøre om og når disse stoffene er forbudt når de finnes i en sopp – dette for å unngå å straffe eiere av grunn hvor slik sopp vokser naturlig. Seks land har skjerpet lovgivningen som gjelder sopp de siste fem årene (Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Nederland og Storbritannia). Med disse endringene er forbudet utvidet til å gjelde hallusinogene sopper, selv om den rettslige kontrollen ikke alltid de nøyaktig samme sopper eller preparasjonsstadier.
Doniesienia o ostrych lub przewlekłych problemach zdrowotnych wymagających pomocy lekarskiej, wynikających z zażywania grzybów halucynogennych, są rzadkie. Jednak w związku z zażywaniem tego typu substancji halucynogennych przez młodych ludzi w niektórych krajach wprowadzono zmiany w przepisach. Chociaż psylocybina i psylocyna, aktywne składniki grzybów, podlegają obecnie kontroli na poziomie międzynarodowym na mocy Konwencji ONZ o substancjach psychotropowych z 1971 r., do niedawna interpretację tego, czy i kiedy substancje te są zakazane, w przypadku gdy znajdują się w grzybach, pozostawiano prokuratorom. Miało to zapobiec karaniu właścicieli terenów, na których grzyby takie rosły w warunkach naturalnych. W ciągu ostatnich pięciu lat sześć krajów (Dania, Niemcy, Estonia, Irlandia, Holandia i Wielka Brytania) zaostrzyło przepisy dotyczące grzybów. Zmiany wprowadzone w tych krajach rozszerzyły zakaz na grzyby halucynogenne, chociaż sposoby kontroli prawnej nie zawsze odnoszą się do dokładnie tych samych grzybów czy też ich przetworzonych postaci.
Nu se prea raportează probleme acute sau cronice de sănătate datorate consumului de ciuperci halucinogene şi care să necesite intervenţii medicale. Cu toate acestea, unele ţări şi-au modificat legislaţia ca reacţie la consumul acestor substanţe halucinogene de către tineri. Deşi ingredientele active ale ciupercilor, psilocibina şi psilocina, sunt deja controlate la nivel internaţional prin Convenţia Naţiunilor Unite din 1971 privind substanţele psihotrope, până recent procurorii erau cei care interpretau dacă şi când se interzic aceste substanţe conţinute în ciuperci, pentru a evita sancţionarea proprietarilor terenurilor pe care cresc în mod natural aceste ciuperci. Şase ţări şi-au înăsprit legislaţia privind ciupercile în ultimii 5 ani (Danemarca, Germania, Estonia, Irlanda, Ţările de Jos şi Regatul Unit). Modificările operate de aceste ţări extind interdicţia la ciupercile halucinogene, deşi controalele legale nu se aplică întotdeauna la exact aceleaşi ciuperci sau stadii de preparare.
Správy o akútnych alebo chronických zdravotných problémoch, ktoré si vyžadujú lekárske zásahy vzťahujúce sa na užívanie halucinogénnych húb sú zriedkavé. Niektoré krajiny však zmenili svoje právne predpisy v reakcii na užívanie takýchto halucinogénnych látok mladými ľuďmi. Hoci aktívne zložky húb, psilocybín a psilocín sú už regulované na medzinárodnej úrovni Dohovorom OSN o psychotropných látkach z roku 1971, donedávna sa často ponechalo na prokurátorov, aby interpretovali, či a kedy sú tieto látky zakázané, keď sa nachádzajú v hube, aby sa zabránilo potrestaniu vlastníkov pozemkov, na ktorých takéto huby prirodzene rastú. Šesť krajín sprísnilo v posledných 5 rokoch svoju legislatívu o hubách (Dánsko, Nemecko, Estónsko, Írsko, Holandsko a Spojené kráľovstvo) Zmeny vykonané týmito krajinami rozšírili zákaz tak, aby zahŕňal halucinogénne huby, hoci zákonné kontroly sa nie vždy uplatňujú presne na rovnaké huby alebo stav prípravy.
Poročila o akutnih ali kroničnih zdravstvenih težavah, ki so zahtevale zdravniške intervencije zaradi uživanja halucinogenih gob, so redka. Kljub temu so nekatere države zaradi uživanja takšnih halucinogenih gob pri mladih spremenile svojo zakonodajo. Čeprav aktivni sestavini gob, psilocibin in psilocin, na mednarodni ravni že od leta 1971 ureja Konvencija ZN o psihotropnih snoveh, je bila do nedavnega tožilcem prepuščena razlaga, ali in kdaj so te snovi prepovedane, če jih goba vsebuje, da se prepreči kaznovanje lastnikov zemljišč, na katerih te gobe rasejo v naravi. Šest držav je v zadnjih petih letih zaostrilo svojo zakonodajo o gobah (Danska, Nemčija, Estonija, Irska, Nizozemska in Združeno kraljestvo). Spremembe, ki so jih sprejele te države, so razširile prepoved in vanjo vključile halucinogene gobe, čeprav se pravni nadzor vedno ne uporablja za točno enake gobe ali stopnje priprave.
Rapporter om akuta eller kroniska hälsoproblem orsakade av hallucinogena svampar som kräver läkaringripande är sällsynta. Vissa länder ändrade dock sina lagar som svar på ungdomars användning av sådana hallucinogena ämnen. Även om de aktiva ingredienserna i svampar, psilocybin och psilocin, redan regleras på internationell nivå genom FN:s konvention om psykotropa ämnen från 1971, har det tills nyligen ofta överlämnats till åklagare att avgöra om och när dessa ämnen är förbjudna när de finns inuti en svamp, för att undvika att bestraffa ägare till mark där sådana svampar växer naturligt. Sex länder har under de senaste fem åren stramat upp sin lagstiftning om svampar (Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Nederländerna och Storbritannien). Förändringarna i dessa länder innebär att förbudet utsträckts till att omfatta hallucinogena svampar även om rättskontrollen inte alltid gäller för exakt samma svampar eller typ av beredning.
Halüsinojenik mantar kullanımına bağlı, tıbbi müdahale gerektiren akut veya kronik sağlık sorunlarına dair raporlar nadirdir. Bununla beraber, bazı ülkeler gençlerin bu gibi halüsinojenik maddeler kullanmasına karşılık olarak kanunlarını değiştirmiştir. Mantarın aktif maddeleri olan psilosibin ve psilosin hali hazırda Psikotropik Maddeler hakkında 1971 BM Sözleşmesi’yle uluslararası düzeyde kontrol edilmesine rağmen, bu maddelerin bir mantar içerisindeyken yasak olup olmadığını ve ne zaman yasak olduğunu yorumlamak, bu gibi mantarların doğal olarak yetiştiği toprak sahiplerinin cezalandırılmasını önlemek için yakın zamana kadar çoğunlukla savcılara bırakılmıştır. Son beş yıl içinde altı ülke mantar hakkındaki mevzuatını sıkılaştırmıştır (Danimarka, Almanya, Estonya, İrlanda, Hollanda ve Birleşik Krallık). Her ne kadar kanuni kontroller her zaman tam olarak aynı mantarlar veya ön hazırlık durumları için geçerli olmasa da, bu ülkelerin yaptığı değişiklikler yasakları halüsinojenik mantarları da içerecek şekilde genişletmektedir.
Ziņojumi par akūtām vai hroniskām halucinogēno sēņu izraisītām veselības problēmām, kas prasa medicīnisku iejaukšanos, ir reti. Tomēr, reaģējot uz šādu halucinogēnu vielu lietošanas izplatību jauniešu vidū, dažas dalībvalstis ir grozījušas valsts tiesību aktus. Lai gan sēņu aktīvo sastāvdaļu psilocibīna un psilocīna kontroli starptautiskā līmenī paredz 1971. gada ANO Konvencija par psihotropajām vielām, vēl nesen prokuroru ziņā bija lemt, vai šīs vielas, ja tās atrodas sēnēs, ir uzskatāmas par aizliegtām, un kādos gadījumos tās ir uzskatāmas par aizliegtām, lai izvairītos no to zemes īpašnieku sodīšanas, uz kuru zemes šādas sēnes aug pašas no sevis. Pēdējos piecos gados ar sēnēm saistītos tiesību aktus, padarot tos bargākus, ir grozījušas sešas valstis (Dānija, Vācija, Igaunija, Īrija, Nīderlande un Apvienotā Karaliste). Saskaņā ar grozījumiem šajās valstīs tagad ir aizliegtas arī halucinogēnās sēnes, lai gan tiesiskā kontrole ne vienmēr attiecas uz vienām un tām pašām sēnēm un to sagatavošanas stadijām.
  Eessàµna  
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
Zakres informacji dostępnych w celu wsparcia naszej analizy znacznie się zwiększył. Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich. Informacje te dostarczają nam o wiele bardziej szczegółowy niż dotychczas obraz sytuacji narkotykowej w Europie i jej dynamikę. Do zadań EMCDDA należy badanie tej złożoności, i czerpanie korzyści z obustronnych doświadczeń oraz komentowanie różnic. Poprzez inwestowanie w gromadzenie danych i uczestniczenie w pracach Centrum Monitorowania, nasze państwa członkowskie zrozumiały, że dzisiejsze problemy swoich sąsiadów mogą wkrótce stać się ich własnymi problemami. Ten element uświadamiania został wprowadzony do nowej strategii narkotykowej UE i towarzyszących jej planów działania popartych porozumieniem w sprawie istoty gromadzenia i udostępniania informacji, potrzebą identyfikacji i rozpowszechniania dobrej praktyki, a także wartością współpracy i skoordynowanego działania w odpowiedzi na wspólne zagrożenie narkotykami dla zdrowia, samopoczucia i bezpieczeństwa naszych obywateli.
S-a mărit considerabil baza de informare pentru analizele pe care le întreprindem. Raportul din anul acesta se bazează pe date obţinute din 25 de state membre şi Norvegia, precum şi, în măsura în care au fost disponibile, din Bulgaria, România şi Turcia. Nu numai că a crescut numărul ţărilor care furnizează informaţii, ci s-a mărit continuu şi volumul de date comparative din fiecare ţară. Aceste informaţii ne oferă o imagine mult mai detaliată decât înainte a situaţiei drogurilor din Europa şi a dinamicii acesteia. Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme. Această conştientizare este vizibilă în noua strategie a Uniunii Europene privind drogurile şi în planurile de acţiune care o însoţesc, bazate prin consens pe importanţa colectării şi comunicării informaţiilor; pe necesitatea de a identifica şi disemina bunele practici şi pe importanţa cooperării şi acţiunilor coordonate, ca reacţie în faţa ameninţării comune prezentate de droguri la adresa prosperităţii, bunăstării şi securităţii cetăţenilor noştri.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  4. peatükk: Amfetamiini...  
Hiljutised uuringud täisealise elanikkonna hulgas (15–64aastased) näitavad, et Euroopas ulatub elu jooksul amfetamiini tarbimise levimus 0,1%-st kuni 5,9%-ni, välja arvatud Ühendkuningriik (Inglismaa ja Wales), kus see ulatub 11,2%-ni.
Recent surveys among the adult population (15–64 years) report that lifetime prevalence of amphetamine use in Europe ranges from 0.1 % to 5.9 %, except in the United Kingdom (England and Wales), where it is reaches 11.2 %. On average about 3.1 % of all European adults have used amphetamines at least once. After the United Kingdom, the countries with the next highest figures are Denmark (5.9 %), Norway (3.6 %) and Germany (3.4 %). Last year use is much lower: 0.6 % on average (range 0–1.4 %). Based on general population surveys, it has been estimated that almost 10 million Europeans have tried this substance, and more than 2 million will have used amphetamine in the previous 12 months (114).
Des enquêtes récentes menées auprès de la population adulte (15 à 64 ans) font apparaître que la prévalence de l'usage d'amphétamines au cours de la vie oscille en Europe entre 0,1 % et 5,9 %, à l'exception du Royaume-Uni (Angleterre et Pays de Galles), où elle grimpe à 11,2 %. En moyenne, 3,1 % environ des adultes européens ont pris au moins une fois des amphétamines. Après le Royaume-Uni, les pays dont les chiffres sont les plus élevés sont le Danemark (5,9 %), la Norvège (3,6 %) et l'Allemagne (3,4 %). La consommation au cours des douze derniers mois est sensiblement inférieure, à savoir 0,6 % en moyenne (fourchette comprise entre 0 et 1,4 %). Sur la base des enquêtes sur la population en général, on estime que près de 10 millions d'Européens ont goûté à cette substance et que plus de 2 millions d'entre eux ont pris des amphétamines au cours des douze derniers mois (114).
Neusten Erhebungen in der erwachsenen Bevölkerung (15 bis 64 Jahre) zufolge liegt die Lebenszeitprävalenz des Amphetaminkonsums in Europa zwischen 0,1 % und 5,9 %, mit Ausnahme des Vereinigten Königreichs (England und Wales), wo der Anteil 11,2 % beträgt. Durchschnittlich haben etwa 3,1 % der erwachsenen Europäer mindestens einmal Amphetamine konsumiert. Nach dem Vereinigten Königreich verzeichnen Dänemark (5,9 %), Norwegen (3,6 %) und Deutschland (3,4 %) die höchste Lebenszeitprävalenz. Der Konsum während der letzten 12 Monate ist mit durchschnittlich 0,6 % (die Spanne reicht von 0 % bis 1,4 %) wesentlich niedriger. Auf der Grundlage von Erhebungen in der Allgemeinbevölkerung geht man davon aus, dass schätzungsweise fast 10 Millionen Europäer Amphetamin probiert und mehr als 2 Millionen die Droge im Laufe der letzten 12 Monate konsumiert haben (114).
Las encuestas recientes realizadas entre la población adulta (15-64 años) revelan que la prevalencia del consumo de anfetamina a lo largo de la vida en Europa oscila entre el 0,1 % y el 5,9 %, excepto en el Reino Unido (Inglaterra y Gales), donde alcanza el 11,2 %. Por término medio, aproximadamente el 3,1 % de todos los europeos adultos ha consumido anfetaminas al menos una vez. Después del Reino Unido, los países donde se registran las cifras de consumo más altas son Dinamarca (5,9 %), Noruega (3,6 %) y Alemania (3,4 %). El consumo en el último año es muy inferior: un 0,6 % de media (del 0 al 1,4 %). Tomando como base las encuestas de población general, se ha estimado que casi 10 millones de europeos han probado esta sustancia, y más de 2 millones han consumido anfetamina en los últimos 12 meses (114).
Recenti indagini condotte nella popolazione adulta (15-64 anni) evidenziano che la prevalenza una tantum del consumo di anfetamine in Europa è compresa tra lo 0,1% e il 5,9%, a eccezione del Regno Unito (Inghilterra e Galles), dove raggiunge l’11,2%. In media circa il 3,1% di tutti gli adulti europei ha provato le anfetamine almeno una volta. Dopo il Regno Unito, i paesi con le più alte cifre sul consumo sono Danimarca (5,9%), Norvegia (3,6%) e Germania (3,4%). L’uso nell’ultimo anno è decisamente più basso: pari, in media, allo 0,6% (in un intervallo dello 0-1,4%). Sulla scorta delle indagini realizzate nella popolazione in generale, si calcola che quasi 10 milioni di cittadini europei abbiano provato questa sostanza e che più di 2 milioni ne abbiano fatto uso negli ultimi 12 mesi (114).
Alguns inquéritos recentemente realizados entre a população adulta (15–64 anos) mostram que a prevalência do consumo de anfetaminas ao longo da vida, na Europa, oscila entre 0,1% e 5,9%, excepto no Reino Unido (Inglaterra e País de Gales), onde atinge 11,2%. Em média, cerca de 3,1% dos adultos europeus consumiram anfetaminas pelo menos uma vez. A seguir ao Reino Unido, os países com valores mais elevados são a Dinamarca (5,9%), a Noruega (3,6%) e a Alemanha (3,4%). O consumo no último ano é muito inferior: 0,6% em média (variação 0–1,4%). Com base nos inquéritos à população em geral, estima-se que quase 10 milhões de europeus experimentaram esta substância e mais de 2 milhões terão consumido anfetaminas nos 12 meses anteriores (114).
Πρόσφατες έρευνες στον ενήλικο πληθυσμό (ηλικίας 15–64 ετών) αναφέρουν ότι η επικράτηση της χρήσης αμφεταμινών σε όλη τη ζωή στην Ευρώπη κυμαίνεται από 0,1 % έως 5,9 %, με εξαίρεση το Ηνωμένο Βασίλειο (Αγγλία και Ουαλία), όπου ανέρχεται σε 11,2 %. Κατά μέσο όρο, το 3,1 % όλων των ενήλικων Ευρωπαίων έχει κάνει χρήση τουλάχιστον μία φορά. Μετά το Ηνωμένο Βασίλειο, οι χώρες με τα υψηλότερα ποσοστά είναι η Δανία (5,9 %), η Νορβηγία (3,6 %) και η Γερμανία (3,4 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι πολύ χαμηλότερη: 0,6 % κατά μέσο όρο (από 0 έως 1,4 %). Βάσει ερευνών στο γενικό πληθυσμό, υπολογίζεται ότι περίπου 10 εκατομμύρια Ευρωπαίοι έχουν δοκιμάσει την ουσία αυτή και περισσότεροι από 2 εκατομμύρια έκαναν χρήση αμφεταμίνης κατά τους τελευταίους 12 μήνες (114).
Recente enquêtes onder de volwassen bevolking (15-64 jaar) wijzen uit dat het “ooit”-gebruik van amfetamine in Europa uiteenloopt van 0,1 tot 5,9%, met uitzondering van het Verenigd Koninkrijk (Engeland en Wales), waar het percentage 11,2% is. Gemiddeld heeft ongeveer 3,1% van alle Europese volwassenen ten minste één keer in hun leven amfetaminen gebruikt. Het Verenigd Koninkrijk wordt gevolgd door Denemarken (5,9%), Noorwegen (3,6%) en Duitsland (3,4%). Het gebruik in het afgelopen jaar is beduidend lager: gemiddeld 0,6% (0-1,4%). Volgens algemene bevolkingsenquêtes hebben naar schatting bijna 10 miljoen Europeanen deze stof geprobeerd, en hebben ruim 2 miljoen in de laatste 12 maanden amfetamine gebruikt (114).
Podle nedávných průzkumů provedených u dospělé populace (15–64 let) se v Evropě celoživotní prevalence užívání amfetaminů pohybuje od 0,1 do 5,9 %, s výjimkou Spojeného království (Anglie a Wales), kde tato hodnota činí 11,2 %. Nejméně jednou užilo amfetaminy v průměru 3,1 % všech dospělých Evropanů. Po Spojeném království jsou nejvyšší údaje hlášeny z Dánska (5,9 %), Norska (3,6 %) a Německa (3,4 %). Užití v posledním roce je mnohem nižší: v průměru 0,6 % (rozpětí 0–1,4 %). Na základě průzkumů provedených u běžné populace se odhaduje, že tuto látku v životě vyzkoušelo téměř 10 milionů Evropanů a přes 2 miliony užily amfetamin v průběhu předchozích 12 měsíců (114).
Det fremgår af nyere undersøgelser blandt den voksne befolkning (15–64 år), at langtidsprævalensen for amfetaminbrug i Europa varierer fra 0,1 til 5,9 %, undtagen i Det Forenede Kongerige (England og Wales), hvor den når op på 11,2 %. I gennemsnit har ca. 3,1 % af alle voksne europæere brugt amfetaminer mindst én gang. Efter Det Forenede Kongerige er de lande, der har de næsthøjeste tal, Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) og Tyskland (3,4 %). Brug inden for de seneste 12 måneder er meget lavere: 0,6 % i gennemsnit (0–1,4 %). På grundlag af undersøgelser foretaget blandt den almindelige befolkning anslås det, at næsten 10 millioner europæere har prøvet dette stof, og at over 2 millioner har brugt amfetamin inden for de seneste 12 måneder (114).
Viimeaikaisten tutkimusten mukaan amfetamiinia ainakin kerran käyttäneiden aikuisten (15–64-vuotiaat) osuus vaihtelee EU:n jäsenvaltioissa 0,1:sta 5,9  prosenttiin paitsi Yhdistyneessä kuningaskunnassa (Englanti ja Wales), jossa luku on niinkin korkea kuin 11,2 prosenttia. Euroopassa keskimäärin 3,1 prosenttia aikuisista on käyttänyt amfetamiinia ainakin kerran. Yhdistyneen kuningaskunnan jälkeen korkeimmat luvut ilmoitettiin Tanskasta (5,9 %), Norjasta (3,6 %) ja Saksasta (3,4 %). Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on paljon vähemmän: keskimäärin 0,6 prosenttia (vaihteluväli 0–1,4 %). Yleisten väestötutkimusten perusteella on arvioitu, että amfetamiinia on joskus kokellut lähes 10 miljoonaa eurooppalaista, ja yli 2 miljoonaa on käyttänyt sitä viimeksi kuluneiden 12 kuukauden aikana (114).
A felnőtt lakosság (15–64 évesek) körében végzett frissebb felmérések azt mutatták, hogy az amfetaminhasználat életprevalenciája Európában 0,1% és 5,9% között mozog, az Egyesült Királyság (Anglia és Wales) kivételével, ahol eléri a 11,2%-ot. Átlagban nézve az európai felnőttek 3,1%-a használt már legalább egyszer amfetamint. A magas számadatokkal rendelkező országok sorában az Egyesült Királyságot Dánia (5,9%), Norvégia (3,6%) és Németország (3,4%) követi. Az elmúlt évi használat lényegesen alacsonyabb: átlagosan 0,6% (a 0–1,4% közötti tartományban). Az általános lakossági felmérések alapján úgy becsülték, hogy az anyagot közel 10 millió európai próbálta, és az előző 12 hónapban több mint 2 millióan használták114.
Undersøkelser fra den siste tiden blant den voksne befolkningen (15-64 år) viser at livstidsprevalensen for amfetamin i Europa ligger mellom 0,1 og 5,9 %, bortsett fra i Storbritannia (England og Wales), hvor den er oppe i 11,2 %. I gjennomsnitt har 3,1 % av Europas voksne befolkning brukt amfetamin minst én gang. Etter Storbritannia følger Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) og Tyskland (3,4 %). Bruk siste år er mye lavere: 0, 6 % i gjennomsnitt (fra 0 til 1,4 %). På bakgrunn av generelle befolkningsundersøkelser anslås det at nærmere 10 millioner europeere har prøvd dette stoffet, og at over 2 millioner har brukt amfetamin siste 12 måneder (114).
Badania przeprowadzone ostatnio wśród dorosłej populacji (15–64 lata) wskazują, że w Europie odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały amfetaminę, wynosi od 0,1% do 5,9% z wyjątkiem Wielkiej Brytanii (Anglii i Walii), gdzie osiąga wartość 11,2%. Średnio około 3,1% wszystkich dorosłych Europejczyków przynajmniej raz zażywało amfetaminy. Po Wielkiej Brytanii odsetek ten jest najwyższy w Danii (5,9%), Norwegii (3,6%) i w Niemczech (3,4%). Liczba osób, które zażywały narkotyk w ubiegłym roku, była znacznie niższa: średnio 0,6% (w zakresie 0–1,4%). Na podstawie badań ogólnej populacji ocenia się, że prawie 10 milionów Europejczyków próbowało tej substancji, a ponad 2 miliony zażywało amfetaminę w ciągu ostatnich 12 miesięcy (114).
Conform unor sondaje recente realizate la nivelul populaţiei adulte (15–64 de ani), prevalenţa consumului de amfetamine pe parcursul vieţii în Europa variază de la 0,1 % la 5,9 %, cu excepţia Regatului Unit (Anglia şi Ţara Galilor), unde aceasta ajunge la 11,2 %. În medie, aproximativ 3,1 % dintre toţi adulţii europeni au consumat cel puţin o dată amfetamine. Ţările cu cifrele cele mai mari după Regatul Unit în ceea ce priveşte prevalenţa consumului de amfetamine sunt Danemarca (5,9 %), Norvegia (3,6 %) şi Germania (3,4 %). Consumul din ultimul an este mult mai mic: în medie 0,6 % (în intervalul 0–1,4 %). Pe baza unor sondaje realizate la nivelul populaţiei generale, s-a estimat că aproape 10 milioane de europeni au consumat această substanţă şi peste 2 milioane ar fi consumat amfetamină în ultimele 12 luni (114).
Nedávne prieskumy medzi dospelou populáciou (15– 64 rokov) uvádzajú, že prevalencia celoživotného užívania amfetamínu v Európe sa pohybuje od 0,1 % do 5,9 % s výnimkou Spojeného kráľovstva (Anglicka a Walesu), kde dosahuje 11,2 %. V priemere asi 3,1 % všetkých dospelých Európanov okúsilo amfetamíny aspoň raz. Krajinami s najvyššími údajmi po Spojenom kráľovstve sú Dánsko (5,9 %), Nórsko (3,6 %) a Nemecko (3,4 %). Užívanie v minulom roku bolo oveľa nižšie: v priemere 0,6 % (v rozsahu 0 – 1,4 %). Na základe prieskumov medzi všeobecnou populáciou sa odhaduje, že takmer 10 miliónov Európanov okúsilo túto látku a viac ako 2 milióny užívali amfetamín v predchádzajúcich 12 mesiacoch (114).
Najnovejše raziskave med odraslim prebivalstvom (15 do 64 let) kažejo, da je odstotek tistih, ki so že kdaj poskusili amfetamine, v Evropi med 0,1 % do 5,9 %, razen v Združenem kraljestvu (Anglija in Wales), kjer doseže 11,2 %. V povprečju je približno 3,1 % vseh odraslih Evropejcev vsaj enkrat poskusilo amfetamine. Za Združenim kraljestvom so države z naslednjimi najvišjimi odstotki Danska (5,9 %), Norveška (3,6 %) in Nemčija (3,4 %). Odstotek zaužitja v zadnjem letu je veliko nižji: povprečno 0,6 % (giblje se od 0 % do 1,4 %). Na podlagi raziskav med prebivalstvom je bilo ocenjeno, da je skoraj 10 milijonov Evropejcev že poskusilo to snov, več kot dva milijona pa je zaužilo amfetamin v zadnjih 12 mesecih (114).
Enligt nyare undersökningar har mellan 0,1 % och 5,9 % av alla vuxna invånare (15–64 år) i EU:s medlemsstater någon gång testat amfetamin, utom i Storbritannien (England och Wales) där siffran är hela 11,2 %. I medeltal ungefär 3,1 % av alla Europas vuxna har någon gång använt amfetamin. De näst högsta siffrorna efter Storbritannien finns i Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) och Tyskland (3,4 %). När det gäller användning de senaste tolv månaderna är siffran betydligt lägre: 0,6 % i genomsnitt (intervall 0–1,4 %). Baserat på allmänna befolkningsundersökningar har det uppskattats att nästan 10 miljoner européer ha testat denna substans, och drygt 2 miljoner har använt amfetamin under de senaste tolv månaderna (114).
Yetişkin nüfusu (15-64 yaş) içinde yapılan yeni araştırmalar, Avrupa’da amfetaminin yaşam boyu kullanım yaygınlığının, % 11,2’ye ulaştığı Birleşik Krallık (İngiltere ve Galler) dışında, % 0,1’den % 5,9’a kadar değiştiğini rapor etmektedir. Tüm Avrupalı yetişkinlerin ortalama % 3,1’i amfetamini en azından bir kez kullanmıştır. Birleşik Krallık'tan sonra en yüksek rakamlara sahip ülkeler Danimarka (% 5,9), Norveç (% 3,6) ve Almanya’dır (% 3,4). Geçmiş yılda kullanım çok daha düşüktür: ortalama % 0,6 (% 0-1,4 arasında). Genel nüfus araştırmalarına dayanarak, neredeyse 10 milyon Avrupalının bu maddeyi denediği ve 2 milyondan fazlasının önceki 12 ayda amfetamin kullanmış olacağı öngörülmüştür (114).
Pēdējā laikā veiktajās pieaugušo (15–64 gadus veco) iedzīvotāju aptaujās ir noskaidrojies, ka amfetamīna ilgtermiņa lietošanas izplatības līmenis Eiropā svārstās no 0,1 % līdz 5,9 %, izņemot Apvienoto Karalisti (Angliju un Velsu), kur tas sasniedz 11,2 %. Vidēji apmēram 3,1 % no visiem Eiropas pieaugušajiem iedzīvotājiem vismaz vienreiz ir pamēģinājuši amfetamīnus. Augstākais lietošanas līmenis aiz Apvienotās Karalistes ir Dānijā (5,9 %), Norvēģijā (3,6 %) un Vācijā (3,4 %). Pēdējā gada lietošanas līmenis ir daudz zemāks: vidēji 0,6 % (no 0 % līdz 1,4 %). Pamatojoties uz vispārējo iedzīvotāju aptauju rezultātiem, ir aplēsts, ka gandrīz 10 miljoni eiropiešu kādreiz ir pamēģinājuši šo vielu un vairāk nekā 2 miljoni ir lietojuši amfetamīnu pēdējos 12 mēnešos (114).
  2. peatükk: Ülevaade na...  
Viimase kümne aasta jooksul ja veelgi enam viimase viie aasta jooksul on paljud Euroopa riigid pööravad enam tähelepanu ravile, laiendades asendusravi võimalusi ja vähendades piiranguid ravile pääsemiseks.
Over the last decade, but even more so in the last 5 years, many European countries have ‘opened the doors’ of treatment by expanding their provision of substitution treatment and reducing access limitations. Never before have such large numbers of drug users been reached by the system of care. Many but not all require assistance beyond the treatment of their dependency, and many seem to need low-threshold care as well as substantial support for their reintegration.
Au cours de la dernière décennie, mais surtout ces cinq dernières années, un grand nombre de pays européens ont amélioré l'accès aux traitements en étendant l'offre de traitement de substitution et en réduisant les restrictions d'accès. Jamais dans le passé, le système de soins n'avait touché un aussi grand nombre d'usagers de drogue. Beaucoup d'entre eux, mais non leur totalité, ont besoin d'une assistance qui dépasse le cadre du traitement de leur dépendance et beaucoup semblent avoir besoin de programmes de seuil bas et d'une aide importante en vue de leur réinsertion.
Im Laufe der letzten zehn Jahre, verstärkt jedoch in den letzten fünf Jahren, haben viele europäische Länder „die Pforten“ für die Behandlung geöffnet, indem sie ihr Angebot an Substitutionstherapien erweitert und Zugangsbeschränkungen abgebaut haben. Niemals zuvor wurden so viele Drogenkonsumenten vom Betreuungssystem erreicht. Viele, jedoch nicht alle, nehmen neben der Behandlung ihrer Abhängigkeit weitere Unterstützung in Anspruch, und offenbar sind viele auf niedrigschwellige Betreuungsdienste und erhebliche Unterstützung bei ihrer Reintegration angewiesen.
En la última década, e incluso de forma más acusada en el último lustro, numerosos países europeos han «abierto las puertas» en lo que respecta a los tratamientos, de forma que han ampliado la disponibilidad de tratamientos de sustitución y reducido las limitaciones de acceso. El sistema de atención sanitaria no había llegado nunca a un número tan elevado de consumidores de droga. Muchos de estos consumidores, aunque no todos, requieren otro tipo de asistencia, además del tratamiento de su dependencia, y muchos parecen necesitar una asistencia de bajo umbral, así como un importante respaldo para su reinserción.
Nell’ultimo decennio, e in particolare negli ultimi 5 anni, molti paesi europei hanno “aperto le porte” al trattamento, allargando la rosa dei servizi di terapia sostitutiva erogati e riducendo le limitazioni per l’accesso. Mai prima d’ora un numero così elevato di tossicodipendenti ha potuto usufruire di questo sistema di assistenza. Molti, ma non tutti, chiedono un’assistenza che va oltre il trattamento della dipendenza, e molti sembrano aver bisogno di un’assistenza a bassa soglia nonché di un sostegno concreto per il reinserimento.
Ao longo da última década, mas sobretudo nos últimos cinco anos, muitos países europeus “abriram as portas” do tratamento expandindo a sua oferta de tratamentos de substituição e reduzindo as restrições de acesso. Nunca um tão grande número de consumidores de droga fora anteriormente abrangido pelo sistema de assistência. Muitos, mas não todos, necessitam de uma ajuda que ultrapassa o tratamento da sua dependência, e grande parte parece necessitar de cuidados de baixo limiar, bem como de um apoio substancial para se reintegrarem socialmente.
Κατά την τελευταία δεκαετία, αλλά κυρίως κατά τα τελευταία 5 χρόνια, πολλές ευρωπαϊκές χώρες «άνοιξαν τις πόρτες» της θεραπείας επεκτείνοντας την παροχή θεραπείας υποκατάστασης και περιορίζοντας τους περιορισμούς πρόσβασης. Ποτέ στο παρελθόν το σύστημα περίθαλψης δεν είχε καταφέρει να προσεγγίσει τόσο μεγάλο αριθμό χρηστών. Πολλοί, αλλά όχι όλοι, χρειάζονται βοήθεια και μετά την απεξάρτησή τους, και πολλοί φαίνεται να χρειάζονται περίθαλψη άμεσης πρόσβασης καθώς και σημαντική υποστήριξη για την επανένταξή τους.
De afgelopen tien jaar en met name de afgelopen vijf jaar hebben veel Europese landen de “deur opengezet” als het gaat om de behandeling van drugsverslaafden door het aanbod van substitutiebehandelingen uit te breiden en de toegangsbeperkingen terug te dringen. Nooit eerder zijn zoveel drugsgebruikers via de hulpverlening bereikt. Veel - maar niet alle - drugsgebruikers hebben naast de behandeling van hun verslaving ook andere hulp nodig; voor een groot aantal van hen lijkt zowel laagdrempelige zorg als substantiële ondersteuning voor hun reïntegratie vereist.
Během posledního desetiletí, avšak ještě více v posledních pěti letech, mnoho evropských zemí „otevřelo dveře“ léčby tím, že rozšířilo poskytování substituční léčby a uvolnilo omezení přístupu k ní. Nikdy předtím systém péče neobsáhl tak vysoké počty uživatelů drog. Mnozí, i když ne všichni, vyžadují pomoc nad rámec léčby své závislosti, a zdá se, že mnozí potřebují nízkoprahovou péči i zásadní podporu pro svou reintegraci.
I de seneste årti, men også og i endnu højere grad i de seneste 5 år, har mange europæiske lande "åbnet dørene" for behandling ved at udvide mulighederne for substitutionsbehandling og reducere adgangsbegrænsningerne. Aldrig tidligere er behandlingssystemet nået ud til et så stort antal stofbrugere. Mange, men ikke alle, har brug for bistand, der går ud over behandlingen af deres stofafhængighed, og mange synes at have behov for lavtærskeltilbud samt betydelig støtte til reintegration.
Viime vuosikymmenen ja vielä selvemmin viiden viime vuoden aikana monet Euroopan maat ovat siirtyneet ”avoimempaan” hoitopolitiikkaan laajentamalla korvaushoitojen tarjontaa ja poistamalla hoitoonpääsyn rajoituksia. Koskaan aikaisemmin hoitojärjestelmän piirissä ei ole ollut näin suurta määrää huumeidenkäyttäjiä. Monet – mutta eivät kuitenkaan kaikki – asiakkaat tarvitsevat tukea myös riippuvuushoidon ulkopuolella, ja moni näyttää tarvitsevan matalan kynnyksen hoidon lisäksi merkittävästi muuta tukea kuntoutumiseensa.
Az elmúlt évtized során, de még inkább az utóbbi öt évben sok európai ország „megnyitotta a kezelés felé vezető ajtót” azáltal, hogy bővítette a helyettesítő kezelések körét és a kezeléseket hozzáférhetőbbé tette. Sokan – bár nem mindenki – a függőség kezelésén túl is segítségre szorulnak, és láthatólag sokaknak van szükségük alacsony küszöbű ellátásra, illetve komoly támogatásra a visszailleszkedéshez.
I løpet av det siste tiåret, og spesielt i de siste fem årene, har mange europeiske land ”åpnet dørene” til behandling ved å utvide tilbudet om substitusjonsbehandling og senke terskelen for inntak. Aldri før har rusmiddelomsorgen nådd ut til så mange narkotikabrukere. Mange, men ikke alle, trenger mer hjelp enn bare behandling av avhengigheten, og mange synes å trenge lavterskelstjenester så vel som omfattende støtte til reintegrasjon.
W ostatniej dekadzie, a w jeszcze większym stopniu w ciągu ostatnich pięciu lat, wiele krajów europejskich „otworzyło drogę” do leczenia, rozszerzając zakres leczenia zastępczego i zmniejszając ograniczenia dostępu. Nigdy dotychczas system opieki nie obejmował tak dużej liczby osób zażywających narkotyki. Wiele z tych osób, choć nie wszystkie, wymaga pomocy poza leczeniem uzależnienia, wiele z nich wydaje się wymagać opieki niskoprogowej, jak również znacznego wsparcia w procesie integracji.
În ultimul deceniu, dar mai ales în ultimii 5 ani, multe ţări europene au „deschis uşile” în ceea ce priveşte tratamentul, extinzând serviciile de terapie de substituţie şi reducând limitarea accesului. Un număr mai mare ca oricând de consumatori de droguri au intrat în sistemul de îngrijire. Numeroşi consumatori, deşi nu toţi, au nevoie de asistenţă dincolo de tratamentul dependenţei, iar mulţi dintre aceştia par să aibă nevoie de îngrijire uşor accesibilă, precum şi de sprijin substanţial în vederea reintegrării lor.
Počas uplynulého desaťročia, a ešte viac počas posledných 5 rokov, mnoho európskych krajín „otvorilo dvere“ liečeniu rozšírením poskytovania substitučnej liečby a znížením obmedzení prístupu. Nikdy predtým systém starostlivosti nedosiahol taký veľký počet užívateľov drog. Mnohí z nich, nie však všetci, si vyžadujú pomoc presahujúcu liečenie ich závislosti a zdá sa, že mnohí potrebujú nízkoprahovú starostlivosť ako aj veľkú podporu pre ich reintegráciu.
V zadnjem desetletju, še bolj pa v zadnjih petih letih, je veliko evropskih držav "odprlo vrata" zdravljenju z razširitvijo svojega obsega zdravljenja z nadomestno snovjo in zmanjšanjem omejitev glede njegove dostopnosti. Še nikoli prej ni bilo tako veliko uživalcev drog vključenih v sistem varstva. Mnogi, vendar ne vsi, potrebujejo pomoč, ki presega samo zdravljenje njihove odvisnosti, za mnoge pa se zdi, da za svojo reintegracijo potrebujejo skrb iz nizkopražnih programov in znatno podporo.
Under det senaste decenniet, och i ännu högre grad under de senaste fem åren, har många europeiska länder öppnat dörrarna för behandling genom att utvidga tillhandhållandet av substitutionsbehandling och sänka kraven för tillträde till dessa behandlingar. Aldrig förr har vårdsystemen nått ut till så många narkotikamissbrukare. Många men inte alla behöver stöd utöver behandling av sitt beroende, och många förefaller att behöva både lågtröskelvård och betydande stöd för att kunna återanpassas i samhället.
Son on yılda, daha da fazla olarak da son 5 yılda, pek çok Avrupa ülkesi, ikame tedavisi hizmetlerini yaygınlaştırarak ve erişim sınırlamalarını azaltarak tedavinin ‘kapılarını açmıştır’. Bakım sistemi ilk kez olarak bu kadar büyük sayılarda uyuşturucu kullanıcısına ulaşmıştır. Hepsi olmamakla beraber çoğu, bağımlılıklarının tedavisinden öte destek verilmesini gerektirmekteyken yine pek çoğunun yeniden entegrasyonları için önemli bir desteğin yanı sıra düşük eşikli bakıma ihtiyacı olduğu görülmektedir.
Pēdējā desmitgadē, bet jo īpaši pēdējos 5 gados daudzas Eiropas valstis ir ,,atvērušas terapijas durvis”, paplašinot aizvietotājterapijas piemērošanu un samazinot piekļuves ierobežojumus. Nekad agrāk aprūpes sistēma nav aptvērusi tik lielu narkotiku lietotāju skaitu. Lai gan ne vienmēr, tomēr bieži šiem cilvēkiem ir ne vien jāpalīdz pārvarēt narkotiku atkarību, bet jāsniedz arī plašāks atbalsts, turklāt šķiet, ka daudziem ir vajadzīga t.s. ,,zemā sliekšņa” aprūpe, kā arī ievērojams reintegrācijas atbalsts.
  4. peatükk: Amfetamiini...  
a riiklikus uuringus teatas 4,6% täiskasvanutest (12aastased ja vanemad) elu jooksul ecstasy tarbimisest ja 0,8% teatas viimase aasta jooksul tarbimisest (võrdluseks, vastavad näitajad ELis on 2,6% ja 0,9%).
For comparison, in the 2004 United States national survey on drug use and health, 4.6 % of adults (defined as 12 years and older) reported lifetime experience with ecstasy and 0.8 % reported last year use (for comparison, the corresponding figures for the EU are 2.6 % and 0.9 %). Among young adults aged 16–34 years, lifetime experience was 11.3 %, and last year use 2.2 % (5.2 % and 1.9 % respectively in Europe) (119).
À titre de comparaison, l'enquête nationale américaine de 2004 sur l'usage de drogue et la santé indique que 4,6 % des adultes (définis comme des personnes âgées de 12 ans et plus) ont déclaré avoir pris de l'ecstasy dans leur vie et 0,8 % déclaraient en avoir consommé au cours des douze derniers mois (les chiffres correspondants pour l'UE sont de 2,6 % et 0,9 %). Chez les jeunes adultes âgés de 16 à 34 ans, l'expérience au cours de la vie était de 11,3 % et de 2,2 % pour l'usage au cours des douze derniers mois (contre 5,2 % et 1,9 %, respectivement, en Europe) (119).
Im Vergleich dazu gaben in der National Survey on Drug Use and Health [Nationale Erhebung über Drogenmissbrauch und Gesundheit] der Vereinigten Staaten für das Jahr 2004 4,6 % der Erwachsenen (12 Jahre und älter) an, mindestens einmal in ihrem Leben Ecstasy konsumiert zu haben, während die 12-Monats-Prävalenzrate 0,8 % betrug (die entsprechenden Zahlen für die EU lauten 2,6 % bzw. 0,9 %). Bei jungen Erwachsenen zwischen 16 und 34 Jahren lag die Lebenszeiterfahrung bei 11,3 % und die 12-Monats-Prävalenz bei 2,2 % (auf europäischer Ebene 5,2 % bzw. 1,9 %) (119).
A modo de comparación, cabe señalar que, en la encuesta nacional sobre consumo de drogas y salud realizada en los Estados Unidos en 2004, el 4,6 % de los adultos encuestados (a partir de 12 años) afirma haber consumido éxtasis a lo largo de la vida, y un 0,8 % declara haber consumido esta sustancia en los últimos 12 meses (las cifras correspondientes a la UE son 2,6 % y 0,9 %, respectivamente). Entre los adultos jóvenes de 16 a 34 años, la tasa de consumo a lo largo de la vida fue del 11,3 %, mientras que el consumo en el último año alcanzó una tasa del 2,2 % (5,2 % y 1,9 %, respectivamente, en Europa) (119).
Per fare un confronto con gli Stati Uniti, l’indagine nazionale realizzata negli USA nel 2004 sul rapporto tra consumo di droga e salute, il 4,6% degli adulti (definiti come soggetti di almeno 12 anni di età) ammette di fare un uso una tantum di ecstasy e lo 0,8% dichiara di averne fatto uso nell’ultimo anno (i dati corrispondenti per l’Unione europea sono, rispettivamente, il 2,6% e lo 0,9%). Tra i giovani adulti di 16–34 anni, l’esperienza una tantum è dell’11,3% e il consumo nell’ultimo anno del 2,2% (5,2% e 1,9% rispettivamente in Europa) (119).
Como elemento de comparação, no inquérito nacional sobre o consumo de droga a saúde realizado em 2004 nos Estados Unidos, 4,6% dos adultos (pessoas a partir dos 12 anos) comunicaram ter experimentado ecstasy ao longo da vida e 0,8% tê-lo consumido no último ano (comparativamente, os valores correspondentes para a UE são de 2,6% e 0,9%). Entre os jovens adultos de idades compreendidas entre 16 e 34 anos, a experiência ao longo da vida era de 11,3%, e o consumo no último ano de 2,2% (5,2% e 1,9%, respectivamente, na Europa) (119).
Συγκριτικά, σύμφωνα με την εθνική έρευνα των Ηνωμένων Πολιτειών σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών και την υγεία για το 2004, 4,6 % των ενηλίκων (οι οποίοι ορίζονται ως άτομα ηλικίας 12 ετών και άνω) αναφέρουν δοκιμή έκστασης τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή και 0,8 % αναφέρει χρήση κατά το τελευταίο έτος (συγκριτικά, τα αντίστοιχα ποσοστά για την ΕΕ είναι 2,6 % και 0,9 %). Στους νεαρούς ενηλίκους ηλικίας 16–34 ετών, η δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή ήταν 11,3 %, και η χρήση κατά το τελευταίο έτος 2,2 % (5,2 % και 1,9 % αντίστοιχα στην Ευρώπη) (119).
Ter vergelijking: in de Amerikaanse enquête over drugsgebruik en gezondheid 2004 wordt gemeld dat 4,6% van de volwassenen (gedefinieerd als 12 jaar en ouder) minstens één keer ecstasy heeft gebruikt, terwijl 0,8% aangeeft deze drug de afgelopen 12 maanden te hebben gebruikt (ter vergelijking: voor de EU zijn deze percentages respectievelijk 2,6% en 0,9%). Onder jongvolwassenen (15-34 jaar) ligt het “ooit”-gebruik op 11,3% en het gebruik in de laatste 12 maanden op 2,2% (respectievelijk 5,2% en 1,9% in Europa) (119).
Pro srovnání v národním průzkumu o užívání drog a zdraví ve Spojených státech v roce 2004 uvádělo 4,6 % dospělých (ti byli definováni jako osoby ve věku od 12 let) celoživotní zkušenost s extází a 0,8 % uvedlo užití za poslední rok (pro srovnání činí příslušné údaje v EU 2,6 % a 0,9 %). Mezi mladými dospělými ve věku 16–34 let byla celoživotní zkušenost 11,3 % a prevalence užívání během uplynulého roku 2,2 % (v Evropě 5,2 % a 1,9 %) (119).
Dette skal sammenholdes med resultaterne af den amerikanske undersøgelse om narkotikabrug og sundhed fra 2004, hvoraf det fremgår, at langtidserfaringen med ecstasy blandt voksne (defineret som 12 år og derover) var på 4,6 % og brug inden for de seneste 12 måneder 0,8 % (i sammenligning hermed er de tilsvarende tal for EU 2,6 og 0,9 %). Blandt unge voksne i alderen 16–34 år lå langtidserfaringen på 11,3 % og brug inden for de seneste 12 måneder på 2,2 % (henholdsvis 5,2 og 1,9 % i Europa) (119).
Vertailun vuoksi kerrottakoon, että huumeidenkäytöstä ja terveydestä Yhdysvalloissa vuonna 2004 tehdyssä kansallisessa kyselyssä 4,6 prosenttia aikuisista (12 vuotta täyttäneistä) ilmoitti käyttäneensä ekstaasia ainakin kerran ja 0,8 prosenttia ilmoitti käyttäneensä sitä viimeksi kuluneen vuoden aikana (EU:ssa vastaavat osuudet olivat 2,6 ja 0,9 %). Nuorten aikuisten (16–34-vuotiaiden) ryhmässä ekstaasia ainakin kerran käyttäneitä oli 11,3 prosenttia ja viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä 2,2 prosenttia (Euroopassa 5,2 ja 1,9 %) (119).
Összehasonlításképpen: az Egyesült Államok 2004-es országos kábítószer-használati és az egészségügyi felmérése szerint a felnőttek (definíció szerint a 12 évesnél idősebbek) 4,6%-a nyilatkozott úgy, hogy élete során már próbálta az extasyt, és 0,8%-uk számolt be előző évi használatról (összehasonlításul az ennek megfelelő értékek az EU-ban: 2,6% és 0,9%). A 16–34 éves fiatal felnőttek körében az életprevalencia 11,3% volt, az elmúlt évi használat pedig 2,2% (Európában 5,2%, illetve 1,9%)119.
Til sammenligning viste den nasjonale undersøkelsen om narkotikabruk og helse i USA i 2004 at 4,6 % av alle voksne (12 år og eldre) hadde livstidserfaring med ecstasy. 0,8 % rapporterte om bruk siste år (de tilsvarende tallene for EU var 2,6 % og 0,9 %). Blant unge voksne i aldersgruppen 16-34 lå livstidserfaringen på 11,3 % og bruk siste år på 2,2 % (henholdsvis 5,2 % og 1,9 % i Europa) (119).
Dla porównania w krajowym badaniu dotyczącym zażywania narkotyków i stanu zdrowia, przeprowadzonym w Stanach Zjednoczonych w 2004 r. 4,6% osób dorosłych (określonych jako osoby w wieku 12 lat i starsze) zgłosiło, że przynajmniej raz w życiu zażywało ekstazy, a 0,8% zgłosiło, że zażywało je w ostatnim roku (dla porównania odpowiednie wskaźniki dla UE wynoszą 2,6% i 0,9%). Wśród młodych osób dorosłych w wieku 16–34 lata odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały ekstazy, wynosił 11,3%, a tych, które zażywały je przynajmniej raz w ciągu ostatniego roku — 2,2% (w Europie odpowiednio 5,2% i 1,9%) (119).
Pentru comparaţie, în sondajul naţional privind consumul de droguri şi sănătatea din Statele Unite, 4,6 % din adulţi (definiţi ca persoane de minimum 12 ani inclusiv) au raportat o experimentare a consumului de ecstasy pe parcursul vieţii şi 0,8 % au raportat că au consumat această substanţă în ultimul an (pentru comparaţie, cifrele corespunzătoare pentru Uniunea Europeană sunt de 2,6 % şi 0,9 %). În rândul adulţilor tineri cu vârste între 16 şi 34 de ani, experimentarea consumului pe parcursul vieţii a fost de 11,3 %, şi consumul în cursul ultimului an de 2,2 % (5,2 % şi 1,9 %, respectiv, în Europa) (119).
Pre porovnanie, v roku 2004 v celoštátnom prieskume v Spojených štátoch o užívaní drog a zdraví 4,6 % dospelých (definovaných ako 12-roční a starší) uvádzalo celoživotnú skúsenosť s extázou a 0,8 % uvádzalo užívanie v poslednom roku (pre porovnanie, zodpovedajúce údaje pre EÚ sú 2,6 % a 0,9 %). Medzi mladými dospelými vo veku 16 – 34 rokov bola celoživotná skúsenosť 11,3 % a užívanie v poslednom roku 2,2 % (5,2 % a 1,9 % v Európe) (119).
Za primerjavo: leta 2004 je v nacionalni raziskavi Združenih držav o uživanju drog in zdravju 4,6 % odraslih (v starosti 12 let ali več) izjavilo, da so že poskusili ekstazi, 0,8 % pa jih je izjavilo, da so ga zaužili v zadnjem letu (za primerjavo, ustrezni podatki za EU so 2,6 % in 0,9 %). Med mlajšimi odraslimi v starosti od 16 do 34 let znaša delež tistih, ki so ga že poskusili, 11,3 %, in delež tistih, ki so ga zaužili v zadnjem letu 2,2 % (v Evropi 5,2 % oziroma 1,9 %) (119).
Som jämförelse kan nämnas att i USA:s nationella undersökning av narkotikaanvändning och hälsa, uppgav 4,6 % av vuxna (definierade som 12 år och äldre) att de någon gång hade testat ecstasy och 0,8 % rapporterade att de hade använt drogen under de senaste tolv månaderna (som jämförelse var motsvarande siffror för EU 2,6 % och 0,9 %). Bland unga vuxna i åldrarna 16-34 år var livstidsprevalensen 11,3 % och användning under de senaste tolv månaderna 2,2 % (siffrorna för Europa var 5,2 % respektive 1,9 %) (119).
Karşılaştırma için, uyuşturucu kullanımı ve sağlık hakkındaki 2004 Amerika Birleşik Devletleri ulusal anketinde (12 yaş ve üzeri olarak tanımlanan) yetişkinlerin % 4,6’sı ecstasy’e ilişkin olarak yaşam boyu deneyimi ve % 0,8’i de geçmiş yılda kullanım rapor etmiştir (karşılaştırma için, AB için ilgili rakamlar % 2,6 ile % 0,9’dur). 16-34 yaş arası genç yetişkinler arasında yaşam boyu deneyimi % 11,3 ve geçmiş yılda kullanım da % 2,2’ydi (Avrupa’da sırasıyla % 5,2 ile % 1,9) (119).
Salīdzinājumam: ASV 2004. gada valsts pētījumā par narkotiku lietošanu un veselību 4,6 % pieaugušo (t.i., 12 gadus veco un vecāko iedzīvotāju) atzīst ekstazī ilgtermiņa lietošanas pieredzi, bet 0,8 % atzīst, ka ir lietojuši ekstazī pēdējā gadā (attiecīgie ES rādītāji ir 2,6 % un 0,9 %). Gados jaunu, t.i., 16–34 gadus vecu pieaugušo vidū ilgtermiņa pieredzes rādītājs ir 11,3 %, bet pēdējā gada lietošanas rādītājs ir 2,2 % (Eiropā attiecīgi 5,2 % un 1,9 %) (119).
Arrow 1 2 3 4 5 Arrow