paita – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 13 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu  Page 5
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Ciupercile halucinogene: un studiu de caz privind o nouă tendinţă
Hallucinogenic mushrooms: an emerging trend case study
Champignons hallucinogènes: étude de cas d'une nouvelle tendance
Halluzinogene Pilze: Fallstudie über eine sich abzeichnende Tendenz
Hongos alucinógenos: estudio de casos de una tendencia emergente
Funghi allucinogeni: caso studio su una tendenza emergente
Cogumelos alucinogénios: estudo de caso de uma tendência emergente
Παραισθησιογόνα μανιτάρια: μελέτη περίπτωσης μιας νέας τάσης
Hallucinogene paddestoelen: casestudy van een opkomende trend
Halucinogenní houby: případová studie nastupujícího trendu
Hallucinogene svampe: casestudie af en ny tendens
Hallutsinogeensed seened: esilekerkiva suundumuse uuring
Hallusinogeeniset sienet: tapaustutkimus uudesta suuntauksesta
Hallucinogén gombák: esettanulmány az újonnan megjelenő tendenciáról
Hallusinogene sopper: case-studie av en ny trend
Grzyby halucynogenne: studium przypadku nowej tendencji
Halucinogénne huby: prípadová štúdia objavujúceho sa trendu
Halucinogene gobe: študija primera pojavljajočega se trenda
Hallucinogena svampar: fallstudie av en framväxande trend
Halüsinojenik mantarlar: ortaya çıkmakta olan bir eğilimin vaka analizi
Halucinogēnās sēnes: topošas tendences socioloģiska izpēte
  Comentariu ‘“ problema ...  
În afară de aceasta, acolo unde lipsesc datele pentru anul 2004 (în 11 cazuri) au fost utilizate preţurile din 2003; pentru datele lipsă din 1999 (1 caz) – preţurile din 2000; datele lipsă pentru alţi ani (12 cazuri) au fost extrapolate din datele pentru anii adiacenţi.
Additionally, where 2004 data are missing (11 cases) 2003 prices are used; for missing 1999 data (1 case) 2000 prices are used; data missing for other years (12 cases) have been interpolated from adjacent years.
En outre, lorsque les données ne sont pas disponibles pour 2004 (11 cas), les prix de 2003 ont été utilisés; pour les données non disponibles pour 1999 (1 cas), ce sont ceux de 2000 qui ont été utilisés; les données manquantes pour les autres années (12 cas) ont été interpolées à partir des années adjacentes.
Außerdem wurden bei fehlenden Daten für 2004 (11 Fälle) die Preise von 2003 verwendet; bei fehlenden Daten für 1999 (ein Fall) die Preise von 2000. Fehlten Daten für andere Jahre (12 Fälle), wurden sie aus den benachbarten Jahren interpoliert.
Además, en los casos en los que faltan los datos de 2004 (11 casos) se utilizan los precios de 2003; en los casos en los que faltan datos de 1999 (1 caso) se utilizan los precios de 2000; los datos que faltan para otros años (12 países) se han interpolado a partir de los años anterior y posterior.
Inoltre, se mancavano i dati per il 2004 (in 11 casi) sono stati utilizzati i prezzi del 2003; in assenza di dati per il 1999 (1 caso) sono stati invece utilizzati i prezzi del 2000; i dati mancanti in altri anni (12 casi) sono stati interpolati dagli anni vicini.
Além disso, quando faltam dados relativos a 2004 (11 casos), utilizam-se os preços de 2003; para os dados de 1999 em falta (1 caso) foram utilizados os preços de 2000; os dados em falta relativamente a outros anos (12 casos) foram interpolados a partir dos anos adjacentes.
Επιπλέον, στις περιπτώσεις όπου δεν υπάρχουν στοιχεία για το 2004 (11 περιπτώσεις) χρησιμοποιήθηκαν τα στοιχεία του 2003· όπου δεν υπάρχουν στοιχεία για το 1999 (1 περίπτωση) χρησιμοποιήθηκαν οι τιμές του 2000· στη θέση ελλιπών στοιχείων άλλων ετών (12 περιπτώσεις) χρησιμοποιήθηκαν στοιχεία επόμενων ή προηγούμενων ετών.
Verder zijn daar waar gegevens over 2004 ontbreken (11 gevallen) de prijzen van 2003 gebruikt: waar gegevens over 1999 ontbraken (1 geval), zijn de prijzen van 2000 gebruikt; gegevens die over de andere jaren ontbraken (12 gevallen) zijn geïnterpoleerd aan de hand van voorafgaande of navolgende jaren.
Dále jsou v případech, kdy scházejí údaje za rok 2004 (11 případů), použity ceny z roku 2003; v případě chybějících dat za rok 1999 (1 případ) jsou použity ceny z roku 2000; údaje chybějící za ostatní roky (12 případů) byly získány interpolací dat z nejbližších let.
Endvidere anvendes i de tilfælde, hvor der mangler data for 2004 (11 tilfælde), 2003-priser; for manglende data for 1999 (1 tilfælde) anvendes 2000-priser, og data, der mangler for andre år (12 tilfælde), er blevet interpoleret fra år, der følger umiddelbart før eller efter det pågældende år.
Lisaks kasutati 2004. aasta andmete puudumisel 2003. aasta andmeid (11 korral); 1999. aasta andmete puudumisel 2000. aasta hindu (1 juhul) ning vahepealsete aastate andmete puudumisel eelnevate või järgnevate aastate andmeid (12 juhul).
Vuoden 2004 tietojen puuttuessa (11 tapausta) on käytetty vuoden 2003 hintoja; vuoden 1999 tietojen puuttuessa (1 tapaus) on käytetty vuoden 2000 hintoja; muiden vuosien puuttuvat tiedot (12 tapausta) on interpoloitu viereisten vuosien tiedoista.
Ezen túlmenően, a hiányzó 2004-es adatok esetén (11 eset) a 2003-as árakkal számoltak; a hiányzó 1999-es adatok esetén (1 eset) a 2000-es árakat vették figyelembe; és a többi évből hiányzó adatokat (12 eset) a közeli évek adataiból interpolálták.
Der data for 2004 manglet, er 2003-priser lagt til grunn (11 tilfeller), der data for 1999 manglet, er 2000-priser brukt (1 tilfelle), og der data for andre år manglet, er data interpolert fra året før og etter (12 tilfeller).
Ponadto, przy braku danych z 2004 r. (11 przypadków) wykorzystane zostały ceny z 2003 r., brakujące dane z 1999 r. (1 przypadek) zastąpiono cenami z 2000 r., zaś brakujące informacje za pozostałe lata (12 przypadków) interpolowano na podstawie danych z lat kolejnych lub poprzednich.
Okrem toho tam, kde chýbajú údaje za rok 2004 (11 prípadov), sa použili ceny za rok 2003; namiesto chýbajúcich údajov za rok 1999 (1 prípad) sa použili ceny za rok 2000; údaje chýbajúce pre iné roky (12 prípadov) boli interpolované zo susedných rokov.
Kjer ni na voljo podatkov za leto 2004 (11 primerov), so bili uporabljeni podatki za leto 2003, za manjkajoče podatke za leto 1999 (en primer) so bile uporabljene cene za leto 2000, namesto manjkajočih podatkov za druga leta (12 primerov) so bili vstavljeni podatki iz sosednjih let.
I de fall uppgifter för 2004 saknas (11 fall) har priserna för 2003 använts, och när uppgifter för 1999 saknas (1 fall) har priser från 2000 använts. Uppgifter som saknas för andra år (12 fall) har interpolerats från intilliggande år.
Bunun yanı sıra, 2004 verilerinin eksik olduğu durumda (11 vaka) 2003 fiyatları kullanılmıştır; eksik 1999 verileri (1 vaka) yerine 2000 fiyatları kullanılmıştır; diğer yıllar için eksik olan veriler (12 vaka) bir önceki veya bir sonraki yıllardan eklenmiştir.
Turklāt trūkstošo 2004. gada datu vietā (11 gadījumos) ir izmantotas 2003. gada cenas; trūkstošo 1999. gada datu vietā (1 gadījumā) ir izmantotas 2000. gada cenas; pārējo gadu trūkstošie dati (12 gadījumos) ir interpolēti no blakus gadu datiem.
  Capitolul 6: Consumul d...  
(183) În Cipru, s-a raportat consumul de metadonă în tratamentul de dezintoxicare din 2004 şi a fost anunţat începutul unui proiect pilot privind tratamentul de menţinere pe metadonă, însă nu s‑a raportat nici un caz sub tratament.
(183) In Cyprus, the use of methadone in detoxification treatment is reported since 2004 and the beginning of a methadone maintenance treatment pilot project has been announced, but no cases in treatment have been reported. In Turkey, methadone is officially registered for the treatment of opioid dependency, but no treatment cases have been reported.
(183) À Chypre, l’utilisation de méthadone dans les cures de désintoxication est signalée depuis 2004 et le lancement d’un projet pilote de traitement d’entretien à la méthadone a été annoncé, mais aucun cas de traitement n’a été rapporté. En Turquie, la méthadone est officiellement enregistrée pour le traitement de la dépendance aux opiacés, mais aucun cas de traitement de ce type n’a été signalé.
(183) Aus Zypern wird seit 2004 über den Einsatz von Methadon in der Entgiftungstherapie berichtet. Ferner wurde die Einleitung eines Pilotprojekts zur methadongestützen Erhaltungstherapie angekündigt, wobei jedoch bisher noch nicht über behandelte Fälle berichtet wurde. In der Türkei ist Methadon offiziell für die Behandlung von Opioidabhängigkeit registriert, jedoch wurden noch keine Behandlungen gemeldet.
(183) Chipre informa sobre el uso de la metadona en los tratamientos de desintoxicación desde el año 2004. Además, se ha anunciado el inicio de un proyecto piloto de tratamiento de mantenimiento con metadona, aunque no se ha incluido ningún caso de tratamiento en los informes. En Turquía, la metadona está oficialmente registrada para el tratamiento de dependencias de opiáceos, pero no se ha informado sobre ningún caso de tratamiento.
(183) A Cipro l’uso del metadone nel trattamento di disintossicazione è riferito dal 2004; è stato inoltre annunciato l’avvio di un progetto pilota per il trattamento di mantenimento con metadone. Per il momento tuttavia non sono stati segnalati casi di pazienti in trattamento. In Turchia il metadone è ufficialmente registrato per il trattamento della dipendenza da oppiacei, benché non siano stati segnalati finora casi di pazienti in trattamento.
(183) Em Chipre, a utilização da metadona no tratamento de desintoxicação é mencionada desde 2004 e foi anunciado o lançamento de um projecto-piloto de tratamento de manutenção com metadona, mas não foram comunicados casos em tratamento. Na Turquia, a metadona está oficialmente registada para o tratamento da dependência dos opiáceos, mas não foram comunicados quaisquer casos de tratamento.
(183) Στην Κύπρο η χρήση μεθαδόνης στη θεραπεία αποτοξίνωσης αναφέρεται από το 2004 και έχει ανακοινωθεί η έναρξη πιλοτικού σχεδίου θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία. Στην Τουρκία, η μεθαδόνη επισήμως χορηγείται για τη θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία.
(183)  Cyprus rapporteert sinds 2004 over het gebruik van methadon bij detoxificatiebehandelingen en heeft het begin van een proef met onderhoudsbehandelingen met methadon bekendgemaakt, maar meldt geen gevallen van behandeling. In Turkije is methadon officieel geregistreerd voor de behandeling van opioïdenverslaving, maar zijn geen gevallen van behandeling gemeld.
(183) Kypr uvádí použití metadonu při detoxifikační léčbě od roku 2004 a oznámil zahájení pilotního projektu udržovací léčby metadonem, žádné případy léčených klientů však hlášeny nebyly. V Turecku je metadon oficiálně registrován pro léčbu závislosti na opiátech, žádné případy léčených pacientů však hlášeny nebyly.
(183) I Cypern er brugen af metadon til afgiftningsbehandling indberettet siden 2004, og det er meddelt, at der vil blive påbegyndt et pilotprojekt vedrørende metadonvedligeholdelsesbehandling, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde. I Tyrkiet er metadon officielt registreret til behandling af opioidafhængighed, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde.
(183) Küprosel kasutatakse metadooni detoksifitseerimisravis alates 2004. a ning teatatud on metadooni asendusravi pilootprojekti alustamisest, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud. Türgis on metadoon ametlikult registreeritud kasutamiseks opioidisõltuvuse ravis, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud.
(183) Kypros on ilmoittanut aloittaneensa vuonna 2004 metadonin käytön vieroitushoidossa ja käynnistäneensä metadonikorvaushoidon pilottihankkeen, mutta se ei ole raportoinut yhtään hoitotapausta. Turkissa metadoni on rekisteröity virallisesti opioidiriippuvuuden hoitoon, mutta yhtään hoitotapausta ei ole raportoitu.
(183) pruson 2004 óta számolnak be a metadon detoxikáló kezelésben való használatáról, és egy kísérleti metadon fenntartó kezelési projekt megkezdését is bejelentették, de eddig kezelt esetekről nem érkezett hír. Törökországban a metadont hivatalosan bejegyezték az opiátfüggőség kezelésére, de kezelt esetekről nem számoltak be.
(183)  På Kypros er metadon i avrusningsbehandling rapportert siden 2004, og oppstart av et pilotprosjekt innen metadonbehandling er annonsert, men ingen behandlingstilfeller er rapportert. I Tyrkia er metadon offisielt registrert som behandling for opioidavhengighet, men ingen behandlingstilfeller er rapportert.
(183) Cypr zgłosił stosowanie metadonu w leczeniu odtruwającym od 2004 r., kiedy rozpoczęto projekt pilotażowy leczenia zachowawczego metadonem, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii. W Turcji metadon jest oficjalnie zarejestrowany do leczenia uzależnień od opiatów, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii.
(183) Na Cypre sa užívanie metadónu v detoxikačnej liečbe uvádza od roku 2004 a oznámil sa začiatok úvodného projektu udržiavacej liečby metadónom, ale neuvádzali sa žiadne prípady liečby. V Turecku je metadón oficiálne zaregistrovaný pre liečbu závislosti od opiátov, ale neboli uvádzané žiadne prípady liečby.
(183) Na Cipru od leta 2004 poročajo o uporabi metadona pri zdravljenju z detoksifikacijo in o začetku pilotnega projekta na področju metadonskega vzdrževalnega zdravljenja; vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja. V Turčiji je metadon uradno registriran za zdravljenje odvisnosti od opiatov, vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja.
(183) I Cypern rapporteras metadon användas i avgiftningsbehandling sedan 2004 och ett pilotprojekt för underhållsbehandling med metadon ska inledas, men inga fall under behandling har ännu redovisats. I Turkiet är metadon officiellt registrerat för behandling av opiatberoende, men inga behandlade fall har rapporterats.
(183)  Kıbrıs’ta, detoksifikasyon tedavisinde metadon kullanımı 2004’ten beri rapor edilmekte olup bir metadon idame tedavisi pilot projesi duyurulmuştur ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir. Türkiye’de, metadon, opioid bağımlılığı tedavisi için resmen tescillidir ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir.
(183) Kipra informē par metadona izmantošanu detoksikācijā kopš 2004.gada un ir paziņojusi par metadona aizvietotājterapijas eksperimentāla projekta sākumu, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav. Turcijā metadons ir oficiāli reģistrēts kā opioīdu atkarības ārstēšanas līdzeklis, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav.
  Capitolul 6: Consumul d...  
(183) În Cipru, s-a raportat consumul de metadonă în tratamentul de dezintoxicare din 2004 şi a fost anunţat începutul unui proiect pilot privind tratamentul de menţinere pe metadonă, însă nu s‑a raportat nici un caz sub tratament.
(183) In Cyprus, the use of methadone in detoxification treatment is reported since 2004 and the beginning of a methadone maintenance treatment pilot project has been announced, but no cases in treatment have been reported. In Turkey, methadone is officially registered for the treatment of opioid dependency, but no treatment cases have been reported.
(183) À Chypre, l’utilisation de méthadone dans les cures de désintoxication est signalée depuis 2004 et le lancement d’un projet pilote de traitement d’entretien à la méthadone a été annoncé, mais aucun cas de traitement n’a été rapporté. En Turquie, la méthadone est officiellement enregistrée pour le traitement de la dépendance aux opiacés, mais aucun cas de traitement de ce type n’a été signalé.
(183) Aus Zypern wird seit 2004 über den Einsatz von Methadon in der Entgiftungstherapie berichtet. Ferner wurde die Einleitung eines Pilotprojekts zur methadongestützen Erhaltungstherapie angekündigt, wobei jedoch bisher noch nicht über behandelte Fälle berichtet wurde. In der Türkei ist Methadon offiziell für die Behandlung von Opioidabhängigkeit registriert, jedoch wurden noch keine Behandlungen gemeldet.
(183) Chipre informa sobre el uso de la metadona en los tratamientos de desintoxicación desde el año 2004. Además, se ha anunciado el inicio de un proyecto piloto de tratamiento de mantenimiento con metadona, aunque no se ha incluido ningún caso de tratamiento en los informes. En Turquía, la metadona está oficialmente registrada para el tratamiento de dependencias de opiáceos, pero no se ha informado sobre ningún caso de tratamiento.
(183) A Cipro l’uso del metadone nel trattamento di disintossicazione è riferito dal 2004; è stato inoltre annunciato l’avvio di un progetto pilota per il trattamento di mantenimento con metadone. Per il momento tuttavia non sono stati segnalati casi di pazienti in trattamento. In Turchia il metadone è ufficialmente registrato per il trattamento della dipendenza da oppiacei, benché non siano stati segnalati finora casi di pazienti in trattamento.
(183) Em Chipre, a utilização da metadona no tratamento de desintoxicação é mencionada desde 2004 e foi anunciado o lançamento de um projecto-piloto de tratamento de manutenção com metadona, mas não foram comunicados casos em tratamento. Na Turquia, a metadona está oficialmente registada para o tratamento da dependência dos opiáceos, mas não foram comunicados quaisquer casos de tratamento.
(183) Στην Κύπρο η χρήση μεθαδόνης στη θεραπεία αποτοξίνωσης αναφέρεται από το 2004 και έχει ανακοινωθεί η έναρξη πιλοτικού σχεδίου θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία. Στην Τουρκία, η μεθαδόνη επισήμως χορηγείται για τη θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία.
(183)  Cyprus rapporteert sinds 2004 over het gebruik van methadon bij detoxificatiebehandelingen en heeft het begin van een proef met onderhoudsbehandelingen met methadon bekendgemaakt, maar meldt geen gevallen van behandeling. In Turkije is methadon officieel geregistreerd voor de behandeling van opioïdenverslaving, maar zijn geen gevallen van behandeling gemeld.
(183) Kypr uvádí použití metadonu při detoxifikační léčbě od roku 2004 a oznámil zahájení pilotního projektu udržovací léčby metadonem, žádné případy léčených klientů však hlášeny nebyly. V Turecku je metadon oficiálně registrován pro léčbu závislosti na opiátech, žádné případy léčených pacientů však hlášeny nebyly.
(183) I Cypern er brugen af metadon til afgiftningsbehandling indberettet siden 2004, og det er meddelt, at der vil blive påbegyndt et pilotprojekt vedrørende metadonvedligeholdelsesbehandling, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde. I Tyrkiet er metadon officielt registreret til behandling af opioidafhængighed, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde.
(183) Küprosel kasutatakse metadooni detoksifitseerimisravis alates 2004. a ning teatatud on metadooni asendusravi pilootprojekti alustamisest, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud. Türgis on metadoon ametlikult registreeritud kasutamiseks opioidisõltuvuse ravis, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud.
(183) Kypros on ilmoittanut aloittaneensa vuonna 2004 metadonin käytön vieroitushoidossa ja käynnistäneensä metadonikorvaushoidon pilottihankkeen, mutta se ei ole raportoinut yhtään hoitotapausta. Turkissa metadoni on rekisteröity virallisesti opioidiriippuvuuden hoitoon, mutta yhtään hoitotapausta ei ole raportoitu.
(183) pruson 2004 óta számolnak be a metadon detoxikáló kezelésben való használatáról, és egy kísérleti metadon fenntartó kezelési projekt megkezdését is bejelentették, de eddig kezelt esetekről nem érkezett hír. Törökországban a metadont hivatalosan bejegyezték az opiátfüggőség kezelésére, de kezelt esetekről nem számoltak be.
(183)  På Kypros er metadon i avrusningsbehandling rapportert siden 2004, og oppstart av et pilotprosjekt innen metadonbehandling er annonsert, men ingen behandlingstilfeller er rapportert. I Tyrkia er metadon offisielt registrert som behandling for opioidavhengighet, men ingen behandlingstilfeller er rapportert.
(183) Cypr zgłosił stosowanie metadonu w leczeniu odtruwającym od 2004 r., kiedy rozpoczęto projekt pilotażowy leczenia zachowawczego metadonem, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii. W Turcji metadon jest oficjalnie zarejestrowany do leczenia uzależnień od opiatów, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii.
(183) Na Cypre sa užívanie metadónu v detoxikačnej liečbe uvádza od roku 2004 a oznámil sa začiatok úvodného projektu udržiavacej liečby metadónom, ale neuvádzali sa žiadne prípady liečby. V Turecku je metadón oficiálne zaregistrovaný pre liečbu závislosti od opiátov, ale neboli uvádzané žiadne prípady liečby.
(183) Na Cipru od leta 2004 poročajo o uporabi metadona pri zdravljenju z detoksifikacijo in o začetku pilotnega projekta na področju metadonskega vzdrževalnega zdravljenja; vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja. V Turčiji je metadon uradno registriran za zdravljenje odvisnosti od opiatov, vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja.
(183) I Cypern rapporteras metadon användas i avgiftningsbehandling sedan 2004 och ett pilotprojekt för underhållsbehandling med metadon ska inledas, men inga fall under behandling har ännu redovisats. I Turkiet är metadon officiellt registrerat för behandling av opiatberoende, men inga behandlade fall har rapporterats.
(183)  Kıbrıs’ta, detoksifikasyon tedavisinde metadon kullanımı 2004’ten beri rapor edilmekte olup bir metadon idame tedavisi pilot projesi duyurulmuştur ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir. Türkiye’de, metadon, opioid bağımlılığı tedavisi için resmen tescillidir ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir.
(183) Kipra informē par metadona izmantošanu detoksikācijā kopš 2004.gada un ir paziņojusi par metadona aizvietotājterapijas eksperimentāla projekta sākumu, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav. Turcijā metadons ir oficiāli reģistrēts kā opioīdu atkarības ārstēšanas līdzeklis, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Alte măsuri concrete de creştere a calităţii tratamentului şi îngrijirilor acordate sunt managementul individual al fiecărui caz, medierea furnizării de servicii specializate (respectiv tratamentul co-morbidităţii) şi evaluarea de către client a pre-tratamentului, astfel încât tratamentul administrat să corespundă mai bine profilului clientului, în vederea realizării unor procente mai ridicate de retenţie şi de eficienţă a tratamentului.
Further concrete steps towards enhancement of quality in treatment and care are individual case management, mediation of the provision of specialist services (i.e. treatment of co-morbidities) and pretreatment client assessments to better match client profiles with the treatment on offer with the aim of achieving longer retention and increased treatment effectiveness.
D'autres mesures concrètes destinées à améliorer la qualité des traitements et des soins sont la gestion individuelle des cas, la médiation de la fourniture de services spécialisés (c'est-à-dire le traitement de co-morbidités) et les évaluations des patients avant le traitement afin de parvenir à une meilleure adéquation entre les profils des patients et le traitement proposé pour atteindre une meilleure rétention dans le traitement et une efficacité accrue de celui-ci.
Weitere konkrete Schritte für die Verbesserung der Qualität von Behandlung und Betreuung sind individuelles Fallmanagement, die Vermittlung von Angeboten spezialisierter Dienste (d. h. die Behandlung komorbider Störungen) und die Untersuchung der Patienten vor der Behandlung, um die Patientenprofile besser auf die angebotenen Behandlungen abstimmen zu können und so einen längeren Verbleib in der Behandlung und eine bessere Wirksamkeit der Therapien zu gewährleisten.
Otros pasos concretos hacia la mejora de la calidad del tratamiento y de la asistencia son la gestión individual de cada caso, la intermediación de servicios especializados (por ejemplo, tratamiento de comorbilidades) y el reconocimiento previo al tratamiento de los pacientes para poder adecuar mejor la oferta de tratamiento y el perfil del paciente. De esta forma, se lograría retener al paciente durante más tiempo e incrementar la efectividad del tratamiento.
Ulteriori passi concreti verso una valorizzazione della qualità delle terapie e delle cure sono rappresentati da gestione individuale dei singoli casi, mediazione nell’erogazione di servizi specialistici (per esempio, il trattamento delle comorbidità) e valutazioni dei pazienti prima dell’inizio della terapia, per assegnare ai pazienti la terapia più adatta ai loro profili, allo scopo di protrarre la terapia più a lungo nel tempo e di accrescerne l’efficacia.
Outras medidas concretas para reforçar a qualidade do tratamento e da assistência são a gestão personalizada dos casos, a mediação da prestação de serviços especializados (isto é, o tratamento de co-morbilidades) e a avaliação dos utentes antes do tratamento, a fim de o adequar melhor ao seu perfil e alcançar maior permanência e maior eficácia no tratamento.
Περαιτέρω συγκεκριμένα μέτρα για τη βελτίωση της ποιότητας της θεραπείας και της περίθαλψης είναι η διαχείριση μεμονωμένων περιπτώσεων, η μεσολάβηση της παροχής εξειδικευμένων υπηρεσιών (π.χ. θεραπεία συννοσηρότητας) και οι προκαταρκτικές αξιολογήσεις των ατόμων που ζητούν θεραπεία ώστε να ταιριάζει καλύτερα το προφίλ των ατόμων αυτών με την προσφερόμενη θεραπεία, με στόχο να εξασφαλίζεται η παραμονή τους για μεγαλύτερο διάστημα και να αυξάνεται η αποτελεσματικότητα της θεραπείας.
Andere concrete maatregelen ter verhoging van de kwaliteit van behandeling en zorg zijn individueel case management, bemiddeling bij de verlening van gespecialiseerde diensten (behandeling van co-morbiditeit) en beoordeling van patiënten voorafgaande aan de behandeling om uit het behandelingsaanbod die behandeling te kiezen die het best aansluit bij het profiel van de cliënt, zodat deze langer binnengehouden kan worden en een effectievere behandeling gerealiseerd kan worden.
Dalšími konkrétními kroky ke zlepšení kvality léčby a péče jsou individuální vedení případů, zprostředkování specializovaných služeb (tj. léčby komorbidit) a posouzení klienta před zahájením léčby, aby zvolená léčba lépe odpovídala jeho profilu, s cílem dosáhnout delšího udržení pacienta v léčbě a zvýšení její účinnosti.
Yderligere konkrete skridt mod en forbedring af behandlings- og plejekvaliteten er individuel "case management" (metode med støttekontaktpersoner), formidling af udbudte specialiserede tjenester (dvs. behandling af ledsagesygdomme) og klientvurderinger forud for behandling for bedre at matche klientprofiler med den udbudte behandling med henblik på at opnå længere fastholdelse og en øget effektivitet af behandlingen.
Edasised konkreetsed sammud ravi ja hoolduse kvaliteedi parandamiseks on individuaalne juhtumikäsitlus, spetsialiseeritud teenuste vahendamine (näiteks kaasnevate haiguste ravi) ja patsientide ravieelne hindamine, et leida igaühele sobivaim ravi ning saavutada tõhusam ja kestvam tulemus.
Muita hoidon ja hoivan laatua parantavia konkreettisia toimenpiteitä ovat asiakkaan yksilöllisten tarpeiden huomiointi, erikoislääkärin palvelujen välitys (esim. samanaikaisten sairauksien hoito) ja tilannekartoituksen tekeminen ennen asiakkaan ohjaamista hoitoon. Näiden toimenpiteiden avulla asiakkaiden profiilit voidaan sovittaa paremmin yhteen hoitotarjonnan kanssa. Näin asiakkaat pysyvät hoidossa pidempään ja hoidon teho paranee.
A kezelés és a gondozás minőségének javítása érdekében tett további konkrét lépések közé tartozik még az egyedi esetkezelés, a specialista szolgáltatások közvetítése (azaz a komorbiditás kezelése) és a páciens kezelés előtti felmérése, hogy a páciens profilja jobban igazodjon a kínált kezeléshez, ami által hosszabb lehet a kezelésben töltött idő, és javulhat a kezelés hatékonysága.
Konkrete trinn for å heve kvaliteten på behandlings- og omsorgstilbudet innbefatter individuell case management, formidling av spesialiserende tjenester (f.eks. behandling av tilleggslidelser), og preterapeutisk vurdering av klientene for å sikre bedre samsvar mellom klientprofil og behandlingen som tilbys, for å øke gjennomføringsgraden og oppnå økt behandlingseffektivitet.
Dalsze konkretne działania w celu podniesienia jakości leczenia i opieki to indywidualne zarządzanie przypadkami, mediacja w celu zapewnienia usług specjalistycznych (np. leczenia osób cierpiących również na zaburzenia psychiczne) oraz przeprowadzenie oceny stanu pacjenta przed rozpoczęciem leczenia w celu lepszego dopasowania profilu pacjenta do dostępnego sposobu leczenia. Umożliwia to dłuższą kontynuację terapii i podniesienie jej skuteczności.
Ďalšie konkrétne kroky smerom k zvyšovaniu kvality liečenia a starostlivosti zahŕňajú riadenie individuálnych prípadov, sprostredkovanie poskytovania služieb špecialistov (t.j. liečenie sprievodnej chorobnosti) a hodnotenia predbežného liečenia klientov, aby sa lepšie zladili profily klientov s ponúkaným liečením s cieľom dosiahnuť dlhšiu zdržanlivosť a zvýšenú účinnosť liečenia.
Nadaljnji konkretni ukrepi za izboljšanje kakovosti zdravljenja in varstva so vodenje posameznih primerov, posredovanje storitev strokovnjakov (npr. zdravljenje komorbidnosti) in presoje uživalcev pred zdravljenjem, da se čim bolje uskladijo značilnosti uživalcev in ponujeno zdravljenje z namenom doseči daljše zadržanje v zdravljenju in povečati njegovo učinkovitost.
Ytterligare konkreta steg mot en förbättring av kvaliteten på behandling och vård är individuell vårdplanering, förmedling av specialistvård (t.ex. behandling av samtidiga symptom) och utredning av vårdbehov för att bättre matcha klienternas profil med den behandling som erbjuds i syfte att uppnå längre behandlingsfullföljande och mer ändamålsenlig behandling.
Tedavi ve bakımda kalitenin iyileştirilmesine yönelik daha başka somut adımlar, özel vaka yönetimi, uzmanlık hizmetleri (yani birden fazla hastalığın tedavisi) verilmesinde aracılık ve tedaviyi daha çok sürdürmek ile artırılmış tedavi etkinliği gerçekleştirmek amacıyla hasta profillerini sunulan tedaviyle daha iyi şekilde eşleştirecek tedavi öncesi hasta değerlendirmelerinden oluşmaktadır.
Citi konkrēti soļi ārstēšanas un aprūpes kvalitātes celšanas virzienā ir atsevišķu pacientu uzraudzība, palīdzība speciālistu pakalpojumu saņemšanā (t.i., blakusslimību ārstēšanā) un pacientu novērtējums pirms terapijas sākuma, lai nolūkā panākt ilgāku ārstniecības rezultātu saglabāšanu un lielāku terapijas efektivitāti nodrošinātu labāku pacientu profilu un pieejamās terapijas atbilstību.
  Capitolul 3: Canabis  
„Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar poate oferi informaţii privind modelele de consum. „Consumul în ultimul an” şi „consumul în ultima lună” reflectă mai exact situaţia actuală, în cel de-al doilea caz cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
‘Lifetime use’ is of limited value in assessing current drug use among adults (although it is considered to be a reasonable indicator among schoolchildren), but it can provide insight into patterns of use. ‘Last year use’ and ‘last month use’ reflect the current situation more accurately, with the latter weighted more heavily towards people who use the drug frequently.
L'«usage au cours de la vie» a un intérêt limité pour apprécier l’usage actuel de drogue au sein de la population adulte (bien qu’il soit considéré comme un indicateur valable pour les élèves), mais il peut donner une idée des habitudes de consommation. L’«usage au cours de la dernière année» et l’«usage au cours du dernier mois» reflètent plus fidèlement la situation actuelle, le second étant pondéré davantage pour les personnes qui consomment de la drogue fréquemment.
Der „Lebenszeitkonsum“ ist zwar unter Umständen für die Beurteilung des aktuellen Drogenkonsums unter Erwachsenen nur von begrenztem Wert (obwohl er bei Schülern als sinnvoller Indikator gilt), er ist jedoch durchaus geeignet, Einblicke in die Konsummuster zu geben. Der „Konsum in den letzten 12 Monaten“ und der „Konsum in den letzten 30 Tagen“ vermitteln ein genaueres Bild von der gegenwärtigen Situation, wobei letzterer stärker auf jene abzielt, die die Droge häufig konsumieren.
El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado de cara a la evaluación de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares); sin embargo, permite obtener una visión general de las pautas de consumo. El «consumo en el último año» y el «consumo en el último mes» proporcionan información más precisa sobre el consumo actual; el segundo de estos indicadores se centra más en las personas que consumen la droga frecuentemente.
Il “consumo una tantum” è un dato di limitato valore per misurare il consumo attuale di stupefacenti tra gli adulti (nonostante possa essere considerato un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma può favorire la comprensione dei modelli di consumo. Il “consumo nell’ultimo anno” e il “consumo nell’ultimo mese” riflettono invece con maggiore precisione la situazione attuale; in particolare, il secondo indicatore è più pesantemente ponderato sui soggetti che fanno uso di droga con una certa frequenza.
O “consumo ao longo da vida” tem pouca utilidade para avaliar o consumo de droga actual entre os adultos (embora seja considerado como um indicador razoável para as crianças em idade escolar), mas pode dar algumas indicações sobre os padrões de consumo. O “consumo no último ano” e o “consumo no último mês” reflectem a situação actual de forma mais precisa, sendo o segundo mais elucidativo das pessoas que consomem a droga frequentemente.
Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» έχει περιορισμένη αξία για την εκτίμηση της πρόσφατης χρήσης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να αποτελεί χρήσιμο δείκτη για τους μαθητές), αλλά μπορεί να παράσχει πληροφορίες σχετικά με τα πρότυπα χρήσης. Η «χρήση κατά το τελευταίο έτος» και η «χρήση κατά τον τελευταίο μήνα» απηχούν την τρέχουσα κατάσταση με μεγαλύτερη ακρίβεια· η «χρήση κατά τον τελευταίο μήνα» αναδεικνύει περισσότερο τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het “ooit”-gebruik is een slechte indicator voor het huidige drugsgebruik onder volwassenen (hoewel het wordt beschouwd als een redelijke indicator voor scholieren), maar kan wel inzicht geven in gebruikspatronen. Het gebruik gedurende het afgelopen jaar en de afgelopen maand geeft een nauwkeuriger beeld van de huidige situatie, waarbij de laatste categorie meer mensen zal omvatten die de drug frequent gebruiken.
„Celoživotní užívání“ má omezenou hodnotu při posuzování současného užívání drog u dospělých (i když je považováno za přiměřený ukazatel u školáků), avšak může poskytnout určitý vhled do vzorců užívání. „Užití v posledním roce“ a „užití v posledním měsíci“ odráží aktuální situaci přesněji, přičemž posledně uvedený ukazatel má větší váhu směrem k populaci osob, které užívají drogu často.
"Langtidsprævalens" har begrænset værdi ved vurderingen af aktuelt stofbrug blandt voksne (selv om den betragtes som en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men den kan give et indblik i brugsmønstre. "De seneste 12 måneder" og "de seneste 30 dage" afspejler mere præcist den nuværende situation, idet sidstnævnte i højere grad er vægtet mod personer, der anvender stoffet hyppigt.
„Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), aga see võib anda pildi uimastitarvitamise suundumustest. „Tarbimine viimase aasta jooksul“ ja „tarbimine viimase kuu jooksul“ peegeldavad hetkeolukorda palju täpsemini, kusjuures „tarbimine viimase kuu jooksul“ osutab paremini sagedasematele tarvitajatele.
”Käyttö ainakin kerran elämässä” ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (joskin se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta se saattaa valaista käyttötapoja. ”Käyttö viimeksi kuluneen vuoden aikana” ja ”käyttö viimeksi kuluneen kuukauden aikana” heijastavat tarkemmin vallitsevaa tilannetta, ja niistä jälkimmäinen painottuu voimakkaasti henkilöihin, jotka käyttävät huumeita toistuvasti.
A „kipróbálás” a felnőttek körében a jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de betekintést adhat a használati minták egyes aspektusaiba. Az „elmúlt évi használat” és az „elmúlt havi használat” jobban visszaadja a jelenlegi helyzetet, ezen belül az utóbbi nagyobb eséllyel tényleg azokat tartalmazza, akik a kábítószert rendszeresen használják.
“Livstidsbruk” er av begrenset verdi for å vurdere aktuell narkotikabruk blant voksne (selv om det kan være en fornuftig indikator blant skolelever), men det kan gi kunnskap om bruksmønstre. “Bruk siste år” og ”bruk siste måned” gjenspeiler dagens situasjon mer nøyaktig, der sistnevnte er tyngre vektet mot personer som bruker rusmiddelet ofte.
Odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, ma ograniczoną wartość przy szacowaniu bieżącego zażywania narkotyków przez osoby dorosłe (chociaż uważa się go za uzasadniony wskaźnik w odniesieniu do dzieci w wieku szkolnym), ale umożliwia wgląd w schematy zażywania. Odsetek osób, które zażywały narkotyk w ciągu ostatniego roku lub w ciągu ostatniego miesiąca lepiej uwidocznia bieżącą sytuację, przy czym drugi z tych wskaźników ma większe znaczenie w odniesieniu do grupy osób często zażywających narkotyki.
„Celoživotné užívanie“ má obmedzenú hodnotu pri hodnotení súčasného užívania drog medzi dospelými (hoci sa považuje za primeraný ukazovateľ medzi školopovinnými deťmi), môže však poskytnúť hlboký pohľad do foriem užívania. „Užívanie v poslednom roku“ a „užívanie v poslednom mesiaci“ odrážajú súčasnú situáciu presnejšie, pričom užívanie v poslednom mesiaci silnejšie zaváži smerom k ľuďom, ktorí užívajú drogy často.
"Uživanje kadar koli v življenju" ima omejeno vrednost pri ocenjevanju trenutnega uživanja drog med odraslimi (čeprav velja za sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), lahko pa da vpogled v vidike uživanja drog. "Uživanje v zadnjem letu" in "uživanje v zadnjem mesecu" točneje odražata sedanji položaj, s tem da zadnje bolj velja za ljudi, ki drogo uživajo pogosto.
”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men betraktas som rimlig indikator bland skolbarn), men kan ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster. ”Användning de senaste 12 månaderna” och ”användning de senaste 30 dagarna” speglar den nuvarande situationen mer korrekt, där den senare tidsperioden tenderar att främst fånga upp de personer som använder drogen regelbundet.
‘Yaşam boyu kullanım’, (her ne kadar okul çocukları arasında makul bir gösterge olarak kabul edilse de) yetişkinler arasındaki mevcut uyuşturucu kullanımını değerlendirmede sınırlı öneme sahiptir ama kullanım şekillerine dair içgörü sağlayabilir. ‘Geçmiş yılda kullanım’ ile ‘geçmiş ayda kullanım’ (geçmiş yılda kullanım uyuşturucuyu sık kullanan kişilerde daha yaygındır), mevcut durumu daha hassas bir şekilde yansıtmaktadır.
Vērtējot pašreizējo narkotiku lietošanas izplatību pieaugušo vidū, „ilgtermiņa lietošanas” rādītājam ir maza nozīme (lai gan to uzskata par vērā ņemamu rādītāju skolēnu vidū), tomēr tas var sniegt priekšstatu par lietošanas ievirzēm. ,,Pēdējā gada lietošanas” un ,,pēdējā mēneša lietošanas” rādītāji precīzāk atspoguļo pašreizējo situāciju, turklāt pēdējā mēneša rādītāji vairāk attiecas uz personām, kas narkotikas lieto bieži.
  Capitolul 7: Boli infec...  
În studiul efectuat în 2002, au fost raportate 4 cazuri de infecţie cu HIV (9 %) în rândul celor 45 de noi consumatori prin injectare din eşantion; cu toate acestea, în urma studiului efectuat în 2004, nu a fost înregistrat nici un caz în rândul celor 20 de noi consumatori prin injectare din eşantion.
In Poland, local studies suggest that HIV spread has continued at least until recently, based on high prevalence rates among young IDUs (15 % in 2002 in one region, 4–11 % in two other regions in 2004). In the 2002 study, four cases (9 %) of HIV were reported among the 45 new injectors in the sample; however, in the 2004 study no cases were found among the 20 new injectors in the sample.
En Pologne, des études locales montrent que la propagation du VIH s’est poursuivie, tout au moins jusqu’à une date récente, au vu des taux de prévalence élevés chez les jeunes UDVI (15 % en 2002 dans une région, entre 4 et 11 % dans deux autres régions en 2004). Dans l’étude de 2002, quatre cas (9 %) de VIH ont été décelés parmi les 45 nouveaux injecteurs de l’échantillon; cependant, l’étude de 2004 n’a détecté aucun cas sur les 20 nouveaux injecteurs de l’échantillon.
In Polen deutet die in lokalen Untersuchungen festgestellte hohe Prävalenz unter jungen IDU darauf hin, dass sich HIV zumindest bis vor kurzem weiter ausgebreitet hat (in einer Region lag die Prävalenz im Jahr 2002 bei 15 %, in zwei weiteren Regionen im Jahr 2004 bei 4 % bis 11 %). In der Erhebung des Jahres 2002 wurden vier Fälle (9 %) von HIV unter den 45 neuen injizierenden Konsumenten der Stichprobe gemeldet. Jedoch wurden in der Erhebung des Jahres 2004 bei den 20 neuen IDU der Stichprobe keine Fälle festgestellt.
En Polonia, los estudios locales revelan que la propagación del VIH ha continuado al menos hasta hace poco tiempo, según las altas tasas de prevalencia entre los consumidores jóvenes por vía parenteral (15 % en 2002 en una región y entre un 4 % y un 11 % en otras dos regiones en 2004). Un estudio realizado en 2002 informaba de cuatro casos (9 %) de VIH entre los 45 nuevos consumidores por vía parenteral de la muestra. No obstante, en el estudio de 2004 no se constató ningún caso entre los 20 nuevos consumidores de la muestra.
In Polonia studi locali rivelano che la diffusione dell’infezione da HIV è continuata perlomeno fino a non molto tempo fa, sulla base di elevate percentuali di prevalenza raccolte tra i giovani IDU (15% nel 2002 in una regione, 4-11% in altre due regioni nel 2004). In uno studio del 2002 quattro casi (9%) di infezione da HIV sono stati riferiti tra i 45 nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale compresi nel campione; tuttavia, nello studio del 2004 non sono stati osservati casi di infezione tra i 20 nuovi consumatori inseriti nel campione.
Na Polónia, há estudos locais que sugerem uma continuação da propagação do VIH, pelo menos até há pouco tempo, com base nas elevadas taxas de prevalência entre os jovens CDI (15% em 2002 numa região, 4–11% em duas outras regiões, em 2004). No estudo realizado em 2002, foram notificados quatro casos (9%) de VIH entre os 45 novos CDI incluídos na amostra.
Στην Πολωνία, τοπικές μελέτες δείχνουν ότι η εξάπλωση του HIV συνεχίστηκε τουλάχιστον έως πρόσφατα, με βάση τα υψηλά ποσοστά επιπολασμού στους νέους ΧΕΝ (15 % το 2002 σε μία περιοχή, 4–11 % σε δύο άλλες περιοχές το 2004). Στη μελέτη του 2002 αναφέρθηκαν τέσσερις περιπτώσεις (9 %) HIV στους 45 νέους ΧΕΝ του δείγματος· ωστόσο, στη μελέτη του 2004 δεν διαπιστώθηκε καμία περίπτωση στους 20 νέους ΧΕΝ του δείγματος.
Uit lokale onderzoeken naar de verspreiding van HIV in Polen komt naar voren dat deze ten minste tot voor kort gestaag is toegenomen, gezien de hoge prevalentiecijfers onder jonge ID’s (15% in een bepaalde regio in 2002, 4-11% in twee andere regio’s in 2004). In het onderzoek uit 2002 werden onder de 45 nieuwe ID’s in de steekproef vier HIV-gevallen gerapporteerd (9%), maar in het onderzoek uit 2004 werden onder de 20 nieuwe ID’s in de steekproef geen HIV-gevallen aangetroffen.
V Polsku studie na místní úrovni naznačují, že šíření HIV pokračovalo přinejmenším do nedávné doby. Tyto studie vycházejí z vysoké prevalence mezi mladými injekčními uživateli drog (15 % v roce 2002 v jednom regionu, 4–11 % ve dvou dalších regionech v roce 2004). Ve studii z roku 2002 byly ve vzorku 45 nových injekčních uživatelů zaznamenány čtyři případy HIV (9 %). Ve studii z roku 2004 však nebyl ve vzorku 20 nových injekčních uživatelů zaznamenán žádný případ.
I Polen viser lokale undersøgelser, at spredningen af hiv er fortsat i det mindste indtil for nylig, hvilket fremgår af høje prævalenssatser blandt unge intravenøse stofbrugere (15 % i 2002 i én region, 4–11 % i to andre regioner i 2004). I undersøgelsen fra 2002 blev 4 tilfælde (9 %) af hiv indberettet blandt de 45 nye intravenøse stofbrugere i stikprøven; i undersøgelsen fra 2004 blev der imidlertid ikke fundet nogen tilfælde blandt de 20 nye intravenøse stofbrugere i stikprøven.
Poolas annavad kohalikud uuringud alust arvata, et HIV nakkuse levik jätkus veel kuni viimase ajani, sest levimus noorte uimastisüstijate hulgas on kõrge (15% 2002. a ühes piirkonnas, 4–11% 2004. a kahes teises piirkonnas). 2002. a uuringus teatati neljast HIV nakkuse juhust 45-st uuest uimastisüstijast koosnevas valimis (9%); kuid 2004. a uuringus ei leitud 20-st uimastisüstijast koosnevas valimis ühtegi HIV nakkuse juhtu.
Puolassa paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että hiv:n leviäminen on jatkunut ainakin viime aikoihin asti, ja levinneisyysaste on korkea nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa (15 % vuonna 2002 yhdellä alueella, 4–11 % kahdella muulla alueella vuonna 2004). Vuonna 2002 tehdyssä tutkimuksessa raportoitiin neljä (9 %) hiv-tapausta otoksena olleiden 45 uuden injektiokäyttäjän keskuudessa, mutta vuonna 2004 tehdyssä tutkimuksessa ei ilmennyt yhtään tapausta otoksena olleiden 20 uuden injektiokäyttäjän keskuudessa.
Lengyelországban a helyi vizsgálatok – a fiatal injekciós kábítószer-használók körében tapasztalt magas előfordulás alapján (2002-ben az egyik régióban 15% volt, két másik régióban 2004-ben 4–11%) – arra utalnak, hogy legalábbis a közelmúltig folytatódott a HIV terjedése. A 2002-es vizsgálatban a mintában szereplő 45 új injekciós kábítószer-használó között 4 HIV-fertőzött esetet (9%) találtak; ugyanakkor a 2004-es mintában a 20 új injekciós kábítószer-használó közül senki nem volt fertőzött.
I Polen indikerer lokale studier at spredningen av HIV har fortsatt, i alle fall inntil nylig. Bakgrunnen er høye prevalenstall blant unge sprøytebrukere (15 % i 2002 i en region, 4-11 % i to andre regioner i 2004). I studien fra 2002 ble det rapportert om fire HIV-tilfeller (9 %) blant de 45 nye sprøytebrukerne i utvalget. I 2004-studien ble det derimot ikke funnet noen nye tilfeller av HIV i utvalgets 20 nye sprøytebrukere.
W Polsce według badań lokalnych wirus HIV rozprzestrzeniał się do niedawna, co wynika z wysokich wskaźników zakażeń wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (15% w 2002 r. w jednym z regionów, 4–11% w 2004 r. w dwóch innych regionach). W badaniu przeprowadzonym w 2002 r. zgłoszono cztery przypadki (9%) zakażeń HIV w próbie 45 nowych osób zażywających narkotyki dożylnie. Jednak w badaniu przeprowadzonym w 2004 r. na próbie 20 nowych osób nie wykryto żadnego przypadku.
V Poľsku miestne štúdie naznačujú, že šírenie HIV pokračovalo, prinajmenšom donedávna, na základe vysokých mier prevalencie medzi mladými IDU (15 % v roku 2002 v jednom regióne, 4 – 11 % v dvoch regiónoch v roku 2004). V štúdii z roku 2002 sa uvádzali štyri prípady (9 %) HIV medzi 45 novými injekčnými užívateľmi drog v štatistickej vzorke; v štúdii z roku 2004 sa však nezistili žiadne prípady medzi 20 novými injekčnými užívateľmi v štatistickej vzorke.
Lokalne študije na Poljskem kažejo, da se je širjenje HIV nadaljevalo vsaj do nedavnega, na podlagi visokih stopenj razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (15 % leta 2002 v eni regiji, 4 do 11 % v dveh drugih regijah leta 2004). V raziskavi leta 2002 so bili prijavljeni štirje primeri (9 %) HIV med 45 novimi injicirajočimi uživalci drog v vzorcu, vendar pa v raziskavi iz leta 2004 v uporabljenem vzorcu ni bilo odkritih primerov med 20 novimi injicirajočimi uživalci.
Nationella studier i Polen tyder på att spridningen av hiv har fortsatt åtminstone tills helt nyligen, baserat på en hög prevalens bland unga injektionsmissbrukare (15 % under 2002 i en region, 4-11 % i två andra regioner under 2004). I studien 2002, rapporterades fyra fall (9 %) av hiv bland de 45 nya injektionsmissbrukarna i urvalet. I studien 2004 fann man däremot inga fall bland de 20 nya injektionsmissbrukarna i urvalet.
Polonya’da yerel çalışmalar, genç EUK’lar arasındaki yüksek yaygınlık oranlarına dayanarak (2002’de bir bölgede % 15, 2004’te başka iki bölgede % 4-11) HIV yayılmasının en azından yakın zamana kadar devam etmiş olduğunu ortaya koymaktadır. 2002 çalışmasında, örnekteki yeni enjekte eden 45 kişi arasında dört HIV vakası (% 9) rapor edilmiştir; ancak 2004 çalışmasında örnekteki yeni enjekte eden 20 kişi arasında hiçbir vakaya rastlanmamıştır.
Polijā veikti vietēja rakstura pētījumi liek domāt, ka HIV ir turpinājis izplatīties vismaz līdz pēdējam laikam, par to liecina augstais izplatības līmenis gados jaunu IDU vidū (15 % 2002. gadā vienā reģionā, 4–11 % 2004. gadā divos citos reģionos). Veicot pārbaudes 2002. gadā, 45 neseno injicētāju analīžu paraugos ir atklāti četri HIV gadījumi (9 %); tomēr 2004. gada pārbaudēs 20 neseno injicētāju analīžu paraugos nav atklāts neviens gadījums.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Estimările disponibile variază, în mod considerabil, de la ţară la alta: din 2000, estimările la nivel naţional s-au încadrat, în cea mai mare parte, în intervalul cuprins între unu şi şase cazuri la 1 000 locuitori cu vârste între 15–64 ani, existând unele estimări mai ridicate înainte de anul 2000.
Most available estimates of injecting drug use are derived from either fatal overdose rates or data on infectious diseases (such as HIV). Available estimates vary considerably between countries: since 2000, estimates at national level have mostly ranged between one and six cases per 1 000 population aged 15–64, with some higher estimates existing prior to 2000. Since 2000, the highest national prevalence rates of injecting drug use, among the countries where estimates are available, have been reported by Luxembourg and Austria, with a rate of about six cases per 1 000 population aged 15–64. The lowest estimates are from Cyprus and Greece, at just over one case per 1 000.
La plupart des estimations disponibles sur l'usage de drogue par voie intraveineuse proviennent soit des données sur les décès par surdose, soit des données sur les maladies infectieuses (comme le VIH). Les estimations disponibles varient fortement selon les pays: depuis 2000, les estimations nationales oscillent entre 1 et 6 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans, avec certains chiffres plus élevés avant 2000. Depuis cette date, pour les pays pour lesquels des estimations sont disponibles, les taux de prévalence nationaux les plus élevés de l'usage de drogue par voie intraveineuse ont été rapportés par le Luxembourg et l'Autriche, avec près de 6 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans. Les chiffres les plus bas proviennent de Chypre et de Grèce, avec un peu plus de 1 cas par 1 000 habitants.
Die meisten verfügbaren Schätzungen für den injizierenden Drogenkonsum wurden entweder von den Raten der durch eine Überdosis bedingten Todesfälle oder den Daten über Infektionskrankheiten (wie HIV) abgeleitet. Die verfügbaren Schätzungen der einzelnen Länder weisen erhebliche Unterschiede auf: Seit dem Jahr 2000 lagen die Schätzungen auf nationaler Ebene vorwiegend zwischen einem und sechs Fällen je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren, wobei bis zum Jahr 2000 einige höhere Schätzungen gemeldet wurden. Seit dem Jahr 2000 melden unter den Ländern, die Schätzungen übermittelt haben, Luxemburg und Österreich mit etwa sechs Fällen je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren die höchsten nationalen Prävalenzraten für den injizierenden Drogenkonsum, während Zypern und Griechenland mit knapp über einem Fall je 1 000 Erwachsene die niedrigste Schätzung vorgelegt haben.
La mayoría de estimaciones disponibles sobre el consumo de drogas por vía parenteral se deriva de las tasas registradas de muertes por sobredosis o bien de la información sobre enfermedades infecciosas (como el VIH). Estas estimaciones varían considerablemente entre los distintos países: desde el año 2000, las estimaciones de ámbito nacional se han mantenido normalmente entre uno y seis casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años de edad, aunque antes del año 2000 se registraron algunas estimaciones más elevadas. A partir del año 2000, las mayores tasas de prevalencia nacionales de consumo de drogas por vía parenteral entre los países que disponen de estimaciones se observaron en Luxemburgo y Austria, con un porcentaje en torno a los seis casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años. Las estimaciones más bajas se registraron en Chipre y Grecia, con algo más de un caso por cada 1 000 habitantes.
La maggior parte dei dati disponibili sul consumo di stupefacenti per via parenterale proviene dalle segnalazioni di overdosi letali o dai dati sulle malattie infettive (quali l’HIV). Le stime disponibili variano notevolmente da paese a paese: dal 2000 le stime a livello nazionale vanno perlopiù da 1-6 casi ogni 1 000 abitanti di età compresa nella fascia 15–64 anni, con dati talvolta anche superiori prima del 2000. Dal 2000 i tassi nazionali più alti sulla prevalenza del consumo di stupefacenti per via parenterale, nei paesi per i quali si dispone di informazioni, sono stati riferiti da Lussemburgo e Austria, con circa 6 casi ogni 1 000 abitanti di 15–64 anni, mentre Cipro e Grecia hanno segnalato il dato più basso, con poco più di un caso ogni 1 000 abitanti.
A maioria das estimativas disponíveis sobre o consumo de droga injectada é calculada a partir das taxas de overdoses fatais ou dos dados relativos às doenças infecto-contagiosas (como o VIH). As estimativas disponíveis variam consideravelmente entre os países: desde 2000, as estimativas nacionais têm-se situado maioritariamente entre um e seis casos por cada 1 000 habitantes com idades compreendidas entre 15 e 64 anos, com algumas estimativas mais elevadas antes do ano 2000. A partir desse ano, as taxas de prevalência nacionais mais elevadas do consumo de droga injectada, entre os países com estimativas disponíveis, foram comunicadas pelo Luxemburgo e a Áustria, com taxas de cerca de seis casos por cada 1 000 habitantes entre 15 e 64 anos. As estimativas mais baixas são as comunicadas por Chipre e Grécia, com pouco mais de um caso por 1 000 habitantes.
Οι περισσότερες διαθέσιμες εκτιμήσεις για την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών προέρχονται είτε από ποσοστά θανάσιμων λήψεων υπερβολικής δόσεις ή από στοιχεία για λοιμώδη νοσήματα (όπως ο ιός HIV). Οι διαθέσιμες εκτιμήσεις διαφέρουν σημαντικά από χώρα σε χώρα: από το 2000, οι εκτιμήσεις σε εθνικό επίπεδο κυμαίνονται κατά κύριο λόγο από μία έως έξι περιπτώσεις ανά 1 000 κατοίκους ηλικίας 15–64 ετών, ενώ πριν από το 2000 υπήρχαν ορισμένες υψηλότερες εκτιμήσεις. Από το 2000, οι υψηλότερες εθνικές εκτιμήσεις για την επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, μεταξύ των χωρών για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, αναφέρονται από το Λουξεμβούργο και την Αυστρία (περίπου έξι περιπτώσεις ανά 1 000 κατοίκους ηλικίας 15–64 ετών). Οι χαμηλότερες εκτιμήσεις προέρχονται από την Κύπρο και την Ελλάδα, όπου μόλις υπερβαίνουν τη μία περίπτωση ανά 1 000 κατοίκους.
De meeste beschikbare schattingen van injecterend drugsgebruik zijn gebaseerd op percentages fatale overdoses dan wel op gegevens over infectieziekten (zoals HIV). De beschikbare schattingen verschillen aanzienlijk per land: sinds 2000 liggen de schattingen op landelijk niveau meestal tussen 1 en 6 gevallen per 1 000 personen in de leeftijd tussen de 15 en 64 jaar, waarbij vóór het jaar 2000 enkele hogere schattingen voorkomen. Sinds 2000 zijn de hoogste landelijke prevalentiecijfers van injecterend drugsgebruik, onder de landen waar schattingen daarvan beschikbaar zijn, gemeld door Luxemburg en Oostenrijk: ongeveer 6 gevallen per 1 000 personen in de leeftijd tussen de 15 en 64 jaar. De laagste schatting is van Cyprus en Griekenland: iets meer dan één geval per 1 000.
Většina dostupných údajů o injekčním užívání drog je odvozena buďto z počtů smrtelných předávkování, nebo z údajů o infekčních chorobách (jako např. o HIV). Dostupné odhady se mezi zeměmi značně liší: od roku 2000 byly odhady na národní úrovni většinou v rozmezí 1 až 6 případů na 1 000 obyvatel ve věku 15–64 let, přičemž před rokem 2000 existovaly i některé vyšší odhady. Od roku 2000 hlásily nejvyšší celostátní prevalenci injekčního užívání drog (mezi zeměmi, kde jsou odhady k dispozici) Lucembursko a Rakousko, a to přibližně 6 případů na 1 000 obyvatel ve věku 15–64 let. Nejnižší odhady jsou z Kypru a Řecka, a to těsně nad hranicí jednoho případu na 1 000 obyvatel.
De fleste skøn over intravenøs stofbrug, der foreligger, er baseret på enten tal for overdoser med døden til følge eller data om smitsomme sygdomme (f.eks. hiv). De tilgængelige skøn varierer meget fra land til land: siden 2000 har skønnene på nationalt plan hovedsagelig ligget på mellem 1 og 6 tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år, og inden 2000 lå skønnene lidt højere. Siden 2000 er de højeste nationale prævalenssatser for intravenøs stofbrug blandt de lande, for hvilke der foreligger skøn, blevet indberettet af Luxembourg og Østrig med tal på ca. 6 tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år. De laveste skøn er fra Cypern og Grækenland med godt 1 tilfælde pr. 1 000 indbyggere.
Enamik kättesaadavaid näitajaid uimastite süstimise kohta tuletatakse kas surmaga lõppenud üleannustamise määradest või andmetest nakkushaiguste (nagu näiteks HIV) kohta. Kättesaadavad näitajad on riigiti märkimisväärselt erinevad: alates 2000. a ulatuvad need ühe riigi ulatuses enamasti ühest kuni kuue juhtumini 1000 elaniku kohta 15–64aastaste vanuserühmas, kusjuures enne 2000. a esines ka kõrgemaid näitajaid. Alates 2000. a on riikide hulgas, kus kõnealused näitajad on kättesaadavad, uimastite süstimise levimus riigis olnud kõige kõrgem Luksemburgis ja Austrias, umbes kuus juhtumit 1000 elaniku kohta 15–64aastaste vanuserühmas. Kõige madalam on see määr Küprosel ja Kreekas, ainult pisut üle ühe juhtumi 1000 elaniku kohta.
Useimmat injektiokäytöstä saatavilla olevat arviot perustuvat joko yliannostuskuolemien määrään tai tartuntatauteja (kuten hiv:tä) koskeviin tietoihin. Arviot vaihtelevat suuresti maiden välillä: kansalliset arviot ovat vuodesta 2000 lähtien vaihdelleet lähinnä yhdestä kuuteen tapaukseen tuhatta 15–64-vuotiasta kohti, kun ennen vuotta 2000 esitettiin joitakin korkeampiakin arvioita. Niistä maista, joista arvioita on saatavilla, on injektiokäytön levinneisyysaste ollut vuoden 2000 jälkeen korkein Luxemburgissa ja Itävallassa, jotka ovat ilmoittaneet noin kuusi tapausta tuhatta 16–64-vuotiasta kohti. Alhaisimmat arviot ovat Kyprokselta ja Kreikasta, jotka ovat ilmoittaneet vain hieman yli yhden tapauksen tuhatta kohti.
Az injekciós kábítószer-használatról rendelkezésre álló becslések többsége vagy a halálos túladagolási arányokból, vagy a fertőző betegségekre (pl. a HIV-fertőzésre) vonatkozó adatokból származik. Az elérhető becslések országonként igen különbözőek: 2000 óta az országos szintű becslésekben az esetek száma többnyire egy és hat között mozog a 15–64 éves népességben, 1000 főre vetítve; 2000 előtt ennél valamivel magasabbak voltak a becslések. 2000 óta azon országok közül, ahol megvannak ezek a becslések, az injekciós kábítószer-használat legmagasabb előfordulási arányát – körülbelül hat eset/1000 fő a 15–64 éves népességben – Luxemburgból és Ausztriából jelentették. A legalacsonyabb becslések Ciprusról és Görögországból származnak, 1000 főre jutó alig több mint egy esettel.
De fleste tilgjengelige anslag over sprøytebruk er enten utledet av data om overdosedødsfall eller infeksjonssykdommer (som HIV). Tilgjengelige anslag varierer fra land til land, og siden 2000 har nasjonale anslag ligget på mellom ett og seks tilfeller pr. 1000 innbyggere i alderen 15-64, med noen høyere estimater før 2000. Siden 2000 har de høyeste nasjonale prevalenstallene for sprøytebruk, fra de landene som hadde anslag tilgjengelig, kommet fra Luxembourg og Østerrike, med ca. 6 tilfeller pr. 1000 innbyggere i alderen 15-64. De laveste anslagene er fra Kypros og Hellas, med bare litt over ett tilfelle pr. 1000.
Większość dostępnych danych szacunkowych dotyczących dożylnego zażywania narkotyków opiera się na wskaźnikach zgonów z powodu przedawkowania albo na danych dotyczących chorób zakaźnych (takich jak HIV). Dostępne dane szacunkowe różnią się znacznie w poszczególnych krajach: od 2000 r. szacunkowe wartości krajowe wahały się zwykle od jednego do sześciu przypadków na 1000 mieszkańców w wieku 15–64 lat, podczas gdy przed 2000 r. niektóre z tych wartości były wyższe. Od 2000 r. najwyższe krajowe wskaźniki rozpowszechnienia dożylnego zażywania narkotyków wśród krajów, które udostępniły dane, odnotowano w Luksemburgu i w Austrii, i wynosiły one około sześciu przypadków na 1000 mieszkańców w wieku 15–64 lat. Najniższe szacunki pochodzą z Cypru i Grecji, gdzie nieco przekraczają jeden przypadek na 1000 mieszkańców.
Najdostupnejšie odhady o injekčnom užívaní drog sú odvodené buď z mier smrteľného predávkovania alebo údajov o infekčných chorobách (napríklad HIV). Dostupné odhady sa medzi krajinami značne líšia: od roku 2000 sa odhady na národnej úrovni väčšinou pohybujú od jedného do šiestich prípadov na 1 000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov, pričom trochu vyššie odhady existovali pred rokom 2000. Od roku 2000 boli najvyššie národné miery prevalencie injekčného užívania drog, medzi krajinami, kde boli k dispozícii odhady, uvádzané Luxemburskom a Rakúskom s mierou asi šesť prípadov na 1 000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov. Najnižšie odhady sú z Cypru a Grécka, čosi viac ako jeden prípad na 1 000 obyvateľov.
Večina razpoložljivih ocen uživanja drog z vbrizgavanjem izhaja iz stopenj smrtnih primerov zaradi prevelikih odmerkov ali iz podatkov o nalezljivih boleznih (na primer HIV). Razpoložljive ocene se precej razlikujejo med posameznimi državami: od leta 2000 so bile ocene na nacionalni ravni v glavnem od enega do šest primerov na 1000 prebivalcev, starih od 15 do 64 let, pred letom 2000 pa je bilo nekaj višjih ocen. Od leta 2000 so o najvišjih stopnjah razširjenosti uživanja drog z vbrizgavanjem na nacionalni ravni od držav, za katere so ocene na voljo, poročali iz Luksemburga in Avstrije, kjer je stopnja okrog šest primerov na 1000 prebivalcev, starih od 15 do 64 let. Najnižje ocene prihajajo iz Cipra in Grčije, kjer imajo samo en primer na 1000 prebivalcev.
Större delen av de tillgängliga skattningarna av injektionsmissbruket har hämtats från siffror om överdoser som lett till dödsfall eller uppgifter om smittsamma sjukdomar (som exempelvis hiv). Tillgängliga skattningar varierar markant mellan länderna. Sedan 2000 har skattningar på nationell nivå legat i intervallet 1–6 fall per 1 000 invånare i åldern 15–64 år, med några högre skattningar före år 2000. Bland de länder där skattningar finns tillgängliga, har den högsta nationella prevalensen av injektionsmissbruk sedan 2000 redovisats av Luxemburg och Österrike, med cirka 6 fall per 1 000 invånare i åldern 15–64 år. De lägsta skattningarna rapporteras från Cypern och Grekland med strax över 1 fall per 1000 invånare.
Enjekte ederek uyuşturucu kullanımı hakkındaki mevcut verilerin çoğu ya ölümcül aşırı doz oranlarından ya da bulaşıcı hastalık (HIV gibi) verilerinden elde edilmektedir. Eldeki veriler ülkeler arasında önemli farklılıklar göstermektedir: 2000 yılından beri, ulusal düzeydeki tahminler çoğunlukla 15-64 yaşındaki 1.000 kişi başına bir ila altı vaka arasında değişmiş olup 2000 öncesi için daha yüksek tahminler mevcuttur. 2000’den beri, tahminlerin mevcut olduğu ülkeler arasında enjekte ederek uyuşturucu kullanımına dair en yüksek ulusal yaygınlık oranlarını, 15-64 yaşındaki 1.000 kişi başına yaklaşık altı vakayla Lüksemburg ve Avusturya rapor etmiştir. En düşük tahminler, 1.000 kişi başına bir vakanın biraz üzerinde bir oranla Kıbrıs ve Yunanistan’dan bildirilmiştir.
Lielākajā daļā no pieejamajiem aprēķiniem par narkotiku injicēšanu ir izmantoti vai nu dati par nāvi pārdozēšanas rezultātā vai dati par infekcijas slimībām (piemēram, HIV). Pieejamie aprēķini dažādās valstīs ievērojami atšķiras: kopš 2000. gada valsts aplēsēs visbiežāk ir minēti 1 līdz 6 gadījumi uz 1000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem, bet pirms 2000. gada rādītāji reizēm ir bijuši augstāki. No valstīm, kas ir sniegušas šādus aprēķinus, kopš 2000. gada augstākie narkotiku injicēšanas izplatības valsts rādītāji ir Luksemburgā un Austrijā, kas ziņo par apmēram 6 gadījumiem uz 1000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem. Zemākie rādītāji ir Kiprā un Grieķijā, kur uz 1000 iedzīvotājiem ir tikai nedaudz vairāk par vienu gadījumu.
  Capitolul 8: àŽmbunătÄ...  
Excepţia de la definiţia care exclude consumul pe parcursul vieţii în caracterizarea comportamentului în cazul policonsumului se aplică atunci când este vorba despre persoane foarte tinere – elevi sau studenţi – caz în care consumul multiplu pe parcursul vieţii poate să reflecte mai pregnant consumul actual.
Polydrug use could be usefully defined operationally as the frequent use of more than one substance over a minimum specified time period, for example 1 month. This does not distinguish the various types of use described above, but gives an overall picture of what might be a high-risk group. The exception to discarding lifetime use in characterising polydrug behaviour is when dealing with the very young – pupils or students – in which case lifetime multiple use may more strongly reflect current use. The evidence, for example from ESPAD surveys, suggests that the more deviant/low-prevalence patterns of drug use among students (ecstasy, amphetamine, hallucinogens, cocaine, heroin) cluster among a few individuals.
La polyconsommation de drogues pourrait être utilement définie au plan opérationnel comme l’usage fréquent de plus d’une substance au cours d’une période minimale donnée, par exemple un mois. Cette définition ne fait pas de distinction entre les différents types d’usage décrits plus haut, mais donne une vue d’ensemble de ce qui pourrait constituer un groupe à risque élevé. L’exception à l’exclusion de l’usage au cours de la vie dans la définition du comportement de polyconsommation est l’étude des très jeunes gens - élèves ou étudiants - pour lesquels l’usage de drogues multiples au cours de la vie peut refléter plus fidèlement l’usage actuel. Les résultats des enquêtes ESPAD, par exemple, suggèrent que les modes de consommation les plus déviants ou à faible prévalence chez les étudiants (ecstasy, amphétamines, hallucinogènes, cocaïne, héroïne) concernent un petit nombre d’individus.
Eine sinnvolle Arbeitsdefinition des polyvalenten Drogenkonsums wäre der häufige Konsum von mehr als einer Substanz über einen bestimmten Mindestzeitraum, beispielsweise einen Monat. Eine solche Definition träfe zwar keine Unterscheidung zwischen den oben dargestellten unterschiedlichen Konsumformen, würde jedoch einen allgemeinen Überblick über möglicherweise stark gefährdete Gruppen verschaffen. Die Lebenszeitprävalenz sollte jedoch nicht außer Acht gelassen werden, wenn es um die Darstellung des polyvalenten Drogenkonsums unter sehr jungen Menschen wie Schülern oder Studenten geht. In diesem Falle könnte die Lebenszeitprävalenz des polyvalenten Drogenkonsums bessere Rückschlüsse auf den gegenwärtigen Konsum zulassen. Beispielsweise zeigen die Daten aus den ESPAD-Erhebungen, dass die stärker abweichenden bzw. niedrigeren Prävalenzmuster des Drogenkonsums unter Schülern (Ecstasy, Amphetamine, Halluzinogene, Kokain, Heroin) vorwiegend auf einige wenige Schüler beschränkt sind.
Podría resultar útil definir el policonsumo desde un punto de vista funcional como el consumo frecuente de más de una sustancia durante un período mínimo de tiempo especificado, por ejemplo, de un mes. Esta definición no hace distinciones entre los diferentes tipos de consumo que se han descrito anteriormente, pero proporciona una perspectiva general de los posibles grupos de alto riesgo. No obstante, la prevalencia de vida no se debería descartar para describir el comportamiento de policonsumo entre los consumidores muy jóvenes, como escolares o universitarios, en cuyo caso es posible que el consumo múltiple a lo largo de la vida permita inferir de manera más precisa el consumo actual. Los testimonios, por ejemplo, obtenidos en las encuestas ESPAD, sugieren que las pautas con mayor desviación/de menor prevalencia de consumo de drogas entre estudiantes (éxtasis, anfetaminas, alucinógenos, cocaína, heroína) se concentran en un número reducido de personas.
La poliassunzione potrebbe essere utilmente definita a scopo operativo come consumo frequente di più di una sostanza per un periodo di tempo minimo specificato, per esempio un mese. Ciò non aiuta a distinguere i diversi tipi di consumo sopra descritti, ma consente di avere un quadro generale di quello che potrebbe essere un gruppo ad alto rischio. Un caso in cui, eccezionalmente, il consumo una tantum non deve essere considerato per classificare il comportamento della poliassunzione è quello dei giovanissimi (studenti), per i quali il consumo una tantum di più di una droga può riflettere meglio il consumo attuale. Le prove disponibili, per esempio attinte dalle indagini ESPAD, suggeriscono che i modelli più devianti/di bassa prevalenza del consumo di stupefacenti tra gli studenti (ecstasy, anfetamine, allucinogeni, cocaina, eroina) si concentrano su un gruppo ristretto di individui.
O policonsumo de droga pode ser operacionalmente definido como o consumo frequente de mais de uma substância num determinado período mínimo, por exemplo um mês. Esta definição não distingue os vários tipos de consumo atrás descritos, mas oferece uma perspectiva global do que poderá ser um grupo de alto risco. Deve abrir-se uma excepção ao princípio de não se considerar o consumo ao longo da vida para caracterizar o comportamento de policonsumo de droga no caso de indivíduos muito jovens – em idade escolar ou na universidade – relativamente aos quais o consumo de múltiplas drogas ao longo da vida pode reflectir melhor o consumo actual. Os dados dos inquéritos ESPAD, por exemplo, sugerem que os padrões de consumo de droga mais desviantes e com menor prevalência entre os estudantes (ecstasy, anfetaminas, alucinogénios, cocaína, heroína) estão concentrados num pequeno número de indivíduos.
Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θα ήταν χρήσιμο να οριστεί για λειτουργικούς σκοπούς ως συχνή χρήση περισσότερων της μίας ουσίας για ένα ελάχιστο καθορισμένο χρονικό διάστημα, για παράδειγμα 1 μήνα. Ο ορισμός αυτός δεν κάνει διάκριση μεταξύ των διαφόρων μορφών χρήσης που περιγράφηκαν ανωτέρω, αλλά παρέχει τη συνολική εικόνα μιας ενδεχομένως υψηλού κινδύνου ομάδας. Κατ’ εξαίρεση, η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή για τον χαρακτηρισμό μιας συμπεριφοράς στο πλαίσιο της πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών μπορεί να χρησιμοποιείται στην περίπτωση πολύ νεαρών ατόμων – μαθητών ή σπουδαστών – στους οποίους η πολλαπλή χρήση σε όλη τη ζωή μπορεί να απηχεί ενδεικτικότερα την πρόσφατη χρήση. Τα υπάρχοντα στοιχεία, για παράδειγμα από έρευνες του ESPAD, υποδηλώνουν ότι τα πλέον παραβατικά/χαμηλής επικράτησης πρότυπα χρήσης ναρκωτικών στους μαθητές (έκσταση, αμφεταμίνες, παραισθησιογόνα, κοκαΐνη, ηρωίνη) εντοπίζονται σε λίγα μεμονωμένα άτομα.
Een bruikbare operationele definitie van polydrugsgebruik zou kunnen zijn: het frequente gebruik van meer dan een middel gedurende een minimale tijdsperiode, bijvoorbeeld een maand. Hierbij wordt geen onderscheid gemaakt tussen de verschillende typen gebruik die hierboven zijn beschreven, maar wel wordt zo een algemeen beeld geboden van wat een hoogrisicogroep zou kunnen zijn. Een categorie waarbij het “ooit”-gebruik niet terzijde moet worden geschoven bij het karakteriseren van polydrugsgebruik is die van de zeer jonge mensen – leerlingen en studenten – bij wie er een sterker verband kan bestaan tussen het “ooit”-polygebruik en het recente gebruik. Uit het bewijsmateriaal, bijvoorbeeld de ESPAD-enquêtes, blijkt dat de meer afwijkende/laag-prevalente drugsgebruikpatronen onder studenten (ecstasy, amfetamine, hallucinogenen, cocaïne, heroïne) geconcentreerd zijn rond een paar personen.
Užívání více drog by mohlo mít užitečnou pracovní definici jako časté užívání více než jedné látky během minimální stanovené doby, například jednoho měsíce. To sice nerozlišuje různé typy užívání popsané výše, ale poskytuje celkový obrázek o možná vysoce rizikové skupině. Výjimkou celoživotního užívání při charakterizaci chování osob užívajících více drog jsou případy, kdy se jedná o velmi mladé osoby – žáky nebo studenty – v jejichž případě celoživotní prevalence užívání více drog může výrazněji odrážet současné vzorce užívání. Důkazy, například z průzkumů ESPAD, naznačují, že vzorce užívání drog s větší odchylkou nebo nižší prevalencí mezi studenty (extáze, amfetaminy, halucinogeny, kokain, heroin) se vyskytují kumulovaně u malého počtu jedinců.
Blandingsbrug kunne hensigtsmæssigt defineres operationelt som hyppig brug af mere end ét stof over et nærmere bestemt minimumstidsrum, f.eks. 1 måned. Herved sondres ikke mellem de forskellige former for brug, der er beskrevet ovenfor, men det giver et generelt billede af, hvad der kunne være en højrisikogruppe. Som en undtagelse anvendes langtidsprævalensen til at karakterisere blandingsbrug i forbindelse med de meget unge – skoleelever eller uddannelsessøgende – hvor langtidsprævalensen for blandingsbrug i højere grad kan afspejle aktuel brug. Det tyder på, f.eks. på grundlag af ESPAD-undersøgelser, at de mere afvigende stofbrugsmønstre og mønstre med lav prævalens blandt uddannelsessøgende (ecstasy, amfetamin, hallucinogener, kokain, heroin) er koncentreret blandt nogle få personer.
Oleks hea, kui mitme uimasti tarbimise rakenduslik definitsioon hõlmaks rohkem kui ühe aine sagedast tarbimist minimaalse kindlaks määratud ajavahemiku, näiteks ühe kuu jooksul. Selline definitsioon ei võimalda eristada ülalkirjeldatud erinevaid tarbimisviise, kuid annab üldise ülevaate kõrge riskiga uimastitarbijate rühmast. Elu jooksul tarbimise kõrvale jätmises mitme uimasti tarbimise kirjeldamisel võib teha erandi väga noorte inimeste (õpilaste või üliõpilaste) puhul, sest nendel võib elu jooksul mitme uimasti tarbimine praegust tarbimist selgemalt kajastada. Näiteks ESPADi uuringute käigus saadud andmed annavad alust arvata, et normist kõrvale kalduvaid või madala levimusega uimastite tarbimise harjumusi (ecstasy, amfetamiin, hallutsinogeenid, kokaiin, heroiin) esineb õpilaste hulgas vaid väikestes rühmades.
Huumeiden sekakäyttö olisi hyödyllistä määritellä useamman kuin yhden aineen toistuvaksi käyttämiseksi tietyn vähimmäisajan, esimerkiksi yhden kuukauden sisällä. Tässä määritelmässä ei erotella edellä kuvailtuja erilaisia käyttötapoja, mutta se antaa kokonaiskuvan mahdollisesta riskiryhmästä. Huumeiden sekakäyttöä ainakin kerran kokeilleiden osuus olisi kuitenkin hyödyllistä selvittää, kun tarkastellaan erittäin nuoria henkilöitä – koululaisia tai opiskelijoita –, koska heidän kohdallaan sekakäytön kokeileminen saattaa selkeämmin heijastaa nykyistä käyttöä. Esimerkiksi ESPAD-kyselystä saadut tiedot viittaavat siihen, että opiskelijoiden keskuudessa poikkeavat/harvinaiset huumeiden käyttömuodot (ekstaasi, amfetamiini, hallusinogeenit, kokaiini, heroiini) keskittyvät muutamaan henkilöön.
A polidroghasználat operatív megközelítésben jól meghatározható úgy, hogy egynél több anyag rendszeres használatát jelenti egy megadott minimum időszakon, pl. 1 hónapon belül. Ezzel nem teszünk megkülönböztetést a fentiekben leírt használati típusok között, de legalább egy átfogó képet kapunk azokról, akik nagykockázatú csoportnak minősülhetnek. A polidroghasználat szempontjából az életprevalenciát csak akkor nem szabad figyelmen kívül hagyni, ha nagyon fiatalokról – tanulókról vagy hallgatókról – van szó, mivel esetükben az addigi többszörös használat határozottabb képet adhat a jelenlegi használatról. Például az ESPAD felmérésekből származó adatok arra utalnak, hogy a kábítószer-használat deviánsabb / ritkábban előforduló mintái (extasy, amfetamin, hallucinogének, kokain, heroin) a diákok körében néhány fős csoportokon belül találhatók csak meg.
Blandingsbruk kan med fordel defineres operasjonelt som hyppig bruk av mer enn ett rusmiddel over en spesifisert minimumsperiode, f.eks. 1 måned. Da skilles det ikke mellom de ulike brukstypene beskrevet over, men vi får et generelt bilde av noe som kan være en høyrisikogruppe. Tilfeller der man derimot ikke må se bort fra livstidsprevalens ved karakterisering av blandingsbruksatferd blant de helt unge – elever eller studenter – hvor livstidsprevalens for blandingsbruk i sterkere grad kan gjenspeile aktuell bruk. Dokumentasjon, f.eks. fra ESPAD-undersøkelser, tyder på at de mer avvikende mønstrene/lavprevalensmønstrene for narkotikabruk blant skoleelever (ecstasy, amfetamin, hallusinogener, kokain, heroin) hoper seg opp hos noen få enkeltpersoner.
Operacyjną definicją zażywania więcej niż jednego narkotyku mogłoby być częste zażywanie więcej niż jednej substancji w określonym, minimalnym okresie, np. 1 miesiąca. Nie ma tu rozróżnienia między rodzajami zażywania, które opisano powyżej, ale definicja daje ogólny obraz potencjalnej grupy wysokiego ryzyka. Odrzucając wskaźnik liczby osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, przy opisywaniu zachowań związanych z zażywaniem więcej niż jednego narkotyku, należy uczynić wyjątek dla grupy bardzo młodych osób — uczniów lub studentów — w przypadku których wskaźnik ten może odzwierciedlać obecną sytuację. Materiał dowodowy, np. uzyskany w wyniku badań ESPAD, wskazuje, że wśród studentów odbiegające od normy lub rzadko spotykane schematy zażywania narkotyków (ekstazy, amfetaminy, środków halucynogennych, kokainy, heroiny) dotyczą pojedynczych osób.
Užívanie viacerých drog by sa mohlo operatívne úspešne definovať ako časté užívanie viac ako jednej látky počas minimálnej špecifikovanej doby, napríklad 1 mesiac. Táto definícia nerozlišuje rôzneho formy užívania opísané vyššie, ale poskytuje celkový obraz o tom, čo by mohlo byť vysoko rizikovou skupinou. Výnimkou na odmietnutie celoživotného užívania pri charakterizovaní správania súvisiaceho s užívaním viacerých drog je, keď sa zaoberáme veľmi mladými ľuďmi – žiakmi alebo študentmi – kedy celoživotné viacnásobné užívanie môže presnejšie odrážať terajšie užívanie. Dôkazy, napríklad z prieskumov ESPAD, naznačujú, že viac odchylných foriem užívania drog alebo foriem s nízkou prevalenciou medzi študentmi (extáza, amfetamín, halucinogénne látky, kokaín, heroín) sa zoskupuje medzi niekoľkými jednotlivcami.
Koristna operativna opredelitev hkratnega uživanja več drog bi lahko bila pogosto uživanje več kot ene snovi v minimalnem določenem obdobju, na primer v enem mesecu. Tu ne gre za razlikovanje različnih vrst uživanja, opisanih zgoraj, temveč za splošno sliko tega, kar bi lahko bila skupina visokega tveganja. Pri opredelitvi vedenja, za katerega je značilno hkratno uživanje več drog, je treba pri izločitvi zaužitja droge kadar koli v življenju izzvzeti zelo mlade ljudi – dijake ali študente – pri katerih se lahko trenutno uživanje bolje odrazi ravno zaradi večkratnega zaužitja kdajkoli v življenju. Dokazi, na primer iz raziskav ESPAD, kažejo, da se med študenti bolj deviantni vzorci oziroma vzorci z nizko razširjenostjo uživanja drog (ekstazi, amfetamini, halucinogene droge, kokain, heroin) intenzivneje pojavijo med nekaj posamezniki.
Blandmissbruk kan ändamålsenligt definieras operationellt som regelbunden användning av mer än ett ämne under en angiven miniperiod exempelvis en månad. Detta skiljer inte ut de olika typer av användning som beskrivits ovan, men ger en övergripande bild av vad som kan vara en högriskgrupp. Ett fall när uppgifter om livstidsprevalens kan användas som markör för blandmissbruk är när det gäller mycket unga individer – elever eller studenter – eftersom livstidsprevalens för blandmissbruk mer uttalat kan spegla även nuvarande vanor i denna grupp. De tecken som finns, exempelvis hämtade ur ESPAD-enkäter, tyder på att mer avvikande/lågprevalenta mönster för narkotikamissbruk bland studenter (ecstasy, amfetamin, hallucinogener, kokain, heroin) finns samlat runt ett fåtal individer.
Çoklu uyuşturucu kullanımının kullanışlı bir operasyonel tanımı, birden fazla maddenin asgari belirli bir süre, örneğin 1 ay içerisinde sık kullanımı olarak yapılabilir. Bu tanım, yukarıda anlatılan farklı kullanım tiplerini birbirinden ayırt etmemekte ama yüksek riskli olabilecek bir grubun genel bir tablosunu çizmektedir. Çoklu uyuşturucu davranışını özelleştirmede yaşam boyu kullanımın gözardı edilmesine yönelik istisna, yaşam boyu çoklu kullanımın mevcut kullanımı daha güçlü şekilde etkileyebileceği çok genç kişiler – lise veya üniversite öğrencileri – söz konusu olduğunda devreye girer. Örneğin ESPAD araştırmalarından elde edilen kanıtlar, öğrenciler arasındaki uyuşturucu kullanımının daha sapkın/düşük yaygınlık şekillerinin (ecstasy, amfetamin, halüsinojenler, kokain, eroin) birkaç kişide toplandığını ileri sürmektedir.
Vairāku narkotiku lietošanu operatīvi varētu definēt kā vairāk nekā vienas narkotiskas vielas biežu lietošanu konkrētā minimālā laikposmā, kas varētu būt, piemēram, viens mēnesis. Šādi netiek nošķirti iepriekš aprakstītie dažādie lietošanas veidi, bet rodas kopīgs priekšstats par iespējamo augsta riska grupu. Ilgtermiņa lietošana izņēmuma kārtā tomēr būtu jāņem vērā, raksturojot gados ļoti jaunu lietotāju – skolēnu vai studentu – ar vairāku narkotiku lietošanu saistīto uzvedību, jo šajos gadījumos informācija par vairāku narkotiku ilgtermiņa lietošana var pārliecinošāk atspoguļot pašreizējo lietošanu. ESPAD aptaujās iegūtā informācija, piemēram, liek secināt, ka neparastākās/mazāk izplatītās narkotiku lietošanas ievirzes mācību iestāžu audzēkņu vidū (ekstazī, amfetamīni, halucinogēnās vielas, kokaīns, heroīns) ir sastopamas tikai dažu atsevišķu personu grupās.
  Capitolul 1: Politici Å...  
Infracţiunilor reglementate prin legea privind drogurile li se pot aplica acum scutiri de pedeapsă şi amânări de punere în aplicare a pedepsei. Tratarea consumatorilor dependenţi poate să aibă loc acum prin intermediul unui program de asistenţă integrată, supervizat de un manager de caz.
In Romania, a new law and new penal code introduced distinctions between felonies and misdemeanours (with misdemeanours now punishable mainly by community work and day fines), between users and addicts and between low-risk and high-risk drugs. Exemption from penalty and postponing the execution of the penalty can now be applied to drug law offences. Treatment of addicts can now take place through an integrated assistance programme, overseen by a case manager. Prison sentences have been increased for offences related to providing a place for drug use, tolerating drug use in such a place, or encouraging drug use. Sentences were also increased for unlawfully administering high-risk drugs to a person and for supplying toxic chemical inhalants to a minor.
En Roumanie, une nouvelle loi et un nouveau code pénal ont introduit une distinction entre les crimes et les infractions (les infractions étant désormais passibles essentiellement de travaux d'intérêt général et d'amendes journalières), entre les usagers et les toxicomanes et entre les drogues à faible risque et celles à risque élevé. Il est aujourd'hui possible d'exempter l'auteur de la sanction et de reporter l'exécution de la peine en cas d'infractions à la législation antidrogue. Le traitement des toxicomanes s'inscrit désormais dans un programme intégré d'assistance, supervisé par un gestionnaire de dossier. Les peines d'emprisonnement ont été renforcées pour les délits liés à la fourniture d'un lieu pour consommer de la drogue, à la tolérance de l'usage de drogue dans ledit lieu ou à son encouragement. Les peines ont également été augmentées pour l'administration illicite de drogues à haut risque à une personne et pour la fourniture à des mineurs de produits chimiques toxiques à inhaler.
In Rumänien wurde durch ein neues Gesetz und ein neues Strafgesetzbuch eine Differenzierung zwischen Verbrechens- und Vergehenstatbeständen (wobei Vergehen nun vor allem durch gemeinnützige Arbeit und Tagessätze geahndet werden), zwischen Konsumenten und Abhängigen sowie zwischen hochriskanten und weniger riskanten Drogen eingeführt. Bei Drogendelikten ist es nun möglich, einen Strafverzicht zuzulassen und den Vollzug von Sanktionen auszusetzen. Die Behandlung Drogenabhängiger kann nun im Rahmen eines integrierten Hilfsprogramms erfolgen, das von einem Fallmanager überwacht wird. Für Delikte im Zusammenhang mit der Bereitstellung eines Ortes für den Drogenkonsum, der Tolerierung des Drogenkonsums an einem solchen Ort und der Anstiftung zum Drogenkonsum wurden verschärfte Gefängnisstrafen eingeführt. Die Strafen für die illegale Verabreichung hochriskanter Drogen sowie für die Aushändigung toxischer chemischer Inhalate an Minderjährige wurden ebenfalls verschärft.
En Rumanía, una nueva ley y un nuevo código penal han introducido la distinción entre delitos y faltas (siendo ahora las faltas punibles principalmente con trabajos para la comunidad y días-multa), entre consumidores y adictos, así como entre drogas de alto y de bajo riesgo. A los delitos relacionados con las drogas se pueden aplicar ahora la exención de la pena y el aplazamiento de la ejecución de la misma. Actualmente el tratamiento de los adictos se puede llevar a cabo mediante un programa de asistencia integrado supervisado por un gestor. Se han incrementado las penas de prisión para infracciones relativas al hecho de facilitar un lugar para el consumo de drogas, tolerar el consumo de drogas en dicho lugar o alentar el consumo de drogas. Asimismo, se han endurecido las penas por administrar ilegalmente drogas de alto riesgo a terceros y por suministrar inhalantes químicos tóxicos a menores.
In Romania una nuova normativa e un nuovo codice penale prevedono una distinzione tra reati maggiori e minori (ora i reati minori sono puniti perlopiù con lavoro in comunità e ammende giornaliere), tra consumatori e tossicodipendenti, e tra droghe a basso rischio e droghe ad alto rischio. Oggi è possibile applicare ai reati di droga l’esenzione dalle pene e posticipare l’esecuzione della pena. Il trattamento dei tossicodipendenti può avvenire nell’ambito di un programma di assistenza integrato, sotto la supervisione di un responsabile specifico. A chi mette a disposizione luoghi per il consumo di droga, tollera il consumo di droga in questi luoghi o incoraggia il consumo di droga verranno comminate pene detentive più severe. Un aumento delle pene è previsto inoltre per chi somministra illegalmente ad altri droghe ad alto rischio e per chi fornisce a un minorenne sostanze chimiche tossiche per uso inalatorio.
Na Roménia, uma nova lei e um novo código penal introduziram distinções entre crimes e delitos (passando estes últimos a ser preferencialmente puníveis com trabalho a favor da comunidade e coimas diárias), entre consumidores e toxicodependentes e entre drogas de alto e de baixo risco. É agora possível aplicar a isenção e a suspensão da pena às infracções à legislação em matéria de droga. O tratamento dos toxicodependentes pode realizar-se através de um programa de assistência integrado, supervisionado por um responsável pelos casos individuais. As penas de prisão foram agravadas no caso das infracções relacionadas com o fornecimento de um local para o consumo de droga, a tolerância de tal consumo nesse lugar, ou o incentivo ao consumo de droga. As penas também foram agravadas em caso de administração ilegal de drogas de alto risco a uma pessoa e de fornecimento de substâncias químicas tóxicas inaláveis a um menor.
Στη Ρουμανία, βάσει ενός νέου νόμου και του νέου ποινικού κώδικα, θεσπίστηκαν διακρίσεις μεταξύ κακουργημάτων και πλημμελημάτων (πλέον τα πλημμελήματα τιμωρούνται με εκτέλεση κοινωνικής εργασίας και επιβολή ημερήσιων προστίμων), μεταξύ χρηστών και τοξικομανών και μεταξύ ναρκωτικών χαμηλού κινδύνου και υψηλού κινδύνου. Πλέον είναι δυνατή η εξαίρεση από την επιβολή ποινής και η αναβολή εκτέλεσης ποινής για παραβάσεις της νομοθεσίας για τα ναρκωτικά. Η θεραπεία τοξικομανών μπορεί πλέον να πραγματοποιείται μέσω ολοκληρωμένου προγράμματος βοήθειας, υπό την επίβλεψη ατόμου που ορίζεται ειδικά για κάθε περίπτωση. Αυξήθηκαν οι ποινές φυλάκισης για αδικήματα που συνδέονται με την παραχώρηση χώρου για χρήση ναρκωτικών, την επίδειξη ανοχής έναντι της χρήσης ναρκωτικών στους χώρους αυτούς ή την ενθάρρυνση της χρήσης ναρκωτικών. Αυξήθηκαν επίσης οι ποινές φυλάκισης για την παράνομη χορήγηση ναρκωτικών υψηλού κινδύνου σε άτομα και τη χορήγηση εισπνεόμενων τοξικών χημικών ουσιών σε ανηλίκους.
In Roemenië is bij een nieuwe wet en een nieuw wetboek van strafrecht een onderscheid ingevoerd tussen ernstige misdrijven en gewone misdrijven (deze laatste worden voortaan hoofdzakelijk bestraft met taakstraffen en boetes per dag), tussen gebruikers en verslaafden en tussen drugs met hoog risico en drugs met laag risico. Vrijstelling van straf en uitstel van de tenuitvoerlegging van de straf zijn nu ook mogelijk als het gaat om overtredingen van de drugswetgeving. Verder kunnen verslaafden nu via een geïntegreerd hulpprogramma behandeld worden, onder toezicht van een case manager. Anderzijds zijn strengere vrijheidsstraffen vastgesteld voor strafbare feiten in verband met het beschikbaar stellen van ruimten voor drugsgebruik, het toestaan van drugsgebruik in dergelijke ruimten en het aanzetten tot drugsgebruik. Ook voor het onwettig toedienen van drugs met hoog risico en het aanbieden van toxische chemische inhaleermiddelen aan minderjarigen zijn strengere straffen vastgesteld.
V Rumunsku nový zákon a nový trestní zákoník zavedl rozlišení mezi závažným trestným činem a přečinem (přičemž přečin je nyní postižitelný především trestem obecně prospěšných prací a denními pokutami), mezi uživateli a závislými osobami a mezi nízkorizikovými a vysoce rizikovými drogami. Na trestné činy se podle zákona o drogách nyní může vztahovat osvobození od trestu a odložení výkonu trestu. Léčení závislých osob nyní může probíhat prostřednictvím integrovaného programu asistence, na který dohlíží vedoucí případu. Tresty odnětí svobody byly zvýšeny za trestné činy související s poskytováním místa pro užívání drog, tolerováním užívání drog na takovém místě nebo vybízením k užívání drog. Rovněž byly zvýšeny tresty za nezákonné podání vysoce rizikových drog osobě a za poskytnutí toxických chemických inhalačních látek nezletilé osobě.
I Rumænien blev der med en ny lovgivning og ny straffelov indført sondringer mellem alvorlige og simple forbrydelser (hvor simple forbrydelser nu hovedsagelig skal straffes med samfundstjeneste og dagbøder), mellem brugere og stofafhængige og mellem lav- og højrisikostoffer. Fritagelse for straf og udsættelse af straffuldbyrdelsen kan nu anvendes i forbindelse med narkotikarelaterede lovovertrædelser. Behandling af afhængige kan nu finde sted gennem et integreret bistandsprogram, som en støttekontaktperson (case manager) fører tilsyn med. Fængselsstraffene er blevet forhøjet for lovovertrædelser, der vedrører forhold som tilrådighedsstillelse af et sted til stofbrug, tolerance af stofbrug på et sådant sted eller tilskyndelse til stofbrug. Straffene blev ligeledes forhøjet for ulovligt at give en person højrisikostoffer og for at forsyne en mindreårig med giftige kemiske inhalanter.
Rumeenias käsitleb uus seadus ja uus karistusseadustik eraldi kuritegusid ja väärtegusid (kusjuures väärtegude eest karistatakse nüüd peamiselt üldkasuliku tööga ja päevapalgal põhinevate trahvidega), samuti uimastikasutajaid ja narkomaane, madala ja kõrge riskiga narkootikume. Narkoseaduse rikkumiste puhul võib nüüd taotleda karistusest vabastamist või tingimisi karistamist. Narkomaanide ravi saab nüüd korraldada spetsiaalse abiprogrammi kaudu, mida koordineerib sotsiaalametnik. Karmistatud on vanglakaristusi niisuguste kuritegude eest nagu narkootikumide tarvitamiseks koha pakkumine, sellises kohas narkootikumide tarvitamise lubamine või selle julgustamine. Karistusi karmistati ka kõrge riskiga narkootikumide ebaseadusliku vahendamise eest ja sissehingatavate toksiliste ainete alaealisele andmise eest.
Romaniassa on annettu uusi laki ja uusi rikoslaki, joissa tehdään ero rikosten ja rikkomusten (rikkomuksista seuraa nyt pääasiassa yhdyskuntapalvelua ja päiväsakkoja), huumeiden käyttäjien ja huumeriippuvaisten sekä pieni- ja suuririskisten huumausaineiden välillä. Rangaistuksesta vapauttaminen ja rangaistuksen täytäntöönpanon lykkääminen koskevat nykyään myös huumerikoksia. Huumeriippuvaisia voi nyt lähettää hoidettaviksi kokonaisvaltaiseen hoito-ohjelmaan ohjaavan huumetyöntekijän valvonnassa. Tilan tarjoamisesta huumeidenkäyttöä varten, huumeidenkäytön sallimisesta kyseisessä tilassa tai huumausaineiden käyttöön yllytyksestä määrättäviä vankeusrangaistuksia on kovennettu. Lisäksi on säädetty tiukemmat rangaistukset suuririskisten huumausaineiden laittomasta antamisesta toiselle henkilölle sekä myrkyllisten kemiallisten liuottimien luovuttamisesta alaikäiselle.
Romániában egy új törvény és az új büntető törvénykönyv megkülönböztetést vezetett be a bűncselekmény és a vétség között (ezzel a vétség mostantól főként javító-nevelő munkával és napi pénzbüntetéssel büntethető), a használók és a függők között, illetve az alacsony kockázatú és a magas kockázatú kábítószerek között. A kábítószertörvények megsértése esetében most már alkalmazható a büntetés alóli felmentés és a végrehajtás elhalasztása. A kábítószerfüggők kezelése mostantól történhet az integrált segítségnyújtási program segítségével is, amelyet az esetért felelős személy felügyel. Meghosszabbították a börtönbüntetéseket az olyan bűncselekmények esetében, mint a hely kábítószer-használat céljából való biztosítása, a kábítószer-használat tolerálása az ilyen helyeken, illetve a kábítószer-használatra való bátorítás. Ugyancsak szigorították a büntetéseket a magas kockázatú kábítószerek törvénytelen beadása és a mérgező vegyi inhalánsok kiskorúak részére történő biztosítása esetében.
Romania vedtok både en ny lov og en ny straffelov som skiller mellom forbrytelse og forseelse (forseelser skal nå straffes med samfunnsarbeid og dagbøter), mellom brukere og avhengige og mellom lavrisiko- og høyrisikostoffer. Straffefritak og betingede dommer kan nå anvendes i forbindelse med narkotikalovbrudd. Behandlingen av avhengige kan heretter skje innenfor rammen av et integrert hjelpeprogram under tilsyn av en saksbehandler. Fengselsstraffene er skjerpet for tilrettelegging av sted for narkotikabruk, tolerering av bruk på stedet og for oppmuntring til narkotikabruk. Straffene har også økt for illegal utdeling av høyrisikostoffer og for forsyning til mindreårige av giftige kjemiske sniffestoffer.
W Rumunii nowa ustawa i nowy kodeks karny wprowadziły rozróżnienie pomiędzy poważnymi przestępstwami a wykroczeniami (wykroczenia podlegają obecnie głównie karze pracy społecznej lub grzywny), pomiędzy osobami zażywającymi narkotyki a uzależnionymi od nich oraz pomiędzy narkotykami niskiego i wysokiego ryzyka. Wobec osób łamiących prawo antynarkotykowe można obecnie stosować zwolnienie z kary i jej odroczenie. Leczenie osób uzależnionych odbywa się obecnie w ramach zintegrowanego programu pomocowego, pod indywidualnym nadzorem specjalisty prowadzącego (case manager). Podniesiono wymiar kar pozbawienia wolności za wykroczenia polegające na udostępnieniu miejsca do zażywania narkotyków, tolerowaniu ich zażywania w takim miejscu lub zachęcaniu do ich zażywania. Podniesiono również wymiar kar za bezprawne podawanie narkotyków wysokiego ryzyka oraz za dostarczanie nieletnim toksycznych środków chemicznych do inhalacji.
V Rumunsku nový právny predpis a nový trestný zákonník zaviedli rozlišovanie medzi zločinmi a prečinmi (pričom prečiny sú teraz trestané najmä povinnými prácami a dennými pokutami), medzi užívateľmi a narkomanmi a medzi drogami s nízkym rizikom a vysokým rizikom. Oslobodenie od trestu a odloženie výkonu trestu sa teraz môže vzťahovať aj na trestné činy súvisiace s drogami. Liečenie narkomanov sa teraz môže uskutočňovať prostredníctvom integrovaného programu pomoci, na ktorý dozerá správca prípadu. Tresty uväznenia sa zvyšujú za trestné činy súvisiace s poskytovaním miesta na užívanie drog, tolerovanie užívania drog na takomto mieste alebo nabádanie na užívanie drog. Tresty sa zvyšujú aj za nezákonné podávanie drog s vysokým rizikom nejakej osobe a za dodávanie toxických chemických inhalačných prostriedkov neplnoletej osobe.
V Romuniji sta nov zakon in nov kazenski zakonik uvedla razlike med kaznivimi dejanji in prekrški (prekrški se zdaj kaznujejo v glavnem z družbeno koristnim delom in denarnimi kaznimi v dnevnih zneskih, katerih višina se določi glede na dnevni zaslužek obsojene osebe), med uživalci in odvisniki ter med drogami z nizkim tveganjem in drogami z visokim tveganjem. Za kršitve zakonov o drogah se zdaj lahko uporabita oprostitev kazni in preložitev izvršitve kazni. Zdravljenje odvisnikov zdaj lahko poteka prek programa integrirane pomoči, nadzoruje pa ga vodja primera. Zvišale so se zaporne kazni za kazniva dejanja, povezana z zagotavljanjem prostora za uživanje drog, dopuščanjem uživanja drog v takem prostoru ali spodbujanjem uživanja drog. Kazni so se povečale tudi za nezakonito dajanje drog z visokim tveganjem osebi ali za dobavo toksičnih kemičnih inhalantov mladoletni osebi.
Genom en ny lag och brottsbalk har Rumänien infört åtskillnad mellan grövre brott och mindre allvarliga brott (där mindre allvarliga brott nu främst bestraffas med samhällstjänst och dagsböter), mellan användare och beroende av narkotika och mellan lågrisk- och högriskdroger. Åtalseftergift och skyddstillsyn kan nu tillämpas på narkotikabrott. Behandling av missbrukare kan ske genom ett integrerat stödprogram under tillsyn av en kontaktperson. Fängelsestraffen har skärpts för brott som rör upplåtande av en plats för narkotikaanvändning, tolererande av narkotikaanvändning på en sådan plats eller uppmuntran till användning av narkotika. Straffen för olaglig administrering av en högriskdrog till annan person och för tillhandahållande av giftiga kemiska ämnen avsedda för inhalation till minderårig har också skärpts.
Romanya’da, yeni bir yasa ile yeni bir ceza kanunu, ağır suçlar ve hafif suçlar (hafif suçlar artık başta kamu hizmeti ile günlük para cezalarıyla cezalandırılabilmektedir), kullanıcı ve bağımlılar ile düşük riskli ve yüksek riskli uyuşturucular arasında ayrımlar getirmiştir. Cezadan muafiyet ve cezanın infazının ertelenmesi artık uyuşturucu kanunu suçlarına da uygulanabilmektedir. Bağımlıların tedavisi artık bir vaka yöneticisinin idare ettiği entegre bir destek programıyla yapılabilmektedir. Uyuşturucu kullanımı için mekan temini, bu gibi bir yerde uyuşturucu kullanımına göz yumma veya uyuşturucu kullanımını teşvik etmeye ilişkin suçlar için hapis cezaları artırılmıştır. Bir kimseye kanunsuz olarak yüksek riskli uyuşturucu veren ve reşit olmayanlara toksik kimyasal solunan ilaç (inhalan) temin edenlere verilen cezalar da artırılmıştır.
Rumānijā ir pieņemts jauns likums un jauns kriminālkodekss, kurā ir nošķirti kriminālnoziegumi un sīki likumpārkāpumi (par sīkiem pārkāpumiem paredzētais sods tagad ir galvenokārt sabiedriskie darbi un soda nauda atkarībā no pārkāpēja ienākumiem), narkotiku lietotāji un narkomāni, kā arī zema un augsta riska narkotikas. Ar narkotikām saistītajiem likumpārkāpumiem tagad var piemērot atbrīvojumu no soda un soda izpildes atlikšanu. Narkomānu ārstēšana var notikt uzraugu vadībā saskaņā ar integrētu palīdzības programmu. Ir palielināti cietumsodi par narkotiku lietošanas vietu piedāvāšanu, narkotiku lietošanas pieļaušanu šādās vietās vai mudināšanu lietot narkotikas. Ir palielināti arī sodi par nelikumīgu augsta riska narkotiku administrēšanu citām personām un par toksisku ķīmisku inhalantu piegādi nepilngadīgajiem.
  Capitolul 3: Canabis  
  Comentariu ‘“ problema ...  
Consultările sunt efectuate de profesionişti formaţi în utilizarea instrumentelor de evaluare şi intervenţii rapide în caz de dependenţe şi care sunt, de asemenea, în măsură să identifice serviciile sociale, medicale sau psihiatrice potrivite pentru pacienţii care au nevoie de îngrijire specializată.
Specific drug counselling centres are frequent in Germany, France and the Netherlands. Since January 2005, more than 250 ‘cannabis consultation’ clinics have been set up throughout the French territories. Aimed at teenagers who are experiencing difficulties as a result of their use of cannabis or other drugs, as well as their parents, these facilities are anonymous, free and open to all. They are located in the major French cities for easy access. Consultations are carried out by professionals trained in the use of evaluation tools and brief interventions that deal with addictions, and are also able to identify social, medical or psychiatric services appropriate for clients needing specialised care. This new type of structure is to be subjected a follow-up study. The first available data from the first 2 or 3 months of operation show attendance figures of 3 500–4 000 individuals per month, of whom 2 000–2 500 were cannabis users (the others being parents, relatives and youth workers). Alternative strategies are to offer short but structured courses with around 10 group sessions (Denmark, Germany, the Netherlands, Austria). An accompanying manual, SKOLL (self-control training), has been launched by a Dutch-German EUREGIO project.
Les centres spécifiques de conseils sur la drogue sont courants en Allemagne, en France et aux Pays‑Bas. Depuis janvier 2005, plus de 250 centres de «consultation cannabis» ont ouvert leurs portes sur tout le territoire français. Destinées aux adolescents en difficulté en raison de leur usage de cannabis ou d'autres drogues, ainsi qu’à leurs parents, ces structures sont anonymes, gratuites et ouvertes à tous. Elles sont situées dans les grandes villes de France pour un accès aisé. Les consultations sont données par des professionnels formés à l'utilisation d'outils d'évaluation et à des interventions brèves en matière d’addiction. Ces professionnels sont également capables de désigner les services sociaux, médicaux ou psychiatriques adaptés aux patients qui nécessitent des soins spécialisés. Ce nouveau type de structure doit faire l’objet d’une étude de suivi. Les premières données disponibles après deux ou trois mois de fonctionnement donnent des chiffres de fréquentation compris entre 3 500 et 4 000 personnes par mois, dont quelque 2 000 ou 2 500 usagers de cannabis (les autres étant des parents, des membres de la famille et des éducateurs). D'autres stratégies consistent à proposer des stages de courte durée, mais structurés, comprenant une dizaine de séances de groupe (Allemagne, Danemark, Pays‑Bas, Autriche). Un manuel d'accompagnement SKOLL (formation au contrôle de soi) a été lancé dans le cadre d'un projet EUREGIO néerlandais et allemand.
In Deutschland, Frankreich und den Niederlanden gibt es zahlreiche spezialisierte Drogenberatungszentren. Seit Januar 2005 wurden im gesamten französischen Hoheitsgebiet über 250 Einrichtungen geschaffen, die „Cannabisberatung“ anbieten. Diese anonymen, kostenlosen und jedermann zugänglichen Einrichtungen sind für Teenager mit Problemen infolge des Konsums von Cannabis oder anderen Drogen sowie deren Eltern bestimmt. Um den Zugang zu erleichtern, wurden sie in den größeren französischen Städten angesiedelt. Die Beratungen werden von Fachleuten durchgeführt, die in der Anwendung von Bewertungsinstrumenten und Kurzinterventionen für Suchterkrankungen geschult und in der Lage sind, soziale, medizinische oder psychiatrische Dienste zu auszuwählen, die für Patienten geeignet sind, die eine spezialisierte Betreuung benötigen. Diese neue Form von Einrichtungen soll Gegenstand einer Follow-up-Studie sein. Die ersten verfügbaren Daten aus den ersten zwei bis drei Monaten ihrer Tätigkeit belegen, dass diese Einrichtungen monatlich von etwa 3 500 bis 4 000 Menschen aufgesucht werden, von denen 2 000 bis 2 500 Cannabis konsumieren (die übrigen sind Eltern, Verwandte und Jugendarbeiter). Im Rahmen alternativer Strategien werden kurze, aber strukturierte Schulungen mit etwa zehn Gruppensitzungen angeboten (in Deutschland, Dänemark, den Niederlanden und Österreich). Im Rahmen des niederländisch-deutschen Projekts EUREGIO wurde ein Begleithandbuch zum Trainingsprogramm SKOLL (Selbstkontrolltraining) herausgegeben.
En Alemania, Francia y los Países Bajos existe un nutrido número de centros específicos de asesoramiento en materia de drogas. Desde enero de 2005, se han abierto en Francia más de 250 clínicas de «asesoramiento en materia de cannabis». Dirigidos a adolescentes que estén pasando por dificultades a raíz del consumo de cannabis u otras drogas, así como a sus familiares, estos centros respetan el anonimato, son gratuitos y están abiertos a todo el mundo. Se encuentran ubicados en las principales ciudades francesas para facilitar el acceso. El asesoramiento corre a cargo de profesionales con formación en el uso de herramientas de evaluación y de intervenciones breves para tratar las adicciones, y que son, asimismo, capaces de identificar los servicios sociales, médicos o psiquiátricos adecuados para los pacientes que requieren una asistencia especializada. Este nuevo tipo de estructura debe ser sometido a un estudio de seguimiento. Los primeros datos disponibles de los dos o tres primeros meses de funcionamiento de este sistema muestran que cada mes acuden a estos centros entre 3 500 y 4 000 personas, de las cuales entre 2 000 y 2 500 consumen cannabis (los demás son padres, parientes y trabajadores sociales). Existen estrategias alternativas que consisten en ofrecer cursos de corta duración pero bien estructurados con unas diez sesiones en grupo (Alemania, Dinamarca, Países Bajos, Austria). En el marco del proyecto neerlandés-alemán EUREGIO se ha publicado un manual de acompañamiento sobre el programa de formación SKOLL (técnicas de autocontrol).
In Germania, Francia e Paesi Bassi sono diffusi centri di consulenza specializzati in droghe particolari. Dal gennaio 2005 sono state create in tutta la Francia più di 250 cliniche di “consulenza sulla cannabis”. Destinate agli adolescenti in difficoltà a causa dell’abitudine al consumo di cannabis o di altre sostanze, nonché ai loro genitori, queste strutture sono anonime, gratuite e aperte a tutti. Per favorire l’accesso della popolazione, sono distribuite un po’ in tutte le principali città francesi. Le consulenze vengono prestate da professionisti esperti nell’uso degli strumenti di valutazione e negli interventi di breve durata, specializzati nelle tossicodipendenze e in grado di individuare inoltre i servizi sociali, medici o psichiatrici più adeguati per i pazienti che necessitano di cure specialistiche. Questo nuovo tipo di struttura verrà sottoposto a uno studio di follow-up. Dai primi dati disponibili dopo circa 2-3 mesi di operatività emerge una partecipazione di 3 500-4 000 persone al mese, di cui 2 000-2 500 consumatori di cannabis (il resto è costituito da genitori, parenti e assistenti sociali). Le strategie alternative devono offrire corsi brevi, ma ben strutturati, con circa 10 incontri di gruppo (Germania, Danimarca, Paesi Bassi, Austria). Nel quadro del progetto EUREGIO sviluppato congiuntamente da Paesi Bassi e Germania è stato lanciato un manuale di accompagnamento intitolato SKOLL (formazione all’autocontrollo).
Os centros de aconselhamento específico são frequentes na Alemanha, em França e nos Países Baixos. Desde Janeiro de 2005 foram criadas mais de 250 clínicas de “consulta de cannabis” nos territórios franceses. Destinadas a adolescentes em dificuldades por consumirem cannabis ou outras drogas, bem como aos pais, estes centros garantem o anonimato, são gratuitos e acessíveis a todos, estando situadas nas principais cidades francesas, para facilitar o seu acesso. As consultas são efectuadas por profissionais treinados na utilização de instrumentos de avaliação e intervenções de curta duração no tratamento das dependências, e que também conseguem identificar os serviços sociais, médicos ou psiquiátricos adequados para os utentes que necessitam de cuidados especializados. Este novo tipo de estrutura deverá ser objecto de um estudo de acompanhamento. Os primeiros dados disponíveis sobre os primeiros 2 ou 3 meses de funcionamento revelam números de atendimento na ordem de 3 500 – 4 000 utentes por mês, 2 000 – 2 500 dos quais consumidores de cannabis (sendo os restantes pais, familiares e animadores juvenis). Entre as estratégias alternativas contam-se a oferta de cursos curtos mas estruturados com cerca de dez sessões em grupo (Alemanha, Dinamarca, Países Baixos, Áustria). Um projecto EUREGIO neerlandês-alemão lançou um manual de acompanhamento SKOLL (formação em matéria de auto-controlo).
Ειδικά κέντρα συμβουλευτικής για τα ναρκωτικά απαντώνται συχνά στη Γερμανία, τη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες. Από τον Ιανουάριο του 2005, περισσότερες από 250 κλινικές «συμβουλευτικής υποστήριξης και καθοδήγησης για την κάνναβη» δημιουργήθηκαν σε όλη την επικράτεια της Γαλλίας. Απευθυνόμενες σε εφήβους που αντιμετωπίζουν δυσκολίες εξαιτίας της χρήσης κάνναβης ή άλλων ναρκωτικών, αλλά και στους γονείς τους, οι εγκαταστάσεις αυτές προσφέρουν ανωνυμία, παρέχουν τις υπηρεσίες τους δωρεάν και είναι ανοιχτές σε όλους. Βρίσκονται στις μεγάλες γαλλικές πόλεις για εύκολη πρόσβαση. Οι υπηρεσίες συμβουλευτικής παρέχονται από επαγγελματίες που είναι εκπαιδευμένοι στη χρήση εργαλείων αξιολόγησης και σε σύντομες παρεμβάσεις για την αντιμετώπιση εξαρτήσεων, οι οποίοι μπορούν να προσδιορίσουν τις κατάλληλες κοινωνικές, ιατρικές ή ψυχιατρικές υπηρεσίες για άτομα που χρειάζονται εξειδικευμένη περίθαλψη. Αυτός ο νέος τύπος δομής θα αποτελέσει αντικείμενο μελέτης παρακολούθησης. Σύμφωνα με τα πρώτα διαθέσιμα στοιχεία για τους πρώτους 2 ή 3 μήνες λειτουργίας, η προσέλευση ανέρχεται σε 3 500–4 000 άτομα τον μήνα, από τα οποία 2 000–2 500 είναι χρήστες ναρκωτικών (οι υπόλοιποι είναι γονείς, συγγενείς και άτομα που ασκούν επαγγέλματα που σχετίζονται με τους νέους). Οι εναλλακτικές στρατηγικές συνίστανται στην παροχή σύντομων αλλά δομημένων σειρών μαθημάτων που περιλαμβάνουν περίπου 10 ομαδικές συνεδρίες (Γερμανία, Δανία, Κάτω Χώρες, Αυστρία). Ένα συνοδευτικό εγχειρίδιο με τίτλο SKOLL (εκπαίδευση στον αυτοέλεγχο) εκπονήθηκε στο πλαίσιο ενός ολλανδογερμανικού σχεδίου EUREGIO.
Specifieke centra voor drugscounseling zijn wijdverbreid in Duitsland, Frankrijk en Nederland. Sinds januari 2005 zijn er meer dan 250 “cannabis consultatie”-klinieken opgezet in de Franse departementen. De diensten die ze aanbieden, die zowel bedoeld zijn voor teenagers die met problemen kampen vanwege hun gebruik van cannabis of andere drugs, als voor hun ouders, zijn anoniem, gratis en voor iedereen toegankelijk. Met het oog op de bereikbaarheid bevinden zij zich in de grote Franse steden. De consultaties worden uitgevoerd door professionals die zijn opgeleid in het gebruik van evaluatie-instrumenten en korte interventies op het vlak van verslaving, en zij kunnen cliënten die behoefte hebben aan specifieke zorg tevens doorverwijzen naar sociale, medische of psychiatrische diensten. Er zal vervolgonderzoek worden gedaan naar deze nieuwe structuur. De eerste beschikbare gegevens over de eerste 2 of 3 maanden sinds de opening laten bezoekersaantallen zien van 3 500-4 000 personen per maand, waarvan 2 000-2 500 cannabisgebruikers (de rest waren ouders, familieleden en jongerenwerkers). Alternatieve strategieën bestaan in het aanbieden van korte maar gestructureerde cursussen met ongeveer 10 groepssessies (Duitsland, Denemarken, Nederland, Oostenrijk). In het kader van een Nederlands-Duits EUREGIO-project is het initiatief genomen tot het schrijven van een begeleidende handleiding, SKOLL (zelfbeheersingstraining).
V Německu, Francii a Nizozemsku jsou častá protidrogová poradenská centra specializovaná na konkrétní drogu. Od ledna 2005 bylo na území Francie založeno více než 250 klinik pro poradenství v souvislosti s konopím. Tato zařízení jsou anonymní, bezplatná a otevřená pro všechny. Zaměřují se na adolescenty, kteří mají problémy v důsledku užívání konopí nebo jiných drog, a na jejich rodiče. Pro zajištění snadnému přístupu se nacházejí ve velkých francouzských městech. Poradenství provádějí odborníci, kteří jsou vyškoleni v použití hodnotících nástrojů a krátkých intervencí v souvislosti se závislostmi a kteří jsou u pacientů s potřebou specializované péče schopni určit vhodné sociální, zdravotnické či psychiatrické služby. Tento nový typ struktury bude předmětem navazující studie. První dostupné údaje za první 2 až 3 měsíce provozu vykazují návštěvu 3 500–4 000 osob měsíčně, z nichž 2 000–2 500 tvořili uživatelé konopí (zbylou část představují rodiče, příbuzní a pracovníci s mládeží). K alternativním strategiím patří nabídka krátkých, ale strukturovaných kurzů obsahujících přibližně deset skupinových sezení (Německo, Dánsko, Nizozemsko, Rakousko). Nizozemsko-německý projekt EUREGIO zavedl doprovodný manuál SKOLL (kurzy sebeovládání).
Specifikke narkotikarådgivningscentre er udbredte i Tyskland, Frankrig og Nederlandene. Siden januar 2005 er der oprettet over 250 "cannabiskonsultationsklinikker” i Frankrig. Disse tilbud, som er rettet mod teenagere, der har vanskeligheder som følge af deres brug af cannabis eller andre stoffer, samt deres forældre, er anonyme, gratis og tilgængelige for alle. De er placeret i de større franske byer, så der er let adgang til dem. Konsultationer udføres af fagfolk, der er uddannet i at anvende evalueringsværktøjer og korte interventioner i forbindelse med afhængighedstilstande og også er i stand til at finde frem til, hvilke sociale, lægelige eller psykiatriske tilbud, der er velegnede til klienter med behov for specialiseret behandling. Denne nye form for struktur vil blive genstand for en opfølgende undersøgelse. De første data, der foreligger fra de første 2–3 måneder af projektet, viser et deltagerantal på 3 500–4 000 personer pr. måned, hvoraf 2 000–2 500 var cannabisbrugere (de øvrige var forældre, slægtninge og ungdomsarbejdere). Alternative strategier er at tilbyde korte, men strukturerede kurser med ca. 10 gruppesessioner (Tyskland, Danmark, Nederlandene, Østrig). En ledsagende manual, SKOLL (selvkontroltræning) er blevet lanceret som led i et nederlandsk-tysk EUREGIO-projekt.
Saksamaal, Prantsusmaal ja Madalmaades on palju uimastialase nõustamise keskuseid. Alates 2005. a jaanuarist on Prantsusmaal avatud kokku rohkem kui 250 kanepiteemalise nõustamise kliinikut. Need kanepi või muude uimastite tarbimise tõttu raskustesse sattunud teismelistele ja ka nende vanematele mõeldud keskused on anonüümsed, tasuta ja kõigile avatud. Juurdepääsetavuse huvides asuvad need Prantsusmaa suuremates linnades. Nõustajateks on asjatundjad, kes on saanud väljaõppe sõltuvuse hindamise vahendite ja lühiajaliste sekkumismeetmete kasutamise osas ning kes oskavad otsustada, milline sotsiaalne, meditsiiniline või psühhiaatriline teenus on sobiv erihooldust vajavatele klientidele. Selle uut tüüpi projekti kohta tehakse järelkontrolli uuring. Esmaste kättesaadavate andmete alusel esimese kahe-kolme tegevuskuu kohta oli külastatavus 3500–4000 inimest kuus, kellest 2000–2500 olid kanepitarbijad (ülejäänud olid nende vanemad, sugulased ja noorsootöötajad). Alternatiivseks variandiks on pakkuda lühikesi struktureeritud kursusi, mis koosnevad umbes kümnest rühmatunnist (Saksamaal, Taanis, Madalmaades, Austrias). Madalmaade-Saksa ühisprojekti EUREGIO raames on välja antud kursust täiendav käsiraamat SKOLL (enesekontrolli treening).
Saksassa, Ranskassa ja Alankomaissa on paljon huumeneuvontaan erikoistuneita keskuksia. Eri puolille Ranskaa on tammikuusta 2005 lähtien perustettu yli 250 ”kannabisneuvontaklinikkaa”. Ne tarjoavat nimettömiä, ilmaisia ja kaikille avoimia palveluja kannabiksen tai muiden huumeiden käytön takia vaikeuksiin joutuneille nuorille ja heidän vanhemmilleen. Keskukset on sijoitettu Ranskan suurimpiin kaupunkeihin, jotta ne olisivat helposti asiakkaiden ulottuvilla. Niissä työskentelevät neuvojat ovat ammattilaisia, jotka on koulutettu käyttämään arviointivälineitä ja antamaan lyhythoitoa riippuvuusongelmiin. Neuvojat voivat myös ohjata sosiaali-, lääkärin- tai psykiatristen palvelujen piiriin asiakkaat, jotka tarvitsevat erikoishoitoa. Tästä uudentyyppisestä palvelumallista aiotaan laatia seurantatutkimus. Hankkeen ensimmäisiltä kahdelta tai kolmelta toimintakuukaudelta saatujen alustavien lukujen mukaan keskuksissa käy kuukausittain noin 3 500–4 000 henkilöä, joista 2 000–2 500 on kannabiksen käyttäjiä (muut kävijät ovat vanhempia, sukulaisia ja nuorisotyöntekijöitä). Vaihtoehtoisista strategioista voidaan mainita käyttäjille tarjotut lyhyet mutta jäsennetyt kurssit, jotka koostuvat noin 10 ryhmäistunnosta (Saksa, Tanska, Alankomaat, Itävalta). Hollantilais-saksalaisessa EUREGIO-hankkeessa on julkaistu kursseihin liittyvä käsikirja, SKOLL (self-control training, itsehillinnän opettelu).
Németországban, Franciaországban és Hollandiában gyakoriak a speciális drogtanácsadó központok. A francia területeken 2005. január óta több mint 250 „kannabisz konzultációs” klinikát hoztak létre. A kannabisz vagy más kábítószer használata következtében nehézségekkel szembesülő tizenévesek és szüleik segítésére hivatott intézmények anonim, ingyenes és mindenki előtt nyitva álló szolgáltatást nyújtanak, illetve a könnyebb hozzáférhetőség érdekében a nagyobb francia városokban találhatók. A konzultációkat olyan szakemberek végzik, akiket felkészítettek a függőségekkel kapcsolatos értékelő eszközök és rövid beavatkozások használatára, és a speciális gondozást igénylő pácienseknek megfelelő szociális, orvosi vagy pszichiátriai szolgálatokat is meg tudják nevezni. Ezt az újfajta struktúrát még egy nyomon követéses vizsgálatnak kell alávetni. A működés első 2–3 hónapjáról rendelkezésre álló adatok havi 3500–4000 fős látogatottságot jeleznek, akik közül 2000–2500-an maguk a kannabiszhasználók voltak (a többiek a szülők, rokonok, illetve ifjúságvédelmi felelősök). A különféle stratégiák a résztvevőknek rövid, de strukturált kurzusokat kívánnak biztosítani, körülbelül 10 csoportüléssel (Németország, Dánia, Hollandia, Ausztria). A kurzushoz tartozó kézikönyvet, a SKOLL-t (képzés az önkontrollról) egy holland–német EUREGIO projektben állították össze.
Egne narkotikarådgivningssentre er vanlige i Tyskland, Frankrike og Nederland. Siden januar 2005 er mer enn 250 ”cannabiskonsultasjonsklinikker” opprettet i Frankrike. Rådgivningen er anonym, gratis og åpen for alle, og tilbudet er rettet mot tenåringer som har problemer i forbindelse med bruken av cannabis eller andre stoffer, og deres foreldre. Tilbudet finnes i de store byene i Frankrike, for å være lett tilgjengelig. De ansatte er fagfolk som har trening i å bruke evalueringsverktøy og korte intervensjoner i behandlingen av avhengige. De kan også vurdere hvilke sosiale, medisinske eller psykiatriske tjenester som klienter med spesielle behov må vises videre til. Denne nye typen strukturer skal vurderes i en oppfølgingsstudie. Tilgjengelige tall for de første 2-3 månedenes drift viser at mellom 3 500 og 4 000 personer har henvendt seg til disse sentrene hver måned. Av disse var 2 000-2 500 cannabisbrukere (de andre var foreldre, slektninger og ungdomsarbeidere). En alternativ strategi er å tilby korte, men strukturerte kurs med ca. 10 gruppemøter (Tyskland, Danmark, Nederland, Østerrike). Det tysk/nederlandske prosjektet EUREGIO har utgitt håndboken SKOLL (”self-control training” – trening i selvkontroll) til bruk i dette opplegget.
Wyspecjalizowane ośrodki doradztwa antynarkotykowego występują licznie w Niemczech, we Francji i w Holandii. Od stycznia 2005 r. we wszystkich terytoriach francuskich utworzono ponad 250 klinik oferujących „konsultacje w zakresie konopi indyjskich”. Usługi te są skierowane do nastolatków doświadczających trudności spowodowanych zażywaniem konopi indyjskich lub innych narkotyków, a także do ich rodziców. Konsultacji udziela się anonimowo, bezpłatnie i są one dostępne dla wszystkich. Dla ułatwienia dostępu ulokowano je w dużych francuskich miastach. Konsultacje prowadzą specjaliści przeszkoleni w stosowaniu narzędzi oceny oraz krótkich działań interwencyjnych w zakresie uzależnień, którzy są w stanie określić usługi społeczne, medyczne lub psychiatryczne odpowiednie dla pacjenta wymagającego specjalistycznej opieki. Ten nowy rodzaj usług zostanie poddany dalszym badaniom. Według danych dostępnych po pierwszych dwóch lub trzech miesiącach ich funkcjonowania liczba osób odwiedzających ośrodki wyniosła 3500–4000 miesięcznie, z czego 2000–2500 stanowią osoby zażywające konopie indyjskie (pozostali to rodzice, krewni i osoby pracujące z młodzieżą). Alternatywne strategie przewidują krótkie, ale odpowiednio zorganizowane kursy szkoleniowe obejmujące około 10 sesji grupowych (w Niemczech, Danii, Holandii i Austrii). Towarzyszy im podręcznik SKOLL (do kształcenia w zakresie samokontroli), wydany w ramach holendersko-niemieckiego projektu EUREGIO.
  CăsuÅ£a 11  
Emergenţa mCPP ilustrează faptul că persoanele implicate în producerea de droguri ilicite sunt mereu în căutarea inovaţiei, sub forma unor noi substanţe chimice care să fie introduse pe piaţă – în acest caz probabil pentru a potenţa sau a modifica efectele MDMA (ecstasy).
Psilocybin and psilocin, two of the psychoactive substances found in hallucinogenic mushrooms, are controlled by an international convention. However, the fact that mushrooms grow naturally in many countries poses a more complex issue for legislation, and they are treated differently across Europe. More generally, vigilance on emerging substances that may pose a threat to public health and therefore require control is supported by a new Council decision (2005/387/jha) on information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances. An example of the need for early warning information in this area has been the rapid spread of mCPP (1-3-chlorophenyl piperazine) in 2005. The emergence of mCPP illustrates the fact that those involved in the production of illicit drugs are constantly looking for innovation in the form of new chemicals that can be introduced to the market – in this case probably to potentiate or modify the effects of MDMA (ecstasy). Such innovation requires a response as the potential for these substances to cause severe health problems is unknown. The early warning system put in place by the Council decision therefore represents an important mechanism to intervene in a process in which the heath of young Europeans is put at risk by those who pursue profit by avoiding existing drug control mechanisms.
La psilocybine et la psilocine, deux des substances présentes dans les champignons hallucinogènes, font l’objet d’une convention internationale. Toutefois, le fait que les champignons poussent naturellement dans bon nombre de pays pose un problème complexe sur le plan législatif et ils sont traités différemment partout en Europe. De manière plus générale, la surveillance de substances émergentes qui pourraient poser une menace pour la santé publique, et qui requièrent donc un contrôle, est soutenue par une nouvelle décision du Conseil (2005/387/jha) relative à l’échange d’informations, à l’évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives. Un exemple de la nécessité d’informations d’alerte précoce dans ce domaine a été la diffusion rapide de la mCPP (1‑3‑chlorophénylpipérazine) en 2005. L’émergence de la mCPP illustre le fait que les personnes impliquées dans la production de drogue cherchent constamment des innovations sous la forme de nouvelles substances chimiques pouvant être introduites sur le marché — dans ce cas probablement pour renforcer ou modifier les effets de la MDMA (ecstasy). Une telle innovation exige une réaction car le potentiel délétère grave de ces substances pour la santé est inconnu. Le système d’alerte précoce mis en place par la décision du Conseil représente donc un mécanisme d’intervention important dans un processus où la santé des jeunes européens est mise en danger par ceux qui cherchent à faire des profits en évitant les mécanismes de lutte contre les stupéfiants existants.
Psilocybin und Psilocin sind zwei psychoaktive Inhaltsstoffe halluzinogener Pilze, die durch ein internationales Übereinkommen kontrolliert werden. Der Umstand, dass Pilze in vielen Ländern natürlich vorkommen, stellt die Drogengesetzgebung aber vor komplexere Probleme, die in Europa unterschiedlich behandelt werden. Allgemeiner wird die Beobachtung auftauchender Substanzen, die eine Bedrohung der öffentlichen Gesundheit darstellen können und deshalb kontrolliert werden müssen, durch den neuen Beschluss (2005/387/JI) des Rates betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen unterstützt. Ein Beispiel für die Notwendigkeit von Frühwarninformationen ist die rapide Verbreitung von mCPP (1-3-Chlorphenylpiperazin) im Jahr 2005. Das Auftauchen von mCPP beleuchtet den Umstand, dass die Produzenten von illegalen Drogen ständig nach Innovationen in Form neuer Chemikalien suchen, die auf den Markt gebracht werden können — in diesem Fall wahrscheinlich in der Absicht, die Wirkung von MDMA (Ecstasy) zu potenzieren oder zu modifizieren. Auf eine solche Innovation muss reagiert werden, weil nicht bekannt ist, ob diese Substanzen schwere gesundheitliche Störungen verursachen können. Das durch den Beschluss des Rates eingerichtete Frühwarnsystem stellt deshalb einen wichtigen Interventionsmechanismus in einem Prozess dar, in dem die Gesundheit junger Europäer von jenen gefährdet wird, die ihre Profitinteressen unter Umgehung des bestehenden Drogenkontrollsystems verfolgen wollen.
El control de la psilocibina y la psilocina, que son dos de las sustancias psicoactivas que se encuentran en los hongos alucinógenos, es objeto de un convenio internacional. Sin embargo, el hecho de que estos hongos crezcan de forma natural en numerosos países plantea un problema más complejo para la legislación, y reciben un tratamiento distinto en Europa. En términos más generales, la Decisión 2005/387/JAI del Consejo relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas sustancias psicotrópicas contribuye a la vigilancia de las nuevas sustancias que pueden suponer una amenaza para la salud pública y que, por ende, deben ser controladas. Un ejemplo de la necesidad de contar con información para emitir alertas tempranas en este ámbito ha sido la rápida propagación de la mCPP (1-3-clorofenil piperazina) que tuvo lugar en 2005. La aparición de la mCPP pone de manifiesto que los productores de drogas ilegales buscan continuamente innovaciones en forma de nuevos productos químicos que puedan comercializarse, en el presente caso para potenciar o modificar los efectos del MDMA (éxtasis). Dichas innovaciones exigen una respuesta, ya que se desconoce el potencial de estas sustancias para provocar graves problemas de salud. Por ello, el sistema de alerta rápida creado por la Decisión del Consejo representa un mecanismo importante para intervenir en un proceso en el que quienes sólo buscan su propio beneficio no dudan en poner en peligro la salud de los jóvenes europeos eludiendo los actuales mecanismos de control.
Psilocibina e psilocina, due delle sostanze psicoattive presenti nei funghi allucinogeni, vengono controllate da una convenzione internazionale. Tuttavia, il fatto che i funghi crescano spontaneamente in molti paesi pone il legislatore di fronte a un problema complesso, al punto che in Europa la questione è regolamentata in maniera diversa da paese a paese. In generale, una nuova decisione del Consiglio (2005/387/GAI) relativa allo scambio di informazioni, alla valutazione dei rischi e al controllo delle nuove sostanze psicoattive giunge a sostegno della necessità di vigilare sulle sostanze emergenti che possono mettere a repentaglio la salute pubblica e, di conseguenza, devono essere soggette a controlli. Un esempio dell’importanza di introdurre un sistema di allarme rapido in questo settore è rappresentato dalla veloce diffusione della mCPP (1-3-clorofenil piperazina) nel 2005. La comparsa di questa nuova sostanza fa capire che i soggetti coinvolti nella produzione di droghe illecite sono costantemente alla ricerca di nuove sostanze chimiche da introdurre sul mercato, in questo caso probabilmente per potenziare o modificare gli effetti dell’MDMA (ecstasy). Di fronte a queste innovazioni è necessario saper reagire, poiché non è noto quali gravi problemi di salute possano causare queste nuove sostanze. Il sistema di allarme rapido messo in atto dalla decisione del Consiglio rappresenta pertanto un meccanismo importante per intervenire in un processo che vede la salute dei giovani europei messa a repentaglio da chi ricerca un profitto eludendo gli attuali meccanismi di controllo sugli stupefacenti.
A psilocibina e a psilocina, duas das substâncias psicoactivas presentes nos cogumelos alucinogénios, são controladas por uma convenção internacional. Todavia, o facto de os cogumelos crescerem espontaneamente em muitos países coloca um problema mais complexo em termos legislativos, que é tratado de forma diferente nos vários países europeus. De uma forma mais geral, a vigilância sobre substâncias emergentes que possam constituir uma ameaça para a saúde pública e, por isso, exigem controlo, é apoiada por uma nova Decisão do Conselho (2005/387/JAI) relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de riscos e controlo de novas substâncias psicoactivas. Um exemplo da necessidade de informações obtidas através de sistemas de alerta precoce neste domínio foi a rápida expansão da mCPP (1-(3-clorofenil) piperazina) em 2005. O aparecimento da mCPP mostra que as pessoas envolvidas na produção de drogas ilegais procuram inovar constantemente criando novas substâncias químicas que possam ser introduzidas no mercado — neste caso, provavelmente, para potenciar ou alterar os efeitos do MDMA (ecstasy). Essa inovação exige uma resposta, pois desconhece-se o potencial destas substâncias para causar problemas de saúde graves. O sistema de alerta rápido criado pela decisão do Conselho constitui, assim, um mecanismo importante para intervir num processo em que a saúde dos jovens europeus é posta em risco por aqueles que procuram obter lucros contornando os mecanismos de controlo da droga actualmente existentes.
Η ψιλοκυβίνη και η ψιλοκίνη, δύο από τις ψυχοτρόπους ουσίες που βρίσκονται στα παραισθησιογόνα μανιτάρια, ελέγχονται βάσει διεθνούς σύμβασης. Ωστόσο, το γεγονός ότι τα μανιτάρια αναπτύσσονται αυτοφυώς σε πολλές χώρες δημιουργεί ένα πιο σύνθετο ζήτημα για τη νομοθεσία με αποτέλεσμα τη διαφορετική αντιμετώπιση ανά την Ευρώπη. Γενικότερα, η επαγρύπνηση σε σχέση με τις νέες ουσίες που ενδέχεται να εγκυμονούν κίνδυνο για τη δημόσια υγεία και ως εκ τούτου χρήζουν ελέγχου υποστηρίζεται από μια νέα απόφαση του Συμβουλίου (2005/387/$fnΔΕΥ) σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών. Ένα παράδειγμα της αναγκαιότητας έγκαιρων πληροφοριών προειδοποίησης στον τομέα αυτό αποτελεί η ραγδαία εξάπλωση της ουσίας mCPP (1-3-χλωροφαινυλοπιπεραζίνης) το 2005. Η εμφάνιση της mCPP καταδεικνύει το γεγονός ότι όσοι εμπλέκονται στην παραγωγή παράνομων ναρκωτικών ουσιών αναζητούν διαρκώς καινοτομίες υπό τη μορφή νέων χημικών ουσιών που μπορούν να κυκλοφορήσουν στην αγορά — στην περίπτωση αυτή ενδεχομένως για την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA (έκσταση). Τέτοιου είδους καινοτομίες χρήζουν αντιμετώπισης, καθώς είναι άγνωστη η δυνατότητα των ουσιών αυτών να προκαλέσουν σοβαρά προβλήματα υγείας. Το σύστημα έγκαιρης προειδοποίησης που τέθηκε σε λειτουργία βάσει της απόφασης του Συμβουλίου αποτελεί ως εκ τούτου έναν σημαντικό μηχανισμό ο οποίος παρεμβαίνει σε μια διαδικασία στο πλαίσιο της οποίας τίθεται σε κίνδυνο η υγεία των νεαρών Ευρωπαίων από εκείνους που επιδιώκουν το κέρδος αποφεύγοντας τους υπάρχοντες μηχανισμούς ελέγχου των ναρκωτικών.
Psilocybine en psilocine, twee van de psychoactieve substanties die in hallucinogene paddestoelen worden gevonden, worden gereguleerd door een internationaal verdrag.Het feit dat paddestoelen in tal van landen in de natuur groeien, stelt de wetgeving voor een complexer probleem, en het beleid inzake deze drugs is overal in Europa anders. Over het algemeen is waakzaamheid geboden met het oog op nieuwe substanties die een bedreiging zouden kunnen zijn voor de volksgezondheid, en die daarom gereguleerd moeten worden. De noodzaak hiertoe wordt ondersteund door een nieuw besluit van de Raad (2005/387/JBZ) inzake de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen. Een voorbeeld van de behoefte aan vroegtijdige waarschuwingsinformatie op dit gebied was het snel om zich heen grijpende mCPP (1-3-cholorofenyl piperazine) in 2005. De opkomst van mCPP is een bewijs van het feit dat degenen die bij de productie van illegale drugs betrokken zijn, voortdurend op zoek zijn naar innoverende ontwikkelingen in de vorm van nieuwe chemicaliën die op de markt kunnen worden aangeboden – in dit geval waarschijnlijk om de effecten van MDMA (ecstasy) te wijzigen en te versterken. Die innoverende ontwikkelingen vereisen een reactie, want het is onbekend in hoeverre deze substanties kunnen leiden tot ernstige gezondheidsproblemen. Het systeem voor vroegtijdige waarschuwing dat door het besluit van de Raad is geïmplementeerd, is dan ook een belangrijk mechanisme om te interveniëren in een proces waarin de gezondheid van jonge Europeanen op het spel wordt gezet door mensen die winst najagen door de bestaande drugscontrolemechanismen te omzeilen.
Psilocybin a psilocin, dvě psychoaktivní látky obsažené v halucinogenních houbách, podléhají podle mezinárodní úmluvy kontrole. Skutečnost, že tyto houby rostou v mnoha zemích přirozeně, však představuje pro legislativu problém o to složitější a tuto otázku řeší různé země Evropy odlišně. V obecnější rovině podporuje ostražitost při sledování nových látek, které mohou představovat hrozbu pro veřejné zdraví, a tudíž je nutná jejich kontrola, rozhodnutí Rady (2005/387/JVV) o výměně informací, hodnocení rizik a kontrole nových psychoaktivních látek. Příkladem, který potvrzuje potřebu včasného varování v této oblasti, je rychlé šíření mCPP (1-(3-chlorfenyl)piperazinu) v roce 2005. Nástup mCPP dokládá, že ti, kdo jsou zapojeni do výroby nezákonných drog, neustále hledají možnosti inovace v podobě nových chemických látek, které by se daly uvést na trh – v tomto případě pravděpodobně s cílem zesílit nebo upravit účinky MDMA (extáze). Na tuto inovaci je třeba reagovat, protože není známo, jaké závažné zdravotní problémy mohou tyto látky potenciálně způsobovat. Systém včasného varování zavedený rozhodnutím Rady proto představuje důležitý mechanizmus jak zasáhnout do procesu, v němž zdraví mladých Evropanů ohrožují ti, kdo chtějí dosáhnout zisku obcházením existujících mechanizmů kontroly drog.
Psilocybin og psilocin, to af de psykoaktive stoffer, der findes i hallucinogene svampe, kontrolleres af en international konvention. Den omstændighed, at svampe vokser naturligt i mange lande, rejser imidlertid en mere kompleks problemstilling for lovgivningen, og de behandles forskelligt i Europa. Mere generelt støttes agtpågivenheden over for nye stoffer, som kan udgøre en trussel mod folkesundheden og derfor skal kontrolleres, i en ny rådsafgørelse (2005/387/RIA) om udveksling af oplysninger om, risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer. Et eksempel på behovet for tidlig varsling på dette område har været den hurtige udbredelse af mCPP (1-(3-chlorophenyl)piperazin) i 2005. Fremkomsten af mCPP illustrerer den omstændighed, at de personer, der er involveret i produktionen af illegale stoffer, konstant er på udkig efter innovation i form af nye kemikalier, som kan markedsføres — i dette tilfælde formentlig for at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA (ecstasy). En sådan innovation kræver indgreb, da det er ukendt, i hvilket omfang disse stoffer kan forårsage alvorlige sundhedsproblemer. Det tidlige varslingssystem, der er indført ved Rådets afgørelse, udgør derfor en vigtig mekanisme til at gribe ind i en proces, hvor unge europæeres sundhed bringes i fare af personer, som søger profit ved at undvige eksisterende narkotikakontrolmekanismer.
Hallutsinogeensetes seentes sisalduva kahe psühhoaktiivse aine, psilotsübiini ja psilotsiini kohta on olemas rahvusvaheline konventsioon. Kuna seened kasvavad mõnes riigis looduslikult, on see teema õiguslikust küljest väga keeruline ning sellesse suhtutakse Euroopa riikides erinevalt. Nende uute ainete jälgimist, mis võivad ohustada rahvatervist ning mida tuleb seetõttu kontrollida, toetab üldisemas plaanis uus nõukogu otsus (2005/387/JSK) uute psühhoaktiivsete ainete riskihindamise, kontrollimise ja sellealase teabe vahetamise kohta. Varajase hoiatamise vajadust selles valdkonnas kinnitab ka näide mCPP (1-3-klorofenüül piperasiin) kiire leviku kohta 2005. aastal. mCPP levik näitab, et ebaseaduslike uimastite tootmisega seotud isikud on uuendusteks valmis ning otsivad pidevalt uusi kemikaale, mida turule tuua – käesoleval juhul MDMA (ecstasy) kangemaks muutmiseks või selle mõju muutmiseks. Sellistele uuendustele tuleb leida vastumeetmed, sest ei ole teada, kuidas uued ained tervisele mõjuda võivad. Komisjoni otsusega loodud varajase hoiatamise süsteem on seega tähtis mehhanism sekkumaks protsessi, mille käigus satub ohtu noorte eurooplaste tervis inimeste tõttu, kes kasu lõikamise eesmärgil väldivad olemasolevaid uimastite kontrollimise mehhanisme.
Psilosybiinia ja psilosiinia, jotka ovat hallusinogeenisissa sienissä esiintyviä psykoaktiivisia aineita, valvotaan kansainvälisellä yleissopimuksella. Näitä sieniä kasvaa kuitenkin luonnossa monissa maissa, mikä aiheuttaa ongelmia lainsäätäjille, ja niihin suhtaudutaan Euroopassa eri tavalla. Uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskinarvioinnista ja valvonnasta tehty neuvoston päätös 2005/387/YOS tukee yleisesti sellaisten uusien aineiden seurantaa, jotka voivat muodostaa uhan kansanterveydelle ja joita on siksi valvottava. Esimerkkinä varhaisvaroitustietojen tarpeesta tällä alalla on ollut 1-(3-klorofenyyli)piperatsiinin (mCPP) nopea leviäminen vuonna 2005. Se osoittaa, että laittomien huumeiden tuottajat pyrkivät jatkuvasti kehittämään uusia kemikaaleja markkinoille – tässä tapauksessa luultavasti MDMA:n (ekstaasin) vaikutusten tehostamiseksi tai muuntamiseksi. Tällaiset uudet aineet edellyttävät toimia, sillä niiden mahdollisia vakavia terveysvaikutuksia ei vielä tiedetä. Neuvoston päätöksellä perustettu varhaisvaroitusjärjestelmä on siksi tärkeä keino puuttua kehitykseen, jossa huumeista hyötyvät tahot vaarantavat eurooppalaisten nuorten terveyden välttämällä nykyisiä huumeidenvalvontakeinoja.
A hallucinogén gombákban található két pszichoaktív anyagra (pszilocibin és pszilocin) vonatkozóan már született nemzetközi egyezmény. Mivel azonban ezek a gombák számos országban megtalálhatók a természetben, bonyolult jogalkotási kérdéseket vetnek fel, és Európa-szerte másképpen kezelik őket. Általánosságban a közegészségügyi veszélyt jelentő és ezért ellenőrzést igénylő új anyagok felügyeletét segíti az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó, információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről szóló (2005/387/IB) új tanácsi határozat. Jól példázza a korai előrejelzések szükségességét ezen a területen az mCPP (1-3-klorofenil piperazin) gyors elterjedése 2005-ben. Az mCPP megjelenése is arra utal, hogy a tiltott kábítószerek előállításában résztvevők keresik az innovációs lehetőségeket az új anyagok piaci bevezetése érdekében. Ebben az esetben valószínűleg az MDMA (extasy) hatását akarták erősíteni vagy módosítani. Fel kell lépni az ilyen innovációval szemben, hiszen még nem tudjuk milyen súlyos egészségügyi problémákat okozhatnak ezek az anyagok. A tanácsi határozat által létrehozott korai figyelmeztetési rendszer olyan fontos mechanizmus, amelynek segítségével közbe lehet lépni, ha az európai fiatalok egészségét nyereségvágyból veszélyeztetik a meglévő kábítószer-ellenőrzési mechanizmusok kikerülésével.
Psilocybin og psilocin, som er to av de psykoaktive stoffene som finnes i hallusinogene sopper, kontrolleres av en internasjonal konvensjon. Men det at sopp vokser naturlig i mange land, gjør det vanskelig å utarbeide lovgivning på området, og hvordan lovgiverne har gjort dette, varierer fra land til land i Europa. Generelt manes det til årvåkenhet i forhold til nye stoffer som kan utgjøre en fare for folkehelsen og derfor må kontrolleres. Dette er bakgrunnen for den nye rådsbeslutningen (2005/387/JIS) om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll av nye psykoaktive stoffer. Et eksempel på betydningen av tidlig varsling på dette området har vi i den raske spredningen av mCPP (1-3-klorofenyl piperazin) i 2005. Framveksten av mCPP viser hvordan alle som er involvert i produksjon av illegale rusmidler kontinuerlig er på utkikk etter nye kjemiske stoffer de kan selge — hva mCPP angår, sannsynligvis for å forsterke eller endre effekten av MDMA (ecstasy). Denne utviklingen krever at vi reagerer, for vi vet ikke hvilket potensial disse stoffene har til å forårsake alvorlige helseproblemer. Systemet for tidlig varsling som er opprettet med denne rådsbeslutningen, er derfor helt vesentlig for at vi skal kunne gripe inn i en prosess hvor helsen til Europas unge settes i fare av mennesker som søker profitt ved å unndra seg eksisterende ordninger for narkotikakontroll.
Decizia în cauză prevede de asemenea evaluarea riscurilor asociate acestor noi substanţe astfel încât măsurile aplicabile în statele membre pentru controlul substanţelor narcotice şi psihotropice (2) să se poată aplica şi în cazul noilor substanţe psihoactive, după caz.
Council Decision 2005/387/JHA of 10 May 2005 on the information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances (1) establishes a mechanism for the rapid exchange of information on new psychoactive substances that may pose public health and social threat, thus allowing the EU institutions and Member States to act on both new narcotic and new psychotropic drugs that appear on the European drug scene. The EMCDDA and Europol, in close cooperation with their networks – the Reitox national focal points (NFPs) and Europol national units (ENUs) respectively – have been assigned a central role in detecting and notifying new psychoactive substances. The decision also provides for an assessment of the risks associated with these new substances so that measures applicable in the Member States for the control of narcotic and psychotropic substances (2) can also be applied to new psychoactive substances if appropriate. The decision broadens the scope of, and replaces, the 1997 joint action (3), which was devoted exclusively to new synthetic drugs. The decision, however, maintains the three-step approach piloted by the joint action: information exchange/early warning, risk assessment and decision-making.
La décision 2005/387/JAI du Conseil du 10 mai 2005 relative à l’échange d’informations, à l’évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives (1) crée un mécanisme d’échange rapide d’informations sur les nouvelles substances psychoactives susceptibles de représenter un danger pour la santé publique et la société, permettant par là même aux institutions de l’UE et aux États membres d’agir lors de l’apparition de nouveaux stupéfiants et de nouvelles substances psychotropes sur le marché européen de la drogue. L’OEDT et Europol, en étroite coopération avec leurs réseaux respectifs - les points focaux nationaux Reitox (PFN) et les unités nationales d’Europol (UNE) - se sont vu confier un rôle majeur dans la détection et la notification des nouvelles substances psychoactives. La décision prévoit également une évaluation des risques liés à ces nouvelles substances de sorte que les mesures applicables dans les États membres pour le contrôle des stupéfiants et des substances psychotropes (2) puissent aussi s’appliquer aux nouvelles substances psychoactives, le cas échéant. La décision élargit la portée et remplace l’action commune de 1997 (3), qui portait uniquement sur les nouvelles drogues de synthèse. La décision maintient toutefois l’approche en trois temps mise en place par l’action commune: échange d’informations/alerte rapide, évaluation des risques et prise de décision.
Mit dem Beschluss 2005/387/JI des Rates vom 10. Mai 2005 betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen (1) wird ein System zum raschen Austausch von Informationen über neue psychoaktive Substanzen eingeführt, die eine Bedrohung für die Gesundheit der Bevölkerung und die Gesellschaft darstellen können. Dieses System erlaubt es den Einrichtungen der EU und den Mitgliedstaaten, Maßnahmen zur Bekämpfung von in der europäischen Drogenszene aufkommenden neuen Suchtstoffen und psychotropen Substanzen zu ergreifen. In diesem Zusammenhang wurde der EBDD und Europol eine zentrale Rolle bei der Ermittlung und Meldung neuer psychoaktiver Substanzen übertragen, wobei auch die jeweiligen Netze – die nationalen Knotenpunkte des Reitox-Netzes und die nationalen Europol-Stellen – stark in die Zusammenarbeit einbezogen wurden. Der Beschluss sieht ferner eine Bewertung der mit diesen neuen psychoaktiven Substanzen verbundenen Risiken vor, damit die in den Mitgliedstaaten geltenden Kontrollmaßnahmen für Suchtstoffe und psychotrope Substanzen (2) gleichermaßen auf neue psychoaktive Substanzen angewandt werden können. Der Beschluss ersetzt die Gemeinsame Maßnahme aus dem Jahr 1997 (3). Er hat einen größeren Anwendungsbereich als die Gemeinsame Maßnahme, die ausschließlich auf neue synthetische Drogen beschränkt war, behält jedoch den durch sie eingeführten dreistufigen Ansatz bei: Informationsaustausch/Frühwarnung, Risikobewertung und Entscheidung.
La Decisión 2005/387/JAI del Consejo, de 10 de mayo de 2005, relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas sustancias psicotrópicas (1) establece un mecanismo de intercambio rápido de información sobre las nuevas sustancias psicotrópicas que puedan suponer una amenaza para la salud pública y la sociedad. De esta forma, las instituciones y los Estados miembros de la UE podrán emprender acciones contra los nuevos estupefacientes y las nuevas drogas psicotrópicas que están apareciendo en el panorama europeo de las drogas. Al OEDT y Europol, en estrecha cooperación con sus redes respectivas los puntos focales nacionales Reitox (PFN) y las unidades nacionales de Europol (ENU) se les ha asignado un papel central para detectar y notificar las nuevas sustancias psicotrópicas. La Decisión también dispone la evaluación de los riesgos asociados con estas nuevas sustancias para permitir que se les apliquen las medidas de control de estupefacientes y sustancias psicotrópicas (2) vigentes en los Estados miembros, si procede. La Decisión amplía el alcance y reemplaza la Acción común de 1997 (3), que estaba destinada únicamente a las nuevas drogas sintéticas. No obstante, mantiene el enfoque de tres niveles puestos en práctica con la Acción común: intercambio de información/alerta rápida, evaluación del riesgo y toma de decisiones.
La decisione 2005/387/GAI del Consiglio del 10 maggio 2005 relativa allo scambio di informazioni, alla valutazione dei rischi e al controllo delle nuove sostanze psicoattive (1) istituisce un meccanismo per lo scambio rapido di informazioni in materia di nuove sostanze psicoattive che rappresentano una minaccia sociale e per la salute pubblica, consentendo quindi alle istituzioni dell'Unione europea e agli Stati membri di agire sia sulle nuove droghe sia sulle nuove sostanze psicotrope che compaiono sulla scena europea. All’OEDT e all’Europol, in stretta collaborazione con le loro reti – rispettivamente i punti focali nazionali Reitox (NFP) e le unità nazionali dell'Europol (ENU) – è stato assegnato un ruolo centrale nell'individuazione e nella notificazione delle sostanze psicoattive. La decisione prevede inoltre una valutazione dei rischi connessi con queste nuove sostanze, affinché le misure applicabili negli Stati membri per il controllo degli stupefacenti e delle sostanze psicotrope (2) possano essere applicate, se del caso, alle nuove sostanze psicoattive. La decisione estende il campo di applicazione di e sostituisce l’azione comune del 1997 (3), incentrata esclusivamente sulle nuove droghe sintetiche. La decisione, tuttavia, mantiene l’approccio in tre fasi già sperimentato dall’azione comune: scambio di informazioni/allarme rapido, valutazione del rischio e processo decisionale.
A Decisão 2005/387/JAI do Conselho, de 10 de Maio de 2005, relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de riscos e controlo de novas substâncias psicoactivas (1) institui um mecanismo de intercâmbio rápido de informações sobre novas substâncias psicoactivas que possam constituir uma ameaça social e para a saúde pública, permitindo, assim, que as instituições da UE e os Estados-Membros tomem medidas em relação aos novos estupefacientes e drogas psicotrópicas que surgem no mercado de droga europeu. Ao OEDT e à Europol, em estreita cooperação com as suas redes – os pontos focais nacionais da Reitox (PFN) e as Unidades Nacionais da Europol (ENU), respectivamente – foi atribuído um papel central na detecção e na notificação das novas substâncias psicoactivas. A decisão também prevê uma avaliação dos riscos associados a estas novas substâncias, a fim de permitir que as medidas aplicáveis nos Estados-Membros aos estupefacientes e substâncias psicotrópicas (2) sejam igualmente aplicáveis às novas substâncias psicoactivas, se for caso disso. A decisão alarga o âmbito da Acção Comum de 1997 (3), exclusivamente consagrada às novas drogas sintéticas, e substitui-a, embora mantenha a abordagem em três fases introduzida pela acção comum: intercâmbio de informações/alerta rápido, avaliação dos riscos e tomada de decisões.
Η απόφαση 2005/387/ΔΕΥ του Συμβουλίου, της 10ης Μαΐου 2005, σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών (1) θεσπίζει έναν μηχανισμό για την ταχεία ανταλλαγή πληροφοριών για νέες ψυχοτρόπους ουσίες που ενδέχεται να συνιστούν απειλή για τη δημόσια υγεία και κοινωνική απειλή, επιτρέποντας έτσι στα θεσμικά όργανα της ΕΕ και στα κράτη μέλη να λάβουν μέτρα τόσο για τις νέες ναρκωτικές ουσίες όσο και για τις νέες ψυχοτρόπους ουσίες που κάνουν την εμφάνισή τους στην Ευρώπη. Στο ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ, σε στενή συνεργασία με τα δίκτυά τους – το δίκτυο εθνικών εστιακών σημείων Reitox και τις εθνικές υπηρεσίες της Ευρωπόλ αντίστοιχα – έχει ανατεθεί κεντρικός ρόλος για τον εντοπισμό και τη γνωστοποίηση νέων ψυχοτρόπων ουσιών. Η απόφαση προβλέπει την αξιολόγηση των κινδύνων που συνδέονται με τις νέες αυτές ουσίες, ώστε τα μέτρα που ισχύουν στα κράτη μέλη για τον έλεγχο των ναρκωτικών και ψυχοτρόπων ουσιών (2) να μπορούν να τύχουν εφαρμογής και για νέες ψυχοτρόπους ουσίες, εφόσον αρμόζει. Η απόφαση διευρύνει το πεδίο εφαρμογής της κοινής δράσης του 1997 (3) που αφορούσε αποκλειστικά νέα συνθετικά ναρκωτικά, την οποία και αντικαθιστά. Η απόφαση, ωστόσο, διατηρεί την προσέγγιση τριών βημάτων που προέβλεπε πιλοτικά η κοινή δράση: ανταλλαγή πληροφοριών/έγκαιρη προειδοποίηση, αξιολόγηση κινδύνων και λήψη αποφάσεων.
Bij Besluit 2005/387/JBZ van de Raad van 10 mei 2005 inzake de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen (1) is een systeem ingesteld voor de snelle uitwisseling van informatie over nieuwe psychoactieve stoffen die een bedreiging kunnen vormen voor de volksgezondheid of de maatschappij. Dit stelt de EU-instellingen en de lidstaten in staat om actie te ondernemen met betrekking tot zowel nieuwe verdovende middelen als nieuwe psychoactieve stoffen die op de Europese drugsmarkt verschijnen. Het EWDD en Europol hebben, in nauwe samenwerking met hun netwerken – respectievelijk de nationale focal points van het Reitox-netwerk en de nationale Europol-eenheden – een centrale rol gekregen bij het opsporen en melden van nieuwe psychoactieve stoffen. Het besluit voorziet ook in een beoordeling van de aan deze nieuwe stoffen verbonden risico’s, zodat de in de lidstaten geldende controlemaatregelen inzake verdovende middelen en psychotrope stoffen (2) ook op nieuwe psychoactieve stoffen kunnen worden toegepast. Het besluit verruimt het toepassingsgebied van, en vervangt het Gemeenschappelijk Optreden van 1997 (3), dat uitsluitend betrekking had op nieuwe synthetische drugs. In het besluit wordt echter vastgehouden aan de driefasenaanpak die in het gemeenschappelijk optreden was vastgelegd: uitwisseling van informatie/vroegtijdige waarschuwing, risicobeoordeling en besluitvorming.
Rozhodnutí Rady 2005/387/JVV ze dne 10. května 2005 o výměně informací, hodnocení rizik a kontrole nových psychoaktivních látek (1) zavádí mechanismus pro rychlou výměnu informací o nových psychoaktivních látkách, které mohou představovat hrozbu pro veřejné zdraví nebo sociální hrozbu, čímž umožňuje institucím Evropské unie a členských států jednat v případě, že se na evropské drogové scéně objeví jak nové omamné látky, tak nové psychotropní látky. Agentuře EMCDDA a Europolu v těsné spolupráci s jejich sítěmi – národními kontaktními místy sítě Reitox, respektive národními jednotkami Europolu – byla vymezena ústřední úloha při zjišťování a oznamování nových psychoaktivních látek. Rozhodnutí také upravuje hodnocení rizik spojených s těmito novými látkami, aby se opatření kontroly omamných a psychotropních látek (2) platná v členských státech případně vztahovala také na nové psychoaktivní látky. Rozhodnutí rozšiřuje a nahrazuje společnou akci z roku 1997 (3), která se soustředila výhradně na nové syntetické drogy. Rozhodnutí však zachovává přístup tří kroků, který pilotně ověřila společná akce: výměna informací/včasné varování, hodnocení rizik a rozhodování.
I medfør af Rådets afgørelse 2005/387/RIA af 10. maj 2005 om udveksling af oplysninger om, risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer (1) etableres en mekanisme for hurtig udveksling af oplysninger om nye psykoaktive stoffer, der kan udgøre en trussel mod folkesundheden og en social trussel, hvorved EU-institutionerne og medlemsstaterne får mulighed for at gribe ind over for både nye narkotiske og nye psykotrope stoffer, som dukker op i det europæiske narkotikamiljø. EONN og Europol har i nært samarbejde med deres netværk – henholdsvis de nationale Reitox-knudepunkter og Europols nationale enheder – fået tildelt en central rolle med hensyn til at afsløre og indberette nye psykoaktive stoffer. Afgørelsen indeholder endvidere bestemmelser om en vurdering af risiciene ved disse nye stoffer, der gør det muligt i givet fald at anvende de kontrolforanstaltninger, der også i medlemsstaterne anvendes på nye psykoaktive stoffer i forbindelse med narkotiske og psykotrope stoffer (2). Afgørelsen udvider anvendelsesområdet for og erstatter den fælles aktion fra 1997 (3), som udelukkende vedrørte nye syntetiske stoffer. I afgørelsen fastholdes imidlertid den tretrinsstrategi, der blev iværksat med den fælles aktion: udveksling af oplysninger/tidlig varsling, risikovurdering og beslutningstagning.
Nõukogu otsus 2005/387/JSK, 10. mai 2005, uusi psühhoaktiivseid aineid käsitleva teabe vahetamise, riski hindamise ja kontrolli kohta(1) loob mehhanismi kiireks infovahetuseks uute psühhoaktiivsete ainete kohta, mis võivad ohustada rahvatervist või kujutavad endast sotsiaalset ohtu, seega võimaldab see Euroopa Liidu institutsioonidel ja liikmesriikidel tegelda nii uute narkootikumide kui ka psühhotroopsete ainetega, mis Euroopa narkoturule ilmuvad. Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskus ja Europol on koos oma võrgustikega – Reitoxi riikide teabekeskuste ja Europoli riikide asutustega – määratud täitma keskset rolli uute psühhoaktiivsete ainete avastamisel ja nendest teatamisel. Otsus võimaldab hinnata ka nende uute ainetega kaasnevaid riske, nii et liikmesriikides narkootiliste ja psühhotroopsete ainete(2) kontrolliks rakendatavaid meetmeid saaks rakendada võimalusel ka uute psühhotroopsete ainete puhul. Otsusega laiendatakse ja asendatakse 1997. a ühismeedet,(3) mis oli pühendatud ainult sünteetilistele narkootikumidele. Otsusega säilib siiski ühismeetmega käivitatud kolmeastmeline lähenemine: teabe vahetamine ja varajane hoiatamine, riskihindamine ning otsustamine.
Uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskienarvioinnista ja valvonnasta 10 päivänä toukokuuta 2005 tehdyllä neuvoston päätöksellä 2005/387/YOS (1) perustetaan järjestelmä, jossa vaihdetaan nopeasti tietoja kansanterveyttä ja yhteiskuntaa mahdollisesti uhkaavista uusista psykoaktiivisista aineista siten, että EU:n toimielimet ja jäsenvaltiot voivat ryhtyä toimiin Euroopan huumepiireihin ilmaantuvien uusien huumausaineiden ja uusien psykotrooppisten huumausaineiden osalta. EMCDDA:lla ja Europolilla, jotka tekevät tiivistä yhteistyötä verkostojensa – Reitoxin kansallisten seurantakeskusten ja Europolin kansallisten yksiköiden – kanssa, on keskeinen rooli uusien psykoaktiivisten aineiden havaitsemisessa ja ilmoittamisessa. Päätös edellyttää myös tällaisiin uusiin psykoaktiivisiin aineisiin liittyvien riskien arviointia, jotta jäsenvaltioissa sovellettavia huumausaineiden ja psykotrooppisten aineiden valvontatoimenpiteitä (2) voidaan soveltaa myös uusiin psykoaktiivisiin aineisiin. Päätöksellä laajennetaan vuonna 1997 hyväksytyn, yksinomaan uusia synteettisiä huumeita koskeneen yhteisen toiminnan (3) soveltamisalaa ja korvataan se. Päätöksessä säilytetään kuitenkin yhteisessä toiminnassa käyttöönotettu kolmivaiheinen lähestymistapa: tiedonvaihto/varhaisvaroitus, riskien arviointi ja päätöksenteko.
Az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről szóló, 2005. május 10-i 2005/387/IB tanácsi határozat1 létrehozott egy mechanizmust a potenciálisan közegészségügyi és társadalmi fenyegetést jelentő, új pszichoaktív anyagokra vonatkozó gyors információcseréhez, ezáltal lehetővé tette, hogy az EU intézményei és tagállamai az európai kábítószerek között megjelenő új kábítószerekkel és új pszichoaktív kábítószerekkel szemben egyaránt fellépjenek. Az EMCDDA és az Europol, szorosan együttműködve hálózataikkal – a Reitox nemzeti fókuszpontokkal (NFP-k), illetve az Europol nemzeti egységekkel (ENU-k) – központi szerepet kapott az új pszichoaktív anyagok felderítésében és bejelentésében. A határozat az ezekkel az új anyagokkal kapcsolatos kockázatok értékelését is előírta, hogy a kábítószerek és pszichotróp anyagok ellenőrzésére2 a tagállamokban alkalmazandó intézkedések megfelelő esetben az új pszichoaktív anyagokra is vonatkozzanak. A határozat kiterjeszti a kizárólag az új szintetikus kábítószereknek szentelt 1997-es együttes fellépés hatályát3, és annak helyébe lép. A határozatban ugyanakkor megmaradt az együttes fellépés által kísérleti jelleggel bevezetett háromlépéses szemlélet: információcsere/korai figyelmeztetés, kockázatértékelés és döntéshozatal.
Rådsbeslutning 2005/387/JIS av 10. mai 2005 om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll av nye psykoaktive stoffer (1) oppretter en ordning for rask utveksling av informasjon om nye psykoaktive stoffer som kan utgjøre en folkehelse- og samfunnstrussel. På den måten kan EUs institusjoner og medlemsstater reagere både på nye narkotiske og nye psykotrope stoffer som dukker opp i det europeiske narkotikamiljøet. EONN og Europol har i tett samarbeid med sine nettverk – henholdsvis de nasjonale kontaktpunktene i Reitox-nettet (NFP) og Europols nasjonale enheter (ENU) – fått tildelt en sentral rolle i arbeidet med å oppdage og rapportere om nye psykoaktive stoffer. Beslutningen gir også rom for å vurdere risikoene forbundet med disse nye stoffene slik at tiltak som anvendes for å kontrollere narkotiske og psykotrope stoffer i medlemsstatene (2), også kan tilpasses nye psykoaktive stoffer dersom det er hensiktsmessig. Beslutningen utvider omfanget og erstatter Fellestiltaket av 1997 (3), som utelukkende gjaldt nye syntetiske stoffer. Beslutningen opprettholder imidlertid tretrinnsmetoden i fellestiltaket: informasjonsutveksling/tidlig varsling, risikovurdering og beslutningstaking.
Decyzja Rady 2005/387/WSiSW z 10 maja 2005 r. w sprawie wymiany informacji, oceny ryzyka i kontroli nowych substancji psychoaktywnych (1) ustanawia mechanizm szybkiej wymiany informacji o nowych substancjach psychoaktywnych, które mogą stwarzać zagrożenie dla zdrowia publicznego i społeczeństwa. Umożliwia w ten sposób instytucjom UE oraz państwom członkowskim podjęcie działań w odniesieniu do nowych środków odurzających i psychotropowych pojawiających się na europejskiej arenie narkotykowej. EMCDDA i Europol, które ściśle współpracują z odpowiednimi sieciami — siecią krajowych punktów kontaktowych Reitox i jednostkami krajowymi Europolu — mają odgrywać główną rolę w wykrywaniu nowych substancji psychoaktywnych i w informowaniu o nich. Decyzja umożliwia ponadto ocenę zagrożeń wiążących się z nowymi substancjami, aby środki stosowane w państwach członkowskich w celu kontroli substancji odurzających i psychotropowych (2) były w miarę potrzeby stosowane również wobec nowych substancji psychoaktywnych. Decyzja rozszerza zakres i zastępuje wspólne działanie z 1997 r. (3), poświęcone wyłącznie nowym narkotykom syntetycznym. Podtrzymuje jednak trzyetapowe podejście wprowadzone we wspólnym działaniu, obejmujące wymianę informacji/wczesne ostrzeganie, ocenę ryzyka i podejmowanie decyzji.
Rozhodnutie Rady 2005/387/JHA z 10. mája 2005 o výmene informácií, hodnotení rizika a kontrole nových psychoaktívnych látok (1) vytvára mechanizmus pre rýchlu výmenu informácií o nových psychoaktívnych látkach, ktoré môžu predstavovať hrozbu pre verejné zdravie a sociálnu hrozbu, čím umožňuje inštitúciám EÚ a členským štátom konať v súvislosti s novými omamnými látkami a novými psychotropnými látkami, ktoré sa objavia na európskej drogovej scéne. EMCDDA a Europol v úzkej spolupráci so svojimi sieťami – národnými kontaktnými miestami Reitox (NFP) a národnými ústredňami Europolu (ENU) – dostali pridelenú ústrednú úlohu pri zisťovaní a oznamovaní nových psychoaktívnych látok. Rozhodnutie tiež zabezpečuje hodnotenie rizík súvisiacich s týmito novými látkami, aby sa opatrenia platné v nových členských štátoch pre kontrolu omamných a psychotropných látok (2) mohli aplikovať aj na nové psychoaktívne látky, ak je to vhodné. Rozhodnutie rozširuje rámec a nahrádza jednotnú akciu z roku 1997 (3), ktorá bola venovaná výlučne novým syntetickým drogám. Rozhodnutie však udržiava trojkrokový prístup riadený spoločnou akciou: výmena informácií/včasné varovanie, hodnotenie rizík a rozhodovanie.
Sklep Sveta 2005/387/PNZ z dne 10. maja 2005 o izmenjavi podatkov, oceni tveganja in nadzoru nad novimi psihoaktivnimi snovmi (1) določa mehanizem hitre izmenjave podatkov o novih psihoaktivnih snoveh, ki lahko pomenijo grožnjo javnemu zdravju ali socialno grožnjo, in tako omogoča institucijam EU in državam članicam, da ukrepajo glede novih narkotičnih snovi in psihotropnih drog, ki se pojavljajo na evropskem prizorišču drog. Centru EMCDDA in Europolu, v tesnem sodelovanju z njunima mrežama (mrežo nacionalnih kontaktnih točk Reitox in mrežo nacionalnih enot Europola ), je bila dodeljena osrednja vloga pri odkrivanju in prijavljanju novih psihoaktivnih snovi. Sklep določa tudi oceno tveganj, povezanih s temi novimi snovmi, tako da je mogoče ukrepe, ki se v državah članicah uporabljajo za nadzor narkotičnih in psihotropnih snovi (2), uporabiti tudi za nove psihoaktivne snovi, če je primerno. Sklep razširja obseg skupnega ukrepa iz leta 1997 (3), ki je bil namenjen izključno novim sintetičnim drogam, in ga nadomešča. Ohranja pa pristop v treh korakih, ki ga je uvedel skupni ukrep: izmenjava podatkov/zgodnje opozarjanje, ocena tveganja in odločanje.
Genom rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen (1) upprättas ett system för snabbt utbyte av information om nya psykoaktiva ämnen som kan utgöra hälsorisker och sociala risker. Syftet är att ge EU:s institutioner och medlemsstaterna möjligheter att vidta åtgärder för att kontrollera både nya narkotiska och nya psykotropa droger som dyker upp på den europeiska narkotikamarknaden. ECNN och Europol, i nära samarbete med respektive nätverk – de nationella Reitox-kontaktpunkterna och Europols nationella enheter – har givits en central roll när det gäller att upptäcka och anmäla nya psykoaktiva ämnen. Genom beslutet föreskrivs också att en bedömning av riskerna med dessa nya psykoaktiva ämnen ska ske, så att åtgärder som är används i medlemsstaterna för att kontrollera narkotika och psykotropa ämnen (2) även kan tillämpas på nya psykoaktiva ämnen. Beslutet breddar räckvidden för och ersätter den gemensamma åtgärden från 1997(3), som uteslutande avsåg nya syntetiska droger. Beslutet bygger dock på den trestegsmetod som infördes genom den gemensamma åtgärden: informationsutbyte/förvarning, riskbedömning och beslutsfattande.
Yeni psikoaktif maddelerin bilgi değişimi, risk değerlendirmesi ve kontrolü hakkında 10 Mayıs 2005 tarih ve 2005/387/JHA sayılı Konsey Kararı (1), kamu sağlığına ilişkin ve sosyal tehdit oluşturabilecek yeni psikoaktif maddeler hakkında hızlı bilgi alış verişi sağlayan bir mekanizma kurarak AB kurumları ile Üye Devletler’in Avrupa uyuşturucu piyasasına çıkan yeni narkotik ve yeni psikotropik uyuşturuculara karşı harekete geçmesine olanak vermektedir. EMCDDA ve Europol’a, ağlarıyla – Reitox ulusal odak noktaları (UON’ler) ve Europol ulusal birimleri (EUB’ler) – yakın işbirliği içerisinde, yeni psikoaktif maddeleri tespit etmek ve bildirmekte merkezi bir rol verilmiştir. Karar aynı zamanda, Üye Devletler’de narkotik ve psikotropik maddelerin kontrolü için geçerli olan tedbirlerin (2) uygun durumda yeni psikoaktif maddeler için de geçerli olabilmesi için, bu yeni maddelerle ilişkili risklerin bir değerlendirmesine olanak sağlamaktadır. Karar, özel olarak yeni sentetik uyuşturuculara ayrılmış olan 1997 ortak eyleminin (3) kapsamını genişletmekte ve değiştirmektedir. Karar, bununla birlikte, ortak eylemin yönlendirdiği üç adım yaklaşımını korumaktadır: bilgi alışverişi/erken uyarı, risk değerlendirme ve karar alma.
Padomes 2005. gada 10. maija Lēmums 2005/387/JHA par apmainīšanos ar informāciju par jaunām psihoaktīvām vielām, to riska novērtējumu un kontroli (1) paredz ātras informācijas apmaiņas mehānismu attiecībā uz jaunām, sabiedrības veselību apdraudošām un sociāli bīstamām psihoaktīvām vielām, tādējādi ļaujot ES institūcijām un dalībvalstīm reaģēt gan uz jaunu narkotiku, gan psihotropu vielu parādīšanos un Eiropas narkotiku skatuves. Saskaņā ar lēmumu svarīga loma jaunu psihoaktīvu vielu atklāšanā un paziņošanā ir ierādīta EMCDDA un Eiropola ciešā sadarbībā ar to attiecīgajiem tīklojumiem – Reitox valsts koordinācijas centriem (VKC) un Eiropola valsts nodaļām (EVN). Lēmums paredz veikt arī jauno vielu risku novērtējumu, lai tādējādi dalībvalstu piemērojamos narkotiku un psihotropo vielu kontroles pasākumus (2) vajadzības gadījumā varētu piemērot arī jaunām psihoaktīvām vielām. Lēmums paplašina vienīgi jaunām sintētiskām narkotiskām vielām veltītās 1997. gada Vienotās rīcības darbības jomu un aizstāj to (3). Lēmumā tomēr ir saglabāta Vienotās rīcības eksperimentālā trīspakāpju nostāja: informācijas apmaiņa/agrīna brīdināšana, risku novērtējums un lēmumu pieņemšana.