et de prendre – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 6 Results  access2eufinance.ec.europa.eu
  EUROPA - Espace actuali...  
Siim Kallas, vice-président de la Commission européenne chargé des transports, a annoncé son intention de présenter, au printemps 2013, de nouvelles propositions législatives et de prendre toutes les mesures possibles pour que la législation soit appliquée, y compris, si nécessaire, engager des procédures d’infraction.
Vice-President Siim Kallas, European Commissioner for transport, announced his intention to present new legislative proposals in Spring 2013 to accelerate implementation, as well as taking all enforcement actions possible, including infringements where necessary.
Vizepräsident Siim Kallas, für Verkehr zuständiges Mitglied der Europäischen Kommission, hat angekündigt, im Frühjahr 2013 neue Legislativvorschläge vorlegen zu wollen, die die Umsetzung beschleunigen sollen.
  EUROPA - Domaines d'act...  
Trois institutions sont chargées de formuler les politiques et de prendre les décisions:
Three institutions are responsible for making policy and taking decisions:
Drei Organe geben die politische Marschroute vor und treffen die Beschlüsse:
Hay tres instituciones que formulan las políticas y toman las decisiones:
Sono tre le istituzioni alle quali spetta definire le politiche e adottare le decisioni:
Existem três instituições responsáveis pela definição das políticas e pela tomada de decisões na UE:
Τρία θεσμικά όργανα είναι αρμόδια για τη χάραξη πολιτικής και τη λήψη αποφάσεων:
Drie instellingen zijn verantwoordelijk voor de beleids- en besluitvorming, namelijk:
Za izradu politike i donošenje odluka odgovorne su tri institucije:
Za tvorbu politiky a přijímání rozhodnutí jsou v EU odpovědné tři orgány:
Tre institutioner er ansvarlige for udformningen af politikker og beslutningstagningen:
Poliitika kujundamise ja otsuste tegemise eest vastutavad kolm institutsiooni:
EU:n päätöksenteosta ja politiikan harjoittamisesta vastaavat seuraavat kolme toimielintä:
Az uniós szakpolitikák kidolgozása és a döntéshozatal az alábbi három intézmény feladatkörébe tartozik:
Za kształtowanie polityki i podejmowanie decyzji odpowiedzialne są trzy instytucje:
Există trei instituţii responsabile de elaborarea politicilor şi de luarea deciziilor:
Za tvorbu politiky a rozhodovanie zodpovedajú tri inštitúcie:
Za oblikovanje politike in odločanje so v EU pristojne tri institucije:
Tre institutioner ansvarar för att utforma politiken och fatta besluten:
Par politikas veidošanu un lēmumu pieņemšanu ir atbildīgas trīs iestādes:
Tliet istituzzjonijiet huma responsabbli biex ifasslu l-politika u biex jieħdu d-deċiżjonijiet:
Triúr institiúidí atá freagrach as beartais a cheapadh agus cinntí a dhéanamh:
  EUROPA - L'UE en bref -...  
Selon une procédure spécifique, une proposition d’élaborer un acte législatif doit être signée par au moins 1 million de citoyens issus d’au moins sept pays de l’UE. Le cas échéant, les institutions de l’UE sont tenues de débattre de la proposition et de prendre une décision.
Sie wird auch als „Ausschussverfahren“ bezeichnet – eigentlich der richtigere Begriff. Bei einem Ausschussverfahren muss die Kommission bei der Durchführung von EU-Rechtsakten spezielle beratende Ausschüsse konsultieren, die sich aus Sachverständigen aus den EU-Mitgliedstaaten zusammensetzen. Weiterführende Informationen hierzu finden Sie im Glossar.
La UE no se basa en ninguno de estos modelos: no es una federación sino una forma única de unión en que los Estados miembros siguen siendo naciones independientes y soberanas al tiempo que comparten esa soberanía en muchos ámbitos de interés común. Esto les da una fuerza e influencia colectivas en la escena mundial que ninguno de ellos tendría individualmente.
La legislazione dell’UE è pubblicata in tutte le lingue ufficiali e i cittadini possono usare una qualsiasi di queste lingue per rivolgersi alle istituzioni dell’UE. In Europa si parlano ovviamente molte altre lingue oltre a quelle ufficiali dell’UE e questa varietà di lingue nazionali e regionali è motivo di orgoglio per gli europei, in quanto parte importante del loro ricco patrimonio culturale. La Commissione europea ha avviato programmi per promuovere l’apprendimento delle lingue e la diversità linguistica.
Όταν ιδρύθηκε η ΕΟΚ (βλέπε παρακάτω) το 1957, βασιζόταν σε μια «κοινή αγορά». Με άλλα λόγια, οι άνθρωποι, τα αγαθά και οι υπηρεσίες θα έπρεπε να μπορούν να κυκλοφορούν ελεύθερα μεταξύ των κρατών μελών σαν να επρόκειτο για μία ενιαία χώρα, χωρίς να διενεργούνται έλεγχοι στα σύνορα και χωρίς να καταβάλλονται δασμοί. Εντούτοις, χρειάστηκε αρκετός χρόνος για να επιτευχθεί αυτό: οι δασμοί μεταξύ των χωρών της ΕΟΚ καταργήθηκαν την 1η Ιουλίου 1968. Χρειάστηκε επίσης αρκετός χρόνος για να απομακρυνθούν και άλλοι φραγμοί που παρεμπόδιζαν τις συναλλαγές, και μόνο στο τέλος του 1992 ολοκληρώθηκε η «ενιαία αγορά» (όπως είναι πλέον γνωστή).
Tähendab Euroopa Liidu liikmesriikide riigi- ja valitsusjuhtide (st presidentide ja/või peaministrite) kohtumist, millest võtab osa ka Euroopa Komisjoni president. Euroopa Ülemkogu kohtumised toimuvad tavaliselt neli korda aastas ning seal lepitakse kokku ELi üldpoliitilistes küsimustes ja antakse hinnang tehtud tööle. Ülemkogu on Euroopa Liidu kõrgeim otsustav kogu, seepärast nimetatakse neid kohtumisi sageli tippkohtumisteks.
  Traité instituant la Co...  
Le traité de Lisbonne réforme de plus plusieurs des politiques internes et externes de l’UE. Il permet notamment aux institutions de légiférer et de prendre des mesures dans de nouveaux domaines politiques.
The Treaty of Lisbon makes sweeping reforms. It brings an end to the European Community, abolishes the former EU architecture and makes a new allocation of competencies between the EU and the Member States. The way in which the European institutions function and the decision-making process are also subject to modifications. The aim is to improve the way in which decisions are made in an enlarged Union of 27 Member States. The Treaty of Lisbon also reforms several of the EU’s internal and external policies. In particular, it enables the institutions to legislate and take measures in new policy areas.
El Tratado de Lisboa introduce importantes reformas. Pone fin a la Comunidad Europea, suprime la antigua estructura de la UE y establece un nuevo reparto de competencias entre la UE y los Estados miembros. Asimismo, se introducen modificaciones en el modo de funcionamiento de las instituciones europeas y en los procesos de toma de decisiones. El objetivo es mejorar el proceso decisorio en una Unión ampliada que consta de 27 Estados miembros. El Tratado de Lisboa supone además la reforma de varias políticas interiores y exteriores de la UE. En particular, dota a las instituciones de la capacidad de legislar y les otorga competencias en nuevos ámbitos políticos.
Il trattato di Lisbona procede all’attuazione di vaste riforme. Esso pone fine alla Comunità europea, abolisce la precedente architettura dell’UE ed attua una nuova ripartizione delle competenze tra l’UE e Stati membri. Ha altresì modificato il funzionamento delle istituzioni europee e il processo decisionale. L’obiettivo è migliorare il processo decisionale in un’Unione allargata a 27 Stati membri. Il trattato di Lisbona riforma inoltre molte politiche interne ed esterne dell'UE. In particolare, esso consente alle istituzioni di legiferare e di adottare misure in nuovi settori politici.
Het Verdrag van Lissabon voorziet in vergaande hervormingen. Met het verdrag werd een einde gemaakt aan de Europese Gemeenschap, werd de oude architectuur van de EU afgeschaft en werden de bevoegdheden van de EU en de lidstaten herverdeeld. De werking van de Europese instellingen en het besluitvormingsproces werden eveneens gewijzigd met het oog op een betere besluitvorming in een uitgebreide Unie met 27 lidstaten. Het Verdrag van Lissabon houdt ook een hervorming in van verschillende interne en externe beleidsterreinen van de EU. Het geeft de instellingen met name de bevoegdheid om op nieuwe beleidsterreinen wetgeving vast te stellen en maatregelen te nemen.
Lissabonin sopimuksella toteutetaan laajoja uudistuksia. Sillä lakkautetaan Euroopan yhteisö, poistetaan EU:n vanha rakenne sekä uudistetaan EU:n ja sen jäsenvaltioiden välistä toimivallanjakoa. Myös EU:n toimielinten toimintatapoihin ja päätöksentekomenettelyyn tehdään muutoksia. Tavoitteena on parantaa päätöksentekoa 27 jäsenvaltioon laajentuneessa unionissa. Lissabonin sopimuksella uudistetaan niin ikään useita EU:n sisä- ja ulkopolitiikkoja. Siinä annetaan muun muassa toimielimille oikeus säätää lakeja ja toteuttaa toimenpiteitä uusilla politiikanaloilla.
Lissabonfördraget medför genomgripande reformer. Det avslutar Europeiska gemenskapen, avlägsnar den tidigare strukturen för EU och gör en ny fördelning av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna. De europeiska institutionernas funktionssätt och beslutsprocessen är också föremål för förändring. Målet är att förbättra beslutsfattandet i en utvidgad union med 27 medlemsstater. Lissabonfördraget reformerar dessutom både EU:s interna och externa politik. Det möjliggör exempelvis för institutioner att lagstifta och vidta åtgärder inom nya politikområden.
  Traité de Maastricht su...  
Le traité de Lisbonne réforme de plus plusieurs des politiques internes et externes de l’UE. Il permet notamment aux institutions de légiférer et de prendre des mesures dans de nouveaux domaines politiques.
Der Vertrag von Lissabon enthält umfangreiche Reformen. Er beendet die Europäische Gemeinschaft, löst die bisherige institutionelle Architektur der EU auf und nimmt eine Neuverteilung der Befugnisse zwischen der EU und den Mitgliedstaaten vor. Auch die Arbeitsweise der europäischen Organe und das Beschlussfassungsverfahren werden geändert. Ziel ist, die Entscheidungsfindung in einer auf 27 Mitgliedstaaten angewachsenen Union zu verbessern. Darüber hinaus reformiert der Vertrag von Lissabon verschiedene Bereiche der EU-Innen- und Außenpolitik. So können die Organe nunmehr in neuen Politikbereichen gesetzgeberisch tätig werden und Maßnahmen ergreifen.
El Tratado de Niza se dedica esencialmente a los «asuntos pendientes» de Amsterdam, es decir, a los problemas institucionales vinculados a la ampliación que no se resolvieron en 1997. Se trata, en concreto, de la composición de la Comisión, de la ponderación de votos en el Consejo y de la ampliación de los casos de voto por mayoría cualificada. También simplifica el recurso al procedimiento de cooperación reforzada y aumenta la eficacia del sistema jurisdiccional.
O Tratado de Lisboa implementa amplas reformas. Acaba com a Comunidade Europeia, elimina a antiga arquitectura da UE e efectua uma nova repartição das competências entre a UE e os Estados-Membros. O modo de funcionamento das instituições europeias e o processo de decisão são igualmente sujeitos a modificações. O objectivo é melhorar a tomada de decisões numa União alargada a 27 Estados-Membros. O Tratado de Lisboa vem ainda introduzir reformas em várias políticas internas e externas da UE. Permite, nomeadamente, que as instituições legislem e tomem medidas em novos domínios políticos.
Het Verdrag van Nice is hoofdzakelijk gewijd aan de "restanten" van Amsterdam, d.w.z. institutionele vraagstukken in verband met de uitbreiding, waarvoor in 1997 nog geen oplossing werd gevonden. Het gaat daarbij om de samenstelling van de Commissie, de weging van de stemmen in de Raad en de uitbreiding van de stemming bij gekwalificeerde meerderheid. Voorts wordt het gemakkelijker om gebruik te maken van de procedure voor een versterkte samenwerking en wordt het rechtssysteem efficiënter gemaakt.
Lissabontraktaten indfører omfattende reformer. Den bringer Det Europæiske Fællesskab til ophør. Den afskaffer EU’s tidligere struktur og indfører en ny fordeling af beføjelserne mellem EU og medlemsstaterne. De europæiske institutioners funktionsmåde og beslutningsprocessen ændres ligeledes. Formålet er at forbedre beslutningsprocessen i en union, der udvides til 27 medlemsstater. Lissabontraktaten reformerer tillige adskillige af EU’s interne og eksterne politikker. Traktaten åbner blandt andet op for, at institutionerne lovgiver og vedtager foranstaltninger på nye politiske områder.
A Lisszaboni Szerződés átfogó intézményi reformokat indított útjukra. Eltörölte a Maastrichti Szerződés által létrehozott régi intézményi felépítést, és az Európai Közösséget az Európai Unióval váltotta fel. Jelentős változásokat vezetett be többek között az európai intézmények működési módja, a döntéshozatali folyamat, valamint a hatásköröknek az EU és tagállamai közötti megosztása területén. Célja az volt, hogy a 27 tagú bővített Unióban hatékonyabbá tegye a döntéshozatalt. A Lisszaboni Szerződés számos belső és külső uniós politika reformját valósítja meg. Elsősorban új politikaterületeken engedélyezi a közösségi intézményi jogalkotást és döntéshozatalt.
Traktat lizboński przeprowadza szeroko zakrojone reformy instytucjonalne. Znosi poprzednią strukturę instytucjonalną ustanowioną w traktacie z Maastricht, a Unia Europejska zastępuje Wspólnotę Europejską. Wprowadza także istotne zmiany w sposobie funkcjonowania instytucji europejskich, podejmowania decyzji i podziału kompetencji między UE a państwami członkowskimi. Ma za zadanie usprawnić podejmowanie decyzji w Unii rozszerzonej do 27 państw członkowskich. Traktat lizboński reorganizuje także polityki wewnętrzne i zewnętrzne UE. Umożliwia na przykład instytucjom uchwalanie przepisów oraz podejmowanie środków w nowych zakresach polityk.
Tratatul de la Lisabona introduce vaste reforme instituţionale. Acesta elimină vechea arhitectură instituţională introdusă de Tratatul de la Maastricht şi înlocuieşte Comunitatea Europeană cu Uniunea Europeană. Acesta introduce, de asemenea, modificări semnificative privind modul de funcţionare al instituţiilor europene, procesul decizional şi repartiţia competenţelor între UE şi statele membre. Obiectivul este îmbunătăţirea procesului de adoptare a deciziilor într-o Uniune extinsă, cu 27 de membri. Tratatul de la Lisabona modifică, în plus, numeroase politici interne şi externe ale UE. Acesta permite în primul rând instituţiilor să legifereze şi să ia măsuri în domenii politice noi.