fout – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 77 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu  Seite 5
  Figur 22  
Figur 22: Nylig diagnostisert HIV-smitte hos sprøytebrukere i utvalgte EU-land, Russland og Ukraina, etter rapporteringsår
Figure 22: HIV infections newly diagnosed in injecting drug users in selected EU countries, Russia and Ukraine, by year of report
Graphique 22: Infections par le VIH nouvellement diagnostiquées chez des UDVI dans certains pays de l'UE, la Russie et l'Ukraine, par année de rapport
Abbildung 22: Neu diagnostizierte HIV-Infektionen bei injizierenden Drogenkonsumenten in ausgewählten EU-Ländern, Russland und der Ukraine, nach Berichtsjahr
Gráfico 22: Infecciones por VIH recientemente diagnosticadas en consumidores de drogas por vía parenteral en países de la UE seleccionados, Rusia y Ucrania, por año de notificación.
Grafico 22: Infezioni da HIV diagnosticate di recente nei consumatori di stupefacenti per via parenterale in taluni paesi selezionati dell’UE, in Russia e Ucraina, per anno di segnalazione
Figura 22: Casos de infecção pelo VIH recentemente diagnosticados em consumidores de droga injectada em países da UE seleccionados, Rússia e Ucrânia, por ano de relatório
Διάγραμμα 22: Νέες διαγνώσεις μόλυνσης από τον ιό HIV σε χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών σε επιλεγμένες χώρες της ΕΕ, στη Ρωσία και την Ουκρανία, ανά έτος αναφοράς
Figuur 22: Nieuw gediagnosticeerde HIV-infecties onder injecterende drugsgebruikers in een aantal geselecteerde EU-landen, Rusland en Oekraïne (naar jaar van rapportage)
Obrázek 22: Případy infekce HIV nově diagnostikované u injekčních uživatelů drog ve vybraných zemích EU, v Rusku a na Ukrajině podle roku hlášení
Figur 22: Nydiagnosticerede tilfælde af hiv-infektion blandt intravenøse stofbrugere i udvalgte EU-lande, Rusland og Ukraine, efter indberetningsår
Joonis 22: Süstivate uimastitarbijate hulgas diagnoositud uute HIV-nakkusjuhtude arv valitud ELi riikides, Venemaal ja Ukrainas teavitamise aasta kaupa
Kaavio 22: Huumeiden injektiokäyttäjillä diagnosoidut hiv-tartunnat tietyissä EU-maissa, Venäjällä ja Ukrainassa raportointivuoden mukaan
22. ábra: Injekciós kábítószer-használóknál újonnan diagnosztizált HIV fertőzések az EU kiválasztott országaiban, Oroszországban és Ukrajnában, a jelentés éve szerint
Wykres 22: Nowo zdiagnozowane przypadki zakażenia wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w wybranych państwach UE, w Rosji i na Ukrainie, w ujęciu według roku sprawozdania
Figura 22: Cazurile de infecţie cu HIV nou diagnosticate la consumatorii de droguri injectabile din anumite state membre ale Uniunii Europene, Rusia şi Ucraina, pe an de raportare
Obrázok 22: Prípady nákazy HIV, najnovšie diagnostikované u injekčných užívateľov drog vo vybraných krajinách EÚ, v Rusku a na Ukrajine podľa rokov oznámenia
Prikaz 22: Na novo ugotovljene okužbe s HIV pri injicirajočih uživalcih drog v izbranih državah EU, Rusiji in Ukrajini po letih poročanja
22. attēls: No jauna diagnosticētie HIV inficēšanās gadījumi injicējamo narkotiku lietotāju vidū atsevišķās ES valstīs, Krievijā un Ukrainā sadalījumā pa ziņošanas gadiem.
  Figur 14  
Figur 14: Nye polikliniske klienter som injiserer opiater, som andel av det totale antallet nye opiatklienter, etter land, 2003
Figure 14: New outpatient clients injecting opiates as a proportion of the total number of new opiates clients by country, 2003
Graphique 14: Nouveaux patients ambulatoires consommant des opiacés par voie intraveineuse en pourcentage du nombre total de nouveaux patients consommateurs d'opiacés par pays, 2003
Abbildung 14: Anteil der ambulanten Erstpatienten, die Opiate injizieren, an der Gesamtzahl neuer Opiatpatienten nach Land, 2003
Gráfico 14: Nuevos pacientes ambulatorios que se inyectan opiáceos como un porcentaje del número total de nuevos pacientes de opiáceos por país, 2003
Grafico 14: Pazienti nuovi in regime ambulatoriale che assumono oppiacei per via parenterale, rispetto al totale dei pazienti nuovi in terapia per oppiacei, suddivisi per paese (2003)
Figura 14: Novos utentes de tratamento em regime ambulatório que injectam opiáceos, em percentagem do número total de novos utentes consumidores de opiáceos por país, 2003
Διάγραμμα 14: Νέες αιτήσεις για θεραπεία εξωτερικής παραμονής χρηστών ενέσιμων οπιούχων επί του συνολικού αριθμού νέων αιτήσεων θεραπείας για απεξάρτηση από τα οπιούχα ανά χώρα για το 2003
Figuur 14: Nieuwe ambulante cliënten die opiaten injecteren ten opzichte van alle nieuwe opiatencliënten (per land, 2003)
Obrázek 14: Podíl nových klientů ambulantní léčby, kteří si nitrožilně aplikují opiáty, z celkového počtu nových klientů užívajících opiáty v jednotlivých zemích v roce 2003
Figur 14: Intravenøse opiatbrugere blandt nye klienter, der behandles ambulant, som andel af det samlede antal nye opiatklienter pr. land, 2003
Joonis 14: Ambulatoorset ravi saavate opiaate süstivate uute klientide osakaal opiaate süstivate uute klientide koguarvust riikide kaupa 2003. aastal
Kaavio 14: Opiaatteja suonensisäisesti käyttävien uusien avohoitopotilaiden osuus kaikista uusista opiaattiasiakkaista maittain vuonna 2003
14. ábra: Új injekciós opiáthasználó járóbeteg-páciensek az összes új opiáthasználó számának arányában, országok szerint, 2003
Wykres 14: Nowi pacjenci leczenia pozaszpitalnego zażywający opiaty dożylnie jako odsetek całkowitej liczby nowych pacjentów uzależnionych od opiatów w ujęciu według państw w 2003 roku
Figura 14: Noi clienţi în regim de ambulatoriu care îşi injectează opiacee, ca proporţie din numărul total de noi clienţi consumatori de opiacee pe ţară, 2003
Obrázok 14: Podiel nových ambulantných klientov, ktorí injekčne užívajú opiáty z celkového počtu opiátových klientov v jednotlivých krajinách v roku 2003
Prikaz 14: Osebe, ki se na novo, izvenklinično zdravijo zaradi odvisnosti od vbrizgavanja opiatov, kot delež skupnega števila novih zdravljenih oseb zaradi uživanja opiatov po državah, 2003
Figur 14: Nya klienter inom öppenvården som injicerar opiater som en andel av det totala antalet nya opiatklienter efter land, 2003
14. attēls: Jaunie ambulatorie pacienti, kuri injicē narkotikas, kā proporcionāla daļa no kopējiem jaunajiem opiātu pacientiem pa valstīm 2003. gadā
  Behandlingsbehov i tall  
(2) For nærmere opplysninger om datakilder etter land, se tabell TDI-1 i Statistiske opplysninger 2005.
(2) For details on data sources by country, see Table TDI-1 in the 2005 statistical bulletin.
(2) Pour plus de détails sur les sources des données par pays, voir tableau TDI‑1 dans le bulletin statistique 2005.
(2) Einzelheiten über die Datenquellen der einzelnen Länder enthält Tabelle TDI-1 im Statistical Bulletin 2005.
(2) Para más información sobre las fuentes de datos por países, véase el cuadro TDI-1 del boletín estadístico de 2005.
(2) Per maggiori dettagli sulle fonti di informazione per paese cfr. la Tabella TDI-1 nel bollettino statistico 2005.
(2) Για λεπτομέρειες σχετικά με τις πηγές στοιχείων ανά χώρα, βλέπε πίνακα TDI-1 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(2) Voor informatie over de gegevensbronnen per land wordt verwezen naar tabel TDI-1 in het Statistical Bulletin 2005.
(2) Více informací o zdrojích údajů dle jednotlivých zemí naleznete v tabulce TDI-1 ve Statistickém věstníku 2005.
(2) Nærmere oplysninger om datakilder pr. land findes i tabel TDI-1 i Statistical bulletin 2005.
(2) Täpsema info saamiseks allikandmete kohta riikide kaupa, vaata tabelit TDI-1 2005. aasta statistikabülletäänis.
(2) Lisätietoja tietolähteistä maittain, ks. taulukko TDI-1 vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(2) Az egyes országok adatforrásait részletesen ld. a TDI-1 táblázatban a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(2) Szczegóły o źródłach danych w ujęciu według poszczególnych państw znajdują się w Tabeli TDI-1 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(2) Pentru detalii privind sursele de date pentru fiecare ţară, vezi Tabelul TDI-1 din Buletinul statistic 2005.
(2) Podrobnosti o zdrojoch údajov podľa krajín pozri v tabuľke TDI-1 v štatistickej ročenke 2005.
(2) Za podrobnejše informacije o virih podatkov po državah glej tabelo TDI-1 v Statističnem biltenu 2005.
(2) Information om uppgiftskällor efter land finns i tabell TDI-1 i statistikbulletinen för 2005.
(2) Sīkāku informāciju par datu avotiem sadalījumā pa valstīm skatīt tabulā TDI-1 2005. gada statistikas biļetenā.
  fig22-no  
Figur 22: Nylig diagnostisert HIV-smitte hos sprøytebrukere i utvalgte EU-land, Russland og Ukraina, etter rapporteringsår
Figure 22: HIV infections newly diagnosed in injecting drug users in selected EU countries, Russia and Ukraine, by year of report
Figuur 22: Nieuw gediagnosticeerde HIV-infecties onder injecterende drugsgebruikers in een aantal geselecteerde EU-landen, Rusland en Oekraïne (naar jaar van rapportage)
Figur 22: Nydiagnosticerede tilfælde af hiv-infektion blandt intravenøse stofbrugere i udvalgte EU-lande, Rusland og Ukraine, efter indberetningsår
Prikaz 22: Na novo ugotovljene okužbe s HIV pri injicirajočih uživalcih drog v izbranih državah EU, Rusiji in Ukrajini po letih poročanja
22. attēls: No jauna diagnosticētie HIV inficēšanās gadījumi injicējamo narkotiku lietotāju vidū atsevišķās ES valstīs, Krievijā un Ukrainā sadalījumā pa ziņošanas gadiem.
  Behandlingsbehov i tall  
Boks 5: Indikator for etterspørsel etter behandling (treatment demand indicator – TDI)
Riquadro 5: Indicatore della domanda di trattamento
5. rovat: A gyógykezelési igényekre vonatkozó mutató
Lai atvieglotu ārstēšanās pieprasījuma datu interpretāciju un salīdzināšanu, ir jāpatur prātā šādi punkti:
  Boks 5  
Boks 5: Indikator for etterspørsel etter behandling (treatment demand indicator – TDI)
Riquadro 5: Indicatore della domanda di trattamento
5. rovat: A gyógykezelési igényekre vonatkozó mutató
  Behandlingsbehov i tall  
(1) For ytterligere opplysninger, se EONNS nettside om etterspørsel etter behandling og lenke til Pompidou-gruppens og EONNs felles protokoll for indikator for etterspørsel etter behandling, versjon 2.0.
(1) For further details, see the EMCDDA’s web page on treatment demand and the Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.
(1) Pour plus de détails, voir la page web de l'OEDT sur les demandes de traitement et le lien vers la version 2.0 du protocole conjoint du Groupe Pompidou et de l'OEDT sur l'indicateur des demandes de traitement.
(1) Para más información, véase la página web del OEDT sobre demanda de tratamiento y el enlace al protocolo relativo al indicador de demanda de tratamiento, versión 2.0, elaborado conjuntamente por el Grupo Pompidou y el OEDT.
(1) Per ulteriori dettagli si rimanda alla pagina web dell’OEDT sulla domanda di trattamento e al link al protocollo sull’indicatore della domanda di trattamento, versione 2.0, del gruppo congiunto Pompidou–OEDT.
(1) Για περισσότερες πληροφορίες, βλέπε την ιστοσελίδα του ΕΚΠΝΤ σχετικά με τις αιτήσεις για θεραπεία και τον σύνδεσμο με το κοινό πρωτόκολλο της Ομάδας Pompidou και του ΕΚΠΝΤ για τον δείκτη αίτησης θεραπείας έκδοση 2.0.
(1) Zie voor nadere informatie de internetpagina van het EWDD over de vraag naar behandeling en klik op de Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.
(1) Další podrobné údaje naleznete na internetových stránkách EMCDDA věnovaných žádostem o léčbu a odkazu na verzi 2.0 společného protokolu ukazatelů žádostí o léčbu EMCDDA a skupiny Pompidou („Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.“)
(1) Yderligere oplysninger findes på EONN's webside om behandlingsefterspørgsel og linket til 'Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment Demand Indicator Protocol version 2.0'.
(1) Täpsemate andmete saamiseks vaata Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus veebilehte ravinõudluse kohta ja viidet Pompidou rühma ja Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse ravinõudluse indikaatorit käsitletava ühtse protokolli versioonile 2.0.
(1) Lisätietoja, ks. EMCDDA:n hoidontarvetta käsittelevä verkkosivu, jolta on linkki Pompidou-ryhmän ja EMCDDA:n yhteiseen hoidontarpeen indikaattorin protokollaversioon 2.0.
(1) További részletekért ld. az EMCDDA weboldalát a gyógykezelési igényekről és innen továbblépve a közös Pompidou-csoport–EMCDDA gyógykezelési igény mutató protokoll 2.0. változatát.
(1) Więcej danych znajduje się na stronie internetowej EMCDDA w części dotyczącej zapotrzebowania na leczenie oraz w linku do Wspólnego protokołu wskaźnika zapotrzebowania na leczenie Grupy Pompidou-EMCDDA wersja 2.0.
(1) Pentru detalii suplimentare, vezi pagina de web a OEDT privind cererea de tratament şi link-ul la Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0 (Grupul Pompidou – Protocolul OEDT pentru indicatorii cererii de tratament versiunea 2.0).
(1) Ďalšie podrobnosti pozri na webovej stránke EMCDDA o dopyte po liečbe a tiež linku na Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.
(1) Za dodatne informacije glej spletno stran Centra o povpraševanju po zdravljenju in povezavo do skupnega protokola Skupine Pompidou – Centra o Kazalcu potreb po zdravljenju, različica 2.0.
(1) Utförligare information om efterfrågan på behandling finns på ECNN:s webbplats och länken till Joint Pompidou Group–ECNN:s indikator på behandlingsefterfrågan, protokollversion 2.0.
  Figur 15  
Figur 15: AIDS-tilfeller etter smittemåte og diagnoseår (1987-2003), justert for rapporteringsforsinkelser, EU
Figure 15: AIDS cases by transmission group and year of diagnosis (1987–2003) adjusted for reporting delays, EU
Graphique 15: Cas de SIDA par groupe de transmission et par année de diagnostic (1987-2003), corrigés pour tenir compte des retards de signalement, UE
Abbildung 15: AIDS-Fälle nach Übertragungsgruppe und Jahr der Diagnose (1987 bis 2003), um Meldeverzögerungen korrigiert, EU
Gráfico 15: Casos de SIDA por grupo de transmisión y año del diagnóstico (1987-2003) ajustados para los retrasos en la notificación, UE
Grafico 15: Casi di AIDS per gruppo di trasmissione e anno di diagnosi (1987-2003) adeguati per ritardi di segnalazione, UE
Figura 15: Casos de SIDA por grupo de transmissão e ano de diagnóstico (1987–2003) ajustados aos atrasos de comunicação, UE
Διάγραμμα 15: Κρούσματα AIDS ανά ομάδα μετάδοσης και έτος διάγνωσης (1987–2003) αναπροσαρμοσμένα ώστε να λαμβάνονται υπόψη τα στοιχεία που υποβλήθηκαν με καθυστέρηση, ΕΕ
Figuur 15: Aids-gevallen naar besmettingsgroep en diagnosejaar (1987-2003; EU) gecorrigeerd voor vertragingen in de rapportage
Obrázek 15: Případy AIDS v EU podle skupiny přenosu a roku stanovení diagnózy (1987–2003) upravené dle zpoždění hlášení
Figur 15: Aids-tilfælde fordelt på smitteoverførselsgruppe og diagnoseår (1987–2003), korrigeret for indberetningsforsinkelser, EU
Joonis 15: AIDSi juhtumite arv ELis nakkusrühma ja diagnoosimisaasta (1987–2003) kaupa kohandatuna vastavalt aruandlusega seotud viivitusele
Kaavio 15: Aids-tapaukset tartuntatavan ja dignosointivuoden mukaan (1987–2003) EU
15. ábra: AIDS-es esetek a fertőzési csoport és a diagnózis éve szerint (1987–2003), a bejelentési késedelmekre kiigazítva, EU
Wykres 15: Przypadki AIDS w ujęciu według grupy transmisji i roku zdiagnozowania (1987-2003) skorygowane o opóźnienia w raportowaniu, UE
Figura 15: Cazuri de SIDA în funcţie de grupul de transmitere şi anul de diagnosticare (1987–2003) ajustat în funcţie de întârzierile de raportare, Uniunea Europeană
Obrázok 15: Prípady AIDS podľa skupín nosičov a roku diagnostikovania (1987 – 2003) upravené podľa oneskoreného oznámenia, EÚ
Prikaz 15: Primeri okužb z aidsom po skupini prenosa in letu diagnoze (1987–2003), prilagojeni za poročanje o zamudah, EU
Figur 15: Antal aids-fall efter smittogrupp och diagnosår (1987–2003) som justerats efter försenade rapporter, EU
15. attēls: AIDS gadījumi sadalījumā pa slimības pārnešanas grupām un diagnozes gadiem (1987.–2003.g.), labots atbilstoši ziņojumu kavējumiem, ES
  Dataelementer etter kat...  
Du er her: Hjem > Databibliotek > Dataelementer etter kategori
You are here: Home > Data library > Data elements by category
Vous êtes ici: Accueil > Bibliothèque de données > Éléments de données par catégorie
Sie sind hier: Startseite > Datenkiosk > Nach Kategorien
Está usted aquí: inicio > Biblioteca de datos > Por categoría
Siete qui: Home > Libreria dati > Per categoria
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Βιβλιοθήκη δεδομένων > Στοιχεία δεδομένων κατά κατηγορία
U bevindt zich hier: Home > Infokiosk > Per categorie
Jste zde: Domů > Datová knihovna > Datové prvky podle kategorií
Du er her: Hjem > Databibliotek > Dataelementer efter kategori
Te olete siin: Avalehele > Andmekogu > Andmeelemendid kategooriate kaupa
Olet tässä: Sivuston alkuun > Tietokioski > Luokittain
Ön most itt van: Kezdőlap > Adatkönyvtár > Adatelemek kategóriánként
Jesteś tutaj: Powrót > Biblioteka danych > Dane uszeregowane według kategorii
Sunteţi aici: Prima pagină > Documentaţie > Componente pe categorii
Ste tu: Späť > Dátová knižnica > Dátové prvky podľa kategórie
Vi ste tukaj: Domov > Podatkovna knjižnica > Podatkovni elementi po kategorijah
Du är här: Hem > Databibliotek > Datakomponenter per kategori
  Databibliotek  
Dataelementer etter kategori
Data elements by category
Éléments de données par catégorie
Dados por categoria
Στοιχεία δεδομένων κατά κατηγορία
Datové prvky podle kategorií
Dataelementer efter kategori
Andmeelemendid kategooriate kaupa
Adatelemek kategóriánként
Dane uszeregowane według kategorii
Componente pe categorii
Dátové prvky podľa kategórie
Podatkovni elementi po kategorijah
Datakomponenter per kategori
Datu elementi pa kategorijām
  Bokser  
Boks 5: Indikator for etterspørsel etter behandling (treatment demand indicator – TDI)
Riquadro 5: Indicatore della domanda di trattamento
5. rovat: A gyógykezelési igényekre vonatkozó mutató
  Bokser  
Du er her: Hjem > Databibliotek > Dataelementer etter kategori > Bokser
You are here: Home > Data library > Data elements by category > Boxes
Vous êtes ici: Accueil > Bibliothèque de données > Éléments de données par catégorie > Encadrés
Sie sind hier: Startseite > Datenkiosk > Nach Kategorien > Kästen
Está usted aquí: inicio > Biblioteca de datos > Por categoría > Recuadros
Siete qui: Home > Libreria dati > Per categoria > Riquadri
Encontra-se aqui: Página inicial > Colectânea de dados > Dados por categoria > Caixas
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Βιβλιοθήκη δεδομένων > Στοιχεία δεδομένων κατά κατηγορία > Πλαίσια
U bevindt zich hier: Home > Infokiosk > Per categorie > Kaders
Jste zde: Domů > Datová knihovna > Datové prvky podle kategorií > Rámečky
Du er her: Hjem > Databibliotek > Dataelementer efter kategori > Bokse
Te olete siin: Avalehele > Andmekogu > Andmeelemendid kategooriate kaupa > Lahtrid
Olet tässä: Sivuston alkuun > Tietokioski > Luokittain > Laatikot
Ön most itt van: Kezdőlap > Adatkönyvtár > Adatelemek kategóriánként > Dobozok
Jesteś tutaj: Powrót > Biblioteka danych > Dane uszeregowane według kategorii > Okienka
Sunteţi aici: Prima pagină > Documentaţie > Componente pe categorii > Căsuţe
Ste tu: Späť > Dátová knižnica > Dátové prvky podľa kategórie > Rámčeky
Vi ste tukaj: Domov > Podatkovna knjižnica > Podatkovni elementi po kategorijah > Polja
Du är här: Hem > Databibliotek > Datakomponenter per kategori > Rutor
Jūs esat šeit: Sākumlapa > Datu bibliotēka > Datu elementi pa kategorijām > Ailes
  Tabeller  
Du er her: Hjem > Databibliotek > Dataelementer etter kategori > Tabeller
You are here: Home > Data library > Data elements by category > Tables
Vous êtes ici: Accueil > Bibliothèque de données > Éléments de données par catégorie > Tableaux
Sie sind hier: Startseite > Datenkiosk > Nach Kategorien > Tabellen
Está usted aquí: inicio > Biblioteca de datos > Por categoría > Cuadros
Siete qui: Home > Libreria dati > Per categoria > Tabelle
Encontra-se aqui: Página inicial > Colectânea de dados > Dados por categoria > Quadros
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Βιβλιοθήκη δεδομένων > Στοιχεία δεδομένων κατά κατηγορία > Πίνακες
U bevindt zich hier: Home > Infokiosk > Per categorie > Tabellen
Jste zde: Domů > Datová knihovna > Datové prvky podle kategorií > Tabulky
Du er her: Hjem > Databibliotek > Dataelementer efter kategori > Tabeller
Te olete siin: Avalehele > Andmekogu > Andmeelemendid kategooriate kaupa > Tabelid
Olet tässä: Sivuston alkuun > Tietokioski > Luokittain > Taulukot
Ön most itt van: Kezdőlap > Adatkönyvtár > Adatelemek kategóriánként > Táblázatok
Jesteś tutaj: Powrót > Biblioteka danych > Dane uszeregowane według kategorii > Tabele
Sunteţi aici: Prima pagină > Documentaţie > Componente pe categorii > Tabele
Ste tu: Späť > Dátová knižnica > Dátové prvky podľa kategórie > Tabuľky
Vi ste tukaj: Domov > Podatkovna knjižnica > Podatkovni elementi po kategorijah > Tabele
Du är här: Hem > Databibliotek > Datakomponenter per kategori > Tabeller
Jūs esat šeit: Sākumlapa > Datu bibliotēka > Datu elementi pa kategorijām > Tabulas
  Boks 5  
(1) For ytterligere opplysninger, se EONNS nettside om etterspørsel etter behandling og lenke til Pompidou-gruppens og EONNs felles protokoll for indikator for etterspørsel etter behandling, versjon 2.0.
(1) For further details, see the EMCDDA’s web page on treatment demand and the Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.
(1) Pour plus de détails, voir la page web de l'OEDT sur les demandes de traitement et le lien vers la version 2.0 du protocole conjoint du Groupe Pompidou et de l'OEDT sur l'indicateur des demandes de traitement.
(1) Para más información, véase la página web del OEDT sobre demanda de tratamiento y el enlace al protocolo relativo al indicador de demanda de tratamiento, versión 2.0, elaborado conjuntamente por el Grupo Pompidou y el OEDT.
(1) Per ulteriori dettagli si rimanda alla pagina web dell’OEDT sulla domanda di trattamento e al link al protocollo sull’indicatore della domanda di trattamento, versione 2.0, del gruppo congiunto Pompidou–OEDT.
(1) Para informações mais pormenorizadas, ver a página Web do OEDT sobre procura de tratamento e a ligação à versão 2.0 do protocolo comum relativo ao indicador de procura de tratamento entre o Grupo Pompidou e o OEDT.
(1) Για περισσότερες πληροφορίες, βλέπε την ιστοσελίδα του ΕΚΠΝΤ σχετικά με τις αιτήσεις για θεραπεία και τον σύνδεσμο με το κοινό πρωτόκολλο της Ομάδας Pompidou και του ΕΚΠΝΤ για τον δείκτη αίτησης θεραπείας έκδοση 2.0.
(1) Zie voor nadere informatie de internetpagina van het EWDD over de vraag naar behandeling en klik op de Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.
(1) Další podrobné údaje naleznete na internetových stránkách EMCDDA věnovaných žádostem o léčbu a odkazu na verzi 2.0 společného protokolu ukazatelů žádostí o léčbu EMCDDA a skupiny Pompidou („Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.“)
(1) Yderligere oplysninger findes på EONN's webside om behandlingsefterspørgsel og linket til 'Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment Demand Indicator Protocol version 2.0'.
(1) Täpsemate andmete saamiseks vaata Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus veebilehte ravinõudluse kohta ja viidet Pompidou rühma ja Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse ravinõudluse indikaatorit käsitletava ühtse protokolli versioonile 2.0.
(1) Lisätietoja, ks. EMCDDA:n hoidontarvetta käsittelevä verkkosivu, jolta on linkki Pompidou-ryhmän ja EMCDDA:n yhteiseen hoidontarpeen indikaattorin protokollaversioon 2.0.
(1) További részletekért ld. az EMCDDA weboldalát a gyógykezelési igényekről és innen továbblépve a közös Pompidou-csoport–EMCDDA gyógykezelési igény mutató protokoll 2.0. változatát.
(1) Więcej danych znajduje się na stronie internetowej EMCDDA w części dotyczącej zapotrzebowania na leczenie oraz w linku do Wspólnego protokołu wskaźnika zapotrzebowania na leczenie Grupy Pompidou-EMCDDA wersja 2.0.
(1) Pentru detalii suplimentare, vezi pagina de web a OEDT privind cererea de tratament şi link-ul la Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0 (Grupul Pompidou – Protocolul OEDT pentru indicatorii cererii de tratament versiunea 2.0).
(1) Ďalšie podrobnosti pozri na webovej stránke EMCDDA o dopyte po liečbe a tiež linku na Joint Pompidou Group–EMCDDA Treatment demand indicator protocol version 2.0.
(1) Za dodatne informacije glej spletno stran Centra o povpraševanju po zdravljenju in povezavo do skupnega protokola Skupine Pompidou – Centra o Kazalcu potreb po zdravljenju, različica 2.0.
(1) Utförligare information om efterfrågan på behandling finns på ECNN:s webbplats och länken till Joint Pompidou Group–ECNN:s indikator på behandlingsefterfrågan, protokollversion 2.0.
  Dataelementer etter kat...  
Figur 22: Nylig diagnostisert HIV-smitte hos sprøytebrukere i utvalgte EU-land, Russland og Ukraina, etter rapporteringsår
Figure 22: HIV infections newly diagnosed in injecting drug users in selected EU countries, Russia and Ukraine, by year of report
Graphique 22: Infections par le VIH nouvellement diagnostiquées chez des UDVI dans certains pays de l'UE, la Russie et l'Ukraine, par année de rapport
Abbildung 22: Neu diagnostizierte HIV-Infektionen bei injizierenden Drogenkonsumenten in ausgewählten EU-Ländern, Russland und der Ukraine, nach Berichtsjahr
Gráfico 22: Infecciones por VIH recientemente diagnosticadas en consumidores de drogas por vía parenteral en países de la UE seleccionados, Rusia y Ucrania, por año de notificación.
Grafico 22: Infezioni da HIV diagnosticate di recente nei consumatori di stupefacenti per via parenterale in taluni paesi selezionati dell’UE, in Russia e Ucraina, per anno di segnalazione
Διάγραμμα 22: Νέες διαγνώσεις μόλυνσης από τον ιό HIV σε χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών σε επιλεγμένες χώρες της ΕΕ, στη Ρωσία και την Ουκρανία, ανά έτος αναφοράς
Figuur 22: Nieuw gediagnosticeerde HIV-infecties onder injecterende drugsgebruikers in een aantal geselecteerde EU-landen, Rusland en Oekraïne (naar jaar van rapportage)
Obrázek 22: Případy infekce HIV nově diagnostikované u injekčních uživatelů drog ve vybraných zemích EU, v Rusku a na Ukrajině podle roku hlášení
Figur 22: Nydiagnosticerede tilfælde af hiv-infektion blandt intravenøse stofbrugere i udvalgte EU-lande, Rusland og Ukraine, efter indberetningsår
Joonis 22: Süstivate uimastitarbijate hulgas diagnoositud uute HIV-nakkusjuhtude arv valitud ELi riikides, Venemaal ja Ukrainas teavitamise aasta kaupa
Kaavio 22: Huumeiden injektiokäyttäjillä diagnosoidut hiv-tartunnat tietyissä EU-maissa, Venäjällä ja Ukrainassa raportointivuoden mukaan
22. ábra: Injekciós kábítószer-használóknál újonnan diagnosztizált HIV fertőzések az EU kiválasztott országaiban, Oroszországban és Ukrajnában, a jelentés éve szerint
Wykres 22: Nowo zdiagnozowane przypadki zakażenia wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w wybranych państwach UE, w Rosji i na Ukrainie, w ujęciu według roku sprawozdania
Figura 22: Cazurile de infecţie cu HIV nou diagnosticate la consumatorii de droguri injectabile din anumite state membre ale Uniunii Europene, Rusia şi Ucraina, pe an de raportare
Obrázok 22: Prípady nákazy HIV, najnovšie diagnostikované u injekčných užívateľov drog vo vybraných krajinách EÚ, v Rusku a na Ukrajine podľa rokov oznámenia
Prikaz 22: Na novo ugotovljene okužbe s HIV pri injicirajočih uživalcih drog v izbranih državah EU, Rusiji in Ukrajini po letih poročanja
Figur 22: Nydiagnostiserade hiv-infektioner bland injektionsmissbrukare i valda EU-länder, Ryssland och Ukraina, efter rapportår
22. attēls: No jauna diagnosticētie HIV inficēšanās gadījumi injicējamo narkotiku lietotāju vidū atsevišķās ES valstīs, Krievijā un Ukrainā sadalījumā pa ziņošanas gadiem.
  Boks 5  
(2) For nærmere opplysninger om datakilder etter land, se tabell TDI-1 i Statistiske opplysninger 2005.
(2) For details on data sources by country, see Table TDI-1 in the 2005 statistical bulletin.
(2) Pour plus de détails sur les sources des données par pays, voir tableau TDI‑1 dans le bulletin statistique 2005.
(2) Einzelheiten über die Datenquellen der einzelnen Länder enthält Tabelle TDI-1 im Statistical Bulletin 2005.
(2) Para más información sobre las fuentes de datos por países, véase el cuadro TDI-1 del boletín estadístico de 2005.
(2) Per maggiori dettagli sulle fonti di informazione per paese cfr. la Tabella TDI-1 nel bollettino statistico 2005.
(2) Para informações pormenorizadas sobre as fontes de dados por país, ver Quadro TDI-1 no Boletim Estatístico de 2005.
(2) Για λεπτομέρειες σχετικά με τις πηγές στοιχείων ανά χώρα, βλέπε πίνακα TDI-1 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(2) Voor informatie over de gegevensbronnen per land wordt verwezen naar tabel TDI-1 in het Statistical Bulletin 2005.
(2) Více informací o zdrojích údajů dle jednotlivých zemí naleznete v tabulce TDI-1 ve Statistickém věstníku 2005.
(2) Nærmere oplysninger om datakilder pr. land findes i tabel TDI-1 i Statistical bulletin 2005.
(2) Täpsema info saamiseks allikandmete kohta riikide kaupa, vaata tabelit TDI-1 2005. aasta statistikabülletäänis.
(2) Lisätietoja tietolähteistä maittain, ks. taulukko TDI-1 vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(2) Az egyes országok adatforrásait részletesen ld. a TDI-1 táblázatban a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(2) Szczegóły o źródłach danych w ujęciu według poszczególnych państw znajdują się w Tabeli TDI-1 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(2) Pentru detalii privind sursele de date pentru fiecare ţară, vezi Tabelul TDI-1 din Buletinul statistic 2005.
(2) Podrobnosti o zdrojoch údajov podľa krajín pozri v tabuľke TDI-1 v štatistickej ročenke 2005.
(2) Za podrobnejše informacije o virih podatkov po državah glej tabelo TDI-1 v Statističnem biltenu 2005.
(2) Information om uppgiftskällor efter land finns i tabell TDI-1 i statistikbulletinen för 2005.
  fig15-no  
Figur 15: AIDS-tilfeller etter smittemåte og diagnoseår (1987-2003), justert for rapporteringsforsinkelser, EU
Grafico 15: Casi di AIDS per gruppo di trasmissione e anno di diagnosi (1987-2003) adeguati per ritardi di segnalazione, UE
Figuur 15: Aids-gevallen naar besmettingsgroep en diagnosejaar (1987-2003; EU) gecorrigeerd voor vertragingen in de rapportage
  Boks 5  
For å gjøre det lettere å tolke og sammenligne data om etterspørsel etter behandling bør følgende punkter has i mente:
To facilitate interpretation and comparison of treatment demand data, the following points should be borne in mind:
Afin de faciliter l'interprétation et la comparaison des données relatives aux demandes de traitement, il convient de garder à l'esprit les éléments suivants:
Die Berücksichtigung der folgenden Punkte erleichtert die Interpretation und den Vergleich von Daten zur Behandlungsnachfrage:
Con el objetivo de facilitar la interpretación y la comparación de los datos relativos a la demanda de tratamiento, deben tenerse en cuenta los puntos siguientes:
Per favorire l’interpretazione e il confronto dei dati sulla domanda di trattamento, si deve tener conto di quanto segue:
Para facilitar a interpretação e a comparação dos dados sobre a procura de tratamento, devemos recordar as seguintes questões:
Για τη διευκόλυνση της ερμηνείας και της σύγκρισης των στοιχείων που αφορούν τις αιτήσεις για θεραπεία, πρέπει να λαμβάνονται υπόψη τα εξής στοιχεία:
Om de interpretatie en vergelijking van gegevens te bevorderen, verdient het aanbeveling om op de volgende punten te letten:
Interpretace a srovnání údajů o léčbě bude snadnější, budou-li vzaty v úvahu tyto body:
For at gøre det lettere af fortolke og sammenligne dataene om behandlingsefterspørgsel bør følgende punkter tages i betragtning:
Ravinõudlust kajastava teabe tõlgendamise ja võrdlemise lihtsustamiseks tuleks silmas pidada järgmist:
Hoidontarvetta koskevan tiedon tulkinnassa ja vertailussa on syytä pitää mielessä seuraavat seikat:
A gyógykezelési igények adatainak értelmezését és összehasonlítását megkönnyítendő, a következő pontokat kell szem előtt tartani:
Dla ułatwienia interpretacji i porównania danych o zapotrzebowaniu na leczenie, należy pamiętać o następujących kwestiach:
Pentru a facilita interpretarea şi compararea datelor privind cererea de tratament, trebuie luate în considerare următoarele aspecte:
Na uľahčenie výkladu a porovnania údajov o dopyte po liečbe treba mať na zreteli tieto okolnosti:
Da bi omogočili razlago in primerjavo podatkov o povpraševanju po zdravljenju, je treba upoštevati naslednje točke:
För att underlätta tolkningen och jämförelsen av uppgifter om efterfrågan på behandling bör följande punkter hållas i åtanke:
  Behandlingsbehov i tall  
For å gjøre det lettere å tolke og sammenligne data om etterspørsel etter behandling bør følgende punkter has i mente:
To facilitate interpretation and comparison of treatment demand data, the following points should be borne in mind:
Afin de faciliter l'interprétation et la comparaison des données relatives aux demandes de traitement, il convient de garder à l'esprit les éléments suivants:
Die Berücksichtigung der folgenden Punkte erleichtert die Interpretation und den Vergleich von Daten zur Behandlungsnachfrage:
Con el objetivo de facilitar la interpretación y la comparación de los datos relativos a la demanda de tratamiento, deben tenerse en cuenta los puntos siguientes:
Per favorire l’interpretazione e il confronto dei dati sulla domanda di trattamento, si deve tener conto di quanto segue:
Για τη διευκόλυνση της ερμηνείας και της σύγκρισης των στοιχείων που αφορούν τις αιτήσεις για θεραπεία, πρέπει να λαμβάνονται υπόψη τα εξής στοιχεία:
Om de interpretatie en vergelijking van gegevens te bevorderen, verdient het aanbeveling om op de volgende punten te letten:
Interpretace a srovnání údajů o léčbě bude snadnější, budou-li vzaty v úvahu tyto body:
For at gøre det lettere af fortolke og sammenligne dataene om behandlingsefterspørgsel bør følgende punkter tages i betragtning:
Ravinõudlust kajastava teabe tõlgendamise ja võrdlemise lihtsustamiseks tuleks silmas pidada järgmist:
Hoidontarvetta koskevan tiedon tulkinnassa ja vertailussa on syytä pitää mielessä seuraavat seikat:
A gyógykezelési igények adatainak értelmezését és összehasonlítását megkönnyítendő, a következő pontokat kell szem előtt tartani:
Dla ułatwienia interpretacji i porównania danych o zapotrzebowaniu na leczenie, należy pamiętać o następujących kwestiach:
Pentru a facilita interpretarea şi compararea datelor privind cererea de tratament, trebuie luate în considerare următoarele aspecte:
Na uľahčenie výkladu a porovnania údajov o dopyte po liečbe treba mať na zreteli tieto okolnosti:
Da bi omogočili razlago in primerjavo podatkov o povpraševanju po zdravljenju, je treba upoštevati naslednje točke:
För att underlätta tolkningen och jämförelsen av uppgifter om efterfrågan på behandling bör följande punkter hållas i åtanke:
  Total dà¸delighet blant...  
Etter hvert som opiatbrukerne blir eldre, øker dødeligheten progressivt da dødsfall som skyldes kroniske tilstander (som skrumplever, kreft, luftveissykdommer, endokarditt, AIDS) kommer i tillegg til dødsfall på grunn av overdose og eksterne årsaker som selvmord og vold (Nederlands nasjonale rapport).
As opiate users age, mortality progressively increases as deaths from chronic conditions (such as cirrhosis, cancer, respiratory diseases, endocarditis, AIDS) are added to deaths from overdose and external causes such as suicide and violence (Dutch national report).
Tout comme l'âge des usagers d'opiacés, la mortalité augmente progressivement, à mesure que les décès dus à des maladies chroniques (cirrhose, cancer, maladies respiratoires, endocardite, SIDA) s'ajoutent aux décès par surdose et aux décès causés par des facteurs extérieurs, tels que le suicide et la violence (rapport national néerlandais).
Mit dem Alter der Opiatkonsumenten steigt nach und nach auch die Mortalität, da zu den Todesfällen durch eine Überdosis und externe Ursachen wie Selbstmord und Gewalt auch Todesfälle aufgrund chronischer Krankheiten (Zirrhose, Krebs, Atemwegserkrankungen, Endocarditis, AIDS) hinzukommen (Nationaler Bericht der Niederlande).
A medida que envejecen los consumidores de opiáceos, la mortalidad aumenta de forma progresiva debido a que las muertes provocadas por estados crónicos (como la cirrosis, el cáncer, las enfermedades respiratorias, la endocarditis o el SIDA) se suman a las muertes por sobredosis y por causas externas como el suicidio y la violencia (informe nacional neerlandés).
La mortalità dei consumatori di oppiacei aumenta progressivamente con l’aumentare dell’età, perché ai decessi per overdose o per cause esterne (suicidio e violenza) si aggiungono condizioni croniche come cirrosi, cancro, malattie respiratorie, endocarditi, AIDS (relazione nazionale olandese).
Με τη γήρανση των χρηστών οπιούχων, η θνησιμότητα αυξάνει σταδιακά καθώς οι θάνατοι από χρόνιες παθήσεις (όπως κίρρωση, καρκίνος, νόσοι του αναπνευστικού, ενδοκαρδίτιδα, AIDS) προστίθενται στους θανάτους από υπερβολική δόση και από εξωγενή αίτια, όπως η αυτοκτονία και η βία (εθνική έκθεση Κάτω Χωρών).
Naarmate opiatengebruikers ouder worden, neemt de sterfte progressief toe doordat sterfgevallen als gevolg van chronische aandoeningen (zoals levercirrose, kanker, ademhalingsaandoeningen, endocarditis, aids) opgeteld worden bij het aantal sterfgevallen door overdoses en door externe oorzaken zoals zelfmoord en geweld (Nederlands nationale verslag).
Jak uživatelé opiátů stárnou, úmrtnost se progresivně zvyšuje s tím, jak se k úmrtím z předávkování a externích příčin (např. sebevraždy a násilí) přičítají úmrtí z chronických stavů (např. cirhóza, rakovina, dýchací choroby, endokarditida, AIDS) (holandská národní zpráva).
Efterhånden som opiatbrugerne bliver ældre, stiger dødeligheden gradvis, da der foruden dødsfald som følge af overdosis og eksterne årsager som f.eks. selvmord og vold også optræder dødsfald som følge af kroniske sygdomstilstande (f.eks. levercirrhose, cancer, åndedrætssygdomme, endocarditis, aids) (Nederlandenes nationale rapport).
Opiaaditarbijate vananedes suureneb suremus progressiivselt, sest üledoosidest ja välistest teguritest, nagu näiteks enesetapud ja vägivald, tingitud surmajuhtumitele lisanduvad krooniliste seisundite (nagu tsirroos, vähk, respiratoorsed haigused, endokardiit, AIDS) tagajärjel aset leidvad surmajuhtumid (Madalmaade riiklik aruanne).
Opiaattien käyttäjien ikääntyessä kuolleisuus kasvaa, kun yliannostusten ja ulkoisten syiden, kuten itsemurhien ja väkivallan, aiheuttamiin kuolemiin lisätään ne, jotka johtuvat kroonisista sairauksista (kuten kirroosista, syövästä, hengityselinsairauksista, sydämen sisäkalvon tulehduksesta, aidsista) (Alankomaiden kansallinen raportti).
Az opiáthasználók öregedésével a mortalitás fokozottan emelkedik, mivel a krónikus állapotokból (mint például a májzsugor, rák, légzőszervi megbetegedések, endocarditis, AIDS) eredő halálesetek összeadódnak túladagolásos és külső okokból – mint például az öngyilkosság vagy az erőszak miatt – bekövetkező elhalálozással (holland országjelentés).
Wraz ze starzeniem się osób uzależnionych od opiatów, zwiększa się także ich śmiertelność, gdyż oprócz zgonów z powodu przedawkowania czy czynników zewnętrznych, takich jak samobójstwa i przemoc, dodać należy także zgony spowodowane schorzeniami chronicznymi (np. marskość wątroby, rak, choroby układu oddechowego, zapalenie wsierdzia, AIDS) (Sprawozdanie krajowe Holandii).
Pe măsură ce consumatorii de opiacee înaintează în vârstă, mortalitatea creşte progresiv deoarece decesele provocate de afecţiuni cronice (cum ar fi ciroză, cancer, boli respiratorii, endocardită, SIDA) se adaugă la decesele provocate de supradoze şi de cauze externe, cum ar fi sinuciderea şi violenţa (raportul naţional al Ţărilor de Jos).
S pribúdajúcim vekom užívateľov opiátov sa postupne zvyšuje ich úmrtnosť, pretože k predávkovaniu a vonkajším príčinám smrti ako sú samovraždy a násilie (holandská národná správa) pribúdajú chronické okolnosti (ako je cirhóza, rakovina, choroby dýchacích ciest, endokarditída, AIDS).
S staranjem uživalcev opiatov smrtnost postopoma narašča, saj poleg smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka in zunanjih vzrokov, kot sta samomor in nasilje (nizozemsko nacionalno poročilo), smrt povzročajo tudi kronične bolezni (kot so ciroza, rak, bolezni dihal, endokarditis, aids).
I takt med att opiatmissbrukarna åldras ökar dödligheten allt mer eftersom det förutom de dödsfall som orsakas av överdoser och externa orsaker såsom självmord och våld även förekommer dödsfall som orsakas av kroniska tillstånd (exempelvis skrumplever, cancer, sjukdomar i andningsvägarna, endokardit, aids) (Nederländernas nationella rapport).
Līdz ar opiātu lietotāju vecuma pieaugumu progresīvi palielinās mirstība dēļ cēloņiem, kas saistīti ar hroniskiem apstākļiem (kā piemēram, ciroze, vēzis, elpošanas ceļu saslimšanas, endokardīts, AIDS), un šie nāves gadījumi pievienojas tiem, ko ir izraisījusi pārdozēšana un ārējie apstākļi, kā piemēram, pašnāvības un vardarbība (Holandes nacionālais ziņojums).
  Narkotikarelaterte dà¸d...  
I denne delen brukes begrepet ”narkotikarelatert dødsfall” om dødsfall som direkte skyldes inntak av ett eller flere narkotiske stoffer og som generelt inntreffer kort tid etter at stoffet eller stoffene ble inntatt.
In this section, the term ‘drug-related deaths’ is used to refer to deaths caused directly by the consumption of one or more drugs and generally occurring shortly after the consumption of the substance or substances. These deaths are known as ‘overdoses’, ‘poisonings’ or ‘drug-induced deaths’ (146).
Dans cette section, l'expression «décès liés à la drogue» fait référence aux décès directement provoqués par la consommation d'une ou plusieurs drogues et généralement survenus peu après la prise de la ou des substances. Ces décès sont aussi appelés «surdoses», «empoisonnements» ou «décès provoqués par la drogue» (146).
In diesem Abschnitt bezeichnet der Begriff „drogenbedingte Todesfälle“ jene Fälle, in denen der Tod unmittelbar durch den Konsum einer oder mehrerer Drogen verursacht wurde und in der Regel kurz nach der Einnahme der Substanz bzw. Substanzen eingetreten ist. Diese Fälle werden auch als „Überdosis“, „Vergiftung“ oder „drogeninduzierte Todesfälle“ bezeichnet (146).
En esta sección, el término «muertes relacionadas con las drogas» se utiliza para referirse a las muertes causadas directamente por el consumo de una o más drogas y que, por regla general, se producen poco tiempo después de consumir la sustancia o sustancias. Estas muertes se conocen como «sobredosis», «envenenamientos» o «muertes inducidas por drogas» (146).
In questa sezione l’espressione “decessi correlati al consumo di stupefacenti” viene usata in riferimento ai decessi direttamente provocati dal consumo di una o più sostanze stupefacenti e, in genere, occorsi poco dopo il consumo della sostanza o delle sostanze. Questi decessi sono noti come “overdose”, “avvelenamento” o "decesso indotto da stupefacenti” (146).
Na presente secção, o termo “mortes relacionadas com o consumo de droga” é utilizado para denominar as mortes directamente causadas pelo consumo de uma ou mais drogas e que se verificam pouco depois do consumo da(s) substância(s). Estas mortes são denominadas “overdoses”, “envenenamento”, ou “mortes induzidas pela droga” (146).
Στην ενότητα αυτή, ο όρος «συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι» αναφέρεται σε θανάτους που οφείλονται άμεσα στην κατανάλωση μίας ή περισσότερων ουσιών και που συνήθως συμβαίνουν λίγο μετά την κατανάλωση της ουσίας ή των ουσιών. Οι θάνατοι αυτοί είναι γνωστοί ως «θάνατοι λόγω υπερβολικής δόσης», «τοξικώσεις» ή «θάνατοι οφειλόμενοι σε ναρκωτικά» (146).
In dit gedeelte worden de termen ”sterfte ten gevolge van drugsgebruik” en “drugsgerelateerde sterfte” gebruikt als verwijzing naar sterfgevallen die direct veroorzaakt zijn door de consumptie van een of meer drugs en waarbij de dood in het algemeen kort na de consumptie van die stof(fen) intreedt. Dergelijke sterfgevallen staan bekend als “overdoses”, “vergiftigingen of intoxicaties” of “door drugs geïnduceerde sterfgevallen” (146).
V tomto článku se termín „úmrtí související s drogami“ používá ve vztahu k úmrtím přímo způsobeným konzumací jedné nebo více drog, ke kterým obecně dochází v krátké době po požití dané látky nebo látek. Tato úmrtí jsou známá jako „předávkování“, „otravy“ nebo „úmrtí vyvolaná drogou“ (146).
I dette afsnit forstås begrebet 'narkotikarelaterede dødsfald' som dødsfald, der er forårsaget direkte af brugen af et eller flere stoffer, og som generelt indtræder kort tid efter indtagelsen af stoffet eller stofferne. Disse dødsfald kaldes 'overdoser', 'kroniske forgiftninger' eller 'narkotikaforårsagede dødsfald' (146).
Aruande selles osas kasutatakse mõistet „uimastitega seotud surmad” surmajuhtumite kohta, mille otseseks põhjuseks on ühe või enama narkootikumi tarbimine ja mis üldiselt leiavad aset varsti pärast asjaomase aine või ainete tarbimist. Selliste surmade kohta öeldakse ka „üledoosid”, „mürgitused” või “narkootikumidest põhjustatud surmad” (146).
Huumekuolemilla tarkoitetaan tässä kohdassa kuolemia, jotka johtuvat suoraan yhden tai usean huumeen käytöstä ja jotka tapahtuvat yleensä pian aineen tai aineiden käytön jälkeen. Näistä kuolemista käytetään nimityksiä "yliannostus", "myrkytys" tai huumeen aiheuttama kuolema" (146).
Ebben a szakaszban a „kábítószerrel összefüggő halálesetek” kifejezés azokat a haláleseteket jelenti, amelyeket közvetlenül egy vagy több kábítószer fogyasztása okoz, és általában röviddel az anyag vagy anyagok fogyasztása után következnek be. Ezeket a haláleseteket „túladagolásnak”, „mérgezésnek” vagy „kábítószer okozta halálesetnek” nevezik(146).
W niniejszej części termin „zgony związane z zażywaniem narkotyków” odnosi się do zgonów spowodowanych bezpośrednio przyjęciem jednego lub więcej narkotyków i następujących krótko po zażyciu jednej lub kilku substancji. Przypadki śmiertelne tego typu znane są jako „przedawkowania”, „zatrucia” lub „zgony spowodowane przez narkotyki” (146).
În prezenta secţiune, termenul „decese legate de consumul de droguri” se foloseşte pentru a desemna decesele provocate direct de consumul de unul sau mai multe droguri şi care survin, în general, la scurt timp după consumul substanţei sau al substanţelor. Astfel de decese sunt cunoscute ca „supradoze”, „intoxicaţii” sau „decese induse de droguri” (146).
Pojem „úmrtia súvisiace s drogami“ sa v tejto časti používa na označenie úmrtí zapríčinených priamo konzumáciou jednej alebo viacerých drog, ktoré nastali krátko po užití látky alebo látok. Tieto úmrtia sú známe ako „predávkovanie“, „otrava“ alebo „drogová smrť“ (146).
V tem razdelku se izraz "z drogo povezani smrtni primeri" uporablja za smrtne primere, ki neposredno nastanejo zaradi zaužitja ene ali več drog ter se na splošno pojavijo kmalu po zaužitju ene ali več snovi. Te vrste smrtnih primerov so znane kot "preveliki odmerki", "zastrupitve" ali "smrti zaradi uživanja drog" (146).
I det här avsnittet avser termen ”narkotikarelaterade dödsfall” dödsfall som orsakas av konsumtion av en eller flera droger och som vanligen inträffar kort tid efter det att narkotikan konsumerats. Dessa dödsfall kallas ”överdoser”, ”förgiftningar” eller ”droginducerade dödsfall”(146).
Šajā sadaļā termins „ar narkotiku lietošanu saistītie nāves gadījumi" ir izmantots, lai apzīmētu nāves gadījumus, kurus ir tieši izraisījusi vienas vai vairāku narkotiku lietošana, un kuri ir iestājušies īsā laika periodā pēc attiecīgās vielas lietošanas. Šie nāves gadījumi ir zināmi kā „pārdozēšana”, „saindēšanās” vai „narkotiku izraisītie nāves gadījumi” (146).
  Kapittel 3: Cannabis  
Det faktum at tallene for nyere og aktuell bruk er vesentlig lavere enn tallene for bruk noen gang, tyder på at bruken av cannabis vil være mer sporadisk eller avsluttes etter en tid. I de fleste EU-landene rapporterer 20-40 % av alle voksne som noen gang har prøvd cannabis, at de har brukt stoffet i løpet av de siste 12 månedene, og om lag 10-20 % rapporterer å ha brukt det løpet av de siste 30 dagene (”fortsettelsesrate”).
The fact that rates of recent use and current use are substantially lower than lifetime experience rates indicates that cannabis use tends to be occasional, or to be discontinued after some time. In most EU countries, 20–40 % of those adults who have ever tried cannabis report having used it during the previous 12 months, and about 10–20 % report having used it during the last 30 days (‘continuation rates’).
Le fait que les pourcentages relatifs à l'usage récent et à l'usage actuel soient largement inférieurs à ceux de l'expérimentation au cours de la vie indique que la consommation de cannabis tend à être occasionnelle ou interrompue après un certain temps. Dans la plupart des pays de l'UE, entre 20 et 40 % des adultes qui ont essayé du cannabis déclarent en avoir consommé au cours des 12 derniers mois et de 10 à 20 % au cours des 30 derniers jours («taux de poursuite»).
Die Tatsache, dass die Raten für den jüngsten und den aktuellen Konsum erheblich unter den Lebenszeitprävalenzraten liegen, belegt, dass der Cannabiskonsum eher gelegentlich stattfindet oder nach einiger Zeit wieder eingestellt wird. In den meisten EU-Ländern berichteten 20 % bis 40 % aller Erwachsenen, die mindestens einmal im Leben Cannabis probiert haben, Cannabis während der vergangenen 12 Monate konsumiert zu haben, und 10 % bis 20 % gaben an, die Droge in den letzten 30 Tagen eingenommen zu haben („Fortsetzungsraten“).
El hecho de que las tasas correspondientes al consumo reciente y al consumo actual sean notablemente inferiores a las tasas de consumo a lo largo de la vida indica que el consumo de cannabis tiende a ser ocasional, o a interrumpirse después de un cierto tiempo. En la mayoría de los países de la UE, del 20 % al 40 % de la población adulta que ha tenido alguna experiencia con el cannabis afirma haberlo consumido en los 12 meses anteriores y entre el 10 % y el 20 % admite haberlo consumido en los últimos 30 días («tasas de continuación»).
Il fatto che le percentuali riferite all’uso recente e all’uso attuale siano massicciamente più basse rispetto alla percentuale dell’esperienza una tantum indica che il consumo di cannabis tende a essere occasionale o che prima o poi venga interrotto. Nella maggioranza dei paesi UE, una percentuale compresa tra il 20% e il 40% di tutti gli adulti che hanno provato la cannabis almeno una volta nella vita segnala di averne fatto uso nel corso degli ultimi 12 mesi, e una percentuale compresa tra il 10% e il 20% ammette di averne fatto uso nel corso degli ultimi 30 giorni (“percentuali di continuità”).
Το γεγονός ότι τα ποσοστά πρόσφατης χρήσης και τρέχουσας χρήσης είναι σημαντικά χαμηλότερα από τα ποσοστά δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή δείχνει ότι η χρήση της κάνναβης τείνει να είναι περιστασιακή ή να διακόπτεται ύστερα από κάποιο χρονικό διάστημα. Στις περισσότερες χώρες της ΕΕ, 20–40 % των ενηλίκων που έχουν δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά αναφέρει ότι έκανε χρήση της ουσίας κατά το προηγούμενο δωδεκάμηνο και 10–20 % αναφέρει ότι έκανε χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες («ποσοστά συνεχούς χρήσης»).
Uit het feit dat de percentages voor recent en actueel gebruik aanzienlijk lager zijn dan die voor het “ooit”-gebruik, kan afgeleid worden dat het gebruik van cannabis incidenteel is of dat er na enige tijd weer mee wordt gestopt. In de meeste landen van de EU geeft 20-40% van de volwassenen die ooit cannabis heeft geprobeerd, aan dat zij dit ook gedurende de laatste 12 maanden hebben gedaan en 10-20% meldt in de laatste 30 dagen cannabis te hebben gebruikt (“continueringspercentages”).
Skutečnost, že míra užívání v poslední době a míra užívání v současné době je významně nižší než míra celoživotní zkušenosti, naznačuje, že užívání konopí bývá příležitostné nebo že od něj uživatelé po určité době upustí. Ve většině zemí EU 20–40 % dospělých, kteří někdy v životě vyzkoušeli konopí, uvádí užívání konopí během posledních 12 měsíců a asi 10–20 % těchto dospělých uvádí užívání konopí během minulých 30 dnů (podíl těch, kteří s užíváním drog pokračují).
Det forhold, at tallene for nylig brug og aktuel brug er væsentligt lavere end for langtidserfaring viser, at brugen af cannabis har en tendens til at være lejlighedsvis eller blive afbrudt efter nogen tid. I de fleste EU-lande beretter 20–40 % af de voksne, som nogensinde har prøvet cannabis, at de har brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, mens ca. 10–20 % angiver at have brugt cannabis inden for de seneste 30 dage ('fortsættelsesfrekvenser').
Asjaolu, et hiljutise tarbimise ja praeguse tarbimise määr on oluliselt madalam kui tarbimiskogemuse määr elu jooksul, näitab, et kanepi tarbimine on sageli juhuslik või katkeb teatud aja pärast. Enamikus ELi riikides teatab kunagi kanepit proovinud täiskasvanutest 20–40%, et on tarbinud seda viimase 12 kuu jooksul ja umbes 10–20%, et on tarbinud seda viimase 30 päeva jooksul („kestva tarbimise määr”).
Se, että hiljattaista käyttöä ja nykyistä käyttöä kuvaavat luvut ovat huomattavasti alhaisempia kuin ainakin kerran käyttäneiden osuutta kuvaavat luvut, viittaa siihen, että kannabiksen käyttö on usein satunnaista tai se lopetetaan tietyn ajan jälkeen. Useimmissa EU-maissa 20–40 prosenttia kannabista ainakin kerran käyttäneistä aikuisista ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeisten 12 kuukauden aikana ja noin 10–20 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeisten 30 päivänä aikana (käytön jatkamisaste).
A tény, hogy a közelmúltbeli használat, illetve a jelenlegi használat értékei lényegesen alacsonyabbak az életprevalencia-aránynál, azt jelzi, hogy a kannabiszhasználat inkább alkalmi, vagy egy idő után abbamarad. A legtöbb EU-országban a kannabiszt valaha kipróbáló felnőttek 20–40%-a nyilatkozott úgy, hogy az előző 12 hónapban, és körülbelül 10–20%-uk az előző 30 napban használta („folytatási arány”).
Zjawisko znacznie niższych poziomów wskaźników zażywania niedawnego i bieżącego w porównaniu ze wskaźnikiem przynajmniej jednokrotnego zażycia wykazuje, że pochodne konopi indyjskich spożywane są raczej sporadycznie lub ich spożycie jest porzucane po pewnym czasie. W większości państw UE od 20 do 40% osób dorosłych, które choć raz zażyły pochodne konopi, zrobiło to w ciągu ostatnich 12 miesięcy, a około 10-20% w ciągu ostatnich 30 dni („wskaźniki kontynuacji”).
Faptul că ratele de consum actual şi recent sunt considerabil mai scăzute decât ratele consumului pe parcursul vieţii sugerează tendinţa consumului de canabis de a fi unul ocazional, sau care este abandonat după o vreme. În majoritatea ţărilor Uniunii Europene, 20–40 % dintre adulţii care au consumat cel puţin o dată canabis declară că au consumat substanţa în ultimele 12 luni, iar aproximativ 10–20 % declară că au consumat pe parcursul ultimelor 30 zile („rate de continuare”).
Skutočnosť, že údaje o nedávnom a súčasnom užívaní sú podstatne nižšie, ako údaje o celoživotnej skúsenosti, naznačuje sklon k príležitostnému užívaniu kanabisu alebo k prerušeniu jeho užívania po určitom čase. Vo väčšine krajín EÚ priznáva 20 až 40 % dospelých, ktorí niekedy kanabis vyskúšali, že ho užili v predchádzajúcich 12 mesiacoch a okolo 10 – 20 % priznáva jeho užitie v posledných 30 dňoch („pokračujúci výskyt“).
Dejstvo, da je število ljudi, ki konopljo redno uživajo ali so jo zaužili v zadnjih 12 mesecih, občutno višje od števila ljudi, ki so jo v življenju že kdaj poskusili, kaže, da se konoplja ponavadi uživa občasno ali se njeno uživanje čez nekaj časa prekine. V večini držav EU je samo 20–40 % tistih odraslih, ki so že poskusili konopljo, izjavilo, da so jo užili v zadnjih 12 mesecih, in samo okoli 10–20 % jih priznava, da so jo užili v zadnjih 30 dneh ("deleži nadaljevanja uživanja").
Det faktum att andelarna när det gäller användning de senaste tolv månaderna och användning den senaste månaden är avsevärt lägre än livstidsprevalensen visar att cannabisanvändning tenderar att vara tillfällig eller avbrytas efter en viss tid. I de flesta EU-länderna rapporterar 20–40 % av vuxna som någon gång har använt cannabis att de har använt drogen de senaste tolv månaderna, och ungefär 10–20 % att de har använt cannabis de senaste 30 dagarna.
Tas fakts, ka nesenās un pašreizējās lietošanas izplatības rādītāji ir ievērojami zemāki par ilgtermiņa pieredzes rādītājiem, norāda, ka kaņepju lietošana ir gadījuma rakstura, vai arī to pārtrauc pēc zināma laika. Lielākajā daļā ES valstu 20 līdz 40% no tiem pieaugušajiem, kas kaut reizi ir mēģinājuši marihuānu, atzīst ,ka ir lietojuši to pēdējo 12 mēnešu laikā, un aptuveni 20% atzīst, ka ir lietojušo to pēdējo 30 dienu laikā ("turpināšanas rādītāji").
  Pressemeldinger  
Etter en syvdobling i løpet av det siste tiåret mottar nå minst 530 000 klienter substitusjonsbehandling i 28 land (EU-25, Norge, Bulgaria og Romania), enten gjennom spesialiserte behandlingsinstitusjoner eller allmenleger.
Following a seven-fold increase over the last decade, says the agency, at least 530,000 clients now receive substitution treatment across 28 countries (EU-25, Norway, Bulgaria and Romania), whether through specialist treatment centres or general practitioners. And it is estimated that somewhere between one-quarter and a half of those with opiate problems in Europe may now be receiving treatment of this kind.
D’après l’OEDT, le nombre de patients recevant actuellement un traitement de substitution a été multiplié par sept durant la dernière décennie, pour atteindre au moins 530 000 patients dans 28 pays (UE-25, la Norvège, la Bulgarie et la Roumanie), que ce soit par l’intermédiaire de centres de traitement spécialisés ou de médecins généralistes. Il semblerait en outre que le quart, voire la moitié des personnes présentant des problèmes liés aux opiacés en Europe reçoive actuellement un traitement de ce genre.
Nach einem Anstieg um das Siebenfache im vergangenen Jahrzehnt erhalten nach Angaben der Agentur nun mindestens 530 000 Patienten in 28 Ländern (EU-25, Norwegen, Bulgarien und Rumänien) eine Substitutionstherapie, der sie sich in spezialisierten Therapiezentren oder bei Allgemeinmedizinern unterziehen. Schätzungen zufolge bekommen zwischen einem Viertel und der Hälfte der Personen die in Europa Opiatprobleme haben eine derartige Behandlung.
Aproximadamente unas 530.000 personas (la cifra se ha multiplicado por siete en una década) se someten en la actualidad a terapias de sustitución en 28 países (UE-25, Noruega, Bulgaria y Rumanía), bien sea en centros especializados, bien bajo la supervisión de médicos generalistas. Se calcula que hoy en día entre un 25 y un 50% de los europeos que tienen problemas con los opiáceos pueden estar recibiendo este tipo de tratamiento.
In seguito all’aumento registrato nell’ultimo decennio nei 28 paesi (EU-25, Norvegia, Bulgaria e Romania) – gli utenti sono aumentatati di sette volte – prosegue l’agenzia, attualmente sono almeno 530 000 i pazienti che beneficiano di una terapia di sostituzione, attraverso i centri terapeutici specializzati o i medici generici. Secondo le stime, inoltre in Europa, tra un quarto e la metà delle persone dipendenti da oppiacei avrebbero attualmente la possibilità di accedere a tale tipo di terapia.
Segundo a Agência, o número de utentes aumentou sete vezes na última década, sendo, neste momento, 530 000, pelo menos, os que recebem tratamento de substituição em 28 países (UE-25, Noruega, Bulgária e Roménia) quer em unidades especializadas quer através de médicos de clínica geral. E estima-se que entre um quarto e metade dos consumidores problemáticos de opiáceos poderão estar a receber este tipo de tratamento.
Ο αριθμός των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης επταπλασιάστηκε την τελευταία δεκαετία, δηλώνει ο Οργανισμός. Σήμερα, τουλάχιστον 530.000 άτομα υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης σε 28 χώρες (τις 25 χώρες της ΕΕ, τη Νορβηγία, τη Βουλγαρία και τη Ρουμανία), είτε σε εξειδικευμένα κέντρα είτε σε γενικούς ιατρούς. Εκτιμάται ότι ένας αριθμός μεταξύ του ενός τετάρτου και του μισού των ατόμων με προβλήματα οπιούχων στην Ευρώπη μπορεί πλέον να υποβάλλεται σε αυτού του είδους τη θεραπεία.
Na een verzevenvoudiging in de afgelopen tien jaar, krijgen tegenwoordig minstens 530 000 cliënten in 28 landen substitutiemiddelen (EU-25, Noorwegen, Bulgarije en Roemenië), via gespecialiseerde centra of de huisarts. Geschat wordt dat een kwart tot de helft van de opiaatverslaafden in Europa momenteel een dergelijke behandeling ondergaat.
Agentura uvádí, že využívání substituční léčby v posledním desetiletí sedminásobně vzrostlo – v současnosti se jí podrobuje přinejmenším 530 000 klientů ve 28 zemích (v 25 členských státech EU, v Norsku, Bulharsku a Rumunsku), a to ve specializovaných léčebných centrech nebo prostřednictvím praktických lékařů. Odhaduje se, že tato léčba je nyní v Evropě poskytována čtvrtině až polovině osob závislých na opiátech.
Efter en syvdobbelt stigning i løbet af de sidste 10 år, siger agenturet, at mindst 530 000 klienter nu modtager substitutionsbehandling i 28 lande (EU-25, Norge, Bulgarien og Rumænien), enten gennem specialiserede behandlingscentre eller alment praktiserende læger. Og det anslås, at et sted mellem en fjerdedel og halvdelen af dem med opiatproblemer i Europa nu kan modtage denne form for behandling.
Läbides viimase kümne aasta jooksul seitsmekordse kasvu, saavad agentuuri andmetel 530 000 klienti 28 riigis (EL 25 riiki, Norra, Bulgaaria ja Rumeenia) asendusravi kas eriarsti ravikeskustes või üldarstide juures. Hinnanguliselt saab umbes veerandi ja poole vahel Euroopa opiaadisõltlastest asendusravi.
Viraston mukaan korvaushoidossa olevien määrä on viime vuosikymmenen aikana kasvanut seitsenkertaisesti. Ainakin 530 000 asiakasta 28 maassa (EU:n 25 jäsenvaltiota, Norja, Bulgaria ja Romania) saa korvaushoitoa joko erikoistuneissa hoitoyksiköissä tai yleislääkärin hoidossa. Euroopan opiaattiongelmaisista ainakin neljäsosa, ehkä jopa puolet on arvioiden mukaan tällaisessa hoidossa.
A Központ szerint az utóbbi évtizedben bekövetkezett hétszeres növekedést követően Európa 28 országában (EU-25, valamint Norvégia, Bulgária és Románia) jelenleg legalább 530 000 kliens vesz részt – szakosodott kezelőhelyeken vagy az alapellátáson belül – helyettesítő kezelésben. Úgy becsülik, hogy Európában az opiát-problémákkal küzdők egynegyede – fele részesül manapság ilyen jellegű kezelésben.
W ostatniej dekadzie liczba uzależnionych wzrosła siedmiokrotnie (dane Agencji), a co najmniej 530 tys. pacjentów poddanych jest obecnie leczeniu w 28 krajach (UE-25, Norwegia, Bułgaria i Rumunia) w specjalistycznych ośrodkach leczenia lub pod kierunkiem lekarzy ogólnych. Szacuje się, że od jednej czwartej do jednej drugiej osób uzależnionych od opiatów w Europie może być obecnie poddana tego typu leczeniu.
Agenţia declară că după o creştere de şapte ori în ultimii 10 ani, cel puţin 530.000 de clienţi beneficiază acum de tratament de substituţie în 28 de ţări diferite (cele 25 de ţări membre UE, Norvegia, Bulgaria şi România), atât în centrele specializate de tratament cât prin intermediul medicilor generalişti. Se estimează că mai mult de un sfert până la jumătate dintre persoanele dependente de opiaceele în Europa beneficiază în prezent de acest tip de tratament.
V 28 krajinách (EÚ-25, Nórsku, Bulharsku a Rumunsku) sa podľa agentúry v dôsledku sedemnásobného zvýšenia za posledné desaťročie nachádza minimálne 530 000 klientov v substitučnej liečbe, a to buď v špecializovaných liečebných centrách alebo pod dozorom všeobecných lekárov. Odhaduje sa, že približne štvrtina až polovica ľudí v Európe, ktorí majú problém s opiátmi, dostáva tento druh liečby.
Kot pravi agencija, je glede na sedemkratni porast v zadnjem desetletju, vsaj 530.000 oseb v 28 državah (EU-25, Norveška, Bolgarija, Romunija) v programih nadomestnega zdravljenja, bodisi v specializianih centrih za zdravljenje ali pri splošnem zdravniku. Poleg tega se ocenjuje, da je vsaj med četrtino in polovico tistih, ki imajo probleme zaradi uporabe opiatov, vključenih v takšno vrsto obravnave.
Efter en sjufaldig ökning under det senaste årtiondet får nu minst 530 000 klienter i 28 länder (EU-25, Norge, Bulgarien och Rumänien) substitutionsbehandling, antingen vid specialiserade behandlingscentrer eller hos allmänpraktiserande läkare, uppger narkotikacentrumet. Man uppskattar även att mellan en fjärdedel och hälften av alla med opiatproblem i Europa nu kan få denna typ av behandling.
  Rusmiddelbrukere og fen...  
De fleste reduserer eller holder opp med narkotikabruken etter innsettelsen. Imidlertid fortsetter mange innsatte å bruke narkotika, og noen begynner først å bruke narkotika (og/eller injisere narkotika) i fengsel.
The majority of drug users reduce or stop their drug use on admission to prison. However, many prisoners continue to use drugs after incarceration, and some start using drugs (and/or injecting drugs) in prison. Available studies show that between 8 % and 60 % of inmates report having used drugs while in prison, and 10–42 % report regular drug use (186).
La majorité des usagers de drogue réduisent leur consommation ou arrêtent de se droguer lorsqu'ils entrent en prison. Cependant, de nombreux détenus continuent à consommer de la drogue après leur incarcération et certains commencent à en consommer (et/ou à s'en injecter) en détention. D'après les études disponibles, entre 8 % et 60 % des détenus déclarent avoir consommé de la drogue en prison et 10 à 42 % font état d'une consommation régulière (186).
Die Mehrheit der Drogenkonsumenten reduziert oder beendet den Drogenkonsum bei Haftantritt. Viele Haftinsassen setzen den Drogenkonsum jedoch in der Haftanstalt fort, andere beginnen dort erst mit dem Konsum (und/oder der Injektion) von Drogen. Aus den vorliegenden Studien geht hervor, dass zwischen 8 % und 60 % der Haftinsassen angaben, während der Inhaftierung Drogen konsumiert zu haben, und zwischen 10 % und 42 % berichteten, regelmäßig Drogen konsumiert zu haben (186).
La mayoría de los consumidores de drogas suspende o reduce su consumo cuando ingresa en prisión. No obstante, muchos reclusos continúan el consumo tras la encarcelación y algunos empiezan a consumirlas (o a inyectárselas) en prisión. Los estudios disponibles revelan que entre el 8 % y el 60 % de los presos declara haber consumido drogas en prisión, y entre el 10 % y el 42 % se consideran consumidores regulares (186).
La maggioranza dei tossicodipendenti riduce o interrompe il consumo nel momento in cui entra in carcere, ma alcuni detenuti portano avanti il loro modello di consumo di stupefacenti, mentre altri cominciano a farne uso (e/o per via parenterale) proprio in carcere. Gli studi disponibili indicano che una percentuale compresa tra l’8% e il 60% dei detenuti segnala un consumo di sostanze stupefacenti in carcere e un 10-42% segnala un uso regolare di droghe (186).
A maioria dos toxicodependentes reduz o consumo ou deixa de consumir aquando da admissão no estabelecimento prisional. No entanto, alguns detidos mantêm o seu padrão de consumo de drogas e outros iniciam o consumo (e/ou começam a injectar drogas) já na prisão. Os estudos disponíveis mostram que entre 8% e 60% dos reclusos afirmam ter consumido drogas na prisão, e 10–42% referem um consumo regular de droga (186).
Η πλειονότητα των χρηστών ναρκωτικών μειώνει ή σταματά τη χρήση ναρκωτικών κατά την έναρξη της φυλάκισης. Όμως, πολλοί κρατούμενοι συνεχίζουν τη χρήση και ορισμένοι αρχίζουν να κάνουν χρήση (ή/και να κάνουν ενέσιμη χρήση) κατά τη διάρκεια της κράτησής τους. Οι διαθέσιμες μελέτες δείχνουν ότι ποσοστό 8 % - 60 % αναφέρει ότι έκανε χρήση ναρκωτικών στη φυλακή και 10 – 42 % αναφέρει συστηματική χρήση ναρκωτικών (186).
Hoewel de meeste drugsgebruikers stoppen met drugs of hun drugsgebruik verminderen wanneer zij in de gevangenis terechtkomen, zijn er ook veel gedetineerden die in hun gebruikspatroon volharden. Sommige gedetineerden komen zelfs pas in de gevangenis voor het eerst in aanraking met drugsgebruik (en/of met het injecteren van drugs). Uit de beschikbare onderzoeken blijkt dat tussen de 8 en 60% van de gedetineerden aangeeft tijdens hun verblijf in de gevangenis drugs te hebben gebruikt; 10 tot 42% rapporteert een regelmatig drugsgebruik (186).
Většina uživatelů drog po nástupu do vězení užívání drog omezí nebo s ním přestane. Mnoho vězňů však pokračuje v užívání drog i po uvěznění a někteří z nich drogy ve vězení začnou užívat (nebo si je aplikovat nitrožilně). Dostupné studie ukazují, že 8–60 % vězňů uvádí, že během pobytu ve vězení užívali drogy, a 10–42 % uvádí pravidelné užívání drog (186).
De fleste stofbrugere reducerer eller standser deres stofbrug ved indsættelsen i fængslet, men mange af de indsatte fortsætter deres stofbrug efter fængslingen, mens andre begynder at bruge stoffer (og/eller injicere stoffer) i fængslet. Det fremgår af tilgængelige undersøgelser, at mellem 8 % og 60 % af alle indsatte angiver at have brugt stoffer i fængslet, mens 10–42 % angiver, at de regelmæssigt har brugt stoffer (186).
Enamik uimastitarbijaid vähendab vanglasse sattudes uimastite tarbimist või lõpetab selle. Paljud vangid siiski jätkavad uimastite tarbimist pärast vanglasse sattumist ning osa alustab uimastite tarbimist (ja/või süstimist) vanglas. Olemasolevad uuringud näitavad, et vangidest on enda väitel 8–60% kasutanud vanglas olles uimasteid ja 10–42% tarbivad uimasteid regulaarselt (186).
Suurin osa huumeidenkäyttäjistä vähentää huumeidenkäyttöä tai lopettaa sen vankilaan jouduttuaan. Jotkut vangit kuitenkin jatkavat huumeidenkäyttöä, ja toiset taas aloittavat käytön (ja/tai injektiokäytön) vasta vankilassa. Saatavilla olevien tutkimustietojen mukaan 8–60 prosenttia vangeista ilmoittaa käyttäneensä huumeita vankilassa, ja 10–42 prosenttia ilmoittaa käyttävänsä huumeita säännöllisesti (186).
A kábítószer-használók többsége csökkenti vagy abbahagyja a kábítószer-használatot a börtönben. Sok elítélt azonban a bebörtönzését követően is folytatja a kábítószer-használatot, sőt, néhányan éppen a börtönben kezdenek el kábítószert használni (és/vagy injekciózni). A rendelkezésre álló tanulmányok azt mutatják, hogy az elítéltek 8–60%-a számol be kábítószer-használatról a börtönben töltött idő alatt, és 10–42% számol be rendszeres kábítószer-használatról(186).
Większość osób zażywających narkotyki ogranicza lub zaprzestaje zażywania z chwilą osadzenia w więzieniu. Jednakże wielu więźniów nadal przyjmuje narkotyki po uwięzieniu, a niektórzy zaczynają stosować narkotyki (i/lub przyjmować je dożylnie) właśnie w więzieniu. Dostępne badania wykazują, że od 8% do 60% więźniów przyznaje się do zażywania narkotyków w więzieniu, a od 10% do 42% mówi o regularnym zażywaniu narkotyków (186).
Majoritatea consumatorilor de droguri îşi reduc sau încetează consumul de droguri la intrarea în închisoare. Totuşi, mulţi deţinuţi continuă să consume droguri după încarcerare, iar unii chiar încep să consume droguri (şi/sau să îşi injecteze droguri) în închisoare. Studiile existente arată că între 8 % şi 60 % din deţinuţi declară că au consumat droguri pe durata detenţiei, iar 10–42 % au declarat că au consumat droguri în mod regulat (186).
Väčšina užívateľov drog po nástupe do väzenia užívanie drog obmedzí alebo s ním skončí. Mnohí väzni však pokračujú v užívaní drog aj po uväznení a niektorí začínajú užívať (alebo injekčne užívať) drogy až vo väzení. Podľa dostupných štúdií počas pobytu vo väzení uvádza užitie drog 8 % až 60 % väzňov a 10 % až 42 % uvádza ich pravidelné užívanie (186).
Večina uživalcev drog ob sprejemu v zapor zmanjša uživanje drog ali z njim preneha. Vendar pa mnogo zapornikov nadaljuje svoj vzorec uživanja drog po zaprtju, nekateri pa začnejo droge uživati (in/ali si jih vbrizgavati) v zaporu. Razpoložljive študije kažejo, da naj bi med 8 % in 60 % zapornikov med bivanjem v zaporu užilo droge, 10–42 % pa jih poroča, da so droge redno uživali (186).
De flesta narkotikamissbrukare minskar eller upphör med sitt missbruk när de kommer till fängelset. Många fortsätter dock att missbruka och andra börjar med narkotika (och/eller injektionsmissbruk) under tiden i fängelset. De studier som finns visar att mellan 8 % och 60 % av internerna uppger sig ha använt droger medan de har suttit i fängelse, och 10–42 % uppger sig ha gjort detta regelbundet(186).
Lielākā daļa narkotiku lietotāju, nonākot ieslodzījumā, narkotiku lietošanu samazina vai pārtrauc. Taču daudzi ieslodzītie turpina lietot narkotikas, un daži sāk narkotiku lietošanu (un/ vai narkotiku injicēšanu) ieslodzījumā. Pieejamie pētījumi norāda, ka 8 % līdz 60 % no ieslodzītajiem atzīst narkotiku lietošanu, atrodoties ieslodzījumā, un 10–42% atzīst regulāru narkotiku lietošanu (186).
  Total dà¸delighet blant...  
Antallet AIDS-dødsfall har gått vesentlig ned i de senere årene, selv i kohorter med en høy utbredelse av HIV-smitte, noe som kan tilskrives økt tilgang på HAART-behandling etter 1995 (se over for samlede tall for Europa) (159).
Causes of mortality among opiate users include not only overdoses, but also AIDS and other infectious diseases, and external causes of death (accidents, violence, suicides, etc.). The main cause of death among cohorts with a low prevalence of HIV infection is overdose. AIDS deaths have decreased substantially in recent years, even among cohorts with a high prevalence of HIV infection, due to increased availability of HAART treatment after 1995 (see above for the overall figures in Europe) (159).
Les causes de mortalité des usagers d'opiacés sont non seulement les surdoses, mais également le SIDA et d'autres maladies infectieuses ainsi que des causes extérieures de décès (accidents, violence, suicide, etc.). La principale cause de décès dans les cohortes où la prévalence de l'infection par le VIH est faible est la surdose. Les décès dus au SIDA ont considérablement régressé ces dernières années, même parmi les cohortes présentant une prévalence élevée de l'infection par le VIH, grâce à la disponibilité plus grande d'un traitement antirétroviral très actif (HAART) depuis 1995 (voir plus haut pour les chiffres généraux en Europe) (159).
Zu den Ursachen der Mortalität unter jungen Opiatkonsumenten gehören nicht nur Überdosen, sondern auch AIDS und andere Infektionskrankheiten sowie externe Todesursachen (Unfälle, Gewalt, Selbstmord usw.). Die häufigste Todesursache bei Kohorten mit niedriger Prävalenz von HIV-Infektionen ist die Überdosierung. Die Zahl der AIDS-Todesfälle ist in den letzten Jahren selbst bei Kohorten mit hoher Prävalenz von HIV-Infektionen erheblich gesunken, was auf die verbesserte Verfügbarkeit der HAART-Behandlung seit 1995 zurückzuführen ist (siehe oben die Gesamtzahlen für Europa) (159).
Las causas de mortalidad entre los consumidores de opiáceos no sólo incluyen la sobredosis, sino también el SIDA y otras enfermedades infecciosas, así como causas externas de muerte (accidentes, violencia, suicidios, etc.). La principal causa de muerte entre cohortes con una baja prevalencia de infección por VIH es la sobredosis. Las muertes por SIDA han disminuido de forma notable en los últimos años, incluso entre cohortes con una elevada prevalencia de infección por VIH, debido a la mayor disponibilidad del tratamiento HAART a partir de 1995 (véanse anteriormente las cifras totales de Europa) (159).
Tra le cause di mortalità nei consumatori di oppiacei non vi è solo l’overdose, ma anche l’AIDS e altre malattie infettive nonché le cause esterne di morte (incidenti, violenza, suicidi ecc.). La principale causa di morte nelle coorti con una bassa prevalenza di infezione da HIV è l’overdose. I decessi per AIDS sono diminuiti nettamente negli ultimi anni, anche tra le coorti con un’elevata prevalenza dell’infezione da HIV, grazie a una maggiore disponibilità della terapia antiretrovirale a partire dal 1995 (cfr. sopra le cifre complessive riferite all’Europa) (159).
Τα αίτια της θνησιμότητας στους χρήστες οπιούχων δεν περιλαμβάνουν μόνον τη λήψη υπερβολικής δόσης, αλλά και το AIDS και άλλα λοιμώδη νοσήματα, καθώς και εξωγενή αίτια θανάτου (ατυχήματα, βία, αυτοκτονίες κλπ.). Η κύρια αιτία θανάτου σε κοορτές με χαμηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV είναι η υπερβολική δόση. Οι οφειλόμενοι στο AIDS θάνατοι μειώθηκαν σημαντικά τα τελευταία χρόνια, ακόμη και στις κοορτές με υψηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV, λόγω της αυξημένης διαθεσιμότητας της θεραπείας HAART από το 1995 (βλέπε ανωτέρω τα συνολικά στοιχεία στην Ευρώπη) (159).
Tot de oorzaken van sterfgevallen onder opiatengebruikers behoren niet alleen overdoses, maar ook aids en andere infectieziekten, en externe doodsoorzaken (ongelukken, geweld, zelfmoord e.d.). De belangrijkste doodsoorzaak onder cohorten met een lage prevalentie aan HIV-infecties is een overdosis. Als gevolg van een groter aanbod aan HAART-behandelingen na 1995 (zie hierboven voor de totaalcijfers in Europa) is het aantal sterfgevallen als gevolg van aids aanzienlijk afgenomen, zelfs onder cohorten met een hoge prevalentie aan HIV-infecties (159).
Příčiny úmrtnosti u uživatelů opiátů zahrnují nejen předávkování, ale i AIDS a další infekční onemocnění a vnější příčiny úmrtí (nehody, násilí, sebevraždy atd.). Hlavní příčina mezi skupinou s nízkou prevalencí infekce HIV je předávkování. Úmrtí na AIDS v posledních letech poklesla, dokonce i u skupiny s vysokou prevalencí infekce HIV v důsledku zvýšené dostupnosti vysoce účinné antiretrovirové léčby po roce 1995 (celkové údaje v Evropě viz výše) (159).
Blandt årsagerne til dødeligheden blandt opiatbrugere indgår ikke kun overdoser, men også aids og andre smitsomme sygdomme samt eksterne dødsårsager (ulykker, vold, selvmord osv.). Den væsentligste dødsårsag blandt kohorter med en lav udbredelse af hiv-smitte er overdosis. Antallet af aids-dødsfald er faldet betydeligt i de senere år, selv blandt kohorter med en høj udbredelse af hiv-smitte, som følge af den øgede adgang til HAART-behandling efter 1995 (se ovenfor med hensyn til de samlede tal i Europa) (159).
Opiaaditarbijate suremuse põhjuste hulka kuuluvad lisaks üledoosidele ka AIDS ja muud nakkushaigused ning välistest teguritest tingitud surmapõhjused (õnnetused, vägivald, enesetapud jne). Madala HIV infektsiooni levimusega narkomaanide kogukondades on peamiseks surmapõhjuseks üledoos. AIDSi surmad on viimastel aastatel oluliselt vähenenud isegi kõrge HIV nakkuse levimusega narkomaanide kogukondades, seda tänu aktiivse retroviirusevastase ravi paremale kättesaadavusele alates 1995. aastast (üldandmed Euroopa kohta on toodud ülalpool) (159).
Opiaattien käyttäjien kuolleisuuden syitä ovat yliannostusten lisäksi aids ja muut tartuntataudit ja ulkoiset syyt (onnettomuudet, väkivalta, itsemurhat jne.). Yleisin kuolinsyy kohorteissa, joissa hiv-tartuntojen levinneisyys on alhainen, on yliannostus. Aids-kuolemat ovat viime vuosina vähentyneet huomattavasti jopa kohorteissa, joissa hiv-tartuntojen levinneisyys on korkea, mikä johtuu HAART-hoidon saatavuuden paranemisesta vuoden 1995 jälkeen (ks. edellä Eurooppaa koskevat luvut) (159).
Az opiáthasználók között a halál oka a túladagoláson kívül lehet az AIDS és más fertőző betegségek, illetve külső halálokok (balesetek, erőszak, öngyilkosság stb.). Azokban a kohorszokban, ahol a HIV fertőzés előfordulása alacsony, a fő halálok a túladagolás. Az AIDS-es halálesetek száma az elmúlt években jelentősen csökkent, még a nagy arányban HIV-fertőzött kohorszok körében is, ami annak köszönhető, hogy a HAART kezelés 1995 óta jobban elérhető (az összesített európai számadatokat ld. fent)(159).
Powody śmiertelności wśród osób uzależnionych od opiatów obejmują nie tylko przedawkowania, ale także AIDS i inne choroby zakaźne oraz zewnętrzne przyczyny śmierci (wypadki, przemoc, samobójstwa itd.). Głównym powodem zgonów w grupach osób o niskim rozpowszechnieniu zakażenia wirusem HIV jest przedawkowanie. Liczba zgonów spowodowanych AIDS zmniejszyła się znacznie w ostatnich latach, nawet w grupach o wysokim rozpowszechnieniu zakażenia wirusem HIV, a to ze względu na zwiększoną dostępność leczenia HAART po roku 1995 (ogólne dane w Europie, patrz powyżej) (159).
Cauzele mortalităţii la consumatorii de opiacee nu sunt reprezentate doar de supradoze, ci şi de SIDA şi alte boli infecţioase, precum şi de cauze externe de deces (accidente, violenţă, sinucideri etc.). Principala cauză de deces în cohortele cu o prevalenţă redusă a infecţiei cu HIV este supradoza. Decesele provocate de SIDA au scăzut considerabil în ultimii ani, chiar şi în rândul cohortelor cu o prevalenţă ridicată a infecţiei cu HIV, din cauza disponibilităţii tot mai extinse a terapiei HAART începând cu 1995 (vezi anterior cifrele generale din Europa) (159).
Medzi prípady úmrtí mladých užívateľov opiátov patrí nielen predávkovanie, ale aj AIDS a iné infekčné choroby a strata života zapríčinená vonkajšími vplyvmi (úrazmi, násilím, samovraždami atď.). Hlavnou príčinou smrti v kohortách s nízkou prevalenciou infekcií HIV je predávkovanie. V ostatných rokoch, dokonca aj v kohortách s vysokou prevalenciou infekcií HIV podstatne klesol počet úmrtí na AIDS vďaka zvýšenej dostupnosti liečby HAART po roku 1995 (pozri vyššie, celkové údaje v Európe) (159).
Vzroki za smrtnost med uživalci opiatov niso samo preveliki odmerki, ampak tudi aids in druge nalezljive bolezni ter zunanji vzroki smrti (nezgode, nasilje, samomori itd.). Glavni vzrok smrtnih primerov med kohortami z nizko razširjenostjo okužbe z virusom HIV je prevelik odmerek. Smrtnih primerov zaradi aidsa je v zadnjih letih veliko manj, celo med kohortami z visoko razširjenostjo okužbe z virusom HIV, zaradi večje razpoložljivosti zdravljenja HAART po letu 1995 (glej zgoraj za skupne številke v Evropi) (159).
Dödligheten bland opiatmissbrukare beror inte bara på överdoser utan även på aids och andra smittsamma sjukdomar och externa dödsorsaker (olyckor, våld, självmord etc.) Den vanligaste dödsorsaken bland kohorter med låg prevalens av hiv-smitta är överdoser. Tack vare att tillgången på ART-behandling har ökat sedan 1995 (ovan finns de övergripande siffrorna för Europa) har antalet dödsfall orsakade av aids minskat avsevärt under de senaste åren, även bland kohorter med hög prevalens av hiv-smitta(159).
  Forebygging av hepatitt  
De som injiserer narkotika, har en veldig høy risiko for HBV- og HCV-smitte, som kan medføre kroniske infeksjoner som kan skade og til sist ødelegge leveren (EONN, 2004b). 50-80 % av alle narkotikabrukere blir smittet innen fem år etter at de debuterer med sprøyter.
Those who inject drugs are at very high risk of acquiring HBV and HCV infection, and 50–80 % of drug users become infected within five years of starting to inject, which can result in chronic infections that can damage and ultimately destroy the liver (EMCDDA, 2004b). While no vaccine is currently available against hepatitis C, hepatitis B can be effectively prevented by vaccination (142).
Les UDVI sont extrêmement vulnérables à une infection par le virus de l'hépatite B ou C et entre 50 et 80 % des toxicomanes sont infectés durant les cinq années qui suivent le début de la prise de drogue par injection et peuvent être atteint d'infections chroniques susceptibles d'endommager et de détruire leur foie (OEDT, 2004b). Si aucun vaccin n'est actuellement disponible contre l'hépatite C, on peut efficacement se prémunir contre l'hépatite B par la vaccination (142).
Bei injizierenden Drogenkonsumenten ist das Risiko einer HBV- oder HCV-Infektion sehr hoch: 50 % bis 80 % der Drogenkonsumenten infizieren sich innerhalb von fünf Jahren nach dem Einstieg in den injizierenden Drogenkonsum. Die Folge können chronische Infektionen sein, die die Leber schädigen und letztlich zerstören (EBDD, 2004b). Während es gegen Hepatitis C derzeit noch keinen Impfstoff gibt, kann Hepatitis B wirksam durch Impfung verhindert werden (142).
El consumo de droga por vía parenteral conlleva un riesgo muy elevado de infección por VHB o VHC, y entre el 50 % y el 80 % de estos consumidores se infectan en los cinco años posteriores al inicio de esta práctica, pudiendo llegar a producirse infecciones crónicas que pueden dañar y finalmente destrozar el hígado (OEDT, 2004b). Aunque actualmente no existe una vacuna contra la hepatitis C, la hepatitis B puede prevenirse de forma eficaz mediante la vacunación (142).
Coloro che si iniettano la droga sono soggetti ad altissimo rischio di contrarre un’infezione da HBV e da HCV; il 50-80% dei consumatori di droga contrae l’infezione entro cinque anni dalla prima iniezione, fatto questo che può avere come esito l’infezione cronica con conseguente danno fino alla completa distruzione del fegato (OEDT, 2004b). Se è vero che non esistono attualmente vaccini disponibili contro l’epatite C, l’epatite B può essere invece efficacemente prevenuta con la vaccinazione (142).
As pessoas que injectam drogas correm um risco muito elevado de contraírem infecções pelos vírus VHB e VHC, e 50 a 80% dos consumidores de droga são infectados até cinco anos após terem começado a injectar-se, facto que pode causar infecções crónicas susceptíveis de prejudicar e, por fim, destruir o fígado (OEDT, 2004b). Embora actualmente não exista qualquer vacina contra a hepatite C, a hepatite B pode ser eficazmente prevenida através de vacinação (142).
Οι χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών διατρέχουν πολύ υψηλό κίνδυνο να μολυνθούν από τους ιούς HBV και HCV, και ποσοστό 50 έως 80 % των τοξικομανών μολύνονται εντός της πρώτης πενταετίας από την έναρξη της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, γεγονός που μπορεί να οδηγήσει σε χρόνιες μολύνσεις που μπορούν να προκαλέσουν βλάβες και τελικά να καταστρέψουν το ήπαρ (ΕΚΠΝΤ, 2004β). Μολονότι δεν υπάρχει σήμερα εμβόλιο κατά της ηπατίτιδας C, η ηπατίτιδα B μπορεί να προληφθεί αποτελεσματικά με τον εμβολιασμό (142).
Injecterende drugsgebruikers lopen een zeer hoog risico op een HBV- of HCV-infectie: 50-80%van de drugsgebruikers raakt binnen vijf jaar na de eerste drugsinjecties besmet, wat tot chronische infecties kan leiden die de lever kunnen beschadigen en uiteindelijk zelfs vernietigen (EWDD, 2004b). Op dit moment is er nog geen vaccin beschikbaar voor hepatitis C, maar hepatitis B kan wel op effectieve wijze via vaccinatie worden voorkomen (142).
Ti, kdo drogy užívají nitrožilně, se vystavují velmi vysokému riziku nakažení HBV a HCV. 50– 80 % uživatelů drog se nakazí během pěti let od počátku nitrožilní aplikace drog, což může vést ke chronickým infekcím, které mohou poškodit a nakonec zničit játra (EMCDDA, 2004b). Zatímco v současnosti není k dispozici žádná vakcína proti hepatitidě typu C, hepatitidě typu B lze vakcinací úspěšně předejít (142).
Intravenøse stofbrugere har en meget høj risiko for at blive smittet med HBV og HCV, og 50–80 % af stofbrugerne bliver smittet inden for fem år, efter at de er begyndt at bruge sprøjter, hvilket kan medføre kroniske infektioner, som kan skade og i sidste instans ødelægge leveren (EONN, 2004b). Mens der på nuværende tidspunkt ikke findes nogen vaccine mod hepatitis C, kan hepatitis B effektivt forebygges ved vaccination (142).
Narkootikume süstivatel inimestel on suur oht nakatuda B- ja C-hepatiidi viirusesse, 50–80% narkomaanidest nakatub viie aasta jooksul pärast süstimise alustamist, selle tagajärjel võib tekkida krooniline infektsioon, mis võib kahjustada maksa ja lõpuks selle hävitada (EMCDDA, 2004b). C-hepatiidi vastu ei ole küll praegu vaktsiini olemas, kuid B-hepatiiti on võimalik vaktsineerimise abil tõhusalt ära hoida (142).
Huumeiden injektiokäyttäjien riski saada HBV- tai HCV-tartunta on suuri, ja 50–80 prosenttia huumeidenkäyttäjistä saa tartunnan viiden vuoden kuluessa injektiokäytön aloittamisesta. Tartunta voi johtaa kroonisiin infektioihin, jotka voivat vahingoittaa maksaa ja lopulta tuhota sen (EMCDDA, 2004b). C-hepatiittia vastaan ei ole rokotetta, mutta B-hepatiittia voidaan ehkäistä tehokkaasti rokotteella (142).
A kábítószer-injektálás nagy kockázatot jelent a HBV- és HCV-fertőzés veszélye miatt, és a kábítószer-használók 50–80%-a az injekciós használat megkezdésétől számított öt éven belül megfertőződik, ami krónikus fertőzésekhez vezethet, amelyek károsítják, majd végül elpusztítják a májat (EMCDDA, 2004b). Míg a hepatitis C ellen jelenleg nem áll rendelkezésre vakcina, a hepatitis B védőoltás segítségével hatékonyan megelőzhető(142).
Osoby zażywające narkotyki dożylnie znajdują się w grupie bardzo wysokiego ryzyka zakażeniem HBV i HCV. Od 50% do 80% narkomanów zaraża się w ciągu pięciu lat od rozpoczęcia wstrzykiwania, co może doprowadzić do infekcji chronicznej, która może uszkodzić i ostatecznie zniszczyć wątrobę (EMCDDA, 2004b). Szczepionka przeciw wirusowemu zapaleniu wątroby typu C nie jest obecnie dostępna, choć wirusowemu zapaleniu wątroby typu B można skutecznie zapobiegać przez szczepienie (142).
Persoanele care îşi injectează droguri sunt expuse unui risc foarte ridicat de infecţie cu HBV şi HCV, iar 50–80 % dintre consumatorii de droguri se infectează într-un interval de cinci ani din momentul în care au început să se injecteze, ceea ce poate duce la infecţii cronice care pot afecta şi, în cele din urmă, distruge ficatul (OEDT, 2004b). În prezent nu există un vaccin împotriva hepatitei C, dar hepatita B poate fi prevenită eficient prin vaccinare (142).
Injekční užívateľa drog sú vystavení veľmi vysokému riziku infekcií HBV a HCV a 50 – 80 % užívateľov drog sa infikuje do piatich rokov od začatia injekčného užívania, čo môže vyústiť do chronických infekcií, ktoré môžu poškodiť a napokon zničiť pečeň (EMCDDA 2004b). Zatiaľ čo proti hepatitíde C vakcíny niet, hepatitíde B možno účinne predchádzať vakcináciou (142).
Osebe, ki si vbrizgavajo droge, so zelo izpostavljene tveganju za okužbo z virusom hepatitisa B in C, saj se 50–80 % uživalcev drog okuži v petih letih od začetka vbrizgavanja, kar lahko vodi do kroničnih okužb, ki lahko škodijo jetrom in povzročijo njihovo odpoved (EMCDDA, 2004b). Medtem ko trenutno ni nobenega cepiva proti hepatitisu C, lahko hepatitis B učinkovito preprečimo s cepljenjem (142).
Injektionsmissbrukare löper en mycket hög risk för att smittas av HBV och HCV. 50–80 % av missbrukarna blir smittade inom fem år efter att de har börjat injicera, vilket kan leda till kroniska infektioner som kan skada och i slutändan förstöra levern (ECNN, 2004b). Det finns för närvarande inget vaccin mot hepatit C, men hepatit B kan effektivt förhindras genom vaccination(142).
Tās personas, kuras injicē narkotikas, ir pakļautas ļoti augstam riskam inficēties ar HBV un HCV, un 50–80 % no narkotiku lietotājiem inficējas piecu gadu laikā no injicēšanas uzsākšanas, un tā rezultātā tiek iegūtas hroniskas infekcijas, kas bojā un galarezultātā sagrauj aknas (EMCDDA, 2004b). Kaut gan šobrīd nav pieejama vakcīna pret C hepatītu, B hepatītu var efektīvi novērst ar vakcināciju (142).
  Nye utviklinger for ॠ...  
Antallet primære HIV-tester økte 2,6 ganger sammenlignet med 2002, til tross for bare en liten øking i antallet positive tester. Tilbudet om rådgivningstjenester før og etter testing ble også forbedret både, både i kvantitet og kvalitet.
In Estonia, the situation regarding the prevention of the spread of HIV improved in 2003. The number of primary HIV tests increased 2.6-fold compared with 2002, although the number of positive tests increased only slightly. Pre- and post-test counselling services also improved in terms of quantity as well as quality. In Romania, programmes aimed at preventing the spread of HIV/AIDS in penitentiaries and among prisoners were developed in cooperation with some international non-governmental organisations (NGOs).
En Estonie, la prévention de la propagation du VIH s'est améliorée en 2003. Le nombre de tests VIH primaires a été multiplié par 2,6 par rapport à 2002, bien que le nombre de tests positifs n'ait que légèrement progressé. Les services de conseil préalable et postérieur au test se sont également améliorés, tant au plan quantitatif que qualitatif. En Roumanie, des programmes visant à prévenir la propagation du VIH/SIDA dans les prisons et parmi les détenus ont été mis en oeuvre en coopération avec plusieurs organisations non gouvernementales internationales.
In Estland hat sich die Situation im Hinblick auf die Prävention der Verbreitung von HIV im Jahr 2003 verbessert. Die Zahl der HIV-Ersttests stieg gegenüber 2002 um das 2,6-fache, wobei die Zahl der positiven Tests jedoch nur leicht zunahm. Die vor und nach den Tests angebotenen Beratungsdienste wurden ebenfalls sowohl quantitativ als auch qualitativ verbessert. In Rumänien wurden in Zusammenarbeit mit einigen internationalen Nichtregierungsorganisationen (NRO) Programme zur Prävention der Verbreitung von HIV/AIDS in Haftanstalten und unter Häftlingen erarbeitet.
En 2003, Estonia mejoró su situación con respecto a la prevención de la propagación del VIH. El número de análisis primarios de VIH aumentó en 2,6 veces en comparación con 2002, aunque el número de pruebas positivas sólo registró un discreto incremento. Los servicios de asesoramiento antes y después de las pruebas también mejoraron en cuanto a cantidad y calidad. En Rumanía se han desarrollado programas dirigidos a prevenir la propagación del VIH/SIDA en las cárceles y entre los presos, en cooperación con algunas organizaciones no gubernamentales (ONG) internacionales.
In Estonia la situazione della prevenzione dell’infezione da HIV è migliorata nel 2003. Il numero di test primari per l’HIV è aumentato di 2,6 volte rispetto al 2002, mentre il numero di esiti positivi ha registrato una crescita ridotta. Anche i servizi di consulenza pre- e post-esame sono migliorati dal punto di vista sia quantitativo sia qualitativo. In Romania sono stati elaborati, in collaborazione con alcune organizzazioni non governative internazionali, programmi finalizzati a prevenire la diffusione di HIV/AIDS nei penitenziari e tra i detenuti.
Na Estónia, a situação em termos de prevenção da propagação do VIH melhorou em 2003. O número de testes primários de VIH aumentou 2,6 vezes relativamente a 2002, embora o número de testes positivos tenha aumentado muito pouco. Os serviços de aconselhamento pré e pós-teste também melhoraram em quantidade e qualidade. Na Roménia, os programas destinados a prevenir a propagação do VIH/SIDA nas penitenciárias e entre os reclusos foram desenvolvidos em cooperação com algumas organizações não governamentais (ONG).
Στην Εσθονία, η κατάσταση όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV βελτιώθηκε το 2003. Ο αριθμός των εξετάσεων για κύρια διάγνωση του ιού HIV αυξήθηκε 2,6 φορές σε σύγκριση με το 2002, μολονότι ο αριθμός των θετικών εξετάσεων σημείωσε μικρή μόνον αύξηση. Επίσης αυξήθηκε ο αριθμός και βελτιώθηκε η ποιότητα των υπηρεσιών συμβουλευτικής πριν από και μετά τις εξετάσεις. Στη Ρουμανία, προγράμματα με στόχο την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV/AIDS στα σωφρονιστικά ιδρύματα και στους κρατούμενους αναπτύχθηκαν σε συνεργασία με ορισμένες διεθνείς μη κυβερνητικές οργανώσεις (ΜΚΟ).
In 2003 is de preventie van de verspreiding van HIV in Estland verbeterd. Ten opzichte van 2002 is het aantal primaire HIV-tests in dit land met een factor 2,6 toegenomen, terwijl het aantal positieve tests slechts licht is gestegen. De counselingfaciliteiten voor en na de tests zijn ook verbeterd, zowel in kwantitatief als kwalitatief opzicht. In samenwerking met een aantal non-gouvernementele organisaties (NGO’s) zijn er in Roemenië programma’s ontwikkeld voor de preventie van de verspreiding van HIV/aids in penitentiaire inrichtingen en onder gevangenen.
V Estonsku se situace v prevenci šíření HIV zlepšila v roce 2003. Počet primárních testů HIV se ve srovnání s rokem 2002 zvýšil 2,6násobně, i když počet pozitivních testů se zvýšil jen mírně. Poradenské služby před provedením testu a po něm se zlepšily jak z hlediska kvantity, tak kvality. V Rumunsku byly programy zaměřené na prevenci HIV/AIDS ve věznicích a mezi vězni vyvíjeny ve spolupráci s některými mezinárodními nevládními organizacemi.
I Estland skete der i 2003 en forbedring af situationen med hensyn til at forebygge spredning af hiv. Antallet af primære hiv-test steg med det 2,6-dobbelte i forhold til 2002, selv om antallet af positive test kun steg lidt. Rådgivningstjenesterne før og efter test er også blevet forbedret med hensyn til såvel kvantitet som kvalitet. I Rumænien blev der i samarbejde med en række internationale ikke-statslige organisationer (ngo'er) udviklet programmer, der tager sigte på at forhindre spredning af hiv/aids i fængsler og blandt indsatte.
2003. aastal paranes Eestis HIVi leviku tõkestamisega seotud olukord. Esmakordsete HIV-testide arv suurenes 2002. aastal 2,6 korda, kuigi positiivsete testide arv suurenes väga vähe. Testide eel ja järel pakutavate nõustamisteenuste arv suurenes ja need paranesid kvaliteedilt. Rumeenias töötati koostöös mõnede rahvusvaheliste valitsusväliste organisatsioonidega välja programme, mille eesmärk on ennetada HIVi/AIDSi levikut kinnipidamisasutustes ja vangide hulgas.
Virossa edistyttiin vuonna 2003 hiv:n leviämisen ehkäisemisen alalla. Hiv-testien määrä kasvoi 2,6-kertaisesti vuoteen 2002 verrattuna, mutta positiivisten testitulosten määrä kasvoi vain vähän. Myös testiä edeltävät ja seuraavat neuvontapalvelut kehittyivät niin määrällisesti kuin laadullisestikin. Romaniassa kehitettiin yhteistyössä joidenkin kansainvälisten kansalaisjärjestöjen kanssa ohjelmia, joilla pyritään ehkäisemään hiv:n/aidsin leviämistä vankiloissa ja vankien keskuudessa.
Észtországban 2003-ban javult a helyzet a HIV terjedésének megelőzése tekintetében. Az elsődleges HIV-tesztek száma a 2002-eshez képest 2,6-szorosára emelkedett, ugyanakkor a pozitív tesztek száma csak kismértékben nőtt. A teszt előtti és utáni tanácsadási szolgáltatások szintén fejlődtek, mind mennyiségi, mind minőségi értelemben. Romániában a HIV/AIDS fogva tartottak és elítéltek közötti terjedésének megelőzését célzó programokat dolgoztak ki, néhány nemzetközi civil szervezettel (NGO-k) együttműködésben.
W Estonii w 2003 roku poprawie uległa sytuacja w odniesieniu do zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV. Liczba pierwotnych testów HIV wzrosła 2,6 razy w porównaniu z rokiem 2002, przy czym liczba testów z wynikiem pozytywnym wzrosła jedynie nieznacznie. Usługi doradztwa przed testami i po nich także się poprawiły i to zarówno co do ich ilości, jak i jakości. W Rumunii programy skierowane na zapobieganie rozprzestrzeniania wirusa HIV/AIDS w zakładach penitencjarnych i wśród więźniów były przygotowywane we współpracy z kilkoma międzynarodowymi organizacjami pozarządowymi (NGO).
În Estonia, situaţia măsurilor de prevenire a răspândirii infecţiei cu HIV s-a ameliorat în 2003. Numărul de teste primare HIV a crescut de 2,6 ori faţă de 2002, deşi numărul de teste pozitive a înregistrat doar o creştere uşoară. Serviciile de consiliere pre şi post-test s-au ameliorat de asemenea în termeni cantitativi şi calitativi. În România, programele care urmăresc prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV/SIDA în penitenciare şi în rândul deţinuţilor s-au desfăşurat în colaborare cu organizaţii neguvernamentale internaţionale (ONG-uri).
V Estónsku sa v roku 2003 zlepšila situácia v prevencii šírenia HIV. Počet primárnych testov HIV sa zvýšil 2,6-násobne v porovnaní s rokom 2002, hoci počet pozitívnych testov vzrástol iba mierne. Kvantitatívne i kvalitatívne sa zlepšili aj poradenské služby pred testami a po nich. V Rumunsku vyvinuli v spolupráci s niektorými medzinárodnými mimovládnymi organizáciami (NGO) programy zamerané na prevenciu šírenia HIV/AIDS v nápravných zariadeniach a medzi väzňami.
V Estoniji se je položaj v zvezi s preprečevanjem širjenja virusa HIV leta 2003 izboljšal. Število primarnih testov na HIV se je povečalo za 2,6-krat v primerjavi z letom 2002, čeprav se je število pozitivnih testov samo rahlo povečalo. Tudi svetovalne storitve pred testiranjem in po njem so se izboljšale z vidika količine in kakovosti. V Romuniji so se programi za preprečevanje širjenja HIV/aidsa v poboljševalnicah in med zaporniki razvili v sodelovanju z nekaterimi mednarodnimi nevladnimi organizacijami.
I Estland förbättrades situationen när det gäller att förebygga spridningen av hiv under 2003. Antalet primära hiv-test ökade 2,6 gånger jämfört med 2002, även om antalet positiva tester endast ökade något. Rådgivningstjänster före och efter testet förbättrades också såväl kvantitativt som kvalitativt. I Rumänien utvecklades program i samarbete med några internationella icke-statliga organisationer som syftar till att förhindra spridningen av hiv/aids på kriminalvårdsanstalter och bland interner.
Igaunijā situācija attiecībā uz HIV izplatības novēršanu uzlabojās 2003. gadā. Primāro HIV testu skaits pieauga 2,6 reizes salīdzinājumā ar 2002. gadu, lai gan pozitīvo testu skaits pieauga tikai nedaudz. Arī pirms un pēc testu veikšanas konsultācijas pakalpojumi uzlabojās gan daudzuma, gan kvalitatīves ziņā. Rumānijā programmas, kas vērstas uz HIV/ AIDS izplatības novēršanu labošanas iestādēs un ieslodzīto vidū, tika izstrādātas sadarbībā ar nevalstiskajām organizācijām.
  Kapittel 7: Kriminalite...  
Det var særlig en markert økning (fordobling eller mer) i Estland og Polen. Antallet ”rapporter” gikk imidlertid ned i 2003 i Belgia, Spania, Italia (etter 2001), Ungarn, Malta, Østerrike og Slovenia (etter 2002) (172).
Between 1998 and 2003, the number of ‘reports’ of drug law offences increased in most EU countries. Increases were particularly marked (twofold or more) in Estonia and Poland. However, the number of ‘reports’ decreased in 2003 in Belgium, Spain, Italy (since 2001), Hungary, Malta, Austria and Slovenia (since 2002) (172).
Entre 1998 et 2003, le nombre de «rapports» d'infractions à la législation antidrogue a augmenté dans la plupart des pays. Les augmentations ont été particulièrement significatives (multiplication par deux, voire plus) en Estonie et en Pologne. Cependant, le nombre de «rapports» a diminué en 2003 en Belgique, en Espagne, en Italie (depuis 2001), en Hongrie, à Malte, en Autriche et en Slovénie (depuis 2002) (172).
Im Zeitraum 1998 bis 2003 hat sich die Anzahl der „Berichte“ über Drogendelikte in den meisten EU-Ländern erhöht. Ein besonders hoher Anstieg (auf das Doppelte oder mehr) war in Estland und Polen zu verzeichnen. In Belgien, Spanien, Italien (seit 2001), Ungarn, Malta, Österreich und Slowenien (seit 2002) ist die Zahl der „Berichte“ jedoch 2003 zurückgegangen (172).
Durante el período 1998-2003, el número de «notificaciones» de infracciones a la legislación antidroga aumentó en la mayoría de los países de la UE. Los incrementos fueron especialmente notables (dos veces o más) en Estonia y Polonia. Sin embargo, el número de «notificaciones» realizadas en 2003 descendió en Bélgica, España, Italia (desde 2001), Hungría, Malta, Austria y Eslovenia (desde 2002) (172).
Tra il 1998 e il 2003 il numero delle “segnalazioni” di reati contro le normative sugli stupefacenti è aumentato nella maggior parte dei paesi dell’UE. Particolarmente marcati (pari al doppio o più) sono stati gli aumenti registrati in Estonia e Polonia. Tuttavia, il numero di "relazioni" è diminuito nel 2003 in Belgio, Spagna, Italia (dal 2001), Ungheria, Malta, Austria e Slovenia (dal 2002) (172).
Στο διάστημα 1998-2003, ο αριθμός των «αναφορών» αδικημάτων που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών αυξήθηκε στις περισσότερες χώρες της ΕΕ. Η αύξηση αυτή ήταν ιδιαίτερα αξιοσημείωτη (αύξηση κατά 100 % ή και περισσότερο) στην Εσθονία και την Πολωνία. Ωστόσο, οι «αναφορές» αδικημάτων που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών μειώθηκαν το 2003 στο Βέλγιο, την Ισπανία, την Ιταλία (από το 2001), την Ουγγαρία, τη Μάλτα, την Αυστρία και τη Σλοβενία (από το 2002) (172).
Tussen 1998 en 2003 is het aantal “aangiften” van drugsdelicten in de meeste EU-landen toegenomen. De grootste stijgingen (ten minste een verdubbeling) worden gemeld door Estland en Polen. Het aantal “aangiften” van drugsdelicten is in 2003 echter afgenomen in België, Spanje, Italië (sinds 2001), Hongarije, Malta, Oostenrijk en Slovenië (sinds 2002) (172).
V letech 1998 až 2003 vzrostl ve většině zemí EU počet „hlášení“ o porušování protidrogových právních předpisů. Značný růst (dvojnásobný i vyšší) byl zaznamenán v Estonsku a Polsku. V roce 2003 se však počet „hlášení“ snížil v Belgii, Španělsku, Itálii (od roku 2001), Maďarsku, na Maltě, v Rakousku a Slovinsku (od roku 2002) (172).
Mellem 1998 og 2003 steg antallet af 'indberetninger' af narkotikalovovertrædelser i de fleste EU-lande. Stigningerne var især markante (fordobling eller mere) i Estland og Polen. Dog faldt antallet af 'indberetninger' i 2003 i Belgien, Spanien, Italien (siden 2001), Ungarn, Malta, Østrig og Slovenien (siden 2002) (172).
Vuosina 1998–2003 huumerikoksista tehdyt "ilmoitukset" lisääntyivät useimmissa EU-maissa. Nousu oli erittäin huomattavaa (vähintään kaksinkertaista) Virossa ja Puolassa. Huumerikoksista tehdyt "ilmoitukset" vähenivät kuitenkin vuonna 2003 Belgiassa, Espanjassa, Italiassa (vuodesta 2001 lähtien), Unkarissa, Maltalla, Itävallassa ja Sloveniassa (vuodesta 2002 lähtien) (172).
Az 1998 és 2003 közötti időszakban a kábítószer-bűncselekményekről szóló „jelentések” száma az Európai Unió legtöbb tagállamában nőtt. A növekedés különösen jelentős (kétszeres vagy többszörös) volt Észtországban és Lengyelországban. A bűncselekményekről szóló „jelentések” száma azonban 2003-ban csökkent Belgiumban, Spanyolországban, Olaszországban (2001 óta), Magyarországon, Máltán, Ausztriában és Szlovéniában (2002 óta)(172).
W latach 1998-2003 liczba „zgłoszeń” dotyczących przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu wzrosła w większości państw UE. Wzrost ten był szczególnie znaczący (wzrost dwukrotny i większy) w Estonii i Polsce. Jednakże liczba „zgłoszeń” w roku 2003 spadła w przypadku Belgii, Hiszpanii, Włoch (od 2001 roku) oraz Węgier, Austrii, Malty i Słowenii (od 2002 roku) (172).
Între 1998 şi 2003, numărul infracţiunilor „raportate” sub incidenţa legislaţiei privind drogurile a crescut în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene. Această creştere a fost deosebit de accentuată (de două ori sau chiar mai mult) în Estonia şi Polonia. În schimb, numărul de cazuri „raportate ” a scăzut în 2003 în Belgia, Spania, Italia, (din 2001) Ungaria, Malta, Austria şi Slovenia (din 2002) (172).
V období 1998 až 2003 sa vo väčšine krajín EÚ zvýšil počet „správ“ o porušení protidrogovej legislatívy. K obzvlášť výraznému zvýšeniu (dvojnásobnému a väčšiemu) došlo v Estónsku a Poľsku. Počet „správ“ však v roku 2003 klesol v Belgicku, Španielsku, Taliansku (od roku 2001), v Maďarsku, na Malte a v Slovinsku (od roku 2002) (172).
V obdobju med letoma 1998 in 2003 je število "poročil" o kršitvah zakonov o drogah naraslo v večini držav EU. Povečanja so bila še posebej opazna (dvakratno ali več) v Estoniji in na Poljskem. Vendar pa je število "poročil" v letu 2003 upadlo v Belgiji, Španiji, Italiji (od leta 2001), na Madžarskem, Malti, v Avstriji in Sloveniji (od leta 2002) (172).
Mellan 1998 och 2003 ökade antalet ”rapporterade fall” av narkotikabrott i de flesta EU-länderna. Ökningarna var särskilt stora (minst en fördubbling) i Estland och Polen. Antalet ”rapporterade fall” minskade dock 2003 i Belgien, Spanien, Italien (sedan 2001), Ungern, Malta, Österrike och Slovenien (sedan 2002)(172).
Laika posmā no 1998. līdz 2003. gadam ziņojumu skaits par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem pieauga lielākajā daļā ES valstu. Pieaugums bija īpaši ievērojams (divkārtīgi un vairāk) Igaunijā un Polijā. Taču 2003. gadā šādu ziņojumu skaits samazinājās Beļģijā, Spānijā, Itālijā (kopš 2001. gada), Ungārijā, Maltā, Austrijā un Slovēnijā (kopš 2002. gada) (172).
  Hjelp og behandling til...  
Et annet element i forebyggingen er opprettelsen av rusfrie enheter i fengslene. Deltakelse skjer på frivillig basis, vanligvis etter at den innsatte har skrevet under på at han eller hun godtar visse vilkår, f.eks.
Another preventative element is the establishment of drug-free units within prisons. Participation is on a voluntary basis, generally after written declarations to accept certain conditions, for example periodic urine testing, have been signed by imprisoned drug users. Such units exist in all EU-15 Member States. In the ‘new’ Member States, drug-free units have been established in most countries. An evaluation of the drug-free zone in one Austrian prison showed that prisoners released from the drug-free zone were sentenced again significantly less often than prisoners released from normal units in the prison (35 % compared with 62 %).
Un autre facteur de prévention est la création d'unités «drug-free» dans les prisons. La participation est volontaire et est généralement subordonnée à la signature d'une déclaration écrite d'acceptation de certaines conditions, par exemple des analyses d'urine périodiques, par les usagers de drogue incarcérés. Ces unités existent dans tous les États membres de l'UE‑15. Des unités «drug-free» ont été mises en place dans la plupart des «nouveaux» États membres. Une évaluation de la zone «drug-free» dans une prison autrichienne a montré que les détenus libérés après avoir séjourné dans cette zone récidivaient sensiblement moins souvent que les détenus sortant des unités normales de la prison (35 % contre 62 %).
Eine weitere Präventivmaßnahme ist die Schaffung drogenfreier Abteilungen in den Haftanstalten. Die Teilnahme ist freiwillig und setzt in der Regel die Unterzeichnung einer schriftlichen Erklärung des inhaftierten Drogenkonsumenten voraus, bestimmte Bedingungen, wie beispielsweise regelmäßige Urintests, zu akzeptieren. Drogenfreie Abteilungen gibt es in allen EU-15-Mitgliedstaaten sowie in den meisten „neuen“ Mitgliedstaaten. Eine Evaluierung der drogenfreien Zone in einer österreichischen Haftanstalt hat ergeben, dass Haftinsassen, die aus der drogenfreien Zone entlassen wurden, signifikant weniger häufig rückfällig wurden als Haftinsassen, die aus normalen Abteilungen des Gefängnisses entlassen wurden (35 % gegenüber 62 %).
Otro elemento de prevención es la creación de unidades sin droga en las prisiones. La participación es voluntaria, por lo general después de que los presos consumidores hayan firmado una declaración de aceptación de ciertas condiciones como, por ejemplo, un análisis periódico de orina. Este tipo de unidades existen en todos los países de la UE 15. En la mayoría de los «nuevos» Estados miembros se han creado unidades sin droga. La evaluación de la zona sin droga de una prisión austríaca demostró que, a su salida de prisión, los reclusos ocupantes de esa zona reincidían con menos frecuencia que los que salían de las unidades normales de la prisión (el 35 % frente al 62 %).
Un altro elemento preventivo è la costituzione di unità di astinenza all’interno delle carceri. La partecipazione è volontaria, solitamente condizionata dalla sottoscrizione da parte dei detenuti consumatori di droga di una dichiarazione scritta quale forma di accettazione di talune condizioni, per esempio l’esame periodico delle urine. Queste unità esistono in tutti gli Stati dell’UE a 15. Per quanto concerne i “nuovi” Stati membri dell’UE, le unità di astinenza sono state create nella maggior parte di questi paesi. Una valutazione della zona di astinenza in un carcere austriaco ha dimostrato che i detenuti scarcerati da queste strutture venivano condannati nuovamente per reati di droga in misura significativamente minore rispetto ai detenuti scarcerati da unità carcerarie normali (35% rispetto al 62%).
Outro elemento preventivo é a criação de unidades livres de droga nas prisões. A participação nestas unidades é voluntária, geralmente após a assinatura pelos toxicodependentes encarcerados de uma declaração por escrito de que aceitam determinadas condições, por exemplo, análises periódicas à urina. Essas unidades existem em todos os Estados-Membros da UE-15. Nos Estados-Membros “novos”, foram criadas unidades livres de droga na maioria dos países. Uma avaliação da ala livre de droga de uma prisão austríaca demonstrou que é muito menos frequente os reclusos saídos dessas alas serem novamente condenados do que os reclusos que saem das alas prisionais normais (35% para 62%).
Ένα άλλο προληπτικό μέτρο είναι η καθιέρωση εντός των σωφρονιστικών ιδρυμάτων μονάδων όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών. Η συμμετοχή είναι εθελοντική, συνήθως κατόπιν υπογραφής από τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών μιας γραπτής δήλωσης αποδοχής ορισμένων όρων, όπως για παράδειγμα, περιοδικές εξετάσεις ούρων. Τέτοιες μονάδες υπάρχουν σε όλα τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15. Στα «νέα» κράτη μέλη, έχουν καθιερωθεί μονάδες όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών στις περισσότερες χώρες. Η αξιολόγηση μιας μονάδας στην οποία δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών σε ένα σωφρονιστικό ίδρυμα στην Αυστρία έδειξε ότι οι κρατούμενοι που αποφυλακίσθηκαν από τη συγκεκριμένη μονάδα καταδικάσθηκαν εκ νέου πολύ λιγότερο συχνά από τους κρατούμενους που αποφυλακίσθηκαν από άλλες μονάδες του σωφρονιστικού ιδρύματος (35 % σε σύγκριση με 62 %).
Een andere preventieve maatregel is het creëren van drugsvrije afdelingen in gevangenissen. Gedetineerde drugsgebruikers kunnen op vrijwillige basis op een dergelijke afdeling worden geplaatst, meestal na het ondertekenen van een schriftelijke verklaring dat zij met bepaalde voorwaarden akkoord gaan, zoals periodieke urinetests. Alle vijftien oude lidstaten en de meeste nieuwe lidstaten maken gebruik van drugsvrije afdelingen. Uit een evaluatie van de drugsvrije zone in een Oostenrijkse gevangenis blijkt dat gedetineerden van deze afdeling significant minder vaak opnieuw worden veroordeeld na hun vrijlating (35%) dan vrijgelaten gedetineerden van “normale” afdelingen (62%).
Dalším prvkem prevence je vytvoření oddělení s bezdrogovým (abstinenčním) režimem ve věznicích. Zařazení do nich je dobrovolné, obvykle poté, co uvěznění uživatelé drog podepíší písemné prohlášení o tom, že souhlasí s určitými podmínkami, například pravidelným testováním moče. Taková oddělení existují ve všech původních 15 členských státech EU. V „nových“ členských státech jsou oddělení s bezdrogovým režimem zřizována ve většině zemí. Hodnocení zóny s bezdrogovým režimem provedené v jednom rakouském vězení prokázalo, že vězni propuštění z této zóny byli znovu odsuzováni podstatně méně než vězni propuštění z normálních vězeňských oddělení (35 % oproti 62 %).
Et andet forebyggelseselement er oprettelsen af stoffrie afdelinger inden for fængslerne. Deltagelsen sker frivilligt, generelt efter at indsatte stofbrugere har underskrevet skriftlige erklæringer om at acceptere visse betingelser, f.eks. at aflægge periodiske urintest. Sådanne afdelinger findes i alle EU-15-medlemsstater. I de fleste 'nye' medlemsstater er der blevet oprettet stoffrie afdelinger. Det fremgik af en evaluering af det stoffrie område i et østrigsk fængsel, at indsatte, der var blevet løsladt fra det stoffrie område, blev dømt igen betydeligt sjældnere end indsatte, der var blevet løsladt fra almindelige fængselsafdelinger (35 % i forhold til 62 %).
Teine ennetav meetod on uimastivabade üksuste loomine vanglates. Osalemine toimub vabatahtlikkuse alusel, tavaliselt pärast uimasteid tarvitavate vangide poolt kirjaliku avalduse allkirjastamist, et nad nõustuvad teatud tingimuste, näiteks kindla aja tagant võetava uriiniprooviga. Taolised üksused on olemas 15 ELi liikmesriigis. Uutest liikmesriikidest on uimastivabad üksused loodud enamikus liikmesriikides. Uimastivaba tsooni kohta teostatud hindamine ühes Austria vanglas näitas, et vangid, kes pääsesid vabadusse uimastivabast tsoonist, said oluliselt vähem uusi karistusi kui vangid, kes vabastati vangla tavalistest üksustest (35% võrreldes 62%).
Toinen ehkäisevä toiminta on huumeettomien osastojen perustaminen vankiloihin. Niihin hakeutuminen on vapaaehtoista, ja huumeita käyttävien vankien on yleensä allekirjoitettava ilmoitus, jossa he hyväksyvät tietyt ehdot, kuten säännölliset virtsatestit. Huumeettomia osastoja on kaikissa EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja niitä on perustettu useimpiin "uusiin" jäsenvaltioihin. Yhden itävaltalaisen vankilan huumeettoman osaston arvioinnissa ilmeni, että huumeettomalta osastolta vapautetuista vangeista tuomittiin uudelleen huomattavasti pienempi osuus kuin vankilan tavallisilta osastoilta vapautetuista vangeista (35 % verrattuna 62 %:iin).
A megelőzés másik eleme a gyógyszermentes egységek létrehozása a börtönökön belül. A részvétel önkéntes alapon történik, a fogva tartott kábítószer-használónak általában írásban kell nyilatkoznia arról, hogy elfogad bizonyos feltételeket, például a rendszeres vizeletvizsgálatot. Ilyen egységek az EU-15 valamennyi tagállamában léteznek. Az „új” tagállamok közül a legtöbb országban létrehoztak gyógyszermentes egységeket. Egy osztrák börtönben létrehozott gyógyszermentes zóna értékelése azt mutatta ki, hogy a gyógyszermentes zónából szabadult személyeket lényegesen ritkábban ítélték el újra, mint a börtön hagyományos egységeiből szabadulókat (35%, szemben a 62%-kal).
Kolejnym elementem zapobiegawczym jest tworzenie w więzieniach oddziałów wolnych od narkotyków. Przebywanie w nich jest dobrowolne, zazwyczaj wiąże się z podpisaniem przez osadzoną w więzieniu osobę uzależnioną od narkotyków oświadczenia zgody na pewne warunki, np. okresowe badanie moczu. Oddziały takie istnieją we wszystkich 15 starych Państwach Członkowskich UE. W „nowych” Państwach Członkowskich oddziały wolne od narkotyków powstały w większości z nich. Ocena strefy wolnej od narkotyków działającej w jednym z więzień w Austrii wykazała, że więźniowie, którzy opuszczali tę strefę byli skazywani ponownie o wiele rzadziej niż więźniowie wypuszczani na wolność ze zwykłych oddziałów więziennych (35% w porównaniu z 62%).
Înfiinţarea unităţilor de abstinenţă constituie un alt element preventiv. Participarea la acestea se face voluntar, în general după semnarea de către consumatorii de droguri încarceraţi a unor declaraţii scrise pentru acceptarea anumitor condiţii, de exemplu pentru efectuarea examenului periodic de urină. Astfel de unităţi există în toate statele membre din Europa celor 15. În ceea ce priveşte noile state membre, s-au instituit unităţi de abstinenţă în majoritate ţărilor. O evaluare realizată asupra unei zone de abstinenţă dintr-o închisoare austriacă a arătat că deţinuţii eliberaţi din zona de abstinenţă au avut considerabil mai puţine condamnări ulterioare decât cei eliberaţi din unităţile obişnuite ale închisorii (35 % faţă de 62 %).
Iným preventívnym prvkom je zriaďovanie bezdrogových „čistých“ oddelení vo väzniciach. Účasť uväznených užívateľov drog v nich je dobrovoľná, všeobecne po podpísaní písomného vyhlásenia o prijatí určitých podmienok, napr. pravidelného testovania moču. Takéto oddelenia existujú vo všetkých členských štátoch EÚ-15. Bezdrogové oddelenia boli zriadené aj vo väčšine „nových“ členských štátov. Vyhodnotenie bezdrogovej zóny v jednom rakúskom väzení ukázalo, že väzni prepustení z bezdrogovej zóny boli znovu odsúdení podstatne menej často, než väzni prepustení z normálnych oddelení väzenia (35 % oproti 62 %).
Drug preventivni element je ustanovitev enot brez drog v samih zaporih. Sodelovanje je prostovoljno, običajno potem, ko zaprti uživalci drog podpišejo pisne izjave, da sprejemajo določene pogoje, na primer periodično testiranje urina. Take enote obstajajo v vseh država članicah EU-15. Enote brez drog so bile ustanovljene v večini "novih" držav. Ocena območja brez drog v enem od avstrijskih zaporov je pokazala, da so bili zaporniki, izpuščeni iz območja brez drog, ponovno kaznovani veliko manjkrat kot zaporniki, izpuščeni iz običajnih enot v zaporih (35 % v primerjavi z 62 %).
Ett annat exempel på en förebyggande åtgärd är inrättandet av drogfria enheter i fängelserna. Deltagandet är frivilligt och sker oftast under förutsättning att den fängslade narkotikamissbrukaren undertecknar ett skriftligt intyg om att denne godkänner vissa villkor, exempelvis regelbundna urinprov. Dessa enheter finns i alla EU 15-medlemsstaterna. I de flesta av de ”nya” medlemsstaterna har drogfria enheter inrättats. En utvärdering av den drogfria zonen i ett österrikiskt fängelse visade att det var mycket mer sällsynt att de interner som släpptes ut därifrån hamnade i fängelse igen jämfört med internerna från normala enheter i fängelset (35 % jämfört med 62 %).
Vēl viens profilaktisks elements ir beznarkotiku vienību izveidošana cietumos. Dalība ir brīvprātīga, parasti pēc rakstiskiem apstiprinājumiem par noteiktu nosacījumu pieņemšanu, piemēram, periodisku urīna testēšanu, ko ir parakstījuši ieslodzītie narkotiku lietotāji. Šādas vienības pastāv visās ES 15 dalībvalstīs. Jaunajās dalībvalstīs beznarkotiku vienības ir izveidotas lielākajā daļā valstu. Novērtējums par vienu no beznarkotiku zonām Austrijas cietumā parādīja, ka ieslodzītie, kas atbrīvoti no beznarkotiku zonas, tika notiesāti atkārtoti daudz retāk nekā tie ieslodzītie, kas atbrīvoti no parastajām cietuma zonām (35 % salīdzinājumā ar 62 %).
  Kapittel 5: Kokain og c...  
I befolkningen generelt avsluttes kokainbruken enten etter en periode med eksperimentering som ung voksen eller forekommer sporadisk, hovedsakelig i helger og i fritidssammenheng (barer og diskoteker).
Among the general population, cocaine use either is discontinued after a period of experimentation during young adulthood or is occasional, occurring mainly at weekends and in recreational settings (bars and discos). But, in some countries, some forms of regular use may be not negligible. Current use (in the last 30 days) is reported by 1.5–4 % of young males (15–34 years old) in Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom. In urban areas, rates of cocaine use are likely to be substantially higher.
Parmi la population générale, la consommation de cocaïne est soit interrompue après une période d'expérimentation au début de l'âge adulte, soit occasionnelle, se produisant principalement le week-end et dans les lieux de divertissement (bars et discothèques). Toutefois, dans certains pays, certains modes de consommation régulière ne sont pas négligeables. L'usage actuel (durant les 30 derniers jours) est reconnu par 1,5 à 4 % des jeunes hommes (15 à 34 ans) en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni. Dans les zones urbaines, le niveau de consommation de cocaïne est probablement beaucoup plus élevé.
In der Allgemeinbevölkerung wird der Kokainkonsum entweder nach einer Phase des Experimentierens im jungen Erwachsenenalter eingestellt oder gelegentlich – hauptsächlich an Wochenenden und in Freizeitsettings (Bars und Diskotheken) – fortgesetzt. In einigen Ländern wurden jedoch nicht zu vernachlässigende Formen des regelmäßigen Konsums festgestellt. Über aktuellen Konsum (während der letzten 30 Tage) berichten 1,5 % bis 4 % der jungen Männer (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich. In städtischen Gebieten dürften die Raten des Kokainkonsums erheblich höher sein.
En el conjunto de la población, el consumo de cocaína se abandona tras un período de experimentación durante los primeros años de la etapa juvenil adulta o bien se produce de forma ocasional durante los fines de semana y en entornos recreativos (bares y discotecas). Pero, en algunos países, pueden darse algunas formas de consumo regular no desdeñables. Del 1,5 % al 4 % de los hombres jóvenes (de 15 a 34 años) de España, Italia, Países Bajos y Reino Unido declaran consumir cocaína actualmente (en los últimos 30 días). En las zonas urbanas, es probable que las tasas de consumo de cocaína sean bastante superiores.
Tra la popolazione generale, il consumo di cocaina di solito si interrompe dopo un periodo di sperimentazione nella fase di vita adulta giovane oppure riveste un carattere occasionale, in quanto avviene principalmente durante i fine settimana e in ambienti ricreativi (bar e discoteche). In alcuni paesi, tuttavia, alcune forme di consumo regolare non devono essere trascurate. Il consumo attuale (negli ultimi 30 giorni) è riferito dall’1,5-4% dei giovani uomini (15-34 anni) in Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito. Nelle zone urbane il consumo di cocaina è probabilmente molto più elevato.
Entre a população em geral, o consumo de cocaína ou é descontinuado após um período de experimentação durante a juventude adulta ou é ocasional, ocorrendo sobretudo aos fins-de-semana e em contextos recreativos (bares e discotecas). Porém, em alguns países, existem formas de consumo regular que podem não ser desprezáveis. O consumo actual (nos últimos 30 dias) é comunicado por 1,5–4% dos jovens do sexo masculino (15–34 anos) em Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido. É provável que nas zonas urbanas os índices de consumo de cocaína sejam substancialmente mais elevados.
Στον γενικό πληθυσμό, η χρήση κοκαΐνης είτε σταματά ύστερα από ένα διάστημα πειραματισμού από τους νεαρούς ενηλίκους είτε είναι περιστασιακή και συμβαίνει κυρίως τα σαββατοκύριακα και σε χώρους ψυχαγωγίας (μπαρ και ντίσκο). Σε μερικές χώρες, όμως, ορισμένες μορφές τακτικής χρήσης ενδέχεται να μην είναι αμελητέες. Τρέχουσα χρήση (κατά τις τελευταίες 30 ημέρες) αναφέρει ποσοστό 1,5–4 % των νεαρών ανδρών (15–34 ετών) στην Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο. Στις αστικές περιοχές, τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι πιθανό να είναι σημαντικά υψηλότερα.
Onder de algemene bevolking wordt na een experimenteerperiode tijdens de jongvolwassenheid weer met het cocaïnegebruik gestopt of wordt cocaïne slechts incidenteel gebruikt, vooral tijdens het weekend en in recreatieve settings (cafés en disco’s). In sommige landen moeten bepaalde vormen van regelmatig gebruik echter zeker in de gaten worden gehouden. In Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het gerapporteerde recent gebruik (in de laatste maand) onder jonge mannen (15-34 jaar) 1,5-4%. In stedelijke gebieden liggen de percentages voor cocaïnegebruik waarschijnlijk aanzienlijk hoger.
U běžné populace je užívání kokainu buď přerušeno po období experimentování v mladším dospělém věku, nebo je příležitostné a dochází k němu zejména o víkendech a v zařízeních pro trávení volného času (bary a diskotéky). V některých zemích však nemusejí být některé formy pravidelného užívání zanedbatelné. Užívání v současné době (během posledních 30 dnů) uvádí 1,5–4 % mladých mužů (ve věku 15–34 let) ve Španělsku, v Itálii, Nizozemsku a Spojeném království. V městských oblastech budou údaje o užívání kokainu pravděpodobně podstatně vyšší.
I befolkningen i almindelighed afbrydes kokainbrug efter en forsøgsperiode i starten af voksenlivet, eller kokainbrugen er lejlighedsvis og især begrænset til weekender og fritidsmiljøer (barer og diskoteker). Men i nogle lande kan visse former for regelmæssig brug være ikke ubetydelig. Aktuel brug (inden for de seneste 30 dage) er angivet af 1,5–4 % unge mænd (15–34 år) i Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige. Det er sandsynligt, at brugen af kokain er væsentligt mere udbredt i byområder.
Kogu elanikkonna hulgas kokaiini tarbimine kas katkestatakse pärast proovimist nooremas täiskasvanueas või on see episoodiline ning esineb peamiselt nädalalõppudel ja meelelahutuspaikades (baarid ja diskod). Kuid mõnedes riikides ei saa tähelepanuta jätta ka teatavaid regulaarse tarbimise vorme. Praegusest kasutusest (viimase 30 päeva jooksul) teatavad 1,5–4% noortest meestest (15–34aastased) Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis. Linnades on kokaiini tarbimise määrad tõenäoliselt oluliselt kõrgemad.
Yleensä kokaiinin käyttö joko loppuu kokeilujakson jälkeen nuorena aikuisena, tai käyttö on satunnaista ja keskittyy viikonloppuihin ja viihdeympäristöihin (baareihin ja diskoihin). Joissakin maissa esiintyy kuitenkin huomionarvoista säännöllistä käyttöä. Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1,5–4 prosenttia nuorista miehistä ilmoittaa käyttävänsä kokaiinia nykyään (viimeisten 30 päivän aikana). Kokaiinin käyttö on todennäköisesti huomattavasti yleisempää kaupungeissa.
A népességben a kokain használata a fiatal felnőttkori kísérleti időszakot követően vagy megszakad, vagy alkalomszerűen, azaz főleg hétvégeken és kikapcsolódási körülmények között (bárokban és diszkókban) fordul elő. Néhány országban azonban a rendszeres használat bizonyos formái sem elhanyagolhatóak. Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban a fiatal férfiak (15–34 évesek) 1,5–4%-a számolt be jelenlegi használatról (előző 30 nap). A városi területeken a kokainhasználat aránya valószínűleg lényegesen magasabb.
W przypadku populacji ogólnej, zażywanie kokainy jest przerywane po okresie eksperymentów z czasów młodzieńczych lub jest sporadyczne i występuje głównie w czasie weekendów oraz w obiektach rekreacyjnych (bary i dyskoteki). Jednakże w przypadku kilku państw nie bez znaczenia są pewne formy zażywania regularnego. Zażywanie bieżące (w ciągu ostatnich 30 dni) jest zgłaszane przez 1,5-4% młodych mężczyzn (od 15 do 34 lat) w Hiszpanii, we Włoszech, w Holandii i Wielkiej Brytanii. Wskaźniki zażywania kokainy są też istotnie wyższe dla obszarów miejskich.
La nivelul populaţiei generale, consumul de cocaină este fie abandonat după o perioadă de experimentare ca adult tânăr, fie rămâne unul ocazional, şi se produce în principal la sfârşit de săptămână şi în locuri de recreare (baruri şi discoteci). Totuşi, în unele ţări nu pot fi neglijate anumite forme de consum regulat. Consumul actual (în ultimele 30 de zile) este raportat de 1,5–4 % dintre bărbaţii tineri (15–34 ani) din Spania, Italia, Ţările de Jos şi din Regatul Unit. Este posibil ca în zonele urbane rata consumului de cocaină să fie considerabil mai mare.
Vo všeobecnej populácii sa užívanie kokaínu po období experimentovania v mladšom dospelom veku buď zastavilo, alebo je len príležitostné a dochádza k nemu najmä cez víkendy a v rekreačných prostrediach (barov a diskoték). Ale v daktorých krajinách nemusia byť niektoré formy pravidelného užívania zanedbateľné. Súčasné užívanie (za posledných 30 dní) uviedlo 1,5 až 4 % mladých mužov (15- až 34-ročných) v Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve. V mestských oblastiach budú údaje o užívaní kokaínu pravdepodobne podstatne vyššie.
Pri prebivalstvu na splošno je bilo uživanje kokaina prekinjeno po določenem obdobju eksperimentiranja na začetku odrasle dobe ali pa je občasno, predvsem ob koncih tedna in v rekreativnih okoljih (bari in diskoteke). Vendar v nekaterih državah ne smemo zanemariti nekaterih oblik rednega uživanja. V Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu 1,5–4 % mlajših moških (15–34 let) poroča, da kokain redno uživa (v zadnjih 30 dneh). Verjetno drži, da so v mestnih območjih ravni uživanja precej višje.
I den allmänna populationen brukar användning av kokain antingen upphöra efter en tids experimenterande i början av vuxenlivet eller ske vid enstaka tillfällen, främst på helger och i nöjesmiljöer (på barer och diskotek). Men i en del länder är det möjligt att det förekommer ett inte obetydligt regelbundet bruk. Bland unga män i åldern 15–34 år säger sig 1,5–4 % av de unga männen i Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien ha använt kokain de senaste 30 dagarna. I städer är användningen av kokain förmodligen betydligt mer utbredd.
Iedzīvotāju vidū kopumā kokaīna lietošana vai nu tiek izbeigta pēc eksperimentēšanas perioda agrā jaunībā, vai arī tā ir gadījuma rakstura, kas notiek galvenokārt nedēļas nogalēs izklaides vidē (bāros, diskotēkās). Taču dažās valstīs atsevišķas regulāras lietošanas formas tomēr ir vērā ņemamas. Par pašreizējo lietošanu (pēdējo 30 dienu laikā) ziņo 1,5–4% gados jauno vīriešu (15 līdz 34 gadus veci) Spānijā, Itālijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē. Pilsētu rajonos kokaīna lietošanas rādītāji ir ievērojami augstāki.
  Beslag og markedsinform...  
Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005). Počínaje rokem 1998 bylo zemí EU s největším počtem záchytů a množstvím zachyceného heroinu Spojené království, následované Španělskem v počtu záchytů a Itálií v zachyceném množství (165). V roce 2002 bylo ve Spojeném království provedeno téměř 30 % záchytů heroinu a bylo zde zachyceno i téměř 30 % z celkového množství heroinu zachyceného v EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005). Od roku 1998 państwo UE o najwyższym udziale co do liczby konfiskat i ilości skonfiskowanej heroiny to Wielka Brytania, a za nią Hiszpania, w odniesieniu do liczby konfiskat, i Włochy, w odniesieniu do ilości przechwyconego narkotyku (165). W roku 2002 Wielka Brytania była odpowiedzialna za około 30% zarówno liczby konfiskat, jak i całkowitej ilości heroiny skonfiskowanej w UE.
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005). Începând din 1998, Regatul Unit a fost statul membru al Uniunii Europene cu cel mai mare număr de capturi şi cu cea mai mare cantitate de heroină capturată, fiind urmat de Spania în ceea ce priveşte numărul de capturi şi, respectiv, de Italia din punctul de vedere al cantităţilor interceptate (165). În 2002, Regatul Unit a înregistrat aproximativ 30 % atât din numărul capturilor de heroină cât şi din cantitatea de heroină capturată în Uniunea Europeană.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  Narkotikarelaterte smit...  
Imidlertid er Portugal fremdeles det EU-landet med høyest forekomst, med 33 tilfeller pr. million, selv om dette tallet er gått ned etter 1999. AIDS-insidensen som følge av sprøytebruk i EU nådde en topp tidlig på 1990-tallet og gikk deretter ned.
In Latvia, the incidence of AIDS related to IDU increased from 0 cases in 1997 to an estimated 19 cases per million population in both 2002 and 2003 (128). However, the EU country with the highest incidence remains Portugal, with 33 cases per million, although this figure has been decreasing since 1999. AIDS incidence due to IDU in the EU peaked in the early 1990s and declined thereafter. The most affected country used to be Spain, where incidence peaked at 124 cases per million in 1994, but by 2003 this figure had declined to an estimated 16 per million.
En Lettonie, on estime que l'incidence du SIDA lié à l'usage de drogue par voie intraveineuse est passée de 0 cas en 1997 à 19 cas par million d'habitants en 2002 et en 2003 (128). Toutefois, le pays de l'UE qui enregistre l'incidence la plus élevée demeure le Portugal avec 33 cas par million d'habitants, bien que ce chiffre diminue depuis 1999. L'incidence du SIDA dû à l'usage de drogue par voie intraveineuse a atteint des niveaux records dans l'UE au début des années 1990 pour diminuer ensuite. Le pays le plus touché était l'Espagne, où l'incidence a culminé à 124 cas par million d'habitants en 1994, mais ce nombre était descendu à 16 cas par million d'habitants en 2003, selon les estimations.
In Lettland ist die AIDS-Inzidenz unter IDU von 0 Fällen im Jahr 1997 auf schätzungsweise 19 Fälle je eine Million Einwohner in den Jahren 2002 und 2003 gestiegen (128). Das EU-Land mit der höchsten Inzidenz ist jedoch nach wie vor Portugal mit 33 Fällen je eine Million Einwohner, obwohl die Inzidenz hier seit 1999 zurückgeht. Die AIDS-Inzidenz unter IDU in der EU hat Anfang der 90er Jahre ihren Höhepunkt erreicht und ist danach gesunken. Das am stärksten betroffene Land ist seit jeher Spanien, wo die Inzidenz 1994 mit 124 Fällen je eine Million Einwohner ihren Höhepunkt erreichte. Bis 2003 ist diese Zahl jedoch auf schätzungsweise 16 Fälle je eine Million Einwohner zurückgegangen.
En Letonia, la incidencia de casos de SIDA relacionados con los consumidores por vía parenteral pasó de 0 casos en 1997 a una estimación de 19 casos por millón de habitantes en los años 2002 y 2003 (128). Sin embargo, el país de la UE con mayor incidencia sigue siendo Portugal, con 33 casos por millón, aunque esta cifra ha ido disminuyendo desde 1999. La incidencia del SIDA debido a los consumidores por vía parenteral en la UE alcanzó un máximo a principio de la década de 1990, para disminuir posteriormente. El país más afectado solía ser España, donde la incidencia alcanzó un máximo de 124 casos por millón en 1994, pero desde el año 2003 esta cifra ha bajado a 16 casos por millón.
In Lettonia l’incidenza dell’AIDS in correlazione al consumo di stupefacenti per via parenterale è aumentata da 0 casi nel 1997 a circa 19 casi per milione di abitanti nel 2002 e nel 2003 (128). Peraltro lo Stato membro con l’incidenza più elevata resta il Portogallo, che riferisce 33 casi ogni milione di abitanti, malgrado questa cifra sia in calo dal 1999. L’incidenza dell’AIDS dovuta al consumo di stupefacenti per via parenterale ha registrato un picco all’inizio degli anni Novanta, per poi iniziare a decrescere. Per qualche tempo, la Spagna è stata il paese più colpito, con un’incidenza di 124 casi per milione di abitanti nel 1994; nel 2003, tuttavia, questa cifra era scesa a circa 16 casi per milione di abitanti.
Na Letónia, a incidência de SIDA relacionada com o consumo de droga injectada aumentou de 0 casos em 1997 para 19 casos por cada milhão de habitantes, segundo as estimativas, tanto em 2002 como em 2003 (128). No entanto, o Estado-Membro da União com maior incidência continua a ser Portugal, com 33 casos por milhão de habitantes, embora este valor tenha vindo a diminuir desde 1999. A incidência de SIDA devido ao consumo de droga injectada na UE atingiu o ponto mais alto no início da década de 1990, tendo diminuído desde então. O país mais afectado costumava ser a Espanha, onde a incidência atingiu o pico de 124 casos por milhão de habitantes em 1994, mas em 2003 este valor tinha diminuído para 16 casos por milhão, segundo as estimativas.
Στη Λεττονία, η επίπτωση του AIDS που συνδέεται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών αυξήθηκε από 0 κρούσματα το 1997 σε 19 εκτιμώμενα κρούσματα ανά εκατομμύριο κατοίκους το 2002 και το 2003 (128). Ωστόσο, η χώρα της ΕΕ με τον υψηλότερο επιπολασμό παραμένει η Πορτογαλία, με 33 κρούσματα ανά εκατομμύριο κατοίκους, μολονότι ο αριθμός αυτός μειώνεται από το 1999. Ο επιπολασμός του AIDS που οφείλεται σε ενέσιμη χρήση ναρκωτικών στην ΕΕ κορυφώθηκε στις αρχές της δεκαετίας του 1990 και μειώθηκε στη συνέχεια. Η περισσότερο πληγείσα χώρα ήταν η Ισπανία, όπου ο επιπολασμός ανήλθε σε 124 κρούσματα ανά εκατομμύριο κατοίκους το 1994, αλλά το 2003 ο αριθμός αυτός είχε μειωθεί σε 16 εκτιμώμενα κρούσματα ανά εκατομμύριο κατοίκους.
In Letland is de aids-incidentie onder ID’s toegenomen van 0 gevallen in 1997 tot naar schatting 19 gevallen per miljoen inwoners in zowel 2002 als 2003 (128). Portugal blijft het land met de hoogste incidentie met 33 gevallen per miljoen inwoners, hoewel dit aantal sinds 1999 is afgenomen. De aids-incidentie verband houdende met ID’s bereikte aan het begin van de jaren negentig een piek, maar is daarna gestaag afgenomen. Spanje was het land met de hoogste aids-incidentie (met een maximum van 124 gevallen per miljoen inwoners in 1994), maar in 2003 is dit aantal gedaald tot naar schatting 16 gevallen per miljoen inwoners.
V Lotyšsku se výskyt AIDS v souvislosti s injekčními uživateli drog zvýšil z 0 případů v roce 1997 na odhadovaných 19 případů na milion obyvatel jak v roce 2002, tak v roce 2003 (128). Nicméně zemí s nejvyšším výskytem AIDS zůstává v rámci EU Portugalsko s 33 případy na milion obyvatel, ačkoli tento údaj od roku 1999 klesá. Výskyt AIDS vzhledem k injekčním uživatelům drog v EU byl nejvyšší v 90. letech 20. století a od té doby klesá. Nejpostiženější zemí bývalo Španělsko, kde výskyt AIDS vyvrcholil při 124 případech na milion obyvatel v roce 1994, do roku 2003 však tento údaj poklesl na odhadovaných 16 případů na milion.
I Letland steg forekomsten af aids blandt intravenøse stofbrugere fra 0 tilfælde i 1997 til skønsmæssigt 19 tilfælde pr. én million indbyggere i både 2002 og 2003 (128). Det EU-land, hvor forekomsten er størst, er imidlertid fortsat Portugal med 33 tilfælde pr. én million indbyggere, selv om dette tal har været faldende siden 1999. Aids-forekomsten som følge af intravenøs stofbrug toppede i EU i begyndelsen af 1990'erne, hvorefter den faldt. Det land, hvor der tidligere var flest tilfælde, er Spanien, hvor forekomsten toppede ved 124 tilfælde pr. én million indbyggere i 1994, men i 2003 var dette tal faldet til skønsmæssigt 16 pr. én million indbyggere.
Lätis suurenes uimastisüstimisega seotud AIDSi haigestumus 0 juhust 1997. aastal hinnangulise 19 juhuni miljoni elaniku kohta, seda nii 2002. aastal kui 2003. aastal (128). Kuid ELi riikidest on haigestumus kõige suurem endiselt Portugalis, 33 juhtu miljoni elaniku kohta, kuigi see näitaja on alates 1999. aastast vähenenud. Narkootikumide süstimisega seotud AIDSi haigestumus jõudis ELis haripunkti 1990ndate aastate alguses ning hakkas seejärel vähenema. Varem oli AIDSi haigestumus kõige suurem Hispaanias, kus see jõudis 124 juhuga miljoni elaniku kohta haripunkti 1994. aastal, aga 2003. aastaks vähenes see näitaja hinnangulise 16 juhuni miljoni elaniku kohta.
Latviassa huumeiden injektiokäyttöön liittyvän aidsin esiintyvyys kasvoi 0 tapauksesta vuonna 1997 arviolta 19 tapaukseen miljoonaa asukasta kohti sekä vuonna 2002 että vuonna 2003 (128). EU-maista korkein esiintyvyys on kuitenkin edelleen Portugalissa, jossa tapauksia on 33 miljoonaa asukasta kohti, joskin luku on ollut laskussa vuodesta 1999 lähtien. Huumeiden injektiokäytöstä johtuvan aidsin esiintyvyys oli EU:ssa huipussaan 1990-luvun alussa, ja se on sittemmin vähentynyt. Esiintyvyys oli ennen korkein Espanjassa, jossa se oli vuonna 1994 huipussaan 124 tapauksella miljoonaa asukasta kohti, mutta luku oli laskenut vuoteen 2003 mennessä noin 16 tapaukseen miljoonaa asukasta kohti.
Lettországban az AIDS injekciós kábítószer-használathoz kapcsolódó előfordulása az 1997-es 0 esetről 2002-ben és 2003-ban a becsült 19 eset/egymillió lakos gyakoriságra emelkedett(128). Az EU-n belül a legmagasabb arányt azonban még így is Portugáliában mérték, egymillió lakosra 33 esettel, bár ez a szám 1999 óta csökken. Az AIDS injekciós kábítószer-használat miatti előfordulása az EU-n belül az 1990-es évek elején tetőzött, azóta csökken. A leginkább érintett ország korábban Spanyolország volt, ahol a csúcs 1994-ben az egymillió lakosra jutó 124 eset volt, 2003-ra azonban ez a gyakoriság körülbelül 16 eset/millió lakosra csökkent.
Na Łotwie zachorowalność na AIDS wśród osób zażywających narkotyki dożylnie wzrosła od 0 przypadków w roku 1997 do szacunkowych 19 przypadków na milion osób populacji w latach 2002 i 2003 (128). Jednakże państwem UE o najwyższej zachorowalności nadal pozostaje Portugalia ze wskaźnikiem 33 przypadków na milion osób, choć liczba ta zmniejsza się od roku 1999. Zachorowalność na AIDS w UE osiągnęła poziom szczytowy we wczesnych latach 90-tych z powodu osób zażywających narkotyki dożylnie, a następnie spadała. Państwem najbardziej dotkniętym problemem była Hiszpania, gdzie w roku 1994 zachorowalność osiągnęła najwyższy poziom 124 przypadków na milion osób, jednakże do roku 2003 liczba ta zmalała do szacunkowych 16 osób na milion.
În Letonia, incidenţa SIDA legată de CDI a crescut de la 0 cazuri în 1997 la 19 cazuri estimate la un milion de locuitori atât în 2002 cât şi în 2003 (128).Cu toate acestea, statul membru al Uniunii Europene cu cea mai înaltă incidenţă rămâne Portugalia, cu 33 de cazuri la un milion de locuitori, deşi această cifră continuă să scadă din 1999. Incidenţa SIDA datorată CDI în Uniunea Europeană a atins nivelul de vârf la începutul anilor 1990, iar apoi a scăzut. Ţara cel mai grav afectată era Spania, unde incidenţa atins nivelul de vârf de 124 cazuri la un milion de locuitori în 1994, dar până în 2003 această cifră scăzuse la un nivel estimat de 16 cazuri la un milion de locuitori.
V Lotyšsku sa zvýšil výskyt AIDS medzi IDU z 0 v roku 1997 na odhadovaných 19 prípadov na milión obyvateľov v rokoch 2002 a 2003 (128). Krajinou s najvyšším výskytom v EÚ však ostáva Portugalsko s 33 prípadmi na milión, napriek tomu, že výskyt od roku 1999 klesá. Výskyt AIDS, zapríčinený IDU v EÚ, vyvrcholil začiatkom deväťdesiatych rokov a odvtedy klesá. Najviac postihnutou krajinou bývalo Španielsko, v ktorom výskyt vyvrcholil 124 prípadmi na milión v roku 1994, ale do roku 2003 došlo poklesu na odhadovaných 16 prípadov na milión.
V Latviji se je pojav aidsa, povezanega z injicirajočimi uživalci drog, povečal z 0 primerov leta 1997 na ocenjenih 19 primerov na milijon prebivalcev v letih 2002 in 2003 (128). Vendar država z najvišjo pogostnostjo pojava ostaja Portugalska s 33 primeri na milijon prebivalcev, čeprav se je ta številka od leta 1999 zmanjšala. Pojav aidsa zaradi injicirajočega uživanja droge je v EU dosegel vrh v začetku devetdesetih in je nato upadel. Najbolj okužena država je bila Španija, ki je vrh dosegla s 124 primeri na milijon prebivalcev leta 1994, vendar je do leta 2003 ta številka upadla na ocenjenih 16 primerov na milijon.
I Lettland ökade aids-incidensen som är relaterad till injektionsmissbrukare från 0 fall år 1997 till uppskattningsvis 19 fall per en miljon invånare både år 2002 och 2003(128). Portugal, med 33 fall per en miljon invånare, är dock fortfarande det EU-land där incidensen är högst, även om denna siffra har minskat sedan år 1999. Inom EU nådde aids-incidensen som orsakas av injektionsmissbruk en topp i början av 1990-talet och minskade sedan. Tidigare var Spanien det hårdast drabbade landet med en incidens som nådde en topp på 124 fall per en miljon invånare år 1994, men år 2003 hade denna siffra minskat till uppskattningsvis 16 fall per en miljon invånare.
  Behandlingsbehov i tall  
(45) Se også utvalgt aspekt om etterspørsel etter behandling for cannabis i EONNs årsrapport for 2004. For generell fordeling og trender er dataanalysen basert på klienter som søker behandling i alle behandlingssentre, og for klientprofiler og bruksmønstre på polikliniske behandlingssentre.
(45) See also the selected issue on cannabis treatment demand in the EMCDDA 2004 annual report. Data analysis is based on clients demanding treatment in all treatment centres for the general distribution and the trends, and on outpatient treatment centres for profile of clients and patterns of use.
(45) Voir également la question particulière consacrée à la demande de traitement pour usage de cannabis dans le rapport annuel 2004 de l'OEDT. L'analyse des données repose sur les patients en demande de traitement dans tous les centres de traitement pour la répartition générale et les tendances et sur les centres de soins ambulatoires pour le profil des patients et les modes de consommation.
(45) Siehe ferner das ausgewählte Thema zur Behandlungsnachfrage wegen Cannabisproblemen im EBDD-Jahresbericht 2004. Die Datenanalyse für die allgemeine Verteilung und die Tendenzen basiert auf der Zahl der Patienten, die sich in allen Behandlungseinrichtungen insgesamt in Behandlung begeben, während die Analyse für das Patientenprofil und die Konsummuster auf den ambulanten Behandlungseinrichtungen beruht.
(45) Véase también la cuestión particular sobre la demanda de tratamiento de cannabis en el Informe Anual 2004 del OEDT. La distribución general y las tendencias se basa en el análisis de los datos de pacientes que solicitan tratamiento en todos los centros de tratamiento y el perfil de los pacientes y sus pautas de consumo se basa en los datos de los centros de tratamiento ambulatorio.
(45) Cfr. anche la questione specifica sulla richiesta di trattamento per la cannabis nella relazione annuale 2004 dell’OEDT. Per quanto attiene alla distribuzione generale e alle tendenze, l’analisi dei dati poggia sui pazienti che fanno domanda di trattamento in tutti i centri terapeutici mentre per il profilo dei pazienti e i modelli d’uso essa attinge dai centri terapeutici ambulatoriali.
(45) Βλέπε επίσης επιλεγμένο θέμα σχετικά με τις αιτήσεις για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη στην ετήσια έκθεση του ΕΚΠΝΤ για το 2004. Η ανάλυση των στοιχείων βασίζεται στις αιτήσεις για θεραπεία σε όλα τα κέντρα θεραπείας όσον αφορά τη γενική κατανομή και τις τάσεις και στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής όσον αφορά το προφίλ των ατόμων υπό θεραπεία και τα πρότυπα χρήσης.
(45) Zie ook de speciale kwestie over de vraag naar behandeling voor cannabis in het EWDD-jaarverslag 2004. Voor de algemene onderverdeling en de trends is de gegevensanalyse gebaseerd op de vraag naar behandeling van cliënten bij alle behandelcentra; voor de profielen van cliënten en gebruikspatronen is gebruik gemaakt van de gegevens van extramurale behandelcentra.
(45)  Další údaje o žádostech uživatelů konopí o léčbu naleznete ve výroční zprávě EMCDDA 2004. Analýza údajů o celkové distribuci a trendech je založena na klientech, kteří požádali o léčbu ve všech léčebných centrech, a analýza údajů o profilu klientů a vzorci užívání drog vychází z center ambulantní léčby.
(45) Se tillige det udvalgte tema om efterspørgsel efter cannabisbehandling i EONN's årsberetning for 2004. Dataanalysen er baseret på klienter, der søger behandling på alle behandlingscentre med hensyn til den generelle fordeling og tendenserne og på ambulatorier med hensyn til klientprofil og brugsmønstre.
(45) Vaata ka valikteemat kanepiravi nõudluse kohta Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse 2004. aasta aruandes. Andmete analüüs hõlmab kõiki kliente kokku, kes taotlesid ravi kõikides, nii üldise suunitlusega kui spetsialiseerunud ravikeskustes, ning ambulatoorse ravi keskuseid, seoses klientide profiili ja tarbimisharjumustega.
(45) Ks. myös erityiskysymys kannabikseen liittyvästä hoidontarpeesta EMCDDA:n vuoden 2004 vuosiraportissa. Tietojen analysointi perustuu yleisen jakauman ja suuntausten osalta kaikkiin hoitokeskuksista hoitoa hakeneisiin asiakkaisiin sekä asiakkaiden profiilin ja käyttötapojen osalta avohoitokeskuksista hoitoa hakeneisiin asiakkaisiin.
(45) Ld. még a kannabisz kezelés iránti igényről szóló kiválasztott témát az EMCDDA 2004-es éves jelentésében. Az adatok elemzésekor a teljes eloszlás és a tendenciák vizsgálatához az összes kezelést nyújtó központban jelentkező pácienst figyelembe vettük, a páciensek profilja és a használati minták pedig a járóbeteg-ellátó központok adatain alapulnak.
(45) Patrz także zagadnienia wybrane: zapotrzebowanie na leczenie problemów związanych z zażywaniem pochodnych konopi w Sprawozdaniu rocznym EMCDDA 2004. Analiza danych oparta jest na pacjentach wymagających leczenia ze wszystkich centrów leczniczych dla oceny występowania ogólnego i trendów oraz na centrach leczenia pozaszpitalnego dla oceny profilu pacjentów i schematów zażywania.
(45) Vezi şi extrasul privind cererea de tratament pentru dependenţă de canabis în Raportul anual al OEDT 2004. Analiza datelor se bazează pe numărul de clienţi care au solicitat tratament în toate centrele de tratament în ceea ce priveşte distribuţia generală şi tendinţele, şi pe cifrele pentru centrele de tratament în ambulatoriu în ceea ce priveşte profilul clienţilor şi modelele de consum.
(45)  Pozri tiež vybranú otázku o dopyte po liečbe od kanabisu vo výročnej správe EMCDDA 2004. Všeobecné rozdelenie a trendy sa opierajú o analýzu údajov o klientoch žiadajúcich o liečbu vo všetkých liečebných centrách a profil klientov a vzory užívania o údaje ambulantných liečebných centier.
(45) Glej tudi izbrano vprašanje o povpraševanju po zdravljenju odvisnosti od konoplje v Letnem poročilu Centra 2004. Analiza podatkov temelji na številu oseb, ki so po zdravljenju povpraševali v vseh centrih za zdravljenje odvisnosti od drog, glede splošne razdelitve in trendov ter na zunajbolnišničnih centrih za zdravljenje odvisnosti od drog glede profila bolnikov in vzorcev uživanja.
(45) Se även temakapitlet om efterfrågan på behandling för cannabismissbruk i ECNN:s årsrapport 2004. När det gäller allmän spridning och trender baseras uppgiftsanalysen på klienter som söker behandling på alla behandlingshem, och när det gäller klienternas profiler och missbruksmönster på behandling inom öppenvården.
(45) Skatīt arī atsevišķo tēmu par ārstēšanās pieprasījumu no kaņepju lietošanas EMCDDA 2004 . gada pārskatā. Datu analīze aptver pacientus, kam nepieciešama ārstēšana visos ārstēšana centros par vispārēju izplatību un tendencēm, un ambulatorajos ārstniecības centros par pacientu profilu un lietošanas modeļiem.
  Ecstasy  
Antallet ecstasybeslag (78) på EU-nivå økte raskt i perioden 1998-2001. Etter 2002 har imidlertid antallet beslag gått ned, og på bakgrunn av trender i land med tilgjengelige data, synes denne nedgangen å ha fortsatt i 2003.
The number of ecstasy seizures (78) at EU level increased rapidly over the period 1998–2001. However, since 2002 numbers of seizures have decreased and, based upon trends in countries from which data are available, this decline seems likely to have continued in 2003. Quantities of ecstasy intercepted (79) increased steeply from 1998 to 2000 and since then at a slower pace. In 2003, however, quantities seized decreased in most of the countries reporting data. However, the apparent decline in EU ecstasy seizures (both numbers and quantities) in 2003 has to be confirmed against missing 2003 data – in particular from the United Kingdom – once they are available.
Le nombre de saisies d'ecstasy (78) au niveau de l'UE a augmenté rapidement au cours de la période 1998-2001. Toutefois, depuis 2002, les chiffres des saisies sont en baisse et, selon les tendances dans les pays pour lesquels des données sont disponibles, ce recul semble s'être poursuivi en 2003. Les quantités d'ecstasy interceptées (79) ont fortement augmenté entre 1998 et 2000 et progressent plus lentement depuis. En 2003, cependant, les quantités saisies ont diminué dans la plupart des pays qui transmettent des données. Le déclin apparent des saisies d'ecstasy dans l'UE (à la fois en nombre et en quantité) doit toutefois être confirmé pour 2003 à la lumière des données manquantes pour cette même année (en particulier au Royaume-Uni), dès qu'elles seront disponibles.
Die Zahl der Sicherstellungen von Ecstasy (78) ist auf EU-Ebene im Zeitraum 1998 bis 2001 rapide gestiegen. Seit 2002 ist die Zahl der Sicherstellungen jedoch gesunken, und angesichts der Tendenzen in den Ländern, für die Daten vorliegen, ist anzunehmen, dass sich dieser Rückgang 2003 fortgesetzt hat. Die beschlagnahmten Ecstasymengen (79) sind zunächst zwischen 1998 und 2000 drastisch und seitdem langsamer gestiegen. Im Jahr 2003 sind die sichergestellten Mengen jedoch in den meisten Berichtsländern rückläufig. Der offensichtliche Rückgang (sowohl der Zahl als auch der Mengen) der Sicherstellungen von Ecstasy in der EU im Jahr 2003 kann jedoch erst bestätigt werden, wenn die derzeit noch fehlenden Daten für das Jahr 2003 – insbesondere für das Vereinigte Königreich – vorliegen.
El número de incautaciones de éxtasis (78) a nivel de la UE aumentó rápidamente durante el período de 1998 a 2001. Sin embargo, ha descendido desde 2002 y, de acuerdo con las tendencias de los países que han facilitado información, parece probable que este descenso haya continuado en 2003. Las cantidades de éxtasis interceptadas (79) aumentaron de forma escalonada de 1998 a 2000 y desde entonces lo han hecho más lentamente. Sin embargo, se observa un descenso de las cantidades incautadas en 2003 en la mayoría de países que han facilitado datos. No obstante, el aparente descenso de las incautaciones de éxtasis en la UE (tanto en número como en cantidades incautadas) deberá cotejarse con la información correspondiente a 2003 (en particular la del Reino Unido) cuando se disponga de ella.
Il numero di sequestri di ecstasy (78) a livello europeo è aumentato rapidamente nel periodo 1998-2001. Tuttavia, dal 2002 il numero di sequestri è diminuito e, sulla base della tendenza osservata nei paesi che hanno messo a disposizione dei dati, questo calo sembra essere proseguito anche nel 2003. I quantitativi di ecstasy intercettati (79) sono cresciuti enormemente dal 1998 al 2000 e, da allora, in maniera più graduale. Peraltro, nel 2003, è stata registrata una flessione dei quantitativi sequestrati dalla maggior parte dei paesi che hanno fornito informazioni. Tuttavia l’apparente declino dei sequestri nell’Unione europea nel 2003 (in termini sia di numeri che di quantitativi) deve essere confermato sulla scorta dei dati che ancora devono pervenire (soprattutto dal Regno Unito).
Ο αριθμός των κατασχέσεων έκστασης (78) σε επίπεδο ΕΕ σημείωσε ραγδαία αύξηση στο διάστημα 1998–2001. Ωστόσο, από το 2002 ο αριθμός των κατασχέσεων μειώθηκε και, βάσει των τάσεων στις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα δεδομένα, η μείωση αυτή είναι πιθανό να συνεχίσθηκε το 2003. Οι κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (79) σημείωσαν απότομη αύξηση μεταξύ 1998 και 2000, η οποία συνεχίσθηκε με αργότερους ρυθμούς. Το 2003, ωστόσο, οι κατασχεθείσες ποσότητες μειώθηκαν στις περισσότερες χώρες που ανέφεραν στοιχεία. Ωστόσο, η φαινομενική μείωση των κατασχέσεων έκστασης στην ΕΕ (τόσο σε αριθμό όσο και σε ποσότητες) το 2003 πρέπει να εξακριβωθεί όταν θα είναι διαθέσιμα τα ελλείποντα στοιχεία για το 2003 – ιδίως από το Ηνωμένο Βασίλειο.
Het aantal ecstasyvangsten (78) op communautair niveau is tussen 1998 en 2001 snel toegenomen. Sinds 2002 is dit aantal echter weer gedaald en op basis van de trends in landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, lijkt deze trend zich in 2003 te hebben voortgezet. De hoeveelheid geconfisqueerde ecstasy (79) is tussen 1998 en 2000 sterk toegenomen, maar in de jaren daarna is die stijging wat afgezwakt. In 2003 hebben de meeste landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, een afname van de in beslag genomen hoeveelheden gerapporteerd. Deze kennelijke afname van ecstasyvangsten in de EU (zowel qua aantal als hoeveelheid) dient echter nog getoetst te worden aan de hand van de nog ontbrekende gegevens over 2003 - met name die van het Verenigd Koninkrijk - zodra deze beschikbaar zijn.
Počet záchytů extáze (78) na úrovni EU se v období let 1998 až 2001 prudce zvýšil. Od roku 2002 se však počty záchytů snížily a na základě trendů v zemích, ze kterých jsou k dispozici údaje, se zdá, že tento pokles pravděpodobně pokračoval i v roce 2003. Zaznamenaná množství extáze (79) se od roku 1998 do roku 2000 zvyšovala strmě, později však již jen pomalejším tempem. V roce 2003 se však zachycená množství ve většině zemí poskytujících údaje snížila. Zjevný pokles záchytů extáze v EU (jak počet, tak množství) v roce 2003 je však třeba potvrdit po doplnění chybějících údajů z roku 2003 (zejména ze Spojeného království), jakmile budou k dispozici.
Antallet af ecstasybeslaglæggelser (78) på EU-plan var hastigt stigende i perioden 1998–2001. Siden 2002 er antallet af beslaglæggelser imidlertid faldet, og tendenserne i de lande, for hvilke der foreligger data, tyder på, at dette fald formentlig er fortsat i 2003. De beslaglagte ecstasymængder (79) voksede hastigt i perioden 1998–2000 og siden langsommere. I 2003 faldt de beslaglagte mængder imidlertid i de fleste af de lande, der indberetter data herom. Det tilsyneladende fald i ecstasybeslaglæggelser på EU-plan (både antal og mængder) i 2003 bør imidlertid kontrolleres, når de manglende data for 2003 – især fra Det Forenede Kongerige – foreligger.
Ekstaasitakavarikkojen lukumäärä (78) EU:n tasolla kasvoi nopeasti ajanjaksolla 1998–2001. Takavarikkojen lukumäärä on kuitenkin laskenut vuodesta 2002 lähtien, ja niiden maiden suuntausten perusteella, joista saatiin tietoja, lasku vaikuttaa jatkuneen vuonna 2003. Takavarikoidun ekstaasin määrät (79) kasvoivat jyrkästi vuosina 1998–2000, minkä jälkeen kasvu on hidastunut. Takavarikoidut määrät kuitenkin laskivat vuonna 2003 useimmissa tietoja toimittaneissa maissa. Ekstaasitakavarikkojen ilmeinen väheneminen EU:ssa vuonna 2003 (sekä takavarikkojen lukumäärän että takavarikoitujen määrien osalta) on kuitenkin varmistettava sitten, kun vuoden 2003 puuttuvat tiedot – etenkin Yhdistyneen kuningaskunnan tiedot – saadaan.
Az extasylefoglalások száma(78) az EU szintjén az 1998–2001 közötti időszakban rohamosan nőtt. 2002 óta azonban a lefoglalások száma csökkent, és – az adatokat szolgáltató országokban tapasztalható tendenciák alapján – ez a visszaesés valószínűleg 2003-ban is folytatódott. A lefoglalt extasy mennyisége(79) 1998-tól 2000-ig meredeken, majd azóta lassabb ütemben emelkedett. 2003-ban azonban a lefoglalt mennyiség szinte valamennyi adatszolgáltató országban csökkent. Az extasylefoglalások 2003-as látszólagos visszaesését (a számuk és mennyiségük terén egyaránt) az EU szintjén azonban meg kell erősíteni az egyelőre hiányzó 2003-as adatokkal – különösen az Egyesült Királyság adataival –, amint azok elérhetővé válnak.
W latach 1998-2001 gwałtownie wzrosła liczba konfiskat ekstazy (78) na szczeblu UE. Jednakże od roku 2002 liczba ta spadała i w oparciu o trendy występujące w państwach, w których dostępne są dane, spadek ten najprawdopodobniej utrzymał się też w roku 2003. Ilości przechwytywanego ekstazy (79) zwiększyły się gwałtownie w latach 1998-2000 i od tamtego czasu wciąż rosły, lecz w wolniejszym tempie. Jednakże w roku 2003 ilości te zmniejszyły się w większości z państw przekazujących dane. Należy jednak porównać ten spadek konfiskat (zarówno jeśli chodzi o liczbę konfiskat, jak i o skonfiskowane ilości) z brakującymi danymi za rok 2003, zwłaszcza w odniesieniu do Wielkiej Brytanii, gdy tylko dane te zostaną dostarczone.
Numărul capturilor de Ecstasy (78) de la nivelul Uniunii Europene a crescut rapid în perioada 1998–2001. Totuşi, din 2002 numărul capturilor a scăzut şi, pe baza tendinţelor din ţările pentru care există date, este posibil ca această scădere să fi continuat şi în 2003. Cantităţile de Ecstasy interceptate (79) au crescut abrupt din 1998 în 2000, iar apoi într-un ritm mai lent. Totuşi, în 2003, cantităţile confiscate au scăzut în majoritatea ţărilor care au raportat date. Însă reducerea aparentă a capturilor de Ecstasy din Uniunea Europeană (atât în privinţa numărului cât şi a cantităţilor) din 2003 trebuie confirmată pe baza datelor lipsă pentru 2003 – în special cu cele privind Regatul Unit – când acestea vor fi disponibile.
Počet zachytení extázy (78) v EÚ v období rokov1998 – 2001 rýchlo rástol. Od roku 2002 však počty zachytení klesali a podľa trendov v krajinách, z ktorých sú údaje k dispozícii, bude pravdepodobne tento klesajúci trend pokračovať aj v roku 2003. Množstvá zachytenej extázy (79) od roku 1998 do roku 2000 prudko vzrástli a odvtedy stúpajú pomalšie. V roku 2003 však zachytené množstvá klesli vo väčšine krajín, ktoré poskytli údaje. Viditeľný pokles počtu zachytení i zachytených množstiev extázy v EÚ v roku 2003 treba potvrdiť po poskytnutí údajov, ktoré chýbajú za rok 2003 najmä zo Spojeného kráľovstva.
Število zasegov ekstazija (78) na ravni EU se je izredno hitro povečalo v obdobju med letoma 1998 in 2001. Vendar se zasežene količine od leta 2001 zmanjšujejo in na podlagi trendov v državah, za katere so na voljo podatki, se zdi, da se je upad nadaljeval leta 2003. Zasežene količine ekstazija (79) so strmo narasle od leta 1998 do 2000, nato se je ritem upočasnil. Vendar so se leta 2003 zasežene količine zmanjšale v večini držav, ki so sporočile podatke. Vendar pa je očiten upad zasegov ekstazija v EU (število in količine) leta 2003 treba potrditi, ko bodo na voljo manjkajoči podatki za leto 2002 – zlasti iz Združenega kraljestva.
Antalet ecstasybeslag(78) i EU som helhet ökade snabbt under perioden 1998–2001. Sedan 2002 har antalet beslag emellertid minskat och trenderna i de länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter tyder på att denna minskning även fortsatte under 2003. Mängden beslagtagen ecstasy(79) ökade kraftigt från 1998 till 2000 och även därefter, om än i långsammare takt. Under 2003 minskade dock de beslagtagna kvantiteterna i de flesta av de länder som har inkommit med uppgifter. Nedgången i beslagen av ecstasy (i fråga om såväl antal som mängd) inom EU under 2003 måste dock kontrolleras mot de uppgifter för 2003 som saknas – i synnerhet uppgifter för Storbritannien – så snart de finns tillgängliga.
  Kapittel 7: Kriminalite...  
Det var særlig en markert økning (fordobling eller mer) i Estland og Polen. Antallet ”rapporter” gikk imidlertid ned i 2003 i Belgia, Spania, Italia (etter 2001), Ungarn, Malta, Østerrike og Slovenia (etter 2002) (172).
Between 1998 and 2003, the number of ‘reports’ of drug law offences increased in most EU countries. Increases were particularly marked (twofold or more) in Estonia and Poland. However, the number of ‘reports’ decreased in 2003 in Belgium, Spain, Italy (since 2001), Hungary, Malta, Austria and Slovenia (since 2002) (172).
Entre 1998 et 2003, le nombre de «rapports» d'infractions à la législation antidrogue a augmenté dans la plupart des pays. Les augmentations ont été particulièrement significatives (multiplication par deux, voire plus) en Estonie et en Pologne. Cependant, le nombre de «rapports» a diminué en 2003 en Belgique, en Espagne, en Italie (depuis 2001), en Hongrie, à Malte, en Autriche et en Slovénie (depuis 2002) (172).
Im Zeitraum 1998 bis 2003 hat sich die Anzahl der „Berichte“ über Drogendelikte in den meisten EU-Ländern erhöht. Ein besonders hoher Anstieg (auf das Doppelte oder mehr) war in Estland und Polen zu verzeichnen. In Belgien, Spanien, Italien (seit 2001), Ungarn, Malta, Österreich und Slowenien (seit 2002) ist die Zahl der „Berichte“ jedoch 2003 zurückgegangen (172).
Durante el período 1998-2003, el número de «notificaciones» de infracciones a la legislación antidroga aumentó en la mayoría de los países de la UE. Los incrementos fueron especialmente notables (dos veces o más) en Estonia y Polonia. Sin embargo, el número de «notificaciones» realizadas en 2003 descendió en Bélgica, España, Italia (desde 2001), Hungría, Malta, Austria y Eslovenia (desde 2002) (172).
Tra il 1998 e il 2003 il numero delle “segnalazioni” di reati contro le normative sugli stupefacenti è aumentato nella maggior parte dei paesi dell’UE. Particolarmente marcati (pari al doppio o più) sono stati gli aumenti registrati in Estonia e Polonia. Tuttavia, il numero di "relazioni" è diminuito nel 2003 in Belgio, Spagna, Italia (dal 2001), Ungheria, Malta, Austria e Slovenia (dal 2002) (172).
Στο διάστημα 1998-2003, ο αριθμός των «αναφορών» αδικημάτων που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών αυξήθηκε στις περισσότερες χώρες της ΕΕ. Η αύξηση αυτή ήταν ιδιαίτερα αξιοσημείωτη (αύξηση κατά 100 % ή και περισσότερο) στην Εσθονία και την Πολωνία. Ωστόσο, οι «αναφορές» αδικημάτων που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών μειώθηκαν το 2003 στο Βέλγιο, την Ισπανία, την Ιταλία (από το 2001), την Ουγγαρία, τη Μάλτα, την Αυστρία και τη Σλοβενία (από το 2002) (172).
Tussen 1998 en 2003 is het aantal “aangiften” van drugsdelicten in de meeste EU-landen toegenomen. De grootste stijgingen (ten minste een verdubbeling) worden gemeld door Estland en Polen. Het aantal “aangiften” van drugsdelicten is in 2003 echter afgenomen in België, Spanje, Italië (sinds 2001), Hongarije, Malta, Oostenrijk en Slovenië (sinds 2002) (172).
V letech 1998 až 2003 vzrostl ve většině zemí EU počet „hlášení“ o porušování protidrogových právních předpisů. Značný růst (dvojnásobný i vyšší) byl zaznamenán v Estonsku a Polsku. V roce 2003 se však počet „hlášení“ snížil v Belgii, Španělsku, Itálii (od roku 2001), Maďarsku, na Maltě, v Rakousku a Slovinsku (od roku 2002) (172).
Mellem 1998 og 2003 steg antallet af 'indberetninger' af narkotikalovovertrædelser i de fleste EU-lande. Stigningerne var især markante (fordobling eller mere) i Estland og Polen. Dog faldt antallet af 'indberetninger' i 2003 i Belgien, Spanien, Italien (siden 2001), Ungarn, Malta, Østrig og Slovenien (siden 2002) (172).
Vuosina 1998–2003 huumerikoksista tehdyt "ilmoitukset" lisääntyivät useimmissa EU-maissa. Nousu oli erittäin huomattavaa (vähintään kaksinkertaista) Virossa ja Puolassa. Huumerikoksista tehdyt "ilmoitukset" vähenivät kuitenkin vuonna 2003 Belgiassa, Espanjassa, Italiassa (vuodesta 2001 lähtien), Unkarissa, Maltalla, Itävallassa ja Sloveniassa (vuodesta 2002 lähtien) (172).
Az 1998 és 2003 közötti időszakban a kábítószer-bűncselekményekről szóló „jelentések” száma az Európai Unió legtöbb tagállamában nőtt. A növekedés különösen jelentős (kétszeres vagy többszörös) volt Észtországban és Lengyelországban. A bűncselekményekről szóló „jelentések” száma azonban 2003-ban csökkent Belgiumban, Spanyolországban, Olaszországban (2001 óta), Magyarországon, Máltán, Ausztriában és Szlovéniában (2002 óta)(172).
W latach 1998-2003 liczba „zgłoszeń” dotyczących przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu wzrosła w większości państw UE. Wzrost ten był szczególnie znaczący (wzrost dwukrotny i większy) w Estonii i Polsce. Jednakże liczba „zgłoszeń” w roku 2003 spadła w przypadku Belgii, Hiszpanii, Włoch (od 2001 roku) oraz Węgier, Austrii, Malty i Słowenii (od 2002 roku) (172).
Între 1998 şi 2003, numărul infracţiunilor „raportate” sub incidenţa legislaţiei privind drogurile a crescut în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene. Această creştere a fost deosebit de accentuată (de două ori sau chiar mai mult) în Estonia şi Polonia. În schimb, numărul de cazuri „raportate ” a scăzut în 2003 în Belgia, Spania, Italia, (din 2001) Ungaria, Malta, Austria şi Slovenia (din 2002) (172).
V období 1998 až 2003 sa vo väčšine krajín EÚ zvýšil počet „správ“ o porušení protidrogovej legislatívy. K obzvlášť výraznému zvýšeniu (dvojnásobnému a väčšiemu) došlo v Estónsku a Poľsku. Počet „správ“ však v roku 2003 klesol v Belgicku, Španielsku, Taliansku (od roku 2001), v Maďarsku, na Malte a v Slovinsku (od roku 2002) (172).
V obdobju med letoma 1998 in 2003 je število "poročil" o kršitvah zakonov o drogah naraslo v večini držav EU. Povečanja so bila še posebej opazna (dvakratno ali več) v Estoniji in na Poljskem. Vendar pa je število "poročil" v letu 2003 upadlo v Belgiji, Španiji, Italiji (od leta 2001), na Madžarskem, Malti, v Avstriji in Sloveniji (od leta 2002) (172).
Mellan 1998 och 2003 ökade antalet ”rapporterade fall” av narkotikabrott i de flesta EU-länderna. Ökningarna var särskilt stora (minst en fördubbling) i Estland och Polen. Antalet ”rapporterade fall” minskade dock 2003 i Belgien, Spanien, Italien (sedan 2001), Ungern, Malta, Österrike och Slovenien (sedan 2002)(172).
Laika posmā no 1998. līdz 2003. gadam ziņojumu skaits par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem pieauga lielākajā daļā ES valstu. Pieaugums bija īpaši ievērojams (divkārtīgi un vairāk) Igaunijā un Polijā. Taču 2003. gadā šādu ziņojumu skaits samazinājās Beļģijā, Spānijā, Itālijā (kopš 2001. gada), Ungārijā, Maltā, Austrijā un Slovēnijā (kopš 2002. gada) (172).
  Behandlingsbehov i tall  
Etter opiater og cannabis er kokain det stoffet som hyppigst rapporteres som primærrusmiddel ved inntak til behandling, idet det står for rundt 10 % av alle søknader om behandling i hele EU. Bak dette tallet ligger imidlertid store variasjoner fra et land til et annet, for i de fleste landene er etterspørselen etter behandling for kokainbruk ganske lav, bortsett fra i Spania og Nederland, hvor andelen som søker behandling for kokainbruk, representerer hhv.
After opiates and cannabis, cocaine is the most common drug reported as the principal drug used by those entering drug treatment and accounts for about 10 % of all treatment demands across the EU. However, this overall figure reflects a wide variation between countries: in most countries treatment demands related to cocaine use are quite low, but Spain and the Netherlands the proportion of all clients who ask for treatment for cocaine use is 26 % and 38 % respectively (93). In most countries, the percentages of new clients demanding treatment for primary cocaine use are higher than for all clients overall (94). Cocaine is also reported as a secondary drug by 13 % of new clients seeking treatment in outpatient treatment centres (95).
Après les opiacés et le cannabis, la cocaïne est la drogue la plus couramment déclarée comme principale substance consommée par les personnes qui entament un traitement pour usage de drogue et représente près de 10 % de l'ensemble des demandes de traitement dans l'UE. Cependant, ce chiffre global cache de grandes variations entre les pays. Dans la plupart des pays, les demandes de traitement pour consommation de cocaïne sont assez peu nombreuses, mais en Espagne et aux Pays-Bas, les patients qui demandent un traitement pour usage de cocaïne représentent, respectivement, 26 % et 38 % de l'ensemble des patients (93). Dans la plupart des pays, les pourcentages de nouveaux patients en demande de traitement pour consommation primaire de cocaïne sont plus élevés que pour l'ensemble des patients (94). La cocaïne est également déclarée comme drogue secondaire par 13 % des nouveaux patients en demande de traitement dans des centres de soins ambulatoires (95).
Nach Opiaten und Cannabis wird Kokain von Patienten, die sich einer Drogentherapie unterziehen, am häufigsten als Primärdroge genannt und macht etwa 10 % aller Behandlungsnachfragen in der EU aus. Hinter dieser Gesamtzahl verbergen sich jedoch große Unterschiede zwischen den Ländern: In den meisten Ländern ist die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Kokain relativ niedrig. In Spanien und den Niederlanden jedoch beträgt der Anteil der Patienten, die sich wegen Kokainkonsums in Behandlung begeben, 26 % bzw. 38 % (93). In den meisten Ländern ist bei den Erstpatienten der Anteil derer, die bei der Behandlung Kokain als primäre Droge nennen, höher als bei den Patienten insgesamt (94). Kokain wird ferner von 13 % der Erstpatienten, die Therapien in ambulanten Einrichtungen in Anspruch nehmen, als Sekundärdroge angegeben (95).
Tras los opiáceos y el cannabis, la cocaína es la droga que con más frecuencia se declara como principal droga consumida por quienes inician un tratamiento de desintoxicación, y representa alrededor del 10 % de las demandas de tratamiento de toda la UE. Sin embargo, esta cifra general refleja amplias variaciones entre países: la mayoría registran una cifra bastante baja de solicitudes de tratamiento relacionadas con el consumo de cocaína, aunque España y los Países Bajos alcanzan porcentajes del 26 % y del 38 % respectivamente (93). En la mayoría de países, los porcentajes de nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo principal de cocaína son superiores a los de todos los pacientes en general (94). Además, el 13 % de los nuevos pacientes que solicitan tratamiento en centros de tratamiento ambulatorios declaran la cocaína como droga secundaria (95).
Dopo gli oppiacei e la cannabis, la cocaina è la droga più di frequente riferita come la principale sostanza usata dai soggetti che entrano in terapia, concorrendo per circa il 10% di tutte le richieste di trattamento nell’Unione europea. Questa percentuale tuttavia nasconde un’ampia varietà da paese a paese: nella maggior parte degli Stati le richieste di terapia sono poche, mentre in Spagna e nei Paesi Bassi la percentuale di pazienti che fanno richiesta di trattamento per consumo di cocaina è, rispettivamente, del 26% e del 38% (93). Nella maggior parte dei paesi le percentuali dei nuovi pazienti che chiedono di entrare in terapia per consumo di cocaina come droga primaria sono superiori a quelle riferite a tutti i pazienti in generale (94). La cocaina è inoltre riferita come droga secondaria dal 13% dei nuovi pazienti che fanno richiesta di trattamento nei centri terapeutici ambulatoriali(95).
Μετά τα οπιούχα και την κάνναβη, η κοκαΐνη είναι το συνηθέστερο ναρκωτικό που αναφέρεται ως κύρια ουσία από τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά και αντιπροσωπεύει περίπου 10 % του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία σε ολόκληρη την ΕΕ. Ωστόσο, το συνολικό αυτό ποσοστό περιλαμβάνει μεγάλες διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών: στις περισσότερες χώρες οι αιτήσεις για θεραπεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης είναι μάλλον λιγοστές, αλλά στην Ισπανία και στις Κάτω Χώρες το ποσοστό των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη είναι 26 % και 38 % αντίστοιχα (93). Στις περισσότερες χώρες, τα ποσοστά των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη, ως κύρια χρησιμοποιούμενη ουσία, είναι υψηλότερα από εκείνα που αφορούν το σύνολο όλων των ατόμων που ζητούν θεραπεία (94). Η κοκαΐνη αναφέρεται επίσης ως δευτερεύουσα ουσία από 13 % των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής (95).
Na opiaten en cannabis wordt cocaïne het vaakst genoemd als primaire reden om in behandeling te gaan. In de EU is cocaïne in ongeveer 10% van de gevallen de aanleiding om in behandeling te willen gaan. Dit algemene percentage is slechts een indicatie die gebaseerd is op een grote variatie tussen landen: in de meeste landen is de vraag naar behandeling vanwege cocaïnegebruik vrij laag, maar in Spanje en Nederland geeft van alle drugsgebruikers 26 respectievelijk 38% aan dat zij voor hun cocaïnegebruik behandeld willen worden (93). In de meeste landen is het percentage nieuwe cliënten dat voor primair cocaïnegebruik in behandeling wenst te gaan hoger dan het percentage onder alle drugsgebruikers in het algemeen (94). Cocaïne wordt door 13% van de nieuwe cliënten bij extramurale behandelcentra ook als secundaire drug genoemd (95).
Po opiátech a konopí je kokain nejběžnější drogou uváděnou jako hlavní droga užívaná osobami nastupujícími na léčení drogové závislosti a podílí se asi 10 % na veškerých žádostech o léčbu v EU. Tento celkový údaj však odráží značné odchylky mezi zeměmi: ve většině zemí jsou požadavky na léčbu v souvislosti s užíváním kokainu docela nízké, ale ve Španělsku je podíl všech klientů, kteří žádají o léčbu závislosti na kokainu 26 % a v Nizozemsku 38 % (93). Ve většině zemí je procento nových klientů žádajících o léčbu v souvislosti s primárním užívání kokainu vyšší než u všech klientů celkově (94). Kokain jako sekundární drogu rovněž uvádí 13 % nových klientů vyhledávajících ošetření v ambulantních střediscích (95).
Efter opiater og cannabis er kokain det stof, der nævnes hyppigst som hovedstof af klienter i narkotikabehandling, og tegner sig for ca. 10 % af alle behandlingsanmodninger i EU som helhed. Dette samlede tal afspejler imidlertid store udsving fra land til land: i de fleste lande er behandlingsefterspørgslen i forbindelse med kokainbrug forholdsvis lav, men i Spanien og Nederlandene er andelen af alle klienter, som søger behandling for kokainbrug henholdsvis 26 % og 38 % (93). I de fleste lande ligger procenttallene for nye klienter, der søger behandling for primært kokainbrug, højere end for alle klienter som helhed (94). Kokain angives også som sekundært stof af 13 % af de nye klienter, der søger ambulant behandling (95).
Kokaiini on opiaattien ja kannabiksen jälkeen yleisin huume, joka ilmoitetaan huumehoitoon hakeutumisen yhteydessä pääasialliseksi huumeeksi, ja sen osuus kaikesta hoidontarpeesta koko EU:ssa on noin 10 prosenttia. Kokonaislukuun mahtuu kuitenkin suurta vaihtelua maiden välillä: useimmissa maissa kokaiinin käyttöön liittyvä hoidontarve on melko vähäistä, mutta Espanjassa ja Alankomaissa kokaiinin takia hoitoon hakeutuvien asiakkaiden osuus on ensimmäisessä 26 prosenttia ja jälkimmäisessä 38 prosenttia (93). Pääasiallisesti kokaiinin takia hoitoon hakeutujia on useimmissa maissa enemmän uusissa asiakkaissa kuin kaikissa asiakkaissa (94). Lisäksi 13 prosenttia uusista asiakkaista, jotka hakevat hoitoa avohoitokeskuksista, ilmoittaa kokaiinin toissijaiseksi huumeeksi (95).
Az opiátok és a kannabisz mögött a kokain a harmadik leggyakrabban megnevezett fő kábítószer a drog miatt gyógykezelésre jelentkezők beszámolójában, és az EU egészét tekintve az összes gyógykezelési igény körülbelül 10%-áért felel. Ez az átfogó szám azonban nagy változatosságot rejt az egyes országok szintjén: a legtöbb országban a kokain miatti gyógykezelési igények száma viszonylag alacsony, de Spanyolországban és Hollandiában a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkezők aránya 26%, illetve 38%(93). A legtöbb országban az elsődlegesen kokainhasználat miatt gyógykezelést kérő új páciensek aránya magasabb, mint az összes pácienshez képest képviselt arányuk(94). A kokaint másodlagos drogként a járóbeteg-ellátó központokban gyógykezelésre jelentkező új páciensek 13%-a nevezte meg(95).
Po opiatach i pochodnych konopi indyjskich kokaina jest kolejnym narkotykiem najczęściej określanym przez osoby przyjmowane na leczenia jako narkotyk główny i stanowi ok. 10% wszystkich przypadków zapotrzebowania na leczenie w całej UE. Ta ogólna liczba obejmuje jednak znaczne różnice między poszczególnymi państwami. W większości państw zapotrzebowanie na leczenie z powodu zażywania kokainy jest raczej niskie, jednakże w przypadku Hiszpanii i Holandii odsetek wszystkich pacjentów, którzy ubiegają się o leczenie z uzależnienia od kokainy, wynosi odpowiednio 26% i 38% (93). W większości państw odsetek nowych pacjentów, głównie zażywających kokainę, zgłaszających zapotrzebowanie na leczenie jest wyższy niż wśród wszystkich pacjentów (94). W przypadku 13% nowych pacjentów ubiegających się o leczenie w centrach leczenia pozaszpitalnego, kokaina jest substancją drugorzędną (95).
După opiacee şi cannabis, cocaina este drogul cel mai des declarat ca drog principal de către cei care încep tratamentul şi face obiectul a aproximativ 10 % din totalul cererilor de tratament din Uniunea Europeană. Totuşi, dincolo de această cifră generală există variaţii foarte mari de la o ţară la alta: în majoritatea ţărilor numărul cererilor de tratament legate de consumul de cocaină este relativ mic, dar în Spania şi în Ţările de Jos proporţia din totalul clienţilor reprezentată de cei care solicită tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină este de 26 % şi respectiv 38 % (93). În majoritatea ţărilor, proporţia clienţilor noi care solicită tratament pentru dependenţă de cocaină ca drog principal este cea mai mare din totalul clienţilor (94). Cocaina este de asemenea raportată ca drog secundar de aproximativ 13 % dintre clienţii noi care solicită tratament în centrele de tratament în ambulatoriu (95).
Po opiátoch a kanabise je kokaín najčastejšie uvádzanou hlavnou drogou, ktorú užívajú osoby nastupujúce na protidrogovú liečbu a v celej EÚ je dôvodom okolo 10 % všetkých žiadostí o liečbu. Toto celkové číslo však odzrkadľuje veľké rozdiely medzi krajinami: vo väčšine krajín je počet žiadostí súvisiacich s užívaním kokaínu celkom nízky, ale v Španielsku žiada o liečbu kvôli užívaniu kokaínu 26 % všetkých žiadateľov a v Holandsku až 38 % (93). Vo väčšine krajín sú percentá nových klientov žiadajúcich o liečbu z primárneho užívania kokaínu vyššie ako všetkých klientov dovedna (94). Kokaín uvádza aj ako druhotnú drogu 13 % nových klientov uchádzajúcich sa o liečbu v ambulantných centrách (95).
Kokain je za opiati in konopljo najpogostejša droga, o kateri poročajo kot o glavni drogi, ki jo uživajo tisti, ki se začenjajo zdraviti, prisoten pa je v okoli 10 % vseh povpraševanj po zdravljenju v EU. Vendar ta skupna številka odraža velike razlike med državami: v večini držav je število povpraševanj po zdravljenju zaradi kokaina precej nizko, v Španiji in na Nizozemskem pa je delež vseh oseb, ki zaprosijo za zdravljenje zaradi uživanja kokaina, 26 % oziroma 38 % (93). V večini držav je odstotek oseb, ki se na novo zdravijo zaradi primarnega uživanja kokaina, višji od odstotka za vse osebe skupaj (94). O kokainu kot o sekundarni drogi poroča 13 % oseb, ki na novo iščejo zdravljenje v zunajbolnišničnih centrih za zdravljenje odvisnosti (95).
Efter opiater och cannabis är kokain den drog som personer som påbörjar en missbruksbehandling oftast uppger som huvuddrog. Den svarar för ungefär 10 % av den totala behandlingsefterfrågan i EU. Bakom denna totala siffra döljer sig dock stora skillnader mellan länderna: i de flesta länder gäller en ganska liten del av behandlingsefterfrågan kokainmissbruk, men i Spanien och Nederländerna är andelen klienter som söker behandling för kokainmissbruk 26 % respektive 38 %(93). I de flesta länder är andelen nya klienter som söker behandling för ett primärt kokainmissbruk högre än bland klienter totalt(94). Kokain uppges också som sekundärdrog av 13 % av nya klienter som söker behandling inom öppenvården(95).
Pēc opiātiem un kaņepēm, kokaīns ir visbiežāk norādītā narkotika, kuru lieto tie, kas uzsāk ārstēšanos no narkotiku atkarības, un tas ir galvenais iemesls aptuveni 10% no ārstēšanās pieprasījuma visā ES. Taču šis kopīgais skaitlis ietver plašas atšķirības valstu starpā: lielākajā daļā valstu ārstēšanās pieprasījums, kas saistīts ar kokaīna lietošanu, ir samērā zems, taču Spānijā un Nīderlandē to pacientu, kas vēlas saņemt ārstēšanos no kokaīna atkarības, proporcija ir attiecīgi robežās no 26 % līdz 38 % (93). Lielākajā daļā valstu jauno pacientu proporcija, kam nepieciešama ārstēšana primāri no kokaīna atkarības, ir lielāka nekā visu pacientu proporcija kopumā (94). Kokaīnu kā sekundāro narkotiku norāda arī 13% no jaunajiem pacientiem, kas vēlas saņemt ārstēšanu ambulatorajos centros (95).
  Behandlingsbehov i tall  
Etter opiater og cannabis er kokain det stoffet som hyppigst rapporteres som primærrusmiddel ved inntak til behandling, idet det står for rundt 10 % av alle søknader om behandling i hele EU. Bak dette tallet ligger imidlertid store variasjoner fra et land til et annet, for i de fleste landene er etterspørselen etter behandling for kokainbruk ganske lav, bortsett fra i Spania og Nederland, hvor andelen som søker behandling for kokainbruk, representerer hhv.
After opiates and cannabis, cocaine is the most common drug reported as the principal drug used by those entering drug treatment and accounts for about 10 % of all treatment demands across the EU. However, this overall figure reflects a wide variation between countries: in most countries treatment demands related to cocaine use are quite low, but Spain and the Netherlands the proportion of all clients who ask for treatment for cocaine use is 26 % and 38 % respectively (93). In most countries, the percentages of new clients demanding treatment for primary cocaine use are higher than for all clients overall (94). Cocaine is also reported as a secondary drug by 13 % of new clients seeking treatment in outpatient treatment centres (95).
Après les opiacés et le cannabis, la cocaïne est la drogue la plus couramment déclarée comme principale substance consommée par les personnes qui entament un traitement pour usage de drogue et représente près de 10 % de l'ensemble des demandes de traitement dans l'UE. Cependant, ce chiffre global cache de grandes variations entre les pays. Dans la plupart des pays, les demandes de traitement pour consommation de cocaïne sont assez peu nombreuses, mais en Espagne et aux Pays-Bas, les patients qui demandent un traitement pour usage de cocaïne représentent, respectivement, 26 % et 38 % de l'ensemble des patients (93). Dans la plupart des pays, les pourcentages de nouveaux patients en demande de traitement pour consommation primaire de cocaïne sont plus élevés que pour l'ensemble des patients (94). La cocaïne est également déclarée comme drogue secondaire par 13 % des nouveaux patients en demande de traitement dans des centres de soins ambulatoires (95).
Nach Opiaten und Cannabis wird Kokain von Patienten, die sich einer Drogentherapie unterziehen, am häufigsten als Primärdroge genannt und macht etwa 10 % aller Behandlungsnachfragen in der EU aus. Hinter dieser Gesamtzahl verbergen sich jedoch große Unterschiede zwischen den Ländern: In den meisten Ländern ist die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Kokain relativ niedrig. In Spanien und den Niederlanden jedoch beträgt der Anteil der Patienten, die sich wegen Kokainkonsums in Behandlung begeben, 26 % bzw. 38 % (93). In den meisten Ländern ist bei den Erstpatienten der Anteil derer, die bei der Behandlung Kokain als primäre Droge nennen, höher als bei den Patienten insgesamt (94). Kokain wird ferner von 13 % der Erstpatienten, die Therapien in ambulanten Einrichtungen in Anspruch nehmen, als Sekundärdroge angegeben (95).
Tras los opiáceos y el cannabis, la cocaína es la droga que con más frecuencia se declara como principal droga consumida por quienes inician un tratamiento de desintoxicación, y representa alrededor del 10 % de las demandas de tratamiento de toda la UE. Sin embargo, esta cifra general refleja amplias variaciones entre países: la mayoría registran una cifra bastante baja de solicitudes de tratamiento relacionadas con el consumo de cocaína, aunque España y los Países Bajos alcanzan porcentajes del 26 % y del 38 % respectivamente (93). En la mayoría de países, los porcentajes de nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo principal de cocaína son superiores a los de todos los pacientes en general (94). Además, el 13 % de los nuevos pacientes que solicitan tratamiento en centros de tratamiento ambulatorios declaran la cocaína como droga secundaria (95).
Dopo gli oppiacei e la cannabis, la cocaina è la droga più di frequente riferita come la principale sostanza usata dai soggetti che entrano in terapia, concorrendo per circa il 10% di tutte le richieste di trattamento nell’Unione europea. Questa percentuale tuttavia nasconde un’ampia varietà da paese a paese: nella maggior parte degli Stati le richieste di terapia sono poche, mentre in Spagna e nei Paesi Bassi la percentuale di pazienti che fanno richiesta di trattamento per consumo di cocaina è, rispettivamente, del 26% e del 38% (93). Nella maggior parte dei paesi le percentuali dei nuovi pazienti che chiedono di entrare in terapia per consumo di cocaina come droga primaria sono superiori a quelle riferite a tutti i pazienti in generale (94). La cocaina è inoltre riferita come droga secondaria dal 13% dei nuovi pazienti che fanno richiesta di trattamento nei centri terapeutici ambulatoriali(95).
Μετά τα οπιούχα και την κάνναβη, η κοκαΐνη είναι το συνηθέστερο ναρκωτικό που αναφέρεται ως κύρια ουσία από τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά και αντιπροσωπεύει περίπου 10 % του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία σε ολόκληρη την ΕΕ. Ωστόσο, το συνολικό αυτό ποσοστό περιλαμβάνει μεγάλες διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών: στις περισσότερες χώρες οι αιτήσεις για θεραπεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης είναι μάλλον λιγοστές, αλλά στην Ισπανία και στις Κάτω Χώρες το ποσοστό των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη είναι 26 % και 38 % αντίστοιχα (93). Στις περισσότερες χώρες, τα ποσοστά των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη, ως κύρια χρησιμοποιούμενη ουσία, είναι υψηλότερα από εκείνα που αφορούν το σύνολο όλων των ατόμων που ζητούν θεραπεία (94). Η κοκαΐνη αναφέρεται επίσης ως δευτερεύουσα ουσία από 13 % των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής (95).
Na opiaten en cannabis wordt cocaïne het vaakst genoemd als primaire reden om in behandeling te gaan. In de EU is cocaïne in ongeveer 10% van de gevallen de aanleiding om in behandeling te willen gaan. Dit algemene percentage is slechts een indicatie die gebaseerd is op een grote variatie tussen landen: in de meeste landen is de vraag naar behandeling vanwege cocaïnegebruik vrij laag, maar in Spanje en Nederland geeft van alle drugsgebruikers 26 respectievelijk 38% aan dat zij voor hun cocaïnegebruik behandeld willen worden (93). In de meeste landen is het percentage nieuwe cliënten dat voor primair cocaïnegebruik in behandeling wenst te gaan hoger dan het percentage onder alle drugsgebruikers in het algemeen (94). Cocaïne wordt door 13% van de nieuwe cliënten bij extramurale behandelcentra ook als secundaire drug genoemd (95).
Po opiátech a konopí je kokain nejběžnější drogou uváděnou jako hlavní droga užívaná osobami nastupujícími na léčení drogové závislosti a podílí se asi 10 % na veškerých žádostech o léčbu v EU. Tento celkový údaj však odráží značné odchylky mezi zeměmi: ve většině zemí jsou požadavky na léčbu v souvislosti s užíváním kokainu docela nízké, ale ve Španělsku je podíl všech klientů, kteří žádají o léčbu závislosti na kokainu 26 % a v Nizozemsku 38 % (93). Ve většině zemí je procento nových klientů žádajících o léčbu v souvislosti s primárním užívání kokainu vyšší než u všech klientů celkově (94). Kokain jako sekundární drogu rovněž uvádí 13 % nových klientů vyhledávajících ošetření v ambulantních střediscích (95).
Efter opiater og cannabis er kokain det stof, der nævnes hyppigst som hovedstof af klienter i narkotikabehandling, og tegner sig for ca. 10 % af alle behandlingsanmodninger i EU som helhed. Dette samlede tal afspejler imidlertid store udsving fra land til land: i de fleste lande er behandlingsefterspørgslen i forbindelse med kokainbrug forholdsvis lav, men i Spanien og Nederlandene er andelen af alle klienter, som søger behandling for kokainbrug henholdsvis 26 % og 38 % (93). I de fleste lande ligger procenttallene for nye klienter, der søger behandling for primært kokainbrug, højere end for alle klienter som helhed (94). Kokain angives også som sekundært stof af 13 % af de nye klienter, der søger ambulant behandling (95).
Kokaiini on opiaattien ja kannabiksen jälkeen yleisin huume, joka ilmoitetaan huumehoitoon hakeutumisen yhteydessä pääasialliseksi huumeeksi, ja sen osuus kaikesta hoidontarpeesta koko EU:ssa on noin 10 prosenttia. Kokonaislukuun mahtuu kuitenkin suurta vaihtelua maiden välillä: useimmissa maissa kokaiinin käyttöön liittyvä hoidontarve on melko vähäistä, mutta Espanjassa ja Alankomaissa kokaiinin takia hoitoon hakeutuvien asiakkaiden osuus on ensimmäisessä 26 prosenttia ja jälkimmäisessä 38 prosenttia (93). Pääasiallisesti kokaiinin takia hoitoon hakeutujia on useimmissa maissa enemmän uusissa asiakkaissa kuin kaikissa asiakkaissa (94). Lisäksi 13 prosenttia uusista asiakkaista, jotka hakevat hoitoa avohoitokeskuksista, ilmoittaa kokaiinin toissijaiseksi huumeeksi (95).
Az opiátok és a kannabisz mögött a kokain a harmadik leggyakrabban megnevezett fő kábítószer a drog miatt gyógykezelésre jelentkezők beszámolójában, és az EU egészét tekintve az összes gyógykezelési igény körülbelül 10%-áért felel. Ez az átfogó szám azonban nagy változatosságot rejt az egyes országok szintjén: a legtöbb országban a kokain miatti gyógykezelési igények száma viszonylag alacsony, de Spanyolországban és Hollandiában a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkezők aránya 26%, illetve 38%(93). A legtöbb országban az elsődlegesen kokainhasználat miatt gyógykezelést kérő új páciensek aránya magasabb, mint az összes pácienshez képest képviselt arányuk(94). A kokaint másodlagos drogként a járóbeteg-ellátó központokban gyógykezelésre jelentkező új páciensek 13%-a nevezte meg(95).
Po opiatach i pochodnych konopi indyjskich kokaina jest kolejnym narkotykiem najczęściej określanym przez osoby przyjmowane na leczenia jako narkotyk główny i stanowi ok. 10% wszystkich przypadków zapotrzebowania na leczenie w całej UE. Ta ogólna liczba obejmuje jednak znaczne różnice między poszczególnymi państwami. W większości państw zapotrzebowanie na leczenie z powodu zażywania kokainy jest raczej niskie, jednakże w przypadku Hiszpanii i Holandii odsetek wszystkich pacjentów, którzy ubiegają się o leczenie z uzależnienia od kokainy, wynosi odpowiednio 26% i 38% (93). W większości państw odsetek nowych pacjentów, głównie zażywających kokainę, zgłaszających zapotrzebowanie na leczenie jest wyższy niż wśród wszystkich pacjentów (94). W przypadku 13% nowych pacjentów ubiegających się o leczenie w centrach leczenia pozaszpitalnego, kokaina jest substancją drugorzędną (95).
După opiacee şi cannabis, cocaina este drogul cel mai des declarat ca drog principal de către cei care încep tratamentul şi face obiectul a aproximativ 10 % din totalul cererilor de tratament din Uniunea Europeană. Totuşi, dincolo de această cifră generală există variaţii foarte mari de la o ţară la alta: în majoritatea ţărilor numărul cererilor de tratament legate de consumul de cocaină este relativ mic, dar în Spania şi în Ţările de Jos proporţia din totalul clienţilor reprezentată de cei care solicită tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină este de 26 % şi respectiv 38 % (93). În majoritatea ţărilor, proporţia clienţilor noi care solicită tratament pentru dependenţă de cocaină ca drog principal este cea mai mare din totalul clienţilor (94). Cocaina este de asemenea raportată ca drog secundar de aproximativ 13 % dintre clienţii noi care solicită tratament în centrele de tratament în ambulatoriu (95).
Po opiátoch a kanabise je kokaín najčastejšie uvádzanou hlavnou drogou, ktorú užívajú osoby nastupujúce na protidrogovú liečbu a v celej EÚ je dôvodom okolo 10 % všetkých žiadostí o liečbu. Toto celkové číslo však odzrkadľuje veľké rozdiely medzi krajinami: vo väčšine krajín je počet žiadostí súvisiacich s užívaním kokaínu celkom nízky, ale v Španielsku žiada o liečbu kvôli užívaniu kokaínu 26 % všetkých žiadateľov a v Holandsku až 38 % (93). Vo väčšine krajín sú percentá nových klientov žiadajúcich o liečbu z primárneho užívania kokaínu vyššie ako všetkých klientov dovedna (94). Kokaín uvádza aj ako druhotnú drogu 13 % nových klientov uchádzajúcich sa o liečbu v ambulantných centrách (95).
Kokain je za opiati in konopljo najpogostejša droga, o kateri poročajo kot o glavni drogi, ki jo uživajo tisti, ki se začenjajo zdraviti, prisoten pa je v okoli 10 % vseh povpraševanj po zdravljenju v EU. Vendar ta skupna številka odraža velike razlike med državami: v večini držav je število povpraševanj po zdravljenju zaradi kokaina precej nizko, v Španiji in na Nizozemskem pa je delež vseh oseb, ki zaprosijo za zdravljenje zaradi uživanja kokaina, 26 % oziroma 38 % (93). V večini držav je odstotek oseb, ki se na novo zdravijo zaradi primarnega uživanja kokaina, višji od odstotka za vse osebe skupaj (94). O kokainu kot o sekundarni drogi poroča 13 % oseb, ki na novo iščejo zdravljenje v zunajbolnišničnih centrih za zdravljenje odvisnosti (95).
Efter opiater och cannabis är kokain den drog som personer som påbörjar en missbruksbehandling oftast uppger som huvuddrog. Den svarar för ungefär 10 % av den totala behandlingsefterfrågan i EU. Bakom denna totala siffra döljer sig dock stora skillnader mellan länderna: i de flesta länder gäller en ganska liten del av behandlingsefterfrågan kokainmissbruk, men i Spanien och Nederländerna är andelen klienter som söker behandling för kokainmissbruk 26 % respektive 38 %(93). I de flesta länder är andelen nya klienter som söker behandling för ett primärt kokainmissbruk högre än bland klienter totalt(94). Kokain uppges också som sekundärdrog av 13 % av nya klienter som söker behandling inom öppenvården(95).
Pēc opiātiem un kaņepēm, kokaīns ir visbiežāk norādītā narkotika, kuru lieto tie, kas uzsāk ārstēšanos no narkotiku atkarības, un tas ir galvenais iemesls aptuveni 10% no ārstēšanās pieprasījuma visā ES. Taču šis kopīgais skaitlis ietver plašas atšķirības valstu starpā: lielākajā daļā valstu ārstēšanās pieprasījums, kas saistīts ar kokaīna lietošanu, ir samērā zems, taču Spānijā un Nīderlandē to pacientu, kas vēlas saņemt ārstēšanos no kokaīna atkarības, proporcija ir attiecīgi robežās no 26 % līdz 38 % (93). Lielākajā daļā valstu jauno pacientu proporcija, kam nepieciešama ārstēšana primāri no kokaīna atkarības, ir lielāka nekā visu pacientu proporcija kopumā (94). Kokaīnu kā sekundāro narkotiku norāda arī 13% no jaunajiem pacientiem, kas vēlas saņemt ārstēšanu ambulatorajos centros (95).
  press3-no  
På samme måte er det bare noen land – Danmark, Tyskland, Hellas, Frankrike, Nederland, Østerrike og Sverige – som tilbyr tjenester som er spesifikt skreddersydd for problematiske cannabisbrukere, til tross for den økte etterspørselen etter behandling for dette stoffet.
De la même manière, seuls quelques pays – le Danemark, l’Allemagne, la Grèce, la France, les Pays-Bas, l’Autriche et la Suède – offrent des services spécifiquement adaptés aux usagers problématiques de cannabis, malgré la demande accrue de traitement pour cette drogue. De manière générale, de telles options de traitement spécialisé sont sous-développées dans l’ensemble de l’Europe, et les besoins des usagers problématiques de cannabis demeurent mal compris.
Gleichermaßen bieten nur einige Länder – Dänemark, Deutschland, Griechenland, Frankreich, die Niederlande, Österreich und Schweden – Leistungen an, die speziell auf die Probleme von Cannabis-Konsumenten zugeschnitten sind, und das trotz des steigenden Therapiebedarfs bei dieser Droge. Insgesamt sind solche spezifischen Behandlungsmöglichkeiten in ganz Europa nicht ausreichend entwickelt, und die Bedürfnisse problematischer Cannabiskonsumenten stoßen noch immer auf wenig Verständnis.
Igualmente, y a pesar del aumento en la demanda de las terapias contra la dependencia de estas drogas,   sólo algunos países (Dinamarca, Alemania, Grecia, Francia, los Países Bajos, Austria y Suecia) ofrecen servicios adaptados específicamente a las necesidades de los consumidores problemáticos de cannabis.      En general, dichas opciones de tratamiento especializado no han arraigado en Europa y las necesidades que derivan de la situación de los consumidores problemáticos de cannabis no encuentran el eco que debieran en la sociedad.
Analogamente, sono pochi i paesi – Danimarca, Germania, Grecia, Francia, Paesi Bassi, Austria e Svezia – in grado di fornire trattamenti specifici per i consumatori problematici di cannabis, malgrado la domanda di trattamento sia crescente. Nel complesso, in Europa, queste terapie specifiche sono sottosviluppate e i bisogni dei consumatori di cannabis non ancora ben capiti”.
De igual modo, apenas alguns países – Dinamarca, Alemanha, Grécia, França, Países Baixos, Áustria e Suécia – oferecem serviços dirigidos especificamente aos consumidores problemáticos de cannabis, apesar do aumento da procura de tratamento por consumo desta droga. Globalmente, estas opções de tratamento na Europa estão subdesenvolvidas, sendo as necessidades dos consumidores problemáticos de cannabis ainda mal compreendidas.
Οµοίως, µόνο οριsµένeς χώρeς – Δaνίa, Geρµaνίa, Ελλάda, Gaλλίa, Ολλaνdίa, Αυstρίa κaι Sουηdίa – paρέχουν υpηρesίeς pου eίνaι eιdικά pροsaρµοsµένeς stις aνάγκeς tων pροßληµatικών χρηstών κάννaßης, paρά tην aυξaνόµeνη ζήtηsη γιa θeρapeίa apeξάρtηsης apό tο νaρκωtικό aυtό. Geνικά, οι eξeιdικeυµένeς λύseις θeρapeίaς eίνaι aνepaρκώς aνeptυγµένeς stην Ευρώpη eνώ οι aνάγκeς tων pροßληµatικών χρηstών κάννaßης deν eίνaι epaρκώς κataνοηtές.
Evenzo bieden slechts enkele landen – Denemarken, Duitsland, Griekenland, Frankrijk, Nederland, Oostenrijk en Zweden – diensten die specifiek op problematische cannabisgebruikers zijn afgestemd, ondanks een toenemende vraag naar behandeling voor deze drug. Over het geheel genomen zijn gespecialiseerde behandelmogelijkheden door heel Europa onderontwikkeld en is er weinig inzicht in de behoeften van problematische cannabisgebruikers.
V prípade konopí je situace obdobná. Navzdory skutecnosti, že lécba závislosti na konopí je stále více vyhledávaná, nabízí služby speciálne upravené pro uživatele této drogy pouze nekolik zemí (Dánsko, Nemecko, Recko, Francie, Nizozemsko, Rakousko a Švédsko). Speciální možnosti lécby jsou v Evrope celkove velmi málo rozvinuté a potreby uživatelu konopí jsou nadále nedostatecne chápány.
Tilsvarende er det kun nogle lande – Danmark, Tyskland, Grækenland, Frankrig, Nederlandene, Østrig og Sverige – som tilbyder specielt skræddersyede behandlingstilbud til problematiske cannabis-brugere, trods en stigende efterspørgsel efter at blive behandlet for dette stof. Som helhed er sådanne specialiserede behandlingsmuligheder underudviklede i Europa, og der er kun ringe forståelse for problematiske cannabis-brugeres behov.
Sarnaselt pakuvad ainult mõned riigid nagu Taani, Saksamaa, Kreeka, Prantsusmaa, Madalmaad, Austria  ja Rootsi spetsiaalselt kanepitarbijatele mõeldud teenuseid, hoolimata kasvavast ravivajadusest selle narkootikumi puhul. Kokkuvõttes, sellised eriravivõimalused on väheselt arenenud üle kogu Euroopa ja probleemsete kanepitarbijate vajadusi mõistetakse jätkuvalt vähe.
Samoin vain muutamat maat – Tanska, Saksa, Kreikka, Ranska, Alankomaat, Itävalta ja Ruotsi – tarjoavat kannabiksen ongelmakäyttäjille kohdennettuja erityispalveluja, vaikka hoitotarve on tämän huumeen osalta kasvanut. Yleisesti ottaen tällaiset erityishoitomuodot ovat Euroopassa kehittymättömiä, eikä kannabiksen ongelmakäyttäjien tarpeita vielä paljonkaan ymmärretä.
Hasonlóképpen, csak néhány ország – Dánia, Németország, Görögország, Hollandia, Ausztria és Svédország – nyújt kifejezetten a kannabisz-használók problémáival foglakozó szolgáltatásokat, annak ellenére, hogy egyre nagyobb az igény a kannabisszal kapcsolatos kezelésre. Összességében az ilyen speciális kezelési lehetoségek alulfejlettek Európában, és a problémás kannabisz-használók szükségleteit még mindig nem veszik elég komolyan.
Podobnie, tylko niektóre panstwa – Dania, Niemcy, Grecja, Francja, Holandia, Austria i Szwecja oferuja uslugi szczególnie dostosowane do problemu osób zazywajacych pochodne konopi. Generalnie, takie specjalistyczne metody leczenia sa nadal slabo rozwiniete w Europie, a potrzeby osób problemowo zazywajacych pochodne konopi sa nadal slabo rozumiane.
Numai câteva state – Danemarca, Germania, Grecia, Franta, Olanda, Austria, si Suedia – ofera servicii specializate consumatorilor problematici de canabis, în ciuda cererii crescute de tratament împotriva abuzului de acest drog. În general, acest tip de alternative specializate de tratament sunt subdezvoltate în Europa, iar nevoile consumatorilor problematici de canabis nu sunt pe deplin întelese.
To isté platí pre užívatelov kanabisu, pre ktorých aj napriek rastúcemu dopytu po liecbe existujú špecializované liecebné zariadenia iba vo vybraných krajinách, konkrétne v Dánsku, Nemecku, Grécku, Francúzsku, Holandsku, Rakúsku a Švédsku. Celkovo však tieto špecializované liecebné možnosti nie sú v rámci Európy dostatocne rozvinuté a problémoví užívatelia kanabisu nachádzajú pre svoje potreby len minimálne pochopenie.
Samo nekaj držav – Danska, Nemcija, Grcija, Francija, Nizozemska, Avstrija in Švedska – tako ponujajo specificne službe posebej prilagojene problematicnim uporabnikom kanabisa, ceprav se povpraševanje po zdravljenju zaradi te droge povecuje. V celoti gledano so takšne možnosti specialisticne obravnave po vsej Evropi slabo razvite, potrebe problematicnih uporabnikov kanabisa pa so še vedno slabo razumljene.
Likaledes erbjuder endast vissa länder – Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige – skräddarsydda tjänster för cannabismissbrukare, trots en ökande efterfrågan på behandling för denna drog. På det hela taget har sådana behandlingsalternativ inte utvecklats tillräckligt i Europa och förståelsen för cannabismissbrukarnas behov är fortfarande dålig.
Tapat tikai dažas valstis – Danija, Vacija, Griekija, Francija, Niderlande, Austrija un Zviedrija – piedava pakalpojumus, kas ir ipaši paredzeti kanepju problematiskajiem lietotajiem, neskatoties uz pieaugošo arstešanas pieprasijumu skaitu attieciba uz šo narkotiku. Kopuma šadas arstešanas iespejas specialistu uzraudziba ir nepietiekami attistitas visa Eiropa, un kanepju problematisko lietotaju vajadzibas vel arvien ir  maz saprastas.
  Narkotikarelaterte smit...  
million innbyggere i 2003, men dette er likevel en kraftig økning etter 2000 (da tallet var 245 pr. million) Denne nedgangen må tolkes med varsomhet, ettersom Portugal først begynte å innrapportere europeiske data i 2000.
In the EU-15 countries, rates of newly diagnosed HIV cases have remained low in recent years, with the exception of Portugal. However, comparisons at the EU level are incomplete as HIV case reporting data remain unavailable (Spain and Italy) or are only starting to become available (France) for some of the countries most affected by AIDS. Portugal showed a very high rate of 88 per million in 2003, but also a large decrease since 2000 (when the rate was 245 per million). This decrease has to be interpreted with caution as European data reporting was only implemented in Portugal in 2000.
Dans l'UE‑15, le nombre de cas de VIH nouvellement diagnostiqués est resté faible ces dernières années, hormis au Portugal. Cependant, les comparaisons à l'échelle de l'UE sont incomplètes étant donné que les données relatives aux déclarations de cas de VIH ne sont toujours pas disponibles (Espagne et Italie) ou commencent seulement à l'être (France) pour certains des pays les plus touchés par le SIDA. Le Portugal a enregistré un taux très élevé de cas par million d'habitants en 2003, mais également une chute sensible depuis 2000 (où le chiffre était de 245 cas par million d'habitants). Ce recul doit être interprété avec prudence étant donné que la transmission de données européennes n'a été introduite qu'en 2000 au Portugal.
In den EU-15-Ländern sind die Raten der neu diagnostizierten HIV-Fälle in den letzten Jahren niedrig geblieben. Die einzige Ausnahme bildet Portugal. Die Vergleiche auf EU-Ebene sind jedoch unvollständig, da die Berichtsdaten über HIV-Fälle in einigen der am stärksten von AIDS betroffenen Ländern entweder nach wie vor nicht verfügbar sind (Spanien und Italien) oder erst seit kurzem bereitgestellt werden (Frankreich). Portugal verzeichnete zwar 2003 mit 88 Fällen je eine Million Einwohner eine sehr hohe Inzidenzrate, jedoch auch einen starken Rückgang seit 2000 (als die Rate bei 245 Fällen je eine Million Einwohner lag). Dieser Rückgang ist mit Vorsicht zu interpretieren, da Portugal erst seit dem Jahr 2000 an der Übermittlung von Daten auf europäischer Ebene teilnimmt.
En los países de la Europa de los Quince, las tasas de nuevos casos diagnosticados de VIH se han mantenido bajas en los últimos años, a excepción de Portugal. Sin embargo, las comparaciones realizadas a nivel de la UE son incompletas, ya que en algunos de los países más afectados por el SIDA se carece de información sobre los casos de VIH (España e Italia) o apenas se comienza a disponer de ella (Francia). En 2003, Portugal registró una tasa muy elevada de 88 casos por millón, aunque también un fuerte descenso a partir de 2000 (cuando la tasa era de 245 casos por millón). Este descenso debe interpretarse con precaución, ya que el registro de datos europeos no se aplicó en Portugal hasta el año 2000.
Nell’UE a 15 il numero di casi di HIV diagnosticati di recente è rimasto basso negli ultimi anni, a eccezione del Portogallo. Tuttavia non è possibile una comparazione esaustiva a livello comunitario, dal momento che taluni fra i paesi più colpiti dall’AIDS non dispongono dei dati sulla registrazione dei casi di HIV (Spagna e Italia) o tali informazioni cominciano a essere reperibili soltanto adesso (Francia). Il Portogallo segnala una percentuale estremamente alta di 88 ogni milione di abitanti nel 2003, ma anche un forte calo a partire dal 2000 (quando la percentuale era di 245 ogni milione). Questa riduzione va interpretata con cautela, dal momento che il sistema europeo di registrazione dei dati è stato messo in atto in Portogallo soltanto nel 2000.
Nos Estados-Membros da UE-15, os índices de casos de VIH recentemente diagnosticados mantiveram-se baixos nos últimos anos, com excepção de Portugal. No entanto, as comparações ao nível da União Europeia são incompletas pois continua a não haver dados disponíveis sobre a notificação de casos de VIH (Espanha e Itália) ou só agora começam a estar disponíveis (França) em alguns dos países mais afectados pela SIDA. Portugal revelou um índice muito elevado de 88 casos por milhão de habitantes em 2003, mas também uma grande diminuição desde o ano 2000 (em que o índice foi de 245 por milhão). Esta diminuição deve ser interpretada com cuidado pois a comunicação de dados a nível europeu só foi implementada em Portugal no ano 2000.
Στις χώρες της ΕΕ των 15, οι αριθμοί νεοδιαγνωσθεισών περιπτώσεων HIV παρέμειναν χαμηλοί τα τελευταία χρόνια, με εξαίρεση την Πορτογαλία. Ωστόσο, οι συγκρίσεις σε επίπεδο ΕΕ είναι ελλιπείς, καθώς τα στοιχεία που συνδέονται με την αναφορά περιπτώσεων HIV παραμένουν μη διαθέσιμα (Ισπανία και Ιταλία) ή αρχίζουν μόλις να είναι διαθέσιμα (Γαλλία) σε ορισμένες από τις χώρες που πλήττονται περισσότερο από το AIDS. Η Πορτογαλία εμφάνισε έναν πολύ υψηλό αριθμό 88 περιπτώσεων ανά εκατομμύριο κατοίκους το 2003, αλλά και μια σημαντική μείωση από το 2000 (όταν η αναλογία ήταν 245 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους). Η μείωση αυτή πρέπει να ερμηνεύεται με προσοχή, καθώς η ευρωπαϊκή αναφορά στοιχείων εφαρμόσθηκε στην Πορτογαλία μόλις το 2000.
In de oude vijftien EU-landen is het percentage nieuw gediagnosticeerde HIV-gevallen de afgelopen jaren laag gebleven, met uitzondering van Portugal. Er kunnen echter geen volledige vergelijkingen op communautair niveau worden gemaakt aangezien er voor een aantal landen met de hoogste aids-incidentie geen gegevens over HIV-gevallen beschikbaar zijn (Spanje en Italië) of pas sinds kort gegevens verstrekt worden (Frankrijk). In 2003 was er in Portugal weliswaar sprake van een zeer hoge incidentie (88 gevallen per miljoen), maar tegelijkertijd is er ook een scherpe daling geconstateerd van het aantal HIV-gevallen sinds 2000 (destijds 245 gevallen per miljoen). Deze daling dient met het nodige voorbehoud geïnterpreteerd te worden, aangezien Portugal pas sinds 2000 in Europees verband gegevens rapporteert.
V zemích evropské patnáctky, s výjimkou Portugalska, zůstala míra nově diagnostikovaných případů HIV v posledních letech nízká. Srovnání na úrovni EU však nejsou úplná, protože údaje o ohlašovaných případech HIV zůstávají pro některé ze zemí nejvíce postiženými AIDS nedostupné (Španělsko a Itálie) nebo se teprve dostupnými stávají (Francie). Portugalsko vykázalo v roce 2003 velmi vysokou míru výskytu – 88 případů na milion obyvatel, ale také prudký pokles od roku 2000 (kdy bylo zjištěno 245 případů na milion obyvatel). Tento pokles je nutné interpretovat s obezřetností, protože hlášení údajů na evropské úrovni bylo v Portugalsku zavedeno teprve v roce 2000.
I EU-15-landene er antallet af nydiagnosticerede hiv-tilfælde forblevet lavt i de senere år, bortset fra Portugal. Sammenligninger på EU-plan er imidlertid ufuldstændige, da case-rapporter vedrørende hiv fortsat ikke er tilgængelige (Spanien og Italien) eller først er ved at blive tilgængelige (Frankrig) for nogle af de lande, hvor aids er mest udbredt. Portugal havde et meget højt niveau på 88 tilfælde pr. én million indbyggere i 2003, men har også haft et stort fald siden 2000 (hvor tallet var 245 tilfælde pr. én million indbyggere). Dette fald må fortolkes med forsigtighed, da den europæiske dataindberetning først blev gennemført i Portugal i 2000.
EL-15 riikides on uute diagnoositud HIV juhtude arv viimastel aastatel madal püsinud, välja arvatud Portugalis. Võrdlused ELi tasandil on siiski ebatäielikud, sest mõnede riikide kohta, kus AIDS on kõige rohkem levinud, ei ole andmed HIV juhtude kohta kättesaadavad (Hispaania ja Itaalia) või alles hakkavad kättesaadavaks muutuma (Prantsusmaa). Portugalis oli see arv 2003. aastal väga kõrge, 88 juhtu miljoni elaniku kohta, kuid on siiski olulisel määral langenud alates 2000. aastast (mil see ulatus 245 juhuni miljoni elaniku kohta). Seda langust tuleb tõlgendada ettevaatusega, sest üleeuroopaline andmete edastamise süsteem võeti Portugalis kasutusele alles 2000. aastal.
Uusien diagnosoitujen hiv-tapausten määrä on pysynyt viime vuosina alhaisena EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, paitsi Portugalissa. EU:n tasolla tehtävät vertailut ovat kuitenkin puutteellisia, koska joistakin maista, joissa aids-luvut ovat korkeat, ei ole vielä saatu hiv-tapauksia koskevia tietoja (Espanja ja Italia) tai niitä alkaa tulla vasta nyt (Ranska). Hiv-tapausten määrä oli Portugalissa hyvin korkea vuonna 2003, jolloin niitä oli 88 tapausta miljoonaa asukasta kohti, mutta määrä on kuitenkin laskenut vuodesta 2000 (jolloin tapauksia oli 245 miljoonaa asukasta kohti). Laskua on tulkittava varoen, sillä Portugali alkoi ilmoittaa tietoja vasta vuonna 2000.
A 15 tagú Európai Unió országaiban az újonnan diagnosztizált HIV-esetek száma az elmúlt években viszonylag alacsony maradt, Portugália kivételével. Az összehasonlítás azonban az EU szintjén nem teljes, mivel az AIDS által leginkább érintett egyes országokról a HIV-esetekről beszámoló adatok továbbra sem állnak rendelkezésre (Spanyolország és Olaszország), illetve csak most kezdenek elérhetővé válni (Franciaország). Portugáliában nagyon magas arányt, egymillió főre 88 esetet mutattak ki, de ez erős csökkenésnek számít 2000 óta (akkor az arány 245/1 millió fő volt). A csökkenés ilyen mértékét fenntartásokkal kell értelmezni, mivel Portugáliában csak 2000-ben vezették be az európai adatbejelentési rendszert.
W 15 starych państwach UE wskaźniki nowo zdiagnozowanych przypadków zakażenia HIV pozostają w ostatnich latach na niskim poziomie, z wyjątkiem Portugalii. Jednak porównania dokonywane na szczeblu UE nie są kompletne, gdyż w przypadku kilku państw najbardziej dotkniętym problemem AIDS dane zgłoszeniowe o przypadkach zakażenia wirusem HIV nadal nie są dostępne (Hiszpania i Włochy) lub właśnie zaczęły być dostępne (Francja). Portugalia donosi o bardzo wysokim poziomie wskaźnika w roku 2003 wynoszącym 88 na milion osób, ale również o dużym jego spadku od 2000 roku (kiedy to wskaźnik wynosił 245 na milion). Spadek ten należy interpretować ostrożnie, gdyż europejskie sprawozdawanie danych wprowadzono w Portugalii dopiero w roku 2000.
În statele membre ale Europei celor 15, numărul noilor cazuri de infecţie cu HIV diagnosticate a rămas scăzut în ultimii ani, cu excepţia Portugaliei. Cu toate acestea, comparaţiile la nivelul Uniunii Europene sunt incomplete deoarece unele date privind cazurile de infecţie cu HIV raportate lipsesc în continuare (Spania şi Italia) sau abia încep să devină accesibile (Franţa) pentru unele dintre ţările afectate cel mai mult de SIDA. Portugalia a înregistrat o rată foarte înaltă de 88 de cazuri la un milion de locuitori în 2003, dar şi o scădere accentuată faţă de anul 2000 (când rata a fost de 245 de cazuri la un milion de locuitori). Această scădere trebuie interpretată cu precauţie având în vedere faptul că sistemul european de raportare a datelor a fost pus în aplicare în Portugalia numai în anul 2000.
V 15 krajinách EÚ, s výnimkou Portugalska, ostáva v ostatných rokoch výskyt novo diagnostikovaných prípadov HIV nízky. Porovnania na úrovni EÚ sú však neúplné, pretože údaje o prípadoch nákazy HIV sa nezverejňujú (Španielsko a Taliansko) alebo v niektorých krajinách, najviac postihnutých AIDS, sa s ich zverejňovaním iba začína (Francúzsko). V roku 2003 vykázalo Portugalsko veľmi vysoký výskyt 88 prípadov na milión obyvateľov, ale aj prudký pokles od roku 2000 (keď bol výskyt 245 prípadov na milión). Tento pokles treba vykladať opatrne, keďže oznamovanie európskych údajov sa v Portugalsku v roku 2000 iba zaviedlo.
V državah EU-15 so stopnje novo ugotovljenih primerov okužbe z virusom HIV v zadnjih letih ostale nizke, razen na Portugalskem. Vendar so primerjave na ravni EU nepopolne, saj podatki o poročanju primerov HIV še vedno niso na voljo (Španija in Italija) ali pa se šele pripravljajo (Francija) za nekatere države, ki so najbolj okužene z aidsom. Portugalska je leta 2003 zabeležila zelo visoko stopnjo 88 primerov na milijon prebivalcev, vendar tudi močan upad od leta 2000 naprej (ko je bila stopnja 245 primerov na milijon). Ta porast je treba razlagati previdno, saj so na Portugalskem evropske podatke začeli poročati šele leta 2000.
I EU 15-länderna har antalet nydiagnostiserade hiv-fall fortsatt att vara lågt under senare år, med undantag för Portugal. Jämförelserna på EU-nivå är dock ofullständiga eftersom uppgifter om anmälda hiv-fall fortfarande inte är tillgängliga (Spanien och Italien) eller just börjat bli tillgängliga (Frankrike) för några av de länder som är hårdast drabbade av aids. Portugal redovisade en mycket hög siffra, 88 fall per en miljon invånare år 2003, men även en kraftig minskning sedan år 2000 (då siffran var 245 fall per en miljon invånare). Minskningen måste tolkas försiktigt eftersom rapporteringen av europeiska uppgifter inte genomfördes förrän år 2000 i Portugal.
  Sprà¸ytebruk  
tusen innbyggere i aldersgruppen 15-64, mens Hellas oppgir det laveste estimatet, med i overkant av ett tilfelle pr. tusen. Selv om det foreligger få prevalensestimater for sprøytebruk, finnes det tegn på at utbredelsen har økt i Norge etter 1999. I Portugal gir forskjellige beregningsmetoder ulike trender (108).
Despite its importance for public health, few countries provide national or local estimates of injecting drug use. Available national-level estimates range between one and six cases per 1 000 population aged 15–64, suggesting important differences between countries in the prevalence of IDU (107). Luxembourg reports the highest national estimates of IDU, with rates of about six cases per 1 000 population aged 15–64, whereas Greece reports the lowest IDU estimate, with just over one case per 1 000. Although prevalence estimates for injecting drug use are scarce, there is evidence of increasing prevalence after 1999 in Norway, while in Portugal different estimation methods suggest different trends (108).
En dépit de son importance pour la santé publique, seuls quelques pays fournissent des estimations nationales ou locales sur l'usage de drogue par injection. Les estimations nationales disponibles varient entre un et six cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans, ce qui suggère des différences importantes entre les pays en termes de prévalence de l'usage de drogue par voie intraveineuse (107). Le Luxembourg enregistre les estimations nationales les plus élevées d'usage de drogue par voie intraveineuse, avec environ six cas par millier d'habitants âgés de 15 à 64 ans, tandis que la Grèce rapporte l'estimation la plus basse, avec un peu plus d'un cas par millier d'habitants. Bien que les estimations de prévalence de l'usage de drogue par injection soient rares, certains signes font apparaître une progression de la prévalence en Norvège depuis 1999, tandis qu'au Portugal, des méthodes d'estimation différentes montrent des tendances différentes (108).
Trotz seiner großen Bedeutung für die öffentliche Gesundheit stellen nur wenige Länder nationale oder lokale Schätzungen für den injizierenden Drogenkonsum zur Verfügung. Verfügbaren Schätzungen auf nationaler Ebene zufolge liegen die Prävalenzraten zwischen einem und sechs Fällen je 1 000 Erwachsene im Alter zwischen 15 und 64 Jahren, wobei zwischen den Ländern hinsichtlich der Prävalenz des injizierenden Drogenkonsums große Unterschiede bestehen (107). Luxemburg meldet mit etwa sechs Fällen je 1 000 Erwachsene im Alter zwischen 15 und 64 Jahren die höchsten nationalen Schätzungen für den injizierenden Drogenkonsum, während Griechenland mit nur einem Fall je 1 000 Erwachsene die niedrigste Schätzung vorgelegt hat. Es liegen zwar nur sehr wenige Prävalenzschätzungen für den injizierenden Drogenkonsum vor, dennoch gibt es Hinweise darauf, dass die Prävalenz in Norwegen seit 1999 steigt, während in Portugal durch unterschiedliche Schätzmethoden verschiedene Tendenzen ermittelt wurden (108).
A pesar de su importancia para la salud pública, pocos países disponen de estimaciones a nivel local o nacional sobre el consumo de drogas por vía parenteral. Las estimaciones disponibles a nivel nacional oscilan entre uno y seis casos por cada 1.000 habitantes de 15 a 64 años, apuntándose diferencias importantes entre países en cuanto a la prevalencia de este tipo de consumo (107).Luxemburgo presenta las tasas más elevadas de consumo de drogas por vía parenteral, aproximadamente seis casos por cada 1.000 habitantes de 15 a 64 años de edad, mientras que Grecia presenta las tasas más bajas, con apenas un caso por cada 1.000 habitantes. Aunque las estimaciones de prevalencia del consumo de drogas por vía parenteral son escasas, existen indicios de un incremento en Noruega a partir de 1999, mientras que en Portugal otros métodos de cálculo distintos apuntan tendencias diferentes (108).
Nonostante l’importanza per la salute pubblica di questo fenomeno, pochi paesi forniscono stime nazionali o locali sul consumo di stupefacenti per via parenterale. Le stime disponibili a livello nazionale vanno da 1-6 casi per 1 000 abitanti di età compresa nella fascia 15-64 anni, suggerendo rilevanti differenze da paese a paese nella prevalenza di questo tipo di consumo di stupefacenti (107). Il Lussemburgo riporta i dati più alti di consumo di stupefacenti per via parenterale, con circa 6 casi ogni 1 000 abitanti di 15-64 anni, mentre la Grecia segnala il dato più basso, con un solo caso o poco più ogni 1 000 abitanti. Nonostante la scarsità di dati sulla prevalenza del consumo di stupefacenti per via parenterale, vi sono segnali che indicano un aumento a partire dal 1999 in Norvegia, mentre in Portogallo metodi di previsione diversi fanno pensare ad andamenti diversi (108).
Apesar da sua importância em termos de saúde pública, poucos países fornecem estimativas nacionais ou locais sobre o consumo de droga injectada. As estimativas disponíveis a nível nacional variam entre um e seis casos por cada 1 000 habitantes com idades compreendidas entre 15 e 64 anos, o que indica a existência de diferenças importantes entre os países na prevalência do consumo de droga injectada (107). O Luxemburgo é o Estado-Membro da UE que apresenta as estimativas nacionais mais elevadas de consumidores de droga injectada, com taxas de cerca de seis casos por cada 1 000 habitantes entre os 15 e os 64 anos de idade, ao passo que a Grécia comunica a estimativa mais baixa, com pouco mais de um caso por 1 000 habitantes. Embora as estimativas da prevalência do consumo de droga injectada sejam escassas, há indícios de uma prevalência crescente a partir de 1999 na Noruega, enquanto em Portugal diferentes métodos de cálculo sugerem tendências diferentes (108).
Παρά τη σημασία του φαινομένου για τη δημόσια υγεία, λιγοστές χώρες παρέχουν εθνικές ή τοπικές εκτιμήσεις για την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών. Οι διαθέσιμες εκτιμήσεις σε εθνικό επίπεδο κυμαίνονται μεταξύ μίας και έξι περιπτώσεων ανά 1 000 κατοίκους ηλικίας 15–64 ετών, γεγονός που υποδηλώνει μεγάλες διαφορές μεταξύ των χωρών στην επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών (107). Το Λουξεμβούργο αναφέρει την υψηλότερη εθνική εκτίμηση ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, με έξι περίπου περιπτώσεις ανά 1 000 κατοίκους ηλικίας 15–64 ετών, ενώ η Ελλάδα αναφέρει τη χαμηλότερη εκτίμηση ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, με λίγο περισσότερο από μία περίπτωση ανά 1 000 κατοίκους. Μολονότι οι εκτιμήσεις για την επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών είναι σπάνιες, υπάρχουν στοιχεία που δείχνουν αύξηση της επικράτησης από το 1999 στη Νορβηγία, ενώ στην Πορτογαλία διαφορετικές μέθοδοι εκτίμησης υποδηλώνουν διαφορετικές τάσεις (108).
Ondanks het belang voor de volksgezondheid kunnen maar weinig landen nationale of lokale schattingen verstrekken over drugsgebruik via injecties. De beschikbare schattingen op nationaal niveau variëren van één tot zes gevallen per 1 000 personen in de leeftijdsgroep van 15 tot 64 jaar, hetgeen op grote verschillen tussen landen wijst wat de prevalentie van injecterende drugsgebruikers (ID’s) betreft (107). Luxemburg meldt de hoogste nationale schattingen voor ID’s met ongeveer zes gevallen per 1 000 personen tussen de 15 en 64 jaar, terwijl Griekenland met 1 geval per 1 000 personen de laagste ID-schatting rapporteert. Hoewel er weinig prevalentieschattingen voor injecterend drugsgebruik beschikbaar zijn, bestaan er in Noorwegen aanwijzingen voor een stijgende prevalentie na 1999, terwijl uit de verschillende schattingsmethoden die in Portugal worden gehanteerd, verschillende trends naar voren komen (108).
Navzdory důležitosti pro veřejné zdraví jen málo států poskytuje celostátní nebo místní odhady o injekčním užívání drog. Dostupné odhady na celostátní úrovni se pohybují mezi jedním až šesti případy na 1 000 obyvatel ve věku 15–64 let a naznačují důležité rozdíly mezi zeměmi v prevalenci injekčních uživatelů drog (107). Lucembursko uvádí nejvyšší národní odhady injekčních uživatelů drog s hodnotami zhruba šest případů na 1 000 obyvatel ve věku 15–64 let, zatímco Řecko hlásí nejnižší odhad injekčních uživatelů drog, jen o něco málo vyšší než jeden případ na 1 000 obyvatel. Ačkoli jsou odhady prevalence pro injekční užívání drog nedostatečné, je zvyšující se prevalence po roce 1999 prokázána v Norsku, zatímco v Portugalsku naznačují různé metody pro stanovení odhadů odlišné trendy (108).
Trods betydningen for folkesundheden er det kun få lande, der stiller nationale eller lokale skøn over intravenøs stofbrug til rådighed. Tilgængelige nationale skøn varierer mellem én og seks tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år, hvilket tyder på, at udbredelsen af intravenøs stofbrug er meget forskellig fra land til land (107). Luxembourg har angivet de højeste nationale skøn over intravenøs stofbrug med tal på ca. seks tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år, mens Grækenland har angivet det laveste skøn med godt ét tilfælde pr. 1 000 indbyggere. Selv om der ikke foreligger mange skøn over udbredelsen af intravenøs stofbrug, er der tegn på en øget udbredelse efter 1999 i Norge, mens forskellige estimeringsmetoder i Portugal viser forskellige tendenser (108).
Vähesed riigid esitavad siseriiklikke või kohalikke näitajaid narkootikumide süstimise kohta, kuigi see on rahvatervise seisukohast väga oluline. Olemasolevad siseriiklikud näitajad ulatuvad ühest kuni kuue juhuni 1000 15–64aastase elaniku kohta, mis näitab, et uimastisüstimise levimus on riigiti väga erinev (107). Luksemburg teatab kõige kõrgematest siseriiklikest uimastisüstimise näitajatest, mis on umbes kuus juhtu 1000 15–64aastase elaniku kohta, samal ajal kui Kreeka teatab kõige madalamatest näitajatest, mis on vaid pisut rohkem kui üks juht 1000 kohta. Kuigi uimastisüstimise levimuse näitajaid on esitatud vähe, on olemas tõendeid levimuse suurenemise kohta Norras alates 1999. aastast, Portugalis aga viitavad teistsugused hindamismeetodid teistsugustele suundumustele (108).
Vain muutamat maat tarjoavat kansallisia tai paikallisia arvioita huumeiden injektiokäytöstä niiden kansanterveydellisestä tärkeydestä huolimatta. Saatavilla olevat kansalliset arviot vaihtelevat yhdestä kuuteen tapaukseen tuhatta 15–64‑vuotiasta kohti, ja huumeiden injektiokäytön levinneisyydessä on suuria eroja maiden välillä (107). Luxemburg ilmoittaa korkeimman kansallisen arvion huumeiden injektiokäytöstä, joka on noin kuusi tapausta tuhatta 15–64‑vuotiasta kohti, ja Kreikka ilmoittaa alhaisimman arvion, joka on vain vähän yli yksi tapaus tuhatta kohti. Vaikka huumeiden injektiokäytön levinneisyyttä koskevia arvioita on vähän, sen on osoitettu kasvaneen Norjassa vuoden 1999 jälkeen, kun taas Portugalissa erilaiset arviointimenetelmät tuovat esiin erilaisia suuntauksia (108).
Közegészségügyi jelentősége ellenére az injekciós kábítószer-használókról csak néhány ország közöl országos vagy helyi becsléseket. A rendelkezésre álló országos becslések a 15–64 éves népesség 1000 egyedére vonatkoztatva egy és hat közé tehető, ami arra mutat, hogy az országok között jelentős különbségek vannak az injekciós kábítószer-használat előfordulása tekintetében(107). Az injekciós kábítószer-használatról a legmagasabb országos becslést Luxemburg közölte, a 15–64 éves lakosság 1 000 egyedére hat főt, a legalacsonyabbat pedig Görögország, ahol 1 000 főre mindössze egy eset jut. Bár az injekciós kábítószer-használat előfordulása a becslések szerint ritka, 1999 után Norvégiából bizonyos jelek alapján növekedéséről számoltak be, míg Portugáliában a különböző becslési módszerek eltérő tendenciákat jeleznek(108).
Pomimo wagi problemu dla stanu zdrowia publicznego, niewiele państw przygotowuje krajowe czy lokalne dane szacunkowe na temat zażywania narkotyków dożylnie. Dostępne dane szacunkowe ze szczebla krajowego wynoszą od jednego do sześciu przypadków na 1 000 osób populacji w wieku od 15 do 64 lat, sugerując znaczne różnice między poszczególnymi państwami w kwestii rozpowszechnienia osób wstrzykujących narkotyki (107). Najwyższy poziom krajowych danych szacunkowych dotyczących osób zażywających narkotyki dożylnie odnotowuje Luksemburg, wynosi on w tym kraju ok. sześć przypadków na 1 000 osób populacji w wieku od 15 do 64 lat, gdy tymczasem Grecja przedstawia najniższy poziom wskaźnika, tj. niewiele ponad jeden przypadek na 1 000 osób. Chociaż dane szacunkowe o rozpowszechnieniu przyjmowania narkotyków drogą iniekcji są rzadkie, istnieją dowody na wzrost rozpowszechnienia po 1999 roku w Norwegii, a różne metody szacowania w Portugalii sugerują różne trendy (108).
Deşi consumul de droguri injectabile are un impact important asupra sănătăţii publice, doar puţine ţări furnizează estimări în această privinţă. Estimările disponibile de la nivel naţional indică valori între unu şi şase cazuri la 1 000 de locuitori cu vârste cuprinse între 15 şi 64 de ani, ceea ce sugerează faptul că există diferenţe semnificative de la o ţară la alta în ceea ce priveşte prevalenţa CDI(107). Luxemburgul raportează cele mai ridicate estimări privind CDI, cu rate de peste şase cazuri la 1 000 de locuitori cu vârste cuprinse între 15 şi 64 de ani, în timp ce Grecia raportează cea mai scăzută estimare pentru CDI, cu doar puţin peste un caz la 1 000 de locuitori. Deşi nu există multe estimări privind prevalenţa consumului de droguri injectabile, există dovezi care confirmă creşterea prevalenţei după 1999 în Norvegia, în timp ce în Portugalia fiecare metodă distinctă de estimare sugerează o tendinţă diferită (108).
Napriek dôležitosti pre verejné zdravie, málo krajín poskytuje celoštátne alebo miestne odhady injekčného užívania drog. Podľa dostupných odhadov na národnej úrovni pripadá jeden až šesť prípadov na 1 000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov, čo svedčí o podstatných rozdieloch v prevalencii IDU medzi krajinami (107). Najvyššie celoštátne odhady IDU uvádza Luxembursko s hodnotami okolo šiestich prípadov na 1 000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov, kým Grécko uvádza najnižší odhad IDU s čosi viac ako jedným prípadom na 1 000. Hoci sú odhady prevalencie injekčného užívania drog nedostatočné, preukazujú po roku1999 v Nórsku stúpajúcu prevalenciu, zatiaľ čo v Portugalsku odlišné metódy odhadu svedčia o odlišných trendoch (108).
Čeprav je vbrizgavanje pomembno za javno zdravje, zelo malo držav zagotavlja nacionalne ali lokalne ocene o uživanju drog z vbrizgavanjem. Razpoložljive ocene uživanja drog z vbrizgavanjem na nacionalni ravni se gibljejo med enim in šestimi primeri na 1000 prebivalcev v starosti od 15–64 let (107). Luksemburg poroča o najvišjih nacionalnih ocenah injicirajočih uživalcev drog s stopnjami okoli šest primerov na 1000 prebivalcev v starosti med 15 in 64 let, medtem ko Grčija poroča o najnižji oceni injicirajočih uživalcev drog z malo več kot enim primerom na 1000 prebivalcev. Čeprav so ocene razširjenosti za uživanje drog z vbrizgavanjem redke, obstajajo dokazi, da se je razširjenost po letu 1999 povečala na Norveškem, medtem ko na Portugalskem različne metode ocenjevanja kažejo na drugačne trende (108).
Trots injektionsmissbrukets inverkan på folkhälsan är det få länder som lämnar nationella eller lokala skattningar av det. De tillgängliga skattningarna på nationell nivå ligger i intervallet 1–6 fall per 1 000 invånare i åldern 15–64, vilket tyder på att det finns stora skillnader mellan länderna när det gäller injektionsmissbrukets omfattning(107). Luxemburg redovisar de högsta nationella skattningarna av injektionsmissbruk, med ca sex fall per 1 000 invånare i åldern 15–64, och Grekland redovisar de lägsta skattningarna av injektionsmissbruk, med endast ett fall per 1 000 invånare. Även om skattningarna av injektionsmissbrukets prevalens är få finns det tecken som tyder på ökad prevalens efter 1999 i Norge, medan olika skattningsmetoder i Portugal tyder på olika trender(108).
Neskatoties uz sabiedrības veselības nozīmīgumu, tikai dažas valstis sniedz nacionālos vai vietējos aprēķinus par injicējamo narkotiku lietošanu. Pieejamie aprēķini nacionālajā līmenī norāda uz vienu līdz sešiem gadījumiem uz 1000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem, un parādās būtiskas atšķirības valstu starpā attiecībā un injicējamo narkotiku lietošanu (107). Luksemburga savā ziņojumā ziņo par augstākajiem nacionālajiem aprēķiniem attiecībā uz injicējamo narkotiku lietošanu, sasniedzot aptuveni sešus gadījumus uz 1000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem, un tajā pat laikā Grieķija ziņo par zemākajiem aprēķiniem attiecībā uz injicējamo narkotiku lietošanu ar tikai vienu gadījumu uz 1000 iedzīvotājiem. Lai arī ir pieejami tikai nedaudzi aprēķini par injicējamo narkotiku lietošanu, ir pierādījumu par izplatības pieaugumu pēc 1999. gada Norvēģijā, taču tajā pat laikā Portugālē izmantotās atšķirīgās aprēķina metodes liecina par atšķirīgām tendencēm (108).
  Behandlingsbehov i tall  
To typer data er innsamlet: summariske data om alle typer behandlingssentre og detaljerte data etter sentertype (polikliniske behandlingssentre, døgnbehandling, lavterskel rusmiddeltjenester, allmennleger, behandlingsenheter i fengsel, andre sentertyper).
Two types of data are collected: summary data on all types of treatment centres and detailed data by centre type (outpatient treatment centres, inpatient treatment centres, low-threshold agencies, general practitioners, treatment units in prison, other types of centres). However, for most countries, data are sparse for centre types other than outpatient and inpatient treatment centres. For this reason, analysis is often restricted to outpatient treatment centres, for which data coverage is best.
deux types de données sont recueillies: les données sommaires sur tous les types de centres de soins et les données détaillées par type de centre (centres de soins ambulatoires, centres de soins résidentiels, structures de première ligne, médecins généralistes, unités de traitement en milieu carcéral, autres types de centres). Cependant, pour la plupart des pays, les données sont rares pour les types de centres autres que les services de soins résidentiels et ambulatoires. C'est la raison pour laquelle l'analyse se limite souvent aux centres de soins ambulatoires, pour lesquels la couverture est la meilleure;
Es werden zwei Arten von Daten erhoben: zusammengefasste Daten über alle Formen von Behandlungseinrichtungen sowie detaillierte Daten, aufgeschlüsselt nach Form der Einrichtung (ambulante Behandlungseinrichtungen, stationäre Behandlungseinrichtungen, niedrigschwellige Dienste, Allgemeinärzte, Behandlungsabteilungen in Haftanstalten, andere Formen von Einrichtungen). Für die meisten Länder liegen jedoch nur sehr wenige Daten über andere Einrichtungsformen als ambulante und stationäre Behandlungseinrichtungen vor. Aus diesem Grund beschränkt sich die Analyse häufig auf ambulante Behandlungseinrichtungen, die von den Datenerhebungen am besten erfasst werden.
Se recogen dos tipos de datos: datos resumidos de todos los tipos de centros de tratamiento y datos detallados por tipo de centro (centros de tratamiento ambulatorio, centros de tratamiento hospitalario, centros de bajo umbral, médicos de asistencia primaria, unidades de tratamiento en las prisiones, otros tipos de centros). No obstante, para la mayoría de países, los datos sobre los tipos de centros son escasos, a diferencia de los de los centros de tratamiento ambulatorio y hospitalario. Este es el motivo por el cual, con frecuencia, los análisis se limitan a los centros de tratamiento ambulatorio, con una mejor cobertura de datos.
I tipi di dati raccolti sono due: dati riassuntivi su tutti i centri terapeutici e dati dettagliati per ciascun tipo di centro (centri terapeutici ambulatoriali, centri terapeutici ospedalieri, enti a bassa soglia, medici generici, unità terapeutiche in carcere, altri tipi di centri). Tuttavia, per la maggior parte degli Stati, esistono dati sparsi per tipi di centro diversi dai centri terapeutici ambulatoriali e ospedalieri. Per questa ragione l’analisi è spesso limitata ai centri terapeutici ambulatoriali, per i quali esiste una copertura informativa migliore.
Συλλέγονται δύο κατηγορίες στοιχείων: συνοπτικά στοιχεία για θεραπευτικά κέντρα κάθε τύπου και αναλυτικά στοιχεία ανά τύπο θεραπευτικού κέντρου (κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης, γενικοί ιατροί, θεραπευτικές μονάδες σε σωφρονιστικά ιδρύματα, άλλοι τύποι θεραπευτικών κέντρων). Ωστόσο, για τις περισσότερες χώρες, τα στοιχεία για κέντρα εκτός των κέντρων θεραπείας εξωτερικής και εσωτερικής παραμονής είναι λιγοστά. Για τον λόγο αυτό, η ανάλυση περιορίζεται συχνά στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, για τα οποία η κάλυψη στοιχείων είναι η καλύτερη.
Er worden twee categorieën gegevens verzameld: beknopte gegevens over alle soorten behandelcentra en gedetailleerde gegevens uitgesplitst naar behandeltype (extramurale c.q. ambulante behandelcentra, intramurale behandelcentra, laagdrempelige instanties, huisartsen, behandelafdelingen in gevangenissen, andere typen behandelcentra). In de meeste landen zijn er, behalve voor extramurale en intramurale behandelcentra, op dit gebied weinig gegevens beschikbaar. Daarom wordt de analyse vaak beperkt tot extramurale behandelcentra, aangezien de dekking van de gegevens hiervoor het beste is.
Jsou shromažďovány dva typy údajů: souhrnné údaje o všech typech léčebných center a podrobné údaje podle typu center (ambulantní léčebná centra, hospitalizační léčebná centra, nízkoprahové instituce, praktičtí lékaři, léčebná oddělení ve věznicích a další typy center). Pro většinu zemí však existuje jen málo údajů o jiném typu center než centrech ambulantní léčby a centrech využívajících hospitalizaci. Z uvedeného důvodu je analýza často omezena na ambulantní centra léčby, u nichž bývá rozsah údajů nejlepší.
Der indsamles to former for data: summariske data om alle former for behandlingscentre og detaljerede data om de enkelte typer behandlingscentre (ambulatorier, døgnbehandlingscentre, lavtærskeltjenester, praktiserende læger, behandlingsafdelinger i fængsler, andre typer centre). For de fleste lande findes der imidlertid kun meget få data for andre typer centre end ambulatorier og døgnbehandlingscentre. Af denne grund er analysen ofte begrænset til ambulatorier, hvor datadækningen er bedst.
Kogutakse kahte tüüpi andmeid: koondandmeid kõikide raviasutuste kohta ja detailseid andmeid vastavalt raviasutuse tüübile (ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvad asutused, madala läve keskused, üldarstid, raviüksused vanglates, muud tüüpi ravikeskused). Enamiku riikide puhul on siiski muude kui ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvate asutuste kohta vähe teavet. Seetõttu piirdutakse analüüsides enamasti ambulatoorse raviga, mille kohta on infot kõige enam.
Kahdenlaista tietoa kerätään: yhteenvetotietoa kaikenlaisista hoitokeskuksista ja keskuksen lajin mukaan eriteltyä tietoa (avohoitokeskukset, laitoshoitokeskukset, matalan kynnyksen keskukset, yleislääkärit, vankiloiden hoito-osastot, muunlaiset keskukset). Useista maista toimitetaan kuitenkin vain vähän tietoa muista keskuslajeista kuin avo- ja laitoshoitokeskuksista. Tästä syystä analyysi rajoittuu usein avohoitokeskuksiin, joiden osalta kattavuus on laajin.
Két adattípust gyűjtenek: összefoglaló adatokat a gyógykezelési központok valamennyi típusáról, valamint részletes adatokat a gyógykezelési központok típusai szerint (járóbeteg-ellátó központok, fekvőbeteg-ellátó központok, alacsony küszöbű szervezetek, háziorvosok, kezelőegységek a börtönökben, más típusú központok). A legtöbb ország esetében azonban a járóbeteg- és fekvőbeteg-ellátó központoktól eltérő központtípusokról csak szórványos információ áll rendelkezésre. Emiatt az elemzés gyakran a járóbeteg-ellátó központokra korlátozódik, mivel ezekről van a legtöbb adat.
Gromadzone są dwa rodzaje danych: dane łączne o wszystkich rodzajach centrów leczenia oraz dane szczegółowe na temat poszczególnych rodzajów centrów (centra leczenia pozaszpitalnego, centra leczenia hospitalizacyjnego, jednostki niskoprogowe, lekarze medycyny rodzinnej, jednostki leczenia w więzieniach, inne typy centrów). W przypadku większości państw dane o ośrodkach innych niż centra leczenia pozaszpitalnego i hospitalizacyjnego są rzadkie. Z tego powodu analiza często ogranicza się do centrów leczenia pozaszpitalnego, w których przypadku zakres przekazanych danych jest największy.
Se colectează două tipuri de date: date sintetizate privind toate tipurile de centre de tratament şi date detaliate pentru fiecare tip de centru (centre de tratament în ambulatoriu, centre de tratament cu internare, agenţii cu acces necondiţionat, medici de familie, unităţi de tratament din închisori, alte tipuri de centre). Cu toate acestea, în majoritatea ţărilor nu există decât date inconsecvente privind tipurile de centre diferite de cele de tratament în ambulatoriu sau cu internare. De aceea, analizele se limitează frecvent la centrele de tratament în ambulatoriu în cazul cărora se obţine cea mai bună acoperire a datelor.
Zhromažďujú sa dva druhy údajov: súhrnné údaje o všetkých druhoch liečebných centier a podrobné údaje podľa jednotlivých druhov (strediská ambulantnej liečby, lôžkové liečebné centrá, nízkoprahové agentúry, praktickí lekári, liečebné oddelenia vo väzení, iné druhy centier). Údaje o iných druhoch centier, ako ambulantných a lôžkových sú však vo väčšine krajín zriedkavé. Z tohto dôvodu sa analýza často obmedzuje na centrá ambulantnej liečby, o ktorých sú najspoľahlivejšie údaje.
Zbrani sta dve vrsti podatkov: povzetek podatkov o vseh vrstah centrov za zdravljenje odvisnosti ter podrobne informacije po vrstah centrov (zunajbolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, bolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, nizgopragovne agencije, splošni zdravniki, enote za zdravljenje v zaporih, druge vrste centrov). Vendar so za večino držav podatki o vrstah centrov redki, razen za zunajbolnišnične in bolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti. Zaradi tega je analiza pogosto omejena na zunajbolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti, za katere so podatki najbolj pokriti.
Två typer av uppgifter samlas: sammanfattande uppgifter om alla typer av behandlingscentrum och detaljerade uppgifter efter centrumtyp (behandlingscentrum inom öppenvården, behandlingscentrum inom slutenvården, lågtröskelvård, allmänläkare, behandlingsenheter i fängelser, andra typer av centrum). För de flesta länder är dock uppgifterna om andra centrumtyper än behandlingscentrum inom öppenvården och slutenvården ofullständiga. Eftersom tillgången till uppgifter om behandlingscentrum inom öppenvården är bäst begränsas analyserna ofta till dessa.
  press3-no  
Etter en syvdobling i løpet av det siste tiåret mottar nå minst 530 000 klienter substitusjonsbehandling i 28 land (EU-25, Norge, Bulgaria og Romania), enten gjennom spesialiserte behandlingsinstitusjoner eller allmenleger.
D’après l’OEDT, le nombre de patients recevant actuellement un traitement de substitution a été multiplié par sept durant la dernière décennie, pour atteindre au moins 530 000 patients dans 28 pays (UE-25, la Norvège, la Bulgarie et la Roumanie), que ce soit par l’intermédiaire de centres de traitement spécialisés ou de médecins généralistes. Il semblerait en outre que le quart, voire la moitié des personnes présentant des problèmes liés aux opiacés en Europe reçoive actuellement un traitement de ce genre.
Nach einem Anstieg um das Siebenfache im vergangenen Jahrzehnt erhalten nach Angaben der Agentur nun mindestens 530 000 Patienten in 28 Ländern (EU-25, Norwegen, Bulgarien und Rumänien) eine Substitutionstherapie, der sie sich in spezialisierten Therapiezentren oder bei Allgemeinmedizinern unterziehen. Schätzungen zufolge bekommen zwischen einem Viertel und der Hälfte der Personen die in Europa Opiatprobleme haben eine derartige Behandlung.
Aproximadamente unas 530.000 personas (la cifra se ha multiplicado por siete en una década) se someten en la actualidad a terapias de sustitución en 28 países (UE-25, Noruega, Bulgaria y Rumanía), bien sea en centros especializados, bien bajo la supervisión de médicos generalistas. Se calcula que hoy en día entre un 25 y un 50% de los europeos que tienen problemas con los opiáceos pueden estar recibiendo este tipo de tratamiento.
In seguito all’aumento registrato nell’ultimo decennio nei 28 paesi (EU-25, Norvegia, Bulgaria e Romania) – gli utenti sono aumentatati di sette volte – prosegue l’agenzia, attualmente sono almeno 530 000 i pazienti che beneficiano di una terapia di sostituzione, attraverso i centri terapeutici specializzati o i medici generici. Secondo le stime, inoltre in Europa, tra un quarto e la metà delle persone dipendenti da oppiacei avrebbero attualmente la possibilità di accedere a tale tipo di terapia.
Segundo a Agência, o número de utentes aumentou sete vezes na última década, sendo, neste momento, 530 000, pelo menos, os que recebem tratamento de substituição em 28 países (UE-25, Noruega, Bulgária   e Roménia) quer em unidades especializadas quer através de médicos de clínica geral. E estima-se que entre um quarto e metade dos consumidores problemáticos de opiáceos poderão estar a receber este tipo de tratamento.
Ο aριθµός tων atόµων pου υpοßάλλονtaι se θeρapeίa υpοκatάstasης eptapλasιάstηκe tην teλeυtaίa deκaetίa, dηλώνeι ο Οργaνιsµός. Sήµeρa, tουλάχιstον 530.000 άtοµa υpοßάλλονtaι se θeρapeίa υpοκatάstasης se 28 χώρeς (tις 25 χώρeς tης ΕΕ, tη Νορßηγίa, tη Βουλγaρίa κaι tη Ρουµaνίa), eίte se eξeιdικeυµένa κένtρa eίte se γeνικούς ιatρούς. Εκtιµάtaι όtι ένaς aριθµός µetaξύ tου eνός tetάρtου κaι tου µιsού tων atόµων µe pροßλήµata οpιούχων stην Ευρώpη µpορeί pλέον νa υpοßάλλetaι se aυtού tου eίdους tη θeρapeίa.
Na een verzevenvoudiging in de afgelopen tien jaar, krijgen tegenwoordig minstens 530 000 cliënten in          28 landen substitutiemiddelen (EU-25, Noorwegen, Bulgarije en Roemenië), via gespecialiseerde centra of de huisarts. Geschat wordt dat een kwart tot de helft van de opiaatverslaafden in Europa momenteel een dergelijke behandeling ondergaat.
ostlo – v soucasnosti se jí podrobuje prinejmenším 530 000 klientu ve 28 zemích (v 25 clenských státech EU, v Norsku, Bulharsku a Rumunsku), a to ve specializovaných lécebných centrech nebo prostrednictvím praktických lékaru. Odhaduje se, že tato lécba je nyní v Evrope poskytována ctvrtine až polovine osob závislých na opiátech.
Efter en syvdobbelt stigning i løbet af de sidste 10 år, siger agenturet, at mindst 530 000 klienter nu modtager substitutionsbehandling i 28 lande (EU-25, Norge, Bulgarien og Rumænien), enten gennem specialiserede behandlingscentre eller alment praktiserende læger. Og det anslås, at et sted mellem en fjerdedel og halvdelen af dem med opiatproblemer i Europa nu kan modtage denne form for behandling.
Läbides viimase kümne aasta jooksul seitsmekordse kasvu, saavad agentuuri andmetel 530 000 klienti 28 riigis (EL 25 riiki, Norra, Bulgaaria ja Rumeenia) asendusravi kas eriarsti ravikeskustes või üldarstide juures. Hinnanguliselt saab umbes veerandi ja poole vahel Euroopa opiaadisõltlastest asendusravi.
Viraston mukaan korvaushoidossa olevien määrä on viime vuosikymmenen aikana kasvanut seitsenkertaisesti. Ainakin 530 000 asiakasta 28 maassa (EU:n 25 jäsenvaltiota, Norja, Bulgaria ja Romania) saa korvaushoitoa joko erikoistuneissa hoitoyksiköissä tai yleislääkärin hoidossa. Euroopan opiaattiongelmaisista ainakin neljäsosa, ehkä jopa puolet on arvioiden mukaan tällaisessa hoidossa.
A Központ szerint az utóbbi évtizedben bekövetkezett hétszeres növekedést követoen Európa 28 országában (EU-25, valamint Norvégia, Bulgária és Románia) jelenleg legalább 530 000 kliens vesz részt – szakosodott kezelohelyeken vagy az alapellátáson belül – helyettesíto kezelésben. Úgy becsülik, hogy Európában az opiát-problémákkal küzdok egynegyede – fele részesül manapság ilyen jellegu kezelésben.
W ostatniej dekadzie liczba uzaleznionych wzrosla siedmiokrotnie (dane Agencji), a co najmniej 530 tys. pacjentów poddanych jest obecnie leczeniu w 28 krajach (UE-25, Norwegia, Bulgaria i Rumunia) w specjalistycznych osrodkach leczenia lub pod kierunkiem lekarzy ogólnych. Szacuje sie, ze od jednej czwartej do jednej drugiej osób uzaleznionych od opiatów w Europie moze byc obecnie poddana tego typu leczeniu.
Agentia declara ca dupa o crestere de sapte ori în ultimii 10 ani, cel putin 530.000 de clienti beneficiaza acum de tratament de substitutie în 28 de tari diferite (cele 25 de tari membre UE, Norvegia, Bulgaria si România), atât în centrele specializate de tratament cât prin intermediul medicilor generalisti. Se estimeaza ca mai mult de un sfert pâna la jumatate dintre persoanele dependente de opiaceele în Europa beneficiaza în prezent de acest tip de tratament.
V 28 krajinách (EÚ-25, Nórsku, Bulharsku a Rumunsku) sa podla agentúry v dôsledku sedemnásobného zvýšenia za posledné desatrocie nachádza minimálne 530 000 klientov v substitucnej liecbe, a to bud v špecializovaných liecebných centrách alebo pod dozorom všeobecných lekárov. Odhaduje sa, že približne štvrtina až polovica ludí v Európe, ktorí majú problém s opiátmi, dostáva tento druh liecby.
Kot pravi agencija, je glede na sedemkratni porast v zadnjem desetletju, vsaj 530.000 oseb v 28 državah    (EU-25, Norveška, Bolgarija, Romunija) v programih nadomestnega zdravljenja, bodisi v specializianih centrih za zdravljenje ali pri splošnem zdravniku. Poleg tega se ocenjuje, da je vsaj med cetrtino in polovico tistih, ki imajo probleme zaradi uporabe opiatov, vkljucenih v takšno vrsto obravnave.
Efter en sjufaldig ökning under det senaste årtiondet får nu minst 530 000 klienter i 28 länder (EU-25, Norge, Bulgarien och Rumänien) substitutionsbehandling, antingen vid specialiserade behandlingscentrer eller hos allmänpraktiserande läkare, uppger narkotikacentrumet. Man uppskattar även att mellan en fjärdedel och hälften av alla med opiatproblem i Europa nu kan få denna typ av behandling.
Pec septinkarteja pieauguma pedejo desmit gadu laika, uzsver agentura, vismaz 530 000 klientu šobrid sanem aizvietošanas terapiju 28 valstis (ES-25, Norvegija, Bulgarija un Rumanija), vai nu arstešanas centros specialistu uzraudziba vai pie terapeitiem. Ir aprekinats, ka aptuveni viena ceturtdala lidz pusei no šiem klientiem ar opiata atkaribas problemam Eiropa tagad sanem šada veida terapiju.
  Boks 5  
To typer data er innsamlet: summariske data om alle typer behandlingssentre og detaljerte data etter sentertype (polikliniske behandlingssentre, døgnbehandling, lavterskel rusmiddeltjenester, allmennleger, behandlingsenheter i fengsel, andre sentertyper).
Two types of data are collected: summary data on all types of treatment centres and detailed data by centre type (outpatient treatment centres, inpatient treatment centres, low-threshold agencies, general practitioners, treatment units in prison, other types of centres). However, for most countries, data are sparse for centre types other than outpatient and inpatient treatment centres. For this reason, analysis is often restricted to outpatient treatment centres, for which data coverage is best.
deux types de données sont recueillies: les données sommaires sur tous les types de centres de soins et les données détaillées par type de centre (centres de soins ambulatoires, centres de soins résidentiels, structures de première ligne, médecins généralistes, unités de traitement en milieu carcéral, autres types de centres). Cependant, pour la plupart des pays, les données sont rares pour les types de centres autres que les services de soins résidentiels et ambulatoires. C'est la raison pour laquelle l'analyse se limite souvent aux centres de soins ambulatoires, pour lesquels la couverture est la meilleure;
Es werden zwei Arten von Daten erhoben: zusammengefasste Daten über alle Formen von Behandlungseinrichtungen sowie detaillierte Daten, aufgeschlüsselt nach Form der Einrichtung (ambulante Behandlungseinrichtungen, stationäre Behandlungseinrichtungen, niedrigschwellige Dienste, Allgemeinärzte, Behandlungsabteilungen in Haftanstalten, andere Formen von Einrichtungen). Für die meisten Länder liegen jedoch nur sehr wenige Daten über andere Einrichtungsformen als ambulante und stationäre Behandlungseinrichtungen vor. Aus diesem Grund beschränkt sich die Analyse häufig auf ambulante Behandlungseinrichtungen, die von den Datenerhebungen am besten erfasst werden.
Se recogen dos tipos de datos: datos resumidos de todos los tipos de centros de tratamiento y datos detallados por tipo de centro (centros de tratamiento ambulatorio, centros de tratamiento hospitalario, centros de bajo umbral, médicos de asistencia primaria, unidades de tratamiento en las prisiones, otros tipos de centros). No obstante, para la mayoría de países, los datos sobre los tipos de centros son escasos, a diferencia de los de los centros de tratamiento ambulatorio y hospitalario. Este es el motivo por el cual, con frecuencia, los análisis se limitan a los centros de tratamiento ambulatorio, con una mejor cobertura de datos.
I tipi di dati raccolti sono due: dati riassuntivi su tutti i centri terapeutici e dati dettagliati per ciascun tipo di centro (centri terapeutici ambulatoriali, centri terapeutici ospedalieri, enti a bassa soglia, medici generici, unità terapeutiche in carcere, altri tipi di centri). Tuttavia, per la maggior parte degli Stati, esistono dati sparsi per tipi di centro diversi dai centri terapeutici ambulatoriali e ospedalieri. Per questa ragione l’analisi è spesso limitata ai centri terapeutici ambulatoriali, per i quali esiste una copertura informativa migliore.
São compilados dois tipos de dados: dados de síntese sobre todos os tipos de centros de tratamento e dados detalhados por tipo de centro (centros de tratamento em regime ambulatório, centros de tratamento em regime de internamento, agências de porta aberta, clínicos gerais, unidades de tratamento na prisão, outros tipos de centros). Contudo, na maior parte dos países, existem poucos dados sobre outros tipos de centros que não os de tratamento em regime ambulatório ou em regime de internamento. Por esta razão, a análise restringe-se frequentemente aos centros de tratamento em regime ambulatório, que têm uma melhor cobertura de dados.
Συλλέγονται δύο κατηγορίες στοιχείων: συνοπτικά στοιχεία για θεραπευτικά κέντρα κάθε τύπου και αναλυτικά στοιχεία ανά τύπο θεραπευτικού κέντρου (κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης, γενικοί ιατροί, θεραπευτικές μονάδες σε σωφρονιστικά ιδρύματα, άλλοι τύποι θεραπευτικών κέντρων). Ωστόσο, για τις περισσότερες χώρες, τα στοιχεία για κέντρα εκτός των κέντρων θεραπείας εξωτερικής και εσωτερικής παραμονής είναι λιγοστά. Για τον λόγο αυτό, η ανάλυση περιορίζεται συχνά στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, για τα οποία η κάλυψη στοιχείων είναι η καλύτερη.
Er worden twee categorieën gegevens verzameld: beknopte gegevens over alle soorten behandelcentra en gedetailleerde gegevens uitgesplitst naar behandeltype (extramurale c.q. ambulante behandelcentra, intramurale behandelcentra, laagdrempelige instanties, huisartsen, behandelafdelingen in gevangenissen, andere typen behandelcentra). In de meeste landen zijn er, behalve voor extramurale en intramurale behandelcentra, op dit gebied weinig gegevens beschikbaar. Daarom wordt de analyse vaak beperkt tot extramurale behandelcentra, aangezien de dekking van de gegevens hiervoor het beste is.
Jsou shromažďovány dva typy údajů: souhrnné údaje o všech typech léčebných center a podrobné údaje podle typu center (ambulantní léčebná centra, hospitalizační léčebná centra, nízkoprahové instituce, praktičtí lékaři, léčebná oddělení ve věznicích a další typy center). Pro většinu zemí však existuje jen málo údajů o jiném typu center než centrech ambulantní léčby a centrech využívajících hospitalizaci. Z uvedeného důvodu je analýza často omezena na ambulantní centra léčby, u nichž bývá rozsah údajů nejlepší.
Der indsamles to former for data: summariske data om alle former for behandlingscentre og detaljerede data om de enkelte typer behandlingscentre (ambulatorier, døgnbehandlingscentre, lavtærskeltjenester, praktiserende læger, behandlingsafdelinger i fængsler, andre typer centre). For de fleste lande findes der imidlertid kun meget få data for andre typer centre end ambulatorier og døgnbehandlingscentre. Af denne grund er analysen ofte begrænset til ambulatorier, hvor datadækningen er bedst.
Kogutakse kahte tüüpi andmeid: koondandmeid kõikide raviasutuste kohta ja detailseid andmeid vastavalt raviasutuse tüübile (ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvad asutused, madala läve keskused, üldarstid, raviüksused vanglates, muud tüüpi ravikeskused). Enamiku riikide puhul on siiski muude kui ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvate asutuste kohta vähe teavet. Seetõttu piirdutakse analüüsides enamasti ambulatoorse raviga, mille kohta on infot kõige enam.
Kahdenlaista tietoa kerätään: yhteenvetotietoa kaikenlaisista hoitokeskuksista ja keskuksen lajin mukaan eriteltyä tietoa (avohoitokeskukset, laitoshoitokeskukset, matalan kynnyksen keskukset, yleislääkärit, vankiloiden hoito-osastot, muunlaiset keskukset). Useista maista toimitetaan kuitenkin vain vähän tietoa muista keskuslajeista kuin avo- ja laitoshoitokeskuksista. Tästä syystä analyysi rajoittuu usein avohoitokeskuksiin, joiden osalta kattavuus on laajin.
Két adattípust gyűjtenek: összefoglaló adatokat a gyógykezelési központok valamennyi típusáról, valamint részletes adatokat a gyógykezelési központok típusai szerint (járóbeteg-ellátó központok, fekvőbeteg-ellátó központok, alacsony küszöbű szervezetek, háziorvosok, kezelőegységek a börtönökben, más típusú központok). A legtöbb ország esetében azonban a járóbeteg- és fekvőbeteg-ellátó központoktól eltérő központtípusokról csak szórványos információ áll rendelkezésre. Emiatt az elemzés gyakran a járóbeteg-ellátó központokra korlátozódik, mivel ezekről van a legtöbb adat.
Gromadzone są dwa rodzaje danych: dane łączne o wszystkich rodzajach centrów leczenia oraz dane szczegółowe na temat poszczególnych rodzajów centrów (centra leczenia pozaszpitalnego, centra leczenia hospitalizacyjnego, jednostki niskoprogowe, lekarze medycyny rodzinnej, jednostki leczenia w więzieniach, inne typy centrów). W przypadku większości państw dane o ośrodkach innych niż centra leczenia pozaszpitalnego i hospitalizacyjnego są rzadkie. Z tego powodu analiza często ogranicza się do centrów leczenia pozaszpitalnego, w których przypadku zakres przekazanych danych jest największy.
Se colectează două tipuri de date: date sintetizate privind toate tipurile de centre de tratament şi date detaliate pentru fiecare tip de centru (centre de tratament în ambulatoriu, centre de tratament cu internare, agenţii cu acces necondiţionat, medici de familie, unităţi de tratament din închisori, alte tipuri de centre). Cu toate acestea, în majoritatea ţărilor nu există decât date inconsecvente privind tipurile de centre diferite de cele de tratament în ambulatoriu sau cu internare. De aceea, analizele se limitează frecvent la centrele de tratament în ambulatoriu în cazul cărora se obţine cea mai bună acoperire a datelor.
Zhromažďujú sa dva druhy údajov: súhrnné údaje o všetkých druhoch liečebných centier a podrobné údaje podľa jednotlivých druhov (strediská ambulantnej liečby, lôžkové liečebné centrá, nízkoprahové agentúry, praktickí lekári, liečebné oddelenia vo väzení, iné druhy centier). Údaje o iných druhoch centier, ako ambulantných a lôžkových sú však vo väčšine krajín zriedkavé. Z tohto dôvodu sa analýza často obmedzuje na centrá ambulantnej liečby, o ktorých sú najspoľahlivejšie údaje.
Zbrani sta dve vrsti podatkov: povzetek podatkov o vseh vrstah centrov za zdravljenje odvisnosti ter podrobne informacije po vrstah centrov (zunajbolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, bolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, nizgopragovne agencije, splošni zdravniki, enote za zdravljenje v zaporih, druge vrste centrov). Vendar so za večino držav podatki o vrstah centrov redki, razen za zunajbolnišnične in bolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti. Zaradi tega je analiza pogosto omejena na zunajbolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti, za katere so podatki najbolj pokriti.
Två typer av uppgifter samlas: sammanfattande uppgifter om alla typer av behandlingscentrum och detaljerade uppgifter efter centrumtyp (behandlingscentrum inom öppenvården, behandlingscentrum inom slutenvården, lågtröskelvård, allmänläkare, behandlingsenheter i fängelser, andra typer av centrum). För de flesta länder är dock uppgifterna om andra centrumtyper än behandlingscentrum inom öppenvården och slutenvården ofullständiga. Eftersom tillgången till uppgifter om behandlingscentrum inom öppenvården är bäst begränsas analyserna ofta till dessa.
  press2-no  
Data innsamlet fra behandlingstiltak og kartlegging av narkotikarelaterte dødsfall kan tyde på at antallet nye brukere av heroin kan ha gått tilbake i Europa sett under ett, etter en topp i de fleste landene i begynnelsen av 1990-årene.
Data gathered from treatment centres and the monitoring of drug-related deaths suggest that numbers of new heroin users may have fallen across Europe as a whole, having peaked in most countries in the early 1990s.
Il ressort des données recueillies auprès des centres de traitement et du suivi des décès liés à la drogue que le nombre de nouveaux héroïnomanes pourrait avoir diminué dans l’ensemble de l’Europe après avoir culminé au début des années 1990.
Daten aus Behandlungseinrichtungen und die Überwachung drogenbedingter Todesfälle deuten darauf hin, dass die Zahl der Heroinkonsumenten möglicherweise in ganz Europa gefallen ist und ihren Höhepunkt in den meisten Ländern Anfang der 1990er Jahre erreicht hatte.
Los datos facilitados por los centros de tratamiento y el seguimiento de las muertes relacionadas con drogas sugieren que el número de nuevos consumidores de heroína ha disminuido en toda Europa, después de haber alcanzado una cota máxima en la mayoría de los países a principios de la década de 1990.
Le stime sulla prevalenza effettuate dalla metà alla fine degli anni 1990 mostrano un aumento del numero di consumatori problematici di stupefacenti in Danimarca, Austria, Finlandia, Svezia e Norvegia, e una tendenza alla stabilizzazione o al calo in Repubblica ceca, Germania, Grecia e Irlanda. Per gli altri paesi non è possibile trarre conclusioni precise sulla base dei dati disponibili.
Os dados recolhidos a partir dos centros de tratamento e da monitorização das mortes relacionadas com o consumo de droga, sugerem que o número de novos consumidores de heroína poderá ter diminuído em toda a Europa, após ter atingido um máximo, na maioria dos países, no início da década de 1990.
Gegevens die zijn verzameld in behandelcentra en aan de hand van de surveillance van drugsgerelateerde sterfgevallen, suggereren dat het aantal nieuwe heroïnegebruikers in Europa als geheel mogelijk daalt, terwijl deze aantallen in de meeste landen in de vroege jaren negentig hun hoogtepunt hadden bereikt.
Det fremgår af data indsamlet fra behandlingscentre og overvågningen af narkotikarelaterede dødsfald, at antallet af nye heroinbrugere kan være faldet i Europa som helhed efter at have toppet i de fleste lande i begyndelsen af 1990'erne.
Ravikeskustest kogutud andmed ja narkootikumidega seotud surmade monitooringu tulemused viitavad sellele, et uute heroiinitarbijate arv võib olla Euroopas tervikuna vähenenud, kusjuures enamikus riikides saavutas see haripunkti 1990. aastate alguses.
Hoitoyksikkötietojen ja huumekuolemien seurantatietojen perusteella uusien heroiinin käyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen koko Euroopassa, kun se oli useimmissa maissa huipussaan 1990-luvun alussa.
A kezelöhelyek adatai és a kábítószer-fogyasztással összefüggö halálesetek nyomon követéséböl származó adatok arra utalnak, hogy az új heroinhasználók száma feltehetöen egész Európában csökkent, és a legtöbb országban a 90-es évek elején tetözött.
Datele colectate de la centrele de tratament, precum şi din monitorizarea deceselor ca urmare a consumul de droguri sugereazǎ cǎ numǎrul noilor consumatori de heroinǎ a scǎzut în întreaga Europǎ, atingând punctul culminant la începutul anilor 1990 în majoritatea Iǎrilor.
Poklesol aj výskyt injekcného podávania medzi lieciacimi sa užívateÍmi heroínu v niektorých krajinách EÚ – Dánsku, Grécku, Španielsku, Taliansku a Spojenom kráÍovstve – s menej ako 50% nových užívateÍov opiátov podstupujúcich špeciálnu drogovú liecbu, ktorí užívali drogu injekcne. Nízky výskyt, pod 30%,
Uppgifter som samlats in från behandlingscentrum och genom registrering av narkotikarelaterade dödsfall tyder på att antalet nya heroinmissbrukare kan ha minskat i Europa som helhet, efter att ha nått en topp i de flesta länderna i början av 1990-talet.
Ǎrstniecibas centru sniegtǎ informǎcija un ar narkotiku lietošanu saistitu nǎves gadijumu izpete liecina par iespejamu jaunu heroina lietošanas gadijumu skaita samazinǎšanos visǎ Eiropǎ, nemot verǎ, ka visaugstǎkais to lietotǎju skaits vairumǎ valstu bija 90. gadu sǎkumǎ.
  LSD  
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
LSD tiek ražots un kontrabandas ceļā pārvadāts daudz mazākos apmēros nekā ATS. Līdz 2000. gadam lielākā daļa LSD atsavināšanas gadījumu ES notika Apvienotajā Karalistē, taču kopš tā laika Vācija (82) ir norādījusi augstāko atsavināšanas gadījumu skaitu (83). Laika posmā no 1998. līdz 2002. gadam ES līmenī gan LSD atsavināšanas gadījumu skaits (84), gan konfiscētais daudzums (85) stabili samazinājās – izņemot 2000. gadu. Taču 2003. gadā, pirmo reizi deviņu gadu laikā, gan LSD atsavināšanas gadījumu skaits, gan konfiscētais daudzums pieauga. Ārkārtīgi lieli daudzumi tika konfiscēti Spānijā, Francijā un Polijā. Tas varētu norādīt uz LSD kontrabandas (un iespējams, arī lietošanas) atdzimšanu ES. 2003. gadā LSD vienības vidējā cena lietotāju līmenī bija robežās no 4 eiro Apvienotajā Karalistē līdz 25 eiro Itālijā (86).
  Trender for akutte nark...  
Imidlertid ble det observert en klar økning i andelen ofre under 25 år i flere av de nye medlemsstatene fra midten av 1990-tallet til 2000-2002, noe som tyder på økt rekruttering av unge brukere (155). I tillegg har en nedgang observert på EU-15-nivå etter 2000 funnet sted hovedsakelig blant menn (21,9 % nedgang).
Overall, drug-related deaths among people younger than 25 years old have been decreasing relatively steadily since 1996, indicating a possible decrease in the number of young injectors (Figures 19 and 20), the result of a decreasing or stable trend in most of the EU-15 Member States, except France, Sweden and Norway. However, in several new Member States, a clear increase in the proportion of victims younger than 25 years was observed between the mid-1990s and 2000–02, suggesting increasing recruitment of young users (155). In addition, the decrease observed at EU-15 level since 2000 has taken place mainly among men (a 21.9 % decrease). Women have exhibited a much smaller decrease (14.5 %), and in 2003, in contrast to men, the decreasing trend among women appears to have been reversed (156).
Dans l'ensemble, les décès liés à la drogue chez les jeunes de moins de 25 ans diminuent de manière relativement constante depuis 1996, ce qui indique une baisse possible du nombre de jeunes UDVI (graphiques 19 et 20) résultant d'une tendance à la baisse ou à la stabilisation dans la plupart des États membres de l'UE-15, à l'exception de la France, de la Suède et de la Norvège. Toutefois, dans plusieurs nouveaux États membres, une hausse manifeste du nombre des victimes de moins de 25 ans a été observée entre le milieu des années 1990 et la période 2000-2002, ce qui indiquerait un recrutement accru de jeunes usagers de drogue (155). Par ailleurs, la baisse observée au niveau de l'UE-15 depuis 2000 concernait essentiellement les hommes (recul de 21,9 %). Le nombre des victimes féminines a nettement moins baissé (14,5 %) et, en 2003, à l'inverse des hommes, la tendance à la baisse chez les femmes semble s'être inversée (156).
Insgesamt ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren seit 1996 weitgehend kontinuierlich gesunken. Dies könnte auf einen möglichen Rückgang der Zahl junger injizierender Drogenkonsumenten (Abbildung 19 und 20) infolge der rückläufigen oder stabilen Tendenz hinweisen, die in den meisten EU-15-Mitgliedstaaten mit Ausnahme Frankreichs, Schwedens und Norwegens zu beobachten ist. In mehreren neuen Mitgliedstaaten wurde jedoch seit Mitte der 90er Jahre bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 eine eindeutige Erhöhung des Anteils der Opfer im Alter von unter 25 Jahren festgestellt, die auf den zunehmenden Einstieg junger Drogenkonsumenten schließen lässt (155). Darüber hinaus betraf der in EU-15 seit 2000 beobachtete Rückgang in erster Linie Männer (ein Rückgang von 21,9 %). Unter den Frauen war der Rückgang wesentlich schwächer (14,5 %), und 2003 scheint sich im Gegensatz zu der bei Männern beobachteten Entwicklung die sinkende Tendenz bei Frauen umgekehrt zu haben (156).
En general, las muertes relacionadas con las drogas entre jóvenes de menos de 25 años han ido disminuyendo de forma progresiva desde 1996, lo cual indica un posible descenso del número de jóvenes que se inyectan (gráficos 19 y 20), consecuencia de una tendencia decreciente o estable en la mayoría de los Quince, salvo Francia, Suecia y Noruega. Sin embargo, en varios de los nuevos Estados miembros se observa un claro incremento del porcentaje de víctimas menores de 25 años entre mediados de la década de 1990 y el período 2000-2002, lo que hace pensar en un aumento de los nuevos consumidores jóvenes (155). Además, el descenso observado en los Quince desde 2000 ha tenido lugar principalmente entre los hombres (un descenso del 21,9 %). Entre las mujeres, el descenso ha sido mucho menor (14,5 %), y en 2003, al contrario que en los hombres, parece haberse invertido la tendencia a la baja entre las mujeres (156).
In generale i decessi correlati al consumo di stupefacenti tra soggetti di età inferiore ai 25 anni sono diminuiti a un ritmo relativamente costante dal 1996, il che indica un possibile decremento anche del numero dei giovani che si iniettano la droga (Grafici 19 e 20), frutto di una tendenza decrescente o stabile nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 a eccezione di Francia, Svezia e Norvegia. Tuttavia, in alcuni nuovi Stati membri, si è osservato nel periodo metà anni Novanta e 2000-2002 un netto incremento della percentuale di vittime di età inferiore ai 25 anni, cosa che fa pensare a un aumento del numero di giovani consumatori di droga (155). Inoltre, il calo osservato nell’ambito dell’UE a 15 dal 2000 si è ravvisato perlopiù tra gli uomini (diminuzione del 21,9%) mentre è rimasto di molto inferiore quello registrato tra le donne (14,5%); nel 2003, a differenza degli uomini, la tendenza decrescente tra le donne sembra addirittura invertita (156).
Globalmente, as mortes relacionadas com o consumo de droga entre os jovens com menos de 25 anos de idade têm vindo a diminuir com relativa regularidade desde 1996, o que indica uma possível diminuição do número de jovens consumidores de droga injectada (Figuras 19 e 20), resultante de uma tendência decrescente ou estável na maioria dos Estados-Membros da UE-15, excepto em França, na Suécia e na Noruega. No entanto, em vários novos Estados-Membros, observou-se um nítido aumento da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade, entre meados da década de 1990 e os anos de 2000–2002, o que sugere um recrutamento crescente de jovens consumidores (155). Além disso, o decréscimo observado ao nível da UE-15 desde 2000 teve lugar principalmente entre os homens (uma diminuição de 21,9%). As mulheres revelaram uma diminuição muito mais pequena (14,5%) e, em 2003, ao contrário dos homens, a tendência decrescente entre as mulheres parece ter-se invertido (156).
Συνολικά, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ατόμων ηλικίας κάτω των 25 ετών εμφανίζουν σχετικά σταθερή μείωση από το 1996, υποδηλώνοντας πιθανή μείωση του αριθμού των νεαρών ΧΕΝ (διαγράμματα 19 και 20), ως αποτέλεσμα της τάσης μείωσης ή σταθεροποίησης στα περισσότερα από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, με εξαίρεση τη Γαλλία, τη Σουηδία και τη Νορβηγία. Ωστόσο, σε αρκετά νέα κράτη μέλη, παρατηρήθηκε σαφής αύξηση στο ποσοστό των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 έως το 2000–02, γεγονός που δηλώνει αύξηση των νέων νεαρών χρηστών (155). Επιπλέον, η μείωση που παρατηρήθηκε στο επίπεδο της ΕΕ των 15 από το 2000 αφορούσε κυρίως τους άνδρες (μείωση 21,9 %). Η μείωση στις γυναίκες υπήρξε πολύ μικρότερη (14,5 %), και το 2003, σε αντίθεση με ό,τι ισχύει για τους άνδρες, η καθοδική τάση στις γυναίκες φαίνεται να αντιστράφηκε (156).
In het algemeen is de drugsgerelateerde sterfte onder mensen jonger dan 25 jaar sinds 1996 gestaag afgenomen, wat op een mogelijke daling van het aantal jonge drugsspuiters zou kunnen duiden (figuren 19 en 20). Dit is met name het gevolg van een neerwaartse dan wel stabiele trend in de meeste van de vijftien oude lidstaten (met uitzondering van Frankrijk, Zweden en Noorwegen). In een aantal nieuwe lidstaten is er tussen het midden van de jaren negentig en 2000-2002 echter sprake van een duidelijke toename van het percentage slachtoffers onder de 25 jaar, wat zou kunnen betekenen dat het aantal nieuwe, jonge drugsgebruikers in die landen is gestegen (155). Daarnaast heeft de daling die zich in de oude lidstaten sinds 2000 heeft voorgedaan, voornamelijk onder mannen plaatsgevonden (een afname met 21,9%). De daling onder vrouwen is veel kleiner (14,5%) en in tegenstelling tot bij de mannen lijkt het alsof de neerwaartse trend onder vrouwen in 2003 naar een opwaartse trend is omgebogen (156).
Celkově úmrtí související s drogami mezi lidmi mladšími 25 let od roku 1996 poměrně vytrvale klesají, a naznačují tak možný pokles počtu mladých osob užívajících drogy nitrožilně (obr. 19 a 20), což je výsledek klesajícího nebo stabilního trendu ve většině členských států evropské patnáctky, s výjimkou Francie, Švédska a Norska. V několika nových členských státech však byl mezi polovinou 90. let 20. století a léty 2000–2002 pozorován jasný vzestup podílu obětí mladších než 25 let svědčící o zvyšujícím se počtu mladých uživatelů drog (155). Kromě toho pokles pozorovaný na úrovni evropské patnáctky od roku 2000 se týkal hlavně mužů (pokles o 21,9 %). Ženy vykazovaly mnohem menší pokles (14,5 %) a pro rok 2003 se na rozdíl od mužů zdá, že se klesající trend u žen obrátil (156).
Generelt har antallet af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge under 25 år været forholdsvis stødt faldende siden 1996, hvilket indikerer et muligt fald i antallet af unge intravenøse stofbrugere (figur 19 og 20), resultatet af en faldende eller stabil tendens i de fleste af EU-15-medlemsstaterne, undtagen Frankrig, Sverige og Norge. I flere nye medlemsstater blev der imidlertid registreret en klar stigning i andelen af ofre under 25 år mellem midten af 1990'erne og 2000–2002, hvilket tyder på en stigende rekruttering af unge brugere (155). Endvidere har det fald, der er registreret blandt EU-15-medlemsstaterne siden 2000, hovedsagelig fundet sted blandt mænd (et fald på 21,9 %). Blandt kvinder har der været tale om et meget mindre fald (14,5 %), og i 2003 synes den faldende tendens blandt kvinder, i modsætning til mænd, at have vendt sig (156).
Üldiselt on uimastitega seotud surmad alla 25aastaste inimeste hulgas alates 1996. aastast suhteliselt stabiilselt vähenenud, mis osutab noorte süstijate arvu võimalikule vähenemisele (joonised 19 ja 20) ja on enamikus EL-15 liikmesriikides, Prantsusmaa, Rootsi ja Norra välja arvatud, valitseva vähenemise või stabiliseerumissuundumuse tulemus. Siiski täheldati mitmes uues liikmesriigis alla 25aastaste ohvrite osakaalu selget kasvu ajavahemikul 1990ndate keskpaigast kuni aastateni 2000–2002, mis osutab noorte narkomaanide arvu suurenemisele (155). Lisaks leidis alates 2000. aastast EL-15 tasandil täheldatud vähenemine aset peamiselt meeste hulgas (21,9% vähenemine). Naiste puhul oli see vähenemine palju väiksem (14,5%) ning erinevalt meestest näis 2003. aastal vähenemissuundumus naiste hulgas vastupidiseks pöörduvat (156).
Alle 25‑vuotiaiden huumekuolemat ovat yleisesti ottaen vähentyneet melko tasaisesti vuodesta 1996 lähtien, mikä saattaa viitata nuorten injektiokäyttäjien määrän vähenemiseen (kaaviot 19 ja 20), ja suuntaus on ollut laskeva tai vakaa useimmissa EU:n 15 vanhasta jäsenvaltiosta, paitsi Ranskassa ja Ruotsissa sekä Norjassa. Monessa uudessa jäsenvaltiossa alle 25‑vuotiaiden uhrien osuus on kuitenkin kasvanut selvästi 1990‑luvun puolivälin ja vuosien 2000–2002 välisenä aikana, mikä viittaa nuorten käyttäjien määrän lisääntymiseen (155). Lisäksi EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa vuodesta 2000 lähtien havaittu lasku koskee pääasiallisesti miehiä (21,9 %:n lasku). Naisten kohdalla lasku on ollut vähäisempää (14,5 %), ja vuonna 2003 laskusuuntaus vaikuttaa naisten kohdalla kääntyneen nousuun toisin kuin miehillä (156).
A 25 évesnél fiatalabbaknál a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma 1996 óta viszonylag folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós kábítószer-használók számának csökkenésére utalhat (19. és 20. ábra), Franciaország, Svédország és Norvégia kivételével az EU-15 legtöbb tagállamában tapasztalható csökkenő vagy stabil tendencia eredményeként. Számos új tagállamban viszont a 25 évesnél fiatalabb áldozatok arányának egyértelmű növekedését figyelték meg az 1990-es évek közepétől 2000–02-ig, ami a fiatal használók toborzásának fokozódására utal(155). Ezenkívül az EU-15 szintjén 2000 óta megfigyelt csökkenés elsősorban a férfiaknál ment végbe (21,9%-os csökkenés). A nők esetében ennél sokkal visszafogottabb csökkenést tapasztaltak (14,5%), 2003-ban pedig, a férfiakkal ellentétben, a nőknél a tendencia feltehetően megfordult(156).
Generalnie liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków wśród osób poniżej 25 roku życia zmniejsza się, stosunkowo równomiernie, od roku 1996, wskazując na ewentualny spadek liczby młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie (Wykresy 19 i 20), wynikający z obniżających się lub stabilnych trendów w większości z 15 starych Państw Członkowskich UE, oprócz Francji, Szwecji i Norwegii. W przypadku niektórych nowych Państw Członkowskich odnotowano jednak wyraźny wzrost odsetka ofiar poniżej 25 roku życia od połowy lat 90-tych do okresu 2000-2002. Sugeruje to rosnącą liczbę nowych młodych narkomanów (155). Dodatkowo spadek zaobserwowany na poziomie 15 starych państw UE od roku 2000 dotyczy głównie mężczyzn (spadek o 21,9%). W przypadku kobiet odnotowano znacznie niższy spadek (14,5%), a w roku 2003, w odróżnieniu od sytuacji wśród mężczyzn, malejący trend wśród kobiet najprawdopodobniej się odwrócił (156).
Pe ansambru, numărul deceselor legate de consumul de droguri în rândul persoanelor sub 25 de ani a scăzut relativ constant din 1996, indicând o posibilă scădere a numărului de tineri consumatori prin injectare (Figurile 19 şi 20), ca rezultat al unei tendinţe în scădere sau stabile în majoritatea statelor membre ale Europei celor 15, cu excepţia Franţei, Suediei şi Norvegiei. Cu toate acestea, în câteva din noile state membre, la mijlocul anilor 1990 şi în 2000–2002 s-a constatat o creştere evidentă a proporţiei victimelor sub 25 de ani, ceea ce sugerează recrutarea unui număr tot mai mare de consumatori tineri (155). În plus, scăderea observată la nivelul Europei celor 15 începând din 2000 s-a înregistrat mai ales în rândul bărbaţilor (o scădere de 21,9 %). Femeile au prezentat o scădere mult mai redusă (14,5 %), iar în 2003, spre deosebire de bărbaţi, se pare că tendinţa de scădere în rândul femeilor s-a inversat (156).
Úmrtia mladých ľudí do 25 rokov veku súvisiace s drogami celkovo klesajú relatívne plynulo od roku 1996, naznačujúc možný pokles počtu mladých injekčných užívateľov (obrázky 19 a 20) v dôsledku klesajúceho alebo stabilizovaného trendu vo väčšine z členských štátov EÚ-15 okrem Francúzska, Švédska a Nórska. V niekoľkých nových členských štátoch však od polovice deväťdesiatych rokov do roku 2000 – 2002 pozorovali zreteľný rast podielu obetí mladších ako 25 ročných, ktorý svedčí o rastúcom získavaní mladých užívateľov (155). Navyše, k poklesu pozorovanému na úrovni EÚ-15 od roku 2000 došlo iba medzi mužmi (pokles o 21,9 %). Pri ženách bol pokles oveľa menší (14,5 %) a zdá sa, že na rozdiel od mužov, sa pri ženách trend v roku 2003 obracia (156).
Na splošno so se z drogo povezani smrtni primeri med osebami, mlajšimi od 25 let, od leta 1996 sorazmerno enakomerno zmanjševali, kar nakazuje na možen upad števila mladih ljudi, ki si drogo vbrizgavajo (prikaza 19 in 20), kar je rezultat padajočega ali stabilnega trenda v večini držav članic EU-15, razen v Franciji, na Švedskem in Norveškem. Vendar je bil v več novih držav članic v obdobju od sredine devetdesetih do let 2000–02 opazen porast deleža žrtev, mlajših od 25 let, kar kaže na večjo vključitev mlajših uživalcev v zdravljenje (155). Poleg tega je do opaznega zmanjšanja na ravni EU-15 od leta 2000 prišlo zlasti med moškimi (padec v višini 21,9 %). Pri ženskah je bil padec veliko manjši (14,5 %), leta 2003 pa se zdi, da je padajoči trend med ženskami v primerjavi z moškimi obrnjen (156).
Totalt sett har antalet narkotikarelaterade dödsfall hos personer som är yngre än 25 minskat relativt stadigt sedan 1996, vilket tyder på en möjlig minskning av antalet unga injektionsmissbrukare (figurerna 19 och 20), som i sin tur beror på en minskande eller stabil trend i de flesta av EU 15-medlemsstaterna, med undantag för Frankrike, Sverige och Norge. I flera av de nya medlemsstaterna skedde det emellertid en markant ökning av andelen offer som är yngre än 25 från mitten av 1990-talet och fram till 2000–2002, vilket tyder på att det skett en nyrekrytering av unga missbrukare(155). Den minskning som har skett på EU 15-nivå sedan år 2000 har dessutom främst skett bland män (en minskning med 21,9 %). Kvinnorna står för en betydligt mindre minskning (14,5 %) och under 2003 har den nedåtgående trenden förefallit att vända, till skillnad från när det gäller männen(156).
Kopumā ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits par 25 gadiem jaunāku cilvēku vidū ir stabili samazinājies kopš 1996. gada, norādot uz iespējamu gados jauno injicējamo narkotiku lietotāju skaita samazināšanos (19. un 20. attēls), kas ir samazināšanās vai stabilitātes tendences rezultāts ES -15 dalībvalstīs, izņemot Franciju, Zviedriju un Norvēģiju. Taču vairākās jaunajās dalībvalstīs tika novērots par 25 gadiem jaunāku upuru proporcionālā skaita pieaugums deviņdesmito gadu vidū un laikā no 2000. līdz 2002. gadam, norādot uz pieaugošu jauno lietotāju iesaistīšanu (155). Papildus tam, samazinājums, kas novērots ES - 15 dalībvalstīs kopš 2000. gada, ir bijis galvenokārt vīriešu vidū (21,9 % samazinājums). Sieviešu vidū samazinājums ir bijis daudz mazāks (14,5%), un 2003. gadā pretēji vīriešiem samazināšanās tendence sieviešu vidū ir pagriezusies pretējā virzienā (156).
  Behandlingsbehov i tall  
Blant de om lag 480 000 søknadene om behandling som totalt ble rapportert, er cannabis oppgitt som primærrusmiddel i rundt 12 % av tilfellene, noe som plasserer stoffet på andreplass etter heroin. I løpet av åtteårsperioden 1996-2003 ble andelen cannabisklienter av alle nye klienter som søkte behandling uansett narkotisk stoff, nesten doblet i mange land (44), med en tilsvarende økning i antallet klienter.
Among the approximately 480 000 treatment demands reported in total, cannabis is reported as the primary drug in about 12 % of cases, making it the second drug after heroin. Over the eight-year period 1996–2003, the proportion of cannabis clients among new clients seeking treatment for all drugs increased by at least two-fold in many countries (44), with a similar rise in numbers of clients. However, this analysis should be treated with caution as it is based on a restricted number of countries that can provide the data necessary for a time-trend comparison.
Parmi les quelque 480 000 demandes de traitement recensées au total, le cannabis constitue la drogue primaire dans environ 12 % des cas, ce qui en fait la seconde substance après l'héroïne. Au cours des huit années écoulées entre 1996 et 2003, la proportion de consommateurs de cannabis parmi les nouveaux patients demandant un traitement, toutes drogues confondues, a au moins doublé dans de nombreux pays (44), tout comme le nombre de patients. Cependant, cette analyse doit être interprétée avec prudence dans la mesure où elle repose sur un nombre limité de pays capables de fournir les données nécessaires à une comparaison de l'évolution des tendances dans le temps.
Bei den etwa 480 000 insgesamt gemeldeten Behandlungsnachfragen wird Cannabis in rund 12 % der Fälle als Primärdroge genannt. Damit steht es an zweiter Stelle hinter Heroin. Im Laufe der acht Jahre von 1996 bis 2003 ist der Anteil der Cannabispatienten an den Erstpatienten, die sich wegen Drogenproblemen in Behandlung begeben, in vielen Ländern um mindestens das Doppelte gestiegen (44), wobei auch bei der Zahl der Patienten insgesamt ein ähnlicher Anstieg verzeichnet wurde. Diese Analyse ist jedoch mit Vorsicht zu interpretieren, da sie auf einer begrenzten Zahl von Ländern basiert, die die erforderlichen Daten für einen Vergleich der Tendenzen im Zeitverlauf bereitstellen können.
Casi el 12 % de las 480.000 demandas de tratamiento declaradas mencionan el cannabis como droga principal, lo que lo sitúa en segundo lugar por detrás de la heroína. Durante el período de ocho años comprendido entre 1996 y 2003, el porcentaje de pacientes de cannabis entre los nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por todo tipo de drogas se multiplicó al menos por dos en muchos países (44), con un aumento similar del número de pacientes. No obstante, este análisis debe tomarse con precaución, ya que se basa en una cantidad limitada de países que pueden proporcionar los datos necesarios para realizar una comparación de tendencias temporales.
Tra le circa 480 000 domande di trattamento riportate in totale, la cannabis è segnalata come droga primaria nel 12% circa dei casi, seconda dopo l’eroina. Nel periodo 1996-2003 (otto anni) la percentuale di consumatori di cannabis tra i nuovi soggetti che hanno chiesto un trattamento per tutte le sostanze è aumentato di almeno il doppio in molti paesi (44), con aumenti analoghi del numero di pazienti. Quest’analisi, tuttavia, andrebbe considerata con cautela, essendo fondata su un numero ristretto di paesi in grado di fornire i dati necessari per un confronto delle tendenze nel tempo.
Από τις περίπου 480 000 αιτήσεις για θεραπεία που αναφέρονται συνολικά, η κάνναβη δηλώνεται ως η κύρια ουσία από την οποία ζητεί να απεξαρτηθεί ο χρήστης σε περίπου 12 % των περιπτώσεων, καθιστώντας την τη δεύτερη ουσία μετά την ηρωίνη. Κατά την οκταετία 1996–2003, το ποσοστό των χρηστών κάνναβης που ζητούν θεραπεία μεταξύ των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από το σύνολο των ναρκωτικών τουλάχιστον διπλασιάσθηκε σε πολλές χώρες (44), με παρόμοια αύξηση του αριθμού των ατόμων υπό θεραπεία. Ωστόσο, η ανάλυση αυτή πρέπει να αντιμετωπίζεται με προσοχή, καθώς βασίζεται σε περιορισμένο αριθμό χωρών που μπορούν να παράσχουν τα απαραίτητα στοιχεία για μια σύγκριση των τάσεων σε βάθος χρόνου.
In totaal zijn er ongeveer 480 000 aanvragen voor behandeling gerapporteerd en in 12% van de gevallen is cannabis de drug die primair de aanleiding vormt om in behandeling te gaan; daarmee is cannabis na heroïne de drug waarvoor de vraag naar behandeling het grootst is. Gedurende de periode van acht jaar tussen 1996 en 2003 is het percentage cannabiscliënten onder alle nieuwe cliënten die voor drugs in behandeling gaan, in de meeste landen minimaal verdubbeld (44), met een dienovereenkomstige stijging van het aantal cliënten. Hierbij dient echter de nodige voorzichtigheid te worden betracht, omdat slechts een beperkt aantal landen de noodzakelijke gegevens voor een trendmatige analyse over die acht jaar ter beschikking kan stellen.
Z celkového počtu asi 480 000 hlášených žádostí o léčbu je konopí jako primární droga uváděno asi ve 12 % případů, což jej činí druhou nejčetnější drogou po heroinu. Během osmiletého období (1996–2003) se podíl klientů užívajících konopí v porovnání se všemi novými klienty užívajícími drogy, kteří vyhledali léčbu, v mnoha zemích zvýšil alespoň o dvě třetiny (44). Tomu odpovídal i nárůst počtu klientů. K této analýze je však třeba přistupovat opatrně, neboť je založena na omezeném počtu zemí, které mohou poskytnout údaje nezbytné pro srovnání časových trendů.
Blandt de ca. 480 000 behandlingsanmodninger, der er indberettet i alt, angives cannabis som det primære stof i ca. 12 % af tilfældene, hvorved det indtager en andenplads efter heroin. I otteårsperioden 1996–2003 blev andelen af cannabisklienter blandt nye klienter, der søgte behandling for brug af alle stoffer, mindst fordoblet i mange lande (44) med en tilsvarende stigning i antallet af klienter. Denne analyse bør dog behandles med forsigtighed, da den er baseret på et begrænset antal lande, der kan fremvise de fornødne data til en sammenligning af tidstendenser.
Kokku ligikaudu 480 000 ravinõudluse juhtumi hulgas esineb kanep kui esmane uimasti umbes 12% juhtudest, olles selles osas heroiini järel teisel kohal. Kaheksa aasta jooksul, 1996–2003, suurenes paljudes riikides kanepi tõttu ravi taotlevate klientide osakaal uute ravi taotlevate klientide hulgas kõikide narkootikumide arvestuses vähemalt kaks korda (44), samavõrra suurenes ka klientide arv. Sellesse analüüsi tuleb siiski suhtuda ettevaatusega, kuna siin on kasutatud infot piiratud arvust riikidest, mis suudavad esitada vajalikke andmeid suundumuste võrdlemiseks ajaperspektiivis.
Yhteensä noin 480 000:n hoitoon hakeutumisen joukossa kannabis on ilmoitettu pääasialliseksi huumeeksi noin 12 prosentissa tapauksista, mikä tekee siitä toiseksi yleisimmän heroiinin jälkeen. Kannabisasiakkaiden osuus kaikkien huumeiden takia hoitoon hakeutuvista uusista asiakkaista on vuodesta 1996 vuoteen 2003 ulottuvana kahdeksan vuoden ajanjaksona vähintään kaksinkertaistunut useissa maissa (44), ja asiakkaiden lukumäärä on kasvanut samassa suhteessa. Tähän analyysiin on kuitenkin syytä suhtautua varoen, sillä se perustuu rajalliseen määrään maita, jotka pystyvät toimittamaan ajallisten suuntausten vertailuun tarvittavia tietoja.
Az összes bejelentett körülbelül 480 000 gyógykezelési igény közül első számú kábítószerként az esetek körülbelül 12%-ában nevezik meg a kannabiszt, amivel a heroin után a második. Az 1996–2003 közötti nyolcéves időszak során a kábítószer-problémák miatt gyógykezelt összes új beteg között a kannabisz miatt kezelésért folyamodók aránya sok országban legalább kétszeresére nőtt(44), és a betegek száma is ugyanilyen arányban emelkedett. Ezt az elemzést azonban óvatosan kell kezelni, mivel arra a korlátozott számú országra alapul, amelyek biztosítani tudják az időbeli tendenciák összehasonlításához szükséges adatokat.
W łącznej grupie około 480 000 zgłoszeń zapotrzebowania na leczenie, pochodne konopi indyjskich jawią się jako narkotyk główny w 12% przypadków, plasując tę substancję na drugim miejscu za heroiną. W ciągu ośmiu lat, od 1996 do 2003 roku, stosunek liczby pacjentów uzależnionych od pochodnych konopi indyjskich do liczby nowych pacjentów wnioskujących o leczenie z uzależnienia od narkotyków wzrósł w wielu państwach co najmniej dwukrotnie (44), przy podobnym wzroście liczby pacjentów. Analiza ta powinna być jednak traktowana ostrożnie, jako że oparta jest na ograniczonej liczbie państw, które mogą dostarczyć dane konieczne do porównania trendu w czasie.
În total au fost raportate aproximativ 480 000 de cereri de tratament, canabisul fiind raportat ca drog principal în aproximativ 12 % din cazuri, fapt care îl plasează pe locul doi, după heroină. Pe parcursul perioadei de opt ani dintre 1996–2003, proporţia clienţilor tratamentului pentru dependenţă de canabis din totalul clienţilor noi care au solicitat tratament pentru toate drogurile a crescut în multe ţări de cel puţin două ori (44), înregistrându-se o creştere similară şi în ceea ce priveşte numărul total de clienţi. Totuşi, această analiză trebuie tratată cu precauţie, deoarece se bazează pe un număr limitat de ţări care pot furniza datele necesare pentru o comparaţie a tendinţelor înregistrate în timp.
Medzi približne 480 000 žiadosťami o liečbu, uvádzanými celkom, sa uvádza kanabis ako primárna droga v asi 12 % prípadov a to ho zaraďuje na druhé miesto po heroíne. V priebehu ôsmich rokov 1996 až 2003 vzrástol podiel klientov kanabisu medzi novými klientmi, uchádzajúcimi sa o liečbu z drogovej závislosti vo viacerých krajinách (44) najmenej dvojnásobne a podobne sa zvýšil aj počet klientov. Túto analýzu však treba brať opatrne, pretože vychádza z obmedzeného počtu krajín, ktoré môžu poskytnúť údaje potrebné na porovnanie trendu v čase.
Izmed okoli 480.000 povpraševanj po zdravljenju, o katerih so skupaj poročali, so v okoli 12 % primerov kot o primarni drogi poročali o konoplji, kar je druga droga za heroinom. V osemletnem obdobju med letoma 1996 in 2003 se je v mnogih državah delež uživalcev konoplje med novimi osebami, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od vseh vrst drog, povečal za skoraj dvakrat (44), s podobnim povečanjem v številu zdravljenih oseb. Vendar je to analizo treba obravnavati pazljivo, ker temelji na omejenem številu držav, ki lahko zagotovijo potrebne podatke za primerjavo časovnih trendov.
Bland de ungefär 480 000 personer som efterfrågade behandling uppges cannabis vara primärdrog i omkring 12 % av fallen, vilket innebär att det är den näst vanligaste drogen efter heroin. Under de åtta åren mellan 1996 och 2003 ökade andelen cannabisklienter bland nya klienter som sökte behandling för alla droger med åtminstone det dubbla i många länder(44), och en liknande ökning skedde i fråga om antalet klienter. Denna analys bör dock tolkas med försiktighet eftersom den baseras på det begränsade antal länder som kan lämna de uppgifter som krävs för en jämförelse av tidstrender.
No aptuveni 480 000 ārstēšanas pieprasījumiem, par kuriem ir ziņots, kaņepes ir primārā narkotika aptuveni 12% gadījumu, nosakot, ka tā ir otrā pēc heroīna. Astoņu gadu laikā no 1996. līdz 2003. gadam kaņepju pacientu proporcionālais daudzums jauno pacientu vidū, kuri vēlas ārstēties, daudzās valstīs pieaudzis pat divkārtīgi (44), līdzīgs pieaugums ir vērojams arī kopējā pacientu skaitā. Taču šī analīze ir jāvērtē piesardzīgi, jo tā ir balstīta uz ierobežotu valstu skaitu, kuras var sniegt nepieciešamos datus noteikta laika tendenču salīdzinājumam.
  Systemet for tidlig var...  
Umiddelbart etter at faren for forgiftning ved kombinasjonen kokain og atropin ble kjent, sendte EONN ut et varsel til EWS-partnerne med anbefaling om å informere sine nettverk og da særlig relevante helsemyndigheter om symptomene på kokain/atropin-forgiftning, slik at diagnose kunne stilles på et tidlig tidspunkt.
In the last two months of 2004, several cases of intoxication due to consumption of cocaine adulterated with relatively high doses of atropine (88) were reported in Belgium, France, Italy, and the Netherlands. As soon as the risk of combined cocaine/atropine intoxication became apparent, the EMCDDA issued an alert to the EWS partners, advising them to inform their networks and, in particular, the relevant health authorities on the signs of cocaine/atropine intoxication so that it can be diagnosed at an early stage. As a result, several Member States also chose to release early warnings to their networks or public heath authorities.
Au cours des deux derniers mois de 2004, plusieurs cas d'intoxication due à la consommation de cocaïne dénaturée et de doses relativement élevées d'atropine (88) ont été rapportées en Belgique, en France, en Italie et aux Pays-Bas. Dès que le risque d'intoxication associé à la combinaison de cocaïne et d'atropine est devenu évident, l'OEDT a lancé une alerte auprès des partenaires du SAR, en leur conseillant d'informer leurs réseaux et, en particulier, les autorités sanitaires compétentes sur les signes de l'intoxication à la cocaïne/atropine, de sorte qu'elle puisse être rapidement diagnostiquée. Plusieurs États membres ont alors choisi de lancer des alertes rapides à leurs réseaux ou aux autorités responsables de la santé publique.
In den letzten beiden Monaten des Jahres 2004 meldeten Belgien, Frankreich, Italien und die Niederlande mehrere Fälle von Vergiftungen durch den Konsum von Kokain, das mit relativ hohen Dosen von Atropin (88) versetzt war. Sobald das Risiko einer kombinierten Vergiftung durch Kokain/Atropin bekannt wurde, gab die EBDD eine Warnung an die Partner im Frühwarnsystem heraus und riet ihnen, ihre Netze und insbesondere die zuständigen Gesundheitsbehörden über die Symptome einer Kokain/Atropin-Vergiftung zu informieren, damit diese in einem frühen Stadium diagnostiziert werden konnte. In der Folge beschlossen mehrere Mitgliedstaaten, ebenfalls Frühwarnungen an ihre Netze oder Gesundheitsbehörden herauszugeben.
En los últimos dos meses de 2004, Bélgica, Francia, Italia y los Países Bajos registraron varios casos de intoxicación por consumo de cocaína adulterada con dosis relativamente elevadas de atropina (88). En cuanto apareció el riesgo de intoxicación por la combinación de cocaína y atropina, el OEDT lanzó un aviso de alerta a los miembros del SAR, advirtiéndoles de que comunicar los síntomas de intoxicación por cocaína y atropina a sus redes y, en particular, a las autoridades sanitarias, a fin de facilitar el diagnóstico rápido. En consecuencia, varios de los Estados miembros decidieron lanzar también alertas rápidas a sus redes o autoridades sanitarias públicas.
Negli ultimi due mesi del 2004 sono stati segnalati da Belgio, Francia, Italia e Paesi Bassi alcuni casi di intossicazione dovuta al consumo di cocaina adulterata con dosi relativamente alte di atropina (88). Non appena è emerso il rischio di intossicazione combinata da cocaina/atropina, l’OEDT ha lanciato un allerta ai partner del sistema di allarme rapido, suggerendo loro di informare le rispettive reti e, in particolare, le autorità sanitarie competenti in merito ai segni dell’intossicazione da cocaina/atropina, perché potesse essere diagnosticata in una fase precoce. Di conseguenza alcuni Stati membri hanno deciso di lanciare allarmi rapidi alle rispettive reti o autorità sanitarie pubbliche.
Nos últimos dois meses de 2004, foram notificados vários casos de intoxicação devida ao consumo de cocaína adulterada com doses relativamente elevadas de atropina (88) na Bélgica, França, Itália e Países Baixos. Assim que o risco de intoxicação devido à combinação de cocaína com atropina se tornou visível, o OEDT emitiu um alerta para os parceiros do EWS, aconselhando-os a informarem as suas redes e, em especial, as autoridades sanitárias competentes a respeito dos sintomas de intoxicação causada por cocaína/atropina, para que esta possa ser diagnosticada numa fase inicial. Em resultado deste aviso, vários Estados-Membros optaram igualmente por emitir alertas precoces para as suas redes ou autoridades de saúde pública.
Κατά τους τελευταίους δύο μήνες του 2004, αναφέρθηκαν στο Βέλγιο, τη Γαλλία, την Ιταλία και τις Κάτω Χώρες αρκετές περιπτώσεις τοξίκωσης λόγω κατανάλωσης κοκαΐνης νοθευμένης με σχετικά υψηλές δόσεις ατροπίνης (88). Μόλις έγινε εμφανής ο κίνδυνος της τοξίκωσης από τον συνδυασμό κοκαΐνης/ατροπίνης, το ΕΚΠΝΤ ειδοποίησε τους εταίρους του EWS, συνιστώντας να ενημερώσουν τα δίκτυά τους και, ειδικότερα, τις αρμόδιες υγειονομικές αρχές σχετικά με τα συμπτώματα της τοξίκωσης από κοκαΐνη/ατροπίνη, ώστε να είναι δυνατή η έγκαιρη διάγνωση. Ως εκ τούτου, αρκετά κράτη μέλη αποφάσισαν επίσης να εκδώσουν έγκαιρη προειδοποίηση στα δίκτυά τους ή τις δημόσιες υγειονομικές αρχές.
In de laatste twee maanden van 2004 zijn er in België, Frankrijk, Italië en Nederland diverse gevallen gerapporteerd van intoxicaties als gevolg van de consumptie van cocaïne die versneden was met relatief hoge doses atropine (88). Na een evaluatie van de omvang van het intoxicatierisico met de cocaïne/atropine-mix, heeft het EWDD naar alle EWS-partners een waarschuwing doen uitgaan met het advies om de eigen netwerken en met name ook de relevante autoriteiten te informeren over de symptomen van een cocaïne/atropine-intoxicatie zodat deze in een vroeg stadium gediagnosticeerd kan worden. Een aantal lidstaten besloot vervolgens op basis van de EWS-informatie om de eigen netwerken en instanties voor de volksgezondheid snel te waarschuwen.
V posledních dvou měsících roku 2004 bylo hlášeno několik případů intoxikace v důsledku konzumace kokainu s příměsí relativně vysokých dávek atropinu (88) v Belgii, Francii, Itálii a Nizozemsku. Hned jak bylo zřejmé riziko kombinované intoxikace kombinací kokainu a atropinu, EMCDDA vydala výstražný signál partnerům v systému včasného varování a doporučila jim informovat jejich sítě, a zejména příslušné zdravotnické orgány, o příznacích intoxikace kombinací kokainu a atropinu tak, aby ji bylo možné diagnostikovat v raném stádiu. V důsledku toho se také několik členských států rozhodlo vydat včasné varování svým sítím nebo orgánům veřejného zdraví.
I de seneste to måneder af 2004 blev der i Belgien, Frankrig, Italien og Nederlandene meldt om mange forgiftningstilfælde som følge af indtagelse af kokain blandet med forholdsvis høje doser atropin (88). Så snart risikoen for kombineret kokain-/atropinforgiftning blev klar, udsendte EONN en advarsel til parterne i EWS med opfordring til at informere deres netværk og navnlig de relevante sundhedsmyndigheder om tegn på kokain-/atropinforgiftning, således at den kan diagnosticeres på et tidligt stadium. Som følge heraf valgte flere medlemsstater også at udsende tidlige varslinger til deres netværk eller offentlige sundhedsmyndigheder.
2004. aasta kahe viimase kuu jooksul teatasid Belgia, Prantsusmaa, Itaalia ja Madalmaad mitmetest mürgistusjuhtumitest, mis olid üsna suurte atropiini (88) kogustega segatud kokaiini tarbimise tagajärg. Kohe, kui kombineeritud kokaiini/atropiini mürgistuse oht ilmsiks tuli, teatas Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus varajase hoiatamise süsteemi partneritele häireolukorrast, soovitades neil jagada oma võrgustikele ja eelkõige asjaomastele tervishoiuasutustele infot kokaiini/atropiini mürgistuse sümptomite kohta, et seda oleks võimalik diagnoosida varases staadiumis. Selle tulemusena otsustasid mitmed liikmesriigid anda varased hoiatused oma kohalikele võrgustikele või tervishoiuasutustele.
Belgia, Ranska, Italia ja Alankomaat ilmoittivat vuoden 2004 kahden viimeisen kuukauden aikana useita myrkytystapauksia, jotka johtuivat sellaisen kokaiinin käytöstä, johon oli lisätty melko suuria annoksia atropiinia (88). Heti kun vaara kokaiinin ja atropiinin yhdistelmän aiheuttamasta myrkytyksestä ilmeni, EMCDDA lähetti varoituksen nopeaan tiedonvaihtojärjestelmään kuuluville kumppaneille ja pyysi heitä välittämään verkostoilleen ja etenkin asianomaisille terveysviranomaisille tiedon kokaiinin/atropiinin myrkytyksen merkeistä, jotta se voitaisiin tunnistaa varhaisessa vaiheessa. Useat jäsenvaltiot päättivätkin antaa ennakkovaroituksen verkostoilleen tai terveysviranomaisilleen.
2004 utolsó két hónapja során Belgiumból, Franciaországból, Olaszországból és Hollandiából számos olyan esetet jelentettek, amikor viszonylag nagy adag atropinnal(88) hamisított kokain okozott mérgezést. Amint a kombinált kokain/atropin mérgezés kockázata nyilvánvalóvá vált, az EMCDDA figyelmeztetést küldött az EWS partnerek részére, amelyben javasolta a hálózataik, és különösen az érintett egészségügyi hatóságok tájékoztatását a kokain-/atropinmérgezés jeleiről, hogy e tüneteket még a korai szakaszban diagnosztizálni tudják. Ennek folyományaként sok tagállam korai figyelmeztetésben hívta fel hálózatai vagy egészségügyi hatóságai figyelmét a veszélyre.
W ciągu ostatnich dwóch miesięcy 2004 roku w Belgii, Francji, we Włoszech i w Holandii odnotowano kilka przypadków zatrucia na skutek zażycia kokainy zanieczyszczonej relatywnie wysokimi dawkami atropiny (88). Gdy tylko ryzyko zatrucia mieszanką kokainy z atropiną stało się widoczne, EMCDDA natychmiast skontaktowało się ze wszystkimi partnerami EWS, sugerując, by poinformowali oni swoje sieci, a zwłaszcza odpowiednie organy ds. zdrowia, o oznakach zatrucia kokainą z atropiną, aby udało się je zdiagnozować we wczesnym stadium. W wyniku tego Państwa Członkowskie także zdecydowały się wydać wczesne ostrzeżenia dla swoich sieci i władz zdrowia publicznego.
În ultimele două luni ale anului 2004, au fost raportate mai multe cazuri de intoxicaţii provocate de consumul de cocaină falsificată cu doze relativ mari de atropină (88) în Belgia, Franţa, Italia, şi în Ţările de Jos. Imediat după identificarea riscului de intoxicaţie cu combinaţia cocaină/atropină, OEDT a emis o alertă către partenerii din EWS, sfătuindu-i să îşi informeze reţelele, şi în special autorităţile competente din domeniul sănătăţii privind semnele intoxicaţiei cu cocaină/atropină astfel încât aceasta să poată fi diagnosticată într-un stadiu timpuriu. În consecinţă, mai multe state membre au decis să transmită avertizări rapide reţelelor sau autorităţilor din domeniul sănătăţii publice.
V posledných dvoch mesiacoch roku 2004 oznámili z Belgicka, Francúzska, Talianska a Holandska viaceré prípady otráv po konzumácii kokaínu znehodnoteného relatívne vysokými dávkami atropínu (88). Hneď, ako bolo zrejmé riziko kombinovanej kokaínovo-atropínovej otravy, EMCDDA vydalo pokyn partnerom EWS informovať svoje siete a najmä príslušné zdravotnícke orgány o príznakoch kokaínovo-atropínovej otravy, aby ju mohli diagnostikovať v ranom štádiu. Na základe neho sa aj viaceré členské štáty rozhodli vydať včasné varovanie svojim sieťam alebo orgánom verejného zdravia.
V zadnji mesecih leta 2004 so iz Belgije, Francije, Italije in Nizozemske poročali o več primerih zastrupitve zaradi uživanja kokaina, primešanega sorazmerno visokim odmerkom atropina (88). Takoj ko je tveganje za zastrupitev s kombiniranim kokainom/atropinom postalo očitno, je Center opozoril vse partnerje EWS ter jim svetoval, naj svoje mreže in zlasti ustrezne zdravstvene organe obvestijo o znakih zastrupitve s kokainom/atropinom, da se je lahko odkrila v zgodnji fazi. Tako se je več držav članic odločilo tudi, da izdajo zgodnja obvestila svojim mrežam ali javnim zdravstvenim organom.
Under de två sista månaderna 2004 rapporterades flera fall av förgiftning till följd av konsumtion av kokain utspätt med relativt höga doser atropin(88) i Belgien, Frankrike, Italien och Nederländerna. Så snart risken för kombinerad kokain- och atropinförgiftning blev uppenbar utfärdade ECNN en varning till förvarningssystemets parter och uppmanade dem att informera sina nätverk och i synnerhet relevanta hälsomyndigheter om symptomen på kokain- och atropinförgiftning, så att rätt diagnos kan ställas på ett tidigt stadium. Det fick också till följd att flera medlemsstater valde att utfärda varningar till sina nätverk och hälsomyndigheter.
  press3-no  
På samme måte er det bare noen land – Danmark, Tyskland, Hellas, Frankrike, Nederland, Østerrike og Sverige – som tilbyr tjenester som er spesifikt skreddersydd for problematiske cannabisbrukere, til tross for den økte etterspørselen etter behandling for dette stoffet.
Likewise, only some countries – Denmark, Germany, Greece, France, the Netherlands, Austria and Sweden – offer services specifically tailored to problem cannabis users, despite rising treatment demand for this drug. On the whole, such specialist treatment options are underdeveloped across Europe and the needs of problem cannabis users are still poorly understood.
De la même manière, seuls quelques pays – le Danemark, l’Allemagne, la Grèce, la France, les Pays-Bas, l’Autriche et la Suède – offrent des services spécifiquement adaptés aux usagers problématiques de cannabis, malgré la demande accrue de traitement pour cette drogue. De manière générale, de telles options de traitement spécialisé sont sous-développées dans l’ensemble de l’Europe, et les besoins des usagers problématiques de cannabis demeurent mal compris.
Gleichermaßen bieten nur einige Länder – Dänemark, Deutschland, Griechenland, Frankreich, die Niederlande, Österreich und Schweden – Leistungen an, die speziell auf die Probleme von Cannabis- Konsumenten zugeschnitten sind, und das trotz des steigenden Therapiebedarfs bei dieser Droge. Insgesamt sind solche spezifischen Behandlungsmöglichkeiten in ganz Europa nicht ausreichend entwickelt, und die Bedürfnisse problematischer Cannabiskonsumenten stoßen noch immer auf wenig Verständnis.
– in grado di fornire trattamenti specifici per i consumatori problematici di cannabis, malgrado la domanda di trattamento sia crescente. Nel complesso, in Europa, queste terapie specifiche sono sottosviluppate e i bisogni dei consumatori di cannabis non ancora ben capiti”.
De igual modo, apenas alguns países – Dinamarca, Alemanha, Grécia, França, Países Baixos, Áustria e Suécia – oferecem serviços dirigidos especificamente aos consumidores problemáticos de cannabis, apesar do aumento da procura de tratamento por consumo desta droga. Globalmente, estas opções de tratamento na Europa estão subdesenvolvidas, sendo as necessidades dos consumidores problemáticos de cannabis ainda mal compreendidas.
Evenzo bieden slechts enkele landen – Denemarken, Duitsland, Griekenland, Frankrijk, Nederland, Oostenrijk en Zweden – diensten die specifiek op problematische cannabisgebruikers zijn afgestemd, ondanks een toenemende vraag naar behandeling voor deze drug. Over het geheel genomen zijn gespecialiseerde behandelmogelijkheden door heel Europa onderontwikkeld en is er weinig inzicht in de behoeften van problematische cannabisgebruikers.
V piípade konopí je situace obdobná. Navzdory skutecnosti, že lécba závislosti na konopí je stále více vyhledávaná, nabízí služby speciálne upravené pro uživatele této drogy pouze nekolik zemí (Dánsko, Nemecko, Ǎecko, Francie, Nizozemsko, Rakousko a Švédsko). Speciální možnosti lécby jsou v Evrope celkove velmi málo rozvinuté a potieby uživateln konopí jsou nadále nedostatecne chápány.
Tilsvarende er det kun nogle lande – Danmark, Tyskland, Grækenland, Frankrig, Nederlandene, Østrig og Sverige – som tilbyder specielt skræddersyede behandlingstilbud til problematiske cannabis-brugere, trods en stigende efterspørgsel efter at blive behandlet for dette stof. Som helhed er sådanne specialiserede behandlingsmuligheder underudviklede i Europa, og der er kun ringe forståelse for problematiske cannabis- brugeres behov.
Sarnaselt pakuvad ainult mõned riigid nagu Taani, Saksamaa, Kreeka, Prantsusmaa, Madalmaad, Austria ja Rootsi spetsiaalselt kanepitarbijatele mõeldud teenuseid, hoolimata kasvavast ravivajadusest selle narkootikumi puhul. Kokkuvõttes, sellised eriravivõimalused on väheselt arenenud üle kogu Euroopa ja probleemsete kanepitarbijate vajadusi mõistetakse jätkuvalt vähe.
Samoin vain muutamat maat – Tanska, Saksa, Kreikka, Ranska, Alankomaat, Itävalta ja Ruotsi – tarjoavat kannabiksen ongelmakäyttäjille kohdennettuja erityispalveluja, vaikka hoitotarve on tämän huumeen osalta kasvanut. Yleisesti ottaen tällaiset erityishoitomuodot ovat Euroopassa kehittymättömiä, eikä kannabiksen ongelmakäyttäjien tarpeita vielä paljonkaan ymmärretä.
Hasonlóképpen, csak néhány ország – Dánia, Németország, Görögország, Hollandia, Ausztria és Svédország – nyújt kifejezetten a kannabisz-használók problémáival foglakozó szolgáltatásokat, annak ellenére, hogy egyre nagyobb az igény a kannabisszal kapcsolatos kezelésre. Összességében az ilyen speciális kezelési lehetöségek alulfejlettek Európában, és a problémás kannabisz-használók szükségleteit még mindig nem veszik elég komolyan.
Podobnie, tylko niektóre panstwa – Dania, Niemcy, Grecja, Francja, Holandia, Austria i Szwecja oferuja usługi szczególnie dostosowane do problemu osób zazywajacych pochodne konopi. Generalnie, takie specjalistyczne metody leczenia sa nadal słabo rozwiniete w Europie, a potrzeby osób problemowo zazywajacych pochodne konopi sa nadal słabo rozumiane.
Numai câteva state – Danemarca, Germania, Grecia, Franţa, Olanda, Austria, şi Suedia – oferǎ servicii specializate consumatorilor problematici de canabis, în ciuda cererii crescute de tratament împotriva abuzului de acest drog. În general, acest tip de alternative specializate de tratament sunt subdezvoltate în Europa, iar nevoile consumatorilor problematici de canabis nu sunt pe deplin înIelese.
To isté platí pre užívateÍov kanabisu, pre ktorých aj napriek rastúcemu dopytu po liecbe existujú špecializované liecebné zariadenia iba vo vybraných krajinách, konkrétne v Dánsku, Nemecku, Grécku, Francúzsku, Holandsku, Rakúsku a Švédsku. Celkovo však tieto špecializované liecebné možnosti nie sú v rámci Európy dostatocne rozvinuté a problémoví užívatelia kanabisu nachádzajú pre svoje potreby len minimálne pochopenie.
Samo nekaj držav – Danska, Nemcija, Grcija, Francija, Nizozemska, Avstrija in Švedska – tako ponujajo specificne službe posebej prilagojene problematicnim uporabnikom kanabisa, ceprav se povpraševanje po zdravljenju zaradi te droge povecuje. V celoti gledano so takšne možnosti specialisticne obravnave po vsej Evropi slabo razvite, potrebe problematicnih uporabnikov kanabisa pa so še vedno slabo razumljene.
Likaledes erbjuder endast vissa länder – Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige – skräddarsydda tjänster för cannabismissbrukare, trots en ökande efterfrågan på behandling för denna drog. På det hela taget har sådana behandlingsalternativ inte utvecklats tillräckligt i Europa och förståelsen för cannabismissbrukarnas behov är fortfarande dålig.
Tǎpat tikai dažas valstis – Dǎnija, Vǎcija, Griefiija, Francija, Niderlande, Austrija un Zviedrija – piedǎvǎ pakalpojumus, kas ir ipaši paredzeti kanepju problemǎtiskajiem lietotǎjiem, neskatoties uz pieaugošo ǎrstešanǎs pieprasijumu skaitu attiecibǎ uz šo narkotiku. Kopumǎ šǎdas ǎrstešanǎs iespejas speciǎlistu uzraudzibǎ ir nepietiekami attistitas visǎ Eiropǎ, un kanepju problemǎtisko lietotǎju vajadzibas vel arvien ir maz saprastas.
  Trender  
Blant de nye medlemsstatene tyder tilgjengelig dokumentasjon – hovedsakelig fra skoleundersøkelser – på at mange stater har hatt en vesentlig økning i cannabisbruken de senere årene. Dette har hovedsakelig skjedd etter midten av 1990-årene og vært konsentrert om urbane områder og menn og unge voksne.
Among new Member States, the available evidence, mainly from school surveys, suggests that there has been a substantial increase in cannabis use in recent years in many of them. This has mostly occurred since the mid-1990s, and has been concentrated in urban areas and among males and young adults. In Estonia and Hungary, consecutive surveys among adults have allowed the identification of recent trends (Figure 4).
Dans les nouveaux États membres, les données disponibles, qui proviennent essentiellement des enquêtes en milieu scolaire, indiquent que la consommation de cannabis a fortement progressé ces dernières années dans un grand nombre d'entre eux. Cette tendance à la hausse se fait surtout sentir depuis le milieu des années 1990 et s'est concentrée sur les zones urbaines et chez les hommes et les jeunes adultes. En Estonie et en Hongrie, des enquêtes consécutives auprès des adultes ont permis de dégager des tendances récentes (graphique 4).
Was die neuen Mitgliedstaaten betrifft, so geht aus den verfügbaren Daten, die in erster Linie aus Erhebungen an Schulen stammen, hervor, dass in vielen dieser Länder in den letzten Jahren eine erhebliche Zunahme des Cannabiskonsums zu verzeichnen war. Diese Entwicklung begann in den meisten Fällen Mitte der 90er Jahre und betraf vor allem städtische Gebiete sowie Männer und junge Erwachsene. In Estland und Ungarn konnten anhand aufeinander folgender Erhebungen unter Erwachsenen jüngste Tendenzen ermittelt werden (Abbildung 4).
En los nuevos Estados miembros, los datos de que se dispone —obtenidos principalmente por medio de encuestas escolares— apuntan a que en los últimos años se ha producido un importante aumento del consumo de cannabis en muchos de estos países. Esto es así fundamentalmente desde mediados de la década de 1990, especialmente en las zonas urbanas y en hombres y adultos jóvenes. En Estonia y Hungría, las encuestas consecutivas entre adultos han permitido determinar las tendencias recientes (gráfico 4).
Nella maggior parte dei nuovi Stati membri i dati disponibili, provenienti soprattutto da indagini condotte nelle scuole, suggeriscono un aumento sostanziale del consumo di cannabis verificatosi negli ultimi anni. Tale aumento è stato riscontrato soprattutto dalla metà degli anni Novanta in poi, concentrato nelle zone urbane, tra i giovani di sesso maschile. In Estonia e Ungheria una serie di indagini consecutive condotte tra gli adulti ha permesso di individuare le recenti tendenze (Grafico 4).
Στα νέα κράτη μέλη, τα διαθέσιμα στοιχεία, κυρίως από έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό, υποδηλώνουν ότι υπήρξε σημαντική αύξηση της χρήσης κάνναβης τα τελευταία χρόνια σε πολλά εξ αυτών. Το φαινόμενο αυτό παρατηρείται κυρίως από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 και επικεντρώνεται στις αστικές περιοχές και στους άνδρες και τους νεαρούς ενηλίκους. Στην Εσθονία και την Ουγγαρία, διαδοχικές έρευνες σε ενηλίκους κατέστησαν δυνατό τον προσδιορισμό πρόσφατων τάσεων (διάγραμμα 4).
Uit de beschikbare gegevens van de nieuwe lidstaten (voornamelijk uit schoolenquêtes) blijkt dat in de afgelopen jaren in veel landen een aanzienlijke stijging in het cannabisgebruik heeft plaatsgevonden. Die stijging is over het algemeen in het midden van de jaren negentig ingezet en doet zich met name in stedelijke gebieden en onder mannen en jongvolwassenen voor. Dankzij de beschikbaarheid van opeenvolgende enquêtes kunnen voor Estland en Hongarije recente trends vastgesteld worden (figuur 4).
Pokud jde o nové členské státy, dostupné důkazy, především z průzkumů ve školách, svědčí o tom, že v mnoha z nich došlo v posledních letech k významnému nárůstu užívání konopí. Ve většině případů ke zvyšování dochází především od poloviny devadesátých let, a to v městských oblastech u mužů a mladých dospělých. V Estonsku a Maďarsku následné průzkumy mezi dospělými umožnily identifikovat současné trendy (obr. 4).
Med hensyn til de nye medlemsstater fremgår det af det foreliggende materiale, hovedsagelig fra skoleundersøgelser, at mange af dem har oplevet en væsentlig stigning i brugen af cannabis i de senere år. Dette har navnlig gjort sig gældende siden midten af 1990'erne og har været koncentreret i byområder og blandt mænd og unge voksne. I Estland og Ungarn har det på grundlag af på hinanden følgende undersøgelser blandt voksne været muligt at identificere de seneste tendenser (figur 4).
Uute liikmesriikide puhul näitavad olemasolevad andmed, mis on pärit peamiselt kooliuuringutest, et paljudes nendest riikidest on viimastel aastatel toimunud kanepitarbimise märgatav kasv. See on toimunud peamiselt alates 1990ndate aastate keskpaigast ja leidnud aset peamiselt linnades ning noorte meeste ja noorte täiskasvanute hulgas. Eestis ja Ungaris võimaldasid järjestikused uuringud täiskasvanute hulgas selgitada välja viimase aja suundumusi (joonis 4).
Pääasiallisesti koululaiskyselyistä saatujen tietojen perusteella kannabiksen käyttö on viime vuosina lisääntynyt merkittävästi useimmissa uusista jäsenvaltioista. Käytön lisääntyminen on tapahtunut suurimmaksi osaksi 1990-luvun puolivälin jälkeen, ja se on ollut voimakkainta kaupunkialueilla sekä miesten ja nuorten aikuisten keskuudessa. Virossa ja Unkarissa on voitu tunnistaa viimeaikaisia suuntauksia aikuisten keskuudessa tehtyjen perättäisten kyselyjen pohjalta (kaavio 4).
Az új tagállamokban a főként iskolai felmérésekből rendelkezésre álló bizonyítékok arra mutatnak, hogy a kannabiszhasználat jelentősen nőtt az elmúlt években. Ez többnyire az 1990-es évek közepén következett be, és a városi területekre, a férfiakra és a fiatal felnőttekre koncentrálódott. Észtországban és Magyarországon felnőtteken végzett egymást követő felmérések tették lehetővé a közelmúlt tendenciáinak meghatározását (4. ábra).
Dostępne dane dotyczące nowych Państw Członkowskich, pochodzące głównie z badań szkolnych, sugerują, że w ostatnich latach wiele z tych państw odnotowało znaczny wzrost spożycia pochodnych konopi indyjskich. Zjawisko to w większości przypadków trwa od połowy lat 90-tych, a dotyczy szczególnie obszarów miejskich oraz grup mężczyzn i młodych osób dorosłych. Kolejne badania przeprowadzone wśród osób dorosłych w Estonii i na Węgrzech pozwoliły na identyfikację najnowszych trendów (Wykres 4).
În ceea ce priveşte noile state membre, dovezile disponibile, în special din sondaje realizate în şcoli, sugerează că în ultimii ani s-a produs o creştere considerabilă a consumului de canabis în multe dintre ele. Acest lucru s-a întâmplat în special în a doua parte a anilor 1990, în zonele urbane şi în rândul bărbaţilor şi al adulţilor tineri. În Estonia şi în Ungaria, sondajele consecutive realizate în rândul adulţilor au permis identificarea tendinţelor recente (Figura 4).
Dostupné výsledky z viacerých nových členských štátov, hlavne z prieskumov na školách, hovoria o podstatnom rozširovaní užívania kanabisu v ostatných rokoch. Väčšinou sa začalo v polovici deväťdesiatich rokov a sústreďovalo sa najmä v medzi mužmi a mladými dospelými v mestskom prostredí. Nepretržité prieskumy medzi dospelými umožnili určiť ostatné trendy v Estónsku a Maďarsku (obrázok 4).
V mnogih novih državah članicah razpoložljivi dokazi, zlasti iz raziskav med šolsko mladino, kažejo občutno povečanje v zadnjih letih. To se je zlasti pojavilo v sredini devetdesetih let in je bilo osredotočeno v mestnih območjih ter med moškimi in mlajšimi odraslimi. V Estoniji in na Madžarskem so zaporedne raziskave med odraslimi omogočile prepoznavanje nedavnih trendov (prikaz 4).
Bland de nya medlemsstaterna tyder tillgängliga uppgifter, framför allt från skolundersökningar, på att cannabisanvändningen i många av dem har ökat kraftigt de senaste åren. Det skedde framför allt en ökning efter mitten av 1990-talet, främst i städer och bland män och unga vuxna. I Estland och Ungern har fortlöpande undersökningar bland vuxna gjort det möjligt att urskilja trenderna på senare tid (figur 4).
  press2-no  
Data innsamlet fra behandlingstiltak og kartlegging av narkotikarelaterte dødsfall kan tyde på at antallet nye brukere av heroin kan ha gått tilbake i Europa sett under ett, etter en topp i de fleste landene i begynnelsen av 1990-årene.
Il ressort des données recueillies auprès des centres de traitement et du suivi des décès liés à la drogue que le nombre de nouveaux héroïnomanes pourrait avoir diminué dans l’ensemble de l’Europe après avoir culminé au début des années 1990.
Daten aus Behandlungseinrichtungen und die Überwachung drogenbedingter Todesfälle deuten darauf hin, dass die Zahl der Heroinkonsumenten möglicherweise in ganz Europa gefallen ist und ihren Höhepunkt in den meisten Ländern Anfang der 1990er Jahre erreicht hatte.
Los datos facilitados por los centros de tratamiento y el seguimiento de las muertes relacionadas con drogas sugieren que el número de nuevos consumidores de heroína ha disminuido en toda Europa, después de haber alcanzado una cota máxima en la mayoría de los países a principios de la década de 1990.
Le informazioni raccolte dai centri terapeutici e il monitoraggio dei decessi correlati al consumo di stupefacenti suggeriscono un calo del numero globale dei nuovi consumatori di eroina in Europa, dopo il picco toccato all’inizio degli anni 1990.
Os dados recolhidos a partir dos centros de tratamento e da monitorização das mortes relacionadas com o consumo de droga, sugerem que o número de novos consumidores de heroína poderá ter diminuído em toda a Europa, após ter atingido um máximo, na maioria dos países, no início da década de 1990.
Τa dedοµένa pου pροέρχονtaι apό κένtρa θeρapeίaς κaι apό tην paρaκολούθηsη tων θaνάtων pου οfeίλονtaι sta νaρκωtικά deίχνουν όtι ο aριθµός tων νέων χρηstών ηρωίνης eνdέχetaι νa έχeι µeιωθeί stο sύνολο tης Ευρώpης, eνώ eίχe κορυfωθeί stις peριssόteρeς χώρeς stις aρχές tης deκaetίaς tου 1990.
Gegevens die zijn verzameld in behandelcentra en aan de hand van de surveillance van drugsgerelateerde sterfgevallen, suggereren dat het aantal nieuwe heroïnegebruikers in Europa als geheel mogelijk daalt, terwijl deze aantallen in de meeste landen in de vroege jaren negentig hun hoogtepunt hadden bereikt.
Det fremgår af data indsamlet fra behandlingscentre og overvågningen af narkotikarelaterede dødsfald, at antallet af nye heroinbrugere kan være faldet i Europa som helhed efter at have toppet i de fleste lande i begyndelsen af 1990'erne.
Ravikeskustest kogutud andmed ja narkootikumidega seotud surmade monitooringu tulemused viitavad sellele, et uute heroiinitarbijate arv võib olla Euroopas tervikuna vähenenud, kusjuures enamikus riikides saavutas see haripunkti 1990. aastate alguses.
Hoitoyksikkötietojen ja huumekuolemien seurantatietojen perusteella uusien heroiinin käyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen koko Euroopassa, kun se oli useimmissa maissa huipussaan 1990-luvun alussa.
A kezelohelyek adatai és a kábítószer-fogyasztással összefüggo halálesetek nyomon követésébol származó adatok arra utalnak, hogy az új heroinhasználók száma feltehetoen egész Európában csökkent, és a legtöbb országban a 90-es évek elején tetozött.
Dane zebrane w osrodkach leczenia oraz pochodzace z monitorowania liczby zgonów spowodowanych zazywaniem narkotyków sugeruja, ze liczba nowych osób zazywajacych heroine prawdopodobnie spadla w calej Europie, przy czym swe najwyzsze  wartosci liczba ta osiagnela w wiekszosci krajów na poczatku lat 90. ubieglego wieku.
Datele colectate de la centrele de tratament, precum si din monitorizarea deceselor ca urmare a consumul de droguri sugereaza ca numarul noilor consumatori de heroina a scazut în întreaga Europa, atingând punctul culminant la începutul anilor 1990 în majoritatea tarilor.
Údaje zhromaždené z liecebných stredísk a monitorovanie úmrtí súvisiacich s drogami nasvedcujú, že pocet nových užívatelov heroínu mohol klesnút v celej Európe, pricom vo väcšine krajín dosiahol vrchol zaciatkom devätdesiatych rokov.
Podatki, zbrani v centrih za zdravljenje in s spremljanjem smrtnih primerov zaradi drog, kažejo, da se je število novih uporabnikov heroina zmanjšalo v vsej Evropi in da je v vecini držav doseglo vrh v zacetku devetdesetih let.
Uppgifter som samlats in från behandlingscentrum och genom registrering av narkotikarelaterade dödsfall tyder på att antalet nya heroinmissbrukare kan ha minskat i Europa som helhet, efter att ha nått en topp i de flesta länderna i början av 1990-talet.
Arstniecibas centru sniegta informacija un ar narkotiku lietošanu saistitu naves gadijumu izpete liecina par iespejamu jaunu heroina lietošanas gadijumu skaita samazinašanos visa Eiropa, nemot vera, ka visaugstakais to lietotaju skaits vairuma valstu bija 90. gadu sakuma.
  Amfetamin  
Antallet amfetaminbeslag økte igjen i 2001 og 2002, men på grunnlag av trendene i land som har lagt fram data, kan antallet være stabilisert eller har gått ned i 2003. Beslaglagte kvanta har også variert, men synes å ha økt etter 2002 (72).
Similarly, most amphetamine seizures are made in Europe. Western and central Europe accounted for 82 % of the total amount of amphetamine seized worldwide in 2003, with eastern and south-eastern Europe accounting for 13 % and countries in the Near and Middle East for 3 % (CND, 2005). Over the last five years, the main amphetamine-seizing country in the EU has been the United Kingdom (69). In the EU as a whole, the number of amphetamine seizures (70), which had previously shown an increasing trend, peaked in 1998, while quantities of amphetamine seized (71) peaked in 1997. Numbers of amphetamine seizures increased again in 2001 and 2002 but, based on trends in countries from which data are available, they may have stabilised or decreased in 2003. Quantities seized have been fluctuating also, but seem to be on the increase since 2002 (72).
De même, la plupart des saisies d'amphétamines ont lieu en Europe. L'Europe centrale et occidentale représentait 82 % de la quantité totale d'amphétamines saisies dans le monde en 2003, l'Europe orientale et du sud-est comptant pour 13 % et les pays du Proche et du Moyen‑Orient pour 3 % (CND, 2005). Au cours des cinq dernières années, le pays de l'UE qui a saisi le plus d'amphétamines est le Royaume‑Uni (69). Dans l'ensemble de l'Union européenne, le nombre de saisies d'amphétamines (70), qui s'orientait à la hausse auparavant, a atteint son plus haut niveau en 1998 et les quantités saisies (71) ont culminé en 1997. Le nombre de saisies d'amphétamines a de nouveau augmenté en 2001 et en 2002 mais, en se fondant sur les tendances dans les pays pour lesquels des données sont disponibles, elles pourraient s'être stabilisées ou avoir diminué en 2003. Les quantités saisies ont également fluctué, mais elles semblent repartir à la hausse depuis 2002 (72).
Dementsprechend wird das meiste Amphetamin in Europa sichergestellt. Aus West- und Mitteleuropa stammen 82 % der 2003 weltweit sichergestellten Gesamtmenge von Amphetamin, während auf Ost- und Südosteuropa 13 % und auf die Länder des Nahen und Mittleren Ostens 3 % entfielen (CND, 2005). In den vergangenen fünf Jahren wurde innerhalb der EU im Vereinigten Königreich (69) das meiste Amphetamin sichergestellt. EU-weit erreichte die steigende Tendenz bei der Zahl der Sicherstellungen (70) von Amphetamin im Jahr 1998 ihren Höchststand, während die Menge des beschlagnahmten Amphetamins (71) 1997 am höchsten war. Die Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin nahm 2001 und 2002 wieder zu. Den aus den Ländern, für die Daten verfügbar sind, gemeldeten Tendenzen zufolge könnte sie sich jedoch 2003 stabilisiert haben oder zurückgegangen sein. Auch bei den Mengen des sichergestellten Amphetamins wurden Schwankungen verzeichnet, allerdings sind seit 2002 offenbar steigende Mengen zu verzeichnen (72).
Del mismo modo, la mayoría de las incautaciones tuvieron lugar en Europa. El 82 % de la cantidad total de anfetaminas incautadas en todo el mundo en 2003 corresponde a Europa Central y Occidental, el 13 % al Este y Sureste de Europa y el 3 % a Oriente Medio y Próximo (CDE, 2005). Durante los cinco últimos años, el Reino Unido ha sido el país de la UE que más incautaciones de anfetaminas ha llevado a cabo (69). En toda la UE, el número de incautaciones de anfetaminas (70), que anteriormente había mostrado una tendencia al alza, alcanzó el máximo en 1998, mientras que las cantidades incautadas (71) lo alcanzaron en 1997. El número de incautaciones de anfetaminas aumentó de nuevo en 2001 y 2002 pero, tomando como referencia las tendencias existentes en los países que han facilitado datos, parecen haberse estabilizado o reducido en 2003. Las cantidades incautadas también han variado, pero parece que tienden al alza desde 2002 (72).
Analogamente, la maggior parte dei sequestri di anfetamine ha luogo in Europa. L’Europa occidentale e centrale ha contribuito per l’82% alla quantità totale di anfetamine sequestrate in tutto il mondo nel 2003, l’Europa sudorientale per il 13% e i paesi del Vicino e Medio Oriente per il 3% (CND, 2005). Negli ultimi cinque anni, il paese dell’UE dove è avvenuto il maggior numero di sequestri di anfetamine è stato il Regno Unito (69). Nell’Unione europea il numero di sequestri di anfetamine (70), che in passato aveva fatto registrare una tendenza alla crescita, ha raggiunto l’apice nel 1998, mentre per quanto riguarda le quantità di anfetamine sequestrate (71) il picco si è avuto nel 1997. Il numero di sequestri di anfetamine è tornato a crescere nel 2001 e nel 2002, ma stando all’andamento osservato nei paesi che hanno fornito dati, potrebbe essersi stabilizzato o potrebbe essere diminuito nel 2003. Lo stesso andamento oscillante si nota per le quantità sequestrate, con un’apparente tendenza all’aumento dal 2002 (72).
Do mesmo modo, a maioria das apreensões de anfetaminas é feita na Europa. A Europa Ocidental e Central foram responsáveis por 82% do volume total de anfetaminas apreendidas a nível mundial em 2003, a Europa de Leste e de Sudeste por 13% e os países do Próximo e Médio Oriente por 3% (CND, 2005). Ao longo dos últimos cinco anos, o Estado-Membro da UE que efectuou mais apreensões de anfetaminas foi o Reino Unido (69). No conjunto da UE, o número de apreensões de anfetaminas (70), que antes já mostrava uma tendência crescente, atingiu o ponto mais alto em 1998, enquanto as quantidades de anfetaminas apreendidas (71) atingiram um pico em 1997. O número de apreensões de anfetaminas voltou a aumentar em 2001 e 2002, mas, segundo as tendências existentes nos países com dados disponíveis, poderá ter estabilizado ou diminuído em 2003. As quantidades apreendidas também têm variado, mas parecem estar a aumentar desde 2002 (72).
Ομοίως, οι περισσότερες κατασχέσεις αμφεταμινών πραγματοποιούνται στην Ευρώπη. Η Δυτική και η Κεντρική Ευρώπη αντιπροσωπεύουν 82 % των συνολικών ποσοτήτων αμφεταμινών που κατασχέθηκαν παγκοσμίως το 2003, ενώ η Ανατολική και η Νοτιοανατολική Ευρώπη αντιπροσωπεύουν 13 % και οι χώρες της Εγγύς και Μέσης Ανατολής 3 % (CND, 2005). Τα τελευταία πέντε χρόνια, η χώρα που πραγματοποίησε τις περισσότερες κατασχέσεις αμφεταμινών στην ΕΕ ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο (69). Στο σύνολο της ΕΕ, ο αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών (70), ο οποίος είχε εμφανίσει προηγουμένως ανοδική τάση, σημείωσε ρεκόρ το 1998, ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες αμφεταμινών (71) σημείωσαν ρεκόρ το 1997. Ο αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών αυξήθηκε και πάλι το 2001 και το 2002, αλλά, σύμφωνα με τις τάσεις στις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, είναι πιθανό να σταθεροποιήθηκε ή να μειώθηκε το 2003. Οι κατασχεθείσες ποσότητες εμφάνισαν επίσης διακυμάνσεις, αλλά φαίνεται να αυξάνουν από το 2002 (72).
In Europa vinden ook de meeste amfetaminevangsten plaats. Wereldwijd gezien werd in 2003 in West- en Midden-Europa 82% van de totale hoeveelheid amfetamine in beslag genomen; in Oost- en Zuidoost-Europa bedroeg die hoeveelheid 13% en in landen in het Nabije en Midden-Oosten 3% (CND, 2005). In de EU zijn de grootste hoeveelheden amfetaminen in de afgelopen vijf jaar in het Verenigd Koninkrijk (69) in beslag genomen. Op communautair niveau lag de piek van het aantal amfetaminevangsten (70) - waarvoor al eerder een stijgende lijn was geconstateerd - in 1998; voor de in beslag genomen hoeveelheden (71) lag die piek in 1997. Het aantal amfetaminevangsten is in 2000 en 2001 weer gestegen, maar de trends in landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, duiden erop dat het aantal vangsten in 2003 gestabiliseerd of gedaald is. De hoeveelheid in beslag genomen amfetamine heeft een aantal jaren fluctuaties vertoond, maar lijkt sinds 2002 weer toe te nemen (72).
Obdobně k většině záchytů amfetaminu došlo v Evropě. Západní a střední Evropa se na celkovém množství amfetaminu zachyceném ve světě v roce 2003 podílela 82 %, přičemž podíl východní a jihovýchodní Evropy činil 13 % a podíl zemí Blízkého a Středního východu 3 % (CND, 2005). Z členských států EU se v posledních pěti letech nejvíce amfetaminů zachytilo ve Spojeném království (69). V EU jako celku počet záchytů amfetaminu (70), který dříve vykazoval vzestupný trend, vyvrcholil v roce 1998, zatímco největší množství amfetaminu (71) bylo zachyceno v roce 1997. Počty záchytů amfetaminu rostly i v letech 2001 a 2002, ale na základě trendů v zemích, ze kterých jsou k dispozici údaje, se pravděpodobně v roce 2003 stabilizovaly nebo poklesly. Zachycená množství také kolísají, ale zdá se, že jsou od roku 2002 na vzestupu (72).
Ligeledes finder de fleste amfetaminbeslaglæggelser sted i Europa. Vest- og Centraleuropa tegnede sig for 82 % af den samlede mængde amfetamin, der blev beslaglagt på verdensplan i 2003, mens Øst- og Sydøsteuropa tegnede sig for 13 % og lande i Det Nære Østen og Mellemøsten for 3 % (CND, 2005). I EU er det land, der igennem de seneste fem år har haft flest amfetaminbeslaglæggelser, Det Forenede Kongerige (69). I EU som helhed toppede antallet af amfetaminbeslaglæggelser (70), som tidligere havde vist en stigende tendens, i 1998, mens de beslaglagte mængder (71) toppede i 1997. Antallet af amfetaminbeslaglæggelser steg igen i 2001 og 2002, men kan på grundlag af tendenserne i de lande, for hvilke der foreligger data, have stabiliseret sig eller være faldet i 2003. De beslaglagte mængder har også varieret, men synes at have være stigende siden 2002 (72).
Ka suurem osa amfetamiini konfiskeerimisi toimub Euroopas. 2003. aastal konfiskeeriti Lääne- ja Kesk-Euroopas 82%, Ida- ja Kagu-Euroopas 13% ning Lähis-Ida riikides 3% kogu maailmas konfiskeeritud amfetamiinist (CND, 2005). Viimase viie aasta jooksul on Ühendkuningriik olnud peamine amfetamiini konfiskeeriv riik ELis (69). Amfetamiini konfiskeerimiste arv (70), mille kasvutendents ilmnes juba varem, jõudis Euroopa Liidus tervikuna haripunkti 1998. aastal, konfiskeeritud amfetamiini kogus (71) oli kõige suurem 1997. aastal. Amfetamiini konfiskeerimiste arv suurenes taas aastatel 2001 ja 2002, kuid suundumuste järgi nendes riikides, mille kohta andmed on kättesaadavad, võis see 2003. aastal stabiliseeruda või väheneda. Ka konfiskeeritud koguste hulk on kõikunud, kuid tundub, et see on alates 2002. aastast suurenenud (72).
Samaten suurin osa amfetamiinitakavarikoista tehdään Euroopassa. Länsi- ja Keski-Euroopassa takavarikoitiin 82 prosenttia kaikesta maailmassa vuonna 2003 takavarikoidusta amfetamiinista, Itä- ja Kaakkois-Euroopassa takavarikoitiin 13 prosenttia ja Lähi-idän maissa 3 prosenttia (CND, 2005). Viimeisten viiden vuoden aikana EU:ssa on tehty eniten amfetamiinitakavarikkoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (69). EU:n tasolla amfetamiinitakavarikkojen lukumäärä (70), joka oli aiemmin ollut kasvussa, oli huipussaan vuonna 1998 ja takavarikoidut määrät (71) olivat huipussaan vuonna 1997. Amfetamiinitakavarikkojen lukumäärä kasvoi vuosina 2001 ja 2002, mutta niiden maiden suuntausten perusteella, joista saatiin tietoja, lukumäärä näyttää vakiintuneen tai laskeneen vuonna 2003. Myös takavarikoiduissa määrissä on ollut vaihtelua, mutta ne vaikuttavat kasvaneen vuodesta 2002 lähtien (72).
CND, 2005). Az elmúlt öt év során a legtöbb amfetamint az Európai Unión belül az Egyesült Királyság foglalta le(69). Az Európai Unió szintjén a korábbi növekedés az amfetaminlefoglalások számában(70) 1998-ban, mennyiségében(71) pedig 1997-ben tetőzött. A lefoglalások száma 2001-ben és 2002-ben ismét nőtt, de az elérhető adatokkal rendelkező országokban tapasztalt tendenciák alapján ez a növekedés 2003-ban talán megállt vagy csökkent. A lefoglalt mennyiségek szintén ingadoztak, de összességében úgy tűnik, hogy 2002 óta újra nőni kezdtek(72).
W Europie także dokonywana jest większość konfiskat amfetaminy. 82% całkowitej ilości amfetaminy przechwyconej globalnie w roku 2003 zostało przejęte w Europie Zachodniej i Środkowej. W Europie Wschodniej i Południowo-Wschodniej skonfiskowano 13%, a w krajach Bliskiego Wschodu – 3% amfetaminy (CND, 2005). W ciągu ostatnich pięciu lat państwem UE, w którym przechwytuje się najwięcej amfetaminy jest Wielka Brytania (69). W całej UE liczba konfiskat amfetaminy (70), która wcześniej wykazywała trend rosnący, osiągnęła wartość najwyższą w 1998 roku, a największą ilość skonfiskowanej amfetaminy (71) osiągnięto w roku 1997. Liczba konfiskat zwiększyła się ponownie w latach 2001 i 2002, ale w oparciu o trendy występujące w państwach, z których dostępne są dane, można określić, że prawdopodobnie uległa stabilizacji lub zmniejszyła się w roku 2003. Zmienne były także ilości konfiskowanego narkotyku, jednakże od roku 2002 wydają się one rosnąć (72).
În mod similar, majoritatea capturilor de amfetamină se realizează în Europa. Europa centrală şi de vest a contribuit cu 82 % din totalul capturilor de amfetamină la nivel mondial în 2003, ţările din sud-estul Europei cu 13 %, iar ţările din Orientul Mijlociu şi Apropiat cu 3 % (CND, 2005). În ultimii cinci ani, ţara în care s-au realizat cele mai importante capturi de amfetamină din Europa a fost Regatul Unit (69). În Uniunea Europeană pe ansamblu, numărul capturilor de amfetamină (70), care prezentase anterior o tendinţă crescătoare, a atins un vârf în 1998, iar cantităţile de amfetamină confiscate (71) au atins un vârf în 1997. Numărul de capturi de amfetamină a crescut din nou în 2001 şi 2002 dar, conform tendinţelor din ţările pentru care sunt disponibile date, este posibil să se fi stabilizat sau să fi scăzut în 2003. Şi cantităţile confiscate au fluctuat, dar se pare că au înregistrat o creştere constantă începând din 2002 (72).
CND 2005). Z členských štátov EÚ sa v posledných piatich rokoch najviac amfetamínov zachytilo v Spojenom kráľovstve (69). Rastúci počet zachytení amfetamínu (70) vyvrcholil v EÚ ako celku v roku 1998, kým najvyššie množstvá amfetamínov (71) boli zachytené v roku 1997. Počty zachytení amfetamínu rástli i v rokoch 2001 a 2002, ale podľa dostupných údajov o trendoch z krajín, z ktorých sú dostupné údaje, sa v roku 2003 pravdepodobne stabilizovali alebo klesli. Zachytené množstvá dosť kolísali, ale zdá sa, že od roku 2002 rastú (72).
Podobno je tudi do največjih zasegov amfetamina prišlo v zahodni Evropi. V zahodni in osrednji Evropi je bilo zaseženih 82 % celotne količine amfetamina po svetu leta 2003, v vzhodni in jugovzhodni Evropi 13 %, v državah Bližnjega in Daljnega Vzhoda pa 3 % (CND, 2005). V zadnjih petih letih se je v EU največ amfetamina zaseglo v Združenem kraljestvu (69). Na ravni celotne EU je število zasegov amfetamina (70), ki se je v preteklosti povečevalo, doseglo vrh leta 1998, trend količin zaseženih amfetaminov (71) pa leta 1997. Število zasegov amfetamina je ponovno naraslo leta 2001 in 2002, vendar se je na podlagi trendov v državah, za katere so na voljo podatki, leta 2003 ustalilo ali zmanjšalo. Zasežene količine so tudi nihale, vendar se zdi, da od leta 2002 naraščajo (72).
CND, 2005). Under de senaste fem åren har de största amfetaminbeslagen ägt rum i Storbritannien(69). I EU som helhet nådde antalet amfetaminbeslag(70), som tidigare uppvisat en stigande trend, en topp 1998, medan de beslagtagna mängderna amfetamin(71) nådde en topp 1997. Antalet amfetaminbeslag ökade åter igen 2001 och 2002, men trenderna i de länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter tyder på att de kan ha stabiliserats eller minskat under 2003. Även de beslagtagna mängderna har fluktuerat, men verkar ha ökat sedan 2002(72).
, 2005). Pēdējo piecu gadu laikā galvenā amfetamīna atsavināšanas valsts ES ir bijusi Apvienotā Karaliste (69). ES kopumā amfetamīnu atsavināšanu skaits (70), kam iepriekš bija tendence pieaugt, sasniedza savu maksimālo līmeni 1998. gadā, taču atsavinātā amfetamīna daudzums (71) sasniedza maksimālo līmeni 1997. gadā. Amfetamīna atsavināšanas gadījumu skaists atkal pieauga 2001. un 2002. gadā, taču, balstoties uz tendencēm valstīs, par kurām ir pieejami dati, tas varētu būt stabilizējies vai samazinājies 2003. gadā. Arī konfiscētie apjomi ir svārstījušies, taču izskatās, ka kopš 2002. gada tie pieaug (72).
  Trender  
I de fleste landene som var i stand til å legge fram informasjon fra serier av undersøkelser, har bruken av amfetamin (nyere bruk blant unge voksne) faktisk økt. Et unntak å merke seg er Storbritannia, der en betydelig reduksjon i amfetaminbruken er observert etter 1998.
As mentioned above, ecstasy use now exceeds amphetamine use in many countries; however, but this is far from representing a decline in amphetamine use. In most countries able to provide information from consecutive surveys, amphetamine use (recent use among young adults) has, in fact, increased. A notable exception is the United Kingdom, where a substantial decrease in amphetamine use has been observed since 1998. This may explain why, in the United Kingdom, lifetime experience prevalence is high compared with the more moderate levels of recent use recorded. It can be speculated that the decrease in amphetamine use has to some extent been compensated by increases in cocaine and ecstasy use (see Figures 8 and 9).
Ainsi que cela a été dit plus haut, la consommation d'ecstasy dépasse désormais celle des amphétamines dans de nombreux pays. Toutefois, cela ne signifie nullement un recul de la consommation des amphétamines. Dans la plupart des pays qui disposent d'informations provenant d'enquêtes consécutives, l'usage d'amphétamines (usage récent chez les jeunes adultes) a, en effet, progressé. Une exception notable est le Royaume-Uni, où l'on observe une baisse sensible de la consommation d'amphétamines depuis 1998. Cette évolution peut expliquer pourquoi, au Royaume-Uni, la prévalence au cours de la vie est élevée alors que des niveaux d'usage récent plus faibles ont été enregistrés. On peut penser que la baisse de la consommation d'amphétamines a, dans une certaine mesure, été compensée par une hausse de la consommation de cocaïne et d'ecstasy (voir graphiques 8 et 9).
Wie bereits oben ausgeführt, übersteigt derzeit der Ecstasy-Konsum in vielen Ländern den Amphetaminkonsum. Dies stellt jedoch auf keinen Fall einen Rückgang des Amphetaminkonsums dar. In der Tat ist der Amphetaminkonsum (jüngster Konsum unter jungen Erwachsenen) in den meisten Ländern, die Informationen aus aufeinander folgenden Erhebungen bereitstellen können, gestiegen. Eine bemerkenswerte Ausnahme ist das Vereinigte Königreich, wo seit 1998 ein erheblicher Rückgang des Amphetaminkonsums beobachtet wird. Dies könnte erklären, warum im Vereinigten Königreich bei relativ niedrigen Raten für den jüngsten Konsum vergleichsweise hohe Lebenszeitprävalenzraten festgestellt wurden. Vermutlich wurde der Rückgang des Amphetaminkonsums teilweise durch einen Anstieg des Kokain- und Ecstasy-Konsums kompensiert (siehe Abbildung 8 und 9).
Como se ha dicho anteriormente, el consumo de éxtasis supera en la actualidad al consumo de anfetaminas en muchos países; sin embargo, este hecho dista mucho de suponer un declive del consumo de anfetaminas. De hecho, muchos de los países que han realizado estudios consecutivos han registrado un incremento del consumo de anfetaminas (consumo reciente entre adultos jóvenes). Una notable excepción es el Reino Unido, donde se observa un importante descenso del consumo de anfetaminas desde 1998. Esto puede explicar por qué la prevalencia de consumo a lo largo de la vida es elevada en el Reino Unido en comparación con los niveles de consumo reciente, más moderados. Cabe especular con que el descenso del consumo de anfetaminas se haya visto en cierto modo compensado por incrementos del consumo de cocaína y éxtasis (véanse los gráficos 8 y 9).
Come si è detto, il consumo di ecstasy supera al giorno d’oggi il consumo di anfetamina in molti paesi; il dato tuttavia non va affatto inteso come un calo del consumo. Nella maggior parte dei paesi in grado di fornire dati da indagini consecutive, il consumo di anfetamina (uso recente tra i giovani adulti) è piuttosto aumentato. Un’eccezione degna di nota è rappresentata dal Regno Unito, dove si registra dal 1998 un calo sostanziale del consumo di anfetamina. Ciò si può spiegare con il fatto che nel Regno Unito la prevalenza del consumo una tantum è alta rispetto alle percentuali, più moderate, del consumo recente segnalato. Si può inoltre desumere che il calo del consumo di anfetamina sia stato compensato in parte dagli incrementi del consumo di cocaina ed ecstasy (cfr. i Grafici 8 e 9).
Όπως προαναφέρθηκε, η χρήση έκστασης ξεπερνά σήμερα τη χρήση αμφεταμινών σε πολλές χώρες· ωστόσο, αυτό δεν σημαίνει ότι παρατηρείται μείωση στη χρήση αμφεταμινών. Στις περισσότερες χώρες που διαθέτουν στοιχεία από διαδοχικές έρευνες, η χρήση αμφεταμινών (πρόσφατη χρήση στους νεαρούς ενηλίκους) στην πραγματικότητα αυξήθηκε. Αξιοσημείωτη εξαίρεση αποτελεί το Ηνωμένο Βασίλειο, όπου παρατηρείται σημαντική μείωση της χρήσης αμφεταμινών από το 1998. Έτσι εξηγείται ίσως γιατί στο Ηνωμένο Βασίλειο η επικράτηση της δοκιμής τουλάχιστον μία φορά στη ζωή είναι υψηλή σε σύγκριση με τα χαμηλότερα επίπεδα πρόσφατης χρήσης που καταγράφονται. Μπορεί κανείς να υποθέσει ότι η μείωση της χρήσης αμφεταμινών αντισταθμίσθηκε σε κάποιο βαθμό από αυξήσεις στη χρήση κοκαΐνης και έκστασης (βλέπε διαγράμματα 8 και 9).
Zoals eerder al opgemerkt, is het ecstasygebruik in veel landen nu hoger dan het amfetaminegebruik, maar dat wil absoluut niet zeggen dat het amfetaminegebruik afneemt. In de meeste landen die over informatie van een aantal opeenvolgende enquêtes beschikken, is dat amfetaminegebruik (recent gebruik onder jongvolwassenen) in feite zelfs toegenomen. Een uitzondering hierop is het Verenigd Koninkrijk, aangezien hier sinds 1998 sprake is van een aanzienlijke daling in het amfetaminegebruik. Dat zou ook kunnen verklaren waarom de prevalentiegegevens over het “ooit”-gebruik zo hoog zijn ten opzichte van de meer gematigde percentages voor het recent gebruik. Verondersteld mag worden dat de afname in het amfetaminegebruik tot op zekere hoogte wordt “gecompenseerd” door een toename van het cocaïne- en ecstasygebruik (zie figuren 8 en 9).
Jak bylo uvedeno výše, užívání extáze nyní v mnoha zemích převyšuje užívání amfetaminu; to však zdaleka nepředstavuje pokles v užívání amfetaminu. Ve většině zemí, které mohou poskytnout informace z nepřetržitých průzkumů, se vlastně užívání amfetaminu (užívání v poslední době mezi mladými dospělými) zvýšilo. Pozoruhodnou výjimkou je Spojené království, kde byl od roku 1998 pozorován významný pokles v užívání amfetaminu. To může vysvětlovat, proč je ve Spojeném království prevalence celoživotní zkušenosti vysoká ve srovnání se zaznamenanými mírnějšími úrovněmi užívání v poslední době. Lze spekulovat o tom, že pokles v užívání amfetaminu byl v jistém rozsahu kompenzován zvýšeným užíváním kokainu a extáze (viz obr. 8 a 9).
Brugen af ecstasy overstiger som nævnt nu niveauet for brug af amfetamin i mange lande; dette er imidlertid langtfra udtryk for et fald i amfetaminbrugen. I de fleste lande, der er i stand til at fremlægge oplysninger fra på hinanden følgende undersøgelser, er brugen af amfetamin (nylig brug blandt unge voksne) faktisk steget. En væsentlig undtagelse er Det Forenede Kongerige, hvor der er konstateret et betydeligt fald i amfetaminbrugen siden 1998. Dette kan måske forklare, hvorfor langtidsprævalensen i Det Forenede Kongerige er høj i forhold til den mere moderate prævalens for nylig brug, der er registreret. Man kan stille sig det spørgsmål, om faldet i amfetaminbrug i et vist omfang er blevet opvejet af stigninger i brugen af kokain og ecstasy (se figur 8 og 9).
Kuten edellä on todettu, ekstaasin käyttö on nykyään monessa maassa yleisempää kuin amfetamiinin käyttö, mutta tämä ei kuitenkaan tarkoita, että amfetamiinin käyttö olisi vähentynyt. Useimmissa maissa, jotka ovat voineet tarjota tietoja perättäisistä tutkimuksista, amfetamiinin käyttö (hiljattainen käyttö nuorten aikuisten keskuudessa) on oikeastaan lisääntynyt. Merkittävänä poikkeuksena on Yhdistynyt kuningaskunta, jossa amfetamiinin käyttö on vähentynyt huomattavasti vuodesta 1998 lähtien. Tämä saattaa selittää, miksi amfetamiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus on Yhdistyneessä kuningaskunnassa korkea verrattuna hiljattaisen käytön kohtalaisempaan tasoon. Amfetamiinin käytön väheneminen on saattanut jossain määrin kompensoitua kokaiinin ja ekstaasin käytön lisääntymisellä (ks. kaaviot 8 ja 9).
A fent említettek szerint az extasy használata már sok országban meghaladja az amfetaminét, ami azonban távolról sem jelent visszaesést az amfetamin használatában. A sorozatos felmérésekkel gyűjtött adatokkal rendelkező országok többségében az amfetaminhasználat (közelmúltbeli használat a fiatal felnőttek között) valójában nőtt. Említésre méltó kivétel ez alól az Egyesült Királyság, ahol 1998 óta jelentős csökkenést figyeltek meg az amfetaminhasználatban. Ez arra is magyarázatot adhat, hogy miért olyan kiugróan magas az életprevalencia a közelmúltbeli használat szerényebb szintjeihez viszonyítva. Feltételezhető ugyanakkor, hogy az amfetaminhasználat visszaesését a kokain- és extasy-fogyasztás növekedése valamilyen mértékben kompenzálta (ld. a 8. és 9. ábrát).
Jak już wspomniano, stosowanie ekstazy przewyższa obecnie w wielu państwach stosowanie amfetaminy, choć nie jest to jednoznaczne ze spadkiem spożywania amfetaminy. W większości państw, które mogą przedstawić informacje z kolejnych badań, stosowanie amfetaminy (zażywanie niedawne wśród młodych osób dorosłych) w rzeczywistości wzrosło. Godnym uwagi wyjątkiem jest Wielka Brytania, gdzie od roku 1998 obserwuje się znaczny spadek zażywania amfetaminy. Może to tłumaczyć, dlaczego w Wielkiej Brytanii wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia jest wysoki w stosunku do bardziej umiarkowanych poziomów wskaźnika zażywania niedawnego. Można spekulować, że spadek stosowania amfetaminy do pewnego stopnia został zrównoważony przez wzrost zażywania kokainy i ekstazy (patrz Wykresy 8 i 9).
După cum s-a arătat anterior, consumul de Ecstasy depăşeşte în prezent consumul de amfetamină în multe ţări; totuşi, situaţia este departe de a fi una de declin al consumului de amfetamine. În majoritatea ţărilor care au putut furniza informaţii din sondaje consecutive, consumul de amfetamină (consum recent în rândul adulţilor tineri) a crescut de fapt. O excepţie notabilă este reprezentată de Regatul Unit, unde din 1998 s-a observat o scădere considerabilă a consumului de amfetamină. Acest fapt ar putea explica de ce în Regatul Unit prevalenţa experimentării pe parcursul vieţii este mare în comparaţie cu nivelurile mai moderate ale consumului recent înregistrate. Se poate specula că scăderea consumului de amfetamină a fost compensată într-o oarecare măsură de creşterea consumului de cocaină şi de Ecstasy (vezi Figurile 8 şi 9).
Ako už bolo uvedené, v mnohých krajinách už užívanie extázy prevyšuje užívanie amfetamínov; to ale vôbec neznamená, že by užívanie amfetamínov klesalo. Vo väčšine krajín schopných poskytnúť informácie z nepretržitých prieskumov užívanie amfetamínov (nedávne užívanie medzi mladými dospelými) v skutočnosti vzrástlo. Významnou výnimkou je Spojené kráľovstvo, kde od roku 1998 zaznamenali podstatný pokles v užívaní amfetamínov. To pravdepodobne vysvetľuje, prečo je v Spojenom kráľovstve prevalencia celoživotnej skúsenosti vysoká v porovnaní s nižšími úrovňami zaznamenaného nedávneho užívania. Možno špekulovať, či pokles v užívaní amfetamínov do istej miery vyrovnali prírastky v užívaní kokaínu a extázy (pozri obrázky 8 a 9).
Kot je navedeno zgoraj, uživanje ekstazija sedaj v mnogih državah presega uživanje amfetamina; vendar to še zdaleč ne pomeni, da število uživalcev amfetamina upada. V večini držav, ki so lahko zagotovile informacije iz zaporednih raziskav, je uživanje amfetamina (uživanje v zadnjih 12 mesecih med mlajšimi odraslimi) pravzaprav naraslo. Opazna izjema je Združeno kraljestvo, kjer od leta 1998 opažajo občuten padec uživanja amfetamina. To lahko pojasnjuje, zakaj je v Združenem kraljestvu število ljudi, ki so drogo v življenju kdaj zaužili, veliko v primerjavi z zmernejšim zabeleženim številom ljudi, ki so amfetamine uživali v zadnjem obdobju. Lahko domnevamo, da je upad uživanja amfetamina v določeni meri nadomestil povečanje uživanja kokaina in ekstazija (glej prikaza 8 in 9).
Som redan nämnts är användningen av ecstasy i många länder nu större än användningen av amfetamin. Detta betyder emellertid inte att amfetaminanvändningen har minskat. I de flesta länder som kunde lämna information från fortlöpande undersökningar har amfetaminanvändningen (användning de senaste tolv månaderna bland unga vuxna) i själva verket ökat. Ett tydligt undantag är Storbritannien, där en kraftig minskning av amfetaminanvändningen har kunnat iakttas sedan 1998. Detta kan vara förklaringen till varför livstidsprevalensen är hög jämfört med den mer måttliga andelen personer som har använt amfetamin de senaste tolv månaderna. En gissning är att minskningen av amfetaminanvändningen i viss utsträckning har uppvägts av en ökad användning av kokain och ecstasy (se figurerna 8 och 9).
Kā norādīts iepriekš, ekstazī lietošanas līmenis daudzās valstīs šobrīd pārsniedz amfetamīnu lietošanas līmeni, taču tas nekādā gadījumā nenorāda uz amfetamīnu lietošanas samazināšanos. Lielākajā daļā valstu, kuras var sniegt informāciju no secīgām aptaujām, amfetamīnu lietošana (nesenā lietošana gados jaunu pieaugušo vidū) faktiski ir palielinājusies. Būtisks izņēmums ir Apvienotā Karaliste, kur laika posmā pēc 1998. gada ir novērota būtiska amfetamīnu lietošanas samazināšanās. Tas varētu būt izskaidrojums, kāpēc Apvienotajā Karalistē ilgtermiņa lietošanas pieredze ir augsta salīdzinājumā ar zemākiem nesenās lietošanas līmeņiem. Varētu arī būt, ka amfetamīnu lietošanas līmeņa samazināšanos zināmā mērā ir kompensējis kokaīna un ekstazī lietošanas pieaugums (skatīt 8. un 9. attēlu).
  press5-no  
Cannabis er fremdeles det vanligst oppgitte narkotiske stoffet i forbindelse med brudd på narkotikalovgivningen i de fleste EU-medlemsstatene, og andelen brudd på narkotikalovgivningen som involverer stoffet har økt etter 1998 i Tyskland, Spania, Frankrike, Irland, Litauen, Luxembourg, Malta og Portugal.
Le cannabis demeure la drogue la plus fréquemment citée parmi les infractions à la législation antidrogue dans la plupart des États membres de l’UE et la proportion des infractions mettant en cause cette substance a augmenté depuis 1998 en Allemagne, en Espagne, en France, en Irlande, en Lituanie, au Luxembourg,     à Malte et au Portugal. Cependant, les chiffres se sont stabilisés en Belgique, en République tchèque, aux Pays-Bas, en Slovénie, en Suède et au Royaume-Uni, et ils ont chuté en Italie et en Autriche.
In den meisten EU-Mitgliedstaaten bleibt die im Zusammenhang mit Drogendelikten am häufigsten genannte Droge Cannabis, und der Anteil der entsprechenden Delikte hat seit 1998 in Deutschland, Spanien, Frankreich, Irland, Litauen, Luxemburg, Malta und Portugal zugenommen. In Belgien, der Tschechischen Republik, den Niederlanden, Slowenien, Schweden und dem Vereinigten Königreich ist die Zahl hingegen gleich geblieben, in Italien und Österreich ist sie sogar zurückgegangen.
El cannabis sigue siendo la droga más asociada a los delitos contra la legislación sobre drogas en la mayoría de los Estados miembros de la UE y la proporción de los delitos relacionados con esta sustancia ha venido aumentando desde 1998 en Alemania, España, Francia, Irlanda, Lituania, Luxemburgo, Malta y Portugal. Sin embargo el porcentaje se ha mantenido en Bélgica, la República Checa, los Países Bajos, Eslovenia, Suecia y el Reino Unido e incluso ha disminuido en Italia y Austria.
Nella maggior parte degli Stati membri dell’UE la cannabis rimane la droga più diffusa nelle violazioni delle normative sugli stupefacenti. Inoltre dal 1998 la percentuale di reati relativamente a questa sostanza è aumentata in Germania, Spagna, Francia, Irlanda, Lituania, Lussemburgo, Malta e Portogallo.                La percentuale tuttavia è rimasta stabile in Belgio, Repubblica ceca, Paesi Bassi, Slovenia, Svezia e  Regno Unito ed è diminuita in Italia e in Austria.
Cannabis blijft in de meeste EU-lidstaten de meest genoemde drug in drugsdelicten. Het percentage drugsdelicten dat betrekking heeft op cannabis is sinds 1998 gestegen in Duitsland, Spanje, Frankrijk, Ierland, Litouwen, Luxemburg, Malta en Portugal. Het is hetzelfde gebleven in België, Tsjechië, Nederland, Slovenië, Zweden en het VK en het is gedaald in Italië en Oostenrijk.
Cannabis er fortsat det stof, der oftest nævnes i forbindelse med narkotikalovovertrædelser i de fleste           EU-medlemsstater, og andelen af narkotikalovovertrædelser, som omfatter dette stof, er steget siden 1998 i Tyskland, Spanien, Frankrig, Irland, Litauen, Luxembourg, Malta og Portugal. Derimod har tallet ligget stabilt i Belgien, Den Tjekkiske Republik, Nederlandene, Slovenien, Sverige og Det Forenede Kongerige og er faldet i Italien og Østrig.
Enamikus EL liikmesriikides mainitakse narkootikumidega seotud kuritegude puhul endiselt kõige sagedamini kanepit ja selle ainega seotud õigusrikkumiste arv on kasvanud alates 1998. aastast Saksamaal, Hispaanias, Prantsusmaal, Iirimaal, Leedus, Luksemburgis, Maltal ja Portugalis. Samas Belgias, Tšehhi Vabariigis, Madalmaades, Sloveenias, Rootsis ja Ühendkuningriigis on see näitaja püsinud muutumatuna ning Itaalias ja Austrias vähenenud.
Kannabis on edelleen huumausainelainsäädäntöä vastaan tehdyissä rikoksissa yleisimmin viitattu huume useimmissa EU:n jäsenvaltioissa, ja tähän aineeseen liittyvien huumausainerikosten osuus on kasvanut vuodesta 1998 Saksassa, Espanjassa, Ranskassa, Irlannissa, Liettuassa, Luxemburgissa, Maltalla ja Portugalissa. Osuus on pysynyt vakaana Belgiassa, Tsekin tasavallassa, Alankomaissa, Sloveniassa, Ruotsissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja laskenut Italiassa ja Itävallassa.
Az EU legtöbb tagállamában a kannabisz továbbra is a kábítószer-buncselekményekkel kapcsolatban leggyakrabban megjeleno kábítószer. A kannabisszal összefüggo buncselekmények aránya 1998 óta növekedett Németországban, Spanyolországban, Írországban, Litvániában, Luxemburgban, Máltán és Portugáliában. Az arány nem változott Belgiumban, a Cseh Köztársaságban, Hollandiában, Szlovéniában, Svédországban és az Egyesült Királyságban, illetve csökkent Olaszországban és Ausztriában.
Pochodne konopi sa nadal najczesciej odnotowywanym narkotykiem zwiazanym z przestepstwami narkotykowymi w wiekszosci panstw czlonkowskich UE, a odsetek przestepstw popelnionych w powiazaniu z tym narkotykiem wzrósl od 1998r. w Niemczech, Hiszpanii, Francji, Irlandii, Litwie, Luksemburgu, Malcie i Portugalii, natomiast liczba tego typu przestepstw utrzymywala sie na stalym poziomie w Belgii, Czechach, Holandii, Slowenii, Szwecji oraz w Wielkiej Brytanii, a spadla we Wloszech i Austrii.
Canabisul rămâne drogul cel mai menţionat atunci când se vorbeşte de infracţiunile la regimul drogurilor în majoritatea statelor membre UE, iar rata infracţiunilor legate de canabis a crescut din 1998 în Germania, Spania, Franţa, Irlanda, Lituania, Luxemburg, Malta şi Portugalia. Cifrele au rămas totuşi stabile în Belgia, Republica Cehă, Ţările de Jos, Slovenia, Suedia şi Marea Britanie şi au scăzut în Italia şi Austria.
Kanabis ostáva najcastejšie uvádzanou drogou v drogovej kriminalite vo väcšine clenských štátov EÚ a pocet trestných cinov, ktoré súviseli s touto drogou, rastie od roku 1998 v Nemecku, Španielsku, Francúzsku, Írsku, Litovsku, Luxembursku, na Malte a v Portugalsku. Nezmenenú úroven si zachováva Belgicko, Ceská republika, Holandsko, Slovinsko, Švédsko a Spojené královstvo a z Talianska a Rakúska bol hlásený pokles.
Kanabis ostaja najveckrat navedena droga pri kršenju zakonodaje na podrocju drog v vecini držav clanic EU; delež kršitev povezanih s to drogo je od leta 1998 narasel v Nemciji, Španiji, Franciji, na Irskem, v Litvi, Luksemburgu, na Malti in na Portugalskem. Delež kršitev je ostal nespremenjen v Belgiji, Ceški republiki, na Nizozemskem, v Sloveniji, na Švedskem in v Združenem kraljestvu, medtem ko je v Italiji in Avstriji celo upadel.
Cannabis är fortfarande den mest förekommande drogen i narkotikabrott i de flesta av EU:s medlemsstater och andelen narkotikabrott som innefattar denna substans har sedan 1998 ökat i Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Litauen, Luxemburg, Malta och Portugal. Siffran är dock stabil i Belgien, Tjeckien, Nederländerna, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket och har sjunkit i Italien och Österrike.
Kanepes joprojam ir visbiežak minetas narkotikas saistiba ar narkotiku likuma parkapumiem lielakaja dala     ES dalibvalstu, un narkotiku likuma parkapumu attieciba saistiba ar šo vielu kopš 1998. gada ir palielinajusies Vacija, Spanija, Francija, Irija, Lietuva, Luksemburga, Malta un Portugale. Nemainigi skaitli saglabajušies Belgija, Cehijas Republika, Niderlande, Slovenija, Zviedrija un Apvienotaja Karaliste, bet samazinajušies Italija un Austrija.
  press2-no  
For EU sett under ett ligger antallet narkotikarelaterte dødsfall på et historisk rekordnivå, sier rapporten, men tegn tyder på at det verste kan være over. Etter en 40% økning i tiåret mellom 1990 og 2000 (EU-15) rapporterer mange land nå om en nedgang til nivåer tilsvarende det vi hadde på begynnelsen av 1990-tallet.
Across the EU, drug-related deaths remain at historically high levels, says the report, but there are signs that these may have already peaked. Following a 40% increase between 1990 and 2000 (EU-15), many countries now report a decline to figures similar to those found in the early 1990s. This positive trend may be due to a stabilisation or decline in the number of opiate users, a fall in injecting drug use in some countries and better provision of treatment.
En toda la UE, las muertes relacionadas con drogas se mantienen en unos niveles históricamente altos, dice el informe, pero existen indicios de que podrían haber alcanzado ya su cota máxima. Después de un incremento del 40% entre 1990 y 2000 (UE-15), muchos países han registrado ahora un descenso hasta los niveles que existían a principios de la década de 1990. Esta tendencia positiva puede deberse a la estabilización o disminución del número de consumidores de opiáceos, al menor consumo de drogas por vía parenteral en algunos países y a la mejora del acceso a un tratamiento.
Sempre secondo la relazione, i decessi correlati al consumo di stupefacenti nel territorio dell’UE rimangono a livelli storicamente alti; vi sono comunque segnali di una inversione di tendenza. Dopo un aumento del 40% registrato tra il 1990 e il 2000 (Europa dei 15), molti paesi oggi riferiscono un calo verso percentuali simili a quelle già osservate all’inizio degli anni 1990. Questa tendenza positiva può essere dovuta alla stabilizzazione o alla diminuzione del numero di consumatori di oppiacei, alla riduzione di stupefacenti assunti per via parenterale in alcuni paesi e alla maggior reperibilità delle terapie.
z pocátku 90. let. Tento pozitivní trend mnže být zpnsoben stabilizací nebo poklesem poctu uživateln opiátn, poklesem injekcního užívání drog v nekterých zemích a vetší dostupností a kvalitou lécby. Celkový pocet úmrtí souvisejících s drogami hlášených z 15 pnvodních clenských státn EU a Norska poklesl z 8 394 v roce 2001 na 7 122 piípadn v roce 2002, což piedstavuje 15% pokles, ackoli existují urcité náznaky, že tento jasný pokles
Aruandes nenditakse, et EL-is tervikuna on narkootikumidega seotud surmade arv jätkuvalt kõigi aegade kõige kõrgemal tasemel, kuid on märke sellest, et haripunkt võib olla juba ületatud. Pärast seda, kui aastatel 1990– 2000 (EL-15) toimus antud näitaja osas 40% suurenemine, on paljud riigid nüüdseks teatanud selle vähenemisest 1990. aastate alguse tasemele. Niisugune positiivne suundumus võib tuleneda opiaatide tarbijate arvu stabiliseerumisest või vähenemisest, süstivate narkomaanide arvu vähenemisest mõnedes riikides ja parematest ravivõimalustest.
Huumekuolemien määrä on raportin mukaan koko EU:ssa edelleen historiallisesti korkealla tasolla. Viitteitä on kuitenkin siitä, että määrä on ehkä jo saavuttanut huippunsa. Huumekuolemien määrä nousi 40%:iin vuosina 1990–2000 (EU:n 15 vanhassa jäsenmaassa), mutta nyt monet maat ovat ilmoittaneet 1990-luvun alun tasolle laskeneista luvuista. Myönteinen suuntaus voi johtua opiaattien käyttäjien määrän vakiintumisesta tai laskusta, huumeiden pistoskäytön vähenemisestä joissakin maissa ja hoidon tarjonnan lisääntymisestä.
Według sprawozdania, w całej UE liczba zgonów spowodowanych zazywaniem narkotyków utrzymuje sie na historycznie wysokim poziomie, jednak istnieja oznaki sugerujace, ze wskaznik ten prawdopodobnie ma juz za soba wartosc najwyzsza. Po 40-procentowym wzroscie w latach 1990–2002 (kraje „pietnastki”) wiele krajów odnotowuje obecnie spadek do wartosci, jakie obserwowano na poczatku lat 90. ubiegłego wieku. Ta pozytywna tendencja moze wynikac z ustabilizowania sie lub spadku liczby osób zazywajacych opiaty, notowanego w niektórych krajach spadku liczby osób przyjmujacych narkotyki dozylnie oraz z szerszego dostepu do leczenia.
V celej EÚ zostávajú úmrtia súvisiace s drogami na historicky vysokých úrovniach, hovorí správa, ale existujú náznaky, že pravdepodobne už dosiahli vrchol. Po 40% náraste medzi rokmi 1990 a 2000 (európska pätnástka) dnes mnohé krajiny hlásia pokles císiel podobný císlam zo zaciatku deväÍdesiatych rokov. Tento pozitívny trend môže byÍ následkom ustálenia alebo poklesu v pocte užívateÍov opiátov, poklesu injekcného užívania drog v niektorých krajinách a lepšieho poskytovania liecby. Celkový pocet ohlásených úmrtí súvisiacich s drogami z krajín európskej pätnástky a Nórska klesol z 8 394 v roku 2001 na 7 122 prípadov v
Pǎrskatǎ ir minets, ka ES ar narkotiku lietošanu saistitu nǎves gadijumu skaita rǎditǎjs joprojǎm ir ieverojami augsts, tomer dažas pazimes !auj domǎt, ka šis skaits vairs nepieaugs. Pec 40% pieauguma, laika posmǎ no 1990. lidz 2000. gadam (15 ES valstis), daudzǎs valstis nǎves gadijumu skaits ir samazinǎjies lidz rǎditǎjam kǎds bija noverojams 90. gadu sǎkumǎ. Šo pozitivo pǎrmainu pamatǎ varetu but narkotisko vielu lietotǎju skaita stabilizǎcija vai samazinǎšanǎs, narkotiku injicešanas samazinǎšanǎs dažǎs valstis, kǎ ari labǎks ǎrstniecibas nodrošinǎjums.
  Behandlingsbehov i tall  
Generelt er cannabis det nest hyppigst oppgitte stoffet etter heroin i rapportene om klienter som kommer til behandling for første gang (45). Det er betydelige variasjoner mellom landene; cannabis oppgis av 2-3 % av alle klienter i Bulgaria og Polen men av over 20 % av alle klienter i Danmark, Tyskland, Ungarn og Finland (46).
Overall, after heroin, cannabis is also the second most frequently cited drug in reports on clients entering treatment for the first time (45). There are considerable variations between countries, with cannabis being cited by 2–3 % of all clients in Bulgaria and Poland but by more than 20 % of all clients in Denmark, Germany, Hungary and Finland (46). In all countries from which data are available, the proportion of clients seeking treatment for cannabis use is higher among new clients than among all clients, with only a few exceptions, where the proportions are roughly equal (47). Nonetheless, over the eight-year period 1996–2003, the proportion of cannabis clients among clients seeking treatment for all drugs increased from 9.4 % to 21.9 % (48). However, this analysis should be treated with caution as it is based on a restricted number of countries that can provide the data necessary for a time-trend comparison.
Dans l'ensemble, après l'héroïne, le cannabis est également la deuxième drogue la plus souvent citée dans les rapports sur les patients qui entament un traitement pour la première fois (45). Les variations entre les pays sont considérables, le cannabis étant cité par 2 à 3 % des patients en Bulgarie et en Pologne, mais par plus de 20 % des patients au Danemark, en Allemagne, en Hongrie et en Finlande (46). Dans tous les pays pour lesquels des données sont disponibles, la proportion de patients demandant un traitement pour usage du cannabis est plus élevée chez les nouveaux patients que sur le nombre total de patients, à de rares exceptions près, où les proportions sont pratiquement égales (47). Néanmoins, au cours des huit années entre 1996 et 2003, la proportion des consommateurs de cannabis parmi les patients demandant un traitement est passée de 9,4 % à 21,9 % pour l'ensemble des drogues (48). Ces chiffres doivent néanmoins être considérés avec prudence étant donné qu'ils reposent sur un nombre limité de pays en mesure de fournir les données nécessaires à une comparaison des tendances dans le temps.
Insgesamt ist Cannabis auch in den Berichten über die Drogenkonsumenten, die sich erstmals in Behandlung begeben, nach Heroin die am zweithäufigsten genannte Droge (45). Dabei gibt es beträchtliche Unterschiede zwischen den Ländern: In Bulgarien und Polen geben 2 % bis 3 % aller Patienten, in Dänemark, Deutschland, Ungarn und Finnland dagegen über 20 % aller Patienten (46) Cannabis an. In allen Ländern, für die Daten verfügbar sind, ist der Anteil der Patienten, die wegen Cannabisabhängigkeit eine Behandlung in Anspruch nehmen, bei den Erstpatienten höher als bei den Patienten insgesamt. Es gibt lediglich einige wenige Ausnahmen, bei denen die Anteile in etwa gleich hoch sind (47). Ungeachtet dessen ist im Laufe der acht Jahre von 1996 bis 2003 der Anteil der Cannabispatienten an der Gesamtzahl aller Patienten, die sich wegen Drogenproblemen einer Therapie unterziehen, von 9,4 % auf 21,9 % gestiegen (48). Diese Analyse ist jedoch mit Vorsicht zu interpretieren, da sie auf einer begrenzten Zahl von Ländern basiert, die die erforderlichen Daten für einen Vergleich der Tendenzen im Zeitverlauf bereitstellen können.
En general, el cannabis es también la segunda droga más citada en los informes de pacientes que inician un tratamiento por primera vez (45), sólo por detrás de la heroína. Existen variaciones considerables entre países, de modo que el cannabis es mencionado por el 2 % o 3 % de los pacientes de Bulgaria y Polonia, y por más del 20 % de los pacientes de Dinamarca, Alemania, Hungría y Finlandia (46). En todos los países que han facilitado datos, el porcentaje de pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cannabis es mayor entre los nuevos pacientes que entre los antiguos, con escasas excepciones, donde los porcentajes son aproximadamente iguales (47). Sin embargo, a lo largo del período de ocho años comprendido entre 1996 y 2003, el porcentaje de pacientes de cannabis entre los pacientes que solicitaron tratamiento por todo tipo de drogas pasó del 9,4 % al 21,9 % (48). No obstante, este análisis ha de tomarse con precaución, ya que se basa en una cantidad limitada de países que pueden proporcionar los datos necesarios para realizar una comparación de tendencias temporales.
Nel complesso, dopo l’eroina, la cannabis è anche la seconda droga più citata nelle cartelle cliniche dei pazienti che per la prima volta si sottopongono a un trattamento (45). Si notano variazioni notevoli da paese a paese: la cannabis è citata dal 2-3% di tutti i pazienti in Bulgaria e Polonia, ma da oltre il 20% di tutti i pazienti in Danimarca, Germania, Ungheria e Finlandia (46). In tutti i paesi in cui sono disponibili dati, la proporzione di pazienti che chiedono un trattamento per il consumo di cannabis è maggiore tra i nuovi pazienti rispetto agli altri, con poche eccezioni in cui il rapporto è più o meno lo stesso (47). Ciò nonostante, nell’arco del periodo di otto anni 1996-2003, la percentuale rispetto ai pazienti che cercano un trattamento per tutte le altre droghe è aumentata dal 9,4% al 21,9% (48). Quest’analisi dovrebbe venire ugualmente considerata con cautela essendo basata su un numero ristretto di paesi in grado di fornire i dati necessari per un confronto delle tendenze nel tempo.
Συνολικά, μετά την ηρωίνη, η κάνναβη είναι επίσης το δεύτερο συχνότερα αναφερόμενο ναρκωτικό στις πληροφορίες για τα άτομα που προσφεύγουν σε θεραπεία για πρώτη φορά (45). Υπάρχουν σημαντικές διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών, καθώς η κάνναβη αναφέρεται από 2–3 % του συνόλου των ατόμων που ζητούν θεραπεία στη Βουλγαρία και στην Πολωνία, αλλά από περισσότερο από 20 % του συνόλου των ατόμων που ζητούν θεραπεία στη Δανία, τη Γερμανία, την Ουγγαρία και τη Φινλανδία (46). Σε όλες τις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, το ποσοστό των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη είναι υψηλότερο στα άτομα που εισάγονται για πρώτη φορά για θεραπεία από ό,τι στο σύνολο των ατόμων που ζητούν θεραπεία, με λιγοστές μόνον εξαιρέσεις, όπου τα ποσοστά είναι περίπου ίσα (47). Παρ’ όλα αυτά, κατά την οκταετία 1996–2003, το ποσοστό των χρηστών κάνναβης στα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από το σύνολο των ναρκωτικών αυξήθηκε από 9,4 % σε 21,9 % (48). Ωστόσο, η ανάλυση αυτή πρέπει να αντιμετωπίζεται με προσοχή, καθώς βασίζεται σε περιορισμένο αριθμό χωρών που μπορούν να παράσχουν τα απαραίτητα στοιχεία για μια σύγκριση των τάσεων σε βάθος χρόνου.
Over het geheel is cannabis, na heroïne, ook de meest genoemde drug in verslagen over cliënten die voor de eerste keer in behandeling gaan (45). Er bestaan op dit punt echter aanzienlijke verschillen tussen landen: in Bulgarije en Polen wordt cannabis slechts door 2-3% van alle cliënten genoemd, terwijl dat in Denemarken, Duitsland, Hongarije en Finland bij meer dan 20% van alle cliënten het geval is (46). In vrijwel alle landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, is het aandeel van cliënten die voor cannabis in behandeling gaan, hoger onder nieuwe cliënten dan onder alle cliënten; hierop bestaan slechts enkele uitzonderingen en in die gevallen is de verhouding min of meer 50:50 (47). Niettemin is het percentage cannabisgebruikers onder cliënten die in behandeling gaan voor drugs tussen 1996 en 2003 gestegen van 9,4 tot 21,9% (48). Ook hierbij dient weer de nodige voorzichtigheid te worden betracht omdat slechts een beperkt aantal landen de noodzakelijke gegevens voor een trendmatige analyse over die acht jaar ter beschikking kan stellen.
Celkem je konopí po heroinu rovněž druhou nejčastěji uváděnou drogou ve zprávách o klientech, kteří nastoupili léčbu poprvé (45). Mezi jednotlivými zeměmi existují výrazné rozdíly. Konopí je uváděno u 2–3 % klientů v Bulharsku a Polsku, ale více než u 20 % všech klientů v Dánsku, Německu, Maďarsku a Finsku (46). Ve všech zemích, z nichž jsou k dispozici údaje, je podíl klientů, kteří vyhledali léčbu v souvislosti s užíváním konopí, vyšší u nových klientů než u všech klientů. Existuje pouze několik výjimek, kdy jsou procenta zhruba stejná (47). Přesto se během osmiletého období v letech 1996–2003 podíl klientů užívajících konopí mezi klienty, kteří vyhledali léčbu v souvislosti se všemi drogami, zvýšil z 9,4 % na 21,9 % (48). K této analýze je však třeba přistupovat opatrně, neboť je založena na omezeném počtu zemí, které mohou poskytnout údaje nezbytné pro srovnání časových trendů.
Generelt er cannabis, efter heroin, også det stof, der nævnes næsthyppigst i rapporterne om klienter, der kommer i behandling for første gang (45). Der er store udsving fra land til land, idet cannabis kun nævnes af 2–3 % af alle klienter i Bulgarien og Polen, men af over 20 % af alle klienter i Danmark, Tyskland, Ungarn og Finland (46). I alle lande, for hvilke der foreligger data, er andelen af klienter, der søger behandling for cannabisbrug, højere blandt nye klienter end blandt alle klienter, med kun nogle få undtagelser, hvor andelene er stort set lige store (47). I otteårsperioden 1996–2003 steg andelen af cannabisklienter blandt klienter, der søgte behandling for brug alle stoffer, imidlertid fra 9,4 % til 21,9 % (48). Denne analyse bør dog behandles med forsigtighed, da den er baseret på et begrænset antal lande, der kan fremvise de fornødne data til en sammenligning af tidstendenser.
Aruannetes esmakordselt ravile pöörduvate klientide kohta on kanep üldarvestuses heroiini järel teisel kohal ka esinemissageduse poolest (45). Riigiti esineb arvestatavaid erinevusi − Bulgaarias ja Poolas teatab kanepist 2–3% kõikidest klientidest, aga Taanis, Saksamaal, Ungaris ja Soomes rohkem kui 20% kõikidest klientidest (46). Kõikides riikides, mille kohta andmed on kättesaadavad, on kanepi tõttu ravi taotlevate klientide osakaal uute klientide hulgas suurem kui kõikide klientide hulgas kokku, erandiks on vaid mõned riigid, kus kõnealused arvud on laias laastus võrdsed (47). Sellest olenemata suurenes kaheksa aasta jooksul, 1996–2003, kanepi tõttu ravi taotlevate klientide osakaal mis tahes uimasti tõttu ravi taotlevate klientide üldarvestuses 9,4 protsendilt 21,9 protsendini (48). Sellesse analüüsi tuleb siiski suhtuda ettevaatusega, kuna siin on kasutatud infot piiratud arvust riikidest, mis suudavad esitada vajalikke andmeid suundumuste võrdlemiseks ajaperspektiivis.
Yleisesti katsoen kannabis on heroiinin jälkeen myös toiseksi useimmin mainittu huume ensimmäistä kertaa hoitoon hakeutuvia asiakkaita koskevissa raporteissa (45). Maiden välillä on suuria eroja, kannabiksen mainitsee 2–3 prosenttia kaikista asiakkaista Bulgariassa ja Puolassa mutta yli 20 prosenttia kaikista asiakkaista Tanskassa, Unkarissa ja Suomessa (46). Kaikissa maissa, joista tietoja on saatavilla, kannabiksen käytön takia hoitoon hakeutuvien asiakkaiden osuus on korkeampi uusien asiakkaiden joukossa kuin kaikkien asiakkaiden joukossa, lukuun ottamatta muutamaa poikkeusta, joissa nämä osuudet ovat lähes samat (47). Vuodesta 1996 vuoteen 2003 ulottuvana kahdeksan vuoden ajanjaksona kannabisasiakkaiden osuus kaikkien huumeiden takia hoitoon hakeutuvista asiakkaista kasvoi kuitenkin 9,4 prosentista 21,9 prosenttiin (48). Tähän analyysiin on kuitenkin syytä suhtautua varoen, sillä se perustuu rajalliseen määrään maita, jotka pystyvät toimittamaan ajallisten suuntausten vertailuun tarvittavia tietoja.
Összességében a kannabisz a heroin mögött a második leggyakrabban említett kábítószer a gyógykezelésre első alkalommal jelentkező páciensekről szóló jelentésekben(45). Az országok között jelentősek a különbségek, így Bulgáriában és Lengyelországban az összes páciens 2–3%-a említi meg a kannabiszt, míg Dániában, Németországban, Magyarországon és Finnországban az összes páciens több mint 20%-a(46). Az összes országot tekintve, ahonnan adatokkal rendelkezünk, a kannabiszhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező páciensek aránya általában magasabb az új páciensek között, mint az összes páciens között; ez alól csak néhány kivétel van, ahol az arányok nagyjából megegyeznek(47). Ezzel együtt az 1996–2003 közötti nyolcéves időszakban a kannabiszfogyasztó páciensek aránya az összes, bármilyen kábítószer-fogyasztás miatt gyógykezelésre jelentkező páciens között 9,4%-ról 21,9%-ra emelkedett(48). Ezzel az elemzéssel azonban óvatosan kell bánni, mivel ez arra a korlátozott számú országra alapul, amelyek biztosítani tudják az időbeli tendenciák összehasonlításához szükséges adatokat.
Konopie indyjskie zajmują drugie miejsce, po heroinie, względem częstości ujmowania w sprawozdaniach dotyczących pacjentów poddawanych leczeniu po raz pierwszy (45). Istnieją znaczne różnice pomiędzy sytuacjami w różnych państwach, np. konopie indyjskie pojawiają się w 2-3% przypadków wszystkich pacjentów w Bułgarii i Polsce, ale w ponad 20% wszystkich przypadków w Danii, Niemczech, na Węgrzech i w Finlandii (46). We wszystkich państwach, w których dostępne są dane, odsetek pacjentów ubiegających się o leczenie ze względu na uzależnienie od pochodnych konopi indyjskich jest wyższy wśród pacjentów nowych niż w grupie wszystkich pacjentów, z kilkoma jedynie wyjątkami, gdzie proporcje są prawie równe (47). Niemniej w ciągu ośmioletniego okresu od 1996 do 2003 roku odsetek pacjentów uzależnionych od pochodnych konopi wśród wszystkich pacjentów ubiegających się o leczenie z uzależnienia od narkotyków wzrósł z 9,4% do 21,9% (48). Do analizy tej należy jednak podchodzić ostrożnie, gdyż oparta jest ona na ograniczonej liczbie państw, które mogą dostarczyć dane konieczne do porównania trendu w czasie.
Pe ansamblu, canabisul este, după heroină, al doilea drog cel mai frecvent citat în rapoartele privind clienţii care beneficiază de tratament pentru prima dată (45). Există variaţii considerabile de la o ţară la alta, canabisul fiind citat pentru 2–3 % din totalul clienţilor în Bulgaria şi Polonia, şi pentru peste 20 % din totalul clienţilor în Danemarca, Germania, Ungaria şi Finlanda (46). În toate ţările pentru care există date, proporţia clienţilor care solicită tratament pentru dependenţă de canabis este mai mare în rândul clienţilor noi decât proporţia lor din numărul total de clienţi, existând doar câteva excepţii, în care aceste proporţii sunt aproape egale (47). Totuşi, pe parcursul perioadei de opt ani dintre 1996–2003, proporţia clienţilor tratamentului pentru dependenţă de canabis din totalul clienţilor noi care au solicitat tratament pentru toate drogurile a crescut de la 9,4 % la 21,9 % (48). Această analiză trebuie însă tratată cu precauţie, deoarece se bazează pe un număr limitat de ţări care pot furniza datele necesare pentru o comparaţie a tendinţelor înregistrate în timp.
Celkovo je teda, po heroíne, kanabis druhou najčastejšie uvádzanou drogou v správach o klientoch nastupujúcich liečbu po prvýkrát (45). Medzi jednotlivými krajinami sú podstatné rozdiely, pokiaľ ide o kanabis, ktorý uviedli 2 až 3 % všetkých klientov v Bulharsku a Poľsku, po viac ako 20 % všetkých klientov v Dánsku, Nemecku, Maďarsku a vo Fínsku (46). Vo všetkých krajinách, z ktorých sú údaje k dispozícii, je medzi novými klientmi vyššie percento žiadateľov o liečbu zo závislosti od kanabisu než medzi všetkými klientmi; iba pri málo výnimkách sú percentá žiadateľov v oboch prípadoch zhruba rovnaké (47). A predsa v období ôsmich rokov 1996 až 2003 vzrástol medzi klientmi žiadajúcimi o liečbu z drogových závislostí podiel klientov závislých od kanabisu z 9,4 % na 21,9 % (48). Túto analýzu však treba brať opatrne, pretože vychádza z obmedzeného počtu krajín, ktoré môžu poskytnúť údaje potrebné na porovnanie trendu v čase.
Konoplja je za heroinom postala druga najpogosteje citirana droga v poročilih o številu oseb, ki se prvič vključijo v zdravljenje (45). Med državami obstaja občutne razlike, pri čemer o konoplji v Bolgariji in na Poljskem poročajo v 2–3 % vseh zdravljenih oseb ter v več kot 20 % vseh zdravljenih oseb na Danskem, v Nemčiji, na Madžarskem in Finskem (46). V vseh državah, iz katerih so na voljo podatki, je delež oseb, ki iščejo zdravljenje zaradi uživanja konoplje, višji med novimi zdravljenimi osebami kot med vsemi zdravljenimi osebami, razen z nekaj izjemami, pri katerih so deleži približno enaki (47). Kljub temu se je v osemletnem obdobju med letoma 1996 in 2003 delež uživalcev konoplje med osebami, ki so iskale zdravljenje odvisnosti od vseh vrst drog, povečal z 9,4 % na 21,9 % (48). Vendar je to analizo treba obravnavati pazljivo, ker temelji na omejenem številu držav, ki lahko zagotovijo potrebne podatke za primerjavo časovnih trendov.
Cannabis är totalt sett också den näst vanligaste drogen efter heroin som nämns i rapporter om nyintagna för missbruksbehandling(45). Det finns stora skillnader mellan länderna. I Bulgarien och Polen nämns cannabis av 2–3 % av alla klienter, men i Danmark, Tyskland, Ungern och Finland av mer än 20 % av alla klienter(46). I alla länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter är andelen klienter som söker behandling för cannabismissbruk högre bland nya klienter än bland klienterna totalt, utom i några få fall, där andelarna är ungefär lika stora(47). Under de åtta åren mellan 1996 och 2003 ökade emellertid andelen klienter som sökte behandling för cannabismissbruk bland klienter som sökte behandling för alla typer av narkotikamissbruk från 9,4 % till 21,9 %(48). Denna analys bör dock tolkas med försiktighet eftersom den baseras på det begränsade antal länder som kan lämna de uppgifter som krävs för en jämförelse av tidstrender.
Vispārēji, tūlīt pēc heroīna, kaņepes ir otrā visbiežāk pieminētā narkotika ziņojumos par pacientiem, kas pirmoreiz iziet ārstniecības kursu (45). Pastāv ievērojamas atšķirības valstu starpā, norādot kaņepju lietošanu 2–3 % gadījumu no visiem pacientiem Bulgārijā un Polijā, bet vairāk kā 20% no visiem pacientiem Dānijā, Vācijā, Ungārijā un Somijā (46). Visās valstīs, no kurām ir pieejami dati, to pacientu, kas vēlas saņemt ārstēšanu no kaņepju lietošanas, proporcija ir lielāka jauno pacientu vidū nekā visu pacientu kopējā skaita vidū, ar tikai dažiem izņēmumiem, kad šīs proporcijas ir aptuveni vienādas (47). Jebkurā gadījumā astoņu gadu laikā no 1996. līdz 2003. gadam kaņepju pacientu proporcionālais daudzums to pacientu starpā, kuri vēlas saņemt ārstēšanu no visu veidu narkotiku lietošanas, ir pieaudzis no 9,4% līdz 21,9% (48).Taču šī analīze ir jāvērtē piesardzīgi, jo tā ir balstīta uz ierobežotu valstu skaitu, kuras var sniegt nepieciešamos datus noteikta laika tendenču salīdzinājumam.
  Kommentar  
Antallet narkotikarelaterte dødsfall og behandlingssøknader er ytterligere informasjonskilder for å beregne problematisk narkotikabruk. En analyse av narkotikarelaterte dødsfall (oftest pga. opiatoverdose) tyder på at ofrene blir stadig eldre, og antallet dødsfall registrert blant narkotikabrukere under 25 år er gått ned etter 1996.
Additional sources of information for assessing problem drug use are the numbers of drug-related deaths and treatment demands. Analysis of drug-related deaths (most commonly due to opiate overdose) suggests that the victims constitute an ageing population, with recorded deaths among drug users younger than 25 having fallen since 1996. An important qualification is that data from the newer EU countries, although limited, show until recently an upwards trend in the proportion of deaths among those under 25, although a degree of stabilisation now appears to have occurred. Overall, although the number of drug-related deaths in the EU remains at a historically high level, it seems likely to have peaked.
Une autre source d'information permettant d'évaluer l'usage problématique de drogue est le nombre des décès liés à la drogue et le nombre de demandes de traitement. L'analyse des décès liés à la drogue (le plus souvent dus à une surdose d'opiacés) fait apparaître que les victimes forment une population vieillissante, le nombre de décès d'usagers de drogue de moins de 25 ans étant en recul depuis 1996. Un élément important est que les données provenant des jeunes États membres de l'UE, bien que limitées, indiquaient jusqu'il y a peu une tendance à la hausse du nombre de décès parmi les jeunes de moins de 25 ans, même si une certaine stabilisation semble aujourd'hui se dessiner. Dans l'ensemble, bien que le nombre de décès liés à la drogue dans l'UE se maintienne à un niveau historiquement élevé, il semble qu'il ait dépassé la phase culminante.
Zusätzliche Informationsquellen zur Bewertung des problematischen Drogenkonsums sind die Anzahl drogenbedingter Todesfälle und der Behandlungsnachfragen. Aus Analysen drogenbedingter Todesfälle (in den meisten Fällen aufgrund einer Überdosierung von Opiaten) geht hervor, dass die Opfer zunehmend einer älteren Bevölkerungsgruppe angehören, wobei die Zahl der erfassten Todesfälle bei unter 25-jährigen Drogenkonsumenten seit 1996 gesunken sind. Einschränkend ist jedoch festzustellen, dass die Daten aus den neuen EU-Ländern zwar unzureichend sind, bis vor kurzem jedoch auf einen Aufwärtstrend beim Anteil der Drogentoten im Alter von unter 25 Jahren hindeuteten. In letzter Zeit scheint sich die Situation jedoch stabilisiert zu haben. Obwohl die Anzahl drogenbedingter Todesfälle in der EU insgesamt weiterhin auf einem historisch hohen Niveau liegt, dürfte der Höhepunkt erreicht worden sein.
Otras fuentes de información para evaluar el consumo problemático de drogas son las cifras de muertes relacionadas con las drogas y demandas de tratamiento. El análisis de las muertes relacionadas con las drogas (principalmente causadas por sobredosis de opiáceos) indica que las víctimas son cada vez menos jóvenes, habiéndose reducido el número de muertes registradas entre consumidores menores de 25 años desde 1996. Una importante excepción la constituyen los datos de los nuevos países de la UE, que, aunque limitados, indican hasta hace poco una tendencia al alza en la proporción de muertes sobrevenidas entre menores de 25 años, aunque en cierto modo parece ya haberse estabilizado. En general, aunque el número de muertes relacionadas con las drogas se mantiene en un nivel históricamente elevado en la UE, parece haber alcanzado ya su punto álgido.
È impossibile, in sostanza, dare una risposta semplicistica alla domanda se si possa osservare o meno un declino nel consumo di eroina o nel consumo di eroina per via parenterale in Europa. Sotto molti aspetti la situazione odierna (in termini di nuovi consumatori di eroina e di consumo per via parenterale) sembra più positiva rispetto al quadro riferito dall’UE a 15 all’inizio degli anni Novanta. Vi sono prove che la situazione in molti paesi si è stabilizzata, talvolta con segnali di invecchiamento della popolazione, un fenomeno quest’ultimo che forse riflette una riduzione dell’incidenza. Tuttavia, in alcuni dei nuovi Stati membri, dove l’incremento dei problemi collegati al consumo di eroina è un fenomeno più recente, il consumo per via parenterale continua a essere la modalità predominante dell’assunzione di oppiacei; resta in ogni caso difficile tracciare un’interpretazione delle attuali linee di tendenza sulla base dei dati disponibili.
Πρόσθετες πηγές πληροφοριών για την εκτίμηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών είναι οι αριθμοί των θανάτων που συνδέονται με τη χρήση ναρκωτικών και των αιτήσεων για θεραπεία. Από την ανάλυση των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων (που συνήθως οφείλονται σε υπερβολική δόση οπιούχων), προκύπτει ότι τα θύματα ανήκουν σε έναν γηράσκοντα πληθυσμό, καθώς οι καταγραφέντες θάνατοι χρηστών ναρκωτικών ηλικίας κάτω των 25 ετών έχουν μειωθεί από το 1996. Σημαντικό στοιχείο είναι ότι οι πληροφορίες από τα νεότερα κράτη μέλη της ΕΕ, αν και περιορισμένες, έδειχναν μέχρι πρόσφατα μια ανοδική τάση στο ποσοστό των θανάτων στην ομάδα χρηστών ηλικίας κάτω των 25 ετών, αν και φαίνεται να έχει επιτευχθεί κάποιος βαθμός σταθεροποίησης. Συνολικά, αν και ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στην ΕΕ παραμένει σε ιστορικά υψηλά επίπεδα, φαίνεται ότι η κορύφωση έχει παρέλθει.
Europa is nog altijd een belangrijke markt voor stimulerende middelen en uit de indicatoren blijkt dat voor Europa als geheel de stijgende lijn in het gebruik van amfetaminen, ecstasy en cocaïne doorzet. Volgens een groot aantal uitkomsten heeft ecstasy op de ranglijst van meest gebruikte drugs de tweede plaats achter cannabis overgenomen van amfetaminen. In het Verenigd Koninkrijk, dat sinds de jaren negentig volgens de meeste metingen de hoogste prevalentiepercentages voor ecstasy- en amfetaminegebruik registreert, blijkt echter uit recent onderzoek, zowel onder de algemene bevolking als op scholen, dat deze percentages mogelijk aan het dalen zijn – die voor amfetaminen heel sterk en die voor ecstasy in mindere mate. De prevalentie in het Verenigd Koninkrijk is in vergelijking met andere landen evenwel nog altijd hoog, zij het dat het verschil nu minder groot is, aangezien een aantal landen inmiddels vergelijkbare gebruikspercentages rapporteert, een situatie die min of meer overeenkomt met het eerder geschetste beeld van cannabisgebruik.
Dalším zdrojem informací pro hodnocení problémového užívání drog je počet úmrtí souvisejících s drogami a počet žádostí o léčbu. Analýza úmrtí souvisejících s drogami (nejčastěji v důsledku předávkování opiáty) svědčí o tom, že oběti jsou ze starší populace. Hlášená úmrtí uživatelů drog mladších 25 let od roku 1996 klesají. Důležitou skutečností je, že údaje z novějších členských států EU, byť omezené, až do nedávné doby dokládaly rostoucí trend podílu úmrtí uživatelů mladších 25 let, i když se zdá, že v současné době došlo k určité stabilizaci. Celkově platí, že i když počet úmrtí souvisejících s drogami v EU zůstává na historicky vysoké úrovni, zdá se pravděpodobné, že vrchol má již za sebou.
Yderligere informationskilder med henblik på vurderingen af det problematiske stofbrug er antallet af narkotikarelaterede dødsfald og behandlingsanmodninger. Det fremgår af en analyse af narkotikarelaterede dødsfald (hyppigst som følge af opiatoverdoser), at ofrene bliver stadig ældre, idet antallet af registrerede dødsfald blandt stofbrugere under 25 år er faldet siden 1996. En vigtig undtagelse herfra er, at data – om end begrænsede – fra de nye EU-medlemsstater indtil for nylig har vist en stigende tendens i andelen af dødsfald blandt personer under 25 år, selv om der nu synes at være indtrådt en vis stabilisering. Generelt har antallet af narkotikarelaterede dødsfald i EU formentlig toppet, selv om det fortsat ligger på et historisk højt niveau.
Huumeiden ongelmakäytön arviointiin saadaan tietoa myös huumekuolemia ja hoidontarvetta koskevista luvuista. Huumekuolemien (useimmin opiaattien yliannostusten) analyysistä ilmenee, että uhrien keski-ikä on nousemassa, ja alle 25‑vuotiaiden huumekuolemat ovat vähentyneet vuodesta 1996 lähtien. On tärkeää panna merkille, että uusista jäsenvaltioista saatujen, joskin rajallisten, tietojen mukaan alle 25‑vuotiaiden huumekuolemissa suuntaus on ollut viime aikoihin asti nouseva, mutta tilanne vaikuttaa olevan tasaantumassa. Yleisesti voidaan todeta, että vaikka huumekuolemien määrä onkin EU:ssa historiallisesti tarkasteltuna edelleen korkea, se on todennäköisesti jo saavuttanut huippunsa.
A problémás kábítószer-használat értékeléséhez további hasznos információforrásul szolgálnak a kábítószerrel összefüggő halálesetek, illetve a kezelési igények számadatai. A kábítószerrel összefüggő (leggyakrabban opiát-túladagolás miatt bekövetkező) halálesetek elemzése azt mutatja, hogy az áldozatok öregedő népességet alkotnak, a nyilvántartott halálesetek száma a 25 évesnél fiatalabb kábítószer-használók körében ugyanis 1996 óta csökkent. Fontos kitétel viszont, hogy az új EU-tagállamokból rendelkezésre álló – korlátozott – adatok szerint a haláleseteken belül a 25 alattiak aránya egészen a közelmúltig emelkedő tendenciát mutatott, bár mára bizonyos mértékű stabilizálódás figyelhető meg. Összességében úgy tűnik, hogy bár a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma az EU-ban továbbra is történelmileg magas szinten áll, de valószínűleg már elérte tetőpontját.
Podsumowując, nie ma prostej odpowiedzi na pytanie, czy zażywanie heroiny lub stosowanie iniekcji wykazuje w Europie tendencję spadkową. Pod wieloma względami obecna sytuacja – w zakresie liczby osób nowo uzależnionych od heroiny i stosujących iniekcje – wygląda lepiej niż perspektywy w krajach UE-15 na początku lat 90-tych. Istnieją dane potwierdzające stabilność sytuacji w wielu krajach, sugerujące nawet starzenie się tej populacji, być może odzwierciedlające rzadsze występowanie zjawiska. Jednak w niektórych nowych Państwach Członkowskich, w których eskalacja problemu heroinowego nastąpiła stosunkowo niedawno, iniekcje są nadal głównym sposobem podawania opiatów, a na podstawie dostępnych danych trudno jest zinterpretować obecne tendencje w zakresie zażywania heroiny.
Numărul de decese legate de consumul de droguri şi numărul de cereri de tratament constituie surse suplimentare de informaţii pentru evaluarea consumului problematic de droguri. Analiza deceselor legate de consumul de droguri (provocate de obicei de supradoze de opiacee) sugerează că victimele constituie o populaţie în curs de îmbătrânire, numărul de decese înregistrate în rândul consumatorilor de droguri cu vârste sub 25 de ani fiind în scădere după 1996. Este important faptul că, deşi limitate, datele din noile state membre ale Uniunii Europene arată că până recent exista o tendinţă crescătoare a proporţiei deceselor în rândul persoanelor cu vârste sub 25 de ani, iar în prezent se pare că se înregistrează un oarecare grad de stabilizare. Pe ansamblu, deşi numărul deceselor legate de consumul de droguri în Uniunea Europeană se menţine la un nivel ridicat din perspectivă istorică, se pare că punctul de vârf a fost depăşit.
Doplňujúcim zdrojom informácií na posúdenie problémového užívania drog sú počty úmrtí súvisiacich s drogami a počty žiadostí o liečbu. Z analýzy úmrtí súvisiacich s drogami (najčastejšie po predávkovaní opiátmi) vyplýva, že obete tvoria starnúcu populáciu, pričom evidovaná úmrtnosť užívateľov drog mladších ako 25 ročných od roku 1996 klesá. Dôležitým spresnením sú údaje z nových štátov EÚ, ktoré donedávna naznačovali, napriek svojim obmedzeniam, stúpajúci trend podielu úmrtí osôb pod 25 rokov, aj keď sa zdá, že už nastalo ustálenie. Hoci je počet úmrtí súvisiacich s drogami v EÚ celkovo stále na historicky vysokej úrovni, zdá sa, že dosiahol vrchol.
Dodatni viri informacij za oceno problematičnega uživanja drog so število z drogo povezanih smrtnih primerov in povpraševanj po zdravljenju. Analiza z drogo povezanih smrtnih primerov (najpogosteje zaradi prevelikega odmerka opiatov) kaže, da je med žrtvami starajoča se populacija, saj število prijavljenih smrtnih žrtev med uživalci drog, mlajšimi od 25 let, od leta 1996 pada.Pomemben dokaz je, da so podatki iz novih držav članic EU, čeprav so omejeni, do nedavnega kazali naraščajoči trend deleža smrtnih primerov med osebami, mlajšimi od 25 let, čeprav se sedaj zdi, da je prišlo do določene stabilizacije. Čeprav število z drogo povezanih smrtnih primerov na splošno v EU ostaja na zgodovinsko visokih ravneh, se zdi verjetno, da je doseglo vrh.
Andra informationskällor när man bedömer det problematiska narkotikamissbruket är antalet narkotikarelaterade dödsfall och efterfrågan på behandling. En analys av de narkotikarelaterade dödsfallen (där den vanligaste orsaken är överdos av opiater) visar att offren blir allt äldre och att de registrerade dödsfallen bland missbrukare under 25 år har sjunkit sedan 1996. En viktig reservation i detta sammanhang är att uppgifterna från de nya EU-länderna, även om de är begränsade, visar att andelen dödsfall bland personer under 25 år fram till nyligen ökade, men nu i viss grad verkar ha stabiliserats. Även om antalet narkotikarelaterade dödsfall i EU fortfarande är högt historiskt sett verkar det på det hela taget ha nått en vändpunkt.
  press2-no  
For EU sett under ett ligger antallet narkotikarelaterte dødsfall på et historisk rekordnivå, sier rapporten, men tegn tyder på at det verste kan være over. Etter en 40% økning i tiåret mellom 1990 og 2000 (EU-15) rapporterer mange land nå om en nedgang til nivåer tilsvarende det vi hadde på begynnelsen av 1990-tallet.
Zpráva uvádí, že v celé EU pocet úmrtí souvisejících s drogami zustává na historicky vysoké úrovni, ale existují známky toho, že možná již bylo dosaženo vrcholu. Po 40% nárustu od 90. let do roku 2000 (v 15 puvodních clenských státech EU) nyní mnoho zemí vykazuje pokles, jehož výsledkem jsou údaje podobné údajum z pocátku 90. let. Tento pozitivní trend muže být zpusoben stabilizací nebo poklesem poctu uživatelu opiátu, poklesem injekcního užívání drog v nekterých zemích a vetší dostupností a kvalitou lécby. Celkový pocet úmrtí souvisejících s drogami hlášených z 15 puvodních clenských státu EU a Norska poklesl z 8 394 v roce 2001 na 7 122 prípadu v roce 2002, což predstavuje 15% pokles, ackoli existují urcité náznaky, že tento jasný pokles se nyní možná ustaluje (4).
I EU som helhed ligger antallet af narkotikarelaterede dødsfald fortsat på et historisk højt niveau, fremgår det af beretningen, men der er tegn på, at dette allerede kan have toppet. Efter en stigning på 40% mellem 1990 og 2000 (EU-15) melder mange lande nu om et fald til samme niveau som i begyndelsen af 1990'erne.          Denne positive tendens kan skyldes en stabilisering eller et fald i antallet af opiatbrugere, et fald i intravenøs stofbrug i en række lande og bedre behandlingsmuligheder. Det samlede antal narkotikarelaterede dødsfald, der blev indberettet fra EU-15-landene og Norge, faldt fra 8 394 i 2001 til 7 122 tilfælde i 2002, hvilket svarer til et fald på 15%, selv om der er visse tegn på, at dette klare fald nu er ved at flade ud (4).
V celej EÚ zostávajú úmrtia súvisiace s drogami na historicky vysokých úrovniach, hovorí správa, ale existujú náznaky, že pravdepodobne už dosiahli vrchol. Po 40% náraste medzi rokmi 1990 a 2000 (európska pätnástka) dnes mnohé krajiny hlásia pokles císiel podobný císlam zo zaciatku devätdesiatych rokov. Tento pozitívny trend môže byt následkom ustálenia alebo poklesu v pocte užívatelov opiátov, poklesu injekcného užívania drog v niektorých krajinách a lepšieho poskytovania liecby. Celkový pocet ohlásených úmrtí súvisiacich s drogami z krajín európskej pätnástky a Nórska klesol z 8 394 v roku 2001 na 7 122 prípadov v roku 2002, co predstavuje 15% pokles, i ked existujú náznaky, že tento jasný pokles sa v súcasnosti môže ustálit (4).
Po navedbah porocila, ostajajo v vsej EU z drogo povezani smrtni primeri na zgodovinsko visokih ravneh, vendar obstajajo znamenja, da so že dosegli vrh. Po 40-odstotnem povecanju med letoma 1990 in 2000     (EU-15) veliko držav poroca o vracanju na številke z zacetka devetdesetih let. Ta pozitivni trend je najbrž mogoce pripisati stabilizaciji ali upadu števila uporabnikov opiatov, upadu injiciranja drog v nekaterih državah in boljšemu zagotavljanju zdravljenja. Skupno število smrtnih primerov zaradi drog se je v državah EU-15 in na Norveškem zmanjšalo z 8394 v letu 2001 na 7122 v letu 2002, kar pomeni 15% upad, ceprav obstajajo znamenja, da se ta ocitni upad umirja (4).
I hela EU ligger enligt rapporten antalet narkotikarelaterade dödsfall fortfarande på historiskt höga nivåer, men det finns tecken som tyder på att siffrorna kan vara på väg neråt. Efter en 40-procentig ökning mellan 1990 och 2000 (EU-15) rapporterar nu många länder en minskning till siffror som liknar dem i början av 1990-talet. Denna positiva trend kan bero på en stabilisering eller minskning av antalet opiatmissbrukare, en minskning av injektionsmissbruket i vissa länder och bättre tillgång till behandling. Det sammanlagda antalet narkotika-relaterade dödsfall som rapporterats från EU 15-länderna och Norge minskade från 8 394 år 2001 till 7 122 fall år 2002, vilket utgör en minskning med 15%. Det finns dock vissa tecken på att denna tydliga minskning nu håller på att plana ut (4).
  Kommentar  
I de fleste landene er heroin fremdeles det rusmiddelet flest klienter søker behandling for. I noen land kan trender for heroinbruk hos nye klienter i behandlingsapparatet spores historisk og viser en liten nedgang i absolutte tall etter 1996.
In most countries, heroin remains the principal drug for which clients seek treatment. In some countries, trends in heroin use among new treatment clients can be tracked historically and show a small decrease in absolute numbers since 1996. Similarly, in some countries a trend suggesting an ageing population of opiate users is reported, although again this observation does not apply to all countries, and in some of the new Member States – again based on limited data – opiate users entering treatment for the first time appear to be relatively young. In some European countries, notably the EU-15 Member States, injecting among new opiate users requesting treatment has been in decline for some time, and across Europe less than half of new clients requesting treatment for opiate use now report injecting. Again, this trend generally does not hold among the new Member States, where injecting remains the predominant mode of administration among heroin users accessing services.
Dans la plupart des pays, l'héroïne reste la principale drogue consommée par les patients en demande de traitement. Dans certains pays, l'évolution de l'usage d'héroïne parmi les nouveaux patients en traitement peut être retracée et fait apparaître un léger recul en chiffres absolus depuis 1996. De même, dans quelques pays, on rapporte un vieillissement de la population d'usagers d'opiacés, bien qu'une fois encore, cette observation ne soit pas valable pour tous les pays et que, dans quelques-uns des nouveaux États membres – toujours sur la base de données limitées – les usagers d'opiacés entamant un traitement pour la première fois semblent relativement jeunes. Dans plusieurs pays européens, et notamment dans les États membres de l'UE-15, l'injection semble décliner depuis quelque temps parmi les nouveaux usagers d'opiacés et, en Europe, moins de la moitié des nouveaux patients en demande de traitement pour consommation d'opiacés déclarent se piquer. Une fois encore, cette tendance ne vaut pas pour les nouveaux États membres, où l'injection reste le mode d'administration le plus courant parmi les héroïnomanes ayant accès aux services de soin.
In den meisten Ländern wird nach wie vor Heroin von den meisten Patienten, die sich in Behandlung begeben, als Primärdroge angegeben. Für einige Länder können die Tendenzen des Heroinkonsums von Patienten, die eine Erstbehandlung beantragt haben, historisch verfolgt werden. Danach sind die absoluten Zahlen seit 1996 leicht zurückgegangen. Auch lässt sich in einigen Ländern die Tendenz beobachten, dass die Opiatkonsumenten älter werden. Dies gilt jedoch wiederum nicht für alle Länder. In einigen der neuen Mitgliedstaaten sind die Opiatkonsumenten, die sich in Erstbehandlung begeben, offenbar relativ jung, wobei auch diese Angabe auf begrenzten Daten basiert. In einigen europäischen Ländern, insbesondere in den EU-15-Mitgliedstaaten, ist die Zahl der injizierenden Opiatkonsumenten, die sich in Erstbehandlung begeben, über einen gewissen Zeitraum hinweg zurückgegangen. Europaweit gibt heute weniger als die Hälfte der wegen Opiatkonsum in Behandlung befindlichen Erstpatienten an, die Droge zu injizieren. Diese Tendenz gilt wiederum im Allgemeinen nicht für die neuen Mitgliedstaaten: Dort wird die Droge von den meisten Heroinkonsumenten injiziert, die sich an die Gesundheitsdienste wenden.
En casi todos los países, la heroína sigue siendo la droga principal que consumen los pacientes que buscan tratamiento. En algunos países se puede realizar un seguimiento histórico de las tendencias del consumo de heroína entre nuevos pacientes sometidos a tratamiento, y se observa un pequeño descenso en términos absolutos desde 1996. Igualmente, algunos países presentan una tendencia que apunta a un aumento de la media de edad de la población de consumidores de opiáceos, si bien hay que resaltar que esta observación no es aplicable a todos los países, y en algunos de los nuevos Estados miembros —según datos no exhaustivos—, los consumidores de opiáceos que se someten a tratamiento por primera vez parecen ser relativamente jóvenes. En algunos países europeos, particularmente en los Quince, el consumo por vía parenteral lleva algún tiempo en declive entre los nuevos consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento, y en Europa en su conjunto, menos de la mitad de los nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo de opiáceos declaran actualmente inyectarse. Una vez más, esta tendencia no se sostiene con carácter general en los nuevos Estados miembros, donde la vía parenteral sigue siendo la forma predominante de consumo de heroína entre los consumidores que acceden a los servicios.
Στις περισσότερες χώρες, η ηρωίνη παραμένει το βασικό ναρκωτικό από το οποίο επιδιώκουν να απεξαρτηθούν τα άτομα που προσφεύγουν σε θεραπεία. Σε ορισμένες χώρες μπορούν να μελετηθούν διαχρονικά οι τάσεις στη χρήση ηρωίνης μεταξύ των ατόμων που ζητούν θεραπεία και από αυτές προκύπτει μικρή μείωση σε απόλυτους αριθμούς από το 1996. Παρομοίως, σε ορισμένες χώρες αναφέρεται μια τάση γήρανσης του πληθυσμού των χρηστών οπιούχων, αν και αυτό και πάλι δεν ισχύει για όλες τις χώρες, ενώ σε ορισμένα από τα νέα κράτη μέλη – βάσει των περιορισμένων διαθέσιμων δεδομένων – οι χρήστες οπιούχων που εισάγονται για θεραπεία για πρώτη φορά φαίνεται να είναι σχετικά νέοι. Σε ορισμένες ευρωπαϊκές χώρες, ιδίως στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, η ενέσιμη χρήση παρουσιάζει εδώ και αρκετό καιρό πτωτικές τάσεις μεταξύ των νέων χρηστών οπιούχων που ζητούν θεραπεία, ενώ σε ολόκληρη την Ευρώπη λιγότερα από τα μισά άτομα που ζητούν θεραπεία για χρήση οπιούχων αναφέρουν πλέον ενέσιμη χρήση. Και πάλι, αυτή η τάση δεν ισχύει στα νέα κράτη μέλη, όπου η ενέσιμη χρήση εξακολουθεί να αποτελεί τον κύριο τρόπο χορήγησης μεταξύ των χρηστών ηρωίνης που καταφεύγουν στις υπηρεσίες.
Ve většině zemí zůstává heroin hlavní drogou, kvůli níž klienti vyhledají léčbu. V některých zemích lze trendy v užívání heroinu u nových klientů protidrogové léčby historicky sledovat a je patrné, že od roku 1996 došlo k mírnému poklesu jejich absolutních číselných hodnot. Podobně je v některých zemích hlášen trend, který svědčí o stárnutí populace uživatelů opiátů, i když toto zjištění opět nelze aplikovat na všechny země a v některých nových členských státech – opět na základě omezených údajů – se zdá, že uživatelé opiátů, kteří nastupují léčbu poprvé, jsou relativně mladí. V některých evropských zemích, především v původních patnácti členských státech EU, podíl nitrožilního užívání drogy u uživatelů opiátů, kteří nově požádali o léčbu, již nějakou dobu klesá a v Evropě uvádí nitrožilní aplikaci méně než polovina nových klientů, kteří žádají o léčbu kvůli užívání opiátů. Tento trend obecně neplatí v nových členských státech, kde nitrožilní užívání zůstává i nadále hlavním způsobem aplikace drog používaným uživateli heroinu, kteří nastoupí léčbu.
I de fleste lande er heroin fortsat det primære stof, som klienter søger behandling for. I nogle lande kan tendenserne i heroinbrugen blandt nye klienter i behandling følges historisk, og de viser et mindre fald i det absolutte antal siden 1996. Ligeledes rapporteres der i nogle lande om en tendens i retning af, at opiatbrugerne bliver ældre, selv om denne iagttagelse igen ikke gælder for alle lande, og i nogle af de nye medlemsstater – igen på grundlag af begrænsede data – synes opiatbrugere, der påbegynder behandling for første gang, at være forholdsvis unge. I nogle europæiske lande, navnlig EU-15-medlemsstaterne, har udbredelsen af injektion blandt nye opiatbrugere, der søger behandling, været faldende i nogen tid, og i Europa som helhed angiver under halvdelen af de nye klienter, der søger behandling for opiatbrug, at de injicerer stoffer. Igen gør denne tendens sig generelt ikke gældende blandt de nye medlemsstater, hvor injektion fortsat er den fremherskende indtagelsesmåde blandt heroinbrugere, der gør brug af behandlingstjenester.
Euroopa kujutab endast jätkuvalt peamist stimuleerivate uimastite turgu ja näitajad viitavad sellele, et Euroopas tervikuna suureneb jätkuvalt amfetamiini, ecstasy ja kokaiini tarbimine. Mitmete hinnangute tulemusena on ecstasy asunud Euroopas kõige enam tarvitatavate uimastite hulgas amfetamiini asemel kanepi järel teisele kohale. Ühendkuningriigis, kus enamiku alates 1990ndatest aastatest teostatud hindamiste tulemusena on ecstasy ja amfetamiinide levimus kõige suurem, viitavad aga nii hiljutised üldised uuringud kui ka kooliõpilaste hulgas läbiviidud küsitlused mõlema uimasti tarbimise määra võimalikule vähenemisele, eriti tugevalt amfetamiinide puhul ja vähemal määral ecstasy puhul. Sellegipoolest on levimuse määr Ühendkuningriigis võrreldes teiste riikidega jätkuvalt suhteliselt kõrge, vaatamata sellele, et erinevused on nüüd väiksemad, sest mitmed riigid teatavad praegu sarnastest tarvitamise määradest, mis sarnanevad eelpool kirjeldatud kanepit puudutavale olukorrale.
Heroiini on useimmissa maissa edelleen pääasiallinen huume, jonka takia potilaat hakeutuvat hoitoon. Joidenkin maiden osalta voidaan selvittää, miten heroiinin käyttö on kehittynyt hoitoon hakeutuvien uusien asiakkaiden keskuudessa; yleisesti ottaen se on vähentynyt vuoden 1996 jälkeen näiden henkilöiden absoluuttisissa määrissä mitattuna. Jotkin maat ovat myös raportoineet, että opiaattien käyttäjien keski-ikä on nousemassa, mutta tämäkään ei koske kaikkia maita, ja joissakin uusissa jäsenvaltioissa – nämäkään tiedot eivät ole kattavia – ensimmäistä kertaa hoitoon hakeutuvat opiaattien käyttäjät vaikuttavat olevan melko nuoria. Joissakin Euroopan maissa, erityisesti 15 vanhassa jäsenvaltiossa, injektiokäyttö on jo jonkin aikaa vähentynyt uusien hoitoon hakeutuvien opiaattien käyttäjien keskuudessa, ja koko Euroopassa alle puolet uusista potilaista, jotka hakeutuvat hoitoon opiaattien käytön takia, ilmoittaa käyttävänsä niitä suonensisäisesti. Tämäkään suuntaus ei koske uusia jäsenvaltioita, joissa injektiokäyttö on edelleen yleisin käyttötapa hoitopalveluihin hakeutuvien heroiinin käyttäjien keskuudessa.
A legtöbb országban változatlanul a heroin az első számú kábítószer, amely miatt a páciensek kezelésre jelentkeznek. Néhány országban az újonnan kezelt páciensek körében történetileg visszakövethetők a heroinhasználat tendenciái, és az abszolút számok 1996 óta kismértékű csökkenést mutatnak. Ehhez hasonlóan némely országban az opiáthasználók populációjának öregedését jelző tendenciáról számoltak be, bár ez a megfigyelés sem mindegyik ország esetében érvényesül, sőt, néhány új tagállamban – ismét csak korlátozott adatok alapján – az első alkalommal kezelésre jelentkező opiáthasználók viszonylag fiatalok. Néhány európai országban, konkrétan az EU-15 tagállamaiban, a kezelést kérő új opiáthasználók körében egy ideje csökken az injekciós használat, Európa egészét tekintve pedig az opiáthasználat miatt kezelésre jelentkező új páciensek kevesebb mint fele számolt be injekciós használatról. Ez a tendencia megint csak nem igaz az új tagállamokra, ahol a szolgálatokhoz eljutó heroinhasználók körében változatlanul az injekciózás az első számú beadási mód.
În majoritatea ţărilor, heroina rămâne principalul drog pentru care clienţii solicită tratament. În unele ţări, tendinţele consumului de heroină în rândul clienţilor noi ai tratamentului pot fi urmărite în perspectivă istorică, şi prezintă o uşoară scădere la nivelul cifrelor absolute începând din 1996. În mod similar, pentru unele ţări este raportată o tendinţă care sugerează îmbătrânirea populaţiei de consumatori de opiacee, deşi, din nou, observaţia nu este valabilă pentru toate ţările, şi se pare că în unele dintre noile state membre – şi în acest caz pe baza unor date limitate – consumatorii de opiacee care beneficiază pentru prima dată de tratament sunt relativ tineri. În unele ţări europene, în special în statele membre ale Europei celor 15, numărul consumatorilor prin injectare este în scădere în ultimul timp în rândul consumatorilor de opiacee care solicită tratament pentru prima dată, iar în prezent în Europa mai puţin de jumătate dintre clienţii noi care solicită tratament pentru dependenţa de opiacee raportează că îşi injectează drogul. Din nou, această tendinţă nu caracterizează noile state membre, în care injectarea rămâne principalul mod de administrare a drogului pentru consumatorii de heroină care apelează la serviciile de asistenţă.
Vo väčšine krajín ostáva heroín hlavnou drogou, kvôli ktorej klienti požiadajú o liečbu. V niektorých krajinách možno historicky sledovať trendy užívania heroínu medzi novými klientmi liečby a od roku 1996 preukázať mierny pokles absolútnych čísel. Podobne, z niektorých krajín oznámili, že trend naznačuje starnutie populácie užívateľov opiátov, hoci ani toto pozorovanie neplatí pre všetky krajiny a v niektorých nových členských štátoch sa zdá – opäť na základe obmedzených údajov – že užívatelia opiátov, ktorí nastúpili na liečbu po prvýkrát, boli relatívne mladí. V daktorých európskych krajinách, najmä v členských štátoch EÚ-15, od istého času klesá injekčné užívanie opiátov medzi novými užívateľmi žiadajúcimi o liečbu a injekčné užívanie uviedla necelá polovica nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu opiátov v Európe. Ani tento trend všeobecne nepretrváva v nových členských štátoch, v ktorých injekčné užívanie ostáva prevládajúcim spôsobom podávania heroínu jeho užívateľom, ktorí majú prístup k službám.
V večini držav heroin ostaja glavna droga, zaradi katere osebe iščejo zdravljenje. V nekaterih državah lahko trende uživanja heroina med osebami, na novo vključenimi v zdravljenje, odkrijemo za nazaj, ti pa kažejo na manjši upad absolutnega števila od leta 1996.Podobno v nekaterih državah poročajo o trendu, ki kaže na starajočo populacijo uživalcev opiatov, čeprav tudi ta ugotovitev ne velja za vse države, v nekaterih novih državah članicah – ponovno na podlagi omejenih podatkov – pa se zdi, da so uživalci opiatov, ki se začnejo prvič zdraviti, sorazmerno mladi. V nekaterih evropskih državah, zlasti v državah članicah EU-15, število injicirajočih uživalcev opiatov, ki na novo povprašujejo po zdravljenju od odvisnosti, že nekaj časa upada in v Evropi manj kot polovica oseb, ki na novo iščejo zdravljenje zaradi odvisnosti od opiatov, sedaj poroča, da si opiate vbrizgava. Vendar ta trend ponovno ne velja v novih državah članicah, v katerih vbrizgavanje ostaja prevladujoči način uživanja med tistimi uživalci heroina, ki dostopajo do storitev.
I de flesta länder är heroin fortfarande primärdrogen för klienter som söker behandling. I några länder går det att följa utvecklingen av heroinbruket bland nyintagna för behandling, vilket visar att det har skett en liten minskning av det absoluta antalet sedan 1996. I andra länder rapporteras också att gruppen av opiatmissbrukare verkar bli allt äldre. Denna iakttagelse stämmer emellertid inte in på alla länder. I några av de nya medlemsstaterna – återigen enligt begränsade uppgifter – tycks opiatmissbrukare som kommer i behandling för första gången tvärtom vara relativt unga. I en del europeiska länder, särskilt EU-15, har andelen injektionsmissbrukare bland nya opiatmissbrukare som söker behandling varit på nedgång en längre tid, och i Europa som helhet uppger nu mindre än hälften av de nya klienterna som söker behandling för opiatmissbruk att de är injektionsmissbrukare. Inte heller denna trend omfattar generellt de nya medlemsstaterna, där injektionsmissbruk fortfarande dominerar bland heroinmissbrukare som söker vård.
  Behandlingsbehov i tall  
Informasjon om antallet personer som søker behandling for et narkotikaproblem, gir nyttige opplysninger om generelle trender for problematisk bruk av narkotika men også om hvordan behandlingen er organisert og hvordan dekningen er i Europa. EONNs indikator for etterspørsel etter behandling (TDI) (1) (2) gir en enhetlig struktur for rapportering av antall og karakteristika for klienter som henvises til narkotikabehandling.
Information on the number of people seeking treatment for a drug problem provides a useful insight into general trends in problem drug use and also offers a perspective on the organisation and uptake of treatment facilities in Europe. The EMCDDA’s treatment demand indicator (TDI) (1) (2) provides a uniform structure for reporting the number and characteristics of clients referred to drug treatment facilities. Although TDI data can be regarded as providing a reasonably robust and useful representation of the characteristics of clients referred to specialised drug services, for a number of technical reasons caution should be exercised in extrapolating findings to the clientele across the overall provision of services. In particular, the number of countries reporting each year varies and therefore trends identified at the European level need to be interpreted with caution. In addition, it should be considered that data coverage may change by country (data on units covered are reported in the statistical bulletin) and treatment demand data partly reflect the availability of drug treatment in the countries.
Les informations sur le nombre de personnes en demande de traitement pour un problème de drogue fournissent des indications utiles sur les tendances générales de l'usage problématique de drogue et donnent également un aperçu de l'organisation et de la capacité d'accueil des centres de soins en Europe. L'indicateur des demandes de traitement de l'OEDT (IDT) (1) (2) permet de donner une structure uniforme aux déclarations concernant le nombre et les caractéristiques des patients pris en charge par les centres de soins. Bien que les données fournies par l'IDT puissent être considérées comme une représentation raisonnablement fiable et utile des caractéristiques des patients pris en charge par les services de soins spécialisés, pour diverses raisons d'ordre technique, il convient d'être prudent lors de l'extrapolation des conclusions aux patients pour tous les types de services proposés. En particulier, le nombre de pays faisant une déclaration chaque année varie et les tendances dégagées au niveau européen doivent donc être interprétées avec circonspection. En outre, il convient de tenir compte du fait que la couverture des données peut varier selon les pays (des données sur les unités couvertes sont reprises dans le bulletin statistique) et les données sur les demandes de traitement ne reflètent que partiellement la disponibilité de traitement contre la toxicomanie dans les pays.
Informationen über die Zahl der Personen, die aufgrund ihres Drogenproblems eine Behandlung beantragen, geben Aufschluss über allgemeine Tendenzen des problematischen Drogenkonsums und zeigen Perspektiven hinsichtlich der Organisation und des Zugangs zu Behandlungseinrichtungen in Europa. Der Indikator Behandlungsnachfrage (TDI) (1) (2) der EBDD stellt eine einheitliche Struktur dar, um die Zahl und die charakteristischen Merkmale der Patienten, die an Drogenbehandlungseinrichtungen überwiesen werden, zu erfassen. Obwohl es sich bei den TDI-Daten um eine relativ robuste und nützliche Darstellung der charakteristischen Merkmale der Personen handelt, die spezialisierte Drogenhilfsdienste in Anspruch nehmen, ist aus technischen Gründen bei der Extrapolation der Ergebnisse auf die Patienten der anderen Hilfsdienste Vorsicht geboten. Vor allem ist zu beachten, dass die Zahl der Länder, die Daten übermitteln, von Jahr zu Jahr schwankt, und somit die auf europäischer Ebene ermittelten Tendenzen mit Bedacht zu interpretieren sind. Ferner ist zu berücksichtigen, dass es zwischen den Ländern Unterschiede hinsichtlich des Erfassungsbereichs der Datenerhebung geben kann (Daten über die erfassten Einheiten werden im Statistical Bulletin wiedergegeben), und dass die Daten zur Behandlungsnachfrage zum Teil auch die Verfügbarkeit von Drogentherapien in den einzelnen Ländern widerspiegeln.
La información relativa al número de personas que solicitan tratamiento para un problema de drogas nos permite comprender las tendencias generales del consumo de drogas, al tiempo que ofrece una perspectiva de la organización y utilización de los centros de tratamiento en Europa. El indicador de demanda de tratamiento (TDI) (1) (2) del OEDT ofrece una estructura uniforme que permite notificar el número y las características de los pacientes remitidos a los centros de tratamiento. Aunque se puede considerar que los datos del TDI ofrecen una representación sólida y valiosa de las características de los pacientes remitidos a los servicios especializados en materia de drogas, por una serie de motivos técnicos se debe actuar con cautela a la hora de extrapolar los resultados al conjunto de los pacientes que recurren a estos servicios. En particular, el número de países que informa cada año varía, por lo que las tendencias identificadas a nivel europeo deben interpretarse con precaución. Además, debe tenerse en cuenta que la cobertura de los datos puede variar según los países (los datos relativos a las unidades utilizadas están registrados en el boletín estadístico) y que los datos relativos a la demanda de tratamiento reflejan en parte la disponibilidad de tratamiento en los países.
Le informazioni relative al numero delle persone che chiedono di entrare in terapia per problemi di droga forniscono un’indicazione utile dell’andamento generale che caratterizza il consumo problematico di stupefacenti; offrono inoltre un quadro dell’organizzazione delle strutture terapeutiche e del ricorso ad esse. L’indicatore della domanda di trattamento (TDI) utilizzato dall’OEDT (1) (2) fornisce una struttura uniforme per relazionare sul numero e sulle caratteristiche dei pazienti demandati alle strutture terapeutiche. Per quanto i dati TDI forniscano un quadro ragionevolmente affidabile e utile delle caratteristiche dei pazienti demandati a servizi specializzati, per una serie di ragioni tecniche, occorre cautela nell’estrapolare risultati relativi alla clientela di tutti i servizi complessivamente erogati. In particolare, il numero di paesi che forniscono annualmente nuovi dati è variabile: pertanto si richiede prudenza nell’interpretare le tendenze individuate a livello europeo. Va notato, inoltre, che la copertura dei dati può variare da paese a paese (i dati sulle unità coperte sono riferiti nel bollettino statistico) e che i dati sulla domanda di trattamento riflettono in parte la disponibilità di servizi terapeutici a livello nazionale.
Από τα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ατόμων που ζητούν θεραπεία για την απεξάρτησή τους από τα ναρκωτικά προκύπτουν οι γενικές τάσεις όσον αφορά την προβληματική χρήση ναρκωτικών, την οργάνωση των μονάδων θεραπείας στην Ευρώπη και τη συμμετοχή σε αυτές. Ο δείκτης αίτησης θεραπείας (ΔΑΘ) (1) (2) του ΕΚΠΝΤ αποτελεί ενιαίο μέσο καταγραφής του αριθμού και των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων. Μολονότι τα δεδομένα του ΔΑΘ θεωρείται σε γενικές γραμμές ότι παρέχουν μια αρκετά αξιόπιστη και χρήσιμη εικόνα των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε εξειδικευμένες μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων, τα γενικά συμπεράσματα σε σχέση με τα άτομα που απευθύνονται σε όλο το φάσμα των παρεχόμενων υπηρεσιών πρέπει να εξάγονται για τεχνικούς λόγους με ιδιαίτερη προσοχή. Συγκεκριμένα, ο αριθμός των χωρών που αναφέρουν στοιχεία κάθε χρόνο διαφέρει και επομένως οι τάσεις που εντοπίζονται στην Ευρώπη πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή. Επιπλέον, πρέπει να ληφθεί υπόψη το γεγονός ότι η κάλυψη των στοιχείων ενδέχεται να αλλάζει ανά χώρα (τα στοιχεία σχετικά με τις μονάδες που καλύπτονται αναφέρονται στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων) και ότι τα στοιχεία για τις αιτήσεις θεραπείας απηχούν εν μέρει τη διαθεσιμότητα θεραπείας απεξάρτησης από τα ναρκωτικά στις χώρες.
Via informatie over het aantal mensen dat voor een drugsprobleem in behandeling wil gaan, kan bruikbare kennis verkregen worden over algemene trends in het problematisch drugsgebruik. Daarnaast ontstaat zo een overzicht van de manier waarop behandelfaciliteiten gestructureerd zijn en gebruikt worden. De TDI (Treatment Demand Indicator - indicator voor de vraag naar behandeling) van het EWDD (1) (2) biedt een gestandaardiseerd kader voor de rapportage over het aantal cliënten in behandelcentra en hun kenmerken. Hoewel er vanuit gegaan kan worden dat de TDI-gegevens een redelijk betrouwbaar en bruikbaar beeld geven van de kenmerken van cliënten die naar de gespecialiseerde drugshulpverlening worden verwezen, dient om een aantal technische redenen toch de nodige voorzichtigheid betracht te worden bij het extrapoleren van de resultaten naar cliënten in het gehele behandelspectrum. Aangezien met name het aantal landen dat gegevens rapporteert elk jaar varieert, dienen de vastgestelde Europese trends niet overgewaardeerd te worden. Daarnaast mag niet vergeten worden dat de dekking van de gegevens ook per land kan verschillen (voor meer informatie over de behandelcentra waarop de gegevens betrekking hebben, wordt verwezen naar het Statistical Bulletin) en dat de cijfers over de vraag naar behandeling ook een weerspiegeling kunnen zijn van het aanwezige behandelaanbod in de verschillende landen.
Informace o počtu osob, které vyhledaly léčbu v souvislosti s drogovým problémem, poskytují užitečný přehled o obecných trendech problémového užívání drog a zároveň nabízejí pohled na organizaci a kapacitní možnosti léčebných zařízení v Evropě. Ukazatel žádostí o léčbu („treatment demand indicator“, TDI) (1) (2) zpracovaný EMCDDA poskytuje jednotnou strukturu pro hlášení o počtech a charakteristice klientů doporučených do zařízení pro léčbu drogových závislostí. I když lze údaj TDI považovat za dost spolehlivý a užitečný obraz profilu klientů doporučovaných do speciálních zařízení pro drogově závislé, je z mnoha technických důvodů nutno přistupovat obezřetně k obecnému uplatňování těchto zjištění na klienty všech těchto služeb. Především se každoročně liší počet zemí poskytujících hlášení, a proto je nutné interpretovat trendy zjištěné na evropské úrovni s jistou opatrností. Dále je nutné vzít v úvahu, že se rozsah sledovaných údajů může v jednotlivých zemích lišit (sledované údaje nebo jednotky jsou uváděny ve statistickém věstníku) a že údaje o žádostech o léčbu částečně odrážejí dostupnost drogové léčby v konkrétních zemích.
Oplysninger om antallet af personer, der søger behandling for et stofproblem, giver et nyttigt indblik i de generelle tendenser inden for problematisk stofbrug og også i tilrettelæggelsen og udnyttelsen af behandlingsfaciliteter i Europa. EONN's indikator for behandlingsefterspørgsel (TDI) (1) (2) sikrer en ensartet indberetning af antallet af klienter, der henvises til narkotikabehandlingsfaciliteter, og af deres kendetegn. Selv om TDI-data kan siges at give en rimelig god og nyttig viden om, hvad der kendetegner de klienter, der henvises til specialiserede narkotikatjenester, bør man af en række tekniske årsager være forsigtig med at ekstrapolere resultaterne til alle behandlingsudbydernes klienter. Antallet af lande, der foretager indberetninger, varierer således hvert år, hvorfor tendenser, der er identificeret på europæisk plan, bør fortolkes med forsigtighed. Endvidere bør det tages i betragtning, at datadækningen kan være forskellig fra land til land (oplysninger om de elementer, der indgår, fremgår af Statistical bulletin), og dataene om behandlingsefterspørgsel afspejler til dels adgangen til narkotikabehandling i landene.
Andmed inimeste arvu kohta, kes soovivad uimastiprobleemidega seoses ravi saada, annavad kasulikku teavet üldiste suundumuste kohta probleemses uimastitarbimises ning ravivõimaluste korraldamise ja kasutamise tulevikuväljavaadete kohta Euroopas. Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelvalvekeskuse ravinõudluse indikaator (TDI) (1) (2) annab ühtse struktuuri andmete esitamiseks uimastiravile suunatud klientide arvu ja tunnusjoonte kohta. Kuigi ravinõudluse indikaatori andmeid võib vaadelda kui spetsialiseeritud uimastiravile suunatud klientide tunnusjoonte suhteliselt usaldusväärset ja kasulikku kirjeldust, tuleks siiski mitmel tehnilisel põhjusel olla ettevaatlik tulemuste üldistamisel kõigile teenuseid kasutavatele klientidele. Eeskätt varieerub igal aastal andmeid esitavate riikide arv ning seetõttu tuleb Euroopas levivaid suundumusi tõlgendada teatud ettevaatlikkusega. Lisaks peaks arvestama sellega, et riigiti esitatakse erineval hulgal andmeid (ülevaate hõlmatud raviasutustest leiab statistikabülletäänist) ja et ravinõudlust käsitlevad andmed kajastavad osaliselt uimastiravi kättesaadavust riigis.
Huumeongelman takia hoitoon hakeutuvien henkilöiden määrää koskeva tieto auttaa selvittämään huumeiden ongelmakäytön yleisiä suuntauksia sekä hoitolaitosten organisointia ja vastaanottovalmiuksia Euroopassa. EMCDDA:n hoidontarvetta koskeva indikaattori (1) (2) tarjoaa yhdenmukaisen rakenteen huumehoitolaitoksiin ohjattujen asiakkaiden määrän ja ominaispiirteiden raportointiin. Hoidontarpeen indikaattoria koskevien tietojen voidaan katsoa tarjoavan melko tarkan ja hyödyllisen kuvan erityisiin hoitopalveluihin ohjattujen asiakkaiden ominaispiirteistä, mutta useista teknisistä syistä tietojen yleistämisessä kaikkien palvelujen asiakaskuntaan tulisi olla varovainen. Tietoja toimittavien maiden määrä vaihtelee vuosittain, ja siksi Euroopan tasolla tunnistettuja suuntauksia tulisi tulkita varoen. Lisäksi tietojen kattavuus saattaa vaihdella maittain (Tilastotiedotteessa esitetään tiedot kattavuudesta), ja hoidontarvetta koskevat tiedot heijastavat osittain huumehoidon saatavuutta eri maissa.
A kábítószer-problémára gyógykezelést kereső személyek száma hasznos betekintést nyújt a problematikus kábítószer-használat általános tendenciáinak alakulásába, és segítségével az európai kezelőlétesítmények szervezetéről és felvevőképességéről is átfogó képet nyerhetünk. Az EMCDDA gyógykezelési igény mutatója (TDI) (1) (2) egységes struktúrát biztosít a kábítószer miatt gyógykezelést nyújtó létesítményekbe utalt páciensek számának és jellemzőinek bejelentéséhez. Bár a TDI adatok elvileg meglehetősen szilárd és hasznos áttekintést adnak az erre szakosodott kábítószeres szolgálatokhoz utalt páciensek jellemzőiről, bizonyos technikai okok miatt óvatosan kell eljárni, ha a megállapításokat a teljes szolgáltatási skála klientúrájára szeretnénk kivetíteni. Mivel az adatszolgáltató országok száma évről évre változik, az európai szinten meghatározott tendenciák értelmezésekor szintén körültekintően kell eljárni. Azt is figyelembe kell venni, hogy az adatok lefedettsége országonként változhat (a lefedett egységek adatai megtalálhatók a statisztikai értesítőben), és a gyógykezelési igényekre vonatkozó adatok részben a kábítószer miatti gyógykezelés elérhetőségét is tükrözik az adott országokban.
Informacja o liczbie osób ubiegających się o leczenie z problemu narkotykowego daje przydatny wgląd w ogólne trendy problemowego zażywania narkotyków, przedstawia także całokształt organizacji i asymilację usług leczniczych w Europie. Wskaźnik zapotrzebowania na leczenie (TDI) (1) (2) EMCDDA pozwala na jednolitą strukturę raportowania liczby i cech pacjentów skierowanych do ośrodków leczenia z uzależnienia od narkotyków. Choć można uznawać, że dane TDI solidnie i w sposób przydatny przedstawiają cechy pacjentów skierowanych do wyspecjalizowanych służb antynarkotykowych, z powodu kilku kwestii technicznych należy ostrożnie przekładać wnioski wyciągnięte z danych na sytuację wszystkich pacjentów całościowo ujętych usług. W szczególności każdego roku różni się liczba państw przekazujących sprawozdania, a zatem ostrożnie należy interpretować trendy określone na szczeblu europejskim. Należy także wziąć pod uwagę fakt, że zakres danych może być różny w przypadku poszczególnych państw (dane o obszarach objętych sprawozdawaniem przestawione są w biuletynie statystycznym) oraz fakt, że dane o zapotrzebowaniu na leczenie częściowo odzwierciedlają dostępność leczenia odwykowego w poszczególnych krajach.
Informaţiile privind numărul de persoane care solicită tratament pentru o problemă legată de droguri oferă posibilitatea de a înţelege tendinţele generale ale consumului problematic de droguri şi, de asemenea, o perspectivă asupra organizării şi capacităţii de primire a unităţilor de tratament din Europa. Indicatorul OEDT pentru cererea de tratament (Treatment Demand Indicator - TDI) (1) (2) asigură o structură uniformă de raportare a numărului şi caracteristicilor clienţilor trimişi în unităţi de tratament pentru dependenţă de droguri. Deşi se poate considera că datele TDI oferă o reprezentare suficient de sigură şi utilă a caracteristicilor clienţilor trimişi în servicii specializate pentru probleme legate de droguri, din mai multe motive tehnice, este nevoie de precauţie la extrapolarea rezultatelor asupra clienţilor tuturor serviciilor asigurate. Numărul ţărilor care prezintă rapoarte variază în fiecare an şi, de aceea, tendinţele identificate la nivel european trebuie interpretate cu precauţie. În plus, trebuie să se ia în considerare faptul că acoperirea datelor poate varia de la o ţară la alta (datele privind unităţile acoperite sunt raportate în buletinul statistic), iar datele privind cererea de tratament reflectă parţial disponibilitatea tratamentului pentru probleme legate de droguri în fiecare ţară.
Informácie o počte ľudí, ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli problému s drogami, umožňujú získať užitočnú predstavu o všeobecných trendoch problémového užívania drog a ponúkajú aj obraz o organizácii a využívaní liečebných zariadení v Európe. Indikátor dopytu po liečbe EMCDDA (TDI) (1) (2) zabezpečuje jednotnú štruktúru vykazovania počtu a charakteristík klientov odporúčaných do protidrogových liečebných zariadení. Hoci údaj TDI možno považovať za dosť spoľahlivý a užitočný obraz charakteristík klientov odporučených do špecializovaných protidrogových zariadení, z viacerých technických dôvodov treba zachovať opatrnosť pri extrapolácii zistení o klientele celej škály poskytovaných služieb. Predovšetkým sa mení počet krajín, ktoré každý rok oznamujú údaje, a preto sa musia trendy určené na európskej úrovni interpretovať opatrne. Navyše treba vziať do úvahy, že rozsah údajov v jednotlivých krajinách môže byť rôzny (údaje o zahrnutých zariadeniach sú v štatistickej ročenke) a do údajov o dopyte po liečbe sa čiastočne premieta dostupnosť protidrogovej liečby v krajine.
Podatki o številu ljudi, ki se odločijo za zdravljenje zaradi težav z drogami, zagotavljajo koristen vpogled v splošne trende na področju problematičnega uživanja drog in ponujajo možnosti za organiziranje in povečanje zmogljivosti za zdravljenje v Evropi. Kazalec potreb po zdravljenju (Treatment Demand Indicator - TDI) (1) (2) Centra zagotavlja enotno shemo za poročanje o številu in značilnostih oseb, napotenih v centre za zdravljenje odvisnosti od drog. Čeprav se na podatke TDI lahko gleda kot na podatke, ki zagotavljajo dokaj trdno in koristno predstavitev značilnosti oseb, napotenih na specializirano zdravljenje odvisnosti od drog, je treba biti iz številnih strokovnih razlogov previden pri prenašanju ugotovitev na uporabnike storitev na splošno. Število držav, ki podatke poročajo vsako leto, se namreč spreminja, zato je treba ugotovljene trende na evropski ravni razlagati previdno. Poleg tega je treba opozoriti, da se lahko pokritost podatkov spremeni po državah (podatki o zajetih enotah so navedeni v statističnem biltenu) in podatki o povpraševanju po zdravljenju lahko delno odražajo razpoložljivost zdravljenja odvisnosti od drog v državah.
Uppgifter om hur många som söker behandling för narkotikaproblem ger nyttiga insikter om de allmänna trenderna för problemmissbruket av narkotika och dessutom information om hur behandlingsinrättningarna i Europa är organiserade och hur många personer som vänder sig till dessa. ECNN:s indikator på behandlingsefterfrågan (TDI) (1) (2) ger en enhetlig struktur för rapporteringen om antalet klienter som remitteras till inrättningar för missbruksbehandling och dessa klienters kännetecken. Trots att TDI-uppgifterna kan anses ge en förhållandevis korrekt och användbar bild av kännetecknen för de klienter som remitteras till den specialiserade missbrukarvården, finns det ett antal tekniska aspekter som innebär att man bör vara försiktig med att extrapolera slutsatserna till att gälla samtliga klienter oavsett behandlingstyp. Framför allt varierar antalet länder som rapporterar varje år och därför måste trender som fastställs på europeisk nivå tolkas med försiktighet. Dessutom bör det faktum att uppgiftstäckningen kan ändras efter land (uppgifter om enheter som täcks rapporteras i statistikbulletinen) och att uppgifter om efterfrågan på behandling delvis återspeglar tillgången på missbruksbehandling i länderna hållas i åtanke.
  Kommentar  
Europa er fremdeles et viktig marked for sentralstimulerende midler, og ut fra indikatorene peker trenden for bruk av amfetamin, ecstasy og kokain fortsatt opp for Europa sett under ett. I mange målinger har ecstasy overtatt for amfetamin som det nest vanligste narkotiske stoffet i Europa etter cannabis.
Europe remains a major market for stimulant drugs, and indicators suggest that for Europe as whole the trend in amphetamine, ecstasy and cocaine use continues to be upwards. Ecstasy has, on many measures, overtaken amphetamines as Europe’s second most used drug after cannabis. However, in the United Kingdom, which since the 1990s has on most measures had the highest prevalence rates of ecstasy and amphetamine use, both general and school population recent survey data suggest that rates of use of both drugs may be falling, quite dramatically for amphetamine and to a more limited extent for ecstasy. Nevertheless, prevalence rates in the United Kingdom remain relatively high in comparison with other countries, although the difference is now less marked, as a number of countries now report similar rates of use, resembling the picture described above for cannabis.
L'Europe reste un marché important des stimulants et les indicateurs suggèrent que, dans l'ensemble de l'Europe, l'usage d'amphétamines, d'ecstasy et de cocaïne continue de croître. Selon de nombreux indicateurs, l'ecstasy a dépassé les amphétamines comme deuxième drogue la plus utilisée en Europe après le cannabis. Au Royaume-Uni, qui enregistre depuis les années 1990, pour la plupart des mesures, les taux de prévalence les plus élevés de consommation d'ecstasy et d'amphétamines, les données des récentes enquêtes sur la population générale et en milieu scolaire indiquent toutefois que les pourcentages de consommation de ces deux drogues pourraient être en baisse, de manière assez spectaculaire pour les amphétamines et plus limitée pour l'ecstasy. Néanmoins, les taux de prévalence au Royaume-Uni demeurent relativement élevés par rapport à d'autres pays, bien que l'écart soit moins marqué, du fait que plusieurs pays font désormais état de pourcentages de consommation similaires, comme cela a été mentionné plus haut pour le cannabis.
Europa ist weiterhin ein wichtiger Markt für Stimulanzien, und die Indikatoren deuten darauf hin, dass die Tendenz des Amphetamin-, Ecstasy- und Kokainkonsums für Europa insgesamt weiterhin steigend ist. Ecstasy hat vielen Erhebungen zufolge die Amphetamine überrundet und ist nun nach Cannabis die in Europa am zweithäufigsten konsumierte Droge. Im Vereinigten Königreich, das seit den 90er Jahren bei den meisten Erhebungen die höchsten Prävalenzraten des Ecstasy- und Amphetaminkonsums aufweist, lassen jedoch jüngste Umfragen in der Allgemeinbevölkerung und unter Schülern erkennen, dass die Konsumraten beider Drogen unter Umständen rückläufig sind. Insbesondere bei Amphetaminen ist ein drastischer Rückgang festzustellen, in geringerem Maße sinkt auch der Ecstasykonsum. Trotzdem bleiben die Prävalenzraten im Vereinigten Königreich im Vergleich zu anderen Ländern relativ hoch. Der Unterschied ist jedoch nunmehr weniger ausgeprägt, da mehrere Länder entsprechend dem oben im Hinblick auf Cannabis beschriebenen Bild vergleichbare Konsumraten melden.
Europa sigue siendo un importante mercado para las drogas estimulantes y los indicadores señalan que, en el conjunto de Europa, el consumo de anfetaminas, éxtasis y cocaína sigue tendiendo al alza. De acuerdo con numerosos indicadores, el éxtasis ha superado a las anfetaminas como droga más consumida tras el cannabis. Sin embargo, en el Reino Unido —que desde la década de 1990, de acuerdo con casi todos los indicadores, tiene las más elevadas tasas de prevalencia de consumo de éxtasis y anfetaminas—, los datos de las últimas encuestas de población general y escolar señalan que los índices de consumo de ambas drogas podrían estar cayendo, de forma bastante espectacular en el caso de las anfetaminas y más limitada en lo que respecta al éxtasis. No obstante, las tasas de prevalencia del Reino Unido siguen siendo relativamente elevadas si se comparan con las de otros países, aunque la diferencia es ahora menos marcada, ya que varios países registran actualmente índices de consumo parecidos, asemejándose a la situación descrita anteriormente para el cannabis.
Resta difficile quantificare l’impatto sulla salute pubblica del consumo di stupefacenti nel vecchio continente; di certo gli attuali modelli di consumo non sono rallegranti. Le domande di trattamento per consumo di cocaina sono in aumento. Nonostante le grandi differenze riscontrate da paese a paese, la cocaina è implicata nel 10% circa di tutte le domande di trattamento in Europa. Il consumo di cocaina crack, una forma di droga responsabile, in particolare, di problemi sanitari e di altro genere, è ancora limitato in Europa. I dati sul consumo di cocaina crack sono in genere circoscritti a poche metropoli; ciò nonostante, nelle comunità dove si fa uso di questa droga i danni possono essere ingenti. Una serie di problemi pratici e metodologici rendono difficile la valutazione del numero di decessi correlati in Europa al consumo di questo tipo di stupefacenti. Per quanto esiguo rispetto al numero di decessi riferiti per consumo di oppiacei, il numero di decessi dovuti a tali stupefacenti può essere in crescita e, probabilmente, non sempre segnalato. Nonostante la scarsità di dati di cui si dispone attualmente, alcuni paesi riferiscono un ruolo determinante della cocaina nel 10% circa di tutti i decessi collegati al consumo di stupefacenti. I decessi per ecstasy sono rari nella maggior parte dei paesi dell’UE, sebbene le procedure di segnalazione potrebbe essere migliorate.
Η Ευρώπη εξακολουθεί να αποτελεί σημαντική αγορά για τα διεγερτικά ναρκωτικά και υπάρχουν ενδείξεις ότι συνολικά στην Ευρώπη η τάση για χρήση αμφεταμίνης, έκστασης και κοκαΐνης εξακολουθεί να είναι ανοδική. Η έκσταση από πολλές απόψεις έχει αντικαταστήσει τις αμφεταμίνες ως το περισσότερο χρησιμοποιούμενο ναρκωτικό μετά την κάνναβη. Ωστόσο, στο Ηνωμένο Βασίλειο, το οποίο από τη δεκαετία του 1990 έχει από τις περισσότερες απόψεις τα υψηλότερα ποσοστά επικράτησης χρήσης αμφεταμινών και έκστασης, πρόσφατες έρευνες τόσο στο γενικό όσο και στον μαθητικό πληθυσμό υποδηλώνουν ότι τα ποσοστά χρήσης αμφότερων των ουσιών μπορεί να μειώνονται, δραματικά στην περίπτωση των αμφεταμινών και σε πιο περιορισμένο βαθμό στην περίπτωση της έκστασης. Παρόλα αυτά, τα ποσοστά επικράτησης στο Ηνωμένο Βασίλειο παραμένουν σε σχετικά υψηλά επίπεδα σε σύγκριση με άλλες χώρες, αν και οι διαφορές είναι πλέον λιγότερο έντονες καθώς αρκετές χώρες αναφέρουν παρόμοια ποσοστά χρήσης, αντίστοιχα με την εικόνα που περιγράφεται πιο πάνω για τη χρήση κάνναβης.
Evropa zůstává hlavním trhem stimulantů a indikátory svědčí o tom, že v Evropě jako celku stoupá trend užívání amfetaminů, extáze a kokainu. Podle mnoha ukazatelů extáze předstihla amfetamin a stala se druhou nejužívanější drogou v Evropě po konopí. Nejnovější údaje z průzkumů u běžné i školní populace ve Spojeném království, které mělo od 90. let 20. století podle většiny ukazatelů nejvyšší prevalenci užívání extáze a amfetaminů, však svědčí o tom, že míra užívání obou drog pravděpodobně klesá, a to dost dramaticky u amfetaminů a o něco mírněji u extáze. Míry prevalence ve Spojeném království však zůstávají ve srovnání s ostatními zeměmi dost vysoké, i když rozdíl je nyní méně patrný, neboť řada zemí v současné době hlásí obdobné míry užívání, což je podobné situaci v případě konopí, která byla popsána výše.
Europa er fortsat et vigtigt marked for stimulerende stoffer, og det fremgår af indikatorer, at for Europa som helhed er tendensen med hensyn til amfetamin-, ecstasy- og kokainbrug fortsat stigende. Ecstasy har i mange henseender overhalet amfetaminer som Europas andet mest anvendte stof efter cannabis. I Det Forenede Kongerige, som siden 1990'erne i de fleste henseender har haft den højeste prævalens for ecstasy- og amfetaminbrug, viser nyere resultater af både generelle befolkningsundersøgelser og skoleundersøgelser, at prævalensen for brugen af begge stoffer kan være faldende, forholdsvis drastisk med hensyn til amfetaminer og i mere begrænset omfang med hensyn til ecstasy. Alligevel er prævalensen i Det Forenede Kongerige fortsat forholdsvis høj i forhold til andre lande, selv om forskellen nu er mindre markant, da en række lande nu rapporterer om en lignende prævalens, på linje med det billede, der er beskrevet ovenfor med hensyn til cannabis.
Eurooppa on edelleen piristeiden tärkeä markkina-alue, ja indikaattorit viittaavat siihen, että amfetamiinin, ekstaasin ja kokaiinin käyttö on koko Euroopan tasolla lisääntymässä. Ekstaasi on monen mittarin osalta ohittanut amfetamiinin Euroopan toiseksi käytetyimpänä huumeena kannabiksen jälkeen. Yhdistyneessä kuningaskunnassa, jossa ekstaasin ja amfetamiinin käytön levinneisyys on 1990-luvulta lähtien ollut monen mittarin osalta kaikkein laajin, väestötutkimuksen ja koululaiskyselyn tuoreet tiedot viittaavat kuitenkin siihen, että näiden molempien huumeiden käyttö saattaa olla vähenemässä, amfetamiinin kohdalla melko voimakkaasti ja ekstaasin kohdalla hieman heikommin. Levinneisyys on Yhdistyneessä kuningaskunnassa kuitenkin edelleen melko laaja muihin maihin verrattuna, mutta ero ei ole enää yhtä selkeä kuin aiemmin, sillä monet maat ovat raportoineet samankaltaisia lukuja käytön levinneisyyden alalla. Tilanne muistuttaa näin ollen tilannetta kannabiksen käytön alalla.
Európa továbbra is a serkentő hatású kábítószerek fontos piaca, és a mutatók alapján az amfetamin, az extasy és a kokain használatának tendenciái Európa egészét tekintve még mindig felfelé ívelnek. Az extasy több tekintetben megelőzte az amfetaminokat, így a kannabisz mögött Európa második leggyakrabban használt kábítószerévé lépett elő. Az Egyesült Királyságban viszont, ahol az 1990-es évek óta minden tekintetben az extasy- és amfetaminhasználat legmagasabb előfordulási arányait mutatja, a nemrégiben végzett általános és iskolai népességi felmérés adatai mindkét kábítószer használatában egyaránt visszaesést jeleztek; viszonylag nagyarányú csökkenést az amfetaminok, és valamivel visszafogottabbat az extasy esetében. Ezzel együtt az Egyesült Királyságban más országokkal összehasonlítva még így is magasak az előfordulási arányok, bár már kevésbé markáns különbséggel, mivel jó néhány ország hasonló használati arányokról számolt be, hasonlóan a kannabisz kapcsán fentebb vázoltakhoz.
Wpływ zażywania środków pobudzających na zdrowie publiczne w Europie trudno określić, choć istniejące dane sugerują, że nie ma powodów do zadowolenia biorąc pod uwagę obecne schematy konsumpcji. Zapotrzebowanie na leczenie związane z zażywaniem kokainy ciągle wzrasta. Mimo że pomiędzy poszczególnymi krajami widoczne są znaczne różnice, kokaina stanowi powód 10% ogólnego zapotrzebowania na leczenie w całej Europie. Zjawisko zażywania kraku, postaci kokainy szczególnie związanej z problemami zdrowotnymi i innymi, nadal ma w Europie charakter ograniczony. Raporty na temat zażywania kraku ograniczają się zasadniczo do kilku największych miast, jednak w społecznościach, w których narkotyk ten jest zażywany, wynikające z niego szkody mogą mieć znaczący zakres. Kilka aspektów praktycznych i metodologicznych utrudnia określenie liczby zgonów związanych z zażywaniem środków pobudzających w Europie. Choć ich liczba jest niska w stosunku do notowanych zgonów związanych z zażywaniem opiatów, liczba zgonów związanych z zażywaniem środków pobudzających może wzrastać i jest prawdopodobnie niedoszacowana. Choć dostępne obecnie dane są ograniczone, w kilku krajach wskaźniki mówią o decydującej roli kokainy w około 10% wszystkich zgonów związanych z zażywaniem narkotyków. Zgony związane z zażywaniem ekstazy są rzadkie w większości krajów UE, choć procedury raportowania o nich należałoby poprawić.
Europa rămâne o piaţă importantă a drogurilor stimulatoare, iar indicatorii sugerează că în ansamblu, în Europa tendinţa în consumul de amfetamină, Ecstasy şi cocaină este în continuare una în creştere. Ecstasy a depăşit, în multe privinţe, amfetaminele, ca cel de-al doilea drog consumat în Europa, după canabis. Cu toate acestea, în Regatul Unit, care, începând din anii 1990, a avut sub majoritatea aspectelor, cele mai ridicate rate de prevalenţă a consumului de Ecstasy şi de amfetamine, datele din sondajele efectuate atât în rândul populaţiei generale cât şi în şcoli sugerează că este posibil ca rata consumului ambelor droguri să fie în scădere, foarte importantă în cazul amfetaminelor şi mai limitată pentru Ecstasy. Cu toate acestea, ratele de prevalenţă din Regatul Unit se menţin relativ ridicate în comparaţie cu cele din alte ţări, deşi acum diferenţa este mai puţin marcată, întrucât mai multe ţări raportează rate similare de consum, situaţia fiind asemănătoare cu cea descrisă anterior în ceea ce priveşte canabisul.
Európa je stále hlavným trhom stimulujúcich drog a indikátory svedčia o stále stúpajúcich trendoch užívania amfetamínov, extáz a kokaínu v Európe ako celku. Extáza v mnohých hodnotách predbehla amfetamíny ako v Európe druhú najčastejšie užívanú drogu po kanabise. Najnovšie údaje tak z prieskumov vo všeobecnej, ako aj v školskej populácii zo Spojeného kráľovstva, ktoré malo od deväťdesiatych rokov pri väčšine hodnôt najvyššie miery prevalencie užívania extáz a amfetamínov, však svedčia, že miery užívania oboch drog pravdepodobne klesajú celkom dramaticky pri amfetamínoch a o čosi miernejšie pri extáze. Aj tak ostávajú hodnoty prevalencie v Spojenom kráľovstve relatívne vysoké v porovnaní s inými krajinami, hoci rozdiel je teraz menej výrazný, keďže viaceré krajiny teraz oznamujú podobné miery užívania, ktoré pripomínajú obraz opísaný pri kanabise.
Evropa ostaja glavni trg za stimulanse in kazalci kažejo, da v Evropi kot celoti trend uživanja amfetaminov, ekstazija in kokaina še vedno narašča. Ekstazi je na mnogih področjih, zajetih v raziskavi, prehitel amfetamine kot druga najpogosteje uporabljena droga v Evropi za konopljo. Vendar v Združenem kraljestvu, ki je od devetdesetih let naprej imelo na več področjih najvišje stopnje razširjenosti uživanja ekstazija in amfetaminov, nedavne raziskave med prebivalstvom in šolsko mladino kažejo, da bi lahko stopnje uživanja obeh drog občutno padale, precej močno za amfetamine in v manjšem obsegu za ekstazi. Kljub temu stopnje razširjenosti v Združenem kraljestvu ostajajo sorazmerno visoke v primerjavi z drugimi državami, čeprav je razlika manj opazna, saj številne države poročajo o stopnjah uživanja, ki so podobne zgoraj opisani sliki za konopljo.
Europa fortsätter att vara en stor marknad för stimulantia och indikatorer visar en stigande trend för amfetamin, ecstasy och kokain för Europa som helhet. Ecstasy har, utifrån flera prevalensmått, gått förbi amfetaminer som Europas näst vanligaste drog, efter cannabis. I Storbritannien, som sedan 1990-talet har legat högst beträffande de flesta prevalensmått för ecstasy- och amfetaminanvändning, visar nyare uppgifter från både befolknings- och skolundersökningar dock att användningen av båda dessa droger kan vara på nedgång, i ganska dramatisk takt när det gäller amfetaminer och mer måttligt när det gäller ecstasy. Prevalensen i Storbritannien är fortfarande relativt hög jämfört med andra länder, men skillnaden är inte lika markant eftersom flera länder nu rapporterar ungefär samma prevalenstal, vilket gör att situationen liknar den tidigare beskrivna situationen för cannabis.
  Behandlingsbehov i tall  
Informasjon om antallet personer som søker behandling for et narkotikaproblem, gir nyttige opplysninger om generelle trender for problematisk bruk av narkotika men også om hvordan behandlingen er organisert og hvordan dekningen er i Europa. EONNs indikator for etterspørsel etter behandling (TDI) (1) (2) gir en enhetlig struktur for rapportering av antall og karakteristika for klienter som henvises til narkotikabehandling.
Information on the number of people seeking treatment for a drug problem provides a useful insight into general trends in problem drug use and also offers a perspective on the organisation and uptake of treatment facilities in Europe. The EMCDDA’s treatment demand indicator (TDI) (1) (2) provides a uniform structure for reporting the number and characteristics of clients referred to drug treatment facilities. Although TDI data can be regarded as providing a reasonably robust and useful representation of the characteristics of clients referred to specialised drug services, for a number of technical reasons caution should be exercised in extrapolating findings to the clientele across the overall provision of services. In particular, the number of countries reporting each year varies and therefore trends identified at the European level need to be interpreted with caution. In addition, it should be considered that data coverage may change by country (data on units covered are reported in the statistical bulletin) and treatment demand data partly reflect the availability of drug treatment in the countries.
Les informations sur le nombre de personnes en demande de traitement pour un problème de drogue fournissent des indications utiles sur les tendances générales de l'usage problématique de drogue et donnent également un aperçu de l'organisation et de la capacité d'accueil des centres de soins en Europe. L'indicateur des demandes de traitement de l'OEDT (IDT) (1) (2) permet de donner une structure uniforme aux déclarations concernant le nombre et les caractéristiques des patients pris en charge par les centres de soins. Bien que les données fournies par l'IDT puissent être considérées comme une représentation raisonnablement fiable et utile des caractéristiques des patients pris en charge par les services de soins spécialisés, pour diverses raisons d'ordre technique, il convient d'être prudent lors de l'extrapolation des conclusions aux patients pour tous les types de services proposés. En particulier, le nombre de pays faisant une déclaration chaque année varie et les tendances dégagées au niveau européen doivent donc être interprétées avec circonspection. En outre, il convient de tenir compte du fait que la couverture des données peut varier selon les pays (des données sur les unités couvertes sont reprises dans le bulletin statistique) et les données sur les demandes de traitement ne reflètent que partiellement la disponibilité de traitement contre la toxicomanie dans les pays.
Informationen über die Zahl der Personen, die aufgrund ihres Drogenproblems eine Behandlung beantragen, geben Aufschluss über allgemeine Tendenzen des problematischen Drogenkonsums und zeigen Perspektiven hinsichtlich der Organisation und des Zugangs zu Behandlungseinrichtungen in Europa. Der Indikator Behandlungsnachfrage (TDI) (1) (2) der EBDD stellt eine einheitliche Struktur dar, um die Zahl und die charakteristischen Merkmale der Patienten, die an Drogenbehandlungseinrichtungen überwiesen werden, zu erfassen. Obwohl es sich bei den TDI-Daten um eine relativ robuste und nützliche Darstellung der charakteristischen Merkmale der Personen handelt, die spezialisierte Drogenhilfsdienste in Anspruch nehmen, ist aus technischen Gründen bei der Extrapolation der Ergebnisse auf die Patienten der anderen Hilfsdienste Vorsicht geboten. Vor allem ist zu beachten, dass die Zahl der Länder, die Daten übermitteln, von Jahr zu Jahr schwankt, und somit die auf europäischer Ebene ermittelten Tendenzen mit Bedacht zu interpretieren sind. Ferner ist zu berücksichtigen, dass es zwischen den Ländern Unterschiede hinsichtlich des Erfassungsbereichs der Datenerhebung geben kann (Daten über die erfassten Einheiten werden im Statistical Bulletin wiedergegeben), und dass die Daten zur Behandlungsnachfrage zum Teil auch die Verfügbarkeit von Drogentherapien in den einzelnen Ländern widerspiegeln.
La información relativa al número de personas que solicitan tratamiento para un problema de drogas nos permite comprender las tendencias generales del consumo de drogas, al tiempo que ofrece una perspectiva de la organización y utilización de los centros de tratamiento en Europa. El indicador de demanda de tratamiento (TDI) (1) (2) del OEDT ofrece una estructura uniforme que permite notificar el número y las características de los pacientes remitidos a los centros de tratamiento. Aunque se puede considerar que los datos del TDI ofrecen una representación sólida y valiosa de las características de los pacientes remitidos a los servicios especializados en materia de drogas, por una serie de motivos técnicos se debe actuar con cautela a la hora de extrapolar los resultados al conjunto de los pacientes que recurren a estos servicios. En particular, el número de países que informa cada año varía, por lo que las tendencias identificadas a nivel europeo deben interpretarse con precaución. Además, debe tenerse en cuenta que la cobertura de los datos puede variar según los países (los datos relativos a las unidades utilizadas están registrados en el boletín estadístico) y que los datos relativos a la demanda de tratamiento reflejan en parte la disponibilidad de tratamiento en los países.
Le informazioni relative al numero delle persone che chiedono di entrare in terapia per problemi di droga forniscono un’indicazione utile dell’andamento generale che caratterizza il consumo problematico di stupefacenti; offrono inoltre un quadro dell’organizzazione delle strutture terapeutiche e del ricorso ad esse. L’indicatore della domanda di trattamento (TDI) utilizzato dall’OEDT (1) (2) fornisce una struttura uniforme per relazionare sul numero e sulle caratteristiche dei pazienti demandati alle strutture terapeutiche. Per quanto i dati TDI forniscano un quadro ragionevolmente affidabile e utile delle caratteristiche dei pazienti demandati a servizi specializzati, per una serie di ragioni tecniche, occorre cautela nell’estrapolare risultati relativi alla clientela di tutti i servizi complessivamente erogati. In particolare, il numero di paesi che forniscono annualmente nuovi dati è variabile: pertanto si richiede prudenza nell’interpretare le tendenze individuate a livello europeo. Va notato, inoltre, che la copertura dei dati può variare da paese a paese (i dati sulle unità coperte sono riferiti nel bollettino statistico) e che i dati sulla domanda di trattamento riflettono in parte la disponibilità di servizi terapeutici a livello nazionale.
Από τα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ατόμων που ζητούν θεραπεία για την απεξάρτησή τους από τα ναρκωτικά προκύπτουν οι γενικές τάσεις όσον αφορά την προβληματική χρήση ναρκωτικών, την οργάνωση των μονάδων θεραπείας στην Ευρώπη και τη συμμετοχή σε αυτές. Ο δείκτης αίτησης θεραπείας (ΔΑΘ) (1) (2) του ΕΚΠΝΤ αποτελεί ενιαίο μέσο καταγραφής του αριθμού και των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων. Μολονότι τα δεδομένα του ΔΑΘ θεωρείται σε γενικές γραμμές ότι παρέχουν μια αρκετά αξιόπιστη και χρήσιμη εικόνα των χαρακτηριστικών των ατόμων που απευθύνονται σε εξειδικευμένες μονάδες θεραπείας των ουσιοεξαρτήσεων, τα γενικά συμπεράσματα σε σχέση με τα άτομα που απευθύνονται σε όλο το φάσμα των παρεχόμενων υπηρεσιών πρέπει να εξάγονται για τεχνικούς λόγους με ιδιαίτερη προσοχή. Συγκεκριμένα, ο αριθμός των χωρών που αναφέρουν στοιχεία κάθε χρόνο διαφέρει και επομένως οι τάσεις που εντοπίζονται στην Ευρώπη πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή. Επιπλέον, πρέπει να ληφθεί υπόψη το γεγονός ότι η κάλυψη των στοιχείων ενδέχεται να αλλάζει ανά χώρα (τα στοιχεία σχετικά με τις μονάδες που καλύπτονται αναφέρονται στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων) και ότι τα στοιχεία για τις αιτήσεις θεραπείας απηχούν εν μέρει τη διαθεσιμότητα θεραπείας απεξάρτησης από τα ναρκωτικά στις χώρες.
Via informatie over het aantal mensen dat voor een drugsprobleem in behandeling wil gaan, kan bruikbare kennis verkregen worden over algemene trends in het problematisch drugsgebruik. Daarnaast ontstaat zo een overzicht van de manier waarop behandelfaciliteiten gestructureerd zijn en gebruikt worden. De TDI (Treatment Demand Indicator - indicator voor de vraag naar behandeling) van het EWDD (1) (2) biedt een gestandaardiseerd kader voor de rapportage over het aantal cliënten in behandelcentra en hun kenmerken. Hoewel er vanuit gegaan kan worden dat de TDI-gegevens een redelijk betrouwbaar en bruikbaar beeld geven van de kenmerken van cliënten die naar de gespecialiseerde drugshulpverlening worden verwezen, dient om een aantal technische redenen toch de nodige voorzichtigheid betracht te worden bij het extrapoleren van de resultaten naar cliënten in het gehele behandelspectrum. Aangezien met name het aantal landen dat gegevens rapporteert elk jaar varieert, dienen de vastgestelde Europese trends niet overgewaardeerd te worden. Daarnaast mag niet vergeten worden dat de dekking van de gegevens ook per land kan verschillen (voor meer informatie over de behandelcentra waarop de gegevens betrekking hebben, wordt verwezen naar het Statistical Bulletin) en dat de cijfers over de vraag naar behandeling ook een weerspiegeling kunnen zijn van het aanwezige behandelaanbod in de verschillende landen.
Informace o počtu osob, které vyhledaly léčbu v souvislosti s drogovým problémem, poskytují užitečný přehled o obecných trendech problémového užívání drog a zároveň nabízejí pohled na organizaci a kapacitní možnosti léčebných zařízení v Evropě. Ukazatel žádostí o léčbu („treatment demand indicator“, TDI) (1) (2) zpracovaný EMCDDA poskytuje jednotnou strukturu pro hlášení o počtech a charakteristice klientů doporučených do zařízení pro léčbu drogových závislostí. I když lze údaj TDI považovat za dost spolehlivý a užitečný obraz profilu klientů doporučovaných do speciálních zařízení pro drogově závislé, je z mnoha technických důvodů nutno přistupovat obezřetně k obecnému uplatňování těchto zjištění na klienty všech těchto služeb. Především se každoročně liší počet zemí poskytujících hlášení, a proto je nutné interpretovat trendy zjištěné na evropské úrovni s jistou opatrností. Dále je nutné vzít v úvahu, že se rozsah sledovaných údajů může v jednotlivých zemích lišit (sledované údaje nebo jednotky jsou uváděny ve statistickém věstníku) a že údaje o žádostech o léčbu částečně odrážejí dostupnost drogové léčby v konkrétních zemích.
Oplysninger om antallet af personer, der søger behandling for et stofproblem, giver et nyttigt indblik i de generelle tendenser inden for problematisk stofbrug og også i tilrettelæggelsen og udnyttelsen af behandlingsfaciliteter i Europa. EONN's indikator for behandlingsefterspørgsel (TDI) (1) (2) sikrer en ensartet indberetning af antallet af klienter, der henvises til narkotikabehandlingsfaciliteter, og af deres kendetegn. Selv om TDI-data kan siges at give en rimelig god og nyttig viden om, hvad der kendetegner de klienter, der henvises til specialiserede narkotikatjenester, bør man af en række tekniske årsager være forsigtig med at ekstrapolere resultaterne til alle behandlingsudbydernes klienter. Antallet af lande, der foretager indberetninger, varierer således hvert år, hvorfor tendenser, der er identificeret på europæisk plan, bør fortolkes med forsigtighed. Endvidere bør det tages i betragtning, at datadækningen kan være forskellig fra land til land (oplysninger om de elementer, der indgår, fremgår af Statistical bulletin), og dataene om behandlingsefterspørgsel afspejler til dels adgangen til narkotikabehandling i landene.
Andmed inimeste arvu kohta, kes soovivad uimastiprobleemidega seoses ravi saada, annavad kasulikku teavet üldiste suundumuste kohta probleemses uimastitarbimises ning ravivõimaluste korraldamise ja kasutamise tulevikuväljavaadete kohta Euroopas. Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelvalvekeskuse ravinõudluse indikaator (TDI) (1) (2) annab ühtse struktuuri andmete esitamiseks uimastiravile suunatud klientide arvu ja tunnusjoonte kohta. Kuigi ravinõudluse indikaatori andmeid võib vaadelda kui spetsialiseeritud uimastiravile suunatud klientide tunnusjoonte suhteliselt usaldusväärset ja kasulikku kirjeldust, tuleks siiski mitmel tehnilisel põhjusel olla ettevaatlik tulemuste üldistamisel kõigile teenuseid kasutavatele klientidele. Eeskätt varieerub igal aastal andmeid esitavate riikide arv ning seetõttu tuleb Euroopas levivaid suundumusi tõlgendada teatud ettevaatlikkusega. Lisaks peaks arvestama sellega, et riigiti esitatakse erineval hulgal andmeid (ülevaate hõlmatud raviasutustest leiab statistikabülletäänist) ja et ravinõudlust käsitlevad andmed kajastavad osaliselt uimastiravi kättesaadavust riigis.
Huumeongelman takia hoitoon hakeutuvien henkilöiden määrää koskeva tieto auttaa selvittämään huumeiden ongelmakäytön yleisiä suuntauksia sekä hoitolaitosten organisointia ja vastaanottovalmiuksia Euroopassa. EMCDDA:n hoidontarvetta koskeva indikaattori (1) (2) tarjoaa yhdenmukaisen rakenteen huumehoitolaitoksiin ohjattujen asiakkaiden määrän ja ominaispiirteiden raportointiin. Hoidontarpeen indikaattoria koskevien tietojen voidaan katsoa tarjoavan melko tarkan ja hyödyllisen kuvan erityisiin hoitopalveluihin ohjattujen asiakkaiden ominaispiirteistä, mutta useista teknisistä syistä tietojen yleistämisessä kaikkien palvelujen asiakaskuntaan tulisi olla varovainen. Tietoja toimittavien maiden määrä vaihtelee vuosittain, ja siksi Euroopan tasolla tunnistettuja suuntauksia tulisi tulkita varoen. Lisäksi tietojen kattavuus saattaa vaihdella maittain (Tilastotiedotteessa esitetään tiedot kattavuudesta), ja hoidontarvetta koskevat tiedot heijastavat osittain huumehoidon saatavuutta eri maissa.
A kábítószer-problémára gyógykezelést kereső személyek száma hasznos betekintést nyújt a problematikus kábítószer-használat általános tendenciáinak alakulásába, és segítségével az európai kezelőlétesítmények szervezetéről és felvevőképességéről is átfogó képet nyerhetünk. Az EMCDDA gyógykezelési igény mutatója (TDI) (1) (2) egységes struktúrát biztosít a kábítószer miatt gyógykezelést nyújtó létesítményekbe utalt páciensek számának és jellemzőinek bejelentéséhez. Bár a TDI adatok elvileg meglehetősen szilárd és hasznos áttekintést adnak az erre szakosodott kábítószeres szolgálatokhoz utalt páciensek jellemzőiről, bizonyos technikai okok miatt óvatosan kell eljárni, ha a megállapításokat a teljes szolgáltatási skála klientúrájára szeretnénk kivetíteni. Mivel az adatszolgáltató országok száma évről évre változik, az európai szinten meghatározott tendenciák értelmezésekor szintén körültekintően kell eljárni. Azt is figyelembe kell venni, hogy az adatok lefedettsége országonként változhat (a lefedett egységek adatai megtalálhatók a statisztikai értesítőben), és a gyógykezelési igényekre vonatkozó adatok részben a kábítószer miatti gyógykezelés elérhetőségét is tükrözik az adott országokban.
Informacja o liczbie osób ubiegających się o leczenie z problemu narkotykowego daje przydatny wgląd w ogólne trendy problemowego zażywania narkotyków, przedstawia także całokształt organizacji i asymilację usług leczniczych w Europie. Wskaźnik zapotrzebowania na leczenie (TDI) (1) (2) EMCDDA pozwala na jednolitą strukturę raportowania liczby i cech pacjentów skierowanych do ośrodków leczenia z uzależnienia od narkotyków. Choć można uznawać, że dane TDI solidnie i w sposób przydatny przedstawiają cechy pacjentów skierowanych do wyspecjalizowanych służb antynarkotykowych, z powodu kilku kwestii technicznych należy ostrożnie przekładać wnioski wyciągnięte z danych na sytuację wszystkich pacjentów całościowo ujętych usług. W szczególności każdego roku różni się liczba państw przekazujących sprawozdania, a zatem ostrożnie należy interpretować trendy określone na szczeblu europejskim. Należy także wziąć pod uwagę fakt, że zakres danych może być różny w przypadku poszczególnych państw (dane o obszarach objętych sprawozdawaniem przestawione są w biuletynie statystycznym) oraz fakt, że dane o zapotrzebowaniu na leczenie częściowo odzwierciedlają dostępność leczenia odwykowego w poszczególnych krajach.
Informaţiile privind numărul de persoane care solicită tratament pentru o problemă legată de droguri oferă posibilitatea de a înţelege tendinţele generale ale consumului problematic de droguri şi, de asemenea, o perspectivă asupra organizării şi capacităţii de primire a unităţilor de tratament din Europa. Indicatorul OEDT pentru cererea de tratament (Treatment Demand Indicator - TDI) (1) (2) asigură o structură uniformă de raportare a numărului şi caracteristicilor clienţilor trimişi în unităţi de tratament pentru dependenţă de droguri. Deşi se poate considera că datele TDI oferă o reprezentare suficient de sigură şi utilă a caracteristicilor clienţilor trimişi în servicii specializate pentru probleme legate de droguri, din mai multe motive tehnice, este nevoie de precauţie la extrapolarea rezultatelor asupra clienţilor tuturor serviciilor asigurate. Numărul ţărilor care prezintă rapoarte variază în fiecare an şi, de aceea, tendinţele identificate la nivel european trebuie interpretate cu precauţie. În plus, trebuie să se ia în considerare faptul că acoperirea datelor poate varia de la o ţară la alta (datele privind unităţile acoperite sunt raportate în buletinul statistic), iar datele privind cererea de tratament reflectă parţial disponibilitatea tratamentului pentru probleme legate de droguri în fiecare ţară.
Informácie o počte ľudí, ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli problému s drogami, umožňujú získať užitočnú predstavu o všeobecných trendoch problémového užívania drog a ponúkajú aj obraz o organizácii a využívaní liečebných zariadení v Európe. Indikátor dopytu po liečbe EMCDDA (TDI) (1) (2) zabezpečuje jednotnú štruktúru vykazovania počtu a charakteristík klientov odporúčaných do protidrogových liečebných zariadení. Hoci údaj TDI možno považovať za dosť spoľahlivý a užitočný obraz charakteristík klientov odporučených do špecializovaných protidrogových zariadení, z viacerých technických dôvodov treba zachovať opatrnosť pri extrapolácii zistení o klientele celej škály poskytovaných služieb. Predovšetkým sa mení počet krajín, ktoré každý rok oznamujú údaje, a preto sa musia trendy určené na európskej úrovni interpretovať opatrne. Navyše treba vziať do úvahy, že rozsah údajov v jednotlivých krajinách môže byť rôzny (údaje o zahrnutých zariadeniach sú v štatistickej ročenke) a do údajov o dopyte po liečbe sa čiastočne premieta dostupnosť protidrogovej liečby v krajine.
Podatki o številu ljudi, ki se odločijo za zdravljenje zaradi težav z drogami, zagotavljajo koristen vpogled v splošne trende na področju problematičnega uživanja drog in ponujajo možnosti za organiziranje in povečanje zmogljivosti za zdravljenje v Evropi. Kazalec potreb po zdravljenju (Treatment Demand Indicator - TDI) (1) (2) Centra zagotavlja enotno shemo za poročanje o številu in značilnostih oseb, napotenih v centre za zdravljenje odvisnosti od drog. Čeprav se na podatke TDI lahko gleda kot na podatke, ki zagotavljajo dokaj trdno in koristno predstavitev značilnosti oseb, napotenih na specializirano zdravljenje odvisnosti od drog, je treba biti iz številnih strokovnih razlogov previden pri prenašanju ugotovitev na uporabnike storitev na splošno. Število držav, ki podatke poročajo vsako leto, se namreč spreminja, zato je treba ugotovljene trende na evropski ravni razlagati previdno. Poleg tega je treba opozoriti, da se lahko pokritost podatkov spremeni po državah (podatki o zajetih enotah so navedeni v statističnem biltenu) in podatki o povpraševanju po zdravljenju lahko delno odražajo razpoložljivost zdravljenja odvisnosti od drog v državah.
Uppgifter om hur många som söker behandling för narkotikaproblem ger nyttiga insikter om de allmänna trenderna för problemmissbruket av narkotika och dessutom information om hur behandlingsinrättningarna i Europa är organiserade och hur många personer som vänder sig till dessa. ECNN:s indikator på behandlingsefterfrågan (TDI) (1) (2) ger en enhetlig struktur för rapporteringen om antalet klienter som remitteras till inrättningar för missbruksbehandling och dessa klienters kännetecken. Trots att TDI-uppgifterna kan anses ge en förhållandevis korrekt och användbar bild av kännetecknen för de klienter som remitteras till den specialiserade missbrukarvården, finns det ett antal tekniska aspekter som innebär att man bör vara försiktig med att extrapolera slutsatserna till att gälla samtliga klienter oavsett behandlingstyp. Framför allt varierar antalet länder som rapporterar varje år och därför måste trender som fastställs på europeisk nivå tolkas med försiktighet. Dessutom bör det faktum att uppgiftstäckningen kan ändras efter land (uppgifter om enheter som täcks rapporteras i statistikbulletinen) och att uppgifter om efterfrågan på behandling delvis återspeglar tillgången på missbruksbehandling i länderna hållas i åtanke.
  Kommentar  
Tilgjengelige data om etterspørsel etter behandling for narkotikabruk i Europa plasserer cannabis på andreplass etter opiater, selv om cannabis fremdeles står for bare 12 % av alle behandlingssøknadene og det generelle bildet i høy grad påvirkes av situasjonen i relativt få land.
There is growing concern in Europe about the negative impact of cannabis use, although information on the extent to which the use of this drug is resulting in public health problems is scarce. Data available on drug treatment demands in Europe place cannabis second only to opiates, although cannabis still accounts for only 12 % of all treatment demands and the overall picture is greatly influenced by the situation in relatively few countries. Data on the regular and intensive use of cannabis are essential for developing an understanding of the likely connection between cannabis use and public health, but currently this information is limited. Although the available data suggest that as many as three million people, mostly young males, may be using cannabis on a daily basis in Europe, the extent to which this group might be experiencing problems because of their use of the drug is not known.
Les effets négatifs de l'usage du cannabis suscitent de plus en plus d'inquiétude en Europe, bien que les informations sur la mesure dans laquelle l'usage de cette drogue provoque des problèmes de santé publique soient rares. Les données disponibles sur les demandes de traitement pour usage de drogue en Europe classent le cannabis en deuxième position seulement, derrière les opiacés, alors que le cannabis ne représente toujours que 12 % des demandes de traitement et la vue d'ensemble est largement influencée par la situation dans un nombre relativement réduit de pays. Des données relatives à l'usage régulier et intensif de cannabis sont essentielles pour mieux comprendre le lien probable entre la consommation de cannabis et la santé publique, mais ces informations sont actuellement limitées. Bien que les données disponibles indiquent que trois millions de personnes, essentiellement des jeunes hommes, pourraient consommer du cannabis tous les jours en Europe, on ignore dans quelle mesure ce groupe pourrait rencontrer des problèmes du fait de l'usage de cette drogue.
Zwar werden in Europa zunehmend Bedenken über die negativen Auswirkungen des Cannabiskonsums geäußert, es gibt jedoch nur unzureichende Informationen über das Ausmaß, in dem der Konsum dieser Droge Probleme der öffentlichen Gesundheit nach sich zieht. In Daten zu den Drogenbehandlungsnachfragen in Europa wird Cannabis nach den Opiaten bereits an zweiter Stelle genannt, obwohl Cannabis nach wie vor nur 12 % aller Behandlungsnachfragen ausmacht und das Gesamtbild wesentlich von der Situation in relativ wenigen Ländern geprägt wird. Die Daten über den regelmäßigen und intensiven Konsum von Cannabis sind von entscheidender Bedeutung für das Verständnis der wahrscheinlichen Verbindung zwischen Cannabiskonsum und öffentlicher Gesundheit, jedoch liegen diese Informationen zurzeit nur begrenzt vor. Obwohl die verfügbare Daten den Schluss nahe legen, dass drei Millionen Menschen, vornehmlich junge Männer, in Europa täglich Cannabis konsumieren, ist nicht bekannt, in welchem Ausmaß diese Gruppe aufgrund ihres Drogenkonsums mit Problemen zu kämpfen hat.
Existe una creciente inquietud en Europa acerca del impacto negativo del consumo de cannabis, aunque la información sobre el alcance de los problemas de salud pública que pueda estar causando el consumo de esta droga es escasa. Los datos disponibles sobre demandas de tratamiento de drogodependencias en Europa sitúan el cannabis en segunda posición, tan sólo por detrás de los opiáceos, aunque el cannabis todavía representa únicamente el 12 % de todas las demandas de tratamiento y el panorama general está muy mediado por la situación de un número de países relativamente pequeño. Los datos sobre el consumo regular e intensivo de cannabis son esenciales para conocer la probable conexión entre el consumo de cannabis y la salud pública, pero esta información es limitada en la actualidad. Aunque los datos disponibles indican que el número de personas que consume cannabis a diario en Europa podría llegar a los tres millones —principalmente jóvenes varones—, no se sabe hasta qué punto podría este grupo estar experimentando problemas causados por el consumo de esta droga.
Η ανησυχία για τις επιπτώσεις της χρήσης κάνναβης αυξάνει στην Ευρώπη, παρόλο που οι πληροφορίες σχετικά με το βαθμό στον οποίο η χρήση αυτού του ναρκωτικού δημιουργεί προβλήματα δημόσιας υγείας είναι λιγοστές. Τα διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τις αιτήσεις για θεραπεία της τοξικομανίας στην Ευρώπη τοποθετούν την κάνναβη στη δεύτερη θέση μετά τα οπιούχα, αν και η κάνναβη εξακολουθεί να αντιπροσωπεύει μόλις το 12 % του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία και η συνολική εικόνα επηρεάζεται σε μεγάλο βαθμό από την κατάσταση που επικρατεί σε σχετικά μικρό αριθμό χωρών. Για την κατανόηση της πιθανής σχέσης μεταξύ της χρήσης κάνναβης και της δημόσιας υγείας είναι αναγκαία η ύπαρξη στοιχείων για τη συστηματική και εντατική χρήση κάνναβης, τα οποία όμως επί του παρόντος είναι περιορισμένα. Αν και από τα διαθέσιμα στοιχεία προκύπτει ότι έως και τρία εκατομμύρια άνθρωποι, κυρίως νέοι άνδρες, κάνουν ενδεχομένως χρήση κάνναβης σε καθημερινή βάση στην Ευρώπη, ο βαθμός στον οποίο αυτή η ομάδα μπορεί να αντιμετωπίζει προβλήματα εξαιτίας της χρήσης δεν είναι γνωστός.
In de meeste landen is heroïne nog steeds de belangrijkste drug waarvoor cliënten in behandeling gaan. In sommige landen kunnen de trends in het heroïnegebruik onder nieuwe cliënten die in behandeling zijn, terug in de tijd worden gevolgd; hieruit blijkt dat er sinds 1996 in absolute aantallen sprake is van een lichte daling. Verder maken sommige landen melding van een ouder wordende populatie opiaatgebruikers, maar ook hier geldt dat deze waarneming niet voor alle landen geldt. In sommige van de nieuwe lidstaten zijn volgens de – ook in dit geval beperkte – gegevens de opiaatgebruikers die voor het eerst een behandeling ondergaan, betrekkelijk jong. In sommige Europese landen, met name in de vijftien oude lidstaten, vertoont het aantal opiaatgebruikers dat met een drugsbehandeling begint en zegt zich te injecteren, al enige tijd een dalende lijn. In Europa dient minder dan de helft van de nieuwe cliënten die een behandeling willen wegens opiaatconsumptie, de drug toe via injectie. Ook deze trend is over het algemeen niet van toepassing op de nieuwe lidstaten, waar injecteren nog altijd de meest gebruikelijke manier van toediening van heroïne is onder gebruikers die een behandeling willen.
V Evropě rostou obavy z negativního vlivu užívání konopí, i když informace o rozsahu, v němž užívání této drogy působí problémy v oblasti veřejného zdraví, jsou nedostatečné. Podle dostupných údajů o žádostech o drogovou léčbu v Evropě je konopí na druhém místě hned za opiáty, i když konopí je motivací pouze 12 % všech žádostí o léčbu a celkový obraz je velmi ovlivněn situací v relativně malém počtu zemí. Údaje o pravidelném a intenzivním užívání konopí jsou nezbytné pro pochopení pravděpodobné souvislosti mezi užíváním konopí a veřejným zdravím, v  současné době jsou však tyto informace omezené. I když z dostupných údajů vyplývá, že v Evropě každodenně užívá konopí pravděpodobně až tři miliony lidí, především mladých mužů, není znám rozsah, v jakém by tato skupina mohla mít problémy způsobené užíváním drogy.
Der er stigende bekymring i Europa over den negative indflydelse af cannabisbrug, selv om der kun foreligger begrænsede oplysninger om, i hvilken udstrækning brugen af dette stof medfører folkesundhedsproblemer. Ifølge de foreliggende data om efterspørgslen efter narkotikabehandling i Europa indtager cannabis en andenplads efter opiater, selv om cannabis stadig kun tegner sig for 12 % af alle behandlingsanmodninger, og det samlede billede er i vidt omfang præget af situationen i forholdsvis få lande. Data om regelmæssig og intensiv brug af cannabis er afgørende for at udvikle en forståelse af den sandsynlige forbindelse mellem cannabisbrug og folkesundhed, men på nuværende tidspunkt er disse oplysninger begrænsede. Selv om de foreliggende data tyder på, at så mange som 3 millioner personer, hovedsagelig unge mænd, kan have et dagligt forbrug i Europa, er det ikke kendt, i hvilken udstrækning denne gruppe kan have problemer på grund af stofbrug.
Teised probleemse uimastitarbimise hindamiseks teabe saamise allikad on uimastitega seotud surmajuhtumeid ja ravinõudlust kajastavad arvud. Uimastitega seotud surmade (enamasti põhjustatud opiaatide üledoosist) analüüs näitab, et ohvrite vanus tõuseb ja registreeritud surmajuhtumite arv alla 25-aastaste uimastitarvitajate hulgas on alates 1996. aastast vähenenud. Tähtsaks teguriks on asjaolu, et uuematest ELi liikmesriikidest pärit andmed, kuigi neid on vähe, näitavad kuni hiljutise ajani surmajuhtumite määra suurenemist alla 25-aastaste hulgas, kuigi nüüd näib olevat ilmnenud teatud stabiliseerumine. Üldiselt võib öelda, et kuigi uimastitega seotud surmajuhtumite arv on ELis kõigi aegade kõige kõrgemal tasemel, tundub, et see on jõudnud haripunkti.
Euroopassa ollaan yhä huolestuneempia kannabiksen käytön haittavaikutuksista, mutta tämän huumeen käytöstä aiheutuvien kansanterveydellisten ongelmien laajuudesta on vain vähän tietoa. Huumehoidon tarpeesta Euroopassa saatavilla olevien tietojen perusteella kannabis on opiaattien jälkeen toiseksi yleisin huume, jonka takia hoitoon hakeudutaan, joskin kannabiksen osuus kaikesta hoidontarpeesta on vain 12 prosenttia, ja muutaman maan tilanne vaikuttaa voimakkaasti kokonaiskuvaan. Tiedot kannabiksen säännöllisestä ja runsaasta käytöstä ovat olennaisia kannabiksen käytön ja kansanterveyden välisen yhteyden ymmärtämiseksi, mutta tätä tietoa on toistaiseksi vain vähän. Vaikka saatavilla olevat tiedot viittaavatkin siihen, että Euroopassa saattaa olla jopa kolme miljoonaa henkilöä, pääasiallisesti nuoria miehiä, jotka käyttävät kannabista päivittäin, huumeen käytöstä tälle ryhmälle aiheutuvien ongelmien laajuudesta ei ole tietoa.
Európában növekvő aggodalom övezi a kannabiszhasználat negatív hatásait, bár csak szórványos információ áll rendelkezésre arról, hogy e kábítószer használata milyen mértékű közegészségügyi problémákat okoz. A kábítószer miatti kezelési igényekről Európán belül rendelkezésre álló adatok szerint a kannabiszt csak az opiátok előzik meg, bár a kannabisz még így is csak az összes kezelési igény 12%-áért felelős, az összképet pedig az országok egy viszonylag kisszámú csoportjának helyzete befolyásolja. A kannabiszhasználat és a közegészségügyi vonatkozások valószínűsíthető összefüggésének megértéséhez feltétlenül szükség lenne a rendszeres és intenzív kannabiszhasználatról szóló adatokra, azonban ez az információ jelenleg korlátozott. Bár a rendelkezésre álló adatok azt valószínűsítik, hogy Európában összesen mintegy három millió, zömében fiatal férfi használja napi szinten a kannabiszt, az nem ismert, hogy ez a csoport milyen mértékű problémákkal küzd a kábítószer-használat következtében.
Jednym z najtrudniejszych metodologicznie obszarów monitorowania problemu zażywania narkotyków jest kwestia oszacowania liczby osób zażywających narkotyki w sposób przewlekły, a w szczególności wyniszczający. W celu szacunkowego określenia tego rodzaju zażywania narkotyków opracowano wskaźnik problemowego zażywania narkotyków EMCCDA, przy czym w większości krajów UE wskaźniki problemowego zażywania narkotyków odzwierciedlają zażywanie opiatów i stosowanie narkotyków w drodze iniekcji. Obecne dane szacunkowe wskazują, że w UE mieszka około 1,2 do 2,1 miliona osób problemowo zażywających narkotyki, spośród których 850 000 do 1,3 miliona niedawno rozpoczęło zażywanie narkotyków dożylnie. Szacunki dotyczące problemowego zażywania narkotyków są fragmentaryczne, co utrudnia określenie tendencji długofalowych. Jednak w państwach UE-15 wskaźniki sugerują, że szybki wzrost liczebności nowych osób zażywających heroinę, odnotowywany w większości krajów, osiągnął swoją szczytową wartość na początku lat 90-tych, po czym nastąpiło ustabilizowanie sytuacji. Mimo że w kilku krajach donoszono o wzroście od 1999 roku, ostatnie dane sugerują, że sytuacja w tym zakresie nie jest jednolita, przy czym dane szacunkowe na temat częstotliwości występowania tego zjawiska nie wykazują spójności na poziomie UE. Na szczególną uwagę zasługują nowe Państwa Członkowskie, ponieważ wydaje się, że problemy z zażywaniem heroiny wystąpiły w nich później, a sytuacja obecnie jest bardziej płynna.
În Europa se intensifică preocupările legate de impactul negativ al consumului de canabis, deşi există puţine informaţii privind gradul în care consumul acestui drog produce probleme de sănătate publică. Datele existente privind cererile de tratament pentru dependenţa de droguri din Europa plasează canabisul pe locul doi, acesta fiind devansat doar de opiacee, deşi canabisul reprezintă în continuare numai 12 % din totalul cererilor de tratament, iar situaţia de ansamblu este influenţată în mare măsură de situaţia dintr-un număr relativ mic de ţări. Datele privind consumul regulat şi intensiv de canabis sunt esenţiale pentru a putea înţelege posibilele legături dintre consumul de canabis şi sănătatea publică, dar în prezent aceste informaţii sunt limitate. Deşi datele disponibile sugerează că este posibil ca până la trei milioane de persoane, în majoritate bărbaţi tineri, să consume zilnic canabis în Europa, nu se cunoaşte gradul în care acest grup se confruntă cu probleme legate de consumul acestui drog.
V Európe rastú obavy z negatívneho vplyvu užívania kanabisu napriek stále skúpym informáciám o rozsahu dôsledkov užívania tejto drogy na problémy verejného zdravia. Dostupné údaje o dopyte po protidrogovej liečbe v Európe umiestňujú kanabis na druhé miesto za opiátmi aj napriek tomu, že kanabis je stále dôvodom iba 12 % žiadostí o liečbu a celkový obraz významne ovplyvňuje situácia v pomerne malom počte krajín. Údaje o pravidelnom a intenzívnom užívaní kanabisu sú nevyhnutnosťou, ak sa máme dopracovať k pochopeniu pravdepodobnej súvislosti medzi užívaním kanabisu a verejným zdravím, ale v súčasnosti sú tieto informácie obmedzené. Hoci z dostupných údajov vyplýva, že až tri milióny osôb, väčšinou mladistvých mužov, pravdepodobne užíva v Európe kanabis denne, nie je známy rozsah, v akom by táto skupina mohla mať problémy spôsobené užívaním drogy.
V Evropi obstaja vedno večja zaskrbljenost glede negativnega vpliva uživanja konoplje, čeprav so informacije, kolikšen del uživanja te droge pripelje do težav v zvezi z javnim zdravjem, pičle. Podatki, ki so na voljo o povpraševanju po zdravljenju odvisnosti od drog v Evropi, uvrščajo konopljo na drugo mesto, takoj za opiati, čeprav je konoplja še vedno prisotna le v 12 % vseh povpraševanj po zdravljenju, na skupno sliko pa močno vpliva stanje v sorazmerno majhnem številu držav. Podatki o rednem in intenzivnem uživanju konoplje so ključni za oblikovanje razumevanja o možni povezavi med uživanjem konoplje in javnim zdravjem, vendar so te informacije trenutno omejene. Čeprav razpoložljivi podatki kažejo, da naj bi konopljo vsakodnevno v Evropi uživalo celo tri milijone ljudi, večinoma mlajši moški, pa obseg, v katerem bi ta skupina lahko imela težave zaradi uživanja te droge, ni znan.
Det finns en växande oro i Europa över de negativa effekterna av cannabismissbruk, även om informationen är knapphändig om i vilken utsträckning användning av cannabis leder till folkhälsoproblem. Tillgängliga uppgifter om efterfrågan på missbruksbehandling i Europa visar att cannabis kommer på andra plats efter opiater, även om den endast svarar för 12 % av den totala efterfrågan, och den totala bilden påverkas i stor utsträckning av situationen i ganska få länder. Uppgifter om regelbunden och intensiv användning av cannabis är nödvändiga för att klargöra det sannolika sambandet mellan cannabisbruk och folkhälsa, men i nuläget är denna information begränsad. Även om de tillgängliga uppgifterna tyder på att så många som tre miljoner människor, mestadels unga män, kan använda cannabis dagligen i Europa är det inte känt i vilken utsträckning denna grupp har problem till följd av sin användning av denna drog.
  Kommentar  
Tilgjengelige data om etterspørsel etter behandling for narkotikabruk i Europa plasserer cannabis på andreplass etter opiater, selv om cannabis fremdeles står for bare 12 % av alle behandlingssøknadene og det generelle bildet i høy grad påvirkes av situasjonen i relativt få land.
There is growing concern in Europe about the negative impact of cannabis use, although information on the extent to which the use of this drug is resulting in public health problems is scarce. Data available on drug treatment demands in Europe place cannabis second only to opiates, although cannabis still accounts for only 12 % of all treatment demands and the overall picture is greatly influenced by the situation in relatively few countries. Data on the regular and intensive use of cannabis are essential for developing an understanding of the likely connection between cannabis use and public health, but currently this information is limited. Although the available data suggest that as many as three million people, mostly young males, may be using cannabis on a daily basis in Europe, the extent to which this group might be experiencing problems because of their use of the drug is not known.
Les effets négatifs de l'usage du cannabis suscitent de plus en plus d'inquiétude en Europe, bien que les informations sur la mesure dans laquelle l'usage de cette drogue provoque des problèmes de santé publique soient rares. Les données disponibles sur les demandes de traitement pour usage de drogue en Europe classent le cannabis en deuxième position seulement, derrière les opiacés, alors que le cannabis ne représente toujours que 12 % des demandes de traitement et la vue d'ensemble est largement influencée par la situation dans un nombre relativement réduit de pays. Des données relatives à l'usage régulier et intensif de cannabis sont essentielles pour mieux comprendre le lien probable entre la consommation de cannabis et la santé publique, mais ces informations sont actuellement limitées. Bien que les données disponibles indiquent que trois millions de personnes, essentiellement des jeunes hommes, pourraient consommer du cannabis tous les jours en Europe, on ignore dans quelle mesure ce groupe pourrait rencontrer des problèmes du fait de l'usage de cette drogue.
Zwar werden in Europa zunehmend Bedenken über die negativen Auswirkungen des Cannabiskonsums geäußert, es gibt jedoch nur unzureichende Informationen über das Ausmaß, in dem der Konsum dieser Droge Probleme der öffentlichen Gesundheit nach sich zieht. In Daten zu den Drogenbehandlungsnachfragen in Europa wird Cannabis nach den Opiaten bereits an zweiter Stelle genannt, obwohl Cannabis nach wie vor nur 12 % aller Behandlungsnachfragen ausmacht und das Gesamtbild wesentlich von der Situation in relativ wenigen Ländern geprägt wird. Die Daten über den regelmäßigen und intensiven Konsum von Cannabis sind von entscheidender Bedeutung für das Verständnis der wahrscheinlichen Verbindung zwischen Cannabiskonsum und öffentlicher Gesundheit, jedoch liegen diese Informationen zurzeit nur begrenzt vor. Obwohl die verfügbare Daten den Schluss nahe legen, dass drei Millionen Menschen, vornehmlich junge Männer, in Europa täglich Cannabis konsumieren, ist nicht bekannt, in welchem Ausmaß diese Gruppe aufgrund ihres Drogenkonsums mit Problemen zu kämpfen hat.
Existe una creciente inquietud en Europa acerca del impacto negativo del consumo de cannabis, aunque la información sobre el alcance de los problemas de salud pública que pueda estar causando el consumo de esta droga es escasa. Los datos disponibles sobre demandas de tratamiento de drogodependencias en Europa sitúan el cannabis en segunda posición, tan sólo por detrás de los opiáceos, aunque el cannabis todavía representa únicamente el 12 % de todas las demandas de tratamiento y el panorama general está muy mediado por la situación de un número de países relativamente pequeño. Los datos sobre el consumo regular e intensivo de cannabis son esenciales para conocer la probable conexión entre el consumo de cannabis y la salud pública, pero esta información es limitada en la actualidad. Aunque los datos disponibles indican que el número de personas que consume cannabis a diario en Europa podría llegar a los tres millones —principalmente jóvenes varones—, no se sabe hasta qué punto podría este grupo estar experimentando problemas causados por el consumo de esta droga.
Η ανησυχία για τις επιπτώσεις της χρήσης κάνναβης αυξάνει στην Ευρώπη, παρόλο που οι πληροφορίες σχετικά με το βαθμό στον οποίο η χρήση αυτού του ναρκωτικού δημιουργεί προβλήματα δημόσιας υγείας είναι λιγοστές. Τα διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τις αιτήσεις για θεραπεία της τοξικομανίας στην Ευρώπη τοποθετούν την κάνναβη στη δεύτερη θέση μετά τα οπιούχα, αν και η κάνναβη εξακολουθεί να αντιπροσωπεύει μόλις το 12 % του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία και η συνολική εικόνα επηρεάζεται σε μεγάλο βαθμό από την κατάσταση που επικρατεί σε σχετικά μικρό αριθμό χωρών. Για την κατανόηση της πιθανής σχέσης μεταξύ της χρήσης κάνναβης και της δημόσιας υγείας είναι αναγκαία η ύπαρξη στοιχείων για τη συστηματική και εντατική χρήση κάνναβης, τα οποία όμως επί του παρόντος είναι περιορισμένα. Αν και από τα διαθέσιμα στοιχεία προκύπτει ότι έως και τρία εκατομμύρια άνθρωποι, κυρίως νέοι άνδρες, κάνουν ενδεχομένως χρήση κάνναβης σε καθημερινή βάση στην Ευρώπη, ο βαθμός στον οποίο αυτή η ομάδα μπορεί να αντιμετωπίζει προβλήματα εξαιτίας της χρήσης δεν είναι γνωστός.
In de meeste landen is heroïne nog steeds de belangrijkste drug waarvoor cliënten in behandeling gaan. In sommige landen kunnen de trends in het heroïnegebruik onder nieuwe cliënten die in behandeling zijn, terug in de tijd worden gevolgd; hieruit blijkt dat er sinds 1996 in absolute aantallen sprake is van een lichte daling. Verder maken sommige landen melding van een ouder wordende populatie opiaatgebruikers, maar ook hier geldt dat deze waarneming niet voor alle landen geldt. In sommige van de nieuwe lidstaten zijn volgens de – ook in dit geval beperkte – gegevens de opiaatgebruikers die voor het eerst een behandeling ondergaan, betrekkelijk jong. In sommige Europese landen, met name in de vijftien oude lidstaten, vertoont het aantal opiaatgebruikers dat met een drugsbehandeling begint en zegt zich te injecteren, al enige tijd een dalende lijn. In Europa dient minder dan de helft van de nieuwe cliënten die een behandeling willen wegens opiaatconsumptie, de drug toe via injectie. Ook deze trend is over het algemeen niet van toepassing op de nieuwe lidstaten, waar injecteren nog altijd de meest gebruikelijke manier van toediening van heroïne is onder gebruikers die een behandeling willen.
V Evropě rostou obavy z negativního vlivu užívání konopí, i když informace o rozsahu, v němž užívání této drogy působí problémy v oblasti veřejného zdraví, jsou nedostatečné. Podle dostupných údajů o žádostech o drogovou léčbu v Evropě je konopí na druhém místě hned za opiáty, i když konopí je motivací pouze 12 % všech žádostí o léčbu a celkový obraz je velmi ovlivněn situací v relativně malém počtu zemí. Údaje o pravidelném a intenzivním užívání konopí jsou nezbytné pro pochopení pravděpodobné souvislosti mezi užíváním konopí a veřejným zdravím, v  současné době jsou však tyto informace omezené. I když z dostupných údajů vyplývá, že v Evropě každodenně užívá konopí pravděpodobně až tři miliony lidí, především mladých mužů, není znám rozsah, v jakém by tato skupina mohla mít problémy způsobené užíváním drogy.
Der er stigende bekymring i Europa over den negative indflydelse af cannabisbrug, selv om der kun foreligger begrænsede oplysninger om, i hvilken udstrækning brugen af dette stof medfører folkesundhedsproblemer. Ifølge de foreliggende data om efterspørgslen efter narkotikabehandling i Europa indtager cannabis en andenplads efter opiater, selv om cannabis stadig kun tegner sig for 12 % af alle behandlingsanmodninger, og det samlede billede er i vidt omfang præget af situationen i forholdsvis få lande. Data om regelmæssig og intensiv brug af cannabis er afgørende for at udvikle en forståelse af den sandsynlige forbindelse mellem cannabisbrug og folkesundhed, men på nuværende tidspunkt er disse oplysninger begrænsede. Selv om de foreliggende data tyder på, at så mange som 3 millioner personer, hovedsagelig unge mænd, kan have et dagligt forbrug i Europa, er det ikke kendt, i hvilken udstrækning denne gruppe kan have problemer på grund af stofbrug.
Teised probleemse uimastitarbimise hindamiseks teabe saamise allikad on uimastitega seotud surmajuhtumeid ja ravinõudlust kajastavad arvud. Uimastitega seotud surmade (enamasti põhjustatud opiaatide üledoosist) analüüs näitab, et ohvrite vanus tõuseb ja registreeritud surmajuhtumite arv alla 25-aastaste uimastitarvitajate hulgas on alates 1996. aastast vähenenud. Tähtsaks teguriks on asjaolu, et uuematest ELi liikmesriikidest pärit andmed, kuigi neid on vähe, näitavad kuni hiljutise ajani surmajuhtumite määra suurenemist alla 25-aastaste hulgas, kuigi nüüd näib olevat ilmnenud teatud stabiliseerumine. Üldiselt võib öelda, et kuigi uimastitega seotud surmajuhtumite arv on ELis kõigi aegade kõige kõrgemal tasemel, tundub, et see on jõudnud haripunkti.
Euroopassa ollaan yhä huolestuneempia kannabiksen käytön haittavaikutuksista, mutta tämän huumeen käytöstä aiheutuvien kansanterveydellisten ongelmien laajuudesta on vain vähän tietoa. Huumehoidon tarpeesta Euroopassa saatavilla olevien tietojen perusteella kannabis on opiaattien jälkeen toiseksi yleisin huume, jonka takia hoitoon hakeudutaan, joskin kannabiksen osuus kaikesta hoidontarpeesta on vain 12 prosenttia, ja muutaman maan tilanne vaikuttaa voimakkaasti kokonaiskuvaan. Tiedot kannabiksen säännöllisestä ja runsaasta käytöstä ovat olennaisia kannabiksen käytön ja kansanterveyden välisen yhteyden ymmärtämiseksi, mutta tätä tietoa on toistaiseksi vain vähän. Vaikka saatavilla olevat tiedot viittaavatkin siihen, että Euroopassa saattaa olla jopa kolme miljoonaa henkilöä, pääasiallisesti nuoria miehiä, jotka käyttävät kannabista päivittäin, huumeen käytöstä tälle ryhmälle aiheutuvien ongelmien laajuudesta ei ole tietoa.
Európában növekvő aggodalom övezi a kannabiszhasználat negatív hatásait, bár csak szórványos információ áll rendelkezésre arról, hogy e kábítószer használata milyen mértékű közegészségügyi problémákat okoz. A kábítószer miatti kezelési igényekről Európán belül rendelkezésre álló adatok szerint a kannabiszt csak az opiátok előzik meg, bár a kannabisz még így is csak az összes kezelési igény 12%-áért felelős, az összképet pedig az országok egy viszonylag kisszámú csoportjának helyzete befolyásolja. A kannabiszhasználat és a közegészségügyi vonatkozások valószínűsíthető összefüggésének megértéséhez feltétlenül szükség lenne a rendszeres és intenzív kannabiszhasználatról szóló adatokra, azonban ez az információ jelenleg korlátozott. Bár a rendelkezésre álló adatok azt valószínűsítik, hogy Európában összesen mintegy három millió, zömében fiatal férfi használja napi szinten a kannabiszt, az nem ismert, hogy ez a csoport milyen mértékű problémákkal küzd a kábítószer-használat következtében.
Jednym z najtrudniejszych metodologicznie obszarów monitorowania problemu zażywania narkotyków jest kwestia oszacowania liczby osób zażywających narkotyki w sposób przewlekły, a w szczególności wyniszczający. W celu szacunkowego określenia tego rodzaju zażywania narkotyków opracowano wskaźnik problemowego zażywania narkotyków EMCCDA, przy czym w większości krajów UE wskaźniki problemowego zażywania narkotyków odzwierciedlają zażywanie opiatów i stosowanie narkotyków w drodze iniekcji. Obecne dane szacunkowe wskazują, że w UE mieszka około 1,2 do 2,1 miliona osób problemowo zażywających narkotyki, spośród których 850 000 do 1,3 miliona niedawno rozpoczęło zażywanie narkotyków dożylnie. Szacunki dotyczące problemowego zażywania narkotyków są fragmentaryczne, co utrudnia określenie tendencji długofalowych. Jednak w państwach UE-15 wskaźniki sugerują, że szybki wzrost liczebności nowych osób zażywających heroinę, odnotowywany w większości krajów, osiągnął swoją szczytową wartość na początku lat 90-tych, po czym nastąpiło ustabilizowanie sytuacji. Mimo że w kilku krajach donoszono o wzroście od 1999 roku, ostatnie dane sugerują, że sytuacja w tym zakresie nie jest jednolita, przy czym dane szacunkowe na temat częstotliwości występowania tego zjawiska nie wykazują spójności na poziomie UE. Na szczególną uwagę zasługują nowe Państwa Członkowskie, ponieważ wydaje się, że problemy z zażywaniem heroiny wystąpiły w nich później, a sytuacja obecnie jest bardziej płynna.
În Europa se intensifică preocupările legate de impactul negativ al consumului de canabis, deşi există puţine informaţii privind gradul în care consumul acestui drog produce probleme de sănătate publică. Datele existente privind cererile de tratament pentru dependenţa de droguri din Europa plasează canabisul pe locul doi, acesta fiind devansat doar de opiacee, deşi canabisul reprezintă în continuare numai 12 % din totalul cererilor de tratament, iar situaţia de ansamblu este influenţată în mare măsură de situaţia dintr-un număr relativ mic de ţări. Datele privind consumul regulat şi intensiv de canabis sunt esenţiale pentru a putea înţelege posibilele legături dintre consumul de canabis şi sănătatea publică, dar în prezent aceste informaţii sunt limitate. Deşi datele disponibile sugerează că este posibil ca până la trei milioane de persoane, în majoritate bărbaţi tineri, să consume zilnic canabis în Europa, nu se cunoaşte gradul în care acest grup se confruntă cu probleme legate de consumul acestui drog.
V Európe rastú obavy z negatívneho vplyvu užívania kanabisu napriek stále skúpym informáciám o rozsahu dôsledkov užívania tejto drogy na problémy verejného zdravia. Dostupné údaje o dopyte po protidrogovej liečbe v Európe umiestňujú kanabis na druhé miesto za opiátmi aj napriek tomu, že kanabis je stále dôvodom iba 12 % žiadostí o liečbu a celkový obraz významne ovplyvňuje situácia v pomerne malom počte krajín. Údaje o pravidelnom a intenzívnom užívaní kanabisu sú nevyhnutnosťou, ak sa máme dopracovať k pochopeniu pravdepodobnej súvislosti medzi užívaním kanabisu a verejným zdravím, ale v súčasnosti sú tieto informácie obmedzené. Hoci z dostupných údajov vyplýva, že až tri milióny osôb, väčšinou mladistvých mužov, pravdepodobne užíva v Európe kanabis denne, nie je známy rozsah, v akom by táto skupina mohla mať problémy spôsobené užívaním drogy.
V Evropi obstaja vedno večja zaskrbljenost glede negativnega vpliva uživanja konoplje, čeprav so informacije, kolikšen del uživanja te droge pripelje do težav v zvezi z javnim zdravjem, pičle. Podatki, ki so na voljo o povpraševanju po zdravljenju odvisnosti od drog v Evropi, uvrščajo konopljo na drugo mesto, takoj za opiati, čeprav je konoplja še vedno prisotna le v 12 % vseh povpraševanj po zdravljenju, na skupno sliko pa močno vpliva stanje v sorazmerno majhnem številu držav. Podatki o rednem in intenzivnem uživanju konoplje so ključni za oblikovanje razumevanja o možni povezavi med uživanjem konoplje in javnim zdravjem, vendar so te informacije trenutno omejene. Čeprav razpoložljivi podatki kažejo, da naj bi konopljo vsakodnevno v Evropi uživalo celo tri milijone ljudi, večinoma mlajši moški, pa obseg, v katerem bi ta skupina lahko imela težave zaradi uživanja te droge, ni znan.
Det finns en växande oro i Europa över de negativa effekterna av cannabismissbruk, även om informationen är knapphändig om i vilken utsträckning användning av cannabis leder till folkhälsoproblem. Tillgängliga uppgifter om efterfrågan på missbruksbehandling i Europa visar att cannabis kommer på andra plats efter opiater, även om den endast svarar för 12 % av den totala efterfrågan, och den totala bilden påverkas i stor utsträckning av situationen i ganska få länder. Uppgifter om regelbunden och intensiv användning av cannabis är nödvändiga för att klargöra det sannolika sambandet mellan cannabisbruk och folkhälsa, men i nuläget är denna information begränsad. Även om de tillgängliga uppgifterna tyder på att så många som tre miljoner människor, mestadels unga män, kan använda cannabis dagligen i Europa är det inte känt i vilken utsträckning denna grupp har problem till följd av sin användning av denna drog.
  Kommentar  
Imidlertid tyder indikatorer i EU-15-landene på at den raske rekrutteringen til heroinbruk som fant sted i de fleste landene, nådde en topp en eller annen gang i begynnelsen av 1990-tallet og ble deretter etterfulgt av en mer stabil situasjon.
Among the most methodologically challenging areas in monitoring drug use is the task of estimating the numbers of people using drugs in a chronic and particularly damaging fashion. The EMCCDA problem drug use indicator has been developed to estimate this type of drug use, and in the majority of EU countries, problem drug use indicators principally reflect the use of opiates and injecting use. Current estimates suggest there are probably between 1.2 and 2.1 million problem drug users in the EU, of whom 850,000 to 1.3 million are likely to be recent injectors. Problem drug use prevalence estimates over time are patchy, making it difficult to identify long-term trends. However, in the EU-15 Member States, indicators broadly suggest that the rapid recruitment into heroin use that most countries had been experiencing peaked at some time in the early 1990s and was followed by a more stable situation thereafter. Although several countries have continued to report increases since 1999, there are recent signs that this situation is not uniform, with prevalence estimates showing no consistent picture at EU level. In particular, the new Member States deserve special mention, as they appear to have experienced heroin problems later and to have a more fluid situation.
L'un des principaux défis méthodologiques de la surveillance de l'usage de drogue est l'estimation du nombre de personnes consommant des drogues de manière chronique et particulièrement dangereuse. L'indicateur de l'OEDT concernant l'usage problématique de drogue a été mis au point afin d'estimer ce type de consommation et, dans la majorité des pays de l'UE, les indicateurs d'usage problématique de drogue touchent essentiellement la consommation d'opiacés et l'usage de drogue par injection. Selon les estimations actuelles, il existerait entre 1,2 et 2,1 millions d'usagers de drogue à problème dans l'UE, dont 850 000 à 1,3 million sont probablement des injecteurs récents. Les estimations de la prévalence de l'usage problématique de drogue dans le temps sont fragmentaires et il est dès lors difficile d'identifier des tendances à long terme. Cependant, dans les États membres de l'UE-15, les indicateurs font apparaître, en gros, que le recrutement rapide d'usagers d'héroïne que la plupart des pays ont connu a culminé au début des années 1990 et a été suivi par une stabilisation. Même si plusieurs pays font toujours état de hausses depuis 1999, certains signes récents indiquent que cette situation n'est pas uniforme et les estimations de prévalence ne donnent pas une image cohérente au niveau européen. Les nouveaux États membres méritent ainsi une mention spéciale, dans la mesure où ils semblent avoir rencontré des problèmes d'héroïne plus tard et connaissent aujourd'hui une situation plus fluide.
Zu den Aufgaben im Zusammenhang mit der Überwachung des Drogenkonsums, bei denen methodisch die größten Herausforderungen zu bewältigen sind, gehört die Schätzung der Anzahl der Personen, die chronisch drogenabhängig sind und in besonders schädigender Weise Drogen konsumieren. Der EBDD-Indikator für problematischen Drogenkonsum wurde entwickelt, um diese Art des Drogenkonsums einschätzen zu können. In den meisten EU-Ländern erfassen die Indikatoren für problematischen Drogenkonsum im Wesentlichen den Konsum von Opiaten sowie den injizierenden Drogenkonsum. Aktuelle Schätzungen gehen davon aus, dass es in der EU etwa 1,2 bis 2,1 Mio. problematische Drogenkonsumenten gibt, von denen 850 000 bis 1,3 Mio. die Drogen wahrscheinlich erst seit kurzem injizieren. Prävalenzschätzungen des problematischen Drogenkonsums im Zeitverlauf sind lückenhaft, weshalb die Ermittlung langfristiger Tendenzen mit Schwierigkeiten behaftet ist. Jedoch deuten die Indikatoren in den EU-15-Mitgliedstaaten im Großen und Ganzen darauf hin, dass der rasante Anstieg der Zahl der neuen Heroinkonsumenten, der in den meisten Ländern zu beobachten war, seinen Höhepunkt Anfang der 90er Jahre erreichte. In den Folgejahren stabilisierte sich die Situation zusehends. Zwar melden einige Länder seit 1999 weiterhin einen Anstieg, doch gibt es in letzter Zeit Anzeichen dafür, dass es sich hierbei nicht um eine einheitliche Entwicklung handelt, da die Prävalenzschätzungen kein kohärentes Bild auf EU-Ebene ergeben. Konkret verdienen die neuen Mitgliedstaaten besondere Erwähnung, da bei ihnen die Heroinprobleme offenbar später aufgetreten sind und ihre Situation einem stärkeren Wandel unterworfen ist.
En el control del consumo de drogas, una de las labores más difíciles desde el punto de vista metodológico es la estimación del número de personas que consumen drogas de forma crónica y especialmente perjudicial. El OEDT ha desarrollado un indicador de este tipo de consumo de drogas y, en la mayoría de los países de la UE, los indicadores de consumo problemático de drogas reflejan sobre todo el consumo de opiáceos y el consumo por vía parenteral. Las estimaciones actuales indican que puede haber entre 1,2 y 2,1 millones de consumidores problemáticos de drogas en la UE y, de ellos, entre 850.000 y 1,3 millones pueden haber adquirido el hábito de consumo por vía parenteral recientemente. Las estimaciones de prevalencia del consumo problemático de drogas a lo largo del tiempo son irregulares, por lo que resulta difícil establecer tendencias a largo plazo. Sin embargo, en la Europa de los Quince, los indicadores apuntan que, en general, el rápido aumento de nuevos consumidores de heroína que se había venido produciendo en casi todos los países llegó a su punto álgido en algún momento de principios de la década de 1990, para derivar una situación más estable a partir de entonces. Aunque varios países han seguido registrando incrementos desde 1999, hay recientes indicios de que esta situación no es uniforme, y las estimaciones de prevalencia no presentan una imagen coherente a escala comunitaria. Los nuevos Estados miembros merecen especial atención, ya que parecen haber sufrido problemas de heroína más tarde y estar viviendo una situación más inestable en la actualidad.
Nella maggior parte dei paesi l’eroina rimane la droga principale per la quale i pazienti chiedono di entrare in terapia. In alcuni Stati è possibile ricostruire l’andamento nel tempo del consumo di eroina tra i nuovi pazienti in terapia; si osserva così un leggero calo nel numero assoluto di pazienti a partire dal 1996. Analogamente, l’andamento riferito da alcuni paesi suggerisce un invecchiamento della popolazione di consumatori di oppiacei, benché, ancora una volta, questo dato non venga segnalato da tutti i paesi e in alcuni nuovi Stati membri (stando a dati, ancora una volta, limitati) i consumatori di oppiacei che per la prima volta entrano in terapia rimangono relativamente giovani. In taluni paesi europei, segnatamente dell’UE a 15, si è notato per alcuni anni un calo del consumo per via parenterale tra i nuovi consumatori di oppiacei che chiedono di entrare in terapia; in tutta Europa meno della metà dei nuovi pazienti che fanno domanda di trattamento per consumo di oppiacei riferisce di assumere la droga per via parenterale. Una volta di più, questa tendenza non è la stessa osservata nei nuovi Stati membri, dove il consumo per via parenterale rimane la principale modalità di assunzione tra gli eroinomani che accedono ai servizi terapeutici.
Ένας από τους τομείς που θέτουν τις μεγαλύτερες προκλήσεις από μεθοδολογική άποψη στο πλαίσιο της παρακολούθησης της χρήσης ναρκωτικών είναι η εκτίμηση του αριθμού εκείνων που κάνουν χρόνια χρήση με ιδιαίτερα καταστροφικό τρόπο. Ο δείκτης προβληματικής χρήσης ναρκωτικών του ΕΚΠΝΤ αναπτύχθηκε για την εκτίμηση αυτού του τύπου της χρήσης ναρκωτικών και στην πλειονότητα των χωρών της ΕΕ οι δείκτες προβληματικής χρήσης ναρκωτικών αντικατοπτρίζουν κατά κύριο λόγο τη χρήση οπιούχων και την ενέσιμη χρήση. Σύμφωνα με τις τρέχουσες εκτιμήσεις, υπάρχουν πιθανώς 1,2 έως 2,1 εκατομμύρια προβληματικοί χρήστες στην ΕΕ, εκ των οποίων 850.000 έως 1,3 εκατομμύρια είναι πιθανώς πρόσφατοι χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών. Οι εκτιμήσεις για την προβληματική χρήση ναρκωτικών σε βάθος χρόνου είναι αποσπασματικές, γεγονός που δυσχεραίνει τον εντοπισμό μακροπρόθεσμων τάσεων. Ωστόσο, στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, από τους δείκτες προκύπτει με αρκετή σαφήνεια ότι το φαινόμενο της ταχείας μύησης στη χρήση ηρωίνης που παρατηρήθηκε στις περισσότερες χώρες κορυφώθηκε κάποια στιγμή στις αρχές της δεκαετίας του 1990 και στη συνέχεια η κατάσταση σταθεροποιήθηκε. Αν και αρκετές χώρες συνεχίζουν να αναφέρουν αυξήσεις από το 1999, υπάρχουν πρόσφατες ενδείξεις ότι αυτή η κατάσταση δεν είναι ομοιόμορφη, καθώς από τις εκτιμήσεις για την επικράτηση δεν προκύπτει μια συνεκτική εικόνα σε επίπεδο ΕΕ. Ιδιαίτερη αναφορά πρέπει να γίνει στα νέα κράτη μέλη που φαίνεται ότι αντιμετώπισαν προβλήματα με τη χρήση ηρωίνης αργότερα και όπου η κατάσταση είναι ακόμη πιο ρευστή.
Jedním z metodicky nejnáročnějších úkolů v oblasti monitorování užívání drog je odhadnout počet lidí, kteří užívají drogy chronicky a zvláště škodlivým způsobem. Pro odhad tohoto typu užívání drog byl vyvinut indikátor problémového užívání drog Evropského monitorovacího centra pro drogy a drogovou závislost Indikátory problémového užívání drog ve většině zemí EU odrážejí především užívání opiátů a nitrožilní užívání drog. Podle současných odhadů je v EU asi 1,2 až 2,1 milionu problémových uživatelů drog, z nichž 850 000 až 1,3 milionu si pravděpodobně drogy začalo aplikovat nitrožilně v poslední době. Odhady prevalence problémového užívání drog v čase jsou nespolehlivé, což znesnadňuje identifikaci dlouhodobých trendů. V původních patnácti členských státech EU však indikátory zjevně dokládají, že rychlý přírůstek nových uživatelů heroinu, k němuž v mnoha zemích došlo, vyvrcholil počátkem 90. let 20. století a že po té byla situace stabilnější. I když od roku 1999 několik zemí i nadále hlásí nárůst, v poslední době se objevují náznaky toho, že tato situace není všude stejná. Odhady prevalence neposkytují na úrovni EU shodný obraz. Zvláštní zmínku si zaslouží zejména nové členské státy, neboť se zdá, že problémy s heroinem se v nich projevily později a že je jejich situace proměnlivější.
Blandt de områder, der metodemæssigt er mest udfordrende med hensyn til overvågningen af stofbrug, er opgaven med at foretage skøn over antallet af personer, der bruger stoffer på en kronisk og særlig skadelig måde. EONN's indikator for problematisk stofbrug er blevet udviklet med henblik på at foretage skøn over denne form for stofbrug, og i hovedparten af EU-landene afspejler indikatorer for problematisk stofbrug især brugen af opiater og intravenøs brug. Ifølge de aktuelle skøn er der formentlig mellem 1,2 og 2,1 millioner problematiske stofbrugere i EU, hvoraf 850 000–1,3 millioner sandsynligvis er nylige intravenøse brugere. Skønnene over udbredelsen af problematisk stofbrug over tid er mangelfulde, hvilket gør det vanskeligt at identificere tendenserne på længere sigt. I EU-15-medlemsstaterne fremgår det imidlertid stort set af indikatorerne, at den hurtige rekruttering til heroinbrug, som de fleste lande havde oplevet, toppede på et tidspunkt i begyndelsen af 1990'erne og blev efterfulgt af en mere stabil situation. Selv om mange lande fortsat har indberettet stigninger siden 1999, er der nylige tegn på, at denne situation ikke gør sig gældende overalt, idet prævalensskønnene ikke viser et ensartet billede på EU-plan. Navnlig kan de nye medlemsstater nævnes som eksempel, da de synes at have oplevet heroinproblemer senere og at have en mere flydende situation.
Yksi metodologisesti haastavimmista tehtävistä huumeidenkäytön seurannan alalla on niiden henkilöiden määrän arviointi, joiden huumeidenkäyttö on kroonista ja erityisen vahingollista. EMCDDA:n indikaattori huumeiden ongelmakäytölle on kehitetty juuri tällaisen huumeidenkäytön levinneisyyden arviointiin, ja useimmissa EU-maissa tämä indikaattori kuvastaa pääasiallisesti opiaattien käyttöä ja injektiokäyttöä. Tämänhetkisten arvioiden mukaan EU:ssa on mahdollisesti 1,2 – 2,1 miljoonaa huumeiden ongelmakäyttäjää, ja heistä 850 000 – 1,3 miljoonaa on todennäköisesti käyttänyt hiljattain huumeita suonensisäisesti. Huumeiden ongelmakäytön levinneisyydestä ajan mittaan esitetyt arviot ovat hajanaisia, minkä takia on vaikea tunnistaa pitkän aikavälin suuntauksia. EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta indikaattorit kuitenkin viittaavat siihen, että useimmissa maissa ilmennyt uusien heroiinin käyttäjien määrän nopea kasvu saavutti huippunsa 1990-luvun alkupuolella, ja se on sittemmin vakiintunut tietylle tasolle. Monet maat ovat ilmoittaneet kasvun jatkuneen vuoden 1999 jälkeen, mutta tuoreiden merkkien mukaan tilanne ei ole yhtenäinen eivätkä levinneisyysarviot ole samanlaisia eri puolilla EU:ta. Uusiin jäsenvaltioihin on syytä kiinnittää erityistä huomiota, koska heroiiniongelmat ovat puhjenneet niissä myöhemmin ja tilanne on epävakaampi kuin vanhoissa jäsenvaltioissa.
A kábítószer-használat nyomon követésében az egyik legnagyobb módszertani kihívást azon emberek számának felbecsülése jelenti, akik a kábítószereket krónikus, különösen pusztító módon használják. Az ilyen típusú droghasználat becslésére fejlesztették ki az EMCDDA problémás kábítószerhasználat mutatót, amely az EU legtöbb országában elsősorban az opiáthasználatot, illetve az injekciós használatot tükrözi. A jelenlegi becslések 1,2 és 2,1 millió közé teszik a problematikus kábítószer-használók számát az EU-ban, ezen belül a valószínűsíthetően közelmúltbeli injekciós használók száma 850 000–1,3 millió. A problémás kábítószer-használat előfordulására vonatkozó időbeli becslések szórványosak, ami megnehezíti a hosszú távú tendenciák meghatározását. Az EU-15 tagállamaiban azonban a mutatók nagy vonalakban azt jelzik, hogy a heroinhasználatba bevont személyek számának a legtöbb tagállamban tapasztalt gyors növekedése valamikor az 1990-es évek elején tetőzött, azóta pedig viszonylag stabil helyzet alakult ki. Ugyan több országból 1999 óta továbbra is emelkedést jelentettek, a közelmúlt tapasztalatai alapján ez egyáltalán nem volt egységes, az előfordulásra vonatkozó becslésekből nem áll össze egy következetes kép az EU egészére nézve. Külön említést érdemelnek az új tagállamok, mivel ezekben láthatólag később jelentkezett a heroinprobléma, és helyzetük is képlékenyebb.
W większości krajów heroina jest podstawowym narkotykiem, z powodu którego najczęściej zgłaszają się na leczenie osoby zażywające narkotyki. W niektórych krajach możliwe jest prześledzenie tendencji związanych z zażywaniem heroiny wśród osób po raz pierwszy zgłaszających się na leczenie, a dane na ten temat wykazują nieznaczny spadek w wielkościach absolutnych od 1996 roku. W niektórych krajach europejskich, szczególnie w krajach byłej Piętnastki, od pewnego czasu notuje się spadek przypadków stosowania iniekcji wśród osób zażywających opiaty zgłaszających się na leczenie, natomiast w całej Europie mniej niż połowa nowych pacjentów zgłaszających się na leczenie związane z zażywaniem opiatów przyznaje się do stosowania iniekcji. Ponownie, tendencja ta nie pokrywa się z sytuacją obserwowaną w nowych Państwach Członkowskich, w których iniekcje stanowią powszechny sposób podawania wśród osób zażywających heroinę, mających dostęp do usług medycznych.
Unul dintre domeniile care prezintă cele mai mari dificultăţi metodologice legate de monitorizarea consumului de droguri este cel al estimării numărului de persoane care consumă droguri în mod cronic şi deosebit de distructiv. Indicatorii OEDT pentru consumul problematic de droguri au fost elaboraţi în vederea estimării acestui tip de consum de droguri, iar în majoritatea ţărilor Uniunii Europene indicatorii consumului problematic de droguri reflectă în principal consumul de opiacee şi consumul prin injectare. Estimările din prezent sugerează că există probabil între 1,2 şi 2,1 milioane de consumatori problematici de droguri în Uniunea Europeană, dintre care 850 000 până la 1,3 milioane sunt probabil consumatori recenţi prin injectare. Estimările prevalenţei consumului problematic de droguri în timp nu sunt constante, făcând dificilă identificarea tendinţelor pe termen lung. Cu toate acestea, pentru statele membre ale Europei celor 15, indicatorii sugerează în linii mari că recrutarea rapidă de consumatori de heroină care s-a înregistrat în toate ţările a atins un vârf în diverse perioade de la începutul anilor 1990, fiind urmată apoi de o situaţie mai stabilă. Deşi mai multe ţări au raportat în continuare creşteri şi după 1999, recent au apărut indicii că această situaţie nu este uniformă, estimările prevalenţei sugerând imagini diferite la nivelul Uniunii Europene. Noile state membre trebuie menţionate cu titlu special, întrucât se pare că acestea s-au confruntat cu probleme legate de heroină mai târziu şi au o situaţie mai puţin stabilă.
Jednou z metodicky najzaujímavejších oblastí monitoringu užívania drog je úloha odhadnúť počty osôb, ktoré užívajú drogy chronickým a obzvlášť škodlivým spôsobom. Indikátor problémového užívania drog EMCDDA bol vyvinutý na odhadovanie tohto spôsobu užívania drog a indikátory problémového užívania drog vo väčšine štátov EÚ vyjadrujú v prvom rade užívanie opiátov a injekčné užívanie drog. Súčasné odhady nasvedčujú, že v EÚ je asi 1,2 až 2,1 milióna problémových užívateľov drog, z ktorých 850 000 až 1,3 milióna sú pravdepodobne nedávni injekční užívatelia. Odhady prevalencie problémového užívania drog v čase sú nesystematické a to sťažuje rozlíšenie dlhodobých trendov. V členských štátoch EÚ-15 však indikátory zjavne svedčia o rýchlom prechode na užívanie heroínu, ktoré vo väčšine krajín dosiahlo vrchol dakedy začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia a potom sa ustálilo. I keď viaceré krajiny aj po roku 1999 informovali o raste, najnovšie sa ukazuje, že táto situácia nie je nemenná, pričom odhady prevalencie neukazujú na úrovni EÚ žiadny konzistentný obraz. Za zmienku stoja osobitne nové členské štáty, pretože sa zdá, že s problémami s heroínom sa stretli neskôr a situácia sa v nich mení.
Eno od metodoloških področij, ki so najbolj polna izzivov pri spremljanju uživanja drog, je ocenitev števila ljudi, ki droge uživajo na kroničen in posebno škodljiv način. Center je razvil kazalec problematičnega uživanja drog, da bi ocenil to vrsto uživanja drog, v večini držav EU pa kazalci problematičnega uživanja drog predvsem odražajo uživanje opiatov in uživanje z vbrizgavanjem. Trenutne ocene kažejo, da je v EU trenutno med 1,2 in 2,1 milijona problematičnih uživalcev drog, od tega jih je verjetno od 850.000 do 1,3 milijona nedavnih injicirajočih uživalcev. Ocene o problematičnem uživanju drog skozi čas so neenotne, zaradi česar je težko prepoznati dolgoročne trende. Vendar pa v državah članicah EU-15 kazalci na splošno kažejo, da je hiter začetek uživanja heroina, ki ga je doživela večina držav, dosegel vrh nekako v začetku devetdesetih letih, čemur so sledile stabilnejše razmere. Čeprav od leta 1999 več držav še naprej poroča o porastu, nedavni znaki kažejo, da to stanje ni enotno, saj ocene o razširjenosti uživanja ne kažejo skladne slike na ravni EU. Zlasti je treba omeniti nove države članice, saj se zdi, da so na probleme s heroinom naletele pozneje in imajo bolj spremenljive razmere.
En av de svåraste uppgifterna i metodologiskt hänseende när det gäller övervakningen av narkotikaanvändningen är att uppskatta hur många människor som använder droger stadigvarande och på ett sätt som är särskilt skadligt. ECNN:s indikator för problematiskt narkotikamissbruk togs fram för att uppskatta denna typ av narkotikaanvändning, och i de flesta EU-länder speglar indikatorerna för problematiskt narkotikamissbruk i första hand missbruk av opiater och injektionsmissbruk. De nuvarande uppskattningarna tyder på att mellan 1,2 och 2,1 miljoner människor i EU har ett problematiskt narkotikamissbruk, varav mellan 850 000 och 1,3 miljoner förmodligen är nya injektionsmissbrukare. Uppskattningarna av prevalensen för problematiskt missbruk över tiden görs inte med jämna mellanrum, varför det är svårt att identifiera långsiktiga trender. I EU-15 tyder indikatorerna emellertid i allmänhet på att den snabba nyrekryteringen till heroinmissbruk som har ägt rum i de flesta länder nådde en topp någon gång i början av 1990-talet och att situationen därefter har varit mer stabil. Även om flera länder har fortsatt att rapportera ökningar sedan 1999 har det på senare tid funnits tecken som tyder på att situationen inte är densamma överallt och att uppskattningarna av prevalensen inte ger en enhetlig bild på EU-nivå. Särskilt de nya medlemsstaterna bör nämnas, eftersom de verkar ha drabbats av heroinproblem senare och ha en mer instabil situation.
1 2 3 4 5 6 Arrow