falt – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 8 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu
  Kapittel 1: Politikk og...  
I løpet av samme femårsperiode falt antallet “rapporter” og/eller andelen narkotikalovbrudd som involverer heroin i de fleste landene, med unntak av Belgia, Østerrike, Slovenia og Sverige, som rapporterte om stigende trender i antallet “rapporter” som involverte heroin (26) og i andelen lovbrudd som involverte heroin (27).
Over the same 5-year period, the number of ‘reports’ and/or the proportion of drug law offences involving heroin decreased in the majority of reporting countries, except Belgium, Austria, Slovenia and Sweden, which reported upward trends in the number of ‘reports’ involving heroin (26) and/or the proportion of drug offences that involved heroin (27).
Au cours de la même période de cinq ans, le nombre de «cas signalés» et/ou le pourcentage de délits liés à l'héroïne a reculé dans la plupart des pays déclarants, à l'exception de la Belgique, de l'Autriche, de la Slovénie et de la Suède, qui ont fait état d'une tendance à la hausse du nombre de «cas signalés» impliquant l'héroïne (26) et/ou du pourcentage de délits liés à l'héroïne (27).
Im selben Fünfjahreszeitraum sind in den meisten Berichtsländern die Anzahl der „Berichte“ und/oder der Anteil der Drogendelikte im Zusammenhang mit Heroin zurückgegangen. Ausnahmen bilden hier Belgien, Österreich, Slowenien und Schweden, die einen Aufwärtstrend bei der Zahl der „Berichte“ im Zusammenhang mit Heroin (26) und/oder beim Anteil der mit Heroin in Verbindung gebrachten Drogendelikte (27) verzeichneten.
Durante el mismo quinquenio, el número de «notificaciones» y/o el porcentaje de delitos relacionados con las drogas que incluyen heroína descendió en la mayoría de los países que facilitaron datos, excepto en Bélgica, Austria, Eslovenia y Suecia, que informaron de tendencias alcistas en el número de «notificaciones» relacionadas con la heroína (26) y/o el porcentaje de delitos relacionados con las drogas que incluyen heroína (27).
In riferimento allo stesso quinquennio, il numero di “segnalazioni” e/o la proporzione dei reati per droga riguardanti l’eroina sono scesi nella maggior parte dei paesi, salvo che in Belgio, Austria, Slovenia e Svezia, che invece hanno riferito una tendenza all’aumento del numero di “segnalazioni” relative a questa sostanza (26) e/o della proporzione di reati interessati da questa sostanza (27).
Durante o mesmo quinquénio, o número de “relatórios” e/ou a percentagem de infracções à legislação em matéria de droga relacionadas com a heroína diminuiu na maioria dos países que forneceram dados, excepto na Bélgica, Áustria, Eslovénia e Suécia, onde o número de “relatórios” (26) e/ou a percentagem de infracções que envolviam a heroína (27) registaram uma tendência crescente.
Κατά την ίδια πενταετή περίοδο, ο αριθμός των «αναφορών» ή/και το ποσοστό των αδικημάτων περί τα ναρκωτικά που σχετίζονται με την ηρωίνη μειώθηκε στην πλειονότητα των χωρών που υπέβαλαν εκθέσεις, με εξαίρεση το Βέλγιο, την Αυστρία, τη Σλοβενία και τη Σουηδία, οι οποίες ανέφεραν ανοδικές τάσεις στον αριθμό των «αναφορών» που αφορούν την ηρωίνη (26) ή/και στο ποσοστό αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά και ειδικότερα την ηρωίνη (27).
In dezelfde periode van vijf jaar valt in de meeste rapporterende landen een daling te constateren van het aantal “aangiften” en/of het percentage drugsdelicten waarbij heroïne betrokken is. Dat geldt niet voor België, Oostenrijk, Slovenië en Zweden, die melding maken van een stijgende trend bij het aantal “aangiften” in verband met heroïne (26) en/of het percentage met heroïne verband houdende drugsdelicten (27).
Během téhož pětiletého období počet „hlášení“ anebo podíl trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy v souvislosti s heroinem ve většině sledovaných zemí klesl, s výjimkou Belgie, Rakouska, Slovinska a Švédska, které hlásily vzestupný trend v počtu „hlášení“ týkajících se heroinu (26) anebo podílu drogových trestných činů, které se týkaly heroinu (27).
I samme 5-årsperiode faldt antallet af "indberetninger" og/eller andelen af narkotikalovovertrædelser i forbindelse med heroin i størstedelen af de indberettende lande, undtagen Belgien, Østrig, Slovenien og Sverige, som meldte om opadgående tendenser for antallet af "indberetninger" vedrørende heroin (26) og/eller andelen af narkotikalovovertrædelser, der involverede heroin (27).
Sama viieaastase perioodi jooksul on heroiiniga seotud „raportite“ arv ja/või osakaal narkoseaduste rikkumiste üldarvus vähenenud enamikus aruande esitanud riikides, välja arvatud Belgias, Austrias, Sloveenias ja Rootsis, kes teatasid heroiiniga seotud „raportite“(26) ja/või heroiiniga seotud õigusrikkumiste osakaalu(27) kasvavast suundumusest.
Saman viisivuotisjakson aikana heroiinirikoksista tehtyjen ”ilmoitusten” määrä ja/tai niiden osuus kaikista huumerikoksista vähenivät suurimmassa osassa tietoja toimittaneista maista. Belgiassa, Itävallassa, Sloveniassa ja Ruotsissa havaittiin kuitenkin noususuuntauksia heroiinia koskevien ”ilmoitusten” määrässä (26) ja/tai heroiiniin liittyvien rikosten osuudessa kaikista huumerikoksista (27).
Ugyanebben az ötéves időszakban a kábítószertörvényeket sértő, heroinnal kapcsolatos bűncselekmények „feljelentéseinek” száma és/vagy aránya a jelentéstevő országok többségében csökkent, Belgium, Ausztria, Szlovénia és Svédország kivételével, ahonnan a heroinnal kapcsolatos „feljelentések” számában26 és/vagy a kábítószertörvényeket sértő bűncselekményeken belül a heroinnal kapcsolatos „feljelentések” arányában felfelé ívelő tendenciát jelentettek27.
W ciągu tych samych 5 lat liczba „zgłoszeń” i/lub odsetek naruszeń prawa antynarkotykowego związanych z heroiną obniżył się w większości objętych sprawozdaniem krajów z wyjątkiem Belgii, Austrii, Słowenii i Szwecji, w których odnotowano tendencje wzrostowe w liczbie „zgłoszeń” dotyczących heroiny (26) i/lub odsetka przestępstw narkotykowych, w których występowała heroina (27).
Pe aceeaşi perioadă de cinci ani, numărul de „rapoarte” şi/sau proporţia infracţiunilor legate de droguri în care era implicată heroina a scăzut în majoritatea ţărilor, cu excepţia Belgiei, Austriei, Sloveniei şi Suediei, care au raportat tendinţe crescătoare în ceea ce priveşte numărul de „rapoarte” care implică heroina (26) şi/sau proporţia infracţiunilor legate de droguri în care era implicată heroina (27).
Počas toho istého 5-ročného obdobia počet „správ“ a/alebo podiel porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami, ktoré zahŕňali heroín, poklesol vo väčšine krajín, ktoré poskytli správy, s výnimkou Belgicka, Rakúska, Slovinska a Švédska, ktoré uvádzali narastajúce trendy v počte „správ“ zahŕňajúcich heroín (26) a/alebo podiel trestných činov súvisiacich s drogami, ktoré zahŕňali heroín (27).
V istem petletnem obdobju sta število "poročil" in/ali delež kršitev zakonov o drogah, povezanih s heroinom, upadla v večini držav poročevalk, razen v Belgiji, Avstriji, Sloveniji in na Švedskem, ki so poročale o trendih navzgor v številu "poročil", povezanih s heroinom (26), in/ali deležu s heroinom povezanih kaznivih dejanj (27).
Under samma femårsperiod minskade antalet ”rapporterade fall” och/eller andelen heroinrelaterade narkotikabrott i majoriteten av rapporterande länder förutom i Belgien, Österrike, Slovenien och Sverige. Dessa länder rapporterade stigande trender för antalet ”rapporterade fall” där heroin förekommit (26) och/eller andelen heroinrelaterade narkotikabrott (27).
Aynı 5 yıllık dönemde, yukarı doğru bir eğilim rapor eden Belçika, Avusturya, Slovenya ve İsveç dışında, eroinle ilgili ‘raporlar’ın sayısı ve/veya uyuşturucu kanunu suçlarının oranı, eroinle ilgili ‘raporlar’ın sayısı (26) ve/veya eroinle ilgili uyuşturucu suçlarının oranı (27) rapor eden ülkelerin çoğunda düşmüştür.
Tajā pašā piecu gadu periodā ar heroīnu saistītu ,,pārskatu” skaits un/vai ar heroīnu saistītu pārkāpumu skaits ir samazinājies lielākajā daļā šajā pārskatā aplūkoto valstu, izņemot Beļģiju, Austriju, Slovēniju un Zviedriju, kas informē par pieaugošu ar heroīnu saistītu ,,pārskatu” skaitu (26) un/vai ar heroīnu saistītu pārkāpumu skaitu (27).
  Kapittel 3: Cannabis  
Gjennomsnittsprisen på cannabisharpiks, korrigert for inflasjon (48), gikk ned i løpet av perioden 1999-2004 i alle de rapporterende landene (49), bortsett fra i Tyskland og i Spania, hvor prisene var stabile, og i Luxembourg, hvor prisen gikk litt opp. Gjennomsnittsprisen på cannabisplanter, korrigert for inflasjon (50), av uspesifisert type eller importert, falt i løpet av samme periode i de fleste landene, men var stabil i Spania og Nederland.
Average prices of cannabis resin, corrected for inflation (48), fell over the period 1999–2004 in all reporting countries (49) except Germany and Spain, where prices remained stable, and Luxembourg, where a slight increase occurred. Average prices of herbal cannabis, corrected for inflation (50), of type unspecified or imported, also decreased over the same period in most of the reporting countries, but remained stable in Spain and the Netherlands and increased in Germany, Latvia, Luxembourg and Portugal. Only two countries, the Netherlands and the United Kingdom, have reported on the average price of locally produced herbal cannabis, and in both cases it has declined.
Les prix moyens de la résine de cannabis, corrigés de l'inflation (48), ont chuté dans tous les pays déclarants entre 1999 et 2004 (49), à l'exception de l'Allemagne et de l'Espagne, où ils sont restés stables, et du Luxembourg, qui a observé une légère hausse. Les prix moyens de l'herbe de cannabis, corrigés de l'inflation (50), de type non spécifié ou importée, ont également baissé au cours de la même période dans la plupart des pays déclarants, mais sont restés stables en Espagne et aux Pays‑Bas et ont augmenté en Allemagne, en Lettonie, au Luxembourg et au Portugal. Seuls deux pays, les Pays‑Bas et le Royaume-Uni, ont notifié le prix moyen de l'herbe de cannabis produite localement et, dans les deux cas, il a baissé.
Die inflationsbereinigten Durchschnittpreise (48) für Cannabisharz sind im Zeitraum von 1999 bis 2004 in allen Berichtsländern (49) gefallen, mit Ausnahme Deutschlands und Spaniens, wo die Preise stabil blieben, und Luxemburgs, wo ein leichter Anstieg zu beobachten war. Die inflationsbereinigten Durchschnittpreise (50) für nicht spezifiziertes oder importiertes Cannabiskraut sind im selben Zeitraum in den meisten Berichtsländern ebenfalls gesunken, während sie jedoch in Spanien und den Niederlanden stabil geblieben und in Deutschland, Lettland, Luxemburg und Portugal gestiegen sind. Die Durchschnittspreise für lokal angebautes Cannabiskraut wurden lediglich aus den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich gemeldet und sind in beiden Ländern gesunken.
El precio medio de la resina de cannabis, una vez corregidos los efectos de la inflación (48), experimentó un descenso durante el período 1999-2004 en todos los países que han facilitado datos (49), excepto en Alemania y España, donde los precios se mantuvieron estables, y Luxemburgo, donde se registró un ligero incremento. Asimismo, el precio medio de la hierba de cannabis de tipo no especificado o importada, descontando la inflación (50), también descendió durante el mismo período en la mayoría de los países que facilitaron información, pero se mantuvo estable en España y los Países Bajos y aumentó en Alemania, Letonia, Luxemburgo y Portugal. Sólo dos países, concretamente los Países Bajos y el Reino Unido, informaron sobre el precio medio de la hierba de cannabis cultivada localmente, y en ambos casos se constató una disminución del precio.
I prezzi medi della resina di cannabis, corretti dell’inflazione (48), sono scesi nel periodo 1999–2004 in tutti i paesi per i quali si dispone di informazioni (49), a eccezione di Germania e Spagna, dove sono rimasti stabili, e Lussemburgo, dove si è registrato un leggero aumento. Nello stesso periodo sono diminuiti nella maggior parte dei paesi di cui si dispongono informazioni anche i prezzi medi, corretti dell’inflazione (50), delle foglie di cannabis di tipo non specifico o importate; non si sono registrate variazioni di prezzo in Spagna e Paesi Bassi, mentre Germania, Lettonia, Lussemburgo e Portogallo riferiscono un aumento. Soltanto due Stati (Paesi Bassi e Regno Unito) hanno fornito dati sul prezzo medio delle foglie di cannabis prodotte a livello locale; in entrambi i casi il prezzo è diminuito.
Os preços médios da resina de cannabis, indexados à inflação (48), diminuíram no período de 1999–2004 em todos os países que forneceram dados (49), excepto na Alemanha e na Espanha, onde se mantiveram estáveis, e no Luxemburgo, onde se verificou um ligeiro aumento. Os preços médios, indexados à inflação (50), da cannabis herbácea de tipo não especificado ou importada também diminuíram ao longo do mesmo período na maior parte desses países, mas permaneceram estáveis em Espanha e nos Países Baixos e aumentaram na Alemanha, Letónia, Luxemburgo e Portugal. Apenas dois países, Países Baixos e Reino Unido, comunicaram o preço médio da cannabis herbácea produzida localmente, o qual diminuiu em ambos os casos.
Οι μέσες τιμές της ρητίνης κάνναβης, με διόρθωση ώστε να ληφθεί υπόψη ο πληθωρισμός (48), μειώθηκαν κατά την περίοδο 1999–2004 σε όλες τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις (49) εκτός της Γερμανίας και της Ισπανίας, όπου οι τιμές παρέμειναν σταθερές, και του Λουξεμβούργου, όπου σημειώθηκε μικρή αύξηση. Οι μέσες τιμές της φυτικής κάνναβης, με διόρθωση ώστε να ληφθεί υπόψη ο πληθωρισμός (50), αδιευκρίνιστου τύπου ή εισαγόμενης, επίσης μειώθηκαν κατά την εν λόγω περίοδο στις περισσότερες από τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, αλλά παρέμειναν σταθερές στην Ισπανία και τις Κάτω Χώρες και αυξήθηκαν στη Γερμανία, τη Λεττονία, το Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία. Μόνον δύο χώρες, οι Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν τη μέση τιμή της εγχώρια παραγόμενης φυτικής κάνναβης, η οποία και στις δύο περιπτώσεις παρουσίασε μείωση.
De gemiddelde prijs van cannabishars, gecorrigeerd voor inflatie (48), daalde in de periode 1999-2004 in alle rapporterende landen (49) met uitzondering van Duitsland en Spanje, waar de prijzen stabiel bleven, en Luxemburg, waar sprake was van een lichte stijging. De gemiddelde prijs van cannabisbladeren, gecorrigeerd voor inflatie (50), niet gespecificeerd naar type of ingevoerd, is in dezelfde periode in de meeste rapporterende landen eveneens gedaald, maar bleef stabiel in Spanje en Nederland en steeg in Duitsland, Letland, Luxemburg en Portugal. Slechts twee landen, Nederland en het Verenigd Koninkrijk, hebben gegevens verstrekt over de gemiddelde prijs van lokaal geproduceerde cannabis, en in beide gevallen is de prijs gedaald.
U konopné pryskyřice průměrné ceny upravené o inflaci (48) za období 1999–2004 klesly ve všech sledovaných zemích (49), s výjimkou Německa a Španělska, v nichž zůstaly ceny stejné, a Lucemburska, kde došlo k mírnému nárůstu. U rostlin konopí blíže neurčeného typu či rostlin importovaných průměrné ceny upravené o inflaci (50) ve většině sledovaných zemí za stejné období rovněž klesly, avšak ve Španělsku a Nizozemsku zůstaly stejné a k jejich zvýšení došlo v Německu, Lotyšsku, Lucembursku a Portugalsku. Pouze dva státy, Nizozemsko a Spojené království, ve své zprávě uvedly průměrnou cenu místně produkovaných rostlin konopí, přičemž v obou případech tato cena klesla.
Gennemsnitspriserne for cannabisharpiks, korrigeret for inflation (48), faldt i perioden 1999–2004 i alle indberettende lande (49) undtagen Tyskland og Spanien, hvor priserne var stabile, og Luxembourg, hvor der var en mindre stigning. Gennemsnitspriserne for cannabisblade, korrigeret for inflation (50), af typen uspecificeret eller importeret, faldt også i samme periode i de fleste indberettende lande, men var stabil i Spanien og Nederlandene og steg i Tyskland, Letland, Luxembourg og Portugal. Kun to lande, Nederlandene og Det Forenede Kongerige, har indberettet gennemsnitsprisen for lokalt producerede cannabisblade, og i begge tilfælde er den faldet.
Kanepivaigu keskmised hinnad (inflatsiooni arvestades)(48) langesid aastatel 1999–2004 kõigis andmed esitanud riikides(49) peale Saksamaa ja Hispaania, kus hinnad püsisid stabiilsed, ja Luksemburgi, kus hinnad pisut tõusid. Ka täpsustamata päritolu või imporditud kanepiürdi keskmised hinnad (inflatsiooni arvestades)(50) langesid kõnealuse perioodi vältel enamikus andmed esitanud riikides, kuid püsisid stabiilsed Hispaanias ja Madalmaades ning tõusid Saksamaal, Lätis, Luksemburgis ja Portugalis. Vaid kaks riiki, Madalmaad ja Ühendkuningriik, esitasid andmed kohapeal toodetud kanepiürdi keskmise hinna kohta ning mõlemas riigis on see hind langenud.
Kannabishartsin inflaatiokorjatut keskihinnat (48) laskivat vuosina 1999–2004 lähes kaikissa tietoja toimittaneissa maissa (49) paitsi Saksassa ja Espanjassa, joissa ne pysyivät ennallaan, ja Luxemburgissa, jossa ne hieman kohosivat. Myös määrittelemättömän kannabisruohon tai maahantuodun kannabisruohon inflaatiokorjatut keskihinnat (50) putosivat samana ajanjaksona useimmissa maissa, joista saatiin tietoa. Ne pysyivät vakaana Espanjassa ja Alankomaissa ja nousivat Saksassa, Latviassa, Luxemburgissa ja Portugalissa. Paikallisesti tuotetun kannabisruohon keskihinnoista on raportoinut vain kaksi maata, nimittäin Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta, ja molemmissa hinta on laskenut.
A kannabiszgyantának az infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára48 az 1999–2004 közötti időszak során valamennyi jelentéstevő országban csökkent49, kivéve Németországot és Spanyolországot, ahol az árszint változatlan maradt, illetve Luxemburgot, ahol némi emelkedés történt. A meghatározatlan típusú vagy importált kannabisznövénynek az infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára50 ugyanebben az időszakban ugyancsak csökkent a jelentéstevő országok többségében, de stabil maradt Spanyolországban és Hollandiában, illetve emelkedett Németországban, Lettországban, Luxemburgban és Portugáliában. A helyileg termesztett kannabisznövény átlagáráról csak két ország – Hollandia és az Egyesült Királyság – számolt be; az ár mindkét országban visszaesett.
Średnie ceny żywicy konopnej, z uwzględnieniem wskaźnika inflacji (48), spadły w latach 1999–2004 we wszystkich krajach objętych sprawozdaniem (49) z wyjątkiem Niemiec i Hiszpanii, gdzie utrzymały się na tym samym poziomie oraz Luksemburga, gdzie nastąpił niewielki wzrost. Średnie ceny marihuany nieznanego gatunku lub importowanej, z uwzględnieniem wskaźnika inflacji (50), również spadły w tym samym okresie w większości krajów objętych sprawozdaniem, ale w Hiszpanii i Holandii utrzymały się na tym samym poziomie, natomiast wzrosły w Niemczech, na Łotwie, w Luksemburgu i Portugalii. Jedynie dwa kraje, Holandia i Wielka Brytania, podały średnią cenę lokalnie produkowanej marihuany, która obniżyła się w obydwu przypadkach.
Preţurile medii ale răşinii de canabis, corectate în funcţie de inflaţie, (48), au scăzut în cursul perioadei 1999-2004 în toate ţările raportoare (49), cu excepţia Germaniei şi Spaniei, unde preţurile au rămas stabile, şi a Luxemburgului, unde s-a înregistrat o uşoară creştere. Preţurile medii ale plantelor de canabis, corectate în funcţie de inflaţie (50), de un tip nespecificat sau importate, au scăzut şi ele în cursul aceleiaşi perioade, în majoritatea ţărilor raportoare, dar au rămas stabile în Spania şi Ţările de Jos şi au crescut în Germania, Letonia, Luxemburg şi Portugalia. Doar două ţări, Ţările de Jos şi Regatul Unit, au raportat preţul mediu al plantelor de canabis produse la nivel local şi în ambele cazuri acesta a scăzut.
Priemerné ceny kanabisovej živice skorigované kvôli inflácii (48) klesli počas obdobia 1999 – 2004 vo všetkých krajinách, ktoré poskytli správy (49), s výnimkou Nemecka a Španielska, kde ceny zostali stabilné, a Luxemburska, kde došlo k miernemu nárastu. Priemerné ceny kanabisu skorigované kvôli inflácii (50) u nešpecifikovaného alebo importovaného typu sa počas rovnakého obdobia tiež znížili v krajinách, ktoré poskytli správy, ale zostali stabilné v Španielsku a Holandsku a zvýšili sa v Nemecku, Lotyšsku, Luxembursku a Portugalsku. Iba dve krajiny, Holandsko a Spojené kráľovstvo, uvádzajú priemernú cenu miestne produkovaného trávového kanabisu a táto v oboch prípadoch poklesla.
Povprečne cene hašiša, popravljene glede na inflacijo (48), so se v obdobju 1999–2004 znižale v vseh državah poročevalkah (49), razen v Nemčiji in Španiji, kjer so cene ostale stabilne, in v Luksemburgu, kjer so se rahlo zvišale. Povprečne cene marihuane, popravljene glede na inflacijo (50), nedoločene vrste ali uvožene, so se v istem obdobju v večini držav poročevalk prav tako znižale, stabilne so ostale v Španiji in na Nizozemskem, povečale pa so se v Nemčiji, Latviji, Luksemburgu in na Portugalskem. Samo dve državi, Nizozemska in Združeno kraljestvo, sta sporočili povprečno ceno lokalno pridelane marihuane, ki se je v obeh primerih znižala.
Genomsnittspriserna för hasch, korrigerade för inflation (48), föll under perioden 1999-2004 i samtliga rapporterande länder (49) utom Tyskland och Spanien där priserna var oförändrade, och Luxemburg där priserna steg något. Genomsnittspriserna för marijuana korrigerade för inflation (50), för ospecificerad typ eller importerad, föll också under samma period i de flesta rapporterade länder, men var oförändrade i Spanien och Nederländerna och steg i Tyskland, Lettland, Luxemburg och Portugal. Endast två länder, Nederländerna och Storbritannien, har rapporterat det genomsnittliga priset på hemmaodlad marijuana och i båda dessa fall har priset fallit.
Enflasyona göre düzeltilen ortalama kenevir reçinesi fiyatları (48) 1999-2004 döneminde, fiyatların sabit kaldığı Almanya ve İspanya ile çok az bir artışın meydana geldiği Lüksemburg dışında, tüm rapor eden ülkelerde düşmüştür (49). Belirtilmemiş türden veya ithal edilmiş bitkisel kenevirin enflasyona göre düzeltilen ortalama fiyatları (50), gene rapor eden çoğu ülkede aynı dönemde düşmüş ama İspanya ve Hollanda’da sabit kalırken Almanya, Letonya, Lüksemburg ve Portekiz’de artmıştır. Yalnızca iki ülke, Hollanda ve Birleşik Krallık, yerel olarak üretilen bitkisel kenevirin ortalama fiyatına dair rapor vermiştir ve fiyat her iki durumda da düşüş göstermiştir.
Kaņepju sveķu cena, ievērojot inflāciju (48), laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam ir kritusies visās ziņojumā aplūkotajās valstīs (49), izņemot Vāciju un Spāniju, kur cenas ir palikušas nemainīgas, un Luksemburgu, kur tās ir nedaudz cēlušās. Nekonkretizētas izcelsmes vai importētu kaņepju augu vidējās cenas, ievērojot inflāciju (50), tajā pašā laikposmā lielākajā daļā ziņojumā aplūkoto valstu arī ir kritušās, palikušas nemainīgas Spānijā un Nīderlandē, bet pieaugušas Vācijā, Latvijā, Luksemburgā un Portugālē. Tikai divas valstis – Nīderlande un Apvienotā Karaliste - informē par vietējo kaņepju augu vidējo cenu, un abās valstīs tā ir kritusies.
  Kapittel 4: Amfetamin, ...  
I 2004 gikk beslagmengden igjen noe ned, til 29 tonn. Andelen metamfetamin av alle beslag av amfetamin og ecstasy falt i 2004 til 38 % (fra 66 % i 2003). Beslag av ecstasy utgjorde 29 % og amfetamin 20 % (CND, 2006).
The production of amphetamines and ecstasy is difficult to quantify because ‘it starts with readily available chemicals, in easily concealed laboratories’ (UNODC, 2003a). The most recent estimate of annual global production of amphetamines and ecstasy is about 520 tonnes (UNODC, 2003b). Global seizures of these substances peaked in 2000 at 46 tonnes. Following a decline in 2001 and 2002, seizures increased again to 34 tonnes in 2003, and declined slightly to 29 tonnes in 2004. In 2004, the share of global amphetamines and ecstasy seizures accounted for by methamphetamine fell to 38 % (from 66 % in 2003), with ecstasy accounting for 29 % and amphetamine 20 % (CND, 2006).
La production d'amphétamines et d'ecstasy est difficile à quantifier parce qu'elle «se fait au départ de produits chimiques courants, dans des laboratoires faciles à dissimuler» (ONUDC, 2003a). Les estimations les plus récentes concernant la production annuelle mondiale d'amphétamines et d'ecstasy se montent à 520 tonnes environ (ONUDC, 2003b). Les saisies globales de ces substances ont culminé à 46 tonnes en 2000. Après un recul en 2001 et 2002, les saisies ont à nouveau augmenté pour atteindre 34 tonnes en 2003 et sont redescendues à 29 tonnes en 2004. En 2004, la part des méthamphétamines dans les saisies globales d'ecstasy et d'amphétamines a chuté à 38 % (contre 66 % en 2003), l'ecstasy représentant 29 % des saisies et les amphétamines 20 % (CND, 2006).
Es ist schwierig, die Herstellung von Amphetaminen und Ecstasy mengenmäßig zu erfassen, „da sie auf frei verfügbaren Chemikalien aufbaut, die in leicht zu verbergenden Labors verarbeitet werden“ (UNODC, 2003a). Jüngsten Schätzungen zufolge beläuft sich die weltweite Produktion von Amphetaminen und Ecstasy auf etwa 520 Tonnen jährlich (UNODC, 2003b). Die weltweite Sicherstellung dieser Substanzen erreichte im Jahr 2000 mit 46 Tonnen ihren Höchststand. Danach ging sie in den Jahren 2001 und 2002 zunächst zurück, stieg 2003 erneut auf 34 Tonnen an, um 2004 leicht auf 29 Tonnen zu sinken. Im Jahr 2004 ging der Anteil des Methamphetamin an den weltweiten Sicherstellungen von Amphetaminen und Ecstasy auf 38 % zurück (von 66 % im Jahr 2003), während auf Ecstasy 29 % und auf Amphetamin 20 % entfielen (CND, 2006).
Resulta complicado cuantificar la producción de anfetaminas y éxtasis, ya que «se inicia con sustancias químicas de gran disponibilidad en el mercado, en laboratorios fáciles de ocultar» (ONUDD, 2003a). No obstante, según las últimas estimaciones se calcula que la producción anual mundial de anfetaminas y éxtasis oscila en torno a las 520 toneladas (ONUDD, 2003b). Las incautaciones mundiales alcanzaron su apogeo en el año 2000 con 46 toneladas. Tras experimentar una caída en 2001 y 2002, las incautaciones aumentaron de nuevo a 34 toneladas en el año 2003, y descendieron ligeramente a 29 toneladas en 2004. En el año 2004, la cuota de metanfetamina en las incautaciones globales de anfetamina y éxtasis cayó desde el 66 % registrado en 2003 hasta el 38 %, mientras que la proporción de éxtasis y de anfetamina fue del 29 % y del 20 %, respectivamente (CND, 2006).
La produzione di anfetamine e di ecstasy è difficilmente quantificabile in quanto “parte da sostanze chimiche facili da trovare e avviene in laboratori facili da celare” (UNODC, 2003a). Le più recenti stime sulla produzione globale annua di anfetamine ed ecstasy è di circa 520 tonnellate (UNODC, 2003b). I sequestri complessivi di queste sostanze hanno registrato un’impennata nel 2000, con 46 tonnellate, per poi subire un calo nel 2001 e 2002 e, quindi, risalire a 34 tonnellate nel 2003 e ridiscendere nuovamente a 29 tonnellate nel 2004. Nel 2004 la percentuale di tutti i sequestri di anfetamine ed ecstasy è scesa al 38% nel caso delle metanfetamine (dal 66% del 2003), mentre la percentuale riferita all’ecstasy era del 29% e quella per le anfetamine del 20% (CND, 2006).
É difícil quantificar a produção de anfetaminas e de ecstasy porque “se baseia em produtos químicos facilmente disponíveis e tem lugar em laboratórios fáceis de ocultar” (UNODC, 2003a). A estimativa mais recente da produção global anual de anfetaminas e de ecstasy é de 520 toneladas (UNODC, 2003b). As apreensões mundiais destas substâncias atingiram o auge no ano de 2000, com 46 toneladas. Depois de um declínio em 2001 e 2002, as apreensões voltaram a aumentar para 34 toneladas em 2003, e diminuíram ligeiramente para 29 toneladas em 2004. Em 2004, a percentagem de metanfetaminas nas apreensões globais de anfetaminas e ecstasy baixou para 38% (de 66% em 2003), representando o ecstasy 29% e as anfetaminas 20% (CND, 2006).
Η παραγωγή αμφεταμινών και έκστασης είναι δύσκολο να ποσοτικοποιηθεί, επειδή «ξεκινά με χημικές ουσίες άμεσα διαθέσιμες, σε εργαστήρια που μπορούν εύκολα να παραμείνουν κρυφά» (UNODC, 2003α). Σύμφωνα με την πιο πρόσφατη εκτίμηση, η ετήσια παγκόσμια παραγωγή αμφεταμινών και έκστασης ανέρχεται περίπου σε 520 τόνους (UNODC, 2003β). Οι παγκόσμιες κατασχέσεις των ουσιών αυτών σημείωσαν ρεκόρ το 2000 με 46 τόνους. Μετά τη μείωση που σημειώθηκε το 2001 και το 2002, οι κατασχέσεις αυξήθηκαν και πάλι φθάνοντας τους 34 τόνους το 2003 και μειώθηκαν ελαφρά στους 29 τόνους το 2004. Το 2004, το μερίδιο της μεθαμφεταμίνης επί των κατασχέσεων αμφεταμινών και έκστασης σε παγκόσμιο επίπεδο μειώθηκε στο 38 % (από 66 % το 2003), ενώ της έκστασης ανήλθε σε 29 % και της αμφεταμίνης σε 20 % (CND, 2006).
De productie van amfetaminen en ecstasy is moeilijk te kwantificeren, omdat zij begint met eenvoudig te verkrijgen chemicaliën in gemakkelijk te verbergen laboratoria. (UNODC, 2003a). De meest recente schatting van de jaarlijkse productie van amfetaminen en ecstasy wereldwijd is ongeveer 520 ton (UNODC, 2003b). De in beslag genomen hoeveelheid van deze stoffen kende in 2000 een piek met 46 ton. Na een aanvankelijke daling in 2001 en 2002 zijn de vangsten weer toegenomen tot 34 ton in 2003 en licht gedaald tot 29 ton in 2004. In 2004 daalde het aandeel metamfetamine in de wereldwijde vangsten van amfetaminen en ecstasy tot 38% (tegen 66% in 2003), terwijl ecstasy en amfetamine goed waren voor respectievelijk 29% en 20% (CND, 2006).
Produkce amfetaminů a extáze se obtížně kvantifikuje, jelikož „vychází ze snadno dostupných chemikálií v lehce utajitelných laboratořích“ (UNODC, 2003a). Podle posledních odhadů činí roční světová produkce amfetaminů a extáze přibližně 520 tun (UNODC, 2003b). Největší množství těchto látek bylo zadrženo v roce 2000, a to 46 tun. Po poklesu v letech 2001 a 2002 se zadržené množství v roce 2003 znovu zvýšilo na 34 tun a následně za rok 2004 mírně kleslo na 29 tun. Za rok 2004 klesl podíl metamfetaminu na celosvětových záchytech amfetaminů a extáze na 38 % (oproti 66 % v roce 2003), extáze tvořila 29 % a amfetamin 20 % (CND, 2006).
Det er vanskeligt at kvantificere produktionen af amfetaminer og ecstasy, fordi "produktionen starter med let tilgængelige kemikalier i laboratorier, der let kan skjules" (UNODC, 2003a). Det seneste skøn over den samlede årlige produktion af amfetaminer og ecstasy er ca. 520 tons (UNODC, 2003b). Beslaglæggelserne af disse stoffer på globalt plan toppede i 2000 ved 46 tons. Efter et fald i 2001 og 2002 steg beslaglæggelserne igen til 34 tons i 2003 og faldt en smule til 29 tons i 2004. I 2004 faldt den andel af beslaglæggelser af amfetaminer og ecstasy på verdensplan, som vedrørte metamfetamin, til 38 % (fra 66 % i 2003), mens ecstasy tegnede sig for 29 % og amfetamin for 20 % (CND, 2006).
Amfetamiinide ja ecstasy toodangu suurust on raske määrata, sest “nende tootmist alustatakse kergesti kättesaadavatest kemikaalidest kergesti varjatavates laborites” (UNODC, 2003a). Kõige värskema hinnangu kohaselt on amfetamiinide ja ecstasy kogutoodang maailmas umbes 520 tonni aastas (UNODC, 2003b). Kõige rohkem, maailmas kokku 46 tonni, konfiskeeriti neid aineid 2000. a. Pärast langust 2001. ja 2002. a suurenes konfiskeeritud kogus 34 tonnini 2003. a ning vähenes pisut 2004. a, 29 tonnini. 2004. a langes metamfetamiini osakaal amfetamiinide ja ecstasy konfiskeerimiste hulgas kogu maailmas 38%-le (66%-lt 2003. a), kusjuures ecstasy’t oli 29% ja amfetamiini 20% (CND, 2006).
Amfetamiinien ja ekstaasin tuotannon määrää on vaikea selvittää, koska ”niitä tehdään vaivattomasti saatavilla olevista kemikaaleista helposti kätkettävissä laboratorioissa” (UNODC, 2003a). Viimeisimmän arvion mukaan amfetamiinien ja ekstaasin maailmanlaajuinen vuosituotanto on kuitenkin noin 520 tonnia (UNODC, 2003b). Näiden aineiden takavarikot ylsivät 46 tonniin koko maailmassa vuonna 2000, ja vuosina 2001 ja 2002 seuranneen laskun jälkeen ne kasvoivat jälleen 34 tonniin vuonna 2003 ja alenivat lievästi 29 tonniin vuonna 2004. Metamfetamiinin osuus amfetamiinien ja ekstaasin takavarikoista koko maailmassa laski (vuoden 2003 66 prosentista) 38 prosenttiin vuonna 2004; ekstaasin osuus oli 29 prosenttia ja amfetamiinin 20 prosenttia (CND, 2006).
Az amfetamin és az extasy termelését nehéz számszerűsíteni, mivel az „már készen beszerezhető vegyi anyagokkal, jól álcázható laboratóriumokban kezdődik” (UNODC, 2003a). Az amfetamin és az extasy éves globális termelését a legfrissebb becslés kb. 520 tonnára tette (UNODC, 2003b). Az anyagok globális lefoglalásai a tetőpontot 2000-ben 46 tonnánál érték el. A 2001-ben és 2002-ben tapasztalt visszaesés után a lefoglalások 2003-ban ismét 34 tonnára emelkedtek, 2004-ben pedig kismértékben, 29 tonnára csökkentek. 2004-ben a globális amfetamin- és extasylefoglalásokon belül a metamfetamin aránya 38%-ra esett vissza (a 2003-as 66%-ról), az extasy 29%-ot, az amfetamin 20%-ot tett ki (CND, 2006).
Trudno jest ocenić ilości produkowanej amfetaminy i ekstazy, gdyż „punktem wyjściowym w produkcji, prowadzonej w łatwych do ukrycia laboratoriach, są powszechnie dostępne substancje chemiczne” (UNODC, 2003a). Najnowsze dane szacunkowe dotyczące globalnej rocznej produkcji amfetamin i ekstazy wskazują na 520 t (UNODC, 2003b). Największą ilość tych substancji — 46 t — skonfiskowano na świecie w 2000 r. Po spadku odnotowanym w 2001 i 2002 r. poziom konfiskat ponownie wzrósł do 34 t w 2003 r. i nieco spadł do 29 t w 2004 r. W 2004 r. odsetek przeprowadzonych na całym świecie konfiskat amfetamin i ekstazy spadł w przypadku metamfetaminy do 38% (z 66% w 2003 r.), przy czym ilość ekstazy wynosiła 29% i amfetaminy 20% (CND, 2006).
Producţia de amfetamine şi ecstasy este dificil de cuantificat deoarece „aceasta se realizează pe bază de substanţe chimice uşor accesibile în laboratoare care pot fi ascunse cu uşurinţă”. (UNODC, 2003a). Producţia globală anuală de amfetamine şi ecstasy este estimată cel mai recent la aproximativ 520 de tone (UNODC, 2003b). Capturile la nivel global din aceste substanţe au înregistrat un vârf în 2000, când au ajuns la 46 de tone. Apoi acestea au înregistrat o scădere în 2001 şi 2002, urmată de o nouă creştere la 34 de tone în 2003 şi, ulterior, de o scădere uşoară la 29 de tone în 2004. În 2004, din capturile globale de amfetamine şi ecstasy, ponderea metamfetaminelor a scăzut la 38 % (de la 66 % în 2003), ecstasy reprezentând 29 %, iar amfetamina 20 % (CND, 2006).
Produkcia amfetamínov a extázy sa ťažko kvantifikuje, pretože „sa začína bežne dostupnými látkami v ľahko utajiteľných laboratóriách“ (UNODC, 2003a). Najnovší odhad celosvetovej ročnej produkcie amfetamínov a extázy je asi 520 ton (UNODC, 2003b). Celosvetovo zachytenia týchto látok vyvrcholili v roku 2000 pri 46 tonách. Po poklese v roku 2001 a 2002 sa zachytenia znovu zvýšili na 34 ton v roku 2003 a mierne poklesli na 29 ton v roku 2004. V roku 2004 podiel celosvetových zachytení amfetamínov a extázy predstavovaných metamfetamínom poklesol na 38 % (zo 66 % v roku 2003), pričom extáza predstavovala 29 % a amfetamín 20 % (CND, 2006).
Proizvodnjo amfetaminov in ekstazija je težko količinsko opredeliti, ker se "vse skupaj začne z lahko razpoložljivimi kemikalijami v laboratorijih, ki jih je lahko prikriti"(UNODC, 2003a). Po zadnjih ocenah znaša letna svetovna proizvodnja amfetaminov in ekstazija približno 520 ton (UNODC, 2003b). Največ teh snovi je bilo po svetu zaseženih leta 2000, in sicer 46 ton. Po zmanjšanju v letih 2001 in 2002 se je zasežena količina leta 2003 zopet povečala na 34 ton, leta 2004 pa malo zmanjšala na 29 ton. Leta 2004 je od celotne zasežene količine amfetaminov in ekstazija po svetu na metamfetamin odpadlo 38 % (leta 2003 66 %), ekstazi 29 % in amfetamin 20 % (CND, 2006).
Det är svårt att kvantifiera framställningen av amfetaminer och ecstasy eftersom ”den utgår från lättillgängliga kemikalier och sker i laboratorier som är lätta att dölja” (it starts with readily available chemicals, in easily concealed laboratories, UNODC, 2003a). Den senast genomförda uppskattningen av årlig global produktion av amfetamin och ecstasy är cirka 520 ton (UNODC, 2003b). De globala beslagen nådde en rekordnivå år 2000 på 46 ton och började efter en nedgång 2001 och 2002 åter att öka 2003 till 34 ton varefter de minskade något 2004 till 29 ton. År 2004 föll andelen beslag av metamfetamin till 38 % (från 6 % år 2003) av de totala beslagen av amfetamin och ecstasy, medan ecstasy stod för 29 % och amfetamin för 20 % (CND, 2006).
Amfetamin ve ecstasy üretimini rakamlara dökmek zordur çünkü ‘herşey hazır kimyasallarla, kolaylıkla gizlenebilen laboratuvarlarda başlar’ (UNODC, 2003a). Yıllık global amfetamin ve ecstasy üretimine dair en son tahmin yaklaşık 520 tondur (UNODC, 2003b). Bu maddelerin tüm dünyada toplam ele geçirilmeleri 2000 yılında 46 tonla doruğa ulaşmıştır. 2001 ve 2002’deki bir düşüşün akabinde, ele geçirmeler 2003 yılında tekrar 34 tona çıkmış ve 2004’te ufak bir düşüşle 29 tona inmiştir. 2004’te, metamfetamin olarak geçen toplam amfetamin ve ecstasy ele geçirmelerinin payı (2003’te % 66’dan) % 38’e düşerken, ecstasy bunun % 29’unu ve amfetamin de % 20’sini oluşturuyordu (CND, 2006).
Amfetamīnu un ekstazī ražošanas apjomus ir grūti noteikt, jo ražošana ,,sākas ar brīvi pieejamām ķimikālijām viegli nomaskējamās laboratorijās” (UNODC, 2003a). Jaunākās aplēses rāda, ka amfetamīnu un ekstazī ražošanas apjoms pasaulē varētu būt aptuveni 520 tonnas gadā (UNODC, 2003b). Šo vielu atsavināšanas līmenis pasaulē ir bijis visaugstākais 2000. gadā, konfiscējot 46 tonnas. Pēc krituma 2001. un 2002. gadā atsavināšanas apjoms 2003. gadā atkal pieauga līdz 34 tonnām, un 2004. gadā atkal nedaudz kritās līdz 29 tonnām. Pasaulē 2004. gadā atsavinātajā amfetamīnu un ekstazī kopumā metamfetamīna daļa ir nokritusies līdz 38 % (no 66 % 2003. gadā), ekstazī daļa ir 29 %, bet konfiscētā amfetamīna daļa ir 20 % (CND, 2006).
  Kapittel 7: Narkotikare...  
Dette kan skyldes økt tilgjengelighet av behandling og skadereduserende tiltak, men redusert narkotikabruk kan også ha betydning. På europeisk nivå falt antallet narkotikadødsfall med 6 % i 2001, 13 % i 2002 og 7 % i 2003.
Since 2000, many EU countries have reported decreases in the numbers of drug-related deaths, possibly related to increases in treatment availability and harm reduction initiatives, although declines in the prevalence of drug use may also be important. At European level, drug deaths fell by 6 % in by 2001, 13 % in 2002 and by 7 % in 2003. Despite these improvements, there were still almost 7 000 reported drug-related deaths in 2003 (data from Belgium, Spain and Ireland are missing). However, among countries reporting data in 2004 (19), there was a small increase of 3 %. Although inferences about 2004 should be made with caution, 13 out of the 19 countries that reported information recorded an increase of some degree.
Depuis 2000, bon nombre de pays de l’UE ont mentionné une réduction du nombre de décès liés à la drogue, qui est peut-être à mettre en rapport avec l’augmentation de la disponibilité des traitements et des initiatives de réduction des risques, même si la diminution de la prévalence de l’usage de drogue peut également jouer un rôle considérable. Au niveau européen, les décès liés à la drogue ont chuté de 6 % en 2001, de 13 % en 2002 et de 7 % en 2003. En dépit de cette amélioration de la situation, on comptait néanmoins toujours près de 7 000 cas déclarés de décès liés à la drogue en 2003 (les données relatives à la Belgique, à l’Espagne et à l’Irlande sont manquantes). Toutefois, parmi les pays ayant fourni des données en 2004 (19), on observait une petite hausse de 3 %. Même s’il convient d’interpréter avec prudence les données de 2004, 13 des 19 pays ont déclaré une augmentation de quelques pour-cent.
Seit 2000 berichten viele EU-Länder über einen Rückgang der Zahl der drogenbedingten Todesfälle, was möglicherweise auf die bessere Verfügbarkeit von Behandlungen und vermehrte Maßnahmen zur Schadensminimierung zurückzuführen ist, wobei jedoch auch die sinkende Prävalenz des Drogenkonsums eine wichtige Rolle spielen könnte. Auf europäischer Ebene ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle 2001 um 6 %, 2002 um 13 % und 2003 um 7 % gesunken. Trotz dieser Verbesserungen wurden 2003 noch immer fast 7 000 drogenbedingte Todesfälle gemeldet (aus Belgien, Spanien und Irland liegen keine Daten vor). In den 19 Ländern, die im Jahr 2004 Daten vorgelegt haben, wurde ein geringer Anstieg um 3 % ermittelt. Zwar sollten für das Jahr 2004 nur vorsichtige Rückschlüsse gezogen werden, jedoch weisen 13 der 19 Berichte auf einen gewissen Anstieg hin.
Desde el año 2000 un nutrido número de países de la UE han informado de un descenso en el número de muertes relacionadas con las drogas, posiblemente debido al aumento de la disponibilidad de tratamientos e iniciativas de reducción de daños, aunque el descenso en la prevalencia del consumo de drogas también podría ser relevante. A escala europea, las muertes causadas por drogas disminuyeron en un 6 % en 2001, un 13 % en 2002 y un 7 % en 2003. A pesar de estas mejoras, en 2003 se siguieron registrando cerca de 7 000 muertes relacionadas con las drogas (no hay datos disponibles de Bélgica, España ni Irlanda). No obstante, entre los países que aportaron información en 2004 (19), se registró un pequeño incremento del 3 %. Las conclusiones para el año 2004 deben extraerse con cautela; aun así, 13 de los 19 países que facilitaron datos registraron un cierto aumento de las cifras.
Dal 2000 molti paesi dell’Unione europea hanno riferito un calo nel numero dei decessi correlati al consumo di stupefacenti, probabilmente in conseguenza di una maggiore disponibilità delle cure e di iniziative di riduzione del danno, sebbene possa incidere in maniera significativa su questo dato anche la diminuzione della prevalenza del consumo di droga. A livello europeo le percentuali sui decessi per stupefacenti sono scese del 6% nel 2001, del 13% nel 2002 e del 7% nel 2003. Nonostante questi miglioramenti, nel 2003 sono stati segnalati ancora quasi 7 000 decessi correlati al consumo di stupefacenti (mancano i dati di Belgio, Spagna e Irlanda). Tuttavia, tra i paesi che forniscono informazioni nel 2004 (19) si osserva un leggero aumento del 3%. Nonostante sia possibile avanzare deduzioni sul 2004 soltanto con cautela, vale la pena notare che 13 paesi su 19 hanno riferito un aumento più o meno marcato.
A partir de 2000, muitos países da União comunicaram uma diminuição do número de mortes relacionadas com o consumo de droga, possivelmente graças ao aumento da disponibilidade de tratamento e das iniciativas de redução dos danos, embora a diminuição da prevalência do consumo também possa ter desempenhado um papel importante. A nível europeu, estas mortes diminuíram 6% em 2001, 13% em 2002 e 7% em 2003, mas, apesar destas melhorias, ainda se registaram, nesse ano, quase 7 000 mortes relacionadas com o consumo de droga (não há dados em relação à Bélgica, à Espanha e à Irlanda). Contudo, entre os países que forneceram dados em 2004 (19), verificou-se um pequeno aumento de 3%. Ainda que se aconselhe cautela na extracção de conclusões dos dados relativos a 2004, é possível inferir que 13 dos 19 países registaram algum aumento.
Από το 2000 πολλές χώρες της ΕΕ αναφέρουν μείωση στον αριθμό των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, γεγονός που πιθανώς συνδέεται με την αύξηση της διαθεσιμότητας θεραπείας και τις πρωτοβουλίες για τον περιορισμό των επιβλαβών συνεπειών, μολονότι εξίσου σημαντική μπορεί να είναι επίσης η μείωση στην επικράτηση της χρήσης ναρκωτικών. Σε ευρωπαϊκό επίπεδο, οι θάνατοι που οφείλονται στα ναρκωτικά μειώθηκαν κατά 6 % το 2001, 13 % το 2002 και 7 % το 2003. Παρά τις βελτιώσεις αυτές, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι που αναφέρθηκαν το 2003 ανέρχονταν σε σχεδόν 7 000 (δεν υπάρχουν στοιχεία από το Βέλγιο, την Ισπανία και την Ιρλανδία). Ωστόσο, στις χώρες που ανέφεραν στοιχεία το 2004 (19), υπήρξε μικρή αύξηση 3 %. Μολονότι η εξαγωγή συμπερασμάτων για το 2004 πρέπει να γίνεται με προσοχή, στις 13 από τις 19 χώρες που ανέφεραν στοιχεία καταγράφηκε αύξηση σε κάποιο βαθμό.
Sinds 2000 wordt door veel EU-landen een daling gemeld in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Dit zou verband kunnen houden met de toegenomen beschikbaarheid van behandeling en met schadebeperkingsinitiatieven, hoewel ook dalingen in de prevalentie van het drugsgebruik zouden kunnen meewegen. Op Europees niveau is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen in 2001 met 6%, in 2002 met 13% en in 2003 met 7% gedaald. Ondanks deze positieve trends werden er in 2003 nog altijd bijna 7 000 sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik gerapporteerd (gegevens uit België, Spanje en Ierland ontbreken). In de landen die gegevens over 2004 hebben verstrekt (19) was er echter sprake van een kleine stijging van 3%. Hoewel terughoudendheid geboden is bij het trekken van conclusies over 2004, kan gesteld worden dat 13 van de 19 rapporterende landen een zekere stijging registreerden.
Od roku 2000 uvádí mnoho členských států EU pokles počtu úmrtí souvisejících s drogami, což pravděpodobně souvisí se zvýšením dostupnosti léčby a rozšířením iniciativ zaměřených na minimalizaci škodlivých účinků drog, ačkoli poklesy prevalence užívání drog mohou být rovněž důležité. Na evropské úrovni poklesl počet úmrtí souvisejících s drogami o 6 % v roce 2001, o 13 % v roce 2002 a o 7 % v roce 2003. Navzdory těmto zlepšením bylo v roce 2003 hlášeno téměř 7 000 úmrtí souvisejících s drogami (scházejí údaje z Belgie, Španělska a Irska). U zemí uvádějících údaje za rok 2004 (19 zemí) byl však zaznamenán menší nárůst o 3 %. Ačkoli závěry pro rok 2004 je třeba činit s opatrností, 13 z 19 nahlášených informací dokládá určitý nárůst.
Siden 2000 har mange EU-lande meldt om fald i antallet af narkotikarelaterede dødsfald, muligvis som følge af en forbedret adgang til behandling og skadesreduktionsinitiativer, selv om fald i udbredelsen af stofbrug også kan være af betydning. På europæisk plan faldt antallet af narkotikadødsfald med 6 % i 2001, 13 % i 2002 og med 7 % i 2003. Trods disse forbedringer blev der stadig indberettet næsten 7 000 narkotikarelaterede dødsfald i 2003 (data fra Belgien, Spanien og Irland mangler). Blandt de lande, der har fremlagt oplysninger for 2004 (19), var der imidlertid en mindre stigning på 3 %. Selv om konklusioner vedrørende 2004 bør drages med forsigtighed, meldte 13 ud af de 19, der har fremlagt oplysninger, om en stigning af en vis størrelsesorden.
Alates 2000. a on paljud ELi riigid teatanud uimastitega seotud surmajuhtumite arvu vähenemisest, mis võib olla seotud ravi kättesaadavuse paranemise ja kahjude vähendamise algatuste arvu suurenemisega, kuid oluline võib olla ka uimastitarbimise levimuse vähenemine. Euroopa ulatuses vähenes uimastitega seotud surmade arv 6% 2001. a, 13% 2002. a ja 7% 2003. a. Nendele edusammudele vaatamata teatati 2003. a siiski peaaegu 7000 uimastitega seotud surmajuhtumist (Belgia, Hispaania ja Iirimaa andmed puuduvad). Kuid 2004. a leidis andmed esitanud riikides (19) siiski aset väike (3%) tõus. 2004. aasta kohta järeldusi tehes tuleks küll ettevaatlik olla, kuid 19-st andmed esitanud riigist 13-s registreeriti teatav tõus.
Vuoden 2000 jälkeen useat EU-maat ovat ilmoittaneet huumekuolemien vähentyneen, mikä saattaa johtua hoidon tarjonnan ja haittojen vähentämiseen liittyvien aloitteiden lisääntymisestä, mutta myös huumeidenkäytön levinneisyysasteen laskulla saattaa olla merkitystä. Huumekuolemien määrä väheni Euroopassa 6 prosenttia vuonna 2001, 13 prosenttia vuonna 2002 ja 7 prosenttia vuonna 2003. Näistä parannuksista huolimatta vuonna 2003 ilmoitettiin vielä lähes 7 000 huumekuolemaa (Belgian, Espanjan ja Irlannin tiedot puuttuvat). Tietoja vuonna 2004 toimittaneissa maissa (19 maassa) huumekuolemien kokonaismäärä kuitenkin kasvoi 3 prosenttia. Vaikka päätelmiä vuodesta 2004 onkin tehtävä varoen, 13 maata 19:stä ilmoitti jonkinasteisesta kasvusta.
2000 óta azonban az EU sok országából a kábítószerrel összefüggő halálesetek számának csökkenéséről számoltak be, feltehetőleg a kezelés jobb elérhetőségének és az ártalomcsökkentő intézkedéseknek köszönhetően, bár a kábítószer-használat előfordulásának visszaesése ugyancsak fontos tényezőként lehetett jelen. Európai szinten nézve a kábítószer miatti halálesetek száma 2001-ben 6%-kal, 2002-ben 13%-kal, 2003-ban pedig 7%-kal csökkent. E fejlemények ellenére 2003-ban még mindig közel 7000 kábítószerrel összefüggő halálesetet jelentettek (Belgiumból, Spanyolországból és Írországból nem volt adat). A 2004-re vonatkozóan adatot szolgáltató országok (19) körében viszont enyhe, 3%-os emelkedés volt tapasztalható. Bár a 2004-es évvel kapcsolatban csak óvatos következtetéseket szabad levonni, tény, hogy a 19 bejelentett információból 13 valamilyen mértékű emelkedésre vonatkozott.
Od 2000 r., w wielu krajach UE odnotowano spadek liczby zgonów związanych z narkotykami, prawdopodobnie spowodowany wzrostem dostępności leczenia i działaniami w zakresie ograniczania szkód zdrowotnych, chociaż spadek rozpowszechnienia narkotyków może również odgrywać istotną rolę. Na poziomie europejskim liczba zgonów związanych z narkotykami spadła o 6% w 2001 r., o 13% w 2002 r. i o 7% w 2003 r. Pomimo poprawy sytuacji w 2003 r. odnotowano prawie 7000 zgonów związanych z narkotykami (brakuje danych z Belgii, Hiszpanii i Irlandii). Jednakże w krajach, które zgłosiły dane za 2004 r. (19 krajów) odnotowano niewielki wzrost o 3%. Chociaż przy wyciąganiu wniosków w odniesieniu do 2004 r. wskazana jest ostrożność, w 13 spośród 19 sprawozdań podano informacje o wzroście.
Din anul 2000, multe ţări ale Uniunii Europene au raportat scăderea numărului de decese legate de consumul de droguri, probabil datorită creşterii disponibilităţii tratamentelor şi iniţiativelor de reducere a consecinţelor negative ale consumului de droguri, deşi scăderea prevalenţei consumului de droguri poate fi, de asemenea, importantă. La nivel european, numărul deceselor legate de consumul de droguri a scăzut cu 6 % în 2001, 13 % în 2002 şi cu 7 % în 2003. În ciuda acestor schimbări pozitive, au mai fost încă raportate aproape 7 000 de decese legate de consumul de droguri în 2003 (lipsesc datele din Belgia, Spania şi Irlanda). Cu toate acestea, pe baza datelor din ţările (19) care au prezentat rapoarte în 2004, rezultă o creştere uşoară de 3 %. Deşi concluziile privind anul 2004 trebuie trase cu precauţie, 13 din cele 19 informaţii raportate au înregistrat o oarecare creştere.
Od roku 2000 mnoho krajín EÚ uvádzalo zníženie počtu úmrtí súvisiacich s drogami, čo možno súviselo so zvýšením dostupnosti liečby a iniciatívami na znižovanie škôd súvisiacich s užívaním drog, hoci pokles v prevalencii užívania drog mohol byť tiež dôležitý. Na európskej úrovni poklesol počet úmrtí súvisiacich s drogami o 6 % v roku 2001, o 13 % v roku 2002 a o 7 % v roku 2003. Napriek týmto zlepšeniam sa v roku 2003 ešte stále uvádzalo takmer 7 000 úmrtí súvisiacich s drogami (údaje z Belgicka, Španielska a Írska chýbajú). Avšak v krajinách, ktoré poskytli údaje v roku 2004 (19), došlo k malému nárastu o 3 %. Hoci závery týkajúce sa roku 2004 by sa mali robiť s opatrnosťou, v 13 z 19 poskytnutých informácií sa uviedlo zvýšenie o určitý stupeň.
Od leta 2000 so mnoge države EU poročale o zmanjšanju števila z drogo povezanih smrtnih primerov, kar je morebiti povezano s povečano razpoložljivostjo zdravljenja in pobudami za zmanjševanje škode, čeprav je lahko pomembno tudi upadanje razširjenosti uživanja drog. Na evropski ravni se je število z drogo povezanih smrtnih primerov zmanjšalo za 6 % leta 2001, za 13 % leta 2002 in za 7 % leta 2003. Kljub tem izboljšanjem so leta 2003 še vedno poročali o skoraj 7000 z drogo povezanih smrtnih primerih (manjkajo podatki iz Belgije, Španije in Irske). V državah, ki so sporočile podatke za leto 2004 (19), je prišlo do manjšega, 3-odstotnega povečanja. Pri oblikovanju sklepov za leto 2004 je sicer potrebna previdnost, vendar pa so v 13 od 19 primerov sporočene informacije pokazale rahlo povečanje.
Sedan år 2000 har många EU-länder rapporterat att antalet narkotikarelaterade dödsfall minskar. Möjligtvis kan detta knytas till större tillgång på behandling och till insatser för att minska skadeverkningar, även om minskad prevalens av narkotikaanvändning också kan vara viktig. På europeisk nivå föll antalet narkotikarelaterade dödsfall med 6 % år 2001, 13 % under 2002 och med 7 % under 2003. Trots dessa förbättringar redovisades nästan 7 000 narkotikarelaterade dödsfall 2003 (uppgifter från Belgien, Spanien och Irland saknas). Bland de länder som rapporterat in uppgifter under 2004 (19) konstaterades en liten ökning på 3 %. Även om slutledningar om 2004 bör dras med försiktighet, redovisade 13 av de 19 rapporterande länderna någon grad av ökning.
2000 yılından beri pek çok AB ülkesi, olasılıkla tedavi bulunabilirliği ile hasar azaltma girişimlerindeki artışlara bağlı olarak, uyuşturucuya bağlı ölümlerin sayısında düşüşler rapor etmiş olmakla beraber uyuşturucu kullanımının yaygınlığındaki düşüşler de önemli olabilir. Avrupa düzeyinde, uyuşturucu ölümleri 2001 itibariyle % 6, 2002’de % 13 ve 2003’te % 7 oranında düşmüştür. Bu gelişmelere rağmen, 2003’te hala yaklaşık 7.000 rapor edilmiş uyuşturucuya bağlı ölüm meydana gelmiştir (Belçika, İspanya ve İrlanda verileri eksiktir). Bununla beraber, 2004’te veri bildiren ülkeler arasında (19) % 3’lük küçük bir artış olmuştur. 2004 hakkında çıkarım yaparken dikkatli olmak gerekmekle beraber, rapor edilen 19 bilgiden 13’ünde belli oranda bir artış kaydediliyordu.
Kopš 2000. gada daudzas ES valstis ziņo par narkotiku nāves gadījumu skaita samazināšanos, iespējams, tas ir saistīts ar plašāku terapijas pieejamību un plašākām kaitējuma mazināšanas iniciatīvām, lai gan svarīga loma var būt arī mazākai narkotiku lietošanas izplatībai. Eiropas līmenī narkotiku izraisītu nāves gadījumu skaits līdz 2001. gadam ir samazinājies par 6 %, līdz 2002. gadam par 13 % un līdz 2003. gadam par 7 %. Neraugoties uz šo samazinājumu, 2003. gadā tomēr ir paziņoti gandrīz 7000 ar narkotiku lietošanu saistītu nāves gadījumu (nav datu par Beļģiju, Spāniju un Īriju). Turklāt valstīs, kas ir sniegušas informāciju par 2004. gadu (19), ir konstatēts neliels, 3 % pieaugums. Lai gan izdarot secinājumus par 2004. gadu, ir jāievēro piesardzība, tomēr 13 valstīs no 19 ir konstatēts zināms pieaugums.
  Kapittel 6: Opioid- og ...  
Viktige unntak er Tyskland og Storbritannia, hvor det totale antallet rapporterte søknader har gått opp. Generelt har andelen behandlingssøknader relatert til heroin (alle og nye søknader) imidlertid falt.
Most countries with significant numbers of new heroin clients each year (except Germany, where the reporting base has been extended) report that there has been a decrease in the last 4–5 years, although not among clients who have previously been in treatment. The numbers of repeat requests has generally not declined, and in most countries the total number of treatment demands for heroin has remained roughly stable. Notable exceptions are Germany and the United Kingdom, where total reported requests have increased. Overall, however, the percentage of treatment demands accounted for by heroin (all and new requests) has fallen; in the case of new demands it has declined from about two-thirds to around 40% between 1999 and 2004 in the face of increases in demands for cannabis and cocaine treatment (178).
La plupart des pays enregistrant chaque année un nombre significatif de nouveaux patients héroïnomanes (à l'exception de l'Allemagne, où la base de déclaration a été élargie) ont constaté une baisse au cours des 4 ou 5 dernières années, mais pas parmi les patients qui avaient suivi un traitement précédemment. De manière générale, le nombre de demandes répétées de traitement n'a pas baissé et, dans la plupart des pays, le nombre total de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne est resté assez stable. Des exceptions notables sont l'Allemagne et le Royaume-Uni, où le nombre total de demandes déclarées a augmenté. Toutefois, dans l'ensemble, le pourcentage de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne (ensemble des demandes et nouvelles demandes) a chuté. Dans le cas des nouvelles demandes, le nombre est passé d'environ deux tiers à près de 40 % entre 1999 et 2004 alors que les demandes de traitement pour usage de cannabis et de cocaïne ont progressé (178).
Die meisten Länder, in denen jährlich viele Heroinpatienten erstmals eine Behandlung beantragen (mit Ausnahme Deutschlands, wo die Basis für die Berichterstattung erweitert wurde), berichten über einen Rückgang der Heroinpatienten in den letzten vier bis fünf Jahren, allerdings nicht bei den Patienten, die sich bereits zuvor in Behandlung befanden. Die Zahl der wiederholten Behandlungsanträge ist insgesamt nicht zurückgegangen, und in den meisten Ländern ist die Gesamtzahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Heroin in etwa stabil geblieben. Bemerkenswerte Ausnahmen bilden Deutschland und das Vereinigte Königreich, wo die Gesamtzahl der gemeldeten Behandlungsnachfragen gestiegen ist. Insgesamt ist jedoch der prozentuale Anteil der Behandlungsnachfragen (sowohl der wiederholten als auch der neuen Behandlungsnachfragen) im Zusammenhang mit Heroin zurückgegangen. Im Falle der neuen Nachfragen ist er zwischen 1999 und 2004 von etwa zwei Dritteln auf etwa 40 % gesunken, während die Zahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Cannabis oder Kokain gestiegen ist (178).
La mayoría de países que cada año registran cifras importantes de nuevos pacientes de heroína (excepto Alemania, donde se ha ampliado la base utilizada para el informe) declaran haber experimentado un descenso durante los últimos 4 o 5 años, aunque esta tendencia no se ha apreciado entre los pacientes que ya habían recibido tratamiento anteriormente. En general, el número de solicitudes repetidas no ha disminuido y, en la mayoría de países, el total de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína se ha mantenido prácticamente estable. Alemania y el Reino Unido representan una excepción significativa, ya que el total de solicitudes registradas en estos países ha aumentado. Sin embargo, en general, el porcentaje de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína (tanto el total de solicitudes como las solicitudes nuevas) ha disminuido. En el caso de las solicitudes nuevas, el porcentaje se ha reducido de unos dos tercios a alrededor de un 40 % entre 1999 y 2004, mientras que las solicitudes de tratamiento por consumo de cannabis y cocaína han aumentado (178).
Il maggior numero di paesi con una percentuale significativa di nuovi pazienti eroinomani ogni anno (a eccezione della Germania, dove la base delle informazioni è stata allargata) riferisce un declino negli ultimi 4-5 anni, sebbene non tra i pazienti che in passato si erano già affidati alle cure mediche. In generale, non è diminuito il numero di richieste ripetute; nella maggioranza dei paesi il numero complessivo di richieste di trattamento per eroina è rimasto più o meno invariato. Fanno eccezione Germania e Regno Unito, dove invece il numero di richieste complessive è aumentato. In generale, tuttavia, la percentuale delle richieste di trattamento aventi come oggetto l’eroina (richieste nuove e richieste totali) è diminuito; nel caso delle nuove richieste è passato da circa due terzi al 40% approssimativamente, tra il 1999 e il 2004, a fronte di un aumento delle richieste di trattamento per consumo di cannabis e cocaina (178).
A maior parte dos países que registam um número significativo de novos utentes consumidores de heroína em cada ano (excepto a Alemanha, onde a base de notificação foi alargada) afirma que houve uma diminuição nos últimos 4–5 anos, mas não entre os utentes que já tinham estado em tratamento. O número de pedidos repetidos não diminuiu, de um modo geral, e na maioria dos países o número total de pedidos de tratamento por consumo de heroína tem-se mantido estável. A Alemanha e o Reino Unido, onde o número total de pedidos notificados aumentou, são excepções que merecem destaque. Globalmente, porém, a percentagem de pedidos de tratamento referentes à heroína (total de pedidos e novos pedidos) diminuiu; no caso dos novos pedidos baixou de cerca de dois terços para aproximadamente 40%, entre 1999 e 2004, devido ao crescimento dos pedidos de tratamento por consumo de cannabis e de cocaína (178).
Οι περισσότερες χώρες με σημαντικό αριθμό ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη κάθε χρόνο (εξαιρουμένης της Γερμανίας όπου διευρύνθηκε η βάση αναφοράς) αναφέρουν μείωση τα τελευταία 4–5 χρόνια, κάτι που δεν ισχύει, ωστόσο, για τα άτομα που έχουν υποβληθεί σε θεραπεία στο παρελθόν. Γενικά, οι αριθμοί των επαναλαμβανόμενων αιτήσεων δεν μειώθηκαν και στις περισσότερες χώρες ο συνολικός αριθμός αιτήσεων θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη παρέμεινε σχετικά σταθερός. Αξιοσημείωτες εξαιρέσεις αποτελούν η Γερμανία και το Ηνωμένο Βασίλειο, όπου οι συνολικά αναφερθείσες αιτήσεις θεραπείας αυξήθηκαν. Συνολικά, ωστόσο, το ποσοστό αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (σύνολο και νέες αιτήσεις) μειώθηκε· στην περίπτωση των νέων αιτήσεων στο διάστημα μεταξύ 1999 και 2004 το ποσοστό μειώθηκε, από σχεδόν δύο τρίτα στο 40% περίπου, δεδομένων των αυξήσεων στις αιτήσεις για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη και την κοκαΐνη (178).
De meeste landen met een aanmerkelijk aantal nieuwe heroïnecliënten elk jaar (behalve Duitsland, waar de rapportagebasis is uitgebreid) rapporteren dat er in de laatste vier tot vijf jaar sprake is geweest van een daling, zij het niet onder cliënten die al eerder in behandeling zijn geweest. De aantallen herhaalde aanvragen zijn in het algemeen niet afgenomen, en in de meeste landen is het totaalaantal aanvragen voor behandeling wegens heroïnegebruik grofweg stabiel gebleven. Belangrijke uitzonderingen hierop zijn Duitsland en het Verenigd Koninkrijk, waar het totaalaantal gerapporteerde aanvragen is gestegen. In het algemeen kan echter worden gezegd dat het percentage behandelaanvragen voor heroïne (alle en nieuwe aanvragen) is gedaald; in het geval van nieuwe aanvragen is het percentage tussen 1999 en 2004 afgenomen van ongeveer twee derde tot ongeveer 40%, terwijl tegelijkertijd de vraag naar behandeling voor cannabis- en cocaïnegebruik is toegenomen (178).
Většina zemí, které každoročně uvádějí významné počty nových klientů užívajících heroin (s výjimkou Německa, kde se základna pro podávání zpráv rozšířila), uvádí, že v posledních čtyřech až pěti letech dochází k poklesu, i když ne mezi klienty, kteří se už dříve léčili. Počty opakovaných žádostí o léčbu celkově nepoklesly a ve většině zemí celkový počet žádostí o léčbu závislosti na heroinu zůstal zhruba stejný. Výraznější výjimky tvoří Německo a Spojené království, kde celkový počet žádostí o léčbu vzrostl. Celkově však procento žádostí o léčbu kvůli heroinu (všechny a nové žádosti) pokleslo; v případě nových žádostí pokleslo v období 1999–2004 asi ze dvou třetin na přibližně 40 %, protože vzrostl počet žádostí o léčbu kvůli užívání konopí a kokainu (178).
De fleste lande med et betydeligt antal nye heroinklienter hvert år (undtagen Tyskland, hvor indberetningsgrundlaget er blevet udvidet) angiver, at der har været et fald i de seneste 4–5 år, dog ikke blandt klienter, som tidligere har været i behandling. Antallet af gentagne anmodninger er generelt ikke faldet, og i de fleste lande har den samlede efterspørgsel efter heroinbehandling stort set været stabil. Væsentlige undtagelser er Tyskland og Det Forenede Kongerige, hvor det samlede antal indberettede anmodninger er steget. Generelt er den procentdel af behandlingsanmodningerne, som heroin har tegnet sig for (alle og nye anmodninger), imidlertid faldet; med hensyn til nye anmodninger er den faldet fra ca. to tredjedele til ca. 40 % mellem 1999 og 2004 over for stigninger i efterspørgslen efter cannabis- og kokainbehandling (178).
Enamik riike, kus heroiini tarbimise tõttu ravile pöörduvate uute patsientide arv aastas on suur (välja arvatud Saksamaa, kus aruandluse baasi on laiendatud), teatab langusest viimase 4–5 aasta jooksul, kuigi mitte nende patsientide hulgas, kes on varem ravil viibinud. Korduvate ravitaotluste arv ei ole üldiselt vähenenud ning enamikus riikides on heroiini tarbimisega seotud ravitaotluste üldarv püsinud laias laastus stabiilsena. Märkimisväärseteks eranditeks on Saksamaa ja Ühendkuningriik, kus ravitaotluste üldarv on suurenenud. Kuid üldiselt on heroiini tarbimisega seotud ravitaotluste (kõikide ja uute taotluste) osakaal langenud; ajavahemikul 1999–2004 langes uute taotluste osakaal umbes kahelt kolmandikult umbes 40%-le, kusjuures kanepi ja kokaiini tarbimisega seotud ravitaotluste arv suurenes.(178)
Useimmat maat, joissa on joka vuosi merkittävä määrä uusia heroiiniasiakkaita (paitsi Saksa, jossa raportointipohjaa on laajennettu), raportoivat määrän laskeneen viimeisten 4–5 vuoden aikana, joskaan lasku ei koske asiakkaita, jotka ovat olleet aikaisemmin hoidossa. Hoitoon uudelleen hakeutuvien määrä ei yleisesti katsoen ole laskenut, ja useimmissa maissa heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen kokonaismäärä on säilynyt jokseenkin ennallaan. Merkille pantavia poikkeuksia ovat Saksa ja Yhdistynyt kuningaskunta, joissa raportoitujen hoitopyyntöjen kokonaismäärä on kasvanut. Heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen (kaikkien ja uusien pyyntöjen) prosenttiosuus on kuitenkin yleisesti katsoen laskenut; uusien pyyntöjen osalta se on laskenut vuosina 1999–2004 noin kahdesta kolmasosasta noin 40 prosenttiin, kun taas kannabikseen ja kokaiiniin liittyvät hoitopyynnöt ovat lisääntyneet (178).
A legtöbb olyan ország, ahol a heroin miatti új páciensek száma évről évre jelentős (Németország kivételével, ahol a beszámolási bázist kibővítették), az elmúlt 4–5 évben tapasztalt csökkenésről számolt be, bár nem azoknak a pácienseknek a körében, akiket korábban már kezeltek. Az ismételt kezeléskérések száma általában véve nem csökkent, és a legtöbb országban a heroin miatti kezelési igények teljes száma is nagyjából stabil maradt. Ez alól említésre méltó kivételt képez Németország és az Egyesült Királyság, ahol a bejelentett kérések teljes száma nőtt. Összességében azonban a heroinnak tulajdonított kezelési igények (az összes igény, illetve az újak) százaléka csökkent; az új igények esetében 1999 és 2004 között körülbelül kétharmadról megközelítőleg 40%-ra esett vissza, a kannabisz és a kokain miatti kezelési igények növekedésének megfelelően178.
W większości krajów o wzrastającej co roku liczbie nowych pacjentów uzależnionych od heroiny (z wyjątkiem Niemiec, gdzie rozszerzono podstawę sporządzania sprawozdania) odnotowano spadek w ciągu ostatnich 4–5 lat, ale nie dotyczył on pacjentów poddawanych już wcześniej leczeniu. Ogólna liczba wniosków o powtórne leczenie nie spadła, a w większości krajów łączna liczba zgłoszeń na leczenie z powodu heroiny utrzymuje się na mniej więcej stałym poziomie. Godne uwagi wyjątki to Niemcy i Wielka Brytania, gdzie odnotowano wzrost łącznej liczby zgłoszonych wniosków. Ogólnie jednak obniżyła się liczba zgłoszeń na leczenie z powodu heroiny (wszystkie i nowe wnioski). Odsetek nowych wniosków spadł w latach 1999–2004 z poziomu około dwóch trzecich do około 40% ze względu na wzrost zapotrzebowania na leczenie uzależnienia od konopi indyjskich i kokainy (178).
Majoritatea ţărilor cu un număr semnificativ de pacienţi noi care solicită tratament pentru dependenţă de heroină în fiecare an (cu excepţia Germaniei, unde baza de raportare a fost extinsă) raportează că s-a înregistrat o scădere în ultimii 4 -5 ani, deşi acest lucru nu este valabil pentru pacienţii care s-au aflat şi anterior sub tratament. Numărul de cereri repetate, în general, nu a scăzut şi în majoritatea ţărilor numărul total de cereri de tratament pentru dependenţa de heroină a rămas aproximativ stabil. Germania şi Regatul Unit constituie excepţii notabile, unde a crescut totalul cererilor raportate. Totuşi, pe ansamblu, procentul cererilor de tratament înregistrate în cazul heroinei (toate cererile şi cererile noi) a scăzut; în cazul cererilor noi, acesta a scăzut de la aproximativ două treimi la aproximativ 40 % între 1999–2000, în comparaţie cu creşterile înregistrate în cazul cererilor de tratament pentru dependenţa de canabis şi cocaină (178).
Väčšina krajín s významnými počtami nových klientov, ktorí užívajú heroín každý rok (s výnimkou Nemecka, kde sa základ podávania správ rozšíril), uvádza, že v posledných 4 – 5 rokoch došlo k poklesu, hoci nie medzi klientmi, ktorí boli predtým liečení. Počty opakovaných žiadostí vo všeobecnosti nepoklesli a vo väčšine krajín celkový počet dopytov po liečbe kvôli heroínu zostal zhruba stabilný. Výnimkami, ktoré stoja za pozornosť, sú Nemecko a Spojené kráľovstvo, kde sa celkový počet uvádzaných žiadostí zvýšil. Celkovo však percento dopytov po liečbe kvôli heroínu (všetky žiadosti a nové žiadosti) pokleslo; v prípade nových žiadostí pokleslo z asi dvoch tretín na približne 40 % medzi rokmi 1999 a 2004 v porovnaní so zvýšením počtu žiadostí o liečbu kvôli kanabisu a kokaínu (178).
Večina držav, v katerih se vsako leto znatno poveča število novih uživalcev heroina (razen Nemčije, kjer se je razširila osnova za poročanje), poroča o zmanjšanju v zadnjih štirih do petih letih, vendar ne med uživalci, ki so se zdravili že prej. Število ponovnih povpraševanj po zdravljenju se na splošno ni zmanjšalo in v večini držav je skupno število povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina ostalo približno nespremenjeno. Opazni izjemi sta Nemčija in Združeno kraljestvo, kjer se je povečalo zabeleženo skupno število povpraševanj. Vendar pa se je skupaj odstotek povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina (vsa povpraševanja in nova povpraševanja) zmanjšal, glede na povečanje povpraševanj po zdravljenju zaradi konoplje in heroina se je v primeru novih povpraševanj zmanjšal s približno dveh tretjin na približno 40 % med letoma 1999 in 2004 (178).
De flesta länder som har ett större antal nya heroinklienter varje år (förutom Tyskland, där rapporteringsbasen har breddats) rapporterar att en minskning av antalet har skett under de senaste 4-5 åren, förutom när det gäller klienter som redan har varit i behandling. Antalet klienter som kommer tillbaka till vården för att söka förnyad behandling har i allmänhet inte minskat och i de flesta länder är det totala antalet klienter som söker behandling för heroinmissbruk mer eller mindre oförändrat. Markanta undantag är Tyskland och Storbritannien, där det totala antalet rapporterade behandlingsansökningar har ökat. Totalt sett har emellertid heroinmissbrukarnas (alla gamla och nya klienter som söker behandling) andel av behandlingsefterfrågan minskat. Antalet förstagångsklienter som missbrukar heroin minskade under perioden 1999 - 2004 från cirka två tredjedelar till cirka 40 % av det totala antalet, samtidigt som antalet klienter som sökte behandling för cannabismissbruk och kokainmissbruk ökade. (178).
Her yıl önemli sayıda yeni eroin hastası olan çoğu ülke (raporlama tabanının genişletildiği Almanya dışında), daha önce tedavi görmüş hastalar arasında olmasa da, son 4-5 yılda bir düşüş meydana geldiğini bildirmiştir. Tekrar taleplerinin sayısı genel olarak düşmemiştir ve çoğu ülkede eroin için tedavi taleplerinin toplam sayısı aşağı yukarı sabit kalmıştır. Buna önemli istisnalar, rapor edilen toplam taleplerin düşmüş olduğu Almanya ve Birleşik Krallık'tır. Bununla birlikte, genel olarak, eroin için yapılan tedavi taleplerinin (bütün ve yeni talepler) yüzdesi düşmüştür; yeni taleplere ilişkin olarak bu oran, 1999 ve 2004 arasında esrar ve kokain tedavisi taleplerindeki artışların karşısında üçte iki civarından yaklaşık % 40’a düşmüştür (178).
Lielākā daļa valstu, kur katru gadu ir ievērojams jaunu heroīna pacientu skaits (izņemot Vāciju, kur ir paplašināta ziņošanas bāze), informē, ka pēdējos 4–5 gados ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies, bet tas neattiecas uz pacientiem, kas jau kādreiz ir ārstējušies. Atkārtotu pieprasījumu skaits kopumā nav mazinājies, un lielākajā daļā valstu kopējais heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir palicis gandrīz nemainīgs. Liels izņēmums šajā ziņā ir Vācija un Apvienotā Karaliste, kur kopējais reģistrēto pieprasījumu skaits ir pieaudzis. Visumā tomēr ar heroīnu saistīto ārstniecības pieprasījumu (visu un jauno) proporcionālā daļa ir samazinājusies; ņemot vērā kaņepju un kokaīna ārstniecības pieprasījumu skaita pieaugumu, laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam jauno heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies no aptuveni divām trešdaļām līdz aptuveni 40% (178).
  Kapittel 7: Narkotikare...  
år. I Irland økte forekomsten på slutten av 1990-tallet til et toppnivå på 18,3 tilfeller pr. million i 2000. I 2001 falt den til 9,8, for deretter å stige igjen til 17,8 tilfeller pr. million i 2004.
In France, where HIV cases have been recorded only since 2003, there has been an increase in the incidence of HIV among IDUs (albeit from a low level), from an estimated 2.3 cases per million population in 2003 to 2.9 cases in 2004. Although this generally agrees with the available study data (see below), it must be remembered that new reporting systems are often initially unstable. In Portugal, an apparent decline in newly diagnosed cases of HIV among IDUs recorded previously is called into question by the 2004 data, which reveal an incidence of HIV infection of 98.5 cases per million population, the highest in the EU (186). In the United Kingdom, the incidence of HIV among IDUs has slowly increased but is now stable at just under 2.5 cases per million population per year. In Ireland, the incidence increased during the late 1990s to a peak of 18.3 cases per million per year in 2000, fell to 9.8 per million in 2001, and subsequently increased to 17.8 cases per million in 2004.
En France, les cas de VIH ne sont enregistrés que depuis 2003 et l’on observe une hausse de l’incidence du VIH chez les UDVI (quoique le niveau soit bas), qui est passée, selon les estimations, de 2,3 cas par million d’habitants en 2003 à 2,9 cas en 2004. Bien que, de manière générale, ces chiffres soient conformes aux données d’étude disponibles (voir plus loin), il convient de rappeler que les nouveaux systèmes de signalement de cas sont souvent instables au départ. Au Portugal, la baisse apparente du nombre de nouveaux cas diagnostiqués de VIH parmi les UDVI enregistrés antérieurement est remise en question par les données de 2004, qui mettent en évidence une incidence de l’infection par le VIH de 98,5 cas par million d’habitants, soit le taux le plus élevé de l’Union européenne (186). Au Royaume-Uni, l’incidence du VIH chez les UDVI a lentement augmenté, mais s’est désormais stabilisée à un peu moins de 2,5 cas par million d’habitants et par an. En Irlande, l’incidence a augmenté durant les années 1990 et a culminé à 18,3 cas par million d’habitants et par an en 2000, avant de retomber à 9,8 cas par million d’habitants en 2001 et de remonter à 17,8 cas par million d’habitants en 2004.
In Frankreich, wo HIV-Fälle erst seit 2003 erfasst werden, ist die HIV-Inzidenz unter IDU (wenn auch ausgehend von einem niedrigen Niveau) von schätzungsweise 2,3 Fällen je 1 Millionen Einwohner im Jahr 2003 auf 2,9 Fälle im Jahr 2004 gestiegen. Dies steht zwar insgesamt im Einklang mit den verfügbaren Erhebungsdaten (siehe unten), es ist jedoch daran zu erinnern, dass neue Meldesysteme in der Anfangsphase häufig instabil sind. In Portugal wird der zuvor verzeichnete scheinbare Rückgang der neu diagnostizieren HIV-Fälle unter IDU durch die Daten des Jahres 2004 in Frage gestellt, die mit 98,5 Fällen je 1 Million Einwohner die EU-weit höchste HIV-Inzidenz belegen (186). Im Vereinigten Königreich ist die HIV-Inzidenz unter IDU langsam gestiegen, bleibt gegenwärtig aber bei jährlich knapp unter 2,5 Fällen je 1 Million Einwohner stabil. In Irland stieg die Inzidenz Ende der 90er Jahre auf einen Spitzenwert von 18,3 Fällen je 1 Million Einwohner im Jahr 2000, fiel anschließend auf 9,8 Fälle je 1 Million Einwohner im Jahr 2001 und stieg dann auf 17,8 Fälle je 1 Million Einwohner im Jahr 2004 an.
En Francia, donde los casos de VIH se han registrado sólo desde el año 2003, la incidencia de VIH entre los consumidores por vía parenteral ha experimentado un aumento (aunque la tasa previa era reducida), de 2,3 casos estimados por millón de habitantes en 2003 a 2,9 casos en 2004. A pesar de que estas cifras, en general, concuerdan con los datos de estudio disponibles (véase más adelante), es importante recordar que, al principio, los nuevos sistemas de informes suelen ser inestables. En Portugal, la información del año 2004 pone en duda el aparente declive registrado previamente en los casos de VIH de nuevo diagnóstico entre los consumidores por vía parenteral y revela una incidencia del VIH de 98,5 casos por millón de habitantes, la tasa más elevada de la UE (186). En el Reino Unido, la incidencia del VIH entre los consumidores por vía parenteral ha ido aumentando lentamente pero, en estos momentos, se encuentra en un punto estable, justo por debajo de los 2,5 casos anuales por millón de habitantes. En Irlanda, la incidencia se incrementó durante los últimos años del decenio de los noventa hasta alcanzar un nivel máximo de 18,3 casos por millón de habitantes en el año 2000. En 2001, disminuyó hasta 9,8 casos por millón de habitantes y, seguidamente, continuó aumentando hasta alcanzar los 17,8 casos por millón de habitantes en 2004.
In Francia, dove si registrano casi di sieropositività dal 2003, vi è stato un incremento dell’incidenza dell’infezione da HIV tra gli IDU (sia pur partendo da un livello basso), da un numero di casi stimato in 2,3 ogni milione di abitanti nel 2003 a 2,9 casi nel 2004. Benché ciò, in linea di massima, rifletta i dati di ricerca disponibili (cfr. oltre), non va dimenticato che all’inizio i nuovi sistemi di segnalazione sono spesso instabili. In Portogallo l’apparente declino dei nuovi casi di HIV diagnosticati tra gli IDU riferito in passato è sconfessato dai dati del 2004, che rivelano al contrario un’incidenza dell’infezione da HIV di 98,5 casi ogni milione di abitanti, un dato questo che risulta essere il più alto dell’Unione europea (186). Nel Regno Unito l’incidenza dell’HIV tra gli IDU è gradualmente aumentata, per poi stabilizzarsi a poco meno di 2,5 casi ogni milione di abitanti all’anno. In Irlanda l’incidenza è aumentata sul finire degli anni Novanta, fino a raggiungere un picco di 18,3 casi per milione di abitanti all’anno nel 2000, e quindi ricadere a 9,8 ogni milione di abitanti nel 2001, risalendo infine a 17,8 casi ogni milione di abitanti nel 2004.
Em França, onde os casos de VIH só começaram a ser registados em 2003, verificou-se um aumento da incidência deste vírus entre os CDI (embora partindo de um nível baixo), de 2,3 casos estimados por cada milhão de habitantes, em 2003, para 2,9 casos em 2004. Embora este valor seja, de um modo geral, compatível com os dados dos estudos disponíveis (ver infra), não devemos esquecer que, no início, os novos sistemas de notificação são, muitas vezes, instáveis. Em Portugal, uma aparente diminuição dos novos casos de VIH diagnosticados entre os CDI é posta em causa pelos dados de 2004, que revelam uma incidência da infecção por VIH de 98,5 casos por milhão de habitantes, a maior da UE (186). No Reino Unido, a incidência de VIH entre os CDI aumentou lentamente, mas agora estabilizou em pouco menos de 2,5 casos por milhão de habitantes, por ano. Na Irlanda, a incidência aumentou, em finais da década de 90, para um valor máximo de 18,3 casos por milhão de habitantes por ano em 2000, diminuiu para 9,8 por milhão em 2001 e aumentou subsequentemente para 17,8 casos por milhão em 2004.
Στη Γαλλία, όπου οι περιπτώσεις HIV καταγράφονται μόνο από το 2003 και μετά, σημειώθηκε αύξηση στην επίπτωση του HIV στους ΧΕΝ (παρότι τα αρχικά επίπεδα ήταν χαμηλά), από 2,3 εκτιμώμενα κρούσματα το 2003 σε 2,9 κρούσματα το 2004. Μολονότι τα στοιχεία αυτά σε γενικές γραμμές συμφωνούν με τα διαθέσιμα στοιχεία μελετών (βλέπε κατωτέρω), υπενθυμίζεται ότι τα νέα συστήματα αναφοράς συχνά χαρακτηρίζονται αρχικά από αστάθεια. Στην Πορτογαλία η φαινομενική μείωση των νεοδιαγνωσθεισών περιπτώσεων HIV στους ΧΕΝ που καταγράφηκε κατά το παρελθόν τίθεται υπό αμφισβήτηση από τα στοιχεία του 2004, τα οποία αποκαλύπτουν ότι η επίπτωση της μόλυνσης από τον HIV ανέρχεται σε 98,5 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους, η οποία είναι η υψηλότερη στην ΕΕ (186). Στο Ηνωμένο Βασίλειο, η επίπτωση του HIV στους ΧΕΝ παρουσίαζε μικρή σταδιακή αύξηση, αλλά τώρα έχει σταθεροποιηθεί σε μόλις κάτω από 2,5 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους ανά έτος. Στην Ιρλανδία, η επίπτωση αυξήθηκε κατά τα τέλη της δεκαετίας του 1990 φτάνοντας το ανώτατο επίπεδο των 18,3 περιπτώσεων ανά εκατομμύριο κατοίκους το 2000, μειώθηκε σε 9,8 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους το 2001 και κατόπιν αυξήθηκε σε 17,8 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο το 2004.
In Frankrijk, dat pas sinds 2003 HIV-gevallen registreert, is de incidentie van HIV onder ID’s toegenomen (zij het vanaf een laag uitgangsniveau), van naar schatting 2,3 gevallen per miljoen inwoners in 2003 tot 2,9 gevallen in 2004. Hoewel dit in het algemeen aansluit op de beschikbare onderzoeksgegevens (zie hieronder), zij erop gewezen dat nieuwe rapportagesystemen aanvankelijk dikwijls onstabiel zijn. Over een eerder geregistreerde daling die zich leek voor te doen bij het aantal nieuw gediagnosticeerde HIV-gevallen onder ID’s in Portugal bestaan twijfels nu de gegevens over 2004 bekend zijn, waaruit een incidentie van HIV-infectie van 98,5 gevallen per miljoen inwoners naar voren komt, het hoogste cijfer van de EU (186). De HIV-incidentie onder ID’s in het Verenigd Koninkrijk is langzaam gestegen, maar ligt nu stabiel op bijna 2,5 gevallen per miljoen inwoners per jaar. De incidentie in Ierland steeg aan het einde van de jaren negentig tot een maximum van 18,3 gevallen per miljoen per jaar in 2000, daalde tot 9,8 per miljoen in 2001 en steeg vervolgens weer tot 17,8 gevallen per miljoen in 2004.
Ve Francii, kde jsou případy HIV hlášeny teprve od roku 2003, byl zaznamenán nárůst výskytu HIV mezi injekčními uživateli drog (ačkoliv z nízké úrovně), z odhadovaných 2,3 případu na jeden milion obyvatel v roce 2003 na 2,9 případů v roce 2004. Přestože to rámcově odpovídá údajům dostupným ze studií (viz níže), je třeba si uvědomit, že nové systémy hlášení bývají zpočátku často nestabilní. Zdánlivý pokles nově diagnostikovaných případů HIV mezi injekčními uživateli drog, jenž byl dříve zaznamenán v Portugalsku, je nyní zpochybňován na základě údajů z roku 2004, které odhalují výskyt infekcí HIV ve výši 98,5 případu na milion obyvatel, což je nejvyšší počet v EU (186). Ve Spojeném království se výskyt HIV mezi injekčními uživateli drog pomalu zvyšoval, nyní se však ustálil na pouze necelých 2,5 případu na milion obyvatel ročně. V Irsku došlo k nárůstu výskytu koncem 90. let 20. století, který v roce 2000 kulminoval na hodnotě 18,3 případů na milion obyvatel, v roce 2001 poklesl na 9,8 případů a následně se v roce 2004 zvýšil na 17,8 případů na milion obyvatel.
I Frankrig, hvor man kun har registreret hiv-tilfælde siden 2003, har der været en stigning i forekomsten af hiv blandt intravenøse stofbrugere (om end fra et lavt niveau), fra skønsmæssigt 2,3 tilfælde pr. 1 million indbyggere i 2003 til 2,9 tilfælde i 2004. Selv om dette generelt svarer til de foreliggende undersøgelsesdata (se nedenfor), skal det bemærkes, at nye indberetningssystemer ofte er ustabile i begyndelsen. Et tilsyneladende fald i antallet af nydiagnosticerede hiv-tilfælde blandt intravenøse stofbrugere, der var registreret tidligere i Portugal, drages i tvivl af dataene for 2004, som viser en forekomst af hiv-smitte på 98,5 tilfælde pr. 1 million indbyggere, den højeste i EU (186). I Det Forenede Kongerige er forekomsten af hiv blandt intravenøse stofbrugere steget langsomt, men har nu stabiliseret sig på lige under 2,5 tilfælde pr. 1 million indbyggere pr. år. I Irland steg forekomsten i slutningen af 1990'erne og toppede med 18,3 tilfælde pr. 1 million indbyggere pr. år i 2000, faldt til 9,8 tilfælde pr. 1 million indbyggere i 2001 og steg efterfølgende til 17,8 tilfælde pr. 1 million indbyggere i 2004.
Prantsusmaal, kus HIV nakkusjuhte on registreeritud alles alates 2003. aastast, on suurenenud HIV nende sagedus uimastisüstijate hulgas (ehkki küll madalalt tasemelt); 2003. a oli see miljoni inimese kohta hinnanguliselt 2,3 juhtu ning 2004. a 2,9 juhtu. Kuigi üldiselt on see vastavuses kättesaadavate uuringuandmetega (täpsemalt allpool), tuleb meeles pidada, et uued aruandlussüsteemid on alguses sageli ebastabiilsed. Portugalis seavad varem registreeritud näiva languse uute HIV juhtude arvus kahtluse alla 2004. a andmed, mille kohaselt HIV nakkuse esinemissagedus oli 98,5 juhtu miljoni inimese kohta, kõige kõrgem ELis.(186) Ühendkuningriigis on HIV esinemissagedus uimastisüstijate hulgas aeglaselt suurenenud, kuid on praegu stabiilne, ulatudes pisut vähem kui 2,5 juhuni miljoni inimese kohta aastas. Iirimaal suurenes esinemissagedus 1990ndate aastate lõpus, tõusu haripunktiks oli 18,3 juhtu miljoni inimese kohta 2000. a, 2001. a langes see 9,8 juhuni miljoni inimese kohta ning seejärel suurenes 17,8 juhuni miljoni inimese kohta 2004. a.
Ranskassa, jossa hiv-tapaukset on kirjattu vasta vuodesta 2003 lähtien, hiv on yleistynyt injektiokäyttäjien keskuudessa (joskin alhaiselta tasolta) vuosina 2003–2004 arviolta 2,3 tapauksesta 2,9 tapaukseen miljoonaa henkilöä kohti. Vaikka luvut ovatkin yleisesti katsoen yhdenmukaisia saatavilla olevien tutkimustietojen kanssa (ks. jäljempänä), on syytä muistaa, että uudet raportointijärjestelmät ovat yleensä aluksi epävarmoja. Portugalissa aiemmin ilmoitettu uusien diagnosoitujen hiv-tapausten väheneminen injektiokäyttäjien keskuudessa kyseenalaistuu, kun otetaan huomioon vuoden 2004 tiedot, joiden mukaan maassa on todettu 98,5 hiv-tartuntaa miljoonaa henkilöä kohti. Luku on EU:n korkein (186). Yhdistyneessä kuningaskunnassa hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa on laskenut hitaasti ja vakiintunut hieman alle 2,5 tapaukseen vuodessa miljoonaa henkilöä kohti. Irlannissa tartuntojen määrä kasvoi 1990-luvun lopulla. Se saavutti vuonna 2000 huipun, joka oli 18,3 tapausta vuodessa miljoonaa henkilöä kohti, laski 9,8 tapaukseen miljoonaa kohti vuonna 2001 ja vuonna 2004 nousi jälleen 17,8 tapaukseen miljoonaa kohti.
Franciaországban, ahol a HIV-fertőzött eseteket csak 2003 óta tartják nyilván, a HIV elterjedtségének növekedését tapasztalták az injekciós kábítószer-használók körében (bár alacsony szintről indulva): a 2003-as becsült 1 millió lakosra eső 2,3 eset 2004-re 2,9 esetre emelkedett. Bár ez összességében véve összhangban van az elérhető vizsgálati adatokkal (ld. alább), arról sem szabad megfeledkezni, hogy az új bejelentési rendszerek kezdetben gyakran instabilak. Portugáliában az újonnan diagnosztizált HIV-fertőzéseknek az injekciós kábítószer-használók körében korábban feljegyzett látszólagos csökkenését a 2004-es adatok komolyan megkérdőjelezték azáltal, hogy 1 millió lakosra 98,5 HIV-fertőzött esetet mutattak ki, ami az EU-ban a legmagasabb ilyen arány186. Az Egyesült Királyságban az injekciós kábítószer-használók körében fokozatosan nőtt a HIV elterjedtsége, mostanra azonban a valamivel kevesebb mint 2,5 eset/1 millió lakos/év szinten stabilizálódott. Írországban az előfordulási arány az 1990-es évek vége felé nőtt, 2000-ben elérte a rekordmagasságú 18,3 eset/1 millió lakos/év szintet, 2001-ben 9,8 eset/1 millió lakos/év szintre esett vissza, ezt követően pedig 2004-re 17,8 eset/1 millió lakos szintre emelkedett.
We Francji, gdzie przypadki zakażenia HIV rejestruje się dopiero od 2003 r., odnotowano wzrost zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie (chociaż przy niskim poziomie wyjściowym), od szacowanej wartości 2,3 przypadku na milion mieszkańców w 2003 r. do 2,9 przypadku w 2004 r. Dane te wykazują ogólną zgodność z dostępnymi danymi uzyskanymi w badaniach (patrz poniżej), należy jednak pamiętać, że nowo wprowadzone systemy sprawozdawcze często bywają niestabilne. W Portugalii odnotowany wcześniej wyraźny spadek nowo zdiagnozowanych przypadków zakażenia HIV wśród osób zażywających dożylnie narkotyki okazuje się wątpliwy w świetle danych za 2004 r., według których wskaźnik zakażeń HIV wynosi 98,5 przypadku na milion mieszkańców, co stanowi najwyższą wartość w UE (186). W Wielkiej Brytanii liczba zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających dożylnie narkotyki powoli wzrastała, ale obecnie ustabilizowała się na poziomie niewiele poniżej 2,5 przypadku na milion mieszkańców w ciągu roku. W Irlandii liczba zakażeń wzrosła pod koniec lat 90-tych, osiągając w 2000 r. maksymalny poziom 18,3 przypadku na milion mieszkańców w ciągu roku, po czym w 2001 r. spadła do 9,8 przypadku na milion mieszkańców, a następnie wzrosła do 17,8 przypadku na milion mieszkańców w 2004 r.
În Franţa, unde cazurile de infecţie cu HIV au fost înregistrate numai începând cu anul 2003, s-a înregistrat o creştere a incidenţei infecţiei cu HIV în rândul CDI (în ciuda unui nivel scăzut), de la 2,3 cazuri estimate la un milion de locuitori în 2003, la 2,9 cazuri în 2004. Cu toate că aceste cifre sunt de obicei în conformitate cu datele disponibile în urma studiilor efectuate (vezi mai jos), trebuie amintit că noile sisteme de raportare sunt deseori nesigure la început. În Portugalia, o scădere aparentă a noilor cazuri de infecţie cu HIV diagnosticate în rândul CDI înregistrate anterior este pusă sub semnul întrebării de datele din 2004, care indică o incidenţă a infecţiei cu HIV de 98.5 cazuri la un milion de locuitori, cea mai ridicată din Uniunea Europeană  (186). În Regatul Unit, incidenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI a crescut uşor, rămânând în prezent constantă la sub 2,5 cazuri la un milion de locuitori pe an. În Irlanda, incidenţa a crescut pe la sfârşitul anilor 1990, ajungând la un punct de vârf de 18,3 cazuri la un milion de locuitori în 2000, scăzând apoi în 2001 la 9,8 cazuri, iar ulterior a crescut la 17,8 cazuri în 2004.
Vo Francúzsku, kde sú prípady HIV evidované iba od roku 2003, došlo k nárastu výskytu HIV medzi IDU (aj keď z nízkej úrovne), z odhadovaného 2,3 prípadu na milión obyvateľov v roku 2003 po 2,9 prípadu v roku 2004. Hoci toto vo všeobecnosti súhlasí s dostupnými údajmi štúdie (pozri nižšie), musíme mať na pamäti, že nové systémy podávania správ sú často spočiatku nestabilné. V Portugalsku očividný pokles novo diagnostikovaných prípadov HIV medzi IDU zaznamenaný v minulosti bol spochybnený údajmi z roku 2004, ktoré uvádzajú výskyt infekcie HIV 98,5 prípadu na milión obyvateľov, čo je najvyšší v EÚ (186). V Spojenom kráľovstve sa výskyt HIV medzi IDU pomaly zvyšoval, teraz je však stabilný, čosi pod 2,5 prípadu na milión obyvateľov za rok. V Írsku výskyt koncom deväťdesiatych rokov minulého storočia rástol, kým nedosiahol vrchol 18,3 prípadu na milión obyvateľov v roku 2000, potom klesol na 9,8 prípadu na milión obyvateľov v roku 2001 a následne sa zvýšil na 17,8 prípadu na milión obyvateľov v roku 2004.
V Franciji, kjer se primeri okužbe z virusom HIV beležijo šele od leta 2003, se je pojavnost virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog povečala (čeprav z nizke stopnje) z ocenjenega 2,3 primera na milijon prebivalcev v letu 2003 na 2,9 primera v letu 2004. Kljub temu da se to v glavnem ujema z razpoložljivimi podatki iz študij (glej spodaj), je treba opozoriti, da so novi sistemi poročanja na začetku pogosto nezanesljivi. Na Portugalskem je navidezno zmanjšanje novo ugotovljenih primerov okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog, ki je bilo predhodno zabeleženo, postalo vprašljivo zaradi podatkov iz leta 2004, ki kažejo, da je pojavnost okužbe z virusom HIV 98,5 primera na milijon prebivalcev, kar je največ v EU (186). V Združenem kraljestvu se je pojavnost virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog počasi povečevala, zdaj pa se je ustalila na malo manj kot 2,5 primera na milijon prebivalcev na leto. Na Irskem se je pojavnost povečevala proti koncu devetdesetih let in dosegla najvišjo vrednost 18,3 primera na milijon na leto v letu 2000, se zmanjšala na 9,8 primera na milijon v letu 2001 in se nato povečala na 17,8 primera na milijon v letu 2004.
I Frankrike, som inte började redovisa uppgifter om hiv-fall förrän 2003, redovisas en ökning av antalet hiv-smittade bland injektionsmissbrukare (om än från en låg nivå) från uppskattningsvis 2,3 fall per en miljon invånare 2003 till 2,9 fall per en miljon invånare 2004. Även om detta ligger i linje med tillgängliga uppgifter i studien (se nedan) måste man hålla i minnet att nya rapporteringssystem ofta är instabila i inledningsskedet. Portugal rapporterar antalet hiv-smittade till 98,5 fall per en miljon invånare 2004, den högsta siffran i EU (186), vilket medför att den synbara nedgång av nydiagnostiserade hiv-fall bland injektionsmissbrukare som tidigare rapporterats måste ifrågasättas. I Storbritannien har antalet hiv-smittade bland injektionsmissbrukarna sakta ökat för att nu ligga oförändrat vid just under 2,5 fall per en miljon invånare per år. I Irland ökade antalet hiv-fall under slutet av 1990-talet och nådde en topp på 18,3 fall per en miljon invånare per år 2000 varefter antalet minskade till 9,8 fall per en miljon invånare 2001, och därefter återigen ökade till 17,8 fall per en miljon invånare 2004.
HIV vakalarının yalnızca 2003’ten beri kaydedildiği Fransa’da, EUK’lar arasında HIV görülmesinde, 2003’te bir milyon kişi başına tahmini 2,3 vakadan 2004’te 2,9 vakaya, (düşük bir seviyeden itibaren de olsa) bir artış meydana gelmiştir. Bu genel olarak mevcut çalışma verilerine uygun olmasına rağmen (aşağıya bakın), yeni raporlama sistemlerinin genellikle başlangıçta istikrarsız olduğu unutulmamalıdır. Portekiz’de, EUK’lar arasında yeni teşhis konulmuş HIV vakalarında önceden kaydedilmiş olan bariz bir düşüş, bir milyon kişi başına 98,5 milyon HIV enfeksiyonu vakası – AB’deki en yüksek oran – görüldüğünü ortaya çıkaran 2004 verileri karşısında kuşku konusu olmuştur (186). Birleşik Krallık'ta, EUK’lar arasında HIV görülmesi yavaş yavaş artmış olmakla beraber, şimdi yılda bir milyon kişi başına 2,5 vakanın altında bir oranda dengelenmiştir. İrlanda’da, hastalığın görülme oranı 1990’ların sonlarında artarak 2000’de yılda bir milyon başına 18,3 vakayla doruğa ulaşmış, 2001’de milyon başına 9,8’e inmiş ve akabinde 2004’te milyon başına 17,8 vakaya çıkmıştır.
Francijā, kur HIV gadījumus reģistrē tikai kopš 2003. gada, HIV izplatība IDU vidū ir pieaugusi (lai arī no zema sākotnējā līmeņa) no aptuveni 2,3 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem 2003. gadā līdz 2,9 gadījumiem 2004. gadā. Lai gan tas kopumā saskan ar pieejamajiem pētījumu datiem (skatīt tālāk), jāatceras, ka jaunas paziņošanas sistēmas sākumā mēdz būt nestabilas. Portugālē agrāk reģistrētais šķietamais jaunatklāto gadījumu skaita samazinājums izskatās apšaubāms, ja to salīdzina ar 2004. gada datiem, kas atklāj visaugstāko HIV izplatības līmeni ES - 98,5 gadījumus uz miljons iedzīvotājiem (186). Apvienotajā Karalistē HIV izplatība IDU vidū pamazām ir pieaugusi, bet pašlaik tā ir stabila - nedaudz mazāk par 2,5 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem gadā. Īrijā izplatība 90. gadu beigās ir pieaugusi, 2000. gadā sasniedzot maksimumu, proti, 18,3 gadījumus uz miljons iedzīvotājiem gadā, tad 2001. gadā nokritusies līdz 9,8 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem, bet 2004. gadā atkal pieaugusi līdz 17,8 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem.
  Kapittel 7: Narkotikare...  
Meldingsdata om hepatitt B for perioden 1992-2003 for de landene som har lagt fram data, viser et svært sammensatt bilde (192). I Norden opptrer det store flertall av meldte akuttilfeller av hepatitt B blant sprøytebrukere, og utbrudd av hepatitt B har falt sammen med økt sprøytebruk i flere land.
The prevalence of hepatitis B virus (HBV) markers also varies greatly both within and between countries. The most complete data are for anti-HBc, which indicates a history of infection. In 2003–04, prevalence rates of over 60 % among IDU samples were reported from Italy and Poland, while samples with prevalence rates of less than 20 % were recorded in Belgium, Ireland, Cyprus, Austria, Portugal, Slovenia, Slovakia and the United Kingdom. Hepatitis B notification data for the period 1992–2004, for those countries from which data are available, show a very diverse picture (192). In the Nordic region, the great majority of notified acute cases of hepatitis B occur among IDUs, and hepatitis B outbreaks have coincided with increases in drug injecting in several countries. For example, the data for Norway suggest a strongly increasing incidence of hepatitis B infections among IDUs between 1992 and 1998 with a decline thereafter. In Finland, hepatitis B notifications among IDUs have fallen steeply in recent years, possibly as a result of vaccination programmes and a comprehensive needle and syringe exchange system.
La prévalence des marqueurs du virus de l’hépatite B (VHB) varie également fortement tant à l’intérieur des pays qu’entre ceux-ci. Les données les plus complètes concernent l’anti-HBc, qui indique un antécédent d’infection. En 2003-2004, des échantillons d’UDVI avec une prévalence supérieure à 60 % ont été déclarés en Italie et en Pologne, tandis que des échantillons avec une prévalence de moins de 20 % étaient observés en Belgique, en Irlande, à Chypre, en Autriche, au Portugal, en Slovénie, en Slovaquie et au Royaume-Uni. Les données de signalement des cas d’hépatite B pour la période 1992-2004 pour les pays pour lesquels des données sont disponibles, montrent un paysage très contrasté (192). Dans les pays nordiques, la grande majorité des cas aigus déclarés d’hépatite B sont décelés chez des UDVI, et les foyers d’hépatite B ont coïncidé avec une hausse de l’usage de drogue par voie intraveineuse dans plusieurs pays. À titre d’exemple, les données concernant la Norvège montrent une incidence en forte hausse des infections par hépatite B chez les UDVI entre 1992 et 1998 et un recul ensuite. En Finlande, le signalement de cas d’hépatite B chez les UDVI a fortement chuté ces dernières années, peut-être à la suite des campagnes de vaccination et d’un système exhaustif d’échange de seringues.
Auch bei der Prävalenz der Marker für das Hepatitis-B-Virus (HBV) gibt es große Unterschiede sowohl innerhalb der Länder als auch zwischen den einzelnen Ländern. Die vollständigsten Daten liegen für den Marker Anti-HBc vor, der auf Infektionen in der Vergangenheit hinweist. Für den Zeitraum 2003/2004 wurden IDU-Stichproben mit Prävalenzraten über 60 % aus Italien und Polen gemeldet, während Belgien, Irland, Zypern, Österreich, Portugal, Slowenien, die Slowakei und das Vereinigte Königreich über Stichproben mit Prävalenzraten unter 20 % berichteten. Für die Länder, aus denen Meldedaten bezüglich Hepatitis B verfügbar sind, belegen diese für den Zeitraum 1992 bis 2004 ein sehr uneinheitliches Bild (192). In den skandinavischen Ländern betreffen die allermeisten gemeldeten Fälle akuter Hepatitis B injizierende Drogenkonsumenten, und in mehreren Ländern korreliert die Zahl der Ausbrüche von Hepatitis B mit der Zunahme des injizierenden Drogenkonsums. Beispielsweise belegen die Daten für Norwegen, dass die Inzidenz der Hepatitis-B-Infektionen unter IDU zunächst zwischen 1992 und 1998 stark gestiegen und anschließend gesunken ist. In Finnland sind die Meldungen über Hepatitis B unter IDU in den letzten Jahren drastisch zurückgegangen, was möglicherweise auf Impfprogramme und ein umfassendes Nadel- und Spritzenaustauschprogramm zurückzuführen ist.
La prevalencia de los marcadores del virus de la hepatitis B (VHB) también presenta grandes variaciones tanto entre los distintos países como dentro de un mismo país. Los datos más completos son los relativos a los anti-HBc, que indican que ha habido infección. En 2003-2004, se declararon muestras de consumidores por vía parenteral con una prevalencia superior al 60 % en Italia y Polonia, e inferior al 20 % en Bélgica, Irlanda, Chipre, Austria, Portugal, Eslovenia, Eslovaquia y el Reino Unido. Los datos de notificación de la hepatitis B para el período 1992-2004 muestran una situación muy distinta entre los países que facilitan datos (192). En la región nórdica, la mayor parte de los casos notificados de hepatitis B aguda se dan entre los consumidores por vía parenteral, y los brotes de hepatitis B coinciden con el aumento de esta práctica en varios países. Por ejemplo, los datos relativos a Noruega revelan que la incidencia de infecciones de hepatitis B entre los consumidores por vía parenteral aumentó primero de manera pronunciada entre 1992 y 1998, para registrar a continuación un declive. En Finlandia, las notificaciones de hepatitis B entre los consumidores por vía parenteral han caído en picado en los últimos años, quizá como resultado de los programas de vacunación y el sistema integral de intercambio de jeringuillas y agujas.
Anche la prevalenza dei marcatori del virus dell’epatite B (HBV) varia enormemente da paese a paese e all’interno dello stesso paese. I dati più completi riguardano il test HBc, che – se positivo – indica una storia di infezione. Nel 2003-2004 campioni di consumatori di stupefacenti per via parenterale con una prevalenza superiore al 60% sono stati riferiti da Italia e Polonia, mentre campioni con prevalenza inferiore al 20% sono stati segnalati da Belgio, Irlanda, Cipro, Austria, Portogallo, Slovenia, Slovacchia e Regno Unito. I dati sulla notifica dell’epatite B per il periodo 1992–2004 per i paesi che hanno fornito dati offrono un quadro molto diversificato (192). Nella regione nordica la grande maggioranza dei casi acuti notificati di epatite B si verifica tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; in alcuni paesi le epidemie di epatite B sono coincise con aumenti del consumo di droga endovena. Per esempio, i dati messi a disposizione dalla Norvegia indicano un’incidenza in forte aumento delle infezioni da epatite B tra gli IDU tra il 1992 e il 1998, al quale è seguito un declino. In Finlandia il numero di segnalazioni di casi di epatite B tra gli IDU è precipitato negli ultimi anni, forse grazie ai programmi di vaccinazione e a un sistema più completo di scambio di aghi e siringhe.
A prevalência dos marcadores do vírus da hepatite B (VHB) também varia muito consoante os países e as regiões de cada país. Os dados mais completos referem-se aos anticorpos da hepatite B, que indiciam um historial de infecções. Em 2003–2004, foram comunicados índices de prevalência superiores a 60% nas amostras de CDI pela Itália e a Polónia, ao passo que foram registadas amostras com índices de prevalência inferiores a 20% na Bélgica, Irlanda, Chipre, Áustria, Portugal, Eslovénia, Eslováquia e Reino Unido. Os dados de notificação de casos de hepatite B no período de 1992–2004, em relação aos países com dados disponíveis, mostram um panorama muito diversificado (192). Na região nórdica, a grande maioria de casos agudos notificados de hepatite B verificam-se entre os CDI e os surtos de hepatite B coincidiram com aumentos do consumo de droga injectada em vários países. Por exemplo, os dados relativos à Noruega sugerem que a incidência das infecções de hepatite B entre os CDI aumentou muito entre 1992 e 1998, tendo diminuído seguidamente. Na Finlândia, as notificações de casos de hepatite B entre os CDI diminuíram drasticamente nos últimos anos, possivelmente em resultado dos programas de vacinação e de um vasto programa de troca de agulhas e seringas.
Ο επιπολασμός των δεικτών του ιού της ηπατίτιδας B (HBV) διαφέρει επίσης σημαντικά τόσο εντός όσο και μεταξύ των χωρών. Τα πληρέστερα στοιχεία αφορούν τον δείκτη anti-HBc, που υποδηλώνει ιστορικό μόλυνσης. Την περίοδο 2002–03, δείγματα ΧΕΝ με επιπολασμό άνω του 60 % αναφέρθηκαν από την Ιταλία και την Πολωνία, ενώ δείγματα με ποσοστά επιπολασμού κάτω του 20 % καταγράφηκαν στο Βέλγιο, την Ιρλανδία, την Κύπρο, την Αυστρία, την Πορτογαλία, τη Σλοβενία, τη Σλοβακία και το Ηνωμένο Βασίλειο. Τα κοινοποιηθέντα στοιχεία για την ηπατίτιδα B για το διάστημα 1992–2004, για τις χώρες όπου υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, δείχνουν μια εικόνα με μεγάλες διαφοροποιήσεις (192). Στις Βόρειες χώρες, η μεγάλη πλειονότητα των αναφερόμενων περιπτώσεων οξείας ηπατίτιδας B αφορά ΧΕΝ, και οι επιδημικές εκρήξεις ηπατίτιδας B συνέπεσαν με αυξήσεις στην ενέσιμη χρήση ναρκωτικών σε αρκετές χώρες. Για παράδειγμα, τα στοιχεία για τη Νορβηγία υποδηλώνουν σημαντικά αυξανόμενη επίπτωση μολύνσεων από ηπατίτιδα B σε ΧΕΝ μεταξύ 1992 και 1998, η οποία ακολουθήθηκε έκτοτε από μείωση. Στη Φινλανδία τα κοινοποιηθέντα κρούσματα ηπατίτιδας Β σε ΧΕΝ μειώνονται δραστικά τα τελευταία χρόνια, πιθανόν ως αποτέλεσμα προγραμμάτων εμβολιασμού και ενός ολοκληρωμένου συστήματος ανταλλαγής βελονών και συρίγγων.
De prevalentie van markers voor het hepatitis-B-virus (HBV) varieert ook aanzienlijk in en tussen landen. De meest volledige gegevens zijn die over anti-HBc, waarvan de aanwezigheid wijst op een infectieverleden. Over de periode 2003-2004 werden prevalentiepercentages van meer dan 60% onder ID-steekproeven gerapporteerd in Italië en Polen, terwijl steekproeven met prevalentiepercentages van minder dan 20% werden geregistreerd in België, Ierland, Cyprus, Oostenrijk, Portugal, Slovenië, Slowakije en het Verenigd Koninkrijk. Uit de registratiegegevens van hepatitis B voor de periode 1992-2004 blijkt dat de situatie in de landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn sterk varieert (192). In Noord-Europa heeft de grote meerderheid van geregistreerde acute HBV-gevallen betrekking op ID’s, en in een aantal landen vielen hepatitis-B-epidemieën samen met een toename van het injecterend drugsgebruik. De gegevens uit Noorwegen laten bijvoorbeeld een sterk stijgende incidentie zien van hepatitis-B-infecties onder ID’s tussen 1992 en 1998, gevolgd door een daling. In Finland is het aantal geregistreerde gevallen van hepatitis B onder ID’s de afgelopen jaren sterk afgenomen, mogelijk als gevolg van vaccinatieprogramma’s en een uitgebreid omruilsysteem voor naalden en spuiten.
Prevalence markerů viru hepatitidy typu B (HBV) se rovněž značně liší jak v rámci jednotlivých zemí, tak mezi nimi. Nejúplnější údaje jsou k dispozici pro protilátky anti-HBc, což naznačuje historii infekce. V letech 2003–2004 byly hlášeny vzorky injekčních uživatelů drog s prevalencí přes 60 % v Itálii a Polsku, zatímco vzorky s prevalencí pod 20 % byly hlášeny z Belgie, Irska, Kypru, Rakouska, Portugalska, Slovinska, Slovenska a Spojeného království. Údaje o hlášení hepatitidy typu B za období 1992–2004 pro ty země, ze kterých jsou údaje k dispozici, nabízejí velmi různorodý obrázek (192). Ve Skandinávii se velká většina oznámených akutních případů hepatitidy typu B vyskytuje mezi injekčními uživateli drog a případy propuknutí hepatitidy typu B se shodují s nárůstem injekčního užívání drog v několika zemích. Například údaje z Norska naznačují výrazný nárůst výskytu hepatitidy typu B mezi injekčními uživateli drog v letech 1992–1998 a následný pokles. Ve Finsku došlo v posledních letech k prudkému poklesu ohlášených případů hepatitidy typu B mezi injekčními uživateli drog, což je zřejmě důsledek vakcinačních programů a komplexního systému výměny injekčních jehel a stříkaček.
Udbredelsen af markører for hepatitis B-virus (HBV) varierer også meget inden for og mellem landene. De mest fuldstændige data foreligger for anti-HBc, hvilket indikerer en tidligere infektion. I 2003–2004 meldte Italien og Polen om en udbredelse på over 60 % blandt stikprøver af intravenøse stofbrugere, mens der blev registreret en udbredelse på under 20 % i Belgien, Irland, Cypern, Østrig, Portugal, Slovenien, Slovakiet og Det Forenede Kongerige. Anmeldelsesdataene for hepatitis B for perioden 1992–2004 for de lande, for hvilke der foreligger data, viser et meget forskelligartet billede (192). I den nordiske region opstår langt størstedelen af de anmeldte akutte tilfælde af hepatitis B blandt intravenøse stofbrugere, og udbrud af hepatitis B har været sammenfaldende med stigninger i intravenøs stofbrug i mange lande. F.eks. viser dataene for Norge en stærkt stigende forekomst af hepatitis B-infektioner blandt intravenøse stofbrugere mellem 1992 og 1998 med et efterfølgende fald. I Finland er antallet af hepatitis B-anmeldelser blandt intravenøse stofbrugere faldet drastisk i de senere år, muligvis som et resultat af vaccinationsprogrammer og en omfattende nåle- og sprøjtebytteordning.
B-hepatiidi viiruse (HBV) levimus on samuti väga erinev nii piirkonniti kui riigiti. Kõige täielikumad andmed on olemas anti-HBc kohta, mis viitab varasemale infektsioonile. Ajavahemikul 2003–2004 teatasid rohkem kui 60% levimusest uimastisüstijate valimites Itaalia ja Poola ning vähem kui 20% levimusega valimeid leidus Belgias, Iirimaal, Küprosel, Austrias, Portugalis, Sloveenias, Slovakkias ja Ühendkuningriigis. B-hepatiidist teatamise andmed ajavahemiku 1992–2004 kohta näitavad, et andmed esitanud riikides on olukord väga erinev.(192) Põhjamaades esineb suur osa teatatud ägeda B-hepatiidi juhtudest uimastisüstijatel ning mitmes riigis on B-hepatiidi epideemiad langenud kokku uimastisüstimise tõusuga. Näiteks andmed Norra kohta viitavad B-hepatiiti haigestumuse suurele tõusule uimastisüstijate hulgas ajavahemikul 1992–1998, millele järgnes langus. Soomes on teateid uimastisüstijate B-hepatiidist viimastel aastatel palju vähem, mis võib olla vaktsineerimisprogrammide ning ulatusliku nõela- ja süstlavahetuse süsteemi kasutuselevõtmise tulemus.
Myös B-hepatiittiviruksen (HBV) markkerien esiintyvyydessä on suuria eroja maiden sisällä ja maiden välillä. Kattavimmat tiedot koskevat anti-HBc:tä, joka osoittaa aiemman tartunnan. Vuosina 2003–2004 Italia ja Puola ilmoittivat esiintyvyysasteeksi injektiokäyttäjien otoksissa yli 60 prosenttia, kun taas Belgia, Irlanti, Kypros, Itävalta, Portugali, Slovenia, Slovakia ja Yhdistynyt kuningaskunta kirjasivat esiintyvyysasteeksi otoksissa alle 20 prosenttia. Tietoja toimittaneiden maiden vuosia 1992–2004 koskevista B-hepatiitti-ilmoituksista saaduista tiedoista syntyy erittäin kirjava kuva (192). Pohjois-Euroopassa suurin osa ilmoitetuista akuuteista B-hepatiittitapauksista on todettu injektiokäyttäjillä, ja useissa maissa B-hepatiittiepidemiat ovat puhjenneet samaan aikaan kun injektiokäyttö on lisääntynyt. Esimerkiksi Norjan tiedot viittaavat siihen, että B-hepatiittitartunnat lisääntyivät injektiokäyttäjien keskuudessa suuresti vuosina 1992 ja 1998 ja ovat sen jälkeen vähentyneet. Suomessa injektiokäyttäjien B-hepatiittitartunnat ovat vähentyneet voimakkaasti viime vuosina, mikä saattaa olla seurausta rokotusohjelmista ja kattavasta neulojen ja ruiskujen vaihtojärjestelmästä.
A hepatitis B vírus (HBV) markereinek előfordulása szintén igen változatos az országok között és az országokon belül. A legteljesebb adatok a HBV-ellenanyagra vonatkoznak, amely jelzi a fertőzés történetét. 2003–04-ben az injekciós kábítószer-használók mintáiban 60% feletti előfordulást jelentettek Olaszországból és Lengyelországból, ugyanakkor 20% alatti előfordulást jegyeztek fel Belgiumban, Írországban, Cipruson, Ausztriában, Portugáliában, Szlovéniában, Szlovákiában és az Egyesült Királyságban. A hepatitis B bejelentési adatai az 1992–2004 közötti időszakból az adatközlő országokban igen vegyes képet mutatnak192. Az északi régióban a bejelentett akut hepatitis B esetek túlnyomó többsége az injekciós kábítószer-használóknál fordul elő, és a hepatitis B kitörései sok országban egybeestek az injekciós kábítószer-használat növekedésével. A Norvégiára vonatkozó adatok például 1992 és 1998 között a hepatitis B fertőzés határozottan növekvő előfordulását mutatták az injekciós kábítószer-használók körében, amit aztán visszaesés követett. Finnországban a hepatitis B bejelentések az injekciós kábítószer-használók esetében az elmúlt években meredeken csökkentek, feltehetőleg az oltási programoknak és az átfogó tű- és fecskendőcsere-rendszernek köszönhetően.
Występowanie znaczników wirusowego zapalenia wątroby typu B (HBV) także różni się bardzo w obrębie krajów i między krajami. Najbardziej kompletne dane dotyczą przeciwciał anty-HBc, co świadczy o długiej historii zakażeń. W latach 2003–2004 wskaźniki występowania przekraczające 60% wśród osób zażywających narkotyki dożylnie odnotowano we Włoszech i w Polsce, natomiast próbki o wskaźniku występowania poniżej 20% pochodziły z Belgii, Irlandii, Cypru, Austrii, Portugalii, Słowenii, Słowacji i Wielkiej Brytanii. Dane o zgłoszeniach przypadków wirusowego zapalenia wątroby typu B za okres 1992–2004 wskazują na bardzo różny obraz sytuacji w krajach, gdzie są dostępne (192). W regionie skandynawskim ogromna większość zgłoszonych przypadków ostrego wirusowego zapalenia wątroby typu B dotyczy osób zażywających narkotyki dożylnie, a w kilku krajach wybuchy epidemii tej choroby występowały jednocześnie z nasileniem dożylnego zażywania narkotyków. Na przykład według danych z Norwegii w latach 1992–1998 nastąpił znaczny wzrost zachorowań na wirusowe zapalenie wątroby typu B wśród osób zażywających narkotyki dożylnie; po tym okresie odnotowano ich spadek. W Finlandii w ostatnich latach liczba zgłoszeń wirusowego zapalenia wątroby typu B wśród osób wstrzykujących narkotyki znacznie spadła, prawdopodobnie w wyniku wprowadzenia programów szczepień i kompleksowego systemu wymiany igieł i strzykawek.
Prevalenţa markerilor virusului hepatitic B (HBV) variază de asemenea considerabil atât în aceeaşi ţară, cât şi de la o ţară la alta. Datele cele mai complete se referă la anti-HBc, ceea ce indică prezenţa infecţiei. În 2003–04, s-au raportat eşantioane de CDI cu o prevalenţă de peste 60 % din Italia şi Polonia, în timp ce din Belgia, Irlanda, Cipru, Austria, Portugalia, Slovenia, Slovacia şi Regatul Unit s-au raportat eşantioane cu o prevalenţă sub 20 %. Datele privind notificarea hepatitei B în perioada 1992–2004, arată că, în ţările care furnizează astfel de date, situaţia este foarte diferită (192).În regiunea nordică, marea majoritate a cazurilor acute de hepatită B notificate s-au înregistrat la CDI, iar epidemiile de hepatită B au coincis cu creşterea incidenţei injectării de droguri în câteva ţări. De exemplu, datele din Norvegia indică o incidenţă tot mai mare a infecţiei cu hepatită B la CDI în perioada 1992 şi 1998, urmată apoi de o scădere. În Finlanda, notificările hepatitei B la CDI au scăzut apreciabil în ultimii ani, posibil ca urmare a programelor de vaccinare şi a unui sistem cuprinzător pentru ace şi seringi.
Prevalencia markerov vírusu hepatitídy B (HBV) sa tiež veľmi líši v rámci krajín aj medzi nimi. Najúplnejšie údaje sú pre protilátku anti-HBc, ktorá udáva históriu infekcie. V rokoch 2003 – 2004 sa uvádzali miery prevalencie nad 60 % medzi štatistickými vzorkami v Taliansku a Poľsku, kým štatistické vzorky s mierami prevalencie nižšími ako 20 % boli zaznamenané v Belgicku, Írsku, na Cypre, v Rakúsku, Portugalsku, Slovinsku, na Slovensku a v Spojenom kráľovstve. Údaje o oznamovaní hepatitídy B pre obdobie 1992 – 2004 pre tie krajiny, z ktorých sú k dispozícii údaje, ukazujú veľmi rôznorodý obraz (192). V škandinávskom regióne sa veľká väčšina oznámených akútnych prípadov hepatitídy B vyskytuje medzi IDU a vypuknutia hepatitídy B sa zhodujú s nárastom injekčného užívania drog vo viacerých krajinách. Napríklad údaje pre Nórsko naznačujú silno narastajúci výskyt infekcií hepatitídy B medzi IDU v rokoch 1992 až 1998 s následným poklesom. Vo Fínsku počet oznámení o hepatitíde B medzi IDU v posledných rokoch prudko poklesol, pravdepodobne v dôsledku programov očkovania a komplexného systému výmeny injekčných ihiel a striekačiek.
Označevalci razširjenosti virusa hepatitisa B (HBV) se tudi zelo razlikujejo v okviru posameznih držav in med državami. Najbolj popolni so podatki o anti-HBc, iz katerih je razvidna zgodovina okužbe. V obdobju od leta 2003 do 2004 iz Italije in Poljske poročajo o stopnjah razširjenosti med vzorci injicirajočih uživalcev drog, višjih od 60 %, medtem ko so bili vzorci s stopnjami razširjenosti, nižjimi od 20 %, zabeleženi v Belgiji, na Irskem, Cipru, v Avstriji, na Portugalskem, v Sloveniji, Slovaški in Združenem kraljestvu. Podatki o prijavi hepatitisa B za obdobje 1992–2004 kažejo v tistih državah, za katere so na voljo, zelo raznoliko sliko (192). V nordijski regiji se velika večina prijavljenih akutnih primerov hepatitisa B pojavi med injicirajočimi uživalci drog in izbruhi hepatitisa B sovpadajo s povečanjem vbrizgavanja drog v več državah. Podatki za Norveško kažejo veliko povečevanje razširjenosti okužb s hepatitisom B med injicirajočimi uživalci drog med letoma 1992 in 1998, nato pa zmanjševanje. Na Finskem so se prijave okužb s hepatitisom B med injicirajočimi uživalci drog v zadnjih letih naglo zmanjšale, najbrž zaradi programov cepljenja in celovitega sistema zamenjave injekcijskih igel in brizg.
Prevalensen av markörer för hepatit B-virus (HBV) skiljer sig också stort både inom länderna och från land till land. De mest fullständiga uppgifterna gäller anti-HBc, som antyder att en infektion har förekommit. Under 2003–2004 redovisade Italien och Polen urval av injektionsmissbrukare med prevalens över 60 %, medan Belgien, Irland, Cypern, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien och Storbritannien redovisade urval med prevalens under 20 %. Antalet anmälda hepatit B-fall för perioden 1992–2004, för de länder som kan redovisa uppgifter, ger en mycket varierad bild (192). I Norden är det injektionsmissbrukare som står för de allra flesta akuta fallen av hepatit B. Epidemier av hepatit B har sammanfallit med ökningar av injektionsmissbruket i flera länder. Uppgifter från Norge tyder exempelvis på kraftigt ökad incidens av hepatit B-infektioner bland injektionsmissbrukare mellan 1992 och 1998 med en nedgång därefter. I Finland har antalet anmälda fall av hepatit B bland injektionsmissbrukare minskat snabbt under senare år, eventuellt som resultat av vaccinationsprogram och ett övergripande system för nål- och sprututbyte.
Hepatit B virüsü (HBV) markörlerinin yaygınlığı da hem ülkeler içinde hem arasında büyük ölçüde farklılık göstermektedir. En eksiksiz veriler, bir hastalık geçmişine işaret eden anti-HBc içindir. 2003-04’te İtalya ve Polonya’dan EUK örnekleri arasında % 60’ın üzerinde yaygınlık oranları bildirilirken, % 20’den az yaygınlık oranına sahip örnekler Belçika, İrlanda, Kıbrıs, Avusturya, Portekiz, Slovenya, Slovakya ve Birleşik Krallık'ta kaydedilmiştir. 1992-2004 dönemi için, ellerinde Hepatit B bildirim verileri bulunan ülkelerdeki veriler çok çeşitli bir tablo göstermektedir (192). Kuzey Avrupa bölgesinde, bildirilen akut hepatit B vakalarının büyük çoğunluğu EUK’lar arasında meydana gelmektedir ve hepatit B salgınları bazı ülkelerde uyuşturucu enjekte etmedeki artışlarla aynı zamanda olmuştur. Örneğin, Norveç verileri EUK’lar arasında 1992 ve 1998 arasında hepatit B enfeksiyonu görülme vakalarında ciddi bir artış ve akabinde bir düşüş göstermektedir. Finlandiya’da, EUK’lar arasında hepatit B bildirimleri, olasılıkla aşılama programları ile kapsamlı bir iğne ve şırınga değişim sistemine bağlı olarak son yıllarda aniden düşmüştür.
Arī B hepatīta vīrusa (HBV) izplatības rādītāji ievērojami atšķiras gan atsevišķu valstu teritorijā, gan starp valstīm. Vispilnīgākie dati ir par anti-HBc, kas norāda uz infekcijas vēsturi. Laikposmā no 2003. līdz 2004. gadam par 60 % augstāki izplatības rādītāji IDU analīžu paraugos ir atrasti Itālijā un Polijā, bet paraugi ar izplatības līmeni, kas nepārsniedz 20 % ir reģistrēti Beļģijā, Īrijā, Kiprā, Austrijā, Portugālē, Slovēnijā, Slovākijā un Apvienotajā Karalistē. B hepatīta paziņošanas dati par laikposmu no 1992. līdz 2004. gadam valstīs, kur tie ir pieejami, paver ļoti daudzveidīgu ainu (192). Ziemeļvalstīs lielākā daļa paziņoto akūto B hepatīta gadījumu ir konstatēti IDU vidū, un B hepatīta uzliesmojumi vairākās valstīs sakrīt ar narkotiku injicēšanas pieaugumu. Piemēram, Norvēģijas dati liecina, ka B hepatīta infekcijas sastopamības līmenis IDU vidū ir ļoti pieaudzis laikposmā starp 1992. un 1998. gadu un pēcāk krities. Somijā paziņoto B hepatīta gadījumu skaits IDU vidū pēdējos gados ir krasi krities, iespējams, tādēļ, ka ir īstenotas vakcināciju programmas un ieviesta visaptveroša adatu un šļirču apmaiņas sistēma.
  Kapittel 1: Politikk og...  
På den annen side fant rapporten også at alderen for første erfaring med narkotika har falt, og at det har vært en økning i antall narkotikarelaterte dødsfall etter bruk av andre stoffer enn opioider.
Evaluation of the Portuguese drug strategy adopted in 1999 attributes to it an increase in the availability of drug treatment, a reduction in drug-related deaths and HIV prevalence and an increase in police reports for drugs trafficking. On the other hand, it also found that there has been a fall in the age at which people first experiment with drugs and an increase in drug-related deaths linked to substances other than opioids. In Spain, the evaluation of national strategy (2003), while recognising that the objective of reducing drug use has not been realised, reveals that good results have been achieved in the areas of assistance and harm reduction, and satisfactory results have been achieved in other areas, such as research and education, international cooperation and supply reduction. In addition, the Ministry of Health and Consumers’ Affairs has approved an action plan 2005–08 to mobilise resources and implement initiatives with the aim of progressing and revitalising the national drug strategy. And, in Greece, a consequence of the national action plan 2002–06 has been an increase in the type and coverage of available treatment programmes.
L’évaluation de la stratégie antidrogue portugaise adoptée en 1999 lui attribue une disponibilité accrue des traitements antidrogue, une réduction des décès liés à la drogue et de la prévalence du VIH et une augmentation des rapports de police sur le trafic de drogue. Par ailleurs, l’évaluation a également constaté un abaissement de l’âge de la première prise de drogue et une hausse du nombre de décès liés à la consommation de substances autres que des opiacés. En Espagne, l’évaluation de la stratégie nationale (2003), tout en reconnaissant que l’objectif de réduction de l’usage de drogue n’a pas été atteint, montre que de bons résultats ont été obtenus en matière d’assistance et de réduction des risques et que des résultats satisfaisants ont été obtenus dans d’autres domaines comme la recherche et l’éducation, la coopération internationale et la réduction de l’offre. En outre, le ministère de la santé et de la protection des consommateurs a approuvé un plan d’action couvrant la période 2005-2008, en vue de mobiliser des ressources et de lancer des initiatives pour faire avancer et redynamiser la stratégie antidrogue nationale. En Grèce, le plan d’action national 2002-2006 a eu pour effet d’accroître la variété et la couverture des programmes de traitement disponibles.
Die Evaluierung der im Jahr 1999 verabschiedeten portugiesischen Drogenstrategie führt die zunehmende Verfügbarkeit von Drogentherapien, den Rückgang von drogenbedingten Todesfällen und HIV-Prävalenz sowie die steigende Zahl polizeilicher Meldungen wegen Drogenhandels auf diese Strategie zurück. Andererseits wurde jedoch auch festgestellt, dass das Alter, in dem junge Menschen erstmals mit Drogen experimentieren, immer weiter sinkt, und die Zahl der drogenbedingten Todesfälle im Zusammenhang mit anderen Substanzen als Opioiden steigt. In Spanien stellte man im Zuge der Evaluierung der nationalen Drogenstrategie (2003) fest, dass zwar das Ziel, den Drogenkonsum einzudämmen, nicht erreicht wurde, jedoch gute Ergebnisse in den Bereichen Unterstützung und Schadensminimierung sowie zufrieden stellende Fortschritte in anderen Bereichen wie Forschung, Bildung, internationale Zusammenarbeit und Angebotsreduzierung erzielt wurden. Darüber hinaus hat das Ministerium für Gesundheit und Verbraucherschutz einen Aktionsplan 2005-2008 verabschiedet, um Mittel bereitzustellen und Initiativen durchzuführen, die darauf abzielen, die nationale Drogenstrategie mit neuem Schwung voranzutreiben. In Griechenland werden infolge des nationalen Aktionsplans 2002-2006 in zunehmendem Maße unterschiedliche Therapieprogramme mit größerer Reichweite angeboten.
En Suecia, el plan nacional de acción sobre drogas 2002-2005 ha conseguido situar el tema de las drogas en un lugar más destacado de la agenda política local, regional y nacional. Actualmente, la mayoría de los municipios suecos cuenta con algún tipo de plan de acción antidroga y además se otorga mayor prioridad a la coordinación y la cooperación entre las partes interesadas, alcanzándose mejoras en dichas áreas. También ha habido avances tanto en los tipos de tratamiento disponibles para drogodependientes como en el acceso a dichas terapias. En el Reino Unido, la Audit Commission, si bien reconoció que se han hecho progresos en el tratamiento de la adicción a las drogas, destacó que aún se pueden mejorar los servicios de reinserción y rehabilitación de consumidores de drogas; por ejemplo, en cuanto al alojamiento, la asistencia social y otros servicios de apoyo. En el futuro, el éxito del gobierno en la consecución de los objetivos establecidos en la estrategia antidroga se medirá en relación con las metas contempladas en los convenios de servicio público, y mediante un índice de daños causados por la droga (drug harm index), que evaluará los daños generados a raíz de un consumo problemático de cualquier droga ilegal.
La valutazione della strategia portoghese in materia di droga adottata nel 1999 attribuisce a tale intervento un aumento della disponibilità dei trattamenti, un calo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti e della prevalenza dell’infezione da HIV e, infine, un aumento delle denunce per traffico illecito di stupefacenti. Al tempo stesso, si è appurato che si è abbassata l’età in cui le persone provano le droghe per la prima volta e che si è alzato il numero di decessi riconducibili al consumo di sostanze diverse dagli oppiacei. In Spagna la valutazione della strategia nazionale (2003), pur ammettendo che l’obiettivo di ridurre il consumo di droga non è stato raggiunto, riconosce che sono stati ottenuti buoni risultati nei settori dell’assistenza e della riduzione del danno, nonché risultati soddisfacenti in altri campi come la ricerca e l’educazione, la cooperazione internazionale e la riduzione dell’offerta. Inoltre, il ministero della Salute e degli Affari dei consumatori ha approvato un piano d’azione per il periodo 2005-2008 inteso a mobilitare risorse e a realizzare iniziative con lo scopo di far progredire e dare nuovo slancio alla strategia nazionale antidroga. In Grecia il piano d’azione nazionale per il periodo 2002-2006 ha avuto come conseguenza l’aumento del tipo di programmi di trattamento disponibili, nonché della loro capillarità sul territorio.
A avaliação da estratégia portuguesa de luta contra a droga adoptada em 1999 atribui‑lhe uma maior disponibilidade do tratamento da toxicodependência, a redução das mortes relacionadas com o consumo de droga e da prevalência do VIH, e o maior número de relatórios policiais relativos ao tráfico de droga. Concluiu, por outro lado, que as pessoas começam a experimentar drogas mais cedo e que aumentou o número de mortes relacionadas com o consumo de substâncias ilícitas não opiáceas. Em Espanha, a avaliação da estratégia nacional (2003), embora reconheça que o objectivo de reduzir o consumo de droga não foi atingido, revela que foram obtidos bons resultados nos domínios da assistência e da redução dos danos, bem como alguns resultados satisfatórios noutras áreas, como a investigação e a educação, a cooperação internacional e a redução da oferta. Acresce que o Ministério da Saúde e do Consumo (Ministerio de Sanidad y Consumo) aprovou um plano de acção para 2005–2008 com o intuito de mobilizar recursos e lançar iniciativas para desenvolver e revitalizar a estratégia nacional de luta contra a droga. Na Grécia, uma das consequências do plano de acção nacional para 2002–2006 foi a diversificação e o alargamento da cobertura dos programas de tratamento disponíveis.
Η αξιολόγηση της πορτογαλικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά που υιοθετήθηκε το 1999 αναγνωρίζει τη συμβολή της στρατηγικής στην αύξηση της διαθεσιμότητας θεραπευτικών επιλογών, τη μείωση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά και του επιπολασμού της μόλυνσης από τον ιό HIV και την αύξηση των αναφορών της αστυνομίας για τη διακίνηση ναρκωτικών. Από την άλλη πλευρά, διαπιστώνεται μείωση στην ηλικία των ατόμων που πειραματίζονται για πρώτη φορά με τα ναρκωτικά και αύξηση των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων που σχετίζονται με άλλες ουσίες εκτός των οπιοειδών. Στην Ισπανία, από την αξιολόγηση της εθνικής στρατηγικής (2003) προκύπτει μεν ότι ο στόχος της μείωσης των ναρκωτικών δεν επιτεύχθηκε, διαπιστώνεται ωστόσο ότι υπήρξαν θετικά αποτελέσματα στους τομείς της παροχής βοήθειας και της μείωσης των επιβλαβών συνεπειών, και ότι επιτεύχθηκαν ικανοποιητικά αποτελέσματα σε άλλους τομείς, όπως η έρευνα και η εκπαίδευση, η διεθνής συνεργασία και η μείωση της προσφοράς. Επιπλέον, το Υπουργείο Υγείας και Υποθέσεων Καταναλωτή ενέκρινε σχέδιο δράσης για την περίοδο 2005–08 για την κινητοποίηση πόρων και την εφαρμογή πρωτοβουλιών με στόχο την εξέλιξη και την τόνωση της εθνικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά. Στην Ελλάδα σημειώθηκε αύξηση των μορφών και της κάλυψης των διαθέσιμων θεραπευτικών προγραμμάτων ως απόρροια του εθνικού σχεδίου δράσης για την περίοδο 2002–06.
De evaluatie van de in 1999 aangenomen drugsstrategie van Portugal heeft uitgewezen dat dankzij die strategie het behandelaanbod is verbeterd, het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen alsmede de prevalentie van HIV zijn afgenomen en het aantal processen-verbaal in verband met drugshandel is toegenomen. Anderzijds wordt ook geconcludeerd dat de leeftijd waarop mensen voor het eerst met drugs experimenteren is gedaald en dat het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen die met andere stoffen dan opioïden verband houden is gestegen. In Spanje wordt in de evaluatie van de nationale strategie (2003) erkend dat het doel het drugsgebruik terug te dringen niet is gerealiseerd, maar tevens wordt gewezen op goede resultaten die zijn behaald op het gebied van hulpverlening en schadebeperking, en op tevredenstellende resultaten waarvan op andere gebieden sprake is, zoals onderzoek en onderwijs, internationale samenwerking en terugdringing van het aanbod. Bovendien heeft het ministerie van Volksgezondheid en Consumentenzaken voor de periode 2005-2008 een actieplan opgesteld dat gericht is op het mobiliseren van middelen en het lanceren van initiatieven met als doel vooruitgang te boeken met de nationale drugsstrategie en deze een nieuwe impuls te geven. En in Griekenland heeft het nationale actieplan 2002-2006 onder meer geleid tot een ruimer aanbod en een groter bereik van beschikbare behandelprogramma’s.
Hodnocení portugalské protidrogové strategie přijaté v roce 1999 jí připisuje zvýšení dostupnosti léčby drogové závislosti, snížení počtu úmrtí souvisejících s drogami a prevalence HIV a nárůst počtu policií hlášených případů obchodování s drogami. Na druhé straně hodnocení také zjistilo, že došlo k poklesu věkové hranice, kdy lidé poprvé experimentují s drogami, a ke zvýšení počtu úmrtí souvisejících s látkami jinými než opiáty. Hodnocení národní strategie (2003) ve Španělsku – i když uznává, že cíl snížit užívání drog nebyl splněn – ukazuje, že bylo dosaženo dobrých výsledků v oblasti pomoci a minimalizace poškození a uspokojivých výsledků v dalších oblastech, jako např. ve výzkumu a vzdělávání, mezinárodní spolupráci a snižování nabídky. Vedle toho ministerstvo zdravotnictví a spotřebitelských záležitostí schválilo akční plán na období 2005–2008 k mobilizaci zdrojů a realizaci iniciativ s cílem dosáhnout pokroku a oživení národní protidrogové strategie. V Řecku došlo v důsledku národního akčního plánu na období 2002–2006 ke zvýšení počtu typů dostupných léčebných programů a jejich rozsahu.
Ifølge evalueringen af Portugals narkotikastrategi, der blev vedtaget i 1999, har strategien medført en øget adgang til narkotikabehandling, et fald i antallet af narkotikarelaterede dødsfald og i udbredelsen af hiv samt en stigning i antallet af politirapporter om ulovlig narkotikahandel. På den anden side fremgår det også, at den alder, hvor personer første gang eksperimenterer med stoffer, er faldet, og at antallet af narkotikarelaterede dødsfald i forbindelse med andre stoffer end opioider er steget. Selv om det erkendes i Spanien, at målet om at reducere stofbrug ikke er nået, er der ifølge evalueringen af den nationale strategi (2003) opnået gode resultater inden for behandling og skadesreduktion samt tilfredsstillende resultater på andre områder, f.eks. forskning og uddannelse, internationalt samarbejde og udbudsbegrænsning. Endvidere har det spanske ministerium for sundheds- og forbrugeranliggender godkendt en handlingsplan for 2005–2008 for at mobilisere ressourcer og iværksætte initiativer med henblik på at fremme og puste nyt liv i den nationale narkotikastrategi. I Grækenland har den nationale handlingsplan for 2002–2006 medført et større udbud af tilgængelige behandlingsprogrammer, og behandlingsprogrammerne har fået en øget dækningsgrad.
Portugali 1999. aastal vastu võetud strateegiat hinnates peetakse narkomaaniaravi kättesaadavuse suurenemist, uimastitest tingitud surmade arvu ja HIV levimuse vähenemist ning narkokaubanduse kohta esitatud politseiraportite arvu kasvu strateegia tulemuseks. Samas tõdeti, et esimest korda proovitakse uimasteid nooremas eas kui varem ning suurenenud on muude narkootiliste ainete kui opioididega seotud surmade arv. Hispaanias tunnistati riikliku strateegia (2003) hinnangus, et ei ole õnnestunud saavutada eesmärki vähendada narkootikumide kasutamist, kuid häid tulemusi on saavutatud kahjude vähendamise ja abi valdkonnas ning rahuldavaid tulemusi muudes valdkondades, nagu näiteks teadusuuringud ja haridus, rahvusvaheline koostöö ja narkootikumide pakkumise vähendamine. Lisaks on tervishoiu- ja tarbijakaitseministeerium heaks kiitnud tegevuskava aastateks 2005–2008, et mobiliseerida ressursse ja rakendada algatusi narkoennetuse riikliku tegevuskava edendamiseks ja värskendamiseks. Kreekas on 2002.–2006. aasta riikliku tegevuskava tulemusel suurenenud ravivõimaluste valik ja ulatus.
Vuonna 1999 hyväksytyn Portugalin huumestrategian arviointi osoitti siihen sisältyvien hankkeiden parantaneen hoidon saatavuutta, vähentäneen huumekuolemien määrää ja hiv:n levinneisyyttä ja lisänneen huumekauppaa koskevien poliisiraporttien määrää. Toisaalta arvioinnissa kävi myös ilmi, että huumeiden kokeiluikä on alentunut ja että muista aineista kuin opioideista aiheutuvat huumekuolemat ovat lisääntyneet. Espanjassa kansallisen strategian arvioinnissa (vuosi 2003) ilmeni, että vaikkei huumeidenkäytön yleistä vähentämistä koskeva tavoite ollutkaan toteutunut, toimenpiteillä oli saavutettu hyviä tuloksia huumeidenkäyttäjien auttamisessa ja haittojen vähentämisessä ja tyydyttäviä tuloksia muilla aloilla, kuten tutkimuksessa ja koulutuksessa, kansainvälisessä yhteistyössä ja tarjonnan vähentämisessä. Lisäksi terveys- ja kuluttaja-asioiden ministeriö hyväksyi vuosiksi 2005–2008 toimintasuunnitelman, jotta voidaan varata määrärahat ja käynnistää aloitteita kansallisen huumestrategian edistämiseksi ja vauhdittamiseksi. Kreikassa vuosiksi 2002–2006 laadittu kansallinen toimintasuunnitelma on parantanut saatavilla olevien huumehoito-ohjelmien valikoimaa ja kattavuutta.
Az 1999-ben elfogadott portugál kábítószer-stratégia értékelése a javulást a kábítószer miatti kezelés jobb elérhetőségében, a kábítószerrel összefüggő halálozások és a HIV előfordulásának csökkentésében, illetve a kábítószer-kereskedelemről szóló rendőrségi jelentések számának növekedésében látja. Ugyanakkor azt is megállapították, hogy a kábítószerek első kipróbálása egyre fiatalabb korban történik, az opiátoktól eltérő anyagoknak tulajdonítható, kábítószerrel összefüggő halálesetek száma pedig nőtt. Spanyolországban a nemzeti stratégia (2003) értékelésekor egyrészről elismerték, hogy a kábítószer-használat csökkentésének célkitűzése nem teljesült, ezzel szemben a segítségnyújtás és az ártalomcsökkentés terén jó eredményeket sikerült elérni, és más területeken, így a kutatásban és az oktatásban, a nemzetközi együttműködésben és a kínálatcsökkentésben szintén kielégítőek voltak az eredmények. Az egészségügyi és fogyasztóvédelmi minisztérium emellett jóváhagyott egy 2005–08-ra szóló cselekvési tervet az erőforrások mozgósítására és a kezdeményezések végrehajtására, mely a nemzeti kábítószer-stratégia folytatását és élénkítését célozza. Görögországban pedig a 2002–06-os nemzeti cselekvési terv következtében nőtt az elérhető kezelési programok lefedettsége és típusainak száma.
Ocena portugalskiej strategii antynarkotykowej przyjętej w 1999 r. przypisuje jej wzrost dostępności leczenia uzależnienia od narkotyków, obniżenie liczby zgonów wiążących się z narkotykami i stopnia rozpowszechnienia wirusa HIV, jak również wzrost liczby raportów policyjnych dotyczących handlu narkotykami. Z drugiej strony stwierdzono również obniżenie wieku osób mających pierwsze doświadczenia z narkotykami oraz wzrost liczby zgonów związanych z narkotykami w wyniku zażycia substancji innych niż opiaty. Według oceny strategii krajowej (2003) w Hiszpanii cel, jaki stanowiło obniżenie zażywania narkotyków, nie został wprawdzie osiągnięty, ale uzyskano dobre wyniki w dziedzinie udzielania pomocy i ograniczania szkód zdrowotnych oraz zadowalające wyniki w innych dziedzinach, takich jak badania naukowe i edukacja, współpraca międzynarodowa i obniżenie podaży. Ponadto Ministerstwo Zdrowia i Spraw Konsumenckich zatwierdziło plan działania na lata 2005–2008, przewidujący uruchomienie zasobów i wdrożenie inicjatyw w celu rozwoju i rewitalizacji krajowej strategii antynarkotykowej. W Grecji skutkiem krajowego planu działania na lata 2002–2006 był wzrost zróżnicowania i zasięgu dostępnych programów leczenia.
Evaluarea strategiei din Portugalia privind drogurile, adoptată în 1999, îi atribuie acesteia o creştere a disponibilităţii tratamentelor în legătură cu drogurile, o reducere a deceselor legate de droguri şi a prevalenţei HIV, precum şi o creştere a rapoartelor de poliţie legate de traficul de droguri. Pe de altă parte, s-a constatat şi o reducere a vârstei la care se încearcă pentru prima dată drogurile şi o creştere a deceselor asociate de alte substanţe decât opiaceele. În Spania, evaluarea strategiei naţionale (2003), deşi recunoaşte că obiectivul reducerii consumului de droguri nu a fost atins, arată că s-au obţinut rezultate bune în alte domeniul asistenţei toxicomanilor şi cel al reducerii efectelor nocive, iar în alte domenii, cum sunt cercetarea şi educaţia, cooperarea internaţională şi reducerea ofertei, s-au obţinut rezultate satisfăcătoare. În afară de aceasta, Ministerul Sănătăţii şi al Problemelor Consumatorilor a aprobat un plan de acţiune pe perioada 2005-2008 de mobilizare şi aplicare a iniţiativelor cu scopul dezvoltării şi să revitalizării strategiei naţionale privind drogurile. Iar în ceea ce priveşte Grecia, o consecinţă a planului naţional de acţiune pe perioada 2002-2006 a constituit-o extinderea programelor de tratament disponibile ca tipuri şi grade de acoperire.
Hodnotenie portugalskej protidrogovej stratégie prijatej v roku 1999 jej pripisuje zvýšenie dostupnosti protidrogovej liečby, zníženie počtu úmrtí súvisiacich s drogami a výskytu HIV a zvýšenie počtu policajných záznamov o obchodovaní s drogami. Na druhej strane sa tiež zistilo, že sa znížil vek, v ktorom ľudia po prvýkrát experimentujú s drogami, a zvýšil sa počet úmrtí súvisiacich s drogami, ktoré sú spájané s inými látkami ako opiáty. V Španielsku, hoci sa uznalo, že sa nedosiahol cieľ znížiť užívanie drog, hodnotenie národnej stratégie (2003) zistilo, že sa dosiahli dobré výsledky v oblastiach pomoci a znižovania škôd a uspokojivé výsledky sa dosiahli v iných oblastiach, napríklad vo výskume a vzdelávaní, medzinárodnej spolupráci a znížení ponuky. Okrem toho ministerstvo zdravotníctva a záležitostí spotrebiteľov schválilo akčný plán na roky 2005 – 2008, aby sa mobilizovali zdroje a realizovali iniciatívy s cieľom rozvoja a revitalizácie národnej protidrogovej stratégie. V Grécku mal národný akčný plán na roky 2002 – 2006 za následok rozšírenie typu a rozsahu existujúcich programov liečenia.
Ocena portugalske strategije boja proti drogam, sprejete leta 1999, ji pripisuje povečanje razpoložljivosti zdravljenja odvisnosti od drog, zmanjšanje števila smrtnih primerov zaradi uživanja drog in razširjenosti okužbe z virusom HIV ter večje število policijskih poročil o prometu s prepovedanimi drogami. Po drugi strani pa je tudi ugotovila, da se starost, pri kateri osebe prvič poskusijo droge, znižuje in da se povečuje število smrtnih primerov, povezanih z uživanjem drugih snovi, ne samo opioidov. Ocena španske nacionalne strategije (2003), ki sicer priznava, da cilj zmanjšanja uživanja drog ni bil dosežen, razkriva, da so bili doseženi dobri rezultati na področjih pomoči in zmanjševanja škode ter zadovoljivi rezultati na drugih področjih, kot so raziskave in izobraževanje, mednarodno sodelovanje in zmanjšanje ponudbe. Poleg tega je Ministrstvo za zdravje in potrošniške zadeve odobrilo akcijski načrt za obdobje 2005–2008 za zagotovitev sredstev in izvedbo pobud za pospešitev in poživitev nacionalne strategije boja proti drogam. V Grčiji je nacionalni akcijski načrt za obdobje 2002–2006 prinesel več vrst razpoložljivih programov zdravljenja in povečal njihovo pokritost.
I utvärderingen av den portugisiska narkotikastrategi som antogs 1999 tillskrivs strategin äran av förbättrade behandlingsmöjligheter, minskat antal narkotikarelaterade dödsfall och minskad hiv-prevalens samt ökat antal polisrapporter om narkotikahandel. Å andra sidan konstateras i utvärderingen att det första experimenterandet med droger sker vid allt lägre åldrar och att narkotikarelaterade dödsfall knutna till andra ämnen än opiater ökar. I utvärderingen av den spanska nationella strategin (2003) erkänns visserligen att målet att minska drogmissbruket inte har nåtts, men samtidigt konstateras att goda resultat har uppnåtts när det gäller stödåtgärder samt minskning av skadeverkningar. Tillfredsställande resultat har också uppnåtts på andra områden som forskning och utbildning, internationellt samarbete och minskning av tillgången på narkotika. Ministeriet för hälsovård och konsumentfrågor har godkänt en handlingsplan för 2005-2008 i avsikt att mobilisera resurser och genomföra åtgärder som syftar till att gjuta nytt liv i den nationella narkotikastrategin så att den gör framsteg. En följd av den grekiska nationella handlingsplanen 2002-2006 har varit att flera typer av behandlingsprogram har blivit tillgängliga och att de har fått bredare täckning.
1999’da kabul edilen Portekiz uyuşturucu stratejisinin değerlendirmesine göre strateji, uyuşturucu tedavisinin bulunabilirliğinde artış, uyuşturucuya bağlı ölümlerde ve HIV'in yaygınlığında azalma ile uyuşturucu madde ticaretinin polis raporlarına geçmesinde artış sağlamıştır. Öte yandan, aynı zamanda kişilerin uyuşturucuyu ilk denedikleri yaşta bir düşüş ile opioidler dışındaki maddelerle ilgili uyuşturucuya bağlı ölümlerde bir artış meydana geldiğini ortaya koymuştur. İspanya’da, ulusal stratejinin değerlendirmesi (2003), uyuşturucu kullanımının azaltılması hedefinin gerçekleştirilemediğini teslim ederken, yardım ve hasarın azaltılması alanlarında iyi sonuçlar elde edildiğini ve araştırma ile eğitim, uluslararası işbirliği ile arzın azaltılması gibi diğer alanlarda da tatminkar sonuçlar elde edildiğini ortaya koymaktadır. Buna ek olarak, Sağlık ve Tüketici İşleri Bakanlığı, ulusal uyuşturucu stratejisini geliştirmek ve canlandırmak amacıyla kaynakların mobilize edilmesi ve girişimlerin uygulamaya konması için bir 2005-08 eylem planını onaylamıştır. Yunanistan’da ise, 2002-06 eylem planının bir sonucu da mevcut tedavi programlarının tipi ve kapsamında meydana gelen bir artış olmuştur.
Portugāles 1999. gadā pieņemtās stratēģijas novērtējumā ir teikts, ka, pateicoties šai stratēģijai, ir pieaugusi narkotiku atkarības ārstēšanas pieejamība, samazinājies ar narkotikām saistītu nāves gadījumu skaits un HIV izplatība, kā arī pieaudzis ar narkotiku tirdzniecību saistīto policijas pārskatu skaits. No otras puses, novērtējumā ir atzīts, ka ir samazinājies pirmo reizi narkotikas pamēģinājušo cilvēku vecums un biežāki kļuvuši ar narkotikām saistīti nāves gadījumi, kuru cēlonis nav opioīdi. Spānijas valsts narkotiku stratēģijas 2003. gada novērtējumā ir atzīts – lai gan narkotiku lietošanas samazinājuma mērķis nav sasniegts, tomēr ir panākti labi rezultāti palīdzības un kaitējuma mazināšanas jomā un apmierinoši rezultāti ir gūti arī citur, piemēram, pētniecības un izglītības, starptautiskās sadarbības un piegāžu samazinājuma jomā. Turklāt Veselības aizsardzības un patērētāju lietu ministrija ir apstiprinājusi 2005.– 2008. gada rīcības plānu, kas paredz mobilizēt līdzekļus un īstenot iniciatīvas, kuru mērķis ir valsts narkotiku stratēģijas sekmēšana un atjaunināšana. Savukārt Grieķijas 2002.– 2006. gada valsts rīcības plāna īstenošanas rezultātā ir pieaugusi pieejamo ārstniecības programmu daudzveidība un izplatība.