hede – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 15 Résultats  www.luontoportti.com
  Fugle - H - NatureGate  
Hede Lærke
Hettemåke
  Sortklire, Tringa eryth...  
Udbredelse: Yngler på tørre hede lands skove i det nordlige Finland og Lapland. Den finske ynglende bestand er anslået til 10.000-15.000 par.
Distribution: Breeds in dry heathland forests in Northern Finland and Lapland. Finnish breeding population estimated at 10,000–15,000 pairs.
Répartition : Se reproduit dans les bruyères sèches du nord de la Finlande et de la Laponie. La population reproductrice finlandaise est estimée à 10 000-15 000 couples.
Vorkommen: Als Brutvogel auf trockenen Heiden in Wald- und Fjälllappland. Der finnische Brutbestand wird auf 10.000–15.000 Paare geschätzt.
Distribución: Se reproduce en bosques de brezales secos en el norte de Finlandia y en Laponia. La población reproductora finlandesa se estima en 10.000 a 15.000 parejas.
Muutto: Yömuuttaja. Vanhojen lintujen syysmuutto kesäkuun alun ja elokuun välillä, nuorten elo–lokakuussa. Kevätmuuttokausi toukokuussa (täsmällisesti ajoittunut ja lyhyt). Talvehtii Länsi-Afrikassa ja Välimeren maissa.
Utbredning: Som häckfågel på torra moar i Lapplands skogar och fjäll. Finlands häckningsbestånd beräknat till ca 10.000–15.000 par.
  Hede Là¦rke, Lullula ar...  
Hede Lærk er beskyttet over hele Finland og Åland.
Woodlarks are protected throughout Finland and the Åland Islands.
L’alouette lulu est protégée partout en Finlande, y compris dans les Îles Åland.
Nahrung: Sämereien, wirbellose Tiere.
Las totovías están protegidas en toda Finlandia y en las Islas Åland.
Kangaskiuru on rauhoitettu myös Ahvenanmaalla.
  Nordisk Linnà¦a, Linnae...  
Vækststeder: Tørre og unge hede skove.
Habitat : Jeunes landes de forêts sèches.
Hábitat: Brezales de bosques secos y jóvenes.
  Bjerglà¦rke, Eremophila...  
Hede Lærke, Sanglærke
Skylark, Woodlark
Alouette des champs, Alouette lulu
Feldlerche, Heidelerche
Alondra común, Totovía
Kangaskiuru, Kiuru
Sånglärka, Trädlärka
  Sanglà¦rke, Alauda arve...  
Bjerglærke, Hede Lærke
Shore Lark, Woodlark
Alouette hausse-col, Alouette lulu
Heidelerche, Ohrenlerche
Alondra alpestre, Totovía
Kangaskiuru, Tunturikiuru
Berglärka, Trädlärka
  Hede Là¦rke, Lullula ar...  
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Hede Lærke,
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Woodlark,
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Alouette lulu,
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Heidelerche,
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Totovía,
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Kangaskiuru,
Please install Adobe Flash Player to listen the sound of Trädlärka,
  Hede Là¦rke, Lullula ar...  
Hede Lærke
Woodlark
Alouette lulu
Heidelerche
Totovía
Kangaskiuru
Trädlärka
  Blomster - NatureGate  
…som alle kender fra hede skove, men ikke mange kender den anden beslægtede art, Klokkelyng, …
…– Papaveraceae (formerly Fumitory Family – Fumariaceae) Growing form: Perennial herb. Tuber …
…originaire de Finlande est l’euphorbe des marais (E. palustris). Quelques autres espèces de …
…Höhe: 25–45 cm. Stängel aufrecht verzweigt, prismatisch, kahl, am Grund gelbrot. Blüte: Blumenkrone …
… Familia: Familia de las margaritas – Asteraceae (Compositae) Forma de …
…alle 1 cm leveitä, kehtosuomujen suojaamia kukkamaisia mykeröitä. Mykerön kukat keltaisia, …
…og solrike steder er den gråaktig, med rette og smale blader. På skyggefulle steder er den gulgrønn, …
…Flerårig ört. Höjd: 50–150 (–200) cm. Blomma: Radiärsymmetrisk, 2,5–3 mm bred …
  Engpiber, Anthus praten...  
Udbredelse: Yngler på mere åbne steder end den lignende Skovpiber, inklusive arktisk hede landskab, græsbevoksede kystenge, græsgange, marker og moser. Mere almindelig i de nordlige egne. Den finske ynglende bestand er anslået til 700.000-1.200.000 par.
Distribution: Breeds in more open habitats than similar Tree Pipit, including arctic moorland, grassy shore meadows, pastures, fields and marshes. More common in northern regions. Finnish breeding population estimated at 700,000–1,200,000 pairs.
Répartition : Se reproduit dans des habitats plus ouverts que le proche pipit des arbres, notamment dans la lande arctique, sur les prairies herbeuses de rivages, les pâturages, les champs et les marais. Plus commun dans les régions septentrionales. La population reproductrice finlandaise est estimée à 700 000-1 200 000 couples.
Vorkommen: Als Brutvogel in offeneren Umgebungen als der Baumpieper, auf Fjällwiesen, grasbewachsenen Uferwiesen, Weideland, Feldern und in Sümpfen. In Finnland Schwerpunkt des Vorkommens nördlich. Der finnische Brutbestand wird auf 700.000–1.200.000 Paare geschätzt.
Distribución: Se reproduce en hábitats más abiertos que el bisbita arbóreo similar, que comprenden terrenos cenagosos árticos, praderas costeras herbosas, pasturas, campos y pantanos. Es más común en regiones del norte. La población reproductora finlandesa se estima en 700.000 a 1.200.000 parejas.
Esiintyminen: Pesimälintuna avoimemmassa ympäristössä kuin metsäkirvinen, tunturinummilla, heinäisillä rantaniityillä, laidunmailla, pelloilla ja soilla. Esiintymisen painopiste pohjoinen. Suomen pesimäkannaksi arvioitu 700.000–1.200.000 paria.
Utbredning: Häckar på mer öppna platser än trädpiplärka, fjällängar, gräsängar på stränder, betesmarker, åkrar och torvmarker. Utbredningen har tyngdpunkten i norr. Populationen i Finland uppskattad till 700.000-1,2 miljoner par.
  Pomeransfugl, Charadriu...  
Udbredelse: Yngler på tør hede på højdedragstoppe hvor lav og revling gror. Under træk kan de måske ses på landbrugsjord og på fjerntliggende klippeøer. Den finske ynglende bestand er anslået til 500-2000 par.
Distribution: Breeds in dry moorland on fell tops where lichens and crowberries grow. During migration may be seen in farmland and on remote rocky islands. Finnish breeding population estimated at 500–2,000 pairs. Has declined steeply in recent decades.
Répartition : Se reproduit dans la lande située au sommet des fjelds là où poussent les lichens et la camarine. Pendant la migration, peut être observé sur des terrains cultivés et sur des îles rocheuses distantes. La population reproductrice finlandaise est estimée à 500-2 000 couples. A rapidement décliné ces dernières décennies.
Vorkommen: Brutvogel auf trockenen Krähenbeeren- und Flechtenheiden von Fjällkuppen. Zur Vogelzugzeit auf Feldern und Felsen von Meeresklippen. Der finnische Brutbestand wird auf 500–2.000 Paare geschätzt. Der Bestand hat kräftig abgenommen.
. Durante la migración se pueden ver en terrenos rurales y en islas rocosas remotas. La población reproductora finlandesa se estima en 500 a 2.000 parejas. Ha disminuido abruptamente en los últimos años.
Esiintyminen: Pesimälintuna tunturilakien kuivilla variksenmarja- ja jäkälänummilla. Muuttoaikoina pelloilla ja ulkoluotojen kallioilla. Suomen pesimäkannaksi on arvioitu 500–2.000 paria. Harvinaistunut voimakkaasti.
Utbredning: Häckar på kalfjäll och högplatåer på torra ängar av kråkbär och lavar. Ses under flyttningen på åkrar och på ytterskärgårdens kobbar. Häckningsbeståndet i Finland uppskattat till 500–2.000 par. Har minskat kraftigt.
  Hede Là¦rke, Lullula ar...  
Hede Lærk er Finlands mindste lærk. De har korte, mørke haler med lyse hvidlige kanter og spidser. Deres markeringer på hovedet er tydelige, også øjestriberne, som mødes bag nakken. De har stribet hætte og slankt næb.
Woodlarks are Finland’s smallest larks. They have short, dark tails with paler whitish edges and tips. The markings on their heads are prominent, including pale eye-stripes that meet behind the neck. They have streaked caps and slender beaks. Alternating paler and darker markings on their wing coverts are also visible on birds in flight. Their backs and breasts are marked with streaks and spots. Woodlarks have yellowish legs, brown irises, and their beaks have dark brown upper mandibles and paler lower mandibles.
L’alouette lulu est la plus petite alouette présente en Finlande. Elle est munie d’une queue courte et foncée qui présente des bords et une extrémité plus clairs. Les marques présentes sur la tête sont bien visibles, notamment des bandes oculaires claires qui se réunissent derrière le cou. Elle possède une calotte striée et un bec fin. Des marques alternées claires et foncées sont également visibles sur ses couvertures alaires lorsque les oiseaux sont en vol. Son dos et son poitrail présentent des striures et des taches. L’alouette lulu possède des pattes jaunâtres et un iris marron, et la mandibule supérieur du bec est marron foncé, tandis que la mandibule inférieure est plus claire.
Die Heidelerche ist die kleinste Lerche und hat einen kurzen, dunklen Schwanz, der am Rand und an der Spitze bräunlichweiß ist. Der Kopf der Heidelerche ist kräftig gezeichnet, ihr Überaugenstreif hebt sich deutlich hell ab und die Überaugenstreifen vereinigen sich im Nacken. Der Oberkopf der Heidelerche ist gestreift und der Schnabel dünn. Die Deckfedern der Handschwinge tragen bei der Heidelerche eine Hell-dunkel-hell-Zeichnung, die auch im Flug zu sehen ist. Die Heidelerche ist auf der Rückenseite und an der Brust gestreift/getüpfelt. Die Läufe der Heidelerche sind gelblich, der Oberschnabel ist dunkelbraun und der Unterschnabel heller. Die Regenbogenhaut des Auges ist braun.
Las totovías son las alondras más pequeñas de Finlandia. Tienen cola oscura, corta, con bordes y punta más clara. Las manchas de su cabeza son notables, inclusive las franjas claras de los ojos que se unen detrás del cuello. Poseen capuchón veteado y picos delgados. Las manchas alternadas más claras y más oscuras en sus cobertoras alares también son visibles durante el vuelo de las aves. Su dorso y su pico presentan vetas y manchas. Las totovías tienen patas amarillas, iris marrón; la mandíbula superior de su pico es de color marrón oscuro y la mandíbula inferior es más clara.
Kangaskiuru on kiuruista pienin kooltaan ja sillä on lyhyt, tumma pyrstö, jossa on pyrstön reunassa ja kärjessä ruskehtavanvalkoista. Kangaskiurun pää on voimakkaasti kuvioitu, sen silmäkulmanjuova on selvästi vaaleana erottuva ja silmäkulmanjuovat yhtyvät niskassa. Kangaskiurun päälaki on juovikas ja nokka ohut. Kangaskiurun käsisiiven peitinhöyhenissä on vaalea-tumma-vaalea kuviointi, joka näkyy myös lentävästä linnusta. Kangaskiuru on selkäpuolelta ja rinnasta juovikas/täplikäs. Kangaskiurun koivet ovat kellertävät, ylänokka on tummanruskea ja alanokka vaaleampi. Silmän värikalvo on ruskea.
Trädlärkan är den minsta av våra lärkor. Stjärten är kort, mörk med brunvitt på kanter och i ändan. Trädlärkan är kraftigt mönstrad på huvudet, ögonbrynsstreckena är tydligt ljust avgränsade och möts i nacken. Trädlärkans hjässa är randig och näbben är tunn. På handens täckfjädrar finns ett ljust-mörkt-ljust mönster som också syns på en flygande fågel. Trädlärkan är randig och prickig på ryggen och bröstet. Tarserna är gulaktiga, övre näbbhalvan är mörkbrun och undernäbben är ljusare. Iris är brun.
  Hede Là¦rke, Lullula ar...  
Hede Lærk er Finlands mindste lærk. De har korte, mørke haler med lyse hvidlige kanter og spidser. Deres markeringer på hovedet er tydelige, også øjestriberne, som mødes bag nakken. De har stribet hætte og slankt næb.
Woodlarks are Finland’s smallest larks. They have short, dark tails with paler whitish edges and tips. The markings on their heads are prominent, including pale eye-stripes that meet behind the neck. They have streaked caps and slender beaks. Alternating paler and darker markings on their wing coverts are also visible on birds in flight. Their backs and breasts are marked with streaks and spots. Woodlarks have yellowish legs, brown irises, and their beaks have dark brown upper mandibles and paler lower mandibles.
L’alouette lulu est la plus petite alouette présente en Finlande. Elle est munie d’une queue courte et foncée qui présente des bords et une extrémité plus clairs. Les marques présentes sur la tête sont bien visibles, notamment des bandes oculaires claires qui se réunissent derrière le cou. Elle possède une calotte striée et un bec fin. Des marques alternées claires et foncées sont également visibles sur ses couvertures alaires lorsque les oiseaux sont en vol. Son dos et son poitrail présentent des striures et des taches. L’alouette lulu possède des pattes jaunâtres et un iris marron, et la mandibule supérieur du bec est marron foncé, tandis que la mandibule inférieure est plus claire.
Die Heidelerche ist die kleinste Lerche und hat einen kurzen, dunklen Schwanz, der am Rand und an der Spitze bräunlichweiß ist. Der Kopf der Heidelerche ist kräftig gezeichnet, ihr Überaugenstreif hebt sich deutlich hell ab und die Überaugenstreifen vereinigen sich im Nacken. Der Oberkopf der Heidelerche ist gestreift und der Schnabel dünn. Die Deckfedern der Handschwinge tragen bei der Heidelerche eine Hell-dunkel-hell-Zeichnung, die auch im Flug zu sehen ist. Die Heidelerche ist auf der Rückenseite und an der Brust gestreift/getüpfelt. Die Läufe der Heidelerche sind gelblich, der Oberschnabel ist dunkelbraun und der Unterschnabel heller. Die Regenbogenhaut des Auges ist braun.
Las totovías son las alondras más pequeñas de Finlandia. Tienen cola oscura, corta, con bordes y punta más clara. Las manchas de su cabeza son notables, inclusive las franjas claras de los ojos que se unen detrás del cuello. Poseen capuchón veteado y picos delgados. Las manchas alternadas más claras y más oscuras en sus cobertoras alares también son visibles durante el vuelo de las aves. Su dorso y su pico presentan vetas y manchas. Las totovías tienen patas amarillas, iris marrón; la mandíbula superior de su pico es de color marrón oscuro y la mandíbula inferior es más clara.
Kangaskiuru on kiuruista pienin kooltaan ja sillä on lyhyt, tumma pyrstö, jossa on pyrstön reunassa ja kärjessä ruskehtavanvalkoista. Kangaskiurun pää on voimakkaasti kuvioitu, sen silmäkulmanjuova on selvästi vaaleana erottuva ja silmäkulmanjuovat yhtyvät niskassa. Kangaskiurun päälaki on juovikas ja nokka ohut. Kangaskiurun käsisiiven peitinhöyhenissä on vaalea-tumma-vaalea kuviointi, joka näkyy myös lentävästä linnusta. Kangaskiuru on selkäpuolelta ja rinnasta juovikas/täplikäs. Kangaskiurun koivet ovat kellertävät, ylänokka on tummanruskea ja alanokka vaaleampi. Silmän värikalvo on ruskea.
Trädlärkan är den minsta av våra lärkor. Stjärten är kort, mörk med brunvitt på kanter och i ändan. Trädlärkan är kraftigt mönstrad på huvudet, ögonbrynsstreckena är tydligt ljust avgränsade och möts i nacken. Trädlärkans hjässa är randig och näbben är tunn. På handens täckfjädrar finns ett ljust-mörkt-ljust mönster som också syns på en flygande fågel. Trädlärkan är randig och prickig på ryggen och bröstet. Tarserna är gulaktiga, övre näbbhalvan är mörkbrun och undernäbben är ljusare. Iris är brun.
  Klokkelyng, Erica tetra...  
) er en flerårig dværgbusk som alle kender fra hede skove, men ikke mange kender den anden beslægtede art, Klokkelyng, som har givet sit navn til hele lyngfamilien (Ericaceae). Familien består af over 500 arter: de fleste vokser i Kapkolonien i Sydafrika, der er nogle i bjergene i tropisk Afrika og i Middelhavsområdet, og en håndfuld vokser længere nordpå i Europa.
) is a perennial dwarf shrub that is familiar to everybody from heath forests, but not many know the other related species, cross-leaved heath which has given its name to the entire heather family (Ericaceae). Its family is comprised of over 500 species: most grow in Cape Colony in South Africa, there are some in the tropical African mountains and in the Mediterranean area, and a handful grow further north in Europe. Cross-leaved heath is a great rarity in Finland: the only stand that is known of grows in Kuhmo, around 700 km from the nearest stand. The species has apparently grown on this small, warm coastal bog since the warmer times that followed the last Ice Age. It has probably grown before in Häme, and there have also been a few uncertain sightings of short-lived stands on the Åland Islands and Finland’s eastern coast. The species is probably a legacy in Finland from a more favourable climate: cross-leaved heath likes dampness and a mild winter, i.e. a marine climate. Its main habitat is in western Europe where it is a common meadow species even though fertilization affects it in many places. The main threat to Finland’s only known stand is climate change. The area was protected already in the 1970s, but active protection work is still needed to protect the whole stand and ensure that the species has a chance to survive.
) est un buisson nain persistant des landes très connu, son proche parent, la bruyère des marais, qui a donné son nom à toute la famille des bruyères (Ericaceae), l’est beaucoup moins. Sa famille comprend plus de 500 espèces : la plupart poussent dans la colonie du Cap en Afrique du Sud, d’autres dans les montagnes tropicales africaines et sur le pourtour méditerranéen, et quelques-unes poussent plus au nord en Europe. La bruyère des marais est très rare en Finlande : la seule station connue pousse à Kuhmo, à près de 700 km de la station la plus proche. L’espèce semble pousser sur ce petit marais côtier depuis l’époque de relative chaleur qui a suivi la dernière période glaciaire. Il est probable qu’elle poussait autrefois dans le Häme, et quelques observations incertaines de stations à brève durée de vie ont également été signalées sur les îles Åland et sur la côte orientale de la Finlande. L’espèce constitue probablement un vestige d’une époque où le climat était plus favorable : la bruyère des marais aime l’humidité et les hivers doux, ce qui caractérise le climat marin. Son habitat principal se situe en Europe de l’ouest où c’est une espèce de marais courante, bien que la fertilisation l’affecte dans de nombreux lieux. La principale menace de la seule station de Finlande est le changement climatique. La zone était déjà protégée dans les années 70, mais un travail de protection active est encore nécessaire pour protéger la station et assurer la survie de l’espèce.
) ist ein wohlbekannter Zwergstrauch von Heidewäldern, selten jedoch spricht man von der anderen in Finnland wachsenden Heidekrautart, der Glockenheide, die der ganzen Familie der Heidekrautgewächse (Ericaceae) ihren Namen gegeben hat. Ihre Gattung umfasst mehr als 500 Arten: Der größte Teil davon wächst in der Kapprovinz, in Südafrika, einige trifft man in den Gebirgen des tropischen Afrikas und im Mittelmeerraum an, eine Handvoll kommt auch noch weiter nördlich in Europa vor. In Finnland ist die Glockenheide eine große Seltenheit: Es gibt nur ein einziges Vorkommen bei Kuhmo, etwa 700 Kilometer von den nächsten anderen Standorten entfernt. Die Art ist in Finnland offensichtlich seit der Wärmeperiode nach der letzten Eiszeit an Sumpfufern kleiner Teiche gewachsen. Wahrscheinlich gab es sie früher auch noch in Häme, einige unsichere Informationen, möglicherweise über kurzzeitig existierende Vorkommen gibt es auch von Åland und von der östlichen Küste des Finnischen Meerbusens. Die Art ist in Finnland wohl ein Überbleibsel des günstigeren Klimas: Die Glockenheide liebt feuchtes und im Winter mildes, also maritimes Klima. In ihrem Hauptverbreitungsgebiet in Westeuropa ist die Glockenheide eine verbreitete Art auf Heiden, wenngleich die Eutrophierung sie an manchen Stellen bedroht. Das einzige in Finnland bekannte Vorkommen ist hauptsächlich durch Änderungen des Lebensumfelds bedroht. Der Standort wurde bereits in den 1970er Jahren geschützt, es sind jedoch nach wie vor weitere aktive Schutzmaßnahmen nötig, um den gesamten Bestand zu schützen und die Lebensmöglichkeiten der Art zu gewährleisten.
) es un arbusto enano perenne que todo el mundo conoce de los brezales, pero no muchos conocen a la otra especie relacionada, el brezo de las turberas, que le ha dado su nombre a toda la familia de los brezos (Ericaceae). Su familia comprende más de 500 especies: la mayoría crecen en Colonia del Cabo en Sudáfrica, hay algunas de las montañas tropicales africanas en la zona del Mediterráneo, y otras tantas crecen más al norte en Europa. El brezo de las turberas es muy raro en Finlandia: el único herbaje que se conoce crece en Kuhmo, alrededor de 700 km de distancia del herbaje más cercano. La especie aparentemente ha crecido en este cenagal costero templado, pequeño, desde los períodos más cálidos que siguieron a la última glaciación. Es probable que antes existiera en Häme, y también ha habido algunas observaciones dudosas de herbajes de corta vida en las Islas Åland en la costa oriental de Finlandia. Es probable que en Finlandia la especie sea un legado de un clima más favorable: al brezo de las turberas le gusta la humedad y el invierno benigno, es decir, un clima marítimo. Su hábitat principal se encuentra en el oeste de Europa donde es una especie común de pradera, aunque la fertilización la afecta en muchos lugares. La principal amenaza para el único herbaje de Finlandia es el cambio climático. La zona ya estaba protegida en la década de 1970, pero aún es necesario el trabajo de protección activo para proteger a todo el herbaje y garantizar que la especie tenga probabilidades de sobrevivir.
) on kaikille tuttu kangasmetsien perusvarpu, mutta harva on koskaan kuullutkaan toisesta meillä kasvavasta kanervalajista, koko kanervakasvien heimolle (Ericaceae) nimensä antaneesta kellokanervasta. Sen suvussa on lajeja yli 500: suurin osa niistä kasvaa Kapmaassa, Etelä-Afrikassa, joitakin tavataan trooppisen Afrikan vuoristoissa ja Välimeren alueella, kourallinen esiintyy vielä pohjoisempana Euroopassa. Meillä kellokanerva on suurharvinaisuus: maastamme tunnetaan yksi ainoa esiintymä Kuhmosta, noin 700 kilometrin päässä lähimmistä muista kasvupaikoista. Laji on kasvanut tällä pienen lammen rantasuolla ilmeisesti viime jääkauden jälkeiseltä lämpökaudelta saakka. Todennäköisesti sitä on aiemmin tavattu lisäksi Hämeessä, pari epävarmaa tietoa, mahdollisesti lyhytaikaiseksi jääneistä esiintymistä on myös Ahvenanmaalta ja itäisen Suomenlahden rannikolta. Laji lienee meillä jäänne suotuisamman ilmaston ajalta: kellokanerva pitää kosteasta ja leutotalvisesta, siis mereisestä ilmastosta. Pääesiintymisalueellaan Länsi-Euroopassa nummikellokanerva on yleinen nummien laji, joskin rehevöityminen uhkaa sitä monin paikoin. Suomen ainoaa tunnettua esiintymää uhkaavat pääasiassa elinympäristön muutokset. Kasvupaikka rauhoitettiin jo 1970-luvulla, mutta aktiivisia suojelutoimia tarvitaan edelleen koko esiintymän suojelemiseksi ja lajin elinmahdollisuuksien turvaamiseksi.
) är ett typiskt ris i våra moskogar och alla torde känna till arten, men få har ens hört om en annan ljungart som växer hos oss. Klockljung har gett sitt namn åt hela ljungväxternas familj (Ericaceae). Släktet har över 500 arter, varav största delen växer på Kapområdet i Sydafrika, vissa påträffas i Afrikas tropiska bergsområden och runt Medelhavet medan en handfull kan hittas också längre norrut i Europa. Hos oss är klockljung verkligt ovanlig: man känner bara till en enda förekomst, i Kuhmo på ca 700 kilometers avstånd från följande förekomst. Här har arten vuxit vid kanten av en skogstjärn troligtvis ända sedan den värmeperiod som följde på den senaste istiden. Antagligen har den tidigare funnits i Tavastland, och ett par osäkra rapporter om kortlivade förekomster på Åland och Finska vikens östra kust finns också. Arten torde vara en relik från ett mer gynnsamt klimat, eftersom klockljung tycker om fukt och milda vintrar, det vill säga havsklimat. På sitt huvudsakliga utbredningsområde i västra Europa är arten en vanlig art på hedarna även om den hotas av övergödningen på många platser. Finlands enda förekomst hotas främst av förändringar i livsmiljön. Växtplatsen fredades redan på 1970-talet, men mycket arbete krävs fortfarande för att skydda hela förekomsten och dess livsmiljö.
  Fugle - NatureGate  
Aftenfalk Agerhøne Alk Allike Almindelig kjove Almindelig ryle Atlingand Biæder Bjergand Bjergirisk Bjerglærke Blisgås Blishøne Blå kærhøg Blåhals Blåmejse Blåstjert Bogfinke Bramgås Broget fluesnapper Brudeand Brushane Bynkefugl Bysvale Canadagås Citronvipstjert Dalrype Digesvale Dobbeltbekkasin Dompap Duehøg Dværgfalk Dværggås Dværgmåge Dværgryle Dværgterne Dværgværling Edderfugl Engpiber Engsnarre Fasan Fiskehejre Fiskeørn Fjeldrype Fjeldvåge Fjordterne Fuglekonge Fuglekongesanger Fyrremejse Gransanger Gravand Grønbenet rørhøne Grønirisk Grønsisken Grå fluesnapper Gråand Grågås Gråmåge Gråsisken Gråspurv Gråspætte Gråstrubet Lappedykker Gul vipstjert Gulbug Gulspurv Gærdesanger Gærdesmutte Gøg Halemejse Havesanger Havlit Havterne Havørn Hede Lærke Hedehøg Hjejle Hjerpe Hortulan Huldue Husskade Hvepsevåge Hvid Stork Hvid vipstjert Hvidklire Hvidrygget Flagspætte Hvidsisken Hvidvinget Korsnæb Hvinand Hærfugl Hættemåge Høgeugle Indisk Gås Isfugl Islandsk ryle Jagtfalk Karmindompap Kernebider Klippedue Knarand Knopsvane Knortegås Kongeedderfugl Kongeørn Kortnæbbet gås Krage Krikand Krognæb Kvækerfinke Kærløber Landsvale Laplandsugle Lapmejse Lapværling Lavskrige Lille Flagspætte Lille Kjove Lille kobbersneppe Lille Korsnæb Lille Lappedykker Lille præstekrave Lille Regnspove Lille skallesluger Lomvie Lærkefalk Løvsanger Mandarinand Misteldrossel Mosehornsugle Mudderklire Munk Mursejler Musvit Musvåge Nattergal Natugle Nordisk lappedykker Nøddekrige Odinshane Perleugle Pibeand Pibesvane Pileværling Pirol Plettet Rørvagtel Pomeransfugl Ravn Ride Ringdrossel Ringdue Rovterne Rødben Rødhals Rødhalset Gås Rødrygget tornskade Rødstjert Rødstrubet lom Rødstrubet Piber Rørdrum Rørhøg Rørspurv Råge Sandløber Sangdrossel Sanglærke Sangsvane Sildemåge Silkehale Sivsanger Sjagger Skarv Skeand Skovhornugle Skovpiber Skovskade Skovsneppe Skovspurv Skægmejse Slagugle Snespurv Sneugle Solsort Sort Glente Sort Stork Sort Svane Sortand Sortgrå Ryle Sortklire Sortmejse Sortspætte Sortstrubet lom Sortterne Spidsand Spurvehøg Spurveugle Spætmejse Stellersand Stenpikker Stenvender Steppehøg Stillits Stor flagspætte Stor hornugle Stor kobbersneppe Stor korsnæb Stor præstekrave Stor regnspove Stor skallesluger Stor tornskade Stormmåge Strandhjejle Strandskade Stær Svaleklire Svartbag Sædgås Søkonge Sølvhejre Sølvmåge Taffeland Tejst Temmincksryle Terekklire Tinksmed Tjur Topmejse Toppet lappedykker Toppet skallesluger Tornirisk Tornsanger Trane Tredækker Tretået spætte Troldand Tr
Arctic Redpoll Arctic Skua Arctic Tern Avocet Bar-headed Goose Bar-tailed Godwit Barnacle Goose Bean Goose Bearded Tit Bee-eater Bewick’s Swan Bittern Black Grouse Black Guillemot Black Kite Black Stork Black Swan Black Tern Black Woodpecker Black-headed Gull Black-tailed Godwit Black-throated Diver Blackbird Blackcap Blue Tit Bluethroat Brambling Brent Goose Broad-billed Sandpiper Bullfinch Buzzard Canada Goose Capercaillie Caspian Tern Chaffinch Chiffchaff Citrine Wagtail Coal Tit Collared Dove Common Gull Common Sandpiper Common Scoter Common Tern Coot Corncrake Crane Crested Tit Crossbill Cuckoo Curlew Curlew Sandpiper Dipper Dotterel Dunlin Dunnock Eagle Owl Eider Feral Pigeon Fieldfare Gadwall Garden Warbler Garganey Glaucous Gull Goldcrest Golden Eagle Golden Oriole Golden Plover Goldeneye Goldfinch Goosander Goshawk Great Black-backed Gull Great Cormorant Great Crested Grebe Great Grey Owl Great Grey Shrike Great Snipe Great Spotted Woodpecker Great Tit Great White Egret Greater White-fronted Goose Green Sandpiper Greenfinch Greenshank Grey Heron Grey Plover Grey-headed Woodpecker Greylag Goose Guillemot Gyrfalcon Hawfinch Hawk Owl Hazel Grouse Hen Harrier Herring Gull Hobby Honey Buzzard Hooded Crow Hoopoe House Martin House Sparrow Icterine Warbler Jack Snipe Jackdaw Jay Kestrel King Eider Kingfisher Kittiwake Knot Lapland Bunting Lapwing Lesser Black-backed Gull Lesser Spotted Woodpecker Lesser White-fronted Goose Lesser Whitethroat Linnet Little Auk Little Bunting Little Grebe Little Gull Little Ringed Plover Little Stint Little Tern Long-eared Owl Long-tailed Duck Long-tailed Skua Long-tailed Tit Magpie Mallard Mandarin Duck Marsh Harrier Marsh Sandpiper Meadow Pipit Merlin Mistle Thrush Montagu's Harrier Moorhen Mute Swan Nightjar Nutcracker Nuthatch Ortolan Bunting Osprey Oystercatcher Pallas's Warbler Pallid Harrier Parrot Crossbill Partridge Peregrine Pheasant Pied Flycatcher Pine Grosbeak Pink-footed Goose Pintail Pochard Ptarmigan Purple Sandpiper Pygmy Owl Quail Raven Razorbill Red-backed Shrike Red-breasted Goose Red-breasted Merganser Red-flanked Bluetail Red-footed Falcon Red-necked Grebe Red-necked Phalarope Red-throated Diver Red-throated Pipit Redpoll Redshank Redstart Redwing Reed Bunting Ring Ouzel Ringed Plover Robin Rock Pipit Rook Rough-legged Buzzard Ruff Rustic Bunting Sand Martin Sanderling Scarlet Rosefinch Scaup Sedge Warbler Serin Shelduck Shore Lark Short-eared Owl Shoveler Siberian Jay Siberian Tit Siskin Skylark Sla
Aaskrähe Alpenschneehuhn Alpenstrandläufer Amsel Auerhuhn Austernfischer Bachstelze Bartkauz Bartmeise Baumfalke Baumpieper Bekassine Bergente Bergfink Berghänfling Bienenfresser Bindenkreuzschnabel Birkenzeisig Birkhuhn Blässgans Blässhuhn Blaukehlchen Blaumeise Blauschwanz Brandente Braunkehlchen Brautente Bruchwasserläufer Buchfink Buntspecht Dohle Doppelschnepfe Dorngrasmücke Dreizehenmöwe Dreizehenspecht Dunkler Wasserläufer Eichelhäher Eiderente Eisente Eismöwe Eisvogel Elster Erlenzeisig Falkenraubmöwe Fasan Feldlerche Feldsperling Fichtenkreuzschnabel Fischadler Fitis Fluss-Seeschwalbe Flussregenpfeifer Flussuferläufer Gänsesäger Gartengrasmücke Gartenrotschwanz Gelbspötter Gerfalke Gimpel Girlitz Goldammer Goldhähnchenlaubsänger Goldregenpfeifer Graugans Graureiher Grauschnäpper Grauspecht Großer Brachvogel Grünling Grünschenkel Gryllteiste Habicht Habichtskauz Hakengimpel Hänfling Haselhuhn Haubenmeise Haubentaucher Haussperling Haustaube Heckenbraunelle Heidelerche Heringsmöwe Höckerschwan Hohltaube Kampfläufer Kanadagans Karmingimpel Kernbeißer Kiebitz Kiebitzregenpfeifer Kiefernkreuzschnabel Klappergrasmücke Kleiber Kleinspecht Knäkente Knutt Kohlmeise Kolkrabe Kormoran Kornweihe Krabbentaucher Kranich Krickente Kuckuck Kurzschnabelgans Küstenseeschwalbe Lachmöwe Lapplandmeise Löffelente Mandarinente Mantelmöwe Mauersegler Mäusebussard Meerstrandläufer Mehlschwalbe Merlin Misteldrossel Mittelsäger Mönchsgrasmücke Moorschneehuhn Mornellregenpfeifer Neuntöter Odinshühnchen Ohrenlerche Ohrentaucher Ortolan Pfeifente Pfuhlschnepfe Pirol Polarbirkenzeisig Prachteiderente Prachttaucher Raubseeschwalbe Raubwürger Rauchschwalbe Raufußbussard Raufußkauz Rebhuhn Regenbrachvogel Reiherente Ringdrossel Ringelgans Ringeltaube Rohrammer Rohrdommel Rohrweihe Rotdrossel Rotfußfalke Rothalsgans Rothalstaucher Rotkehlchen Rotkehlpieper Rotschenkel Saatgans Saatkrähe Säbelschnäbler Samtente Sanderling Sandregenpfeifer Schafstelze Scheckente Schellente Schilfrohrsänger Schmarotzerraubmöwe Schnatterente Schnee-Eule Schneeammer Schwanzmeise Schwarzmilan Schwarzspecht Schwarzstorch Seeadler Seidenschwanz Sichelstrandläufer Silbermöwe Silberreiher Singdrossel Singschwan Sperber Sperbereule Sperlingskauz Spießente Spornammer Sprosser Star Steinadler Steinschmätzer Steinwälzer Steppenweihe Sterntaucher Stieglitz Stockente Strandpieper Streifengans Sturmmöwe Sumpfläufer Sumpfohreule Tafelente Tannenhäher Tannenmeise Teichhuhn Teichwasserläufer Temminckstrandläufer Tere
Abejaruco común Abubilla Agachadiza chica Agachadiza común Agachadiza real Agateador norteño Águila pescadora Águila real Aguilucho cenizo Aguilucho lagunero Aguilucho pálido Aguilucho papialbo Aguja colinegra Aguja colipinta Alca común Alcaudón dorsirrojo Alcaudón real Alcotán Alondra alpestre Alondra común Ampelis europeo Ánade azulón Ánade friso Ánade rabudo Andarríos bastardo Andarríos chico Andarríos de Terek Andarríos grande Ánsar campestre Ánsar careto grande Ánsar chico Ánsar común Ánsar de pico corto Ánsar indio Arao aliblanco Arao común Archibebe Archibebe claro Archibebe oscuro Arrendajo Arrendajo siberiano Avefría europea Avetoro Avión común Avión zapador Azor Barnacla cariblanca Barnacla cuelliroja Barnacla de cara negra Becada Bigotudo Bisbita arbóreo Bisbita común Bisbita gorgirrojo Bisbita ribereño costero Búho campestre Búho chico Búho nival Búho real Busardo calzado Camachuelo Camachuelo carminoso Camachuelo picogrueso Cárabo común Cárabo lapón Cárabo uralense Carbonero común Carbonero garrapinos Carbonero lapón Carbonero sibilino Carricerín común Cascanueces Cerceta carretona Cerceta común Cernícalo patirrojo Cernícalo vulgar Charrán ártico Charrán común Charrancito Chochín Chorlitejo chico Chorlitejo grande Chorlito carambolo Chorlito dorado común Chorlito gris Chotacabras gris Cigüeña blanca Cigüeña negra Cisne cantor Cisne chico o de Bewickii Cisne negro Cisne vulgar Coliazul cejiblanco Colimbo ártico Colimbo chico Colirrojo real Collalba gris Combatiente Cormorán grande Corneja cenicienta Correlimos común Correlimos de Temminck Correlimos falcinelo Correlimos gordo Correlimos menudo Correlimos oscuro Correlimos tridáctilo Correlimos zarapitín Cuco Cuervo Curruca capirotada Curruca mosquitera Curruca zarcera Curruca zarcerilla Eider común Eider de Steller Eider real Escribano cerillo Escribano hortelano Escribano lapón Escribano nival Escribano palustre Escribano pigmeo Escribano rústico Esmerejón Estornino pinto Faisán común Faloropo picofino Focha común Fumarel común Gallo lira Ganso de Canadá Garza blanca Garza real Gavilán Gavión atlántico Gaviota argéntea Gaviota cana Gaviota enana Gaviota hiperbórea Gaviota reidora Gaviota sombría Gaviota tridáctila Golondrina común Gorrión común Gorrión molinero Grajilla Grajo Grévol Grulla Guión de codornices Halcón Halcón abejero Halcón gerifalte Halcón peregrino Herrerillo capuchino Herrerillo común Jilguero Lagópodo escandinavo Lavandera blanca Lavandera boyera Lavandera cetrina Lechuza ga
Aftonfalk Alfågel Alförrädare Alkekung Backsvala Bergand Bergfink Berglärka Berguv Bivråk Biätare Björktrast Blå kärrhök Blåhake Blåmes Blåstjärt Bläsand Bläsgås Bofink Brudand Brun glada Brun kärrhök Brunand Brushane Buskskvätta Bändelkorsnäbb Citronärla Dalripa Domherre Drillsnäppa Dubbelbeckasin Dubbeltrast Duvhök Dvärgbeckasin Dvärgmås Dvärgsparv Ejder Enkelbeckasin Fasan Fiskgjuse Fiskmås Fisktärna Fjällabb Fjällgås Fjällpipare Fjällripa Fjälluggla Fjällvråk Gluttsnäppa Gransångare Gravand Grå flugsnappare Grågås Gråhakedopping Gråhäger Gråsiska Gråsparv Gråspett Gråtrut Gräsand Grönbena Grönfink Grönsiska Gulsparv Gulärla Gärdsmyg Gök Göktyta Havstrut Havsörn Hornuggla Hussvala Hämpling Härfågel Härmsångare Hökuggla Jaktfalk Jorduggla Järpe Kaja Kanadagås Kattuggla Knipa Knölsvan Koltrast Kornknarr Korp Kricka Kråka Kungsfiskare Kungsfågel Kungsfågelsångare Kungsörn Kustpipare Kustsnäppa Kärrsnäppa Labb Ladusvala Lappmes Lappsparv Lappuggla Lavskrika Ljungpipare Lärkfalk Lövsångare Mandarinand Mindre hackspett Mindre korsnäbb Mindre strandpipare Mindre sångsvan Morkulla Mosnäppa Myrsnäppa Myrspov Nattskärra Näktergal Nötkråka Nötskrika Nötväcka Ormvråk Orre Ortolansparv Pilfink Pilgrimsfalk Praktejder Prutgås Pärluggla Rapphöna Ringduva Ringtrast Rosenfink Roskarl Råka Rödbena Rödhake Rödhalsad gås Rödspov Rödstjärt Rödstrupig piplärka Rödvingetrast Rördrom Rörhöna Salskrake Sandlöpare Sidensvans Sillgrissla Silltrut Silvertärna Sjöorre Skata Skedand Skogsduva Skogssnäppa Skrattmås Skräntärna Skäggdopping Skärpiplärka Skärsnäppa Slaguggla Smalnäbbad simsnäppa Smådopping Småfläckig sumphöna Smålom Småskrake Småsnäppa Småspov Småtärna Snatterand Snösiska Snösparv Sommargylling Sothöna Sparvhök Sparvuggla Spetsbergsgås Spillkråka Spovsnäppa Stare Steglits Stenfalk Stenknäck Stenskvätta Stjärtand Stjärtmes Storlom Storskarv Storskrake Storspov Strandskata Stripgås Strömstare Stäpphök Större hackspett Större korsnäbb Större strandpipare Svart stork Svart svan Svarthakedopping Svarthätta Svartmes Svartsnäppa Svarttärna Svartvit flugsnappare Svärta Sånglärka Sångsvan Sädesärla Sädgås Sävsparv Sävsångare Talgoxe Tallbit Talltita Taltrast Tamduva Tereksnäppa Timal Tjäder Tobisgrissla Tofsmes Tofsvipa Tordmule Tornfalk Tornseglare Trana Tretåig hackspett Tretåig mås Trädgårdssångare Trädkrypare Trädlärka Trädpiplärka Turkduva Turturduva Törnskata Törnsångare Varfågel Vattenrall Videsparv Vigg Vinterhämpling Vit stork Vitkindad gås Vitryggig hackspet Vittrut Å