ig – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 26 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  7. fejezet: A kà¡bà­tà³...  
Az EuroHIV 2004-ig szóló adatai (a késedelmes bejelentéseknek megfelelően kiigazítva) arra utalnak, hogy az injekciós kábítószer-használattal összefüggő AIDS-es esetek száma Észtországban és Lettországban egyaránt emelkedik190.
EuroHIV data up to 2004 (corrected for reporting delay) suggest that the incidence of IDU-related AIDS is increasing in both Estonia and Latvia (190).
Les données d’EuroHIV jusqu’à 2004 (corrigées pour tenir compte du délai de notification) suggèrent que l’incidence du SIDA lié à l’usage de drogue par voie intraveineuse augmente en Estonie et en Lettonie (190).
Die von EuroHIV vorgelegten Daten bis 2004 (korrigiert um Meldeverzögerungen) zeigen, dass die AIDS-Inzidenz unter IDU sowohl in Estland als auch in Lettland steigt (190).
Los datos recabados por EuroHIV hasta el año 2004 (corregidos por el retraso en el suministro de información) revelan que la incidencia de sida entre los consumidores por vía parenteral está aumentando tanto en Estonia como en Letonia (190).
I dati dell’EuroHIV fino al 2004 (corretti del ritardo delle segnalazioni) suggeriscono che l’incidenza dei casi di AIDS dovuti al consumo di stupefacenti per via parenterale è in aumento sia in Estonia che in Lettonia (190).
Os dados do EuroHIV até 2004 (ajustados aos atrasos de comunicação) sugerem que a incidência da SIDA relacionada com o consumo de droga injectada está a aumentar na Estónia e na Letónia (190).
Τα στοιχεία του EuroHIV έως το 2004 (διορθωμένα ώστε να λαμβάνονται υπόψη τα στοιχεία που υποβλήθηκαν με καθυστέρηση) υποδηλώνουν ότι η επίπτωση του AIDS που συνδέεται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών αυξάνεται τόσο στην Εσθονία όσο και στη Λεττονία (190).
Uit EuroHIV-gegevens tot 2004 (gecorrigeerd voor vertragingen in de rapportage) blijkt dat de aids-incidentie onder ID’s in zowel Estland als Letland toeneemt (190).
Údaje centra EuroHIV do roku 2004 (upravené dle zpoždění hlášení) svědčí o nárůstu výskytu AIDS souvisejícího s injekčním užíváním drog v Estonsku i Lotyšsku (190).
Ifølge EuroHiv-data frem til 2004 (korrigeret for indberetningsforsinkelse) er forekomsten af aids blandt intravenøse stofbrugere stigende i både Estland og Letland (190).
AIDSi Epidemioloogilise Järelevalve Euroopa Keskuse (EuroHIV) andmed 2004. aastani (võttes arvesse aruandlusega seotud viivitusi) näitavad, et AIDSi haigestumus uimastisüstijate hulgas on suurenemas nii Eestis kui ka Lätis.(190)
EuroHIV-tiedot vuoteen 2004 asti (raportointiviiveiden johdosta korjattuina) viittaavat siihen, että injektiokäyttöön liittyvän aidsin esiintyvyys on lisääntymässä sekä Virossa että Latviassa (190).
EuroHIV-data fram til 2004 (justert for rapporteringsforsinkelser) tilsier at forekomsten av AIDS blant sprøytebrukere øker i både Estland og Latvia (190).
Dane EuroHIV do 2004 r. (skorygowane ze względu na opóźnienie w zgłoszeniu) wskazują, że wskaźnik zachorowań na AIDS związanych z dożylnym zażywaniem narkotyków wzrasta zarówno w Estonii, jak i na Łotwie (190).
Datele EuroHIV până în 2004 (revizuite datorită raportării întârziate) indică faptul că incidenţa SIDA legată de CDI este în creştere atât în Estonia cât şi în Letonia (190).
Európske údaje o HIV do roku 2004 (korigované kvôli oneskoreniu poskytovania správ) naznačujú, že výskyt AIDS u IDU narastá v Estónsku aj Lotyšsku (190).
Podatki EuroHIV do leta 2004 (popravljeni zaradi zamude pri poročanju) kažejo, da se pojavnost aidsa v zvezi z injicirajočimi uživalci drog povečuje v Estoniji in Latviji (190).
EuroHIV-uppgifter fram till 2004 (korrigerat för rapporteringsförseningar) tyder på att incidensen av injektionsrelaterad aids ökar i såväl Estland som Lettland (190).
2004’e kadarki EuroHIV verileri (raporlamada gecikmeye göre düzeltilmiştir) EUK’a bağlı AIDS oranlarının hem Estonya hem de Letonya’da artmakta olduğunu göstermektedir (190).
EuroHIV dati līdz 2004. gadam (ievērojot paziņošanas aizkavēšanos) liek secināt, ka AIDS izplatība IDU vidū pieaug gan Igaunijā, gan Latvijā (190).
  5. fejezet: Kokain és k...  
Az elmúlt évi használat enyhe emelkedését figyelték meg Dániában (2000-ig), Olaszországban, Magyarországban, Hollandiában (2001-ig) és Norvégiában. E tendencia értelmezésekor azonban óvatosan kell fogalmazni, mivel ez mindegyik ország esetében csak két felmérésen alapul.
Moderate increases in last year use have been observed in Denmark (up to 2000), Italy, Hungary, the Netherlands (up to 2001) and Norway. This trend needs to be interpreted carefully as it is based on only two surveys in each country.
Des hausses modérées de l'usage récent ont été enregistrées au Danemark (jusqu'en 2000), en Italie, en Hongrie et aux Pays‑Bas (jusqu'en 2001) ainsi qu'en Norvège. Cette tendance doit être interprétée avec prudence dans la mesure où elle ne repose que sur deux enquêtes par pays.
Geringfügige Zunahmen des Konsums in den letzten 12 Monaten wurden in Dänemark (bis 2000), Italien, Ungarn, den Niederlanden (bis 2001) und Norwegen festgestellt. Diese Tendenz ist mit Bedacht zu interpretieren, da sie auf lediglich zwei Erhebungen in den einzelnen Ländern basiert.
Se han detectado aumentos moderados en el consumo durante los últimos 12 meses en Dinamarca (hasta el año 2000), Italia, Hungría, los Países Bajos (hasta el año 2001) y Noruega. Esta tendencia debe interpretarse con prudencia, ya que se basa en los datos obtenidos de sólo dos encuestas por país.
Incrementi modesti del consumo recente sono stati osservati in Danimarca (fino al 2000), Italia, Ungheria, Paesi Bassi (fino al 2001) e Norvegia. Questo andamento tuttavia va interpretato con cautela, essendo basato su due sole indagini per paese.
Verificaram-se aumentos moderados do consumo no último ano na Dinamarca (até ao ano 2000), Itália, Hungria, Países Baixos (até 2001) e Noruega. É necessário interpretar esta tendência com cautela, uma vez que se baseia apenas em dois inquéritos por país.
Μέτριες αυξήσεις στη χρήση κατά το τελευταίο έτος παρατηρήθηκαν στη Δανία (έως το 2000), την Ιταλία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες (έως το 2001) και τη Νορβηγία. Η τάση αυτή χρήζει προσεκτικής ερμηνείας καθώς βασίζεται σε δύο μόνον έρευνες σε κάθε χώρα.
Een bescheiden stijging in het recent gebruik (laatste 12 maanden) is waargenomen in Denemarken (tot 2000), Italië, Hongarije, Nederland (tot 2001) en Noorwegen. Aangezien deze trend op slechts twee enquêtes per land is gebaseerd, dient deze met de nodige voorzichtigheid te worden geïnterpreteerd.
Mírný nárůst prevalence užívání kokainu v posledním roce byl zaregistrován v Dánsku (do roku 2000), Itálii, Maďarsku, Nizozemsku (do roku 2001) a Norsku. K výkladu tohoto trendu je však nutno přistupovat opatrně, jelikož je založen pouze na dvou průzkumech provedených v každé zemi.
Moderate stigninger i brugen inden for de seneste 12 måneder er registreret i Danmark (indtil 2000), Italien, Ungarn, Nederlandene (indtil 2001) og Norge. Denne tendens skal fortolkes med forsigtighed, da den kun er baseret på to undersøgelser i hvert land.
Mõõdukat tõusu viimase aasta jooksul tarbimises täheldati Taanis (kuni 2000. aastani), Itaalias, Ungaris, Madalmaades (kuni 2001. aastani) ja Norras. Seda suundumust tuleb tõlgendada ettevaatusega, sest see põhineb vaid kahel uuringul, mis neis riikides läbi viidi.
Lievää kasvua tapahtui viime vuonna Tanskassa (vuoteen 2000 asti), Italiassa, Unkarissa, Alankomaissa (vuoteen 2001 asti) ja Norjassa. Tätä suuntausta on tulkittava varovasti, koska se perustuu kussakin maassa vain kahteen tutkimukseen.
En moderat økning i bruk siste år er observert i Danmark (fram til 2000), Italia, Ungarn, Nederland (fram til 2001) og Norge. Ettersom informasjonen er basert på bare to undersøkelser i hvert land, må denne trenden fortolkes med forsiktighet.
Umiarkowany wzrost odsetka osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku, stwierdzono w Danii (do 2000 r.), we Włoszech, na Węgrzech, w Holandii (do 2001 r.) i Norwegii. Tendencję tę należy interpretować bardzo ostrożnie, gdyż opiera się jedynie na dwóch badaniach przeprowadzonych w każdym kraju.
S-au observat creşteri moderate în ultimul an în Danemarca (până în 2000), Italia, Ungaria, Ţările de Jos (până în 2001) şi în Norvegia. Această tendinţă trebuie interpretată cu precauţie deoarece se bazează numai pe două studii în fiecare ţară.
Mierne zvýšenia v užívaní za posledný rok boli pozorované v Dánsku (až do roku 2000), Taliansku, Maďarsku, Holandsku (až do roku 2001) a Nórsku. Tento trend je potrebné opatrne interpretovať, pretože je založený iba na dvoch prieskumoch v každej krajine.
Rahlo povečanje uživanja kokaina v zadnjem letu je bilo mogoče opaziti na Danskem (do leta 2000), v Italiji, na Madžarskem in Nizozemskem (do leta 2001) in na Norveškem. Ta trend je treba razlagati previdno, ker temelji na samo dveh raziskavah v vsaki državi.
Måttliga ökningar av kokainanvändningen de senaste tolv månaderna har iakttagits i Danmark (fram till år 2000), Italien, Ungern, Nederländerna (fram till 2001) och Norge. Denna trend måste tolkas med försiktighet eftersom den baseras på endast två enkäter i varje land.
Geçmiş yıl kullanımında Danimarka, İtalya, Macaristan, Hollanda (2001’e kadar) ve Norveç’te küçük artışlar gözlemlenmiştir. Bu eğilim her ülkedeki yalnızca iki araştırmayı temel aldığından dikkatle yorumlanmalıdır.
Neliels pēdējā gada lietotāju skaita pieaugums ir konstatēts Dānijā (līdz 2000. gadam), Itālijā, Ungārijā, Nīderlandē (līdz 2001. gadam) un Norvēģijā. Šī tendence ir jāinterpretē piesardzīgi, jo dati nāk tikai no diviem katrā valstī veiktiem pētījumiem.
  5. fejezet: Kokain és k...  
Az elmúlt évi használat enyhe emelkedését figyelték meg Dániában (2000-ig), Olaszországban, Magyarországban, Hollandiában (2001-ig) és Norvégiában. E tendencia értelmezésekor azonban óvatosan kell fogalmazni, mivel ez mindegyik ország esetében csak két felmérésen alapul.
Moderate increases in last year use have been observed in Denmark (up to 2000), Italy, Hungary, the Netherlands (up to 2001) and Norway. This trend needs to be interpreted carefully as it is based on only two surveys in each country.
Des hausses modérées de l'usage récent ont été enregistrées au Danemark (jusqu'en 2000), en Italie, en Hongrie et aux Pays‑Bas (jusqu'en 2001) ainsi qu'en Norvège. Cette tendance doit être interprétée avec prudence dans la mesure où elle ne repose que sur deux enquêtes par pays.
Geringfügige Zunahmen des Konsums in den letzten 12 Monaten wurden in Dänemark (bis 2000), Italien, Ungarn, den Niederlanden (bis 2001) und Norwegen festgestellt. Diese Tendenz ist mit Bedacht zu interpretieren, da sie auf lediglich zwei Erhebungen in den einzelnen Ländern basiert.
Se han detectado aumentos moderados en el consumo durante los últimos 12 meses en Dinamarca (hasta el año 2000), Italia, Hungría, los Países Bajos (hasta el año 2001) y Noruega. Esta tendencia debe interpretarse con prudencia, ya que se basa en los datos obtenidos de sólo dos encuestas por país.
Incrementi modesti del consumo recente sono stati osservati in Danimarca (fino al 2000), Italia, Ungheria, Paesi Bassi (fino al 2001) e Norvegia. Questo andamento tuttavia va interpretato con cautela, essendo basato su due sole indagini per paese.
Verificaram-se aumentos moderados do consumo no último ano na Dinamarca (até ao ano 2000), Itália, Hungria, Países Baixos (até 2001) e Noruega. É necessário interpretar esta tendência com cautela, uma vez que se baseia apenas em dois inquéritos por país.
Μέτριες αυξήσεις στη χρήση κατά το τελευταίο έτος παρατηρήθηκαν στη Δανία (έως το 2000), την Ιταλία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες (έως το 2001) και τη Νορβηγία. Η τάση αυτή χρήζει προσεκτικής ερμηνείας καθώς βασίζεται σε δύο μόνον έρευνες σε κάθε χώρα.
Een bescheiden stijging in het recent gebruik (laatste 12 maanden) is waargenomen in Denemarken (tot 2000), Italië, Hongarije, Nederland (tot 2001) en Noorwegen. Aangezien deze trend op slechts twee enquêtes per land is gebaseerd, dient deze met de nodige voorzichtigheid te worden geïnterpreteerd.
Mírný nárůst prevalence užívání kokainu v posledním roce byl zaregistrován v Dánsku (do roku 2000), Itálii, Maďarsku, Nizozemsku (do roku 2001) a Norsku. K výkladu tohoto trendu je však nutno přistupovat opatrně, jelikož je založen pouze na dvou průzkumech provedených v každé zemi.
Moderate stigninger i brugen inden for de seneste 12 måneder er registreret i Danmark (indtil 2000), Italien, Ungarn, Nederlandene (indtil 2001) og Norge. Denne tendens skal fortolkes med forsigtighed, da den kun er baseret på to undersøgelser i hvert land.
Mõõdukat tõusu viimase aasta jooksul tarbimises täheldati Taanis (kuni 2000. aastani), Itaalias, Ungaris, Madalmaades (kuni 2001. aastani) ja Norras. Seda suundumust tuleb tõlgendada ettevaatusega, sest see põhineb vaid kahel uuringul, mis neis riikides läbi viidi.
Lievää kasvua tapahtui viime vuonna Tanskassa (vuoteen 2000 asti), Italiassa, Unkarissa, Alankomaissa (vuoteen 2001 asti) ja Norjassa. Tätä suuntausta on tulkittava varovasti, koska se perustuu kussakin maassa vain kahteen tutkimukseen.
En moderat økning i bruk siste år er observert i Danmark (fram til 2000), Italia, Ungarn, Nederland (fram til 2001) og Norge. Ettersom informasjonen er basert på bare to undersøkelser i hvert land, må denne trenden fortolkes med forsiktighet.
Umiarkowany wzrost odsetka osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku, stwierdzono w Danii (do 2000 r.), we Włoszech, na Węgrzech, w Holandii (do 2001 r.) i Norwegii. Tendencję tę należy interpretować bardzo ostrożnie, gdyż opiera się jedynie na dwóch badaniach przeprowadzonych w każdym kraju.
S-au observat creşteri moderate în ultimul an în Danemarca (până în 2000), Italia, Ungaria, Ţările de Jos (până în 2001) şi în Norvegia. Această tendinţă trebuie interpretată cu precauţie deoarece se bazează numai pe două studii în fiecare ţară.
Mierne zvýšenia v užívaní za posledný rok boli pozorované v Dánsku (až do roku 2000), Taliansku, Maďarsku, Holandsku (až do roku 2001) a Nórsku. Tento trend je potrebné opatrne interpretovať, pretože je založený iba na dvoch prieskumoch v každej krajine.
Rahlo povečanje uživanja kokaina v zadnjem letu je bilo mogoče opaziti na Danskem (do leta 2000), v Italiji, na Madžarskem in Nizozemskem (do leta 2001) in na Norveškem. Ta trend je treba razlagati previdno, ker temelji na samo dveh raziskavah v vsaki državi.
Måttliga ökningar av kokainanvändningen de senaste tolv månaderna har iakttagits i Danmark (fram till år 2000), Italien, Ungern, Nederländerna (fram till 2001) och Norge. Denna trend måste tolkas med försiktighet eftersom den baseras på endast två enkäter i varje land.
Geçmiş yıl kullanımında Danimarka, İtalya, Macaristan, Hollanda (2001’e kadar) ve Norveç’te küçük artışlar gözlemlenmiştir. Bu eğilim her ülkedeki yalnızca iki araştırmayı temel aldığından dikkatle yorumlanmalıdır.
Neliels pēdējā gada lietotāju skaita pieaugums ir konstatēts Dānijā (līdz 2000. gadam), Itālijā, Ungārijā, Nīderlandē (līdz 2001. gadam) un Norvēģijā. Šī tendence ir jāinterpretē piesardzīgi, jo dati nāk tikai no diviem katrā valstī veiktiem pētījumiem.
  4. fejezet: Amfetaminok...  
Az európai országokat tekintve az extasyhasználat életprevalenciája a fiatal felnőttek körében 5,2% volt, a 0,5%-tól 14,6%-ig terjedő tartományban, bár az országok fele 3,6% alatti arányokról számolt be.
Among young adults across the European countries, the prevalence of lifetime use of ecstasy is 5.2 %, ranging from 0.5 % to 14.6 %, although rates of less than 3.6 % are reported by half of the countries. The Czech Republic (14.6 %), the United Kingdom (12.7 %) and Spain (8.3 %) report the highest prevalence rates.
Parmi les jeunes adultes européens, la prévalence de l'usage d'ecstasy au cours de la vie se situe à 5,2 % en moyenne, avec une fourchette comprise entre 0,5 et 14,6 %, bien que des taux inférieurs à 3,6 % soient rapportés par la moitié des pays. La République tchèque (14,6 %), le Royaume-Uni (12,7 %) et l'Espagne (8,3 %) affichent les taux de prévalence les plus élevés.
Die Lebenszeitprävalenz des Ecstasykonsums unter jungen Erwachsenen beträgt im europäischen Durchschnitt 5,2 %. Die Raten liegen zwischen 0,5 % und 14,6 %, wobei die Hälfte der Länder Raten von unter 3,6 % meldet. Die Tschechische Republik (14,6 %), das Vereinigte Königreich (12,7 %) und Spanien (8,3 %) melden die höchsten Prävalenzraten.
Entre los adultos jóvenes de toda Europa, la prevalencia de consumo de éxtasis a lo largo de la vida es del 5,2 %, fluctuando del 0,5 % al 14,6 %, si bien en la mitad de los países se registran tasas inferiores al 3,6 %. La República Checa (14,6 %), el Reino Unido (12,7 %) y España (8,3 %) exhiben las mayores tasas de prevalencia.
Tra i giovani adulti dei paesi europei la prevalenza del consumo una tantum di ecstasy è del 5,2%, media 0,5% e 14,6%, benché metà dei paesi dia conto di un consumo inferiore al 3,6%. I tassi di prevalenza più alti sono quelli di Repubblica ceca (14,6%), Regno Unito (12,7%) e Spagna (8,3%).
Entre os jovens adultos dos diversos países europeus, a prevalência do consumo de ecstasy ao longo da vida é de 5,2%, variando entre 0,5% e 14,6%, embora metade dos países refira taxas inferiores a 3,6%. A República Checa (14,6%), o Reino Unido (12,7%) e a Espanha (8,3%) são os Estados-Membros que mencionam as taxas de prevalência mais elevadas.
Στους νεαρούς ενηλίκους σε όλες τις ευρωπαϊκές χώρες, η επικράτηση της χρήσης έκστασης σε όλη τη ζωή είναι 5,2 %, ποσοστό που κυμαίνεται από 0,5 % έως 14,6 %, μολονότι οι μισές χώρες αναφέρουν ποσοστά που υπολείπονται του 3,6 %. Τα υψηλότερα ποσοστά επικράτησης ανέφεραν η Τσεχική Δημοκρατία (14,6 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (12,7 %) και η Ισπανία (8,3 %).
Onder jongvolwassenen in de diverse Europese landen ligt het “ooit”-gebruik van ecstasy gemiddeld op 5,2%, variërend van 0,5 tot 14,6%, zij het dat de helft van de landen een percentage van minder dan 3,6% meldt. Tsjechië (14,6%), het Verenigd Koninkrijk (12,7%) en Spanje (8,3%) melden de hoogste prevalentieniveaus.
Mezi mladými dospělými je v evropských zemích průměrná prevalence celoživotního užívání extáze 5,2 % a pohybuje se v rozmezí od 0,5 do 14,6 %, přičemž polovina zemí uvádí hodnotu pod 3,6 %. Nejvyšší prevalenci hlásí Česká republika (14,6 %), Spojené království (12,7 %) a Španělsko (8,3 %).
Blandt unge voksne i de europæiske lande er langtidsprævalensen for ecstasybrug 5,2 %, nemlig fra 0,5 til 14,6 %, selv om halvdelen af landene har meldt om satser på under 3,6 %. Tjekkiet (14,6 %), Det Forenede Kongerige (12,7 %) og Spanien (8,3 %) har meldt om de højeste prævalenssatser.
Euroopa riikides on elu jooksul ecstasy tarbimise levimus noorte täiskasvanute hulgas keskmiselt 5,2%, ulatudes 0,5%-st kuni 14,6%-ni, kuid pooltes riikides on see määr alla 3,6%. Kõige kõrgematest levimuse määradest teatavad Tšehhi Vabariik (14,6%), Ühendkuningriik (12,7%) ja Hispaania (8,3%).
Euroopan maissa keskimäärin 5,2 prosenttia nuorista aikuisista on käyttänyt ekstaasia ainakin kerran. Osuudet vaihtelevat 0,5:stä  14,6 prosenttiin, vaikkakin puolet maista ilmoittaa ainakin kerran käyttäneiden osuudeksi alle 3,6 prosenttia. Ilmoitusten perusteella levinneisyys on suurin Tšekissä (14,6 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (12,7 %) ja Espanjassa (8,3 %).
Blant unge europeere ligger livstidsprevalensen for ecstasy på 5,2 %. Den varierer mellom 0,5 og 14,6 %, selv om halvparten av landene rapporterer om en prevalens på under 3,6 %. Den tsjekkiske republikk (14,6 %), Storbritannia (12,7 %) og Spania (8,3 %) har de høyeste prevalenstallene.
W krajach europejskich w grupie młodych dorosłych wskaźnik liczby osób, które przynajmniej raz zażywały ekstazy, wynosi 5,2% i waha się od 0,5% do 14,6%, chociaż w połowie krajów wynosi poniżej 3,6%. Najwyższe jego wartości odnotowano w Czechach (14,6%), w Wielkiej Brytanii (12,7%) i w Hiszpanii (8,3%).
În rândul adulţilor tineri din ţările europene, prevalenţa consumului de ecstasy pe parcursul vieţii este de 5,2 %, variind de la 0,5 % la 14,6 %, deşi jumătate dintre ţări raportează rate mai mici de 3,6 %. Republica Cehă (14,6 %), Regatul Unit (12,7 %) şi Spania (8,3 %) raportează cele mai mari rate de prevalenţă.
Medzi mladými dospelými v európskych krajinách je prevalencia celoživotného užívania extázy 5,2 %, pričom sa pohybuje od 0,5 % do 14,6 %, hoci polovica krajín uvádza miery nižšie ako 3,6 %. Česká republika (14,6 %), Spojené kráľovstvo (12,7 %) a Španielsko (8,3 %) uvádzajú najvyššie miery prevalencie.
Med mlajšimi odraslimi v evropskih državah jih je 5,2 % že kdaj poskusilo ekstazi, njihov delež pa znaša od 0,5 % do 14, 6 %, čeprav je polovica držav sporočila stopnje, nižje od 3,6 %. Najvišje stopnje razširjenosti so sporočili Češka republika (14,6 %), Združeno kraljestvo (12,7 %) in Španija (8,3 %).
Bland Europas unga vuxna säger sig 5,2 % någon gång ha testat ecstasy, med siffror i intervallet 0,5 – 14,6 % även om hälften av länderna har rapporterat siffror som ligger lägre än 3,6 %. Andelen är högst i Tjeckien (14,6 %), Storbritannien (12,7 %) och Spanien (8,3 %).
Avrupa ülkelerindeki genç yetişkinler arasında, yaşam boyu ecstasy kullanımının yaygınlığı % 5,2 olup, her ne kadar ülkelerin yarısı tarafından % 3,6’nın altında kalan oranlar rapor edilse de, % 0,5 ile % 14,6 arasında değişmektedir. Çek Cumhuriyeti (% 14,6), Birleşik Krallık (% 12,7) ile İspanya (% 8,3) en yüksek yaygınlık oranlarını rapor eden ülkelerdir.
Gados jaunu Eiropas valstu pieaugušo vidū ekstazī ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītājs ir 5,2 %, tas svārstās no 0,5 % līdz 14,6 %, lai gan puse valstu ziņo par izplatības līmeni, kas nepārsniedz 3,6 %. Augstākie izplatības rādītāji ir Čehijā (14,6 %), Apvienotajā Karalistē (12,7 %) un Spānijā (8,3 %).
  4. fejezet: Amfetaminok...  
A lefoglalt extasy mennyisége96 1999-től 2002-ig nőtt; a 2003-as mélypontra való meredek visszaesést követően a 2004-ről rendelkezésre álló adatok azt mutatják, hogy ismét sikerült elérni a 2002-es szintet.
After a rapid increase over the period 1999–2001, the number of ecstasy seizures (95) at EU level declined in 2002–03; but data from reporting countries indicate an increase again in 2004. Quantities of ecstasy (96) intercepted increased from 1999 to 2002; after a steep decline to a low point in 2003, the available data for 2004 suggest that they again reached the 2002 level.
Après une croissance rapide entre 1999 et 2001, le nombre de saisies d'ecstasy (95) dans l'UE a baissé en 2002-2003. Toutefois, les données fournies par les pays déclarants indiquent une nouvelle progression en 2004. Les quantités d'ecstasy (96) saisies ont augmenté entre 1999 et 2002 et, après une forte chute en 2003, les données disponibles pour 2004 témoignent qu'elles ont retrouvé leur niveau de 2002.
Nach einem raschen Anstieg im Zeitraum von 1999 bis 2001 ging die Zahl der Sicherstellungen von Ecstasy (95) auf EU-Ebene im Zeitraum 2002/2003 zurück, stieg jedoch den Daten der Berichtsländer zufolge im Jahr 2004 erneut an. Die beschlagnahmten Ecstasymengen (96) stiegen von 1999 bis 2002 an, nahmen 2003 stark ab und erreichten den verfügbaren Daten zufolge 2004 erneut das Niveau des Jahres 2002.
Tras un rápido incremento durante el período 1999-2001, el número de incautaciones de éxtasis (95) en el ámbito de la UE descendió entre 2002 y 2003; sin embargo, los datos de los informes de los países indican un nuevo aumento en 2004. Las cantidades de éxtasis (96) interceptadas se incrementaron de 1999 a 2002; después de sufrir una caída brusca en 2003, los datos disponibles para 2004 sugieren que se ha vuelto a recuperar el nivel de 2002.
Dopo un rapido aumento nel periodo 1999–2001, il numero di sequestri di ecstasy (95) a livello europeo è sceso nel biennio 2002–2003, anche se i dati provenienti dai paesi per i quali sono disponibili informazioni indicano un nuovo aumento nel 2004. I quantitativi di ecstasy (96) intercettati è aumentato nel periodo compreso tra il 1999 al 2002; dopo un rapido declino fino ai minimi storici nel 2003, i dati disponibili per il 2004 suggeriscono un ritorno ai livelli del 2002.
Após um rápido crescimento no período de 1999–2001, o número de apreensões de ecstasy (95) a nível da UE diminuiu em 2002–2003; mas os dados dos países que forneceram informações indicam que voltou a crescer em 2004. As quantidades de ecstasy (96) apreendidas aumentaram entre 1999 e 2002; após uma diminuição brusca para um nível baixo em 2003, os dados disponíveis em relação a 2004 sugerem que essas quantidades voltaram a atingir o nível de 2002.
Ύστερα από μια ραγδαία αύξηση κατά την περίοδο 1999–2001, ο αριθμός των κατασχέσεων έκστασης (95) σε επίπεδο ΕΕ μειώθηκε το 2002–03· ωστόσο, από τα στοιχεία που αναφέρουν οι χώρες προκύπτει εκ νέου αύξηση το 2004. Οι κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (96) παρουσίασαν αύξηση από το 1999 έως το 2002, ενώ, ύστερα από μια απότομη μείωση έως το χαμηλότερο διαχρονικά σημείο το 2003, από τα διαθέσιμα στοιχεία προκύπτει ότι έφτασαν εκ νέου τα επίπεδα του 2002.
Na een snelle toename in de periode 1999-2001 is het aantal ecstasyvangsten (95) op EU-niveau in 2002-2003 gedaald; de gegevens van rapporterende landen wijzen voor 2004 echter weer op een stijgende lijn. De hoeveelheid onderschepte ecstasy (96) is tussen 1999 en 2002 toegenomen; nadat in 2003 een dieptepunt was bereikt als gevolg van een scherpe daling, lijken de beschikbare gegevens over 2004 aan te geven dat het niveau van 2002 weer is bereikt.
Po rychlém nárůstu v období 1999–2001 se počet záchytů extáze (95) na úrovni EU v letech 2002–2003 snížil, ale údaje získané ze zemí, které tyto údaje poskytují, opět za rok 2004 naznačují jisté zvýšení. Množství zadržené extáze (96) se mezi lety 1999 a 2002 zvýšilo. Po strmém poklesu na nejnižší úroveň v roce 2003 svědčí údaje za rok 2004 o tom, že bylo opět dosaženo úrovně z roku 2002.
Efter en hastig stigning i perioden 1999–2001 faldt antallet af ecstasybeslaglæggelser (95) på EU-plan i 2002–2003; men oplysninger fra de indberettende lande viser en stigning igen i 2004. De beslaglagte ecstasymængder (96) steg i perioden 1999–2002; efter et brat fald til et lavpunkt i 2003 viser de foreliggende data for 2004, at de igen er nået op på samme niveau som i 2002.
Pärast kiiret tõusu ajavahemikul 1999–2001 vähenes ecstasy konfiskeerimiste arv(95) EL ulatuses aastatel 2002–2003; kuid andmed esitanud riikidest saadud informatsioon annab alust arvata, et 2004. a toimus taas tõus. Tabatud ecstasy kogused(96) suurenesid aastatel 1999–2002; 2004. a kohta kättesaadavate andmete põhjal võib arvata, et pärast järsku langust madalseisuni 2003. a tõusid need siis taas 2002. a tasemeni.
Vuosien 1999–2001 nopean kasvun jälkeen ekstaasitakavarikkojen lukumäärä (95) EU:ssa laski vuosina 2002 ja 2003; tietoja toimittaneet maat ovat kuitenkin raportoineet takavarikkojen lisääntymisestä vuonna 2004. Takavarikoidun ekstaasin määrät (96) kasvoivat vuosina 1999–2002; kasvu hidastui selvästi vuonna 2003, mutta vuodelta 2004 saatujen tietojen perusteella luvut ovat nyt palanneet vuoden 2002 tasolle.
Etter en kraftig økning i perioden 1999-2001 gikk antallet ecstasybeslag (95) på EU-nivå ned i perioden 2002-03, men ifølge data fra de rapporterende landene økte dette igjen i 2004. Beslaglagte kvanta av ecstasy (96) gikk opp i perioden 1999-2002, og etter et kraftig fall til et bunn-nivå i 2003 tyder tilgjengelige data for 2004 på at omfanget igjen er oppe på 2002-nivå.
Po okresie szybkiego wzrostu w latach 1999–2001 liczba przypadków konfiskaty ekstazy (95) na poziomie UE spadła w latach 2002–2003. Jednak dane pochodzące z krajów objętych sprawozdaniem wskazują na ponowny jej wzrost w 2004 r. Ilość skonfiskowanej ekstazy (96) wzrosła w latach 1999–2002, a po szybkim spadku do niskiego poziomu w 2003 r. dostępne dane za 2004 r. wskazują, że ponownie osiągnęła poziom z 2002 r.
După o creştere rapidă în cursul perioadei 1999–2001, numărul de capturi de ecstasy (95) la nivelul Uniunii Europene a scăzut în 2002–2003; însă datele provenite din rapoartele prezentate de ţări indică o nouă creştere în 2004. Cantităţile de ecstasy (96) interceptate au crescut din 1999 până în 2002; după o scădere bruscă în 2003, datele disponibile pentru 2004 sugerează că au ajuns din nou la nivelul din 2002.
Po rýchlom náraste počas obdobia 1999 – 2001 počet zachytení extázy (95) na úrovni EÚ v rokoch 2002 – 03 poklesol; ale údaje z krajín, ktoré poskytli správy, znovu naznačujú zvýšenie v roku 2004. Množstvá zachytenej extázy (96) sa od roku 1999 do roku 2002 zvýšili; po strmom poklese do najnižšieho bodu v roku 2003 dostupné údaje pre rok 2004 uvádzajú, že znovu dosahujú úrovne roku 2002.
Po hitrem povečanju v obdobju 1999–2001 se je število zasegov ekstazija (95) na ravni EU v letih 2002 in 2003 zmanjšalo, vendar podatki iz držav poročevalk za leto 2004 zopet kažejo povečanje. Količine zaseženega ekstazija (96) so se povečevale od leta 1999 do 2002, leta 2003 so se strmo spustile na najnižjo točko, razpoložljivi podatki za leto 2004 pa kažejo, da so zopet dosegle raven iz leta 2002.
Efter en snabb ökning under perioden 1999–2001 minskade antalet ecstasybeslag (95) på EU-nivå 2002–03, men uppgifter från rapporterande länder tyder på att en ökning skett år 2004. Mängden konfiskerad ecstasy (96) ökade från 1999 till 2002 varefter den sjönk kraftigt för att nå en lägsta punkt 2003. Tillgängliga uppgifter för 2004 tyder på att de beslagtagna mängderna återigen nått upp till 2002 års nivå.
AB düzeyinde ecstasy ele geçirmelerinin sayısı (95) 1999-2001 dönemindeki hızlı bir artışı takiben, 2002-03’te düşmüştür; ancak rapor eden ülkelerden elde edilen veriler 2004’te tekrar bir artışa işaret etmektedir. Yakalanan ecstasy miktarları (96) 1999’dan 2002’ye artmıştır; 2003’te alçak bir noktaya doğru ani bir düşüşten sonra, mevcut 2004 verileri tekrar 2002 seviyesine ulaştığını göstermektedir.
Pēc strauja kāpuma laikposmā no 1999. līdz 2001. gadam ekstazī atsavināšanas gadījumu skaits (95) ES līmenī no 2002. līdz 2003. gadam ir krities; tomēr ziņojumā aplūkoto valstu 2004. gada dati liecina par jaunu kāpumu. Konfiscētā ekstazī daudzums (96) laikposmā no 1999. līdz 2002. gadam ir pieaudzis; pieejamie dati par 2004. gadu liecina, ka pēc straujā krituma līdz viszemākajam punktam 2003. gadā atkal ir sasniegts 2002. gada līmenis.
  5. fejezet: Kokain és k...  
A kokainhasználat miatt kezelést kérő páciensek számában a korábbi években megfigyelt emelkedő tendencia folytatódik; egy az 1999-től 2004-ig tartó időszakra vonatkozó, a bejelentetlen adatokat interpolálással helyettesítő elemzés szerint a kokainhasználat miatt kezelést kérő új páciensek száma 10%-ról 20%-ra emelkedett ezen időszak során (17 EU-országot, valamint Bulgáriát és Romániát alapul véve)155.
The increasing trends among clients seeking treatment for cocaine use reported in previous years is continuing; from 1999 to 2004, an analysis that interpolates for unreported data suggests that the proportion of new clients demanding treatment for cocaine use grew from around 10 % to 20 % during this period (based on 17 EU countries and Bulgaria and Romania) (155).
La tendance à la hausse du nombre de demandes de traitement pour usage de cocaïne observée les années précédentes se confirme. Une interpolation des données non déclarées suggère que le pourcentage de nouveaux patients en demande de traitement pour usage de cocaïne est passé de 10 à 20 % entre 1999 et 2004 (sur la base de 17 États membres de l'UE plus la Bulgarie et la Roumanie) (155).
Die in den Vorjahren gemeldete zunehmende Tendenz bei der Zahl der Patienten, die eine Behandlung wegen des Konsums von Kokain beantragen, setzt sich fort: Einer Analyse zufolge, bei der nicht gemeldete Daten interpoliert wurden, ist der Anteil der Erstpatienten, die eine Behandlung wegen des Konsums von Kokain beantragen, im Zeitraum von 1999 bis 2004 von etwa 10 % auf 20 % gestiegen (basierend auf 17 EU-Ländern sowie Bulgarien und Rumänien) (155).
Continúan las tendencias al alza surgidas durante los últimos años entre los pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cocaína. Un análisis que interpoló datos no declarados sugiere que la proporción de nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cocaína aumentó desde un 10 %, aproximadamente, hasta un 20 % durante el período 1999-2004 (basado en 17 países de la UE, así como en los países candidatos Bulgaria y Rumanía) (155).
Negli anni scorsi si è osservato un costante aumento del numero di persone che chiedono di entrare in terapia per dipendenza da cocaina: un’analisi che interpola i dati non segnalati suggerisce che, dal 1999 al 2004, la percentuale dei nuovi pazienti in trattamento a causa della cocaina è cresciuta dal 10% circa al 20% (analisi riferita a 17 Stati membri dell’Unione europea e a Bulgaria e Romania) (155).
Mantiveram-se as tendências para um aumento do número de utentes que procuram tratamento devido ao consumo de cocaína, referidas nos anos anteriores; no período de 1999 a 2004, uma análise que faz interpolações para os dados em falta sugere que a percentagem de novos utentes que solicitaram tratamento por consumo de cocaína cresceu de cerca de 10% para 20% (com base em 17 países da UE, Bulgária e Roménia) (155).
Οι αυξητικές τάσεις στα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη, οι οποίες αναφέρθηκαν τα προηγούμενα χρόνια, συνεχίστηκαν· από το 1999 έως το 2004, βάσει ανάλυσης που παρεμβάλλει μη αναφερθέντα στοιχεία, προκύπτει ότι το ποσοστό ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη αυξήθηκε από 10 % σε 20 % κατά την εν λόγω περίοδο (με βάση 17 χώρες της ΕΕ, τη Βουλγαρία και τη Ρουμανία) (155).
De in eerdere jaren gerapporteerde stijging in het aantal cliënten dat in behandeling gaat vanwege cocaïnegebruik, zet door; uit een analyse over de periode 1999-2004, waarbij wordt geïnterpoleerd voor ontbrekende gegevens, komt naar voren dat het percentage nieuwe cliënten dat in behandeling gaat voor cocaïnegebruik in deze periode is toegenomen van ongeveer 10 tot 20% (gebaseerd op 17 EU-landen plus Bulgarije en Roemenië) (155).
V předchozích letech zaznamenaný trend rostoucího počtu klientů vyhledávajících léčbu v souvislosti s užíváním kokainu pokračuje. V období 1999–2004 se podle analýzy, která interpolací doplňuje neohlášené údaje, zvýšil podíl nových klientů žádajících o léčbu užívání kokainu ze zhruba 10 na 20 % (na základě údajů ze 17 zemí EU spolu s Bulharskem a Rumunskem) (155).
De stigende tendenser, der i tidligere år har gjort sig gældende blandt klienter, der søger behandling for kokainbrug, fortsætter; det fremgår af en analyse, der interpolerer ikke-indberettede data, at andelen af nye klienter, der søgte behandling for kokainbrug, i perioden 1999–2004 steg fra ca. 10 til 20 % (tal fra 17 EU-lande og Bulgarien og Rumænien) (155).
Kokaiini tarbimise tõttu ravi taotlejate arvu suurenemine, millest teatati varasematel aastatel, üha jätkub; analüüsi põhjal, milles interpoleeriti esitamata andmed, suurenes aastatel 1999–2004 kokaiini tarbimise tõttu ravi taotlevate uute patsientide osakaal 10–20% (17 EL riigi ning Bulgaaria ja Rumeenia andmete põhjal).(155)
Edellisinä vuosina raportoitu noususuuntaus kokaiinin käytön vuoksi hoitoon hakeutuvien määrässä jatkuu edelleen; vuosina 1999–2004 tehdyn, puuttuvien tietojen osalta interpoloidun analyysin mukaan kokaiinin takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden osuus kasvoi tänä ajanjaksona noin 10:stä 20 prosenttiin (17 EU-maan sekä Bulgarian ja Romanian tiedot) (155).
Den økende trenden av klienter som søker behandling for kokainbruk, ser ut til å fortsette. En analyse som interpolerer for urapporterte data indikerer at andelen nye klienter som søker behandling for kokainbruk, steg fra 10 % til 20 % i løpet av perioden 1999-2004 (basert på 17 EU-land og Bulgaria og Romania) (155).
Utrzymuje się odnotowana w poprzednich latach tendencja wzrostowa liczby pacjentów zgłaszających się na leczenie z powodu kokainy. W latach 1999–2004 analizy interpolujące niezgłoszone dane wskazują, że odsetek nowych pacjentów zgłaszających się na leczenie z powodu kokainy wzrósł w tym okresie od około 10% do 20% (na podstawie danych z 17 krajów UE, Bułgarii i Rumunii) (155).
Tendinţele crescătoare în rândul pacienţilor care au solicitat tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină raportate în anii anteriori se manifestă în continuare; din 1999 până în 2004, o analiză care interpolează datele neraportate sugerează că proporţia pacienţilor noi care solicită tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină a crescut de la aproximativ 10 % la 20 % în cursul acestei perioade (pe baza datelor din 17 ţări membre UE, din Bulgaria şi România) (155).
Narastajúce trendy medzi klientmi, ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli užívaniu kokaínu, uvádzané v predchádzajúcich rokoch, pokračujú naďalej; od roku 1999 do roku 2004 analýza, ktorá interpoluje neuvedené údaje, naznačuje, že podiel nových klientov požadujúcich liečbu kvôli užívaniu kokaínu narástol počas tohto obdobia  približne z 10 % na 20 % (na základe 17 krajín EÚ a Bulharska a Rumunska) (155).
Trend povečevanja števila oseb, ki se želijo zdraviti zaradi uživanja kokaina, o katerem se je poročalo v prejšnjih letih, se nadaljuje. Za obdobje od leta 1999 do 2004 analiza, s katero se interpolirajo manjkajoči podatki, kaže, da se je delež novih oseb, ki povprašujejo po zdravljenju zaradi uživanja kokaina, v tem obdobju povečal za približno 10 % do 20 % (podatki temeljijo na 17 državah EU, Bolgariji in Romuniji (155).
Trenden med ett ökande antal klienter som söker behandling för kokainanvändning som rapporterats under föregående år håller i sig: från 1999 till 2004 tyder en analys, som interpolerar för uppgifter som inte inkommit, på att andelen nya klienter som söker behandling för kokainanvändning ökade från cirka 10 % till 20 % under denna period (baserat på 17 EU-länder samt Bulgarien och Rumänien) (155).
Önceki yıllarda rapor edilmiş kokain kullanımı için tedavi görmek isteyen hastalar arasında yükselen eğilimler sürmektedir; 1999’dan 2004’e kadar, raporlanmamış veriler için değer tahmini yapan bir analiz, kokain kullanımı için tedavi görmek isteyen yeni hastaların oranının bu dönemde % 10 civarından % 20’ye çıktığını öne sürmektedir (17 AB ülkesi ile Bulgaristan ve Romanya temel alınarak) (155).
Iepriekšējo gadu tendence, kas liecina par kokaīna ārstniecības pieprasījumu skaita pieaugumu, turpinās; no pētījuma, kurā ir interpolēti nepaziņotie dati, izriet, ka laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam jaunu pacientu skaits, kuri vēlas ārstēties no kokaīna atkarības, ir pieaudzis no apmēram 10 % līdz 20 % (pamatojoties uz 17 ES valstu, kā arī Bulgārijas un Rumānijas datiem) (155).
  3. fejezet: Kannabisz  
Az 1990-es évek elején Európán belül az Egyesült Királyságban volt a legmagasabb a fiatal felnőttek körében (15–34 évesek) mért közelmúltbeli kannabiszhasználat, de ez 1998-tól 2004/05-ig lassan csökkent67, és eközben a spanyolországi és franciaországi arányok nemrég (2002-ben vagy 2003-ban) utolérték az Egyesült Királyságban tapasztaltakat (Figure 3).
In the United Kingdom, recent cannabis use among young adults (aged 15–34) was the highest in Europe in the early 1990s but slowly declined from 1998 to 2004/05 (67), while in Spain and France rates have recently (2002 or 2003) reached those in found in the United Kingdom (Figure 3). Similar high prevalence levels are also reported for the Czech Republic.
Au Royaume-Uni, la consommation récente de cannabis chez les jeunes adultes (15 à 34 ans) était la plus élevée d'Europe au début des années 1990, mais a lentement reculé entre 1998 et 2004-2005 (67), alors qu'en Espagne et en France, les taux ont récemment (2002 ou 2003) atteint ceux observés au Royaume‑Uni (Figure 3). Des niveaux similaires de prévalence élevée sont également rapportés par la République tchèque.
Zu Beginn der 90er Jahre verzeichnete das Vereinigte Königreich beim jüngsten Cannabiskonsum (Konsum in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren) die europaweit höchsten Raten, die jedoch von 1998 bis 2004/2005 (67) leicht zurückgingen, während die Konsumraten in Spanien und Frankreich in den letzten Jahren (2002 bzw. 2003) ebenso hoch waren wie im Vereinigten Königreich (Abbildung 3). Ähnlich hohe Prävalenzraten wurden aus der Tschechischen Republik gemeldet.
A principios de los años noventa, las mayores tasas de consumo reciente de cannabis entre los adultos jóvenes (de entre 15 y 34 años) correspondían al Reino Unido, si bien fueron descendiendo paulatinamente a partir de 1998 hasta 2004/2005 (67), mientras que en España y Francia las tasas han alcanzado recientemente (en 2002 o 2003) los antiguos niveles del Reino Unido (gráfico 3). La República Checa también informa de niveles de prevalencia similares.
Nel Regno Unito il consumo recente di cannabis tra i giovani adulti (15–34 anni) era il più alto in Europa all’inizio degli anni Novanta, ma ha fatto registrare un graduale declino tra il 1998 e il 2004-2005 (67), mentre in Spagna e in Francia le percentuali segnalate hanno raggiunto di recente (2002 o 2003) quelle del Regno Unito (grafico 3). Dati analogamente alti sulla prevalenza vengono riferiti anche dalla Repubblica ceca.
No Reino Unido, o consumo recente de cannabis entre os jovens adultos (15 a 34 anos) foi o mais elevado da Europa no início da década de 90, mas diminuiu lentamente entre 1998 e 2004/2005 (67), embora em Espanha e França as taxas de consumo tenham atingido, recentemente (2002 ou 2003), os valores registados no Reino Unido (Figura 3). Registaram-se níveis de prevalência igualmente elevados na República Checa.
Στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά της πρόσφατης χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34) ήταν τα υψηλότερα στην Ευρώπη στις αρχές της δεκαετίας του 1990, αλλά μειώθηκαν σιγά-σιγά από το 1998 έως το 2004/05 (67), ενώ στην Ισπανία και τη Γαλλία τα ποσοστά προσφάτως (2002 ή 2003) προσέγγισαν εκείνα του Ηνωμένου Βασιλείου (Διάγραμμα 3). Παρόμοια υψηλά επίπεδα επικράτησης αναφέρονται επίσης για την Τσεχική Δημοκρατία.
In het Verenigd Koninkrijk was het percentage voor recent cannabisgebruik onder jongvolwassenen (15-34 jaar) begin jaren negentig het hoogst van Europa, maar dit is in de periode van 1998 tot 2004/2005 (67) langzaam gedaald, terwijl de percentages in Spanje en Frankrijk recentelijk (2002 of 2003) het zelfde niveau bereikten dat in het Verenigd Koninkrijk werd aangetroffen (Figuur 3). Ook voor Tsjechië worden vergelijkbaar hoge prevalentieniveaus gemeld.
Ve Spojeném království bylo nedávné užití konopí u mladých dospělých (ve věku 15–34 let) nejvyšší v Evropě na počátku 90. let 20. století, avšak v období mezi lety 1998 a 2004/2005 se mírně snižovalo (67), zatímco údaje ze Španělska a Francie v nedávné době (2002 či 2003) dosáhly úrovní zjištěných ve Spojeném království (obr. 3). Podobně vysoká prevalence je hlášena rovněž z České republiky.
I Det Forenede Kongerige var nylig brug af cannabis blandt unge voksne (15–34 år) den højeste i Europa i begyndelsen af 1990'erne, men faldt langsomt fra 1998 til 2004/2005 (67), mens udbredelsen i Spanien og Frankrig for nylig (2002 eller 2003) er nået op på samme niveau som i Det Forenede Kongerige (figur 3). En lignende høj udbredelse er også angivet for Tjekkiet.
Ühendkuningriigis oli hiljutise kanepi tarbimise määr noorte täiskasvanute (vanuses 15–34) hulgas 1990aastate algul kõige kõrgem kogu Euroopas, kuid vähenes aeglaselt ajavahemikul 1998 kuni 2004/2005.(67) Vastav määr Hispaanias ja Prantsusmaal on aga viimasel ajal (2002 või 2003) tõusnud Ühendkuningriigi tasemele (joonis 3). Sama suurest määrast teatas ka Tšehhi Vabariik.
Yhdistyneessä kuningaskunnassa kannabista äskettäin käyttäneiden nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) osuus oli 1990-luvun alussa Euroopan korkein, mutta se laski vähitellen vuodesta 1998 vuosiin 2004 ja 2005 (67). Espanjassa ja Ranskassa osuudet ovat hiljattain (vuosina 2002 tai 2003) kohonneet Yhdistyneen kuningaskunnan tasolle (kaavio 3). Yhtä korkeita levinneisyyslukuja raportoidaan Tšekistä.
Storbritannia hadde høyest nyere bruk av cannabis blant unge voksne (i aldersgruppen 15-34) i Europa på begynnelsen av 1990-tallet, men prevalensen gikk sakte ned fra 1998 til 2004-05 (67). I Spania og Frankrike har imidlertid nivået nylig (2002 eller 2003) nådd samme nivå som i Storbritannia (figur 3). Den tsjekkiske republikk har rapportert om tilsvarende høye prevalenstall.
W Wielkiej Brytanii zażywanie konopi indyjskich w ostatnim okresie przez młodych dorosłych (w wieku 15–34 lata) osiągnęło na początku lat 90-tych najwyższy poziom w Europie, ale powoli spadało w latach 1998–2004/05. (67), podczas gdy w Hiszpanii i we Francji poziom ten ostatnio (w 2002 lub 2003 r.) zrównał się z poziomem w Wielkiej Brytanii (wykres 3). Równie wysoki poziom rozpowszechnienia odnotowuje się w Czechach.
În Regatul Unit, consumul recent de canabis în rândul adulţilor tineri (cu vârste între 15 şi 34 de ani) a înregistrat valoarea cea mai mare din Europa la începutul anilor 1990, dar a scăzut uşor din 1998 până în 2004/2005 (67), în timp ce în Spania şi Franţa ratele de consum au atins recent (în 2002 sau 2003) valorile înregistrate în Regatul Unit (Figura 3). Niveluri similare de prevalenţă ridicată sunt, de asemenea, raportate în ceea ce priveşte Republica Cehă.
V Spojenom kráľovstve bolo v nedávnej minulosti užívanie kanabisu medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) najvyššie v Európe začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia, ale pomaly klesalo od roku 1998 do roku 2004/2005 (67), kým v Španielsku a Francúzsku dosiahli miery v nedávnej minulosti (2002 alebo 2003) hodnoty, ktoré sa zistili v Spojenom kráľovstve (obrázok 3). Podobné vysoké úrovne prevalencie sa tiež uvádzali pre Českú republiku.
V Združenem kraljestvu je bilo nedavno uživanje med mlajšimi odraslimi (v starosti od 15 do 34 let) na začetku 90. let najvišje v Evropi, ki pa se je od leta 1998 do 2004/5 počasi zmanjševalo (67), medtem ko so v Španiji in Franciji odstotki pred kratkim (2002 ali 2003) dosegli odstotke iz Združenega kraljestva (prikaz 3). O podobno visokih odstotkih razširjenosti poročajo tudi iz Češke republike.
I Storbritannien var siffran för antalet unga vuxna (15-34 år) som sagt sig nyligen ha använt cannabis den högsta i Europa under det tidiga 90-talet men minskade långsamt från 1998 till 2004/05 (67), medan siffrorna i Spanien och Frankrike nyligen (2002 eller 2003) nådde samma nivå som i Storbritannien (Figur 3). Samma höga prevalensnivåer rapporteras också från Tjeckien.
Birleşik Krallık'ta, genç yetişkinler (15-34 yaş) arasında yakın zamanda esrar kullanımı 1990’ların başında Avrupa’nın en yükseğiydi ama bu oranlar 1998’den 2004/05’e kadar yavaş yavaş düşerken (67) İspanya ve Fransa’daki oranlar yakın zamanda (2002 veya 2003) Birleşik Krallık'ınkilere ulaşmıştır (Şekil 3). Çek Cumhuriyeti için de benzer yüksek yaygınlık düzeyleri rapor edilmektedir.
Apvienotajā Karalistē 90. gadu sākumā bija Eiropā lielākais neseno lietotāju skaits gados jaunu (15–34 gadus vecu) pieaugušo vidū, bet laikposmā no 1998. līdz 2004./2005. gadam tas ir pakāpeniski samazinājies (67), savukārt Spānijā un Francijā šie rādītāji nesen (2002. vai 2003. gadā) ir sasnieguši Apvienotās Karalistes rādītājus (3. attēls). Tikpat augsts izplatības līmenis ir konstatēts arī Čehijā.
  1. fejezet: Politikà¡k ...  
Az EU legtöbb tagállamában a kábítószertörvényeket sértő bejelentett bűncselekmények többsége17 a kábítószer-használathoz vagy használati célú birtokláshoz kapcsolódik18, a kábítószertörvényeket sértő bűncselekményeken belül 2004-et tekintve a lengyelországi 61%-tól az ausztriai 90%-ig terjedő arányban.
In most EU Member States the majority of reported drug law offences (17) are related to drug use or possession for use (18), ranging in 2004 from 61 % of all drug law offences in Poland to 90 % in Austria. In the Czech Republic, Luxembourg, the Netherlands and Turkey, most reported drug law offences relate to dealing or trafficking, with the proportion varying from 48 % of all drug offences in Luxembourg to 93 % in the Czech Republic.
Dans la plupart des États membres de l'UE, la majeure partie des cas signalés d'infractions à la législation antidrogue (17) concernent l'usage de drogue ou la possession pour consommation (18), allant de 61 % de toutes les infractions à la législation antidrogue en Pologne en 2004 à 90 % en Autriche. En République tchèque, au Luxembourg, aux Pays‑Bas et en Turquie, la plupart des infractions à la législation antidrogue qui ont été rapportées ont trait à la vente ou au trafic de drogue, le pourcentage variant de 48 % de tous les délits liés à la drogue au Luxembourg à 93 % en République tchèque.
In den meisten EU-Mitgliedstaaten bezieht sich die Mehrheit der gemeldeten Drogendelikte (17) auf Drogenkonsum oder Drogenbesitz für den eigenen Gebrauch (18). Dieser Anteil bewegte sich im Jahr 2004 zwischen 61 % aller Drogendelikte in Polen und 90 % in Österreich. In der Tschechischen Republik, Luxemburg, den Niederlanden und der Türkei beziehen sich die meisten der gemeldeten Drogendelikte auf den Drogenhandel oder Drogenschmuggel, wobei sich der Anteil zwischen 48 % aller Drogendelikte in Luxemburg und 93 % in der Tschechischen Republik bewegt.
En la mayoría de los Estados miembros de la UE, la mayor parte de los delitos notificados contra la legislación antidroga (17) están relacionados con el consumo de drogas o con la posesión para el consumo (18), porcentaje que en 2004 variaba del 61 % de todos los delitos contra la legislación antidroga, en Polonia, hasta el 90 %, en Austria. En la República Checa, Luxemburgo, los Países Bajos y Turquía, la mayoría de los delitos notificados contra la legislación antidroga están relacionados con la venta o con el tráfico, con una proporción que varía del 48 % de todos los delitos contra la legislación antidroga, en Luxemburgo, al 93 %, en la República Checa.
Nella maggior parte degli Stati membri dell’UE la maggioranza delle segnalazioni di questi reati (17) riguarda l’uso di droga o la detenzione per uso personale (18), e nel 2004 andava dal 61% di tutti i reati correlati agli stupefacenti in Polonia al 90 in Austria. Nella Repubblica ceca, in Lussemburgo, nei Paesi Bassi e in Turchia la maggior parte delle segnalazioni per questo tipo di reati riguarda lo spaccio o il traffico di sostanze stupefacenti, con una percentuale compresa tra il 48% di tutte le segnalazioni in Lussemburgo e il 93% nella Repubblica ceca.
Na maioria dos Estados-Membros da UE, a maior parte das infracções registadas à legislação em matéria de droga (17) está relacionada com o consumo de droga ou a posse para consumo próprio (18), variando, em 2004, entre 61% do total das infracções na Polónia e 90% na Áustria. Na República Checa, Luxemburgo, Países Baixos e Turquia, a maioria das infracções está relacionada com a venda ou o tráfico, com percentagens que variam entre 48% do total das infracções no Luxemburgo e 93% na República Checa.
Στα περισσότερα κράτη μέλη της ΕΕ η πλειονότητα των αδικημάτων που εμπίπτουν στο νόμο περί ναρκωτικών (17) εξακολουθεί να σχετίζεται με τη χρήση ή την κατοχή για χρήση ναρκωτικών (18), σε ποσοστό επί του συνόλου των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά που κυμάνθηκε το 2004 από 61 % στην Πολωνία έως 90 % στην Αυστρία. Στην Τσεχική Δημοκρατία, το Λουξεμβούργο, τις Κάτω Χώρες και την Τουρκία, τα συχνότερα αναφερόμενα αδικήματα που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών αφορούσαν την εμπορία ή διακίνηση, με το ποσοστό επί του συνόλου των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά να κυμαίνεται από 48 % στο Λουξεμβούργο έως 93 % στην Τσεχική Δημοκρατία.
In de meeste lidstaten van de EU heeft het merendeel van de gerapporteerde drugsdelicten (17) betrekking op het bezit en/of gebruik van drugs (18), met cijfers voor 2004 variërend van 61% van alle drugsdelicten in Polen tot 90% in Oostenrijk. In Tsjechië, Luxemburg, Nederland en Turkije houden de meeste gerapporteerde drugsdelicten verband met het dealen in en smokkelen van drugs, waarbij de cijfers uiteenlopen van 48% van alle drugsdelicten in Luxemburg tot 93% in Tsjechië.
Ve většině členských států EU se převážná část hlášených trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy (17) týká užívání drog nebo držení drog pro vlastní potřebu (18), přičemž podíl těchto trestných činů na celkovém počtu trestných činů se pohyboval v roce 2004 v rozmezí od 61 % v Polsku až po 90 % v Rakousku. V České republice, Lucembursku, Nizozemsku a Turecku se většina hlášených trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy týkala nezákonného zacházení a obchodování s drogami, přičemž podíl těchto trestných činů na celkovém počtu drogových trestných činů se pohyboval v rozmezí od 48 % v Lucembursku až po 93 % v České republice.
I de fleste EU-medlemsstater vedrører flertallet af indberettede narkotikalovovertrædelser (17) stofbrug eller besiddelse til eget brug (18), nemlig i 2004 mellem 61 % af alle narkotikalovovertrædelser i Polen og 90 % i Østrig. I Tjekkiet, Luxembourg, Nederlandene og Tyrkiet vedrører de fleste af de indberettede narkotikalovovertrædelser handel eller smugling, svingende fra 48 % af alle narkotikalovovertrædelser i Luxembourg til 93 % i Tjekkiet.
Enamikus Euroopa Liidu liikmesriikides on enamik registreeritud narkoseaduste rikkumistest(17) seotud narkootilise aine tarvitamise või omamisega eesmärgil seda tarvitada,(18) jäädes 2004. a vahemikku 61% kõigist narkoseaduste rikkumise juhtudest Poolas kuni 90% Austrias. Tšehhi Vabariigis, Luksemburgis, Madalmaades ja Türgis on kõige rohkem registreeritud narkoseaduste rikkumisi seoses vahendamise või kaubitsemisega, nende osakaal on alates 48% kõigist narkoseaduste rikkumistest Luksemburgis kuni 93% Tšehhi Vabariigis.
Useimmissa EU:n jäsenvaltioissa suurin osa tilastoiduista huumerikoksista (17) liittyi edelleen huumeiden käyttöön tai hallussapitoon käyttöä varten (18). Näiden osuus kaikista rikoksista vaihteli Puolan 61 prosentista Itävallan 90 prosenttiin. Tšekissä, Luxemburgissa, Alankomaissa ja Turkissa useimmat tilastoiduista huumerikoksista liittyivät huumausaineiden välitykseen tai salakuljetukseen, kun taas Luxemburgissa näihin rikoksiin liittyi 48 prosenttia ja Tšekissä 93 prosenttia kaikista huumerikoksista.
I de fleste medlemsstatene i EU er de fleste rapporterte brudd på narkotikalovgivningen (17) relatert til bruk av eller besittelse med sikte på bruk (18). Tallet varierer fra 61 % av alle narkotikalovbrudd i Polen til 90 % i Østerrike. I Den tsjekkiske republikk, Luxembourg, Nederland og Tyrkia er de fleste rapporterte narkotikalovbrudd relatert til langing eller smugling, med tall fra 48 % narkotikalovbrudd i Luxembourg til 93 % i Den tsjekkiske republikk.
W przeważającej liczbie państw członkowskich UE większość zgłoszonych naruszeń prawa antynarkotykowego (17) wiąże się z zażywaniem narkotyków lub posiadaniem ich na własny użytek (18); w 2004 r. ich liczba wahała się od 61% wszystkich naruszeń prawa antynarkotykowego w Polsce do 90% w Austrii. W Czechach, Luksemburgu, Holandii i Turcji większość zgłoszonych naruszeń prawa antynarkotykowego odnosi się do dystrybucji narkotyków lub handlu nimi, przy czym udział w całości przestępstw waha się od 48% w Luksemburgu do 93% w Czechach.
În majoritatea statelor membre, aproape toate infracţiunile legate de droguri raportate (17) se referă la consumul de droguri sau la posesia în vederea consumului (18), variind în 2004 între 61 % dintre toate infracţiunile legate de droguri în Polonia la 90 % în Austria. În Republica Cehă, Luxemburg, Ţările de Jos şi Turcia, infracţiunile legate de droguri cel mai des raportate se referă la vânzare sau trafic, proporţia variind între 48 % dintre toate infracţiunile legate de droguri în Luxemburg şi în 93 % Republica Cehă.
Vo väčšine členských štátov EÚ väčšina uvádzaných porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami (17) sa vzťahovala na užívanie drog alebo ich prechovávanie na užívanie (18), pohybujúc sa v roku 2004 od 61 % všetkých porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami v Poľsku po 90 % v Rakúsku. V Českej republike, Luxembursku, Holandsku a Turecku sa väčšina uvádzaných porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami vzťahuje na dílerstvo alebo obchodovanie s podielom pohybujúcim sa od 48 % všetkých trestných činov súvisiacich s drogami v Luxembursku po 93 % v Českej republike.
V večini držav članic EU je večina prijavljenih kršitev zakonov o drogah (17) povezanih z uživanjem drog ali posedovanjem za uživanje (18), v razponu od 61 % vseh kršitev zakonov o drogah na Poljskem do 90 % v Avstriji leta 2004. V Češki republiki, v Luksemburgu, na Nizozemskem in v Turčiji se večina prijavljenih kršitev zakonov o drogah nanaša na preprodajo ali trgovanje, v razponu od 48 % vseh kršitev zakonov o drogah v Luksemburgu do 93 % v Češki republiki.
I de flesta medlemsstater avser majoriteten av de rapporterade narkotikabrotten (17) användning eller innehav för användning av narkotika (18), och varierade 2004 mellan 61 % av alla narkotikabrott i Polen och 90 % i Österrike. I Tjeckien, Luxemburg, Nederländerna och Turkiet avsåg de flesta rapporterade narkotikabrott langning eller handel, där andelen varierar från 48 % av samtliga narkotikabrott i Luxemburg till 93 % i Tjeckien.
Çoğu AB Üye Devleti’nde, rapor edilen uyuşturucu kanunu suçlarının çoğunluğu (17), uyuşturucu kullanımı veya kullanmak üzere bulundurmaya ilişkin olup (18) bunlar 2004’te Polonya’da tüm uyuşturucu kanunu suçlarının %61’inden, Avusturya’da %90’ına kadar değişmektedir. Çek Cumhuriyeti, Lüksemburg, Hollanda ve Türkiye’de, rapor edilen uyuşturucu kanunu suçlarının çoğu satmak veya kaçakçılıkla ilgili olup, oran tüm uyuşturucu suçları için Lüksemburg’da %48’den Çek Cumhuriyeti’nde %93’e kadar değişmektedir.
Lielākajā daļā ES dalībvalstu visbiežāk minētie narkotiku tiesību aktu pārkāpumi (17) ir saistīti ar ar narkotiku lietošanu vai turēšanu lietošanai (18), šādu pārkāpumu skaits visu narkotiku noziegumu vidū 2004. gadā ir svārstījies no 61 % Polijā līdz 90 % Austrijā. Čehijā, Luksemburgā, Nīderlandē un Turcijā visbiežāk minētie narkotiku tiesību aktu pārkāpumi ir bijuši saistīti ar tirdzniecību vai kontrabandu, šādu pārkāpumu skaits visu narkotiku noziegumu vidū ir svārstījies no 48 % Luksemburgā līdz 93 % Čehijā.
  7. fejezet: A kà¡bà­tà³...  
A 25 évesnél fiatalabbak körében bekövetkező, kábítószerrel összefüggő halálesetek számát tekintve a régi és az új tagállamok tendenciáiban határozott eltérés figyelhető meg. Az EU-15 tagállamaiban ez a szám 1996 óta folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós opiáthasználók számának csökkenésére utal, az új tagállamokban viszont 2000–02-ig éles emelkedést figyeltek meg, és a látható visszaesés csak 2003 után kezdődött el207.
There is a marked discrepancy between trends in the old and new Member States in the number of deaths among people younger than 25 years. Among the EU-15 Member States there has been a steady decrease since 1996, suggesting a decrease in the number of young opioid injectors, while in new Member States a sharp increase was observed until 2000–02, with an apparent decrease beginning only in 2003 (207).
Le nombre de décès chez les jeunes de moins de 25 ans affiche de fortes différences entre les anciens et les nouveaux États membres. Dans les États membres de l’UE‑15, la baisse du nombre de décès est constante depuis 1996, ce qui semble indiquer une réduction du nombre de jeunes usagers d’opiacés par voie intraveineuse, tandis que dans les nouveaux États membres, une forte progression a été observée jusqu’en 2000-2002, avec seulement l’amorce d’un recul apparent en 2003 (207).
Hinsichtlich der Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren ist eine starke Diskrepanz zwischen den Tendenzen in den alten und neuen Mitgliedstaaten zu beobachten. In den EU-15-Mitgliedstaaten ist seit 1996 ein kontinuierlicher Rückgang festzustellen, was auf eine sinkende Zahl junger injizierender Opioidkonsumenten schließen lässt. Dagegen wurde in den neuen Mitgliedstaaten bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 ein deutlicher Anstieg beobachtet, der erst im Jahr 2003 von einem merklichen Rückgang abgelöst wurde (207).
Existe una importante discrepancia entre las tendencias de los antiguos y los nuevos Estados miembros en cuanto al número de muertes entre las personas menores de 25 años. En los antiguos Estados miembros se ha registrado un descenso constante desde 1996, que indica un declive en el número de consumidores jóvenes de opiáceos por vía parenteral. Por otro lado, en los nuevos Estados miembros se observó un aumento vertiginoso hasta el período 2000-2002, seguido de un aparente descenso a partir de 2003 (207).
La discrepanza nel numero di decessi tra i giovani di età inferiore ai 25 anni è più evidente nell’andamento riferito, rispettivamente, ai vecchi e ai nuovi Stati membri. Tra gli Stati membri dell’UE a 15 si è notato un costante calo a partire dal 1996, a sua volta testimonianza di una diminuzione del numero di giovani consumatori di oppiacei per via parenterale; nei nuovi Stati membri, invece, si è osservato un incremento netto fino al 2000-2002, seguito da un’apparente flessione a partire soltanto dal 2003 (207).
As tendências registadas nos antigos e nos novos Estados-Membros mostram uma forte discrepância quanto ao número de mortes de jovens com menos de 25 anos. Nos Estados‑Membros da UE-15 estas diminuíram progressivamente a partir de 1996, o que sugere uma diminuição do número de jovens que injectam opiáceos, ao passo que nos novos Estados-Membros se observou um forte aumento até 2000–2002 e só em 2003 se começou a notar alguma diminuição (207).
Υπάρχει σημαντική απόκλιση στις τάσεις που επικρατούν στα παλαιά και τα νέα κράτη μέλη όσον αφορά τον αριθμό των θανάτων στους νέους ηλικίας κάτω των 25 ετών. Στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 σημειώνεται σταθερή μείωση από το 1996, η οποία υποδηλώνει μείωση στον αριθμό των νεαρών χρηστών οπιοειδών που κάνουν ενέσιμη χρήση. Στα νέα κράτη μέλη μέχρι την περίοδο 2000–02 παρατηρήθηκε απότομη αύξηση, ενώ εμφανής μείωση άρχισε να παρατηρείται μόλις το 2003 (207).
Wat betreft de trends in het aantal sterfgevallen onder personen jonger dan 25 jaar is er een duidelijke discrepantie tussen de oude en de nieuwe lidstaten. Onder de vijftien oude lidstaten is er sprake van een gestage afname sinds 1996, hetgeen wijst op een afnemend aantal jonge opioïdenspuiters. In de nieuwe lidstaten daarentegen werd tot 2000-2002 een sterke toename waargenomen en zette een duidelijke afname pas in 2003 in (207).
Pokud se týká počtu úmrtí osob mladších 25 let, existují velké rozdíly mezi trendy ve starých a nových členských státech. Ve státech evropské patnáctky dochází od roku 1996 k trvalému poklesu, což svědčí o snížení počtu mladých injekčních uživatelů opiátů. Oproti tomu v nových členských státech byl do let 2000–2002 pozorován prudký nárůst a zřetelný pokles začal až v roce 2003 (207).
Der er en markant forskel mellem tendenserne i de gamle og de nye medlemsstater i antallet af dødsfald blandt unge under 25 år. Blandt EU-15-medlemsstaterne har der været et konstant fald siden 1996, hvilket tyder på et fald i antallet af unge intravenøse opioidbrugere, mens der indtil 2000–2002 blev registreret en markant stigning i nye medlemsstater, hvor der tilsyneladende først begyndte at ske et fald i 2003 (207).
Suundumused surmajuhtumite arvu osas alla 25aastaste inimeste hulgas on vanades ja uutes liikmesriikides märkimisväärselt erinevad. EL-15 riikides on alates 1996. a ilmnenud pidev langus, mis viitab opioidide süstijate arvu vähenemisele noorte hulgas, samas kui uutes liikmesriikides täheldati kuni aastateni 2000–2002 suurt tõusu, märgatav langus algas alles 2003. a.(207)
Vanhojen ja uusien jäsenvaltioiden välillä on suuria eroja alle 25-vuotiaiden huumekuolemien suuntauksissa. EU-15:n jäsenvaltioissa suuntaus on ollut tasaisesti laskeva vuodesta 1996 lähtien, mikä viittaa nuorten opioidien käyttäjien määrän vähenemiseen, kun taas uusissa jäsenvaltioissa kasvu oli voimakasta vuosiin 2000–2002 asti ja suuntaus kääntyi laskuun vasta vuonna 2003 (207).
Det er stor forskjell på trendene i de gamle og de nye medlemsstatene når det gjelder antallet dødsfall blant personer under 25 år. I EU 15-statene har det siden 1996 vært en jevn nedgang, noe som tyder på en nedgang i antallet unge som injiserer opioider. De nye medlemsstatene har derimot hatt n stor økning fram til 2000-02, mens en nedgang synes å ha inntruffet i 2003 (207).
Tendencje dotyczące liczby zgonów w grupie młodych ludzi w wieku poniżej 25 lat wyraźnie różnią się w starych i nowych państwach członkowskich. W 15 starych państwach członkowskich UE obserwowano od 1996 r. stały spadek, co wskazywałoby na obniżenie liczby młodych osób zażywających opiaty dożylnie, podczas gdy w nowych państwach członkowskich aż do okresu 2000–2002 występował silny wzrost, a widoczny spadek rozpoczął się dopiero od 2003 r. (207).
Există o diferenţă accentuată între tendinţele din vechile şi noile state membre în ceea ce priveşte numărul deceselor în rândul persoanelor sub 25 de ani. În statele membre ale Europei celor 15, a existat o scădere constantă începând din 1996, ceea ce sugerează o scădere a numărului consumatorilor tineri de opiacee injectabile, în timp ce în noile state membre s-a observat o creştere evidentă până în 2000–2002, cu o scădere vizibilă începând numai din 2003 (207).
Existuje výrazná odchýlka medzi trendmi v starých a nových členských štátoch v počte úmrtí medzi ľuďmi mladšími ako 25 rokov. Medzi členskými štátmi EÚ-15 dochádzalo k stabilnému poklesu od roku 1996, čo naznačovalo pokles v počte mladých injekčných užívateľov opiátov, kým v nových členských štátoch sa pozoroval strmý nárast až do obdobia 2000 – 2002, pričom očividný pokles sa začal až v roku 2003 (207).
Razlika med trendi v starih in novih državah članicah pri številu smrtnih primerov med mlajšimi od 25 let je izrazita. Med državami članicami EU-15 je od leta 1996 opaziti stalno upadanje, kar kaže na zmanjševanje števila mladih injicirajočih uživalcev opioidov, v novih državah članicah pa je bilo do obdobja 2000–2002 opaziti strmo povečevanje, očitni upad pa se je začel šele v letu 2003 (207).
Trenderna för narkotikarelaterade dödsfall bland missbrukare som är yngre än 25 år skiljer sig markant i de gamla och de nya medlemsstaterna. Bland EU 15-medlemsstaterna har trenden varit obrutet fallande sedan 1996 vilket tyder på ett minskande antal unga som injicerar opiater. I de nya medlemsstaterna rapporterades en kraftig ökning av antalet dödsfall fram till 2000-2002 och en tydlig nedgång konstaterades först 2003 (207).
Eski ve yeni Üye Devletler’de 25 yaşın altındaki kişilerdeki ölümlerin sayısına dair eğilimler arasında belirgin bir tutarsızlık vardır. AB-15 Üye Devletleri arasında 1996’dan beri kaydedilen sürekli bir düşüş, opioid enjekte eden gençlerin sayısında bir azalma anlamına gelirken yeni Üye Devletler’de 2000-02’ye kadar keskin bir artış ve ancak 2003’te başlayan belirgin bir düşüş gözlemlenmiştir (207).
Ievērojami atšķiras veco un jauno dalībvalstu tendences saistībā ar nāves gadījumiem vecuma grupā līdz 25 gadiem. ES 15 dalībvalstīs kopš 1996. gada nāves gadījumu skaits šajā grupā ir stabili samazinājies, liecinot par mazāku gados jaunu opioīdu injicētāju skaitu, savukārt jaunajās dalībvalstīs līdz 2000. – 2002. gadam ir konstatēts straujš pieaugums, un šķietams samazinājums ir sācies tikai 2003. gadā (207).
  1. fejezet: Politikà¡k ...  
Az EU legtöbb tagállamában a kábítószertörvényeket sértő bejelentett bűncselekmények többsége17 a kábítószer-használathoz vagy használati célú birtokláshoz kapcsolódik18, a kábítószertörvényeket sértő bűncselekményeken belül 2004-et tekintve a lengyelországi 61%-tól az ausztriai 90%-ig terjedő arányban.
In most EU Member States the majority of reported drug law offences (17) are related to drug use or possession for use (18), ranging in 2004 from 61 % of all drug law offences in Poland to 90 % in Austria. In the Czech Republic, Luxembourg, the Netherlands and Turkey, most reported drug law offences relate to dealing or trafficking, with the proportion varying from 48 % of all drug offences in Luxembourg to 93 % in the Czech Republic.
Dans la plupart des États membres de l'UE, la majeure partie des cas signalés d'infractions à la législation antidrogue (17) concernent l'usage de drogue ou la possession pour consommation (18), allant de 61 % de toutes les infractions à la législation antidrogue en Pologne en 2004 à 90 % en Autriche. En République tchèque, au Luxembourg, aux Pays‑Bas et en Turquie, la plupart des infractions à la législation antidrogue qui ont été rapportées ont trait à la vente ou au trafic de drogue, le pourcentage variant de 48 % de tous les délits liés à la drogue au Luxembourg à 93 % en République tchèque.
In den meisten EU-Mitgliedstaaten bezieht sich die Mehrheit der gemeldeten Drogendelikte (17) auf Drogenkonsum oder Drogenbesitz für den eigenen Gebrauch (18). Dieser Anteil bewegte sich im Jahr 2004 zwischen 61 % aller Drogendelikte in Polen und 90 % in Österreich. In der Tschechischen Republik, Luxemburg, den Niederlanden und der Türkei beziehen sich die meisten der gemeldeten Drogendelikte auf den Drogenhandel oder Drogenschmuggel, wobei sich der Anteil zwischen 48 % aller Drogendelikte in Luxemburg und 93 % in der Tschechischen Republik bewegt.
En la mayoría de los Estados miembros de la UE, la mayor parte de los delitos notificados contra la legislación antidroga (17) están relacionados con el consumo de drogas o con la posesión para el consumo (18), porcentaje que en 2004 variaba del 61 % de todos los delitos contra la legislación antidroga, en Polonia, hasta el 90 %, en Austria. En la República Checa, Luxemburgo, los Países Bajos y Turquía, la mayoría de los delitos notificados contra la legislación antidroga están relacionados con la venta o con el tráfico, con una proporción que varía del 48 % de todos los delitos contra la legislación antidroga, en Luxemburgo, al 93 %, en la República Checa.
Nella maggior parte degli Stati membri dell’UE la maggioranza delle segnalazioni di questi reati (17) riguarda l’uso di droga o la detenzione per uso personale (18), e nel 2004 andava dal 61% di tutti i reati correlati agli stupefacenti in Polonia al 90 in Austria. Nella Repubblica ceca, in Lussemburgo, nei Paesi Bassi e in Turchia la maggior parte delle segnalazioni per questo tipo di reati riguarda lo spaccio o il traffico di sostanze stupefacenti, con una percentuale compresa tra il 48% di tutte le segnalazioni in Lussemburgo e il 93% nella Repubblica ceca.
Na maioria dos Estados-Membros da UE, a maior parte das infracções registadas à legislação em matéria de droga (17) está relacionada com o consumo de droga ou a posse para consumo próprio (18), variando, em 2004, entre 61% do total das infracções na Polónia e 90% na Áustria. Na República Checa, Luxemburgo, Países Baixos e Turquia, a maioria das infracções está relacionada com a venda ou o tráfico, com percentagens que variam entre 48% do total das infracções no Luxemburgo e 93% na República Checa.
Στα περισσότερα κράτη μέλη της ΕΕ η πλειονότητα των αδικημάτων που εμπίπτουν στο νόμο περί ναρκωτικών (17) εξακολουθεί να σχετίζεται με τη χρήση ή την κατοχή για χρήση ναρκωτικών (18), σε ποσοστό επί του συνόλου των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά που κυμάνθηκε το 2004 από 61 % στην Πολωνία έως 90 % στην Αυστρία. Στην Τσεχική Δημοκρατία, το Λουξεμβούργο, τις Κάτω Χώρες και την Τουρκία, τα συχνότερα αναφερόμενα αδικήματα που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών αφορούσαν την εμπορία ή διακίνηση, με το ποσοστό επί του συνόλου των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά να κυμαίνεται από 48 % στο Λουξεμβούργο έως 93 % στην Τσεχική Δημοκρατία.
In de meeste lidstaten van de EU heeft het merendeel van de gerapporteerde drugsdelicten (17) betrekking op het bezit en/of gebruik van drugs (18), met cijfers voor 2004 variërend van 61% van alle drugsdelicten in Polen tot 90% in Oostenrijk. In Tsjechië, Luxemburg, Nederland en Turkije houden de meeste gerapporteerde drugsdelicten verband met het dealen in en smokkelen van drugs, waarbij de cijfers uiteenlopen van 48% van alle drugsdelicten in Luxemburg tot 93% in Tsjechië.
Ve většině členských států EU se převážná část hlášených trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy (17) týká užívání drog nebo držení drog pro vlastní potřebu (18), přičemž podíl těchto trestných činů na celkovém počtu trestných činů se pohyboval v roce 2004 v rozmezí od 61 % v Polsku až po 90 % v Rakousku. V České republice, Lucembursku, Nizozemsku a Turecku se většina hlášených trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy týkala nezákonného zacházení a obchodování s drogami, přičemž podíl těchto trestných činů na celkovém počtu drogových trestných činů se pohyboval v rozmezí od 48 % v Lucembursku až po 93 % v České republice.
I de fleste EU-medlemsstater vedrører flertallet af indberettede narkotikalovovertrædelser (17) stofbrug eller besiddelse til eget brug (18), nemlig i 2004 mellem 61 % af alle narkotikalovovertrædelser i Polen og 90 % i Østrig. I Tjekkiet, Luxembourg, Nederlandene og Tyrkiet vedrører de fleste af de indberettede narkotikalovovertrædelser handel eller smugling, svingende fra 48 % af alle narkotikalovovertrædelser i Luxembourg til 93 % i Tjekkiet.
Enamikus Euroopa Liidu liikmesriikides on enamik registreeritud narkoseaduste rikkumistest(17) seotud narkootilise aine tarvitamise või omamisega eesmärgil seda tarvitada,(18) jäädes 2004. a vahemikku 61% kõigist narkoseaduste rikkumise juhtudest Poolas kuni 90% Austrias. Tšehhi Vabariigis, Luksemburgis, Madalmaades ja Türgis on kõige rohkem registreeritud narkoseaduste rikkumisi seoses vahendamise või kaubitsemisega, nende osakaal on alates 48% kõigist narkoseaduste rikkumistest Luksemburgis kuni 93% Tšehhi Vabariigis.
Useimmissa EU:n jäsenvaltioissa suurin osa tilastoiduista huumerikoksista (17) liittyi edelleen huumeiden käyttöön tai hallussapitoon käyttöä varten (18). Näiden osuus kaikista rikoksista vaihteli Puolan 61 prosentista Itävallan 90 prosenttiin. Tšekissä, Luxemburgissa, Alankomaissa ja Turkissa useimmat tilastoiduista huumerikoksista liittyivät huumausaineiden välitykseen tai salakuljetukseen, kun taas Luxemburgissa näihin rikoksiin liittyi 48 prosenttia ja Tšekissä 93 prosenttia kaikista huumerikoksista.
I de fleste medlemsstatene i EU er de fleste rapporterte brudd på narkotikalovgivningen (17) relatert til bruk av eller besittelse med sikte på bruk (18). Tallet varierer fra 61 % av alle narkotikalovbrudd i Polen til 90 % i Østerrike. I Den tsjekkiske republikk, Luxembourg, Nederland og Tyrkia er de fleste rapporterte narkotikalovbrudd relatert til langing eller smugling, med tall fra 48 % narkotikalovbrudd i Luxembourg til 93 % i Den tsjekkiske republikk.
W przeważającej liczbie państw członkowskich UE większość zgłoszonych naruszeń prawa antynarkotykowego (17) wiąże się z zażywaniem narkotyków lub posiadaniem ich na własny użytek (18); w 2004 r. ich liczba wahała się od 61% wszystkich naruszeń prawa antynarkotykowego w Polsce do 90% w Austrii. W Czechach, Luksemburgu, Holandii i Turcji większość zgłoszonych naruszeń prawa antynarkotykowego odnosi się do dystrybucji narkotyków lub handlu nimi, przy czym udział w całości przestępstw waha się od 48% w Luksemburgu do 93% w Czechach.
În majoritatea statelor membre, aproape toate infracţiunile legate de droguri raportate (17) se referă la consumul de droguri sau la posesia în vederea consumului (18), variind în 2004 între 61 % dintre toate infracţiunile legate de droguri în Polonia la 90 % în Austria. În Republica Cehă, Luxemburg, Ţările de Jos şi Turcia, infracţiunile legate de droguri cel mai des raportate se referă la vânzare sau trafic, proporţia variind între 48 % dintre toate infracţiunile legate de droguri în Luxemburg şi în 93 % Republica Cehă.
Vo väčšine členských štátov EÚ väčšina uvádzaných porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami (17) sa vzťahovala na užívanie drog alebo ich prechovávanie na užívanie (18), pohybujúc sa v roku 2004 od 61 % všetkých porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami v Poľsku po 90 % v Rakúsku. V Českej republike, Luxembursku, Holandsku a Turecku sa väčšina uvádzaných porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami vzťahuje na dílerstvo alebo obchodovanie s podielom pohybujúcim sa od 48 % všetkých trestných činov súvisiacich s drogami v Luxembursku po 93 % v Českej republike.
V večini držav članic EU je večina prijavljenih kršitev zakonov o drogah (17) povezanih z uživanjem drog ali posedovanjem za uživanje (18), v razponu od 61 % vseh kršitev zakonov o drogah na Poljskem do 90 % v Avstriji leta 2004. V Češki republiki, v Luksemburgu, na Nizozemskem in v Turčiji se večina prijavljenih kršitev zakonov o drogah nanaša na preprodajo ali trgovanje, v razponu od 48 % vseh kršitev zakonov o drogah v Luksemburgu do 93 % v Češki republiki.
I de flesta medlemsstater avser majoriteten av de rapporterade narkotikabrotten (17) användning eller innehav för användning av narkotika (18), och varierade 2004 mellan 61 % av alla narkotikabrott i Polen och 90 % i Österrike. I Tjeckien, Luxemburg, Nederländerna och Turkiet avsåg de flesta rapporterade narkotikabrott langning eller handel, där andelen varierar från 48 % av samtliga narkotikabrott i Luxemburg till 93 % i Tjeckien.
Çoğu AB Üye Devleti’nde, rapor edilen uyuşturucu kanunu suçlarının çoğunluğu (17), uyuşturucu kullanımı veya kullanmak üzere bulundurmaya ilişkin olup (18) bunlar 2004’te Polonya’da tüm uyuşturucu kanunu suçlarının %61’inden, Avusturya’da %90’ına kadar değişmektedir. Çek Cumhuriyeti, Lüksemburg, Hollanda ve Türkiye’de, rapor edilen uyuşturucu kanunu suçlarının çoğu satmak veya kaçakçılıkla ilgili olup, oran tüm uyuşturucu suçları için Lüksemburg’da %48’den Çek Cumhuriyeti’nde %93’e kadar değişmektedir.
Lielākajā daļā ES dalībvalstu visbiežāk minētie narkotiku tiesību aktu pārkāpumi (17) ir saistīti ar ar narkotiku lietošanu vai turēšanu lietošanai (18), šādu pārkāpumu skaits visu narkotiku noziegumu vidū 2004. gadā ir svārstījies no 61 % Polijā līdz 90 % Austrijā. Čehijā, Luksemburgā, Nīderlandē un Turcijā visbiežāk minētie narkotiku tiesību aktu pārkāpumi ir bijuši saistīti ar tirdzniecību vai kontrabandu, šādu pārkāpumu skaits visu narkotiku noziegumu vidū ir svārstījies no 48 % Luksemburgā līdz 93 % Čehijā.
  3. fejezet: Kannabisz  
2004-ben a jelentések szerint a kannabiszgyanta átlagos THC-tartalma kiskereskedelmi szinten az 1%-nál kevesebb (Bulgária) és a 16,9% (Hollandia) között mozgott, míg a kannabisznövény erőssége a 0,6%-tól (Lengyelország) a 12,7%-ig (Anglia és Wales)51 terjedő tartományban volt.
The potency of cannabis products is determined by their content of Δ9-tetrahydrocannabinol (THC), the primary active constituent (EMCDDA, 2004b). In 2004, the reported average THC content of cannabis resin at retail level varied from less than 1 % (Bulgaria) to 16.9 % (the Netherlands), while herbal cannabis potency ranged from 0.6 % (Poland) to 12.7 % (England and Wales) (51). The potency of locally produced herbal cannabis was reported at 17.7 % in the Netherlands (52).
La puissance des produits à base de cannabis est déterminée par leur teneur en Δ9-tétrahydrocannabinol (THC), son principal élément actif (OEDT, 2004b). En 2004, la teneur moyenne déclarée en THC de la résine de cannabis vendue au détail allait de moins de 1 % en Bulgarie à 16,9 % aux Pays‑Bas, alors que la puissance de l'herbe de cannabis variait de 0,6 % en Pologne à 12,7 % en Angleterre et au Pays de Galles (51). La puissance de l'herbe de cannabis produite localement était de 17,7 % aux Pays‑Bas (52).
Die Stärke der Cannabisprodukte richtet sich nach ihrem Gehalt an Δ9‑Tetrahydrocannabinol (THC), dem wichtigsten psychoaktiven Wirkstoff von Cannabis (EBDD, 2004b). Im Jahr 2004 meldeten die Berichtsländer einen durchschnittlichen THC-Gehalt des gehandelten Cannabisharzes zwischen unter 1 % (Bulgarien) und 16,9 % (Niederlande), während die Stärke des Cannabiskrauts zwischen 0,6 % (Polen) und 12,7 % (England und Wales) lag (51). Die Stärke des lokal angebauten Cannabiskrauts lag dem Bericht zufolge in den Niederlanden bei 17,7 % (52).
La potencia de los productos del cannabis viene determinada por su contenido de Δ9-tetrahidrocannabinol (THC), la principal sustancia psicoactiva (OEDT, 2004b). En 2004, a tenor de los datos facilitados, el contenido medio de THC de la resina de cannabis vendida al por menor oscilaba entre menos del 1 % (Bulgaria) y el 16,9 % (Países Bajos), mientras que la potencia de la hierba de cannabis variaba entre el 0,6 % (Polonia) y el 12,7 % (Inglaterra y Gales) (51). Según la información facilitada por los Países Bajos, la potencia de la hierba de cannabis cultivada localmente en el país fue del 17,7 % (52).
La potenza dei prodotti di cannabis è determinata dal loro tenore in Δ9-tetraidrocannabinolo (THC), il principale principio attivo (OEDT, 2004b). Nel 2004 la resina di cannabis al dettaglio aveva un tenore medio di THC compreso tra meno dell’1% (Bulgaria) e il 16,9% (Paesi Bassi), mentre la potenza delle foglie di cannabis variava dallo 0,6% (Polonia) al 12,7% (Inghilterra e Galles) (51). La potenza delle foglie di cannabis prodotte a livello locale era pari nei Paesi Bassi al 17,7% (52).
A potência dos produtos de cannabis é determinada pelo seu teor de Δ9-tetrahidrocanabiol (THC), a sua substância activa primária (OEDT, 2004b). Em 2004, o teor médio de THC da resina de cannabis vendida a retalho variava, segundo os relatórios, entre menos de 1% (Bulgária) e 16,9% (Países Baixos), ao passo que a potência da cannabis herbácea oscilava entre 0,6% (Polónia) e 12,7% (Inglaterra e País de Gales) (51). A potência da cannabis herbácea produzida localmente era de 17,7% nos Países Baixos (52).
Η δραστικότητα των προϊόντων κάνναβης καθορίζεται από την περιεκτικότητά τους σε Δ9 - τετραϋδροκανναβινόλη (THC) που είναι το κύριο δραστικό συστατικό της (ΕΚΠΝΤ, 2004β). Το 2004, η αναφερόμενη μέση περιεκτικότητα της ρητίνης κάνναβης σε THC σε επίπεδο λιανικής διακίνησης κυμαινόταν από λιγότερο του 1 % (Βουλγαρία) έως 16,9 % (Κάτω Χώρες), ενώ η δραστικότητα της φυτικής ρητίνης κυμαινόταν μεταξύ 0,6 % (Πολωνία) και 12,7 % (Αγγλία και Ουαλία) (51). Η δραστικότητα της εγχώρια παραγόμενης φυτικής κάνναβης στις Κάτω Χώρες ήταν 17,7 %, όπως αναφέρθηκε (52).
De sterkte van cannabisproducten wordt bepaald aan de hand van de hoeveelheid Δ9-tetrahydrocannabinol (THC), het primaire actieve bestanddeel (EWDD, 2004b). In 2004 had de cannabishars op straathandelniveau een gemiddeld THC-percentage van minder dan 1% (Bulgarije) tot 16,9% (Nederland), terwijl de sterkte van cannabisbladeren varieerde van 0,6% (Polen) tot 12,7% (Engeland en Wales) (51). In Nederland bedroeg de sterkte van lokaal geproduceerde cannabis 17,7% (52).
Potence konopných produktů je dána obsahem Δ9-tetrahydrocannabinolu (THC), jejich hlavní účinné složky (EMCDDA, 2004b). V roce 2004 se hlášený průměrný obsah THC v konopné pryskyřici na úrovni prodeje spotřebiteli pohyboval v rozmezí od necelého 1 % (Bulharsko) do 16,9 % (Nizozemsko), zatímco potence rostlin konopí se pohybovala v rozpětí od 0,6 % (Polsko) do 12,7 % (Anglie a Wales) (51). V Nizozemsku činila ohlášená potence místně produkovaných rostlin konopí 17,7 % (52).
Cannabisprodukternes styrke bestemmes ud fra deres indhold af den primære aktive ingrediens Δ9-tetrahydrocannabinol (THC) (EONN, 2004b). I 2004 varierede det indberettede gennemsnitlige THC-indhold i cannabisharpiks i detailleddet fra under 1 % (Bulgarien) til 16,9 % (Nederlandene), mens styrken i cannabisblade varierede fra 0,6 % (Polen) til 12,7 % (England og Wales) (51). Styrken i lokalt producerede cannabisblade blev angivet til 17,7 % i Nederlandene (52).
Kanepitoodete kanguse määrab nende põhilise toimeaine Δ9-tetrahüdrokannabinooli (THK) sisaldus (EMCDDA, 2004b). 2004. a oli andmed esitanud riikides jaemüüki läinud kanepivaigu keskmine THK sisaldus vahemikus alla 1% (Bulgaarias) kuni 16,9% (Madalmaades), kanepiürdi kangus ulatus 0,6% (Poolas) kuni 12,7% (Inglismaal ja Walesis).(51) Kohapeal toodetud kanepiürdi kangus oli Madalmaades 17,7%.(52)
Kannabistuotteiden väkevyys määräytyy tetrahydrokannabinolin (THC), niiden tärkeimmän tehoaineen, pitoisuuden mukaan (EMCDDA, 2004b). Vuonna 2004 kannabishartsin keskimääräinen THC-pitoisuus vaihteli katukaupassa alle 1 prosentista (Bulgaria) 16,9 prosenttiin (Alankomaat), ja kannabisruohon väkevyys vaihteli 0,6 prosentista (Puola) 12,7 prosenttiin (England ja Wales) (51). Alankomaista ilmoitettiin paikallisesti tuotetun kannabisruohon väkevyydeksi 17,7 prosenttia (52).
Styrken på cannabisproduktene avhenger av innholdet av Δ9 -tetrahydrocannabinol (THC), som er det viktigste virkestoffet (EONN, 2004b). I 2004 varierte det gjennomsnittlige THC-innholdet i cannabisharpiks på detaljistnivå fra under 1 % (Bulgaria) til 16,9 % (Nederland), mens cannabisplanter inneholdt fra 0,6 % (Polen) til 12,7 % (England og Wales) (51). Styrken på lokalproduserte cannabisplanter var på 17,7 % i Nederland (52).
Siła działania produktów otrzymanych z konopi indyjskich określana jest na podstawie zawartości δ-9-tetrahydrokanabinolu (THC), czyli głównego składnika czynnego (EMCDDA, 2004b). W 2004 r. przeciętna zawartość THC w żywicy konopnej w handlu detalicznym wahała się w przedziale od poniżej 1% (Bułgaria) do 16,9% (Holandia), a siła działania marihuany od 0,6% (Polska) do 12,7% (Anglia i Walia) (51). Siła działania marihuany produkowanej lokalnie w Holandii wynosiła 17,7% (52).
Tăria produselor din canabis este determinată de conţinutul lor de Δ9‑tetrahidrocanabinol (THC), constituentul activ principal (EMCDDA, 2004b). În 2004, rapoartele au arătat că răşina de canabis vândută cu amănuntul avea un conţinut mediu de THC care varia de la sub 1 % (Bulgaria) la 16,9 % (Ţările de Jos), în timp ce tăria plantelor de canabis varia de la 0,6 % (Polonia) la 12,7 % (Anglia şi Ţara Galilor) (51). Pentru Ţările de Jos, s-a raportat o tărie a plantelor de canabis produse la nivel local de 17,7 % (52).
Potencia kanabisových výrobkov je stanovovaná obsahom Δ9- tetrahydrokanabinolu (THC), primárnej aktívnej zložky (EMCDDA, 2004b). Uvádzaný priemerný obsah THC v kanabisovej živici na maloobchodnej úrovni sa pohyboval v roku 2004 od menej ako 1 % (Bulharsko) po 16,9 % (Holandsko), kým potencia kanabisu bola v rozsahu od 0,6 % (Poľsko) po 12,7 % (Anglicko a Wales) (51). Potencia miestne produkovaného kanabisu bola uvádzaná na úrovni 17,7 % v Holandsku (52).
Moč proizvodov iz konoplje se določi glede na njihovo vsebnost Δ9-tetrahydrocannabinola (THC), ki je glavna aktivna snov (EMCDDA, 2004b). Leta 2004 je povprečna vsebnost THC v hašišu na ravni prodaje na drobno znašala od manj kot 1 % (v Bolgariji) do 16,9 % (na Nizozemskem), medtem ko je znašala moč marihuane od 0,6 % (na Poljskem) do 12,7 % (v Angliji in Walesu) (51). Moč lokalno pridelane marihuane naj bi po poročilih znašala 17,7 % na Nizozemskem (52).
En cannabisprodukts styrka beror på halten av Δ9- tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste verksamma beståndsdelen (EMCDDA, 2004b). År 2004 uppgavs halten tetrahydrocannabinol i hasch i missbrukarledet i genomsnitt variera mellan under 1 % (Bulgarien) och 16,9 % (Nederländerna), medan styrkan i marijuana var mellan 0,6 % (Polen) och 12, % (England och Wales) (51). Styrkan i hemmaodlad marijuana var 17,7 % i Nederländerna (52).
Kenevir ürünlerinin etkisi, birincil aktif bileşen olan Δ9-tetrahidrokanabinol (THC) içeriklerine göre belirlenmektedir (EMCDDA, 2004b). 2004’te, perakende düzeyinde kenevir reçinesinin rapor edilen ortalama THC içeriği % 1’den azdan (Bulgaristan) % 16,9’a (Hollanda) kadar değişiklik gösterirken, bitkisel kenevirin etkisi % 0,6’dan (Polonya) % 12,7’ye (İngiltere ve Galler) kadar değişiyordu (51). Yerel olarak üretilen bitkisel kenevirin etkisi Hollanda’da % 17,7 olarak rapor edilmiştir (52).
Kaņepju preparātu iedarbību nosaka kaņepju primārās aktīvās sastāvdaļas Δ9-tetrahidrokanabinola (THC) daudzums (EMCDDA, 2004b). Valstu informācija liecina, ka 2004. gadā vidējais THC daudzums mazumtirdzniecībā nonākušajos kaņepju sveķos ir svārstījies no mazāk nekā 1 % (Bulgārija) līdz 16,9 % (Nīderlande), bet kaņepju augos tas ir bijis no 0,6 % (Polija) līdz 12,7 % (Anglija un Velsa) (51). Par vietējo kaņepju augu iedarbības līmeni informē Nīderlande, kur THC daudzums kaņepēs ir bijis 17,7 % (52).
  5. fejezet: Kokain és k...  
A közelmúltbeli (elmúlt évi) kokainhasználat a fiatal felnőttek körében határozottan nőtt az 1990-es évek második felében az Egyesült Királyságban, egészen 2000-ig, illetve Spanyolországban 2001-ig, az elmúlt években viszont stabilizálódás volt megfigyelhető.
Recent cocaine use (last year) increased markedly in the second half of the 1990s among young adults in the United Kingdom, until 2000, and in Spain, until 2001, with an apparent stabilisation in recent years. In Germany, a moderate increase was observed over the 1990s, but the figures have remained stable in recent years, at levels clearly lower than in Spain and the United Kingdom (Figure 7).
L'usage récent de cocaïne (dernière année) a fortement augmenté au cours de la deuxième moitié des années 1990 chez les jeunes adultes au Royaume-Uni jusqu'en 2000 et en Espagne jusqu'en 2001. Ces dernières années, la situation semble s'être stabilisée. En Allemagne, une légère augmentation a été observée durant les années 1990, mais les chiffres sont restés stables ces dernières années et se sont maintenus à des niveaux nettement inférieurs à ceux de l'Espagne et du Royaume-Uni (Figure 7).
Der jüngste Kokainkonsum (in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen ist seit Mitte der 90er Jahre im Vereinigten Königreich bis 2000 und in Spanien bis 2001 gestiegen, während in den letzten Jahren eine sichtliche Stabilisierung erfolgte. In Deutschland wurde in den 90er Jahren ein mäßiger Anstieg beobachtet, in den letzten Jahren sind die Raten jedoch auf einem deutlich niedrigeren Niveau als in Spanien und dem Vereinigten Königreich stabil geblieben (Abbildung 7).
El consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses) aumentó considerablemente entre la población adulta joven durante la segunda mitad de los años noventa, tanto en el Reino Unido, hasta el año 2000, como en España, hasta el año 2001, con una estabilización aparente durante los últimos años. En Alemania, durante la década de los noventa se apreció un aumento moderado, pero las cifras han permanecido estables durante los últimos años, en unos niveles muy inferiores comparados con los de España y el Reino Unido (gráfico 7).
Il consumo recente di cocaina (nell’ultimo anno) è aumentato nettamente nella seconda metà degli anni Novanta fino al 2000 tra i giovani adulti del Regno Unito e fino al 2001 in Spagna, per poi apparentemente stabilizzarsi in anni recenti. In Germania si è osservato negli anni Novanta un moderato aumento, ma ultimamente le cifre sono rimaste stabili, a livelli chiaramente inferiori rispetto a Spagna e Regno Unito (grafico 7).
O consumo recente de cocaína (último ano) aumentou muito na segunda metade da década de 90 entre os jovens adultos do Reino Unido, até 2000, e em Espanha, até 2001, parecendo ter estabilizado nos últimos anos. Na Alemanha, observou-se um aumento moderado na década de 90, mas os valores estabilizaram nos últimos anos, em níveis claramente inferiores aos da Espanha e do Reino Unido (Figura 7).
Η πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο έτος) αυξήθηκε σημαντικά κατά το δεύτερο ήμισυ της δεκαετίας του 1990 στους νεαρούς ενηλίκους στο Ηνωμένο Βασίλειο, έως το 2000, και στην Ισπανία, έως το 2001, ενώ τα τελευταία χρόνια φαίνεται να σταθεροποιείται. Στη Γερμανία κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 παρατηρήθηκε μέτρια αύξηση, αλλά τα ποσοστά παρέμειναν σταθεροποιημένα τα τελευταία χρόνια σε επίπεδα σαφώς χαμηλότερα σε σχέση με την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο (Διάγραμμα 7).
Het recent gebruik van cocaïne (laatste 12 maanden) onder jongvolwassenen liet in de tweede helft van de jaren negentig een opvallende stijging zien in het Verenigd Koninkrijk (tot 2000) en in Spanje (tot 2001); de afgelopen jaren lijkt een stabilisering te zijn opgetreden. In Duitsland werd in de jaren negentig een bescheiden toename waargenomen, maar de afgelopen jaren zijn de cijfers stabiel gebleven op een aanmerkelijk lager niveau dan in Spanje en het Verenigd Koninkrijk (Figuur 7).
Ukazatel nedávného užití kokainu (tj. užití v posledním roce) se od druhé poloviny 90. let 20. století začal značně zvyšovat ve Spojeném království (do roku 2000) a ve Španělsku (do roku 2001), přičemž v posledních letech patrně došlo ke stabilizaci. V Německu byl v průběhu 90. let pozorován mírný nárůst, ale v posledních letech zůstávají hodnoty stabilní a jsou rozhodně nižší než hodnoty uváděné ve Španělsku a Spojeném království (obr. 7).
Nylig brug af kokain (seneste 12 måneder) steg markant i anden halvdel af 1990'erne blandt unge voksne i Det Forenede Kongerige indtil 2000 og i Spanien indtil 2001, med en tilsyneladende stabilisering i de senere år. I Tyskland blev der registreret en moderat stigning i løbet af 1990'erne, men tallene har været stabile i de senere år med niveauer, der har været klart lavere end i Spanien og Det Forenede Kongerige (figur 7).
Hiljutine kokaiini tarbimine (viimase aasta jooksul) suurenes oluliselt noorte täiskasvanute hulgas Ühendkuningriigis ja Hispaanias alates 1990ndate aastate teisest poolest, esimeses kestis tõus kuni 2000. aastani ning teises kuni 2001. aastani, kuid viimastel aastatel on toimunud märgatav stabiliseerumine. Saksamaal täheldati 1990ndatel aastatel mõõdukat tõusu, kuid viimastel aastatel on näitajad olnud stabiilsed ning tarbimine selgelt väiksem kui Hispaanias ja Ühendkuningriigis (joonis 7).
Kokaiinin hiljattainen käyttö (viimeksi kuluneen vuoden aikana) nuorten keskuudessa lisääntyi Yhdistyneessä kuningaskunnassa huomattavasti 1990-luvun puolivälistä vuoteen 2000 ja Espanjassa vuoteen 2001 asti, mutta se on viime vuosina pysynyt melko vakaana. Saksassa kasvu lisääntyi hienoisesti 1990-luvulla, mutta luvut ovat viime vuosina pysyneet ennallaan ja ovat selvästi alhaisemmalla tasolla kuin Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (kaavio 7).
Nyere kokainbruk (siste år) økte merkbart i siste halvdel av 1990-tallet blant unge voksne i Storbritannia, fram til 2000. I Spania økte bruken fram til 2001, mens den i de siste årene synes å ha stabilisert seg. I Tyskland ble det observert en moderat økning i løpet av 1990-årene, men tallene har de siste årene holdt seg stabilt på et lavere nivå enn i Spania og Storbritannia (figur 7).
Wskaźnik zażywania kokainy w ciągu ostatniego roku, odnotowany wśród młodych dorosłych w Wielkiej Brytanii, znacznie wzrastał od połowy lat 90-tych do 2000 r., a w Hiszpanii do 2001 r., po czym w ostatnich latach jego poziom wyraźnie się ustabilizował. W Niemczech w latach 90-tych obserwowano umiarkowany wzrost, ale w ostatnich latach spożycie utrzymywało się na tym samym poziomie, zdecydowanie niższym niż w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii (wykres 7).
Consumul recent de cocaină (în ultimul an) a înregistrat o creştere marcată în a doua jumătate a anilor 1990 în rândul tinerilor adulţi din Regatul Unit, până în 2000, şi în Spania, până în 2001, cu o aparentă stabilizare în ultimii ani. In Germania, s-a observat o creştere moderată pe parcursul anilor 1990, insă cifrele au rămas stabile în ultimii ani, la niveluri în mod evident mai scăzute decât în Spania şi în Regatul Unit (Figura 7).
Nedávne užívanie kokaínu (posledný rok) sa v druhej polovici deväťdesiatych rokov minulého storočia výrazne zvyšovalo medzi mladými dospelými v Spojenom kráľovstve až do roku 2000 a v Španielsku až do roku 2001 so zjavnou stabilizáciou počas posledných rokov. V Nemecku sa pozorovalo mierne zvýšenie počas deväťdesiatych rokov, ale údaje v posledných rokoch zostávajú stabilné, na úrovniach, ktoré sú nepochybne nižšie ako v Španielsku a Spojenom kráľovstve (obrázok  7).
Število mladih odraslih, ki so v zadnjem času (zadnje leto) uživali kokain, se je v Združenem kraljestvu izrazito povečalo v drugi polovici 90. let, do leta 2000, v Španiji pa do leta 2001, videti pa je, da se je v zadnjih letih število ustalilo. V Nemčiji je bilo v 90. letih opazno zmerno povečanje, vendar so številke v zadnjih letih ostale na ravneh, ki so očitno nižje od tistih v Španiji in Združenem kraljestvu (prikaz 7).
Kokainanvändningen de senaste tolv månaderna ökade betydligt bland unga människor mellan 1996 och 2000, men har sedan 2000 i Storbritannien och 2001 i Spanien varit relativt oförändrad. I Tyskland noterades en måttlig ökning 1990-2000 men siffrorna har förblivit stabila på senare år och legat på nivåer tydligt under de som konstaterats i Spanien och Storbritannien (Figur 7).
Birleşik Krallık'ta genç yetişkinler arasında yakın zamandaki kokain kullanımı (geçmiş yıl) 1990’ların ikinci yarısından 2000’e kadar, İspanya’da ise son yıllardaki görünür bir dengelenmeyle beraber 2001’e kadar belirgin oranda artmıştır. Almanya’da, 1990’larda küçük bir artış gözlenlenmiş ama rakamlar son yıllarda İspanya ve Birleşik Krallık'ta olduğundan açıkça daha düşük seviyelerde sabit kalmıştır (Şekil 7).
Neseno (pēdējā gada) kokaīna lietotāju skaits gados jaunu pieaugušo vidū 90. gadu otrajā pusē ir ievērojami audzis Apvienotajā Karalistē (līdz 2000. gadam) un Spānijā (līdz 2001. gadam), bet izskatās, ka pēdējos gados tas ir stabilizējies. Vācijā neliels pieaugums bija vērojams 90. gados, bet pēdējo gadu rādītāji ir palikuši stabili un nepārprotami zemāki nekā Spānijā un Apvienotajā Karalistē (7. attēls).
  7. fejezet: A kà¡bà­tà³...  
A férfiaknál a halálesetek száma 1990-től 2000-ig fokozatosan nőtt, amit egyértelmű csökkenés követett (30%-os visszaesés 2003-ra), ezzel szemben a nőknél a bejelentett halálesetek száma 1990 és 2000 között nagyjából stabil maradt, évi 1700–2000 között ingadozva, azóta pedig mindössze 15%-kal esett vissza.
Gender differences are also observable. The number of deaths in males increased progressively from 1990 until 2000, followed by a clear decrease (a 30 % decline by 2003), whereas the number of reported deaths among females remained roughly stable between 1990 and 2000, oscillating between 1 700 and 2 000 per year, and has fallen by only 15 % since then. This could be due to a number of factors, including differential efficacy of interventions or differences in risk factors between the sexes (208).
Il existe également des différences entre les sexes. Le nombre de décès chez les hommes a augmenté progressivement entre 1990 et 2000, pour baisser ensuite sensiblement (chute de 30 % en 2003), tandis que le nombre de décès déclarés chez les femmes est resté relativement stable entre 1990 et 2000, oscillant entre 1 700 et 2 000 par an, et n’a diminué que de 15 % depuis. Ce phénomène pourrait être dû à une conjonction de facteurs, dont l’efficacité différente des interventions ou des différences dans les facteurs de risques selon le sexe (208).
Darüber hinaus sind auch Unterschiede zwischen den Geschlechtern auszumachen. Bei den Männern ist die Zahl der Todesfälle zwischen 1990 und 2000 nach und nach gestiegen und anschließend deutlich zurückgegangen (bis 2003 um 30 %), während bei den Frauen die Zahl der gemeldeten Todesfälle zwischen 1990 und 2000 bei jährlich 1 700 bis 2 000 Fällen in etwa stabil geblieben und seitdem um nur 15 % gesunken ist. Dies könnte auf eine Reihe von Faktoren zurückzuführen sein, unter anderem auf eine unterschiedliche Wirksamkeit der Maßnahmen oder auf verschiedene Risikofaktoren bei Männern und Frauen (208).
También se observan diferencias de género. El total de hombres que fallecieron por causas relacionadas con las drogas aumentó progresivamente desde 1990 hasta 2000 y, a continuación, experimentó un marcado declive (del orden de un 30 % hasta 2003), mientras que el número de víctimas de sexo femenino se mantuvo aproximadamente estable entre 1990 y 2000, oscilando entre 1 700 y 2 000 muertes anuales y, desde entonces, sólo ha disminuido en un 15 %. Estas diferencias podrían deberse a varios factores, como los distintos grados de eficacia de las intervenciones o las diferencias de los factores de riesgo entre sexos (208).
Spiccano inoltre differenze di genere. Il numero di decessi tra gli uomini è aumentato progressivamente dal 1990 al 2000, per poi diminuire in maniera indubbia (flessione del 30% entro il 2003), mentre il numero dei decessi riferiti tra le donne è rimasto perlopiù stabile tra il 1990 e il 2000, oscillante tra 1 700 e 2 000 casi all’anno, e da allora è calato soltanto del 15%. Questa situazione si potrebbe spiegare con una serie di fattori, tra cui la diversa efficacia degli interventi o le differenze presenti a livello di fattori di rischio tra i due sessi (208).
Também são observáveis diferenças de género. O número de mortes entre os homens aumentou progressivamente entre 1990 e 2000, seguindo-se uma clara diminuição (de 30% até 2003), ao passo que o número notificado de mortes de mulheres se manteve mais ou menos estável entre 1990 e 2000, com 1 700 a 2 000 mortes por ano, e desde então diminuiu apenas 15%. Esta situação poderá dever-se a vários motivos, incluindo uma diferente eficácia das intervenções, ou a factores de risco diferentes em função dos sexos (208).
Επίσης παρατηρούνται διαφορές ανάμεσα στα φύλα. Ο αριθμός των θανάτων στους άντρες αυξήθηκε σταδιακά από το 1990 έως το 2000, αύξηση την οποία ακολούθησε σαφής μείωση (μείωση 30 % έως το 2003). Ο αριθμός των αναφερθέντων θανάτων στις γυναίκες παρέμεινε σχετικά σταθερός μεταξύ του 1990 και 2000, κυμαινόμενος μεταξύ 1 700 και 2 000 ανά έτος, και έκτοτε μειώθηκε μόλις κατά 15 %. Αυτό μπορεί να οφείλεται σε αρκετούς παράγοντες, όπως η διαφοροποιημένη αποτελεσματικότητα των παρεμβάσεων ή οι διαφορές που υπάρχουν ανάμεσα στα φύλα όσον αφορά τους παράγοντες κινδύνου (208).
Ook zijn er verschillen waarneembaar tussen de seksen. Het aantal sterfgevallen onder mannen nam van 1990 tot 2000 gestaag toe, waarna een duidelijke afname volgde (een daling van 30% in 2003), terwijl het aantal gerapporteerde sterfgevallen onder vrouwen tamelijk stabiel bleef tussen 1990 en 2000, schommelend tussen 1 700 en 2 000 gevallen per jaar, en sindsdien slechts 15% is afgenomen. Hier is een aantal verklaringen voor te geven, waaronder een verschillende effectiviteit van interventies of verschillen in de risicofactoren tussen de seksen (208).
Dále je možné pozorovat rozdíly mezi pohlavími. Počet úmrtí u mužů se v letech 1990–2000 postupně zvyšoval, poté zaznamenal zřetelný pokles (o 30 % do roku 2003). Oproti tomu počet hlášených úmrtí u žen zůstal v období 1990–2000 přibližně stejný, pohyboval se mezi 1 700 a 2 000 úmrtími ročně a následně poklesl o pouhých 15 %. Může to být způsobeno řadou faktorů, včetně rozdílné účinnosti opatření nebo odlišnými rizikovými faktory u obou pohlaví (208).
Der kan også iagttages kønsforskelle. Antallet af dødsfald blandt mænd steg gradvis mellem 1990 og 2000, efterfulgt af en klar nedgang (et fald på 30 % i 2003), mens antallet af indberettede dødsfald blandt kvinder stort set var stabilt mellem 1990 og 2000, svingende mellem 1 700 og 2 000 pr. år, og kun er faldet med 15 % siden da. Dette kunne skyldes en række faktorer, herunder forskellig effektivitet af foranstaltninger eller forskelle i risikofaktorer mellem kønnene (208).
Sugupoolte vahel on samuti selgeid erinevusi. Meeste hulgas suurenes surmajuhtumite arv pidevalt 1990. kuni 2000. aastani, järgnes selge vähenemine (2003. aastaks oli see 30% langenud), kuid naiste hulgas oli teatatud surmajuhtumite arv ajavahemikul 1990–2000 üldiselt stabiilne, 1700–2000 aastas, ning on sellest peale ainult 15% vähenenud. See võib olla tingitud mitmest tegurist, muuhulgas ka erinevustest sekkumismeetmete tõhususes või sellest, et riskifaktorid sugupoolte puhul erinevad.(208)
Myös sukupuolten välillä on eroja. Miesten kuolemat lisääntyivät jatkuvasti vuosina 1990–2000, minkä jälkeen ne vähenivät selkeästi (30 %:n lasku vuonna 2003), kun taas naisten kuolemat pysyivät vuosina 1990–2000 karkeasti ottaen samalla tasolla eli 1 700–2 000 tapauksessa vuodessa, ja ne ovat vähentyneet sen jälkeen vain 15 prosenttia. Tämä saattaa johtua monesta tekijästä, kuten interventioiden erilaisesta tehokkuudesta tai riskitekijöiden eroista sukupuolten välillä (208).
Det er også forskjeller mellom kjønnene. Antallet dødsfall blant menn økte gradvis mellom 1990 og 2000, etterfulgt av en klar nedgang (30 % nedgang fram til 2003), mens rapporterte dødsfall blant kvinner mellom 1990 og 2000 lå relativt stabilt i området 1 700-2 000 i året, med bare 15 % nedgang siden da. En rekke faktorer kan ha bidratt til dette, blant annet kan det være forskjell på hvor effektive tiltakene er, eller hvilke risikofaktorer som er involvert, for hvert kjønn (208).
Widoczne są także różnice w zależności od płci. Liczba zgonów wśród mężczyzn wzrastała stopniowo od 1990 do 2000 r., po czym nastąpił wyraźny spadek (o 30% w 2003 r.), podczas gdy liczba zgłoszonych przypadków zgonów wśród kobiet utrzymywała się w latach 1990–2000 na mniej więcej stałym poziomie, wahając się od 1700 do 2000 przypadków rocznie, a w następnych latach spadła o tylko o 15%. Zjawisko to można przypisać różnym przyczynom, w tym różnicom w skuteczności działań interwencyjnych lub różnicom w czynnikach ryzyka obserwowanym dla obu płci (208).
Diferenţele pe grupe de sex sunt de asemenea vizibile. Numărul deceselor la bărbaţi a crescut progresiv din 1990 până în 2000, urmând apoi o scădere evidentă (cu 30 % până în 2003), în timp ce numărul deceselor raportate la femei a rămas în general stabil între 1990 şi 2000, oscilând între 1 700 şi 2 000 pe an, şi a scăzut numai cu 15 % de atunci. Acest lucru ar putea fi determinat de o serie de factori, inclusiv eficienţa diferită a intervenţiilor sau diferenţele factorilor de risc între sexe (208).
Rodové rozdiely sú tiež pozorovateľné. Počet úmrtí u mužov progresívne narastal od roku 1990 až do roku 2000, po ktorom nasledoval jasný pokles (30 % pokles do roku 2003), zatiaľ čo počet uvádzaných úmrtí u žien zostal medzi rokom 1990 a rokom 2000 zhruba stabilný, pričom osciloval medzi 1 7000 a 2 000 za rok a odvtedy poklesol iba o 15 %. Toto by mohlo byť spôsobené viacerými faktormi vrátane odlišnej účinnosti zásahov alebo rozdielov v rizikových faktoroch medzi pohlaviami (208).
Opazne so tudi razlike med spoloma. Številno smrtnih primerov pri moških se je od 1990 do 2000 progresivno povečevalo, temu pa je sledil očiten upad (30-odstotno zmanjšanje do leta 2003), medtem ko je število prijavljenih smrtnih primerov med ženskami med letoma 1990 in 2000 ostalo približno stabilno, saj se je gibalo med 1700 in 2000 primeri letno in se je od takrat zmanjšalo zgolj za 15 %. To bi lahko bila posledica številnih dejavnikov, med drugim tudi različne učinkovitosti intervencij ali razlika pri dejavnikih tveganja med spoloma (208).
Skillnader mellan kvinnor och män är också uppenbara. Antalet dödsfall bland män ökade gradvis från 1990 till 2000 och följdes därefter av en tydlig minskning (antalet fall hade minskat med 30 % 2003). Mellan 1990 och 2000 låg antalet rapporterade dödsfall bland kvinnor på nästan oförändrad nivå, mellan 1 700 och 2000 dödsfall per år, varefter antalet har minskat med endast 15 %. Detta kan bero på flera olika faktorer som exempelvis att insatsernas effektivitet, eller riskfaktorerna, skiljer sig mellan könen (208).
Cinsiyet farklılıkları da gözlemlenebilmektedir. Erkeklerde 1990’dan 2000’e kadar artan ölüm sayısını net bir düşüş izlerken (2003 itibariyle % 30’luk bir düşüş), kadınlar arasında rapor edilen ölümlerin sayısı yılda 1.700 ile 2.000 arasında gidip gelerek 1990 ve 2000 arasında kabaca sabit kalmış ve o zamandan beri yalnızca % 15 oranında düşmüştür. Bu durum, cinsiyetler arasındaki risk faktörlerindeki farklılıklar ve müdahalelerin etkinlik diferansiyeli dahil olmak üzere, bir dizi faktörden kaynaklanıyor olabilir (208).
Jāpiemin arī dzimumatšķirības. Vīriešu nāves gadījumu skaits no 1990. līdz 2000. gadam ir turpinājis progresīvi pieaugt, tad ir sekojis acīmredzams samazinājums (par 30 % līdz 2003. gadam), kamēr paziņoto sieviešu nāves gadījumu skaits laikposmā no 1990. līdz 2000. gadam ir palicis samērā stabils, svārstoties no 1700 līdz 2000 gadījumiem gadā, un kopš tā laika ir samazinājies tikai par 15 %. Tam par iemeslu varētu būt vairāki faktori, tostarp iejaukšanās pasākumu atšķirīgā efektivitāte vai sieviešu un vīriešu riska faktoru atšķirības (208).
  5. fejezet: Kokain és k...  
A kokain infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára139 az 1999–2004 közötti időszak során összességében lefelé mutató tendenciát jelzett valamennyi jelentéstevő országban140, kivéve Luxemburgot, ahol 2002-ig csökkent, majd nőtt, illetve Norvégiát, ahol az árak meredeken emelkedtek 2001-ig, és azután stabilizálódtak.
In 2004, the average retail price of cocaine varied widely across the EU, from 41 euros per gram in Belgium to over 100 euros per gram in Cyprus, Romania and Norway (138). The average prices of cocaine, corrected for inflation (139), showed an overall downward trend over the period 1999–2004 in all reporting countries (140) except Luxembourg, where it declined until 2002 and then increased, and Norway, where prices rose sharply in 2001 and then stabilised.
En 2004, le prix moyen au détail de la cocaïne variait sensiblement au sein de l'UE, allant de 41 euros le gramme en Belgique à plus de 100 euros le gramme à Chypre, en Roumanie et en Norvège (138). Les prix moyens de la cocaïne, corrigés de l'inflation (139), ont suivi une tendance à la baisse entre 1999 et 2004 dans tous les pays déclarants (140), à l'exception du Luxembourg, où le prix a baissé jusqu'en 2002 avant de remonter, et de la Norvège, où les prix ont fortement augmenté en 2001 puis se sont ensuite stabilisés.
Hinsichtlich des durchschnittlichen Verkaufspreises von Kokain gab es im Jahr 2004 große Unterschiede zwischen den EU-Ländern: Er lag zwischen 41 EUR pro Gramm in Belgien und über 100 EUR pro Gramm in Zypern, Rumänien und Norwegen (138). Die inflationsbereinigten Durchschnittspreise von Kokain (139) folgten im Zeitraum 1999 bis 2004 in allen Berichtsländern (140) insgesamt einem Abwärtstrend. Ausnahmen bildeten hier Luxemburg, wo die Preise bis 2002 fielen und anschießen stiegen, und Norwegen, wo die Preise 2001 stark anstiegen und sich anschließend stabilisierten.
En 2004, el precio medio de la cocaína en el ámbito minorista presentaba considerables variaciones en la UE, desde los 41 euros por gramo en Bélgica hasta los más de 100 euros por gramo en Chipre, Rumanía y Noruega (138). Los precios medios de la cocaína, una vez corregidos los efectos de la inflación (139), muestran una tendencia general a la baja durante el período 1999-2004 en todos los países que han proporcionado información (140) excepto en Luxemburgo, donde experimentaron un descenso hasta el año 2002 seguido de un aumento, y en Noruega, donde los precios sufrieron un aumento vertiginoso en 2001 y se estabilizaron durante los años siguientes.
Nel 2004 il prezzo medio al dettaglio della cocaina nell’Unione europea è stato estremamente variabile, compreso tra 41 EUR al grammo in Belgio agli oltre 100 EUR al grammo a Cipro, Romania e Norvegia (138). I prezzi medi della cocaina, corretti dell’inflazione (139), hanno fatto registrare una tendenza generale alla diminuzione nel periodo 1999–2004 in tutti i paesi per i quali si dispone di informazioni (140), a eccezione del Lussemburgo, dove sono scesi fino al 2002 e poi aumentati, e della Norvegia, dove hanno subito un’impennata nel 2001 per stabilizzarsi in seguito.
Em 2004, o preço médio da cocaína vendida a retalho no território da UE variou muito, desde 41 euros por grama na Bélgica até mais de 100 euros por grama em Chipre, Roménia e Noruega (138). Os preços médios da cocaína, indexados à inflação (139), revelaram uma tendência globalmente decrescente no período de 1999–2004 em todos os países que apresentaram dados (140), excepto no Luxemburgo, onde diminuiu até 2002 e depois aumentou, e na Noruega, onde os preços subiram muito em 2001, tendo estabilizado seguidamente.
Το 2004 η μέση λιανική τιμή της κοκαΐνης διέφερε σημαντικά στο σύνολο της ΕΕ, από 41 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο έως 100 ευρώ ανά γραμμάριο στην Κύπρο, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία (138). Οι μέσες τιμές της φυτικής κάνναβης, διορθωμένες σύμφωνα με τον πληθωρισμό (139), εμφάνισαν γενικά καθοδική τάση κατά την περίοδο 1999–2004 σε όλες τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις (140), εκτός του Λουξεμβούργου, όπου παρουσίαζαν μείωση έως το 2002 και κατόπιν αυξήθηκαν, και της Νορβηγίας, όπου οι τιμές αυξήθηκαν απότομα το 2001 και κατόπιν σταθεροποιήθηκαν.
De gemiddelde prijs van cocaïne op straathandelniveau in 2004 liep binnen de EU sterk uiteen, variërend van 41 EUR per gram in België tot meer dan 100 EUR per gram in Cyprus, Roemenië en Noorwegen (138). De gemiddelde cocaïneprijzen, gecorrigeerd voor inflatie (139), lieten over de gehele periode 1999-2004 in alle rapporterende landen een dalende lijn zien (140). Uitzonderingen zijn Luxemburg, waar de prijs tot 2002 is gedaald en sindsdien weer is gestegen, en Noorwegen, waar de prijzen in 2001 sterk zijn gestegen en vervolgens gelijk zijn gebleven.
V roce 2004 se průměrná spotřebitelská cena kokainu v rámci EU značně lišila a pohybovala se od 41 eur za gram v Belgii po 100 eur za gram na Kypru, v Rumunsku a v Norsku (138). Průměrné ceny kokainu upravené o inflaci (139) zaznamenaly v období 1999–2004 celkově klesající tendenci ve všech sledovaných zemích (140), s výjimkou Lucemburska, kde docházelo k poklesu až do roku 2002, ale kde poté ceny vzrostly, a Norska, kde v roce 2001 došlo k prudkému nárůstu a následné stabilizaci cen.
Den gennemsnitlige detailpris for kokain varierede meget i EU i 2004, fra 41 euro pr. gram i Belgien til over 100 euro pr. gram i Cypern, Rumænien og Norge (138). Gennemsnitspriserne for kokain, korrigeret for inflation (139), viste en generel nedadgående tendens i perioden 1999–2004 i alle indberettende lande (140) undtagen Luxembourg, hvor de faldt indtil 2002 og derefter steg, og Norge, hvor priserne steg markant i 2001 og derefter stabiliserede sig.
2004. a kõikus kokaiini keskmine jaehind ELis märgatavalt, ulatudes 41 eurost grammi kohta Belgias kuni rohkem kui 100 euroni grammi kohta Küprosel, Rumeenias ja Norras.(138) Ajavahemikul 1999–2004 iseloomustas kokaiini keskmist jaehinda (inflatsiooni arvestades)(139) üldine langustendents kõikides andmed esitanud riikides(140) peale Luksemburgi, kus see langes kuni 2002. aastani ja siis tõusis, ning Norra, kus hinnad tõusid järsult 2001. a ja siis stabiliseerusid.
Kokaiinin keskihinta katukaupassa vaihteli EU:ssa voimakkaasti vuonna 2004 Belgian 41 eurosta grammalta Kyproksen, Romanian ja Norjan 100 euroon grammalta (138). Kokaiinin inflaatiokorjatut keskihinnat (139) putosivat vuosina 1999–2004 yleisesti kaikissa tietoja toimittaneissa maissa (140) paitsi Luxemburgissa, jossa ne laskivat vuoteen 2002 asti ja kääntyivät sen jälkeen nousuun, ja Norjassa, jossa vuonna 2001 havaittu hintojen voimakas kasvu on sittemmin pysähtynyt.
I 2004 var det store variasjoner i gjennomsnittsprisen på kokain i EU, fra 41 euro pr. gram i Belgia til over 100 euro pr. gram på Kypros, i Romania og i Norge (138). Gjennomsnittsprisen på kokain, korrigert for inflasjon (139), viste en generell nedadgående trend mellom 1999 og 2004 i alle landene (140) bortsett fra Luxembourg, hvor prisen gikk ned fram til 2002 for deretter å stige, og Norge, hvor prisen gikk sterkt opp i 2001 for deretter å stabilisere seg.
W 2004 r. średnia cena detaliczna kokainy różniła się znacznie w poszczególnych krajach UE i wynosiła od 41 euro za gram w Belgii do ponad 100 euro za gram na Cyprze, w Rumunii i Norwegii (138). Średnie ceny kokainy, z uwzględnieniem współczynnika inflacji (139), we wszystkich objętych sprawozdaniem krajach wykazywały w latach 1999–2004 ogólną tendencję spadkową (140) z wyjątkiem Luksemburga, gdzie spadały do 2002 r., po czym wzrosły, oraz Norwegii, gdzie ceny znacznie wzrosły w 2001 r., a następnie się ustabilizowały.
In 2004, preţul mediu de vânzare cu amănuntul al cocainei a variat mult în Uniunea Europeană, între 41 EUR/g în Belgia până la peste 100 EUR/g în Cipru, România şi Norvegia (138). Preţul mediu al cocainei, corectat pentru inflaţie (139), a prezentat o tendinţă globală de scădere în perioada 1999–2004 în toate ţările care fac obiectul raportului (140), cu excepţia Luxemburgului, unde acesta a scăzut până în 2002 şi a crescut ulterior, şi a Norvegiei, unde preţurile au crescut brusc în 2001, pentru a se stabiliza ulterior.
V roku 2004 priemerná maloobchodná cena kokaínu v celej EÚ veľmi kolísala, od 41 eur za gram v Belgicku po viac ako 100 eur za gram na Cypre, v Rumunsku a Nórsku (138). Priemerné ceny kokaínu korigované kvôli inflácii (139) ukázali celkový klesajúci trend počas obdobia 1999 – 2004 vo všetkých krajinách, ktoré poskytli správy (140), s výnimkou Luxemburska, kde klesali až do roku 2002 a potom sa zvýšili, a Nórska, kde ceny v roku 2001 strmo stúpli a potom sa stabilizovali.
Leta 2004 se je povprečna maloprodajna cena kokaina po EU zelo razlikovala, od 41 EUR za gram v Belgiji do več kot 100 EUR za gram na Cipru, v Romuniji in na Norveškem (138). Povprečne cene kokaina, popravljene glede na inflacijo (139), so v obdobju od leta 1999 do 2004 kazale trend padanja v vseh državah poročevalkah (140) razen v Luksemburgu, kjer so do leta 2002 padale in se potem spet povišale, in na Norveškem, kjer so se cene leta 2001 strmo zvišale in se potem ustalile.
Genomsnittspriset på kokain i missbrukarledet varierade avsevärt inom EU år 2004: från 41 euro per gram i Belgien till 100 euro per gram i Cypern, Rumänien och Norge (138). Genomsnittspriserna för kokain, korrigerade för inflation (139), visade en övergripande nedåtgående trend under perioden 1999–2004 i samtliga rapporterande länder (140) utom Luxembourg där genomsnittspriset föll fram till 2002 och därefter steg, och Norge där priserna steg kraftigt 2001 för att därefter stabiliseras.
2004’te AB’de kokainin ortalama perakende fiyatı Belçika’da gram başına 41 euro’dan Kıbrıs, Romanya ve Norveç’te gram başına 100 euro’ya kadar büyük farklılık gösteriyordu (138). Enflasyona göre düzeltilen ortalama kokain fiyatları (139) 1999-2004 döneminde tüm rapor eden ülkelerde genel bir azalma eğilimi göstermiş olup (140), fiyatların 2002’ye kadar düşüp sonra arttığı Lüksemburg ile fiyatların 2001’de aniden yükselip daha sonra dengelendiği Norveç bunlara istisna teşkil etmektedir.
Kokaīna vidējā mazumtirdzniecības cena ES 2004. gadā ir bijusi ļoti atšķirīga, sākot ar 41 euro par gramu Beļģijā un pārsniedzot 100 euro par gramu Kiprā, Rumānijā un Norvēģijā (138). Laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam kokaīna vidējā cena, ievērojot inflāciju (139), visās ziņojumā aplūkotajās valstīs kopumā ir kritusies (140), izņemot Luksemburgu, kur cena ir kritusies līdz 2002. gadam, bet pēcāk pieaugusi, un Norvēģiju, kur cena 2001. gadā ir strauji pieaugusi un tad stabilizējusies.
  3. fejezet: Kannabisz  
A kannabiszhasználat a 15–24 évesek körében még gyakoribb, 3% és 44% közötti életprevalenciával (a legtöbb országból a 20–40% közötti tartományba eső értékeket jelentettek), 4%-tól 28%-ig terjedő elmúlt évi használattal (a legtöbb országban 10–25%) (Figure 2), illetve 1% és 15% közötti múlt havi használattal (a legtöbb országban 5–12%), a férfiak körében általában magasabb előfordulási arányokkal, mint a nőknél.
Cannabis use is even higher among 15- to 24-year-olds, with lifetime prevalence ranging between 3 % and 44 % (most countries report figures in the range 20–40 %), last year use ranging from 4 % to 28 % (in most countries 10–25 %) (Figure 2) and last month use ranging from 1 % to 15 % (in most countries 5–12 %), with higher rates among males than females. In the new Member States levels of cannabis use among young adults aged 15–24 are typically in the same range as those in the EU-15 Member States, but among older age groups rates of use drop substantially (59).
La consommation de cannabis est encore plus élevée chez les 15 à 24 ans, avec une prévalence au cours de la vie allant de 3 à 44 % (la plupart des pays déclarent des chiffres compris entre 20 et 40 %), une prévalence au cours des douze derniers mois comprise entre 4 et 28 % (la plupart des pays donnant des chiffres compris entre 10 et 25 %) (Figure 2) et une prévalence au cours des 30 derniers jours oscillant entre 1 et 15 % (la plupart des pays faisant état de chiffres compris entre 5 et 12 %). Les taux sont plus élevés chez les hommes que chez les femmes. Dans les nouveaux États membres, le niveau de consommation de cannabis chez les jeunes adultes âgés de 15 à 24 ans est généralement équivalent à celui des États membres de l'UE-15 mais, dans les tranches d'âge supérieures, les pourcentages de consommation chutent considérablement (59).
In der Altersgruppe zwischen 15 und 24 Jahren ist die Prävalenz des Cannabiskonsums sogar noch höher. Hier liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 3 % und 44 % (die meisten Länder melden Zahlen zwischen 20 % und 40 %), der Konsum während der letzten 12 Monate zwischen 4 % und 28 % (in den meisten Ländern zwischen 10 % und 25 %) (Abbildung 2) und der Konsum im letzten Monat zwischen 1 % und 15 % (in den meisten Ländern zwischen 5 % und 12 %), wobei bei Männern höhere Raten verzeichnet wurden als bei Frauen. In den neuen Mitgliedstaaten liegen die Prävalenzraten des Cannabiskonsums unter jungen Erwachsenen zwischen 15 und 24 Jahren in der Regel in derselben Größenordnung wie in den EU-15-Ländern, für die älteren Altersgruppen werden jedoch erheblich niedrigere Konsumraten verzeichnet (59).
El consumo de cannabis es incluso superior entre las personas con edades comprendidas entre los 15 y los 24 años, con una prevalencia a lo largo de la vida que oscila entre el 3 % y el 44 % (la mayoría de países registra cifras en el rango del 20 al 40 %); el consumo en el último año fluctúa entre el 4 % y el 28 % (en la mayoría de los países entre el 10 % y el 25 %) (gráfico 2); y el consumo en el último mes varía del 1 % al 15 % (en la mayoría de los países, del 5 % al 12 %), con porcentajes superiores entre los hombres que entre las mujeres. En los nuevos Estados miembros, los niveles de consumo de cannabis entre los adultos jóvenes con edades comprendidas entre los 15 y los 24 años se sitúan en general en el mismo rango que en los países de la Europa de los Quince, pero entre grupos de edades superiores los porcentajes de consumo descienden considerablemente (59).
L’uso della cannabis tra i giovani nella fascia di età 15-24 anni è ancora più alto, con una prevalenza una tantum compresa tra il 3% e il 44% (la maggior parte dei paesi riferiscono cifre nell’ordine del 20–40%), un consumo nell’ultimo anno tra il 4% e il 28% (10–25% nella maggioranza dei paesi) (grafico 2) e un consumo nell’ultimo mese compreso tra l’1% e il 15% (5–12% nella maggior parte dei paesi); le percentuali più alte si registrano tra i giovani di sesso maschile. Nei nuovi Stati membri i livelli di consumo di cannabis tra i giovani adulti nella fascia di età 15–24 anni riflettono le stesse percentuali riferite dagli Stati membri dell’Europa a 15, mentre nelle fasce di età più alte la percentuale di consumo precipita drasticamente (59).
O consumo de cannabis ainda é mais elevado entre os jovens de 15 a 24 anos, com uma prevalência ao longo da vida que varia entre 3% e 44% (a maioria dos países refere valores entre 20 e 40%), o consumo no último ano varia entre 4% e 28% (na maioria dos países entre 10 e 25%) (Figura 2) e o consumo no último mês entre 1% e 15% (na maior parte dos países 5–12%), com taxas mais elevadas entre os jovens do sexo masculino. Nos novos Estados‑Membros, os níveis de consumo de cannabis entre os jovens adultos dos 15 aos 24 anos apresentam, normalmente, valores idênticos aos registados nos Estados-Membros da UE-15, mas nas faixas etárias mais velhas as taxas de consumo diminuem substancialmente (59).
Η χρήση της κάνναβης είναι ακόμα υψηλότερη στα άτομα ηλικίας 15 έως 24 ετών. Η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 3 % και 44 % (οι περισσότερες χώρες αναφέρουν ποσοστά της τάξης του 20–40 %), η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 4 % έως 28 % (στις περισσότερες χώρες 10–25 %) (Διάγραμμα 2) και η χρήση κατά τον τελευταίο μήνα κυμαίνεται από 1 % έως 15 % (στις περισσότερες χώρες 5–12 %), ενώ τα ποσοστά των ανδρών είναι υψηλότερα από εκείνα των γυναικών. Στα νέα κράτη μέλη τα ποσοστά της χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους ηλικίας 15–24 ετών κυμαίνονται κατά κανόνα στα ίδια επίπεδα με εκείνα στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, αλλά στις μεγαλύτερες ηλικιακές ομάδες τα ποσοστά χρήσης μειώνονται σημαντικά (59).
Het cannabisgebruik onder 15- tot 24-jarigen ligt zelfs nog hoger. In die groep varieert het “ooit”-gebruik van 3 tot 44% (de meeste landen melden percentages in de orde van grootte van 20-40%), het recent gebruik van 4 tot 28% (in de meeste landen 10-25%) (Figuur 2) en het actueel gebruik van 1 tot 15% (in de meeste landen 5-12%), met hogere percentages voor mannen dan voor vrouwen. In de nieuwe lidstaten ligt het gebruik van cannabis onder jongvolwassenen in de leeftijdsgroep 15-24 jaar doorgaans op hetzelfde niveau als dat in de EU-15, maar bij oudere leeftijdsgroepen dalen die percentages aanzienlijk (59).
Míra užívání konopí je ještě vyšší u osob ve věku 15–24 let, u nichž se celoživotní prevalence pohybuje mezi 3 a 44 % (většina zemí uvádí hodnoty v rozmezí 20–40 %), užití v posledním roce mezi 4 a 28 % (ve většině zemí 10–25 %) (obr. 2) a užití v posledním měsíci mezi 1 a 15 % (ve většině zemí 5–12 %). U mužů jsou hodnoty vyšší než u žen. V nových členských státech EU je obvykle míra užívání konopí mezi mládeží ve věku 15–24 let ve stejném rozmezí jako ve státech EU-15, ale míra užívání je výrazně nižší u starších věkových skupin (59).
Cannabisbrugen er endnu højere blandt de 15–24-årige, hvor langtidsprævalensen ligger på mellem 3 og 44 % (de fleste lande har indberettet tal på 20–40 %), brugen inden for de seneste 12 måneder ligger på 4–28 % (i de fleste lande 10–25 %) (figur 2) og brugen inden for den seneste måned ligger på 1–15 % (i de fleste lande 5–12 %), med en højere andel blandt mænd end kvinder. I de nye medlemsstater ligger brugen af cannabis blandt unge voksne i aldersgruppen 15–24 år normalt inden for samme niveau som i EU-15-medlemsstaterne, men blandt ældre aldersgrupper falder prævalensen betydeligt (59).
Kanepitarbimise määrad on isegi kõrgemad 15–24aastaste hulgas, kus elu jooksul tarbinute osakaal on 3–44% (enamiku riikide andmetel 20–40%), viimase aasta jooksul tarbinute osakaal on 4–28% (enamikus riikides 10–25%) (joonis 2) ning viimase kuu jooksul tarbinute osakaal ulatub 1% kuni 15% (enamikus riikides 5–12%), kusjuures meeste hulgas on need määrad kõrgemad kui naiste hulgas. Uutes liikmesriikides on kanepitarbimise määrad 15–24aastaste hulgas üldiselt samal tasemel kui EL-15 riikides, kuid vanemates vanuserühmades on tarbimise määrad oluliselt madalamad.(59)
Vielä yleisempää kannabiksen käyttö on 15–24-vuotiaiden ryhmässä, jossa ainakin kerran käyttäneiden osuus on 3–44 prosenttia (useimmissa maissa 20–40 %), viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osuus 4–28 prosenttia (useimmissa maissa 10–25 %) (kaavio 2) ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osuus 1–15 prosenttia (useimmissa maissa 5–12 %). Käyttö on yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Uusissa jäsenvaltioissa 15–24-vuotiaiden nuorten aikuisten kannabiksen käyttöä kuvaavat luvut ovat samaa luokkaa kuin 15 jäsenvaltion unionissa, mutta vanhemmissa ikäryhmissä käyttö on merkittävästi vähäisempää (59).
Cannabisbruk er enda mer utbredt i aldersgruppen 15-24, med en livstidsprevalens på 3 % til 44 % (de fleste land rapporterer tall i området 20-40 %), bruk siste år fra 4 % til 28 % (10-25 % i de fleste land) (figur 2) og bruk siste måned mellom 1 % og 15 % (5-12 % i de fleste land). Tallene var høyere for menn enn for kvinner. I de nye medlemsstatene ligger cannabisbruken blant unge voksne i aldersgruppen 15-24 typisk på samme nivå som i EU-15, mens bruken faller drastisk i de eldre aldersgruppene (59).
Spożycie konopi indyjskich jest jeszcze wyższe w grupie wiekowej 15–24 lata; odsetek osób, które chociaż raz zażywały narkotyk, waha się od 3% do 44% (większość krajów informuje, że wynosi on 20–40%), odsetek osób, które zażywały go wciągu ostatniego roku wynosi 4–28% (w większości krajów 10–25%) (wykres 2), a w ostatnim miesiącu — 1–5% (w większości krajów 5–12%), przy czym wyższe wartości dotyczą mężczyzn. W nowych państwach członkowskich poziom zażywania konopi indyjskich przez młodych dorosłych w grupie wiekowej 15–24 lata jest typowy i mieści się w tym samym przedziale, co w 15 państwach członkowskich UE, ale jest znacznie niższy wśród osób starszych (59).
Consumul de canabis este şi mai semnificativ în grupa de vârstă 15–24 de ani, prevalenţa consumului pe parcursul vieţii situându-se între 3 % şi 44 % (majoritatea ţărilor raportând cifre în intervalul 20–40 %), consumul în ultimul an variind de la 4 % la 28 % (în majoritatea ţărilor 10–25 %) (Figura 2), iar consumul în ultima lună de la 1 % la 15 % (în majoritatea ţărilor 5–12 %), bărbaţii înregistrând rate mai mari de consum decât femeile. În noile state membre, nivelurile consumului de canabis în rândul adulţilor tineri din grupa de vârstă 15–24 de ani se situează în acelaşi interval ca nivelurile din cele cincisprezece state membre ale Uniunii Europene, dar pentru persoanele din grupele de vârstă mai avansată ratele de consum scad simţitor (59).
Užívanie kanabisu je dokonca vyššie medzi 15- až 24-ročnými s celoživotnou prevalenciou, ktorá sa pohybuje od 3 % do 44 % (väčšina krajín uvádza hodnoty v rozsahu 20 – 40 %), užívanie v poslednom roku sa pohybuje od 4 do 28 % (vo väčšine krajín 10 – 20 %) (obrázok 2) a užívanie v poslednom mesiaci sa pohybuje od 1 % do 15 % (vo väčšine krajín 5 – 12 %), s vyššími mierami u mužov ako u žien. V nových členských štátoch úrovne užívania kanabisu medzi mladými dospelými vo veku 15 – 24 rokov sú obvykle v rovnakom rozsahu ako úrovne v členských štátoch EÚ-15, ale medzi vyššími vekovými skupinami užívanie podstatne klesá  (59).
Uživanje konoplje je še bolj razširjeno med 15- do 24-letniki, pri katerih znaša odstotek tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili, od 3 % do 44 % (večina držav je sporočila podatke v razponu med 20 % in 40 %), tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu, v razponu od 4 % do 28 % (v večini držav od 10 % do 25 %) (prikaz 2) in tistih, ki so jo zaužili v zadnjem mesecu v razponu od 1 % do 15 % (v večini držav od 5 % do 12 %), pri čemer so odstotki za moške višji kot za ženske. V novih državah članicah se odstotek uživanja konoplje med mladimi v starosti od 15 do 24 let ponavadi giblje v enakem razponu kot v državah članicah EU-15, vendar se v starejših starostnih skupinah odstotki uživanja bistveno zmanjšajo (59).
Cannabisbruket är ändå mer utbrett för gruppen 15 – 24 år med en livstidsprevalens som varierar mellan 3 % och 44 % (de flesta länder rapporterar siffror mellan 20 och 40 %), användning under föregående år varierar mellan 4 % och 28 % (i de flesta länder 10–25 %) (Figur 2) och användning under föregående månad varierar mellan 1 % och 15 % (i de flesta länder 5–12 %), med en högre andel män än kvinnor. De nya medlemsstaterna rapporterar ungefär samma variationer beträffande siffrorna för unga vuxnas (15-24 år) cannabisbruk som i EU-15, men bland äldre minskar användningsgraderna betydligt (59).
Esrar kullanımı, 15 ila 24 yaş arasındakilerde daha bile yüksek olup yaşam boyu yaygınlık % 3 ile % 44 (çoğu ülke % 20-40 aralığında rakamlar rapor etmektedir), geçmiş yılda kullanım % 4 ile % 28 (çoğu ülkede % 10-25) (Şekil 2) ve geçmiş ayda kullanım da % 1 ile % 15 (çoğu ülkede % 5-12) arasında değişmektedir ve erkekler arasındaki oranı kadınlardan fazladır. Yeni Üye Devletler’de 15-24 yaş arası genç yetişkinler arasında esrar kullanımı seviyeleri AB-15 Üye Devletleri’yle tipik olarak aynı düzeydedir ama daha yüksek yaş grupları arasında kullanım oranları ciddi ölçüde düşmektedir (59).
Vēl biežāk kaņepes lieto 15 līdz 24 gadus veci jaunieši, šajā vecuma grupā ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir no 3 % līdz 44 % (lielākajā daļā valstu tas svārstās no 20 % līdz 40 %), pēdējā gada lietošanas rādītājs ir no 4 % līdz 28 % (lielākajā daļā valstu no 10 % līdz 25 %) (2. attēls), un pēdējā mēneša lietošanas rādītājs ir no 1 % līdz 15 % (lielākajā daļā valstu no 5 % līdz 12 %), turklāt vīriešu vidū rādītāji ir augstāki nekā sieviešu vidū. Jaunajās dalībvalstīs 15 līdz 24 gadus vecu jauniešu vidū kaņepju lietošanas izplatības līmenis visbiežāk neatšķiras no ES 15 valstu līmeņa, bet gados vecāku iedzīvotāju vidū tas ir ievērojami zemāks (59).
  5. fejezet: Kokain és k...  
A kokain infláció mértékének megfelelően kiigazított átlagára139 az 1999–2004 közötti időszak során összességében lefelé mutató tendenciát jelzett valamennyi jelentéstevő országban140, kivéve Luxemburgot, ahol 2002-ig csökkent, majd nőtt, illetve Norvégiát, ahol az árak meredeken emelkedtek 2001-ig, és azután stabilizálódtak.
In 2004, the average retail price of cocaine varied widely across the EU, from 41 euros per gram in Belgium to over 100 euros per gram in Cyprus, Romania and Norway (138). The average prices of cocaine, corrected for inflation (139), showed an overall downward trend over the period 1999–2004 in all reporting countries (140) except Luxembourg, where it declined until 2002 and then increased, and Norway, where prices rose sharply in 2001 and then stabilised.
En 2004, le prix moyen au détail de la cocaïne variait sensiblement au sein de l'UE, allant de 41 euros le gramme en Belgique à plus de 100 euros le gramme à Chypre, en Roumanie et en Norvège (138). Les prix moyens de la cocaïne, corrigés de l'inflation (139), ont suivi une tendance à la baisse entre 1999 et 2004 dans tous les pays déclarants (140), à l'exception du Luxembourg, où le prix a baissé jusqu'en 2002 avant de remonter, et de la Norvège, où les prix ont fortement augmenté en 2001 puis se sont ensuite stabilisés.
Hinsichtlich des durchschnittlichen Verkaufspreises von Kokain gab es im Jahr 2004 große Unterschiede zwischen den EU-Ländern: Er lag zwischen 41 EUR pro Gramm in Belgien und über 100 EUR pro Gramm in Zypern, Rumänien und Norwegen (138). Die inflationsbereinigten Durchschnittspreise von Kokain (139) folgten im Zeitraum 1999 bis 2004 in allen Berichtsländern (140) insgesamt einem Abwärtstrend. Ausnahmen bildeten hier Luxemburg, wo die Preise bis 2002 fielen und anschießen stiegen, und Norwegen, wo die Preise 2001 stark anstiegen und sich anschließend stabilisierten.
En 2004, el precio medio de la cocaína en el ámbito minorista presentaba considerables variaciones en la UE, desde los 41 euros por gramo en Bélgica hasta los más de 100 euros por gramo en Chipre, Rumanía y Noruega (138). Los precios medios de la cocaína, una vez corregidos los efectos de la inflación (139), muestran una tendencia general a la baja durante el período 1999-2004 en todos los países que han proporcionado información (140) excepto en Luxemburgo, donde experimentaron un descenso hasta el año 2002 seguido de un aumento, y en Noruega, donde los precios sufrieron un aumento vertiginoso en 2001 y se estabilizaron durante los años siguientes.
Nel 2004 il prezzo medio al dettaglio della cocaina nell’Unione europea è stato estremamente variabile, compreso tra 41 EUR al grammo in Belgio agli oltre 100 EUR al grammo a Cipro, Romania e Norvegia (138). I prezzi medi della cocaina, corretti dell’inflazione (139), hanno fatto registrare una tendenza generale alla diminuzione nel periodo 1999–2004 in tutti i paesi per i quali si dispone di informazioni (140), a eccezione del Lussemburgo, dove sono scesi fino al 2002 e poi aumentati, e della Norvegia, dove hanno subito un’impennata nel 2001 per stabilizzarsi in seguito.
Em 2004, o preço médio da cocaína vendida a retalho no território da UE variou muito, desde 41 euros por grama na Bélgica até mais de 100 euros por grama em Chipre, Roménia e Noruega (138). Os preços médios da cocaína, indexados à inflação (139), revelaram uma tendência globalmente decrescente no período de 1999–2004 em todos os países que apresentaram dados (140), excepto no Luxemburgo, onde diminuiu até 2002 e depois aumentou, e na Noruega, onde os preços subiram muito em 2001, tendo estabilizado seguidamente.
Το 2004 η μέση λιανική τιμή της κοκαΐνης διέφερε σημαντικά στο σύνολο της ΕΕ, από 41 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο έως 100 ευρώ ανά γραμμάριο στην Κύπρο, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία (138). Οι μέσες τιμές της φυτικής κάνναβης, διορθωμένες σύμφωνα με τον πληθωρισμό (139), εμφάνισαν γενικά καθοδική τάση κατά την περίοδο 1999–2004 σε όλες τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις (140), εκτός του Λουξεμβούργου, όπου παρουσίαζαν μείωση έως το 2002 και κατόπιν αυξήθηκαν, και της Νορβηγίας, όπου οι τιμές αυξήθηκαν απότομα το 2001 και κατόπιν σταθεροποιήθηκαν.
De gemiddelde prijs van cocaïne op straathandelniveau in 2004 liep binnen de EU sterk uiteen, variërend van 41 EUR per gram in België tot meer dan 100 EUR per gram in Cyprus, Roemenië en Noorwegen (138). De gemiddelde cocaïneprijzen, gecorrigeerd voor inflatie (139), lieten over de gehele periode 1999-2004 in alle rapporterende landen een dalende lijn zien (140). Uitzonderingen zijn Luxemburg, waar de prijs tot 2002 is gedaald en sindsdien weer is gestegen, en Noorwegen, waar de prijzen in 2001 sterk zijn gestegen en vervolgens gelijk zijn gebleven.
V roce 2004 se průměrná spotřebitelská cena kokainu v rámci EU značně lišila a pohybovala se od 41 eur za gram v Belgii po 100 eur za gram na Kypru, v Rumunsku a v Norsku (138). Průměrné ceny kokainu upravené o inflaci (139) zaznamenaly v období 1999–2004 celkově klesající tendenci ve všech sledovaných zemích (140), s výjimkou Lucemburska, kde docházelo k poklesu až do roku 2002, ale kde poté ceny vzrostly, a Norska, kde v roce 2001 došlo k prudkému nárůstu a následné stabilizaci cen.
Den gennemsnitlige detailpris for kokain varierede meget i EU i 2004, fra 41 euro pr. gram i Belgien til over 100 euro pr. gram i Cypern, Rumænien og Norge (138). Gennemsnitspriserne for kokain, korrigeret for inflation (139), viste en generel nedadgående tendens i perioden 1999–2004 i alle indberettende lande (140) undtagen Luxembourg, hvor de faldt indtil 2002 og derefter steg, og Norge, hvor priserne steg markant i 2001 og derefter stabiliserede sig.
2004. a kõikus kokaiini keskmine jaehind ELis märgatavalt, ulatudes 41 eurost grammi kohta Belgias kuni rohkem kui 100 euroni grammi kohta Küprosel, Rumeenias ja Norras.(138) Ajavahemikul 1999–2004 iseloomustas kokaiini keskmist jaehinda (inflatsiooni arvestades)(139) üldine langustendents kõikides andmed esitanud riikides(140) peale Luksemburgi, kus see langes kuni 2002. aastani ja siis tõusis, ning Norra, kus hinnad tõusid järsult 2001. a ja siis stabiliseerusid.
Kokaiinin keskihinta katukaupassa vaihteli EU:ssa voimakkaasti vuonna 2004 Belgian 41 eurosta grammalta Kyproksen, Romanian ja Norjan 100 euroon grammalta (138). Kokaiinin inflaatiokorjatut keskihinnat (139) putosivat vuosina 1999–2004 yleisesti kaikissa tietoja toimittaneissa maissa (140) paitsi Luxemburgissa, jossa ne laskivat vuoteen 2002 asti ja kääntyivät sen jälkeen nousuun, ja Norjassa, jossa vuonna 2001 havaittu hintojen voimakas kasvu on sittemmin pysähtynyt.
I 2004 var det store variasjoner i gjennomsnittsprisen på kokain i EU, fra 41 euro pr. gram i Belgia til over 100 euro pr. gram på Kypros, i Romania og i Norge (138). Gjennomsnittsprisen på kokain, korrigert for inflasjon (139), viste en generell nedadgående trend mellom 1999 og 2004 i alle landene (140) bortsett fra Luxembourg, hvor prisen gikk ned fram til 2002 for deretter å stige, og Norge, hvor prisen gikk sterkt opp i 2001 for deretter å stabilisere seg.
W 2004 r. średnia cena detaliczna kokainy różniła się znacznie w poszczególnych krajach UE i wynosiła od 41 euro za gram w Belgii do ponad 100 euro za gram na Cyprze, w Rumunii i Norwegii (138). Średnie ceny kokainy, z uwzględnieniem współczynnika inflacji (139), we wszystkich objętych sprawozdaniem krajach wykazywały w latach 1999–2004 ogólną tendencję spadkową (140) z wyjątkiem Luksemburga, gdzie spadały do 2002 r., po czym wzrosły, oraz Norwegii, gdzie ceny znacznie wzrosły w 2001 r., a następnie się ustabilizowały.
In 2004, preţul mediu de vânzare cu amănuntul al cocainei a variat mult în Uniunea Europeană, între 41 EUR/g în Belgia până la peste 100 EUR/g în Cipru, România şi Norvegia (138). Preţul mediu al cocainei, corectat pentru inflaţie (139), a prezentat o tendinţă globală de scădere în perioada 1999–2004 în toate ţările care fac obiectul raportului (140), cu excepţia Luxemburgului, unde acesta a scăzut până în 2002 şi a crescut ulterior, şi a Norvegiei, unde preţurile au crescut brusc în 2001, pentru a se stabiliza ulterior.
V roku 2004 priemerná maloobchodná cena kokaínu v celej EÚ veľmi kolísala, od 41 eur za gram v Belgicku po viac ako 100 eur za gram na Cypre, v Rumunsku a Nórsku (138). Priemerné ceny kokaínu korigované kvôli inflácii (139) ukázali celkový klesajúci trend počas obdobia 1999 – 2004 vo všetkých krajinách, ktoré poskytli správy (140), s výnimkou Luxemburska, kde klesali až do roku 2002 a potom sa zvýšili, a Nórska, kde ceny v roku 2001 strmo stúpli a potom sa stabilizovali.
Leta 2004 se je povprečna maloprodajna cena kokaina po EU zelo razlikovala, od 41 EUR za gram v Belgiji do več kot 100 EUR za gram na Cipru, v Romuniji in na Norveškem (138). Povprečne cene kokaina, popravljene glede na inflacijo (139), so v obdobju od leta 1999 do 2004 kazale trend padanja v vseh državah poročevalkah (140) razen v Luksemburgu, kjer so do leta 2002 padale in se potem spet povišale, in na Norveškem, kjer so se cene leta 2001 strmo zvišale in se potem ustalile.
Genomsnittspriset på kokain i missbrukarledet varierade avsevärt inom EU år 2004: från 41 euro per gram i Belgien till 100 euro per gram i Cypern, Rumänien och Norge (138). Genomsnittspriserna för kokain, korrigerade för inflation (139), visade en övergripande nedåtgående trend under perioden 1999–2004 i samtliga rapporterande länder (140) utom Luxembourg där genomsnittspriset föll fram till 2002 och därefter steg, och Norge där priserna steg kraftigt 2001 för att därefter stabiliseras.
2004’te AB’de kokainin ortalama perakende fiyatı Belçika’da gram başına 41 euro’dan Kıbrıs, Romanya ve Norveç’te gram başına 100 euro’ya kadar büyük farklılık gösteriyordu (138). Enflasyona göre düzeltilen ortalama kokain fiyatları (139) 1999-2004 döneminde tüm rapor eden ülkelerde genel bir azalma eğilimi göstermiş olup (140), fiyatların 2002’ye kadar düşüp sonra arttığı Lüksemburg ile fiyatların 2001’de aniden yükselip daha sonra dengelendiği Norveç bunlara istisna teşkil etmektedir.
Kokaīna vidējā mazumtirdzniecības cena ES 2004. gadā ir bijusi ļoti atšķirīga, sākot ar 41 euro par gramu Beļģijā un pārsniedzot 100 euro par gramu Kiprā, Rumānijā un Norvēģijā (138). Laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam kokaīna vidējā cena, ievērojot inflāciju (139), visās ziņojumā aplūkotajās valstīs kopumā ir kritusies (140), izņemot Luksemburgu, kur cena ir kritusies līdz 2002. gadam, bet pēcāk pieaugusi, un Norvēģiju, kur cena 2001. gadā ir strauji pieaugusi un tad stabilizējusies.
  4. fejezet: Amfetaminok...  
2004-ben a becslések szerinti 24 000 lefoglalás körülbelül 28,3 millió extasy tabletta elkobzásához vezetett az EU-ban. Az extasyból a legnagyobb mennyiséget 2003-ig az Egyesült Királyság foglalta le, mögötte Németország, Franciaország és Hollandia következett94.
An estimated 24 000 seizures led to the confiscation of about 28.3 million ecstasy tablets in the EU in 2004. Up to 2003, the largest quantities of ecstasy were seized by the United Kingdom, followed by Germany, France and the Netherlands (94).
Selon les estimations, 24 000 saisies ont permis la confiscation de 28,3 millions de comprimés d'ecstasy dans l'UE en 2004. Jusqu'en 2003, le Royaume-Uni avait saisi les quantités les plus élevées d'ecstasy, suivi par l'Allemagne, la France et les Pays‑Bas (94).
In der EU wurden 2004 bei schätzungsweise 24 000 Sicherstellungen etwa 28,3 Mio. Ecstasy-Tabletten beschlagnahmt. Bis 2003 wurden die größten Mengen Ecstasy im Vereinigten Königreich sichergestellt, gefolgt von Deutschland, Frankreich und den Niederlanden (94).
En 2004 se realizaron en la UE aproximadamente 24 000 incautaciones, fruto de las cuales se confiscaron alrededor de 28,3 millones de pastillas de éxtasis. Hasta 2003, las mayores cantidades de éxtasis se incautaron en el Reino Unido, seguido de Alemania, Francia y los Países Bajos (94).
Con un totale di 24 000 sequestri, nel 2004 è stato possibile confiscare nell’Unione europea circa 28,3 milioni di pasticche di ecstasy. Fino al 2003 i quantitativi più importanti di questa sostanza sono stati intercettati nel Regno Unito, seguito a ruota da Germania, Francia e Paesi Bassi (94).
Um número estimado de 24 000 apreensões levou à confiscação de cerca de 28,3 milhões de comprimidos de ecstasy na União Europeia, em 2004. Até 2003, as maiores quantidades de ecstasy foram apreendidas pelo Reino Unido, seguido da Alemanha, França e Países Baixos (94).
Οι κατ’ εκτίμηση 24 000 κατασχέσεις είχαν ως αποτέλεσμα τη δήμευση περίπου 28,3 εκατομμυρίων χαπιών έκστασης στην ΕΕ το 2004. Έως το 2003, οι μεγαλύτερες ποσότητες έκστασης είχαν κατασχεθεί από το Ηνωμένο Βασίλειο και δευτερευόντως από τη Γερμανία, τη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες (94).
Bij naar schatting 24 000 vangsten zijn in de EU in 2004 ongeveer 28,3 miljoen ecstasypillen in beslag genomen. Tot 2003 werden de grootste ecstasyvangsten gemeld door het Verenigd Koninkrijk, gevolgd door Duitsland, Frankrijk en Nederland (94).
Při odhadovaném počtu 24 000 záchytů bylo za rok 2004 v EU zabaveno přibližně 28,3 milionů tablet extáze. Až do roku 2003 byla největší množství extáze zachycena ve Spojeném království a dále v Německu, Francii a Nizozemsku (94).
Skønsmæssigt 24 000 beslaglæggelser førte til konfiskation af ca. 28,3 millioner ecstasytabletter i EU i 2004. Indtil 2003 blev de største mængder ecstasy beslaglagt af Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Tyskland, Frankrig og Nederlandene (94).
2004. a viidi ELis läbi hinnanguliselt 24 000 konfiskeerimist, mille käigus konfiskeeriti umbes 28,3 miljonit ecstasy tabletti. Kuni 2003. aastani oli konfiskeeritud koguste poolest esikohal Ühendkuningriik, järgnesid Saksamaa, Prantsusmaa ja Madalmaad.(94)
EU:ssa tehtiin vuonna 2004 arviolta 24 000 takavarikkoa, joissa otettiin haltuun noin 28,3 miljoonaa ekstaasitablettia. Vuoteen 2003 asti suurimmat ekstaasimäärät takavarikoitiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja sen jälkeen Saksassa, Ranskassa ja Alankomaissa (94).
Anslagsvis 24 000 beslag førte til at 28,3 millioner ecstasytabletter ble inndratt i EU i 2004. Fram til 2003 ble de største ecstasybeslagene gjort i Storbritannia, etterfulgt av Tyskland, Frankrike og Nederland (94).
Ocenia się, że w 2004 r., w UE, 24 tys. przypadków konfiskaty doprowadziło do przejęcia około 28,3 miliona tabletek ekstazy. Do 2003 r. największe ilości ekstazy skonfiskowano w Wielkiej Brytanii, a następnie w Niemczech, we Francji i w Holandii (94).
Un număr estimat de 24 000 de capturi a condus la confiscarea a circa 28,3 milioane de tablete de ecstasy în Uniunea Europeană în 2004. Până în 2003, cele mai mari cantităţi de ecstasy au fost capturate de Regatul Unit, urmat de Germania, Franţa şi Ţările de Jos (94).
Odhadovaných 24 000 zachytení viedlo ku konfiškácii asi 28,3 milióna tabletiek extázy v EÚ v roku 2004. Do roku 2003 boli najväčšie množstvá extázy zachytené v Spojenom kráľovstve, za ktorým nasledovali Nemecko, Francúzsko a Holandsko (94).
Po oceni je bil rezultat 24.000 zasegov približno 28,3 milijona zaseženih tablet ekstazija v EU leta 2004. Do leta 2003 je največje količine ekstazija zaseglo Združeno kraljestvo, sledile so mu Nemčija, Francija in Nizozemska (94).
Uppskattningsvis 24 000 beslag ledde till konfiskering av cirka 28,3 miljoner ecstasytabletter i EU 2004. Fram till år 2003 togs de största mängderna ecstasy i beslag av Storbritannien följt av Tyskland, Frankrike och Nederländerna (94).
Tahmini 24.000 ele geçirme vakası, 2004’te AB’de 28,3 milyon civarında ecstasy hapına el konmasına yol açmıştır. 2003’e kadar, en büyük miktarlarda ecstasy Birleşik Krallık, daha sonra Almanya, Fransa ve Hollanda tarafından ele geçirilmiştir (94).
Aptuveni 24 000 konfiskācijās 2004. gadā ES ir atsavināti apmēram 28,3 miljoni ektazī tablešu. Līdz 2003. gadam lielākais ekstazī daudzums ir atsavināts Apvienotajā Karalistē, kam seko Vācija, Francija un Nīderlande (94).
  5. fejezet: Kokain és k...  
A közelmúltbeli (elmúlt évi) kokainhasználat a fiatal felnőttek körében határozottan nőtt az 1990-es évek második felében az Egyesült Királyságban, egészen 2000-ig, illetve Spanyolországban 2001-ig, az elmúlt években viszont stabilizálódás volt megfigyelhető.
Recent cocaine use (last year) increased markedly in the second half of the 1990s among young adults in the United Kingdom, until 2000, and in Spain, until 2001, with an apparent stabilisation in recent years. In Germany, a moderate increase was observed over the 1990s, but the figures have remained stable in recent years, at levels clearly lower than in Spain and the United Kingdom (Figure 7).
L'usage récent de cocaïne (dernière année) a fortement augmenté au cours de la deuxième moitié des années 1990 chez les jeunes adultes au Royaume-Uni jusqu'en 2000 et en Espagne jusqu'en 2001. Ces dernières années, la situation semble s'être stabilisée. En Allemagne, une légère augmentation a été observée durant les années 1990, mais les chiffres sont restés stables ces dernières années et se sont maintenus à des niveaux nettement inférieurs à ceux de l'Espagne et du Royaume-Uni (Figure 7).
Der jüngste Kokainkonsum (in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen ist seit Mitte der 90er Jahre im Vereinigten Königreich bis 2000 und in Spanien bis 2001 gestiegen, während in den letzten Jahren eine sichtliche Stabilisierung erfolgte. In Deutschland wurde in den 90er Jahren ein mäßiger Anstieg beobachtet, in den letzten Jahren sind die Raten jedoch auf einem deutlich niedrigeren Niveau als in Spanien und dem Vereinigten Königreich stabil geblieben (Abbildung 7).
El consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses) aumentó considerablemente entre la población adulta joven durante la segunda mitad de los años noventa, tanto en el Reino Unido, hasta el año 2000, como en España, hasta el año 2001, con una estabilización aparente durante los últimos años. En Alemania, durante la década de los noventa se apreció un aumento moderado, pero las cifras han permanecido estables durante los últimos años, en unos niveles muy inferiores comparados con los de España y el Reino Unido (gráfico 7).
Il consumo recente di cocaina (nell’ultimo anno) è aumentato nettamente nella seconda metà degli anni Novanta fino al 2000 tra i giovani adulti del Regno Unito e fino al 2001 in Spagna, per poi apparentemente stabilizzarsi in anni recenti. In Germania si è osservato negli anni Novanta un moderato aumento, ma ultimamente le cifre sono rimaste stabili, a livelli chiaramente inferiori rispetto a Spagna e Regno Unito (grafico 7).
O consumo recente de cocaína (último ano) aumentou muito na segunda metade da década de 90 entre os jovens adultos do Reino Unido, até 2000, e em Espanha, até 2001, parecendo ter estabilizado nos últimos anos. Na Alemanha, observou-se um aumento moderado na década de 90, mas os valores estabilizaram nos últimos anos, em níveis claramente inferiores aos da Espanha e do Reino Unido (Figura 7).
Η πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο έτος) αυξήθηκε σημαντικά κατά το δεύτερο ήμισυ της δεκαετίας του 1990 στους νεαρούς ενηλίκους στο Ηνωμένο Βασίλειο, έως το 2000, και στην Ισπανία, έως το 2001, ενώ τα τελευταία χρόνια φαίνεται να σταθεροποιείται. Στη Γερμανία κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 παρατηρήθηκε μέτρια αύξηση, αλλά τα ποσοστά παρέμειναν σταθεροποιημένα τα τελευταία χρόνια σε επίπεδα σαφώς χαμηλότερα σε σχέση με την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο (Διάγραμμα 7).
Het recent gebruik van cocaïne (laatste 12 maanden) onder jongvolwassenen liet in de tweede helft van de jaren negentig een opvallende stijging zien in het Verenigd Koninkrijk (tot 2000) en in Spanje (tot 2001); de afgelopen jaren lijkt een stabilisering te zijn opgetreden. In Duitsland werd in de jaren negentig een bescheiden toename waargenomen, maar de afgelopen jaren zijn de cijfers stabiel gebleven op een aanmerkelijk lager niveau dan in Spanje en het Verenigd Koninkrijk (Figuur 7).
Ukazatel nedávného užití kokainu (tj. užití v posledním roce) se od druhé poloviny 90. let 20. století začal značně zvyšovat ve Spojeném království (do roku 2000) a ve Španělsku (do roku 2001), přičemž v posledních letech patrně došlo ke stabilizaci. V Německu byl v průběhu 90. let pozorován mírný nárůst, ale v posledních letech zůstávají hodnoty stabilní a jsou rozhodně nižší než hodnoty uváděné ve Španělsku a Spojeném království (obr. 7).
Nylig brug af kokain (seneste 12 måneder) steg markant i anden halvdel af 1990'erne blandt unge voksne i Det Forenede Kongerige indtil 2000 og i Spanien indtil 2001, med en tilsyneladende stabilisering i de senere år. I Tyskland blev der registreret en moderat stigning i løbet af 1990'erne, men tallene har været stabile i de senere år med niveauer, der har været klart lavere end i Spanien og Det Forenede Kongerige (figur 7).
Hiljutine kokaiini tarbimine (viimase aasta jooksul) suurenes oluliselt noorte täiskasvanute hulgas Ühendkuningriigis ja Hispaanias alates 1990ndate aastate teisest poolest, esimeses kestis tõus kuni 2000. aastani ning teises kuni 2001. aastani, kuid viimastel aastatel on toimunud märgatav stabiliseerumine. Saksamaal täheldati 1990ndatel aastatel mõõdukat tõusu, kuid viimastel aastatel on näitajad olnud stabiilsed ning tarbimine selgelt väiksem kui Hispaanias ja Ühendkuningriigis (joonis 7).
Kokaiinin hiljattainen käyttö (viimeksi kuluneen vuoden aikana) nuorten keskuudessa lisääntyi Yhdistyneessä kuningaskunnassa huomattavasti 1990-luvun puolivälistä vuoteen 2000 ja Espanjassa vuoteen 2001 asti, mutta se on viime vuosina pysynyt melko vakaana. Saksassa kasvu lisääntyi hienoisesti 1990-luvulla, mutta luvut ovat viime vuosina pysyneet ennallaan ja ovat selvästi alhaisemmalla tasolla kuin Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (kaavio 7).
Nyere kokainbruk (siste år) økte merkbart i siste halvdel av 1990-tallet blant unge voksne i Storbritannia, fram til 2000. I Spania økte bruken fram til 2001, mens den i de siste årene synes å ha stabilisert seg. I Tyskland ble det observert en moderat økning i løpet av 1990-årene, men tallene har de siste årene holdt seg stabilt på et lavere nivå enn i Spania og Storbritannia (figur 7).
Wskaźnik zażywania kokainy w ciągu ostatniego roku, odnotowany wśród młodych dorosłych w Wielkiej Brytanii, znacznie wzrastał od połowy lat 90-tych do 2000 r., a w Hiszpanii do 2001 r., po czym w ostatnich latach jego poziom wyraźnie się ustabilizował. W Niemczech w latach 90-tych obserwowano umiarkowany wzrost, ale w ostatnich latach spożycie utrzymywało się na tym samym poziomie, zdecydowanie niższym niż w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii (wykres 7).
Consumul recent de cocaină (în ultimul an) a înregistrat o creştere marcată în a doua jumătate a anilor 1990 în rândul tinerilor adulţi din Regatul Unit, până în 2000, şi în Spania, până în 2001, cu o aparentă stabilizare în ultimii ani. In Germania, s-a observat o creştere moderată pe parcursul anilor 1990, insă cifrele au rămas stabile în ultimii ani, la niveluri în mod evident mai scăzute decât în Spania şi în Regatul Unit (Figura 7).
Nedávne užívanie kokaínu (posledný rok) sa v druhej polovici deväťdesiatych rokov minulého storočia výrazne zvyšovalo medzi mladými dospelými v Spojenom kráľovstve až do roku 2000 a v Španielsku až do roku 2001 so zjavnou stabilizáciou počas posledných rokov. V Nemecku sa pozorovalo mierne zvýšenie počas deväťdesiatych rokov, ale údaje v posledných rokoch zostávajú stabilné, na úrovniach, ktoré sú nepochybne nižšie ako v Španielsku a Spojenom kráľovstve (obrázok  7).
Število mladih odraslih, ki so v zadnjem času (zadnje leto) uživali kokain, se je v Združenem kraljestvu izrazito povečalo v drugi polovici 90. let, do leta 2000, v Španiji pa do leta 2001, videti pa je, da se je v zadnjih letih število ustalilo. V Nemčiji je bilo v 90. letih opazno zmerno povečanje, vendar so številke v zadnjih letih ostale na ravneh, ki so očitno nižje od tistih v Španiji in Združenem kraljestvu (prikaz 7).
Kokainanvändningen de senaste tolv månaderna ökade betydligt bland unga människor mellan 1996 och 2000, men har sedan 2000 i Storbritannien och 2001 i Spanien varit relativt oförändrad. I Tyskland noterades en måttlig ökning 1990-2000 men siffrorna har förblivit stabila på senare år och legat på nivåer tydligt under de som konstaterats i Spanien och Storbritannien (Figur 7).
Birleşik Krallık'ta genç yetişkinler arasında yakın zamandaki kokain kullanımı (geçmiş yıl) 1990’ların ikinci yarısından 2000’e kadar, İspanya’da ise son yıllardaki görünür bir dengelenmeyle beraber 2001’e kadar belirgin oranda artmıştır. Almanya’da, 1990’larda küçük bir artış gözlenlenmiş ama rakamlar son yıllarda İspanya ve Birleşik Krallık'ta olduğundan açıkça daha düşük seviyelerde sabit kalmıştır (Şekil 7).
Neseno (pēdējā gada) kokaīna lietotāju skaits gados jaunu pieaugušo vidū 90. gadu otrajā pusē ir ievērojami audzis Apvienotajā Karalistē (līdz 2000. gadam) un Spānijā (līdz 2001. gadam), bet izskatās, ka pēdējos gados tas ir stabilizējies. Vācijā neliels pieaugums bija vērojams 90. gados, bet pēdējo gadu rādītāji ir palikuši stabili un nepārprotami zemāki nekā Spānijā un Apvienotajā Karalistē (7. attēls).
  1. fejezet: Politikà¡k ...  
A németországi Max Planck Intézet 2002-től 2005-ig dolgozott a kábítószerekről szóló német törvény 31a. szakaszának értékelésén, amely bizonyos körülmények között lehetővé teszi a „jelentéktelen mennyiségű” kábítószer birtoklása bűncselekményének felmentését a vád alól.
From 2002 to 2005, the Max Planck Institute in Germany carried out an evaluation of Section 31a of the German Narcotic Drugs Act, which permits the offence of possession of ‘insignificant quantities’ of drugs to be exempted from prosecution in certain circumstances. The evaluation found that, in practice, the implementation of Act §31a varies considerably in the 16 Länder of Germany, in part because of different interpretations of ‘insignificant’ (Schäfer and Paoli, 2006). In March 2005, the Länd Berlin passed a revision of its ‘Guideline on Cannabis’, according to which possession of up to 10 grams of cannabis is not prosecuted if certain criteria are fulfilled. This amount can be increased to 15 grams in individual cases.
Entre 2002 et 2005, l'Institut allemand Max Plancke a évalué l'article 31a de la loi allemande sur les stupéfiants, qui permet de supprimer les poursuites dans certaines circonstances pour le délit de possession de «quantités insignifiantes» de drogue. L'évaluation a conclu que, dans la pratique, la mise en oeuvre de l'article 31a de la loi varie sensiblement dans les 16 Länder allemands, en partie du fait des interprétations différentes données au terme «insignifiant» (Schäfer et Paoli, 2006). En mars 2005, le Land de Berlin a révisé ses «Lignes directrices sur le cannabis», selon lesquelles la possession de 10 grammes de cannabis au maximum n'entraîne pas de poursuites si certaines conditions sont remplies. Cette quantité peut passer à 15 grammes dans certains cas.
Zwischen 2002 und 2005 führte das Max-Planck-Institut in Deutschland eine Evaluierung von § 31 Buchstabe a des deutschen Betäubungsmittelgesetzes durch, der es erlaubt, bei Vergehen im Zusammenhang mit dem Besitz „geringer Menge(n)“ von Betäubungsmitteln von einer Strafverfolgung abzusehen. Die Evaluierung ergab, dass es in der Praxis bei der Durchführung von Artikel 31 Buchstabe a erhebliche Unterschiede zwischen den 16 Bundesländern gibt, was zum Teil auf die unterschiedlichen Auslegungen des Adjektivs „gering“ zurückzuführen ist (Schäfer und Paoli, 2006). Im März 2005 nahm das Land Berlin eine Änderung seiner „Cannabisrichtlinie“ vor, der zufolge nun der Besitz von bis zu 10 Gramm Cannabis unter bestimmten Voraussetzungen nicht mehr strafrechtlich verfolgt wird. In Einzelfällen kann diese Menge auf bis zu 15 Gramm erhöht werden.
De 2002 a 2005, el Instituto Max Planck de Alemania llevó a cabo una evaluación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes alemana, que en determinadas circunstancias permite que no se persiga el delito de posesión de «cantidades insignificantes» de drogas. La evaluación reveló que, en la práctica, la aplicación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes varía considerablemente en los 16 Länder alemanes, en parte debido a las diferentes interpretaciones de «insignificante» (Schäfer y Paoli, 2006). En marzo de 2005, el Land de Berlín revisó su «Directriz sobre el cannabis», según la cual la posesión de hasta 10 gramos de cannabis no constituye delito siempre y cuando se satisfagan ciertos criterios. Esta cantidad se puede incrementar a 15 gramos en casos específicos.
Dal 2002 al 2005 l’istituto Max Planck in Germania ha esaminato l’articolo 31, lettera a), della legge tedesca sulle sostanze stupefacenti, che consente che, in talune circostanze, sia riconosciuta al reato di detenzione di “quantità trascurabili” di sostanze stupefacenti l'esenzione da qualsiasi sanzione. Dalla valutazione è emerso che, nella pratica, l’applicazione dell’articolo 31, lettera a), della legge varia notevolmente nei 16 Länder tedeschi, in particolare per via delle diverse interpretazioni del termine “trascurabile” (Schäfer e Paoli, 2006). Nel marzo 2005 il Land Berlino ha approvato la revisione delle sue “Linee guida sulla cannabis”, in base alla quale la detenzione di una quantità di cannabis fino a 10 grammi non viene punita se vengono soddisfatti determinati criteri. A seconda dei casi, la quantità può raggiungere anche i 15 grammi.
Entre 2002 e 2005, o Instituto Max Planck, na Alemanha, realizou uma avaliação da Secção 31a da Lei dos Estupefacientes alemã, a qual permite que o delito de posse de “quantidades insignificantes” de droga não seja penalizado em determinadas circunstâncias. A avaliação concluiu que, na prática, a aplicação desta disposição apresenta grandes variações entre os 16 Länder alemães, em parte devido às diferentes interpretações do termo “insignificante” (Schäfer e Paoli, 2006). Em Março de 2005, o Land de Berlim aprovou uma revisão da sua “Orientação relativa à Cannabis”, segundo a qual a posse de uma quantidade igual ou inferior a 10 gramas de cannabis não é penalizada, desde que determinados critérios se encontrem preenchidos. Esta quantidade pode ser aumentada para 15 gramas em determinados casos.
Από το 2002 έως το 2005, το Ινστιτούτο Max Planck στη Γερμανία διεξήγαγε αξιολόγηση του άρθρου 31α του γερμανικού νόμου για τα ναρκωτικά, το οποίο επιτρέπει τη μη άσκηση δίωξης για το αδίκημα της κατοχής «ασήμαντων ποσοτήτων» ναρκωτικών σε ορισμένες περιπτώσεις. Από την αξιολόγηση προέκυψε ότι, στην πράξη, η εφαρμογή του άρθρου 31α ποικίλει σημαντικά στα 16 κρατίδια της Γερμανίας, εν μέρει λόγω των διαφορετικών ερμηνειών του όρου «ασήμαντες» (Schäfer και Paoli, 2006). Τον Μάρτιο του 2005, στο κρατίδιο του Βερολίνου ψηφίστηκε η αναθεώρηση της κατευθυντήριας γραμμής για την κάνναβη, βάσει της οποίας η κατοχή έως 10 γραμμαρίων κάνναβης δεν διώκεται εφόσον πληρούνται ορισμένα κριτήρια. Σε μεμονωμένες περιπτώσεις η εν λόγω ποσότητα μπορεί να αυξάνεται σε 15 γραμμάρια.
Tussen 2002 en 2005 heeft het Max Planck Instituut in Duitsland de toepassing van artikel 31 bis van de Duitse Wet op de verdovende middelen onderzocht. Dit artikel maakt het mogelijk bij het bezit van “geringe hoeveelheden” drugs in bepaalde omstandigheden af te zien van het instellen van strafvervolging. Uit de studie bleek dat de toepassing van deze bepaling aanzienlijk uiteenloopt in de zestien Duitse deelstaten, onder meer als gevolg van verschillende interpretaties van de term “gering” (Schäfer en Paoli, 2006). In maart 2005 is de deelstaat Berlijn overgegaan tot een herziening van zijn “Richtsnoer inzake cannabis”, waarin is bepaald dat voor het bezit van maximaal tien gram cannabis geen vervolging meer ingesteld wordt, mits aan een aantal criteria is voldaan. Deze hoeveelheid kan in individuele gevallen tot vijftien gram verhoogd worden.
V období 2002–2005 Institut Maxe Plancka v Německu prováděl hodnocení § 31 odst. a) německého zákona o omamných látkách, který umožňuje, aby v případě trestného činu držení „nevýznamného množství“ drog bylo za určitých okolností upuštěno od trestního stíhání. Hodnocení ukázalo, že v praxi se provádění § 31 odst. a) v šestnácti spolkových zemích Německa značně liší, částečně kvůli různému výkladu slova „nevýznamný“ (Schäfer a Paoli, 2006). V březnu 2005 spolková země Berlín uzákonila revizi svého „pokynu ke konopí“, podle kterého držení až 10 gramů konopí není trestně stíháno, jestliže jsou splněna určitá kritéria. Toto množství může být v individuálních případech zvýšeno až na 15 gramů.
I perioden 2002–2005 gennemførte Max Planck Instituttet i Tyskland en evaluering af § 31a i den tyske lov om euforiserende stoffer, hvorefter lovovertrædelsen besiddelse af "ubetydelige mængder" stoffer under visse omstændigheder kan fritages for retsforfølgning. Det fremgik af evalueringen, at gennemførelsen af §31a i praksis varierer betydeligt i de 16 tyske delstater, til dels på grund af forskellige fortolkninger af "ubetydelig" (Schäfer og Paoli, 2006). I marts 2005 vedtog delstaten Berlin en revision af sin "cannabisvejledning", hvorefter besiddelse af op til 10 gram cannabis ikke retsforfølges, hvis visse kriterier er opfyldt. Denne mængde kan i enkelttilfælde hæves til 15 gram.
Aastatel 2002–2005 koostas Saksamaa Max Plancki Instituut hinnangu Saksamaa narkootiliste ainete seaduse paragrahvile 31a, mis lubab tühiste koguste omamise korral teatud olukorras süüdistust mitte esitada. Hinnangus leiti, et 16 liidumaal rakendatakse seaduse § 31 märkimisväärsete erinevustega, osaliselt seetõttu, et väljendit „tühine kogus“ tõlgendatakse erinevalt (Schäfer, Paoli, 2006). 2005. a märtsis vaadati Berliini liidumaal läbi kanepi kohta välja antud juhend, mille järgi teatud tingimuste puhul ei esitata süüdistust kuni 10 grammi kanepi omamisel. Üksikutel juhtudel võib sel juhul kogus olla kuni 15 grammi.
Saksalainen Max Planck Institut suoritti vuosina 2002–2005 arvioinnin Saksan huumausainelain 31a §:stä, jonka mukaan”merkityksettömien huumausainemäärien” hallussapitorikoksesta voidaan tietyissä tapauksissa jättää syyttämättä. Arvioinnissa havaittiin lain 31a §:n soveltamiskäytäntöjen vaihtelevan huomattavasti Saksan 16 osavaltiossa. Tämä johtuu osittain siitä, että käsitettä ”merkityksetön” on tulkittu eri osavaltioissa eri tavalla (Schäfer ja Paoli, 2006). Maaliskuussa 2005 Berliinin osavaltio tarkisti aiemmin vahvistamaansa ”kannabiksen ohjearvoa”, jonka mukaan enintään 10 gramman kannabismäärän hallussapidosta ei nosteta syytettä, jos tietyt edellytykset täyttyvät. Rajaa voidaan yksittäistapauksissa nostaa 15 grammaan.
Fra 2002 til 2005 utførte Max Planck-instituttet i Tyskland en evaluering av paragraf 31a i den tyske narkotikaloven, som tillater at besittelse av ”ubetydelige mengder” narkotika i visse tilfeller ikke straffeforfølges. Evalueringen konkluderte med at det var store variasjoner i anvendelsen av lovens § 31a i Tysklands 16 delstater, til dels på grunn av forskjellige tolkninger av uttrykket ”ubetydelig” (Schäfer og Paoli, 2006). I mars 2005 vedtok delstaten Berlin en revisjon av sine ”Retningslinjer for cannabis”. Ifølge disse retningslinjene straffeforfølges ikke besittelse av inntil 10 gram cannabis dersom visse kriterier er oppfylt. Grensen kan i enkelte tilfeller heves til 15 gram.
W latach 2002–2005 w niemieckim Instytucie Maxa Plancka przeprowadzono ocenę art. 31a niemieckiej Ustawy o środkach odurzających, który dopuszczał posiadanie „nieznacznych ilości” narkotyków, przy czym w określonych okolicznościach przestępstwo to nie podlegało karze. Ocena ta wykazała, że w praktyce wystąpiły znaczne różnice we wdrażaniu art. 31a ustawy w 16 landach niemieckich, częściowo spowodowane różnymi interpretacjami określenia „nieznaczny” (Schäfer i Paoli, 2006). W marcu 2005 r. związek krajowy Berlin wydał poprawkę do „Wytycznych dotyczących konopi indyjskich”, zgodnie z którą posiadanie do 10 g pochodnych konopi indyjskich nie podlega ściganiu przy spełnieniu określonych warunków dodatkowych. W indywidualnych przypadkach ilość ta może zostać zwiększona do 15 g.
Din 2002 în 2005, Institutul Max Planck din Germania a efectuat o evaluare a secţiunii 31a din Legea germană privind narcoticele, care permite scutirea de urmărire penală, în anumite circumstanţe, a posesorilor de „cantităţi nesemnificative” de droguri. Evaluarea a stabilit că, în practică, aplicarea secţiunii 31a variază în mod considerabil în cele 16 landuri din Germania, în parte din cauza interpretării diferite date sintagmei „nesemnificative” (Schäfer and Paoli, 2006). În martie 2005, landul Berlin a adoptat o revizuire a „Orientărilor privind canabisul”, conform căreia nu se declanşează urmărire penală pentru posesia a până la 10 g de canabis, dacă se respectă anumite criterii. În anumite cazuri individuale, această cantitate poate creşte până la 15 grame.
V období od roku 2002 do roku 2005 hodnotil Inštitút Maxa Plancka v Nemecku článok 31a nemeckého zákona o narkotikách, ktorý umožňuje, aby prechovávanie „nevýznamných množstiev“ drog bolo za určitých okolností oslobodené od trestného stíhania. Toto hodnotenie zistilo, že v praxi sa implementácia článku 31a zákona v 16 spolkových krajinách Nemecka značne líši, čiastočne kvôli odlišným interpretáciám slova „nevýznamné“ (Schäfer a Paoli, 2006). V marci 2005, spolková krajina Berlín schválila revíziu svojho „usmernenia o kanabise“, podľa ktorého prechovávanie kanabisu do 10 gramov nie je trestne stíhané, ak sú splnené určité kritériá. Toto množstvo sa môže v individuálnych prípadoch zvýšiť na 15 gramov.
Od leta 2002 do 2005 so na inštitutu Maxa Plancka v Nemčiji opravili oceno razdelka 31a nemškega Zakona o prepovedanih drogah, ki v določenih okoliščinah omogoča, da se kaznivo dejanje posedovanja "neznatnih količin" drog oprosti kazenskega pregona. Ocena je pokazala, da se izvajanje razdelka 31a Zakona v praksi v 16 nemških deželah zelo razlikuje, tudi zaradi različnih razlag pojma "neznaten" (Schäfer in Paoli, 2006). Marca 2005 je dežela Berlin sprejela revizijo svojih "Smernic o konoplji", v skladu s katerimi se posedovanje do 10 gramov konoplje ne preganja kazensko, če so izpolnjeni določeni pogoji. Ta količina se lahko v posameznih primerih zviša do 15 gramov.
Max Planck Institutet i Tyskland har under perioden 2002-2005 genomfört en utvärdering av avsnitt 31a i den tyska lagen om narkotika, som i vissa fall medger åtalseftergift vid innehav av ”obetydlig mängd” narkotika. Utvärderingen visade att den praktiska tillämpningen av lagparagraf 31a varierar betydligt i Tysklands 16 delstater, något som delvis beror på olika tolkningar av ”obetydlig” (Schäfer and Paoli, 2006). I mars 2005 antog delstaten Berlin en ändring av sina ”riktlinjer beträffande cannabis” varigenom innehav av högst 10 gram av cannabis inte leder till åtal under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda. I enskilda fall kan mängden öka till 15 gram.
Almanya’daki Max Planck Enstitütüsü, Alman Narkotik Uyuşturucular Kanunu’nun ‘cüzi miktarlarda’ uyuşturucu bulundurmak suçunun belirli şartlarda kovuşturmadan muaf olmasını sağlayan 31a sayılı Kısmının 2002’den 2005’e kadar bir değerlendirmesini gerçekleştirmiştir. Değerlendirme sonucunda, Kanun §31a’nın uygulamasının, pratikte, kısmen ‘cüzi’nin farklı yorumlarından ötürü, Almanya’nın 16 Länder’inde (Eyalet) önemli ölçüde değişiklik gösterdiği görülmüştür (Schäfer ve Paoli, 2006). Mart 2005’te, Länd Berlin, 10 grama kadar esrar bulundurmanın belirli koşulların karşılanması halinde kovuşturmaya yol açmadığı ‘Esrar Kılavuzu’nun bir revizyonunu onaylamıştır. Bu miktar özel vakalarda 15 grama çıkarılabilmektedir.
No 2002. līdz 2005. gadam Vācijas Maksa Planka institūts ir veicis Vācijas Narkotiku likuma 31. panta a) apakšpunkta novērtējumu; šis pants paredz, ka zināmos apstākļos par ,,neievērojama narkotiku daudzuma” turēšanu var neierosināt krimināllietu. Novērtējumā ir atzīts, ka praksē 31. panta a) apakšpunkta īstenošana Vācijas 16 federatīvajās zemēs ievērojami atšķiras, pa daļai tāpēc, ka jēdziens ,,neievērojams daudzums” tiek interpretēts atšķirīgi (Schäfer un Paoli, 2006. g.). Berlīnes federālā zeme 2005. gada martā ir grozījusi ,,Kaņepju pamatnostādnes”, nosakot, ka par kaņepju turēšanu pie zināmiem nosacījumiem neierosina krimināllietu, ja kaņepju daudzums nepārsniedz 10 gramus. Atsevišķos gadījumos šo daudzumu var palielināt līdz 15 gramiem.
  7. fejezet: A kà¡bà­tà³...  
Spanyolországban a kábítószer miatti kezelésen megvizsgált fiatal (25 év alatti) injekciós kábítószer-használók körében a HIV előfordulása 2002-ig stabilan 12% fölött volt, az új injekciós kábítószer-használók (definíció szerint a 2 évnél rövidebb ideje injekciózók) között pedig 15%-ról 21%-ra nőtt 2000–01-ben, ami 2002-ig magas előfordulásra utal.
In Spain and Italy, national data from case reporting are not available. Data from routine diagnostic tests are difficult to interpret as they may be affected by different selection biases; however, they are a cause for concern in these countries. In Spain, HIV prevalence among young IDUs (under 25) tested in drug treatment was stable until 2002, at over 12 %, and among new IDUs (defined as injecting for less than 2 years) increased from 15 % to 21 % in 2000–01, suggesting a high incidence up to 2002. In Italy, trends in prevalence among IDUs differ strongly between regions, and some regions still show pronounced and recent increases (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana and Umbria).
En Espagne et en Italie, aucune donnée nationale provenant du signalement des cas n’est disponible. Les données issues des tests de dépistage de routine sont difficiles à interpréter dans la mesure où ils peuvent être faussés par différents critères de sélection. Toutefois, la situation dans ces pays est préoccupante. En Espagne, la prévalence du VIH parmi les jeunes UDVI (moins de 25 ans) ayant subi un test de dépistage durant un traitement pour dépendance à la drogue est restée stable jusqu’en 2002, à plus de 12 % et, chez les nouveaux UDVI (définis comme les personnes qui s’injectent de la drogue depuis moins de 2 ans), elle est passée de 15 à 21 % en 2000-2001, ce qui suggère une incidence élevée jusqu’en 2002. En Italie, les tendances en matière de prévalence chez les UDVI diffèrent fortement selon les régions et, dans certaines d’entre elles, des augmentations récentes et fortes ont encore été observées (Bolzano, Ligurie, Molise, Toscane et Ombrie).
Für Spanien und Italien stehen keine nationalen Daten aus der Fallberichterstattung zur Verfügung. Daten aus routinemäßigen diagnostischen Tests sind schwer zu interpretieren, da bei ihnen unterschiedliche Auswahlverzerrungen auftreten können; jedoch geben sie in diesen Ländern Anlass zur Besorgnis. In Spanien blieb die HIV-Prävalenz unter jungen IDU (unter 25 Jahren), die während der Drogenbehandlung getestet wurden, bis 2002 bei über 12 % stabil, während sie unter neuen IDU (definiert als IDU, die seit weniger als zwei Jahren injizieren) im Zeitraum 2000/2001 von 15 % auf 21 % gestiegen ist, was für das Jahr 2002 auf eine hohe Inzidenz schießen lässt. In Italien weisen die einzelnen Regionen sehr unterschiedliche Tendenzen bei IDU auf, wobei in einigen Regionen auch in der letzten Zeit weitere erhebliche Zunahmen der HIV-Prävalenz festgestellt wurden (Bozen, Ligurien, Molise, Toskana und Umbrien).
En España e Italia no se dispone de informes de casos de ámbito nacional. Los datos que se obtienen de las pruebas de diagnóstico rutinarias son difíciles de interpretar, ya que podrían estar influenciadas por distintos sesgos de selección. Sin embargo, las cifras detectadas siguen siendo motivo de preocupación en estos países. En España, la prevalencia de VIH entre los consumidores jóvenes por vía parenteral (menores de 25 años) analizados durante el tratamiento por drogodependencia se mantuvo estable hasta el año 2002, por encima del 12 %, y entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) aumentó de un 15 % a un 21 % entre 2000 y 2001, cifras que sugieren una elevada incidencia hasta el año 2002. En Italia, las tendencias de prevalencia entre los consumidores por vía parenteral difieren enormemente entre las distintas regiones del país, y en algunas de estas regiones todavía se registran aumentos destacados y recientes (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana y Umbria).
Per Spagna e Italia non sono disponibili dati nazionali tratti dalle segnalazioni dei casi. I dati ottenuti dai test diagnostici di routine non sono facili da interpretare, poiché potrebbero essere inficiati da vari errori di selezione; tuttavia, rappresentano in questi paesi una fonte di apprensione. In Spagna la prevalenza dell’HIV tra i giovani IDU (meno di 25 anni) verificata nell’ambito del trattamento di disassuefazione è rimasta stabile fino al 2002 a oltre il 12%, mentre tra i nuovi IDU (intesi come soggetti che si iniettano la droga da meno di 2 anni) è aumentata dal 15% al 21% nel biennio 2000–2001, a suggerire un’incidenza elevata fino al 2002. In Italia l’andamento della prevalenza tra gli IDU varia enormemente da regione a regione, con alcune regioni che ancora riferiscono aumenti pronunciati e recenti (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana e Umbria).
Em Espanha e Itália, não estão disponíveis dados nacionais da notificação de casos. Os dados provenientes dos testes de diagnóstico de rotina são difíceis de interpretar pois podem ser afectados por diversas distorções no processo de selecção; no entanto, são motivo de preocupação nestes países. Em Espanha, a prevalência do VIH entre os jovens CDI testados (menos de 25 anos) que estão em tratamento manteve-se estável até 2002, numa taxa superior a 12%, e entre os novos CDI (consumidores que se injectam há menos de dois anos) aumentou de 15% para 21% em 2000–2001, o que sugere uma incidência elevada até 2002. Em Itália, as tendências registadas na prevalência entre CDI diferem muito entre regiões, revelando algumas destas aumentos pronunciados e recentes (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana e Umbria).
Στην Ισπανία και την Ιταλία δεν υπάρχουν εθνικά στοιχεία από την αναφορά περιπτώσεων. Η ερμηνεία των στοιχείων που προέρχονται από διαγνωστικές εξετάσεις ρουτίνας είναι δύσκολη, καθώς τα στοιχεία αυτά μπορεί να επηρεάζονται από διαφορετικά κριτήρια επιλογής· ωστόσο, αποτελούν αιτία προβληματισμού στις χώρες αυτές. Στην Ισπανία ο επιπολασμός του ιού HIV στους νεαρούς ΧΕΝ (κάτω των 25 ετών) υπό θεραπεία απεξάρτησης που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις ήταν σταθερός έως το 2002, σε ποσοστό άνω του 12 %, και στους νέους ΧΕΝ (οι οποίοι ορίζονται ως άτομα που κάνουν ενέσιμη χρήση για λιγότερο από 2 χρόνια) αυξήθηκε από 15 % σε 21 % το 2000–01, υποδηλώνοντας υψηλή επίπτωση έως το 2002. Στην Ιταλία οι τάσεις του επιπολασμού στους ΧΕΝ διαφέρουν σημαντικά από περιοχή σε περιοχή, και ορισμένες περιοχές εξακολουθούν να εμφανίζουν έντονες και πρόσφατες αυξήσεις (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana και Umbria).
Voor Spanje en Italië zijn geen nationale gegevens over HIV-gevallen beschikbaar. Gegevens uit routinematige diagnostische tests zijn moeilijk te interpreteren, daar zij vatbaar zijn voor verschillende selectievertekeningen; niettemin zijn deze gegevens uit deze landen reden tot zorg. In Spanje bleef de HIV-prevalentie onder jonge ID’s (jonger dan 25 jaar) die in het kader van drugsbehandeling getest zijn, tot 2002 stabiel op ruim 12%, terwijl de prevalentie onder nieuwe ID’s (gedefinieerd als gebruikers die minder dan 2 jaar injecteren) in de periode 2000-2001 toenam van 15% tot 21%, hetgeen wijst op een hoge incidentie tot 2002. In Italië bestaan grote verschillen tussen de regio’s in prevalentietrends onder ID’s en sommige regio’s laten nog altijd een duidelijke, recente toenamen zien (Zuid-Tirol, Ligurië, Molise, Toscane en Umbrië).
Ve Španělsku a Itálii nejsou národní údaje z hlášení případů dostupné. Výklad údajů z rutinních diagnostických testů je obtížný, neboť tyto údaje mohou být ovlivněny výběrovým zkreslením. Přesto tyto údaje vyvolávají v uvedených zemích obavy. Ve Španělsku byla prevalence HIV mezi mladými injekčními uživateli drog (mladších 25 let) testovanými v rámci léčby drogové závislosti stabilní do roku 2002 (nad 12 %) a mezi novými injekčními uživateli drog (osobami injekčně užívajícími drogy méně než 2 roky) se zvýšila z 15 na 21 % v období 2000–2001, což dokládá vysoký nárůst až do roku 2002. V Itálii existují v trendech prevalence u injekčních uživatelů drog velké regionální rozdíly, kdy některé regiony stále vykazují zřetelný nedávný nárůst (Bolzano, Ligurie, Molise, Toskánsko a Umbrie).
I Spanien og Italien er nationale data fra caserapporter ikke tilgængelige. Det er vanskeligt at fortolke data fra rutinemæssige diagnostiske test, da de kan være påvirket af forskellige udvælgelsesskævheder; de giver imidlertid anledning til bekymring i disse lande. I Spanien var hiv-prævalensen blandt unge testede intravenøse stofbrugere (under 25 år) i narkotikabehandling stabil indtil 2002 og lå på over 12 %, og blandt nye intravenøse stofbrugere (defineret som personer, som har injiceret stoffer i under 2 år) steg den fra 15 til 21 % i 2000–2001, hvilket viser en høj forekomst indtil 2002. I Italien er tendenserne med hensyn til udbredelsen blandt intravenøse stofbrugere meget forskellige fra region til region, og i nogle regioner er der stadig udtalte og nylige stigninger (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana og Umbria).
Hispaanias ja Itaalias ei ole riiklikud aruandluse andmed kättesaadavad. Tavapäraste diagnostiliste analüüside andmeid on raske tõlgendada, sest need võivad olla mõjutatud erinevatest valikueelistustest; siiski on need andmed kõnealuste riikide kohta murettekitavad. Hispaanias oli HIV levimus ravikeskustes kontrollitud noorte uimastisüstijate hulgas (alla 25aastased) stabiilne kuni 2002. aastani, ulatudes üle 12%, ning suurenes uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) 15%-lt 21%-le aastatel 2000–2001, mis annab alust arvata, et haigestumus oli kõrge kuni 2002. aastani. Itaalias on levimuse suundumused uimastisüstijate hulgas piirkonniti väga erinevad ning mõnes piirkonnas on ikka veel näha selget ja hiljutist tõusu (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana ja Umbria).
Espanjasta ja Italiasta ei ole saatavilla kansallisia ilmoitustietoja. Rutiininomaisten diagnosointitestien tietoja on vaikea tulkita, koska valintojen erilaiset painotukset voivat vaikuttaa niihin. Kyseisissä maissa on kuitenkin aihetta huoleen. Espanjassa hiv:n levinneisyys pysyi nuorten (alle 25-vuotiaiden) huumehoidossa testattujen injektiokäyttäjien keskuudessa vuoteen 2002 asti vakaana yli 12 prosentissa ja se kasvoi uusien injektiokäyttäjien (injektiokäyttö kestänyt alle kaksi vuotta) keskuudessa 15 prosentista 21 prosenttiin vuosina 2000–2001, eli tartuntojen määrä on ollut korkea vuoteen 2002 asti. Italiassa injektiokäyttäjien hiv-tartuntojen suuntauksissa on suuria eroja alueiden välillä, ja joillakin alueilla (Bolzanossa, Liguriassa, Molisessa, Toscanassa ja Umbriassa) tartunnat ovat lisääntyneet voimakkaasti vielä viime aikoina.
Spania og Italia har ikke nasjonale data for innrapporterte tilfeller. Data basert på rutinemessig diagnostisering er vanskelige å tolke ettersom de kan være påvirket av ulike utvalgskriterier. Det er likevel grunn til bekymring i disse landene. I Spania lå HIV-prevalensen blant unge sprøytebrukere (under 25) som ble testet i forbindelse med narkotikabehandling, stabilt over 12 % fram til 2002. Blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år) økte prevalensen fra 15 % til 21 % i 2000-01, noe som tyder på høy insidens fram til 2002. I Italia er det store variasjoner i prevalenstrender fra en region til en annen, og noen regioner har hatt en klar økning i en senere tid (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana og Umbria).
W Hiszpanii i we Włoszech dane o odnotowanych przypadkach zakażenia nie są dostępne. Dane z rutynowych testów diagnostycznych są trudne w interpretacji, gdyż ich wyniki mogą zależeć od różnych kryteriów doboru, a mimo to stanowią w tych krajach powód do niepokoju. W Hiszpanii wskaźnik zakażeń HIV wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (poniżej 25 lat), poddanych testom podczas terapii, utrzymywał się na stałym poziomie ponad 12% do 2002 r., a wśród nowych osób zażywających narkotyki dożylnie (określonych jako osoby wstrzykujące narkotyk krócej niż dwa lata) wzrósł z 15% do 21% w latach 2000–2001, co wskazuje na wysoką zachorowalność do 2002 r. We Włoszech tendencje wśród osób zażywających narkotyki dożylnie wykazują duże różnice zależnie od regionu, a w niektórych regionach w ostatnim okresie nastąpił wyraźny wzrost liczby zakażeń (Bolzano, Liguria, Molise, Toskania i Umbria).
În Spania şi Italia, datele naţionale obţinute din cazurile raportate nu sunt disponibile. Datele obţinute din testele diagnostice de rutină sunt dificil de interpreta, deoarece pot fi influenţate de diferite tendinţe de selecţie; cu toate acestea, ele constituie motiv de îngrijorare în ţările respective. În Spania, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI tineri (sub 25 de ani) testaţi aflaţi sub tratament pentru dependenţă de droguri a fost stabilă până în 2002, de peste 12 %, iar în rândul noilor CDI (injectare de mai puţin de 2 ani) a crescut de la 15 % la 21 % în 2000–2001, indicând o incidenţă ridicată până în 2002. În Italia, tendinţele privind prevalenţa în rândul CDI diferă considerabil între regiuni, unele dintre ele indicând în continuare creşteri pronunţate recente (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana şi Umbria).
V Španielsku a Taliansku národné údaje z podávania správ o prípadoch nie sú k dispozícii. Údaje z rutinných diagnostických testov sa ťažko interpretujú, pretože môžu byť ovplyvnené rôznymi selekčnými skresleniami; sú však príčinou obáv v týchto krajinách. V Španielsku bola prevalencia HIV medzi mladými IDU (pod 25 rokov) testovanými pri protidrogovej liečbe stabilná až do roku 2002, na úrovni viac ako 12 % a medzi novými IDU (definovanými ako osoby, ktoré injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sa zvýšila z 15 % na 21 % v rokoch 200 – 2001 naznačujúc vysoký výskyt až do roku 2002. V Taliansku sa trendy prevalencie u IDU veľmi líšia medzi regiónmi a niektoré regióny stále ukazujú výrazné a nedávne zvýšenia (Bolzano, Ligúria, Molise, Toskánsko a Umbria).
V Španiji in Italiji nacionalni podatki o prijavljenih primerih niso na voljo. Podatke iz rutinskih diagnostičnih testov je težko razlagati, saj nanje lahko vplivajo različne pristranskosti pri izbiri, vendar pa so razlog za zaskrbljenost v teh državah. V Španiji je bila razširjenost HIV med mladimi injicirajočimi uživalci drog (mlajšimi od 25 let), testiranimi na zdravljenju odvisnosti od drog, do leta 2002 ustaljena, in sicer nekaj čez 12 %, med novimi injicirajočimi uživalci drog (opredeljenimi kot osebe, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) pa se je povečala s 15 % na 21 % v obdobju 2000–2001, kar kaže na visoko pojavnost do leta 2002. V Italiji se trendi razširjenosti med injicirajočimi uživalci drog zelo razlikujejo med regijami in nekatere regije še vedno kažejo izrazito in nedavno povečevanje (Bolzano, Ligurija, Molise, Toskana in Umbrija).
Det finns inga nationella uppgifter från fallrapportering i Spanien och Italien. Uppgifter från diagnostiska rutintester är svåra att tolka eftersom de kan påverkas av olika systematiska fel i urvalet, men de ger inte desto mindre anledning till oro i dessa länder. I Spanien låg hiv-prevalensen bland unga injektionsmissbrukare (under 25 år) som testats inom ramen för narkotikabehandling på en oförändrad nivå, över 12 %, fram till 2002, och bland nya injektionsmissbrukare (definierade som missbrukare som har injicerat under kortare tid än 2 år) ökade hiv-prevalensen från 15 % till 21 % år 2000–2001, vilket tyder på en hög incidens fram till 2002. I Italien skiljer sig trenderna beträffande prevalens bland injektionsmissbrukare kraftigt mellan regionerna och vissa regioner visar fortfarande uttalade och nyligen konstaterade ökningar (Bolzano, Ligurien, Molise, Toscana och Umbrien).
İspanya ve İtalya’da vaka raporlamadan edilen ulusal veriler bulunmamaktadır. Rutin diyagnostik testlerden elde edilen verilerin, farklı seçim tercihlerinden etkilenmiş olabileceklerinden dolayı değerlendirilmesi güçtür; bununla birlikte, bu ülkelerde endişe sebebi teşkil etmektedirler. İspanya’da, tedavi altında test edilmiş genç EUK’lar (25 yaş altı) arasındaki HIV yaygınlığı 2002’ye kadar % 12’nin üzerinde dengelenmiş olup (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler olarak tanımlanan) yeni EUK’lar arasında, 2000-01’de % 15’ten % 21’e arttığından, 2002’ye kadar yüksek bir görülme oranına işaret etmektedir. İtalya’da, EUK’lar arasındaki yaygınlık eğilimleri bölgeler arasında büyük farklılık gösterirken bazı bölgeler hala belirgin ve yeni artışlar göstermektedir (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana ve Umbria).
Nav pieejami Spānijas un Itālijas valsts atskaites dati par HIV gadījumiem. Parasto diagnostikas pārbaužu dati ir grūti interpretējami, jo tos var iespaidot dažādi atlases kritēriji; lai vai kā, šajās valstīs tie ir iemesls uztraukumam. Spānijā gados jaunu (līdz 25 gadiem) IDU vidū, kas ir pārbaudīti narkotiku atkarības ārstēšanā, HIV izplatība līdz 2002. gadam ir palikusi stabila vairāk nekā 12 % līmenī, bet tādu IDU vidū, kas narkotikas injicē nesen (mazāk nekā 2 gadus), izplatība no 2000. līdz 2001. gadam ir pieaugusi no 15 % līdz 21 %, norādot uz augstu sastopamības līmeni līdz 2002. gadam. Itālijā izplatības tendences IDU vidū dažādos reģionos ievērojami atšķiras, un dažos reģionos (Bolcāno, Ligūrijā, Molīzē, Toskānā un Umbrijā) joprojām ir vērojams izteikts un nesens pieaugums.
  7. fejezet: A kà¡bà­tà³...  
A balti államokban a szérumbeli előfordulási adatok alapján úgy tűnik, hogy a fertőzés terjedését az injekciós kábítószer-használók között még mindig nem sikerült ellenőrzés alá vonni (Figure 10). Észtországban egy közelmúltbeli vizsgálat az elterjedtség növekedését jelezte egy régió injekciós kábítószer-használóinak körében (Tallinnban: egy 2001-es 964 fős mintában mért 41%-ról 2005-ben 54%-ra nőtt egy 350 fős mintában), és rendkívül magas előfordulást mutatott ki egy másik régióban (Kohtla-Järve: 100-ból 90%).
In the Baltic states, the available seroprevalence data indicate that transmission among IDUs may still not be under control (Figure 10). In Estonia, a recent study suggests that prevalence in IDUs is increasing in one region (Tallinn: from 41 % of a sample of 964 in 2001 to 54 % of 350 in 2005) and exceptionally high in another (Kohtla-Järve: 90% out of 100). In Latvia, two time series of seroprevalence data among IDUs show a continued increase until 2002/03 while a third series suggests a decrease since the peak in 2001. In Lithuania, data for 2003 suggest an increase in HIV among tested IDUs in drug treatment, needle exchanges schemes and hospitals, from between 1.0 % and 1.7 % during 1997–2002 to 2.4 % (27/1 112) in 2003.
Dans les pays baltes, les données disponibles sur la séroprévalence indiquent que la transmission parmi les UDVI n’est pas encore sous contrôle (Figure 10). En Estonie, une étude récente montre que la prévalence parmi les UDVI augmente dans une région (Tallinn: de 41 % d’un échantillon de 964 personnes en 2001 à 54 % d’un échantillon de 350 personnes en 2005) et est exceptionnellement élevée dans une autre (Kohtla-Järve: 90 % d’un échantillon de 100 personnes). En Lettonie, deux séries temporelles de données sur la séroprévalence chez les UDVI font apparaître une hausse continue jusqu’en 2002-2003, tandis qu’une troisième série suggère une baisse depuis le sommet atteint en 2001. En Lituanie, les données concernant 2003 mettent en évidence une hausse de la prévalence du VIH chez les UDVI ayant subi un test de dépistage et qui suivent un traitement, participent à un programme d’échange de seringues et sont à l’hôpital, le pourcentage étant compris entre 1,0 % et 1,7 % au cours de la période 1997-2002 et ayant atteint 2,4 % en 2003 (27 personnes sur 1 112).
In den baltischen Staaten zeigen die verfügbaren Seroprävalenzdaten, dass die Übertragung unter IDU unter Umständen noch immer nicht unter Kontrolle ist (Abbildung 10). In Estland geht aus einer kürzlich durchgeführten Studie hervor, dass die Prävalenz unter IDU in einer Region steigt (Tallinn: von 41 % einer Stichprobe von 964 IDU im Jahr 2001 auf 54 % einer Stichprobe von 350 IDU im Jahr 2005) und in einer anderen außergewöhnlich hoch ist (Kohtla-Järve: 90 % einer Stichprobe von 100 IDU). In Lettland zeigen zwei Zeitreihen von Seroprävalenzdaten unter IDU einen kontinuierlichen Anstieg bis 2002/2003, während eine dritte Reihe einen Rückgang seit dem Höhepunkt im Jahr 2001 belegt. In Litauen zeigen die Daten für das Jahr 2003 einen Anstieg der Zahl der positiv auf HIV getesteten IDU in Drogentherapien, Nadelaustauschprogrammen und Krankenhäusern von zwischen 1,0 % und 1,7 % im Zeitraum 1997 bis 2002 auf 2,4 % (27 von 1 112) im Jahr 2003.
En los países bálticos, los datos disponibles sobre la seroprevalencia indican que la transmisión entre consumidores por vía parenteral podría no estar controlada aún (gráfico 10). En Estonia, un estudio reciente sugiere que la prevalencia entre los consumidores por vía parenteral está aumentando en una región (Tallin: del 41 % de una muestra de 964 pacientes en 2001 al 54 % de 350 pacientes en 2005) y es extremadamente alta en otra (Kohtla-Järve: el 90 % de una muestra de 100 pacientes). En Letonia, dos series temporales de datos sobre seroprevalencia entre los consumidores por vía parenteral muestran un aumento continuado hasta los años 2002/2003, mientras que una tercera serie sugiere una caída desde el punto máximo alcanzado en 2001. En Lituania, la información relativa al año 2003 revela un aumento del VIH entre los consumidores por vía parenteral analizados que recibieron tratamiento, participaron en programas de intercambio de jeringuillas y permanecieron hospitalizados entre 1997 y 2002 de un 1,0 % hasta un 1,7 %, con un aumento hasta el 2,4 % (27/1 112) en 2003.
Negli Stati baltici i dati disponibili sulla sieroprevalenza indicano che la trasmissione tra gli IDU può ancora sfuggire ai controlli (grafico 10). In Estonia, uno studio recente suggerisce che la prevalenza tra gli IDU è in crescita in una regione (Tallinn: dal 41% in un campione di 964 soggetti nel 2001 al 54% in un campione di 350 soggetti nel 2005) ed è eccezionalmente alta in un’altra (Kohtla-Järve: 90% su 100). In Lettonia due serie temporali di dati sulla sieroprevalenza tra gli IDU mostrano un aumento continuo fino al 2002-2003, mentre una terza serie fa pensare piuttosto a un calo a partire da un picco nel 2001. In Lituania i dati riferiti al 2003 additano a un incremento dell’HIV tra gli IDU esaminati in terapia disintossicante, partecipanti a programmi di scambio di aghi e ricoverati negli ospedali da una percentuale compresa tra l’1,0% e l’1,7% nel periodo 1997–2002 al 2,4% (27/1 112) nel 2003.
Nos Estados bálticos, os dados sobre a prevalência disponíveis indicam que a transmissão entre os CDI poderá ainda não estar controlada (Figura 10). Na Estónia, um estudo recente sugere que a prevalência nos CDI está a aumentar numa região (Tallinn: de 41%, numa amostra de 964 CDI em 2001, para 54% de 350 CDI em 2005) e é excepcionalmente elevada noutra (Kohtla-Järve: 90% de 100 CDI). Na Letónia, duas séries cronológicas de dados sobre a prevalência entre os CDI revelam um aumento continuado até 2002/2003, ao passo que uma terceira série sugere uma diminuição, a partir do nível máximo atingido em 2001. Na Lituânia, os dados relativos a 2003 sugerem um aumento do VIH entre os CDI testados em tratamento, programas de troca de seringas e hospitais, de 1,0% a 1,7% em 1997–2002, para 2,4% (27/1 112) em 2003.
Στα κράτη της Βαλτικής, από τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας, προκύπτει ότι η μετάδοση στους ΧΕΝ ενδεχομένως δεν έχει τεθεί ακόμη υπό έλεγχο (Διάγραμμα 10). Στην Εσθονία, από πρόσφατη μελέτη προκύπτει ότι η επίπτωση στους ΧΕΝ αυξάνεται σε μια περιοχή (Ταλίν: από 41 % σε δείγμα 964 ατόμων το 2001 σε 54 % σε δείγμα 350 ατόμων το 2005) και είναι εξαιρετικά υψηλή σε μία άλλη (Kohtla-Järve: 90% σε δείγμα 100 ατόμων). Στη Λεττονία δύο χρονοσειρές στοιχείων για τον επιπολασμό οροθετικότητας στους ΧΕΝ δείχνουν συνεχή αύξηση έως το 2002/03, ενώ από μια τρίτη σειρά προκύπτει μείωση έως την κορύφωση του 2001. Στη Λιθουανία, από τα στοιχεία για το 2003 προκύπτει αύξηση του HIV σε ΧΕΝ που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις ενώ βρίσκονταν υπό θεραπεία απεξάρτησης, σε προγράμματα ανταλλαγής συρίγγων και σε νοσοκομεία, από μεταξύ 1,0 % και 1,7 % κατά την περίοδο 1997–2002 σε 2,4 % (27/1 112) το 2003.
Uit de beschikbare seroprevalentiegegevens over de Baltische staten blijkt dat de overdracht tussen ID’s waarschijnlijk nog altijd niet onder controle is (Figuur 10). Een recent onderzoek in Estland wijst op een stijgende prevalentie onder ID’s in één regio (Tallinn: van 41% van een steekproef van 964 in 2001 naar 54% van een steekproef van 350 in 2005) en een buitengewoon hoge prevalentie in een andere (Kohtla-Järve: 90% van 100). Twee longitudinale reeksen van seroprevalentiegegevens onder ID’s laten een gestage toename zien tot 2002/2003, terwijl een derde reeks wijst op een daling na het maximum in 2001. Uit Litouwse gegevens over 2003 blijkt een toename van HIV onder geteste ID’s in drugsbehandelingstrajecten, omruilprogramma’s voor naalden en ziekenhuizen, van 1,0-1,7% in de periode 1997-2002 tot 2,4% (27 op 1 112) in 2003.
V pobaltských státech naznačují dostupné údaje o séroprevalenci, že přenos mezi injekčními uživateli drog stále není pod kontrolou (obr. 10). Z nedávné studie v Estonsku vyplynulo, že prevalence mezi injekčními uživateli drog narůstá v jednom regionu (Tallin – ze 41 % ze vzorku 964 v roce 2001 na 54 % ze vzorku 350 v roce 2005) a v dalším regionu je mimořádně vysoká (Kohtla-Järve – 90 % ze 100). V Lotyšsku dvě řady údajů o séroprevalenci mezi injekčními uživateli drog zobrazují stálý nárůst až do období 2002–2003, zatímco třetí řada naznačuje pokles po kulminaci v roce 2001. V Litvě údaje za rok 2003 svědčí o nárůstu výskytu HIV mezi injekčními uživateli drog, kteří byli testováni v rámci léčby drogové závislosti, programů výměny injekčních jehel a v nemocnicích. Jedná se o nárůst z rozmezí hodnot 1,0–1,7 % v letech 1997–2002 na 2,4 % (27/1 112) v roce 2003.
I de baltiske stater fremgår det af de foreliggende seroprævalensdata, at smitteoverførslen blandt intravenøse stofbrugere i givet fald stadig ikke er under kontrol (figur 10). I Estland viser en nylig undersøgelse, at prævalensen blandt intravenøse stofbrugere er stigende i én region (Tallinn: fra 41 % af en stikprøve på 964 i 2001 til 54 % af 350 i 2005) og usædvanlig høj i en anden (Kohtla-Järve: 90% ud af 100). I Letland viser to tidsserier af seroprævalensdata om intravenøse stofbrugere en fortsat stigning indtil 2002/2003, mens en tredje serie tyder på et fald, efter at antallet var toppet i 2001. I Litauen viser data for 2003 en stigning i hiv blandt testede intravenøse stofbrugere i narkotikabehandling, nålebytteordninger og på hospitaler, fra mellem 1,0 og 1,7 % i perioden 1997–2002 til 2,4 % (27/1 112) i 2003.
Balti riikides annavad kättesaadavad seropositiivsuse andmed alust arvata, et HIV nakkuse levikut uimastisüstijate hulgas ei ole veel kontrolli alla saadud (joonis 10). Hiljutine uuring Eestis näitab, et levimus uimastisüstijate hulgas suureneb ühes piirkonnas (Tallinnas: 41%-lt 964-st proovist koosnevas valimis 2001. aastal 54%-le 350-st 2005. a) ning on äärmiselt kõrge ühes teises piirkonnas (Kohtla-Järvel: 90% 100-st). Lätis näitavad kaks uimastisüstijate seropositiivsuse andmete aegrida jätkuvat tõusu 2002.–2003. aastani, mil kolmas aegrida viitab langusele, võrreldes haripunktiga 2001. a. Leedus viitavad 2003. a andmed HIV nakkuse leviku suurenemisele ravikeskustes, süstlavahetusprogrammide raames või haiglates kontrollitud uimastisüstijate hulgas, kusjuures aastatel 1997–2002 oli kõnealune määr 1,0–1,7% ning 2003. a 2,4% (27/1112).
Saatavilla olevat levinneisyystiedot osoittavat, että injektiokäyttäjien tartunnat eivät ehkä vieläkään ole hallinnassa Baltian maissa (kaavio 10). Virossa hiljattain tehty tutkimus viittaa siihen, että levinneisyys on kasvamassa yhdellä alueella (Tallinnassa 41 prosenttia 964 henkilön otoksessa vuonna 2001 ja 54 prosenttia 350 henkilön otoksessa vuonna 2005) ja että se on poikkeuksellisen korkea yhdellä toisella alueella (Kohtla-Järvellä 90 % 100 henkilön otoksessa). Latviassa injektiokäyttäjien hiv-tartuntojen levinneisyystietojen kaksi aikasarjaa osoittaa, että tartunnat ovat lisääntyneet vuosiin 2002 ja 2003 asti, mutta kolmannen aikasarjan mukaan ne olisivat vähentyneet vuoden 2001 huipun jälkeen. Liettuassa vuoden 2003 tiedot viittaavat siihen, että hiv on yleistynyt huumehoidossa, ruiskujen vaihto-ohjelmissa ja sairaaloissa testattujen injektiokäyttäjien keskuudessa siten, että tartunnan oli saanut 1,0–1,7 prosenttia vuosina 1997–2002 ja 2,4 prosenttia (27 tapausta 1 112 henkilön otoksessa) vuonna 2003.
I de baltiske statene tilsier tilgjengelige seroprevalenstall at smitteoverføringen mellom sprøytebrukere muligens ennå ikke er under kontroll (figur 10). I Estland tyder en ny studie på at HIV-prevalensen blant sprøytebrukere øker i én region (Tallinn: fra 41 % av et utvalg på 964 i 2001 til 54 % av 350 i 2005), og at den er eksepsjonelt høy i en annen (Kohtla-Järve: 90 % av 100). I Latvia viser to tidsserier med seroprevalenstall for sprøytebrukere vedvarende økning fram til 2002-03, mens en tredje serie antyder en nedgang siden toppnivået i 2001. I Litauen tyder data fra 2003 på en økning i HIV-prevalensen fra 1,0-1,7 % i perioden 1997-2002, til 2,4 % (27/1 112) i 2003. De som ble testet, var sprøytebrukere i behandling, i sprøytebytteprogram og på sykehus.
W krajach bałtyckich dostępne dane seroepidemiologiczne wskazują, że wśród osób zażywających narkotyki dożylnie zakażenia nadal nie zostały opanowane (wykres 10). W Estonii niedawne badanie wykazało, że wskaźnik zakażeń wśród osób dożylnie zażywających narkotyki wzrasta w jednym z regionów (Tallin: z 41% spośród 964 próbek w 2001 r. do 54% spośród 350 próbek w 2005 r.), a szczególnie wysokie było w innym regionie (Kohtla-Järve: 90 na 100 próbek). Na Łotwie dwie serie czasowe danych seroepidemiologicznych dotyczących osób zażywających narkotyki dożylnie wykazują stały wzrost zakażeń do 2002/2003 r., podczas gdy trzecia seria wykazuje spadek po osiągnięciu maksymalnej wartości w 2001 r. Na Litwie dane za 2003 r. wskazują wzrost zakażeń HIV wśród badanych osób przyjmujących narkotyki dożylnie, przechodzących terapię, uczestniczących w programach wymiany igieł i hospitalizowanych, z wartości 1,0–1,7% w latach 1997–2002 do 2,4% (27 na 1112 przypadków) w 2003 r.
În statele baltice, datele disponibile privind seroprevalenţa indică faptul că transmiterea în rândul CDI este posibil să nu fie încă sub control (Figure 10). În Estonia, un studiu efectuat recent indică creşterea prevalenţei în rândul CDI într-o regiune (Tallinn: de la 41 % dintr-un eşantion de 964 în 2001 la 54 % din 350 în 2005) şi creşterea semnificativă în altă regiune (Kohtla-Järve: 90% din 100). În Letonia, două serii diferite de date privind seroprevalenţa în rândul CDI indică o creştere continuă până în 2002/03, în timp ce o a treia serie de date indică o scădere de la punctul de vârf din anul 2001. În Lituania, datele pe 2003 indică o creştere a cazurilor de infecţie cu HIV în rândul CDI testaţi, mai ales al celor aflaţi sub tratament pentru dependenţă de droguri, implicaţi în programe de schimb al acelor şi în spitale, de la 1,0 % şi 1,7 % între 1997–2002 la 2,4 % (27/1 112) în 2003.
V pobaltských štátoch dostupné údaje o séroprevalencii udávajú, že prenos medzi IDU ešte stále asi nie je pod kontrolou (obrázok 10). V Estónsku nedávna štúdia naznačuje, že prevalencia u IDU sa v jednom regióne zvyšuje (Tallin: zo 41 % zo vzorky 964 osôb v roku 2001na 54 % zo vzorky 350 osôb v roku 2005) a je mimoriadne vysoká v ďalšom regióne (Kohtla-Järve: 90% zo 100). V Lotyšsku dve časové série údajov o séroprevalencii medzi IDU ukazujú pokračujúce zvyšovanie až do roku 2002/2003, kým tretia séria naznačuje znižovanie od vrcholu v roku 2001. V Litve údaje pre rok 2003 naznačujú zvýšenie HIV medzi testovanými IDU, ktorí sú v protidrogovom liečení, programoch výmeny ihiel a v nemocniciach z 1,0 až 1,7 % počas obdobia 1997 – 2002 na 2,4 % (27/1 112) v roku 2003.
V baltskih državah razpoložljivi podatki o seroprevalenci kažejo, da prenos med injicirajočimi uživalci drog najbrž še vedno ni pod nadzorom (prikaz 10). Nedavna študija kaže, da se v Estoniji razširjenost med injicirajočimi uživalci drog povečuje v eni regiji (Talin: z 41 % pri vzorcu 964 oseb leta 2001 na 54 % od 350 oseb v letu 2005) in je izredno visoka v drugi (Kohtla-Järve: 90 % od 100 oseb). V Latviji dva časovna niza podatkov o seroprevalenci med injicirajočimi uživalci drog kažeta nenehno naraščanje do obdobja 2002/03, tretji niz pa kaže zmanjševanje od vrha leta 2001. V Litvi podatki za leto 2003 kažejo, da se je število okužb z virusom HIV med testiranimi injicirajočimi uživalci drog na zdravljenju zaradi drog, v programih zamenjave injekcijskih igel in v bolnišnicah povečalo z vrednosti, ki je bila med 1,0 % in 1,7 % v obdobju 1997–2002, na 2,4 % (27/1 112) v letu 2003.
Tillgängliga uppgifter om seroprevalens från Östersjöregionen tyder på att smittöverföring bland injektionsmissbrukare fortfarande inte är under kontroll (Figur 10). I Estland tyder en nyligen genomförd studie på att prevalensen hos injektionsmissbrukare ökar i en region (Tallinn: från 41 % i ett urval på 964 missbrukare år 2001 till 54 % i ett urval på 350 missbrukare år 2005) och är exceptionellt hög i en annan (Kohtla-Järve: 90 % av 100). I Lettland visar två tidsserier med uppgifter om seroprevalens bland injektionsmissbrukare att en stadig ökning skett fram till 2002/2003 medan en tredje serie antyder att antalet fall har minskat sedan toppen nåddes 2001. Av uppgifter för 2003 från Litauen kan utläsas att en ökning av antalet hiv-fall har skett bland testade injektionsmissbrukare i narkotikabehandling, sprututbytetsprogram och i sjukhus; från mellan 1,0 % och 1,7 % under perioden 1997–2002 till 2,4 % (27/1 112) 2003.
Baltık ülkelerinde, mevcut seroprevalans verileri EUK’lar arasında yayılmanın hala kontrol altında olmayabileceğine işaret etmektedir (Şekil 10). Estonya’da, yeni bir çalışma EUK’lar arasında yaygınlığın bir bölgede arttığını (Talin: 2001’de 964’lük bir örneğin % 41’inden 2005’te 350’lik bir örneğin % 54’üne) ve bir diğerinde olağanüstü derecede yüksek olduğunu (Kohtla-Järve: 100 üzerinden % 90) göstermektedir. Letonya’da, EUK’lar arasında iki seroprevalans verileri zaman dizisi 2002/03’e kadar sürekli bir artış gösterirken üçüncü bir dizi 2001’deki doruk noktasından itibaren bir düşüş ortaya koymaktadır. Litvanya’da, 2003 verileri uyuşturucu tedavisi gören, iğne değişim programlarında ve hastanelerde bulunan, test edilmiş EUK’lar arasında HIV görülmesinde 1997-2002 boyunca % 1,0 ile % 1,7 arasından 2003’te % 2,4’e (27/1 112) bir artış göstermektedir.
Baltijas valstīs pieejamie serozās izplatības dati norāda, ka, iespējams, vēl nav panākta HIV pārnešanas kontrole IDU vidū (10. attēls). Nesen veikts pētījums liecina, ka Igaunijā izplatība IDU vidū pieaug vienā reģionā (Tallinā 2001. gadā bija inficēts 41 % no 964 paraugiem, bet 2005. gadā 54 % no 350 paraugiem), bet kādā citā reģionā tās līmenis ir ārkārtīgi augsts (Kohtlajarvē inficēti bija 90 % no 100 paraugiem). Latvijā divu laika rindu dati atklāj, ka serozā izplatība IDU vidū līdz 2002./2003. gadam ir nepārtaukti augusi, savukārt trešās laika rindas dati liek domāt par kritumu pēc 2001. gadā sasniegta maksimuma.
  1. fejezet: Politikà¡k ...  
Ezek közé tartozik a kábítószer-kereskedelem területén a bűncselekmények tényállási elemeire és a szankciókra vonatkozó minimumrendelkezések megállapításáról szóló 2004/757/IB kerethatározat. A tagállamok meghozzák az ahhoz szükséges intézkedéseket, hogy ennek a kerethatározatnak legkésőbb 2007. március 15-ig megfeleljenek.
A framework decision on ‘the confiscation of crime-related proceeds, instrumentalities and property’ was also adopted by the Council on 24 February 2005. It aims to ensure that all Member States have in place effective rules governing the confiscation of instrumentalities and the proceeds of criminal offences punishable by deprivation of liberty for more than 1 year. EU legislation in this area existed previously but was considered insufficient. This new framework decision aims to achieve effective cross-border cooperation with regard to confiscation. The mechanism of confiscation is extended to other crime-related property when the offence was committed within the framework of a criminal organisation and when the offence is covered by one of several other EU framework decisions. Among these is Framework Decision 2004/757/JAI, which lays down minimum provisions on the constituent elements of criminal acts and penalties in the field of illicit drug trafficking. The Member States shall take the necessary measures to comply with this framework decision by 15 March 2007.
Une décision-cadre relative à la «confiscation des produits, des instruments et des biens en rapport avec le crime» a été adoptée par le Conseil le 24 février 2005. Elle tend à garantir que tous les États membres adoptent des règles efficaces en matière de confiscation des instruments et des produits des crimes passibles d’une peine d’emprisonnement supérieure à un an de prison. Il existait une législation communautaire dans ce domaine, mais elle était jugée insuffisante. Cette nouvelle décision-cadre vise à atteindre une coopération transfrontalière efficace en matière de confiscation. La procédure de confiscation est étendue à d’autres biens liés à la criminalité dès lors que le délit a été commis dans le cadre d’une organisation criminelle et qu’il est couvert par l’une des autres décisions-cadres de l’UE. Parmi celles-ci figure la décision-cadre 2004/757/JAI, qui établit les dispositions minimales relatives aux éléments constitutifs des infractions pénales et des sanctions applicables dans le domaine du trafic de drogue. Les États membres doivent adopter les mesures nécessaires pour se conformer aux dispositions de cette décision-cadre avant le 15 mars 2007.
Darüber hinaus nahm der Rat am 24. Februar 2005 einen Rahmenbeschluss über „die Einziehung von Erträgen, Tatwerkzeugen und Vermögensgegenständen aus Straftaten“ an. Mit diesem Rahmenbeschluss soll sichergestellt werden, dass alle Mitgliedstaaten über effiziente Vorschriften für die Einziehung von Tatwerkzeugen und Erträgen aus Straftaten verfügen, die mit einer Freiheitsstrafe von mehr als einem Jahr bedroht sind. Die bis dahin in diesem Bereich bestehenden EU-Rechtsvorschriften wurden als unzureichend bewertet. Ziel des neuen Rahmenbeschlusses ist die Sicherstellung einer effizienten grenzüberschreitenden Zusammenarbeit in Bezug auf die Einziehung. Die Einziehungsregelung wird auf andere Vermögensgegenstände aus Straftaten erweitert, wenn die Straftat im Rahmen einer kriminellen Vereinigung verübt wurde und von einem der anderen EU-Rahmenbeschlüsse erfasst ist. In diesem Zusammenhang wird auch der Rahmenbeschluss 2004/757/JI des Rates zur Festlegung von Mindestvorschriften über die Tatbestandsmerkmale strafbarer Handlungen und die Strafen im Bereich des illegalen Drogenhandels genannt. Die Mitgliedstaaten treffen die erforderlichen Maßnahmen, um diesem Rahmenbeschluss bis spätestens 15. März 2007 nachzukommen.
El 24 de febrero de 2005 el Consejo adoptó, asimismo, una Decisión marco relativa «al decomiso de los productos, instrumentos y bienes relacionados con el delito». La finalidad de dicha Decisión marco es garantizar que todos los Estados miembros dispongan de normas efectivas que regulen el decomiso de los instrumentos y productos de infracciones penales que lleven aparejadas penas privativas de libertad de duración superior a un año. La legislación pertinente de la UE en vigor hasta ese momento se consideraba insuficiente. Esta nueva Decisión marco tiene por objeto conseguir una cooperación transfronteriza efectiva en lo que respecta al decomiso. El mecanismo de decomiso se extiende a otros bienes relacionados con el delito en caso de que éste haya sido cometido en el marco de una organización delictiva y de que esté previsto en alguna de las decisiones marco de la UE. Entre estas decisiones cabe citar la Decisión marco 2004/757/JAI, relativa al establecimiento de disposiciones mínimas de los elementos constitutivos de delitos y las penas aplicables en el ámbito del tráfico ilícito de drogas. Los Estados miembros deberán tomar las medidas necesarias para dar cumplimiento a lo dispuesto en esta Decisión marco a más tardar el 15 de marzo de 2007.
Il 24 febbraio 2005 il Consiglio ha adottato una decisione quadro relativa alla “confisca di beni, strumenti e proventi di reato”. L’obiettivo della decisione è assicurare che tutti gli Stati membri dispongano di norme efficaci che disciplinino la confisca degli strumenti e dei proventi di reato punibili con una pena privante della libertà superiore a un anno. In passato esistevano in questo settore strumenti giuridici a livello comunitario, ma erano considerati inadeguati. Questa decisione quadro mira invece a garantire un’efficace cooperazione transfrontaliera in materia di confisca. I poteri di confisca sono estesi ad altri beni detenuti da una persona condannata per un reato se il reato è stato commesso nel quadro di un’organizzazione criminale e se il reato è contemplato da una delle altre decisioni quadro dell’Unione europea. Tra queste si annovera la decisione quadro 2004/757/GAI, riguardante la fissazione di norme minime relative agli elementi costitutivi dei reati e alle sanzioni applicabili in materia di traffico illecito di stupefacenti. Gli Stati membri adotteranno le misure necessarie per conformarsi a questa decisione quadro entro il 15 marzo 2007.
Στις 24 Φεβρουαρίου 2005 το Συμβούλιο ενέκρινε επίσης απόφαση-πλαίσιο για «τη δήμευση των προϊόντων, οργάνων και περιουσιακών στοιχείων του εγκλήματος» με στόχο να διασφαλιστεί ότι όλα τα κράτη μέλη διαθέτουν αποτελεσματικούς κανόνες που διέπουν τη δήμευση οργάνων και προϊόντων εγκλημάτων που τιμωρούνται με στερητική της ελευθερίας ποινή διάρκειας άνω του έτους. Στον τομέα αυτό προϋπήρχε κοινοτική νομοθεσία, αλλά κρίθηκε ανεπαρκής. Η νέα απόφαση-πλαίσιο αποσκοπεί στην επίτευξη αποτελεσματικής διασυνοριακής συνεργασίας όσον αφορά τη δήμευση. Ο μηχανισμός της δήμευσης επεκτείνεται και σε άλλα περιουσιακά στοιχεία που συνδέονται με το έγκλημα όταν το αδίκημα διαπράττεται στο πλαίσιο εγκληματικής οργάνωσης και όταν το αδίκημα καλύπτεται από κάποια από τις άλλες κοινοτικές αποφάσεις-πλαίσιο. Μεταξύ αυτών είναι η απόφαση-πλαίσιο 2004/757/ΔΕΥ για τη θέσπιση ελάχιστων διατάξεων σχετικά με τα στοιχεία της αντικειμενικής υπόστασης των εγκλημάτων και τις ποινές που ισχύουν στον τομέα της παράνομης διακίνησης ναρκωτικών. Τα κράτη μέλη οφείλουν να λάβουν τα αναγκαία μέτρα συμμόρφωσης με την εν λόγω απόφαση-πλαίσιο έως τις 15 Μαρτίου 2007.
Verder heeft de Raad op 24 februari 2005 Kaderbesluit 2005/212/JBZ inzake “de confiscatie van opbrengsten van misdrijven, alsmede van de daarbij gebruikte hulpmiddelen en de door middel daarvan verkregen voorwerpen” goedgekeurd. Doel van dit kaderbesluit is ervoor te zorgen dat alle lidstaten doeltreffende regels invoeren inzake de confiscatie van hulpmiddelen die gebruikt zijn bij, en opbrengsten die verkregen zijn uit, strafbare feiten waarop een vrijheidsstraf van meer dan één jaar is gesteld. Voorheen bestond er al EU-wetgeving op dit terrein, maar die werd niet toereikend geacht. Dit nieuwe kaderbesluit is gericht op het realiseren van effectieve grensoverschrijdende samenwerking ten aanzien van confiscatie. De inbeslagnemingsmogelijkheden zijn verruimd; ook andere uit misdrijven verkregen voorwerpen kunnen worden geconfisqueerd, wanneer het strafbaar feit is gepleegd in het kader van een criminele organisatie en wanneer het valt onder een van de andere EU-kaderbesluiten terzake. Daartoe behoort Kaderbesluit 2004/757/JBZ van de Raad van 25 oktober 2004 betreffende de vaststelling van minimumvoorschriften met betrekking tot de bestanddelen van strafbare feiten en met betrekking tot straffen op het gebied van de illegale drugshandel. De lidstaten dienen de nodige maatregelen te nemen om uiterlijk op 15 maart 2007 aan dit kaderbesluit te voldoen.
Dále dne 24. února 2005 přijala Rada rámcové rozhodnutí o „konfiskaci výnosů a majetku z trestné činnosti a nástrojů trestné činnosti“. Jeho cílem je zajistit, aby všechny členské státy měly účinná pravidla pro konfiskaci výnosu z trestné činnosti a nástrojů trestné činnosti, za něž lze uložit trest odnětí svobody na dobu delší než jeden rok. Legislativa EU v této oblasti existovala již dříve, ale byla považována za nedostatečnou. Toto nové rámcové rozhodnutí usiluje o dosažení účinné přeshraniční spolupráce v otázkách konfiskace. Mechanismus zabavování je rozšířen i na další majetkovou trestnou činnost, kdy byl trestný čin spáchán ve zločinném spolčení a kdy se na trestný čin vztahuje některé z několika dalších rámcových rozhodnutí EU. Mezi nimi je rámcové rozhodnutí 2004/757/SVV, kterým se stanoví minimální ustanovení týkající se znaků skutkových podstat trestných činů a sankcí v oblasti nedovoleného obchodu s drogami. Členské státy musejí přijmout nezbytná opatření k zajištění souladu s tímto rámcovým rozhodnutím do 15. března 2007.
En rammeafgørelse om "konfiskation af udbytte, redskaber og formuegoder fra strafbart forhold" blev også vedtaget af Rådet den 24. februar 2005. Den har til formål at sikre, at alle medlemsstater har effektive regler for, hvornår der skal ske konfiskation af redskaber og udbytte fra kriminelle handlinger, der kan straffes med frihedsstraf af mere end et års varighed. Der fandtes EU-lovgivning på dette område tidligere, men den var ikke tilstrækkelig. Denne nye rammeafgørelse har til formål at sikre et effektivt grænseoverskridende samarbejde om konfiskation. Adgangen til konfiskation udvides til at omfatte andre formuegoder fra strafbare forhold, hvis den kriminelle handling er begået inden for rammerne af en kriminel organisation, og hvis den kriminelle handling er omfattet af én af flere andre EU-rammeafgørelser. Blandt disse er rammeafgørelse 2004/757/RIA, som fastsætter mindsteregler for gerningsindholdet i strafbare handlinger i forbindelse med ulovlig narkotikahandel og straffene herfor. Medlemsstaterne skal træffe de nødvendige foranstaltninger til at efterkomme denne rammeafgørelse senest den 15. marts 2007.
24. veebruaril 2005. a võttis nõukogu vastu ka raamotsuse kuritegeliku tulu, vahendite ja vara konfiskeerimise kohta. Selle eesmärk on tagada, et kõikides liikmesriikides kehtiksid tõhusad eeskirjad, mis näeksid ette kuritegelike vahendite ja tulude konfiskeerimise niisuguste õigusrikkumiste korral, mille puhul rakendatakse vabadusekaotust rohkem kui üheks aastaks. Selles valdkonnas on Euroopa Liidus kehtinud õigusaktid ka varem, kuid neid ei peetud piisavaks. Kõnealune uus raamotsus seab eesmärgiks teha konfiskeerimisel tõhusat piiriülest koostööd. Konfiskeerimismehhanismi rakendatakse ka muu kuritegeliku vara puhul, kui õigusrikkumine oli seotud organiseeritud kuritegevusega ja kui õigusrikkumist käsitleb mõni Euroopa Liidu raamotsus. Nende hulka kuulub ka raamotsus 2004/757/JSK, millega kehtestatakse miinimumeeskirjad ebaseadusliku uimastiäri kuriteokoosseisu ja karistuste kohta. Liikmesriigid peavad kehtestama vajalikud meetmed selle raamotsuse täitmiseks 15. märtsiks 2007. a.
Neuvostossa hyväksyttiin 24. helmikuuta 2005 puitepäätös ”rikoksen tuottaman hyödyn ja rikoksella saadun omaisuuden sekä rikoksentekovälineiden menetetyksi tuomitsemisesta”. Sen tarkoituksena on varmistaa, että kaikissa jäsenvaltioissa on tehokkaat säännöt siitä, milloin voidaan tuomita menetetyksi rikoksentekovälineet ja sellaisen rikoksen tuottama hyöty, josta voi seurata yli yhden vuoden pituinen vankeusrangaistus. Tällä alalla oli jo ennestään voimassa EU:n lainsäädäntöä, mutta se osoittautui riittämättömäksi. Uudella puitepäätöksellä haluttiin varmistaa tehokas rajat ylittävä yhteistyö menetetyksi tuomitsemisen osalta. Uudistetussa järjestelmässä menetetyksi voidaan tuomita myös muuta rikoksella saatua omaisuutta, jos rikos on tehty rikollisjärjestön puitteissa ja jos rikosta koskee jokin EU:n monista puitepäätöksistä. Yksi niistä on puitepäätös 2004/757/YOS, jossa vahvistetaan laittoman huumausainekaupan rikostunnusmerkistöjä ja seuraamuksia koskevat vähimmäissäännöt. Jäsenvaltioiden on toteutettava tarvittavat toimenpiteet puitepäätöksen noudattamiseksi 15. maaliskuuta 2007 mennessä.
Et rammevedtak om ”inndragning av utbyttet av kriminelle handlinger, hjelpemidler og eiendom relatert til kriminell virksomhet” ble vedtatt av Rådet 24. februar 2005. Formålet er å sikre at alle medlemsstatene skal ha effektive regler for inndragning av hjelpemidler og utbyttet av kriminelle handlinger med en strafferamme på mer enn 1 års fengsel. Det fantes allerede EU-lovgivning på området, men denne ble ansett for å være utilstrekkelig. Det nye rammevedtaket har som mål å oppnå effektivt samarbeid på tvers av landegrensene når det gjelder inndragning. Ordningen for inndragning er utvidet til annen eiendom relatert til kriminell virksomhet dersom lovbruddet er begått innenfor rammen av en kriminell organisasjon, og er omfattet av et av flere andre rammevedtak. Blant disse er rammevedtak 2004/757/JAI som fastsetter minstebestemmelser for hva som skal defineres som forbrytelser, og strafferammer for ulovlig narkotikahandel. Medlemsstatene skal treffe de nødvendige tiltak for å etterkomme dette rammevedtaket innen 15. mars 2007.
24 lutego 2005 r. Rada przyjęła również decyzję ramową o „konfiskacie zysków, narzędzi i mienia pochodzących z przestępstwa”. Ma ona na celu zapewnić, aby wszystkie państwa członkowskie wprowadziły skuteczne przepisy dotyczące konfiskaty narzędzi i zysków pochodzących z przestępstw karnych podlegających karze pozbawienia wolności na okres dłuższy niż 1 rok. W UE istniały wcześniej przepisy prawne dotyczące tego obszaru, ale uznano je za niewystarczające. Celem nowej decyzji ramowej jest osiągnięcie skutecznej współpracy transgranicznej w zakresie konfiskaty. Mechanizm konfiskaty rozszerzono na mienie pochodzące z przestępstw innego rodzaju, popełnionych w ramach organizacji przestępczej oraz przestępstw ujętych w jednej z kilku pozostałych decyzji ramowych UE. Jedną z nich jest decyzja ramowa 2004/757/JAI określająca minimalne przepisy dotyczące elementów czynów przestępczych i kar w dziedzinie nielegalnego handlu narkotykami. Państwa członkowskie podejmą niezbędne działania w celu dostosowania się do tej decyzji ramowej w terminie do 15 marca 2007 r.
La 24 februarie 2005, Consiliul a adoptat de asemenea o decizie cadru privind „confiscarea banilor, a instrumentelor financiare şi a proprietăţilor provenite din infracţiuni”. Decizia doreşte să garanteze faptul că în toate statele membre sunt în vigoare norme eficiente cu privire la confiscarea instrumentelor financiare şi a banilor proveniţi din infracţiuni care se pedepsesc prin privarea de libertate pe o perioadă mai mare de 1 an. Exista o legislaţie UE vizând acest domeniu, dar aceasta a fost considerată insuficientă. Noua decizie cadru vizează instaurarea unei cooperări transfrontaliere eficiente în ceea ce priveşte confiscarea. Mecanismul confiscării se extinde la alte proprietăţi dobândite prin infracţiuni, atunci când infracţiunea este comisă în cadrul unei organizaţii criminale şi când intră sub incidenţa unei dintre celelalte decizii cadru ale UE. Printre acestea se numără Decizia Cadru 2004/757/JAI, care stabileşte dispoziţiile minime privind elementele constitutive ale infracţiunilor şi pedepsele din domeniul traficului ilicit de droguri. Statele membre vor adopta măsurile necesare pentru a se conforma acestei directive cadru până la 15 martie 2007.
Rámcové rozhodnutie o „konfiškácii príjmov, prostriedkov a majetku súvisiacich so zločinom“ bolo tiež prijaté Radou 24. februára 2005. Snaží sa zabezpečiť, aby všetky členské štáty mali zavedené účinné pravidlá, ktorými sa riadi konfiškácia prostriedkov a príjmov z trestných činov, ktoré sa trestajú odňatím slobody viac ako na 1 rok. Právne predpisy EÚ v tejto oblasti existovali už aj predtým, ale považovali sa za nedostatočné. Toto nové rámcové rozhodnutie sa snaží dosiahnuť účinnú cezhraničnú spoluprácu ohľadom konfiškácie. Mechanizmus konfiškácie sa rozšíril na ďalší majetok súvisiaci so zločinom, ak sa trestný čin spáchal v rámci zločineckej organizácie a ak je trestný čin zahrnutý do jedného z viacerých iných rámcových rozhodnutí EÚ. Medzi nimi je rámcové rozhodnutie 2004/757/JAI, ktorým sa stanovujú minimálne ustanovenia o znakoch skutkových podstát trestných činov a trestov v oblasti nezákonného obchodovania s drogami. Členské štáty podniknú potrebné opatrenia, aby splnili toto rámcové rozhodnutie do 15. marca 2007.
Svet je 24. februarja 2005 sprejel tudi Okvirni sklep o "zaplembi premoženjske koristi, pripomočkov in premoženja, ki so povezani s kaznivimi dejanji". Njegov cilj je zagotoviti, da imajo vse države članice učinkovita pravila, ki urejajo zaplembo pripomočkov za kazniva dejanja in premoženjskih koristi, pridobljenih s kaznivimi dejanji, za katere je zagrožena kazen odvzema prostosti več kot eno leto. Zakonodaja EU na tem področju je obstajala že prej, vendar je veljala za nezadostno. Ta novi okvirni sklep si prizadeva doseči učinkovito čezmejno sodelovanje glede zaplembe. Mehanizem zaplembe je razširjen na drugo premoženje, povezano s kaznivimi dejanji, če je bilo kaznivo dejanje storjeno v okviru kriminalne organizacije in če je kaznivo dejanje zajeto v enega od več drugih okvirnih sklepov EU. Med temi je Okvirni sklep 2004/757/PNZ, ki opredeljuje minimalne določbe glede elementov kaznivih dejanj in kazni na področju nedovoljenega prometa s prepovedanimi drogami. Države članice bodo sprejele potrebne ukrepe za uskladitev s tem okvirnim sklepom do 15. marca 2007.
Ayrıca ‘Suça bağlı kazançlar, araçlar ve mülkiyete el konması’ hakkında bir çerçeve karar da, Konsey tarafından 24 Şubat 2005 tarihinde kabul edilmiştir. Bu çerçeve karar, tüm Üye Devletler’in 1 yılın üzerinde hapisle cezalandırılabilen suçlardan elde edilen araçlar ve kazançlara el konmasını düzenleyen etkin kurallara sahip olmasını amaçlamaktadır. Bu alandaki AB mevzuatı daha önce de mevcut olmakla birlikte yetersiz görülüyordu. Bu yeni çerçeve karar, müsadereye ilişkin olarak etkin sınırötesi işbirliğine yöneliktir. Suçun bir suç örgütü çerçevesinde işlendiği ve başka bir kaç AB çerçeve kararından birinin kapsamına girdiği durumda, müsadere mekanizması, başka haksız mülkiyetleri içermek üzere genişletilir. Bunlar arasında, yasadışı uyuşturucu madde ticareti alanında suç filleri ve cezaları oluşturan ana unsurlar hakkında asgari hükümleri belirleyen 2004/757/JAI sayılı Çerçeve Karar bulunmaktadır. Üye Devletler, bu çerçeve karara uymak için gereken tedbirleri 15 Mart 2007’ye kadar alacaktır.
Padome 2005. gada 24. februārī ir pieņēmusi arī pamatlēmumu ,,par noziedzīgi iegūtu līdzekļu, nozieguma rīku un īpašuma konfiskāciju”. Tā nolūks ir nodrošināt, lai visās dalībvalstīs būtu spēkā efektīvi noteikumi, kas regulē nozieguma rīku un noziedzīgi iegūtu līdzekļu konfiskāciju, ciktāl par konkrēto pārkāpumu soda ar brīvības atņemšanu uz laiku, kas pārsniedz vienu gadu. Šajā jomā jau iepriekš bija spēkā ES tiesiskais regulējums, bet tas tika uzskatīts par nepietiekamu. Jaunā pamatlēmuma mērķis attiecībā uz konfiskāciju ir panākt efektīvu pārrobežu sadarbību. Konfiskācijas mehānisms aptver arī citus noziedzīgā ceļā iegūtus īpašumus, ja pārkāpumi ir izdarīti kādas noziedzīgas organizācijas sastāvā un ja uz pārkāpumiem attiecas viens vai vairāki citi ES pamatlēmumi. To vidū ir Pamatlēmums 2004/757/JAI, ar ko paredz minimuma noteikumus par noziedzīgu darbību pazīmēm un sodiem nelegālu narkotiku tirdzniecības jomā. Dalībvalstis veic visus vajadzīgos pasākumus, lai izpildītu pamatlēmuma prasības līdz 2007. gada 15. martam.
  Kommentà¡r ‘“ a kà¡bà­t...  
Bár a nemzeti kábítószer-politika meghatározása továbbra is az európai tagállamok előjogának számít, az európai szintű együttműködésből fakadó előnyökről mégis egyértelmű megállapodás született. Ez jól megfigyelhető a közelmúlt koordinációt és együttműködést elősegítő fejleményeiben.
Although defining national drug policies remains the prerogative of individual European Member States, there is now strong agreement on the benefits that can accrue from working together at the European level. This can be seen in a number of recent developments that support coordination and cooperation activities. Among these developments are the coming into force in 2005 of two new EC regulations on precursors and a Council decision on new drugs. In addition, measures against drug trafficking are strengthened by new legal instruments to address money laundering and confiscation of assets. However, the development that is most central to shaping European collaboration and future actions on the drugs issue is the new EU drugs strategy for 2005–2012 and its two accompanying action plans. In the first of these, around 100 planned specific actions are detailed by EU Member States to be implemented by 2008. A continuous programme of evaluation is envisaged for the strategy, with annual progress reviews and impact assessments at the end of each of the two action plan periods.
Bien que la définition des politiques nationales en matière de drogue reste la prérogative des États membres, il existe désormais un consensus fort quant aux avantages potentiels d’un travail commun au niveau européen, ce qui se reflète au travers de plusieurs évolutions récentes en faveur d’activités de coordination et de coopération. Parmi ces évolutions figure l’entrée en vigueur en 2005 de deux nouveaux règlements CE relatifs aux précurseurs et d’une décision du Conseil relative aux nouvelles drogues. En outre, les mesures contre le trafic de stupéfiants sont renforcées par de nouveaux instruments juridiques relatifs au blanchiment d’argent et à la confiscation des biens. Toutefois, l’évolution qui est au cœur de la nouvelle collaboration européenne et des actions futures en matière de lutte contre les stupéfiants est la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE (2005–2012), accompagnée de ses deux plans d’action. Le premier de ces deux plans comporte près de 100 actions spécifiques planifiées et devant être mises en œuvre pour 2008 par les États membres. Un programme d’évaluation constante est envisagé pour cette stratégie, avec des rapports d’avancement annuels ainsi que des évaluations d’impact à la fin de chacune des deux périodes de plan d’action.
Auch wenn die Gestaltung der nationalen Drogenpolitik weiterhin Vorrecht der einzelnen europäischen Mitgliedstaaten bleibt, wird doch der Nutzen, den eine Zusammenarbeit auf europäischer Ebene bieten kann, jetzt nachdrücklich anerkannt. Beleg hierfür sind verschiedene neuere Entwicklungen zur Förderung von Koordinierung und Zusammenarbeit. Dazu zählen zwei neue EG-Verordnungen über Ausgangsstoffe und ein Beschluss des Rates über neue Drogen, die 2005 in Kraft getreten sind. Neue Rechtsinstrumente in den Bereichen Geldwäsche und Einzug von Vermögenswerten erlauben zudem ein energischeres Vorgehen gegen den Drogenhandel. Eine Entwicklung ist aber für die Gestaltung der europäischen Zusammenarbeit und der künftigen Maßnahmen zur Drogenbekämpfung von besonderer Bedeutung: die neue EU-Drogenstrategie für die Jahre 2005 bis 2012 mit den beiden begleitenden Aktionsplänen. Der erste dieser Aktionspläne führt etwa 100 konkrete Maßnahmen auf, deren Umsetzung durch die EU-Mitgliedstaaten bis 2008 geplant ist. Bestandteil der Strategie ist auch ein kontinuierliches Evaluierungsprogramm mit jährlichen Fortschrittsberichten und je einer Folgenabschätzung am Ende der beiden Aktionspläne.
Aunque definir las políticas en materia de drogas sigue siendo una prerrogativa de cada Estado miembro, existe en la actualidad un firme consenso acerca de las ventajas que puede aportar la colaboración a nivel europeo. Un ejemplo de ello son las recientes medidas adoptadas en favor de las actividades de coordinación y cooperación entre las que cabe mencionar la entrada en vigor, en el año 2005, de dos nuevos Reglamentos comunitarios sobre precursores y una Decisión del Consejo sobre las nuevas drogas. Además, las medidas contra el tráfico de drogas se han visto reforzadas por nuevos instrumentos jurídicos relativos al blanqueo de capitales y a la confiscación de activos. No obstante, el avance más importante para conformar la colaboración europea y las futuras medidas en materia de drogas es la nueva estrategia sobre drogas de la Unión Europea para el período 2005-2012 y los dos planes de acción que la acompañan, en el primero de los cuales los Estados miembros especifican alrededor de 100 medidas concretas que se aplicarán de aquí a 2008.Se ha previsto para esta estrategia un programa de evaluación permanente , que contempla revisiones anuales de los avances realizados y evaluaciones de impacto al final de cada uno de los dos períodos del plan de acción.
Benché definire le politiche nazionali in materia di stupefacenti sia tuttora prerogativa dei singoli Stati membri dell’Unione europea, vi è oggi un forte consenso sui benefici che possono derivare dalla collaborazione a livello europeo. Lo dimostrano alcuni recenti sviluppi a sostegno delle attività di coordinamento e cooperazione, tra cui l’entrata in vigore nel 2005 di due nuovi regolamenti comunitari sui precursori e una decisione del Consiglio sulle nuove droghe. Sono inoltre state rafforzate le misure contro il traffico di stupefacenti attraverso nuovi strumenti giuridici vertenti sul riciclaggio dei proventi di attività illecite e la confisca dei beni. Tuttavia, l’elemento fondamentale per promuovere la collaborazione e le future azioni a livello europeo in materia di stupefacenti è rappresentato dalla nuova strategia dell’Unione europea in materia di droga per il 2005-2012 e dai due piani d’azione che la corredano. Nel primo piano d’azione gli Stati membri dell’Unione europea hanno elencato circa 100 azioni specifiche programmate che dovranno essere attuate entro il 2008. Per la strategia si prevede un programma continuo di valutazione, con revisioni annuali dell’andamento e valutazioni d’impatto al termine di ogni periodo di entrambi i piani d’azione.
Muito embora a definição da política nacional em matéria de droga continue a ser prerrogativa de cada Estado-Membro da UE, existe um forte consenso sobre os benefícios que podem ser obtidos pela união de esforços a nível europeu, o qual se manifesta em recentes iniciativas em apoio das actividades de coordenação e cooperação. Entre elas figuram a entrada em vigor, em 2005, de dois novos regulamentos comunitários relativos aos precursores e de uma decisão do Conselho relativa às novas drogas. As medidas contra o tráfico de droga também foram reforçadas por novos instrumentos jurídicos no domínio do branqueamento de capitais e da confiscação dos produtos do crime. Contudo, o elemento fundamental para configurar a cooperação europeia e as futuras acções de combate à droga é a nova estratégia da UE de luta contra a droga para 2005–2012, com os dois planos de acção que a acompanham. No primeiro destes planos, apresenta-se uma descrição detalhada de cerca de cem acções específicas planeadas pelos Estados-Membros da UE e que deverão ser executadas até 2008. A estratégia será submetida a um programa de avaliação contínua, com análises de progresso anuais e avaliações do impacto no final de cada um dos períodos dos planos de acção.
Μολονότι η θέσπιση εθνικής πολιτικής για τα ναρκωτικά παραμένει αποκλειστικό προνόμιο κάθε κράτους μέλους χωριστά, υπάρχει πλέον ευρεία σύμπτωση απόψεων ως προς το ότι η συνεργασία σε ευρωπαϊκό επίπεδο μπορεί να αποφέρει πολλά οφέλη. Το γεγονός αυτό φαίνεται σε πολλές πρόσφατες εξελίξεις που παρέχουν στήριξη σε δραστηριότητες συντονισμού και συνεργασίας. Στις εξελίξεις αυτές συγκαταλέγονται δύο κανονισμοί της ΕΕ που τέθηκαν σε ισχύ το 2005 σχετικά με τις πρόδρομες ουσίες και μία απόφαση του Συμβουλίου για τα νέα ναρκωτικά. Επιπλέον εντείνονται τα μέτρα κατά της διακίνησης ναρκωτικών μέσω νέων νομικών πράξεων που επιλαμβάνονται της νομιμοποίησης εσόδων από παράνομες δραστηριότητες και της δήμευσης περιουσιακών στοιχείων. Ωστόσο η σημαντικότερη εξέλιξη για τη διαμόρφωση συνεργασίας σε ευρωπαϊκό επίπεδο και μελλοντικών πράξεων στο θέμα των ναρκωτικών είναι η νέα στρατηγική της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005-12) και τα δύο συνοδευτικά σχέδια δράσης. Στο πρώτο από αυτά παρατίθενται αναλυτικά περίπου 100 συγκεκριμένες δράσεις που προγραμματίζεται να πραγματοποιηθούν έως το 2008. Προβλέπεται ένα συνεχές πρόγραμμα αξιολόγησης της στρατηγικής με ετήσιες επισκοπήσεις προόδου και αξιολογήσεις αντίκτυπου στο τέλος κάθε μίας από τις δύο περιόδους των σχεδίων δράσης.
Ofschoon het vaststellen van nationaal drugsbeleid het voorrecht van de individuele Europese lidstaten blijft, bestaat er nu in hoge mate overeenstemming over de voordelen die samenwerking op Europees niveau met zich mee kan brengen. Dit is te zien in een aantal recente ontwikkelingen die pleiten voor coördinatie- en samenwerkingsactiviteiten. Deze ontwikkelingen omvatten onder meer de inwerkingtreding in 2005 van twee nieuwe EU-verordeningen inzake precursoren en een besluit van de Raad betreffende nieuwe drugs. Daarnaast worden maatregelen tegen drugshandel versterkt door nieuwe rechtsinstrumenten voor het aanpakken van witwaspraktijken en voor de confiscatie van vermogensbestanddelen. De meest belangrijke ontwikkeling om de Europese samenwerking en toekomstige acties op drugsgebied gestalte te geven, is echter de nieuwe EU-drugsstrategie voor 2005-2012, en de twee begeleidende actieplannen. In het eerste actieplan geven lidstaten een nauwkeurige beschrijving van zo’n 100 geplande speciale acties die in 2008 geïmplementeerd moeten zijn. Voor deze strategie is een doorlopend evaluatieprogramma voorzien, met jaarlijkse voortgangsevaluaties en effectbeoordelingen aan het eind van de twee perioden van de actieplannen.
Přestože definice národních protidrogových strategií zůstává výsadou jednotlivých členských států EU, v současnosti panuje výrazná shoda o přínosech, které může zajistit společný postup na evropské úrovni. To je patrné z několika nedávných kroků, které podporují aktivity koordinace a spolupráce. Mezi ně patří nabytí účinnosti dvou nových nařízení ES o prekurzorech drog a rozhodnutí Rady o nových drogách v roce 2005. Vedle toho posilují opatření proti obchodu s drogami také nové právní nástroje, které se zabývají praním peněz a zabavením majetku. Avšak nejdůležitějším krokem, který je těžištěm utváření evropské spolupráce a budoucích opatření v oblasti drog, je nová protidrogová strategie Evropské unie na období 2005–2012 a dva související akční plány. V prvním z nich členské státy EU podrobně uvádějí přibližně sto plánovaných konkrétních akcí, které mají být realizovány do roku 2008. Předpokládá se průběžné hodnocení programu strategie prostřednictvím každoročního přezkoumání provádění akčních plánů a hodnocením dopadů na konci období obou z nich.
Selv om det fortsat tilkommer de enkelte EU-medlemsstater at fastlægge de nationale narkotikapolitikker, er der nu stor enighed om de fordele, der kan været forbundet med at arbejde sammen på europæisk plan. Dette fremgår af en række nyere tiltag, som støtter koordinerings- og samarbejdsaktiviteter. Heriblandt hører ikrafttrædelsen i 2005 af to nye EF-forordninger om prækursorer og en rådsafgørelse om nye stoffer. Endvidere styrkes foranstaltningerne til bekæmpelse af ulovlig narkotikahandel gennem nye retsakter vedrørende hvidvaskning af penge og konfiskation af aktiver. Det tiltag, der imidlertid har størst betydning for udformningen af samarbejdet på europæisk plan og de fremtidige foranstaltninger i forbindelse med narkotikaspørgsmålet, er EU's nye narkotikastrategi for 2005–2012 og de to tilknyttede handlingsplaner. I den første af disse er der opstillet omkring 100 planlagte, specifikke foranstaltninger, som skal gennemføres af EU-medlemsstaterne senest i 2008. Der er fastsat et program for løbende evaluering i forbindelse med strategien med årlige situationsrapporter og konsekvensanalyser ved udgangen af hver af de to handlingsplanperioder.
Kuigi igal liikmesriigil on endiselt õigus oma narkopoliitikale, on nüüdseks kindlalt nõustutud Euroopa tasandil koostöötamise tulemuslikkuses. See kajastub mitmes viimase aja arengusuunas, mis toetavad koordineerimist ja koostöötegevusi. Edusammude hulka kuulub kahe lähteaineid puudutava EÜ määruse ning nõukogu uute uimastite alase otsuse jõustumine 2005. aastal. Lisaks on uimastikaubanduse vastaseid meetmeid tugevdatud uute õigusaktide abil, mis käsitlevad rahapesu ja varade konfiskeerimist. Liidusisese koostöö ja edaspidiste narkoprobleemidele suunatud tegevuste kujundamisel on kõige tähtsam roll aga ELi narkostrateegial (2005–2012) ja selle juurde kuuluval kahel tegevuskaval. Esimeses tegevuskavas on liikmesriikide poolt kavandatud umbes 100 erimeedet, mis tuleb ellu viia 2008. aastaks. Strateegia jaoks on kavandatud järjepidev hindamisprogramm, mis näeb ette iga-aastast arenguülevaadete esitamist ja mõjuhindamisi kummagi tegevuskava lõpetamisel.
Kansallisen huumepolitiikan määrittely kuuluu edelleen yksittäisille jäsenvaltioille, mutta nykyisin ollaan varsin yksimielisiä Euroopan tasolla tehtävän yhteistyön eduista. Tämä näkyy useissa viimeaikaisissa toimenpiteissä, joilla tuetaan koordinointia ja yhteistyötä. Näistä on syytä mainita kahden uuden huumausaineiden lähtöaineita koskevan EY:n asetuksen ja uusia huumausaineita koskevan neuvoston päätöksen voimaantulo vuonna 2005. Huumausainekaupan torjuntaa vahvistetaan lisäksi rahanpesua ja varojen takavarikointia koskevilla uusilla säädöksillä. Tärkein edistysaskel Euroopan huumeongelmaan liittyvän yhteistyön ja toiminnan kannalta on kuitenkin EU:n uusi huumestrategia vuosiksi 2005–2012 ja sen kaksi toimintasuunnitelmaa. EU:n jäsenvaltiot täsmentävät ensimmäisessä toimintasuunnitelmassa noin 100 erityistoimea, jotka toteutetaan vuoteen 2008 mennessä. Strategiaa varten on tarkoitus kehittää jatkuva arviointiohjelma, johon kuuluu vuotuisia tilannekatsauksia ja vaikutusten arviointeja kummankin toimintasuunnitelman kattaman ajanjakson päättyessä.
Utforming av den nasjonale narkotikapolitikken er hver enkelt EU-medlemsstats ansvar. Likevel er det nå allmenn enighet om at samarbeid på europeisk plan vil være til fordel for alle. I den senere tid har vi da også sett en viss utvikling som legger til rette for samordnings- og samarbeidsaktiviteter, bl.a. ikrafttredelsen i 2005 av to nye EF-forordninger om prekursorer og en rådsbeslutning om nye narkotiske stoffer. I tillegg er tiltakene mot narkotikahandel blitt styrket av nye rettsakter om hvitvasking av penger og inndragning av midler. Det som imidlertid har vært viktigst for det europeiske samarbeidet og kampen mot narkotika i tiden framover, er EUs nye narkotikastrategi for 2005–2012 og de to handlingsplanene knyttet til denne. Den første handlingsplanen omfatter rundt hundre planlagte spesifikke tiltak som EUs medlemsstater skal gjennomføre innen 2008. Strategien skal evalueres fortløpende, og evalueringsprogrammet omfatter årlige framdriftsrapporter og konsekvensanalyser på slutten av hver av de to periodene av handlingsplanen.
Chociaż formułowanie polityki antynarkotykowej jest prerogatywą poszczególnych państw członkowskich UE, obecnie istnieje duże przekonanie o korzyściach, które mogą płynąć ze współpracy na szczeblu europejskim. Tendencję tę można zaobserwować na przykładzie wprowadzanych ostatnio zmian mających na celu wspieranie koordynacji i współpracy. Zalicza się do nich wejście w życie dwóch nowych rozporządzeń UE w sprawie prekursorów oraz decyzji Rady dotyczącej nowych narkotyków. Ponadto wzmocniono działania przeciwko handlowi narkotykami, wprowadzając nowe instrumenty prawne w zakresie prania brudnych pieniędzy i konfiskaty mienia. Jednak głównym czynnikiem kształtującym europejską współpracę i przyszłe działania w kwestii narkotyków jest nowa strategia antynarkotykowa Unii Europejskiej na lata 2005–2012 oraz towarzyszące jej plany działań. W pierwszym z nich wymieniono około 100 działań specjalnych, których wdrożenie państwa członkowskie UE planują do 2008 r. Przewidziany jest ciągły program oceny strategii, wraz z dorocznym przeglądem poczynionych postępów i oceną wpływu pod koniec każdego okresu realizacji planu działań.
Cu toate că definirea politicilor naţionale privind drogurile rămâne o prerogativă a fiecărui stat membru al UE, se manifestă acum un consens solid privind beneficiile ce pot rezulta dintr-o cooperare la nivel european. Acest lucru este evident într-o serie de evoluţii recente care sprijină activităţile de coordonare şi cooperare. Printre aceste evoluţii se numără intrarea în vigoare în anul 2005 a două noi regulamente CE privind precursorii şi a unei decizii a Consiliului privind noile droguri. În afară de aceasta, măsurile împotriva traficului de droguri sunt consolidate de instrumente juridice noi privind spălarea de bani şi confiscarea bunurilor. Totuşi, principala evoluţie în cristalizarea colaborării europene şi a acţiunilor viitoare legate de problema drogurilor o constituie noua strategie privind drogurile a Uniunii Europene pe perioada 2005-2012 şi cele două planuri de acţiune aferente. În primul dintre acestea, sunt prezentate peste 100 de acţiuni specifice programate a fi aplicate de statele membre ale UE până în 2008. Se prevede un program continuu de evaluare a strategiei, cu analize anuale ale stadiului de execuţie şi cu evaluări de impact la încheierea fiecărui plan de acţiune.
Hoci definovanie národných protidrogových politík zostáva výsadou jednotlivých európskych členských štátov, v súčasnosti existuje pevná zhoda o výhodách, ktoré sa môžu akumulovať zo spoločnej práce na európskej úrovni. Toto možno vidieť vo viacerých nedávnych zmenách, ktoré podporujú činnosti koordinácie a spolupráce. Medzi týmito zmenami sú dve nové nariadenia ES o prekurzoroch, ktoré nadobudli účinnosť v roku 2005, a rozhodnutie Rady o nových drogách. Okrem toho nové právne nástroje posilnili opatrenia proti obchodovaniu s drogami, aby sa riešilo pranie špinavých peňazí a konfiškácia majetku. Avšak najdôležitejším posunom vo formovaní európskej spolupráce a budúcich opatrení v otázke drog je nová protidrogová stratégia EÚ na roky 2005 – 2012 a jej dva sprievodné akčné plány. V prvom z týchto plánov členské štáty EÚ podrobne uvádzajú asi 100 plánovaných špecifických opatrení, ktoré sa majú realizovať do roku 2008. Pre túto stratégiu sa počíta s nepretržitým programom hodnotenia s ročnými preskúmaniami pokroku a hodnoteniami pôsobenia ku koncu každej z dvoch etáp akčných plánov.
Čeprav ostaja določitev nacionalnih politik o drogah posebna pravica posameznih evropskih držav članic, obstaja sedaj trdno soglasje glede tega, kakšne so lahko prednosti, ki izhajajo iz sodelovanja na evropski ravni. To je razvidno iz mnogih nedavnih dogodkov, ki podpirajo dejavnosti usklajevanja in sodelovanja. Sem se prišteva začetek veljavnosti dveh novih uredb ES o predhodnih sestavinah in sklepa Sveta o novih drogah, ki so stopili v veljavo leta 2005. Tudi ukrepi za boj proti prometu s prepovedanimi drogami so okrepljeni z novimi pravnimi instrumenti za preprečevanje pranja denarja in za zaplembo premoženja. Vendar pa je najpomembnejši dogodek v zvezi z oblikovanjem evropskega sodelovanja in prihodnjih ukrepov v zvezi z vprašanjem drog, nova strategija EU na področju drog za obdobje 2005–2012 in njena dva spremljevalna akcijska načrta. V prvem so države članice EU podrobno določile približno 100 predvidenih posebnih ukrepov, ki naj bi se začeli izvajati do leta 2008. Za strategijo je predviden stalen program vrednotenja, skupaj z letnimi poročili o napredku in presojami vpliva na koncu vsakega dvoletnega obdobja iz obeh akcijskih načrtov.
I EU:s medlemsstater fastställs förvisso den nationella narkotikapolitiken av myndigheterna i respektive land, men det råder numera stor enighet om fördelarna med att samarbeta på europeisk nivå. Detta kommer till uttryck i flera åtgärder till stöd för samordning och samarbete på narkotikaområdet som har genomförts på senare tid. Bland dessa kan nämnas två nya EG-förordningar om prekursorer som trädde i kraft 2005 och ett rådsbeslut om nya droger. Därutöver har nya rättsinstrument på området för penningtvätt och förverkande av tillgångar förstärkt insatserna för att bekämpa handeln med narkotika. EU:s nya narkotikastrategi 2005–2012 och dess två tillhörande handlingsplaner är emellertid de allra viktigaste verktygen när det gäller att forma det europeiska samarbetet och framtida insatser på narkotikaområdet. Den första handlingsplanen innehåller cirka 100 särskilda åtgärder som medlemsstaterna har lagt fram och som planeras vara genomförda 2008. Till strategin hör ett fortlöpande utvärderingsprogram som innefattar årliga översyner av framstegen med genomförandet samt bedömningar av åtgärdernas effekter när respektive handlingsplans period har löpt ut.
Ulusal uyuşturucu politikaları tanımlamak bütün Avrupa Üye Devletleri’nin bir önceliğini teşkil etmeye devam etmekle beraber, artık Avrupa düzeyinde birlikte çalışmaktan doğabilecek faydalara dair kuvvetli bir mutabakat da vardır. Bu durum koordinasyon ve işbirliği faaliyetlerini destekleyen bir dizi yeni gelişmede de kendini göstermektedir. Bu gelişmeler arasında, öncül maddeler hakkında iki yeni AK tüzüğü ile yeni uyuşturucular hakkında bir Konsey kararının 2005 yılında yürürlüğe girmesi bulunuyordu. Bunlara ek olarak, uyuşturucu ticaretiyle mücadeleye yönelik tedbirler kara para aklama ve mallara el konmasıyla ilgili yeni hukuki araçlarla desteklenmektedir. Ancak, uyuşturucu konusunda Avrupa’da işbirliğini ve gelecek eylemleri şekillendirecek en önemli gelişme, yeni 2005-2012 AB uyuşturucu stratejisi ile buna eşlik eden iki eylem planıdır. Bunların ilki kapsamında, 100 civarında belirli tedbir AB Üye Devletleri tarafından 2008’de uygulamaya konmak üzere ayrıntılandırılmıştır. Her iki eylem planının sonunda çıkarılacak yıllık ilerleme incelemeleri ve etki değerlendirmeleriyle beraber, strateji için sürekli bir değerlendirme programı öngörülmektedir.
Lai gan valsts narkotiku apkarošanas stratēģijas izstrāde joprojām paliek katras ES dalībvalsts prerogatīva, neviena valsts pašlaik neapšauba priekšrocības, ko var dot vienota Eiropas mēroga rīcība. To apliecina vairāki nesen apstiprināti koordinācijas un sadarbības pasākumu atbalsta instrumenti. Šādi instrumenti ir, piemēram, 2005. gadā spēkā stājušās divas jaunās EK prekursoru regulas un Padomes lēmums par jaunām narkotikām. Turklāt, pieņemot jaunus tiesību aktus, kas vēršas pret nelikumīgi iegūtas naudas legalizāciju un paredz aktīvu konfiskāciju, ir pastiprināta cīņa pret nelikumīgu narkotiku tirdzniecību. Tomēr par svarīgākajiem sadarbības un turpmāko pasākumu īstenošanas instrumentiem narkotiku jomā ir uzskatāma jaunā ES 2005. – 2012. gada narkotiku stratēģija un divi ar to saistītie rīcības plāni. Pirmajā rīcības plānā ir uzskaitīti aptuveni 100 konkrēti pasākumi, kas ES dalībvalstīm jāīsteno līdz 2008. gadam. Saistībā ar stratēģiju ir paredzēts īstenot nepārtrauktu novērtēšanas programmu ar ikgadējiem progresa ziņojumiem un ietekmes novērtējumu pēc katra rīcības plāna termiņa beigām.
  5. fejezet: Kokain és k...  
Az elmúlt évi használat a 0,2% és 4,8% közötti tartományban van, ezen belül Dánia, Írország, Olaszország és Hollandia esetében 2% körüli, Spanyolország és az Egyesült Királyság esetében pedig meghaladja a 4%-ot (Figure 6).
As with other illegal drugs, cocaine use is concentrated among young adults. Lifetime experience is highest among young adults aged 15–34 years, although last year use is slightly higher among 15- to 24-year-olds. Cocaine seems be predominantly a drug used by those in their 20s, but, compared with cannabis use, cocaine use is less concentrated among younger people. Lifetime experience among 15- to 34-year-olds ranges from 1 % to 10 %, with the highest levels again found in Spain (8.9 %) and the United Kingdom (10.5 %). Last year use ranges between 0.2 % and 4.8 %, with the figures for Denmark, Ireland, Italy and the Netherlands being around 2 %, and for Spain and the United Kingdom over 4 % (Figure 6). Data from school surveys show very low lifetime prevalence for the use of cocaine, ranging from 0 % in Cyprus, Finland and Sweden to 6 % in Spain, with even lower lifetime prevalence rates for use of crack cocaine, ranging from 0 % to 3 % (Hibell et al., 2004).
À l'instar d'autres drogues illicites, l'usage de cocaïne est concentré chez les jeunes adultes. La prévalence au cours de la vie est la plus élevée chez les jeunes adultes âgés de 15 à 34 ans, bien que l'usage au cours des douze derniers mois soit légèrement supérieur chez les 15 à 24 ans. La cocaïne semble être surtout consommée par les jeunes d'une vingtaine d'années mais, par rapport au cannabis, la consommation de cocaïne est moins fréquente chez les plus jeunes. La prévalence au cours de la vie dans la tranche d'âge des 15-34 ans oscille entre 1 % et 10 %, l'Espagne (8,9 %) et le Royaume-Uni (10,5 %) enregistrant une fois encore les taux les plus élevés. La consommation au cours de la dernière année est comprise dans une fourchette de 0,2 % à 4,8 %. Les chiffres du Danemark, de l'Irlande, de l'Italie et des Pays‑Bas avoisinent les 2 %, tandis que ceux de l'Espagne et du Royaume-Uni dépassent les 4 % (Figure 6). Les données provenant des enquêtes en milieu scolaire font apparaître un taux de prévalence de la cocaïne très faible, allant de 0 % à Chypre, en Finlande et en Suède à 6 % en Espagne, avec des taux de prévalence au cours de la vie encore plus faibles pour le crack (de 0 à 3 %) (Hibell et al., 2004).
Wie andere illegale Drogen wird auch Kokain vor allem von jungen Erwachsenen konsumiert. Die Lebenszeiterfahrung ist bei jungen Erwachsenen zwischen 15 und 34 Jahren am höchsten, währen die 12-Montats-Prävalenz der 15- bis 24-Jährigen etwas höher ist. Kokain wird offenbar vorwiegend im Alter zwischen 20 und 30 Jahren konsumiert, jedoch ist beim Kokainkonsum eine weniger starke Konzentration auf jüngere Menschen festzustellen als beim Cannabiskonsum. Die Lebenszeiterfahrung unter den 15- bis 34-Jährigen liegt zwischen 1 % und 10 %, wobei die höchsten Werte wiederum in Spanien (8,9 %) und dem Vereinigten Königreich (10,5 %) festgestellt wurden. Die 12-Monats-Prävalenz liegt zwischen 0,2 % und 4,8 %, wobei Dänemark, Irland, Italien und die Niederlande Raten von etwa 2 % aufweisen; in Spanien und dem Vereinigten Königreich beträgt die Prävalenzrate über 4 % (Abbildung 6). Daten aus Schulerhebungen belegen eine sehr niedrige Lebenszeitprävalenz des Kokainkonsums zwischen 0 % in Zypern, Finnland und Schweden und 6 % in Spanien. Für den Konsum von Crack wurden mit Raten zwischen 0 % und 3 % noch geringere Lebenszeitprävalenzraten festgestellt (Hibell et al., 2004).
Como sucede con otras drogas ilegales, el consumo de cocaína se concentra entre los adultos jóvenes. Así, el consumo a lo largo de la vida alcanza los niveles más elevados entre los adultos de 15 a 34 años, aunque el consumo en los últimos 12 meses es superior entre las personas de 15 a 24 años. La cocaína se consume sobre todo entre los 20 y los 30 años de edad, aunque, comparado con el de cannabis, el consumo es menos habitual entre las personas más jóvenes. El consumo a lo largo de la vida entre personas de 15 a 34 años de edad oscila entre el 1 % y el 10 %, y las tasas más elevadas se siguen registrando en España (8,9 %) y el Reino Unido (10,5 %). El consumo en el último año varía entre un 0,2 % y un 4,8 %, con una tasa en torno al 2 % en Dinamarca, Irlanda, Italia y los Países Bajos, y un porcentaje superior al 4 % en España y el Reino Unido (gráfico 6). La información obtenida a través de encuestas escolares muestra una prevalencia de consumo de cocaína a lo largo de la vida muy reducida que varía del 0 % en Chipre, Finlandia y Suecia al 6 % en España, mientras que la prevalencia del consumo de crack a lo largo de la vida es todavía inferior, desde un 0 % hasta un 3 % (Hibell et al., 2004).
Come accade per altre droghe illecite, il consumo di cocaina è più diffuso tra i giovani adulti. L’esperienza una tantum è più elevata tra i giovani adulti di 15-34 anni, mentre il consumo nell’ultimo anno è leggermente superiore nei ragazzi di 15-24 anni. La cocaina sembra essere una droga usata prevalentemente dai ventenni, ma rispetto alla cannabis il suo consumo è meno concentrato tra i giovani. L’esperienza una tantum nella fascia della popolazione di età compresa tra i 15 e i 34 anni va dall’1% all’10 %; ancora una volta la prevalenza maggiore si ha in Spagna (8,9%) e nel Regno Unito (10,5 %). Il consumo negli ultimi dodici mesi va dallo 0,2% al 4,8%; Danimarca, Irlanda, Italia e Paesi Bassi riferiscono una percentuale del 2% circa, mentre per Spagna e Regno Unito il dato supera il 4% (grafico 6). I dati provenienti dalle indagini condotte nelle scuole mostrano una prevalenza una tantum molto bassa per l’uso della cocaina, compresa tra lo 0% di Cipro, Finlandia e Svezia e il 6% della Spagna, con cifre sulla prevalenza una tantum del consumo di cocaina crack ancora inferiori, comprese cioè tra lo 0% e il 3% (Hibell e altri, 2004).
À semelhança do que acontece com outras drogas ilegais, o consumo de cocaína está concentrado nos jovens adultos. A experiência ao longo da vida é mais elevada entre os jovens adultos dos 15 aos 34 anos, embora o consumo no último ano seja ligeiramente superior nos indivíduos dos 15 aos 24 anos. A cocaína parece ser predominantemente consumida por jovens dos 20 aos 29 anos, mas comparativamente ao consumo de cannabis, o consumo de cocaína está menos concentrado nas camadas mais jovens. A experiência ao longo da vida entre os indivíduos com idades dos 15 aos 34 anos varia entre 1% e 10%, registando-se os níveis mais elevados novamente em Espanha (8,9%) e no Reino Unido (10,5%). O consumo no último ano oscila entre 0,2% e 4,8%, apresentando a Dinamarca, Irlanda, Itália e Países Baixos valores à volta de 2%, e a Espanha e o Reino Unido um valor superior a 4% (Figura 6). Os dados provenientes dos inquéritos escolares revelam uma prevalência muito baixa do consumo de cocaína ao longo da vida, entre 0% em Chipre, Finlândia e Suécia e 6% na Espanha, sendo as taxas de prevalência ao longo da vida ainda mais baixas no caso do consumo de cocaína crack, oscilando entre 0% e 3% (Hibell et al., 2004).
Όπως συμβαίνει και με άλλα παράνομα ναρκωτικά, η χρήση κοκαΐνης επικεντρώνεται στους νεαρούς ενηλίκους. Η δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή ήταν υψηλότερη στους νεαρούς ενηλίκους ηλικίας 15–34 ετών, μολονότι η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι ελαφρώς υψηλότερη στις ηλικίες 15 έως 24 ετών. Η κοκαΐνη φαίνεται να είναι ναρκωτικό που χρησιμοποιείται κυρίως από άτομα ηλικίας 20 έως 30 ετών, αλλά, σε σύγκριση με τη χρήση κάνναβης, η χρήση κοκαΐνης επικεντρώνεται κυρίως σε νεότερα άτομα. Τα ποσοστά της δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή σε άτομα ηλικίας 15 έως 34 ετών κυμαίνονται μεταξύ 1 % και 10 %, και τα υψηλότερα επίπεδα απαντώνται και πάλι στην Ισπανία (8,9 %) και στο Ηνωμένο Βασίλειο (10,5 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 0,2 % έως 4,8 %. Τα ποσοστά για τη Δανία, την Ιρλανδία, την Ιταλία και τις Κάτω Χώρες είναι της τάξης του 2 %, και για την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο υπερβαίνουν το 4 % (Διάγραμμα 6). Τα στοιχεία από έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό δείχνουν πολύ χαμηλή επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης σε όλη τη ζωή, η οποία κυμαίνεται από 0 % στην Κύπρο, τη Φινλανδία και τη Σουηδία, έως 6 % στην Ισπανία. Τα ποσοστά επικράτησης της χρήσης κρακ είναι ακόμη χαμηλότερα, καθώς κυμαίνονται από 0 % έως 3 % (Hibell κ.ά., 2004).
Cocaïne wordt, net zoals andere illegale drugs, het meest door jongvolwassenen gebruikt. Het “ooit”-gebruik is het hoogst onder jongvolwassenen van 15-34 jaar, hoewel het recent gebruik (laatste 12 maanden) iets hoger is onder 15- tot 24-jarigen. Het lijkt erop dat cocaïne hoofdzakelijk een drug is die wordt gebruikt door twintigers, al is het gebruik van cocaïne minder geconcentreerd onder jongere mensen dan het gebruik van cannabis. Het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarigen varieert van 1 tot 10 %, waarbij de hoogste percentages wederom in Spanje (8,9 %) en het Verenigd Koninkrijk (10,5 %) worden aangetroffen. Het recent gebruik (laatste 12 maanden) loopt uiteen van 0,2 tot 4,8%, waarbij de cijfers voor Denemarken, Ierland, Italië en Nederland rond de 2% liggen en voor Spanje en het Verenigd Koninkrijk boven de 4%. (Figuur 6). Uit gegevens uit schoolenquêtes blijkt een zeer lage prevalentie van het “ooit”-gebruik van cocaïne, uiteenlopend van 9% in Cyprus, Finland en Zweden tot 6% in Spanje. De prevalentie van het “ooit”-gebruik van crack-cocaïne is nog lager; hier variëren de cijfers van 0 tot 3% (Hibell et al., 2004).
Stejně jako u dalších nelegálních drog je užívání kokainu soustředěno mezi mladými dospělými. Celoživotní zkušenost je nejvyšší mezi mladými dospělými ve věku 15–34 let, ačkoli v loňském roce byla o něco vyšší ve věkové skupině 15–24 let. Zdá se, že kokain je nejrozšířenější mezi uživateli ve věku 20–30 let, ale ve srovnání s užíváním konopí se užívání kokainu méně soustřeďuje mezi mladšími lidmi. Celoživotní zkušenost se ve věkové skupině 15–34 let pohybuje od 1 do 10 % a nejvyšší úroveň byla opět zjištěna ve Španělsku (8,9 %) a Spojeném království (10,5 %). Prevalence užívání v posledním roce se pohybuje mezi 0,2 a 4,8 %, přičemž z Dánska, Irska, Itálie a Nizozemska je hlášeno kolem 2 % a ze Španělska a Spojeného království kolem 4 % (obr. 6). Údaje z průzkumů provedených ve školách ukazují na velmi nízkou celoživotní prevalenci užití kokainu, a to od 0 % na Kypru, ve Finsku a Švédsku po 6 % ve Španělsku. Hodnoty celoživotní prevalence jsou ještě nižší v případě cracku, kde se pohybují od 0 do 3 % (Hibell a kol., 2004).
Som med andre illegale stoffer er brugen af kokain koncentreret blandt unge voksne. Langtidserfaringen er højest blandt unge voksne i alderen 15–34 år, selv om brugen inden for de seneste 12 måneder er en smule højere blandt de 15–24-årige. Kokain synes hovedsagelig at være et stof, der bruges af personer i 20'erne, men sammenlignet med cannabisbrug er brug af kokain mindre koncentreret blandt yngre mennesker. Langtidserfaringen blandt 15–34-årige ligger på mellem 1 og 10 %, og de højeste niveauer findes igen i Spanien (8,9 %) og Det Forenede Kongerige (10,5 %). Brug inden for de seneste 12 måneder varierer mellem 0,2 og 4,8 %, med tal for Danmark, Irland, Italien og Nederlandene på ca. 2 % og for Spanien og Det Forenede Kongerige på over 4 % (figur 6). Data fra skoleundersøgelser viser en meget lav langtidsprævalens for brug af kokain, nemlig fra 0 % i Cypern, Finland og Sverige til 6 % i Spanien, med en endnu lavere langtidsprævalens for brug af crackkokain, nemlig fra 0 til 3 % (Hibell m.fl., 2004).
Samalaadselt muude ebaseaduslike uimastitega on ka kokaiini tarbimine levinud peamiselt noorte täiskasvanute hulgas. Elu jooksul tarbimise määr on kõige kõrgem 15–34aastaste noorte täiskasvanute hulgas, viimase aasta tarbimise määr on aga pisut kõrgem 15–24aastaste hulgas. Kokaiini tarbivad peamiselt kahekümnendates eluaastates inimesed, kuid kanepi tarbimisega võrreldes on kokaiini tarbimine nooremate inimeste hulgas vähem levinud. Elu jooksul tarbimise kogemus on 15–34aastaste hulgas 1–10%, kusjuures see määr on kõrgeim taas Hispaanias (8,9%) ja Ühendkuningriigis (10,5%). Viimase aasta tarbimise määr on 0,2–4,8%; Taanis, Iirimaal, Itaalias ja Madalmaades on see näitaja umbes 2% ning Hispaanias ja Ühendkuningriigis üle 4% (joonis 6). Kooliuuringute andmete põhjal on elu jooksul kokaiini tarbimise levimus väga madal, ulatudes 0%-st Küprosel, Soomes ja Rootsis kuni 6%-ni Hispaanias, ning elu jooksul crack-kokaiini tarbimise levimus on veelgi madalam, olles 0–3% (Hibell et al., 2004).
Kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, myös kokaiinin käyttö on yleisintä nuorten aikuisten keskuudessa. Kokaiinia ainakin kerran käyttäneitä on eniten 15–34-vuotiaiden ryhmässä, joskin 15–24-vuotiaiden ryhmässä viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on hieman enemmän. Kokaiini näyttää olevan suosituinta 20 vuotta täyttäneiden ryhmässä, mutta kannabikseen verrattuna sen käyttö on yleensä harvinaisempaa tätä nuorempien keskuudessa. Kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus 15–34-vuotiaiden ryhmässä oli 1–10 prosenttia, ja osuus oli suurin Espanjassa (8,9 %) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (10,5 %). Kokaiinia viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä oli 0,2– 4,8 prosenttia, ja Tanskassa, Irlannissa, Italiassa ja Alankomaissa tämä osuus oli 2 prosenttia ja Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa yli 4 prosenttia (kaavio 6). Koululaiskyselyistä saatujen tietojen perusteella kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden määrä on erittäin pieni. Osuus vaihteli Kyproksen, Suomen ja Ruotsin 0 prosentista Espanjan 6 prosenttiin, ja crack-kokaiinia ainakin kerran kokeilleiden osuus oli vielä pienempi, 0–3 prosenttia (Hibell et al., 2004).
Som for andre illegale rusmidler er kokainbruk konsentrert blant unge voksne. Livstidserfaringen er høyest blant unge voksne i alderen 15-34, selv om bruk siste år er litt høyere i aldersgruppen 15-24. Kokain synes hovedsakelig å være et stoff som brukes av mennesker i tyveårene, men sammenlignet med cannabis er kokain mindre brukt av yngre mennesker. Livstidserfaring blant 15-34-åringer varierer mellom 1 % og 10 % og er nok en gang høyest i Spania (8,9 %) og Storbritannia (10,5 %). Bruk siste år ligger mellom 0,2 % og 4,8 %. Tallene fra Danmark, Irland, Italia og Nederland ligger rundt 2 %, og for Spania og Storbritannia på over 4 % (figur 6). Data fra skoleundersøkelser viser svært lav livstidsprevalens for bruk av kokain, fra 0 % på Kypros, i Finland og i Sverige, til 6 % i Spania. Livstidsprevalensen for crack var enda lavere, fra 0 % til 3 % (Hibell et al., 2004).
Podobnie jak w przypadku innych nielegalnych narkotyków zażywanie kokainy jest domeną osób młodych. Liczba osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, jest najwyższa w grupie młodych dorosłych w wieku 15–34 lata, mimo że liczba osób, które zażywały ją w ostatnim roku jest nieco wyższa w grupie wiekowej 15–24 lata. Wydaje się, że kokaina jest narkotykiem zażywanym głównie przez dwudziestolatków, chociaż wśród młodszych osób znacznie bardziej rozpowszechnione są konopie indyjskie. W grupie wiekowej od 15 do 34 lat odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, waha się od 1% do 10%, przy czym ponownie najwyższe wartości odnotowuje się w Hiszpanii (8,9%) i w Wielkiej Brytanii (10,5%). Odsetek osób, które zażywały kokainę w ciągu ostatniego roku, mieści się w przedziale od 0,2% do 4,8%, przy czym w Danii, Irlandii, Włoszech i Holandii wynosi około 2%, a w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii ponad 4% (wykres 6). Dane pochodzące z badań ankietowych w szkołach wykazują bardzo niski odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę: od 0% na Cyprze, w Finlandii i Szwecji do 6% w Hiszpanii; wskaźnik liczby osób, które przynajmniej raz zażywały krak, jest jeszcze niższy i wynosi od 0% do 3% (Hibell et al., 2004).
Ca şi în cazul celorlalte droguri ilegale, consumul de cocaină se concentrează în rândul adulţilor tineri. Consumul drogului pe parcursul vieţii este cel mai răspândit în rândul adulţilor tineri cu vârste cuprinse între 15-34 ani, deşi consumul din ultimul an este uşor mai ridicat în rândul celor cu vârste cuprinse între 15-24 ani. Cocaina pare să fie în special un drog utilizat de cei cu vârsta de 20-30 de ani, însă, în comparaţie cu consumul de canabis, consumul de cocaină este mai puţin frecvent în rândul celor mai tineri. Consumul drogului pe parcursul vieţii în rândul celor cu vârste cuprinse între 15-34 ani variază între 1 % şi 10 %, nivelurile cele mai ridicate înregistrându-se, din nou în Spania (8,9 %) şi Regatul Unit (10,5 %). Consumul din anul trecut variază între 0,2 % şi 4,8 %, cifrele pentru Danemarca, Irlanda, Italia şi Ţările de Jos fiind în jur de 2 %, iar pentru Spania şi Regatul Unit peste 4 % (Figura 6). Datele din sondajele în şcoli prezintă o prevalenţă foarte scăzută a consumului de cocaină pe parcursul vieţii, variind între 0 % în Cipru, Finlanda şi Suedia şi 6 % în Spania, iar ratele de prevalenţă pe parcursul vieţii sunt şi mai scăzute pentru consumul de cocaină crack, variind între 0% şi 3% (Hibell et al., 2004).
Ako u iných nezákonných drog, užívanie kokaínu sa sústreďuje medzi mladými dospelými. Celoživotné skúsenosti sú najvyššie medzi mladými dospelými vo veku 15 – 34 rokov, hoci užívanie v poslednom roku je mierne vyššie medzi 15- až 24-ročnými. Zdá sa, že kokaín je najmä drogou užívanou dvadsiatnikmi, ale v porovnaní s užívaním kanabisu sa užívanie kokaínu menej sústreďuje medzi mladšími ľuďmi. Celoživotné skúsenosti medzi 15- až 34-ročnými sa pohybujú od 1 % do 10 %, pričom najvyššie úrovne sa znovu nachádzajú v Španielsku (8,9 %) a Spojenom kráľovstve (10,5 %). Užívanie v poslednom roku sa pohybuje medzi 0,2 % a 4,8 %, pričom údaje pre Dánsko, Írsko, Taliansko a Holandsko sú okolo 2 % a pre Španielsko a Spojené kráľovstvo viac ako 4 % (obrázok 6). Údaje z prieskumov na školách ukazujú veľmi nízku celoživotnú prevalenciu užívania kokaínu, ktorá sa pohybuje od 0 % na Cypre, vo Fínsku a Švédsku do 6 % v Španielsku, pričom miery celoživotnej prevalencie užívania kraku sú ešte nižšie, pohybujúce sa od 0 % do 3 % (Hibell a kol., 2004).
Kot pri drugih prepovedanih drogah je uživanje kokaina najbolj razširjeno med mladimi odraslimi osebami. Oseb, ki so že kdaj zaužile kokain, je največ med mladimi odraslimi, starimi od 15 do 34 let, čeprav je bilo v zadnjem letu rahlo več uživanja kokaina med osebami, starimi od 15 do 24 let. Zdi se, da je kokain droga, ki jo uživajo osebe, stare med 20 in 30 let, vendar je v primerjavi z uživanjem konoplje uživanje kokaina manj razširjeno med mlajšimi osebami. Delež oseb, starih od 15 do 34 let, ki so že kdaj zaužile kokain, znaša od 1 % do 10 %, najvišji stopnji pa imata spet Španija (8,9 %) in Združeno kraljestvo (10,5 %). Uživanje v zadnjem letu znaša med 0,2 % in 4,8 %, pri čemer vrednosti za Dansko, Irsko, Italijo in Nizozemsko znašajo približno 2 %, za Španijo in Združeno kraljestvo pa več kot 4 % (prikaz 6.) Podatki iz raziskav med šolsko mladino kažejo, da je razširjenost uživanja kadar koli v življenju zelo majhna in sicer so od 0 % na Cipru, Finskem in Švedskem do 6 % v Španiji; še nižje pa so stopnje razširjenosti uživanja crack kokaina kadar koli v življenju, in sicer od 0 % do 3% (Hibell et al., 2004).
Precis som är fallet med andra olagliga droger, förekommer kokainanvändning främst bland unga vuxna. Livstidsprevalensen är högst bland unga vuxna i åldersgruppen 15-34 år, även om antalet som använt drogen under de föregående tolv månaderna är något högre i gruppen 15-24 år. Kokain förefaller främst vara en drog som används av personer i tjugoårsåldern men jämfört med cannabis är kokainanvändning mindre förankrad bland yngre. Livstidsprevalensen i åldersgruppen 15-34 år varierar mellan 1 % och 10 % och de högsta nivåerna finns även i det här fallet i Spanien (8,9 %) och i Storbritannien (10,5 %). När det gäller användning de senaste tolv månaderna är andelen 0,2 % och 4,8 %. I Danmark, Irland, Italien och Nederländerna noteras andelar på omkring 2 %, medan Spanien och Storbritannien har en andel på över 4 % (Figur 6). Uppgifter från enkäter i skolorna visar mycket låg livstidsprevalens för användning av kokain. Siffrorna varierar från 0 % i Cypern, Finland och Sverige till 6 % i Spanien. Livstidsprevalensen för användning av crack-kokain ligger ändå lägre och varierar mellan 0 % och 3 % (Hibell et al., 2004).
Diğer yasadışı uyuşturucular gibi kokain kullanımı da genç yetişkinler arasında daha yoğundur. Geçmiş yılda kullanım 15 ila 24 yaşındakiler arasında biraz daha yüksek olmakla birlikte, yaşam boyu deneyimi 15-34 yaş arası genç yetişkinler arasında en yüksektir. Kokainin daha çok 20’li yaşlarında olanlar tarafından kullanılan bir uyuşturucu olduğu ama kokain kullanımının, esrar kullanımıyla karşılaştırıldığında, daha gençler arasında o kadar yoğun olmadığı görülmektedir. 15 ila 34 yaşındakiler arasında yaşam boyu deneyimi, en yüksek seviyeler İspanya (% 8,9) ile Birleşik Krallık'ta (% 10,5) olmak üzere, % 1 ile % 10 arasında değişmektedir. Geçmiş yılda kullanım % 0,2 ile % 4,8 arasında değişirken Danimarka, İrlanda, İtalya ve Hollanda’nın rakamları % 2 civarında, İspanya ve Birleşik Krallık rakamları da % 4’ün üzerindedir (Şekil 6). Okul araştırmalarından edinilen verilerin kokain kullanımı için gösterdiği yaşam boyu yaygınlık oranları çok düşük olup Kıbrıs, Finlandiya ve İsveç’te % 0 ile İspanya’da % 6 arasında değişmekte ve crack kokain kullanımı için de % 0 ile % 3 arasında değişen daha da düşük yaşam boyu yaygınlık oranları bulunmaktadır (Hibell vd., 2004).
Tāpat kā citas nelegālās narkotikas, arī kokaīnu visvairāk ir iecienījuši gados jauni pieaugušie. Visaugstākais ilgtermiņa lietošanas līmenis ir 15–34 gadus vecu pieaugušo vidū, bet pēdējā gada lietošanas līmenis ir nedaudz augstāks vecuma grupā no 15-24 gadiem. Šķiet, ka kokaīna lietošana dominē divdesmitgadnieku vidū, bet salīdzinājumā ar kaņepēm kokaīna lietošana gados jaunu iedzīvotāju vidū nav tik koncentrēta. Ilgtermiņa lietošanas pieredzes rādītāji 15–34 gadus vecu pieaugušo vidū svārstās no 1 % līdz 10 %, un visaugstākie tie atkal ir Spānijā (8,9 %) un Apvienotajā Karalistē (10,5 %). Pēdējā gada lietošanas rādītāji svārstās no 0,2 % līdz 4,8 %, Dānijā, Īrijā, Itālijā un Nīderlandē šis rādītājs ir ap 2 %, bet Spānijā un Apvienotajā Karalistē tas pārsniedz 4 % (6. attēls). Skolu aptauju dati liecina, ka kokaīna ilgtermiņa lietošanas izplatības līmenis ir ļoti zems – no 0 % Kiprā, Somijā un Zviedrijā līdz 6 % Spānijā, bet kreka kokaīna ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji ir vēl zemāki, proti, no 0 % līdz 3 % (Hibell u.c., 2004. g.).
  7. fejezet: A kà¡bà­tà³...  
Spanyolországban a kábítószer miatti kezelésen megvizsgált fiatal (25 év alatti) injekciós kábítószer-használók körében a HIV előfordulása 2002-ig stabilan 12% fölött volt, az új injekciós kábítószer-használók (definíció szerint a 2 évnél rövidebb ideje injekciózók) között pedig 15%-ról 21%-ra nőtt 2000–01-ben, ami 2002-ig magas előfordulásra utal.
In Spain and Italy, national data from case reporting are not available. Data from routine diagnostic tests are difficult to interpret as they may be affected by different selection biases; however, they are a cause for concern in these countries. In Spain, HIV prevalence among young IDUs (under 25) tested in drug treatment was stable until 2002, at over 12 %, and among new IDUs (defined as injecting for less than 2 years) increased from 15 % to 21 % in 2000–01, suggesting a high incidence up to 2002. In Italy, trends in prevalence among IDUs differ strongly between regions, and some regions still show pronounced and recent increases (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana and Umbria).
En Espagne et en Italie, aucune donnée nationale provenant du signalement des cas n’est disponible. Les données issues des tests de dépistage de routine sont difficiles à interpréter dans la mesure où ils peuvent être faussés par différents critères de sélection. Toutefois, la situation dans ces pays est préoccupante. En Espagne, la prévalence du VIH parmi les jeunes UDVI (moins de 25 ans) ayant subi un test de dépistage durant un traitement pour dépendance à la drogue est restée stable jusqu’en 2002, à plus de 12 % et, chez les nouveaux UDVI (définis comme les personnes qui s’injectent de la drogue depuis moins de 2 ans), elle est passée de 15 à 21 % en 2000-2001, ce qui suggère une incidence élevée jusqu’en 2002. En Italie, les tendances en matière de prévalence chez les UDVI diffèrent fortement selon les régions et, dans certaines d’entre elles, des augmentations récentes et fortes ont encore été observées (Bolzano, Ligurie, Molise, Toscane et Ombrie).
Für Spanien und Italien stehen keine nationalen Daten aus der Fallberichterstattung zur Verfügung. Daten aus routinemäßigen diagnostischen Tests sind schwer zu interpretieren, da bei ihnen unterschiedliche Auswahlverzerrungen auftreten können; jedoch geben sie in diesen Ländern Anlass zur Besorgnis. In Spanien blieb die HIV-Prävalenz unter jungen IDU (unter 25 Jahren), die während der Drogenbehandlung getestet wurden, bis 2002 bei über 12 % stabil, während sie unter neuen IDU (definiert als IDU, die seit weniger als zwei Jahren injizieren) im Zeitraum 2000/2001 von 15 % auf 21 % gestiegen ist, was für das Jahr 2002 auf eine hohe Inzidenz schießen lässt. In Italien weisen die einzelnen Regionen sehr unterschiedliche Tendenzen bei IDU auf, wobei in einigen Regionen auch in der letzten Zeit weitere erhebliche Zunahmen der HIV-Prävalenz festgestellt wurden (Bozen, Ligurien, Molise, Toskana und Umbrien).
En España e Italia no se dispone de informes de casos de ámbito nacional. Los datos que se obtienen de las pruebas de diagnóstico rutinarias son difíciles de interpretar, ya que podrían estar influenciadas por distintos sesgos de selección. Sin embargo, las cifras detectadas siguen siendo motivo de preocupación en estos países. En España, la prevalencia de VIH entre los consumidores jóvenes por vía parenteral (menores de 25 años) analizados durante el tratamiento por drogodependencia se mantuvo estable hasta el año 2002, por encima del 12 %, y entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) aumentó de un 15 % a un 21 % entre 2000 y 2001, cifras que sugieren una elevada incidencia hasta el año 2002. En Italia, las tendencias de prevalencia entre los consumidores por vía parenteral difieren enormemente entre las distintas regiones del país, y en algunas de estas regiones todavía se registran aumentos destacados y recientes (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana y Umbria).
Per Spagna e Italia non sono disponibili dati nazionali tratti dalle segnalazioni dei casi. I dati ottenuti dai test diagnostici di routine non sono facili da interpretare, poiché potrebbero essere inficiati da vari errori di selezione; tuttavia, rappresentano in questi paesi una fonte di apprensione. In Spagna la prevalenza dell’HIV tra i giovani IDU (meno di 25 anni) verificata nell’ambito del trattamento di disassuefazione è rimasta stabile fino al 2002 a oltre il 12%, mentre tra i nuovi IDU (intesi come soggetti che si iniettano la droga da meno di 2 anni) è aumentata dal 15% al 21% nel biennio 2000–2001, a suggerire un’incidenza elevata fino al 2002. In Italia l’andamento della prevalenza tra gli IDU varia enormemente da regione a regione, con alcune regioni che ancora riferiscono aumenti pronunciati e recenti (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana e Umbria).
Em Espanha e Itália, não estão disponíveis dados nacionais da notificação de casos. Os dados provenientes dos testes de diagnóstico de rotina são difíceis de interpretar pois podem ser afectados por diversas distorções no processo de selecção; no entanto, são motivo de preocupação nestes países. Em Espanha, a prevalência do VIH entre os jovens CDI testados (menos de 25 anos) que estão em tratamento manteve-se estável até 2002, numa taxa superior a 12%, e entre os novos CDI (consumidores que se injectam há menos de dois anos) aumentou de 15% para 21% em 2000–2001, o que sugere uma incidência elevada até 2002. Em Itália, as tendências registadas na prevalência entre CDI diferem muito entre regiões, revelando algumas destas aumentos pronunciados e recentes (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana e Umbria).
Στην Ισπανία και την Ιταλία δεν υπάρχουν εθνικά στοιχεία από την αναφορά περιπτώσεων. Η ερμηνεία των στοιχείων που προέρχονται από διαγνωστικές εξετάσεις ρουτίνας είναι δύσκολη, καθώς τα στοιχεία αυτά μπορεί να επηρεάζονται από διαφορετικά κριτήρια επιλογής· ωστόσο, αποτελούν αιτία προβληματισμού στις χώρες αυτές. Στην Ισπανία ο επιπολασμός του ιού HIV στους νεαρούς ΧΕΝ (κάτω των 25 ετών) υπό θεραπεία απεξάρτησης που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις ήταν σταθερός έως το 2002, σε ποσοστό άνω του 12 %, και στους νέους ΧΕΝ (οι οποίοι ορίζονται ως άτομα που κάνουν ενέσιμη χρήση για λιγότερο από 2 χρόνια) αυξήθηκε από 15 % σε 21 % το 2000–01, υποδηλώνοντας υψηλή επίπτωση έως το 2002. Στην Ιταλία οι τάσεις του επιπολασμού στους ΧΕΝ διαφέρουν σημαντικά από περιοχή σε περιοχή, και ορισμένες περιοχές εξακολουθούν να εμφανίζουν έντονες και πρόσφατες αυξήσεις (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana και Umbria).
Voor Spanje en Italië zijn geen nationale gegevens over HIV-gevallen beschikbaar. Gegevens uit routinematige diagnostische tests zijn moeilijk te interpreteren, daar zij vatbaar zijn voor verschillende selectievertekeningen; niettemin zijn deze gegevens uit deze landen reden tot zorg. In Spanje bleef de HIV-prevalentie onder jonge ID’s (jonger dan 25 jaar) die in het kader van drugsbehandeling getest zijn, tot 2002 stabiel op ruim 12%, terwijl de prevalentie onder nieuwe ID’s (gedefinieerd als gebruikers die minder dan 2 jaar injecteren) in de periode 2000-2001 toenam van 15% tot 21%, hetgeen wijst op een hoge incidentie tot 2002. In Italië bestaan grote verschillen tussen de regio’s in prevalentietrends onder ID’s en sommige regio’s laten nog altijd een duidelijke, recente toenamen zien (Zuid-Tirol, Ligurië, Molise, Toscane en Umbrië).
Ve Španělsku a Itálii nejsou národní údaje z hlášení případů dostupné. Výklad údajů z rutinních diagnostických testů je obtížný, neboť tyto údaje mohou být ovlivněny výběrovým zkreslením. Přesto tyto údaje vyvolávají v uvedených zemích obavy. Ve Španělsku byla prevalence HIV mezi mladými injekčními uživateli drog (mladších 25 let) testovanými v rámci léčby drogové závislosti stabilní do roku 2002 (nad 12 %) a mezi novými injekčními uživateli drog (osobami injekčně užívajícími drogy méně než 2 roky) se zvýšila z 15 na 21 % v období 2000–2001, což dokládá vysoký nárůst až do roku 2002. V Itálii existují v trendech prevalence u injekčních uživatelů drog velké regionální rozdíly, kdy některé regiony stále vykazují zřetelný nedávný nárůst (Bolzano, Ligurie, Molise, Toskánsko a Umbrie).
I Spanien og Italien er nationale data fra caserapporter ikke tilgængelige. Det er vanskeligt at fortolke data fra rutinemæssige diagnostiske test, da de kan være påvirket af forskellige udvælgelsesskævheder; de giver imidlertid anledning til bekymring i disse lande. I Spanien var hiv-prævalensen blandt unge testede intravenøse stofbrugere (under 25 år) i narkotikabehandling stabil indtil 2002 og lå på over 12 %, og blandt nye intravenøse stofbrugere (defineret som personer, som har injiceret stoffer i under 2 år) steg den fra 15 til 21 % i 2000–2001, hvilket viser en høj forekomst indtil 2002. I Italien er tendenserne med hensyn til udbredelsen blandt intravenøse stofbrugere meget forskellige fra region til region, og i nogle regioner er der stadig udtalte og nylige stigninger (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana og Umbria).
Hispaanias ja Itaalias ei ole riiklikud aruandluse andmed kättesaadavad. Tavapäraste diagnostiliste analüüside andmeid on raske tõlgendada, sest need võivad olla mõjutatud erinevatest valikueelistustest; siiski on need andmed kõnealuste riikide kohta murettekitavad. Hispaanias oli HIV levimus ravikeskustes kontrollitud noorte uimastisüstijate hulgas (alla 25aastased) stabiilne kuni 2002. aastani, ulatudes üle 12%, ning suurenes uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) 15%-lt 21%-le aastatel 2000–2001, mis annab alust arvata, et haigestumus oli kõrge kuni 2002. aastani. Itaalias on levimuse suundumused uimastisüstijate hulgas piirkonniti väga erinevad ning mõnes piirkonnas on ikka veel näha selget ja hiljutist tõusu (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana ja Umbria).
Espanjasta ja Italiasta ei ole saatavilla kansallisia ilmoitustietoja. Rutiininomaisten diagnosointitestien tietoja on vaikea tulkita, koska valintojen erilaiset painotukset voivat vaikuttaa niihin. Kyseisissä maissa on kuitenkin aihetta huoleen. Espanjassa hiv:n levinneisyys pysyi nuorten (alle 25-vuotiaiden) huumehoidossa testattujen injektiokäyttäjien keskuudessa vuoteen 2002 asti vakaana yli 12 prosentissa ja se kasvoi uusien injektiokäyttäjien (injektiokäyttö kestänyt alle kaksi vuotta) keskuudessa 15 prosentista 21 prosenttiin vuosina 2000–2001, eli tartuntojen määrä on ollut korkea vuoteen 2002 asti. Italiassa injektiokäyttäjien hiv-tartuntojen suuntauksissa on suuria eroja alueiden välillä, ja joillakin alueilla (Bolzanossa, Liguriassa, Molisessa, Toscanassa ja Umbriassa) tartunnat ovat lisääntyneet voimakkaasti vielä viime aikoina.
Spania og Italia har ikke nasjonale data for innrapporterte tilfeller. Data basert på rutinemessig diagnostisering er vanskelige å tolke ettersom de kan være påvirket av ulike utvalgskriterier. Det er likevel grunn til bekymring i disse landene. I Spania lå HIV-prevalensen blant unge sprøytebrukere (under 25) som ble testet i forbindelse med narkotikabehandling, stabilt over 12 % fram til 2002. Blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år) økte prevalensen fra 15 % til 21 % i 2000-01, noe som tyder på høy insidens fram til 2002. I Italia er det store variasjoner i prevalenstrender fra en region til en annen, og noen regioner har hatt en klar økning i en senere tid (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana og Umbria).
W Hiszpanii i we Włoszech dane o odnotowanych przypadkach zakażenia nie są dostępne. Dane z rutynowych testów diagnostycznych są trudne w interpretacji, gdyż ich wyniki mogą zależeć od różnych kryteriów doboru, a mimo to stanowią w tych krajach powód do niepokoju. W Hiszpanii wskaźnik zakażeń HIV wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (poniżej 25 lat), poddanych testom podczas terapii, utrzymywał się na stałym poziomie ponad 12% do 2002 r., a wśród nowych osób zażywających narkotyki dożylnie (określonych jako osoby wstrzykujące narkotyk krócej niż dwa lata) wzrósł z 15% do 21% w latach 2000–2001, co wskazuje na wysoką zachorowalność do 2002 r. We Włoszech tendencje wśród osób zażywających narkotyki dożylnie wykazują duże różnice zależnie od regionu, a w niektórych regionach w ostatnim okresie nastąpił wyraźny wzrost liczby zakażeń (Bolzano, Liguria, Molise, Toskania i Umbria).
În Spania şi Italia, datele naţionale obţinute din cazurile raportate nu sunt disponibile. Datele obţinute din testele diagnostice de rutină sunt dificil de interpreta, deoarece pot fi influenţate de diferite tendinţe de selecţie; cu toate acestea, ele constituie motiv de îngrijorare în ţările respective. În Spania, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI tineri (sub 25 de ani) testaţi aflaţi sub tratament pentru dependenţă de droguri a fost stabilă până în 2002, de peste 12 %, iar în rândul noilor CDI (injectare de mai puţin de 2 ani) a crescut de la 15 % la 21 % în 2000–2001, indicând o incidenţă ridicată până în 2002. În Italia, tendinţele privind prevalenţa în rândul CDI diferă considerabil între regiuni, unele dintre ele indicând în continuare creşteri pronunţate recente (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana şi Umbria).
V Španielsku a Taliansku národné údaje z podávania správ o prípadoch nie sú k dispozícii. Údaje z rutinných diagnostických testov sa ťažko interpretujú, pretože môžu byť ovplyvnené rôznymi selekčnými skresleniami; sú však príčinou obáv v týchto krajinách. V Španielsku bola prevalencia HIV medzi mladými IDU (pod 25 rokov) testovanými pri protidrogovej liečbe stabilná až do roku 2002, na úrovni viac ako 12 % a medzi novými IDU (definovanými ako osoby, ktoré injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sa zvýšila z 15 % na 21 % v rokoch 200 – 2001 naznačujúc vysoký výskyt až do roku 2002. V Taliansku sa trendy prevalencie u IDU veľmi líšia medzi regiónmi a niektoré regióny stále ukazujú výrazné a nedávne zvýšenia (Bolzano, Ligúria, Molise, Toskánsko a Umbria).
V Španiji in Italiji nacionalni podatki o prijavljenih primerih niso na voljo. Podatke iz rutinskih diagnostičnih testov je težko razlagati, saj nanje lahko vplivajo različne pristranskosti pri izbiri, vendar pa so razlog za zaskrbljenost v teh državah. V Španiji je bila razširjenost HIV med mladimi injicirajočimi uživalci drog (mlajšimi od 25 let), testiranimi na zdravljenju odvisnosti od drog, do leta 2002 ustaljena, in sicer nekaj čez 12 %, med novimi injicirajočimi uživalci drog (opredeljenimi kot osebe, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) pa se je povečala s 15 % na 21 % v obdobju 2000–2001, kar kaže na visoko pojavnost do leta 2002. V Italiji se trendi razširjenosti med injicirajočimi uživalci drog zelo razlikujejo med regijami in nekatere regije še vedno kažejo izrazito in nedavno povečevanje (Bolzano, Ligurija, Molise, Toskana in Umbrija).
Det finns inga nationella uppgifter från fallrapportering i Spanien och Italien. Uppgifter från diagnostiska rutintester är svåra att tolka eftersom de kan påverkas av olika systematiska fel i urvalet, men de ger inte desto mindre anledning till oro i dessa länder. I Spanien låg hiv-prevalensen bland unga injektionsmissbrukare (under 25 år) som testats inom ramen för narkotikabehandling på en oförändrad nivå, över 12 %, fram till 2002, och bland nya injektionsmissbrukare (definierade som missbrukare som har injicerat under kortare tid än 2 år) ökade hiv-prevalensen från 15 % till 21 % år 2000–2001, vilket tyder på en hög incidens fram till 2002. I Italien skiljer sig trenderna beträffande prevalens bland injektionsmissbrukare kraftigt mellan regionerna och vissa regioner visar fortfarande uttalade och nyligen konstaterade ökningar (Bolzano, Ligurien, Molise, Toscana och Umbrien).
İspanya ve İtalya’da vaka raporlamadan edilen ulusal veriler bulunmamaktadır. Rutin diyagnostik testlerden elde edilen verilerin, farklı seçim tercihlerinden etkilenmiş olabileceklerinden dolayı değerlendirilmesi güçtür; bununla birlikte, bu ülkelerde endişe sebebi teşkil etmektedirler. İspanya’da, tedavi altında test edilmiş genç EUK’lar (25 yaş altı) arasındaki HIV yaygınlığı 2002’ye kadar % 12’nin üzerinde dengelenmiş olup (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler olarak tanımlanan) yeni EUK’lar arasında, 2000-01’de % 15’ten % 21’e arttığından, 2002’ye kadar yüksek bir görülme oranına işaret etmektedir. İtalya’da, EUK’lar arasındaki yaygınlık eğilimleri bölgeler arasında büyük farklılık gösterirken bazı bölgeler hala belirgin ve yeni artışlar göstermektedir (Bolzano, Liguria, Molise, Toscana ve Umbria).
Nav pieejami Spānijas un Itālijas valsts atskaites dati par HIV gadījumiem. Parasto diagnostikas pārbaužu dati ir grūti interpretējami, jo tos var iespaidot dažādi atlases kritēriji; lai vai kā, šajās valstīs tie ir iemesls uztraukumam. Spānijā gados jaunu (līdz 25 gadiem) IDU vidū, kas ir pārbaudīti narkotiku atkarības ārstēšanā, HIV izplatība līdz 2002. gadam ir palikusi stabila vairāk nekā 12 % līmenī, bet tādu IDU vidū, kas narkotikas injicē nesen (mazāk nekā 2 gadus), izplatība no 2000. līdz 2001. gadam ir pieaugusi no 15 % līdz 21 %, norādot uz augstu sastopamības līmeni līdz 2002. gadam. Itālijā izplatības tendences IDU vidū dažādos reģionos ievērojami atšķiras, un dažos reģionos (Bolcāno, Ligūrijā, Molīzē, Toskānā un Umbrijā) joprojām ir vērojams izteikts un nesens pieaugums.
  4. fejezet: Amfetaminok...  
A közelmúltban az EU-ban végzett felnőtt és iskolai populációs felmérések azt jelzik, hogy a 15–24 éves fiatalok körében a hallucinogén gombák használatának életprevalenciája az 1%-nál kevesebbtől 8%-ig terjed128.
Recent adult and school population surveys in the EU indicate that, among young people aged 15–24 years, lifetime use of hallucinogenic mushrooms ranges from less than 1 % to 8 % (128). Lifetime prevalence estimates for use of hallucinogenic mushrooms among school students aged 15–16 years are equal to, or higher than, lifetime prevalence estimates for ecstasy use in nine of the EU Member States (Hibell et al., 2004). However, there are indications that continuation rates are lower for hallucinogenic mushrooms than for most other drugs. This is a common feature of hallucinogenic drug use and reflects the fact that young people generally choose to confine this type of drug use to experimenting and rarely go on to develop patterns of regular use.
Des enquêtes récentes menées dans l'UE auprès de la population adulte et en milieu scolaire indiquent que, chez les jeunes âgés de 15 à 24 ans, l'usage au cours de la vie de champignons hallucinogènes est compris entre moins de 1 % et 8% (128). Les estimations de prévalence au cours de la vie de la consommation de champignons hallucinogènes parmi les élèves de 15-16 ans sont égales ou supérieures à celles de la prévalence au cours de la vie de l'usage d'ecstasy dans neuf États membres de l'UE (Hibell et al., 2004). Toutefois, certains indices donnent à penser que les pourcentages de continuité de la consommation de champignons hallucinogènes sont inférieurs à ceux de la plupart des autres drogues. Il s'agit d'une caractéristique commune à la consommation des substances hallucinogènes, qui traduit le fait que les jeunes choisissent généralement de limiter ce genre de consommation de drogue à l'expérimentation et passent rarement au stade d'un usage régulier.
Vor kurzem in der EU durchgeführte demografische Erhebungen unter Erwachsenen und an Schulen weisen darauf hin, dass unter jungen Menschen im Alter zwischen 15 und 24 Jahren die Lebenszeitprävalenz des Konsums halluzinogener Pilze zwischen unter 1 % und 8 % liegt (128). Die Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz des Konsums halluzinogener Pilze unter Schülern im Alter von 15 bis 16 Jahren sind in neun EU-Mitgliedstaaten ebenso hoch wie die Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz des Konsums von Ecstasy oder sogar höher (Hibell et al., 2004). Es gibt jedoch Anzeichen dafür, dass die Fortsetzungsraten bei halluzinogenen Pilzen niedriger sind als bei den meisten anderen Drogen. Dies ist ein weit verbreitetes Merkmal des Konsums halluzinogener Drogen und spiegelt die Tatsache wider, dass junge Menschen in der Regel mit dieser Form des Drogenkonsums nur experimentieren möchten und sich in der Folge nur selten regelmäßige Konsummuster herausbilden.
Las encuestas realizadas recientemente entre la población adulta y escolares de la UE indican que, entre los jóvenes de 15 a 24 años, la prevalencia de consumo de hongos alucinógenos a lo largo de la vida oscila entre menos del 1 % y un 8 % (128). Se estima que, en nueve Estados miembros de la UE, la prevalencia de consumo de hongos alucinógenos a lo largo de la vida entre escolares de 15 a 16 años es igual o superior a la prevalencia de consumo de éxtasis a lo largo de la vida (Hibell et al., 2004). No obstante, existen indicios de que, en el caso de los hongos alucinógenos, las tasas de continuación son inferiores que en la mayoría de las demás drogas. Esta es una característica común del consumo de drogas alucinógenas y viene a reflejar el hecho de que los jóvenes, en general, optan por consumir este tipo de droga de forma experimental y rara vez continúan desarrollando pautas de consumo regular.
Da recenti indagini condotte tra adulti e studenti nell’Unione europea si evince che tra i giovani di 15–24 anni il consumo una tantum di funghi allucinogeni è compreso in una percentuale che va da meno dell’1% all’8% (128). La prevalenza una tantum del consumo di funghi allucinogeni tra i ragazzi di 15–16 anni è equivalente o superiore alla prevalenza una tantum del consumo di ecstasy in nove Stati membri dell’Unione europea (Hibell e altri, 2004). Tuttavia, vi sono segnali che le “percentuali di continuità” sono inferiori per i funghi allucinogeni rispetto alla maggior parte delle altre droghe. Questo è un aspetto caratteristico del consumo di sostanze allucinogene, dovuto al fatto che i giovani generalmente scelgono di circoscrivere l’uso di queste sostanze alla sperimentazione e raramente sviluppano modelli di consumo regolare.
Inquéritos recentemente realizados à população adulta e à população escolar da UE indicam que, entre os jovens dos 15 aos 24 anos, o consumo ao longo da vida de cogumelos alucinogénios varia entre menos de 1% e 8% (128). As estimativas da prevalência ao longo da vida do consumo de cogumelos alucinogénios entre os estudantes de 15–16 anos são idênticas, ou superiores, às estimativas da prevalência do consumo de ecstasy ao longo da vida em nove Estados-Membros da UE (Hibell et al., 2004). Contudo, há indícios de que as taxas de continuação são mais baixas para os cogumelos alucinogénios do que para a maioria das outras drogas. Esta é uma característica comum do consumo de alucinogénios e reflecte o facto de os jovens preferirem, de um modo geral, limitar este tipo de consumo à experimentação, raramente desenvolvendo padrões de consumo regular.
Από πρόσφατες έρευνες στον ενήλικο και μαθητικό πληθυσμό στην ΕΕ προκύπτει ότι στους νέους ηλικίας 15–24 ετών η χρήση παραισθησιογόνων μανιταριών σε όλη τη ζωή κυμαίνεται από λιγότερο από 1 % έως 8 % (128). Οι εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης παραισθησιογόνων μανιταριών σε όλη τη ζωή στους μαθητές ηλικίας 15–16 ετών βρίσκονται στα ίδια επίπεδα ή είναι υψηλότερες από τις εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης έκστασης σε εννέα από τα κράτη μέλη της ΕΕ (Hibell κ.ά., 2004). Ωστόσο, υπάρχουν ενδείξεις ότι τα ποσοστά συνεχούς χρήσης είναι χαμηλότερα για τα παραισθησιογόνα μανιτάρια από ό,τι για τα περισσότερα άλλα ναρκωτικά. Αυτό είναι ένα σύνηθες χαρακτηριστικό της χρήσης παραισθησιογόνων ουσιών και απηχεί το γεγονός ότι οι νέοι συνήθως επιλέγουν να περιορίζονται στον πειραματισμό σε σχέση με αυτή τη μορφή χρήσης ναρκωτικών και σπανίως αναπτύσσουν πρότυπα συστηματικής χρήσης.
Uit recent onderzoek onder volwassenen en scholieren in de EU blijkt dat het “ooit”-gebruik van hallucinogene paddestoelen onder 15- tot 24-jarigen varieert van minder dan 1% tot 8% (128). Naar schatting is in negen EU-lidstaten het “ooit”-gebruik van hallucinogene paddestoelen onder 15- en 16-jarige scholieren gelijk aan of hoger dan dat van ecstasy (Hibell et al., 2004). Er zijn echter aanwijzingen dat de continueringspercentages voor hallucinogene paddestoelen lager zijn dan voor de meeste andere drugs. Dat is een algemeen kenmerk van het gebruik van hallucinogene drugs en weerspiegelt het feit dat jongeren in het algemeen alleen willen experimenteren met dit soort drugs en ze zelden regelmatig gaan gebruiken.
Nedávné průzkumy provedené v EU u dospělé a školní populace naznačují, že mezi mladými lidmi ve věku 15–24 let se celoživotní prevalence užívání halucinogenních hub pohybuje od méně než 1 % do 8 % (128). V devíti členských státech EU je odhadovaná celoživotní prevalence užívání halucinogenních hub mezi studenty ve věku 15–16 let stejná jako odhadovaná celoživotní prevalence užívání extáze nebo vyšší (Hibell a kol., 2004). Existují však náznaky, že míra pokračujícího užívání je v případě halucinogenních hub nižší než v případě většiny ostatních drog. To je častým rysem užívání halucinogenních drog a svědčí to o skutečnosti, že mladí lidé tento typ drog obecně spojují s experimenty a málokdy se u nich pokračujícím užíváním vytvoří vzorce pravidelného užívání.
Det fremgår af nylige befolkningsundersøgelser blandt voksne og skoleundersøgelser i EU, at langtidsprævalensen for brug af hallucinogene svampe blandt unge i alderen 15–24 år varierer fra under 1 til 8 % (128). Skønnene over langtidsprævalensen for brug af hallucinogene svampe blandt skoleelever i alderen 15–16 år ligger på samme niveau som, eller er højere end, skønnene over langtidsprævalensen for ecstasybrug i ni af EU-medlemsstaterne (Hibell m.fl., 2004). Der er imidlertid tegn på, at fortsættelsesfrekvenserne er lavere for hallucinogene svampe end for de fleste andre stoffer. Dette er et almindeligt træk ved brug af hallucinogener og er en afspejling af, at unge generelt vælger at begrænse denne form for stofbrug til eksperimenter og sjældent går over til regelmæssig brug heraf.
Hiljutised täiskasvanuid ja kooliõpilasi hõlmavad rahvastiku-uuringud ELis näitavad, et 15–24aastaste noorte hulgas ulatub elu jooksul hallutsinogeensete seente tarbimise määr vähem kui 1%-st kuni 8%-ni.(128) Elu jooksul hallutsinogeensete seente tarbimise määr 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas on võrdne elu jooksul ecstasy tarbimise määraga (või sellest kõrgem) üheksas EL liikmesriigis (Hibell et al., 2004). Siiski tundub, et hallutsinogeensete seente puhul on kestva tarbimise määr madalam kui enamiku muude uimastite puhul. See on hallutsinogeensete uimastite tarbimisel tavaline ning peegeldab asjaolu, et noored inimesed enamasti eksperimenteerivad selliste uimastitega ja harva juhtub, et tarbimine muutub regulaarseks.
EU:ssa äskettäin tehdyissä aikuis- ja koululaiskyselyissä havaittiin, että 15–24-vuotiaiden ikäryhmässä 1–8 prosenttia nuorista oli käyttänyt hallusinogeenisia sieniä ainakin kerran (128). Yhdeksässä EU:n jäsenvaltiossa laadittujen arvioiden mukaan 15–16-vuotiaiden ikäryhmässä on yhtä paljon tai enemmän hallusinogeenisia sieniä kuin ekstaasia ainakin kerran käyttäneitä (Hibell et al., 2004). Vaikuttaa kuitenkin siltä, että käytönjatkamisaste on alhaisempi kuin muiden huumeiden. Tämä on hallusinogeenisten huumeiden käytölle tyypillinen piirre; nuorilla tämänkaltaisten huumeiden käyttö jää yleensä kokeiluksi, ja niitä aletaan harvoin käyttää säännöllisesti.
Nyere befolkningsundersøkelser blant voksne og skoleungdom i EU tyder på en livstidsbruk av hallusinogene sopper blant ungdom mellom 15 og 24 på mellom knappe 1 % og 8 % (128). Estimater av livstidsprevalensen for bruk av hallusinogene stoffer blant skoleelever i aldersgruppen 15-16 år ligger på samme nivå som, eller høyere enn, estimatene for livstidsprevalens for ecstasy i ni av EUs medlemsstater (Hibell et al., 2004). Det er imidlertid indikasjoner på at fortsettelsesratene er lavere for hallusinogene sopper enn for de fleste andre stoffer. Dette er et vanlig kjennetegn ved bruken av hallusinogene stoffer, og gjenspeiler det faktum at unge mennesker generelt velger bare å eksperimentere med denne typen stoffer og sjelden utvikler regelmessige bruksmønstre.
Niedawne badania ankietowe przeprowadzone w UE wśród ludności dorosłej i w szkołach wskazują, że wśród młodych ludzi w wieku 15–24 lat odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały grzyby halucynogenne waha się w od poniżej 1% do 8% (128). Wśród młodzieży szkolnej w wieku 15-16 lat szacunkowy odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały grzyby halucynogenne, jest w dziewięciu państwach członkowskich taki sam lub wyższy w porównaniu z szacunkowym odsetkiem osób, które przynajmniej raz zażywały ekstazy (Hibell et al., 2004 r.). Są jednak dowody na to, że wskaźniki kontynuacji zażywania grzybów halucynogennych są niższe niż w przypadku większości innych narkotyków. Jest to cecha typowa przy zażywaniu narkotyków halucynogennych i wynika z faktu, że młodzi ludzie zwykle uznają zażywanie tego rodzaju narkotyku za eksperyment i rzadko kontynuują jego stosowanie w sposób, który prowadzi do regularnego zażywania.
Unele sondaje recente realizate în Uniunea Europeană la nivelul populaţiei adulte şi în şcoli arată că, în rândul tinerilor de 15–24 de ani, consumul de ciuperci halucinogene pe parcursul vieţii variază de la sub 1 % până la 8 % (128). Estimările prevalenţei consumului de ciuperci halucinogene pe parcursul vieţii în rândul elevilor de 15–16 ani sunt mai mari sau egale cu estimările prevalenţei consumului de ecstasy pe parcursul vieţii în nouă state membre ale Uniunii Europene (Hibell et al., 2004). Cu toate acestea, realitatea arată că ratele de continuare sunt mai mici pentru ciupercile halucinogene decât pentru majoritatea drogurilor. Aceasta este o trăsătură obişnuită a consumului de droguri halucinogene şi reflectă faptul că tinerii în general limitează la experimentare acest tip de consum şi rareori se întâmplă să dezvolte forme de consum regulat.
Nedávne výskumy medzi dospelými a žiakmi škôl v EÚ naznačujú, že medzi mladými ľuďmi vo veku 15 – 24 rokov sa celoživotné užívanie halucinogénnych húb pohybuje od menej ako 1 % do 8 % (128). Odhady celoživotnej prevalencie užívania halucinogénnych húb medzi žiakmi škôl vo veku 15 – 16 rokov sú rovnaké alebo vyššie ako odhady celoživotnej prevalencie užívania extázy v deviatich členských štátoch EÚ (Hibell a kol., 2004). Existujú však indikácie, že miery trvania sú pre halucinogénne huby nižšie ako pre väčšinu iných drog. Toto je bežný hlavný rys užívania halucinogénnych drog a odráža skutočnosť, že mladí ľudia si vo všeobecnosti volia obmedzenie tohto typu užívania drog na experimentovanie a zriedkavo pokračujú v rozvoji foriem pravidelného užívania.
Najnovejše raziskave med odraslimi in šolsko mladino v EU so pokazale, da delež mladih v starosti od 15 do 24 let, ki so že kdaj poskusili halucinogene gobe, znaša od manj kot 1 % do 8 % (128). Delež dijakov v starosti od 15 do 16 let, ki so že kdaj poskusili halucinogene gobe, je v devetih državah članicah EU enak ali višji od deleža uživalcev, ki so že kdaj poskusili ekstazi (Hibell et al., 2004). Nekateri kazalci kažejo, da so stopnje nadaljevanja uživanja nižje za halucinogene gobe kot za večino drugih drog. To je skupna značilnost uživanja halucinogenih drog in odraža dejstvo, da mladi na splošno omejijo to vrsto uživanja droge na eksperimentiranje in redko razvijejo vzorce rednega uživanja.
Enkäter i den vuxna befolkningen och bland skolelever i EU tyder på att andelen ungdomar i åldern 15-24 år som någon gång provat hallucinogena svampar varierar mellan under 1 % och 8 % (128). I nio av EU:s medlemsstater är skattningar av livstidsprevalens i fråga om användning av hallucinogena svampar bland skolelever i åldrarna 15-16 år lika höga som eller högre än skattningar av livstidsprevalensen för ecstasyanvändning (Hibell et al., 2004). Det finns dock tecken som tyder på att siffrorna för fortsatt användning är lägre för hallucinogena svampar än för de flesta andra droger. Detta är vanligt för användning av hallucinogena droger och speglar det faktum att ungdomar vanligen bara testar dessa typer av droger och sällan fortsätter till att utveckla ett mönster av regelbunden användning.
AB’deki son yetişkin ve okul nüfusu araştırmaları, 15-24 yaşındaki gençler arasında yaşam boyu halüsinojenik mantar kullanımının % 1’in altı ile % 8 arasında değiştiğini göstermektedir (128). 15-16 yaşındaki okul çocukları arasında halüsinojenik mantar kullanımı için yaşam boyu yaygınlık tahminleri, dokuz AB Üye Devleti’ndeki ecstasy kullanımı için yaşam boyu yaygınlık tahminlerine eşit veya bunlardan daha yüksektir (Hibell vd., 2004). Ancak halüsinojenik mantarlar için devam ettirme oranının diğer çoğu uyuşturucununkinden daha düşük olduğuna dair göstergeler bulunmaktadır. Bu, halüsinojenik uyuşturucu kullanımının genel bir özelliğidir ve gençlerin bu tip uyuşturucu kullanımını genellikle deneyimlemekle sınırlı tutup nadiren düzenli kullanım alışkanlıkları geliştirdiği gerçeğini yansıtmaktadır.
Nesen veiktu pieaugušo iedzīvotāju un skolu aptauju rezultāti liecina, ka 15–24 gadus vecu jauniešu vidū halucinogēno sēņu ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji svārstās no mazāk nekā 1 % līdz 8 % (128). Aplēstie halucinogēno sēņu ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji 15-16 gadus vecu skolu audzēkņu vidū deviņās ES dalībvalstīs ir tādi paši kā ekstazī ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji vai tos pārsniedz (Hibell u.c., 2004. g.). Tomēr cita informācija liecina, ka turpināšanas rādītāji halucinogēnajām sēnēm ir zemāki nekā lielākajai daļai pārējo narkotiku. Tā ir raksturīga halucinogēno vielu lietošanas iezīme, kas apliecina, ka jaunieši parasti aprobežojas ar šāda veida narkotiku izmēģināšanu un reti turpina tās lietot regulāri.