igaz – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 2 Results  www.amt.it
  Pragmatika / Babilon ::...  
Az előfeltevések lehetnek existenciálisak, mint az előbbi esetben, tényszerűek, pl. amikor valaki azt mondja: örülök, hogy Péter megjött vagy mérges vagyok, hogy Péter megjött, ezektől a kijelentésektől függetlenül igaz az a tény, hogy Péter megjött.
They can be existential as in the previous case, factive when someone says: I’m glad that Peter came or I’m furious that Peter came the fact that Peter came remains true. Some words lexically contain a presupposition: when we finish something, the beginning is presupposed. The sentence You are late again suggests that this is not the first time. Questions like When /why Peter did come? presuppose the fact that Peter came.
Les présuppositions peuvent être existentielles, comme dans l’exemple précédent, mais aussi factitives : quand quelqu’un dit « Je suis content que Pierre soit venu » ou « Je suis furieux que Pierre soit venu », le fait que Pierre est venu est toujours vrai. Certains mots contiennent une présupposition lexicale : quand on termine quelque chose, un commencement est présupposé. La phrase « Tu es encore en retard » sous-entend que ce n’est pas la première fois. Une question comme « Quand/pourquoi Pierre est-il venu ? » présuppose que Pierre est venu.
Sie können existenziell sein, wie in dem vorigen Fall, oder auch tatsachenbezogen: ob jemand sagt: Ich freue mich, dass Peter kam oder Ich bin wütend, dass Peter kam, die Tatsache, dass Peter kam, bleibt wahr. Manche Wörter enthalten lexikalisch eine Voraussetzung: wenn wir etwas beenden, ist das Anfangen vorausgesetzt. Der Satz Du kommst wieder zu spät unterstellt, dass dies nicht das erste Mal ist. Sätze wie Wann / warum ist Peter gekommen? setzt voraus, dass Peter gekommen ist.
Las presuposiciones puede ser existenciales como en el caso anterior o factivas cuando alguien dice: Me alegro de que venga Pedro o Me molesta que venga Pedro, el hecho de que Pedro viene sigue siendo cierto. Algunas palabras contienen léxicamente una presuposición: cuando terminamos algo estamos presuponiendo su comienzo. La frase “Has vuelto a llegar tarde” sugiere que no es la primera vez que lo haces. Preguntas como “¿Cuándo/Por qué viene Pedro?” presuponen que Pedro viene.
Le presupposizioni possono essere esistenziali, come nel caso precedente, o faitive quando qualcuno dice: Sono contento che venga Peter o Mi disturba che venga Peter, il fatto che Peter venga rimane vero. Alcune parole contengono lessicalmente una presupposizione: qquando finiamo qualcosa, stiamo presupponendo il suo inizio. La frase Sei di nuovo in ritardo suggerisce che non è la prima volta che lo fai. Domande come Quando/Perché viene Peter?{/I} presuppongo il fatto che Pietro debba venire.
Ze kunnen existentieel zijn, zoals in het vorige geval, factief of iemand zegt: Ik ben blij dat Peter gekomen is ofwel Ik ben woedend dat Peter gekomen is{/i }, het blijft een feit dat Peter gekomen is. Sommige woorden bevatten lexicaal een presuppositie: als we iets afwerken, wordt het begin voorondersteld. De zin Je bent weer te laat suggereert dat dit niet de eerste keer is. Vragen, zoals Wanneer/ waarom kwam Peter?{/I} vooronderstellen dat Peter kwam.
Те могат да бъдат екзистенциални, както в предишния случай, фактивни, когато някой казва: Радвам се, че Петър дойде или Бесен съм, че Петър дойде, фактът, че Петър е дошъл, остава верен. Някои думи лексикално съдържат пресупозиции: когато свършим нещо, началото се предполага. Съждението Вие отново закъсняхте подсказва, че това не е за първи път. Въпрос като Кога/защо е дошъл Петър? предполага факта, че Петър е дошъл.
Mogu biti postojeće kao u prethodnom slučaju, stvarne kad netko kaže ‘Veselim ste što je Petar došao’ ili ‘Ljutim se da je Petar došao’. U oba slučaja činjenica da je Petar došao ostaje istinitila. Neke riječi (leksika) sadrže pretpostavke: ako završimo nešto, pretpostavlja se početak. Rečenica ‘Vi ste opet zakasnili’ sugerira da se to ne događa prvi put. Pitanja kao ‘Kada/zašto je Petar došao?’ pretpostavljaju činjenicu da je Petar došao.
Præsuppositioner kan være existentielle (som i ovenstående eksempel), men kan også være styret af såkaldte faktive verber. Uanset om man siger Jeg glæder mig over at Peter kom eller Det ærgrer mig at Peter kom, forbliver det sandt at Peter kom. Selv spørgsmål som Hvornår/hvorfor kom Peter implikerer samme forhold. Nogle ord indebærer en præsupposition rent leksikalsk: Når vi afslutter noget, er det underforstået, at der har været en begyndelse. Og Sætningen Du er igen kommet for sent insinuerer at det ikke er første gang.
Need võivad olla eksistentsiaalsed nagu eelmises näites, faktipõhised, kui öeldakse: Olen rõõmus, et Peter tuli või Olen tulivihane, et Peter tuli - tõsiasi, et Peter tuli, jääb tõeseks. Mõned sõnad sisaldavad iseenesest presupositsiooni: kui me midagi lõpetame, on eeldatud, et seda on ka alustatud. Lause Jälle sa jääd hiljaks annab vihje, et see pole esimene kord. Selliste küsimuste puhul nagu Millal/miks Peter tuli? on presupositsioon tõsiasi, et Peter tuli.
Jie gali būti egzistenciniai, kaip ankstesniame atvejyje, o taip pat faktiniais. Jeigu kažkas sako: Aš džiaugiuosi, kad Piteris atėjo arba Aš įsiutęs, nes Piteris atėjo, tas faktas, kad Piteris atėjo, išlieka tiesa. Kai kurie žodžiai leksiškai turi presupoziciją, kai mes užbaigiame vieną, galima spėti, kad tas procesas turėjo pradžią, tai - presupozicija. Teiginys Tu vėl pavėlavai, leidžia spėti, kad tai įvyksta jau ne pirmą kartą. Klausimai kodėl/kur Piteris atėjo? leidžia spėti, kad Piteris atėjo.
Mogą to być sądy egzystencjalne, jak w poprzednim przykładzie, bądź presupozycje faktywne: jeśli ktoś powie „Cieszę się, że Piotr przyszedł” lub „Jestem wściekły, że Piotr przyszedł”, to w obu przypadkach prawdziwy jest fakt, że Piotr przyszedł. Ukryte założenie może być leksykalne: zawarte jest w samych słowach. Na przykład: kiedy coś kończymy, należy założyć, że musieliśmy to rozpocząć; zdanie „Znowu się spóźniłeś” sugeruje, iż to nie zdarzyło się po raz pierwszy; w pytaniach typu: „Kiedy/ Dlaczego Piotr przyszedł?” zawarte jest założenie, że Piotr przyszedł.
Ele pot fi existențiale, ca în cazul de mai sus, dar șifactuale, când cineva spune: Mă bucur că Petre vine Sunt furios că Petre a venit, faptul că Petre a venit, rămâne real. Unele cuvinte conțin lexical o supoziție: când terminăm ceva, începutul este presupus. Propoziția Tu vii din nou prea târziu subîntețege că asta nu e prima oară. Propoziții precum Când /De ce a venit Petre? presupun, că Petre a venit.
Poznáme existenčné presupozície, s akými sme sa stretli v predchádzajúcom príklade, a faktické presupozície: napr. ak niekto povie „Som rád, že Peter prišiel“ alebo „Som nazlostený, že Peter prišiel“, tak je v oboch prípadoch pravdou, že Peter prišiel. Niektoré slová obsahujú sémantické presupozície: keď sa nejaký dej končí, predpokladáme, že mal aj svoj začiatok. Veta Opäť meškáš naznačuje, že sa to nestalo prvýkrát. Otázky Kedy/prečo Peter prišiel? sa zakladajú na predpoklade, že Peter prišiel.
Lahko so eksistencialne, kot v prejšnjem primeru, dejanske, če nekdo reče: Vesela sem, da je Peter prišel. ali Jezen sem, da je Peter prišel. ostane dejstvo, da je Peter prišel, resnično. Nekatere besede vsebujejo presupozicijo leksikalno: ko nekaj končamo, je začetek predpostavljen. Stavek Spet si pozen. predpostavlja, da ni prvič. Vprašanja kot Kdaj/zakaj je Peter prišel? predpostavljajo dejstvo, da je Peter prišel.
Presuppositioner kan vara existentiella som i det tidigare fallet, eller faktaförmedlande som när någon säger: Jag är glad att Peter kom eller Jag är rasande för att Peter kom: det faktum att Peter kom, är fortfarande sant. Vissa ord innehåller en presupposition lexikalt: När vi avslutar något, förutsätts en början. Meningen Du är sen igen, förmedlar att detta inte är första gången. Frågor som När/varför kom Peter? förutsätter det faktum att Peter kom.
Viņas var būt eksistenciālas, kā iepriekšējā gadījumā, faktuālas, kad kāds saka: Esmu priecīgs, ka Pīters atnāca vai Esmu dusmīgs, ka Pīters atnāca, tam faktam, ka Pīters atnāca, ir taisnība. Daži vārdi leksikāli satur presupozīciju: kad mēs beidzam kaut ko, sākums ir presuponējams. Teikums Tu atkal nokavēji liek domāt, ka tā nav pirmā reize. Tādi jautājumi, kā Kad / kāpēc Pīters atnāca? presuponē faktu, ka Pīters atnāca.
Is féidir leo a bheith eiseach mar atá sa chás roimhe seo, {fíorasach nuair a deir duine éigin: Tá áthas orm gur tháinig Peadar nó Táim ar buile gur tháinig Peadar {/ i } is fíor fós gur tháinig Peadar. Bíonn réamhghlacan {foclóireachta ag roinnt focal: nuair a chríochnaímid rud éigin, réamhghlactar leis gur thosaíomar. Tá le tuiscint ón abairt Tá tú déanach arís {/ i} nach í seo an chéad uair. Ceisteanna amhail Cathain/cén fáth a tháinig Peadar? , tá réámhghlacan iontu gur tháinig Peadar.
  Nyelvfilozófia / Babilo...  
pl. nem világos, hány szalmaszálból kell állnia egy halomnak (és ezek milyen hosszúak legyenek), hogy szalmakazalról beszélhessünk. Ez fontos probléma, hisz a nyelv megbízhatóságát érinti és a világra vonatkozó, a nyelvben megfogalmazott igaz állítás lehetőségét.
Quels que soient la conception de la signification que l’on accepte et le type de réalité que l’on attribue aux catégories, il faut reconnaître que de nombreux mots n’ont pas de sens précis, c’est-à-dire qu’ils correspondent à des catégories qui n’ont pas de frontières clairement définies. Bien sûr, des mots comme grand ont un sens relatif qui dépend des caractéristiques de l’objet auquel ils s’appliquent (comparez un grand chien et une grande fourmi). Mais même lorsque l’on fait référence à un objet en particulier, le sens n’est pas précis. La taille minimale que doit avoir un chien pour qu’on puisse le qualifier de grand n’est pas clairement définie. Le même problème se pose avec de nombreux noms : par exemple, le nombre précis de brins (et leur longueur) nécessaire pour qu’une meule de foin soit une meule n’est pas déterminé. C’est une question importante, parce qu’elle concerne la fiabilité du langage et la possibilité de l’utiliser pour faire des déclarations vraies au sujet du monde. En d’autres termes, les énoncés suivants sont-ils justes ?
Unabhängig davon, welche Auffassung von Bedeutung angenommen wird und welcher Typ von Wirklichkeit Kategorien zugeschrieben wird, muss man erkennen, dass viele Wörter keine exakte Bedeutung haben, das heißt, die Kategorien, zu denen sie gehören, haben keine definierten Grenzen. Natürlich haben Wörter wie groß relative Bedeutungen, abhängig von den Merkmalen der Objekte, auf die sie sich beziehen (ein großer Hund gegen eine große Ameise). Aber selbst wenn ein bestimmtes Objekt gemeint ist, ist die Bedeutung nicht exakt. Es ist nicht klar, was die minimale Höhe eines Hundes sein soll, dass man sagen kann, er sei groß. Das selbe Problem besteht bei vielen Substantiven; es ist zum Beispiel nicht klar, wie viele Halme Stroh (von welcher Länge) in einem Heuhaufen sein sollen, so dass man von einem Haufen sprechen kann. Das ist eine wichtige Frage, denn das hat mit der Verlässlichkeit der Sprache zu tun und mit der Möglichkeit, mit ihrer Hilfe wahre Aussagen über die Welt zu machen. Mit anderen Worten, sind folgende Aussagen wahr?
Independientemente del concepto de significado aceptado o de qué tipo de realidad se adscriba a las categorías, hay que reconocer que muchas palabras no tienen significados precisos. Es decir las categorías a las que corresponden no poseen límites definidos. Desde luego, palabras como grande tienen un significado relativo, dependiendo de las características del objeto al que se refieren (un perro grande{/} versus una hormiga grande). Pero incluso cuando un objeto particular hace referencia a un significado, no es exacto. No está claro cuál debería ser el peso de un perro para que pueda ser llamado grande. Este mismo problema aparece con muchos nombres, no está claro cuantas pajas (y de que longitud) se necesitan en un pajar para que pueda ser denominado como tal. Esta es un cuestión importante porque concierne a la fiabilidad del lenguaje y la posibilidad de hacer afirmaciones verdaderas sobre el mundo a través de aquel. En otras palabras, ¿son verdaderas las siguientes afirmaciones?:
Indipendentemente dal fatto che il concetto di significato sia accettato e da quale sia il tipo di realismo da attribuire alle categorie, dobbiamo riconoscere che molte parole non hanno un significato preciso e le categorie nelle quali rientrano non hanno confini definiti. Certamente parole come grande hanno un significato relativo all'oggetto cui fanno riferimento (un grande cane contro una grande formica). Anche quando parliamo di un particolare oggetto, il significato non è concreto: non è chiaro quale dovrebbe essere il peso di un cane perché esso sia definito "grande". Lo stesso problema si pone con altre parole, ad esempio non è chiaro quanti fili di paglia siano necessari per creare un pagliaio né quanto debbano esser lunghi. Tutto ciò è una questione importante perché riguarda l'affidabilità del linguaggio e la possibilità di fare affermazioni vere sul mondo attraverso esso. In altre parole: sono vere le seguenti informazioni?
Onafhankelijk van welk concept van betekenis wordt geaccepteerd en wat voor soort echtheid wordt toegeschreven aan categorieën, moet er worden erkend dat veel woorden geen precieze betekenis hebben, dat hun overeenkomstige categorieën geen nauwkeurige grenzen hebben. Natuurlijk hebben woorden als groot een betrekkelijke betekenis, afhankelijk van de kenmerken van de voorwerpen waarnaar ze verwijzen (een grote hond versus een grote mier). Maar zelfs wanneer het gaat over een bepaald object, is de betekenis niet concreet: Hoe groot moet een hond zijn om te kunnen zeggen dat hij groot is? Ditzelfde probleem doet zich voor met veel zelfstandige naamwoorden, omdat het bijvoorbeeld niet duidelijk is hoeveel halmen (en van welke lengte) er moeten zijn in een hoop hooi, om hem een stapel te kunnen noemen. Deze vraag is belangrijk, want ze gaat over de betrouwbaarheid van de taal en de mogelijkheid er betrouwbare, echte vaststellingen over de wereld mee te maken. Met andere woorden, zijn de volgende uitspraken waar?
Независимо от това коя концепция за смисъл се приема и какъв вид на истинността се приписва на категориите, трябва да се признае, че много думи нямат точни значения, че категориите, на които отговарят, не са с определени граници. Разбира се, думи като голям имат относително значение в зависимост от характеристиките на обектите, за които се отнасят (голямо куче срещу голяма мравка). Но дори и когато смисълът се отнася за определен обект, той не е точна. Не е ясно какъв е минималният размер на куче, за да може да се каже, че е голямо. Същият проблем възниква при много съществителни, тъй като не е ясно колко стръкчета сено (и с каква дължина) трябва да има в копа сено, за да може да се говори за копа. Това е важен въпрос, защото се отнася до надеждността на езика и възможността за изказване на истинни твърдения за света чрез него. С други думи, дали следните твърдения са верни?
Neovisno o tome, koje će značenje biti prihvaćeno i koji će tip realnosti biti doznačen kategoriji, mora se prihvatiti činjenica da mnoge riječi nemaju precizno značenje, da njihove odgovarajuće kategorije nemaju jasne granice. Naravno, riječi kao "velik" imaju relativno značenje ovisno o objektu na koji se odnose (velik pas i velik mrav). Čak ako se radi o specifičnom objektu, značenje nije konkretno: koliko bi trebao biti velik "velik pas"? Isti se problem javlja kod mnogih drugih imenica, npr. nije jasno koliko komada i koliko dugačke bi trebale biti vlati sijena da bi stog sijena bio stog? Problem je važan, jer se radi o vjerodostojnosti jezika te o mogućnosti da se dobije vjerodostojna, istinita konstacija o svijetu pomoću te riječi. Drugim riječima, da li su slijedeće tvrdnje istinite?
Hoolimata sellest, missugust tähenduse kontseptsiooni tunnustatakse ning millist tüüpi tegelikkust kategooriatele omistatakse, tuleb omaks võtta, et paljudel sõnadel täpne tähendus puudub, nendele vastavatel kategooriatel ei ole kindlalt määratletud piire. Loomulikult on sõnadel nagu (suur suhteline tähendus, mis sõltub objekti omadustest, millele nad viitavad (suur koer) versus (suur sipelgas). Aga isegi kindla objekti puhul ei ole tähendus täpne. Ei ole selge, kui väikest koera ei või veel nimetada suureks. Sama probleem kerkib ka paljude nimisõnade puhul, sest ei tea, palju heinakõrsi (või kui pikki) peaks olema heinakuhjas, et seda saaks heinarõuguks nimetada. See on oluline küsimus, sest see tegeleb keele usaldusväärsusega ja sellega, kas keel võimaldab maailma kohta esitada tõeseid väiteid. Teisisõnu, kas järgmised väited on tõesed?
Nepriklausomai nuo reikšmės koncepcijos, kurią priima autorius, ir koks realybės tipas yra priskirtas, reikia pripapažinti, kad dauguma žodžių neturi aiškiai apibrėžtų reikšmių, kad kategorijos, kurias jie atitinka, neturi tikslių ribų. Žinoma tokie žodžiai, kaip didelis turi sąlyginę reikšmę, priklausomą nuo objekto charakteristikų, kurias jie apibrėžia lygindami didelį šunį su didelė skruzdė . Net kai yra apibrėžtas objektas, jo reikšmė, kurią mes jam suteikiame, nėra visiškai tiksli. Neaišku, koks turi būti minimalus dydis šuns, kad sakytum didelis. Ta pati problema iškyla daugeliui daiktavardžių, juk neaišku, kiek turi būti šiaudų (ir kokio ilgio), kad gautųsi šieno kupeta , kurią galima būtų pavadinti kupeta. Tai yra svarbus klausimas, nes jis klausia: ar kalba - reali, ar ji pajėgi suformuoti tikroviškus teiginius apie šį pasaulį? Kitaip tariant, ar sekantys teiginiai yra tiesa?
Niezależnie od tego, jaką koncepcję znaczenia przyjmiemy i jaką realność przypisujemy kategoriom, musimy uznać, że wiele wyrazów języka nie ma precyzyjnego znaczenia, że odpowiadające im kategorie nie mają wyraźnie zakreślonych granic. Oczywiście słowa typu duży mają znaczenie względne, zależne od właściwości obiektów, do których się odnoszą (duży pies a duża mrówka). Ale nawet kiedy odniesione są do określonego obiektu, znaczenie ich nie jest precyzyjne: nie jest jasne, jak wysoki co najmniej musi być pies, abyśmy mogli powiedzieć, że jest duży. Problem ten dotyczy wielu rzeczowników: np. nie jest jasne, z jakiej liczby źdźbeł (i źdźbeł o jakiej długości) musi składać się sterta słomy, żeby można ją było określić jako stertę. Jest to problem ważny, bo dotyczy prawdziwości języka i możliwości prawdziwego orzekania o świecie za jego pomocą. Inaczej mówiąc, czy prawdziwe są następujące zdania?
Independent de concepția semnificației, pe care o adopta autorul, și de ce fel de tip de realitate se subscrie categoriilor, trebuie sa recunoaștem că multe cuvinte nu au o semnificație exactă, adică, acestor categorii cărora le aparțin, nu au granițe definite. Desigur, cuvinte, precummare au semnificații relative, depinzând de caracteristicile obiectelor la care se referă /raportează(un câine mare contra o mare furnică). Darc chiar când se referă la un anumit obiect, semnificația nu este exactă. Nu este limpede cât trebuie sa fie talia minimală a unui câine, ca să se poată spună, că este mare. Aceeași problemă apare la multe substantive; nu este, de exemplu, clar, câte paie (de ce mărime) trebuie să fie într-o căpiță/claie de fân, astfel încât să se poată vorbi de o grămadă. Aceasta este e o întrebare importantă, căci acest lucru are de a face cu seriozitatea limbii, cu ajutorul căreia se fac aserțiuni adevărate despre lume. Cu alte cuvinte, sunt următoarele aserțiuni/afirmații adevărate?
Nezávisle od toho, ktorý koncept významu sa prijme a aký typ skutočnosti je kategóriám prisúdený, je zjavné, že mnohé slová nemajú presný význam. To znamená, že kategórie, s ktorými korešpondujú, nemajú definované hranice. Samozrejme, slová ako obrovský majú relatívny význam, ktorý závisí od vlastností objektov, ku ktorým sa vzťahujú (obrovský pes verzus obrovský mravec). Dokonca aj objekt, ktorý už má svoje pomenovanie, nemusí byť vždy pomenovaný presne. Nie je jasné, aký veľký by mal byť pes, aby sme o ňom povedali, že je obrovský. Tento istý problém vzniká pri mnohých podstatných menách. Napr. nie je jasné, koľko slamy (a akej dlhej) by mala obsahovať kopa slamy, aby sme ju mohli označiť za kopu. Je to dôležitý problém, pretože sa tu dotýkame otázky hodnovernosti jazyka a možnosti vysloviť o svete skutočné tvrdenie. Inými slovami, sú nasledujúce tvrdenia pravdivé?
Oberoende av hur man tokar begreppet innebörd, och vilken typ av existens man tillskriver kategorierna, måste det erkännas att många ord inte har exakta betydelser, dvs. att de kategorier de motsvarar inte har väldefinierade gränser. Givetvis har ord som "stor" relativ betydelse beroende på egenskaperna hos de objekt de refererar till (en stor hund jämfört med en stor myra ). Men även när det är ett visst objekt som refereras till, är innebörden inte exakt. Det är oklart vilken höjd och längd en hund bör vara innan den kan sägas vara stor. Samma problem uppstår med många substantiv, eftersom det är oklart hur många halmstrån (av vilken längd) som behöver vara i en höstack, för att man ska kunna kalla den för en stack. Detta är en viktig fråga eftersom det handlar om tillförlitligheten i språket och möjligheten att göra sanna påståenden om världen. Med andra ord, är följande påståenden sanna?
Neatkarīgi no tā, kurš nozīmes koncepts ir pieņemts un kāds reāluma tips ir attiecināts uz kategorijām, vajag atzīt, ka daudziem vārdiem nav precīzu nozīmju, t. i., kategorijām, uz kurām viņi norāda, nav noteiktu robežu. Protams, tādiem vārdiem, kā liels ir relatīvas nozīmes, atkarīgas no objekta, uz kuru viņi norāda, pazīmēm (liels suns vs. liela skudra). Bet pat tad, kad ir norādāms atsevišķs objekts, nozīme nav precīza. Nav skaidrs, kādam suņa minimālam augstumam ir jābūt, lai varētu teikt, ka tas ir liels. Tāda pati problēma rodas ar daudziem lietvārdiem, piemēram, nav skaidrs, cik daudz (vai cik gariem) salmiem ir jābūt siena kaudzē, lai varētu nosaukt to par kaudzi. Tas ir svarīgs jautājums, tāpēc ka tas attiecas uz valodas relatīvumu un uz iespējamību ar valodu veidot patiesus izteikumus par pasauli. Citiem vārdiem sakot, vai sekojoši izteikumi ir patiesi?
Is cuma cén coincheap brí a nglactar leis agus cén cineál réaltachta a bhronntar ar chatagóirí, caithfear a aithint ná fuil bríonna beachta ag go leor focal, is é sin, ná fuil teorainneacha sainithe ag na catagóirí a bhfreagraíonn siad dóibh. Ar ndóigh, focail cosúil le mór, tá bríonna coibhneasta acu, ag brath ar shaintréithe na rudaí a dtagraíonn siad dóibh ( madra mór i gcomparáid le seangán mór). Ach fiú nuair a bhíonn tagairt do rud ar leith, ní bhíonn an bhrí cruinn. Ní léir cad é an airde ar a laghad nach mór a bheith ag madra sular féidir a rá go bhfuil sé {mór. Bíonn an fhadhb chéanna le go leor ainmfhocal, mar ní léir cé mhéad sifíní tuí (cá fhad) nach mór a bheith i {gcoca féir, d'fhonn tagairt dó mar {choca. Is ceist thábhachtach í seo mar baineann sé le hiontaofacht na teanga agus an féidir ráitis fhíora a dhéanamh faoin domhan tríthi. I bhfocail eile, an bhfuil na ráitis seo a leanas fíor?