jr – Traduction – Dictionnaire Keybot

Trojan fir grows in a restricted area of the mountains of western Turkey. The scientific name equi-trojani is a reference to the ancient tale of the Trojan horse, which might well have been constructed of wood from this species as it grows nearby to the location of ancient Troy. This and the other firs of the Asia Minor mountains have caused headaches for botanists because in their splinter-like ranges they don’t form clear-cut species. Nowadays it is regarded, like Bornmueller’s fir (Abies bornmuelleriana), as a western subspecies of Caucasian fir (A. nordmanniana). They closely resemble the latter, with long covering needles and luxuriant broad branches.

Trojan fir grows in Finland at the very limits of its hardiness. At Mustila it has, however, thrived surprisingly well and has suffered frost damage to the lead shoots only in particularly severe winters.

Trojagranen växer på ett begränsat bergsområde i de västra delarna av Turkiet. Det vetenskapliga namnet equi-trojani hänvisar till legenden om den Trojanska hästen under antiken och trojagranens virke från de närliggande områdena kunde mycket möjligt ha utgjort råmaterial för bygget.

Trojagranen och andra ädelgranar i mindre Asien har berett forskarna huvudbry eftersom de på sina splittrade utbredningsområden inte har utvecklat klart avgränsade arter. Numera förväxlas trojagranen med turkgranen (Abies bornmuelleriana) som nordmannsgranens (Abies nordmanniana) västra underart. Nordmannsgranar påminner de också om med sina långa täckande barr och yviga breda grenar.

I Finland växer trojagranen på gränsen till vad den klarar av. I Arboretum Mustila har den ändå lyckats förvånansvärt bra och endast fått frostskador i topparna under stränga vintrar.

Trojan fir grows in a restricted area of the mountains of western Turkey. The scientific name equi-trojani is a reference to the ancient tale of the Trojan horse, which might well have been constructed of wood from this species as it grows nearby to the location of ancient Troy. This and the other firs of the Asia Minor mountains have caused headaches for botanists because in their splinter-like ranges they don’t form clear-cut species. Nowadays it is regarded, like Bornmueller’s fir (Abies bornmuelleriana), as a western subspecies of Caucasian fir (A. nordmanniana). They closely resemble the latter, with long covering needles and luxuriant broad branches.

Trojan fir grows in Finland at the very limits of its hardiness. At Mustila it has, however, thrived surprisingly well and has suffered frost damage to the lead shoots only in particularly severe winters.

Trojagranen växer på ett begränsat bergsområde i de västra delarna av Turkiet. Det vetenskapliga namnet equi-trojani hänvisar till legenden om den Trojanska hästen under antiken och trojagranens virke från de närliggande områdena kunde mycket möjligt ha utgjort råmaterial för bygget.

Trojagranen och andra ädelgranar i mindre Asien har berett forskarna huvudbry eftersom de på sina splittrade utbredningsområden inte har utvecklat klart avgränsade arter. Numera förväxlas trojagranen med turkgranen (Abies bornmuelleriana) som nordmannsgranens (Abies nordmanniana) västra underart. Nordmannsgranar påminner de också om med sina långa täckande barr och yviga breda grenar.

I Finland växer trojagranen på gränsen till vad den klarar av. I Arboretum Mustila har den ändå lyckats förvånansvärt bra och endast fått frostskador i topparna under stränga vintrar.

Noble fir is native to a limited area on the Pacific Coast region of North America, growing in the Cascades from the northern border of the state of Washington south to the border between Oregon and California. This is a heavy rainfall area with thick snow cover in winter. Noble fir grows in mixed forest with other conifers. In contrast to most firs, it can live for as long as 300 years.

Noble fir is one of the most beautiful species of the genus, the name perfectly describing its appearance. Huge numbers are grown in Denmark for use in the florist trade, and in Britain there are small plantations producing timber.

The grey- or blue-green needles are curved, which helps in identifying the species. On different parts of the shoot the needles can spread comb-like or be shoot-covering, and they dry without falling. The bracts of the large cones are prominent and reflexed.

Few attempts have been made to grow Noble fir in Finland. Given seeds of suitable provenance it could perhaps be successfully grown in southern Finland, almost certainly along the coast, at least. Noble fir doesn’t develop a deep main root; instead the root plate is widespread and shallow, which can lead to problems for young trees in dry periods. Native to snowy mountain areas, the fir is also tender to cold spring winds and spring sunshine when young.

Kaskadgranen förekommer på ett begränsat område i de västra kustområdena i Nordamerika i Kaskadbergen från nordgränsen av Washington till Oregons och Kaliforniens gränstrakter. Området har riklig nederbörd och vintertid är snötäcket djupt. Kaskadgranen bildar blandskogar med andra barrträd i området. I motsats till andra ädelgranar kan kaskadgranen bli t.o.m 300 år gammal.

Kaskadgranen är till sin form en av de vackraste arterna av ädelgran.Tidigare kände man till den under det vetenskapliga namnet Abies nobilis, 'ädel gran'. Namnet beskrev mycket bra trädets upphöjda skönhet. Kaskadgranen känns igen som kungsgran eller blågran i handeln med klippta barrträdsgrenar. I Danmark odlas den silverfärgade kaskadgranen i stor utsträckning i produktionen av prydnadsträd. I Storbritannien har kaskadgran odlats i någon mån för virkesproduktion.

De grå eller blågröna barren känns lätt igen på sitt böjda delvis kamformade växtsätt som delvis täcker in grenen och barren faller inte av när de har torkat. De stora kottarnas täckfjäll är tydligt synliga och bakåtriktade.

Man har i mycket liten utsträckning försökt sig på att odla kaskadgran i Finland. Med fröer av rätt ursprung kunde den klara sig bra i stora delar av södra Finland och sannolikt åtminstone i kustområdena. Kaskadgranen utvecklar inte en djup pålrot utan rotsystemet är mycket grunt och trädet kan i unga år lida av torka. Som ett träd från snörika bergstrakter är plantan känslig.

Noble fir is native to a limited area on the Pacific Coast region of North America, growing in the Cascades from the northern border of the state of Washington south to the border between Oregon and California. This is a heavy rainfall area with thick snow cover in winter. Noble fir grows in mixed forest with other conifers. In contrast to most firs, it can live for as long as 300 years.

Noble fir is one of the most beautiful species of the genus, the name perfectly describing its appearance. Huge numbers are grown in Denmark for use in the florist trade, and in Britain there are small plantations producing timber.

The grey- or blue-green needles are curved, which helps in identifying the species. On different parts of the shoot the needles can spread comb-like or be shoot-covering, and they dry without falling. The bracts of the large cones are prominent and reflexed.

Few attempts have been made to grow Noble fir in Finland. Given seeds of suitable provenance it could perhaps be successfully grown in southern Finland, almost certainly along the coast, at least. Noble fir doesn’t develop a deep main root; instead the root plate is widespread and shallow, which can lead to problems for young trees in dry periods. Native to snowy mountain areas, the fir is also tender to cold spring winds and spring sunshine when young.

Kaskadgranen förekommer på ett begränsat område i de västra kustområdena i Nordamerika i Kaskadbergen från nordgränsen av Washington till Oregons och Kaliforniens gränstrakter. Området har riklig nederbörd och vintertid är snötäcket djupt. Kaskadgranen bildar blandskogar med andra barrträd i området. I motsats till andra ädelgranar kan kaskadgranen bli t.o.m 300 år gammal.

Kaskadgranen är till sin form en av de vackraste arterna av ädelgran.Tidigare kände man till den under det vetenskapliga namnet Abies nobilis, 'ädel gran'. Namnet beskrev mycket bra trädets upphöjda skönhet. Kaskadgranen känns igen som kungsgran eller blågran i handeln med klippta barrträdsgrenar. I Danmark odlas den silverfärgade kaskadgranen i stor utsträckning i produktionen av prydnadsträd. I Storbritannien har kaskadgran odlats i någon mån för virkesproduktion.

De grå eller blågröna barren känns lätt igen på sitt böjda delvis kamformade växtsätt som delvis täcker in grenen och barren faller inte av när de har torkat. De stora kottarnas täckfjäll är tydligt synliga och bakåtriktade.

Man har i mycket liten utsträckning försökt sig på att odla kaskadgran i Finland. Med fröer av rätt ursprung kunde den klara sig bra i stora delar av södra Finland och sannolikt åtminstone i kustområdena. Kaskadgranen utvecklar inte en djup pålrot utan rotsystemet är mycket grunt och trädet kan i unga år lida av torka. Som ett träd från snörika bergstrakter är plantan känslig.

The horse chestnut is a handsome flowering tree which can be grown in favourable spots in the south of Finland. When young, it is tender to autumn frosts and winter damage, which is why plants are usually imported from elsewhere. Hardiness improves with age. 

The horse chestnut can best be described in a single word: big! In temperate climates it can achieve heights up to 30m. In Finland it only achieves about half this size, but develops a broad crown. Branches are sturdy and in winter have impressively large, sticky buds. In spring they produce large finger-lobed leaves and showy white flowers. In autumn the fruit is a large shiny brown nut covered in a spiky shell. The nuts are not edible by humans, but squirrels eat them.

At Arboretum Mustila the Balkan horse chestnuts have not grown as well as its American relatives, and there is not a single large specimen. The Arboretum collects seeds from Kouvola from a group of exceptionally large and hardy trees.

Hästkastanj är ett vackert blommande träd som kan odlas i södra Finland på lägliga växtplatser. Ungträd är känsliga för höstfrost och vinterskador och därför hämtats plantor av hästkastanj oftast från annat håll. Äldre träd är härdigare.

Man kan beskriva hästkastanjen som ett storvuxet träd. Under mildare klimatförhållanden kan den bli tom 30 meter hög. Hos oss blir den hälften mindre men utvecklar ändå en bred krona. Grenarna är kraftiga och de pryds om vintrarna av stora klibbiga knoppar. Knopparna slår ut om våren till stora fingerformade blad och ståtliga vita blomställningar. På hösten får hästkastanjen stora, taggiga fröhus vars inre stora fröer inte duger till människoföda. Men ekorrarna gillar dem.

På Arboretum Mustila har hästkastanj klarat sig sämre än sina amerikanska släktingar och arboretet innehåller inte ett enda storvuxet exemplar. Arboretet samlar in sina fröer av hästkastanj i Kouvola där man valt ut ett antal honplantor med exceptionellt resliga och vinterhärdiga hästkastanjer.

The horse chestnut is a handsome flowering tree which can be grown in favourable spots in the south of Finland. When young, it is tender to autumn frosts and winter damage, which is why plants are usually imported from elsewhere. Hardiness improves with age. 

The horse chestnut can best be described in a single word: big! In temperate climates it can achieve heights up to 30m. In Finland it only achieves about half this size, but develops a broad crown. Branches are sturdy and in winter have impressively large, sticky buds. In spring they produce large finger-lobed leaves and showy white flowers. In autumn the fruit is a large shiny brown nut covered in a spiky shell. The nuts are not edible by humans, but squirrels eat them.

At Arboretum Mustila the Balkan horse chestnuts have not grown as well as its American relatives, and there is not a single large specimen. The Arboretum collects seeds from Kouvola from a group of exceptionally large and hardy trees.

Hästkastanj är ett vackert blommande träd som kan odlas i södra Finland på lägliga växtplatser. Ungträd är känsliga för höstfrost och vinterskador och därför hämtats plantor av hästkastanj oftast från annat håll. Äldre träd är härdigare.

Man kan beskriva hästkastanjen som ett storvuxet träd. Under mildare klimatförhållanden kan den bli tom 30 meter hög. Hos oss blir den hälften mindre men utvecklar ändå en bred krona. Grenarna är kraftiga och de pryds om vintrarna av stora klibbiga knoppar. Knopparna slår ut om våren till stora fingerformade blad och ståtliga vita blomställningar. På hösten får hästkastanjen stora, taggiga fröhus vars inre stora fröer inte duger till människoföda. Men ekorrarna gillar dem.

På Arboretum Mustila har hästkastanj klarat sig sämre än sina amerikanska släktingar och arboretet innehåller inte ett enda storvuxet exemplar. Arboretet samlar in sina fröer av hästkastanj i Kouvola där man valt ut ett antal honplantor med exceptionellt resliga och vinterhärdiga hästkastanjer.

The aspen is an easy tree to recognise in Finland from the round leaves. The leaf stalk is long and flattened so that even the gentlest breeze produces the typical fluttering in both movement and sound. In young trees the bark is a smooth grey, which makes the species stand out when seen from a distance; later they become vertically furrowed. From close up, the trunks can often be seen to be decorated by splashes of a yellow lichen (Xanthoria parietina), called variously common orange lichen, yellow scale, maritime sunburst lichen and shore lichen, among others.

The 10 cm pods of the female catkins open to release tufts of white seed cotton, which are spread far and wide by the wind. The seeds contain no reserve nutrition so very few of them germinate to grow into seedlings and later new trees. Mainly the species spreads by means of roots suckers. The clones arising from a particular parent do not mix with those from another tree and quite often in autumn clone groups can be distinguished as patches of slightly different colour, some reddish, others more yellow, indicating the borderlines between the clones.

The aspen seldom exceeds 100 years in age. The hollow trunks age attractively and support a wide range of mosses and lichens, not to mention a varied fauna, as they slowly rot and become, finally, humus.

Aspen känns lätt igen bland våra inhemska lövträd genom sina runda blad. Bladskaftet är långt och platt, så det för aspen typiska lövrasslet kan höras vid minsta lilla vindil. Barken hos unga träd är slät och grå vilket gör att asplundar kan urskiljas i landskapet på långt avstånd. Med tiden blir barken lodrätt fårad och får gula fläckar av vägglaven (Xanthoria parietina) som fäster sig vid stammen.

De 10 cm långa honhängenas kapslar öppnar sig till ett vitt ludd, som sprids långväga med vinden. De lätta fröerna saknar tilläggsnäring vilket betyder att endast ett fåtal fröer gror, bildar plantor och växer till träd. Aspen sprids också huvudsakligen via rotutlöpare. Rotskotten från moderplantan bildar en klonad aspdunge som inte förenar sig med andra aspar. Detta kan man iaktta under hösten när närliggande klonbestånd intill åkerkanter och skogsbryn färgas i olika gula och rödaktiga färger, ungefär som färgklickarna på en palett.

Aspen blir sällan över hundra år gammal. Vackert torkade ihåliga trädstammar innehåller en rik fauna och flora av lavar och mossor som långsamt nedbryts och så småningom omvandlas till humus.

The aspen is an easy tree to recognise in Finland from the round leaves. The leaf stalk is long and flattened so that even the gentlest breeze produces the typical fluttering in both movement and sound. In young trees the bark is a smooth grey, which makes the species stand out when seen from a distance; later they become vertically furrowed. From close up, the trunks can often be seen to be decorated by splashes of a yellow lichen (Xanthoria parietina), called variously common orange lichen, yellow scale, maritime sunburst lichen and shore lichen, among others.

The 10 cm pods of the female catkins open to release tufts of white seed cotton, which are spread far and wide by the wind. The seeds contain no reserve nutrition so very few of them germinate to grow into seedlings and later new trees. Mainly the species spreads by means of roots suckers. The clones arising from a particular parent do not mix with those from another tree and quite often in autumn clone groups can be distinguished as patches of slightly different colour, some reddish, others more yellow, indicating the borderlines between the clones.

The aspen seldom exceeds 100 years in age. The hollow trunks age attractively and support a wide range of mosses and lichens, not to mention a varied fauna, as they slowly rot and become, finally, humus.

Aspen känns lätt igen bland våra inhemska lövträd genom sina runda blad. Bladskaftet är långt och platt, så det för aspen typiska lövrasslet kan höras vid minsta lilla vindil. Barken hos unga träd är slät och grå vilket gör att asplundar kan urskiljas i landskapet på långt avstånd. Med tiden blir barken lodrätt fårad och får gula fläckar av vägglaven (Xanthoria parietina) som fäster sig vid stammen.

De 10 cm långa honhängenas kapslar öppnar sig till ett vitt ludd, som sprids långväga med vinden. De lätta fröerna saknar tilläggsnäring vilket betyder att endast ett fåtal fröer gror, bildar plantor och växer till träd. Aspen sprids också huvudsakligen via rotutlöpare. Rotskotten från moderplantan bildar en klonad aspdunge som inte förenar sig med andra aspar. Detta kan man iaktta under hösten när närliggande klonbestånd intill åkerkanter och skogsbryn färgas i olika gula och rödaktiga färger, ungefär som färgklickarna på en palett.

Aspen blir sällan över hundra år gammal. Vackert torkade ihåliga trädstammar innehåller en rik fauna och flora av lavar och mossor som långsamt nedbryts och så småningom omvandlas till humus.