ld – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 35 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu
  Bölüm 6: Opioid kullanÄ...  
Çoğu opioid kullanıcısı, diğer uyuşturucu kullanıcılarında olduğu gibi, ayakta tedavi görmek istemektedir; bununla beraber, kokain ve esrar hastalarıyla karşılaştırıldığında, daha yüksek oranda opioid hastası yataklı tedavi merkezlerinde tedavi görmektedir.
Most opioid users, as for users of other drugs, seek treatment in an outpatient setting; however, in comparison with cocaine and cannabis clients, a higher proportion of opioid clients are treated in inpatient centres.
La majorité des usagers d'opiacés, tout comme les usagers d'autres drogues, cherchent des traitements dans des structures de soins ambulatoires. Toutefois, par rapport aux patients traités pour usage de cocaïne et de cannabis, un pourcentage plus élevé de patients usagers d'opiacés sont traités dans des centres de soins résidentiels.
Ebenso wie die meisten Konsumenten anderer Drogen begeben sich auch die meisten Opioidkonsumenten in ambulanten Einrichtungen in Behandlung. Verglichen mit den Kokain- und Cannabispatienten wird jedoch ein größerer Anteil der Opioidpatienten in stationären Einrichtungen behandelt.
La mayoría de consumidores de opiáceos, al igual que los consumidores de otras drogas, solicitan tratamiento ambulatorio, aunque en proporción reciben más tratamiento en centros hospitalarios que los pacientes por cocaína y cannabis.
La maggior parte dei consumatori di oppiacei, al pari dei consumatori di altri stupefacenti, preferiscono affidarsi alle cure ambulatoriali; tuttavia, rispetto ai consumatori di cocaina e cannabis, è più alta la percentuale dei consumatori di oppiacei che vengono trattati in regime ospedaliero.
A maioria dos consumidores de opiáceos, tal como os de outras drogas, procura fazer o tratamento em regime ambulatório; mas a percentagem de utentes consumidores de opiáceos tratados em centros de internamento é superior à dos utentes consumidores de cocaína e cannabis.
Οι περισσότεροι χρήστες οπιοειδών, όπως και οι χρήστες άλλων ναρκωτικών, προσφεύγουν για θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, ωστόσο, συγκριτικά με τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη και την κάνναβη, υψηλότερο ποσοστό ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή υποβάλλονται σε θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής.
Zoals het geval is bij gebruikers van andere drugs, vragen de meeste opioïdengebruikers om extramurale behandeling; in vergelijking met cocaïne- en cannabiscliënten wordt evenwel een groter percentage opioïdencliënten behandeld in intramurale centra.
Většina uživatelů opiátů, stejně jako v případě uživatelů ostatních drog, vyhledává léčbu v ambulantních podmínkách; avšak ve srovnání s uživateli kokainu a konopí se větší procento klientů užívajících opiáty léčí v lůžkových zařízeních.
Som det er tilfældet med brugere af andre stoffer, søger de fleste opioidbrugere ambulant behandling; sammenlignet med kokain- og cannabisklienter behandles en højere andel af opioidklienter dog på døgnbehandlingscentre.
Sarnaselt muude uimastite tarbijatega pöördub enamik opioidide tarbijaid ravile ambulatoorse ravi keskustesse; kuid kokaiini ja kanepi tarbijatega võrreldes on statsionaarse ravi saajate osakaal opioidide tarbijate hulgas suurem.
Opioidien käyttäjät – samoin kuin muidenkin huumeiden käyttäjät – suosivat avohoitoa, mutta opioidiasiakkaista hoidetaan kokaiini- ja kannabisasiakkaisiin verrattuna suurempi osuus laitoshoidossa.
Más kábítószerek használóihoz hasonlóan az opiáthasználók is többnyire a járóbeteg-ellátásban kérnek kezelést; a kokain és a kannabisz miatt kezeltekhez képest azonban az opiátok miatt kezelt pácienseket nagyobb arányban kezelik fekvőbeteg-ellátó központokban.
I likhet med dem som bruker andre stoffer, søker de fleste opioidbrukere seg til poliklinisk behandling. Sammenlignet med kokain- og cannabisklienter blir imidlertid en høyere andel opioidklienter innlagt på institusjon.
Większość osób zażywających opiaty, podobnie jak w przypadku zażywających inne narkotyki, zgłasza się na leczenie w systemie ambulatoryjnym, jednak w porównaniu z pacjentami zażywającymi kokainę i konopie indyjskie odsetek uzależnionych od opiatów pacjentów poddanych leczeniu szpitalnemu jest wyższy.
Majoritatea consumatorilor de opiacee, precum şi consumatorii altor tipuri de droguri, solicită tratament în servicii de ambulatoriu, totuşi, în comparaţie cu pacienţii care solicită tratament pentru dependenţa de cocaină şi canabis, o proporţie mai ridicată de pacienţi care solicită tratament pentru dependenţă de opiacee sunt trataţi în centre de tratament cu internare.
Väčšina užívateľov opiátov, podobne ako užívatelia iných drog, vyhľadáva liečbu v ambulantnom zariadení; avšak v porovnaní s klientmi, ktorí užívajú kokaín alebo kanabis, sa v lôžkových centrách lieči väčší podiel klientov, ktorí užívajú opiáty.
Večina uživalcev opiatov, tako kot uživalci drugih drog, se zdravi v izvenbolnišničnih programih, vendar pa se v primerjavi z uživalci kokaina in konoplje v bolnišničnih centrih zdravi večji delež uživalcev opiatov.
I likhet med användare av andra droger söker de flesta opiatmissbrukare behandling i öppenvården. Jämfört med kokain- och cannabisklienter behandlas dock en större del av opiatklienterna i slutenvården.
Lielākā daļa opioīdu lietotāju tāpat kā citu narkotiku lietotāji ārstējas ambulatori, tomēr salīdzinājumā ar kokaīna un kaņepju pacientiem proporcionāli lielāks ir to opioīdu pacientu skaits, kas ārstējas stacionāros ārstniecības centros.
  Bölüm 1: Politikalar ve...  
İsveç’te, 2002 yılında uyuşturucu politikası harcamalarının 0,9 milyar euro civarında (daha düşük tahmin 0,5 milyar euro, daha yüksek tahmin 1,2 milyar euro) olduğu düşünülmektedir. 2002 tahminleri 1991 rakamlarıyla karşılaştırıldığında, uyuşturucu politikası için kamu harcamalarının önemli ölçüde artmış olduğu görülmektedir.
In Sweden, it is estimated that drug policy expenditure during 2002 was around 0.9 billion euros (lower estimate 0.5 billion euros, higher estimate 1.2 billion euros). Comparing the 2002 estimates with figures for 1991 shows that public expenditure on drug policy has increased substantially.
En Suède, les autorités estiment que les dépenses liées à la politique antidrogue s’élevaient en 2002 à quelque 0,9 milliard d’euros (l’estimation la plus basse se situant à 0,5 milliard d’euros et la plus haute à 1,2 milliard d’euros). Si l’on compare les estimations de 2002 aux chiffres de 1991, il apparaît que les dépenses publiques destinées à la politique antidrogue ont considérablement augmenté.
In Schweden lagen die Ausgaben für die Drogenpolitik im Jahr 2002 schätzungsweise bei etwa 0,9 Mrd. EUR (niedrigere Schätzung 0,5 Mrd. EUR, höhere Schätzung 1,2 Mrd. EUR). Im Vergleich der Schätzungen für das Jahr 2002 mit den Angaben für das Jahr 1991 wird deutlich, dass die öffentlichen Ausgaben für die Drogenpolitik erheblich gestiegen sind.
In Svezia si calcola che la spesa politica per la lotta alla droga nel 2002 sia stata di circa 0,9 Mrd EUR (stima minima: 0,5 Mrd EUR, stima massima: 1,2 Mrd EUR). Mettendo a confronto le stime del 2002 con i dati del 1991 si può osservare che la spesa pubblica in questo settore è aumentata in maniera sostanziale.
Na Suécia, estima-se que, em 2002, a despesa com a política em matéria de droga rondou os 0,9 mil milhões de euros (sendo a estimativa mais baixa de 0,5 mil milhões de euros e a mais elevada de 1,2 mil milhões de euros). Comparando as estimativas de 2002 com os valores relativos a 1991 conclui-se que a despesa pública neste domínio aumentou substancialmente.
Στη Σουηδία υπολογίζεται ότι οι δαπάνες για την καταπολέμηση των ναρκωτικών το 2002 ανήλθαν περίπου σε 0,9 δισεκατομμύρια ευρώ (κατώτερη εκτίμηση 0,5 δισεκατομμύρια ευρώ, υψηλότερη εκτίμηση 1,2 δισεκατομμύρια ευρώ). Συγκρίνοντας τις εκτιμήσεις για το 2002 με τα στοιχεία για το 1991 προκύπτει ότι οι δημόσιες δαπάνες για την πολιτική καταπολέμησης των ναρκωτικών αυξήθηκαν σημαντικά.
In Zweden werd in 2002 naar schatting ongeveer 0,9 miljard EUR uitgegeven ten behoeve van het drugsbeleid (de laagste schattingen gaan uit van 0,5 miljard EUR, de hoogste van 1,2 miljard EUR). Vergelijking van de cijfers uit 2002 met die uit 1991 leert dat de drugsgerelateerde overheidsbestedingen aanzienlijk zijn gestegen.
Ve Švédsku se odhaduje, že výdaje na protidrogovou politiku se v roce 2002 pohybovaly okolo 0,9 miliardy eur (nižší odhad 0,5 miliardy, vyšší odhad 1,2 miliardy eur). Porovnání odhadů z roku 2002 s údaji za rok 1991 ukazuje, že veřejné výdaje na protidrogovou politiku podstatně vzrostly.
I Sverige anslås det, at udgifterne til narkotikapolitikken i 2002 udgjorde omkring 0,9 mia. euro (laveste skøn 0,5 mia. euro, højeste skøn 1,2 mia. euro). En sammenligning mellem skønnene for 2002 og tallene for 1991 viser, at de offentlige udgifter til narkotikapolitikken er steget betydeligt.
Rootsis olid 2002. a narkootikumidega seotud kulutused hinnanguliselt 0,9 miljardit eurot (madalaim hinnangu järgi 0,5 miljardit, kõrgeima järgi 1,2 miljardit eurot). 2002. aasta ja 1991. aasta andmete võrdlusest selgub, et uimastipoliitika kulutused on oluliselt suurenenud.
Ruotsissa huumepolitiikan kustannukset vuonna 2002 olivat noin 0,9 miljardia euroa (alin arvio oli 0,5 miljardia euroa ja ylin 1,2 miljardia euroa). Vuoden 1991 lukuihin verrattuna Ruotsin huumepolitiikkaan liittyvät julkiset menot ovat siis kasvaneet huomattavasti.
Svédországban a kábítószer-politikára fordított 2002-es kiadásokat hozzávetőlegesen 0,9 milliárd euróra becsülték (az alacsonyabb becslés 0,5 milliárd euró, a magasabb becslés 1,2 milliárd euró volt). A 2002-es becslést az 1991-es számadatokkal összehasonlítva jól látható, hogy a kábítószer-politikára fordított közkiadások jelentősen nőttek.
Slovakia har anslått sine samlede offentlige narkotikarelaterte utgifter i 2004 til 14,5 millioner euro. Av dette gikk anslagsvis 8,4 millioner til rettshåndhevelse og 6,1 millioner til helsetjenester.
W Szwecji ocenia się, że wydatki wiążące się z polityką antynarkotykową wyniosły w 2002 r. około 0,9 miliarda euro (niższe szacunki podają 0,5 miliarda euro, a wyższe 1,2 miliarda euro). Porównanie danych szacunkowych za 2002 r. z liczbami z 1991 r. wskazuje na znaczny wzrost wydatków publicznych ponoszonych z tytułu polityki antynarkotykowej.
În Suedia, se estimează la circa 0,9 miliarde EUR cheltuielile din 2002 pentru politica în domeniul drogurilor (estimarea minimă de 0,5 miliarde EUR, iar estimarea maximă de 1,2 miliarde EUR). Compararea estimărilor pentru 2002 cu datele din 1991 arată o creştere substanţială a cheltuielilor publice pentru aplicarea politicii privind drogurile.
Vo Švédsku sa odhaduje, že výdavky na protidrogovú politiku počas roku 2002 dosiahli asi 0,9 miliardy eur (nižší odhad 0,5 miliardy eur, vyšší odhad 1,2 miliardy eur). Porovnanie odhadov za rok 2002 s údajmi za rok 1991 ukazuje, že verejné výdavky na protidrogovú politiku sa podstatne zvýšili.
Na Švedskem se ocenjuje, da so odhodki na področju politike drog leta 2002 znašali približno 0,9 milijarde EUR (nižja ocena 0,5 milijarde EUR, višja ocena 1,2 milijarde EUR). Primerjava ocen iz leta 2002 s številkami za leto 1991 kaže, da so se javni izdatki na področju politike drog precej povečali.
I Sverige uppskattas utgifterna för narkotikapolitiken under 2002 ha varit cirka 0,9 miljarder euro (den lägre skattningen är 0,5 miljarder euro, och den högre skattningen 1,2 miljarder euro). En jämförelse av beräkningarna för 2002 med siffrorna för 1991 visar att de offentliga utgifterna för narkotikapolitiken har ökat markant.
Zviedrijas aplēses rāda, ka 2002. gadā tās narkotiku politikas tēriņi ir bijuši aptuveni 0,9 miljardi euro (mazākā aprēķinātā summa ir 0,5 miljardi euro, bet lielākā 1,2 miljardi euro). Salīdzinot 2002. gada aplēses ar 1991. gada skaitļiem, redzam, ka valsts izdevumi narkotiku politikas jomā ir ievērojami pieauguši.
  Bölüm 5: Kokain ve crac...  
Ayakta tedavi gören kokain hastalarının profiline bakıldığında, birincil uyuşturucu olarak kokain kullanan yeni hastaların genellikle diğer uyuşturucu tüketicilerinden daha yaşlı oldukları görülmektedir: % 70’i 20-30 yaş grubundayken daha küçük bir grup (% 13) 35 ve 39 yaşları arasındadır (156).
Looking at the profile of cocaine clients in outpatient settings, it appears that new clients using cocaine as their primary drug are usually older than other drug consumers: 70 % are in the 20–34 years age group with a smaller group (13 %) aged between 35 and 39 years (156).
Si l'on examine le profil des cocaïnomanes dans les centres de soins ambulatoires, il apparaît que les nouveaux patients pour lesquels la cocaïne est la drogue primaire sont généralement plus âgés que les autres usagers de drogue. Ainsi, 70 % d'entre eux appartiennent à la tranche d'âge des 20 à 34 ans et un groupe plus réduit (13 %) est âgé de 35 à 39 ans. (156).
Betrachtet man das Profil der Kokainpatienten in ambulanten Behandlungseinrichtungen, so stellt man fest, dass Erstpatienten, die Kokain als Primärdroge konsumieren, im Durchschnitt älter sind als andere Drogenkonsumenten: 70 % dieser Patienten sind im Alter zwischen 20 und 34 Jahren, während ein geringerer Anteil (13 %) 35 bis 39 Jahre alt ist (156).
En cuanto al perfil de los consumidores de cocaína en entornos ambulatorios, los nuevos pacientes que consumen cocaína como droga principal suelen ser mayores que los consumidores de otras drogas: el 70 % se encuentra entre los 20 y los 34 años de edad, con un grupo menor (13 %) de entre 35 y 39 años de edad (156).
Guardando al profilo dei pazienti in cura a livello ambulatoriale per dipendenza da cocaina, sembra di capire che i nuovi pazienti che fanno uso di questa sostanza come droga primaria siano solitamente più anziani rispetto ai consumatori di altre droghe: il 70% appartiene infatti alla fascia di età 20–34 anni, mentre una percentuale minore (13%) ha un’età compresa tra i 35 e i 39 anni (156).
Examinando o perfil dos utentes consumidores de cocaína nos centros de tratamento em regime ambulatório, conclui-se que os novos utentes que consomem cocaína como droga principal são normalmente mais velhos do que os outros: 70% estão na faixa etária 20 a 34 anos, situando-se um grupo mais pequeno (13%) entre 35 e 39 anos (156).
Εξετάζοντας το προφίλ ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, προκύπτει ότι τα άτομα που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά και κάνουν χρήση κοκαΐνης ως κύριας ναρκωτικής ουσίας είναι συνήθως μεγαλύτερης ηλικίας σε σχέση με τους χρήστες άλλων ναρκωτικών ουσιών: το 70 % ανήκει στην ηλικιακή ομάδα των 20–34 ετών με μια μικρότερη ομάδα (13 %) να είναι ηλικίας μεταξύ 35 και 39 ετών (156).
Uit het profiel van cocaïnecliënten in extramurale settings blijkt dat nieuwe cliënten die cocaïne als primaire drug gebruiken meestal ouder zijn dan andere drugsgebruikers: 70% hoort tot de leeftijdsgroep van 20 tot 34 jaar en een kleinere groep (13 %) is tussen de 35 en 39 jaar oud (156).
Při pohledu na profil pacientů léčících se v ambulantních zařízeních v souvislosti s kokainem se zdá, že noví klienti užívající kokain jako primární drogu bývají obvykle starší než konzumenti jiných drog: 70 % z nich patří do věkové skupiny 20–34 let a menší skupina (13 %) je ve věku 35–39 let (156).
Ser man på profilen af kokainklienter i ambulant behandling, fremgår det, at de nye klienter, der bruger kokain som deres primære stof, i reglen er ældre end andre stofbrugere: 70 % er i aldersgruppen 20–34 år, og en mindre gruppe (13 %) er mellem 35 og 39 år (156).
Kokaiini tarbimise tõttu ambulatoorsetes ravikeskustes ravi saavate patsientide profiili uurides ilmneb, et esmase uimastina kokaiini nimetanud uued patsiendid on tavaliselt vanemad kui muude uimastite tarbijad: 70% kuulub 20–34aastaste vanuserühma ning väiksema rühma (13%) moodustavad 35–39aastased.(156)
Kun tarkastellaan kokaiiniasiakkaiden profiilia avohoidossa, vaikuttaa siltä, että kokaiinia ensisijaisena huumeena käyttävät hoitoon ensimmäistä kertaa hakeutuvat asiakkaat ovat yleensä muita huumeidenkäyttäjiä vanhempia: heistä 70 prosenttia on 20–34-vuotiaita, ja pienempi määrä heitä on 35–39-vuotiaiden ryhmässä (13 %) (156).
A járóbeteg-ellátásban kezelt kokainfogyasztó páciensek profilja alapján úgy tűnik, hogy az elsőszámú kábítószerként kokaint használó új páciensek rendszerint idősebbek a többi drogfogyasztónál: 70%-uk a 20–34 éves korcsoportba tartozik, kisebb részük pedig (13%) a 35–39 évesek közül kerül ki156.
Hvis man ser på profilen til kokainklienter i det polikliniske behandlingsapparatet, kan det synes som om nye klienter som bruker kokain som primærrusmiddel, oftere er eldre enn andre narkotikabrukere – 70 % er i alderen 20-34 og 13 % mellom 35 og 39 år (156).
Profile pacjentów zażywających kokainę i poddanych leczeniu w systemie ambulatoryjnym wskazują, że nowi pacjenci zażywający kokainę jako główny narkotyk są zwykle starsi od osób zażywających inne narkotyki: 70% spośród nich należy do grupy wiekowej 20–34 lata, a mniejsza grupa (13%) to osoby w wieku 35–39 lat (156).
Analizând profilul pacienţilor care solicită tratament pentru consumul de cocaină în centrele de tratament în ambulatoriu, se observă că noii pacienţi care solicită tratament pentru consumul de cocaină ca drog principal sunt, de obicei, mai în vârstă decât ceilalţi consumatori de droguri: 70 % se încadrează în grupa cu vârstă 20-34 ani, iar un grup mai mic (13 %) reprezintă de cei cu vârste între 35–39 ani (156).
Pri pohľade na profil kokaínových klientov v ambulantných zariadeniach sa zdá, že noví klienti, ktorí užívajú kokaín ako prvotnú drogu, sú obvykle starší ako iní užívatelia drog: 70 % z nich sú vo vekovej skupine 20 – 34 rokov, s menšou skupinou (13 %) vo veku 35 až 39 rokov (156).
Če pogledamo profil oseb, ki se zaradi uživanja kokaina zdravijo izvenbolnišnično, kaže, da so nove osebe, ki uživajo kokain kot primarno drogo, ponavadi starejše od drugih uživalcev drog: 70 % jih je v starostni skupini od 20 do 34 let, manjša pa je starostna skupina (13 %) od 35 do 39 let (156).
Om man studerar profilen för kokainklienter i öppenvården framkommer att klienter som använder kokain som primärdrog vanligen är äldre än andra narkotikakonsumenter: 70 % är i åldersgruppen 20–34 år med en mindre andel (13 %) i åldersgruppen 35–39 år (156).
Aplūkojot ambulatoro kokaīna pacientu profilus, šķiet, ka jaunie pacienti, kam kokaīns ir primārā narkotika, parasti ir gados vecāki par citiem narkotiku lietotājiem: 70 % no šiem pacientiem ir 20 līdz 34 gadus veci, un mazāka pacientu daļa (13 %) ir 35 līdz 39 gadus veci (156).
  Bölüm 2: Avrupa’daki uy...  
Stratejinin uygulanma düzeyini değerlendirmek için, hizmet sağlama düzeylerini ve hizmetlerin ne ölçüde kullanıldığını saptamak önemlidir. Ancak eninde sonunda, eylem planı hedeflerinin değerlendirilmesinde ve stratejinin etkisinin değerlendirilmesi için bir temel oluşturulmasında kapsamın makul tahminleri –tedavi ve hasar azaltma tedbirleri ile amaçlanan hedef gruba ne ölçüde ulaşıldığı – gerekli olacaktır.
In order to evaluate the level of implementation of the strategy, it is important to determine levels of service provision and the extent to which the services are being used. Ultimately, however, sound estimates of the coverage – the extent to which the intended target group is reached by treatment and harm reduction measures – will be needed to evaluate the action plan objectives and for creating a basis for assessing the impact of the strategy.
Afin d'évaluer le niveau d'exécution de la stratégie, il convient de déterminer le niveau de la fourniture des services et la mesure dans laquelle ceux-ci sont utilisés. Toutefois, en dernière analyse, des estimations justes de la couverture – mesure dans laquelle le groupe cible est touché par les traitements et les mesures de réduction des risques – seront nécessaires pour évaluer les objectifs du plan d'action et créer une base pour l'évaluation de l'impact de la stratégie.
Um den Stand der Umsetzung der Strategie beurteilen zu können, muss festgestellt werden, in welchem Umfang Dienstleistungen erbracht bzw. in Anspruch genommen werden. Letztendlich sind jedoch zuverlässige Schätzungen über die Reichweite – d. h. darüber, inwieweit die Zielgruppe von den Maßnahmen zur Behandlung und Schadensminimierung erreicht wird – erforderlich, um die Ziele des Aktionsplans zu evaluieren und eine Grundlage für die Bewertung der Auswirkungen der Strategie zu schaffen.
Para evaluar el estadio de aplicación de la estrategia, es importante determinar los niveles de provisión de servicios y en qué medida se hace uso de los mismos. En última instancia, no obstante, serán necesarias estimaciones fiables sobre la cobertura (es decir, hasta qué punto las medidas destinadas al tratamiento y a la reducción de daños llegan al grupo objetivo), a fin de valorar los objetivos del plan de acción y crear una base para evaluar el impacto de la estrategia.
Per valutare il grado di attuazione della strategia è importante determinare i livelli di erogazione dei servizi e l’uso che di questi servizi viene fatto. Alla fine, tuttavia, saranno necessarie stime esatte della copertura dei servizi (dati sul numero di soggetti nel gruppo bersaglio che effettivamente viene raggiunto dagli interventi terapeutici e di riduzione del danno) per poter analizzare gli obiettivi dei piani d’azione e creare una base per la valutazione dell’impatto della strategia.
A fim de avaliar o nível de execução da estratégia, é importante determinar os níveis de prestação de serviços e em que medida esses serviços estão a ser usados. Em última análise, porém, serão necessárias estimativas sólidas da cobertura – em que medida o grupo-alvo é atingido pelas medidas de tratamento e redução dos danos – para avaliar os objectivos do plano de acção e criar uma base que permita medir o impacto da estratégia.
Για την αξιολόγηση του επιπέδου υλοποίησης της στρατηγικής, είναι σημαντικό να καθοριστούν τα επίπεδα της παροχής υπηρεσιών και του βαθμού στον οποίο χρησιμοποιούνται οι υπηρεσίες αυτές. Εν τέλει, ωστόσο, για την αξιολόγηση των στόχων του σχεδίου δράσης και τη δημιουργία μιας βάσης για την αξιολόγηση του αντίκτυπου της στρατηγικής θα χρειαστούν ακριβείς εκτιμήσεις της κάλυψης – του βαθμού στον οποίο τα μέτρα θεραπείας και μείωσης των επιβλαβών συνεπειών κατορθώνουν να προσεγγίσουν την προβλεπόμενη ομάδα στόχο.
Om te meten in hoeverre de EU-strategie ten uitvoer is gelegd, is het van belang na te gaan wat het niveau van dienstverlening is en in welke mate van de diensten gebruik wordt gemaakt. In laatste instantie zijn evenwel betrouwbare schattingen van het bereik nodig - dat wil zeggen van de mate waarin de beoogde doelgroep bereikt wordt met maatregelen voor behandeling en schadebeperking - om te beoordelen in hoeverre de doelstellingen van het actieplan zijn gerealiseerd en om de basis te leggen voor een beoordeling van het effect van de strategie.
Pro hodnocení úrovně uplatňování této strategie je důležité stanovit úroveň poskytování služeb a rozsah, v jakém jsou využívány. Pokrytí – tedy to, do jaké míry léčba a opatření k minimalizaci poškození uživatelů drog dosahují k zamýšleným cílovým skupinám – však nakonec bude stejně nutné přiměřeně odhadnout, aby bylo možné vyhodnotit cíle akčního plánu a vytvořit základ pro posouzení dopadu strategie.
For at vurdere gennemførelsen af strategien er det vigtigt at fastlægge udbuddet af tjenester og det omfang, hvori der gøres brug af tjenesterne. I sidste instans vil der imidlertid være behov for pålidelige skøn over dækningsgraden – det omfang, hvori behandlings- og skadesreduktionsforanstaltninger når ud til den planlagte målgruppe – til at evaluere målene i handlingsplanen og tilvejebringe et grundlag for at vurdere strategiens virkninger.
Et hinnata strateegia elluviimise taset, on oluline kindlaks teha teenuse osutamise tingimused ja selle kasutamise ulatus. Lõpuks on vaja siiski kindlaid hinnanguid – missuguses ulatuses on ravi ja kahjude vähendamise meetmetega sihtgrupini jõutud – et hinnata tegevuskavas seatud eesmärke ning et luua alus strateegia mõju hindamiseks.
Strategian toteutusasteen arvioimiseksi on tärkeää määrittää palvelutarjonnan taso sekä se, miten laajasti palveluja käytetään. Ennen kaikkea tarvitaan kuitenkin luotettavia arvioita palvelujen kattavuudesta eli siitä, missä määrin kohderyhmät ovat päässeet hoitotoimenpiteiden ja haittoja vähentävien toimenpiteiden piiriin. Näin voidaan arvioida toimintasuunnitelman tavoitteiden toteutumista ja luoda asianmukainen perusta strategian vaikutusten arvioinnille.
A stratégia megvalósítási szintjének értékelése érdekében fontos meghatározni a szolgáltatásnyújtás szintjeit és a szolgáltatások igénybevételének mértékét. Végső soron azonban ahhoz, hogy értékelni lehessen a cselekvési terv célkitűzéseit, és meglegyen az alap a stratégia hatásvizsgálatához, jó becslésekre lesz szükség a lefedettségről is, azaz arról, hogy a kijelölt célcsoportot milyen mértékben érik el a kezelési és ártalomcsökkentési intézkedések.
For å evaluere i hvilken grad strategien gjennomføres, er det viktig å få fastsatt nivået på tjenestene som ytes og i hvilken grad de benyttes. I siste instans trengs det imidlertid gode anslag over tjenestenes dekning – i hvilken grad målgruppen nås av behandlings- og skadereduksjonstiltakene – for at handlingsplanens mål skal kunne evalueres og skape et grunnlag for å vurdere strategiens betydning.
Aby ocenić poziom wdrożenia strategii, istotne jest ustalenie poziomu świadczonych usług oraz zakresu ich wykorzystania. I wreszcie rzetelne oszacowanie zakresu — stopnia, w jakim leczenie i działania obniżające szkody docierają do grupy docelowej —będzie potrzebne do oceny celów planu działania oraz stworzenia podstawy do oceny wpływu strategii.
Pentru a evalua nivelul de punere în aplicare a strategiei, este important să se determine nivelurile de furnizare a serviciilor şi măsura în care sunt utilizate serviciile. Totuşi, în final, pentru evaluarea obiectivelor planului de acţiune şi pentru crearea unei baze de evaluare a impactului pe care îl are strategia, vor fi necesare estimări pertinente ale sferei de aplicare – măsura în care grupul ţintă este afectat de măsurile de tratament şi de reducere a efectelor nocive.
Aby sa vyhodnotila úroveň realizácie stratégie, je dôležité, aby sa určili úrovne poskytovania služieb a rozsah, v akom sa služby využívajú. V konečnom dôsledku však dôveryhodné odhady pokrytia – rozsahu, v akom sa dosiahne príslušná cieľová skupina opatreniami na liečenie a zníženie škôd spôsobených užívaním drog – budú potrebné na vyhodnotenie cieľov akčného plánu a na vytvorenie základu na hodnotenie účinku stratégie.
Za oceno ravni izvajanja strategije je pomembno določiti ravni zagotavljanja storitev in obseg, v katerem se storitve uporabljajo. Na koncu bodo potrebne zanesljive ocene vključitve – v kakšnem obsegu je predvidena ciljna skupina zajeta v zdravljenje in ukrepe za zmanjšanje škode – da se ovrednotijo cilji akcijskega načrta in ustvari podlaga za oceno vpliva strategije.
I syfte att utvärdera genomförandet av strategin är det viktigt att avgöra på vilken nivå tjänsterna erbjuds och i vilken omfattning de används. I sista hand kommer tillförlitliga uppskattningar av åtgärdernas täckningsgrad – dvs. i vilken omfattning de avsedda målgrupperna nås av behandling och åtgärder för att minska skadeverkning – att krävas för att göra det möjligt att utvärdera handlingsplanens mål och bedöma strategins effekt.
Lai novērtētu stratēģijas izpildes līmeni, ir svarīgi novērtēt piedāvāto pakalpojumu līmeni un pakalpojumu izmantošanas apjomu. Tomēr, lai veiktu rīcības plāna mērķu galīgo novērtējumu un radītu stratēģijas ietekmes novērtējuma pamatu, ir rūpīgi jānovērtē sniegto pakalpojumu pārklājums, proti, jānosaka, kādā mērā ārstniecības un kaitējuma mazināšanas pasākumi sasniedz iecerētās mērķgrupas.
  Bölüm 2: Avrupa’daki uy...  
Stratejinin uygulanma düzeyini değerlendirmek için, hizmet sağlama düzeylerini ve hizmetlerin ne ölçüde kullanıldığını saptamak önemlidir. Ancak eninde sonunda, eylem planı hedeflerinin değerlendirilmesinde ve stratejinin etkisinin değerlendirilmesi için bir temel oluşturulmasında kapsamın makul tahminleri –tedavi ve hasar azaltma tedbirleri ile amaçlanan hedef gruba ne ölçüde ulaşıldığı – gerekli olacaktır.
In order to evaluate the level of implementation of the strategy, it is important to determine levels of service provision and the extent to which the services are being used. Ultimately, however, sound estimates of the coverage – the extent to which the intended target group is reached by treatment and harm reduction measures – will be needed to evaluate the action plan objectives and for creating a basis for assessing the impact of the strategy.
Afin d'évaluer le niveau d'exécution de la stratégie, il convient de déterminer le niveau de la fourniture des services et la mesure dans laquelle ceux-ci sont utilisés. Toutefois, en dernière analyse, des estimations justes de la couverture – mesure dans laquelle le groupe cible est touché par les traitements et les mesures de réduction des risques – seront nécessaires pour évaluer les objectifs du plan d'action et créer une base pour l'évaluation de l'impact de la stratégie.
Um den Stand der Umsetzung der Strategie beurteilen zu können, muss festgestellt werden, in welchem Umfang Dienstleistungen erbracht bzw. in Anspruch genommen werden. Letztendlich sind jedoch zuverlässige Schätzungen über die Reichweite – d. h. darüber, inwieweit die Zielgruppe von den Maßnahmen zur Behandlung und Schadensminimierung erreicht wird – erforderlich, um die Ziele des Aktionsplans zu evaluieren und eine Grundlage für die Bewertung der Auswirkungen der Strategie zu schaffen.
Para evaluar el estadio de aplicación de la estrategia, es importante determinar los niveles de provisión de servicios y en qué medida se hace uso de los mismos. En última instancia, no obstante, serán necesarias estimaciones fiables sobre la cobertura (es decir, hasta qué punto las medidas destinadas al tratamiento y a la reducción de daños llegan al grupo objetivo), a fin de valorar los objetivos del plan de acción y crear una base para evaluar el impacto de la estrategia.
Per valutare il grado di attuazione della strategia è importante determinare i livelli di erogazione dei servizi e l’uso che di questi servizi viene fatto. Alla fine, tuttavia, saranno necessarie stime esatte della copertura dei servizi (dati sul numero di soggetti nel gruppo bersaglio che effettivamente viene raggiunto dagli interventi terapeutici e di riduzione del danno) per poter analizzare gli obiettivi dei piani d’azione e creare una base per la valutazione dell’impatto della strategia.
A fim de avaliar o nível de execução da estratégia, é importante determinar os níveis de prestação de serviços e em que medida esses serviços estão a ser usados. Em última análise, porém, serão necessárias estimativas sólidas da cobertura – em que medida o grupo-alvo é atingido pelas medidas de tratamento e redução dos danos – para avaliar os objectivos do plano de acção e criar uma base que permita medir o impacto da estratégia.
Για την αξιολόγηση του επιπέδου υλοποίησης της στρατηγικής, είναι σημαντικό να καθοριστούν τα επίπεδα της παροχής υπηρεσιών και του βαθμού στον οποίο χρησιμοποιούνται οι υπηρεσίες αυτές. Εν τέλει, ωστόσο, για την αξιολόγηση των στόχων του σχεδίου δράσης και τη δημιουργία μιας βάσης για την αξιολόγηση του αντίκτυπου της στρατηγικής θα χρειαστούν ακριβείς εκτιμήσεις της κάλυψης – του βαθμού στον οποίο τα μέτρα θεραπείας και μείωσης των επιβλαβών συνεπειών κατορθώνουν να προσεγγίσουν την προβλεπόμενη ομάδα στόχο.
Om te meten in hoeverre de EU-strategie ten uitvoer is gelegd, is het van belang na te gaan wat het niveau van dienstverlening is en in welke mate van de diensten gebruik wordt gemaakt. In laatste instantie zijn evenwel betrouwbare schattingen van het bereik nodig - dat wil zeggen van de mate waarin de beoogde doelgroep bereikt wordt met maatregelen voor behandeling en schadebeperking - om te beoordelen in hoeverre de doelstellingen van het actieplan zijn gerealiseerd en om de basis te leggen voor een beoordeling van het effect van de strategie.
Pro hodnocení úrovně uplatňování této strategie je důležité stanovit úroveň poskytování služeb a rozsah, v jakém jsou využívány. Pokrytí – tedy to, do jaké míry léčba a opatření k minimalizaci poškození uživatelů drog dosahují k zamýšleným cílovým skupinám – však nakonec bude stejně nutné přiměřeně odhadnout, aby bylo možné vyhodnotit cíle akčního plánu a vytvořit základ pro posouzení dopadu strategie.
For at vurdere gennemførelsen af strategien er det vigtigt at fastlægge udbuddet af tjenester og det omfang, hvori der gøres brug af tjenesterne. I sidste instans vil der imidlertid være behov for pålidelige skøn over dækningsgraden – det omfang, hvori behandlings- og skadesreduktionsforanstaltninger når ud til den planlagte målgruppe – til at evaluere målene i handlingsplanen og tilvejebringe et grundlag for at vurdere strategiens virkninger.
Et hinnata strateegia elluviimise taset, on oluline kindlaks teha teenuse osutamise tingimused ja selle kasutamise ulatus. Lõpuks on vaja siiski kindlaid hinnanguid – missuguses ulatuses on ravi ja kahjude vähendamise meetmetega sihtgrupini jõutud – et hinnata tegevuskavas seatud eesmärke ning et luua alus strateegia mõju hindamiseks.
Strategian toteutusasteen arvioimiseksi on tärkeää määrittää palvelutarjonnan taso sekä se, miten laajasti palveluja käytetään. Ennen kaikkea tarvitaan kuitenkin luotettavia arvioita palvelujen kattavuudesta eli siitä, missä määrin kohderyhmät ovat päässeet hoitotoimenpiteiden ja haittoja vähentävien toimenpiteiden piiriin. Näin voidaan arvioida toimintasuunnitelman tavoitteiden toteutumista ja luoda asianmukainen perusta strategian vaikutusten arvioinnille.
A stratégia megvalósítási szintjének értékelése érdekében fontos meghatározni a szolgáltatásnyújtás szintjeit és a szolgáltatások igénybevételének mértékét. Végső soron azonban ahhoz, hogy értékelni lehessen a cselekvési terv célkitűzéseit, és meglegyen az alap a stratégia hatásvizsgálatához, jó becslésekre lesz szükség a lefedettségről is, azaz arról, hogy a kijelölt célcsoportot milyen mértékben érik el a kezelési és ártalomcsökkentési intézkedések.
For å evaluere i hvilken grad strategien gjennomføres, er det viktig å få fastsatt nivået på tjenestene som ytes og i hvilken grad de benyttes. I siste instans trengs det imidlertid gode anslag over tjenestenes dekning – i hvilken grad målgruppen nås av behandlings- og skadereduksjonstiltakene – for at handlingsplanens mål skal kunne evalueres og skape et grunnlag for å vurdere strategiens betydning.
Aby ocenić poziom wdrożenia strategii, istotne jest ustalenie poziomu świadczonych usług oraz zakresu ich wykorzystania. I wreszcie rzetelne oszacowanie zakresu — stopnia, w jakim leczenie i działania obniżające szkody docierają do grupy docelowej —będzie potrzebne do oceny celów planu działania oraz stworzenia podstawy do oceny wpływu strategii.
Pentru a evalua nivelul de punere în aplicare a strategiei, este important să se determine nivelurile de furnizare a serviciilor şi măsura în care sunt utilizate serviciile. Totuşi, în final, pentru evaluarea obiectivelor planului de acţiune şi pentru crearea unei baze de evaluare a impactului pe care îl are strategia, vor fi necesare estimări pertinente ale sferei de aplicare – măsura în care grupul ţintă este afectat de măsurile de tratament şi de reducere a efectelor nocive.
Aby sa vyhodnotila úroveň realizácie stratégie, je dôležité, aby sa určili úrovne poskytovania služieb a rozsah, v akom sa služby využívajú. V konečnom dôsledku však dôveryhodné odhady pokrytia – rozsahu, v akom sa dosiahne príslušná cieľová skupina opatreniami na liečenie a zníženie škôd spôsobených užívaním drog – budú potrebné na vyhodnotenie cieľov akčného plánu a na vytvorenie základu na hodnotenie účinku stratégie.
Za oceno ravni izvajanja strategije je pomembno določiti ravni zagotavljanja storitev in obseg, v katerem se storitve uporabljajo. Na koncu bodo potrebne zanesljive ocene vključitve – v kakšnem obsegu je predvidena ciljna skupina zajeta v zdravljenje in ukrepe za zmanjšanje škode – da se ovrednotijo cilji akcijskega načrta in ustvari podlaga za oceno vpliva strategije.
I syfte att utvärdera genomförandet av strategin är det viktigt att avgöra på vilken nivå tjänsterna erbjuds och i vilken omfattning de används. I sista hand kommer tillförlitliga uppskattningar av åtgärdernas täckningsgrad – dvs. i vilken omfattning de avsedda målgrupperna nås av behandling och åtgärder för att minska skadeverkning – att krävas för att göra det möjligt att utvärdera handlingsplanens mål och bedöma strategins effekt.
Lai novērtētu stratēģijas izpildes līmeni, ir svarīgi novērtēt piedāvāto pakalpojumu līmeni un pakalpojumu izmantošanas apjomu. Tomēr, lai veiktu rīcības plāna mērķu galīgo novērtējumu un radītu stratēģijas ietekmes novērtējuma pamatu, ir rūpīgi jānovērtē sniegto pakalpojumu pārklājums, proti, jānosaka, kādā mērā ārstniecības un kaitējuma mazināšanas pasākumi sasniedz iecerētās mērķgrupas.
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
EMCDDA ile Europol ortak bir raporda, Konsey kararının hükümlerine uygun olarak, mCPP’nin en az bir tıbbi ürünün imalatında kullanıldığına dair kanıt bulunduğundan hiç bir resmi risk değerlendirmesi yapılmamasını tavsiye etmiştir.
In a joint report, the EMCDDA and Europol recommended, in line with the provisions of the Council decision, that no formal risk assessment be carried out as there is evidence that mCPP is used in the manufacture of at least one medicinal product. However, it was also noted that, despite the fact that at present there is little evidence of significant public health or social risks related to mCPP, this question must remain open in the absence of a thorough scientific risk assessment.
Dans un rapport commun, l'OEDT et Europol ont recommandé que, conformément aux dispositions de la décision du Conseil, aucune évaluation formelle des risques ne soit réalisée dans la mesure où il est établi que la mCPP entre dans la fabrication d'au moins un médicament. Toutefois, le rapport relevait également qu'en dépit du fait qu'il existe actuellement peu de preuves de risques significatifs associés à la mCPP au plan social ou de la santé publique, cette question doit demeurer ouverte en l'absence d'une évaluation scientifique approfondie des risques.
In einem gemeinsamen Bericht empfahlen die EBDD und Europol im Einklang mit den Bestimmungen des Ratsbeschlusses, keine formale Risikobewertung durchzuführen, da es Belege dafür gibt, dass mCPP für die Herstellung mindestens eines Arzneimittels verwendet wird. Es wurde jedoch auch darauf hingewiesen, dass zwar derzeit im Zusammenhang mit mCPP kaum Belege für erhebliche Risiken für die öffentliche Gesundheit oder die Gesellschaft vorliegen, diese Frage jedoch ungeachtet dessen weiter verfolgt werden muss, solange keine gründliche wissenschaftliche Risikobewertung durchgeführt wurde.
En un informe conjunto, el OEDT y Europol recomendaban, conforme a las disposiciones de la Decisión del Consejo, no efectuar una evaluación de riesgos formal dado que existen pruebas de que la mCPP es utilizada en la fabricación de al menos un medicamento. No obstante, también se observó que, a pesar de que actualmente apenas se ha constatado la evidencia de importantes riesgos sociales o para la salud pública relacionados con el consumo de mCPP, esta cuestión debe permanecer abierta a falta de una rigurosa evaluación de riesgos científica.
In una relazione congiunta l’OEDT e l’Europol hanno raccomandato, in linea con le disposizioni della decisione del Consiglio, che non venga svolta una valutazione del rischio formale, poiché risulta che l’mCPP è usata nella produzione di almeno un prodotto medicinale. Tuttavia, si è osservato che, nonostante vi siano attualmente poche segnalazioni di rischio significativo per la salute pubblica o a livello sociale derivante dal consumo di mCPP, la questione deve rimanere aperta in assenza di un’approfondita valutazione scientifica del rischio.
Num relatório conjunto, o OEDT e a Europol recomendaram, de acordo com as disposições da decisão do Conselho, que não fosse realizada uma avaliação formal dos riscos, uma vez que existem provas de que a mCPP é utilizada no fabrico de, pelo menos, um medicamento. No entanto, também foi assinalado que, apesar de existirem poucos indícios de que a mCPP gere riscos significativos a nível social ou de saúde pública, esta questão deverá manter-se em aberto enquanto não se efectuar uma avaliação científica aprofundada dos riscos.
Σε κοινή έκθεση το ΕΚΠΝΤ και η Ευρωπόλ εισηγήθηκαν, σύμφωνα με τις διατάξεις της απόφασης του Συμβουλίου, τη μη πραγματοποίηση επίσημης αξιολόγησης κινδύνου, καθώς υπάρχουν στοιχεία ότι η mCPP χρησιμοποιείται στην παρασκευή τουλάχιστον ενός φαρμακευτικού προϊόντος. Ωστόσο, σημειώθηκε επίσης ότι, παρά το γεγονός ότι επί του παρόντος δεν υπάρχουν στοιχεία για την ύπαρξη σημαντικών κινδύνων για τη δημόσια υγεία ή κοινωνικών κινδύνων που να συνδέονται με τη mCPP, το ζήτημα αυτό πρέπει να παραμείνει ανοιχτό ελλείψει διεξοδικής επιστημονικής αξιολόγησης κινδύνου.
In een gezamenlijk verslag hebben het EWDD en Europol overeenkomstig de bepalingen van het besluit van de Raad aanbevolen om geen officiële risicobeoordeling uit te voeren, omdat er bewijzen zijn dat mCPP wordt gebruikt bij de vervaardiging van ten minste één geneesmiddel. In het verslag wordt echter ook gesteld dat, ondanks het feit dat momenteel niet is aangetoond dat mCPP belangrijke risico’s voor de openbare gezondheid of de samenleving inhoudt, deze kwestie moet worden opengelaten zo lang het risico wetenschappelijk niet grondig is onderzocht.
V souladu s rozhodnutím Rady vydaly EMCDDA a Europol ve společné zprávě doporučení neprovádět formální hodnocení rizik, jelikož existují důkazy, že se mCPP používá při výrobě alespoň jednoho léčivého přípravku. Zároveň však také konstatovaly, že ačkoli v současnosti existuje minimum důkazů o závažných zdravotních a sociálních rizicích souvisejících s mCPP, musí tato otázka zůstat otevřená vzhledem k neexistujícímu důkladnému vědeckému hodnocení rizik.
I en fælles rapport anbefalede EONN og Europol i overensstemmelse med bestemmelserne i Rådets afgørelse, at der ikke foretages en formel risikovurdering, da der er bevis for, at mCPP anvendes til fremstilling af mindst ét lægemiddel. Det blev imidlertid også bemærket, at selv om der på nuværende tidspunkt kun er få tegn på, at mCPP er forbundet med væsentlige sundhedsmæssige eller sociale risici, må dette spørgsmål stå åbent uden en grundig videnskabelig risikovurdering.
Kooskõlas nõukogu otsuse sätetega soovitasid EMCDDA ja Europol oma ühisaruandes ametlikku riskihindamist mitte teostada, kuna on tõendeid, et mCPPd kasutatakse vähemalt ühe ravimpreparaadi tootmisel. Siiski märgiti, et kuigi praeguseks on vähe tõendeid mCPPst tuleneva märkimisväärse rahvatervise ohu või sotsiaalsete riskide kohta, peab see teema põhjaliku teadusliku riskianalüüsi puudumisel lahtiseks jääma.
Yhteisessä raportissaan EMCDDA ja Europol suosittelivat neuvoston päätöksen mukaisesti, ettei virallista riskinarviointia suoritettaisi, koska mCPP:tä ilmeisesti käytetään ainakin yhden laillisen lääkevalmisteen tuotannossa. Samalla kuitenkin huomautettiin, että vaikka mCPP:hen ei tällä hetkellä näytä liittyvän mitään merkittäviä kansanterveydellisiä tai sosiaalisia riskejä, tähän kysymykseen on lopulta vaikea ottaa kantaa ilman perusteellista tieteellistä riskinarviointia.
Az EMCDDA és az Europol egy közös jelentésükben azt ajánlották, hogy – a tanácsi rendelet rendelkezéseivel összhangban – ne végezzenek hivatalos kockázatértékelést, mivel bizonyított, hogy az mCPP-t legalább egy gyógyszerkészítmény előállításában használják. Annak ellenére azonban, hogy az mCPP-hez kapcsolódó jelentős közegészségügyi vagy társadalmi kockázatokra egyelőre kevés a bizonyíték, a kérdést mindaddig nyitva kell hagyni, amíg nem készül alapos tudományos kockázatértékelés.
I tråd med rådsbeslutningen anbefaler EONN og Europol i en felles rapport at ingen formell risikovurdering skal finne sted, ettersom det er dokumentert at mCPP brukes i framstillingen av minst ett legemiddel. Derimot fant man at saken må holdes åpen i mangel av en grundig vitenskapelig risikovurdering, på tross av at det finnes lite bevis for at mCPP representerer noen signifikant folkehelse- eller sosial risiko.
We wspólnym sprawozdaniu, EMCDDA i Europol zaleciły, aby zgodnie z przepisami decyzji Rady nie dokonywać formalnej oceny ryzyka, gdyż istnieje dowód na stosowanie mCPP przy wytwarzaniu co najmniej jednego produktu leczniczego. Stwierdzono jednak, że chociaż obecnie istnieje niewiele dowodów istotnych zagrożeń stwarzanych przez mCPP w dziedzinie zdrowia publicznego czy też zagrożeń społecznych, kwestię tę należy pozostawić otwartą ze względu na brak rzetelnej, naukowej oceny ryzyka.
Într-un raport comun, OEDT şi Europol au recomandat, în conformitate cu dispoziţiile deciziei Consiliului, să nu se desfăşoare o evaluare formală a riscurilor deoarece există dovezi că mCPP se foloseşte în fabricarea cel puţin a unui produs medicinal. Cu toate acestea, s-a remarcat şi că, în ciuda faptului că în prezent nu prea există dovezi care să ateste importante riscuri sociale sau de sănătate publică legate de mCPP, această problemă trebuie să rămână deschisă în absenţa unei evaluări ştiinţifice riguroase a riscurilor implicate.
V spoločnej správe EMCDDA a Europol odporučili, v súlade s ustanoveniami rozhodnutia Rady, aby sa nevykonávalo žiadne formálne hodnotenie rizík, pretože existujú dôkazy, že mCPP sa používa pri výrobe prinajmenšom jedného liečiva. Uviedlo sa tiež, že napriek skutočnosti, že v súčasnosti existuje málo dôkazov o významných zdravotných alebo sociálnych rizikách súvisiacich s mCPP, táto otázka musí zostať otvorená, ak chýba dôkladné vedecké hodnotenie rizík.
Center in Europol sta v skupnem poročilu v skladu z določbami Sklepa Sveta priporočila, naj se uradna ocena tveganja ne opravi, ker so dokazi, da se mCPP uporablja pri proizvodnji vsaj enega medicinskega izdelka. Opozorila pa sta tudi, da je trenutno sicer na voljo malo dokazov za veliko tveganje za javno zdravje ali družbo, povezano z mCPP, a mora to vprašanje vseeno ostati odprto, ker ni na voljo temeljite znanstvene ocene tveganja.
I en gemensam rapport rekommenderar ECNN och Europol, i linje med bestämmelserna i rådets beslut, att inga formella riskbedömningar ska genomföras eftersom det finns belägg för att mCPP används i framställning av minst ett läkemedel. Man konstaterar samtidigt att trots det faktum att det för närvarande finns få bevis för att mCPP kan knytas till betydande risker för folkhälsan eller samhället, är detta en fråga som måste hållas öppen i avvaktan på en grundlig vetenskaplig bedömning.
Kopīgā EMCDDA un Eiropola ziņojumā ir teikts, ka saskaņā ar Padomes lēmuma noteikumiemu oficiāls mCPP riska novērtējums nav jāveic, jo ir konstatēts, ka to lieto vismaz viena ārstniecības līdzekļa ražošanā. Tomēr vienlaikus ziņojumā ir atzīmēts - lai gan pašlaik ir maz pierādījumu par mCPP sabiedrības veselības un sociālajiem riskiem, ņemot vērā, ka vispusīgs zinātnisks riska novērtējums nav veikts, šis jautājums paliek atklāts.
  Bölüm 1: Politikalar ve...  
2004’ten itibaren, mahkemelerin daha az sıklıkla zorunlu tedaviye karar vermelerinden ötürü şartlı tahliye hizmetlerinden daha seyrek olarak faydalanıldığı ve böylelikle bu hizmetlerin uyuşturucu kullananların sosyal rehabilitasyonuna katılımlarının da önemli oranda azaldığı görülmüştür.
In Romania, court sentencing statistics were examined in order to monitor the success of social reintegration of drug users who commit offences other than drug use. In the majority of cases, the penalty was suspension of the sanction under surveillance. From 2004, it was noted that the courts less often imposed compulsory treatment, effectively decreasing the involvement of the probation services and thus their contribution to the social rehabilitation of drug users.
En Roumanie, les statistiques relatives aux condamnations par les tribunaux ont été étudiées afin de vérifier le succès de la politique de réinsertion sociale des usagers de drogue qui commettent des délits autres que la consommation de drogue. Dans la majorité des cas, la peine consistait en la suspension de la sanction sous surveillance. Depuis 2004, on constate que les tribunaux ont imposé moins souvent des traitements obligatoires, réduisant effectivement la participation des services de probation et, partant, leur contribution à la réinsertion sociale des usagers de drogue.
In Rumänien wurden Strafstatistiken untersucht, um den Erfolg der sozialen Reintegration von Drogenkonsumenten zu überprüfen, die neben dem Drogenkonsum andere Straftaten begangen haben. In den meisten Fällen wurde die Strafe zur Bewährung ausgesetzt. Seit 2004 ist zu beobachten, dass die Gerichte seltener Zwangstherapien anordnen, wobei die Einbeziehung von Bewährungshelfern und somit deren Beitrag zur sozialen Rehabilitation von Drogenkonsumenten effektiv zurückgegangen ist.
En Rumanía, se sometieron a examen las estadísticas sobre imposición de penas para verificar el éxito de la reinserción social de los consumidores de droga que, además del consumo en sí, cometan otros delitos. En la mayoría de los casos, se suspendió la ejecución de la pena impuesta. Desde 2004 se ha observado que los tribunales imponen un tratamiento obligatorio con menor frecuencia, lo que ha llevado a que se reduzca, de hecho, la implicación de los servicios de libertad vigilada y su contribución a la rehabilitación social de consumidores de droga.
In Romania le statistiche sulle condanne pronunciate dai tribunali sono state esaminate allo scopo di monitorare il successo del reinserimento sociale dei tossicodipendenti che commettono reati diversi dal consumo di stupefacenti. Nella maggior parte dei casi la pena comminata è stata la sospensione della sanzione sotto sorveglianza. Si è notato che dal 2004 i tribunali impongono più di rado un trattamento coercitivo, riducendo così in maniera efficace il coinvolgimento dei servizi di probazione e quindi il loro contributo al reinserimento sociale dei tossicodipendenti.
Na Roménia, as estatísticas sobre as decisões judiciais foram analisadas para monitorizar o êxito da reintegração social dos consumidores de droga que cometem infracções para além do consumo. Na maioria dos casos, a sanção aplicada foi uma pena suspensa sob vigilância. A partir de 2004, constatou-se que os tribunais aplicavam o tratamento obrigatório com menor frequência, diminuindo efectivamente o envolvimento dos serviços responsáveis pelo acompanhamento das pessoas em liberdade condicional e, logo, o seu contributo para a reabilitação social dos consumidores de droga.
Στη Ρουμανία, μελετήθηκαν τα στατιστικά στοιχεία που αφορούν την επιβολή δικαστικών ποινών με στόχο την παρακολούθηση της επιτυχίας της κοινωνικής επανένταξης τοξικομανών που διαπράττουν άλλα αδικήματα πέραν της χρήσης ναρκωτικών. Στην πλειονότητα των περιπτώσεων, η ποινή συνίστατο σε αναστολή των ποινικών κυρώσεων υπό επιτήρηση. Μετά το 2004 διαπιστώθηκε ότι μειώθηκε η συχνότητα επιβολής υποχρεωτικής θεραπείας από τα δικαστήρια, με αποτέλεσμα τον σημαντικό περιορισμό της εμπλοκής των υπηρεσιών επιτήρησης και, ως εκ τούτου, της συμβολής τους στην κοινωνική αποκατάσταση των τοξικομανών.
In Roemenië zijn gegevens over rechterlijke uitspraken onderzocht om na te gaan in hoeverre resultaten geboekt worden bij de sociale reïntegratie van drugsgebruikers die zich buiten hun drugsgebruik aan andere strafbare feiten schuldig maken. In de meeste gevallen werd een voorwaardelijke straf opgelegd, met een verplichting van ondertoezichtstelling. Geconstateerd is dat de rechter sinds 2004 minder vaak verplichte behandeling oplegt, waardoor de betrokkenheid van de reclasseringsinstanties in feite is afgenomen en daarmee ook hun bijdrage aan de sociale reïntegratie van drugsgebruikers.
V Rumunsku byly zkoumány soudní statistiky uložených trestů s cílem monitorovat úspěšnost opětovného začlenění uživatelů drog, kteří se dopustí jiného trestného činu než užívání drog, do společnosti Ve většině případů postih spočíval v podmíněném trestu při uloženém dohledu. Bylo konstatováno, že od roku 2004 soudy méně často ukládaly povinnou léčbu, čímž vlastně omezily zapojení probačních služeb, a tím i jejich přispění k sociální rehabilitaci uživatelů drog.
I Rumænien blev statistikker over domsafsigelser undersøgt for at overvåge udfaldet af den sociale reintegration af stofbrugere, som begår andre lovovertrædelser end stofbrug. I hovedparten af tilfældene var straffen suspension af sanktionen under overvågning. Det blev konstateret, at domstolene fra og med 2004 ikke så ofte idømte tvangsbehandling, hvilket i realiteten har mindsket kriminalforsorgens inddragelse og dermed dens bidrag til den sociale rehabilitering af stofbrugere.
Rumeenias uuriti kohtuotsuste statistikat eesmärgiga jälgida nende uimastitarvitajate taasintegreerimist ühiskonda, kes on toime pannud muu kui uimastialase õigusrikkumise. Enamikul juhtudel karistati tingimisi ja rakendati järelevalvet. Alates 2004. a täheldati, et kohtud rakendavad harvemini sundravi, mis vähendas oluliselt kriminaalhooldusteenuse rakendamist selleks otstarbeks ja seega ka nende osalust uimastikasutajate sotsiaalses taastusabis.
Romaniassa tutkittiin tuomioistuinten antamia tuomioita koskevia tilastoja sen selvittämiseksi, miten kuntoutus oli onnistunut niiden huumeidenkäyttäjien kohdalla, jotka olivat syyllistyneet muihinkin kuin huumeidenkäyttöä koskeviin rikoksiin. Useimmissa tapauksissa rangaistuksena oli valvottu ehdollinen tuomio. Tuomioistuinten on havaittu vuodesta 2004 lähtien vähentäneen huumausainerikollisten hoitoon pakottamista, mikä on käytännössä vähentänyt kriminaalihuoltopalvelujen osallistumista ja siten niiden arvokasta panosta huumeidenkäyttäjien kuntoutukseen.
Romániában azért vizsgálták meg a bírósági büntetőítéletek statisztikáit, hogy így figyelemmel lehessen kísérni a kábítószer-használattól eltérő bűncselekményt elkövetett kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedésének sikerességét. Az esetek többségében a büntetés felügyelet alatt felfüggesztett büntetés volt. Azt is megfigyelték, hogy a bíróságok 2004-től ritkábban ítéltek kötelező kezelést, ami által ténylegesen csökkent a próbaidős szolgálatok részvétele, és így a kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedéséhez való hozzájárulásuk is.
I Romania ble domsstatistikken undersøkt for å måle effekten av sosial reintegrasjon av narkotikabrukere som begår andre lovbrudd enn narkotikalovbrudd. I de fleste tilfellene var straffen betinget med prøvetid. Fra 2004 omfattet dommene sjeldnere tvangsbehandling, noe som effektivt bidro til ikke å involvere kriminalomsorgen, og dermed svekket dens bidrag til sosial rehabilitering av narkotikabrukere.
W Rumunii przeprowadzono badania statystyczne dotyczące zasądzonych wyroków w celu monitorowania pomyślnych wyników integracji społecznej osób zażywających narkotyki, które popełniły przestępstwa innego rodzaju niż stosowanie narkotyków. W większości przypadków sankcją było zawieszenie kary i nadzór. Od 2004 r. odnotowano, że sądy rzadziej nakładały karę przymusowego leczenia, skutecznie zmniejszając udział służb kuratorskich, a więc i ich wkład w społeczną rehabilitację osób zażywających narkotyki.
În România, au fost studiate statisticile privind sentinţele pronunţate de instanţe în vederea monitorizării succesului reintegrării sociale a consumatorilor de droguri care au comis infracţiuni altele decât consumul de droguri. În majoritatea cazurilor, pedeapsa a fost suspendarea sancţiunii sub supraveghere. Începând cu 2004, s-a remarcat faptul că au fost impuse tot mai rar tratamente obligatorii, scăzând astfel în mod semnificativ implicarea serviciilor de probaţiune şi, deci, contribuţia acestora la reabilitarea socială a consumatorilor de droguri.
V Rumunsku sa skúmali štatistiky o ukladaní trestov súdmi, aby sa sledoval úspech opätovného sociálneho zaradenia užívateľov drog, ktorí spáchali iné trestné činy ako tie, ktoré súvisia s užívaním drog. Vo väčšine prípadov bolo trestom prerušenie sankcie s dozorom. Od roku 2004 sa pozoruje, že súdy zriedkavejšie nariaďujú povinné liečenie, čo účinne znižuje zapojenie úradov pre podmienečné prepustenie, čím sa prispieva k sociálnej rehabilitácii užívateľov drog.
V Romuniji je bila preučena statistika o izrečenih kaznih sodišča, da bi spremljali uspeh socialne reintegracije uživalcev drog, vpletenih tudi v druga kazniva dejanja, ne samo uživanje drog. V večini primerov je bila kazen izrečena v obliki odloga kazni pod nadzorom. Od leta 2004 se opaža, da sodišča manjkrat odredijo obvezno zdravljenje, kar dejansko zmanjšuje vpletenost služb za pogojne obsodbe in s tem njihov prispevek k socialni rehabilitaciji uživalcev drog.
I syfte att kartlägga framgångarna med social återanpassning av narkotikamissbrukare som begår andra brott än själva missbruket granskades i Rumänien statistik över straff som utdömts för narkotikabrott. I majoriteten av fallen dömdes till skyddstillsyn. Det konstaterades att domstolarna från 2004 mindre ofta dömde till tvångsintagning och därmed minskade de i praktiken tillsynsmyndigheternas medverkan och bidrag till social återanpassning av missbrukare.
Rumānijā tiesas spriedumu statistika ir analizēta nolūkā pārraudzīt tādu narkotiku lietotāju sociālās reintegrācijas panākumus, kas izdara ar narkotiku lietošanu nesaistītus pārkāpumus. Lielākoties piespriestais sods ir bijis nosacīts sods tiesas uzraudzībā. Jāatzīmē, ka kopš 2004. gada tiesas ir retāk piespriedušas piespiedu ārstēšanu, faktiski samazinot probācijas dienestu iesaisti un līdz ar to arī šo dienestu ieguldījumu narkotiku lietotāju sociālās rehabilitācijas procesā.
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
15-16 yaşındaki öğrenciler için yaygınlık tahminleri daha büyük öğrencileri içerecek şekilde genelleştirilmemelidir çünkü küçük yaş artışlarına karşın yaygınlıkta büyük artışlar gerçekleşebilir. 17 ve 18 yaşındakiler arasında yaşam boyu yaygınlık tahminleri Çek Cumhuriyeti, İspanya ve Fransa’da % 50’den fazlayı bulmaktadır (62).
Prevalence estimates for 15- to 16-year-old students should not be generalised to older students because large increases in prevalence may occur with small increases in age. Among 17- and 18-year-olds lifetime prevalence estimates reach over 50 % in the Czech Republic, Spain and France (62). And in Sweden, where prevalence is low compared with many other Member States, estimated lifetime use of cannabis among 17- and 18-year-old students, at 14 %, is more than double that among 15- to 16-year-olds (6 %) (63).
Les estimations de la prévalence chez les élèves de 15-16 ans ne doivent pas être généralisées aux étudiants plus âgés, étant donné qu'une forte hausse de la prévalence peut apparaître en augmentant légèrement l'âge. Chez les 17-18 ans, les estimations de la prévalence au cours de la vie dépassent 50 % en République tchèque, en Espagne et en France (62). En Suède, où la prévalence est faible par rapport à de nombreux autres États membres, la consommation estimée de cannabis au cours de la vie chez les élèves de 17-18 ans, est de 14 %, soit plus du double de celle des 15-16 ans (6 %) (63).
Die Prävalenzschätzungen für die 15- bis 16-jährigen Schüler sollten nicht auf ältere Schüler übertragen werden, da die Prävalenz mit zunehmendem Alter überproportional steigen kann. Bei den 17- bis 18-Jährigen erreichen die Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz in der Tschechischen Republik, Spanien und Frankreich (62) Werte von über 50 %. In Schweden, das verglichen mit vielen anderen Mitgliedstaaten niedrige Prävalenzraten aufweist, liegt die geschätzte Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter den 17- bis 18-jährigen Schülern bei 14 % und ist damit mehr als doppelt so hoch wie unter den 15- bis 16-Jährigen (6 %) (63).
Las estimaciones en cuanto a prevalencia en escolares de entre 15 y 16 años no deberían generalizarse a estudiantes de mayor edad, ya que la prevalencia puede experimentar un incremento desproporcionado con respecto al aumento de edad. Entre los jóvenes de 17 y 18 años se estima que la prevalencia a lo largo de la vida es superior al 50 % en la República Checa, España y Francia (62). En Suecia, donde la prevalencia es inferior con respecto a muchos otros Estados miembros, se estima que el consumo de cannabis a lo largo de la vida entre estudiantes de 17 y 18 años es del 14 %, es decir, más del doble que entre los estudiantes de 15 a 16 años (6 %) (63).
I dati sulla prevalenza tra gli studenti di 15 e 16 anni non devono essere proiettati sugli studenti più vecchi, perché un aumento anche minimo di età può dar luogo ad aumenti importanti nella prevalenza. Tra i giovani di 17 e 18 anni le stime sulla prevalenza una tantum si aggirano intorno al 50% in Repubblica ceca, Spagna e Francia (62). In Svezia, dove la prevalenza è bassa rispetto a molti altri Stati membri, il consumo una tantum di cannabis calcolato tra gli studenti di 17-18 anni (14%) è più del doppio rispetto agli studenti di 15-16 (6%) (63).
As estimativas da prevalência entre os estudantes de 15 e 16 anos não devem ser generalizadas aos estudantes mais velhos porque a prevalência pode aumentar muito com pequenos aumentos na idade. Entre os jovens de 17 e 18 anos, as estimativas da prevalência ao longo da vida são superiores a 50% na República Checa, Espanha e França (62); e na Suécia, onde a prevalência é baixa em comparação com muitos outros Estados-Membros, o consumo estimado de cannabis ao longo da vida entre os estudantes de 17 e 18 anos, com uma taxa de 14%, equivale a mais do dobro do registado entre os estudantes de 15 e 16 anos (6%) (63).
Οι εκτιμήσεις για την επικράτηση στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές δεν πρέπει να ανάγονται στους μαθητές μεγαλύτερης ηλικίας, καθώς με την παραμικρή αύξηση της ηλικίας μπορεί να παρατηρείται μεγάλη αύξηση στην επικράτηση. Στους 17χρονους και 18χρονους οι εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή ξεπερνούν το 50 % στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ισπανία και τη Γαλλία (62). Και στη Σουηδία, όπου η επικράτηση είναι χαμηλή συγκριτικά με πολλά άλλα κράτη μέλη, η εκτιμώμενη χρήση κάνναβης σε όλη τη ζωή στους 17χρονους και τους 18χρονους μαθητές (14 %) είναι σχεδόν διπλάσια απ’ ό,τι στους 15χρονους και 16χρονους (6 %) (63).
Op basis van de prevalentieschattingen voor 15- tot 16-jarige scholieren mogen geen algemene conclusies worden getrokken voor oudere scholieren, omdat zich grote prevalentiestijgingen kunnen voordoen bij een kleine leeftijdstoename. Onder 17- en 18-jarigen liggen de prevalentieschattingen in Tsjechië, Spanje en Frankrijk boven de 50% (62). En in Zweden, dat een lage prevalentie kent in vergelijking met veel andere lidstaten, ligt het geschatte “ooit”-gebruik van cannabis onder 17- en 18-jarige scholieren op 14%, meer dan het dubbele van dat onder 15- tot 16-jarigen (6%) (63).
Odhady prevalence mezi studenty ve věku 15–16 let by se neměly zobecňovat na studenty starší vzhledem k tomu, že i s mírně rostoucím věkem může docházet k výraznému nárůstu prevalence. U sedmnácti- a osmnáctiletých dosahují odhady celoživotní prevalence více než 50 % v České republice, Španělsku a Francii (62).Ve Švédsku, kde je prevalence ve srovnání s řadou dalších členských států nízká, se odhaduje celoživotní prevalence užívání konopí mezi studenty ve věku 17–18 let 14 %, což představuje více než dvojnásobek hodnoty uváděné u patnácti- a šestnáctiletých (6 %) (63).
Skønnene over den almindelige udbredelse blandt 15–16-årige skoleelever kan ikke overføres til ældre elever, da der kan forekomme store stigninger i udbredelsen med mindre stigninger i alder. Blandt de 17- og 18-årige ligger skønnene over langtidsprævalensen på over 50 % i Tjekkiet, Spanien og Frankrig (62). I Sverige, hvor udbredelsen er lav i forhold til mange andre medlemsstater, er den skønnede langtidsprævalens for cannabisbrug blandt 17- og 18-årige elever (14 %) mere end dobbelt så høj som blandt de 15–16-årige (6 %) (63).
Levimust 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas ei tohiks üldistada vanematele õpilastele, sest natuke vanemate õpilaste hulgas võib see olla juba oluliselt suurem. 17–18aastaste hulgas on elu jooksul kanepi tarbimise levimus rohkem kui 50% Tšehhi Vabariigis, Hispaanias ja Prantsusmaal.(62) Rootsis, kus levimus on paljude teiste liikmesriikidega võrreldes väike, on elu jooksul kanepi tarbimise määr 17–18aastaste õpilaste hulgas (14%) üle poole suurem kui 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas (6%).(63)
Arvioita käytön levinneisyydestä 15- ja 16-vuotiaiden koululaisten keskuudessa ei pidä yleistää vanhempiin koululaisiin, koska pienikin ikäero voi aiheuttaa suuria muutoksia levinneisyysluvuissa. Tšekissä, Espanjassa ja Ranskassa yli 50 prosenttia 17- ja 18-vuotiaista koululaisista on käyttänyt kannabista ainakin kerran (62). Ruotsissa, jossa levinneisyys on moniin muihin jäsenvaltioihin verrattuna melko suppeaa, 17- ja 18-vuotiaiden koululaisten ryhmässä kannabista kokeilleita on arviolta 14 prosenttia – yli kaksi kertaa enemmän kuin 15- ja 16-vuotiaiden ryhmässä (6 %) (63).
A 15–16 éves diákok körében feljegyzett előfordulási becsléseket nem szabad általánosítani az idősebb diákokra, mivel az életkor kis növekedésével olykor az előfordulás ugrásszerű növekedései járhatnak együtt. A 17–18 éveseknél az életprevalencia becsült értéke Csehországban, Spanyolországban és Franciaországban62 50% fölé emelkedett. Svédországban pedig, ahol sok más tagállamhoz képest alacsony az előfordulás, a kannabiszhasználat 14%-ra becsült életprevalenciája a 17–18 éves diákok körében több mint kétszerese a 15–16 évesekének (6%)63.
Prevalensestimater for 15-16-årige skoleelever bør ikke ekstrapoleres til eldre elever, for en liten økning i alder kan bety en stor økning i utbredelse. Blant 17-18-åringer er anslagene for livstidsprevalens 50 % i Den tsjekkiske republikk, Spania og Frankrike (62). I Sverige, hvor prevalenstallene er lave sammenlignet med mange andre medlemsstater, er livstidsbruken av cannabis blant 17-18-åringer på 14 %, eller mer enn dobbelt så høyt som blant 15-16-åringer (6 %) (63).
Danych szacunkowych dotyczących odsetka uczniów w wieku 15–16 lat, którzy przynajmniej raz zażywali konopie indyjskie, nie należy odnosić do uczniów starszych, ponieważ niewielka różnica wieku może w tym przypadku powodować duży wzrost liczby osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk. Szacuje się, że wśród 17- i 18-latków wskaźnik ten przekracza 50% w Czechach, Hiszpanii i we Francji (62). W Szwecji natomiast, gdzie wskaźnik ten jest niski w porównaniu z wieloma innymi państwami członkowskimi, ocenia się, że wśród uczniów w wieku 17 i 18 lat wynosi on 14%, a więc ponad dwukrotnie przewyższa odpowiedni wskaźnik dla grupy 15- i 16-latków (6%) (63).
Estimările privind prevalenţa la elevii de 15–16 ani nu ar trebui generalizate pentru elevii cu vârste mai mari, deoarece prevalenţa poate creşte considerabil odată cu mici avansări în vârstă. În rândul persoanelor de 17 şi 18 ani, estimările privind prevalenţa consumului pe parcursul vieţii ajung la peste 50 % în Republica Cehă, Spania şi Franţa (62). Iar în Suedia, unde prevalenţa este la un nivel scăzut, în comparaţie cu multe alte state membre, consumul estimat de canabis pe parcursul vieţii în rândul elevilor de 17 şi 18 ani, de 14 %, reprezintă mai mult decât dublul consumului în rândul elevilor de 15–16 ani (6 %) (63).
Odhady prevalencie pre 15- až 16-ročných žiakov by sa nemali zovšeobecňovať na starších žiakov, pretože veľké zvýšenie prevalencie môže nastať už pri malom zvýšení veku. Medzi 17- a 18-ročnými žiakmi dosahujú odhady celoživotnej prevalencie viac ako 50 % v Českej republike, Španielsku a Francúzsku (62). Vo Švédsku, kde je prevalencia nízka v porovnaní s mnohými inými členskými štátmi, odhadované celoživotné užívanie kanabisu medzi 17- a 18-ročnými žiakmi, ktoré je 14 %, je viac ako dvojnásobne vyššie ako medzi 15- a 16-ročnými (6 %) (63).
Ocene razširjenosti med 15- in 16-letnimi dijaki se ne sme posplošiti na starejše dijake, ker se lahko pojavijo pri zelo majhnih starostnih povečanjih velika povečanja glede razširjenosti. V Češki republiki, Španiji in Franciji je nad 50 % 17- in 18-letnikov že poskusilo konopljo(62). Na Švedskem, kjer je razširjenost v primerjavi z mnogimi drugimi državami članicami nizka, znaša delež dijakov v starosti 17 in 18 let, ki so že kdaj poskusili konopljo, 14 %, kar je več kot dvakrat toliko kot pri 15- in 16-letnikih (6 % ) (63).
Slutsatser bör inte dras från prevalensestimat för 15- och 16-åriga skolelever till vad som gäller för äldre elever eftersom stora prevalensökningar kan ske med små åldersökningar. Bland elever i åldern 17-18 år når prevalensestimaten över 50 % i Tjeckien, Spanien och Frankrike (62). Och i Sverige, där prevalensen är låg jämfört med många andra medlemsstater, är uppskattad livstidsprevalens för användning av cannabis bland skolelever i åldern 17-18 år 14 %, dvs. dubbelt så hög som för elever i åldern 15-16 år (6 %) (63).
Aprēķinātos izplatības rādītājus 15 un 16 gadus veco skolēnu vidū nevajadzētu vispārināt un attiecināt uz vecākiem skolēniem, jo tikai nedaudz vecāku skolēnu vidū izplatība var strauji pieaugt. Ilgtermiņa lietošanas rādītāji 17 un 18 gadus vecu skolēnu vidū Čehijā, Spānijā un Francijā pārsniedz 50 % (62). Bet Zviedrijā, kur izplatības līmenis salīdzinājumā ar daudzām citām dalībvalstīm ir zems, domājamie ilgtermiņa lietošanas rādītāji 17 un 18 gadus vecu skolēnu vidū ir 14 %, tātad tie vairāk nekā divkārt pārsniedz izplatības rādītājus 15 un 16 gadus veco skolēnu vidū (6 %) (63).
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
GHB suda/alkolde çözülür olduğundan ve genellikle amnezinin izlediği potansiyel olarak sakatlayıcı etkileri yüzünden, uyuşturucuyla kolaylaştırılan cinsel tacizlerde (sözde ‘randevu tecavüzleri’) kullanıldığına dair kaygılar oluşmuştur.
As GHB is water/alcohol-soluble, and because of its potentially incapacitating effects, often followed by amnesia, there have been concerns that it is being used in drug-facilitated sexual assaults (so-called ‘date rapes’). However, as cases may remain unreported, and because forensic evidence is scarce and such crimes are difficult to prove, there is no sound evidence on the extent of this phenomenon. Further research is therefore needed to determine the nature and extent of this potentially worrying development.
Étant donné que le GHB est soluble dans l'eau et dans l'alcool et en raison de ses effets potentiellement incapacitants, souvent suivis d'amnésie, on craint qu'il ne soit utilisé pour les agressions sexuelles facilitées par la drogue (les «viols commis par une connaissance» ou «date rapes»). Cependant, étant donné que ces cas ne sont pas toujours déclarés, que les preuves apportées par la médecine légale sont rares et que ces crimes sont difficiles à établir, l'étendue de ce phénomène n'est pas clairement prouvée. Des recherches supplémentaires sont donc nécessaires pour déterminer la nature et l'ampleur de ce phénomène potentiellement inquiétant.
Da GHB wasser- und alkohollöslich ist und potenziell zu Willenlosigkeit mit anschließendem Gedächtnisverlust führt, wurden Befürchtungen laut, die Substanz werde bei Sexualstraftaten eingesetzt, bei denen das Opfer durch Drogen gefügig gemacht wird (so genannte „Date Rapes“). Da diese Fälle jedoch unter Umständen nicht gemeldet werden, nur wenige gerichtsmedizinische Belege vorliegen und solche Verbrechen nur schwer zu beweisen sind, gibt es keinen zuverlässigen Nachweis über das Ausmaß dieses Phänomens. Darum sind weitere Forschungsarbeiten erforderlich, um Art und Umfang dieser möglicherweise beunruhigenden Entwicklung zu ermitteln.
Dado que el GHB es soluble en agua/alcohol y debido a sus potenciales efectos de abulia, con frecuencia seguidos de amnesia, existe la preocupación de que se esté utilizando en agresiones sexuales facilitadas por el suministro de drogas (conocidas como «date rapes»). Sin embargo, dado que es posible que algunos casos no se denuncien y debido a que las pruebas forenses son escasas y este tipo de delitos son difíciles de probar, no existen datos fiables sobre la extensión de este fenómeno. Por este motivo, es necesario seguir investigando para determinar la naturaleza y el alcance de lo que podría ser una evolución inquietante.
Essendo solubile in acqua e in alcol e a causa dei suoi effetti potenzialmente debilitanti, spesso seguiti da amnesia, si teme che il GHB possa essere usato nelle aggressioni sessuali con l’aiuto della droga (i cosiddetti “date rapes”, appuntamenti stupro). Tuttavia, dal momento che molti casi non vengono denunciati e poiché gli elementi probatori sono scarsi e questi reati sono difficili da dimostrare, non esistono solidi elementi che danno un quadro fedele della portata di questo fenomeno. Sono necessari pertanto ulteriori studi per determinare la natura e l’estensione di questo fenomeno potenzialmente allarmante.
Dado que o GHB é solúvel na água e no álcool, e devido aos seus efeitos potencialmente incapacitantes, frequentemente seguidos de amnésia, tem suscitado o receio de estar a ser utilizado na facilitação de abusos sexuais (os denominados “date rapes”). No entanto, como há casos que podem não ser notificados e os dados forenses são escassos, sendo tais crimes difíceis de provar, não há provas sólidas sobre a amplitude deste fenómeno. São, por isso, necessários mais estudos para determinar a natureza e a dimensão desta evolução potencialmente preocupante.
Καθώς το GHB είναι διαλυτό σε νερό/αλκοόλ και λόγω των αποτελεσμάτων του που μπορεί να προκαλέσουν αδυναμία αντίδρασης, η οποία ακολουθείται συχνά από αμνησία, εκφράζονται ανησυχίες ότι χρησιμοποιείται σε σεξουαλικές επιθέσεις που διευκολύνονται με τη χρήση ναρκωτικών ουσιών (γνωστές ως «date rapes»). Ωστόσο, καθώς πολλά περιστατικά δεν αναφέρονται και επειδή τα ιατροδικαστικά στοιχεία σπανίζουν και τα εγκλήματα αυτής της μορφής δεν είναι εύκολο να αποδειχτούν, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία ως προς την έκταση του φαινομένου. Απαιτείται λοιπόν περαιτέρω έρευνα για τον προσδιορισμό του χαρακτήρα και της έκτασης αυτής της δυνητικά ανησυχητικής εξέλιξης.
Aangezien GHB in water/alcohol oplosbaar is en uitschakeling van de gebruiker tot gevolg kan hebben, vaak gevolgd door geheugenverlies, is er onrust ontstaan over het mogelijke gebruik ervan bij seksueel geweld (zogenaamde “date rapes”). Omdat gevallen mogelijk niet worden gemeld en omdat forensisch bewijs schaars is en dergelijke delicten moeilijk te bewijzen zijn, zijn er echter geen harde gegevens over de omvang van dit verschijnsel. Verder onderzoek is derhalve nodig om de aard en omvang van deze mogelijk zorgwekkende ontwikkeling vast te stellen.
Jelikož je GHB rozpustné ve vodě či alkoholu a vzhledem k jeho potenciálním účinkům vyvolávajícím fyzickou bezmocnost a častou následnou amnézii, vznikají obavy z jeho zneužití při sexuálním útoku za pomoci drogy (znásilnění známou osobou, tzv. „date rape“). Jelikož však může existovat řada neohlášených případů a protože soudních důkazů je málo a podobné zločiny se obtížně prokazují, nemáme dostatek solidních dat o rozšířenosti tohoto jevu. Pro zhodnocení povahy a rozsahu tohoto možného nežádoucího vývoje je proto zapotřebí dalšího výzkumu.
Da GHB er vand-/alkoholopløseligt og på grund af dets potentielt lammende virkninger, ofte efterfulgt af amnesi, har det givet anledning til bekymring, at det bruges i forbindelse med seksuelle overgreb under anvendelse af narkotika (såkaldte "date rapes"). Da tilfældene imidlertid i givet fald ikke indberettes, og fordi der foreligger meget lidt retsmedicinsk bevismateriale, og sådanne forbrydelser er vanskelige at bevise, er der ingen pålidelig dokumentation for omfanget af dette fænomen. Der er derfor behov for yderligere forskning for at fastslå arten og omfanget af denne udvikling, der potentielt kan give anledning til bekymring.
Kuna GHB on vees ja alkoholis lahustuv aine ning võib tekitada tegutsemisvõimetust, millele sageli järgneb mälukaotus, on tekkinud kahtlusi, et seda ainet kasutatakse uimastitega seotud seksuaalkuritegudes (nn “kohtamistel vägistamistes”). Kuid kuna sellistest juhtumitest ei teatata alati, kohtuekspertiisi tõendeid ei ole piisavalt ja selliseid kuritegusid on raske tõestada, siis ei ole kõnealuste juhtumite ulatuse kohta konkreetseid tõendeid. Seepärast tuleb teha täiendavaid uuringuid, et selgitada selle murettekitava probleemi olemus ja ulatus.
GHB on veteen ja alkoholiin liukeneva aine, jolla voi olla lamauttava vaikutus, ja usein sen käytöstä seuraa muistinmenetys; GHB:n käytön liittyminen seksuaaliseen väkivaltaan (ns. treffiraiskaukset) onkin herättänyt huolta. Ilmiön laajuudesta ei kuitenkaan ole varsinaista näyttöä, koska tapauksia saatetaan jättää ilmoittamatta ja koska näitä rikoksia on niukan rikosteknisen näytön takia vaikea todistaa. Tämän huolestuttavan suuntauksen luonteen ja laajuuden määrittämiseksi tarvitaankin jatkotutkimuksia.
Mivel a GHB vízben/alkoholban oldódik, és a fogyasztót potenciálisan beszámíthatatlanná is teheti – amit sokszor amnézia követ –, olyan aggályok is felmerültek, hogy a kábítószerrel elősegített szexuális zaklatások (az úgynevezett „randi erőszak”) céljával is használják. Mivel azonban az ilyen esetekben könnyen elmaradhat a bejelentés, az igazságügyi bizonyíték ritka és maga a bűncselekmény nehezen bizonyítható, nincs határozott bizonyíték e jelenség elterjedtségére vonatkozóan. E potenciálisan aggodalomra okot adó fejlemény jellegének és mértékének meghatározásához ezért további kutatásra van szükség.
Ettersom GHB er løselig i vann og alkohol og har en potensielt lammende effekt som ofte etterfølges av hukommelsestap, er man bekymret for at det brukes som voldtektsdop. Fordi en del tilfeller kanskje ikke rapporteres, rettsmedisinske beviser er utilstrekkelige og slike overgrep er vanskelige å bevise, finnes det ikke pålitelig dokumentasjon på hvor utbredt dette fenomenet er. Det er derfor behov for mer forskning for å avgjøre omfanget og karakteren av denne potensielt bekymringsverdige utviklingen.
Ponieważ GHB jest rozpuszczalny w wodzie i alkoholu i ze względu na jego potencjalnie działanie obezwładniające, po którym często występuje amnezja, pojawiły się obawy o jego stosowanie w przypadkach ułatwionej przez narkotyki napaści seksualnej (tzw. „gwałtu na randce”). Ponieważ jednak wiele przypadków pozostaje niezgłoszonych, dowody sądowe są nieliczne, a przestępstwa tego typu trudno jest udowodnić, brak jest rzetelnych danych na temat zakresu tego zjawiska. Potrzebne są więc dalsze badania w celu określenia charakteru i zakresu tego niepokojącego zjawiska.
Deoarece GHB este solubil în apă/alcool şi din cauza efectelor sale potenţial incapacitante, deseori urmate de amnezie, au existat îngrijorări că se foloseşte pentru abuzuri sexuale facilitate de droguri (aşa-numitele, „violuri prin întâlnire”). Totuşi, deoarece este posibil ca aceste cazuri să rămână nedeclarate şi pentru că nu prea există probe legale şi asemenea infracţiuni sunt dificil de dovedit, nu există dovezi solide privind amploarea acestui fenomen. Prin urmare, este necesar să se efectueze cercetări suplimentare pentru a determina natura şi amploarea acestei evoluţii potenţial îngrijorătoare.
Keďže GHB je rozpustný vo vode a alkohole a kvôli jeho potenciálne zneschopňujúcim účinkom, po ktorým často nasleduje strata pamäti, existujú obavy, že sa používa ako droga uľahčujúca sexuálne zneužitie (takzvané „znásilnenia pri randení“). Pretože však niektoré prípady môžu zostať neohlásené a pretože kriminologické dôkazy sú nedostatočné a takéto trestné činy sa ťažko preukazujú, neexistujú spoľahlivé dôkazy o rozsahu tohto javu. Preto je potrebný ďalší výskum, aby sa stanovil charakter a rozsah tohto potenciálne znepokojujúceho vývoja.
Ker se GHB topi v vodi in alkoholu in zaradi njegovih morebitnih onesposobitvenih učinkov, ki jim pogosto sledi izguba spomina, se je pojavila zaskrbljenost, da se uporablja pri spolnih zlorabah s pomočjo drog (t.i. "posilstvih na zmenku"). Ker pa se primeri vedno ne prijavijo in ker so forenzični dokazi redki, takšna kazniva dejanja pa je težko dokazati, ni trdnih dokazov o razširjenosti tega pojava. Potrebne bodo torej nadaljnje raziskave, da se določi narava in obseg tega potencialno zaskrbljujočega razvoja dogodkov.
Eftersom GHB är lösligt i vatten/alkohol och eftersom det har potentiellt handlingsförlamande effekt ofta följt av minnesförlust, har farhågor förekommit om att drogen används i drogunderstödda våldtäkter. Eftersom alla sådana fall sannolikt inte rapporteras, och eftersom kriminaltekniska bevis är sällsynta och sådana brott svåra att bevisa, finns inga välgrundade belägg för omfattningen av denna företeelse. Ytterligare forskning krävs därför för att avgöra art och omfattning av denna potentiellt oroväckande utveckling.
Ņemot vērā, ka GHB šķīst ūdenī un spirtā un ka tā lietošanas rezultātā cilvēks var zaudēt rīcībspēju, kam bieži seko amnēzija, ir izskanējušas bažas par GBH izmantošanu ar narkotikām saistītā seksuālā vardarbībā (t.s. ,,randiņu izvarošana”). Tomēr cietušie par šādiem gadījumiem, iespējams, neziņo, turklāt tiesu medicīnas pierādījumi ir trūcīgi un šādus noziegumus ir grūti pierādīt, tādēļ drošu datu par šīs parādības apmēriem nav. Lai varētu spriest par šīs potenciāli satraucošās jaunās ievirzes raksturu un apmēriem, ir jāveic papildu pētījumi.
  Bölüm 2: Avrupa’daki uy...  
EMCDDA’nın yönlendirdiği gösterge esaslı izlemenin geliştirilmesi ve uygulanmasıyla başarılan epidemiyolojik durumun iyi açıklamasıyla karşılaştırıldığında, tepkiler hakkındaki standartlaştırılmış raporlama sınırlıdır.
Throughout the 8-year implementation period of the strategy, the EMCDDA supports the Commission in the evaluation process by providing data from the EU system of epidemiological indicators and by developing and implementing a number of specific data collection tools to determine service provision and utilisation of treatment and harm reduction services. Compared with the good overview of the epidemiological situation that has been achieved by the EMCDDA-driven development and implementation of indicator-based monitoring, standardised reporting on responses is limited.
Tout au long des 8 années de mise en œuvre de la stratégie, l'OEDT apportera son soutien à la Commission dans le cadre du processus d'évaluation en fournissant des données provenant du système communautaire des indicateurs épidémiologiques et en élaborant et en mettant en œuvre des outils spécifiques de collecte de données en vue de déterminer la qualité de la fourniture des services et l'utilisation des traitements et des services de réduction des risques. Par rapport à la bonne vue d’ensemble de la situation épidémiologique obtenue grâce au développement et à la mise en œuvre par l'OEDT d'un système de surveillance fondé sur des indicateurs, les rapports standardisés sur les interventions apparaissent limités.
Während des achtjährigen Durchführungszeitraums der Strategie unterstützt die EBDD die Kommission beim Evaluierungsprozess durch die Bereitstellung von Daten zu den EU-weiten epidemiologischen Schlüsselindikatoren sowie durch die Entwicklung und Einführung einer Reihe spezifischer Instrumente zur Datenerhebung, die eine Bewertung der Erbringung und Inanspruchnahme von Diensten zur Behandlung und Schadensminimierung ermöglichen. Verglichen mit dem guten Überblick über die epidemiologische Situation, der dank der von der EBDD vorangetriebenen Entwicklung und Einführung einer indikatorbasierten Beobachtung gewonnen werden konnte, findet jedoch eine standardisierte Berichterstattung über die Maßnahmen nur in begrenztem Umfang statt.
Durante los 8 años de aplicación de la estrategia, el OEDT presta su apoyo a la Comisión en el proceso de evaluación, mediante el suministro de datos del sistema de indicadores epidemiológicos de la UE y el desarrollo y la aplicación de una serie de herramientas específicas para la recopilación de datos, para determinar la provisión de servicios y el uso de servicios de tratamiento y de reducción de daños. Si se compara con la buena panorámica sobre la situación epidemiológica obtenida gracias a que el OEDT ha impulsado el desarrollo y la puesta en práctica de un seguimiento basado en indicadores, la presentación de informes estandarizados sobre las medidas es menos habitual.
Negli otto anni previsti per l'attuazione della strategia, l’OEDT assiste la Commissione nel processo di valutazione, fornendo dati attinti dal sistema comunitario di indicatori epidemiologici e sviluppando e mettendo a punto una serie di strumenti specifici per la raccolta dei dati, in grado di fornire informazioni sull’erogazione del servizio e sul ricorso ai servizi terapeutici e di riduzione del danno. Rispetto alla buona panoramica della situazione epidemiologica effettuata dall’OEDT, grazie allo sviluppo e alla messa a punto di un monitoraggio basato su indicatori, il reporting standardizzato sulle risposte è limitato.
Ao longo dos oito anos do período de aplicação da estratégia, o OEDT apoia a Comissão no processo de avaliação fornecendo-lhe dados provenientes do sistema comunitário de indicadores epidemiológicos e desenvolvendo e aplicando vários instrumentos específicos de recolha de dados para determinar a oferta de serviços e a utilização dos serviços de tratamento e redução dos danos. Em comparação com a boa panorâmica da situação epidemiológica que foi possível obter graças ao desenvolvimento e à aplicação da monitorização baseada em indicadores promovida pelo OEDT, a comunicação de dados normalizados sobre as respostas ainda é limitada.
Καθ’ όλη τη διάρκεια της οκταετούς περιόδου εφαρμογής της στρατηγικής, το ΕΚΠΝΤ παρέχει στήριξη στην Επιτροπή στο πλαίσιο της διαδικασίας αξιολόγησης παρέχοντας στοιχεία από το κοινοτικό σύστημα επιδημιολογικών δεικτών καθώς και αναπτύσσοντας και εφαρμόζοντας μια σειρά εργαλείων συλλογής δεδομένων για τον προσδιορισμό του επιπέδου παροχής υπηρεσιών και της χρήσης των υπηρεσιών θεραπείας και μείωσης των επιβλαβών συνεπειών. Σε σύγκριση με την ικανοποιητική επισκόπηση της επιδημιολογικής κατάστασης που πραγματοποιήθηκε μέσω της ανάπτυξης και της εφαρμογής της παρακολούθησης βάσει δεικτών που προωθήθηκε από το ΕΚΠΝΤ, η τυποποιημένη υποβολή στοιχείων σχετικά με τους τρόπους θεραπείας και μείωσης των επιβλαβών συνεπειών είναι περιορισμένη.
Gedurende de gehele (achtjarige) looptijd van de strategie zal het EWDD de Commissie ondersteuning bieden bij het evaluatieproces door gegevens uit het EU-systeem voor epidemiologische indicatoren te verstrekken en door een aantal specifieke instrumenten inzake gegevensverzameling te ontwikkelen en in te voeren voor het bepalen van het niveau van dienstverlening en de mate waarin van diensten voor behandeling en schadebeperking gebruik wordt gemaakt. Dankzij de door het EWDD in gang gezette ontwikkeling en toepassing van monitoring op basis van indicatoren is een goed beeld verkregen van de epidemiologische situatie; in vergelijking daarmee blijft de toepassing van gestandaardiseerde rapportage over maatregelen op het gebied van behandeling en schadebeperking beperkt.
V průběhu celého osmiletého realizačního období strategie EMCDDA podporuje Komisi v procesu hodnocení tím, že poskytuje údaje ze systému EU epidemiologických ukazatelů a vytváří a zavádí řadu konkrétních nástrojů pro shromažďování dat, které zjišťují informace o poskytování a využívání léčby a služeb minimalizace poškození uživatelů drog. Ve srovnání s kvalitním přehledem epidemiologické situace, kterého bylo dosaženo vývojem pod vedením EMCDDA a zavedením monitorování vycházejícího z ukazatelů, je standardizované hlášení o opatřeních omezené.
I den 8-årsperiode, hvor strategien gennemføres, bistår EONN Kommissionen i evalueringsprocessen ved at tilvejebringe data fra EU's system for epidemiologiske indikatorer og udvikle og gennemføre en række specifikke dataindsamlingsredskaber til at klarlægge udbuddet af tjenester og udnyttelsen af behandlings- og skadesreduktionstjenesterne. I forhold til det gode overblik over den epidemiologiske situation, der er opnået på grundlag af EONN's udvikling og gennemførelse af en indikatorbaseret overvågning, finder der kun en begrænset standardiseret indberetning af tiltag sted.
Strateegia rakendamise kaheksa-aastase perioodi jooksul toetab Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskus komisjoni hindamisprotsessis, pakkudes andmeid Euroopa Liidu epidemioloogiliste indikaatorite süsteemist ning välja töötades ja rakendades sobivaid andmete kogumise mooduseid, et kindlaks teha teenuse osutamise tingimused ning tõhustada ravi ja kahjude vähendamise teenuseid. Võrreldes hea ülevaatega, mis on saadud Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse eestvõttel välja töötatud ja rakendatud indikaatoritepõhise seire abil, on ühtlustatud aruandeid mõjude kohta veel vähe.
EMCDDA tukee koko kahdeksanvuotisen strategian toteutuksen ajan komissiota arviointiprosessissa tuottamalla sille tietoa EU:n keskeisistä epidemiologisista indikaattoreista ja kehittämällä ja ottamalla käyttöön erilaisia tiedonkeruuvälineitä, joiden avulla voidaan selvittää palvelutarjontaa sekä hoitopalvelujen ja haittojen vähentämiseen tähtäävien palvelujen käyttöä. Standardoitu raportointi hoitopalveluista on varsin rajallista verrattuna siihen, miten selkeä yleiskuva epidemiologisesta tilanteesta on pystytty muodostamaan kehittämällä ja soveltamalla EMCDDA:n johdolla indikaattoreihin pohjautuvaa seurantaa.
A stratégia 8 éves végrehajtási szakasza során az EMCDDA támogatja a Bizottságot az értékelés folyamatában az EU járványügyi mutatóinak rendszeréből származó adatok átadásával, illetve több olyan speciális adatgyűjtési eszköz kidolgozásával és bevezetésével, amelyekkel meghatározható a szolgáltatásnyújtás, illetve a kezelések és ártalomcsökkentő szolgáltatások kihasználtsága. Ahhoz képest, hogy az EMCDDA vezetésével megvalósult, mutatókon alapuló monitoring kifejlesztésével és bevezetésével milyen jó áttekintést sikerült nyerni a járványügyi helyzetről, a válaszokra vonatkozóan a szabványosított beszámolók egyelőre korlátozottak.
Gjennom hele strategiens gjennomføringsperiode på åtte år vil EONN støtte Kommisjonen i evalueringsprosessen ved å framskaffe data fra EUs epidemiologiske nøkkelindikatorsystem og utvikle og ta i bruk en rekke spesifikke datainnsamlingsverktøy for å måle tjenestetilbudet og bruken av behandlings- og skadereduksjonstiltak. Sammenlignet med den gode oversikten over den epidemiologiske situasjonen som er oppnådd takket være EONNs arbeid for å utvikle og gjennomføre indikatorbasert overvåking, er den standardiserte rapporteringen når det gjelder tiltak, begrenset.
W 8-letnim okresie wdrażania strategii EMCDDA wspiera Komisję w procesie oceny, dostarczając dane pochodzące z systemu wskaźników epidemiologicznych UE oraz opracowując i wdrażając szereg określonych narzędzi do zbierania danych w celu ustalenia poziomu świadczonych usług oraz zakresu wykorzystania leczenia i działań w zakresie ograniczania szkód zdrowotnych. W porównaniu z dobrym obrazem sytuacji epidemiologicznej, uzyskanym dzięki opracowaniu i wdrożeniu z inicjatywy EMCDDA systemu monitorowania opartego na wskaźnikach, znormalizowana sprawozdawczość dotycząca powyższych działań ma ograniczony zakres.
În decursul perioadei de 8 ani de aplicare a strategiei, OEDT sprijină Comisia în procesul de evaluare, furnizându-i date din sistemul UE de indicatori epidemiologici şi dezvoltând şi implementând un număr instrumente speciale de colectarea a datelor pentru a determina nivelul de furnizare a serviciilor şi de utilizare a serviciilor de tratament şi de reducere a efectelor nocive. În comparaţie cu prezentarea generală pozitivă a situaţiei epidemiologice realizate prin dezvoltarea şi implementarea monitorizării bazate pe indicatori, condusă de OEDT, informaţiile standardizate privind răspunsurile sunt limitate.
EMCDDA podporuje Komisiu počas 8-ročnej realizačnej doby stratégie pri hodnotiacom procese poskytovaním údajov zo systému epidemiologických ukazovateľov EÚ a vývojom a realizáciou viacerých špecifických nástrojov na zber údajov, aby sa stanovilo poskytovanie služieb a využívanie liečebných služieb a znižovania škôd spôsobených užívaním drog. V porovnaní s dobrým prehľadom epidemiologickej situácie, ktorý sa dosiahol vývojom a realizáciou monitorovania založeného na ukazovateľoch riadeného EMCDDA, štandardizované referovanie o reakciách je obmedzené.
V osemletnem obdobju izvajanja strategije Center podpira Komisijo v postopku vrednotenja z zagotavljanjem podatkov iz sistema EU za epidemiološke indikatorje ter razvijanjem in izvajanjem mnogih posebnih orodij za zbiranje podatkov, da se določi izvajanje storitev ter uporaba storitev zdravljenja in zmanjševanja škode. V primerjavi z dobrim pregledom epidemiološkega stanja, ki je bil dosežen z razvojem in izvajanjem spremljanja na podlagi indikatorjev, katerega pobudnik je bil Center, je standardizirano poročanje o načinih zdravljenja in zmanjševanja škode omejeno.
Under samtliga åtta års genomförande av strategin stödjer ECNN kommissionens utvärderingsarbete genom att lämna uppgifter från EU-systemet om epidemiologiska indikatorer och genom att utveckla och införa ett antal särskilda instrument för datainsamling för att bestämma utbud och användning av behandling och tjänster för att minska skadeverkningarna. Jämfört med den goda överblick över den epidemiologiska situationen som har uppnåtts genom ECNN-styrd utveckling och genomförande av indikatorbaserad kontroll, är den standardiserade rapporteringen om resultaten ännu begränsad.
Visā 8 gadus ilgajā stratēģijas īstenošanas periodā EMCDDA atbalsta Komisijas novērtējuma procesu, sniedzot ES epidemioloģisko rādītāju sistēmas datus un izstrādājot un ieviešot virkni konkrētu datu apkopošanas instrumentu, kas palīdz novērtēt pakalpojumu nodrošinājumu un ārstniecības un kaitējuma mazināšanas pakalpojumu izmantošanas apjomu. Salīdzinājumā ar epidemioloģiskās situācijas labo pārredzamību, kas ir panākta, pateicoties EMCDDA vadībā izstrādātajai un ieviestajai rādītāju pārraudzībai, standartizēta informācija par risinājumiem ir ierobežota.
  Bölüm 6: Opioid kullanÄ...  
Metadon Avrupa’da en sık öngörülen ikame tedavisi olmaya devam ederken, tedavi seçenekleri hala genişlemekte ve buprenorfin artık, kullanıldığı bildirilen tüm ülkelerde idame tedavisi için resmen onaylanıp onaylanmadığı açık olmasa da, 19 AB ülkesi, Bulgaristan’da ve Norveç bulunmaktadır.
While methadone continues to be the most commonly prescribed substitution treatment in Europe, treatment options are still expanding, and buprenorphine is now available in 19 EU countries, Bulgaria and Norway, although it is not clear whether it is officially approved for maintenance treatment in all countries where it is reported to be used. Considering that high-dosage buprenorphine treatment was introduced in Europe only 10 years ago, the drug’s popularity as a therapeutic option has developed remarkably quickly (see Figure 1) (184).
Alors que la méthadone demeure le traitement de substitution le plus fréquemment prescrit en Europe, d'autres options de traitement se développent et la buprénorphine est désormais disponible dans 19 pays de l'UE, ainsi qu'en Bulgarie et en Norvège, même si la question de savoir si elle est officiellement approuvée pour le traitement d'entretien dans tous les pays dans lesquels son utilisation est rapportée n'appelle pas une réponse claire. Compte tenu du fait que le traitement de substitution à forte dose de buprénorphine n'a été introduit en Europe qu'il y a 10 ans, la popularité de cette substance comme option thérapeutique a connu une croissance remarquablement rapide (voir Figure 1) (184).
Während die methadongestützte Therapie in Europa nach wie vor die am häufigsten verschriebene Substitutionsbehandlung darstellt, werden zunehmend auch andere Therapieformen angeboten: Buprenorphin ist derzeit in 19 EU-Ländern sowie in Bulgarien und Norwegen verfügbar, wobei jedoch unklar ist, ob es in allen Ländern, in denen es den Berichten zufolge eingesetzt wird, offiziell für die Erhaltungstherapie zugelassen ist. Angesichts der Tatsache, dass die hochdosierte Buprenorphintherapie in Europa erst vor zehn Jahren eingeführt wurde, hat sich diese Therapieform bemerkenswert schnell durchgesetzt (siehe Abbildung 1) (184).
Si bien la metadona continúa siendo el tratamiento de sustitución prescrito con mayor frecuencia en Europa, se siguen ampliando las opciones de tratamiento. Actualmente, la buprenorfina se encuentra disponible en 19 países de la UE, Bulgaria y Noruega, aunque no queda claro si está oficialmente autorizada para los tratamientos de mantenimiento en todos los países que declaran su uso. Teniendo en cuenta que el tratamiento con buprenorfina a altas dosis se empezó a utilizar en Europa hace sólo 10 años, esta droga se ha establecido como opción terapéutica a un ritmo particularmente rápido (véase el gráfico 1) (184).
Se il metadone continua a essere il trattamento sostitutivo più frequentemente prescritto in Europa, le opzioni terapeutiche sono in fase di espansione, al punto che la buprenorfina è oggi disponibile in 19 paesi dell’Unione europea, in Bulgária e in Norvegia, mentre non è chiaro se sia stata ufficialmente approvata per il trattamento di mantenimento in tutti i paesi che ne hanno riferito l’impiego. Se si considera che il trattamento con buprenorfina a dosaggi elevati è stato introdotto in Europa soltanto 10 anni fa, si comprende come la popolarità di questa sostanza come opzione terapeutica sia rapidamente dilagata (cfr. il grafico 1) (184).
Embora o tratamento com metadona continue a ser o tratamento de substituição mais prescrito na Europa, as opções de tratamento ainda se estão a desenvolver e a buprenorfina já se encontra disponível em 19 países da União Europeia, bem como na Bulgária e Noruega, apesar de não se saber ao certo se foi aprovada para tratamento de manutenção em todos os países que dizem utilizá-la. Tendo em conta que o tratamento com buprenorfina em altas doses só foi introduzido na Europa há dez anos, a popularidade da droga como opção terapêutica evoluiu com notável rapidez (ver Figura 1) (184).
Ενώ η μεθαδόνη παραμένει η συχνότερα συνταγογραφούμενη ουσία υποκατάστασης στην Ευρώπη, οι θεραπευτικές επιλογές εξακολουθούν να διευρύνονται και η βουπρενορφίνη είναι πλέον διαθέσιμη σε 19 χώρες της ΕΕ, τη Βουλγαρία και τη Νορβηγία, μολονότι δεν είναι σαφές κατά πόσον είναι επίσημα εγκεκριμένη για θεραπεία συντήρησης σε όλες τις χώρες στις οποίες αναφέρεται ότι χρησιμοποιείται. Εάν ληφθεί υπόψη ότι η θεραπεία με χορήγηση υψηλών δόσεων βουπρενορφίνης χρησιμοποιήθηκε για πρώτη φορά στην Ευρώπη μόλις πριν από 10 χρόνια, ο βαθμός διάδοσης της συγκεκριμένης ουσίας ως θεραπευτικής επιλογής αυξήθηκε εξαιρετικά γρήγορα (βλέπε Διάγραμμα 1) (184).
Terwijl methadon nog altijd de meest voorgeschreven substitutiebehandeling in Europa is, blijft het aantal behandelmogelijkheden toenemen. Buprenorfine is nu verkrijgbaar in negentien lidstaten, Bulgarije en Noorwegen, hoewel het niet duidelijk is of de stof officieel is goedgekeurd voor onderhoudsbehandeling in alle landen die melding maken van het gebruik ervan. In aanmerking genomen dat behandeling met hoge doses buprenorfine nog maar tien jaar geleden in Europa werd ingevoerd, heeft de therapeutische toepassing van de drug opmerkelijk snel aan populariteit gewonnen (zie Figuur 1) (184).
Přestože nejběžněji předepisovanou substituční léčbou v Evropě zůstává léčba metadonem, možnosti léčby i nadále rostou a buprenorfin je dnes dostupný v 19 zemích EU, Bulharsku a Norsku, i když není jasné, zda je oficiálně schválen pro udržovací léčbu ve všech zemích, které jeho používání uvádějí. Na to, že léčba vysokými dávkami buprenorfinu byla zavedena v Evropě teprve před 10 lety, popularita této drogy jako možného způsobu léčby vzrostla pozoruhodně rychle (viz obr. 1) (184).
Selv om metadon fortsat er den hyppigst ordinerede substitutionsbehandling i Europa, udvides behandlingsmulighederne stadig, og buprenorphin er nu tilgængelig i 19 EU-lande, Bulgarien og Norge, selv om det ikke er klart, om stoffet er officielt godkendt til vedligeholdelsesbehandling i alle lande, hvor det angives at blive anvendt. I betragtning af, at højdosisbehandling med buprenorphin først blev indført i Europa for 10 år siden, har stoffets popularitet som behandlingsmulighed udviklet sig bemærkelsesværdigt hurtigt (se figur 1) (184).
Kõige sagedamini kirjutatakse Euroopas asendusraviks välja küll jätkuvalt metadooni, kuid ravivõimalused laienevad ning buprenorfiin on nüüd kättesaadav üheksateistkümnes ELi riigis, Bulgaarias ja Norras, kuigi pole selge, kas see on ametlikult heaks kiidetud kasutamiseks asendusravis kõikides riikides, kus seda kasutatakse. Arvestades, et ravi kõrgetes annustes buprenorfiiniga võeti Euroopas kasutusele alles 10 aastat tagasi, on selle aine populaarsus ravivõimalusena kasvanud märkimisväärselt kiiresti (vt joonis 1).(184)
Metadoni on edelleen yleisin korvaushoito Euroopassa, mutta hoitovaihtojen valikoima on laajenemassa, ja buprenorfiinia on nykyään saatavilla 19 EU-maassa, Bulgariassa ja Norjassa, joskin on epäselvää, onko se hyväksytty virallisesti korvaushoitoon kaikissa niissä maissa, joissa sitä ilmoitetaan käytettävän. Kun otetaan huomioon, että buprenorfiinihoito aloitettiin Euroopassa vasta 10 vuotta sitten, lääkkeen suosio hoitovaihtoehtona on kasvanut huomattavan nopeasti (ks. kaavio 1) (184).
Bár helyettesítő kezelésként továbbra is a metadont írják fel a leggyakrabban Európában, a kezelési lehetőségek köre egyre bővül, a buprenorfin pedig immár 19 EU-országban, továbbá Bulgáriában és Norvégiában is elérhető, noha nem derült ki egyértelműen, hogy hivatalosan is jóváhagyták-e fenntartó kezelésre minden olyan országban, ahonnan beszámoltak a használatáról. Figyelembe véve, hogy a nagy adagokkal végzett buprenorfin kezelést Európában csak tíz évvel ezelőtt vezették be, terápiás lehetőségként szembetűnően gyorsan népszerűvé vált (ld. Figure 1)184.
Metadon er fortsatt det hyppigst forskrevne stoffet i substitusjonsbehandling i Europa, men behandlingsalternativene utvides og buprenorfin er nå tilgjengelig i 19 EU-land pluss Bulgaria og Norge. Det er imidlertid ikke klart om stoffet offisielt er godkjent for vedlikeholdsbehandling i alle landene hvor det rapporteres å være brukt. Tatt i betraktning at høydosert buprenorfinbehandling ble introdusert i Europa for bare 10 år siden, har stoffet overraskende fort blitt et populært behandlingsalternativ (se figur 1) (184).
Podczas gdy leczenie z użyciem metadonu nadal stanowi w Europie najbardziej powszechnie zalecany sposób leczenia zastępczego, ciągle wzrasta liczba opcji terapeutycznych i buprenorfina jest obecnie dostępna w 19 krajach UE, w Bułgarii i Norwegii, chociaż nie ma pewności, czy we wszystkich krajach, gdzie odnotowano jej stosowanie, została oficjalnie zatwierdzona do użytku w leczeniu zachowawczym. Biorąc pod uwagę, że leczenie dużymi dawkami buprenorfiny wprowadzono w Europie zaledwie 10 lat temu, wzrost jego popularności jako jednej z opcji terapeutycznych nastąpił wyjątkowo szybko (patrz wykres 1) (184).
În timp ce metadona continuă să fie terapia de substituţie cel mai frecvent prescrisă în Europa, opţiunile de tratament continuă să se extindă, iar buprenorfina este acum disponibilă în 16 ţări ale Uniunii Europene, Bulgaria şi Norvegia, deşi nu este foarte clar dacă aceasta este aprobată oficial ca tratament de menţinere în toate ţările în care s–a raportat că este folosită. Având în vedere faptul că tratamentul cu dozare ridicată de buprenorfină a fost introdus în Europa numai acum 10 ani, popularitatea drogului ca opţiune terapeutică a evoluat remarcabil de repede (vezi Figura 1) (184).
Zatiaľ čo metadón je naďalej najbežnejšie predpisovanou substitučnou liečbou v Európe, možnosti liečby sa stále rozširujú a buprenorfín je teraz dostupný v 19 krajinách EÚ, Bulharsku a Nórsku, hoci nie je jasné, či je oficiálne schválený pre udržiavaciu liečbu vo všetkých krajinách, kde sa uvádzalo jeho užívanie. Ak sa vezme do úvahy, že liečba vysokými dávkami buprenorfínu bola zavedená v Európe iba pred 10 rokmi, obľúbenosť tejto drogy ako terapeutickej možnosti sa prejavila pozoruhodne rýchlo (pozri obrázok 1) (184).
Medtem ko je metadon še vedno najbolj pogosto predpisano nadomestno zdravljenje v Evropi, se možnosti zdravljenja še vedno širijo in buprenorfin je zdaj na voljo v 19 državah EU, na Norveškem in v Bolgariji, čeprav ni jasno, ali je uradno odobren za vzdrževalno terapijo v vseh državah, v katerih poročajo, da naj bi ga uporabljali. Glede na to, da je bilo zdravljenje z visokimi odmerki buprenorfina v Evropi uvedeno šele pred desetimi leti, je to zdravilo postalo presenetljivo hitro priljubljeno kot terapevtska možnost (glej Prikaz 1) (184).
Samtidigt som substitutionsbehandling med metadon fortfarande är vanligast i Europa, kommer det alltfler nya behandlingsalternativ, och buprenorfin finns nu tillgängligt i 19 medlemsstater samt i Bulgarien och Norge, även om det inte står klart om buprenorfin är ett officiellt godkänt preparat för underhållsbehandling i samtliga länder där det rapporteras användas. Med hänsyn till att behandling med stora doser buprenorfin infördes i Europa för endast 10 år sedan, har läkemedlets popularitet som behandlingsalternativ växt anmärkningsvärt snabbt (se Figur 1) (184).
Metadona terapija joprojām ir Eiropā visbiežāk izmantotā aizvietotājterapija, tomēr ārstniecības iespējas turpina paplašināties, un tagad 19 ES valstīs, Bulgārijā un Norvēģijā ir pieejams arī buprenorfīns, lai gan nav skaidrs, vai visās valstīs, kas ziņo par tā izmantošanu, buprenorfīns ir oficiāli apstiprināts kā aizvietotājterapijas līdzeklis. Ja ņem vērā, ka ārstēšana ar lielām buprenorfīna devām Eiropā ir ieviesta tikai pirms 10 gadiem, jāsecina, ka buprenorfīns kā terapijas līdzeklis ir ļoti strauji iekarojis popularitāti (skatīt 1. attēlu) (184).
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
2004’te, 15-34 yaş arası Avrupalıların % 3 ila % 44’ü esrarı denemiş olduğunu, % 3-20’si geçmiş yılda kullandığını ve % 1,5-13’ü de geçmiş ayda kullandığını bildirmiş olup en yüksek rakamlar yine Çek Cumhuriyeti, İspanya ve Birleşik Krallık'tan gelmektedir.
Use of illegal drugs, including cannabis, is concentrated mainly among young people. In 2004, between 3 % and 44 % of Europeans aged 15–34 reported having tried cannabis, 3–20 % had used it in the last year, and 1.5–13 % had used it in the last month, with the highest figures again coming from the Czech Republic, Spain and the United Kingdom. The European averages for this age group are 32 % for lifetime use, 14 % for last year use (compared with 2 % for 35- to 64-year-olds) and over 7 % for last month use (compared with 1 % for 35- to 64-year-olds) (58).
L'usage de substances illicites, dont le cannabis, est essentiellement concentré chez les jeunes. En 2004, entre 3 % et 44 % des Européens âgés de 15 à 34 ans ont déclaré avoir essayé le cannabis, de 3 à 20 % en avaient consommé au cours des douze derniers mois et entre 1,5 et 13 % en avaient consommé au cours des 30 derniers jours. Les chiffres les plus élevés étaient enregistrés en République tchèque, en Espagne et au Royaume-Uni. Les moyennes européennes pour cette tranche d'âge se situent à 32 % pour la consommation au cours de la vie, à 14 % pour la consommation au cours des douze derniers mois (contre 2 % pour les 35 à 64 ans) et à plus de 7 % pour la consommation au cours des 30 derniers jours (contre 1 % pour les 35 à 64 ans) (58).
Illegale Drogen, einschließlich Cannabis, werden vor allem von jungen Menschen konsumiert. Im Jahr 2004 gaben 3 % bis 44 % der Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren an, Cannabis probiert zu haben. Zwischen 3 % und 20 % haben die Droge in den letzten 12 Monaten konsumiert, während 1,5 % bis 13 % angaben, im Laufe des letzten Monats Cannabis eingenommen zu haben. Die höchsten Zahlen wurden dabei wiederum aus der Tschechischen Republik, Spanien und dem Vereinigten Königreich gemeldet. Die europäischen Durchschnittsraten für diese Altersgruppe betragen 32 % für die Lebenszeitprävalenz, 14 % für den Konsum in den letzten 12 Monaten (gegenüber 2 % bei den 35- bis 64-Jährigen) und über 7 % für den Konsum im letzten Monat (gegenüber 1 % bei den 35- bis 64-Jährigen) (58).
El consumo de drogas ilegales, incluido el cannabis, se concentra principalmente entre los jóvenes. En 2004, entre el 3 % y el 44 % de los europeos con edades comprendidas entre los 15 y los 34 años reconocía haber probado el cannabis, del 3 al 20 % afirmaba haberlo consumido en el último año, y entre el 1,5 y el 13 % reconocía haberlo consumido en el último mes. De nuevo las cifras más altas son las correspondientes a la República Checa, España y el Reino Unido. En Europa, para este grupo de edad se registran los siguientes porcentajes: el 32 % para el consumo a lo largo de la vida, el 14 % para el consumo en el último año (en comparación con el 2 % de las personas con edades comprendidas entre los 35 y los 64 años) y más del 7 % para el consumo en el último mes (en comparación con el 1 % de las personas con edades comprendidas entre los 35 y los 64 años) (58).
L’uso di sostanze illecite, compresa la cannabis, è diffuso prevalentemente tra i giovani. Nel 2004 una percentuale compresa tra il 3% e il 44% di cittadini europei nella fascia di età 15-34 anni ha ammesso di aver provato la cannabis, il 3-20% di averne fatto uso nell’ultimo anno, l’1,5-13% nell’ultimo mese, con le cifre più alte provenienti ancora una volta da Repubblica ceca, Spagna e Regno Unito. Le medie europee per questo gruppo di età sono il 32% per il consumo una tantum, il 14% per il consumo negli ultimi 12 mesi (rispetto al 2% degli adulti di età compresa tra i 35 e i 64 anni) e il 7% per il consumo nell’ultimo mese (rispetto all’1% degli adulti di età compresa tra i 35 e i 64 anni) (58).
O consumo de drogas ilegais, incluindo a cannabis, concentra-se principalmente entre os jovens. Em 2004, 3% a 44% dos europeus entre os 15 e os 34 anos afirmaram ter experimentado a cannabis, 3% a 20% tinham-na consumido no último ano e 1,5% a 13% tinham-na consumido no último mês, provindo os valores mais elevados, uma vez mais, da República Checa, Espanha e Reino Unido. As médias europeias para esta faixa etária são de 32% para o consumo ao longo da vida, 14% para o consumo no último ano (sendo apenas de 2% para as pessoas entre os 35 e os 64 anos) e mais de 7% para o consumo no último mês (1% para as pessoas entre os 35 e os 64 anos) (58).
Η χρήση παράνομων ναρκωτικών, συμπεριλαμβανομένης της κάνναβης, επικεντρώνεται κυρίως στους νέους. Το 2004, μεταξύ 3 % και 44 % των Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών ανέφεραν ότι δοκίμασαν κάνναβη, 3–20 % είχε κάνει χρήση κατά το τελευταίο έτος, και 1,5–13 % είχε κάνει χρήση κατά τον τελευταίο μήνα. Τα υψηλότερα ποσοστά προέρχονταν και πάλι από την Τσεχική Δημοκρατία, την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο. Οι ευρωπαϊκοί μέσοι όροι για τη συγκεκριμένη ηλικιακή ομάδα είναι 32 % για χρήση σε όλη τη ζωή, 14 % για χρήση κατά το τελευταίο έτος (σε σύγκριση με 2 % για τα άτομα ηλικίας 35 έως 64 ετών) και πάνω από 7 % για χρήση κατά τον τελευταίο μήνα (σε σύγκριση με 1 % για τα άτομα ηλικίας 35 έως 64 ετών) (58).
Het gebruik van illegale drugs, waaronder cannabis, vindt voornamelijk plaats door jongeren. In 2004 gaf tussen de 3 en 44% van de Europeanen in de leeftijdsgroep van 15 tot 34 jaar aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, 3-20% had de drug in de afgelopen 12 maanden gebruikt, en 1,5-13% had in de laatste 30 dagen gebruikt, waarbij de hoogste percentages wederom afkomstig waren van Tsjechië, Spanje en het Verenigd Koninkrijk. De Europese gemiddelden voor deze leeftijdsgroep bedragen 32% voor “ooit”-gebruik, 14% voor recent gebruik (tegen 2% voor de leeftijdsgroep 35-64 jaar) en meer dan 7% voor actueel gebruik (tegen 1% voor de leeftijdsgroep 35-64 jaar) (58).
Užívání nelegálních drog včetně konopí je rozšířeno především mezi mládeží. V roce 2004 uvedlo 3 až 44 % Evropanů ve věku 15–34 let, že konopí vyzkoušeli, 3–20 % je zkusilo v průběhu posledního roku a 1,5–13 % je užilo za poslední měsíc. Nejvyšší údaje jsou opět z České republiky, Španělska a Spojeného království. V této věkové skupině činí evropský průměr 32 % v případě celoživotní prevalence, 14 % v případě užití drogy v posledním roce (ve srovnání s 2 % ve věkové skupině 35–64 let) a 7 % v případě užití v posledním měsíci (ve srovnání s 1 % ve skupině 35–64 let) (58).
Brugen af illegale stoffer, herunder cannabis, er hovedsagelig koncentreret blandt unge. I 2004 havde mellem 3 og 44 % af europæere i alderen 15–34 år prøvet cannabis, 3–20 % havde brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, og 1,5–13 % havde brugt det inden for den seneste måned, idet de højeste tal igen er registreret i Tjekkiet, Spanien og Det Forenede Kongerige. Gennemsnittene i Europa for denne aldersgruppe er 32 % for langtidsprævalens, 14 % for brug inden for de seneste 12 måneder (i forhold til 2 % for de 35–64-årige) og over 7 % for brug inden for den seneste måned (i forhold til 1 % for de 35–64-årige) (58).
Illegaalsete uimastite tarbimine, kanep kaasa arvatud, on levinud peamiselt noorte hulgas. 2004. a teatas 3–44% 15–34aastastest eurooplastest, et on kanepit proovinud, 3–20% oli tarbinud seda viimase aasta jooksul ning 1,5–13% oli tarbinud seda viimase kuu jooksul, kusjuures kõige kõrgemad näitajad olid taas Tšehhi Vabariigis, Hispaanias ja Ühendkuningriigis. Euroopa keskmine selles vanuserühmas on: 32% elu jooksul tarbinuid, 14% viimase aasta jooksul tarbinuid (võrdluseks: 35–64aastaste hulgas 2%) ja rohkem kui 7% viimase kuu jooksul tarbinuid (võrdluseks: 35–64aastaste hulgas 1%).(58)
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on Euroopassa keskittynyt pääasiassa nuorten piiriin; 15–34-vuotiaista 3–44 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista ainakin kerran, 3–20 prosenttia käyttäneensä sitä viimeisen vuoden aikana ja 1,5–13 prosenttia käyttäneensä sitä viimeisen kuukauden aikana. Luvut olivat jälleen korkeimmat Tšekissä, Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa. Euroopan keskiarvo tässä ikäryhmässä on ainakin kerran käyttäneiden kohdalla 32 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden kohdalla 14 prosenttia (35–64-vuotiaiden ryhmässä 2 %) ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla yli 7 prosenttia (35–64-vuotiaiden ryhmässä 1 %) (58).
Az illegális kábítószerek, köztük a kannabisz használata elsősorban a fiatalok körében koncentrálódik. 2004-ben a 15–34 éves európaiak 3–44%-a nyilatkozott úgy, hogy próbálta már a kannabiszt, 3–20%-a használta az elmúlt egy évben, 1,5–13%-uk pedig az elmúlt hónapban is; e téren ismét Csehországból, Spanyolországból és az Egyesült Királyságból származtak a legmagasabb számok. A korcsoport tekintetében az európai átlag 32% a kipróbálás, 14% az elmúlt évi használat (szemben a 35–64 évesek 2%-ával) és több mint 7% az elmúlt havi használat esetében (szemben a 35–64 évesek 1%-ával)58.
Bruken av illegale rusmidler, inkludert cannabis, er hovedsakelig et ungdomsfenomen. I 2004 hadde mellom 3 % og 44 % av alle europeere i alderen 15-34 prøvd cannabis, 3-20 % hadde brukt stoffet i løpet av siste år, og 1,5-13 % hadde brukt det i løpet av siste måned. De høyeste tallene kom igjen fra Den tsjekkiske republikk, Spania og Storbritannia. Europeiske gjennomsnittstall for denne aldersgruppen er 32 % for livstidsbruk, 14 % for bruk siste år (mot 2 % for aldersgruppen 35-64) og over 7 % for bruk siste måned (mot 1 % for aldersgruppen 35-64) (58).
Zażywanie nielegalnych narkotyków, w tym konopi indyjskich, jest rozpowszechnione przede wszystkim wśród ludzi młodych. W 2004 r. od 3% do 44% Europejczyków w wieku 15–34 lat zgłosiło zażywanie konopi indyjskich, 3–20% zażywało je w ciągu ostatniego roku, a 1,5–13% zażywało je w ostatnim miesiącu, przy czym najwyższe liczby ponownie odnoszą się do Czech, Hiszpanii i Wielkiej Brytanii. W Europie w tej grupie wiekowej przeciętny odsetek wynosił 32% w odniesieniu do osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, 14% w odniesieniu do osób, które zażywały go w ciągu ostatniego roku (w porównaniu do 2% w grupie wiekowej 35–64 lata) i ponad 7% w odniesieniu do osób, które zażywały narkotyk w ostatnim miesiącu (w porównaniu do 1% w grupie wiekowej 35–64 lata) (58).
Consumul drogurilor ilegale, inclusiv al canabisului, se concentrează în principal în rândul tinerilor. În 2004, între 3 % şi 44 % dintre europenii din grupa de vârstă 15–34 de ani au declarat că au consumat canabis, 3–20 % au consumat canabis în ultimul an, iar 1,5–13 % au consumat drogul în ultima lună, cele mai mari cifre provenind din nou din Republica Cehă, Spania şi Regatul Unit. Pentru această grupă de vârstă, mediile europene reprezintă 32 % pentru consumul pe parcursul vieţii, 14 % pentru consumul din ultimul an (în comparaţie cu 2 % pentru grupa de vârstă 35–64 de ani) şi peste 7 % pentru consumul din ultima lună (în comparaţie cu 1 % pentru grupa de vârstă 35–64 de ani) (58).
Užívanie nezákonných drog vrátane kanabisu sa sústreďuje najmä medzi mladými ľuďmi. V roku 2004 3% až 44 % Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádzalo, že okúsili kanabis, 3 – 20 % ho užívalo v poslednom roku a 1,5 – 13 % ho užívalo v poslednom mesiaci s najvyššími údajmi prichádzajúcimi opäť z Českej republiky, Španielska a Spojeného kráľovstva. Európske priemery pre túto vekovú skupinu sú 32 % pre celoživotné užívanie, 14 % pre užívanie v poslednom roku (v porovnaní s 2 % pre 35- až 64-ročných) a viac ako 7 % pre užívanie v poslednom mesiaci (v porovnaní s 1 % pre 35- až 64-ročných) (58).
Uživanje prepovedanih drog, vključno s konopljo, je najbolj razširjeno predvsem med mladimi. Po poročilih za leto 2004 je od 3 % do 44 % Evropejcev v starosti od 15 do 34 let že poskusilo konopljo, od 3 % do 20 % jo je zaužilo v zadnjem letu in od 1,5 % do 13 % jo je zaužilo v zadnjem mesecu, pri čemer najvišje vrednosti prihajajo iz Češke republike, Španije in Združenega kraljestva. Evropsko povprečje za to starostno skupino znaša 32 % tistih, ki so jo že kdaj zaužili, 14 % tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu (v primerjavi z 2 % za stare od 35 do 64 let) in nad 7 % tistih, ki so jo zaužili v zadnjem mesecu (v primerjavi z 1 % za stare od 35 od 64 let) (58).
Användning av olagliga droger, inklusive cannabis, sker främst bland unga. År 2004 rapporteras att mellan 3 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis, 3–20 % hade använt det under de senaste 12 månaderna, och 1,5 –13 % hade använt drogen under den senaste månaden, där de högsta siffrorna kommer från Tjeckien, Spanien och Storbritannien. Det europeiska genomsnittet för denna åldersgrupp är 32 % som har använt drogen någon gång, 14 % har använt drogen under föregående år (jämfört med 2 % för åldersgruppen 35- 64 år) och över 7 % har använt drogen under föregående månad (jämfört med 1 % för åldersgruppen 35- 64 år) (58).
Nelegālu narkotiku, tostarp kaņepju lietošana visvairāk ir izplatīta tieši jauniešu vidū. Saskaņā ar 2004. gada datiem 3 % līdz 44 % eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir lietojuši kaņepes, 3 % līdz 20 % ir lietojuši kaņepes pēdējā gadā, bet 1,5 % līdz 13 % ir lietojuši kaņepes pēdējā mēnesī, augstākie rādītāji atkal ir Čehijā, Spānijā un Apvienotajā Karalistē. Šajā vecuma grupā Eiropas vidējie rādītāji ir šādi: 32 % ilgtermiņa lietotāji, 14 % pēdējā gada lietotāji (salīdzinājumā ar 2 % vecuma grupā no 35 līdz 64 gadiem) un vairāk nekā 7 % pēdējā mēneša lietotāji (salīdzinājumā ar 1 % vecuma grupā no 35 līdz 64 gadiem) (58).
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
Bunun aksine, uyuşturucu kullanımı ve sağlık hakkındaki 2004 ABD ulusal anketinde (60), yaklaşık % 20’lik AB ortalamasıyla karşılaştırıldığında (12 yaş ve üzeri olarak tanımlanan) yetişkinlerin % 40,2’si yaşam boyu kullanım rapor etmiştir.
By contrast, in the 2004 US national survey on drug use and health (60), 40.2 % of adults (defined as aged 12 years and older) reported lifetime use, compared with the EU average of about 20 %. This is higher even than in those European countries with the highest lifetime rates (Denmark 31.3 % and the United Kingdom 29.7 %) although differences in last year use estimates are less marked: this figure is 10.6 % in the United States compared with a European average of 7 %, and several European countries reported figures similar to those found in the United States.
En revanche, l'enquête nationale américaine de 2004 sur l'usage de drogue et la santé (60) révèle que 40,2 % des adultes (définis comme les personnes âgées de 12 ans et plus) ont déclaré avoir pris de la drogue au cours de leur vie contre une moyenne européenne d'environ 20 %. Le chiffre est même supérieur à celui des pays européens où les taux de prévalence au cours de la vie sont les plus élevés (31,3 % au Danemark et 29,7 % au Royaume-Uni), bien que les différences soient moins marquées en ce qui concerne les estimations de la consommation au cours des douze derniers mois, ce chiffre étant de 10,6 % aux États-Unis contre 7 % en moyenne en Europe, et plusieurs pays européens ont déclaré des chiffres similaires à ceux obtenus aux États-Unis.
Dagegen gaben in der National Survey on Drug Use and Health [Nationale Erhebung über Drogenmissbrauch und Gesundheit] der Vereinigten Staaten für das Jahr 2004 (60), 40,2 % der Erwachsenen (12 Jahre und älter) an, mindestens einmal im Leben Cannabis konsumiert zu haben, während die Prävalenzrate im EU-Durchschnitt bei etwa 20 % lag. Damit ist die Prävalenzrate in den Vereinigten Staaten höher als in den europäischen Ländern mit den höchsten Lebenszeitprävalenzraten (31,3 % in Dänemark und 29,7 % im Vereinigten Königreich). Hinsichtlich der Schätzungen für den Konsum in den letzten 12 Monaten sind die Unterschiede weniger stark ausgeprägt: Diese Rate beträgt in den Vereinigten Staaten 10,6 %, gegenüber einem europäischen Durchschnitt von 7 %, wobei mehrere europäische Länder ähnliche Zahlen verzeichnet haben wie die Vereinigten Staaten.
Cabe señalar que, en la encuesta nacional sobre consumo de drogas y salud realizada en los Estados Unidos en 2004 (60), el 40,2 % de los adultos encuestados (a partir de 12 años) afirmó haber consumido esta sustancia a lo largo de la vida, lo que contrasta con el porcentaje de aproximadamente el 20 % en la UE. Este porcentaje supera incluso el porcentaje de los países europeos con las mayores tasas de consumo a lo largo de la vida (el 31,3 % en Dinamarca y el 29,7 % en el Reino Unido), aunque las diferencias en cuanto a las estimaciones de consumo en el último año son menos marcadas: en los Estados Unidos esta cifra corresponde al 10,6 %, mientras que el porcentaje europeo alcanza el 7 %, y varios países europeos han registrado cifras similares a las de los Estados Unidos.
Al contrario, dall’indagine nazionale condotta nel 2004 negli Stati Uniti sul rapporto tra consumo di droga e salute (60) emerge che il consumo una tantum è riferito dal 40,2% degli adulti (definiti come soggetti di almeno 12 anni di età) rispetto alla media europea del 20% circa. Questa percentuale è ancora più alta di quelle riferite dai paesi europei con il tasso di prevalenza una tantum più alto (31,3% in Danimarca, 29,7% nel Regno Unito), mentre le differenze nei dati sul consumo nell’ultimo anno sono meno marcate: il 10,6% negli Stati Uniti rispetto alla media europea del 7%; alcuni paesi europei segnalano cifre analoghe a quelle registrate negli Stati Uniti.
Pelo contrário, no inquérito nacional sobre consumo de drogas e saúde realizado nos EUA em 2004 (60), 40,2% dos adultos (a partir dos 12 anos de idade) referiram ter consumido a droga ao longo da vida, para uma média da UE de aproximadamente 20%. Esta percentagem ainda é mais elevada do que as registadas nos países europeus com maiores taxas de consumo ao longo da vida (Dinamarca 31,3% e Reino Unido 29,7%) embora as diferenças nas estimativas do consumo no último ano sejam menos acentuadas: este valor é de 10,6% nos Estados Unidos, para uma média europeia de 7%, e vários países europeus mencionaram valores semelhantes aos registados nos Estados Unidos.
Κατ’ αντιδιαστολή, στο πλαίσιο της εθνικής έρευνας των ΗΠΑ για τη χρήση ναρκωτικών και την υγεία το 2004 (60), 40,2 % των ενηλίκων (οι οποίοι ορίζονται ως άτομα ηλικίας 12 ετών και άνω) ανέφεραν χρήση σε όλη τη ζωή, εν συγκρίσει με τον κοινοτικό μέσο όρο του 20 % περίπου. Το ποσοστό αυτό είναι υψηλότερο και από εκείνο των ευρωπαϊκών χωρών με τα υψηλότερα ποσοστά χρήσης σε όλη τη ζωή (Δανία 31,3 % και Ηνωμένο Βασίλειο 29,7 %), μολονότι οι διαφορές στις εκτιμήσεις της χρήσης κατά τον τελευταίο μήνα είναι λιγότερο έντονες: το ποσοστό αυτό είναι 10,6 % στις Ηνωμένες Πολιτείες εν συγκρίσει με τον ευρωπαϊκό μέσο όρο που ανέρχεται σε 7 %, και αρκετές ευρωπαϊκές χώρες ανέφεραν ποσοστά παρόμοια με εκείνα που παρατηρούνται στις Ηνωμένες Πολιτείες.
Ter vergelijking, in de Amerikaanse enquête onder gezinnen naar drugsgebruik en gezondheid van 2004 (60), wordt gemeld dat 40,2% van de volwassenen (gedefinieerd als 12 jaar en ouder) ooit cannabis heeft gebruikt, terwijl het gemiddelde in de EU ongeveer 20% is. Dit percentage ligt zelfs hoger dan dat in de Europese landen met de hoogste percentages “ooit”-gebruik (Denemarken 31,3% en het Verenigd Koninkrijk 29,7%), hoewel de verschillen in de schattingen van het recent gebruik minder opvallend zijn: dit percentage is 10,6% voor de Verenigde Staten tegen een Europees gemiddelde van 7%. Diverse Europese landen melden percentages die vergelijkbaar zijn met die in de Verenigde Staten.
Pro srovnání v celonárodním průzkumu užívání drog a zdraví ve Spojených státech za rok 2004 (60) uvedlo celoživotní prevalenci užívání drogy 40,2 % dospělých (definovaných jako dvanáctiletí a starší), zatímco průměr v EU činí cca 20 %. To je ještě vyšší údaj než v evropských zemích, které vykazují nejvyšší hodnoty celoživotní prevalence užívání (Dánsko 31,3 % a Spojené království 29,7 %), i když v případě odhadovaných hodnot užití v posledním roce jsou rozdíly méně výrazné: 10,6 % ve Spojených státech ve srovnání s evropským průměrem 7 %, přičemž několik evropských zemí hlásí údaje podobné hodnotám ze Spojených států.
I modsætning hertil fremgår det af resultaterne af den amerikanske undersøgelse om narkotikabrug og sundhed fra 2004 (60), at 40,2 % af de voksne (defineret som personer på 12 år og derover) havde angivet langtidserfaring, i forhold til EU-gennemsnittet på ca. 20 %. Dette er endog højere end i de europæiske lande, der har den højeste langtidsprævalens (Danmark 31,3 % og Det Forenede Kongerige 29,7 %), selv om forskellene i forbindelse med skønnene over brugen inden for de seneste 12 måneder er mindre markante: dette tal er 10,6 % i USA i forhold til et gennemsnit i Europa på 7 %, og mange europæiske lande har indberettet tal, der stort set er på niveau med tallene fra USA.
Erinevalt ELi keskmisest – umbes 20% – teatas Ameerika Ühendriikide uimastitarbimise ja tervise 2004. a riiklikus uuringus(60) 40,2% täiskasvanutest (12aastased ja vanemad), et on elu jooksul kanepit tarbinud. See on isegi rohkem kui nendes Euroopa riikides, kus elu jooksul tarbimise määr on kõige kõrgem (Taani 31,3% ja Ühendkuningriik 29,7%); kuid erinevus viimase aasta jooksul tarbimises on vähem märgatav: Ameerika Ühendriikides on see 10,6%, Euroopa keskmine aga 7%, ja mitmed Euroopa riigid teatasid Ameerika Ühendriikide vastavate näitajatega sarnastest määradest.
Vertailun vuoksi voidaan mainita, että vuonna 2004 tehdyssä Yhdysvaltain kansallisessa huumeidenkäyttöä ja terveyttä koskevassa kyselyssä (60) 40,2 prosenttia aikuisista (12 vuotta täyttäneistä) ilmoitti käyttäneensä kannabista ainakin kerran, kun EU:ssa tämä osuus on keskimäärin 20 prosenttia. Yhdysvaltain tulos on jopa korkeampi kuin niissä Euroopan maissa, joissa kannabista ainakin kerran käyttäneitä on eniten (Tanska 31,3 % ja Yhdistynyt kuningaskunta 29,7 %), joskaan ero arvioissa kannabiksen käytöstä viimeksi kuluneen vuoden aikana ei ole yhtä suuri: Yhdysvalloissa osuus oli 10,6 prosenttia ja Euroopassa keskimäärin 7 prosenttia, ja useiden Euroopan maiden ilmoittamat luvut olivat jokseenkin samanlaisia kuin Yhdysvaltojen.
Összehasonlításképpen: az Egyesült Államok 2004-es országos kábítószer-használati és egészségügyi felmérése60 azt mutatta, hogy a felnőttek (definíció szerint a 12 évesek és idősebbek) 40,2%-a már legalább egyszer kipróbálta az anyagot, szemben az EU kb. 20%-os átlagával. Ez a legmagasabb életprevalencia-rátákkal rendelkező európai országokénál (Dánia 31,3% és az Egyesült Királyság 29,7%) is magasabb, bár az elmúlt évi használat becslései már kevésbé markáns különbségeket mutatnak: ez az Egyesült Államokban 10,6%, szemben a 7%-os európai átlaggal, és több európai ország is az USA-ban mérthez hasonló számokról számolt be.
I den nasjonale undersøkelsen av narkotikabruk og helse gjennomført i USA i 2004 (60) rapporterte til sammenligning 40,2 % av alle voksne (12 år eller eldre) om livstidsbruk, mot EUs gjennomsnittlige 20 %. Dette er høyere enn selv de europeiske landene som har de høyeste tallene for livstidsprevalens (Danmark 31,3 % og Storbritannia 29,7 %), selv om forskjellene i bruk siste år er mindre markert: her er tallet 10,6 % for USA, mot et europeisk gjennomsnitt på 7 %, og flere europeiske land rapporterte om tall på nivå med det som ble funnet i USA.
Dla kontrastu, w krajowych badaniach ankietowych dotyczących zażywania narkotyków i stanu zdrowia przeprowadzonych w 2004 r. w Stanach Zjednoczonych (60), 40,2% dorosłych (określonych jako osoby w wieku 12 i więcej lat) zgłosiło przynajmniej jednokrotne ich zażywanie, w porównaniu ze średnią UE wynoszącą około 20%. Wskaźnik ten jest jeszcze wyższy niż w krajach europejskich o najwyższym odsetku osób, które przynajmniej jeden raz zażywały narkotyk (Dania 31,3% i Wielka Brytania 29,7%), chociaż szacunkowe dane dotyczące spożycia narkotyku za ubiegły rok wykazują mniej wyraźne różnice. Wskaźnik ten wynosi 10,6% w Stanach Zjednoczonych w porównaniu z europejską przeciętną w wysokości 7%, a kilka krajów europejskich zgłosiło dane podobne do tych ze Stanów Zjednoczonych.
Spre deosebire de aceasta, în studiul naţional din 2004 din Statele Unite privind consumul de droguri şi sănătatea (60), 40,2 % dintre adulţi (definiţi ca având cel puţin 12 ani) au declarat un consum pe parcursul vieţii, în comparaţie cu o medie a UE de circa 20 %. Această cifră este mai mare chiar şi decât cele din ţările europene cu ratele de consum cele mai ridicate pe parcursul vieţii (Danemarca 31,3 % şi Regatul Unit 29,7 %), deşi diferenţele dintre estimările privind consumul din ultimul an nu sunt aşa de pronunţate: această cifră este de 10,6 % în Statele Unite faţă de o medie europeană de 7 %, iar câteva ţări europene au raportat cifre similare celor constatate în Statele Unite.
Naopak, v národnom prieskume USA o užívaní drog a zdraví v roku 2004 (60) 40,2 % dospelých (definovaných ako 12-roční a starší) uvádzalo celoživotné užívanie, v porovnaní s priemerom EÚ 20 %. To je dokonca vyššie ako v európskych krajinách s najvyššími mierami celoživotnej prevalencie (Dánsko 31,3 % a Spojené kráľovstvo 29,7 %), hoci rozdiely v odhadoch užívania v poslednom roku sú menej výrazné: tento údaj je 10,6 % v Spojených štátoch amerických v porovnaní s európskym priemerom 7 % a viaceré európske krajiny uvádzajú údaje podobné tým, ktoré sa zistili v Spojených štátoch amerických.
Za primerjavo podatek, da je leta 2004 v nacionalni raziskavi Združenih držav o uživanju drog in zdravju (60) 40,2 % odraslih (v starosti 12 let in več) izjavilo, da so konopljo že kdaj poskusili, v primerjavi s povprečjem EU, ki znaša približno 20 %. To je celo več kot v evropskih državah z najvišjim odstotkom tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili (Danska 31,3 % in Združeno kraljestvo 29,7 %), čeprav so razlike med ocenami odstotka tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu, manj opazne: v Združenih državah znaša ta podatek 10,6 % v primerjavi z evropskim povprečjem, ki znaša 7 %, več evropskih držav pa je sporočilo podatke, podobne podatkom iz Združenih držav.
I USA:s nationella kartläggning av narkotikaanvändning och hälsa 2004 (60), rapporterade 40,2 % vuxna (definierade som 12 år och äldre) att de någon gång provat droger, vilket kan jämföras med genomsnittet i EU på 20 %. Det är en högre siffra än i de europeiska länder som har de högsta livstidsprevalenserna (Danmark 31,3 % och Storbritannien 29,7 %) även om skillnaderna i skattningarna av användning det senaste året är mindre markerade: denna siffra är 10,6 % i USA jämfört med ett europeiskt genomsnitt på 7 % och flera europeiska länder har rapporterat siffror som ligger nära de som konstaterats i USA.
Salīdzinājumam: atšķirībā no ES vidējiem rādītājiem, kas ir aptuveni 20 %, ASV 2004. gada valsts pētījumā par narkotiku lietošanu un veselību (60) ilgtermiņa lietošanu ir atzinuši 40,2 % pieaugušo (t.i., 12 gadus veco un vecāko iedzīvotāju). Šie skaitļi pārsniedz pat to Eiropas valstu rādītājus, kur ilgtermiņa lietošana ir visizplatītākā (31,3 % Dānijā un 29,7 % Apvienotajā Karalistē), lai gan aprēķini par lietošanu pēdējā gadā tik krasi neatšķiras: salīdzinājumā ar Eiropas vidējo rādītāju, kas ir 7 %, ASV šis rādītājs ir 10,6 %, bet vairāku Eiropas valstu rādītāji atbilst ASV aplēstajiem skaitļiem.
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
2004’te, AB’de tahmini 220.000 LSD birimine el konan 700 ele geçirme vakası meydana gelmiştir. 2002’den beri, bir yılda en büyük miktarlarda LSD ele geçiren ülke Almanya, daha sonra da Birleşik Krallık olmuştur (101).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than other synthetic drugs. In 2004, an estimated 700 seizures of 220 000 LSD units were made in the EU. Since 2002, Germany has been the country seizing the largest quantities of LSD per year, followed by the United Kingdom (101). Between 1999 and 2002, at EU level, both the number of LSD seizures (102) and quantities seized (103) decreased. However, in both 2003 and 2004, the available data suggest that numbers of LSD seizures and amounts intercepted increased for the first time in 9 years, with relatively large amounts of the drug seized in Germany, France, Lithuania, the Netherlands and Poland in 2004.
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement à une échelle beaucoup plus réduite que les autres drogues de synthèse. On estime à 700 le nombre de saisies réalisées dans l'UE en 2004, soit 220 000 unités de LSD. Depuis 2002, l'Allemagne est le pays qui a saisi les plus grandes quantités de LSD par an, devant le Royaume‑Uni (101). Entre 1999 et 2002, le nombre de saisies (102) et la quantité de LSD saisie (103) ont baissé dans l'UE. Cependant, les données disponibles suggèrent que, en 2003 et en 2004, le nombre des saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté pour la première fois en 9 ans, avec des quantités relativement importantes de drogue saisies en Allemagne, France, Lituanie, Pays‑Bas et Pologne en 2004.
LSD wird in weit geringerem Umfang hergestellt und gehandelt als andere synthetische Drogen. Im Jahr 2004 wurden in der EU bei schätzungsweise 700 Sicherstellungen 220 000 LSD-Einheiten beschlagnahmt. Seit 2002 werden in Deutschland jährlich die größten Mengen LSD sichergestellt, gefolgt vom Vereinigten Königreich (101). Von 1999 bis 2002 gingen auf EU-Ebene sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (102) als auch die beschlagnahmten Mengen (103) zurück. Den verfügbaren Daten zufolge dürften jedoch sowohl 2003 als auch 2004 die Zahl der Sicherstellungen von LSD und die beschlagnahmten Mengen erstmals seit neun Jahren gestiegen sein, wobei 2004 in Deutschland, Frankreich, Litauen, den Niederlanden und Polen relativ große Mengen sichergestellt wurden.
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los de otras drogas sintéticas. Se estima que en 2004 se llevaron a cabo 700 incautaciones de 220 000 unidades de LSD en la UE. Desde 2002, Alemania ha sido el país en el que se han incautado las mayores cantidades anuales de LSD, seguida por el Reino Unido (101). Entre 1999 y 2002, en el ámbito de la UE descendieron tanto el número de incautaciones de LSD (102) como de cantidades aprehendidas (103). Sin embargo, en base a los datos disponibles, durante los años 2003 y 2004 se produjo un incremento de las incautaciones de LSD y cantidades interceptadas por primera vez en nueve años, con cantidades relativamente importantes de droga aprehendidas en Alemania, Francia, Lituania, los Países Bajos y Polonia en 2004.
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle altre droghe sintetiche. Nel 2004 sono state intercettate nell’Unione europea, nell’ambito di 700 sequestri effettuati, 220 000 unità di LSD. Dal 2002 la Germania è il paese in cui si registrano ogni anno i più alti quantitativi di LSD sequestrato, seguita dal Regno Unito (101). Tra il 1999 e il 2002 sono diminuiti a livello europeo sia il numero di sequestri di LSD (102) sia i quantitativi sequestrati (103). Tuttavia, i dati disponibili suggeriscono che sia nel 2003 sia nel 2004 il numero di sequestri di LSD e i quantitativi intercettati sono aumentati per la prima volta da 9 anni a questa parte; i quantitativi più alti recuperati sono stati riferiti da Germania, Francia, Lituania, Paesi Bassi e Polonia nel 2004.
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à das outras drogas sintéticas. Em 2004, estima-se que foram efectuadas 700 apreensões de 220 000 unidades de LSD na UE. Em 2002, a Alemanha passou a ser o país que apreende maiores quantidades de LSD por ano, seguida pelo Reino Unido (101). Entre 1999 e 2002, o número de apreensões de LSD (102) e as quantidades apreendidas (103) diminuíram, a nível da União. No entanto, em 2003 e 2004, os dados disponíveis sugerem que o número de apreensões de LSD e as quantidades apreendidas aumentaram pela primeira vez em 9 anos, com a apreensão de quantidades relativamente grandes da droga na Alemanha, França, Lituânia, Países Baixos e Polónia em 2004.
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι άλλα συνθετικά ναρκωτικά. Το 2004 στην ΕΕ εκτιμάται ότι πραγματοποιήθηκαν 700 κατασχέσεις 220 000 χαπιών LSD. Από το 2002 η Γερμανία έχει κατάσχει τις μεγαλύτερες ποσότητες LSD ετησίως, ακολουθούμενη από το Ηνωμένο Βασίλειο (101). Στο διάστημα μεταξύ 1999 και 2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (102) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (103) μειώθηκαν. Ωστόσο, τόσο το 2003 όσο και το 2004 από τα διαθέσιμα στοιχεία προκύπτει ότι ο αριθμός των κατασχέσεων LCD και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν για πρώτη φορά σε 9 χρόνια, καθώς κατασχέθηκαν σχετικά μεγάλες ποσότητες του ναρκωτικού στη Γερμανία, τη Γαλλία, τη Λιθουανία, τις Κάτω Χώρες και την Πολωνία το 2004.
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan andere synthetische drugs. In 2004 zijn bij naar schatting 700 vangsten 220 000 LSD-eenheden in beslag genomen in de EU. Sinds 2002 worden in Duitsland jaarlijks de grootste hoeveelheden LSD onderschept, gevolgd door het Verenigd Koninkrijk (101). Tussen 1999 en 2002 is op EU-niveau zowel het aantal LSD-vangsten (102) als de in beslag genomen hoeveelheid (103) gedaald. Uit de beschikbare gegevens over zowel 2003 als 2004 blijkt echter dat het aantal LSD-vangsten en de onderschepte hoeveelheid voor het eerst in negen jaar zijn toegenomen, waarbij in 2004 in verhouding grote hoeveelheden drugs zijn onderschept in Duitsland, Frankrijk, Litouwen, Nederland en Polen.
Výroba LSD a obchod s ním probíhá v mnohem menším měřítku, než je tomu v případě ostatních syntetických drog. V roce 2004 bylo v EU provedeno odhadem 700 záchytů celkem 220 000 dávek LSD. Od roku 2002 je zemí s největším objemem zachyceného LSD ročně Německo, za nímž následuje Spojené království (101). V období 1999–2002 se na úrovni EU snížil jak počet záchytů LSD (102), tak zachycené množství (103). Z dostupných údajů pro roky 2003 a 2004 však vyplývá, že poprvé za devět let došlo k nárůstu počtu záchytů a zadrženého množství LSD, jelikož v roce 2004 byla v Německu, Francii, Litvě, Nizozemsku a Polsku zachycena poměrně velká množství drogy.
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end andre syntetiske stoffer. I 2004 blev der i EU foretaget skønsmæssigt 700 beslaglæggelser af 220 000 lsd-enheder. Siden 2002 har Tyskland været det land, der har beslaglagt de største mængder lsd pr. år, efterfulgt af Det Forenede Kongerige (101). Mellem 1999 og 2002 faldt både antallet af lsd-belaglæggelser (102) og de beslaglagte mængder (103) på EU-plan. Det fremgår imidlertid af de foreliggende data, at antallet af lsd-beslaglæggelser og de beslaglagte mængder både i 2003 og 2004 steg for første gang i 9 år, og der blev beslaglagt forholdsvis store mængder af stoffet i Tyskland, Frankrig, Litauen, Nederlandene og Polen i 2004.
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui muid sünteetilisi uimasteid. 2004. a viidi ELis läbi hinnanguliselt 700 konfiskeerimist, mille käigus konfiskeeriti 220 000 ühikut LSDd. Alates 2002. a on Saksamaa olnud aastas konfiskeeritud LSD koguste poolest esikohal, järgneb Ühendkuningriik.(101) Aastatel 1999–2002 vähenesid EL ulatuses nii LSD konfiskeerimiste arv(102) kui ka konfiskeeritud kogused.(103) Siiski on kättesaadavate andmete põhjal alust arvata, et nii 2003. kui ka 2004. a suurenesid esimest korda üheksa aasta jooksul nii LSD konfiskeerimiste arv kui ka tabatud kogused, kusjuures 2004. a konfiskeeriti suhteliselt suured kogused kõnealust uimastit Saksamaal, Prantsusmaal, Leedus, Madalmaades ja Poolas.
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin muita synteettisiä huumeita. EU:ssa tehtiin vuonna 2004 noin 700 LSD-takavarikkoa, joissa otettiin haltuun yhteensä 220 000 LSD-yksikköä. Vuodesta 2002 lähtien eniten LSD:tä on vuosittain takavarikoitu Saksassa ja sen jälkeen Yhdistyneessä kuningaskunnassa (101). Sekä LSD-takavarikkojen määrä (102) että takavarikoidut määrät (103) laskivat EU:ssa tasaisesti vuosina 1999–2002. Vuosina 2003 ja 2004 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Saksassa, Ranskassa, Liettuassa, Alankomaissa ja Puolassa takavarikoitiin varsin suuria määriä vuonna 2004.
Az LSD gyártása és kereskedelme a többi szintetikus kábítószernél sokkal kisebb mértékű. 2004-ben a becslések szerint az EU-ban 700 lefoglalással 220 000 LSD egységet koboztak el. 2002 óta az éves LSD-lefoglalások mennyisége tekintetében Németország vezet, őt követi az Egyesült Királyság101. 1999 és 2002 között az EU szintjén az LSD-lefoglalások száma102 és a lefoglalt mennyiségek egyaránt103 csökkentek. 2003-ban és 2004-ben viszont a rendelkezésre álló adatok azt jelezték, hogy az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek – kilenc év óta először – nőttek, miután 2004-ben viszonylag nagy mennyiségeket foglaltak le Németországban, Franciaországban, Litvániában, Hollandiában és Lengyelországban.
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn andre syntetiske stoffer. I 2004 ble det gjort anslagsvis 700 beslag av til sammen 220 000 LSD-enheter i EU. Siden 2002 har Tyskland hvert år vært det landet som har gjort de største beslagene av LSD, etterfulgt av Storbritannia (101). Mellom 1999 og 2002 sank både antallet LSD-beslag (102) og beslaglagte kvanta (103) på EU-nivå. Tilgjengelige data for 2003 og 2004 tyder imidlertid på at antallet LSD-beslag og beslaglagte mengder, da økte for første gang på 9 år. Relativt store mengder av stoffet ble beslaglagt i Tyskland, Frankrike, Litauen, Nederland og Polen i 2005.
LSD wytwarza się i sprzedaje na znacznie mniejszą skalę niż inne narkotyki syntetyczne. Ocenia się, że w 2004 r. w UE dokonano 700 konfiskat 220 000 jednostek LSD. Od 2002 r. największe ilości LSD w skali rocznej konfiskowano w Niemczech, a następną pozycję zajmowała Wielka Brytania (101). W latach 1999–2002 na poziomie UE spadła zarówno liczba przypadków konfiskaty LSD (102), jak i skonfiskowanej ilości narkotyku (103). Jednak jak wynika z dostępnych danych, zarówno w 2003 r., jak i w 2004 r. po raz pierwszy od 9 lat nastąpił wzrost liczby przypadków konfiskaty LSD oraz przejętej ilości narkotyku, przy czym w 2004 r. stosunkowo duże jego ilości skonfiskowano w Niemczech, we Francji, na Litwie, w Holandii i w Polsce.
LSD este fabricat şi comercializat ilegal într-o măsură mult mai mică decât alte droguri sintetice. În 2004, s-a estimat că s-au efectuat în Uniunea Europeană 700 de capturi reprezentând 220 000 de unităţi de LSD. Din 2002, Germania a fost ţara care a capturat cele mai mari cantităţi de LSD anual, urmată de Regatul Unit (101). Între 1999 şi 2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (102), cât şi cantităţile capturate (103) au scăzut. Cu toate acestea, atât în 2003 cât şi 2004, datele disponibile sugerează că numărul capturilor de LSD şi cantităţile interceptate au crescut pentru prima dată în 9 ani, în 2004 fiind capturate cantităţi de LSD relativ importante în Germania, Franţa, Lituania, Ţările de Jos şi Polonia.
LSD sa vyrába a predáva v oveľa menšom rozsahu ako iné syntetické drogy. Odhaduje sa, že v roku 2004 sa v EÚ urobilo 220 000 zachytení LSD. Od roku 2002 je Nemecko krajinou, ktorá zachytáva najväčšie množstvá LSD ročne, za ním nasleduje Spojené kráľovstvo (101). V období medzi rokom 1999 a 2002 sa na úrovni EÚ znížil počet zachytení LSD (102) a znížili sa aj zachytené množstvá (103). No údaje, ktoré sú k dispozícii za rok 2003 a 2004 naznačujú, že počty zachytení LSD a zachytené množstvá sa zvýšili po prvýkrát za 9 rokov, pričom v roku 2004 sa zachytili relatívne veľké množstvá tejto drogy v Nemecku, vo Francúzsku, v Litve, Holandsku a Poľsku.
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot druge sintetične droge. Leta 2004 je bilo v EU po ocenah opravljenih 700 zasegov LSD, v katerih je bilo zaseženih 220.000 enot LSD. Po letu 2002 je največje količine LSD na leto zasegla Nemčija, sledilo pa ji je Združeno kraljestvo (101). Med letoma 1999 in 2002 se je na ravni EU zmanjšalo tako število zasegov LSD (102) kot njegova zasežena količina (103). Vendar razpoložljivi podatki za leti 2003 in 2004 kažejo, da sta se število zasegov LSD in njegova zasežena količina prvič v devetih letih povečala, pri čemer je bila leta 2004 sorazmerno velika količina droge zasežena v Nemčiji, Franciji, Litvi ter na Nizozemskem in Poljskem.
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för andra syntetiska droger. Under 2004 gjordes ungefär 700 beslag av 220 000 LSD-enheter i EU. Sedan 2002 har de största mängderna LSD per år beslagtagits i Tyskland, följt av Storbritannien (101). Mellan 1999 och 2002 minskade både antalet LSD-beslag (102) och mängden beslagtagen (103) LSD på EU-nivå. Under både 2003 och 2004 tyder emellertid tillgängliga uppgifter på att antalet LSD-beslag och mängden beslagtagen LSD ökade för första gången på 9 år, med relativt stora mängder av drogen som beslagtogs i Tyskland, Frankrike, Litauen, Nederländerna och Polen år 2004.
LSD ražo un tirgo daudz mazākos apmēros nekā pārējās sintētiskās narkotikas. ES 2004. gadā ir bijuši apmēram 700 atsavināšanas gadījumu, konfiscējot 220 000 LSD vienību. Kopš 2002. gada lielāko daudzumu LSD gadā konfiscē Vācija, kam seko Apvienotā Karaliste (101). Laikposmā no 1999. līdz 2002. gadam gan LSD atsavināšanas gadījumu skaits (102), gan konfiscētais LSD daudzums (103) ES līmenī ir krities. Tomēr pieejamie dati liek secināt, ka 2003. un 2004. gadā, pirmo reizi deviņos gados, ir pieaudzis gan LSD atsavināšanas gadījumu skaits, gan konfiscētais LSD daudzums, un 2004. gadā relatīvi liels LSD apjoms ir atsavināts Vācijā, Francijā, Lietuvā, Nīderlandē un Polijā.
  Bölüm 8: Sorunlu ve à§o...  
Diğer durumlarda, ikinci bir uyuşturucu dengeleyici farmakolojik etkisi için kullanılabilir: opioidlerin narkotik etkisi kokain kullanılarak hafifletildiğinde veya kokain ya da amfetaminlerin anksiyete etkileri opioid veya başka depresanların kullanımıyla yatıştırıldığında olan budur.
A second drug with a functional or pharmacological rationale is not confined to simultaneous use but may also be used consecutively, as a replacement or as a complementary drug. For example, benzodiazepine can be used to reduce withdrawal symptoms when opioids are not available. In other cases, a second drug may be used for its compensating pharmacological effect: this is the case when the narcotic effect of opioids is modified by using cocaine, or when the anxiety effect of cocaine or amphetamines is placated by the use of opioids or other depressants.
La consommation d’une deuxième substance consommée pour des raisons fonctionnelles ou pharmacologiques ne se cantonne pas à un usage simultané: il peut aussi être consécutif, à titre de drogue de remplacement ou de drogue complémentaire. Ainsi, les benzodiazépines peuvent être utilisés pour atténuer les symptômes de sevrage lorsque les opiacés ne sont pas disponibles. Dans d’autres cas, une deuxième substance peut être utilisée pour son effet pharmacologique compensateur. C’est le cas lorsque l’effet stupéfiant des opiacés est modifié par la consommation de cocaïne ou lorsque l’anxiété provoquée par la cocaïne ou les amphétamines est atténuée par l’usage d’opiacés ou d’autres neurodépresseurs.
Darüber hinaus ist es möglich, dass eine zweite Droge mit funktioneller oder pharmakologischer Wirkung als Ersatz- oder Ergänzungsdroge nicht nur gleichzeitig mit der Primärdroge, sondern auch später konsumiert wird. Beispielsweise können Benzodiazepine eingenommen werden, um die Entzugserscheinungen zu mildern, wenn keine Opioide verfügbar sind. In anderen Fällen kann eine zweite Droge aufgrund ihrer kompensierenden pharmakologischen Wirkung konsumiert werden: Beispielsweise ist es möglich, die betäubende Wirkung von Opioiden durch die Einnahme von Kokain zu verändern oder die angstauslösende Wirkung von Kokain oder Amphetaminen durch den Konsum von Opioiden oder anderen Sedativa zu mildern.
Además, es posible que se consuma una segunda droga con efecto funcional o farmacológico como sustitutivo o como droga complementaria, no sólo de forma simultánea con la droga principal, sino de manera consecutiva. La benzodiazepina, por ejemplo, se puede utilizar para reducir los síntomas del síndrome de abstinencia cuando no se dispone de opiáceos. En otros casos, se puede utilizar una segunda droga con efectos farmacológicos compensatorios: por ejemplo, es posible modificar el efecto narcótico de los opiáceos con la cocaína o aliviar la sensación de angustia provocada por la cocaína o las anfetaminas mediante el consumo de opiáceos u otros sedantes.
In caso di assunzione di una seconda sostanza per ottenere un effetto funzionale o farmacologico non esiste soltanto il modello di consumo simultaneo bensì anche quello consecutivo, in sostituzione di un’altra sostanza o a scopo complementare. Per esempio, il consumo di benzodiazepine può essere finalizzato a ridurre i sintomi da sospensione quando gli oppiacei non sono disponibili. In altri casi, può essere usata una seconda droga per compensare l’effetto farmacologico: è questo il caso, per esempio, dei consumatori che modificano l’effetto narcotizzante degli oppiacei con l’assunzione di cocaina o che placano l’effetto ansiogeno della cocaina o delle anfetamine facendo ricorso a oppiacei o ad altri farmaci depressivi.
O consumo de uma segunda droga por razões funcionais ou farmacológicas pode não ocorrer apenas em simultâneo, mas também consecutivamente, como droga substituta ou complementar. Por exemplo, as benzodiazepinas podem ser consumidas para reduzir os sintomas de abstinência, quando os opiáceos não estão disponíveis. Noutros casos, é possível que uma segunda droga seja consumida devido ao seu efeito farmacológico de compensação: é o que acontece quando o efeito estupefaciente de um opiáceo é alterado pelo consumo de cocaína, ou quando a ansiedade provocada pela cocaína ou as anfetaminas é aplacada pelo consumo de opiáceos ou de outros sedativos.
Η χρήση δεύτερης ναρκωτικής ουσίας για λειτουργικούς ή φαρμακευτικούς λόγους δεν είναι απαραίτητο να είναι ταυτόχρονη, αλλά μπορεί να είναι και διαδοχική ή να χρησιμοποιείται ως υποκατάστατο ή ως συμπληρωματική ουσία. Για παράδειγμα, η βενζοδιαζεπίνη μπορεί να χρησιμοποιηθεί για τον περιορισμό των συμπτωμάτων αποτοξίνωσης όταν ο χρήστης δεν έχει στη διάθεσή του οπιοειδή. Σε άλλες περιπτώσεις, η χρήση δεύτερης ναρκωτικής ουσίας μπορεί να γίνεται για την αντισταθμιστική φαρμακευτική της επίδραση: αυτό συμβαίνει στην περίπτωση που η ναρκωτική επίδραση των οπιοειδών τροποποιείται μέσω της χρήσης κοκαΐνης ή όταν η αγχογόνος επίδραση της κοκαΐνης ή των αμφεταμινών κατευνάζεται μέσω της χρήσης οπιοειδών ή άλλων κατασταλτικών ουσιών.
Een tweede drug die om een functionele of farmaceutische reden wordt gebruikt, hoeft niet noodzakelijkerwijs tegelijkertijd te worden gebruikt, maar kan ook na de primaire drug worden gebruikt, als vervangende of aanvullende drug. Zo kan benzodiazepine worden gebruikt om de ontwenningsverschijnselen te beperken als opioïden niet voorhanden zijn. In andere gevallen kan de tweede drug worden gebruikt voor het compenserend farmacologisch effect ervan, zoals het geval is wanneer het verdovend effect van opioïden wordt gewijzigd door het gebruik van cocaïne, of wanneer het angsteffect van cocaïne of amfetaminen wordt teruggedrongen door het gebruik van opioïden of andere kalmerende middelen.
Druhá droga, jejíž aplikace má funkční nebo farmakologické důvody, není omezena výhradně na souběžnou aplikaci, ale může být aplikována také následně, jako náhražka nebo jako doplňková droga. Například benzodiazepiny lze použít ke zmírnění abstinenčních příznaků, jestliže nejsou k dispozici opiáty. V ostatních případech může být použita druhá droga kvůli svému kompenzačnímu farmakologickému účinku: o tento případ se jedná, když je omamný účinek opiátů modifikován užitím kokainu, nebo když je vznik úzkosti po užití kokainu nebo amfetaminů zmírňován užitím opiátů nebo jiných látek s tlumivým účinkem.
Et andet stof med en funktionel eller farmakologisk virkning er ikke begrænset til samtidig brug, men kan også anvendes efterfølgende, som erstatning eller som et supplerende stof. F.eks. kan benzodiazepin anvendes til at reducere abstinenssymptomer, når opioider ikke er tilgængelige. I andre tilfælde kan et andet stof anvendes på grund af sin kompenserende farmakologiske virkning: Dette er tilfældet, når den narkotiske virkning af opioider ændres ved at bruge kokain, eller når angsteffekten i forbindelse med kokain eller amfetaminer dæmpes ved brug af opioider eller andre beroligende midler.
Teise uimasti manustamine funktsionaalsel või farmakoloogilisel põhjusel ei pruugi olla esimesega samaaegne, seda võidakse teha ka esimese järel, asendava või täiendava uimastina. Näiteks võib bensodiasepiini tarbida võõrutusnähtude leevendamiseks, kui opioidid ei ole kättesaadavad. Muudel juhtudel võidakse teist uimastit tarbida selle kompenseeriva farmakoloogilise mõju tõttu: näiteks opioidide narkootilist toimet modifitseeritakse kokaiiniga, kokaiini või amfetamiinide tarbimise tagajärjel tekkinud ärevust leevendatakse opioidide või muude depressantidega.
Toiminnallisesta tai farmakologisesta syystä valittua toissijaista huumetta ei käytetä yksinomaan samanaikaisesti, vaan sitä käytetään myös korvaavana tai täydentävänä huumeena. Esimerkiksi bentsodiatsepiinia voidaan käyttää vieroitusoireiden lieventämiseen, kun opioideja ei ole saatavilla. Toissijaista huumetta voidaan myös käyttää sen kompensoivan vaikutuksen takia: esimerkiksi opioidien nukuttavaa vaikutusta muutetaan käyttämällä kokaiinia, ja kokaiinin tai amfetamiinien ahdistavaa vaikutusta lievennetään opioideilla tai muilla rauhoittavilla aineilla.
A második kábítószer funkcionális vagy gyógyszertani okokból történő használata nemcsak egyidejű használat formájában történhet, hanem egymást követően is, helyettesítő vagy kiegészítő jelleggel. A benzodiazepin például használható az elvonási tünetek enyhítésére, ha opiátok nem állnak rendelkezésre. Más esetekben a második kábítószert a kompenzáló gyógyszertani hatása kedvéért használják: ilyen eset az, amikor az opiátok kábító hatását kokain használatával módosítják, vagy fordítva, a kokain vagy amfetamin keltette szorongást próbálják opiátok vagy más nyugtatók használatával tompítani.
Ved bruk av et andre rusmiddel av funksjonelle eller farmakologiske grunner, er ikke bruken begrenset til samtidig bruk – det kan også brukes etter et annet, som en erstatning for eller som et supplerende stoff. Benzodiazepin kan f.eks. brukes for å dempe abstinenssymptomene når opioider ikke er tilgjengelige. I andre tilfeller kan et andre stoff brukes for sin kompenserende farmakologiske virkning. Dette er tilfellet når den narkotiske effekten av opioider modifiseres ved bruk av kokain, eller når angsten som kokain eller amfetamin framkaller, dempes ved bruk av opioider eller andre beroligende midler.
Zażywanie drugiego narkotyku ze względu na jego działanie farmakologiczne nie ogranicza się do jednoczesnego zażywania — można go zażywać po pierwszym, jako narkotyk zastępczy lub uzupełniający. Na przykład benzodiazepinę można stosować jako substancję obniżającą objawy głodu narkotycznego przy braku dostępności opiatów. W innych przypadkach drugi narkotyk stosuje się ze względu na jego równoważące działanie farmakologiczne. Taka sytuacja ma miejsce, gdy działanie odurzające opiatów modyfikuje się przez zażycie kokainy, lub w przypadku gdy stan lękowy spowodowany zażyciem kokainy lub amfetaminami łagodzi się przez zażycie opiatów lub innych środków obniżających aktywność.
Drogul secundar, având justificare funcţională sau farmacologică, poate fi consumat atât simultan, cât şi consecutiv, fiind folosit ca drog înlocuitor sau drog complementar. De exemplu, benzodiazepinele se consumă pentru a reduce simptomele sevrajului atunci când nu sunt disponibile opiacee. În alte cazuri, drogul secundar poate fi consumat datorită efectului farmacologic compensator: atunci când efectul narcotic al opiaceelor se modifică prin consumul de cocaină sau când efectul de anxietate produs de cocaină sau amfetamine se atenuează prin consumul de opiacee sau alte medicamente depresive.
Druhá droga s funkčným alebo farmakologickým základným princípom nie je ohraničená na súčasné užívanie, ale sa môže používať následne, ako náhrada alebo ako doplnková droga. Napríklad benzodiazepín sa môže používať na zníženie príznakov vyradenia, keď opiáty nie sú dostupné. V iných prípadoch sa druhá droga môže užívať pre jej kompenzačný farmakologický účinok: toto je prípad, keď omamný účinok opiátov je modifikovaný užívaním kokaínu alebo keď úzkostný účinok kokaínu alebo amfetamínov je utíšený užívaním opiátov alebo iných sedatív.
Sekundarna droga, ki je funkcionalno ali farmakološko utemeljena, ni omejena na sočasno uživanje, temveč se jo lahko užije zaporedno, kot nadomestilo ali dopolnilno drogo. Benzodiazepine je na primer mogoče užiti, da se zmanjšajo odtegnitveni simptomi, kadar opioidi niso na voljo. V drugih primerih je mogoče sekundarno drogo užiti, ker ublaži farmakološki učinek: za takšen primer gre, kadar se narkotični učinek opioidov spremeni z uživanjem kokaina ali se občutek bojazni zaradi kokaina ali amfetaminov umiri z uživanjem opioidov ali drugih depresantov.
En andra drog som används av funktionella eller farmakologiska orsaker behöver inte intas samtidigt utan kan också användas konsekutivt, som ersättning eller som komplement. Benzodiazepin kan exempelvis användas för att minska abstinenssymptomen när opiater inte finns tillgängliga. Med andra ord kan en andra drog användas för dess kompenserande farmakologiska effekt. Det är fallet när opiaternas narkotiska effekt modifieras med hjälp av kokain, eller när den ångest som framkallas av kokain eller amfetamin mildras med hjälp av opiater eller andra lugnande medel.
Papildu narkotikas ar funkcionālu vai farmakoloģisku mērķi var lietot ne tikai vienlaicīgi, bet arī secīgi kā aizvietotājvielas vai papildvielas. Piemēram, ja nav pieejami opioīdi, paģiru sindroma mazināšanas nolūkā var lietot benzodiazepīnu. Citos gadījumos papildu narkotikas, iespējams, lieto to kompensējošās farmakoloģiskās iedarbības dēļ: tā notiek gadījumos, kad opioīdu narkotisko iedarbību modificē ar kokaīna palīdzību vai kokaīna un amfetamīnu uzbudinošo iedarbību nomāc ar opioīdu vai citu depresantu palīdzību.
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
2004’te, 15-34 yaş arası Avrupalıların % 3 ila % 44’ü esrarı denemiş olduğunu, % 3-20’si geçmiş yılda kullandığını ve % 1,5-13’ü de geçmiş ayda kullandığını bildirmiş olup en yüksek rakamlar yine Çek Cumhuriyeti, İspanya ve Birleşik Krallık'tan gelmektedir.
Use of illegal drugs, including cannabis, is concentrated mainly among young people. In 2004, between 3 % and 44 % of Europeans aged 15–34 reported having tried cannabis, 3–20 % had used it in the last year, and 1.5–13 % had used it in the last month, with the highest figures again coming from the Czech Republic, Spain and the United Kingdom. The European averages for this age group are 32 % for lifetime use, 14 % for last year use (compared with 2 % for 35- to 64-year-olds) and over 7 % for last month use (compared with 1 % for 35- to 64-year-olds) (58).
L'usage de substances illicites, dont le cannabis, est essentiellement concentré chez les jeunes. En 2004, entre 3 % et 44 % des Européens âgés de 15 à 34 ans ont déclaré avoir essayé le cannabis, de 3 à 20 % en avaient consommé au cours des douze derniers mois et entre 1,5 et 13 % en avaient consommé au cours des 30 derniers jours. Les chiffres les plus élevés étaient enregistrés en République tchèque, en Espagne et au Royaume-Uni. Les moyennes européennes pour cette tranche d'âge se situent à 32 % pour la consommation au cours de la vie, à 14 % pour la consommation au cours des douze derniers mois (contre 2 % pour les 35 à 64 ans) et à plus de 7 % pour la consommation au cours des 30 derniers jours (contre 1 % pour les 35 à 64 ans) (58).
Illegale Drogen, einschließlich Cannabis, werden vor allem von jungen Menschen konsumiert. Im Jahr 2004 gaben 3 % bis 44 % der Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren an, Cannabis probiert zu haben. Zwischen 3 % und 20 % haben die Droge in den letzten 12 Monaten konsumiert, während 1,5 % bis 13 % angaben, im Laufe des letzten Monats Cannabis eingenommen zu haben. Die höchsten Zahlen wurden dabei wiederum aus der Tschechischen Republik, Spanien und dem Vereinigten Königreich gemeldet. Die europäischen Durchschnittsraten für diese Altersgruppe betragen 32 % für die Lebenszeitprävalenz, 14 % für den Konsum in den letzten 12 Monaten (gegenüber 2 % bei den 35- bis 64-Jährigen) und über 7 % für den Konsum im letzten Monat (gegenüber 1 % bei den 35- bis 64-Jährigen) (58).
El consumo de drogas ilegales, incluido el cannabis, se concentra principalmente entre los jóvenes. En 2004, entre el 3 % y el 44 % de los europeos con edades comprendidas entre los 15 y los 34 años reconocía haber probado el cannabis, del 3 al 20 % afirmaba haberlo consumido en el último año, y entre el 1,5 y el 13 % reconocía haberlo consumido en el último mes. De nuevo las cifras más altas son las correspondientes a la República Checa, España y el Reino Unido. En Europa, para este grupo de edad se registran los siguientes porcentajes: el 32 % para el consumo a lo largo de la vida, el 14 % para el consumo en el último año (en comparación con el 2 % de las personas con edades comprendidas entre los 35 y los 64 años) y más del 7 % para el consumo en el último mes (en comparación con el 1 % de las personas con edades comprendidas entre los 35 y los 64 años) (58).
L’uso di sostanze illecite, compresa la cannabis, è diffuso prevalentemente tra i giovani. Nel 2004 una percentuale compresa tra il 3% e il 44% di cittadini europei nella fascia di età 15-34 anni ha ammesso di aver provato la cannabis, il 3-20% di averne fatto uso nell’ultimo anno, l’1,5-13% nell’ultimo mese, con le cifre più alte provenienti ancora una volta da Repubblica ceca, Spagna e Regno Unito. Le medie europee per questo gruppo di età sono il 32% per il consumo una tantum, il 14% per il consumo negli ultimi 12 mesi (rispetto al 2% degli adulti di età compresa tra i 35 e i 64 anni) e il 7% per il consumo nell’ultimo mese (rispetto all’1% degli adulti di età compresa tra i 35 e i 64 anni) (58).
O consumo de drogas ilegais, incluindo a cannabis, concentra-se principalmente entre os jovens. Em 2004, 3% a 44% dos europeus entre os 15 e os 34 anos afirmaram ter experimentado a cannabis, 3% a 20% tinham-na consumido no último ano e 1,5% a 13% tinham-na consumido no último mês, provindo os valores mais elevados, uma vez mais, da República Checa, Espanha e Reino Unido. As médias europeias para esta faixa etária são de 32% para o consumo ao longo da vida, 14% para o consumo no último ano (sendo apenas de 2% para as pessoas entre os 35 e os 64 anos) e mais de 7% para o consumo no último mês (1% para as pessoas entre os 35 e os 64 anos) (58).
Η χρήση παράνομων ναρκωτικών, συμπεριλαμβανομένης της κάνναβης, επικεντρώνεται κυρίως στους νέους. Το 2004, μεταξύ 3 % και 44 % των Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών ανέφεραν ότι δοκίμασαν κάνναβη, 3–20 % είχε κάνει χρήση κατά το τελευταίο έτος, και 1,5–13 % είχε κάνει χρήση κατά τον τελευταίο μήνα. Τα υψηλότερα ποσοστά προέρχονταν και πάλι από την Τσεχική Δημοκρατία, την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο. Οι ευρωπαϊκοί μέσοι όροι για τη συγκεκριμένη ηλικιακή ομάδα είναι 32 % για χρήση σε όλη τη ζωή, 14 % για χρήση κατά το τελευταίο έτος (σε σύγκριση με 2 % για τα άτομα ηλικίας 35 έως 64 ετών) και πάνω από 7 % για χρήση κατά τον τελευταίο μήνα (σε σύγκριση με 1 % για τα άτομα ηλικίας 35 έως 64 ετών) (58).
Het gebruik van illegale drugs, waaronder cannabis, vindt voornamelijk plaats door jongeren. In 2004 gaf tussen de 3 en 44% van de Europeanen in de leeftijdsgroep van 15 tot 34 jaar aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, 3-20% had de drug in de afgelopen 12 maanden gebruikt, en 1,5-13% had in de laatste 30 dagen gebruikt, waarbij de hoogste percentages wederom afkomstig waren van Tsjechië, Spanje en het Verenigd Koninkrijk. De Europese gemiddelden voor deze leeftijdsgroep bedragen 32% voor “ooit”-gebruik, 14% voor recent gebruik (tegen 2% voor de leeftijdsgroep 35-64 jaar) en meer dan 7% voor actueel gebruik (tegen 1% voor de leeftijdsgroep 35-64 jaar) (58).
Užívání nelegálních drog včetně konopí je rozšířeno především mezi mládeží. V roce 2004 uvedlo 3 až 44 % Evropanů ve věku 15–34 let, že konopí vyzkoušeli, 3–20 % je zkusilo v průběhu posledního roku a 1,5–13 % je užilo za poslední měsíc. Nejvyšší údaje jsou opět z České republiky, Španělska a Spojeného království. V této věkové skupině činí evropský průměr 32 % v případě celoživotní prevalence, 14 % v případě užití drogy v posledním roce (ve srovnání s 2 % ve věkové skupině 35–64 let) a 7 % v případě užití v posledním měsíci (ve srovnání s 1 % ve skupině 35–64 let) (58).
Brugen af illegale stoffer, herunder cannabis, er hovedsagelig koncentreret blandt unge. I 2004 havde mellem 3 og 44 % af europæere i alderen 15–34 år prøvet cannabis, 3–20 % havde brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, og 1,5–13 % havde brugt det inden for den seneste måned, idet de højeste tal igen er registreret i Tjekkiet, Spanien og Det Forenede Kongerige. Gennemsnittene i Europa for denne aldersgruppe er 32 % for langtidsprævalens, 14 % for brug inden for de seneste 12 måneder (i forhold til 2 % for de 35–64-årige) og over 7 % for brug inden for den seneste måned (i forhold til 1 % for de 35–64-årige) (58).
Illegaalsete uimastite tarbimine, kanep kaasa arvatud, on levinud peamiselt noorte hulgas. 2004. a teatas 3–44% 15–34aastastest eurooplastest, et on kanepit proovinud, 3–20% oli tarbinud seda viimase aasta jooksul ning 1,5–13% oli tarbinud seda viimase kuu jooksul, kusjuures kõige kõrgemad näitajad olid taas Tšehhi Vabariigis, Hispaanias ja Ühendkuningriigis. Euroopa keskmine selles vanuserühmas on: 32% elu jooksul tarbinuid, 14% viimase aasta jooksul tarbinuid (võrdluseks: 35–64aastaste hulgas 2%) ja rohkem kui 7% viimase kuu jooksul tarbinuid (võrdluseks: 35–64aastaste hulgas 1%).(58)
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on Euroopassa keskittynyt pääasiassa nuorten piiriin; 15–34-vuotiaista 3–44 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista ainakin kerran, 3–20 prosenttia käyttäneensä sitä viimeisen vuoden aikana ja 1,5–13 prosenttia käyttäneensä sitä viimeisen kuukauden aikana. Luvut olivat jälleen korkeimmat Tšekissä, Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa. Euroopan keskiarvo tässä ikäryhmässä on ainakin kerran käyttäneiden kohdalla 32 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden kohdalla 14 prosenttia (35–64-vuotiaiden ryhmässä 2 %) ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla yli 7 prosenttia (35–64-vuotiaiden ryhmässä 1 %) (58).
Az illegális kábítószerek, köztük a kannabisz használata elsősorban a fiatalok körében koncentrálódik. 2004-ben a 15–34 éves európaiak 3–44%-a nyilatkozott úgy, hogy próbálta már a kannabiszt, 3–20%-a használta az elmúlt egy évben, 1,5–13%-uk pedig az elmúlt hónapban is; e téren ismét Csehországból, Spanyolországból és az Egyesült Királyságból származtak a legmagasabb számok. A korcsoport tekintetében az európai átlag 32% a kipróbálás, 14% az elmúlt évi használat (szemben a 35–64 évesek 2%-ával) és több mint 7% az elmúlt havi használat esetében (szemben a 35–64 évesek 1%-ával)58.
Bruken av illegale rusmidler, inkludert cannabis, er hovedsakelig et ungdomsfenomen. I 2004 hadde mellom 3 % og 44 % av alle europeere i alderen 15-34 prøvd cannabis, 3-20 % hadde brukt stoffet i løpet av siste år, og 1,5-13 % hadde brukt det i løpet av siste måned. De høyeste tallene kom igjen fra Den tsjekkiske republikk, Spania og Storbritannia. Europeiske gjennomsnittstall for denne aldersgruppen er 32 % for livstidsbruk, 14 % for bruk siste år (mot 2 % for aldersgruppen 35-64) og over 7 % for bruk siste måned (mot 1 % for aldersgruppen 35-64) (58).
Zażywanie nielegalnych narkotyków, w tym konopi indyjskich, jest rozpowszechnione przede wszystkim wśród ludzi młodych. W 2004 r. od 3% do 44% Europejczyków w wieku 15–34 lat zgłosiło zażywanie konopi indyjskich, 3–20% zażywało je w ciągu ostatniego roku, a 1,5–13% zażywało je w ostatnim miesiącu, przy czym najwyższe liczby ponownie odnoszą się do Czech, Hiszpanii i Wielkiej Brytanii. W Europie w tej grupie wiekowej przeciętny odsetek wynosił 32% w odniesieniu do osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, 14% w odniesieniu do osób, które zażywały go w ciągu ostatniego roku (w porównaniu do 2% w grupie wiekowej 35–64 lata) i ponad 7% w odniesieniu do osób, które zażywały narkotyk w ostatnim miesiącu (w porównaniu do 1% w grupie wiekowej 35–64 lata) (58).
Consumul drogurilor ilegale, inclusiv al canabisului, se concentrează în principal în rândul tinerilor. În 2004, între 3 % şi 44 % dintre europenii din grupa de vârstă 15–34 de ani au declarat că au consumat canabis, 3–20 % au consumat canabis în ultimul an, iar 1,5–13 % au consumat drogul în ultima lună, cele mai mari cifre provenind din nou din Republica Cehă, Spania şi Regatul Unit. Pentru această grupă de vârstă, mediile europene reprezintă 32 % pentru consumul pe parcursul vieţii, 14 % pentru consumul din ultimul an (în comparaţie cu 2 % pentru grupa de vârstă 35–64 de ani) şi peste 7 % pentru consumul din ultima lună (în comparaţie cu 1 % pentru grupa de vârstă 35–64 de ani) (58).
Užívanie nezákonných drog vrátane kanabisu sa sústreďuje najmä medzi mladými ľuďmi. V roku 2004 3% až 44 % Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádzalo, že okúsili kanabis, 3 – 20 % ho užívalo v poslednom roku a 1,5 – 13 % ho užívalo v poslednom mesiaci s najvyššími údajmi prichádzajúcimi opäť z Českej republiky, Španielska a Spojeného kráľovstva. Európske priemery pre túto vekovú skupinu sú 32 % pre celoživotné užívanie, 14 % pre užívanie v poslednom roku (v porovnaní s 2 % pre 35- až 64-ročných) a viac ako 7 % pre užívanie v poslednom mesiaci (v porovnaní s 1 % pre 35- až 64-ročných) (58).
Uživanje prepovedanih drog, vključno s konopljo, je najbolj razširjeno predvsem med mladimi. Po poročilih za leto 2004 je od 3 % do 44 % Evropejcev v starosti od 15 do 34 let že poskusilo konopljo, od 3 % do 20 % jo je zaužilo v zadnjem letu in od 1,5 % do 13 % jo je zaužilo v zadnjem mesecu, pri čemer najvišje vrednosti prihajajo iz Češke republike, Španije in Združenega kraljestva. Evropsko povprečje za to starostno skupino znaša 32 % tistih, ki so jo že kdaj zaužili, 14 % tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu (v primerjavi z 2 % za stare od 35 do 64 let) in nad 7 % tistih, ki so jo zaužili v zadnjem mesecu (v primerjavi z 1 % za stare od 35 od 64 let) (58).
Användning av olagliga droger, inklusive cannabis, sker främst bland unga. År 2004 rapporteras att mellan 3 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis, 3–20 % hade använt det under de senaste 12 månaderna, och 1,5 –13 % hade använt drogen under den senaste månaden, där de högsta siffrorna kommer från Tjeckien, Spanien och Storbritannien. Det europeiska genomsnittet för denna åldersgrupp är 32 % som har använt drogen någon gång, 14 % har använt drogen under föregående år (jämfört med 2 % för åldersgruppen 35- 64 år) och över 7 % har använt drogen under föregående månad (jämfört med 1 % för åldersgruppen 35- 64 år) (58).
Nelegālu narkotiku, tostarp kaņepju lietošana visvairāk ir izplatīta tieši jauniešu vidū. Saskaņā ar 2004. gada datiem 3 % līdz 44 % eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir lietojuši kaņepes, 3 % līdz 20 % ir lietojuši kaņepes pēdējā gadā, bet 1,5 % līdz 13 % ir lietojuši kaņepes pēdējā mēnesī, augstākie rādītāji atkal ir Čehijā, Spānijā un Apvienotajā Karalistē. Šajā vecuma grupā Eiropas vidējie rādītāji ir šādi: 32 % ilgtermiņa lietotāji, 14 % pēdējā gada lietotāji (salīdzinājumā ar 2 % vecuma grupā no 35 līdz 64 gadiem) un vairāk nekā 7 % pēdējā mēneša lietotāji (salīdzinājumā ar 1 % vecuma grupā no 35 līdz 64 gadiem) (58).
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
Diğer yasadışı uyuşturucu kullanımı gibi esrar kullanımı da erkekler arasında kadınlar arasında olduğundan önemli ölçüde daha yüksektir. Bu fark geçen yıl veya geçen ay kullanımında yaşam boyu kullanımında olduğundan daha belirgindir ama gençler arasındaki fark daha yaşlı yetişkinlerin arasındakinden daha küçüktür (cinsiyet hakkındaki seçili yayına bakın).
Use of cannabis, like that of other illegal drugs, is notably higher among males than among females. The difference is more marked in the case of last year or last month use than it is for lifetime use, but the differences are smaller among young people than among older adults (see the selected issue on gender). Cannabis use is also more common in urban areas or areas with a high population density. It has been hypothesised that use may be spreading to smaller towns or rural areas, and Poland documented this trend in its 2005 national report.
À l'instar d'autres drogues illicites, la consommation de cannabis est sensiblement plus élevée chez les hommes que chez les femmes. La différence est plus marquée en ce qui concerne la consommation au cours de la dernière année ou du dernier mois que pour la consommation au cours de la vie, mais les différences sont moins fortes chez les jeunes que chez les adultes plus âgés (voir la question particulière sur le genre). La consommation de cannabis est également plus courante dans les zones urbaines ou dans les régions à forte densité de population. L'hypothèse a été avancée que la consommation pourrait s'étendre aux petites villes ou aux zones rurales, et la Pologne a fait état de cette tendance dans son rapport annuel 2005.
Wie andere illegale Drogen wird auch Cannabis von Männern stärker konsumiert als von Frauen. Der Unterschied ist beim Konsum in den letzten 12 Monaten oder im letzten Monat stärker ausgeprägt als beim Lebenszeitkonsum, jedoch sind die Unterschiede bei jungen Menschen geringer als bei älteren Erwachsenen (siehe ausgewähltes Thema zu den Unterschieden zwischen den Geschlechtern). Darüber hinaus ist der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit hoher Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Man nimmt an, dass der Konsum sich auf kleinere Städte oder ländliche Gebiete ausweiten könnte. Diese Hypothese wird durch die von Polen in seinem nationalen Bericht 2005 geschilderte Entwicklung gestützt.
El consumo de cannabis, al igual que el de otras drogas ilegales, es notablemente mayor entre hombres que entre mujeres. La diferencia es más acentuada en el caso del consumo en el último año o último mes que en el caso de consumo a lo largo de la vida, pero las diferencias son menores entre jóvenes que entre adultos de más edad (véase la cuestión particular sobre género). Asimismo, el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Se ha planteado como hipótesis que el consumo podría estar extendiéndose a ciudades más pequeñas o a zonas rurales. Por ejemplo, Polonia documentó esta tendencia en su informe nacional de 2005.
Il consumo di cannabis, come quello di altre sostanze illecite, è nettamente superiore tra gli uomini rispetto alle donne. La differenza è più marcata se si considera la prevalenza nell’ultimo anno o nell’ultimo mese, rispetto alla prevalenza una tantum; si riduce invece tra i giovani rispetto agli adulti (cfr. la questione specifica sugli aspetti di genere). Il consumo di cannabis è anche più frequente nelle zone urbane o nelle zone più densamente popolate. Si è ipotizzato che il consumo di questa sostanza si stia diffondendo anche alle città più piccole o alle zone rurali; la Polonia ha in effetti documentato questa tendenza nella relazione nazionale per il 2005.
O consumo de cannabis, à semelhança do de outras drogas ilegais, é nitidamente mais elevado entre os homens do que entre as mulheres. A diferença é mais acentuada no caso do consumo no último ano ou no último mês do que no consumo ao longo da vida, mas há menos diferenças entre os jovens do que entre os adultos mais velhos (ver tema específico relativo ao género). O consumo de cannabis também é mais comum nas zonas urbanas ou com maior densidade populacional. Colocou-se a hipótese de o consumo poder estar a alastrar a cidades mais pequenas ou às zonas rurais, tendo a Polónia documentado esta tendência no seu relatório nacional de 2005.
Η χρήση της κάνναβης, όπως και κάθε άλλου παράνομου ναρκωτικού, είναι σημαντικά υψηλότερη στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες. Η διαφορά είναι πιο έντονη στην περίπτωση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος ή τον τελευταίο μήνα από ό,τι στη χρήση σε όλη τη ζωή τους, αλλά οι διαφορές είναι μικρότερες στους νέους από ό,τι στους ενηλίκους μεγαλύτερης ηλικίας (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για το φύλο). Η χρήση της κάνναβης είναι επίσης πιο διαδεδομένη σε αστικές περιοχές ή σε περιοχές με μεγάλη πληθυσμιακή πυκνότητα. Έχει διατυπωθεί η υπόθεση ότι η χρήση μπορεί να εξαπλώνεται σε μικρότερες πόλεις ή αγροτικές περιοχές και η τάση αυτή καταγράφηκε από την Πολωνία στην εθνική της έκθεση για το 2005.
Net als het gebruik van andere illegale drugs is het gebruik van cannabis onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen. Het verschil is nog groter in het geval van recent of actueel gebruik dan in het geval van “ooit”-gebruik, maar de verschillen zijn kleiner onder jongeren dan onder oudere volwassenen (zie de speciale kwestie over gender). Cannabisgebruik komt ook vaker voor in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. Er is een hypothese dat het gebruik zich wellicht uitbreidt naar kleinere plaatsen of plattelandsgebieden. Polen maakte melding van deze tendens in zijn nationale verslag over 2005.
Stejně jako v případě dalších nelegálních drog je míra užívání konopí značně vyšší u mužů než u žen. Co se týká užití drogy v posledním roce nebo v posledním měsíci, je rozdíl výraznější než u celoživotní prevalence, avšak rozdíly jsou menší mezi mládeží než ve starší dospělé populaci (viz vybrané téma – pohlaví). Užívání konopí je rovněž běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Podle hypotéz se může užívání šířit do menších měst a venkovských oblastí. Tento trend potvrzuje polská národní zpráva za rok 2005.
Brugen af cannabis er som i forbindelse med andre illegale stoffer betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder. Forskellen er mere markant med hensyn til brug inden for de seneste 12 måneder eller inden for den seneste måned end med hensyn til langtidsprævalensen, men forskellene er mindre blandt unge end blandt ældre voksne (se det udvalgte tema om køn). Cannabisbrug er også mere udbredt i byområder eller områder med høj befolkningstæthed. Der er blevet antaget, at brugen kan være ved at sprede sig til mindre byer eller landdistrikter, og Polen dokumenterede denne tendens i sin nationale rapport for 2005.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul, on kanepi tarbimine meeste hulgas märkimisväärselt levinum kui naiste hulgas. Viimase aasta ja viimase kuu jooksul tarbimise osas on erinevus suurem kui elu jooksul tarbimise osas, kusjuures noorte hulgas on erinevused väiksemad kui vanemate täiskasvanute hulgas (vt valikteema sugude kohta). Samuti on kanepi tarbimine sagedasem linnades ja suure rahvastikutihedusega piirkondades. On väidetud, et kanepi tarbimine on levimas väiksematesse linnadesse ja maapiirkondadesse, ning see suundumus leidis kinnitust Poola 2005. a riiklikus aruandes.
Kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, myös kannabiksen käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Viimeksi kuluneen vuoden tai viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla ero on selvempi kuin ainakin kerran käyttäneiden, mutta sukupuolierot ovat nuorten ryhmässä pienempiä kuin aikuisten ryhmässä (ks. sukupuolinäkökulmaa koskeva erityiskysymys). Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Sen käytön on kuitenkin arveltu olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille, ja Puola onkin kertonut tästä suuntauksesta kansallisessa raportissaan vuodelta 2005.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is lényegesen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél. A különbség az elmúlt évi vagy elmúlt havi használat esetében markánsabban mutatkozik, mint a kipróbálást tekintve, ugyanakkor az ilyen eltérések a fiatalok körében kisebbek, mint az idősebb felnőtteknél (lásd a nemekről szóló kiválasztott témakört). A kannabiszhasználat ezenkívül gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Azt feltételezik, hogy a használat átterjedőben van a kisebb városok vagy vidéki területek felé, és Lengyelország dokumentálta is ezt a tendenciát a 2005-ös országjelentésében.
Bruk av cannabis, som av andre illegale rusmidler, er betydelig høyere blant menn enn blant kvinner. Kjønnsforskjellen er klarere når det gjelder bruk siste år eller siste måned enn for livstidsbruk, men mindre blant unge mennesker enn blant eldre voksne (se utvalgt aspekt om kjønn). Cannabis er også vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Det har blitt framsatt hypoteser om at bruken er i ferd med å spre seg til mindre byer og til distriktene, en trend Polen har dokumentert i sin nasjonale rapport for 2005.
Zażywanie konopi indyjskich, podobnie jak i innych nielegalnych narkotyków, jest zdecydowanie częstsze wśród mężczyzn niż wśród kobiet. Różnica ta jest wyraźniej zaznaczona w przypadku osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku lub ostatnim miesiącu niż w przypadku osób, które zażywały go przynajmniej jeden raz, ale wśród młodych ludzi różnice te są mniejsze niż w przypadku starszych osób dorosłych (patrz wybrane zagadnienie dotyczące kwestii płci). Zażywanie konopi indyjskich jest również bardziej rozpowszechnione w obszarach miejskich lub obszarach o dużej gęstości zaludnienia. Postawiono hipotezę, że zażywanie tego narkotyku może rozprzestrzenić się w mniejszych miastach i na obszarach wiejskich. Taką tendencję wykazano w krajowym sprawozdaniu Polski z 2005 r.
Consumul de canabis, ca cel al altor droguri ilegale, este semnificativ mai ridicat în rândul bărbaţilor decât al femeilor. Diferenţa este mai pronunţată în cazul consumului în cursul ultimului an sau al ultimei luni decât în cazul consumului pe parcursul vieţii, însă diferenţele sunt mai mici în rândul tinerilor decât în rândul adulţilor cu vârste mai mari (vezi extrasul privind sexele). Consumul de canabis este, de asemenea, mai răspândit în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei. S-a presupus că folosirea acestui drog se poate răspândi în oraşe mai mici sau zone rurale, iar Polonia a confirmat această tendinţă prin raportul său naţional din 2005.
Užívanie kanabisu, podobne ako iných nezákonných drog, je výrazne vyššie u mužov ako u žien. Rozdiel je výraznejší v prípade užívania v poslednom roku alebo v poslednom mesiaci ako pre celoživotné užívanie, ale rozdiely sú menšie medzi mladými ľuďmi než medzi staršími dospelými (pozri vybranú otázku pohlavia). Užívanie kanabisu je tiež bežnejšie v mestských oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Predpokladá sa, že sa užívanie môže rozšíriť na malé mestá alebo vidiecke oblasti a Poľsko dokumentovalo tento trend vo svojej správe z roku 2005.
Uživanje konoplje je podobno kot pri drugih prepovedanih drogah znatno bolj razširjeno med moškimi kot med ženskami. Razlika je še opaznejša pri tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu ali mesecu, kot pri tistih, ki so jo že kdaj poskusili, vendar so razlike med mladimi manjše kot med starejšimi odraslimi (glej izbrano vprašanje o spolu). Uživanje konoplje je tudi pogostejše na mestnih območjih ali območjih z veliko gostoto prebivalstva. Predpostavlja se, da se uživanje lahko razširi v manjša mesta ali na podeželje, ta trend je dokumentirala Poljska v svojem nacionalnem poročilu za leto 2005.
Bruket av cannabis är, som andra olagliga droger, vanligare bland män än bland kvinnor. Könsskillnaderna är tydligare bland dem som säger sig ha använt cannabis under föregående år eller under föregående månad än för dem som säger sig någon gång ha provat drogen, men skillnaderna är mindre mellan unga människor än bland äldre vuxna (se temakapitlet om genusfrågor). Cannabisanvändning är också vanligare i städer eller områden med hög befolkningstäthet. Man har spekulerat att användningen håller på att spridas till mindre städer eller landsbygdsområden, och Polen styrker denna hypotes i sin nationella rapport 2005.
Tāpat kā citas nelegālās narkotikas, arī kaņepes daudz vairāk lieto vīrieši nekā sievietes. Šīs atšķirības spilgtāk izpaužas pēdējā gada vai pēdējā mēneša lietošanā nekā ilgtermiņa lietošanā, bet jauniešu vidū atšķirības ir mazākas nekā starp gados vecākiem pieaugušajiem (skatīt īpašo tēmu par dzimumatšķirībām). Kaņepju lietošana ir izplatītāka arī pilsētvidē un blīvi apdzīvotās vietās. Pastāv hipotēze, ka kaņepju lietošana sāk izplatīties uz mazākām pilsētām un lauku apvidiem, par šādu tendenci liecina Polijas 2005. gada valsts ziņojumā minētie fakti.
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
2004’te yasal efedrin ve psödo-efedrin ticareti toplamda sırasıyla 526 ve 1.207 tona ulaşıyordu. Bu kimyasalların en büyük ele geçirme vakaları Kuzey Amerika ile Güneydoğu Asya’da rapor edilmiş olmakla birlikte ele geçirmelerin tüm bölgelere yayıldığına dair endişe bulunmaktadır.
Licit trade of ephedrine and pseudo-ephedrine amounted to a total of 526 and 1 207 tonnes respectively in 2004. The largest seizures of these chemicals were reported in North America and South-east Asia, but there is concern that seizures have spread to all regions. Smuggling of ephedrine and pseudo-ephedrine to Europe originates mainly in West Asia. In 2004, 2.6 tonnes of ephedrine and 1 kg of pseudo-ephedrine were seized in Europe (110); the seizures were mostly small seizures and came from many different laboratories, a majority in the Czech Republic, although there was a large seizure in Greece of ephedrine from Pakistan.
Le commerce licite de l'éphédrine et de la pseudoéphédrine représentait un total de, respectivement, 526 et 1 207 tonnes en 2004. Les principales saisies de ces produits chimiques ont été enregistrées en Amérique du Nord et en Asie du Sud-Est, mais la dispersion des saisies dans toutes les régions constitue une source d’inquiétude. La contrebande d'éphédrine et de pseudoéphédrine en Europe provient essentiellement d'Asie de l'Ouest. En 2004, 2,6 tonnes d'éphédrine et 1 kg de pseudoéphédrine ont été saisis en Europe (110). Les saisies étaient généralement modestes et provenaient de nombreux laboratoires différents, dont une majorité était située en République tchèque, bien qu'une importante saisie d'éphédrine provenant du Pakistan ait été effectuée en Grèce.
Die legal gehandelten Mengen von Ephedrin und Pseudoephedrin beliefen sich im Jahr 2004 auf 526 bzw. 1 207 Tonnen. Die größten Sicherstellungen dieser chemischen Stoffe fanden den Berichten zufolge in Nordamerika und Südostasien statt, es gibt jedoch die Befürchtung, dass sich die Sicherstellungen auf alle Regionen ausgeweitet haben. Die nach Europa geschmuggelten Mengen von Ephedrin und Pseudoephedrin stammen vor allem aus Westasien. Im Jahr 2004 wurden in Europa 2,6 Tonnen Ephedrin und 1 kg Pseudoephedrin sichergestellt (110); zumeist wurden kleine Mengen beschlagnahmt, die aus vielen verschiedenen Labors stammten, vor allem aus der Tschechischen Republik, wobei aber auch in Griechenland eine große Menge Ephedrin aus Pakistan sichergestellt wurde.
El comercio legal de efedrina y pseudoefedrina sumó un total de 526 y 1 207 toneladas, respectivamente, en 2004. Según los informes, las mayores incautaciones de estos productos químicos se llevaron a cabo en Norteamérica y en el sureste asiático, pero existe la preocupación de que las incautaciones se hayan extendido a todas las regiones. La efedrina y pseudoefedrina que se introducen de contrabando en Europa proceden principalmente del oeste asiático. En 2004, se incautaron en Europa 2,6 toneladas de efedrina y 1 kg de pseudoefedrina (110); en general, las cantidades aprehendidas eran de escasa cuantía y procedían de numerosos laboratorios, la mayoría de ellos ubicados en la República Checa, aunque en Grecia se incautó una gran cantidad de efedrina procedente de Pakistán.
Nel 2004 gli scambi leciti di efedrina e pseudoefedrina hanno interessato in totale 526 e 1 207 tonnellate rispettivamente. I sequestri più importanti di queste sostanze sono stati riferiti nell’America settentrionale e nell’Asia sudorientale, ma si teme che si siano diffusi a tutte le regioni. L’efedrina e la pseudoefedrina contrabbandate in Europa provengono perlopiù dall’Asia occidentale. Nel 2004 sono state sequestrate in Europa 2,6 tonnellate di efedrina e 1 kg di pseudoefedrina (110); in prevalenza si è trattato di sequestri di quantitativi modesti, provenienti da laboratori diversi, la maggioranza dei quali situati nella Repubblica ceca, benché un grosso quantitativo di efedrina proveniente dal Pakistan sia stato intercettato in Grecia.
Em 2004, o comércio legal de efedrina e pseudoefedrina elevou-se, no total, a 526 e 1 207 toneladas, respectivamente. As maiores apreensões destas substâncias químicas registaram‑se na América do Norte e no Sudeste Asiático, mas o facto de as apreensões terem alastrado a todas as regiões suscita preocupação. O tráfico de efedrina e pseudoefedrina para a Europa é sobretudo originário da Ásia Ocidental. Em 2004, foram apreendidas na Europa 2,6 toneladas de efedrina e 1 kg de pseudoefedrina (110). Em geral, as quantidades apreendidas eram pequenas e oriundas de muitos laboratórios diferentes, a maioria dos quais localizada na República Checa, embora se tenha verificado na Grécia uma grande apreensão de efedrina proveniente do Paquistão.
Το νόμιμο εμπόριο εφεδρίνης και ψευδοεφεδρίνης ανήλθε συνολικά σε 526 και 1 207 τόνους αντίστοιχα το 2004. Οι μεγαλύτερες κατασχέσεις αυτών των χημικών ουσιών αναφέρθηκαν στη Βόρεια Αμερική και τη Νοτιοανατολική Ασία, αλλά εκφράζονται ανησυχίες για εξάπλωση των κατασχέσεων σε όλες τις περιοχές του κόσμου. Οι ποσότητες εφεδρίνης και ψευδοεφεδρίνης που εισάγονται λαθραία στην Ευρώπη προέρχονται κυρίως από τη Δυτική Ασία. Το 2004 στην Ευρώπη κατασχέθηκαν 2,6 τόνοι εφεδρίνης και 1 κιλό ψευδοεφεδρίνης (110). Οι κατασχέσεις αφορούσαν κυρίως μικροποσότητες που προέρχονταν από πολλά εργαστήρια, τα περισσότερα εκ των οποίων στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι υπήρξε μια μεγάλη κατάσχεση εφεδρίνης στην Ελλάδα από το Πακιστάν.
De legale handel in efedrine en pseudo-efedrine bedroeg in 2004 in totaal respectievelijk 526 en 1 207 ton. De grootste vangsten van deze chemicaliën zijn gemeld in Noord-Amerika en Zuidoost-Azië, maar er bestaat bezorgdheid over het feit dat er nu in alle regio’s vangsten worden gemeld. De efedrine en pseudo-efedrine die naar Europa worden gesmokkeld, zijn overwegend afkomstig uit West-Azië. In 2004 zijn 2,6 ton efedrine en 1 kilo pseudo-efedrine in beslag genomen in Europa (110); hierbij ging het veelal om kleine vangsten van producten afkomstig uit een groot aantal verschillende laboratoria, de meeste in Tsjechië, hoewel er in Griekenland een grote vangst van uit Pakistan afkomstige efedrine was.
Objemy zákonného obchodu dosáhly v roce 2004 v případě efedrinu 526 tun a v případě pseudoefedrinu 1 207 tun. Největší záchyty těchto chemikálií byly hlášeny ze Severní Ameriky a jihovýchodní Asie, ale obavy vyvolává rozšíření záchytů do všech regionů. Do Evropy se efedrin a pseudoefedrin pašuje zejména ze západní Asie. Za rok 2004 bylo v Evropě zadrženo 2,6 tun efedrinu a 1 kg pseudoefedrinu (110). Jednalo se převážně o záchyty malých množství z řady různých laboratoří. K většině z nich došlo v České republice, i když v Řecku bylo zadrženo velké množství efedrinu z Pákistánu.
Den lovlige handel med efedrin og pseudoefedrin udgjorde i alt henholdsvis 526 og 1 207 tons i 2004. De største beslaglæggelser af disse kemikalier blev rapporteret i Nordamerika og Sydøstasien, men det giver anledning til bekymring, at beslaglæggelserne har bredt sig til alle regioner. Den efedrin og pseudoefedrin, der smugles til Europa, kommer især fra Vestasien. I 2004 blev der beslaglagt 2,6 tons efedrin og 1 kg pseudoefedrin i Europa (110); der var hovedsagelig tale om mindre beslaglæggelser, som kom fra mange forskellige laboratorier, størstedelen i Tjekkiet, selv om der var en omfattende beslaglæggelse af efedrin i Grækenland fra Pakistan.
2004. a olid efedriini ja pseudoefedriini seaduslikult kaubeldud kogused kokku vastavalt 526 ja 1207 tonni. Kõige rohkem konfiskeeriti kõnealuseid kemikaale Põhja-Ameerikas ja Kagu-Aasias, kuid konfiskeerimised on paraku levinud kogu maailmas. Euroopasse tuuakse efedriini ja pseudoefedriini salaja sisse peamiselt Lääne-Aasiast. 2004. a konfiskeeriti Euroopas 2,6 tonni efedriini ja 1 kg pseudoefedriini;(110) enamasti oli tegemist väikeste kogustega ja need olid pärit paljudest laboritest; enamik konfiskeerimisi leidis aset Tšehhi Vabariigis, kuid Kreekas konfiskeeriti suur kogus Pakistanist pärit efedriini.
Efedriinin laillinen kauppa oli 526 tonnia ja ja pseudoefedriinin 1 207 tonnia vuonna 2004. Ilmoitusten perusteella näitä kemikaaleja takavarikoitiin suurimmat määrät Pohjois-Amerikassa ja Kaakkois-Aasiassa, mutta takavarikkojen pelätään nyt levinneen kaikille alueille. Efedriiniä ja pseudoefedriiniä salakuljetetaan Eurooppaan pääasiassa Länsi-Aasiasta. Euroopassa takavarikoitiin 2,6 tonnia efedriiniä ja 1 kilo pseudoefedriiniä vuonna 2004 (110); takavarikoidut määrät olivat enimmäkseen hyvin pieniä ja peräisin monesta eri laboratoriosta, joista suurin osa sijaitsi Tšekissä, tosin Kreikassa takavarikoitiin suuri erä Pakistanista tullutta efedriiniä.
Az efedfrin és a pszeudoefedrin törvényes kereskedelme 2004-ben összesen 526, illetve 1207 tonnát tett ki. Az említett vegyi anyagok legnagyobb lefoglalásait Észak-Amerikából és Délkelet-Ázsiából jelentették, de felmerültek olyan aggályok, hogy a lefoglalások az összes régiót érintik. Az efedrin és a pszeudoefedrin Európába tartó csempészete főleg Nyugat-Ázsiából származik. 2004-ben Európában 2,6 tonna efedrint és 1 kg pszeudoefedrint foglaltak le110; a lefoglalások többnyire kis mennyiségeket jelentettek, sok különböző, többségében Csehországban található laboratóriumból, bár Görögországban egy alkalommal nagy mennyiségben foglaltak le Pakisztánból származó efedrint.
Lovlig handel med efedrin og pseudoefedrin utgjorde henholdsvis 526 og 1 207 tonn i 2004. De største beslagene av disse kjemikaliene ble rapportert i Nord-Amerika og Sørøst-Asia, men det fryktes at beslagene har spredt seg til alle regioner. Efedrin og pseudoefedrin som smugles til Europa kommer hovedsakelig fra Vest-Asia. I 2004 ble 2,6 tonn efedrin og 1 kg pseudoefedrin beslaglagt i Europa (110). Beslagene var for det meste små og stammet fra mange forskjellige laboratorier, flesteparten i Den tsjekkiske republikk. I tillegg ble det gjort et stort beslag i Hellas av efedrin fra Pakistan.
W 2004 r. legalny handel efedryną i pseudoefedryną wyniósł łącznie odpowiednio 526 i 1027 t. Największe konfiskaty tych substancji chemicznych odnotowano w Ameryce Północnej i w Azji Południowo-Wschodniej, ale obawy budzi rozpowszechnienie ich we wszystkich regionach. Przemycana do Europy efedryna i pseudoefedryna pochodzi przede wszystkim z Azji Zachodniej. W 2004 r. skonfiskowano w Europie 2,6 t efedryny i 1 kg pseudoefedryny (110). Konfiskaty dotyczyły przeważnie niewielkich ilości pochodzących z wielu różnych laboratoriów, w większości mieszczących się w Czechach, chociaż w Grecji skonfiskowano znaczną ilość efedryny pochodzącej z Pakistanu.
Comerţul legal de efedrină şi pseudoefedrină s-a ridicat la un total de 526 şi 1 207 tone respectiv în 2004. Cele mai importante capturi ale acestor substanţe chimice au fost raportate în America de Nord şi Asia de Sud-Est, însă există îngrijorări cu privire la răspândirea capturilor în toate regiunile. Contrabanda cu efedrină şi pseudoefedrină în Europa provine în principal din Asia de Vest. În 2004, 2,6 tone de efedrină şi 1 kg de pseudoefedrină au fost capturate în Europa (110); capturile au fost în mare parte de mici dimensiuni şi au provenit din multe laboratoare diferite, majoritatea în Republica Cehă, deşi în Grecia a avut loc o importantă captură de efedrină din Pakistan.
V roku 2004 dosiahlo zákonné obchodovanie s efedrínom celkom 526 ton a s pseudoefedrínom 1 207 ton. Najväčšie zachytenia týchto chemikálií boli uvádzané v Severnej Amerike a juhovýchodnej Ázii, ale existuje obava, že zachytenia sa rozšíria na všetky regióny. Pašovanie efedrínu a pseudoefedrínu do Európy má pôvod najmä v západnej Ázii. V roku 2004 sa v Európe zachytilo 2,6 tony efedrínu a 1 kg pseudoefedrínu (110); zachytenia boli väčšinou malými zachyteniami a prichádzali z mnohých rôznych laboratórií, väčšinou v Českej republike, hoci v Grécku došlo k veľkému zachyteniu efedrínu z Pakistanu.
Zakonita trgovina z efedrinom in psevdoefedrinom je leta 2004 obsegala 526 oziroma 1207 ton. O največjih zasegih teh kemičnih snovi so poročali iz Severne Amerike in jugovzhodne Azije, vendar pa vlada zaskrbljenost, da so se zasegi razširili v vse regije. V Evropo se efedrin in psevdoefedrin tihotapita predvsem iz zahodne Azije. Leta 2004 so v Evropi zasegli 2,6 tone efedrina in 1 kg psevdoefedrina (110); šlo je predvsem za manjše zasege snovi, ki je izhajala iz veliko različnih laboratorijev, večina iz Češke republike, v Grčiji pa so zasegli veliko količino efedrina iz Pakistana.
Den lagliga handeln med efedrin och pseudoefedrin uppgick till totalt 526 respektive 1 207 ton under 2004. De största beslagen av dessa kemikalier rapporterades i Nordamerika och Sydostasien men det föreligger oro för att beslagen har spridits till alla regioner. Smuggling av efedrin och pseudoefedrin till Europa har sitt ursprung främst i västra Asien. Under 2004 beslagtogs 2,6 ton efedrin och 1 kg pseudoefedrin i Europa (110). Beslagen var oftast små och kom från många olika laboratorier, och skedde främst i Tjeckien även om ett stort beslag av efedrin från Pakistan gjordes i Grekland.
Likumīgā tirdzniecībā 2004. gadā pavisam ir nonākušas attiecīgi 526 un 1207 tonnas efedrīna un pseidoefedrīna. Saskaņā ar ziņojumiem lielākais daudzums šo ķimikāliju ir konfiscēts Ziemeļamerikā un Dienvidaustrumāzijā, bet bažas rada fakts, ka konfiskācijas pašlaik notiek jau visos reģionos. Efedrīna un pseidoefedrīna kontrabandas ceļš uz Eiropu sākas galvenokārt Rietumāzijā. Eiropā 2004. gadā ir atsavinātas 2,6 tonnas efedrīna un 1 kilograms pseidoefedrīna (110); atsavinātie apjomi lielākoties ir mazi un nāk no daudzām un dažādām laboratorijām, pārsvarā no Čehijas, bet ir bijusi arī viena liela apjoma konfiskācija Grieķijā, atsavinot efedrīnu no Pakistānas.
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
Avrupa, ecstasy imalatı son yıllarda dünyanın başka bölümlerine, yani Kuzey Amerika (Amerika Birleşik Devletleri, Kanada) ve Doğu ile Güneydoğu Asya’ya (Çin, Endonezya, Hong Kong) yayıldığından göreli önemi düşmekte gibi görünse de, tüm dünyada ecstasy üretiminin ana merkezi olmaya devam etmektedir (CND, 2006; UNODC, 2006).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread in recent years to other parts of the world, notably to North America (United States, Canada) and East and South-east Asia (China, Indonesia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Although the Netherlands remained in 2004 the main source of ecstasy for Europe and the world as a whole, ecstasy laboratories were also uncovered in Belgium, Estonia, Spain and Norway (Reitox national reports, 2005; UNODC, 2006). The ecstasy seized in the EU is reported to originate from the Netherlands and Belgium, and to a lesser extent Poland and the United Kingdom (Reitox national reports, 2005).
Dans l'ensemble, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble décliner depuis l'essaimage, ces dernières années, de la fabrication d'ecstasy dans d'autres parties du monde, en particulier l'Amérique du Nord (États-Unis, Canada) et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (Chine, Indonésie, Hong Kong) (CND, 2006; ONUDC, 2006). Bien que les Pays‑Bas soient restés la principale source d'ecstasy en Europe et dans le monde en 2004, des laboratoires d'ecstasy ont également été découverts en Belgique, Estonie, Espagne et Norvège (rapports nationaux Reitox, 2005; ONUDC, 2006). L'ecstasy saisie dans l'UE provenait des Pays‑Bas et de Belgique et, dans une moindre mesure, de Pologne et du Royaume-Uni (rapports nationaux Reitox, 2005).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika (Vereinigte Staaten, Kanada) sowie Ost- und Südostasien (China, Indonesien, Hongkong), ausgeweitet hat (CND, 2006; UNODC, 2006). Zwar wurde auch 2004 sowohl innerhalb Europas als auch weltweit das meiste Ecstasy in den Niederlanden hergestellt, jedoch wurden auch Ecstasy-Labors in Belgien, Estland, Spanien und Norwegen entdeckt (nationale Reitox-Berichte, 2005; UNODC, 2006). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt den Berichten zufolge aus den Niederlanden und Belgien sowie in geringerem Maße aus Polen und dem Vereinigten Königreich (nationale Reitox-Berichte, 2005).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica (Estados Unidos, Canadá) y el este y sureste asiático (China, Indonesia, Hong Kong) (CND, 2006; ONUDD, 2006). Si bien los Países Bajos siguieron ostentando en 2004 el título de principal país de origen de éxtasis de Europa y de todo el mundo, se descubrieron también laboratorios de fabricación de éxtasis en Bélgica, Estonia, España y Noruega (informes nacionales de la red Reitox, 2005; ONUDD, 2006). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos y Bélgica, seguidos de Polonia y el Reino Unido (informes nacionales de la red Reitox, 2005).
Complessivamente, l’Europa resta il principale centro di produzione dell’ecstasy, sebbene negli ultimi anni la sua importanza sembri in calo, stando alla diffusione della produzione di ecstasy in altre parti del mondo, in particolare nell’America settentrionale (Stati Uniti, Canada) e nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Indonesia, Hong Kong) (CND, 2006; INCB, 2006). Benché i Paesi Bassi siano rimasti nel 2004 la principale fonte di ecstasy per l’Europa e il mondo intero, laboratori per la produzione di questa sostanza sono stati scoperti anche in Belgio, Estonia, Spagna e Norvegia (relazioni nazionali Reitox, 2005; UNODC, 2006). Stando alle segnalazioni, l’ecstasy sequestrata nell’Unione europea proviene da Paesi Bassi e Belgio, e in misura minore da Polonia e Regno Unito (relazioni nazionali Reitox, 2005).
Em termos globais, a Europa continua a ser o principal centro de produção de ecstasy, embora a sua importância relativa pareça estar a decrescer, já que essa produção alastrou a outras partes do mundo nos últimos anos, nomeadamente à América do Norte (Estados Unidos, Canadá) e ao Leste e Sudeste Asiático (China, Indonésia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Apesar de, em 2004, os Países Baixos terem continuado a ser a principal fonte de ecstasy para a Europa e o resto mundo, também foram descobertos laboratórios de ecstasy na Bélgica, Estónia, Espanha e Noruega (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; UNODC, 2006). Segundo as informações de que dispomos, o ecstasy apreendido na UE é originário dos Países Baixos e da Bélgica, e em menor grau da Polónia e do Reino Unido (Relatórios Nacionais Reitox, 2005).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, παρότι η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες, Καναδάς) και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Ινδονησία, Χονγκ Κονγκ) (CND, 2006· UNODC, 2006). Μολονότι οι Κάτω Χώρες παρέμειναν το 2004 η κύρια πηγή έκστασης για την Ευρώπη και για τον υπόλοιπο κόσμο, εργαστήρια έκστασης ανακαλύφθηκαν επίσης στο Βέλγιο, την Εσθονία, την Ισπανία και τη Νορβηγία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· UNODC, 2006). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν από τις Κάτω Χώρες και το Βέλγιο, και δευτερευόντως από την Πολωνία και το Ηνωμένο Βασίλειο (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005).
Europa blijft ‘s werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang van Europa kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika (Verenigde Staten, Canada) en Oost- en Zuidoost-Azië (China, Indonesië, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Hoewel Nederland in 2004 nog steeds de belangrijkste bron van ecstasy voor Europa en de wereld als geheel was, zijn ook ecstasylaboratoria ontdekt in België, Estland, Spanje en Noorwegen (nationale Reitox-verslagen, 2005; UNODC, 2006). De in de EU in beslag genomen ecstasy is afkomstig uit Nederland en België, en in mindere mate uit Polen en het Verenigd Koninkrijk (nationale Reitox-verslagen, 2005).
Z globálního hlediska zůstává hlavním centrem produkce extáze Evropa, ačkoli její relativní význam patrně klesá s tím, jak se v posledních letech výroba extáze šíří do dalších částí světa, zejména do Severní Ameriky (USA, Kanady) a do jižní a jihovýchodní Asie (Číny, Indonésie, Hongkongu) (CND, 2006; UNODC, 2006). Ačkoli v Evropě zůstalo v roce 2004 hlavním zdrojem extáze Nizozemsko, byly laboratoře vyrábějící extázi rovněž odhaleny v Belgii, Estonsku, Španělsku a Norsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; UNODC, 2006). V případě extáze zachycené v rámci EU se uvádí původ z Nizozemska a Belgie, v menší míře pak z Polska a Spojeného království (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika (USA, Canada) og Øst- og Sydøstasien (Kina, Indonesien, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Selv om Nederlandene i 2004 fortsat har været hovedkilden til ecstasy til Europa og verden som helhed, blev der også afsløret ecstasylaboratorier i Belgien, Estland, Spanien og Norge (nationale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme fra Nederlandene og Belgien og i mindre omfang fra Polen og Det Forenede Kongerige (nationale Reitox-rapporter, 2005).
Euroopa on endiselt peamine ecstasy tootmise keskus maailmas, kuigi tema suhteline tähtsus näib olevat vähenemas, sest viimastel aastatel on ecstasy tootmine levinud ka teistesse maailmajagudesse, eelkõige Põhja-Ameerikasse (Ameerika Ühendriigid, Kanada) ning Ida- ja Kagu-Aasiasse (Hiina, Indoneesia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Kuigi Madalmaad olid 2004. a endiselt peamine ecstasy tootmise keskus Euroopas ja kogu maailmas, avastati ecstasy-laboreid ka Belgias, Eestis, Hispaanias ja Norras (Reitoxi riikide aruanded, 2005; UNODC, 2006). Aruannete kohaselt pärineb ELis konfiskeeritud ecstasy Madalmaadest ja Belgiast ning vähemal määral ka Poolast ja Ühendkuningriigist (Reitoxi riikide aruanded, 2005).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä ekstaasin valmistuksen levittyä viime vuosina muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan (Yhdysvallat, Kanada) sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (Kiina, Indonesia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Vaikka Alankomaat oli vuonna 2004 edelleen Euroopan ja koko maailman suurin ekstaasin tuottaja, ekstaasilaboratorioita paljastettiin myös Belgiassa, Virossa, Espanjassa ja Norjassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; UNODC, 2006). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiassa Alankomaista ja Belgiasta ja toiseksi useammin Puolasta ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta (Reitoxin kansalliset raportit, 2005).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása kezd elterjedni a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában (Egyesült Államok, Kanada), valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kína, Indonézia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Bár 2004-ben Hollandia maradt az extasy fő forrása Európa és a világ egésze számára, Belgiumban, Észtországban, Spanyolországban és Norvégiában szintén találtak extasy-laboratóriumokat (Reitox országjelentések, 2005; UNODC, 2006). Az EU-ban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából és Belgiumból, illetve kisebb mértékben Lengyelországból és az Egyesült Királyságból származik (Reitox országjelentések, 2005).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika (USA, Canada) og Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Indonesia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Selv om Nederland i 2004 fortsatt var hovedkilden til ecstasy for Europa og verden for øvrig, ble det også oppdaget ecstasylaboratorier i Belgia, Estland, Spania og Norge (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Ecstasyen som ble beslaglagt i EU rapporteres å stamme fra Nederland og Belgia, og i mindre grad fra Polen og Storbritannia (nasjonale Reitox-rapporter, 2005).
Europa nadal jest głównym ośrodkiem produkcji ekstazy na świecie, choć jej znaczenie w tej dziedzinie wydaje się maleć, gdyż w ostatnich latach produkcja ekstazy rozprzestrzeniła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej (w Stanach Zjednoczonych i Kanadzie) oraz w Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (w Chinach, Indonezji i Hongkongu) (CND, 2006; UNODC, 2006.). W 2004 r. Holandia nadal stanowiła główne źródło dostaw ekstazy w Europie i na świecie, ale laboratoria produkujące ekstazy wykryto również w Belgii, Estonii, Hiszpanii i Norwegii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r., UNODC, 2006 r.). Ekstazy skonfiskowana w Europie pochodziła z Holandii i Belgii, w mniejszym stopniu z Polski i Wielkiej Brytanii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.).
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord (Statele Unite, Canada) şi în Asia de Est şi de Sud-Est (China, Indonezia, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Deşi Ţările de Jos au rămas în 2004 principala sursă de ecstasy pentru Europa şi întreaga lume, s-au depistat laboratoare de ecstasy şi în Belgia, Estonia, Spania şi Norvegia (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; UNODC, 2006). S-a raportat că ecstasy-ul capturat în Uniunea Europeană provine din Ţările de Jos şi Belgia, şi într-o mai mică măsură din Polonia şi Regatul Unit (Rapoartele naţionale Reitox, 2005).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v posledných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky (Spojené štáty americké, Kanada) a východnej a juhovýchodnej Ázie (Čína, Indonézia, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Hoci Holandsko zostalo v roku 2004 hlavným zdrojom extázy pre Európu a svet ako celok, laboratóriá extázy sa odhalili aj v Belgicku, Estónsku, Španielsku a Nórsku (národné správy siete Reitox, 2005; UNODC, 2006). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza z Holandska a Belgicka a v menšej miere z Poľska a Spojeného kráľovstva (národné správy siete Reitox, 2005).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena sorazmerna pomembnost upada, saj se njegova proizvodnja v zadnjih letih širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko (Združene države, Kanada) ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (Kitajska, Indonezija, Hongkong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Čeprav je Nizozemska leta 2004 ostala glavni vir ekstazija za Evropo in svet kot celoto, so laboratorije ekstazija odkrili tudi v Belgiji, Estoniji, Španiji in na Norveškem (nacionalna poročila Reitox, 2005; UNODC, 2006). Po poročilih je ekstazi, zasežen v EU, izhajal iz Nizozemske in Belgije, v manjšem obsegu pa iz Poljske in Združenega kraljestva (nacionalna poročila Reitox, 2005).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika (USA och Canada) samt Ost- och Sydostasien (Kina, Indonesien, Hong Kong) (CND, 2006; UNODC, 2006). Även om Nederländerna även under 2004 var det främsta ursprungslandet för ecstasy i Europa och världen som helhet, upptäcktes ecstasylaboratorier också i Belgien, Estland, Spanien och Norge (nationella Reitoxrapporter, 2005; UNODC, 2006). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna och Belgien, och i mindre utsträckning i Polen och Storbritannien (nationella Reitoxrapporter, 2005).
Pasaules mērogā Eiropa vēl arvien ir galvenais ekstazī ražošanas centrs, lai gan izskatās, ka relatīvi Eiropas loma ekstazī ražošanā mazinās, jo pēdējos gados ražošana ir izplatījusies arī uz citām pasaules daļām, jo īpaši uz Ziemeļameriku (ASV, Kanādu) un Austrum- un Dienvidaustrumāziju (Ķīnu, Indonēziju, Honkongu) (CND, 2006. g.; UNODC, 2006. g.). Lai gan 2004. gadā galvenais ekstazī avots Eiropā un visā pasaulē joprojām ir bijusi Nīderlande, ekstazī laboratorijas ir atklātas arī Beļģijā, Igaunijā, Spānijā un Norvēģijā (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; UNODC, 2006. g.). Saskaņā ziņojumiem ES konfiscētā ekstazī izcelsmes valstis ir galvenokārt Nīderlande un Beļģija, un mazākā mērā arī Polija un Apvienotā Karaliste (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.).
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
Bu alt bölgede Estonya, Litvanya ve Bulgaristan ile daha az ölçüde Almanya, İspanya ve Norveç de, bu ülkelerdeki amfetamin laboratuvarlarının 2004’teki tasfiye edilmesinden anlaşıldığı gibi, yasadışı amfetamin imalatında önemli bir rol oynamaktadır (UNODC, 2006) (82).
Worldwide, amphetamine production remains concentrated in Western and Central Europe, in particular in Belgium, the Netherlands and Poland. In this sub-region, Estonia, Lithuania and Bulgaria also play a significant role in the illicit manufacture of amphetamine, and to a lesser extent Germany, Spain and Norway, as shown by the dismantling of amphetamine laboratories in 2004 in these countries (UNODC, 2006) (82). Outside Europe, amphetamine is mainly manufactured in North America and Oceania (CND, 2006). Trafficking in amphetamine in 2004 remained mainly intraregional. Most amphetamine found on European illicit markets comes from Belgium, the Netherlands and Poland, and also from Estonia and Lithuania (in the Nordic Countries) (Reitox national reports, 2005; WCO, 2005).
Dans le monde, la production d'amphétamines reste concentrée en Europe centrale et occidentale et, en particulier en Belgique, aux Pays‑Bas et en Pologne. Dans cette sous-région, l'Estonie, la Lituanie et la Bulgarie jouent également un rôle important dans la fabrication illicite d'amphétamines, tout comme, mais dans une moindre mesure, l'Allemagne, l'Espagne et la Norvège, ainsi que le montre le démantèlement de laboratoires d'amphétamines en 2004 dans ces pays (ONUDC, 2006) (82). En dehors de l'Europe, les amphétamines sont surtout fabriquées en Amérique du Nord et en Océanie (CND, 2006). En 2004, le trafic d'amphétamines est resté essentiellement intrarégional. La majeure partie des amphétamines trouvées sur les marchés illicites européens proviennent de Belgique, des Pays‑Bas et de Pologne, mais aussi d'Estonie et de Lituanie (dans les pays nordiques) (rapports nationaux Reitox, 2005; OMD, 2005).
Die weltweite Amphetamin-Herstellung erfolgt weiterhin vorwiegend in West- und Mitteleuropa, vor allem in Belgien, den Niederlanden und Polen. Innerhalb Europas spielen auch Estland, Litauen und Bulgarien und in geringerem Maße auch Deutschland, Spanien und Norwegen eine wichtige Rolle in der illegalen Herstellung von Amphetamin. Dies geht aus der Anzahl der in diesen Ländern im Jahr 2004 ausgehobenen Amphetamin-Labors hervor (UNODC, 2006) (82). Außerhalb Europas wird Amphetamin hauptsächlich in Nordamerika und Ozeanien hergestellt (CND, 2006). Der Amphetaminhandel erfolgte im Jahr 2004 nach wie vor hauptsächlich auf intraregionaler Ebene. Der größte Teil des auf den europäischen illegalen Märkten sichergestellten Amphetamins stammt aus Belgien, den Niederlanden und Polen sowie (in den skandinavischen Ländern) aus Estland und Litauen (nationale Reitox-Berichte, 2005; WZO, 2005).
A escala mundial, la producción de anfetamina sigue concentrándose en Europa Occidental y Central, particularmente en Bélgica, los Países Bajos y Polonia. Dentro de Europa, Estonia, Lituania y Bulgaria desempeñan, asimismo, un papel importante en la producción ilegal de anfetamina y, en menor medida, Alemania, España y Noruega, como muestra el desmantelamiento de los laboratorios de anfetaminas llevado a cabo en estos países en el año 2004 (ONUDD, 2006) (82). Fuera de Europa, la anfetamina se produce principalmente en Norteamérica y Oceanía (CND, 2006). En 2004, el tráfico de anfetaminas continuó siendo fundamentalmente intrarregional. En su mayor parte, la anfetamina que se encuentra en los mercados ilegales europeos procede de Bélgica, los Países Bajos y Polonia, y en los países nórdicos también de Estonia y Lituania (informes nacionales de la red Reitox, 2005; OMA, 2005).
In tutto il mondo la produzione di anfetamine rimane concentrata nell’Europa occidentale e centrale, soprattutto in Belgio, Paesi Bassi e Polonia. In questa sottoregione giocano un ruolo non marginale nella produzione illecita di anfetamine anche Estonia, Lituania e Bulgaria nonché, in misura minore, Germania, Spagna e Norvegia, come dimostrato dallo smantellamento dei laboratori di anfetamine in questi paesi nel 2004 (UNODC, 2006) (82). Al di fuori dell’Europa, le anfetamine vengono prodotte perlopiù in America settentrionale e Oceania (CND, 2006). Il traffico di anfetamine nel 2004 è rimasto circoscritto a un livello perlopiù intraregionale. La maggior parte delle anfetamine rinvenute sui mercati illeciti europei proviene da Belgio, Paesi Bassi, Polonia nonché Estonia e Lituania (nei paesi nordici) (relazioni nazionali Reitox, 2005; OMD, 2005).
A produção mundial de anfetaminas continua a estar concentrada na Europa Ocidental e Central, em especial na Bélgica, Países Baixos e Polónia. Nesta sub-região, a Estónia, Lituânia e Bulgária também desempenham um papel significativo no fabrico ilegal de anfetaminas, bem como a Alemanha, a Espanha e a Noruega, embora em menor grau, como demonstrou o desmantelamento de laboratórios de anfetaminas nestes países, em 2004 (UNODC, 2006) (82). Fora da Europa, as anfetaminas são principalmente produzidas na América do Norte e na Oceânia (CND, 2006). Em 2004, o tráfico de anfetaminas continuou a ser essencialmente intra-regional. A maior parte das anfetaminas encontradas nos mercados ilegais da Europa provém da Bélgica, dos Países Baixos e da Polónia, bem como da Estónia e da Lituânia (nos países nórdicos) (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; OMA, 2005).
Η παγκόσμια παραγωγή αμφεταμίνης παραμένει επικεντρωμένη στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη, ιδίως δε στο Βέλγιο, τις Κάτω Χώρες και την Πολωνία. Σε αυτή την υποπεριφέρεια, σημαντικό ρόλο στην παράνομη παρασκευή αμφεταμίνης διαδραματίζουν επίσης η Εσθονία, η Λιθουανία και η Βουλγαρία, και σε μικρότερο βαθμό η Γερμανία, η Ισπανία και η Νορβηγία, όπως προκύπτει από την εξάρθρωση εργαστηρίων αμφεταμίνης το 2004 στις χώρες αυτές (UNODC, 2006) (82). Εκτός ευρωπαϊκών συνόρων, αμφεταμίνη παρασκευάζεται κυρίως στη Βόρεια Αμερική και στην Ωκεανία (CND, 2006). Η αμφεταμίνη το 2004 εξακολούθησε να διακινείται κυρίως εντός της ίδιας περιοχής. Οι μεγαλύτερες ποσότητες αμφεταμίνης που κυκλοφορούν στις παράνομες αγορές της Ευρώπης προέρχονται από το Βέλγιο, τις Κάτω Χώρες και την Πολωνία, καθώς και από την Εσθονία και τη Λιθουανία (στις σκανδιναβικές χώρες) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· ΠΟΤ, 2005).
De productie van amfetamine is nog steeds in West- en Midden-Europa geconcentreerd, met name in België, Nederland en Polen. In deze subregio spelen ook Estland, Litouwen en Bulgarije een belangrijke rol in de illegale productie van amfetamine, en in mindere mate Duitsland, Spanje en Noorwegen, zoals blijkt uit de ontmanteling van amfetaminelaboratoria in 2004 in deze landen (UNODC, 2006) (82). Buiten Europa wordt amfetamine hoofdzakelijk geproduceerd in Noord-Amerika en Oceanië (CND, 2006). De handel in amfetamine was ook in 2004 overwegend intraregionaal. De meeste op de Europese illegale markt aangetroffen amfetamine is afkomstig uit België, Nederland en Polen, en ook uit Estland en Litouwen (in de Noord-Europese landen) (nationale Reitox-verslagen, 2005; WDO, 2005).
Světová produkce amfetaminu se nadále soustřeďuje do západní a střední Evropy, zejména do Belgie, Nizozemska a Polska. V této dílčí oblasti hrají v nezákonné výrobě amfetaminu významnou roli Estonsko, Litva a Bulharsko a v menší míře pak Německo, Španělsko a Norsko, jak naznačují amfetaminové laboratoře zlikvidované v těchto zemích v roce 2004 (UNODC, 2006) (82). Mimo Evropu se amfetamin vyrábí zejména v Severní Americe a Oceánii (CND, 2006). Obchod s amfetaminem v roce 2004 nadále probíhal především v rámci regionů. Většina amfetaminu na evropském černém trhu pochází z Belgie, Nizozemska a Polska a dále také z Estonska a Litvy (ve skandinávských zemích) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; WCO, 2005).
På verdensplan er produktionen af amfetamin fortsat koncentreret i Vest- og Centraleuropa, især i Belgien, Nederlandene og Polen. I denne underregion spiller Estland, Litauen og Bulgarien også en væsentlig rolle i den illegale fremstilling af amfetamin og i mindre grad Tyskland, Spanien og Norge, som det fremgik at lukningen af amfetaminlaboratorier i 2004 i disse lande (UNODC, 2006) (82). Uden for Europa fremstilles amfetamin hovedsagelig i Nordamerika og Oceanien (CND, 2006). Den ulovlige handel med amfetamin fandt i 2004 fortsat hovedsagelig sted inden for de enkelte regioner. Det meste af den amfetamin, der findes på de illegale markeder i Europa, kommer fra Belgien, Nederlandene og Polen samt også fra Estland og Litauen (i de nordiske lande) (nationale Reitox-rapporter, 2005; WCO, 2005).
Ülemaailmne amfetamiini tootmine on jätkuvalt koondunud Lääne- ja Kesk-Euroopasse, eelkõige Belgiasse, Madalmaadesse ja Poolasse. Selles piirkonnas mängivad amfetamiini ebaseaduslikus tootmises olulist rolli ka Eesti, Leedu ja Bulgaaria ning vähemal määral Saksamaa, Hispaania ja Norra, nagu näitab 2004. a nendes riikides demonteeritud amfetamiinilaborite arv (UNODC, 2006).(82) Väljaspool Euroopat toodetakse amfetamiini peamiselt Põhja-Ameerikas ja Okeaanias (CND, 2006). 2004. a oli amfetamiinikaubandus peamiselt piirkondliku ulatusega. Suurem osa Euroopa keelatud ainete turul leiduvast amfetamiinist on pärit Belgiast, Madalmaadest ja Poolast, aga ka Eestist ja Leedust (Põhjamaades) (Reitoxi riikide aruanded, 2005; WCO, 2005).
Maailmanlaajuinen amfetamiinin tuotanto keskittyy edelleen Länsi- ja Keski-Eurooppaan ja eritoten Belgiaan, Alankomaihin ja Puolaan. Tämän alueen eri maissa vuonna 2004 lakkautettujen laboratorioiden määrän perusteella myös Virossa, Liettuassa ja Bulgariassa sekä vähemmässä määrin Saksassa, Espanjassa ja Norjassa harjoitettiin merkittävää amfetamiinin laitonta tuotantoa (UNODC, 2006) (82). Euroopan ulkopuolella amfetamiinia valmistetaan pääasiassa Pohjois-Amerikassa ja Oseaniassa (CND, 2006). Vuonna 2004 amfetamiinin kauppa oli yhä pääasiallisesti alueen sisäistä. Suurin osa EU:n laittomilta markkinoilta löytyneestä amfetamiinista oli lähtöisin Belgiasta, Alankomaista ja Puolasta ja niiden jälkeen Virosta ja Liettuasta (Pohjoismaissa) (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; WCO, 2005).
A világszintű amfetamintermelés továbbra is Nyugat- és Közép-Európában, különösen Belgiumban, Hollandiában és Lengyelországban koncentrálódik. Ebben a régióban Észtország, Litvánia és Bulgária, illetve kisebb mértékben Németország, Spanyolország és Norvégia ugyancsak jelentős szerepet tölt be az amfetamin tiltott előállításában, amint az a 2004-ben a felsorolt országokban megszüntetett amfetamin-laboratóriumok számából látható (UNODC, 2006)82. Európán kívül az amfetamint főként Észak-Amerikában és Óceániában állítják elő (CND, 2006). Az amfetaminkereskedelem 2004-ben is elsősorban a régiókon belül zajlott. A tiltott európai piacokon talált amfetamin legnagyobb része Belgiumból, Hollandiából és Lengyelországból, illetve (az északi országokban) Észtországból és Litvániából származott (Reitox országjelentések, 2005; WCO, 2005).
På verdensbasis er produksjonen av amfetamin konsentrert til Vest- og Sentral-Europa, da særskilt Belgia, Nederland og Polen. I denne regionen spiller også Estland, Litauen og Bulgaria en viktig rolle i den ulovlige produksjonen av amfetamin, og også i noen grad Tyskland, Spania og Norge, noe destrueringen av amfetaminlaboratorier i disse landene i 2004 viste (UNODC, 2006) (82). Utenfor Europa produseres amfetamin hovedsakelig i Nord-Amerika og Oseania (CND, 2006). Amfetaminhandelen var i 2004 primært intraregional. Mesteparten av amfetaminet som finnes på det ulovlige markedet i Europa kommer fra Belgia, Nederland og Polen, i tillegg til Estland og Litauen (i de nordiske landene) (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; WCO (Verdens tollorganisasjon), 2005).
Światowa produkcja amfetaminy koncentruje się w Europie Zachodniej i Środkowej, szczególnie w Belgii, w Holandii i w Polsce. W tym regionie również Estonia, Litwa i Bułgaria odgrywają istotną rolę w nielegalnej produkcji amfetaminy, a w mniejszym stopniu Niemcy, Hiszpania i Norwegia, o czym świadczą likwidacje laboratoriów, w których ją wytwarzano, przeprowadzone w tych krajach w 2004 r. (UNODC, 2006) (82). Poza Europą amfetaminę produkuje się przede wszystkim w Ameryce Północnej i Oceanii (CND, 2006). Handel amfetaminą miał w 2004 r. zakres głównie wewnątrzregionalny. Większość amfetaminy na nielegalnych rynkach europejskich pochodzi z Belgii, Holandii i Polski, a także z Estonii i z Litwy (w krajach skandynawskich) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.; WCO, 2005).
La nivel mondial, producţia de amfetamină rămâne concentrată în Europa Centrală şi de Vest, în special în Belgia, Ţările de Jos şi Polonia. În această subregiune, Estonia, Lituania şi Bulgaria joacă, de asemenea, un rol important în producerea ilegală de amfetamină şi, într-o măsură mai mică, Germania, Spania şi Norvegia, după cum rezultă din numărul de laboratoare de amfetamină dezafectate în 2004 în aceste ţări (UNODC, 2006) (82). În afara Europei, amfetamina se produce în principal în America de Nord şi Oceania (CND, 2006). În 2004, traficul de amfetamină a rămas în principal unul intraregional. Cea mai mare cantitate de amfetamină descoperită pe pieţele europene de droguri ilegale provine din Belgia, Ţările de Jos şi Polonia, precum şi din Estonia şi Lituania (în ţările nordice) (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; WCO, 2005).
Z celosvetového hľadiska zostáva produkcia amfetamínu sústredená v západnej a strednej Európe, najmä v Belgicku, Holandsku a Poľsku. V tomto dielčom regióne hrajú Estónsko, Litva a Bulharsko tiež významnú úlohu v nezákonnej výrobe amfetamínu, v menšej miere aj Nemecko, Španielsko a Nórsko, na čo poukazuje zničenie amfetamínových laboratórií v roku 2004 v týchto krajinách (UNODC, 2006) (82). Mimo Európy sa amfetamín vyrába najmä v Severnej Amerike a Oceánii (CND, 2006). Obchodovanie s amfetamínom zostalo v roku 2004 najmä intraregionálne. Väčšina amfetamínu, ktorý sa našiel na európskych ilegálnych trhoch, pochádza z Belgicka, Holandska a Poľska a tiež z Estónska a Litvy (v škandinávskych krajinách) (národné správy siete Reitox, 2005; WCO, 2005).
Jedro svetovne proizvodnje amfetamina ostaja še naprej v zahodni in srednji Evropi, zlasti v Belgiji ter na Nizozemskem in Poljskem. V tej podregiji imajo pomembno vlogo pri nedovoljeni proizvodnji amfetamina tudi Estonija, Litva in Bolgarija, nekoliko manjšo pa Nemčija, Španija in Norveška, na kar kaže odkritje laboratorijev za amfetamin leta 2004 v teh državah (UNODC, 2006) (82). Zunaj Evrope se amfetamin proizvaja predvsem v Severni Ameriki in Oceaniji (CND, 2006). Promet z amfetaminom je leta 2004 še vedno potekal predvsem znotraj regij. Večina amfetamina, ki so ga našli na trgih s prepovedanimi drogami, je izhajala iz Belgije, Nizozemske in Poljske, pa tudi iz Estonije in Litve (v nordijskih državah) (nacionalna poročila Reitox, 2005; WCO, 2005).
Den globala amfetaminproduktionen är fortfarande koncentrerad till Väst- och Centraleuropa, i synnerhet till Belgien, Nederländerna och Polen. I denna subregion spelar Estland, Litauen och Bulgarien också en viktig roll i olaglig framställning av amfetamin och i mindre utsträckning Tyskland, Spanien och Norge, att döma av antalet oskadliggjorda amfetaminlaboratorier 2004 i dessa länder (UNODC, 2006) (82). Utanför Europa framställs amfetamin främst i Nordamerika och Oceanien (CND, 2006). Handel med amfetamin var 2004 fortfarande främst regional. Större delen av det amfetamin som finns på Europas olagliga marknader kommer från Belgien, Nederländerna och Polen samt från Estland och Litauen (på marknaderna i de nordiska länderna) (Nationella Reitox-rapporter, 2005, Världstullorganisationen, 2005).
Amfetamīnu pasaulē joprojām visvairāk ražo Rietum- un Centrāleiropā, jo īpaši Beļģijā, Nīderlandē un Polijā. Šajā apakšreģionā nelikumīgajā amfetamīna izgatavošanā svarīgu lomu spēlē arī Igaunija, Lietuva un Bulgārija, un mazākā mērā Vācija, Spānija un Norvēģija – par to liecina šajās valstīs 2004. gadā likvidēto amfetamīna laboratoriju skaits (UNODC, 2006. g.) (82). Ārpus Eiropas amfetamīnu pārsvarā izgatavo Ziemeļamerikā un Okeānijā (CND, 2006. g.). Amfetamīna nelikumīgā tirdzniecība 2004. gadā ir pārsvarā saglabājusi savu starpreģionālo raksturu. Eiropas nelegālajā tirgū atrastais amfetamīns lielākoties nāk no Beļģijas, Nīderlandes un Polijas, kā arī no Igaunijas un Lietuvas (Ziemeļvalstīs konfiscētais amfetamīns) (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; WCO, 2005. g.).
  Bölüm 6: Opioid kullanÄ...  
Operasyon Topaz, yasal asetik anhidrit ticaretini izlemek ve saptırım yöntemleri ile yollarını araştırmak amaçlı uluslararası bir girişimdir (INCB, 2006b). Önemli ölçüde yasal asetik anhidrit ticareti yapıldığından kontrol edilmesi güçtür.
Acetic anhydride (169) is an important precursor used in the illicit manufacture of heroin. Operation Topaz is an international initiative to monitor licit trade in acetic anhydride and to investigate methods and routes of diversion (INCB, 2006b). There is considerable licit trade in acetic anhydride, making it difficult to control. This is illustrated by the fact that, since 2001, 22 exporting countries/territories have provided 7 684 pre-export notifications to the INCB involving over 1 350 000 tonnes of acetic anhydride. Seizures in Turkey (1 600 litres in 2004) have significantly declined in recent years, perhaps indicating that traffickers have developed new routes and methods of diversion. In 2004, for the first time, seizures in Europe (Bulgaria) were identified as having come from South-west Asia (INCB, 2006b).
L'anhydride acétique (169) est un précurseur important utilisé dans la fabrication illicite d'héroïne. L'opération Topaze est une initiative internationale visant à contrôler le commerce licite d'anhydride acétique et à étudier les méthodes et les voies de détournement de cette substance (OICS, 2006b). Le commerce licite d'anhydride acétique est considérable et donc difficile à contrôler. En témoigne le fait que, depuis 2001, 22 pays exportateurs ont adressé 7 684 notifications préalables à l'exportation à l'OICS pour plus de 1 350 000 tonnes d'anhydride acétique. Les saisies réalisées en Turquie (1 600 litres en 2004) ont sensiblement baissé ces dernières années, ce qui pourrait indiquer que les trafiquants ont trouvé de nouveaux itinéraires et de nouvelles méthodes de détournement. En 2004, pour la première fois, des saisies effectuées en Europe (Bulgarie) ont été identifiées comme provenant d'Asie du Sud-Ouest (OICS) 2006b).
Essigsäureanhydrid (169) ist ein wichtiger Grundstoff, der zur illegalen Herstellung von Heroin eingesetzt wird. Die „Operation Topaz“ ist eine internationale Initiative zur Überwachung des legalen Handels mit Essigsäureanhydrid, in deren Rahmen auch nach den für die Abzweigung genutzten Methoden und Routen gefahndet wird (INCB, 2006b). Da erhebliche Mengen von Essigsäureanhydrid legal gehandelt werden, ist eine Kontrolle nur schwer möglich. Dies wird durch die Tatsache verdeutlicht, dass seit dem Jahr 2001 22 exportierende Länder/Gebiete 7 684 Vorabmeldungen über Ausfuhren von insgesamt mehr als 1 350 000 Tonnen Essigsäureanhydrid an das INCB erstattet haben. Die Sicherstellungen in der Türkei (1 600 Liter im Jahr 2004) sind in den letzten Jahren stark zurückgegangen, was möglicherweise darauf hinweist, dass die Drogenhändler neue Routen und Methoden für die Abzweigung entwickelt haben. Im Jahr 2004 wurde in Europa (Bulgarien) erstmals Essigsäureanhydrid sichergestellt, das nachweislich aus Südwestasien stammte (INCB, 2006b).
El anhídrido acético (169) es un importante precursor utilizado en la producción ilegal de heroína. La operación «Topaz» es una iniciativa internacional que tiene como objeto realizar un seguimiento del comercio legal de anhídrido acético e investigar los métodos y las rutas de desvío (JIFE, 2006b). Existe un comercio legal considerable de esta sustancia, lo que dificulta su control. De hecho, desde 2001, 22 países/territorios exportadores han presentado 7 684 notificaciones previas a la exportación a la JIFE relativas a más de 1 350 000 toneladas de anhídrido acético. Las incautaciones en Turquía (1 600 litros en 2004) han disminuido notablemente en los últimos años y quizá indiquen que los traficantes han desarrollado nuevas rutas y métodos para el desvío. En 2004, se incautó por primera vez en Europa (Bulgaria) anhídrido acético proveniente del sureste de Asia (JIFE, 2006b).
L’anidride acetica (169) è un importante precursore usato nella produzione illecita di eroina. L’operazione Topaz è un’iniziativa internazionale volta a monitorare il commercio lecito di anidride acetica e a investigare metodi e percorsi di diversione (INCB, 2006b). Il volume del commercio lecito di anidride acetica ha dimensioni notevoli, al punto che i controlli sono difficili da realizzare. Lo dimostra il fatto che dal 2001 un insieme di 22 paesi o territori esportatori ha inviato all’INCB 7 684 notifiche preventive all’esportazione, per un totale di 1 350 000 tonnellate di anidride acetica. Il numero di sequestri in Turchia (1 600 litri nel 2004) è precipitato negli ultimi anni, a indicare forse che i trafficanti hanno sperimentato nuovi percorsi e nuovi metodi di diversione. Nel 2004 si è appurato, per la prima volta, che la merce sequestrata in Europa (Bulgaria) proveniva dall’Asia sudoccidentale (INCB, 2006b).
O anidrido acético (169) é um importante precursor utilizado na produção ilegal de heroína. A operação “Topázio” é uma iniciativa internacional que visa monitorizar o comércio legal de anidrido acético e investigar os métodos e rotas usados no seu desvio (INCB, 2006b). O comércio legal de anidrido acético é considerável, sendo por isso difícil de controlar, como mostra o facto de, desde 2001, 22 países/territórios de exportação terem fornecido 7 684 notificações prévias exportação ao INCB, relativas a mais de 1 350 000 toneladas desta substância. As apreensões efectuadas na Turquia (1 600 litros em 2004) diminuíram significativamente nos últimos anos, o que poderá indicar que os traficantes desenvolveram novas rotas e novos métodos de desvio. Em 2004, pela primeira vez, a substância apreendida na Europa (Bulgária) foi identificada como sendo originária do Sudoeste Asiático (INCB, 2006b).
Ο οξικός ανυδρίτης (169) είναι μια σημαντική πρόδρομη χημική ουσία που χρησιμοποιείται στην παράνομη παρασκευή ηρωίνης. Η επιχείρηση «Topaz» είναι μια διεθνής πρωτοβουλία για την παρακολούθηση του νόμιμου εμπορίου οξικού ανυδρίτη και τη διερεύνηση μεθόδων και οδών εκτροπής (INCB, 2006β). Στο πλαίσιο του νόμιμου εμπορίου διακινούνται σημαντικές ποσότητες οξικού ανυδρίτη, γεγονός που δυσχεραίνει τον έλεγχο. Αυτό αποδεικνύεται από το γεγονός ότι, από το 2001, 22 εξαγωγικές χώρες/επικράτειες προέβησαν σε 7 684 εκ των προτέρων κοινοποιήσεις στο INCB που αφορούσαν περισσότερους από 1 350 000 τόνους οξικού ανυδρίτη. Οι κατασχέσεις στην Τουρκία (1 600 λίτρα το 2004) μειώθηκαν σημαντικά τα τελευταία χρόνια, γεγονός που ενδεχομένως υποδηλώνει ότι οι διακινητές ανέπτυξαν νέες οδούς και μεθόδους εκτροπής. Το 2004, για πρώτη φορά, κατασχέσεις που έγιναν στην Ευρώπη (Βουλγαρία) προσδιορίστηκαν ως προερχόμενες από τη Νοτιοδυτική Ασία (INCB, 2006β).
Azijnzuuranhydride (169) is een belangrijke precursor die wordt gebruikt bij de illegale productie van heroïne. Operatie Topaz is een internationaal initiatief om de illegale handel in azijnzuuranhydride te volgen en verspreidingsmethoden en -routes te onderzoeken (INCB, 2006b). De illegale handel in azijnzuuranhydride is omvangrijk en daardoor moeilijk te controleren. Dat blijkt wel uit het feit dat sinds 2001 22 exporterende landen/regio’s 7 684 voorafgaande kennisgevingen van uitvoer bij het INCB hebben ingediend voor ruim 1 350 000 ton azijnzuuranhydride. De vangsten in Turkije (1 600 liter in 2004) zijn in de afgelopen jaren aanmerkelijk afgenomen, wat er mogelijk op wijst dat de handelaren nieuwe verspreidingsmethoden en -routes hebben ontwikkeld. In 2004 zijn in Europa (Bulgarije) voor de eerste keer vangsten van partijen uit Zuidwest-Azië gemeld (INCB, 2006b).
Důležitým prekurzorem při výrobě heroinu je acetanhydrid (169). Operace Topaz je mezinárodní iniciativou ke sledování zákonného obchodu s acetanhydridem a vyšetřování metod a způsobů zneužívání této látky (INCB, 2006b). Acetanhydrid je předmětem rozsáhlého zákonného obchodu, takže je obtížné ho kontrolovat. To ilustruje skutečnost, že od roku 2001 úřad INCB obdržel od 22 vyvážejících zemí/oblastí 7 684 oznámení před vývozem na celkové množství přesahující 1 350 000 tun acetanhydridu. Záchyty v Turecku (1 600 litrů v roce 2004) v posledních letech významně poklesly, což pravděpodobně naznačuje, že překupníci si vytvořili nové cesty a metody zneužívání této látky. V roce 2004 byla poprvé při záchytech v Evropě (Bulharsko) identifikována jako místo původu jihozápadní Asie (INCB, 2006b).
Eddikesyreanhydrid (169) er en vigtig prækursor, som anvendes til illegal fremstilling af heroin. Operation Topaz er et internationalt initiativ, der har til formål at overvåge den lovlige handel med eddikesyreanhydrid og undersøge metoder og ruter til ulovlig anvendelse (INCB, 2006b). Der er en betydelig lovlig handel med eddikesyreanhydrid, hvilket gør det vanskeligt at foretage kontrol. Dette illustreres af, at 22 eksporterende lande/territorier siden 2001 har indgivet 7 684 forudgående eksportanmeldelser til INCB vedrørende over 1 350 000 tons eddikesyreanhydrid. Antallet af beslaglæggelser i Tyrkiet (1 600 liter i 2004) er faldet betydeligt i de senere år, hvilket måske viser, at narkotikasmuglerne har udviklet nye ruter og metoder til ulovlig anvendelse. I 2004 blev det for første gang påvist, at beslaglæggelser i Europa (Bulgarien) var kommet fra Sydvestasien (INCB, 2006b).
Äädikhappeanhüdriid(169) on oluline lähteaine, mida kasutatakse heroiini ebaseaduslikul tootmisel. Operatsioon „Topaz“ on rahvusvaheline algatus, mille raames jälgitakse seaduslikku kauplemist äädikhappeanhüdriidiga ning uuritakse selle kõrvale juhtimise meetodeid ja marsruute (INCB, 2006b). Seaduslik kauplemine äädikhappeanhüdriidiga on üsna ulatuslik, mistõttu seda on raske kontrollida. Seda illustreerib tõsiasi, et alates 2001. a on 22 eksportivat riiki/territooriumi esitanud INCBle 7684 ekspordieelset teatist kokku rohkem kui 1 350 000 tonni äädikhappeanhüdriidi kohta. Türgis on konfiskeerimised (1600 liitrit 2004. aastal) viimastel aastatel märgatavalt vähenenud, mis võib tähendada seda, et kaubitsejad on töötanud välja uued marsruudid ja meetodid selle aine kõrvaletoimetamiseks. 2004. a selgitati esimest korda välja, et Euroopas (Bulgaarias) konfiskeeritud kogused olid pärit Edela-Aasiast (INCB, 2006b).
Etikkahappoanhydridi (169) on tärkeä lähtöaine, jota käytetään heroiinin laittomassa valmistuksessa. Operaatio Topaz on kansainvälinen hanke, jossa seurataan etikkahappoanhydridin laillista kauppaa ja tutkitaan sen levitysmenetelmiä ja -reittejä (INCB, 2006b). Etikkahappoanhydridin laillinen kauppa on mittavaa, mikä vaikeuttaa sen valvontaa. Tätä kuvastaa se, että vuoden 2001 jälkeen 22 vientimaata/-aluetta on toimittanut INCB:lle yhteensä 7 684 vientiä edeltävää ilmoitusta, jotka kattoivat yli 1 350 000 tonnia etikkahappoanhydridiä. Turkissa tehdyt takavarikot (1 600 litraa vuonna 2004) ovat viime vuosina vähentyneet merkittävästi, mikä saattaa viitata siihen, että salakuljettajat ovat kehittäneet uusia levitysreittejä ja -menetelmiä. Euroopassa (Bulgariassa) takavarikoitiin vuonna 2004 ensimmäisen kerran aineita, jotka olivat peräisin Kaakkois-Aasiasta (INCB, 2006b).
Az ecetsavanhidrid169 a heroin tiltott előállításában felhasznált fontos prekurzor. A Topáz művelet nevű nemzetközi kezdeményezés célja az ecetsavanhidrid törvényes kereskedelmének figyelése és az eltérítési módszerek és útvonalak kinyomozása (INCB, 2006b). Mivel az ecetsavanhidrid jelentős törvényes kereskedelemmel bír, ez megnehezíti az ellenőrzést. Ezt szemlélteti az a tény, hogy 2001 óta 22 exportáló ország/terület 7684 export előtti értesítést nyújtott be az INCB-hez, összesen több mint 1 350 000 tonna ecetsavanhidridre vonatkozóan. A törökországi lefoglalások (2004-ben 1600 liter) az elmúlt években jelentősen visszaestek, ami talán azt jelzi, hogy a kereskedők új útvonalakat és módszereket találtak az eltérítéshez. 2004-ben történtek először olyan európai lefoglalások (Bulgáriában), amelyeket Délkelet-Ázsiából származóként azonosítottak (INCB, 2006b).
Eddiksyre (169) er en viktig prekursor i den illegale produksjonen av heroin. Operation Topaz er et internasjonalt tiltak for overvåking av lovlig handel med eddiksyre som undersøker metoder og ruter for ulovlig omsetning (INCB, 2006b). Den lovlige handelen med eddiksyre er omfattende, noe som gjør den vanskelig å kontrollere. For eksempel har 22 eksportland/territorier siden 2001 levert 7 684 forhåndsmeldinger om eksport til INCB. 1 350 000 tonn eddiksyre var involvert. Beslagene i Tyrkia (1 600 liter i 2004) har gått betydelig ned de siste årene, noe som kanskje er en indikasjon på at smuglerne har funnet nye ruter og metoder for ulovlig omsetning. I 2004 ble det for første gang gjort beslag i Europa (Bulgaria) av eddiksyre fra Sørvest-Asia (INCB, 2006b).
Bezwodnik octowy (169) jest ważnym prekursorem stosowanym w nielegalnej produkcji heroiny. Operacja Topaz jest międzynarodową inicjatywą mającą na celu monitorowanie legalnego handlu bezwodnikiem octowym oraz badanie metod i szlaków zmiany jego zastosowania (INCB, 2006b). Legalny handel bezwodnikiem octowym odbywa się na dużą skalę, co utrudnia jego kontrolę. Świadczy o tym fakt, że od 2001 r. 22 kraje/terytoria eksportujące złożyły do INCB 7684 zgłoszenia wywozu dotyczące ponad 1 350 000 t bezwodnika octowego. Liczba konfiskat w Turcji (1600 l w 2004 r.) uległa w ostatnich latach znacznemu obniżeniu, co może wskazywać na utworzenie przez handlarzy nowych szlaków handlowych i nowych metod zmiany zastosowania substancji. W 2004 r. po raz pierwszy zidentyfikowano substancje skonfiskowane w Europie (w Bułgarii) jako pochodzące z Azji Południowo-Wschodniej (INCB, 2006b).
Anhidrida acetică (169) este un precursor important folosit în fabricarea ilicită a heroinei. Operaţiunea Topaz este o iniţiativă internaţională de monitorizare a comerţului licit cu anhidridă acetică şi de investigare a metodelor şi rutelor de deturnare (INCB, 2006b). Există un comerţ licit considerabil cu anhidridă acetică, ceea ce îl face greu de controlat. Acest lucru este ilustrat de faptul că, din 2001, INCB a primit 7 684 de prenotificări la export de la 22 de ţări/teritorii exportatoare, în care au fost implicate peste 1 350 000 de tone de anhidridă acetică. Capturile din Turcia (1 600 de litri în 2004) au scăzut, în mod considerabil, în ultimii ani, indicând, probabil, faptul că traficanţii au dezvoltat noi rute şi metode de deturnare. În 2004, capturile din Europa (Bulgaria) au fost identificate pentru prima dată ca provenind din Asia de Sud-Vest (INCB, 2006b).
Anhydrid kyseliny octovej (169) je dôležitým prekurzorom, ktorý sa používa na nezákonnú výrobu heroínu. Operácia Topaz je medzinárodnou iniciatívou na monitorovanie zákonného obchodovania s anhydridom kyseliny octovej a na vyšetrovanie spôsobov a ciest jeho zneužívania (INCB, 2006b). Zákonné obchodovanie s anhydridom kyseliny octovej je značne veľké, čo sťažuje jeho kontrolu. Toto je ilustrované skutočnosťou, že od roku 2001 poskytlo 22 exportujúcich krajín/teritórií INCB 7 684 predexportných oznámení, ktoré zahŕňali 1 350 000 ton anhydridu kyseliny octovej. Zachytenia v Turecku (1 600 litrov v roku 2004) v posledných rokoch výrazne poklesli, čo snáď naznačuje, že drogoví priekupníci vyvinuli nové cesty a spôsoby zneužívania. V roku 2004 sa po prvýkrát identifikovali zachytenia v Európe (Bulharsko), ktoré pochádzali z juhozápadnej Ázie (INCB, 2006b).
Anhidrid ocetne kisline (169) je pomembna predhodna sestavina, ki se uporablja pri prepovedani proizvodnji heroina. Operacija Topaz ("Operation Topaz") je mednarodna pobuda za spremljanje dovoljene trgovine z anhidridom ocetne kisline in za raziskovanje načinov ter poti zlorabe (INCB, 2006b). Dovoljene trgovine z anhidridom ocetne kisline je veliko, zato jo je težko nadzorovati. To je razvidno iz dejstva, da je od leta 2001 22 držav/ozemelj, ki to snov izvažajo, INCB predložilo 7684 obvestil pred izvozom, v katera je bilo vključenih več kot 1.350.000 ton anhidrida ocetne kisline. Zasegi v Turčiji (1600 litrov v letu 2004) so se v zadnjih letih znatno zmanjšali, kar mogoče pomeni, da so preprodajalci našli nove poti in načine zlorabe. V letu 2004 se je prvič pokazalo, da je zaseženo blago v Evropi (v Bolgariji) prišlo iz jugozahodne Azije (INCB, 2006b).
Ättiksyraanhydrid (169) är en viktig prekursor som används i olaglig framställning av heroin. Operation Topaz är ett internationellt initiativ för att övervaka den lagliga handeln med ättiksyraanhydrid och undersöka vilka metoder och rutter som används vid avledning (INCB, 2006b). Den lagliga handeln med ättiksyraanhydrid är omfattande vilket gör den svår att övervaka. Detta faktum illustreras av att 22 exporterande länder/territorier sedan 2001 lämnat in 7 684 anmälan före export till INCB för totalt 1 350 000 ton ättiksyraanhydrid. Beslagen i Turkiet (1 600 liter 2004) har minskat markant på senare år, vilket eventuellt kan tyda på att smugglarna har funnit nya rutter och metoder för avledning. Under 2004 identifierades beslag i Europa (Bulgarien) för första gången ha sitt ursprung i Sydvästra Asien (INCB, 2006b).
Svarīgs prekursors, ko izmanto nelikumīgā heroīna ražošanā, ir etiķskābes anhidrīds (169). Operācija ,,Topaz” ir starptautiska iniciatīva ar mērķi pārraudzīt etiķskābes anhidrīda likumīgo tirdzniecību un pētīt tā novirzīšanas metodes un ceļus (INCB, 2006b). Etiķskābes anhidrīda likumīgā tirdzniecība ir samērā plaša, un tas apgrūtina šīs ķimikālijas kontroli. To ilustrē fakts, ka kopš 2001. gada 22 eksportētājvalstis/teritorijas ir iesniegušas INCB 7684 pirmseksporta paziņojumus par vairāk nekā 1 350 000 etiķskābes anhidrīda tonnām. Etiķskābes anhidrīda atsavināšanas apjoms Turcijā (2004. gadā tas bija 1600 litri) pēdējos gados ir ievērojami krities, iespējams, liecinot, ka nelegālie tirgoņi ir atraduši jaunus novirzīšanas ceļus un metodes. Pirmo reizi 2004. gadā ir konstatēts, ka Eiropā (Bulgārijā) atsavinātais heroīns nāk no Dienvidrietumāzijas (INCB, 2006b).
  Kutu 14  
Çoğu Avrupa ülkesi tarafından hapishane nüfusu arasında son 5 yıldaki (1999-2004) uyuşturucu kullanımı hakkında veri temin edilmiştir (1). Bunlar, uyuşturucu kullanıcılarının, genel nüfusla karşılaştırıldığında, hapishanede aşırı temsil edildiğini göstermiştir.
Data on drug use among the prison population in the last 5 years (1999–2004) were provided by most European countries (1). They show that, compared with the general population, drug users are overrepresented in prison. The proportion of detainees who report ever having used an illicit drug varies among prisons and detention centres, but average rates range from one-third or fewer in Hungary and Bulgaria to two-thirds or more in the Netherlands, the United Kingdom and Norway, with most countries reporting lifetime prevalence rates of around 50 % (Belgium, Greece, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis remains the most frequently used illicit drug, with lifetime prevalence rates among prisoners ranging between 4 % and 86 %, compared with lifetime prevalence rates of 3–57 % for cocaine, 2–59 % for amphetamines and 4–60 % for heroin (2).
Des données relatives à l’usage de drogue au sein de la population carcérale au cours des cinq dernières années (1999-2004) ont été transmises par la plupart des pays européens (1). Elles montrent que, par rapport à la population générale, les usagers de drogue sont surreprésentés en prison. Le pourcentage de détenus qui déclarent avoir consommé une substance illicite varie selon les prisons et les centres de détention, mais les taux moyens oscillent entre un tiers ou moins en Hongrie et en Bulgarie et deux tiers ou plus aux Pays‑Bas, au Royaume‑Uni et en Norvège, la plupart des pays enregistrant des taux de prévalence au cours de la vie d’environ 50 % (Belgique, Grèce, Lettonie, Portugal, Finlande). Le cannabis reste la drogue illicite la plus fréquemment consommée, avec des taux de prévalence au cours de la vie parmi les détenus compris entre 4 et 86 %, comparés à des taux de prévalence au cours de la vie de 3 à 57 % pour la cocaïne, de 2 à 59 % pour les amphétamines et de 4 à 60 % pour l’héroïne (2).
Die meisten europäischen Länder (1) haben Daten über den Drogenkonsum unter Haftinsassen in den letzten fünf Jahren (1999 bis 2004) bereitgestellt. Diese belegen, dass Drogenkonsumenten im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung im Strafvollzug überrepräsentiert sind. In den einzelnen Gefängnissen und anderen Hafteinrichtungen gaben unterschiedlich große Anteile der Insassen an, jemals eine illegale Droge konsumiert zu haben. Die Durchschnittsraten lagen jedoch zwischen einem Drittel oder weniger in Ungarn und Bulgarien und zwei Dritteln oder mehr in den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen, wobei die meisten Länder Lebenszeitprävalenzraten von etwa 50 % meldeten (Belgien, Griechenland, Lettland, Portugal, Finnland). Cannabis ist unter Haftinsassen nach wie vor die am häufigsten konsumierte illegale Droge: Die Lebenszeitprävalenzraten des Cannabiskonsums liegen in dieser Bevölkerungsgruppe zwischen 4 % und 86 %, gegenüber 3 % bis 57 % für Kokain, 2 % bis 59 % für Amphetamine und 4 % bis 60 % für Heroin (2).
La mayoría de países europeos (1) facilitaron información sobre el consumo de drogas entre la población de presidiarios durante los últimos cinco años (1999-2004). Esta información demuestra que, en comparación con la población general, los consumidores de drogas están sobrerrepresentados en la población de los centros penitenciarios. El porcentaje de reclusos que afirman haber consumido una droga ilegal en alguna ocasión varía según la prisión u otro centro penitenciario: la tasa media oscila entre alrededor de un tercio o menos en Hungría y Bulgaria y en torno a dos tercios o más en los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega, y la mayoría de países registran una tasa de prevalencia a lo largo de la vida de aproximadamente un 50 % (Bélgica, Grecia, Letonia, Portugal, Finlandia). El cannabis sigue siendo la droga ilegal más consumida, con una tasa de prevalencia de vida entre los presidiarios que fluctúa entre un 4 % y un 86 %, comparado con un tasa de prevalencia de vida de entre un 3 % y un 57 % en el caso de la cocaína, de entre un 2 % y un 59 % para las anfetaminas, y de entre un 4 % y un 60 % para la heroína (2).
Dati sul consumo di stupefacenti nella popolazione dei detenuti negli ultimi 5 anni (1999–2004) sono stati forniti dalla maggior parte dei paesi europei (1). Questi dati mostrano che, rispetto alla popolazione generale, i consumatori di stupefacenti sono sovrarappresentati nelle carceri. La percentuale dei detenuti che riferiscono di aver fatto uso di una sostanza illecita almeno una volta nella vita varia a seconda delle carceri e dei centri di detenzione, ma le percentuali medie si aggirano tra un terzo o meno in Ungheria e Bulgaria a due terzi o più in Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia, con la maggior parte dei paesi che segnalano una prevalenza una tantum del 50% circa (Belgio, Grecia, Lettonia, Portogallo, Finlandia). La cannabis rimane la sostanza illecita usata più di frequente, con una prevalenza una tantum tra i detenuti compresa tra il 4% e l’86%, rispetto a un dato della prevalenza una tantum del 3–57% per la cocaina, del 2–59% per le anfetamine e del 4–60% per l’eroina (2).
A maioria dos países europeus forneceu dados sobre o consumo de droga entre a população prisional, nos últimos cinco anos (1999–2004) (1). Estes dados mostram que, em comparação com a população em geral, os consumidores de droga estão sobre-representados nas prisões. A percentagem de detidos que afirmam já ter consumido uma droga ilegal varia consoante as prisões e os centros de detenção, mas as taxas médias vão desde um terço ou menos na Hungria e na Bulgária até dois terços ou mais nos Países Baixos, Reino Unido e Noruega, comunicando a maior parte dos países taxas de prevalência ao longo da vida de aproximadamente 50% (Bélgica, Grécia, Letónia, Portugal, Finlândia). A cannabis continua a ser a droga ilícita mais frequentemente consumida, apresentando taxas de prevalência ao longo da vida entre os reclusos que oscilam entre 4% e 86%, comparativamente a taxas de prevalência ao longo da vida de 3–57% para a cocaína, 2–59% para as anfetaminas e 4–60% para a heroína (2).
Στοιχεία για τη χρήση ναρκωτικών στον πληθυσμό των κρατουμένων τα τελευταία 5 χρόνια (1999–2004) παρείχαν οι περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες (1). Τα στοιχεία αυτά δείχνουν ότι, σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, οι χρήστες ναρκωτικών υπερ-εκπροσωπούνται στον πληθυσμό των φυλακών. Η αναλογία των κρατουμένων που ανέφεραν ότι έκαναν έστω και μία φορά χρήση οποιασδήποτε παράνομης ουσίας ποικίλλει ανάλογα με το σωφρονιστικό ίδρυμα, αλλά η μέση αναλογία κυμαίνεται από ένα τρίτο ή λιγότερο στην Ουγγαρία και τη Βουλγαρία έως δύο τρίτα ή περισσότερο στις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία, με τις περισσότερες χώρες να αναφέρουν ποσοστά επικράτησης της χρήσης γύρω στο 50 % (Βέλγιο, Ελλάδα, Λεττονία, Πορτογαλία, Φινλανδία). Η κάνναβη παραμένει η συνηθέστερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ναρκωτική ουσία, με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή που κυμαίνονται από 4 % έως 86 %, σε σύγκριση με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή 3–57 % για την κοκαΐνη, 2–59 % για τις αμφεταμίνες και 4–60 % για την ηρωίνη (2).
De meeste Europese landen (1) hebben gegevens verschaft over het drugsgebruik onder de gevangenispopulatie in de afgelopen vijf jaar (1999-2004). Hieruit blijkt dat, vergeleken met de algemene bevolking, drugsgebruikers in gevangenissen oververtegenwoordigd zijn. Het percentage gedetineerden dat meldt ooit een illegale drug te hebben gebruikt verschilt tussen gevangenissen en huizen van bewaring, maar de gemiddelde percentages variëren van eenderde of minder in Hongarije en Bulgarije tot tweederde of meer in Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen, terwijl de meeste landen percentages voor het “ooit”-gebruik melden die rond de 50% liggen (België, Griekenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis blijft de meest gebruikte illegale drug, met percentages voor het “ooit”-gebruik onder gevangenen die variëren van 4 tot 86%, tegen percentages van 3 tot 57% voor het “ooit”-gebruik van cocaïne, 2 tot 59% voor amfetaminen en 4 tot 60% voor heroïne (2).
Údaje o užívání drog ve vězeňské populaci v posledních pěti letech (1999–2004) poskytla většina evropských zemí (1). Ukazují, že ve srovnání s běžnou populací jsou uživatelé drog ve věznicích nadměrně zastoupeni. Procento zadržovaných osob, které uvádějí, že někdy užily nelegální drogu, se mezi věznicemi a nápravnými zařízeními pro mladistvé liší, avšak průměrný podíl kolísá v rozmezí od jedné třetiny nebo méně v Maďarsku a Bulharsku do dvou třetin nebo více v Nizozemsku, Spojeném království a Norsku, přičemž většina zemí hlásí celoživotní prevalenci kolem 50 % (Belgie, Řecko, Lotyšsko, Portugalsko, Finsko). Nejčastěji užívanou nezákonnou drogou zůstává konopí, přičemž celoživotní prevalence jeho užívání mezi vězni je v rozmezí 4–86 %, ve srovnání s celoživotní prevalencí užívání kokainu v rozmezí 3–57 %, amfetaminu 2–59 % a heroinu 4–60 % (2).
Data om stofbrug blandt fængselsindsatte i de seneste 5 år (1999–2004) blev fremlagt af de fleste europæiske lande (1). Det fremgår heraf, at stofbrugere er overrepræsenteret i fængslerne sammenlignet med befolkningen som helhed. Andelen af indsatte, som har angivet, at de nogensinde har prøvet et illegalt stof, varierer mellem fængsler og arresthuse, men gennemsnittet ligger fra en tredjedel eller derunder i Ungarn og Bulgarien til to tredjedele eller derover i Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, idet de fleste lande har meldt om en langtidsprævalens på ca. 50 % (Belgien, Grækenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis er fortsat det illegale stof, der anvendes hyppigst, med en langtidsprævalens blandt indsatte fra mellem 4 og 86 %, i forhold til en langtidsprævalens på 3–57 % for kokain, 2–59 % for amfetaminer og 4–60 % for heroin (2).
Enamik Euroopa riikidest(1) esitas andmed uimastitarbimisest vangide seas viimase viie aasta jooksul (1999–2004). Neist selgub, et võrreldes üldise elanikkonnaga on vanglas uimastitarvitajaid rohkem. Nende vangide osakaal, kes tunnistavad, et on kunagi tarvitanud ebaseaduslikke uimasteid, erineb vanglate ja kinnipidamisasutuste lõikes, aga keskmised näitajad on ühest kolmandikust või pisut rohkemast Ungaris ja Bulgaarias kuni kahe kolmandiku või enamani Madalmaades, Ühendkuningriigis ja Norras, kusjuures enamik riike teatavad, et elu jooksul tarbimist on tunnistanud ligikaudu 50% (Belgia, Kreeka, Läti, Portugal, Soome). Kanep on endiselt kõige sagedamini tarvitatav ebaseaduslik uimasti, mille tarvitamist elu jooksul tunnistab 4–86%, kusjuures kokaiini puhul on see määr 3–57%, amfetamiini puhul 2–59% ning heroiini puhul 4–60%.(2)
Useimmat Euroopan maat (1) toimittivat tietoja vankien huumeidenkäytöstä viiden viime vuoden (1999–2004) ajalta. Niistä ilmenee, että huumeidenkäyttäjät ovat muuhun väestöön nähden yliedustettuina vankiloissa. Niiden vankien osuus, jotka ilmoittavat käyttäneensä ainakin kerran laittomia huumausaineita, vaihtelee vankiloiden ja säilöönottokeskusten välillä, ja se on alhaisimmillaan enintään kolmasosa Unkarissa ja Bulgariassa ja korkeimmillaan vähintään kaksi kolmasosaa Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa. Useimmat maat (Belgia, Kreikka, Latvia, Portugali, Suomi) ovat ilmoittaneet, että noin 50 prosenttia vangeista on käyttänyt huumeita ainakin kerran. Kannabis on edelleen yleisimmin käytetty laiton huume, ja sitä on käyttänyt ainakin kerran 4–86 prosenttia vangeista, kun vastaava luku on kokaiinin kohdalla 3–57 prosenttia, amfetamiinien kohdalla 2–59 prosenttia ja heroiinin kohdalla 4–60 prosenttia (2).
A legtöbb európai ország közölte a börtönben lévő populáció körében előforduló kábítószer-használatra vonatkozó adatokat az utolsó 5 évről (1999–2004)1. Ezekből kiderül, hogy az általános népességgel összehasonlítva a börtönökben túlreprezentáltak a kábítószer-használók. Azok aránya, akik saját bevallásuk szerint használtak már tiltott kábítószert, a börtönöket és fogdákat tekintve változó, de az átlag a Magyarországon és Bulgáriában mért legfeljebb egyharmad és a Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában tapasztalt legalább kétharmad közötti tartományba esik, ezen belül a legtöbb országban (Belgium, Görögország, Lettország, Portugália, Finnország) 50% körüli kipróbálási arányokkal. A kannabisz itt is a leggyakrabban használt tiltott kábítószer, a bebörtönzöttek körében 4% és 86% közötti kipróbálási arányokkal, szemben a kokain 3–57%-os, az amfetaminok 2–59%-os és a heroin 4–60%-os kipróbálási arányaival2.
De fleste europeiske land har lagt fram data om narkotikabruk blant fengselsbefolkningen de siste 5 årene (1999-2004) (1). Dataene viser at narkotikabrukere er overrepresentert i fengselsbefolkningen i forhold til befolkningen generelt. Andelen innsatte som rapporterer at de noen gang har brukt et illegalt rusmiddel, varierer fra fengsel til fengsel, men gjennomsnittlige anslag varierer fra en tredel eller færre i Ungarn og Bulgaria til to tredeler eller flere i Nederland, Storbritannia og Norge. De fleste land rapporterer om en livstidsprevalens på rundt 50 % (Belgia, Hellas, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis er fortsatt det vanligste illegale rusmiddelet, med en livstidsprevalens blant innsatte på alt fra 4 % til 86 %, mot en livstidsprevalens på 3-57 % for kokain, 2-59 % for amfetamin og 4-60 % for heroin (2).
Większość krajów europejskich dostarczyła dane dotyczące zażywania narkotyków w populacji więźniów w ciągu ostatnich 5 lat (1999–2004) (1). Dane te wskazują, że w porównaniu z ogółem populacji w więzieniach występuje nadreprezentacja osób zażywających narkotyki. Odsetek zatrzymanych, którzy przyznają się do przynajmniej jednokrotnego zażycia nielegalnego narkotyku, jest różny w poszczególnych więzieniach i aresztach, ale średnie wskaźniki wynoszą od jednej trzeciej lub poniżej na Węgrzech i w Bułgarii do dwóch trzecich i powyżej w Holandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii, przy czym w większości krajów wskaźnik ten wynosi około 50% (w Belgii, Grecji, na Łotwie, w Portugalii, Finlandii). Konopie indyjskie również w więzieniach są najczęściej zażywanym nielegalnym narkotykiem, a odsetek więźniów, którzy zażywali go przynajmniej raz, waha się od 4% do 86%. Dla porównania analogiczny wskaźnik dla kokainy wynosi 3–57%, dla amfetaminy 2–59% i dla heroiny 4–60% (2).
Majoritatea ţărilor europene  (1) au furnizat în ultimii 5 ani (1999–2004) date privind consumul de droguri în rândul populaţiei de deţinuţi. Aceste date arată că, faţă de populaţia generală, consumatorii de droguri sunt supra-reprezentaţi în cadrul populaţiei de deţinuţi. Proporţia deţinuţilor care declară folosirea unui drog ilicit variază în funcţie de închisoare şi centrul de detenţie, dar media generală fluctuează între 1/3 sau mai puţin în Ungaria şi Bulgaria şi 2/3 sau mai mult în Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia, în timp ce majoritatea ţărilor raportează rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de aproximativ 50 % (Belgia, Grecia, Letonia, Portugalia, Finlanda). Canabisul rămâne în continuare drogul ilicit cel mai frecvent consumat, raportându-se rate de prevalenţă pe parcursul vieţii în rândul deţinuţilor cu variaţii între 4 % şi 86 %, în comparaţie cu rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de 3–57 % pentru cocaină, 2–59 % pentru amfetamine şi 4–60 % pentru heroină (2).
Údaje o užívaní drog medzi populáciou väzňov v posledných 5 rokoch (1999 – 2004) poskytla väčšina európskych krajín (1). Ukazujú, že v porovnaní so všeobecnou populáciou sú užívatelia drog nadmerne zastúpení vo väzniciach. Podiel zadržaných osôb, ktorí uviedli, že už niekedy užívali nezákonnú drogu, vo väzniciach a nápravných zariadeniach pre mladistvých kolíše, ale priemerné miery sa pohybujú od jednej tretiny alebo menej v Maďarsku a Bulharsku po dve tretiny alebo viac v Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku, pričom väčšina krajín uvádza miery celoživotnej prevalencie okolo 50 % (Belgicko, Grécko, Lotyšsko, Portugalsko, Fínsko). Kanabis zostáva najčastejšie užívanou nezákonnou drogou s mierami celoživotnej prevalencie medzi väzňami, ktorá sa pohybuje medzi 4 % a 86 % v porovnaní s mierami celoživotnej prevalencie 3 – 57 % pre kokaín, 2 – 59 % pre amfetamíny a 4 – 60 % pre heroín (2).
Podatke o uživanju drog med populacijo zapornikov v zadnjih petih letih (1999–2004) je zagotovila večina evropskih držav (1). Kažejo, da je v primerjavi s splošnim prebivalstvom zastopanost uživalcev drog v zaporih prevelika. Delež zapornikov, ki poročajo, da so že kdaj poskusili prepovedano drogo, se med zapori in centri za pridržanje razlikuje, vendar pa se povprečne stopnje gibljejo od tretjine ali manj na Madžarskem in v Bolgariji do dveh tretjin ali več na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem, največ držav pa poroča o 50-odstotni stopnji tistih, ki so v življenju drogo že kdaj uživali (Belgija, Grčija, Latvija, Portugalska, Finska). Konoplja ostaja najpogosteje uživana prepovedana droga, pri katerih stopnje tistih, ki so jo že kdaj poskusili, znašajo med 4 in 86 %, v primerjavi s 3 do 57 % za kokain, 2 do 59 % za amfetamine in 4 do 60 % za heroin (2).
De flesta europeiska länder (1) har lämnat uppgifter om narkotikamissbruk i fängelsepopulationen under de senaste fem åren (1999–2004). Dessa uppgifter visar att narkotikamissbrukare är kraftigt överrepresenterade bland internerna i fängelserna om man jämför med befolkningen som helhet. Andelen intagna som uppger att de någon gång har använt en olaglig drog varierar mellan fängelser och häkten, men genomsnittet varierar mellan en tredjedel eller färre i Ungern och Bulgarien och två tredjedelar eller mer i Nederländerna, Storbritannien och Norge. De flesta länder redovisar livstidsprevalens på cirka 50 % (Belgien, Grekland, Lettland, Portugal, Finland). Cannabis är fortfarande den olagliga drog som oftast används, med en livstidsprevalens bland fängelseintagna som varierar mellan 4 % och 86 %, jämfört med livstidsprevalens på 3–57 % för kokain, 2–59 % för amfetaminer och 4–60 % för heroin (2).
Datus par narkotiku lietošanu cietumnieku vidū pēdējos 5 gados (1999.–2004. g.) ir sniegušas lielākā daļa valstu (1). Šī informācija rāda, ka salīdzinājumā ar iedzīvotājiem kopumā cietumos narkomāni ir pārstāvēti ļoti plaši. Proporcionālais apcietināto skaits, kas atzīst, ka kaut reizi ir lietojuši nelegālas narkotikas, dažādos cietumos un aizturēšanas centros ir atšķirīgs, vidējie rādītāji svārstās no trešdaļas un mazāk Ungārijā un Bulgārijā līdz divām trešdaļām un vairāk Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā, bet vairākuma valstu minētais ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir aptuveni 50 % (Beļģija, Grieķija, Latvija, Portugāle, Somija). Visbiežāk lietotā nelegālā narkotika joprojām ir kaņepes, to ilgtermiņa lietošanas rādītāji cietumnieku vidū svārstās no 4 % līdz 86 %, salīdzinot ar 3–57 % kokaīna, 2–59 % amfetamīnu un 4–60 % heroīna ilgtermiņa lietošanas rādītājiem (2).
  Kutu 14  
Çoğu Avrupa ülkesi tarafından hapishane nüfusu arasında son 5 yıldaki (1999-2004) uyuşturucu kullanımı hakkında veri temin edilmiştir (1). Bunlar, uyuşturucu kullanıcılarının, genel nüfusla karşılaştırıldığında, hapishanede aşırı temsil edildiğini göstermiştir.
Data on drug use among the prison population in the last 5 years (1999–2004) were provided by most European countries (1). They show that, compared with the general population, drug users are overrepresented in prison. The proportion of detainees who report ever having used an illicit drug varies among prisons and detention centres, but average rates range from one-third or fewer in Hungary and Bulgaria to two-thirds or more in the Netherlands, the United Kingdom and Norway, with most countries reporting lifetime prevalence rates of around 50 % (Belgium, Greece, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis remains the most frequently used illicit drug, with lifetime prevalence rates among prisoners ranging between 4 % and 86 %, compared with lifetime prevalence rates of 3–57 % for cocaine, 2–59 % for amphetamines and 4–60 % for heroin (2).
Des données relatives à l’usage de drogue au sein de la population carcérale au cours des cinq dernières années (1999-2004) ont été transmises par la plupart des pays européens (1). Elles montrent que, par rapport à la population générale, les usagers de drogue sont surreprésentés en prison. Le pourcentage de détenus qui déclarent avoir consommé une substance illicite varie selon les prisons et les centres de détention, mais les taux moyens oscillent entre un tiers ou moins en Hongrie et en Bulgarie et deux tiers ou plus aux Pays‑Bas, au Royaume‑Uni et en Norvège, la plupart des pays enregistrant des taux de prévalence au cours de la vie d’environ 50 % (Belgique, Grèce, Lettonie, Portugal, Finlande). Le cannabis reste la drogue illicite la plus fréquemment consommée, avec des taux de prévalence au cours de la vie parmi les détenus compris entre 4 et 86 %, comparés à des taux de prévalence au cours de la vie de 3 à 57 % pour la cocaïne, de 2 à 59 % pour les amphétamines et de 4 à 60 % pour l’héroïne (2).
Die meisten europäischen Länder (1) haben Daten über den Drogenkonsum unter Haftinsassen in den letzten fünf Jahren (1999 bis 2004) bereitgestellt. Diese belegen, dass Drogenkonsumenten im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung im Strafvollzug überrepräsentiert sind. In den einzelnen Gefängnissen und anderen Hafteinrichtungen gaben unterschiedlich große Anteile der Insassen an, jemals eine illegale Droge konsumiert zu haben. Die Durchschnittsraten lagen jedoch zwischen einem Drittel oder weniger in Ungarn und Bulgarien und zwei Dritteln oder mehr in den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen, wobei die meisten Länder Lebenszeitprävalenzraten von etwa 50 % meldeten (Belgien, Griechenland, Lettland, Portugal, Finnland). Cannabis ist unter Haftinsassen nach wie vor die am häufigsten konsumierte illegale Droge: Die Lebenszeitprävalenzraten des Cannabiskonsums liegen in dieser Bevölkerungsgruppe zwischen 4 % und 86 %, gegenüber 3 % bis 57 % für Kokain, 2 % bis 59 % für Amphetamine und 4 % bis 60 % für Heroin (2).
La mayoría de países europeos (1) facilitaron información sobre el consumo de drogas entre la población de presidiarios durante los últimos cinco años (1999-2004). Esta información demuestra que, en comparación con la población general, los consumidores de drogas están sobrerrepresentados en la población de los centros penitenciarios. El porcentaje de reclusos que afirman haber consumido una droga ilegal en alguna ocasión varía según la prisión u otro centro penitenciario: la tasa media oscila entre alrededor de un tercio o menos en Hungría y Bulgaria y en torno a dos tercios o más en los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega, y la mayoría de países registran una tasa de prevalencia a lo largo de la vida de aproximadamente un 50 % (Bélgica, Grecia, Letonia, Portugal, Finlandia). El cannabis sigue siendo la droga ilegal más consumida, con una tasa de prevalencia de vida entre los presidiarios que fluctúa entre un 4 % y un 86 %, comparado con un tasa de prevalencia de vida de entre un 3 % y un 57 % en el caso de la cocaína, de entre un 2 % y un 59 % para las anfetaminas, y de entre un 4 % y un 60 % para la heroína (2).
Dati sul consumo di stupefacenti nella popolazione dei detenuti negli ultimi 5 anni (1999–2004) sono stati forniti dalla maggior parte dei paesi europei (1). Questi dati mostrano che, rispetto alla popolazione generale, i consumatori di stupefacenti sono sovrarappresentati nelle carceri. La percentuale dei detenuti che riferiscono di aver fatto uso di una sostanza illecita almeno una volta nella vita varia a seconda delle carceri e dei centri di detenzione, ma le percentuali medie si aggirano tra un terzo o meno in Ungheria e Bulgaria a due terzi o più in Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia, con la maggior parte dei paesi che segnalano una prevalenza una tantum del 50% circa (Belgio, Grecia, Lettonia, Portogallo, Finlandia). La cannabis rimane la sostanza illecita usata più di frequente, con una prevalenza una tantum tra i detenuti compresa tra il 4% e l’86%, rispetto a un dato della prevalenza una tantum del 3–57% per la cocaina, del 2–59% per le anfetamine e del 4–60% per l’eroina (2).
A maioria dos países europeus forneceu dados sobre o consumo de droga entre a população prisional, nos últimos cinco anos (1999–2004) (1). Estes dados mostram que, em comparação com a população em geral, os consumidores de droga estão sobre-representados nas prisões. A percentagem de detidos que afirmam já ter consumido uma droga ilegal varia consoante as prisões e os centros de detenção, mas as taxas médias vão desde um terço ou menos na Hungria e na Bulgária até dois terços ou mais nos Países Baixos, Reino Unido e Noruega, comunicando a maior parte dos países taxas de prevalência ao longo da vida de aproximadamente 50% (Bélgica, Grécia, Letónia, Portugal, Finlândia). A cannabis continua a ser a droga ilícita mais frequentemente consumida, apresentando taxas de prevalência ao longo da vida entre os reclusos que oscilam entre 4% e 86%, comparativamente a taxas de prevalência ao longo da vida de 3–57% para a cocaína, 2–59% para as anfetaminas e 4–60% para a heroína (2).
Στοιχεία για τη χρήση ναρκωτικών στον πληθυσμό των κρατουμένων τα τελευταία 5 χρόνια (1999–2004) παρείχαν οι περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες (1). Τα στοιχεία αυτά δείχνουν ότι, σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, οι χρήστες ναρκωτικών υπερ-εκπροσωπούνται στον πληθυσμό των φυλακών. Η αναλογία των κρατουμένων που ανέφεραν ότι έκαναν έστω και μία φορά χρήση οποιασδήποτε παράνομης ουσίας ποικίλλει ανάλογα με το σωφρονιστικό ίδρυμα, αλλά η μέση αναλογία κυμαίνεται από ένα τρίτο ή λιγότερο στην Ουγγαρία και τη Βουλγαρία έως δύο τρίτα ή περισσότερο στις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία, με τις περισσότερες χώρες να αναφέρουν ποσοστά επικράτησης της χρήσης γύρω στο 50 % (Βέλγιο, Ελλάδα, Λεττονία, Πορτογαλία, Φινλανδία). Η κάνναβη παραμένει η συνηθέστερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ναρκωτική ουσία, με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή που κυμαίνονται από 4 % έως 86 %, σε σύγκριση με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή 3–57 % για την κοκαΐνη, 2–59 % για τις αμφεταμίνες και 4–60 % για την ηρωίνη (2).
De meeste Europese landen (1) hebben gegevens verschaft over het drugsgebruik onder de gevangenispopulatie in de afgelopen vijf jaar (1999-2004). Hieruit blijkt dat, vergeleken met de algemene bevolking, drugsgebruikers in gevangenissen oververtegenwoordigd zijn. Het percentage gedetineerden dat meldt ooit een illegale drug te hebben gebruikt verschilt tussen gevangenissen en huizen van bewaring, maar de gemiddelde percentages variëren van eenderde of minder in Hongarije en Bulgarije tot tweederde of meer in Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen, terwijl de meeste landen percentages voor het “ooit”-gebruik melden die rond de 50% liggen (België, Griekenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis blijft de meest gebruikte illegale drug, met percentages voor het “ooit”-gebruik onder gevangenen die variëren van 4 tot 86%, tegen percentages van 3 tot 57% voor het “ooit”-gebruik van cocaïne, 2 tot 59% voor amfetaminen en 4 tot 60% voor heroïne (2).
Údaje o užívání drog ve vězeňské populaci v posledních pěti letech (1999–2004) poskytla většina evropských zemí (1). Ukazují, že ve srovnání s běžnou populací jsou uživatelé drog ve věznicích nadměrně zastoupeni. Procento zadržovaných osob, které uvádějí, že někdy užily nelegální drogu, se mezi věznicemi a nápravnými zařízeními pro mladistvé liší, avšak průměrný podíl kolísá v rozmezí od jedné třetiny nebo méně v Maďarsku a Bulharsku do dvou třetin nebo více v Nizozemsku, Spojeném království a Norsku, přičemž většina zemí hlásí celoživotní prevalenci kolem 50 % (Belgie, Řecko, Lotyšsko, Portugalsko, Finsko). Nejčastěji užívanou nezákonnou drogou zůstává konopí, přičemž celoživotní prevalence jeho užívání mezi vězni je v rozmezí 4–86 %, ve srovnání s celoživotní prevalencí užívání kokainu v rozmezí 3–57 %, amfetaminu 2–59 % a heroinu 4–60 % (2).
Data om stofbrug blandt fængselsindsatte i de seneste 5 år (1999–2004) blev fremlagt af de fleste europæiske lande (1). Det fremgår heraf, at stofbrugere er overrepræsenteret i fængslerne sammenlignet med befolkningen som helhed. Andelen af indsatte, som har angivet, at de nogensinde har prøvet et illegalt stof, varierer mellem fængsler og arresthuse, men gennemsnittet ligger fra en tredjedel eller derunder i Ungarn og Bulgarien til to tredjedele eller derover i Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, idet de fleste lande har meldt om en langtidsprævalens på ca. 50 % (Belgien, Grækenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis er fortsat det illegale stof, der anvendes hyppigst, med en langtidsprævalens blandt indsatte fra mellem 4 og 86 %, i forhold til en langtidsprævalens på 3–57 % for kokain, 2–59 % for amfetaminer og 4–60 % for heroin (2).
Enamik Euroopa riikidest(1) esitas andmed uimastitarbimisest vangide seas viimase viie aasta jooksul (1999–2004). Neist selgub, et võrreldes üldise elanikkonnaga on vanglas uimastitarvitajaid rohkem. Nende vangide osakaal, kes tunnistavad, et on kunagi tarvitanud ebaseaduslikke uimasteid, erineb vanglate ja kinnipidamisasutuste lõikes, aga keskmised näitajad on ühest kolmandikust või pisut rohkemast Ungaris ja Bulgaarias kuni kahe kolmandiku või enamani Madalmaades, Ühendkuningriigis ja Norras, kusjuures enamik riike teatavad, et elu jooksul tarbimist on tunnistanud ligikaudu 50% (Belgia, Kreeka, Läti, Portugal, Soome). Kanep on endiselt kõige sagedamini tarvitatav ebaseaduslik uimasti, mille tarvitamist elu jooksul tunnistab 4–86%, kusjuures kokaiini puhul on see määr 3–57%, amfetamiini puhul 2–59% ning heroiini puhul 4–60%.(2)
Useimmat Euroopan maat (1) toimittivat tietoja vankien huumeidenkäytöstä viiden viime vuoden (1999–2004) ajalta. Niistä ilmenee, että huumeidenkäyttäjät ovat muuhun väestöön nähden yliedustettuina vankiloissa. Niiden vankien osuus, jotka ilmoittavat käyttäneensä ainakin kerran laittomia huumausaineita, vaihtelee vankiloiden ja säilöönottokeskusten välillä, ja se on alhaisimmillaan enintään kolmasosa Unkarissa ja Bulgariassa ja korkeimmillaan vähintään kaksi kolmasosaa Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa. Useimmat maat (Belgia, Kreikka, Latvia, Portugali, Suomi) ovat ilmoittaneet, että noin 50 prosenttia vangeista on käyttänyt huumeita ainakin kerran. Kannabis on edelleen yleisimmin käytetty laiton huume, ja sitä on käyttänyt ainakin kerran 4–86 prosenttia vangeista, kun vastaava luku on kokaiinin kohdalla 3–57 prosenttia, amfetamiinien kohdalla 2–59 prosenttia ja heroiinin kohdalla 4–60 prosenttia (2).
A legtöbb európai ország közölte a börtönben lévő populáció körében előforduló kábítószer-használatra vonatkozó adatokat az utolsó 5 évről (1999–2004)1. Ezekből kiderül, hogy az általános népességgel összehasonlítva a börtönökben túlreprezentáltak a kábítószer-használók. Azok aránya, akik saját bevallásuk szerint használtak már tiltott kábítószert, a börtönöket és fogdákat tekintve változó, de az átlag a Magyarországon és Bulgáriában mért legfeljebb egyharmad és a Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában tapasztalt legalább kétharmad közötti tartományba esik, ezen belül a legtöbb országban (Belgium, Görögország, Lettország, Portugália, Finnország) 50% körüli kipróbálási arányokkal. A kannabisz itt is a leggyakrabban használt tiltott kábítószer, a bebörtönzöttek körében 4% és 86% közötti kipróbálási arányokkal, szemben a kokain 3–57%-os, az amfetaminok 2–59%-os és a heroin 4–60%-os kipróbálási arányaival2.
De fleste europeiske land har lagt fram data om narkotikabruk blant fengselsbefolkningen de siste 5 årene (1999-2004) (1). Dataene viser at narkotikabrukere er overrepresentert i fengselsbefolkningen i forhold til befolkningen generelt. Andelen innsatte som rapporterer at de noen gang har brukt et illegalt rusmiddel, varierer fra fengsel til fengsel, men gjennomsnittlige anslag varierer fra en tredel eller færre i Ungarn og Bulgaria til to tredeler eller flere i Nederland, Storbritannia og Norge. De fleste land rapporterer om en livstidsprevalens på rundt 50 % (Belgia, Hellas, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis er fortsatt det vanligste illegale rusmiddelet, med en livstidsprevalens blant innsatte på alt fra 4 % til 86 %, mot en livstidsprevalens på 3-57 % for kokain, 2-59 % for amfetamin og 4-60 % for heroin (2).
Większość krajów europejskich dostarczyła dane dotyczące zażywania narkotyków w populacji więźniów w ciągu ostatnich 5 lat (1999–2004) (1). Dane te wskazują, że w porównaniu z ogółem populacji w więzieniach występuje nadreprezentacja osób zażywających narkotyki. Odsetek zatrzymanych, którzy przyznają się do przynajmniej jednokrotnego zażycia nielegalnego narkotyku, jest różny w poszczególnych więzieniach i aresztach, ale średnie wskaźniki wynoszą od jednej trzeciej lub poniżej na Węgrzech i w Bułgarii do dwóch trzecich i powyżej w Holandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii, przy czym w większości krajów wskaźnik ten wynosi około 50% (w Belgii, Grecji, na Łotwie, w Portugalii, Finlandii). Konopie indyjskie również w więzieniach są najczęściej zażywanym nielegalnym narkotykiem, a odsetek więźniów, którzy zażywali go przynajmniej raz, waha się od 4% do 86%. Dla porównania analogiczny wskaźnik dla kokainy wynosi 3–57%, dla amfetaminy 2–59% i dla heroiny 4–60% (2).
Majoritatea ţărilor europene  (1) au furnizat în ultimii 5 ani (1999–2004) date privind consumul de droguri în rândul populaţiei de deţinuţi. Aceste date arată că, faţă de populaţia generală, consumatorii de droguri sunt supra-reprezentaţi în cadrul populaţiei de deţinuţi. Proporţia deţinuţilor care declară folosirea unui drog ilicit variază în funcţie de închisoare şi centrul de detenţie, dar media generală fluctuează între 1/3 sau mai puţin în Ungaria şi Bulgaria şi 2/3 sau mai mult în Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia, în timp ce majoritatea ţărilor raportează rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de aproximativ 50 % (Belgia, Grecia, Letonia, Portugalia, Finlanda). Canabisul rămâne în continuare drogul ilicit cel mai frecvent consumat, raportându-se rate de prevalenţă pe parcursul vieţii în rândul deţinuţilor cu variaţii între 4 % şi 86 %, în comparaţie cu rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de 3–57 % pentru cocaină, 2–59 % pentru amfetamine şi 4–60 % pentru heroină (2).
Údaje o užívaní drog medzi populáciou väzňov v posledných 5 rokoch (1999 – 2004) poskytla väčšina európskych krajín (1). Ukazujú, že v porovnaní so všeobecnou populáciou sú užívatelia drog nadmerne zastúpení vo väzniciach. Podiel zadržaných osôb, ktorí uviedli, že už niekedy užívali nezákonnú drogu, vo väzniciach a nápravných zariadeniach pre mladistvých kolíše, ale priemerné miery sa pohybujú od jednej tretiny alebo menej v Maďarsku a Bulharsku po dve tretiny alebo viac v Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku, pričom väčšina krajín uvádza miery celoživotnej prevalencie okolo 50 % (Belgicko, Grécko, Lotyšsko, Portugalsko, Fínsko). Kanabis zostáva najčastejšie užívanou nezákonnou drogou s mierami celoživotnej prevalencie medzi väzňami, ktorá sa pohybuje medzi 4 % a 86 % v porovnaní s mierami celoživotnej prevalencie 3 – 57 % pre kokaín, 2 – 59 % pre amfetamíny a 4 – 60 % pre heroín (2).
Podatke o uživanju drog med populacijo zapornikov v zadnjih petih letih (1999–2004) je zagotovila večina evropskih držav (1). Kažejo, da je v primerjavi s splošnim prebivalstvom zastopanost uživalcev drog v zaporih prevelika. Delež zapornikov, ki poročajo, da so že kdaj poskusili prepovedano drogo, se med zapori in centri za pridržanje razlikuje, vendar pa se povprečne stopnje gibljejo od tretjine ali manj na Madžarskem in v Bolgariji do dveh tretjin ali več na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem, največ držav pa poroča o 50-odstotni stopnji tistih, ki so v življenju drogo že kdaj uživali (Belgija, Grčija, Latvija, Portugalska, Finska). Konoplja ostaja najpogosteje uživana prepovedana droga, pri katerih stopnje tistih, ki so jo že kdaj poskusili, znašajo med 4 in 86 %, v primerjavi s 3 do 57 % za kokain, 2 do 59 % za amfetamine in 4 do 60 % za heroin (2).
De flesta europeiska länder (1) har lämnat uppgifter om narkotikamissbruk i fängelsepopulationen under de senaste fem åren (1999–2004). Dessa uppgifter visar att narkotikamissbrukare är kraftigt överrepresenterade bland internerna i fängelserna om man jämför med befolkningen som helhet. Andelen intagna som uppger att de någon gång har använt en olaglig drog varierar mellan fängelser och häkten, men genomsnittet varierar mellan en tredjedel eller färre i Ungern och Bulgarien och två tredjedelar eller mer i Nederländerna, Storbritannien och Norge. De flesta länder redovisar livstidsprevalens på cirka 50 % (Belgien, Grekland, Lettland, Portugal, Finland). Cannabis är fortfarande den olagliga drog som oftast används, med en livstidsprevalens bland fängelseintagna som varierar mellan 4 % och 86 %, jämfört med livstidsprevalens på 3–57 % för kokain, 2–59 % för amfetaminer och 4–60 % för heroin (2).
Datus par narkotiku lietošanu cietumnieku vidū pēdējos 5 gados (1999.–2004. g.) ir sniegušas lielākā daļa valstu (1). Šī informācija rāda, ka salīdzinājumā ar iedzīvotājiem kopumā cietumos narkomāni ir pārstāvēti ļoti plaši. Proporcionālais apcietināto skaits, kas atzīst, ka kaut reizi ir lietojuši nelegālas narkotikas, dažādos cietumos un aizturēšanas centros ir atšķirīgs, vidējie rādītāji svārstās no trešdaļas un mazāk Ungārijā un Bulgārijā līdz divām trešdaļām un vairāk Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā, bet vairākuma valstu minētais ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir aptuveni 50 % (Beļģija, Grieķija, Latvija, Portugāle, Somija). Visbiežāk lietotā nelegālā narkotika joprojām ir kaņepes, to ilgtermiņa lietošanas rādītāji cietumnieku vidū svārstās no 4 % līdz 86 %, salīdzinot ar 3–57 % kokaīna, 2–59 % amfetamīnu un 4–60 % heroīna ilgtermiņa lietošanas rādītājiem (2).
  Bölüm 8: Sorunlu ve à§o...  
Araştırma sonuçları, kişilerin aynı zaman süresinde ikiden fazla uyuşturucuyu oldukça fazla kullandığını göstermektedir. Bununla beraber, araştırma verileri çoğunlukla bazı uyuşturucu kullanımı şekillerine dair raporlama sağlamakta yetersiz olup, elde veri bulunduğunda dahi, karşılaştırılabilir raporlama standartları geliştirmek için daha fazla çalışma yapmak gereklidir.
Survey results do show considerable use of more than two drugs by individuals in same time period. However, survey data often poorly report on some forms of drug use and, even where there are data, work needs to be done to develop comparable reporting standards. An example of the extent of poly-drug use data available from population surveys can be seen in a recent technical report of the EMCDDA (2005b). Taking the example of data from Spain, Figure 15 shows that use of one drug results in an increased tendency, as compared to that of the general population, to have used another and that this varies according to the drug considered. For example, among heroin users, the use of cocaine is relatively common, but use of other drugs is less apparent for cocaine users.
Les résultats des enquêtes font apparaître que la prise de plus de deux drogues par des personnes au cours de la même période est considérable. Cependant, les données d’enquête sont souvent très pauvres en ce qui concerne certaines formes d’usage de drogue et, même lorsque des données existent, il convient de développer des normes pour l’établissement de rapports comparables. Un rapport technique récent de l’OEDT (2005b) présente un exemple de l’étendue des données disponibles sur la polyconsommation dans les enquêtes de population. Pour prendre l’exemple de l’Espagne, la Figure 15 montre que l’usage d’une seule drogue conduit à une probabilité accrue, par rapport à la population générale, d'en avoir consommé une autre et que la situation varie en fonction de la substance considérée. Ainsi, parmi les héroïnomanes, la consommation de cocaïne est relativement courante, mais l’usage d’autres drogues est moins visible chez les usagers de cocaïne.
Die Ergebnisse der Erhebungen zeigen, dass der Konsum von mehr als zwei Drogen im selben Zeitraum stark verbreitet ist. Die Erhebungsdaten sagen jedoch häufig nur wenig über bestimmte Formen des Drogenkonsums aus, und selbst wenn Daten vorliegen, sind weitere Bemühungen notwendig, um vergleichbare Standards für die Berichterstattung zu erarbeiten. Ein Beispiel für den Umfang der aus demografischen Erhebungen verfügbaren Daten über den polyvalenten Drogenkonsum ist einem kürzlich veröffentlichten Forschungsbericht der EBDD zu entnehmen (EBDD, 2005b). Anhand der Daten aus Spanien zeigt Abbildung 15, dass der Konsum einer Droge zu einer im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung erhöhten Neigung führt, weitere Drogen einzunehmen, und dass der Grad dieser Bereitschaft in Abhängigkeit von der betreffenden Droge schwankt. Beispielsweise ist unter Heroinkonsumenten der Konsum von Kokain relativ weit verbreitet, während jedoch Kokainkonsumenten weniger häufig andere Drogen einnehmen.
Los resultados de las encuestas revelan que el consumo de más de dos drogas al mismo tiempo es considerable. No obstante, los datos de las encuestas a menudo no ofrecen información fundada sobre algunos tipos de consumo e, incluso cuando hay datos disponibles, es necesario desarrollar normas comparables de cara a la elaboración de informes. En un reciente informe técnico del OEDT (2005A) se puede observar un ejemplo del alcance de la información sobre el policonsumo obtenida mediante encuestas de población. Si tomamos como ejemplo los datos relativos a España, el gráfico 15 muestra que las personas que consumen algún tipo de droga tienen una mayor tendencia a consumir otra sustancia que la población general, y que el grado de esta tendencia varía según la droga en cuestión. Por ejemplo, entre los consumidores de heroína, el consumo de cocaína es relativamente habitual, pero en el caso de los consumidores de cocaína el consumo de otras drogas es menos frecuente.
Dai risultati delle indagini emerge una situazione diffusa di poliassunzione (più di due sostanze) nello stesso periodo. Tuttavia, questi dati spesso non danno indicazioni su alcune forme di consumo di stupefacenti e, quando queste informazioni sono invece disponibili, sarebbe necessario intervenire per elaborare standard di segnalazione tra loro paragonabili. Un esempio della quantità di dati sulla poliassunzione estrapolati dalle indagini condotte nella popolazione si trova in una recente relazione tecnica dell’OEDT (2005b). Se si prendono come esempio i dati della Spagna, il grafico 15 mostra che l’uso di una sostanza ha come effetto una maggiore tendenza (rispetto alla popolazione in generale) all’uso di un’altra sostanza, e che questo dato cambia a seconda delle sostanze considerate. Per esempio, tra i consumatori di eroina l’uso della cocaina è relativamente diffuso, mentre nei consumatori di cocaina il consumo di altre sostanze è meno evidente.
Os resultados dos inquéritos revelam que são muitos os indivíduos que consomem mais de duas drogas no mesmo período. Contudo, esses dados poucas referências fazem a algumas formas de consumo de droga e, mesmo quando existem, é necessário desenvolver normas de notificação comparáveis. Um exemplo da disponibilidade de dados sobre o policonsumo de droga a partir dos inquéritos à população pode observar-se num recente relatório técnico do OEDT (2005b). Tomando como exemplo os dados provenientes de Espanha, a Figura 15 mostra que o consumo de uma droga gera uma maior tendência, em comparação com a da população em geral, para consumir outra droga e que esta tendência varia de acordo com a droga em causa. Por exemplo, entre os consumidores de heroína, o consumo de cocaína é relativamente comum, mas o consumo de outras drogas já é menos evidente no caso dos consumidores de cocaína.
Τα αποτελέσματα των ερευνών πράγματι δείχνουν σημαντική χρήση περισσότερων από δύο ναρκωτικών από μεμονωμένα άτομα την ίδια χρονική περίοδο. Ωστόσο, τα στοιχεία ερευνών συχνά είναι ελλιπή σε σχέση με ορισμένες μορφές χρήσης ναρκωτικών, και, ακόμη και στις περιπτώσεις που υπάρχουν στοιχεία, πρέπει να δημιουργούνται συγκρίσιμα πρότυπα αναφοράς. Παράδειγμα της έκτασης των στοιχείων για την πολλαπλή χρήση ναρκωτικών που είναι διαθέσιμα από έρευνες στον γενικό πληθυσμό παρατίθεται σε πρόσφατη τεχνική έκθεση του ΕΚΠΝΤ (2005β). Χρησιμοποιώντας το παράδειγμα στοιχείων από την Ισπανία, το Διάγραμμα 15 δείχνει ότι η χρήση μιας ναρκωτικής ουσίας οδηγεί σε αυξημένη, σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, τάση για χρήση και άλλης ουσίας, και ότι αυτό ποικίλλει ανάλογα με την υπό εξέταση ναρκωτική ουσία. Για παράδειγμα, στους χρήστες ηρωίνης η χρήση κοκαΐνης είναι σχετικά συχνή, αλλά η χρήση άλλων ναρκωτικών ουσιών είναι λιγότερο διαδεδομένη στους χρήστες κοκαΐνης.
Uit enquête-uitkomsten komt een aanzienlijke mate van gebruik van meer dan twee drugs door een en dezelfde persoon in een en dezelfde periode naar voren. In enquêtes wordt echter vaak matig gerapporteerd over bepaalde vormen van drugsgebruik en zelfs als er gegevens zijn moet er worden gewerkt aan de ontwikkeling van vergelijkbare rapporteringsstandaarden. In hoeverre gegevens over polydrugsgebruik via bevolkingsenquêtes kunnen worden verkregen, kan geïllustreerd worden aan de hand van een voorbeeld uit een recent technisch verslag van het EWDD (2005b). Als we bijvoorbeeld de gegevens uit Spanje nemen, laat Figuur 15 zien dat het gebruik van één drug de kans vergroot, vergeleken met de algemene bevolking, dat ook een andere drug is gebruikt, en dat dit per drug verschilt. Zo is het gebruik van cocaïne onder heroïnegebruikers vrij gebruikelijk, maar het gebruik van andere drugs onder cocaïnegebruikers is minder in het oog lopend.
Výsledky průzkumů ukazují značnou rozšířenost individuálního užívání více než dvou drog v jednom časovém období. Údaje z průzkumů však mnohdy informují o některých formách užívání drog nedostatečně a i tam, kde jsou údaje k dispozici, je třeba vytvořit srovnatelné standardy hlášení. Příklad rozsahu údajů o užívání více drog na základě průzkumu obyvatel je uveden v nedávné technické zprávě EMCDDA (2005b). Vezmeme-li jako příklad údaje ze Španělska, obr. 15 ukazuje, že užívání jedné drogy vede ve srovnání s běžnou populací ke zvýšené tendenci užívat další drogu a že tato tendence se podle konkrétní drogy liší. Například mezi uživateli heroinu je poměrně běžné užívání kokainu, avšak užívání dalších drog uživateli kokainu je méně patrné.
Det fremgår således af undersøgelsesresultater, at personer i vidt omfang bruger mere end to stoffer i samme periode. Undersøgelsesdata indeholder imidlertid ofte sparsomme oplysninger om nogle former for stofbrug, og selv i de tilfælde, hvor der foreligger data, skal der gøres en indsats for at udvikle sammenlignelige rapporteringsstandarder. Et eksempel på omfanget af data om blandingsbrug fra befolkningsundersøgelser kan ses i en nylig teknisk rapport udarbejdet af EONN (2005a). Med dataene fra Spanien som eksempel, figur 15, fremgår det, at med brugen af ét stof øges tendensen til, sammenlignet med tendensen blandt den almindelige befolkning, at have brugt et andet, og at dette varierer alt efter stof. F.eks. er brugen af kokain forholdsvis almindelig blandt heroinbrugere, mens brugen af andre stoffer er mindre udbredt blandt kokainbrugere.
Uuringutulemused annavad tunnistust rohkem kui kahe uimasti samaaegse tarbimise märkimisväärselt laiast levikust. Kuid uuringuandmed kirjeldavad mõnesid uimastitarbimise viise sageli ebapiisavalt ning isegi kui andmed on olemas, tuleb välja töötada võrdlemiseks sobivad andmete esitamise standardid. Näide elanikkonna hulgas läbiviidud uuringute käigus saadud andmetest mitme uimasti tarbimise leviku ulatuse kohta on olemas Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse (2005a) hiljutises tehnilises aruandes. Joonisel 15 on Hispaania andmete näitel näha, et ühe uimasti tarbimine suurendab tõenäosust, võrreldes üldise elanikkonnaga, et tarbitud on ka teist uimastit ning et see oleneb samuti kõnealusest uimastist. Näiteks heroiinitarbijate hulgas on kokaiini tarbimine suhteliselt tavaline, kuid kokaiinitarbijate puhul esineb muude uimastite tarbimist harvem.
Tutkimustuloksista ilmenee useamman kuin kahden huumausaineen merkittävä käyttö samalla ajanjaksolla. Niissä kuitenkin esitetään usein heikosti tietyt huumeidenkäytön muodot, ja silloinkin kun tietoja esitetään, on vertailukelpoisia raportointistandardeja vielä kehitettävä. Huumeiden sekakäytöstä väestötutkimuksista saatavien tietojen laajuudesta esitetään esimerkki EMCDDA:n tuoreessa teknisessä raportissa (2005b). Kaaviossa 15 esitetään Espanjan toimittamien tietojen pohjalta, että kokonaisväestöön verrattuna yhden huumausaineen käyttö lisää toisen aineen käytön todennäköisyyttä ja että tämä vaihtelee huumausaineen mukaan. Esimerkiksi heroiinin käyttäjien keskuudessa kokaiinin käyttö on melko tavallista, mutta muiden huumeiden käyttö ei ole kokaiinin käyttäjien kohdalla yhtä ilmeistä.
A felmérések eredményei jelentős mértékű olyan használatot mutatnak, amikor egy személy ugyanabban az időszakban kettőnél több kábítószert használ. A felmérésekből szerzett adatok azonban sokszor nem megfelelő minőségben számolnak be a kábítószer-használat valamilyen formájáról, és még ha vannak is adatok, tovább kell dolgozni az összehasonlítható bejelentési szabványok kialakításán. A polidroghasználatra vonatkozóan a lakossági felmérésekből elérhető adatok szintjét az EMCDDA (2005b) nemrég megjelent technikai jelentése illusztrálja. A Spanyolországból származó adatokat véve példának, a Figure 15 bemutatja, hogy az egyik kábítószer használata emelkedő tendenciát mutat az általános népesség azon részében, akik egy másik kábítószert használtak, és ez attól függően váltakozik, hogy éppen melyik kábítószer van a középpontban. Így például a heroinhasználók körében a kokain használata viszonylag gyakori, miközben a kokainhasználóknál kevésbé egyértelmű az egyéb kábítószerek használata.
Undersøkelsesresultater viser utstrakt bruk av mer enn to rusmidler i samme tidsperiode hos en og samme person. Men undersøkelsesdata gir ofte utilfredsstillende opplysninger om enkelte former for narkotikabruk, og selv der det foreligger data, er det nødvendig å utarbeide sammenlignbare rapporteringsstandarder. Et eksempel på omfanget av data om blandingsbruk som finnes i befolkningsundersøkelser, foreligger i en ny fagrapport fra EONN (2005a). Dataene fra Spania, figur 15, viser for eksempel at sammenlignet med befolkningen generelt, har personer som har brukt ett rusmiddel økt tendens til også å ha brukt et annet stoff, og at tendensen er avhengig av hvilke stoffer det er snakk om. Blant heroinbrukere er det f.eks. relativt vanlig å bruke kokain, mens kokainbrukere sjeldnere bruker andre stoffer.
Badania ankietowe wykazały dużą częstotliwość zażywania więcej niż dwóch narkotyków w tym samym okresie. Często jednak dane ankietowe w niewielkim stopniu uwzględniają niektóre formy zażywania narkotyków, a nawet jeśli informacje są dostępne, to nadal nie opracowano porównywalnych norm sprawozdawczych. Z zakresem danych dotyczących zażywania więcej niż jednego narkotyku, pochodzących z badań ankietowych, można się zapoznać w ostatnim sprawozdaniu technicznym EMCDDA (2005a). Na przykładzie danych pochodzących z Hiszpanii wykres 15 pokazuje, że zażywanie jednego narkotyku powoduje większą, w porównaniu z ogółem ludności, skłonność do zażywania innego narkotyku, a zjawisko to zależy od rodzaju narkotyku. Na przykład wśród osób zażywających heroinę stosunkowo popularne jest zażywanie kokainy, ale w przypadku osób zażywających kokainę zażywanie innych narkotyków nie jest tak oczywiste.
Rezultatele anchetelor arată că există indivizi care consumă semnificativ mai mult de două droguri în acelaşi timp. Cu toate acestea, datele anchetelor deseori raportează prea puţin cu privire la anumite forme de consum de droguri şi, chiar în cazurile în care sunt date disponibile, e nevoie de multă muncă pentru a dezvolta standarde comparabile de raportare. Un exemplu al volumului de date disponibile din anchetele la nivelul populaţiei cu privire la consumul de mai multe droguri poate fi văzut într-un raport tehnic recent al OEDT [EMCDDA (2005a)]. Având în vedere exemplul datelor din Spania, Figura 15 arată că, în urma consumului unui drog, apare tendinţa ridicată, comparativ cu cea la nivelul întregii populaţii, de a consuma şi alt drog, şi că acest lucru variază în funcţie de drogul în cauză. De exemplu, în rândul consumatorilor de heroină, consumul de cocaină este destul de obişnuit însă consumul altor droguri este mai puţin vizibil în cazul consumatorilor de cocaină.
Výsledky prieskumov naozaj ukazujú značné užívanie viac ako dvoch drog jednotlivcami v rovnakom časovom období. Údaje prieskumov však slabo informujú o niektorých formách užívania drog a dokonca keď údaje existujú, je potrebné vypracovať porovnateľné normy poskytovania správ. Príklad rozsahu údajov o užívaní viacerých drog, ktoré sú k dispozícii z prieskumov medzi obyvateľstvom, možno vidieť v nedávnej technickej správe EMCDDA (2005b). Ak vezmeme príklad údajov zo Španielska, obrázok 15 ukazuje, že užívanie jednej drogy vedie k zvýšenej tendencii, v porovnaní s tendenciou všeobecnej populácie, užívať ďalšiu drogu a že toto sa líši podľa uvažovanej drogy. Napríklad užívanie kokaínu je relatívne bežné medzi užívateľmi heroínu, ale užívanie iných drog je menej očividné pre užívateľov kokaínu.
Rezultati raziskav kažejo precejšnje uživanje dveh drog pri posameznikih v enakem obdobju. Vendar pa podatki raziskave pogosto pičlo poročajo o nekaterih oblikah uživanja drog in tudi kadar so ti podatki na voljo, je potrebnega še precej dela za razvoj primerljivih standardov poročanja. Primer obsega podatkov o hkratnem uživanju več drog, ki so na voljo iz raziskav med prebivalstvom, je na voljo v nedavnem tehničnem poročilu EMCDDA (2005b). Če vzamemo podatke iz Španije za primer, prikaz 15 kaže, da ima uživanje ene droge za posledico povečano nagnjenje, v primerjavi z nagnjenjem splošnega prebivalstva, do zaužitja druge droge, katere pa je odvisno od zadevne droge. Med uživalci heroina je na primer relativno običajno uživanje kokaina, uživanje drugih drog pa je pri uživalcih kokaina manj očitno.
Resultat av enkäter visar att enskilda individer i betydande utsträckning använder fler än två droger under samma tidsperiod. Vissa former av drogmissbruk är dock dåligt redovisade i enkätuppgifterna och även om det finns vissa uppgifter måste insatser göras för att utveckla jämförbara rapporteringsnormer. Ett exempel på omfattningen av de uppgifter om blandmissbruk som finns tillgängliga i populationsenkäter finns i en ny teknisk rapport från ECNN (2005b). Med utgångspunkt i uppgifter från Spanien, visar Figur 15 att användning av en drog leder till en ökad tendens, jämfört med den allmänna befolkningen, att ha använt en annan drog och att detta varierar beroende på vilken drog som studeras. Bland heroinmissbrukare är exempelvis användning av kokain relativt vanligt förekommande, medan kokainmissbrukarnas användning av andra droger är mindre tydlig.
Aptauju rezultāti liecina, ka tādu narkotiku lietotāju, kas vienā un tajā pašā laikposmā ir lietojuši vairāk nekā divas narkotikas, tiešām ir diezgan daudz. Tomēr aptauju dati par dažiem narkotiku lietošanas veidiem nereti ir trūcīgi un arī gadījumos, kad dati ir pietiekami, ir jāiegulda darbs, lai izstrādātu salīdzināmus paziņošanas standartus. Nesen publiskotā tehniskā EMCDDA (2005a) ziņojumā ir minēts piemērs, kas raksturo pieejamo iedzīvotāju aptauju datu robežas. Kā piemēru ņemot Spānijas datus, 15. attēlā var redzēt, ka, salīdzinot ar tendencēm visu iedzīvotāju vidū, vairāku narkotiku lietošanas gadījumos vienas narkotikas lietošanas tendences salīdzinājumā ar kādas citas narkotikas lietošanas tendencēm ir pieaugošas, bet tas mainās atkarībā no tā, kādu narkotiku aplūko. Piemēram, heroīna lietotāji samērā bieži lieto kokaīnu, bet kokaīna lietotāju vidū citu narkotiku lietošana nav tik spilgti izteikta.
  Bölüm 5: Kokain ve crac...  
Diğer yasadışı uyuşturucular gibi kokain kullanımı da genç yetişkinler arasında daha yoğundur. Geçmiş yılda kullanım 15 ila 24 yaşındakiler arasında biraz daha yüksek olmakla birlikte, yaşam boyu deneyimi 15-34 yaş arası genç yetişkinler arasında en yüksektir.
As with other illegal drugs, cocaine use is concentrated among young adults. Lifetime experience is highest among young adults aged 15–34 years, although last year use is slightly higher among 15- to 24-year-olds. Cocaine seems be predominantly a drug used by those in their 20s, but, compared with cannabis use, cocaine use is less concentrated among younger people. Lifetime experience among 15- to 34-year-olds ranges from 1 % to 10 %, with the highest levels again found in Spain (8.9 %) and the United Kingdom (10.5 %). Last year use ranges between 0.2 % and 4.8 %, with the figures for Denmark, Ireland, Italy and the Netherlands being around 2 %, and for Spain and the United Kingdom over 4 % (Figure 6). Data from school surveys show very low lifetime prevalence for the use of cocaine, ranging from 0 % in Cyprus, Finland and Sweden to 6 % in Spain, with even lower lifetime prevalence rates for use of crack cocaine, ranging from 0 % to 3 % (Hibell et al., 2004).
À l'instar d'autres drogues illicites, l'usage de cocaïne est concentré chez les jeunes adultes. La prévalence au cours de la vie est la plus élevée chez les jeunes adultes âgés de 15 à 34 ans, bien que l'usage au cours des douze derniers mois soit légèrement supérieur chez les 15 à 24 ans. La cocaïne semble être surtout consommée par les jeunes d'une vingtaine d'années mais, par rapport au cannabis, la consommation de cocaïne est moins fréquente chez les plus jeunes. La prévalence au cours de la vie dans la tranche d'âge des 15-34 ans oscille entre 1 % et 10 %, l'Espagne (8,9 %) et le Royaume-Uni (10,5 %) enregistrant une fois encore les taux les plus élevés. La consommation au cours de la dernière année est comprise dans une fourchette de 0,2 % à 4,8 %. Les chiffres du Danemark, de l'Irlande, de l'Italie et des Pays‑Bas avoisinent les 2 %, tandis que ceux de l'Espagne et du Royaume-Uni dépassent les 4 % (Figure 6). Les données provenant des enquêtes en milieu scolaire font apparaître un taux de prévalence de la cocaïne très faible, allant de 0 % à Chypre, en Finlande et en Suède à 6 % en Espagne, avec des taux de prévalence au cours de la vie encore plus faibles pour le crack (de 0 à 3 %) (Hibell et al., 2004).
Wie andere illegale Drogen wird auch Kokain vor allem von jungen Erwachsenen konsumiert. Die Lebenszeiterfahrung ist bei jungen Erwachsenen zwischen 15 und 34 Jahren am höchsten, währen die 12-Montats-Prävalenz der 15- bis 24-Jährigen etwas höher ist. Kokain wird offenbar vorwiegend im Alter zwischen 20 und 30 Jahren konsumiert, jedoch ist beim Kokainkonsum eine weniger starke Konzentration auf jüngere Menschen festzustellen als beim Cannabiskonsum. Die Lebenszeiterfahrung unter den 15- bis 34-Jährigen liegt zwischen 1 % und 10 %, wobei die höchsten Werte wiederum in Spanien (8,9 %) und dem Vereinigten Königreich (10,5 %) festgestellt wurden. Die 12-Monats-Prävalenz liegt zwischen 0,2 % und 4,8 %, wobei Dänemark, Irland, Italien und die Niederlande Raten von etwa 2 % aufweisen; in Spanien und dem Vereinigten Königreich beträgt die Prävalenzrate über 4 % (Abbildung 6). Daten aus Schulerhebungen belegen eine sehr niedrige Lebenszeitprävalenz des Kokainkonsums zwischen 0 % in Zypern, Finnland und Schweden und 6 % in Spanien. Für den Konsum von Crack wurden mit Raten zwischen 0 % und 3 % noch geringere Lebenszeitprävalenzraten festgestellt (Hibell et al., 2004).
Como sucede con otras drogas ilegales, el consumo de cocaína se concentra entre los adultos jóvenes. Así, el consumo a lo largo de la vida alcanza los niveles más elevados entre los adultos de 15 a 34 años, aunque el consumo en los últimos 12 meses es superior entre las personas de 15 a 24 años. La cocaína se consume sobre todo entre los 20 y los 30 años de edad, aunque, comparado con el de cannabis, el consumo es menos habitual entre las personas más jóvenes. El consumo a lo largo de la vida entre personas de 15 a 34 años de edad oscila entre el 1 % y el 10 %, y las tasas más elevadas se siguen registrando en España (8,9 %) y el Reino Unido (10,5 %). El consumo en el último año varía entre un 0,2 % y un 4,8 %, con una tasa en torno al 2 % en Dinamarca, Irlanda, Italia y los Países Bajos, y un porcentaje superior al 4 % en España y el Reino Unido (gráfico 6). La información obtenida a través de encuestas escolares muestra una prevalencia de consumo de cocaína a lo largo de la vida muy reducida que varía del 0 % en Chipre, Finlandia y Suecia al 6 % en España, mientras que la prevalencia del consumo de crack a lo largo de la vida es todavía inferior, desde un 0 % hasta un 3 % (Hibell et al., 2004).
Come accade per altre droghe illecite, il consumo di cocaina è più diffuso tra i giovani adulti. L’esperienza una tantum è più elevata tra i giovani adulti di 15-34 anni, mentre il consumo nell’ultimo anno è leggermente superiore nei ragazzi di 15-24 anni. La cocaina sembra essere una droga usata prevalentemente dai ventenni, ma rispetto alla cannabis il suo consumo è meno concentrato tra i giovani. L’esperienza una tantum nella fascia della popolazione di età compresa tra i 15 e i 34 anni va dall’1% all’10 %; ancora una volta la prevalenza maggiore si ha in Spagna (8,9%) e nel Regno Unito (10,5 %). Il consumo negli ultimi dodici mesi va dallo 0,2% al 4,8%; Danimarca, Irlanda, Italia e Paesi Bassi riferiscono una percentuale del 2% circa, mentre per Spagna e Regno Unito il dato supera il 4% (grafico 6). I dati provenienti dalle indagini condotte nelle scuole mostrano una prevalenza una tantum molto bassa per l’uso della cocaina, compresa tra lo 0% di Cipro, Finlandia e Svezia e il 6% della Spagna, con cifre sulla prevalenza una tantum del consumo di cocaina crack ancora inferiori, comprese cioè tra lo 0% e il 3% (Hibell e altri, 2004).
À semelhança do que acontece com outras drogas ilegais, o consumo de cocaína está concentrado nos jovens adultos. A experiência ao longo da vida é mais elevada entre os jovens adultos dos 15 aos 34 anos, embora o consumo no último ano seja ligeiramente superior nos indivíduos dos 15 aos 24 anos. A cocaína parece ser predominantemente consumida por jovens dos 20 aos 29 anos, mas comparativamente ao consumo de cannabis, o consumo de cocaína está menos concentrado nas camadas mais jovens. A experiência ao longo da vida entre os indivíduos com idades dos 15 aos 34 anos varia entre 1% e 10%, registando-se os níveis mais elevados novamente em Espanha (8,9%) e no Reino Unido (10,5%). O consumo no último ano oscila entre 0,2% e 4,8%, apresentando a Dinamarca, Irlanda, Itália e Países Baixos valores à volta de 2%, e a Espanha e o Reino Unido um valor superior a 4% (Figura 6). Os dados provenientes dos inquéritos escolares revelam uma prevalência muito baixa do consumo de cocaína ao longo da vida, entre 0% em Chipre, Finlândia e Suécia e 6% na Espanha, sendo as taxas de prevalência ao longo da vida ainda mais baixas no caso do consumo de cocaína crack, oscilando entre 0% e 3% (Hibell et al., 2004).
Όπως συμβαίνει και με άλλα παράνομα ναρκωτικά, η χρήση κοκαΐνης επικεντρώνεται στους νεαρούς ενηλίκους. Η δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή ήταν υψηλότερη στους νεαρούς ενηλίκους ηλικίας 15–34 ετών, μολονότι η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι ελαφρώς υψηλότερη στις ηλικίες 15 έως 24 ετών. Η κοκαΐνη φαίνεται να είναι ναρκωτικό που χρησιμοποιείται κυρίως από άτομα ηλικίας 20 έως 30 ετών, αλλά, σε σύγκριση με τη χρήση κάνναβης, η χρήση κοκαΐνης επικεντρώνεται κυρίως σε νεότερα άτομα. Τα ποσοστά της δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή σε άτομα ηλικίας 15 έως 34 ετών κυμαίνονται μεταξύ 1 % και 10 %, και τα υψηλότερα επίπεδα απαντώνται και πάλι στην Ισπανία (8,9 %) και στο Ηνωμένο Βασίλειο (10,5 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 0,2 % έως 4,8 %. Τα ποσοστά για τη Δανία, την Ιρλανδία, την Ιταλία και τις Κάτω Χώρες είναι της τάξης του 2 %, και για την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο υπερβαίνουν το 4 % (Διάγραμμα 6). Τα στοιχεία από έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό δείχνουν πολύ χαμηλή επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης σε όλη τη ζωή, η οποία κυμαίνεται από 0 % στην Κύπρο, τη Φινλανδία και τη Σουηδία, έως 6 % στην Ισπανία. Τα ποσοστά επικράτησης της χρήσης κρακ είναι ακόμη χαμηλότερα, καθώς κυμαίνονται από 0 % έως 3 % (Hibell κ.ά., 2004).
Cocaïne wordt, net zoals andere illegale drugs, het meest door jongvolwassenen gebruikt. Het “ooit”-gebruik is het hoogst onder jongvolwassenen van 15-34 jaar, hoewel het recent gebruik (laatste 12 maanden) iets hoger is onder 15- tot 24-jarigen. Het lijkt erop dat cocaïne hoofdzakelijk een drug is die wordt gebruikt door twintigers, al is het gebruik van cocaïne minder geconcentreerd onder jongere mensen dan het gebruik van cannabis. Het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarigen varieert van 1 tot 10 %, waarbij de hoogste percentages wederom in Spanje (8,9 %) en het Verenigd Koninkrijk (10,5 %) worden aangetroffen. Het recent gebruik (laatste 12 maanden) loopt uiteen van 0,2 tot 4,8%, waarbij de cijfers voor Denemarken, Ierland, Italië en Nederland rond de 2% liggen en voor Spanje en het Verenigd Koninkrijk boven de 4%. (Figuur 6). Uit gegevens uit schoolenquêtes blijkt een zeer lage prevalentie van het “ooit”-gebruik van cocaïne, uiteenlopend van 9% in Cyprus, Finland en Zweden tot 6% in Spanje. De prevalentie van het “ooit”-gebruik van crack-cocaïne is nog lager; hier variëren de cijfers van 0 tot 3% (Hibell et al., 2004).
Stejně jako u dalších nelegálních drog je užívání kokainu soustředěno mezi mladými dospělými. Celoživotní zkušenost je nejvyšší mezi mladými dospělými ve věku 15–34 let, ačkoli v loňském roce byla o něco vyšší ve věkové skupině 15–24 let. Zdá se, že kokain je nejrozšířenější mezi uživateli ve věku 20–30 let, ale ve srovnání s užíváním konopí se užívání kokainu méně soustřeďuje mezi mladšími lidmi. Celoživotní zkušenost se ve věkové skupině 15–34 let pohybuje od 1 do 10 % a nejvyšší úroveň byla opět zjištěna ve Španělsku (8,9 %) a Spojeném království (10,5 %). Prevalence užívání v posledním roce se pohybuje mezi 0,2 a 4,8 %, přičemž z Dánska, Irska, Itálie a Nizozemska je hlášeno kolem 2 % a ze Španělska a Spojeného království kolem 4 % (obr. 6). Údaje z průzkumů provedených ve školách ukazují na velmi nízkou celoživotní prevalenci užití kokainu, a to od 0 % na Kypru, ve Finsku a Švédsku po 6 % ve Španělsku. Hodnoty celoživotní prevalence jsou ještě nižší v případě cracku, kde se pohybují od 0 do 3 % (Hibell a kol., 2004).
Som med andre illegale stoffer er brugen af kokain koncentreret blandt unge voksne. Langtidserfaringen er højest blandt unge voksne i alderen 15–34 år, selv om brugen inden for de seneste 12 måneder er en smule højere blandt de 15–24-årige. Kokain synes hovedsagelig at være et stof, der bruges af personer i 20'erne, men sammenlignet med cannabisbrug er brug af kokain mindre koncentreret blandt yngre mennesker. Langtidserfaringen blandt 15–34-årige ligger på mellem 1 og 10 %, og de højeste niveauer findes igen i Spanien (8,9 %) og Det Forenede Kongerige (10,5 %). Brug inden for de seneste 12 måneder varierer mellem 0,2 og 4,8 %, med tal for Danmark, Irland, Italien og Nederlandene på ca. 2 % og for Spanien og Det Forenede Kongerige på over 4 % (figur 6). Data fra skoleundersøgelser viser en meget lav langtidsprævalens for brug af kokain, nemlig fra 0 % i Cypern, Finland og Sverige til 6 % i Spanien, med en endnu lavere langtidsprævalens for brug af crackkokain, nemlig fra 0 til 3 % (Hibell m.fl., 2004).
Samalaadselt muude ebaseaduslike uimastitega on ka kokaiini tarbimine levinud peamiselt noorte täiskasvanute hulgas. Elu jooksul tarbimise määr on kõige kõrgem 15–34aastaste noorte täiskasvanute hulgas, viimase aasta tarbimise määr on aga pisut kõrgem 15–24aastaste hulgas. Kokaiini tarbivad peamiselt kahekümnendates eluaastates inimesed, kuid kanepi tarbimisega võrreldes on kokaiini tarbimine nooremate inimeste hulgas vähem levinud. Elu jooksul tarbimise kogemus on 15–34aastaste hulgas 1–10%, kusjuures see määr on kõrgeim taas Hispaanias (8,9%) ja Ühendkuningriigis (10,5%). Viimase aasta tarbimise määr on 0,2–4,8%; Taanis, Iirimaal, Itaalias ja Madalmaades on see näitaja umbes 2% ning Hispaanias ja Ühendkuningriigis üle 4% (joonis 6). Kooliuuringute andmete põhjal on elu jooksul kokaiini tarbimise levimus väga madal, ulatudes 0%-st Küprosel, Soomes ja Rootsis kuni 6%-ni Hispaanias, ning elu jooksul crack-kokaiini tarbimise levimus on veelgi madalam, olles 0–3% (Hibell et al., 2004).
Kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, myös kokaiinin käyttö on yleisintä nuorten aikuisten keskuudessa. Kokaiinia ainakin kerran käyttäneitä on eniten 15–34-vuotiaiden ryhmässä, joskin 15–24-vuotiaiden ryhmässä viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on hieman enemmän. Kokaiini näyttää olevan suosituinta 20 vuotta täyttäneiden ryhmässä, mutta kannabikseen verrattuna sen käyttö on yleensä harvinaisempaa tätä nuorempien keskuudessa. Kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus 15–34-vuotiaiden ryhmässä oli 1–10 prosenttia, ja osuus oli suurin Espanjassa (8,9 %) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (10,5 %). Kokaiinia viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä oli 0,2– 4,8 prosenttia, ja Tanskassa, Irlannissa, Italiassa ja Alankomaissa tämä osuus oli 2 prosenttia ja Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa yli 4 prosenttia (kaavio 6). Koululaiskyselyistä saatujen tietojen perusteella kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden määrä on erittäin pieni. Osuus vaihteli Kyproksen, Suomen ja Ruotsin 0 prosentista Espanjan 6 prosenttiin, ja crack-kokaiinia ainakin kerran kokeilleiden osuus oli vielä pienempi, 0–3 prosenttia (Hibell et al., 2004).
A többi tiltott kábítószerhez hasonlóan a kokainhasználat is a fiatal felnőttek körében koncentrálódik. Az életprevalencia a 15–34 éves fiatal felnőttek között a legmagasabb, az elmúlt évi használat viszont valamivel magasabb a 15–24 évesek körében. Úgy tűnik, hogy a kokain elsődlegesen a húszas éveikben járó fiatalok körében használatos, bár a kannabiszhasználattal összehasonlítva a kokainhasználat kevésbé koncentráltan van jelen a fiatalok körében. A 15–34 évesek között az életprevalencia 1% és 10% között mozog, a legmagasabb szinteket ismét Spanyolországban (8,9%) és az Egyesült Királyságban (10,5%) mérték. Az elmúlt évi használat a 0,2% és 4,8% közötti tartományban van, ezen belül Dánia, Írország, Olaszország és Hollandia esetében 2% körüli, Spanyolország és az Egyesült Királyság esetében pedig meghaladja a 4%-ot (Figure 6). Az iskolai felmérésekből kapott adatok a kokainhasználat tekintetében igen alacsony életprevalenciát mutatnak, a Ciprus, Finnország és Svédország esetében megfigyelt 0%-tól a spanyolországi 6%-ig, a krekk kokain használata esetében ennél is alacsonyabb a 0% és 3% közötti életprevalencia arányokkal (Hibell és mások, 2004).
Som for andre illegale rusmidler er kokainbruk konsentrert blant unge voksne. Livstidserfaringen er høyest blant unge voksne i alderen 15-34, selv om bruk siste år er litt høyere i aldersgruppen 15-24. Kokain synes hovedsakelig å være et stoff som brukes av mennesker i tyveårene, men sammenlignet med cannabis er kokain mindre brukt av yngre mennesker. Livstidserfaring blant 15-34-åringer varierer mellom 1 % og 10 % og er nok en gang høyest i Spania (8,9 %) og Storbritannia (10,5 %). Bruk siste år ligger mellom 0,2 % og 4,8 %. Tallene fra Danmark, Irland, Italia og Nederland ligger rundt 2 %, og for Spania og Storbritannia på over 4 % (figur 6). Data fra skoleundersøkelser viser svært lav livstidsprevalens for bruk av kokain, fra 0 % på Kypros, i Finland og i Sverige, til 6 % i Spania. Livstidsprevalensen for crack var enda lavere, fra 0 % til 3 % (Hibell et al., 2004).
Podobnie jak w przypadku innych nielegalnych narkotyków zażywanie kokainy jest domeną osób młodych. Liczba osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, jest najwyższa w grupie młodych dorosłych w wieku 15–34 lata, mimo że liczba osób, które zażywały ją w ostatnim roku jest nieco wyższa w grupie wiekowej 15–24 lata. Wydaje się, że kokaina jest narkotykiem zażywanym głównie przez dwudziestolatków, chociaż wśród młodszych osób znacznie bardziej rozpowszechnione są konopie indyjskie. W grupie wiekowej od 15 do 34 lat odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, waha się od 1% do 10%, przy czym ponownie najwyższe wartości odnotowuje się w Hiszpanii (8,9%) i w Wielkiej Brytanii (10,5%). Odsetek osób, które zażywały kokainę w ciągu ostatniego roku, mieści się w przedziale od 0,2% do 4,8%, przy czym w Danii, Irlandii, Włoszech i Holandii wynosi około 2%, a w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii ponad 4% (wykres 6). Dane pochodzące z badań ankietowych w szkołach wykazują bardzo niski odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę: od 0% na Cyprze, w Finlandii i Szwecji do 6% w Hiszpanii; wskaźnik liczby osób, które przynajmniej raz zażywały krak, jest jeszcze niższy i wynosi od 0% do 3% (Hibell et al., 2004).
Ca şi în cazul celorlalte droguri ilegale, consumul de cocaină se concentrează în rândul adulţilor tineri. Consumul drogului pe parcursul vieţii este cel mai răspândit în rândul adulţilor tineri cu vârste cuprinse între 15-34 ani, deşi consumul din ultimul an este uşor mai ridicat în rândul celor cu vârste cuprinse între 15-24 ani. Cocaina pare să fie în special un drog utilizat de cei cu vârsta de 20-30 de ani, însă, în comparaţie cu consumul de canabis, consumul de cocaină este mai puţin frecvent în rândul celor mai tineri. Consumul drogului pe parcursul vieţii în rândul celor cu vârste cuprinse între 15-34 ani variază între 1 % şi 10 %, nivelurile cele mai ridicate înregistrându-se, din nou în Spania (8,9 %) şi Regatul Unit (10,5 %). Consumul din anul trecut variază între 0,2 % şi 4,8 %, cifrele pentru Danemarca, Irlanda, Italia şi Ţările de Jos fiind în jur de 2 %, iar pentru Spania şi Regatul Unit peste 4 % (Figura 6). Datele din sondajele în şcoli prezintă o prevalenţă foarte scăzută a consumului de cocaină pe parcursul vieţii, variind între 0 % în Cipru, Finlanda şi Suedia şi 6 % în Spania, iar ratele de prevalenţă pe parcursul vieţii sunt şi mai scăzute pentru consumul de cocaină crack, variind între 0% şi 3% (Hibell et al., 2004).
Ako u iných nezákonných drog, užívanie kokaínu sa sústreďuje medzi mladými dospelými. Celoživotné skúsenosti sú najvyššie medzi mladými dospelými vo veku 15 – 34 rokov, hoci užívanie v poslednom roku je mierne vyššie medzi 15- až 24-ročnými. Zdá sa, že kokaín je najmä drogou užívanou dvadsiatnikmi, ale v porovnaní s užívaním kanabisu sa užívanie kokaínu menej sústreďuje medzi mladšími ľuďmi. Celoživotné skúsenosti medzi 15- až 34-ročnými sa pohybujú od 1 % do 10 %, pričom najvyššie úrovne sa znovu nachádzajú v Španielsku (8,9 %) a Spojenom kráľovstve (10,5 %). Užívanie v poslednom roku sa pohybuje medzi 0,2 % a 4,8 %, pričom údaje pre Dánsko, Írsko, Taliansko a Holandsko sú okolo 2 % a pre Španielsko a Spojené kráľovstvo viac ako 4 % (obrázok 6). Údaje z prieskumov na školách ukazujú veľmi nízku celoživotnú prevalenciu užívania kokaínu, ktorá sa pohybuje od 0 % na Cypre, vo Fínsku a Švédsku do 6 % v Španielsku, pričom miery celoživotnej prevalencie užívania kraku sú ešte nižšie, pohybujúce sa od 0 % do 3 % (Hibell a kol., 2004).
Kot pri drugih prepovedanih drogah je uživanje kokaina najbolj razširjeno med mladimi odraslimi osebami. Oseb, ki so že kdaj zaužile kokain, je največ med mladimi odraslimi, starimi od 15 do 34 let, čeprav je bilo v zadnjem letu rahlo več uživanja kokaina med osebami, starimi od 15 do 24 let. Zdi se, da je kokain droga, ki jo uživajo osebe, stare med 20 in 30 let, vendar je v primerjavi z uživanjem konoplje uživanje kokaina manj razširjeno med mlajšimi osebami. Delež oseb, starih od 15 do 34 let, ki so že kdaj zaužile kokain, znaša od 1 % do 10 %, najvišji stopnji pa imata spet Španija (8,9 %) in Združeno kraljestvo (10,5 %). Uživanje v zadnjem letu znaša med 0,2 % in 4,8 %, pri čemer vrednosti za Dansko, Irsko, Italijo in Nizozemsko znašajo približno 2 %, za Španijo in Združeno kraljestvo pa več kot 4 % (prikaz 6.) Podatki iz raziskav med šolsko mladino kažejo, da je razširjenost uživanja kadar koli v življenju zelo majhna in sicer so od 0 % na Cipru, Finskem in Švedskem do 6 % v Španiji; še nižje pa so stopnje razširjenosti uživanja crack kokaina kadar koli v življenju, in sicer od 0 % do 3% (Hibell et al., 2004).
Precis som är fallet med andra olagliga droger, förekommer kokainanvändning främst bland unga vuxna. Livstidsprevalensen är högst bland unga vuxna i åldersgruppen 15-34 år, även om antalet som använt drogen under de föregående tolv månaderna är något högre i gruppen 15-24 år. Kokain förefaller främst vara en drog som används av personer i tjugoårsåldern men jämfört med cannabis är kokainanvändning mindre förankrad bland yngre. Livstidsprevalensen i åldersgruppen 15-34 år varierar mellan 1 % och 10 % och de högsta nivåerna finns även i det här fallet i Spanien (8,9 %) och i Storbritannien (10,5 %). När det gäller användning de senaste tolv månaderna är andelen 0,2 % och 4,8 %. I Danmark, Irland, Italien och Nederländerna noteras andelar på omkring 2 %, medan Spanien och Storbritannien har en andel på över 4 % (Figur 6). Uppgifter från enkäter i skolorna visar mycket låg livstidsprevalens för användning av kokain. Siffrorna varierar från 0 % i Cypern, Finland och Sverige till 6 % i Spanien. Livstidsprevalensen för användning av crack-kokain ligger ändå lägre och varierar mellan 0 % och 3 % (Hibell et al., 2004).
Tāpat kā citas nelegālās narkotikas, arī kokaīnu visvairāk ir iecienījuši gados jauni pieaugušie. Visaugstākais ilgtermiņa lietošanas līmenis ir 15–34 gadus vecu pieaugušo vidū, bet pēdējā gada lietošanas līmenis ir nedaudz augstāks vecuma grupā no 15-24 gadiem. Šķiet, ka kokaīna lietošana dominē divdesmitgadnieku vidū, bet salīdzinājumā ar kaņepēm kokaīna lietošana gados jaunu iedzīvotāju vidū nav tik koncentrēta. Ilgtermiņa lietošanas pieredzes rādītāji 15–34 gadus vecu pieaugušo vidū svārstās no 1 % līdz 10 %, un visaugstākie tie atkal ir Spānijā (8,9 %) un Apvienotajā Karalistē (10,5 %). Pēdējā gada lietošanas rādītāji svārstās no 0,2 % līdz 4,8 %, Dānijā, Īrijā, Itālijā un Nīderlandē šis rādītājs ir ap 2 %, bet Spānijā un Apvienotajā Karalistē tas pārsniedz 4 % (6. attēls). Skolu aptauju dati liecina, ka kokaīna ilgtermiņa lietošanas izplatības līmenis ir ļoti zems – no 0 % Kiprā, Somijā un Zviedrijā līdz 6 % Spānijā, bet kreka kokaīna ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji ir vēl zemāki, proti, no 0 % līdz 3 % (Hibell u.c., 2004. g.).
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
2005 ulusal raporlarında yalnızca Fransa ve Finlandiya bu maddeye bağlı ölümler bildirmiştir. Finlandiya’da, 2004’te buprenorfin uyuşturucuya bağlı 73 ölümde (2003 rakamıyla aynıdır) ve genellikle benzodiazepinler, yatıştırıcılar veya alkolle birlikte bulunmuştur.
In the 2005 national reports, only France and Finland recorded deaths related to this substance. In Finland, buprenorphine was found in 73 drug-related deaths in 2004, the same number as in 2003, and was generally combined with benzodiazepines, sedatives or alcohol. These high figures parallel increases in buprenorphine treatment in Finland, although the numbers treated are much lower than the estimated 70 000 to 85 000 people receiving buprenorphine in France. It is therefore interesting that in France only four cases of buprenorphine overdose were reported in 2004 (compared with eight cases in 2003). Even taking into account a possible underreporting of poisonings in France, the scale of the differences is striking. In addition to France and Finland, three other countries reported cases (only two or three in each case) of death related to buprenorphine, but without evidence that the substance was the main causal agent.
Dans les rapports nationaux de 2005, seules la France et la Finlande ont fait état de décès liés à cette substance. En Finlande, de la buprénorphine a été découverte dans 73 décès liés à la drogue en 2004, soit le même nombre qu’en 2003, et généralement en association avec des benzodiazépines, des somnifères ou de l’alcool. Ces chiffres élevés vont de pair avec une augmentation des traitements à la buprénorphine en Finlande, même si le nombre de personnes traitées est largement inférieur aux 70 000 à 85 000 personnes qui reçoivent de la buprénorphine en France, selon les estimations. Il est donc intéressant de noter qu’en France, seul quatre cas de surdoses à la buprénorphine ont été déclarés en 2004 (contre 8 cas l’année précédente). Même en tenant compte d’une sous-déclaration possible des empoisonnements en France, l’ampleur de l’écart est frappante. Outre la France et la Finlande, trois autres pays ont mentionné des décès liés à la buprénorphine (deux ou trois cas chacun seulement), mais sans preuve que la substance était la cause principale du décès.
In den nationalen Berichten 2005 nannten lediglich Frankreich und Finnland Todesfälle, die mit dieser Substanz in Verbindung gebracht wurden. In Finnland wurde 2004 bei 73 drogenbedingten Todesfällen Buprenorphin nachgewiesen, das entspricht der bereits 2003 gemeldeten Zahl. Dabei wurde die Droge in der Regel in Kombination mit Benzodiazepinen, Sedativa oder Alkohol eingenommen. Diese hohen Angaben gehen mit einer zunehmenden Zahl von Buprenorphintherapien in Finnland einher, wobei hier jedoch die Zahl der mit Buprenorphin behandelten Patienten wesentlich geringer ist als in Frankreich, wo schätzungsweise 70 000 bis 85 000 Menschen eine Buprenorphintherapie erhalten. Interessanterweise meldet Frankreich im Jahr 2004 jedoch nur vier Fälle von Buprenorphin-Überdosen (gegenüber acht Fällen im Jahr 2003). Selbst wenn man eine mögliche Dunkelziffer von Vergiftungen in Frankreich berücksichtigt, ist dieser immense Unterschied frappierend. Neben Frankreich und Finnland werden aus drei weiteren Ländern (jeweils nur zwei oder drei Fälle je Land) Todesfälle gemeldet, die mit Buprenorphin in Verbindung gebracht wurden, wobei die Substanz jedoch nicht als primäre Todesursache nachgewiesen wurde.
En los informes nacionales de 2005, únicamente Francia y Finlandia registraron casos de muertes relacionadas con la buprenorfina. En Finlandia, se detectó buprenorfina en 73 personas que fallecieron por causas relacionadas con la droga en 2004, el mismo número que en 2003, y en general aparecía combinada con benzodiazepinas, sedantes y alcohol. Las elevadas cifras obtenidas coinciden con el aumento de los tratamientos con buprenorfina en Finlandia, aunque el número de pacientes tratados es mucho menor que los aproximadamente 70 000 a 85 000 pacientes que reciben buprenorfina en Francia. Por este motivo es interesante observar que en Francia sólo se detectaron cuatro casos de sobredosis por buprenorfina en 2004 (en comparación con los ocho casos de 2003). Incluso si tenemos en cuenta que no se han declarado todos los envenenamientos en Francia, la magnitud de la diferencia entre las cifras es sorprendente. Además de Francia y Finlandia, otros tres países han registrado casos (sólo dos o tres casos en cada país) de muertes relacionadas con esta sustancia, aunque no existen pruebas que demuestren que la buprenorfina es la causa principal de las muertes.
Nelle relazioni nazionali del 2005 soltanto Francia e Finlandia menzionano casi di decesso riconducibili al consumo di questa sostanza. In Finlandia la buprenorfina è stata riscontrata nel 2004 in 73 decessi correlati al consumo di stupefacenti (un dato questo che riflette quello del 2003), solitamente in associazione con benzodiazepine, sedativi o alcol. Queste cifre elevate sono confermate in Finlandia da un parallelo aumento del trattamento della tossicodipendenza da buprenorfina, anche se il numero dei soggetti trattati è di gran lunga inferiore rispetto a quello dei pazienti in trattamento con buprenorfina riferiti dalla Francia (da 70 000 a 85 000). È quindi interessante che la Francia segnali soltanto quattro casi di overdose da buprenorfina nel 2004 (rispetto agli otto casi nel 2003). Anche tenendo conto del fatto che i casi di intossicazione siano in parte taciuti in Francia, la differenza è comunque sorprendente. Oltre a Francia e Finlandia, altri tre paesi denunciano casi di decesso (soltanto due o tre per paese) legati al consumo di buprenorfina, senza indicazioni se la sostanza sia stato il principale fattore responsabile dell’evento.
Nos relatórios nacionais relativos a 2005, só a França e a Finlândia registaram mortes relacionadas com esta substância. Na Finlândia, a buprenorfina foi detectada em 73 mortes relacionadas com o consumo de droga em 2004, o mesmo número que em 2003, encontrando-se, normalmente, associada a benzodiazepinas, sedativos ou álcool. Estes valores elevados ocorrem em paralelo com o aumento dos tratamentos com buprenorfina na Finlândia, embora o número de pessoas tratadas seja bastante inferior às 70 000 a 85 000 pessoas que recebem buprenorfina em França, segundo as estimativas. É, pois, curioso que, em França, apenas tenham sido notificados quatro casos de overdose de buprenorfina em 2004 (oito casos em 2003). Mesmo tendo em conta a possibilidade de uma subnotificação das intoxicações ocorridas em França, a diferença entre os dois países é surpreendentemente grande. Além da França e da Finlândia, houve mais três países que comunicaram casos de mortes relacionadas com o consumo de buprenorfina (apenas dois ou três cada um), mas não há provas de que esta substância tenha sido o principal agente causador das mesmas.
Στις εθνικές εκθέσεις για το 2005 μόνον η Γαλλία και η Φινλανδία ανέφεραν θανάτους συνδεόμενους με την εν λόγω ουσία. Στη Φινλανδία βουπρενορφίνη εντοπίστηκε σε 73 συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους το 2004, αριθμός ίδιος με εκείνον του 2003, και, κατά κανόνα, σε συνδυασμό με βενζοδιαζεπίνες, κατασταλτικά ή αλκοόλ. Αυτά τα υψηλά ποσοστά παραλληλίζονται με την αύξηση στη θεραπεία με βουπρενορφίνη στη Φινλανδία, μολονότι ο αριθμός των ατόμων υπό θεραπεία είναι κατά πολύ μικρότερος από αυτόν των 70 000 έως 85 000 ατόμων που εκτιμάται ότι λαμβάνουν βουπρενορφίνη στη Γαλλία. Ως εκ τούτου, είναι ενδιαφέρον ότι στη Γαλλία το 2004 αναφέρθηκαν μόνον τέσσερις περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης βουπρενορφίνης (συγκριτικά με οκτώ περιπτώσεις το 2003). Ακόμη και εάν ληφθεί υπόψη το ενδεχόμενο αναφοράς μικρότερου αριθμού τοξικώσεων στη Γαλλία από τον πραγματικό, η έκταση της διαφοράς είναι εντυπωσιακή. Εκτός της Γαλλίας και της Φινλανδίας, τρεις ακόμη χώρες ανέφεραν περιπτώσεις (μόνον δύο ή τρεις σε κάθε περίπτωση) θανάτων οφειλόμενων σε βουπρενορφίνη, αλλά δίχως να παράσχουν στοιχεία που να αποδεικνύουν ότι η συγκεκριμένη ουσία ήταν η κύρια αιτία θανάτου.
In de nationale verslagen over 2005 hebben alleen Frankrijk en Finland sterfgevallen als gevolg van dit middel geregistreerd. In Finland werd in 2004 bij 73 drugsgerelateerde sterfgevallen buprenorfine aangetroffen, hetzelfde aantal als in 2003, in de meeste gevallen in combinatie met benzodiazepinen, sedativa of alcohol. Deze hoge cijfers lopen parallel met een toenemend aantal buprenorfinebehandelingen in Finland, hoewel de aantallen personen die deze behandeling volgen aanzienlijk lager liggen dan de naar schatting 70 000 tot 85 000 personen die buprenorfine krijgen in Frankrijk. Het is dan ook een interessant gegeven dat Frankrijk slechts vier gevallen van buprenorfineoverdoses meldt in 2004 (tegenover acht gevallen in 2003). Zelfs als de mogelijkheid van onderrapportage van vergiftigingsgevallen in Frankrijk in aanmerking wordt genomen, blijven de verschillen opvallend groot. Naast Frankrijk en Finland zijn er nog drie landen die sterfgevallen melden waarbij buprenorfine een rol speelt (niet meer dan twee of drie per land), maar zonder bewijs dat het middel de hoofdoorzaak was.
V národních zprávách za rok 2005 byla úmrtí související s touto látkou hlášena pouze z Francie a Finska. Ve Finsku byl v roce 2004 buprenorfin zjištěn v případě 73 úmrtí souvisejících s drogami, což je stejný počet jako v roce 2003, přičemž buprenorfin byl obvykle kombinován s benzodiazepiny, sedativy nebo alkoholem. Tyto vysoké počty odpovídají nárůstu léčby buprenorfinem ve Finsku, ačkoli počty léčených jsou zde mnohem nižší než odhadovaných 70 000–85 000 osob užívajících buprenorfin ve Francii. Je tedy zajímavé, že ve Francii byly v roce 2004 hlášeny pouze čtyři případy předávkování buprenorfinem (oproti osmi případům v roce 2003). I když vezmeme v úvahu možné podhodnocení hlášených otrav ve Francii, je rozpětí rozdílů zarážející. Kromě Francie a Finska uvedly případy úmrtí souvisejících s buprenorfinem tři další země (vždy se jednalo o dva nebo tři případy), ale nepředložily důkazy, že tato látka byla hlavní příčinou úmrtí.
I de nationale rapporter for 2005 har kun Frankrig og Finland indberettet dødsfald i forbindelse med dette stof. I Finland blev buprenorphin påvist i forbindelse med 73 narkotikarelaterede dødsfald i 2004, det samme antal som i 2003, og optrådte generelt sammen med benzodiazepiner, beroligende midler eller alkohol. Disse høje tal forekommer parallelt med en øget anvendelse af buprenorphinbehandling i Finland, selv om det antal, der er behandlet, er meget lavere end de skønsmæssigt 70 000–85 000 personer, der får buprenorphin i Frankrig. Det er derfor interessant, at der i Frankrig kun blev indberettet 4 tilfælde af buprenorphinoverdosis i 2004 (i forhold til 8 tilfælde 2003). Selv hvis der tages højde for en eventuel underrappotering af forgiftningerne i Frankrig, er forskellenes omfang slående. Foruden Frankrig og Finland har tre andre lande indberettet tilfælde (kun 2-3 i hvert tilfælde) af dødsfald, der involverer buprenorphin, men uden beviser for, at stoffet var hovedårsagen dertil.
2005. a riiklikes aruannetes teatasid ainult Prantsusmaa ja Soome selle ainega seotud surmajuhtumitest. Soomes tuvastati 2004. a buprenorfiini 73 uimastitega seotud surmajuhtumi puhul, sama palju kui 2003. a, ning üldiselt esines see kombineerituna bensodiasepiinide, rahustite või alkoholiga. Need kõrged näitajad on paralleelsed buprenorfiiniravi tõusuga Soomes, kuid seal on ravi saajate arv oluliselt väiksem kui Prantsusmaal, kus saab buprenorfiini hinnanguliselt 70 000 kuni 85 000 inimest. Seetõttu on huvitav, et Prantsusmaal teatati 2004. a ainult neljast buprenorfiini üleannustamise juhtumist (võrreldes kaheksa juhtumiga 2003. a). Isegi juhul, kui Prantsusmaa andmed mürgistuste kohta pole täielikud, on erinevus äärmiselt suur. Lisaks Prantsusmaale ja Soomele teatasid veel kolm riiki buprenorfiiniga seotud surmajuhtumitest (igas riigis ainult kaks või kolm surmajuhtumit), kuid puudusid tõendid, et kõnealune aine oli peamine surma põhjustaja.
Vain Ranska ja Suomi ilmoittivat vuoden 2005 kansallisessa raportissaan tähän aineeseen liittyviä kuolemia. Suomessa buprenorfiinia esiintyi 73 huumekuolemassa vuonna 2004 samoin kuin vuonna 2003, ja sitä oli yleensä käytetty yhdessä bentsodiatsepiinien, rauhoittavien lääkkeiden tai alkoholin kanssa. Korkeat luvut vastaavat buprenorfiinihoidon lisääntymistä Suomessa, joskin hoidettavien määrä on paljon alhaisempi kuin Ranskassa, jossa buprenorfiinia saa arviolta 70 000–85 000 henkilöä. Onkin mielenkiintoista, että Ranska ilmoitti vuonna 2004 vain neljä buprenorfiiniyliannostusta (kun vuonna 2003 niitä oli kahdeksan). Vaikka Ranska ei olisikaan ilmoittanut kaikkia myrkytyksiä, ero on valtava. Ranskan ja Suomen lisäksi kolme maata ilmoitti buprenorfiiniin liittyviä kuolemantapauksia (kukin kaksi tai kolme), mutta niillä ei ollut näyttöä siitä, että kyseinen aine olisi ollut kuoleman pääasiallinen aiheuttaja.
A 2005-ös országjelentésekben csak Franciaország és Finnország tett említést ezzel az anyaggal összefüggő halálesetekről. Finnországban a buprenorfint 2004-ben 73 kábítószerrel összefüggő halálesetben mutatták ki – ami megegyezik a 2003-as számadattal –, és ezekben rendszerint benzodiazepinekkel, nyugtatókkal vagy alkohollal kombinálva fordult elő. Ezek a magas számok a buprenorfinkezelés finnországi térnyerésével párhuzamosan alakultak ki, bár a kezelt esetek száma jóval alacsonyabb, mint Franciaországban, ahol becslések szerint 70 000–85 000 fő részesül buprenorfinkezelésben. Éppen ezért érdekes, hogy Franciaországból 2004-ben mindössze négy buprenorfintúladagolásos esetet jelentettek (szemben a 2003-ban történt nyolc esettel). A különbség mértéke még akkor is megdöbbentő, ha figyelembe vesszük, hogy Franciaországban esetleg a valósnál kevesebb mérgezéses esetet jelentenek be. Franciaország és Finnország mellett még három ország számolt be buprenorfinnal összefüggő halálesetekről (országonként két-három esetről), de ezeknél nem nyert bizonyítást, hogy az anyag lett volna a halál fő oka.
I de nasjonale rapportene for 2005 rapporterte bare Frankrike og Finland om dødsfall relatert til dette stoffet. I Finland ble buprenorfin funnet i 73 narkotikarelaterte dødsfall i 2004, samme antall som i 2003. Stoffet var oftest brukt i kombinasjon med benzodiazepiner, sedativer eller alkohol. Disse høye tallene sammenfaller med utbyggingen av buprenorfinbehandling i Finland, selv om antallet personer som får slik behandling der er langt lavere enn de anslagsvis 70 000 til 85 000 som får buprenorfin i Frankrike. Det er derfor interessant at Frankrike bare rapporterer om fire tilfeller av buprenorfinoverdoser i 2004 (mot åtte tilfeller i 2003). Forskjellen er bemerkelsesverdig, selv når en tar med muligheten for underrapportering av forgiftninger i Frankrike. I tillegg til Frankrike og Finland rapporterte tre andre land om tilfeller av dødsfall relatert til buprenorfin (bare to eller tre i hvert land), men uten at det var dokumentert at buprenorfin var hovedårsaken til dødsfallet.
W sprawozdaniach krajowych za 2005 r. jedynie we Francji i w Finlandii odnotowano zgony związane z tą substancją. W 2004 r. w Finlandii obecność buprenorfiny wykryto w 73 przypadkach zgonów związanych narkotykami i jest to taka sama liczba jak w 2003 r. Substancja ta zwykle występowała w połączeniu z benzodiazepinami, środkami uspokajającymi lub alkoholem. Te wysokie wartości liczbowe odpowiadają dużemu rozpowszechnieniu kuracji buprenorfiną w Finlandii, chociaż liczba osób jej poddanych jest znacznie niższa niż szacowana na 70 000 do 85 000 liczba osób otrzymujących buprenorfinę we Francji. Dlatego interesujący jest fakt, że w 2004 r. we Francji zgłoszono jedynie cztery przypadki przedawkowania buprenorfiny (w porównaniu z ośmioma przypadkami w 2003 r.). Nawet zakładając, że we Francji nie zgłoszono wszystkich przypadków zatrucia, skala rozbieżności jest uderzająca. Oprócz Francji i Finlandii trzy inne kraje zgłosiły przypadki zgonów związanych z buprenorfiną (jedynie dwa lub trzy w każdym kraju), ale nie przedstawiły dowodów, że ta właśnie substancja była główną przyczyną zgonów.
În rapoartele naţionale din 2005, numai Franţa şi Finlanda au înregistrat decese provocate de această substanţă. În Finlanda, buprenorfina a fost identificată în 73 cazuri de decese legate de consumul de droguri în 2004, la fel ca şi în 2003, apărând în general în combinaţie cu benzodiazepine, sedative sau alcool. Aceste cifre ridicate corespund amplificării tratamentului cu buprenorfină în Finlanda, deşi numărul celor trataţi este mult mai mic decât cel de circa 70 000–85 000 de persoane care primesc buprenorfină în Franţa. Este, prin urmare, interesant că în Franţa au fost raportate în 2004 numai patru cazuri de supradoze cu buprenorfină (în comparaţie cu opt cazuri în 2003). Chiar dacă luăm în calcul o posibilă subraportare a intoxicaţiilor în Franţa, ordinul de mărime al diferenţelor este izbitor. Pe lângă Franţa şi Finlanda, alte trei ţări au raportat cazuri (numai 2 sau 3 în fiecare) de decese legate de consumul de buprenorfină, fără a oferi însă dovezi că substanţa a constituit principala cauză.
V národných správach za rok 2005 iba Francúzsko a Fínsko zaznamenali úmrtia súvisiace s touto látkou. Vo Fínsku sa v roku 2004 buprenorfín zistil pri 73 úmrtiach súvisiacich s drogami, čo je rovnaký počet ako v roku 2003 a vo všeobecnosti bol kombinovaný z benzodiazepínmi, sedatívami alebo alkoholom. Tieto vysoké údaje sú v zhode s nárastom liečby buprenorfínom vo Fínsku, hoci počty liečených sú oveľa nižšie, ako je odhadovaných 70 000 až 85 000 ľudí, ktorí dostávali buprenorfín vo Francúzsku. Preto je zaujímavé, že vo Francúzsku sa v roku 2004 uvádzali iba štyri prípady predávkovania buprenorfínom (v porovnaní s ôsmimi prípadmi v roku 2003). Aj keď sa vezme do úvahy možné nízke uvádzanie počtu otráv vo Francúzsku, veľkosť rozdielov je prekvapujúca. Okrem Francúzska a Fínska uviedli tri ďalšie krajiny prípady (iba dva alebo tri v každej z nich) úmrtia súvisiaceho s buprenorfínom, ale bez dôkazov, že táto látka bola hlavnou príčinou.
V nacionalnih poročilih za leto 2005 sta le Francija in Finska navedli smrtne primere, povezane s to snovjo. Na Finskem so buprenorfin našli pri 73 z drogo povezanih smrtnih primerih, kar je enaka številka kot v letu 2003, na splošno pa je bil v kombinaciji z benzodiazepini, pomirjevali ali alkoholom. Te visoke številke ustrezajo vzporednim povečanjem zdravljenja z buprenorfinom na Finskem, čeprav so obdelane številke veliko nižje od 70.000 do 85.000 oseb, ki predvidoma prejemajo buprenorfin v Franciji. Zato je zanimivo, da so v Franciji poročali le o štirih smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka buprenorfina v letu 2004 (v primerjavi z osmimi v letu 2003). Celo ob upoštevanju možnega pomanjkljivega poročanja o zastrupitvah v Franciji je razpon razlik osupljiv. Poleg Francije in Finske so še tri države poročale o smrtnih primerih (v vsakem primeru le o dveh ali treh), povezanih z buprenorfinom,vendar brez dokaza, da je bila ta snov glavni povzročitelj.
I de nationella rapporterna för 2005 redovisade endast Frankrike och Finland dödsfall tillskrivna detta ämne. I Finland upptäcktes buprenorfin i 73 narkotikarelaterade dödsfall 2004, samma antal som under 2003, ofta i kombination med benzodiazepiner, sedativer eller alkohol. Dessa höga siffror sammanfaller med ökningar av buprenorfinbehandlingen i Finland även om antalet behandlade klienter är mycket färre i Finland än de uppskattningsvis 70-85 000 klienter som behandlas med buprenorfin i Frankrike. Det är därför intressant att Frankrike endast redovisar fyra fall av buprenorfinöverdoser under 2004 (jämfört med åtta fall 2003). Även om man tar hänsyn till en möjlig underrapportering av förgiftningar i Frankrike är den stora skillnaden slående. Utöver Finland och Frankrike, redovisade tre andra länder dödsfall (enbart två eller tre i varje fall) som tillskrevs buprenorfin, men utan bevis för att ämnet var den främsta orsaken till dödsfallet.
Valsts ziņojumos par 2005. gadu tikai Francija un Somija ir minējušas ar šīs vielas lietošanu saistītus nāves gadījumus. Somijā 2004. gadā, tāpat kā 2003. gadā, buprenorfīna klātbūtne ir konstatēta 73 ar narkotiku lietošanu saistītos nāves gadījumos, parasti kombinācijā ar benzodiazepīniem, sedatīviem vai alkoholu. Šis lielais nāves gadījumu skaits sasaucas ar buprenorfīna terapijas plašāku piemērošanu Somijā, lai gan pacientu skaits šajā valstī ir daudz mazāks nekā Francijā, kur ir aptuveni 70 000 līdz 85 000 buprenorfīna terapijas pacientu. Tādēļ interesants šķiet fakts, ka 2004. gadā Francijā ir reģistrēti tikai četri buprenorfīna pārdozēšanas gadījumi (salīdzinājumā ar astoņiem gadījumiem 2003. gadā). Arī tad, ja pieņem, ka par visiem saindēšanās gadījumiem Francijā nav paziņots, starpība ir uzkrītoša. Līdzās Francijai un Somijai par nāves gadījumiem, kuros ir iesaistīts buprenorfīns, ziņo vēl trīs valstis (katrā valstī ir konstatēti tikai divi vai trīs gadījumi), bet nav pierādīts, ka buprenorfīns ir bijis nāves galvenais cēlonis.
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
Yakın zamana kadar LSD en yaygın olarak kullanılan halüsinojenik maddeydi. Halüsinojenik mantar kullanımı daha çok rapor edilir hale geldiğinden (126), bu durum artık değişiyor olabilir. Halüsinojenik mantarların bulunabilirliği, Hollanda ve başka yerlerdeki ‘smart shop’larda diğer ‘doğal’ ürünlerin yanı sıra pazarlanmaya başlandıkları 1990’ların sonlarından beri artmış görünmektedir (127).
Until recently, LSD was the most commonly used hallucinogenic substance. This may now be changing as the use of hallucinogenic mushrooms (126) has become increasingly reported. The availability of hallucinogenic mushrooms appears to have increased since the late 1990s, when they began to be marketed alongside other ‘natural’ products in 'smart shops' in the Netherlands and elsewhere (127). For example, in the United Kingdom, during the early 2000s, the number of shops selling hallucinogenic mushrooms increased, and by 2005 it was estimated that they were being sold in about 300 shops and market stalls across the country. The sale of hallucinogenic mushrooms through the Internet also emerged, with sites, mainly Dutch based, selling fresh mushrooms, growing kits and spore prints. Online marketing of hallucinogenic mushrooms is conducted in a variety of languages, mainly English, French and German, implying a wide international consumer base.
Jusqu'il y a peu, le LSD était la substance hallucinogène la plus répandue. Cette situation est peut-être en train de changer à mesure que l'on voit augmenter la consommation de champignons hallucinogènes (126). La disponibilité des champignons hallucinogènes semble s'être accrue à la fin des années 1990, lorsqu'ils ont commencé à être commercialisés avec d'autres produits «naturels» dans des «smart shops» aux Pays‑Bas et ailleurs (127). Ainsi, au Royaume-Uni, par exemple, au début des années 2000, le nombre de magasins vendant des champignons hallucinogènes s'est multiplié et, en 2005, on estimait à environ 300 le nombre de magasins et d'échoppes qui en vendent dans le pays. La vente de champignons hallucinogènes par l'Internet est également apparue, avec des sites, essentiellement établis aux Pays‑Bas, qui vendent des champignons frais, des kits de culture et des spores. La commercialisation en ligne de champignons hallucinogènes se déroule dans différentes langues, essentiellement l'anglais, le français et l'allemand, ce qui implique une large clientèle internationale.
Bis vor kurzem war LSD die am häufigsten konsumierte halluzinogene Substanz. Dies könnte sich nun ändern, da in zunehmendem Maße über den Konsum halluzinogener Pilze (126) berichtet wird. Die Verfügbarkeit halluzinogener Pilze ist offenbar seit den späten 90er Jahren gestiegen. Damals wurde in den Niederlanden und anderen Ländern begonnen, sie neben anderen „natürlichen“ Produkten in so genannten „Smart Shops“ (127) zu verkaufen. Beispielsweise ist im Vereinigten Königreich die Zahl der Geschäfte, die halluzinogene Pilze anbieten, seit Anfang des 21. Jahrhunderts gestiegen. Schätzungen zufolge wurden diese Pilze 2005 landesweit von etwa 300 Geschäften und Verkaufsständen angeboten. Der Verkauf halluzinogener Pilze erfolgt neuerdings auch über das Internet: Auf vor allem in den Niederlanden angemeldeten Websites werden frische Pilze, Anbau-Kits und Sporenprints angeboten. Der Online-Vertrieb halluzinogener Pilze erfolgt in zahlreichen Sprachen, vor allem auf Englisch, Französisch und Deutsch, was auf eine breite internationale Kundenbasis schließen lässt.
Hasta hace poco, la LSD era la sustancia alucinógena más consumida. En la actualidad podríamos estar asistiendo a un cambio de tendencia, ya que los informes apuntan a que el consumo de hongos alucinógenos (126) es cada vez más habitual. La disponibilidad de hongos alucinógenos parece haberse incrementado desde finales de los años noventa, cuando empezaron a ser comercializados conjuntamente con otros productos «naturales» en smart shops en los Países Bajos y en otros lugares (127). Por ejemplo, en el Reino Unido, a partir del año 2000 aumentó el número de establecimientos donde se venden hongos alucinógenos, y se estima que hasta 2005 la venta se habrá extendido a aproximadamente 300 establecimientos y puntos de venta de todo el país. También ha surgido la venta de hongos alucinógenos a través de Internet, con sitios web, principalmente basados en los Países Bajos, en los que se venden hongos frescos, kits de cultivo e impresiones de esporas. El marketing en línea de hongos alucinógenos se realiza en varios idiomas, principalmente en inglés, francés y alemán, lo que implica una amplia base de consumidores repartidos por todo el mundo.
Fino a non molto tempo fa, l’LSD era la sostanza allucinogena più usata. È possibile che adesso la tendenza stia cambiando, poiché l’uso di funghi allucinogeni viene riferito con sempre maggior frequenza (126). La disponibilità dei funghi allucinogeni sembra essere aumentata dall’inizio degli anni Novanta, quando queste sostanze hanno iniziato a essere commercializzate assieme ad altri prodotti “naturali” negli “smart shops” nei Paesi Bassi e altrove (127). Nel Regno Unito, per esempio, con l’inizio del nuovo millennio è aumentato il numero di negozi che vendono funghi allucinogeni; nel 2005 queste sostanze venivano vendute in circa 300 negozi e chioschi di vendita in tutto il paese. È in crescita anche la vendita dei funghi allucinogeni via Internet, con la diffusione di siti, prevalentemente di origine olandese, che propongono funghi freschi, kit per la coltivazione e impronte sporali. La vendita on line di funghi allucinogeni avviene in più lingue, tra le quali predominano inglese, francese e tedesco, dal che si deduce che esiste un’ampia base di consumatori internazionali.
Até há pouco tempo, o LSD era a substância alucinogénia mais consumida. Esta situação poderá estar agora a mudar, uma vez que o consumo de cogumelos alucinogénios (126) tem vindo a ser cada vez mais mencionado. A disponibilidade de cogumelos alucinogénios parece ter aumentado desde finais da década de 90, altura em que começaram a ser comercializados lado a lado com outros produtos “naturais” em “smart shops”, nos Países Baixos e noutros países (127). Por exemplo, no Reino Unido, no início da década de 2000, o número de lojas que vendiam cogumelos alucinogénios aumentou, e em 2005 estimava-se que eram vendidos em cerca de 300 lojas e tendas de mercado em todo o país. Os cogumelos alucinogénios também começaram a ser vendidos através da Internet, com sítios, sobretudo holandeses, que comercializam cogumelos frescos, kits de cultivo e “carimbos” (prints) de esporos. A comercialização em linha dos cogumelos alucinogénios é realizada em várias línguas, principalmente em inglês, francês e alemão, o que sugere a existência de uma ampla base de consumidores a nível internacional.
Έως πρόσφατα, το LSD ήταν η συχνότερα χρησιμοποιούμενη παραισθησιογόνος ουσία. Η κατάσταση αυτή μπορεί τώρα να αλλάζει, καθώς η χρήση παραισθησιογόνων μανιταριών (126) αναφέρεται ολοένα συχνότερα. Η διαθεσιμότητα παραισθησιογόνων μανιταριών φαίνεται ότι αυξήθηκε από τα τέλη της δεκαετίας του 1990, περίοδο κατά την οποία ξεκίνησε η εμπορική διάθεσή τους μαζί με άλλα «φυσικά» προϊόντα σε ειδικά καταστήματα στις Κάτω Χώρες και αλλού (127). Για παράδειγμα, στο Ηνωμένο Βασίλειο στις αρχές της δεκαετίας του 2000 ο αριθμός καταστημάτων που πωλούσαν παραισθησιογόνα μανιτάρια αυξήθηκε και έως το 2005 υπολογίζεται ότι η πώλησή τους γινόταν σε περίπου 300 καταστήματα και υπαίθριους πάγκους σε όλη τη χώρα. Την εμφάνισή της έκανε επίσης η διαδικτυακή πώληση παραισθησιογόνων μανιταριών μέσω ιστοθέσεων που εδρεύουν κυρίως στις Κάτω Χώρες, όπου πωλούνται νωπά μανιτάρια, συσκευασίες καλλιέργειας και έντυπο υλικό για σπόρους. Η επιγραμμική εμπορική προώθηση παραισθησιογόνων μανιταριών πραγματοποιείται σε διάφορες γλώσσες, και κυρίως τα αγγλικά, τα γαλλικά και τα γερμανικά, γεγονός που υποδεικνύει την ύπαρξη ευρείας διεθνούς πελατειακής βάσης.
Tot voor kort was LSD de meest gebruikte hallucinogene stof. Dat is nu mogelijk aan het veranderen, want er wordt steeds vaker melding gemaakt van het gebruik van hallucinogene paddestoelen (126). De beschikbaarheid van hallucinogene paddestoelen is kennelijk toegenomen sinds het einde van de jaren negentig, toen ze naast andere “natuurlijke” producten te koop werden aangeboden in smart shops in Nederland en elders (127). Zo steeg in het begin van de het nieuwe millennium in het Verenigd Koninkrijk het aantal winkels dat hallucinogene paddestoelen verkocht, en in 2005 waren deze paddestoelen naar schatting in ongeveer driehonderd winkels en marktkramen verspreid over heel het land te koop. Daarnaast is de internetverkoop van hallucinogene paddestoelen opgekomen, waarbij – vooral vanuit Nederland opererende – sites verse paddestoelen, growkits en sporenprints te koop aanbieden, en wel in een aantal talen, vooral Engels, Frans en Duits, wat wijst op een breed, internationaal klantenbestand.
Do nedávné doby bylo LSD nejčastěji užívanou halucinogenní látkou. Tento stav se může v současné době měnit vzhledem ke stále častějším zmínkám o halucinogenních houbách (126). Dostupnost halucinogenních hub se zřejmě zvýšila od konce 90. let 20. století, kdy se společně s dalšími „přírodními“ produkty začaly objevovat na trhu v tzv. „smart shopech“ (127) v Nizozemsku i jinde. Například ve Spojeném království v průběhu prvních několika let 21. století vzrostl počet obchodů prodávajících halucinogenní houby a v roce 2005 je podle odhadů v zemi prodávalo už okolo 300 obchodů a stánků. Rovněž se začal rozvíjet prodej halucinogenních hub přes internet, při němž se na stránkách (většinou holandských) prodávají čerstvé houby, sady pro jejich pěstování a výtrusy. Prodej halucinogenních hub probíhá online v řadě jazyků, zejména v angličtině, francouzštině a němčině, což ukazuje na širokou mezinárodní spotřebitelskou základnu.
Indtil for nylig var lsd det hyppigst anvendte hallucinogen. Dette kan nu være ved at ændre sig, da der i stigende grad er meldt om brug af hallucinogene svampe (126). Tilgængeligheden af hallucinogene svampe synes at være steget siden slutningen af 1990'erne, hvor de begyndte at blive markedsført sammen med andre "naturlige" produkter i "smart shops" i Nederlandene og andre steder (127). F.eks. i Det Forenede Kongerige steg antallet af butikker, der sælger hallucinogene svampe, i begyndelsen af 2000'erne, og i 2005 blev det anslået, at de blev solgt i ca. 300 butikker og markedsboder i hele landet. Man er også begyndt at sælge hallucinogene svampe via internettet med– hovedsagelig nederlandske – websteder, hvor der sælges friske svampe, dyrkningssæt og sporeprints. Markedsføringen af hallucinogene svampe på internettet foretages på en række sprog, især engelsk, fransk og tysk, hvilket tyder på et bredt, internationalt kundeunderlag.
Kuni viimase ajani oli LSD kõige sagedamini tarbitav hallutsinogeenne aine. Olukord võib aga olla muutumas, sest üha rohkem teatatakse hallutsinogeensete seente tarbimisest.(126) Hallutsinogeensete seente kättesaadavus tundub olevat suurenenud alates 1990ndate aastate lõpust, mil neid hakati Madalmaades ja mujal koos muude nn looduslike toodetega müüma poodides, mida nimetatakse smart shops.(127) Näiteks Ühendkuningriigis suurenes hallutsinogeenseid seeni müüvate poodi arv 21. sajandi esimestel aastatel ning 2005. aastaks oli neid seeni müüvate poodide ja turumüügikohtade arv kogu riigis hinnanguliselt umbes 300. Hallutsinogeenseid seeni on hakatud müüma ka Interneti kaudu, kus peamiselt Madalmaades asuvad firmad müüvad värskeid seeni, seente kasvatamise komplekte ja eoseid. Hallutsinogeensete seente müük Interneti kaudu toimub mitmes keeles, peamiselt inglise, prantsuse ja saksa keeles, mis viitab suurele rahvusvahelisele kliendibaasile.
LSD on aivan viime aikoihin asti ollut kaikkein yleisimmin käytetty hallusinogeeninen aine, mutta ei ehkä enää kauan, sillä hallusinogeenisten sienien käytöstä (126) saadaan nyt yhä enemmän ilmoituksia. Sienien saatavuus näyttää lisääntyneen tasaisesti 1990-luvun loppupuolelta lähtien, jolloin niitä alettiin markkinoida ”smart shopeissa” muiden ”luonnontuotteiden” rinnalla niin Alankomaissa kuin muuallakin (127). Esimerkiksi Yhdistyneessä kuningaskunnassa hallusinogeenisia sieniä myyvien kauppojen määrä alkoi lisääntyä 2000-luvun alussa, ja vuoteen 2005 mennessä sieniä oli myynnissä noin 300 kaupassa ja kojussa eri puolilla maata. Sittemmin niitä alettiin myydä myös Internetissä, jossa tuoreita sieniä, sienenkasvatusvälineitä ja itiöprinttejä on tarjolla pääasiassa hollantilaisilla sivustoilla. Hallusinogeenisten sienien sähköistä kauppaa käydään eri kielillä, lähinnä kuitenkin englanniksi, ranskaksi ja saksaksi, joten asiakaskanta lienee varsin laaja ja kansainvälinen.
A leggyakrabban használt hallucinogén anyag egészen a közelmúltig az LSD volt. Ez most megváltozni látszik az alapján, hogy egyre gyakrabban számolnak be a hallucinogén gombák használatáról126. Úgy tűnik, hogy a hallucinogén gombák elérhetősége az 1990-es évek vége óta nőtt, amikor a többi „természetes” termék mellett ezeket is forgalmazni kezdték az úgynevezett „smart shopokban”, Hollandiában és másutt127. Az Egyesült Királyságban például a hallucinogén gombákat árusító üzletek száma a 2000-es évek elején kezdett nőni, 2005-re pedig már a becslések szerint országszerte körülbelül 300 üzletben és piaci standon árusították ezeket. A hallucinogén gombák internetes árusítása ugyancsak megjelent, friss gombákat, termesztő készleteket és spóralenyomatokat árusító, zömében hollandiai székhelyű honlapokkal. A hallucinogén gombák on-line forgalmazása különféle nyelveken, többnyire angolul, franciául és németül zajlik, ami kiterjedt nemzetközi fogyasztói bázisra utal.
Inntil nylig var LSD det mest brukte hallusinogene stoffet. Dette kan være i ferd med å endre seg, for det kommer stadig flere rapporter om bruken av hallusinogene sopper (126). Tilgjengeligheten av hallusinogene sopper synes å ha økt siden slutten av 1990-tallet, da de begynte å bli solgt sammen med andre “naturlige” produkter i såkalte “smart shops” i Nederland og andre steder (127). I Storbritannia økte f.eks. antallet butikker som solgte hallusinogene sopper i løpet av de første årene på 2000-tallet, og innen 2005 ble de antatt solgt i nærmere 300 butikker og boder rundt om i landet. Salget av hallusinogene sopper på internett tiltok også, med sider – hovedsakelig nederlandske – som solgte fersk sopp, dyrkingsutstyr og sporer. Internettsalg av hallusinogene stoffer foregår på flere språk, hovedsakelig engelsk, fransk og tysk, noe som tyder på en internasjonal kundegruppe.
Do niedawna najbardziej powszechnie stosowaną substancją halucynogenną był LSD. Ta sytuacja może obecnie ulec zmianie w związku ze wzrastającą liczbą doniesień o zażywaniu grzybów halucynogennych (126). Wydaje się, że dostępność grzybów halucynogennych wzrosła od końca lat 90-tych, gdy zaczęto wprowadzać je na rynek obok innych produktów „naturalnych” sprzedawanych w tzw. smart shops w Holandii i w innych krajach (127). Na przykład w Wielkiej Brytanii po 2000 r. wzrosła liczba sklepów, w których sprzedawano grzyby halucynogenne, a w 2005 r. szacowano, że ich sprzedaż prowadzi ponad 300 sklepów i straganów w całym kraju. Pojawiła się również możliwość ich zakupu za pośrednictwem Internetu. Witryny internetowe, głównie holenderskie, oferują świeże grzyby, zestawy do ich hodowli i zarodniki. W internetowym handlu grzybami halucynogennymi używa się różnych języków, z przewagą angielskiego, francuskiego i niemieckiego, co świadczy o szerokim międzynarodowym rynku zbytu.
Până nu demult, LSD a fost substanţa halucinogenă cel mai des consumată. Acest fapt se poate schimba acum, deoarece se raportează tot mai mult consumul de ciuperci halucinogene (126). Disponibilitatea ciupercilor halucinogene pare să fi crescut de la sfârşitul anilor 1990, când acestea au început să se comercializeze alături de alte produse „naturale” în „magazine inteligente” în Ţările de Jos şi în alte părţi (127). De exemplu, în Regatul Unit, la începutul anilor 2000, numărul magazinelor în care se vând ciuperci halucinogene a crescut, iar prin 2005 s-a estimat că aceste produse se vindeau în circa 300 de magazine şi standuri din ţară. De asemenea, a apărut vânzarea ciupercilor halucinogene pe Internet, pe site-uri, în principal olandeze, care vând ciuperci proaspete, seturi de cultură şi amprente de spori. Comercializarea on‑line a ciupercilor halucinogene se desfăşoară în diverse limbi, în principal engleza, franceza şi germana, ceea ce o face accesibilă unui mare număr de consumatori pe plan internaţional.
Donedávna bolo LSD najbežnejšie užívanou halucinogénnou látkou. Toto sa teraz asi mení, pretože užívanie halucinogénnych húb (126) sa uvádza čoraz viac. Zdá sa, že dostupnosť halucinogénnych húb sa od konca deväťdesiatych rokov minulého storočia zvýšila, kedy sa začali predávať spolu s inými „prírodnými“ produktmi v „smart shopoch“ v Holandsku a inde (127). Napríklad v Spojenom kráľovstve v prvých rokoch tohto storočia sa počet obchodov, ktoré predávajú halucinogénne huby, zvýšil a odhaduje sa, že do roku 2005 sa predávali v asi 300 obchodoch a trhových stánkoch po celej krajine. Objavil sa aj predaj halucinogénnych húb cez internet so stránkami, najmä v holandčine, na ktorých sa predávajú čerstvé huby, súpravy na pestovanie húb a „spore prints“ (výtrusy húb na alobale, papieri alebo inom materiáli). On-line predaj halucinogénnych húb sa vykonáva vo viacerých jazykoch, najmä v angličtine, francúzštine a nemčine, čím zahŕňa širokú medzinárodnú spotrebiteľskú základňu.
Do nedavnega je bil LSD najpogosteje uživana halucinogena snov. To se zdaj morda spreminja, ker je vse več poročil o uživanju halucinogenih gob (126). Zdi se, da se je konec 90. let prejšnjega stoletja razpoložljivost halucinogenih gob povečala, ko so se začele prodajati skupaj z drugimi "naravnimi" proizvodi v t.i. "smart shopih" na Nizozemskem in drugod (127). V Združenem kraljestvu se je na primer v prvih letih enaindvajsetega stoletja število trgovin, ki prodajajo halucinogene gobe, povečalo in po ocenah so se do leta 2005 začele prodajati v približno 300 trgovinah in stojnicah na tržnici v državi. Pojavila se je tudi prodaja halucinogenih gob po internetu, na straneh, ki so bile vzpostavljene predvsem na Nizozemskem, prek njih pa se prodajajo sveže gobe, kompleti za gojenje in trosi. Spletna prodaja halucenogenih gob poteka v različnih jezikih, predvsem v angleščini, francoščini in nemščini, kar morda kaže na široko mednarodno bazo kupcev.
Tills nyligen var LSD den vanligast förekommande hallucinogena drogen. Detta kanske håller på att förändras nu eftersom allt fler rapporter har inkommit om användning av hallucinogena svampar (126). Tillgången på hallucinogena svampar förfaller ha ökat sedan slutet på 1990-talet då de började marknadsföras vid sidan av andra “naturliga” produkter i s.k. ”smart shops” i Nederländerna och vissa andra länder (127). Under början av 2000-talet ökade exempelvis antalet försäljningsställen för hallucinogena svampar i Storbritannien, och 2005 beräknas att dessa produkter såldes i cirka 300 affärer och marknadsstånd över landet. Försäljning av hallucinogena svampar via Internet har också tillkommit. Via webbsidor, framförallt baserade i Nederländerna, kan man köpa färska svampar, utrustning för odling av svampar och sporavtryck. Reklam för hallucinogena svampar på nätet sker på flera språk men främst engelska, franska och tyska, vilket tyder på en bred internationell konsumentbas.
Vēl nesen visplašāk lietotā halucinogēnā viela bija LSD. Šķiet, situācija pašlaik mainās, jo arvien biežāk nākas dzirdēt par halucinogēno sēņu lietošanu (126). Liekas, ka halucinogēno sēņu pieejamība kopš 90. gadu beigām, kad tās kopā ar citiem ,,dabīgiem” produktiem sāka pārdot Nīderlandes un citu valstu ,,smart” [,,modernajos”] veikalos, ir augusi (127). Piemēram, Apvienotajā Karalistē tādu veikalu skaits, kur tirgo halucinogēnās sēnes, 21. gadsimta sākumā ir pieaudzis, un ir aplēsts, ka līdz 2005. gadam šajā valstī bija jau apmēram 300 šādu veikalu un tirgus stendu. Halucinogēnās sēnes pašlaik pārdod arī ar Internet tīkla starpniecību, pārsvarā Nīderlandes tīmekļa vietnēs, kas piedāvā svaigas sēnes, to audzēšanas aprīkojumu un sporu uzsējumus. Tiešsaistē halucinogēnās sēnes piedāvā daudzās valodās, galvenokārt angļu, franču un vācu, kas norāda uz plašu un starptautisku lietotāju loku.
  Bölüm 1: Politikalar ve...  
1991’de iç pazarla ilgili hukuki temelde kabul edilmiş olup 2001’de değiştirilen, finansal sistemin kara para aklama amacıyla kullanılmasının önlenmesi hakkındaki Direktif 91/308 (6), Üye Devletler arasında bu alandaki mevzuatın uyumlaştırılmasına yönelikti.
There have also been some modifications of legal instruments in the field of money laundering and confiscation. Directive 91/308 on prevention of the use of the financial system for the purpose of money laundering (6), adopted in 1991 on the legal basis related to the internal market and modified in 2001, attempted to harmonise legislation in this area among Member States. One of the reasons for the adoption of this directive was to avoid the possibility that the absence of European Community action against money laundering could lead Member States to adopt protectionist measures that might delay the establishment and completion of the internal market. In June 2004, the Commission proposed a new directive with the same purpose but including in addition terrorist financing. Limiting the scope of the directive to the proceeds of drug trafficking was felt to be too restrictive, and the Commission proposed widening the range of offences covered. This new directive, adopted in October 2005, gives a precise definition of serious offences and covers the laundering of the proceeds of such offences, including financing of terrorist activities.
Certaines modifications ont également été apportées à des instruments juridiques relatifs au blanchiment d’argent et à la confiscation de biens. La directive 91/308 relative à la prévention de l’utilisation du système financier aux fins du blanchiment de capitaux (6), adoptée en 1991 au titre de la base juridique du marché intérieur et modifiée en 2001, tentait de rapprocher les législations des États membres en la matière. L’une des raisons de l’adoption de cette directive était d’éviter que l’absence de dispositions communautaires contre le blanchiment de capitaux puisse conduire des États membres à adopter des mesures protectionnistes de nature à retarder la création et l’achèvement du marché intérieur. En juin 2004, la Commission a proposé une nouvelle directive poursuivant le même objectif, mais incluant également le financement du terrorisme. Il a été jugé trop restrictif de réduire le champ d’application de la directive aux produits du trafic de drogue et la Commission a proposé d’étendre la gamme des délits couverts. Cette nouvelle directive, adoptée en octobre 2005, définit précisément les délits graves et couvre le blanchiment des produits de ces délits, y compris le financement d’activités terroristes.
Auch bei den Rechtsinstrumenten im Bereich Geldwäsche und Einziehung von Vermögenswerten gab es einige Änderungen. Mit der Richtlinie 91/308/EWG des Rates zur Verhinderung der Nutzung des Finanzsystems zum Zwecke der Geldwäsche (6), die im Jahr 1991 auf der Rechtsgrundlage für den Binnenmarkt angenommen und im Jahr 2001 geändert wurde, sollten die Rechtsvorschriften der Mitgliedstaaten in diesem Bereich harmonisiert werden. Als einer der Erwägungsgründe für diese Richtlinie wurde die Möglichkeit genannt, dass ein fehlendes Vorgehen der Europäischen Gemeinschaft gegen die Geldwäsche die Mitgliedstaaten veranlassen könnte, Schutzmaßnahmen zu ergreifen, die die Errichtung und Vollendung des Binnenmarktes verzögern könnten. Dieser Möglichkeit sollte mit der Richtlinie vorgebeugt werden. Im Juni 2004 legte die Kommission einen Vorschlag für eine neue Richtlinie vor, die neben der Geldwäsche auch die Finanzierung des Terrorismus einbeziehen sollte. Da sich die Beschränkung des Geltungsbereichs der Richtlinie auf die Erlöse aus dem Drogenhandel bald als zu eng erwiesen hatte, schlug die Kommission vor, das Spektrum der Straftaten zu erweitern. Diese neue Richtlinie wurde im Oktober 2005 angenommen. Sie enthält eine präzise Definition schwerer Straftaten und bezieht auch das Waschen von Erlösen aus solchen Straftaten ein, einschließlich der Finanzierung des Terrorismus.
Asimismo, se han realizado algunas modificaciones en los instrumentos jurídicos en materia de blanqueo de capitales y confiscación. La Directiva 91/308 relativa a la prevención de la utilización del sistema financiero para el blanqueo de capitales (6), adoptada en 1991 sobre la base jurídica relativa al mercado interior y modificada en 2001, intentó armonizar la legislación en esta área entre Estados miembros. Una de las razones que llevaron a la adopción de esta Directiva fue evitar la posibilidad de que la falta de medidas de la Comunidad Europea contra el blanqueo de capitales pudiera mover a los Estados miembros a adoptar medidas proteccionistas que conllevasen un retraso en el establecimiento y la realización del mercado interior. En junio de 2004, la Comisión presentó una nueva propuesta de directiva que perseguía el mismo propósito, pero que incluía, además, la financiación del terrorismo. Se había llegado a la conclusión de que la limitación del ámbito de aplicación de la Directiva al producto del tráfico de estupefacientes resultaba demasiado restrictiva, y la Comisión propuso ampliar la gama de delitos contemplados. Esta nueva directiva, adoptada en octubre de 2005, ofrece una definición precisa de «delitos graves», y contempla el blanqueo del producto de tales delitos, incluida la financiación de actividades terroristas.
Vi sono state inoltre modifiche degli strumenti giuridici nel settore del riciclaggio di denaro e della confisca di beni. La direttiva 91/308/CEE del Consiglio relativa alla prevenzione dell’uso del sistema finanziario a scopo di riciclaggio dei proventi di attività illecite (6), adottata nel 1991 sulla base legale relativa al mercato interno e modificata nel 2001, si prefiggeva di armonizzare la legislazione in questo campo tra gli Stati membri. Una delle ragioni che hanno portato all’adozione di questa direttiva era di evitare la possibilità che l’assenza di un’azione comunitaria contro il riciclaggio di denaro inducesse gli Stati membri a introdurre misure protezionistiche che potessero ritardare la creazione e il completamento del mercato interno. Nel giugno 2004 la Commissione ha proposto una nuova direttiva, con la stessa finalità ma estesa a coprire anche il finanziamento del terrorismo. Limitare il campo di applicazione della direttiva ai proventi del traffico illecito di stupefacenti sarebbe stato troppo restrittivo; la Commissione ha quindi proposto di allargare il raggio dei reati coperti. La nuova direttiva, adottata nell'ottobre 2005, definisce con precisione i reati gravi e include anche il riciclaggio dei proventi di tali reati, compreso il finanziamento delle attività terroristiche.
Também se verificaram algumas alterações nos instrumentos jurídicos no domínio do branqueamento de capitais e da confiscação dos produtos do crime. A Directiva 91/308 relativa à prevenção da utilização do sistema financeiro para efeitos de branqueamento de capitais (6), adoptada em 1991 com base na legislação relativa ao mercado interno e alterada em 2001, procurou harmonizar a legislação dos Estados-Membros neste domínio. Um dos motivos para a adopção desta directiva era evitar que a falta de uma acção comunitária contra o branqueamento de capitais levasse os Estados-Membros a adoptar medidas proteccionistas que atrasassem o estabelecimento e a realização do mercado interno. Em Junho de 2004, a Comissão propôs uma nova directiva com o mesmo intuito, mas incluiu também o financiamento do terrorismo. Considerou-se que a limitação do âmbito da directiva aos produtos do tráfico de droga era demasiado restritivo, pelo que a Comissão propôs um alargamento da gama de infracções abrangidas. Esta nova directiva, adoptada em Outubro de 2005, define as infracções graves com precisão e abrange o branqueamento dos produtos dessas infracções, incluindo o financiamento de actividades terroristas.
Υπήρξαν επίσης ορισμένες τροποποιήσεις νομικών πράξεων στον τομέα της νομιμοποίησης εσόδων από παράνομες δραστηριότητες και της δήμευσης. Με την οδηγία 91/308/ΕΟΚ για την πρόληψη της χρησιμοποίησης του χρηματοπιστωτικού συστήματος για τη νομιμοποίηση εσόδων από παράνομες δραστηριότητες (6), η οποία εγκρίθηκε το 1991 επί της νομικής βάσης που άπτεται της εσωτερικής αγοράς και τροποποιήθηκε το 2001, επιχειρήθηκε η εναρμόνιση της νομοθεσίας των κρατών μελών στον εν λόγω τομέα. Ένας από τους λόγους έγκρισης της η εν λόγω οδηγίας ήταν να αποτραπεί το ενδεχόμενο η έλλειψη κοινοτικής δράσης κατά της νομιμοποίησης εσόδων από παράνομες δραστηριότητες να ωθήσει τα κράτη μέλη να προβούν στη λήψη προστατευτικών μέτρων που θα μπορούσαν να καθυστερήσουν τη δημιουργία και την ολοκλήρωση της εσωτερικής αγοράς. Τον Ιούνιο του 2004 η Επιτροπή πρότεινε νέα οδηγία που είχε τον ίδιο σκοπό, αλλά περιλάμβανε επίσης τη χρηματοδότηση τρομοκρατών. Ο περιορισμός του πεδίου εφαρμογής της οδηγίας στα προϊόντα από τη διακίνηση ναρκωτικών θεωρήθηκε ως υπερβολικά περιοριστικός και η Επιτροπή πρότεινε τη διεύρυνση του φάσματος των μορφών εγκλήματος που καλύπτει η οδηγία. Η νέα οδηγία, η οποία εγκρίθηκε τον Οκτώβριο του 2005, παρέχει ακριβή ορισμό των σοβαρών αδικημάτων και καλύπτει τη νομιμοποίηση των προϊόντων από αδικήματα τέτοιας μορφής, συμπεριλαμβανομένης της χρηματοδότησης τρομοκρατικών δραστηριοτήτων.
Ook op het gebied van witwassen van geld en confiscatie van vermogensbestanddelen zijn er wijzigingen met betrekking tot de rechtsinstrumenten te melden. Richtlijn 91/308 tot voorkoming van het gebruik van het financiële stelsel voor het witwassen van geld (6), die in 1991 op basis van een met de interne markt samenhangende rechtsgrond aangenomen is en in 2001 is gewijzigd, had tot doel de wetgevingen terzake van de lidstaten te harmoniseren. Een van de overwegingen die leidden tot aanneming van deze richtlijn was dat het ontbreken van een communautair optreden tegen het witwassen van geld voor de lidstaten aanleiding zou kunnen zijn protectionistische maatregelen te nemen die de totstandbrenging en voltooiing van de interne markt zouden vertragen, en het werd van belang geacht dat te voorkomen. In juni 2004 kwam de Commissie met een voorstel voor een nieuwe richtlijn die hetzelfde doel had, maar ook de financiering van terrorisme omvatte. Dat alleen de opbrengsten van de handel in drugs onder de werkingssfeer van de richtlijn vielen, werd als te beperkt ervaren, en daarom stelde de Commissie voor meer strafbare feiten onder de richtlijn te laten vallen. De nieuwe richtlijn, die in oktober 2005 is goedgekeurd, geeft een nauwkeurige definitie van een aantal ernstige strafbare feiten en heeft een toepassingsgebied dat zich uitstrekt tot het witwassen van de opbrengsten van alle genoemde strafbare feiten, waaronder de financiering van terroristische activiteiten.
Došlo také k určitým úpravám právních nástrojů v oblasti praní peněz a zabavení majetku. Směrnice 91/308 o předcházení zneužití finančního systému k praní peněz (6), přijatá v roce 1991 na právní bázi vztahující se k vnitřnímu trhu a pozměněná v roce 2001, usilovala o harmonizaci legislativy v této oblasti mezi členskými státy. Jedním z důvodů pro přijetí této směrnice byla snaha vyhnout se možnosti, že absence kroků Evropského společenství proti praní peněz by mohla vést k tomu, že členské státy přijmou protekcionistická opatření, která by mohla zpozdit vytvoření a dokončení vnitřního trhu. V červnu 2004 Komise navrhla novou směrnici se stejným účelem, avšak navíc zahrnující i financování terorismu. Omezení rozsahu směrnice na peníze získané obchodem s drogami bylo vnímáno jako příliš restriktivní a Komise navrhla rozšířit škálu trestných činů, na které se směrnice vztahuje. Tato nová směrnice, přijatá v říjnu 2005, podává přesnou definici závažné trestné činnosti a zahrnuje praní prostředků získaných takovou trestnou činností, včetně financování teroristické činnosti.
Der er også sket en række ændringer af de retlige instrumenter i forbindelse med hvidvaskning af penge og konfiskation. Direktiv 91/308 om forebyggende foranstaltninger mod anvendelse af det finansielle system til hvidvaskning af penge (6), der blev vedtaget i 1991 på basis af retsgrundlaget for det indre marked og ændret i 2001, forsøgte at samordne lovgivningen på dette område blandt medlemsstaterne. Dette direktiv blev bl.a. vedtaget for at undgå, at medlemsstaterne, såfremt EU ikke havde truffet foranstaltninger mod hvidvaskning af penge, traf protektionistiske foranstaltninger, som kunne forsinke oprettelsen og gennemførelsen af det indre marked. I juni 2004 fremlagde Kommissionen et nyt direktiv med samme formål, som også omfattede finansiering af terrorisme. Det blev konstateret, at det var alt for snævert at begrænse direktivet til narkotikaindtægter, og Kommissionen foreslog, at de omfattede overtrædelser blev udvidet. Dette nye direktiv, der blev vedtaget i oktober 2005, giver en nærmere definition af alvorlige lovovertrædelser og dækker hvidvaskning af udbyttet fra sådanne lovovertrædelser, herunder finansiering af terrorisme.
Ka rahapesu ja konfiskeerimise valdkonnas on olnud mõned seadusemuudatused. Direktiiv 91/308 rahandussüsteemi rahapesu eesmärgil kasutamise vältimise kohta,(6) mis kiideti vastavalt siseturgu käsitlevatele seadustele heaks 1991. aastal ja mida täiendati 2001. aastal, püüdis kooskõlastada selle valdkonna õigusakte liikmesriikides. Üks põhjuseid selle direktiivi vastuvõtmiseks oli soov vältida võimalust, et Euroopa Ühenduse tegevusetus rahapesuvastases võitluses sunniks liikmesriike kehtestama protektsionistlikke meetmeid, mis võiksid hakata takistama siseturu loomist ja täiustamist. 2004. a juunis tegi komisjon ettepaneku koostada uus sama eesmärgiga direktiiv, kuhu oleks lisatud säte terrorismi rahastamise kohta. Tundus, et direktiivi rakendamine ainult narkokaubandusest saadava tulu puhul on liiga kitsas ja komisjon tegi ettepaneku õigusrikkumiste loetelu laiendada. Uus direktiiv, mis võeti vastu 2005. a oktoobris, defineerib täpselt tõsised õigusrikkumised ja käsitleb niisugustest õigusrikkumistest, sealhulgas terrorismi rahastamisest saadava tulu pesemist.
Myös rahanpesun ja takavarikoinnin alalla on tehty joitakin lainsäädännön muutoksia. Rahoitusjärjestelmän rahanpesutarkoituksiin käyttämisen estämisestä vuonna 1991 annetun ja sittemmin vuonna 2001 muutetun direktiivin 91/308 (6) oikeusperusta liittyy sisämarkkinoihin. Direktiivillä haluttiin yhdenmukaistaa jäsenvaltioiden lainsäädäntöä tällä alalla. Yksi syy tämän direktiivin antamiseen oli pelko siitä, että Euroopan yhteisön toimettomuus rahanpesun torjunnan alalla saisi jäsenvaltiot ryhtymään protektionistisiin toimiin, jotka viivästyttäisivät sisämarkkinoiden perustamista ja loppuunsaattamista. Komissio ehdotti kesäkuussa 2004 samaan tarkoitukseen uutta direktiiviä, johon oli lisätty terrorismin rahoituksen estämistä koskevia säännöksiä. Direktiivin soveltamisalan rajoittamista pelkästään huumausainekaupasta koituvaan hyötyyn pidettiin liian suppeana, joten komissio ehdotti, että siihen sisällytettäisiin muitakin rikoslajeja. Tässä lokakuussa 2005 annetussa uudessa direktiivissä annetaan rikoksista tarkat määritelmät, ja se koskee näiden rikosten tuoton pesua, terroritekojen rahoittaminen mukaan luettuna.
A pénzmosás és az elkobzás területén ugyancsak módosultak némiképpen a jogi eszközök. E téren a tagállamok jogszabályait a pénzügyi rendszerek pénzmosás céljára való felhasználásának megelőzéséről szóló 91/308/EGK irányelv6 próbálta összehangolni, amelyet a belső piachoz kapcsolódó jogalapon 1991-ben fogadtak el, majd 2001-ben módosítottak. Az irányelv elfogadásának egyik oka az volt, hogy el akarták kerülni annak lehetőségét, hogy – a pénzmosással szembeni európai közösségi fellépés hiányában – a tagállamok protekcionista intézkedéseket fogadjanak el, amelyek hátráltathatják a belső piac létrehozását és kiteljesítését. A Bizottság 2004. júniusban új irányelvet javasolt ugyanezzel a céllal, de a fentiek mellett a terrorista finanszírozásra is kitérve. Az irányelv hatókörének a kábítószer-kereskedelemből származó jövedelmekre való leszűkítése túl korlátozónak tűnt, ezért a Bizottság az idetartozó bűncselekmények körének bővítését javasolta. Ez a 2005. októberben elfogadott új irányelv megadja a súlyos bűncselekmények pontos definícióját, továbbá az ilyen bűncselekményekből származó jövedelmek tisztára mosásával foglalkozik, a terrorista tevékenységek finanszírozását is beleértve.
Det har også vært en viss utvikling når det gjelder juridiske virkemidler mot hvitvasking av penger og inndragning. Direktiv 91/308 om tiltak for å hindre at det finansielle system brukes til hvitvasking av penger (6), som ble vedtatt i 1991 med hjemmel i regelverket for det indre marked og endret i 2001, var et forsøk på å harmonisere lovgivningen i medlemsstatene. En av grunnene til at direktivet ble vedtatt, var at man ville unngå at mangelen på fellesskapstiltak mot hvitvasking av penger skulle føre til at medlemsstatene innførte proteksjonistiske tiltak som kunne forsinke etableringen og gjennomføringen av det indre marked. I juni 2004 foreslo Kommisjonen et nytt direktiv med samme formål, men som også omfattet finansiering av terrorisme. Å begrense direktivet til å gjelde utbytte fra narkotikahandel ble ansett å være for restriktivt, og Kommisjonen foreslo å utvide direktivet til å gjelde flere lovbrudd. Det nye direktivet, vedtatt i oktober 2005, gir en nøyaktig definisjon av alvorlige lovbrudd og dekker hvitvasking av utbyttet av slike lovbrudd, herunder finansiering av terroristaktiviteter.
Wprowadzono również pewne zmiany w instrumentach prawnych odnoszących się do prania pieniędzy i konfiskaty mienia. W dyrektywie 91/308 w sprawie uniemożliwienia korzystania z systemu finansowego w celu prania pieniędzy (6), przyjętej w 1991 r. na podstawie przepisów odnoszących się do rynku wewnętrznego i zmienionej w 2001 r., podjęto próbę harmonizacji ustawodawstwa państw członkowskich w tej dziedzinie. Jedną z przyczyn przyjęcia tej dyrektywy było uniknięcie sytuacji, w której brak działania ze strony Wspólnoty Europejskiej skierowanego przeciwko praniu pieniędzy spowodowałby przyjęcie przez państwa członkowskie środków protekcjonistycznych, które mogłyby opóźnić wprowadzenie i sfinalizowanie rynku wewnętrznego. W czerwcu 2004 r. Komisja wysunęła propozycję nowej dyrektywy o takim samym celu, ale obejmującej dodatkowo finansowanie terroryzmu. Uznano, że ograniczenie zakresu dyrektywy do dochodów z handlu narkotykami byłoby zbyt daleko restrykcyjne, Komisja zaproponowała więc rozszerzenie zakresu przestępstw nią objętych. W nowej dyrektywie przyjętej w październiku 2005 r. podano dokładną definicję poważnych przestępstw i uwzględniono pranie dochodów pochodzących z takich przestępstw, w tym finansowanie działań terrorystycznych.
S-au adus unele modificări şi instrumentelor legale din domeniul spălării banilor şi al confiscării de active. Directiva 91/308 privind prevenirea folosirii sistemului financiar în scopul spălării banilor (6), adoptată în 1991 pe baza legală referitoare la piaţa internă şi modificată în 2001, a încercat să armonizeze legislaţiile din acest domeniu din statele membre. Unul dintre motivele adoptării acestei directive a fost încercarea de a evita posibilitatea ca absenţa unei acţiuni comune a Comunităţii Europene împotriva spălării banilor să ducă la situaţia în care statele membre ar adopta măsuri protecţioniste care ar întârzia instituirea şi finalizarea pieţei interne. În iunie 2004, Comisia a propus o nouă directivă cu acelaşi scop, dar care includea şi finanţarea terorismului. Limitarea sferei directivei la veniturile provenite din traficul de droguri a fost considerată o măsură restrictivă, astfel încât Comisia a propus extinderea gamei de infracţiuni care intră sub incidenţa acesteia. Noua directivă, adoptată în octombrie 2005, oferă o definiţie precisă a infracţiunilor grave şi se referă la spălarea banilor proveniţi din astfel de infracţiuni, inclusiv la finanţarea activităţilor teroriste.
Modifikovali sa aj právne nástroje v oblasti prania špinavých peňazí a konfiškácie. Smernica 91/308 o predchádzaní zneužívania finančného systému na účely prania špinavých peňazí (6), ktorá bola prijatá v roku 1991 na právnom základe súvisiacom s vnútorným trhom a zmenená a doplnená v roku 2001, sa pokúsila harmonizovať právne predpisy v tejto oblasti medzi členskými štátmi. Jedným z dôvodov prijatia tejto smernice bolo vyhnúť sa možnosti, že chýbanie opatrení Európskeho spoločenstva proti praniu špinavých peňazí by mohlo viesť členské štáty k prijatiu ochranárskych opatrení, ktoré by mohli oneskoriť zriadenie a dokončenie vnútorného trhu. V júni 2004 Komisia navrhla novú smernicu s rovnakým účelom, ale obsahujúcu naviac financovanie teroristov. Obmedzenie rozsahu smernice na príjmy z obchodovania s drogami sa pociťovalo ako príliš reštriktívne a Komisia navrhla rozšíriť rozsah zahrnutých trestných činov. Táto nová smernica prijatá v októbri 2005 poskytuje presnú definíciu závažných trestných činov a zahŕňa pranie príjmov z takýchto trestných činov vrátane financovania teroristických činností.
Tudi na področju pranja denarja in zaplembe so bile uvedene nekatere spremembe pravnih instrumentov . Direktiva 91/308 o preprečevanju uporabe finančnega sistema za pranje denarja (6), ki je bila sprejeta leta 1991 na pravni podlagi, povezani z notranjim trgom, in spremenjena leta 2001, je poskušala uskladiti zakonodajo na tem področju med državami članicami. Eden od razlogov za sprejetje te direktive je bil preprečiti, da bi države članice zaradi odsotnosti ukrepov Evropske skupnosti zoper pranje denarja sprejele protekcionistične ukrepe, ki bi lahko zadržali vzpostavitev in dokončno oblikovanje notranjega trga. Junija 2004 je Komisija predlagala novo direktivo, katere namen bi bil enak, vendar bi vključevala še financiranje terorizma. Omejitev področja uporabe direktive na premoženjske koristi iz prometa s prepovedanimi drogami naj bi bila preveč ozka, zato je Komisija predlagala, da se razširi obseg kaznivih dejanj, ki jih zajema. Nova direktiva, sprejeta oktobra 2005, natančno opredeljuje huda kazniva dejanja in zajema pranje premoženjskih koristi iz takih dejanj, vključno s financiranjem terorističnih dejavnosti.
Vissa ändringar har också gjorts av rättsinstrumenten på området för penningtvätt och förverkande. Direktiv 91/308 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (6), som antogs 1991 med den inre marknaden som rättslig grund och ändrades 2001, var ett försök att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på detta område. En av orsakerna till att detta direktiv antogs var att man ville undvika risken att medlemsstaterna i brist på gemenskapsåtgärder mot penningtvätt skulle anta protektionistiska åtgärder som skulle kunna försena inrättandet och fullbordandet av den inre marknaden. I juni 2004 föreslog kommissionen ett nytt direktiv som har samma syfte men dessutom innefattar finansiering av terrorism. En begränsning av direktivets räckvidd till att endast omfatta vinning av narkotikahandel ansågs vara alltför snäv och kommissionen föreslog att gruppen av relevanta brott skulle utökas. Det nya direktivet, som antogs i oktober 2005, innehåller en exakt definition av allvarliga brott och omfattar tvättning av tillgångar som erhållits genom sådana brott, inklusive finansiering av terrorism.
Arī naudas atmazgāšanas un konfiskācijas tiesību aktu jomā ir notikušas dažas pārmaiņas. Ar Direktīvu 91/308 par to, kā novērst finanšu sistēmas izmantošanu nelikumīgi iegūtas naudas legalizēšanai (6), kas ir pieņemta 1991. gadā, pamatojoties uz iekšējā tirgus juridisko bāzi, un grozīta 2001. gadā, ir mēģināts saskaņot dalībvalstu tiesisko regulējumu šajā jomā. Viens no šīs direktīvas pieņemšanas iemesliem bija vajadzība novērst iepējamību, ka, nepastāvot pret naudas atmazgāšanu vērstai Eiropas Kopienas līmeņa darbībai, dalībvalstis varētu pieņemt protekcionistiskus pasākumus, kas spētu aizkavēt iekšējā tirgus izveides pabeigšanu. Komisija 2004. gada jūnijā ir ierosinājusi pieņemt jaunu direktīvu ar tādu pašu mērķi, bet paplašināt tās darbības jomu un aptvert arī terorisma finansējumu. Komisija ierosināja paplašināt direktīvas darbības jomā iekļauto likumpārkāpumu klāstu, jo uzskatīja, ka direktīvas darbības jomai nevajadzētu šauri aprobežoties tikai ar narkotiku tirdzniecības peļņu. Jaunajā, 2005. gada oktobrī pieņemtajā direktīvā ir sniegta precīza smagu likumpārkāpumu definīcija, un tās darbības joma aptver šādu likumpārkāpumu rezultātā iegūto līdzekļu legalizēšanu, tostarp teroristisku darbību finansēšanu.
  Bölüm 8: Sorunlu ve à§o...  
Amfetaminlerin eklenmesi, tanımı enjekte ederek amfetamin kullanımının önemli olduğu bazı Kuzey Avrupa ülkeleri için uygun kıldı ama tanımda kokain de bulunmasına rağmen pratikte kokain tahminlerde nadiren dikkate değer bir bileşen oluşturuyordu.
Historically speaking, the EMCDDA monitoring indicator was a child of its time – during the 1980s, and to a large extent the 1990s, heroin use and injecting drug use were seen as key components of the drug problem that required estimation. Furthermore, these forms of drug use could not be measured convincingly by survey techniques. The addition of amphetamines made the definition appropriate for some of the Nordic countries where injecting amphetamine use was important; and, although cocaine was included, in practice it was rarely a significant component in any estimates. While the PDU indicator still gives us a useful window on an important element of the drug problem, it is increasingly apparent that it needs further development to meet the requirements of monitoring today’s more heterogeneous European drug situation. Increasingly, we are seeing a more complex picture with respect to chronic drug problems in Europe. To keep its relevance to a changing world of illicit drugs, the monitoring task has to move forward and meet the challenges of covering a broader spectrum of drugs, and covering their use in finer detail than it has to date.
D’un point de vue historique, l’indicateur de suivi de l’OEDT est un enfant de son temps. Durant les années 1980 et, dans une large mesure, dans les années 1990, la consommation d’héroïne et l’usage de drogue par voie intraveineuse étaient considérés comme les éléments essentiels du phénomène de la drogue qui devaient faire l’objet d’une estimation. En outre, ces types d’usage de drogue ne pouvaient pas être mesurés de manière probante par des techniques de sondage. L’ajout des amphétamines a rendu la définition plus adaptée à la situation de certains pays nordiques, où l’usage d’amphétamines par injection était répandu et, bien que la cocaïne soit couverte par la définition, dans la pratique, elle constituait rarement un élément significatif des estimations. Bien que l’indicateur UPD donne encore une image utile d’un aspect important du phénomène de la drogue, il apparaît de plus en plus clairement qu’il doit être affiné afin de répondre aux nécessités qu’impose la surveillance de la situation de plus en plus hétérogène du phénomène de la drogue en Europe. On observe une complexification croissante des problèmes chroniques de drogue en Europe. Pour garder sa pertinence face à des substances illicites en évolution, le travail de surveillance doit progresser et répondre aux défis suivants: englober un éventail de drogues plus large et couvrir leur usage de manière plus affinée que jamais.
Historisch gesehen war der EBDD-Indikator ein Kind seiner Zeit: In den 80er und größtenteils auch in den 90er Jahren wurden der Heroinkonsum und der injizierende Drogenkonsum als zentrale Elemente des Drogenproblems betrachtet, die einer Abschätzung bedurften. Darüber hinaus konnten diese Formen des Drogenkonsums durch Erhebungstechniken nicht in überzeugender Weise beurteilt werden. Durch die Aufnahme der Amphetamine wurde die Definition den Gegebenheiten einiger skandinavischer Länder angepasst, in denen der injizierende Amphetaminkonsum eine erhebliche Rolle spielte. Kokain wurde zwar in die Definition einbezogen, stellte aber in der Praxis nur selten einen wichtigen Teil der Schätzungen dar. Zwar bietet der Indikator für problematischen Drogenkonsum noch immer wertvolle Einblicke in einen wesentlichen Aspekt des Drogenproblems, jedoch wird zunehmend deutlich, dass er weiterentwickelt werden muss, um den Anforderungen im Zusammenhang mit der Beobachtung der heutzutage stärker heterogenen Drogensituation in Europa gerecht zu werden. Wir sehen uns in Europa einem immer komplexeren Bild chronischer Drogenprobleme gegenüber. Um angesichts der sich im Wandel befindlichen Welt der illegalen Drogen weiterhin relevant zu sein, muss die Beobachtungsarbeit vorangetrieben werden, damit sie den mit einem breiteren Spektrum von Drogen verbundenen Herausforderungen gerecht werden und den Konsum dieser Drogen detaillierter erfassen kann als bisher.
Desde un punto de vista histórico, el indicador de seguimiento del OEDT es un producto de su época. Durante los años ochenta y, en gran medida, durante los noventa, se consideraba que los componentes básicos del problema de las drogas que requerían ser evaluados eran el consumo de heroína y el consumo por vía parenteral. Pero las técnicas estadísticas no podían registrar estas formas de consumo de manera convincente. Cuando se añadieron las anfetaminas, la definición resultó adecuada para algunos países nórdicos, ya que en estos países el consumo de anfetaminas por vía parenteral era significativo. Por otra parte, aunque la cocaína formaba parte del indicador, en la práctica no representaba un componente significativo en las estimaciones. El indicador de CPD todavía resulta muy útil para observar uno de los aspectos importantes del problema de las drogas. Sin embargo, cada vez queda más patente que debe ser desarrollado para cubrir las necesidades de control de la situación actual más heterogénea de las drogas en Europa. El perfil de los problemas crónicos relacionados con la droga en Europa es cada vez más complejo. Para que este indicador siga siendo relevante en el cambiante mundo de las drogas ilegales, la tarea de seguimiento tiene que evolucionar y hacer frente a los retos de cubrir una gama más amplia de drogas y controlar su consumo de forma más precisa de lo que se ha hecho en el pasado.
Storicamente parlando, l’indicatore del monitoraggio dell’OEDT è figlio della sua epoca: negli anni Ottanta e in buona misura anche negli anni Novanta, il consumo di eroina e il consumo per via parenterale erano visti come fondamentali costituenti del problema “droga”, che necessitavano di essere valutati. Inoltre, queste forme di consumo di stupefacenti sfuggivano a ogni convincente misurazione tramite le tecniche di rilevazione del tempo. L’aggiunta delle anfetamine ha reso la definizione adeguata per taluni paesi nordici, dove il consumo di queste sostanze per via parenterale era già diffuso; inoltre, pur essendo la cocaina compresa nella definizione, nella pratica essa figurava raramente come un fattore significativo di cui si teneva conto nelle stime effettuate. Mentre l’indicatore PDU continua a rappresentare per noi un utile spioncino su un aspetto importante del problema degli stupefacenti, appare con sempre maggior evidenza che tale strumento necessiti di essere perfezionato per poter monitorare, in maniera consona ai requisiti del caso, l’odierna situazione eterogenea del consumo di droga in Europa. Il quadro dei problemi di consumo cronico degli stupefacenti in Europa appare sempre più complesso. Per rimanere un punto di riferimento nel mondo sempre mutevole del consumo di sostanze illecite, l’attività di monitoraggio deve evolversi e sapersi adeguare a uno spettro più ampio di sostanze, rilevandone l’uso con maggior precisione di dettagli rispetto a quanto abbia fatto finora.
Historicamente, o indicador de monitorização do OEDT ostentava as características próprias da época em que surgiu – na década de 80 e, em grande parte da década de 90, o consumo de heroína e o consumo de droga injectada eram considerados elementos fundamentais do fenómeno da droga que careciam de avaliação. Além disso, estas formas de consumo de droga não podiam ser convincentemente medidas por meio de técnicas de inquérito. A adição da referência às anfetaminas adequou a definição a alguns dos países nórdicos que tinham um consumo significativo de anfetaminas por via endovenosa; e não obstante a inclusão da cocaína, na prática, esta raramente era uma componente importante das estimativas. Apesar de o indicador do consumo problemático de droga ainda nos proporcionar uma perspectiva útil sobre um elemento importante do fenómeno da droga, é cada vez mais notório que ele tem de ser desenvolvido para responder às necessidades da monitorização da actual situação europeia em matéria de droga, caracterizada por maior heterogeneidade. Estamos perante um panorama cada vez mais complexo no que respeita aos problemas de droga cronicamente existentes na Europa. Para continuar a ser pertinente num mundo de drogas ilegais em mutação, o trabalho de monitorização tem de avançar e responder aos desafios da cobertura de um espectro de drogas mais vasto, abrangendo o seu consumo de forma mais circunstanciada do que até à data.
Από ιστορική άποψη, ο δείκτης παρακολούθησης του ΕΚΠΝΤ ήταν γέννημα της εποχής του – κατά τη δεκαετία του 1980, και σε μεγάλο βαθμό και του 1990, η χρήση ηρωίνης και η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών θεωρούνταν κύριες συνιστώσες του προβλήματος των ναρκωτικών οι οποίες έπρεπε να εκτιμηθούν. Επιπλέον, αυτές οι μορφές χρήσης ναρκωτικών δεν μπορούν να μετρηθούν με απολύτως αξιόπιστο τρόπο με τις διάφορες τεχνικές έρευνας. Η προσθήκη των αμφεταμινών έκανε τον ορισμό πιο κατάλληλο για ορισμένες από τις σκανδιναβικές χώρες όπου η ενέσιμη χρήση αμφεταμινών ήταν σημαντική. Η κοκαΐνη, μολονότι συμπεριλήφθηκε, στην πράξη σπανίως αποτέλεσε σημαντική συνιστώσα σε οποιαδήποτε εκτίμηση. Μολονότι ο δείκτης PDU εξακολουθεί να μας παρέχει μια χρήσιμη ματιά σε μια σημαντική συνιστώσα του προβλήματος των ναρκωτικών, γίνεται ολοένα και πιο προφανές ότι χρήζει περαιτέρω ανάπτυξης ώστε να πληροί τiς απαιτήσεις της παρακολούθησης της σημερινής, περισσότερο ανομοιογενούς, κατάστασης που επικρατεί στην Ευρώπη όσον αφορά τα ναρκωτικά. Ολοένα και περισσότερο, η εικόνα όσον αφορά τα χρόνια προβλήματα ναρκωτικών στην Ευρώπη γίνεται πιο σύνθετη. Για να διατηρήσει την επαφή του με τον μεταβαλλόμενο κόσμο των παράνομων ναρκωτικών, το έργο της παρακολούθησης πρέπει να προχωρήσει και να ανταποκριθεί στις προκλήσεις της κάλυψης ενός ευρύτερου φάσματος ναρκωτικών και της κάλυψης της χρήσης τους με αναλυτικότερο τρόπο από ό,τι μέχρι σήμερα.
Historisch gezien is de EWDD-indicator een product van zijn tijd – tijdens de jaren tachtig en voor een groot deel ook tijdens de jaren negentig werden heroïnegebruik en injecterend drugsgebruik als de belangrijkste aspecten beschouwd van het drugsprobleem dat in kaart gebracht moest worden. Bovendien konden deze vormen van drugsgebruik niet op overtuigende wijze worden gemeten via enquêtes. Door ook amfetaminen onder de definitie te scharen werd deze bruikbaar voor sommige van de Noordse landen met een omvangrijk injecterend amfetaminegebruik; en hoewel cocaïne eronder viel, was dit middel in de praktijk zelden een significante factor in de schattingen. Hoewel de indicator voor problematisch drugsgebruik ons nog altijd een nuttig beeld verschaft van een belangrijk onderdeel van het drugsprobleem, wordt het allengs duidelijker dat hij aanpassing behoeft om er op bevredigende wijze de meer heterogene drugssituatie in het Europa van vandaag mee te kunnen monitoren. De situatie wat betreft chronische drugsproblemen in Europa wordt hoe langer hoe complexer. Om zijn relevantie te behouden in de veranderende wereld van illegale drugs moet het monitoringinstrument worden aangepast, zodat monitoring van een breder spectrum van drugs mogelijk wordt en het gebruik van die drugs gedetailleerder dan tot op heden het geval was gevolgd kan worden.
Z historického hlediska byl tento monitorovací ukazatel EMCDDA dítětem své doby – během 80. let a do značné míry v 90. letech 20. století byly užívání heroinu a injekční užívání drog vnímány jako klíčové složky drogového problému, které bylo nutné odhadovat. Navíc tyto formy užívání drog nebylo možné přesvědčivě měřit metodami průzkumu. Díky začlenění amfetaminů se definice stala vhodnou pro některé skandinávské země, kde injekční užívání amfetaminů bylo významné; a přestože definice zahrnovala kokain, v praxi jen zřídkakdy představoval v odhadech významnou složku. I když nám ukazatel problémového užívání drog nadále podává užitečný náhled na důležitý prvek drogového problému, je čím dál více zřejmé, že je třeba ho dále rozvíjet, aby odpovídal požadavkům na monitorování dnešní různorodější evropské drogové situace. Co se týká chronických drogových problémů v Evropě, vidíme před sebou čím dále složitější obraz. Aby monitorování v proměnlivém světě nezákonných drog zůstalo i nadále platné, musí pokročit kupředu a vyrovnat se s úkoly pokrýt širší spektrum drog a sledovat jejich užívání podrobněji než dosud.
Historisk set var EONN's overvågningsindikator et produkt af sin tid - i 1980'erne, og i vidt omfang i 1990'erne, blev heroinbrug og intravenøs stofbrug betragtet som væsentlige dele af narkotikaproblemet, som skulle estimeres. Endvidere kunne disse former for stofbrug ikke måles overbevisende ved hjælp af undersøgelsesmetoder. Medtagelsen af amfetaminer gjorde, at definitionen kunne anvendes i nogle af de nordiske lande, hvor intravenøs amfetaminbrug var betydelig, og selv om kokain blev omfattet, var det i praksis sjældent en væsentlig del i nogen skøn. Selv om indikatoren for problematisk stofbrug stadig giver et nyttigt billede af en vigtig del af narkotikaproblemet, bliver det stadig tydeligere, at den bør udvikles yderligere for at opfylde de krav, der stilles i forbindelse med overvågningen af vore dages mere heterogene narkotikasituation i Europa. Vi ser stadig oftere et mere kompleks billede med hensyn til kroniske narkotikaproblemer i Europa. For at overvågningen fortsat skal være relevant i lyset af udviklingen inden for illegale stoffer, skal den videreudvikles og tage de udfordringer op, som består i at dække et bredere spektrum af stoffer og dække brugen heraf mere detaljeret, end den hidtil har gjort.
Tagasivaates võib öelda, et Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse kontrolli indikaator oli oma aja laps – 1980ndatel ja enamjaolt ka 1990ndatel aastatel peeti heroiinitarbimist ja uimastite süstimist hindamist vajava uimastiprobleemi põhikomponentideks. Veelgi enam, kõnealuseid uimastitarbimise vorme ei olnud võimalik uuringumeetodite abil usaldusväärselt mõõta. Tänu amfetamiinide lisamisele definitsiooni muutus see sobivaks ka mõnedele Põhjamaadele, kus amfetamiini süstimine oli oluline probleem; ja kuigi kokaiin oli definitsiooni sisse arvatud, oli see tegelikult väga harva märkimisväärne komponent mis tahes hinnangutes. Probleemse uimastitarbimise indikaator annab küll endiselt kasulikku teavet uimastiprobleemi ühe olulise elemendi kohta, kuid on üha ilmsem, et seda tuleb edasi arendada, et viia see kooskõlla tänapäeva Euroopa paljutahulise uimastiolukorra kontrollimise vajadustega. Euroopas lähevad kroonilised uimastiprobleemid üha keerulisemaks. Selleks, et illegaalsete uimastite pidevalt muutuvas maailmas ajast mitte maha jääda, tuleb kontrollimise meetodeid edendada, püüda hõlmata laiemat hulka uimasteid ja käsitleda nende tarbimist põhjalikumalt kui seni.
EMCDDA:n seurantaindikaattori oli jälkeenpäin katsottuna aikansa lapsi – 1980-luvulla ja pitkälti myös 1990-luvulla heroiinin käyttöä ja injektiokäyttöä pidettiin arviointia vaatineen huumeongelman keskeisinä osina. Lisäksi näitä huumeidenkäytön muotoja ei voitu mitata luotettavasti kyselytekniikoilla. Amfetamiinien lisääminen määritelmään teki siitä tarkoituksenmukaisen tietyissä Pohjoismaissa, joissa amfetamiinien injektiokäyttö oli huomattavan yleistä, ja vaikka määritelmään sisällytettiinkin kokaiini, se on harvoin ollut merkittävässä asemassa missään arviossa. Vaikka huumeiden ongelmakäytön indikaattori tarjoaakin edelleen hyödyllistä tietoa yhdestä huumeongelman tärkeästä näkökohdasta, on yhä selvempää, että sitä on kehitettävä vastaamaan Euroopan entistä hajanaisemman huumetilanteen seurannan tarpeita. Kroonisten huumeongelmien tilanne Euroopassa on yhä monimuotoisempi. Jotta seurannan merkitys säilyisi laittomien huumausaineiden muuttuvassa maailmassa, sitä on kehitettävä kattamaan laajempi valikoima huumeita ja niiden käyttö yksityiskohtaisemmin kuin tähän asti.
Történetileg nézve jól látható, hogy az EMCDDA megfigyelési mutatója korának szülötte – a heroinhasználatot és az injekciós kábítószer-használatot az 1980-as évek során, illetve az 1990-es évek nagy részében a drogprobléma fő elemének tekintették, amelyek tekintetében ezért fontos becsléseket végezni. Ráadásul a kábítószer-használat e formáit a felmérési technikákkal nem lehet meggyőzően mérni. Az amfetaminok szerepeltetésével a definíciót sikerült használhatóvá tenni néhány északi ország számára is, ahol az amfetamin injekciós használata jelentős volt; és bár a kokaint is belefoglalták, ez a valóságban csak ritkán volt jelen a becslések fontos elemeként. Noha a PDU-mutató változatlanul hasznos betekintést ad a drogprobléma egyik fontos szegletébe, egyre inkább egyértelművé válik, hogy a mai heterogén európai kábítószerhelyzet megfigyelésében felmerülő követelmények miatt továbbfejlesztésre szorul. A krónikus drogproblémák tekintetében az európai összkép egyre összetettebbnek mutatkozik. Ahhoz, hogy a tiltott kábítószerek változó világában továbbra is helytálló maradhasson, a megfigyelési feladat terén is tovább kell lépni, felvállalva azt a kihívást, hogy ma már a kábítószerek bővülő körét és ezek használatát a korábbinál nagyobb részletességgel kell nyomon követni.
Historisk sett var EONNs overvåkingsindikator et barn av sin tid. I løpet av 1980-tallet, og i stor grad på 1990-tallet, ble heroinbruk og sprøytebruk ansett som nøkkelelementer i narkotikaproblematikken som det var viktig å få målt. Disse formene for narkotikabruk kunne dessuten ikke måles på en overbevisende måte gjennom befolkningsundersøkelser. Definisjonen ble utvidet til også å omfatte amfetamin, noe som gjorde den anvendelig i enkelte nordiske land hvor sprøytebruk av amfetamin var framtredende. Kokain ble også inkludert, men i praksis har stoffet sjelden vært noen vesentlig komponent i noen beregninger. Selv om PDU-indikatoren fremdeles er nyttig for å få et bilde av en viktig del av narkotikafenomenet, blir det stadig klarere at den må utvikles for å oppfylle kravene til overvåking av den langt mer sammensatte narkotikasituasjonen i Europa i dag. Når det gjelder kroniske narkotikaproblemer, blir bildet stadig mer sammensatt. Dersom indikatoren fortsatt skal ha relevans i en skiftende verden av illegale rusmidler, må overvåkingsarbeidet videreutvikles. Det må kunne håndtere utfordringene med å dekke et bredere spekter av rusmidler og i tillegg gi mer detaljert informasjon om bruken av rusmidlene enn det hittil har gjort.
W ujęciu historycznym stosowany przez EMCDDA wskaźnik monitorowania jest rozwiązaniem na miarę swoich czasów — w latach 80-tych i w dużej mierze w latach 90-tych zażywanie heroiny i dożylne zażywanie narkotyków uważano za kluczowe elementy problemu narkotykowego, które należało poddać ocenie. Ponadto tych form zażywania narkotyków nie można w sposób przekonujący mierzyć za pomocą technik ankietowych. Dodanie amfetamin sprawiło, że definicja dostosowała się do potrzeb niektórych krajów skandynawskich, w których dożylne zażywanie amfetaminy było istotną kwestią. Natomiast pomimo włączenia kokainy w praktyce rzadko stanowiła ona istotny składnik ocen. Podczas gdy wskaźnik PDU jest nadal użyteczny i umożliwia wgląd w istotny element problemu narkotykowego, coraz wyraźniej widać, że należy go nadal rozwijać tak, aby mógł spełniać wymogi wynikające z konieczności monitorowania obecnej, bardziej zróżnicowanej sytuacji narkotykowej w Europie. Obraz przewlekłych problemów narkotykowych w Europie staje się coraz bardziej złożony. Aby zachować aktualność w obliczu zmian zachodzących w świecie nielegalnych narkotyków, proces monitorowania musi ewoluować i obejmować szerszy zakres narkotyków oraz pozwolić na bardziej szczegółowe niż dotychczas badanie ich zażywania.
Din punct de vedere istoric, indicatorul de monitorizare al OEDT a fost un produs al vremurilor sale – în anii 1980, şi în mare măsură în anii 1990, consumul de heroină şi consumul de droguri injectabile erau considerate elemente cheie în problema drogurilor care necesitau estimare. În plus, aceste forme de consum de droguri nu puteau fi măsurate în mod convingător prin tehnica anchetelor. Adăugarea amfetaminelor a făcut ca această definiţie să fie corespunzătoare pentru unele ţări nordice unde consumul de amfetamină injectabilă era semnificativ; şi, deşi cocaina era inclusă, în realitate apărea rar ca element semnificativ în estimările făcute. În timp ce indicatorul CPD ne oferă un indiciu util asupra unui aspect important al problemei drogurilor, devine din ce în ce mai evident că acesta necesită îmbunătăţiri pentru a îndeplini cerinţele de monitorizare a situaţiei europene mai eterogenă a zilelor noastre în materie de droguri. Din ce în ce mai mult, suntem martorii unui tablou tot mai complex în ceea ce priveşte problemelor cronice cauzate de consumul de droguri în Europa. Pentru a-şi menţine importanţa într-o lume în continuă schimbare a drogurilor ilicite, misiunea de monitorizare trebuie să evolueze şi să facă faţă provocărilor legate de acoperirea unui spectru mai larg de droguri şi a consumului acestora, mult mai detaliat decât în prezent.
Z historického hľadiska bol ukazovateľ monitorovania EMCDDA dieťaťom svojej doby – počas osemdesiatych rokov minulého storočia a vo veľkej miere v deväťdesiatych rokoch sa na užívanie heroínu a na injekčné užívanie drog pozeralo ako na kľúčové komponenty drogového problému, ktoré si vyžadujú odhad. Okrem toho tieto formy užívania drog by sa nemohli presvedčivo merať metódami prieskumov. Pridanie amfetamínov urobilo definíciu vhodnou pre niektoré škandinávske krajiny, kde bolo injekčné užívanie amfetamínov dôležité; a hoci sa zahrnul kokaín, v praxi bol zriedkavo významným komponentom v akýchkoľvek odhadoch. Zatiaľ čo ukazovateľ PDU nám ešte stále poskytuje užitočné okno do dôležitého prvku drogového problému, je čoraz viac očividné, že potrebuje ďalší vývoj, aby splnil požiadavky na monitorovanie dnešnej heterogénnejšej európskej drogovej situácie. Pozeráme sa na čoraz zložitejší obraz ohľadom chronických drogových problémov v Európe. Aby sa udržiavala jeho relevantnosť pre meniaci sa svet nezákonných drog, úloha monitorovania musí postupovať dopredu a čeliť výzvam na pokrytie širšieho spektra drog a podrobnejšie pokrytie ich užívania ako doteraz.
Om man blickar tillbaka kan ECNN:s övervakningsindikator sägas vara ett barn av sin tid. Under 1980-talet och i stor utsträckning också 1990-talet betraktades heroinmissbruk och injektionsmissbruk som de tyngsta beståndsdelarna i det drogproblem som krävde övervakning. Dessutom kunde dessa typer av narkotikamissbruk inte skattas på ett övertygande sätt genom enkäter. Tillägg av amfetaminer gjorde definitionen ändamålsenlig för vissa av de nordiska länderna där injicering av amfetamin var vanlig. Även om kokain inkluderades var det i praktiken sällan någon viktigare komponent i några skattningar. Samtidigt som indikatorn över problematiskt missbruk fortfarande ger värdefull kunskap om ett viktigt inslag i drogproblemet, blir det alltmer uppenbart att detta verktyg måste utvecklas ytterligare för att kunna möta de krav som ställs på kartläggning av nuvarande större variationer i Europa. Bilden av de kroniska drogproblemen i Europas länder blir alltmer komplex. Om övervakningen ska kunna hålla jämna steg med de olagliga drogernas föränderliga värld, måste den utvecklas för att möta de utmaningar som täckning av ett bredare spektrum av droger ställer, och för att kunna täcka användningen av dessa droger mer detaljerat än hittills.
Vēsturiski EMCDDA pārraudzības rādītāji ir sava laika produkts – 80. gados un lielā mērā arī 90. gados par svarīgākajām pārraugāmajām narkotiku problēmām uzskatīja heroīna lietošanu un narkotiku injicēšanu. Turklāt šos narkotiku lietošanas veidus nevarēja pārliecinoši novērtēt, izmantojot aptauju metodiku. Amfetamīnu iekļaušana ļāva attiecināt PDU definīciju uz dažām Ziemeļvalstīm, kur bija izplatīta amfetamīnu injicēšana; lai gan definīcijā bija iekļauts arī kokaīns, faktiskajās aplēsēs tas reti ieņēma būtisku vietu. Lai arī PDU rādītāji joprojām sniedz noderīgu informāciju par svarīgu narkotiku problēmu aspektu, kļūst arvien skaidrāks, ka ar šādu līmeni nepietiek, lai pārraudzītu mūsdienu Eiropas daudzveidīgāko narkotiku situāciju. Aina, kas paveras Eiropas hronisko narkotiku problēmu jomā, kļūst arvien komplicētāka. Lai nelegālo narkotiku mainīgajā pasaulē pārraudzība nezaudētu savu nozīmi, tai ir jāattīstās un jāspēj tikt galā ar prasībām, kas liek aptvert plašāku narkotiku klāstu un novērtēt to lietošanu daudz detalizētāk nekā līdz šim.
  Yorum ‘“ Avrupa’da uyuÅ...  
Uyuşturucu enjekte edenler ve eskiden enjekte etmiş olanlar arasındaki HCV’ye bağlı sağlık sorunlarının tedavisinin önümüzdeki pek çok sene boyunca büyük bir sağlık harcaması oluşturmaya devam etmesi muhtemeldir.
A far more negative picture presents itself for rates of infection with the hepatitis C virus (HCV), which remain almost universally high among drug injectors. Treating the HCV-related health problems among drug injectors and ex-injectors is likely to remain a major health cost for many years to come. In drawing the conclusion that drug injecting may be slowly declining and that Europe has responded well to the challenge posed by the epidemic spread of HIV in the 1990s, there is a real danger that this may lead to complacency about the health threats still posed by this behaviour. High levels of endemic HCV infection, continued transmission among drug injectors, with increased incidence observed in some groups, and a large high-risk group of injectors in some of the new Member States all speak of the need to continue to regard drug injection, and its associated health problems, as a major public health issue in Europe and a critical area for drug policy and research vigilance.
La situation des taux d’infection par le virus de l’hépatite C (VHC) est bien plus négative. Ils restent presque universellement élevés chez les usagers de drogue par voie d’injection. Traiter les problèmes de santé liés au VHC chez les toxicomanes et anciens toxicomanes par injection représentera encore probablement l’un des principaux coûts pour la santé pendant de nombreuses années encore. Si l’on tire la conclusion que l’usage par voie d’injection décline sans doute lentement et que l’Europe a bien réagi au défi posé par la propagation épidémique du VIH dans les années 90, il est réellement à craindre que cela suscite une certaine complaisance à l’égard des menaces pour la santé que représente encore ce comportement. Des niveaux élevés d’infection endémique par le VHC, la subsistance de la transmission chez les usagers par voie d’injection, avec une incidence accrue observée dans certains groupes, et un grand groupe à hauts risques de consommateurs par injection dans certains des nouveaux États membres démontrent la nécessité de continuer à considérer l’usage de drogue par voie d’injection, et les problèmes qu’il entraîne, comme une question essentielle de santé publique en Europe et un domaine critique de politique en matière de drogue et de vigilance de la recherche.
Erheblich negativer ist das Bild bei den Raten für Infektionen mit dem Hepatitis-C-Virus (HCV), die bei injizierenden Konsumenten nahezu durchweg auf hohem Niveau bleiben. Auf die Behandlung von HCV-bedingten Gesundheitsproblemen bei injizierenden und ehemals injizierenden Konsumenten dürfte noch für viele Jahre ein erheblicher Anteil der Gesundheitskosten entfallen. Wer hier zu dem Ergebnis kommt, der injizierende Drogenkonsum gehe langsam zurück, und Europa habe auf die Herausforderung der epidemischen HIV-Verbreitung in den 90er Jahren gut reagiert, ist ernsthaft in Gefahr, die durch dieses Verhalten noch immer verursachten Gesundheitsbedrohungen auf die leichte Schulter zu nehmen. Hohe Quoten von endemischen HCV-Infektionen, die fortgesetzte Übertragung zwischen injizierenden Drogenkonsumenten, die beobachtete erhöhte Inzidenz in einigen Gruppen und die große Hochrisikogruppe injizierender Konsumenten in einigen neuen Mitgliedstaaten sprechen alle für die Notwendigkeit, den injizierenden Drogenkonsum und die damit verbundenen Gesundheitsprobleme auch weiterhin als ernste Herausforderung für das europäische Gesundheitswesen und als einen kritischen Bereich der Drogenpolitik und der wissenschaftlichen Wachsamkeit einzustufen.
Las tasas de infección por el virus de la hepatitis C (VHC), que siguen siendo elevadas en todo el mundo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, presentan un panorama mucho más negativo. El tratamiento de los problemas de salud relacionados con el VHC entre los consumidores actuales y antiguos de drogas por esta vía continuará representando probablemente un importante coste sanitario durante muchos años. La conclusión de que el consumo de drogas por vía parenteral puede estar disminuyendo lentamente y de que Europa ha reaccionado bien al reto que planteaba la propagación epidémica del VIH en los años noventa, podría dar lugar a un optimismo excesivo respecto a las amenazas que esta conducta representa para la salud. Los elevados niveles de infección endémica por el VHC, el contagio permanente entre los consumidores de drogas por vía parenteral, además de la mayor incidencia observada en muchos grupos y la existencia de un amplio grupo de consumidores de alto riesgo que se inyectan en algunos de los nuevos Estados miembros, ponen de relieve la necesidad de considerar que el consumo de drogas por vía parenteral y los problemas de salud que éste conlleva sigue siendo un importante problema de salud pública en Europa y un ámbito crítico para la política y la investigación en materia de drogas.
Un quadro di gran lunga più negativo si presenta per le percentuali di infezione dovuta al virus dell’epatite C (HVC), che rimangono quasi ovunque alte tra i consumatori di droga per via parenterale. Il trattamento dei disturbi sanitari legati all’HVC tra i consumatori e gli ex consumatori di stupefacenti per via parenterale rappresenterà probabilmente uno dei principali costi sanitari negli anni a venire. Se si cede alla tentazione di concludere che il consumo di droga per via parenterale è in lento declino e che l’Europa ha reagito bene alla sfida posta dall’epidemia dell’HIV negli anni Novanta, si corre il rischio di compiacersi dei risultati e di abbassare la guardia nei confronti della minaccia sanitaria che tali comportamenti continuano a porre. I livelli elevati di infezione endemica da HCV, la continua trasmissione del virus tra i consumatori di droga per via parenterale - con un’incidenza in crescita osservata in alcune fasce della popolazione - e la presenza di un folto gruppo di consumatori di droga per via parenterale ad alto rischio in alcuni dei nuovi Stati membri sono elementi che rivelano la necessità di continuare a considerare il consumo per via parenterale e i problemi sanitari ad esso connessi come un problema di primaria importanza per la salute pubblica in Europa e un settore critico per la politica in materia di stupefacenti e per la vigilanza della ricerca.
Um quadro muito mais negativo é o relativo aos índices de infecção pelo vírus de hepatite C (VHC), que permanece quase universalmente elevado entre os consumidores de droga injectada. É provável que os custos do tratamento dos problemas de saúde associados ao VHC, entre os consumidores e ex-consumidores de droga injectada, continuem a pesar sobre os sistemas de saúde ainda por muitos anos. Ao concluir-se que o consumo de droga injectada poderá estar a diminuir lentamente e que a Europa respondeu positivamente ao desafio colocado pela propagação epidémica do VIH na década de 90, há o perigo real de que esta conclusão gere uma atitude de complacência face às ameaças sanitárias que aquele comportamento ainda implica. Os elevados níveis de infecção endémica por VHC, a continuação da transmissão entre os consumidores de droga injectada, com maior incidência em alguns grupos, e o vasto grupo de consumidores de alto risco em alguns dos novos Estados-Membros são factores que apontam para a necessidade de se continuar a considerar que o consumo de droga injectada e os problemas de saúde concomitantes constituem um grave problema de saúde pública na Europa e um domínio que exige uma atenta vigilância da política e da investigação em matéria de droga.
Μια πολύ πιο αρνητική εικόνα παρουσιάζεται στα ποσοστά μολύνσεων από τον ιό της ηπατίτιδας (HCV), που παραμένουν σχεδόν καθολικά υψηλά στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών. Η αντιμετώπιση των προβλημάτων υγείας που συνδέονται με τον ιό HCV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών και στους πρώην χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών είναι πολύ πιθανόν να εξακολουθήσει να επιφέρει σημαντικό κόστος για την υγεία για πολλά ακόμη χρόνια. Εάν καταλήξουμε στο συμπέρασμα ότι η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών ενδέχεται να μειώνεται ελαφρώς και ότι η Ευρώπη ανταποκρίθηκε σωστά στην πρόκληση που τέθηκε ενώπιόν της από την επιδημική εξάπλωση του ιού HIV κατά τη δεκαετία του ’90, υπάρχει πραγματικός κίνδυνος να επέλθει εφησυχασμός ως προς τους κινδύνους που εξακολουθεί να εγκυμονεί για την υγεία η συμπεριφορά αυτή. Τα υψηλά επίπεδα ενδημικής μόλυνσης από τον ιό HCV, η συνεχιζόμενη μετάδοση στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών, με αυξημένη επίπτωση να παρατηρείται σε ορισμένες ομάδες, και η μεγάλη ομάδα υψηλού κινδύνου χρηστών ενέσιμων ναρκωτικών σε ορισμένα νέα κράτη μέλη καταμαρτυρούν την ανάγκη η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών και τα σχετιζόμενα με αυτή προβλήματα υγείας να εξακολουθήσουν να θεωρούνται μείζονα ζητήματα δημόσιας υγείας στην Ευρώπη, καθώς και καίριος τομέας επαγρύπνησης όσον αφορά την πολιτική για τα ναρκωτικά και την έρευνα.
Veel ernstiger is het beeld als het gaat om het percentage van infecties met het hepatitis C-virus (HCV), dat vrijwel overal ter wereld hoog blijft onder injecterende drugsgebruikers. De behandeling van HCV-gerelateerde gezondheidsproblemen onder (ex-)spuiters zal waarschijnlijk nog vele jaren een groot beslag leggen op de middelen voor de gezondheidszorg. In de conclusie dat injecterend drugsgebruik wellicht langzaamaan terugloopt en dat Europa adequaat gereageerd heeft op de uitdaging van de epidemische HIV-verspreiding in de jaren negentig, schuilt het reële gevaar van een zelfgenoegzame houding ten aanzien van de gezondheidsrisico’s die dit gedrag nog steeds met zich meebrengt. De hoge niveaus van endemische HCV-infectie, de voortdurende overdracht onder spuiters, met de toegenomen incidentie die in sommige groepen geconstateerd is, en de omvangrijke hoge risicogroep van spuiters in enkele nieuwe lidstaten, al deze factoren wijzen erop dat het noodzakelijk is om het injecterend drugsgebruik en de daaraan gerelateerde gezondheidsproblemen als een belangrijk gezondheidsvraagstuk in Europa en een cruciaal gebied voor drugsbeleid en waakzaamheid en onderzoek te blijven beschouwen.
Mnohem horší situace se ukazuje ve výskytu infekce virem hepatitidy C (HCV), který mezi uživateli drog zůstává téměř všude vysoký. Léčba zdravotních problémů souvisejících s HCV mezi uživateli a bývalými uživateli drog pravděpodobně zůstane hlavní položkou zdravotních nákladů po mnoho dalších let. Jestliže dojdeme k závěru, že injekční užívání drog možná pomalu ustupuje a že Evropa dobře zareagovala na problém, který představovalo epidemické šíření HIV v 90. letech 20. století, existuje reálné nebezpečí, že to povede k sebeuspokojení v otázce zdravotních hrozeb, které toto chování nadále představuje. Vysoký endemický výskyt infekce HCV, pokračující přenos mezi injekčními uživateli drog se zvýšeným počtem případů sledovaným u některých skupin a velké počty vysoce rizikových injekčních uživatelů drog v některých nových členských státech vesměs ukazují na to, že i nadále je třeba považovat injekční užívání drog a s ním spojené zdravotní problémy za hlavní problém veřejného zdraví v Evropě, zásadní oblast protidrogové politiky a předmět výzkumu.
Et langt mere negativt billede fremkommer med hensyn til udbredelsen af smitte med hepatitis C-virus (HCV), som fortsat er høj blandt stort set alle intravenøse stofbrugere. Behandlingen af de HCV-relaterede sundhedsproblemer blandt intravenøse stofbrugere og tidligere intravenøse stofbrugere vil formentlig fortsat være en betydelig sundhedsudgift i mange år fremover. Ved at drage den konklusion, at den intravenøse stofbrug kan være langsomt faldende, og at det er lykkedes Europa at tage den udfordring op, som den epidemiske spredning af hiv i 1990'erne udgjorde, er der en reel fare for, at dette kan føre til efterladenhed med hensyn til de sundhedstrusler, som denne adfærd stadig udgør. Høj forekomst af endemisk HVC-infektion, fortsat smitteoverførsel blandt intravenøse stofbrugere, med en stigende forekomst registreret blandt nogle grupper, og en stor højrisikogruppe af intravenøse stofbrugere i nogle af de nye medlemsstater er faktorer, der taler for, at der er behov for fortsat at betragte intravenøs stofbrug og de hermed forbundne sundhedsproblemer som et vigtigt folkesundhedsspørgsmål i Europa og et væsentligt indsatsområde for narkotikapolitik og forskning.
Palju negatiivsem pilt avaneb, kui vaadelda C-hepatiiti nakatumist, mis on väga levinud peaaegu kogu maailma uimastisüstijate seas. C-hepatiidiga seotud tervisemurede lahendamine uimastisüstijate ja endiste süstijate hulgas jääb tervishoiu peamiseks kuluallikaks tõenäoliselt veel pikemaks ajaks. Järeldades, et uimastite süstimine aegamööda väheneb, ning väites, et Euroopa on hästi toime tulnud HIVi epideemilise levikuga 1990ndatel, võidakse unustada terviseriskid, mis süstimisega endiselt kaasnevad. Endeemilisse C-hepatiiti nakatumise kõrge tase, viiruse jätkuv levik uimastisüstijate seas (kusjuures mõnes rühmas on täheldatud nakatunute arvu suurenemist) ning suured riskigrupid mitmes uues liikmesriigis näitavad, et uimastite süstimist ning sellega kaasnevaid terviseriske tuleb endiselt pidada Euroopa üheks tähtsamaks terviseprobleemiks ning sellele tuleb uimastipoliitikas ning teadustegevuses kindlasti rohkem tähelepanu pöörata.
Tilanne on selvästi huolestuttavampi C-hepatiittitartunnoissa (HCV), joiden määrä injektiokäyttäjien keskuudessa on pysynyt korkeana lähes kaikkialla. Entisten ja nykyisten injektiokäyttäjien C-hepatiittiin liittyvät terveysongelmat aiheuttavat todennäköisesti merkittäviä terveydenhoitokustannuksia vielä vuosien ajan. Kun todetaan, että injektiokäyttö saattaa olla hitaasti laskemassa ja että Eurooppa on vastannut hyvin hiv:n epideemisen leviämisen haasteeseen 1990-luvulla, vaarana on, ettei tämän käyttömuodon terveydelle edelleen aiheuttamiin vaaroihin suhtauduta tarpeeksi vakavasti. Endeemisten C-hepatiittitartuntojen suuri määrä, injektiokäyttäjien jatkuvat tartunnat ja tartuntojen lisääntyminen tietyissä ryhmissä sekä suuri injektiokäyttäjien riskiryhmä tietyissä uusissa jäsenvaltioissa merkitsevät, että injektiokäyttöä ja siihen liittyviä terveysongelmia on yhä pidettävä kansantaloudellisesti merkittävänä ongelmana Euroopassa sekä huumausainepolitiikan ja -tutkimuksen avainalueena.
Sokkal rosszabb a helyzet a hepatitis C vírussal (HCV) való fertőzések esetében, hiszen ezek aránya szinte egységesen magas maradt az injekciós kábítószer-használók körében. A HCV-vel összefüggő egészségügyi problémák kezelése a volt, illetve a jelenlegi injekciós kábítószer-használók körében valószínűleg még jó néhány évig jelentős egészségügyi kiadást jelent. Azon következtetés levonása, hogy az injekciós kábítószer-használat lassan visszaszorulóban van, és Európa jól reagált a HIV-fertőzés terjedésére a 90-es években, magában hordozza annak a veszélyét, hogy a vele kapcsolatos, továbbra is fennálló egészségügyi kockázatokat nem vesszük kellően figyelembe. Az endemikus HCV-fertőzés magas szintje, az injekciós kábítószer-használók körében a fertőzés folyamatos terjedése, egyes csoportokban a növekvő előfordulás megfigyelése, valamint egyes új tagállamokban a nagy kockázatnak kitett injekciós kábítószer-használók csoportjának növekedése mind azt támasztja alá, hogy az injekciós kábítószer-használatot és az ehhez kapcsolódó egészségügyi problémákat jelentős európai közegészségügyi kérdésként kell kezelni, amely a kábítószer-politika kulcsfontosságú területe és további kutatást igényel.
Bildet er langt mørkere når det gjelder forekomsten av hepatitt C-viruset (HCV), som fremdeles er svært høy blant sprøytebrukere. Behandling av HCV-relaterte helseproblemer hos nåværende og tidligere sprøytebrukere kommer til å være en stor utgift på helsebudsjettet i mange år framover. Hvis vi konkluderer at sprøytebruken kan være sakte på vei nedover, og at Europa har reagert fornuftig på den epidemiske spredningen av HIV i 1990-årene, er det en reell fare for at vi ikke vil ta de helsetruslene denne atferden fortsatt utgjør, på alvor. Fortsatt høye nivåer av HCV-smitte, fortsatt overføring blant sprøytebrukere, økt forekomst i visse grupper samt en stor høyrisiko-gruppe blant sprøytebrukerne i noen av EUs nye medlemsstater, tilsier at vi fortsatt må betrakte sprøytebruk av narkotika og de helseproblemene dette medfører, som et stort folkehelseproblem i Europa og et kritisk innsatsområde for narkotikapolitikken og forskningen på rusmiddelfeltet.
O wiele gorzej sytuacja wygląda w przypadku zakażeń wirusowym zapaleniem wątroby typu C (HCV), którego wskaźnik wśród osób zażywających narkotyki dożylnie pozostaje niemal wszędzie wysoki. Przez wiele kolejnych lat największe koszty będą prawdopodobnie wiązać się z leczeniem problemów zdrowotnych związanych z HCV u pacjentów zażywających narkotyki dożylnie obecnie lub w przeszłości. Przekonanie o powolnym zmniejszaniu się liczby przypadków dożylnego zażywania narkotyków i o właściwej reakcji Europy na problemy związane z epidemią HIV w latach 90-tych może utwierdzić w fałszywym przekonaniu o zanikających zagrożeniach dla zdrowia, które jednak nadal istnieją. Wysokie wskaźniki zakażeń endemicznych HCV, utrzymujące się przenoszenie wirusa między osobami zażywającymi narkotyki dożylnie wraz ze wzrostem liczby przypadków w niektórych grupach oraz duża liczebność grupy wysokiego ryzyka w niektórych nowych państwach członkowskich przemawiają za potrzebą uznawania dożylnego przyjmowania narkotyków oraz związanych z nim problemów zdrowotnych nadal za główny problem zdrowia publicznego w Europie oraz za krytyczną dziedzinę polityki antynarkotykowej i nadzoru badawczego.
O imagine mult mai negativă se prezintă pentru ratele de infecţie cu virusul hepatitei C (HCV), care rămân aproape peste tot ridicate în rândul consumatorilor de droguri prin injectare. Tratarea problemelor de sănătate legate de HCV la consumatorii de droguri prin injectare va constitui probabil în continuare o cheltuială majoră de sănătate pentru mult timp de acum înainte. Concluzia că injectarea de droguri se află în scădere uşoară şi că Europa a reacţionat bine la pericolul reprezentat de epidemia de HIV din anii 1990 prezintă un pericol real, prin aceea că s-a putea ajunge la neglijenţe în legătură cu ameninţarea la adresa sănătăţii datorată acestui tip de comportament. Niveluri ridicare de infecţie endemică cu HCV, transmiterea în continuare în rândul consumatorilor de droguri prin injectare, cu efect crescut în anumite grupuri şi un grup numeros de risc ridicat de consumatori prin injectare în unele dintre noile state membre, toate vorbesc despre necesitatea de a privi în continuare injectarea drogurilor şi problemele de sănătate asociate ca o problemă majoră de sănătate publică în Europa şi un aspect delicat pentru politicile privind drogurile şi pentru vigilenţa în cercetare.
Oveľa negatívnejší obraz sa ponúka pre miery infekcie vírusom hepatitídy C (HCV), ktoré zostávajú medzi injekčnými užívateľmi drog takmer univerzálne vysoké. Liečenie zdravotných problémov súvisiacich s HCV u injekčných užívateľov drog a bývalých injekčných užívateľov drog pravdepodobne bude naďalej predstavovať veľké zdravotné náklady po mnoho nadchádzajúcich rokov. Pri vyvodzovaní záverov, že injekčné užívanie drog možno pomaly klesá a že Európa reagovala dobre na výzvu, ktorú predstavovalo epidemické šírenie HIV v deväťdesiatych rokoch minulého storočia, existuje reálne nebezpečenstvo, že by to mohlo viesť k podceneniu zdravotných hrozieb, ktoré toto správanie ešte stále predstavuje. Vysoké úrovne endemickej infekcie HCV, pokračujúci prenos medzi injekčnými užívateľmi drog so zvýšeným výskytom pozorovaným u niektorých skupín a veľké vysoko rizikové skupiny injekčných užívateľov drog v niektorých z nových členských štátov hovoria o potrebe naďalej považovať injekčné užívanie drog a zdravotné problémy, ktoré s ním súvisia, za hlavnú otázku verejného zdravotníctva v Európe a za veľmi dôležitú oblasť protidrogovej politiky a výskumnej ostražitosti.
Veliko bolj negativno sliko dajejo stopnje okuženih z virusom hepatitisa C (HCV), ki so med injicirajočimi uživalci drog še vedno skoraj povsod visoke. Zdravljenje zdravstvenih težav zaradi HCV med injicirajočimi in nekdanjimi uživalci bo verjetno pomenilo največji zdravstveni strošek še veliko naslednjih let. Pri sprejetju sklepa, da se obseg vbrizgavanja drog morda počasi zmanjšuje in da se je Evropa ustrezno odzvala na izziv, ki ga je pomenilo epidemično širjenje virusa HIV v 90. letih prejšnjega stoletja, obstaja dejanska nevarnost, da bi lahko povzročil pretirano zadovoljstvo glede zdravstvenih nevarnosti, ki jih še vedno pomeni tovrstno vedenje. Visoke stopnje endemične okužbe s HCV, ki povzročajo nadaljnje širjenje okužbe med injicirajočimi uživalci droge, skupaj z večjo pojavnostjo, ugotovljeno pri nekaterih skupinah, ter velika in zelo ogrožena skupina injicirajočih uživalcev v nekaterih novih državah članicah kažejo na potrebo, da je treba vbrizgavanje drog in s tem povezane zdravstvene težave obravnavati kot najpomembnejše vprašanje javnega zdravja v Evropi in kritično področje za budno spremljanje politike na področju drog in raziskav v zvezi s tem.
En betydligt mer negativ bild tar form om man studerar andelen infekterade med hepatit C-virus (HCV), som fortsätter att vara hög nästan överallt bland injektionsmissbrukare. Behandling av HCV-relaterade hälsoproblem bland aktiva och före detta injektionsmissbrukare kommer sannolikt att förbli en stor utgift för hälsovården under lång tid framöver. Om man drar slutsatsen att injektionsmissbruket sakta håller på att minska och att Europa har svarat väl upp mot den utmaning som den epidemiska spridningen av hiv utgjorde på 1990-talet, finns en reell risk att detta kan leda till passivitet i fråga om de hälsorisker som detta beteende fortfarande för med sig. Höga nivåer av endemisk HCV-infektion, fortsatt överföring av smitta bland injektionsmissbrukare, där ökad incidens konstaterats i vissa grupper, och en stor högriskgrupp av injicerande missbrukare i vissa av de nya medlemsstaterna talar sammantaget för nödvändigheten att även fortsättningsvis betrakta injektionsmissbruket med dess tillhörande hälsoproblem som en viktig folkhälsofråga i Europa och ett ytterst viktigt område för narkotikapolitik och forskning.
Aplūkojot skaitļus, kas raksturo inficēšanos ar C hepatīta vīrusu (HCV), paveras daudz bēdīgāka aina, jo šīs infekcijas izplatības līmenis narkotiku injicētāju vidū gandrīz visur joprojām ir augsts. Šķiet, ka vēl ilgus gadus būs jātērē lieli veselības aizsardzībai domātie līdzekļi, lai ārstētu ar HCV saistītās narkotiku injicētāju un bijušo injicētāju veselības problēmas. Izdarot secinājumus par narkotiku injicēšanas pakāpenisko samazināšanos un par veiksmīgo 90. gadu HIV epidēmijas apkarošanu Eiropā, pastāv reāls risks ieslīgt pašapmierinātībā un pietiekami nenovērtēt joprojām pastāvošos, ar narkotiku injicēšanu saistītos veselības apdraudējumus. Zinot par HCV infekcijas augsto endēmiskās izplatības līmeni, HIV infekcijas pastāvīgo pārnešanu narkotiku injicētāju vidū un pieaugošo izplatību dažās grupās, kā arī lielajām augsta riska injicētāju grupām dažās jaunajās dalībvalstīs, top skaidrs, ka narkotiku injicēšana un tās ietekme uz veselību joprojām ir uzskatāma par svarīgu Eiropas sabiedrības veselības problēmu un kritisku jomu, kurā nedrīkst atslābt narkotiku politikas un pētniecības modrība.
  Bölüm 5: Kokain ve crac...  
Kokain, opioidler ve esrardan sonra en çok tedaviye başlama sebebi olarak bildirilen uyuşturucu olup 2004’te tüm AB’deki tedavi taleplerinin % 8’ine karşılık gelmektedir (151). Kokain için genellikle yüksek tedavi talepleri bildiren bir ülke olan İspanya’nın henüz veri sunmamış olduğu göz önünde bulundurulmalıdır.
After opioids and cannabis, cocaine is the drug most commonly reported as the reason for entering treatment and accounts for about 8% of all treatment demands across the EU in 2004 (151). It should be noted that Spain, a country usually reporting high treatment demands for cocaine has not yet provided data. This overall figure reflects a wide variation between countries: in most countries treatment demands related to cocaine use are quite low, but in the Netherlands (37%) and historically Spain (26% in 2002) the proportion of all clients who ask for treatment for cocaine use is far higher. In the most recent data available, a group of countries report percentages of cocaine clients among all treatment clients between 5 % and 10 % (Denmark, Germany, France, Ireland, Italy, Cyprus, Malta, the United Kingdom and Turkey), whereas in the remaining countries the proportions are very low (152). In several countries, compared to all clients, there are higher percentages of new clients demanding treatment for primary cocaine use (153) and overall around 12 % of all new treatment demands are reported as cocaine related. Cocaine is also reported as a secondary drug by around 12 % of new clients (154).
Après les opiacés et le cannabis, la cocaïne est la drogue la plus couramment déclarée comme principale raison d'entamer un traitement et représente près de 8 % de l'ensemble des demandes de traitement dans l'UE en 2004 (151). Il convient toutefois de relever que l'Espagne - pays qui enregistre généralement un nombre élevé de demandes de traitement pour la dépendance à la cocaïne - n'a pas encore fourni de données. Ce chiffre global cache toutefois de fortes variations entre les pays. En effet, dans la plupart des pays, les demandes de traitement pour usage de cocaïne sont assez peu nombreuses, mais aux Pays‑Bas (37 %) et historiquement en Espagne (26 % en 2002), le pourcentage des patients qui demandent un traitement pour usage de cocaïne est sensiblement plus élevé. Selon les données disponibles les plus récentes, plusieurs pays déclarent des pourcentages d'usagers de cocaïne compris entre 5 % et 10 % de l'ensemble des patients en traitement (Danemark, Allemagne, France, Irlande, Italie, Chypre, Malte, Royaume-Uni et Turquie), tandis que les proportions sont très modestes dans les autres (152). Dans plusieurs pays, sur l'ensemble des patients, le pourcentage de nouveaux patients demandant un traitement pour usage primaire de cocaïne sont plus élevés (153) et, dans l'ensemble, près de 12 % des nouvelles demandes de traitement concernent la cocaïne. La cocaïne est également déclarée comme drogue secondaire par environ 12 % des nouveaux patients (154).
Nach Opioiden und Cannabis wird Kokain am häufigsten als Grund für eine Drogentherapie genannt und machte 2004 etwa 8 % aller Behandlungsnachfragen in der EU aus (151). Es ist darauf hinzuweisen, dass Spanien, das in der Regel eine hohe Zahl von Behandlungsnachfragen wegen Kokainkonsums meldet, noch keine Daten zur Verfügung gestellt hat. Hinter dieser Gesamtzahl verbergen sich große Unterschiede zwischen den Ländern: In den meisten Ländern ist die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Kokain relativ niedrig. In den Niederlanden (37 %) ist der Anteil der Patienten, die sich wegen Kokainkonsums in Behandlung begeben, jedoch wesentlich höher. Gleiches war in der Vergangenheit in Spanien (26 % im Jahr 2002) der Fall. Den jüngsten verfügbaren Daten zufolge liegen die Anteile der Kokainpatienten an allen in Behandlung befindlichen Patienten in einer Reihe von Ländern zwischen 5 % bis 10 % (in Dänemark, Deutschland, Frankreich, Irland, Italien, Zypern, Malta, dem Vereinigten Königreich und der Türkei), während diese Anteile in den anderen Ländern sehr niedrig sind (152). In mehreren Ländern ist bei den Erstpatienten der Anteil derer, die bei der Behandlung Kokain als primäre Droge nennen, höher als bei den Patienten insgesamt (153), wobei den Berichten zufolge insgesamt etwa 12 % aller Behandlungsnachfragen von Erstpatienten mit dem Konsum von Kokain in Zusammenhang stehen. Ferner wird Kokain von etwa 12 % der Erstpatienten als Sekundärdroge genannt (154).
Tras los opiáceos y el cannabis, la cocaína es la droga que con más frecuencia se declara como razón por la cual se inicia un tratamiento de desintoxicación, y en 2004 representaba alrededor del 8 % de las solicitudes de tratamiento de toda la UE (151). Cabe destacar que España, un país que suele informar de unas cifras de demanda de tratamiento por consumo de cocaína bastante elevadas, todavía no ha proporcionado información. Esta cifra general refleja amplias variaciones entre países: la mayoría registra un total bastante reducido de solicitudes de tratamiento relacionadas con el consumo de cocaína, aunque en los Países Bajos (37 %) e, históricamente, en España (26 % en 2002) la proporción de los pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cocaína es bastante más elevada. Los últimos datos disponibles revelan que el porcentaje de pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cocaína en una serie de países (Dinamarca, Alemania, Francia, Irlanda, Italia, Chipre, Malta, Reino Unido y Turquía) representa entre un 5 % y un 10 % de los pacientes en general, mientras que en los demás países las proporciones son muy inferiores (152). En varios países, los porcentajes de nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo principal de cocaína son más elevados que los de los pacientes generales (153), y en torno a un 12 % del total de solicitudes nuevas de tratamiento están relacionadas con el consumo de esta sustancia. Además, aproximadamente un 12 % de los nuevos pacientes declaran consumir cocaína como droga secundaria (154).
Dopo gli oppiacei e la cannabis, la cocaina è la droga più di frequente segnalata come la principale sostanza usata dai soggetti che entrano in terapia, concorrendo per circa l’8% di tutte le richieste di trattamento registrate nel 2004 nell’Unione europea (151). Va sottolineato, tuttavia, che la Spagna, un paese che riferisce in genere un numero elevato di richieste di trattamento a causa della cocaina, non ha ancora fornito informazioni al riguardo. Questa percentuale però nasconde un’ampia varietà da paese a paese: nella maggior parte degli Stati le richieste di terapia sono poche, mentre nei Paesi Bassi (37%) e storicamente in Spagna (26% nel 2002) la percentuale di tutti i pazienti che fanno richiesta di trattamento per consumo di cocaina è di gran lunga maggiore. Per quanto concerne i dati più recenti a disposizione, un gruppo di paesi segnala percentuali di consumatori di cocaina tra tutti i pazienti in trattamento comprese tra il 5% e il 10% (Danimarca, Germania, Francia, Irlanda, Italia, Cipro, Malta, Regno Unito e Turchia), mentre altrove le percentuali sono del tutto trascurabili (152). In alcuni paesi le percentuali dei nuovi pazienti che chiedono di entrare in terapia per consumo di cocaina come droga primaria sono superiori ai dati relativi alla totalità dei pazienti (153). La cocaina è inoltre menzionata dal 12% circa dei nuovi pazienti che fanno richiesta di trattamento. Sempre la cocaina è infine riferita come droga secondaria dal 12% circa dei nuovi pazienti (154).
A seguir aos opiáceos e à cannabis, a cocaína é a droga mais mencionada como droga principal consumida pelas pessoas que iniciam tratamento, estando na base de cerca de 8% dos pedidos de tratamento em toda a UE, em 2004 (151). Note-se que a Espanha, um país que normalmente comunica uma procura elevada de tratamento por consumo de cocaína ainda não forneceu dados. Este valor global reflecte uma grande variação entre países: na maioria deles, os pedidos de tratamento relacionados com o consumo de cocaína são pouco numerosos, mas nos Países Baixos (37%) e, historicamente, em Espanha (26% em 2002), a percentagem de utentes que procuram tratamento devido ao consumo de cocaína é bastante mais elevada. Nos dados mais recentes disponíveis, um grupo de países menciona percentagens de 5% a 10% de consumidores de cocaína entre o número total de utentes do tratamento, (Dinamarca, Alemanha, França, Irlanda, Itália, Chipre, Malta, Reino Unido e Turquia), sendo as percentagens muito baixas nos restantes países (152). Em vários deles, as percentagens de novos utentes que procuram tratamento por consumo de cocaína como primeira droga são mais elevadas do que para o conjunto global de utentes (153), sendo, em geral, referido que cerca de 12% dos novos pedidos de tratamento estão relacionados com a cocaína. Esta última também é mencionada como droga secundária por cerca de 12% dos novos utentes (154).
Μετά τα οπιοειδή και την κάνναβη, η κοκαΐνη είναι η ναρκωτική ουσία που αναφέρεται συχνότερα ως κύρια ουσία από τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης και αντιπροσωπεύει περίπου το 8% του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία στην ΕΕ το 2004 (151). Πρέπει να σημειωθεί ότι η Ισπανία, μια χώρα που συνήθως αναφέρει υψηλό αριθμό αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη δεν έχει παράσχει στοιχεία ακόμη. Το συνολικό αυτό ποσοστό περιλαμβάνει μεγάλες διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών: στις περισσότερες χώρες οι αιτήσεις για θεραπεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης είναι μάλλον λιγοστές, αλλά στις Κάτω Χώρες (37%) και παραδοσιακά στην Ισπανία (26% το 2002) το ποσοστό των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη είναι πολύ υψηλότερο. Σύμφωνα με τα πιο πρόσφατα διαθέσιμα στοιχεία, σε μια ομάδα χωρών τα ποσοστά των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη επί του συνόλου των ατόμων που ζητούν θεραπεία κυμαίνονται μεταξύ 5 % και 10 % (Δανία, Γερμανία, Γαλλία, Ιρλανδία, Ιταλία, Κύπρος, Μάλτα, Ηνωμένο Βασίλειο και Τουρκία), ενώ στις υπόλοιπες χώρες τα ποσοστά είναι πολύ χαμηλά (152). Σε αρκετές χώρες, σε σύγκριση με το σύνολο των ατόμων που ζητούν θεραπεία, τα ποσοστά των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία από την κοκαΐνη, ως κύρια ουσία, είναι υψηλότερα (153), και συνολικά περίπου 12 % όλων των αναφερόμενων νέων αιτήσεων για θεραπεία αφορούν την κοκαΐνη. Η κοκαΐνη αναφέρεται επίσης ως δευτερεύουσα ουσία από περίπου 12 % των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία (154).
Cocaïne is na opioïden en cannabis de drug die het meest wordt genoemd als reden om in behandeling te gaan; de drug was in 2004 goed voor ongeveer 8 % van alle aanvragen voor behandeling in de gehele EU (151). Er zij op gewezen dat Spanje, een land dat over het algemeen een hoge vraag naar behandeling vanwege cocaïne rapporteert, nog geen gegevens heeft geleverd. Achter dit algemene percentage gaat een grote variatie tussen landen schuil: in de meeste landen is de vraag naar behandeling vanwege cocaïne vrij laag, maar in Nederland (37%) en in Spanje (in het verleden, met 26% in 2002) maken druggebruikers die voor cocaïnegebruik behandeld willen worden een veel groter deel uit van alle cliënten die in behandeling gaan. In de laatst beschikbare gegevens ligt voor een deel van de rapporterende landen het aandeel van cocaïnecliënten als percentage van alle cliënten in behandeling tussen de 5% en de 10% (Denemarken, Duitsland, Frankrijk, Ierland, Italië, Cyprus, Malta, het Verenigd Koninkrijk en Turkije), terwijl dat aandeel in de overige landen zeer laag is (152). In meerdere landen is het percentage cliënten dat primair voor cocaïnegebruik in behandeling gaat hoger onder nieuwe cliënten dan onder alle cliënten (153). In totaal heeft volgens de rapportages rond 12% van alle nieuwe aanvragen voor behandeling betrekking op cocaïne. Verder noemt ongeveer 12% van de nieuwe cliënten cocaïne als secundaire drug (154).
Po opiátech a konopí je kokain nejběžnější drogou uváděnou jako důvod nastoupení léčby a v roce 2004 se v EU podílel na žádostech o léčbu asi 8 % (151). Upozorňujeme však, že Španělsko, tedy země, která obvykle uvádí vysokou poptávku po léčbě v souvislosti s kokainem, dosud údaje nesdělilo. Tento celkový údaj v sobě obsahuje výrazné rozdíly mezi jednotlivými zeměmi. Ve většině zemí je počet žádostí o léčbu spojených s užíváním kokainu poměrně nízký, avšak v Nizozemsku (37 %) a v minulosti také ve Španělsku (26 % v roce 2002) se objevují mnohem vyšší podíly klientů, kteří o léčbu žádají v souvislosti s užíváním kokainu. Podle nejnovějších dostupných údajů hlásí jedna skupina zemí podíl klientů léčených v souvislosti s kokainem na celkovém počtu léčených klientů v rozmezí 5–10 % (Dánsko, Německo, Francie, Irsko, Itálie, Kypr, Malta, Spojené království a Turecko), zatímco ve zbývajících zemích je tento podíl velmi nízký (152).V několika zemích je oproti ostatním klientům vyšší procento nových klientů žádajících o léčbu primárně v souvislosti s užíváním kokainu (153) a jako související s kokainem se uvádí celkem přibližně 12 % nových žádostí o léčbu. Kokain také uvádí jako sekundární drogu 12 % nových klientů (154).
Efter opioider og cannabis er kokain det stof, der nævnes hyppigst som årsag til at søge behandling, og det tegnede sig for ca. 8 % af alle behandlingsanmodninger i EU i 2004 (151). Det skal bemærkes, at Spanien, der sædvanligvis har indberettet et stort antal anmodninger om behandling for kokainbrug, endnu ikke har fremlagt data. Dette samlede tal afspejler store udsving fra land til land: i de fleste lande er behandlingsefterspørgslen i forbindelse med kokainbrug forholdsvis lav, men i Nederlandene (37 %) og traditionelt Spanien (26 % i 2002) er andelen af alle klienter, som søger behandling for kokainbrug, langt højere. I de senest tilgængelige data har en gruppe lande angivet procenttal for kokainklienter blandt alle klienter i behandling på mellem 5 og 10 % (Danmark, Tyskland, Frankrig, Irland, Italien, Cypern, Malta, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet), mens andelene er meget lave i de resterende lande (152). I en række lande ligger procenttallene for nye klienter, der søger behandling for primært kokainbrug, højere end tallene for alle klienter (153), og generelt angives ca. 12 % af alle nye behandlingsanmodninger som kokainrelaterede. Kokain angives også som sekundært stof af ca. 12 % af de nye klienter (154).
Opioidide ja kanepi järel on kokaiin kõige sagedamini ravile pöördumise põhjusena nimetatud uimasti ning selle arvele langes 8% kõikidest ravitaotlustest kogu ELis 2004. a.(151) Pandagu tähele, et Hispaania, riik, kus kokaiiniga seotud ravinõudlus on tavaliselt kõrge, ei ole veel andmeid esitanud. Selles üldnäitajas kajastuvad suured erinevused riikide vahel: enamikus riikides on kokaiini tarbimisega seotud ravinõudlus üsna madal, kuid Madalmaades (37%) ja varasematel aastatel Hispaanias (26% 2002. a) oli kokaiini tarbimise tõttu ravi taotlevate patsientide osakaal kõikide patsientide hulgas palju kõrgem. Kõige viimaste kättesaadavate andmete põhjal ulatus kokaiini tarbimise tõttu ravi taotlejate osakaal kõikide patsientide hulgas ühes riikide rühmas (Taani, Saksamaa, Prantsusmaa, Iirimaa, Itaalia, Küpros, Malta, Ühendkuningriik ja Türgi) 5–10%-ni, samas oli kõnealune näitaja ülejäänud riikides väga madal.(152) Mitmes riigis oli kokaiini tarbimise tõttu ravi taotlejate osakaal kõikide uute patsientide hulgas kõrge(153) ning kokku umbes 12% kõigist uutest ravitaotlustest oli seotud kokaiiniga. Kokaiini nimetas ravile pöördumise teise põhjusena umbes 12% uutest patsientidest.(154)
Kokaiini on opioidien ja kannabiksen jälkeen yleisin huume, joka ilmoitetaan huumehoitoon hakeutumisen yhteydessä pääasialliseksi huumeeksi, ja sen osuus kaikesta hoidon kysynnästä koko EU:ssa oli noin 8 prosenttia vuonna 2004 (151); tosin Espanja, jossa kokaiiniin liittyvät hoidon kysyntää koskevat luvut ovat yleensä korkeita, ei ole vielä toimittanut tietoja. Kokonaisluku sisältää kuitenkin suurta vaihtelua maiden välillä: useimmissa maissa kokaiinin käyttöön liittyvä hoidon kysyntä on melko vähäistä, mutta Alankomaissa (37 %) ja perinteisesti myös Espanjassa (26 % vuonna 2002) kokaiinin takia hoitoon hakeutuvien asiakkaiden osuus on paljon suurempi. Viimeisimpien tietojen mukaan yhdessä maaryhmässä kokaiinin käyttäjien osuus kaikista hoitoon hakeutuneista asiakkaista oli 5–10 prosenttia (Tanska, Saksa, Ranska, Irlanti, Italia, Kypros, Malta, Yhdistynyt kuningaskunta ja Turkki), mutta muissa maissa osuudet ovat hyvin pieniä (152). Pääasiallisesti kokaiinin takia hoitoon hakeutuvia on useimmissa maissa enemmän uusien asiakkaiden kuin kaikkien asiakkaiden ryhmässä (153), ja noin 12 prosenttia kaikista hoitoon ensimmäistä kertaa hakeutuneista ilmoittaa syyksi kokaiinin. Lisäksi 12 prosenttia uusista asiakkaista ilmoittaa kokaiinin toissijaiseksi huumeeksi (154).
Az opiátok és a kannabisz mögött a kokain a harmadik leggyakrabban megnevezett kábítószer a drog miatt gyógykezelésre jelentkezők beszámolójában, és az EU egészét tekintve 2004-ben az összes gyógykezelési igény körülbelül 8%-áért felelt151. Hozzá kell tenni, hogy Spanyolország, ahonnan rendszerint nagyszámú, kokainnal kapcsolatos kezelési igényt jelentenek, még nem közölte az adatokat. Ez az összefoglaló számadat ugyanakkor az országok között nagy különbségeket takar: a legtöbb országban viszonylag alacsony szinten vannak a kokainnal kapcsolatos kezelési igények, Hollandiában (37%) és a múltat tekintve Spanyolországban (2002-ben 26%) viszont a kokainhasználat miatt kezelést kérők aránya az összes pácienshez képest sokkal magasabb. A legfrissebb rendelkezésre álló adatok szerint az országok egy csoportja az összes kezelést kérő páciensen belül a kokainhasználók arányát 5–10% közöttinek jelentette (Dánia, Németország, Franciaország, Írország, Olaszország, Ciprus, Málta, az Egyesült Királyság és Törökország), miközben a többi országban ez az arány kifejezetten alacsony152. Sok országban megfigyelték, hogy az elsősorban kokainhasználat miatt kezelést kérő új páciensek aránya az összes pácienshez képest magasabb153, az összes új kezelési igényből pedig a jelentések szerint körülbelül 12% kapcsolódott a kokainhoz. A kokaint emellett az új páciensek kb. 12%-a nevezte meg másodlagos drogként154.
Etter opioider og cannabis er kokain det stoffet som oftest rapporteres som årsak til å påbegynne behandling, idet det representerte ca. 8 % av alle behandlingssøknadene i EU i 2004 (151). Det bør nevnes at Spania, et land som vanligvis rapporterer om stor etterspørsel etter behandling for kokainbruk, ikke har lagt fram data ennå. Bak dette tallet ligger store variasjoner mellom landene, for de fleste land har lav etterspørsel etter behandling for kokainbruk, men Nederland (37 %) og historisk sett Spania (26 % i 2002) har en høyere andel klienter som søker behandling for kokainbruk. I det nyeste datamaterialet rapporterer en gruppe land at mellom 5 % og 10 % av alle klienter i behandling er kokainbrukere (Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland, Italia, Kypros, Malta, Storbritannia og Tyrkia), mens denne andelen er lav i de øvrige landene (152). I flere land er det forholdsvis flere nye klienter som primært søker behandling for kokainbruk, enn blant alle klienter (153). Samlet er rundt 12 % av alle nye behandlingssøknader kokainrelaterte. Kokain rapporteres også som sekundærrusmiddel av rundt 12 % av nye klienter (154).
Po opiatach i konopiach indyjskich kokaina jest narkotykiem najczęściej podawanym jako powód podjęcia leczenia i stanowi przyczynę około 8% przypadków zgłoszenia na leczenie w UE w 2004 r. (151). Należy zauważyć, że Hiszpania — kraj, w którym zwykle odnotowywano wysokie zapotrzebowanie na leczenie z powodu kokainy — dotychczas nie dostarczyła danych. Podana ogólna liczba odzwierciedla znaczne różnice między krajami: w większości krajów zapotrzebowanie na leczenie związane z kokainą jest stosunkowo niskie, ale w Holandii (37%) i z powodów historycznych w Hiszpanii (26% w 2002 r.) odsetek pacjentów zgłaszających się na leczenie z powodu zażywania kokainy jest znacznie wyższy. Według najnowszych dostępnych danych, w grupie kilku krajów odsetek pacjentów leczonych z powodu kokainy wśród ogółu leczonych wynosi od 5% do 10% (Dania, Niemcy, Francja, Irlandia, Włochy, Cypr, Malta, Wielka Brytania i Turcja), podczas gdy w pozostałych krajach odsetek ten jest bardzo niski (152). W kilku krajach w porównaniu do liczby wszystkich pacjentów odnotowano wyższy odsetek nowych pacjentów zgłaszających się na leczenie ze względu na zażywanie kokainy jako narkotyku głównego (153), a ogólnie około 12% wszystkich nowych przypadków zapotrzebowania na leczenie wiązało się z kokainą. Ponadto około 12% nowych pacjentów zgłosiło kokainę jako drugi spośród zażywanych narkotyków (154).
După opiacee şi canabis, cocaina este drogul cel mai des declarat ca drog principal de către cei care încep tratamentul şi face obiectul a aproximativ 8 % din totalul cererilor de tratament din Uniunea Europeană în 2004 (151). Trebuie remarcat că Spania, o ţară ce raportează, în mod obişnuit, un număr ridicat de cereri de tratament legate de cocaină, nu a furnizat încă date. Această cifră generală reflectă variaţii foarte mari de la o ţară la alta: în majoritatea ţărilor numărul cererilor de tratament legate de consumul de cocaină este relativ mic, dar în Ţările de Jos (37 %) şi, în mod istoric, în Spania (20 % în 2002), ponderea din total a pacienţilor care solicită tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină este de departe, cea mai mare. Din datele cele mai recente disponibile, un grup de ţări raportează procente ale pacienţilor care solicită tratament pentru dependenţa de consumul de cocaină între 5 % şi 10 % din totalul pacienţilor care solicită tratament (Danemarca, Germania, Franţa, Irlanda, Italia, Cipru, Malta, Regatul Unit şi Turcia), în timp ce în restul ţărilor proporţiile sunt foarte scăzute (152). În mai multe ţări, proporţia pacienţilor noi care solicită tratament pentru dependenţă de cocaină ca drog principal este cea mai mare din totalul pacienţilor (153) şi, pe ansamblu, în jur de 12 % dintre toate cererile noi de tratament sunt declarate ca fiind legate de consumul de cocaină. Cocaina este de asemenea raportată ca drog secundar de aproximativ 12 % dintre pacienţii noi (154).
Po opiátoch a kanabise je kokaín najbežnejšou drogou uvádzanou ako príčina začatia liečby a predstavoval asi 8 % všetkých dopytov po liečbe v celej EÚ v roku 2004 (151). Je potrebné si všimnúť, že Španielsko, ktoré je krajinou obvykle uvádzajúcou vysoký dopyt po liečbe kvôli kokaínu, ešte neposkytlo žiadne údaje. Tento celkový údaj odráža široký rozdiel medzi krajinami: vo väčšine krajín je dopyt po liečbe súvisiacej s kokaínom pomerne nízky, ale v Holandsku (37 %) a historicky v Španielsku (26 % v roku 2002) je podiel všetkých klientov, ktorí požiadali o liečbu kvôli užívaniu kokaínu, oveľa vyšší. V najnovších údajoch, ktoré sú k dispozícii, uvádza skupina krajín percento kokaínových klientov zo všetkých liečených klientov medzi 5 % a 10 % (Dánsko, Nemecko, Francúzsko, Írsko, Taliansko, Cyprus, Malta, Spojené kráľovstvo a Turecko), kým v zostávajúcich krajinách sú podiely veľmi nízke (152). Vo viacerých krajinách existujú v porovnaní so všetkými klientmi vyššie percentá nových klientov, ktorí žiadajú o liečbu kvôli prvotnému užívaniu kokaínu (153), a uvádza sa, že celkom asi 12 % všetkých nových dopytov po liečbe súvisí s kokaínom. Kokaín uvádza ako druhotnú drogu aj asi 12 % nových klientov (154).
Kokain je za opiati in konopljo najpogostejša droga, o kateri poročajo kot o razlogu za zdravljenje, prisoten pa je v okoli 8 % vseh povpraševanj po zdravljenju v EU v letu 2004 (151). Opomniti je treba, da Španija, država, v kateri ponavadi poročajo o pogostem povpraševanju po zdravljenju zaradi uživanja kokaina, še ni posredovala podatkov. Ta skupni odstotek odraža velike razlike med državami: v večini držav je povpraševanje po zdravljenju zaradi uživanja kokaina precej redko, vendar je na Nizozemskem (37 %) in v preteklosti v Španiji (26 % leta 2002) delež vseh oseb, ki zaprosijo za zdravljenje zaradi uživanja kokaina, veliko večji. V najnovejših razpoložljivih podatkih skupina držav poroča, da deleži oseb, ki se zdravijo zaradi uživanja kokaina, izmed vseh, ki se zdravijo, znašajo med 5 % in 10 % (Danska, Nemčija, Francija, Irska, Italija, Ciper, Malta, Združeno kraljestvo in Turčija), v drugih državah pa so ti deleži zelo majhni (152). V več državah so v primerjavi z vsemi, ki se zdravijo, višji odstotki novih oseb, ki se želijo zdraviti zaradi primarnega uživanja kokaina (153). Po poročilih je skupaj okrog 12 % vseh novih prošenj za zdravljenje povezanih s kokainom. Okrog 12 % novih oseb, ki se želijo zdraviti (154), navaja kokain kot sekundarno drogo.
Efter opiater och cannabis är kokain den drog som personer som påbörjar en missbruksbehandling oftast uppger som orsak till begäran om behandling. Kokain svarar för ungefär 8 % av den totala behandlingsefterfrågan i EU 2004 (151). Det bör dock noteras att Spanien som vanligen rapporterar höga siffror för behandlingsefterfrågan i samband med kokainmissbruk ännu inte har lämnat in några uppgifter. Bakom denna totala siffra döljer sig dock stora skillnader mellan länderna: i de flesta länder gäller en ganska liten del av behandlingsefterfrågan kokainmissbruk, men i Nederländerna (37 %) och tidigare Spanien (26 % år 2002) är andelen klienter som söker behandling för kokainmissbruk mycket högre. I de allra senast tillgängliga uppgifterna rapporterar en grupp länder procentandelar för kokainklienter av samtliga klienter i behandling mellan 5 % och 10 % (Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Cypern, Malta, Storbritannien och Turkiet), medan andelarna i återstående länder är mycket låga (152). I flera länder är andelen nya klienter som söker behandling för ett primärt kokainmissbruk högre än bland klienter totalt (153) och totalt sett cirka 12 % av alla nya klienter som söker behandling rapporteras vara kokainrelaterade. Kokain uppges också som sekundärdrog av ungefär 12 % av nya klienter (154).
Pēc opioīdiem un kaņepēm kokaīna lietošana ir visbiežākais ārstēšanās iemesls, un 2004. gadā apmēram 8 % no visiem ārstniecības pieprasījuma ES bija saistīti ar kokaīna lietošanu (151). Jāņem vērā, ka Spānija, kur parasti ir liels kokaīna ārstniecības pieprasītāju skaits, vēl nav iesniegusi datus. Kopīgais rādītājs atspoguļo plašas atšķirības valstu starpā: lielākajā daļā valstu ar kokaīna lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu ir samērā maz, bet Nīderlandē (37 %) un vēsturiski Spānijā (26 % 2002. gadā) to pacientu skaits, kas vēlas atradināties no kokaīna lietošanas, visu pacientu vidū proporcionāli ir daudz lielāks. Saskaņā ar jaunāko pieejamo informāciju daļā valstu kokaīna pacienti veido 5 % līdz 10 % no visiem narkotiku pacientiem (Dānijā, Vācijā, Francijā, Īrijā, Itālijā, Kiprā, Maltā, Apvienotajā Karalistē un Turcijā), bet pārējās valstīs šī proporcija ir ļoti maza (152). Vairākās valstīs to pacientu skaits, kuru ārstniecības pieprasījumu primārais iemesls ir kokaīna lietošana, jauno pacientu vidū proporcionāli ir lielāks nekā visu pacientu vidū (153), un kopumā apmēram 12 % no visiem jaunajiem ārstniecības pieprasījumiem ir saistīti ar kokaīnu. Aptuveni 12 % jauno pacientu kokaīns ir sekundāra narkotika (154).
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
2004’te, tüm dünyada 11 ton metamfetamin ele geçirilmiş, bunun % 59’u Doğu ve Güneydoğu Asya’da ve % 37’si de Kuzey Amerika’da ele geçirilmiştir (CND, 2006). Avrupa’da metamfetamin üretimi büyük ölçüde, 1980’lerden beri ‘pervitin’ yerel adıyla üretildiği Çek Cumhuriyeti’yle sınırlıdır.
Worldwide, in terms of quantities manufactured and trafficked, methamphetamine continues to be more important than amphetamine or ecstasy, although its share in global seizures fell in 2004. It continues to be mostly manufactured in East and South-east Asia (China, the Philippines, Myanmar, Thailand), followed by North and Central America (United States, Canada, Mexico). In 2004, 11 tonnes of methamphetamine was seized worldwide, of which 59 % was seized in East and South-east Asia and 37 % in North America (CND, 2006). In Europe, production of methamphetamine is largely limited to the Czech Republic, where it has been produced since the mid-1980s under the local name of ‘pervitin’. In 2004, however, manufacture was also reported in Slovakia and Bulgaria, where laboratories were dismantled (Reitox national reports, 2005; UNODC, 2006). Most of the Czech production of methamphetamine is destined for the local market, although some is smuggled to Germany, Austria and Slovakia (Reitox national reports, 2005). In 2004, methamphetamine seizures were reported in Belgium, the Czech Republic, Denmark, Estonia, Greece, France, Latvia, Lithuania, Hungary, Austria, Slovakia, Sweden, Romania and Norway, the last accounting for both the highest number of seizures and the greatest quantities recovered (91).
Au niveau mondial, en termes de quantités fabriquées et vendues de manière illicite, les méthamphétamines continuent à devancer les amphétamines et l'ecstasy, bien que leur pourcentage dans les saisies totales ait baissé en 2004. Elles restent les plus fabriquées en Asie de l'Est et du Sud-Est (Chine, Philippines, Myanmar, Thaïlande), suivie par l'Amérique du Nord et l'Amérique centrale (États-Unis, Canada, Mexique). En 2004, 11 tonnes de méthamphétamines ont été saisies dans le monde, dont 59 % en Asie de l'Est et du Sud-Est et 37 % en Amérique du Nord (CND, 2006). En Europe, la production de méthamphétamines est en grande partie limitée à la République tchèque, où elle est produite depuis le milieu des années 1980 sous le nom de «pervitine». Toutefois, en 2004, une production a été signalée en Slovaquie et en Bulgarie, où des laboratoires ont été démantelés (rapports nationaux Reitox, 2005; ONUDC, 2006). La majeure partie de la production tchèque de méthamphétamines est destinée au marché local, mais une partie passe en contrebande en Allemagne, en Autriche et en Slovaquie (rapports nationaux Reitox, 2005). En 2004, la Belgique, la République tchèque, le Danemark, l'Estonie, la Grèce, la France, la Lettonie, la Lituanie, la Hongrie, l'Autriche, la Slovaquie, la Suède, la Roumanie et la Norvège ont déclaré des saisies de méthamphétamines, ce dernier pays enregistrant le nombre le plus élevé de saisies et les quantités les plus importantes (91).
Noch immer wird Methamphetamin weltweit in größeren Mengen hergestellt und gehandelt als Amphetamin oder Ecstasy, wobei sein Anteil an den weltweiten Sicherstellungen im Jahr 2004 jedoch zurückgegangen ist. Nach wie vor werden die größten Mengen in Ost- und Südostasien (China, Philippinen, Myanmar, Thailand) hergestellt, gefolgt von Nord- und Mittelamerika (Vereinigte Staaten, Kanada, Mexiko). Im Jahr 2004 wurden weltweit 11 Tonnen Methamphetamin sichergestellt, davon 59 % in Ost- und Südostasien und 37 % in Nordamerika (CND, 2006). In Europa ist die Herstellung von Methamphetamin weitgehend auf die Tschechische Republik beschränkt, wo es seit Mitte der 80er Jahre unter dem Namen „Pervitin“ hergestellt wird. Im Jahr 2004 wurde jedoch auch aus der Slowakei und Bulgarien über die Herstellung von Methamphetamin und die Aushebung von Labors berichtet (nationale Reitox-Berichte, 2005; UNODC, 2006). Der größte Teil des in der Tschechischen Republik hergestellten Methamphetamins ist für den Markt im eigenen Land bestimmt, obwohl gewisse Mengen auch nach Deutschland und Österreich sowie in die Slowakei geschmuggelt werden (nationale Reitox-Berichte, 2005). Im Jahr 2004 wurde aus Belgien, der Tschechischen Republik, Dänemark, Estland, Griechenland, Frankreich, Lettland, Litauen, Ungarn, Österreich, der Slowakei, Schweden, Rumänien und Norwegen über Sicherstellungen von Methamphetamin berichtet, wobei auf Norwegen sowohl die meisten Sicherstellungen als auch die größten beschlagnahmten Mengen entfielen (91).
A escala mundial, en términos de cifras de producción y tráfico, la metanfetamina continúa siendo más importante que la anfetamina o el éxtasis, si bien la cuota de incautaciones en todo el mundo experimentó un retroceso en 2004. Las principales áreas de producción de metanfetamina siguen siendo el este y el sureste asiático (China, Filipinas, Myanmar, Tailandia), seguidos de América del Norte y Central (Estados Unidos, Canadá, México). En 2004, se incautaron 11 toneladas de metanfetamina en todo el mundo, de las cuales el 59 % fue aprehendido en el este y el sureste asiático y el 37 % en Norteamérica (CND, 2006). En Europa, la fabricación de metanfetamina se limita principalmente a la República Checa, donde se produce desde mediados de los años ochenta bajo el nombre local de «pervitín». No obstante, en el año 2004 se informó de la producción de esta sustancia y del desmantelamiento de laboratorios también en Eslovaquia y Bulgaria (informes nacionales de la red Reitox, 2005; ONUDD, 2006). La mayor parte de la producción de metanfetamina en la República Checa se destina al mercado local, aunque también se introduce ilegalmente en Alemania, Austria y Eslovaquia (informes nacionales de la red Reitox, 2005). En 2004, se incautó metanfetamina en Bélgica, la República Checa, Dinamarca, Estonia, Grecia, Francia, Letonia, Lituania, Hungría, Austria, Eslovaquia, Suecia, Rumanía y Noruega; en este último país se registraron el mayor número de incautaciones y las mayores cantidades aprehendidas (91).
A livello mondiale le metanfetamine continuano a essere più importanti delle anfetamine o dell’ecstasy, in termini di quantitativi prodotti e smerciati, anche se nel 2004 la percentuale di metanfetamine sequestrate rispetto ai sequestri complessivi è diminuita. La metanfetamina continua a essere prodotta perlopiù nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Filippine, Myanmar, Thailandia), seguita dall’America settentrionale e centrale (Stati Uniti, Canada, Messico). Nel 2004 sono state sequestrate in tutto il mondo 11 tonnellate di metanfetamine, il 59% delle quali nell’Asia orientale e sudorientale e il 37% nell’America settentrionale (CND, 2006). In Europa, la produzione di metanfetamine è ampiamente circoscritta alla Repubblica ceca, dove viene prodotta fin dalla metà degli anni Ottanta con il nome locale di “pervitina". Nel 2004, tuttavia, la produzione di questa sostanza è stata riferita anche in Slovacchia e in Bulgaria, dove sono stati smantellati alcuni laboratori (relazioni nazionali Reitox, 2005; UNODC, 2006). Buona parte della produzione ceca di metanfetamina è destinata al mercato locale, sebbene venga contrabbandata in misura minore anche in Germania, Austria e Slovacchia (relazioni nazionali Reitox, 2005). Nel 2004 sono stati riferiti sequestri di metanfetamina in Belgio, Repubblica ceca, Danimarca, Estonia, Grecia, Francia, Lettonia, Lituania, Ungheria, Austria, Slovacchia, Svezia, Romania e Norvegia; proprio in Norvegia è stato registrato sia il più elevato numero di sequestri sia il maggior quantitativo di sostanze recuperate (91).
A nível mundial, no que se refere às quantidades produzidas e traficadas, as metanfetaminas continuam a ser mais importantes do que as anfetaminas ou o ecstasy, embora a sua percentagem nas apreensões globais tenha diminuído em 2004. Continuam a ser principalmente produzidas na Ásia Oriental e do Sudeste (China, Filipinas, Mianmar, Tailândia), seguidas da América do Norte e Central (Estados Unidos, Canadá, México). Em 2004, foram apreendidas 11 toneladas de metanfetaminas a nível mundial, 59% das quais na Ásia Oriental e do Sudeste e 37% na América do Norte (CND, 2006). Na Europa, a produção de metanfetaminas está, em grande medida, limitada à República Checa, onde tem sido produzida, desde meados da década de 80, sob a denominação local de “pervitin”. Todavia, em 2004, a sua produção também foi notificada na Eslováquia e na Bulgária, países onde foram desmantelados laboratórios (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; UNODC, 2006). A maior parte da produção checa de metanfetaminas destina-se ao mercado local, embora também seja traficada para a Alemanha, a Áustria e a Eslováquia (Relatórios Nacionais Reitox, 2005). Em 2004, foram notificadas apreensões de metanfetaminas na Bélgica, República Checa, Dinamarca, Estónia, Grécia, França, Letónia, Lituânia, Hungria, Áustria, Eslováquia, Suécia, Roménia e Noruega, sendo esta última responsável pelo maior número de apreensões e as maiores quantidades apreendidas (91).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η μεθαμφεταμίνη εξακολουθεί να είναι πιο σημαντική από την αμφεταμίνη ή την έκσταση όσον αφορά τις παρασκευαζόμενες και διακινούμενες ποσότητες, μολονότι το ποσοστό της επί των κατασχέσεων σε παγκόσμιο επίπεδο μειώθηκε το 2004. Εξακολουθεί να παρασκευάζεται κυρίως στη Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Φιλιππίνες, Μιανμάρ, Ταϊλάνδη) και δευτερευόντως στη Βόρεια και την Κεντρική Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες, Καναδά, Μεξικό). Το 2004 παγκοσμίως κατασχέθηκαν 11 τόνοι μεθαμφεταμίνης, το 59 % των οποίων κατασχέθηκε στην Ανατολική και τη Νοτιοανατολική Ασία και το 37 % στη Βόρεια Αμερική (CND, 2006). Στην Ευρώπη η παραγωγή μεθαμφεταμίνης περιορίζεται σε μεγάλο βαθμό στην Τσεχική Δημοκρατία, όπου παρασκευάζεται από τα μέσα της δεκαετίας του 1980 υπό την τοπική ονομασία «pervitin». Ωστόσο, το 2004 αναφέρθηκε παρασκευή μεθαμφεταμίνης στη Σλοβακία και τη Βουλγαρία όπου εξαρθρώθηκαν εργαστήρια (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· UNODC, 2006). Το μεγαλύτερο μέρος της τσεχικής παραγωγής μεθαμφεταμίνης προορίζεται για την τοπική αγορά, αν και ορισμένες ποσότητες εισάγονται λαθραία στη Γερμανία, την Αυστρία και τη Σλοβακία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005). Το 2004 αναφέρθηκαν κατασχέσεις μεθαμφεταμίνης στο Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, τη Δανία, την Εσθονία, την Ελλάδα, τη Γαλλία, τη Λεττονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, την Αυστρία, τη Σλοβακία, τη Σουηδία, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία, η οποία εμφανίζει τόσο τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων όσο και την μεγαλύτερη ποσότητα κατασχεθείσας μεθαμφεταμίνης (91).
Wereldwijd is metamfetamine qua geproduceerde en verhandelde hoeveelheden nog altijd belangrijker dan amfetamine of ecstasy, hoewel het aandeel metamfetaminevangsten in de vangsten wereldwijd is gedaald in 2004. De stof wordt nog steeds vooral geproduceerd in Oost- en Zuidoost-Azië (China, de Filippijnen, Myanmar, Thailand), gevolgd door Noord- en Midden-Amerika (Verenigde Staten, Canada, Mexico). In 2004 is wereldwijd 11 ton metamfetamine in beslag genomen, waarvan 59% in Oost- en Zuidoost-Azië en 37% in Noord-Amerika (CND, 2006). In Europa is de productie van metamfetamine grotendeels beperkt tot Tsjechië, waar het sinds halverwege de jaren tachtig wordt geproduceerd onder de plaatselijke naam “pervitin”. In 2004 is evenwel ook productie gemeld in Slowakije en Bulgarije, waar laboratoria zijn ontmanteld (nationale Reitox-verslagen, 2005; UNODC, 2006). De Tsjechische productie van metamfetamine is overwegend bestemd voor de plaatselijke markt, maar een klein deel wordt Duitsland, Oostenrijk en Slowakije binnengesmokkeld (nationale Reitox-verslagen, 2005). Voor 2004 zijn metamfetaminevangsten gemeld in België, Tsjechië, Denemarken, Estland, Griekenland, Frankrijk, Letland, Litouwen, Hongarije, Oostenrijk, Slowakije, Zweden, Roemenië en Noorwegen, waarbij het laatstgenoemde land zowel de meeste vangsten heeft geregistreerd als de grootste hoeveelheden in beslag heeft genomen (91).
Z hlediska vyrobených a prodávaných množství se metamfetamin celosvětově i nadále jeví jako důležitější než amfetamin či extáze, ačkoli jeho podíl na světových záchytech za rok 2004 klesl. Nadále se vyrábí převážně ve východní a jihovýchodní Asii (v Číně, na Filipínách, v Myanmaru (Barmě), Thajsku), za níž následuje Severní a Střední Amerika (Spojené státy, Kanada, Mexiko). V roce 2004 bylo celosvětově zadrženo 11 tun metamfetaminu, z čehož 59 % ve východní a jihovýchodní Asii a 37 % v Severní Americe (CND, 2006). V Evropě se produkce metamfetaminu omezuje převážně na Českou republiku, kde se od poloviny 80. let 20. století vyrábí pod místním názvem pervitin. V roce 2004 však byla hlášena výroba i ze Slovenska a Bulharska, kde byly zlikvidovány laboratoře (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; UNODC, 2006). Většina české produkce metamfetaminu je určena pro místní trh, i když její část se pašuje do Německa, Rakouska a na Slovensko (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005). Za rok 2004 byly záchyty metamfetaminu hlášeny z Belgie, České republiky, Dánska, Estonska, Řecka, Francie, Lotyšska, Litvy, Maďarska, Rakouska, Slovenska, Švédska, Rumunska a Norska, přičemž v posledně jmenované zemi byl zaznamenán nejvyšší počet záchytů s nejvyššími zadrženými objemy (91).
Ser man på de mængder, der fremstilles og smugles på verdensplan, er metamfetamin fortsat vigtigere end amfetamin eller ecstasy, selv om dens andel af beslaglæggelserne på globalt plan faldt i 2004. Det fremstilles fortsat hovedsagelig i Øst- og Sydøstasien (Kina, Filippinerne, Myanmar, Thailand), efterfulgt af Nord- og Mellemamerika (USA, Canada, Mexico). I 2004 blev der på verdensplan beslaglagt 11 tons metamfetamin, hvoraf 59 % blev beslaglagt i Øst- og Sydøstasien og 37 % i Nordamerika (CND, 2006). I Europa er produktionen af metamfetamin i vidt omfang begrænset til Tjekkiet, hvor det siden midten af 1980'erne er blevet produceret under det lokale navn "pervitin". I 2004 blev der imidlertid også meldt om fremstilling i Slovakiet og Bulgarien, hvor laboratorier blev lukket (nationale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Det meste af produktionen af metamfetamin i Tjekkiet er bestemt til det lokale marked, selv om en del smugles til Tyskland, Østrig og Slovakiet (nationale Reitox-rapporter, 2005). I 2004 blev der meldt om beslaglæggelser af metamfetamin i Belgien, Tjekkiet, Danmark, Estland, Grækenland, Frankrig, Letland, Litauen, Ungarn, Østrig, Slovakiet, Sverige, Rumænien og Norge, hvoraf sidstnævnte tegnede sig for både det højeste antal beslaglæggelser og de største beslaglagte mængder (91).
Ülemaailmses ulatuses on metamfetamiin toodetud ja turustatud koguste poolest jätkuvalt olulisem kui amfetamiin või ecstasy, kuigi selle osakaal kogu maailmas läbi viidud konfiskeerimistes langes 2004. a. Seda toodetakse endiselt peamiselt Ida- ja Kagu-Aasias (Hiinas, Filipiinidel, Myanmaris, Taimaal), samuti Põhja- ja Kesk-Ameerikas (Ameerika Ühendriikides, Kanadas, Mehhikos). 2004. a konfiskeeriti kogu maailmas kokku 11 tonni metamfetamiini, millest 59% konfiskeeriti Ida- ja Kagu-Aasias ning 37% Põhja-Ameerikas (CND, 2006). Euroopas piirdub metamfetamiini tootmine peamiselt Tšehhi Vabariigiga, kus seda on toodetud 1980ndate aastate keskpaigast peale kohaliku nime “pervitiin” all. Kuid 2004. a teatasid tootmisest ka Slovakkia ja Bulgaaria, kus laborid demonteeriti (Reitoxi riikide aruanded, 2005; UNODC, 2006). Suurem osa Tšehhis toodetud metamfetamiinist on mõeldud kohalikule turule, kuigi osa sellest toimetatakse salakaubana Saksamaale, Austriasse ja Slovakkiasse (Reitoxi riikide aruanded, 2005). 2004. a teatasid metamfetamiini konfiskeerimistest Belgia, Tšehhi Vabariik, Taani, Eesti, Kreeka, Prantsusmaa, Läti, Leedu, Ungari, Austria, Slovakkia, Rootsi, Rumeenia ja Norra, kusjuures viimane oli esikohal nii kõige suurema konfiskeerimiste arvu kui ka kõige suuremate tabatud koguste poolest (91).
Valmistettujen ja salakuljetettujen määrien perusteella metamfetamiini on yhä amfetamiinia ja ekstaasia merkittävämpi huume maailmassa, vaikka sen osuus koko maailman takavarikoista laskikin vuonna 2004. Sitä valmistetaan edelleen eniten Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiina, Filippiinit, Myanmar, Thaimaa) ja seuraavaksi eniten Pohjois- ja Keski-Amerikassa (Yhdysvallat, Kanada, Meksiko). Maailmanlaajuisesti metamfetamiinia takavarikoitiin vuonna 2004 yhteensä 11 tonnia, josta 59 prosenttia Itä- ja Kaakkois-Aasiassa ja 37 prosenttia Pohjois-Amerikassa (CND, 2006). Euroopassa metamfetamiinin tuotanto on rajoittunut lähinnä Tšekkiin, jossa sitä on valmistettu 1980-luvulta lähtien paikallisesti ”pervitiinin” nimellä. Vuonna 2004 tuotannosta ilmoittivat kuitenkin myös Slovakia ja Bulgaria, joissa oli lakkautettu laboratorioita (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; UNODC, 2006). Suurin osa Tšekin metamfetamiinin tuotannosta on tarkoitettu paikallisille markkinoille, mutta osa siitä salakuljetetaan Saksaan, Itävaltaan ja Slovakiaan (Reitoxin kansalliset raportit, 2005). Vuonna 2004 metamfetamiinitakavarikoista raportoitiin Belgiasta, Tšekistä, Tanskasta, Virosta, Kreikasta, Ranskasta, Latviasta, Liettuasta, Unkarista, Itävallasta, Slovakiasta, Ruotsista, Romaniasta ja Norjasta, jossa sekä takavarikoiden lukumäärä että takavarikoidut määrät olivat kaikkein suurimmat (91).
A termelt és forgalmazott mennyiséget tekintve a metamfetamin világszinten továbbra is fontosabb, mint az amfetamin vagy az extasy, bár a globális lefoglalásokban való részaránya 2004-ben visszaesett. Változatlanul leginkább Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kína, a Fülöp-szigetek, Mianmar, Thaiföld) állítják elő, Észak- és Közép-Amerikával a második helyen (Egyesült Államok, Kanada, Mexikó). 2004-ben világszerte 11 tonna metamfetamint foglaltak le, ennek 59%-át Kelet- és Délkelet-Ázsiában, 37%-át pedig Észak-Amerikában (CND, 2006). Európában a metamfetamin előállítása nagyobbrészt Csehországra korlátozódik, ahol „pervitin” helyi megnevezéssel már az 1980-as évek közepe óta gyártják. 2004-ben azonban az előállításáról számoltak be Szlovákiából és Bulgáriából is, ahol laboratóriumokat szüntettek meg (Reitox országjelentések, 2005; UNODC, 2006). A cseh metamfetamintermelés legnagyobb részét a helyi piacra szánják, bár valamennyit Németországba, Ausztriába és Szlovákiába is csempésznek (Reitox országjelentések, 2005). 2004-ben Belgiumból, Csehországból, Dániából, Észtországból, Görögországból, Franciaországból, Lettországból, Litvániából, Magyarországról, Ausztriából, Szlovákiából, Svédországból, Romániából és Norvégiából jelentettek metamfetaminlefoglalásokat; közülük ez utóbbi mind a lefoglalások számát, mind pedig a felfedezett mennyiséget tekintve első helyen állt91.
Når det gjelder mengdene som produseres og selges, er metamfetamin viktigere på verdensbasis enn amfetamin og ecstasy, selv om dette stoffet sto for en synkende andel av alt beslaglagt stoff i 2004. Det produseres fremdeles mest i Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Filippinene, Myanmar, Thailand), etterfulgt av Nord- og Sentral-Amerika (USA, Canada, Mexico). I 2004 ble det beslaglagt 11 tonn metamfetamin i verden, hvorav 59 % i Øst- og Sørøst-Asia og 37 % i Nord-Amerika (CND, 2006). I Europa produseres metamfetamin hovedsakelig i Den tsjekkiske republikk, hvor det siden midten av 1980-årene har blitt produsert under det lokale navnet ”pervitin”. I 2004 ble det imidlertid rapportert om produksjon også i Slovakia og Bulgaria, hvor laboratorier ble destruert (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Mesteparten av det som produseres av metamfetamin i Den tsjekkiske republikk, er ment for det lokale markedet, selv om noe av det smugles til Tyskland, Østerrike og Slovakia (nasjonale Reitox-rapporter, 2005). I 2004 ble det rapportert om beslag av metamfetamin i Belgia, Den tsjekkiske republikk, Danmark, Estland, Hellas, Frankrike, Latvia, Litauen, Ungarn, Østerrike, Slovakia, Sverige, Romania og Norge. Sistnevnte sto for både det største antallet beslag og de største mengdene (91).
Pod względem produkowanych i podlegających handlowi ilości matamfetamina nadal ma większe znaczenie w skali światowej niż amfetamina lub ekstazy, chociaż w 2004 r. spadł jej udział w łącznych konfiskatach na świecie. Nadal wytwarza się ją przede wszystkim w Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (w Chinach, na Filipinach, w Birmie i Tajlandii) oraz w Ameryce Północnej i Środkowej (w Stanach Zjednoczonych, Kanadzie i Meksyku). W 2004 r. na świecie skonfiskowano 11 t metamfetaminy, z czego 59% skonfiskowano w Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej, a 37% w Ameryce Północnej (CND, 2006). W Europie produkcja metamfetaminy ogranicza się w dużym stopniu do Czech, gdzie wytwarza się ją od połowy lat 80-tych pod lokalną nazwą „pervitin”. Jednak w 2004 r. zgłoszono jej produkcję również w Słowacji i w Bułgarii, gdzie zlikwidowano laboratoria (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.; UNODC, 2006). Większość produkowanej w Czechach metamfetaminy jest przeznaczona na rynek lokalny, chociaż pewne jej ilości są przemycane do Niemiec, Austrii i do Słowacji (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.). W 2004 r. konfiskaty metamfetaminy zgłoszono w Belgii, Czechach, Danii, Estonii, Grecji, we Francji, na Łotwie, Litwie, Węgrzech, w Austrii, w Słowacji, w Szwecji, Rumunii i Norwegii, przy czym w Norwegii dokonano zarówno największej liczby konfiskat, jak i przechwycono największe ilości narkotyku (91).
Pe plan mondial, în ceea ce priveşte cantităţile fabricate şi comercializate, metamfetamina este în continuare mai importantă decât amfetamina sau ecstasy, deşi cota metamfetaminei din capturile globale a scăzut în 2004. Metamfetamina se fabrică în cea mai mare parte în Asia de Est şi de Sud-Est (China, Filipine, Myanmar, Thailanda), urmată de America de Nord şi Centrală (Statele Unite, Canada, Mexic). În 2004, s-au capturat 11 tone de metamfetamină la nivel mondial, din care 59 % s-au capturat în Asia de Est şi de Sud-Est şi 37 % în America de Nord (CND, 2006). În Europa, metamfetamina se produce în mari cantităţi doar în Republica Cehă, unde a început să se fabrice de la mijlocul anilor 1980 sub denumirea locală de „pervitin”. Cu toate acestea, în 2004, a fost raportată producerea acestei substanţe şi în Slovacia şi Bulgaria, unde s-a procedat la dezafectarea de laboratoare (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; UNODC, 2006). Marea parte a producţiei cehe de metamfetamină este destinată pieţei locale, deşi o parte este introdusă ilegal în Germania, Austria şi Slovacia (Rapoartele naţionale Reitox, 2005). În 2004, s-au raportat capturi de metamfetamină în Belgia, Republica Cehă, Danemarca, Estonia, Grecia, Franţa, Letonia, Lituania, Ungaria, Austria, Slovacia, Suedia, România şi Norvegia, ultima înregistrând atât numărul cel mai mare de capturi, cât şi cele mai mari cantităţi recuperate (91).
Celosvetovo je metamfetamín z hľadiska vyrábaných a predávaných množstiev naďalej dôležitejší ako amfetamín alebo extáza, hoci jeho podiel na globálnych zachyteniach v roku 2004 poklesol. Naďalej sa vyrába vo východnej a juhovýchodnej Ázii (Čína, Filipíny, Mjanmarsko, Thajsko), za ktorými nasleduje Severná a Stredná Amerika (Spojené štáty americké, Kanada, Mexiko). V roku 2004 bolo celosvetovo zachytených 11 ton metamfetamínu, z čoho 59 % bolo zachytených vo východnej a juhovýchodnej Ázii a 37 % v Severnej Amerike (CND, 2006). V Európe je produkcia metamfetamínu obmedzená najmä na Českú republiku, kde sa produkuje od polovice osemdesiatych rokov minulého storočia pod miestnym názvom „pervitín“. V roku 2004 sa však výroba uvádzala aj na Slovensku a v Bulharsku, kde boli zničené laboratóriá (národné správy siete Reitox, 2005; UNODC, 2006). Väčšina českej produkcie metamfetamínu je určená pre miestny trh, hoci časť sa pašuje do Nemecka, Rakúska a na Slovensko (národné správy siete Reitox 2005). V roku 2004 boli uvádzané zachytenia amfetamínu v Belgicku, Českej republike, Dánsku, Estónsku, Grécku, vo Francúzsku, v Lotyšsku, Litve, Maďarsku, Rakúsku, na Slovensku, vo Švédsku, v Rumunsku a Nórsku, pričom Nórsko vykazovalo najvyššie počty zachytení a najväčšie objavené množstvá (91).
V svetovnem merilu je z vidika proizvedene in prodane količine metamfetamin še vedno pomembnejši od amfetamina ali ekstazija, čeprav se je njegov delež v zasegih po svetu leta 2004 zmanjšal. Še vedno se ga proizvede največ v vzhodni in jugovzhodni Aziji (Kitajska, Filipini, Mjanmar, Tajska), sledita ji Severna in Srednja Amerika (Združene države, Kanada, Mehika). Leta 2004 je bilo po svetu zaseženo 11 ton metamfetamina, od tega 59 % v vzhodni in jugovzhodni Aziji in 37 % v Severni Ameriki (CND, 2006). V Evropi je proizvodnja metamfetamina omejena predvsem na Češko republiko, kjer se od srede 80. let prejšnjega stoletja proizvaja pod lokalnim imenom "pervitin". Leta 2004 so o njegovi proizvodnji poročali tudi iz Slovaške in Bolgarije, kjer so odkrili laboratorije (nacionalna poročila Reitox, 2005; UNODC, 2006). Večina češke proizvodnje metamfetamina je namenjena lokalnemu trgu, nekaj pa se ga pretihotapi v Nemčijo in Avstrijo ter na Slovaško (nacionalna poročila Reitox, 2005). Leta 2004 so o zasegih metamfetamina poročali iz Belgije, Češke republike, Danske, Estonije, Grčije, Francije, Latvije, Litve, Madžarske, Avstrije, Slovaške, Švedske, Romunije in Norveške, pri čemer je bilo v zadnji največ zasegov in največja zasežena količina (91).
I fråga om framställda och sålda kvantiteter är metamfetamin globalt fortsatt viktigare än amfetamin eller ecstasy, även om metamfetaminets andel av de totala beslagen sjönk under 2004. Framställningen sker främst i Ost- och Sydostasien (Kina, Filippinerna, Myanmar, Thailand) följt av Nord- och Centralamerika (USA, Canada, Mexico). År 2004 beslagtogs 11 ton metamfetamin i världen, varav 59 % togs i beslag i Ost- och Sydostasien och 37 % i Nordamerika (CND, 2006). I Europa är framställningen av metamfetamin i stort sett begränsad till Tjeckien, där det har framställts sedan mitten av 1980-talet under det lokala namnet ”pervitin”. År 2004 rapporterades emellertid framställning också i Slovakien och Bulgarien, där laboratorier oskadliggjorts (nationella Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Större delen av den tjeckiska metamfetaminproduktionen är avsedd för den lokala marknaden, även om en del smugglas till Tyskland, Österrike och Slovakien (nationella Reitox-rapporter, 2005). År 2004 rapporterades beslag av metamfetamin i Belgien, Tjeckien, Danmark, Estland, Grekland, Frankrike, Lettland, Litauen, Ungern, Österrike, Slovakien, Sverige, Rumänien och Norge. De största beslagen såväl när det gällde antal som mängd gjordes i Norge (91).
Izgatavošanas apjomu un tirdzniecības ziņā pasaules mērogā metamfetamīns joprojām pārspēj amfetamīnu un ekstazī, lai gan pasaulē konfiscētā metamfetamīna apjomi 2004. gadā ir samazinājušies. Metamfetamīnu joprojām izgatavo lielākoties Austrum- un Dienvidaustrumāzijā (Ķīnā, Mjanmā, Filipīnās, Taizemē), kam seko Ziemeļ- un Centrālamerika (ASV, Kanāda, Meksika). Pasaulē 2004. gadā ir konfiscētas 11 tonnas metamfetamīna, no tām 59 % ir konfiscēti Austrum- un Dienvidaustrumāzijā un 37 % Ziemeļamerikā (CND, 2006. g.). Eiropā metamfetamīnu ražo galvenokārt Čehijā, kur tā ražošana ar vietējo nosaukumu ,,pervitīns” turpinās kopš 80. gadu vidus. Tomēr 2004. gadā par metamfetamīna izgatavošanu ir informējušas arī Slovākija un Bulgārija, kur ir likvidētas laboratorijas (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; UNODC, 2006. g.). Lielākā daļa no Čehijā saražotā metamfetamīna ir paredzēta vietējam patēriņam, lai gan neliels daudzums kontrabandas ceļā nonāk arī Vācijā, Austrijā un Slovākijā (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.). Par metamfetamīna atsavināšanu 2004. gadā informē Beļģijā, Čehija, Dānija, Igaunija, Grieķija, Francija, Latvija, Lietuva, Ungārija, Austrija, Slovākija, Zviedrija, Rumānija un Norvēģija, kur ir bijis lielākais konfiskāciju skaits un arī lielākais atsavinātā metamfetamīna daudzums (91).
  Önsöz  
  Bölüm 6: Opioid kullanÄ...  
Kurumun yıllardır çıkardığı raporlara dönüp bakıldığında, şu anda eldeki bilgilerin ne derece ayrıntılı olduğundan etkilenmemek zordur – bunlar hem Avrupa’da yasadışı uyuşturucu kullanımı hem de Avrupa’nın uyuşturucu sorununa tepki verme şekline dair daha karmaşık bir durumu yansıtmaktadır.
This is the 11th annual report of the European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, available this year in 23 European languages. Looking back across the reports issued by the agency over the years, it is hard not to be struck by the growth in the level of detail in the information now available – reflecting a more complex situation both in the use of illicit drugs in Europe and in the way Europe responds to the drug problem.
Vous avez sous les yeux le 11ème rapport annuel de l’Observatoire européen des drogues et des toxicomanies (OEDT), disponible cette année en 23 langues européennes. Lorsque l’on examine les rapports produits par l’Observatoire au fil des années, il est difficile de ne pas être frappé par l’élévation du niveau de détail propre aux informations désormais disponibles – ce qui reflète une complexité accrue de la situation, tant en termes d’usage des drogues illicites en Europe que de modalités européennes de réponse au problème de la drogue.
Dies ist der 11. Jahresbericht der Europäischen Beobachtungsstelle für Drogen und Drogensucht, der in diesem Jahr in 23 europäischen Sprachen verfügbar ist. Blickt man auf die Berichte zurück, die die Beobachtungsstelle im Laufe der Jahre veröffentlicht hat, kann man kaum umhin, mit Erstaunen die wachsende Fülle an Detailinformationen zur Kenntnis zu nehmen, die inzwischen zur Verfügung steht – ein Maß für die zunehmende Komplexität der Situation sowohl im Hinblick auf den Konsum illegaler Drogen in Europa als auch die Art und Weise, wie Europa sich dem Drogenproblem stellt.
Presentamos a continuación el undécimo informe anual del Observatorio Europeo de las Drogas y las Toxicomanías, que este año se publica en 23 lenguas europeas. Volviendo la vista atrás, a los informes que el Observatorio ha ido publicando en años anteriores, llama la atención por contraste el grado de minuciosidad de la información con la que hoy contamos, reflejo de una situación más compleja que antes: no sólo la del consumo de drogas ilícitas en Europa, sino también la de las formas de combatir el problema.
Questa è l’undicesima relazione annuale dell’Osservatorio europeo delle droghe e delle tossicodipendenze, che quest’anno è pubblicata in 23 lingue europee. Se la si confronta con le precedenti relazioni dell’Agenzia, non si può fare a meno di notare che contiene informazioni molto più dettagliate, poiché riflettono una situazione più complessa sia per quanto riguarda il consumo di droghe illecite che per quanto riguarda il modo in cui l’Europa risponde al problema della droga.
Apresentamos o 11º relatório anual do Observatório Europeu da Droga e da Toxicodependência, este ano disponível em 23 línguas europeias. Ao analisar em retrospectiva os relatórios publicados pelo Observatório ao longo dos anos, facilmente nos surpreenderemos com o aumento do nível de pormenor da informação agora disponível, que reflecte uma situação mais complexa no consumo de drogas ilícitas na Europa e na forma como a Europa responde a este fenómeno.
Η παρούσα είναι η 11η ετήσια έκθεση του Ευρωπαϊκού Κέντρου Παρακολούθησης Ναρκωτικών και Τοξικομανίας (ΕΚΠΝΤ), η οποία δημοσιεύεται φέτος σε 23 ευρωπαϊκές γλώσσες. Ανατρέχοντας κανείς στις εκθέσεις που έχουν δημοσιευθεί από τον Οργανισμό όλα αυτά τα χρόνια εντυπωσιάζεται από το πόσο λεπτομερείς είναι οι πληροφορίες που έχουμε σήμερα στη διάθεσή μας– οι οποίες αντικατοπτρίζουν μια πιο σύνθετη κατάσταση όσον αφορά τόσο τη χρήση των παράνομων ναρκωτικών στην Ευρώπη όσο και τον τρόπο αντιμετώπισης του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Voor u ligt het elfde jaarverslag van het Europees Waarnemingscentrum voor drugs en drugsverslaving, dit jaar beschikbaar in 23 talen. Terugkijkend op de verslagen van het Waarnemingscentrum van de afgelopen jaren springt onmiddellijk in het oog hoe gedetailleerd de beschikbare informatie intussen is geworden – dit weerspiegelt een situatie die complexer is geworden wat betreft het gebruik van illegale drugs in Europa en de manier waarop Europa op het probleem reageert.
11. výroční zpráva Evropského monitorovacího centra pro drogy a drogovou závislost je letos k dispozici ve 23 evropských jazycích. Při pohledu na zprávy, které agentura za roky své působnosti vydala, nelze přehlédnout nárůst množství dostupných údajů – odráží totiž složitější situaci jak v užívání nezákonných drog v Evropě, tak ve způsobu, jakým Evropa reaguje na drogovou problematiku.
Dette er den 11. årsberetning fra Det Europæiske Overvågningscenter for Narkotika og Narkotikamisbrug, og den foreligger i år på 23 europæiske sprog. Når man ser tilbage på agenturets årsberetninger over de sidste mange år, kan man næsten ikke undgå at lægge mærke til, at de tilgængelige oplysninger i dag er meget mere detaljerede end tidligere, hvilket afspejler en mere kompleks situation både hvad angår brugen af ulovlige stoffer i Europa og den måde, hvorpå Europa håndterer narkotikaproblemet.
Käesolev Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse (EMCDDA) iga-aastane aruanne on üheteistkümnes ning tänavu on see kättesaadav 23-s Euroopa keeles. Vaadates tagasi keskuse aastate kestel üllitatud aruannetele, tekitab hämmastust, kui üksikasjalikuks on praegu kättesaadav teave muutunud, kajastades palju keerulisemat olukorda nii ebaseaduslike uimastite tarvitamises Euroopas kui ka viisis, kuidas uimastiprobleemi Euroopas käsitletakse.
Tämä on Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskuksen yhdestoista vuosiraportti. Se on tänä vuonna saatavissa 23:lla Euroopan kielellä. Seurantakeskuksen vuosien kuluessa toimittamia vuosiraportteja katsellessa ei voi olla hämmästymättä sitä, miten paljon yksityiskohtaisempia tietoja nyt on saatavissa. Niiden antama kuva tilanteesta on monimutkaisempi niin laittomien huumeiden käytön suhteen Euroopassa kuin myös siinä, miten Eurooppa vastaa huumeongelman haasteisiin.
Ez a Kábítószer és Kábítószer-függőség Európai Megfigyelő Központjának (European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, EMCDDA) 11. éves jelentése, amely idén 23 európai nyelven olvasható. A Központ évek során kiadott jelentéseinek olvastán szembeötlő, hogy a jelenleg rendelkezésre álló információk a részleteket tekintve mennyivel gazdagabbak a korábbiaknál. Ez a tiltott kábítószerek európai használatát és a kábítószer-problémára adott európai válasz módját jellemző helyzet nagyobb összetettségét tükrözi.
Europeisk overvåkingssenter for narkotika og narkotikaavhengighet utgir i år sin ellevte årsrapport, denne gang på 23 europeiske språk. Hvis vi ser tilbake på rapportene senteret har utgitt i løpet av disse årene, er det vanskelig ikke å bli slått av hvor mye mer detaljert den tilgjengelige informasjonen er blitt. Detaljnivået gjenspeiler da også at situasjonen er blitt langt mer kompleks både når det gjelder bruken av illegale rusmidler i Europa og når det gjelder måten Europa møter narkotikafenomenet på.
  Bölüm 2: Avrupa’daki uy...  
Tek bir ülke için farklı yöntemler kullanıldığında sonuçlar büyük ölçüde tutarlı olmakla beraber, sorunlu opioid kullanımın tahmini yaygınlık oranları ülkeler arasında büyük farklılıklar göstermektedir.
Estimates of the prevalence of problem opioid use at national level over the period 2000–04 range between 1 and 8 cases per 1 000 population aged 15–64 (based on midpoints of estimates). Estimated prevalence rates of problem opioid use differ greatly between countries, although when different methods have been used within one country the results are largely consistent. Higher estimates of problem opioid use are reported by Ireland, Italy, Luxembourg, Malta and Austria (5–8 cases per 1 000 inhabitants aged 15–64 years), and lower rates are reported by the Czech Republic, Germany, Greece, Cyprus, Latvia and the Netherlands (fewer than four cases per 1 000 inhabitants aged 15–64 years) (Figure 8). Some of the lowest well-documented estimates now available are from the new countries of the EU, but in Malta a higher prevalence has been reported (5.4–6.2 cases per 1 000 aged 15–64). One can derive from the limited data a general EU prevalence of problem opioid use of between two and eight cases per 1 000 of the population aged 15–64. However, these estimates are still far from robust and will need to be refined as more data become available.
Les estimations de la prévalence de l'usage problématique d'opiacés au niveau national au cours de la période 2000-2004 oscillent entre 1 et 8 cas par 1 000 personnes âgées de 15 à 64 ans (sur la base de moyennes estimatives). Les taux de prévalence estimés pour l'usage problématique d'opiacés varient considérablement entre les pays, même si, à l'intérieur d'un même pays, les résultats obtenus en utilisant différentes méthodes sont assez cohérents. Ce sont l'Irlande, l'Italie, le Luxembourg, Malte et l'Autriche qui rapportent les estimations les plus élevées de l'usage problématique d'opiacés (entre 5 et 8 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans), tandis que la République tchèque, l'Allemagne, la Grèce, Chypre, la Lettonie et les Pays‑Bas se situent au bas de l'échelle (moins de 4 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans) (Figure 8). Quelques-unes des estimations les moins documentées proviennent des nouveaux États membres de l'UE, mais Malte déclare un taux de prévalence supérieur (entre 5,4 et 6,2 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans). En partant des rares données disponibles, on peut déduire une prévalence globale dans l'UE de l'usage problématique d'opiacés comprise entre 2 et 8 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans. Cependant, ces estimations sont loin d'être solides et devront être affinées dès que des données supplémentaires seront disponibles.
Für den Zeitraum 2000 bis 2004 liegen die Schätzungen der Prävalenz des problematischen Opioidkonsums auf nationaler Ebene zwischen einem und acht Fällen je 1 000 Erwachsene im Alter zwischen 15 und 64 Jahren (bezogen auf die mittleren Schätzwerte). Hinsichtlich der geschätzten Prävalenzraten für den problematischen Opioidkonsum gibt es offenbar große Unterschiede zwischen den Ländern; andererseits ist festzustellen, dass auch wenn innerhalb eines Landes unterschiedliche Verfahren angewendet wurden, weitgehend kohärente Ergebnisse erzielt wurden. Höhere Schätzwerte für den problematischen Opioidkonsum meldeten Irland, Italien, Luxemburg, Malta und Österreich (fünf bis acht Fälle je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren), während die Tschechische Republik, Deutschland, Griechenland, Zypern, Lettland und die Niederlande niedrigere Raten meldeten (weniger als vier Fälle je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren) (Abbildung 8). Einige der niedrigsten gut dokumentierten Schätzungen liegen nun aus den neuen EU-Mitgliedstaaten vor, wobei jedoch aus Malta eine höhere Prävalenz gemeldet wurde (5,4 bis 6,2 Fälle je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren). Aus den begrenzten Daten kann für die gesamte EU eine Prävalenz des problematischen Opioidkonsums zwischen zwei und acht Fällen je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren errechnet werden. Diese Schätzungen sind jedoch bei weitem nicht verlässlich und müssen präzisiert werden, wenn mehr Daten vorliegen.
Las estimaciones sobre la prevalencia nacional del consumo problemático de opiáceos durante el período 2000-2004 oscilan entre uno y ocho casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años (basado en los promedios de las estimaciones). Las tasas de prevalencia estimadas de consumo problemático de opiáceos difieren en gran medida entre países, aunque cuando se han empleado distintos métodos en un mismo país, los resultados han sido notablemente coherentes. Las tasas más elevadas de consumo problemático de opiáceos se registraron en Irlanda, Italia, Luxemburgo, Malta y Austria (entre cinco y ocho casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años), mientras que las tasas más bajas fueron declaradas por la República Checa, Alemania, Grecia, Chipre, Letonia y los Países Bajos (menos de cuatro casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años) (gráfico 8). Algunas de las estimaciones bien documentadas que presentan unos resultados más bajos en la actualidad proceden de los nuevos Estados miembros de la UE, aunque Malta informó de una prevalencia más elevada (entre 5,4 y 6,2 casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años). A través de la limitada información disponible se puede determinar una prevalencia del consumo problemático de opiáceos en la UE de entre dos y ocho casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años de edad. No obstante, estas estimaciones distan mucho de ser totalmente fiables y será necesario concretarlas conforme se vayan facilitando más datos.
Avrupa Komisyonu tarafından finanse edilen proje, yedi ülke, dokuz bölge merkezi ile 143 okulda uygulanmış, karşılaştırmalı olarak değerlendirilmiş ve (3.500’ü bir deneme grubunda ve 3.500’ü de bir kontrol grubunda olmak üzere) 7.000 öğrenciyi içermiştir.
Programme-based prevention approaches are gaining ground within school-based prevention. Programme-based prevention implies standardised delivery in a defined number of sessions, each with exactly defined contents, and detailed teacher and pupil material. This facilitates monitoring and evaluation and increases the accuracy, fidelity and consistency of interventions, leading to high-quality delivery. As a result, more Member States than before are monitoring school-based prevention interventions (the Czech Republic, Greece, Spain, Ireland, Italy, Cyprus, Hungary, the Netherlands and the United Kingdom). The first ever European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net) has shown promising results. Funded by the European Commission, the project was implemented and cross-evaluated in seven countries, nine regional centres and 143 schools and involved 7 000 students (3 500 in a trial group and 3 500 in a control group). EU-Dap reports that, compared with the control group, students in the trial group had a 26 % lower probability of smoking daily, a 35 % lower probability of being frequently drunk and a 23 % lower probability of using cannabis. A comparable programme-based research approach is Blueprint in the United Kingdom (30). Additionally, more attention is now given to stricter technical guidance and to better coverage in the implementation of school-based prevention (e.g. in France and Ireland).
Les approches de prévention fondées sur des programmes se multiplient dans le cadre de la prévention en milieu scolaire. La prévention fondée sur un programme implique la transmission d'un message standardisé en un nombre déterminé de séances et au contenu rigoureusement défini, ainsi que du matériel détaillé destiné aux enseignants et aux élèves. Cette approche facilite le suivi et l'évaluation et renforce la précision, la similitude et la cohérence des interventions pour aboutir à un produit de qualité. C’est pourquoi un nombre croissant d'États assurent désormais le suivi des actions de prévention en milieu scolaire (République tchèque, Grèce, Espagne, Irlande, Italie, Chypre, Hongrie, Pays‑Bas et Royaume‑Uni). Le premier essai européen de prévention de la toxicomanie jamais organisé en Europe (www.eudap.net) a donné des résultats prometteurs. Financé par la Commission européenne, ce projet a été mis en œuvre et fait l'objet d'une évaluation croisée dans sept pays, neuf centres régionaux et 143 écoles et a porté sur 7 000 élèves (3 500 dans un groupe d'essai et 3 500 dans un groupe de contrôle). L'EU-Dap rapporte que, par comparaison avec le groupe de contrôle, les élèves du groupe d'essai avaient une probabilité inférieure de 26 % de fumer chaque jour, une probabilité inférieure de 35 % d'être ivre fréquemment et une probabilité inférieure de 23% de consommer du cannabis. Une étude comparable fondée sur un programme est le projet Blueprint au Royaume‑Uni (30). Par ailleurs, une plus grande attention est désormais accordée à une orientation technique plus stricte et à une meilleure couverture de la mise en oeuvre de la prévention en milieu scolaire (en France et en Irlande, par exemple).
Im Rahmen der schulbasierten Prävention gewinnen programmbasierte Präventionsansätze zunehmend an Bedeutung. Die programmbasierte Prävention impliziert die standardisierte Erbringung von Leistungen im Rahmen einer bestimmten Zahl von Sitzungen mit exakt definierten Inhalten und ausführlichem Lehr- und Lernmaterial. Dies erleichtert die Beobachtung und Evaluierung, verbessert die Präzision, Genauigkeit und Kohärenz der Maßnahmen und führt somit zu qualitativ hochwertigen Leistungen. Folglich führen heute mehr Mitgliedstaaten als in der Vergangenheit eine Beobachtung von schulbasierten Präventionsmaßnahmen durch (die Tschechische Republik, Griechenland, Spanien, Irland, Italien, Zypern, Ungarn, die Niederlande und das Vereinigte Königreich). Die erste europäische Studie zur Prävention des Drogenmissbrauchs (European Drug Abuse Prevention Trial – www.eudap.net) zeitigte viel versprechende Ergebnisse. Das von der Europäischen Kommission finanzierte Projekt wurde in sieben Ländern in neun regionalen Zentren und an 143 Schulen mit 7 000 Schülern (3 500 in einer Versuchsgruppe und 3 500 in einer Kontrollgruppe) durchgeführt und einer Gegenevaluierung unterzogen. Aus der Studie geht hervor, dass bei Schülern der Versuchsgruppe die Wahrscheinlichkeit, täglich zu rauchen, um 26 %, die Wahrscheinlichkeit, häufig betrunken zu sein, um 35 % und die Wahrscheinlichkeit des Cannabiskonsums um 23 % unter den entsprechenden Werten der Kontrollgruppe lag. (30). Darüber hinaus wird nun bei der Durchführung schulbasierter Präventionsmaßnahmen stärkeres Augenmerk auf strengere technische Leitlinien und eine verbesserte Reichweite gelegt (z. B. in Frankreich und Irland).
En el marco de la prevención escolar, los enfoques preventivos que trabajan con programas van cobrando cada vez mayor importancia. La prevención mediante programas comprende una prestación estandarizada en un número definido de sesiones, cada una con contenidos exactamente definidos y material didáctico pormenorizado para el profesor y el alumno. De esta manera, se facilita el seguimiento y la evaluación y es mayor la precisión, fidelidad y coherencia de las medidas, lo que permite obtener excelentes resultados. En consecuencia, ha aumentado el número de Estados miembros que realizan un seguimiento de las intervenciones de prevención escolar (República Checa, Grecia, España, Irlanda, Italia, Chipre, Hungría, Países Bajos y Reino Unido). El primer estudio europeo para prevenir las toxicomanías (European Drug Abuse Prevention Trial – www.eudap.net) mostró resultados prometedores. Financiado por la Comisión Europea, el proyecto fue realizado en siete países, nueve centros regionales y 143 escuelas, con la participación de 7 000 estudiantes (3 500 en un grupo de ensayo y 3 500 en un grupo de control), y sometido a una contraevaluación. Según el informe EU-Dap, comparándolos con el grupo de control, la probabilidad de que los estudiantes del grupo de ensayo fumen todos los días es un 26 % menor, la probabilidad de que beban con frecuencia, un 35 % menor, y la probabilidad de que consuman cannabis, un 23 % menor . Un enfoque similar de la investigación, basado en programas, es el denominado Blueprint, puesto en práctica en el Reino Unido (30). Además, en la aplicación de medidas de prevención escolar se enfatiza más en la actualidad una orientación técnica más estricta y una mejor cobertura (por ejemplo en Francia y en Irlanda).
Le strategie di prevenzione su base programmatica stanno prendendo piede nell’ambito della prevenzione nelle scuole. La prevenzione programmatica implica la fornitura standardizzata di misure preventive, nel corso di una serie definita di sessioni, ciascuna con contenuti ben precisi, sulla base di materiali didattici dettagliati per insegnanti e studenti. Questo metodo favorisce il monitoraggio e la valutazione, da un lato, e accresce l’accuratezza, la precisione e la coerenza degli interventi, dall’altro lato, garantendo un servizio di elevata qualità. Di conseguenza, un numero maggiore di Stati membri rispetto al passato tengono monitorati gli interventi di prevenzione nelle scuole (Repubblica ceca, Grecia, Spagna, Irlanda, Italia, Cipro, Ungheria, Paesi Bassi e Regno Unito). Il primissimo studio europeo sulla prevenzione del consumo di stupefacenti (www.eudap.net) mostra risultati promettenti. Finanziato dalla Commissione europea, il progetto è stato messo in atto e sottoposto a una valutazione incrociata in sette paesi, nove centri regionali e 143 scuole, coinvolgendo complessivamente 7 000 studenti (3 500 in un gruppo sperimentale e 3 500 in un gruppo di controllo). L’EU-Dap riferisce che, rispetto al gruppo di controllo, gli studenti del gruppo sperimentale hanno il 26% di probabilità in meno di fumare quotidianamente, il 35% di probabilità in meno di ubriacarsi di frequente e il 23% di probabilità in meno di fare uso di cannabis. Un approccio di ricerca analogo di tipo programmatico è il progetto Blueprint, realizzato nel Regno Unito (30). Inoltre, viene data oggi maggiore attenzione a una più rigorosa guida tecnica e a una maggiore estensione dei progetti di prevenzione nelle scuole (per esempio, in Francia e in Irlanda).
As abordagens de prevenção assentes em programas estão a ganhar terreno no domínio da prevenção em meio escolar. A prevenção assente em programas é efectuada de forma normalizada, num número de sessões definido, cada uma das quais com um conteúdo preciso, e com materiais didácticos pormenorizados para professores e alunos. A monitorização e a avaliação ficam, deste modo, facilitadas e as intervenções tornam-se mais exactas, fiéis e coerentes, o que lhes permite ter uma qualidade elevada. Em consequência, há agora um maior número de Estados-Membros que monitorizam as intervenções de prevenção em meio escolar (República Checa, Grécia, Espanha, Irlanda, Itália, Chipre, Hungria, Países Baixos e Reino Unido). O primeiro Ensaio Europeu de Prevenção das Toxicodependências (EU-Dap) (www.eudap.net) revelou resultados promissores. Financiado pela Comissão Europeia, o projecto foi executado em sete países, nove centros regionais e 143 escolas, e envolveu 7 000 estudantes (3 500 num grupo de ensaio e 3 500 num grupo de controlo), tendo sido objecto de uma avaliação cruzada. O EU-Dap informa que, relativamente ao grupo de controlo, os estudantes do grupo de ensaio apresentavam uma probabilidade 26% menor de fumarem diariamente, uma probabilidade 35% menor de se embriagarem frequentemente e uma probabilidade 23% menor de consumirem cannabis. Uma abordagem comparável da investigação assente em programas é o programa Blueprint, do Reino Unido (30). Além disso, está a dar-se maior atenção a uma orientação técnica mais rigorosa e a uma melhor cobertura na execução da prevenção em meio escolar (por exemplo, em França e Irlanda).
Οι προσεγγίσεις πρόληψης βάσει προγραμμάτων κερδίζουν έδαφος στο πλαίσιο της πρόληψης στα σχολεία. Η πρόληψη βάσει προγραμμάτων συνεπάγεται τυποποιημένη εφαρμογή στο πλαίσιο ενός συγκεκριμένου αριθμού συνεδριών, καθεμία από τις οποίες έχει επακριβώς καθορισμένο περιεχόμενο και συνοδεύεται από αναλυτικό υλικό για τους εκπαιδευτικούς και τους μαθητές. Με τον τρόπο αυτό διευκολύνεται η παρακολούθηση και η αξιολόγηση και αυξάνεται η ακρίβεια, η πιστότητα και η συνέπεια των παρεμβάσεων, με αποτέλεσμα την υψηλής ποιότητας εφαρμογή τους. Ως εκ τούτου, περισσότερα κράτη μέλη σε σχέση με το παρελθόν επιδίδονται στην παρακολούθηση παρεμβάσεων πρόληψης στο σχολείο (Τσεχική Δημοκρατία, Ελλάδα, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία, Κύπρος, Ουγγαρία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο). Τα αποτελέσματα του πρώτου ευρωπαϊκού δοκιμαστικού προγράμματος πρόληψης της χρήσης ναρκωτικών (www.eudap.net) ήταν ενθαρρυντικά. Με χρηματοδότηση της Ευρωπαϊκής Επιτροπής, το πρόγραμμα υλοποιήθηκε και αξιολογήθηκε σε επτά χώρες, εννέα περιφερειακά κέντρα και 143 σχολεία με τη συμμετοχή 7 000 μαθητών (3 500 στην ομάδα δοκιμής και 3 500 στην ομάδα ελέγχου). Το EU-Dap αναφέρει ότι, σε σύγκριση με την ομάδα ελέγχου, οι μαθητές της ομάδας δοκιμής είχαν 26 % μικρότερη πιθανότητα να καπνίζουν σε ημερήσια βάση, 35 % μικρότερη πιθανότητα να είναι συχνά μεθυσμένοι και 23 % μικρότερη πιθανότητα να κάνουν χρήση κάνναβης. Μια συγκρίσιμη ερευνητική προσέγγιση στο πλαίσιο προγράμματος είναι το Blueprint στο Ηνωμένο Βασίλειο (30). Επιπλέον, μεγαλύτερη προσοχή δίνεται πλέον στην αυστηρότερη τεχνική καθοδήγηση και στην καλύτερη κάλυψη κατά την εφαρμογή της πρόληψης στα σχολεία (π.χ. στη Γαλλία και την Ιρλανδία).
Programmatische preventiestrategieën winnen terrein binnen drugspreventie op scholen. Een dergelijke aanpak houdt in dat volgens een vast stramien gewerkt wordt, met een vooraf vastgesteld aantal bijeenkomsten waarvan de inhoud nauwkeurig is vastgelegd en aan de hand van uitgebreid lesmateriaal voor docent en leerling. Hierdoor worden de monitoring en evaluatie vergemakkelijkt, en het leidt ook tot een grotere nauwkeurigheid, betrouwbaarheid en consistentie van de activiteiten, met betere resultaten tot gevolg. We zien dan ook dat meer landen dan voorheen aandacht besteden aan de monitoring van preventieprogramma’s op scholen (Tsjechië, Griekenland, Spanje, Ierland, Italië, Cyprus, Hongarije, Nederland en het Verenigd Koninkrijk). Het allereerste European Drug Addiction Prevention Trial (Europees onderzoek naar de preventie van drugsverslaving) (www.eudap.net) heeft veelbelovende resultaten opgeleverd. Dit door de Europese Commissie gefinancierde project is in 7 landen, 9 regionale centra en 143 scholen uitgevoerd en geëvalueerd. Er waren in totaal 7 000 scholieren bij betrokken (3 500 in de onderzoeksgroep en 3 500 in een controlegroep). In het kader van EU-Dap werd vastgesteld dat scholieren in de onderzoeksgroep in vergelijking met de controlegroep minder risico liepen bepaald gedrag te ontwikkelen: 26% minder risico als het gaat om dagelijks roken, 35% minder risico ten aanzien van veelvuldige dronkenschap en 23% minder risico voor wat betreft het gebruik van cannabis. Een vergelijkbare programmatische onderzoeksaanpak is Blueprint in het Verenigd Koninkrijk (30). Daarnaast wordt er nu ook meer aandacht geschonken aan striktere technische begeleiding en aan een ruimer bereik bij de toepassing van preventie op scholen (bijvoorbeeld in Frankrijk en Ierland).
V rámci prevence ve školách nacházejí své místo preventivní přístupy založené na programech. Prevence založená na programech předpokládá standardizovanou realizaci se stanoveným počtem hodin, přičemž každá má přesně definovaný obsah, a podrobně rozpracované materiály pro učitele a žáky. To umožňuje monitorování a hodnocení a zvyšuje přesnost, věrnost a konzistenci intervencí, což vede k vysoké kvalitě výuky. V důsledku toho více členských států než dříve monitoruje preventivní intervence ve školách (Česká republika, Řecko, Španělsko, Irsko, Itálie, Kypr, Maďarsko, Nizozemsko a Spojené království). Vůbec první školní preventivní program s názvem „European Drug Abuse Prevention Trial (Evropská studie prevence zneužívání drog) (www.eudap.net) ukázal slibné výsledky. Tento projekt financovaný Evropskou komisí byl realizován a podroben srovnávacímu hodnocení v sedmi zemích, devíti regionálních centrech a 143 školách a zapojilo se do něj 7 000 studentů (3 500 ve sledované skupině a 3 500 v kontrolní skupině). EU-Dap uvádí, že v porovnání s kontrolní skupinou měli studenti ve sledované skupině o 26 % nižší pravděpodobnost denního kouření, o 35 % nižší pravděpodobnost časté opilosti a o 23 % nižší pravděpodobnost užívání konopí. Srovnatelným výzkumným projektem založeným na programech je Blueprint ve Spojeném království (30). Kromě toho je nyní více pozornosti věnováno přísnějšímu technickému vedení a lepšímu pokrytí při realizaci prevence ve školách (např. ve Francii a Irsku).
Programbaserede forebyggelsestiltag er ved at vinde indpas inden for den skolebaserede forebyggelse. Programbaseret forebyggelse omfatter en standardiseret "pakke" bestående af et fastlagt antal sessioner, hver med et nøje fastlagt indhold, og detaljeret lærer- og elevmateriale. Dette gør overvågningen og evalueringen lettere og øger tiltagenes præcision, nøjagtighed og konsistens, hvilket medfører en indsats af høj kvalitet. Som følge heraf overvåger flere medlemsstater end tidligere skolebaserede forebyggelsestiltag (Tjekkiet, Grækenland, Spanien, Irland, Italien, Cypern, Ungarn, Nederlandene og Det Forenede Kongerige). Den første undersøgelse på området nogensinde, European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net), har vist lovende resultater. Projektet, som finansieres af Europa-Kommissionen, blev iværksat og krydsevalueret i 7 lande, 9 regionale centre og 143 skoler. 7 000 elever (3 500 i en forsøgsgruppe og 3 500 i en kontrolgruppe) deltog i projektet. Ifølge EU-Dap havde elever i forsøgsgruppen i forhold til kontrolgruppen en 26 % lavere sandsynlighed for at ryge dagligt, en 35 % lavere sandsynlighed for at være beruset hyppigt og en 23 % lavere sandsynlighed for at bruge cannabis. En sammenlignelig programbaseret forskningstilgang er Blueprint i Det Forenede Kongerige (30). Endvidere lægges der nu større vægt på en mere nøjagtig teknisk vejledning og en bedre dækning i forbindelse med gennemførelsen af skolebaseret forebyggelse (f.eks. i Frankrig og Irland).
Programmipõhine ennetustöö muutub koolides tehtavas ennetuses üha populaarsemaks. Programmipõhine ennetus sisaldab kindla hulga standardseid õppetunde, millel on kindlalt määratletud sisu, ning üksikasjalikku materjali õpilase ja õpetaja jaoks. See hõlbustab tegevuse jälgimist ja hindamist ning suurendab selle täpsust, usaldusväärsust ja terviklikkust, tagades teabe edastamise kõrge kvaliteedi. Selle tulemusel jälgib varasemast rohkem liikmesriike (Tšehhi Vabariik, Kreeka, Hispaania, Iirimaa, Itaalia, Küpros, Ungari, Madalmaad ja Ühendkuningriik) ennetustegevust koolides. Esimene uimastite kuritarvitamise ennetamisalgatus Euroopas (www.eudap.net) on andnud julgustavaid tulemusi. Euroopa Komisjoni rahastatud projekti rakendati ja hinnati vastastikku seitsmes riigis, üheksas piirkondlikus keskuses ja 143 koolis ning hõlmatud oli 7000 õpilast (3500 algatuse rühmas ja 3500 kontrollrühmas). EU-Dap teatab, et võrreldes kontrollrühmaga oli algatuse rühma õpilaste igapäevase suitsetamise tõenäosus 26% väiksem, sagedase purjusoleku tõenäosus 35% väiksem ning kanepi tarvitamise tõenäosus 23% väiksem. Sellega on võrreldav programmipõhine uurimuslik lähenemine Blueprint Ühendkuningriigis(30) Lisaks pööratakse nüüd rohkem tähelepanu rangemale tehnilisele juhendamisele ja koolides rakendatava ennetustegevuse paremale kajastamisele (näiteks Prantsusmaal ja Iirimaal).
Ohjelmapohjaiset lähestymistavat ovat yleistymässä kouluissa tehtävässä ehkäisevässä huumetyössä. Ohjelmapohjainen ehkäisevä huumetyö sisältää tietyn määrän vakiomuotoisia oppitunteja, joista kunkin sisältö on tarkasti määritelty. Opettajalle ja oppilaille on laadittu yksityiskohtaista materiaalia. Tämä helpottaa seurantaa ja arviointia ja lisää ohjelmien tarkkuutta, yhtenäisyyttä ja johdonmukaisuutta, jolloin opetus on erittäin laadukasta. Kouluissa tehtäviä ehkäisytoimia seurataankin nyt tarkasti entistä useammissa jäsenvaltioissa (Tšekki, Kreikka, Espanja, Irlanti, Italia, Kypros, Unkari, Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta). EU-Dapista, Euroopan ensimmäisestä huumeiden väärinkäytön ehkäisemistä koskevasta kokeiluhankkeesta (www.eudap.net) on saatu lupaavia tuloksia. Euroopan komission rahoittama hanke toteutettiin ja siitä tehtiin vertailuarviointi seitsemässä maassa, yhdeksässä aluetason keskuksessa ja 143 koulussa, ja hankkeeseen osallistui 7 000 oppilasta (joista 3 500 osallistui testiryhmiin ja 3 500 vertailuryhmään). EU-Dapin raportin mukaan päivittäisen tupakoinnin todennäköisyys oli testiryhmän oppilailla 26 prosenttia, humalahakuisen juomisen todennäköisyys 35 prosenttia ja kannabiksen käytön todennäköisyys 23 prosenttia alempi kuin vertailuryhmässä. Vastaavaa ohjelmapohjaista tutkimusmallia on kokeiltu Yhdistyneen kuningaskunnan Blueprint-ohjelmassa (30). Kouluissa tehtävän ehkäisytyön toteutuksessa kiinnitetään nykyisin entistä enemmän huomiota myös tiukempaan tekniseen ohjaukseen ja parempaan kattavuuteen (esim. Ranska ja Irlanti).
Az iskolai megelőzésen belül kezdenek teret nyerni a program alapú prevenciós szemléletek. A program alapú prevenció szabványosított szolgáltatást jelent, meghatározott számú, pontosan rögzített tartalmú ülés keretében, a tanároknak és a tanulóknak részletesen leírt segédanyaggal. Ez elősegíti a monitoringot és az értékelést, továbbá javítja a beavatkozások pontosságát, hitelességét és következetességét, ami magas színvonalú teljesítéshez vezet. Ennek folytán a korábbinál több tagállamban monitorozzák az iskolai megelőzési beavatkozásokat (Csehország, Görögország, Spanyolország, Írország, Olaszország, Ciprus, Magyarország, Hollandia és az Egyesült Királyság). A kábítószerrel való visszaélés első európai prevenciós kísérlete (www.eudap.net) ígéretes eredményeket hozott. Az Európai Bizottság által finanszírozott projektet és keresztértékelését hét országban, kilenc regionális központban és 143 iskolában hajtották végre, 7000 tanuló részvételével (3500 a kísérleti csoportban, ugyancsak 3500 a kontrollcsoportban). Az EU-Dap arról számolt be, hogy a kontrollcsoporttal összehasonlítva a kísérleti csoportban lévő tanulók 26%-kal kisebb valószínűséggel dohányoztak napi rendszerességgel, 35%-kal kisebb valószínűséggel részegedtek le rendszeresen és 23%-kal kisebb valószínűséggel használtak kannabiszt. Ehhez hasonló program alapú kutatási szemléleten alapul az Egyesült Királyságban működő Blueprint30. Emellett az iskolai megelőzés megvalósításakor most már nagyobb figyelmet fordítanak a szigorúbb technikai irányításra és a szélesebb körű tartalomra (pl. Franciaországban és Írországban).
Arrow 1 2