maz – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 36 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
mazāk par 40 % –Čehijas Republika, Nīderlande, Polija, Somija, Zviedrija;
below 40 % –Czech Republic, the Netherlands, Poland, Finland, Sweden;
moins de 40 %: République tchèque, Pays-Bas, Pologne, Finlande et Suède;
Unter 40 % – Tschechische Republik, die Niederlande, Polen, Finnland, Schweden;
menos del 40 %: República Checa, Países Bajos, Polonia, Finlandia y Suecia;
sotto il 40%: Repubblica ceca, Paesi Bassi, Polonia, Finlandia, Svezia;
abaixo de 40% –República Checa, Países Baixos, Polónia, Finlândia, Suécia;
κάτω του 40 % –Τσεχική Δημοκρατία, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Φινλανδία, Σουηδία·
minder dan 40% - Tsjechië, Nederland, Polen, Finland, Zweden;
do 40 % – Česká republika, Nizozemsko, Polsko, Finsko, Švédsko,
under 40 % –Tjekkiet, Nederlandene, Polen, Finland, Sverige
alla 40% –Tšehhi Vabariik, Madalmaad, Poola, Soome, Rootsi;
alle 40 prosenttia – Tšekki, Alankomaat, Puola, Suomi, Ruotsi;
40% alatt – Csehország, Hollandia, Lengyelország, Finnország, Svédország;
under 40 % – Den tsjekkiske republikk, Nederland, Polen, Finland, Sverige
poniżej 40 % – Republika Czeska, Holandia, Polska, Finlandia, Szwecja,
sub 40 % – Republica Cehă, Ţările de Jos, Polonia, Finlanda, Suedia;
do 40 % – Česká republika, Holandsko, Poľsko, Fínsko, Švédsko;
pod 40 % – Češka, Nizozemska, Poljska, Finska, Švedska;
under 40 % – Tjeckien, Nederländerna, Polen, Finland, Sverige;
  IzplatÄ«ba un lietoÅ¡an...  
Ilgtermiņa amfetamīnu lietošanas izplatība ir robežās no mazāk par 1% līdz 7%; augstākie nacionālie rādītāji attiecībā uz neseno lietošanu un pašreizējo (pēdējo 30 dienu laikā) lietošanu ir attiecīgi 4% un 3%.
New data on the use of amphetamines among 15- to 16-year-old school students are reported in the 2003 ESPAD surveys (58). Lifetime prevalence of amphetamine use ranges from less than 1 % to 7 %; the highest national estimates for recent use and current (last 30 days) use of the drug are 4 % and 3 % respectively.
En las encuestas ESPAD 2003 aparecen nuevos datos sobre el consumo de anfetaminas entre los escolares de 15 y 16 años (58). La tasa de prevalencia del consumo de anfetaminas a lo largo de la vida oscila entre apenas el 1 % y el 7 %, y las estimaciones nacionales más elevadas de consumo reciente y consumo actual (últimos 30 días) de la droga son del 4 % y del 3 %, respectivamente.
Nuovi dati sull’uso delle anfetamine tra gli studenti di 15-16 anni sono riportati nelle indagini ESPAD 2003 (58). La prevalenza una tantum dell’uso di anfetamine va da meno dell’1% al 7%; le stime nazionali più alte riferite all’uso recente e a quello corrente (ultimi 30 giorni) della sostanza sono pari al 4% e al 3% rispettivamente.
Νέα στοιχεία σχετικά με τη χρήση αμφεταμινών από τους 15χρονους και 16χρονους μαθητές αναφέρονται στις έρευνες του ESPAD για το 2003 (58). Η επικράτηση της χρήσης αμφεταμινών σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ λιγότερο από 1 % έως 7 %· οι υψηλότερες εθνικές εκτιμήσεις για πρόσφατη χρήση και τρέχουσα (τελευταίες 30 ημέρες) χρήση της ουσίας είναι 4 % και 3 % αντίστοιχα.
De ESPAD-enquêtes 2003 bevatten nieuwe gegevens over het amfetaminegebruik onder 15- en 16-jarige scholieren (58). Het “ooit”-gebruik van amfetamine varieert van minder dan 1 tot 7%; de hoogste nationale schattingen voor het recent en actueel gebruik (in de laatste maand) zijn respectievelijk 4% en 3%.
Nové údaje o užívání amfetaminů mezi 15–16tiletými studenty uvádějí průzkumy ESPAD za rok 2003 (58). Celoživotní prevalence užívání amfetaminů se pohybuje od méně než 1 % do 7 %. Nejvyšší národní odhady pro užívání drogy v poslední době jsou 4 % a pro užívání drogy v současné době (za posledních 30 dnů) 3 %.
Vuoden 2003 ESPAD-kyselyt tuottivat uutta tietoa amfetamiinin käytöstä 15- ja 16-vuotiaiden koululaisten keskuudessa (58). Amfetamiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus vaihtelee alle prosentista 7 prosenttiin, korkein kansallinen arvio hiljattaisesta käytöstä on 4 prosenttia ja nykyisestä käytöstä (viimeisten 30 päivän aikana) 3 prosenttia.
A 15–16 éves diákok amfetaminhasználatáról új adatok jelentek meg a 2003 ESPAD felmérésekben(58). Az amfetaminhasználat életprevalenciája 1%-nál kevesebbtől 7%-ig terjed; a legmagasabb országos becslések a kábítószer közelmúltbeli és jelenlegi használatát (előző 30 nap) 4%-ra, illetve 3%-ra teszik.
V raziskavah ESPAD (58) za leto 2003 poročajo o novih podatkih o uživanju amfetaminov med 15- in 16-letnimi dijaki. Število ljudi, ki so v življenju kdaj zaužili amfetamine, se giblje med manj kot 1 % in 7 %; najvišje nacionalne ocene za uživanje droge v zadnjem času in redno uživanje (v zadnjih 30 dneh) znašajo 4 % oziroma 3 %.
Nya uppgifter om användning av amfetaminer bland skolelever i åldern 15–16 år redovisas i ESPAD-undersökningarna 2003(58). Livstidsprevalensen för amfetaminanvändning bland skolelever är allt ifrån under 1 % till 7 %. När det gäller användning de senaste tolv månaderna och de senaste 30 dagarna är de högsta nationella talen 4 % respektive 3 %.
  Komentārs  
Taču Apvienotajā Karalistē, kur kopš deviņdesmitajiem gadiem lielākajā daļā indikatoru ir bijis augstākais ekstazī un amfetamīnu lietošanas izplatības līmenis, gan vispārējo, gan skolu neseno aptauju dati norāda, ka abu šo narkotiku lietošanas izplatības rādītāji varētu samazināties, īpaši strauji attiecībā uz amfetamīniem, un nedaudz mazākā mērā attiecībā uz ekstazī.
Il consumo di droga in Europa rimane un fenomeno prevalentemente giovanile, diffuso soprattutto tra i giovani di sesso maschile. I dati raccolti da indagini condotte nella popolazione in generale e nelle scuole sono di aiuto per comprendere l’evoluzione dei modelli di consumo di stupefacenti in Europa a partire dalla metà degli anni Novanta. Quest’anno, è stato possibile includere nella relazione annuale i dati dell’ultimo ciclo di sondaggi effettuati nell’ambito del progetto di indagine europea sul consumo di alcol e di altre droghe nelle scuole (ESPAD), fonte di informazioni affidabili per il monitoraggio del consumo di stupefacenti nelle scuole e per tracciarne l’andamento nel tempo.
Euroopas suureneb mure kanepi tarbimise negatiivse mõju üle, kuigi teavet selle kohta, millisel määral toob nimetatud uimasti kasutamine kaasa probleeme rahva tervisele, on vähe. Olemasoleva ravinõudlust käsitleva info põhjal asub kanep Euroopas opiaatide järel teisel kohal, kuigi kanep moodustab jätkuvalt vaid 12% kogu ravinõudlusest ning üldist olukorda mõjutab märkimisväärselt situatsioon suhteliselt väikestes riikides. Kanepi regulaarset ja intensiivset kasutamist kajastavad andmed on olulise tähtsusega selleks, et kujundada arusaam kanepi tarvitamise ja rahvastiku tervise vahelistest tõenäolistest seostest, kuid praegu on teavet selle kohta vähe. Kuigi olemasolevad andmed näitavad, et Euroopas võivad igapäevaselt kanepit tarvitada kuni kolm miljonit inimest, enamasti noored mehed, ei ole teada, mil määral võib see rühm puutuda kokku kõnealuse uimasti kasutamisest tulenevate probleemidega.
Zjawisko zażywania narkotyków w Europie dotyczy głównie młodych ludzi, a w szczególności młodych mężczyzn. Dane pochodzące z badań prowadzonych na ogóle populacji i w szkołach dają wartościowy wgląd w sposób ewolucji schematów zażywania narkotyków w Europie od połowy lat 90-tych. W tegorocznym raporcie możliwe było uwzględnienie danych pochodzących z kolejnego etapu europejskiego projektu badań ankietowych w szkołach na temat używania alkoholu i narkotyków (ESPAD), które stanowią wartościowe źródło danych w zakresie monitorowania zażywania narkotyków w populacjach szkolnych i określania tendencji rysujących się w czasie.
  Komentārs  
Taču Apvienotajā Karalistē, kur kopš deviņdesmitajiem gadiem lielākajā daļā indikatoru ir bijis augstākais ekstazī un amfetamīnu lietošanas izplatības līmenis, gan vispārējo, gan skolu neseno aptauju dati norāda, ka abu šo narkotiku lietošanas izplatības rādītāji varētu samazināties, īpaši strauji attiecībā uz amfetamīniem, un nedaudz mazākā mērā attiecībā uz ekstazī.
Il consumo di droga in Europa rimane un fenomeno prevalentemente giovanile, diffuso soprattutto tra i giovani di sesso maschile. I dati raccolti da indagini condotte nella popolazione in generale e nelle scuole sono di aiuto per comprendere l’evoluzione dei modelli di consumo di stupefacenti in Europa a partire dalla metà degli anni Novanta. Quest’anno, è stato possibile includere nella relazione annuale i dati dell’ultimo ciclo di sondaggi effettuati nell’ambito del progetto di indagine europea sul consumo di alcol e di altre droghe nelle scuole (ESPAD), fonte di informazioni affidabili per il monitoraggio del consumo di stupefacenti nelle scuole e per tracciarne l’andamento nel tempo.
Euroopas suureneb mure kanepi tarbimise negatiivse mõju üle, kuigi teavet selle kohta, millisel määral toob nimetatud uimasti kasutamine kaasa probleeme rahva tervisele, on vähe. Olemasoleva ravinõudlust käsitleva info põhjal asub kanep Euroopas opiaatide järel teisel kohal, kuigi kanep moodustab jätkuvalt vaid 12% kogu ravinõudlusest ning üldist olukorda mõjutab märkimisväärselt situatsioon suhteliselt väikestes riikides. Kanepi regulaarset ja intensiivset kasutamist kajastavad andmed on olulise tähtsusega selleks, et kujundada arusaam kanepi tarvitamise ja rahvastiku tervise vahelistest tõenäolistest seostest, kuid praegu on teavet selle kohta vähe. Kuigi olemasolevad andmed näitavad, et Euroopas võivad igapäevaselt kanepit tarvitada kuni kolm miljonit inimest, enamasti noored mehed, ei ole teada, mil määral võib see rühm puutuda kokku kõnealuse uimasti kasutamisest tulenevate probleemidega.
Zjawisko zażywania narkotyków w Europie dotyczy głównie młodych ludzi, a w szczególności młodych mężczyzn. Dane pochodzące z badań prowadzonych na ogóle populacji i w szkołach dają wartościowy wgląd w sposób ewolucji schematów zażywania narkotyków w Europie od połowy lat 90-tych. W tegorocznym raporcie możliwe było uwzględnienie danych pochodzących z kolejnego etapu europejskiego projektu badań ankietowych w szkołach na temat używania alkoholu i narkotyków (ESPAD), które stanowią wartościowe źródło danych w zakresie monitorowania zażywania narkotyków w populacjach szkolnych i określania tendencji rysujących się w czasie.
  Cena un tÄ«rÄ«ba  
Skatīt tabulu PPP-7 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā. Ievērot, ka vidējie kokaīna tīrības aprēķini Čehijas Republikā un Polijā 2003. gadā ir balstīti uz ļoti mazām paraugkopām ( attiecīgi n = 5 un 6).
(103) See Table PPP-7 (part i) in the 2005 statistical bulletin. Note that the average purity estimates of cocaine in the Czech Republic and Poland in 2003 are based on small numbers of samples (n = 5 and 6 respectively).
(103) Voir tableau PPP-7 (partie i) du bulletin statistique 2005. Il est à noter que les estimations de la pureté moyenne de la cocaïne en République tchèque et en Pologne en 2003 se fondent sur un petit nombre d'échantillons (n = 5 et 6, respectivement).
(103) Siehe Tabelle PPP-7 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005. Es ist anzumerken, dass die Schätzungen für die durchschnittliche Reinheit von Kokain in der Tschechischen Republik und Polen 2003 auf sehr wenigen Stichproben basieren (
(103) Ver quadro PPP-7 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005. Note-se que as estimativas da pureza média da cocaína na República Checa e na Polónia em 2003 se baseiam num pequeno número de amostras (n = 5 e 6 respectivamente).
(103) Viz tabulka PPP-7 (část i) ve Statistickém věstníku 2005. Povšimněte si, že odhady průměrné čistoty kokainu v České republice a v Polsku v roce 2003 vycházejí z malého počtu vzorků (n = 5 pro Českou republiku a n = 6 pro Polsko).
(103) Se tabel PPP-7 (del i) i Statistical bulletin 2005. Bemærk, at skønnene over den gennemsnitlige renhedsgrad for kokain i Tjekkiet og Polen i 2003 er baseret på et lille antal prøver (n = henholdsvis 5 og 6).
(103) Ks. taulukko PPP-7 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa. Vuoden 2003 arviot kokaiinin keskimääräisestä puhtaudesta Tšekissä ja Puolassa perustuvat pieneen otokseen (n = 5 (Tšekki) ja 6 (Puola)).
(103) Ld. a PPP-7 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. Meg kell jegyeznünk, hogy a kokain átlagos tisztaságára vonatkozó 2003-as becslések Csehországban és Lengyelországban kisszámú mintán alapulnak (
(103) Patrz Tabela PPP-7 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Należy zauważyć, że średnie dane szacunkowe o stopniu czystości kokainy w Republice Czeskiej i Polsce w roku 2003 oparte są na niewielkiej liczbie próbek (odpowiednio
(103) Pozri tabuľku PPP-7 (part i) v štatistickej ročenke 2005. Poznamenávame, že odhady priemernej čistoty kokaínu v Českej republike a Poľsku v roku 2003 vychádzajú z malého počtu vzoriek (n = 5, resp. n = 6).
(103)  Glej tabelo PPP-7 (del i) v Statističnem biltenu 2005. Opozoriti je treba, da povprečne ocene čistosti kokaina na Češkem in Poljskem leta 2003 temeljijo na majhnem številu vzorcev (n = 5 oziroma 6).
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
gadam ES valstis ziņoja par 7 000 līdz 9 000 nāves gadījumiem dēļ pārdozēšanas katru gadu (148), kas kopā sastāda vairāk kā 100 000 nāves gadījumus šajā periodā. Šos skaitļus var uzskatīt par minimālajiem aprēķiniem, jo ļoti iespējams, ka daudzas valstis ziņo mazākus rezultātus.
Between 1990 and 2002, EU countries reported 7 000–9 000 deaths due to overdoses each year (148), adding up to more than 100 000 deaths during this period. These figures can be considered a minimum estimate because under-reporting is likely to occur in many countries.
Entre 1990 et 2002, les pays de l'UE déclaraient entre 7 000 et 9 000 décès provoqués par des surdoses chaque année (148), soit un total de plus de 100 000 décès au cours de cette période. Ces chiffres doivent être considérés comme une estimation minimale, étant donné que le nombre de cas déclarés est probablement sous-estimé dans bon nombre de pays.
Zwischen 1990 und 2002 meldeten die EU-Länder jährlich 7 000 bis 9 000 Todesfälle infolge von Überdosierung (148), insgesamt also über 100 000 Todesfälle. Diese Zahlen sind als Minimalschätzungen anzusehen, da wahrscheinlich in vielen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden.
Entre 1990 y 2002, los Estados miembros de la UE notificaron entre 7.000 y 9.000 muertes por sobredosis cada año (148), lo que supone más de de 100.000 muertes durante este período. Estas cifras pueden considerarse una estimación mínima, porque es probable que en muchos países no se notifiquen todos los casos.
Tra il 1990 e il 2002 i paesi dell’UE hanno riferito 7 000-9 000 decessi per overdose all’anno (148), per un totale di oltre 100 000 decessi. Queste cifre possono essere considerate una stima minima, perché molti paesi tendono a non segnalare tutti i casi.
Στο διάστημα μεταξύ 1990 και 2002, οι χώρες της ΕΕ ανέφεραν 7 000–9 000 θανάτους οφειλόμενους σε υπερβολική δόση ναρκωτικών κάθε χρόνο (148), δηλαδή συνολικά περισσότερους από 100 000 θανάτους στο συγκεκριμένο διάστημα. Τα στοιχεία αυτά μπορούν να θεωρηθούν ελάχιστη εκτίμηση, καθώς σε πολλές χώρες είναι πιθανό να μην αναφέρονται όλοι οι θάνατοι.
Tussen 1990 en 2002 werden jaarlijks 7 000 tot 9 000 sterfgevallen als gevolg van overdoses gerapporteerd door de EU-landen (148), wat betekent dat er in deze periode meer dan 100 000 mensen als gevolg van hun drugsgebruik zijn overleden. Deze cijfers kunnen als minimale schattingen worden beschouwd, omdat het aantal meldingen in veel landen waarschijnlijk lager is dan het feitelijke aantal sterfgevallen.
V letech 1990–2002 země EU každý rok uváděly 7 000–9 000 úmrtí způsobených předávkováním (148), což představuje během tohoto období celkem více než 100 000 úmrtí. Tyto údaje lze považovat za minimální odhad, protože v mnoha zemích pravděpodobně dochází k podhodnocení uváděných hodnot.
Mellem 1990 og 2002 indberettede EU-landene hvert år 7 000–9 000 dødsfald som følge af overdosis (148), svarende til over 100 000 dødsfald i denne periode. Disse tal kan betragtes som et minimumsskøn, idet der formentlig kan være tale om underrapportering i mange lande.
Aastatel 1990–2002 teatasid ELi riigid igal aastal 7000–9000 üledoosist põhjustatud surmajuhtumist (148), nii et kokku teatati selle ajavahemiku jooksul 100 000 surmajuhtumist. Neid arve võib pidada miinimumhinnanguks, sest paljudes riikides esineb tõenäoliselt aruandlusega hõlmamata andmeid.
EU-maat ilmoittivat vuosina 1990–2002 joka vuosi 7 000–9 000 yliannostuksen aiheuttamaa kuolemaa (148), eli näitä kuolemia oli kyseisellä ajanjaksolla yhteensä yli 100 000. Lukuja voidaan pitää vähimmäisarvioina, sillä todennäköisesti osa kuolemista jää useimmissa maissa kirjaamatta.
1990 és 2002 között az EU országai évi 7000–9000 túladagolásos halálesetet jelentettek be(148), ami erre az időszakra nézve összesen több mint 100 000 halálesetet jelent. Ezek a számok minimális becslésnek tekinthetők, mivel valószínű, hogy sok országban nem minden esetet jelentenek.
Mellom 1990 og 2002 rapporterte landene i EU hvert år 7 000-9 000 dødsfall som følge av overdose (148), til sammen over 100 000 dødsfall i løpet av denne perioden. Disse tallene kan betraktes som minimumsestimater da det er sannsynlig at underrapportering skjer i flere land.
W latach 1990-2002, państwa UE doniosły o 7 000-9 000 przypadkach zgonów z powodu przedawkowania rocznie (148), zwiększając liczbę ponad 100 000 zgonów odnotowanych w tym okresie. Dane te można uważać za minimalne wartości szacunkowe, ponieważ w wielu państwach dochodzi do zaniżania danych.
Între 1990 şi 2002, statele membre ale Uniunii Europene au raportat 7 000–9 000 de decese provocate de supradoze pe an (148), ceea ce în total reprezintă peste 100 000 de decese în acest interval. Cifrele menţionate pot fi considerate o estimare minimă deoarece este probabil ca în majoritatea ţărilor să apară o sub-raportare a cazurilor.
V rokoch 1990 až 2002 oznámili krajiny EÚ každý rok 7 000 – 9 000 úmrtí zapríčinených predávkovaním (148), spolu viac ako 100 000 úmrtí počas tohto obdobia. Tieto čísla možno považovať za minimálne odhady, pretože mnohé krajiny pravdepodobne uviedli nižšie hodnoty.
V letih med 1990 in 2002 so države EU vsako leto poročale o 7000–9000 smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka drog (148), kar je dodalo več kot 100.000 smrtnih primerov v tem obdobju. Te številke veljajo za najnižje ocene, kajti v večini držav obstaja določen delež neprijavljenih primerov.
Mellan 1990 och 2002 redovisade EU-länderna 7 000–9 000 dödsfall orsakade av överdoser varje år(148), vilket innebar fler än 100 000 dödsfall under denna period. Dessa siffror kan betraktas som en minimiuppskattning eftersom underrapportering sannolikt sker i många länder.
  press3-lv  
Tǎpat tikai dažas valstis – Dǎnija, Vǎcija, Griefiija, Francija, Niderlande, Austrija un Zviedrija – piedǎvǎ pakalpojumus, kas ir ipaši paredzeti kanepju problemǎtiskajiem lietotǎjiem, neskatoties uz pieaugošo ǎrstešanǎs pieprasijumu skaitu attiecibǎ uz šo narkotiku. Kopumǎ šǎdas ǎrstešanǎs iespejas speciǎlistu uzraudzibǎ ir nepietiekami attistitas visǎ Eiropǎ, un kanepju problemǎtisko lietotǎju vajadzibas vel arvien ir maz saprastas.
Likewise, only some countries – Denmark, Germany, Greece, France, the Netherlands, Austria and Sweden – offer services specifically tailored to problem cannabis users, despite rising treatment demand for this drug. On the whole, such specialist treatment options are underdeveloped across Europe and the needs of problem cannabis users are still poorly understood.
De la même manière, seuls quelques pays – le Danemark, l’Allemagne, la Grèce, la France, les Pays-Bas, l’Autriche et la Suède – offrent des services spécifiquement adaptés aux usagers problématiques de cannabis, malgré la demande accrue de traitement pour cette drogue. De manière générale, de telles options de traitement spécialisé sont sous-développées dans l’ensemble de l’Europe, et les besoins des usagers problématiques de cannabis demeurent mal compris.
Gleichermaßen bieten nur einige Länder – Dänemark, Deutschland, Griechenland, Frankreich, die Niederlande, Österreich und Schweden – Leistungen an, die speziell auf die Probleme von Cannabis- Konsumenten zugeschnitten sind, und das trotz des steigenden Therapiebedarfs bei dieser Droge. Insgesamt sind solche spezifischen Behandlungsmöglichkeiten in ganz Europa nicht ausreichend entwickelt, und die Bedürfnisse problematischer Cannabiskonsumenten stoßen noch immer auf wenig Verständnis.
– in grado di fornire trattamenti specifici per i consumatori problematici di cannabis, malgrado la domanda di trattamento sia crescente. Nel complesso, in Europa, queste terapie specifiche sono sottosviluppate e i bisogni dei consumatori di cannabis non ancora ben capiti”.
De igual modo, apenas alguns países – Dinamarca, Alemanha, Grécia, França, Países Baixos, Áustria e Suécia – oferecem serviços dirigidos especificamente aos consumidores problemáticos de cannabis, apesar do aumento da procura de tratamento por consumo desta droga. Globalmente, estas opções de tratamento na Europa estão subdesenvolvidas, sendo as necessidades dos consumidores problemáticos de cannabis ainda mal compreendidas.
Evenzo bieden slechts enkele landen – Denemarken, Duitsland, Griekenland, Frankrijk, Nederland, Oostenrijk en Zweden – diensten die specifiek op problematische cannabisgebruikers zijn afgestemd, ondanks een toenemende vraag naar behandeling voor deze drug. Over het geheel genomen zijn gespecialiseerde behandelmogelijkheden door heel Europa onderontwikkeld en is er weinig inzicht in de behoeften van problematische cannabisgebruikers.
V piípade konopí je situace obdobná. Navzdory skutecnosti, že lécba závislosti na konopí je stále více vyhledávaná, nabízí služby speciálne upravené pro uživatele této drogy pouze nekolik zemí (Dánsko, Nemecko, Ǎecko, Francie, Nizozemsko, Rakousko a Švédsko). Speciální možnosti lécby jsou v Evrope celkove velmi málo rozvinuté a potieby uživateln konopí jsou nadále nedostatecne chápány.
Tilsvarende er det kun nogle lande – Danmark, Tyskland, Grækenland, Frankrig, Nederlandene, Østrig og Sverige – som tilbyder specielt skræddersyede behandlingstilbud til problematiske cannabis-brugere, trods en stigende efterspørgsel efter at blive behandlet for dette stof. Som helhed er sådanne specialiserede behandlingsmuligheder underudviklede i Europa, og der er kun ringe forståelse for problematiske cannabis- brugeres behov.
Sarnaselt pakuvad ainult mõned riigid nagu Taani, Saksamaa, Kreeka, Prantsusmaa, Madalmaad, Austria ja Rootsi spetsiaalselt kanepitarbijatele mõeldud teenuseid, hoolimata kasvavast ravivajadusest selle narkootikumi puhul. Kokkuvõttes, sellised eriravivõimalused on väheselt arenenud üle kogu Euroopa ja probleemsete kanepitarbijate vajadusi mõistetakse jätkuvalt vähe.
Samoin vain muutamat maat – Tanska, Saksa, Kreikka, Ranska, Alankomaat, Itävalta ja Ruotsi – tarjoavat kannabiksen ongelmakäyttäjille kohdennettuja erityispalveluja, vaikka hoitotarve on tämän huumeen osalta kasvanut. Yleisesti ottaen tällaiset erityishoitomuodot ovat Euroopassa kehittymättömiä, eikä kannabiksen ongelmakäyttäjien tarpeita vielä paljonkaan ymmärretä.
Hasonlóképpen, csak néhány ország – Dánia, Németország, Görögország, Hollandia, Ausztria és Svédország – nyújt kifejezetten a kannabisz-használók problémáival foglakozó szolgáltatásokat, annak ellenére, hogy egyre nagyobb az igény a kannabisszal kapcsolatos kezelésre. Összességében az ilyen speciális kezelési lehetöségek alulfejlettek Európában, és a problémás kannabisz-használók szükségleteit még mindig nem veszik elég komolyan.
På samme måte er det bare noen land – Danmark, Tyskland, Hellas, Frankrike, Nederland, Østerrike og Sverige – som tilbyr tjenester som er spesifikt skreddersydd for problematiske cannabisbrukere, til tross for den økte etterspørselen etter behandling for dette stoffet. Generelt sett er slike spesialiserte behandlingstilbud underutviklet i Europa, og det er fremdeles lite kunnskap om behovene til problematiske cannabisbrukere.
Podobnie, tylko niektóre panstwa – Dania, Niemcy, Grecja, Francja, Holandia, Austria i Szwecja oferuja usługi szczególnie dostosowane do problemu osób zazywajacych pochodne konopi. Generalnie, takie specjalistyczne metody leczenia sa nadal słabo rozwiniete w Europie, a potrzeby osób problemowo zazywajacych pochodne konopi sa nadal słabo rozumiane.
Numai câteva state – Danemarca, Germania, Grecia, Franţa, Olanda, Austria, şi Suedia – oferǎ servicii specializate consumatorilor problematici de canabis, în ciuda cererii crescute de tratament împotriva abuzului de acest drog. În general, acest tip de alternative specializate de tratament sunt subdezvoltate în Europa, iar nevoile consumatorilor problematici de canabis nu sunt pe deplin înIelese.
To isté platí pre užívateÍov kanabisu, pre ktorých aj napriek rastúcemu dopytu po liecbe existujú špecializované liecebné zariadenia iba vo vybraných krajinách, konkrétne v Dánsku, Nemecku, Grécku, Francúzsku, Holandsku, Rakúsku a Švédsku. Celkovo však tieto špecializované liecebné možnosti nie sú v rámci Európy dostatocne rozvinuté a problémoví užívatelia kanabisu nachádzajú pre svoje potreby len minimálne pochopenie.
Samo nekaj držav – Danska, Nemcija, Grcija, Francija, Nizozemska, Avstrija in Švedska – tako ponujajo specificne službe posebej prilagojene problematicnim uporabnikom kanabisa, ceprav se povpraševanje po zdravljenju zaradi te droge povecuje. V celoti gledano so takšne možnosti specialisticne obravnave po vsej Evropi slabo razvite, potrebe problematicnih uporabnikov kanabisa pa so še vedno slabo razumljene.
Likaledes erbjuder endast vissa länder – Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige – skräddarsydda tjänster för cannabismissbrukare, trots en ökande efterfrågan på behandling för denna drog. På det hela taget har sådana behandlingsalternativ inte utvecklats tillräckligt i Europa och förståelsen för cannabismissbrukarnas behov är fortfarande dålig.
  Ar ekstazÄ« lietoÅ¡anu ...  
Salīdzinājumā ar nāves gadījumiem, kas saistīti ar opiātu lietošanu, nāves gadījumi, kas saistīti ar ekstazī lietošanu, ir relatīvi maz izplatīti, taču dažās valstīs, un to skaits nav neievērojams, būtu nepieciešams uzlabot šādu nāves gadījumu uzraudzību.
Compared with opiate-related deaths, deaths involving ecstasy are relatively unusual but, in some countries, not negligible, and monitoring of these deaths could be improved. The description ‘ecstasy-related death’ could mean that ecstasy was mentioned on the death certificate or that it was found in the toxicological analysis (often along with other drugs) (67).
Les décès liés à l'ecstasy sont relativement rares en comparaison de ceux dus aux opiacés, mais non négligeables dans certains pays, et le suivi de ces décès pourrait être amélioré. On pourrait définir les «décès liés à l'ecstasy» comme ceux pour lesquels le certificat de décès mentionne que cette substance a été décelée dans l'analyse toxicologique (souvent en association avec d'autres drogues) (67).
Im Vergleich zu opiatbedingten Todesfällen sind Todesfälle im Zusammenhang mit Ecstasy relativ selten. In einigen Ländern ist ihre Zahl jedoch nicht zu vernachlässigen, und die Überwachung dieser Todesfälle ist verbesserungswürdig. Die Beschreibung „ecstasybedingte Todesfälle“ kann bedeuten, dass Ecstasy im Totenschein erwähnt oder in der toxikologischen Analyse nachgewiesen wurde (oft in Verbindung mit anderen Drogen) (67).
En comparación con las muertes relacionadas con opiáceos, las muertes por éxtasis son relativamente inusuales, aunque en algunos países la cifra no es desdeñable, y podría mejorarse su control. La calificación de «muerte relacionada con el éxtasis» puede deberse a la mención de la palabra «éxtasis» en el certificado de defunción o a la detección de la sustancia en los análisis toxicológicos (con frecuencia junto a otras drogas) (67).
Rispetto ai decessi dovuti agli oppiacei i decessi per ecstasy sono relativamente infrequenti, sia pur non trascurabili in taluni paesi; il monitoraggio di questo fenomeno andrebbe pertanto migliorato. La dizione “decesso correlato all’ecstasy” potrebbe significare che la sostanza è menzionata nel certificato di morte oppure che le analisi tossicologiche l’hanno evidenziata (spesso in combinazione con altre droghe) (67).
Οι θάνατοι που οφείλονται στην έκσταση είναι σχετικά λιγοστοί σε σύγκριση με τους θανάτους που οφείλονται στα οπιούχα, αλλά, σε ορισμένες χώρες, ο αριθμός τους δεν είναι αμελητέος και η παρακολούθηση των θανάτων αυτών χρήζει βελτίωσης. Η φράση «θάνατοι που συνδέονται με την έκσταση» μπορεί να σημαίνει ότι η ουσία αναφέρεται στο πιστοποιητικό θανάτου ή ότι εντοπίσθηκε στην τοξικολογική ανάλυση (συχνά σε συνδυασμό με άλλα ναρκωτικά) (67).
In vergelijking met de sterfgevallen als gevolg van opiatengebruik, is het aantal dodelijke slachtoffers in verband met ecstasy relatief zeldzaam. In sommige landen is dat aantal echter niet te verwaarlozen, en het monitoren van dergelijke sterfgevallen behoeft verbetering. De term “sterfte ten gevolge van ecstasygebruik” is nog niet eenduidig gedefinieerd en kan op dit moment worden gebruikt als ecstasy in de overlijdensakte wordt genoemd, maar ook als ecstasy tijdens een toxicologische analyse is aangetroffen (vaak in combinatie met andere drugs) (67).
Ve srovnání s úmrtími v souvislosti s opiáty jsou úmrtí zahrnující extázi relativně neobvyklá, avšak v některých zemích nikoli zanedbatelná, a sledování těchto úmrtí by se mohlo zlepšit. Označení „úmrtí související s extází“ by mohlo znamenat, že extáze byla uvedena na úmrtním listu nebo byla zjištěna v toxikologické analýze (často spolu s dalšími drogami) (67).
Sammenlignet med opiatrelaterede dødsfald er dødsfald, hvor ecstasy er involveret, forholdsvis ualmindelige, men i nogle lande ikke ubetydelige, og overvågningen af disse dødsfald kan forbedres. Udtrykket 'ecstasyrelateret dødsfald' kan forstås således, at ecstasy er nævnt i dødsattesten eller er blevet fundet ved den toksikologiske analyse (ofte sammen med andre stoffer) (67).
Ekstaasikuolemat ovat opiaattikuolemiin verrattuna melko harvinaisia, mutta niitä tapahtuu joissakin maissa merkittävä määrä, ja niiden seurantaa voitaisiin parantaa. Termi "ekstaasikuolema" voi tarkoittaa, että ekstaasi mainitaan kuolintodistuksessa tai että sitä löydetään toksikologisessa analyysissa (usein yhdessä muiden huumeiden kanssa) (67).
Az opiátokkal összefüggő halálesetekkel összehasonlítva az extasyhoz köthető halálesetek viszonylag ritkák, de néhány országban nem elhanyagolható számban fordulnak elő, ellenőrzésükön pedig még lehet fejleszteni. Az „extasyval összefüggő haláleset” megnevezés jelentheti azt, hogy az extasy szerepelt a halotti bizonyítványon, illetve hogy a toxikológiai vizsgálat kimutatta a jelenlétét (sok esetben más kábítószerekkel együtt)(67).
Sammenlignet med opiatrelaterte dødsfall forekommer ecstasyrelaterte dødsfall forholdsvis sjelden, selv om antallet i enkelte land likevel ikke er ubetydelig og kartleggingen kunne vært bedre. Beskrivelsen ”ecstasyrelatert dødsfall” kan innebære at ecstasy er nevnt på dødsattesten eller ble funnet i den toksikologiske analysen (ofte sammen med andre rusmidler) (67).
W porównaniu ze zgonami powodowanymi przez opiaty, zgony spowodowane przez ekstazy występują stosunkowo rzadko, jednak w przypadku niektórych państw nie można ich uznać na nieistotne, a monitoring takich przypadków śmiertelnych mógłby ulec poprawie. Termin „zgon spowodowany przez ekstazy” może oznaczać, że substancja ekstazy wymieniona została w akcie zgonu lub wykryto ją w trakcie badania toksykologicznego (często razem z innymi narkotykami) (67).
În comparaţie cu decesele legate de consumul de opiacee, decesele legate de consumul de Ecstasy sunt relativ neobişnuite dar, în unele ţări nu sunt neglijabile, iar monitorizarea lor ar putea fi ameliorată. Descrierea „deces legat de consumul de Ecstasy” poate însemna că Ecstasy-ul este menţionat în certificatul de deces sau că a fost identificat în cadrul analizei toxicologice (adesea împreună cu alte droguri) (67).
Pri porovnaní s úmrtiami súvisiacimi s opiátmi sú úmrtia v spojení s extázou relatívne neobvyklé, ale v niektorých krajinách nie sú zanedbateľné a sledovanie tejto úmrtnosti by sa mohlo zlepšiť. Označenie „smrť v súvislosti s extázou“ by mohlo znamenať, že extáza bola uvedená v úmrtnom liste alebo že bola zistená toxikologickou analýzou (často spolu s inými drogami) (67).
Smrtni primeri zaradi uživanja ekstazija so precej redki v primerjavi s smrtnimi primeri zaradi uživanja drugih opiatov, vendar pa jih v nekaterih državah ne smemo zanemariti, izboljšali pa bi lahko tudi njihovo spremljanje. Izraz "z ekstazijem povezana smrt" lahko pomeni, da je bil ekstazi naveden na mrliškem listu ali je bil ugotovljen pri toksikološki analizi (pogosto skupaj z drugimi drogami) (67).
Jämfört med opiatrelaterade dödsfall är de ecstasyrelaterade dödsfallen relativt sällsynta, men i en del länder samtidigt inte försumbara och övervakningen av dessa dödsfall kan bli bättre. Termen ”ecstasyrelaterade dödsfall” kan betyda att ecstasy nämndes i dödsattesten eller påträffades vid den toxikologiska analysen (ofta tillsammans med andra droger)(67).
  Cena un iespÄ“jamā ied...  
gadā valstīs, par kurām ir pieejami dati, kaņepju sveķos mazumtirdzniecības līmenī vidējais THC saturs bija sākot no mazāka par 1% (Polijā) līdz 25% (Slovākija) un augu kaņepju potenciāls bija no 1% (Ungārija, Somija) līdz 20% (mājās audzēti ražojumi Nīderlandē) (56).
The potency of cannabis products is determined by their content of tetrahydrocannabinol (THC), the primary active constituent. In 2003, in countries from which data are available, cannabis resin at retail level was reported to have an average THC content that varied from less than 1 % (Poland) to 25 % (Slovakia), while herbal cannabis potency ranged from 1 % (Hungary, Finland) to 20 % (home-grown produced in the Netherlands) (56).
La puissance des produits à base de cannabis est déterminée par leur teneur en tétrahydrocannabinol (THC), son principal élément actif. En 2003, selon les pays pour lesquels des données sont disponibles, la résine de cannabis vendue au détail avait une teneur moyenne en THC allant de moins de 1 % (Pologne) à 25 % (Slovaquie), tandis que la puissance de l'herbe de cannabis variait de 1 % (Hongrie, Finlande) à 20 % (cannabis produit aux Pays-Bas) (56).
Die Stärke der Cannabisprodukte richtet sich nach ihrem Gehalt an Tetrahydrocannabinol (THC), dem wichtigsten psychoaktiven Wirkstoff von Cannabis. Die Länder, für die Daten vorlagen, meldeten im Jahr 2003 einen durchschnittlichen THC-Gehalt des gehandelten Cannabisharzes zwischen unter 1 % (Polen) und 25 % (Slowakei), während die Stärke des Cannabiskrauts zwischen 1 % (Ungarn, Finnland) und 20 % (Innenanbau in den Niederlanden) lag (56).
La potencia de los productos del cannabis viene determinada por su contenido en tetrahidrocannabinol (THC), la principal sustancia psicoactiva. En 2003, en los países que han facilitado datos, el contenido medio de THC de la resina de cannabis vendida al por menor oscilaba entre menos del 1 % (Polonia) y el 25 % (Eslovaquia), mientras que la potencia de la hierba de cannabis fue del 1 % (Hungría y Finlandia) al 20 % (cultivo casero en los Países Bajos) (56).
La potenza dei prodotti di cannabis è determinata dal loro contenuto in tetraidrocannabinolo (THC), il principale principio attivo. Nel 2003, nei paesi di cui si dispongono, la resina di cannabis al dettaglio aveva un contenuto medio di THC compreso tra meno dell’1% (Polonia) e il 18% (Paesi Bassi), mentre la potenza delle foglie di cannabis variava dall’1% (Ungheria e Finlandia) al 20% (foglie prodotte nei Paesi Bassi) (56).
Η δραστικότητα των προϊόντων κάνναβης καθορίζεται από την περιεκτικότητά τους σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) που είναι το κύριο δραστικό συστατικό της. Το 2003, οι χώρες στις οποίες υπάρχουν σχετικά στοιχεία ανέφεραν ότι η ρητίνη κάνναβης σε επίπεδο λιανικής διακίνησης είχε μέση περιεκτικότητα σε THC από λιγότερο από 1 % (Πολωνία) έως 25 % (Σλοβακία), ενώ η δραστικότητα της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν μεταξύ 1 % (Ουγγαρία, Φινλανδία) και 20 % («κατ’ οίκον» καλλιέργεια στις Κάτω Χώρες) (56).
De sterkte van cannabisproducten wordt bepaald aan de hand van de hoeveelheid tetrahydrocannabinol (THC), het primaire actieve bestanddeel. In landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, had de cannabishars op straathandelsniveau een gemiddeld THC-percentage van minder dan 1% (Polen) tot 25% (Slowakije), terwijl de sterkte van de cannabisbladeren varieerde tussen 1% (Hongarije, Finland) tot 20% in Nederland (“nederwiet”) (56).
Potence konopných produktů je určena obsahem jejich primární účinné složky, tetrahydrocannabinolu (THC). V roce 2003 se v zemích, z nichž máme dostupné údaje, pohyboval hlášený průměrný obsah THC v konopné pryskyřici na úrovni prodeje v malém v rozmezí od necelého 1 % (Polsko) až po 25 % (Slovensko), zatímco potence rostlin konopí se pohybovala v rozpětí 1 % (Maďarsko, Finsko) až po 20 % (domácky vypěstované v Nizozemsku) (56).
Cannabisprodukternes styrke bestemmes ud fra deres indhold af den primære aktive ingrediens tetrahydrocannabinol (THC). I 2003 er der i de lande, for hvilke der foreligger data, meldt om cannabisharpiks i detailleddet med et gennemsnitligt indhold af THC fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakiet), mens styrken i cannabisblade varierede fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (lokalt dyrket cannabis i Nederlandene) (56).
Kanepitoote kangus sõltub tetrahüdrokannabinooli (THK), selle põhilise toimeaine sisaldusest. 2003. aastal ulatus nendes riikides, mille kohta on andmed kättesaadavad, jaemüüki läinud kanepivaigu keskmine THK-sisaldus vähem kui 1%-st (Poolas) kuni 25%ni (Slovakkias), samas kui kanepiürdi kangus ulatus 1%-st (Ungaris, Soomes) kuni 20%-ni (Madalmaades kasvatatud toode) (56).
Kannabistuotteiden teho määräytyy tetrahydrokannabinolin (THC), niiden tärkeimmän tehoaineen, pitoisuuden mukaan. Vuonna 2003 niissä maissa, joista saatiin tietoja, kannabishartsin keskimääräinen THC-pitoisuus vaihteli vähittäiskaupassa 1 prosentista (Puola) 25 prosenttiin (Slovakia), ja kannabisruohon teho vaihteli 1 prosentista (Unkari, Suomi) 20 prosenttiin (Alankomaissa tuotettu kannabisruoho) (56).
A kannabisztermékek hatását az elsődleges hatóanyag, a tetrahidro-kannabinol (THC) tartalma határozza meg. Az adatokkal rendelkező országokban 2003-ban a kannabiszgyanta átlagos THC-tartalma kiskereskedelmi szinten 1%-nál kevesebbtől (Lengyelország) 25%-ig(Szlovákia) változott, míg a kannabisznövény hatása 1% (Magyarország, Finnország) és 20% (házi termesztésű, Hollandiában) között mozgott(56).
Styrken på cannabisproduktene avhenger av innholdet av tetrahydrocannabinol (THC), som er det viktigste virkestoffet. I 2003 ble cannabisharpiksen på detaljistnivå i land som har tilgjengelige data, oppgitt til å ha et gjennomsnittlig THC-innhold fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakia), mens styrken på cannabisplanten varierte fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (hjemmedyrket i Nederland) (56).
Siła działania produktów otrzymanych z konopi indyjskich określana jest na podstawie ich zawartości tetrahydrocannabiolu (THC), czyli głównej substancji czynnej. W 2003 roku w państwach, w których dane są dostępne, żywica konopna w obrocie detalicznym miała średnią zawartość THC od poniżej 1% (Polska) do 25% (Słowacja), a siła działania marihuany wynosiła od 1% (Węgry, Finlandia) do 20% (domowe uprawy w Holandii) (56).
Tăria produselor din canabis este determinată de conţinutul lor de tetrahidrocanabinol (THC), constituentul activ principal. În 2003, rapoartele au arătat că în ţările pentru care există date, răşina de canabis vândută cu amănuntul avea un conţinut mediu de THC care varia de la sub 1 % (Polonia) la 18 % (Slovacia), în timp ce tăria plantelor de canabis varia de la 1 % (Ungaria, Finlanda) la 20 % (pentru cele crescute în gospodărie în Ţările de Jos) (56).
Potencia kanabisových výrobkov sa určuje podľa obsahu ich hlavnej aktívnej zložky – tetrahydrokanabinolu (THC). V krajinách, ktoré poskytli údaje, bola v roku 2003 v maloobchodnom predaji kanabisová živica s priemerným obsahom THC od menej ako 1 % (Poľsko) do 18 % (Slovensko) a potencia trávového kanabisu sa pohybovala od 1 % (Maďarsko, Fínsko) do 20 % (domácky pestovaného v Holandsku) (56).
Moč proizvodov iz konoplje je določena glede na njihovo vsebnost tetrahidrokanabinola (THC), ki je glavna aktivna snov. Leta 2003 je bila povprečna vsebnost THC v hašišu na ravni prodaje na drobno v državah, za katere so na voljo podatki, od manj kot 1 % (Poljska) do 25 % (Slovaška), medtem ko je bila moč marihuane od 1 % (Madžarska, Finska) do 20 % (doma pridelana na Nizozemskem) (56).
En cannabisprodukts styrka beror på halten av tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste verksamma beståndsdelen. År 2003 uppgavs halten tetrahydrocannabinol i hasch i missbrukarledet i genomsnitt vara mellan under 1 % (Polen) och  % (Slovakien), medan styrkan i marijuana var mellan 1 % (Ungern, Finland) och 20 % (hemmaodlad i Nederländerna)(56).
  AmfetamÄ«ns  
2003. gadā vidējā amfetamīna cena lietotāju līmenī svārstījās no mazāk par 10 eiro par gramu Beļģijā, Igaunijā, Grieķijā, Latvijā, Ungārijā, Nīderlandē un Slovākijā līdz 37,5 eiro par gramu Norvēģijā (73).
In 2003, average amphetamine prices at user level varied from less than €10 per gram in Belgium, Estonia, Greece, Latvia, Hungary, the Netherlands and Slovakia to €37.5 per gram in Norway (73). The average retail purity of amphetamine in 2003 ranged from 7.5 % (Germany) to 50 % (Norway) (74).
En 2003, le prix moyen des amphétamines pour le consommateur variait de moins de 10 euros le gramme en Belgique,en Estonie, en Grèce, en Lettonie, en Hongrie, aux Pays-Bas et en Slovaquie à 37,5 euros le gramme en Norvège (73). Le degré moyen de pureté au niveau de la vente au détail en 2003 était compris entre 7,5 % (Allemagne) et 50 % (Norvège) (74).
Im Jahr 2003 reichte der durchschnittliche Konsumentenpreis für Amphetamin von unter 10 EUR pro Gramm in Belgien, Estland, Griechenland, Lettland, Ungarn, den Niederlanden und der Slowakei bis zu 37,50 EUR pro Gramm in Norwegen (73). Die durchschnittliche Reinheit des gehandelten Amphetamins schwankte im Jahr 2003 zwischen 7,5 % (Deutschland) und 50 % (Norwegen) (74).
En 2003, los precios medios de las anfetaminas a nivel de consumidor oscilaron entre los menos de 10 euros por gramo de Bélgica, Estonia, Grecia, Letonia, Hungría, los Países Bajos y Eslovaquia y los 37,5 euros por gramo de Noruega (73). La pureza media de las anfetaminas vendidas al por menor el mismo año fue del 7,5 % (Alemania) al 50 % (Noruega) (74).
Nel 2003 i prezzi medi delle anfetamine per il consumatore andavano da meno di 10 euro al grammo in Belgio, Estonia, Grecia, Lettonia, Ungheria, Paesi Bassi e Slovacchia a 37,5 euro al grammo in Norvegia (73). La purezza media al dettaglio delle anfetamine nel 2003 variava dal 7,5% (Germania) al 50% (Norvegia) (74).
Em 2003, os preços médios das anfetaminas ao nível do utilizador iam desde 10 euros por grama na Bélgica, Estónia, Grécia, Letónia, Hungria, Países Baixos e Eslováquia e os 37,5 euros por grama na Noruega (73). A pureza média das anfetaminas vendidas a retalho, em 2003, oscilava entre 7,5% (Alemanha) e 50% (Noruega) (74).
Το 2003, η μέση τιμή αγοράς αμφεταμινών από τους χρήστες κυμαινόταν από λιγότερο από 10 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο, την Εσθονία, την Ελλάδα, τη Λεττονία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες και τη Σλοβακία έως 37,5 ευρώ ανά γραμμάριο στη Νορβηγία (73). Η μέση καθαρότητα των αμφεταμινών σε επίπεδο λιανικής πώλησης το 2003 κυμαινόταν μεταξύ 7,5 % (Γερμανία) και 50 % (Νορβηγία) (74).
In 2003 varieerde de gemiddelde straatwaarde van amfetamine van minder dan 10 EUR per gram in België, Estland, Griekenland, Letland, Hongarije, Nederland en Slowakije tot 37,5 EUR per gram in Noorwegen (73). De gemiddelde zuiverheid van amfetamine op straathandelsniveau in 2003 varieerde van 7,5% (Duitsland) tot 50% (Noorwegen) (74).
V roce 2003 se průměrné ceny amfetaminu na uživatelské úrovni pohybovaly od méně než 10 EUR za gram v Belgii, Estonsku, Řecku, Lotyšsku, Maďarsku, Nizozemsku a na Slovensku do 37,5 EUR za gram v Norsku (73). Průměrná prodejní čistota amfetaminu se v roce 2003 pohybovala od 7,5 % (Německo) do 50 % (Norsko) (74).
I 2003 lå de gennemsnitlige amfetaminpriser på brugerniveau fra under 10 EUR pr. gram i Belgien, Estland, Grækenland, Letland, Ungarn, Nederlandene og Slovakiet til 37,5 EUR pr. gram i Norge (73). Den gennemsnitlige renhedsgrad for amfetaminer i detailleddet varierede i 2003 fra 7,5 % (Tyskland) til 50 % (Norge) (74).
2003. aastal ulatus amfetamiini hind tarbijatasandil vähem kui 10 eurost grammi kohta Belgias, Eestis, Kreekas, Lätis, Ungaris, Madalmaades ja Slovakkias kuni 37,5 euroni grammi kohta Norras (73). 2003. aastal jaemüüki läinud amfetamiini keskmine puhtus ulatus 7,5% (Saksamaal) kuni 50% (Norras) (74).
Vuonna 2003 amfetamiinin keskimääräinen hinta käyttäjätasolla vaihteli Belgian, Viron, Kreikan, Latvian, Unkarin, Alankomaiden ja Slovakian alle 10 eurosta Norjan 37,5 euroon grammalta (73). Amfetamiinin keskimääräinen puhtaus vähittäiskaupassa vuonna 2003 vaihteli 7,5 prosentista (Saksa) 50 prosenttiin (Norja) (74).
Az átlagos felhasználói amfetaminárak 2003-ban a Belgiumban, Észtországban, Görögországban, Lettországban, Magyarországon, Hollandiában és Szlovákiában regisztrált 10 euró/gramm alatti ártól a norvégiai 37,5 euró/gramm értékig változtak(73). Az amfetamin átlagos eladási tisztasága 7,5% (Németország) és 50% (Norvégia) között mozgott(74).
I 2003 varierte gjennomsnittlig amfetaminpris på brukernivå fra under 10 euro pr. gram i Belgia, Estland, Hellas, Latvia, Ungarn, Nederland og Slovakia til 37,50 euro pr. gram i Norge (73). Gjennomsnittlig renhet for amfetamin på detaljistnivå i 2003 varierte fra 7,5 % (Tyskland) til 50 % (Norge) (74).
W 2003 roku średnia cena amfetaminy na rynku detalicznym mieściła się w przedziale od poniżej 10 euro za gram w Belgii, Estonii, Grecji, na Łotwie, na Węgrzech, w Holandii i na Słowacji do 37,5 euro za gram w Norwegii (73). Średni wskaźnik czystości amfetaminy w obrocie detalicznym w roku 2003 wynosił od 7,5% (Niemcy) do 50% (Norwegia) (74).
În 2003, preţul mediu al amfetaminei la consumator a variat de la sub 10 EUR/g în Belgia, Estonia, Grecia, Letonia, Ungaria, Ţările de Jos şi Slovacia la 37,5 EUR/g în Norvegia (73). Puritatea medie a amfetaminei vândute consumatorilor a variat în 2003 între 7,5 % (Germania) şi 50 % (Norvegia) (74).
V roku 2003 sa priemerné ceny amfetamínu na úrovni užívateľa pohybovali od 10 eur za gram v Belgicku, Estónsku, Grécku, Lotyšsku, Maďarsku, Holandsku a na Slovensku do 37,5 eura za gram v Nórsku (73). Priemerná maloobchodná čistota amfetamínu kolísala v roku 2003 od 7,5 % (v Nemecku) do 50 % (v Nórsku) (74).
Leta 2003 so se povprečne cene amfetamina na ravni uporabnika gibale od manj kot 10 eurov za gram v Belgiji, Estoniji, Grčiji, Latviji, na Madžarskem, Nizozemskem in Slovaškem do 37,5 eurov za gram na Norveškem (73). Povprečna maloprodajna čistost amfetamina je leta 2003 segala od 7,5 % (Nemčija) do 50 % (Norveška) (74).
Genomsnittspriset för amfetamin i missbrukarledet varierade 2003 mellan mindre än 10 euro per gram i Belgien, Estland, Grekland, Lettland, Ungern, Nederländerna och Slovakien, och 37,5 euro per gram i Norge(73). Amfetaminets genomsnittliga grad av renhet i missbrukarledet låg 2003 på mellan 7,5 % (Tyskland) och 50 % (Norge)(74).
  press3-lv  
Tapat tikai dažas valstis – Danija, Vacija, Griekija, Francija, Niderlande, Austrija un Zviedrija – piedava pakalpojumus, kas ir ipaši paredzeti kanepju problematiskajiem lietotajiem, neskatoties uz pieaugošo arstešanas pieprasijumu skaitu attieciba uz šo narkotiku. Kopuma šadas arstešanas iespejas specialistu uzraudziba ir nepietiekami attistitas visa Eiropa, un kanepju problematisko lietotaju vajadzibas vel arvien ir  maz saprastas.
De la même manière, seuls quelques pays – le Danemark, l’Allemagne, la Grèce, la France, les Pays-Bas, l’Autriche et la Suède – offrent des services spécifiquement adaptés aux usagers problématiques de cannabis, malgré la demande accrue de traitement pour cette drogue. De manière générale, de telles options de traitement spécialisé sont sous-développées dans l’ensemble de l’Europe, et les besoins des usagers problématiques de cannabis demeurent mal compris.
Gleichermaßen bieten nur einige Länder – Dänemark, Deutschland, Griechenland, Frankreich, die Niederlande, Österreich und Schweden – Leistungen an, die speziell auf die Probleme von Cannabis-Konsumenten zugeschnitten sind, und das trotz des steigenden Therapiebedarfs bei dieser Droge. Insgesamt sind solche spezifischen Behandlungsmöglichkeiten in ganz Europa nicht ausreichend entwickelt, und die Bedürfnisse problematischer Cannabiskonsumenten stoßen noch immer auf wenig Verständnis.
Igualmente, y a pesar del aumento en la demanda de las terapias contra la dependencia de estas drogas,   sólo algunos países (Dinamarca, Alemania, Grecia, Francia, los Países Bajos, Austria y Suecia) ofrecen servicios adaptados específicamente a las necesidades de los consumidores problemáticos de cannabis.      En general, dichas opciones de tratamiento especializado no han arraigado en Europa y las necesidades que derivan de la situación de los consumidores problemáticos de cannabis no encuentran el eco que debieran en la sociedad.
Analogamente, sono pochi i paesi – Danimarca, Germania, Grecia, Francia, Paesi Bassi, Austria e Svezia – in grado di fornire trattamenti specifici per i consumatori problematici di cannabis, malgrado la domanda di trattamento sia crescente. Nel complesso, in Europa, queste terapie specifiche sono sottosviluppate e i bisogni dei consumatori di cannabis non ancora ben capiti”.
De igual modo, apenas alguns países – Dinamarca, Alemanha, Grécia, França, Países Baixos, Áustria e Suécia – oferecem serviços dirigidos especificamente aos consumidores problemáticos de cannabis, apesar do aumento da procura de tratamento por consumo desta droga. Globalmente, estas opções de tratamento na Europa estão subdesenvolvidas, sendo as necessidades dos consumidores problemáticos de cannabis ainda mal compreendidas.
Οµοίως, µόνο οριsµένeς χώρeς – Δaνίa, Geρµaνίa, Ελλάda, Gaλλίa, Ολλaνdίa, Αυstρίa κaι Sουηdίa – paρέχουν υpηρesίeς pου eίνaι eιdικά pροsaρµοsµένeς stις aνάγκeς tων pροßληµatικών χρηstών κάννaßης, paρά tην aυξaνόµeνη ζήtηsη γιa θeρapeίa apeξάρtηsης apό tο νaρκωtικό aυtό. Geνικά, οι eξeιdικeυµένeς λύseις θeρapeίaς eίνaι aνepaρκώς aνeptυγµένeς stην Ευρώpη eνώ οι aνάγκeς tων pροßληµatικών χρηstών κάννaßης deν eίνaι epaρκώς κataνοηtές.
Evenzo bieden slechts enkele landen – Denemarken, Duitsland, Griekenland, Frankrijk, Nederland, Oostenrijk en Zweden – diensten die specifiek op problematische cannabisgebruikers zijn afgestemd, ondanks een toenemende vraag naar behandeling voor deze drug. Over het geheel genomen zijn gespecialiseerde behandelmogelijkheden door heel Europa onderontwikkeld en is er weinig inzicht in de behoeften van problematische cannabisgebruikers.
V prípade konopí je situace obdobná. Navzdory skutecnosti, že lécba závislosti na konopí je stále více vyhledávaná, nabízí služby speciálne upravené pro uživatele této drogy pouze nekolik zemí (Dánsko, Nemecko, Recko, Francie, Nizozemsko, Rakousko a Švédsko). Speciální možnosti lécby jsou v Evrope celkove velmi málo rozvinuté a potreby uživatelu konopí jsou nadále nedostatecne chápány.
Tilsvarende er det kun nogle lande – Danmark, Tyskland, Grækenland, Frankrig, Nederlandene, Østrig og Sverige – som tilbyder specielt skræddersyede behandlingstilbud til problematiske cannabis-brugere, trods en stigende efterspørgsel efter at blive behandlet for dette stof. Som helhed er sådanne specialiserede behandlingsmuligheder underudviklede i Europa, og der er kun ringe forståelse for problematiske cannabis-brugeres behov.
Sarnaselt pakuvad ainult mõned riigid nagu Taani, Saksamaa, Kreeka, Prantsusmaa, Madalmaad, Austria  ja Rootsi spetsiaalselt kanepitarbijatele mõeldud teenuseid, hoolimata kasvavast ravivajadusest selle narkootikumi puhul. Kokkuvõttes, sellised eriravivõimalused on väheselt arenenud üle kogu Euroopa ja probleemsete kanepitarbijate vajadusi mõistetakse jätkuvalt vähe.
Samoin vain muutamat maat – Tanska, Saksa, Kreikka, Ranska, Alankomaat, Itävalta ja Ruotsi – tarjoavat kannabiksen ongelmakäyttäjille kohdennettuja erityispalveluja, vaikka hoitotarve on tämän huumeen osalta kasvanut. Yleisesti ottaen tällaiset erityishoitomuodot ovat Euroopassa kehittymättömiä, eikä kannabiksen ongelmakäyttäjien tarpeita vielä paljonkaan ymmärretä.
Hasonlóképpen, csak néhány ország – Dánia, Németország, Görögország, Hollandia, Ausztria és Svédország – nyújt kifejezetten a kannabisz-használók problémáival foglakozó szolgáltatásokat, annak ellenére, hogy egyre nagyobb az igény a kannabisszal kapcsolatos kezelésre. Összességében az ilyen speciális kezelési lehetoségek alulfejlettek Európában, és a problémás kannabisz-használók szükségleteit még mindig nem veszik elég komolyan.
På samme måte er det bare noen land – Danmark, Tyskland, Hellas, Frankrike, Nederland, Østerrike og Sverige – som tilbyr tjenester som er spesifikt skreddersydd for problematiske cannabisbrukere, til tross for den økte etterspørselen etter behandling for dette stoffet. Generelt sett er slike spesialiserte behandlingstilbud underutviklet i Europa, og det er fremdeles lite kunnskap om behovene til problematiske cannabisbrukere.
Podobnie, tylko niektóre panstwa – Dania, Niemcy, Grecja, Francja, Holandia, Austria i Szwecja oferuja uslugi szczególnie dostosowane do problemu osób zazywajacych pochodne konopi. Generalnie, takie specjalistyczne metody leczenia sa nadal slabo rozwiniete w Europie, a potrzeby osób problemowo zazywajacych pochodne konopi sa nadal slabo rozumiane.
Numai câteva state – Danemarca, Germania, Grecia, Franta, Olanda, Austria, si Suedia – ofera servicii specializate consumatorilor problematici de canabis, în ciuda cererii crescute de tratament împotriva abuzului de acest drog. În general, acest tip de alternative specializate de tratament sunt subdezvoltate în Europa, iar nevoile consumatorilor problematici de canabis nu sunt pe deplin întelese.
To isté platí pre užívatelov kanabisu, pre ktorých aj napriek rastúcemu dopytu po liecbe existujú špecializované liecebné zariadenia iba vo vybraných krajinách, konkrétne v Dánsku, Nemecku, Grécku, Francúzsku, Holandsku, Rakúsku a Švédsku. Celkovo však tieto špecializované liecebné možnosti nie sú v rámci Európy dostatocne rozvinuté a problémoví užívatelia kanabisu nachádzajú pre svoje potreby len minimálne pochopenie.
Samo nekaj držav – Danska, Nemcija, Grcija, Francija, Nizozemska, Avstrija in Švedska – tako ponujajo specificne službe posebej prilagojene problematicnim uporabnikom kanabisa, ceprav se povpraševanje po zdravljenju zaradi te droge povecuje. V celoti gledano so takšne možnosti specialisticne obravnave po vsej Evropi slabo razvite, potrebe problematicnih uporabnikov kanabisa pa so še vedno slabo razumljene.
Likaledes erbjuder endast vissa länder – Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige – skräddarsydda tjänster för cannabismissbrukare, trots en ökande efterfrågan på behandling för denna drog. På det hela taget har sådana behandlingsalternativ inte utvecklats tillräckligt i Europa och förståelsen för cannabismissbrukarnas behov är fortfarande dålig.
  press5-lv  
Likumdeveji ipaši piedava arstešanas alternativas viegli ietekmejamiem jauniem narkotiku lietotajiem. Tomer joprojam ir loti maz arstniecibas programmu, kas butu tieši verstas uz jaunu parkapeju vajadzibam.
Le législateur offre des traitements alternatifs, notamment aux consommateurs de drogues jeunes et vulnérables. Toutefois, rares sont encore les programmes de traitement visant spécialement les besoins des jeunes délinquants. L’Allemagne, le Luxembourg, la Hongrie, l’Autriche et le Royaume-Uni sont les seuls pays à signaler des programmes de prévention sélective destinés aux délinquants primaires (principalement les consommateurs de cannabis), en offrant un soutien psychologique, une formation et des conseils.
Die Gesetzgeber bieten besonders jungen gefährdeten Drogenkonsumenten Behandlungsalternativen an. Dennoch sind immer noch sehr wenige Behandlungsprogramme speziell auf die Bedürfnisse junger Straftäter ausgerichtet. Deutschland, Luxemburg, Ungarn, Österreich und das Vereinigte Königreich sind die wenigen Länder, die selektive Präventionsprogramme für Ersttäter (hauptsächlich Cannabis-Konsumenten)   mit psychologischer Unterstützung, Bildung und Beratung anbieten.
La legislación ofrece alternativas de tratamiento, particularmente a los jóvenes consumidores de drogas más vulnerables. No obstante, todavía hay muy pocos programas de tratamiento pensados específicamente para los delincuentes jóvenes. Sólo Alemania, Luxemburgo, Hungría, Austria y el Reino Unido se han dotado de programas de prevención selectiva para delincuentes noveles (principalmente consumidores de cannabis),    en cuyo marco se ofrece asistencia psicológica, formación y asesoramiento.
Il legislatore offre alternative terapeutiche in particolare ai giovani che fanno uso di droghe, considerati più vulnerabili. Tuttavia sono ancora pochissimi i programmi terapeutici specificatamente rivolti ai giovani trasgressori. Soltanto Germania, Lussemburgo, Ungheria, Austria e Regno Unito riferiscono di programmi di prevenzione specifici per chi commette un reato per la prima volta (principalmente consumatori di cannabis), offrendo supporto psicologico, formazione e consulenza.
Οι νομοθέτες παρέχουν την εναλλακτική λύση της θεραπείας ιδίως σε ευάλωτους νεαρούς χρήστες ναρκωτικών. Ελάχιστα είναι όμως ακόμα τα προγράμματα θεραπείας που είναι ειδικά σχεδιασμένα για τις ανάγκες των νεαρών παραβατών. Οι μόνες χώρες που αναφέρουν προγράμματα επικεντρωμένης πρόληψης για όσους διέπραξαν για πρώτη φορά αδικήματα (στο μεγαλύτερο ποσοστό χρήστες κάνναβης), προσφέροντας ψυχολογική υποστήριξη, εκπαίδευση και συμβουλευτική, είναι η Γερμανία, το Λουξεμβούργο, η Ουγγαρία, 牋?η Αυστρία και το ΗΒ.
Wetgevers bieden vooral voor kwetsbare jonge drugsgebruikers behandeling als alternatief aan. Toch zijn nog altijd maar heel weinig behandelingsprogramma’s afgestemd op de behoeften van jonge delinquenten. Duitsland, Luxemburg, Hongarije, Oostenrijk en het VK zijn de enige landen die melding maken van selectieve preventieve programma’s voor delinquenten die voor het eerst worden veroordeeld (hoofdzakelijk cannabisgebruikers). In het kader van deze programma’s worden psychologische hulp, training en counseling aangeboden.
Lovgivere tilbyder navnlig behandlingsalternativer til sårbare unge stofbrugere. Alligevel er der stadig meget    få behandlingsprogrammer, som specifikt retter sig mod dækning af unge lovovertræderes behov. Tyskland, Luxembourg, Ungarn, Østrig og Det Forenede Kongerige hører til de få lande, som rapporterer om selektive forebyggelsesprogrammer for førstegangslovovertrædere (i vidt omfang cannabisbrugere), og som tilbyder psykologisk støtte, uddannelse og rådgivning.
Seadusandjad pakuvad alternatiivina ravi eelkõige kergesti haavatavatele noortele uimastitarbijatele. Siiski on spetsiaalselt noorte õigusrikkujate vajadustele suunatud raviprogramme veel väga vähe. Üksnes Saksamaa, Luksemburgi, Ungari, Austria ja Ühendkuningriigi aruannetes on mainitud selektiivseid ennetusprogramme, mis pakuvad psühholoogilist tuge, koolitust ja nõustamist esmakordsetele õigusrikkujatele (suures osas kanepitarbijad).
Lainsäädäntö tarjoaa hoitovaihtoehtoja varsinkin haavoittuvassa iässä oleville nuorille huumeidenkäyttäjille.  Silti vielä hyvin harvat hoito-ohjelmat ovat nimenomaan nuorten rikoksentekijöiden tarpeisiin sovitettuja.  Saksa, Luxemburg, Unkari, Itävalta ja Yhdistynyt kuningaskunta ovat niitä harvoja maita, jotka ilmoittavat valikoivista ehkäisevän työn ohjelmista, jotka on kohdennettu ensi kertaa rikoksista epäillyille (paljolti kannabiksen käyttäjille), ja joissa tarjotaan psykologista tukea, koulutusta ja neuvontaa.
A törvényhozók a veszélyeztetett fiatal kábítószer-fogyasztók számára speciális kezelési alternatívákat tesznek elérhetové. A kifejezetten a fiatal bunelkövetok igényeit célzó kezelési programok száma azonban még mindig nagyon alacsony. Németország, Luxemburg, Magyarország, Ausztria és az Egyesült Királyság azon kevés országok közé tartoznak, amelyek az elso bunelkövetés (foként kannabisz-használat) esetén elérheto szelektív – pszichológusi segítséget, képzést és tanácsadást nyújtó – megelozo programokról számolnak be.
Lovgiverne tilbyr behandlingsalternativer særlig til sårbare unge narkotikabrukere. Likevel er det fremdeles veldig få behandlingsprogrammer som spesifikt retter seg mot behovene til unge lovbrytere. Tyskland, Luxembourg, Ungarn, Østerrike og UK er de eneste landene som rapporterer om selektive forebyggings-programmer for førstegangslovbrytere (hovedsakelig cannabisbrukere), med tilbud om psykologisk støtte, opplæring og rådgivning.
Ustawodawcy proponuja alternatywne leczenie szczególnie w przypadku osób mlodych uzywajacych narkotyki. Jednakze bardzo niewiele programów leczenia zorientowanych jest na potrzeby mlodocianych przestepców. Niemcy, Luksemburg, Wegry, Austria i Wielka Brytania sa jednymi z nielicznych panstw, w których realizowane sa selektywne programy prewencyjne obejmujace osoby popelniajace wykroczenia po raz pierwszy (glównie osoby zazywajace pochodne konopi), oferujace pomoc psychologa, szkolenie i poradnictwo.
Legislatorii oferă alternative terapeutice în special consumatorilor de droguri tineri şi vulnerabili. Totuşi,       până în prezent foarte puţine programe de tratament vizează nevoile tinerilor infractori. Germania, Luxemburg, Ungaria, Austria şi Marea Britanie se numără printre puţinele ţări care au raportat realizarea programelor selective de prevenire pentru infractorii aflaţi la prima încălcare a legii (în mare parte consumatori de canabis), prin furnizarea de asistenţă psihologică, instruire şi consiliere.
Zákonodarné orgány ponúkajú liecbu ako alternatívu k väzeniu predovšetkým mladým zranitelným užívatelom drog. Zatial však existuje velmi málo liecebných programov osobitne prispôsobených potrebám mladých delikventov. Nemecko, Luxembursko, Madarsko, Rakúsko a Spojené královstvo sú jednými z mála krajín, ktoré uviedli, že disponujú výberovými preventívnymi programami pre páchatelov, ktorí sa trestného cinu dopustili po prvýkrát (najcastejšie ide o užívatelov kanabisu) a ponúkajú im psychologickú podporu, školenia a poradenstvo.
Zakonodajalci nudijo alternativo kot je zdravstvena obravnava zlasti obcutljivim, mladim uporabnikom drog. Vendar pa se le zelo malo programov zdravstvene obravnave prilagaja specificno na potrebe mladih storilcev kaznivih dejanj. Nemcija, Luksemburg, Madžarska, Avstrija in Združeno kraljestvo so redke države, ki porocajo o selektivnih preventivnih programih za osebe, ki so kaznivo dejanje storile prvic (v veliki meri so to uporabniki kanabisa), v katerih nudijo psihološko podporo, usposabljanje in svetovanje.
Lagstiftarna erbjuder särskilt utsatta unga narkotikamissbrukare behandlingsalternativ. Det finns dock fortfarande mycket få behandlingsprogram som är särskilt inriktade på unga brottslingars behov. Tyskland, Luxemburg, Ungern, Österrike och Förenade kungariket är de få länder som har program för riktad prevention för förstagångsbrottslingar (övervägande cannabismissbrukare). Programmen innefattar psykologisk hjälp, utbildning och rådgivning.
  Narkotiku lietoÅ¡anas i...  
gadam Čehijas Republikā ir vērojams 5% pieaugums to skolēnu vidū, kas atbildējuši, ka ir pamēģinājuši marihuānu 13 gadu vecumā vai agrāk. Trīspadsmit citās ES valstīs pieaugums ir bijis mazāks (1–3 %) (24).
Older students (17–18 years) were included in national school surveys conducted in 11 Member States and Bulgaria. Lifetime prevalence of cannabis use in this age range varied from less than 2 % in Cyprus to 56 % in the Czech Republic, while current (last month) cannabis use ranged from less than 1 % in Cyprus to nearly 30 % in France. In all countries that conducted surveys, except Cyprus, prevalence estimates among older students were higher than those for 15- to 16-year olds (23).
Secondo un recente studio dell’Eurobarometro (2004) (25), il numero di giovani di età compresa tra i 15 e i 24 che hanno dichiarato di avere avuto offerte di cannabis è salito dal 46% nel 2002 al 50% nel 2004. Nello stesso periodo è cresciuto dal 65% al 68% anche il numero di giovani che hanno segnalato di conoscere persone che fanno uso di cannabis.
Starší studenti (ve věku 17–18 let) byli zařazeni do národních průzkumů škol provedených v 11 členských státech a v Bulharsku. Celoživotní prevalence užívání konopí v této věkové skupině se pohybovala v rozpětí od méně než 2 % na Kypru po 56 % v České republice, zatímco užívání v současné době (minulý měsíc) se pohybovalo od méně než 1 % na Kypru po téměř 30 % ve Francii. Ve všech zemích, které průzkum provedly, s výjimkou Kypru, byly odhady prevalence u starších studentů vyšší než u studentů ve věku 15–16 let (23).
Ældre elever (17–18 år) var omfattet af nationale skoleundersøgelser, der blev gennemført i 11 medlemsstater og Bulgarien. Langtidsprævalensen for cannabisbrug i denne aldersgruppe svingede fra under 2 % i Cypern til 56 % i Tjekkiet, mens den aktuelle cannabisbrug (seneste måned) varierede fra under 1 % i Cypern til næsten 30 % i Frankrig. I alle lande, der gennemførte undersøgelser, bortset fra Cypern, var skønnene over den almindelige udbredelse højere blandt ældre elever end med hensyn til de 15–16-årige elever (23).
11 liikmesriigis ja Bulgaarias läbi viidud riiklikesse õpilasuuringutesse olid kaasatud vanemad kooliõpilased (vanuses 17–18 aastat). Selles vanuserühmas ulatus elu jooksul kanepit tarbinute osakaal vähem kui 2% Küprosel kuni 56% Tšehhi Vabariigis, samal ajal kui hiljutise (viimase kuu jooksul) kanepitarbimise määr ulatus vähem kui 1% Küprosel kuni peaaegu 30% Prantsusmaal. Kõikides riikides, kus uuring läbi viidi, Küpros välja arvatud, olid levimusmäärad vanemate kooliõpilaste hulgas kõrgemad kui 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas (23).
Az idősebb (17–18 éves) diákok körében 11 tagállamban és Bulgáriában végeztek országos szintű iskolai felmérést. A kannabiszhasználat életprevalenciája ebben a korcsoportban a Cipruson feljegyzett 2% alatti értéktől Csehországban mért 56%-ig változott, a jelenlegi (múlt havi) kannabiszhasználat a szintén Cipruson mért 1% alatti aránytól Franciaország közel 30%-os értékéig terjedt. Ciprus kivételével a felméréseket elvégző mindegyik országban magasabb prevalenciabecslések születtek az idősebb diákok között, mint a 15–16 éves korcsoportban(23).
Nasjonale skoleundersøkelser gjennomført i 11 medlemsstater og Bulgaria omfattet også eldre skoleelever (17-18 år). Livstidsprevalensen av cannabisbruk i denne aldersgruppen varierte fra under 2 % på Kypros til 56 % i Den tsjekkiske republikk, mens aktuell bruk (siste måned) av cannabis varierte fra under 1 % på Kypros til nesten 30 % i Frankrike. I alle land som gjennomførte undersøkelser, unntatt på Kypros, var anslagene over prevalens blant eldre skoleelever høyere enn anslagene for 15-16-åringer (23).
Starejši dijaki (17 in 18 let) so bili v nacionalne raziskave šolske mladine vključeni v 11 državah članicah in Bolgariji. Število oseb, ki so v tej starostni skupini v življenju že kdaj zaužile konopljo, se je gibalo od manj kot 2 % na Cipru do 56 % na Češkem, medtem ko je delež trenutnega (zadnji mesec) uživanja konoplje segal od manj kot 1 % na Cipru do skoraj 30 % v Franciji. V vseh državah, v katerih je bila izvedena raziskava, razen na Cipru, so bile ocene o razširjenosti višje med starejšimi dijaki kot pri 15- in 16-letnikih (23).
Äldre elever (17–18 år) omfattades av nationella skolundersökningar i elva medlemsstater och Bulgarien. I denna åldersgrupp varierade livstidsprevalensen från under 2 % i Cypern till 56 % i Tjeckien, medan andelen som hade använt cannabis den senaste månaden varierade från under 1 % i Cypern till nästan 30 % i Frankrike. I alla länder som genomförde undersökningar, utom Cypern, var de uppskattade prevalenstalen högre bland äldre elever än bland elever i åldern 15–16 år(23).
  Dati par ārstēšanas ...  
Lielākais vīriešu pārsvars pār sievietēm ir starp jaunajiem pacientiem, kas vēlas saņemt ārstēšanu no kaņepju lietošanas (4,8 pret 1). Lielāks vīriešu pārsvars pār sievietēm ir atrodams Vācijā, Kiprā, Ungārijā un Slovākijā, un mazāks šis pārsvars ir Čehijas Republikā, Slovēnijā, Somijā un Zviedrijā.
Among drug users in treatment, males far outnumber females. The highest male to female ratios are found among new clients demanding treatment for cannabis use (4.8 to 1). Higher male to female ratios are found in Germany, Cyprus, Hungary and Slovakia and lower ratios in the Czech Republic, Slovenia, Finland and Sweden. These differences between countries may reflect cultural factors or possibly differences in the organisation of treatment services (49).
Parmi les usagers de drogue en traitement, les hommes sont nettement plus nombreux que les femmes. Le ratio homme-femme le plus élevé concerne les nouveaux patients en demande de traitement pour usage de cannabis (4,8 pour 1). Les ratios homme-femme les plus élevés sont observés en Allemagne, à Chypre, en Hongrie et en Slovaquie, et les plus bas en République tchèque, en Slovénie, en Finlande et en Suède. Ces différences entre les pays peuvent être le résultat de facteurs culturels ou d'éventuelles différences dans l'organisation des services de traitement (49).
Der weit überwiegende Teil der in Behandlung befindlichen Drogenkonsumenten ist männlich. Die größte Abweichung zwischen den Anteilen von Männern und Frauen wurde bei Erstpatienten festgestellt, die sich wegen Cannabisabhängigkeit in Therapie begeben (Quotient von 4,8:1). In Deutschland, Zypern, Ungarn und der Slowakei wurden größere und in der Tschechischen Republik, Slowenien, Finnland und Schweden kleinere Quotienten im Verhältnis Männer zu Frauen festgestellt. Diese Abweichungen zwischen den Ländern sind unter Umständen auf kulturelle Faktoren oder mögliche Unterschiede in der Organisation der Behandlungsdienste zurückzuführen (49).
Entre los consumidores de drogas en tratamiento, el número de hombres supera en gran medida al de las mujeres. Los índices hombre-mujer más elevados se hallan entre los nuevos pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cannabis (4,8 a 1). La proporción hombre-mujer es más elevada en Alemania, Chipre, Hungría y Eslovaquia y más baja en la República Checa, Eslovenia, Finlandia y Suecia. Estas diferencias entre países pueden reflejar factores culturales o quizá diferencias en la organización de los servicios de tratamiento (49).
Tra i consumatori di droga in terapia il numero dei pazienti di sesso maschile supera quello delle pazienti donna. Il rapporto uomo-donna più alto si riscontra tra i nuovi pazienti che chiedono di essere sottoposti a terapia per il consumo di cannabis (4,8 a 1). I rapporti più alti vengono registrati in Germania, Cipro, Ungheria e Slovenia; quelli più bassi in Repubblica ceca, Slovenia, Finlandia e Svezia. Queste differenze da paese a paese sono il frutto di fattori culturali o di altre possibili differenze nell’organizzazione dei servizi terapeutici (49).
Στους χρήστες ναρκωτικών υπό θεραπεία, οι άνδρες υπερβαίνουν κατά πολύ σε αριθμό τις γυναίκες. Οι υψηλότερες αναλογίες ανδρών-γυναικών παρατηρούνται στα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη (4,8 προς 1). Οι υψηλότερες αναλογίες ανδρών-γυναικών καταγράφονται στη Γερμανία, την Κύπρο, την Ουγγαρία και τη Σλοβακία, ενώ οι χαμηλότερες στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Σλοβενία, τη Φινλανδία και τη Σουηδία. Οι διαφορές μεταξύ των χωρών ενδέχεται να απηχούν πολιτιστικούς παράγοντες ή πιθανώς διαφορές στην οργάνωση των θεραπευτικών υπηρεσιών (49).
Mannen zijn onder drugsgebruikers in behandeling veel sterker vertegenwoordigd dan vrouwen. Het grootste verschil tussen mannen en vrouwen wordt aangetroffen onder nieuwe cliënten die voor cannabisgebruik in behandeling gaan (4,8 : 1). Duitsland, Cyprus, Hongarije en Slowakije kennen grotere verschillen tussen mannen en vrouwen, terwijl in Tsjechië, Slovenië, Finland en Zweden van kleinere verschillen sprake is. De verschillen tussen landen kunnen veroorzaakt worden door culturele factoren, maar zijn mogelijk ook een gevolg van verschillen in de wijze waarop het behandelaanbod is georganiseerd (49).
Mezi uživateli drog, kteří se léčí, počet mužů výrazně převyšuje počet žen. Nejvyšší poměr mužů ku ženám lze nalézt mezi novými klienty, kteří požádali o léčbu v souvislosti s konopím (4,8 : 1). Vyšší poměr mužů k ženám vykazuje Německo, Kypr, Maďarsko a Slovenko, nižší poměr pak Česká republika, Slovinsko, Finsko a Švédsko. Tyto rozdíly mezi zeměmi mohou odrážet kulturní faktory nebo možná rozdíly v organizaci léčebných služeb (49).
Blandt stofbrugere i behandling er der langt flere mænd end kvinder. Den største forskel i forholdet mellem mandlige og kvindelige stofbrugere findes blandt nye klienter, der søger behandling for cannabisbrug (4,8 til 1). Antallet af mænd i forhold til kvinder i behandling er større i Tyskland, Cypern, Ungarn og Slovakiet, mens forskellen er mindre i Tjekkiet, Slovenien, Finland og Sverige. Disse forskelle mellem landene kan afspejle kulturelle faktorer eller eventuelt forskelle i den måde, behandlingstjenesterne er organiseret på (49).
Ravil viibivate uimastitarbijate hulgas on mehi palju rohkem kui naisi. Kõige suuremaid erinevusi meeste ja naiste osakaalus esineb kanepi tõttu ravi taotlevate uute klientide hulgas (4,8:1). Meeste ja naiste osakaalu erinevus on suurem Saksamaal, Küprosel, Ungaris ja Slovakkias ning väiksem Tšehhi Vabariigis, Sloveenias, Soomes ja Rootsis. Need riigiti ilmnevad erinevused võivad peegeldada kultuurilisi faktoreid või siis iseärasusi raviteenuste korraldamises (49).
Hoidossa olevissa huumeidenkäyttäjissä on selkeästi enemmän miehiä kuin naisia. Miesten ja naisten välinen suhdeluku on suurin kannabiksen käytön takia hoitoon hakeutuvien uusien asiakkaiden joukossa (suhdeluku 4,8/1). Korkeimmat suhdeluvut löytyvät Saksasta, Kyprokselta, Unkarista ja Slovakiasta ja alhaisimmat suhdeluvut Tšekistä, Sloveniasta, Suomesta ja Ruotsista. Nämä maiden väliset erot saattavat heijastaa kulttuurisia tekijöitä tai mahdollisesti eroja hoitopalvelujen organisoinnissa (49).
A gyógykezelésben részesülő drogfogyasztók között a férfiak száma messze meghaladja a nőkét. A legnagyobb különbséget az arányok között a kannabiszhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező új pácienseknél találjuk (4,8 az 1-hez). A férfi–nő arány Németországban, Cipruson, Magyarországon és Szlovákiában magasabb, Csehországban, Szlovéniában, Finnországban és Svédországban alacsonyabb. Ezek az országok közötti különbségek kulturális tényezőket vagy a kezelőszolgálatok szervezetében lévő esetleges különbségeket is tükrözhetnek(49).
Det er langt flere menn enn kvinner blant alle narkotikabrukere i behandling. Det høyeste forholdet mann:kvinne finnes blant nye klienter som søker behandling for cannabisbruk (4,8:1). De høyeste forholdstallene mann:kvinne finner vi i Tyskland, Kypros, Ungarn og Slovakia og de laveste i Den tsjekkiske republikk, Slovenia, Finland og Sverige. Disse forskjellene landene imellom kan gjenspeile kulturelle faktorer men muligens også forskjeller i organiseringen av behandlingstjenestene (49).
Mężczyźni stanowią znaczną większość w grupie uzależnionych poddawanych leczeniu. Najwyższe poziomy wskaźnika liczby mężczyzn względem liczby kobiet odnotowuje się w grupie nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od pochodnych konopi indyjskich (4,8 do 1). Wyższe poziomy różnic liczebności mężczyzn względem kobiet odnotowuje się w Niemczech, na Cyprze, na Węgrzech i na Słowacji, a niższe w Republice Czeskiej, Słowenii, Finlandii i Szwecji. Te różnice między państwami mogą odzwierciedlać czynniki kulturowe lub ewentualnie różnice w organizacji usług leczniczych (49).
Printre consumatorii de droguri care beneficiază de tratament numărul bărbaţilor îl depăşeşte cu mult pe cel al femeilor. Cel mai mare raport dintre numărul de bărbaţi şi cel de femei se înregistrează în rândul clienţilor noi care solicită tratament pentru dependenţa de canabis (4,8 la 1). Rapoarte mai mari dintre numărul bărbaţilor şi cel al femeilor se înregistrează în Germania, Cipru, Ungaria şi Slovacia, iar mai mici în Republica Cehă, Slovenia, Finlanda şi Suedia. Aceste diferenţe dintre ţări ar putea reflecta factori culturali sau posibile diferenţe la nivelul organizării serviciilor de tratament (49).
Medzi liečenými užívateľmi drog prevládajú s odstupom muži nad ženami. Najvyššie podiely počtu mužov k počtu žien (4,8 : 1) boli zistené medzi novými klientmi žiadajúcimi o liečbu kvôli užívaniu kanabisu. Vyššie podiely mužov k ženám sa zistili v Nemecku, na Cypre, v Maďarsku a na Slovensku, a nižšie v Českej republike, Slovinsku, vo Fínsku a Švédsku. Tieto rozdiely medzi krajinami pravdepodobne odzrkadľujú kultúrne faktory alebo možno rozdiely v organizácii liečebnej služby (49).
Med uživalci drog, ki se zdravijo, število moških precej presega število žensk. Najvišja razmerja med moškimi in ženskami lahko najdemo med novimi osebami, ki po zdravljenju povprašujejo zaradi uživanja konoplje (4,8 proti 1). Najvišja razmerja med moškimi in ženskami najdemo v Nemčiji, na Cipru, Madžarskem in Slovaškem, najnižja pa na Češkem, v Sloveniji, na Finskem in Švedskem. Te razlike med državami lahko odražajo kulturne dejavnike ali možne razlike v organiziranosti zdravstvenih služb (49).
Bland personer som genomgår missbruksbehandling är antalet män betydligt högre än antalet kvinnor. Förhållandet män-kvinnor är störst bland nya klienter som söker behandling för cannabismissbruk (4,8:1). Skillnaderna är större i Tyskland, Cypern, Ungern och Slovakien, och mindre i Tjeckien, Slovenien, Finland och Sverige. Att situationen skiftar mellan olika länder kan bero på kulturella faktorer eller möjligen på skillnader i organisationen av missbrukarvården(49).
  press5-lv  
Tomer joprojǎm ir ! oti maz ǎrstniecibas programmu, kas butu tieši verstas uz jaunu pǎrkǎpeju vajadzibǎm. Vǎcija, Luksemburga, Ungǎrija, Austrija un Apvienotǎ Karaliste ir tǎs nedaudzǎs valstis, kurǎs pastǎv selektivas profilakses programmas pirmreizejiem pǎrkǎpejiem (galvenokǎrt kanepju lietotǎjiem), piedǎvǎjot psihologisko atbalstu, izglitošanu un konsultešanu.
efficace. Celle-ci est largement mise en œuvre auprès des consommateurs de drogue dépendants, ce qui traduit une approche désormais commune selon laquelle ces individus sont perçus en tant que patients souffrant de troubles médicaux et psychosociaux pour lesquels il existe un traitement.
La legislación ofrece alternativas de tratamiento, particularmente a los jóvenes consumidores de drogas más vulnerables. No obstante, todavía hay muy pocos programas de tratamiento pensados específicamente para los delincuentes jóvenes. Sólo Alemania, Luxemburgo, Hungría, Austria y el Reino Unido se han dotado de programas de prevención selectiva para delincuentes noveles (principalmente consumidores de cannabis),
Il legislatore offre alternative terapeutiche in particolare ai giovani che fanno uso di droghe, considerati più vulnerabili. Tuttavia sono ancora pochissimi i programmi terapeutici specificatamente rivolti ai giovani trasgressori. Soltanto Germania, Lussemburgo, Ungheria, Austria e Regno Unito riferiscono di programmi di prevenzione specifici per chi commette un reato per la prima volta (principalmente consumatori di cannabis), offrendo supporto psicologico, formazione e consulenza.
O relatório diz que, em muitos países, as prisões estão sobrelotadas, e a opção do tratamento pode revelar-se um modo de condenação mais eficaz em termos de custos. Esta opção é amplamente aplicada aos toxicodependentes, o que reflecte uma perspectiva agora comum que considera estes indivíduos como pacientes com um distúrbio de saúde e psicossocial tratável.
Duitsland, Luxemburg, Hongarije, Oostenrijk en het VK zijn de enige landen die melding maken van selectieve preventieve programma’s voor delinquenten die voor het eerst worden veroordeeld (hoofdzakelijk cannabisgebruikers). In het kader van deze programma’s worden psychologische hulp, training en counseling aangeboden.
A törvényhozók a veszélyeztetett fiatal kábítószer-fogyasztók számára speciális kezelési alternatívákat tesznek elérhetövé. A kifejezetten a fiatal bünelkövetök igényeit célzó kezelési programok száma azonban még mindig nagyon alacsony. Németország, Luxemburg, Magyarország, Ausztria és az Egyesült Királyság azon kevés országok közé tartoznak, amelyek az elsö bünelkövetés (föként kannabisz-használat) esetén elérhetö szelektív – pszichológusi segítséget, képzést és tanácsadást nyújtó – megelözö programokról számolnak be.
Zákonodarné orgány ponúkajú liecbu ako alternatívu k väzeniu predovšetkým mladým zraniteÍným užívateÍom drog. ZatiaÍ však existuje veÍmi málo liecebných programov osobitne prispôsobených potrebám mladých delikventov. Nemecko, Luxembursko, Maáarsko, Rakúsko a Spojené kráÍovstvo sú jednými z mála krajín, ktoré uviedli, že disponujú výberovými preventívnymi programami pre páchateÍov, ktorí sa trestného cinu dopustili po prvýkrát (najcastejšie ide o užívateÍov kanabisu) a ponúkajú im psychologickú podporu, školenia a poradenstvo.
  Jaunumi kvalitātes nod...  
Vienā valstu grupā (Vācija, Grieķija, Spānija, Francija, Kipra, Luksemburga, Nīderlande, Polija, Slovēnija un Apvienotā Karaliste) problemātisko opiātu lietotāju ārstēšana bez zālēm notiek galvenokārt ambulatori, taču mazāka valstu grupa ziņo par ārstēšanu stacionārā (Īrija, Itālija, Austrija) un citās valstīs nav izteikta pārsvara (Zviedrija, Norvēģija).
The setting in which drug-free treatment is provided varies considerably. In one group of countries (Germany, Greece, Spain, France, Cyprus, Luxembourg, Netherlands, Poland, Slovenia, the United Kingdom) drug-free treatment of problem opiate users takes place predominantly in outpatient settings, whereas a smaller group of countries report predominant use of inpatient settings (Ireland, Italy, Austria) and others show no clear predominance (Sweden, Norway).
La structure dans laquelle l'abstinence sans traitement de substitution est appliquée varie considérablement d’un pays à l’autre. Dans un groupe de pays (Allemagne, Grèce, Espagne, France, Chypre, Luxembourg, Pays-Bas, Pologne, Slovénie, Royaume‑Uni), l'abstinence sans traitement de substitution destinée aux usagers d'opiacés à problème se déroule essentiellement dans des centres de soins ambulatoires, tandis qu'un groupe plus restreint de pays indiquent que ce type de traitement se passe principalement dans des centres de soins résidentiels (Irlande, Italie, Autriche) et d'autres ne mentionnent pas de prédominance claire (Suède, Norvège).
Hinsichtlich der Art der Einrichtungen, in denen drogenfreie Behandlungen angeboten werden, gibt es erhebliche Unterschiede. In zahlreichen Ländern (in Deutschland, Griechenland, Spanien, Frankreich, Zypern, Luxemburg, den Niederlanden, Polen, Slowenien und dem Vereinigten Königreich) findet die drogenfreie Behandlung problematischer Drogenkonsumenten überwiegend in ambulanten Einrichtungen statt, während sie in einer kleineren Gruppe von Ländern vor allem stationär erbracht wird (Irland, Italien und Österreich) und in wieder anderen (Schweden, Norwegen) nicht eindeutig festgestellt werden kann, welche Form von Behandlungseinrichtungen überwiegt.
El entorno donde se aplica el tratamiento sin droga varía de forma considerable. En un grupo de países (Alemania, Grecia, España, Francia, Chipre, Luxemburgo, Países Bajos, Polonia, Eslovenia y Reino Unido), el tratamiento sin droga del consumo problemático de opiáceos se realiza sobre todo en entornos ambulatorios, mientras que otro grupo más pequeño de países (Irlanda, Italia y Austria) lo realiza en un entorno hospitalario, y en un tercer grupo (Suecia y Noruega) no se observa un predominio claro.
L’ambiente in cui il trattamento in situazione di astinenza viene erogato varia notevolmente. In un gruppo di paesi (Germania, Grecia, Spagna, Francia, Cipro, Lussemburgo, Paesi Bassi, Polonia, Slovenia, Regno Unito) il trattamento in situazione di astinenza dei consumatori problematici di oppiacei avviene prevalentemente in regime ambulatoriale, mentre un gruppo più ristretto di paesi riferisce un uso predominante in regime di ricovero ospedaliero (Irlanda, Italia, Austria) e altri non riferiscono una netta prevalenza per l’uno o per l'altro regime (Svezia, Norvegia).
O contexto em que o tratamento sem droga é oferecido varia consideravelmente. Num grupo de países (Alemanha, Grécia, Espanha, França, Chipre, Luxemburgo, Países Baixos, Polónia, Eslovénia, Reino Unido) o tratamento sem droga dos consumidores problemáticos de opiáceos tem predominantemente lugar em regime ambulatório, enquanto um grupo menor de países comunicam um recurso predominante ao tratamento em regime de internamento (Irlanda, Itália, Áustria) e outros não revelam uma predominância clara (Suécia, Noruega).
Οι χώροι στους οποίους παρέχεται θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών διαφέρουν σημαντικά. Σε μια ομάδα χωρών (Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Γαλλία, Κύπρος, Λουξεμβούργο, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο), η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών των προβληματικών χρηστών οπιούχων πραγματοποιείται κυρίως σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, ενώ μια μικρότερη ομάδα χωρών αναφέρει ότι χρησιμοποιούνται κυρίως κέντρα εσωτερικής παραμονής (Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία), και άλλες χώρες δεν εμφανίζουν σαφή προτίμηση (Σουηδία, Νορβηγία).
De settings waarin drugsvrije behandelingen worden uitgevoerd lopen aanzienlijk uiteen. In sommige landen vindt de drugsvrije behandeling van problematische opiatengebruikers voornamelijk via extramurale settings plaats (Duitsland, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Cyprus, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenië en het Verenigd Koninkrijk), een kleinere groep landen geeft aan dat dit voornamelijk via intramurale behandelcentra gebeurt (Ierland, Italië en Oostenrijk), terwijl er in sommige andere landen geen duidelijke voorkeur lijkt te bestaan (Zweden en Noorwegen).
Prostředí, ve kterém se abstinenčně orientovaná léčba poskytuje, se značně liší. V jedné skupině zemí (Německo, Řecko, Španělsko, Francie, Kypr, Lucembursko, Nizozemsko, Polsko, Slovinsko, Spojené království) probíhá abstinenčně orientovaná léčba problémových uživatelů opiátů převážně v ambulantním prostředí, zatímco menší skupina zemí uvádí převládající využívání ústavního prostředí (Irsko, Itálie, Rakousko) a jiné země nevykazují žádné zásadní preference (Švédsko, Norsko).
Der er stor forskel på, hvor den stoffrie behandling finder sted. I én gruppe lande (Tyskland, Grækenland, Spanien, Frankrig, Cypern, Luxembourg, Nederlandene, Polen, Slovenien, Det Forenede Kongerige) foregår den stoffrie behandling af problematiske opiatbrugere hovedsagelig ambulant, mens en mindre gruppe lande har angivet, at behandlingen hovedsagelig foregår under indlæggelse (Irland, Italien, Østrig), og der i andre lande ikke er nogen klar overvægt (Sverige, Norge).
Ravimivaba ravi pakutakse väga erinevates tingimustes. Mõnedes riikides (Saksamaal, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Küprosel, Luksemburgis, Madalmaades, Poolas, Sloveenias, Ühendkuningriigis) toimub probleemsete opiaaditarbijate ravimivaba ravi valdavalt ambulatoorsetes tingimustes, samal ajal kui väike osa riike teatab valdavalt statsionaarse ravi kasutamisest (Iirimaa, Itaalia, Austria) ning ülejäänud ei esita selget eelistust (Rootsi, Norra).
Lääkkeetöntä hoitoa annetaan hyvin erilaisissa ympäristöissä. Joissakin maissa (Saksa, Kreikka, Espanja, Ranska, Kypros, Luxemburg, Alankomaat, Puola, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta) opiaattien ongelmakäyttäjille tarjotaan lääkkeetöntä hoitoa pääasiallisesti avohoidossa, kun taas pienemmässä ryhmässä maita (Irlanti, Italia, Itävalta) suositaan laitoshoitoa ja joissakin muissa maissa (Ruotsi, Norja) kumpikaan hoitomuoto ei ole selkeästi hallitseva.
A gyógyszermentes kezelés megvalósításának körülményei igen változatosak. Az országok egyik csoportjában (Németország, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Ciprus, Luxemburg, Hollandia, Lengyelország, Szlovénia, az Egyesült Királyság) a problematikus opiáthasználók gyógyszermentes kezelése elsősorban járóbeteg-ellátásban történik, míg az országok kisebb része elsősorban a fekvőbeteg-gyógykezelésről számolt be (Írország, Olaszország, Ausztria), más országok esetében pedig nem volt egyértelmű dominancia (Svédország, Norvégia).
Miljøet behandlingen tilbys i, er svært varierende. I en gruppe land (Tyskland, Hellas, Spania, Frankrike, Kypros, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenia, Storbritannia) skjer medikamentfri behandling av problematiske opiatbrukere hovedsakelig poliklinisk, mens en mindre gruppe land hovedsakelig bruker innleggelse (Irland, Italia, Østerrike) og atter andre ikke har noen preferanse (Sverige, Norge).
Okoliczności, w jakich przeprowadza się leczenie niefarmakologiczne, różnią się znacząco. W przypadku jednej grupy państw (Niemcy, Grecja, Hiszpania, Francja, Cypr, Luksemburg, Holandia, Polska, Słowenia, Wielka Brytania) leczenie niefarmakologiczne osób problemowo zażywających opiaty prowadzi się głównie pozaszpitalnie, gdy tymczasem mniejsza grupa państw donosi o przewadze stosowania leczenia hospitalizacyjnego (Irlandia, Włochy, Austria), a inne państwa nie wykazują wyraźnej przewagi w stosowaniu którejś z metod (Szwecja, Norwegia).
Cadrul în care se asigură terapia prin abstinenţă variază considerabil. În unele ţări (Germania, Grecia, Spania, Franţa, Cipru, Luxemburg, Ţările de Jos, Polonia, Slovenia, Regatul Unit), terapia prin abstinenţă a consumatorilor problematici de opiacee se desfăşoară predominant în servicii de ambulatoriu, în timp ce într-un număr limitat de ţări se recurge predominant la internarea pacienţilor (Irlanda, Italia, Austria), iar în alte ţări nu există o predominanţă clară (Suedia, Norvegia).
Prostredie, v ktorom sa bezdrogová liečba zabezpečuje, je veľmi rozmanité. V jednej skupine štátov (Nemecko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Cyprus, Luxembursko, Holandsko, Poľsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo) sa bezdrogová liečba problémových užívateľov opiátov uskutočňuje prevažne v ambulantnom prostredí, kým menšia skupina krajín uvádza prevažné využívanie lôžkových zariadení (Írsko, Taliansko, Rakúsko) a inde nehovoria o prevahe (Švédsko, Nórsko).
Okolje, v katerem je na voljo zdravljenje brez drog, se zelo razlikuje. V eni skupini držav (Nemčija, Grčija, Španija, Francija, Ciper, Luksemburg, Nizozemska, Poljska, Slovenija, Združeno kraljestvo) zdravljenje brez drog problematičnih uživalcev opiatov po navadi poteka v izvenbolnišničnih prostorih, medtem ko manjša skupina držav poroča o prevladujoči uporabi bolnišničnih okolij (Irska, Italija, Avstrija), druge pa ne kažejo nobene prevlade (Švedska, Norveška).
De miljöer där drogfri behandling erbjuds är sinsemellan mycket olika. I en grupp länder (Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Slovenien, Storbritannien) sker drogfri behandling av problemmissbrukare av opiater främst inom öppenvården, medan en mindre grupp länder rapporterar att slutenvård är vanligast (Irland, Italien, Österrike). I vissa andra länder är inte någon av dessa vårdtyper vanligare än någon annan (Sverige, Norge).
  B un C hepatÄ«ts  
gadā ziņojumos no Beļģijas, Igaunijas, Grieķijas, Itālijas, Polijas, Portugāles un Norvēģijas, bet par izplatību mazāku par 40% ziņo Beļģija, Čehijas Republika, Grieķija, Ungārija, Austrija, Slovēnija, Slovākija, Somija un Apvienotā Karaliste (16. attēls) (131).
The prevalence of antibodies against hepatitis C virus (HCV) among IDUs is, in general, extremely high, although there is wide variation both within and between countries (130). Among samples of IDUs, prevalence rates of over 60 % in 2002–03 are reported from Belgium, Estonia, Greece, Italy, Poland, Portugal and Norway, while samples with prevalence under 40 % are reported from Belgium, the Czech Republic, Greece, Hungary, Austria, Slovenia, Slovakia, Finland and the United Kingdom (Figure 16) (131).
La prévalence d'anticorps contre le virus de l'hépatite C (VHC) chez les UDVI est en général extrêmement élevée, bien que la situation varie grandement à l'intérieur même des pays et entre ceux-ci (130). Parmi les échantillons d'UDVI étudiés, la Belgique, l'Estonie, la Grèce, l'Italie, la Pologne, le Portugal et la Norvège ont déclaré des taux de prévalence supérieurs à 60 % en 2002 et 2003, tandis que des échantillons avec une prévalence inférieure à 40 % sont observés en Belgique, en République tchèque, en Grèce, en Hongrie, en Autriche, en Slovénie, en Slovaquie, en Finlande et au Royaume‑Uni (graphique 16) (131).
Die Prävalenz von Antikörpern gegen das Hepatitis-C-Virus (HCV) unter injizierenden Drogenkonsumenten ist EU-weit im Allgemeinen außerordentlich hoch, wobei es jedoch große Unterschiede innerhalb der Länder und zwischen den einzelnen Ländern gibt (130). Für die Jahre 2002/2003 werden aus Belgien, Estland, Griechenland, Italien, Polen, Portugal und Norwegen Prävalenzraten von über 60 % bei Stichproben von injizierenden Drogenkonsumenten gemeldet, während Belgien, die Tschechische Republik, Griechenland, Ungarn, Österreich, Slowenien, die Slowakei, Finnland und das Vereinigte Königreich über Stichproben mit Prävalenzraten unter 40 % berichten (Abbildung 16) (131).
La prevalencia de los anticuerpos del virus de la hepatitis C (VHC) entre los consumidores por vía parenteral es, por regla general, extremadamente alta, aunque existen grandes variaciones en y entre los distintos países (130). Bélgica, Estonia, Grecia, Italia, Polonia, Portugal y Noruega registran tasas de prevalencia superiores al 60 % en muestras de consumidores por vía parenteral en 2002–03, mientras que Bélgica, República Checa, Grecia, Hungría, Austria, Eslovenia, Eslovaquia, Finlandia y Reino Unido presentan muestras con una prevalencia inferior al 40 % (gráfico 16) (131).
La prevalenza di anticorpi contro il virus dell’epatite C (HCV) tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale è di solito estremamente alta, nonostante le differenze che si osservano da paese a paese, come pure all’interno di uno Stato (130). Tra i campioni di consumatori di stupefacenti per via parenterale emerge, nel periodo 2002-2003, un’incidenza di oltre il 60% in Belgio, Estonia, Grecia, Italia, Polonia, Portogallo e Norvegia, mentre campioni con prevalenza inferiore al 40% vengono segnalati da Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Ungheria, Austria, Slovenia, Slovacchia, Finlandia e Regno Unito (Grafico 16) (131).
Na União Europeia, a prevalência de anticorpos do vírus da hepatite C (VHC) entre os CDI é, de um modo geral, extremamente elevada, embora exista uma grande variação entre países e entre regiões de um mesmo país (130). Entre as amostras de CDI, são comunicados índices de prevalência superiores a 60% em 2002–2003 pela Bélgica, Estónia, Grécia, Itália, Polónia, Portugal e Noruega, ao passo que são apresentadas amostras com uma prevalência superior a 40% pela Bélgica, República Checa, Grécia, Hungria, Áustria, Eslovénia, Eslováquia, Finlândia e Reino Unido (Figura 16) (131).
Ο επιπολασμός αντισώματος ηπατίτιδας C (HCV) στους ΧΕΝ είναι γενικά εξαιρετικά υψηλός, μολονότι υπάρχουν μεγάλες διαφορές τόσο εντός όσο και μεταξύ των χωρών (130). Στα δείγματα ΧΕΝ, ποσοστά επιπολασμού άνω του 60 % το 2002–03 αναφέρονται από το Βέλγιο, την Εσθονία, την Ελλάδα, την Ιταλία, την Πολωνία, την Πορτογαλία και τη Νορβηγία, ενώ δείγματα με επιπολασμό κάτω του 40 % αναφέρονται από το Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Ουγγαρία, την Αυστρία, τη Σλοβενία, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο (διάγραμμα 16) (131).
De prevalentie van antistoffen tegen het hepatitis-C-virus (HCV) is onder ID’s in de EU over het algemeen extreem hoog, hoewel er een grote variatie in en tussen de landen bestaat (130). België, Estland, Griekenland, Italië, Polen, Portugal en Noorwegen rapporteren voor 2002-2003 steekproeven onder ID’s met prevalentiepercentages van meer dan 60%, terwijl er melding wordt gemaakt van steekproeven met een prevalentie van minder dan 40% in België, Tsjechië, Griekenland, Hongarije, Oostenrijk, Slovenië, Slowakije, Finland en het Verenigd Koninkrijk (figuur 16) (131).
Prevalence protilátek vůči viru hepatitidy typu C (HCV) je u injekčních uživatelů drog všeobecně velmi vysoká, ačkoli v rámci zemí i mezi nimi existují velké odchylky (130). Mezi vzorky injekčních uživatelů drog uvedly v letech 2002 a 2003 míry prevalence přesahující 60 % Belgie, Estonsko, Řecko, Itálie, Polsko, Portugalsko a Norsko, přičemž vzorky s prevalencí pod 40 % uvedly Belgie, Česká republika, Řecko, Maďarsko, Rakousko, Slovinsko, Slovensko, Finsko a Spojené království (obr. 16) (131).
Udbredelsen af antistoffer mod hepatitis C virus (HCV) blandt intravenøse stofbrugere er generelt meget høj, selv om der er store forskelle inden for og mellem landene (130). Blandt stikprøver af intravenøse stofbrugere meldes om prævalenssatser på over 60 % i 2002–2003 i Belgien, Estland, Grækenland, Italien, Polen, Portugal og Norge, mens Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Ungarn, Østrig, Slovenien, Slovakiet, Finland og Det Forenede Kongerige melder om en udbredelse på under 40 % (figur 16) (131).
C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade levimus süstivate narkomaanide hulgas on üldiselt väga kõrge, kuigi esineb suuri erinevusi nii piirkonniti kui riigiti (130). Üle 60%-listest levimuse määradest uimastisüstijate valimites aastatel 2002–2003 teatasid Belgia, Eesti, Kreeka, Itaalia, Poola, Portugal ja Norra ning alla 40%-lise levimusega valimitest Belgia, Tšehhi Vabariik, Kreeka, Ungari, Austria, Sloveenia, Slovakkia, Soome ja Ühendkuningriik (joonis 16) (131).
C-hepatiittiviruksen (HCV) vasta-aineen levinneisyys injektiokäyttäjillä on yleisesti ottaen erittäin korkea, joskin maiden sisällä ja maiden välillä on voimakasta vaihtelua (130). Huumeiden injektiokäyttäjien otoksissa on levinneisyydeksi vuonna 2002–2003 ilmoitettu yli 60 prosenttia Belgiassa, Virossa, Kreikassa, Italiassa, Puolassa, Portugalissa ja Norjassa, kun taas Belgia, Tšekki, Kreikka, Unkari, Itävalta, Slovenia, Slovakia, Suomi ja Yhdistynyt kuningaskunta ilmoittivat levinneisyydeksi otoksissa alle 40 prosenttia (kaavio 16) (131).
A hepatitis C vírus (HCV) ellenanyag előfordulása az injekciós kábítószer-használók között általában rendkívül magas, bár az országok között és az országokon belül egyaránt igen nagy változatosságot mutat(130). Az injekciós kábítószer-használók mintáiban 2002–03-ban 60% fölötti előfordulási arányt jelentettek Belgiumból, Észtországból, Görögországból, Olaszországból, Lengyelországból, Portugáliából és Norvégiából, míg 40% alatti előfordulási arányokról számoltak be Belgiumból, Csehországból, Görögországból, Magyarországról, Ausztriából, Szlovéniából, Szlovákiából, Finnországból és az Egyesült Királyságból vett mintákban (Figure 16)(131).
Utbredelsen av antistoffer mot hepatitt C-viruset (HCV) blant sprøytebrukere er generelt ekstremt høy, selv om det er store variasjoner innenfor det enkelte land og landene imellom (130). Blant utvalg av sprøytebrukere oppgir Belgia, Estland, Hellas, Italia, Polen, Portugal og Norge en prevalens på over 60 % i 2002-03, mens Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Ungarn, Østerrike, Slovenia, Slovakia, Finland og Storbritannia rapporterer om utvalg hvor utbredelsen er på under 40 % (figur 16) (131).
Rozpowszechnienie przeciwciał wirusowego zapalenia wątroby typu C (HCV) w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie jest ogólnie bardzo wysokie, choć wewnątrz państw i między poszczególnymi państwami występują znaczne różnice (130). W próbkach osób wstrzykujących narkotyki poziom wskaźnika rozpowszechnienia powyżej 60% w latach 2002-2003 występuje w Belgii, Estonii, Grecji, we Włoszech, w Polsce, Portugalii i Norwegii, a o próbkach z rozpowszechnieniem poniżej 40% donoszą Belgia, Republika Czeska, Grecja, Węgry, Austria, Słowenia, Słowacja, Finlandia i Wielka Brytania (Wykres 16) (131).
Prevalenţa anticorpilor anti virus hepatitic C (HCV) în rândul CDI este, în general, extrem de ridicată, deşi există variaţii considerabile în acest sens atât în cadrul aceleaşi ţări, cât şi de la o ţară la alta (130). Printre eşantioanele de CDI, s-au raportat rate de prevalenţă de peste 60 % în 2002–2003 în Belgia, Estonia, Grecia, Italia, Polonia, Portugalia şi Norvegia, în timp ce eşantioane cu o prevalenţă sub 40 % s-au raportat în Belgia, Republica Cehă, Grecia, Ungaria, Austria, Slovenia, Slovacia, Finlanda şi Regatul Unit (Figura 16) (131).
Prevalencia protilátok proti vírusu hepatitídy C (HCV) medzi IDU je vo všeobecnosti mimoriadne vysoká napriek tomu, že aj tu sú veľké rozdiely tak v rámci jednotlivých krajín, ako aj medzi nimi (130). Hodnoty prevalencie nad 60 % hlásili medzi vzorkami IDU v rokoch 2002 – 03 z Belgicka, Estónska, Grécka, Talianska, Poľska, Portugalska a Nórska, kým vzorky s prevalenciou pod 40 % uvádzali Belgicko, Česká republika, Grécko, Maďarsko, Rakúsko, Slovinsko, Slovensko, Fínsko a Spojené kráľovstvo (obrázok 16) (131).
Razširjenost protiteles virusa hepatitisa C (HCV) med injicirajočimi uživalci drog je na splošno zelo velika, čeprav obstajajo velike razlike med državami in znotraj njih (130). Med vzorci injicirajočih uživalcev drog o stopnjah razširjenosti nad 60 % v letih 2002–03 poročajo iz Belgije, Estonije, Grčije, Italije, Poljske, Portugalske in Nizozemske, medtem ko o vzorcih z razširjenostjo nad 40 % poročajo iz Belgije, Češke, Grčije, Madžarske, Avstrije, Slovenije, Slovaške, Finske in Združenega kraljestva (prikaz 16) (131).
Prevalensen av antikroppar mot hepatit C-virus (HCV) ligger i allmänhet extremt högt bland injektionsmissbrukare, även om det finns stora skillnader både inom länder och mellan länder(130). Bland urval av injektionsmissbrukare redovisar Belgien, Estland, Grekland, Italien, Polen, Portugal och Norge en prevalens på över 60 % för år 2002–2003 medan Belgien, Tjeckien, Grekland, Ungern, Österrike, Slovenien, Slovakien, Finland och Storbritannien redovisar urval med prevalens på under 40 % (figur 16)(131).
  KokaÄ«na lietoÅ¡anas te...  
līdz 2001. gadam. Mazāk izteikts pieaugums tika novērots Dānijā, Itālijā, Ungārijā, Nīderlandē un Austrijā (atbilstoši vietējiem pētījumiem) un ar svārstībām deviņdesmito gadu laikā arī Vācijā (11. attēls).
Recent cocaine use among young people increased substantially in the United Kingdom from 1996 until 2000, but has remained relatively stable since then, although moderate increases have been observed in recent years, and in Spain (91) from 1999 to 2001. Less marked increases were observed in Denmark, Italy, Hungary, the Netherlands and Austria (in local surveys) and, with oscillations over the 1990s, in Germany (Figure 11).
L'usage récent de cocaïne parmi les jeunes a fortement progressé aux Royaume-Uni entre 1996 et 2000, mais s'est relativement stabilisé depuis, quoique des hausses modérées aient été observées ces dernières années. En Espagne, une hausse a été enregistrée entre 1999 et 2001 (91). Des poussées moins marquées ont été relevées au Danemark, en Italie, en Hongrie, aux Pays-Bas et en Autriche (selon des enquêtes locales) et, en Allemagne, avec des fluctuations durant les années 1990 (graphique 11).
Der jüngste Kokainkonsum unter Jugendlichen ist im Vereinigten Königreich zwischen 1996 und 2000 erheblich gestiegen. Seitdem ist er jedoch relativ stabil geblieben, obwohl in den letzten Jahren geringfügige Zunahmen beobachtet wurden. Auch in Spanien (91) wurde zwischen 1999 und 2001 ein rapider Anstieg festgestellt. Weniger deutliche Zunahmen wurden in Dänemark, Italien, Ungarn, den Niederlanden und Österreich (in lokalen Erhebungen) sowie in Deutschland ermittelt, wobei in Deutschland im Laufe der 90er Jahre Schwankungen zu beobachten waren (Abbildung 11).
El consumo reciente de cocaína entre los jóvenes aumentó de forma notable en el Reino Unido entre 1996 y 2000 —aunque se ha mantenido relativamente estable desde entonces, pese a haberse observado incrementos moderados en los últimos años— y en España (91) de 1999 a 2001. El aumento observado (en encuestas locales) fue menor en Dinamarca, Italia, Hungría, los Países Bajos y Austria y, con oscilaciones a lo largo de la década de 1990, en Alemania (gráfico 11).
Tra il 1996 e il 2000, il consumo di cocaina tra i giovani ha subito un forte incremento nel Regno Unito per poi mantenersi relativamente stabile, nonostante gli aumenti moderati osservati di recente, un andamento analogo si è registrato in Spagna (91) tra il 1999 e il 2001. Aumenti meno marcati sono stati registrati in Danimarca, Italia, Ungheria, Paesi Bassi e Austria (nelle indagini locali) e, con delle oscillazioni negli anni Novanta, in Germania (Grafico 11).
O consumo recente de cocaína entre os jovens aumentou consideravelmente no Reino Unido, entre 1996 e 2000, mas manteve-se relativamente estável desde então, ainda que se tenham observado aumentos moderados nos últimos anos, e também em Espanha (91) entre 1999 e 2001. Verificaram-se aumentos menos acentuados na Dinamarca, Itália, Hungria, Países Baixos e Áustria (nos inquéritos locais) e, com oscilações ao longo da década de 1990, na Alemanha (Figura 11).
Η πρόσφατη χρήση κοκαΐνης αυξήθηκε σημαντικά στους νέους στο Ηνωμένο Βασίλειο από το 1996 έως το 2000, αλλά παρέμεινε σχετικά σταθερή έκτοτε, μολονότι τα τελευταία χρόνια παρατηρήθηκαν μικρές αυξήσεις, και στην Ισπανία (91) από το 1999 έως το 2001. Λιγότερο έντονες αυξήσεις παρατηρήθηκαν στη Δανία, την Ιταλία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες και την Αυστρία (σε τοπικές έρευνες) καθώς και στη Γερμανία, με διακυμάνσεις κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 (διάγραμμα 11).
Het recent cocaïnegebruik onder jonge mensen in het Verenigd Koninkrijk is tussen 1996 en 2000 aanzienlijk gestegen, maar daarna relatief gestabiliseerd, hoewel er de afgelopen jaren een bescheiden toename is geconstateerd, evenals in Spanje (91) tussen 1999 en 2001. Vanuit Denemarken, Italië, Hongarije, Nederland en Oostenrijk (in lokale enquêtes) en vanuit Duitsland (in de jaren negentig met fluctuaties) worden minder sterke stijgingen gerapporteerd (figuur 11).
Užívání kokainu v poslední době mezi mladými lidmi se podstatným způsobem zvyšovalo ve Spojeném království, a to v letech 1996–2000, ale od té doby zůstalo relativně stabilní, ačkoli v posledních letech bylo patrné mírné zvýšení, a dále ve Španělsku (91) v letech 1999–2001. Méně znatelná zvýšení byla pozorována v Dánsku, Itálii, Maďarsku, Nizozemsku a Rakousku (v místních průzkumech) a s kolísáním nad hodnoty 90. let 20. století i v Německu (obr. 11).
Nylig brug af kokain blandt unge steg markant i Det Forenede Kongerige i perioden 1996–2000, men er siden da forblevet forholdsvis stabil, selv om der er registreret moderate stigninger i de senere år, og i Spanien (91) i perioden 1999–2001. Mindre markante stigninger blev registreret i Danmark, Italien, Ungarn, Nederlandene og Østrig (i lokale undersøgelser) og, med udsving i løbet af 1990'erne, i Tyskland (figur 11).
Noorte hulgas tõusis hiljutine kokaiinitarbimine oluliselt ajavahemikul 1996–2000 Ühendkuningriigis, kuid jäi siis stabiilseks, ehkki viimastel aastatel on taas täheldatud mõõdukat tõusu; ja ajavahemikul 1999–2001 Hispaanias (91). Vähem märgatavat tõusu täheldati Taanis, Itaalias, Ungaris, Madalmaades ja Austrias (kohalike uuringute põhjal) ning Saksamaal, kõikumistega 1990ndatel (joonis 11).
Kokaiinin hiljattainen käyttö nuorten keskuudessa lisääntyi Yhdistyneessä kuningaskunnassa huomattavasti vuosina 1996–2000, mutta se on pysynyt sittemmin melko vakaana, joskin viime vuosina on havaittu lievää kasvua, ja Espanjassa (91) se lisääntyi huomattavasti vuosina 1999–2001. Vähäisempää kasvua havaittiin Tanskassa, Italiassa, Unkarissa, Alankomaissa ja Itävallassa (paikalliset tutkimukset) ja 1990-luvulla esiintyneiden vaihteluiden jälkeen myös Saksassa (kaavio 11).
A fiatalok közelmúltbeli kokainhasználata 1996-tól 2000-ig jelentősen nőtt az Egyesült Királyságban - azóta viszont viszonylag állandó maradt, bár az elmúlt években enyhe növekedést figyeltek meg - illetve Spanyolországban(91) 1999-től 2001-ig. Kevésbé markáns növekedést észleltek Dániában, Olaszországban, Magyarországon, Hollandiában és Ausztriában (a helyi felmérések szerint), továbbá Németországban, némi ingadozásokkal az 1990-es évek során (Figure 11).
Nyere kokainbruk blant unge økte betydelig i Storbritannia fra 1996 til 2000 men har siden vært relativt stabil, selv om moderate økninger er observert der i de senere årene. Spania (91) hadde også en økning fra 1999 til 2001. Mindre markerte økninger ble observert i Danmark, Italia, Ungarn, Nederland og Østerrike (i lokale undersøkelser) og – med visse svingninger på 1990-tallet – Tyskland (figur 11).
Od roku 1996 do 2000 Wielka Brytania odnotowała znaczny wzrost wskaźnika niedawnego zażywania kokainy wśród osób młodych, choć od tego czasu poziom wskaźnika się ustabilizował, z niewielkim podwyższeniem zaobserwowanym w ostatnich latach. To samo zjawisko odnotowano w Hiszpanii (91) w latach 1999-2001. Mniej widoczny wzrost stosowania kokainy odnotowano w Danii, we Włoszech, na Węgrzech, w Holandii i Austrii (w badaniach lokalnych) oraz w okresie lat 90-tych w Niemczech (Wykres 11).
Consumul recent de cocaină a crescut considerabil în rândul tinerilor în Regatul Unit din 1996 până în 2000, dar de atunci s-a menţinut relativ stabil, deşi în ultimii ani au fost observate creşteri moderate, iar în Spania (91) din 1999 până în 2001. Creşteri mai puţin marcate au fost observate în Danemarca, Italia, Ungaria, Ţările de Jos şi Austria (conform sondajelor locale) şi în Germania pe parcursul anilor 1990, dar cu oscilaţii (Figura 11).
Nedávne užívanie kokaínu podstatne vzrástlo od roku 1996 do roku 2000 medzi mládežou v Spojenom kráľovstve a od roku 1999 do roku 2001 v Španielsku, ale odvtedy je relatívne ustálené, hoci v posledných rokoch bolo možné pozorovať mierne zvýšenie (91). Menej výrazné zvýšenie pozorovali v Dánsku, Taliansku, Maďarsku, Holandsku a Rakúsku (v tamojších prieskumoch) a výkyvy nad hodnoty deväťdesiatych rokov v Nemecku (obrázok 11).
Število mladih, ki so v zadnjem času zaužili kokain, se je v Združenem kraljestvu v obdobju med letoma 1996 in 2000 močno povečalo, vendar je od takrat naprej stabilno, kljub opaženemu rahlemu povečanju v zadnjih letih, v Španiji (91) pa med letoma 1999 in 2001. Manj očitna povečanja so opazili na Danskem, v Italiji, na Madžarskem, Nizozemskem in v Avstriji (v lokalnih raziskavah), z nihanji v devetdesetih v Nemčiji (prikaz 11).
Kokainanvändningen de senaste tolv månaderna ökade betydligt bland unga människor i Storbritannien mellan 1996 och 2000, men har sedan dess varit relativt oförändrad, även om måttliga ökningar har noterats på senare år, och i Spanien(91) mellan 1999 och 2001. Mindre markanta ökningar noterades i Danmark, Italien, Ungern, Nederländerna och Österrike (i lokala undersökningar) och, med vissa svängningar under 1990-talet, i Tyskland (figur 11).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Saskaņā ar nesenajām nacionālajām iedzīvotāju aptaujām 0,5% līdz 6% no pieaugušajiem iedzīvotājiem atzīst kokaīna lietošanu vismaz vienu reizi (t.i. ilgtermiņa pieredze), augstākos rādītājus šajā ziņā uzrāda Itālija (4,6 %), Spānija (4,9 %) un Apvienotā Karaliste (6,8 %).
According to recent national population surveys, between 0.5 % and 6 % of the adult population report having tried cocaine at least once (i.e. lifetime prevalence), with Italy (4.6 %), Spain (4.9 %) and the United Kingdom (6.8 %) being at the upper end of this range. Recent cocaine use (last 12 months) is, in general, reported by less than 1 % of adults; in most countries, the range is between 0.3 % and 1 %. In Spain and the United Kingdom, recent prevalence rates are higher than 2 %.
Comme l'indiquent les récentes enquêtes nationales de population, entre 0,5 et 6% de la population adulte déclarent avoir consommé au moins une fois de la cocaïne (prévalence au cours de la vie), l'Italie (4,6 %), l'Espagne (4,9 %) et le Royaume-Uni (6,8 %) se situant dans la partie supérieure de cette fourchette. L'usage récent de cocaïne (12 derniers mois) est signalé, en général, par moins de 1 % des adultes. Dans la plupart des pays, la fourchette est comprise entre 0,3 et 1 %. L'Espagne et le Royaume-Uni enregistrement des taux de prévalence récente supérieurs à 2 %.
Jüngsten nationalen demografischen Erhebungen zufolge haben zwischen 0,5 % und 6 % der erwachsenen Bevölkerung mindestens einmal im Leben Kokain konsumiert (Lebenszeitprävalenz), wobei Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) und das Vereinigte Königreich (6,8 %) das obere Ende dieses Spektrums bilden. Jüngster Kokainkonsum (während der letzten 12 Monate) wird im Allgemeinen von weniger als 1 % der Erwachsenen angegeben. In den meisten Ländern liegt die Prävalenzrate zwischen 0,3 % und 1 %. Spanien und das Vereinigten Königreich verzeichnen für den jüngsten Konsum Prävalenzraten von über 2 %.
Según recientes encuestas de población nacionales, entre el 0,5 % y el 6 % de la población adulta admite haber consumido cocaína al menos una vez (es decir, prevalencia en algún momento de la vida) e Italia (4,6 %), España (4,9 %) y Reino Unido (6,8 %) ocupan los primeros puestos de esta clasificación. Por regla general, menos del 1 % de la población admite un consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses); en la mayoría de países, este valor se mueve entre el 0,3 % y el 1 %. En España y el Reino Unido, las tasas de prevalencia recientes son superiores al 2 %.
Secondo recenti indagini nazionali, una percentuale della popolazione adulta compresa tra lo 0,5% e il 6% riferisce di aver provato la cocaina almeno una volta (prevalenza una tantum); Italia (4,6%), Spagna (4,9%) e Regno Unito (6,8%) figurano in cima alle statistiche. Il consumo recente di cocaina (ultimi 12 mesi) viene segnalato, in generale, da meno dell’1% degli adulti; nella maggior parte degli Stati l’intervallo è compreso tra lo 0,3% e l’1%. In Spagna e nel Regno Unito i dati più recenti sulla prevalenza superano il 2%.
Segundo inquéritos nacionais recentemente realizados, entre 0,5% e 6% da população adulta reconhece ter experimentado cocaína pelo menos uma vez (isto é, ter experiência ao longo da vida de consumo desta substância), sendo a Itália (4,6%), a Espanha (4,9%) e o Reino Unido (6,8%) os países onde se registam as percentagens mais elevadas nesta matéria. De um modo geral, menos de 1% dos adultos refere ter consumido cocaína recentemente (últimos 12 meses); na maior parte dos países, esta percentagem varia entre 0,3% e 1%. Em Espanha e no Reino Unido, os índices de consumo recente são superiores a 2%.
Σύμφωνα με πρόσφατες εθνικές έρευνες του πληθυσμού, 0,5 % έως 6 % του ενήλικου πληθυσμού δηλώνει ότι έχει δοκιμάσει κοκαΐνη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του (δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή), με την Ιταλία (4,6 %), την Ισπανία (4,9 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,8 %) να εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά. Πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρεται γενικά σε λιγότερο από 1 % των ενηλίκων· στις περισσότερες χώρες, τα ποσοστά κυμαίνονται μεταξύ 0,3 % και 1 %. Στην Ισπανία και στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά πρόσφατης επικράτησης υπερβαίνουν το 2 %.
Uit recente nationale enquêtes onder de bevolking blijkt dat tussen de 0,5 en 6% van de volwassen populatie minstens één keer in hun leven cocaïne heeft gebruikt (het “ooit”-gebruik), waarbij Italië (4,6%), Spanje (4,9%) en het Verenigd Koninkrijk (6,8%) de hoogste percentages rapporteren. Het recent gebruik (“laatste 12-maanden”-gebruik) onder volwassenen is over het algemeen minder dan 1%; in de meeste landen ligt het percentage tussen de 0,3 en 1%, met uitzondering van Spanje en het Verenigd Koninkrijk (meer dan 2%).
Podle nedávných národních průzkumů obyvatelstva 0,5 % až 6 % dospělé populace uvádí alespoň jednu zkušenost s kokainem (tj. celoživotní prevalenci), přičemž na horním konci tohoto rozmezí je Itálie (4,6 %), Španělsko (4,9 %) a Spojené království (6,8 %). Užívání kokainu v poslední době (v posledních 12 měsících) obecně uvádí méně než 1 % dospělých; ve většině zemí jde o rozmezí mezi 0,3 % a 1 %. Ve Španělsku a Spojeném království jsou hodnoty nedávné prevalence vyšší než 2 %.
Ifølge nyere nationale befolkningsundersøgelser angiver mellem 0,5 % og 6 % af den voksne befolkning at have prøvet kokain mindst én gang (dvs. langtidsprævalens), idet Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) og Det Forenede Kongerige (6,8 %) ligger højest på listen. Under 1 % af de voksne melder generelt om nylig kokainbrug (de seneste 12 måneder); i de fleste lande er tallet på mellem 0,3 % og 1 %. I Spanien og Det Forenede Kongerige ligger prævalensen på over 2 %.
Viimaste riiklike rahvastiku-uuringute põhjal tunnistab 0,5–6% täisealisest elanikkonnast, et on kokaiini proovinud vähemalt korra (levimus elu jooksul), kusjuures kõnealuse vahemiku tipus on Itaalia (4,6%), Hispaania (4,9%) ja Ühendkuningriik (6,8%). Hiljutisest kokaiinitarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatatakse üldiselt alla 1% täiskasvanute kohta, enamikus maades on näitaja 0,3–1% vahemikus. Hispaanias ja Ühendkuningriigis on hiljutine levimusmäär üle 2%.
Viimeaikaisten kansallisten tutkimusten mukaan 0,5–6 prosenttia aikuisväestöstä ilmoittaa kokeilleensa kokaiinia ainakin kerran, ja tämän vaihteluvälin kärjessä ovat Italia (4,6 %), Espanja (4,9 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,8 %). Kokaiinia ilmoittaa käyttäneensä hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana) yleisesti ottaen alle prosentti aikuisista, ja vaihteluväli on useimmissa maissa 0,3:sta 1 prosenttiin. Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus on yli 2 prosenttia.
A legfrissebb országos felmérések alapján a felnőtt lakosság 0,5–6%-a vallotta, hogy életében már legalább egy alkalommal kipróbálta a kokaint (életprevalencia), az élen Olaszországgal (4,6%), Spanyolországgal (4,9%) és az Egyesült Királysággal (6,8%). Közelmúltbeli kokainfogyasztásról (előző 12 hónap) a felnőttek kevesebb mint 1%-a számolt be; a legtöbb országban ez az adat 0,3% és 1% között volt. Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a közelmúltbeli előfordulási arányok meghaladták a 2%-ot.
Ifølge nyere nasjonale undersøkelser oppgir mellom 0,5 % og 6 % av den voksne befolkningen at de har prøvd kokain minst én gang (dvs. livstidsprevalens), med Italia (4,6 %), Spania (4,9 %) og Storbritannia (6,8 %) i den øvre enden av skalaen. Nyere kokainbruk (siste 12 måneder) oppgis generelt av mindre enn 1 % av alle voksne, i de fleste land mellom 0,3 % og 1 %. Spania og Storbritannia har prevalensrater for nyere bruk på over 2 %.
Według ostatnich krajowych badań populacji, od 0,5% do 6% osób dorosłych przyznaje, że przynajmniej raz w życiu spróbowało kokainy (wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia), przy czym w górnych granicach tej skali znajdowały się państwa takie jak Włochy (4,6%), Hiszpania (4,9%) i Wielka Brytania (6,8%). Zażywanie niedawne (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) generalnie deklaruje mniej niż 1% osób dorosłych. W większości państw zakres wskaźnika takiego zażywania wynosi od 0,3% do 1%, jedynie w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii jego poziom wynosi powyżej 2%.
Conform sondajelor naţionale recente la nivelul populaţiei, între 0,5 % şi 6 % din populaţia adultă declară ca a că a consumat cocaină cel puţin o dată (adică prevalenţa pe parcursul vieţii), valorile cele mai mari înregistrându-se în Italia (4,6 %), Spania (4,9 %) şi în Regatul Unit (6,8 %). Consumul recent de cocaină (în ultimele 12 luni) raportat de adulţi este, în general, sub 1 %; în majoritatea ţărilor cifrele variază între 0,3 % şi 1 %. În Spania şi în Regatul Unit ratele de prevalenţă pentru consumul recent au fost de peste 2 %.
Podľa najnovších vnútroštátnych prieskumov obyvateľstva priznáva 0,5 % až 6 % dospelej populácie užitie kokaínu aspoň raz v živote (t. j. celoživotnú prevalenciu), s Talianskom (4,6 %), so Španielskom (4,9 %) a Spojeným kráľovstvom (6,8 %) v hornej časti tohto intervalu. Vo všeobecnosti uviedlo nedávne užitie kokaínu (v uplynulých 12 mesiacoch) menej ako 1 % dospelých vo väčšine krajín, rozsah je od 0,3 do 1 %. V Španielsku a Spojenom kráľovstve sú hodnoty prevalencie nad 2 %.
Po navedbah nedavnih nacionalnih raziskav med prebivalstvom je od 0,5 % do 6 % odraslega prebivalstva priznalo, da je vsaj enkrat v življenju poskusilo kokain, Italija (4,6 %), Španija (4,9 %) in Združeno kraljestvo (6,8 %) pa sta na zgornjem robu te lestvice. O nedavnem zaužitju kokaina (v zadnjih 12 mesecih) je na splošno poročalo manj kot 1 % odraslih; v večini držav se številka giblje med 0,3 % in 1 %. V Španiji in Združenem kraljestvu so stopnje nedavnega zaužitja višje od 2 %.
Enligt nyare nationella befolkningsundersökningar uppger mellan 0,5 % och 6 % av den vuxna befolkningen att de någon gång har testat kokain. Andelen är högst i Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) och Storbritannien (6,8 %). Andelen vuxna som säger sig ha använt kokain under de senaste tolv månaderna uppgår i allmänhet till mindre än 1 % och ligger i de flesta länder mellan 0,3 % och 1 %. I Spanien och Storbritannien har mer 2 % använt kokain de senaste tolv månaderna.
  press2-lv  
Vairǎkǎs ES valstis – Dǎnijǎ, Griefiijǎ, Spǎnijǎ, Francijǎ, Itǎlijǎ un Apvienotajǎ Karaliste – to heroina lietotǎju vidu, kas iziet ǎrstniecibas kursu, ir samazinǎjies ari narkotiku injicetǎju skaits, proti, šajǎs valstis narkotikas injice mazǎk nekǎ 50% narkotisko vielu lietotǎju, kas uzsǎkuši speciǎlu narkotiku atkaribas ǎrstniecibas kursu.
Rates of injecting among heroin users in treatment have also declined in several EU countries – Denmark, Greece, Spain, France, Italy and the UK – with less than 50% of new opiate users entering specialist drug treatment services reporting to be injectors. Rates are low in Spain, the Netherlands and Portugal at under 30%. Some notable exceptions are Finland and several new EU Member States, where injecting remains the main mode of administration among heroin users.
Parmi les héroïnomanes en traitement, les taux d’injection ont également diminué dans plusieurs pays de l’Union européenne – Danemark, Grèce, Espagne, France, Italie et Royaume-Uni – où moins de 50% des nouveaux usagers d’opiacés suivant un traitement spécialisé pratiquent l’injection. Les taux sont faibles en Espagne, aux Pays-Bas et au Portugal (moins de 30%). Parmi les exceptions notables figurent la Finlande et plusieurs nouveaux États membres de l’Union européenne où l’injection reste le mode d’administration le plus courant chez les héroïnomanes.
EU-Ländern – Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und dem Vereinigten Königreich – ebenfalls zurückgegangen. Dabei geben weniger als 50% der neuen Opiatkonsumenten, die sich in spezialisierte Therapieeinrichtungen begeben, an, injizierende Drogenkonsumenten zu sein. Mit unter 30% sind diese Raten insbesondere in Spanien, den Niederlanden und Portugal niedrig. Nennenswerte Ausnahmen sind Finnland und einige neue EU-Mitgliedstaaten, wo es sich bei den Heroinkonsumenten weiterhin hauptsächlich um injizierende Drogenkonsumenten handelt.
Los porcentajes de consumo parenteral entre los consumidores de heroína en tratamiento han disminuido también en algunos países de la UE – Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y Reino Unido – y menos del 50% de los nuevos consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento especializado para acabar con su drogodependencia reconocen utilizar la vía parenteral. Los porcentajes son bajos en España, Países Bajos y Portugal, situándose por debajo del 30%. Algunas notables excepciones son Finlandia y varios nuevos Estados miembros de la UE, donde el consumo parenteral sigue siendo la principal vía de administración entre los consumidores de heroína.
In alcuni paesi dell’UE (Danimarca, Grecia, Spagna, Francia, Italia e Regno Unito) è diminuito anche il dato riferito al consumo per via parenterale tra i consumatori di eroina in trattamento: meno del 50% dei nuovi consumatori di oppiacei che si rivolge ai servizi terapeutici specializzati riferisce di iniettarsi le sostanze stupefacenti. Più basse (meno del 30%) le percentuali riportate da Spagna, Paesi Bassi e Portogallo. Alcune eccezioni degne di nota sono rappresentate dalla Finlandia e da alcuni nuovi Stati membri dell’UE, dove la via parenterale rimane la principale via di somministrazione utilizzata dai consumatori di eroina.
Os índices de consumo de droga injectada entre os consumidores de heroína em tratamento também diminuíram em vários países da UE – Dinamarca, Grécia, Espanha, França, Itália e Reino Unido – sendo menos de metade os novos utentes dos serviços especializados de tratamento da toxicodependência que diz injectar-se. Os índices são baixos em Espanha, nos Países Baixos e em Portugal, com valores inferiores a 30%. Algumas excepções dignas de nota são a Finlândia e vários novos Estados-Membros da UE, nos quais o consumo por via endovenosa continua a ser o principal modo de administração entre os consumidores de heroína.
Intraveneuze toediening onder heroïnegebruikers is ook in vele EU-landen – Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het VK afgenomen – minder dan 50% van de nieuwe opiatengebruikers die zich voor gespecialiseerde voorzieningen voor drugsbehandeling aanmelden geeft aan intraveneus gebruiker te zijn. De betreffende cijfers zijn laag in Spanje, Nederland en Portugal – minder dan 30%. Er zijn een aantal uitzonderingen, te weten Finland en een aantal nieuwe EU-lidstaten, waar injecteren de belangrijkste methode van toediening blijft onder heroïnegebruikers.
Ka süstijate arv ravi saavate heroiinitarbijate hulgas on mitmes EL-i riigis, nagu Taanis, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Itaalias ja Ühendkuningriigis vähenenud ning uutest uimastiravi teenuste kasutamisega alustanud opiaatide tarbijatest on süstijaid vähem kui a 50%. Süstijate määr on väike Hispaanias, Madalmaades ja Portugalis, jäädes alla 30%. Märkimisväärseks erandiks on Soome ja mitmed uued EL-i liikmesriigid, kus süstimine on heroiinitarbijate seas jätkuvalt peamine heroiini manustamise viis.
Hoidossa olevien heroiinin käyttäjien pistoskäyttö on vähentynyt useissa EU-maissa (Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa) niin, että alle 50% huumehoidon erityispalveluihin tulleista uusista opiaattien käyttäjistä on pistoskäyttäjiä. Heidän osuutensa on vähäistä, alle 30%, Espanjassa, Alankomaissa ja Portugalissa. Selviä poikkeuksia ovat Suomi ja useat uudet EU:n jäsenvaltiot, joissa pistoskäyttö on edelleen heroiinin yleisin käyttötapa.
A kezelés alatt álló heroinhasználók körében az injektálás aránya számos EU-országban – Dániában, Görögországban, Spanyolországban, Franciaországban, Olaszországban és az Egyesült Királyságban – szintén csökkent: a kezelésben megjelent új opiáthasználók kevesebb mint 50%-a vallotta magát intravénás kábítszer-használónak. Spanyolországban, Hollandiában és Portugáliában alacsony, 30% alatti arányt mutatnak az adatok. Kivételt képez Finnország és néhány új EU-tagállam, ahol a heroinhasználók körében továbbra is az injektálás a fö kábítószer-fogyasztási mód.
Omfanget av sprøytebruk blant heroinbrukere i behandling har også gått ned i flere EU-land – Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og UK – og av alle nye opiatbrukere som påbegynner behandling i et spesialisert behandlingstiltak, rapporterer nå under 50% at de er sprøytebrukere. Utberedelsen er lav – under 30% – i Spania, Nederland og Portugal. Unntakene her er Finland og flere av de nye EU-statene, hvor injisering fortsatt er den dominerende inntaksmåten blant heroinbrukere.
Wskazniki iniekcyjnego uzywania heroiny wsród osób uzaleznionych od opiatów równiez spadł w kilku panstwach UE – w Danii, Grecji, Hiszpanii, Francji, Włoszech oraz w Wielkiej Brytanii – przy czym niespełna 50% nowych osób zazywajacych opiaty, przystepujacych do specjalistycznego leczenia odwykowego, zgłasza, ze zazywa te narkotyki dozylnie. W Hiszpanii, Holandii i Portugalii wskazniki te utrzymuja sie na niskim poziomie – ponizej 30%. Wsród znaczacych wyjatków znajduje sie Finlandia oraz kilka nowych Panstw Członkowskich UE, w których przyjmowanie dozylne jest nadal głównym sposobem zazywania narkotyków wsród uzaleznionych od heroiny.
Coeficientul consumatorilor de droguri injectabile în rândul consumatorilor de heroinǎ aflaIi în tratament a scǎzut în unele state membre UE – Danemarca, Grecia, Spania, Franţa, Italia şi Regatul Unit – în timp ce mai puIin de 50% din noii consumatori de opiacee care se adreseazǎ centrelor de tratament specializate au declarat cǎ îşi administreazǎ droguri pe care injectabilǎ. Coeficientul este mai scǎzut în Spania, Ţǎrile de Jos şi Portugalia, situându-se sub 30%. ExcepIii notabile sunt Finlanda şi unele noi state membre UE, unde injectarea rǎmâne principala cale de administrare în rândul consumatorilor de heroinǎ.
Andelen injektionsmissbrukare bland heroinister under behandling har också minskat i flera EU-länder – Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien – där mindre än hälften av de nya opiatmissbrukare som kommer in i specialistbehandling mot narkotikamissbruk rapporteras vara injektionsmissbrukare. Sifforna är också låga i Spanien, Nederländerna och Portugal, med under 30%. Några markanta undantag är Finland och flera av de nya medlemsstaterna, där injicering fortsätter att vara den övervägande formen av missbruk bland heroinisterna.
  Ä€rstēšana ar zālÄ“m  
Buprenorfīns tagad ir pieejams 18 no 26 valstīm, par kurām ir pieejama informācija. Ārstēšanu ar citiem agonistiem, kā arī ārstēšanu ar antagonistiem (naltreksons, naloksons vai klonidīns) ES izmanto mazāk.
Methadone is available in almost all Member States (see Table 3) and continues to be the most commonly prescribed substitution treatment in Europe. However, in recent years, treatment options have widened. Buprenorphine is now available in 18 of the 26 countries for which information is available. Treatment with other agonists, as well as treatment with antagonists (naltrexone, naloxone or clonidine), is less frequently used across the EU. A study on the introduction of controlled heroin prescriptions is currently under way in Belgium, and Austria has received an expert opinion on heroin-assisted treatment of chronic opiate addicts, based on the results of existing international programmes.
La méthadone est disponible dans presque tous les États membres (voir Tableau 3) et reste le traitement de substitution le plus couramment prescrit en Europe. Ces dernières années, les possibilités de traitement se sont toutefois diversifiées. La buprénorphine est désormais disponible dans 18 des 26 pays ayant fourni des informations. Les traitements avec d'autres agonistes et les traitements avec des antagonistes (naltrexone, naloxone ou clonidine) sont moins courants dans l'UE. Une étude portant sur l'introduction de prescriptions d'héroïne sous contrôle est actuellement en cours en Belgique, et l'Autriche a reçu un avis d'experts sur le traitement par héroïne d'usagers chroniques d'opiacés qui se fonde sur les résultats des programmes internationaux existants.
Methadon ist in fast allen Mitgliedstaaten verfügbar (siehe Tabelle 3) und stellt nach wie vor die am häufigsten verschriebene Substitutionsbehandlung in Europa dar. Allerdings haben die Behandlungsmöglichkeiten in den letzten Jahren zugenommen. Buprenorphin ist nun in 18 der 26 Länder verfügbar, für die Daten vorliegen. Die Behandlung mit anderen Agonisten oder mit Antagonisten (Naltrexon, Nalaxon oder Clonidin) wird in der EU weniger häufig angewendet. In Belgien wird derzeit eine Studie über die Einführung einer kontrollierten Heroinverschreibung durchgeführt, und in Österreich wurde ein Sachverständigengutachten über die heroingestützte Behandlung chronisch Opiatabhängiger vorgelegt, das auf der Grundlage der Ergebnisse laufender internationaler Programme erstellt wurde.
La metadona está disponible en casi todos los Estados miembros (véase el cuadro 3) y continúa siendo el tratamiento de sustitución más prescrito en Europa. No obstante, en los últimos años se han ampliado las posibilidades de tratamiento. La buprenorfina puede conseguirse ya en 18 de los 26 países que han facilitado información. Los tratamientos con otros agonistas, al igual que los tratamientos con antagonistas (naltrexona, naloxona o clonidina), son menos utilizados en la UE. Actualmente se lleva a cabo en Bélgica un estudio sobre la introducción de recetas de heroína controladas, y Austria ha recibido un dictamen de expertos sobre el tratamiento asistido con heroína para adictos crónicos a los opiáceos, basado en los resultados de programas internacionales ya existentes.
Il metadone è disponibile in quasi tutti gli Stati membri (cfr. la Tabella 3) e continua a essere la terapia sostitutiva più frequentemente prescritta in Europa. Tuttavia, in questi ultimi anni le opzioni terapeutiche si sono ampliate. La buprenorfina è oggi disponibile in 18 dei 26 paesi che hanno fornito informazioni. La terapia con altre sostanze agoniste e quella con sostanze antagoniste (naltrexone, naloxone o clonidina) è meno frequente nel territorio dell’UE. In Belgio è attualmente in corso uno studio sull’introduzione di prescrizioni controllate di eroina, mentre l’Austria ha ricevuto un parere esperto sulla terapia assistita con eroina dei consumatori cronici di oppiacei, sulla base dei risultati degli attuali programmi internazionali.
A metadona está disponível em quase todos os Estados-Membros (ver Quadro 3) e continua a ser o tratamento de substituição mais prescrito na Europa. Contudo, nos últimos anos, as opções de tratamento têm-se alargado. A buprenorfina está agora disponível em 18 dos 26 países para os quais existem informações disponíveis. O tratamento com outros agonistas, bem como o tratamento com antagonistas (naltrexona, naloxona ou clonidina), é utilizado com menos frequência no território da UE. Na Bélgica, está actualmente em curso um estudo sobre a introdução de prescrições de heroína controladas e a Áustria recebeu um parecer de peritos sobre o tratamento assistido com heroína dos opiómanos crónicos, baseado nos resultados dos programas internacionais existentes.
Η μεθαδόνη είναι διαθέσιμη σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη (βλέπε πίνακα 3) και παραμένει η συχνότερα συνταγογραφούμενη ουσία υποκατάστασης στην Ευρώπη. Ωστόσο, τα τελευταία χρόνια, οι θεραπευτικές επιλογές έχουν διευρυνθεί. Η βουπρενορφίνη είναι σήμερα διαθέσιμη σε 18 από τις 26 χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία. Η θεραπεία με τη χρήση άλλων αγωνιστών, καθώς και η θεραπεία με τη χρήση ανταγωνιστών (ναλτρεξόνη, ναλοξόνη ή κλονιδίνη) εφαρμόζεται λιγότερο συχνά στην ΕΕ. Επί του παρόντος διεξάγεται έρευνα στο Βέλγιο σχετικά με την καθιέρωση ελεγχόμενων συνταγών ηρωίνης, και η Αυστρία έλαβε τη γνώμη εμπειρογνωμόνων σχετικά με τη θεραπεία με χρήση ηρωίνης ατόμων με χρόνια εξάρτηση από τα οπιούχα, βάσει των αποτελεσμάτων υφιστάμενων διεθνών προγραμμάτων.
In vrijwel alle lidstaten wordt methadon gebruikt en dit blijft nog steeds het meest voorgeschreven substitutiemiddel in Europa (zie tabel 3). In de afgelopen jaren is het aantal alternatieve behandelmogelijkheden echter wel toegenomen. Buprenorfine wordt inmiddels voorgeschreven in 18 van de 26 landen waarvoor informatie beschikbaar is. Behandelingen met andere agonisten en behandelingen met antagonisten (naltrexon, naloxon of clonidine) komen in de EU veel minder vaak voor. In België wordt op dit moment een onderzoek uitgevoerd naar het gecontroleerd voorschrijven van heroïne. Op basis van de resultaten van bestaande internationale programma’s heeft een groep deskundigen in Oostenrijk advies uitgebracht over de behandeling van chronische opiatenverslaafden met behulp van heroïne.
Metadon je k dispozici téměř ve všech členských státech (viz tabulka 3) a je i nadále nejběžněji předepisovanou substituční léčbou v Evropě. V posledních letech se však možnosti léčby rozšířily. Buprenorfin je nyní k dispozici v 18 z 26 zemí, které o této skutečnosti informovaly. Léčení jinými agonisty a rovněž léčení antagonisty (naltrexonem, naloxonem nebo klonidinem) se v EU používá méně často. V Belgii v současné době probíhá studie o zavedení řízených předpisů heroinu a Rakousko obdrželo odborný posudek na léčení osob chronicky závislých na opiátech pomocí heroinu. Tento posudek vychází z výsledků existujících mezinárodních programů.
Metadon er tilgængelig i næsten alle medlemsstater (se tabel 3) og er fortsat en af de hyppigst ordinerede substitutionsbehandlinger i Europa. I de senere år er der imidlertid kommet flere behandlingsmuligheder til. Buprenorphin er nu tilgængelig i 18 af de 26 lande, for hvilke der foreligger oplysninger. Behandling med andre agonister samt behandling med antagonister (naltrexon, naloxon eller clonidin) anvendes mindre hyppigt i EU. En undersøgelse om indførelsen af kontrolleret heroinudlevering er for øjeblikket i gang i Belgien, og Østrig har indhentet en ekspertudtalelse om heroinbehandling af kroniske opiatafhængige på basis af resultaterne af eksisterende internationale programmer.
Metadoon on kättesaadav peaaegu kõigis liikmesriikides (vaata tabel 3) ning Euroopas kirjutatakse seda asendusraviks jätkuvalt kõige sagedamini välja. Siiski on viimastel aastatel ravivõimalused mitmekesistunud. Buprenorfiin on nüüd kättesaadav 18 riigis 26st, mille kohta on olemas infot. Ravi teiste agonistidega ning ravi antagonistidega (naltreksoon, naloksoon või klonidiin) kasutatakse kogu Euroopa Liidus harvem. Uuring väljakirjutatud heroiiniga ravi sisseviimise kohta on praegu käimas Belgias ning Austria on saanud eksperdiarvamuse krooniliste opiaadisõltlaste heroiiniga ravi kohta, mis tugineb olemasolevate rahvusvaheliste programmide tulemustele.
Metadonia on saatavilla lähes kaikissa jäsenvaltioissa (ks. taulukko 3), ja se on yhä eniten määrätty korvaushoitolääke Euroopassa. Hoitovaihtoehdot ovat kuitenkin laajentuneet viime vuosina. Buprenorfiinia on nykyään saatavilla 18:ssa niistä 26 maasta, joista tietoja on toimitettu. Hoito, jossa käytetään muita agonisteja, ja hoito, jossa käytetään antagonisteja (naltreksonia, naloksonia tai klonidiinia) ovat Euroopassa harvinaisempia. Belgiassa tutkitaan parhaillaan heroiinin valvotun määräämisen käyttöönottoa, ja Itävallassa on valmistunut käynnissä olevien kansainvälisten ohjelmien tuloksiin perustuva asiantuntijoiden lausunto kroonisten opiaattiriippuvaisten heroiinihoidosta.
A metadon szinte valamennyi tagállamban kapható (ld. Table 3), és változatlanul a leggyakrabban felírt helyettesítő anyag Európában. A gyógykezelési lehetőségek azonban az elmúlt évek folyamán bővültek. A buprenorfin ma már a 26 adatszolgáltató ország közül 18-ban kapható. Az egyéb agonistákkal, illetve antagonistákkal (naltrexon, naloxon vagy klonidin) végzett gyógykezelés kevésbé gyakori az EU területén. Az ellenőrzött heroinfelírás bevezetésének vizsgálata jelenleg Belgiumban is folyik, Ausztria pedig szakértői véleményt kapott a krónikus opiátfüggők heroinnal támogatott kezeléséről, a meglévő nemzetközi programok eredményei alapján.
Metadon er tilgjengelig i nesten alle medlemsstatene (se tabell 3) og er fremdeles den hyppigst forskrevne substitusjonsbehandlingen i Europa. I de senere år har imidlertid behandlingsalternativene blitt flere. Buprenorfin er nå tilgjengelig i 18 av de 26 landene som har lagt fram informasjon. Behandling med andre agonister, samt behandling med antagonister (naltrexon, naloxon eller klonidin) er mindre vanlig i EU. En studie om innføringen av heroin på resept pågår i Belgia, og Østerrike har fått en ekspertuttalelse om heroinassistert behandling av kroniske opiatavhengige, basert på resultatene fra pågående internasjonale programmer.
Metadon dostępny jest w większości wszystkich Państw Członkowskich (patrz Tabela 3) i nadal pozostaje najpowszechniej przepisywanym typem leczenia zastępczego w Europie. Jednak w ostatnich latach możliwości leczenia rozszerzyły się. Buprenorfina jest obecnie dostępna w 18 z 26 państw, w których dostępne są dane. Leczenie przy użyciu innych leków współdziałających, a także leczenie z wykorzystaniem antagonistów (naltrekson, nalokson czy klonidyna) jest rzadziej stosowane w UE. W Belgii prowadzi się obecnie badanie nad wprowadzeniem kontrolowanego przepisywania heroiny, a w Austrii, w oparciu o wyniki istniejących programów międzynarodowych, eksperci wydali opinię w sprawie leczenia osób chronicznie uzależnionych od opiatów przy pomocy heroiny.
Metadona este disponibilă în aproape toate statele membre (vezi Tabelul 3) şi continuă să fie terapia de substituţie cel mai frecvent prescrisă în Europa. Cu toate acestea, opţiunile de tratament s-au diversificat în ultimii ani. Buprenorfina este acum disponibilă în 18 din cele 26 de ţări pentru care există date disponibile. Terapia cu alţi agonişti, precum şi terapia cu antagonişti (naltrexonă, naloxonă sau clonidină), sunt mai rar utilizate în Uniunea Europeană. Un studiu privind introducerea reţetelor controlate de heroină se află în desfăşurare în Belgia, iar Austria a obţinut un aviz al experţilor privind terapia asistată cu heroină pentru pacienţii cu dependenţă cronică de opiacee, pe baza rezultatelor programelor internaţionale existente.
Metadón je dostupný takmer vo všetkých členských štátoch (pozri tabuľku 3) a stále je najčastejšie predpisovanou substitučnou liečbou v Európe. V posledných rokoch sa však možnosti liečby rozšírili. Buprenorfín je už dostupný v 18 z 26 krajín, ktoré o tom informovali. Liečba inými agonistami ako aj liečba antagonistami (naltrexónom, naloxónom alebo klonidínom) sa v EÚ uplatňuje menej často. V Belgicku sa v súčasnosti pracuje na štúdii zavedenia kontrolovaného predpisovania heroínu a Rakúsko dostalo znalecký posudok o asistovanej liečbe chronických toxikomanov závislých od opiátov pomocou heroínu, ktorý sa opiera o výsledky existujúcich medzinárodných programov.
Metadon je na voljo v skoraj vseh državah članicah (glej tabelo 3) in še naprej ostaja najpogosteje predpisana nadomestna snov v Evropi. Vendar pa so se v zadnjih letih možnosti zdravljenja razširile. Buprenorfin je sedaj na voljo v 18 od 26 držav, za katere so na voljo podatki. Zdravljenje z drugimi agonisti kakor tudi zdravljenje z antagonisti (naltreksonom, naloksonom ali klonidinom) se v EU manj pogosto uporablja. Študija o uvedbi nadzorovanih receptov heroina trenutno poteka v Belgiji, Avstrija pa je prejela strokovno mnenje o zdravljenju kroničnih odvisnikov od opiatov s heroinom na podlagi rezultatov obstoječih mednarodnih programov.
Metadon finns tillgängligt i nästan alla medlemsstater (se tabell 3) och är fortfarande den oftast förskrivna substitutionsbehandlingen i Europa. På senare år har dock nya behandlingsalternativ tillkommit. Buprenorfin finns nu i 18 av de 26 länder som information finns tillgänglig för. Behandling med andra agonister samt behandling med antagonister (naltrexon, naloxon eller klonidin) används mer sällan inom EU. En undersökning om införandet av heroinförskrivning pågår för närvarande i Belgien och i Österrike har ett expertutlåtande om heroinbehandling av kroniska opiatmissbrukare som bygger på resultaten i befintliga internationella program lämnats.
  HeroÄ«na cena un tÄ«rÄ«ba  
Eiropā heroīns ir sastopams divās formās : plaši pieejamais brūnais heroīns (tā ķīmiskā pamatforma) un mazāk izplatītais un dārgākais baltais heroīns (sāls forma), kas parasti ir cēlies no Dienvidaustrumu Āzijas.
In Europe, heroin occurs in two forms: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-East Asia. In 2003, in the EU the average street price of brown heroin was reported to vary between €27 per gram in Belgium and €144 per gram in Sweden, while the price of white heroin ranged from €25 (Slovakia) to €216 (Sweden) per gram (168). This price differential is likely to reflect the purity of the drug being sold.
En Europe, l'héroïne se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base) et l'héroïne blanche, moins courante et plus chère (une forme de sel), qui provient généralement d'Asie du Sud-Est. En 2003, dans l'UE, le prix de vente moyen dans la rue de l'héroïne brune variait entre 27 euros le gramme en Belgique et 144 euros le gramme en Suède, tandis que le prix de l'héroïne blanche était compris entre 25 euros en Slovaquie et 216 euros le gramme en Suède (168). Cet écart de prix correspond reflète probablement le degré de pureté de la drogue vendue.
In Europa kommt Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Den Berichten zufolge lag der durchschnittliche Preis für braunes Heroin im Straßenhandel 2003 in der EU zwischen 27 EUR pro Gramm in Belgien und 144 EUR pro Gramm in Schweden, während der Preis für weißes Heroin von 25 EUR (Slowakei) bis 216 EUR (Schweden) pro Gramm reichte (168). Diese Preisspanne spiegelt wahrscheinlich die unterschiedliche Reinheit der gehandelten Droge wider.
En Europa, la heroína se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del Sureste de Asia. En 2003, el precio medio de la heroína marrón en el mercado negro de la UE oscilaba entre 27 (Bélgica) y 144 euros por gramo (Suecia), mientras que el precio de la heroína blanca oscilaba entre 25 (Eslovaquia) y 216 euros por gramo (Suecia) (168). Este diferencial de precio puede ser reflejo de la pureza de la droga en venta.
In Europa, l’eroina è disponibile in due forme: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Nel 2003, nell’UE il prezzo medio al dettaglio dell’eroina brown è stato segnalato variare da 27 euro al grammo in Belgio a 144 euro al grammo in Svezia, mentre il prezzo dell’eroina bianca andava da 25 euro al grammo (Slovacchia) a 216 euro al grammo (Svezia) (168). Il range di prezzo riflette probabilmente la purezza della droga in vendita.
Na Europa, a heroína apresenta-se sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e mais cara, habitualmente originária do Sudeste Asiático. Em 2003, segundo as informações existentes, na UE, o preço médio da heroína castanha vendida na rua variava entre 27 euros por grama na Bélgica e 144 euros por grama na Suécia, ao passo que o preço da heroína branca variava entre 25 euros (Eslováquia) e 216 euros (Suécia) por grama (168). É provável que estas diferenças de preço reflictam a maior ou menor pureza da droga vendida.
Στην Ευρώπη, η ηρωίνη εμφανίζεται με δύο μορφές: τη συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και τη λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Το 2003, στην ΕΕ, η μέση τιμή της καφέ ηρωίνης «στον δρόμο» αναφέρθηκε ότι κυμαινόταν μεταξύ 27 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο και 144 ευρώ ανά γραμμάριο στη Σουηδία, ενώ η τιμή της λευκής ηρωίνης κυμαινόταν από 25 ευρώ (Σλοβακία) έως 216 ευρώ (Σουηδία) ανά γραμμάριο (168). Η διαφορά στην τιμή είναι πιθανό να απηχεί την καθαρότητα της πωλούμενης ουσίας.
In Europa is heroïne in twee vormen verkrijgbaar: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basevorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en dus duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. De gemiddelde straatprijs van bruine heroïne in de EU liep in 2003 uiteen van 27 EUR per gram in België tot 144 EUR per gram in Zweden, terwijl de prijs van witte heroïne varieerde van 25 EUR (Slowakije) tot 216 EUR (Zweden) per gram (168). Dit prijsverschil wordt waarschijnlijk veroorzaakt door de mate van zuiverheid van de verkochte drugs.
V Evropě se heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. V roce 2003 se uvádělo, že průměrná cena hnědého heroinu při prodeji na ulici kolísala mezi 27 EUR za gram v Belgii a 144 EUR za gram ve Švédsku, zatímco cena bílého heroinu se pohybovala v rozmezí od 25 EUR (Slovensko) do 216 EUR (Švédsko) za gram (168). Tento cenový rozdíl pravděpodobně odráží čistotu prodávané drogy.
I Europa findes heroin i to former: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. I 2003 var den gennemsnitlige gadepris for brun heroin i EU mellem 27 EUR pr. gram i Belgien og 144 EUR pr. gram i Sverige, mens prisen for hvid heroin varierede fra 25 EUR (Slovakiet) til 216 EUR (Sverige) pr. gram (168). Denne prisforskel hænger formentlig sammen med renheden af det stof, der sælges.
Euroopas esineb heroiin kahel kujul – üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem üldine ja kallim valge heroiin (soolavorm), mis on tavapäraselt pärit Kagu-Aasiast. Euroopa Liidus kõikus 2003. aastal ühe grammi pruuni heroiini keskmine tänavahind vahemikus 27 eurost Belgias kuni 144 euroni Rootsis, kusjuures valge heroiini ühe grammi hind ulatus 25 eurost (Slovakkias) kuni 216 euroni (Rootsis) (168). Selles hinnavahes peegeldub tõenäoliselt müüdava uimasti puhtus.
Euroopassa on kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Vuonna 2003 ruskean heroiinin keskihinta katukaupassa vaihteli EU:ssa Belgian 27 eurosta Ruotsin 144 euroon grammalta, kun taas valkoisen heroiinin hinta vaihteli 25 eurosta (Slovakia) 216 euroon (Ruotsi) (168). Hintaero liittyy todennäköisesti myytävän huumeen puhtauteen.
Európában a heroin két formában fordul elő: az általánosan elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), valamint a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely tipikusan Délkelet-Ázsiából származik. Az Európai Unióban 2003-ban a barna heroin átlagos utcai ára a jelentések szerint a belgiumi 27 euró/gramm és a svédországi 144 euró/gramm között változott, miközben a fehér heroin ára 25 euró/gramm (Szlovákia) és 216 euró/gramm (Svédország) között mozgott(168). Ez az árkülönbözet valószínűleg az eladott kábítószer tisztaságát tükrözi.
I Europa forekommer heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform) og den mindre vanlige og dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk er produsert i Sørøst-Asia. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen på brun heroin i EU ifølge rapportene fra 27 euro pr. gram i Belgia til 144 euro pr. gram i Sverige, mens prisen på hvit heroin lå mellom 25 (Slovakia) og 216 (Sverige) euro pr. gram (168). Prisforskjellene gjenspeiler sannsynligvis renheten på stoffet.
W Europie heroina występuje w dwóch formach, tj. powszechnie dostępnej brązowej heroiny (jej podstawowej postaci chemicznej) oraz mniej powszechnie występującej i droższej białej heroiny (w postaci soli), która zazwyczaj pochodzi z Azji Południowo-Wschodniej. W roku 2003, w UE średnia cena uliczna brązowej heroiny mieściła się w przedziale od 27 euro za gram w Belgii do 144 euro za gram w Szwecji. Z kolei cena białej heroiny wynosiła od 25 euro za gram (Słowacja) do 216 euro za gram (Szwecja) (168). Te różnice cenowe prawdopodobnie odzwierciedlają stopień czystości sprzedawanego narkotyku
În Europa, heroina se găseşte sub două forme: heroina brună obişnuită (în forma chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi mai scumpă, provenind de obicei din Asia de sud-est. În 2003, în Uniunea Europeană, rapoartele au arătat că preţul mediu de stradă al heroinei brune a variat de la 27 EUR/g în Belgia la 144 EUR/g în Suedia, în timp ce preţul heroinei albe a variat de la 25 EUR/g (Slovacia) la 216 EUR/g (Suedia) (168). Diferenţele de preţ reflectă probabil puritatea drogului vândut.
V Európe sa heroín vyskytuje v dvoch formách: bežne je dostupný hnedý heroín (jeho základná chemická forma) a menej bežný a drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obyčajne pochádza z juhovýchodnej Ázie. V roku 2003 sa priemerná cena hnedého heroínu na ulici v krajinách EÚ pohybovala od 27 eur za gram v Belgicku do 144 eur za gram vo Švédsku, zatiaľ čo cena bieleho heroínu kolísala od 25 eur za gram (Slovensko) do 216 eur za gram (Švédsko) (168). Tento cenový rozdiel pravdepodobne zodpovedá čistote predávanej drogy.
V Evropi se heroin pojavlja v dveh oblikah: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Po poročilih naj bi se leta 2003 povprečna cena rjavega heroina na cesti v EU gibala med 27 euri za gram V Belgiji in 144 euri za gram na Švedskem, medtem ko se je cena belega heroina gibala med 25 (Slovaška) in 216 (Švedska) euri za gram (168). Te razlike v ceni najverjetneje odražajo čistost prodajane droge.
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. År 2003 uppgavs genomsnittspriset på brunt heroin i missbrukarledet variera inom EU mellan 27 euro per gram i Belgien och 144 euro per gram i Sverige, medan priset på vitt heroin låg mellan 25 (Slovakien) och 216 (Sverige) euro per gram(168). Denna prisskillnad avspeglar sannolikt renhetsgraden hos den sålda drogen.
  press2-lv  
Tomer vairumǎ 15 ES valstu, iznemot Somiju un Zviedriju, kǎ ari iznemot Norvegiju, šobrid pǎrdozešanas izraisitu nǎves gadijumu skaits narkotiku lietotǎju vidu, kas jaunǎki par 25 gadiem, ir proporcionǎli mazǎks nekǎ pirms desmit gadiem, un tas liecina par narkotiku lietošanǎ iesaistito jauniešu skaita un gados jaunu narkotiku injicetǎju skaita samazinǎšanos.
Selon le rapport publié ce jour, des surdoses «restent la principale cause de décès chez les usagers d’opiacés dans l’Union européenne» et «l’une des principales causes de décès chez les jeunes en Europe». Mais, dans la plupart des pays de l’UE-15 – à l’exception de la Finlande et de la Suède – et exception faite de la Norvège, on constate aujourd’hui une plus faible proportion de décès par surdose chez les moins de 25 ans qu’il y a dix ans, signe d’un recul dans le nombre des jeunes toxicomanes et celui des jeunes pratiquant l’injection. En conséquence, dans la plupart des pays de l’UE-15, l’âge moyen des personnes ayant succombé à une surdose est en hausse depuis 1990.
L’overdose continua a essere “la principale causa di morte tra i consumatori di oppiacei nel territorio dell’UE" recita la relazione, nonché “una delle cause principali di morte tra i giovani in Europa”. Ciò nonostante, nella maggior parte dei paesi dell’Europa dei 15 (a eccezione di Finlandia e Svezia), ed escludendo la Norvegia, la proporzione delle morti per overdose tra i giovani di età inferiore ai 25 anni è inferiore rispetto a dieci anni fa; questo dato fa pensare che vi sia stato un calo sia del numero di nuovi consumatori tra i giovani sia del numero di consumatori per via parenterale in questa fascia di età. Di conseguenza, nella maggioranza dei paesi dell’Europa dei 15 l’età media di casi di overdose è andata crescendo dal 1990 in poi.
Overdosis is nog altijd ‘de belangrijkste doodsoorzaak onder opiatengebruikers in de EU’, zo meldt het verslag van vandaag, en ‘een van de belangrijkste doodsoorzaken onder jonge mensen in Europa’. Maar in de meeste landen van de EU-15 – met uitzondering van Finland en Zweden, en ook van Noorwegen – is het aandeel van sterfgevallen als gevolg van een overdosis onder de leeftijd van 25 lager dan tien jaar geleden, wat wijst op een daling in de aanwas van jonge verslaafden en het aantal jonge intraveneuze gebruikers. Dienovereen- komstig is de gemiddelde leeftijd voor de gevallen van overdosis in de meeste landen van de EU-15 sinds 1990 gestegen.
Situace je odlišná v nových clenských státech EU a kandidátských zemích, kde pocet úmrtí u osob mladších 25 let od poloviny 90. let do roku 2002 podstatne vzrostl. Prnmerný vek osob, které podlehly piedávkování, je nejnižší v Rumunsku (22,4 let), Estonsku (24 let), Lotyšsku (29 let) a Litve (29,3 let). Pocet úmrtí z piedávkování se nyní stabilizoval v Šeské republice, Lotyšsku, Maáarsku a Bulharsku.
Overdoser er stadig "den væsentligste dødsårsag blandt opiatbrugere i EU", fremgår det af dette års beretning, og "en af de væsentligste dødsårsager blandt unge i Europa". Men i de fleste af EU-15-landene – undtagen Finland og Sverige – og undtagen Norge er antallet af overdosisdødsfald blandt unge under 25 år nu lavere end for ti år siden, hvilket tyder på et fald i tilgangen af unge stofafhængige og antallet af unge intravenøse stofbrugere. I de fleste EU-15-lande er gennemsnitsalderen blandt ofre for overdoser derfor steget siden 1990.
Käesoleva aruande põhjal ’on EL-is üledoos endiselt opiaatide tarbijate seas peamine surma põhjus’ ja ’üks peamisi noorte surma põhjustajaid Euroopas’. Samas on enamikus EL 15-s riigis, v.a. Soome, Rootsi ja mitteliikmesriikidest Norra üledoosist tingitud surmajuhtude osakaal alla 25-aastaste hulgas praegu väiksem kui kümme aastat tagasi, mis viitab sellele, et noorte uimastisõltlaste lisandumine ja noorte süstijate arv on vähenenud. Sellega kaasnevalt on võrreldes 1990. aastaga enamikus EL15-s liikmesriigis üleannustajate keskmine vanus tõusnud.
Yliannostus on tänään julkistettavan raportin mukaan edelleen ”opiaattien käyttäjien yleisin kuolinsyy EU:ssa" ja ”yksi nuorten yleisimmistä kuolinsyistä Euroopassa”. Suurimmassa osassa EU:n 15 vanhasta jäsenmaasta (ei Suomessa ja Ruotsissa - eikä Norjassa) alle 25-vuotiaiden osuus yliannostuskuolemista on nyt pienempi kuin kymmenen vuotta sitten, mikä viittaa uusien nuorten ongelma- ja pistoskäyttäjien määrän vähenemiseen. Vastaavasti yliannostukseen kuolleiden keski-ikä on noussut useimmassa EU:n 15 vanhassa jäsenmaassa vuodesta 1990.
„a fiatalok körében a vezetö halálozási okok egyike Európában”. A 15 EU-ország többségében – Finnország, Svédország és Norvégia kivételével – azonban a 25 évnél fiatalabbak között jelenleg alacsonyabb a túladagolásban meghaltak aránya, mint egy évtizeddel ezelött, ami a függövé váló fiatalok és a fiatal intravénás kábítószer-használók számának csökkenésére utal. Ennek megfelelöen 1990 óta a 15 EU-ország zömében emelkedett a túladagoltak átlagéletkora.
Overdoser er fortsatt «den viktigste dødsårsaken blant opiatbrukere i EU» fastslår årsrapporten, og «en av de viktigste årsakene til dødsfall blant unge mennesker» i Europa. Men i de fleste landene i EU-15 – bortsett fra Finland og Sverige – og bortsett fra Norge, er andelen overdoseofre under 25 år nå lavere enn for et tiår siden, noe som skulle tilsi en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige og i antallet unge sprøytebrukere. Følgelig har gjennomsnittsalderen for overdoseofrene i de fleste landene i EU-15 steget siden 1990.
Supradoza rǎmâne „principala cauzǎ de deces în rândul consumatorilor de opiacee”, se precizeazǎ în raportul prezentat astǎzi, şi „una dintre principalele cauze de deces în rândul tinerilor din Europa”. Dar în majoritatea statelor membre UE – în afarǎ de Finlanda şi Suedia – şi cu excepIia Norvegiei, se manifestǎ o proporIie mai scǎzutǎ a deceselor cauzate de supradoze la consumatorii sub 25 de ani decât în urmǎ cu un deceniu, ceea ce sugereazǎ o scǎdere a recrutǎrii tinerilor consumatori şi a numǎrului tinerilor consumatori de droguri pe cale injectabilǎ. Astfel, în majoritatea statelor UE-15, vârsta medie în cazurile de supradozǎ a cunoscut o creştere dupǎ 1990.
„jednou z hlavných prícin úmrtia medzi mladými Íuámi v Európe“. Avšak vo väcšine krajín európskej pätnástky – okrem Fínska a Švédska – a okrem Nórska, je dnes nižšie percento úmrtí z predávkovania vo veku do 25 rokov ako pred desiatimi rokmi, co svedcí o poklese v nábore mladých závislých a v pocte mladých injekcných užívateÍov drog. Vo väcšine krajín európskej pätnástky sa tak priemerný vek prípadov predávkovania od roku 1990 zvýšil.
Glede na podatke je podoba v novih državah clanicah EU in državah kandidatkah drugacna, saj se je od sredine devetdesetih let do leta 2002 število smrtnih primerov v starosti pod 25 let precej povecalo. Povprecna starost smrtnih žrtev zaradi prevelikega odmerka je najnižja v Romuniji (22,4 leta), Estoniji (24 let), Latviji (29 let) in Litvi (29,3 leta). Število smrti zaradi prevelikega odmerka se je stabiliziralo v Šeški republiki, Latviji, na Madžarskem in v Bolgariji.
”en av de vanligaste dödsorsakerna bland ungdomar i Europa". Men med undantag för Finland, Sverige och Norge är nu i de flesta EU 15-medlemsstaterna andelen dödsfall på grund av överdos bland personer yngre än 25 lägre än för tio år sedan, vilket tyder på en minskad rekrytering av unga missbrukare och en minskning av antalet injektionsmissbrukare. Följaktligen har medelåldern för dödsfall på grund av överdos ökat i de flesta EU 15-medlemsstater sedan 1990.
  Sociālā reintegrācija  
Sociālā reintegrācija ir mazāk izstrādāta atbildes reakcija uz problemātisko narkotiku lietošanu nekā ārstēšana, un līdz ar to uzraudzības un atskaites dati šajā jomā ir nepilnīgi. Dažas valstis ziņo par savu centienu sociālās reintegrācijas jomā kvalitatīvo novērtējumu, taču neviena no tām neinformē par pietiekamu segumu.
Social reintegration is a less well-established response to problem drug use than is treatment and, consequently, monitoring and reporting in this field are more patchy. Some countries report qualitative assessments of their efforts in the field of social reintegration; however, none reports good coverage. The countries reporting (Estonia, Ireland, Malta, the Netherlands, Romania, Sweden and Norway) all identify deficiencies in their social reintegration services and/or programmes. One exception to the rule is Greece, where there is both a relatively wide fan of social reintegration programmes and reliable data on the number of clients they reach.
La réinsertion sociale est une réponse à l'usage problématique de drogue moins bien établie que le traitement et, par conséquent, le suivi et les rapports dans ce domaine sont plus fragmentaires. Certains pays indiquent que des évaluations qualitatives de leurs efforts en matière de réinsertion sociale ont lieu; cependant, aucun ne mentionne une bonne couverture. Les pays qui fournissent des informations (Estonie, Irlande, Malte, Pays-Bas, Roumanie, Suède et Norvège) épinglent tous des lacunes dans leurs services et/ou programmes de réinsertion sociale. La Grèce constitue une exception à la règle; en effet, ce pays possède un éventail relativement large de programmes de réinsertion sociale et dispose également de données fiables sur le nombre de patients couverts.
Die soziale Reintegration ist im Vergleich zur Behandlung eine weniger stark verbreitete Maßnahme zur Bekämpfung des problematischen Drogenkonsums, und daher sind die Beobachtungen und die Berichterstattung in diesem Bereich lückenhafter. Aus einigen Ländern gibt es Berichte über die qualitative Bewertung ihrer Bemühungen im Bereich der sozialen Reintegration, jedoch wird in keinem Land ein zufriedenstellender Erfassungsgrad verzeichnet. Die Länder, die Informationen bereitstellen (Estland, Irland, Malta, die Niederlande, Rumänien, Schweden und Norwegen), melden sämtlich Defizite bei den sozialen Reintegrationsdiensten und/oder -programmen. Eine Ausnahme bildet hier Griechenland, wo es ein relativ breit gefächertes Angebot sozialer Reintegrationsprogramme gibt und verlässliche Daten über die Zahl der von diesen erreichten Patienten vorliegen.
La reintegración social es una respuesta al problema de las drogas que no está tan extendida como el tratamiento y, por consiguiente, el control y la información en este campo son más desiguales. Algunos países realizan evaluaciones cualitativas de sus esfuerzos en el ámbito de la reintegración social, aunque ninguno presenta una buena cobertura. Todos los países que han facilitado información (Estonia, Irlanda, Malta, Países Bajos, Rumanía, Suecia y Noruega) señalan deficiencias en sus servicios o programas de reintegración social. La excepción a esta regla es Grecia, donde existe un abanico relativamente amplio de programas de reintegración social y datos fiables del número de pacientes al que llegan.
Il reinserimento sociale è una risposta meno consolidata al consumo problematico di stupefacenti di quanto non sia la terapia e, di conseguenza, il monitoraggio e la stesura di relazioni in questo ambito sono più lacunosi. Alcuni paesi conducono valutazioni qualitative dei propri interventi nel campo del reinserimento sociale; nessuno , tuttavia, fornisce informazioni di ampia portata. I paesi in cui vengono redatte relazioni (Estonia, Irlanda, Malta, Paesi Bassi, Romania, Svezia e Norvegia) individuano carenze nei servizi e/o nei programmi di reinserimento sociale. Costituisce un’eccezione alla regola la Grecia, dove esistono sia un ventaglio relativamente ampio di programmi di reinserimento sociale sia dati affidabili sul numero di pazienti interessati da tali programmi.
A reintegração social é uma resposta menos enraizada ao consumo problemático de droga do que o tratamento e, por conseguinte, o acompanhamento e a comunicação de dados neste campo são também menos coerentes. Alguns países mencionam a realização de avaliações qualitativas dos seus esforços no domínio da reintegração social; no entanto, nenhum deles apresenta uma boa cobertura. Todos os países que comunicam informações (Estónia, Irlanda, Malta, Países Baixos, Roménia, Suécia e Noruega) identificam deficiências nos seus serviços e/ou programas de reintegração social. A Grécia constitui uma excepção à regra, possuindo um leque relativamente vasto de programas de reintegração social e dados fiáveis sobre o número de utentes que eles abrangem.
Η κοινωνική επανένταξη αποτελεί λιγότερο καθιερωμένη μέθοδο αντιμετώπισης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών από την προσέγγιση της θεραπείας και κατά συνέπεια είναι πιο αποσπασματική η παρακολούθηση και η υποβολή εκθέσεων στον τομέα αυτό. Ορισμένες χώρες αναφέρουν ποιοτικές αξιολογήσεις των προσπαθειών τους στον τομέα της κοινωνικής επανένταξης· ωστόσο, καμία δεν αναφέρει καλή κάλυψη. Όλες οι χώρες που υποβάλλουν εκθέσεις (Εσθονία, Ιρλανδία, Μάλτα, Κάτω Χώρες, Ρουμανία, Σουηδία και Νορβηγία) εντοπίζουν αδυναμίες στις υπηρεσίες ή/και τα προγράμματα κοινωνικής επανένταξης που διαθέτουν. Εξαίρεση στον κανόνα αποτελεί η Ελλάδα, όπου υπάρχει ένα σχετικά ευρύ φάσμα προγραμμάτων κοινωνικής επανένταξης αλλά και αξιόπιστα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ανθρώπων που προσεγγίζουν.
Sociale integratie wordt in het kader van het terugdringen van problematisch drugsgebruik veel minder toegepast dan drugsbehandelingen en dat betekent dat het overzicht en de rapportage op dit gebied ook veel gefragmenteerder is. Sommige landen maken weliswaar melding van kwalitatieve evaluaties van hun activiteiten op het gebied van de sociale reïntegratie, maar geen van die landen rapporteert op dit vlak een goede dekking. Alle rapporterende landen (Estland, Ierland, Malta, Nederland, Roemenië, Zweden en Noorwegen) constateren tekortkomingen in hun diensten en/of programma’s die op sociale reïntegratie zijn gericht. Griekenland is de uitzondering op de regel, aangezien er in dit land zowel sprake is van een relatief breed scala aan programma’s voor sociale reïntegratie als van betrouwbare gegevens over het aantal cliënten dat hierdoor wordt bereikt.
Sociální reintegrace je méně dobře zavedenou odezvou na problémové užívání drog než léčba. V důsledku toho je sledování a poskytování informací na tomto úseku méně rovnoměrné. Některé země uvádějí kvalitativní vyhodnocení svého úsilí na úseku sociální reintegrace, žádná však v dostatečném rozsahu. Všechny země poskytující informace (Estonsko, Irsko, Malta, Nizozemsko, Rumunsko, Švédsko a Norsko) uvádějí nedostatky ve svých službách nebo programech sociální reintegrace. Jedinou výjimkou z tohoto pravidla je Řecko, kde existuje jak relativně široká paleta programů sociální reintegrace, tak spolehlivé údaje o počtu klientů, pro které jsou určeny.
Social reintegration anvendes sjældnere som løsning på et stofbrugsproblem end behandling, hvorfor overvågningen og rapporteringen på dette område er mere mangelfuld. Nogle lande indberetter kvalitative vurderinger af deres indsats inden for social reintegration; der er imidlertid ingen, der rapporterer om en god dækning. De lande, der foretager indberetning (Estland, Irland, Malta, Nederlandene, Rumænien, Sverige og Norge), peger alle på mangler i deres sociale reintegrationstjenester og/eller -programmer. En enkelt undtagelse udgør Grækenland, hvor der både findes en forholdsvis bred vifte af sociale reintegrationsprogrammer og pålidelige data om antallet af klienter, de når ud til.
Sotsiaalne reintegratsioon on raviga võrreldes vähem juurutatud probleemse uimastitarbimise vastumeede ja seetõttu on seire ja aruandlus selles vallas ebaühtlasem. Mõned riigid teatavad sotsiaalse reintegratsiooni ala tehtavate jõupingutuste kvalitatiivsest hindamisest, siiski ei teata ükski riik piisavast ulatusest. Kõik aruande esitanud riigid (Eesti, Iirimaa, Malta, Madalmaad, Rumeenia, Rootsi ja Norra) tunnistavad puudujääke oma sotsiaalse reintegratsiooni teenustes ja/või programmides. Sellele reeglile on üks erand – Kreeka, kus on olemas nii suhteliselt lai valik sotsiaalse reintegratsiooni programme kui ka usaldusväärseid andmeid klientide arvu kohta, keda nendesse programmidesse kaasatakse.
Sosiaalinen kuntoutus ei ole huumeiden ongelmakäytön yhteydessä yhtä vakiintunut toimenpide kuin hoito, joten tämänkin alan seurannassa ja raportoinnissa on puutteita. Jotkin maat ovat raportoineet sosiaalisen kuntoutuksen alalla tehdyn työn laadullisesta arvioinnista, mutta yhdessäkään näistä maista kattavuus ei ole riittävä. Kaikki tietoja toimittaneet maat (Viro, Irlanti, Malta, Alankomaat, Romania, Ruotsi ja Norja) ovat tunnistaneet puutteita sosiaalisen kuntoutuksen palveluissaan ja/tai ohjelmissaan. Ainoana poikkeuksena on Kreikka, jossa on sekä melko laaja valikoima sosiaalisen kuntoutuksen ohjelmia että luotettavaa tietoa niihin osallistuvien asiakkaiden määrästä.
A szociális visszailleszkedés kevésbé régi alapokkal rendelkező válasz a problematikus kábítószer-használatra, mint a kezelés, ennek megfelelően a megfigyelés és jelentéskészítés ezen a területen szórványosabb. Néhány ország a szociális visszailleszkedés terén tett erőfeszítéseiről minőségi értékelést is készített; jó lefedettségről azonban sehonnan nem számoltak be. A jelentést tevő országok (Észtország, Írország, Málta, Hollandia, Románia, Svédország és Norvégia) egyöntetűen hiányosságokat találtak szociális visszailleszkedési szolgáltatásaik és/vagy programjaik terén. Ez alól az egyetlen kivétel Görögország, ahol egyrészt a szociális visszailleszkedési programok elterjedtsége viszonylag nagy, másrészt az általuk elért páciensek számáról is megbízható adatok állnak rendelkezésre.
Sosial reintegrasjon har vært mindre påaktet enn behandling som tiltak i forhold til problematisk bruk av narkotika, og derfor er kartleggingen og rapporteringen på dette området langt mer usammenhengende. Noen land rapporterer om kvalitative vurderinger av sin innsats på området sosial reintegrasjon, men ingen rapporterer om god dekning. Alle landene som rapporterer (Estland, Irland, Malta, Nederland, Romania, Sverige og Norge), identifiserer mangler i sine tjenester og/eller programmer i forbindelse med sosial reintegrasjon. Ett unntak her er Hellas, som har et relativt bredt spekter av programmer for sosial reintegrasjon og pålitelige data om antallet klienter de når ut til.
Powtórna integracja społeczna jest mniej ugruntowaną reakcją na problemowe zażywanie narkotyków niż leczenie i w rezultacie monitorowanie oraz raportowanie w tej dziedzinie jest również bardziej niejednolite. Niektóre państwa informują o ocenach jakościowych swoich wysiłków w dziedzinie powtórnej integracji społecznej, żadne jednak nie informuje o dobrym zasięgu. Wszystkie państwa, które przekazują dane (Estonia, Irlandia, Malta, Holandia, Rumunia, Szwecja i Norwegia) stwierdzają niedostatki swoich usług i/lub programów integracji społecznej. Jedynym wyjątkiem jest Grecja, gdzie istnieje stosunkowo bogaty wachlarz programów integracji społecznej, z Grecji pochodzą też wiarygodne dane o liczbach pacjentów, do których docierają te programy.
Reinserţia socială este un mod de reacţie la problema consumului de droguri mai slab conturat decât tratamentul şi, prin urmare, activităţile de monitorizare şi raportare în acest domeniu sunt mai inconsecvente. Unele ţări raportează evaluări calitative ale eforturilor lor în domeniul reinserţiei sociale; cu toate acestea, nici un stat nu raportează o bună acoperire în acest sens. Toate ţările care au raportat date în această privinţă (Estonia, Irlanda, Malta, Ţările de Jos, România, Suedia şi Norvegia) au subliniat deficienţele serviciilor şi/sau programelor lor de reinserţie socială. Grecia reprezintă excepţia de la regulă, având o gamă relativ bogată de programe de reinserţie socială şi date fiabile privind numărul de clienţi cuprinşi în acestea.
Resocializácia je menej dobre zavedenou reakciou na problémové užívanie drog než liečba a z tohto dôvodu je aj sledovanie a vykazovanie v tejto oblasti menej systematické. Niektoré krajiny uviedli kvalitatívne posúdenie svojich snáh v oblasti resocializácie, ale žiadna v dostatočnom rozsahu. Všetky krajiny, ktoré poskytli informácie (Estónsko, Írsko, Malta, Holandsko, Rumunsko, Švédsko a Nórsko), konštatujú nedostatky vo svojich resocializačných službách alebo programoch. Výnimkou z pravidla je Grécko, kde je jednak relatívne široká paleta resocializačných programov, jednak spoľahlivé údaje o počte klientov, ktorí sa na nich zúčastnili.
Socialna reintegracija je v primerjavi z zdravljenjem manj uveljavljen odziv na problematično uživanje drog in zato sta spremljanje in poročanje na tem področju še neenotna. Nekatere države članice poročajo o kvalitativnih presojah svojih prizadevanj na področju socialne reintegracije, vendar nobena ne poroča o dobri pokritosti. Države, ki so poročale (Estonija, Irska, Malta, Nizozemska, Romunija, Švedska in Norveška), so vse odkrile pomanjkljivosti s svojih službah in/ali programih za socialno reintegracijo. Izjema je le Grčija, kjer obstajajo relativno široka paleta programov za socialno reintegracijo ter zanesljivi podatki o številu oseb, ki jih dosežejo.
Återintegrering i samhället är en mindre väletablerad motåtgärd mot problemmissbruk än vad behandling är, och följaktligen är övervakningen och rapporteringen mer ofullständig. Vissa länder redovisar kvalitativa bedömningar av sina insatser på området återintegrering i samhället. Inget land redovisar dock god täckning. De länder som redovisar detta (Estland, Irland, Malta, Nederländerna, Rumänien, Sverige och Norge) har alla upptäckt bristfälligheter i sina tjänster och/eller program för återintegrering i samhället. Ett undantag är Grekland där det både är ett ganska brett urval program för återintegrering i samhället och tillförlitliga uppgifter om antalet klienter som nås.
  Tendences  
Pieaugušo vidū nav tik lielas skaidrības par šo situāciju, jo ir pieejams mazāk informācijas, un pieejamā informācija ir neviendabīga, taču kopumā iezīmējas līdzīgs situācijas modelis, kad patreizējā kaņepju lietošana (lietošana pēdējā gada laikā) ir augsta un stabila Apvienotajā Karalistē, dažās valstīs (piemēram, Dānijā, Vācijā, Igaunijā, Spānijā un Francijā) ir redzams būtisks pieaugums pēdējo gadu laikā, un vēl citās valstīs lietošanas izplatības rādītāji ir zemāki un tendences neskaidrākas (piemēram, Grieķija, Somija un Zviedrija).
Among adults, the picture is less clear because less information is available, and what is available is more heterogeneous, but a similar pattern emerges, with recent cannabis use (last year use) high but stable in the United Kingdom, some countries (e.g. Denmark, Germany, Estonia, Spain and France) showing substantial increases in recent years and other countries exhibiting lower prevalence estimates and less clear trends (e.g. Greece, Finland and Sweden). New school and adult surveys in the next 2–3 years will help to throw more light on the complex issue of the development of drug trends.
Chez les adultes, le tableau est moins clair étant donné que les informations disponibles sont moins nombreuses et que les données sont plus hétérogènes. Toutefois, un schéma similaire se dégage, avec un usage récent de cannabis (au cours de la dernière année) élevé mais stable au Royaume-Uni, certains pays (comme le Danemark, l'Allemagne, l'Estonie, l'Espagne et la France) connaissant une forte augmentation ces dernières années, tandis que d'autres enregistrent des estimations de prévalence inférieurs et des tendances moins claires (comme la Grèce, la Finlande et la Suède). Les nouvelles enquêtes qui seront menées en milieu scolaire et auprès de la population adulte dans les deux ou trois prochaines années contribueront à éclaircir la question complexe de l'évolution des tendances de la consommation de drogue.
Bei den Erwachsenen ist das Bild weniger eindeutig, da hier weniger Informationen zur Verfügung stehen und die vorhandenen Daten weniger homogen sind. Es ist jedoch ein ähnliches Muster hinsichtlich des jüngsten Cannabiskonsums (während des letzten Jahres) zu beobachten: hohe, aber stabile Raten im Vereinigten Königreich, eine erhebliche Zunahme im Laufe der letzten Jahre in einigen Ländern (z. B. Dänemark, Deutschland, Estland, Spanien und Frankreich) und niedrigere Prävalenzschätzungen mit weniger deutlichen Tendenzen in anderen Ländern (z. B. Griechenland, Finnland und Schweden). Neue Erhebungen an Schulen und unter Erwachsenen in den nächsten zwei bis drei Jahren werden dazu beitragen, das komplexe Thema der Ermittlung von Tendenzen des Drogenkonsums zu erhellen.
La situación es menos clara en la población adulta, ya que se dispone de menos información y la disponible es más heterogénea, pero sigue una pauta parecida, con tasas de consumo reciente de cannabis (consumo en el último año) elevadas pero estables en el Reino Unido, algunos países que muestran aumentos importantes del consumo en los últimos años (por ejemplo, Dinamarca, Alemania, Estonia, España y Francia), y otros países con estimaciones de prevalencia inferiores y tendencias menos claras (por ejemplo Grecia, Finlandia y Suecia). Las próximas encuestas escolares y de adultos que se llevarán a cabo en los próximos 2 o 3 años arrojarán más luz sobre el complejo tema del desarrollo de las tendencias de consumo de drogas.
Tra gli adulti lo scenario è meno chiaro, perché sono disponibili meno informazioni e quelle disponibili sono più eterogenee; tuttavia si configura un panorama analogo, con percentuali sull’uso recente di cannabis (uso nell’ultimo anno) elevate ma stabili nel Regno Unito, forti incrementi negli ultimi anni in alcuni altri paesi (per esempio, Danimarca, Germania, Estonia, Spagna e Francia) e una prevalenza più bassa nonché un andamento meno chiaro per altri (per es. Grecia, Finlandia e Svezia). Nuove indagini nelle scuole e tra gli adulti nei prossimi 2-3 anni consentiranno di far luce sul problema complesso dell’evoluzione delle tendenze in tema di droga.
Στους ενηλίκους, η εικόνα είναι λιγότερο σαφής καθώς υπάρχουν λιγότερα στοιχεία και τα διαθέσιμα στοιχεία εμφανίζουν μεγαλύτερη ανομοιογένεια, αλλά προκύπτει ένα παρόμοιο πρότυπο: η πρόσφατη χρήση κάνναβης (χρήση το προηγούμενο έτος) είναι υψηλή αλλά σταθερή στο Ηνωμένο Βασίλειο, ορισμένες χώρες (π.χ. Δανία, Γερμανία, Εσθονία, Ισπανία και Γαλλία) εμφανίζουν σημαντικές αυξήσεις τα τελευταία χρόνια και άλλες χώρες εμφανίζουν χαμηλότερες εκτιμήσεις επικράτησης της χρήσης και λιγότερο σαφείς τάσεις (π.χ. Ελλάδα, Φινλανδία και Σουηδία). Νέες έρευνες στους μαθητές και στους νέους τα προσεχή 2–3 έτη θα συμβάλουν στην καλύτερη κατανόηση του πολύπλοκου φαινομένου της ανάπτυξης τάσεων στη χρήση των ναρκωτικών.
De situatie onder volwassenen is veel minder duidelijk omdat er minder informatie beschikbaar is, die bovendien heterogener van aard is. Desalniettemin komt uit die informatie een soortgelijk patroon naar voren: het recent gebruik van cannabis (laatste 12 maanden) is hoog, maar stabiel in het Verenigd Koninkrijk, een aantal landen vertoont in de afgelopen jaren aanzienlijke stijgingen (bijvoorbeeld in Denemarken, Duitsland, Estland, Spanje en Frankrijk) en in andere landen is sprake van lagere prevalentieschattingen en minder duidelijke trends (bijvoorbeeld in Griekenland, Finland en Zweden). Nieuwe enquêtes onder scholieren en volwassenen zullen de komende twee tot drie jaar meer duidelijkheid moeten brengen in de complexe kwestie van de ontwikkelingen in drugstrends.
Pokud jde o dospělé, je situace méně jasná, neboť máme k dispozici méně informací a ty, jež máme, jsou různorodější. Projevuje se zde však podobný vzorec užívání konopí v poslední době (užívání v minulém roce), který je vysoký, ale stabilní ve Spojeném království. Některé země (např. Dánsko, Německo, Estonsko, Španělsko a Francie) v posledních letech vykazují významné zvýšení a další země zaznamenávají nízké odhady prevalence a méně jasné trendy (např. Řecko, Finsko a Švédsko). Nové průzkumy ve školách a průzkumy mezi dospělými, které budou provedeny v příštích 2 až 3 letech, pomohou tuto složitou otázku vývoje drogových trendů objasnit.
Blandt voksne er billedet mindre klart, da der foreligger færre oplysninger, og de oplysninger, der foreligger, er mere heterogene, men der fremkommer et lignende mønster, hvor nylig brug (de seneste 12 måneder) af cannabis var høj, men stabil i Det Forenede Kongerige, nogle lande (f.eks. Danmark, Tyskland, Estland, Spanien og Frankrig) har registreret betydelige stigninger i de senere år, mens prævalensskønnene var lavere og tendenserne mindre klare i andre lande (f.eks. Grækenland, Finland og Sverige). Nye skole- og voksenundersøgelser i de kommende 2–3 år vil bidrage til at kaste mere lys over det komplekse spørgsmål om udviklingen i tendenserne i forbindelse med stofbrug.
Täiskasvanute hulgas ei ole pilt nii selge, sest kättesaadavaid andmeid on vähem ja need on heterogeensemad, kuid pilt on üldiselt samasugune, mis tähendab, et hiljutise kanepitarbimise (tarbimine viimase aasta jooksul) määr on kõrge, kuid stabiilne Ühendkuningriigis, mõnedes riikides (nt Taanis, Saksamaal, Eestis, Hispaanias ja Prantsusmaal) on see viimastel aastatel oluliselt suurenenud ning muudes riikides on levimuse määr madalam ja suundumused vähem selged (nt Kreekas, Soomes ja Rootsis). Uued kooliõpilaste ja täiskasvanute küsitlusuuringud järgmise 2–3 aasta jooksul aitavad heita rohkem valgust uimastisuundumuste kujunemise keerulisele küsimusele.
Aikuisten osalta kuva ei ole yhtä selkeä, sillä tietoa on vähemmän saatavilla ja saatavilla oleva tieto on epäyhtenäistä, mutta kaava on samankaltainen siten, että kannabiksen hiljattaista käyttöä (käyttö viimeisen vuoden aikana) koskevat luvut ovat korkeat mutta vakaat Yhdistyneessä kuningaskunnassa, ne ovat nousseet viime vuosina huomattavasti joissakin maissa (esim. Tanska, Saksa, Viro, Espanja ja Ranska), ja joissakin maissa levinneisyysarviot ovat muita alhaisempia ja suuntaukset vähemmän selkeitä (esim. Kreikka, Suomi ja Ruotsi). Koululaisten ja aikuisten parissa seuraavien kahden tai kolmen vuoden aikana tehtävien uusien kyselyjen odotetaan tuovan vastauksia monimutkaiseen kysymykseen huumeidenkäytön suuntausten kehityksestä.
A felnőtteknél kevésbé egyértelmű a kép, mivel egyrészt kevesebb információ áll rendelkezésre, az elérhető adatok viszont sokkal inkább heterogének; de összességében hasonló összkép figyelhető meg: a közelmúltbeli (előző év) kannabiszhasználat magas, de stabil az Egyesült Királyságban, néhány országban az elmúlt években jelentős növekedésnek indult (pl. Dánia, Németország, Észtország, Spanyolország és Franciaország), míg más országokban alacsonyabb becsült prevalenciát és kevésbé tiszta tendenciákat mutat (pl. Görögország, Finnország és Svédország). A következő 2–3 év új iskolai és felnőtteken végzendő felmérései jobban meg fogják világítani a kábítószer-tendenciák alakulásának bonyolult kérdését.
Blant voksne er bildet mindre klart, for det foreligger mindre informasjon, og den tilgjengelige informasjonen er mindre homogen, men et lignende mønster viser seg – nyere cannabisbruk (bruk siste år) ligger høyt men stabilt i Storbritannia, mens enkelte land (f.eks. Danmark, Tyskland, Estland, Spania og Frankrike) har hatt en betydelig økning de senere år, og andre land igjen har lavere anslag for utbredelse og mindre klare trender (f.eks. Hellas, Finland og Sverige). Nye skole- og voksenundersøkelser i de kommende 2-3 årene vil kaste mer lys over den komplekse utviklingen av narkotikatrender.
Sytuacja w grupie osób dorosłych jest mniej jasna, gdyż dostępnych jest mniej informacji, a te, którymi dysponujemy, są bardziej niejednorodne. I tutaj jednak pojawia się podobny schemat, tj. wysoki, lecz stabilny poziom wskaźnika niedawnego zażywania (zażywanie w ciągu ostatniego roku) w Wielkiej Brytanii, kraje odnotowujące znaczny wzrost stosowania pochodnych konopi w ostatnich latach (np. Dania, Niemcy, Estonia, Hiszpania i Francja) oraz kraje o niższych danych szacunkowych rozpowszechnienia i mniej jasnych trendach (np. Grecja, Finlandia i Szwecja). Nowe badania, które przeprowadzane będą w szkołach i wśród osób dorosłych w ciągu najbliższych 2-3 lat pomogą rzucić więcej światła na złożone zagadnienie rozwoju trendów narkotykowych.
Situaţia este mai puţin clară în privinţa adulţilor, deoarece există mai puţine informaţii, iar cele disponibile sunt mai eterogene, dar se conturează un model similar, cu un consum recent de canabis (consum în ultimul an) mare dar stabil în Regatul Unit, unele ţări (cum sunt Danemarca, Germania, Estonia, Spania şi Franţa) care prezintă creşteri substanţiale în ultimii ani şi altele care prezintă o prevalenţă estimată mai redusă şi tendinţe mai puţin clare (de exemplu Grecia, Finlanda şi Suedia). Sondajele realizate în şcoli şi în rândul adulţilor în următorii 2–3 ani vor ajuta la clarificarea problemei complexe a evoluţiei tendinţelor în domeniul drogurilor.
Menej jasný je obraz medzi dospelými, pretože je k dispozícii menej informácií a dostupné informácie sú rôznorodejšie, ukazuje sa však podobný vzor nedávneho vysokého, ale stabilného užívania kanabisu (užívania v poslednom roku) v Spojenom kráľovstve, v niektorých krajinách (napr. v Dánsku, Nemecku, Estónsku, Španielsku a vo Francúzsku) došlo k podstatnému nárastu v ostatných rokoch a v iných (napr. v Grécku, vo Fínsku a Švédsku) sa odhaduje klesajúca prevalencia alebo menej výrazné trendy. Nové prieskumy medzi školákmi a dospelými v nasledujúcich 2 až 3 rokoch pomôžu vrhnúť viac svetla na zložitú problematiku vývoja drogových trendov.
Med odraslimi je slika manj jasna, ker je na voljo manj informacij, obstoječe pa so bolj raznovrstne, vendar prevladuje podoben vzorec z visokim, a stabilnim številom ljudi v Združenem kraljestvu, ki so konopljo uživali v zadnjem času (uživanje v zadnjem letu), občutnim povečanjem v zadnjih letih v nekaterih državah (npr. Danska, Nemčija, Estonija, Španija in Francija), medtem ko kažejo druge države nižje ocene razširjenosti in manj jasne trende (npr. Grčija, Finska in Švedska). Nove raziskave med šolsko mladino in odraslimi v naslednjih 2 do 3 letih bodo pomagale še bolj osvetliti zapleteno vprašanje razvoja trendov na področju drog.
Bland vuxna är bilden inte lika tydlig eftersom det inte finns lika mycket tillgänglig information och den information som finns är mer heterogen, men ett liknande mönster framträder ändå, där andelen som har använt cannabis det senaste året är hög men stabil i Storbritannien, medan några länder (exempelvis Danmark, Tyskland, Estland, Spanien och Frankrike) uppvisar stora ökningar de senaste åren och andra länder har lägre uppskattad prevalens och inte lika tydliga trender (exempelvis Grekland, Finland och Sverige). Nya undersökningar i skolor och bland vuxna de närmaste 2–3 åren kommer att kasta mer ljus över den komplicerade frågan om narkotikaanvändningens utveckling.
  Jauni valstu likumi  
Soda mēri ir jāuzliek tikai nepieciešamības gadījumā, un audzinoši pasākumi var ietvert vielu lietošanas aizliegumu vai arī pienākumu iziet ārstniecības kursu. Maksimālie ierobežojumi sodiem, kas neparedz ieslodzījumu, tagad ir uz pusi mazāki par tiem, kas tiek attiecināti uz pieaugušajiem.
In the Czech Republic, the Act on Juvenile Justice, which took effect in 2004, modifies the conditions governing young people involved in penal code offences, which take precedence over general laws. Penal measures should be imposed only when necessary, and educational measures may include prohibition of substance use or an obligation to undergo treatment. The maximum limits for non-custodial sentences also are now half those applying to adults. In Poland, a ministerial regulation of January 2003 establishes specific forms of educational and preventative activities among drug-endangered children and youths. Schools must put in place educational and preventative strategies.
En République tchèque, la loi sur la justice des mineurs, qui est entrée en vigueur en 2004, modifie les conditions applicables aux jeunes impliqués dans des infractions au Code pénal, qui prime sur les lois générales. Les mesures pénales ne doivent être imposées que lorsqu'elles sont nécessaires et des mesures éducatives peuvent englober l'interdiction de consommer des substances ou une obligation de suivre une thérapie. Les limites maximales des peines autres que l'emprisonnement correspondent désormais à la moitié de celles infligées aux adultes. En Pologne, un arrêté ministériel datant de janvier 2003 prévoit des formes spécifiques d'activités éducatives et préventives pour les enfants et les jeunes menacés par la drogue. Les écoles doivent mettre en place des stratégies éducatives et préventives.
In der Tschechischen Republik wurden mit dem Jugendstrafrechtsgesetz, das 2004 in Kraft trat, die Vorschriften für die Behandlung straffälliger Jugendlicher geändert. Diese Vorschriften haben Vorrang vor den allgemeinen Gesetzen. Strafrechtliche Sanktionen werden nur verhängt, wenn es notwendig ist, und erzieherische Maßnahmen können das Verbot des Substanzmissbrauchs oder die Verpflichtung beinhalten, sich einer Behandlung zu unterziehen. Die Höchstgrenzen für Strafen ohne Freiheitsentzug betragen nun die Hälfte der für Erwachsene geltenden Grenzen. In Polen wurden mit der Ministerialverordnung vom Januar 2003 spezifische erzieherische und präventive Maßnahmen für drogengefährdete Kinder und Jugendliche angeordnet. Schulen müssen erzieherische und präventive Strategien einführen.
Nella Repubblica ceca la legge sui minori, entrata in vigore nel 2004, modifica le condizioni che disciplinano il trattamento dei giovani coinvolti in reati che prevalgono sulla normativa generale. I provvedimenti di carattere penale andrebbero imposti soltanto in caso di necessità; tra le misure a scopo educativo possono rientrare la proibizione all’uso delle sostanze in questione o l’obbligo di sottoporsi a un trattamento. Adesso i limiti massimi previsti per le pene di tipo non detentivo corrispondono alla metà dei limiti applicati nel caso degli adulti. In Polonia un regolamento ministeriale del gennaio 2003 stabilisce forme specifiche di attività educativa e preventiva tra i bambini e i giovani a rischio. Le scuole hanno l’obbligo di mettere a punto strategie educative e preventive.
Na República Checa, a Lei sobre a Justiça Juvenil, que entrou em vigor em 2004, altera as condições aplicáveis aos jovens envolvidos em infracções ao Código penal, as quais têm precedência sobre as leis gerais. As medidas penais só devem ser aplicadas quando necessário e nas medidas educativas podem incluir-se a proibição de consumir substâncias ou a obrigação de se sujeitar a tratamento. Os limites máximos para as sanções não detentivas também correspondem agora a metade dos aplicáveis aos adultos. Na Polónia, um regulamento ministerial de Janeiro de 2003 estabelece formas específicas de actividades educativas e preventivas entre as crianças e jovens ameaçados pela droga. As escolas devem adoptar estratégias educativas e preventivas.
Στην Τσεχική Δημοκρατία, ο νόμος για την επιβολή της Δικαιοσύνης στους νέους, που τέθηκε σε ισχύ το 2004, εισάγει τροποποιήσεις όσον αφορά τους νέους που διαπράττουν αδικήματα του ποινικού κώδικα, ο οποίος υπερισχύει των γενικότερων νόμων. Ποινικά μέτρα πρέπει να επιβάλλονται μόνον όταν είναι απαραίτητο, τα δε εκπαιδευτικά μέτρα είναι δυνατόν να περιλαμβάνουν απαγόρευση της χρήσης ουσιών ή υποχρέωση θεραπείας. Τα ανώτατα όρια για τις μη στερητικές της ελευθερίας ποινές μειώθηκαν κατά το ήμισυ σε σχέση με εκείνα που ισχύουν για τους ενηλίκους. Στην Πολωνία, υπουργικός κανονισμός του Ιανουαρίου του 2003 θεσπίζει συγκεκριμένες μορφές εκπαιδευτικών και προληπτικών δραστηριοτήτων για τα παιδιά και τους νέους που απειλούνται από τα ναρκωτικά. Τα σχολεία πρέπει να θεσπίσουν εκπαιδευτικές και προληπτικές στρατηγικές.
In Tsjechië is de Wet op het Jeugdstrafrecht in 2004 in werking getreden. Middels deze wet, die voorrang heeft boven de algemene wetgeving, gelden er voor de behandeling van jonge mensen die het Wetboek van Strafrecht hebben overtreden, andere voorwaarden. Strafrechtelijke maatregelen dienen alleen genomen te worden indien dat onvermijdelijk is; tot de educatieve maatregelen behoren een verbod op het gebruik van verdovende middelen of het ondergaan van een verplichte behandeling. De maximumtermijnen voor alternatieve straffen bedragen nu ook de helft van de termijnen die voor volwassenen gelden. In Polen zijn via een ministeriële verordening van januari 2003 specifieke educatieve en preventieve activiteiten vastgesteld voor kinderen en jongeren met een risico op drugsgebruik; ook scholen dienen gebruik te maken van dergelijke educatieve en preventieve strategieën.
V České republice upravuje zákon o soudnictví ve věcech mládeže, který nabyl účinnosti v roce 2004, podmínky platné pro mladistvé, kteří se zúčastnili trestných činů podle trestního zákoníku, jež mají přednost před obecnými zákony. Trestní opatření by měla být ukládána pouze tam, kde je to nutné, a výchovná opatření mohou zahrnovat zákaz užívání látky nebo povinnost podstoupit léčbu. Maximální omezení pro uložení nevazebních trestů jsou nyní též stanovena v poloviční výši trestů, jež se vztahují na dospělé osoby. V Polsku ministerská vyhláška z ledna 2003 stanoví konkrétní formy výchovných a preventivních aktivit pro děti a mládež ohroženou drogami. Školy musejí zavádět výchovné a preventivní strategie.
I Tjekkiet ændrer loven om retsforfølgning af unge lovovertrædere, som trådte i kraft i 2004, betingelserne for unge, der er involveret i strafferetlige overtrædelser, og de finder anvendelse frem for de almindelige bestemmelser. Straffeforanstaltninger bør kun iværksættes, når det er nødvendigt, og de pædagogiske foranstaltninger kan omfatte forbud mod stofbrug eller en forpligtelse til undergå behandling. Maksimumgrænserne for ikke-frihedsberøvende straffe udgør nu halvdelen af de grænser, der gælder for voksne. I Polen fastsætter en ministerbekendtgørelse fra januar 2003 specifikke former for pædagogiske og forebyggende aktiviteter blandt truede børn og unge med hensyn til narkotika. Skoler skal iværksætte pædagogiske og forebyggende strategier.
Tšehhi Vabariigis muudab 2004. aastal jõustunud ja üldaktide suhtes ülimuslik lastekaitseseadus korda, millega reguleeritakse karistusseadustikuga vastuollu läinud noorte õigusrikkujate kohta kehtivat seadusandlust. Karistusmeetmeid peaks rakendama ainult vajadusel ning kasvatuslikud meetmed võivad sisaldada ainete tarvitamise keeldu või kohustust läbida ravi. Ka vabadusekaotuseta karistuse maksimummäär moodustab praegu poole täiskasvanutele kehtivatest karistustest. Poolas sätestatakse 2003. aasta jaanuaris vastu võetud ministri määrusega spetsiaalsed kasvatuslikud ja ennetavad tegevused narkosõltuvuse riskirühma kuuluvate laste ja noorte jaoks. Koolidel on kohustus rakendada kasvatuslikke ja ennetavaid strateegiaid.
Tšekissä vuonna 2004 voimaan tulleessa nuoriso-oikeuslaissa muutetaan rikoslaissa määriteltyjä rikoksia tehneisiin nuoriin sovellettavia säännöksiä, ja se menee yleisten lakien edelle. Rankaisutoimenpiteitä olisi määrättävä vain tarvittaessa, ja valistustoimenpiteet voivat sisältää päihteiden käyttökiellon tai hoitovelvollisuuden. Muiden kuin vapausrangaistuksen ylärajat ovat nyt puolet aikuisiin sovellettavista ylärajoista. Puolassa tammikuussa 2003 annetussa ministeritason asetuksessa säädetään erityisistä valistus- ja ehkäisytoimista päihdevaarassa olevien lasten ja nuorten keskuudessa. Kouluissa on toteutettava valistus- ja ehkäisystrategioita.
Csehországban a 2004-ben hatályba lépett fiatalkorúakra vonatkozó igazságszolgáltatási törvény, amelynek elsőbbsége van az általános törvényekhez képest, módosította büntető törvénykönyv hatálya alá tartozó bűncselekményekben részt vevő fiatalokra vonatkozó feltételeket. A büntetőintézkedéseket csak a szükséges esetekben kell kiszabni, a nevelő célzatú intézkedések között pedig megtalálható a kábítószer-használat tilalma vagy a kötelező gyógykezelés. A fogva tartással nem járó büntetések maximumát a felnőttekre kiszabható mérték felében állapították meg. Lengyelországban egy 2003. januári miniszteri rendelet rendelkezik a nevelési és megelőzési tevékenységek konkrét formáiról a kábítószer által veszélyeztetett gyermekek és fiatalok körében. Az iskoláknak nevelési és megelőzési stratégiákat kell bevezetniük.
Den tsjekkiske republikk fikk en ny lov om ungdomskriminalitet i 2004. I henhold til denne skal unge lovbrytere prioriteres foran andre. Strafferettslige tiltak bør iverksettes bare når det er nødvendig, og opplæringstiltakene kan omfatte forbud mot rusmiddelbruk eller tvungen behandling. Maksimumsgrensen for straff som ikke omfatter frihetsberøvelse, er nå også halvert i forhold til for voksne. Polen har også fått en ny forskrift godkjent av departementet i januar 2003 som fastsetter konkrete former for holdningsskapende og forebyggende tiltak blant barn og unge som er i faresonen for narkotikabruk. Skolene er pålagt å ha strategier for holdningsskapende og forebyggende arbeid.
W Republice Czeskiej ustawa o wymiarze sprawiedliwości względem nieletnich, która weszła w życie w roku 2004, zmienia zasady rządzące postępowaniem względem młodych ludzi zaangażowanych w przestępstwa podlegające kodeksowi karnemu, ustawa ta ma pierwszeństwo przed ogólnymi przepisami prawa. Środki karne powinny być stosowane tylko wtedy, kiedy jest to konieczne, a środki dydaktyczne mogą obejmować zakaz zażywania substancji lub przymusowe leczenie. Maksymalne granice wyroków bez uwięzienia również wynoszą obecnie połowę wysokości kar stosowanych wobec dorosłych. W Polsce rozporządzenie ministerialne ze stycznia 2003 roku ustanawia specjalne formy edukacji i działań zapobiegawczych wobec dzieci i młodzieży z grupy zagrożonej narkomanią. Szkoły zobowiązane są stosować strategie edukacyjne i zapobiegawcze.
În Republica Cehă, prin Legea privind Justiţia Juvenilă, care a intrat în vigoare în 2004, au fost modificate condiţiile care se aplică tinerilor implicaţi în infracţiuni prevăzute în codul penal, acestea având întâietate faţă de legile cu caracter general. Măsurile penale trebuie instituite numai dacă sunt necesare, iar măsurile educative pot include interzicerea consumului substanţei sau obligaţia de a urma un tratament. De asemenea, şi limita maximă a pedepselor care nu sunt privative de libertate a fost redusă la jumătate din durata pedepselor aplicate adulţilor. În Polonia, un regulament ministerial din ianuarie 2003 stabileşte formele specifice ale activităţilor educative şi de prevenire destinate copiilor şi tinerilor expuşi pericolului drogurilor. Şcolile trebuie să instituie strategii educative şi de prevenire.
Na Češkem Zakon o mladoletniškem sodstvu, ki je začel veljati leta 2004, spreminja pogoje za mlade, obravnavane po kazenskem zakoniku, ki ima prednost pred splošnimi zakoni. Kazenski ukrepi se morajo uvesti samo po potrebi, izobraževalni ukrepi pa lahko zajemajo prepoved uživanja snovi ali obvezno zdravljenje. Zgornje meje za nezaporne kazni sedaj prav tako dosegajo polovico tistih, ki veljajo za odrasle. Na Poljskem ministrska uredba iz januarja 2003 določa posebne oblike izobraževalnih in preventivnih dejavnosti med otroki in mladimi, ki jih ogrožajo droge. Šole morajo uvesti izobraževalne in preventivne strategije.
I Tjeckien ändrades villkoren beträffande unga människor som är inblandade i brott som omfattas av strafflagen, som har företräde framför allmänna lagar, till följd av att lagen om ungdomsbrott trädde i kraft 2004. Straffrättsliga åtgärder skall bara vidtas om det är nödvändigt och personen kan i stället förbjudas använda narkotika eller tvingas genomgå behandling. Maxgränserna för icke frihetsberövande straff är nu också hälften av dem som tillämpas på vuxna. I Polen fastställs i en förordning från januari 2003 särskilda former av fostrande och förebyggande åtgärder bland barn och ungdomar som är i riskzonen för narkotikamissbruk. Skolor måste ha fostrande och förebyggande strategier.
  LSD  
LSD tiek ražots un kontrabandas ceļā pārvadāts daudz mazākos apmēros nekā ATS. Līdz 2000. gadam lielākā daļa LSD atsavināšanas gadījumu ES notika Apvienotajā Karalistē, taču kopš tā laika Vācija (82) ir norādījusi augstāko atsavināšanas gadījumu skaitu (83).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83). For EU sett under ett har både antallet LSD-beslag (84) og beslaglagte kvanta av LSD (85) gått jevnt nedover i perioden 1998-2002, med unntak for en liten utflating i 2000. Imidlertid viser tallene for 2003 en økning for første gang på ni år, både i antallet LSD-beslag og i beslaglagte kvanta av LSD. Uvanlig store mengder ble beslaglagt i Spania, Frankrike og Polen. Dette kan tyde på en renessanse for handelen med LSD (og muligens bruk) i EU. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en brukerdose LSD fra 4 euro i Storbritannia til 25 euro i Italia (86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Kopumā ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits par 25 gadiem jaunāku cilvēku vidū ir stabili samazinājies kopš 1996. gada, norādot uz iespējamu gados jauno injicējamo narkotiku lietotāju skaita samazināšanos (19. un 20. attēls), kas ir samazināšanās vai stabilitātes tendences rezultāts ES -15 dalībvalstīs, izņemot Franciju, Zviedriju un Norvēģiju.
Overall, drug-related deaths among people younger than 25 years old have been decreasing relatively steadily since 1996, indicating a possible decrease in the number of young injectors (Figures 19 and 20), the result of a decreasing or stable trend in most of the EU-15 Member States, except France, Sweden and Norway. However, in several new Member States, a clear increase in the proportion of victims younger than 25 years was observed between the mid-1990s and 2000–02, suggesting increasing recruitment of young users (155). In addition, the decrease observed at EU-15 level since 2000 has taken place mainly among men (a 21.9 % decrease). Women have exhibited a much smaller decrease (14.5 %), and in 2003, in contrast to men, the decreasing trend among women appears to have been reversed (156).
Dans l'ensemble, les décès liés à la drogue chez les jeunes de moins de 25 ans diminuent de manière relativement constante depuis 1996, ce qui indique une baisse possible du nombre de jeunes UDVI (graphiques 19 et 20) résultant d'une tendance à la baisse ou à la stabilisation dans la plupart des États membres de l'UE-15, à l'exception de la France, de la Suède et de la Norvège. Toutefois, dans plusieurs nouveaux États membres, une hausse manifeste du nombre des victimes de moins de 25 ans a été observée entre le milieu des années 1990 et la période 2000-2002, ce qui indiquerait un recrutement accru de jeunes usagers de drogue (155). Par ailleurs, la baisse observée au niveau de l'UE-15 depuis 2000 concernait essentiellement les hommes (recul de 21,9 %). Le nombre des victimes féminines a nettement moins baissé (14,5 %) et, en 2003, à l'inverse des hommes, la tendance à la baisse chez les femmes semble s'être inversée (156).
Insgesamt ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren seit 1996 weitgehend kontinuierlich gesunken. Dies könnte auf einen möglichen Rückgang der Zahl junger injizierender Drogenkonsumenten (Abbildung 19 und 20) infolge der rückläufigen oder stabilen Tendenz hinweisen, die in den meisten EU-15-Mitgliedstaaten mit Ausnahme Frankreichs, Schwedens und Norwegens zu beobachten ist. In mehreren neuen Mitgliedstaaten wurde jedoch seit Mitte der 90er Jahre bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 eine eindeutige Erhöhung des Anteils der Opfer im Alter von unter 25 Jahren festgestellt, die auf den zunehmenden Einstieg junger Drogenkonsumenten schließen lässt (155). Darüber hinaus betraf der in EU-15 seit 2000 beobachtete Rückgang in erster Linie Männer (ein Rückgang von 21,9 %). Unter den Frauen war der Rückgang wesentlich schwächer (14,5 %), und 2003 scheint sich im Gegensatz zu der bei Männern beobachteten Entwicklung die sinkende Tendenz bei Frauen umgekehrt zu haben (156).
En general, las muertes relacionadas con las drogas entre jóvenes de menos de 25 años han ido disminuyendo de forma progresiva desde 1996, lo cual indica un posible descenso del número de jóvenes que se inyectan (gráficos 19 y 20), consecuencia de una tendencia decreciente o estable en la mayoría de los Quince, salvo Francia, Suecia y Noruega. Sin embargo, en varios de los nuevos Estados miembros se observa un claro incremento del porcentaje de víctimas menores de 25 años entre mediados de la década de 1990 y el período 2000-2002, lo que hace pensar en un aumento de los nuevos consumidores jóvenes (155). Además, el descenso observado en los Quince desde 2000 ha tenido lugar principalmente entre los hombres (un descenso del 21,9 %). Entre las mujeres, el descenso ha sido mucho menor (14,5 %), y en 2003, al contrario que en los hombres, parece haberse invertido la tendencia a la baja entre las mujeres (156).
In generale i decessi correlati al consumo di stupefacenti tra soggetti di età inferiore ai 25 anni sono diminuiti a un ritmo relativamente costante dal 1996, il che indica un possibile decremento anche del numero dei giovani che si iniettano la droga (Grafici 19 e 20), frutto di una tendenza decrescente o stabile nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 a eccezione di Francia, Svezia e Norvegia. Tuttavia, in alcuni nuovi Stati membri, si è osservato nel periodo metà anni Novanta e 2000-2002 un netto incremento della percentuale di vittime di età inferiore ai 25 anni, cosa che fa pensare a un aumento del numero di giovani consumatori di droga (155). Inoltre, il calo osservato nell’ambito dell’UE a 15 dal 2000 si è ravvisato perlopiù tra gli uomini (diminuzione del 21,9%) mentre è rimasto di molto inferiore quello registrato tra le donne (14,5%); nel 2003, a differenza degli uomini, la tendenza decrescente tra le donne sembra addirittura invertita (156).
Globalmente, as mortes relacionadas com o consumo de droga entre os jovens com menos de 25 anos de idade têm vindo a diminuir com relativa regularidade desde 1996, o que indica uma possível diminuição do número de jovens consumidores de droga injectada (Figuras 19 e 20), resultante de uma tendência decrescente ou estável na maioria dos Estados-Membros da UE-15, excepto em França, na Suécia e na Noruega. No entanto, em vários novos Estados-Membros, observou-se um nítido aumento da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade, entre meados da década de 1990 e os anos de 2000–2002, o que sugere um recrutamento crescente de jovens consumidores (155). Além disso, o decréscimo observado ao nível da UE-15 desde 2000 teve lugar principalmente entre os homens (uma diminuição de 21,9%). As mulheres revelaram uma diminuição muito mais pequena (14,5%) e, em 2003, ao contrário dos homens, a tendência decrescente entre as mulheres parece ter-se invertido (156).
Συνολικά, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ατόμων ηλικίας κάτω των 25 ετών εμφανίζουν σχετικά σταθερή μείωση από το 1996, υποδηλώνοντας πιθανή μείωση του αριθμού των νεαρών ΧΕΝ (διαγράμματα 19 και 20), ως αποτέλεσμα της τάσης μείωσης ή σταθεροποίησης στα περισσότερα από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, με εξαίρεση τη Γαλλία, τη Σουηδία και τη Νορβηγία. Ωστόσο, σε αρκετά νέα κράτη μέλη, παρατηρήθηκε σαφής αύξηση στο ποσοστό των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 έως το 2000–02, γεγονός που δηλώνει αύξηση των νέων νεαρών χρηστών (155). Επιπλέον, η μείωση που παρατηρήθηκε στο επίπεδο της ΕΕ των 15 από το 2000 αφορούσε κυρίως τους άνδρες (μείωση 21,9 %). Η μείωση στις γυναίκες υπήρξε πολύ μικρότερη (14,5 %), και το 2003, σε αντίθεση με ό,τι ισχύει για τους άνδρες, η καθοδική τάση στις γυναίκες φαίνεται να αντιστράφηκε (156).
In het algemeen is de drugsgerelateerde sterfte onder mensen jonger dan 25 jaar sinds 1996 gestaag afgenomen, wat op een mogelijke daling van het aantal jonge drugsspuiters zou kunnen duiden (figuren 19 en 20). Dit is met name het gevolg van een neerwaartse dan wel stabiele trend in de meeste van de vijftien oude lidstaten (met uitzondering van Frankrijk, Zweden en Noorwegen). In een aantal nieuwe lidstaten is er tussen het midden van de jaren negentig en 2000-2002 echter sprake van een duidelijke toename van het percentage slachtoffers onder de 25 jaar, wat zou kunnen betekenen dat het aantal nieuwe, jonge drugsgebruikers in die landen is gestegen (155). Daarnaast heeft de daling die zich in de oude lidstaten sinds 2000 heeft voorgedaan, voornamelijk onder mannen plaatsgevonden (een afname met 21,9%). De daling onder vrouwen is veel kleiner (14,5%) en in tegenstelling tot bij de mannen lijkt het alsof de neerwaartse trend onder vrouwen in 2003 naar een opwaartse trend is omgebogen (156).
Celkově úmrtí související s drogami mezi lidmi mladšími 25 let od roku 1996 poměrně vytrvale klesají, a naznačují tak možný pokles počtu mladých osob užívajících drogy nitrožilně (obr. 19 a 20), což je výsledek klesajícího nebo stabilního trendu ve většině členských států evropské patnáctky, s výjimkou Francie, Švédska a Norska. V několika nových členských státech však byl mezi polovinou 90. let 20. století a léty 2000–2002 pozorován jasný vzestup podílu obětí mladších než 25 let svědčící o zvyšujícím se počtu mladých uživatelů drog (155). Kromě toho pokles pozorovaný na úrovni evropské patnáctky od roku 2000 se týkal hlavně mužů (pokles o 21,9 %). Ženy vykazovaly mnohem menší pokles (14,5 %) a pro rok 2003 se na rozdíl od mužů zdá, že se klesající trend u žen obrátil (156).
Generelt har antallet af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge under 25 år været forholdsvis stødt faldende siden 1996, hvilket indikerer et muligt fald i antallet af unge intravenøse stofbrugere (figur 19 og 20), resultatet af en faldende eller stabil tendens i de fleste af EU-15-medlemsstaterne, undtagen Frankrig, Sverige og Norge. I flere nye medlemsstater blev der imidlertid registreret en klar stigning i andelen af ofre under 25 år mellem midten af 1990'erne og 2000–2002, hvilket tyder på en stigende rekruttering af unge brugere (155). Endvidere har det fald, der er registreret blandt EU-15-medlemsstaterne siden 2000, hovedsagelig fundet sted blandt mænd (et fald på 21,9 %). Blandt kvinder har der været tale om et meget mindre fald (14,5 %), og i 2003 synes den faldende tendens blandt kvinder, i modsætning til mænd, at have vendt sig (156).
Üldiselt on uimastitega seotud surmad alla 25aastaste inimeste hulgas alates 1996. aastast suhteliselt stabiilselt vähenenud, mis osutab noorte süstijate arvu võimalikule vähenemisele (joonised 19 ja 20) ja on enamikus EL-15 liikmesriikides, Prantsusmaa, Rootsi ja Norra välja arvatud, valitseva vähenemise või stabiliseerumissuundumuse tulemus. Siiski täheldati mitmes uues liikmesriigis alla 25aastaste ohvrite osakaalu selget kasvu ajavahemikul 1990ndate keskpaigast kuni aastateni 2000–2002, mis osutab noorte narkomaanide arvu suurenemisele (155). Lisaks leidis alates 2000. aastast EL-15 tasandil täheldatud vähenemine aset peamiselt meeste hulgas (21,9% vähenemine). Naiste puhul oli see vähenemine palju väiksem (14,5%) ning erinevalt meestest näis 2003. aastal vähenemissuundumus naiste hulgas vastupidiseks pöörduvat (156).
Alle 25‑vuotiaiden huumekuolemat ovat yleisesti ottaen vähentyneet melko tasaisesti vuodesta 1996 lähtien, mikä saattaa viitata nuorten injektiokäyttäjien määrän vähenemiseen (kaaviot 19 ja 20), ja suuntaus on ollut laskeva tai vakaa useimmissa EU:n 15 vanhasta jäsenvaltiosta, paitsi Ranskassa ja Ruotsissa sekä Norjassa. Monessa uudessa jäsenvaltiossa alle 25‑vuotiaiden uhrien osuus on kuitenkin kasvanut selvästi 1990‑luvun puolivälin ja vuosien 2000–2002 välisenä aikana, mikä viittaa nuorten käyttäjien määrän lisääntymiseen (155). Lisäksi EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa vuodesta 2000 lähtien havaittu lasku koskee pääasiallisesti miehiä (21,9 %:n lasku). Naisten kohdalla lasku on ollut vähäisempää (14,5 %), ja vuonna 2003 laskusuuntaus vaikuttaa naisten kohdalla kääntyneen nousuun toisin kuin miehillä (156).
A 25 évesnél fiatalabbaknál a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma 1996 óta viszonylag folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós kábítószer-használók számának csökkenésére utalhat (19. és 20. ábra), Franciaország, Svédország és Norvégia kivételével az EU-15 legtöbb tagállamában tapasztalható csökkenő vagy stabil tendencia eredményeként. Számos új tagállamban viszont a 25 évesnél fiatalabb áldozatok arányának egyértelmű növekedését figyelték meg az 1990-es évek közepétől 2000–02-ig, ami a fiatal használók toborzásának fokozódására utal(155). Ezenkívül az EU-15 szintjén 2000 óta megfigyelt csökkenés elsősorban a férfiaknál ment végbe (21,9%-os csökkenés). A nők esetében ennél sokkal visszafogottabb csökkenést tapasztaltak (14,5%), 2003-ban pedig, a férfiakkal ellentétben, a nőknél a tendencia feltehetően megfordult(156).
Generelt har antallet narkotikarelaterte dødsfall blant personer under 25 år gått relativt jevnt ned siden 1996, noe som tyder på en mulig nedgang i antallet unge sprøytebrukere (figur 19 og 20), som er et ledd i en nedadgående eller stabil trend i de fleste EU-15-landene, unntatt Frankrike, Sverige og Norge. Imidlertid ble det observert en klar økning i andelen ofre under 25 år i flere av de nye medlemsstatene fra midten av 1990-tallet til 2000-2002, noe som tyder på økt rekruttering av unge brukere (155). I tillegg har en nedgang observert på EU-15-nivå etter 2000 funnet sted hovedsakelig blant menn (21,9 % nedgang). Blant kvinner har nedgangen vært mye mindre (14,5 %), og i motsetning til hva som er tilfellet for menn synes den nedadgående trenden blant kvinner å være reversert i 2003.(156).
Generalnie liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków wśród osób poniżej 25 roku życia zmniejsza się, stosunkowo równomiernie, od roku 1996, wskazując na ewentualny spadek liczby młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie (Wykresy 19 i 20), wynikający z obniżających się lub stabilnych trendów w większości z 15 starych Państw Członkowskich UE, oprócz Francji, Szwecji i Norwegii. W przypadku niektórych nowych Państw Członkowskich odnotowano jednak wyraźny wzrost odsetka ofiar poniżej 25 roku życia od połowy lat 90-tych do okresu 2000-2002. Sugeruje to rosnącą liczbę nowych młodych narkomanów (155). Dodatkowo spadek zaobserwowany na poziomie 15 starych państw UE od roku 2000 dotyczy głównie mężczyzn (spadek o 21,9%). W przypadku kobiet odnotowano znacznie niższy spadek (14,5%), a w roku 2003, w odróżnieniu od sytuacji wśród mężczyzn, malejący trend wśród kobiet najprawdopodobniej się odwrócił (156).
Pe ansambru, numărul deceselor legate de consumul de droguri în rândul persoanelor sub 25 de ani a scăzut relativ constant din 1996, indicând o posibilă scădere a numărului de tineri consumatori prin injectare (Figurile 19 şi 20), ca rezultat al unei tendinţe în scădere sau stabile în majoritatea statelor membre ale Europei celor 15, cu excepţia Franţei, Suediei şi Norvegiei. Cu toate acestea, în câteva din noile state membre, la mijlocul anilor 1990 şi în 2000–2002 s-a constatat o creştere evidentă a proporţiei victimelor sub 25 de ani, ceea ce sugerează recrutarea unui număr tot mai mare de consumatori tineri (155). În plus, scăderea observată la nivelul Europei celor 15 începând din 2000 s-a înregistrat mai ales în rândul bărbaţilor (o scădere de 21,9 %). Femeile au prezentat o scădere mult mai redusă (14,5 %), iar în 2003, spre deosebire de bărbaţi, se pare că tendinţa de scădere în rândul femeilor s-a inversat (156).
Úmrtia mladých ľudí do 25 rokov veku súvisiace s drogami celkovo klesajú relatívne plynulo od roku 1996, naznačujúc možný pokles počtu mladých injekčných užívateľov (obrázky 19 a 20) v dôsledku klesajúceho alebo stabilizovaného trendu vo väčšine z členských štátov EÚ-15 okrem Francúzska, Švédska a Nórska. V niekoľkých nových členských štátoch však od polovice deväťdesiatych rokov do roku 2000 – 2002 pozorovali zreteľný rast podielu obetí mladších ako 25 ročných, ktorý svedčí o rastúcom získavaní mladých užívateľov (155). Navyše, k poklesu pozorovanému na úrovni EÚ-15 od roku 2000 došlo iba medzi mužmi (pokles o 21,9 %). Pri ženách bol pokles oveľa menší (14,5 %) a zdá sa, že na rozdiel od mužov, sa pri ženách trend v roku 2003 obracia (156).
Na splošno so se z drogo povezani smrtni primeri med osebami, mlajšimi od 25 let, od leta 1996 sorazmerno enakomerno zmanjševali, kar nakazuje na možen upad števila mladih ljudi, ki si drogo vbrizgavajo (prikaza 19 in 20), kar je rezultat padajočega ali stabilnega trenda v večini držav članic EU-15, razen v Franciji, na Švedskem in Norveškem. Vendar je bil v več novih držav članic v obdobju od sredine devetdesetih do let 2000–02 opazen porast deleža žrtev, mlajših od 25 let, kar kaže na večjo vključitev mlajših uživalcev v zdravljenje (155). Poleg tega je do opaznega zmanjšanja na ravni EU-15 od leta 2000 prišlo zlasti med moškimi (padec v višini 21,9 %). Pri ženskah je bil padec veliko manjši (14,5 %), leta 2003 pa se zdi, da je padajoči trend med ženskami v primerjavi z moškimi obrnjen (156).
Totalt sett har antalet narkotikarelaterade dödsfall hos personer som är yngre än 25 minskat relativt stadigt sedan 1996, vilket tyder på en möjlig minskning av antalet unga injektionsmissbrukare (figurerna 19 och 20), som i sin tur beror på en minskande eller stabil trend i de flesta av EU 15-medlemsstaterna, med undantag för Frankrike, Sverige och Norge. I flera av de nya medlemsstaterna skedde det emellertid en markant ökning av andelen offer som är yngre än 25 från mitten av 1990-talet och fram till 2000–2002, vilket tyder på att det skett en nyrekrytering av unga missbrukare(155). Den minskning som har skett på EU 15-nivå sedan år 2000 har dessutom främst skett bland män (en minskning med 21,9 %). Kvinnorna står för en betydligt mindre minskning (14,5 %) och under 2003 har den nedåtgående trenden förefallit att vända, till skillnad från när det gäller männen(156).
  Tendences  
Šajā grupā ietilpst visas jaunās Austrumeiropas dalībvalstis kopā ar Dāniju, Spāniju, Franciju, Itāliju un Portugāli. Trešajā grupā ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji skolēnu vidū ir saglabājušies samērā zemā līmenī (10% vai pat mazāk).
School surveys reveal that EU Member States can be categorised into three distinct groups regarding trends in the recreational and occasional use of cannabis. In the first group (which includes Ireland and the United Kingdom), lifetime prevalence is high (around 38–39 %) but has remained stable over the past eight years. These countries have long histories of cannabis use and high prevalence rates of cannabis use developed during the 1980s and 1990s. In a second group of countries, lifetime prevalence of cannabis use among school students has increased substantially over the period (by up to 26 percentage points). This group comprises all the new eastern European Member States together with Denmark, Spain, France, Italy and Portugal. In the third group, estimates of lifetime prevalence among school students have remained at relatively low levels (around 10 % and below). This group includes Member States from both the north and south of Europe (Finland, Sweden and Norway as well as Greece, Cyprus and Malta).
Les enquêtes en milieu scolaire révèlent que les États membres de l'UE peuvent être classés en trois groupes en termes de tendances de la consommation récréative et occasionnelle de cannabis. Dans le premier groupe (dont font partie l'Irlande et le Royaume-Uni), la prévalence au cours de la vie est élevée (38 à 39 % environ), mais est demeurée stable durant les huit dernières années. Ces pays ont un long passé d'usage de cannabis et des taux de prévalence élevés de l'usage de cannabis ont été enregistrés durant les années 1980 et 1990. Dans le deuxième groupe de pays, la prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis chez les élèves a considérablement augmenté au cours de la période considérée (jusqu'à 26 % de plus). Ce groupe comprend tous les nouveaux États membres d'Europe orientale ainsi que le Danemark, l'Espagne, la France, l'Italie et le Portugal. En ce qui concerne le troisième groupe, les estimations de la prévalence au cours de la vie parmi les élèves sont restées relativement basses (aux alentours de 10 % et moins). Ce groupe englobe des États membres du nord et du sud de l'Europe (Finlande, Suède et Norvège, mais aussi Grèce, Chypre et Malte).
Erhebungen an Schulen zufolge können die EU-Mitgliedstaaten hinsichtlich der Tendenzen beim Freizeit- und Gelegenheitskonsum von Cannabis in drei Gruppen eingeteilt werden. In der ersten Gruppe (zu der Irland und das Vereinigte Königreich gehören) ist die Lebenszeitprävalenz zwar hoch (etwa 38 % bis 39 %), blieb jedoch im Laufe der letzten acht Jahre stabil. In diesen Ländern wird Cannabis bereits seit langem konsumiert, und die hohen Prävalenzraten des Cannabiskonsums haben sich dort in den 80er und 90er Jahren entwickelt. In der zweiten Ländergruppe ist die Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter Schülern im Laufe der Zeit erheblich gestiegen (um bis zu 26 Prozentpunkte). Zu dieser Gruppe gehören alle neuen osteuropäischen Mitgliedstaaten sowie Dänemark, Spanien, Frankreich, Italien und Portugal. In der dritten Gruppe sind die Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz unter Schülern auf relativ niedrigem Niveau (etwa 10 % und weniger) stabil geblieben. Zu dieser Gruppe zählen Mitgliedstaaten in Nord- und Südeuropa (Finnland, Schweden und Norwegen sowie Griechenland, Zypern und Malta).
Las encuestas escolares revelan que los Estados miembros de la UE pueden clasificarse en tres grupos distintos según las tendencias del consumo recreativo y ocasional de cannabis. En el primer grupo (que incluye a Irlanda y Reino Unido), la prevalencia a lo largo de la vida es elevada (del 38 % al 39 %) pero ha permanecido estable durante los ocho últimos años. Estos países tienen una larga historia de consumo de cannabis y elevadas tasas de prevalencia desarrolladas durante las décadas de 1980 y 1990. En el segundo grupo de países, la prevalencia del consumo de cannabis a lo largo de la vida entre escolares ha aumentado de forma importante durante el período analizado (hasta 26 puntos porcentuales). A este grupo pertenecen todos los nuevos Estados miembros de Europa del Este, junto con Dinamarca, España, Francia, Italia y Portugal. En el tercer grupo, las estimaciones de prevalencia del consumo a lo largo de la vida entre la población de escolares permanecen a niveles relativamente bajos (del orden del 10 % o menos). Este grupo incluye Estados miembros del norte y sur de Europa (Finlandia, Suecia y Noruega, así como Grecia, Chipre y Malta).
Le indagini nelle scuole rivelano che, per quanto concerne le tendenze del consumo ricreativo e occasionale della cannabis, gli Stati membri possono essere classificati in tre gruppi distinti: nel primo gruppo (che comprende Irlanda e Regno Unito) la prevalenza una tantum è alta (attorno al 38-39%), ma è rimasta stabile negli ultimi otto anni. Questi paesi hanno una lunga storia di consumo di cannabis; percentuali elevate di consumo di questa sostanza sono state registrate negli anni Ottanta e Novanta. In un secondo gruppo di paesi la prevalenza una tantum dell’uso di cannabis tra gli studenti delle scuole è molto aumentata nel periodo di riferimento (fino a 26 punti percentuali). Il gruppo comprende tutti i nuovi Stati membri dell’Europa orientale e Danimarca, Spagna, Francia, Italia e Portogallo. Nel terzo gruppo i dati sulla prevalenza una tantum tra gli studenti sono rimasti a livelli relativamente bassi (attorno al 10% o meno). Questo gruppo comprende Stati membri dell’Europa settentrionale e meridionale (Finlandia, Svezia e Norvegia; Grecia, Cipro e Malta).
Οι έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό δείχνουν ότι τα κράτη μέλη της ΕΕ μπορούν να ταξινομηθούν σε τρεις διαφορετικές κατηγορίες όσον αφορά τις τάσεις στην ψυχαγωγική και περιστασιακή χρήση κάνναβης. Στην πρώτη κατηγορία (που περιλαμβάνει την Ιρλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο), το ποσοστό επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή είναι υψηλό (περίπου 38–39 %), αλλά παραμένει σταθερό τα τελευταία οκτώ χρόνια. Στις χώρες αυτές υπάρχει μακρά ιστορία χρήσης κάνναβης και στη διάρκεια των δεκαετιών του 1980 και του 1990 εμφανίσθηκαν υψηλά ποσοστά επικράτησης της χρήσης κάνναβης. Στη δεύτερη κατηγορία χωρών, η επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους μαθητές αυξήθηκε σημαντικά κατά την υπό εξέταση περίοδο (έως και 26 ποσοστιαίες μονάδες). Στην κατηγορία αυτή συγκαταλέγονται όλα τα νέα κράτη μέλη της Ανατολικής Ευρώπης καθώς και η Δανία, η Ισπανία, η Γαλλία, η Ιταλία και η Πορτογαλία. Στην τρίτη κατηγορία, οι εκτιμήσεις σχετικά με την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή στους μαθητές παρέμειναν σε σχετικά χαμηλά επίπεδα (περίπου 10 % και κατώτερα). Στην κατηγορία αυτή συγκαταλέγονται κράτη μέλη τόσο από τον βορρά όσο και από τον νότο της Ευρώπης (Φινλανδία, Σουηδία και Νορβηγία καθώς και Ελλάδα, Κύπρος και Μάλτα).
Uit schoolenquêtes komt naar voren dat de lidstaten van de EU met betrekking tot het recreatieve en incidentele gebruik van cannabis in drie duidelijk verschillende categorieën ingedeeld kunnen worden. In de eerste categorie (met onder andere Ierland en het Verenigd Koninkrijk) is het “ooit”-gebruik hoog (ongeveer 38-39%), maar gedurende de laatste acht jaar wel stabiel. Deze landen worden gekenmerkt door een lange historie van cannabisgebruik en door een hoge prevalentie van dat gebruik als gevolg van de ontwikkelingen op dit vlak in de jaren tachtig en negentig. In de tweede categorie is de prevalentie van het cannabisgebruik onder scholieren gedurende de onderzoeksperiode aanzienlijk toegenomen (met maximaal 26%). Deze categorie omvat alle nieuwe lidstaten uit Oost-Europa, Denemarken, Spanje, Frankrijk, Italië en Portugal. In de derde categorie handhaven de prevalentieschattingen van het “ooit”-gebruik onder scholieren zich op een relatief laag niveau (ca. 10% en lager). In deze categorie bevinden zich landen uit zowel Noord- als uit Zuid-Europa (Finland, Zweden, Noorwegen en Griekenland, Cyprus en Malta).
Průzkumy ve školách ukazují, že členské státy EU lze z hlediska trendů rekreačního a příležitostného užívání konopí rozdělit do tří samostatných skupin. V první skupině (do které patří Irsko a Spojené království) je celoživotní prevalence vysoká (okolo 38–39 %), avšak za uplynulých osm let zůstává stabilní. Tyto země mají dlouhou historii užívání konopí a vysoké míry prevalence užívání konopí, které se vyvinuly během osmdesátých a devadesátých let. V druhé skupině zemí se celoživotní prevalence užívání konopí u studentů za sledované období významně zvýšila (až o 26 procentních bodů). Tato skupina zahrnuje všechny nové východoevropské členské státy a Dánsko, Španělsko, Francii, Itálii a Portugalsko. Ve třetí skupině zůstávají odhady celoživotní prevalence u studentů na relativně nízké úrovni (okolo 10 % a méně). Do této skupiny patří členské státy ze severu i jihu Evropy (Finsko, Švédsko a Norsko a zároveň Řecko, Kypr a Malta).
Det fremgår af skoleundersøgelser, at EU-medlemsstaterne kan henføres til tre forskellige grupper med hensyn til tendenserne i fritidsbrug og lejlighedsvis brug af cannabis. I den første gruppe (som omfatter Irland og Det Forenede Kongerige) er langtidsprævalensen høj (ca. 38–39 %), men har været stabil gennem de seneste otte år. I disse lande er der blevet brugt cannabis meget længe, og der udviklede sig høje prævalenssatser for cannabisbrug i løbet af 1980'erne og 1990'erne. I den anden gruppe lande er langtidsprævalensen for cannabisbrug blandt skoleelever steget markant i perioden (med indtil 26 procentpoint). Denne gruppe omfatter alle de nye østeuropæiske medlemsstater sammen med Danmark, Spanien, Frankrig, Italien og Portugal. I den tredje gruppe er skønnene for langtidsprævalensen blandt skoleelever forblevet på et forholdsvis lavt niveau (ca. 10 % og derunder). Denne gruppe omfatter medlemsstater fra både Nord- og Sydeuropa (Finland, Sverige og Norge samt Grækenland, Cypern og Malta).
Kooliuuringud näitavad, et ELi liikmesriigid võib kanepi meelelahutusliku ja juhusliku tarbimise suundumuste järgi jagada kolme selgelt eristuvasse rühma. Esimeses rühmas, (kuhu kuuluvad Iirimaa ja Ühendkuningriik), on elu jooksul tarbimise levimus kõrge (umbes 38–39%), kuid on püsinud viimase kaheksa aasta jooksul stabiilsena. Nendes riikides on pikk kanepitarbimise traditsioon ning kõrged kanepitarbimise levimuse määrad kujunesid välja 1980ndatel ja 1990ndatel aastatel. Teises riikide rühmas on elu jooksul kanepi tarbimise levimus kooliõpilaste hulgas sel ajavahemikul oluliselt suurenenud (kuni 26%). Sellesse rühma kuuluvad kõik uued Ida-Euroopa liikmesriigid ning Taani, Hispaania, Prantsusmaa, Itaalia ja Portugal. Kolmandas rühmas on elu jooksul tarbimise levimuse määr kooliõpilaste hulgas püsinud suhteliselt madalal (umbes 10% ja alla selle). Sellesse rühma kuulub liikmesriike nii Põhja- kui Lõuna-Euroopast (Soome, Rootsi ja Norra ning Kreeka, Küpros ja Malta).
EU:n jäsenvaltiot voidaan koululaiskyselyjen perusteella luokitella kolmeen ryhmään kannabiksen viihdekäytön ja satunnaisen käytön suuntausten osalta. Ensimmäisessä ryhmässä (johon kuuluvat Irlanti ja Yhdistynyt kuningaskunta) kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus on korkea (noin 38–39 %), mutta se on pysynyt samalla tasolla viimeisten kahdeksan vuoden ajan. Kannabiksen käytöllä on pitkät perinteet näissä maissa, joissa kannabiksen käytön levinneisyysaste kohosi korkealle 1980- ja 1990-luvulla. Toisessa maaryhmässä kannabista ainakin kerran käyttäneiden koululaisten osuus on kasvanut huomattavasti tarkasteluajanjaksona (jopa 26 prosenttiyksikköä). Tähän ryhmään kuuluvat kaikki uudet itäeurooppalaiset jäsenvaltiot sekä Tanska, Espanja, Ranska, Italia ja Portugali. Kolmannessa ryhmässä kannabista ainakin kerran käyttäneiden koululaisten osuus on pysynyt melko alhaisena (noin 10 % ja sitä vähemmän). Tähän ryhmään kuuluu jäsenvaltioita Pohjois- ja Etelä-Euroopasta (Suomi, Ruotsi ja Norja sekä Kreikka, Kypros ja Malta).
Az iskolai felmérésekből kiderül, hogy az EU-tagállamok a rekreációs és alkalmi kannabiszhasználat tekintetében három különálló csoportra oszthatók. Az első csoport országaiban (ide sorolható Írország és az Egyesült Királyság) az életprevalencia magas (körülbelül 38–39%), de az elmúlt nyolc év során nem változott. Ezekben az országokban a kannabiszhasználat hosszú múltra tekint vissza, magas előfordulási arányai pedig az 1980-as és 1990-es években alakultak ki. A második országcsoportban a diákok általi kannabiszhasználat életprevalenciája jelentősen emelkedett az időszakban (akár 26 százalékponttal is). Ebben a csoportban találjuk az összes új kelet-európai tagállamot, továbbá Dániát, Spanyolországot, Franciaországot, Olaszországot és Portugáliát. A harmadik csoportban a diákok becsült életprevalenciája viszonylag alacsony szinten maradt (kb. 10% vagy kevesebb). E csoportban Európa északi és déli részéről egyaránt találunk országokat (Finnország, Svédország és Norvégia, valamint Görögország, Ciprus és Málta).
Skoleundersøkelser viser at medlemsstatene i EU kan kategoriseres i tre grupper når det gjelder trender for rekreasjonsbruk og sporadisk bruk av cannabis. I den første gruppen (som omfatter Irland og Storbritannia) er livstidsprevalensen høy (rundt 38-39 %) men har vært stabil de siste åtte årene. Disse landene har lang tradisjon for cannabisbruk, og bruken av cannabis ble utbredt i 1980- og 1990-årene. I den andre landgruppen har livstidsprevalensen for cannabisbruk blant skoleelever økt betydelig i løpet av perioden (med inntil 26 prosentpoeng). Denne gruppen omfatter alle de nye medlemsstatene i Øst-Europa samt Danmark, Spania, Frankrike, Italia og Portugal. I den tredje gruppen er anslagene for livstidsprevalens blant skoleelever fremdeles relativt lav (rundt 10 % eller mindre). Denne gruppen omfatter medlemsstater fra både Nord- og Sør-Europa (Finland, Sverige og Norge samt Hellas, Kypros og Malta).
Jeśli chodzi o trendy rekreacyjnego i sporadycznego stosowania pochodnych konopi indyjskich, badania szkolne pokazują, że Państwa Członkowskie UE można przyporządkować do trzech różnych grup. W pierwszej grupie (obejmującej Irlandię i Wielką Brytanię) wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia jest wysoki (około 38-39%), jednakże w ciągu ostatnich ośmiu lat pozostawał na tym samym poziomie. Kraje te mają długą historię stosowania pochodnych konopi, a wysokie wskaźniki rozpowszechnienia tych substancji pojawiły się tam w latach 80-tych i 90-tych. W drugiej grupie państw wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi wśród młodzieży szkolnej wzrósł znacznie w tym okresie (o nawet 26 punktów procentowych). Grupa ta obejmuje wszystkie nowe Państwa Członkowskie Europy Wschodniej oraz Danię, Hiszpanię, Francję, Włochy i Portugalię. W trzeciej grupie dane szacunkowe co do wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia wśród młodzieży szkolnej pozostały na względnie niskich poziomach (około 10% i poniżej). Grupa ta obejmuje Państwa Członkowskie zarówno z północy, jak i z południa Europy (Finlandię, Szwecję i Norwegię oraz Grecję, Cypr i Maltę).
Sondajele în şcoli au arătat că statele membre ale Uniunii Europene pot fi împărţite în trei grupuri pe baza tendinţelor privind consumul de canabis în scop de recreare şi ocazional. În primul grup (format din Irlanda şi Regatul Unit), prevalenţa pe parcursul vieţii este ridicată (în jur de 38–39 %), dar s-a menţinut stabilă în ultimii opt ani. Aceste ţări au un lung istoric de consum de canabis, iar ratele de prevalenţă au crescut în anii 1980 şi 1990. În al doilea grup de ţări, prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii în rândul elevilor a crescut considerabil pe parcursul acestei perioade (cu până la 26 de puncte procentuale). Din acest grup fac parte toate noile state membre din Europa de Est, precum şi Danemarca, Spania, Franţa, Italia şi Portugalia. În al treilea grup, estimările privind prevalenţa pe parcursul vieţii în rândul elevilor au rămas la niveluri relativ scăzute (în jur de 10 % sau mai mici). Din acest grup fac parte state membre atât din nordul, cât şi din sudul Europei (Finlanda, Suedia şi Norvegia dar şi Grecia, Cipru şi Malta).
Prieskumy na školách ukázali, že podľa trendov rekreačného a príležitostného užívania kanabisu možno členské štáty EÚ zaradiť do troch rôznych kategórií. V prvej skupine (do ktorej patria Írsko a Spojené kráľovstvo) je celoživotná prevalencia vysoká (okolo 38 až 39 %), ale v posledných ôsmych rokoch stabilná. Tieto krajiny majú dlhú históriu užívania kanabisu a vysoké hodnoty prevalencie jeho užívania sa vyvinuli počas osemdesiatych a deväťdesiatych rokov. V druhej skupine krajín sa celoživotná prevalencia užívania kanabisu medzi školákmi v období podstatne zvýšila (o 26 percentuálnych bodov). Do tejto skupiny patria nové východoeurópske členské štáty spolu s Dánskom, Španielskom, Francúzskom, Talianskom a Portugalskom. V tretej skupine ostali odhady celoživotnej prevalencie medzi školákmi na relatívne nízkych hodnotách (okolo 10 % a nižších). V tejto skupine sú členské štáty severnej a južnej Európy (Fínsko, Švédsko a Nórsko ako aj Grécko, Cyprus a Malta).
Raziskave med šolsko mladino so pokazale, da lahko države članice EU razvrstimo v tri različne skupine glede na trende rekreativnega in občasnega uživanja konoplje. V prvi skupini (ki vključuje Irsko in Združeno kraljestvo) je število ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, visoko (okoli 38–39 %), vendar je v zadnjih osmih letih ostalo stabilno. Te države imajo dolgo zgodovino uživanja konoplje, velike stopnje razširjenosti uživanja konoplje pa so se pojavile v osemdesetih in devetdesetih letih. V drugi skupini držav je število dijakov, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, v tem času občutno naraslo (za 26 odstotnih točk). Ta skupina vključuje vse nove vzhodnoevropske države članice ter Dansko, Španijo, Francijo, Italijo in Portugalsko. V tretji skupini so ocene o številu dijakov, ki so drogo v življenju kdaj zaužili, ostale na sorazmerno nizkih ravneh (okoli 10 % ali manj). V to skupino so vključene države članice severne in južne Evrope (Finska, Švedska in Norveška ter Grčija, Ciper in Malta).
Skolundersökningarna visar att EU-medlemsstaterna kan indelas i tre olika grupper när det gäller utvecklingen av rekreationell och tillfällig användning av cannabis. I den första gruppen (som omfattar Irland och Storbritannien) är livstidsprevalensen hög (omkring 38–39 %), men har samtidigt varit oförändrad de senaste åtta åren. Dessa länder har en lång historia av cannabisanvändning och prevalenstalen nådde höga nivåer under 1980- och 1990-talet. I den andra gruppen länder har livstidsprevalensen för cannabisanvändning bland skolelever stigit avsevärt under perioden (med upp till 26 procentenheter). Denna grupp omfattar alla de nya östeuropeiska medlemsstaterna samt Danmark, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal. I den tredje gruppen har den uppskattade livstidsprevalensen bland skolelever fortsatt att vara relativt låg (omkring eller under 10 %). Denna grupp omfattar medlemsstater i både norra och södra Europa (Finland, Sverige och Norge samt Grekland, Cypern och Malta).
  B un C hepatÄ«ts  
gadā (augstāka par 40 %) ir paraugos no Grieķijas, Austrijas un Polijas, un zemākā izplatība (zemāka par 20 %) ir paraugos no Ungārijas, Slovēnijas, Somijas un Apvienotās Karalistes (132). Dati par HCV izplatību starp jaunajiem narkotiku injicētājiem (kuri injicē narkotikas mazāk par diviem gadiem) ir pat vēl ierobežotāki, taču par 2002.–2—3.
Prevalence data from young IDUs (aged under 25) are available from only a few countries and, in some cases, sample sizes are small. Where available, the highest prevalence among young IDUs in 2002–03 (over 40 %) is found in samples from Greece, Austria and Poland and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Hungary, Slovenia, Finland and the United Kingdom (132). Data on HCV prevalence among new injectors (injecting for less than two years) are even more limited but what information is available for 2002–03 shows that the highest prevalence (over 40 %) is in samples from Belgium and Poland and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from the Czech Republic, Greece and Slovenia (133). Hepatitis C notification data for the period 1992–2003 suggest that, in those countries providing data, IDUs account for the large majority of notified cases of hepatitis C (notifications are mostly limited to diagnosed cases of acute infection) (Figure 17).
Des données sur la prévalence chez les jeunes UDVI (moins de 25 ans) ne sont disponibles que dans quelques rares pays et, dans certains cas, la taille des échantillons est réduite. Lorsque des données sont disponibles pour la période 2002-2003, les taux de prévalence les plus élevés chez les jeunes UDVI (plus de 40 %) sont observés dans des échantillons grecs, autrichiens et polonais et la prévalence la plus basse (moins de 20 %) apparaît dans des échantillons de Hongrie, de Slovénie, de Finlande et du Royaume‑uni (132). Les données sur la prévalence du VHC chez les nouveaux usagers par voie intraveineuse (qui s'injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont encore plus rares, mais les informations disponibles pour la période 2002-2003 montrent que la prévalence la plus élevée (plus de 40 %) est observée dans des échantillons de Belgique et de Pologne, et la prévalence la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de République tchèque, de Grèce et de Slovénie (133). Les données de signalement de l'hépatite C couvrant la période 1992-2003 donnent à penser que, dans les pays qui fournissent des données, les UDVI représentent la grande majorité des cas signalés d'hépatite C (les signalements se limitent essentiellement aux cas diagnostiqués d'infection aiguë) (graphique 17).
Prävalenzdaten für junge IDU (unter 25 Jahren) sind nur aus einigen wenigen Ländern verfügbar und beruhen zum Teil auf kleinen Stichproben. Den verfügbaren Daten zufolge wurden bei jungen injizierenden Drogenkonsumenten in den Jahren 2002/2003 in Stichproben aus Griechenland, Österreich und Polen die höchsten Prävalenzraten (über 40 %) und in Stichproben aus Ungarn, Slowenien, Finnland und dem Vereinigten Königreich die niedrigsten Prävalenzraten (unter 20 %) ermittelt (132). Über die HCV-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) liegen noch weniger Daten vor, jedoch geht aus den für die Jahre 2002/2003 verfügbaren Informationen hervor, dass in Stichproben aus Belgien und Polen die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus der Tschechischen Republik, Griechenland und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten festgestellt wurden (133). Den Meldedaten bezüglich Hepatitis C für den Zeitraum 1992 bis 2003 zufolge machen in den Ländern, die Daten bereitgestellt haben, IDU die große Mehrheit der gemeldeten Fälle von Hepatitis C aus (die Meldungen sind zumeist auf diagnostizierte Fälle akuter Infektionen beschränkt) (Abbildung 17).
Sólo algunos países han facilitado datos de prevalencia de consumidores por vía parenteral jóvenes (menores de 25 años) y, en algunos casos, el tamaño de las muestras es pequeño. Cuando se dispone de información, la máxima prevalencia entre jóvenes consumidores por vía parenteral en 2002–03 (más del 40 %) se observa en muestras de Grecia, Austria y Polonia, y la mínima (menos del 20 %) en muestras de Hungría, Eslovenia, Finlandia y Reino Unido (132). La información sobre la prevalencia del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (que se inyectan droga desde hace menos de dos años) es todavía más limitada, pero de la información disponible de 2002–03 se desprende que la máxima prevalencia (más del 40 %) se observa en las muestras de Bélgica y Polonia, y la mínima (menos del 20 %) en las muestras de la República Checa, Grecia y Eslovenia (133). Los datos de notificación de la hepatitis C para el período 1992-2003 indican que, en los países que facilitan datos, los consumidores de drogas por vía parenteral representan la gran mayoría de los casos de hepatitis C notificados (las notificaciones se limitan básicamente a casos diagnosticados de infección aguda) (gráfico 17).
I dati sulla prevalenza tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale (di età inferiore ai 25 anni) sono pervenuti solo da pochi Stati e, in alcuni casi, si è trattato di un numero di campioni esiguo. Se disponibile, la prevalenza più alta tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale nel 2002-2003 (oltre il 40%) è stata osservata nei campioni di Grecia, Austria e Polonia e la prevalenza più bassa (sotto il 20%) nei campioni di Ungheria, Slovenia, Finlandia e Regno Unito (132). I dati sulla prevalenza dell’HCV nei nuovi consumatori di droga per via parenterale (che si iniettano la sostanza da meno di due anni) sono ancora più scarsi, ma le informazione disponibili per il periodo 2002-2003 mostrano che la prevalenza maggiore (oltre il 40%) riguarda i campioni provenienti da Belgio e Polonia e quella minore (meno del 20%) i campioni provenienti da Repubblica ceca, Grecia e Slovenia (133). I dati sulle notifiche dell’epatite C per il periodo 1992-2003 suggeriscono che, nei paesi che hanno fornito informazioni, i consumatori di stupefacenti per via parenterale contribuiscono alla stragrande maggioranza dei casi notificati di epatite C (le notifiche limitandosi perlopiù ai casi diagnosticati di infezione acuta) (Grafico 17).
Só existem dados disponíveis sobre a prevalência entre os jovens CDI (com menos de 25 anos) em relação a alguns países e, em alguns casos, as amostras são de pequena dimensão. Nos casos em que existem dados disponíveis, a prevalência mais elevada entre os jovens CDI em 2002–2003 (mais de 40%) encontra-se em amostras da Grécia, Áustria e Polónia e a prevalência mais baixa (menos de 20%) em amostras da Hungria, Eslovénia, Finlândia e Reino Unido (132). Os dados sobre a prevalência do VHC entre os novos consumidores por via endovenosa (que se injectam há menos de dois anos) ainda são mais limitados, mas as informações disponíveis para 2002‑2003 mostram que a prevalência mais elevada (mais de 40%) ocorre em amostras da Bélgica e da Polónia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da República Checa, Grécia e Eslovénia (133). Os dados relativos à notificação dos casos de hepatite C para o período de 1992–2003 sugerem que, nos países que forneceram dados, os CDI correspondem à grande maioria dos casos notificados de hepatite C (as notificações limitam-se, na sua maioria, aos casos diagnosticados de infecção aguda) (Figura 17).
Στοιχεία για τον επιπολασμό από νεαρούς ΧΕΝ (ηλικίας κάτω των 25 ετών) είναι διαθέσιμα μόνον από μερικές χώρες και, σε ορισμένες περιπτώσεις, το μέγεθος των δειγμάτων είναι μικρό. Εκεί όπου υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού στους νεαρούς ΧΕΝ το 2002–03 (άνω του 40 %) καταγράφονται σε δείγματα από την Ελλάδα, την Αυστρία και την Πολωνία, ενώ τα χαμηλότερα ποσοστά επιπολασμού (κάτω του 20 %) σε δείγματα από την Ουγγαρία, τη Σλοβενία, τη Φινλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο (132). Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι ακόμη πιο περιορισμένα, αλλά οι πληροφορίες που είναι διαθέσιμες για το 2002–03 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού (άνω του 40 %) αφορά δείγματα από το Βέλγιο και την Πολωνία, ενώ το χαμηλότερο ποσοστό επιπολασμού (κάτω του 20 %) αφορά δείγματα από την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα και τη Σλοβενία (133). Τα στοιχεία για την αναφορά ηπατίτιδας C για το διάστημα 1992–2003 υποδηλώνουν ότι, στις χώρες που παρείχαν στοιχεία, οι ΧΕΝ αντιπροσωπεύουν την πλειονότητα των κρουσμάτων ηπατίτιδας C που αναφέρθηκαν (οι αναφορές περιορίζονται κυρίως σε διαγνωσθείσες περιπτώσεις οξείας μόλυνσης) (διάγραμμα 17).
Slechts een paar landen hebben de beschikking over prevalentiegegevens onder jonge ID’s (jonger dan 25 jaar) en in sommige gevallen zijn deze steekproeven maar klein. Van de landen met beschikbare informatie wordt de hoogste prevalentie onder jonge ID’s in 2002-2003 (meer dan 40%) aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Oostenrijk en Polen; de laagste prevalentiepercentages (minder dan 20%) zijn afkomstig van steekproeven in Hongarije, Slovenië, Finland en het Verenigd Koninkrijk (132). Over de HCV-prevalentie onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn nog minder gegevens beschikbaar. Uit de beperkte informatie die voor 2002-2003 voorhanden is, blijkt dat de hoogste prevalentie (meer dan 40%) in steekproeven in België en Polen voorkomt en de laagste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in Tsjechië, Griekenland en Slovenië (133). Uit de registratiegegevens van hepatitis C voor de periode tussen 1992 en 2003 blijkt dat in de landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, de ID’s het merendeel van het aantal gerapporteerde HCV-gevallen voor hun rekening nemen (registraties hebben overigens meestal alleen betrekking op gediagnosticeerde acute infectiegevallen) (figuur 17).
Údaje týkající se prevalence u mladých uživatelů drog (mladších než 25 let) jsou k dispozici jen z několika zemí a v některých případech se jedná o malé vzorky. Tam, kde jsou k dispozici, byla nejvyšší prevalence mezi mladými injekčními uživateli drog v letech 2002–2003 (přes 40 %) zjištěna u vzorků z Řecka, Rakouska a Polska a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Maďarska, Slovinska, Finska a Spojeného království (132). Údaje o prevalenci viru hepatitidy typu C mezi novými osobami užívajícími drogy nitrožilně (po dobu kratší než dva roky) jsou dokonce ještě skrovnější, ale informace, které jsou k dispozici pro období let 2002 a 2003, ukazují, že nejvyšší prevalence (přes 40 %) je ve vzorcích z Belgie a Polska a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z České republiky, Řecka a Slovinska (133). Z údajů o hlášení hepatitidy typu C za období 1992–2003 se zdá, že v zemích poskytujících údaje se injekční uživatelé drog podílejí na velké většině oznámených případů hepatitidy typu C (oznámení jsou většinou omezena na diagnostikované případy akutní infekce) (obr. 17).
Der foreligger kun oplysninger om udbredelsen blandt unge intravenøse stofbrugere (under 25 år) fra nogle få lande, og stikprøvestørrelserne er i nogle tilfælde små. I de tilfælde, hvor der foreligger data, findes den højeste udbredelse blandt unge intravenøse stofbrugere i 2002–2003 (over 40 %) i stikprøver fra Grækenland, Østrig og Polen og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Ungarn, Slovenien, Finland og Det Forenede Kongerige (132). Data om HCV-udbredelsen blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffer i under to år) er endnu mere begrænsede, men det fremgår af de oplysninger, der foreligger for 2002–2003, at den højeste udbredelse (over 40 %) findes i stikprøver fra Belgien og Polen og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Tjekkiet, Grækenland og Slovenien (133). Det fremgår af anmeldelsesdata for hepatitis C for perioden 1992–2003, at i de lande, for hvilke der foreligger data, tegner intravenøse stofbrugere sig for langt hovedparten af de anmeldte tilfælde af hepatitis C (anmeldelserne er for det meste begrænset til diagnosticerede tilfælde af akut infektion) (figur 17).
Andmed levimuse kohta noorte (alla 25aastaste) süstivate narkomaanide hulgas on kättesaadavad üksnes mõnede riikide kohta ja mõnedel juhtudel on valimid väikesed. Olemasolevate andmete põhjal on levimus noorte süstivate narkomaanide hulgas aastatel 2002–2003 kõige kõrgem (rohkem kui 40%) Kreeka, Austria ja Poola valimites ning kõige madalam (vähem kui 20%) Ungari, Sloveenia, Soome ja Ühendkuningriigi valimites (132). Andmeid C-hepatiidi viiruse levimuse kohta uute süstijate (süstinud vähem kui kaks aastat) hulgas on veelgi vähem, aga aastate 2002–2003 teabe põhjal on levimus kõige kõrgem (rohkem kui 40%) Belgia ja Poola valimites ning kõige madalam (vähem kui 20%) Tšehhi Vabariigi, Kreeka ja Sloveenia valimites (133). C-hepatiidist teatamise andmed ajavahemiku 1992–2003 kohta näitavad, et andmeid esitanud riikides on suure osa teatatud C-hepatiidi juhtude puhul nakatumise põhjuseks narkootikumide süstimine (tavaliselt teatatakse üksnes diagnoositud ägeda nakatumise juhtudest) (joonis 17).
Nuoria injektiokäyttäjiä (alle 25‑vuotiaat) koskevia levinneisyystietoja on saatavilla vain muutamasta maasta, ja joissakin tapauksissa otokset ovat pieniä. Saatavilla olevien tietojen perusteella levinneisyys nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa oli vuonna 2002–2003 korkein (yli 40 %) Kreikan, Itävallan ja Puolan otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Unkarin, Slovenian, Suomen ja Yhdistyneen kuningaskunnan otoksissa (132). Tiedot HCV:n levinneisyydestä uusien injektiokäyttäjien keskuudessa (injektiokäyttö kestänyt alle kaksi vuotta) ovat vielä rajallisempia, mutta vuodelta 2002–2003 saatavilla olevien tietojen perusteella levinneisyys on korkein (yli 40 %) Belgian ja Puolan otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Tšekin, Kreikan ja Slovenian otoksissa (133). C-hepatiitin ilmoitustiedot vuosilta 1992–2003 viittaavat siihen, että tietoja toimittaneissa maissa suurin osa ilmoitetuista C-hepatiittitapauksista on havaittu huumeiden injektiokäyttäjillä (ilmoitukset rajoittuvat pääasiallisesti diagnosoituihin akuutteihin infektioihin) (kaavio 17).
A fiatal (25 év alatti) injekciós kábítószer-használókra vonatkozó előfordulási adatok csak néhány országból állnak rendelkezésre, és némely esetben a minták is túl kicsik. A rendelkezésre álló adatok alapján 2002–03-ban a fiatal injekciós kábítószer-használók körében a legmagasabb előfordulási rátákat (40% fölött) a görögországi, ausztriai és lengyelországi mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Magyarország, Szlovénia, Finnország és az Egyesült Királyság mintáiban(132). A HCV új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok még ennél is korlátozottabbak, de annyi a 2002–03-ról elérhető információkból kiderül, hogy a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölötti) a mintákban Belgiumban és Lengyelországban, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Csehország, Görögország és Szlovénia mintáiban találták(133). Az 1992–2003 közötti időszakban a hepatitis C bejelentési adatai arra utalnak, hogy az adatszolgáltató országokban a bejelentett hepatitis C esetek túlnyomó többsége az injekciós kábítószer-használóknak tulajdonítható (a bejelentések többnyire az akut fertőzés diagnosztizált eseteire korlátozódnak) (Figure 17).
Det er bare noen få land som har lagt fram prevalensdata for unge sprøytebrukere (under 25 år), og i en del tilfeller er utvalgsstørrelsene små. Framlagte data viser at utbredelsen var høyest blant unge sprøytebrukere i 2002-03 (over 40 %) i utvalg fra Hellas, Østerrike og Polen, og lavest (under 20 %) i utvalg fra Ungarn, Slovenia, Finland og Storbritannia (132). Data over HCV-prevalens blant nye sprøytebrukere (har injisert under to år) er enda mer begrenset, men framlagt informasjon for 2002-03 viser høyest prevalens (over 40 %) i utvalg fra Belgia og Polen, og lavest (under 20 %) i utvalg fra Den tsjekkiske republikk, Hellas og Slovenia (133). Meldingsdata for hepatitt C for perioden 1992-2003 tyder på at i alle land som oppgir data, står sprøytebrukere for et stort flertall av de meldte tilfellene av hepatitt C (meldingene er stort sett begrenset til diagnostiserte tilfeller av akutt infeksjon) (figur 17).
Dane o rozpowszechnieniu wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (w wieku poniżej 25 lat) dostępne są jedynie w kilku państwach, a w przypadku niektórych z nich próbki są zbyt małe. Według dostępnych danych w latach 2002-2003 najwyższe rozpowszechnienie wśród młodych osób wstrzykujących narkotyki (ponad 40%) odnotowano w próbkach pochodzących z Grecji, Austrii i Polski, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Węgier, Słowenii, Finlandii i Wielkiej Brytanii (132). Dane dotyczące rozpowszechnienia HCV wśród nowych osób wstrzykujących narkotyki (przyjmujących narkotyki dożylnie krócej niż dwa lata) są jeszcze bardziej ograniczone, choć na podstawie informacji dostępnych za lata 2002-2003 widać, że najwyższe rozpowszechnienie (ponad 40%) występuje w próbkach z Belgii i Polski, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Republiki Czeskiej, Grecji i Słowenii (133). Dane o zgłoszeniach wirusowego zapalenia wątroby typu C za lata 1992-2003 sugerują, że w państwach, które dostarczają dane, osoby zażywające narkotyki dożylnie stanowią ogromną większość zgłoszonych przypadków zapalenia wątroby typu C (zgłoszenia ograniczone są najczęściej do zdiagnozowanych przypadków ostrej infekcji (Wykres 17).
Datele privind prevalenţa la CDI tineri (sub 25 de ani) sunt disponibile doar în câteva ţări şi, în anumite cazuri, dimensiunile eşantioanelor sunt reduse. Dintre ţările în care astfel de date sunt disponibile, cea mai înaltă prevalenţă la CDI tineri în 2002–2003 (peste 40 %) s-a înregistrat în eşantioanele din Grecia, Austria şi Polonia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Ungaria, Slovenia, Finlanda şi Regatul Unit (132). Datele prin prevalenţa HCV în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (care se injectează de mai puţin de doi ani) sunt şi mai limitate, dar informaţiile care sunt disponibile pentru 2002–2003 arată că cea mai ridicată prevalenţă (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Belgia şi Polonia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Republica Cehă, Grecia şi Slovenia (133). Datele privind notificarea hepatitei C în perioada 1992–2003 arată că, în ţările care furnizează astfel de date, CDI reprezintă marea majoritate a cazurilor notificate de hepatită C (notificările se limitează în mare parte la cazurile diagnosticate de infecţie acută) (Figura 17).
Údaje o prevalencii u mladých IDU (mladších ako 25 rokov) sú k dispozícii len z niekoľkých krajín a v niektorých prípadoch sú veľkosti vzoriek malé. Z dostupných údajov bola medzi mladými IDU v rokoch 2002 – 03 zistená najvyššia prevalencia (nad 40 %) vo vzorkách z Grécka, Rakúska a Poľska a najnižšia prevalencia (pod 20 %) vo vzorkách z Maďarska, zo Slovinska, z Fínska a zo Spojeného kráľovstva (132). Údaje o prevalencii HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (injekčné užívanie počas menej ako dvoch rokov) sú dokonca ešte striedmejšie, ale dostupné informácie za roky 2002 – 03 ukazujú, že najvyššia prevalencia (nad 40 %) je vo vzorkách z Belgicka a Poľska a najnižšia prevalencia (pod 20 %) vo vzorkách z Českej republiky, Grécka a Slovinska (133). Údaje o hepatitíde C oznamované za obdobie 1992 – 2003 nasvedčujú, že v krajinách, ktoré údaje poskytli, pripadá veľká väčšina oznámených prípadov hepatitídy C na IDU (oznámenia sa väčšinou obmedzili na diagnostikované prípady akútnej infekcie) (obrázok 17).
Podatki o razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (mlajšimi od 25 let) so na voljo samo iz nekaterih držav in v nekaterih primerih so vzorci majhni. Kadar so podatki le na voljo, lahko najvišjo razširjenost med mladimi injicirajočimi uživalci drog v letih 2002–03 (nad 40 %) najdemo v vzorcih iz Grčije, Avstrije in Poljske, najnižjo razširjenost (pod 20 %) pa v vzorcih iz Madžarske, Slovenije, Finske in Združenega kraljestva (132). Podatki o razširjenosti HCV med novimi uživalci, ki si drogo vbrizgavajo (vbrizgavanje manj kot dve leti), so še bolj omejeni, vendar razpoložljive informacije za leto 2002–03 kažejo, da je najvišja razširjenost v vzorcih iz Belgije in Poljske ter najnižja (pod 20 %) v vzorcih iz Češke, Grčije in Slovenije (133). Podatki o prijavi hepatitisa C za obdobje med letoma 1992 in 2003 kažejo, da v državah, ki so zagotovile podatke, injicirajoči uživalci drog predstavljajo veliko večino prijavljenih primerov hepatitisa C (prijave so večinoma omejene na ugotovljene primere akutne okužbe) (prikaz 17).
Prevalensuppgifter från unga injektionsmissbrukare (under 25 år) finns endast tillgängliga från ett fåtal länder, och i vissa fall är urvalsstorlekarna små. Bland de länder där uppgifter finns tillgängliga för år 2002–2003 var prevalensen högst bland unga injektionsmissbrukare (över 40 %) i urval från Grekland, Österrike och Polen och lägst (under 20 %) i urval från Ungern, Slovenien, Finland och Storbritannien(132). När det gäller HCV-prevalens bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) finns det ännu färre uppgifter men den information som är tillgänglig för 2002–2003 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Belgien och Polen och den lägsta prevalensen (under 20 %) finns i urval från Tjeckien, Grekland och Slovenien(133). Antalet anmälda hepatit C-fall för perioden 1992–2003 tyder på att injektionsmissbrukarna utgör den stora majoriteten av anmälda hepatit C-fall i de länder som redovisat uppgifter (de anmälda fallen gäller främst diagnostiserade fall av akut infektion) (figur 17).
1 2 Arrow