nlar – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 19 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  Kutular  
Kutu 5: EMCDDA 2006 yıllık raporu: seçili yayınlar’da, uyuşturucu kullanımı ve uyuşturucu sorunlarına tepki vermek hakkında bir cinsiyet perspektifi
Box 5: A gender perspective on drug use and responding to drug problems, in EMCDDA 2006 annual report: selected issues
Encadré 5: La dimension de genre dans l’usage de drogue et la réponse aux problèmes liés à la drogue, in Rapport annuel 2006 de l’OEDT: questions particulières
Kasten 5: Drogenkonsum und Maßnahmen zur Bewältigung von Drogenproblemen: Unterschiede zwischen den Geschlechtern. In: EBDD-Jahresbericht 2006: ausgewählte Themen
Recuadro 5: Una perspectiva de género sobre el consumo de drogas y en respuesta a los problemas relacionados con las drogas, en el Informe anual del OEDT 2006: cuestiones particulares
Riquadro 5: Una prospettiva di genere sul consumo di stupefacenti e risposte ai problemi dovuti agli stupefacenti, nella Relazione annuale dell’OEDT 2006: questioni specifiche
Caixa 5: Perspectiva do género no consumo de droga e na resposta aos problemas concomitantes, Relatório Anual OEDT 2006: temas específicos
Πλαίσιο 5: Η διάσταση του φύλου στη χρήση ναρκωτικών και στην αντιμετώπιση προβλημάτων ναρκωτικών, στην ετήσια έκθεση του ΕΚΠΝΤ για το 2006: επιλεγμένα θέματα
Kader 5: Een genderperspectief op drugsgebruik en de aanpak van drugsproblemen, in EWDD-jaarverslag 2006: speciale kwesties
Rámeček 5: Perspektiva užívání drog z hlediska pohlaví a řešení drogových problémů, výroční zpráva EMCDDA za rok 2006: vybraná témata
Boks 5: Et kønsperspektiv på stofbrug og tiltag over for narkotikaproblemer, i EONN – årsberetning 2006: udvalgte temaer
Kast 5: Soolised erinevused uimastitarvitamisel ja narkoprobleemide lahendamisel, Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse 2006. aasta aruanne: valikteemad
Laatikko 5: Huumeidenkäyttö ja huumeongelmien käsittely sukupuolinäkökulmasta, EMCDDA:n vuosiraportti 2006: erityiskysymykset
5. rovat: Nemek szerinti áttekintés a kábítószer-használatról és a drogproblémákra adott válaszokról, az EMCDDA 2006-os éves jelentésében: kiválasztott témakörök
Boks 5: Narkotikabruk og narkotikatiltak i et kjønnsperspektiv, i EONNs årsrapport for 2006: utvalgte aspekter
Okienko 5: Podejście do zażywania narkotyków i reakcji na problemy narkotykowe w zależności od płci w Sprawozdaniu rocznym EMCDDA za 2006r.: wybrane zagadnienia
Căsuţa 5: Perspectiva consumului de droguri pe sexe şi reacţii faţă de problema drogurilor, în Raportul anual al OEDT 2006: extrase
Rámček 5: Rodová perspektíva užívania drog a reagovanie na drogové problémy, vo výročnej správe EMCDDA: vybrané otázky
Polje 5: Vidik spolov pri uživanju drog in odzivanju na probleme z drogami, v letnem poročilu Centra za 2006: izbrana vprašanja
Ruta 5: Ett genusperspektiv på narkotikamissbruk och hantering av drogproblem, ECNN:s årsrapport 2006: temakapitel
5. logs. Narkotiku lietošana un narkotiku problēmu risinājumi, ievērojot dzimumatšķirības (EMCDDA 2006. gada ziņojuma īpašā tēma)
  Kutu 2  
Kutu 2: EMCDDA 2006 yıllık raporu: seçili yayınlar’da, Avrupa uyuşturucu politikaları: yasadışı uyuşturucuların ötesine mi genişledi?
Box 2: European drug policies: extended beyond illicit drugs?, in EMCDDA 2006 annual report: selected issues
Encadré 2: Politiques antidrogue européennes: aller au-delà des drogues illicites?, in Rapport annuel 2006 de l’OEDT: questions particulières
Kasten 2: Europäische Drogenpolitik: Erweiterung über illegale Drogen hinaus? In: EBDD-Jahresbericht 2006: ausgewählte Themen
Recuadro 2: Políticas europeas en materia de drogas: ¿debe ampliarse su ámbito de aplicación más allá de las drogas ilegales?, en el Informe anual del OEDT de 2006: cuestiones particulares
Riquadro 2: Politiche europee in materia di droga: estese oltre le droghe illecite?, nella Relazione nazionale dell’OEDT 2006: questioni specifiche
Caixa 2: Políticas europeias em matéria de droga: alargamento para além das drogas ilícitas?, Relatório Anual OEDT 2006: temas específicos
Πλαίσιο 2: Ευρωπαϊκές πολιτικές για τα ναρκωτικά: πρέπει να επεκταθούν πέραν των παράνομων ναρκωτικών;, στην ετήσια έκθεση του ΕΚΠΝΤ για το 2006: επιλεγμένα θέματα
Kader 2: Europees drugsbeleid: meer dan alleen illegale drugs?, in EWDD-jaarverslag 2006: speciale kwesties
Rámeček 2: Evropské protidrogové politiky: přesahují rámec nezákonných drog?, Výroční zpráva EMCDDA za rok 2006: vybraná témata
Boks 2: Europæiske narkotikapolitikker: udvidelse til at omfatte mere end illegale stoffer?, i EONN – årsberetning 2006: udvalgte temaer
Kast 2: Euroopa narkopoliitika: kas see käsitleb probleemi laiemalt kui vaid ebaseaduslikud narkootilised ained? EMCDDA 2006. aasta aruanne: valikteemad
Laatikko 2: Huumepolitiikka Euroopassa: kattaako se muutakin kuin laittomat huumausaineet? EMCDDA:n vuosiraportti 2006: erityiskysymykset
2. rovat: Európai kábítószer-politikák: kiterjeszteni a tiltott kábítószereken túl? – az EMCDDA 2006-os éves jelentésében: kiválasztott témakörök
Boks 2: Narkotikapolitikken i Europa: begrenset til illegale rusmidler?, i EONNs årsrapport for 2006: utvalgte aspekter
Okienko 2: Europejska polityka antynarkotykowa: czy wykroczy poza nielegalne narkotyki? — w Sprawozdaniu rocznym EMCDDA za 2006 r.: wybrane zagadnienia
Căsuţa 2: Politici europene privind drogurile: extinse dincolo de consumul de droguri ilicite?, în Raportul anual 2006 al OEDT: extrase
Rámček 2: Európske protidrogové politiky: presahujúce rámec nezákonných drog?, vo výročnej správe EMCDDA 2006: vybrané otázky
Polje 2: Evropske politike drog: ali segajo dlje od prepovedanih drog?, v letnem poročilu Centra za 2006: izbrana vprašanja
Ruta 2: Europeisk narkotikapolitik: utvidgas till att omfatta mer än olagliga droger? I ECNN:s årsrapport för 2006: temakapitel
2. logs. Vai Eiropas narkotiku politika sniedzas tālāk par nelegālajām narkotikām? (EMCDDA 2006. gada ziņojuma īpašā tēma)
  Kutu 12  
Kutu 12: EMCDDA 2006 yıllık raporu: seçili yayınlar’da, eğlence ortamlarında uyuşturucu kullanımındaki gelişmeler
Box 12: Developments in drug use within recreational settings, in EMCDDA 2006 annual report: selected issues
Encadré 12: Usage de drogue dans les lieux de divertissement, in Rapport annuel 2006 de l’OEDT: questions particulières
Kasten 12: Entwicklungen des Drogenkonsums in Freizeitsettings. In: EBDD-Jahresbericht 2006: ausgewählte Themen
Recuadro 12: Evolución del consumo de drogas en entornos recreativos, en el Informe anual del OEDT de 2006: cuestiones particulares
Riquadro 12: Evoluzione del consumo di stupefacenti negli ambienti ricreativi, nella Relazione annuale dell’OEDT 2006: questioni specifiche
Caixa 12: Evolução do consumo de droga em contextos recreativos, Relatório Anual OEDT 2006: temas específicos
Πλαίσιο 12: Εξελίξεις στη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας, στην ετήσια έκθεση του ΕΚΠΝΤ για το 2006: επιλεγμένα θέματα
Kader 12: Ontwikkelingen in het drugsgebruik in recreatieve settings, in EWDD-jaarverslag 2006: speciale kwesties
Rámeček 12: Vývoj v užívání drog v rámci rekreačních zařízení, Výroční zpráva EMCDDA za rok 2006: vybraná témata
Boks 12: Udvikling i stofbrug i fritidsmiljøer, i EONN – årsberetning 2006: udvalgte temaer
Kast 12: Arengud uimastitarbimises meelelahutusasutustes, Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse 2006. aasta aruanne: valikteemad
Laatikko 12: Huumeiden viihdekäytön kehittyminen, EMCDDA:n vuosikertomus 2006: erityiskysymykset
12. rovat: Fejlemények a rekreációs körülmények közötti kábítószer-használat terén, az EMCDDA 2006-os éves jelentésében: kiválasztott témakörök
Boks 12: Narkotikabrukens utvikling i rekreasjonsmiljøer, i EONNs årsrapport for 2006: utvalgte aspekter
Okienko 12: Rozwój sytuacji w zażywaniu narkotyków w obiektach rozrywkowych w Sprawozdaniu rocznym EMCDDA za 2006r.: wybrane zagadnienia
Căsuţa 12: Evoluţii ale consumului de droguri în locuri de recreare, în Raportul anual al OEDT 2006: extrase
Rámček 12: Vývoj v užívaní drog v rámci rekreačných zariadení vo výročnej správe EMCDDA 2006: vybrané otázky
Polje 12: Spremembe na področju uživanja drog v sprostitvenih okoljih, v letnem poročilu Centra za 2006: izbrana vprašanja
Ruta12: Narkotikaanvändningens utveckling i nöjesmiljöer, ECNN:s årsrapport 2006: temakapitel
12. logs. Jaunākās narkotiku lietošanas ievirzes izklaides vietās (EMCDDA 2006. gada ziņojuma īpašā tēma)
  Yasal bildirim  
Lüksemburg: Avrupa Toplulukları Resmi Yayınlar Bürosu, 2006
Luxembourg: Office for Official Publications of the European Communities, 2006
Luxembourg: Office des publications officielles des Communautés européennes, 2006
Luxemburg: Amt für amtliche Veröffentlichungen der Europäischen Gemeinschaften, 2006
Luxemburgo: Oficina de Publicaciones Oficiales de las Comunidades Europeas, 2006
Lussemburgo: Ufficio delle pubblicazioni ufficiali delle Comunità europee, 2006
Luxemburgo: Serviço das Publicações Oficiais da União Europeia, 2006
Λουξεμβούργο: Υπηρεσία Επισήμων Εκδόσεων των Ευρωπαϊκών Κοινοτήτων, 2006
Luxemburg: Bureau voor officiële publicaties der Europese Gemeenschappen, 2006
Lucemburk: Úřad pro úřední tisky Evropských společenství, 2006
Luxembourg: Kontoret for De Europæiske Fællesskabers Officielle Publikationer, 2006
Luxembourg: Euroopa Ühenduste Ametlike Väljaannete Talitus, 2006.
Luxemburg: Euroopan yhteisöjen virallisten julkaisujen toimisto, 2006
Luxembourg: Az Európai Közösségek Hivatalos Kiadványainak Hivatala, 2006
Luxembourg: Kontoret for De europeiske fellesskaps offisielle publikasjoner, 2006
Luksemburg: Urząd Oficjalnych Publikacji Wspólnot Europejskich, 2006.
Úrad pre vydávanie úradných publikácií Európskych spoločenstiev, Luxemburg 2006
Luxsembourg: Urad za uradne publikacije Evropskih skupnosti, 2006
Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2006
Eiropas Kopienu Oficiālo publikāciju birojs, Luksemburga, 2006. g.
  TeÅŸekkürler  
Avrupa Birliği Kurumları için Çeviri Merkezi ve Avrupa Toplulukları Resmi Yayınlar Bürosu;
the Translation Centre for Bodies of the European Union and the Office for Official Publications of the European Communities;
le Centre de traduction des organes de l'Union européenne et l'Office des publications officielles des Communautés européennes;
dem Übersetzungszentrum für die Einrichtungen der Europäischen Union und dem Amt für amtliche Veröffentlichungen der Europäischen Gemeinschaften;
el Centro de Traducción de los Órganos de la Unión Europea y la Oficina de Publicaciones Oficiales de las Comunidades Europeas;
il Centro di traduzione degli organismi dell’Unione europea e l’Ufficio delle pubblicazioni ufficiali delle Comunità europee;
o Centro de Tradução dos Organismos da União Europeia e o Serviço das Publicações Oficiais da União Europeia;
το Μεταφραστικό Κέντρο των Οργάνων της Ευρωπαϊκής Ένωσης και την Υπηρεσία Επισήμων Εκδόσεων των Ευρωπαϊκών Κοινοτήτων·
het Vertaalbureau voor de organen van de Europese Unie en het Bureau voor officiële publicaties der Europese Gemeenschappen;
Překladatelskému středisku pro instituce Evropské unie a Úřadu pro úřední tisky Evropských společenství,
Oversættelsescentret for Den Europæiske Unions Organer og Kontoret for De Europæiske Fællesskabers Officielle Publikationer
Euroopa Liidu Asutuste Tõlkekeskust ja Euroopa Ühenduste Ametlike Väljaannete Talitust;
Euroopan unionin elinten käännöskeskus ja Euroopan yhteisöjen virallisten julkaisujen toimisto;
az Európai Unió Testületeinek Fordítóközpontja és az Európai Közösségek Hivatalos Kiadványainak Hivatala;
Oversettelsessenteret for Den europeiske unions organer og Kontoret for De europeiske fellesskaps offisielle publikasjoner,
Centrum Tłumaczeń dla Organów Unii Europejskiej oraz Urzędowi Oficjalnych Publikacji Wspólnot Europejskich,
Prekladateľskému stredisku pre orgány Európskej únie a Úradu pre vydávanie úradných publikácií Európskych spoločenstiev
Prevajalskemu centru za organe Evropske unije in Uradu za uradne publikacije Evropskih skupnosti;
Översättningscentrum för Europeiska unionens organ och Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer,
Eiropas Savienības organizāciju tulkošanas centram un Eiropas Kopienu Oficiālo publikāciju birojam;
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Enjekte ederek uyuşturucu kullanımına bağlı HIV salgınları Estonya ve Letonya’da 2001 ve Litvanya’da da 2002 yılı kadar yakın zamanda meydana gelmiştir. O zamandan beri oranlar ciddi şekilde düşmüştür; başta bir salgın aşaması endemik bir enfeksiyon seviyesi olarak belirlendikten sonra yeni rapor edilen vakaların oranında bir düşüş beklenmelidir (aşağıya bakın).
HIV outbreaks related to injecting drug use occurred as recently as 2001 in Estonia and Latvia, and 2002 in Lithuania. Since then rates have strongly declined; a decline in the rates of newly reported cases is to be expected after an initial epidemic phase as an endemic level of infection becomes established (see below).
Des foyers de VIH associés à l’usage de drogue par voie intraveineuse sont apparus récemment en Estonie et en Lettonie (2001) et en 2002 en Lituanie. Depuis, les taux ont fortement baissé. Par ailleurs, il convient de s’attendre à une diminution du nombre de nouveaux cas déclarés après une phase épidémique initiale, dès lors qu’un niveau d’infection endémique est atteint (voir plus loin).
Zu HIV-Ausbrüchen im Zusammenhang mit dem injizierenden Drogenkonsum kam es auch in jüngerer Zeit, so zum Beispiel 2001 in Estland und Lettland sowie 2002 in Litauen. Seitdem sind die Raten stark zurückgegangen. Nach einer ersten epidemischen Phase ist in der Regel ein Rückgang der Zahl der neu gemeldeten Fälle zu erwarten, wenn sich ein endemisches Infektionsniveau einstellt (siehe unten).
Se han producido brotes de VIH vinculados al consumo de drogas por vía parenteral en fechas recientes, por ejemplo en 2001 en Estonia y Letonia y en 2002 en Lituania. Desde entonces, las proporciones han disminuido notablemente. Por regla general, las tasas de nuevos casos declarados se reducen después de una fase epidémica inicial, una vez establecido un nivel endémico de infección (véase más adelante).
Epidemie da HIV dovute al consumo di stupefacenti per via parenterale sono state osservate anche nel 2001 in Estonia e in Lettonia, e nel 2002 in Lituania. Da allora le percentuali si sono drasticamente ridotte; dopo un’iniziale fase epidemica, con il consolidarsi di un livello endemico dell’infezione, si prevede una flessione del numero di nuovi casi riferiti (cfr. sotto).
Ainda muito recentemente, no ano de 2001, registaram-se surtos de VIH relacionados com o consumo de droga injectada na Estónia e na Letónia, e em 2002 na Lituânia. Desde então, os índices diminuíram muito, sendo de prever uma redução dos índices de novos casos notificados, após uma fase epidémica inicial, à medida que um nível de infecção endémico se vai instalando (ver infra).
Επιδημικές εκρήξεις HIV που σχετίζονται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών παρουσιάστηκαν για τελευταία φορά το 2001 στην Εσθονία και τη Λεττονία, και το 2002 στη Λιθουανία. Έκτοτε τα ποσοστά παρουσίασαν σημαντική μείωση· στα ποσοστά των νεοαναφερθεισών περιπτώσεων πρέπει να αναμένεται μείωση μετά την αρχική επιδημική φάση, καθώς θα παγιώνεται το ενδημικό επίπεδο μόλυνσης (βλέπε κατωτέρω).
HIV-uitbraken ten gevolge van injecterend drugsgebruik zijn recentelijk nog voorgekomen: in 2001 in Estland en Letland en in 2002 in Litouwen. Sindsdien zijn de cijfers sterk gedaald; na een aanvankelijke epidemische fase is een daling in het aantal nieuw gerapporteerde gevallen te verwachten vanwege het bereiken van een endemisch infectieniveau (zie hieronder).
K nedávnému propuknutí infekce HIV související s injekčním užíváním drog došlo v roce 2001 v Estonsku a Lotyšsku a v roce 2002 v Litvě. Poté následoval výrazný pokles – po úvodní fázi epidemie lze očekávat pokles nově hlášených případů spolu s tím, jak se onemocnění ustálí na endemické úrovni (viz níže).
Så sent som i 2001 i Estland og Letland og i 2002 i Litauen skete der hiv-udbrud i forbindelse med intravenøs stofbrug. Siden da er antallet af tilfælde faldet markant; der kan forventes et fald i antallet af nyanmeldte tilfælde efter en indledende epidemisk fase, når er er nået et endemisk smitteniveau (se nedenfor).
Uimastisüstimisega seotud HIV-epideemiaid esines hiljuti 2001. a Eestis ja Lätis ning 2002. a Leedus. Pärast seda on kõnealused määrad märgatavalt langenud; uute diagnoositud juhtude arvu vähenemine on ootuspärane pärast esimest epideemiafaasi, kui nakkus saavutab endeemiliselt püsiva taseme (täpsemalt allpool).
Huumeiden injektiokäyttöön liittyviä hiv-epidemioita on puhjennut viimeksi vuonna 2001 Virossa ja Latviassa ja vuonna 2002 Liettuassa. Tartuntojen määrät ovat sittemmin vähentyneet voimakkaasti; ilmoitettujen uusien tapausten määrää vähenee odotetusti epidemian alkuvaiheen jälkeen, kun tartuntojen endeeminen taso vakiintuu (ks. jäljempänä).
A HIV-járvány injekciós kábítószer-használattal összefüggésbe hozható kitörései legutóbb 2001-ben Észtország és Lettországban, majd 2002-ben Litvániában fordultak elő. A terjedési sebesség azóta határozottan visszaesett; a kezdeti járványszerű szakasz után számítani lehet az újonnan bejelentett esetek gyarapodási sebességének csökkenésére, amikor a fertőzés helyi szinten megállapodik (ld. alább).
HIV-utbrudd relatert til sprøytebruk inntraff så nylig som i 2001 i Estland og Latvia og i 2002 i Litauen. Siden da har antallet nye HIV-tilfeller gått kraftig ned. En nedgang i antallet nylig rapporterte tilfeller må forventes i etterkant av en innledende epidemisk fase når et endemisk infeksjonsnivå har etablert seg (se nedenfor).
Epidemie HIV związane z dożylnym zażywaniem narkotyków miały niedawno miejsce w Estonii i na Łotwie — w 2001 r. oraz na Litwie — w 2002 r. Od tego czasu wskaźniki te znacznie spadły, a spadku wskaźnika nowo zgłaszanych przypadków należy oczekiwać po zakończeniu początkowego etapu epidemii, w momencie stabilizacji endemicznego poziomu zakażeń (patrz poniżej).
Epidemiile de infecţie cu HIV datorită injectării de droguri au apărut deja în 2001 în Estonia şi Letonia, iar în 2002 în Lituania. De atunci, ratele au scăzut semnificativ; se aşteaptă o nouă scădere a ratelor noilor cazuri raportate după faza iniţială a epidemiei, deoarece se stabilizează nivelul endemic al infecţiei (vezi mai jos).
Vypuknutia HIV súvisiace s injekčným užívaním drog sa vyskytli až v roku 2001 v Estónsku a Lotyšsku a v roku 2002 v Litve. Odvtedy miery silno poklesli; pokles mier novo uvádzaných prípadov treba očakávať po počiatočnej epidemickej fáze, keď vznikne endemická úroveň infekcie (pozri nižšie).
Izbruhi virusa HIV, povezani z vbrizgavanjem drog, so se v Estoniji in Latviji pojavili nedavno, in sicer leta 2001, v Litvi pa 2002. Od tedaj so se stopnje precej zmanjšale, po začetni epidemični fazi se namreč pričakuje zmanjšanje stopenj novo prijavljenih primerov, ko se vzpostavi endemična stopnja okužbe (glej spodaj).
Utbrott av nya hiv-epidemier förknippade med injektionsmissbruk inträffade så sent som 2001 i Estland och Lettland och 2002 i Litauen. Sedan dess har antalet minskat kraftigt. En nedgång av antalet nya fall är också att förvänta efter en inledande epidemisk fas, när en endemisk infektionsnivå etableras (se nedan).
Ar narkotiku injicēšanu saistīti HIV uzliesmojumi vēl nesen, 2001. gadā, ir bijuši Igaunijā un Latvijā, un 2002. gadā Lietuvā. Kopš tā laika izplatības rādītāji ir ievērojami samazinājušies; pēc sākotnējās epidēmijas fāzes, izveidojoties endēmiskam infekcijas līmenim, jaunatklātu gadījumu skaita samazināšanās nav nekas neparasts (skatīt tālāk).
  Bölüm 2: Avrupa’daki uy...  
Bu seçili yayın uyuşturucu kullanımı ve buna bağlı sorunlara cinsiyet perspektifinden yaklaşmaktadır. Ele alınan önemli konular arasında bulunanlar şunlardır: Uyuşturucuların erkekler ve kadınlar tarafından kullanılması arasındaki farklar nelerdir?
This selected issue looks at drug use and related problems from a gender perspective. Among the important questions addressed are: What differences exist between the use of drugs by men and women and is the gender gap narrowing? How have Member States developed gender-specific approaches to drug prevention, treatment, social rehabilitation and harm reduction? Are gender-specific responses equally important for males and females?
Cette question particulière analyse l’usage de drogue et les problèmes qui y sont associés sous l’angle du genre. Voici quelques-unes des questions importantes soulevées: quelles différences y a-t-il entre l’usage de drogue par les hommes et les femmes, et l’écart entre les genres se réduit-il? Comment les États membres ont-ils élaboré des approches sexospécifiques pour la prévention, le traitement, la réinsertion sociale et la réduction des risques? Les actions sexospécifiques sont-elles aussi importantes pour les hommes que pour les femmes?
Dieses ausgewählte Thema befasst sich mit den Unterschieden zwischen den Geschlechtern hinsichtlich des Drogenkonsums und der damit verbundenen Probleme. Dabei werden unter anderem die folgenden wichtigen Fragen untersucht: Welche Unterschiede bestehen zwischen Männern und Frauen hinsichtlich des Drogenkonsums, und wird die Kluft zwischen den Geschlechtern kleiner? Welche geschlechtsspezifischen Ansätze zur Drogenprävention, sozialen Rehabilitation und Schadensminderung haben die Mitgliedstaaten entwickelt? Sind geschlechtsspezifische Maßnahmen für Männer und Frauen gleichermaßen von Bedeutung?
Esta cuestión particular trata el consumo de drogas y los problemas que de él se derivan desde una perspectiva de género. Las cuestiones más importantes que se abordan son: ¿qué diferencias existen entre el consumo de drogas por parte de la población masculina y femenina?, ¿se está estrechando la brecha entre los géneros?, ¿qué estrategias específicas de género han desarrollado los Estados miembros en materia de prevención, tratamiento, rehabilitación social y reducción de daños relacionados con las drogas?, ¿tienen las medidas específicas de género para hombres y mujeres la misma importancia?
Este tema específico examina o consumo de droga e os problemas conexos a partir de uma perspectiva de género. Entre as importantes questões focadas figuram as seguintes: Que diferenças existem entre o consumo de drogas masculino e feminino e até que ponto o fosso entre os géneros se está a estreitar? Que abordagens de género foram desenvolvidas nos Estados-Membros relativamente à prevenção de droga, ao tratamento, à reabilitação social e à redução dos danos? As respostas específicas ao género são igualmente importantes para homens e mulheres?
Το εν λόγω επιλεγμένο θέμα εξετάζει τη χρήση ναρκωτικών και τα προβλήματα που συνδέονται με αυτή με γνώμονα τη διάσταση του φύλου. Μεταξύ των σημαντικών ερωτημάτων που εξετάζονται είναι τα εξής: ποιες διαφορές υπάρχουν στη χρήση ναρκωτικών από τους άνδρες και τις γυναίκες και μήπως μειώνεται η ψαλίδα μεταξύ των δύο φύλων; Τι είδους προσεγγίσεις έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη για τις ειδικές ανάγκες κάθε φύλου όσον αφορά την πρόληψη των ναρκωτικών, τη θεραπεία, την κοινωνική επανένταξη και τη μείωση των συνεπειών; Είναι οι ειδικοί τρόποι αντιμετώπισης για κάθε φύλο εξίσου σημαντικοί για τους άνδρες και τις γυναίκες;
In deze speciale kwestie wordt naar drugsgebruik en daarmee samenhangende problemen gekeken vanuit een genderperspectief. De belangrijke vragen die worden gesteld zijn onder meer: welke verschillen bestaan er tussen het drugsgebruik door mannen en vrouwen en wordt de genderkloof kleiner? Hoe hebben lidstaten genderspecifieke benaderingen ontwikkeld op het gebied van drugspreventie, behandeling, sociale reïntegratie en schadebeperking? Zijn genderspecifieke maatregelen voor mannen en vrouwen even belangrijk?
Toto vybrané téma se zaměřuje na užívání drog a související problémy z perspektivy pohlaví. K důležitým řešeným otázkám patří tyto: Jaké rozdíly existují mezi užíváním drog muži a ženami a zmenšují se rozdíly v užívání drog mezi oběma pohlavími? Jak vyvíjejí členské státy přístupy založené na pohlaví k protidrogové prevenci, léčbě, sociální rehablitaci a minimalizaci poškození uživatelů drog? Jsou opatření zaměřená na pohlaví stejně důležitá pro muže jako pro ženy?
I dette udvalgte tema undersøges stofbrug og tilknyttede problemer ud fra et kønsperspektiv. Blandt de væsentlige spørgsmål, der behandles, er: Hvilke forskelle er der mellem mænds og kvinders stofbrug, og reduceres kønsskævheden? Hvilke kønsspecifikke tilgange har medlemsstaterne udviklet til narkotikaforebyggelse, behandling, social rehabilitering og skadesreduktion? Er kønsspecifikke tiltag lige vigtige for mænd og kvinder?
Kõnealune valikteema vaatleb uimastite tarvitamist ja sellega seotud probleeme soolisest seisukohast. Olulised teemad, millele tähelepanu pööratakse, on järgmised: missugused erinevused on naiste ja meeste uimastitarvitamises ning kas need erinevused vähenevad? Missuguseid soost lähtuvaid lähenemisi on liikmesriigid narkoennetuseks, raviks, sotsiaalseks taastusabiks ja kahjude vähendamiseks välja töötanud? Kas soost lähtuv lähenemine on võrdselt oluline nii meeste kui naiste puhul?
Tässä erityiskysymyksessä tarkastellaan huumeidenkäyttöä ja siihen liittyviä ongelmia sukupuolinäkökulmasta. Tärkeitä käsiteltäviä kysymyksiä ovat muun muassa seuraavat: Mitä eroja miesten ja naisten välillä on huumeidenkäytössä ja onko sukupuolten välinen kuilu kapenemassa? Miten jäsenvaltiot ovat kehittäneet sukupuolikohtaisia lähestymistapoja huumeidenkäytön ehkäisyyn, hoitoon, sosiaaliseen kuntoutukseen ja haittojen vähentämiseen? Ovatko sukupuolikohtaiset ratkaisut yhtä tärkeitä miehille ja naisille?
Ez a kiválasztott témakör a kábítószer-használatot és a kapcsolódó problémákat nemek szerinti bontásban vizsgálja. A tárgyalt fontos kérdések közé tartoznak a következők: Milyen különbségek vannak a férfiak és a nők kábítószer-használatában, és csökken-e a nemek közötti eltérés e téren? Hogyan alakítottak ki a tagállamok nemek szerinti megközelítést a drogprevencióval, a kezeléssel, a társadalmi rehabilitációval és az ártalomcsökkentéssel szemben? A nemek szerint specifikus válaszok egyformán fontosak-e a férfiak és a nők szempontjából?
Dette utvalgte aspektet ser på narkotikabruk og relaterte problemer i et kjønnsperspektiv og tar blant annet opp følgende viktige spørsmål: Hvilke kjønnsforskjeller er det i bruken av narkotika, og er kjønnsforskjellene i ferd med å reduseres? Har medlemsstatene utviklet kjønnsspesifikke tilbud når det gjelder narkotikaforebygging, behandling, sosial rehabilitering og skadereduksjon? Er kjønnsspesifikke tiltak like viktig for kvinner og menn?
Przedmiotem omawianego wybranego zagadnienia jest zażywanie narkotyków i wiążące się z tym problemy, widziane z perspektywy płci. Poruszono w nim następujące istotne kwestie: Jakie są różnice w zażywaniu narkotyków przez mężczyzn i przez kobiety i czy maleje różnica pomiędzy płciami? W jaki sposób państwa członkowskie wypracowały metody zapobiegania zażywaniu narkotyków, leczenia, rehabilitacji społecznej i ograniczania szkód w zależności od płci? Czy działania uwzględniające kwestie płci są równie ważne w przypadku mężczyzn, jak i kobiet?
Acest extras abordează consumul de droguri şi problemele legate de acesta în funcţie de sex. Printre întrebările importante adresate se numără: Ce diferenţe există între consumul de droguri de către bărbaţi şi femei şi dacă diferenţa dintre sexe se reduce ? În ce mod au dezvoltat statele membre abordări specifice în funcţie de sexe cu privire la prevenirea consumului de droguri, tratament, reabilitare socială şi reducerea efectelor nocive? Sunt reacţiile specifice pe criteriul sexului la fel de importante pentru bărbaţi şi femei?
Táto vybraná otázka hľadí na užívanie drog a súvisiace problémy z rodovej perspektívy. Medzi dôležitými riešenými otázkami sú: Aké rozdiely existujú medzi užívaním drog mužmi a ženami a zužuje sa rozdiel medzi pohlaviami? Ako rozvinuli členské štáty prístupy špecifické pre pohlavie v prevencii drog, liečbe, sociálnej rehabilitácii a znižovaní škôd súvisiacich s užívaním drog?
To izbrano vprašanje obravnava uživanje drog in s tem povezane probleme z vidika spolov. Med pomembnejšimi obravnavanimi vprašanji so: Kakšne so razlike med uživanjem drog pri moških in ženskah ter ali se razkorak med spoloma zmanjšuje? Kako so države članice razvile za spol specifične pristope k preprečevanju uživanja drog, zdravljenju, socialni rehabilitaciji in zmanjševanju škode? Ali so za spol specifični odzivi enako pomembni za moške in ženske?
I detta temakapitel behandlas narkotikamissbruk och därmed sammanhängande problem ur ett genusperspektiv. Bland de viktiga frågor som tas upp är: Vilka skillnader finns mellan mäns och kvinnors användning av droger och håller dessa skillnader på att minska? Hur har medlemsstaterna utvecklat genusspecifika strategier för förebyggande, behandling, social återanpassning och minskning av skadorna? Är genusspecifika insatser lika viktiga för män och kvinnor?
Šajā īpašajā tēmā narkotiku lietošana un ar to saistītās problēmas ir aplūkotas, ievērojot dzimumatšķirības. Daži no svarīgākajiem šīs tēmas jautājumiem: kādas dzimumatšķirības raksturo narkotiku lietošanas ievirzes un vai atšķirības starp vīriešiem un sievietēm šajā jomā samazinās? vai dalībvalstis ir izstrādājušas narkotiku profilakses, ārstniecības, sociālās rehabilitācijas un kaitējuma mazināšanas pasākumus, ievērojot dzimumatšķirības? vai risinājumi, ievērojot dzimumatšķirības, ir vienlīdz svarīgi tiklab vīriešiem, kā sievietēm?
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Aşırı dozdan ölen uyuşturucu kullanıcılarının çoğunluğunu oluşturan erkekler (202), vakaların % 65-100’üne karşılık gelmekte ve çoğu ülkede bu oran % 75 ile % 90 arasında değişmekte olup en yüksek kadın oranları Çek Cumhuriyeti, Polonya ve Finlandiya’da ve en düşükleri de Yunanistan, İtalya ve Kıbrıs’ta bulunmaktadır.
The majority of drug users who overdose are men (202), accounting for 65–100 % of cases, and in most countries the proportion ranges between 75 % and 90 %, with the highest proportion of females in the Czech Republic, Poland and Finland and the lowest in Greece, Italy and Cyprus. These finding must be interpreted in the context of differential rates of opioid use and injecting between men and women.
La majorité des usagers de drogue victimes de surdose sont des hommes (202) - 60 à 100 % des cas - et, dans la plupart des pays, le pourcentage varie entre 75 et 90 %, les pourcentages les plus élevés chez les femmes étant enregistrés en République tchèque, en Pologne et en Finlande, et les plus bas en Grèce, en Italie et à Chypre. Ces résultats doivent être interprétés à la lumière des pourcentages différents d’usage d’opiacés et d’injection entre hommes et femmes.
Am häufigsten werden Überdosen von männlichen Drogenkonsumenten eingenommen (202): In 65 % bis 100 % der Fälle sind Männer betroffen, wobei dieser Anteil in den meisten Ländern zwischen 75 % und 90 % liegt. In der Tschechischen Republik, Polen und Finnland werden die höchsten und in Griechenland, Italien und Zypern die niedrigsten Anteile von Frauen gemeldet. Diese Ergebnisse müssen im Zusammenhang mit den unterschiedlichen Raten des Opioidkonsums und des injizierenden Drogenkonsums bei Männern und Frauen interpretiert werden.
La mayoría de consumidores que sufren sobredosis son hombres (202): representan entre un 65 % y un 100 % de los casos y, en la mayoría de países, la proporción oscila entre un 75 % y un 90 %. Los países donde se registran las tasas más elevadas de sobredosis entre las mujeres son la República Checa, Polonia y Finlandia y las más bajas, en Grecia, Italia y Chipre. Estos datos deben interpretarse teniendo en cuenta la diferencia que existe entre las tasas de consumo de opiáceos y consumo por vía parenteral de la población masculina y femenina.
La maggior parte dei consumatori di droga che muoiono per overdose è di sesso maschile (202), per un totale del 65–100% dei casi; nella maggioranza dei paesi la percentuale è compresa tra il 75% e il 90%, con la proporzione maggiore tra le donne in Repubblica ceca, Polonia e Finlandia e la proporzione minore in Grecia, Italia e Cipro. Questi risultati vanno interpretati facendo una distinzione tra le percentuali di consumo di oppiacei e di consumo di oppiacei per via parenterale tra uomini e donne.
A maioria dos consumidores de droga vítimas de overdose é do sexo masculino (202), em 65 a 100% dos casos, e na maior parte dos países essa percentagem varia entre 75% e 90%, registando-se as percentagens mais elevadas de mulheres na República Checa, Polónia e Finlândia e as mais baixas na Grécia, Itália e Chipre. Estes resultados devem ser interpretados no contexto das diferentes taxas de consumo e injecção de opiáceos entre homens e mulheres.
Η πλειονότητα των χρηστών ναρκωτικών που πεθαίνουν λόγω υπερβολικής δόσης είναι άνδρες (202), καθώς αντιπροσωπεύουν το 65–100 % των περιπτώσεων. Στις περισσότερες χώρες το ποσοστό κυμαίνεται μεταξύ 75 και 90 %, με το υψηλότερο ποσοστό γυναικών να καταγράφεται στην Τσεχική Δημοκρατία, την Πολωνία και τη Φινλανδία και το χαμηλότερο στην Ελλάδα, την Ιταλία και τη Κύπρο. Οι διαπιστώσεις αυτές πρέπει να ερμηνεύονται στο πλαίσιο των διαφοροποιημένων ποσοστών χρήσης οπιοειδών και ενέσιμης χρήσης μεταξύ των ανδρών και των γυναικών.
De meeste slachtoffers van overdoses (65-100%) zijn mannen (202) en in de meeste landen varieert dat percentage tussen de 75 en 90%, waarbij het hoogste aandeel van vrouwen voorkomt in Tsjechië, Polen en Finland en het laagste in Griekenland, Italië en Cyprus. Bij het interpreteren van deze bevindingen moet rekening worden gehouden met de verschillende cijfers voor het gebruik en de injectie van opioïden door mannen en vrouwen.
Většina uživatelů drog, u kterých dojde k předávkování, jsou muži (202), kteří představují 65–100 % případů. Ve většině zemí se jejich podíl pohybuje mezi 75– 90 %. Nejvyšší podíl žen je v České republice, Polsku a Finsku a nejnižší v Řecku, Itálii a na Kypru. K těmto zjištěním je třeba přistupovat s ohledem na odlišnou míru užívání/injekčního užívání opiátů u mužů a žen.
Størsteparten af de stofbrugere, der får en overdosis, er mænd (202), som tegner sig for 65–100 % af tilfældene, og i de fleste lande ligger andelen på mellem 75 % og 90 %, med den højeste andel af kvinder i Tjekkiet, Polen og Finland og den laveste i Grækenland, Italien og Cypern. Disse resultater skal fortolkes på den baggrund, at der er forskelle med hensyn til opioidbrug og intravenøs brug mellem mænd og kvinder.
Enamik üleannustavatest uimastitarbijatest on mehed,(202) kokku 65–100% juhtudest, enamikus riikides on meeste osakaal 75–90%, kusjuures naiste osakaal on kõige suurem Tšehhi Vabariigis, Poolas ja Soomes ning kõige väiksem Kreekas, Itaalias ja Küprosel. Kõnealuseid näitajaid tuleb tõlgendada opioidide tarbimise ja süstimise määrade kontekstis, mis on meestel ja naistel erinevad.
Suurin osa yliannostukseen kuolleista huumeidenkäyttäjistä on miehiä (202), joiden osuus kaikista tapauksista on 65–100 prosenttia, ja useimmissa maissa heidän osuutensa vaihtelee 75:stä 90 prosenttiin. Naisten osuus on korkein Tšekissä, Puolassa ja Suomessa ja alhaisin Kreikassa, Italiassa ja Kyproksella. Näiden tulosten tulkinnassa on otettava huomioon, että opioidien käytön ja injektiokäytön yleisyys on erilainen miesten ja naisten keskuudessa.
A túladagoló kábítószer-használók többsége férfi202, az esetek 65–100%-ában, de a legtöbb országban a férfiak aránya a 75% és 90% között van. A nők aránya Csehországban, Lengyelországban és Finnországban a legmagasabb, Görögországban, Olaszországban és Cipruson a legalacsonyabb. Ezeket a megállapításokat az opiáthasználat és az injekciózás nők és férfiak körében mért eltérő arányaival összefüggésben kell értelmezni.
De fleste narkotikabrukere som tar overdose, er menn (202). De utgjør 65-100 % av tilfellene, i de fleste land mellom 75 % og 90 %. De høyeste kvinneandelene finnes i Den tsjekkiske republikk, Polen og Finland, og de laveste i Hellas, Italia og på Kypros. Funnene må fortolkes i lys av hvordan opioidbruk og sprøytebruk fordeler seg mellom menn og kvinner.
W grupie osób zażywających narkotyki, które przekraczają maksymalne dawki, większość stanowią mężczyźni (202). Stanowią oni 65–100% przypadków przedawkowania, a w większości krajów odsetek ten waha się od 75% do 90%, przy czym najwyższy odsetek kobiet odnotowano w Czechach, Polsce i Finlandii, a najniższy w Grecji, we Włoszech i na Cyprze. Dane te należy interpretować w kontekście różnic we wskaźniku zażywania opiatów i przyjmowania narkotyków dożylnie, obserwowanych między mężczyznami i kobietami.
Majoritatea consumatorilor de droguri care iau supradoze sunt bărbaţi (202), aceştia reprezentând 65–100 % dintre cazuri, iar în majoritatea ţărilor proporţia se situează între 75 % şi 90 %, cu cea mai ridicată proporţie a femeilor în Republica Cehă, Polonia şi Finlanda şi cea mai scăzută în Grecia, Italia şi Cipru. Aceste date trebuie interpretate în contextul ratelor distinctive ale consumului şi injectării de opiacee la bărbaţi şi femei.
Väčšina užívateľov drog, ktorí sa predávkujú, sú muži (202), ktorí predstavujú 65 –100 % prípadov a vo väčšine krajín sa podiel pohybuje medzi 75 % a 90 % s najvyšším podielom žien v Českej republike, Poľsku a vo Fínsku a s najnižším podielom v Grécku, Taliansku a na Cypre. Tieto zistenia sa musia interpretovať v kontexte rozdielnych mier užívania a injekčného užívania opiátov medzi mužmi a ženami.
Večina uživalcev drog, ki vzamejo prevelik odmerek, je moških (202), 65 do 100 % primerov, in v večini držav ta delež znaša med 75 in 90 %, največji delež žensk je v Češki republiki, na Poljskem in Finskem, najnižji pa v Grčiji, Italiji in na Cipru. Pri razlagi te ugotovitve je treba upoštevati različne stopnje uživanja opioidov in vbrizgavanja med moškimi in ženskami.
Majoriteten av de narkotikamissbrukare som tar överdoser är män (202), och utgör 65–100 % av fallen. I de flesta länder är andelen män som tar överdoser mellan 75 och 90 % med den högsta andelen kvinnor i Tjeckien, Polen och Finland och den lägsta i Grekland, Italien och Cypern. Dessa rön måste tolkas mot bakgrund av skilda grader av opiatmissbruk och injektionsmissbruk hos män respektive kvinnor.
Narkotiku lietotāji, kas pārdozē, lielākoties ir vīrieši (202), proporcionāli 65–100 % no visiem narkotiku pārdozēšanas iespaidā mirušajiem; lielākajā daļā valstu šī proporcija svārstās no 75 līdz 90 %, savukārt proporcionāli vislielākais sieviešu skaits ir Čehijā, Polijā un Somijā, bet vismazākais Grieķijā, Itālijā un Kiprā. Interpretējot šos faktus, nedrīkst aizmirst par dzimumatšķirībām opioīdu lietotāju un injicētāju skaitliskajos rādītājos.
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Uyuşturucuya bağlı ölümlerdeki ulusal eğilimler, her ülkedeki eroin salgınları ve yüksek riskli davranışlar (örneğin enjeksiyon) gibi sorunlu uyuşturucu kullanımı şekillerindeki gelişmelerin yanı sıra tedavi hizmetleri ve hatta eroin bulunabilirliğindeki farklılıklara dair de bir öngörü sağlayabilir.
National trends in drug-related deaths can provide some insight into developments in patterns of problematic drug use in each country such as heroin epidemics and high-risk behaviours (e.g. injection), as well as treatment provision and even differences in heroin availability. They can also, of course, reflect the success of medical emergency services policies in preventing fatal overdoses (206).
Les tendances nationales des décès liés à la drogue peuvent donner un aperçu de l’évolution de l’usage problématique de drogue dans chaque pays, comme les comportements à haut risque (injection, par exemple) et les épidémies d’héroïne, ainsi que l’offre de traitement et même les différences dans la disponibilité de l’héroïne. Elles peuvent naturellement aussi mettre en évidence la réussite des politiques des services médicaux d’urgence dans la prévention de surdoses mortelles (206).
Aus den nationalen Tendenzen bei drogenbedingten Todesfällen können einige Rückschlüsse auf die Entwicklungen der Muster des problematischen Drogenkonsums in den einzelnen Ländern, beispielsweise im Hinblick auf Heroinepidemien und hochriskante Verhaltensweisen (z. B. injizierender Drogenkonsum), auf die Bereitstellung von Behandlungen und selbst auf die unterschiedliche Verfügbarkeit des Heroins gezogen werden. Diese Tendenzen können selbstverständlich auch auf erfolgreiche Verfahrensweisen der medizinischen Notfalldienste zur Verhinderung tödlicher Überdosierungen zurückzuführen sein (206).
Las tendencias nacionales de muertes relacionadas con las drogas pueden proporcionar una mejor percepción del desarrollo de las pautas de consumo problemático de drogas en cada país, como las epidemias de heroína y comportamientos de alto riesgo (como el consumo por vía parenteral), así como la oferta de tratamientos e incluso las variaciones en la disponibilidad de la heroína. También pueden ser un indicador del éxito de las políticas de los servicios médicos de urgencias para prevenir las sobredosis mortales (206).
L’andamento dei decessi correlati al consumo di stupefacenti registrato nei vari paesi può fornire indicazioni dettagliate sull’evoluzione dei modelli di consumo problematico di tale sostanza in ogni paese, tra cui il dilagare dell’eroina e i comportamenti ad alto rischio (per esempio, consumo per via parenterale) nonché l’erogazione di servizi terapeutici e persino le differenze in termini di reperibilità dell’eroina. Possono inoltre, ovviamente, riflettere il successo delle politiche relative ai servizi medici di emergenza nella prevenzione delle overdosi letali (206).
As tendências nacionais em matéria de mortes relacionadas com o consumo de drogas permitem entender melhor a evolução dos padrões de consumo problemático de droga em cada país, como as epidemias e os comportamentos de alto risco associados ao consumo de heroína (nomeadamente ao consumo por via endovenosa), bem como a oferta de tratamento e as diferenças quanto à disponibilidade de heroína. Além disso, é claro que também podem reflectir a eficácia das políticas aplicadas pelos serviços de emergência médica na prevenção de overdoses fatais (206).
Οι εθνικές τάσεις όσον αφορά τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά προσφέρουν αρκετές πληροφορίες για τις εξελίξεις στα πρότυπα της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών σε κάθε χώρα, όπως οι επιδημίες της ηρωίνης και οι συμπεριφορές υψηλού κινδύνου (π.χ. ενέσιμη χρήση), καθώς και για την παροχή θεραπείας και τις διαφορές στη διαθεσιμότητα της ηρωίνης. Φυσικά, μπορεί επίσης να απηχούν την επιτυχία των πολιτικών που αφορούν τις ιατρικές υπηρεσίες έκτακτων περιστατικών στην πρόληψη θανάσιμων λήψεων υπερβολικής δόσης (206).
Nationale trends in sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik kunnen enig inzicht verschaffen in de manier waarop patronen in problematisch drugsgebruik zich in elk land ontwikkelen, zoals heroïne-epidemieën en risicovol gedrag (b.v. injectie), evenals het behandelaanbod en zelfs verschillen in de beschikbaarheid van heroïne. Bovendien kan aan deze trends worden afgelezen in hoeverre het eerstehulpbeleid erin slaagt dodelijke overdoses te voorkomen (206).
Národní trendy v úmrtích souvisejících s drogami mohou pomoci pochopit vývoj vzorců problémového užívání drog v každé zemi, jakými jsou například epidemie užívání heroinu a rizikové chování (např. injekční užívání drog). Zároveň jsou zdrojem informací o poskytované léčbě či dokonce o rozdílné dostupnosti heroinu. Rovněž mohou samozřejmě odrážet úspěšnost politiky služeb lékařské pohotovosti při prevenci smrtelných předávkování (206).
Nationale tendenser i de narkotikarelaterede dødsfald kan give et vist indblik i udviklingen i mønstrene i problematisk stofbrug i hvert land, f.eks. heroinepidemier og højrisikoadfærd (f.eks. intravenøs brug), samt behandlingstilbud og endog forskelle i tilgængeligheden af heroin. De kan selvfølgelig også være et udtryk for, i hvilket omfang det er lykkedes at forhindre dødelige overdoser som led i ordningerne for akut lægehjælp (206).
Üleriigilised suundumused uimastitega seotud surmade osas võivad heita valgust probleemse uimastitarbimise harjumuste kujunemisele eri riikides, mis hõlmab näiteks heroiiniepideemiaid ja kõrge riskiga käitumist (nagu näiteks süstimine), ning samuti raviteenuste pakkumist ja isegi erinevusi heroiini kättesaadavuses. Loomulikult kajastavad need ka seda, kui tõhusalt on korraldatud kiirabiteenuste osutamine surmaga lõppeva üleannustamise vältimiseks.(206)
Huumekuolemien kansalliset suuntaukset tarjoavat tietoa huumeiden ongelmakäytön kehittymisestä kussakin maassa, ne kertovat muun muassa heroiiniepidemioista ja riskikäyttäytymisestä (esim. injektiokäytöstä) sekä hoidon tarjonnasta ja jopa eroista heroiinin saatavuudessa. Ne voivat tietenkin myös heijastaa ensiapupalveluihin liittyvän politiikan onnistumista yliannostuskuolemien ehkäisyssä (206).
A kábítószerrel összefüggő halálesetek országonkénti alakulása némi betekintést adhat a problémás kábítószer-használati minták – amilyen a heroin járványos terjedése vagy a kockázatos viselkedési formák (pl. az injekciózás) –, a kezelés biztosítása vagy akár a heroin hozzáférhetőségének eltérései terén történt fejleményekbe az egyes országokban. Természetesen emellett a halálos kimenetelű túladagolások megelőzése terén a sürgősségi orvosi ellátásban követett politikák sikerességét is tükrözhetik206.
Nasjonale trender for narkotikarelaterte dødsfall kan bidra til kunnskap om endringer i mønstrene for problembruk av narkotika, som heroinepidemier, høyrisikoatferd (f.eks. sprøytebruk), behandlingstilbud og til og med forskjeller i tilgjengeligheten av heroin. De kan selvsagt også gjenspeile hvor gode retningslinjene for medisinske akuttiltak er når det gjelder forebygging av dødelige overdoser (206).
Tendencje krajowe dotyczące zgonów związanych z narkotykami mogą stanowić źródło informacji o rozwoju schematów problemowego zażywania narkotyków w poszczególnych krajach, takich jak masowe szerzenie się heroiny i zachowań wysokiego ryzyka (np. dożylnego przyjmowania narkotyków), jak również o warunkach leczenia, a nawet różnicach w dostępności heroiny. Oczywiście tendencje te mogą również świadczyć o skuteczności służb ratownictwa medycznego w zapobieganiu śmiertelnym przedawkowaniom (206).
Tendinţele naţionale privind decesele legate de consumul de droguri pot oferi informaţii privind evoluţiile modelelor de consum de droguri în fiecare ţară, cum ar fi răspândirea consumului de heroină şi comportamentele de risc (de ex. injectarea), precum şi asigurarea tratamentului şi chiar diferenţele în ceea ce priveşte disponibilitatea heroinei. Mai pot de asemenea indica succesul politicilor serviciilor medicale de urgenţă în prevenirea supradozelor fatale (206).
Národné trendy v úmrtiach súvisiacich s drogami môžu poskytnúť určitý hlboký pohľad na vývoj foriem problematického užívania drog v každej krajine, napríklad heroínové epidémie a vysoko rizikové správania (napr. injekčné užívanie drog), ako aj na poskytovanie liečby a dokonca rozdiely v dostupnosti heroínu. Môžu tiež, samozrejme, odrážať úspech politík lekárskych pohotovostných služieb pri prevencii smrteľných predávkovaní (206).
Nacionalni trendi z drogo povezanih smrtnih primerov lahko dajo nekaj vpogleda v razvoj vzorcev problematičnega uživanja drog v vsaki državi, kot so epidemija heroina in visoko tvegana vedenja (npr. vbrizgavanje), pa tudi v zagotavljanje zdravljenja in celo v razlike na področju razpoložljivosti heroina. Seveda pa lahko odrazijo tudi uspešnost politik zdravstvenih služb za nujno pomoč pri preprečevanju prevelikih odmerkov, ki povzročijo smrt (206).
Nationella trender för narkotikarelaterade dödsfall kan ge viss vägledning om utveckling av mönster för problematiskt narkotikamissbruk i de olika länderna. Exempel på detta är heroinepidemier och högriskbeteenden (t.ex. injicering) liksom tillhandahållande av behandling och kanske även skillnader i tillgång på heroin. De kan givetvis också spegla akutvårdens framgångar att förhindra överdoser (206).
Ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu tendences dažādās valstīs var sniegt zināmu priekštatu par attiecīgo valstu problemātiskās narkotiku lietošanas ieviržu attīstību, piemēram, par heroīna epidēmisko izplatību un augsta riska uzvedību (piemēram, injicēšanu), kā arī par ārstniecības iespējām un pat par heroīna pieejamības atšķirībām. Šīs tendences, protams, var atspoguļot arī neatliekamās medicīniskās palīdzības politikas panākumus letālas pārdozēšanas novēršanā (206).
  Bölüm 2: Avrupa’daki uy...  
Bu seçili yayın uyuşturucu kullanımı ve buna bağlı sorunlara cinsiyet perspektifinden yaklaşmaktadır. Ele alınan önemli konular arasında bulunanlar şunlardır: Uyuşturucuların erkekler ve kadınlar tarafından kullanılması arasındaki farklar nelerdir?
This selected issue looks at drug use and related problems from a gender perspective. Among the important questions addressed are: What differences exist between the use of drugs by men and women and is the gender gap narrowing? How have Member States developed gender-specific approaches to drug prevention, treatment, social rehabilitation and harm reduction? Are gender-specific responses equally important for males and females?
Cette question particulière analyse l’usage de drogue et les problèmes qui y sont associés sous l’angle du genre. Voici quelques-unes des questions importantes soulevées: quelles différences y a-t-il entre l’usage de drogue par les hommes et les femmes, et l’écart entre les genres se réduit-il? Comment les États membres ont-ils élaboré des approches sexospécifiques pour la prévention, le traitement, la réinsertion sociale et la réduction des risques? Les actions sexospécifiques sont-elles aussi importantes pour les hommes que pour les femmes?
Dieses ausgewählte Thema befasst sich mit den Unterschieden zwischen den Geschlechtern hinsichtlich des Drogenkonsums und der damit verbundenen Probleme. Dabei werden unter anderem die folgenden wichtigen Fragen untersucht: Welche Unterschiede bestehen zwischen Männern und Frauen hinsichtlich des Drogenkonsums, und wird die Kluft zwischen den Geschlechtern kleiner? Welche geschlechtsspezifischen Ansätze zur Drogenprävention, sozialen Rehabilitation und Schadensminderung haben die Mitgliedstaaten entwickelt? Sind geschlechtsspezifische Maßnahmen für Männer und Frauen gleichermaßen von Bedeutung?
Esta cuestión particular trata el consumo de drogas y los problemas que de él se derivan desde una perspectiva de género. Las cuestiones más importantes que se abordan son: ¿qué diferencias existen entre el consumo de drogas por parte de la población masculina y femenina?, ¿se está estrechando la brecha entre los géneros?, ¿qué estrategias específicas de género han desarrollado los Estados miembros en materia de prevención, tratamiento, rehabilitación social y reducción de daños relacionados con las drogas?, ¿tienen las medidas específicas de género para hombres y mujeres la misma importancia?
Este tema específico examina o consumo de droga e os problemas conexos a partir de uma perspectiva de género. Entre as importantes questões focadas figuram as seguintes: Que diferenças existem entre o consumo de drogas masculino e feminino e até que ponto o fosso entre os géneros se está a estreitar? Que abordagens de género foram desenvolvidas nos Estados-Membros relativamente à prevenção de droga, ao tratamento, à reabilitação social e à redução dos danos? As respostas específicas ao género são igualmente importantes para homens e mulheres?
Το εν λόγω επιλεγμένο θέμα εξετάζει τη χρήση ναρκωτικών και τα προβλήματα που συνδέονται με αυτή με γνώμονα τη διάσταση του φύλου. Μεταξύ των σημαντικών ερωτημάτων που εξετάζονται είναι τα εξής: ποιες διαφορές υπάρχουν στη χρήση ναρκωτικών από τους άνδρες και τις γυναίκες και μήπως μειώνεται η ψαλίδα μεταξύ των δύο φύλων; Τι είδους προσεγγίσεις έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη για τις ειδικές ανάγκες κάθε φύλου όσον αφορά την πρόληψη των ναρκωτικών, τη θεραπεία, την κοινωνική επανένταξη και τη μείωση των συνεπειών; Είναι οι ειδικοί τρόποι αντιμετώπισης για κάθε φύλο εξίσου σημαντικοί για τους άνδρες και τις γυναίκες;
In deze speciale kwestie wordt naar drugsgebruik en daarmee samenhangende problemen gekeken vanuit een genderperspectief. De belangrijke vragen die worden gesteld zijn onder meer: welke verschillen bestaan er tussen het drugsgebruik door mannen en vrouwen en wordt de genderkloof kleiner? Hoe hebben lidstaten genderspecifieke benaderingen ontwikkeld op het gebied van drugspreventie, behandeling, sociale reïntegratie en schadebeperking? Zijn genderspecifieke maatregelen voor mannen en vrouwen even belangrijk?
Toto vybrané téma se zaměřuje na užívání drog a související problémy z perspektivy pohlaví. K důležitým řešeným otázkám patří tyto: Jaké rozdíly existují mezi užíváním drog muži a ženami a zmenšují se rozdíly v užívání drog mezi oběma pohlavími? Jak vyvíjejí členské státy přístupy založené na pohlaví k protidrogové prevenci, léčbě, sociální rehablitaci a minimalizaci poškození uživatelů drog? Jsou opatření zaměřená na pohlaví stejně důležitá pro muže jako pro ženy?
I dette udvalgte tema undersøges stofbrug og tilknyttede problemer ud fra et kønsperspektiv. Blandt de væsentlige spørgsmål, der behandles, er: Hvilke forskelle er der mellem mænds og kvinders stofbrug, og reduceres kønsskævheden? Hvilke kønsspecifikke tilgange har medlemsstaterne udviklet til narkotikaforebyggelse, behandling, social rehabilitering og skadesreduktion? Er kønsspecifikke tiltag lige vigtige for mænd og kvinder?
Kõnealune valikteema vaatleb uimastite tarvitamist ja sellega seotud probleeme soolisest seisukohast. Olulised teemad, millele tähelepanu pööratakse, on järgmised: missugused erinevused on naiste ja meeste uimastitarvitamises ning kas need erinevused vähenevad? Missuguseid soost lähtuvaid lähenemisi on liikmesriigid narkoennetuseks, raviks, sotsiaalseks taastusabiks ja kahjude vähendamiseks välja töötanud? Kas soost lähtuv lähenemine on võrdselt oluline nii meeste kui naiste puhul?
Tässä erityiskysymyksessä tarkastellaan huumeidenkäyttöä ja siihen liittyviä ongelmia sukupuolinäkökulmasta. Tärkeitä käsiteltäviä kysymyksiä ovat muun muassa seuraavat: Mitä eroja miesten ja naisten välillä on huumeidenkäytössä ja onko sukupuolten välinen kuilu kapenemassa? Miten jäsenvaltiot ovat kehittäneet sukupuolikohtaisia lähestymistapoja huumeidenkäytön ehkäisyyn, hoitoon, sosiaaliseen kuntoutukseen ja haittojen vähentämiseen? Ovatko sukupuolikohtaiset ratkaisut yhtä tärkeitä miehille ja naisille?
Ez a kiválasztott témakör a kábítószer-használatot és a kapcsolódó problémákat nemek szerinti bontásban vizsgálja. A tárgyalt fontos kérdések közé tartoznak a következők: Milyen különbségek vannak a férfiak és a nők kábítószer-használatában, és csökken-e a nemek közötti eltérés e téren? Hogyan alakítottak ki a tagállamok nemek szerinti megközelítést a drogprevencióval, a kezeléssel, a társadalmi rehabilitációval és az ártalomcsökkentéssel szemben? A nemek szerint specifikus válaszok egyformán fontosak-e a férfiak és a nők szempontjából?
Dette utvalgte aspektet ser på narkotikabruk og relaterte problemer i et kjønnsperspektiv og tar blant annet opp følgende viktige spørsmål: Hvilke kjønnsforskjeller er det i bruken av narkotika, og er kjønnsforskjellene i ferd med å reduseres? Har medlemsstatene utviklet kjønnsspesifikke tilbud når det gjelder narkotikaforebygging, behandling, sosial rehabilitering og skadereduksjon? Er kjønnsspesifikke tiltak like viktig for kvinner og menn?
Przedmiotem omawianego wybranego zagadnienia jest zażywanie narkotyków i wiążące się z tym problemy, widziane z perspektywy płci. Poruszono w nim następujące istotne kwestie: Jakie są różnice w zażywaniu narkotyków przez mężczyzn i przez kobiety i czy maleje różnica pomiędzy płciami? W jaki sposób państwa członkowskie wypracowały metody zapobiegania zażywaniu narkotyków, leczenia, rehabilitacji społecznej i ograniczania szkód w zależności od płci? Czy działania uwzględniające kwestie płci są równie ważne w przypadku mężczyzn, jak i kobiet?
Acest extras abordează consumul de droguri şi problemele legate de acesta în funcţie de sex. Printre întrebările importante adresate se numără: Ce diferenţe există între consumul de droguri de către bărbaţi şi femei şi dacă diferenţa dintre sexe se reduce ? În ce mod au dezvoltat statele membre abordări specifice în funcţie de sexe cu privire la prevenirea consumului de droguri, tratament, reabilitare socială şi reducerea efectelor nocive? Sunt reacţiile specifice pe criteriul sexului la fel de importante pentru bărbaţi şi femei?
Táto vybraná otázka hľadí na užívanie drog a súvisiace problémy z rodovej perspektívy. Medzi dôležitými riešenými otázkami sú: Aké rozdiely existujú medzi užívaním drog mužmi a ženami a zužuje sa rozdiel medzi pohlaviami? Ako rozvinuli členské štáty prístupy špecifické pre pohlavie v prevencii drog, liečbe, sociálnej rehabilitácii a znižovaní škôd súvisiacich s užívaním drog?
To izbrano vprašanje obravnava uživanje drog in s tem povezane probleme z vidika spolov. Med pomembnejšimi obravnavanimi vprašanji so: Kakšne so razlike med uživanjem drog pri moških in ženskah ter ali se razkorak med spoloma zmanjšuje? Kako so države članice razvile za spol specifične pristope k preprečevanju uživanja drog, zdravljenju, socialni rehabilitaciji in zmanjševanju škode? Ali so za spol specifični odzivi enako pomembni za moške in ženske?
I detta temakapitel behandlas narkotikamissbruk och därmed sammanhängande problem ur ett genusperspektiv. Bland de viktiga frågor som tas upp är: Vilka skillnader finns mellan mäns och kvinnors användning av droger och håller dessa skillnader på att minska? Hur har medlemsstaterna utvecklat genusspecifika strategier för förebyggande, behandling, social återanpassning och minskning av skadorna? Är genusspecifika insatser lika viktiga för män och kvinnor?
Šajā īpašajā tēmā narkotiku lietošana un ar to saistītās problēmas ir aplūkotas, ievērojot dzimumatšķirības. Daži no svarīgākajiem šīs tēmas jautājumiem: kādas dzimumatšķirības raksturo narkotiku lietošanas ievirzes un vai atšķirības starp vīriešiem un sievietēm šajā jomā samazinās? vai dalībvalstis ir izstrādājušas narkotiku profilakses, ārstniecības, sociālās rehabilitācijas un kaitējuma mazināšanas pasākumus, ievērojot dzimumatšķirības? vai risinājumi, ievērojot dzimumatšķirības, ir vienlīdz svarīgi tiklab vīriešiem, kā sievietēm?
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Erkeklerde 1990’dan 2000’e kadar artan ölüm sayısını net bir düşüş izlerken (2003 itibariyle % 30’luk bir düşüş), kadınlar arasında rapor edilen ölümlerin sayısı yılda 1.700 ile 2.000 arasında gidip gelerek 1990 ve 2000 arasında kabaca sabit kalmış ve o zamandan beri yalnızca % 15 oranında düşmüştür.
Gender differences are also observable. The number of deaths in males increased progressively from 1990 until 2000, followed by a clear decrease (a 30 % decline by 2003), whereas the number of reported deaths among females remained roughly stable between 1990 and 2000, oscillating between 1 700 and 2 000 per year, and has fallen by only 15 % since then. This could be due to a number of factors, including differential efficacy of interventions or differences in risk factors between the sexes (208).
Il existe également des différences entre les sexes. Le nombre de décès chez les hommes a augmenté progressivement entre 1990 et 2000, pour baisser ensuite sensiblement (chute de 30 % en 2003), tandis que le nombre de décès déclarés chez les femmes est resté relativement stable entre 1990 et 2000, oscillant entre 1 700 et 2 000 par an, et n’a diminué que de 15 % depuis. Ce phénomène pourrait être dû à une conjonction de facteurs, dont l’efficacité différente des interventions ou des différences dans les facteurs de risques selon le sexe (208).
Darüber hinaus sind auch Unterschiede zwischen den Geschlechtern auszumachen. Bei den Männern ist die Zahl der Todesfälle zwischen 1990 und 2000 nach und nach gestiegen und anschließend deutlich zurückgegangen (bis 2003 um 30 %), während bei den Frauen die Zahl der gemeldeten Todesfälle zwischen 1990 und 2000 bei jährlich 1 700 bis 2 000 Fällen in etwa stabil geblieben und seitdem um nur 15 % gesunken ist. Dies könnte auf eine Reihe von Faktoren zurückzuführen sein, unter anderem auf eine unterschiedliche Wirksamkeit der Maßnahmen oder auf verschiedene Risikofaktoren bei Männern und Frauen (208).
También se observan diferencias de género. El total de hombres que fallecieron por causas relacionadas con las drogas aumentó progresivamente desde 1990 hasta 2000 y, a continuación, experimentó un marcado declive (del orden de un 30 % hasta 2003), mientras que el número de víctimas de sexo femenino se mantuvo aproximadamente estable entre 1990 y 2000, oscilando entre 1 700 y 2 000 muertes anuales y, desde entonces, sólo ha disminuido en un 15 %. Estas diferencias podrían deberse a varios factores, como los distintos grados de eficacia de las intervenciones o las diferencias de los factores de riesgo entre sexos (208).
Spiccano inoltre differenze di genere. Il numero di decessi tra gli uomini è aumentato progressivamente dal 1990 al 2000, per poi diminuire in maniera indubbia (flessione del 30% entro il 2003), mentre il numero dei decessi riferiti tra le donne è rimasto perlopiù stabile tra il 1990 e il 2000, oscillante tra 1 700 e 2 000 casi all’anno, e da allora è calato soltanto del 15%. Questa situazione si potrebbe spiegare con una serie di fattori, tra cui la diversa efficacia degli interventi o le differenze presenti a livello di fattori di rischio tra i due sessi (208).
Também são observáveis diferenças de género. O número de mortes entre os homens aumentou progressivamente entre 1990 e 2000, seguindo-se uma clara diminuição (de 30% até 2003), ao passo que o número notificado de mortes de mulheres se manteve mais ou menos estável entre 1990 e 2000, com 1 700 a 2 000 mortes por ano, e desde então diminuiu apenas 15%. Esta situação poderá dever-se a vários motivos, incluindo uma diferente eficácia das intervenções, ou a factores de risco diferentes em função dos sexos (208).
Επίσης παρατηρούνται διαφορές ανάμεσα στα φύλα. Ο αριθμός των θανάτων στους άντρες αυξήθηκε σταδιακά από το 1990 έως το 2000, αύξηση την οποία ακολούθησε σαφής μείωση (μείωση 30 % έως το 2003). Ο αριθμός των αναφερθέντων θανάτων στις γυναίκες παρέμεινε σχετικά σταθερός μεταξύ του 1990 και 2000, κυμαινόμενος μεταξύ 1 700 και 2 000 ανά έτος, και έκτοτε μειώθηκε μόλις κατά 15 %. Αυτό μπορεί να οφείλεται σε αρκετούς παράγοντες, όπως η διαφοροποιημένη αποτελεσματικότητα των παρεμβάσεων ή οι διαφορές που υπάρχουν ανάμεσα στα φύλα όσον αφορά τους παράγοντες κινδύνου (208).
Ook zijn er verschillen waarneembaar tussen de seksen. Het aantal sterfgevallen onder mannen nam van 1990 tot 2000 gestaag toe, waarna een duidelijke afname volgde (een daling van 30% in 2003), terwijl het aantal gerapporteerde sterfgevallen onder vrouwen tamelijk stabiel bleef tussen 1990 en 2000, schommelend tussen 1 700 en 2 000 gevallen per jaar, en sindsdien slechts 15% is afgenomen. Hier is een aantal verklaringen voor te geven, waaronder een verschillende effectiviteit van interventies of verschillen in de risicofactoren tussen de seksen (208).
Dále je možné pozorovat rozdíly mezi pohlavími. Počet úmrtí u mužů se v letech 1990–2000 postupně zvyšoval, poté zaznamenal zřetelný pokles (o 30 % do roku 2003). Oproti tomu počet hlášených úmrtí u žen zůstal v období 1990–2000 přibližně stejný, pohyboval se mezi 1 700 a 2 000 úmrtími ročně a následně poklesl o pouhých 15 %. Může to být způsobeno řadou faktorů, včetně rozdílné účinnosti opatření nebo odlišnými rizikovými faktory u obou pohlaví (208).
Der kan også iagttages kønsforskelle. Antallet af dødsfald blandt mænd steg gradvis mellem 1990 og 2000, efterfulgt af en klar nedgang (et fald på 30 % i 2003), mens antallet af indberettede dødsfald blandt kvinder stort set var stabilt mellem 1990 og 2000, svingende mellem 1 700 og 2 000 pr. år, og kun er faldet med 15 % siden da. Dette kunne skyldes en række faktorer, herunder forskellig effektivitet af foranstaltninger eller forskelle i risikofaktorer mellem kønnene (208).
Sugupoolte vahel on samuti selgeid erinevusi. Meeste hulgas suurenes surmajuhtumite arv pidevalt 1990. kuni 2000. aastani, järgnes selge vähenemine (2003. aastaks oli see 30% langenud), kuid naiste hulgas oli teatatud surmajuhtumite arv ajavahemikul 1990–2000 üldiselt stabiilne, 1700–2000 aastas, ning on sellest peale ainult 15% vähenenud. See võib olla tingitud mitmest tegurist, muuhulgas ka erinevustest sekkumismeetmete tõhususes või sellest, et riskifaktorid sugupoolte puhul erinevad.(208)
Myös sukupuolten välillä on eroja. Miesten kuolemat lisääntyivät jatkuvasti vuosina 1990–2000, minkä jälkeen ne vähenivät selkeästi (30 %:n lasku vuonna 2003), kun taas naisten kuolemat pysyivät vuosina 1990–2000 karkeasti ottaen samalla tasolla eli 1 700–2 000 tapauksessa vuodessa, ja ne ovat vähentyneet sen jälkeen vain 15 prosenttia. Tämä saattaa johtua monesta tekijästä, kuten interventioiden erilaisesta tehokkuudesta tai riskitekijöiden eroista sukupuolten välillä (208).
A nemek között ugyancsak érzékelhető különbségek vannak. A férfiaknál a halálesetek száma 1990-től 2000-ig fokozatosan nőtt, amit egyértelmű csökkenés követett (30%-os visszaesés 2003-ra), ezzel szemben a nőknél a bejelentett halálesetek száma 1990 és 2000 között nagyjából stabil maradt, évi 1700–2000 között ingadozva, azóta pedig mindössze 15%-kal esett vissza. Ennek hátterében számos tényező állhat, például a beavatkozások eltérő hatékonysága vagy a kockázati tényezők nemek szerinti különbségei208.
Det er også forskjeller mellom kjønnene. Antallet dødsfall blant menn økte gradvis mellom 1990 og 2000, etterfulgt av en klar nedgang (30 % nedgang fram til 2003), mens rapporterte dødsfall blant kvinner mellom 1990 og 2000 lå relativt stabilt i området 1 700-2 000 i året, med bare 15 % nedgang siden da. En rekke faktorer kan ha bidratt til dette, blant annet kan det være forskjell på hvor effektive tiltakene er, eller hvilke risikofaktorer som er involvert, for hvert kjønn (208).
Widoczne są także różnice w zależności od płci. Liczba zgonów wśród mężczyzn wzrastała stopniowo od 1990 do 2000 r., po czym nastąpił wyraźny spadek (o 30% w 2003 r.), podczas gdy liczba zgłoszonych przypadków zgonów wśród kobiet utrzymywała się w latach 1990–2000 na mniej więcej stałym poziomie, wahając się od 1700 do 2000 przypadków rocznie, a w następnych latach spadła o tylko o 15%. Zjawisko to można przypisać różnym przyczynom, w tym różnicom w skuteczności działań interwencyjnych lub różnicom w czynnikach ryzyka obserwowanym dla obu płci (208).
Diferenţele pe grupe de sex sunt de asemenea vizibile. Numărul deceselor la bărbaţi a crescut progresiv din 1990 până în 2000, urmând apoi o scădere evidentă (cu 30 % până în 2003), în timp ce numărul deceselor raportate la femei a rămas în general stabil între 1990 şi 2000, oscilând între 1 700 şi 2 000 pe an, şi a scăzut numai cu 15 % de atunci. Acest lucru ar putea fi determinat de o serie de factori, inclusiv eficienţa diferită a intervenţiilor sau diferenţele factorilor de risc între sexe (208).
Rodové rozdiely sú tiež pozorovateľné. Počet úmrtí u mužov progresívne narastal od roku 1990 až do roku 2000, po ktorom nasledoval jasný pokles (30 % pokles do roku 2003), zatiaľ čo počet uvádzaných úmrtí u žien zostal medzi rokom 1990 a rokom 2000 zhruba stabilný, pričom osciloval medzi 1 7000 a 2 000 za rok a odvtedy poklesol iba o 15 %. Toto by mohlo byť spôsobené viacerými faktormi vrátane odlišnej účinnosti zásahov alebo rozdielov v rizikových faktoroch medzi pohlaviami (208).
Opazne so tudi razlike med spoloma. Številno smrtnih primerov pri moških se je od 1990 do 2000 progresivno povečevalo, temu pa je sledil očiten upad (30-odstotno zmanjšanje do leta 2003), medtem ko je število prijavljenih smrtnih primerov med ženskami med letoma 1990 in 2000 ostalo približno stabilno, saj se je gibalo med 1700 in 2000 primeri letno in se je od takrat zmanjšalo zgolj za 15 %. To bi lahko bila posledica številnih dejavnikov, med drugim tudi različne učinkovitosti intervencij ali razlika pri dejavnikih tveganja med spoloma (208).
Skillnader mellan kvinnor och män är också uppenbara. Antalet dödsfall bland män ökade gradvis från 1990 till 2000 och följdes därefter av en tydlig minskning (antalet fall hade minskat med 30 % 2003). Mellan 1990 och 2000 låg antalet rapporterade dödsfall bland kvinnor på nästan oförändrad nivå, mellan 1 700 och 2000 dödsfall per år, varefter antalet har minskat med endast 15 %. Detta kan bero på flera olika faktorer som exempelvis att insatsernas effektivitet, eller riskfaktorerna, skiljer sig mellan könen (208).
Jāpiemin arī dzimumatšķirības. Vīriešu nāves gadījumu skaits no 1990. līdz 2000. gadam ir turpinājis progresīvi pieaugt, tad ir sekojis acīmredzams samazinājums (par 30 % līdz 2003. gadam), kamēr paziņoto sieviešu nāves gadījumu skaits laikposmā no 1990. līdz 2000. gadam ir palicis samērā stabils, svārstoties no 1700 līdz 2000 gadījumiem gadā, un kopš tā laika ir samazinājies tikai par 15 %. Tam par iemeslu varētu būt vairāki faktori, tostarp iejaukšanās pasākumu atšķirīgā efektivitāte vai sieviešu un vīriešu riska faktoru atšķirības (208).
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
Diğer yasadışı uyuşturucu kullanımı gibi esrar kullanımı da erkekler arasında kadınlar arasında olduğundan önemli ölçüde daha yüksektir. Bu fark geçen yıl veya geçen ay kullanımında yaşam boyu kullanımında olduğundan daha belirgindir ama gençler arasındaki fark daha yaşlı yetişkinlerin arasındakinden daha küçüktür (cinsiyet hakkındaki seçili yayına bakın).
Use of cannabis, like that of other illegal drugs, is notably higher among males than among females. The difference is more marked in the case of last year or last month use than it is for lifetime use, but the differences are smaller among young people than among older adults (see the selected issue on gender). Cannabis use is also more common in urban areas or areas with a high population density. It has been hypothesised that use may be spreading to smaller towns or rural areas, and Poland documented this trend in its 2005 national report.
À l'instar d'autres drogues illicites, la consommation de cannabis est sensiblement plus élevée chez les hommes que chez les femmes. La différence est plus marquée en ce qui concerne la consommation au cours de la dernière année ou du dernier mois que pour la consommation au cours de la vie, mais les différences sont moins fortes chez les jeunes que chez les adultes plus âgés (voir la question particulière sur le genre). La consommation de cannabis est également plus courante dans les zones urbaines ou dans les régions à forte densité de population. L'hypothèse a été avancée que la consommation pourrait s'étendre aux petites villes ou aux zones rurales, et la Pologne a fait état de cette tendance dans son rapport annuel 2005.
Wie andere illegale Drogen wird auch Cannabis von Männern stärker konsumiert als von Frauen. Der Unterschied ist beim Konsum in den letzten 12 Monaten oder im letzten Monat stärker ausgeprägt als beim Lebenszeitkonsum, jedoch sind die Unterschiede bei jungen Menschen geringer als bei älteren Erwachsenen (siehe ausgewähltes Thema zu den Unterschieden zwischen den Geschlechtern). Darüber hinaus ist der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit hoher Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Man nimmt an, dass der Konsum sich auf kleinere Städte oder ländliche Gebiete ausweiten könnte. Diese Hypothese wird durch die von Polen in seinem nationalen Bericht 2005 geschilderte Entwicklung gestützt.
El consumo de cannabis, al igual que el de otras drogas ilegales, es notablemente mayor entre hombres que entre mujeres. La diferencia es más acentuada en el caso del consumo en el último año o último mes que en el caso de consumo a lo largo de la vida, pero las diferencias son menores entre jóvenes que entre adultos de más edad (véase la cuestión particular sobre género). Asimismo, el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Se ha planteado como hipótesis que el consumo podría estar extendiéndose a ciudades más pequeñas o a zonas rurales. Por ejemplo, Polonia documentó esta tendencia en su informe nacional de 2005.
Il consumo di cannabis, come quello di altre sostanze illecite, è nettamente superiore tra gli uomini rispetto alle donne. La differenza è più marcata se si considera la prevalenza nell’ultimo anno o nell’ultimo mese, rispetto alla prevalenza una tantum; si riduce invece tra i giovani rispetto agli adulti (cfr. la questione specifica sugli aspetti di genere). Il consumo di cannabis è anche più frequente nelle zone urbane o nelle zone più densamente popolate. Si è ipotizzato che il consumo di questa sostanza si stia diffondendo anche alle città più piccole o alle zone rurali; la Polonia ha in effetti documentato questa tendenza nella relazione nazionale per il 2005.
O consumo de cannabis, à semelhança do de outras drogas ilegais, é nitidamente mais elevado entre os homens do que entre as mulheres. A diferença é mais acentuada no caso do consumo no último ano ou no último mês do que no consumo ao longo da vida, mas há menos diferenças entre os jovens do que entre os adultos mais velhos (ver tema específico relativo ao género). O consumo de cannabis também é mais comum nas zonas urbanas ou com maior densidade populacional. Colocou-se a hipótese de o consumo poder estar a alastrar a cidades mais pequenas ou às zonas rurais, tendo a Polónia documentado esta tendência no seu relatório nacional de 2005.
Η χρήση της κάνναβης, όπως και κάθε άλλου παράνομου ναρκωτικού, είναι σημαντικά υψηλότερη στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες. Η διαφορά είναι πιο έντονη στην περίπτωση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος ή τον τελευταίο μήνα από ό,τι στη χρήση σε όλη τη ζωή τους, αλλά οι διαφορές είναι μικρότερες στους νέους από ό,τι στους ενηλίκους μεγαλύτερης ηλικίας (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για το φύλο). Η χρήση της κάνναβης είναι επίσης πιο διαδεδομένη σε αστικές περιοχές ή σε περιοχές με μεγάλη πληθυσμιακή πυκνότητα. Έχει διατυπωθεί η υπόθεση ότι η χρήση μπορεί να εξαπλώνεται σε μικρότερες πόλεις ή αγροτικές περιοχές και η τάση αυτή καταγράφηκε από την Πολωνία στην εθνική της έκθεση για το 2005.
Net als het gebruik van andere illegale drugs is het gebruik van cannabis onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen. Het verschil is nog groter in het geval van recent of actueel gebruik dan in het geval van “ooit”-gebruik, maar de verschillen zijn kleiner onder jongeren dan onder oudere volwassenen (zie de speciale kwestie over gender). Cannabisgebruik komt ook vaker voor in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. Er is een hypothese dat het gebruik zich wellicht uitbreidt naar kleinere plaatsen of plattelandsgebieden. Polen maakte melding van deze tendens in zijn nationale verslag over 2005.
Stejně jako v případě dalších nelegálních drog je míra užívání konopí značně vyšší u mužů než u žen. Co se týká užití drogy v posledním roce nebo v posledním měsíci, je rozdíl výraznější než u celoživotní prevalence, avšak rozdíly jsou menší mezi mládeží než ve starší dospělé populaci (viz vybrané téma – pohlaví). Užívání konopí je rovněž běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Podle hypotéz se může užívání šířit do menších měst a venkovských oblastí. Tento trend potvrzuje polská národní zpráva za rok 2005.
Brugen af cannabis er som i forbindelse med andre illegale stoffer betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder. Forskellen er mere markant med hensyn til brug inden for de seneste 12 måneder eller inden for den seneste måned end med hensyn til langtidsprævalensen, men forskellene er mindre blandt unge end blandt ældre voksne (se det udvalgte tema om køn). Cannabisbrug er også mere udbredt i byområder eller områder med høj befolkningstæthed. Der er blevet antaget, at brugen kan være ved at sprede sig til mindre byer eller landdistrikter, og Polen dokumenterede denne tendens i sin nationale rapport for 2005.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul, on kanepi tarbimine meeste hulgas märkimisväärselt levinum kui naiste hulgas. Viimase aasta ja viimase kuu jooksul tarbimise osas on erinevus suurem kui elu jooksul tarbimise osas, kusjuures noorte hulgas on erinevused väiksemad kui vanemate täiskasvanute hulgas (vt valikteema sugude kohta). Samuti on kanepi tarbimine sagedasem linnades ja suure rahvastikutihedusega piirkondades. On väidetud, et kanepi tarbimine on levimas väiksematesse linnadesse ja maapiirkondadesse, ning see suundumus leidis kinnitust Poola 2005. a riiklikus aruandes.
Kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, myös kannabiksen käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Viimeksi kuluneen vuoden tai viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla ero on selvempi kuin ainakin kerran käyttäneiden, mutta sukupuolierot ovat nuorten ryhmässä pienempiä kuin aikuisten ryhmässä (ks. sukupuolinäkökulmaa koskeva erityiskysymys). Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Sen käytön on kuitenkin arveltu olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille, ja Puola onkin kertonut tästä suuntauksesta kansallisessa raportissaan vuodelta 2005.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is lényegesen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél. A különbség az elmúlt évi vagy elmúlt havi használat esetében markánsabban mutatkozik, mint a kipróbálást tekintve, ugyanakkor az ilyen eltérések a fiatalok körében kisebbek, mint az idősebb felnőtteknél (lásd a nemekről szóló kiválasztott témakört). A kannabiszhasználat ezenkívül gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Azt feltételezik, hogy a használat átterjedőben van a kisebb városok vagy vidéki területek felé, és Lengyelország dokumentálta is ezt a tendenciát a 2005-ös országjelentésében.
Bruk av cannabis, som av andre illegale rusmidler, er betydelig høyere blant menn enn blant kvinner. Kjønnsforskjellen er klarere når det gjelder bruk siste år eller siste måned enn for livstidsbruk, men mindre blant unge mennesker enn blant eldre voksne (se utvalgt aspekt om kjønn). Cannabis er også vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Det har blitt framsatt hypoteser om at bruken er i ferd med å spre seg til mindre byer og til distriktene, en trend Polen har dokumentert i sin nasjonale rapport for 2005.
Zażywanie konopi indyjskich, podobnie jak i innych nielegalnych narkotyków, jest zdecydowanie częstsze wśród mężczyzn niż wśród kobiet. Różnica ta jest wyraźniej zaznaczona w przypadku osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku lub ostatnim miesiącu niż w przypadku osób, które zażywały go przynajmniej jeden raz, ale wśród młodych ludzi różnice te są mniejsze niż w przypadku starszych osób dorosłych (patrz wybrane zagadnienie dotyczące kwestii płci). Zażywanie konopi indyjskich jest również bardziej rozpowszechnione w obszarach miejskich lub obszarach o dużej gęstości zaludnienia. Postawiono hipotezę, że zażywanie tego narkotyku może rozprzestrzenić się w mniejszych miastach i na obszarach wiejskich. Taką tendencję wykazano w krajowym sprawozdaniu Polski z 2005 r.
Consumul de canabis, ca cel al altor droguri ilegale, este semnificativ mai ridicat în rândul bărbaţilor decât al femeilor. Diferenţa este mai pronunţată în cazul consumului în cursul ultimului an sau al ultimei luni decât în cazul consumului pe parcursul vieţii, însă diferenţele sunt mai mici în rândul tinerilor decât în rândul adulţilor cu vârste mai mari (vezi extrasul privind sexele). Consumul de canabis este, de asemenea, mai răspândit în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei. S-a presupus că folosirea acestui drog se poate răspândi în oraşe mai mici sau zone rurale, iar Polonia a confirmat această tendinţă prin raportul său naţional din 2005.
Užívanie kanabisu, podobne ako iných nezákonných drog, je výrazne vyššie u mužov ako u žien. Rozdiel je výraznejší v prípade užívania v poslednom roku alebo v poslednom mesiaci ako pre celoživotné užívanie, ale rozdiely sú menšie medzi mladými ľuďmi než medzi staršími dospelými (pozri vybranú otázku pohlavia). Užívanie kanabisu je tiež bežnejšie v mestských oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Predpokladá sa, že sa užívanie môže rozšíriť na malé mestá alebo vidiecke oblasti a Poľsko dokumentovalo tento trend vo svojej správe z roku 2005.
Uživanje konoplje je podobno kot pri drugih prepovedanih drogah znatno bolj razširjeno med moškimi kot med ženskami. Razlika je še opaznejša pri tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu ali mesecu, kot pri tistih, ki so jo že kdaj poskusili, vendar so razlike med mladimi manjše kot med starejšimi odraslimi (glej izbrano vprašanje o spolu). Uživanje konoplje je tudi pogostejše na mestnih območjih ali območjih z veliko gostoto prebivalstva. Predpostavlja se, da se uživanje lahko razširi v manjša mesta ali na podeželje, ta trend je dokumentirala Poljska v svojem nacionalnem poročilu za leto 2005.
Bruket av cannabis är, som andra olagliga droger, vanligare bland män än bland kvinnor. Könsskillnaderna är tydligare bland dem som säger sig ha använt cannabis under föregående år eller under föregående månad än för dem som säger sig någon gång ha provat drogen, men skillnaderna är mindre mellan unga människor än bland äldre vuxna (se temakapitlet om genusfrågor). Cannabisanvändning är också vanligare i städer eller områden med hög befolkningstäthet. Man har spekulerat att användningen håller på att spridas till mindre städer eller landsbygdsområden, och Polen styrker denna hypotes i sin nationella rapport 2005.
Tāpat kā citas nelegālās narkotikas, arī kaņepes daudz vairāk lieto vīrieši nekā sievietes. Šīs atšķirības spilgtāk izpaužas pēdējā gada vai pēdējā mēneša lietošanā nekā ilgtermiņa lietošanā, bet jauniešu vidū atšķirības ir mazākas nekā starp gados vecākiem pieaugušajiem (skatīt īpašo tēmu par dzimumatšķirībām). Kaņepju lietošana ir izplatītāka arī pilsētvidē un blīvi apdzīvotās vietās. Pastāv hipotēze, ka kaņepju lietošana sāk izplatīties uz mazākām pilsētām un lauku apvidiem, par šādu tendenci liecina Polijas 2005. gada valsts ziņojumā minētie fakti.
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Belçika, Estonya (2005), İspanya (2002), Fransa, İtalya, Lüksemburg, Avusturya, Polonya ve Portekiz’den elde edilen birleşik veriler, çoğunlukla uyuşturucu tedavi merkezleri veya başka uyuşturucu hizmeti merkezlerinde test edilmiş toplam 124.337 erkek ve 20.640 kadından oluşan bir örnek meydana getirmiştir. Genel yaygınlık erkekler arasında % 13,6 ve kadınlar arasında % 21,5’ydi.
Available seroprevalence data for 2003–04 reveal differences between male and female tested IDUs (188). Combined data from Belgium, Estonia (2005), Spain (2002), France, Italy, Luxembourg, Austria, Poland and Portugal resulted in a total sample of 124 337 males and 20 640 females, tested mostly in drug treatment centres or other drug service provision sites. Overall prevalence was 13.6 % among males and 21.5 % among females. Differences between countries are marked, with female to male ratios being highest in Estonia, Spain, Italy, Luxembourg and Portugal, while Belgium shows the opposite trend, with prevalence being higher among males.
Les données disponibles sur la séroprévalence pour la période 2003-2004 mettent en évidence des différences entre les UDVI de sexe masculin et féminin ayant subi un test de dépistage (188). Les données combinées de Belgique, d’Estonie, d’Espagne (2002), de France, d’Italie, du Luxembourg, d’Autriche, de Pologne et du Portugal donnent un échantillon total de 124 337 hommes et 20 640 femmes, dont la plupart ont été dépistés dans des centres de traitement ou d’autres structures de services aux usagers de drogue. La prévalence globale s’élevait à 13,6 % pour les hommes et à 21,5 % pour les femmes. Les différences sont prononcées entre les pays, avec les ratios femme/homme les plus élevés en Estonie, Espagne, Italie, Luxembourg et Portugal, tandis que la Belgique affiche la tendance inverse, avec une prévalence supérieure chez les hommes.
Die verfügbaren Daten für den Zeitraum 2003/2004 zeigen, dass hinsichtlich der Seroprävalenz bei den getesteten IDU Unterschiede zwischen Männern und Frauen festgestellt wurden (188). Die kombinierten Daten aus Belgien, Estland (2005), Spanien (2002), Frankreich, Italien, Luxemburg, Österreich, Polen und Portugal ergaben eine Stichprobe von insgesamt 124 337 Männern und 20 640 Frauen, die vorwiegend in Drogenbehandlungszentren oder anderen Drogendiensten getestet wurden. Die Gesamtprävalenz betrug bei den Männern 13,6 % und bei den Frauen 21,5 %. Zwischen den Ländern wurden erhebliche Unterschiede beobachtet: Während in Estland, Spanien, Italien, Luxemburg und Portugal die höchsten Anteile der Frauen im Verhältnis zu den Männern festgestellt wurden, verzeichnete Belgien mit höheren Raten unter den Männern eine umgekehrte Tendenz.
Los datos disponibles sobre seroprevalencia en los años 2003-2004 revelan algunas diferencias entre los consumidores por vía parenteral de sexo masculino y femenino que se sometieron a pruebas (188). Con la combinación de los datos de Bélgica, Estonia, España (2002), Francia, Italia, Luxemburgo, Austria, Polonia y Portugal se obtuvo una muestra con un total de 124 337 hombres y 20 640 mujeres. Los análisis se realizaron en centros de tratamiento de drogodependencia u otros servicios activos en el ámbito de la droga, y la prevalencia total registrada fue de 13,6 % entre los hombres y 21,5 % entre las mujeres. Las diferencias entre países son notables: en Estonia, España, Italia, Luxemburgo y Portugal se obtuvo una mayor prevalencia entre las mujeres, mientras que en Bélgica se registró la tendencia opuesta, es decir, una prevalencia superior entre los hombres.
I dati disponibili sulla sieroprevalenza per il 2003–2004 rivelano differenze di genere tra gli IDU esaminati (188). I dati combinati provenienti da Belgio, Estonia (2005), Spagna (2002), Francia, Italia, Lussemburgo, Austria, Polonia e Portogallo hanno consentito di costituire un campione di 124 337 uomini e di 20 640 donne, esaminati perlopiù in centri terapeutici o in altre unità specializzate nell’erogazione di servizi di cura della tossicodipendenza. La prevalenza complessiva registrata era di 13,6% tra gli uomini e di 21,5% tra le donne. Le differenze da paese a paese sono marcate: il rapporto donne-uomini più alto si osserva in Estonia, Spagna, Italia, Lussemburgo e Portogallo, mentre il Belgio mostra una tendenza inversa, con una prevalenza più alta tra gli uomini.
Os dados sobre a prevalência disponíveis para 2003–2004 revelam diferenças consoante o género a que pertencem os CDI testados (188). Os dados agregados da Bélgica, Estónia (2005), Espanha (2002), França, Itália, Luxemburgo, Áustria, Polónia e Portugal produziram uma amostra de 124 337 homens e 20 640 mulheres no total, na sua maioria testados em centros de tratamento da toxicodependência ou noutros locais que prestam serviços neste domínio. A prevalência global era de 13,6% entre os homens e de 21,5% entre as mulheres, com grandes diferenças entre países, sendo a prevalência entre as mulheres superior à dos homens em Estónia, Espanha, Itália, Luxemburgo e Portugal, enquanto a Bélgica mostra a tendência oposta, com uma prevalência mais elevada entre os homens.
Τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας για την περίοδο 2003–04 αποκαλύπτουν διαφορές μεταξύ των ανδρών και των γυναικών ΧΕΝ που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις (188). Ο συνδυασμός στοιχείων από το Βέλγιο, την Εσθονία (2005), την Ισπανία (2002), τη Γαλλία, την Ιταλία, το Λουξεμβούργο, την Αυστρία, την Πολωνία και την Πορτογαλία είχε ως αποτέλεσμα τη δημιουργία ενός συνολικού δείγματος 124 337 ανδρών και 20 640 γυναικών, που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις κατά κύριο λόγο σε θεραπευτικά κέντρα απεξάρτησης ή άλλα σημεία παροχής υπηρεσιών απεξάρτησης. Ο συνολικός επιπολασμός ήταν 13,6 % στους άνδρες και 21,5 % στις γυναίκες. Οι διαφορές από χώρα σε χώρα είναι σημαντικές. Οι υψηλότερες αναλογίες γυναικών- ανδρών παρατηρούνται στην Εσθονία, την Ισπανία, την Ιταλία, το Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία, ενώ το Βέλγιο εμφανίζει αντίθετη τάση, καθώς στις χώρες αυτές ο επιπολασμός είναι υψηλότερος στους άνδρες.
Uit de beschikbare seroprevalentiegegevens voor 2003-2004 komen verschillen naar voren tussen mannelijke en vrouwelijke geteste ID’s (188). Combinatie van gegevens uit België, Estland (2005), Spanje (2002), Frankrijk, Italië, Luxemburg, Oostenrijk, Polen en Portugal levert een totale steekproef op van 124 337 mannen en 20 640 vrouwen, die merendeels zijn getest in drugsbehandelcentra of andere locaties voor drugsdienstverlening. De totale prevalentie was 13,6% onder mannen en 21,5% onder vrouwen. Tussen de landen bestaan opmerkelijke verschillen: Estland, Spanje, Italië, Luxemburg en Portugal kennen de hoogste verhouding vrouw staat tot man, terwijl België juist een omgekeerde tendens laat zien, met een hogere prevalentie onder mannen.
Dostupné údaje o séroprevalenci za období 2003–2004 odhalují rozdíly mezi testovanými injekčními uživateli drog mužského a ženského pohlaví (188. Soubor údajů z Belgie, Estonska (2005), Španělska (2002), Francie, Itálie, Lucemburska, Rakouska, Polska a Portugalska vytváří celkový vzorek 124 337 mužů a 20 640 žen testovaných zejména ve střediscích léčby drogové závislosti nebo jiných zařízeních poskytujících služby drogově závislým. Celková prevalence činila 13,6 % u mužů a 21,5 % u žen. Mezi jednotlivými zeměmi existují výrazné rozdíly, přičemž poměr mezi prevalencí u žen a mužů je nejvyšší ve Estonsku, Španělsku, Itálii, Lucembursku a Portugalsku, zatímco v Belgii je zřejmý opačný trend, tj. vyšší prevalence u mužů.
De foreliggende seroprævalensdata for 2003–2004 viser forskelle mellem testede mandlige og kvindelige intravenøse stofbrugere (188). Kombinerede data fra Belgien, Estland (2005), Spanien (2002), Frankrig, Italien, Luxembourg, Østrig, Polen og Portugal resulterede i en samlet stikprøve på 124 337 mænd og 20 640 kvinder, som hovedsagelig var testet på narkotikabehandlingscentre eller andre narkotikatjenester. Den generelle udbredelse var 13,6 % blandt mænd og 21,5 % blandt kvinder. Der er markante forskelle mellem landene, og den største forskel i forholdet mellem kvinder og mænd findes i Estland, Spanien, Italien, Luxembourg og Portugal, mens den modsatte tendens gør sig gældende i Belgien, hvor prævalensen er højere blandt mænd.
Kättesaadavates seropositiivsuse andmetes 2003.–2004. a kohta kajastuvad kontrollitud uimastisüstijate hulgas(188) erinevused meeste ja naiste vahel. Kombineeritud andmed Belgiast, Eestist (2005), Hispaaniast (2002), Prantsusmaalt, Itaaliast, Luksemburgist, Austriast, Poolast ja Portugalist andsid kokku 124 337 mehest ja 20 640 naisest koosneva valimi, kellelt võeti analüüsid peamiselt uimastiravi keskustes või muudes uimastiravi pakkuvates asutustes. Üldine levimus oli 13,6% meeste hulgas ja 21,5% naiste hulgas. Riigiti esineb märgatavaid erinevusi, kusjuures naiste osakaal võrreldes meestega on kõige kõrgem Eestis, Hispaanias, Itaalias, Luksemburgis ja Portugalis, samas kui Belgias on suundumus vastupidine, levimus on kõrgem meeste hulgas.
Hiv:n levinneisyydestä vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot paljastavat eroja miespuolisten ja naispuolisten testattujen injektiokäyttäjien välillä (188). Belgian, Viron (2005), Espanjan (2002), Ranskan, Italian, Luxemburgin, Itävallan, Puolan ja Portugalin tietojen yhdistämisestä saatiin kokonaisotos, jossa oli 124 337 miestä ja 20 640 naista, jotka oli testattu pääasiallisesti huumehoitokeskuksissa tai muissa huumepalveluja tarjoavissa paikoissa. Kokonaislevinneisyys oli 13,6 prosenttia miesten keskuudessa ja 21,5 prosenttia naisten keskuudessa. Maiden välillä on merkittäviä eroja: naisten suhde miehiin verrattuna oli korkein Virossa, Espanjassa, Italiassa, Luxemburgissa ja Portugalissa, kun taas Belgiassa suuntaus oli päinvastainen ja levinneisyysaste oli korkeampi miesten keskuudessa.
A 2003–04-re rendelkezésre álló szérumbeli előfordulási adatok különbségeket mutatnak a megvizsgált injekciós kábítószer-használó nők és férfiak között188. A Belgiumból, Észtországból (2005), Spanyolországból (2002), Franciaországból, Olaszországból, Luxemburgból, Ausztriából, Lengyelországból és Portugáliából származó kombinált adatok segítségével összesen 124 337 férfiből és 20 640 nőből álló mintát állítottak össze, akiket többnyire a drogproblémákat kezelő központokban vagy más, kábítószerrel kapcsolatos szolgáltatásokat nyújtó helyszíneken vizsgáltak meg. Az összesített előfordulás a férfiak körében 13,6%, a nők körében pedig 21,5% volt. Az országok között markáns különbségek vannak: a nők férfiakhoz viszonyított aránya Spanyolországban, Észtországban, Olaszországban, Luxemburgban és Portugáliában a legmagasabb, miközben Belgiumban ellenkező irányú a tendencia, azaz az előfordulás a férfiak esetében magasabb.
Tilgjengelige seroprevalensdata for 2003-04 avslører kjønnsforskjeller blant testede sprøytebrukere (188). Kombinerte data fra Belgia, Estland (2005), Spania (2002), Frankrike, Italia, Luxembourg, Østerrike, Polen og Portugal ga et totalt utvalg på 124 337 menn og 20 640 kvinner. De fleste var testet på behandlingssentre for narkotikabruk eller andre narkotikatiltak. Den generelle prevalensen var 13,6 % blant menn og 21,5 % blant kvinner. Det er store forskjeller landene imellom. I Estland, Spania, Italia, Luxembourg og Portugal har høyest HIV-prevalens blant kvinner, mens Belgia viser motsatt trend, dvs. høyest prevalens blant menn.
Dostępne dane seroepidemiologiczne za okres 2003–2004 ujawniają różnice między badanymi mężczyznami a kobietami, zażywającymi narkotyki dożylnie (188). Połączone dane z Belgii, Estonii (2005 r.), Hiszpanii (2002 r.), Francji, Włoch, Luksemburga, Austrii, Polski i Portugalii składają się na próbkę złożoną z 124 337 mężczyzn i 20 640 kobiet, w większości badanych w ośrodkach terapii uzależnień lub innych placówkach pomocy dla narkomanów. Ogólny wskaźnik zakażeń wynosi 13,6% wśród mężczyzn i 21,5% wśród kobiet. Występują wyraźne różnice między krajami, a wskaźnik zakażeń wśród kobiet w porównaniu z analogicznym wskaźnikiem wśród mężczyzn jest najwyższy Estonii, w Hiszpanii, Włoszech, w Luksemburgu i Portugalii, podczas gdy w Belgii tendencja jest przeciwna i wskaźnik zakażeń jest wyższy wśród mężczyzn.
Datele disponibile privind seroprevalenţa pe 2003–2004 arată diferenţe între CDI testaţi bărbaţi şi femei (188). Datele combinate din Belgia, Estonia (2005), Spania (2002), Franţa, Italia, Luxemburg, Austria, Polonia şi Portugalia au dus la un eşantion total de 124 337 de bărbaţi şi 20 640 de femei, testaţi în special în centrele de tratament pentru dependenţă de droguri sau alte locuri care oferă servicii pentru probleme legate de droguri. Prevalenţa globală a fost de 13,6 % în rândul bărbaţilor şi 21,5 % în rândul femeilor. Diferenţele existente între ţări arată o prevalenţă mai ridicată în rândul femeilor în Estonia, Spania, Italia, Luxemburg şi Portugalia, în timp ce Belgia ilustrează tendinţa opusă, cu o prevalenţă mai ridicată în rândul bărbaţilor.
Dostupné údaje o séroprevalencii pre obdobie 2003 – 2004 odhalili rozdiely medzi testovanými IDU mužského a ženského pohlavia (188). Kombinované údaje z Belgicka, Estónska (2005), Španielska (2002), Francúzska, Talianska, Luxemburska, Rakúska, Poľska a Portugalska viedli k celkovej štatistickej vzorke 124 337 mužov a 20 640 žien, testovaných najmä v centrách protidrogovej liečby alebo na iných pracoviskách, ktoré poskytujú protidrogové služby. Celková prevalencia bola 13,6 % u mužov a 21,5 % u žien. Rozdiely medzi krajinami sú významné; najvyšší pomer žien k mužom je v Estónsku, Španielsku, Taliansku, Luxembursku a Portugalsku, zatiaľ čo Belgicko vykazuje opačný trend s vyššou prevalenciou u mužov.
Razpoložljivi podatki o seroprevalenci za obdobje 2003–2004 kažejo razlike med moškimi in ženskimi testiranimi injicirajočimi uživalci drog (188). Iz združenih podatkov iz Belgije, Estonije (2005), Španije (2002), Francije, Italije, Luksemburga, Avstrije, Poljske in Portugalske je nastal skupni vzorec 124.337 moških in 20.640 žensk, testiranih v glavnem v centrih za zdravljenje odvisnosti od drog ali na drugih mestih, ki nudijo storitve v zvezi z odvisnostmi od drog. Skupna razširjenost je bila 13,6 % med moškimi in 21,5 % med ženskami. Razlike med državami so izrazite, največje število žensk v primerjavi z moškimi je okuženih v Španiji, Estoniji, Italiji, Luksemburgu in na Portugalskem, medtem je v Belgiji nasproten trend in je razširjenost večja med moškimi.
Tillgängliga seroprevalensuppgifter för 2003-2004 avslöjar skillnader mellan testade injektionsmissbrukande män och kvinnor (188). Kombinerade uppgifter från Belgien, Estland (2005), Spanien (2002), Frankrike, Italien, Luxemburg, Österrike, Polen och Portugal gav ett totalt urval på 124 337 män och 20 640 kvinnor där de flesta testats i behandlingscentra eller inom andra typer av missbrukarvård. Den totala prevalensen var 13,6 % bland män och 21,5 % bland kvinnor. Skillnaderna mellan länderna är markanta, där förhållandet kvinnor / män är högst i Estland, Spanien, Italien, Luxemburg och Portugal, medan trenden är den motsatta i Belgien där prevalensen är högre bland män.
Par 2003. un 2004. gadu pieejamie serozās izplatības dati atklāj atšķirības pārbaudīto vīriešu un sieviešu dzimuma IDU vidū (188). Apkopojot datus no Beļģijas, Igaunijas (2005.g.), Spānijas (2002. g.), Francijas, Itālijas, Luksemburgas, Austrijas, Polijas un Portugāles, ir iegūti pavisam 124 337 vīriešu un 20 640 sieviešu analīžu paraugi, kas ir pārbaudīti galvenokārt ārstniecības centros vai citās narkotiku lietotāju pakalpojumu iestādēs. Konstatētais kopējais izplatības līmenis starp vīriešiem ir 13,6 %, bet starp sievietēm 21,5 %. Atšķirības starp valstīm ir ievērojamas, vislielākā izplatība sieviešu vidū ir konstatēta Spānijā, Igaunijā, Itālijā, Luksemburgā un Portugālē, bet Beļģijā ir vērojama gluži pretēja tendence – šajās valstīs HIV ir vairāk izplatīts starp vīriešiem.
  Bölüm 4: Amfetaminler, ...  
15-24 yaş grubunda, yaşam boyu kullanım % 0,4 ile % 18,7 arasında değişirken, en yüksek rakamlar Çek Cumhuriyeti (% 18,7) (116) ile Birleşik Krallık (% 10i7) tarafından rapor edilmiştir ve bu oranlar erkekler arasında (% 0,3-23,2) kadınlar arasında (% 0,4-13,9) olduğundan daha yüksektir.
Ecstasy use is predominantly a youth phenomenon. In the 15–24 years age group, lifetime use ranges from 0.4 % to 18.7 %, with the highest figures reported by the Czech Republic (18.7 %) (116) and the United Kingdom (10.7 %), and with higher rates among males (0.3–23.2 %) than among females (0.4–13.9 %). Use in the last year ranges from 0.3 % to 12 %, with the Czech Republic (12 %) and Estonia (6.1 %) reporting the highest figures (Figure 5). Last month prevalence rates lower than 3 % are reported by seven countries. Prevalence rates are typically higher in urban areas, and in particular among people frequenting discos, clubs or dancing events (see the selected issue on drug use in recreational settings).
La consommation d'ecstasy est un phénomène qui touche essentiellement les jeunes. Dans la tranche d'âge des 15 à 24 ans, l'usage au cours de la vie se situe entre 0,4 % et 18,7 %, les chiffres les plus élevés étant ceux de la République tchèque (18,7 %) (116) et du Royaume‑Uni (10,7 %) et les pourcentages sont plus élevés chez les hommes (0,3 à 23,2 %) que chez les femmes (0,4 à 13,9 %). L'usage au cours des douze dernier mois fluctue entre 0,3 % et 12 %, la République tchèque (12 %) et l'Estonie (6,1 %) se situant en haut de l'échelle (Figure 5). Sept pays déclarent des taux de prévalence au cours du dernier mois inférieurs à 3 %. Les taux de prévalence sont généralement supérieurs dans les zones urbaines et, en particulier, parmi les personnes qui fréquentent les discothèques, les boîtes de nuit ou les soirées dansantes (voir la question particulière sur l'usage de drogue dans les lieux de divertissement).
Ecstasy wird vorwiegend von Jugendlichen konsumiert. In der Altersgruppe der 15- bis 24-Jährigen liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 0,4 % und 18,7 %, wobei die höchsten Zahlen aus der Tschechischen Republik (18,7 %) (116) und dem Vereinigten Königreich (10,7 %) gemeldet werden. Darüber hinaus wurden bei Männern (0,3 % bis 23,2 %) höhere Raten festgestellt als bei Frauen (0,4 % bis 13,9 %). Der Konsum in den letzten 12 Monaten liegt zwischen 0,3 % und 12 %, wobei den Berichten zufolge in der Tschechischen Republik (12 %) und Estland (6,1 %) die höchsten Raten festgestellt wurden (Abbildung 5). 30-Tage-Prävalenzraten von unter 3 % werden aus sieben Ländern gemeldet. In der Regel sind die Prävalenzraten in städtischen Gebieten höher, insbesondere unter den Besuchern von Diskotheken, Clubs oder Tanzveranstaltungen (siehe das ausgewählte Thema zum Drogenkonsum in Freizeitsettings).
El consumo de éxtasis es un fenómeno que se da predominantemente entre los jóvenes. En el grupo de 15 a 24 años, las tasas de consumo a lo largo de la vida oscilan entre el 0,4 % y el 18,7 %, siendo la República Checa (18,7 %) (116) y el Reino Unido (10,7 %) los países con las cifras más elevadas. En cuanto a las diferencias entre sexos, los hombres registran mayores tasas de consumo (0,3-23,2 %) que las mujeres (0,4-13,9 %). El consumo en el último año fluctúa entre el 0,3 % y el 12 %, siendo la República Checa (12 %) y Estonia (6,1 %) los países donde se han registrado las cifras más elevadas (gráfico 5). Siete países informan de tasas de prevalencia en el último mes inferiores al 3 %. Las tasas de prevalencia suelen ser más altas en áreas urbanas, y en particular entre los asiduos a las discotecas, clubes o eventos de baile (véase la cuestión particular sobre consumo de droga en entornos recreativos).
Il consumo di ecstasy è un fenomeno in larga misura giovanile. Nella fascia di età compresa tra i 15 e i 24 anni, il consumo una tantum va dallo 0,4% al 18,7%, con i dati più alti riferiti da Repubblica ceca (18,7%) (116) e Regno Unito (10,7%), e con percentuali più elevate di consumo tra i ragazzi (0,3–23,2%) rispetto alle ragazze (0,4–13,9%). Il consumo nell’ultimo anno va dallo 0,3% al 12%, con Repubblica ceca (12%) ed Estonia (6,1%) tra i paesi più colpiti dal fenomeno (grafico 5). Sette paesi segnalano una prevalenza nell’ultimo mese inferiore al 3%. I tassi di prevalenza sono più alti in genere nelle zone urbane, in particolare tra i giovani che frequentano discoteche, club o eventi danzanti (cfr. la questione specifica sul consumo di droga negli ambienti ricreativi).
O consumo de ecstasy é um fenómeno predominantemente juvenil. Na faixa etária dos 15 aos 24 anos, o consumo ao longo da vida varia entre 0,4% e 18,7%, sendo os valores mais elevados mencionados pela República Checa (18,7%) (116) e o Reino Unido (10,7%), com taxas superiores entre os jovens do sexo masculino (0,3–23,2%) do que entre os do sexo feminino (0,4–13,9%). O consumo no último ano varia entre 0,3% e 12%, sendo os valores mais elevados comunicados pela República Checa (12%) e pela Estónia (6,1%) (Figura 5). Sete países comunicam taxas de prevalência no último mês inferiores a 3%. As taxas de prevalência são habitualmente mais elevadas nas zonas urbanas e, em especial, entre os frequentadores de discotecas, clubes ou eventos de dança (ver tema específico relativo ao consumo de droga em contextos recreativos).
Η χρήση έκστασης είναι κυρίως ένα φαινόμενο που αφορά τους νέους. Στην ηλικιακή ομάδα των 15–24 ετών, η χρήση σε όλη τη ζωή κυμαίνεται από 0,4 % έως 18,7 %. Τα υψηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από την Τσεχική Δημοκρατία (18,7 %) (116) και το Ηνωμένο Βασίλειο (10,7 %), ενώ τα ποσοστά ήταν υψηλότερα στους άνδρες (0,3–23,2 %) από ό,τι στις γυναίκες (0,4–13,9 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 0,3 % έως 12 %. Τα υψηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από την Τσεχική Δημοκρατία (12 %) και την Εσθονία (6,1 %) (Διάγραμμα 5). Επτά χώρες ανέφεραν ποσοστά επικράτησης της χρήσης κατά τον τελευταίο μήνα που υπολείπονταν του 3 %. Τα ποσοστά επικράτησης είναι συνήθως υψηλότερα στις αστικές περιοχές και ιδίως σε άτομα που συχνάζουν σε ντίσκο, κλαμπ ή χορευτικές εκδηλώσεις (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για τη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας).
Het gebruik van ecstasy komt vooral onder jongeren voor. In de leeftijdsgroep van 15 tot 24 jaar geeft 0,4 tot 18,7% aan de stof ooit te hebben gebruikt, waarbij de hoogste percentages zijn gemeld door Tsjechië (18,7%) (116) en het Verenigd Koninkrijk (10,7%). Het gebruik is onder mannen hoger (0,3-23,2%) dan onder vrouwen (0,4-13,9%). Gebruik in de laatste 12 maanden loopt uiteen van 0,3 tot 12%, waarbij Tsjechië (12%) en Estland (6,1%) de hoogste cijfers laten zien (Figuur 5). Zeven landen rapporteren een percentage van minder dan 3% voor gebruik in de laatste 30 dagen. De prevalentiepercentages zijn gewoonlijk hoger in stedelijke gebieden, met name onder bezoekers van disco’s, clubs en danceparty’s (zie de speciale kwestie over drugsgebruik in recreatieve settings).
Užívání extáze je jev související převážně s mládeží. Ve věkové skupině 15–24 let se celoživotní prevalence pohybuje od 0,4 do 18,7 %, přičemž nejvyšší hodnoty hlásí Česká republika (18,7 %) (116) a Spojené království (10,7 %). Hodnoty jsou vyšší u mužů (0,3–23,2 %) než u žen (0,4–13,9 %). Užití za poslední rok se pohybuje mezi 0,3 a 12 %, přičemž nejvyšší údaje hlásí Česká republika (12 %) a Estonsko (6,1 %) (obr. 5). Sedm zemí hlásí prevalenci za poslední měsíc nižší než 3 %. Prevalence bývá vyšší v městských oblastech, zejména pak mezi návštěvníky diskoték, klubů či tanečních akcí (viz vybrané téma –užívání drog v rekreačních zařízeních).
Ecstasybrug er primært et ungdomsfænomen. I aldersgruppen 15–24 år varierer langtidsprævalensen fra 0,4 til 18,7 %, idet de højeste tal er rapporteret af Tjekkiet (18,7 %) (116) og Det Forenede Kongerige (10,7 %), og med højere satser blandt mænd (0,3–23,2 %) end blandt kvinder (0,4–13,9 %). Brug inden for de seneste 12 måneder varierer fra 0,3 til 12 %, idet Tjekkiet (12 %) og Estland (6,1 %) har indberettet de højeste tal (figur 5). Syv lande har rapporteret om prævalenssatser for brug inden for den seneste måned på under 3 %. Prævalenssatserne er typisk højere i byområder og navnlig blandt personer, der frekventerer diskoteker, klubber eller dansearrangementer (se det udvalgte tema om stofbrug i fritidsmiljøer).
Ecstasy tarbimine on levinud peamiselt noorte hulgas. 15–24aastaste vanuserühmas ulatub elu jooksul tarbimise määr 0,4%-st kuni 18,7%-ni, kusjuures kõige kõrgematest näitajatest teatavad Tšehhi Vabariik (18,7%) (116) ja Ühendkuningriik (10,7%). Tarbimismäär on meestel kõrgem (0,3–23,2%) kui naistel (0,4–13,9%). Viimase aasta jooksul tarbimise määr on 0,3–12%, kusjuures kõige kõrgematest näitajatest teatavad Tšehhi Vabariik (12%) ja Eesti (6,1%) (joonis 5). Seitsmes riigis oli viimase kuu jooksul tarbimise määr alla 3%. Levimus on tavaliselt suurem linnapiirkondades, eriti inimeste hulgas, kes käivad diskodel, klubides või tantsupidudel (vt valikteema uimastitarbimisest meelelahutuskohtades).
Ekstaasin käyttö on pääasiallisesti nuorisoilmiö. Ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden osuus vaihtelee 15–24-vuotiaiden ikäryhmässä 0,4:stä 18,7 prosenttiin; osuus on korkein Tšekissä (18,7 %) (116) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (10,7 %), ja käyttö on tässä ryhmässä yleisempää miesten (0,3–23,2 %) kuin naisten keskuudessa (0,4–13,9 %). Ekstaasia oli viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttänyt 0,3–12 prosenttia nuorista, ja osuus on korkein Tšekissä (12 %) ja Virossa (6,1 %) (kaavio 5). Seitsemän maata ilmoitti viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osuudeksi alle 3 prosenttia. Luvut ovat yleensä korkeampia kaupungeissa ja erityisesti diskoissa, yökerhoissa tai tanssitapahtumissa käyvien henkilöiden keskuudessa (ks. huumeiden viihdekäyttöä koskeva erityiskysymys).
Az extasyhasználat alapvetően a fiatalokra jellemző. A 15–24 éves korcsoportban az életprevalencia 0,4% és 18,7% között mozog; a legmagasabb számokat Csehországból (18,7%)116 és az Egyesült Királyságból (10,7%) jelentették, megfigyelhető továbbá, hogy az előfordulás a férfiak körében magasabb (0,3–23,2%), mint a nőknél (0,4–13,9%). Az elmúlt évi használat 0,3% és 12% között volt, itt Csehország (12%) és Észtország (6,1%) számolt be a legmagasabb számadatokról (Figure 5). Az elmúlt havi előfordulást tekintve hét ország közölt 3% alatti arányt. Az előfordulási arányok jellemzően a városi területeken magasabbak, különösen a diszkók, klubok vagy táncos események rendszeres látogatói körében (lásd a rekreációs körülmények közötti kábítószer-használatról szóló kiválasztott témakört).
Bruken av ecstasy er hovedsakelig et ungdomsfenomen. I aldersgruppen 15-24 ligger livstidsbruken på mellom 0,4 % og 18,7 %. De høyeste tallene kommer fra Den tsjekkiske republikk (18,7 %) (116) og Storbritannia (10,7 %), og tallene er høyere for menn (0,3-23,2 %) enn for kvinner (0,4-13,9 %). Bruk siste år ligger mellom 0,3 % og 12 %. De høyeste tallene kommer fra Den tsjekkiske republikk (12 %) og Estland (6,1 %) (figur 5). Prevalensen for bruk for siste måned er under 3 % for syv av landene. Prevalensen er typisk høyere i urbane områder, og spesielt blant unge mennesker som jevnlig besøker diskoteker, klubber eller dance-arrangementer (se utvalgt aspekt om narkotikabruk i rekreasjonsmiljøer).
Zażywanie ekstazy to zjawisko obserwowane głównie wśród młodzieży. W grupie wiekowej 15–24 lata wskaźnik liczby osób, które zażywały narkotyk przynajmniej raz, waha się od 0,4% do 18,7%, przy czym najwyższy odsetek odnotowano w Czechach (18,7%) (116) i w Wielkiej Brytanii (10,7%), a wartość ta jest wyższa wśród mężczyzn (0,3%–23,2%) niż wśród kobiet (0,4%–13,9%). Odsetek osób, które zażywały ekstazy w ciągu ostatniego roku, waha się od 0,3% do 12%, przy czym najwyższy jest w Czechach (12%) i w Estonii (6,1%) (wykres 5). W siedmiu krajach w ciągu ostatniego miesiąca ekstazy zażywało mniej niż 3% osób. Wskaźniki rozpowszechnienia są zazwyczaj wyższe na obszarach miejskich, szczególnie wśród osób uczęszczających do dyskotek, klubów czy na zabawy taneczne (patrz wybrane zagadnienie dotyczące zażywania narkotyków w obiektach rozrywkowych).
Consumul de ecstasy este predominant un fenomen al tinerilor. În grupa de vârstă 15–24 de ani, consumul pe parcursul vieţii variază de la 0,4 % la 18,7 %, cele mai mari cifre fiind raportate de Republica Cehă (18,7 %) (116) şi de Regatul Unit (10,7 %), fiind înregistrate rate mai ridicate în rândul bărbaţilor (0,3–23,2 %) decât al femeilor (0,4–13,9 %). Consumul din ultimul an variază de la 0,3 % la 12 %, Republica Cehă (12 %) şi Estonia (6,1 %) raportând cele mai mari cifre (Figura 5). Rate de prevalenţă în ultima lună mai mici de 3 % sunt raportate de şapte ţări. Ratele de prevalenţă sunt de obicei mai mari în zonele urbane, în special în rândul persoanelor care frecventează discoteci, cluburi sau evenimente la care se dansează (vezi extrasul privind consumul în spaţii de recreere).
Užívanie extázy je predovšetkým javom mladosti. Vo vekovej skupine 15 – 24 rokov sa pohybuje celoživotné užívanie od 0,4 % do 18,7 %, pričom najvyššie hodnoty uvádzajú Česká republika (18,7 %) (116) a Spojené kráľovstvo (10,7 %) a vyššie miery sú u mužov (0,3 – 23,2 %) ako u žien (0,4 – 13,9 %). Užívanie v poslednom roku sa pohybuje od 0,3 % do 12 %, pričom Česká republika (12 %) a Estónsko (6,1 %) uvádzajú najvyššie hodnoty (obrázok 5). Miery prevalencie v poslednom mesiaci nižšie ako 3 % uvádza sedem krajín. Miery prevalencie sú obvykle vyššie v mestských oblastiach, najmä u ľudí, ktorí často navštevujú diskotéky, kluby alebo tanečné zábavy (pozri vybranú otázku užívania drog v rekreačných zariadeniach).
Ekstazi uživajo pretežno mladi. V starostni skupini od 15 do 24 let delež tistih, ki so že kdaj poskusili ekstazi, znaša od 0,4 % do 18,7 %, pri čemer sta najvišji stopnji sporočila Češka republika (18,7 %) (116) in Združeno kraljestvo (10,7 %); delež med moškimi (0,3–23,2 %) je višji kot med ženskami (0,4–13,9 %). Stopnja zaužitja v zadnjem letu znaša od 0,3 % do 12 %, najvišji stopnji pa sta sporočili Češka republika (12 %) in Estonija (6,1 %) (prikaz 5). Sedem držav je za razširjenost v zadnjem mesecu sporočilo stopnje, nižje od 3 %. Stopnje razširjenosti so ponavadi višje v mestnih območjih, zlasti med tistimi, ki pogosto zahajajo v diskoteke, klube ali na plesne prireditve (glej izbrano vprašanje o uživanju drog v sprostitvenih okoljih).
Ecstasy förekommer framför allt bland ungdomar. I åldersgruppen 15–24 år är livstidsprevalensen mellan 0,4 % och 18,7 %, med den högsta andelen i Tjeckien (18,7 %) (116) och Storbritannien (10,7 %). Män står för en högre andel (0,3 –23,2 %) än kvinnor (0,4–13,9 %). Andelen ungdomar som har använt ecstasy under de senaste tolv månaderna varierar mellan 0,3 % och 12 %, där Tjeckien (12 %) och Estland (6,1 %) rapporterat de högsta siffrorna (Figur 5). Andelen som har använt ecstasy under den senaste månaden ligger lägre än 3 % i sju av de rapporterande länderna. Prevalensen är vanligen högre i städer och särskilt bland personer som frekventerar diskotek, klubbar eller dansevenemang (se temakapitlet om narkotika i nöjesmiljöer).
Ekstazī pārsvarā lieto jaunieši. Vecuma grupā no 15–24 gadiem ilgtermiņa lietošanas līmenis svārstās no 0,4 % līdz 18,7 %, visaugstākais tas ir Čehijā (18,7 %) (116) un Apvienotajā Karalistē (10,7 %), turklāt vīriešu vidū ekstazī lietošana ir izplatītāka (0,3–23,2 %) nekā sieviešu vidū (0,4–13,9 %). Pēdējā gada lietošanas līmenis svārstās no 0,3 % līdz 12 %, par augstāko līmeni ziņo Čehija (12 %) un Igaunija (6,1 %) (5. attēls). Septiņas valstis informē par pēdējā mēneša lietošanas izplatības līmeni, kas ir zemāks par 3 %. Parasti izplatības līmenis ir augstāks pilsētvidē un jo īpaši starp iedzīvotājiem, kas bieži apmeklē diskotēkas, klubus un deju pasākumus (skatīt īpašo tēmu par narkotiku lietošanu izklaides vietās).
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Belçika, Estonya (2005), İspanya (2002), Fransa, İtalya, Lüksemburg, Avusturya, Polonya ve Portekiz’den elde edilen birleşik veriler, çoğunlukla uyuşturucu tedavi merkezleri veya başka uyuşturucu hizmeti merkezlerinde test edilmiş toplam 124.337 erkek ve 20.640 kadından oluşan bir örnek meydana getirmiştir. Genel yaygınlık erkekler arasında % 13,6 ve kadınlar arasında % 21,5’ydi.
Available seroprevalence data for 2003–04 reveal differences between male and female tested IDUs (188). Combined data from Belgium, Estonia (2005), Spain (2002), France, Italy, Luxembourg, Austria, Poland and Portugal resulted in a total sample of 124 337 males and 20 640 females, tested mostly in drug treatment centres or other drug service provision sites. Overall prevalence was 13.6 % among males and 21.5 % among females. Differences between countries are marked, with female to male ratios being highest in Estonia, Spain, Italy, Luxembourg and Portugal, while Belgium shows the opposite trend, with prevalence being higher among males.
Les données disponibles sur la séroprévalence pour la période 2003-2004 mettent en évidence des différences entre les UDVI de sexe masculin et féminin ayant subi un test de dépistage (188). Les données combinées de Belgique, d’Estonie, d’Espagne (2002), de France, d’Italie, du Luxembourg, d’Autriche, de Pologne et du Portugal donnent un échantillon total de 124 337 hommes et 20 640 femmes, dont la plupart ont été dépistés dans des centres de traitement ou d’autres structures de services aux usagers de drogue. La prévalence globale s’élevait à 13,6 % pour les hommes et à 21,5 % pour les femmes. Les différences sont prononcées entre les pays, avec les ratios femme/homme les plus élevés en Estonie, Espagne, Italie, Luxembourg et Portugal, tandis que la Belgique affiche la tendance inverse, avec une prévalence supérieure chez les hommes.
Die verfügbaren Daten für den Zeitraum 2003/2004 zeigen, dass hinsichtlich der Seroprävalenz bei den getesteten IDU Unterschiede zwischen Männern und Frauen festgestellt wurden (188). Die kombinierten Daten aus Belgien, Estland (2005), Spanien (2002), Frankreich, Italien, Luxemburg, Österreich, Polen und Portugal ergaben eine Stichprobe von insgesamt 124 337 Männern und 20 640 Frauen, die vorwiegend in Drogenbehandlungszentren oder anderen Drogendiensten getestet wurden. Die Gesamtprävalenz betrug bei den Männern 13,6 % und bei den Frauen 21,5 %. Zwischen den Ländern wurden erhebliche Unterschiede beobachtet: Während in Estland, Spanien, Italien, Luxemburg und Portugal die höchsten Anteile der Frauen im Verhältnis zu den Männern festgestellt wurden, verzeichnete Belgien mit höheren Raten unter den Männern eine umgekehrte Tendenz.
Los datos disponibles sobre seroprevalencia en los años 2003-2004 revelan algunas diferencias entre los consumidores por vía parenteral de sexo masculino y femenino que se sometieron a pruebas (188). Con la combinación de los datos de Bélgica, Estonia, España (2002), Francia, Italia, Luxemburgo, Austria, Polonia y Portugal se obtuvo una muestra con un total de 124 337 hombres y 20 640 mujeres. Los análisis se realizaron en centros de tratamiento de drogodependencia u otros servicios activos en el ámbito de la droga, y la prevalencia total registrada fue de 13,6 % entre los hombres y 21,5 % entre las mujeres. Las diferencias entre países son notables: en Estonia, España, Italia, Luxemburgo y Portugal se obtuvo una mayor prevalencia entre las mujeres, mientras que en Bélgica se registró la tendencia opuesta, es decir, una prevalencia superior entre los hombres.
I dati disponibili sulla sieroprevalenza per il 2003–2004 rivelano differenze di genere tra gli IDU esaminati (188). I dati combinati provenienti da Belgio, Estonia (2005), Spagna (2002), Francia, Italia, Lussemburgo, Austria, Polonia e Portogallo hanno consentito di costituire un campione di 124 337 uomini e di 20 640 donne, esaminati perlopiù in centri terapeutici o in altre unità specializzate nell’erogazione di servizi di cura della tossicodipendenza. La prevalenza complessiva registrata era di 13,6% tra gli uomini e di 21,5% tra le donne. Le differenze da paese a paese sono marcate: il rapporto donne-uomini più alto si osserva in Estonia, Spagna, Italia, Lussemburgo e Portogallo, mentre il Belgio mostra una tendenza inversa, con una prevalenza più alta tra gli uomini.
Os dados sobre a prevalência disponíveis para 2003–2004 revelam diferenças consoante o género a que pertencem os CDI testados (188). Os dados agregados da Bélgica, Estónia (2005), Espanha (2002), França, Itália, Luxemburgo, Áustria, Polónia e Portugal produziram uma amostra de 124 337 homens e 20 640 mulheres no total, na sua maioria testados em centros de tratamento da toxicodependência ou noutros locais que prestam serviços neste domínio. A prevalência global era de 13,6% entre os homens e de 21,5% entre as mulheres, com grandes diferenças entre países, sendo a prevalência entre as mulheres superior à dos homens em Estónia, Espanha, Itália, Luxemburgo e Portugal, enquanto a Bélgica mostra a tendência oposta, com uma prevalência mais elevada entre os homens.
Τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας για την περίοδο 2003–04 αποκαλύπτουν διαφορές μεταξύ των ανδρών και των γυναικών ΧΕΝ που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις (188). Ο συνδυασμός στοιχείων από το Βέλγιο, την Εσθονία (2005), την Ισπανία (2002), τη Γαλλία, την Ιταλία, το Λουξεμβούργο, την Αυστρία, την Πολωνία και την Πορτογαλία είχε ως αποτέλεσμα τη δημιουργία ενός συνολικού δείγματος 124 337 ανδρών και 20 640 γυναικών, που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις κατά κύριο λόγο σε θεραπευτικά κέντρα απεξάρτησης ή άλλα σημεία παροχής υπηρεσιών απεξάρτησης. Ο συνολικός επιπολασμός ήταν 13,6 % στους άνδρες και 21,5 % στις γυναίκες. Οι διαφορές από χώρα σε χώρα είναι σημαντικές. Οι υψηλότερες αναλογίες γυναικών- ανδρών παρατηρούνται στην Εσθονία, την Ισπανία, την Ιταλία, το Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία, ενώ το Βέλγιο εμφανίζει αντίθετη τάση, καθώς στις χώρες αυτές ο επιπολασμός είναι υψηλότερος στους άνδρες.
Uit de beschikbare seroprevalentiegegevens voor 2003-2004 komen verschillen naar voren tussen mannelijke en vrouwelijke geteste ID’s (188). Combinatie van gegevens uit België, Estland (2005), Spanje (2002), Frankrijk, Italië, Luxemburg, Oostenrijk, Polen en Portugal levert een totale steekproef op van 124 337 mannen en 20 640 vrouwen, die merendeels zijn getest in drugsbehandelcentra of andere locaties voor drugsdienstverlening. De totale prevalentie was 13,6% onder mannen en 21,5% onder vrouwen. Tussen de landen bestaan opmerkelijke verschillen: Estland, Spanje, Italië, Luxemburg en Portugal kennen de hoogste verhouding vrouw staat tot man, terwijl België juist een omgekeerde tendens laat zien, met een hogere prevalentie onder mannen.
Dostupné údaje o séroprevalenci za období 2003–2004 odhalují rozdíly mezi testovanými injekčními uživateli drog mužského a ženského pohlaví (188. Soubor údajů z Belgie, Estonska (2005), Španělska (2002), Francie, Itálie, Lucemburska, Rakouska, Polska a Portugalska vytváří celkový vzorek 124 337 mužů a 20 640 žen testovaných zejména ve střediscích léčby drogové závislosti nebo jiných zařízeních poskytujících služby drogově závislým. Celková prevalence činila 13,6 % u mužů a 21,5 % u žen. Mezi jednotlivými zeměmi existují výrazné rozdíly, přičemž poměr mezi prevalencí u žen a mužů je nejvyšší ve Estonsku, Španělsku, Itálii, Lucembursku a Portugalsku, zatímco v Belgii je zřejmý opačný trend, tj. vyšší prevalence u mužů.
De foreliggende seroprævalensdata for 2003–2004 viser forskelle mellem testede mandlige og kvindelige intravenøse stofbrugere (188). Kombinerede data fra Belgien, Estland (2005), Spanien (2002), Frankrig, Italien, Luxembourg, Østrig, Polen og Portugal resulterede i en samlet stikprøve på 124 337 mænd og 20 640 kvinder, som hovedsagelig var testet på narkotikabehandlingscentre eller andre narkotikatjenester. Den generelle udbredelse var 13,6 % blandt mænd og 21,5 % blandt kvinder. Der er markante forskelle mellem landene, og den største forskel i forholdet mellem kvinder og mænd findes i Estland, Spanien, Italien, Luxembourg og Portugal, mens den modsatte tendens gør sig gældende i Belgien, hvor prævalensen er højere blandt mænd.
Kättesaadavates seropositiivsuse andmetes 2003.–2004. a kohta kajastuvad kontrollitud uimastisüstijate hulgas(188) erinevused meeste ja naiste vahel. Kombineeritud andmed Belgiast, Eestist (2005), Hispaaniast (2002), Prantsusmaalt, Itaaliast, Luksemburgist, Austriast, Poolast ja Portugalist andsid kokku 124 337 mehest ja 20 640 naisest koosneva valimi, kellelt võeti analüüsid peamiselt uimastiravi keskustes või muudes uimastiravi pakkuvates asutustes. Üldine levimus oli 13,6% meeste hulgas ja 21,5% naiste hulgas. Riigiti esineb märgatavaid erinevusi, kusjuures naiste osakaal võrreldes meestega on kõige kõrgem Eestis, Hispaanias, Itaalias, Luksemburgis ja Portugalis, samas kui Belgias on suundumus vastupidine, levimus on kõrgem meeste hulgas.
Hiv:n levinneisyydestä vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot paljastavat eroja miespuolisten ja naispuolisten testattujen injektiokäyttäjien välillä (188). Belgian, Viron (2005), Espanjan (2002), Ranskan, Italian, Luxemburgin, Itävallan, Puolan ja Portugalin tietojen yhdistämisestä saatiin kokonaisotos, jossa oli 124 337 miestä ja 20 640 naista, jotka oli testattu pääasiallisesti huumehoitokeskuksissa tai muissa huumepalveluja tarjoavissa paikoissa. Kokonaislevinneisyys oli 13,6 prosenttia miesten keskuudessa ja 21,5 prosenttia naisten keskuudessa. Maiden välillä on merkittäviä eroja: naisten suhde miehiin verrattuna oli korkein Virossa, Espanjassa, Italiassa, Luxemburgissa ja Portugalissa, kun taas Belgiassa suuntaus oli päinvastainen ja levinneisyysaste oli korkeampi miesten keskuudessa.
A 2003–04-re rendelkezésre álló szérumbeli előfordulási adatok különbségeket mutatnak a megvizsgált injekciós kábítószer-használó nők és férfiak között188. A Belgiumból, Észtországból (2005), Spanyolországból (2002), Franciaországból, Olaszországból, Luxemburgból, Ausztriából, Lengyelországból és Portugáliából származó kombinált adatok segítségével összesen 124 337 férfiből és 20 640 nőből álló mintát állítottak össze, akiket többnyire a drogproblémákat kezelő központokban vagy más, kábítószerrel kapcsolatos szolgáltatásokat nyújtó helyszíneken vizsgáltak meg. Az összesített előfordulás a férfiak körében 13,6%, a nők körében pedig 21,5% volt. Az országok között markáns különbségek vannak: a nők férfiakhoz viszonyított aránya Spanyolországban, Észtországban, Olaszországban, Luxemburgban és Portugáliában a legmagasabb, miközben Belgiumban ellenkező irányú a tendencia, azaz az előfordulás a férfiak esetében magasabb.
Tilgjengelige seroprevalensdata for 2003-04 avslører kjønnsforskjeller blant testede sprøytebrukere (188). Kombinerte data fra Belgia, Estland (2005), Spania (2002), Frankrike, Italia, Luxembourg, Østerrike, Polen og Portugal ga et totalt utvalg på 124 337 menn og 20 640 kvinner. De fleste var testet på behandlingssentre for narkotikabruk eller andre narkotikatiltak. Den generelle prevalensen var 13,6 % blant menn og 21,5 % blant kvinner. Det er store forskjeller landene imellom. I Estland, Spania, Italia, Luxembourg og Portugal har høyest HIV-prevalens blant kvinner, mens Belgia viser motsatt trend, dvs. høyest prevalens blant menn.
Dostępne dane seroepidemiologiczne za okres 2003–2004 ujawniają różnice między badanymi mężczyznami a kobietami, zażywającymi narkotyki dożylnie (188). Połączone dane z Belgii, Estonii (2005 r.), Hiszpanii (2002 r.), Francji, Włoch, Luksemburga, Austrii, Polski i Portugalii składają się na próbkę złożoną z 124 337 mężczyzn i 20 640 kobiet, w większości badanych w ośrodkach terapii uzależnień lub innych placówkach pomocy dla narkomanów. Ogólny wskaźnik zakażeń wynosi 13,6% wśród mężczyzn i 21,5% wśród kobiet. Występują wyraźne różnice między krajami, a wskaźnik zakażeń wśród kobiet w porównaniu z analogicznym wskaźnikiem wśród mężczyzn jest najwyższy Estonii, w Hiszpanii, Włoszech, w Luksemburgu i Portugalii, podczas gdy w Belgii tendencja jest przeciwna i wskaźnik zakażeń jest wyższy wśród mężczyzn.
Datele disponibile privind seroprevalenţa pe 2003–2004 arată diferenţe între CDI testaţi bărbaţi şi femei (188). Datele combinate din Belgia, Estonia (2005), Spania (2002), Franţa, Italia, Luxemburg, Austria, Polonia şi Portugalia au dus la un eşantion total de 124 337 de bărbaţi şi 20 640 de femei, testaţi în special în centrele de tratament pentru dependenţă de droguri sau alte locuri care oferă servicii pentru probleme legate de droguri. Prevalenţa globală a fost de 13,6 % în rândul bărbaţilor şi 21,5 % în rândul femeilor. Diferenţele existente între ţări arată o prevalenţă mai ridicată în rândul femeilor în Estonia, Spania, Italia, Luxemburg şi Portugalia, în timp ce Belgia ilustrează tendinţa opusă, cu o prevalenţă mai ridicată în rândul bărbaţilor.
Dostupné údaje o séroprevalencii pre obdobie 2003 – 2004 odhalili rozdiely medzi testovanými IDU mužského a ženského pohlavia (188). Kombinované údaje z Belgicka, Estónska (2005), Španielska (2002), Francúzska, Talianska, Luxemburska, Rakúska, Poľska a Portugalska viedli k celkovej štatistickej vzorke 124 337 mužov a 20 640 žien, testovaných najmä v centrách protidrogovej liečby alebo na iných pracoviskách, ktoré poskytujú protidrogové služby. Celková prevalencia bola 13,6 % u mužov a 21,5 % u žien. Rozdiely medzi krajinami sú významné; najvyšší pomer žien k mužom je v Estónsku, Španielsku, Taliansku, Luxembursku a Portugalsku, zatiaľ čo Belgicko vykazuje opačný trend s vyššou prevalenciou u mužov.
Razpoložljivi podatki o seroprevalenci za obdobje 2003–2004 kažejo razlike med moškimi in ženskimi testiranimi injicirajočimi uživalci drog (188). Iz združenih podatkov iz Belgije, Estonije (2005), Španije (2002), Francije, Italije, Luksemburga, Avstrije, Poljske in Portugalske je nastal skupni vzorec 124.337 moških in 20.640 žensk, testiranih v glavnem v centrih za zdravljenje odvisnosti od drog ali na drugih mestih, ki nudijo storitve v zvezi z odvisnostmi od drog. Skupna razširjenost je bila 13,6 % med moškimi in 21,5 % med ženskami. Razlike med državami so izrazite, največje število žensk v primerjavi z moškimi je okuženih v Španiji, Estoniji, Italiji, Luksemburgu in na Portugalskem, medtem je v Belgiji nasproten trend in je razširjenost večja med moškimi.
Tillgängliga seroprevalensuppgifter för 2003-2004 avslöjar skillnader mellan testade injektionsmissbrukande män och kvinnor (188). Kombinerade uppgifter från Belgien, Estland (2005), Spanien (2002), Frankrike, Italien, Luxemburg, Österrike, Polen och Portugal gav ett totalt urval på 124 337 män och 20 640 kvinnor där de flesta testats i behandlingscentra eller inom andra typer av missbrukarvård. Den totala prevalensen var 13,6 % bland män och 21,5 % bland kvinnor. Skillnaderna mellan länderna är markanta, där förhållandet kvinnor / män är högst i Estland, Spanien, Italien, Luxemburg och Portugal, medan trenden är den motsatta i Belgien där prevalensen är högre bland män.
Par 2003. un 2004. gadu pieejamie serozās izplatības dati atklāj atšķirības pārbaudīto vīriešu un sieviešu dzimuma IDU vidū (188). Apkopojot datus no Beļģijas, Igaunijas (2005.g.), Spānijas (2002. g.), Francijas, Itālijas, Luksemburgas, Austrijas, Polijas un Portugāles, ir iegūti pavisam 124 337 vīriešu un 20 640 sieviešu analīžu paraugi, kas ir pārbaudīti galvenokārt ārstniecības centros vai citās narkotiku lietotāju pakalpojumu iestādēs. Konstatētais kopējais izplatības līmenis starp vīriešiem ir 13,6 %, bet starp sievietēm 21,5 %. Atšķirības starp valstīm ir ievērojamas, vislielākā izplatība sieviešu vidū ir konstatēta Spānijā, Igaunijā, Itālijā, Luksemburgā un Portugālē, bet Beļģijā ir vērojama gluži pretēja tendence – šajās valstīs HIV ir vairāk izplatīts starp vīriešiem.
  Bölüm 3: Esrar (kenevir)  
Belki de kızlar anne babaların onaylamamasına karşı daha hassas ve arkadaş seçiminde daha tedbirli olduklarından, erkek çocukları daha yoğun kullanım aşamalarına ilerleme konusunda daha risk çok altındadır. Ancak modern toplumlarda erkek ve kadınların geleneksel rolleri değiştikçe bu durum da değişmektedir.
Gender is an important issue in cannabis prevention (see the selected issue on gender). Boys are at more risk of progression to more intensive use, perhaps because girls are more responsive to parental disapproval and are more cautious in the selection of their peers. However, this is changing as the traditional roles of males and females change in modern societies. In several European countries projects aimed at preventing cannabis as well as alcohol use (Bagmaendene, Denmark; Beer-Group, Germany; and Risflecting, Austria) attempt to address boys’ lack of communication skills. It is known that one reason for intensive consumption of alcohol and cannabis among boys is that they find it difficult to approach girls, and thus these projects offer training in flirting.
La dimension de genre est un élément important dans la prévention de l'usage du cannabis (voir la question particulière sur le genre). Les garçons sont plus susceptibles de s'engager dans un usage plus intensif, peut-être parce que les filles sont plus sensibles à la désapprobation parentale et plus prudentes dans le choix de leurs camarades. Cependant, cette situation change dans la mesure où le rôle traditionnel des hommes et des femmes évolue dans les sociétés modernes. Dans plusieurs pays européens, des projets visant à prévenir l'usage de cannabis et d'alcool (Bagmaendene au Danemark; Beer-Group en Allemagne et Risflecting en Autriche) tentent de résoudre l'inaptitude à la communication des garçons. Il est notoire que l'une des raisons de la consommation intensive d'alcool et de cannabis chez les garçons est leur difficulté à aborder les filles et ces projets proposent donc une formation au flirt.
Das Geschlecht spielt eine wichtige Rolle in der Cannabisprävention (siehe das ausgewählte Thema über die Unterschiede zwischen den Geschlechtern). Bei Jungen besteht ein höheres Risiko der Entwicklung eines intensiveren Konsums. Dies ist vielleicht darauf zurückzuführen, dass Mädchen empfänglicher für elterliche Missbilligung und bei der Wahl ihres Freundeskreises vorsichtiger sind. Da die traditionelle Rollenverteilung von Männern und Frauen in modernen Gesellschaften im Wandel begriffen ist, wird dies jedoch nicht so bleiben. In mehreren europäischen Ländern wird in Projekten zur Prävention des Cannabis- und Alkoholkonsums (Bagmaendene in Dänemark, Beer-Group in Deutschland und Risflecting in Österreich) versucht, die mangelnden Kommunikationsfähigkeiten von Jungen zu verbessern. Bekanntermaßen liegt eine Ursache für den intensiven Alkohol- und Cannabiskonsum unter Jungen darin, dass sie Schwierigkeiten haben, sich Mädchen zu nähern. Darum bieten diese Projekte Übungen an, bei denen die Jungen lernen können, zu flirten.
El género es una cuestión importante en relación con la prevención del consumo de cannabis (véase la cuestión particular sobre género). Los chicos corren más riesgo de evolucionar hacia un consumo más intensivo, quizá debido a que las chicas son más receptivas a la desaprobación de sus padres y más cautas a la hora de elegir sus amistades. No obstante, esta realidad está cambiando, al igual que cambian los roles de los hombres y las mujeres en las sociedades modernas. En varios países europeos, los proyectos destinados a prevenir el consumo de cannabis y de alcohol (Bagmaendene, Dinamarca; Beer-Group, Alemania; y Risflecting, Austria) intentan mejorar las carencias de habilidades comunicativas de los chicos. Es sabido que una de las razones que abocan a los chicos a consumir alcohol y cannabis de forma intensiva son las dificultades que encuentran para acercarse a las chicas, motivo por el cual estos proyectos ofrecen cursos para aprender a ligar.
Il genere è un aspetto di non trascurabile importanza nella prevenzione del consumo di cannabis (cfr. la questione specifica sugli aspetti di genere). I ragazzi infatti sono più a rischio di approdare a un consumo più intensivo, forse perché le ragazze sono più sensibili alla disapprovazione dei genitori e selezionano le amicizie con maggior attenzione. Tuttavia, anche questo modello sta cambiando, di pari passo con la rivoluzione dei ruoli tradizionali di uomini e donne visibile nelle società moderne. In alcuni paesi europei i progetti mirati a prevenire l’uso della cannabis e dell’alcol (Bagmaendene, Danimarca; Beer-Group, Germania; Risflecting, Austria) cercano di porre rimedio alla scarsa capacità comunicativa dei ragazzi. È noto infatti che uno dei motivi del consumo intensivo di alcol e cannabis tra i ragazzi è la difficoltà ad avvicinare le ragazze; questi progetti, quindi, propongono tra le attività anche una sorta di formazione nell’arte del corteggiamento.
O género também é um aspecto importante da prevenção do consumo de cannabis (ver tema específico relativo ao género). Os rapazes correm mais riscos de progressão para um consumo mais intensivo, talvez pelo facto de as raparigas serem mais sensíveis à desaprovação dos pais e mais prudentes na selecção dos seus pares. Contudo, esta situação está a mudar, à medida que os papéis tradicionais dos homens e das mulheres evoluem nas sociedades modernas. Em vários países europeus, há projectos destinados a prevenir o consumo de cannabis e de álcool (Bagmaendene, Dinamarca; Beer-Group, Alemanha; e Risflecting, Áustria) que procuram abordar a falta de competências de comunicação dos rapazes. É sabido que um dos motivos subjacentes ao consumo intensivo de álcool e de cannabis entre os rapazes é a sua dificuldade em se aproximarem das raparigas, pelo que estes projectos também dão formação sobre a arte de “namoriscar”.
Το φύλο είναι ένα σημαντικό θέμα στο πλαίσιο της πρόληψης της κάνναβης (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για το φύλο). Τα αγόρια διατρέχουν μεγαλύτερο κίνδυνο να προχωρήσουν σε πιο εντατική χρήση, ίσως γιατί τα κορίτσια λαμβάνουν περισσότερο υπόψη τη γονική αποδοκιμασία και είναι πιο προσεκτικά στην επιλογή των συνομηλίκων τους. Ωστόσο, αυτό αλλάζει καθώς μεταβάλλονται οι παραδοσιακοί ρόλοι ανδρών και γυναικών στις σύγχρονες κοινωνίες. Σε αρκετές ευρωπαϊκές χώρες, προγράμματα που αποσκοπούν στην πρόληψη τόσο της κάνναβης όσο και της χρήσης αλκοόλ (Bagmaendene, Δανία· Beer-Group, Γερμανία· και Risflecting, Αυστρία) επιχειρούν να δώσουν λύση στην έλλειψη δεξιοτήτων επικοινωνίας των αγοριών. Είναι γνωστό ότι μία αιτία της εντατικής κατανάλωσης αλκοόλ και κάνναβης από τα αγόρια είναι ότι δυσκολεύονται να προσεγγίσουν τα κορίτσια και, ως εκ τούτου, τα σχέδια αυτά εκπαιδεύουν τα αγόρια στο φλερτ.
Het genderaspect speelt een belangrijke rol bij de preventie van cannabisgebruik (zie de speciale kwestie over gender). Jongens lopen een groter risico om intensiever te gaan gebruiken, wellicht omdat meisjes gevoeliger zijn voor afkeuring door de ouders en omdat zij zorgvuldiger zijn in de keuze van degenen onder hun leeftijdgenoten met wie zij omgaan. Dit is echter aan het veranderen, omdat de traditionele rollen van mannen en vrouwen in moderne samenlevingen aan verandering onderhevig zijn. In diverse Europese landen wordt met projecten die gericht zijn op de preventie van cannabis- en alcoholgebruik (Bagmaendene, Denemarken; Beer-Group, Duitsland; en Risflecting, Oostenrijk) geprobeerd iets te doen aan de gebrekkige communicatieve vaardigheden van jongens. Het is bekend dat een van de redenen voor intensief gebruik van alcohol en cannabis onder jongens is dat zij het moeilijk vinden om meisjes te benaderen. Daarom wordt in het kader van deze projecten een flirttraining aangeboden.
Pohlaví je při prevenci užívání konopí důležitou otázkou (viz vybrané téma – pohlaví). U chlapců existuje vyšší riziko postupného intenzivnějšího užívání, zřejmě proto, že dívky více reagují na nesouhlas rodičů a jsou opatrnější při výběru vrstevníků. Tento vzorec se však mění v rámci celkové změny tradičních rolí mužů a žen v moderní společnosti. V několika evropských zemích se projekty zaměřené na prevenci užívání konopí a alkoholu (Bagmaendene v Dánsku, Beer-Group v Německu a Risflecting v Rakousku) snaží řešit nedostatečné komunikační dovednosti chlapců. Je známo, že jedním z důvodů intenzivní spotřeby alkoholu a konopí mezi chlapci je skutečnost, že je pro ně obtížné navazovat kontakty s dívkami, a proto projekty nabízejí i lekce flirtování.
Køn er et vigtigt spørgsmål i forbindelse med forebyggelse af cannabisbrug (se det udvalgte tema om køn). Drenge har større risiko for at gå over til mere intensiv brug, måske fordi piger i højere grad accepterer forældrenes misbilligelse og er mere forsigtige i deres valg af kammerater. Dette ændrer sig imidlertid, efterhånden som de traditionelle mande- og kvinderoller ændres i de moderne samfund. I en række europæiske lande forsøger man som led i projekter, der tager sigte på at forebygge cannabis- og alkoholbrug (Bagmændene, Danmark, Beer-Group, Tyskland, og Risflecting, Østrig), at afhjælpe drenges mangel på kommunikative færdigheder. Det er velkendt, at en af grundene til et intensivt forbrug af alkohol og cannabis blandt drenge er, at de finder det vanskeligt at komme i kontakt med piger, og disse projekter tilbyder derfor træning i at flirte.
Sugupool on kanepitarbimise ennetamises oluline (vt valikteema sugude kohta). Poiste puhul on suurem oht, et tarbimine muutub intensiivseks, võibolla sellepärast, et tüdrukud on vastuvõtlikumad vanemate hukkamõistu suhtes ning hoolikamad kaaslaste valikul. Olukord on aga muutumas, sest tänapäeva ühiskonnas on meeste ja naiste traditsioonilised rollid muutumas. Mitmes Euroopa riigis üritatakse nii kanepi kui ka alkoholi tarbimise ennetamisele suunatud projektides (Bagmaendene Taanis, Beer-Group Saksamaal ja Risflecting Austrias) parandada poiste suhtlemisoskusi. On teada, et poiste intensiivse alkoholi ja kanepi tarbimise üheks põhjuseks on raskused tüdrukutele lähenemisel ning seepärast õpetakse nende projektide käigus flirtimisoskusi.
Sukupuoli on tärkeä näkökohta kannabiksen käyttöä ehkäisevässä työssä (ks. sukupuolinäkökulmaa koskeva erityiskysymys). Pojat ovat tyttöjä suuremmassa vaarassa ajautua runsaaseen käyttöön luultavasti siksi, että tytöt ovat poikia herkempiä vanhempien paheksunnalle ja valitsevat seuransa tarkemmin. Tilanne on kuitenkin muuttumassa, kun miesten ja naisten perinteinen roolijako murtuu nyky-yhteiskunnassa. Useissa Euroopan maissa on toteutettu hankkeita, joilla pyritään ehkäisemään kannabiksen ja alkoholin käyttöä (Bagmaendene, Tanska, Beer-Group, Saksa ja Risflecting, Itävalta) parantamalla poikien puutteellisia vuorovaikutustaitoja. Pojilla alkoholin ja kannabiksen runsaan käytön tiedetään johtuvan ainakin osittain siitä, että he kokevat vaikeaksi lähestyä tyttöjä. Siksi hankkeissa tarjotaankin pojille valmennusta flirttailussa.
A nem fontos kérdés a kannabiszhasználat megelőzésében (lásd a nemekről szóló kiválasztott témakört). A fiúkat talán azért fenyegeti jobban az intenzívebb használat felé való továbblépés, mert a lányok jobban figyelnek a szülői rosszallásra, és óvatosabban járnak el társaik megválasztásában. Ez azonban a hagyományos férfi és női szerepek változásával párhuzamosan a modern társadalmakban átalakulóban van. A kannabisz- illetve az alkoholhasználat megelőzésére irányuló programok (Bagmaendene, Dánia; a „Sörcsoport”, Németország; és a Risflecting, Ausztria) számos európai országban a fiúk kommunikációs képességeinek hiányát próbálták célba venni. Ismert tény, hogy a fiúk körében az intenzív alkohol- és kannabiszfogyasztás egyik oka, hogy nehezen tudnak közeledni a lányokhoz, éppen ezért ezek a programok az udvarlás témakörében kínálnak képzést.
Kjønn er viktig når det gjelder cannabisforebygging (se utvalgt aspekt om kjønn). Gutter har større risiko for å gå videre til mer intensiv bruk, kanskje fordi jenter lettere lar seg påvirke av foreldrenes misbilligelse, i tillegg til at de velger sin omgangskrets med mer omhu. Dette endrer seg imidlertid etter hvert som tradisjonelle kjønnsroller endrer seg i det moderne samfunn. I flere europeiske land fokuserer prosjekter som skal forebygge bruken av cannabis og alkohol (Bagmændene, Danmark; Beer-Group, Tyskland; og Risflecting, Østerrike), på gutters manglende kommunikasjonsevne. En kjent årsak til intensivt inntak av alkohol og cannabis blant gutter er vanskelighetene de har med å forholde seg til jenter, og derfor tilbyr disse prosjektene også opplæring i flørting.
W profilaktyce dotyczącej konopi indyjskich ważną kwestią jest sprawa płci (patrz wybrane zagadnienie dotyczące kwestii płci). Chłopcy są bardziej zagrożeni intensyfikacją zażywania narkotyku, być może dlatego, że dziewczęta w większym stopniu reagują na dezaprobatę rodziców i wykazują większą ostrożność w doborze rówieśników. Jednak sytuacja w tym względzie ulega zmianom w miarę jak zmieniają się tradycyjne role mężczyzn i kobiet w nowoczesnym społeczeństwie. W kilku krajach europejskich w projektach zapobiegania zażywaniu konopi indyjskich i spożywania alkoholu (Bagmaendene w Danii, Beer-Group w Niemczech i Risflecting w Austrii) próbuje się rozwiązać problem braku umiejętności komunikacji u chłopców. Jak wiadomo, jednym z powodów intensywnego spożywania przez chłopców alkoholu i zażywania konopi indyjskich są trudności w nawiązaniu kontaktów z dziewczętami, dlatego powyższe projekty oferują możliwość nauki flirtu.
Genul este un aspect important în prevenirea consumului de canabis (vezi extrasul privind sexele). Riscul ca băieţii să treacă la un consum mai intensiv este mai ridicat, probabil pentru că fetele sunt mai receptive la dezaprobarea părinţilor şi sunt mai precaute în alegerea anturajului. Cu toate acestea, acest lucru se schimbă pe măsură ce rolurile tradiţionale ale bărbaţilor şi femeilor se schimbă în societăţile moderne. În câteva ţări europene, proiectele destinate prevenirii consumului de canabis şi de alcool (Bagmaendene, în Danemarca; Beer-Group, în Germania; şi Risflecting, în Austria) au în vedere tratarea lipsei abilităţilor de comunicare ale băieţilor. Se ştie că unul dintre motivele care stau la baza consumului intensiv de alcool şi canabis în rândul băieţilor este dificultatea acestora de a aborda fetele, în consecinţă, prin intermediul acestor proiecte ei învaţă cum să flirteze.
Pohlavie je dôležitou otázkou v prevencii kanabisu (pozri vybranú otázku o pohlaví). Chlapci sú ohrozenejší postupom k intenzívnejšiemu užívaniu, snáď preto, že dievčatá viac reagujú na rodičovský nesúhlas a sú opatrnejšie pri výbere svojich rovesníkov. Toto sa však mení, pretože tradičné mužské a ženské úlohy sa v moderných spoločnostiach menia. Vo viacerých európskych krajinách sa projekty zamerané na prevenciu užívania kanabisu ako aj alkoholu (Bagmaendene, Dánsko; Beer-Group, Nemecko; Risflecting, Rakúsko) snažia riešiť chýbanie komunikačných zručností u chlapcov. Je známe, že jednou z príčin intenzívnej konzumácie alkoholu a kanabisu medzi chlapcami je skutočnosť, že považujú za ťažké priblížiť sa k dievčatám, takže tieto projekty ponúkajú tréning vo flirtovaní.
Pri preprečevanju uživanja konoplje je spol pomembno vprašanje (glej izbrano vprašanje o spolu). Pri fantih je tveganje za napredovanje v intenzivnejše uživanje večje, morda zato, ker se deklice bolj odzivajo na neodobravanje staršev in so previdnejše pri izbiri sovrstnikov. Vendar pa se to spreminja, saj se tradicionalne vloge moških in žensk v sodobnih družbah spreminjajo. V več evropskih državah se skušajo projekti, namenjeni preprečevanju uživanja konoplje in alkohola (Bagmaendene, Danska; Beer-Group, Nemčija; in Risflecting, Avstrija) odzvati na problem pomanjkljivih komunikacijskih sposobnosti pri fantih. Znano je, da je eden od vzrokov za intenzivno uživanje alkohola in konoplje med fanti to, da se jim zdi težko približati dekletom, in zato ti projekti ponujajo usposabljanje iz spogledovanja.
Genus är en viktig fråga i cannabisprevention (se temakapitlet om genus). Pojkar löper större risk än flickor att gå vidare till mer intensiv användning, och kanske beror det på att flickor påverkas mer av föräldrarnas ogillande och är mer försiktiga när de väljer sina kamrater. Detta håller dock på att förändras parallellt med att de traditionella manliga och kvinnliga rollerna förändras i det moderna samhället. I projekt som syftar till att förebygga användning av såväl cannabis som alkohol i flera europeiska länder (Bagmaendene, Danmark, Beer-Group, Tyskland, och Risflecting, Österrike) försöker man tackla pojkars bristande kommunikationsförmåga. Det är känt att en orsak till intensiv konsumtion av alkohol och cannabis bland pojkar är att de tycker att det är svårt att få kontakt med flickor och dessa projekt ger dem alltså träning i att flirta.
Kaņepju lietošanas profilaksē svarīga nozīme ir dzimumatšķirībām (skatīt īpašo tēmu par dzimumatšķirībām). Zēni ir pakļauti lielākam riskam ar laiku kļūt par intensīvākiem lietotājiem, varbūt tādēļ, ka meitenes vairāk iespaido vecāku neapmierinātība un viņas arī piesardzīgāk izvēlas domubiedrus. Tomēr šī situācija mūsdienu sabiedrībā mainās līdz ar tradicionālo vīriešu un sieviešu lomu pārmaiņām. Vairākās Eiropas valstīs īsteno projektus (Bagmaendene Dānijā, Beer-Group Vācijā un Risflecting Austrijā) ar mērķi novērst kaņepju un arī alkohola lietošanu, mēģinot risināt ar zēnu saskarsmes iemaņu trūkumu saistītās problēmas. Nav noslēpums, ka viens no iemesliem, kādēļ zēni tik intensīvi lieto kaņepes un alkoholu, ir viņu nespēja tuvoties meitenēm, tātad šos projektus var uzskatīt arī par savdabīgu flirta skolu.
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Bir EMCDDA projesi kapsamında başlayan ortak bir çalışma, Avrupa’da sekiz noktada tedaviye alınan opioid kullanıcıları arasındaki ölüm oranlarını incelemiştir (196). Çalışma, opioid kullanıcıları arasında akranlarına oranla çok yüksek bir ölüm oranı olduğunu bulmuştur: bu oran erkekler arasında akranlarından 6-20 kat daha yüksek ve kadınlar arasında da 10-50 kat daha yüksektir.
A collaborative study that started within an EMCDDA project examined mortality among opioid users recruited in treatment in eight European locations (196). The study found a very high mortality among opioid users compared with their peers: 6–20 times higher among males and 10–50 times higher among females. It was estimated that in six of the locations (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rome and Vienna) 10–23 % of the overall mortality among adults aged 15–49 years could be attributed to opioid use, mainly overdoses, AIDS and external causes (accidents, suicides). Roughly one-third of these drug-related deaths were due to overdoses, although this proportion was higher in cities with a low prevalence of HIV infection among drug injectors, and is likely to increase once highly active antiretroviral treatment (HAART) becomes more widely available.
Une étude collaborative lancée dans le cadre d’un projet de l’OEDT a étudié la mortalité chez les usagers d’opiacés en traitement dans huit villes européennes (196). L’étude a relevé une mortalité très élevée parmi les usagers d’opiacés par rapport à leurs pairs: 6 à 20 fois supérieure chez les hommes et 10 à 50 fois supérieure chez les femmes. Selon les estimations, dans six des huit villes considérées (Amsterdam, Barcelone, Dublin, Londres, Rome et Vienne), entre 10 et 23 % de la mortalité globale des adultes âgés de 15 à 49 ans pourraient être attribués à la consommation d’opiacés, essentiellement par surdose, au SIDA et à des causes externes (accidents, suicides). Environ un tiers de ces décès liés à la drogue était dû à des surdoses, bien que la proportion soit supérieure dans les villes où la prévalence de l’infection par le VIH parmi les UDVI est faible, et que cette proportion pourrait augmenter dès que la thérapie antirétrovirale très active (HAART) sera plus largement disponible.
In einer im Rahmen eines EBDD-Projekts durchgeführten Gemeinschaftsstudie wurde die Mortalität unter in Behandlung befindlichen Opioidkonsumenten in acht europäischen Ländern bzw. Städten untersucht (196). Dabei wurde festgestellt, dass die Mortalitätsrate unter Opioidkonsumenten wesentlich höher ist als unter den Angehörigen derselben Altersgruppe in der Allgemeinbevölkerung: Die Mortalität unter Opioidkonsumenten ist bei Männern sechs bis 20 Mal, bei Frauen zehn bis 50 Mal höher. In sechs Städten (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom und Wien) können schätzungsweise 10 % bis 23 % aller Todesfälle unter Erwachsenen im Alter zwischen 15 und 49 Jahren mit dem Konsum von Opioiden in Verbindung gebracht werden, vor allem mit Überdosen, AIDS und externen Ursachen (Unfälle, Selbstmorde). Etwa ein Drittel dieser drogenbedingten Todesfälle war auf Überdosen zurückzuführen, wobei dieser Anteil in Städten mit einer niedrigen Prävalenz von HIV-Infektionen unter injizierenden Drogenkonsumenten höher war und vermutlich steigen wird, sobald die hochaktive antiretrovirale Therapie (HAART) flächendeckender angeboten wird.
Un estudio realizado en colaboración con otras entidades, que se originó como parte de un proyecto del OEDT, examinó las tasas de mortalidad entre los consumidores de opiáceos que reciben tratamiento en ocho lugares de Europa (196). Este estudio reveló una tasa muy elevada de mortalidad entre los consumidores de opiáceos comparado con el correspondiente grupo de edad de la población general: entre 6 y 20 veces superior entre los hombres y entre 10 y 50 veces superior entre las mujeres. Además, se calcula que en seis localidades europeas (Amsterdam, Barcelona, Dublín, Londres, Roma y Viena) entre el 10 % y el 23 % de la mortalidad total entre adultos de 15 a 49 años de edad podría atribuirse al consumo de opiáceos, en su mayor parte causada por sobredosis, sida y causas externas (accidentes, suicidios). En torno a un tercio de estas muertes relacionadas con el consumo de drogas se debieron a sobredosis, aunque esta proporción es mayor en las ciudades con una prevalencia reducida de infección de VIH entre los consumidores por vía parenteral y probablemente aumentará cuando se haya ampliado la disponibilidad de la terapia antirretroviral altamente activa (HAART).
Uno studio collaborativo avviato nell’ambito di un progetto dell’OEDT ha esaminato la mortalità tra i consumatori di oppiacei partecipanti a programmi di trattamento in otto località europee (196). Dallo studio è emerso un tasso di mortalità estremamente alto tra i consumatori di oppiacei rispetto ai loro coetanei: 6-20 volte più alto tra i maschi e 10-50 volte più alto tra le femmine. Si è calcolato inoltre che in sei città (Amsterdam, Barcellona, Dublino, Londra, Roma e Vienna) il 10–23% della mortalità generale tra gli adulti di età compresa tra i 15 e i 49 anni potrebbe essere riconducibile al consumo di oppiacei, e in particolare prevalentemente a overdosi, AIDS e cause esterne (incidenti, suicidi). Circa un terzo di questi decessi correlati agli stupefacenti è dovuto alle overdosi, con una percentuale più alta nelle città con bassa prevalenza dell’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; questo dato è destinato ad aumentare con la diffusione della terapia antiretrovirale estremamente attiva (HAART).
Um estudo colaborativo, iniciado no âmbito de um projecto do OEDT, analisou a mortalidade entre consumidores de opiáceos recrutados nos serviços de tratamento em oito localidades europeias (196). O estudo constatou uma mortalidade muito elevada dos consumidores de opiáceos, em comparação com os seus pares: 6 a 20 vezes superior entre os homens e 10 a 50 vezes superior entre as mulheres. Estima-se que em seis desses locais (Amesterdão, Barcelona, Dublim, Londres, Roma e Viena) 10 a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos poderão ser atribuídos ao consumo de opiáceos, principalmente a overdoses, à SIDA e a causas externas (acidentes, suicídios). Aproximadamente um terço das mortes relacionadas com o consumo de droga foi causado por overdoses, embora esta percentagem fosse mais elevada nas cidades com uma baixa prevalência de infecção por VIH entre os CDI e possa vir a aumentar quando a terapia antiretroviral activa (HAART) ficar mais amplamente disponível.
Σε μια συνεργατική μελέτη που ξεκίνησε στο πλαίσιο ενός σχεδίου του ΕΚΠΝΤ εξετάστηκε η θνησιμότητα σε χρήστες ναρκωτικών προερχόμενων από θεραπευτικά προγράμματα σε οκτώ περιοχές στην Ευρώπη (196). Η μελέτη διαπίστωσε πολύ υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες οπιοειδών συγκριτικά με τους συνομηλίκους τους: 6–20 φορές υψηλότερη στους άνδρες και 10–50 φορές υψηλότερη στις γυναίκες. Εκτιμάται ότι σε έξι από τις περιοχές (Άμστερνταμ, Βαρκελώνη, Δουβλίνο, Λονδίνο, Ρώμη και Βιέννη) 10–23 % της συνολικής θνησιμότητας στους ενηλίκους ηλικίας 15–49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών, κυρίως δε στη λήψη υπερβολικής δόσης, στο AIDS και σε εξωγενή αίτια (ατυχήματα, αυτοκτονίες). Χονδρικά, το ένα τρίτο αυτών των σχετιζόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων οφείλεται σε λήψη υπερβολικής δόσης, μολονότι η αναλογία αυτή είναι υψηλότερη στις πόλεις με χαμηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών, και πιθανότατα πρόκειται να αυξηθεί όταν γίνει ευρύτερα διαδεδομένη η υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκή θεραπεία (HAART).
In een gezamenlijk onderzoek dat werd gestart in het kader van een EWDD-project is de sterfte onderzocht onder opioïdengebruikers die benaderd zijn in acht Europese behandellocaties (196). De uitkomst was een zeer hoge sterfte onder opioïdengebruikers in vergelijking met hun leeftijdsgenoten: 6-20 maal hoger onder mannen en 10-50 maal hoger onder vrouwen. Naar schatting zou op zes van de locaties (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londen, Rome en Wenen) 10-23% van de totale sterfte onder volwassenen van 15-49 jaar kunnen worden toegeschreven aan het gebruik van opioïden, voornamelijk overdoses, aids en externe oorzaken (ongevallen, zelfmoorden). Ruwweg een derde van deze sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik werd aan overdoses toegeschreven, hoewel dit aandeel hoger was in steden waar de prevalentie van HIV-infectie onder drugsspuiters laag is, en dit aandeel zal waarschijnlijk nog stijgen zodra zeer actieve antiretrovirale behandeling (HAART) op grotere schaal beschikbaar komt.
Kolektivní studie, zahájená v rámci projektu EMCDDA, zkoumala úmrtnost uživatelů opiátů přijatých do léčení v osmi evropských lokalitách (196). Studie zjistila velmi vysokou úmrtnost uživatelů opiátů ve srovnání s jejich vrstevníky – šestkrát až dvacetkrát vyšší u mužů a desetkrát až padesátkrát vyšší u žen. V šesti sledovaných lokalitách (v Amsterodamu, Barceloně, Dublinu, Londýně, Římu a Vídni) bylo podle odhadů 10–23 % všech úmrtí dospělých ve věku 15–49 let způsobeno užíváním opiátů, zejména předávkováním, AIDS a externími příčinami (nehody, sebevraždy). Přibližně jedna třetina těchto úmrtí souvisejících s drogami byla způsobena předávkováním. Tento poměr byl však vyšší ve městech s nízkou prevalencí infekce HIV mezi injekčními uživateli drog a je pravděpodobné, že s rozšířením dostupnosti vysoce účinné antiretrovirové léčby (HAART) dojde ke zvýšení.
Som led i en fællesundersøgelse, der blev indledt inden for rammerne af et EONN-projekt, analyseredes dødeligheden blandt opioidbrugere rekrutteret fra behandlingscentre otte steder i Europa (196). Undersøgelsen viste en meget høj dødelighed blandt opioidbrugere i forhold til andre i samme aldersgruppe: 6–20 gange højere blandt mænd og 10–50 gange højere blandt kvinder. Det blev anslået, at på seks af stederne (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom og Wien) kunne 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 år tilskrives opioidbrug, især overdoser, aids og eksterne årsager (ulykker, selvmord). Cirka en tredjedel af disse narkotikarelaterede dødsfald skyldtes overdoser, selv om denne andel var højere i byer med en lav udbredelse af hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere og formentlig vil stige, når højaktiv antiretroviral behandling (HAART) bliver mere udbredt.
Ühe EMCDDA projekti raames alustatud koostööuuringu käigus uuriti suremust opioidide tarbijate hulgas, kes olid uuringusse värvatud ravikeskustes kaheksas Euroopa punktis.(196) Uuringus selgus, et opioidide tarbijate suremus on oma eakaaslastega võrreldes väga kõrge: meestel 6–20 korda kõrgem ja naistel 10–50 korda kõrgem. Kuues punktis (Amsterdamis, Barcelonas, Dublinis, Londonis, Roomas ja Viinis) võis hinnanguliselt 10–23% 15–49aastaste täiskasvanute üldisest suremusest kanda opioidide tarbimise, peamiselt üleannustamise, AIDSi ja välistest teguritest tingitud surmapõhjuste (õnnetused, enesetapud) arvele. Laias laastus kolmandik kõnealustest uimastitega seotud surmadest oli põhjustatud üleannustamisest, kuid nende osakaal oli suurem linnades, kus HIV nakkuse levimus uimastisüstijate hulgas oli madalam, ning on tõenäoline, et see suureneb, kui aktiivne retroviirusevastane ravi muutub kättesaadavamaks.
EMCDDA:n hankkeen yhteydessä aloitetussa yhteistyötutkimuksessa tarkasteltiin kuolleisuutta hoidossa olleiden opioidien käyttäjien keskuudessa kahdeksassa eurooppalaisessa kohteessa (196). Tutkimuksessa todettiin, että opioidien käyttäjien kuolleisuus oli hyvin korkea heidän ikätovereihinsa verrattuna: miehillä 6–20 kertaa korkeampi ja naisilla 10–50 kertaa korkeampi. Kuudessa kohteessa (Amsterdamissa, Barcelonassa, Dublinissa, Lontoossa, Roomassa ja Wienissä) arvioitiin, että 15–49‑vuotiaiden kuolemista 10–23 prosenttia johtui opioidien käytöstä, pääasiallisesti yliannostuksesta, aidsista ja ulkoisista syistä (onnettomuuksista, itsemurhista). Noin kolmasosa näistä huumekuolemista johtui yliannostuksesta, joskin niiden osuus oli korkeampi kaupungeissa, joissa hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa oli alhainen, ja se todennäköisesti kasvaa, kun HAART-hoidon saatavuus lisääntyy.
Egy EMCDDA-projekt keretében indult együttműködési vizsgálat nyolc európai helyszínen vizsgálta a kezelésbe bevont opiáthasználók halálozási arányát196. A vizsgálat a kortársakénál sokkal magasabb halálozási arányt állapított meg az opiáthasználók körében: a férfiak esetében 6–20-szor, a nőknél 10–50-szer magasabb értéket. A becslések szerint a helyszínek közül hat esetében (Amszterdam, Barcelona, Dublin, London, Róma és Bécs) a 15–49 éves felnőttek teljes halálozási arányának 10–23%-át lehetett az opiáthasználatnak tulajdonítani; ezek főként túladagolások, AIDS-es esetek és külső okok (balesetek, öngyilkosságok) voltak. Ezeknek a kábítószerrel összefüggő haláleseteknek durván egyharmada következett be túladagolás miatt, de ez az arány magasabb volt azokban a városokban, ahol a HIV-fertőzés az injekciós kábítószer-használók körében kisebb mértékben fordult elő, és valószínűleg tovább fog nőni, ha a hatékony antiretrovirális gyógykezelés (HAART) szélesebb körben is elérhetővé válik.
En samarbeidsstudie igangsatt innenfor rammen av et EONN-prosjekt, undersøkte dødelighet blant opioidbrukere i behandling åtte forskjellige steder i Europa (196). Studien fant en svært høy dødelighet for opioidbrukere sammenlignet med deres jevnaldrende: 6-20 ganger høyere for menn og 10-50 ganger høyere for kvinner. Det ble anslått at på seks av stedene (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Roma og Wien) kunne 10-23 % av den totale dødeligheten blant menn i alderen 15-49 tilskrives opioidbruk, hovedsakelig overdoser, AIDS og eksterne årsaker (ulykker, selvmord). Grovt regnet en tredel av de narkotikarelaterte dødsfallene skyldtes overdose. Denne andelen var høyere i byer med lav HIV-prevalens blant sprøytebrukere, og det er sannsynlig at den vil øke etter hvert som HAART blir mer tilgjengelig.
We wspólnym badaniu, które rozpoczęto w ramach projektu EMCDDA, analizowano śmiertelność wśród osób zażywających opiaty poddanych leczeniu w ośmiu miejscach w Europie (196). Badanie to wykazało bardzo wysoką śmiertelność wśród osób zażywających opiaty w porównaniu do ich rówieśników: 6–20 razy wyższą wśród mężczyzn i 10–50 razy wyższą wśród kobiet. Oszacowano, że w sześciu miastach (w Amsterdamie, Barcelonie, Dublinie, Londynie, Rzymie i Wiedniu) 10–23% wszystkich przypadków zgonu wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów, przede wszystkim przedawkowaniu, AIDS i przyczynom zewnętrznym (wypadkom, samobójstwom). Przyczyną w przybliżeniu jednej trzeciej zgonów związanych z narkotykami było przedawkowanie, chociaż jego odsetek był wyższy w miastach o niskim rozpowszechnieniu zakażeń HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie. Prawdopodobnie wzrośnie on z chwilą szerszego udostępnienia wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART).
Un studiu în colaborare iniţiat în cadrul unui proiect OEDT a analizat mortalitatea în rândul consumatorilor de opiacee aflaţi sub tratament în opt locaţii europene (196). În urma studiului s-a constatat un nivel foarte ridicat de mortalitate în rândul consumatorilor de opiacee, comparativ cu mortalitatea persoanelor de aceeaşi vârstă: de 6–20 de ori mai ridicat la bărbaţi şi de 10–50 de ori mai ridicat la femei. S-a estimat că în şase dintre aceste locuri (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londra, Roma şi Viena), 10–23 % din mortalitatea globală în rândul adulţilor cu vârste cuprinse între 15–49 de ani se datorează consumului de opiacee, în special supradoze, SIDA şi cauze externe (accidente, sinucideri). Circa o treime din decesele legate de consumul de droguri au fost cauzate de supradoze, deşi această pondere a fost mai mare în oraşele cu o prevalenţă scăzută a infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile, şi probabil va creşte atunci când tratamentul antiretroviral extrem de activ (HAART) devine disponibil pe scară mai largă.
Kolektívna štúdia, ktorá sa začala v rámci projektu EMCDDA, preskúmala úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov, ktorí sa zúčastnili na liečení v ôsmich európskych lokalitách (196). Štúdia zistila veľmi vysokú úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov v porovnaní s ich vrstovníkmi: 6- až 20-krát vyššiu u mužov a10- až 15-krát vyššiu u žien. Odhadlo sa, že v šiestich lokalitách (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londýn, Rím a Viedeň) 10 – 23 % z celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov by sa mohlo pripísať užívaniu opiátov, najmä predávkovaniam, AIDS a vonkajším príčinám (nehody, samovraždy). Zhruba jedna tretina z týchto úmrtí súvisiacich s drogami nastala kvôli predávkovaniu, hoci tento podiel bol vyšší v mestách s nízkou prevalenciou infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog a pravdepodobne sa zvýši, len čo sa vysoko aktívna antiretrovírusová liečba (HAART) stane širšie dostupnou.
Sodelovalna študija, ki se je začela v okviru projekta Centra, je preučila smrtnost med uživalci opioidov, vključenih v zdravljenje na osmih evropskih lokacijah (196). Ugotovila je zelo visoko smrtnost med uživalci opioidov v primerjavi z njihovimi sovrstniki: 6- do 20-krat višjo med moškimi in 10- do 50-krat višjo med ženskami. Ocenjeno je bilo, da bi lahko na šestih lokacijah (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rim in Dunaj) lahko 10 do 23 % celotne smrtnosti med odraslimi v starosti 15 do 49 let pripisali uživanju opioidov, predvsem prevelikim odmerkom, aidsu in zunanjim vzrokom (nezgode, samomori). Približno tretjina teh z drogo povezanih smrtnih primerov je bila posledica prevelikih odmerkov, čeprav je bil ta delež višji v mestih z nizko razširjenostjo okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog in se bo verjetno povečal, potem ko bo širše na voljo visoko aktivna antiretroviralna terapija (HAART).
En samarbetsanalys som inleddes inom ramen för ett ECNN-projekt granskade dödligheten bland opiatanvändare som påbörjat behandling i åtta europeiska städer (196). Studien fann mycket hög dödlighet bland opiatmissbrukare jämfört med deras jämnåriga: 6–20 gånger högre bland män och 10–50 gånger högre bland kvinnor. I sex av städerna (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom och Wien) uppskattades att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år kunde hänföras till opiatmissbruk, främst överdoser, aids och yttre orsaker (olyckor, självmord). Cirka en tredjedel av dessa narkotikarelaterade dödsfall berodde på överdoser även om den andelen var högre i städer med låg prevalens av hiv-smitta bland injektionsmissbrukare och sannolikt kommer att öka när högaktiv antiretroviral terapi (HAART) blir mer allmänt tillgänglig.
Apvienotā pētījumā, kas ir sākts, īstenojot EMCDDA projektu, ir pētīta mirstība ārstēšanā iesaistītu opioīdu lietotāju vidū astoņās Eiropas valstīs un pilsētās (196). Pētījumā ir atklājies, ka salīdzinājumā ar laikabiedriem mirstības līmenis opioīdu lietotāju vidū ir ļoti augsts: 6–20 reizes augstāks vīriešu vidū un 10–50 reizes augstāks sieviešu vidū. Ir aplēsts, ka sešās no pilsētām (Amsterdamā, Barselonā, Dublinā, Londonā, Romā un Vīnē) 10–23 % no kopējā nāves gadījumu skaita 15–49 gadus veco iedzīvotāju vidū ir saistīti ar opioīdu lietošanu, lielākoties pārdozēšanu, AIDS un ārējiem cēloņiem (nelaimes gadījumiem, pašnāvībām). Aptuveni trešdaļa no šiem narkotiku izraisītajiem nāves gadījumiem ir saistīta ar pārdozēšanu, lai gan šī proporcija ir lielāka pilsētās, kur HIV infekcija narkotiku injicētāju vidū ir maz izplatīta, un visticamāk palielināsies līdz ar augstas aktivitātes antiretrovirālās terapijas (HAART) plašāku pieejamību.
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
Şu anda çoğu ülke enjekte ederek uyuşturucu kullanımına bağlanan yeni teşhis edilmiş HIV enfeksiyonu için düşük oranlar rapor etmektedir. Enjekte eden uyuşturucu kullanıcıları (EUK’lar) arasında sürekli olarak düşük HIV enfeksiyonu oranlarını korumuş olan ülkeler hangi faktörlerin buna yol açabileceğini araştırmak için bir fırsat sunarken, bu soru güncel AB uyuşturucu eylem planı tarafından sorulmakta olup hali hazırda bir EMCDDA eşgüdümlü çalışmasının odaklarından birini teşkil etmektedir.
At present, most countries report low rates of newly diagnosed HIV infection attributed to injecting drug use. Countries that have maintained consistently low rates of HIV infection among injecting drug users (IDUs) provide an opportunity to explore what factors can account for this, a question posed by the current EU drugs action plan and currently a focus of an EMCDDA coordinated study. Complacency should be avoided, however; neither Spain nor Italy, both of which have experienced HIV epidemics among IDUs, provides national HIV case reporting data, and this has a significant negative impact on the value of these data for describing the overall EU picture. Furthermore, data emerging from some countries are raising concerns that HIV infection may be increasing, at least among some populations of IDUs.
À l’heure actuelle, la plupart des pays font état de faibles pourcentages de nouveaux cas diagnostiqués d’infection par le VIH due à l’usage de drogue par voie intraveineuse. Les pays dont le taux d’infection par le VIH des usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI) est demeuré faible offrent une opportunité d’étudier les facteurs qui sont responsables de cette situation, une question soulevée par le plan d’action antidrogue actuel de l’UE et le sujet d’une étude en cours coordonnée par l’OEDT. Il convient toutefois d’éviter toute complaisance. En effet, ni l’Espagne ni l’Italie, deux pays qui ont connu une épidémie de VIH parmi les UDVI, ne fournissent de données nationales sur les cas signalés de VIH, ce qui a un impact négatif considérable sur la valeur de ces données pour dresser le bilan de la situation générale de l’UE. En outre, des données en provenance de certains pays soulèvent des inquiétudes quant à une expansion possible de l’infection par le VIH, tout au moins parmi certaines populations d’UDVI.
Derzeit melden die meisten Ländern niedrige Raten neu diagnostizierter HIV-Infektionen, die mit dem injizierenden Drogenkonsum in Verbindung gebracht werden. Anhand der Länder, die kontinuierlich niedrige HIV-Infektionsraten unter injizierenden Drogenkonsumenten (IDU) melden, kann untersucht werden, welche Faktoren hierfür verantwortlich sein könnten. Diese Frage wird im laufenden EU-Drogenaktionsplan thematisiert und bildet einen der Schwerpunkte einer von der EBDD koordinierten Studie. In diesem Zusammenhang darf man sich jedoch keinen Illusionen hingeben. Weder Spanien noch Italien, die beide HIV-Epidemien unter IDU zu beklagen hatten, stellen nationale Berichtsdaten über HIV-Fälle zur Verfügung, was erhebliche negative Auswirkungen auf den Wert dieser Daten für die Darstellung des Gesamtbildes in der EU hat. Darüber hinaus geben die Daten aus einigen Ländern Anlass zu der Befürchtung, dass die Zahl der HIV-Infektionen steigen könnte, zumindest in bestimmten Teilgruppen der IDU.
Actualmente, la mayoría de países registra tasas poco elevadas de nuevos casos diagnosticados de VIH atribuidos al consumo de drogas por vía parenteral. El análisis de los países que han mantenido de manera continuada unos porcentajes reducidos de infección de VIH entre los consumidores por vía parenteral permite estudiar los factores a los que se debe este hecho; esta cuestión se plantea en el actual Plan de Acción en materia de lucha contra la droga de la UE y ocupa el tema central de un estudio coordinado por el OEDT. No obstante, debemos evitar la complacencia. Ni España ni Italia, dos países que han experimentado epidemias de VIH entre los consumidores por vía parenteral, proporcionan información nacional sobre el registro de casos de VIH, lo cual reduce notablemente el valor de esta información a la hora de elaborar un cuadro general de la situación en la UE. Además, los datos declarados por algunos países son motivo de preocupación, ya que sugieren que la cifra de infecciones de VIH podría estar aumentando, al menos entre algunas poblaciones de consumidores por vía parenteral.
Attualmente la maggior parte dei paesi riferisce percentuali basse di nuovi casi di HIV diagnosticati come conseguenze del consumo di stupefacenti per via parenterale. I paesi che hanno mantenuto percentuali coerentemente basse di infezione da HIV tra i consumatori di droga per via parenterale (IDU) offrono l’opportunità di capire quali fattori possono contribuire a garantire questa tendenza, un aspetto questo sul quale l’attuale piano d’azione dell’Unione europea in materia di lotta contro la droga ha puntato i riflettori e che è divenuto oggetto d’analisi prioritario nell’ambito di uno studio coordinato dell'OEDT. È importante, tuttavia, non lasciarsi andare al compiacimento: né Spagna né Italia, che hanno sperimentato entrambe un’epidemia da HIV tra gli IDU, forniscono dati a livello nazionale sul numero di pazienti sieropositivi, con un conseguente impatto negativo sulla validità di questi dati per poter tratteggiare un quadro completo per l’Unione europea. Inoltre, i dati riferiti da alcuni paesi fanno pensare che l’infezione da HIV si stia diffondendo, perlomeno in alcuni gruppi di IDU.
Actualmente, a maioria dos países regista baixos índices de novos casos diagnosticados de infecção por VIH atribuídos ao consumo de droga injectada. Os países que têm mantido índices permanentemente baixos de VIH entre os consumidores de droga injectada (CDI) oferecem uma oportunidade para investigar os factores que podem estar na base desta situação, sendo esta uma questão colocada pelo actual plano de acção da UE de luta contra a droga e abordada por um estudo coordenado pelo OEDT. Há, todavia, que evitar atitudes de complacência, pois nem a Espanha nem a Itália, dois países com epidemias de VIH entre os CDI, forneceram dados nacionais das notificações de casos de VIH, o que afecta muito negativamente o valor destes dados para descreverem o panorama global da UE. Além disso, os dados registados em alguns países suscitam preocupações de que a infecção por VIH esteja a aumentar, pelo menos em algumas populações de CDI.
Επί του παρόντος, οι περισσότερες χώρες αναφέρουν χαμηλά ποσοστά νεοδιαγνωσθείσας μόλυνσης από τον ιό HIV που αποδίδεται σε ενέσιμη χρήση ναρκωτικών. Οι χώρες στις οποίες τα ποσοστά μόλυνσης από τον ιό HIV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών (ΧΕΝ) διατηρούνται σταθερά σε χαμηλά επίπεδα παρέχουν τη δυνατότητα να διερευνηθούν οι παράγοντες στους οποίους οφείλεται το γεγονός αυτό, ένα θέμα που τίθεται στο τρέχον σχέδιο δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά και αποτελεί επί του παρόντος αντικείμενο συντονισμένης μελέτης του ΕΚΠΝΤ. Ωστόσο, δεν υπάρχουν περιθώρια για εφησυχασμό. Ούτε η Ισπανία ούτε η Ιταλία, οι οποίες αμφότερες γνώρισαν επιδημίες του HIV στους ΧΕΝ, παρέχουν στοιχεία σχετικά με τις περιπτώσεις HIV σε εθνικό επίπεδο, γεγονός που έχει σημαντικό αρνητικό αντίκτυπο στην αξία των στοιχείων αυτών για την περιγραφή της συνολικής εικόνας που επικρατεί στην ΕΕ. Επίσης, τα στοιχεία που προέρχονται από ορισμένες χώρες προκαλούν ανησυχίες για ενδεχόμενη αύξηση της μόλυνσης, τουλάχιστον σε ορισμένους πληθυσμούς ΧΕΝ.
Voor de meeste landen zijn de recente cijfers voor nieuw gediagnosticeerde HIV-infecties die worden toegeschreven aan injecterend drugsgebruik laag. Een aantal landen heeft de cijfers voor HIV-infecties onder injecterende drugsgebruikers (ID’s) constant laag weten te houden, en dat maakt het mogelijk onderzoek te doen naar de factoren die hieraan ten grondslag kunnen liggen, een kwestie die aan de orde wordt gesteld in het huidige EU-drugsactieplan en die op dit moment de hoofdvraagstelling vormt van een door het EWDD gecoördineerd onderzoek. Er is echter geen reden tot voldaanheid, want Spanje en Italië, die beide HIV-epidemieën onder ID’s hebben gekend, leveren geen van beide nationale gegevens over HIV-gevallen, hetgeen de waarde van deze gegevens voor het beschrijven van de totale situatie in de EU in hoge mate negatief beïnvloedt. Bovendien doen de gegevens uit sommige landen vermoeden dat het aantal HIV-infecties toeneemt, in elk geval onder sommige ID-populaties.
V současné době uvádí většina zemí nízký počet nově diagnostikovaných infekcí HIV připisovaných injekčnímu užívání drog. Země s dlouhodobě nízkým počtem infekcí HIV mezi injekčními uživateli drog mohou být předmětem zkoumání, jaké faktory vedou k tomuto stavu. Touto otázkou se zabývá současný protidrogový akční plán EU a je také v centru pozornosti koordinované studie EMCDDA. Není však důvod ke spokojenosti. Španělsko a Itálie, kde mezi injekčními uživateli drog došlo k epidemii HIV, neposkytují národní údaje z hlášení případů HIV, což výrazně snižuje vypovídací hodnotu těchto údajů o celkové situaci v Evropské unii. Údaje z některých zemí navíc vedou k obavám, že přinejmenším u některých populací injekčních uživatelů drog může docházet k nárůstu počtu osob trpících infekcí HIV.
På nuværende tidspunkt melder de fleste lande om et lavt antal nydiagnosticerede tilfælde af hiv-infektion forårsaget af intravenøs stofbrug. På grundlag af de lande, hvor hiv-infektionen blandt intravenøse stofbrugere konstant har været lavt, er det muligt at undersøge, hvilke faktorer dette kan tilskrives, et spørgsmål, som er stillet i EU's nuværende narkotikahandlingsplan, og som der fokuseres på i en EONN-koordineret undersøgelse. Efterladenhed bør imidlertid undgås; hverken Spanien eller Italien, som begge har oplevet hiv-epidemier blandt intravenøse stofbrugere, fremlægger caserapporter vedrørende hiv, og dette har en meget negativ virkning på værdien af disse data med hensyn til mulighden for at kunne beskrive det samlede billede i EU. Endvidere giver data fra nogle lande anledning til bekymring for, at hiv-smitten kan være stigende, i det mindste blandt nogle grupper af intravenøse stofbrugere.
Käesoleval ajal on uimastisüstimisega seostatavate uute diagnoositud HIV nakkuse juhtude arv enamikus riikides väike. Riigid, kus HIV nakkuse määrad uimastisüstijate hulgas on püsivalt madalad, pakuvad head võimalust uurida, millised tegurid seda mõjutavad; see on küsimus, mis tõstatati kehtivas EL uimastitevastases tegevuskavas ning see on ka EMCDDA koostööuuringu keskne teema. Rahuloluks pole aga põhjust; ei Hispaania ega ka Itaalia, kus on esinenud HIV epideemiaid uimastisüstijate seas, ei esitanud üleriigilisi andmeid HIV nakkuse juhtude kohta ning see vähendab olulisel määral olemasolevate andmete väärtust EL üldise olukorra kirjeldamisel. Veelgi enam, mõnest riigist saadud andmed põhjustavad muret, et HIV nakkuse levik võib olla laienemas, eelkõige mõnedes uimastisüstijate rühmades.
Nykyään useimmat maat ilmoittavat alhaisia määriä uusia diagnosoituja hiv-tartuntoja, jotka johtuvat huumeiden injektiokäytöstä. Maat, joissa hiv-tartuntojen määrä huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa on ollut pitkään alhainen, tarjoavat mahdollisuuden tarkastella ilmiön syitä. Tähän halutaan vastaus nykyisessä EU:n huumausainestrategiassa ja siihen keskitytään meneillään olevassa EMCDDA:n koordinoimassa tutkimuksessa. Ei ole kuitenkaan syytä olla liian optimistinen, sillä Espanja ja Italia, joissa huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa on ilmennyt hiv-epidemioita, eivät ole toimittaneet kansallisia tietoja hiv-tapauksista, ja tällä on merkittävä kielteinen vaikutus EU:n kokonaistilannetta koskevien tietojen arvoon. Lisäksi joidenkin maiden toimittamat tiedot herättävät huolta hiv-tartuntojen mahdollisesta lisääntymisestä ainakin tietyissä injektiokäyttäjien ryhmissä.
A legtöbb ország jelentése szerint az újonnan diagnosztizált HIV-fertőzések között jelenleg alacsony az injekciós kábítószer-használatnak tulajdoníthatók aránya. Azok az országok, ahol az injekciós kábítószer-használók körében tartósan alacsony volt a HIV-fertőzés aránya, lehetőséget adnak az ennek hátterében álló tényezők megkeresésére, mivel ez a kérdés mind az EU jelenlegi kábítószerügyi cselekvési tervében, mind az EMCDDA egyik aktuális összehangolt vizsgálatában központi helyet foglal el. Mindenesetre kerülnünk kell a túlzott megelégedettséget: egyelőre sem Spanyolország, sem Olaszország nem közöl országos HIV-esetbejelentési adatokat, és mivel ez a két ország a HIV járványszerű terjedését tapasztalta a kábítószer-használók körében, ez sokat levon ezen adatok értékéből az EU összképének szempontjából. Ráadásul néhány ország adatai alapján felmerül az aggodalom, hogy a HIV-fertőzöttség mértéke esetleg növekszik, legalábbis az injekciós kábítószer-használók egyes populációiban.
De fleste land rapporterer for tiden om lave tall for nylig diagnostiserte HIV-tilfeller på grunn av sprøytebruk. Land som konsekvent har hatt lave HIV-tall blant sprøytebrukere, gir oss mulighet til å undersøke hvilke faktorer som spiller inn, et spørsmål som står sterkt i fokus i EUs inneværende handlingsplan mot narkotika, og som også er tema for en studie koordinert av EONN. Det er imidlertid ingen grunn til å ta det med ro. Verken Spania eller Italia, som begge har opplevd HIV-epidemier blant sprøytebrukere, leverer data om meldte HIV-tilfeller nasjonalt, noe som i betydelig grad svekker verdien av dataene når det gjelder å beskrive situasjonen i EU. I tillegg skaper data fra noen land bekymring for en mulig økende HIV-smitte, i alle fall i noen grupper av sprøytebrukere.
Obecnie większość krajów zgłasza niskie wskaźniki nowo zdiagnozowanych przypadków zakażenia wirusem HIV przypisywanego dożylnemu zażywaniu narkotyków. Kraje, w których utrzymują się niskie wskaźniki liczby zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie, dają możliwość zbadania czynników, które wpływają na taki stan rzeczy — do tego nawołuje bieżący antynarkotykowy plan działania UE i jest to zarazem główny punkt skoordynowanego badania EMCDDA. Nie należy jednak popadać w samozadowolenie. Ani Hiszpania, ani Włochy, które doświadczyły epidemii zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie, nie dostarczają danych o zgłoszonych przypadkach zakażeń wirusem HIV, co zdecydowanie negatywnie wpływa na wartość danych służących do opisu sytuacji w całej UE. Ponadto dane pochodzące niektórych krajów dają podstawy do obaw, że liczba przypadków zakażeń wirusem HIV może wzrastać, przynajmniej wśród części osób zażywających narkotyki dożylnie.
În prezent, majoritatea ţărilor declară rate mai scăzute în rândul persoanelor recent diagnosticate cu HIV datorită consumului de droguri prin injectare. Ţările care au menţinut constant rate scăzute ale infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile (CDI) oferă şansa de a studia care sunt factorii care determină acest lucru, chestiune expusă în planul actual de acţiune al Uniunii Europene privind drogurile, şi în prezent subiect de interes al unui studiu coordonat de OEDT. Cu toate acestea, mai durează ceva timp până când situaţia să fie mulţumitoare; Spania şi Italia, ambele având experienţa epidemiilor de infecţie cu HIV în rândul CDI, nu oferă date privind cazurile de infecţie cu HIV raportate la nivel naţional, iar acest lucru are un impact negativ semnificativ asupra valorii datelor oferite pentru descrierea imaginii de ansamblu în cadrul Uniunii Europene. În plus, datele provenite din anumite ţări provoacă îngrijorare privind creşterea numărului persoanelor infectate cu HIV, cel puţin în rândul CDI.
V súčasnosti väčšina krajín uvádza nízke miery novo diagnostikovanej infekcie HIV pripisovanej injekčnému užívaniu drog. Krajiny, ktoré neustále udržiavajú nízke miery infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog (IDU) poskytujú príležitosť skúmať, ktoré faktory za ňu zodpovedajú, čo je otázka kladená súčasným protidrogovým plánom EÚ a v súčasnosti zameraním koordinovanej štúdie EMCDDA. Mali by sme sa však vyhnúť sebauspokojeniu; ani Španielsko ani Taliansko, ktoré zažili epidémiu HIV medzi IDU, neposkytli národné údaje o prípadoch HIV, čo malo významný negatívny vplyv na hodnotu týchto údajov pre opis celkového obrazu EÚ. Okrem toho, údaje prichádzajúce z niektorých krajín vzbudzujú obavy, že infekcia HIV môže narastať, prinajmenšom medzi niektorými populáciami IDU.
V zadnjem času večina držav poroča o nizkih stopnjah novo ugotovljenih okužb z virusom HIV zaradi vbrizgavanja drog. Države, ki dosledno ohranjajo nizke ravni okužb z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog, omogočajo priložnost raziskati, kateri dejavniki lahko prispevajo k temu. To je vprašanje, ki ga zastavlja trenutni akcijski načrt EU na področju drog, in je trenutno osrednji cilj študije, ki jo usklajuje Center. Vendar ne moremo biti zadovoljni, saj Španija in Italija, ki sta imeli epidemijo virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog, ne posredujeta nacionalnih podatkov o prijavljenih primerih okužbe z virusom HIV, kar zelo negativno vpliva na pomen, ki ga imajo ti podatki za opisovanje celotne slike v EU. Poleg tega podatki, ki prihajajo iz nekaterih držav, zaskrbljujoče kažejo, da se okužbe z virusom HIV morda povečujejo, vsaj med nekaterimi populacijami injicirajočih uživalcev drog.
För närvarande redovisar de flesta länder få nydiagnostiserade hiv-fall bland injektionsmissbrukare. Länder som konstant har haft få fall av hiv-smittade bland injektionsmissbrukare erbjuder möjligheter att analysera vilka faktorer som bidrar till detta förhållande. Denna fråga ställs i EU:s nuvarande handlingsplan mot narkotika och är just nu ett ämne för en studie som samordnas av ECNN. Kampen mot hiv är dock långt ifrån vunnen. Både Spanien och Italien har haft hiv-epidemier bland injektionsmissbrukare, men inget av dessa länder har lämnat någon redovisning av nationella hiv-fall, vilket gör rapporterade uppgifter mindre värda när det gäller att beskriva den samlade bilden på EU-nivå. Uppgifter från några länder ger därtill anledning till oro för att antalet hiv-smittade kanske ökar, åtminstone bland populationer av injektionsmissbrukare.
Saskaņā ar ziņojumiem lielākajā daļā valstu ar narkotiku injicēšanu saistīto jaunatklāto HIV infekcijas gadījumu skaits pašlaik nav liels. Iepazīstoties ar to valstu pieredzi, kam ir izdevies konsekventi uzturēt zemus HIV infekcijas rādītājus narkotiku injicētāju (IDU) vidū, ir iespēja analizēt faktorus, kas ļauj to panākt; tas ir uzdevums, ko paredz īstenot pašreizējais ES narkotiku rīcības plāns un kam ir veltīts pašlaik notiekošs EMCDDA koordinēts pētījums. Tomēr nedrīkst ieslīgt pašapmierinātībā; nedz Spānija, nedz Itālija, kas ir pieredzējušas HIV epidēmiju IDU vidū, nav sniegušas HIV gadījumu valsts atskaites datus, un tas lielā mērā negatīvi iespaido to datu vērtību, kas ir izmantoti, aprakstot ES kopējo ainu. Turklāt dažu valstu informācija rada bažas, ka HIV infekcijas izplatība, iespējams, pieaug, vismaz dažu IDU grupu vidū.
  Bölüm 7: UyuÅŸturucuya ...  
2003-04’te İtalya ve Polonya’dan EUK örnekleri arasında % 60’ın üzerinde yaygınlık oranları bildirilirken, % 20’den az yaygınlık oranına sahip örnekler Belçika, İrlanda, Kıbrıs, Avusturya, Portekiz, Slovenya, Slovakya ve Birleşik Krallık'ta kaydedilmiştir.
The prevalence of hepatitis B virus (HBV) markers also varies greatly both within and between countries. The most complete data are for anti-HBc, which indicates a history of infection. In 2003–04, prevalence rates of over 60 % among IDU samples were reported from Italy and Poland, while samples with prevalence rates of less than 20 % were recorded in Belgium, Ireland, Cyprus, Austria, Portugal, Slovenia, Slovakia and the United Kingdom. Hepatitis B notification data for the period 1992–2004, for those countries from which data are available, show a very diverse picture (192). In the Nordic region, the great majority of notified acute cases of hepatitis B occur among IDUs, and hepatitis B outbreaks have coincided with increases in drug injecting in several countries. For example, the data for Norway suggest a strongly increasing incidence of hepatitis B infections among IDUs between 1992 and 1998 with a decline thereafter. In Finland, hepatitis B notifications among IDUs have fallen steeply in recent years, possibly as a result of vaccination programmes and a comprehensive needle and syringe exchange system.
La prévalence des marqueurs du virus de l’hépatite B (VHB) varie également fortement tant à l’intérieur des pays qu’entre ceux-ci. Les données les plus complètes concernent l’anti-HBc, qui indique un antécédent d’infection. En 2003-2004, des échantillons d’UDVI avec une prévalence supérieure à 60 % ont été déclarés en Italie et en Pologne, tandis que des échantillons avec une prévalence de moins de 20 % étaient observés en Belgique, en Irlande, à Chypre, en Autriche, au Portugal, en Slovénie, en Slovaquie et au Royaume-Uni. Les données de signalement des cas d’hépatite B pour la période 1992-2004 pour les pays pour lesquels des données sont disponibles, montrent un paysage très contrasté (192). Dans les pays nordiques, la grande majorité des cas aigus déclarés d’hépatite B sont décelés chez des UDVI, et les foyers d’hépatite B ont coïncidé avec une hausse de l’usage de drogue par voie intraveineuse dans plusieurs pays. À titre d’exemple, les données concernant la Norvège montrent une incidence en forte hausse des infections par hépatite B chez les UDVI entre 1992 et 1998 et un recul ensuite. En Finlande, le signalement de cas d’hépatite B chez les UDVI a fortement chuté ces dernières années, peut-être à la suite des campagnes de vaccination et d’un système exhaustif d’échange de seringues.
Auch bei der Prävalenz der Marker für das Hepatitis-B-Virus (HBV) gibt es große Unterschiede sowohl innerhalb der Länder als auch zwischen den einzelnen Ländern. Die vollständigsten Daten liegen für den Marker Anti-HBc vor, der auf Infektionen in der Vergangenheit hinweist. Für den Zeitraum 2003/2004 wurden IDU-Stichproben mit Prävalenzraten über 60 % aus Italien und Polen gemeldet, während Belgien, Irland, Zypern, Österreich, Portugal, Slowenien, die Slowakei und das Vereinigte Königreich über Stichproben mit Prävalenzraten unter 20 % berichteten. Für die Länder, aus denen Meldedaten bezüglich Hepatitis B verfügbar sind, belegen diese für den Zeitraum 1992 bis 2004 ein sehr uneinheitliches Bild (192). In den skandinavischen Ländern betreffen die allermeisten gemeldeten Fälle akuter Hepatitis B injizierende Drogenkonsumenten, und in mehreren Ländern korreliert die Zahl der Ausbrüche von Hepatitis B mit der Zunahme des injizierenden Drogenkonsums. Beispielsweise belegen die Daten für Norwegen, dass die Inzidenz der Hepatitis-B-Infektionen unter IDU zunächst zwischen 1992 und 1998 stark gestiegen und anschließend gesunken ist. In Finnland sind die Meldungen über Hepatitis B unter IDU in den letzten Jahren drastisch zurückgegangen, was möglicherweise auf Impfprogramme und ein umfassendes Nadel- und Spritzenaustauschprogramm zurückzuführen ist.
La prevalencia de los marcadores del virus de la hepatitis B (VHB) también presenta grandes variaciones tanto entre los distintos países como dentro de un mismo país. Los datos más completos son los relativos a los anti-HBc, que indican que ha habido infección. En 2003-2004, se declararon muestras de consumidores por vía parenteral con una prevalencia superior al 60 % en Italia y Polonia, e inferior al 20 % en Bélgica, Irlanda, Chipre, Austria, Portugal, Eslovenia, Eslovaquia y el Reino Unido. Los datos de notificación de la hepatitis B para el período 1992-2004 muestran una situación muy distinta entre los países que facilitan datos (192). En la región nórdica, la mayor parte de los casos notificados de hepatitis B aguda se dan entre los consumidores por vía parenteral, y los brotes de hepatitis B coinciden con el aumento de esta práctica en varios países. Por ejemplo, los datos relativos a Noruega revelan que la incidencia de infecciones de hepatitis B entre los consumidores por vía parenteral aumentó primero de manera pronunciada entre 1992 y 1998, para registrar a continuación un declive. En Finlandia, las notificaciones de hepatitis B entre los consumidores por vía parenteral han caído en picado en los últimos años, quizá como resultado de los programas de vacunación y el sistema integral de intercambio de jeringuillas y agujas.
Anche la prevalenza dei marcatori del virus dell’epatite B (HBV) varia enormemente da paese a paese e all’interno dello stesso paese. I dati più completi riguardano il test HBc, che – se positivo – indica una storia di infezione. Nel 2003-2004 campioni di consumatori di stupefacenti per via parenterale con una prevalenza superiore al 60% sono stati riferiti da Italia e Polonia, mentre campioni con prevalenza inferiore al 20% sono stati segnalati da Belgio, Irlanda, Cipro, Austria, Portogallo, Slovenia, Slovacchia e Regno Unito. I dati sulla notifica dell’epatite B per il periodo 1992–2004 per i paesi che hanno fornito dati offrono un quadro molto diversificato (192). Nella regione nordica la grande maggioranza dei casi acuti notificati di epatite B si verifica tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; in alcuni paesi le epidemie di epatite B sono coincise con aumenti del consumo di droga endovena. Per esempio, i dati messi a disposizione dalla Norvegia indicano un’incidenza in forte aumento delle infezioni da epatite B tra gli IDU tra il 1992 e il 1998, al quale è seguito un declino. In Finlandia il numero di segnalazioni di casi di epatite B tra gli IDU è precipitato negli ultimi anni, forse grazie ai programmi di vaccinazione e a un sistema più completo di scambio di aghi e siringhe.
A prevalência dos marcadores do vírus da hepatite B (VHB) também varia muito consoante os países e as regiões de cada país. Os dados mais completos referem-se aos anticorpos da hepatite B, que indiciam um historial de infecções. Em 2003–2004, foram comunicados índices de prevalência superiores a 60% nas amostras de CDI pela Itália e a Polónia, ao passo que foram registadas amostras com índices de prevalência inferiores a 20% na Bélgica, Irlanda, Chipre, Áustria, Portugal, Eslovénia, Eslováquia e Reino Unido. Os dados de notificação de casos de hepatite B no período de 1992–2004, em relação aos países com dados disponíveis, mostram um panorama muito diversificado (192). Na região nórdica, a grande maioria de casos agudos notificados de hepatite B verificam-se entre os CDI e os surtos de hepatite B coincidiram com aumentos do consumo de droga injectada em vários países. Por exemplo, os dados relativos à Noruega sugerem que a incidência das infecções de hepatite B entre os CDI aumentou muito entre 1992 e 1998, tendo diminuído seguidamente. Na Finlândia, as notificações de casos de hepatite B entre os CDI diminuíram drasticamente nos últimos anos, possivelmente em resultado dos programas de vacinação e de um vasto programa de troca de agulhas e seringas.
Ο επιπολασμός των δεικτών του ιού της ηπατίτιδας B (HBV) διαφέρει επίσης σημαντικά τόσο εντός όσο και μεταξύ των χωρών. Τα πληρέστερα στοιχεία αφορούν τον δείκτη anti-HBc, που υποδηλώνει ιστορικό μόλυνσης. Την περίοδο 2002–03, δείγματα ΧΕΝ με επιπολασμό άνω του 60 % αναφέρθηκαν από την Ιταλία και την Πολωνία, ενώ δείγματα με ποσοστά επιπολασμού κάτω του 20 % καταγράφηκαν στο Βέλγιο, την Ιρλανδία, την Κύπρο, την Αυστρία, την Πορτογαλία, τη Σλοβενία, τη Σλοβακία και το Ηνωμένο Βασίλειο. Τα κοινοποιηθέντα στοιχεία για την ηπατίτιδα B για το διάστημα 1992–2004, για τις χώρες όπου υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, δείχνουν μια εικόνα με μεγάλες διαφοροποιήσεις (192). Στις Βόρειες χώρες, η μεγάλη πλειονότητα των αναφερόμενων περιπτώσεων οξείας ηπατίτιδας B αφορά ΧΕΝ, και οι επιδημικές εκρήξεις ηπατίτιδας B συνέπεσαν με αυξήσεις στην ενέσιμη χρήση ναρκωτικών σε αρκετές χώρες. Για παράδειγμα, τα στοιχεία για τη Νορβηγία υποδηλώνουν σημαντικά αυξανόμενη επίπτωση μολύνσεων από ηπατίτιδα B σε ΧΕΝ μεταξύ 1992 και 1998, η οποία ακολουθήθηκε έκτοτε από μείωση. Στη Φινλανδία τα κοινοποιηθέντα κρούσματα ηπατίτιδας Β σε ΧΕΝ μειώνονται δραστικά τα τελευταία χρόνια, πιθανόν ως αποτέλεσμα προγραμμάτων εμβολιασμού και ενός ολοκληρωμένου συστήματος ανταλλαγής βελονών και συρίγγων.
De prevalentie van markers voor het hepatitis-B-virus (HBV) varieert ook aanzienlijk in en tussen landen. De meest volledige gegevens zijn die over anti-HBc, waarvan de aanwezigheid wijst op een infectieverleden. Over de periode 2003-2004 werden prevalentiepercentages van meer dan 60% onder ID-steekproeven gerapporteerd in Italië en Polen, terwijl steekproeven met prevalentiepercentages van minder dan 20% werden geregistreerd in België, Ierland, Cyprus, Oostenrijk, Portugal, Slovenië, Slowakije en het Verenigd Koninkrijk. Uit de registratiegegevens van hepatitis B voor de periode 1992-2004 blijkt dat de situatie in de landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn sterk varieert (192). In Noord-Europa heeft de grote meerderheid van geregistreerde acute HBV-gevallen betrekking op ID’s, en in een aantal landen vielen hepatitis-B-epidemieën samen met een toename van het injecterend drugsgebruik. De gegevens uit Noorwegen laten bijvoorbeeld een sterk stijgende incidentie zien van hepatitis-B-infecties onder ID’s tussen 1992 en 1998, gevolgd door een daling. In Finland is het aantal geregistreerde gevallen van hepatitis B onder ID’s de afgelopen jaren sterk afgenomen, mogelijk als gevolg van vaccinatieprogramma’s en een uitgebreid omruilsysteem voor naalden en spuiten.
Prevalence markerů viru hepatitidy typu B (HBV) se rovněž značně liší jak v rámci jednotlivých zemí, tak mezi nimi. Nejúplnější údaje jsou k dispozici pro protilátky anti-HBc, což naznačuje historii infekce. V letech 2003–2004 byly hlášeny vzorky injekčních uživatelů drog s prevalencí přes 60 % v Itálii a Polsku, zatímco vzorky s prevalencí pod 20 % byly hlášeny z Belgie, Irska, Kypru, Rakouska, Portugalska, Slovinska, Slovenska a Spojeného království. Údaje o hlášení hepatitidy typu B za období 1992–2004 pro ty země, ze kterých jsou údaje k dispozici, nabízejí velmi různorodý obrázek (192). Ve Skandinávii se velká většina oznámených akutních případů hepatitidy typu B vyskytuje mezi injekčními uživateli drog a případy propuknutí hepatitidy typu B se shodují s nárůstem injekčního užívání drog v několika zemích. Například údaje z Norska naznačují výrazný nárůst výskytu hepatitidy typu B mezi injekčními uživateli drog v letech 1992–1998 a následný pokles. Ve Finsku došlo v posledních letech k prudkému poklesu ohlášených případů hepatitidy typu B mezi injekčními uživateli drog, což je zřejmě důsledek vakcinačních programů a komplexního systému výměny injekčních jehel a stříkaček.
Udbredelsen af markører for hepatitis B-virus (HBV) varierer også meget inden for og mellem landene. De mest fuldstændige data foreligger for anti-HBc, hvilket indikerer en tidligere infektion. I 2003–2004 meldte Italien og Polen om en udbredelse på over 60 % blandt stikprøver af intravenøse stofbrugere, mens der blev registreret en udbredelse på under 20 % i Belgien, Irland, Cypern, Østrig, Portugal, Slovenien, Slovakiet og Det Forenede Kongerige. Anmeldelsesdataene for hepatitis B for perioden 1992–2004 for de lande, for hvilke der foreligger data, viser et meget forskelligartet billede (192). I den nordiske region opstår langt størstedelen af de anmeldte akutte tilfælde af hepatitis B blandt intravenøse stofbrugere, og udbrud af hepatitis B har været sammenfaldende med stigninger i intravenøs stofbrug i mange lande. F.eks. viser dataene for Norge en stærkt stigende forekomst af hepatitis B-infektioner blandt intravenøse stofbrugere mellem 1992 og 1998 med et efterfølgende fald. I Finland er antallet af hepatitis B-anmeldelser blandt intravenøse stofbrugere faldet drastisk i de senere år, muligvis som et resultat af vaccinationsprogrammer og en omfattende nåle- og sprøjtebytteordning.
B-hepatiidi viiruse (HBV) levimus on samuti väga erinev nii piirkonniti kui riigiti. Kõige täielikumad andmed on olemas anti-HBc kohta, mis viitab varasemale infektsioonile. Ajavahemikul 2003–2004 teatasid rohkem kui 60% levimusest uimastisüstijate valimites Itaalia ja Poola ning vähem kui 20% levimusega valimeid leidus Belgias, Iirimaal, Küprosel, Austrias, Portugalis, Sloveenias, Slovakkias ja Ühendkuningriigis. B-hepatiidist teatamise andmed ajavahemiku 1992–2004 kohta näitavad, et andmed esitanud riikides on olukord väga erinev.(192) Põhjamaades esineb suur osa teatatud ägeda B-hepatiidi juhtudest uimastisüstijatel ning mitmes riigis on B-hepatiidi epideemiad langenud kokku uimastisüstimise tõusuga. Näiteks andmed Norra kohta viitavad B-hepatiiti haigestumuse suurele tõusule uimastisüstijate hulgas ajavahemikul 1992–1998, millele järgnes langus. Soomes on teateid uimastisüstijate B-hepatiidist viimastel aastatel palju vähem, mis võib olla vaktsineerimisprogrammide ning ulatusliku nõela- ja süstlavahetuse süsteemi kasutuselevõtmise tulemus.
Myös B-hepatiittiviruksen (HBV) markkerien esiintyvyydessä on suuria eroja maiden sisällä ja maiden välillä. Kattavimmat tiedot koskevat anti-HBc:tä, joka osoittaa aiemman tartunnan. Vuosina 2003–2004 Italia ja Puola ilmoittivat esiintyvyysasteeksi injektiokäyttäjien otoksissa yli 60 prosenttia, kun taas Belgia, Irlanti, Kypros, Itävalta, Portugali, Slovenia, Slovakia ja Yhdistynyt kuningaskunta kirjasivat esiintyvyysasteeksi otoksissa alle 20 prosenttia. Tietoja toimittaneiden maiden vuosia 1992–2004 koskevista B-hepatiitti-ilmoituksista saaduista tiedoista syntyy erittäin kirjava kuva (192). Pohjois-Euroopassa suurin osa ilmoitetuista akuuteista B-hepatiittitapauksista on todettu injektiokäyttäjillä, ja useissa maissa B-hepatiittiepidemiat ovat puhjenneet samaan aikaan kun injektiokäyttö on lisääntynyt. Esimerkiksi Norjan tiedot viittaavat siihen, että B-hepatiittitartunnat lisääntyivät injektiokäyttäjien keskuudessa suuresti vuosina 1992 ja 1998 ja ovat sen jälkeen vähentyneet. Suomessa injektiokäyttäjien B-hepatiittitartunnat ovat vähentyneet voimakkaasti viime vuosina, mikä saattaa olla seurausta rokotusohjelmista ja kattavasta neulojen ja ruiskujen vaihtojärjestelmästä.
A hepatitis B vírus (HBV) markereinek előfordulása szintén igen változatos az országok között és az országokon belül. A legteljesebb adatok a HBV-ellenanyagra vonatkoznak, amely jelzi a fertőzés történetét. 2003–04-ben az injekciós kábítószer-használók mintáiban 60% feletti előfordulást jelentettek Olaszországból és Lengyelországból, ugyanakkor 20% alatti előfordulást jegyeztek fel Belgiumban, Írországban, Cipruson, Ausztriában, Portugáliában, Szlovéniában, Szlovákiában és az Egyesült Királyságban. A hepatitis B bejelentési adatai az 1992–2004 közötti időszakból az adatközlő országokban igen vegyes képet mutatnak192. Az északi régióban a bejelentett akut hepatitis B esetek túlnyomó többsége az injekciós kábítószer-használóknál fordul elő, és a hepatitis B kitörései sok országban egybeestek az injekciós kábítószer-használat növekedésével. A Norvégiára vonatkozó adatok például 1992 és 1998 között a hepatitis B fertőzés határozottan növekvő előfordulását mutatták az injekciós kábítószer-használók körében, amit aztán visszaesés követett. Finnországban a hepatitis B bejelentések az injekciós kábítószer-használók esetében az elmúlt években meredeken csökkentek, feltehetőleg az oltási programoknak és az átfogó tű- és fecskendőcsere-rendszernek köszönhetően.
Utbredelsen av markører for hepatitt B-viruset (HBV) varierer også mye, både innenfor det enkelte land og landene imellom. De mest komplette opplysningene gjelder anti-HBc, som indikerer tidligere smitte. I 2003-04 rapporterte Italia og Polen om en prevalens på over 60 % blant sprøytebrukere, mens utvalg med en prevalens på under 20 % ble registrert i Belgia, Irland, Kypros, Østerrike, Portugal, Slovakia og Storbritannia. Meldingsdata om hepatitt B for perioden 1992-2003 for de landene som har lagt fram data, viser et svært sammensatt bilde (192). I Norden opptrer det store flertall av meldte akuttilfeller av hepatitt B blant sprøytebrukere, og utbrudd av hepatitt B har falt sammen med økt sprøytebruk i flere land. For eksempel tilsier data fra Norge en kraftig økning i hepatitt B-smitte blant sprøytebrukere mellom 1992 og 1998, etterfulgt av en nedgang. I Finland har meldte tilfeller av hepatitt B blant sprøytebrukere gått kraftig ned i de senere år, muligens som et resultat av vaksinasjonsprogrammer og en godt utbygget ordning med sprøytebytte.
Występowanie znaczników wirusowego zapalenia wątroby typu B (HBV) także różni się bardzo w obrębie krajów i między krajami. Najbardziej kompletne dane dotyczą przeciwciał anty-HBc, co świadczy o długiej historii zakażeń. W latach 2003–2004 wskaźniki występowania przekraczające 60% wśród osób zażywających narkotyki dożylnie odnotowano we Włoszech i w Polsce, natomiast próbki o wskaźniku występowania poniżej 20% pochodziły z Belgii, Irlandii, Cypru, Austrii, Portugalii, Słowenii, Słowacji i Wielkiej Brytanii. Dane o zgłoszeniach przypadków wirusowego zapalenia wątroby typu B za okres 1992–2004 wskazują na bardzo różny obraz sytuacji w krajach, gdzie są dostępne (192). W regionie skandynawskim ogromna większość zgłoszonych przypadków ostrego wirusowego zapalenia wątroby typu B dotyczy osób zażywających narkotyki dożylnie, a w kilku krajach wybuchy epidemii tej choroby występowały jednocześnie z nasileniem dożylnego zażywania narkotyków. Na przykład według danych z Norwegii w latach 1992–1998 nastąpił znaczny wzrost zachorowań na wirusowe zapalenie wątroby typu B wśród osób zażywających narkotyki dożylnie; po tym okresie odnotowano ich spadek. W Finlandii w ostatnich latach liczba zgłoszeń wirusowego zapalenia wątroby typu B wśród osób wstrzykujących narkotyki znacznie spadła, prawdopodobnie w wyniku wprowadzenia programów szczepień i kompleksowego systemu wymiany igieł i strzykawek.
Prevalenţa markerilor virusului hepatitic B (HBV) variază de asemenea considerabil atât în aceeaşi ţară, cât şi de la o ţară la alta. Datele cele mai complete se referă la anti-HBc, ceea ce indică prezenţa infecţiei. În 2003–04, s-au raportat eşantioane de CDI cu o prevalenţă de peste 60 % din Italia şi Polonia, în timp ce din Belgia, Irlanda, Cipru, Austria, Portugalia, Slovenia, Slovacia şi Regatul Unit s-au raportat eşantioane cu o prevalenţă sub 20 %. Datele privind notificarea hepatitei B în perioada 1992–2004, arată că, în ţările care furnizează astfel de date, situaţia este foarte diferită (192).În regiunea nordică, marea majoritate a cazurilor acute de hepatită B notificate s-au înregistrat la CDI, iar epidemiile de hepatită B au coincis cu creşterea incidenţei injectării de droguri în câteva ţări. De exemplu, datele din Norvegia indică o incidenţă tot mai mare a infecţiei cu hepatită B la CDI în perioada 1992 şi 1998, urmată apoi de o scădere. În Finlanda, notificările hepatitei B la CDI au scăzut apreciabil în ultimii ani, posibil ca urmare a programelor de vaccinare şi a unui sistem cuprinzător pentru ace şi seringi.
Prevalencia markerov vírusu hepatitídy B (HBV) sa tiež veľmi líši v rámci krajín aj medzi nimi. Najúplnejšie údaje sú pre protilátku anti-HBc, ktorá udáva históriu infekcie. V rokoch 2003 – 2004 sa uvádzali miery prevalencie nad 60 % medzi štatistickými vzorkami v Taliansku a Poľsku, kým štatistické vzorky s mierami prevalencie nižšími ako 20 % boli zaznamenané v Belgicku, Írsku, na Cypre, v Rakúsku, Portugalsku, Slovinsku, na Slovensku a v Spojenom kráľovstve. Údaje o oznamovaní hepatitídy B pre obdobie 1992 – 2004 pre tie krajiny, z ktorých sú k dispozícii údaje, ukazujú veľmi rôznorodý obraz (192). V škandinávskom regióne sa veľká väčšina oznámených akútnych prípadov hepatitídy B vyskytuje medzi IDU a vypuknutia hepatitídy B sa zhodujú s nárastom injekčného užívania drog vo viacerých krajinách. Napríklad údaje pre Nórsko naznačujú silno narastajúci výskyt infekcií hepatitídy B medzi IDU v rokoch 1992 až 1998 s následným poklesom. Vo Fínsku počet oznámení o hepatitíde B medzi IDU v posledných rokoch prudko poklesol, pravdepodobne v dôsledku programov očkovania a komplexného systému výmeny injekčných ihiel a striekačiek.
Označevalci razširjenosti virusa hepatitisa B (HBV) se tudi zelo razlikujejo v okviru posameznih držav in med državami. Najbolj popolni so podatki o anti-HBc, iz katerih je razvidna zgodovina okužbe. V obdobju od leta 2003 do 2004 iz Italije in Poljske poročajo o stopnjah razširjenosti med vzorci injicirajočih uživalcev drog, višjih od 60 %, medtem ko so bili vzorci s stopnjami razširjenosti, nižjimi od 20 %, zabeleženi v Belgiji, na Irskem, Cipru, v Avstriji, na Portugalskem, v Sloveniji, Slovaški in Združenem kraljestvu. Podatki o prijavi hepatitisa B za obdobje 1992–2004 kažejo v tistih državah, za katere so na voljo, zelo raznoliko sliko (192). V nordijski regiji se velika večina prijavljenih akutnih primerov hepatitisa B pojavi med injicirajočimi uživalci drog in izbruhi hepatitisa B sovpadajo s povečanjem vbrizgavanja drog v več državah. Podatki za Norveško kažejo veliko povečevanje razširjenosti okužb s hepatitisom B med injicirajočimi uživalci drog med letoma 1992 in 1998, nato pa zmanjševanje. Na Finskem so se prijave okužb s hepatitisom B med injicirajočimi uživalci drog v zadnjih letih naglo zmanjšale, najbrž zaradi programov cepljenja in celovitega sistema zamenjave injekcijskih igel in brizg.
Prevalensen av markörer för hepatit B-virus (HBV) skiljer sig också stort både inom länderna och från land till land. De mest fullständiga uppgifterna gäller anti-HBc, som antyder att en infektion har förekommit. Under 2003–2004 redovisade Italien och Polen urval av injektionsmissbrukare med prevalens över 60 %, medan Belgien, Irland, Cypern, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien och Storbritannien redovisade urval med prevalens under 20 %. Antalet anmälda hepatit B-fall för perioden 1992–2004, för de länder som kan redovisa uppgifter, ger en mycket varierad bild (192). I Norden är det injektionsmissbrukare som står för de allra flesta akuta fallen av hepatit B. Epidemier av hepatit B har sammanfallit med ökningar av injektionsmissbruket i flera länder. Uppgifter från Norge tyder exempelvis på kraftigt ökad incidens av hepatit B-infektioner bland injektionsmissbrukare mellan 1992 och 1998 med en nedgång därefter. I Finland har antalet anmälda fall av hepatit B bland injektionsmissbrukare minskat snabbt under senare år, eventuellt som resultat av vaccinationsprogram och ett övergripande system för nål- och sprututbyte.
Arī B hepatīta vīrusa (HBV) izplatības rādītāji ievērojami atšķiras gan atsevišķu valstu teritorijā, gan starp valstīm. Vispilnīgākie dati ir par anti-HBc, kas norāda uz infekcijas vēsturi. Laikposmā no 2003. līdz 2004. gadam par 60 % augstāki izplatības rādītāji IDU analīžu paraugos ir atrasti Itālijā un Polijā, bet paraugi ar izplatības līmeni, kas nepārsniedz 20 % ir reģistrēti Beļģijā, Īrijā, Kiprā, Austrijā, Portugālē, Slovēnijā, Slovākijā un Apvienotajā Karalistē. B hepatīta paziņošanas dati par laikposmu no 1992. līdz 2004. gadam valstīs, kur tie ir pieejami, paver ļoti daudzveidīgu ainu (192). Ziemeļvalstīs lielākā daļa paziņoto akūto B hepatīta gadījumu ir konstatēti IDU vidū, un B hepatīta uzliesmojumi vairākās valstīs sakrīt ar narkotiku injicēšanas pieaugumu. Piemēram, Norvēģijas dati liecina, ka B hepatīta infekcijas sastopamības līmenis IDU vidū ir ļoti pieaudzis laikposmā starp 1992. un 1998. gadu un pēcāk krities. Somijā paziņoto B hepatīta gadījumu skaits IDU vidū pēdējos gados ir krasi krities, iespējams, tādēļ, ka ir īstenotas vakcināciju programmas un ieviesta visaptveroša adatu un šļirču apmaiņas sistēma.