sterkt – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 4 Results  www.eso.org
  Stà¸vskiven rundt HD100...  
Analyser av forvrengningen avslører at enkelte av de fjerne, stjernedannende galaksene lyser like sterkt som 40 billioner soler, og at gravitasjonslinsingen har forsterket dette opptil 22 ganger.

Cette vue aérienne montre le Centre de Maintenance Opérationnel (OSF), situé à une altitude de 2900 mètres dans le désert de l'Atacama au Chili. Les bureaux, les laboratoires et la salle de contrôle du télescope y sont installés, ainsi que le site où furent assemblées et testées les antennes par les partenaires Européens, Japonais et Nord Américains, avant qu'elles ne prennent finalement place sur le Plateau de Chajnantor. A gauche de l'image, le cône du volcan Licancabur domine le paysage.

Am 16. März 2013 besuchte die wissenschaftliche Hauptberaterin der Europäischen Kommission, Prof. Anne Glover, das Paranal-Observatorium der ESO. Bei ihrer Ankunft wurde sie von ESO-Generaldirektor Prof. Tim de Zeeuw begrüßt.

Dieses Foto wurde in der Kuppel eines der Hauptteleskope des Very Large Telescope aufgenommen und zeigt  Andreas Kaufer, den Direktor des Paranal-Observatoriums (mit blauem Sicherheitshelm), Anne Glover, die wissenschaftliche Hauptberaterin der Europäischen Kommission und ESO-Generaldirektor Tim de Zeeuw.

El 14 de marzo de 2013 Su Alteza Real el Príncipe Heredero de la Corona de Dinamarca, acompañado por su esposa, Su Alteza Real La Princesa Heredera, visitaron el Observatorio Paranal de ESO como parte de una visita oficial a Chile. Guiados por el Director General de ESO, Tim de Zeeuw, visitaron las instalaciones astronómicas de vanguardia de ESO en Paranal.

En esta imagen los Príncipes Herederos de la Corona de Dinamarca son fotografiados en el interior de una de las cúpulas del telescopio.

Il 14 marzo 2013 Sua Altezza Reale il Principe Ereditario di Danimarca, accompagnato dalla moglie, Sua Altezza Reale la Principessa Ereditaria, ha visitato l'Osservatorio di Paranal dell'ESO, nell'ambito di una visita ufficiale in Cile. Sono stati accompagnati nella visita alle strutture astronomiche d'avanguardia del Paranal dal Direttore Generale dell'ESO, Tim de Zeeuw.

In questa fotografia la Coppia Reale ammira dall'Osservatorio la vista del deserto arido e spoglio.

No dia 14 de março de 2013, Suas Altezas Reais o Príncipe e a Princesa Herdeiros da Dinamarca, visitaram o Observatório do Paranal do ESO no Chile, no âmbito da visita oficial que estão fazendo ao Chile. O Diretor Geral do ESO, Tim de Zeeuw, acompanhou-os na visita às infraestruturas astronômicas de vanguarda do Paranal.

Nesta fotografia o Casal Real encontra-se em frente à Residencia, onde visitantes e funcionários do ESO ficam hospedados. O Very Large Telescope está acima e à esquerda.

 

 

 

Op 14 maart 2013 bracht Zijne Koninklijke Hoogheid de kroonprins van Denemarken, in gezelschap van zijn vrouw, Hare Koninklijke Hoogheid de kroonprinses, een bezoek aan de ESO-sterrenwacht op Paranal, als onderdeel van een officieel bezoek aan Chili. Ze werden rondgeleid langs ESO's toonaangevende astronomische faciliteiten door ESO's algemeen directeur, Tim de Zeeuw.

Op deze foto is het kroonprinselijk paar vastgelegd terwijl zij de dorre aanblikken van de woestijn bewonderen vanaf het observatorium.

Den 14. marts 2013 besøgte Hans Kongelige Højhed, Danmarks Kronprins, ledsaget af sin hustru, Hendes Kongelige Højhed Kronprinsessen, ESOs Paranal-observatorium, som et led i deres officielle besøg i Chile. De blev vist rundt på ESOs verdensførende astronomiske faciliteter på Paranal, af ESOs generaldirektør Tim de Zeeuw.

På dette billede ses Kronprinsparret inde i en af teleskopets kupler.

Tämä ESO:n Chilessä sijatsevan La Sillan observatorion MPG/ESO 2.2-metrin teleskoopin Wide Field Imager -havaintolaitteella otettu kuva esittää kirkasta tähtijoukkoa NGC 6520 ja sen naapuria — oudonmuotoista, tummaa pilveä Barnard 86. Tämän kosmisen parin taustana ovat Linnunradan kirkkaimman kohdan miljoonat loistavat tähdet. Kyseessä on alue, joka on niin täynnä tähtiä, että tuskin lainkaan pimeää taivasta näkyy tässä kuvassa.

Þann 13. mars 2013 fór fram formleg vígsluathöfn Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA). Með athöfninni lýkur formlega smíði allra stærstu hluta þessa risasjónauka og er hann nú orðinn að fullu starfhæfur.

Á myndinni sést Sebastián Piñera, forseti Chile sem var heiðursgestur á athöfninni, skoða ýmsa hluta af vélbúnaði ALMA. Frá vinstri til hægri eru: David Rabanus, framkvæmdastjóri tækjahópsins við verkfræðideild ALMA, Tim de Zeeuw, framkvæmdarstjóri ESO, Sebastián Piñera, forseti Chile, Lars Nyman, yfirmaður vísindarannsókna hjá ALMA og Thijs de Graauw, stjórnandi ALMA.

Liczba recenzowanych publikacji opartych o dane z ESO i innych teleskopów w okresie od 1996 do 2012 roku. Dane pochodzÄ… z ESO Telescope Bibliography (telbib) i zostaÅ‚y opublikowanew corocznym Basic ESO Publication Statistics przez BibliotekÄ™ ESO.

Den 14 mars 2013 besökte Hans Kungliga Höghet Kronprinsen av Danmark tillsammans med sin hustru, Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan, ESO:s Paranalobservatorium. Besöket ingick i ett officiellt besök i Chile. ESO:s generaldirektör Tim de Zeeuw visade Kronprinsparet runt på ESO:s världsledande anläggning för astronomisk forskning vid Paranal.

I den här bilden ser vi Kronprinsparet inuti en av teleskopets domer. 

  ESO - Pressemeldinger  
Denne gasskyen heter offisielt Sharpless 2-292 og utgjør måkens hode. Den gløder sterkt på grunn av den intense strålingen fra en svært varm og ung stjerne i dens indre. Det høyoppløste bildet er tatt med Wide Field Imager-instrumentet på MPG/ESOs 2,2-metersteleskop.
26 septembre 2012: Cette nouvelle image provenant de l’Observatoire de La Silla de l’ESO montre une partie d’une nurserie stellaire surnommée la nébuleuse de la Mouette. Ce nuage de gaz, officiellement appelé Sharpless 2-292 semble former la tête d’une mouette et rougeoie de manière éclatante à cause du rayonnement énergétique provenant de jeunes étoiles très chaudes cachées en son cœur. Cette vue détaillée a été réalisée par la caméra WFI (Wide Field Imager) sur le télescope de 2,2 mètres MPG/ESO.
26. September 2012: Diese neue Aufnahme vom La Silla-Observatorium der ESO zeigt einen Ausschnitt aus einer Sternkinderstube, die im Englischen den Spitznamen “Seagull Nebula” trägt. Offiziell fungiert der „Möwennebel“ unter der Bezeichnung Sharpless 2-292. Die hier sichtbare Gaswolke ist in der Tat wie der Kopf einer Möwe geformt und leuchtet mit beachtlicher Helligkeit – verantwortlich dafür ist insbesondere ein heißer, junger Stern im Wolkeninneren. Die detailreiche Aufnahme wurde mit dem Wide Field Imager erstellt, der Kamera am MPG-ESO-2,2 Meter-Teleskop.
26 de septiembre de 2012: Esta nueva imagen, tomada desde el Observatorio La Silla de ESO, muestra parte de una guardería estelar conocida como la Nebulosa de La Gaviota. Esta nube de gas, formalmente denominada Sharpless 2-292, parece formar la cabeza de una gaviota y brilla con fuerza debido a la potente radiación de una estrella joven muy caliente oculta en su corazón. La detallada imagen fue obtenida por el instrumento Wide Field Imager, instalado en el telescopio MPG/ESO, de 2,2 metros.
26 settembre 2012: Questa nuova immagine dall'Osservatorio di La Silla dell'ESO mostra parte dell'incubatrice stellare soprannominata Nebulosa Gabbiano. Questa nube di gas, chiamata originariamente Sharpless 2-292, sembra la testa di un gabbiano e risplende a causa della radiazione energetica di una stella giovane molto calda annidata al centro. La visualizzazione dettagliata è prodotta dal WFI (Wide Field Imager) montato sul telescopio da 2,2 metri dell'MPG/ESO.
26 de Setembro de 2012: Esta nova imagem obtida no Observatório de La Silla do ESO mostra parte de uma maternidade estelar conhecida como a Nebulosa da Gaivota. Esta nuvem de gás, cujo nome formal é Sharpless 2-292, parece ter a forma de uma cabeça de gaivota e brilha intensamente devido à radiação muito energética emitida por uma estrela jovem muito quente que se situa no seu centro. A imagem detalhada foi obtida pelo instrumento Wide Field Imager montado no telescópio MPG/ESO de 2,2 metros.
12 september 2012: Een nieuwe opname van de ESO-sterrenwacht op La Silla (Chili) toont de Potloodnevel. Deze merkwaardige wolk van gloeiend gas maakt deel uit van een enorme ring van puin die het overblijfsel is van een supernova-explosie die ongeveer 11.000 jaar geleden heeft plaatsgevonden. Deze detailrijke foto is gemaakt met de Wide Field Imager van de 2,2-meter MPG/ESO-telescoop.
26. september 2012: Dette nye billede fra ESOs La Silla-observatorium viser en del af en stjernefødeklinik med kælenavnet Havmåge-tågen. Denne sky af gas, der formelt kaldet Sharpless 2-292, ligner lidt hovedet på en havmåge og gløder smukt på grund af den energirige stråling fra en meget varm ung stjerne, der ligger i dens indre. Dette detaljerede billede er lavet med Wide Field Imager på MPG/ESO 2,2 meter teleskopet.
29. elokuuta 2012: ALMA:a (Atacama Large Millimetre/submillimetre Array) käyttänyt tähtitieteilijäryhmä on havainnut sokerimolekyylejä nuorta, auringonkaltaista tähteä ympäröivästä kaasusta. Tämä on ensimmäinen kerta, kun sokeria on löytynyt tällaista tähteä ympäröivästä avaruudesta ja löytö osoittaa, että elämän rakennusosaset ovat oikeassa paikassa ja oikeaan aikaan liittyäkseen tähden ympärille muodostuviin planeettoihin.
26. september 2012: Á þessari nýju mynd frá La Silla stjörnustöð ESO sést hluti af stjörnumyndunarsvæði sem hefur verið kallað Mávaþokan. Þetta gasský, sem ber formlega heitið Sharpless 2-292, minnir á höfuð mávs sem skín skært fyrir tilverknað orkuríkrar geislunar frá heitum, ungum stjörnum sem leynast í hjarta skýsins. Myndin var tekin með Wide Field Imager á 2,2 metra MPG/ESO sjónaukanum.
26 września 2012: Nowe zdjęcie z Obserwatorium ESO La Silla pokazuje część gwiezdnego żłóbka nazywanego Mgławicą Mewa (Seagull Nebula). Ten obłok gazu, formalnie zwany Sharpless 2-292, wydaje się tworzyć głowę mewy i świeci jasno dzięki energetycznemu promieniowaniu od bardzo gorącej gwiazdy zagnieżdżonej w środku. Szczegółowy widok został wykonany za pomocą instrumentu Wide Field Image na 2,2-metrowym teleskopie MPG/ESO.
26 сентября 2012 г.: На этом новом снимке, сделанном в обсерватории ESO Ла Силья – часть «звездного инкубатора», называемого Туманностью Чайки (Seagull Nebula). Это газовое облако, формальное название которого Sharpless 2-292, напоминает очертаниями голову чайки; оно ярко светится благодаря высокоэнергетическому излучению очень горячей молодой звезды, прячущейся в его недрах. Представленное детальное фото получено с широкоугольной камерой Wide Field Imager на 2.2-м телескопе MPG/ESO.
26 september 2012: I en ny bild från ESO:s La Silla-observatorium framträder en del av den så kallade Måsnebulosan, ett ställe där nya stjärnor bildas. Detta moln av gas, som har den formella beteckningen Sharpless 2-292, tycks bilda måsens huvud och lyser starkt tack vare strålning från en mycket het och ung stjärna som ligger dold i dess hjärta. Bakom den nya, detaljerade bilden ligger kameran WFI (Wide Field Imager) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop.
29 Ağustos 2012: Atacama Büyük Milimetre/milimetre-altı Dizgesi’ni (ALMA) kullanan bir gökbilimciler ekibi genç, Güneş-benzeri bir yıldızın etrafındaki gaz içerisinde şeker molekülleri tespit etti. Uzayda böyle bir yıldızın etrafında ilk kez şeker bulunuyor, ve bu keşifle, yıldızın etrafında gezegenlerle birlikte yaşamın temel yapıtaşlarının da doğru yerde, doğru zamanda oluşmakta olduğu gösteriliyor.
12 вересня 2012 р.: Перед вами зображення туманності на прізвисько "Олівець", одержане в обсерваторії ESO Ла Сілла в Чилі. Ця своєрідна хмара світного газу є частиною величезного кільця матерії, що залишилось після вибуху наднової, котрий відбувся близько 11 000 років тому. Дане докладне зображення було одержане за допомогою Камери Широкого Поля (WFI) на 2.2 м телескопі MPG/ESO.
  ESO - Det sorte hullet ...  
Ved hjelp av adaptiv optikk kunne astronomene følge enkeltstjerner med overlegen oppløsning idet de bevegde seg rundt galaksesenteret. Banene viste tydelig at stjernene måtte være fanget i et uhyre sterkt gravitasjonsfelt fra et supermassivt sort hull, med en masse tilsvarende nesten tre millioner soler.
La densité des étoiles au centre de la Voie Lactée est tellement grande que des techniques spéciales d'imagerie comme l'Optique Adaptative sont nécessaires pour augmenter la résolution du VLT, grâce à quoi des astronomes ont pu suivre avec une précision inégalée le voyage de plusieurs étoiles autour du Centre Galactique. Leurs trajectoires trahissent sans conteste l'influence gravitationnelle d'un trou noir super massif, d'une masse égale à près de trois millions de soleils. Les observations du VLT révélèrent aussi, à intervalles réguliers, des éclairs infrarouges en provenance de cette région. Même si la cause exacte de ce phénomène reste encore inconnue, cela pourrait signifier que le trou noir tourne très rapidement sur lui-même. « La vie d'un trou noir n'est pas un long fleuve tranquille ». Voir les communiqués de presse de l'ESO suivants : eso0846, eso0226 et le eso0330.
Las estrellas del centro de la Vía Láctea están concentradas de forma tan densa en tan poco espacio que se necesitaron técnicas especiales de fotografía, tales como la Óptica Adaptativa, para incrementar la resolución del VLT. Así se llegan a distinguir estrellas individuales con una precisión sin precedentes a medida que se mueven alrededor del Centro Galáctico. Sus trayectorias muestran de modo concluyente que deben estar orbitando bajo la influencia del inmenso campo gravitatorio de un agujero negro supermasivo, con una masa casi tres millones de veces mayor que la de nuestro Sol. Las observaciones del VLT también han revelado destellos de luz infrarroja emergiendo de la región a intervalos regulares. Aunque la causa exacta de este fenómeno sigue siendo desconocida, los observadores han sugerido que puede deberse a que el agujero negro podría estar girando rápidamente en torno a su eje. Sea lo que sea lo que está ocurriendo, está claro que la vida del agujero negro no es sólo paz y silencio. Ver noticias eso0846, eso0226 y eso0330.
Le stelle al centro della Via Lattea sono cosi' densamente concentrate che sono state necessarie speciali tecniche di formazione d'immagini, come l'Ottica Adattiva, per aumentare la risoluzione del VLT. Gli astronomi sono stati in grado di guardare singole stelle con un'accuratezza senza precedenti mentre si muovevano intorno al centro della Galassia. I loro percorsi hanno mostrato, senza ombra di dubbio, che orbitano in un fortissimo campo gravitazionale di un buco nero supermassiccio, almeno tre milioni di volte piu' massiccio del nostro Sole. Le osservazioni del VLT rivelano anche lampi di luce infrarossa, che emergono dalla regione a intervalli regolari. Sebbene la causa precisa di questo fenomeno rimanga sconosciuta, gli osservatori hanno suggerito che il buco nero starebbe ruotando rapidamente su se stesso. Qualsiasi cosa stia succedendo, la vita del buco nero non e' calma e tranquilla! Vedi il eso0846, eso0226 e eso0330.
A densidade de estrelas no centro da Via Láctea é tão elevada que foram necessárias técnicas especiais, como a Óptica Adaptativa para aumentar a resolução do VLT. Os astrónomos conseguiram observar estrelas individuais, com uma precisão sem precedentes, à medida que elas rodavam em torno do Centro Galáctico. As suas trajectórias mostraram, de modo conclusivo, que elas devem estar sujeitas à imensa atracção gravitacional de um buraco negro, com uma massa que é quase três milhões de vezes a massa do Sol. As observações do VLT também revelaram clarões de radiação infravermelha a emergir da região em intervalos regulares. Embora a causa exacta desse fenómeno ainda seja desconhecida, os observadores sugeriram que o buraco negro possa estar a rodar rapidamente. Seja o que for que esteja a acontecer, a vida de um buraco negro não é calma nem sossegada. Veja as Notas de Imprensa do ESO eso0846, eso0226 e eso0330.
De sterren in het centrum van het Melkwegstelsel zitten zo dicht op elkaar, dat je speciale beeldtechnieken, zoals adaptieve optiek, nodig hebt om de resolutie van de VLT te vergroten. Daarmee hebben astronomen met ongekende nauwkeurigheid de bewegingen van afzonderlijke sterren om het galactisch centrum kunnen volgen. Uit deze baanbewegingen volgt onomstotelijk dat de sterren in de greep zijn van het immense zwaartekrachtsveld van een superzwaar zwart gat dat bijna drie miljoen keer zo veel massa heeft als onze zon. Met de VLT zijn ook regelmatige flitsen van infrarode straling uit dit gebied waargenomen. Hoewel de precieze oorzaak van dit verschijnsel nog onbekend is, denken de waarnemers dat het zwarte gat mogelijk snel ronddraait. Maar wat er ook aan de hand is, helemaal rustig is het zwarte gat niet. (Zie eso0846, eso0226 en eso0330.)
Yjet në qendrën e Rrugës së Qumështit janë të paketuar kaq dendësisht sa kërkohen teknika speciale për marrjen e imazheve si Optika Adaptuese për të rritur rezolucionin në fotot e VLT-së. Astronomët mundën të shihnin yjet të veçuar me një saktësi të pa arritur më parë, ndërkohë që ata lëviznin rreth Qendrës së Galaktikës. Rrugët e tyre kanë treguar, pa pikë dyshimi, që rrotullohen në orbitën e një vrime të zezë supergjigante, me një masë rreth 1 milion herë më të madhe se masa e Diellit tonë. Nga vëzhgimet e VLT-së gjithashtu u zbuluan burime drite infra të kuqe që buronin nga zona me intervale të rregullta. Ndërkohë që shkaku i saktë i këtij fenomeni mbetet i panjohur, vëzhguesit kanë sugjeruar se vrima e zezë duhet të jetë duke u rrotulluar shumë shpejt. Çfarëdo që të ndodhë atje, jeta e vrimës së zezë nuk është e qetë. Shih botimin për shtyp të eso0846, eso0226 dhe eso0330.
Stjerner i midten af Mælkevejen er så tæt pakket sammen, at særlige teknikker som adaptiv optik var nødvendige for at øge VLT's evne til at skelne detaljer. Astronomerne var i stand til at følge de enkelte stjerner med en enestående nøjagtighed, mens de bevægede sig rundt om Mælkevejens centrum. Deres baner viste entydigt, at de måtte bevæge sig rundt i det enorme tyngdefelt af et supertungt sort hul, der er næsten tre millioner gange tungere end Solen. VLT's observationer viste også glimt af infrarødt lys, der kom med jævne intervaller. Den nøjagtige årsag til dette fænomen er stadig ukendt, men astronomer mener, at det kan skyldes, at det sorte hul roterer hurtigt. Hvad end der foregår, er det sorte huls liv tilsyneladende ikke ren fred og idyl (læs mere i pressemeddelelserne eso0846, eso0226 og eso0330).
Stjörnur við miðju Vetrarbrautarinnar eru svo þétt saman að sérstaka ljósmyndatækni eins og aðlögunarsjóntækni þarf til að auka upplausn VLT svo hægt sé að greina þær í sundur. Slóðir þeirra sýna, svo ekki verður um villst, að þær eru á braut um gríðarlega massamikið risasvarthol sem er næstum fjórum milljón sinnum massameira en sólin okkar. Athuganir VLT leiða einnig í ljós innrauða ljósblossa sem bárust frá svæðinu með reglulegu millibili. Þótt uppruni blossanna sé óþekktur benda athuganir til að þá megi rekja til hraðs snúnings svartholsins. Hvað svo sem um er að ræða, þykir ljóst að mikið gengur á í miðju Vetrarbrautarinnar. Sjá fréttatilkynningu eso0846, fréttatilkynningu eso0226 og fréttatilkynningu eso0330.
Gwiazdy w centrum Drogi Mlecznej są upakowane tak gęsto, że były potrzebne specjalne techniki uzyskiwania obrazów, takie jak optyka adaptywna, aby zwiększyć rozdzielczość VLT. Astronomowie mogli z niespotykaną dokładnością zobaczyć pojedyncze gwiazdy w ich ruchu wokół Centrum Galaktyki. Ich orbity przekonująco pokazały, że muszą poruszać się w ogromnym grawitacyjnym uścisku supermasywnej czarnej dziury, prawie trzy miliony razy bardziej masywnej niż Słońce. Obserwacje VLT ujawniły także błyski światła podczerwonego dochodzące z tego rejonu w regularnych odstępach. O ile dokładna przyczyna tego zjawiska pozostaje nieznana, obserwatorzy zasugerowali, że czarna dziura może szybko obracać się. Cokolwiek się dzieje, życie czarnej dziury nie przebiega w ciszy i spokoju. Więcej w Komunikacie Prasowym eso0846, Komunikacie prasowym eso0226 i Komunikacie prasowym eso0330.
Densitatea stelelor din centrul Căii Lactee este atât de mare, încât este nevoie de tehnici speciale de fotografiere, precum optica adaptivă, pentru a mări rezoluția telescopului VLT. Astfel, astronomii au putut studia individual fiecare stea cu o acuratețe fără precedent pe măsură ce se deplasau prin Centrul Galactic. Traiectoriile lor au arătat fără îndoială că orbitează în imensul câmp gravitațional al unei găuri negre supermasive, de aproape trei milioane de ori mai masivă decât Soarele nostru. Observațiile efectuate de VLT au dezvăluit de asemenea flashuri în infraroșu apărând, la intervale regulate, din respectiva regiune. În timp ce cauza exactă a acestui fenomen rămâne neelucidată, observatorii au sugerat că este posibil ca gaura neagră să se rotească foarte rapid în jurul propriei axe. Indiferent de ceea ce se petrece, este evident că viața acestei găuri negre nu este guvernată numai de pace și liniște. Consultați comunicatele de presă ale ESO, nr. eso0846, eso0226 și eso0330.
В центре Млечного Пути звезды набиты так тесно, что для увеличения разрешающей способности VLT потребовались специальные адаптивно-оптические методы получения изображений. Астрономам удалось с беспрецедентной точностью отнаблюдать отдельные звезды в процессе их орбитального движения вокруг Центра Галактики. Траектории движения этих звезд убедительно показали, что звезды должны двигаться по орбитам под действием колоссального гравитационного притяжения сверхмассивной черной дыры, почти в три миллиона раз более массивной, чем наше Солнце. Наблюдения с VLT также выявили вспышки ИК излучения, исходящие из области галактического центра через равные промежутки времени. Хотя точная причина этого явления остается непонятой, наблюдатели предположили, что черная дыра может быстро вращаться. Что бы там не происходило, эта черная дыра ведет себя далеко не тихо и мирно (см. пресс-релизы eso0846, eso0226 и eso0330).
Samanyolu’nun merkezindeki yıldızlar o kadar yoğun bir şekilde bir araya toplanmışlardı ki VLT’nin çözünürlüğünü yükseltmek için uyarlanabilir (adaptif) optik tekniği gibi özel görüntüleme tekniklerine ihtiyaç duyulmaktaydı. Gökbilimciler gökada merkezi etrafında hareket ettikçe yıldızları benzeri görülmemiş bir doğrulukla izleme imkanı buldular. İzledikleri yollar, Güneş’imizden neredeyse üç milyon kat daha fazla kütleye sahip çok büyük kütleli bir karadeliğin yoğun çekimi etkisinde dolanıyor olmaları gerektiği gösterdi. VLT gözlemleri bu bölgeden düzenli aralıklarla kırmızı-ötesi ışık salan parlamaları da açığa çıkardı. Bu olgunun kesin nedeni gizemini korurken gözlemciler karadeliğin çok hızlı dönmekte olabileceğini öngördüler. Her ne oluyorsa, karadeliğin yaşamı hiç de sakin ve huzurlu değildi. Bakınız ESO Basın Açıklaması eso0846, ESO Basın Açıklaması eso0226 ve Basın Açıklaması eso0330.
Zvaigznes Piena Ceļa centrā atrodas tik tuvu viena otrai, ka īpašas attēlu apstrādes metodes tādas kā adaptīvā optika bija nepieciešamas, lai palielinātu VLT izšķirtspēju. Astronomi varēja novērot atsevišķas zvaigznes ar vēl nebijušu precizitāti, kā tās pārvietojās ap Galaktikas centru. To ceļi pārliecinoši parādīja, ka tām jāriņķo supermasīva melnā cauruma milzīgās gravitācijas tvērienā, kas gandrīz trīs miljoni reižu masīvāks par mūsu Sauli. VLT novērojumi arī atklāja infrasarkanās gaismas uzliesmojumus regulāros intervālos no šī apgabala. Kaut gan precīzais šīs parādības cēlonis paliek nezināms, novērotāji ir rosinājuši, ka šis melnais caurums strauji vērpjas. Lai kas arī tur notiek, melno caurumu dzīve nav pilnīgs miers un klusums. Skatīt ESO Paziņojumus presei eso0846, eso0226 un eso0330.
Зірки в центрі Чумацького Шляху настільки щільно “упаковані”, що були необхідні спеціальні методи візуалізації, такі як адаптивна оптика, щоб підвищити роздільну здатність VLT. Астрономи змогли спостерігати окремі зірки з безпрецедентною точністю, як вони рухалися навколо галактичного центру. Їхні шляхи остаточно показали, що їх орбіти знаходяться в величезних гравітаційних лещатах надмасивної чорної діри, майже в три мільйони разів більш масивної, ніж наше Сонце. Спостереження VLT також показали спалахи інфрачервоного світла, яке виходить з регіону на регулярній основі. Хоча точна причина цього явища залишається невідомою, спостерігачі вважають, що це чорна діра можливо швидко обертається. Що б не відбувалося, в житті чорної діри ще не все тиша та спокій. Див. ESO прес-реліз eso0846, eso0226 та eso0330.
  ESO - APEX  
Astronomene bruker dette lyset for å studere den kjemiske sammensetningen og de fysiske forholdene i de såkalte molekylskyene, hvor nye stjerner fødes ut av gass og kosmisk støv. I synlig lys er disse områdene ofte mørke og skjult av støv, men de skinner sterkt på millimeter- og submillimeter-bølgelengder.
L'astronomie submillimétrique est un domaine relativement inexploré en astronomie et dévoile un Univers qui ne peut être vu dans la lumière visible et l'infrarouge. Elle permet d'étudier « l'Univers froid » : à ces longueurs, la lumière rayonne depuis de vastes nuages froids de l'espace interstellaire, à des températures dépassant seulement de quelques dizaines de degrés le zéro absolu. Les astronomes utilisent cette lumière pour étudier les conditions physiques et chimiques de ces nuages moléculaires – les régions denses de gaz et de poussière cosmique où naissent les étoiles. Observées en lumière visible, ces régions de l'Univers sont souvent sombres et obscurcies par la poussière, mais elles brillent intensément dans les domaines millimétrique et submillimétrique du spectre de la lumière. Ce domaine de longueur d'ondes est aussi idéal pour étudier certaines des premières et des plus distantes galaxies de l'Univers dont le rayonnement a été décalé vers le rouge.
APEX ist ein Teleskop für den Millimeter- und Submillimeterbereich an der Grenze zwischen Infrarotlicht und Radiowellen. Seine Antennenschüssel hat einen Durchmesser von 12 Metern. Submillimeterastronomie eröffnet Einblicke in die kalten und staubigen Regionen unserer kosmischen Nachbarschaft, sowie in sehr ferne Regionen des Universums. Allerdings genügen schon geringe Mengen Wasserdampf in der Erdatmosphäre, um Licht dieser Wellenlänge, das die Erde aus dem Weltraum erreicht, zu absorbieren. Daher ist Chajnantor ein idealer Standort für solch ein Teleskop: Es gehört zu den trockensten Regionen der Erde und liegt 750 Meter höher als die Observatorien auf dem Mauna Kea in Hawaii, und rund 2400 Meter höher als das Very Large Telescope auf dem Paranal.
La astronomía submilimétrica es una frontera relativamente inexplorada en la astronomía y revela un Universo que no puede verse en luz visible o infrarroja. Es ideal para estudiar el "Universo frío", ya que en estas longitudes de onda proviene de grandes nubes frías en el espacio interestelar, a temperaturas sólo una pocas decenas de grados por encima del cero absoluto. Los astrónomos usan esta luz para estudiar las condiciones físicas y químicas que se dan en estas nubes moleculares, en las densas regiones de gas y polvo cósmico donde nacen nuevas estrellas. A menudo estas regiones del universo están oscurecidas y ocultas a longitudes de onda visibles, pero brillan con intensidad en la parte milimétrica y submilimétrica del espectro. Este rango de longitud de onda también es ideal para estudiar algunas de las galaxias más antiguas y lejanas del Universo, cuya luz ha experimentado un desplazamiento al rojo hacia estas longitudes de onda más grandes.
L'astronomia submillimetrica è una frontiera dell'astronomia relativamente inesplorata e rivela un Universo altrimenti invisible nelle bande più familiari: ottica o infrarossa. È ideale per studiare l' "Universo freddo": la luce di queste lunghezze d'onda proviene da grandi nubi fredde, a temperature soltanto pochi decimi di grado sopra lo zero assoluto, che abitano lo spazio interstellare. Gli astronomi usano questa luce per studiare le condizioni chimiche e fisiche in queste nubi molecolari — le dense regioni di gas e polvere cosmica in cui si stanno formando le nuove stelle. Osservate nella banda ottica, cioè in luce visibile, queste regioni dell'Universo sono spesso buie e oscurate a causa della polvere, ma risplendono brillanti se osservate nella banda millimetrica e submillimetrica dello spettro. Questo intervallo di lunghezze d'onda è anche ideale per studiare alcune delle più antiche e più distanti galassie dell'Universo, la cui luce risulta spostata verso il rosso, cioè con lunghezze d'onda maggiori.
A região sub-milimétrica encontra-se relativamente mal estudada em astronomia, revelando um Universo que não pode ser observado no visível ou infravermelho. Esta região do espectro electromagnético é ideal para o estudo do "Universo frio": a radiação a estes comprimentos de onda vem de enormes nuvens frias no espaço interestelar, que se encontram a temperaturas apenas alguns graus acima do zero absoluto. Os astrónomos usam esta radiação para estudar as condições físicas e químicas destas nuvens moleculares - regiões densas de gás e poeira cósmica onde novas estrelas se estão a formar. Observadas no visível, estas regiões do Universo aparecem, na maior parte das vezes, escuras e obscurecidas devido à poeira, mas brilham intensamente na região milimétrica e sub-milimétrica do espectro. Esta região de comprimentos de onda é também ideal para estudar as galáxias mais distantes que se formaram no início do Universo, uma vez que a radiação vinda destas galáxias apresenta um desvio na direcção de comprimentos de onda maiores.
Submillimeteronderzoek is een relatief onderontwikkelde tak van de sterrenkunde en toont een heelal dat niet waarneembaar is in het bekendere zichtbare en infrarode golflengtegebied. Het leent zich bij uitstek voor de bestudering van het 'koude heelal': de straling op deze golflengten is afkomstig van uitgestrekte koude wolken in de interstellaire ruimte, met temperaturen van slechts enkele tientallen graden boven het absolute nulpunt. Astronomen gebruiken deze straling voor het onderzoek van de chemische en fysische omstandigheden in deze moleculaire wolken – dichte gebieden van gas en stof waar nieuwe sterren worden geboren. In zichtbaar licht zijn deze gebieden in het heelal vaak donker van het stof, maar in het submillimetergebied van het spectrum stralen ze helder. Dit golflengtegebied is ook ideaal voor het onderzoek van de oudste en verste sterrenstelsels in het heelal, waarvan het zichtbare licht door de uitdijing van het heelal zo sterk roodverschoven is, dat het deze veel langere golflengten heeft gekregen.
Astronomia submilimetrike është një kufi relativisht i pa eksploruar në astronomi. Ajo na tregon një Univers, i cili nuk mund të shihet dritën e dukshme apo infrakuqe. Astronomia submilimetrike është ideale për të studiuar ‘Universin e ftohtë’: drita në këto gjatësi vale ndriçon nga retë e mëdha në hapsirën ndëryjore, në temperatura vetëm pak dhjetra gradë mbi zeron absolute. Astronomët e përdorin këtë dritë për të studiuar kushtet kimike dhe fizike në retë molekulare – zonat e dendura të gazit dhe pluhurit kozmik, aty ku lindin yjet e rinj. Po të shihen me dritën e dukshme këto zona të Universit janë shpesh herë të errëta dhe të mbuluara nga pluhuri, por ato ndriçojnë shumë në zonën milimetrike dhe submilimetrike të spektrit. Ky brez gjatësish vale është gjithashtu ideal në studimin e disa prej galaktikave më të reja e më të largëta në Univers, gjatësia e valës së dritës së tyre është spostuar në drejtimin e ngjyrës së kuqe, domethënë tek gjatësitë e valëve më të gjata.
Sub-millimeter-astronomi er en forholdsvis uudforsket del af astronomien og afslører de dele af Universet, der ikke kan ses i det mere velkendte synlige eller infrarøde lys. Sub-millimeter-astronomi er ideel til at studere det "kolde Univers": lys med disse bølgelængder kommer fra store, kolde skyer i det interstellare rum med temperaturer, der er i størrelsesordenen en snes grader over det absolutte nulpunkt. Astronomer bruger dette lys til at studere de kemiske og fysiske forhold i disse molekyleskyer – tætte områder af gas og komisk støv, hvor nye stjerner bliver født. Set i synligt lys er disse områder af Universet ofte mørke og skjulte på grund af støv, men de lyser klart i millimeter- og sub-millimeter-delen af spektret. Dette bølgelængdeområde er også ideelt til at studere nogle af de tidligste og fjerneste galakser i Universet, hvis lys er blevet rødforskudt til disse længere bølgelængder af Universets udvidelse.
Hálfsmillímetra-stjörnufræði er tiltölulega ókannað svið innan stjörnufræðinnar og sýnir okkur alheim sem hvorki sést í sýnilegu né innrauðu ljósi. Hálfsmillímetra-stjörnufræði er kjörin til rannsókna á köldustu svæðum alheims, t.d. stórum, köldum gasskýjum þar sem hitastigið er aðeins nokkra tugi gráða yfir alkuli. Stjörnufræðingar nota þessar bylgjulengdir til að kanna efna- og eðlisfræðilegar aðstæður í þessum þéttu gas- og rykskýjum þar sem nýjar stjörnur eru að myndast. Skýin eru oftar en ekki svört og hulin ryki sem hleypa ekki sýnilegu ljósi í gegn en skína þess í stað skært á millimetra og hálfsmillimetra bylgjulengdum. Þessar bylgjulengdir eru líka kjörnar til rannsókna á fjarlægustu vetrarbrautum alheims, þeim fyrstu sem mynduðust í alheimi. Vegna útþenslu alheimsins hefur teygst á bylgjulengd ljóssins (rauðvik).
Astronomia submilimetrowa to relatywnie mało zbadana granica astronomii, która odsłania Wszechświat niewidoczny w bardziej poznanym świetle widzialnym i podczerwonym. Jest idealna dla badania &bdquozimnego Wszechświata": światło na tych długościach fali świeci z rozległych, zimnych obłoków w przestrzeni międzygwiazdowej, o temperaturach zaledwie kilkudziesięciu stopni powyżej zera absolutnego. Astronomowie używają tej długości fali do badania składu chemicznego i warunków fizycznych w obłokach molekularnych – gęstych obłokach gazu i kosmicznego pyłu, w których rodzą się nowe gwiazdy. W świetle widzialnym te rejony Wszechświata są często ciemne i przesłonięte przez pył, ale świecą jasno w milimetrowej i submilimetrowej części widma. Ten zakres długości fali jest także idealny do badania najmłodszych i najdalszych galaktyk we Wszechświecie, których światło zostało przesunięte ku czerwieni do tych właśnie dłuższych fal.
Astronomia submilimetrică este un domeniu al astronomiei destul de puțin explorat și dezvăluie un Univers ce nu poate fi văzut la lungimi de undă mai familiare, cum ar fi lumina vizibilă sau infraroșie. Este ramura astronomiei ideală pentru studiul „Universului rece”: la aceste lungimi de undă, lumina este emisă de nori interstelari reci, a căror temperatură este doar cu câteva zeci de grade peste zero absolut. Astronomii care studiază această radiație pot stabili condițiile chimice și fizice ale norilor moleculari — regiuni dense de gaze și praf, locul de naștere al noilor stele. Observate în lumina vizibilă, aceste regiuni sunt de obicei întunecate și obscure din cauza prafului, dar foarte strălucitoare în spectrul milimetric și submilimetric. Acest interval al lungimilor de undă este, de asemenea, ideal pentru studierea unora dintre cele mai distante și bătrâne galaxii din Univers, a căror radiație electromagnetică a suferit fenomenul de deplasare spre roșu, trecând la valori mai mari ale lungimilor de undă.
Субмиллиметровая астрономия – сравнительно мало разработанный передний край науки. С него открывается Вселенная, которая невидима в привычных нам оптических или ИК лучах. Субмиллиметровый диапазон идеален для изучения “холодной Вселенной”: излучение с этими длинами волн исходит от огромных холодных облаков пыли и газа в межзвездном пространстве, при температурах всего на несколько десятков градусов выше абсолютного нуля. Астрономы используют это излучение для исследования химических и физических условий в таких молекулярных облаках — плотных областях газа и космической пыли, в которых рождаются новые звезды. В видимых лучах эти области Вселенной часто выглядят темными из-за обилия пыли, но они ярко светятся в миллиметровой и субмиллиметровой частях спектра. Этот диапазон длин волн также идеален для исследования некоторых наиболее рано возникших и самых удаленных галактик, свет от которых в результате красного смещения переместился в область более длинных волн.
Submillimeter-astronomin är ett relativt outforskat område och avslöjar ett universum som inte kan ses i synligt och infrarött ljus. Framförallt berättar submillimeterstrålningen om ”det kalla universum”. Ljus med dessa våglängder kommer huvudsakligen från mellan stjärnorna, från gigantiska kalla moln med temperaturer på bara några få tiotals grader över den absoluta nollpunkten. I dessa så kallade molekylärmoln föds nya stjärnor av gas och kosmiskt stoft och astronomer använder det långvågiga ljuset för att studera den kemiska sammansättningen och de fysiska förhållandena i molnen. I synligt ljus är dessa områden ofta mörka och skylda av stoft, men de skiner starkt i millimeter- och submillimetervåglängder. Denna del av ljusspektrumet är också utmärkt för studier av universums tidigaste och mest avlägsna galaxer, vars ljus har blivit utsträckt (rödförskjutet) till dessa långa våglängder på grund av universums expansion.
Submilimetru astronomija ir samērā neizpētīta astronomijas pierobeža un atklāj to Visumu, ko nevar redzēt labāk pazīstamajā redzamajā vai infrasarkanajā gaismā. Tā ir ideāla, lai pētītu „auksto Visumu”: šajos viļņos gaisma spīd no milzīgajiem aukstajiem mākoņiem starpzvaigžņu telpā ar temperatūru tikai dažus desmit grādus virs absolūtās nulles. Astronomi izmanto šo starojumu, lai pētītu ķīmiskos un fizikālos apstākļus šajos molekulu mākoņos − blīvu gāzu un kosmisko putekļu apgabalus, kur jaunas zvaigznes dzimst. Novērojot redzamajā gaismā, šie Visuma apgabali bieži ir tumši un putekļu aizklāti, taču tie spoži spīd milimetru un submilimetru spektra daļā. Šī starojuma diapazons arī ir ideāls, lai pētītu kādas no agrākajām un vistālākajām galaktikām Visumā, kuru gaisma sarkanās nobīdes dēļ ir pārvirzīta uz šiem garākiem viļņu garumiem.
Субміліметрова астрономія є відносно недослідженим кордоном в області астрономії і показує Всесвіт, який не може розглядатися в більш звичному видимому або інфрачервоному світлі. Це ідеальне місце для вивчення "холодного Всесвіту": світло на цих довжинах хвиль випромінюється від величезної холодної хмари в міжзоряному просторі, яка при температурі всього лише на кілька десятків градусів вище абсолютного нуля. Астрономи використовують це світло для вивчення хімічних та фізичних умов у цих молекулярних хмарах: компактних областях газу і космічного пилу, де народжуються нові зірки. У видимому світлі, ці регіони Всесвіту часто темні або затемнені пилом, але вони яскраво світяться в міліметровій і субміліметровій частинах спектру. Цей діапазон довжин хвиль також ідеально підходить для вивчення деяких з найбільш ранніх і далеких галактик у Всесвіті, де присутнє червоне зміщення для світла найдовших хвиль.