servite – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 13 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  Chapter 1: Policies and...  
(27)  See Table DLO-7 in the 2006 statistical bulletin; note that in Sweden the proportion of heroin-related offences decreased over the period 1999–2003.
(27)  Voir tableau DLO-7 du bulletin statistique 2006. Il est à noter qu'en Suède, le pourcentage de délits liés à l'héroïne a baissé entre 1999 et 2003.
(27)  Siehe Tabelle DLO-7 im Statistical Bulletin 2006. Es ist darauf hinzuweisen, dass in Schweden der Anteil der mit Heroin in Verbindung gebrachten Straftaten im Zeitraum 1999-2003 zurückgegangen ist.
(27)  Véase el cuadro DLO-7 del boletín estadístico de 2006; obsérvese que en Suecia el porcentaje de delitos relacionados con la heroína descendió durante el período 1999-2003.
(27)  Cfr. la tabella DLO-7 nel bollettino statistico 2006; si noti che in Svezia la percentuale dei reati connessi all’eroina è calata nel periodo 1999-2003.
(27)  Ver quadro DLO-7 no Boletim Estatístico de 2006; note-se que na Suécia a percentagem de infracções relacionadas com a heroína diminuiu durante o período de 1999–2003.
(27)  Βλέπε Πίνακα DLO-7 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006· σημειώνεται ότι στη Σουηδία το ποσοστό των αδικημάτων που αφορούν την ηρωίνη μειώθηκε κατά την περίοδο 1999–2003.
(27)  Zie tabel DLO-7 in het Statistical Bulletin 2006; opgemerkt zij dat in Zweden het percentage met heroïne verband houdende strafbare feiten in de periode 1999-2003 is gedaald.
(27) Viz. tab. DLO-7 ve Statistickém věstníku 2006. Za zmínku stojí, že ve Švédsku podíl trestných činů souvisejících s heroinem během období 1999–2003 klesl.
(27)  Se tabel DLO-7 i Statistical bulletin 2006; bemærk, at andelen af heroinrelaterede overtrædelser faldt i Sverige i perioden 1999–2003.
(27) t joonis DLO-7 2006. a statistikabülletäänis; Rootsis vähenes heroiiniga seotud õigusrikkumiste arv aastatel 1999–2003.
(27)  Ks. taulukko DLO-7 vuoden 2006 Tilastotiedotteessa; Ruotsissa heroiiniin liittyvien rikosten osuus laski vuosina 1999–2003.
(27) d. a DLO-7 táblázatot a 2006. évi statisztikai közlönyben; meg kell jegyezni, hogy Svédországban az 1999–2003 közötti időszakban csökkent a heroinnal kapcsolatos bűncselekmények aránya.
(27) ) Se tabell DLO-7 i Statistiske opplysninger 2006; merk at i Sverige har andelen heroinrelaterte lovbrudd gått ned i perioden 1999-2003.
(27)  Patrz tabela DLO-7 w Biuletynie statystycznym za 2006 r.; uwaga: w Szwecji w latach 1999–2003 obniżył się odsetek przestępstw związanych z heroiną.
(27) A se vedea tabelul DLO-7 din Buletinul statistic 2006; se remarcă faptul că, în Suedia, proporţia infracţiunilor legate de heroină a scăzut în perioada 1999–2003.
(27) Pozri tabuľku DLO-7 v štatistickej ročenke 2006; všimnite si, že počas obdobia 1999 – 2003 poklesol vo Švédsku podiel trestných činov súvisiacich s heroínom.
(27) Glej tabelo DLO-7 v Statističnem biltenu 2006; opomniti je treba, da je na Švedskem delež s heroinom povezanih kaznivih dejanj v obdobju 1999–2003 upadel.
(27)  Se tabell DLO-7 i statistikbulletinen 2006; observera att andelen heroinrelaterade brott minskade under perioden 1999-2003 i Sverige.
(27)  Bkz. 2006 istatistik bülteninde Tablo DLO-7; İsveç’te eroinle ilgili suçların 1999-2003 döneminde düştüğünü göz önüne alın.
(27)  Skatīt tabulu DLO-7 2006. gada statistikas biļetenā; jāievēro, ka Zviedrijā laikposmā no 1999. līdz 2003. gadam ir samazinājies ar heroīnu saistīto pārkāpumu skaits.
  Box 1  
It was estimated that in 2004 about 62 % of drug production/distribution offences, 25 % of fraud offences, 21 % of crimes involving misappropriation of funds/property and 20 % of ordinary thefts were committed by drug users in order to finance their own consumption (Czech national report).
En 2005, en République tchèque, le siège régional de la police a participé à une enquête sur la criminalité liée à la drogue pour la deuxième année consécutive. Selon les estimations, en 2004, environ 62 % des délits liés à la distribution ou à la production de drogue, 25 % des délits de fraude, 21 % des crimes impliquant le détournement de fonds ou de biens et 20 % des vols ordinaires ont été commis par des usagers de drogue pour financer leur propre consommation (rapport national tchèque).
In der Tschechischen Republik wurden 2005 das zweite Jahr in Folge in regionalen Polizeidienststellen Erhebungen über die Drogenkriminalität durchgeführt. Im Jahr 2004 wurden schätzungsweise 62 % der Straftaten im Zusammenhang mit der Drogenherstellung oder dem Drogenhandel, 25 % der Betrugsdelikte, 21 % der Straftaten in Verbindung mit der Veruntreuung von Geld oder Eigentum und 20 % der einfachen Diebstähle von Drogenkonsumenten verübt, um ihren eigenen Konsum zu finanzieren (nationaler Bericht der Tschechischen Republik).
En el año 2005, se realizó una encuesta en la sede central de la policía regional de la República Checa por segundo año consecutivo sobre la delincuencia relacionada con las drogas. Se estima que, en el año 2004, en torno a un 62 % de los delitos de fabricación/distribución de drogas, un 25 % de los delitos de fraude, un 21 % de los delitos de apropiación indebida de fondos/propiedad y un 20 % de los robos ordinarios fueron cometidos por consumidores de drogas para financiar su propio consumo (informe nacional de la República Checa).
Nel 2005 sono stati effettuati negli uffici regionali di polizia, e per il secondo anno consecutivo nella Repubblica ceca, sondaggi sulla criminalità correlata agli stupefacenti. È stato calcolato che nel 2004 circa il 62% dei reati per produzione e/o distribuzione di stupefacenti, il 25% dei reati di fronde, il 21% dei reati implicanti l’appropriazione indebita di fondi/beni di proprietà altrui e il 20% dei furti ordinari sono stati compiuti da consumatori di stupefacenti per finanziare il proprio consumo (relazione nazionale ceca).
Em 2005, e pelo segundo ano consecutivo, realizou-se na República Checa um inquérito às esquadras regionais da polícia sobre a criminalidade relacionada com a droga. Segundo as estimativas dele resultantes, em 2004 cerca de 62% das infracções relacionadas com a produção e a distribuição de droga, 25% dos crimes de fraude, 21% dos crimes contra o património ou de desvio de fundos e 20% dos furtos comuns foram cometidos por consumidores de droga para financiar o seu próprio consumo (Relatório nacional checo).
Στην Τσεχική Δημοκρατία το 2005 στα περιφερειακά αρχηγεία της αστυνομίας πραγματοποιήθηκε έρευνα για δεύτερη συνεχή χρονιά σχετικά με την εγκληματικότητα που σχετίζεται με τα ναρκωτικά. Εκτιμάται ότι το 2004 περίπου 62 % των αδικημάτων παρασκευής/διανομής ναρκωτικών, 25 % των αδικημάτων που αφορούν απάτες, 21 % των αξιόποινων πράξεων που αφορούν καταχρήσεις πόρων/περιουσιακών στοιχείων και 20 % των κοινών κλοπών διαπράχθηκαν από χρήστες ναρκωτικών με σκοπό την αγορά ναρκωτικών για ιδία χρήση (εθνική έκθεση της Τσεχικής Δημοκρατίας).
In Tsjechië is in 2005 voor het tweede achtereenvolgende jaar een enquête over drugscriminaliteit gehouden op regionale hoofdbureaus van politie. Naar schatting werd in 2004 ongeveer 62% van de misdrijven in verband met de productie/verspreiding van drugs, 25% van de fraudemisdrijven, 21% van de misdrijven in verband met de verduistering van gelden/vermogen en 20% van de gewone diefstallen gepleegd door drugsgebruikers om hun eigen drugsgebruik te kunnen bekostigen (Tsjechisch nationaal verslag).
V České republice proběhl na krajských policejních správách v roce 2005 už druhý rok po sobě průzkum drogové kriminality. Podle odhadů v roce 2004 přibližně 62 % trestných činů výroby a distribuce drog, 25 % podvodů, 21 % případů zpronevěry peněz/majetku a 20 % běžných krádeží spáchali uživatelé drog, aby si opatřili prostředky na drogy (česká národní zpráva).
I Tjekkiet blev der i 2005 for andet år i træk via regionale politistationer gennemført undersøgelser af narkotikarelateret kriminalitet. Det blev anslået, at ca. 62 % af lovovertrædelserne i forbindelse med narkotikaproduktion/-distribution, 25 % af tilfældene af strafbar svig, 21 % af de strafbare forhold som følge af uretmæssig tilegnelse af midler/formuegoder og 20 % af indbrudstyverierne i 2004 var begået af stofbrugere til finansiering af eget forbrug (Tjekkiets nationale rapport).
Tšehhi Vabariigis küsitleti 2005. a teist aastat järjest piirkondlikke politsei jaoskondi narkootikumidega seotud kuritegude kohta. 2004. a pandi toime hinnanguliselt 62% narkootiliste ainete tootmise või müügi alaste seaduste rikkumistest, 25% petmistest, 21% raha või omandi ebaseaduslikest omastamistest ning 20% tavalistest vargustest uimastitarvitajate poolt, et rahastada uimastiostu (Tšehhi Vabariigi aruanne).
Tšekin poliisin alueellisissa esikunnissa tehtiin vuonna 2005 toinen perättäinen vuotuinen kysely huumeisiin liittyvästä rikollisuudesta. Vuonna 2004 arvioitiin, että noin 62 prosenttia huumeiden tuotanto-/jakelurikoksista, 25 prosenttia petosrikoksista, 21 prosenttia varojen/omaisuuden väärinkäytösrikoksista ja 20 prosenttia tavallisista varkauksista oli huumeidenkäyttäjien tekemiä heidän oman kulutuksensa rahoittamiseksi (Tšekin kansallinen raportti).
Csehországban 2005-ben második alkalommal (két egymást követő évben) mérték fel a kábítószerrel összefüggő bűncselekményeket a regionális rendőrkapitányságoknál. A becslések szerint 2004-ben a kábítószer-előállítás/-terjesztés bűncselekményeinek kb. 62%-át, a csalás bűncselekményeinek 25%-át, a sikkasztással/hűtlen kezeléssel járó bűncselekmények 21%-át és a közönséges lopások 20%-át kábítószer-használók követték el, saját fogyasztásuk finanszírozása érdekében (cseh országjelentés).
I Den tsjekkiske republikk deltok de regionale politidistriktene i 2005, for andre år på rad, i en undersøkelse om narkotikarelatert kriminalitet. I 2004 ble det anslått at om lag 62 % av alle lovbrudd forbundet med narkotikaproduksjon/-distribusjon, 25 % av alle bedragerier, 21 % av alle tilfeller av økonomisk utroskap og 20 % av alle simple tyverier ble begått av narkotikabrukere for å finansiere eget forbruk (Tsjekkias nasjonale rapport).
W 2005 r. w Czechach przez drugi kolejny rok prowadzono badania ankietowe w regionalnych komendach policji w zakresie przestępstw wiążących się z narkotykami. Oszacowano, że w 2004 r. około 62% przestępstw związanych z produkcją/dystrybucją narkotyków, 25% oszustw, 21% przestępstw wiążących się ze sprzeniewierzeniem funduszy/własności i 20% zwyczajnych kradzieży popełniły osoby zażywające narkotyki w celu zdobycia środków finansowych na ich spożycie (czeskie sprawozdanie krajowe).
În Republica Cehă, în cadrul unei anchete realizate în 2005, departamentele regionale de poliţie au fost anchetate pentru al doilea an consecutiv în legătură cu infracţionalitatea legată de droguri. S-a estimat că în 2004, aproximativ 62% din delictele legate de producerea/distribuirea de droguri, 25% din cazurile de înşelăciune, 21% din infracţiunile care implică însuşirea ilegală de fonduri/proprietăţi şi 20% din furturile comune au fost comise de către consumatori de droguri pentru a‑şi finanţa consumul (raportul naţional al Cehiei).
V roku 2005 sa vykonal v Českej republike druhý po sebe idúci rok prieskumu regionálnych policajných riaditeľstiev o trestných činoch súvisiacich s drogami. Odhadovalo sa, že v roku 2004 užívatelia drog spáchali 62 % trestných činov súvisiacich s výrobou/distribúciou drog, 25 % podvodov, 21 % trestných činov zahŕňajúcich spreneveru peňažných prostriedkov/majetku a 20 % bežných krádeží, aby financovali svoju vlastnú potrebu (česká národná správa).
V letu 2005 je bila v Češki republiki na regionalni policijski centrali že drugo leto zapored opravljena raziskava o kriminalu, povezanem z drogo. Ocenjeno je bilo, da so leta 2004 okrog 62 % kaznivih dejanj proizvodnje/razpečevanja drog, 25 % kaznivih dejanj goljufij, 21 % kaznivih dejanj, ki so vključevala nezakonito prisvojitev denarja/lastnine, in 20 % navadnih kraj zagrešili uživalci drog, da bi pridobili denar za lastno uživanje drog (češko nacionalno poročilo).
För andra året i rad genomfördes år 2005 i Tjeckien en enkät om narkotikarelaterad brottslighet bland poliser som arbetar vid regionala huvudkontor. Man bedömde att omkring 62 % av brotten som rörde narkotikaproduktion eller distribution, 25 % av bedrägeribrotten, 21 % av brotten som innefattade förskingring av medel eller egendom och 20 % av vanliga stölder år 2004 begicks av narkotikamissbrukare för att finansiera deras egen konsumtion (Tjeckiens nationella rapport).
Çek Cumhuriyeti’nde 2005 yılında, bölgesel polis merkezleri uyuşturucuya bağlı suçlar hakkında ikinci ardışık yıl için incelenmiştir. 2004’te uyuşturucu üretimi/dağıtımı suçlarının yaklaşık % 62’sinin, dolandırıcılık suçlarının % 25’inin, zimmete para/mal geçirilmesine ilişkin suçların % 21’inin ve adi hırsızlıkların % 20’sinin, uyuşturucu kullanıcıları tarafından kendi tüketimlerini finanse etmek için işlendiği öngörülmüştür (Çek ulusal raporları).
Čehijas reģionālajās policijas pārvaldēs 2005. gadā otro gadu pēc kārtas ir veikta aptauja par noziegumiem, kas ir saistīti ar narkotiku lietošanu. Ir aplēsts, ka 2004. gadā narkotiku lietotāji nolūkā iegūt līdzekļus pašu patēriņam domātu narkotiku iegādei ir pastrādājuši aptuveni 62 % ar narkotiku ražošanu/izplatīšanu saistīto likumpārkāpumu, 25 % ar krāpniecību saistīto pārkāpumu, 21 % ar līdzekļu/īpašuma nelikumīgu piesavināšanos saistīto noziegumu un 20 % parasto zādzību (Čehijas valsts ziņojums).
  Chapter 2: Responding t...  
It is estimated that in the EU more than half a million opioid users received substitution treatment in 2003, which represents one-third of the currently estimated 1.5 million problem opioid users (EMCDDA, 2005a).
Selon les estimations, au sein de l'UE, plus d'un demi million d'usagers d'opiacés ont reçu un traitement de substitution en 2003, ce qui représente un tiers des usagers d'opiacés à problème, dont le nombre est actuellement estimé à 1,5 million de personnes (OEDT, 2005a). Les nouveaux États membres et les pays candidats ne représentent qu'un faible pourcentage des patients sous traitement de substitution en Europe, ce qui s'explique en partie par les niveaux plus bas de la consommation d'opiacés dans ces pays. Bien que la fourniture globale de traitement de substitution demeure basse dans ces pays, certains signes indiquent une augmentation en Estonie, Lituanie et Bulgarie.
Schätzungen zufolge haben im Jahr 2003 EU-weit über eine halbe Million Opioidkonsumenten eine Substitutionsbehandlung erhalten. Das entspricht einem Drittel der derzeit schätzungsweise 1,5 Millionen problematischen Opioidkonsumenten (EBDD, 2005a). Der geringe Anteil der neuen Mitgliedstaaten sowie der Kandidatenländer an der Gesamtzahl der Patienten in Substitutionsbehandlung in Europa ist zum Teil darauf zurückzuführen, dass der Opioidkonsum in diesen Ländern geringer ist. Zwar ist das Angebot von Substitutionsbehandlungen in diesen Ländern nach wie vor gering, jedoch gibt es in Estland, Litauen und Bulgarien einige Anzeichen für einen Aufwärtstrend.
Se estima que en el año 2003 recibieron un tratamiento de sustitución en la UE más de medio millón de consumidores de opiáceos, lo que corresponde a un tercio de los 1,5 millones de consumidores de opiáceos problemáticos que se estima existen en la actualidad (OEDT, 2005a). Los nuevos Estados miembros y los países candidatos sólo representan una pequeña fracción de los pacientes en tratamiento de sustitución en la zona europea, lo que se puede explicar en parte por los bajos niveles de consumo de opiáceos en esos países. Si bien la oferta de tratamientos de sustitución en esos países sigue siendo reducida, existen algunos indicios de una tendencia al alza en Estonia, Lituania y Bulgaria.
Si calcola che nell’Unione europea più di mezzo milione di consumatori di oppiacei si sono sottoposti nel 2003 a una terapia sostitutiva, pari a un terzo dei consumatori di oppiacei problematici attualmente calcolati (1,5 milioni; OEDT, 2005a). Nei nuovi Stati membri e nei paesi candidati all’adesione il numero di pazienti che ricevono una terapia sostitutiva rappresenta soltanto una frazione minima dei pazienti di tutta l’Europa; questo fatto si spiega in parte anche con i livelli bassi di consumo di oppiacei rilevati in questi paesi. Sebbene l'erogazione di servizi terapeutici sostitutivi sia complessivamente bassa in questi paesi, vi sono tuttavia segnali di una tendenza all’aumento in Estonia, Lituania e Bulgaria.
Estima-se que, na UE, mais de meio milhão de consumidores de opiáceos receberam tratamento de substituição em 2003, o que equivale a um terço do actual milhão e meio de consumidores problemáticos de opiáceos estimados (OEDT, 2005a). Os novos Estados‑Membros e países candidatos apenas são responsáveis por uma pequena fracção dos utentes do tratamento de substituição na região europeia, facto que pode ser em parte explicado pelos menores níveis de consumo de opiáceos que apresentam. Não obstante a oferta global de tratamento de substituição permanecer baixa nestes países, há indícios de estar a aumentar na Estónia, Lituânia e Bulgária.
Υπολογίζεται ότι στην ΕΕ περισσότεροι από πεντακόσιες χιλιάδες χρήστες οπιοειδών υποβλήθηκαν σε θεραπεία υποκατάστασης το 2003, αριθμός που αντιστοιχεί στο ένα τρίτο του 1,5 εκατομμυρίου προβληματικών χρηστών οπιοειδών (ΕΚΠΝΤ, 2005α). Τα νέα κράτη μέλη και οι υποψήφιες χώρες αντιπροσωπεύουν μικρό μόνο ποσοστό των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης στην Ευρώπη, γεγονός που εξηγείται εν μέρει από τα χαμηλότερα επίπεδα χρήσης οπιοειδών στις χώρες αυτές. Μολονότι η συνολική παροχή θεραπείας υποκατάστασης παραμένει χαμηλή στις εν λόγω χώρες, υπάρχουν ορισμένες ενδείξεις αύξησης στην Εσθονία, τη Λιθουανία και τη Βουλγαρία.
Geschat wordt dat in 2003 in de EU meer dan een half miljoen opioïdengebruikers een substitutiebehandeling hebben gevolgd, dat wil zeggen een derde van de naar schatting 1,5 miljoen problematische opioïdengebruikers die de EU op dit moment telt (EWDD, 2005a). De nieuwe lidstaten en de kandidaat-lidstaten nemen slechts een klein deel van het totaal aantal cliënten in Europa dat een substitutiebehandeling volgt voor hun rekening, hetgeen voor een deel te verklaren valt door de lagere gebruiksniveaus in deze landen als het gaat om opioïden. Het aanbod van substitutiebehandelingen blijft over het geheel genomen laag in deze landen, maar er zijn aanwijzingen dat het toeneemt in Estland, Litouwen en Bulgarije.
Odhaduje se, že v EU bylo v roce 2003 na substituční léčbě více než půl milionu uživatelů opiátů, což představuje jednu třetinu nyní odhadovaného počtu 1,5 milionu problémových uživatelů opiátů (EMCDDA, 2005a). Nové členské státy a kandidátské země představují pouze malý zlomek počtu klientů substituční léčby v evropském regionu, což lze částečně vysvětlit tím, že užívání opiátů v těchto zemích je méně rozšířené. Přestože rozsah poskytování substituční léčby v těchto zemích zůstává celkově malý, existují určité náznaky nárůstu v Estonsku, Litvě a Bulharsku.
Det skønnes, at over en halv million opioidbrugere var i substitutionsbehandling i EU i 2003, svarende til en tredjedel af de på nuværende tidspunkt skønnede 1,5 millioner problematiske opioidbrugere (EONN, 2005a). De nye medlemsstater og kandidatlande tegner sig kun for en lille del af klienterne i substitutionsbehandling i den europæiske region, hvilket til dels kan forklares ved en lavere udbredelse af opioidbrug i disse lande. Selv om substitutionsbehandling fortsat ikke er særlig udbredt i disse lande, er der visse tegn på stigninger i Estland, Litauen og Bulgarien.
2003. a sai Euroopa Liidus asendusravi hinnanguliselt pool miljonit opioidide tarvitajat, mis on üks kolmandik hinnanguliselt 1,5 miljonist probleemsest opioiditarvitajast (EMCDDA, 2005a). Uutes liikmesriikides ja kandidaatmaades on ainult väike osa Euroopa regioonis asendusravi saanud patsientidest; seda võib osaliselt seletada opioidide tarvitajate väiksema hulgaga nendes riikides. Kuigi üldiselt kasutatakse nendes riikides asendusravi vähe, on märke selle mõningasest kasvust Eestis, Leedus ja Bulgaarias.
Arvioiden mukaan yli puoli miljoonaa opioidien käyttäjää sai EU:ssa korvaushoitoa vuonna 2003. Määrä vastaa kolmannesta opioidien ongelmakäyttäjistä, joita nykyisin arvioidaan olevan 1,5 miljoonaa (EMCDDA, 2005a). Uusien jäsenvaltioiden ja ehdokasvaltioiden osuus Euroopan alueella korvaushoidossa olevista asiakkaista on hyvin pieni, mikä voi osittain johtua opioidien vähäisestä käytöstä näissä maissa. Vaikka näissä maissa on yleensä tarjolla vähän korvaushoitoa, Virossa, Liettuassa ja Bulgariassa on havaittavissa merkkejä noususuuntauksesta.
Becslések szerint az EU-ban félmilliónál is több opiáthasználó részesült helyettesítő kezelésben 2003-ban, ami a jelenleg 1,5 millióra becsült problémás opiáthasználók egyharmadát jelenti (EMCDDA, 2005a). Az európai régión belül a helyettesítő kezelésben részt vevő pácienseknek csak a töredékét adják az új tagállamok és a tagjelölt országok, ami részben az opiáthasználat alacsonyabb szintjével magyarázható ezekben az országokban. Bár a helyettesítő kezelés biztosítása összességében továbbra is alacsony az említett országokban, Észtországban, Litvániában és Bulgáriában a növekedés jelei tapasztalhatók.
Det anslås at over en halv million opioidbrukere i EU mottok substitusjonsbehandling i 2003, eller én tredel av EUs anslagsvis 1,5 millioner opioidbrukere (EONN, 2005a). De nye medlemsstatene og søkerlandene har bare en liten andel av alle Europas klienter i substitusjonsbehandling, noe som delvis kan skyldes det lave antallet opioidbrukere i disse landene. Selv om tilbudet av substitusjonsbehandling samlet sett er lite i disse landene, finnes det indikasjoner på økninger i Estland, Litauen og Bulgaria.
Ocenia się, że w 2003 r. w UE ponad pół miliona osób zażywających opiaty poddano leczeniu zastępczemu, co stanowi jedną trzecią liczby osób zażywających problemowo opiaty, szacowanej obecnie na 1,5 miliona (EMCDDA, 2005a). Na nowe państwa członkowskie i kraje kandydujące przypada jedynie niewielki odsetek pacjentów poddawanych w Europie leczeniu zastępczemu. Częściowym wyjaśnieniem tej sytuacji jest niższy poziom zażywania opiatów obserwowany w tych krajach. Pomimo ogólnie niewielkiego zasięgu leczenia zastępczego w tych krajach, w Estonii, na Litwie i w Bułgarii występują pewne oznaki jego rozszerzania.
Se estimează că în UE mai mult de o jumătate de milion de consumatori de opiacee au beneficiat de o terapie de substituţie în 2003, aceştia reprezentând o treime din numărul curent estimat de 1,5 milioane de consumatori problematici de opiacee (EMCDDA, 2005a). Noile state membre şi ţările candidate reprezintă doar o mică proporţie din beneficiarii terapiei de substituţie din regiunea europeană, fenomen care poate fi parţial explicat prin nivelurile scăzute de consum de opiacee din aceste ţări. Deşi, pe ansamblu, terapia de substituţie nu este oferită pe scară larg în aceste ţări, există indicii ale creşterii disponibilităţii terapiei în Estonia, Lituania şi Bulgaria.
Odhaduje sa, že v EÚ v roku 2003 viac ako pol milióna užívateľov opiátov dostávalo substitučnú liečbu, čo predstavuje jednu tretinu zo v súčasnosti odhadovaného počtu 1,5 milióna problémových užívateľov opiátov (EMCDDA, 2005a). Nové členské štáty a kandidátske krajiny predstavujú iba za malý zlomok klientov v európskom regióne, ktorí sú substitučne liečení, čo možno čiastočne vysvetliť nižšími úrovňami užívania opiátov v týchto krajinách. Hoci v týchto krajinách zostáva poskytovanie substitučnej liečby nízke, existujú určité náznaky zvýšenia v Estónsku, Litve a Bulharsku.
Ocenjuje se, da je leta 2003 v EU več kot pol milijona uživalcev opioidov prejemalo zdravljenje z nadomestno snovjo, kar po trenutnih ocenah pomeni eno tretjino od 1,5 milijona problematičnih uživalcev opioidov (EMCDDA, 2005a). Nove države članice in države kandidatke pomenijo v evropski regiji samo majhen delež uživalcev v nadomestnem zdravljenju, kar se deloma lahko pojasni z manjšim obsegom uživanja opioidov v teh državah. Čeprav je na splošno zagotavljanje zdravljenja z nadomestno snovjo v teh državah še vedno na nizki ravni, pa v Estoniji, Litvi in Bolgariji nekateri kazalci kažejo na njegovo povečanje.
Det uppskattas att över en halv miljon opiatmissbrukare i EU fick substitutionsbehandling 2003, vilket motsvarare en tredjedel av de 1,5 miljon människor som för närvarande bedöms vara problemmissbrukare av opiater (ECNN, 2005a). De nya medlemsstaterna och kandidatländerna står endast för en liten andel av patienter i substitutionsbehandling i Europa, vilket delvis kan förklaras av lägre förekomst av opiatmissbruk i dessa länder. Även om det totala utbudet av substitutionsbehandling är låg i dessa länder finns vissa indikationer på ökningar i Estland, Litauen och Bulgarien.
AB’de yarım milyondan fazla opioid kullanıcısının 2003’te ikame tedavisi gördüğü tahmin edilirken, bu rakam mevcut tahmini 1,5 milyon sorunlu opioid kullanıcısının üçte birini temsil etmektedir (EMCDDA, 2005a). Yeni Üye Devletler ile aday ülkeler, Avrupa bölgesinde ikame tedavisi gören hastaların yalnızca küçük bir kısmını oluşturmakta olup, bu durum kısmen bu ülkelerdeki opioid kullanımı seviyelerinin daha düşük olmasıyla açıklanabilir. Her ne kadar genel olarak ikame tedavisi bu ülkelerde daha az sunulsa da, Estonya, Litvanya ve Bulgaristan’da artış olduğuna dair bazı göstergeler vardır.
Saskaņā ar aplēsēm 2003. gadā aizvietotājterapiju ES ir saņēmuši vairāk nekā pusmiljons opioīdu lietotāju jeb trešdaļa no pašlaik domājamajiem 1,5 miljoniem problemātisko opioīdu lietotāju (EMCDDA, 2005a). Starp visiem Eiropas reģiona aizvietotājterapijas saņēmējiem ir pavisam maz jauno dalībvalstu un kandidātvalstu pacientu, ko daļēji var skaidrot ar faktu, ka šajās valstīs ir zemāks opioīdu lietošanas līmenis. Lai gan kopējais sniegtās aizvietotājterapijas līmenis šajās valstīs joprojām ir zems, par zināmu pieaugumu informē Igaunija, Lietuva un Bulgārija.
  Chapter 2: Responding t...  
The information provided shows that in some countries there have been further increases in methadone treatment provision, but that in eight countries the numbers of people receiving such treatment stabilised or decreased (32).
Les informations fournies montrent que, dans certains pays, les traitements à la méthadone sont en augmentation, mais que dans huit pays, le nombre de personnes recevant ce traitement s'est stabilisé ou a baissé (32). Quatre de ces pays (Danemark, Espagne, Malte et Pays‑Bas) ont une longue histoire de consommation d'héroïne et les programmes de substitution à la méthadone y sont très accessibles. Les quatre autres pays (Lettonie, Hongrie, Pologne et Roumanie) se caractérisent par une faible couverture géographique des traitements de substitution à la méthadone et, dans certains endroits, il existe des listes d'attente pour le traitement.
Die übermittelten Informationen zeigen, dass in einigen Ländern das Angebot von methadongestützten Therapien zunimmt, während in acht Ländern die Zahl der Menschen, die sich einer solchen Behandlung unterziehen, stabil geblieben oder gesunken ist (32). Vier dieser Länder (Dänemark, Spanien, Malta und die Niederlande) berichten über langjährigen Heroinkonsum und leicht zugängliche methadongestützte Substitutionsprogramme. In den vier anderen Ländern (Lettland, Ungarn, Polen und Rumänien) ist die Versorgung mit methadongestützten Substitutionsbehandlungen bei weitem nicht flächendeckend, und mancherorts gibt es Wartelisten für die Therapie.
La información proporcionada pone de manifiesto que en algunos países ha seguido aumentando la oferta de tratamientos con metadona, pero en ocho países el número de personas que reciben este tipo de tratamiento o bien se ha estabilizado o bien se ha reducido (32). Cuatro de esos países (Dinamarca, España, Malta y los Países Bajos) presentan un perfil de consumo de heroína prolongado durante años y programas de sustitución con metadona de fácil acceso. Los otros cuatro países (Letonia, Hungría, Polonia y Rumanía) se caracterizan por una baja cobertura geográfica del tratamiento de sustitución con metadona, y en algunos lugares hay lista de espera para recibir tratamiento.
Le informazioni riportate mostrano che, in alcuni Stati, si è registrato un aumento delle terapie con metadone, ma che in otto paesi il numero di soggetti sottoposti a questo trattamento si è stabilizzato o è diminuito (32). Di questi paesi, quattro (Danimarca, Spagna, Malta e Paesi Bassi) hanno un profilo di consumo di eroina di lungo termine e programmi terapeutici sostitutivi con metadone facilmente accessibili. Gli altri quattro (Lettonia, Ungheria, Polonia e Romania) riferiscono una bassa copertura geografica della terapia sostitutiva con metadone e, in talune località, l’esistenza di una lista d’attesa.
As informações fornecidas mostram que, em alguns países, a oferta de tratamento com metadona aumentou novamente, mas que em oito países o número de pessoas que recebem esse tratamento estabilizou ou diminuiu (32). Quatro deles, Dinamarca, Espanha, Malta e Países Baixos, têm um longo historial de consumo de heroína e programas de substituição com metadona muito acessíveis. Os outros quatro países, Letónia, Hungria, Polónia e Roménia, caracterizam-se por uma baixa cobertura geográfica do tratamento de substituição com metadona e, em alguns sítios, há listas de espera para o tratamento.
Από τις πληροφορίες που παρέχονται προκύπτει ότι σε μερικές χώρες σημειώθηκε περαιτέρω αύξηση στην παροχή θεραπείας με μεθαδόνη, αλλά και ότι σε οκτώ χώρες ο αριθμός των ατόμων που έλαβαν αυτού του είδους τη θεραπεία παρέμεινε σταθερός ή μειώθηκε (32). Σε τέσσερις από τις χώρες αυτές (Δανία, Ισπανία, Μάλτα και Κάτω Χώρες) υπάρχει ιστορικό μακροχρόνιας χρήσης ναρκωτικών και υψηλής προσβασιμότητας σε προγράμματα υποκατάστασης με μεθαδόνη. Οι άλλες τέσσερις χώρες (Λεττονία, Ουγγαρία, Πολωνία και Ρουμανία) χαρακτηρίζονται από χαμηλή γεωγραφική κάλυψη της υποκατάστασης με μεθαδόνη, και σε ορισμένα μέρη υπάρχει λίστα αναμονής για θεραπεία.
Uit de verstrekte informatie blijkt dat het aantal behandelingen met methadon in sommige landen verder is toegenomen, maar er blijkt ook uit dat in acht landen het aantal personen dat een dergelijke behandeling volgt gelijk is gebleven of is gedaald (32). Kenmerk van vier van deze landen - Denemarken, Spanje, Malta en Nederland - is dat heroïnegebruik er al heel lang voorkomt en dat substitutieprogramma’s met methadon zeer ruim toegankelijk zijn. De andere vier landen - Letland, Hongarije, Polen en Roemenië - kenmerken zich door een lage geografische dekkingsgraad van methadonsubstitutie, en in sommige steden bestaat er een wachtlijst voor behandeling.
Poskytnuté informace ukazují, že v některých zemích došlo k dalšímu rozšíření substituční léčby metadonem, avšak v osmi zemích se počty osob, které tuto léčbu podstupují, ustálily nebo poklesly (32). Čtyři z těchto zemí – Dánsko, Španělsko, Malta a Nizozemsko – mají profil dlouhodobého užívání heroinu a vysoké dostupnosti programů substituční léčby metadonem. Další čtyři země – Lotyšsko, Maďarsko, Polsko a Rumunsko – jsou charakterizovány malým geografickým pokrytím substituční léčbou metadonem a v některých místech jsou na zařazení do léčby pořadníky.
Det fremgår af de modtagne oplysninger, at der i nogle lande har været yderligere stigninger i udbuddet af metadonbehandling, men at antallet af personer, der modtager en sådan behandling, har stabiliseret sig eller er faldet i otte lande (32). Fire af disse lande, Danmark, Spanien, Malta og Nederlandene, er kendetegnet ved heroinbrug, der har eksisteret i mange år, og let tilgængelige metadonsubstitutionsprogrammer. De fire andre lande, Letland, Ungarn, Polen og Rumænien, er kendetegnet ved en lav geografisk dækning af metadonsubstitution, og nogle steder er der venteliste til behandling.
Esitatud teave näitab, et mõnes riigis on metadooni asendusravi kasutamine suurenenud, aga kaheksas riigis on sellist ravi saavate inimeste arv jäänud samaks või vähenenud.(32) Neist riikidest neljas, Taanis, Hispaanias, Maltal ja Madalmaades, on heroiini tarvitamisel pikk ajalugu ja metadooni asendusravi väga hästi kättesaadav. Teistes riikides, Lätis, Ungaris, Poolas ja Rumeenias, ei ole metadooni asendusravi kogu riigis ühtlaselt kättesaadav ja mõnel pool on ravi saamiseks ootenimekiri.
Toimitettujen tietojen mukaan metadonihoidon tarjonta on muutamissa maissa edelleen kasvanut. Hoitoa saavien asiakkaiden määrä on vakiintunut tai laskenut kahdeksassa maassa (32), joista neljällä – Tanskalla, Espanjalla, Maltalla ja Alankomailla – on pitkä kokemus heroiinin käytöstä, ja metadonikorvausohjelmiin on helppo hakeutua. Neljässä muussa maassa eli Latviassa, Unkarissa, Puolassa ja Romaniassa metadonikorvaushoidon maantieteellinen kattavuus on yleensä heikko, ja paikoitellen hoitoon joudutaan jopa jonottamaan.
A kapott információk azt mutatják, hogy néhány országban tovább növekedett a metadonkezelés biztosítása, nyolc országban viszont az ilyen kezelésben részesülő személyek száma stabilizálódott vagy csökkent32. Ezek közül négyben, Dániában, Spanyolországban, Máltán és Hollandiában a heroinhasználat régóta jelen van, a metadont használó helyettesítő programok pedig nagymértékben hozzáférhetőek. A másik négy ország – Lettország, Magyarország, Lengyelország és Románia – esetében a metadont használó helyettesítő kezelés földrajzi lefedettsége csekély, és helyenként várólistára kell feliratkozni a kezeléshez.
På grunnlag av informasjon som er lagt fram, ser vi at i en del land har økningen i antallet personer som får metadonbehandling fortsatt, mens antallet har vært stabilt eller synkende i åtte land (32). Fire av disse landene – Danmark, Spania, Malta og Nederland – har en profil som viser lang tids bruk av heroin og et godt utbygget tilbud om substitusjonsbehandling med metadon. De fire andre landene – Latvia, Ungarn, Polen og Romania – kjennetegnes av at substitusjonsprogrammene har dårlig geografisk dekning, og at det noen steder er det ventelister for å få behandling.
Według podanych informacji w niektórych krajach wzrosła częstotliwość leczenia metadonem, ale w ośmiu krajach liczba osób poddanych takiemu leczeniu utrzymywała się na tym samym poziomie lub obniżyła się (32). W czterech z tych państw — w Danii, Hiszpanii, na Malcie i w Holandii — występują liczne przypadki długotrwałego zażywania heroiny, a programy leczenia zastępczego metadonem są łatwo dostępne. Cztery inne kraje — Łotwę, Węgry, Polskę i Rumunię — charakteryzuje niewielki zasięg geograficzny leczenia zastępczego metadonem, a w niektórych miejscowościach założono listy osób czekających na leczenie.
Informaţiile furnizate arată că, în unele ţări, au existat creşteri suplimentare în ceea ce priveşte asigurarea tratamentului cu metadonă, iar că în opt ţări numărul de beneficiari ai acestui tratament a rămas constant sau a scăzut. (32). Patru din aceste ţări, Danemarca, Spania, Malta şi în Ţările de Jos, sunt caracterizate de un consum cronic de heroină şi de programe uşor accesibile de substituţie cu metadonă. Celelalte patru ţări, Letonia, Ungaria, Polonia şi România, sunt caracterizate de un grad mic de acoperire geografică a substituţiei cu metadonă, iar în unele locuri există o listă de aşteptare pentru tratament.
Poskytnuté informácie ukazujú, že v niektorých krajinách sa ďalej zvyšovalo poskytovanie liečby metadónom, ale v ôsmych krajinách sa počet ľudí, ktorí dostávajú takúto liečbu, stabilizoval alebo znížil (32). Štyri z týchto krajín, Dánsko, Španielsko, Malta a Holandsko, majú profil dlhodobého užívania heroínu a vysoko dostupné programy náhrady metadónom. Ostatné štyri krajiny, Lotyšsko, Maďarsko, Poľsko a Rumunsko, sú charakterizované nízkym rozsahom náhrady metadónom a na niektorých miestach existujú poradovníky na liečenie.
Predloženi podatki kažejo, da se je v nekaterih državah obseg zdravljenja z metadonom dodatno povečal, v osmih državah pa se je število oseb, ki prejemajo takšno zdravljenje, umirilo ali zmanjšalo (32). Za štiri od teh držav, Dansko, Španijo, Malto in Nizozemsko, je značilno dolgoročno uživanje heroina in zelo lahko dostopni programi nadomestnega zdravljenja z metadonom. Za druge štiri države, Latvijo, Madžarsko, Poljsko in Romunijo, je za zdravljenje z metadonom značilno majhno geografsko pokritje, ponekod pa imajo čakalne liste za zdravljenje.
Tillgängliga uppgifter visar att i vissa länder har metadonbehandling ökat ytterligare, men i åtta länder har antalet missbrukare som får sådan behandling stabiliserats eller minskat (32). Fyra av dessa länder, Danmark, Spanien, Malta och Nederländerna har profil som länder där heroin har missbrukats länge och där det är lätt att få tillträde till program för metadonbehandling. De övriga fyra länderna, Lettland, Ungern, Polen och Rumänien karakteriseras av låg geografisk täckning beträffande programmen för metadonersättning och i vissa fall förekommer väntelistor för behandling.
Verilen bilgiler, bazı ülkelerde metadon tedavisi sağlanmasında daha fazla artış olduğunu ancak sekiz ülkede bu gibi tedavi gören kişilerin sayısının dengelendiğini ya da düştüğünü göstermektedir (32). Bu ülkelerden dördü, Danimarka, İspanya, Malta ve Hollanda, çoktandır devam eden bir kokain kullanımı profiline ve erişilebilirliği yüksek metadon ikame programlarına sahiptir. Diğer dört ülke, Letonya, Macaristan, Polonya ve Romanya’da, metadon ikamesinin coğrafi kapsamı düşük olup bazı yerlerde tedavi için bekleme listesi bulunmaktadır.
Pieejamā informācija rāda, ka metadona terapijas izmantošanas līmenis dažās valstīs ir turpinājis pieaugt, bet astoņās valstīs šai terapijai pakļauto pacientu skaits ir stabilizējies vai samazinājies (32). Četras no šīm valstīm – Dāniju, Spāniju, Maltu un Nīderlandi – raksturo senas heroīna lietošanas tradīcijas un viegli pieejamas metadona aizvietotājterapijas programmas. Pārējās četras valstis – Latviju, Ungāriju, Poliju un Rumāniju - raksturo zems metadona aizvietotājterapijas ģeogrāfiskā pārklājuma līmenis, un dažviet pacientiem uz terapiju nākas gaidīt rindā.
  Chapter 2: Responding t...  
The information provided shows that in some countries there have been further increases in methadone treatment provision, but that in eight countries the numbers of people receiving such treatment stabilised or decreased (32).
Les informations fournies montrent que, dans certains pays, les traitements à la méthadone sont en augmentation, mais que dans huit pays, le nombre de personnes recevant ce traitement s'est stabilisé ou a baissé (32). Quatre de ces pays (Danemark, Espagne, Malte et Pays‑Bas) ont une longue histoire de consommation d'héroïne et les programmes de substitution à la méthadone y sont très accessibles. Les quatre autres pays (Lettonie, Hongrie, Pologne et Roumanie) se caractérisent par une faible couverture géographique des traitements de substitution à la méthadone et, dans certains endroits, il existe des listes d'attente pour le traitement.
Die übermittelten Informationen zeigen, dass in einigen Ländern das Angebot von methadongestützten Therapien zunimmt, während in acht Ländern die Zahl der Menschen, die sich einer solchen Behandlung unterziehen, stabil geblieben oder gesunken ist (32). Vier dieser Länder (Dänemark, Spanien, Malta und die Niederlande) berichten über langjährigen Heroinkonsum und leicht zugängliche methadongestützte Substitutionsprogramme. In den vier anderen Ländern (Lettland, Ungarn, Polen und Rumänien) ist die Versorgung mit methadongestützten Substitutionsbehandlungen bei weitem nicht flächendeckend, und mancherorts gibt es Wartelisten für die Therapie.
La información proporcionada pone de manifiesto que en algunos países ha seguido aumentando la oferta de tratamientos con metadona, pero en ocho países el número de personas que reciben este tipo de tratamiento o bien se ha estabilizado o bien se ha reducido (32). Cuatro de esos países (Dinamarca, España, Malta y los Países Bajos) presentan un perfil de consumo de heroína prolongado durante años y programas de sustitución con metadona de fácil acceso. Los otros cuatro países (Letonia, Hungría, Polonia y Rumanía) se caracterizan por una baja cobertura geográfica del tratamiento de sustitución con metadona, y en algunos lugares hay lista de espera para recibir tratamiento.
Le informazioni riportate mostrano che, in alcuni Stati, si è registrato un aumento delle terapie con metadone, ma che in otto paesi il numero di soggetti sottoposti a questo trattamento si è stabilizzato o è diminuito (32). Di questi paesi, quattro (Danimarca, Spagna, Malta e Paesi Bassi) hanno un profilo di consumo di eroina di lungo termine e programmi terapeutici sostitutivi con metadone facilmente accessibili. Gli altri quattro (Lettonia, Ungheria, Polonia e Romania) riferiscono una bassa copertura geografica della terapia sostitutiva con metadone e, in talune località, l’esistenza di una lista d’attesa.
As informações fornecidas mostram que, em alguns países, a oferta de tratamento com metadona aumentou novamente, mas que em oito países o número de pessoas que recebem esse tratamento estabilizou ou diminuiu (32). Quatro deles, Dinamarca, Espanha, Malta e Países Baixos, têm um longo historial de consumo de heroína e programas de substituição com metadona muito acessíveis. Os outros quatro países, Letónia, Hungria, Polónia e Roménia, caracterizam-se por uma baixa cobertura geográfica do tratamento de substituição com metadona e, em alguns sítios, há listas de espera para o tratamento.
Από τις πληροφορίες που παρέχονται προκύπτει ότι σε μερικές χώρες σημειώθηκε περαιτέρω αύξηση στην παροχή θεραπείας με μεθαδόνη, αλλά και ότι σε οκτώ χώρες ο αριθμός των ατόμων που έλαβαν αυτού του είδους τη θεραπεία παρέμεινε σταθερός ή μειώθηκε (32). Σε τέσσερις από τις χώρες αυτές (Δανία, Ισπανία, Μάλτα και Κάτω Χώρες) υπάρχει ιστορικό μακροχρόνιας χρήσης ναρκωτικών και υψηλής προσβασιμότητας σε προγράμματα υποκατάστασης με μεθαδόνη. Οι άλλες τέσσερις χώρες (Λεττονία, Ουγγαρία, Πολωνία και Ρουμανία) χαρακτηρίζονται από χαμηλή γεωγραφική κάλυψη της υποκατάστασης με μεθαδόνη, και σε ορισμένα μέρη υπάρχει λίστα αναμονής για θεραπεία.
Uit de verstrekte informatie blijkt dat het aantal behandelingen met methadon in sommige landen verder is toegenomen, maar er blijkt ook uit dat in acht landen het aantal personen dat een dergelijke behandeling volgt gelijk is gebleven of is gedaald (32). Kenmerk van vier van deze landen - Denemarken, Spanje, Malta en Nederland - is dat heroïnegebruik er al heel lang voorkomt en dat substitutieprogramma’s met methadon zeer ruim toegankelijk zijn. De andere vier landen - Letland, Hongarije, Polen en Roemenië - kenmerken zich door een lage geografische dekkingsgraad van methadonsubstitutie, en in sommige steden bestaat er een wachtlijst voor behandeling.
Poskytnuté informace ukazují, že v některých zemích došlo k dalšímu rozšíření substituční léčby metadonem, avšak v osmi zemích se počty osob, které tuto léčbu podstupují, ustálily nebo poklesly (32). Čtyři z těchto zemí – Dánsko, Španělsko, Malta a Nizozemsko – mají profil dlouhodobého užívání heroinu a vysoké dostupnosti programů substituční léčby metadonem. Další čtyři země – Lotyšsko, Maďarsko, Polsko a Rumunsko – jsou charakterizovány malým geografickým pokrytím substituční léčbou metadonem a v některých místech jsou na zařazení do léčby pořadníky.
Det fremgår af de modtagne oplysninger, at der i nogle lande har været yderligere stigninger i udbuddet af metadonbehandling, men at antallet af personer, der modtager en sådan behandling, har stabiliseret sig eller er faldet i otte lande (32). Fire af disse lande, Danmark, Spanien, Malta og Nederlandene, er kendetegnet ved heroinbrug, der har eksisteret i mange år, og let tilgængelige metadonsubstitutionsprogrammer. De fire andre lande, Letland, Ungarn, Polen og Rumænien, er kendetegnet ved en lav geografisk dækning af metadonsubstitution, og nogle steder er der venteliste til behandling.
Esitatud teave näitab, et mõnes riigis on metadooni asendusravi kasutamine suurenenud, aga kaheksas riigis on sellist ravi saavate inimeste arv jäänud samaks või vähenenud.(32) Neist riikidest neljas, Taanis, Hispaanias, Maltal ja Madalmaades, on heroiini tarvitamisel pikk ajalugu ja metadooni asendusravi väga hästi kättesaadav. Teistes riikides, Lätis, Ungaris, Poolas ja Rumeenias, ei ole metadooni asendusravi kogu riigis ühtlaselt kättesaadav ja mõnel pool on ravi saamiseks ootenimekiri.
Toimitettujen tietojen mukaan metadonihoidon tarjonta on muutamissa maissa edelleen kasvanut. Hoitoa saavien asiakkaiden määrä on vakiintunut tai laskenut kahdeksassa maassa (32), joista neljällä – Tanskalla, Espanjalla, Maltalla ja Alankomailla – on pitkä kokemus heroiinin käytöstä, ja metadonikorvausohjelmiin on helppo hakeutua. Neljässä muussa maassa eli Latviassa, Unkarissa, Puolassa ja Romaniassa metadonikorvaushoidon maantieteellinen kattavuus on yleensä heikko, ja paikoitellen hoitoon joudutaan jopa jonottamaan.
A kapott információk azt mutatják, hogy néhány országban tovább növekedett a metadonkezelés biztosítása, nyolc országban viszont az ilyen kezelésben részesülő személyek száma stabilizálódott vagy csökkent32. Ezek közül négyben, Dániában, Spanyolországban, Máltán és Hollandiában a heroinhasználat régóta jelen van, a metadont használó helyettesítő programok pedig nagymértékben hozzáférhetőek. A másik négy ország – Lettország, Magyarország, Lengyelország és Románia – esetében a metadont használó helyettesítő kezelés földrajzi lefedettsége csekély, és helyenként várólistára kell feliratkozni a kezeléshez.
På grunnlag av informasjon som er lagt fram, ser vi at i en del land har økningen i antallet personer som får metadonbehandling fortsatt, mens antallet har vært stabilt eller synkende i åtte land (32). Fire av disse landene – Danmark, Spania, Malta og Nederland – har en profil som viser lang tids bruk av heroin og et godt utbygget tilbud om substitusjonsbehandling med metadon. De fire andre landene – Latvia, Ungarn, Polen og Romania – kjennetegnes av at substitusjonsprogrammene har dårlig geografisk dekning, og at det noen steder er det ventelister for å få behandling.
Według podanych informacji w niektórych krajach wzrosła częstotliwość leczenia metadonem, ale w ośmiu krajach liczba osób poddanych takiemu leczeniu utrzymywała się na tym samym poziomie lub obniżyła się (32). W czterech z tych państw — w Danii, Hiszpanii, na Malcie i w Holandii — występują liczne przypadki długotrwałego zażywania heroiny, a programy leczenia zastępczego metadonem są łatwo dostępne. Cztery inne kraje — Łotwę, Węgry, Polskę i Rumunię — charakteryzuje niewielki zasięg geograficzny leczenia zastępczego metadonem, a w niektórych miejscowościach założono listy osób czekających na leczenie.
Informaţiile furnizate arată că, în unele ţări, au existat creşteri suplimentare în ceea ce priveşte asigurarea tratamentului cu metadonă, iar că în opt ţări numărul de beneficiari ai acestui tratament a rămas constant sau a scăzut. (32). Patru din aceste ţări, Danemarca, Spania, Malta şi în Ţările de Jos, sunt caracterizate de un consum cronic de heroină şi de programe uşor accesibile de substituţie cu metadonă. Celelalte patru ţări, Letonia, Ungaria, Polonia şi România, sunt caracterizate de un grad mic de acoperire geografică a substituţiei cu metadonă, iar în unele locuri există o listă de aşteptare pentru tratament.
Poskytnuté informácie ukazujú, že v niektorých krajinách sa ďalej zvyšovalo poskytovanie liečby metadónom, ale v ôsmych krajinách sa počet ľudí, ktorí dostávajú takúto liečbu, stabilizoval alebo znížil (32). Štyri z týchto krajín, Dánsko, Španielsko, Malta a Holandsko, majú profil dlhodobého užívania heroínu a vysoko dostupné programy náhrady metadónom. Ostatné štyri krajiny, Lotyšsko, Maďarsko, Poľsko a Rumunsko, sú charakterizované nízkym rozsahom náhrady metadónom a na niektorých miestach existujú poradovníky na liečenie.
Predloženi podatki kažejo, da se je v nekaterih državah obseg zdravljenja z metadonom dodatno povečal, v osmih državah pa se je število oseb, ki prejemajo takšno zdravljenje, umirilo ali zmanjšalo (32). Za štiri od teh držav, Dansko, Španijo, Malto in Nizozemsko, je značilno dolgoročno uživanje heroina in zelo lahko dostopni programi nadomestnega zdravljenja z metadonom. Za druge štiri države, Latvijo, Madžarsko, Poljsko in Romunijo, je za zdravljenje z metadonom značilno majhno geografsko pokritje, ponekod pa imajo čakalne liste za zdravljenje.
Tillgängliga uppgifter visar att i vissa länder har metadonbehandling ökat ytterligare, men i åtta länder har antalet missbrukare som får sådan behandling stabiliserats eller minskat (32). Fyra av dessa länder, Danmark, Spanien, Malta och Nederländerna har profil som länder där heroin har missbrukats länge och där det är lätt att få tillträde till program för metadonbehandling. De övriga fyra länderna, Lettland, Ungern, Polen och Rumänien karakteriseras av låg geografisk täckning beträffande programmen för metadonersättning och i vissa fall förekommer väntelistor för behandling.
Verilen bilgiler, bazı ülkelerde metadon tedavisi sağlanmasında daha fazla artış olduğunu ancak sekiz ülkede bu gibi tedavi gören kişilerin sayısının dengelendiğini ya da düştüğünü göstermektedir (32). Bu ülkelerden dördü, Danimarka, İspanya, Malta ve Hollanda, çoktandır devam eden bir kokain kullanımı profiline ve erişilebilirliği yüksek metadon ikame programlarına sahiptir. Diğer dört ülke, Letonya, Macaristan, Polonya ve Romanya’da, metadon ikamesinin coğrafi kapsamı düşük olup bazı yerlerde tedavi için bekleme listesi bulunmaktadır.
Pieejamā informācija rāda, ka metadona terapijas izmantošanas līmenis dažās valstīs ir turpinājis pieaugt, bet astoņās valstīs šai terapijai pakļauto pacientu skaits ir stabilizējies vai samazinājies (32). Četras no šīm valstīm – Dāniju, Spāniju, Maltu un Nīderlandi – raksturo senas heroīna lietošanas tradīcijas un viegli pieejamas metadona aizvietotājterapijas programmas. Pārējās četras valstis – Latviju, Ungāriju, Poliju un Rumāniju - raksturo zems metadona aizvietotājterapijas ģeogrāfiskā pārklājuma līmenis, un dažviet pacientiem uz terapiju nākas gaidīt rindā.
  Chapter 5: Cocaine and ...  
Last year use was lower, but four countries reported figures higher than 3 %, with Spain and the United Kingdom reporting figures of about 6–7 % (147), suggesting that in these countries about 1 in 15 young males has used cocaine recently.
La consommation de cocaïne est plus élevée chez les jeunes hommes. Ainsi, parmi les hommes âgés de 15 à 34 ans, les enquêtes menées au Danemark, en Allemagne, en Espagne, en Italie, aux Pays‑Bas, au Royaume-Uni et en Norvège montrent que la prévalence au cours de la vie fluctue entre 5 et 14 %. La prévalence au cours des douze derniers mois est inférieure, mais quatre pays ont enregistré des chiffres supérieurs à 3 %, l'Espagne et le Royaume-Uni se situant aux alentours de 6 à 7 % (147), ce qui signifie que dans ces pays, 1 jeune homme sur 15 a pris de la cocaïne récemment. Ce pourcentage est sensiblement supérieur dans les zones urbaines.
Der Kokainkonsum ist unter jungen Männern stärker ausgeprägt. Beispielsweise wurde in Erhebungen in Dänemark, Deutschland, Spanien, Italien, den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen unter Männern im Alter zwischen 15 und 34 Jahren eine Lebenszeiterfahrung zwischen 5 % und 14 % festgestellt. Die 12-Monats-Prävalenz war niedriger, wobei jedoch vier Länder Raten von über 3 % meldeten: Spanien und das Vereinigte Königreich berichteten über Raten von etwa 6 % bis 7 % (147), woraus der Schluss gezogen werden kann, dass in diesen Ländern etwa einer von 15 jungen Männern in letzter Zeit Kokain konsumiert hat. In städtischen Gebieten dürfte dieser Anteil noch erheblich höher liegen.
El consumo de cocaína es más elevado entre los varones jóvenes. Por ejemplo, las encuestas realizadas en Dinamarca, Alemania, España, Italia, los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega revelan que entre el 5 % y el 14 % de la población masculina de 15 a 34 años han consumido cocaína alguna vez en su vida. El consumo en el último año fue inferior, aunque, por otro lado, cuatro países registraron cifras superiores al 3 %: según sus informes, España y el Reino Unido registraron entre un 6 % y un 7 % (147), porcentajes que sugieren que, en estos países, aproximadamente uno de cada 15 varones jóvenes ha consumido cocaína recientemente. Es de suponer que esta proporción será considerablemente superior en las zonas urbanas.
Il consumo di cocaina è maggiore tra i giovani di sesso maschile. Per esempio, da sondaggi effettuati in Danimarca, Germania, Spagna, Italia, Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia è emerso che, nella popolazione di sesso maschile di età compresa tra i 15 e i 34 anni, l’esperienza una tantum è del 5-14%. I dati sull’uso nell’ultimo anno sono inferiori, ad eccezione di quattro paesi, che riportano cifre superiori al 3%, e di Spagna e Regno Unito, che segnalano tassi del 6–7% circa (147), a suggerire che in questi Stati un giovane su 15 ha fatto uso recentemente di cocaina. La percentuale è nettamente più alta nelle zone urbane.
O consumo de cocaína é mais elevado entre os jovens do sexo masculino. Por exemplo, os inquéritos realizados na Dinamarca, Alemanha, Espanha, Itália, Países Baixos, Reino Unido e Noruega permitiram concluir que 5% a 14% dos jovens do sexo masculino com idades compreendidas entre 15 e 34 anos apresentam experiência ao longo da vida. O consumo no último ano era inferior, mas quatro países mencionaram valores superiores a 3%, comunicando a Espanha e o Reino Unido valores à volta de 6–7% (147), o que sugere que, nestes países, cerca de 1 em 15 jovens do sexo masculino consumiu cocaína recentemente. Esta percentagem será substancialmente mais elevada nas zonas urbanas.
Τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι υψηλότερα στους άνδρες. Για παράδειγμα, έρευνες στη Δανία, τη Γερμανία, την Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία διαπίστωσαν ότι, στους άνδρες ηλικίας 15 έως 34 ετών, το ποσοστό δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαινόταν μεταξύ 5 % και 14 %. Η χρήση κατά το τελευταίο έτος ήταν χαμηλότερη, αλλά τέσσερις χώρες ανέφεραν ποσοστά υψηλότερα από 3 %. Η Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν ποσοστά περίπου 6–7 % (147), γεγονός που υποδηλώνει ότι στις χώρες αυτές περίπου ένας στους δεκαπέντε νεαρούς άνδρες έκαναν πρόσφατα χρήση κοκαΐνης. Η αναλογία αυτή είναι σημαντικά υψηλότερη στις αστικές περιοχές.
Het cocaïnegebruik is relatief het hoogst onder jonge mannen. Zo blijkt uit enquêtes in Denemarken, Duitsland, Spanje, Italië, Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen dat het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarige mannen varieert tussen de 5 en 14%. Het recent gebruik (laatste 12 maanden) was lager, maar in vier landen werden percentages gemeld van meer dan 3%, terwijl Spanje en het Verenigd Koninkrijk cijfers meldden van ongeveer 6-7% (147), hetgeen erop duidt dat ongeveer 1 op de 15 jonge mannen in deze landen in de laatste 12 maanden cocaïne heeft gebruikt. In stedelijke gebieden zal dit percentage aanmerkelijk hoger liggen.
Konzumace kokainu je vyšší u mladých mužů. Např. z průzkumů z Dánska, Německa, Španělska, Itálie, Nizozemska, Spojeného království a Norska vyplynulo, že mezi muži ve věku 15–34 let byla celoživotní zkušenost 5–14 %. Prevalence užívání v posledním roce byla nižší, ale ze čtyř zemí bylo hlášeno více než 3 %, přičemž Španělsko a Spojené království uvádí hodnoty kolem 6–7 % (147), což znamená, že v těchto zemích užil kokain v nedávné době každý patnáctý mladý muž. Tento poměr bude mnohem vyšší v městských oblastech.
Brugen af kokain er højere blandt unge mænd. F.eks. viste undersøgelser fra Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, at langtidserfaringen blandt unge mænd i alderen 15-34 år lå på mellem 5 og 14 %. Brug inden for de seneste 12 måneder var lavere, men i fire lande lå tallene over 3 %, og Spanien og Det Forenede Kongerige har indberettet tal på ca. 6–7 % (147), hvoraf det fremgår, at ca. 1 ud af 15 unge mænd i disse lande har brugt kokain for nylig. Denne andel vil være betydeligt højere i byområder.
Kokaiini tarbimise määrad on kõrgemad noorte meeste hulgas. Näiteks selgus Taani, Saksamaa, Hispaania, Itaalia, Madalmaade, Ühendkuningriigi ja Norra uuringutest, et 15–34aastastel meestel oli elu jooksul tarbimise määr 5–14%. Viimase aasta jooksul tarbimise määr oli madalam, kuid neljas riigis oli see üle 3% ning Hispaanias ja Ühendkuningriigis oli see näitaja umbes 6–7%,(147) mis tähendab, et nendes riikides on üks noor mees viieteistkümnest hiljuti kokaiini tarbinud. Linnapiirkondades on see määr oluliselt kõrgem.
Yleisintä kokaiinin kulutus on nuorten miesten keskuudessa. Esimerkiksi Tanskassa, Saksassa, Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa 15–34-vuotiaille nuorille miehille tehdyissä kyselyissä havaittiin, että 5–14 prosenttia heistä oli käyttänyt kokaiinia ainakin kerran. Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä oli vähemmän, mutta neljässä maassa osuus ylitti 3 prosenttia, ja Espanja ja Yhdistynyt kuningaskunta ilmoittivat osuudeksi 6–7 prosenttia (147). Tämä tarkoittaa, että näissä maissa noin yksi 15:stä nuoresta miehestä on äskettäin käyttänyt kokaiinia. Kaupunkialueilla osuus on huomattavasti korkeampi.
A kokainfogyasztás a fiatal férfiak körében gyakoribb. Így például a Dániában, Németországban, Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában készült felmérések a 15–34 éves férfiaknál 5–14% közötti életprevalenciát találtak. Az elmúlt évi használat ugyan alacsonyabb volt, de négy ország e téren is 3%-ot meghaladó arányt jelentett be, Spanyolország és az Egyesült Királyság pedig 6–7% körüli arányról számolt be147, ami azt jelenti, hogy ezekben az országokban 15 fiatal férfi közül kb. 1 a közelmúltban is használt kokaint. Ez az arány a városi területeken lényegesen magasabb.
Kokainbruken er høyere blant unge menn. For eksempel viser undersøkelser fra Danmark, Tyskland, Spania, Italia, Nederland, Storbritannia og Norge at menn i alderen 15-34 år hadde en livstidserfaring på mellom 5 % og 14 %. Bruk siste år var lavere, men fire land rapporterte tall over 3 %. Spania og Storbritannia rapporterte tall i størrelsesorden 6-7 % (147), noe som tilsier at 1 av 15 unge menn i disse landene har brukt kokain i den senere tid. Denne andelen vil være betydelig høyere i urbane strøk.
Spożycie kokainy jest wyższe wśród młodych mężczyzn. Na przykład ankiety prowadzone w Danii, Niemczech, Hiszpanii, Włoszech, Holandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii wykazały, że w grupie mężczyzn w wieku 15–34 lat odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, wynosi od 5% do 14%. Odsetek osób, które zażywały kokainę w ostatnim roku, był niższy, ale w czterech krajach przekroczył on 3%, przy czym w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii wynosił około 6–7% (147), co świadczy o tym, że w tych krajach mniej więcej jeden na 15 młodych mężczyzn zażywał ostatnio kokainę. Liczba ta jest znacznie wyższa na obszarach miejskich.
Consumul de cocaină este mult mai mare în rândul bărbaţilor tineri. De exemplu, sondajele din Danemarca, Germania, Spania, Italia, Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia au arătat că, pentru bărbaţii cu vârste cuprinse între 15–34 de ani, rata celor care au experimentat drogul pe parcursul vieţii varia între 5 % şi 14 %. Consumul din anul trecut a fost mai scăzut, însă în patru ţări consumul recent a fost de peste 3 %, Spania şi Regatul Unit raportând rate de 6‑7 % (147), ceea ce sugerează că în aceste ţări, aproximativ 1 din 15 bărbaţi tineri au consumat recent cocaină. Acest procent este considerabil mai ridicat în zonele urbane.
Užívanie kokaínu je vyššie u mladých mužov. Napríklad prieskumy medzi mužmi vo veku 15 – 34 rokov v Dánsku, Nemecku, Španielsku, Taliansku, Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku zistili, že celoživotné skúsenosti boli medzi 5 % a 14 %. Užívanie v poslednom roku bolo nižšie, ale štyri krajiny uvádzali údaje vyššie ako 3 %, pričom Španielsko a Spojené kráľovstvo uvádzali údaje asi 6 – 7 % (147) naznačujúc, že v týchto krajinách každý pätnásty mladý muž nedávno užíval kokaín. Tento podiel bude podstatne vyšší v mestských oblastiach.
Poraba kokaina je večja med mladimi moškimi. Raziskave med moškimi, starimi od 15 do 34 let, na Danskem, v Nemčiji, Španiji, Italiji, na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem so na primer pokazale, da je število oseb, ki so že kdaj zaužile kokain, od 5 % do 14 %. Uživanje v zadnjem letu je bilo manjše, vendar so štiri države poročale o vrednostih, višjih od 3 %, Španija in Združeno kraljestvo pa o vrednostih v višini približno 6–7 % (147), iz česar je razvidno, da v je v teh državah približno eden od petnajstih mladih moških v zadnjem času zaužil kokain. Ta delež je znatno višji v mestnih območjih.
Kokainmissbruket är mer framträdande hos unga män. Undersökningar från Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Norge har till exempel visat att livstidsprevalensen bland män i åldern 15–34 år var mellan 5 % och 14 %. Siffrorna beträffande användning de senaste tolv månaderna var lägre. Fyra länder rapporterade dock andelar över 3 %, och i Spanien och Storbritannien var andelen 6–7 % (147), vilket tyder på att ungefär 1 av 15 unga män nyligen har använt kokain. I städer är användningen av kokain förmodligen betydligt mer utbredd.
Kokain tüketimi genç erkekler arasında daha yüksektir. Örneğin, 15-34 yaşındaki erkekler arasında, Danimarka, Almanya, İspanya, İtalya, Hollanda, Birleşik Krallık ve Norveç’te yapılan araştırmalar yaşam boyu deneyimin % 5 ile % 14 arasında olduğunu ortaya koymuştur. Geçmiş yılda kullanım daha düşüktü ama dört ülke % 3’ten yüksek, İspanya ile Birleşik Krallık de yaklaşık % 6-7 arasında (147) rakamlar bildirmiş olup bu durum, söz konusu ülkelerde her 15 genç erkekten birinin yakın zamanda kokain kullandığı anlamına gelmektedir. Bu oran kentsel alanlarda önemli ölçüde daha yüksek olacaktır.
Kokaīnu vairāk lieto gados jauni vīrieši. Piemēram, 15–34 gadus vecu vīriešu vidū veiktu aptauju rezultāti Dānijā, Vācijā, Spānijā, Itālijā, Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā rāda, ka ilgtermiņa lietošanas līmenis šajā vecuma grupā svārstās no 5 % līdz 14 %. Pēdējā gada lietošanas līmenis ir zemāks, bet četras valstis ziņo par rādītājiem, kas pārsniedz 3 %, turklāt Spānijā un Apvienotajā Karalistē attiecīgie rādītāji ir ap 6–7 % (147), tātad var secināt, ka šajās valstīs apmēram 1 no 15 gados jauniem vīriešiem nesen ir lietojis kokaīnu. Pilsētvidē šī proporcija ir daudz lielāka.
  Chapter 5: Cocaine and ...  
Cocaine is often used in combination with another illicit or licit subsidiary drug, often cannabis (31.6 %), opioids (28.6 %) or alcohol (17.4 %) (157). Local studies of drug injectors suggest that, in some areas, the combination of heroin and cocaine within an injection may be becoming more popular (sometimes referred to by drug injectors as ‘speedballing’). The combination of opioids and cocaine is currently more apparent in the treatment data. Among clients reporting primary use of opioids, 31 % in Italy, 42 % in the Netherlands and 44 % in United Kingdom report a secondary cocaine use. Among primary cocaine users, 28 % in Italy and 38 % in United Kingdom report secondary use of opioids.
La cocaïne est souvent combinée à une autre substance subsidiaire licite ou illicite, comme le cannabis (31,6 %), les opiacés (28,6 %) ou l'alcool (17,4 %) (157). Des études locales sur les injecteurs de drogue donnent à penser que, dans certaines régions, la combinaison d'héroïne et de cocaïne dans une seringue pourrait être en train de se populariser (ce que les injecteurs de drogue appellent parfois le «speedballing»). La combinaison d'opiacés et de cocaïne apparaît plus clairement dans les données relatives aux traitements. Parmi les patients qui déclarent les opiacés comme drogue primaire, 31 % en Italie, 42 % aux Pays‑Bas et 44 % au Royaume-Uni déclarent une consommation secondaire de cocaïne. Parmi les usagers primaires de cocaïne, 28 % en Italie et 38 % au Royaume-Uni déclarent une consommation d'opiacés comme drogue secondaire.
Kokain wird häufig in Kombination mit anderen illegalen oder legalen Sekundärdrogen konsumiert, zumeist mit Cannabis (31,6 %), Opioiden (28,6 %) oder Alkohol (17,4 %) (157). Lokale Studien unter injizierenden Drogenkonsumenten belegen, dass in einigen Gebieten die Kombination von Heroin und Kokain in einer Injektion (von den Drogenkonsumenten zuweilen als „Speedballing“ bezeichnet) zunehmend Verbreitung finden könnte. In den Behandlungsdaten wird derzeit immer häufiger die Kombination von Opioiden und Kokain genannt. Von den Patienten, die Opioide als Primärdroge nennen, geben in Italien 31 %, in den Niederlanden 42 % und im Vereinigten Königreich 44 % Kokain als Sekundärdroge an. Von den Patienten, die Kokain als Primärdroge angeben, nennen in Italien 28 % und im Vereinigten Königreich 38 % Opioide als Sekundärdroge.
La cocaína se consume con frecuencia en combinación con otras drogas legales o ilegales complementarias, como el cannabis (31,6 %), los opiáceos (28,6 %) o el alcohol (17,4 %) (157). Los estudios locales de consumidores de drogas por vía parenteral indican que, en algunas zonas, podría estar aumentando la popularidad de la combinación de heroína y cocaína en una sola inyección, combinación a la que los consumidores suelen llamar «espídbol». Actualmente, la combinación de opiáceos y cocaína aparece con mayor frecuencia en la información obtenida de los pacientes en tratamiento. De entre los pacientes que afirman consumir principalmente opiáceos, el 31 % en Italia, el 42 % en los Países Bajos y el 44 % en el Reino Unido declaran consumir cocaína como droga secundaria, y de los pacientes que consumen principalmente cocaína, un 28 % en Italia y un 38 % en el Reino Unido declaran consumir opiáceos como droga secundaria.
La cocaina è spesso usata in associazione con altre droghe sussidiarie, lecite o illecite, spesso cannabis (31,6%), oppiacei (28,6%) o alcol (17,4%) (157). Studi locali condotti su soggetti che fanno uso di droghe per via parenterale suggeriscono che, in talune zone, l’iniezione di eroina in associazione a cocaina (talora denominata dagli stessi consumatori speedballing) può diventare più popolare. La combinazione di oppiacei e cocaina è attualmente più evidente nei dati sul trattamento. Tra i pazienti che riferiscono un uso primario degli oppiacei ammette un consumo secondario di cocaina il 31% dei soggetti in Italia, il 42% nei Paesi Bassi e il 44% nel Regno Unito. Tra i consumatori di cocaina come sostanza primaria, il 28% dei soggetti in Italia e il 38% nel Regno Unito riferiscono un uso secondario di oppiacei.
A cocaína é frequentemente consumida em associação com outra droga legal ou ilegal secundária, muitas vezes a cannabis (31,6%), opiáceos (28,6%) ou álcool (17,4%) (157). Os estudos locais sobre os consumidores de droga injectada sugerem que, em algumas zonas, a combinação de heroína e cocaína na mesma injecção (a que os consumidores chamam por vezes “speedballing”) poderá estar a popularizar-se, sendo a associação de opiáceos e cocaína agora mais visível nos dados de tratamento. Entre os utentes que afirmam consumir opiáceos como droga principal, 31% em Itália, 42% nos Países Baixos e 44% no Reino Unido mencionam um consumo secundário de cocaína. Entre os que consomem cocaína como droga principal, 28% em Itália e 38% no Reino Unido mencionam um consumo secundário de opiáceos.
Η κοκαΐνη χρησιμοποιείται συχνά σε συνδυασμό με μια άλλη, δευτερεύουσα ουσία, συχνά την κάνναβη (31,6 %), τα οπιοειδή (28,6 %) ή το αλκοόλ (17,4 %) (157). Τοπικές έρευνες σε χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών υποδηλώνουν ότι, σε ορισμένες περιοχές, ο συνδυασμός ηρωίνης και κοκαΐνης στην ίδια ένεση γίνεται ολοένα και πιο διαδεδομένος (ορισμένες φορές αναφέρεται από τους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών ως «speedballing»). Ο συνδυασμός οπιοειδών και κοκαΐνης είναι επί του παρόντος πιο πρόδηλος στα δεδομένα θεραπείας. Στα άτομα υπό θεραπεία που αναφέρουν ως κύρια ουσία χρήσης τα οπιοειδή, ποσοστό 31 % στην Ιταλία, 42 % στις Κάτω Χώρες και 44 % στο Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρουν την κοκαΐνη ως δευτερεύουσα ουσία χρήσης. Στα άτομα υπό θεραπεία που αναφέρουν ως κύρια ουσία χρήσης την κοκαΐνη, ποσοστό 28 % στην Ιταλία και 38 % στο Ηνωμένο βασίλειο αναφέρουν τα οπιοειδή ως δευτερεύουσες ουσίες χρήσης.
Cocaïne wordt veelal gebruikt in combinatie met een andere illegale of legale secundaire drug; vaak betreft het cannabis (31,6%) opioïden (28,6%) of alcohol (17,4%) (157). Lokale onderzoeken naar drugsspuiters doen vermoeden dat de combinatie van heroïne en cocaïne in één spuit (door de drugsspuiters zelf soms “speedballing” genoemd) in bepaalde gebieden aan populariteit wint. De combinatie van opioïden en cocaïne is op dit moment duidelijker aanwijsbaar in de behandelingsgegevens. Van de cliënten die aangeven primair opioïden te gebruiken, verklaart 31% in Italië, 42% in Nederland en 44% in het Verenigd Koninkrijk cocaïne als secundaire drug te gebruiken. Van de primaire cocaïnegebruikers noemt 28% in Italië en 38% in het Verenigd Koninkrijk opioïden als secundaire drug.
Kokain se mnohdy užívá v kombinaci s jinou nezákonnou či zákonnou doplňkovou látkou, často konopím (31,6 %), opiáty (28,6 %) nebo alkoholem (17,4 %) (157). Místní studie provedené mezi osobami užívajícími drogu nitrožilně naznačují, že si v některých oblastech získává oblibu kombinace heroinu a kokainu v jedné injekci (kterou tyto osoby někdy označují jako „speedball“). Kombinace opiátů a kokainu se v současné době v údajích o léčbě objevuje výrazněji. Z klientů, kteří jako primární uvádějí užívání opiátů, jich 31 % v Itálii, 42 % v Nizozemsku a 44 % ve Spojeném království uvádí kokain jako sekundárně užívanou drogu. U primárních konzumentů kokainu jich 28 % v Itálii a 38 % ve Spojeném království uvádí sekundární užívání opiátů.
Kokain bruges ofte sammen et andet illegalt eller legalt stof, ofte cannabis (31,6 %), opioider (28,6 %) eller alkohol (17,4 %) (157). Lokale undersøgelser af intravenøse stofbrugere viser, at blandingen af heroin og kokain i samme sprøjte kan være ved at blive populær i nogle områder (af intravenøse stofbrugere undertiden kaldet en "speedball"). Kombinationen af opioider og kokain fremgår på nuværende tidspunkt i højere grad af behandlingsdataene. Blandt de klienter, der har angivet et primært opioidbrug, har 31 % i Italien, 42 % i Nederlandene og 44 % i Det Forenede Kongerige angivet kokain som sekundært stof. Blandt primære kokainbrugere har 28 % i Italien og 38 % i Det Forenede Kongerige angivet opioider som sekundært stof.
Kokaiini tarbitakse sageli koos mõne muu illegaalse või legaalse täiendava uimastiga, sageli koos kanepi (31,6%), opioidide (28,6%) või alkoholiga (17,4%) (157). Kohalikud uuringud uimastisüstijate hulgas näitavad, et mõnes piirkonnas on levimas heroiini ja kokaiini manustamine ühe süstina (mõnikord kasutavad uimastisüstijad selle kohta nimetust speedballing). Käesoleval ajal ilmneb andmetes ravinõudluse kohta sagedamini opioidide ja kokaiini kombineeritud tarbimine. Esmase uimastina opioide nimetanud klientide hulgas teatab kokaiini tarbimisest teisese uimastina 31% Itaalias, 42% Madalmaades ja 44% Ühendkuningriigis. Esmase uimastina kokaiini tarbijate hulgas teatab opioidide tarbimisest teisese uimastina 28% Itaalias ja 38% Ühendkuningriigis.
Kokaiinia käytetään usein yhdessä jonkin muun laittoman tai laillisen toissijaisen päihteen, yleensä kannabiksen (31,6 %), opioidien (28,6 %) tai alkoholin (17,4 %) kanssa (157). Huumeiden injektiokäyttäjistä tehdyt paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että heroiinin ja kokaiinin yhdistelmä ruiskeena (jota käyttäjät kutsuvat toisinaan ”speedballiksi”) on joillakin alueilla kasvattamassa suosiotaan. Opioidien ja kokaiinin yhdistelmän yleistyminen näkyy nykyisin yhä selvemmin hoitotiedoista. Italiassa 31 prosenttia, Alankomaissa 42 prosenttia ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 44 prosenttia opioidit ensisijaiseksi huumeeksi ilmoittavista asiakkaista mainitsee käyttävänsä toissijaisesti kokaiinia. Kokaiinin ensisijaiseksi huumeeksi ilmoittavista asiakkaista ilmoittaa Italiassa 28 prosenttia ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 38 prosenttia käyttävänsä toissijaisesti opioideja.
A kokaint gyakran más tiltott vagy legális kiegészítő kábítószerrel, sokszor kannabisszal (31,6%), opiátokkal (28,6%) vagy alkohollal (17,4%) kombinálva használják157. Az injekciós kábítószer-használók között végzett helyi vizsgálatok azt mutatták, hogy egyes területeken mintha kezdene népszerűvé válni a heroin és kokain egy injekcióban beadott kombinációja (ezt az injekciós kábítószer-használók olykor „speedballing” néven említik). Az opiátok és a kokain kombinációja most a kezelési adatokban jobban megmutatkozik. Az elsődleges opiáthasználatot bevalló páciensek közül Olaszországban 31%, Hollandiában 42%, az Egyesült Királyságban pedig 44% számolt be másodlagos kokainhasználatról. Az elsődleges kokainhasználók közül Olaszországban 28%, az Egyesült Királyságban 38% nyilatkozott másodlagos opiáthasználatról.
Kokain brukes ofte i kombinasjon med et annet legalt eller illegalt sekundært rusmiddel, ofte cannabis (31,6 %), opioider (28,6 %) eller alkohol (17,4 %) (157). Lokale studier blant sprøytebrukere viser at det i enkelte områder er blitt populært å kombinere heroin og kokain i sprøytene (sprøytebrukerne kaller det gjerne selv ”speedballing”). Kombinasjonen av opioider og kokain kommer nå mer til syne i behandlingsdataene. Blant klienter som rapporterer om opioider som primærrusmiddel, rapporterer 31 % i Italia, 42 % i Nederland og 44 % i Storbritannia om sekundær bruk av kokain. Blant primærbrukere av kokain rapporterer 28 % i Italia og 38 % i Storbritannia om sekundær bruk av opioider.
Kokaina jest często zażywana w połączeniu z innym nielegalnym narkotykiem lub legalną substancją dodatkową. Często są to konopie indyjskie (31,6%), opiaty (28,6%) lub alkohol (17,4%) (157). Lokalne badania nad osobami przyjmującymi narkotyk dożylnie wskazują, że na niektórych obszarach coraz bardziej popularne staje się łączne wstrzykiwanie heroiny i kokainy (zażywający nazywają to czasami speedballing). Połączenie opiatów i kokainy obecnie spotyka się najczęściej w danych dotyczących leczenia. Wśród pacjentów zażywających opiaty jako narkotyk główny 31% we Włoszech, 42% w Holandii i 44% w Wielkiej Brytanii podaje kokainę jako drugi narkotyk. Wśród osób zażywających kokainę jako narkotyk główny 28% we Włoszech i 38% w Wielkiej Brytanii podaje opiaty jako drugi narkotyk.
Cocaina este adesea folosită în combinaţie cu un alt drog subsidiar ilicit sau licit, de multe ori canabisul (31,6 %), opiaceele (28,6 %) sau alcoolul (17,4 %) (157). Studiile locale privind consumatorii prin injectare sugerează că, în unele zone, combinarea heroinei şi a cocainei în aceeaşi injecţie câştigă în popularitate (şi este numită uneori de consumatorii prin injectare „speedballing” [şut tare]). Combinarea opiaceelor cu cocaina reiese, în prezent, din ce în ce mai mult din datele de tratament. Dintre pacienţii care raportează consumul principal de opiacee, 31 % în Italia, 42 % în Ţările de Jos şi 44 % în Regatul Unit raportează consumul de cocaină ca drog secundar. Dintre cei care consumă cocaina ca drog principal, 28 % în Italia şi 38 % în Regatul Unit raportează consumul de opiacee ca drog secundar.
Kokaín sa často užíva v kombinácii s inou nezákonnou alebo zákonnou doplnkovou drogou, často s kanabisom (31,6 %), opiátmi (28,6 %) alebo alkoholom (17,4 %) (157). Miestne štúdie o osobách, ktoré si vstrekujú drogy, naznačujú, že v niektorých oblastiach sa môže stať kombinácia heroínu a kokaínu v jednej injekcii populárnejšou (niekedy ju osoby, ktoré si vstrekujú drogy, nazývajú „speedballing“). Kombinácia opiátov a kokaínu je v súčasnosti v údajoch o liečbe očividnejšia. Medzi klientmi, ktorí uvádzajú prvotné užívanie opiátov, 31 % v Taliansku, 42 % v Holandsku a 44 % v Spojenom kráľovstve uvádza druhotné užívanie kokaínu. Medzi prvotnými užívateľmi kokaínu 28 % v Taliansku a 38 % v Spojenom kráľovstve uvádza druhotné užívanie opiátov.
Kokain se pogosto uporablja skupaj z drugimi prepovedanimi ali dovoljenimi drogami, pogosto s konopljo (31,6 %), opiati (28,6 %) ali alkoholom (17,4 %) (157). Lokalne študije injicirajočih uživalcev drog na nekaterih območjih kažejo, da mešanica heroina in kokaina v injekciji verjetno postajala bolj priljubljena (injicirajoči uživalci drog jo včasih imenujejo "speedball"). Kombinacija opiatov in kokaina je trenutno bolj razvidna iz podatkov o zdravljenju. Od oseb, ki poročajo o primarnem uživanju opiatov, jih o sekundarnem uživanju kokaina poroča 31 % v Italiji, 42 % na Nizozemskem in 44 % v Združenem kraljestvu. Od primarnih uživalcev kokaina jih o sekundarnem uživanju opiatov poroča 28 % v Italiji in 38 % v Združenem kraljestvu.
Kokain används ofta i kombination med andra droger, ofta cannabis (31,6 %), opiater (28,6 %) eller alkohol (17,4 %)(157). Lokala undersökningar av injektionsmissbrukare tyder på att kombinationen heroin och kokain i injektioner på vissa håll håller på att öka i popularitet (en kombination som av injektionsmissbrukare ibland kallas ”speedballing”). Kombinationen av opiater och kokain framgår för närvarande tydligare i behandlingsuppgifterna. Bland klienter som är primäranvändare av opiater, uppgav 31 % i Italien, 42 % i Nederländerna 44 % i Storbritannien sig ha kokain som sekundärdrog. Bland primära kokainanvändare rapporterade 28 % I Italien och 38 % i Storbritannien ha opiater som sekundärdrog.
Kokain sıklıkla başka yasadışı veya yasal ikinci bir uyuşturucuyla, genellikle esrar (% 31,6), opioidler (% 28,6) veya alkolle (% 17,4) birarada kullanılmaktadır (157). Uyuşturucu enjekte edenleri konu alan yerel çalışmalar, bazı alanlarda, bir enjeksiyonda eroin ve kokain kombinasyonunun yaygınlaşmakta olabileceğini öne sürmektedir (buna uyuşturucu enjekte edenler tarafından ‘speedball’ da denmektedir). Opioid ve kokain kombinasyonu şu anda tedavi verilerinde daha çok görülmektedir. Birincil opioid kullanımı bildiren hastaların İtalya’da % 31, Hollanda’da % 42 ve Birleşik Krallık'ta % 44’ü ikincil bir kokain kullanımı bildirmektedir. Birincil kokain kullanıcıları arasında da İtalya’da % 28 ile Birleşik Krallık'ta % 38 ikincil opioid kullanımı bildirmektedir.
Kokaīnu nereti lieto kombinācijā ar citām nelegālām un legālām narkotikām, bieži tās ir kaņepes (31,6 %), opioīdi (28,6 %) vai alkohols (17,4 %) (157). Vietēji pētījumi par narkotiku injicēšanu liek secināt, ka dažviet arvien iecienītāka kļūst heroīna un kokaīna apvienošana vienā injekcijā (narkotiku injicētāji tās mēdz saukt par ,,ātrumbumbām”). Pašreizējie ārstniecības dati liecina par biežāku kombinētu opioīdu un kokaīna lietošanu. Starp pacientiem, kuru primārās narkotikas ir opioīdi, 31 % Itālijā, 42 % Nīderlandē un 44 % Apvienotajā Karalistē atzīst, ka lieto kokaīnu kā sekundāro narkotiku. Starp primārajiem kokaīna lietotājiem 28 % Itālijā un 38 % Apvienotajā Karalistē atzīst sekundāru opioīdu lietošanu.
  Chapter 1: Policies and...  
From 2002 to 2005, the Max Planck Institute in Germany carried out an evaluation of Section 31a of the German Narcotic Drugs Act, which permits the offence of possession of ‘insignificant quantities’ of drugs to be exempted from prosecution in certain circumstances. The evaluation found that, in practice, the implementation of Act §31a varies considerably in the 16 Länder of Germany, in part because of different interpretations of ‘insignificant’ (Schäfer and Paoli, 2006). In March 2005, the Länd Berlin passed a revision of its ‘Guideline on Cannabis’, according to which possession of up to 10 grams of cannabis is not prosecuted if certain criteria are fulfilled. This amount can be increased to 15 grams in individual cases.
Entre 2002 et 2005, l'Institut allemand Max Plancke a évalué l'article 31a de la loi allemande sur les stupéfiants, qui permet de supprimer les poursuites dans certaines circonstances pour le délit de possession de «quantités insignifiantes» de drogue. L'évaluation a conclu que, dans la pratique, la mise en oeuvre de l'article 31a de la loi varie sensiblement dans les 16 Länder allemands, en partie du fait des interprétations différentes données au terme «insignifiant» (Schäfer et Paoli, 2006). En mars 2005, le Land de Berlin a révisé ses «Lignes directrices sur le cannabis», selon lesquelles la possession de 10 grammes de cannabis au maximum n'entraîne pas de poursuites si certaines conditions sont remplies. Cette quantité peut passer à 15 grammes dans certains cas.
Zwischen 2002 und 2005 führte das Max-Planck-Institut in Deutschland eine Evaluierung von § 31 Buchstabe a des deutschen Betäubungsmittelgesetzes durch, der es erlaubt, bei Vergehen im Zusammenhang mit dem Besitz „geringer Menge(n)“ von Betäubungsmitteln von einer Strafverfolgung abzusehen. Die Evaluierung ergab, dass es in der Praxis bei der Durchführung von Artikel 31 Buchstabe a erhebliche Unterschiede zwischen den 16 Bundesländern gibt, was zum Teil auf die unterschiedlichen Auslegungen des Adjektivs „gering“ zurückzuführen ist (Schäfer und Paoli, 2006). Im März 2005 nahm das Land Berlin eine Änderung seiner „Cannabisrichtlinie“ vor, der zufolge nun der Besitz von bis zu 10 Gramm Cannabis unter bestimmten Voraussetzungen nicht mehr strafrechtlich verfolgt wird. In Einzelfällen kann diese Menge auf bis zu 15 Gramm erhöht werden.
De 2002 a 2005, el Instituto Max Planck de Alemania llevó a cabo una evaluación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes alemana, que en determinadas circunstancias permite que no se persiga el delito de posesión de «cantidades insignificantes» de drogas. La evaluación reveló que, en la práctica, la aplicación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes varía considerablemente en los 16 Länder alemanes, en parte debido a las diferentes interpretaciones de «insignificante» (Schäfer y Paoli, 2006). En marzo de 2005, el Land de Berlín revisó su «Directriz sobre el cannabis», según la cual la posesión de hasta 10 gramos de cannabis no constituye delito siempre y cuando se satisfagan ciertos criterios. Esta cantidad se puede incrementar a 15 gramos en casos específicos.
Dal 2002 al 2005 l’istituto Max Planck in Germania ha esaminato l’articolo 31, lettera a), della legge tedesca sulle sostanze stupefacenti, che consente che, in talune circostanze, sia riconosciuta al reato di detenzione di “quantità trascurabili” di sostanze stupefacenti l'esenzione da qualsiasi sanzione. Dalla valutazione è emerso che, nella pratica, l’applicazione dell’articolo 31, lettera a), della legge varia notevolmente nei 16 Länder tedeschi, in particolare per via delle diverse interpretazioni del termine “trascurabile” (Schäfer e Paoli, 2006). Nel marzo 2005 il Land Berlino ha approvato la revisione delle sue “Linee guida sulla cannabis”, in base alla quale la detenzione di una quantità di cannabis fino a 10 grammi non viene punita se vengono soddisfatti determinati criteri. A seconda dei casi, la quantità può raggiungere anche i 15 grammi.
Entre 2002 e 2005, o Instituto Max Planck, na Alemanha, realizou uma avaliação da Secção 31a da Lei dos Estupefacientes alemã, a qual permite que o delito de posse de “quantidades insignificantes” de droga não seja penalizado em determinadas circunstâncias. A avaliação concluiu que, na prática, a aplicação desta disposição apresenta grandes variações entre os 16 Länder alemães, em parte devido às diferentes interpretações do termo “insignificante” (Schäfer e Paoli, 2006). Em Março de 2005, o Land de Berlim aprovou uma revisão da sua “Orientação relativa à Cannabis”, segundo a qual a posse de uma quantidade igual ou inferior a 10 gramas de cannabis não é penalizada, desde que determinados critérios se encontrem preenchidos. Esta quantidade pode ser aumentada para 15 gramas em determinados casos.
Από το 2002 έως το 2005, το Ινστιτούτο Max Planck στη Γερμανία διεξήγαγε αξιολόγηση του άρθρου 31α του γερμανικού νόμου για τα ναρκωτικά, το οποίο επιτρέπει τη μη άσκηση δίωξης για το αδίκημα της κατοχής «ασήμαντων ποσοτήτων» ναρκωτικών σε ορισμένες περιπτώσεις. Από την αξιολόγηση προέκυψε ότι, στην πράξη, η εφαρμογή του άρθρου 31α ποικίλει σημαντικά στα 16 κρατίδια της Γερμανίας, εν μέρει λόγω των διαφορετικών ερμηνειών του όρου «ασήμαντες» (Schäfer και Paoli, 2006). Τον Μάρτιο του 2005, στο κρατίδιο του Βερολίνου ψηφίστηκε η αναθεώρηση της κατευθυντήριας γραμμής για την κάνναβη, βάσει της οποίας η κατοχή έως 10 γραμμαρίων κάνναβης δεν διώκεται εφόσον πληρούνται ορισμένα κριτήρια. Σε μεμονωμένες περιπτώσεις η εν λόγω ποσότητα μπορεί να αυξάνεται σε 15 γραμμάρια.
Tussen 2002 en 2005 heeft het Max Planck Instituut in Duitsland de toepassing van artikel 31 bis van de Duitse Wet op de verdovende middelen onderzocht. Dit artikel maakt het mogelijk bij het bezit van “geringe hoeveelheden” drugs in bepaalde omstandigheden af te zien van het instellen van strafvervolging. Uit de studie bleek dat de toepassing van deze bepaling aanzienlijk uiteenloopt in de zestien Duitse deelstaten, onder meer als gevolg van verschillende interpretaties van de term “gering” (Schäfer en Paoli, 2006). In maart 2005 is de deelstaat Berlijn overgegaan tot een herziening van zijn “Richtsnoer inzake cannabis”, waarin is bepaald dat voor het bezit van maximaal tien gram cannabis geen vervolging meer ingesteld wordt, mits aan een aantal criteria is voldaan. Deze hoeveelheid kan in individuele gevallen tot vijftien gram verhoogd worden.
V období 2002–2005 Institut Maxe Plancka v Německu prováděl hodnocení § 31 odst. a) německého zákona o omamných látkách, který umožňuje, aby v případě trestného činu držení „nevýznamného množství“ drog bylo za určitých okolností upuštěno od trestního stíhání. Hodnocení ukázalo, že v praxi se provádění § 31 odst. a) v šestnácti spolkových zemích Německa značně liší, částečně kvůli různému výkladu slova „nevýznamný“ (Schäfer a Paoli, 2006). V březnu 2005 spolková země Berlín uzákonila revizi svého „pokynu ke konopí“, podle kterého držení až 10 gramů konopí není trestně stíháno, jestliže jsou splněna určitá kritéria. Toto množství může být v individuálních případech zvýšeno až na 15 gramů.
I perioden 2002–2005 gennemførte Max Planck Instituttet i Tyskland en evaluering af § 31a i den tyske lov om euforiserende stoffer, hvorefter lovovertrædelsen besiddelse af "ubetydelige mængder" stoffer under visse omstændigheder kan fritages for retsforfølgning. Det fremgik af evalueringen, at gennemførelsen af §31a i praksis varierer betydeligt i de 16 tyske delstater, til dels på grund af forskellige fortolkninger af "ubetydelig" (Schäfer og Paoli, 2006). I marts 2005 vedtog delstaten Berlin en revision af sin "cannabisvejledning", hvorefter besiddelse af op til 10 gram cannabis ikke retsforfølges, hvis visse kriterier er opfyldt. Denne mængde kan i enkelttilfælde hæves til 15 gram.
Aastatel 2002–2005 koostas Saksamaa Max Plancki Instituut hinnangu Saksamaa narkootiliste ainete seaduse paragrahvile 31a, mis lubab tühiste koguste omamise korral teatud olukorras süüdistust mitte esitada. Hinnangus leiti, et 16 liidumaal rakendatakse seaduse § 31 märkimisväärsete erinevustega, osaliselt seetõttu, et väljendit „tühine kogus“ tõlgendatakse erinevalt (Schäfer, Paoli, 2006). 2005. a märtsis vaadati Berliini liidumaal läbi kanepi kohta välja antud juhend, mille järgi teatud tingimuste puhul ei esitata süüdistust kuni 10 grammi kanepi omamisel. Üksikutel juhtudel võib sel juhul kogus olla kuni 15 grammi.
Saksalainen Max Planck Institut suoritti vuosina 2002–2005 arvioinnin Saksan huumausainelain 31a §:stä, jonka mukaan”merkityksettömien huumausainemäärien” hallussapitorikoksesta voidaan tietyissä tapauksissa jättää syyttämättä. Arvioinnissa havaittiin lain 31a §:n soveltamiskäytäntöjen vaihtelevan huomattavasti Saksan 16 osavaltiossa. Tämä johtuu osittain siitä, että käsitettä ”merkityksetön” on tulkittu eri osavaltioissa eri tavalla (Schäfer ja Paoli, 2006). Maaliskuussa 2005 Berliinin osavaltio tarkisti aiemmin vahvistamaansa ”kannabiksen ohjearvoa”, jonka mukaan enintään 10 gramman kannabismäärän hallussapidosta ei nosteta syytettä, jos tietyt edellytykset täyttyvät. Rajaa voidaan yksittäistapauksissa nostaa 15 grammaan.
A németországi Max Planck Intézet 2002-től 2005-ig dolgozott a kábítószerekről szóló német törvény 31a. szakaszának értékelésén, amely bizonyos körülmények között lehetővé teszi a „jelentéktelen mennyiségű” kábítószer birtoklása bűncselekményének felmentését a vád alól. Az értékelés azt állapította meg, hogy a gyakorlatban a 31. cikk végrehajtásában jelentős különbségek fedezhetők fel a 16 német szövetségi állam között, részben a „jelentéktelen” kifejezés eltérő értelmezései miatt (Schäfer és Paoli, 2006). 2005. márciusban Berlin állam elfogadta az „Iránymutatás a kannabiszról” módosítását, miszerint legfeljebb 10 gramm kannabisz birtoklásáért nem emelnek vádat, amennyiben bizonyos kritériumok teljesülnek. Ez a mennyiség egyedi esetekben 15 grammra növelhető.
Fra 2002 til 2005 utførte Max Planck-instituttet i Tyskland en evaluering av paragraf 31a i den tyske narkotikaloven, som tillater at besittelse av ”ubetydelige mengder” narkotika i visse tilfeller ikke straffeforfølges. Evalueringen konkluderte med at det var store variasjoner i anvendelsen av lovens § 31a i Tysklands 16 delstater, til dels på grunn av forskjellige tolkninger av uttrykket ”ubetydelig” (Schäfer og Paoli, 2006). I mars 2005 vedtok delstaten Berlin en revisjon av sine ”Retningslinjer for cannabis”. Ifølge disse retningslinjene straffeforfølges ikke besittelse av inntil 10 gram cannabis dersom visse kriterier er oppfylt. Grensen kan i enkelte tilfeller heves til 15 gram.
W latach 2002–2005 w niemieckim Instytucie Maxa Plancka przeprowadzono ocenę art. 31a niemieckiej Ustawy o środkach odurzających, który dopuszczał posiadanie „nieznacznych ilości” narkotyków, przy czym w określonych okolicznościach przestępstwo to nie podlegało karze. Ocena ta wykazała, że w praktyce wystąpiły znaczne różnice we wdrażaniu art. 31a ustawy w 16 landach niemieckich, częściowo spowodowane różnymi interpretacjami określenia „nieznaczny” (Schäfer i Paoli, 2006). W marcu 2005 r. związek krajowy Berlin wydał poprawkę do „Wytycznych dotyczących konopi indyjskich”, zgodnie z którą posiadanie do 10 g pochodnych konopi indyjskich nie podlega ściganiu przy spełnieniu określonych warunków dodatkowych. W indywidualnych przypadkach ilość ta może zostać zwiększona do 15 g.
Din 2002 în 2005, Institutul Max Planck din Germania a efectuat o evaluare a secţiunii 31a din Legea germană privind narcoticele, care permite scutirea de urmărire penală, în anumite circumstanţe, a posesorilor de „cantităţi nesemnificative” de droguri. Evaluarea a stabilit că, în practică, aplicarea secţiunii 31a variază în mod considerabil în cele 16 landuri din Germania, în parte din cauza interpretării diferite date sintagmei „nesemnificative” (Schäfer and Paoli, 2006). În martie 2005, landul Berlin a adoptat o revizuire a „Orientărilor privind canabisul”, conform căreia nu se declanşează urmărire penală pentru posesia a până la 10 g de canabis, dacă se respectă anumite criterii. În anumite cazuri individuale, această cantitate poate creşte până la 15 grame.
V období od roku 2002 do roku 2005 hodnotil Inštitút Maxa Plancka v Nemecku článok 31a nemeckého zákona o narkotikách, ktorý umožňuje, aby prechovávanie „nevýznamných množstiev“ drog bolo za určitých okolností oslobodené od trestného stíhania. Toto hodnotenie zistilo, že v praxi sa implementácia článku 31a zákona v 16 spolkových krajinách Nemecka značne líši, čiastočne kvôli odlišným interpretáciám slova „nevýznamné“ (Schäfer a Paoli, 2006). V marci 2005, spolková krajina Berlín schválila revíziu svojho „usmernenia o kanabise“, podľa ktorého prechovávanie kanabisu do 10 gramov nie je trestne stíhané, ak sú splnené určité kritériá. Toto množstvo sa môže v individuálnych prípadoch zvýšiť na 15 gramov.
Od leta 2002 do 2005 so na inštitutu Maxa Plancka v Nemčiji opravili oceno razdelka 31a nemškega Zakona o prepovedanih drogah, ki v določenih okoliščinah omogoča, da se kaznivo dejanje posedovanja "neznatnih količin" drog oprosti kazenskega pregona. Ocena je pokazala, da se izvajanje razdelka 31a Zakona v praksi v 16 nemških deželah zelo razlikuje, tudi zaradi različnih razlag pojma "neznaten" (Schäfer in Paoli, 2006). Marca 2005 je dežela Berlin sprejela revizijo svojih "Smernic o konoplji", v skladu s katerimi se posedovanje do 10 gramov konoplje ne preganja kazensko, če so izpolnjeni določeni pogoji. Ta količina se lahko v posameznih primerih zviša do 15 gramov.
Max Planck Institutet i Tyskland har under perioden 2002-2005 genomfört en utvärdering av avsnitt 31a i den tyska lagen om narkotika, som i vissa fall medger åtalseftergift vid innehav av ”obetydlig mängd” narkotika. Utvärderingen visade att den praktiska tillämpningen av lagparagraf 31a varierar betydligt i Tysklands 16 delstater, något som delvis beror på olika tolkningar av ”obetydlig” (Schäfer and Paoli, 2006). I mars 2005 antog delstaten Berlin en ändring av sina ”riktlinjer beträffande cannabis” varigenom innehav av högst 10 gram av cannabis inte leder till åtal under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda. I enskilda fall kan mängden öka till 15 gram.
Almanya’daki Max Planck Enstitütüsü, Alman Narkotik Uyuşturucular Kanunu’nun ‘cüzi miktarlarda’ uyuşturucu bulundurmak suçunun belirli şartlarda kovuşturmadan muaf olmasını sağlayan 31a sayılı Kısmının 2002’den 2005’e kadar bir değerlendirmesini gerçekleştirmiştir. Değerlendirme sonucunda, Kanun §31a’nın uygulamasının, pratikte, kısmen ‘cüzi’nin farklı yorumlarından ötürü, Almanya’nın 16 Länder’inde (Eyalet) önemli ölçüde değişiklik gösterdiği görülmüştür (Schäfer ve Paoli, 2006). Mart 2005’te, Länd Berlin, 10 grama kadar esrar bulundurmanın belirli koşulların karşılanması halinde kovuşturmaya yol açmadığı ‘Esrar Kılavuzu’nun bir revizyonunu onaylamıştır. Bu miktar özel vakalarda 15 grama çıkarılabilmektedir.
No 2002. līdz 2005. gadam Vācijas Maksa Planka institūts ir veicis Vācijas Narkotiku likuma 31. panta a) apakšpunkta novērtējumu; šis pants paredz, ka zināmos apstākļos par ,,neievērojama narkotiku daudzuma” turēšanu var neierosināt krimināllietu. Novērtējumā ir atzīts, ka praksē 31. panta a) apakšpunkta īstenošana Vācijas 16 federatīvajās zemēs ievērojami atšķiras, pa daļai tāpēc, ka jēdziens ,,neievērojams daudzums” tiek interpretēts atšķirīgi (Schäfer un Paoli, 2006. g.). Berlīnes federālā zeme 2005. gada martā ir grozījusi ,,Kaņepju pamatnostādnes”, nosakot, ka par kaņepju turēšanu pie zināmiem nosacījumiem neierosina krimināllietu, ja kaņepju daudzums nepārsniedz 10 gramus. Atsevišķos gadījumos šo daudzumu var palielināt līdz 15 gramiem.
  Chapter 7: Drug-related...  
It was estimated that in six of the locations (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rome and Vienna) 10–23 % of the overall mortality among adults aged 15–49 years could be attributed to opioid use, mainly overdoses, AIDS and external causes (accidents, suicides).
Une étude collaborative lancée dans le cadre d’un projet de l’OEDT a étudié la mortalité chez les usagers d’opiacés en traitement dans huit villes européennes (196). L’étude a relevé une mortalité très élevée parmi les usagers d’opiacés par rapport à leurs pairs: 6 à 20 fois supérieure chez les hommes et 10 à 50 fois supérieure chez les femmes. Selon les estimations, dans six des huit villes considérées (Amsterdam, Barcelone, Dublin, Londres, Rome et Vienne), entre 10 et 23 % de la mortalité globale des adultes âgés de 15 à 49 ans pourraient être attribués à la consommation d’opiacés, essentiellement par surdose, au SIDA et à des causes externes (accidents, suicides). Environ un tiers de ces décès liés à la drogue était dû à des surdoses, bien que la proportion soit supérieure dans les villes où la prévalence de l’infection par le VIH parmi les UDVI est faible, et que cette proportion pourrait augmenter dès que la thérapie antirétrovirale très active (HAART) sera plus largement disponible.
In einer im Rahmen eines EBDD-Projekts durchgeführten Gemeinschaftsstudie wurde die Mortalität unter in Behandlung befindlichen Opioidkonsumenten in acht europäischen Ländern bzw. Städten untersucht (196). Dabei wurde festgestellt, dass die Mortalitätsrate unter Opioidkonsumenten wesentlich höher ist als unter den Angehörigen derselben Altersgruppe in der Allgemeinbevölkerung: Die Mortalität unter Opioidkonsumenten ist bei Männern sechs bis 20 Mal, bei Frauen zehn bis 50 Mal höher. In sechs Städten (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom und Wien) können schätzungsweise 10 % bis 23 % aller Todesfälle unter Erwachsenen im Alter zwischen 15 und 49 Jahren mit dem Konsum von Opioiden in Verbindung gebracht werden, vor allem mit Überdosen, AIDS und externen Ursachen (Unfälle, Selbstmorde). Etwa ein Drittel dieser drogenbedingten Todesfälle war auf Überdosen zurückzuführen, wobei dieser Anteil in Städten mit einer niedrigen Prävalenz von HIV-Infektionen unter injizierenden Drogenkonsumenten höher war und vermutlich steigen wird, sobald die hochaktive antiretrovirale Therapie (HAART) flächendeckender angeboten wird.
Un estudio realizado en colaboración con otras entidades, que se originó como parte de un proyecto del OEDT, examinó las tasas de mortalidad entre los consumidores de opiáceos que reciben tratamiento en ocho lugares de Europa (196). Este estudio reveló una tasa muy elevada de mortalidad entre los consumidores de opiáceos comparado con el correspondiente grupo de edad de la población general: entre 6 y 20 veces superior entre los hombres y entre 10 y 50 veces superior entre las mujeres. Además, se calcula que en seis localidades europeas (Amsterdam, Barcelona, Dublín, Londres, Roma y Viena) entre el 10 % y el 23 % de la mortalidad total entre adultos de 15 a 49 años de edad podría atribuirse al consumo de opiáceos, en su mayor parte causada por sobredosis, sida y causas externas (accidentes, suicidios). En torno a un tercio de estas muertes relacionadas con el consumo de drogas se debieron a sobredosis, aunque esta proporción es mayor en las ciudades con una prevalencia reducida de infección de VIH entre los consumidores por vía parenteral y probablemente aumentará cuando se haya ampliado la disponibilidad de la terapia antirretroviral altamente activa (HAART).
Uno studio collaborativo avviato nell’ambito di un progetto dell’OEDT ha esaminato la mortalità tra i consumatori di oppiacei partecipanti a programmi di trattamento in otto località europee (196). Dallo studio è emerso un tasso di mortalità estremamente alto tra i consumatori di oppiacei rispetto ai loro coetanei: 6-20 volte più alto tra i maschi e 10-50 volte più alto tra le femmine. Si è calcolato inoltre che in sei città (Amsterdam, Barcellona, Dublino, Londra, Roma e Vienna) il 10–23% della mortalità generale tra gli adulti di età compresa tra i 15 e i 49 anni potrebbe essere riconducibile al consumo di oppiacei, e in particolare prevalentemente a overdosi, AIDS e cause esterne (incidenti, suicidi). Circa un terzo di questi decessi correlati agli stupefacenti è dovuto alle overdosi, con una percentuale più alta nelle città con bassa prevalenza dell’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; questo dato è destinato ad aumentare con la diffusione della terapia antiretrovirale estremamente attiva (HAART).
Um estudo colaborativo, iniciado no âmbito de um projecto do OEDT, analisou a mortalidade entre consumidores de opiáceos recrutados nos serviços de tratamento em oito localidades europeias (196). O estudo constatou uma mortalidade muito elevada dos consumidores de opiáceos, em comparação com os seus pares: 6 a 20 vezes superior entre os homens e 10 a 50 vezes superior entre as mulheres. Estima-se que em seis desses locais (Amesterdão, Barcelona, Dublim, Londres, Roma e Viena) 10 a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos poderão ser atribuídos ao consumo de opiáceos, principalmente a overdoses, à SIDA e a causas externas (acidentes, suicídios). Aproximadamente um terço das mortes relacionadas com o consumo de droga foi causado por overdoses, embora esta percentagem fosse mais elevada nas cidades com uma baixa prevalência de infecção por VIH entre os CDI e possa vir a aumentar quando a terapia antiretroviral activa (HAART) ficar mais amplamente disponível.
Σε μια συνεργατική μελέτη που ξεκίνησε στο πλαίσιο ενός σχεδίου του ΕΚΠΝΤ εξετάστηκε η θνησιμότητα σε χρήστες ναρκωτικών προερχόμενων από θεραπευτικά προγράμματα σε οκτώ περιοχές στην Ευρώπη (196). Η μελέτη διαπίστωσε πολύ υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες οπιοειδών συγκριτικά με τους συνομηλίκους τους: 6–20 φορές υψηλότερη στους άνδρες και 10–50 φορές υψηλότερη στις γυναίκες. Εκτιμάται ότι σε έξι από τις περιοχές (Άμστερνταμ, Βαρκελώνη, Δουβλίνο, Λονδίνο, Ρώμη και Βιέννη) 10–23 % της συνολικής θνησιμότητας στους ενηλίκους ηλικίας 15–49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών, κυρίως δε στη λήψη υπερβολικής δόσης, στο AIDS και σε εξωγενή αίτια (ατυχήματα, αυτοκτονίες). Χονδρικά, το ένα τρίτο αυτών των σχετιζόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων οφείλεται σε λήψη υπερβολικής δόσης, μολονότι η αναλογία αυτή είναι υψηλότερη στις πόλεις με χαμηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών, και πιθανότατα πρόκειται να αυξηθεί όταν γίνει ευρύτερα διαδεδομένη η υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκή θεραπεία (HAART).
In een gezamenlijk onderzoek dat werd gestart in het kader van een EWDD-project is de sterfte onderzocht onder opioïdengebruikers die benaderd zijn in acht Europese behandellocaties (196). De uitkomst was een zeer hoge sterfte onder opioïdengebruikers in vergelijking met hun leeftijdsgenoten: 6-20 maal hoger onder mannen en 10-50 maal hoger onder vrouwen. Naar schatting zou op zes van de locaties (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londen, Rome en Wenen) 10-23% van de totale sterfte onder volwassenen van 15-49 jaar kunnen worden toegeschreven aan het gebruik van opioïden, voornamelijk overdoses, aids en externe oorzaken (ongevallen, zelfmoorden). Ruwweg een derde van deze sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik werd aan overdoses toegeschreven, hoewel dit aandeel hoger was in steden waar de prevalentie van HIV-infectie onder drugsspuiters laag is, en dit aandeel zal waarschijnlijk nog stijgen zodra zeer actieve antiretrovirale behandeling (HAART) op grotere schaal beschikbaar komt.
Kolektivní studie, zahájená v rámci projektu EMCDDA, zkoumala úmrtnost uživatelů opiátů přijatých do léčení v osmi evropských lokalitách (196). Studie zjistila velmi vysokou úmrtnost uživatelů opiátů ve srovnání s jejich vrstevníky – šestkrát až dvacetkrát vyšší u mužů a desetkrát až padesátkrát vyšší u žen. V šesti sledovaných lokalitách (v Amsterodamu, Barceloně, Dublinu, Londýně, Římu a Vídni) bylo podle odhadů 10–23 % všech úmrtí dospělých ve věku 15–49 let způsobeno užíváním opiátů, zejména předávkováním, AIDS a externími příčinami (nehody, sebevraždy). Přibližně jedna třetina těchto úmrtí souvisejících s drogami byla způsobena předávkováním. Tento poměr byl však vyšší ve městech s nízkou prevalencí infekce HIV mezi injekčními uživateli drog a je pravděpodobné, že s rozšířením dostupnosti vysoce účinné antiretrovirové léčby (HAART) dojde ke zvýšení.
Som led i en fællesundersøgelse, der blev indledt inden for rammerne af et EONN-projekt, analyseredes dødeligheden blandt opioidbrugere rekrutteret fra behandlingscentre otte steder i Europa (196). Undersøgelsen viste en meget høj dødelighed blandt opioidbrugere i forhold til andre i samme aldersgruppe: 6–20 gange højere blandt mænd og 10–50 gange højere blandt kvinder. Det blev anslået, at på seks af stederne (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom og Wien) kunne 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 år tilskrives opioidbrug, især overdoser, aids og eksterne årsager (ulykker, selvmord). Cirka en tredjedel af disse narkotikarelaterede dødsfald skyldtes overdoser, selv om denne andel var højere i byer med en lav udbredelse af hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere og formentlig vil stige, når højaktiv antiretroviral behandling (HAART) bliver mere udbredt.
Ühe EMCDDA projekti raames alustatud koostööuuringu käigus uuriti suremust opioidide tarbijate hulgas, kes olid uuringusse värvatud ravikeskustes kaheksas Euroopa punktis.(196) Uuringus selgus, et opioidide tarbijate suremus on oma eakaaslastega võrreldes väga kõrge: meestel 6–20 korda kõrgem ja naistel 10–50 korda kõrgem. Kuues punktis (Amsterdamis, Barcelonas, Dublinis, Londonis, Roomas ja Viinis) võis hinnanguliselt 10–23% 15–49aastaste täiskasvanute üldisest suremusest kanda opioidide tarbimise, peamiselt üleannustamise, AIDSi ja välistest teguritest tingitud surmapõhjuste (õnnetused, enesetapud) arvele. Laias laastus kolmandik kõnealustest uimastitega seotud surmadest oli põhjustatud üleannustamisest, kuid nende osakaal oli suurem linnades, kus HIV nakkuse levimus uimastisüstijate hulgas oli madalam, ning on tõenäoline, et see suureneb, kui aktiivne retroviirusevastane ravi muutub kättesaadavamaks.
EMCDDA:n hankkeen yhteydessä aloitetussa yhteistyötutkimuksessa tarkasteltiin kuolleisuutta hoidossa olleiden opioidien käyttäjien keskuudessa kahdeksassa eurooppalaisessa kohteessa (196). Tutkimuksessa todettiin, että opioidien käyttäjien kuolleisuus oli hyvin korkea heidän ikätovereihinsa verrattuna: miehillä 6–20 kertaa korkeampi ja naisilla 10–50 kertaa korkeampi. Kuudessa kohteessa (Amsterdamissa, Barcelonassa, Dublinissa, Lontoossa, Roomassa ja Wienissä) arvioitiin, että 15–49‑vuotiaiden kuolemista 10–23 prosenttia johtui opioidien käytöstä, pääasiallisesti yliannostuksesta, aidsista ja ulkoisista syistä (onnettomuuksista, itsemurhista). Noin kolmasosa näistä huumekuolemista johtui yliannostuksesta, joskin niiden osuus oli korkeampi kaupungeissa, joissa hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa oli alhainen, ja se todennäköisesti kasvaa, kun HAART-hoidon saatavuus lisääntyy.
Egy EMCDDA-projekt keretében indult együttműködési vizsgálat nyolc európai helyszínen vizsgálta a kezelésbe bevont opiáthasználók halálozási arányát196. A vizsgálat a kortársakénál sokkal magasabb halálozási arányt állapított meg az opiáthasználók körében: a férfiak esetében 6–20-szor, a nőknél 10–50-szer magasabb értéket. A becslések szerint a helyszínek közül hat esetében (Amszterdam, Barcelona, Dublin, London, Róma és Bécs) a 15–49 éves felnőttek teljes halálozási arányának 10–23%-át lehetett az opiáthasználatnak tulajdonítani; ezek főként túladagolások, AIDS-es esetek és külső okok (balesetek, öngyilkosságok) voltak. Ezeknek a kábítószerrel összefüggő haláleseteknek durván egyharmada következett be túladagolás miatt, de ez az arány magasabb volt azokban a városokban, ahol a HIV-fertőzés az injekciós kábítószer-használók körében kisebb mértékben fordult elő, és valószínűleg tovább fog nőni, ha a hatékony antiretrovirális gyógykezelés (HAART) szélesebb körben is elérhetővé válik.
En samarbeidsstudie igangsatt innenfor rammen av et EONN-prosjekt, undersøkte dødelighet blant opioidbrukere i behandling åtte forskjellige steder i Europa (196). Studien fant en svært høy dødelighet for opioidbrukere sammenlignet med deres jevnaldrende: 6-20 ganger høyere for menn og 10-50 ganger høyere for kvinner. Det ble anslått at på seks av stedene (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Roma og Wien) kunne 10-23 % av den totale dødeligheten blant menn i alderen 15-49 tilskrives opioidbruk, hovedsakelig overdoser, AIDS og eksterne årsaker (ulykker, selvmord). Grovt regnet en tredel av de narkotikarelaterte dødsfallene skyldtes overdose. Denne andelen var høyere i byer med lav HIV-prevalens blant sprøytebrukere, og det er sannsynlig at den vil øke etter hvert som HAART blir mer tilgjengelig.
We wspólnym badaniu, które rozpoczęto w ramach projektu EMCDDA, analizowano śmiertelność wśród osób zażywających opiaty poddanych leczeniu w ośmiu miejscach w Europie (196). Badanie to wykazało bardzo wysoką śmiertelność wśród osób zażywających opiaty w porównaniu do ich rówieśników: 6–20 razy wyższą wśród mężczyzn i 10–50 razy wyższą wśród kobiet. Oszacowano, że w sześciu miastach (w Amsterdamie, Barcelonie, Dublinie, Londynie, Rzymie i Wiedniu) 10–23% wszystkich przypadków zgonu wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów, przede wszystkim przedawkowaniu, AIDS i przyczynom zewnętrznym (wypadkom, samobójstwom). Przyczyną w przybliżeniu jednej trzeciej zgonów związanych z narkotykami było przedawkowanie, chociaż jego odsetek był wyższy w miastach o niskim rozpowszechnieniu zakażeń HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie. Prawdopodobnie wzrośnie on z chwilą szerszego udostępnienia wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART).
Un studiu în colaborare iniţiat în cadrul unui proiect OEDT a analizat mortalitatea în rândul consumatorilor de opiacee aflaţi sub tratament în opt locaţii europene (196). În urma studiului s-a constatat un nivel foarte ridicat de mortalitate în rândul consumatorilor de opiacee, comparativ cu mortalitatea persoanelor de aceeaşi vârstă: de 6–20 de ori mai ridicat la bărbaţi şi de 10–50 de ori mai ridicat la femei. S-a estimat că în şase dintre aceste locuri (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londra, Roma şi Viena), 10–23 % din mortalitatea globală în rândul adulţilor cu vârste cuprinse între 15–49 de ani se datorează consumului de opiacee, în special supradoze, SIDA şi cauze externe (accidente, sinucideri). Circa o treime din decesele legate de consumul de droguri au fost cauzate de supradoze, deşi această pondere a fost mai mare în oraşele cu o prevalenţă scăzută a infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile, şi probabil va creşte atunci când tratamentul antiretroviral extrem de activ (HAART) devine disponibil pe scară mai largă.
Kolektívna štúdia, ktorá sa začala v rámci projektu EMCDDA, preskúmala úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov, ktorí sa zúčastnili na liečení v ôsmich európskych lokalitách (196). Štúdia zistila veľmi vysokú úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov v porovnaní s ich vrstovníkmi: 6- až 20-krát vyššiu u mužov a10- až 15-krát vyššiu u žien. Odhadlo sa, že v šiestich lokalitách (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londýn, Rím a Viedeň) 10 – 23 % z celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov by sa mohlo pripísať užívaniu opiátov, najmä predávkovaniam, AIDS a vonkajším príčinám (nehody, samovraždy). Zhruba jedna tretina z týchto úmrtí súvisiacich s drogami nastala kvôli predávkovaniu, hoci tento podiel bol vyšší v mestách s nízkou prevalenciou infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog a pravdepodobne sa zvýši, len čo sa vysoko aktívna antiretrovírusová liečba (HAART) stane širšie dostupnou.
Sodelovalna študija, ki se je začela v okviru projekta Centra, je preučila smrtnost med uživalci opioidov, vključenih v zdravljenje na osmih evropskih lokacijah (196). Ugotovila je zelo visoko smrtnost med uživalci opioidov v primerjavi z njihovimi sovrstniki: 6- do 20-krat višjo med moškimi in 10- do 50-krat višjo med ženskami. Ocenjeno je bilo, da bi lahko na šestih lokacijah (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rim in Dunaj) lahko 10 do 23 % celotne smrtnosti med odraslimi v starosti 15 do 49 let pripisali uživanju opioidov, predvsem prevelikim odmerkom, aidsu in zunanjim vzrokom (nezgode, samomori). Približno tretjina teh z drogo povezanih smrtnih primerov je bila posledica prevelikih odmerkov, čeprav je bil ta delež višji v mestih z nizko razširjenostjo okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog in se bo verjetno povečal, potem ko bo širše na voljo visoko aktivna antiretroviralna terapija (HAART).
En samarbetsanalys som inleddes inom ramen för ett ECNN-projekt granskade dödligheten bland opiatanvändare som påbörjat behandling i åtta europeiska städer (196). Studien fann mycket hög dödlighet bland opiatmissbrukare jämfört med deras jämnåriga: 6–20 gånger högre bland män och 10–50 gånger högre bland kvinnor. I sex av städerna (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom och Wien) uppskattades att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år kunde hänföras till opiatmissbruk, främst överdoser, aids och yttre orsaker (olyckor, självmord). Cirka en tredjedel av dessa narkotikarelaterade dödsfall berodde på överdoser även om den andelen var högre i städer med låg prevalens av hiv-smitta bland injektionsmissbrukare och sannolikt kommer att öka när högaktiv antiretroviral terapi (HAART) blir mer allmänt tillgänglig.
Bir EMCDDA projesi kapsamında başlayan ortak bir çalışma, Avrupa’da sekiz noktada tedaviye alınan opioid kullanıcıları arasındaki ölüm oranlarını incelemiştir (196). Çalışma, opioid kullanıcıları arasında akranlarına oranla çok yüksek bir ölüm oranı olduğunu bulmuştur: bu oran erkekler arasında akranlarından 6-20 kat daha yüksek ve kadınlar arasında da 10-50 kat daha yüksektir. Noktaların altı tanesinde (Amsterdam, Barselona, Dublin, Londra, Roma ve Viyana) 15-49 yaşındaki yetişkinler arasındaki genel ölüm oranının % 10-23’ünün başta aşırı doz, AIDS ve dış sebepler (kazalar, intiharlar) olmak üzere, opioid kullanımına bağlanabileceği öngörülmüştür. Uyuşturucuya bağlı bu ölümlerin kabaca üçte biri aşırı dozdan kaynaklanmakla beraber, bu oran uyuşturucu enjekte edenler arasında HIV enfeksiyonu yaygınlığının düşük olduğu şehirlerde daha yüksektir ve yüksek oranda aktif antiretroviral tedavi (HAART) daha yaygınlaştığında artması muhtemeldir.
Apvienotā pētījumā, kas ir sākts, īstenojot EMCDDA projektu, ir pētīta mirstība ārstēšanā iesaistītu opioīdu lietotāju vidū astoņās Eiropas valstīs un pilsētās (196). Pētījumā ir atklājies, ka salīdzinājumā ar laikabiedriem mirstības līmenis opioīdu lietotāju vidū ir ļoti augsts: 6–20 reizes augstāks vīriešu vidū un 10–50 reizes augstāks sieviešu vidū. Ir aplēsts, ka sešās no pilsētām (Amsterdamā, Barselonā, Dublinā, Londonā, Romā un Vīnē) 10–23 % no kopējā nāves gadījumu skaita 15–49 gadus veco iedzīvotāju vidū ir saistīti ar opioīdu lietošanu, lielākoties pārdozēšanu, AIDS un ārējiem cēloņiem (nelaimes gadījumiem, pašnāvībām). Aptuveni trešdaļa no šiem narkotiku izraisītajiem nāves gadījumiem ir saistīta ar pārdozēšanu, lai gan šī proporcija ir lielāka pilsētās, kur HIV infekcija narkotiku injicētāju vidū ir maz izplatīta, un visticamāk palielināsies līdz ar augstas aktivitātes antiretrovirālās terapijas (HAART) plašāku pieejamību.
  Chapter 7: Drug-related...  
These high figures parallel increases in buprenorphine treatment in Finland, although the numbers treated are much lower than the estimated 70 000 to 85 000 people receiving buprenorphine in France. It is therefore interesting that in France only four cases of buprenorphine overdose were reported in 2004 (compared with eight cases in 2003).
Dans les rapports nationaux de 2005, seules la France et la Finlande ont fait état de décès liés à cette substance. En Finlande, de la buprénorphine a été découverte dans 73 décès liés à la drogue en 2004, soit le même nombre qu’en 2003, et généralement en association avec des benzodiazépines, des somnifères ou de l’alcool. Ces chiffres élevés vont de pair avec une augmentation des traitements à la buprénorphine en Finlande, même si le nombre de personnes traitées est largement inférieur aux 70 000 à 85 000 personnes qui reçoivent de la buprénorphine en France, selon les estimations. Il est donc intéressant de noter qu’en France, seul quatre cas de surdoses à la buprénorphine ont été déclarés en 2004 (contre 8 cas l’année précédente). Même en tenant compte d’une sous-déclaration possible des empoisonnements en France, l’ampleur de l’écart est frappante. Outre la France et la Finlande, trois autres pays ont mentionné des décès liés à la buprénorphine (deux ou trois cas chacun seulement), mais sans preuve que la substance était la cause principale du décès.
In den nationalen Berichten 2005 nannten lediglich Frankreich und Finnland Todesfälle, die mit dieser Substanz in Verbindung gebracht wurden. In Finnland wurde 2004 bei 73 drogenbedingten Todesfällen Buprenorphin nachgewiesen, das entspricht der bereits 2003 gemeldeten Zahl. Dabei wurde die Droge in der Regel in Kombination mit Benzodiazepinen, Sedativa oder Alkohol eingenommen. Diese hohen Angaben gehen mit einer zunehmenden Zahl von Buprenorphintherapien in Finnland einher, wobei hier jedoch die Zahl der mit Buprenorphin behandelten Patienten wesentlich geringer ist als in Frankreich, wo schätzungsweise 70 000 bis 85 000 Menschen eine Buprenorphintherapie erhalten. Interessanterweise meldet Frankreich im Jahr 2004 jedoch nur vier Fälle von Buprenorphin-Überdosen (gegenüber acht Fällen im Jahr 2003). Selbst wenn man eine mögliche Dunkelziffer von Vergiftungen in Frankreich berücksichtigt, ist dieser immense Unterschied frappierend. Neben Frankreich und Finnland werden aus drei weiteren Ländern (jeweils nur zwei oder drei Fälle je Land) Todesfälle gemeldet, die mit Buprenorphin in Verbindung gebracht wurden, wobei die Substanz jedoch nicht als primäre Todesursache nachgewiesen wurde.
En los informes nacionales de 2005, únicamente Francia y Finlandia registraron casos de muertes relacionadas con la buprenorfina. En Finlandia, se detectó buprenorfina en 73 personas que fallecieron por causas relacionadas con la droga en 2004, el mismo número que en 2003, y en general aparecía combinada con benzodiazepinas, sedantes y alcohol. Las elevadas cifras obtenidas coinciden con el aumento de los tratamientos con buprenorfina en Finlandia, aunque el número de pacientes tratados es mucho menor que los aproximadamente 70 000 a 85 000 pacientes que reciben buprenorfina en Francia. Por este motivo es interesante observar que en Francia sólo se detectaron cuatro casos de sobredosis por buprenorfina en 2004 (en comparación con los ocho casos de 2003). Incluso si tenemos en cuenta que no se han declarado todos los envenenamientos en Francia, la magnitud de la diferencia entre las cifras es sorprendente. Además de Francia y Finlandia, otros tres países han registrado casos (sólo dos o tres casos en cada país) de muertes relacionadas con esta sustancia, aunque no existen pruebas que demuestren que la buprenorfina es la causa principal de las muertes.
Nelle relazioni nazionali del 2005 soltanto Francia e Finlandia menzionano casi di decesso riconducibili al consumo di questa sostanza. In Finlandia la buprenorfina è stata riscontrata nel 2004 in 73 decessi correlati al consumo di stupefacenti (un dato questo che riflette quello del 2003), solitamente in associazione con benzodiazepine, sedativi o alcol. Queste cifre elevate sono confermate in Finlandia da un parallelo aumento del trattamento della tossicodipendenza da buprenorfina, anche se il numero dei soggetti trattati è di gran lunga inferiore rispetto a quello dei pazienti in trattamento con buprenorfina riferiti dalla Francia (da 70 000 a 85 000). È quindi interessante che la Francia segnali soltanto quattro casi di overdose da buprenorfina nel 2004 (rispetto agli otto casi nel 2003). Anche tenendo conto del fatto che i casi di intossicazione siano in parte taciuti in Francia, la differenza è comunque sorprendente. Oltre a Francia e Finlandia, altri tre paesi denunciano casi di decesso (soltanto due o tre per paese) legati al consumo di buprenorfina, senza indicazioni se la sostanza sia stato il principale fattore responsabile dell’evento.
Nos relatórios nacionais relativos a 2005, só a França e a Finlândia registaram mortes relacionadas com esta substância. Na Finlândia, a buprenorfina foi detectada em 73 mortes relacionadas com o consumo de droga em 2004, o mesmo número que em 2003, encontrando-se, normalmente, associada a benzodiazepinas, sedativos ou álcool. Estes valores elevados ocorrem em paralelo com o aumento dos tratamentos com buprenorfina na Finlândia, embora o número de pessoas tratadas seja bastante inferior às 70 000 a 85 000 pessoas que recebem buprenorfina em França, segundo as estimativas. É, pois, curioso que, em França, apenas tenham sido notificados quatro casos de overdose de buprenorfina em 2004 (oito casos em 2003). Mesmo tendo em conta a possibilidade de uma subnotificação das intoxicações ocorridas em França, a diferença entre os dois países é surpreendentemente grande. Além da França e da Finlândia, houve mais três países que comunicaram casos de mortes relacionadas com o consumo de buprenorfina (apenas dois ou três cada um), mas não há provas de que esta substância tenha sido o principal agente causador das mesmas.
Στις εθνικές εκθέσεις για το 2005 μόνον η Γαλλία και η Φινλανδία ανέφεραν θανάτους συνδεόμενους με την εν λόγω ουσία. Στη Φινλανδία βουπρενορφίνη εντοπίστηκε σε 73 συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους το 2004, αριθμός ίδιος με εκείνον του 2003, και, κατά κανόνα, σε συνδυασμό με βενζοδιαζεπίνες, κατασταλτικά ή αλκοόλ. Αυτά τα υψηλά ποσοστά παραλληλίζονται με την αύξηση στη θεραπεία με βουπρενορφίνη στη Φινλανδία, μολονότι ο αριθμός των ατόμων υπό θεραπεία είναι κατά πολύ μικρότερος από αυτόν των 70 000 έως 85 000 ατόμων που εκτιμάται ότι λαμβάνουν βουπρενορφίνη στη Γαλλία. Ως εκ τούτου, είναι ενδιαφέρον ότι στη Γαλλία το 2004 αναφέρθηκαν μόνον τέσσερις περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης βουπρενορφίνης (συγκριτικά με οκτώ περιπτώσεις το 2003). Ακόμη και εάν ληφθεί υπόψη το ενδεχόμενο αναφοράς μικρότερου αριθμού τοξικώσεων στη Γαλλία από τον πραγματικό, η έκταση της διαφοράς είναι εντυπωσιακή. Εκτός της Γαλλίας και της Φινλανδίας, τρεις ακόμη χώρες ανέφεραν περιπτώσεις (μόνον δύο ή τρεις σε κάθε περίπτωση) θανάτων οφειλόμενων σε βουπρενορφίνη, αλλά δίχως να παράσχουν στοιχεία που να αποδεικνύουν ότι η συγκεκριμένη ουσία ήταν η κύρια αιτία θανάτου.
In de nationale verslagen over 2005 hebben alleen Frankrijk en Finland sterfgevallen als gevolg van dit middel geregistreerd. In Finland werd in 2004 bij 73 drugsgerelateerde sterfgevallen buprenorfine aangetroffen, hetzelfde aantal als in 2003, in de meeste gevallen in combinatie met benzodiazepinen, sedativa of alcohol. Deze hoge cijfers lopen parallel met een toenemend aantal buprenorfinebehandelingen in Finland, hoewel de aantallen personen die deze behandeling volgen aanzienlijk lager liggen dan de naar schatting 70 000 tot 85 000 personen die buprenorfine krijgen in Frankrijk. Het is dan ook een interessant gegeven dat Frankrijk slechts vier gevallen van buprenorfineoverdoses meldt in 2004 (tegenover acht gevallen in 2003). Zelfs als de mogelijkheid van onderrapportage van vergiftigingsgevallen in Frankrijk in aanmerking wordt genomen, blijven de verschillen opvallend groot. Naast Frankrijk en Finland zijn er nog drie landen die sterfgevallen melden waarbij buprenorfine een rol speelt (niet meer dan twee of drie per land), maar zonder bewijs dat het middel de hoofdoorzaak was.
V národních zprávách za rok 2005 byla úmrtí související s touto látkou hlášena pouze z Francie a Finska. Ve Finsku byl v roce 2004 buprenorfin zjištěn v případě 73 úmrtí souvisejících s drogami, což je stejný počet jako v roce 2003, přičemž buprenorfin byl obvykle kombinován s benzodiazepiny, sedativy nebo alkoholem. Tyto vysoké počty odpovídají nárůstu léčby buprenorfinem ve Finsku, ačkoli počty léčených jsou zde mnohem nižší než odhadovaných 70 000–85 000 osob užívajících buprenorfin ve Francii. Je tedy zajímavé, že ve Francii byly v roce 2004 hlášeny pouze čtyři případy předávkování buprenorfinem (oproti osmi případům v roce 2003). I když vezmeme v úvahu možné podhodnocení hlášených otrav ve Francii, je rozpětí rozdílů zarážející. Kromě Francie a Finska uvedly případy úmrtí souvisejících s buprenorfinem tři další země (vždy se jednalo o dva nebo tři případy), ale nepředložily důkazy, že tato látka byla hlavní příčinou úmrtí.
I de nationale rapporter for 2005 har kun Frankrig og Finland indberettet dødsfald i forbindelse med dette stof. I Finland blev buprenorphin påvist i forbindelse med 73 narkotikarelaterede dødsfald i 2004, det samme antal som i 2003, og optrådte generelt sammen med benzodiazepiner, beroligende midler eller alkohol. Disse høje tal forekommer parallelt med en øget anvendelse af buprenorphinbehandling i Finland, selv om det antal, der er behandlet, er meget lavere end de skønsmæssigt 70 000–85 000 personer, der får buprenorphin i Frankrig. Det er derfor interessant, at der i Frankrig kun blev indberettet 4 tilfælde af buprenorphinoverdosis i 2004 (i forhold til 8 tilfælde 2003). Selv hvis der tages højde for en eventuel underrappotering af forgiftningerne i Frankrig, er forskellenes omfang slående. Foruden Frankrig og Finland har tre andre lande indberettet tilfælde (kun 2-3 i hvert tilfælde) af dødsfald, der involverer buprenorphin, men uden beviser for, at stoffet var hovedårsagen dertil.
2005. a riiklikes aruannetes teatasid ainult Prantsusmaa ja Soome selle ainega seotud surmajuhtumitest. Soomes tuvastati 2004. a buprenorfiini 73 uimastitega seotud surmajuhtumi puhul, sama palju kui 2003. a, ning üldiselt esines see kombineerituna bensodiasepiinide, rahustite või alkoholiga. Need kõrged näitajad on paralleelsed buprenorfiiniravi tõusuga Soomes, kuid seal on ravi saajate arv oluliselt väiksem kui Prantsusmaal, kus saab buprenorfiini hinnanguliselt 70 000 kuni 85 000 inimest. Seetõttu on huvitav, et Prantsusmaal teatati 2004. a ainult neljast buprenorfiini üleannustamise juhtumist (võrreldes kaheksa juhtumiga 2003. a). Isegi juhul, kui Prantsusmaa andmed mürgistuste kohta pole täielikud, on erinevus äärmiselt suur. Lisaks Prantsusmaale ja Soomele teatasid veel kolm riiki buprenorfiiniga seotud surmajuhtumitest (igas riigis ainult kaks või kolm surmajuhtumit), kuid puudusid tõendid, et kõnealune aine oli peamine surma põhjustaja.
Vain Ranska ja Suomi ilmoittivat vuoden 2005 kansallisessa raportissaan tähän aineeseen liittyviä kuolemia. Suomessa buprenorfiinia esiintyi 73 huumekuolemassa vuonna 2004 samoin kuin vuonna 2003, ja sitä oli yleensä käytetty yhdessä bentsodiatsepiinien, rauhoittavien lääkkeiden tai alkoholin kanssa. Korkeat luvut vastaavat buprenorfiinihoidon lisääntymistä Suomessa, joskin hoidettavien määrä on paljon alhaisempi kuin Ranskassa, jossa buprenorfiinia saa arviolta 70 000–85 000 henkilöä. Onkin mielenkiintoista, että Ranska ilmoitti vuonna 2004 vain neljä buprenorfiiniyliannostusta (kun vuonna 2003 niitä oli kahdeksan). Vaikka Ranska ei olisikaan ilmoittanut kaikkia myrkytyksiä, ero on valtava. Ranskan ja Suomen lisäksi kolme maata ilmoitti buprenorfiiniin liittyviä kuolemantapauksia (kukin kaksi tai kolme), mutta niillä ei ollut näyttöä siitä, että kyseinen aine olisi ollut kuoleman pääasiallinen aiheuttaja.
A 2005-ös országjelentésekben csak Franciaország és Finnország tett említést ezzel az anyaggal összefüggő halálesetekről. Finnországban a buprenorfint 2004-ben 73 kábítószerrel összefüggő halálesetben mutatták ki – ami megegyezik a 2003-as számadattal –, és ezekben rendszerint benzodiazepinekkel, nyugtatókkal vagy alkohollal kombinálva fordult elő. Ezek a magas számok a buprenorfinkezelés finnországi térnyerésével párhuzamosan alakultak ki, bár a kezelt esetek száma jóval alacsonyabb, mint Franciaországban, ahol becslések szerint 70 000–85 000 fő részesül buprenorfinkezelésben. Éppen ezért érdekes, hogy Franciaországból 2004-ben mindössze négy buprenorfintúladagolásos esetet jelentettek (szemben a 2003-ban történt nyolc esettel). A különbség mértéke még akkor is megdöbbentő, ha figyelembe vesszük, hogy Franciaországban esetleg a valósnál kevesebb mérgezéses esetet jelentenek be. Franciaország és Finnország mellett még három ország számolt be buprenorfinnal összefüggő halálesetekről (országonként két-három esetről), de ezeknél nem nyert bizonyítást, hogy az anyag lett volna a halál fő oka.
I de nasjonale rapportene for 2005 rapporterte bare Frankrike og Finland om dødsfall relatert til dette stoffet. I Finland ble buprenorfin funnet i 73 narkotikarelaterte dødsfall i 2004, samme antall som i 2003. Stoffet var oftest brukt i kombinasjon med benzodiazepiner, sedativer eller alkohol. Disse høye tallene sammenfaller med utbyggingen av buprenorfinbehandling i Finland, selv om antallet personer som får slik behandling der er langt lavere enn de anslagsvis 70 000 til 85 000 som får buprenorfin i Frankrike. Det er derfor interessant at Frankrike bare rapporterer om fire tilfeller av buprenorfinoverdoser i 2004 (mot åtte tilfeller i 2003). Forskjellen er bemerkelsesverdig, selv når en tar med muligheten for underrapportering av forgiftninger i Frankrike. I tillegg til Frankrike og Finland rapporterte tre andre land om tilfeller av dødsfall relatert til buprenorfin (bare to eller tre i hvert land), men uten at det var dokumentert at buprenorfin var hovedårsaken til dødsfallet.
W sprawozdaniach krajowych za 2005 r. jedynie we Francji i w Finlandii odnotowano zgony związane z tą substancją. W 2004 r. w Finlandii obecność buprenorfiny wykryto w 73 przypadkach zgonów związanych narkotykami i jest to taka sama liczba jak w 2003 r. Substancja ta zwykle występowała w połączeniu z benzodiazepinami, środkami uspokajającymi lub alkoholem. Te wysokie wartości liczbowe odpowiadają dużemu rozpowszechnieniu kuracji buprenorfiną w Finlandii, chociaż liczba osób jej poddanych jest znacznie niższa niż szacowana na 70 000 do 85 000 liczba osób otrzymujących buprenorfinę we Francji. Dlatego interesujący jest fakt, że w 2004 r. we Francji zgłoszono jedynie cztery przypadki przedawkowania buprenorfiny (w porównaniu z ośmioma przypadkami w 2003 r.). Nawet zakładając, że we Francji nie zgłoszono wszystkich przypadków zatrucia, skala rozbieżności jest uderzająca. Oprócz Francji i Finlandii trzy inne kraje zgłosiły przypadki zgonów związanych z buprenorfiną (jedynie dwa lub trzy w każdym kraju), ale nie przedstawiły dowodów, że ta właśnie substancja była główną przyczyną zgonów.
În rapoartele naţionale din 2005, numai Franţa şi Finlanda au înregistrat decese provocate de această substanţă. În Finlanda, buprenorfina a fost identificată în 73 cazuri de decese legate de consumul de droguri în 2004, la fel ca şi în 2003, apărând în general în combinaţie cu benzodiazepine, sedative sau alcool. Aceste cifre ridicate corespund amplificării tratamentului cu buprenorfină în Finlanda, deşi numărul celor trataţi este mult mai mic decât cel de circa 70 000–85 000 de persoane care primesc buprenorfină în Franţa. Este, prin urmare, interesant că în Franţa au fost raportate în 2004 numai patru cazuri de supradoze cu buprenorfină (în comparaţie cu opt cazuri în 2003). Chiar dacă luăm în calcul o posibilă subraportare a intoxicaţiilor în Franţa, ordinul de mărime al diferenţelor este izbitor. Pe lângă Franţa şi Finlanda, alte trei ţări au raportat cazuri (numai 2 sau 3 în fiecare) de decese legate de consumul de buprenorfină, fără a oferi însă dovezi că substanţa a constituit principala cauză.
V národných správach za rok 2005 iba Francúzsko a Fínsko zaznamenali úmrtia súvisiace s touto látkou. Vo Fínsku sa v roku 2004 buprenorfín zistil pri 73 úmrtiach súvisiacich s drogami, čo je rovnaký počet ako v roku 2003 a vo všeobecnosti bol kombinovaný z benzodiazepínmi, sedatívami alebo alkoholom. Tieto vysoké údaje sú v zhode s nárastom liečby buprenorfínom vo Fínsku, hoci počty liečených sú oveľa nižšie, ako je odhadovaných 70 000 až 85 000 ľudí, ktorí dostávali buprenorfín vo Francúzsku. Preto je zaujímavé, že vo Francúzsku sa v roku 2004 uvádzali iba štyri prípady predávkovania buprenorfínom (v porovnaní s ôsmimi prípadmi v roku 2003). Aj keď sa vezme do úvahy možné nízke uvádzanie počtu otráv vo Francúzsku, veľkosť rozdielov je prekvapujúca. Okrem Francúzska a Fínska uviedli tri ďalšie krajiny prípady (iba dva alebo tri v každej z nich) úmrtia súvisiaceho s buprenorfínom, ale bez dôkazov, že táto látka bola hlavnou príčinou.
V nacionalnih poročilih za leto 2005 sta le Francija in Finska navedli smrtne primere, povezane s to snovjo. Na Finskem so buprenorfin našli pri 73 z drogo povezanih smrtnih primerih, kar je enaka številka kot v letu 2003, na splošno pa je bil v kombinaciji z benzodiazepini, pomirjevali ali alkoholom. Te visoke številke ustrezajo vzporednim povečanjem zdravljenja z buprenorfinom na Finskem, čeprav so obdelane številke veliko nižje od 70.000 do 85.000 oseb, ki predvidoma prejemajo buprenorfin v Franciji. Zato je zanimivo, da so v Franciji poročali le o štirih smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka buprenorfina v letu 2004 (v primerjavi z osmimi v letu 2003). Celo ob upoštevanju možnega pomanjkljivega poročanja o zastrupitvah v Franciji je razpon razlik osupljiv. Poleg Francije in Finske so še tri države poročale o smrtnih primerih (v vsakem primeru le o dveh ali treh), povezanih z buprenorfinom,vendar brez dokaza, da je bila ta snov glavni povzročitelj.
I de nationella rapporterna för 2005 redovisade endast Frankrike och Finland dödsfall tillskrivna detta ämne. I Finland upptäcktes buprenorfin i 73 narkotikarelaterade dödsfall 2004, samma antal som under 2003, ofta i kombination med benzodiazepiner, sedativer eller alkohol. Dessa höga siffror sammanfaller med ökningar av buprenorfinbehandlingen i Finland även om antalet behandlade klienter är mycket färre i Finland än de uppskattningsvis 70-85 000 klienter som behandlas med buprenorfin i Frankrike. Det är därför intressant att Frankrike endast redovisar fyra fall av buprenorfinöverdoser under 2004 (jämfört med åtta fall 2003). Även om man tar hänsyn till en möjlig underrapportering av förgiftningar i Frankrike är den stora skillnaden slående. Utöver Finland och Frankrike, redovisade tre andra länder dödsfall (enbart två eller tre i varje fall) som tillskrevs buprenorfin, men utan bevis för att ämnet var den främsta orsaken till dödsfallet.
2005 ulusal raporlarında yalnızca Fransa ve Finlandiya bu maddeye bağlı ölümler bildirmiştir. Finlandiya’da, 2004’te buprenorfin uyuşturucuya bağlı 73 ölümde (2003 rakamıyla aynıdır) ve genellikle benzodiazepinler, yatıştırıcılar veya alkolle birlikte bulunmuştur. Tedavi gören kişilerin sayısı, Fransa'da buprenorfin aldığı tahmin edilen 70.000 ila 85.000 kişiye kıyasla çok daha düşük olsa da bu yüksek rakamlar Finlandiya’daki buprenorfin tedavisindeki artışlarla paraleldir. Bundan dolayı, Fransa’da (2003’teki sekiz vakayla karşılaştırıldığında) 2004’te sadece 4 buprenorfin aşırı doz vakası bildirilmiş olması ilginçtir. Fransa’da zehirlenmelerin olası bir yetersiz raporlanması göz önüne alındığında dahi, farkların ölçeği şaşırtıcıdır. Fransa ve Finlandiya’nın yanı sıra, başka üç ülke daha buprenorfine bağlı ölüm vakaları (her ülkede yalnızca iki veya üç) rapor etmiştir, ama ana nedensel aracın bu madde olduğuna dair kanıt bulunmamaktadır.
Valsts ziņojumos par 2005. gadu tikai Francija un Somija ir minējušas ar šīs vielas lietošanu saistītus nāves gadījumus. Somijā 2004. gadā, tāpat kā 2003. gadā, buprenorfīna klātbūtne ir konstatēta 73 ar narkotiku lietošanu saistītos nāves gadījumos, parasti kombinācijā ar benzodiazepīniem, sedatīviem vai alkoholu. Šis lielais nāves gadījumu skaits sasaucas ar buprenorfīna terapijas plašāku piemērošanu Somijā, lai gan pacientu skaits šajā valstī ir daudz mazāks nekā Francijā, kur ir aptuveni 70 000 līdz 85 000 buprenorfīna terapijas pacientu. Tādēļ interesants šķiet fakts, ka 2004. gadā Francijā ir reģistrēti tikai četri buprenorfīna pārdozēšanas gadījumi (salīdzinājumā ar astoņiem gadījumiem 2003. gadā). Arī tad, ja pieņem, ka par visiem saindēšanās gadījumiem Francijā nav paziņots, starpība ir uzkrītoša. Līdzās Francijai un Somijai par nāves gadījumiem, kuros ir iesaistīts buprenorfīns, ziņo vēl trīs valstis (katrā valstī ir konstatēti tikai divi vai trīs gadījumi), bet nav pierādīts, ka buprenorfīns ir bijis nāves galvenais cēlonis.
  Box 15  
In addition, syringes are also available from pharmacies, and data from the Czech Republic and Finland allow overall syringe availability to be estimated. Combining distribution and sales data suggests that in a year drug injectors obtain on average 125 syringes in the Czech Republic and 140 syringes in Finland.
Des estimations récentes du nombre d’usagers de drogue par voie intraveineuse et du nombre de seringues distribuées dans le cadre des PES sont disponibles pour neuf pays. À partir de ces données, il est possible de procéder à une estimation brute du nombre annuel de seringues mises à la disposition de chaque injecteur (1). Compte tenu des données disponibles les plus récentes, les taux de couverture des PES varient considérablement et le nombre estimé de seringues distribuées par UDVI et par an oscille entre 2 et 3 en Grèce, 60 et 90 en République tchèque, en Lettonie, en Autriche et au Portugal, et environ 110 en Finlande, 210 à Malte et plus de 250 au Luxembourg et en Norvège. Par ailleurs, des seringues sont également disponibles dans les pharmacies et les données en provenance de la République tchèque et de la Finlande permettent d’estimer l’offre globale de seringues. Si l’on combine les données relatives à la distribution et aux ventes de seringues, il semble que, chaque année, les UDVI obtiennent en moyenne 125 seringues en République tchèque et 140 en Finlande.
Jüngere Schätzungen über die Zahl der injizierenden Drogenkonsumenten und über die Zahl der an diese ausgegebenen Spritzen liegen aus neun europäischen Ländern vor. Ausgehend von diesen Daten kann eine grobe Schätzung der Zahl der jedem injizierenden Konsumenten jährlich zur Verfügung stehenden Spritzen vorgenommen werden (1). Den jüngsten verfügbaren Daten zufolge gibt es hinsichtlich des Versorgungsgrads der Nadel- und Spritzenaustauschprogramme erhebliche Unterschiede zwischen den Ländern: Die Zahl der je injizierendem Drogenkonsumenten ausgegebenen Spritzen reicht von 2 bis 3 Spritzen in Griechenland über 60 bis 90 in der Tschechischen Republik, Lettland, Österreich und Portugal bis hin zu etwa 110 in Finnland, 210 in Malta und über 250 Spritzen in Luxemburg und Norwegen. Darüber hinaus sind auch in Apotheken Spritzen erhältlich, und die Daten aus der Tschechischen Republik und Finnland weisen darauf hin, dass von einer schätzungsweise flächendeckenden Verfügbarkeit von Spritzen ausgegangen werden kann. Unter Berücksichtung sowohl der Ausgabe- als auch der Verkaufsdaten ergibt sich der Schluss, dass jeder injizierende Drogenkonsument in der Tschechischen Republik durchschnittlich 125 Spritzen und in Finnland 140 Spritzen jährlich erhält.
Nueve países han facilitado recientemente estimaciones sobre el número de consumidores por vía parenteral y el número de jeringuillas distribuidas a través de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas. A partir de estos datos es posible calcular de forma aproximada cífrale total anual de jeringuillas disponibles por cada consumidor por vía parenteral (1). Según la información más reciente, las tasas de cobertura de este tipo de programas varían considerablemente. Por ejemplo, el número estimado de jeringuillas distribuidas anualmente por cada consumidor por vía parenteral se sitúa entre 2 y 3 en Grecia, entre 60 y 90 en la República Checa, Letonia, Austria y Portugal, en torno a las 110 en Finlandia, 210 en Malta y más de 250 en Luxemburgo y Noruega. Además, las jeringuillas también se suministran a través de las farmacias. La información recabada en la República Checa y Finlandia permite calcular la disponibilidad general de las jeringuillas. Si sumamos la distribución y la venta de este producto, los datos sugieren que los consumidores por vía parenteral disponen de una media anual de 125 jeringuillas en la República Checa y de 140 jeringuillas en Finlandia.
Stime recenti del numero di consumatori di stupefacenti per via parenterale e del numero di siringhe distribuite nell’ambito degli NSP sono disponibili per nove paesi europei. Da questi dati è possibile fare una stima approssimativa del numero annuo di siringhe disponibili per paziente (1). Alla luce dei dati più recenti disponibili, le percentuali di diffusione degli NSP appaiono estremamente varie, con un numero di siringhe distribuite per consumatore stimato di stupefacenti per via parenterale all’anno compreso tra 2-3 in Grecia fino a 60-90 in Repubblica ceca, Lettonia, Austria e Portogallo, 110 circa in Finlandia, 210 a Malta e oltre 250 in Lussemburgo e Norvegia. Inoltre, le siringhe sono distribuite anche nelle farmacie, e i dati provenienti da Repubblica ceca e Finlandia consentono di calcolare la disponibilità generale del numero di siringhe. Unendo tra loro i dati su distribuzione e vendite, parrebbe che in un anno i consumatori di stupefacenti per via parenterale ottengano in media 125 siringhe nella Repubblica ceca e 140 siringhe in Finlandia.
Nove países europeus forneceram estimativas recentes do número de consumidores de droga injectada e do número de seringas distribuídas através dos programas de troca de agulhas e seringas. A partir destes dados, é possível fazer uma estimativa aproximada do número anual de seringas disponíveis por CDI (1). Com base nos dados mais recentes disponíveis, as taxas de cobertura dos PTS variam consideravelmente, oscilando o número estimado de seringas distribuídas, por cada CDI e por ano, entre 2–3 na Grécia, até 60–90 na República Checa, Letónia, Áustria e Portugal, aproximadamente 110 na Finlândia, 210 em Malta e mais de 250 no Luxemburgo e na Noruega. Além disso, as seringas também podem ser adquiridas nas farmácias, e os dados da República Checa e da Finlândia permitem estimar a sua disponibilidade global. A combinação dos dados da distribuição com os da venda sugere que, num ano, os consumidores de droga injectada obtêm, em média, 125 seringas na República Checa e 140 seringas na Finlândia.
Πρόσφατες εκτιμήσεις του αριθμού των ΧΕΝ και του αριθμού των συρίγγων που διανέμονται μέσω των εθνικών εστιακών σημείων είναι διαθέσιμες για εννέα ευρωπαϊκές χώρες. Από τα στοιχεία αυτά μπορεί να γίνει μια χονδρική εκτίμηση του ετήσιου αριθμού συρίγγων που διατίθενται ανά ΧΕΝ (1). Σύμφωνα με τα πιο πρόσφατα διαθέσιμα στοιχεία, τα ποσοστά κάλυψης των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων ποικίλουν σημαντικά, με τον αριθμό των συρίγγων που διανέμονται ανά ΧΕΝ ανά έτος να κυμαίνεται από 2–3 στην Ελλάδα και 60–90 στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Λεττονία, την Αυστρία και την Πορτογαλία, έως σχεδόν 110 στη Φινλανδία, 210 στη Μάλτα και περισσότερες από 250 στο Λουξεμβούργο και τη Νορβηγία. Επιπλέον, σύριγγες διατίθενται επίσης από φαρμακεία, και τα διαθέσιμα στοιχεία από την Τσεχική Δημοκρατία και τη Φινλανδία επιτρέπουν την εκτίμηση της συνολικής διαθεσιμότητας συρίγγων. Από το συνδυασμό των στοιχείων διανομής και πωλήσεων προκύπτει ότι σε ένα έτος οι ΧΕΝ προμηθεύονται κατά μέσο όρο 125 σύριγγες στην Τσεχική Δημοκρατία και 140 σύριγγες στη Φινλανδία.
Er zijn voor negen Europese landen recente schattingen beschikbaar van het aantal injecterende drugsgebruikers en het aantal spuiten dat via OvN’s wordt verspreid. Deze gegevens maken het mogelijk een ruwe schatting te maken van het aantal spuiten dat per jaar beschikbaar is per injecterende drugsgebruiker (1). Volgens de meest recente beschikbare gegevens variëren de dekkingspercentages van OvN’s aanzienlijk; het aantal spuiten dat naar schatting per injecterende drugsgebruiker en per jaar wordt verspreid loopt uiteen van 2 tot 3 in Griekenland, via 60 tot 90 in Tsjechië, Letland, Oostenrijk en Portugal, tot ongeveer 110 in Finland, 210 in Malta en ruim 250 in Luxemburg en Noorwegen. Daarnaast zijn spuiten verkrijgbaar bij apotheken, en op basis van de gegevens van Tsjechië en Finland kan de algemene beschikbaarheid van spuiten worden geschat. Door de gegevens over de verspreiding en de verkoop met elkaar te combineren blijkt dat drugsspuiters in Tsjechië in een jaar gemiddeld 125 spuiten aanschaffen en in Finland 140.
Nedávné odhady počtu injekčních uživatelů drog a počtu injekčních stříkaček distribuovaných v rámci programů výměny jsou k dispozici pro devět evropských zemí. Z těchto údajů je možné vytvořit hrubý odhad počtu injekčních stříkaček dostupných jednomu injekčnímu uživateli drog za období jednoho roku (1). Na základě nejnovějších dostupných dat se pokrytí programy výměny injekčních jehel a stříkaček značně liší – počet distribuovaných stříkaček na odhadem jednoho injekčního uživatele za rok kolísá v rozmezí od 2–3 v Řecku, přes 60–90 v České republice, Lotyšsku, Rakousku a Portugalsku, až po přibližně 110 ve Finsku, 210 na Maltě a více než 250 v Lucembursku a Norsku. Injekční stříkačky jsou navíc dostupné také v lékárnách a údaje z České republiky a Finska umožňují provést odhad celkové dostupnosti stříkaček. Sloučení údajů o distribuci a prodeji naznačuje, že během jednoho roku injekční uživatelé drog získají v průměru v České republice 125 a ve Finsku 140 injekčních stříkaček.
Nylige skøn over antallet af intravenøse stofbrugere og antallet af sprøjter, der er uddelt via nåle- og sprøjteprogrammer, foreligger for ni europæiske lande. Ud fra disse data er det muligt at danne et groft skøn over antallet af sprøjter, der årligt er til rådighed pr. intravenøs stofbruger (1). På basis af de senest tilgængelige data varierer dækningen af nåle- og sprøjteprogrammer betydeligt, idet antallet af sprøjter, der årligt uddeles pr. skønnet intravenøs stofbruger, ligger fra 2–3 i Grækenland over 60–90 i Tjekkiet, Letland, Østrig og Portugal til ca. 110 i Finland, 210 i Malta og over 250 i Luxembourg og Norge. Endvidere er der også adgang til sprøjter på apoteker, og data fra Tjekkiet og Finland gør det muligt at anslå den samlede adgang til sprøjter. Ved at kombinere udleverings- og salgsdata fremgår det, at intravenøse stofbrugere på et år får udleveret i gennemsnit 125 sprøjter i Tjekkiet og 140 sprøjter i Finland.
Üheksast Euroopa riigist on olemas värsked hinnangud süstivate narkomaanide arvu ning süstlavahetusprogrammide kaudu väljajagatud süstalde arvu kohta. Nende andmete põhjal võib ligikaudselt hinnata aastas ühe süstija kohta eraldatavate süstalde arvu.(1) Värskeimad olemasolevad andmed näitavad, et süstlavahetusprogrammide hõlmavus erineb väga palju, näiteks Kreekas on ühe süstiva narkomaani kohta aastas eraldatud süstalde arv 2–3, Tšehhi Vabariigis, Lätis, Austrias ja Portugalis 60–90, Soomes umbes 110, Maltal 210 ning üle 250 Luksemburgis ja Norras. Lisaks on süstlad saadaval ka apteekides ning Tšehhi Vabariigist ja Soomest saadud andmed võimaldavad hinnata süstalde üldist kättesaadavust. Süstalde jagamise ja müügi ühendatud andmed näitavad, et Tšehhi Vabariigis muretseb süstiv narkomaan endale aastas 125 ja Soomes 140 süstalt.
Tuoreita arvioita injektiokäyttäjien määrästä ja vaihto-ohjelmien kautta jaettavien ruiskujen määrästä on saatavilla yhdeksästä Euroopan maasta. Näiden tietojen pohjalta voidaan esittää karkea arvio kutakin injektiokäyttäjää kohti vuosittain saatavilla olevien ruiskujen määrästä (1). Tuoreimpien saatavilla olevien tietojen perusteella neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kattavuus vaihtelee voimakkaasti siten, että Kreikassa jaetaan vuosittain arviolta 2–3 ruiskua injektiokäyttäjää kohti, Tšekissä, Latviassa, Itävallassa ja Portugalissa niitä jaetaan 60–90, Suomessa noin 110, Maltalla 210 ja Luxemburgissa ja Norjassa yli 250. Ruiskuja on lisäksi saatavilla myös apteekeissa, ja Tšekin ja Suomen tietojen perusteella voidaan arvioida ruiskujen kokonaissaatavuus. Yhdistettyjen jakelu- ja myyntitietojen perusteella injektiokäyttäjät saavat vuosittain keskimäärin 125 ruiskua Tšekissä ja 140 ruiskua Suomessa.
Az injekciós kábítószer-használók számáról és az NSP-ken keresztül kiosztott fecskendők számáról kilenc európai országból vannak közelmúltbeli becslések. Ezekből az adatokból durva becslést lehet készíteni az egy injekciós használóra jutó fecskendők éves számáról1. A rendelkezésre álló legfrissebb adatok alapján az NSP-k által biztosított lefedettség igen változó: a szétosztott fecskendők száma/injekciós használók becsült száma/év képlet végeredménye Görögországban 2–3, Csehországban, Lettországban, Ausztriában és Portugáliában 60–90, Finnországban kb. 110, míg Máltán 210, Luxemburgban és Norvégiában pedig meghaladja a 250-et. A fecskendők emellett gyógyszertárból is beszerezhetők, és a Csehországból és Finnországból kapott adatok lehetővé is teszik a fecskendők teljes hozzáférhető kínálatának felbecsülését. A kiosztott és az értékesített mennyiségre vonatkozó adatok összevonásával kiszámítható, hogy Csehországban egy injekciós kábítószer-használó évi 125 fecskendőhöz jutott hozzá, Finnországban pedig 140-hez.
Nye anslag over antall sprøytebrukere og antall sprøyter utdelt gjennom sprøytebytteprogrammer er tilgjengelig for ni europeiske land. Ut fra disse dataene får man så et grovt anslag over antall sprøyter hver sprøytebruker har tilgang til årlig (1). De siste tilgjengelige dataene viser at sprøytebytteprogrammenes dekning varierer betydelig. Antall sprøyter utdelt pr. estimerte sprøytebruker pr. år varierer fra 2-3 i Hellas, til 60-90 i Den tsjekkiske republikk, Latvia, Østerrike og Portugal, til ca. 110 i Finland, 210 på Malta og over 250 i Luxembourg og Norge. Sprøyter er dessuten også tilgjengelig på apoteker, og på grunnlag av data fra Den tsjekkiske republikk og Finland er det mulig å beregne total tilgjengelighet av sprøyter. En kombinasjon av utdelings- og salgsdata tilsier at sprøytebrukerne i løpet av ett år i gjennomsnitt mottar 125 sprøyter i Den tsjekkiske republikk og 140 i Finland.
Najnowszymi oszacowaniami liczby osób przyjmujących narkotyki dożylnie oraz liczby strzykawek rozprowadzanych w ramach tych programów dysponuje dziewięć krajów europejskich. Na podstawie tych informacji można wstępnie oszacować liczbę strzykawek przypadającą w ciągu roku na osobę zażywającą narkotyki dożylnie (1). Jak wynika z najnowszych dostępnych danych, programy wymiany igieł i strzykawek znacznie się różnią pod względem zakresu. Szacunkowa liczba rozprowadzonych strzykawek przypadająca rocznie na jedną osobę przyjmującą dożylnie narkotyki wynosi 2–3 w Grecji, 60–90 w Czechach, na Łotwie, w Austrii i w Portugalii, około 110 w Finlandii, 210 na Malcie i ponad 250 w Luksemburgu i w Norwegii. Ponadto strzykawki są również dostępne w aptekach, a dane uzyskane z Czech i Finlandii pozwalają oszacować łączną dostępność strzykawek. Zestawienie danych pochodzących z dystrybucji i sprzedaży pozwala stwierdzić, że osoba zażywająca dożylnie narkotyki otrzymuje rocznie średnio 125 strzykawek w Czechach i 140 w Finlandii.
În prezent sunt disponibile estimări recente ale numărului consumatorilor de droguri injectabile şi estimări ale numărului de seringi distribuite prin intermediul PAS în nouă ţări europene. Pe baza acestor date, se poate face o estimare brută a numărului anual de seringi disponibile pentru fiecare consumator (1). Pe baza celor mai recente date disponibile, ratele de acoperire PAS variază considerabil, indicând un număr de seringi distribuite pe an pentru un CDI de la 2–3 în Grecia, la 60–90 în Republica Cehă, Letonia, Austria şi Portugalia, şi până la aproximativ 110 în Finlanda, 210 în Malta şi peste 250 în Luxemburg şi Norvegia. În plus, seringile sunt puse la dispoziţie şi prin intermediul farmaciilor, iar pe baza datelor provenite din Republica Cehă şi Finlanda se poate estima disponibilitatea totală a seringilor. Având în vedere datele privind distribuţia şi vânzarea de seringi, reiese că pe durata unui an, consumatorii de droguri injectabile primesc în medie 125 de seringi în Republica Cehă şi 140 de seringi în Finlanda.
Nedávne odhady počtu injekčných užívateľov drog a počtu injekčných striekačiek distribuovaných prostredníctvom NSP sú k dispozícii pre deväť európskych krajín. Z týchto údajov je možné urobiť hrubý odhad ročného počtu dostupných injekčných striekačiek na jedného injekčného užívateľa drog (1). N základe najnovších dostupných údajov miery pokrytia NSP sa značne líšia, pričom počet injekčných striekačiek distribuovaných na jedného odhadovaného IDU za rok sa pohybuje od 2 – 3 v Grécku cez 60 – 90 v Českej republike, Lotyšsku, Rakúsku a Portugalsku až po približne 110 vo Fínsku, 210 na Malte a viac ako 250 v Luxembursku a Nórsku. Okrem toho dostať injekčné striekačky v lekárňach a údaje z Českej republiky a Fínska umožňujú odhadnúť celkovú dostupnosť injekčných striekačiek. Kombinácia údajov o distribúcii a predaji naznačuje, že za rok získajú injekční užívatelia drog v priemere 125 injekčných striekačiek v Českej republike a 140 injekčných striekačiek vo Fínsku.
Sveže ocene števila injicirajočih uživalcev drog ter števila brizg in igel, razdeljenih prek programov za izmenjavo igel in brizg , so na voljo za devet evropskih držav. Iz teh podatkov je mogoče na grobo oceniti letno število brizg, ki so na voljo na injicirajočega uživalca drog (1). Najnovejši razpoložljivi podatki kažejo, da se stopnje pokritosti programov za izmenjavo igel in brizg precej razlikujejo, saj število razdeljenih brizg na ocenjenega injicirajočega uživalca drog znaša od 2 do 3 v Grčiji do 60 do 90 v Češki republiki, v Latviji, Avstriji in na Portugalskem ter približno 110 na Finskem, 210 na Malti in več kot 250 v Luksemburgu in na Norveškem. Poleg tega so brizge na voljo v lekarnah in podatki iz Češke republike in Finske omogočajo oceno celotne razpoložljivosti brizg. Kombinacija podatkov o razdeljevanju in prodaji kaže, da v enem letu injicirajoči uživalci drog dobijo povprečno 125 brizg v Češki republiki in 140 na Finskem.
Nio europeiska länder har lämnat skattningar av antalet injicerande drogmissbrukare och av antalet sprutor som distribuerats via program för nål- och sprututbyte. Baserat på dessa uppgifter kan man göra en grov uppskattning av det årliga antalet sprutor som finns tillgängligt per injicerande missbrukare (1). Att döma av de senast tillgängliga uppgifterna varierar programmens täckning betydligt, och antalet sprutor som distribueras per skattad injektionsmissbrukare per år varierar från 2–3 i Grekland, via 60–90 i Tjeckien, Lettland, Österrike och Portugal till cirka 110 i Finland, 210 i Malta och fler än 250 i Luxemburg och Norge. Därutöver tillhandahåller apotek sprutor, och med hjälp av uppgifter från Tjeckien och Finland kan den totala tillgången på sprutor uppskattas. En kombination av distributions- och försäljningsuppgifter tyder på att injektionsmissbrukare under ett år får 125 sprutor i Tjeckien och 140 sprutor i Finland.
Enjekte eden uyuşturucu kullanıcılarının sayısı ile İŞP’ler yoluyla dağıtılan şırıngaların sayısına dair yeni tahminler, dokuz Avrupa ülkesi için mevcuttur. Bu verilerden enjekte eden kişi başına düşen yıllık şırınga sayısını kabaca tahmin etmek mümkündür (1). Mevcut en yeni veriler temel alındığında, İŞP’lerin kapsama oranları, Yunanistan’da 2-3’ten, Çek Cumhuriyeti, Letonya, Avusturya ve Portekiz’de 60-90’a, Finlandiya’da yaklaşık 110’a, Malta’da 210’a ve Lüksemburg ile Norveç’te 250’nin üzerine kadar değişen yıllık tahmini EUK başına dağıtılan şırınga sayılarıyla, önemli oranda farklılık göstermektedir.
Nesenas narkotiku injicētāju skaita aplēses un NSP izplatīto šļirču skaita aplēses ir pieejamas deviņās Eiropas valstīs. No šiem datiem aptuveni var izsecināt, cik šļirces gadā ir pieejamas vienam narkotiku injicētājam (1). Pamatojoties uz jaunākajiem datiem, NSP pārklājuma rādītāji ir ļoti dažādi – aplēstais šļirču skaits, ko gadā saņem viens IDU, svārstās no 2–3 šļircēm Grieķijā un 60–90 šļircēm Čehijā, Latvijā, Austrijā un Portugālē līdz aptuveni 110 šļircēm Somijā, 210 šļircēm Maltā un vairāk nekā 250 šļircēm Luksemburgā un Norvēģijā. Turklāt šļirces ir pieejamas arī aptiekās, un Čehijas un Somijas dati ļauj aprēķināt kopējo šļirču pieejamību. Apkopojot izplatīšanas un pārdošanas datus, var secināt, ka injicētāji Čehijā gadā dabū vidēji 125 šļirces, bet Somijā 140 šļirces.
  Chapter 8: Improving th...  
The extent to which intensive drug use, however it is defined, is associated with dependence and levels and types of problems requires further elaboration, and, for example, Kandel and Davis (1992) estimated that in the USA around one-third of daily cannabis users could be considered to be dependent.
L’étape suivante dans le développement de notre capacité à mieux comprendre le phénomène de la drogue en Europe consiste à étudier la mesure dans laquelle l’usage intensif de drogue peut être intégré dans l’exercice de surveillance, en plus de l’usage problématique de drogue. La mesure dans laquelle l’usage intensif de drogue (quelle que soit la définition utilisée) est associé à la dépendance et aux niveaux et aux types de problèmes qu’il engendre, doit être approfondie; Kandel et Davis (1992) estiment par exemple qu’aux États-Unis, près d’un tiers des usagers quotidiens de cannabis peuvent être considérés comme dépendants. Dans ce domaine, il y a lieu, pour aller de l’avant, de formaliser le concept de l’usage intensif ou fréquent de cannabis et d’autres substances illicites en tant qu’objectif spécifique de la surveillance. L’usage fréquent ou intensif peut être mesuré dans les données d’enquêtes pour compléter les estimations obtenues par des méthodes statistiques indirectes. À l’heure actuelle, les données d’enquête donnent un aperçu utile des différents modes de consommation du cannabis, mais il s’agit, pour la plupart, de mesures strictement comportementales et de mesures de la fréquence de la consommation. Les données d’enquêtes vont vraisemblablement revêtir une grande importance si l’on veut élaborer des estimations fiables du nombre d’usagers de drogues comme le cannabis susceptibles d’être qualifiés d’usagers dépendants ou dangereux, tout au moins aux dires des intéressés.
Ein weiterer Schritt in der Weiterentwicklung der Fähigkeit, das Drogenproblem in Europa besser zu verstehen, ist die Untersuchung, in welchem Umfang der intensive Drogenkonsum neben dem problematischen Drogenkonsum in das Beobachtungsverfahren einbezogen werden kann. Der Zusammenhang zwischen intensivem Drogenkonsum, wie auch immer er definiert sein mag, und der Abhängigkeit sowie dem Ausmaß und den Formen der Probleme, muss weiter ausgearbeitet werden. So kamen beispielsweise Kandel und Davis (1992) zu der Einschätzung, dass in den USA etwa ein Drittel der täglichen Cannabiskonsumenten als abhängig betrachtet werden könnte. Um in diesem Bereich Fortschritte erzielen zu können, muss der Begriff des häufigen, intensiven Konsums von Cannabis und anderen illegalen Drogen als spezifisches Ziel der Beobachtung definiert werden. Der häufige oder intensive Konsum kann ergänzend zu den Schätzungen mittels indirekter statistischer Verfahren auch anhand von Erhebungsdaten bewertet werden. Derzeit bieten Erhebungsdaten wertvolle Einblicke in die unterschiedlichen Muster des Cannabiskonsums, stellen jedoch nur stark begrenzte Messdaten zum Konsumverhalten und zur Konsumhäufigkeit dar. Erhebungsdaten sind wahrscheinlich dann wichtig, wenn tragfähige Schätzungen über die Zahl der Konsumenten von Drogen wie Cannabis vorgenommen werden müssen, die zumindest den eigenen Angaben zufolge als abhängig oder als Konsumenten mit schädlichem Drogenkonsum beschrieben werden könnten.
Para mejor entender el problema de las drogas en Europa podemos analizar en qué grado se puede incorporar, además del consumo problemático, el consumo intensivo de drogas al proceso de seguimiento, más allá del control del indicador de CPD. Es necesario estudiar más a fondo hasta qué punto el consumo intensivo de drogas, sea cual sea su definición, está asociado a la dependencia y a qué gravedad y tipos de problemas está vinculado. Por ejemplo Kandel y Davis (1992) estiman que, en los Estados Unidos, en torno a un tercio de los consumidores diarios de cannabis podrían considerarse dependientes. Para avanzar en este ámbito es necesario formalizar el concepto de consumo frecuente o intensivo de cannabis y otras drogas ilegales como objeto específico del seguimiento. Las mediciones del consumo frecuente o intensivo mediante métodos estadísticos indirectos se pueden completar con los datos procedentes de encuestas. En la actualidad, los datos de las encuestas resultan muy útiles para observar las distintas pautas de consumo de cannabis, aunque estos datos suelen incluir, en la mayoría de los casos, únicamente mediciones del comportamiento y la frecuencia de consumo. Además, los datos de las encuestas resultan significativos a la hora de extraer estimaciones plenamente fiables sobre el total de consumidores de drogas como el cannabis, que al menos según sus propias declaraciones se podrían considerar consumidores dependientes o perjudiciales.
Un ulteriore passo per accrescere la nostra capacità di comprendere meglio il problema “droga” in Europa è quello di capire fino a che punto il consumo intensivo di stupefacenti possa essere integrato nell’esercizio di monitoraggio, al di là del monitoraggio basato sul PDU. Il collegamento tra consumo intensivo di stupefacenti, comunque lo si voglia definire, e la dipendenza nonché i livelli e i tipi di problemi nascenti impone un’ulteriore elaborazione; per esempio, Kandel e Davis (1992) hanno calcolato che negli Stati Uniti circa un terzo dei consumatori quotidiani di cannabis potrebbe essere considerato tossicodipendente. Per procedere su questa scia è necessario formalizzare il concetto di consumo frequente e intensivo di cannabis e di altre sostanze illecite come bersaglio specifico delle attività di monitoraggio. L’uso frequente o intensivo si può misurare nei dati statistici per completare la stima attraverso metodi statistici indiretti. Attualmente i dati statistici ottenuti dalle indagini forniscono un’utile visuale sui vari modelli di consumo di cannabis, che tuttavia sono prevalentemente modelli comportamentali e distinti sul piano della frequenza d’uso. I dati derivati dalle indagini potranno rivelarsi importanti se saremo in grado di elaborare stime solide del numero di consumatori di sostanze come La cannabis, che potrebbero essere descritti come consumatori dipendenti o a rischio, perlomeno per autodichiarazione.
Um outro passo em frente no desenvolvimento da nossa capacidade de compreender melhor o fenómeno da droga europeu consiste em investigar em que medida o consumo intensivo de droga pode ser integrado no exercício de monitorização, para além da monitorização do CPD. A medida em que o consumo intensivo de droga, independentemente da sua definição, está associado à dependência e aos níveis e tipos de problemas exige um estudo mais aprofundado, tendo Kandel e Davis (1992), por exemplo, estimado que nos EUA cerca de um terço dos consumidores diários de cannabis poderiam ser considerados dependentes. Para se progredir neste domínio é necessário formalizar o conceito de consumo frequente e intensivo de cannabis e outras drogas ilegais como alvo específico da monitorização. O consumo frequente ou intensivo pode ser medido nos dados resultantes dos inquéritos para complementar o seu cálculo através de métodos estatísticos indirectos. Actualmente, os dados dos inquéritos oferecem uma perspectiva útil sobre os diversos padrões de consumo de cannabis, mas estes não passam, em grande parte, de medidas comportamentais e de frequência do consumo. Os dados dos inquéritos poderão ser importantes se quisermos desenvolver estimativas sólidas do número de consumidores de drogas como a cannabis que podem ser descritos como consumidores dependentes ou em risco, pelo menos na sua própria opinião.
Ένα ακόμη βήμα για να μπορέσουμε να κατανοήσουμε καλύτερα το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη είναι να εξετάσουμε τον βαθμό στον οποίο η εντατική χρήση ναρκωτικών μπορεί να αποτελέσει αντικείμενο παρακολούθησης, προχωρώντας πέρα από την παρακολούθηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών. Ο βαθμός στον οποίο η εντατική χρήση ναρκωτικών, όπως και αν ορίζεται, συνδέεται με την εξάρτηση, και τα επίπεδα και οι μορφές των προβλημάτων χρήζουν περαιτέρω εξέτασης, και, για παράδειγμα, οι Kandel και Davis (1992) διατύπωσαν την εκτίμηση ότι στις ΗΠΑ περίπου το ένα τρίτο των ατόμων που κάνουν καθημερινή χρήση κάνναβης μπορεί να θεωρούνται ως εξαρτημένα. Για την επίτευξη προόδου στον συγκεκριμένο τομέα απαιτείται η θεσμοθέτηση της έννοιας της συχνής, εντατικής χρήσης κάνναβης και άλλων παράνομων ναρκωτικών ουσιών ως ειδικού στόχου παρακολούθησης. Η συχνή ή εντατική χρήση μπορεί να μετρηθεί μέσω ερευνών προς συμπλήρωση των εκτιμήσεων που γίνονται μέσω έμμεσων στατιστικών μεθόδων. Επί του παρόντος, τα στοιχεία ερευνών παρέχουν μια χρήσιμη ματιά στα διάφορα πρότυπα χρήσης της κάνναβης, αλλά οι συγκεκριμένες μετρήσεις περιορίζονται σε μεγάλο βαθμό στην παρακολούθηση της συμπεριφοράς και της συχνότητας χρήσης. Τα στοιχεία ερευνών είναι σημαντικά εάν θέλουμε να κάνουμε αξιόπιστες εκτιμήσεις του αριθμού των χρηστών ναρκωτικών, όπως η κάνναβη, που θα μπορούσαν να περιγραφούν ως άτομα που κάνουν εξαρτημένη ή επιβλαβή χρήση, τουλάχιστον κατά δήλωσή τους.
Een volgende stap om toe te werken naar een nog beter inzicht in het Europese drugsprobleem is na te gaan in hoeverre naast problematisch drugsgebruik ook intensief drugsgebruik in de monitoring kan worden meegenomen. Het verband tussen intensief drugsgebruik, hoe het ook wordt gedefinieerd, en verslaving en ernst en soorten van problemen moet verder worden uitgewerkt. Kandel en Davis (1992) schatten bijvoorbeeld dat in de Verenigde Staten ongeveer een derde van de dagelijkse cannabisgebruikers als verslaafd kon worden beschouwd. Om verder te komen op dit terrein is een formele definitie nodig van wat “frequent, intensief gebruik” van cannabis en andere illegale drugs inhoudt, als specifiek voorwerp van monitoring. Frequent en intensief gebruik kan worden gemeten op basis van enquêtegegevens, als aanvulling op de schatting ervan via indirecte statistische methoden. Op dit moment bieden enquêtegegevens een nuttig beeld van verschillende patronen van cannabisgebruik, maar het gaat daarbij in hoofdzaak om beperkte gedragsmetingen en metingen van gebruiksfrequentie. Enquêtegegevens zijn waarschijnlijk van belang voor het maken van degelijke schattingen, met als basis in ieder geval zelfrapportage, van het aantal gebruikers van drugs als cannabis waarvan het gebruik beschreven zou kunnen worden als verslaving of schadelijk gebruik.
Dalším krokem k lepšímu pochopení evropského drogového problému je zkoumání toho, do jaké míry lze intenzivní užívání drog začlenit do monitorovací činnosti, a to nad rámec ukazatele problémového užívání drog. Do jaké míry intenzivní užívání drog, ať už je definováno jakkoli, souvisí se závislostí a se závažností a typy problémů, je třeba dále podrobněji zkoumat. Například autoři Kandel a Davis (1992) odhadli, že v USA by bylo možné asi jednu třetinu každodenních uživatelů konopí považovat za závislé. Další postup v této oblasti vyžaduje formalizaci pojmu častého, intenzivního užívání konopí a dalších nezákonných drog jako konkrétního cíle monitorování. Časté nebo intenzivní užívání lze zjistit z údajů v průzkumech pro doplnění odhadu nepřímými statistickými metodami. V současnosti údaje z průzkumů poskytují užitečný náhled na různé vzorce užívání konopí, avšak z valné části se omezují na měření behaviorální a měření četnosti užívání. Údaje z průzkumu budou pravděpodobně důležité, máme-li vytvořit solidní odhady počtu uživatelů drog, jako je například konopí, které by bylo možné popsat jako závislé nebo zdraví poškozující uživatele, přinejmenším na základě jejich vlastního vyjádření.
Et yderligere skridt i udviklingen af vor evne til bedre at forstå narkotikaproblemet i Europa er at undersøge, i hvilket omfang intensiv stofbrug kan omfattes af overvågning ud over overvågningen af problematisk stofbrug. Det skal undersøges nærmere, i hvilket omfang intensiv stofbrug, uanset definitionen heraf, er forbundet med afhængighed, samt omfanget og arten af problemer, og f.eks. Kandel og Davis (1992) har skønnet, at ca. en tredjedel af daglige cannabisbrugere i USA kan anses for at være afhængige. Vejen fremad på dette område kræver, at begrebet hyppig, intensiv brug af cannabis og andre illegale stoffer formaliseres som et område, der specifikt skal overvåges. Hyppig eller intensiv brug kan måles i undersøgelsesdata med henblik på at supplere de skøn, der er foretaget heraf på baggrund af indirekte statistiske metoder. På nuværende tidspunkt giver undersøgelsesdata et nyttigt billede af forskellige mønstre i brugen af cannabis, men disse er i vidt omfang begrænset til målinger af adfærd og brugshyppighed. Undersøgelsesdata er formentlig vigtige, hvis vi skal udvikle solide skøn over antallet af brugere af stoffer som f.eks. cannabis, som kunne beskrives som afhængige brugere eller personer med skadelig brug, i det mindste på grundlag af selvrapportering.
Järgmine samm, mis aitaks meil paremini mõista Euroopa uimastiprobleeme, on uurida, mil määral oleks võimalik hõlmata kontrollimeetmega ka intensiivne uimastitarbimine, mis jääb probleemse uimastitarbimise kontrolli alt välja. Kuid seda, kui suures ulatuses on intensiivne uimastitarbimine, ükskõik kuidas seda siis defineeritakse, seotud sõltuvuse ning probleemide eri tasandite ja tüüpidega, tuleb põhjalikumalt uurida, näiteks on Kandel ja Davis (1992) seisukohal, et Ameerika Ühendriikides võib umbes kolmandikku inimestest, kes tarbivad kanepit iga päev, pidada sõltlasteks. Selles valdkonnas edasi liikumiseks tuleb kanepi ja muude ebaseaduslike uimastite sagedane, intensiivne tarbimine kui selline ametlikult kontrollitavaks tunnistada. Sagedast või intensiivset tarbimist on võimalik mõõta uuringuandmete järgi, lisaks hindamisele kaudsete statistiliste meetodite abil. Praegu pakuvad uuringuandmed kasulikku teavet kanepitarbimise harjumuste kohta, kuid need näitajad puudutavad enamjaolt ainult tarbimisviise ja -sagedust. Uuringuandmed on olulised selleks, et saada usaldusväärsed hinnangud uimastite, näiteks kanepi tarbijate arvu kohta, kelle puhul võib rääkida sõltuvusest või kahjulikust tarbimisest, vähemalt nende endi esitatud andmete alusel.
Euroopan huumeongelmaa voidaan ymmärtää paremmin tutkimalla, missä määrin seurannalla voidaan kattaa runsas huumeidenkäyttö huumeiden ongelmakäytön seurannan lisäksi. Runsaan huumeidenkäytön – miten ikinä se määritelläänkin – yhteyttä riippuvuuteen ja ongelmien vakavuusasteeseen ja muotoihin on käsiteltävä tarkemmin, ja esimerkiksi Kandel ja Davis (1992) arvioivat, että Yhdysvalloissa noin kolmasosaa kannabiksen käyttäjistä voidaan pitää riippuvaisina. Ennen kuin tässä voidaan edetä, on kannabiksen ja muiden laittomien huumausaineiden toistuvan tai runsaan käytön käsite vahvistettava virallisesti erityisenä seurantakohteena. Toistuvaa tai runsasta käyttöä voidaan mitata tutkimuksissa siitä epäsuorilla tilastomenetelmillä tehtyjen arvioiden täydentämiseksi. Tutkimustiedot tarjoavat nykyään hyödyllistä tietoa kannabiksen erilaisista käyttötavoista, mutta ne ovat hyvin rajallisia käyttäytymisen ja käyttötiheyden mittareita. Tutkimustiedot ovat todennäköisesti tärkeitä, kun halutaan vankkoja arvioita kannabiksen kaltaisten huumeiden sellaisten käyttäjien määristä, joita voidaan pitää riippuvaisina käyttäjinä tai haittakäyttäjinä ainakin heidän omien ilmoitustensa perusteella.
Az európai kábítószer-probléma megértéséhez még közelebb vinne, ha fel tudnánk deríteni, hogy az intenzív kábítószer-használat figyelése milyen mértékben építhető be a megfigyelési gyakorlatba, a PDU-megfigyelésen túlmenően. További finomításra szorul az a kérdés, hogy az intenzív kábítószer-használat – definíciójától függetlenül – milyen mértékben jár együtt a függőséggel és a különböző szintű és típusú problémákkal; például Kandel és Davis (1992) becslései szerint az USA-ban a napi szintű kannabiszhasználók körülbelül egyharmada tekinthető függőnek. Ezen a téren a továbblépéshez szükség van a kannabisz és más tiltott drogok rendszeres, intenzív használata fogalmának hivatalos meghatározására, hiszen ez a megfigyelés egyik konkrét célpontja. A rendszeres vagy intenzív használat a felmérések adatain is lemérhető, amelyek így kiegészítenék az indirekt statisztikai módszerekkel készült becslést. A felmérések adatai jelenleg hasznos betekintést adnak a kannabiszhasználat különböző mintáiba, de nagyobbrészt a viselkedés és a használati gyakoriság méréseire korlátozódnak. A felmérési adatok valószínűleg fontosak lennének, ha szilárd becsléseket tudnánk tenni a drogok, köztük a kannabisz azon használóinak számáról, akik – legalábbis saját bevallásuk szerint – függő vagy ártalmas használóknak nevezhetők.
Neste skritt i utviklingen av vår forståelse av det europeiske narkotikafenomenet, er å undersøke i hvilken grad intensiv narkotikabruk kan innlemmes i kartleggingsoppgaven, utover kartleggingen av problembruk. I hvilken grad intensiv narkotikabruk, uansett hvordan den defineres, er forbundet med avhengighet og grader og typer av problemer, krever nærmere utdyping. Kandel og Davis (1992) anslo f.eks. at rundt en tredel av daglige cannabisbrukere i USA kunne anses som avhengige. For å komme videre på dette området må begrepet hyppig, intensiv bruk av cannabis og andre ulovlige rusmidler formaliseres slik at det kan fungere som et spesifikt mål for kartleggingen. Hyppig eller intensiv bruk kan måles i undersøkelsesdata for å supplere beregningene gjennom indirekte statistiske metoder. I dag gir undersøkelsesdata nyttig innsikt i ulike mønstre av cannabisbruk, men disse måler hovedsakelig en begrenset type atferd og bruksfrekvens. Undersøkelsesdata vil nok være viktige hvis vi skal utarbeide sikre anslag over hvor mange brukere av rusmidler som cannabis som kan beskrives som avhengige eller hvis bruk er skadelig, i det minste ifølge egenrapportering.
Kolejnym krokiem w rozwijaniu naszych możliwości lepszego zrozumienia problemu narkotykowego w Europie jest zbadanie, do jakiego stopnia możliwe jest włączenie intensywnego zażywania narkotyków w proces monitorowania, poza zakresem wskaźnika PDU. Aby stwierdzić, w jakim zakresie intensywne zażywanie narkotyków, niezależnie od przyjętej definicji, wiąże się z uzależnieniem oraz nasileniem i rodzajami problemów, potrzebne są dalsze badania — np. Kandel i Davis (1992) szacują, że w Stanach Zjednoczonych około jedną trzecią spośród osób zażywających codziennie konopie indyjskie można uznać za osoby uzależnione. Postęp w tej dziedzinie wymaga ustalenia definicji pojęcia częstego i intensywnego zażywania konopi indyjskich i innych nielegalnych narkotyków jako wyznaczonego celu monitorowania. Częste lub intensywne zażywanie można mierzyć na podstawie danych z badań ankietowych w celu uzupełnienia danych szacunkowych poprzez zastosowanie pośrednich metod statystycznych. Obecnie dane z badań ankietowych są użyteczne, gdyż umożliwiają wgląd w różne schematy zażywania konopi indyjskich, ale w większości są to ograniczone mierniki zachowań i częstotliwości zażywania. Dane ankietowe okażą się istotne, jeżeli mamy opracować rzetelne szacunki liczby osób zażywających takie narkotyki, jak konopie indyjskie, które można uznać za uzależnione lub zażywające je w sposób szkodliwy, przynajmniej w ich własnej ocenie.
Pentru a ne putea dezvolta capacitatea de a înţelege mai bine problema drogurilor în Europa, trebuie să analizăm în ce măsură consumul intensiv de droguri poate fi inclus în acţiunea de monitorizare, dincolo de monitorizarea CPD. Măsura în care consumul intensiv de droguri, indiferent cum este definit acesta, se asociază cu dependenţa şi nivelul şi tipurile de probleme necesită o continuă elaborare şi, de exemplu, Kandel şi Davis (1992) au estimat că în Statele Unite aproximativ o treime din consumatorii zilnici de canabis ar putea fi consideraţi dependenţi. Pentru a face progrese în acest domeniu, este nevoie de o formalizare a conceptului de consum intensiv, frecvent de canabis şi alte droguri ilicite ca obiectiv al monitorizării. Consumul intensiv sau frecvent se poate măsura pe baza datelor din anchete, completând estimările efectuate prin metode statistice indirecte. În prezent, datele din anchete oferă un tablou util al diferitelor modele de consum de canabis, dar acestea sunt măsuri mult restricţionate comportamental şi în ceea ce priveşte frecvenţa consumului. Datele anchetelor sunt probabil importante în cazul în care urmează să efectuăm estimări solide ale numărului de consumatori de droguri cum ar fi canabisul, care, cel puţin în urma rapoartelor personale, ar putea fi descrişi ca fiind consumatori dependenţi sau primejdioşi.
Ďalším krokom v rozvoji našej schopnosti lepšie chápať európsky drogový problém je preskúmanie rozsahu, v akom môže byť zahrnuté intenzívne užívanie drog do postupu monitorovania, mimo monitorovania PDU. Miera, v akej intenzívne užívanie drogy, nech je definované akokoľvek, súvisí so závislosťou a úrovňami a typmi problémov, si vyžaduje ďalšie rozpracovanie a napríklad Kandel a Davis (1992) odhadli, že v USA by sa približne jedna tretina denných užívateľov kanabisu mohla považovať za závislých. V tejto oblasti si cesta dopredu vyžaduje formalizovanie pojmu častého, intenzívneho užívania kanabisu a iných nezákonných drog ako špecifického cieľa pre monitorovanie. Časté alebo intenzívne užívanie sa môže merať v údajoch prieskumu, aby sa doplnil jeho odhad prostredníctvom nepriamych štatistických metód. V súčasnosti poskytujú údaje prieskumu užitočný pohľad na formy užívania kanabisu, ale ide zväčša o obmedzené merania správania a frekvencie užívania. Údaje prieskumu by boli pravdepodobne dôležité, ak by sme vyvinuli solídne odhady počtu užívateľov drog ako je kanabis, ktorí by mohli byť opísaní ako závislí alebo škodliví užívatelia, prinajmenšom vlastným podávaním správ.
V začetnem delu tega poročila je bila prvič predstavljena ločena ocena uživanja in vbrizgavanja heroina v Evropi. Poleg tega na podlagi ocene, da je v Evropi več kot pol milijona primerov nadomestnega zdravljenja z opioidi, opažamo povečano razpoložljivost zdravljenja za probleme z opioidi. To pomeni, da je lahko delež uživalcev in injicirajočih uživalcev heroina, ki imajo ali so imeli stik z zdravstvenimi službami v mnogih državah precej velik. Center s svojimi nacionalnimi tehničnimi skupinami trenutno raziskuje, kakšno vrednost je mogoče dodati, če se združijo informacije o potrebi po zdravljenju, razpoložljivosti zdravljenja ter ocene o uživanju heroina in uživanju drog z vbrizgavanjem.
Ett ytterligare steg för att utveckla vår förmåga till bättre förståelse av det europeiska narkotikaproblemet är att undersöka i vilken utsträckning intensiv narkotikaanvändning kan införlivas i övervakningen på annat sätt än genom indikatorn för problematiskt narkotikamissbruk. Först krävs emellertid ytterligare analys av i vilken omfattning intensiv narkotikaanvändning, oavsett hur det definieras, är kopplat till beroende liksom vilka nivåer och typer av problem som hänger samman med intensiv användning. Kandel och Davis (1992) uppskattar exempelvis att cirka en tredjedel av dem som dagligen använder cannabis i USA kan betraktas som beroende av drogen. För att komma vidare på detta område måste begreppet regelbunden, intensiv användning av cannabis och andra olagliga droger formaliseras som ett specifikt mål för övervakning. Regelbunden eller intensiv användning kan mätas i enkäter och komplettera skattningar genom indirekta statistiska metoder. För närvarande ger enkäter nyttiga kunskaper om olika mönster för cannabisanvändning, men dessa är till största delen begränsade till mätningar av beteenden och hur ofta drogen används. Enkätuppgifter kommer att bli viktiga för att utveckla starka skattningar av antalet användare av sådana droger som cannabis och som kan beskrivas som användare som är beroende av drogen eller vars användning är skadlig, åtminstone enligt deras egen utsago.
Avrupa’nın uyuşturucu sorununu daha iyi anlama becerimizi geliştirmede daha ileri bir adım, yoğun uyuşturucu kullanımının, SUK izlemesinin ötesinde bir izleme uygulamasına ne ölçüde katılabileceğinin araştırılmasıdır. Her nasıl tanımlanırsa tanımlansın yoğun uyuşturucu kullanımının bağımlılık ile sorun düzeyleri ve tipleri ile ne ölçüde ilgili olduğu daha ayrıntılı araştırılmalıdır ve örneğin, Kandel ve Davis (1992), ABD’de günlük esrar kullanıcılarının yaklaşık üçte birinin bağımlı kabul edilebileceğini öngörmüştür. Bu alanda ilerlemek, esrar ve diğer yasadışı uyuşturucuların sık, yoğun kullanımı kavramının izlemeye yönelik belirli bir hedef olarak somutlaştırılmasını gerektirmektedir. Sık veya yoğun kullanım, araştırma verilerinde dolaylı istatistik yöntemleri yoluyla değerlendirilmesini tamamlamak için ölçülebilir. Hali hazırda, araştırma verileri esrarın farklı kullanım şekillerine dair yararlı bir açılım sunmakla beraber, bunlar büyük ölçüde davranışsal ve kullanım sıklığı ölçüleridir. Bağımlı veya zararlı kullanıcılar olarak tanımlanabilecek esrar türünde uyuşturucu kullanıcılarının sayısına dair, en azından öz raporlama yoluyla, sağlam tahminler geliştirilecekse, anket verileri önemli olacaktır.
Nākamais solis Eiropas narkotiku problēmu labākas izpratnes virzienā ir pētījumi, lai noskaidrotu, cik lielā mērā, pārsniedzot PDU rādītāju pārraudzības robežas, būtu iespējams pārraudzīt arī intensīvu narkotiku lietošanu. Lai kāda arī nebūtu intensīvas narkotiku lietošanas definīcija, ir jāturpina sīkāk pētīt šādas lietošanas saistību ar atkarību, pievēršoties arī to problēmu līmenim un veidiem, kas pavada intensīvu lietošanu; piemēram, Kandel un Davis (1992. g.) ir aprēķinājuši, ka ASV aptuveni trešdaļa kaņepju ikdienas lietotāju būtu uzskatāmi par atkarīgiem. Progresu šajā jomā var panākt, oficiāli formulējot biežas, intensīvas kaņepju un citu nelegālo narkotiku lietošanas jēdzienu kā pārraudzības mērķi. Biežas vai intensīvas lietošanas mērījumos var izmantot aptauju datus, kas papildina ar netiešās statistikas metodēm veiktās aplēses. Pašlaik aptauju dati noder, lai sniegtu priekšstatu par kaņepju lietošanas dažādajām ievirzēm, tomēr tie ir lielā mērā ierobežoti uzvedības modeļu un lietošanas biežuma mērījumi. Aptauju dati var būt svarīgi, ja ir jāveic drošas aplēses par tādu narkotiku kā, piemēram, kaņepes, lietotājiem, kurus vismaz saskaņā ar viņu pašu apgalvojumiem var uzskatīt par atkarīgiem vai ar kaitīgām lietošanas ievirzēm.
  Commentary ‘“ the drugs...  
Drug prices also vary considerably between countries and are subject to fluctuations over time that reflect disruptions in supply. Despite these distortions in the data, across most drug types the available data suggest that in Europe as a whole the cost of buying drugs has fallen.
Ce rapport comprend, pour la première fois, une analyse sur 5 ans des prix dans la rue des drogues illicites, corrigés selon l'inflation afin de permettre une évaluation plus précise des évolutions dans le temps des prix des drogues dans la rue. Les données relatives aux prix dans la rue sont difficiles tant à collecter qu’à interpréter. La pureté, la quantité et la variété des substances achetées influencent les prix, tout comme des facteurs géographiques tels que le fait de vivre dans une grande ville ou sur une route de transit régulier de stupéfiants. Les prix des drogues varient aussi considérablement d’un pays à l’autre et sont sujets à des fluctuations au fil du temps reflétant les perturbations de l’approvisionnement. Malgré ces distorsions au niveau des données, pour la plupart des types de drogue, les données disponibles suggèrent que leurs prix sont en baisse partout en Europe. Pour la majorité des pays, la tendance prédominante sur ces cinq dernières années a en effet été une diminution des prix dans la rue pour le cannabis, l’héroïne, les amphétamines, l’ecstasy et la cocaïne (voir le graphique ci-dessous). Bien que les données historiques relatives aux prix dans la rue fassent largement défaut et soient difficiles à interpréter lorsqu’elles sont disponibles, cette tendance, de manière inquiétante, concorde avec l’idée selon laquelle les prix pourraient avoir baissé sur le long terme. Par exemple, des informations disponibles pour certains pays à prévalence élevée suggèrent que la cocaïne et l’ecstasy étaient considérablement plus chers à la fin des années 80 et au début des années 90 qu’aujourd’hui.
Dieser Bericht enthält erstmals eine Fünfjahresanalyse der Straßenpreise von illegalen Drogen. Die Daten wurden inflationsbereinigt, um eine genauere Bewertung zu ermöglichen, wie sich die Straßenpreise illegaler Drogen im Verlauf der Zeit entwickeln. Bei Daten zu Straßenpreisen sind Erhebung und Deutung gleichermaßen schwierig. Der Preis der gekauften Substanz hängt nicht nur von Reinheit, Menge und Art ab, sondern auch von geografischen Faktoren (Erwerb in einer Großstadt oder nahe einer frequentierten Route für den Drogentransit). Auch sind die Drogenpreise je nach Land sehr unterschiedlich und unterliegen zeitlichen Schwankungen, die etwa auf ein knapperes Angebot zurückzuführen sind. Die verfügbaren Daten deuten aber trotz dieser Verzerrungen darauf hin, dass die Kosten für den Drogenerwerb in Europa insgesamt gefallen sind. In den meisten Ländern war der vorherrschende Fünfjahrestrend ein Rückgang des Straßenpreises für Cannabis, Heroin, Amphetamin, Ecstasy und Kokain (siehe nachstehende Abbildung). Auch wenn historische Daten für Straßenpreise weitgehend fehlen oder sich, wenn sie verfügbar sind, nur schwer interpretieren lassen, stützt dieser neuere Trend beunruhigenderweise die Vermutung, dass die Preise schon längerfristig gefallen sein könnten. So deuten beispielsweise die Daten für einige Länder mit hoher Prävalenz darauf hin, dass Kokain und Ecstasy in den späten 80er und frühen 90er Jahren erheblich teuerer waren, als sie es jetzt sind.
Por primera vez en este informe se incluye un análisis quinquenal de los precios de las drogas ilegales en la calle, una vez corregida la inflación, a fin de poder evaluar con más precisión las variaciones de dichos precios a lo largo del tiempo. Los datos sobre los precios en la calle son difíciles tanto de recopilar como de interpretar. La pureza, cantidad y variedad de las sustancias adquiridas influyen en el precio, al igual que los factores geográficas, como vivir en una gran ciudad o en una ruta regular de tránsito de drogas. Asimismo, los precios de la droga varían considerablemente de un país a otro, y experimentan fluctuaciones con el tiempo que reflejan las interrupciones del suministro. A pesar de estas distorsiones de los datos, los datos referentes a la mayoría de los tipos de droga indican que el coste de adquirir drogas en Europa ha bajado. En la mayoría de los países, la tendencia predominante en estos cinco años ha sido un descenso de los precios en la calle del cannabis, la heroína, las anfetaminas, el éxtasis y la cocaína (véase el gráfico más abajo). Aunque existen muy pocos datos históricos sobre precios en la calle y éstos son difíciles de interpretar, resulta preocupante que esta tendencia reciente coincida con los indicios de que los precios pueden estar bajando a largo plazo. Por ejemplo, la información disponible sobre algunos países de alta prevalencia indica que la cocaína y el éxtasis eran mucho más caros a finales de los años ochenta y principios de los noventa que en la actualidad.
In questa relazione viene inclusa per la prima volta un’analisi quinquennale dei prezzi al dettaglio, corretti dell’inflazione, delle droghe illecite, per consentire una valutazione più accurata della parabola temporale dei prezzi degli stupefacenti. È difficile sia raccogliere sia interpretare i dati sui prezzi al dettaglio. La purezza, la quantità e la varietà della sostanza acquistata sono tutti fattori che influenzano il prezzo, al pari dei fattori geografici (per esempio, il fatto di vivere in una grande città o su una rotta di transito regolare della droga). I prezzi degli stupefacenti variano considerevolmente da paese a paese e sono soggetti a oscillazioni nel tempo che riflettono le interruzioni nella fornitura. Nonostante queste possibili distorsioni dei dati, le informazioni disponibili sulla maggior parte delle sostanze suggeriscono che in tutta l’Europa il prezzo di acquisto degli stupefacenti è diminuito. Nella maggior parte dei paesi, si è registrata negli ultimi cinque anni una tendenza dominante al declino del prezzo al dettaglio di cannabis, eroina, anfetamina, ecstasy e cocaina (cfr. il seguente grafico). Nonostante la spiccata carenza di dati storici sul prezzo al dettaglio e la difficoltà legata alla loro interpretazione, risulta preoccupante il fatto che questa tendenza recente avvalori l’ipotesi che i prezzi sarebbero diminuiti sul lungo periodo. Per esempio, le informazioni provenienti da alcuni paesi a prevalenza elevata suggeriscono che ecstasy e cocaina erano molto più costose tra la fine degli anni Ottanta e l’inizio degli anni Novanta rispetto a oggi.
No presente relatório figura pela primeira vez uma análise, referente a cinco anos, dos preços de rua das drogas ilícitas, indexados à inflação a fim de permitir uma avaliação mais precisa da evolução desses preços ao longo do tempo. Os dados sobre os preços a nível da rua são difíceis de recolher e de interpretar. A pureza, a quantidade e a variedade da substância comprada influenciam os preços, o mesmo acontecendo com factores geográficos como o facto de se viver numa grande cidade ou numa rota de passagem regular das drogas. Os preços também variam consideravelmente consoante os países e estão sujeitos a flutuações ao longo do tempo, que reflectem as rupturas na oferta. Apesar destas distorções, os dados disponíveis em relação à maioria dos tipos de droga sugerem que o custo de compra da droga baixou no conjunto da Europa. Ao longo desses cinco anos, verificou-se, na maioria dos países, uma tendência predominante para a diminuição do preço de rua da cannabis, da heroína, das anfetaminas, do ecstasy e da cocaína (ver gráfico infra). Embora haja poucos dados históricos sobre os preços a nível da rua e os que estão disponíveis sejam difíceis de interpretar, esta preocupante tendência recente confirma a sugestão de que os preços podem ter vindo a diminuir no longo prazo. Por exemplo, as informações fornecidas por alguns dos países com elevada prevalência sugerem que a cocaína e o ecstasy eram consideravelmente mais caros no final da década de 80 e no início da década de 90 do que na actualidade.
Στην έκθεση αυτή περιλαμβάνεται για πρώτη φορά μια πενταετής ανάλυση των λιανικών τιμών, με διόρθωση ώστε να ληφθεί υπόψη ο πληθωρισμός, ώστε να είναι εφικτή η ακριβέστερη εκτίμηση των διαχρονικών αλλαγών στις τιμές των παράνομων ναρκωτικών ουσιών. Τόσο η συλλογή όσο και η ερμηνεία των στοιχείων αυτών παρουσιάζει δυσκολίες. Την τιμή επηρεάζουν η καθαρότητα, η ποσότητα και η ποικιλία της ναρκωτικής ουσίας που αγοράζεται, καθώς και διάφοροι γεωγραφικοί παράγοντες, όπως π.χ. η διαμονή σε μια μεγάλη πόλη ή επί μιας οδού τακτικής διακίνησης ναρκωτικών. Οι τιμές των ναρκωτικών ουσιών επίσης διαφέρουν αισθητά από χώρα σε χώρα και υπόκεινται σε διακυμάνσεις που απηχούν τις διαταραχές στην προσφορά. Παρά τους εν λόγω στρεβλωτικούς παράγοντες, τα διαθέσιμα στοιχεία για όλα σχεδόν τα είδη ναρκωτικών ουσιών υποδηλώνουν ότι στο σύνολο της Ευρώπης έχει μειωθεί το κόστος αγοράς. Στις περισσότερες χώρες η κυρίαρχη τάση της πενταετίας αυτής ήταν πτώση στις λιανικές τιμές για την κάνναβη, την ηρωίνη, την αμφεταμίνη, την έκσταση και την κοκαΐνη (βλ. διάγραμμα κατωτέρω). Αν και τα ιστορικά στοιχεία για τις λιανικές τιμές είναι σε μεγάλο βαθμό ελλιπή και δύσκολο να ερμηνευθούν όταν υπάρχουν, είναι ανησυχητικό το γεγονός ότι η νέα αυτή τάση συνάδει με την άποψη ότι οι τιμές ενδέχεται να μειώνονται μακροπρόθεσμα. Για παράδειγμα, πληροφορίες από κάποιες από τις χώρες με υψηλή επικράτηση δείχνουν ότι η κοκαΐνη και η έκσταση ήταν αρκετά πιο ακριβές στα τέλη της δεκαετίας του ’80 και στις αρχές της δεκαετίας του ‘90 απ’ ότι είναι σήμερα.
Dit rapport omvat voor de eerste keer een vijfjarenanalyse van de straatprijzen van illegale drugs, gecorrigeerd voor inflatie, met als doel een meer nauwkeurige evaluatie te kunnen maken van de veranderingen in de straatprijzen van illegale drugs over een langere tijd. Gegevens over straatprijzen zijn moeilijk te verzamelen en moeilijk te interpreteren. De zuiverheid, hoeveelheid en het soort van de gekochte substantie zijn alle van invloed op de prijs, en hetzelfde geldt voor geografische factoren zoals leven in een grote stad of aan een vaste doorvoerroute van drugs. Drugsprijzen verschillen ook sterk tussen landen onderling, en zijn onderhevig aan chronische schommelingen die het gevolg zijn van onderbrekingen in het aanbod. Ondanks deze vertekeningen van de gegevens wijzen de beschikbare data er voor de meeste drugssoorten op dat de aankoopprijs van drugs in Europa als geheel gedaald is. In de meeste landen hebben deze vijf jaar een dalende trend te zien gegeven van de straatprijzen voor cannabis, heroïne, amfetamine, ecstasy en cocaïne (zie onderstaande grafiek). Ofschoon historische gegevens over straatprijzen grotendeels ontbreken, en indien beschikbaar, moeilijk te interpreteren zijn, stemt deze recente trend zorgwekkend genoeg overeen met aanwijzingen dat de prijzen wellicht al langer aan het dalen zijn. Zo blijkt uit informatie uit een aantal landen met een hoge prevalentie dat cocaïne en ecstasy aan het einde van de jaren tachtig en het begin van de jaren negentig van de vorige eeuw duurder zouden zijn geweest dan ze nu zijn.
Do této zprávy jsme poprvé zařadili analýzu pětiletého vývojového trendu pouličních cen nezákonných drog, a to po úpravě o inflaci, aby bylo možné přesněji hodnotit změny pouličních cen nezákonných drog v čase. Údaje o pouličních cenách se obtížně získávají a interpretují. Cenu ovlivňuje čistota, množství a druh nakupované látky, stejně jako geografické faktory, jako například život ve velkém městě nebo na pravidelné trase pro tranzit drog. Ceny drog se také velmi liší v jednotlivých zemích a podléhají výkyvům v čase, které odrážejí narušení dodávek. Bez ohledu na tato zkreslení údaje pro většinu typů drog naznačují, že celkově ceny drog v Evropě klesly. Ve většině zemí převládal v tomto pětiletém období trend klesajících pouličních cen konopí, heroinu, amfetaminů, extáze a kokainu (viz grafické znázornění níže). I když historické údaje o pouličních cenách převážně scházejí a pokud jsou k dispozici, jejich interpretace není snadná, je znepokojující, že tento současný trend odpovídá domněnce, že ceny možná dlouhodobě klesají. Například informace dostupné z některých zemí s vysokou prevalencí naznačují, že kokain a extáze byly v 80. letech a na začátku 90. let 20. století výrazně dražší než nyní.
I denne beretning er der for første gang medtaget en analyse over en 5-årig periode af gadepriserne for illegale stoffer, korrigeret for inflation, for at muliggøre en mere præcis vurdering af ændringer i gadepriserne for illegale stoffer over tid. Det er både vanskeligt at indsamle og fortolke data om gadepriser. Renhedsgraden, mængden og typen af det købte stof påvirker prisen, og det samme gælder geografiske faktorer, f.eks. om køberen bor i en storby eller i forbindelse med en rute, hvor der regelmæssigt forekommer narkotikatransit. Priserne for stoffer varierer også betydeligt fra land til land og er genstand for udsving over tid, som afspejler afbrydelser i forsyningen. Trods disse forvanskninger af dataene fremgår det af de tilgængelige data med hensyn til de fleste typer af stoffer, at priserne for stoffer er faldet i Europa som helhed. For de fleste landes vedkommende har den fremherskende tendens i den 5-årige periode været et fald i gadeprisen for cannabis, heroin, amfetamin, ecstasy og kokain (se figur nedenfor). Selv om der i vidt omfang mangler historiske data om gadepriser, og dataene er vanskelige at fortolke, når de foreligger, giver det anledning til bekymring, at denne nylige tendens er i overensstemmelse med den indikation, at priserne kan have været faldende på længere sigt. F.eks. fremgår det af oplysninger fra nogle af landene med stor udbredelse, at kokain og ecstasy var betydeligt dyrere i slutningen af 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne end i dag.
Käesolevas aruandes on esitatud esimene ebaseaduslike uimastite tänavahindade analüüs 5aastase perioodi kohta (võttes arvesse inflatsiooni), et täpsemalt hinnata nende muutumist aja jooksul. Andmeid tänavahindade kohta on raske koguda ja ka analüüsida. Hinda mõjutavad ostetava aine puhtus, kogus ja sort ning samuti on olulised geograafilised tegurid, näiteks kas tegu on suurlinnaga või uimastite transiiditeele jääva kohaga. Uimastihinnad erinevad oluliselt ka riigiti ning hinnad kõiguvad, mis annab tunnistust pakkumise tõrgetest. Hoolimata andmete moonutatusest, saab olemasolevate andmete põhjal järeldada, et enamiku uimastite hinnad on Euroopas üldiselt langenud. Enamikus riikides on viie aasta jooksul langenud kanepi, heroiini, amfetamiini, ecstasy ja kokaiini tänavahind (vt graafik allpool). Kuigi varasemad andmed tänavahindade kohta puuduvad või on neid raske analüüsida, võib praegune tendents kahjuks olla märk sellest, et uimastihinnad on langenud juba pikemat aega. Mõne kõrge levimusega riigi andmed näitavad, et 1980ndate lõpus olid kokaiin ja ecstasy tunduvalt kallimad kui praegu.
Tähän raporttiin sisältyy ensimmäisen kerran viisivuotisanalyysi laittomien huumeiden inflaatiokorjatuista hinnoista katukaupassa. Siitä saadaan entistä tarkempi arvio katukauppahintojen muutoksista ajan kuluessa. Katukauppahintoja koskevia tietoja on vaikea kerätä ja tulkita. Ostetun huumeen puhtaus, määrä ja laji vaikuttavat hintaan, samoin maantieteelliset tekijät, kuten asuminen suurkaupungissa tai säännöllisen kauttakulkureitin varrella. Huumeiden hinnat vaihtelevat suuresti myös maiden välillä, ja niissä näkyvät tarjonnan vaihtelun ajalliset heilahtelut. Tästä vääristymästä huolimatta useimmista huumelajeista saadut tiedot viittaavat siihen, että huumeiden ostohinnat ovat laskeneet koko Euroopassa. Useimmissa maissa vallitseva viiden vuoden suuntaus on ollut kannabiksen, heroiinin, amfetamiinin, ekstaasin ja kokaiinin katukauppahintojen lasku (ks. alla oleva graafinen esitys). Katukauppahinnoista ei ole olemassa paljonkaan aikasarjoja ja saatavilla olevia aikasarjoja on vaikea tulkita, mutta viimeaikainen suuntaus on sikäli huolestuttava, että sen mukaan hinnat ovat saattaneet olla laskussa jo pitkään. Muutamista maista, joissa levinneisyys on korkea, on esimerkiksi saatu sellaisia tietoja, että kokaiini ja ekstaasi olivat huomattavasti kalliimpia 1980-luvun lopussa ja 1990-luvun alussa kuin ne ovat nykyisin.
Ez az első olyan jelentés, amely a tiltott kábítószerek inflációval korrigált utcai ára tekintetében egy 5 éves elemzést tartalmaz. Ez lehetővé teszi az ilyen szerek utcai ára időbeli alakulásának pontosabb értékelését. Az utcai árak összegyűjtése és értelmezése egyaránt nehéz. Az árat befolyásolja a vásárolt szer tisztasága, mennyisége és típusa, illetve alakulására olyan földrajzi tényezők is hatást gyakorolnak, mint a nagyvárosi környezet vagy a kábítószer szokásos tranzitútjának közelsége. A kábítószerárak országonként is nagyban eltérnek, és az ellátás folyamatosságának függvényében időben ingadozhatnak. Az ilyen jellegű adattorzulás ellenére a rendelkezésre álló adatok alapján kijelenthető, hogy Európa-szerte szinte minden kábítószertípus esetében csökkent az eladási ár. A legtöbb országban az volt az uralkodó 5 éves tendencia, hogy csökkent a kannabisz, a heroin, az amfetamin, az extasy és a kokain utcai ára (lásd a lenti ábrát). Bár az utcai árakról nem nagyon állnak rendelkezésre múltbéli adatok, és ha vannak is ilyenek, azok nehezen értelmezhetők, mégis aggasztó, hogy ez az új tendencia egybevág azzal a feltételezéssel, hogy az árak hosszú távon tovább csökkenhetnek. Egyes magas prevalenciájú országok adatai szerint például a kokain és az extasy sokkal drágább volt a 80-as évek végén és a 90-es évek elején, mint manapság.
I denne rapporten har vi for første gang fått med en 5-årsanalyse av gateprisene på illegale rusmidler. For å få et mer nøyaktig inntrykk av variasjonene i gateprisen på illegale rusmidler over tid er prisene korrigert for inflasjon. Opplysninger om gatepriser er vanskelige både å innhente og å tolke. Prisen påvirkes av stoffets renhet, hvilken variant det er snakk om og hvilke kvanta som kjøpes, men også geografiske faktorer som om kjøpet foregår i en storby eller langs en av transittrutene, påvirker prisen. Det er store prisvariasjoner mellom landene, og prisene svinger i forhold til forsyningssituasjonen. Til tross for disse usikkerhetsfaktorene tyder alle tilgjengelige data på at det er blitt billigere å kjøpe narkotika i Europa, i hvert fall for de fleste typene narkotika. Den dominerende 5-årstrenden har vært fallende i de fleste land når det gjelder gateprisen på cannabis, heroin, amfetamin, ecstasy og kokain (se diagram under). Selv om det ikke finnes mange historiske data om gatepriser, og de som finnes er vanskelige å tolke, er det bekymringsfullt at alt her tyder på at prisene i et lengre tidsperspektiv har gått ned. Ifølge informasjon fra noen av landene med høyest prevalens var f.eks. kokain og ecstasy betydelig dyrere på slutten av 1980-tallet og begynnelsen av 1990-tallet enn i dag.
i odmiana substancji, jak również czynniki geograficzne, takie jak miejsce zamieszkania w dużym mieście czy w miejscu przebiegu regularnej trasy tranzytowej przemytu narkotyków. Ceny narkotyków różnią się także znacznie w poszczególnych krajach i na przestrzeni czasu podlegają wahaniom, które odzwierciedlają przerwy w dostawach. Pomimo wymienionych odchyleń w danych dostępne informacje dotyczące większości substancji świadczą o tym, że w całej Europie koszty narkotyków spadły. W większości krajów w cenach detalicznych konopi indyjskich, heroiny, amfetaminy, ekstazy i kokainy przeważała w okresie 5-letnim tendencja spadkowa (patrz wykres poniżej). Mimo że brakuje danych historycznych dotyczących cen detalicznych bądź trudno jest je zinterpretować, to niepokój budzi fakt, że ta najnowsza tendencja potwierdza przypuszczenie o spadku cen w dłuższym okresie. Na przykład dostępne dane pochodzące z krajów o wysokim wskaźniku rozpowszechnienia sugerują, że kokaina i ekstazy były znacznie droższe w końcu lat 80-tych i na początku 90-tych.
În prezentul raport se include pentru prima dată o analiză pe cinci ani a preţului pe stradă a drogurilor ilicite, corectat în funcţie de inflaţie, cu scopul de a permite o evaluare mai precisă în timp a schimbărilor de preţuri de pe stradă a drogurilor ilicite. Datele privind preţurile pe stradă sunt greu de colectat şi de interpretat. Puritatea, cantitatea şi varietatea substanţei cumpărate, toate influenţează preţul, la fel ca şi factori geografici cum ar fi domiciliul într-un oraş mare sau pe o rută de tranzit regulat al drogurilor. Preţurile drogurilor variază considerabil şi de la o ţară la alta, iar fluctuaţiile în timp reflectă rupturi în aprovizionare. În pofida acestor denaturări a datelor, datele disponibile arată că, pentru majoritatea tipurilor de droguri, pe ansamblul Europei costul pentru achiziţionarea de droguri a scăzut. În majoritatea ţărilor, tendinţa predominantă pe cinci ani a fost o scădere a preţului pe stradă pentru canabis, heroină, amfetamină, ecstasy şi cocaină (vezi graficul de mai jos). Deşi datele istorice privind preţurile pe stradă sunt foarte lacunare şi dificil de interpretat, atunci când sunt disponibile, această tendinţă recentă se coroborează în mod îngrijorător cu sugestia că preţurile au scăzut continuu, într-o lungă perioadă de timp. Astfel, de exemplu, informaţiile disponibile din unele ţări cu prevalenţă ridicată sugerează că ecstasy şi cocaina au fost cu mult mai scumpe la sfârşitul anilor 1980 şi la începutul anilor 1990 decât sunt în zilele noastre.
V tejto správe je po prvýkrát zahrnutá 5-ročná analýza pouličných cien nezákonných drog korigovaných kvôli inflácii, aby sa umožnilo presnejšie hodnotenie zmien v pouličnej cene nezákonných drog v priebehu času. Údaje o pouličných cenách sa ťažko zhromažďujú a interpretujú. Čistota, množstvo a druh kupovanej látky ovplyvňujú cenu, práve tak ako aj geografické faktory, napríklad bývanie vo veľkom meste alebo na pravidelnej tranzitnej drogovej trase. Ceny drog sa značne líšia aj medzi jednotlivými krajinami a podliehajú časovým zmenám, ktoré odrážajú prerušenia ponuky. Napriek týmto skresleniam údajov pre väčšinu drog dostupné údaje naznačujú, že v Európe ako celku, náklady na kupovanie drog klesajú. Pre väčšinu krajín je prevládajúcim 5-ročným trendom klesanie pouličnej ceny kanabisu, heroínu, amfetamínu, extázy a kokaínu (pozri graf uvedený nižšie). Hoci historické údaje o pouličných cenách zväčša chýbajú a ťažko sa interpretujú, ak sú k dispozícii, je znepokojujúce, že tento nedávny trend je v súlade s názorom, že ceny môžu klesať už dlhú dobu. Napríklad informácie dostupné z niektorých krajín s vysokou prevalenciou naznačujú, že kokaín a extáza boli značne drahšie koncom osemdesiatych a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia ako sú v súčasnosti.
V to poročilo je bila prvič vključena petletna analiza maloprodajnih cen prepovedanih drog, popravljenih glede na inflacijo, ki omogoča točnejšo oceno sprememb maloprodajnih cen prepovedanih drog skozi čas. Podatke o maloprodajnih cenah je težko zbrati in razložiti. Na ceno vplivajo čistost, količina in vrsta kupljene snovi skupaj z geografskimi dejavniki, kot je življenje v velemestu ali ob redni tranzitni poti za droge. Cene drog se tudi med državami precej razlikujejo in nihajo skozi čas, kar odraža motnje v ponudbi. Kljub tem odstopanjem v podatkih razpoložljivi podatki za večino vrst drog kažejo, da so se v Evropi kot celoti stroški za nakup drog znižali. Za večino držav velja prevladujoči petletni trend zniževanja maloprodajnih cen za konopljo, heroin, amfetamin, ekstazi in kokain (glejte grafični prikaz spodaj). Čeprav na splošno ni na voljo podatkov o maloprodajnih cenah v preteklosti (če pa so na voljo, jih je težko razložiti), je ta najnovejši trend v skladu z domnevo, da se bodo cene dolgoročno morda znižale. Podatki, ki so jih dale na voljo nekatere države z visoko stopnjo razširjenostjo, na primer kažejo, da sta bila kokain in ekstazi občutno dražja konec 80. in na začetku 90. let kot danes.
Denna rapport innehåller för första gången en analys av prisutvecklingen i missbrukarledet för olagliga droger under en femårsperiod. Priserna är korrigerade för inflation för att ge en mer rättvisande bild av förändringarna av priserna på olagliga droger i missbrukarledet över tid. Uppgifter om priser på gatan är svåra både att samla in och att tolka. Såväl drogens renhet, mängd som typ påverkar priset, liksom geografiska faktorer som om köpet sker i en storstad eller på en vanlig transitrutt. Drogpriserna skiljer sig också väsentligt mellan länderna och varierar över tid som en följd av störningar i tillgången. Trots dessa snedvridningar i uppgifterna, tyder tillgängliga siffror på att kostnaderna för att köpa droger har sjunkit för de flesta drogtyper i hela Europa. I de flesta länder har den huvudsakliga tendensen under femårsperioden varit en nedgång av priserna i missbrukarledet för cannabis, heroin, amfetamin, ecstasy och kokain (se illustration nedan). Även om tidigare uppgifter om priser i missbrukarledet i stort sett saknas och sådana uppgifter är svåra att tolka när de finns, är det oroväckande att den senaste tidens trend sammanfaller med antagandet att priserna kan ha sjunkit under längre tid. Uppgifter som finns tillgängliga från några av länderna med hög prevalens tyder exempelvis på att kokain och ecstasy var betydligt dyrare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet än de är idag.
Bu raporda, ilk kez olarak, yasadışı uyuşturucuların sokak fiyatında zaman içerisinde meydana gelen değişimlerin daha hassas bir değerlendirmesine olanak verecek enflasyona göre düzeltilmiş yasadışı uyuşturucu sokak fiyatlarının 5 yıllık bir analizi bulunmaktadır. Sokak fiyatlarına dair veri toplamak ve bunları değerlendirmek güç bir iştir. Satın alınan maddenin saflığı, miktarı ve türünün yanı sıra büyük bir şehirde veya düzenli bir transit uyuşturucu yolu üzerinde yaşıyor olmak gibi coğrafi faktörlerin hepsi birlikte fiyatı etkilemektedir. Uyuşturucu fiyatları ayrıca ülkeler arasında da önemli farklılıklar göstermekte ve zaman içerisinde arzdaki kesintileri yansıtan dalgalanmalara tabidir. Verilerdeki bu çarpılmalara rağmen, eldeki veriler Avrupa genelinde çoğu uyuşturucu türü için uyuşturucu satın almanın bedelinin düştüğünü göstermektedir. Çoğu ülke için, hakim olan 5 yıllık eğilim, esrar, eroin, amfetamin, ecstasy ve kokainin sokak fiyatlarında bir düşüş yönünde olmuştur (aşağıdaki grafiğe bakın). Sokak fiyatlarına dair tarihsel veriler büyük oranda eksik ve mevcut olduğu durumda yorumlanması zor olmakla beraber, bu yeni eğilim, fiyatların daha uzun vadede düşüyor olabileceği varsayımıyla kaygılandırıcı şekilde uyuşmaktadır. Örneğin, bazı yüksek yaygınlığa sahip ülkelerden alınan bilgiler, kokain ve ecstasy’nin 1980’lerin sonu ile 1990’ların başında bugüne göre önemli oranda daha pahalı olduğunu ileri sürmektedir.
Šajā ziņojumā pirmo reizi ir iekļauta nelegālo narkotiku pēdējo 5 gadu ielas cenu analīze, ievērojot inflāciju, lai varētu precīzāk novērtēt nelegālo narkotiku ielas cenu pārmaiņas laika gaitā. Ielas cenu datus ir gan grūti iegūt, gan interpretēt. Cenu ietekmē gan pārdodamo narkotisko vielu tīrība, daudzums un veids, gan ģeogrāfiski faktori, piemēram, dzīve lielpilsētā vai regulāra narkotiku tranzītceļa tuvumā. Arī dažādās valstīs narkotiku cenas ievērojami atšķiras un laika gaitā svārstās, atspoguļojot piegāžu pārtraukumus. Neraugoties uz šādām datu nepilnībām, pieejamā informācija liecina, ka Eiropā kopumā gandrīz visu narkotiku pārdošanas cenas ir kritušās. Lielākajā daļā valstu dominējošā piecu gadu tendence ir bijusi kaņepju, heroīna, amfetamīnu, ekstazī un kokaīna ielas cenu krišanās (skatīt pievienoto diagrammu). Lai gan vēsturiski dati par ielas cenām lielākoties nav pieejami un pieejamie dati ir grūti interpretējami, tomēr šīs cenu analīzes rezultāti satraucoši sasaucas ar pieņēmumiem par cenu samazinājuma ilgtermiņa raksturu. Piemēram, dažās augstas izplatības valstīs pieejamā informācija liecina, ka kokaīns un ekstazī 80. gadu beigās un 90. gadu sākumā ir maksājuši daudz vairāk nekā pašlaik.