tiem – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 42 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu  Page 3
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
(210) Atkarībā no valsts skaitļi attiecas uz 2003. vai 2004. gadu un uz ekstazī un kokaīna izraisītiem nāves gadījumiem.
(210) Depending on country, figures refer to 2003 or 2004, for ecstasy and cocaine.
(210)  Selon les pays, les chiffres concernent 2003 ou 2004, pour l’ecstasy et la cocaïne.
(210) Je nach Land beziehen sich die Angaben für Ecstasy und Kokain auf 2003 oder 2004.
(210) Según el país, las cifras corresponden al año 2003 o 2004, para el éxtasis y la cocaína.
(210) A seconda del paese, le cifre si riferiscono al 2003 o al 2004, per ecstasy e cocaina.
(210) Dependendo do país, os valores referem-se a 2003 ou 2004, no que ao ecstasy e à cocaína diz respeito.
(210) Ανάλογα με τη χώρα, τα στοιχεία αναφέρονται είτε στο 2003 είτε στο 2004, για την έκσταση και την κοκαΐνη.
(210) Afhankelijk van het land betreffen de cijfers 2003 of 2004, voor ecstasy en cocaïne.
(210) V závislosti na zemi se jedná o údaje pro extázi a kokain za rok 2003 nebo 2004.
(210) Afhængigt af land henviser tallene til 2003 eller 2004 med hensyn til ecstasy og kokain.
(210) 2003. a või 2004. a näitajad, olenevalt riigist, ecstasy ja kokaiini kohta.
(210) Luvut viittaavat maasta riippuen vuoteen 2003 tai 2004 ekstaasin ja kokaiinin osalta.
(210) extasy és a kokain esetében a számok országtól függően 2003-ra vagy 2004-re vonatkoznak.
(210)  Avhengig av land viser tallene til 2003 eller 2004, både for ecstasy og kokain.
(210) Zależnie od kraju dane liczbowe dotyczące ekstazy i kokainy odnoszą się do 2003 lub 2004 r.
(210) În funcţie de fiecare ţară în parte, cifrele se referă la anii 2003 sau 2004, pentru ecstasy şi cocaină.
(210) V závislosti od krajiny sa údaje pre extázu a kokaín vzťahujú na rok 2003 alebo na rok 2004
(210) Odvisno od države, podatki se nanašajo na leto 2003 ali 2004, za ekstazi in kokain.
(210) Beroende på land, siffrorna hänför sig till 2003 eller 2004, för ecstasy och kokain.
(210) Ecstasy ve kokain için, ülkeye bağlı olarak, rakamlar 2003 ve 2004’e tekabül etmektedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Iepriekšējos gados Baltijas jūras reģiona valstis ir ziņojušas par fentanila izraisītiem nāves gadījumiem, bet 2005. gada valsts ziņojumos šādi gadījumi nav minēti.
In previous years deaths due to fentanyl have been reported in the countries surrounding the Baltic Sea, but no such reports were included in the 2005 national reports.
Au cours des années précédentes, des décès liés au fentanyl ont été rapportés dans les pays qui bordent la mer Baltique, mais aucun cas n’a été recensé dans les rapports nationaux de 2005.
Während die Ostseeanrainerländer in den vorangegangenen Jahren noch Todesfälle im Zusammenhang mit Fentanyl gemeldet hatten, wurden in den nationalen Berichten 2005 keine solchen Todesfälle angegeben.
En años anteriores, los países del Mar Báltico informaron de muertes causadas por fentanilo, pero en los informes nacionales de 2005 no aparecen casos de este tipo.
In passato decessi dovuti al consumo di fentanil sono stati segnalati nei paesi baltici; tuttavia, nelle relazioni nazionali 2005 non viene fatta menzione di questo fenomeno.
Nos anos anteriores, foram notificadas algumas mortes causadas pelo consumo de fentanil nos países em redor do mar Báltico, mas não são feitas quaisquer menções a esse respeito nos relatórios nacionais de 2005.
Τα προηγούμενα χρόνια θάνατοι οφειλόμενοι σε φαιντατύλη αναφέρθηκαν στις χώρες γύρω από τη Βαλτική Θάλασσα, αλλά καμιά σχετική αναφορά δεν περιλήφθηκε στις εθνικές εκθέσεις για το 2005.
In eerdere jaren rapporteerden de Oostzeelanden sterfgevallen als gevolg van fentanyl, maar in de nationale verslagen over 2005 ontbraken dergelijke meldingen.
V předchozích letech byla úmrtí způsobená fentanylem hlášena z pobaltských zemí, ale v národních zprávách za rok 2005 se tato hlášení neobjevila.
I tidligere år er dødsfald som følge af fentanyl blevet indberettet i lande i Østersøregionen, men sådanne indberetninger indgik ikke i de nationale rapporter for 2005.
Varasematel aastatel on Läänemere äärsed riigid teatanud fentanüülist põhjustatud surmajuhtumitest, kuid 2005. a riiklikes aruannetes selliseid andmeid ei esitatud.
Itämeren ympärillä olevat maat ovat aiempina vuosina ilmoittaneet fentanyyliin liittyviä kuolemia, mutta vuoden 2005 kansallisissa raporteissa sellaisia ei ilmoitettu.
A korábbi években a Balti-tenger partján fekvő országokból jelentettek fentanil miatti haláleseteket, a 2005-ös országjelentésekben viszont nem számoltak be ilyenről.
Tidligere har det blitt rapportert om dødsfall relatert til fentanyl i landene rundt Østersjøen, men det kom ingen slike opplysninger i de nasjonale rapportene for 2005.
W ubiegłych latach przypadki zgonów związanych z fentanylem zgłaszano w krajach bałtyckich, ale w sprawozdaniach krajowych za 2005 r. nie podano tego rodzaju danych.
În anii precedenţi, au fost raportate decese legate de consumul de fentanil în ţările baltice, dar aceste rapoarte nu au fost introduse în rapoartele naţionale din 2005.
V predchádzajúcich rokoch boli uvádzané úmrtia kvôli fentanylu v krajinách okolo Baltického mora, ale žiadne takéto správy neboli zahrnuté do národných správ za rok 2005.
V prejšnjih letih so o smrtnih primerih zaradi fentanila poročali v državah okrog Baltskega morja, vendar pa nacionalna poročila za leto 2005 takšnih primerov niso navajala.
Under föregående år har dödsfall orsakade av fentanyl rapporterats i Östersjöländerna men de nationella rapporterna för 2005 innehåller inga sådana uppgifter.
Önceki yıllarda Baltık Denizi’ni çevreleyen ülkelerde fetanilden kaynaklanan ölümler bildirilmiş olmasına rağmen 2005 ulusal raporlarına hiçbir bu gibi rapor eklenmemiştir.
  1. nodaļa: Politika un...  
Dati par pārējiem trim noziegumu veidiem ES ir reti pieejami vai fragmentāri. Daži dati nāk no speciāliem vietēja rakstura pētījumiem, tādēļ tos ir grūti izmantot ekstrapolācijai, bet citi attiecas tikai uz konkrētiem narkotiku noziegumu veidiem.
Data on the first three types of crime are rare or patchy in the EU. Some come from ad-hoc local studies, which are difficult to extrapolate from, while others refer only to a specific type of drug-related crime.
Les données sur les trois premiers types de crimes et délits sont rares ou éparses. Certaines proviennent d'études locales spécifiques, au départ desquelles il est malaisé de procéder à des extrapolations, tandis que d'autres ne concernent qu'un type spécifique de criminalité liée à la drogue.
Zu den ersten drei Kategorien von Straftaten sind in der EU kaum oder nur lückenhafte Daten vorhanden. Einige der verfügbaren Daten stammen aus lokalen Ad-hoc-Studien, die für Extrapolationen ungeeignet sind, andere beziehen sich lediglich auf eine bestimmte Kategorie der Drogenkriminalität.
En la UE, sobre las tres primeras categorías de delito apenas existen datos o son incompletos. Algunos proceden de los estudios locales ad hoc, de modo que difícilmente permiten hacer extrapolaciones, mientras que otros hacen referencia únicamente a un tipo específico de delitos relacionados con la droga.
I dati sui primi tre tipi di reato sono rari o lacunosi nell’Unione europea. Alcuni provengono da studi locali ad hoc, da cui è difficile estrapolare informazioni, altri si riferiscono soltanto a un tipo specifico di reato.
Na UE, os dados sobre os primeiros três tipos de delitos são raros ou desiguais. Alguns provêm de estudos locais de carácter ad-hoc, a partir dos quais dificilmente se podem fazer extrapolações, enquanto outros se referem apenas a um tipo específico de criminalidade relacionada com a droga.
Τα στοιχεία που αφορούν τις τρεις πρώτες κατηγορίες εγκλημάτων στην ΕΕ είναι σπάνια ή αποσπασματικά. Ορισμένα προέρχονται από ειδικές τοπικές μελέτες από τις οποίες είναι δύσκολο να παρεκταθούν, ενώ άλλα αναφέρονται σε κάποια συγκεκριμένη μορφή εγκλήματος που σχετίζεται με τα ναρκωτικά.
Gegevens over de eerste drie categorieën strafbare feiten zijn er nauwelijks, en als ze er zijn, zijn ze fragmentarisch. Sommige zijn afkomstig van ad-hocstudies op lokaal niveau, op basis waarvan moeilijk geëxtrapoleerd kan worden; andere hebben alleen betrekking op een specifieke vorm van drugsgerelateerde criminaliteit.
Údaje o prvních třech typech trestných činů v EU jsou vzácné nebo útržkovité. Některé pocházejí z  místních studií prováděných ad-hoc, z nichž je extrapolace velmi obtížná, jiné se zabývají pouze konkrétním typem trestné činnosti související s drogami.
På EU-plan foreligger der kun få eller ufuldstændige data om de tre første kriminalitetstyper. Nogle hidrører fra lokale ad hoc-undersøgelser, som det er vanskeligt at ekstrapolere ud fra, mens andre kun henviser til en specifik type narkotikarelateret kriminalitet.
Kolme esimest tüüpi kuritegude kohta on Euroopa Liidus andmeid vähe või on need lünklikud. Mõningaid andmeid on saadud kohalikest sihtuuringutest, mille järelduste põhjal on keeruline üldistusi teha, samas käsitlevad teised uuringud ainult teatud tüüpi kuritegusid, mis seotud narkootikumidega.
EU:ssa tiedot kolmesta ensiksi mainitusta rikoslajista ovat vähäisiä ja hajanaisia. Osa on saatu yksittäisistä tutkimuksista, joiden tuloksia on hyvin vaikea yleistää, ja osa liittyy vain tietyntyyppisiin huumerikoksiin.
Az első három bűncselekménytípusról csak ritkán vagy szórványosan találhatunk adatot az EU-ban. Ezeket olykor eseti helyi tanulmányok tartalmazzák, amelyekből nehéz következtetéseket levonni, máskor pedig a kábítószerrel összefüggő bűncselekményeken belül csak egy konkrét típusra vonatkoznak.
Data om de tre første typene lovbrudd er sjeldne eller usammenhengende i EU. Noe kommer fra lokale ad hoc-studier, som vanskelig lar seg ekstrapolere, mens noe bare refererer til en bestemt type narkotikarelatert kriminalitet.
Dane dotyczące trzech pierwszych rodzajów przestępstw są w UE rzadkie lub niepełne. Niektóre z nich uzyskano z doraźnych badań lokalnych, których wyniki trudno jest przewidzieć, podczas gdy pozostałe odnoszą się jedynie do określonego rodzaju przestępstwa związanego z narkotykami.
Datele referitoare la primele trei tipuri de infracţiuni sunt rare sau sporadice în UE. Unele provin din studii locale spontane, de la care este mai dificilă extrapolarea, în timp ce altele se referă doar la infracţiunile legate de un anumit tip de droguri.
Údaje o prvých troch druhoch trestných činov sú v EÚ zriedkavé alebo útržkovité. Niektoré pochádzajú z miestnych štúdií ad hoc, z ktorých sa ťažko extrapolujú, kým iné sa vzťahujú iba na špecifický druh trestných činov súvisiacich s drogami.
Podatki o prvih treh vrstah so v EU redki ali nepopolni. Nekateri izhajajo iz priložnostnih lokalnih študij, iz katerih je težko ekstrapolirati, medtem ko se drugi nanašajo samo na določeno vrsto z drogo povezanega kriminala.
Uppgifter om de första tre typerna av brott är få eller endast fläckvis förekommande i EU. Vissa uppgifter kommer från enstaka lokala studier, som är svåra att hämta uppgifter ur, medan andra enbart avser en specifik typ av narkotikarelaterat brott.
İlk üç suç tipi hakkındaki veriler AB’de ender veya düzensizdir. Bazıları, çıkarım yapmanın güç olduğu bir defalık yerel araştırmalardan elde edilirken, diğerleri sadece uyuşturucuya bağlı belirli bir suç tipini ifade etmektedir.
  12. attÄ“ls  
Reitox valsts ziņojumi (2005. g.), dati no mirušo iedzīvotāju valsts reģistriem un speciāliem (tiesu medicīnas vai policijas) reģistriem. Izmantotas ,,valsts definīcijas” saskaņā ar 2006. gada statistikas biļetena metodiskajām piezīmēm par narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem.
Reitox national reports (2005), taken from national mortality registries or special registries (forensic or police). Based on 'national definitions' as presented in methodological notes on drug-related deaths in the 2006 statistical bulletin.
Rapports nationaux Reitox (2005), extraits des registres nationaux de mortalité ou de registres spéciaux (médecine légale ou police). Sur la base des «définitions nationales» telles qu’elles se présentent dans les notes méthodologiques sur les décès liés à la drogue dans le bulletin statistique 2006.
Nationale Reitox-Berichte (2005), auf der Grundlage von nationalen Todesursachenregistern oder (gerichtsmedizinischen bzw. polizeilichen) Spezialregistern. Die Angaben basieren auf den „nationalen Definitionen“, die den methodischen Anmerkungen zu drogenbedingten Todesfällen im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen sind.
Informes nacionales de la red Reitox (2005), extraídos de los registros de mortalidad general o registros especiales (forenses o policiales). Basados en las definiciones nacionales, tal y como se incluyen en las notas metodológicas sobre muertes relacionadas con las drogas del boletín estadístico de 2006.
relazioni nazionali Reitox (2005), dati desunti dai registri nazionali di mortalità  o da registri speciali (di medicina legale o della polizia). Sulla base delle “definizioni nazionali” presentate nelle note metodologiche sui decessi correlati al consumo di droga nel bollettino statistico 2006.
Relatórios Nacionais Reitox (2005), extraídos de registos de mortalidade em geral ou de registos especiais (forenses ou policiais). Com base nas “definições nacionais” apresentadas nas notas metodológicas sobre as mortes relacionadas com o consumo de droga contidas no Boletim Estatístico de 2006.
Εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox (2005), από εθνικά αρχεία θνησιμότητας ή ειδικά αρχεία (ιατροδικαστικά ή αστυνομικά). Βάσει των «εθνικών ορισμών», όπως παρουσιάζονται στις μεθοδολογικές σημειώσεις για τους σχετιζόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006.
Nationale Reitox-verslagen (2005). De gegevens zijn ontleend aan nationale overlijdensregisters of speciale registers (forensische of politieregisters). Informatie gebaseerd op de “nationale definities” als weergegeven in de methodological notes on drug-related deaths in het Statistical Bulletin 2006.
Národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox (2005), převzato z národních evidencí úmrtnosti nebo speciálních evidencí (soudních nebo policejních). Vychází z „národních definic“ uvedených v metodických poznámkách k drogovým úmrtím ve Statistickém věstníku 2006.
Nationale Reitox-rapporter (2005) – oplysninger hentet i nationale dødelighedsregistre eller særlige registre (retsmedicinske registre eller politiregistre). Baseret på "nationale definitioner" som fremstillet i metodebeskrivelsen vedrørende narkotikarelaterede dødsfald i Statistical bulletin 2006.
Reitoxi riikide aruanded (2005), andmed saadud riiklikest surmaregistritest või (kohtu või politsei) eriregistritest. Lähtutud riikide definitsioonidest, nagu on esitatud 2006. a statistikabülletääni metoodilistes märkustes.
Reitoxin kansalliset raportit (2005), tiedot on saatu kansallisista kuolleisuusrekistereistä tai erikoisrekistereistä (oikeuslääketieteellisistä tai poliisin rekistereistä), ja ne perustuvat kansallisiin määritelmiin, sellaisina kuin ne esitetään huumekuolemia koskevissa metodologisissa huomautuksissa vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
Reitox országjelentések (2005), az adatok az országos halotti nyilvántartásokból vagy speciális (igazságügyi orvostani vagy rendőrségi) nyilvántartásokból származnak. A 2006. évi statisztikai közlönyben a kábítószerrel összefüggő halálesetek módszertani megjegyzéseinél bemutatott „nemzeti definíciók” alapján.
Nasjonale Reitox-rapporter (2005), hentet fra nasjonale dødelighetsregistre eller spesialregistre (rettsmedisinske registre eller politiregistre). Basert på ”nasjonale definisjoner” som presentert i metodeopplysninger om narkotikarelaterte dødsfall i Statistiske opplysninger 2006.
Sprawozdania krajowe Reitox (2005), informacje zebrane z krajowych rejestrów zgonów lub rejestrów specjalnych (sądowych lub policyjnych). Na podstawie „definicji krajowych” przedstawionych w uwagach metodologicznych na temat zgonów związanych z narkotykami w Biuletynie statystycznym na 2006 r.
Rapoartele naţionale Reitox (2005), preluate din registrele naţionale de decese sau din registre speciale (medicină legală sau poliţie). Pe baza definiţiilor naţionale indicate în notele metodologice privind decesele legate de consumul de droguri din Buletinul statistic 2006.
Národné správy Reitox (2005), prevzaté z národných registrov úmrtnosti alebo špeciálnych registrov (súdnych alebo policajných). Na základe „národnej definície“ ako je uvedená v metodickej poznámke o úmrtiach súvisiacich s drogami v štatistickej ročenke 2006.
Nacionalna poročila Reitox (2005), sestavljena iz podatkov nacionalnih registrov smrtnih primerov ali posebnih registrov (sodnomedicinskih ali policijskih). Na podlagi "nacionalnih definicij", predstavljenih v metodoloških opombah o smrtnih primerih zaradi drog v Statističnem biltenu 2006.
Nationella Reitoxrapporter (2005), uppgifter hämtade från nationella dödsorsaksregister eller specialregister (rättsmedicinska register eller polisregister) som bygger på de nationella definitioner som presenterats i metodanmärkningar för narkotikarelaterade dödsfall i statistikbulletinen 2006.
Ulusal ölüm kayıtları veya özel kayıtlardan (adli veya polis kayıtları) alınan Reitox ulusal raporları (2005). 2006 istatistik bülteninde uyuşturucuya bağlı ölümler hakkındaki yöntembilimsel notlarda sunulduğu şekliyle ‘ulusal tanımlar’a dayanmaktadır.
  3. nodaļa: Kaņepes  
Eiropas narkotiku lietošanas ilgtermiņa tendenču izsekojamību apgrūtina ticamu laika rindu datu trūkums. Tomēr pieaug to valstu skaits, kuras kopš 90. gadu sākuma veic pētījumus, un daži no tiem jau ļauj gūt pirmās vērtīgās atskārsmes par laika tendencēm.
Tracking long-term trends in drug use in Europe is made difficult by the absence of reliable time-series data. However, an increasing number of countries have launched surveys from the early 1990s onwards, and some of these are now beginning to provide valuable insights into trends over time.
L'absence de séries de données temporelles fiables rend difficile l'observation des tendances à long terme de l'usage de drogue en Europe. Cependant, un nombre croissant de pays ont lancé des enquêtes depuis le début des années 1990 et certaines d'entre elles commencent à donner un bon aperçu de l'évolution des tendances dans le temps.
Die Verfolgung der langfristigen Tendenzen beim Drogenkonsum in Europa wird dadurch erschwert, dass keine zuverlässigen Zeitreihendaten vorliegen. Jedoch führen seit den frühen 90er Jahren immer mehr Länder Erhebungen durch, von denen einige bereits wertvolle Einblicke in die Tendenzen im Zeitverlauf bieten.
El seguimiento de las tendencias a largo plazo en Europa se ve dificultado por la falta de datos de series temporales fiables. No obstante, va en aumento el número de países que han realizado encuestas desde principios de los años noventa, algunas de las cuales ya ofrecen una valiosa visión de las tendencias a lo largo del tiempo.
La registrazione delle tendenze nel consumo di droga in Europa nel lungo termine è resa difficile dall’assenza di dati di serie temporali affidabili. Tuttavia, a partire dagli anni Novanta un numero crescente di paesi ha avviato una serie di indagini e alcuni cominciano a presentare informazioni molto utili sull’evoluzione nel lungo termine.
O acompanhamento das tendências do consumo de droga na Europa a longo prazo é dificultado pela inexistência de séries de dados cronológicas fiáveis. No entanto, um número crescente de países tem realizado inquéritos, desde o início da década de 90, começando alguns deles a fornecer informações úteis sobre as tendências ao longo do tempo.
Η παρακολούθηση των τάσεων της χρήσης ναρκωτικών στην Ευρώπη δυσχεραίνεται από την απουσία αξιόπιστων δεδομένων χρονοσειρών. Ωστόσο, ένας αυξανόμενος αριθμός χωρών έχει δρομολογήσει έρευνες ήδη από τις αρχές τις δεκαετίας του 1990, ορισμένες από τις οποίες αρχίζουν τώρα να παρέχουν πολύτιμες πληροφορίες για τις διαχρονικές τάσεις.
Het gebrek aan betrouwbare longitudinale reeksen van gestandaardiseerde enquêtes maakt het moeilijk langetermijntrends in het drugsgebruik vast te stellen. Sinds het begin van de jaren negentig organiseert een groeiend aantal landen echter enquêtes, en een aantal hiervan begint nu waardevolle inzichten op te leveren in de trends gedurende die periode.
Sledování dlouhodobých trendů užívání drog v Evropě komplikuje nedostatek spolehlivých údajů v časových řadách. Od začátku 90. let 20. století však stále více zemí začíná realizovat průzkumy, z nichž některé již začínají přinášet cenné poznatky o vývoji trendů.
Sporingen af langtidstendenserne i stofbrugen i Europa vanskeliggøres af, at der mangler pålidelige tidsseriedata. Stadig flere lande har imidlertid iværksat undersøgelser fra og med begyndelsen af 1990'erne, og nogle af disse er nu begyndt at givet et værdifuldt indblik i tendenserne over tid.
Uimastitarbimise pikaajalisi suundumusi Euroopas on raske jälgida, kuna puuduvad usaldusväärsed aegridade andmed. Siiski on 1990aastate algusest peale üha rohkem riike uuringuid alustanud ning nüüd pakuvad mõned nendest uuringutest väärtuslikku teavet pikaajalisemate suundumuste kohta.
Jatkuvien pitkän aikavälin tutkimussarjojen puuttuminen useimmista EU-maista vaikeuttaa huumeidenkäytön suuntausten tunnistamista luotettavasti. Tutkimuksia on kuitenkin käynnistetty yhä useammissa maissa 1990-luvun alusta lähtien, ja nyt jotkin niistä ovat alkaneet tuottaa arvokasta tietoa aikasuuntauksista.
A kábítószer-használat hosszú távú tendenciáinak nyomon követését Európában megnehezíti, hogy nincsenek megbízható idősoros adatok. Az 1990-es évek elejétől kezdve azonban az országok egyre nagyobb számban indították el a felméréseket, és ezek némelyike mára értékes bepillantást ad az időbeli tendenciákba.
Mangelen på pålitelige tidsserier gjøre det vanskelig å kartlegge langtidstrender for narkotikabruk i Europa. Siden begynnelsen på 1991-tallet har imidlertid stadig flere land igangsatt undersøkelser, og en del av disse begynner nå å gi verdifull innsikt i trender over tid.
Śledzenie długofalowych tendencji zażywania narkotyków w Europie jest utrudnione z uwagi na brak rzetelnych danych w odpowiedniej skali czasowej. Jednak w coraz większej liczbie krajów badania prowadzi się już od początku lat 90-tych i niektóre z nich pozwalają uzyskać cenny obraz zmian, które nastąpiły od tamtego czasu.
Absenţa unor date temeinice ordonate într-o serie cronologică îngreunează decelarea tendinţelor pe termen lung ale consumului de droguri în Europa. Cu toate acestea, un număr tot mai mare de ţări au iniţiat sondaje de la începutul anilor 1990 încoace, iar unele dintre acestea încep să furnizeze informaţii utile privind tendinţele observate de‑a lungul timpului.
Sledovanie dlhodobých trendov v užívaní drog v Európe je sťažené chýbaním spoľahlivých údajov o časových postupnostiach. Od začiatku deväťdesiatych rokov minulého storočia však čoraz väčší počet krajín začal prieskumy a niektoré z nich teraz začínajú poskytovať cenné hlboké pohľady do časových trendov.
Spremljanje dolgoročnih trendov uživanja drog v Evropi otežuje pomanjkanje zanesljivih enotno časovno razporejenih podatkov. Od 90. let prejšnjega stoletja se povečuje število držav, ki izvajajo raziskave, nekatere od njih pa že nudijo koristne vpoglede v trende v nekem časovnem obdobju.
Eftersom det saknas tillförlitliga långa serier av uppgifter är det svårt att med säkerhet urskilja långsiktiga trender i narkotikamissbruket i Europa. Ett allt större antal länder har dock genomfört undersökningar från det tidiga 90-talet och framåt, och några av dessa börjar nu ge värdefulla insikter i tendenser över tid.
Avrupa’da uyuşturucu kullanımında uzun vadeli eğilimlerin izini sürmek, zaman dizili güvenilir verilerin eksikliği nedeniyle zorlaşmaktadır. Bununla beraber, artan sayıda ülke 1990’ların başından itibaren araştırmalar başlatmış olup bunlardan bazıları artık zaman içerisindeki eğilimlere dair değerli içgörüler sağlamaya başlamıştır.
  Par EMCDDA  
Šajā gada ziņojumā ir EMCDDA gada pārskats par narkomānijas problēmu Eiropā, un šis ziņojums ir svarīgs atsauces materiāls tiem, kuri vēlas uzzināt jaunāko informāciju par narkotikām Eiropā.
The annual report presents the EMCDDA’s yearly overview of the drug phenomenon in the EU and is an essential reference book for those seeking the latest findings on drugs in Europe.
Le rapport annuel présente la vue d’ensemble annuelle de l’OEDT sur le phénomène de la drogue dans l’Union européenne, et il constitue un ouvrage de référence essentiel pour ceux qui recherchent les dernières découvertes en matière de drogue en Europe.
Mit dem Jahresbericht bietet die EBDD einen jährlichen Überblick über die Drogenproblematik in der EU und gibt all jenen ein unentbehrliches Nachschlagewerk an die Hand, die sich für die neuesten Erkenntnisse auf dem Gebiet der Drogenproblematik in Europa interessieren.
El Informe anual, una visión general del OEDT sobre el fenómeno de las drogas en la Unión Europea, es un libro de referencia fundamental para quienes deseen conocer los últimos descubrimientos sobre drogas en Europa.
La relazione annuale presenta il panorama del fenomeno delle droghe, nell’Unione europea, tracciato dall’OEDT per l’anno appena trascorso. Si tratta di un testo di riferimento essenziale per chi cerca i dati più recenti sulle droghe in Europa.
O Relatório Anual apresenta a panorâmica geral anualmente traçada pelo OEDT do fenómeno da droga na UE, sendo uma obra de consulta essencial para quem procura os dados mais recentes sobre este fenómeno na Europa.
Οι εκδόσεις του Κέντρου αποτελούν κατεξοχήν πηγή πληροφόρησης για ένα ευρύ φάσμα κοινού, στο οποίο περιλαμβάνονται οι υπεύθυνοι χάραξης πολιτικής και οι σύμβουλοί τους, επαγγελματίες και ερευνητές που εργάζονται στον τομέα των ναρκωτικών και πέραν αυτών, τα μέσα ενημέρωσης και το ευρύ κοινό.
De publicaties van het waarnemingscentrum vormen een belangrijke informatiebron voor een zeer gevarieerde doelgroep, waaronder beleidsmakers en hun adviseurs, hulpverleners en onderzoekers op het gebied van drugs en, meer in het algemeen, voor de media en het grote publiek.
Výroční zpráva EMCDDA obsahuje přehled o stavu drogové problematiky v členských státech EU a je základním referenčním materiálem pro všechny zájemce o nejnovější poznatky o drogách v Evropě.
Årsberetningen præsenterer EONN’s årlige oversigt over narkotikafænomenet i EU, og den er en yderst vigtig opslagsbog for alle, der er interesseret i de seneste resultater om narkotika i Europa.
Aastaaruandes esitatakse Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse iga-aastane ülevaade narkomaania kui nähtuse kohta Euroopa Liidus ning see on heaks käsiraamatuks neile, kes otsivad uusimat teavet uimastiprobleemist Euroopas.
Vuosiraportissa EMCDDA esittää vuotuisen katsauksen huumausaineiden käytön ja tarjonnan tilanteeseen EU:ssa. Siten vuosiraportti on keskeinen hakuteos niille, jotka tarvitsevat ajantasaista tietoa huumeista Euroopassa.
A jelentés az EMCDDA éves áttekintését tartalmazza az Európai Unióbantapasztalható kábítószer-jelenség vonatkozásában, egybennélkülözhetetlen referencia azoknak, akik a kábítószerekkel kapcsolatoslegfrissebb európai eredmények iránt érdeklődnek.
I årsrapporten presenterer EONN sin årlige oversikt over narkotikasituasjonen i Europa. Rapporten er et viktig referansedokument for alle som søker siste nytt om narkotikasituasjonen i Europa.
Sprawozdanie roczne przedstawia roczny przegląd zjawiska narkomanii w państwach członkowskich UE przeprowadzony przez EMCDDA i jest istotną publikacją źródłową dla osób poszukujących najnowszych informacji na temat zjawiska narkomanii w Europie.
Raportul anual prezintă sinteza anuală a OEDT privind fenomenul drogurilor în UE şi constituie o referinţă de bază pentru cei interesaţi să afle ultimele informaţii despre situaţia drogurilor în Europa.
Výročná správa EMCDDA každoročne podáva prehľad o drogovom fenoméne v EÚ a je základným referenčným materiálom pre každého, kto má záujem o najnovšie zistenia týkajúce sa drog v Európe.
Letno poročilo predstavlja letni pregled pojava drog v Evropi s strani Centra in je najpomembnejša referenca za vse, ki iščejo najnovejše ugotovitve o drogah v Evropi.
Årsrapporten redovisar ECNN:s årliga översikt över narkotikasituationen i EU, och den är ett oumbärligt referensmaterial för den som vill ta del av de senaste rönen om narkotika i Europa.
Yıllık rapor, EMCDDA’nın AB’deki uyuşturucu sorununun yıllık değerlendirmesini sunmakta olup, Avrupa’da uyuşturucular hakkındaki en son bulguları öğrenmek isteyenler için temel bir referans kitabıdır.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Arī par amfetamīna izraisītiem nāves gadījumiem ziņo reti, lai gan Čehijā 2004. gadā ir konstatēti 16 ar pervitīna (metamfetamīna) lietošanu saistīti nāves gadījumi, kas gandrīz divkārt pārsniedz 2003.
Amphetamine deaths are also infrequently reported, although in the Czech Republic 16 deaths were attributed to pervitin (methamphetamine) in 2004, almost double the 2003 figure, correlating with an increase in the estimated number of problem pervitin users and treatment demands. For GHB deaths see Chapter 4.
Les cas déclarés de décès liés aux amphétamines sont également rares, bien que la République tchèque ait attribué 16 décès à la pervitine (méthamphétamine) en 2004, soit près du double du chiffre de 2003, chiffre que l’on peut mettre en relation avec une hausse du nombre estimé d’usagers de pervitine à problème et de demandes de traitement. Pour les décès liés au GHB, voir Chapitre 4.
Todesfälle in Verbindung mit Amphetaminen werden ebenfalls nur selten gemeldet. In der Tschechischen Republik wurden jedoch im Jahr 2004 16 Todesfälle mit Pervitin (Methamphetamin) in Verbindung gebracht, nahezu doppelt so viele wie im Vorjahr. Dies stand im Einklang mit einem Anstieg der geschätzten Zahl problematischer Pervitinkonsumenten und der Behandlungsnachfragen. Einzelheiten zu Todesfällen im Zusammenhang mit GHB sind Kapitel 4 zu entnehmen.
Las muertes por anfetaminas tampoco son frecuentes, aunque en 2004 se informó de 16 muertes atribuidas al pervitín (metanfetamina) en la República Checa, casi el doble de la cifra registrada en 2003. Estos resultados se corresponden con el aumento del número estimado de consumidores problemáticos de pervitín y las solicitudes de tratamiento. Para consultar más información sobre las muertes por GHB, véase el Capítulo 4.
Anche i decessi per anfetamina non vengono riferiti di frequente, sebbene nel 2004, nella Repubblica ceca, 16 casi siano stati attribuiti al consumo di pervitina (metanfetamina), pari a quasi il doppio del dato del 2003, in conseguenza dell’aumento del numero stimato di consumatori problematici di pervitina e di richieste di trattamento. Per i decessi causati dalla sostanza GHB si rimanda al capitolo 4.
A notificação de mortes relacionadas com o consumo de anfetaminas também não é frequente, embora na República Checa se tenham atribuído 16 mortes ao consumo de “pervitin” (metanfetamina) em 2004, quase o dobro do valor relativo a 2003, um aumento relacionado com o aumento do número estimado de consumidores problemáticos de pervitin e dos pedidos de tratamento. Em relação às mortes causadas pelo consumo de GHB, ver Capítulo 4.
Θάνατοι που οφείλονται στις αμφεταμίνες αναφέρονται εξίσου σπάνια, μολονότι στην Τσεχική Δημοκρατία 16 θάνατοι αποδόθηκαν στη χρήση «pervitin» (μεθαμφεταμίνης) το 2004, αριθμός σχεδόν διπλάσιος σε σχέση με το 2003, που συσχετίζεται με αύξηση στον εκτιμώμενο αριθμό προβληματικών χρηστών «pervitin» και στις αιτήσεις για θεραπεία. Για τους θανάτους που οφείλονται στο GHB βλέπε Κεφάλαιο 4.
Ook sterfgevallen als gevolg van amfetamine worden zelden gerapporteerd, hoewel in Tsjechië in 2004 16 sterfgevallen aan pervitine (metamfetamine) werden toegeschreven, bijna tweemaal zoveel als in 2003, hetgeen samenhangt met een toename van het geschatte aantal problematische pervitinegebruikers en aanvragen voor behandeling. Voor sterfgevallen als gevolg van GHB zie Hoofdstuk 4.
Úmrtí související s amfetaminy jsou rovněž hlášena výjimečně, ačkoli v České republice bylo v roce 2004 hlášeno 16 úmrtí způsobených pervitinem (metamfetaminem), tj. téměř dvojnásobek počtu z roku 2003, což odpovídá nárůstu odhadovaného počtu problémových uživatelů pervitinu a žádostí o léčbu. Úmrtí způsobená gama-hydroxybutyrátem (GHB) viz kapitola 4.
Det er også sjældent, at der indberettes amfetamindødsfald, selv om 16 dødsfald i Tjekkiet blev tilskrevet pervitin (metamfetamin) i 2004, næsten det dobbelte af tallet for 2003, hvilket korrelerede med en stigning i det skønnede antal problematiske pervitinbrugere og behandlingsanmodninger. Med hensyn til GHB-relaterede dødsfald se kapitel 4.
Amfetamiinidega seotud surmadest teatatakse samuti harva, kuid Tšehhi Vabariigis langes 2004. a pervitiini (metamfetamiini) arvele 16 surmajuhtumit, peaaegu kaks korda nii palju kui 2003. a, korrelatsioonis pervitiini probleemsete tarbijate ja ravitaotluste hinnangulise arvu suurenemisega. GHBga seotud surmadest on juttu 4. peatükis.
Myös amfetamiinikuolemia ilmoitetaan harvoin, joskin vuonna 2004 Tšekissä kirjattiin 16 tapauksessa kuoleman aiheuttajaksi pervitiini (metamfetamiini). Luku on lähes kaksi kertaa suurempi kuin vuonna 2003, ja kasvu vastaa pervitiinin ongelmakäyttäjien määrän ja siihen liittyvän hoidontarpeen arvioitua kasvua. GHB:tä käsitellään luvussa 4.
Az amfetamin miatti halálesetek bejelentése szintén nem gyakori, bár Csehországban 2004-ben 16 halálesetet tulajdonítottak a pervitinnek (metamfetamin), ami a 2003-as adatnak majdnem kétszerese, összhangban a problémás pervitinhasználók becsült számának és a kezelési igények növekedésével. A GHB okozta haláleseteket lásd a 4. fejezetben.
Amfetamindødsfall er også sjelden rapportert, selv om 16 dødsfall i Den tsjekkiske republikk ble tilskrevet pervitin (metamfetamin) i 2004. Antallet er nesten fordoblet siden 2003, noe som sammenfaller med den estimerte økningen i antall problembrukere av pervitin og behandlingssøknader. For GHB-dødsfall, se kapittel 4.
Również przypadki zgonów z powodu zażywania amfetamin są zgłaszane rzadko, chociaż w Czechach w 2004 r. 16 przypadków zgonu przypisano perwitynie (metamfetaminie), czyli prawie dwa razy więcej niż w 2003 r., co odpowiada wzrostowi szacunkowej liczby osób zażywających problemowo perwitynę oraz zapotrzebowania na leczenie. Przypadki zgonów związanych z GHB omówiono w rozdziale 4.
Decesele legate de consumul de amfetamine sunt, de asemenea, rareori raportate, deşi în 2004, 16 decese din Republica Cehă au fost atribuite consumului de pervitin (metamfetamină), aproape de două ori mai multe decât în 2003, corespunzând unei creşteri a numărului estimat al consumatorilor problematici de pervitin şi a cererilor de tratament. Pentru informaţii privind decesele asociate cu gama-hidroxibutirat (GHB), vezi Capitolul 4.
Úmrtia súvisiace s amfetamínmi sa tiež uvádzajú zriedkavo, hoci v Českej republike bolo v roku 2004 pervitínu (metamfetamínu) pripísaných 16 úmrtí, takmer dvojnásobok údaju z roku 2003, čo koreluje s nárastom odhadovaného počtu problémových užívateľov pervitínu a dopytu po liečbe. Úmrtia súvisiace s GHB si pozrite v kapitole 4.
Tudi o smrtnih primerih zaradi uživanja amfetaminov se ne poroča pogosto, čeprav je bilo v letu 2004 v Češki republiki 16 smrtnih primerov pripisanih pervitinu (metamfetaminu), kar ustreza povečanju ugotovljenega števila problematičnih uživalcev pervitina in povpraševanju po zdravljenju. Glede smrtnih primerov zaradi gamahidroksibutiratov (GHB) glejte Poglavje 4.
Amfetaminrelaterade dödsfall rapporteras också sällan, men i Tjeckien rapporteras 16 dödsfall ha tillskrivits pervitin (metamfetamin) 2004, vilket nästan är dubbelt så många som 2003. Detta överensstämmer med ökningen av det uppskattade antalet problemmissbrukare av pervitin och den ökade behandlingsefterfrågan. För dödsfall relaterade till GHB se kapitel 4.
Amfetamin ölümleri de nadiren rapor edilen ölümler arasındadır ama Çek Cumhuriyeti’nde, tahmini sorunlu pervitin kullanıcısı ve tedavi talebi sayısındaki bir artışla doğru orantılı olarak, 2004’te, 2003 rakamının neredeyse iki katı olan 16 ölüm pervitine (metamfetamin) bağlanmıştır. GHB ölümleri için bkz. Bölüm 4.
  3. nodaļa: Kaņepes  
(54)  Šajā ziņojumā praktisku apsvērumu dēļ Apvienotās Karalistes datu pamatā ir Lielbritānijas 2005. gada Noziedzības pārskata (Anglija un Velsa) dati. Ir veikti arī papildu aprēķini par Skotiju un Ziemeļīriju, un kopēji aprēķini par Apvienoto Karalisti (ar tiem var iepazīties statistikas biļetenā).
(54)  In this text, United Kingdom figures are based on the 2005 British Crime Survey (England and Wales), for practical reasons. There are additional estimates for Scotland, Northern Ireland and a combined estimate for the United Kingdom is available (presented in the statistical bulletin).
(54)  Dans ce document, les chiffres du Royaume-Uni reposent sur la 2005 British Crime Survey (Angleterre et Pays de Galles), pour des raisons pratiques. Il existe d’autres estimations pour l’Écosse et l’Irlande du Nord et une estimation cumulée pour le Royaume‑Uni est disponible (dans le bulletin statistique).
(54) In diesem Text basieren die Angaben für das Vereinigte Königreich aus praktischen Gründen auf der British Crime Survey 2005 (England und Wales). Für Schottland und Nordirland liegen zusätzliche Schätzungen vor, und für das Vereinigte Königreich ist eine kombinierte Schätzung verfügbar (diese ist dem Statistical Bulletin zu entnehmen).
(54)  En este texto, las cifras del Reino Unido se basan en el British Crime Survey de 2005 [Estudio sobre la delincuencia británica] (Inglaterra y Gales), por razones prácticas. Se dispone, además, de cálculos estimativos sobre Escocia, Irlanda del Norte y un cálculo estimativo combinado sobre el Reino Unido (presentado en el boletín estadístico).
(54)  In questo testo, per ragioni pratiche, le cifre del Regno Unito si fondano sui dati raccolti dall’Indagine britannica sui reati del 2005 (riferita a Inghilterra e Galles). Esistono stime aggiuntive per Scozia e Irlanda del Nord, mentre è disponibile una stima combinata per il Regno Unito (presentata nel bollettino statistico).
(54)  Neste texto, os valores relativos ao Reino Unido baseiam-se no British Crime Survey (Inglaterra e País de Gales) de 2005, por razões práticas. Há estatísticas complementares relativas à Escócia e à Irlanda do Norte, bem como uma estimativa combinada para todo o Reino Unido (apresentada no Boletim Estatístico).
(54)  Στο παρόν κείμενο, τα αριθμητικά στοιχεία για το Ηνωμένο Βασίλειο βασίζονται στην έρευνα για την εγκληματικότητα στη Βρετανία το 2005 (Αγγλία και Ουαλία), για πρακτικούς λόγους. Υπάρχουν χωριστές εκτιμήσεις για τη Σκοτία και τη Βόρεια Ιρλανδία, ενώ υπάρχει και μια συνδυασμένη εκτίμηση για το Ηνωμένο Βασίλειο (παρουσιάζονται στο δελτίο στατιστικών στοιχείων).
(54)  In deze tekst zijn de cijfers voor het Verenigd Koninkrijk om praktische redenen gebaseerd op de British Crime Survey 2005 (Engeland en Wales). Er zijn aanvullende schattingen voor Schotland en Noord-Ierland en een gecombineerde schatting voor het Verenigd Koninkrijk beschikbaar (zie het Statistical Bulletin).
(54)  V tomto textu jsou údaje za Spojené království z praktických důvodů založeny na Průzkumu kriminality v Británii za rok 2005 (Anglie a Wales). Dále jsou k dispozici odhady za Skotsko a Severní Irsko a společný odhad za Spojené království (uvedeny ve statistickém věstníku).
(54)  Tallene for Det Forenede Kongerige er her af praktiske årsager baseret på British Crime Survey fra 2005 (England og Wales). Der er yderligere skøn for Skotland, Nordirland, og der foreligger et samlet skøn for Det Forenede Kongerige (findes i Statistical bulletin).
(54) Käesolevas tekstis põhinevad Ühendkuningriigi näitajad 2005. a Briti kuritegevuse uuringul (Inglismaa ja Wales), seda praktilistel põhjustel. Lisaks on olemas hinnangud Šotimaa ja Põhja-Iirimaa kohta ning kättesaadav on ka kombineeritud hinnang Ühendkuningriigi kohta (esitatud statistikabülletäänis).
(54)  Tässä tekstissä esitetyt Yhdistyneen kuningaskunnan luvut perustuvat käytännön syistä vuoden 2005 British Crime Surveyhin (Englanti ja Wales). Lisäksi on laadittu erikseen arviot Skotlannista ja Pohjois-Irlannista sekä yhdistetty arvio koko Yhdistyneestä kuningaskunnasta (ne ovat Tilastotiedotteessa).
(54) z Egyesült Királyság ebben a szövegben szereplő számadatai gyakorlati okokból a 2005-ös brit bűnügyi felmérésen alapulnak (Anglia és Wales). Ezt egészítik ki a Skóciára és Észak-Írországra vonatkozó becslések, illetve az Egyesült Királyságra vonatkozó kombinált becslés (amelyet a statisztikai közlöny is bemutat).
(54) ) I denne teksten er tallene fra Storbritannia av praktiske hensyn basert på 2005 British Crime Survey (England and Wales) I de statistiske opplysningene vil man også finne tall for Skottland, Nord-Irland og et kombinert estimat for Storbritannia (presentert i Statistiske opplysninger).
(54)  W niniejszym tekście liczby dotyczące Wielkiej Brytanii oparto z powodów praktycznych na wynikach badania przestępczości z 2005 r. (obejmującego Anglię i Walię). Istnieją dodatkowe dane szacunkowe dotyczące Szkocji, Irlandii Północnej i dostępne są łączne dane szacunkowe dla Wielkiej Brytanii (przedstawione w Biuletynie statystycznym).
(54)  În acest text, din raţiuni practice, cifrele pentru Regatul Unit se bazează pe 2005 British Crime Survey (England and Wales) [Studiul privind infracţiunile în Marea Britanie pentru anul 2005 (Anglia şi Ţara Galilor)]. Mai sunt disponibile estimări suplimentare pentru Scoţia, Irlanda de Nord şi o estimare combinată pentru Regatul Unit (prezentate în Buletinul statistic).
(54) V tomto texte údaje pre Spojené kráľovstvo vychádzajú z Britského prehľadu trestných činov za rok 2005 (Anglicko a Wales) z praktických príčin. Existujú dodatočné odhady pre Škótsko, Severné Írsko a k dispozícii je kombinovaný odhad pre Spojené kráľovstvo (uvedený v štatistickej ročenke).
(54)  V tem besedilu so podatki za Združeno kraljestvo iz praktičnih razlogov utemeljeni na Britanskem pregledu kaznivih dejanj (British Crime Survey) (za Anglijo in Wales). Na voljo so še dodatne ocene za Škotsko, Severno Irsko in združena ocena za Združeno kraljestvo (predstavljeno v statističnem biltenu).
(54) I denna text är siffrorna för Storbritannien av praktiska orsaker baserade på British Crime Survey (England and Wales 2005). Det finns ytterligare estimat för Skottland, Nordirland och ett kombinerat estimat för Storbritannien (se statistikbulletinen).
(54) ) Bu metinde, Birleşik Krallık rakamları, pratik sebeplerle 2005 Britanya Suç Araştırması’na (İngiltere ve Galler) dayanmaktadır. İskoçya, Kuzey İrlanda için ek tahminler vardır ve Birleşik Krallık için birleştirilmiş bir tahmin de bulunmaktadır (istatistik bülteninde verilmiştir).
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
,,Prism” projekts ir starptautiska iniciatīva ar mērķi novērst nelikumīgā sintētisko narkotiku izgatavošanā izmantojamo prekursoru ķimikāliju novirzīšanu, liekot lietā Starptautiskās narkotiku kontroles padomes (INCB) pirmseksporta paziņošanas sistēmu, kas paredz ziņot par likumīgām komerciālām darbībām, un ziņošanu par aizturētiem sūtījumiem un atsavināšanu aizdomīgu darījumu gadījumā.
Project Prism is the international initiative set up to prevent the diversion of precursor chemicals used in the illicit manufacture of synthetic drugs, through a system of pre-export notifications for licit trade to the International Narcotics Control Board (INCB) and the reporting of shipments stopped and seizures made when suspicious transactions occur.
Le projet Prisme est une initiative internationale lancée pour empêcher le détournement de précurseurs utilisés dans la fabrication illicite de drogues de synthèse grâce à un système de notifications à l'Office international de contrôle des stupéfiants (OICS) avant l'exportation légale de ces substances et de déclaration des lots bloqués et des saisies réalisées en cas de transactions suspectes.
Das Project Prism ist eine internationale Initiative, die die Abzweigung chemischer Grundstoffe für die illegale Herstellung synthetischer Drogen verhindern soll und sich dabei zum einen auf ein System stützt, in dem vor der legalen Ausfuhr von Grundstoffen Meldungen an das International Narcotics Control Board [Internationales Suchtstoffkontrollamt] (INCB) erfolgen, und zum anderen auf die Meldung von abgefangenen Lieferungen und Sicherstellungen im Falle verdächtiger Transaktionen zurückgreift.
El proyecto Prisma es una iniciativa internacional creada para prevenir la desviación de los precursores químicos utilizados en la fabricación ilegal de drogas sintéticas que, por un lado, se vale de un sistema de notificaciones previas a la exportación para operaciones comerciales legales a la Junta Internacional de Fiscalización de Estupefacientes (JIFE) y, por el otro, hace uso de la notificación de envíos interceptados e incautaciones llevadas a cabo en caso de transacciones sospechosas.
Il progetto “Prisma” è l’iniziativa internazionale formulata per prevenire la diversione dei precursori chimici usati nella produzione illecita delle droghe sintetiche, attraverso un sistema di notifiche preventive all’esportazione per il commercio lecito al Comitato di controllo internazionale dei narcotici (INCB) e la segnalazione dei carichi fermati e dei sequestri effettuati in caso di transazioni sospette.
O Projecto Prism é uma iniciativa internacional criada para prevenir o desvio de precursores químicos utilizados no fabrico ilegal de drogas sintéticas, através de um sistema de notificação prévia das exportações realizadas no âmbito do comércio legal ao Conselho Internacional para o Controlo de Estupefacientes (International Narcotics Control Board (INCB)) e da notificação dos carregamentos interceptados e das apreensões efectuadas quando há operações suspeitas.
Το σχέδιο «Prism» (Project Prism) είναι η διεθνής πρωτοβουλία που αναλήφθηκε για την αποτροπή της εκτροπής χημικών πρόδρομων χημικών ουσιών που χρησιμοποιούνται στην παράνομη παραγωγή συνθετικών ναρκωτικών, μέσω ενός συστήματος εκ των προτέρων κοινοποίησης των εξαγωγών που πραγματοποιούνται στο πλαίσιο του νόμιμου εμπορίου στο Διεθνές Όργανο Ελέγχου των Ναρκωτικών (INCB) και της αναφοράς των αποστολών που σταματούνται και των κατασχέσεων που πραγματοποιούνται σε περιπτώσεις ύποπτων συναλλαγών.
Het Prisma-project is een internationaal initiatief dat is opgezet om de verspreiding van precursorchemicaliën die voor de illegale vervaardiging van synthetische drugs worden gebruikt, te voorkomen. Hiertoe wordt een systeem gehanteerd dat is gebaseerd op voorafgaande kennisgevingen van uitvoer voor legale handel aan de International Narcotics Control Board (INCB) en rapportage van tegengehouden verzendingen en uitgevoerde inbeslagnemingen bij verdachte transacties.
Projekt Prism je mezinárodní iniciativou, která má za cíl zabránit zneužití chemických prekurzorů užívaných při nelegální výrobě syntetických drog, a to prostřednictvím systému oznámení zasílaných před vývozem při zákonném obchodu Mezinárodnímu úřadu pro kontrolu omamných látek (International Narcotics Control Board, INCB) a nahlášení zastavených dodávek a provedených záchytů v případě podezřelých transakcí.
Prisme-projektet er det internationale initiativ til bekæmpelse af den ulovlige handel med de prækursorer, der anvendes i den illegale fremstilling af syntetiske stoffer, gennem et system med forudgående eksportanmeldelse af lovlig handel til det internationale narkotikakontrolråd (INCB) og indberetning af opbragte forsendelser og foretagne beslaglæggelser i forbindelse med mistænkelige transaktioner.
Projekt “Prism” on rahvusvaheline algatus, mille eesmärk on ennetada sünteetiliste ainete ebaseaduslikus tootmises kasutatavate lähteainete levikut. Selleks esitatakse rahvusvahelisele narkootikumide kontrollinõukogule (International Narcotics Control Board, INCB) seadusliku kauplemise teatised enne ekspordi toimumist ning teatatakse kahtlaste tehingute ilmnemisel peatatud partiidest ja läbi viidud konfiskeerimistest.
Prism-hanke on kansainvälinen aloite, jonka tavoitteena on ehkäistä synteettisten huumeiden lähtöaineina käytettävien kemikaalien kulkeutuminen laittomiin tarkoituksiin tekemällä laillisesta kaupasta vientiä edeltävä ilmoitus kansainväliselle huumausainevalvontalautakunnalle (INCB) sekä ilmoittamalla epäilyksiä herättäneiden liiketoimien yhteydessä pysäytetyistä toimituksista ja tehdyistä takavarikoista.
A Prizma projekt a szintetikus kábítószerek tiltott előállításában használt vegyi prekurzorok eltérítésének megelőzésére létrehozott nemzetközi kezdeményezés, amely a Nemzetközi Kábítószer-ellenőrző Testület (INCB) felé, törvényes kereskedelem céljából való export előtti bejelentési rendszeren és a gyanús tranzakciók esetén feltartóztatott szállítmányok és végrehajtott lefoglalások bejelentésén keresztül fejti ki hatását.
Project Prism er et internasjonalt tiltak som skal forebygge handel med prekursorer til bruk i den illegale produksjonen av syntetiske stoffer. Prosjektet er basert på et system med forhåndsmeldinger om lovlig eksport til INBC, FNs internasjonale komité for narkotikakontroll, og rapportering av beslaglagte forsendelser og beslag gjort ved mistenkelige transaksjoner.
Projekt Pryzmat jest inicjatywą międzynarodową powołaną w celu przeciwdziałania zmianie zastosowania prekursorów chemicznych do celów nielegalnej produkcji narkotyków syntetycznych, poprzez system przedeksportowego zgłaszania legalnego handlu do Międzynarodowego Organu Kontroli Środków Odurzających (INCB) oraz zgłaszanie zatrzymanych i skonfiskowanych przesyłek w przypadku podejrzanych transakcji.
Proiectul Prism [Prisma] este iniţiativa internaţională creată pentru a preveni deturnarea precursorilor chimici folosiţi în fabricarea ilegală de droguri sintetice, printr-un sistem de notificări anterioare exportului pentru comerţ licit, adresate International Narcotics Control Board (INCB) [Biroul Internaţional pentru Controlul Narcoticelor], şi prin raportarea opririi transporturilor sau a efectuării unor capturi atunci când au loc tranzacţii dubioase.
Projekt Prism je medzinárodnou iniciatívou zriadenou na prevenciu zneužívania prekurzorových chemikálií na nezákonnú výrobu syntetických drog prostredníctvom systému predexportných oznámení o zákonnom obchode Medzinárodnej rade pre kontrolu narkotík (INCB) a poskytovania správ o zastavených zásielkach a zachyteniach vykonaných v prípade podozrivých transakcií.
Projekt Prizma je mednarodna pobuda, sprejeta za preprečevanje zlorabe predhodnih sestavin, ki se uporabljajo v prepovedani proizvodnji sintetičnih drog, ki deluje prek sistema obveščanja o zakoniti trgovini pred izvozom Mednarodne uprave za kontrolo narkotikov (INCB) ter prijavljanja zaustavljenih pošiljk in zasegov pri sumljivih poslih.
Projektet Prism är ett internationellt initiativ som inrättats för att förhindra avledning av sådana prekursorer som används i olaglig framställning av syntetiska droger genom ett system där laglig handel inlämnar anmälan före export till Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) och rapportering sker av de leveranser som stoppats och beslag som gjorts när misstänkta transaktioner genomförts.
Prizma Projesi, Uluslararası Narkotik Kontrol Kurulu’na (INCB) yasal ticaret için bir ihracat öncesi bildirim sistemi ile durdurulan sevkiyatların rapor edilmesi ve kuşkulu işlemler olduğunda yapılan ele geçirmeler yoluyla sentetik uyuşturucuların yasadışı imalatında kullanılan öncül kimyasalların saptırımını önlemek üzere oluşturulmuş uluslararası girişimdir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Eiropā pašlaik pieejamie statistikas dati ir ierobežoti, un ar kokaīnu saistīto nāves gadījumu noteikšanā izmanto dažādus kritērijus, tādēļ iegūtie rādītāji nav salīdzināmi; turklāt var gadīties, ka kokaīna izraisītie nāves gadījumi nav atpazīti vai par tiem nav ziņots, tādējādi paziņotie dati ir nepilnīgi.
Current statistics available in Europe are limited, and variation in the criteria used to identify cocaine-related cases means that figures are not comparable; in addition, some cocaine-related deaths may go unrecognised or unreported, resulting in underreporting. The data that do exist indicate that many deaths involving cocaine also involve opioids.
Les statistiques actuellement disponibles en Europe sont limitées, et la variété des critères utilisés pour identifier les décès liés à la cocaïne rend toute comparaison impossible. En outre, certains décès liés à la cocaïne peuvent ne pas être reconnus ou déclarés, ce qui entraîne une sous-estimation des cas. Les données existantes montrent que, dans de nombreux décès impliquant de la cocaïne, des opiacés ont également été décelés.
Derzeit sind in Europa nur in begrenztem Umfang Statistiken verfügbar, und aufgrund von Veränderungen bei den Kriterien zur Ermittlung kokainbedingter Todesfälle sind die Angaben nicht vergleichbar. Darüber hinaus werden einige kokainbedingte Todesfälle unter Umständen nicht erkannt oder bleiben ungemeldet, was sich in einer unvollständigen Berichterstattung niederschlägt. Den vorliegenden Daten zufolge werden bei zahlreichen Todesfällen, bei denen Kokain eine Rolle spielt, auch Opioide nachgewiesen.
Las estadísticas disponibles actualmente sobre las muertes por cocaína en Europa son limitadas y la diferencia entre los criterios que se utilizan para determinar los casos relacionados con esta droga hace que sea imposible comparar los datos. Además, es posible que algunas defunciones relacionadas con esta droga no se detecten o bien no se declaren, por lo que hay que tener en cuenta que los informes no recogen todos los casos. La información existente revela que muchas muertes por cocaína también están relacionadas con los opiáceos.
Le statistiche attualmente disponibili in Europa sono limitate e la variabilità dei criteri utilizzati per individuare i casi ascrivibili al consumo di cocaina di per sé è indicatrice del fatto che questi dati non possono essere tra loro confrontati; inoltre, alcuni decessi dovuti al consumo di cocaina possono passare inosservati o non essere riferiti, incidendo in tal modo negativamente sull’affidabilità delle segnalazioni. I dati esistenti indicano che in molti casi di decesso causato dalla cocaina sono implicati anche gli oppiacei.
As estatísticas actualmente disponíveis na Europa são limitadas e a variação dos critérios utilizados para identificar os casos relacionados com o consumo de cocaína não permite que esses valores sejam comparáveis; além disso, algumas mortes relacionadas com o consumo de cocaína podem não ser detectadas ou notificadas, o que gera subnotificação. Os dados existentes indicam que muitas mortes relacionadas com o consumo de cocaína também envolvem opiáceos.
Τα τρέχοντα στατιστικά στοιχεία που είναι διαθέσιμα στην Ευρώπη είναι περιορισμένα και οι διαφορές στα κριτήρια που χρησιμοποιούνται για τον προσδιορισμό των περιπτώσεων που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης συνεπάγονται ότι τα στοιχεία δεν είναι συγκρίσιμα. Επιπλέον, ορισμένοι θάνατοι που συνδέονται με την κοκαΐνη μπορεί να μην αναγνωρίζονται ή να μην αναφέρονται, με αποτέλεσμα ελλιπή αναφορά. Τα υπάρχοντα στοιχεία υποδεικνύουν ότι πολλοί θάνατοι που αφορούν τη χρήση κοκαΐνης αφορούν επίσης τη χρήση οπιοειδών.
Er zijn op dit moment in Europa maar in beperkte mate statistieken beschikbaar, en de criteria die worden gebruikt om cocaïnegerelateerde gevallen vast te stellen variëren te sterk om vergelijking tussen de cijfers mogelijk te maken. Bovendien kan het voorkomen dat cocaïnegerelateerde sterfgevallen niet worden onderkend of gerapporteerd, hetgeen tot onderrapportage leidt. Uit de gegevens die voorhanden zijn blijkt dat bij veel cocaïnegerelateerde sterfgevallen ook opioïden in het spel zijn.
Současné statistiky v Evropě jsou omezené a z důvodu rozdílnosti kritérií používaných pro určení případů úmrtí souvisejících s kokainem nejsou údaje srovnatelné. Některá úmrtí související s kokainem mohou navíc zůstat nepovšimnuta nebo nenahlášena, což vede k podhodnocení uváděných údajů. Existující údaje pak naznačují, že mnoho úmrtí souvisejících s kokainem rovněž zahrnuje opiáty.
De nuværende statistikker, der foreligger i Europa, er begrænsede, og forskelle i de kriterier, der anvendes til at identificere kokainrelaterede tilfælde, betyder, at tallene ikke er sammenlignelige; endvidere kan det ske, at nogle kokainrelaterede dødsfald ikke bemærkes eller indberettes, hvilket resulterer i underrapportering. Det fremgår af de data, der foreligger, at mange dødsfald, hvor kokain er involveret, også involverer opioider.
Kättesaadavad statistilised andmed Euroopas on piiratud ning erinevuste tõttu kokaiiniga seotud surmajuhtumite määratlemise kriteeriumites ei ole võimalik näitajaid võrrelda; lisaks võivad mõned kokaiiniga seotud surmajuhtumid jääda tuvastamata või registreerimata, seetõttu ei pruugi esitatud andmed olla täielikud. Olemasolevad andmed annavad alust arvata, et paljude kokaiiniga seotud surmajuhtumite puhul on tegemist ka opioidide tarbimisega.
Euroopasta on saatavilla vain vähän tilastotietoa, ja kokaiinikuolemien määrittelyssä käytettävät perusteet vaihtelevat, joten luvut eivät ole vertailukelpoisia. Lisäksi jotkin kokaiinikuolemat saattavat jäädä tunnistamatta tai kirjaamatta, joten ilmoitukset eivät välttämättä kata kaikkia tapauksia. Saatavilla olevista tiedoista ilmenee, että kokaiiniin liittyviin kuolemantapauksiin liittyy usein myös opioideja.
A jelenleg rendelkezésre álló európai statisztikák korlátozottak, és a kokainnal összefüggő halálesetek azonosításához alkalmazott kritériumok különbözőségei miatt a számadatok nem is összevethetők; ráadásul néhány kokainnal összefüggő haláleset felismerése vagy bejelentése el is maradhat, ami a valósnál alacsonyabb számok bejelentését eredményezi. A meglévő adatok azt jelzik, hogy a kokainnal kapcsolatos halálesetekben sokszor az opiátok is szerepet játszanak.
Det er begrenset med statistikk tilgjengelig i Europa, og kriteriene som brukes til å identifisere kokainrelaterte dødsfall varierer. Dermed er tallene ikke sammenlignbare, i tillegg til at enkelte kokainrelaterte dødsfall muligens ikke blir identifisert eller rapportert, noe som resulterer i underrapportering. De dataene som finnes, tilsier imidlertid at mange av dødsfallene der kokain er til stede, også involverer opioider.
Aktualnie dostępne europejskie dane statystyczne są ograniczone, a zróżnicowanie kryteriów stosowanych w celu określenia zgonu jako związanego z kokainą sprawia, że trudno jest porównywać dane liczbowe. Ponadto prawdopodobnie nie wszystkie przypadki zgonów związanych z kokainą są rozpoznawane lub zgłaszane, więc dane mogą być zaniżone. Istniejące dane wskazują, że w wielu przypadkach zgonów, wykrywając obecność kokainy, wykryto również obecność opiatów.
Statisticile disponibile în prezent în Europa sunt limitate iar variaţiile criteriilor folosite pentru identificarea cazurilor de decese legate de consumul de cocaină arată că cifrele nu pot fi comparate; în plus, o serie de decese legate de consumul de cocaină pot fi identificate sau neraportate, ducând la subraportare. Datele disponibile arată că multe dintre decesele care implică cocaină, implică şi consumul de opiacee.
Súčasné štatistiky, ktoré sú dostupné v Európe, sú obmedzené a rozdiely v kritériách používaných na identifikovanie prípadov súvisiacich s kokaínom znamenajú, že údaje nie sú porovnateľné; okrem toho niektoré úmrtia súvisiace s kokaínom sa nemusia rozpoznať alebo sa neuvádzajú, čo vedie k nízkemu uvádzaniu. Údaje, ktoré naozaj existujú, naznačujú, že mnohé úmrtia, ktoré súvisia s kokaínom, súvisia aj s opiátmi.
Trenutni statistični podatki v Evropi so omejeni, odstopanje meril, uporabljenih za ugotavljanje s kokainom povezanih primerov, pa pomeni, da podatki niso primerljivi; poleg tega nekateri s kokainom povezani smrtni primeri morebiti ostanejo neprepoznani oziroma se o njih ne poroča, kar ima za posledico pomanjkljivo poročanje. Obstoječi podatki kažejo, da so pri mnogih smrtnih primerih, ki vključujejo kokain, navzoči tudi opioidi.
Det finns för närvarande endast begränsad statistik över kokainrelaterade dödsfall i Europa, och variationer i kriterierna som används för att identifiera kokainrelaterade fall innebär att siffrorna inte är jämförbara. Vissa kokainrelaterade dödsfall kanske inte heller upptäcks eller redovisas, vilket leder till underrapportering. De uppgifter som finns tyder på att opiater förekommer i många kokainrelaterade dödsfall.
Avrupa’da bulunan istatistikler sınırlıdır ve kokainle ilgili vakaları belirlemekte kullanılan kriterler arasındaki çeşitlilik, rakamların karşılaştırılabilir olmadığı anlamına gelmektedir; buna ek olarak, kokaine bağlı bazı ölümlerin üzerinden farkedilmeden veya rapor edilmeden geçilerek yetersiz raporlamaya yol açılabilir. Mevcut olan veriler kokain içeren pek çok ölümün aynı zamanda opioidleri de içerdiğini göstermektedir.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Šīs grupas ir pamatīgāk analizētas saistībā ar īpašo tēmu par narkotiku lietošanu izklaides vietās. Turklāt aptauju informācija ir jāpapildina ar konkrētiem pētījumiem izvēlētu jauniešu grupu vidū (nakts izklaides vietās).
In the case of cocaine and other substances (e.g. ecstasy, amphetamines, hallucinogenic mushrooms), trends could be better identified by focusing the analysis on groups in which drug use is concentrated, in particular young people living in urban areas. These populations are explored in more depth in the selected issue on drug use in recreational settings. In addition, survey information should be complemented by focused studies among young people in selected groups (nightlife settings).
Dans le cas de la cocaïne et d'autres substances (comme l'ecstasy, les amphétamines ou les champignons hallucinogènes), les tendances pourraient être identifiées plus précisément en centrant l'analyse sur les groupes où l'usage de drogue est concentré, en particulier chez les jeunes des zones urbaines. Ces populations sont examinées plus en détail dans la question particulière sur l'usage de drogue dans les lieux de divertissement. En outre, les informations provenant des enquêtes devraient être complétées par des études spécifiques sur les jeunes de groupes particuliers (boîtes de nuit).
Bei Kokain und anderen Substanzen (z. B. Ecstasy, Amphetamine, halluzinogene Pilze) könnten die Tendenzen besser ermittelt werden, indem bei der Analyse der Schwerpunkt auf die Gruppen gelegt wird, auf die sich der Drogenkonsum konzentriert, also insbesondere auf junge Menschen in städtischen Gebieten. Diese Bevölkerungsgruppen werden im ausgewählten Thema zum Drogenkonsum in Freizeitsettings ausführlicher behandelt. Darüber hinaus sollten die Angaben aus den Erhebungen durch gezielte Studien unter jungen Menschen in ausgewählten Gruppen (Nachtklubs) ergänzt werden.
En el caso de la cocaína y otras sustancias, como el éxtasis, las anfetaminas o los hongos alucinógenos, las tendencias se podrían determinar mejor si el análisis se centrara en los grupos donde se concentra el consumo de drogas, en especial, los jóvenes que viven en zonas urbanas. Estos grupos de población se estudian con mayor detalle en la cuestión particular sobre consumo de drogas en entornos recreativos. Asimismo, la información obtenida de las encuestas debería completarse con estudios específicos sobre gente joven de grupos seleccionados (clubes nocturnos).
Nel caso della cocaina e di altre sostanze (per esempio, ecstasy, anfetamine, funghi allucinogeni), le tendenze potrebbero essere individuate con maggior precisione concentrando l’analisi sui gruppi nei quali il consumo di droga è più marcato, soprattutto i giovani delle zone urbane. Su queste popolazioni è condotta un’analisi più approfondita nella questione specifica sul consumo di droga negli ambienti ricreativi. Inoltre, le informazioni statistiche dovrebbero essere integrate da studi mirati condotti sui giovani in taluni gruppi selezionati (locali notturni).
No caso da cocaína e de outras substâncias (por exemplo, ecstasy, anfetaminas, cogumelos alucinogénios), seria mais fácil identificar as tendências fazendo incidir a análise nos grupos em que o consumo de droga se concentra, designadamente nos jovens das zonas urbanas. Estas populações são mais aprofundadamente analisadas no tema específico relativo ao consumo de droga em contextos recreativos. As informações resultantes dos inquéritos também deverão ser complementadas por estudos direccionados para os jovens de determinados grupos (contextos de diversão nocturna).
Στην περίπτωση της κοκαΐνης και άλλων ουσιών (π.χ. έκσταση, αμφεταμίνες, παραισθησιογόνα μανιτάρια), οι τάσεις μπορούν να προσδιοριστούν καλύτερα εστιάζοντας την ανάλυση σε ομάδες στις οποίες επικεντρώνεται η χρήση ναρκωτικών, ιδιαίτερα σε νέους που κατοικούν σε αστικές περιοχές. Οι πληθυσμοί αυτοί διερευνώνται περισσότερο εμβριθώς στο επιλεγμένο θέμα για τη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας. Επίσης, οι πληροφορίες των ερευνών πρέπει να συμπληρώνονται από επικεντρωμένες μελέτες σε νέους που ανήκουν σε επιλεγμένες ομάδες (περιβάλλοντα νυχτερινής ζωής).
In het geval van cocaïne en andere stoffen (b.v. ecstasy, amfetaminen, hallucinogene paddestoelen) zouden trends beter kunnen worden onderkend door de analyse toe te spitsen op groepen waarin het gebruik van de drug zich concentreert, in het bijzonder jongeren in stedelijke gebieden. Deze populaties worden uitvoeriger onderzocht in de speciale kwestie over drugsgebruik in recreatieve settings. Daarnaast dient informatie uit enquêtes te worden gecomplementeerd met gerichte onderzoeken onder jongeren in geselecteerde groepen (nachtleven).
V případě kokainu a dalších látek (např. extáze, amfetaminů, halucinogenních hub) by bylo možné trendy snáze identifikovat, pokud by se analýzy zaměřily na skupiny, ve kterých se užívání drogy soustředí, zejména pak na mládež ve městech. Těmito populacemi se podrobněji zabývá vybrané téma užívání drog v rekreačních zařízeních. Informace z průzkumu by měly být dále doplněny cílenými studiemi provedenými mezi mládeží ze zvolených skupin (noční podniky).
Med hensyn til kokain og andre stoffer (f.eks. ecstasy, amfetaminer, hallucinogene svampe) kunne tendenserne bedre identificeres ved at fokusere analysen på grupper, hvor stofbrugen er koncentreret, navnlig unge i byområder. Disse befolkningsgrupper undersøges mere indgående i det udvalgte tema om stofbrug i fritidsmiljøer. Endvidere bør undersøgelsesdata suppleres med fokuserede undersøgelser blandt unge i udvalgte grupper (nattelivet).
Kokaiini ja muude uimastite puhul (näiteks ecstasy, amfetamiinid, hallutsinogeensed seened) saab suundumusi paremini määratleda keskendudes analüüsimisel rühmadele, kus uimastitarbimine on kõige rohkem levinud, eelkõige linnapiirkondades elavatele noortele. Sellistest elanikkonnarühmadest antakse põhjalikum ülevaade valikteemas uimastitarbimisest meelelahutuskohtades. Lisaks tuleks uuringutes saadud andmeid täiendada sihtuuringutega noorte inimeste hulgas teatud rühmade kaupa (ööklubides).
Kokaiinin ja muiden aineiden (esimerkiksi ekstaasin, amfetamiinin, hallusinogeenisten sienien) tapauksessa suuntaukset havaittaisiin ehkä paremmin keskittämällä analyysit niihin ryhmiin, joissa huumeen käyttö on yleisintä, etenkin kaupunkialueilla asuviin nuoriin. Näitä ryhmiä tarkastellaan perusteellisemmin huumeiden viihdekäyttöä koskevassa erityiskysymyksessä. Kyselyistä saatuja tietoja olisi täydennettävä valikoituja nuorisoryhmiä (esimerkiksi yöelämän ympäristöjä) koskevilla tutkimuksilla.
A kokain és egyéb anyagok (pl. extasy, amfetaminok, hallucinogén gombák) esetében a tendenciákat könnyebb azon csoportok elemzésére koncentrálva meghatározni, akiknél a kábítószer-használat leginkább megfigyelhető, különös tekintettel a városi területeken élő fiatalokra. Ezeket a populációkat a rekreációs körülmények közötti kábítószer-használatról szóló kiválasztott témakör részletesebben tárgyalja. Emellett a felmérésekből kapott adatokat érdemes a kiválasztott csoportokba (éjszakai élet) tartozó fiatalok célirányos tanulmányozásával kiegészíteni.
Når det gjelder kokain og andre stoffer (f.eks. ecstasy, amfetamin, hallusinogene sopper), er det lettere å identifisere trender ved å fokusere analysen på grupper med konsentrert narkotikabruk, spesielt unge mennesker i urbane områder. Disse befolkningsgruppene undersøkes grundigere i et utvalgt aspekt om narkotikabruk i rekreasjonsmiljøer. I tillegg burde undersøkelsesinformasjonen suppleres med fokuserte studier blant unge mennesker i utvalgte grupper (utelivsmiljøer).
W przypadku kokainy i innych substancji (np. ekstazy, amfetamin, grzybów halucynogennych) tendencje można lepiej określić analizując głównie te grupy, w których koncentruje się spożycie narkotyków, szczególnie grupy ludzi młodych mieszkających na obszarach miejskich. Te grupy ludności omówiono dokładniej w wybranym zagadnieniu dotyczącym zażywania narkotyków w obiektach rozrywkowych. Ponadto informacje uzyskane z badań ankietowych należy uzupełnić badaniami kierunkowymi wśród młodych ludzi z wybranych grup (np. w miejscach życia nocnego).
În cazul cocainei şi a altor substanţe (de exemplu, ecstasy, amfetamine, ciuperci halucinogene), tendinţele ar putea fi indicate mai bine prin concentrarea analizei asupra grupurilor în care consumul de droguri este frecvent, în special în rândul tinerilor din zonele urbane. Aceste populaţii sunt analizate în profunzime în extrasul privind consumul de droguri din locurile de recreere. În plus, informaţiile din studiu se vor completa cu studii care au pus accentul pe studii realizate în rândul tinerilor din grupurile selectate (localuri de noapte).
V prípade kokaínu a iných látok (napríklad extázy, amfetamínov, halucinogénnych húb) by trendy mohli byť lepšie identifikované zameraním analýzy na skupiny, v ktorých sa sústreďuje užívanie drog, najmä na mladých ľudí, ktorí žijú v mestských oblastiach. Tieto populácie sa skúmajú hlbšie vo vybranej otázke o užívaní drog v rekreačných zariadeniach. Okrem toho by sa mali informácie z prieskumov doplniť zameranými štúdiami medzi mladými ľuďmi vo vybraných skupinách (nočné podniky).
Pri kokainu in drugih snoveh (npr. ekstaziju, amfetaminih, halucinogenih gobah) bi lahko trende bolje opredelili tako, da bi analizo osredotočili na skupine, v katerih je uživanje drog večje, predvsem na mlade ljudi, ki živijo v urbanih okoljih. Te skupine so bolj podrobno obravnavane v izbranem vprašanju o uživanju drog v sprostitvenih okoljih. Poleg tega bi morali informacije, pridobljene z raziskavami, dopolniti z osredotočenimi študijami, opravljenimi med mladimi v izbranih skupinah (prizorišča nočnega življenja).
När det gäller kokain och andra ämnen (t.ex. ecstasy, amfetaminer, hallucinogena svampar) skulle det vara lättare att identifiera trender om analysen inriktades på grupper där användning av droger är koncentrerad, synnerhet unga människor som bor i stadsområden. Dessa populationer utforskas mer djuplodande i temakapitlet om användning av narkotika i nöjesmiljöer. Information från enkäter bör dessutom kompletteras med fokuserade enkäter bland unga människor i utvalda grupper (nöjesmiljöer).
Kokain ve başka maddeler (örneğin ecstasy, amfetaminler, halüsinojenik mantarlar) durumunda, analizin uyuşturucu kullanımının yoğun olduğu gruplara, özellikle de kentsel alanlarda yaşayan gençlere odaklanması suretiyle eğilimler daha iyi saptanabilir. Bu nüfuslar, eğlence ortamlarında uyuşturucu kullanımı hakkındaki seçili yayında daha derinlemesine incelenmiştir. Bunun yanı sıra araştırma bilgileri, seçilmiş gruplardaki (gece hayatı ortamları) gençler arasında yapılan odaklı çalışmalarla tamamlanmalıdır.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Atkārtoti serozās izplatības pētījumi un diagnostikas pārbaužu datu regulāra pārraudzība var apstiprināt slēdzienus, kas izriet no atskaitēm par HIV gadījumiem, un sniegt plašāku informāciju par konkrētiem reģioniem un apstākļiem.
Seroprevalence data from IDUs (percentage infected in samples of IDUs) are an important complement to HIV case reports. Repeated seroprevalence studies and routine monitoring of data from diagnostic tests can support conclusions drawn from case reporting data and can provide more detailed information on specific regions and settings. However, prevalence data come from a variety of sources and, in some cases, may be difficult to compare; thus, they should be interpreted with caution.
Les données relatives à la séroprévalence chez les UDVI (pourcentage infecté dans des échantillons d’UDVI) sont un complément important des données relatives au signalement des cas de VIH. Des études répétées sur la séroprévalence et le suivi générique des données provenant des tests de diagnostic peuvent valider les tendances du signalement de cas et fournir des informations plus détaillées sur des régions et des infrastructures spécifiques. Cependant, les données sur la séroprévalence émanent de sources diverses qui, dans certains cas, peuvent être difficiles à comparer. Elles doivent donc être interprétées avec prudence.
Seroprävalenzdaten von injizierenden Drogenkonsumenten (prozentualer Anteil der Infizierten in Stichproben von IDU) stellen eine wichtige Ergänzung zu den Berichten über HIV-Fälle dar. Wiederholte Seroprävalenz-Studien sowie die regelmäßige Überwachung der Daten aus diagnostischen Tests können die aus den Daten der Fallberichterstattung gezogenen Schlussfolgerungen untermauern und detailliertere Informationen über bestimmte Regionen und Settings bereitstellen. Die Prävalenzdaten stammen jedoch aus den unterschiedlichsten Quellen und sind in einigen Fällen unter Umständen schwer vergleichbar; daher sollten sie mit Bedacht interpretiert werden.
Los datos de seroprevalencia de los consumidores por vía parenteral (porcentaje infectado en muestras de estos consumidores) representan un complemento importante para la notificación de casos de VIH. Los estudios reiterados sobre la seroprevalencia y el seguimiento rutinario de los datos obtenidos de pruebas diagnósticas pueden respaldar las conclusiones extraídas de los datos relativos al registro de casos y, al mismo tiempo, pueden proporcionar información más detallada sobre regiones y entornos específicos. Sin embargo, los datos de prevalencia provienen de diversas fuentes que, en algunos casos, son difíciles de comparar, por lo que deben interpretarse con precaución.
I dati sulla sieroprevalenza provenienti dai consumatori di stupefacenti per via parenterale (percentuale infetta in campioni prelevati da questi soggetti) sono un elemento complementare importante rispetto alle segnalazioni di casi di HIV. Gli studi ripetuti sulla sieroprevalenza e il monitoraggio routinario dei dati dai test diagnostici possono supportare le conclusioni tratte dalle segnalazioni e possono fornire informazioni più dettagliate sulle regioni e sugli ambienti specifici interessati da questo fenomeno. Tuttavia, i dati sulla prevalenza provengono da fonti diverse e, in alcuni casi, è difficile confrontarli; pertanto devono essere interpretati con cautela.
Os dados sobre a seroprevalência do VIH entre os CDI (percentagem de infectados nas amostras de consumidores de droga injectada) constituem uma importante informação complementar da notificação de casos de infecção pelo VIH. As conclusões extraídas da dita notificação podem ser corroboradas por estudos repetidos sobre a prevalência desta infecção e pela monitorização de rotina dos dados provenientes dos testes de diagnóstico, os quais também podem fornecer informações mais pormenorizadas sobre regiões e contextos específicos. No entanto, os dados sobre a prevalência provêm de várias fontes que, em alguns casos, podem ser difíceis de comparar, devendo ser, por isso, interpretados com cautela.
Τα στοιχεία επιπολασμού οροθετικότητας από ΧΕΝ (εκατοστιαία αναλογία πασχόντων σε δείγματα ΧΕΝ) αποτελούν σημαντικό συμπλήρωμα των στοιχείων αναφοράς περιπτώσεων HIV. Οι επαναλαμβανόμενες μελέτες επιπολασμού οροθετικότητας και η τακτική παρακολούθηση των στοιχείων από τις διαγνωστικές εξετάσεις μπορούν να επικυρώσουν τα συμπεράσματα που αντλούνται από την αναφορά περιπτώσεων καθώς και να παράσχουν λεπτομερέστερες πληροφορίες για συγκεκριμένες περιοχές και χώρους. Ωστόσο, τα στοιχεία για τον επιπολασμό προέρχονται από ποικιλία πηγών που, σε ορισμένες περιπτώσεις, είναι δύσκολο να συγκριθούν, και επομένως πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή.
Seroprevalentiegegevens van ID’s (het percentage geïnfecteerden in steekproeven onder ID’s) vormen een belangrijke aanvulling op de informatie die bekend is over HIV-gevallen. Longitudinale seroprevalentieonderzoeken en gestandaardiseerde monitoring van diagnostische testgegevens kunnen gebruikt worden ter onderbouwing van de conclusies die uit de gegevens over HIV-gevallen worden getrokken. Op deze manier kan ook meer informatie worden verkregen over specifieke regio’s en settings. Prevalentiegegevens komen echter uit uiteenlopende bronnen en zijn in sommige gevallen moeilijk te vergelijken; ze dienen dan ook met de nodige voorzichtigheid te worden geïnterpreteerd.
Údaje o séroprevalenci mezi injekčními uživateli drog (infikované procento ve vzorcích injekčních uživatelů drog) jsou důležitým doplňkem k údajům o případech HIV. Opakované studie séroprevalence a rutinní monitorování údajů z diagnostických testů mohou podpořit závěry z údajů z hlášení případů a mohou poskytnout podrobnější informace o konkrétních regionech a prostředích. Údaje o prevalenci však pocházejí z množství různých zdrojů, které lze v některých případech obtížně porovnávat, a proto je třeba při jejich výkladu postupovat opatrně.
Seroprævalensdata om intravenøse stofbrugere (procentdel smittet blandt testede intravenøse stofbrugere) er et vigtigt supplement til caserapporterne vedrørende hiv. Gennemførelse af flere seroprævalensundersøgelser og rutinemæssig overvågning af data fra diagnostiske test kan understøtte konklusioner på grundlag af caserapporterne og give mere detaljerede oplysninger om specifikke regioner og miljøer. Prævalensdataene kommer imidlertid fra forskellige kilder og kan i nogle tilfælde være vanskelige at sammenligne; de bør derfor fortolkes med forsigtighed.
Uimastisüstijate seropositiivsuse andmed (nakatunute protsent uimastisüstijate proovide hulgas) on oluline täiendus andmetele HIV juhtude kohta. Seropositiivsuse kordusuuringute ja diagnostiliste analüüside andmete pideva kontrollimise abil on võimalik kinnitada aruandluse andmete põhjal tehtud järeldusi ning esitada üksikasjalikumat teavet eri piirkondade ja keskkondade kohta. Kuid levimusandmete allikad on erinevad ja neid on kohati raske võrrelda; seepärast tuleks neid tõlgendada ettevaatlikult.
Tieto hiv:n levinneisyydestä injektiokäyttäjien keskuudessa (tartunnan saaneiden osuus injektiokäyttäjistä) on tärkeä täydennys hiv-tapauksia koskeviin tietoihin. Toistuvat levinneisyystutkimukset ja diagnosointitestien tulosten rutiininomainen seuranta voivat tukea tapausten ilmoitustiedoista tehtäviä johtopäätöksiä ja tarjota yksityiskohtaista tietoa tietyiltä alueilta ja ympäristöistä. Levinneisyystiedot ovat kuitenkin peräisin useista lähteistä, joita voi toisinaan olla vaikea verrata keskenään, ja niitä on siksi tulkittava varoen.
Az injekciós kábítószer-használók szérumbeli előfordulási adatai (a fertőzöttek százalékos aránya az injekciós kábítószer-használók mintáiban) fontos kiegészítői a HIV-esetekről beszámoló jelentéseknek. Az ismételt szérumbeli előfordulási vizsgálatok és a diagnosztikai tesztekből kapott adatok rutin elemzése igazolhatja az esetek bejelentései alapján levont következtetéseket, és konkrét régiók vagy körülmények tekintetében részletesebb információt nyújthat. Az előfordulási adatok azonban források sokaságából származnak, így sok esetben nehezen összehasonlíthatóak, ezért körültekintő értelmezést kívánnak.
Seroprevalensdata for sprøytebrukere (prosent smittet i utvalg av sprøytebrukere) er et viktig tillegg til rapporter om HIV-tilfeller. Gjentatte seroprevalensstudier og rutinekartlegging av data fra diagnostiske tester kan underbygge konklusjoner trukket på grunnlag av innrapporterte tilfeller og bidra til mer detaljert informasjon om bestemte regioner og miljøer. Imidlertid kommer prevalensdataene fra forskjellige kilder, som i enkelte tilfeller kan være vanskelige å sammenligne. De bør derfor tolkes med varsomhet.
Dane seroepidemiologiczne dotyczące osób przyjmujących narkotyki dożylnie (odsetek zakażonych ustalony na podstawie próbek pobranych od osób wstrzykujących narkotyki) to ważne uzupełnienie danych o przypadkach zakażenia HIV. Regularne badania seroepidemiologiczne i rutynowe monitorowanie danych z testów diagnostycznych mogą potwierdzić wnioski wyciągnięte z danych o przypadkach zakażenia oraz zapewnić bardziej szczegółowe informacje dotyczące konkretnych regionów i obiektów. Jednakże dane o rozpowszechnieniu zakażeń pochodzą z różnych źródeł i czasami mogą być trudne do porównania, zatem należy je interpretować ostrożnie.
Datele privind seroprevalenţa determinată de CDI (procent de infectaţi din eşantioanele de CDI) constituie o completare semnificativă a datelor privind cazurile de infecţie cu HIV raportate. Studiile repetate de seroprevalenţă şi monitorizarea de rutină a datelor obţinute din testele diagnostice pot valida tendinţele în ceea ce priveşte cazurile raportate şi pot furniza informaţii mai detaliate privind anumite regiuni şi medii. Cu toate acestea, datele privind prevalenţa provin dintr-o varietate de surse care, în anumite cazuri, pot fi dificil de comparat şi, prin urmare, trebuie interpretate cu precauţie.
Údaje o séroprevalencii od IDU (percento infikované vo vzorkách IDU) sú dôležitým doplnkom správ o prípadoch HIV. Opakované štúdie séroprevalencie a rutinné monitorovanie údajov z diagnostických testov môžu podporiť závery odvodené z poskytnutých údajov o prípadoch a môžu poskytnúť podrobnejšie informácie o špecifických regiónoch a zariadeniach. Údaje o prevalencii však prichádzajú z viacerých zdrojov a v niektorých prípadoch sa ťažko porovnávajú; takže by sa mali opatrne interpretovať.
Podatki o seroprevalenci med injicirajočimi uživalci drog (odstotek okuženih v vzorcih injicirajočih uživalcev drog) so pomembno dopolnilo k prijavljenim primerom okužbe z virusom HIV. Zaporedne seroprevalenčne študije in redno spremljanje podatkov iz diagnostičnih testov lahko podprejo zaključke, ki izhajajo iz podatkov o prijavljenih primerih, in zagotovijo podrobnejše informacije o posameznih regijah in okoljih. Vendar pa podatki o seroprevalenci prihajajo iz različnih virov in jih je v nekaterih primerih težko primerjati, zato jih je treba razlagati pazljivo.
Uppgifter om seroprevalens bland injektionsmissbrukare (procent smittade i urval av injektionsmissbrukare) är ett viktigt komplement till anmälda hiv-fall. Upprepade seroprevalensstudier och rutinövervakning av uppgifter från diagnostiska tester kan bekräfta slutsatser som dragits från fallrapporteringen och dessutom ge mer detaljerad information om specifika regioner och miljöer. Uppgifterna om prevalensen kommer emellertid från flera olika källor som i vissa fall kan vara svåra att jämföra och de bör därför tolkas med försiktighet.
EUK’lardan elde edilen seroprevalans verileri (EUK örneklerindeki hastalıklı yüzde) HIV vaka raporlarının önemli bir tamamlayıcısıdır. Tekrarlanan seroprevalans çalışmaları ile diyagnostik testlerin verilerinin rutin izlenmesi, vaka raporlama verilerinden çıkarılan sonuçları destekleyebilmekte ve belirli bölgeler ile ortamlara dair daha ayrıntılı bilgi verebilmektedir. Bununla beraber, yaygınlık verileri çeşitli kaynaklardan gelmekte olup bazı durumlarda, karşılaştırılmaları zor olabilir; dolayısıyla, dikkatle yorumlanmalıdırlar.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Atsavināšanas gadījumu skaita un konfiscētā amfetamīna apjoma ziņā ES valstu vidū konsekventa līdere ir Apvienotā Karaliste (83). Turcija informē par 2004. gadā konfiscētiem 9,5 miljoniem amfetamīna vienību. Lai gan ir bijušas zināmas svārstības, ES līmenī kopš 1999.
In 2004, an estimated 33 000 seizures of amphetamine, amounting to 5.2 tonnes and 9.6 million units, were made in the EU. In terms of number of seizures and weight of amphetamine seized, the United Kingdom has consistently been the main amphetamine-seizing country in the EU (83). Turkey reported the interception of 9.5 million units of amphetamine in 2004. Despite some fluctuations, at EU level both the overall number of amphetamine seizures (84) and quantities seized (85) have increased since 1999 and, based on the findings from reporting countries, this upward trend seems to have continued in 2004.
En 2004, on estime que 33 000 saisies d'amphétamines, représentant 5,2 tonnes et 9,6 millions d'unités, ont été réalisées dans l'UE. En termes de nombre de saisies et de poids saisi, le Royaume-Uni est depuis longtemps le champion des saisies d'amphétamines dans l'UE (83). La Turquie a déclaré avoir intercepté 9,5 millions d'unités d'amphétamines en 2004. En dépit de quelques fluctuations, au niveau de l'UE, tant le nombre total de saisies d'amphétamines (84) que les quantités saisies (85) ont augmenté depuis 1999 et, sur la base des conclusions des pays déclarants, cette tendance à la hausse semble s'être poursuivie en 2004.
Im Jahr 2004 wurden in der EU bei schätzungsweise 33 000 Sicherstellungen 5,2 Tonnen bzw. 9,6 Mio. Einheiten Amphetamin beschlagnahmt. Innerhalb der EU steht das Vereinigte Königreich sowohl hinsichtlich der Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin als auch bezüglich der beschlagnahmten Menge der Droge kontinuierlich an erster Stelle (83). Die Türkei meldete für 2004 die Sicherstellung von 9,5 Mio. Einheiten Amphetamin. Trotz einiger Schwankungen sind auf EU-Ebene sowohl die Gesamtzahl der Sicherstellungen von Amphetamin (84) als auch die beschlagnahmten Mengen (85) seit 1999 gestiegen, und den Erkenntnissen der Berichtsländer zufolge hat sich dieser Aufwärtstrend offenbar im Jahr 2004 fortgesetzt.
En 2004, se incautaron 5,2 toneladas de anfetamina y 9,6 millones de unidades en las 33 000 operaciones que se estima se llevaron a cabo en la UE. En términos de número de incautaciones y peso de la anfetamina aprehendida, destaca en primera posición el Reino Unido dentro de la UE (83). Turquía informa de la intercepción de 9,5 millones de unidades de anfetamina en 2004. A pesar de algunas fluctuaciones, en el ámbito de la UE, el número total de incautaciones de anfetamina (84) y de cantidades aprehendidas (85) se ha incrementado desde 1999 y, en base a los resultados de los países que han facilitado información, parece que esta tendencia al alza se mantuvo en 2004.
Si calcola che nel 2004 siano stati effettuati nell’Unione europea 33 000 sequestri di anfetamine, per un totale di 5,2 tonnellate e di 9,6 milioni di unità. In termini di numeri di sequestri e di peso delle anfetamine sequestrate, il Regno Unito è il paese che ha fatto registrare i valori più alti in tutta l’Unione europea (83). La Turchia ha riferito l’intercettazione di 9,5 milioni di unità di anfetamine nel 2004. Nonostante le oscillazioni dei dati, a livello europeo sono cresciuti a partire dal 1999 sia il numero complessivo di sequestri di anfetamine (84) sia i quantitativi (85) intercettati e, stando alle informazioni fornite dai vari paesi, questa tendenza all’aumento sembra sia continuata nel 2004.
Estima-se que em 2004 tenham sido efectuadas 33 000 apreensões de anfetaminas na UE, equivalentes a 5,2 toneladas e a 9,6 milhões de unidades. Em termos do número de apreensões e do peso das anfetaminas apreendidas, o Estado-Membro da UE que mais apreensões de anfetaminas tem efectuado, em permanência, é o Reino Unido (83). A Turquia notificou a apreensão de 9,5 milhões de unidades de anfetaminas em 2004. Não obstante algumas flutuações, a nível da UE o número global de apreensões de anfetaminas (84) e as quantidades (85) apreendidas aumentaram desde 1999 e, tendo em conta os resultados apresentados pelos países que forneceram dados, esta tendência crescente parece ter continuado em 2004.
Το 2004 στην ΕΕ υπολογίζεται ότι πραγματοποιήθηκαν 33 000 κατασχέσεις αμφεταμίνης που αντιστοιχούν σε ποσότητα 5,2 τόνων και 9,6 εκατομμυρίων χαπιών. Όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και το βάρος της αμφεταμίνης που κατασχέθηκε, το Ηνωμένο Βασίλειο παραμένει σταθερά η χώρα με τις περισσότερες κατασχέσεις αμφεταμίνης στην Ευρώπη (83). Η Τουρκία ανέφερε την κατάσχεση 9,5 εκατομμυρίων χαπιών αμφεταμίνης το 2004. Παρά ορισμένες διακυμάνσεις, σε επίπεδο ΕΕ τόσο ο συνολικός αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών (84) όσο και οι ποσότητες που κατασχέθηκαν (85) αυξάνονται από το 1999 και, βάσει των διαπιστώσεων από τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, προκύπτει ότι αυτή η ανοδική τάση διατηρήθηκε το 2004.
In 2004 zijn in de EU naar schatting 33 000 amfetaminevangsten gedaan, goed voor in totaal 5,2 ton en 9,6 miljoen eenheden. Wat betreft aantal en omvang van de inbeslagnemingen van amfetamine, voert het Verenigd Koninkrijk binnen de EU opnieuw de lijst aan. (83). Turkije meldt in 2004 9,5 miljoen eenheden amfetamine te hebben onderschept. Ondanks enkele schommelingen is sinds 1999 op EU-niveau zowel het totaalaantal van de amfetaminevangsten (84) als de omvang ervan (85) toegenomen, en volgens de bevindingen van rapporterende landen lijkt die trend zich in 2004 te hebben voortgezet.
Odhaduje se, že za rok 2004 bylo v EU provedeno 33 000 záchytů amfetaminu o celkovém objemu 5,2 tun a počtu 9,6 milionů jednotek. Z hlediska počtu záchytů a hmotnosti zadrženého amfetaminu je Spojené království delší dobu zemí, v níž jsou tyto hodnoty v rámci EU nejvyšší (83). Turecko za rok 2004 ohlásilo záchyt 9,5 milionů jednotek amfetaminu. I přes určité výkyvy se v EU hodnota jak celkového počtu záchytů amfetaminu (84), tak zadrženého množství (85) od roku 1999 zvýšila a podle zjištění sledovaných zemí patrně tento vzestupný trend pokračoval i v roce 2004.
I 2004 blev der i EU foretaget skønsmæssigt 33 000 beslaglæggelser af amfetamin, svarende til 5,2 tons og 9,6 millioner enheder. Med hensyn til antal beslaglæggelser og vægten af den beslaglagte amfetamin har Det Forenede Kongerige konstant været det land, der har beslaglagt mest amfetamin i EU (83). Tyrkiet meldte om, at der var beslaglagt 9,5 millioner enheder amfetamin i 2004. Trods visse udsving er både det samlede antal amfetaminbeslaglæggelser (84) og de beslaglagte mængder (85) steget siden 1999 på EU-plan, og på grundlag af resultaterne fra de indberettende lande synes denne stigende tendens at have fortsat i 2004.
2004. a konfiskeeriti ELis amfetamiini hinnanguliselt 33 000 korral, kokku 5,2 tonni ja 9,6 miljonit ühikut. Konfiskeerimiste arvu ja konfiskeeritud amfetamiini koguste poolest on Ühendkuningriik olnud pidevalt kõige rohkem amfetamiini konfiskeerinud riik ELis.(83) 2004. a teatas Türgi 9,5 miljoni amfetamiiniühiku tabamisest. Mõningastest kõikumistest hoolimata on nii amfetamiini konfiskeerimiste koguarv(84) kui ka konfiskeeritud kogused(85) EL ulatuses 1999. a alates suurenenud ning andmed esitanud riikide teabe alusel võib arvata, et see tõus jätkus 2004. aastal.
EU:ssa tehtiin vuonna 2004 arviolta 33 000 amfetamiinitakavarikkoa, joissa saatiin haltuun 5,2 tonnia ja 9,6 miljoonaa yksikköä amfetamiinia. Takavarikkojen lukumäärän ja takavarikoidun amfetamiinin painon perusteella eniten amfetamiinia takavarikoitiin jälleen Yhdistyneessä kuningaskunnassa (83). Turkki ilmoitti ottaneensa haltuun 9,5 miljoonaa amfetamiiniyksikköä vuonna 2004. EU:n tasolla sekä amfetamiinitakavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) ovat kasvaneet vuodesta 1999 lähtien lievistä vaihteluista huolimatta, ja tietoja toimittaneiden maiden havaintojen perusteella tämä noususuuntaus näyttää jatkuneen vuonna 2004.
2004-ben becslések szerint 33 000 amfetaminlefoglalás történt az EU-ban, és ezek összesen 5,2 tonnát, illetve 9,6 millió egységet tettek ki. Az Egyesült Királyság a lefoglalások számát és a lefoglalt amfetamin tömegét tekintve egyaránt tartja az EU elsőszámú amfetaminlefoglaló országaként megszerzett pozícióját83. Törökország 2004-re nézve 9,5 millió egység amfetamin lefoglalásáról számolt be. Bár volt némi ingadozás, az EU szintjén 1999 óta mind az amfetaminlefoglalások összesített száma84, mind a lefoglalt mennyiség85 nőtt, és a jelentéstevő országok megállapításai alapján úgy tűnik, hogy 2004-ben is ez a tendencia folytatódott.
I 2004 ble det gjort anslagsvis 33 000 beslag av amfetamin i EU, noe som utgjør 5,2 tonn og 9,5 millioner enheter. Når det gjelder antall beslag og vekten på amfetaminet som ble beslaglagt, har Storbritannia konsekvent gjort de fleste og største amfetaminbeslagene i EU (83). Tyrkia rapporterte å ha beslaglagt 9,5 millioner enheter amfetamin i 2004. Til tross for noen svingninger har både antallet amfetaminbeslag (84) og mengdene (85) økt i EU siden 1999. Basert på funn fra de rapporterende landene synes denne oppadgående trenden å ha fortsatt i 2004.
Szacuje się, że w 2004 r. w UE miało miejsce 33 000 przypadków konfiskaty amfetaminy, co odpowiada 5,2 t i 9,6 milionom jednostek narkotyku. Pod względem liczby przechwyceń i wagi skonfiskowanego narkotyku Wielka Brytania jest krajem UE, w którym konfiskuje się największe ilości amfetaminy (83). Turcja zgłosiła przechwycenie 9,5 miliona jednostek amfetaminy w 2004 r. Pomimo pewnych wahań w UE poziom zarówno łącznej liczby konfiskat amfetaminy (84), jak i skonfiskowanej ilości (85) wzrósł od 1999 r. Dane nadesłane przez kraje objęte niniejszym sprawozdaniem wskazują na utrzymywanie się tendencji zwyżkowej również w 2004 r.
În 2004, se estimează că s-au efectuat în Uniunea Europeană 33 000 de capturi de amfetamină, reprezentând 5,2 tone şi 9,6 milioane de unităţi. În ceea ce priveşte numărul de capturi şi cantitatea capturilor de amfetamină, Regatul Unit a fost în mod constant ţara care a realizat cele mai multe capturi de amfetamină din Uniunea Europeană (83). Turcia a raportat confiscarea a 9,5 milioane de unităţi de amfetamină în 2004. În ciuda unor fluctuaţii, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul global de capturi de amfetamină (84), cât şi cantităţile capturate (85) au crescut din 1999 şi, pe baza concluziilor din rapoartele prezentate de fiecare ţară, se pare că această tendinţă ascendentă a continuat şi în 2004.
Odhaduje sa, že v roku 2004 sa v EÚ uskutočnilo 33 000 zachytení amfetamínu v množstve 5,2 tony a 9,6 milióna jednotiek. Z hľadiska počtu zachytení a hmotnosti zachyteného amfetamínu je Spojené kráľovstvo naďalej hlavnou krajinou v EÚ zachytávajúcou amfetamín EU (83). Turecko uvádzalo v roku 2004 zachytenie 9,5 milióna jednotiek amfetamínu. Napriek určitým výkyvom, na úrovni EÚ celkový počet zachytení amfetamínu (84) a zachytené množstvá (85) narastali od roku 1999 a na základe zistení z krajín, ktoré poskytli správy, sa zdá, že tento narastajúci trend pokračoval aj v roku 2004.
Leta 2004 je bilo v EU po ocenah opravljenih 33.000 zasegov amfetamina, kar je znašalo 5,2 tone in 9,6 milijona enot. Po številu zasegov in količini zaseženega amfetamina je bilo Združeno kraljestvo vedno država, kjer se je zaseglo največ amfetamina v EU (83). Turčija je poročala o 9,5 milijona zaseženih enot amfetamina leta 2004. Kljub nekaterim nihanjem se je na ravni EU po letu 1999 povečalo tako skupno število zasegov amfetamina (84) kot zasežena količina (85), na podlagi ugotovitev iz držav poročevalk pa je mogoče sklepati, da se je ta trend povečevanja leta 2004 nadaljeval.
År 2004 uppskattas antalet amfetaminbeslag i EU till 33 000 och motsvarar 5,2 ton och 9,6 enheter. De största amfetaminbeslagen i EU har genomgående ägt rum i Storbritannien både uttryckt som antal och mängd (83). Turkiet har rapporterat beslag av 9,5 miljoner enheter amfetamin 2004. Trots vissa fluktuationer har det totala antalet beslag (84) och mängder (85) i EU ökat sedan 1999 och, att döma av uppgifter från de rapporterande länderna, förefaller denna stigande trend att ha fortsatt under 2004.
2004 yılında, AB’de 5,2 ton ve 9,6 milyon birime denk gelen tahmini 33.000 amfetamin ele geçirme vakası olmuştur. Ele geçirme sayısı ile ele geçirilen amfetaminin ağırlığı bakımından, Birleşik Krallık sürekli olarak AB’de amfetamin ele geçiren başlıca ülke olmuştur (83). Türkiye 2004’te 9,5 milyon birim amfetamine el konduğunu rapor etmiştir. Bazı dalgalanmalara rağmen, AB düzeyinde hem toplam amfetamin ele geçirmelerinin sayısı (84) hem de ele geçirilen miktarlar (85) 1999’dan beri artmıştır ve bu yukarı doğru eğilim, rapor eden ülkelerin bulgularına dayanarak, 2004’te de artmaya devam etmiş gibi görünmektedir.
  8. logs. Kaņepju lieto...  
Izstrādājot kaņepju lietotāju ārstēšanas plānus, mediķiem ir grūti izlemt, vai labāk sākt ar narkotiku problēmu vai ar psihisko problēmu risināšanu. Pētījumi par problemātisku kaņepju lietotāju ārstēšanas rezultātiem joprojām ir nepietiekami, turklāt veiktie pētījumi attiecas tikai uz atsevišķām psihosociālām ārstēšanas metodēm.
The fact that intensive cannabis use often co-occurs with non-drug-specific mental problems has practical implications. When forming a treatment plan for cannabis users it may be difficult for clinicians to know whether to start with the drug use or the mental health problem. Studies of the effects of treatment for problem cannabis use are still scarce, and the few that exist cover only specific psychosocial treatments. All other treatment modalities have either not been studied at all or insufficiently studied; thus evidence for efficacy and effectiveness is lacking.
Le fait que l’usage intensif de cannabis coïncide souvent avec des problèmes mentaux non spécifiques à la drogue a des conséquences pratiques. En effet, lors de l’élaboration d’un programme de traitement pour usagers de cannabis, les cliniciens peuvent éprouver des difficultés à savoir s’ils doivent commencer par traiter l’usage de cannabis ou le problème de santé mentale. Des études portant sur les effets du traitement pour usage problématique de cannabis sont encore peu nombreuses et les rares qui existent ne couvrent que des traitements psychosociaux spécifiques. Toutes les autres modalités de traitement n’ont soit pas été étudiées du tout, soit l’ont été insuffisamment. En conséquence, les données relatives à l’efficacité manquent.
Die Tatsache, dass intensiver Cannabiskonsum häufig mit nicht drogenspezifischen psychischen Problemen einhergeht, hat Auswirkungen in der Praxis. Bei der Erarbeitung eines Behandlungsplans für Cannabiskonsumenten kann der Arzt unter Umständen nur schwer entscheiden, ob er zunächst den Drogenkonsum oder das psychische Problem behandeln soll. Noch immer gibt es nur vereinzelte Studien über die Behandlungserfolge bei problematischen Cannabiskonsumenten, und die wenigen vorliegenden Untersuchungen befassen sich lediglich mit bestimmten psychosozialen Behandlungsformen. Alle anderen Behandlungsmöglichkeiten wurden entweder noch gar nicht oder nur unzureichend untersucht. Daher liegen kaum Evidenzdaten über ihre Wirksamkeit vor.
El hecho de que el consumo intensivo de cannabis coincida a menudo con problemas mentales que no están específicamente relacionados con las drogas tiene implicaciones prácticas. Cuando se elabora un plan de tratamiento para consumidores de cannabis, puede resultar complicado para el personal médico saber si es mejor tratar el consumo de droga o el problema de salud mental en primer lugar. Los estudios sobre los efectos del tratamiento para consumo problemático de cannabis todavía siguen siendo escasos, y los pocos que existen versan sobre tratamientos psicosociales específicos. Por lo que se refiere a las demás modalidades de tratamiento, o bien no se han investigado o bien los estudios realizados no son suficientes. Por este motivo, no disponemos de información que pruebe la eficacia y la efectividad de estos tratamientos.
Il fatto che il consumo intensivo di cannabis spesso concomiti con disturbi mentali non specificamente dipendenti dal consumo di droga ha delle implicazioni pratiche. I medici, nel definire un piano di trattamento per i consumatori di cannabis, non sempre riescono a capire se sia preferibile iniziare a curare la tossicodipendenza o il disturbo mentale. Sono ancora pochi gli studi condotti sugli effetti del trattamento del consumo problematico di cannabis e i pochi studi disponibili fanno riferimento soltanto a trattamenti psicosociali specifici. Tutte le altre modalità di trattamento non sono state analizzate o sono state studiate soltanto in maniera superficiale; pertanto, mancano le prove dell’efficacia e dell’efficienza di questi interventi.
O facto de o consumo intensivo de cannabis ser, muitas vezes, concomitante com a existência de problemas mentais que não são específicos da droga tem implicações de ordem prática. Ao formularem um plano de tratamento para os consumidores de cannabis os médicos poderão ter dificuldade em saber se devem começar pelo consumo de droga ou pelo problema de saúde mental. Os estudos sobre os efeitos do tratamento do consumo problemático de cannabis ainda são escassos e os poucos que existem apenas abrangem tratamentos psicossociais específicos. Todas as outras modalidades de tratamento ainda não foram estudadas ou foram-no insuficientemente, pelo que faltam dados sobre a sua eficácia e eficiência.
Το γεγονός ότι η εντατική χρήση κάνναβης συχνά συνυπάρχει με προβλήματα ψυχικής υγείας που δεν συνδέονται με τη χρήση ναρκωτικών έχει πρακτικές συνέπειες. Κατά τον σχεδιασμό θεραπείας για τους χρήστες κάνναβης οι ιατροί ενδεχομένως δυσκολεύονται να αποφασίσουν εάν πρέπει να ξεκινήσουν από την αντιμετώπιση της χρήσης ναρκωτικών ή το πρόβλημα ψυχικής υγείας. Οι μελέτες για τα αποτελέσματα της θεραπείας της προβληματικής χρήσης κάνναβης εξακολουθούν να σπανίζουν και οι λιγοστές που υπάρχουν καλύπτουν μόνον συγκεκριμένες ψυχοκοινωνικές θεραπείες. Όλες οι άλλες μέθοδοι θεραπείας είτε δεν έχουν μελετηθεί καθόλου είτε δεν έχουν μελετηθεί επαρκώς. Ως εκ τούτου, δεν υπάρχουν στοιχεία για την αποδοτικότητα και την αποτελεσματικότητά τους.
Het feit dat intensief cannabisgebruik vaak voorkomt in samenhang met mentale problemen die niet drugsspecifiek zijn, heeft praktische gevolgen. Wanneer clinici een behandelplan opstellen voor cannabisgebruikers, kan het voor hen moeilijk te bepalen zijn of zij moeten beginnen met het drugsgebruik of met het mentale probleem. Studies naar de effecten van de behandeling van problematisch cannabisgebruik zijn nog altijd schaars, en de weinige studies die uitgevoerd zijn hebben uitsluitend betrekking op specifieke psychosociale behandelingen. Alle overige behandelingsmogelijkheden zijn nog helemaal niet of onvoldoende bestudeerd; bewijzen voor de werkzaamheid en doeltreffendheid ontbreken derhalve.
Skutečnost, že intenzivní užívání konopí se mnohdy vyskytuje souběžně s mentálními problémy nesouvisejícími specificky s drogami, má praktické důsledky. Při stanovování léčebného plánu pro uživatele konopí může být pro klinické pracovníky obtížné poznat, zda mají nejprve léčit užívání drogy nebo mentální poruchu. Studie účinků léčby problémového užívání konopí jsou dosud vzácné a těch několik málo, které existují, se zabývá pouze specifickými psychosociálními léčebnými postupy. Všechny ostatní léčebné postupy buďto nebyly zkoumány studiemi vůbec, nebo pouze nedostatečně; důkazy o účinnosti a efektivnosti proto scházejí.
Den omstændighed, at intensiv cannabisbrug ofte forekommer sammen med ikke-narkotikaspecifikke psykiske problemer, har praktiske konsekvenser. Ved udarbejdelsen af en behandlingsplan til cannabisbrugere kan det være vanskeligt for klinikerne at vide, om de skal begynde med stofbrugen eller det psykiske problem. Der foreligger stadig kun få undersøgelser af virkningerne af behandling for problematisk cannabisbrug, og de få, der findes, dækker kun specifikke psykosociale behandlinger. Alle andre behandlingsmetoder er enten overhovedet ikke blevet undersøgt eller ikke tilstrækkeligt; der mangler således beviser for effektiviteten heraf.
Intensiivse kanepitarvitamisega kaasnevad tihti vaimsed probleemid, mis ei pruugi sõltuda ainult narkootilistest ainetest ning sellel on ka praktilised mõjud. Kanepitarvitajate raviplaani koostades võib meedikutel olla raske kindlaks teha, kas alustada narkomaania või vaimse haiguse ravist. Problemaatiliste kanepitarvitajate ravi tulemuste kohta on uuringuid ikka veel napilt ning needki vähesed, mis olemas on, keskenduvad kitsalt psühhosotsiaalsele ravile. Teisi ravimeetodeid ei ole kas üldse uuritud või on uuritud ebapiisavalt, seetõttu puuduvad andmed ravi tõhususe ja tulemuste kohta.
Sillä seikalla, että runsaaseen kannabiksen käyttöön liittyy usein tietystä päihteestä riippumattomia mielenterveysongelmia, on käytännön seurauksia. Kun lääkäri laatii hoitosuunnitelmaa kannabiksen käyttäjälle, hänen voi olla vaikea päättää, pitäisikö aloittaa huumeidenkäytöstä vai mielenterveysongelmasta. Kannabiksen ongelmakäytön hoidon tehoamista ei ole vielä tutkittu kovin paljon, ja niissä harvoissa tutkimuksissa, joita alalla on tehty, on käsitelty vain erityisiä psykososiaalisia hoitomuotoja. Muita hoitomuotoja ei joko ole tutkittu lainkaan tai niitä ei ole tutkittu riittävästi, joten niiden tehoamisesta ei ole näyttöä.
Az a tény, hogy az intenzív kannabiszhasználat gyakran nem drogspecifikus mentális betegségekkel együtt fordul elő, gyakorlati kihatásokkal is bír. A kannabiszhasználók kezelési tervének összeállításakor az orvosoknak olykor nehéz eldönteniük, hogy a kábítószer-használat vagy a mentális egészségügyi probléma felől kezdjék-e meg a kezelést. A problémás kannabiszhasználat kezelésének hatásairól készült vizsgálatok még mindig ritkák, és a néhány meglévő is csak konkrét pszichoszociális kezelésekre terjed ki. A többi kezelési módot még egyáltalán nem, illetve nem kellőképpen tanulmányozták; ezért nincsenek bizonyítékok a hatékonyságra és az eredményességre vonatkozóan.
Det faktum at intensiv cannabisbruk ofte forekommer samtidig med ikke-stoff-spesifikke psykiske problemer, har praktiske konsekvenser. Under utarbeidelsen av en behandlingsplan for cannabisbrukere kan det være vanskelig for klinikere å vite om de skal starte med narkotikabruken eller med de psykiske helseproblemene. Studier av effekten av behandling for problembruk av cannabis er fremdeles sjeldne, og de få som eksisterer, dekker bare spesifikke psykososiale behandlingstilbud. Alle andre behandlingsopplegg har enten ikke vært undersøkt i det hele tatt eller har ikke vært tilstrekkelig undersøkt. Dermed har vi heller ingen dokumentasjon på effekten og effektiviteten av behandlingsoppleggene.
Fakt, że intensywne zażywanie konopi indyjskich często towarzyszy problemom psychicznym o podłożu innym niż narkotyki, ma określone skutki praktyczne. Przy opracowywaniu planu leczenia dla osób zażywających konopie indyjskie lekarze mogą mieć trudności z ustaleniem, czy najpierw należy zająć się problemem narkotyków czy zdrowiem psychicznym. Badań skutków leczenia przy problemowym zażywaniu konopi indyjskich wciąż prowadzi się niewiele, a dostępne analizy dotyczą jedynie określonego rodzaju leczenia psychospołecznego. Pozostałych rodzajów leczenia albo nie badano wcale, albo w niewystarczającym stopniu, brakuje więc dowodów ich skuteczności.
Deoarece consumul intensiv de canabis apare deseori în asociere cu probleme mintale care nu sunt specifice consumului de droguri, apar implicaţii practice. Atunci când elaborează o schemă de tratament pentru consumatorii de canabis, clinicienilor le este greu să se decidă dacă să înceapă cu consumul de droguri sau cu problema de sănătate mintală. Studiile privind efectele tratamentului pentru consumul problematic de droguri sunt încă limitate, iar puţinele care există se referă numai la tratamente psihologice specifice. Celelalte tipuri de tratament fie nu au fost studiate deloc, fie au fost insuficient studiate, de aceea dovezile privind eficacitatea şi eficienţa lipsesc.
Skutočnosť, že intenzívne užívanie kanabisu sa často vyskytuje spoločne s duševnými problémami, ktoré nie sú špecifické pre drogy, má praktické dôsledky. Keď sa vytvára plán liečby pre užívateľov kanabisu, pre lekárov je ťažké určiť, či majú začať s problémom užívania drog alebo problémom duševného zdravia. Štúdie účinkov liečby kvôli problémovému užívaniu kanabisu sú stále zriedkavé a tých málo, ktoré existujú, pokrýva iba špecifické psychosociálne liečby. Všetky ostatné spôsoby liečby buď neboli študované vôbec alebo boli študované nedostatočne; takže dôkazy o účinnosti a efektívnosti chýbajú.
Obstajajo praktične posledice dejstva, da se intenzivno uživanje konoplje pogosto pojavlja skupaj s psihičnimi težavami, ki za drogo niso specifične. Pri oblikovanju načrta zdravljenja uživalcev konoplje se lahko zdravniki znajdejo v precepu, ali naj začnejo zdraviti uživanje droge ali problem psihičnega zdravja. Študije učinkov zdravljenja problema uživanja konoplje so še vedno pičle in tistih nekaj, kar jih je, obravnava izključno specifična psihosocialna zdravljenja. Vsi drugi načini zdravljenja bodisi sploh niso bili preučeni ali pa so bili nezadostno preučeni, dokazov o učinkovitosti in uspešnosti zato primanjkuje.
Det faktum att intensivt cannabisbruk ofta sammanfaller med psykiska problem som inte är specifika för droger har praktiska följder. När en behandlingsplan för en cannabisanvändare utformas kan det vara svårt för kliniken att veta om de ska börja med missbruket eller det psykiska hälsoproblemet. Fortfarande har bara ett fåtal studier gjorts av effekterna av behandling för problematiskt cannabismissbruk, och de få studier som finns täcker enbart specifika psykosociala behandlingar. Andra behandlingsmöjligheter har antingen inte studerats alls eller är otillräckligt undersökta. Bevis för effektivitet och ändamålsenlighet saknas alltså.
Yoğun esrar kullanımının genellikle uyuşturucu tipine özel olmayan ruhsal sorunlarla birlikte meydana gelmesi gerçeğinin uygulamaya yönelik sonuçları vardır. Esrar kullanıcıları için bir tedavi planı oluştururken, klinisyenler için uyuşturucu kullanımından mı yoksa ruhsal sağlık sorunundan mı başlamak gerektiğini bilmek güç olabilir. Sorunlu esrar kullanımı tedavisinin etkilerine dair çalışmalar hala seyrek olup, var olan birkaçı da yalnızca belirli psikososyal tedavileri kapsamaktadır. Tüm diğer tedavi şekilleri üzerinde ya hiç çalışılamamış ya da yeterince çalışma yapılmamıştır; dolayısıyla etkinlik ve verimliliğe dair kanıt bulunmamaktadır.
  3. nodaļa: Kaņepes  
No nedaudzajiem pieejamajiem Eiropas selektīvās kaņepju profilakses projektu novērtējumiem (FRED, Way-Out [Izeja], Sports for Immigrants and others [Sports imigrantiem un pārējiem]; skatīt iepriekš un EDDRA tīmekļa vietnē http://eddra.emcdda.europa.eu) pamazām izriet svarīgs atzinums par visaptverošu sociālās ietekmes metožu efektivitāti.
An important point emerging from the few available evaluations of European selective cannabis prevention projects (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants and others; see above and EDDRA at http://eddra.emcdda.europa.eu) is the efficacy of comprehensive social influence techniques. Among the positive effects achieved by these techniques are a reduction in consumption levels, an increase in the self-perception of problem use, a reduction in the main risk factors and associated problems, as well as increased self-control and motivation.
Les quelques rares évaluations disponibles des projets européens de prévention sélective du cannabis (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants et autres; voir plus haut et EDDRA à l'adresse http://eddra.emcdda.europa.eu) font apparaître un élément important, à savoir l'efficacité des techniques globales d'influence sociale. Parmi les effets positifs obtenus par ces techniques, on peut citer une réduction de la consommation, une perception personnelle plus grande de l'usage problématique de drogue, une réduction des principaux facteurs de risques et des problèmes connexes et une augmentation du contrôle de soi et de la motivation.
Eine wichtige Erkenntnis aus den wenigen verfügbaren Evaluierungen europäischer selektiver Projekte zur Cannabisprävention (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants [Sport für Einwanderer] und andere; siehe oben und EDDRA unter http://eddra.emcdda.europa.eu) betrifft die Wirksamkeit umfassender sozialpädagogischer Verfahren. Positive Effekte dieser Verfahren sind unter anderem der Rückgang der Konsumraten, die Verbesserung der Selbstwahrnehmung im Hinblick auf den eigenen problematischen Drogenkonsum, die Verringerung der wichtigsten Risikofaktoren und der damit verbundenen Probleme sowie eine erhöhte Selbstkontrolle und Motivation.
Una noción importante que se obtiene a partir de las escasas evaluaciones disponibles sobre los proyectos europeos de prevención selectiva del consumo de cannabis (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants [deportes para los inmigrantes] y otros; véase más arriba y EDDRA en la dirección http://eddra.emcdda.europa.eu) es la eficacia de las técnicas globales de influencia social. Entre los efectos positivos obtenidos por estas técnicas están la reducción de los niveles de consumo, la mayor autopercepción del consumo problemático, la reducción de los principales factores de riesgo y problemas asociados, y un mayor autocontrol y motivación.
Un aspetto degno di nota che emerge dalle poche valutazioni disponibili dei progetti europei di prevenzione selettiva del consumo di cannabis (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants e altri; cfr. sopra e la banca dati EDDRA all’indirizzo http://eddra.emcdda.europa.eu) è l’efficacia delle tecniche globali di influsso sociale. Tra gli effetti positivi ottenuti con queste tecniche figurano la riduzione dei livelli di consumo, un aumento dell’autopercezione dell’uso problematico, la riduzione dei principali fattori di rischio e dei problemi correlati nonché un maggior autocontrollo e una maggiore motivazione.
Um aspecto importante, revelado pelas poucas avaliações disponíveis de projectos europeus de prevenção selectiva do consumo de cannabis (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants e outros; ver supra e EDDRA em http://eddra.emcdda.europa.eu), é a eficácia das técnicas de influência social global. Entre os efeitos positivos obtidos por estas técnicas figuram a redução dos níveis de consumo, o aumento da auto‑percepção de consumo problemático, uma redução dos principais factores de risco e problemas associados e o aumento do auto-controlo e da motivação.
Ένα σημαντικό θέμα που προκύπτει από τις λίγες διαθέσιμες αξιολογήσεις των ευρωπαϊκών σχεδίων επικεντρωμένης πρόληψης της κάνναβης (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants και άλλα· βλέπε ανωτέρω την ιστοθέση EDDRA στη διεύθυνση http://eddra.emcdda.europa.eu) είναι η αποτελεσματικότητα των τεχνικών που χρησιμοποιούνται στα προγράμματα συνολικής κοινωνικής επιρροής. Στις θετικές συνέπειες των τεχνικών αυτών συγκαταλέγονται η μείωση των επιπέδων χρήσης, η ενίσχυση της αυτοαντίληψης της προβληματικής χρήσης, ο περιορισμός των βασικών παραγόντων κινδύνων και των συναφών προβλημάτων, καθώς και η βελτίωση του αυτοελέγχου και της παρώθησης.
Een belangrijk punt dat naar voren komt uit de weinige beschikbare evaluaties van Europese selectieve preventieprojecten voor cannabis (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants en andere; zie boven en op de EDDRA-website: http://eddra.emcdda.europa.eu) is de effectiviteit van uitgebreide sociale beïnvloedingstechnieken. Tot de positieve effecten die met deze technieken worden bereikt behoren een afname van de consumptieniveaus, een toename van het zelfinzicht in probleemgebruik, een beperking van de voornaamste risicofactoren en de daarmee samenhangende problemen, evenals een toename van de zelfbeheersing en de motivatie.
Důležitým bodem vyplývajícím z těch několika málo dostupných hodnocení evropských projektů selektivní prevence konopí (FRED, Way-Out (Jak se z toho dostat), Sports for Immigrants (Sport pro imigranty) a jiných; viz výše a informace na stránce EDDRA na adrese http://eddra.emcdda.europa.eu) je účinnost komplexních technik sociálních vlivů. K pozitivním účinkům dosaženým pomocí těchto technik patří snižování spotřeby, zlepšení v oblasti vnímání problému užívání samotným klientem, snížení počtu hlavních rizikových faktorů a souvisejících problémů a dále větší sebekázeň a motivace.
En vigtig oplysning, der fremgår af de få evalueringer af europæiske selektive cannabisforebyggelsesprojekter, der foreligger (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants m.v.; se ovenfor og EDDRA på adressen: http://eddra.emcdda.europa.eu), er, at metoder med fokus på social indflydelse er effektive. Blandt de positive virkninger, der er opnået ved hjælp af disse metoder, er en reduktion af forbruget, en forøget selvforståelse af problematisk brug, en reduktion af de væsentligste risikofaktorer og hermed forbundne problemer samt øget selvkontrol og motivation.
Ulatuslike sotsiaalse mõjutamise meetodite efektiivsus on üks olulisi fakte, mis ilmnes vähestes kättesaadavates hinnangutes kanepitarbimisega seotud valikulise ennetustöö projektide kohta Euroopas (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants ja muud; vt materjalid ülalpool ja EDDRA materjalid aadressil http://eddra.emcdda.europa.eu). Vastavate meetoditega saavutatud positiivsed tulemused on muuhulgas tarbimise vähenemine, sagedasem probleemse tarbimise teadvustamine uimastitarbija enda poolt, peamiste riskifaktorite ja nendega seotud probleemide vähenemine ning enesekontrolli ja motiveerituse suurenemine.
Kannabista koskevista valikoivan ehkäisevän huumetyön hankkeista on tehty Euroopassa muutamia arviointeja (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants jne.; ks. edellä mainitut ja EDDRA osoitteessa http://eddra.emcdda.europa.eu); yksi niissä esille tulleista tärkeistä seikoista on laajaan sosiaaliseen vaikuttamiseen perustuvien tekniikoiden tehokkuus. Näillä tekniikoilla saavutettuja myönteisiä vaikutuksia ovat muun muassa kulutuksen lasku, ongelmakäytön parempi tiedostaminen, pahimpien riskitekijöiden ja niihin liittyvien ongelmien väheneminen sekä itsehillinnän ja motivaation paraneminen.
Az Európában lezajlott célzott kannabiszmegelőzési programokról (FRED, Way-Out [kiút], Sports for Immigrants [sportprogramok a bevándorlóknak] és mások; ld. fent és az EDDRA-nál a http://eddra.emcdda.europa.eu címen) rendelkezésre álló néhány értékelésből az a fontos megállapítás tűnik ki, hogy az átfogó társadalmi befolyásolásra irányuló technikák hatékonyak. Az ezekkel a technikákkal elérhető pozitív hatások között említhetjük a fogyasztási szintek csökkenését, a problémás használat saját felismerésének növekedését, a fő kockázati tényezők és járulékos problémák csökkenését, valamint a nagyobb önkontrollt és motivációt.
Et viktig poeng vi kan se av de få tilgjengelige vurderingene av europeiske selektive cannabisforebyggende prosjekter (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants og andre – se over, samt EDDRA på http://eddra.emcdda.europa.eu), er at generelle teknikker for sosial påvirkning fungerer effektivt. Blant de positive effektene som kommer ut av disse teknikkene, er reduksjon i inntaksnivå, økt egenoppfatning av problembruken, en reduksjon i hovedrisikofaktorer og problemer i den forbindelse, så vel som økt selvkontroll og motivasjon.
Istotnym odkryciem, które wyłania się z nielicznych dostępnych ocen europejskich projektów zapobiegania wybiórczego w zakresie konopi indyjskich (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants i inne; patrz powyżej i na stronie internetowej EDDRA http://eddra.emcdda.europa.eu), jest skuteczność technik o dużym wpływie społecznym. Do pozytywnych skutków osiąganych dzięki tym technikom należy obniżenie poziomu spożycia, większe samouświadomienie zażywania problemowego, obniżenie głównych czynników ryzyka i wiążących się z nimi problemów oraz podwyższenie stopnia samokontroli i motywacji.
Un important punct ce reiese din puţinele evaluări disponibile ale proiectelor europene de prevenire selectivă a consumului de canabis (FRED, Way-Out [Drogaţi], Sports for Immigrants [Sporturi pentru imigranţi] şi altele; vezi mai sus şi EDDRA la http://eddra.emcdda.europa.eu] este eficacitatea tehnicilor extinse de influenţare socială. Printre efectele pozitive ale acestor tehnici sunt reducerea nivelurilor de consum, sporirea perceperii problemelor personale legate de consum, o reducere a principalilor factori de risc şi a problemelor asociate, precum şi o mai mare stăpânire de sine şi motivaţie.
Dôležitým bodom vyplývajúcim z mála dostupných hodnotení európskych projektov selektívnej prevencie kanabisu (FRED, Ďaleko odtiaľto, Šport pre imigrantov a iných; pozri vyššie a EDDRA na http://eddra.emcdda.europa.eu) je účinnosť komplexných techník sociálneho vplyvu. Medzi pozitívne účinky dosiahnuté týmito technikami patria znižovanie úrovní konzumácie, zvyšovanie sebauvedomovania si problému užívania, znižovanie hlavných rizikových faktorov a súvisiacich problémov, ako aj zvýšená sebakontrola a motivácia.
Pomembno spoznanje, ki izhaja iz nekaj razpoložljivih ocen evropskih projektov selektivnega preprečevanja uživanja konoplje (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants and others, glej zgoraj in EDDRA na http://eddra.emcdda.europa.eu), je učinkovitost poglobljenih tehnik družbenega vpliva. Med pozitivnimi učinki, doseženimi s temi tehnikami, so zmanjšanje uživanja, izboljšano samozaznavanje problematičnega uživanja, zmanjšanje glavnih dejavnikov tveganja in s tem povezanih težav ter večji samokontrola in motivacija.
En viktig lärdom från de få tillgängliga utvärderingarna av europeiska selektiva projekt för cannabisprevention (FRED, Way-Out, Sports for Immigrants med flera, se ovan och EDDRA på http://eddra.emcdda.europa.eu) är att metoder för övergripande social påverkan är effektiva. Med hjälp av dessa metoder uppnås sådana positiva effekter som minskning av konsumtionsnivån, förbättrad självinsikt beträffande problemmissbruket, en minskning av de främsta riskfaktorerna och därmed förenade problem liksom förbättrad självbehärskning och motivation.
http://eddra.emcdda.europa.eu adresindeki EDDRA’ya bakın) çıkan önemli bir nokta da, kapsamlı sosyal etki tekniklerinin etkinliğidir. Bu tekniklerle başarılan olumlu sonuçlar arasında tüketim seviyelerinde azalma, sorunlu kullanım bilincinde artış, ana risk faktörleri ile buna bağlı sorunlarda azalmanın yanı sıra otokontrol ve motivasyonun artması bulunmaktadır
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Turklāt dažas opioīdu narkotikas ražo uz vietas ES, bet ražošana parasti aprobežojas ar nelielu daudzumu mājās gatavotiem magoņu preparātiem (tie ir, piemēram, magoņu salmi vai no sasmalcinātiem magoņu kātiem un galviņām izgatavots magoņu koncentrāts), kas top vairākās ES austrumdaļas valstīs, piemēram, Lietuvā, kur magoņu kātu un magoņu koncentrāta tirgus šķiet stabilizējies, un Polijā, kur ,,poļu heroīna” ražošana, iespējams, samazinās (CND, 2006. g.).
In Europe, two forms of imported heroin are found: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and usually more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-east Asia. In addition, some opioid drugs are produced within the EU, but manufacture is mainly confined to small-scale production of home-made poppy products (e.g. poppy straw, poppy concentrate from crushed poppy stalks or heads) in a number of eastern EU countries, for example Lithuania, where the market for poppy stalks and concentrate seems to have stabilised, and Poland, where production of ‘Polish heroin’ might be decreasing (CND, 2006).
En Europe, l'héroïne importée se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base), et l'héroïne blanche, moins courante et généralement plus chère (une forme de sel), qui provient habituellement d'Asie du Sud-Est. En outre, certains opiacés sont produits à l'intérieur de l'UE. Il s'agit principalement de la production en quantités limitées de produits de fabrication «maison» à base de pavot (par exemple, de la paille de pavot, du concentré de pavot à partir de tiges ou de têtes de pavot broyées) dans un certain nombre de pays de l'est de l'UE, comme la Lituanie, où le marché des tiges de pavots et du concentré de pavot semble s'être stabilisé, et la Pologne, où la production d'«héroïne polonaise» pourrait diminuer (CND, 2006).
In Europa kommt importiertes Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Daneben werden einige Opioide innerhalb der EU hergestellt. Dies ist jedoch hauptsächlich auf Produkte aus selbst angebautem Mohn (z. B. Mohnstroh, Mohnkonzentrat aus zerstoßenen Mohnstielen und -blüten) beschränkt, die in einigen östlichen EU-Ländern wie beispielsweise Litauen und Polen in geringen Mengen hergestellt werden. In Litauen hat sich der Markt für Mohnstiele und Mohnkonzentrat offenbar stabilisiert, während die Herstellung von „polnischem Heroin“ rückläufig sein dürfte (CND, 2006).
En Europa, la heroína importada se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del sureste de Asia. Además, dentro de la UE se producen algunos opiáceos, aunque la producción se limita principalmente a productos caseros elaborados con adormidera (por ejemplo, paja de adormidera, concentrado de tallos o cabezas de adormidera molidos) en varios países orientales de la UE, como Lituania, donde el mercado de tallos y concentrado de adormidera parece haberse estabilizado, y Polonia, donde la producción de «heroína polaca» podría estar disminuyendo (CND, 2005).
In Europa sono disponibili due tipi di eroina importata: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e solitamente più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Oltre all’eroina importata, una parte degli oppiacei viene prodotta all’interno dell’Unione europea. Questa produzione è perlopiù confinata alla limitata produzione di derivati domestici del papavero (per esempio, paglia di papavero, concentrato di papavero derivante da steli e infiorescenze di papavero pressati) in alcuni paesi dell’Europa orientale come la Lituania, dove il mercato degli steli di papavero e del concentrato di papavero in generale sembra essersi stabilizzato, e la Polonia, dove la produzione di “eroina polacca” potrebbe essere in calo (CND, 2006).
Na Europa, a heroína importada pode ser encontrada sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e em geral mais cara, que é habitualmente originária do Sudeste Asiático. Além disso, existem drogas opiáceas produzidas na UE, mas o seu fabrico está essencialmente limitado a uma pequena produção de produtos caseiros obtidos a partir da papoila (como a palha da papoila e o concentrado de papoila, obtido por trituração de caules e cabeças desta planta) em alguns países do leste da UE, por exemplo a Lituânia, onde o mercado de caules e concentrado de papoila parece ter estabilizado, e a Polónia, onde a produção de “heroína polaca” poderá estar a diminuir (CND, 2006).
Στην Ευρώπη απαντώνται δύο μορφές εισαγόμενης ηρωίνης: η συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και η λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Επιπλέον, ορισμένα οπιοειδή ναρκωτικά παρασκευάζονται εντός της ΕΕ, αλλά πρόκειται για περιορισμένη παρασκευή προϊόντων παπαρούνας «κατ’ οίκον» (π.χ. συμπυκνώματα παπαρούνας από το άλεσμα μίσχων και ανθέων παπαρούνας) σε ορισμένες ανατολικές χώρες της ΕΕ, όπως για παράδειγμα η Λιθουανία, όπου η αγορά μίσχων παπαρούνας για άλεσμα και συμπυκνώματος φαίνεται να έχει σταθεροποιηθεί, και η Πολωνία, όπου η παραγωγή της «πολωνικής ηρωίνης» ενδεχομένως μειώνεται (CND, 2006).
Europa kent twee soorten geïmporteerde heroïne: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basisvorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en gewoonlijk duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. Daarnaast worden sommige opioïden binnen de EU geproduceerd, maar dit is overwegend beperkt tot de kleinschalige productie van “homemade” papaverproducten (zoals papaverconcentraten van fijngemalen papaverkronen of -stengels) in een aantal oostelijke EU-landen, bijvoorbeeld Litouwen, waar de markt voor papaverstengels en -concentraat zich lijkt te hebben gestabiliseerd, en in Polen, waar de productie van “Poolse heroïne” mogelijk afneemt (CND, 2006).
V Evropě se importovaný heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a obvykle dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. Vedle toho se některé opiátové drogy vyrábějí přímo v EU, ale výroba se omezuje na podomácku získávané produkty z máku (např. maková stébla, koncentrát z drcených stvolů máku nebo makovic) v několika zemích na východě EU, například v Litvě, kde se zřejmě trh s makovými stvoly a makovým koncentrátem ustálil, a v Polsku, kde produkce „polského heroinu“ možná klesá (CND, 2006).
I Europa findes to former for importeret heroin: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og normalt dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. Endvidere produceres nogle opioider i EU, men produktionen begrænser sig især til en mindre produktion af hjemmelavede valmueprodukter (f.eks. valmuestrå, valmuekoncentrat fremstillet af knuste valmuestængler eller -hoveder) i en række østlige EU-lande, f.eks. Litauen, hvor markedet for valmuestængler og -koncentrat synes at have stabiliseret sig, og Polen, hvor produktionen af "polsk heroin" kan være faldende (CND, 2006).
Euroopas leidub heroiini kahel kujul: üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem levinud ja tavaliselt kallim valge heroiin (soolavorm), mis on enamasti pärit Kagu-Aasiast. Lisaks toodetakse ELis mõnesid opioidideks liigitatavaid uimasteid, kuid tootmine on väiksemahuline ja piirdub peamiselt kodusel teel valmistatud unimagunatoodetega (näiteks unimagunavarred, purustatud unimagunavartest või kupardest valmistatud kontsentraat), mida toodetakse mitmes ELi idapoolses riigis, näiteks Leedus, kus unimagunavarte ja kontsentraadi turg tundub olevat stabiliseerunud, ning Poolas, kus nn “poola heroiini” tootmine võib olla vähenemas (CND, 2006).
Eurooppaan tuodaan kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Lisäksi EU:ssa tuotetaan joitakin opioideja, mutta tuotanto rajoittuu pääasiassa suppeaan kotitekoisten unikkotuotteiden (kuten oopiumunikon, murskatuista unikon varsista tai mykeröistä tehdyn unikkotiivisteen) tuotantoon joissakin itäisissä EU-maissa, kuten Liettuassa, jossa unikon varsien ja mykeröiden markkinat vaikuttavat vakiintuneen, ja Puolassa, jossa ”puolalaisen heroiinin” tuotanto saattaa olla vähenemässä (CND, 2006).
Az importált heroin Európában két formában található meg: az egyik az általában elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), a másik a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely jellemzően Délkelet-Ázsiából származik. Emellett néhány opiát kábítószert az Európai Unióban készítenek, de ez főleg házi mákkészítmények (pl. mákszalma, mákkoncentrátum az őrölt mákgubókból vagy mákszárakból) szerény keretek között történő előállítására korlátozódik néhány keleti EU-országban, például Litvániában, ahol a mákszárak és koncentrátumok piaca stabilizálódni látszik, illetve Lengyelországban, ahol a „lengyel heroin” előállítása mintha csökkenőben lenne (CND, 2006).
I Europa forekommer importert heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform), og den mindre vanlige og vanligvis dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk kommer fra Sørøst-Asia. I tillegg produseres noen opioider innen EU, men det er her for det meste snakk om en begrenset hjemmeproduksjon av valmueprodukter (f.eks. konsentrat av knuste stengler eller frøkapsler) i en del av de østlige EU-landene som Litauen, hvor markedet for valmuestengler og konsentrat synes å ha stabilisert seg, og Polen, hvor produksjonen av ”polsk heroin” kan være på vei ned (CND, 2006).
W Europie importowana heroina występuje w dwóch postaciach: powszechnie dostępnej brązowej heroiny (w postaci zasady chemicznej) oraz mniej spotykanej i zwykle droższej białej heroiny (w postaci soli), która zazwyczaj pochodzi z Azji Południowo-Wschodniej. Ponadto w UE produkuje się niektóre narkotyki opiatowe, ale jest to głównie ograniczona do małej skali domowa produkcja wyrobów z maku lekarskiego (np. słomy makowej, koncentratu makowego ze zmiażdżonych łodyg lub makówek) w wielu wschodnich krajach UE, np. na Litwie, gdzie rynek na łodygi i koncentrat makowy prawdopodobnie się ustabilizował, a także w Polsce, gdzie produkcja „polskiej heroiny” wydaje się spadać (CND, 2006).
În Europa, heroina se găseşte sub două forme de import: heroina brună obişnuită (forma sa chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi, de obicei, mai scumpă, provenind de obicei din Asia de Sud-Est. Pe lângă heroina importată, unele droguri pe bază de opiacee sunt produse în Uniunea Europeană, dar fabricarea este în esenţă limitată la producerea pe scară redusă a preparatelor „de casă” din mac opiaceu (ex. tulpini de mac opiaceu, concentrat de mac opiaceu obţinut din tulpini sau capsule zdrobite de mac) într-o serie de state din estul Uniunii Europene, cum ar fi Lituania, unde piaţa de tulpini de mac opiaceu şi concentrat de mac opiaceu din tulpini pare să se fi stabilizat, precum şi Polonia, unde se pare că producţia de „heroină poloneză” este în descreştere (CND, 2006).
V Európe sa zistili dve formy dovážaného heroínu: bežne dostupný hnedý heroín (jeho chemická základná forma) a menej bežný a obvykle drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obvykle pochádza z juhovýchodnej Ázie. Okrem toho sa v rámci EÚ vyrábajú niektoré opiátové drogy, ale výroba je obmedzená najmä na malú domácku výrobu z maku siateho (napr. makovej slamy, makového koncentrátu z rozdrvených stoniek alebo makovíc) vo viacerých východných krajinách EÚ, napríklad v Litve, kde sa zdá, že trh pre makové stonky a koncentrát sa stabilizoval, a v Poľsku, kde sa výroba „poľského heroínu“ asi znížila (CND, 2006).
V Evropi je mogoče najti dve obliki uvoženega heroina: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa ponavadi dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Poleg tega se nekateri opiati proizvajajo v EU, vendar je proizvodnja v glavnem omejena na proizvodnjo domačih proizvodov iz vrtnega maka v majhnem obsegu (npr. koncentrat vrtnega maka iz zdrobljenih makovih stebel ali glavic) v številnih vzhodnih državah EU, na primer v Litvi, kjer je videti, da se je trg makovih stebel in koncentrata ustalil, in na Poljskem, kjer se proizvodnja "poljskega heroina" morda zmanjšuje (CND, 2006).
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. Vid sidan av det importerade heroinet finns det en inhemsk produktion av vissa opiatdroger i EU. Det rör sig främst om den begränsade produktionen av hemmagjorda vallmoprodukter (t.ex. ”poppy straw”, vallmokoncentrat framställt av krossade stjälkar eller frukter av vallmo) i ett antal östliga EU-länder, bl.a. Litauen, där marknaden för vallmostjälkar och koncentrat förefaller ha stabiliserats, och Polen, där produktionen av ”polskt heroin” synes minska (CND, 2006).
Avrupa’da iki tür ithal eroin bulunmaktadır: yaygın olarak bulunan kahverengi eroin (kimyasal baz formu) ile tipik olarak Güneydoğu Asya kaynaklı olan, daha az yaygın ve genellikle daha pahalı olan beyaz eroin (bir tuz formu). Bunun yanında, bazı opioid uyuşturucular AB içerisinde üretilmekle beraber, imalat genellikle bir dizi doğu AB ülkesinde ev yapımı haşhaş ürünlerinin (örneğin haşhaş kamışı, ezilmiş haşhaş sapı veya başlarından elde edilen haşhaş konsantresi) küçük ölçekli üretimiyle sınırlıdır. Bu ülkelere birkaç örnek, haşhaş sapı ve konsantresi pazarının dengelenmiş göründüğü Litvanya ile ‘Polonya eroini’ üretiminin düşmekte olabileceği Polonya’dır (CND, 2006).
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Turklāt dažas opioīdu narkotikas ražo uz vietas ES, bet ražošana parasti aprobežojas ar nelielu daudzumu mājās gatavotiem magoņu preparātiem (tie ir, piemēram, magoņu salmi vai no sasmalcinātiem magoņu kātiem un galviņām izgatavots magoņu koncentrāts), kas top vairākās ES austrumdaļas valstīs, piemēram, Lietuvā, kur magoņu kātu un magoņu koncentrāta tirgus šķiet stabilizējies, un Polijā, kur ,,poļu heroīna” ražošana, iespējams, samazinās (CND, 2006. g.).
In Europe, two forms of imported heroin are found: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and usually more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-east Asia. In addition, some opioid drugs are produced within the EU, but manufacture is mainly confined to small-scale production of home-made poppy products (e.g. poppy straw, poppy concentrate from crushed poppy stalks or heads) in a number of eastern EU countries, for example Lithuania, where the market for poppy stalks and concentrate seems to have stabilised, and Poland, where production of ‘Polish heroin’ might be decreasing (CND, 2006).
En Europe, l'héroïne importée se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base), et l'héroïne blanche, moins courante et généralement plus chère (une forme de sel), qui provient habituellement d'Asie du Sud-Est. En outre, certains opiacés sont produits à l'intérieur de l'UE. Il s'agit principalement de la production en quantités limitées de produits de fabrication «maison» à base de pavot (par exemple, de la paille de pavot, du concentré de pavot à partir de tiges ou de têtes de pavot broyées) dans un certain nombre de pays de l'est de l'UE, comme la Lituanie, où le marché des tiges de pavots et du concentré de pavot semble s'être stabilisé, et la Pologne, où la production d'«héroïne polonaise» pourrait diminuer (CND, 2006).
In Europa kommt importiertes Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Daneben werden einige Opioide innerhalb der EU hergestellt. Dies ist jedoch hauptsächlich auf Produkte aus selbst angebautem Mohn (z. B. Mohnstroh, Mohnkonzentrat aus zerstoßenen Mohnstielen und -blüten) beschränkt, die in einigen östlichen EU-Ländern wie beispielsweise Litauen und Polen in geringen Mengen hergestellt werden. In Litauen hat sich der Markt für Mohnstiele und Mohnkonzentrat offenbar stabilisiert, während die Herstellung von „polnischem Heroin“ rückläufig sein dürfte (CND, 2006).
En Europa, la heroína importada se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del sureste de Asia. Además, dentro de la UE se producen algunos opiáceos, aunque la producción se limita principalmente a productos caseros elaborados con adormidera (por ejemplo, paja de adormidera, concentrado de tallos o cabezas de adormidera molidos) en varios países orientales de la UE, como Lituania, donde el mercado de tallos y concentrado de adormidera parece haberse estabilizado, y Polonia, donde la producción de «heroína polaca» podría estar disminuyendo (CND, 2005).
In Europa sono disponibili due tipi di eroina importata: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e solitamente più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Oltre all’eroina importata, una parte degli oppiacei viene prodotta all’interno dell’Unione europea. Questa produzione è perlopiù confinata alla limitata produzione di derivati domestici del papavero (per esempio, paglia di papavero, concentrato di papavero derivante da steli e infiorescenze di papavero pressati) in alcuni paesi dell’Europa orientale come la Lituania, dove il mercato degli steli di papavero e del concentrato di papavero in generale sembra essersi stabilizzato, e la Polonia, dove la produzione di “eroina polacca” potrebbe essere in calo (CND, 2006).
Na Europa, a heroína importada pode ser encontrada sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e em geral mais cara, que é habitualmente originária do Sudeste Asiático. Além disso, existem drogas opiáceas produzidas na UE, mas o seu fabrico está essencialmente limitado a uma pequena produção de produtos caseiros obtidos a partir da papoila (como a palha da papoila e o concentrado de papoila, obtido por trituração de caules e cabeças desta planta) em alguns países do leste da UE, por exemplo a Lituânia, onde o mercado de caules e concentrado de papoila parece ter estabilizado, e a Polónia, onde a produção de “heroína polaca” poderá estar a diminuir (CND, 2006).
Στην Ευρώπη απαντώνται δύο μορφές εισαγόμενης ηρωίνης: η συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και η λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Επιπλέον, ορισμένα οπιοειδή ναρκωτικά παρασκευάζονται εντός της ΕΕ, αλλά πρόκειται για περιορισμένη παρασκευή προϊόντων παπαρούνας «κατ’ οίκον» (π.χ. συμπυκνώματα παπαρούνας από το άλεσμα μίσχων και ανθέων παπαρούνας) σε ορισμένες ανατολικές χώρες της ΕΕ, όπως για παράδειγμα η Λιθουανία, όπου η αγορά μίσχων παπαρούνας για άλεσμα και συμπυκνώματος φαίνεται να έχει σταθεροποιηθεί, και η Πολωνία, όπου η παραγωγή της «πολωνικής ηρωίνης» ενδεχομένως μειώνεται (CND, 2006).
Europa kent twee soorten geïmporteerde heroïne: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basisvorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en gewoonlijk duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. Daarnaast worden sommige opioïden binnen de EU geproduceerd, maar dit is overwegend beperkt tot de kleinschalige productie van “homemade” papaverproducten (zoals papaverconcentraten van fijngemalen papaverkronen of -stengels) in een aantal oostelijke EU-landen, bijvoorbeeld Litouwen, waar de markt voor papaverstengels en -concentraat zich lijkt te hebben gestabiliseerd, en in Polen, waar de productie van “Poolse heroïne” mogelijk afneemt (CND, 2006).
V Evropě se importovaný heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a obvykle dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. Vedle toho se některé opiátové drogy vyrábějí přímo v EU, ale výroba se omezuje na podomácku získávané produkty z máku (např. maková stébla, koncentrát z drcených stvolů máku nebo makovic) v několika zemích na východě EU, například v Litvě, kde se zřejmě trh s makovými stvoly a makovým koncentrátem ustálil, a v Polsku, kde produkce „polského heroinu“ možná klesá (CND, 2006).
I Europa findes to former for importeret heroin: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og normalt dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. Endvidere produceres nogle opioider i EU, men produktionen begrænser sig især til en mindre produktion af hjemmelavede valmueprodukter (f.eks. valmuestrå, valmuekoncentrat fremstillet af knuste valmuestængler eller -hoveder) i en række østlige EU-lande, f.eks. Litauen, hvor markedet for valmuestængler og -koncentrat synes at have stabiliseret sig, og Polen, hvor produktionen af "polsk heroin" kan være faldende (CND, 2006).
Euroopas leidub heroiini kahel kujul: üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem levinud ja tavaliselt kallim valge heroiin (soolavorm), mis on enamasti pärit Kagu-Aasiast. Lisaks toodetakse ELis mõnesid opioidideks liigitatavaid uimasteid, kuid tootmine on väiksemahuline ja piirdub peamiselt kodusel teel valmistatud unimagunatoodetega (näiteks unimagunavarred, purustatud unimagunavartest või kupardest valmistatud kontsentraat), mida toodetakse mitmes ELi idapoolses riigis, näiteks Leedus, kus unimagunavarte ja kontsentraadi turg tundub olevat stabiliseerunud, ning Poolas, kus nn “poola heroiini” tootmine võib olla vähenemas (CND, 2006).
Eurooppaan tuodaan kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Lisäksi EU:ssa tuotetaan joitakin opioideja, mutta tuotanto rajoittuu pääasiassa suppeaan kotitekoisten unikkotuotteiden (kuten oopiumunikon, murskatuista unikon varsista tai mykeröistä tehdyn unikkotiivisteen) tuotantoon joissakin itäisissä EU-maissa, kuten Liettuassa, jossa unikon varsien ja mykeröiden markkinat vaikuttavat vakiintuneen, ja Puolassa, jossa ”puolalaisen heroiinin” tuotanto saattaa olla vähenemässä (CND, 2006).
Az importált heroin Európában két formában található meg: az egyik az általában elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), a másik a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely jellemzően Délkelet-Ázsiából származik. Emellett néhány opiát kábítószert az Európai Unióban készítenek, de ez főleg házi mákkészítmények (pl. mákszalma, mákkoncentrátum az őrölt mákgubókból vagy mákszárakból) szerény keretek között történő előállítására korlátozódik néhány keleti EU-országban, például Litvániában, ahol a mákszárak és koncentrátumok piaca stabilizálódni látszik, illetve Lengyelországban, ahol a „lengyel heroin” előállítása mintha csökkenőben lenne (CND, 2006).
I Europa forekommer importert heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform), og den mindre vanlige og vanligvis dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk kommer fra Sørøst-Asia. I tillegg produseres noen opioider innen EU, men det er her for det meste snakk om en begrenset hjemmeproduksjon av valmueprodukter (f.eks. konsentrat av knuste stengler eller frøkapsler) i en del av de østlige EU-landene som Litauen, hvor markedet for valmuestengler og konsentrat synes å ha stabilisert seg, og Polen, hvor produksjonen av ”polsk heroin” kan være på vei ned (CND, 2006).
W Europie importowana heroina występuje w dwóch postaciach: powszechnie dostępnej brązowej heroiny (w postaci zasady chemicznej) oraz mniej spotykanej i zwykle droższej białej heroiny (w postaci soli), która zazwyczaj pochodzi z Azji Południowo-Wschodniej. Ponadto w UE produkuje się niektóre narkotyki opiatowe, ale jest to głównie ograniczona do małej skali domowa produkcja wyrobów z maku lekarskiego (np. słomy makowej, koncentratu makowego ze zmiażdżonych łodyg lub makówek) w wielu wschodnich krajach UE, np. na Litwie, gdzie rynek na łodygi i koncentrat makowy prawdopodobnie się ustabilizował, a także w Polsce, gdzie produkcja „polskiej heroiny” wydaje się spadać (CND, 2006).
În Europa, heroina se găseşte sub două forme de import: heroina brună obişnuită (forma sa chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi, de obicei, mai scumpă, provenind de obicei din Asia de Sud-Est. Pe lângă heroina importată, unele droguri pe bază de opiacee sunt produse în Uniunea Europeană, dar fabricarea este în esenţă limitată la producerea pe scară redusă a preparatelor „de casă” din mac opiaceu (ex. tulpini de mac opiaceu, concentrat de mac opiaceu obţinut din tulpini sau capsule zdrobite de mac) într-o serie de state din estul Uniunii Europene, cum ar fi Lituania, unde piaţa de tulpini de mac opiaceu şi concentrat de mac opiaceu din tulpini pare să se fi stabilizat, precum şi Polonia, unde se pare că producţia de „heroină poloneză” este în descreştere (CND, 2006).
V Európe sa zistili dve formy dovážaného heroínu: bežne dostupný hnedý heroín (jeho chemická základná forma) a menej bežný a obvykle drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obvykle pochádza z juhovýchodnej Ázie. Okrem toho sa v rámci EÚ vyrábajú niektoré opiátové drogy, ale výroba je obmedzená najmä na malú domácku výrobu z maku siateho (napr. makovej slamy, makového koncentrátu z rozdrvených stoniek alebo makovíc) vo viacerých východných krajinách EÚ, napríklad v Litve, kde sa zdá, že trh pre makové stonky a koncentrát sa stabilizoval, a v Poľsku, kde sa výroba „poľského heroínu“ asi znížila (CND, 2006).
V Evropi je mogoče najti dve obliki uvoženega heroina: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa ponavadi dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Poleg tega se nekateri opiati proizvajajo v EU, vendar je proizvodnja v glavnem omejena na proizvodnjo domačih proizvodov iz vrtnega maka v majhnem obsegu (npr. koncentrat vrtnega maka iz zdrobljenih makovih stebel ali glavic) v številnih vzhodnih državah EU, na primer v Litvi, kjer je videti, da se je trg makovih stebel in koncentrata ustalil, in na Poljskem, kjer se proizvodnja "poljskega heroina" morda zmanjšuje (CND, 2006).
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. Vid sidan av det importerade heroinet finns det en inhemsk produktion av vissa opiatdroger i EU. Det rör sig främst om den begränsade produktionen av hemmagjorda vallmoprodukter (t.ex. ”poppy straw”, vallmokoncentrat framställt av krossade stjälkar eller frukter av vallmo) i ett antal östliga EU-länder, bl.a. Litauen, där marknaden för vallmostjälkar och koncentrat förefaller ha stabiliserats, och Polen, där produktionen av ”polskt heroin” synes minska (CND, 2006).
Avrupa’da iki tür ithal eroin bulunmaktadır: yaygın olarak bulunan kahverengi eroin (kimyasal baz formu) ile tipik olarak Güneydoğu Asya kaynaklı olan, daha az yaygın ve genellikle daha pahalı olan beyaz eroin (bir tuz formu). Bunun yanında, bazı opioid uyuşturucular AB içerisinde üretilmekle beraber, imalat genellikle bir dizi doğu AB ülkesinde ev yapımı haşhaş ürünlerinin (örneğin haşhaş kamışı, ezilmiş haşhaş sapı veya başlarından elde edilen haşhaş konsantresi) küçük ölçekli üretimiyle sınırlıdır. Bu ülkelere birkaç örnek, haşhaş sapı ve konsantresi pazarının dengelenmiş göründüğü Litvanya ile ‘Polonya eroini’ üretiminin düşmekte olabileceği Polonya’dır (CND, 2006).
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Pamatojoties uz nesen veiktu iedzīvotāju valsts aptauju rezultātiem, ir aplēsts, ka aptuveni 10 miljoni eiropiešu (145) vismaz vienreiz (ilgtermiņa izplatība) ir pamēģinājuši kokaīnu, tas nozīmē, ka kokaīnu kādreiz ir lietojuši vairāk nekā 3 % no visiem pieaugušajiem iedzīvotājiem (146).
Based on recent national population surveys, it is estimated that about 10 million Europeans (145) have tried cocaine at least once (lifetime prevalence), representing over 3 % of all adults (146). National figures on reported use range between 0.5 % and 6 %, with Italy (4.6 %), Spain (5.9 %) and the United Kingdom (6.1 %) at the upper end of this range. It is estimated that about 3.5 million adults have used cocaine in the last year, representing 1 % of all adults. National figures in most countries range between 0.3 % and 1 %, although prevalence levels are higher in Spain (2.7 %) and the United Kingdom (2 %).
Comme l'indiquent les récentes enquêtes nationales de population, près de 10 millions d'Européens (145) ont consommé au moins une fois de la cocaïne (prévalence au cours de la vie), soit plus de 3 % des adultes (146). Les chiffres nationaux sur la consommation déclarée s'échelonnent entre 0,5 % et 6 %, l'Italie, (4,6 %), l'Espagne (5,9 %) et le Royaume-Uni (6,1 %) se situant dans la partie supérieure de cette fourchette. On estime qu’environ 3,5 millions d'adultes ont consommé de la cocaïne au cours des douze derniers mois, soit 1 % de l'ensemble de la population adulte. Dans la plupart des pays, les chiffres nationaux sont compris entre 0,3 % et 1 %, bien que les niveaux de prévalence soient plus élevés en Espagne (2,7 %) et au Royaume-Uni (2 %).
Vor kurzem durchgeführten nationalen demografischen Erhebungen zufolge haben schätzungsweise etwa 10 Millionen Europäer (145) mindestens einmal im Leben Kokain konsumiert (Lebenszeitprävalenz), das entspricht über 3 % aller Erwachsenen (146). Die gemeldeten Zahlen der einzelnen Länder variieren zwischen 0,5 % und 6 %, wobei Italien (4,6 %), Spanien (5,9 %) und das Vereinigte Königreich (6,1 %) das obere Ende dieses Spektrums bilden. Schätzungsweise haben etwa 3,5 Millionen erwachsene Europäer in den letzten 12 Monaten Kokain konsumiert, das entspricht 1 % der erwachsenen Allgemeinbevölkerung. Die aus den meisten Ländern gemeldeten Raten liegen zwischen 0,3 % und 1 %, wobei die Prävalenzraten in Spanien (2,7 %) und dem Vereinigten Königreich (2 %) höher sind.
Según recientes encuestas de población nacionales, se calcula que unos 10 millones de europeos (145), es decir, más de un 3 % del total de la población adulta (146), han consumido cocaína al menos una vez (prevalencia de vida). Los porcentajes nacionales de personas que admiten haber consumido esta sustancia varían entre un 0,5 % y un 6 %, con Italia (4,6 %), España (5,9 %) y el Reino Unido (6,1 %) a la cabeza de la clasificación. Se estima que unos 3,5 millones de adultos han consumido cocaína durante el último año, es decir, un 1 % del total de la población adulta. Los porcentajes nacionales en la mayoría de países varían entre un 0,3 % y un 1 %, aunque los niveles de prevalencia son superiores en España (2,7 %) y el Reino Unido (2 %).
In base alle recenti indagini nazionali condotte sulla popolazione, si calcola che circa 10 milioni di europei (145) hanno provato almeno una volta la cocaina (prevalenza una tantum), pari al 3% e più della totalità degli adulti (146). Le cifre nazionali sul consumo riferito sono comprese tra lo 0,5% e il 6%; figurano in cima alle statistiche l’Italia (4,6%), la Spagna (5,9%) e il Regno Unito (6,1%). Si calcola che circa 3,5 milioni di adulti abbiano usato la cocaina negli ultimi 12 mesi, pari all’1% circa di tutta la popolazione adulta. Nella maggior parte dei paesi le cifre sono comprese tra lo 0,3% e l’1%, a eccezione di Spagna (2,7%) e Regno Unito (2%), che riferiscono una prevalenza più alta.
Segundo inquéritos nacionais à população recentemente realizados, calcula-se que cerca de 10 milhões de europeus (145) tenham experimentado cocaína pelo menos uma vez (prevalência ao longo da vida), o que equivale a mais de 3% da população adulta (146). Os dados nacionais sobre o consumo mencionado variam entre 0,5% e 6%, com a Itália (4,6%), a Espanha (5,9%) e o Reino Unido (6,1%) no extremo superior deste intervalo de variação. Estima-se que cerca de 3,5 milhões de adultos tenham consumido cocaína no último ano, valor que representa 1% da população adulta. Os dados nacionais, na maioria dos países, variam entre 0,3% e 1%, embora os níveis de prevalência sejam mais altos em Espanha (2,7%) e no Reino Unido (2%).
Βάσει πρόσφατων εθνικών ερευνών στον γενικό πληθυσμό, υπολογίζεται ότι περίπου 10 εκατομμύρια Ευρωπαίοι (145) έχουν δοκιμάσει κοκαΐνη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή τους (επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή), αριθμός που αντιστοιχεί σε άνω του 3 % όλων των ενηλίκων (146). Τα εθνικά ποσοστά αναφερόμενης χρήσης κυμαίνονται από 0,5 % έως 6 %, με την Ιταλία (4,6 %), την Ισπανία (5,9 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,1 %) να εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά. Υπολογίζεται ότι περίπου 3,5 εκατομμύρια ενήλικοι έκαναν χρήση κοκαΐνης κατά το τελευταίο έτος, αντιπροσωπεύοντας το 1 % του συνόλου των ενηλίκων. Τα εθνικά ποσοστά στις περισσότερες χώρες κυμαίνονται από 0,3 % έως 1 %. Εντούτοις, τα επίπεδα επικράτησης είναι υψηλότερα στην Ισπανία (2,7 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (2 %).
Op basis van recente bevolkingsenquêtes wordt geschat dat ongeveer 10 miljoen Europeanen (145), dat wil zeggen ruim 3% van alle volwassenen (146), minstens één keer in hun leven cocaïne hebben gebruikt (“ooit”-gebruik). Nationale cijfers over het aantal mensen dat verklaart cocaïne gebruikt te hebben lopen uiteen van 0,5% tot 6%, waarbij Italië (4,6%), Spanje (5,9%) en het Verenigd Koninkrijk (6,1%) de hoogste percentages rapporteren. Naar schatting hebben ongeveer 3,5 miljoen volwassenen, ofwel 1% van alle volwassenen, de afgelopen 12 maanden cocaïne gebruikt. Nationale cijfers liggen in de meeste landen tussen 0,3 en 1%, hoewel de prevalentieniveaus in Spanje (2,7%) en het Verenigd Koninkrijk (2%) hoger liggen.
Podle nedávných národních průzkumů se odhaduje, že cca 10 milionů Evropanů (145) zkusilo kokain alespoň jedenkrát v životě (celoživotní prevalence) , což představuje více než 3 % všech dospělých (146). Ohlášené národní údaje o užívání kokainu se pohybují mezi 0,5 a 6 %, přičemž při horní hranici tohoto intervalu se nachází Itálie (4,6 %), Španělsko (5,9 %) a Spojené království (6,1 %). Odhaduje se, že za poslední rok užilo kokain 3,5 milionů dospělých, což představuje 1 % dospělé populace. Národní údaje se ve většině zemí pohybují mezi 0,3 a 1 %, avšak hodnoty prevalence jsou vyšší ve Španělsku (2,7 %) a Spojeném království (2 %).
Ifølge nyere nationale befolkningsundersøgelser skønnes det, at ca. 10 millioner europæere (145) har prøvet kokain mindst én gang (langtidsprævalens), svarende til over 3 % af alle voksne (146). De nationale tal for den angivne brug ligger på mellem 0,5 og 6 %, idet Italien (4,6 %), Spanien (5,9 %) og Det Forenede Kongerige (6,1 %) ligger højest på listen. Det skønnes, at ca. 3,5 millioner voksne har brugt kokain inden for de seneste tolv måneder, svarende til 1 % af alle voksne. De nationale tal i de fleste lande ligger på mellem 0,3 og 1 %, selv om prævalensen er højere i Spanien (2,7 %) og Det Forenede Kongerige (2 %).
Hiljutiste siseriiklike rahvastiku-uuringute põhjal on vähemalt üks kord elus proovinud kokaiini (elu jooksul tarbimine) hinnanguliselt umbes 10 miljonit eurooplast,(145) see on üle 3% kõikidest täiskasvanutest.(146) Riikide tarbimisnäitajad on 0,5–6%, kusjuures tabeli tipus on Itaalia (4,6%), Hispaania (5,9%) ja Ühendkuningriik (6,1%). Viimase aasta jooksul on kokaiini tarbinud hinnanguliselt umbes 3,5 miljonit täiskasvanut, seega 1% kõikidest täiskasvanutest. Enamikus riikides on siseriiklikud näitajad 0,3–1%, kuid levimuse tase on kõrgem Hispaanias (2,7%) ja Ühendkuningriigis (2%).
Viimeisimpien kansallisten väestötutkimusten mukaan noin 10 miljoonaa henkilöä (145), yli 3 prosenttia kaikista aikuisista Euroopassa on käyttänyt kokaiinia ainakin kerran (146). Käyttöä koskevat kansalliset luvut vaihtelevat 0,5:stä 6 prosenttiin, ja kärjessä olivat Italia (4,6 %), Espanja (5,9 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,1 %). Kokaiinia ilmoittaa viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneensä noin 3,5 miljoonaa henkilöä (noin prosentti kaikista aikuisista). Useimmissa maissa määrä vaihtelee 0,3:sta 1 prosenttiin, mutta se on selvästi korkeampi Espanjassa (2,7 %) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (2 %).
A közelmúltbeli lakossági felmérések alapján úgy becsülik, hogy a kokaint körülbelül 10 millió európai145 próbálta már legalább egy alkalommal (életprevalencia), ami az összes felnőtt több mint 3%-át jelenti146. A bejelentett használatra vonatkozó országos adatok 0,5% és 6% között vannak, ezen belül az élen Olaszországgal (4,6%), Spanyolországgal (5,9%) és az Egyesült Királysággal (6,1%). Becslések szerint az elmúlt évben körülbelül 3,5 millió felnőtt használt kokaint, ami az összes felnőtt 1%-át jelenti. Az országos adatok a legtöbb országban a 0,3% és 1% közötti tartományban vannak, ugyanakkor az előfordulás Spanyolországban (2,7%) és az Egyesült Királyságban (2%) magasabb.
Ut fra nye nasjonale befolkningsundersøkelser kan det anslås at om lag 10 millioner europeere (145) har prøvd kokain minst én gang (livstidsprevalens), eller drøye 3 % av alle voksne (146). Nasjonale tall for rapportert bruk varierer mellom 0,5 % og 6 %, med Italia (4,6 %), Spania (5,9 %) og Storbritannia (6,1 %) i det øvre sjiktet. Det anslås ca. 3,5 millioner voksne har brukt kokain det siste året, noe som utgjør 1 % av alle voksne. Nasjonale tall i ligger i de fleste land mellom 0,3 % og 1 %, men prevalensen er høyere i Spania (2,7 %) og Storbritannia (2 %).
Na podstawie ostatnich krajowych badań ankietowych szacuje się, że około 10 milionów Europejczyków (145) przynajmniej raz w życiu zażywało kokainę, co stanowi ponad 3% wszystkich dorosłych osób (146). Dane krajowe dotyczące zgłoszonych przypadków zażywania wahają się od 0,5% do 6%, przy czym najwyższe wartości odnoszą się do Włoch (4,6%), Hiszpanii (5,9%) i Wielkiej Brytanii (6,1%). Szacuje się, że około 3,5 miliona dorosłych zażywało kokainę w ostatnim roku, co stanowi około 1% wszystkich osób dorosłych. Większość danych krajowych mieści się w przedziale od 0,3% do 1%, chociaż liczba osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, jest wyższa w Hiszpanii (2,7%) i w Wielkiej Brytanii (2%).
Pe baza anchetelor recente la nivelul populaţiei, se estimează că în jur de 10 milioane de europeni (145) au consumat cel puţin o dată această substanţă (consum pe parcursul vieţii), ceea ce reprezintă peste 3 % din totalul populaţiei adulte (146). Cifrele naţionale privind consumul raportat variază între 0,5 % şi 6 %, valorile cele mai mari înregistrându-se în Italia (4,6 %), Spania (5,9 %) şi în Regatul Unit (6,1 %). Se estimează că aproximativ 3,5 milioane de adulţi au consumat cocaină în ultimul an, reprezentând 1 % din totalul populaţiei adulte. În majoritatea ţărilor, cifrele naţionale variază între 0,3 % şi 1 %, deşi nivelurile de prevalenţă sunt mai ridicate în Spania (2,7 %) şi în Regatul Unit (2 %).
Na základe nedávnych celoštátnych prieskumov medzi obyvateľstvom sa odhaduje, že asi 10 miliónov Európanov (145) okúsilo kokaín najmenej raz (celoživotná prevalencia), čo predstavuje viac ako 3 % všetkých dospelých (146). Národné údaje o uvádzanom užívaní sa pohybujú medzi 0,5 % a 6 %, pričom Taliansko (4,6 %), Španielsko (5,9 %) a Spojené kráľovstvo (6,1 %) sú na hornom konci tohto rozpätia. Odhaduje sa, že asi 3,5 milióna dospelých užívalo kokaín v poslednom roku, čo predstavuje 1 % všetkých dospelých. Národné údaje sa vo väčšine krajín pohybujú medzi 0,3 % a 1 %, hoci úrovne prevalencie sú vyššie v Španielsku (2,7 %) a Spojenom kráľovstve (2 %).
Na podlagi nacionalnih raziskav med prebivalstvom se ocenjuje, da je približno 10 milijonov Evropejcev (145) vsaj enkrat v življenju poskusilo kokain (razširjenost uživanja kadar koli v življenju), kar je 3 % vseh odraslih prebivalcev (146). Nacionalni podatki o zabeleženem uživanju so med 0,5 % in 6 %, na vrhu lestvice pa so Italija (4,6 %), Španija (5,9 %) in Združeno kraljestvo (6,1 %). Ocenjuje se, da je v zadnjem letu kokain uživalo približno 3,5 milijona odraslih oseb, kar je 1% vseh odraslih oseb. Nacionalni podatki se v večini držav gibljejo med 0,3 % in 1 %, stopnja razširjenosti pa je višja v Španiji (2,7 %) in Združenem kraljestvu (2 %).
Baserat på nyare nationella befolkningsundersökningar uppskattas cirka 10 miljoner människor i Europa (145), eller drygt 3 % av den vuxna befolkningen, att de någon gång har provat kokain (livstidsprevalens)(146). Nationella siffror om rapporterad användning varierar mellan 0,5 % och 6 %, där Italien (4,6 %), Spanien (5,9 %) och Storbritannien (6,1 %) ligger i den övre delen av intervallet. Det uppskattas att cirka 3,5 miljoner vuxna, vilket motsvarar 1 % av alla vuxna, har använt kokain under de föregående tolv månaderna. Nationella siffror varierar mellan 0,3 % och 1 % i de flesta länderna även om de är högre i Spanien (2,7 %) och Storbritannien (2 %).
Yeni ulusal nüfus araştırmaları temel alındığında, yaklaşık 10 milyon Avrupalı’nın (145) kokaini en az bir kez denemiş olduğu (yaşam boyu yaygınlık) tahmin edilmekte olup bu oran tüm yetişkinlerin % 3’ünden fazlasını temsil etmektedir (146). Rapor edilen kullanım hakkındaki ulusal rakamlar % 0,5 ile % 6 arasında değişirken İtalya (% 4,6), İspanya (% 5,9) ve Birleşik Krallık (% 6,1) bu aralığın yukarı ucunda bulunmaktadır. Tüm yetişkinlerin % 1’ini temsil eden 3,5 milyon civarında yetişkinin geçmiş yılda kokain kullandığı tahmin edilmektedir. Her ne kadar yaygınlık oranları İspanya (% 2,7) ile Birleşik Krallık'ta (% 2) daha yüksekse olsa da, çoğu ülkedeki ulusal rakamlar % 0,3 ile % 1 arasında değişmektedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Informācija par ekstazī izraisītiem nāves gadījumiem ir ierobežota, bet 2005. gada Reitox valsts ziņojumos minētā informācija liek secināt, ka salīdzinājumā ar opioīdu izraisītiem nāves gadījumiem ar ekstazī lietošanu saistīti nāves gadījumi tomēr ir samērā reti, lai gan dažās valstīs to skaits ir vērā ņemams.
Information on ecstasy deaths is limited, but data from 2005 Reitox national reports suggest that deaths involving ecstasy remain relatively unusual compared with opioid deaths, although in some countries the number is not negligible. In Europe as a whole, there were references to 77 deaths, which should be considered as a minimum estimate (210). Cases were reported from Denmark (2), Germany (20), France (4), Hungary (3), and the United Kingdom (48 cases with ‘mentions’ – 33 in England and Wales), where probably reporting is better than in other countries. In Spain, ecstasy was present in 2.5 % of drug poisonings.
Les informations sur les décès liés à l’ecstasy sont limitées, mais les données contenues dans les rapports nationaux Reitox de 2005 donnent à penser que les décès mettant en cause l’ecstasy demeurent relativement inhabituels par rapport à ceux liés aux opiacés, même si, dans certains pays, leur nombre n’est pas négligeable. Dans l’ensemble de l’Europe, 77 décès ont été recensés, ce qui devrait être considéré comme une estimation minimale (210). Des cas ont été rapportés au Danemark (2), en Allemagne (20), en France (4), en Hongrie (3) et au Royaume-Uni (48 cas mentionnant l’ecstasy, dont 33 en Angleterre et au Pays de Galles), mais les rapports sont probablement plus précis dans ces pays. En Espagne, de l’ecstasy a été détectée dans 2,5 % des intoxications liées à la drogue.
Es liegen nur in begrenztem Umfang Informationen über Todesfälle im Zusammenhang mit Ecstasy vor, jedoch weisen die Daten der nationalen Reitox-Berichte 2005 darauf hin, dass derartige Todesfälle im Vergleich zu opioidbedingten Todesfällen nach wie vor relativ selten sind. In einigen Ländern ist ihre Zahl jedoch nicht zu vernachlässigen. Insgesamt wurden in Europa 77 Todesfälle in Verbindung mit Ecstasy gemeldet, wobei dies als Mindestschätzung betrachtet werden sollte (210). Über Todesfälle wurde aus Dänemark (2), Deutschland (20), Frankreich (4), Ungarn (3) und dem Vereinigten Königreich (48 „Erwähnungen“ von Ecstasy, davon 33 in England und Wales) berichtet, was vermutlich auf bessere Meldesysteme in diesen Ländern zurückzuführen ist. In Spanien wurde bei 2,5 % der Vergiftungen durch Drogen Ecstasy nachgewiesen.
La información disponible sobre las muertes por este tipo de droga es limitada, aunque los datos de los informes nacionales de la red Reitox de 2005 sugieren que continúan siendo poco usuales comparadas con las muertes por opiáceos. Sin embargo, en algunos países la cifra de muertes por éxtasis no es desdeñable. En Europa, existen 77 casos de muertes registradas, que deberían considerarse una estimación a la baja (210). Estos casos se registraron en Dinamarca (2), Alemania (20), Francia (4), Hungría (3) y el Reino Unido (con «mención» del éxtasis en 48 casos, 33 en Inglaterra y Gales), donde probablemente los registros son mejores que en otros países. En España, el éxtasis estuvo presente en un 2,5 % de las intoxicaciones por drogas.
Le informazioni sui decessi per ecstasy sono limitate, ma i dati emersi dalle relazioni nazionali Reitox suggeriscono che questi episodi continuano a essere casi relativamente insoliti rispetto ai decessi per oppiacei, nonostante il numero di decessi non trascurabile osservato in alcuni paesi. Nell’intera Europa sono stati segnalati 77 casi, una cifra questa che andrebbe considerata come una stima minima (210). Riferiscono casi di decesso per ecstasy Danimarca (2), Germania (20), Francia (4), Ungheria (3) e Regno Unito (ecstasy “menzionata” in 48 casi, di cui 33 in Inghilterra e Galles), dove forse il sistema di segnalazione è migliore rispetto ad altri paesi. In Spagna l’ecstasy è stata rinvenuta nel 2,5% delle intossicazioni da stupefacenti.
Há pouca informação sobre as mortes relacionadas com o consumo de ecstasy, mas os dados dos relatórios nacionais Reitox de 2005 sugerem que as mortes ligadas ao ecstasy continuam a ser relativamente invulgares em comparação com as mortes causadas pelo consumo de opiáceos, embora em alguns países o seu número não seja insignificante. No território europeu foram referenciadas 77 mortes, número que se deverá considerar uma estimativa mínima (210). Foram comunicados vários casos na Dinamarca (2), na Alemanha (20), em França (4), na Hungria (3) e no Reino Unido (48 casos em que esta droga foi “mencionada” – 33 deles em Inglaterra e no País de Gales), talvez por terem um sistema de notificação melhor do que os restantes países. Em Espanha, o ecstasy figurava em 2,5% das intoxicações agudas relacionadas com o consumo de drogas.
Οι πληροφορίες σχετικά με τους θανάτους που οφείλονται στην έκσταση είναι περιορισμένες, αλλά τα στοιχεία από τις εθνικές εκθέσεις του δικτύου Reitox για το 2005 υποδηλώνουν ότι οι θάνατοι που συνδέονται με τη χρήση έκστασης παραμένουν σχετικά λιγοστοί σε σύγκριση με τους θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή, μολονότι σε ορισμένες χώρες ο αριθμός τους δεν είναι αμελητέος. Συνολικά στην Ευρώπη αναφέρθηκαν 77 θάνατοι, οι οποίοι πρέπει να θεωρούνται ελάχιστη εκτίμηση (210). Περιπτώσεις αναφέρθηκαν από τη Δανία (2), τη Γερμανία (20), τη Γαλλία (4), την Ουγγαρία (3) και το Ηνωμένο Βασίλειο (48 περιπτώσεις με «αναφορά» – 33 στην Αγγλία και την Ουαλία), όπου ενδεχομένως οι αναφορές είναι πιο ακριβείς από ό,τι σε άλλες χώρες. Στην Ισπανία η έκσταση ήταν παρούσα στο 2,5 % των τοξικώσεων από ναρκωτικές ουσίες.
Er is slechts in beperkte mate informatie beschikbaar over sterfgevallen als gevolg van ecstasy, maar uit de gegevens in de nationale Reitox-verslagen 2005 blijkt dat sterfgevallen waarbij ecstasy in het spel is nog altijd betrekkelijk zelden voorkomen in vergelijking met sterfgevallen als gevolg van opioïdengebruik, hoewel het aantal in sommige landen niet onaanzienlijk is. In Europa als geheel werden 77 sterfgevallen gemeld en dit moet worden beschouwd als een minimale schatting (210). Er werden gevallen gerapporteerd door Denemarken (2), Duitsland (20), Frankrijk (4), Hongarije (3) en het Verenigd Koninkrijk (48 gevallen van “melding” van ecstasy – 33 in Engeland en Wales), waar de rapportage waarschijnlijk beter is dan in andere landen. In Spanje was ecstasy aanwezig bij 2,5% van de drugsvergiftigingen.
Informace o úmrtích souvisejících s extází jsou omezené, ale údaje z národních zpráv zemí zapojených do sítě Reitox za rok 2005 naznačují, že úmrtí související s extází zůstávají ve srovnání s úmrtími souvisejícími s opiáty relativně vzácná, ačkoli v některých zemích není jejich počet zanedbatelný. V celoevropském měřítku se objevilo 77 zmínek o těchto úmrtích, což je třeba považovat za minimální odhad (210). Případy byly hlášeny v Dánsku (2), Německu (20), Francii (4), Maďarsku (3) a Spojeném království (48 případů „zmínky“, z toho 33 v Anglii a Walesu), kde je poskytování údajů pravděpodobně lepší než v jiných zemích. Ve Španělsku byla extáze přítomná u 2,5 % případů otrav drogami.
Oplysningerne om ecstasydødsfald er begrænsede, men det fremgår af data fra de nationale Reitox-rapporter for 2005, at dødsfald, hvor ecstasy er involveret, fortsat er forholdsvis ualmindelige sammenlignet med opioidrelaterede dødsfald, selv om antallet ikke er ubetydeligt i nogle lande. I Europa som helhed blev der henvist til 77 dødsfald, hvilket bør betragtes som et minimumsskøn (210). Tilfælde blev indberettet fra Danmark (2), Tyskland (20), Frankrig (4), Ungarn (3) og Det Forenede Kongerige (48 tilfælde med "omtaler" – 33 i England og Wales), hvor indberetningen formentlig er bedre end i andre lande. I Spanien var ecstasy til stede i 2,5 % af narkotikaforgiftningerne.
Andmed ecstasyga seotud surmade kohta on piiratud, kuid Reitoxi riikide teabekeskuste 2005. a aruannetes esitatud andmetest ilmneb, et ecstasyga seotud surmajuhtumeid esineb suhteliselt harva, võrreldes opioididega seotud surmajuhtumitega, mõnedes riikides aga on nende arv märkimisväärne. Kogu Euroopas teatati kokku 77 surmajuhtumist, aga seda tuleks pidada miinimumhinnanguks.(210) Surmajuhtumitest teatasid Taani (2), Saksamaa (20), Prantsusmaa (4), Ungari (3) ja Ühendkuningriik (48 surmajuhtumit, mille puhul mainiti ecstasyt – 33 Inglismaal ja Walesis), kus aruandlus on tõenäoliselt parem kui teistes riikides. Hispaanias esines ecstasyt 2,5% uimastitest tingitud mürgistuste puhul.
Ekstaasikuolemista on saatavilla vain vähän tietoa, mutta vuoden 2005 Reitoxin kansalliset raportit viittaavat siihen, että ekstaasikuolemat ovat edelleen melko harvinaisia opioidikuolemiin verrattuna, mutta niiden määrä on joissakin maissa huomionarvoinen. Euroopassa ilmoitettiin yhteensä 77 tällaista kuolemaa, ja lukua on pidettävä vähimmäisarviona (210). Tapauksia ilmoittivat Tanska (2), Saksa (20), Ranska (4), Unkari (3) ja Yhdistynyt kuningaskunta (48 tapausta, joissa mainittiin ekstaasi – 33 tapausta Englannissa ja Walesissa), joissa raportointi on todennäköisesti tehokkaampaa kuin muissa maissa. Espanjassa ekstaasia havaittiin 2,5 prosentissa huumemyrkytyksistä.
Az extasy miatti halálesetekről csak korlátozott mértékben vannak információk, de a 2005-ös Reitox országjelentésekből kapott adatok azt jelzik, hogy az extasyval kapcsolatba hozható halálesetek még mindig viszonylag ritkák az opiátok okozta halálozáshoz képest, bár a számuk néhány országban nem elhanyagolható. Európa egészét tekintve 77 halálesetre történt utalás, amit becsült minimumnak kell tekintenünk210. Az eseteket Dániából (2), Németországból (20), Franciaországból (4), Magyarországról (3) és az Egyesült Királyságból (48 esetben „említik”, ebből 33 Angliában és Walesben) jelentették; ez utóbbi esetében a bejelentés valószínűleg a többi országhoz képest jobban működik. Spanyolországban az extasyt a kábítószer-mérgezések 2,5%-ában mutatták ki.
Det er begrenset med informasjon om ecstasydødsfall, men ifølge nasjonale Reitox-rapporter for 2005 er dødsfall hvor ecstasy er involvert, fremdeles er nokså uvanlige sammenlignet med opioid-dødsfall, selv om tallene i noen land ikke er uvesentlige. I Europa sett under ett ble 77 dødsfall rapportert, men dette tallet bør betraktes som et minsteanslag (210). Tilfeller ble rapportert fra Danmark (2), Tyskland (20), Frankrike (4), Ungarn (3) og Storbritannia (48 tilfeller hvor stoffet “nevnes” – 33 i England og Wales). Sistnevnte har sannsynligvis bedre rapportering enn andre land. I Spania var ecstasy til stede i 2,5 % av tilfellene av narkotikaforgiftning.
Ilość informacji na temat zgonów z powodu ekstazy jest ograniczona, ale dane ze sprawozdań krajowych Reitox za 2005 r. wskazują, że zgony z udziałem ekstazy nadal są stosunkowo rzadkie w porównaniu ze zgonami spowodowanymi przez opiaty, chociaż w niektórych krajach ich liczby nie można lekceważyć. W całej Europie odnotowano 77 przypadków zgonów, przy czym liczbę tę należy uważać za minimalną wartość szacunkową (210). Przypadki te zgłoszono w Danii (2), w Niemczech (20), we Francji (4), na Węgrzech (3) i w Wielkiej Brytanii (48 przypadków ze wzmianką o ekstazy — 33 w Anglii i w Walii), gdzie prawdopodobnie system sprawozdawczości działa lepiej niż w pozostałych krajach. W Hiszpanii obecność ekstazy wykryto w 2,5% przypadków zatruć narkotykami.
Informaţiile privind decesele legate de consumul de ecstasy sunt limitate, dar datele rapoartelor naţionale Reitox pentru 2005 indică că decesele în care este implicat ecstasy sunt relativ neobişnuite comparativ cu decesele legate de consumul de opiacee, deşi în unele ţări numărul deceselor nu este neglijabil. În toată Europa, au fost raportate 77 de decese, care ar trebui considerate o estimare minimă (210). Au fost raportate decese asociate consumului de ecstasy în Danemarca (2), Germania (20), Franţa (4), Ungaria (3), şi Regatul Unit (48 de cazuri cu „menţiune” – 33 în Anglia şi Ţara Galilor), unde raportarea este probabil mai bună decât în alte ţări. În Spania, ecstasy a fost prezent în 2,5 % din intoxicaţiile cu droguri.
Informácie o úmrtiach súvisiacich s extázou sú obmedzené, ale údaje z národných správ siete Reitox za rok 2005 naznačujú, že úmrtia kvôli extáze zostávajú pomerne neobvyklé v porovnaní s úmrtiami súvisiacimi s opiátmi, hoci v niektorých krajinách ich počet nie je zanedbateľný. V Európe ako celku existovali odkazy na 77 úmrtí, ktoré by sa mali považovať za minimálny odhad (210). Prípady boli uvádzané z Dánska (2), Nemecka (20), Francúzka (4), Maďarska (3) a Spojeného kráľovstva (48 prípadov so „zmienkami“ – 33 v Anglicku a Walese), kde je pravdepodobne poskytovanie správ lepšie ako v iných krajinách. V Španielsku bola extáza prítomná v 2,5 % otráv drogami.
Informacije o smrtnih primerih zaradi uživanja ekstazija so omejene, vendar pa podatki iz nacionalnih poročil Reitox za leto 2005 kažejo, da smrtni primeri zaradi ekstazija ostajajo relativno redki v primerjavi s smrtnimi primeri zaradi uživanja opioidov, čeprav v nekaterih državah številka ni zanemarljiva. V Evropi kot celoti je bilo prijavljenih 77 smrtnih primerov, kar velja za minimalno oceno (210). O primerih so poročali iz Danske (2), Nemčije (20), Francije (4), Madžarske (3) in Združenega kraljestva (48 primerov z "navedbami" – 33 v Angliji in Walesu), kjer je poročanje verjetno boljše kot v drugih državah. V Španiji je bil ekstazi navzoč pri 2,5 % zastrupitev z drogami.
Information om ecstasyrelaterade dödsfall är begränsad, men uppgifter från de nationella Reitox-rapporterna pekar på att dödsfall där ecstasy förekommit fortfarande är relativt ovanliga jämfört med opiatrelaterade dödsfall. I några länder är dock antalet inte försumbart. I Europa som helhet fanns hänvisningar till 77 dödsfall, vilket bör betraktas som en minimiskattning (210). Fall rapporterades från Danmark (2), Tyskland (20), Frankrike (4), Ungern (3), och Storbritannien (48 fall med ”omnämnanden”– 33 i England och Wales), där rapporteringen förmodligen är bättre än i andra länder. I Spanien förekom ecstasy i 2,5 % av förgiftningar orsakade av droger.
Ecstasy ölümlerine dair bilgiler sınırlı olmakla beraber, 2005 Reitox ulusal raporlarından alınan veriler, bazı ülkelerdeki rakamlar görmezden gelinemese de, ecstasy içeren ölümlerin opioid ölümlerine oranla çok ender olduğunu düşündürmektedir. Genel olarak Avrupa’da, asgari bir tahmin olarak kabul edilmesi gereken 77 ölüm bildirilmiştir (210). Raporlamanın olasılıkla diğer ülkelerden daha iyi olduğu Danimarka (2), Almanya (20), Fransa (4), Macaristan (3) ve Birleşik Krallık'tan (‘bahsi geçen’ 48 vaka – İngiltere ve Galler’de 33) vakalar rapor edilmiştir. İspanya’da ecstasy, uyuşturucu zehirlenmelerinin % 2,5’unda mevcuttu.
  1. nodaļa: Politika un...  
Tie atspoguļo valstu tiesiskā regulējuma atšķirības, kā arī dažādus tiesību aktu piemērošanas un izpildes nodrošinājuma veidus un dažādās kriminālās justīcijas iestāžu prioritātes un līdzekļus, ko tās atvēl cīņai ar konkrētiem pārkāpumiem.
Data on ‘reports’ (11) of drug law offences are available in all the European countries analysed in this report. They reflect differences in national legislations, but also the different ways in which the laws are applied and enforced, and differences in the priorities and resources allocated by criminal justice agencies to specific offences. In addition, there are variations between national information systems on drug law offences, especially in relation to reporting and recording practices – i.e. what is recorded, when and how. Because these differences make direct comparisons between EU countries rather difficult (12), it is more appropriate to compare trends rather than absolute numbers.
Les données relatives aux «cas signalés» (11) sur les infractions à la législation antidrogue sont disponibles dans tous les pays d'Europe couverts dans le présent rapport annuel. Elles reflètent les divergences entre les législations nationales, mais aussi les différentes façons dont les législations sont appliquées et les différences dans les priorités et les ressources allouées aux instances chargées de la répression pour lutter contre des délits spécifiques. En outre, on observe des variations entre les systèmes d'information nationaux sur les infractions à la législation antidrogue, notamment en matière de pratiques de déclaration et de recensement, c'est-à-dire ce qui est enregistré, quand et comment. Du fait que ces divergences rendent assez difficiles les comparaisons directes entre pays de l'UE (12), il est plus approprié de comparer des tendances plutôt que des chiffres absolus.
Daten über „Berichte“ (11) über Drogendelikte sind in allen europäischen Ländern verfügbar, zu denen in diesem Bericht Analysen angestellt werden. Diese „Berichte“ machen die Unterschiede sowohl in der nationalen Gesetzgebung als auch bei der Anwendung und Durchsetzung der Gesetze deutlich und geben Aufschluss über die Prioritäten und die von den Strafjustizbehörden für die Verfolgung bestimmter Straftaten bereitgestellten Ressourcen. Darüber hinaus bestehen zwischen den einzelnen Ländern große Unterschiede in den Informationssystemen im Bereich der Drogendelikte, insbesondere im Hinblick auf Melde- und Erfassungsmethoden, d. h. darauf, was wann wie erfasst wird. Da aufgrund dieser Unterschiede Vergleiche zwischen den EU-Ländern kaum möglich sind (12), bietet es sich an, eher Trends zu vergleichen als absolute Zahlen.
Los datos sobre «notificaciones» (11) de delitos contra las leyes antidroga están disponibles en todos los países europeos analizados en este informe. Dichas notificaciones reflejan diferencias entre las legislaciones nacionales, pero también entre las distintas formas de aplicarlas y hacerlas cumplir, y entre las prioridades y recursos que los organismos judiciales asignan para delitos concretos. Además, los sistemas de información sobre las infracciones a la legislación antidroga presentan diferencias según los países, sobre todo en lo que se refiere a los procedimientos de notificación y registro, es decir, qué se registra, cuándo y cómo. Estas diferencias dificultan la comparación directa de los datos entre los países de la UE (12), por lo que resulta más apropiado comparar tendencias que cifras absolutas.
Dati sulle “segnalazioni” (11) di infrazioni alla normativa in materia di droga sono disponibili in tutti i paesi europei analizzati nella presente relazione. Questi dati riflettono non solo le differenze esistenti a livello di legislazioni nazionali, bensì anche le diverse modalità di applicazione e imposizione delle leggi nonché le priorità e le risorse assegnate dalla giustizia penale a reati specifici. Inoltre, i relativi sistemi informativi variano considerevolmente da un paese all’altro, con particolare riferimento alle prassi di segnalazione e registrazione (dati registrati, quando e come). Poiché tali differenze rendono piuttosto difficile il confronto tra i paesi dell’UE (12), è più utile paragonare tra loro le tendenze anziché le cifre assolute.
Os dados relativos aos “relatórios” (11) sobre as infracções à legislação em matéria de droga estão disponíveis em todos os países europeus analisados no presente relatório. Eles reflectem as diferenças existentes nas legislações nacionais, mas também as diferentes formas como a lei é executada e aplicada, bem como as prioridades e recursos atribuídos a crimes específicos pelos órgãos de justiça penal. Além disso, os sistemas de informação sobre infracções à legislação em matéria de droga apresentam variações, em especial no que respeita a práticas de registo e de comunicação – isto é, no que respeita àquilo que é registado, bem como à forma e à altura em que é registado. Dado que estas diferenças dificultam bastante as comparações directas entre os Estados-Membros da UE (12), é mais correcto comparar tendências do que números absolutos.
Τα στοιχεία που αφορούν τις «αναφορές» (11) για παραβιάσεις της νομοθεσίας περί ναρκωτικών είναι διαθέσιμα σε όλες τις ευρωπαϊκές χώρες και αναλύονται στην παρούσα έκθεση. Απηχούν διαφορές στις εθνικές νομοθεσίες, αλλά και τους διαφορετικούς τρόπους με τους οποίους εφαρμόζονται και επιβάλλονται οι νόμοι, και διαφορές στις προτεραιότητες και στους πόρους που διατίθενται για την αντιμετώπιση συγκεκριμένων αδικημάτων από τις αρχές της ποινικής δικαιοσύνης. Επίσης, τα συστήματα πληροφοριών σχετικά με αδικήματα της νομοθεσίας περί ναρκωτικών ποικίλλουν σημαντικά μεταξύ των χωρών, ιδίως όσον αφορά τις διαδικασίες καταγραφής και αναφοράς, δηλαδή ποια στοιχεία καταγράφονται, πότε και με ποιο τρόπο. Επειδή οι διαφοροποιήσεις αυτές καθιστούν ιδιαίτερα δύσκολες τις συγκρίσεις μεταξύ των χωρών της ΕΕ (12), κρίνεται πιο σκόπιμη η σύγκριση τάσεων παρά απόλυτων αριθμών.
Gegevens over “aangiften” (11) van drugsdelicten zijn in alle in dit verslag onderzochte Europese landen beschikbaar. Ze laten verschillen zien tussen de nationale wetgevingen, maar ook verschillen in de manier waarop de wetten worden toegepast en gehandhaafd, en verschillen ten aanzien van de middelen en prioriteiten die aan specifieke delicten worden toegekend door opsporings- en vervolgingsinstanties. Daarnaast bestaan er verschillen tussen landen in de informatiesystemen voor drugsdelicten, met name met betrekking tot de rapportage- en registratieprocedures, dat wil zeggen dat er uiteenlopende procedures bestaan als het gaat om de vraag wat er wordt geregistreerd, wanneer registratie plaatsvindt en op welke wijze dit gebeurt. Door deze verschillen is het tamelijk lastig gegevens tussen de diverse EU-landen te vergelijken (12), en om die reden is het beter trends dan absolute aantallen te vergelijken.
Údaje o „hlášení“ (11) trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy jsou dostupné ve všech evropských zemích analyzovaných v této zprávě. Promítají se do nich rozdíly v národních legislativách, ale také různorodost způsobů, kterými jsou tyto zákony uplatňovány a vymáhány, a rozdíly v prioritách a zdrojích alokovaných orgány trestní justice na konkrétní trestné činy. Navíc mezi národními systémy informací o porušování protidrogových právních předpisů existují odlišnosti, zvláště co se týká postupů hlášení a evidence – tj. co se eviduje, kdy a jak. Protože kvůli těmto rozdílům je přímé srovnání mezi zeměmi EU značně obtížné (12), je vhodnější porovnávat trendy namísto absolutních čísel.
Oplysninger om "indberetninger" (11) af narkotikalovovertrædelser foreligger i alle de europæiske lande, der er analyseret i denne beretning. De afspejler ikke alene lovgivningsmæssige forskelle, men også de forskellige måder, hvorpå loven håndhæves og anvendes, samt prioriteringerne og de ressourcer, der af kriminalretlige institutioner er afsat til specifikke lovovertrædelser. Hertil kommer, at der er variationer mellem de nationale informationssystemer om narkotikalovovertrædelser, navnlig hvad angår indberetningsprocedurer og registreringspraksis – dvs. hvad der registreres, og hvornår og hvorledes. Da disse forskelle vanskeliggør direkte sammenligninger mellem EU-lande (12), er det mere hensigtsmæssigt at sammenligne tendenser end absolutte tal.
Andmed narkoseaduste rikkumiste „raportite“(11) kohta on kättesaadavad kõigis Euroopa riikides, mida käesolev aruanne analüüsib. Need kajastavad riiklike õigusaktide erinevusi, kuid ka erinevaid viise, kuidas seadusi rakendatakse ja jõustatakse ning kriminaalõigusasutuste prioriteetide ja ressursijaotuse erinevusi teatud rikkumiste puhul. Lisaks erinevad ka narkoseaduste rikkumisi kajastavad riiklikud infosüsteemid, eriti rikkumistest teatamise ja nende registreerimise korra osas, st mida ja kuidas registreeritakse. Nende erinevuste tõttu on Euroopa Liidu riikide otsest võrdlust koostada üsna keeruline,(12) pigem saab võrrelda suundumusi kui absoluutarve.
”Ilmoitukset”(11) huumerikoksista heijastelivat eroja maiden kansallisessa lainsäädännössä, tavoissa, joilla lakeja sovelletaan ja pannaan täytäntöön, sekä rikosoikeusviranomaisten prioriteeteissa ja voimavaroissa erilaisia rikoksia varten. Maiden välillä on huomattavia eroja myös huumerikoksia koskevissa tietojärjestelmissä, varsinkin ilmoitus- ja kirjaamiskäytännöissä eli siinä, mitä niihin kirjataan ja milloin ja miten tiedot kirjataan. Näiden erojen takia EU-maiden vertailu on varsin hankalaa (12), minkä vuoksi on järkevämpää vertailla suuntauksia kuin absoluuttisia lukuja.
A kábítószertörvények megsértésére vonatkozó „feljelentések”11 adatai az ebben a jelentésben elemzett összes európai országban rendelkezésre állnak. Ezek egyrészről tükrözik a nemzeti jogszabályok különbözőségeit, de a törvények alkalmazásának és végrehajtásának különbségeit is, csakúgy mint a büntetőbíróságok részéről a konkrét bűncselekményekhez rendelt prioritások és források közötti eltéréseket. Emellett eltérések tapasztalhatók a kábítószertörvényeket sértő bűncselekményekre vonatkozó országos információs rendszerek között is, különösen a bejelentési és nyilvántartási gyakorlatok terén – azaz abban, hogy mit, hogyan és mikor vesznek nyilvántartásba. Mivel ezek az eltérések az EU-országok közötti közvetlen összehasonlítást igencsak megnehezítik12, az abszolút számok helyett érdemesebb a tendenciákat összevetni.
Data om ”rapporter” (11) for narkotikalovbrudd er tilgjengelig i alle de europeiske landene som analyseres i denne rapporten. Ikke bare viser de at det er forskjeller i nasjonal lovgivning, men også at det er forskjeller i hvordan loven anvendes og håndheves, hvordan bestemte kategorier lovbrudd prioriteres av politi og domstoler og hvilke ressurser som blir bevilget. I tillegg varierer de nasjonale informasjonssystemene om brudd på narkotikalovningen, særlig når det gjelder rutinene for rapportering og registrering – det vil si hva som registreres hvor og når. Disse forskjellene gjør sammenlikninger mellom EU-land vanskelig (12), og dermed er det lettere å sammenligne trender enn absolutte tall.
Dane dotyczące „zgłoszeń” (11) o naruszeniu prawa antynarkotykowego są dostępne we wszystkich krajach europejskich analizowanych w niniejszym sprawozdaniu. Zgłoszenia odzwierciedlają różnice w krajowych przepisach prawa, ale również w sposobach ich stosowania i egzekwowania oraz w priorytetach i zasobach przeznaczonych przez instytucje prawa karnego na poszczególne przypadki naruszania prawa. Ponadto widoczne są różnice w krajowych systemach informowania o naruszeniach prawa antynarkotykowego, zwłaszcza w odniesieniu do praktyk raportowania i rejestrowania, czyli tego, które dane są rejestrowane, kiedy i w jaki sposób. Ponieważ różnice te sprawiają, że bezpośrednie porównywanie sytuacji w krajach UE jest raczej utrudnione (12), bardziej właściwe jest podejście polegające na porównywaniu tendencji, a nie danych liczbowych.
Datele referitoare la „rapoartele” (11) privind infracţiunile legate de droguri sunt disponibile în toate ţările europene analizate în prezentul raport. Ele reflectă diferenţele existente între legislaţiile naţionale, dar şi modurile diferite în care se aplică şi se impun legile, precum şi diferenţele de priorităţi şi de resurse alocate de organele de urmărire penală pentru anumite tipuri de infracţiuni. În plus, există diferenţe între sistemele naţionale de informaţii referitoare la infracţiunile legate de droguri, în special în ceea ce priveşte practicile de raportare şi înregistrare, respectiv ce anume se consemnează, când şi cum. Întrucât aceste diferenţe fac dificilă compararea directă a situaţiilor dintre ţările europene (12), este preferabil să comparăm tendinţe mai curând decât cifre absolute.
Údaje o „správach“ (11) o porušovaní právnych predpisov súvisiacich s drogami sú dostupné vo všetkých európskych krajinách analyzovaných v tejto správe. Odrážajú rozdiely vo vnútroštátnych legislatívach, ale aj rôzne spôsoby, akými sú právne predpisy aplikované a presadzované a rozdiely v prioritách a zdrojoch prideľovaných trestnými súdnymi orgánmi pre špecifické trestné činy. Okrem toho existujú rozdiely medzi národnými informačnými systémami o porušovaní právnych predpisov súvisiacich s drogami, najmä v súvislosti s podávaním správ a praktikami evidencie – t. j. čo sa eviduje, kedy a ako. Pretože tieto rozdiely dosť sťažujú priame porovnania medzi krajinami EÚ (12), je vhodnejšie porovnávať trendy namiesto absolútnych čísel.
Podatki o "poročilih" (11) o kršitvah zakonov o drogah so na voljo v vseh evropskih državah, analiziranih v tem poročilu. Odražajo razlike v nacionalnih zakonodajah, prav tako pa tudi različne načine uporabe in uveljavljanja zakonov ter razlike v prednostnih vprašanjih in sredstvih, ki jih organi kazenskega pravosodja namenijo določenim kaznivim dejanjem. Poleg tega se med seboj razlikujejo nacionalni informacijski sistemi o kršitvah zakonov o drogah, predvsem kar zadeva postopke prijavljanja in beleženja, tj. kaj se zabeleži, kdaj in kako. Ker te razlike precej otežujejo neposredne primerjave med državami EU (12), je bolj primerno primerjati trende kot absolutne številke.
Uppgifter om antal ”rapporterade fall” (11) av narkotikabrott finns i samtliga europeiska länder som har granskats i denna rapport. De speglar skillnader mellan olika länders lagar, de olika sätt som lagarna tillämpas och verkställs på samt den prioritet och de resurser som de rättsvårdande organen tilldelar olika slags brott. Dessutom varierar systemen för information om narkotikabrott mellan länderna, särskilt i fråga om rapporterings- och registreringsrutiner, dvs. vad som registreras och när och hur detta sker. Eftersom dessa skillnader gör det tämligen svårt att göra direkta jämförelser mellan medlemsstaterna (12), är det mer ändamålsenligt att jämföra tendenser istället för absoluta tal.
Uyuşturucu kanunu suçlarının ‘raporları’ hakkındaki veriler (11), bu raporda analiz edilen tüm Avrupa ülkelerinde mevcuttur. Bunlar, ulusal mevzuatlardaki farklılıkların yanı sıra, kanunların uygulandığı veya yürürlüğe konulduğu farklı şekiller ile cezai adalet kurumları tarafından belirli suçlara ayrılan kaynaklar ve öncelikler arasındaki farklılıkları da yansıtmaktadır. Buna ek olarak, uyuşturucu kanunu suçları hakkındaki ulusal bilgi sistemleri arasında da, özellikle de raporlama ve kayıt uygulamaları – yani neyin, nerede ve nasıl kaydedildiğine – konusunda farklılıklar bulunmaktadır. Bu gibi farklılıklar AB ülkeleri arasında doğrudan karşılaştırmaları oldukça zorlaştırdığından (12), mutlak rakamlardan ziyade eğilimleri karşılaştırmak daha doğrudur.
  4. logs. Zema sliekšņ...  
Nolūkā uzlabot pieejamo kaitējuma mazināšanas pakalpojumu nodrošinājuma un izmantošanas datu kvalitāti ir jāgādā par datu apkopošanas instrumentiem, kas būtu piemēroti aģentūrām un vienlaikus pietiekami produktīvi, lai ar tiem gūtos rezultātus varētu izmantot valsts un Eiropas pārraudzības mērķiem.
It is important for improving the quality of data available on the provision and utilisation of harm reduction services that a data collection tool exists that is appropriate for agencies and at the same time produces relevant results for national and European monitoring purposes. An initiative in this direction is the joint EMCDDA–Correlation project, supported by experts from the national focal points of France, Ireland, Hungary and Norway. The Correlation network (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) represents governmental and non-governmental organisations from 27 European countries and is funded under the public health programme of the European Commission (DG SANCO).
Pour améliorer la qualité des données disponibles sur la fourniture et l’utilisation de services de réduction des risques, il faut qu’un outil de collecte de données existe et qu’il soit adapté aux structures à faible seuil tout en produisant des données pertinentes à des fins de surveillance nationale et européenne. Une initiative dans ce sens est le projet OEDT-Correlation, soutenu par des experts des points focaux de France, d’Irlande, de Hongrie et de Norvège. Le réseau Correlation (European Network for Social Inclusion and Health - réseau européen d’insertion sociale et de santé, www.correlation-net.org) représente des organisations gouvernementales et non gouvernementales de 27 pays d’Europe et est financé par le programme de santé publique de la Commission européenne (DG SANCO).
Für die Verbesserung der Qualität der verfügbaren Daten über das Angebot und die Inanspruchnahme von Diensten zur Schadensminimierung ist es wichtig, dass Datenerhebungsinstrumente vorhanden sind, die für die Dienste geeignet sind und zugleich relevante Ergebnisse für die Beobachtung auf nationaler und europäischer Ebene hervorbringen. Eine Initiative, die in diese Richtung geht, ist das gemeinsame EBDD-Projekt Correlation, das von Sachverständigen der nationalen Knotenpunkte Frankreichs, Irlands, Ungarns und Norwegens unterstützt wird. Im Correlation-Netz (European Network for Social Inclusion and Health [Europäisches Netz für soziale Integration und Gesundheit], www.correlation-net.org) sind Regierungs- und Nichtregierungsorganisationen aus 27 europäischen Ländern vertreten. Die Finanzierung erfolgt im Rahmen des Aktionsprogramms der Europäischen Kommission (GD SANCO) im Bereich der öffentlichen Gesundheit.
Para poder mejorar la calidad de los datos disponibles sobre la oferta y el uso de los servicios de reducción de daños es importante que exista una herramienta de recopilación de datos que sea adecuada para los centros y, al mismo tiempo, permita obtener resultados relevantes para los fines de seguimiento de ámbito nacional y europeo. El proyecto de la OEDT Correlation, respaldado por expertos de los puntos focales nacionales de Francia, Irlanda, Hungría y Noruega, es una iniciativa que apunta hacia este objetivo. La red Correlation (European Network for Social Inclusion and Health [Red Europea para la Inclusión Social y la Sanidad], www.correlation-net.org) representa a organizaciones gubernamentales y no gubernamentales de 27 países europeos y está financiada por el Programa de acción comunitario en el ámbito de la salud pública (DG SANCO).
Per migliorare la qualità dei dati disponibili sull'erogazione e l’utilizzo dei servizi di riduzione del danno è importante che vi sia uno strumento di raccolta delle informazioni che sia adeguato per le strutture e, al tempo stesso, che produca risultati pertinenti per gli scopi delle attività di monitoraggio nazionali ed europee. Un’iniziativa avviata in tal senso è il progetto congiunto OEDT-Correlation, con la collaborazione di esperti provenienti dai punti focali nazionali di Francia, Irlanda, Ungheria e Norvegia. La rete Correlation (Rete europea per l’inclusione sociale e la salute, www.correlation-net.org) rappresenta organizzazioni governative e non governative di 27 paesi europei ed è finanziata nell’ambito del programma di salute pubblica della Commissione europea (DG SANCO).
Para melhorar a qualidade dos dados disponíveis sobre a prestação e a utilização dos serviços de redução dos danos é importante que exista um instrumento de recolha dos dados adequado para estas entidades e simultaneamente capaz de produzir resultados pertinentes para a monitorização a nível nacional e europeu. O projecto conjunto OEDT–Correlation, apoiado por peritos dos pontos focais nacionais de França, Irlanda, Hungria e Noruega, constitui uma iniciativa nesse sentido. A rede Correlation (European Network for Social Inclusion and Health (Rede Europeia para a Inclusão Social e a Saúde), www.correlation-net.org) representa organizações governamentais e não governamentais de 27 países europeus e é financiada ao abrigo do programa de saúde pública da Comissão Europeia (DG SANCO).
Είναι σημαντικό για τη βελτίωση της ποιότητας των στοιχείων σχετικά με την παροχή και τη χρήση υπηρεσιών μείωσης των επιβλαβών συνεπειών να υπάρχει ένα εργαλείο συλλογής στοιχείων που να είναι μεν κατάλληλο για τις υπηρεσίες αλλά να παράγει ταυτόχρονα αποτελέσματα που να μπορούν να χρησιμοποιούνται για τους σκοπούς της παρακολούθησης σε εθνικό και ευρωπαϊκό επίπεδο. Μια πρωτοβουλία προς την κατεύθυνση αυτή είναι το κοινό σχέδιο ΕΚΠΝΤ – Correlation, με την υποστήριξη εμπειρογνωμόνων από τα εθνικά εστιακά σημεία της Γαλλίας, της Ιρλανδίας, της Ουγγαρίας και της Νορβηγίας. Το δίκτυο Correlation (European Network for Social Inclusion and Health (Ευρωπαϊκό δίκτυο για την κοινωνική ένταξη και την υγεία), www.correlation-net.org) εκπροσωπεί κυβερνητικές και μη κυβερνητικές οργανώσεις από 27 ευρωπαϊκές χώρες και χρηματοδοτείται από το πρόγραμμα δημόσιας υγείας της Ευρωπαϊκής Επιτροπής (ΓΔ SANCO).
Voor het verbeteren van de kwaliteit van de beschikbare gegevens over de verlening en gebruikmaking van diensten die gericht zijn op schadebeperking is het belangrijk om een instrument te hebben voor het verzamelen van gegevens dat geschikt is voor instellingen, maar tegelijkertijd relevante resultaten oplevert voor monitoringdoeleinden op nationaal en Europees niveau. Een initiatief in die richting is het gezamenlijke project van het EWDD en Correlation, dat wordt ondersteund door deskundigen van de nationale focal points van Frankrijk, Ierland, Hongarije en Noorwegen. In het Correlation-netwerk (Europees Netwerk voor sociale integratie en gezondheid, www.correlation-net.org) zijn gouvernementele en non-gouvernementele organisaties uit 27 Europese landen vertegenwoordigd, en het netwerk wordt gefinancierd uit hoofde van het volksgezondheidsprogramma van de Europese Commissie (DG SANCO).
Pro zlepšování kvality dostupných údajů o poskytování a využívání služeb minimalizace poškození uživatelů drog je důležité, aby existoval nástroj pro shromažďování informací, který by byl pro zařízení vhodný a který by zároveň podával relevantní výsledky pro účely národního a evropského monitorování. Jednou z iniciativ v tomto směru je společný projekt agentury EMCDDA a sítě Correlation, podporovaný odborníky z národních kontaktních míst Francie, Irska, Maďarska a Norska. Síť Correlation (Evropská síť pro sociální začlenění a zdraví, www.correlation-net.org) zastupuje vládní a nevládní organizace z 27 evropských zemí a je financována v rámci programu veřejného zdraví Evropské komise (generální ředitelství pro zdraví a ochranu spotřebitele).
Det er vigtigt for at forbedre kvaliteten af de foreliggende data om udbuddet og udnyttelsen af skadesreduktionstjenester, at der findes et dataindsamlingsredskab, som er hensigtsmæssigt for lavtærskeltjenesterne og samtidig giver relevante resultater til nationale og europæiske overvågningsformål. Et initiativ i denne retning er det fælles projekt mellem EONN og Correlation, som støttes af eksperter fra de nationale knudepunkter i Frankrig, Irland, Ungarn og Norge. Correlation-netværket (European Network for Social Inclusion and Health (det europæiske netværk for social integration og sundhed), www.correlation-net.org) repræsenterer statslige og ikke-statslige organisationer fra 27 europæiske lande og finansieres over Europa-Kommissionens folkesundhedsprogram (GD SANCO).
Oluline on parandada kahju vähendamise teenuse pakkumise ja kasutamise kohta kogutavate andmete kvaliteeti, et andmeid saaksid kasutada keskused ise ja samal ajal annaksid vajalikku materjali ka oma riigi ja üleeuroopalisele järelevalvesüsteemile. Sellesuunaliseks algatuseks on EMCDDA ühisprojekt Correlation, mida toetavad Prantsusmaa, Iirimaa, Ungari ja Norra riiklike teabekeskuste asjatundjad. Correlation-võrgustik (Sotsiaalse kaasamise ja tervise Euroopa võrgustik, www.correlation-net.org) esindab 27 Euroopa riigi valitsus- ja valitsusväliseid organisatsioone ning seda rahastatakse Euroopa Komisjoni (Tervise- ja tarbijakaitse peadirektoraat) rahvatervise programmist.
Haittojen vähentämiseen tähtäävien palvelujen tarjonnasta ja käytöstä saatavilla olevien tietojen laadun parantamiseksi tarvitaan tiedonkeruuväline, joka soveltuu keskusten käyttöön ja joka samalla tuottaa merkittäviä tuloksia kansallista ja Euroopan tason seurantaa varten. Ranskan, Irlannin, Unkarin ja Norjan kansallisten seurantakeskusten asiantuntijoiden tukema EMCDDA:n ja Correlation-verkoston yhteinen hanke on tämänsuuntainen aloite. Correlation-verkostoon (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) osallistuu valtiollisia järjestöjä ja kansalaisjärjestöjä 27:stä Euroopan maasta, ja sitä rahoitetaan Euroopan komission kansanterveysohjelmasta (DG SANCO).
Az ártalomcsökkentő szolgáltatások biztosításáról és kihasználtságáról rendelkezésre álló adatok minőségének javításához fontos egy olyan adatgyűjtési eszköz megléte, amely megfelel az ügynökségeknek, ugyanakkor az országos és európai megfigyelés szempontjából is mérvadó eredményeket hoz. Ebbe az irányba tett kezdeményezésnek tekinthető a Franciaország, Írország, Magyarország és Norvégia nemzeti fókuszpontjaitól érkező szakértők támogatásával indult közös EMCDDA–Correlation projekt. A Correlation hálózat (a Társadalmi Integráció és az Egészségügy Európai Hálózata, www.correlation-net.org) 27 európai ország kormányzati és nem kormányzati szervezeteit képviseli, finanszírozása az Európai Bizottság (DG SANCO) közegészségügyi programjából történik.
For å forbedre kvaliteten på dataene som er tilgjengelige når det gjelder tilbud og bruk av skadereduksjonstjenestene, er det viktig at det finnes et datainnsamlingsverktøy som er tilpasset lavterskeltjenestene og som samtidige gir resultater som er relevante i forhold til nasjonale og europeiske kartleggingsmål. Et tiltak i denne retningen er det felles EONN – Correlation-prosjektet, der eksperter fra de nasjonale kontaktpunktene i Frankrike, Irland, Ungarn og Norge bidrar. Correlation-nettverket (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) representer statlige og frivillige organisasjoner i 27 europeiske land og finansieres av Europakommisjonens folkehelseprogram (DG SANCO).
W celu poprawy jakości dostępnych danych o świadczeniu i wykorzystaniu usług w zakresie ograniczania szkód zdrowotnych powinno się wprowadzić narzędzie do zbierania danych, które byłoby odpowiednie dla jednostek, a jednocześnie pozwalałoby uzyskać stosowne wyniki na potrzeby monitorowania problemu narkomanii na poziomie krajowym i europejskim. Inicjatywę podjętą w tym celu stanowi wspólny projekt EMCDDA i sieci Correlation, wspierany przez ekspertów z krajowych punktów kontaktowych we Francji, w Irlandii, na Węgrzech i w Norwegii. Sieć Correlation (Europejska Sieć Integracji Społecznej i Zdrowia, www.correlation-net.org) reprezentuje organizacje rządowe i pozarządowe z 27 krajów europejskich i jest finansowana przez Komisję Europejską (DG SANCO) w ramach programu zdrowia publicznego.
Pentru îmbunătăţirea calităţii datelor disponibile privind asigurarea şi utilizarea serviciilor de reducere a efectelor nocive, este importantă existenţa unui instrument de colectare a datelor care să fie adecvat pentru agenţii şi în acelaşi timp să producă rezultate relevante în scopuri de monitorizare la nivel naţional şi european. O iniţiativă în această direcţie este proiectul comun OEDT–Correlation, sprijinit de către experţi ai punctelor focale naţionale din Franţa, Irlanda, Ungaria şi Norvegia. Reţeaua Correlation (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) [Reţea europeană pentru incluziune socială şi sănătate] reprezintă organizaţii guvernamentale şi neguvernamentale din 27 de ţări europene şi este finanţată prin programul pentru sănătate publică al Comisiei Europene (DG SANCO).
Pre zlepšovanie kvality dostupných údajov o poskytovaní a využívaní služieb na znižovanie škôd je dôležité, aby existoval nástroj na zhromažďovanie údajov, ktorý je vhodný pre agentúry a ktorý zároveň poskytuje príslušné výsledky na národné a európske monitorovacie účely. Iniciatívou v tomto smere je spoločný projekt EMCDDA a Korelačnej siete podporovaný expertmi z národných kontaktných miest Francúzska, Írska, Maďarska a Nórska. Korelačná sieť (Európska sieť pre sociálne začlenenie a zdravie, www.correlation-net.org) zatupuje vládne a mimovládne organizácie z 27 európskych krajín a je financovaná z programu verejného zdravia Európskej komisie (DG SANCO).
Za izboljšanje kakovosti razpoložljivih podatkov o zagotavljanju in uporabljanju storitev za zmanjševanje škode je pomembno, da obstaja orodje za zbiranje podatkov, ki je ustrezno za agencije in hkrati daje ustrezne rezultate za namene spremljanja na nacionalni in evropski ravni. Pobuda v tej smeri je skupni projekt EMCDDA–Correlation, ki ga podpirajo strokovnjaki iz nacionalnih kontaktnih točk Francije, Irske, Madžarske in Norveške. Mreža Correlation (Evropska mreža za socialno vključenost in zdravje, www.correlation-net.org) predstavlja vladne in nevladne organizacije iz 27 evropskih držav, financirana pa je v okviru programa javnega zdravja Evropske komisije (GD SANCO).
För att kvaliteten på de tillgängliga uppgifterna om tillhandahållande och utnyttjande av tjänster för att minska skadeverkningar ska kunna förbättras, är det viktigt att det finns ett verktyg för uppgiftsinsamling som är utformat för lågtröskelvården och som samtidigt ger resultat som är relevanta för nationella och europeiska övervakningsändamål. Ett initiativ i denna riktning är det gemensamma ECNN–korrelationsprojektet som stöds av experter från de nationella kontaktpunkterna i Frankrike, Irland, Ungern och Norge. Korrelationsnätverket (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) består av statliga och icke-statliga organisationer från 27 europeiska länder och finansieras inom ramen för Europeiska kommissionens folkhälsoprogram (GD Hälsa och konsumentskydd).
Hasar azaltma hizmetlerinin sağlanması ve kullanılması hakkındaki mevcut verilerin kalitesini iyileştirmek için, kurumlar için uygun olan ve aynı zamanda ulusal ve Avrupa izleme amaçları için faydalı sonuçlar üreten bir araç bulunması önemlidir. Bu yöndeki bir girişim de, Fransa, İrlanda, Macaristan ve Norveç’in odak noktalarından uzmanlarca desteklenen ortak EMCDDA-Korelasyon projesidir. Korelasyon ağı (Avrupa Sosyal Katılım ve Sağlık Ağı, www.correlation-net.org), 27 Avrupa ülkesinden devlet kuruluşları ile sivil kuruluşları temsil eder ve Avrupa Komisyonu’nun kamu sağlığı programı kapsamında finanse edilmektedir (DG SANCO).
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Turklāt dažas opioīdu narkotikas ražo uz vietas ES, bet ražošana parasti aprobežojas ar nelielu daudzumu mājās gatavotiem magoņu preparātiem (tie ir, piemēram, magoņu salmi vai no sasmalcinātiem magoņu kātiem un galviņām izgatavots magoņu koncentrāts), kas top vairākās ES austrumdaļas valstīs, piemēram, Lietuvā, kur magoņu kātu un magoņu koncentrāta tirgus šķiet stabilizējies, un Polijā, kur ,,poļu heroīna” ražošana, iespējams, samazinās (CND, 2006. g.).
In Europe, two forms of imported heroin are found: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and usually more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-east Asia. In addition, some opioid drugs are produced within the EU, but manufacture is mainly confined to small-scale production of home-made poppy products (e.g. poppy straw, poppy concentrate from crushed poppy stalks or heads) in a number of eastern EU countries, for example Lithuania, where the market for poppy stalks and concentrate seems to have stabilised, and Poland, where production of ‘Polish heroin’ might be decreasing (CND, 2006).
En Europe, l'héroïne importée se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base), et l'héroïne blanche, moins courante et généralement plus chère (une forme de sel), qui provient habituellement d'Asie du Sud-Est. En outre, certains opiacés sont produits à l'intérieur de l'UE. Il s'agit principalement de la production en quantités limitées de produits de fabrication «maison» à base de pavot (par exemple, de la paille de pavot, du concentré de pavot à partir de tiges ou de têtes de pavot broyées) dans un certain nombre de pays de l'est de l'UE, comme la Lituanie, où le marché des tiges de pavots et du concentré de pavot semble s'être stabilisé, et la Pologne, où la production d'«héroïne polonaise» pourrait diminuer (CND, 2006).
In Europa kommt importiertes Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Daneben werden einige Opioide innerhalb der EU hergestellt. Dies ist jedoch hauptsächlich auf Produkte aus selbst angebautem Mohn (z. B. Mohnstroh, Mohnkonzentrat aus zerstoßenen Mohnstielen und -blüten) beschränkt, die in einigen östlichen EU-Ländern wie beispielsweise Litauen und Polen in geringen Mengen hergestellt werden. In Litauen hat sich der Markt für Mohnstiele und Mohnkonzentrat offenbar stabilisiert, während die Herstellung von „polnischem Heroin“ rückläufig sein dürfte (CND, 2006).
En Europa, la heroína importada se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del sureste de Asia. Además, dentro de la UE se producen algunos opiáceos, aunque la producción se limita principalmente a productos caseros elaborados con adormidera (por ejemplo, paja de adormidera, concentrado de tallos o cabezas de adormidera molidos) en varios países orientales de la UE, como Lituania, donde el mercado de tallos y concentrado de adormidera parece haberse estabilizado, y Polonia, donde la producción de «heroína polaca» podría estar disminuyendo (CND, 2005).
In Europa sono disponibili due tipi di eroina importata: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e solitamente più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Oltre all’eroina importata, una parte degli oppiacei viene prodotta all’interno dell’Unione europea. Questa produzione è perlopiù confinata alla limitata produzione di derivati domestici del papavero (per esempio, paglia di papavero, concentrato di papavero derivante da steli e infiorescenze di papavero pressati) in alcuni paesi dell’Europa orientale come la Lituania, dove il mercato degli steli di papavero e del concentrato di papavero in generale sembra essersi stabilizzato, e la Polonia, dove la produzione di “eroina polacca” potrebbe essere in calo (CND, 2006).
Na Europa, a heroína importada pode ser encontrada sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e em geral mais cara, que é habitualmente originária do Sudeste Asiático. Além disso, existem drogas opiáceas produzidas na UE, mas o seu fabrico está essencialmente limitado a uma pequena produção de produtos caseiros obtidos a partir da papoila (como a palha da papoila e o concentrado de papoila, obtido por trituração de caules e cabeças desta planta) em alguns países do leste da UE, por exemplo a Lituânia, onde o mercado de caules e concentrado de papoila parece ter estabilizado, e a Polónia, onde a produção de “heroína polaca” poderá estar a diminuir (CND, 2006).
Στην Ευρώπη απαντώνται δύο μορφές εισαγόμενης ηρωίνης: η συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και η λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Επιπλέον, ορισμένα οπιοειδή ναρκωτικά παρασκευάζονται εντός της ΕΕ, αλλά πρόκειται για περιορισμένη παρασκευή προϊόντων παπαρούνας «κατ’ οίκον» (π.χ. συμπυκνώματα παπαρούνας από το άλεσμα μίσχων και ανθέων παπαρούνας) σε ορισμένες ανατολικές χώρες της ΕΕ, όπως για παράδειγμα η Λιθουανία, όπου η αγορά μίσχων παπαρούνας για άλεσμα και συμπυκνώματος φαίνεται να έχει σταθεροποιηθεί, και η Πολωνία, όπου η παραγωγή της «πολωνικής ηρωίνης» ενδεχομένως μειώνεται (CND, 2006).
Europa kent twee soorten geïmporteerde heroïne: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basisvorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en gewoonlijk duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. Daarnaast worden sommige opioïden binnen de EU geproduceerd, maar dit is overwegend beperkt tot de kleinschalige productie van “homemade” papaverproducten (zoals papaverconcentraten van fijngemalen papaverkronen of -stengels) in een aantal oostelijke EU-landen, bijvoorbeeld Litouwen, waar de markt voor papaverstengels en -concentraat zich lijkt te hebben gestabiliseerd, en in Polen, waar de productie van “Poolse heroïne” mogelijk afneemt (CND, 2006).
V Evropě se importovaný heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a obvykle dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. Vedle toho se některé opiátové drogy vyrábějí přímo v EU, ale výroba se omezuje na podomácku získávané produkty z máku (např. maková stébla, koncentrát z drcených stvolů máku nebo makovic) v několika zemích na východě EU, například v Litvě, kde se zřejmě trh s makovými stvoly a makovým koncentrátem ustálil, a v Polsku, kde produkce „polského heroinu“ možná klesá (CND, 2006).
I Europa findes to former for importeret heroin: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og normalt dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. Endvidere produceres nogle opioider i EU, men produktionen begrænser sig især til en mindre produktion af hjemmelavede valmueprodukter (f.eks. valmuestrå, valmuekoncentrat fremstillet af knuste valmuestængler eller -hoveder) i en række østlige EU-lande, f.eks. Litauen, hvor markedet for valmuestængler og -koncentrat synes at have stabiliseret sig, og Polen, hvor produktionen af "polsk heroin" kan være faldende (CND, 2006).
Euroopas leidub heroiini kahel kujul: üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem levinud ja tavaliselt kallim valge heroiin (soolavorm), mis on enamasti pärit Kagu-Aasiast. Lisaks toodetakse ELis mõnesid opioidideks liigitatavaid uimasteid, kuid tootmine on väiksemahuline ja piirdub peamiselt kodusel teel valmistatud unimagunatoodetega (näiteks unimagunavarred, purustatud unimagunavartest või kupardest valmistatud kontsentraat), mida toodetakse mitmes ELi idapoolses riigis, näiteks Leedus, kus unimagunavarte ja kontsentraadi turg tundub olevat stabiliseerunud, ning Poolas, kus nn “poola heroiini” tootmine võib olla vähenemas (CND, 2006).
Eurooppaan tuodaan kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Lisäksi EU:ssa tuotetaan joitakin opioideja, mutta tuotanto rajoittuu pääasiassa suppeaan kotitekoisten unikkotuotteiden (kuten oopiumunikon, murskatuista unikon varsista tai mykeröistä tehdyn unikkotiivisteen) tuotantoon joissakin itäisissä EU-maissa, kuten Liettuassa, jossa unikon varsien ja mykeröiden markkinat vaikuttavat vakiintuneen, ja Puolassa, jossa ”puolalaisen heroiinin” tuotanto saattaa olla vähenemässä (CND, 2006).
Az importált heroin Európában két formában található meg: az egyik az általában elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), a másik a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely jellemzően Délkelet-Ázsiából származik. Emellett néhány opiát kábítószert az Európai Unióban készítenek, de ez főleg házi mákkészítmények (pl. mákszalma, mákkoncentrátum az őrölt mákgubókból vagy mákszárakból) szerény keretek között történő előállítására korlátozódik néhány keleti EU-országban, például Litvániában, ahol a mákszárak és koncentrátumok piaca stabilizálódni látszik, illetve Lengyelországban, ahol a „lengyel heroin” előállítása mintha csökkenőben lenne (CND, 2006).
I Europa forekommer importert heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform), og den mindre vanlige og vanligvis dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk kommer fra Sørøst-Asia. I tillegg produseres noen opioider innen EU, men det er her for det meste snakk om en begrenset hjemmeproduksjon av valmueprodukter (f.eks. konsentrat av knuste stengler eller frøkapsler) i en del av de østlige EU-landene som Litauen, hvor markedet for valmuestengler og konsentrat synes å ha stabilisert seg, og Polen, hvor produksjonen av ”polsk heroin” kan være på vei ned (CND, 2006).
W Europie importowana heroina występuje w dwóch postaciach: powszechnie dostępnej brązowej heroiny (w postaci zasady chemicznej) oraz mniej spotykanej i zwykle droższej białej heroiny (w postaci soli), która zazwyczaj pochodzi z Azji Południowo-Wschodniej. Ponadto w UE produkuje się niektóre narkotyki opiatowe, ale jest to głównie ograniczona do małej skali domowa produkcja wyrobów z maku lekarskiego (np. słomy makowej, koncentratu makowego ze zmiażdżonych łodyg lub makówek) w wielu wschodnich krajach UE, np. na Litwie, gdzie rynek na łodygi i koncentrat makowy prawdopodobnie się ustabilizował, a także w Polsce, gdzie produkcja „polskiej heroiny” wydaje się spadać (CND, 2006).
În Europa, heroina se găseşte sub două forme de import: heroina brună obişnuită (forma sa chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi, de obicei, mai scumpă, provenind de obicei din Asia de Sud-Est. Pe lângă heroina importată, unele droguri pe bază de opiacee sunt produse în Uniunea Europeană, dar fabricarea este în esenţă limitată la producerea pe scară redusă a preparatelor „de casă” din mac opiaceu (ex. tulpini de mac opiaceu, concentrat de mac opiaceu obţinut din tulpini sau capsule zdrobite de mac) într-o serie de state din estul Uniunii Europene, cum ar fi Lituania, unde piaţa de tulpini de mac opiaceu şi concentrat de mac opiaceu din tulpini pare să se fi stabilizat, precum şi Polonia, unde se pare că producţia de „heroină poloneză” este în descreştere (CND, 2006).
V Európe sa zistili dve formy dovážaného heroínu: bežne dostupný hnedý heroín (jeho chemická základná forma) a menej bežný a obvykle drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obvykle pochádza z juhovýchodnej Ázie. Okrem toho sa v rámci EÚ vyrábajú niektoré opiátové drogy, ale výroba je obmedzená najmä na malú domácku výrobu z maku siateho (napr. makovej slamy, makového koncentrátu z rozdrvených stoniek alebo makovíc) vo viacerých východných krajinách EÚ, napríklad v Litve, kde sa zdá, že trh pre makové stonky a koncentrát sa stabilizoval, a v Poľsku, kde sa výroba „poľského heroínu“ asi znížila (CND, 2006).
V Evropi je mogoče najti dve obliki uvoženega heroina: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa ponavadi dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Poleg tega se nekateri opiati proizvajajo v EU, vendar je proizvodnja v glavnem omejena na proizvodnjo domačih proizvodov iz vrtnega maka v majhnem obsegu (npr. koncentrat vrtnega maka iz zdrobljenih makovih stebel ali glavic) v številnih vzhodnih državah EU, na primer v Litvi, kjer je videti, da se je trg makovih stebel in koncentrata ustalil, in na Poljskem, kjer se proizvodnja "poljskega heroina" morda zmanjšuje (CND, 2006).
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. Vid sidan av det importerade heroinet finns det en inhemsk produktion av vissa opiatdroger i EU. Det rör sig främst om den begränsade produktionen av hemmagjorda vallmoprodukter (t.ex. ”poppy straw”, vallmokoncentrat framställt av krossade stjälkar eller frukter av vallmo) i ett antal östliga EU-länder, bl.a. Litauen, där marknaden för vallmostjälkar och koncentrat förefaller ha stabiliserats, och Polen, där produktionen av ”polskt heroin” synes minska (CND, 2006).
Avrupa’da iki tür ithal eroin bulunmaktadır: yaygın olarak bulunan kahverengi eroin (kimyasal baz formu) ile tipik olarak Güneydoğu Asya kaynaklı olan, daha az yaygın ve genellikle daha pahalı olan beyaz eroin (bir tuz formu). Bunun yanında, bazı opioid uyuşturucular AB içerisinde üretilmekle beraber, imalat genellikle bir dizi doğu AB ülkesinde ev yapımı haşhaş ürünlerinin (örneğin haşhaş kamışı, ezilmiş haşhaş sapı veya başlarından elde edilen haşhaş konsantresi) küçük ölçekli üretimiyle sınırlıdır. Bu ülkelere birkaç örnek, haşhaş sapı ve konsantresi pazarının dengelenmiş göründüğü Litvanya ile ‘Polonya eroini’ üretiminin düşmekte olabileceği Polonya’dır (CND, 2006).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Informācija par ekstazī izraisītiem nāves gadījumiem ir ierobežota, bet 2005. gada Reitox valsts ziņojumos minētā informācija liek secināt, ka salīdzinājumā ar opioīdu izraisītiem nāves gadījumiem ar ekstazī lietošanu saistīti nāves gadījumi tomēr ir samērā reti, lai gan dažās valstīs to skaits ir vērā ņemams.
Information on ecstasy deaths is limited, but data from 2005 Reitox national reports suggest that deaths involving ecstasy remain relatively unusual compared with opioid deaths, although in some countries the number is not negligible. In Europe as a whole, there were references to 77 deaths, which should be considered as a minimum estimate (210). Cases were reported from Denmark (2), Germany (20), France (4), Hungary (3), and the United Kingdom (48 cases with ‘mentions’ – 33 in England and Wales), where probably reporting is better than in other countries. In Spain, ecstasy was present in 2.5 % of drug poisonings.
Les informations sur les décès liés à l’ecstasy sont limitées, mais les données contenues dans les rapports nationaux Reitox de 2005 donnent à penser que les décès mettant en cause l’ecstasy demeurent relativement inhabituels par rapport à ceux liés aux opiacés, même si, dans certains pays, leur nombre n’est pas négligeable. Dans l’ensemble de l’Europe, 77 décès ont été recensés, ce qui devrait être considéré comme une estimation minimale (210). Des cas ont été rapportés au Danemark (2), en Allemagne (20), en France (4), en Hongrie (3) et au Royaume-Uni (48 cas mentionnant l’ecstasy, dont 33 en Angleterre et au Pays de Galles), mais les rapports sont probablement plus précis dans ces pays. En Espagne, de l’ecstasy a été détectée dans 2,5 % des intoxications liées à la drogue.
Es liegen nur in begrenztem Umfang Informationen über Todesfälle im Zusammenhang mit Ecstasy vor, jedoch weisen die Daten der nationalen Reitox-Berichte 2005 darauf hin, dass derartige Todesfälle im Vergleich zu opioidbedingten Todesfällen nach wie vor relativ selten sind. In einigen Ländern ist ihre Zahl jedoch nicht zu vernachlässigen. Insgesamt wurden in Europa 77 Todesfälle in Verbindung mit Ecstasy gemeldet, wobei dies als Mindestschätzung betrachtet werden sollte (210). Über Todesfälle wurde aus Dänemark (2), Deutschland (20), Frankreich (4), Ungarn (3) und dem Vereinigten Königreich (48 „Erwähnungen“ von Ecstasy, davon 33 in England und Wales) berichtet, was vermutlich auf bessere Meldesysteme in diesen Ländern zurückzuführen ist. In Spanien wurde bei 2,5 % der Vergiftungen durch Drogen Ecstasy nachgewiesen.
La información disponible sobre las muertes por este tipo de droga es limitada, aunque los datos de los informes nacionales de la red Reitox de 2005 sugieren que continúan siendo poco usuales comparadas con las muertes por opiáceos. Sin embargo, en algunos países la cifra de muertes por éxtasis no es desdeñable. En Europa, existen 77 casos de muertes registradas, que deberían considerarse una estimación a la baja (210). Estos casos se registraron en Dinamarca (2), Alemania (20), Francia (4), Hungría (3) y el Reino Unido (con «mención» del éxtasis en 48 casos, 33 en Inglaterra y Gales), donde probablemente los registros son mejores que en otros países. En España, el éxtasis estuvo presente en un 2,5 % de las intoxicaciones por drogas.
Le informazioni sui decessi per ecstasy sono limitate, ma i dati emersi dalle relazioni nazionali Reitox suggeriscono che questi episodi continuano a essere casi relativamente insoliti rispetto ai decessi per oppiacei, nonostante il numero di decessi non trascurabile osservato in alcuni paesi. Nell’intera Europa sono stati segnalati 77 casi, una cifra questa che andrebbe considerata come una stima minima (210). Riferiscono casi di decesso per ecstasy Danimarca (2), Germania (20), Francia (4), Ungheria (3) e Regno Unito (ecstasy “menzionata” in 48 casi, di cui 33 in Inghilterra e Galles), dove forse il sistema di segnalazione è migliore rispetto ad altri paesi. In Spagna l’ecstasy è stata rinvenuta nel 2,5% delle intossicazioni da stupefacenti.
Há pouca informação sobre as mortes relacionadas com o consumo de ecstasy, mas os dados dos relatórios nacionais Reitox de 2005 sugerem que as mortes ligadas ao ecstasy continuam a ser relativamente invulgares em comparação com as mortes causadas pelo consumo de opiáceos, embora em alguns países o seu número não seja insignificante. No território europeu foram referenciadas 77 mortes, número que se deverá considerar uma estimativa mínima (210). Foram comunicados vários casos na Dinamarca (2), na Alemanha (20), em França (4), na Hungria (3) e no Reino Unido (48 casos em que esta droga foi “mencionada” – 33 deles em Inglaterra e no País de Gales), talvez por terem um sistema de notificação melhor do que os restantes países. Em Espanha, o ecstasy figurava em 2,5% das intoxicações agudas relacionadas com o consumo de drogas.
Οι πληροφορίες σχετικά με τους θανάτους που οφείλονται στην έκσταση είναι περιορισμένες, αλλά τα στοιχεία από τις εθνικές εκθέσεις του δικτύου Reitox για το 2005 υποδηλώνουν ότι οι θάνατοι που συνδέονται με τη χρήση έκστασης παραμένουν σχετικά λιγοστοί σε σύγκριση με τους θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή, μολονότι σε ορισμένες χώρες ο αριθμός τους δεν είναι αμελητέος. Συνολικά στην Ευρώπη αναφέρθηκαν 77 θάνατοι, οι οποίοι πρέπει να θεωρούνται ελάχιστη εκτίμηση (210). Περιπτώσεις αναφέρθηκαν από τη Δανία (2), τη Γερμανία (20), τη Γαλλία (4), την Ουγγαρία (3) και το Ηνωμένο Βασίλειο (48 περιπτώσεις με «αναφορά» – 33 στην Αγγλία και την Ουαλία), όπου ενδεχομένως οι αναφορές είναι πιο ακριβείς από ό,τι σε άλλες χώρες. Στην Ισπανία η έκσταση ήταν παρούσα στο 2,5 % των τοξικώσεων από ναρκωτικές ουσίες.
Er is slechts in beperkte mate informatie beschikbaar over sterfgevallen als gevolg van ecstasy, maar uit de gegevens in de nationale Reitox-verslagen 2005 blijkt dat sterfgevallen waarbij ecstasy in het spel is nog altijd betrekkelijk zelden voorkomen in vergelijking met sterfgevallen als gevolg van opioïdengebruik, hoewel het aantal in sommige landen niet onaanzienlijk is. In Europa als geheel werden 77 sterfgevallen gemeld en dit moet worden beschouwd als een minimale schatting (210). Er werden gevallen gerapporteerd door Denemarken (2), Duitsland (20), Frankrijk (4), Hongarije (3) en het Verenigd Koninkrijk (48 gevallen van “melding” van ecstasy – 33 in Engeland en Wales), waar de rapportage waarschijnlijk beter is dan in andere landen. In Spanje was ecstasy aanwezig bij 2,5% van de drugsvergiftigingen.
Informace o úmrtích souvisejících s extází jsou omezené, ale údaje z národních zpráv zemí zapojených do sítě Reitox za rok 2005 naznačují, že úmrtí související s extází zůstávají ve srovnání s úmrtími souvisejícími s opiáty relativně vzácná, ačkoli v některých zemích není jejich počet zanedbatelný. V celoevropském měřítku se objevilo 77 zmínek o těchto úmrtích, což je třeba považovat za minimální odhad (210). Případy byly hlášeny v Dánsku (2), Německu (20), Francii (4), Maďarsku (3) a Spojeném království (48 případů „zmínky“, z toho 33 v Anglii a Walesu), kde je poskytování údajů pravděpodobně lepší než v jiných zemích. Ve Španělsku byla extáze přítomná u 2,5 % případů otrav drogami.
Oplysningerne om ecstasydødsfald er begrænsede, men det fremgår af data fra de nationale Reitox-rapporter for 2005, at dødsfald, hvor ecstasy er involveret, fortsat er forholdsvis ualmindelige sammenlignet med opioidrelaterede dødsfald, selv om antallet ikke er ubetydeligt i nogle lande. I Europa som helhed blev der henvist til 77 dødsfald, hvilket bør betragtes som et minimumsskøn (210). Tilfælde blev indberettet fra Danmark (2), Tyskland (20), Frankrig (4), Ungarn (3) og Det Forenede Kongerige (48 tilfælde med "omtaler" – 33 i England og Wales), hvor indberetningen formentlig er bedre end i andre lande. I Spanien var ecstasy til stede i 2,5 % af narkotikaforgiftningerne.
Andmed ecstasyga seotud surmade kohta on piiratud, kuid Reitoxi riikide teabekeskuste 2005. a aruannetes esitatud andmetest ilmneb, et ecstasyga seotud surmajuhtumeid esineb suhteliselt harva, võrreldes opioididega seotud surmajuhtumitega, mõnedes riikides aga on nende arv märkimisväärne. Kogu Euroopas teatati kokku 77 surmajuhtumist, aga seda tuleks pidada miinimumhinnanguks.(210) Surmajuhtumitest teatasid Taani (2), Saksamaa (20), Prantsusmaa (4), Ungari (3) ja Ühendkuningriik (48 surmajuhtumit, mille puhul mainiti ecstasyt – 33 Inglismaal ja Walesis), kus aruandlus on tõenäoliselt parem kui teistes riikides. Hispaanias esines ecstasyt 2,5% uimastitest tingitud mürgistuste puhul.
Ekstaasikuolemista on saatavilla vain vähän tietoa, mutta vuoden 2005 Reitoxin kansalliset raportit viittaavat siihen, että ekstaasikuolemat ovat edelleen melko harvinaisia opioidikuolemiin verrattuna, mutta niiden määrä on joissakin maissa huomionarvoinen. Euroopassa ilmoitettiin yhteensä 77 tällaista kuolemaa, ja lukua on pidettävä vähimmäisarviona (210). Tapauksia ilmoittivat Tanska (2), Saksa (20), Ranska (4), Unkari (3) ja Yhdistynyt kuningaskunta (48 tapausta, joissa mainittiin ekstaasi – 33 tapausta Englannissa ja Walesissa), joissa raportointi on todennäköisesti tehokkaampaa kuin muissa maissa. Espanjassa ekstaasia havaittiin 2,5 prosentissa huumemyrkytyksistä.
Az extasy miatti halálesetekről csak korlátozott mértékben vannak információk, de a 2005-ös Reitox országjelentésekből kapott adatok azt jelzik, hogy az extasyval kapcsolatba hozható halálesetek még mindig viszonylag ritkák az opiátok okozta halálozáshoz képest, bár a számuk néhány országban nem elhanyagolható. Európa egészét tekintve 77 halálesetre történt utalás, amit becsült minimumnak kell tekintenünk210. Az eseteket Dániából (2), Németországból (20), Franciaországból (4), Magyarországról (3) és az Egyesült Királyságból (48 esetben „említik”, ebből 33 Angliában és Walesben) jelentették; ez utóbbi esetében a bejelentés valószínűleg a többi országhoz képest jobban működik. Spanyolországban az extasyt a kábítószer-mérgezések 2,5%-ában mutatták ki.
Det er begrenset med informasjon om ecstasydødsfall, men ifølge nasjonale Reitox-rapporter for 2005 er dødsfall hvor ecstasy er involvert, fremdeles er nokså uvanlige sammenlignet med opioid-dødsfall, selv om tallene i noen land ikke er uvesentlige. I Europa sett under ett ble 77 dødsfall rapportert, men dette tallet bør betraktes som et minsteanslag (210). Tilfeller ble rapportert fra Danmark (2), Tyskland (20), Frankrike (4), Ungarn (3) og Storbritannia (48 tilfeller hvor stoffet “nevnes” – 33 i England og Wales). Sistnevnte har sannsynligvis bedre rapportering enn andre land. I Spania var ecstasy til stede i 2,5 % av tilfellene av narkotikaforgiftning.
Ilość informacji na temat zgonów z powodu ekstazy jest ograniczona, ale dane ze sprawozdań krajowych Reitox za 2005 r. wskazują, że zgony z udziałem ekstazy nadal są stosunkowo rzadkie w porównaniu ze zgonami spowodowanymi przez opiaty, chociaż w niektórych krajach ich liczby nie można lekceważyć. W całej Europie odnotowano 77 przypadków zgonów, przy czym liczbę tę należy uważać za minimalną wartość szacunkową (210). Przypadki te zgłoszono w Danii (2), w Niemczech (20), we Francji (4), na Węgrzech (3) i w Wielkiej Brytanii (48 przypadków ze wzmianką o ekstazy — 33 w Anglii i w Walii), gdzie prawdopodobnie system sprawozdawczości działa lepiej niż w pozostałych krajach. W Hiszpanii obecność ekstazy wykryto w 2,5% przypadków zatruć narkotykami.
Informaţiile privind decesele legate de consumul de ecstasy sunt limitate, dar datele rapoartelor naţionale Reitox pentru 2005 indică că decesele în care este implicat ecstasy sunt relativ neobişnuite comparativ cu decesele legate de consumul de opiacee, deşi în unele ţări numărul deceselor nu este neglijabil. În toată Europa, au fost raportate 77 de decese, care ar trebui considerate o estimare minimă (210). Au fost raportate decese asociate consumului de ecstasy în Danemarca (2), Germania (20), Franţa (4), Ungaria (3), şi Regatul Unit (48 de cazuri cu „menţiune” – 33 în Anglia şi Ţara Galilor), unde raportarea este probabil mai bună decât în alte ţări. În Spania, ecstasy a fost prezent în 2,5 % din intoxicaţiile cu droguri.
Informácie o úmrtiach súvisiacich s extázou sú obmedzené, ale údaje z národných správ siete Reitox za rok 2005 naznačujú, že úmrtia kvôli extáze zostávajú pomerne neobvyklé v porovnaní s úmrtiami súvisiacimi s opiátmi, hoci v niektorých krajinách ich počet nie je zanedbateľný. V Európe ako celku existovali odkazy na 77 úmrtí, ktoré by sa mali považovať za minimálny odhad (210). Prípady boli uvádzané z Dánska (2), Nemecka (20), Francúzka (4), Maďarska (3) a Spojeného kráľovstva (48 prípadov so „zmienkami“ – 33 v Anglicku a Walese), kde je pravdepodobne poskytovanie správ lepšie ako v iných krajinách. V Španielsku bola extáza prítomná v 2,5 % otráv drogami.
Informacije o smrtnih primerih zaradi uživanja ekstazija so omejene, vendar pa podatki iz nacionalnih poročil Reitox za leto 2005 kažejo, da smrtni primeri zaradi ekstazija ostajajo relativno redki v primerjavi s smrtnimi primeri zaradi uživanja opioidov, čeprav v nekaterih državah številka ni zanemarljiva. V Evropi kot celoti je bilo prijavljenih 77 smrtnih primerov, kar velja za minimalno oceno (210). O primerih so poročali iz Danske (2), Nemčije (20), Francije (4), Madžarske (3) in Združenega kraljestva (48 primerov z "navedbami" – 33 v Angliji in Walesu), kjer je poročanje verjetno boljše kot v drugih državah. V Španiji je bil ekstazi navzoč pri 2,5 % zastrupitev z drogami.
Information om ecstasyrelaterade dödsfall är begränsad, men uppgifter från de nationella Reitox-rapporterna pekar på att dödsfall där ecstasy förekommit fortfarande är relativt ovanliga jämfört med opiatrelaterade dödsfall. I några länder är dock antalet inte försumbart. I Europa som helhet fanns hänvisningar till 77 dödsfall, vilket bör betraktas som en minimiskattning (210). Fall rapporterades från Danmark (2), Tyskland (20), Frankrike (4), Ungern (3), och Storbritannien (48 fall med ”omnämnanden”– 33 i England och Wales), där rapporteringen förmodligen är bättre än i andra länder. I Spanien förekom ecstasy i 2,5 % av förgiftningar orsakade av droger.
Ecstasy ölümlerine dair bilgiler sınırlı olmakla beraber, 2005 Reitox ulusal raporlarından alınan veriler, bazı ülkelerdeki rakamlar görmezden gelinemese de, ecstasy içeren ölümlerin opioid ölümlerine oranla çok ender olduğunu düşündürmektedir. Genel olarak Avrupa’da, asgari bir tahmin olarak kabul edilmesi gereken 77 ölüm bildirilmiştir (210). Raporlamanın olasılıkla diğer ülkelerden daha iyi olduğu Danimarka (2), Almanya (20), Fransa (4), Macaristan (3) ve Birleşik Krallık'tan (‘bahsi geçen’ 48 vaka – İngiltere ve Galler’de 33) vakalar rapor edilmiştir. İspanya’da ecstasy, uyuşturucu zehirlenmelerinin % 2,5’unda mevcuttu.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Pamatojoties uz vispārējo iedzīvotāju aptauju rezultātiem, ir aplēsts, ka gandrīz 10 miljoni eiropiešu kādreiz ir pamēģinājuši šo vielu un vairāk nekā 2 miljoni ir lietojuši amfetamīnu pēdējos 12 mēnešos (114).
Recent surveys among the adult population (15–64 years) report that lifetime prevalence of amphetamine use in Europe ranges from 0.1 % to 5.9 %, except in the United Kingdom (England and Wales), where it is reaches 11.2 %. On average about 3.1 % of all European adults have used amphetamines at least once. After the United Kingdom, the countries with the next highest figures are Denmark (5.9 %), Norway (3.6 %) and Germany (3.4 %). Last year use is much lower: 0.6 % on average (range 0–1.4 %). Based on general population surveys, it has been estimated that almost 10 million Europeans have tried this substance, and more than 2 million will have used amphetamine in the previous 12 months (114).
Des enquêtes récentes menées auprès de la population adulte (15 à 64 ans) font apparaître que la prévalence de l'usage d'amphétamines au cours de la vie oscille en Europe entre 0,1 % et 5,9 %, à l'exception du Royaume-Uni (Angleterre et Pays de Galles), où elle grimpe à 11,2 %. En moyenne, 3,1 % environ des adultes européens ont pris au moins une fois des amphétamines. Après le Royaume-Uni, les pays dont les chiffres sont les plus élevés sont le Danemark (5,9 %), la Norvège (3,6 %) et l'Allemagne (3,4 %). La consommation au cours des douze derniers mois est sensiblement inférieure, à savoir 0,6 % en moyenne (fourchette comprise entre 0 et 1,4 %). Sur la base des enquêtes sur la population en général, on estime que près de 10 millions d'Européens ont goûté à cette substance et que plus de 2 millions d'entre eux ont pris des amphétamines au cours des douze derniers mois (114).
Neusten Erhebungen in der erwachsenen Bevölkerung (15 bis 64 Jahre) zufolge liegt die Lebenszeitprävalenz des Amphetaminkonsums in Europa zwischen 0,1 % und 5,9 %, mit Ausnahme des Vereinigten Königreichs (England und Wales), wo der Anteil 11,2 % beträgt. Durchschnittlich haben etwa 3,1 % der erwachsenen Europäer mindestens einmal Amphetamine konsumiert. Nach dem Vereinigten Königreich verzeichnen Dänemark (5,9 %), Norwegen (3,6 %) und Deutschland (3,4 %) die höchste Lebenszeitprävalenz. Der Konsum während der letzten 12 Monate ist mit durchschnittlich 0,6 % (die Spanne reicht von 0 % bis 1,4 %) wesentlich niedriger. Auf der Grundlage von Erhebungen in der Allgemeinbevölkerung geht man davon aus, dass schätzungsweise fast 10 Millionen Europäer Amphetamin probiert und mehr als 2 Millionen die Droge im Laufe der letzten 12 Monate konsumiert haben (114).
Las encuestas recientes realizadas entre la población adulta (15-64 años) revelan que la prevalencia del consumo de anfetamina a lo largo de la vida en Europa oscila entre el 0,1 % y el 5,9 %, excepto en el Reino Unido (Inglaterra y Gales), donde alcanza el 11,2 %. Por término medio, aproximadamente el 3,1 % de todos los europeos adultos ha consumido anfetaminas al menos una vez. Después del Reino Unido, los países donde se registran las cifras de consumo más altas son Dinamarca (5,9 %), Noruega (3,6 %) y Alemania (3,4 %). El consumo en el último año es muy inferior: un 0,6 % de media (del 0 al 1,4 %). Tomando como base las encuestas de población general, se ha estimado que casi 10 millones de europeos han probado esta sustancia, y más de 2 millones han consumido anfetamina en los últimos 12 meses (114).
Recenti indagini condotte nella popolazione adulta (15-64 anni) evidenziano che la prevalenza una tantum del consumo di anfetamine in Europa è compresa tra lo 0,1% e il 5,9%, a eccezione del Regno Unito (Inghilterra e Galles), dove raggiunge l’11,2%. In media circa il 3,1% di tutti gli adulti europei ha provato le anfetamine almeno una volta. Dopo il Regno Unito, i paesi con le più alte cifre sul consumo sono Danimarca (5,9%), Norvegia (3,6%) e Germania (3,4%). L’uso nell’ultimo anno è decisamente più basso: pari, in media, allo 0,6% (in un intervallo dello 0-1,4%). Sulla scorta delle indagini realizzate nella popolazione in generale, si calcola che quasi 10 milioni di cittadini europei abbiano provato questa sostanza e che più di 2 milioni ne abbiano fatto uso negli ultimi 12 mesi (114).
Alguns inquéritos recentemente realizados entre a população adulta (15–64 anos) mostram que a prevalência do consumo de anfetaminas ao longo da vida, na Europa, oscila entre 0,1% e 5,9%, excepto no Reino Unido (Inglaterra e País de Gales), onde atinge 11,2%. Em média, cerca de 3,1% dos adultos europeus consumiram anfetaminas pelo menos uma vez. A seguir ao Reino Unido, os países com valores mais elevados são a Dinamarca (5,9%), a Noruega (3,6%) e a Alemanha (3,4%). O consumo no último ano é muito inferior: 0,6% em média (variação 0–1,4%). Com base nos inquéritos à população em geral, estima-se que quase 10 milhões de europeus experimentaram esta substância e mais de 2 milhões terão consumido anfetaminas nos 12 meses anteriores (114).
Πρόσφατες έρευνες στον ενήλικο πληθυσμό (ηλικίας 15–64 ετών) αναφέρουν ότι η επικράτηση της χρήσης αμφεταμινών σε όλη τη ζωή στην Ευρώπη κυμαίνεται από 0,1 % έως 5,9 %, με εξαίρεση το Ηνωμένο Βασίλειο (Αγγλία και Ουαλία), όπου ανέρχεται σε 11,2 %. Κατά μέσο όρο, το 3,1 % όλων των ενήλικων Ευρωπαίων έχει κάνει χρήση τουλάχιστον μία φορά. Μετά το Ηνωμένο Βασίλειο, οι χώρες με τα υψηλότερα ποσοστά είναι η Δανία (5,9 %), η Νορβηγία (3,6 %) και η Γερμανία (3,4 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι πολύ χαμηλότερη: 0,6 % κατά μέσο όρο (από 0 έως 1,4 %). Βάσει ερευνών στο γενικό πληθυσμό, υπολογίζεται ότι περίπου 10 εκατομμύρια Ευρωπαίοι έχουν δοκιμάσει την ουσία αυτή και περισσότεροι από 2 εκατομμύρια έκαναν χρήση αμφεταμίνης κατά τους τελευταίους 12 μήνες (114).
Recente enquêtes onder de volwassen bevolking (15-64 jaar) wijzen uit dat het “ooit”-gebruik van amfetamine in Europa uiteenloopt van 0,1 tot 5,9%, met uitzondering van het Verenigd Koninkrijk (Engeland en Wales), waar het percentage 11,2% is. Gemiddeld heeft ongeveer 3,1% van alle Europese volwassenen ten minste één keer in hun leven amfetaminen gebruikt. Het Verenigd Koninkrijk wordt gevolgd door Denemarken (5,9%), Noorwegen (3,6%) en Duitsland (3,4%). Het gebruik in het afgelopen jaar is beduidend lager: gemiddeld 0,6% (0-1,4%). Volgens algemene bevolkingsenquêtes hebben naar schatting bijna 10 miljoen Europeanen deze stof geprobeerd, en hebben ruim 2 miljoen in de laatste 12 maanden amfetamine gebruikt (114).
Podle nedávných průzkumů provedených u dospělé populace (15–64 let) se v Evropě celoživotní prevalence užívání amfetaminů pohybuje od 0,1 do 5,9 %, s výjimkou Spojeného království (Anglie a Wales), kde tato hodnota činí 11,2 %. Nejméně jednou užilo amfetaminy v průměru 3,1 % všech dospělých Evropanů. Po Spojeném království jsou nejvyšší údaje hlášeny z Dánska (5,9 %), Norska (3,6 %) a Německa (3,4 %). Užití v posledním roce je mnohem nižší: v průměru 0,6 % (rozpětí 0–1,4 %). Na základě průzkumů provedených u běžné populace se odhaduje, že tuto látku v životě vyzkoušelo téměř 10 milionů Evropanů a přes 2 miliony užily amfetamin v průběhu předchozích 12 měsíců (114).
Det fremgår af nyere undersøgelser blandt den voksne befolkning (15–64 år), at langtidsprævalensen for amfetaminbrug i Europa varierer fra 0,1 til 5,9 %, undtagen i Det Forenede Kongerige (England og Wales), hvor den når op på 11,2 %. I gennemsnit har ca. 3,1 % af alle voksne europæere brugt amfetaminer mindst én gang. Efter Det Forenede Kongerige er de lande, der har de næsthøjeste tal, Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) og Tyskland (3,4 %). Brug inden for de seneste 12 måneder er meget lavere: 0,6 % i gennemsnit (0–1,4 %). På grundlag af undersøgelser foretaget blandt den almindelige befolkning anslås det, at næsten 10 millioner europæere har prøvet dette stof, og at over 2 millioner har brugt amfetamin inden for de seneste 12 måneder (114).
Hiljutised uuringud täisealise elanikkonna hulgas (15–64aastased) näitavad, et Euroopas ulatub elu jooksul amfetamiini tarbimise levimus 0,1%-st kuni 5,9%-ni, välja arvatud Ühendkuningriik (Inglismaa ja Wales), kus see ulatub 11,2%-ni. Keskmiselt 3,1% kõikidest täisealistest eurooplastest on tarbinud amfetamiine vähemalt korra. Ühendkuningriigi järel on see näitaja kõige kõrgem Taanis (5,9%), Norras (3,6%) ja Saksamaal (3,4%). Viimase aasta jooksul tarbimise määr on palju madalam: keskmiselt 0,6% (üldiselt 0–1,4%). Üldiste rahvastiku-uuringute põhjal arvatakse, et peaaegu 10 miljonit eurooplast on kõnealust ainet proovinud ning rohkem kui 2 miljonit on tarbinud amfetamiini viimase 12 kuu jooksul.(114)
Viimeaikaisten tutkimusten mukaan amfetamiinia ainakin kerran käyttäneiden aikuisten (15–64-vuotiaat) osuus vaihtelee EU:n jäsenvaltioissa 0,1:sta 5,9  prosenttiin paitsi Yhdistyneessä kuningaskunnassa (Englanti ja Wales), jossa luku on niinkin korkea kuin 11,2 prosenttia. Euroopassa keskimäärin 3,1 prosenttia aikuisista on käyttänyt amfetamiinia ainakin kerran. Yhdistyneen kuningaskunnan jälkeen korkeimmat luvut ilmoitettiin Tanskasta (5,9 %), Norjasta (3,6 %) ja Saksasta (3,4 %). Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on paljon vähemmän: keskimäärin 0,6 prosenttia (vaihteluväli 0–1,4 %). Yleisten väestötutkimusten perusteella on arvioitu, että amfetamiinia on joskus kokellut lähes 10 miljoonaa eurooppalaista, ja yli 2 miljoonaa on käyttänyt sitä viimeksi kuluneiden 12 kuukauden aikana (114).
A felnőtt lakosság (15–64 évesek) körében végzett frissebb felmérések azt mutatták, hogy az amfetaminhasználat életprevalenciája Európában 0,1% és 5,9% között mozog, az Egyesült Királyság (Anglia és Wales) kivételével, ahol eléri a 11,2%-ot. Átlagban nézve az európai felnőttek 3,1%-a használt már legalább egyszer amfetamint. A magas számadatokkal rendelkező országok sorában az Egyesült Királyságot Dánia (5,9%), Norvégia (3,6%) és Németország (3,4%) követi. Az elmúlt évi használat lényegesen alacsonyabb: átlagosan 0,6% (a 0–1,4% közötti tartományban). Az általános lakossági felmérések alapján úgy becsülték, hogy az anyagot közel 10 millió európai próbálta, és az előző 12 hónapban több mint 2 millióan használták114.
Undersøkelser fra den siste tiden blant den voksne befolkningen (15-64 år) viser at livstidsprevalensen for amfetamin i Europa ligger mellom 0,1 og 5,9 %, bortsett fra i Storbritannia (England og Wales), hvor den er oppe i 11,2 %. I gjennomsnitt har 3,1 % av Europas voksne befolkning brukt amfetamin minst én gang. Etter Storbritannia følger Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) og Tyskland (3,4 %). Bruk siste år er mye lavere: 0, 6 % i gjennomsnitt (fra 0 til 1,4 %). På bakgrunn av generelle befolkningsundersøkelser anslås det at nærmere 10 millioner europeere har prøvd dette stoffet, og at over 2 millioner har brukt amfetamin siste 12 måneder (114).
Badania przeprowadzone ostatnio wśród dorosłej populacji (15–64 lata) wskazują, że w Europie odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały amfetaminę, wynosi od 0,1% do 5,9% z wyjątkiem Wielkiej Brytanii (Anglii i Walii), gdzie osiąga wartość 11,2%. Średnio około 3,1% wszystkich dorosłych Europejczyków przynajmniej raz zażywało amfetaminy. Po Wielkiej Brytanii odsetek ten jest najwyższy w Danii (5,9%), Norwegii (3,6%) i w Niemczech (3,4%). Liczba osób, które zażywały narkotyk w ubiegłym roku, była znacznie niższa: średnio 0,6% (w zakresie 0–1,4%). Na podstawie badań ogólnej populacji ocenia się, że prawie 10 milionów Europejczyków próbowało tej substancji, a ponad 2 miliony zażywało amfetaminę w ciągu ostatnich 12 miesięcy (114).
Conform unor sondaje recente realizate la nivelul populaţiei adulte (15–64 de ani), prevalenţa consumului de amfetamine pe parcursul vieţii în Europa variază de la 0,1 % la 5,9 %, cu excepţia Regatului Unit (Anglia şi Ţara Galilor), unde aceasta ajunge la 11,2 %. În medie, aproximativ 3,1 % dintre toţi adulţii europeni au consumat cel puţin o dată amfetamine. Ţările cu cifrele cele mai mari după Regatul Unit în ceea ce priveşte prevalenţa consumului de amfetamine sunt Danemarca (5,9 %), Norvegia (3,6 %) şi Germania (3,4 %). Consumul din ultimul an este mult mai mic: în medie 0,6 % (în intervalul 0–1,4 %). Pe baza unor sondaje realizate la nivelul populaţiei generale, s-a estimat că aproape 10 milioane de europeni au consumat această substanţă şi peste 2 milioane ar fi consumat amfetamină în ultimele 12 luni (114).
Nedávne prieskumy medzi dospelou populáciou (15– 64 rokov) uvádzajú, že prevalencia celoživotného užívania amfetamínu v Európe sa pohybuje od 0,1 % do 5,9 % s výnimkou Spojeného kráľovstva (Anglicka a Walesu), kde dosahuje 11,2 %. V priemere asi 3,1 % všetkých dospelých Európanov okúsilo amfetamíny aspoň raz. Krajinami s najvyššími údajmi po Spojenom kráľovstve sú Dánsko (5,9 %), Nórsko (3,6 %) a Nemecko (3,4 %). Užívanie v minulom roku bolo oveľa nižšie: v priemere 0,6 % (v rozsahu 0 – 1,4 %). Na základe prieskumov medzi všeobecnou populáciou sa odhaduje, že takmer 10 miliónov Európanov okúsilo túto látku a viac ako 2 milióny užívali amfetamín v predchádzajúcich 12 mesiacoch (114).
Najnovejše raziskave med odraslim prebivalstvom (15 do 64 let) kažejo, da je odstotek tistih, ki so že kdaj poskusili amfetamine, v Evropi med 0,1 % do 5,9 %, razen v Združenem kraljestvu (Anglija in Wales), kjer doseže 11,2 %. V povprečju je približno 3,1 % vseh odraslih Evropejcev vsaj enkrat poskusilo amfetamine. Za Združenim kraljestvom so države z naslednjimi najvišjimi odstotki Danska (5,9 %), Norveška (3,6 %) in Nemčija (3,4 %). Odstotek zaužitja v zadnjem letu je veliko nižji: povprečno 0,6 % (giblje se od 0 % do 1,4 %). Na podlagi raziskav med prebivalstvom je bilo ocenjeno, da je skoraj 10 milijonov Evropejcev že poskusilo to snov, več kot dva milijona pa je zaužilo amfetamin v zadnjih 12 mesecih (114).
Enligt nyare undersökningar har mellan 0,1 % och 5,9 % av alla vuxna invånare (15–64 år) i EU:s medlemsstater någon gång testat amfetamin, utom i Storbritannien (England och Wales) där siffran är hela 11,2 %. I medeltal ungefär 3,1 % av alla Europas vuxna har någon gång använt amfetamin. De näst högsta siffrorna efter Storbritannien finns i Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) och Tyskland (3,4 %). När det gäller användning de senaste tolv månaderna är siffran betydligt lägre: 0,6 % i genomsnitt (intervall 0–1,4 %). Baserat på allmänna befolkningsundersökningar har det uppskattats att nästan 10 miljoner européer ha testat denna substans, och drygt 2 miljoner har använt amfetamin under de senaste tolv månaderna (114).
Yetişkin nüfusu (15-64 yaş) içinde yapılan yeni araştırmalar, Avrupa’da amfetaminin yaşam boyu kullanım yaygınlığının, % 11,2’ye ulaştığı Birleşik Krallık (İngiltere ve Galler) dışında, % 0,1’den % 5,9’a kadar değiştiğini rapor etmektedir. Tüm Avrupalı yetişkinlerin ortalama % 3,1’i amfetamini en azından bir kez kullanmıştır. Birleşik Krallık'tan sonra en yüksek rakamlara sahip ülkeler Danimarka (% 5,9), Norveç (% 3,6) ve Almanya’dır (% 3,4). Geçmiş yılda kullanım çok daha düşüktür: ortalama % 0,6 (% 0-1,4 arasında). Genel nüfus araştırmalarına dayanarak, neredeyse 10 milyon Avrupalının bu maddeyi denediği ve 2 milyondan fazlasının önceki 12 ayda amfetamin kullanmış olacağı öngörülmüştür (114).
  Komentārs par situāci...  
Lai gan ar narkotiku lietošanu saistītu nāves gadījumu skaits gados jaunu cilvēku vidū samazinās, apliecinot pieņēmumu, ka samazinās jaunu heroīna injicētāju skaits, tomēr pieejamās aplēses par narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem (pārdozēšanas un citu iemeslu dēļ) pilsētās liecina, ka pašlaik 10–23 % no 15–49 gadus vecu pieaugušo kopējiem mirstības rādītājiem var attiecināt uz opioīdu lietošanu.
In this year’s report, there are worrying indicators that the number of drug-related deaths, which has generally declined since 2000, increased slightly in a majority of countries in 2004. It is too early to judge whether these small changes herald a long-term shift, but it must be remembered that drug-related deaths represent one of the major public health consequences of illicit drug use. Even though the proportion of drug-related deaths occurring in young people has been falling, supporting suggestions that new heroin injecting is declining, available city-based estimates of drug-related mortality (overdose and other causes) suggest that currently 10–23 % of overall mortality among adults aged 15–49 can be attributed to opioid use.
Dans le rapport de cette année, il existe des indicateurs inquiétants selon lesquels le nombre de décès liés à l’usage de drogue, qui avait diminué de manière générale depuis 2000, est reparti légèrement à la hausse dans une majorité de pays en 2004. Il est trop tôt pour dire si ces petites évolutions annoncent un changement à plus long terme, mais il convient de rappeler que les décès liés à l’usage de drogue représentent l’un des principaux problèmes de santé publique liés à la toxicomanie. Même si la proportion des décès liés à l’usage de drogue chez des jeunes a chuté, renforçant les hypothèses selon lesquelles les nouvelles injections d’héroïne diminuent, les estimations disponibles axées sur les villes concernant la mortalité liée à la drogue (surdoses et autres causes) suggèrent que, actuellement, 10 à 23 % de la mortalité globale chez les adultes âgés de 15 à 49 ans peut être attribuée à la consommation d’opiacés.
Der diesjährige Bericht enthält beunruhigende Indikatoren, nach denen die Zahl der drogenbedingten Todesfälle, die seit 2000 im allgemeinen gesunken ist, 2004 in den meisten Ländern wieder etwas zugenommen hat. Noch ist unklar, ob diese kleinen Änderungen eine langfristige Verschiebung ankündigen, aber es muss daran erinnert werden, dass drogenbedingte Todesfälle eine der gravierenden Auswirkungen des Konsums illegaler Drogen auf die öffentliche Gesundheit darstellen. Auch wenn der sinkende Anteil drogenbedingter Todesfälle bei jungen Erwachsenen darauf hindeutet, dass die Zahl der injizierenden Heroinerstkonsumenten rückläufig ist, lassen die verfügbaren Schätzungen der Drogenmortalität (Überdosen und andere Ursachen) für verschiedene Städte vermuten, dass derzeit 10 bis 23 % der Gesamtmortalität von Erwachsenen im Alter von 15 bis 49 Jahren auf den Konsum von Opioiden zurückzuführen ist.
El informe de este año revela indicadores preocupantes que señalan que las muertes relacionadas con las drogas, que venían descendiendo desde 2000, aumentaron ligeramente en la mayoría de los países en 2004. Aún es pronto para saber si estas variaciones anuncian un cambio a largo plazo, pero debemos recordar que las muertes relacionadas con la droga representan una de las principales consecuencias del consumo ilegal de droga para la salud pública. Si bien el porcentaje de muertes relacionadas con la droga entre los jóvenes ha disminuido, lo que confirma que el número de nuevos consumidores de heroína por vía parenteral va en descenso, las estimaciones de la mortalidad urbana relacionada con la droga (por sobredosis u otras causas) indican que entre un 10 % y un 23 % de la mortalidad total entre los adultos de 15 a 49 años de edad puede atribuirse al consumo de opiáceos.
Nella relazione di quest’anno non mancano segnali preoccupanti che il numero di decessi legati al consumo di stupefacenti, generalmente in calo dal 2000, è leggermente aumentato nel 2004 nella maggior parte degli Stati. Se, da un lato, è ancora troppo presto per capire se queste piccole variazioni siano il preludio a un’inversione di tendenza di lungo termine, dall’altro lato si deve ricordare che la mortalità legata al consumo di droga rappresenta una delle maggiori conseguenze per la salute pubblica del consumo illecito di stupefacenti. Sebbene la percentuale dei decessi legati al consumo di droga tra i giovani sia diminuita, a conferma dell’ipotesi che il consumo di eroina per via parenterale è in calo in questa fascia di età, le cifre urbane disponibili sulla mortalità legata al consumo di stupefacenti (overdose e altre cause) mostrano che, attualmente, il 10-23% di tutti i decessi tra adulti di 15-49 anni può essere attribuito agli oppiacei.
No presente relatório anual, há indícios preocupantes de que, em 2004, o número de mortes relacionadas com o consumo de droga, que vinha, de um modo geral, a diminuir desde 2000, tenha aumentado ligeiramente na maioria dos países. Ainda é cedo para determinar se estas ligeiras alterações prenunciam uma mudança a longo prazo, mas há que recordar que as mortes relacionadas com o consumo de droga constituem uma das principais consequências do consumo de drogas ilegais em termos de saúde pública. Não obstante a percentagem destas mortes estar a diminuir entre os jovens, corroborando os indícios de que o novo consumo de heroína injectada está a diminuir, as estimativas disponíveis sobre a mortalidade relacionada com a droga nos centros urbanos (por overdose e outras causas) sugerem que, actualmente, 10% a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos podem ser atribuídos ao consumo de opiáceos.
Στη φετινή έκθεση υπάρχουν ανησυχητικοί δείκτες ότι ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, ο οποίος γενικά παρουσιάζει μείωση από το 2000, αυξήθηκε ελαφρώς στην πλειονότητα των χωρών το 2004. Είναι πολύ νωρίς για να κριθεί εάν αυτές οι μικρές αλλαγές προαναγγέλλουν μια μακροπρόθεσμη αλλαγή, αλλά δεν πρέπει να παραβλέπεται το γεγονός ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι αντιπροσωπεύουν μία από τις σοβαρότερες επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών στη δημόσια υγεία. Αν και η αναλογία των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στους νέους φθίνει, προς υποστήριξη των ενδείξεων ότι οι νέες περιπτώσεις ενέσιμης χρήσης ηρωίνης παρουσιάζουν μείωση, σύμφωνα με διαθέσιμες εκτιμήσεις, σε αστικό περιβάλλον, της θνησιμότητας που οφείλεται σε συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους (υπερβολική δόση και λοιποί παράγοντες), επί του παρόντος 10-23% της συνολικής θνησιμότητας των ενηλίκων ηλικίας 15-49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών.
Het verslag van dit jaar bevat verontrustende aanwijzingen dat het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen, dat sinds 2000 over het algemeen is afgenomen, in 2004 in de meeste landen lichtelijk is toegenomen. Het is te vroeg om te beoordelen of deze kleine wijzigingen een langetermijnverandering inluiden, maar we mogen niet vergeten dat drugsgerelateerde sterfgevallen tot de belangrijkste gevolgen van illegaal drugsgebruik voor de volksgezondheid behoren. Ook al is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen onder jonge mensen teruggelopen, wat de aanwijzingen ondersteunt dat het aantal nieuwe heroïnespuiters dalende is, wijzen beschikbare schattingen van stedelijke gebieden over drugsgerelateerde sterftecijfers (overdoses en andere oorzaken) er toch op dat op het ogenblik 10-23% van het algemene sterftecijfer onder volwassenen in de leeftijd van 15 tot 49 jaar kan worden toegeschreven aan opioïdengebruik.
V letošní zprávě jsou znepokojující ukazatele toho, že počet úmrtí souvisejících s drogami, který obecně od roku 2000 klesal, ve většině zemí v roce 2004 mírně vzrostl. Zatím je příliš brzy na to, abychom mohli posoudit, zda tyto drobné změny předznamenávají dlouhodobý posun, ale je třeba mít na paměti, že úmrtí související s drogami představují z hlediska veřejného zdraví jeden z nejvýznamnějších důsledků užívání nezákonných drog. Přestože se počet úmrtí souvisejících s drogami mezi mladými lidmi snižuje, a potvrzuje tak tvrzení, že počet nových případů injekčního užívání heroinu klesá, dostupné odhady úmrtnosti z městských oblastí naznačují, že současnou celkovou úmrtnost (v důsledku předávkování či jiných příčin) 10–23 % mezi dospělými ve věku 15–49 let lze připsat na vrub užívání opiátů.
I dette års beretning giver det anledning til bekymring, at antallet af narkotikarelaterede dødsfald, som generelt er faldet siden 2000, steg en smule i størstedelen af landene i 2004. Det er for tidligt at vurdere, om disse mindre ændringer varsler et skifte på længere sigt, men man skal huske på, at narkotikarelaterede dødsfald udgør en af de væsentlige folkesundhedsmæssige følger af illegal stofbrug. Selv om andelen af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge er faldet, hvilket underbygger indikationen af, at antallet af nye intravenøse heroinbrugere er faldende, viser tilgængelige skøn fra byer over den narkotikarelaterede dødelighed (overdosis og andre årsager), at 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 på nuværende tidspunkt kan tilskrives opioidbrug.
Käesoleva aasta aruande näitajate põhjal on murettekitav asjaolu uimastitega seotud surmajuhtumid, mis on 2000. aastast peale üldiselt langenud, kuid 2004. aastal enamikus riikides natuke tõusnud. Praegu on veel liiga vara öelda, kas selline väike muutus tähendab pikemaajalist tendentsi, kuid tuleb meeles pidada, et surmajuhtumid on ebaseaduslike uimastite tarbimise tõsisemaid tagajärgi. Kuigi uimastitega seotud surmajuhtumite arv noorte seas langeb, mis toetab oletust, et uusi heroiinisüstijaid tuleb juurde järjest vähem, näitavad kättesaadavad hinnangud uimastitega seotud surmajuhtumite kohta (üleannustamine ja muu) linnades, et praegu on 10–23% kõigist surmapõhjustest 15–49aastaste vanusegrupis seotud opioiditarbimisega.
Tämänvuotisessa raportissa on huolestuttavia havaintoja siitä, että huumekuolemien määrä, joka on yleisesti ottaen laskenut vuodesta 2000, on hieman noussut useimmissa maissa vuonna 2004. On vielä liian aikaista sanoa, ovatko nämä pienet muutokset osa laajempaa suuntausta pitkällä aikavälillä, mutta on muistettava, että huumekuolemat ovat huumeiden käytön merkittävimpiä kansanterveydellisiä seurauksia. Nuorten kuumekuolemien osuus on ollut laskussa, joten uusien heroiinin injektiokäyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen. Kaupungeista saadut arviot huumekuolleisuudesta (yliannostus ja muut syyt) viittaavat kuitenkin siihen, että 15–49-vuotiaiden kuolemista 10–23 % johtuu nykyisin opioidien käytöstä.
Az idei jelentésben szereplő aggasztó mutatók szerint a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma – amely 2000 óta általában csökkenő tendenciát mutatott – 2004-ben az országok többségében enyhén megnövekedett. Korai lenne azonban még kijelenteni, hogy e csekély változások egy nagyobb elmozdulás előfutárai lennének, de nem szabad elfelejtenünk, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek a tiltott kábítószerek használatának egyik legsúlyosabb közegészségügyi következménye. Bár a fiatalok körében csökkenőben van a kábítószerrel összefüggő halálesetek aránya, amelyet az új heroinhasználók hanyatló számának látszata kísér, a városokra vonatkozó, kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatos (túladagolás és egyéb okok) becslések rámutattak, hogy a 15–49 éves felnőttek körében az összes elhalálozás 10-23%-áért az opiáthasználat okolható.
Denne årsrapporten avdekker bekymringsfulle forhold. Antallet narkotikarelaterte dødsfall, som generelt har gått ned siden 2000, har nemlig gått noe opp i de fleste landene i 2004. Det er for tidlig å si noe om disse små forandringene faktisk varsler en ny, langsiktig trend, men det er viktig å ha på minnet at narkotikarelaterte dødsfall er en av de viktigste folkehelsekonsekvensene av bruk av illegale rusmidler. Selv om det har vært forholdsvis færre narkotikarelaterte dødsfall blant unge, noe som tilsier at det blir færre nye sprøytebrukere av heroin, tilsier tilgjengelige estimater over narkotikarelatert dødelighet i byene (overdose og andre årsaker) at 10–23 % av den totale dødeligheten blant personer i alderen 15–49 nå må tilskrives bruk av opioider. Nest etter trafikkulykker er overdoser nå den viktigste årsaken til unødvendige dødsfall blant yngre menn i Europa.
W tegorocznym sprawozdaniu można znaleźć niepokojące wskaźniki świadczące o niewielkim wzroście przypadków zgonów związanych z narkotykami w większości krajów w 2004 r., choć ogólnie od 2000 r. odnotowuje się ogólny spadek ich liczby. Jeszcze za wcześnie na stwierdzenie, czy te niewielkie wahania zwiastują długoterminową zmianę, ale należy pamiętać, że zgony związane z narkotykami stanowią jedną z głównych konsekwencji nielegalnego zażywania narkotyków, mających wpływ na zdrowie publiczne. Wprawdzie odsetek zgonów związanych z narkotykami wśród osób młodych zmniejszył się, co potwierdza przypuszczenia o spadku liczby osób zaczynających wstrzykiwać heroinę, ale dostępne dane szacunkowe dla miast dotyczące śmiertelności związanej z narkotykami (przedawkowanie i inne przyczyny), wskazują, że obecnie 10–23% wszystkich zgonów wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów.
În raportul pe anul acesta sunt prezenţi indicatori care stârnesc îngrijorare, potrivit cărora numărul deceselor legate de consumul de droguri, în scădere generală după 2000, a înregistrat, în 2004, o uşoară creştere în majoritatea ţărilor. Este prea devreme pentru a ne putea pronunţa dacă aceste schimbări uşoare anunţă o modificare pe termen lung, dar trebuie amintit că decesele legate de consumul de droguri reprezintă una dintre principalele consecinţe pentru sănătatea publică ale consumului de droguri ilicite. Cu toate că proporţia deceselor legate de consumul de droguri în rândul tinerilor a scăzut, sprijinind ideea că numărul de noi consumatori de heroină prin injectare este în scădere, datele disponibile din mediul urban privind mortalitatea legată de droguri (supradoză şi alte cauze) sugerează că în prezent 10–23 % din mortalitatea generală în rândul adulţilor tineri în vârstă de 15–49 de ani poate fi atribuită consumului de opiacee.
V tohtoročnej správe existujú znepokojujúce ukazovatele, že počet úmrtí súvisiacich s drogami, ktorý vo všeobecnosti klesal od roku 2000, sa v roku 2004 mierne zvýšil vo väčšine krajín. Je príliš skoro posúdiť, či tieto malé zmeny ohlasujú dlhodobý posun, je však potrebné mať na pamäti, že úmrtia súvisiace s drogami predstavujú jeden z hlavných účinkov nezákonného užívania drog na zdravie obyvateľstva. Hoci podiel úmrtí súvisiacich s drogami, ktoré sa vyskytujú u mladých ľudí, klesá, čo podporuje náznaky, že nové injekčné užívanie heroínu klesá tiež, dostupné mestské odhady úmrtnosti súvisiacej s drogami (predávkovanie a iné príčiny) naznačujú, že v súčasnosti možno pripísať 10 – 23 % celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov užívaniu opiátov.
Skrb vzbujajoči kazalci iz letošnjega poročila kažejo, da se je število z drogo povezanih smrtnih primerov, ki se je po letu 2000 na splošno zmanjšalo, leta 2004 v večini držav rahlo povečalo. Prezgodaj je soditi, ali te majhne spremembe napovedujejo dolgotrajni premik, vendar je treba spomniti, da so z drogo povezani smrtni primeri ena od najhujših posledic uživanja prepovedanih drog za javno zdravje. Čeprav se je delež z drogo povezanih smrtnih primerov pri mladih zmanjšal, kar podpira domneve, da se število oseb, ki si začenjajo vbrizgavati heroin, zmanjšuje, pa razpoložljive ocene z drogo povezanih smrtnih primerov v mestnih okoljih (zaradi prevelikega odmerka in drugih vzrokov) kažejo, da se trenutno 10 % do 23 % vseh smrtnih primerov med odraslimi v starosti od 15 do 49 let lahko pripiše uživanju opioidov.
I årets rapport redovisas oroväckande tecken på att antalet narkotikarelaterade dödsfall, som generellt sett har minskat sedan 2000, ökade något i de flesta länderna 2004. Det är ännu alltför tidigt att avgöra om dessa små förskjutningar förebådar en långsiktig förändring, men man bör hålla i åtanke att narkotikarelaterade dödsfall utgör en av det olagliga narkotikamissbrukets allvarligaste folkhälsoeffekter. Även om andelen narkotikarelaterade dödsfall bland unga människor har minskat, något som stödjer antaganden att antalet nya injektionsmissbrukare av heroin minskar, tyder tillgängliga skattningar av narkotikarelaterad dödlighet (överdoser och andra orsaker) från stadsmiljö på att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år för närvarande kan tillskrivas opiatmissbruk.
Bu yılın raporunda, 2000’den beri genellikle düşmüş olan uyuşturucuya bağlı ölüm sayısının 2004’te çoğu ülkede bir parça arttığına dair kaygılandırıcı göstergeler vardır. Bu küçük değişikliklerin uzun vadeli bir değişimin habercisi olup olmadığına hüküm vermek için henüz çok erken olmakla beraber, uyuşturucuya bağlı ölümlerin, yasadışı uyuşturucu kullanımının kamu sağlığına ilişkin en büyük sonuçlarından birini teşkil ettiği unutulmamalıdır. Yeni eroin enjekte etme vakalarının düşmekte olduğuna dair varsayımları destekleyici bir şekilde, gençler arasında meydana gelen uyuşturucuya bağlı ölümlerin oranı düşmekte olsa da, uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin (aşırı doz ve diğer sebeplerle) mevcut şehir bazlı tahminler, hali hazırda 15-49 yaş arası yetişkinler arasındaki genel ölümlerin % 10-23’ünün opioid kullanımına bağlanabileceğini düşündürmektedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Pieejamos adatu un šļirču programmu (NSP) pakalpojumus astoņās valstīs papildina šļirču apmaiņas vai pārdošanas automāti (195), lai gan tie, šķiet, ir uzstādīti tikai dažās vietās; vienīgi Vācija un Francija informē par plašāku pieejamību (attiecīgi 200 un 250 automātiem).
Although most European countries now distribute sterile injecting equipment, the nature and range of provision vary between countries. The most common model is to provide the service in a fixed location, usually a specialised drugs service, but often this type of provision is complemented by mobile services that attempt to reach out to drug users in community settings. Syringe exchange or vending machines complement the available NSP services in eight countries (195), although provision appears to be restricted to a handful of sites, with only Germany and France reporting substantial activities (around 200 and 250 machines respectively). Spain is the only EU country where needle and syringe exchange is regularly available in a prison setting, with provision available in 27 prisons in 2003. The only other EU country reporting activity in this area is Germany, where provision is limited to one prison.
Bien que la plupart des pays d’Europe distribuent désormais du matériel d’injection stérile, la nature et l’étendue du service varient selon les pays. Le modèle le plus courant est la fourniture de ce service dans un endroit fixe, généralement une structure spécialisée, mais souvent, l’offre est complétée par des services itinérants qui tentent d’atteindre les usagers de drogue dans des lieux communautaires. L’échange de seringues et les distributeurs de seringues complètent les services PES disponibles dans huit pays (195), même si l’offre semble limitée à une poignée de sites, l’Allemagne et la France étant les seuls pays à faire état d’une activité importante dans ce domaine (respectivement 200 et 250 automates environ). L’Espagne est le seul pays de l’UE où des programmes d’échange de seringues sont disponibles dans les prisons, ce service existant dans 27 prisons en 2003. Le seul autre État membre de l’UE à faire état d’une activité dans ce domaine est l’Allemagne, où le service est limité à une seule prison.
Zwar werden in den meisten europäischen Ländern sterile Spritzenbestecke ausgegeben, jedoch gibt es zwischen den Ländern Unterschiede hinsichtlich der Art und der Reichweite dieser Angebote. Am weitesten verbreitet ist ein Modell, bei dem diese Leistung an einem bestimmten Ort, in der Regel bei einem spezialisieren Drogendienst, angeboten wird, wobei dies jedoch häufig durch mobile Dienste ergänzt wird, die versuchen, Drogenkonsumenten in Gemeindeeinrichtungen zu erreichen. In acht Ländern (195) werden neben den verfügbaren Nadel- und Spritzenaustauschdiensten auch Automaten für den Austausch oder Verkauf von Spritzen bereitgestellt. Dieses Angebot ist aber offenbar auf einige wenige Orte begrenzt, und nur Deutschland und Frankreich berichten über erhebliche Aktivitäten in diesem Bereich (etwa 200 bzw. 250 Automaten). Spanien ist das einzige EU-Land, in dem Nadel- und Spritzenaustauschprogramme regelmäßig in Haftanstalten angeboten werden: Hier war dieses Angebot im Jahr 2003 in 27 Haftanstalten verfügbar. Als einziges weiteres EU-Land berichtet Deutschland über Tätigkeiten in diesem Bereich, wobei jedoch das Angebot auf eine Haftanstalt beschränkt ist.
En la actualidad, casi todos los países europeos distribuyen materiales de inyección esterilizados, aunque la naturaleza y el alcance del servicio son distintos en cada país. El modelo más común es proporcionar el servicio en un lugar fijo, normalmente un centro especializado en drogodependencia, pero a menudo este tipo de servicio se complementa con servicios móviles que intentan llegar hasta los consumidores dentro de entorno de su comunidad. Las máquinas de intercambio o expendedoras de jeringuillas complementan las prestaciones disponibles de los programas de agujas y jeringuillas en ocho países (195), pero aparentemente estos servicios quedan limitados a unos cuantos puntos y sólo en Francia y Alemania informan de una oferta importante (entre 200 y 250 máquinas respectivamente). España es el único país de la UE donde el servicio de intercambio de agujas y jeringuillas está disponible de forma regular en los centros penitenciarios: en 2003, 27 prisiones disponían de este servicio. El único país de la UE que también ha informado de actividades en este ámbito es Alemania, donde el servicio se ofrece solamente en una prisión.
Benché la maggioranza dei paesi europei distribuisca al giorno d’oggi strumenti sterili per l’iniezione, la natura e la gamma dei servizi forniti variano da paese a paese. Il modello più diffuso è l’erogazione del servizio in un luogo fisso, solitamente un ente specializzato nel trattamento delle tossicodipendenze; spesso tuttavia questo tipo di servizio è affiancato da servizi mobili, il cui scopo è quello di raggiungere i consumatori di stupefacenti in vari ambiti della comunità. Lo scambio di siringhe o i distributori automatici integrano i servizi messi a disposizione dai punti focali nazionali in otto paesi (195), anche se questo genere di fornitura sembra limitata a una manciata di luoghi, a eccezione delle corpose attività riferite da Germania e Francia (circa 200 e 250 distributori rispettivamente). La Spagna è l’unico paese comunitario che mette regolarmente a disposizione un programma di scambio di aghi e siringhe nelle carceri, nello specifico in 27 carceri nel 2003. L’unico altro Stato membro che riferisce interventi in questo settore è la Germania, dove tuttavia il servizio è limitato a un carcere.
Embora a maior parte dos países europeus já distribua equipamento de injecção esterilizado, a natureza e a amplitude dessa distribuição variam entre os países. O modelo mais comum consiste em prestar o serviço num local fixo, normalmente num serviço especializado de luta contra a droga, mas muitas vezes este tipo de prestação é complementada por serviços móveis que tentam chegar aos consumidores em contextos comunitários. As máquinas de troca ou venda automática de seringas complementam os serviços de distribuição de agulhas e seringas em oito países (195), embora esse tipo de fornecimento pareça estar restringido a um pequeno número de locais, uma vez que só a Alemanha e a França comunicam actividades substanciais (cerca de 200 e 250 máquinas, respectivamente). A Espanha é o único país da UE em que a troca de agulhas e seringas está normalmente disponível nas prisões, tendo 27 estabelecimentos prisionais sido abrangidos em 2003. O outro país da UE que menciona actividades neste domínio é a Alemanha, onde a distribuição está limitada a um único estabelecimento prisional.
Μολονότι στις περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες διανέμονται πλέον αποστειρωμένα σύνεργα ενέσιμης χρήσης, η φύση και το εύρος της υπηρεσίας διαφέρουν από χώρα σε χώρα. Το πιο σύνηθες μοντέλο είναι η παροχή της υπηρεσίας σε μια καθορισμένη τοποθεσία, συνήθως μια ειδικευμένη υπηρεσία απεξάρτησης, αλλά συχνά αυτή η μορφή συμπληρώνεται από κινητές υπηρεσίες που επιχειρούν να προσεγγίσουν τους χρήστες ναρκωτικών σε περιβάλλοντα τοπικών κοινωνιών. Οι υπηρεσίες των διαθέσιμων προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων συμπληρώνονται από μηχανήματα ανταλλαγής ή πώλησης συρίγγων σε οκτώ χώρες (195), μολονότι η εν λόγω υπηρεσία φαίνεται να περιορίζεται σε ελάχιστα σημεία, καθώς μόνον η Γερμανία και η Γαλλία αναφέρουν σημαντικές δραστηριότητες (περίπου 200 και 250 μηχανήματα αντίστοιχα). Η Ισπανία είναι η μοναδική χώρα της ΕΕ όπου η υπηρεσία ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων παρέχεται σε τακτική βάση σε χώρους φυλακών, καθώς το 2003 γινόταν χορήγηση σε 27 φυλακές. Η μόνη άλλη χώρα της ΕΕ που ανέφερε δραστηριότητα στον τομέα αυτό είναι η Γερμανία, όπου η χορήγηση περιορίζεται σε μία φυλακή.
Hoewel in de meeste Europese landen nu steriel injectiemateriaal wordt verstrekt, lopen de aard en de omvang van de verstrekking in de verschillende landen uiteen. In de meest gebruikelijke opzet wordt deze dienst verleend op een vaste locatie, meestal een speciale drugshulpverleningsdienst, maar een dergelijke voorziening wordt vaak aangevuld met mobiele diensten waarmee wordt gepoogd drugsgebruikers op wijk- of buurtniveau te bereiken. In acht landen worden de beschikbare OvN-diensten aangevuld met spuitenautomaten (195), hoewel het aanbod hiervan beperkt lijkt te blijven tot een handvol locaties. Alleen Duitsland en Frankrijk melden een substantieel aantal distributiepunten (respectievelijk 200 en 250 automaten). Spanje is het enige EU-land waar naalden- en spuitenomruil algemeen voorhanden is in gevangenissen: in 2003 werd dit in 27 gevangenissen aangeboden. Het enige andere EU-land dat een dergelijke voorziening rapporteert is Duitsland, waar het aanbod evenwel beperkt is tot één gevangenis.
Třebaže většina evropských zemí nyní distribuci sterilních injekčních potřeb provádí, způsob a rozsah poskytovaných služeb se v jednotlivých zemích liší. Nejobvyklejší model je poskytování služeb na stálém místě, zpravidla ve specializovaném středisku protidrogových služeb. Tento typ služeb je často doplněn mobilními službami, jejichž cílem je dostat se k uživatelům drog v prostředí komunity. V osmi zemích jsou nabízené služby výměny injekčních jehel a stříkaček doplněny o automaty na jejich výměnu nebo prodej (195). Tyto služby jsou však omezené pouze na několik málo míst, přičemž pouze Německo a Francie hlásí v tomto směru větší aktivitu (asi 200 automatů v Německu a 250 ve Francii). Jedinou zemí EU, v níž je výměna injekčních jehel a stříkaček běžně dostupná ve vězeňském prostředí, je Španělsko. V roce 2003 zde byly tyto služby poskytovány ve 27 věznicích. Jedinou další zemí EU, která vykazuje činnost v této oblasti, je Německo, kde je poskytování těchto služeb omezeno na jednu věznici.
Selv om de fleste europæiske lande nu uddeler sterilt sprøjteudstyr, varierer programmernes art og omfang fra land til land. Den mest almindelig model er at stille tilbuddet til rådighed på et fast sted, normalt en specialiseret narkotikatjeneste, men ofte suppleres dette af mobile tjenester, som forsøger at nå ud til stofbrugere i lokalsamfundene. Sprøjtebytnings- eller salgsautomater supplerer nåle- og sprøjteprogrammerne i otte lande (195), selv om tilbuddet er begrænset til en håndfuld steder, idet det kun er Tyskland og Frankrig, der har meldt om betydelige aktiviteter (henholdsvis ca. 200 og 250 automater). Spanien er det eneste EU-land, hvor nåle- og sprøjtebytning er almindelig i fængselsmiljøer, og dette tilbud var til rådighed i 27 fængsler i 2003. Det eneste andet EU-land, der har meldt om aktiviteter på dette område, er Tyskland, hvor mulighederne er begrænset til et enkelt fængsel.
Kuigi praegu jagatakse enamikus Euroopa riikides steriilseid süstimisvahendeid, on jagamise laad ja ulatus riigiti erinev. Kõige sagedasem on teenuse pakkumine kindlas kohas, tavaliselt uimastiteenistuses, kuid sageli lisandub sellele mobiilne teenusepakkumine, mille eesmärk on jõuda uimastitarbijateni kogukondades. Kaheksas riigis on lisaks nõela- ja süstlavahetusprogrammidele olemas ka süstlavahetuse või -müügi automaadid,(195) kuid neid leidub vaid vähestes kohtades, ainult Saksamaa ja Prantsusmaa teatavad ulatuslikumast tegevusest selles vallas (vastavalt umbes 200 ja 250 automaati). Hispaania on ainus ELi riik, kus vanglates on pidevalt võimalik nõelu ja süstlaid vahetada, 2003. a pakuti seda teenust 27 vanglas. ELi riikidest teatab sellealasest tegevusest veel ainult Saksamaa, kus kõnealust teenust pakutakse ühes vanglas.
Useimmat Euroopan maat jakavat nykyään steriilejä injektiovälineitä, mutta palvelun luonne ja laajuus vaihtelevat maiden välillä. Yleisin malli on palvelun tarjoaminen tietyssä paikassa, yleensä huumehoitokeskuksessa, mutta tätä palvelua täydennetään usein liikkuvilla palveluilla, joilla pyritään tavoittamaan huumeidenkäyttäjät yhteisössä. Neulojen ja ruiskujen vaihtopalveluja täydennetään kahdeksassa maassa myös ruiskujen vaihto- tai myyntiautomaateilla (195). Niitä vaikuttaa kuitenkin olevan vain muutamassa paikassa, paitsi Saksassa ja Ranskassa, jotka ovat ilmoittaneet laajamittaisesta toiminnasta (Saksassa on noin 200 ja Ranskassa noin 250 automaattia). Espanja on ainoa EU-maa, jossa neuloja ja ruiskuja vaihdetaan yleisesti vankiloissa: vuonna 2003 niitä vaihdettiin 27 vankilassa. Ainoa toinen EU-maa, joka on ilmoittanut tällaisesta toiminnasta, on Saksa, jossa palvelua tarjotaan vain yhdessä vankilassa.
Bár a legtöbb európai országban ma már osztanak steril injekciós felszereléseket, a szolgáltatás jellege és hatóköre országonként igen eltérő. A legáltalánosabb modell szerint egy állandó helyszínen biztosítják a szolgáltatást, ami általában egy erre szakosodott drogsegély-szolgáltatót jelent, de ezt a szolgáltatástípust gyakran mobil szolgáltatások is kiegészítik, amelyekkel a kábítószer-használókat közösségi körülmények között próbálják elérni. A tű- és fecskendőcsere-programokat nyolc országban fecskendőcserélő vagy -kiadó automaták is kiegészítik195, bár úgy tűnik, hogy ez a szolgáltatás csak néhány helyszínre korlátozódik, Németország és Franciaország kivételével, ahonnan jelentős aktivitást jelentettek (körülbelül 200, illetve 250 gép). Az EU-ban Spanyolország az egyetlen olyan ország, ahol a tű- és fecskendőcsere a börtönökben is rendszeresen elérhető: 2003-ban 27 börtönben állt rendelkezésre ez a szolgáltatás. Rajta kívül ezen a területen csak Németország számolt be bármilyen tevékenységről, de itt a szolgáltatás egyetlen börtönre korlátozódik.
Selv om de fleste landene i Europa nå distribuerer sterilt brukerutstyr, varierer tilbudene i type og omfang fra land til land. Det vanligste er å tilby tjenesten på et fast sted, vanligvis en spesialisert narkotikatjeneste, men ofte suppleres denne typen tilbud av mobile tjenester som retter seg mot narkotikabrukere i lokalmiljøet. Automater for bytte eller kjøp av sprøyter kommer i tillegg til andre sprøytebytteordninger i åtte land (195), selv om tilbudet begrenser seg til en håndfull steder. Bare Tyskland og Frankrike rapporterer om aktiviteter av noe omfang (henholdsvis ca. 200 og 250 maskiner). Spania er det eneste EU-landet som tilbyr sprøytebytte i fengslene, i 27 fengsler i 2003. Det eneste andre EU-landet som rapporterer om aktivitet på dette området, er Tyskland, hvor tilbudet begrenser seg til ett fengsel.
Chociaż większość krajów europejskich prowadzi obecnie dystrybucję sterylnego sprzętu do iniekcji, charakter i zakres tego świadczenia jest różny w poszczególnych krajach. Najczęściej spotykany model polega na świadczeniu tego typu usług w stałym miejscu, zwykle w specjalistycznej placówce pomocy dla narkomanów. Uzupełnieniem takich świadczeń jest często pomoc w terenie, która próbuje dotrzeć do osób zażywających narkotyki w środowiskach lokalnych. Wymiana strzykawek lub zainstalowanie automatów do sprzedaży stanowią uzupełnienie dostępnych programów wymiany igieł i strzykawek w ośmiu krajach (195). Chociaż zasięg tych działań jest ograniczony, to w Niemczech i we Francji odnotowano ich natężenie (odpowiednio około 200 i 250 automatów). Hiszpania jest jedynym krajem UE, w którym zapewnia się regularną wymianę igieł i strzykawek w więzieniach. W 2003 r. usługa ta była dostępna w 27 zakładach karnych. Jedynym innym krajem UE, w którym odnotowano tego rodzaju działania, są Niemcy, ale dotyczy to tylko jednego więzienia.
Deşi majoritatea ţărilor europene distribuie în prezent instrumente sterile de injectare, modalitatea şi sfera de aplicare a acestui serviciu diferă de la ţară la ţară. Modelul cel mai des întâlnit constă în asigurarea serviciului într-o locaţie prestabilită, de obicei un serviciu specializat privind drogurile, însă această metodă este completată deseori prin servicii mobile prin care se încearcă a se ajunge la consumatorii de droguri din locurile comunitare. Schimbul de seringi sau automate de vânzare completează serviciile PAS disponibile în opt ţări (195), deşi aceste servicii par a fi restricţionate în anumite locuri, numai Germania şi Franţa raportând activităţi substanţiale (aproximativ 200 şi 250 de automate). Spania este singura ţară din Uniunea Europeană în care programul pentru ace şi seringi este în mod curent disponibil în sistemul penitenciar, cu disponibilitatea serviciilor în cauză în 27 de închisori în anul 2003. Cealaltă ţară a Uniunii Europene care raportează activitate în acest domeniu este Germania, care asigură servicii de acest gen într-o singură închisoare.
Hoci väčšina európskych krajín teraz distribuuje sterilnú injekčnú výbavu, charakter a rozsah poskytovania sa medzi krajinami líši. Najbežnejším modelom je poskytovanie služby na stálom mieste, obvykle špecializovanej protidrogovej službe, ale často je tento typ poskytovania doplnený mobilnými službami, ktoré sa snažia dosiahnuť užívateľov drog v občianskych zariadeniach. Výmena injekčných striekačiek alebo predajných automatov dopĺňa dostupné služby NSP v ôsmich krajinách (195), hoci sa zdá, že toto poskytovanie je obmedzené na hŕstku miest, pričom iba Nemecko a Francúzsko uvádzajú podstatné činnosti (asi 200 a 250 automatov). Španielsko je jediná krajina EÚ, kde je výmena injekčných ihiel striekačiek pravidelne dostupná vo väzniciach, pričom poskytovanie bolo v roku 2003 dostupné v 27 väzniciach. Jedinou ďalšou krajinou EÚ, ktorá uvádza činnosť v tejto oblasti, je Nemecko, kde je poskytovanie obmedzené na jednu väznicu.
Čeprav zdaj večina evropskih držav razdeljuje sterilne pripomočke za vbrizgavanje, se vrsta in obseg tega ukrepa med državami razlikujeta. Najpogostejši model je zagotavljanje storitve na določenem kraju, ponavadi v specializiranih službah za pomoč uživalcem drog, vendar to vrsto ukrepa pogosto dopolnjujejo mobilne službe, ki poskušajo doseči uživalce drog v njihovem okolju. Zamenjava brizg ali prodajni avtomati dopolnjujejo razpoložljive programe injekcijskih igel in brizg v osmih državah (195), čeprav se zdi, da je ta ukrep omejen na malo krajev in samo Nemčija in Francija poročata o večjem obsegu (približno 200 oziroma 250 avtomatov). Španija je edina država v EU, kjer je zamenjava injekcijskih igel in brizg redno na voljo v zaporih, in sicer je bil ta ukrep leta 2003 na voljo v 27 zaporih. Edina druga država v EU, ki poroča o dejavnosti na tem področju, je Nemčija, kjer je ta ukrep omejen na en zapor.
Även om de flesta europeiska länder nu delar ut steril injektionsutrustning varierar åtgärdernas typ och omfattning mellan länderna. Den vanligast förekommande modellen är att erbjuda tjänsten på en särskild plats, vanligen inom specialiserad missbruksvård som dock ofta kompletteras av mobila tjänster som försöker nå ut till missbrukare i samhället. Sprututbyte eller försäljning i automater kompletterar programmen för nål- och sprututbyte i åtta länder (195). Servicen förefaller vara begränsad till en handfull platser och endast Tyskland och Frankrike rapporterar omfattande verksamheter (cirka 200 respektive 250 automater). Spanien är den enda medlemsstat där nål- och sprututbyte regelbundet erbjuds i fängelserna och 2003 fanns tjänsten i 27 fängelser. Tyskland är det enda andra land i EU som har redovisat verksamhet i fängelsemiljö, men nål- och sprututbytet är begränsat till ett enda fängelse.
Her ne kadar çoğu Avrupa ülkesi artık steril enjeksiyon ekipmanı dağıtsa da, bu hizmeti vermenin niteliği ve kapsamı ülkeler arasında farklılık göstermektedir. En yaygın model, hizmeti belirli bir yerde, genellikle uzman bir uyuşturucu servisinde vermek olmakla beraber bu tip hizmetler sıklıkla uyuşturucu kullanıcılarına toplumsal ortamlarda ulaşmaya çalışan mobil servislerle tamamlanmaktadır. Sekiz ülkede şırınga değişim veya otomatik satış makineleri mevcut İŞP hizmetlerini tamamlamaktadır (195) ancak bu alanda ciddi faaliyet rapor eden ülkeler yalnızca Almanya ve Fransa (sırasıyla 200 ve 250 civarında makine) olduğundan, hizmetin sağlanması bir avuç yerle sınırlı görünmektedir. İğne ve şırınga değişiminin bir hapishane ortamında düzenli olarak bulunabildiği tek AB ülkesi İspanya olup bu hizmet 2003’te 27 hapishanede verilmiştir. Bu alanda faaliyet bildiren diğer tek AB ülkesi, hizmetin tek bir hapishaneyle sınırlı olduğu Almanya’dır.
  8. nodaļa: Problemāti...  
Narkomānija, narkotiku atkarība, ļaunprātīga narkotiku lietošana, kaitīga lietošana, problemātiska lietošana: saistībā ar EMCDDA problemātiskās narkotiku lietošanas rādītājiem var minēt vairākus jēdzienus, un ikvienu no tiem raksturo uzreiz nepamanāmas medicīniskas un sociālas atšķirības.
Drug addiction, drug dependence, drug abuse, harmful use, problem use: there are a variety of concepts associated with the EMCDDA problem drug use indicator, each carrying its own subtle distinctions in medical or social dimensions. The EMCDDA indicator of problem drug use (PDU) monitors ‘injecting drug use or long-duration/regular use of heroin, cocaine and/or amphetamines’. Included in the definition, by convention, is the use of other opioids such as methadone.
Toxicomanie, dépendance à la drogue, usage abusif de drogue, usage dangereux de drogue, usage problématique de drogue: voici quelques notions associées à l’indicateur d’usage problématique de drogue de l’OEDT, chacun impliquant des nuances subtiles au niveau médical ou social. L’indicateur de l’usage problématique de drogue (UPD) de l’OEDT contrôle «l’usage de drogue par voie intraveineuse ou l’usage régulier ou de longue durée d’héroïne, de cocaïne et/ou d’amphétamines». Par convention, cette définition englobe l’usage d’autres opiacés, comme la méthadone.
Drogensucht, Drogenabhängigkeit, Drogenmissbrauch, schädlicher Konsum, problematischer Konsum: Mit dem EBDD-Indikator für problematischen Drogenkonsum werden viele Begriffe in Zusammenhang gebracht, zwischen deren medizinischen oder sozialen Merkmalen feine Unterschiede bestehen. Mit Hilfe des EBDD-Indikators für problematischen Drogenkonsum wird der „injizierende bzw. langjährige oder regelmäßige Konsum von Heroin, Kokain und/oder Amphetaminen“ beobachtet. Darüber hinaus wurde vereinbart, auch den Konsum anderer Opioide wie Methadon in die Definition einzubeziehen.
Drogadicción, drogodependencia, consumo abusivo de drogas, consumo perjudicial, consumo problemático, etc. Existen múltiples conceptos relacionados con el indicador del consumo problemático de drogas del OEDT y cada uno de ellos implica distinciones sutiles en los aspectos médico o social. El indicador del consumo problemático de drogas (CPD) del OEDT controla el «consumo por vía parenteral o consumo habitual o de larga duración de heroína, cocaína o anfetaminas». Convencionalmente, la definición incluye también el consumo de otros opiáceos, como la metadona.
Tossicodipendenza, tossicomania, abuso di sostanze stupefacenti, consumo dannoso, consumo problematico: sono queste soltanto alcune delle espressioni e dei concetti associati all’indicatore dell’OEDT sul consumo problematico di droga, ciascuno investito di sfaccettature diverse a seconda della dimensione medica o sociale in cui è utilizzato. L’indicatore dell’OEDT del consumo problematico di stupefacenti (PDU) tiene monitorato “il consumo di stupefacenti per via parenterale oppure il consumo a lungo termine/regolare di eroina, cocaina e/o anfetamine”. Compreso nella definizione, per convenzione, è l’uso di altri oppiacei come il metadone.
Toxicodependência, dependência da droga, consumo de droga, consumo prejudicial, consumo problemático de drogas: são vários os conceitos associados ao indicador do consumo problemático de droga do OEDT, cada um deles com distinções subtis próprias em termos médicos ou sociais. O indicador do consumo problemático de droga (CPD) do OEDT monitoriza “o consumo de droga injectada ou o consumo prolongado/regular de heroína, cocaína e/ou anfetaminas”. Nesta definição convencionou-se incluir o consumo de outros opiáceos, como a metadona.
Drugsverslaving, farmacologische afhankelijkheid, misbruik van drugs, schadelijk gebruik, problematisch gebruik: de EWDD-indicator voor problematisch drugsgebruik omvat een hele reeks begrippen die elk hun eigen subtiele onderscheid tussen verschillende aspecten van medische of sociale aard inhouden. De EWDD-indicator voor problematisch drugsgebruik monitort “het gebruik via injectie of langdurig/regelmatig gebruik van opiaten, cocaïne en/of amfetaminen”. Volgens afspraak valt ook het gebruik van andere opioïden, zoals methadon, onder deze definitie.
Drogová závislost, toxikomanie, zneužívání drog, škodlivé užívání, problémové užívání: s ukazatelem problémového užívání drog, který vytvořila EMCDDA, je spojena řada různých pojmů, z nichž každý představuje z lékařského nebo sociálního hlediska jemné rozdíly. EMCDDA vytvořený ukazatel problémového užívání drog monitoruje „užívání drog nitrožilně nebo dlouhodobé/pravidelné užívání heroinu, kokainu a/nebo amfetaminů“. Do této definice podle dohody spadá užívání i dalších opiátů, jako je např. metadon.
Narkotikaafhængighed, stofafhængighed, stofmisbrug, skadelig brug, problematisk brug: Mange forskellige begreber er forbundet med EONN's indikator for problematisk stofbrug, som hver især er kendetegnet ved sine egne hårfine sondringer i medicinske eller sociale betydninger. EONN's indikator for problematisk stofbrug overvåger "intravenøs brug eller langvarig/regelmæssig brug af heroin, kokain og/eller amfetaminer". Omfattet af definitionen er pr. konvention brugen af andre opioider som f.eks. metadon.
Narkomaania, uimastisõltuvus, uimastite kuritarvitamine, kahjulik tarbimine, probleemne tarbimine – Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse probleemse uimastitarbimise indikaatoriga on seotud palju eri mõisteid, mille erinevused on meditsiinilises või sotsiaalses kontekstis küll väikesed, kuid olulised. Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse probleemse uimastitarbimise indikaator kajastab „uimastite süstimist või pikaajalist/korrapärast heroiini, kokaiini ja/või amfetamiinide tarbimist”. Üldise kokkuleppe kohaselt hõlmab see definitsioon ka muude opioidide, näiteks metadooni tarbimist.
Huumeriippuvuus, huumeiden väärinkäyttö, haitallinen käyttö, ongelmakäyttö: EMCDDA:n huumeiden ongelmakäytön indikaattoriin liittyy useita käsitteitä, joista jokainen eroaa hieman muista lääketieteellisestä tai sosiaalisesta näkökulmasta. EMCDDA:n huumeiden ongelmakäytön indikaattorilla seurataan ”injektiokäyttöä tai heroiinin, kokaiinin ja/tai amfetamiinien pitkäaikaista/säännöllistä käyttöä”. Määritelmä kattaa myös muiden opioidien, kuten metadonin, käytön.
Az EMCDDA problémás kábítószer-használati mutatójához különféle fogalmak kapcsolódnak – mint a kábítószer-addikció, kábítószer-függőség, kábítószerrel való visszaélés, ártalmas használat, problémás használat –, amelyek mindegyikének megvannak a maga apró megkülönböztető jegyei, orvosi vagy társadalmi szempontból. Az EMCDDA problémás kábítószer-használat (PDU) mutatója az „injekciós kábítószer-használatot vagy a heroin, kokain és/vagy amfetaminok tartós/rendszeres használatát” követi nyomon. A fogalommeghatározásba hagyományosan az egyéb opiátok, így a metadon használata is beleértendő.
Narkotikaavhengighet, narkotikamisbruk, skadelig bruk og problembruk – en rekke ulike begreper er forbundet med EONNs indikator for problembruk, og hvert av dem har sine egne subtile medisinske eller sosiale definisjoner. EONNs indikator for problembruk, PDU-indikatoren (problem drug use), kartlegger ”injeksjonsbruk av narkotika eller langvarig/regelmessig bruk av heroin, kokain og/eller amfetamin”. I praksis omfatter definisjonen også bruken av andre opioider, som metadon.
Fizyczne lub psychiczne uzależnienie od narkotyków, nadużywanie narkotyków, szkodliwe zażywanie, problemowe zażywanie: to różnorodne pojęcia związane z opracowanym przez EMCDDA wskaźnikiem problemowego zażywania narkotyków, z których każde ma nieco inne znaczenie w wymiarze medycznym lub społecznym. Stosowany przez EMCDDA wskaźnik problemowego zażywania narkotyków (PDU) odnosi się do „zażywania narkotyków dożylnie lub długotrwałego/regularnego zażywania heroiny, kokainy i/lub amfetamin”. Zwyczajowo definicja obejmuje również zażywanie innych opiatów, takich jak metadon.
Toxicomania, dependenţa de droguri, abuzul de droguri, consumul nociv, consumul problematic: există o varietate de concepte asociate cu indicatorul consumului problematic de droguri al OEDT, fiecare dintre acestea având propria caracteristică subtilă din punct de vedere medical sau social. Indicatorul OEDT al consumului problematic de droguri (CPD) monitorizează „consumul de droguri injectabile sau consumul de heroină, cocaină şi/sau amfetamine timp îndelungat/în mod regulat”. Această definiţie se referă şi la consumul altor tipuri de opiacee, cum este metadona.
Narkománia, závislosť od drog, zneužívanie drog, škodlivé užívanie, problémové užívanie: existuje množstvo pojmov súvisiacich s ukazovateľom problémového užívania drog EMCDDA, z ktorých každý má svoje vlastné jemné rozdiely v lekárskych alebo sociálnych rozmeroch. Ukazovateľ problémového užívania drog EMCDDA (PDU) monitoruje „injekčné užívanie drog alebo dlhotrvajúce/pravidelné užívanie heroínu, kokaínu a/alebo amfetamínov“. Definícia konvenčne zahŕňa užívanie iných opiátov, napríklad metadónu.
Narkotikamissbruk, narkotikaberoende, skadlig användning, problematiskt missbruk: flera begrepp är knutna till ECNN:s indikator för problematiskt missbruk där vart och ett har sin specifika medicinska eller sociala dimension. ECNN:s indikator för problematiskt missbruk avser ”injektionsanvändning eller långvarig/vanemässig användning av opiater, kokain och/eller amfetaminer”. Av hävd innefattas användning av andra opiater som metadon i denna definition.
Uyuşturucu alışkanlığı, uyuşturucuya bağımlılık, uyuşturucu istismarı, zararlı kullanım, sorunlu kullanım: EMCDDA sorunlu uyuşturucu kullanımı göstergesiyle bağlantılı, her biri tıbbi veya sosyal boyutlarda kendine has ince nüanslar taşıyan çeşitli kavramlar vardır. EMCDDA sorunlu uyuşturucu kullanımı (SUK) göstergesi, ‘enjekte ederek uyuşturucu kullanımı veya uzun süreli/düzenli eroin, kokain ve/veya amfetamin kullanımı’nı izlemektedir. Tanım, usulen, metadon gibi başka opioidlerin kullanımını da içermektedir.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Vairākās pilsētās ir īstenotas kreka kokaīna lietotājiem domātas palīdzības programmas ar mērķi iesaistīt ārstēšanā kreka lietotājus, ko nereti uzskata par sadarbības ziņā grūtu kontingentu. Lai gan kopumā fakti joprojām ir samērā trūcīgi, daži pētījumi liecina par pozitīviem rezultātiem.
As a result of the serious health and social problems associated with crack cocaine use, there is more experience of developing services for this group, although activities are limited to those relatively few cities in Europe that have experienced a significant crack cocaine problem. In a number of cities crack cocaine users have been targeted by outreach schemes that attempt to engage with what is often viewed as a difficult group to work with. Although overall the evidence base remains relatively weak, some studies have suggested that benefits can accrue. For example, one study of an innovative outreach treatment programme in Rotterdam (Henskens, 2004, cited in the Dutch national report) identified factors that were observed to be important for treating this group of clients, who are often difficult to engage in conventional drug services.
En raison des graves problèmes sociaux et sanitaires associés à l'usage de crack, l'expérience engrangée est plus riche en ce qui concerne les services destinés aux consommateurs de crack, bien que les actions soient limitées à un nombre relativement restreint de villes d'Europe qui ont connu un grave problème de crack. Dans un certain nombre de villes, les consommateurs de crack ont été ciblés par des programmes de proximité qui tentent de nouer des contacts avec un groupe généralement considéré comme difficile. Bien que, globalement, les données soient relativement peu fiables, certaines études suggèrent que ces programmes peuvent être bénéfiques. Ainsi, une étude réalisée sur un programme novateur de traitement de proximité à Rotterdam (Henskens, 2004, cité dans le rapport national néerlandais) a identifié des facteurs jugés importants pour traiter ce groupe de patients, qui ont souvent des difficultés à entrer dans des structures conventionnelles de soins pour toxicomanes.
Aufgrund der mit dem Crack-Konsum verbundenen schwerwiegenden gesundheitlichen und sozialen Probleme liegen für die Entwicklung von Leistungen für diese Gruppe mehr Erfahrungswerte vor, wobei sich die Tätigkeiten jedoch auf die relativ wenigen europäischen Städte beschränken, in denen der Crack-Konsum ein erhebliches Problem darstellt. In einer Reihe von Städten wurden im Rahmen aufsuchender Sozialarbeit Maßnahmen für Crack-Konsumenten durchgeführt. Die Arbeit mit dieser Bevölkerungsgruppe gilt als schwierig, und man versucht im Zuge dieser Maßnahmen, diese Menschen zu erreichen. Zwar liegen nach wie vor nur wenige Evidenzdaten vor, jedoch haben einige Studien gezeigt, dass durchaus weitere positive Effekte erzielt werden können. Beispielsweise wurden im Rahmen einer Studie über ein innovatives aufsuchendes Behandlungsprogramm in Rotterdam (Henskens, 2004, zitiert im nationalen Bericht der Niederlande) Faktoren ermittelt, die sich als wichtig für die Behandlung dieser Patientengruppe erwiesen haben, deren Einbindung in herkömmliche Drogendienste sich häufig schwierig gestaltet.
Por otro lado, el consumo de crack acarrea serios problemas sociales y de salud y, por este motivo, se dispone de mayor experiencia sobre el desarrollo de servicios en este ámbito, aunque sólo existen actividades en las relativamente pocas ciudades de Europa que han experimentado problemas importantes con esta sustancia. En numerosas ciudades se han llevado a cabo, en el marco del trabajo de proximidad, medidas dirigidas a los consumidores de crack. Con estas medidas se pretende llegar a un grupo con el que la colaboración se considera difícil. A pesar de que, en general, el conjunto de datos sigue siendo relativamente limitado, algunos estudios sugieren que se pueden conseguir efectos positivos. Por ejemplo, un estudio sobre un innovador programa de tratamiento de proximidad en Rótterdam (Henskens, 2004, citado en el informe nacional de los Países Bajos) determina factores importantes para tratar a este grupo de pacientes, que a menudo se muestran reticentes a participar en los servicios convencionales de tratamiento.
In seguito ai gravi problemi a livello sanitario e sociale legati al consumo di cocaina crack, l’esperienza nella creazione di servizi destinati a questo gruppo di tossicodipendenti è più consolidata, sebbene le attività siano circoscritte a un numero relativamente esiguo di città europee nelle quali il fenomeno del crack si è imposto come un problema non trascurabile. In alcune città i consumatori di cocaina crack sono stati i destinatari di piani di prima assistenza, il cui scopo era, per l’appunto, quello di raggiungere un gruppo che è spesso considerato difficile da trattare. Pur in presenza di elementi relativamente scarni, alcuni studi sembrano suggerire che i benefici possono maturare nel tempo. Per esempio, uno studio su un programma terapeutico innovativo di prima assistenza realizzato a Rotterdam (Henskens, 2004, citato nella relazione nazionale olandese) individuava i fattori che si erano dimostrati importanti nel trattamento di questo gruppo di pazienti, che spesso è difficile raggiungere con i tradizionali servizi di cura della tossicodipendenza.
Em consequência dos graves problemas sanitários e sociais associados ao consumo de cocaína crack, há uma maior experiência no desenvolvimento de serviços destinados a este grupo, embora as actividades estejam circunscritas ao número relativamente pequeno de cidades europeias onde esta droga causa problemas significativos. Em várias delas, os serviços de proximidade, vocacionados para trabalhar com grupos muitas vezes considerados difíceis, procuraram chegar aos consumidores de cocaína crack. Não obstante a escassez global de dados comprovativos, alguns estudos sugerem que os benefícios destas abordagens poderão aumentar. Por exemplo, um estudo sobre um programa inovador de tratamento de proximidade levado a cabo em Roterdão (Henskens, 2004, citado no relatório nacional neerlandês) identificou factores notoriamente importantes para tratar este grupo de utentes, muitas vezes difíceis de inserir nos serviços de tratamento da toxicodependência convencionais.
Ως αποτέλεσμα των σοβαρών προβλημάτων υγείας και των κοινωνικών προβλημάτων που συνδέονται με τη χρήση κρακ, υπάρχει μεγαλύτερη πείρα στην ανάπτυξη υπηρεσιών για την ομάδα αυτή, μολονότι οι δραστηριότητες περιορίζονται στις λίγες σχετικά ευρωπαϊκές πόλεις που αντιμετωπίζουν σημαντικό πρόβλημα με το κρακ. Σε ορισμένες πόλεις, στους χρήστες κρακ επικεντρώνονται προγράμματα εκτός δομών που επιχειρούν να ασχοληθούν με μια ομάδα που συχνά θεωρείται δύσκολα συνεργάσιμη. Μολονότι σε γενικές γραμμές η αποδεικτική βάση παραμένει σχετικά ασθενής, ορισμένες μελέτες διαπιστώνουν ότι μπορούν να προκύψουν οφέλη. Για παράδειγμα, σε μια μελέτη ενός καινοτόμου προγράμματος θεραπείας εκτός δομών στο Ρότερνταμ (Henskens, 2004, αναφέρεται στην εθνική έκθεση των Κάτω Χωρών) προσδιορίζονται παράγοντες που διαπιστώθηκε ότι είναι σημαντικοί για τη θεραπεία αυτής της ομάδας ατόμων, που συχνά είναι δύσκολο να προσεγγισθούν από τις παραδοσιακές υπηρεσίες κατά των ναρκωτικών.
Vanwege de ernstige sociale en gezondheidsproblemen waarmee het gebruik van crack-cocaïne gepaard gaat, is er meer ervaring met het ontwikkelen van hulpverlening voor deze groep, hoewel deze activiteiten beperkt zijn tot het relatief beperkte aantal steden in Europa dat met een aanzienlijk crack-cocaïneprobleem te maken heeft gehad. In een aantal steden zijn crack-cocaïnegebruikers benaderd via straathoekprogramma’s, waarmee wordt geprobeerd in contact te komen met deze groep, die dikwijls beschouwd wordt als een moeilijke groep om mee te werken. Hoewel het bewijs over het geheel genomen betrekkelijk zwak blijft, lijkt uit sommige onderzoeken geconcludeerd te kunnen worden dat meer positieve resultaten niet uitgesloten zijn. Zo zijn in een onderzoek naar een innovatief straathoekwerk-behandelingsprogramma in Rotterdam (Henskens, 2004, geciteerd in het Nederlandse nationale verslag) factoren in kaart gebracht die van belang zijn gebleken voor het behandelen van deze categorie cliënten, die via de conventionele drugshulpverlening dikwijls moeilijk te bereiken is.
Vzhledem k závažným zdravotním a sociálním problémům spojeným s užíváním cracku existuje více zkušeností s rozvojem služeb pro tuto skupinu, i když tyto aktivity se omezují na poměrně málo evropských měst, která se ve významné míře s problémem cracku již setkala. V řadě měst se na uživatele cracku zaměřují terénní projekty, které se snaží navazovat kontakty se skupinou, s níž se častá práce považuje za obtížnou. Ačkoli je faktických podkladů stále ještě poměrně málo, některé studie naznačují, že postupně mohou dosahovat přínosů. Například studie inovativního terénního léčebného programu v Rotterdamu (Henskens, 2004, citováno v národní zprávě Nizozemska) vymezila faktory zjištěné jako významné pro léčbu této skupiny klientů, kterou je mnohdy obtížné zapojit do činnosti běžných protidrogových služeb.
Som følge af de alvorlige sundhedsproblemer og sociale problemer, der er forbundet med crackkokainbrug, er der flere erfaringer med at udvikle tilbud til denne gruppe, selv om aktiviteterne er begrænset til de forholdsvis få byer i Europa, der har oplevet et betydeligt problem med crackkokain. I en række byer er crackkokainbrugere blevet omfattet af opsøgende tilbud, hvor man har forsøgt at nå ud til en gruppe, som det angiveligt er vanskeligt at arbejde med. Selv om evidensgrundlaget generelt fortsat er forholdsvis svagt, har nogle undersøgelser tydet på, at der kan opnås gode resultater. F.eks. blev der som led i en undersøgelse af et innovativt opsøgende behandlingsprogram i Rotterdam (Henskens, 2004, omtalt i Nederlandenes nationale rapport) identificeret faktorer, som angiveligt var vigtige for behandlingen af denne gruppe klienter, som det ofte er vanskeligt at få omfattet af traditionelle narkotikabehandlingstilbud.
Kuna crack-kokaiini tarbimisega on seotud tõsised tervisehäired ja sotsiaalsed probleemid, on selle tarbijatele mõeldud teenuste välja töötamisega tegeletud rohkem, samas aga on see tegevus koondunud vaid nendesse suhteliselt vähestesse linnadesse Euroopas, kus on esinenud märkimisväärseid probleeme seoses crack-kokaiiniga. Mitmes linnas on läbi viidud crack-kokaiini tarbijatele suunatud süstalde levitamise programme, mille käigus üritatakse saada kontakti uimastitarbijate rühmaga, kellega töötamist sageli keeruliseks peetakse. Mõned uuringud annavad alust arvata, et neist programmidest on kasu, kuigi üldiselt on sellekohaseid tõendeid suhteliselt vähe. Näiteks ühe Rotterdamis läbi viidud uuendusliku süstalde levitamise programmi kohta tehtud uuringuga (Henskens, 2004, tsiteeritud Madalmaade riiklikus aruandes) selgitati välja olulised tegurid sellise kliendirühma ravimiseks, keda tavaliste uimastiravi teenustega on sageli raske hõlmata.
Crack-kokaiinin käyttöön liittyvien vakavien terveydellisten ja sosiaalisten ongelmien takia palvelujen kehittämisestä tälle ryhmälle on enemmän kokemusta, tosin toiminta rajoittuu vain muutamiin Euroopan kaupunkeihin, joissa crack-kokaiiniongelma on merkittävä. Monissa kaupungeissa crack-kokaiinin käyttäjiin on suunnattu kenttätyöohjelmia, joissa pyritään luomaan yhteyksiä tähän vaikeasti lähestyttävään ryhmään. Vaikka työn tuloksista on yleisesti melko vähän näyttöä, muutamat tutkimukset viittaavat siihen, että kenttätyöstä saattaa ajan mittaan olla hyötyä. Esimerkiksi Rotterdamissa toteutettua innovatiivista kenttähoito-ohjelmaa koskevassa tutkimuksessa (Henskens, 2004, Alankomaiden kansallinen raportti) mainittiin joitakin tekijöitä, jotka osoittautuivat hoidon kannalta merkittäviksi tässä asiakasryhmässä, jota on usein vaikea sitouttaa tavanomaisiin huumehoitopalveluihin.
A krekk kokain használatával együtt járó komoly egészségügyi és szociális problémák következtében az ennek a csoportnak szóló szolgáltatások kialakítása terén több tapasztalatot sikerült szerezni, bár a tevékenységek arra a viszonylag kevés európai városra korlátozódnak, ahol jelentősebb problémát jelent a krekk kokain használata. A krekk kokain használókat több városban is olyan célzott rendszerekkel próbálják elérni, amelyek kifejezetten a nehezen együttműködő csoportok megközelítésére tesznek kísérletet. Bár a bizonyítékok továbbra is viszonylag elszórtan állnak rendelkezésre, néhány tanulmány arra utal, hogy ezeknek lehetnek előnyeik. A használók elérésére irányuló innovatív rotterdami kezelési programról készült tanulmány (Henskens, 2004, a holland országjelentés idézi) például meghatározta azokat a tényezőket, amelyeket fontosnak találtak a páciensek e csoportjának kezelésében, akikkel a hagyományos drogsegély szolgálatok keretében sokszor nehéz volt foglalkozni.
På grunn av de alvorlige helsemessige og sosiale problemene som bruken av crack fører med seg, har vi et langt større erfaringsgrunnlag for tiltak for denne gruppen, selv om erfaringen er begrenset til de relativt få byene i Europa som har opplevd mer omfattende problemer med crack. I flere byer har crackbrukere vært målgruppen for felttiltak som prøver å etablere et forhold til det som ofte oppfattes som en vanskelig gruppe. Selv om evidensgrunnlaget samlet sett er relativt svakt, antyder noen studier at slike tiltak kan ha positive effekter. En studie av et innovativt behandlingstiltak i regi av utekontakten i Rotterdam (Henskens, 2004, sitert i Nederlands nasjonale rapport) identifiserte faktorer som var viktige for behandlingen av denne klientgruppen, en gruppe det ofte kan være vanskelig å få med i konvensjonelle narkotikatiltak.
W wyniku poważnych problemów zdrowotnych i społecznych związanych z zażywaniem kraku doświadczenie w rozwoju usług dla tej grupy jest szersze, chociaż działania ograniczają się do stosunkowo niewielu miast europejskich, w których wystąpiło nasilenie problemów związanych z krakiem. W niektórych miastach do osób zażywających krak udało się dotrzeć w ramach programów pomocy w terenie, polegających na próbach pracy z grupą, którą często uważa się za trudną we współpracy. Chociaż ogólna podstawa dowodowa nadal jest stosunkowo słaba, niektóre badania wykazują, że korzyści tego podejścia mogą być liczne. Przykładowo podczas badania innowacyjnego programu leczenia połączonego z pomocą w terenie, przeprowadzonego w Rotterdamie (Henskens, 2004, cytowany w holenderskim sprawozdaniu krajowym) określono czynniki uznane za ważne w leczeniu tej grupy pacjentów, których często z trudem udaje się namówić na konwencjonalną pomoc antynarkotykową.
Drept rezultat al problemelor serioase, de sănătate şi sociale, asociate consumului de cocaină crack, există o mai mare experienţă în dezvoltarea serviciilor destinate acestui grup, deşi activităţile sunt limitate la acele relativ puţine oraşe din Europa în care există o problemă serioasă în ceea ce priveşte consumul de cocaină crack. În mai multe oraşe, programele de intervenţie timpurie au vizat consumatorii de cocaină crack; prin aceasta s-a încercat abordarea unui grup considerat în general un grup cu care este dificil de lucrat. Deşi, pe ansamblu, baza de dovezi rămâne relativ scăzută, unele studii au sugerat că beneficiile se pot mări. De exemplu, un studiu asupra unui program inovator de tratament de intervenţie timpurie din Rotterdam (Henskens, 2004, citat în raportul naţional olandez) a identificat factorii care au fost observaţi ca fiind importanţi pentru tratarea acestui grup de pacienţi, care sunt adesea greu de antrenat în serviciile convenţionale de droguri.
V dôsledku závažných zdravotných a sociálnych problémov súvisiacich s užívaním kraku existujú väčšie skúsenosti pri rozvíjaní služieb pre túto skupinu, hoci činnosti sú obmedzené na relatívne málo miest v Európe, ktoré majú skúsenosti s významným problémom kraku. Vo viacerých mestách boli užívatelia kraku cieľom dosahových programov, ktoré sa snažia zaoberať tým, čo sa často považuje za skupinu, s ktorou sa ťažko pracuje. Hoci celková dôkazová základňa zostáva relatívne slabá, niektoré štúdie naznačili, že úžitky sa môžu hromadiť. Napríklad jedna štúdia inovačného programu dosahovej liečby v Rotterdame (Henskens, 2004, citovaná v holandskej národnej správe) identifikovala faktory, ktoré sa považovali za dôležité pre liečenie klientov tejto skupiny, ktorí sa často ťažko zapájajú do konvenčných protidrogových služieb.
Zaradi resnih zdravstvenih in socialnih težav, povezanih z uživanjem crack kokaina, obstaja več izkušenj z razvojem storitev za to skupino, čeprav so dejavnosti omejene na sorazmerno majhno število evropskih mest, ki so imela večje težave s crack kokainom. V številnih mestih so se na uživalce crack kokaina osredotočili programi dela na terenu, ki poskušajo navezati stik s skupino, za katero pogosto velja, da je težko delati z njo. Čeprav so dokazi na splošno še vedno relativno redki, so nekatere študije nakazale, da se koristi lahko povečujejo. Študija inovativnega programa zdravljenja na terenu v Rotterdamu (Henskens, 2004, citirano v nizozemskem nacionalnem poročilu) je na primer opredelila dejavnike, ki so se pokazali za pomembne pri zdravljenju te skupine oseb, ki jih je pogosto težko vključiti v konvencionalne načine zdravljenja odvisnosti od drog.
Ett resultat av de allvarliga hälsomässiga och sociala problem som är förenade med användning av crack-kokain är att det finns mer erfarenhet av utveckling av tjänster för denna grupp även om verksamheterna är begränsade till de relativt få städer i Europa som har ett betydande crack-kokain problem. I ett flertal städer har uppsökande program inriktats på användare av crack-kokain. Syftet är att försöka få kontakt med personer i en grupp som oftast betraktas som svår att arbeta med. Även om evidensbasen totalt sett fortfarande är relativt svag så tyder vissa studier på att fördelarna med uppsökande insatser kan öka. En studie av ett innovativt uppsökande behandlingsprogram i Rotterdam (Henskens, 2004, citerad i den holländska nationella rapporten) identifierade exempelvis faktorer som konstaterades vara viktiga för att behandla denna grupp klienter, som det ofta är svårt att förmå delta i konventionella narkotikaprogram.
Crack kokain kullanımıyla bağlantılı ağır sağlık sorunları ile sosyal sorunlardan ötürü bu grup için hizmetler geliştirme konusunda, faaliyetler Avrupa’da ciddi bir crack kokain sorunu yaşamış nispeten az sayıda şehirle sınırlı olmasına rağmen, daha fazla deneyim bulunmaktadır. Bir dizi şehirde crack kokain kullanıcıları, genellikle birlikte çalışılması güç olarak görülen bir grupla meşgul olmaya çalışan sosyal hizmet programları tarafından hedef alınmıştır. Genel olarak kanıt esası nispeten zayıf kalmakla beraber, bazı çalışmalar faydaların artabileceğini ileri sürmüştür. Örneğin, Rotterdam’daki yenilikçi bir sosyal hizmet tedavi programına dair bir çalışma (Henskens, 2004, Hollanda ulusal raporundan alınmıştır), geleneksel uyuşturucu hizmetlerine dahil etmenin genellikle zor olduğu bu hasta grubunu tedavi etmekte önemli olduğu gözlemlenen faktörler saptamıştır.
  Komentārs par situāci...  
Lai gan dati ir ierobežoti, 2005. gada valsts ziņojumos ir atrodama informācija par vairāk nekā 400 ar kokaīna lietošanu saistītiem nāves gadījumiem, un izskatās, ka šādu nāves gadījumu skaits pieaug visās augstas izplatības valstīs.
Cocaine is often found in the toxicological analysis of deaths attributed to opioid drugs, and in a number of countries concurrent cocaine use has become a recognised problem for those treating heroin problems. Although data are limited, in the 2005 national reports over 400 deaths were identified as being causally related to cocaine use, and cocaine-related deaths appeared to be increasing in all high-prevalence countries. This figure is almost certainly an underestimate and the impact of cocaine use as a contributor to deaths due to cardiovascular problems remains unknown. The message is clear: if Europe is to avoid experiencing an increase in the public health costs associated with the use of this drug, any stabilisation in overall use of cocaine should not mask the need for both a better identification and understanding of cocaine-related problems and the need for investment in the development of effective responses.
La présence de cocaïne est souvent constatée dans les analyses toxicologiques des décès attribués aux opiacés et, dans plusieurs pays, l’usage concomitant de cocaïne est devenu un problème reconnu chez les personnes sous traitement pour des problèmes liés à l’héroïne. Bien que les données soient limitées, dans les rapports nationaux pour 2005, plus de 400 décès étaient imputés à l’usage de cocaïne, et les décès liés à la cocaïne semblaient augmenter dans tous les pays à prévalence élevée. Ce chiffre est presque certainement une sous-estimation et l’impact de la consommation de cocaïne en tant que facteur de mortalité due à des problèmes cardiovasculaires reste inconnu. Le message est clair: si l’Europe veut éviter de connaître une croissance des coûts de santé publique associés à l’utilisation de cette drogue, toute stabilisation de la consommation globale de cocaïne ne doit pas masquer la nécessité à la fois d’une meilleure identification/compréhension des problèmes liés à la cocaïne et de la nécessité d’investir dans l’élaboration de réponses efficaces.
Bei der toxikologischen Analyse von Todesfällen, die Opioiden zugeschrieben werden, lässt sich häufig Kokain nachweisen, und in einer Reihe von Ländern ist der begleitende Kokainkonsum zu einer anerkannten Komplikation bei der Behandlung von Heroinproblemen geworden. Trotz begrenzter Daten werden in den nationalen Berichten für 2005 über 400 Todesfälle gemeldet, die sich ursächlich auf Kokainkonsum zurückführen ließen, und in allen Ländern mit hoher Prävalenz scheinen die kokainbedingten Todesfälle zuzunehmen. Bei dieser Zahl handelt es sich mit großer Sicherheit um eine Unterschätzung, und in welchem Ausmaß der Kokainkonsum zu Todesfällen infolge kardiovaskulärer Probleme beiträgt, ist unbekannt. Die Botschaft ist eindeutig: wenn Europa einen durch den Konsum dieser Droge bedingten Kostenanstieg im Gesundheitswesen vermeiden möchte, darf die Stabilisierung des Kokaingesamtkonsums über zwei Punkte nicht hinweg täuschen — wir müssen lernen, kokainbezogene Probleme besser zu identifizieren und zu verstehen, und wir müssen in die Entwicklung wirksamer Antworten investieren.
La cocaína se encuentra a menudo en los análisis toxicológicos de muertes atribuidas a los opiáceos, y en varios países el consumo simultáneo de cocaína se ha convertido en un problema para los centros de tratamiento de la adicción a la heroína. Aunque los datos son escasos, los informes nacionales de 2005 indican que más de 400 muertes tenían una relación causal con el consumo de cocaína, y se observó un aumento de las muertes relacionadas con esta droga en todos los países con una alta prevalencia. Esta cifra es sin duda una subestimación y la contribución de la cocaína a las muertes provocadas por problemas cardiovasculares sigue sin conocerse. El mensaje es claro: si Europa desea evitar un aumento de los costes sanitarios derivados del consumo de esta droga, la estabilización del consumo de cocaína en general no debe hacernos olvidar que es necesario identificar y comprender mejor los problemas relacionados con la cocaína, así como invertir en el desarrollo de respuestas eficaces.
La cocaina è spesso riscontrata nelle analisi tossicologiche effettuate nei casi di decesso attribuiti al consumo di oppiacei. In alcuni paesi, inoltre, il consumo concomitante di cocaina è ormai un problema ben noto agli operatori che si occupano di problemi legati alla tossicodipendenza da eroina. Nonostante la scarsità dei dati disponibili, nelle relazioni nazionali del 2005 sono stati più di 400 i decessi individuati come correlati in un rapporto di causa-effetto al consumo di cocaina; i decessi legati al consumo di tale sostanza sembrano essere in aumento in tutti i paesi a elevata prevalenza. Questa cifra è sicuramente una sottostima e il contributo del consumo di cocaina al decesso, in conseguenza dei problemi cardiovascolari prodotti, continua a rimanere sconosciuto. Il messaggio è chiaro: se l’Europa vuole evitare un aumento dei costi della sanità pubblica derivanti dal consumo di questo stupefacente, qualsiasi segno di stabilizzazione del consumo generale di cocaina non deve indurre a sottovalutare la necessità sia di una migliore individuazione e comprensione dei problemi legati al consumo di cocaina, sia di investire nell’elaborazione di risposte efficaci.
A cocaína é frequentemente encontrada nas análises toxicológicas das mortes atribuídas ao consumo de opiáceos e, em vários países, o consumo concomitante de cocaína tornou-se um problema bem conhecido dos técnicos que tratam o consumo problemático de heroína. Embora os dados sejam limitados, nos relatórios nacionais de 2005 mais de 400 mortes foram causalmente relacionadas com o consumo de cocaína, afigurando-se que estas mortes estão a aumentar em todos os países com uma prevalência de consumo elevada. É quase certo que este valor se encontra subestimado, e desconhece-se ainda o impacto do consumo de cocaína nas mortes causadas por problemas cardiovasculares. A mensagem é clara: para que a Europa não sofra um aumento das despesas de saúde pública associadas ao consumo desta droga, a eventual estabilização do consumo global de cocaína não deverá obstar à necessidade de identificar e compreender melhor os problemas relacionados com o consumo de cocaína, bem como de investir no desenvolvimento de respostas eficazes.
Η κοκαΐνη συχνά ανιχνεύεται σε τοξικολογικές αναλύσεις θανάτων που αποδίδονται στα οπιοειδή ναρκωτικά και σε ορισμένες χώρες η ταυτόχρονη λήψη κοκαΐνης έχει αναγνωριστεί ως πρόβλημα από όσους ασχολούνται με τη αντιμετώπιση των προβλημάτων της ηρωίνης. Αν και τα στοιχεία είναι περιορισμένα, στις εθνικές εκθέσεις του 2005 η χρήση κοκαΐνης προσδιορίστηκε ως η αιτία στην οποία οφείλονται περισσότεροι από 400 θάνατοι και φαίνεται ότι ο αριθμός των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη αυξήθηκε σε όλες τις χώρες με υψηλή επικράτηση. Ο αριθμός αυτός είναι σχεδόν σίγουρα υποεκτιμημένος και ο αντίκτυπος της χρήσης της κοκαΐνης ως παράγοντα που συμβάλλει στους θανάτους που οφείλονται σε καρδιαγγειακά προβλήματα παραμένει άγνωστος. Το μήνυμα είναι ξεκάθαρο: εάν η Ευρώπη θέλει να αποφύγει να βιώσει αύξηση των δαπανών για τη δημόσια υγεία που σχετίζονται με τη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας, η όποια σταθεροποίηση στη συνολική χρήση της κοκαΐνης δεν πρέπει να θέτει σε δεύτερη μοίρα την ανάγκη τόσο για καλύτερο προσδιορισμό και κατανόηση των συνδεόμενων με την κοκαΐνη προβλημάτων όσο και την ανάγκη για πραγματοποίηση επενδύσεων στην ανάπτυξη αποτελεσματικών τρόπων αντιμετώπισης.
Cocaïne wordt vaak aangetroffen bij toxicologische analyses van sterfgevallen die aan opioïden worden toegeschreven, en in een aantal landen is het gelijktijdig gebruik van cocaïne een erkend probleem geworden voor hulpverleners die heroïneproblemen behandelen. Hoewel de gegevens beperkt zijn, werd in de nationale rapportages van 2005 van meer dan 400 sterfgevallen vastgesteld dat zij oorzakelijk verband hadden met cocaïnegebruik, en cocaïnegerelateerde sterfgevallen leken in alle landen met een hoge prevalentie een stijgende lijn te vertonen. Dit cijfer is vrijwel zeker te laag, en de effecten van cocaïnegebruik als medeoorzaak van sterfgevallen ten gevolge van cardiovasculaire problemen is nog onbekend. De boodschap is duidelijk: als Europa een stijging van de kosten van de volksgezondheid in verband met het gebruik van deze drug wil vermijden, dan mag stabilisatie van het algemeen cocaïnegebruik niet leiden tot miskenning van de behoefte aan zowel een betere vaststelling van en meer inzicht in cocaïnegerelateerde problemen als aan investeringen in de ontwikkeling van effectieve beleidsmaatregelen.
Kokain bývá mnohdy zjištěn při toxikologických analýzách úmrtí připisovaných opiátům a v řadě zemí se souběžné užívání kokainu a heroinu stalo zřetelným problémem v léčbě závislosti na heroinu. I když údaje jsou omezené, národní zprávy za rok 2005 uvádějí více než 400 úmrtí, u nichž byla zjištěna příčinná souvislost s užíváním kokainu, a zdá se, že počet úmrtí souvisejících s užíváním kokainu ve všech zemích s vysokou prevalencí stoupá. Toto číslo je téměř jistě podhodnocené a dopad užívání kokainu jako faktoru přispívajícího k úmrtí v důsledku kardiovaskulárních problémů zůstává neznámý. Sdělení je jasné: pokud se má Evropa vyhnout zvyšování nákladů na veřejné zdraví v souvislosti s užíváním této drogy, pak by případná stabilizace v celkovém užívání kokainu neměla zakrýt potřebu lepší identifikace a pochopení problémů souvisejících s kokainem a potřebu investovat do přípravy efektivních opatření.
Kokain findes ofte i toksikologiske analyser af dødsfald, der kan tilskrives opioider, og i en række lande er samtidig brug af kokain blevet er anerkendt problem for dem, der behandler heroinproblemer. Selv om dataene er begrænsede, blev der i de nationale rapporter for 2005 identificeret 400 dødsfald, som stod i forbindelse med kokainbrug, og antallet af kokainrelaterede dødsfald syntes at være stigende i alle lande med stor udbredelse. Dette tal er formentlig for lavt vurderet, og det er fortsat ukendt, i hvilket omfang kokainbrug er en medvirkende årsag til dødsfald som følge af hjerte-kar-problemer. Budskabet er klart: Hvis Europa skal undgå en stigning i sundhedsudgifterne i forbindelse med brugen af dette stof, er der trods en eventuel stabilisering af den generelle brug af kokain fortsat behov for både en bedre identificering og forståelse af kokainrelaterede problemer samt behov for investeringer i udviklingen af effektive tiltag.
Kokaiini esineb tihti opioididest põhjustatud surmajuhtumite toksikoloogilistes analüüsides ning mitmes riigis on kokaiinitarbimine muutunud tõsiseks probleemiks neile, kes ravivad heroiinisõltuvust. Andmed pole küll täielikud, aga liikmesriikide 2005. aasta aruannetes kirjeldati üle 400 surmajuhtumi, mis olid põhjuslikult seotud kokaiinitarbimisega, ning sellega seotud surmajuhtumite arv tundus olevat suurenenud kõikides kõrge kokaiinilevimusega riikides. Nimetatud arv ei kajasta tegelikku olukorda kindlasti mitte täies ulatuses ning ei ole teada, mil määral mõjutab kokaiinitarbimine südame-veresoonkonna probleemidest põhjustatud surmasid. Sõnum on selge: kui Euroopa ei taha, et kulutused kokaiinitarbimisega seotud terviseprobleemide peale suureneksid, ei tohi kokaiinitarbimise üldise stabiliseerumise juures unustada, et on vaja mõista ja tuvastada kokaiiniga seotud probleeme ja investeerida efektiivsete lahenduste väljatöötamisse.
Kokaiinia havaitaan usein opioidien aiheuttamien huumekuolemien toksikologisissa analyyseissa, ja monessa maassa kokaiinin rinnakkaiskäytöstä on tullut tunnustettu ongelma heroiiniongelmista kärsivien hoidossa. Tiedot ovat niukkoja, mutta vuoden 2005 kansallisissa raporteissa kokaiinin käytöllä oli syy-yhteys yli 400 kuolemaan ja kokaiiniin liittyvät kuolemat näyttivät olevan kasvussa kaikissa maissa, joissa kokaiinin levinneisyys on korkea. Tämä luku on lähes varmasti arvioitu liian pieneksi, eikä kokaiinin käytön vaikutusta sydän- ja verisuoniongelmien aiheuttamissa kuolemissa tiedetä. Viesti on selkeä: jotta tämän huumeen käyttöön liittyvät kansanterveydelliset kustannukset saataisiin pidettyä kurissa Euroopassa, kokaiinin käytön yleinen tasaantuminen ei saisi peittää tarvetta parantaa siihen liittyvien ongelmien tunnistamista ja ymmärtämistä sekä tarvetta panostaa tehokkaiden ratkaisujen kehittämiseen.
Az opiátok okozta halálesetek toxikológiai elemzésekor gyakran mutatják ki a kokaint, továbbá a heroinfüggők kezelésénél számos országban elismert probléma az egyidejű kokainhasználat. Bár korlátozott mennyiségű adat áll rendelkezésre, a 2005-ös nemzeti jelentések szerint több mint 400 haláleset hozható ok-okozati összefüggésbe a kokainhasználattal, és a kokainnal összefüggő halálesetek száma növekedni látszik minden magas prevalenciájú országban. Ez az adat szinte biztosan alulbecsüli a valódi helyzetet, illetve a szív- és érrendszeri problémák révén a halálhoz hozzájáruló kokainhasználat hatása még ismeretlen. Az üzenet világos: ha Európa el akarja kerülni a kokainhasználattal kapcsolatos közegészségügyi kiadások növekedését, nem szabad, hogy az összes használat stabilizációja elterelje a figyelmet arról, hogy szükség van a kokainnal kapcsolatos problémák jobb meghatározására és megértésére, és a hatásos megoldások kidolgozása befektetéseket igényel.
Kokain blir ofte påvist i toksikologiske analyser i forbindelse med dødsfall som tilskrives opioider, og i en rekke land har samtidig bruk av kokain hos heroinbrukere blitt et problem som behandlerne må forholde seg til. Selv om datatilfanget er begrenset, framgår det av de nasjonale rapportene for 2005 at over 400 dødsfall skyldtes kokainbruk, og antallet kokainrelaterte dødsfall synes å ha økt i alle høyprevalensland. Dette tallet er helt sikkert for lavt, og kokainbrukens betydning ved dødsfall som skyldes hjerte-karproblemer er ennå ukjent. Meldingen er helt klar: Om vi i Europa skal unngå økte helseutgifter som følge av bruken av kokain, bør ikke en stabilisering av den totale bruken av kokain maskere behovet for både å sikre en solid identifisering av og en grundig forståelse av problemene som bruken av kokain fører med seg, og behovet for å investere i utviklingen av effektive tiltak.
Kokainę często wykrywa się w analizach toksykologicznych zgonów przypisywanych zażywaniu opiatów, zaś w niektórych krajach jednoczesne przyjmowanie kokainy stało się częstym problemem rozpoznawanym przez osoby zajmujące się leczeniem problemów związanych z heroiną. Choć ilość danych jest niewielka, w 2005 r. w krajowych raportach zgłoszono ponad 400 zgonów związanych z zażywaniem kokainy. Liczba takich zgonów zdaje się rosnąć we wszystkich krajach o wysokim wskaźniku rozpowszechnienia narkotyku. Nie ulega wątpliwości, że dane te są zaniżone. Nie wiadomo również, do jakiego stopnia kokaina przyczynia się do zgonu związanego z zaburzeniami sercowo-naczyniowymi. Przesłanie jest jasne: jeśli Europa ma uniknąć wzrostu kosztów ochrony zdrowia publicznego spowodowanych zażywaniem kokainy, to żadna oznaka stabilizacji ogólnych wskaźników jej zażywania nie może przesłonić potrzeby zarówno lepszej identyfikacji, jak i zrozumienia problemów związanych z kokainą oraz konieczności ponoszenia nakładów na skuteczne działania.
Cocaina este deseori identificată în analizele toxicologice în cazul deceselor atribuite drogurilor opiacee, iar într-un număr de ţări consumul concomitent de cocaină a devenit o problemă recunoscută de cei care tratau problemele legate de heroină. Cu toate că datele sunt limitate, în rapoartele naţionale pe anul 2005 peste 400 de decese au fost identificate ca fiind legate cauzal de consumul de cocaină, iar decesele legate de cocaină par a fi tot mai numeroase în ţările cu prevalenţă ridicată. Cifra menţionată anterior este cu siguranţă mai mică decât cea reală, iar impactul consumului de cocaină ca factor care contribuie la decesele datorate problemelor cardiovasculare rămâne necunoscut. Mesajul transmis este clar: dacă Europa vrea să evite o creştere a costurilor de sănătate publică asociate consumului acestui drog, o stabilizare în consumul global de cocaină nu trebuie să mascheze necesitatea atât pentru o mai bună identificare şi înţelegere a problemelor legate de cocaină, cât şi necesitatea de a investi în dezvoltarea de reacţii eficiente.
Kokaín sa často nachádza pri toxikologických analýzach úmrtí pripísaných opiátovým drogám a vo viacerých krajinách sa súbežné užívanie kokaínu stalo uznávaným problémom pre tých, ktorí liečia problémy súvisiace s heroínom. Hoci sú údaje obmedzené, v národných správach z roku 2005 bolo identifikovaných viac ako 400 úmrtí kauzálne súvisiacich s užívaním kokaínu a zdá sa, že počet úmrtí súvisiacich s kokaínom narastá vo všetkých krajinách s vysokou prevalenciou. Tento údaj je takmer určite podhodnotený a vplyv užívania kokaínu ako prispievateľa k úmrtiam spôsobeným kardiovaskulárnymi problémami zostáva neznámy. Posolstvo je jasné: ak sa má Európa vyhnúť tomu, že zažije nárast nákladov na verejné zdravotníctvo súvisiacich s užívaním tejto drogy, akákoľvek stabilizácia celkového užívania kokaínu by nemala zamaskovať potrebu lepšieho identifikovania a chápania problémov súvisiacich s kokaínom a potrebu investovať do vývoja účinných reakcií.
Kokain pogosto odkrijejo pri toksikoloških analizah smrtnih primerov, ki se pripišejo opioidom, v mnogih državah pa so hkratno uživanje kokaina priznali kot težavo tisti, ki rešujejo težave zaradi uživanja heroina. Čeprav so podatki omejeni, je bilo v nacionalnih poročilih za leto 2005 za več kot 400 smrtnih primerov ugotovljeno, da so bili vzročno povezani z uživanjem kokaina, hkrati pa se zdi, da se število smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina povečuje v vseh državah, kjer je to zelo razširjeno. Podatek je skoraj zagotovo podcenjen, vpliv uživanja kokaina kot vzroka smrti zaradi kardiovaskularnih težav pa ostaja še naprej neznan. Sporočilo je jasno: če želi Evropa preprečiti povečevanje stroškov za javno zdravje, povezanih z uživanjem te droge, nobena umiritev na področju splošnega uživanja kokaina ne sme prikriti potrebe po boljšem prepoznavanju in razumevanju težav, povezanih z uživanjem kokaina, in potrebe po vlaganjih v razvoj učinkovitih odzivov.
Kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatrelaterade dödsfall och i flera länder har samtidigt bruk av kokain blivit ett erkänt problem vid behandling av heroinberoende. Uppgifterna är visserligen begränsade, men i 2005 års nationella rapporter rapporteras drygt 400 dödsfall ha orsakssamband med kokainanvändning och kokainrelaterade dödsfall förefaller öka i samtliga länder med hög prevalens. Siffran ovan är med största sannolikhet en underskattning och kokainanvändningens roll som bidragande faktor i dödsfall till följd av kardiovaskulära problem förblir okänd. Budskapet är tydligt: om Europa ska undvika en ökning av utgifterna för hälsovård som orsakas av användning av kokain, får en stabilisering av den totala konsumtionen av kokain inte tillåtas dölja vare sig behovet av bättre identifiering och förståelse av kokainrelaterade problem eller behovet att investera i utveckling av effektiva motåtgärder.
Opioid uyuşturucularına atfedilen ölümlerin toksikolojik analizlerinde kokain sıklıkla görülmekte olup, bazı ülkelerde eroin sorunlarını tedavi edenler için kokainin eroinle birlikte kullanımı belirgin bir sorun haline gelmiştir. Veriler sınırlı olmakla beraber, 2005 ulusal raporlarında 400’den fazla ölümün nedensel olarak kokain kullanımına bağlı olduğu tespit edilmiş ve kokaine bağlı ölümlerin yüksek yaygınlıklı ülkelerin tümünde artmakta olduğu gözlemlenmiştir. Bu rakam neredeyse kesin olarak gerçek rakamın altındadır ve kokain kullanımının kalp damar sorunlarına bağlı ölümlerdeki etkisi bilinmezliğini korumaktadır. Mesaj açıktır: Avrupa bu uyuşturucuyla ilişkili kamu sağlığı harcamalarında bir artış yaşamaktan kaçınacaksa, genel kokain kullanımında görülen herhangi bir dengelenmenin, kokaine ilişkin sorunların daha iyi teşhis edilmesi ve anlaşılması ihtiyacı ile etkin tepkiler geliştirilmesine yönelik yatırım yapma gereğini maskelememesi gerekmektedir.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Arī Apvienotajā Karalistē ir publicēts politisks dokuments (ACPO Narkotiku komiteja, 2002. g.), paužot viedokli, ka policijas dienestiem ir jānodarbojas tikai ar lietām, kas ir policijas kompetencē (drošība, pārkāpumi, kārtība), bet nav jāiesaistās ar narkotiku profilaksi saistītos izglītības pasākumos.
The role of the police in school-based prevention is a controversial issue. In Belgium, the French Community recommends that health promotion and prevention policy should be implemented by school authorities and that the police force should not be involved in prevention programmes. Also, in the United Kingdom, a policy paper (ACPO Drugs Committee, 2002) recommended that the police service acts only within its areas of expertise (security, offences, order) and does not get involved in specific drug education. Following this line of action, Portugal continues to run a proximity policing programme, Escola Segura (safe school). During the 2004/05 school year a total of 320 police officers were specifically allocated to the school setting, with the aim of implementing proximity policing and offence dissuasion, both during the day and at night. In France, experts trained by the law enforcement services to liaise with youth or grown-up populations visit schools or other services on request. However, despite recommendations that drug education should not be delivered by police officers in uniform, as it could in some cases be counterproductive, activities carried out by police services within schools are still common in several Member States.
Le rôle de la police dans la prévention en milieu scolaire est un sujet controversé. En Belgique, la Communauté française recommande qu'une politique de prévention et de promotion de la santé soit appliquée par les autorités scolaires et que les forces de police n'interviennent pas dans les programmes de prévention. Au Royaume‑Uni également, un document stratégique (ACPO Drugs Committee, 2002) recommande que les services de police n'interviennent que dans leurs domaines spécialisés (sécurité, infractions, maintien de l'ordre) et ne s'engagent pas dans l'éducation en matière de drogue. Suivant la même approche, le Portugal continue d’appliquer un programme de police de proximité baptisé Escola Segura (école sûre). Au cours de l'année scolaire 2004-2005, 320 officiers de police ont été spécifiquement affectés à un établissement scolaire dans le but de mettre en place une police de proximité et de dissuader les jeunes de commettre des délits, de jour comme de nuit. En France, des experts formés par les services répressifs pour assurer la liaison avec les jeunes ou les adultes se rendent, sur demande, dans les écoles ou dans d'autres services. Cependant, en dépit des recommandations préconisant que l'éducation en matière de drogue ne soit pas dispensée par des officiers de police en uniforme, étant donné que cela pourrait parfois être contre-productif, les actions menées par les services de police en milieu scolaire sont encore courantes dans plusieurs États membres.
Die Rolle der Polizei in der schulbasierten Prävention wird kontrovers diskutiert. In Belgien empfiehlt die Französische Gemeinschaft, dass Maßnahmen zur Gesundheitsförderung und Prävention von Schulbehörden durchgeführt und keine Polizeikräfte in Präventionsprogramme einbezogen werden sollten. Auch im Vereinigten Königreich wurde in einem Strategiepapier (ACPO Drugs Committee, 2002) die Empfehlung ausgesprochen, die Polizei solle ausschließlich in ihren Zuständigkeitsbereichen (Sicherheit, Straftaten, öffentliche Ordnung) tätig werden und nicht in die spezifische Drogenerziehung einbezogen werden. In diesem Zusammenhang führt Portugal sein schulbasiertes Polizeiprogramm Escola Segura (Sichere Schule) fort. Im Schuljahr 2004/2005 wurden insgesamt 320 Polizeibeamte für die Arbeit in und um Schulen abgestellt, um dort Tag und Nacht für eine bürgernahe Polizeiarbeit zu sorgen und durch ihre Präsenz Straftaten vorzubeugen. In Frankreich besuchen Fachleute, die von den Strafverfolgungsbehörden in der Kontaktaufnahme mit Jugendlichen oder Erwachsenen ausgebildet wurden, auf Anfrage Schulen oder andere Einrichtungen. Ungeachtet der Empfehlungen, die Drogenerziehung nicht uniformierten Polizeibeamten zu übertragen, da dies in manchen Fällen kontraproduktiv sein kann, ist es jedoch in mehreren Mitgliedstaaten noch immer üblich, Polizeikräfte an Schulen einzusetzen.
El papel de la policía en la prevención escolar es controvertido. En Bélgica, la Comunidad Francesa recomienda que la política de prevención y de promoción de la salud sea aplicada por las autoridades escolares y sostiene que las fuerzas policiales no deberían participar en programas preventivos. Asimismo, en el Reino Unido, un documento de orientación (ACPO Drugs Committee, 2002) recomendaba que la policía actuase únicamente en las áreas de su competencia (seguridad, delitos, orden público) y que no se implicase en la educación en materia de droga. En este contexto, Portugal continúa aplicando un modelo policial de proximidad dirigido a los centros escolares denominado «Escola Segura». Durante el año escolar 2004/2005 se destinó específicamente a un total de 320 policías al entorno escolar con el propósito de aplicar un modelo policial de proximidad y como medida de disuasión de la delincuencia, tanto de día como de noche. En Francia, expertos formados por los cuerpos y fuerzas de seguridad para entablar contacto con jóvenes o adultos, visitan escuelas u otras instalaciones que se lo pidan. No obstante, a pesar de haberse recomendado que los agentes de policía vestidos de uniforme no participen en la educación en materia de droga, ya que en algunos casos podría resultar contraproducente, la policía sigue desempeñando actividades en las escuelas en varios Estados miembros.
Il ruolo delle forze di polizia nella prevenzione nelle scuole è controverso. In Belgio la comunità francese raccomanda che la promozione della salute e le politiche di prevenzione siano messe in atto dalle autorità scolastiche, senza il coinvolgimento della polizia nei programmi preventivi. Nel Regno Unito, inoltre, un documento strategico (Comitato per gli stupefacenti ACPO, 2002) raccomanda che le forze di polizia intervengano soltanto nelle proprie aree di competenza (sicurezza, reati, ordine pubblico), senza partecipare ad alcuna misura specifica di educazione. Sempre in merito a questa linea d’azione, il Portogallo continua a condurre un programma di controllo e di sicurezza nelle scuole con il coinvolgimento della polizia, denominato “Escola Segura” (scuola sicura). Nell’anno scolastico 2004-2005 un totale di 320 agenti di polizia sono stati messi in servizio nelle scuole, dove hanno svolto un ruolo di controllo da vicino e di dissuasione dal compimento di reati, sia di giorno che di notte. In Francia, esperti formati dai servizi di polizia allo scopo di stringere contatti con i giovani o con gli adulti visitano a richiesta le scuole o altre strutture di servizio. Tuttavia, nonostante le raccomandazioni che gli interventi educativi in materia di droga non vengano assegnati ad agenti di polizia in divisa, cosa che potrebbe in taluni casi risultare controproducente, le attività svolte da funzionari di polizia nelle scuole sono ancora un fenomeno comune in alcuni Stati membri.
O papel da polícia na prevenção escolar é uma questão controversa. Na Bélgica, a Comunidade Francófona recomenda que a política de promoção e prevenção da saúde seja aplicada pelas autoridades escolares e que as forças policiais não sejam envolvidas nos programas de prevenção. Também no Reino Unido, um documento político (ACPO Drugs Committee, 2002) recomendou que o serviço de polícia actue apenas nos seus domínios específicos (segurança, infracções, manutenção da ordem) e não se envolva na educação em matéria de droga propriamente dita. Na mesma linha de acção, Portugal continua a executar um programa de policiamento de proximidade denominado Escola Segura. No ano lectivo de 2004/2005, 320 agentes policiais, no total, foram especificamente destacados para as escolas, com o objectivo de procederem a um policiamento de proximidade e dissuasão das infracções, de dia e de noite. Em França, peritos treinados pelos serviços de aplicação da lei para fazerem a ligação com populações de jovens ou adultos visitam as escolas e outros serviços, a pedido. No entanto, apesar das recomendações para que a educação em matéria de droga não seja levada a cabo por agentes da polícia em uniforme, por poder ser contraproducente em alguns casos, em diversos Estados-Membros ainda é comum que os serviços policiais realizem este tipo de actividades nas escolas.
Ο ρόλος της αστυνομίας στην πρόληψη στα σχολεία αποτελεί αμφιλεγόμενο ζήτημα. Στο Βέλγιο, η γαλλική κοινότητα συνιστά να εφαρμόζεται η πολιτική προαγωγής της υγείας και πρόληψης από τις σχολικές αρχές και η αστυνομία να μην εμπλέκεται σε προγράμματα πρόληψης. Επίσης, στο Ηνωμένο Βασίλειο σε έγγραφο πολιτικής (Επιτροπή για τα ναρκωτικά ACPO, 2002) συνιστάται η δράση της αστυνομίας να περιορίζεται στους τομείς στους οποίους ειδικεύεται (ασφάλεια, αδικήματα, τάξη) και να μην εμπλέκεται στην ειδική εκπαίδευση σε θέματα που αφορούν τα ναρκωτικά. Την ίδια γραμμή πλεύσης ακολουθεί και η Πορτογαλία που συνεχίζει να εφαρμόζει ένα πρόγραμμα εκ του σύνεγγυς αστυνόμευσης με την ονομασία Escola Segura (ασφαλές σχολείο). Κατά το σχολικό έτος 2004/05, 320 συνολικά αστυνομικοί τοποθετήθηκαν σε σχολικά περιβάλλοντα με στόχο την εκ του σύνεγγυς αστυνόμευση και την πρόληψη αδικημάτων, κατά τη διάρκεια τόσο της ημέρας όσο και της νύχτας. Στη Γαλλία, ειδικοί που έχουν εκπαιδευτεί από τις υπηρεσίες επιβολής του νόμου ώστε να είναι σε θέση να λειτουργήσουν ως σύνδεσμοι με πληθυσμιακές ομάδες νεαρών ή ενηλίκων επισκέπτονται σχολεία ή άλλες υπηρεσίες κατόπιν αιτήματος. Ωστόσο, παρά τις συστάσεις να μην παρέχεται εκπαίδευση σε θέματα ναρκωτικών από ένστολους αστυνομικούς, καθώς κάτι τέτοιο σε ορισμένες περιπτώσεις μπορεί να είναι αντιπαραγωγικό, η διεξαγωγή δραστηριοτήτων από αστυνομικές υπηρεσίες εντός των σχολείων εξακολουθεί να αποτελεί συνήθη πρακτική σε αρκετά κράτη μέλη.
Over de rol die de politie moet spelen bij schoolgerichte preventie verschillen de meningen. In België beveelt de Franse Gemeenschap aan gezondheidsbevordering en preventiebeleid in handen te leggen van schoolinstanties en de politie buiten de preventieprogramma’s te houden. Zo wordt in het Verenigd Koninkrijk in een beleidsstuk (ACPO Drugs Committee, 2002) ook geadviseerd de politie enkel in te zetten op terreinen waarvoor zij de expertise in huis heeft (veiligheid, wetsovertredingen, openbare orde) en haar niet te betrekken bij specifieke onderwijsmaatregelen inzake drugs. Ook in Portugal wordt deze lijn gevolgd; daar loopt nog steeds een speciaal programma voor buurtpolitie, Escola Segura (veilige school), in het kader waarvan tijdens het schooljaar 2004/2005 in totaal 320 politiefunctionarissen specifiek zijn ingezet in schoolsettings met als doel de politie als buurtpolitie te profileren en leerlingen door haar aanwezigheid zowel overdag als ‘s nachts ervan te weerhouden wetsovertredingen te begaan. In Frankrijk bestaat een regeling waarbij specialisten die door de wetshandhavingsinstanties opgeleid zijn in het leggen van contacten met jongeren of volwassenen op verzoek bezoeken brengen aan scholen of andere dienstinstellingen. Ondanks aanbevelingen drugsonderwijs niet door politiefunctionarissen in uniform te laten verzorgen, aangezien dat in sommige gevallen contraproductief zou kunnen zijn, is het in verschillende lidstaten echter nog steeds gebruikelijk dat de politie rechtstreeks in scholen wordt ingezet.
Úloha policie v rámci protidrogové prevence ve školách je spornou otázkou. V Belgii Francouzské společenství doporučuje, aby politiku podpory zdraví a prevence prováděly školské orgány a aby se policejní složky na programech prevence nepodílely. Také ve Spojeném království koncepční dokument (protidrogový výbor ACPO, 2002) doporučil, aby policie působila pouze v oblastech své odbornosti (bezpečnost, trestná činnost, veřejný pořádek) a do konkrétní protidrogové výchovy nezasahovala. Ve stejném duchu pokračuje také Portugalsko i nadále v programu terénní policejní práce „Escola Segura“ („Bezpečná škola“). Během školního roku 2004–2005 bylo konkrétním školám přiřazeno celkem 320 policistů, jejichž úkolem bylo provádět terénní policejní práci a odrazovat od trestné činnosti, a to jak v denních, tak v nočních hodinách. Ve Francii docházejí do škol a dalších institucí na požádání odborníci, kteří byli útvary činnými v trestním řízení vyškoleni pro kontakt s populací mladistvých a dospělých. I přes doporučení, že protidrogovou výchovu by neměli vést policisté v uniformách, protože v některých případech by to mohlo mít opačný účinek, jsou však aktivity prováděné policejními složkami ve školách i nadále v mnoha členských státech běžné.
Politiet rolle i forbindelse med skolebaseret forebyggelse er et kontroversielt emne. I Belgien anbefaler det franske fællesskab, at sundhedsfremme og forebyggelsespolitik gennemføres af skolemyndigheder, og at politiet ikke involveres i forebyggelsesprogrammer. I Det Forenede Kongerige anbefaledes det ligeledes i et policydokument (ACPO Drugs Committee, 2002), at politiet kun deltager inden for dets ekspertiseområder (sikkerhed, lovovertrædelser, påbud) og ikke involveres i den konkrete narkotikaundervisning. I tråd hermed viderefører Portugal et nærpolitiprogram, Escola Segura (sikker skole). I skoleåret 2004/2005 blev 320 politifolk specifikt afsat til skoleområdet med henblik på at varetage nærpolitiopgaver og forebygge lovovertrædelser, både i dag- og nattetimerne. I Frankrig kan skoler eller andre tjenester efter anmodning besøges af eksperter, der er uddannet af de retshåndhævende myndigheder til at etablere kontakt til unge eller voksne. Trods anbefalinger af, at narkotikaundervisning ikke forestås af politifolk i uniform, da det i nogle tilfælde kunne virke mod hensigten, er aktiviteter udført af politifolk på skoler stadig almindelige i mange medlemsstater.
Politsei roll koolides tehtavas ennetustöös on vastuoluline teema. Belgias soovitab prantsuskeelne kogukond, et tervisekasvatuse ja ennetuspoliitikaga peaks tegelema kooli juhtkond ning politsei ei tohiks ennetusprogrammides osaleda. Ka Ühendkuningriigis soovitatakse tegevuskavas (ACPO Drugs Committee, 2002), et politseinikud tegutseksid ainult oma otsese pädevuse valdkondades (valve, õigusrikkumised, korrakaitse) ega sekkuks konkreetselt uimastialase hariduse andmisse. Järgides sama tegevusliini, jätkab Portugal politsei juuresoleku programmi Escola Segura (‚turvaline kool’). 2004./2005. õppeaasta jooksul paigutati nii ööseks kui päevaajaks koolidesse kokku 320 politseinikku, et rakendada politsei juuresoleku programmi ja ära hoida õigusrikkumisi. Prantsusmaal saab kooli või asutusse külla kutsuda korrakaitseorganites noorte või täiskasvanute rühmadega suhtlemiseks koolitatud asjatundjaid. Vaatamata soovitusele, et narkoselgitustööd ei teeks vormirõivastuses politseinik, sest see võib mõnel juhul anda soovitule vastupidise tulemuse, on mitmes liikmesriigis siiski tavaline, et vastavat tegevust korraldab koolis politseitöötaja.
Poliisin roolista kouluissa tehtävässä ehkäisevässä huumetyössä kiistellään. Belgian ranskankielinen yhteisö suosittelee, että terveysvalistus ja ehkäisevä huumetyö jätettäisiin kokonaan kouluviranomaisten tehtäväksi ja että poliisi ei osallistuisi lainkaan ehkäisevän huumetyön ohjelmiin. Myös Yhdistyneessä kuningaskunnassa julkaistussa poliittisessa muistiossa (ACPO Drugs Committee, 2002) esitettyjen suositusten mukaan poliisin tulisi toimia vain niillä aloilla, joilla sillä on asiantuntemusta (turvallisuus, rikokset, järjestyksenpito), osallistumatta varsinaiseen huumevalistukseen. Juuri näin on toimittu Portugalissa, jossa lähipoliisiohjelma Escola Segura (”turvallinen koulu”) jatkuu edelleen. Sen puitteissa lukuvuonna 2004–2005 koulujen lähistölle lähetettiin partioimaan sekä päivisin että öisin yhteensä 320 poliisia, joiden tehtävänä oli tehdä lähipoliisityötä ja vaikuttaa rikoksia ehkäisevästi. Ranskassa taas lainvalvontaviranomaiset ovat kouluttaneet erikseen asiantuntijoita, jotka pitävät yhteyttä eri nuoriso- tai aikuisryhmiin ja vierailevat pyynnöstä kouluissa tai muissa laitoksissa. Vaikka virkapukuisten poliisien osallistumista huumevalistustyöhön ei juuri suositella, koska se saattaa joissakin tapauksissa vaikuttaa kielteisesti, poliisin toteuttamat koulukampanjat ovat kuitenkin edelleen yleisiä monissa jäsenvaltioissa.
Sokat vitatott kérdés a rendőrség szerepe az iskolai megelőzésben. Belgiumban a francia közösség ajánlása szerint az egészségtámogató és megelőzési politikát az iskolai hatóságoknak kellene folytatniuk, anélkül hogy a rendőri erőket bevonnák a prevenciós programokba. Az Egyesült Királyságban egy politikai tanulmány (ACPO Drugs Committee, 2002) ugyancsak azt ajánlotta, hogy a rendőrség csak a saját szakértői hatáskörébe tartozó területeken nyilvánuljon meg (biztonság, bűncselekmények rendfenntartás), és ne vegyen részt magában a kábítószerekről szóló oktatásban. Ugyanezen elv mentén Portugáliában most is folytatják a környékbeli rendfenntartási programot, az Escola Segurát (biztonságos iskola). A 2004/05-ös tanévben összesen 320 rendőrtisztet helyeztek ki az iskolák környékére, hogy biztosítsák a környék rendjét és visszariasszanak a bűncselekményektől, a nappali és az éjszakai órákban egyaránt. Franciaországban a bűnüldözési szolgálatok által az ifjúsági vagy felnőtt csoportokkal való kapcsolatteremtésre kiképzett szakértők kérésre felkeresik az iskolákat vagy más szolgálatokat. Annak ellenére azonban, hogy az ajánlások már kimondták, hogy a kábítószerekről szóló oktatást ne egyenruhás rendőrtisztek tartsák, mivel ez egyes esetekben épp az ellenkező hatást érheti el, sok tagállamban még mindig gyakoriak a rendőri erők ilyen jellegű iskolai tevékenységei.
Politiets rolle i det skolebaserte forebyggende arbeidet er kontroversiell. I den fransktalende delen av Belgia anbefales det at helsefremmende og forebyggende arbeid gjennomføres av skolemyndighetene, og at politiet ikke involveres i forebyggende programmer. I Storbritannia anbefaler et policy-dokument (ACPO Drugs Committee, 2002) at politiet bare skal operere innen sine fagfelt (sikkerhet, lovbrudd, orden) og ikke involvere seg i det som direkte går på narkotikaopplysning. Portugals nærpolitiprogram, Escola Segura (Sikker skole) er basert på de samme prinsippene. I løpet av skoleåret 2004-05 ble 320 polititjenestemenn utplassert i skolesystemet. Målet var å få politiet inn i nærmiljøet og avverge lovbrudd, både på dagtid og nattetid. I Frankrike lærer politiet opp eksperter til å knytte kontakt med ungdom eller voksne for å besøke skoler og andre institusjoner. Til tross for at det anbefales at narkotikaopplysning ikke bør drives av uniformerte polititjenestemenn, da dette noen ganger kan virke mot sin hensikt, er det fremdeles vanlig i flere av medlemsstatene at politiet driver arbeid i skolene.
Rola policji w profilaktyce w szkołach jest kwestią kontrowersyjną. W Belgii społeczność francuskojęzyczna zaleca, aby działania z zakresu promocji zdrowia oraz profilaktyki wdrażały władze szkolne bez angażowania w program prewencji sił policyjnych. Również w Wielkiej Brytanii dokument polityczny (ACPO Drugs Committee, 2002) zaleca, aby służby policyjne działały jedynie w dziedzinach swoich kompetencji (bezpieczeństwo, naruszanie prawa, porządek), nie angażując się w szczegółowe aspekty edukacji antynarkotykowej. Postępując zgodnie z tymi zasadami, Portugalia nadal prowadzi program nadzoru policyjnego — Escola Segura (bezpieczna szkoła). W roku szkolnym 2004/2005 do szkół przydzielono łącznie 320 funkcjonariuszy policji w celu prowadzenia nadzoru i stosowania środków zniechęcających do naruszania prawa zarówno w ciągu dnia, jak i w nocy. We Francji specjaliści przeszkoleni przez organy ścigania w nawiązywaniu kontaktów z młodzieżą i dorosłymi odwiedzają szkoły i inne placówki na ich wniosek. Pomimo zaleceń, aby edukacji antynarkotykowej nie prowadzili umundurowani funkcjonariusze policji, gdyż w niektórych przypadkach przynosi to skutki odwrotne do zamierzonych, w kilku państwach członkowskich prowadzenie działań w szkołach przez służby policyjne jest nadal powszechne.
Rolul poliţiei în prevenirea prin şcoală este subiect de controverse. În Belgia, Comunitatea franceză recomandă ca promovarea sănătăţii şi politicile de prevenire să fie puse în aplicare de către autorităţile şcolare şi ca poliţia să nu fie implicată în programele de prevenire. De asemenea, în Regatul Unit, un document referitor la politici (ACPO Drugs Committee, 2002) recomanda ca poliţia să acţioneze doar în domeniile sale de expertiză (siguranţă, infracţionalitate, ordine publică)şi să nu se implice şi educaţia specifică privind drogurile. Urmând această linie de gândire, Portugalia continuă să desfăşoare un program de servicii de poliţie de proximitate, Escola Segura [şcoală sigură]. În timpul anului şcolar 2004-2005, un număr de 320 de poliţişti au fost desemnaţi să lucreze pe lângă şcoli, cu scopul aplicării programului de servicii de poliţie de proximitate şi de descurajare a infracţionalităţii, atât în timpul zilei, cât şi în timpul nopţii. În Franţa, experţi formaţi de serviciile judiciare pentru a intra în contact cu populaţii de tineri sau de adulţi vizitează şcoli sau alte servicii, la cerere. Cu toate acestea, în ciuda recomandărilor ca educaţia privind drogurile să nu fie realizată de poliţişti în uniformă, întrucât, în unele cazuri, aceasta se poate dovedi o abordare contraproductivă, activităţile desfăşurate de forţele de poliţie în şcoli sunt încă des întâlnite în mai multe state membre.
Úloha polície pri prevencii v školách je kontroverznou otázkou. V Belgicku odporúča Francúzske spoločenstvo, aby propagovanie zdravia a politiku prevencie realizovali školské orgány a aby polícia nebola zapojená do programov prevencie. V Spojenom kráľovstve dokument o politike (Výbor pre drogy ACPO, 2002) tiež odporúča, aby policajné orgány pôsobili iba vo svojich oblastiach pôsobnosti (bezpečnosť, trestné činy, poriadok) a nezapájali sa do špecifickej výchovy súvisiacej s drogami. Portugalsko pokračuje podľa tohto postupu v realizácii programu blízkosti policajného dohľadu, Escola Segura (bezpečná škola). Počas školského roku 2004/2005 bolo špeciálne pridelených 320 policajných dôstojníkov na umiestnenie v školách s cieľom realizovať blízkosť policajného dohľadu a odradzovať od trestných činov v noci aj cez deň. Vo Francúzsku experti vyškolení službami na presadzovanie práva navštevujú na požiadanie školy alebo iné úrady, aby nadviazali styk s mládežou alebo dospelou populáciou. No napriek odporúčaniam, aby výchova v oblasti drog nebola poskytovaná policajnými dôstojníkmi v uniforme, pretože by v niektorých prípadoch mohla byť kontraproduktívna, činnosti vykonávané policajnými službami v rámci škôl sú ešte stále bežné vo viacerých členských štátoch.
Vloga policije pri preprečevanju zlorabe drog v šolah je sporno vprašanje. V Belgiji francoska skupnost priporoča, da bi politiko promocije zdravja in preprečevanja zlorabe drog morali izvajati šolski organi in da policija ne bi smela biti vključena v te programe preprečevanja. Tudi v Združenem kraljestvu je dokument o politiki (Odbor za droge pri ACPO) priporočil, da naj policijska služba ukrepa samo v okviru svojih strokovnih področij (varnost, kazniva dejanja, javni red in mir)in naj se ne vključuje v posebno izobraževanje o drogah. V skladu s tem Portugalska nadaljuje izvajanje programa za varovanje javnega reda in miru v soseski, imenovanega Escola Segura (varna šola). V šolskem letu 2004/2005 je bilo skupaj 320 policistov posebej dodeljenih šolam, da bi podnevi in ponoči varovali javni red in mir v njihovi okolici ter odvračali od kaznivih dejanj. V Franciji strokovnjaki, ki so jih usposobile službe kazenskega pregona za navezovanje stikov z mladimi ali odraslimi, obiščejo šole ali druge službe na zahtevo. Kljub priporočilom, da izobraževanja o drogah ne bi smeli izvajati uniformirani policisti, ker bi to lahko v nekaterih primerih povzročilo nasprotne učinke, so dejavnosti, ki jih izvajajo policijske službe v šolah v več državah članicah še vedno pogoste.
Polisens roll i preventionsinsatser i skolor är en kontroversiell fråga. I Belgien rekommenderar den franskspråkiga regionen att hälsofrämjande och prevention ska genomföras av skolmyndigheterna och att polisväsendet inte ska engageras i programmen. I Storbritannien rekommenderas i ett strategidokument (ACPO Drugs Committee, 2002) att polisen enbart ska medverka inom dess expertområden (säkerhet, brottsbekämpning, ordning) och inte engageras i särskild narkotikaundervisning. Portugal intar samma ståndpunkt och fortsätter att genomföra ett program med medverkan av polis i närområdet, Escola Segura (säker skola). Under skolåret 2004/2005 var sammanlagt 320 poliser särskilt avdelade för skolor, med uppgift att genomföra polisarbete och brottsförebyggande arbete i närområdet, såväl dag som natt. I Frankrike utbildas experter av de rättsvårdande instanserna i hur de bästa ska skapa kontakter med ungdomar eller vuxna och besöker sedan skolor eller andra samhällstjänster på begäran. Trots rekommendationer att narkotikaundervisning inte bör ges av poliser i uniform eftersom detta i vissa fall kan vara kontraproduktivt, är det fortfarande vanligt i flera medlemsstater att polis genomför aktiviteter i skolor.
Okul esaslı önlemede polisin rolü tartışmalı bir konudur. Belçika’da, Fransız Topluluğu, sağlık teşviki ve koruma politikasının okul yetkilileri tarafından uygulanması gerektiğini ve önleme programlarına polisin karışmaması gerektiğini düşünmektedir. Ayrıca, Birleşik Krallık'ta da, bir politika belgesi (ACPO Uyuşturucu Komitesi, 2002), polisin sadece uzmanlık alanları dahilinde (güvenlik, suçlar, asayiş) hareket etmesini ve özel uyuşturucu eğitimine karışmamasını önermektedir. Buna uygun olarak, Portekiz bir yakın takip programı olan Escola Segura’yı (güvenli okul) yürütmeyi sürdürmektedir. 2004/05 okul yılı boyunca, gece gündüz yakın takip ve suçtan caydırma amacıyla, toplamda 320 polis memuru özel olarak okul ortamlarına tahsis edilmiştir. Fransa’da, kanun uygulayıcı servisler tarafından genç veya yetişkin nüfuslarla irtibat kurmak üzere eğitilen uzmanlar, talep üzerine okul veya diğer kurumlara ziyarette bulunmaktadır. Ancak, bazen ters etki yapabileceğinden dolayı uyuşturucu eğitiminin üniformalı polis memurları tarafından verilmemesi gerektiği yolundaki tavsiyelere rağmen, okul içerisindeki polis servislerinin yürüttüğü faaliyetler bazı Üye Devletler’de hala yaygındır.
  8. nodaļa: Problemāti...  
Šī PDU definīcija ir saistīta tikai ar uzvedības modeļiem un pamatojas uz narkotiku lietošanas ievirzēm; tai nav sakara ar konkrētiem problēmu mērījumiem. Tomēr saikne ar dažādajiem atkarību raksturojošajiem jēdzieniem pastāv tādējādi, ka attiecīgi uzvedības modeļi raksturo personas, kas visticamāk atbilst vispārīgākajam ,,problemātisko lietotāju” jēdzienam.
This definition of PDU is a purely behavioural one based on drug consumption patterns and does not explicitly measure problems in any sense. Nonetheless, it is linked to the various concepts of addiction by the understanding that someone behaving in this way is very likely to fall within the more general concept of a ‘problem user’. It is important to note in this respect that the PDU indicator estimates only an important subgroup of those who can be thought of as having a drug problem of some form. Nevertheless, the approach does have value: as a behaviourally determined concept, its virtues are that:
Cette définition de l’UPD est purement comportementale. Elle repose sur les modes de consommation de la drogue et ne mesure en aucune manière explicitement le problème. Néanmoins, cet indicateur est associé aux différents concepts d’addiction du fait qu’il est entendu qu’il est très probable qu’une personne se comportant de cette manière relève de la notion plus générale d’«usager à problème». Il importe de souligner à cet égard que l’indicateur UPD n’estime qu’un sous-groupe important des personnes dont on peut penser qu’elles connaissent une forme ou l’autre de problème avec la drogue. Néanmoins, cette approche est précieuse. En effet, en tant que concept défini par le comportement, il présente les avantages suivants:
Diese rein verhaltensorientierte Definition des problematischen Drogenkonsums basiert auf Drogenkonsummustern und beinhaltet keinerlei ausdrückliche Bewertung der Probleme. Dennoch besteht ein Zusammenhang zu den verschiedenen Begriffen der Drogensucht, da davon ausgegangen wird, dass ein Konsument, der ein solches Verhalten zeigt, sehr wahrscheinlich unter den allgemeineren Begriff des „problematischen Drogenkonsumenten“ fällt. In diesem Zusammenhang ist darauf hinzuweisen, dass der Indikator für problematischen Drogenkonsum lediglich Schätzungen über eine wichtige Teilgruppe jener erlaubt, die ein irgendwie geartetes Drogenproblem haben. Das Konzept ist dennoch sinnvoll, da es als verhaltensorientierter Begriff mehrere Vorteile miteinander verbindet:
Esta definición de consumo problemático de drogas hace referencia únicamente al comportamiento, se basa en las pautas de consumo de drogas y no evalúa de forma explícita los problemas en ningún sentido. Sin embargo, está vinculada a distintos conceptos de adicción, ya que se sobreentiende que una persona con este tipo de comportamientos tiene muchas probabilidades de pertenecer a la categoría de «consumidor problemático», de ámbito más general. A este respecto, hay que destacar que el indicador de CPD sólo permite estimaciones sobre un importante subgrupo de consumidores que tienen algún tipo de problema con las drogas. No obstante, este enfoque es de gran utilidad y, como concepto determinado por el comportamiento, ofrece las siguientes ventajas:
Questa definizione del PDU si limita esclusivamente agli aspetti comportamentali dedotti dai modelli di consumo di stupefacenti, senza esplicitamente misurare i problemi di qualsiasi tipo. Ciò nonostante, si ricollega agli svariati concetti di dipendenza dando a intendere che chi si comporta in questo modo ha buone probabilità di essere ricompreso nella più generale nozione di “consumatore problematico”. Si deve notare al riguardo che l’indicatore PDU calcola soltanto un sottogruppo importante di quelle che possono essere considerate le vittime di una qualche sorta di problema di droga. Questo approccio, nonostante tutto, è valido. In quanto concetto di natura prettamente comportamentale, possiede i seguenti vantaggi:
Esta definição do consumo problemático de droga é meramente comportamental, baseada em padrões de consumo de droga, e não mede explicitamente os problemas. No entanto, está ligada aos vários conceitos de dependência pelo entendimento de que alguém que se comporta desta forma poderá enquadrar-se, muito provavelmente, no conceito mais geral de “consumidor problemático”. Importa notar, neste aspecto, que o indicador do consumo problemático de droga apenas estima um importante subgrupo de pessoas que podem ser consideradas como afectadas por algum tipo de problema relacionado com o consumo de droga. Todavia, esta abordagem é útil: como conceito comportamentalmente determinado, tem os seguintes méritos:
Dit is een zuiver gedragsmatige definitie van problematisch drugsgebruik op basis van drugsconsumptiepatronen; ze heeft op geen enkele wijze betrekking op het expliciet meten van problemen. Er is evenwel een verband met de verschillende begrippen omtrent verslaving, in die zin dat de kans groot is dat een persoon die dergelijk gedrag vertoont onder de algemenere noemer van “probleemgebruikers” valt. Er zij in dit verband op gewezen dat de indicator voor problematisch drugsgebruik alleen een aanzienlijke subgroep in kaart brengt van alle mensen die kunnen worden beschouwd als personen met enigerlei drugsprobleem. Niettemin is het een waardevolle benadering; als gedragsmatig bepaald concept heeft het de volgende voordelen:
Tato definice problémového užívání drog je čistě behaviorální na základě vzorců užívání drog a nezabývá se výslovně mírou problémovosti. Je však spojena s různými koncepcemi závislosti, jelikož uznává, že osoba, která se takto chová, bude velmi pravděpodobně patřit do obecnější kategorie „problémového uživatele“. V této souvislosti je důležité uvést, že ukazatel problémového užívání drog odhaduje pouze významnou podskupinu z těch, o nichž se lze domnívat, že mají nějaký problém s drogami. Tento přístup však přesto má svou hodnotu: jeho předností jakožto behaviorálně vymezeného konceptu je to, že:
Denne definition af problematisk stofbrug er en ren adfærdsmæssig definition baseret på brugsmønstre og måler ikke på nogen måde udtrykkeligt problemer. Alligevel er den forbundet med de forskellige afhængighedsbegreber gennem den opfattelse, at det er meget sandsynligt, at en person, der har denne adfærd, er omfattet af det mere generelle begreb "problematisk bruger". Det er vigtigt at bemærke i denne henseende, at indikatoren for problematisk stofbrug kun foretager skøn over en vigtig undergruppe af de personer, som kan tænkes at have en eller anden form for narkotikaproblem. Alligevel er metoden af værdi: Som et adfærdsmæssigt bestemt begreb har det følgende fortrin:
Kõnealune probleemse uimastitarbimise määratlus on puhtalt käitumuslik definitsioon, mille aluseks on uimastitarbimise harjumused, ja see ei sisalda mingeid näitajaid probleemide mõõtmiseks. Kuid see definitsioon on siiski seotud mitmete narkomaania mõistetega arusaamise kaudu, et tõenäoliselt satub inimene, kes nii käitub, edaspidi üldisemasse „probleemse uimastitarbija” kategooriasse. Selles kontekstis on oluline tähele panna, et probleemse uimastitarbimise indikaator hõlmab vaid üht olulist elanikkonna rühma, kuhu kuuluvate inimeste kohta võib öelda, et neil on ühel või teisel kujul uimastiprobleem. Kõnealune meede on aga siiski kasulik: käitumuslikul alusel määratletud kontseptsioonina on selle eelised alljärgnevad:
Tämä huumeiden ongelmakäytön määritelmä on puhtaasti käyttäytymistä kuvaava, se perustuu huumeidenkäyttötapoihin, eikä sillä varsinaisesti mitata minkäänlaisia ongelmia. Se on kuitenkin yhteydessä riippuvuuden erilaisiin käsitteisiin siten, että henkilön, joka käyttäytyy mainitulla tavalla, tiedetään kuuluvan todennäköisesti ongelmakäyttäjän laajemman käsitteen piiriin. Tässä yhteydessä on tärkeää tuoda esiin, että huumeiden ongelmakäytön indikaattorilla arvioidaan vain niiden henkilöiden merkittävää alaryhmää, joilla voidaan katsoa olevan jonkinlainen huumeongelma. Tällä lähestymistavalla on kuitenkin arvoa: käyttäytymistä kuvaavana käsitteenä sillä on seuraavat edut:
A PDU fenti meghatározása pusztán a viselkedési és a drogfogyasztási mintákon alapul, ezáltal semmilyen szempontból nem méri kifejezetten a problémákat. Az addikció különféle fogalmaival ettől függetlenül összekapcsolódik azáltal, hogy feltételezi, hogy aki így viselkedik, az nagy valószínűséggel beletartozik a „problémás használó” tágabb fogalmába. E tekintetben fontos megjegyezni, hogy a PDU-mutató a sejthetően valamilyen drogproblémával küzdő személyeknek csak egy jelentős részcsoportjáról ad becslést. A módszer mindenképpen értékes: a viselkedés szempontjából meghatározott fogalomként a következő erényekkel bír:
Denne definisjonen av problembruk bygger eksplisitt på atferd. Den baserer seg på bruksmønstre og omfatter ingen måling av problemer. Definisjonen er likevel knyttet til de ulike begrepene forbundet med avhengighet gjennom erkjennelsen av at personer som driver med denne typen atferd, med stor sannsynlighet faller inn under det mer generelle begrepet ”problembruker”. I så måte er det viktig å merke seg at PDU-indikatoren kun måler en viktig undergruppe av alle som har en eller annen form for narkotikaproblem. Men denne tilnærmingen er likevel nyttig, og som atferdsbetinget begrep har den følgende fortrinn:
Powyższa definicja PDU dotyczy wyłącznie kwestii behawioralnych i opiera się na schematach zażywania narkotyków. Pod żadnym względem nie stanowi bezpośredniego miernika problemów. Tym niemniej wiąże się z różnymi koncepcjami uzależnienia poprzez założenie, że osoba zachowująca się w określony sposób może z dużym prawdopodobieństwem zakwalifikować się do bardziej ogólnej grupy „osób problemowo zażywających narkotyki”. Należy pamiętać, że wskaźnik PDU pozwala na oszacowanie tylko jednej dużej podgrupy osób, które można uważać za ofiary jednej z postaci problemu narkotykowego. Niemniej jednak podejście to jest przydatne. Jako uwarunkowana behawioralnie koncepcja ma następujące zalety:
Această definiţie a CPD este una strict comportamentală bazată pe tiparele consumului de droguri şi nu măsoară în mod explicit problemele în nici un sens. Cu toate acestea, definiţia se referă la conceptele variate privind dependenţa, înţelegând prin asta că persoana care se comportă astfel, se va încadra probabil în conceptul mai general de „consumator problematic”. Este important de observat în acest sens că indicatorul CPD estimează numai un subgrup important al acelora despre care se crede că au o problemă de orice fel cu drogurile. Totuşi, această abordare are însemnătate: fiind un concept stabilit pe criterii comportamentale, avantajele sale sunt următoarele:
Táto definícia PDU je čisto behaviorálna, založená na formách užívania drog a výslovne v žiadnom zmysle neposudzuje problémy. Napriek tomu je spojená s rôznymi pojmami závislosti chápaním, že ak sa niekto správa týmto spôsobom, veľmi pravdepodobne spadá do rámca všeobecného pojmu „problémového užívateľa“. V tomto ohľade je dôležité si všimnúť, že ukazovateľ PDU odhaduje iba dôležitú podskupinu tých, o ktorých je možné si myslieť, že majú v nejakej forme problém s drogami. Napriek tomu má tento prístup cenu: ako behaviorálne stanovený pojem má tieto klady:
Zasvojenost z drogami, odvisnost od drog, zloraba drog, škodljivo uživanje, problematično uživanje: to so različni koncepti, povezani s Centrovim kazalcem problematičnega uživanja drog, od katerih je po zdravstveni in socialni razsežnosti vsak malce drugačen. Centrov kazalec problematičnega uživanja drog (PDU) spremlja "uživanje drog z vbrizgavanjem ali dolgotrajno/redno uživanje heroina, kokaina in/ali amfetaminov". V definicijo je po dogovoru vključeno tudi uživanje drugih opioidov, kot je metadon.
Denna definition av problematiskt narkotikamissbruk är uteslutande beteendebaserad och grundas på mönster för narkotikakonsumtion och mäter inte på något sätt uttryckligen problem. Definitionen är ändå knuten till de olika missbruksbegreppen genom insikten att det är högst sannolikt att en person som beter sig på ett specifikt sätt faller inom den mer allmänna definitionen ”problemmissbrukare”. Det är i detta sammanhang viktigt att notera att indikatorn över problematiskt missbruk endast innefattar en viktig undergrupp av alla dem som kan tänkas ha ett drogproblem i någon form. Detta tillvägagångssätt har ändå sitt värde. Som ett beteendebaserat begrepp är fördelarna följande:
SUK’un bu tanımı, uyuşturucu tüketim alışkanlıklarına dayanan salt davranışsal bir tanım olup hiçbir anlamda sorunları açıkça ölçmemektedir. Buna rağmen, bu şekilde davranan bir kişinin daha genel bir ‘sorunlu kullanıcı’ kavramına dahil olmasının son derece olası olduğu anlayışıyla çeşitli bağımlılık kavramlarıyla bağlantılıdır. Bu anlamda SUK göstergesinin yalnızca her hangi türde bir uyuşturucu sorununa sahip olarak düşünülebilecek kişilerin önemli bir alt grubunu değerlendirdiğini göz önünde bulundurmak önemlidir. Bununla birlikte, yaklaşımın yararları da vardır: davranışsal olarak belirlenen bir kavram olarak, aşağıdakileri sağlar:
  1. nodaļa: Politika un...  
Novērtējumā galvenā uzmanība ir pievērsta narkotiku stratēģijas īstenošanas vidusposma rezultātiem, un pēc novērtējuma eksperti ir snieguši virkni ieteikumu, kas attiecas uz turpmākajām narkotiku stratēģijām un narkotiku politikas jomas koordinācijas struktūras nostiprināšanas iespējām.
During 2005, such a process was reported by Ireland, Luxembourg, Hungary and Romania. Evaluation of the implementation of the Hungarian Strategy to Combat the Drug Problem was undertaken externally by the Dutch Trimbos Institute, the first time that a country’s drug strategy has been assessed by foreign experts. The evaluation focused on the mid-term results of the drug strategy and led to a set of recommendations regarding future drug strategies and how the coordination structure in the field of drug policy could be strengthened. There are similarities with the 2004 evaluation of the 1999 Portuguese national drug strategy and the 2001–04 action plan, conducted externally by the Portuguese National Institute for Public Administration and internally by the Institute for Drugs and Addiction (IDT). Hungary and Portugal are the first two countries in Europe to have requested external assessment of their national drug strategies.
En 2005, l’Irlande, le Luxembourg, la Hongrie et la Roumanie ont fait état de ce processus. L’évaluation de la mise en œuvre de la stratégie hongroise de lutte contre la drogue a été menée par l’Institut néerlandais Trimbos. C’est la première fois qu’une stratégie antidrogue nationale est évaluée par des experts étrangers. L’évaluation s’est centrée sur les résultats à mi-parcours de la stratégie antidrogue et a abouti à une série de recommandations concernant les stratégies futures et la manière dont la structure de coordination de la politique antidrogue pourrait être renforcée. Des similitudes existent avec l’évaluation de la stratégie antidrogue portugaise de 1999 et le plan d’action 2001-2004, réalisée en 2004 et conduite, en externe, par l’Institut national portugais d’administration publique et, en interne, par l’Institut des drogues et toxicomanies (IDT). La Hongrie et le Portugal sont les deux premiers pays européens à avoir demandé une évaluation externe de leurs stratégies antidrogue nationales.
Im Jahr 2005 berichteten Irland, Luxemburg, Ungarn und Rumänien über einen solchen Prozess. Die ungarische Strategie zur Bekämpfung der Drogenproblematik wurde extern vom niederländischen Trimbos-Institut evaluiert und war damit die erste nationale Drogenstrategie, die von ausländischen Sachverständigen bewertet wurde. Im Zuge dieser Evaluierung, deren Schwerpunkt auf den mittelfristigen Ergebnissen der Drogenstrategie lag, wurde eine Reihe von Empfehlungen für künftige Drogenstrategien und für die Verbesserung der Koordinierungsstruktur im Bereich der Drogenpolitik erarbeitet. Hier sind Ähnlichkeiten zu der im Jahr 2004 vorgenommenen Evaluierung der portugiesischen nationalen Drogenstrategie 1999 und des Aktionsplans 2001-2004 festzustellen, die extern vom portugiesischen Nationalen Institut für öffentliche Verwaltung und intern vom Institut für Drogen und Drogenabhängigkeit (IDT) durchgeführt wurde. Ungarn und Portugal sind die beiden ersten europäischen Länder, die eine externe Bewertung ihrer nationalen Drogenstrategien in Auftrag gegeben haben.
En 2005, la revisión intermedia de la estrategia irlandesa en materia de drogas 2001-2008, que se basó en un proceso de consulta pública y análisis de datos nacionales y de la UE, recomendó «reorientar» las prioridades para hacer frente a las tendencias emergentes en tratamiento de la adicción, policonsumo de drogas, consumo de cocaína y contagio de VIH y de hepatitis C, así como «volver a impulsar» la introducción y aplicación de varias medidas clave durante el restante período de la estrategia. En Rumanía, se sometió a examen la estrategia nacional antidroga 2003-2004, proceso en el que participaron todas las instituciones estatales implicadas en el ámbito de las drogas y cuyos hallazgos formaron la base para la nueva estrategia nacional antidroga 2005-2012. En Luxemburgo, el 87 % de las medidas establecidas en el plan nacional de acción antidroga 2000-2004 se han llevado a cabo dentro de los plazos especificados. Del informe se desprende que el retraso en la puesta en práctica de algunas medidas (por ejemplo, un programa de distribución de heroína) se debe principalmente a motivos políticos. Las medidas que aún no se han llevado a cabo se han incluido en el nuevo plan de acción.
Nel 2005 questo processo è stato avviato in Irlanda, Lussemburgo, Ungheria e Romania. La valutazione dell’attuazione della strategia ungherese di lotta contro il fenomeno della droga è stata svolta da un istituto esterno, il Dutch Trimbos Institute: era la prima volta che una strategia nazionale antidroga veniva esaminata da esperti stranieri. Il processo di valutazione ha preso in considerazione i risultati di medio termine della strategia e ha prodotto una serie di raccomandazioni per le future strategie, suggerendo in particolare soluzioni per rafforzare la struttura di coordinamento a livello politico. Si distinguono analogie con la valutazione, effettuata nel 2004, della strategia nazionale antidroga del Portogallo del 1999 e con il piano d’azione riferito al periodo 2001-2004: la valutazione era stata condotta esternamente dall’Istituto nazionale portoghese della pubblica amministrazione e internamente dall’Istituto per le droghe e le tossicodipendenze (IDT). Ungheria e Portogallo sono i primi due paesi europei ad aver richiesto una valutazione esterna delle proprie strategie nazionali in materia di droga.
Em 2005, a Irlanda, o Luxemburgo, a Hungria e a Roménia comunicaram ter adoptado esse tipo de processo. A avaliação da estratégia húngara de luta contra o fenómeno da droga foi realizada a nível externo pelo Trimbos Institute neerlandês, sendo esta a primeira vez que a estratégia de um país foi avaliada por peritos estrangeiros. A avaliação centrou-se nos resultados intercalares da estratégia e produziu um conjunto de recomendações sobre as estratégias futuras e o modo de reforçar a estrutura coordenadora da política nesta matéria. Existem algumas semelhanças com a avaliação de 2004 da estratégia de luta contra a droga de 1999 e do plano de acção para 2001–2004 adoptados por Portugal, a qual foi realizada a nível externo pelo Instituto Nacional de Administração português e, a nível interno, pelo Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT). A Hungria e Portugal são os primeiros dois países europeus a solicitar uma avaliação externa das suas estratégias nacionais de luta contra a droga.
Κατά τη διάρκεια του 2005 παρόμοιες διαδικασίες αναφέρθηκαν από την Ιρλανδία, το Λουξεμβούργο, την Ουγγαρία και τη Ρουμανία. Η αξιολόγηση της εφαρμογής της στρατηγικής της Ουγγαρίας για την καταπολέμηση του προβλήματος των ναρκωτικών ανατέθηκε εξωτερικά στο ολλανδικό Trimbos Institute. Είναι η πρώτη φορά που η στρατηγική μιας χώρας για τα ναρκωτικά αξιολογείται από ξένους εμπειρογνώμονες. Η αξιολόγηση επικεντρώθηκε στα μεσοπρόθεσμα αποτελέσματα της στρατηγικής για τα ναρκωτικά και είχε ως αποτέλεσμα τη διατύπωση σειράς συστάσεων σχετικά με τις μελλοντικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά και τους τρόπους με τους οποίους μπορεί να ενισχυθεί ο συντονισμός στον τομέα τις πολιτικής για τα ναρκωτικά. Υπάρχουν ομοιότητες με την αξιολόγηση της πορτογαλικής εθνικής στρατηγικής του 1999 και του σχεδίου δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2001–04, η οποία διενεργήθηκε το 2004 εξωτερικά από το εθνικό ινστιτούτο δημόσιας διοίκησης της Πορτογαλίας και εσωτερικά από το ινστιτούτο ναρκωτικών και τοξικομανίας (IDT). Η Ουγγαρία και η Πορτογαλία είναι οι δύο πρώτες χώρες στην Ευρώπη που ζήτησαν εξωτερική αξιολόγηση των εθνικών στρατηγικών τους για τα ναρκωτικά.
Voor 2005 is een dergelijk proces gerapporteerd door Ierland, Luxemburg, Hongarije en Roemenië. De evaluatie van de tenuitvoerlegging van de Hongaarse drugsbestrijdingsstrategie is extern uitgevoerd, door het Nederlandse Trimbos Instituut; daarmee is voor het eerst de drugsstrategie van een land door buitenlandse deskundigen tegen het licht gehouden. De evaluatie was met name gericht op de resultaten op middellange termijn van de drugsstrategie en mondde uit in een aantal aanbevelingen met betrekking tot de inhoud van toekomstige drugsstrategieën en de wijze waarop de coördinatiestructuur binnen het drugsbeleid verbeterd zou kunnen worden. Een en ander is vergelijkbaar met de manier waarop in 2004 de beoordeling heeft plaatsgevonden van de Portugese nationale drugsstrategie van 1999 en het nationale actieplan 2001-2004; die beoordeling werd extern verricht door het Portugese Nationaal Instituut voor openbaar bestuur, en intern door het Instituut voor drugs en drugsverslaving (IDT). Hongarije en Portugal zijn de eerste twee landen in Europa die om een externe beoordeling van hun nationale drugsstrategieën gevraagd hebben.
Během roku 2005 hlásily takový proces Irsko, Lucembursko, Maďarsko a Rumunsko. Hodnocení realizace maďarské strategie boje proti drogám provedl externě nizozemský institut Trimbos, vůbec poprvé tak protidrogovou strategii nějaké země hodnotili zahraniční odborníci. Hodnocení se soustředilo na střednědobé výsledky protidrogové strategie a vedlo k souboru doporučení ohledně budoucích protidrogových strategií a způsobů posílení koordinační struktury v oblasti protidrogové politiky. Jsou zde určité podobnosti s hodnocením portugalské národní protidrogové strategie pro rok 1999 a akčního plánu na období 2001–2004, které v roce 2004 externě hodnotil Portugalský národní institut pro veřejnou správu a interně Institut pro drogy a drogovou závislost (Institute for Drugs and Addiction, IDT). Maďarsko a Portugalsko jsou prvními dvěma zeměmi v Evropě, které si vyžádaly externí posouzení svých národních protidrogových strategií.
Der blev i løbet af 2005 meldt om en sådan proces i Irland, Luxembourg, Ungarn og Rumænien. Evalueringen af gennemførelsen af den ungarske strategi til bekæmpelse af narkotikaproblemet blev foretaget eksternt af det nederlandske Trimbos-institut, og det er første gang, at et lands narkotikastrategi er blevet vurderet af udenlandske eksperter. Evalueringen fokuserede på midtvejsresultaterne af narkotikastrategien og udmøntede sig i en række anbefalinger vedrørende fremtidige narkotikastrategier og med hensyn til, hvordan koordineringsstrukturen inden for narkotikapolitikken kunne styrkes. Der er ligheder med evalueringen i 2004 af Portugals nationale narkotikastrategi fra 1999 og handlingsplanen for 2001–2004, som blev gennemført eksternt af det portugisiske institut for offentlig forvaltning og internt af instituttet for narkotika og narkotikaafhængighed (IDT). Ungarn og Portugal er de to første lande i Europa, der har anmodet om en ekstern vurdering af deres nationale narkotikastrategier.
2005. a jooksul teatasid samalaadse protsessi käivitamisest Iirimaa, Luksemburg, Ungari ja Rumeenia. Ungari narkoprobleemidega võitlemise strateegiale koostati hinnang Madalmaades Trimbos-instituudis; esmakordselt on riigi narkostrateegiale andnud hinnangu väliseksperdid. Hindamisel keskenduti narkostrateegia rakendamise vahepealsetele tulemustele ning töötati välja soovitused narkoennetuse tulevasteks strateegiateks ja narkovaldkonna struktuuride tegevuse paremaks koordineerimiseks. See sarnaneb 2004. aastal antud hinnanguga Portugali 1999. aasta narkoennetuse riikliku strateegia ja 2001.–2004. aasta tegevuskava kohta. Hinnangu väliskoostajaks oli Portugali riiklik avaliku halduse instituut ja sisekoostajaks narkootikumide ja sõltuvushaiguste instituut ((Instituto da Droga e da Toxicodependência, IDT). Ungari ja Portugal on esimest kaks riiki Euroopas, kes on palunud oma narkoennetuse riiklikule strateegiale hinnangut väljastpoolt.
Tällaisesta prosessista raportoivat vuoden 2005 kuluessa Irlanti, Luxemburg, Unkari ja Romania. Unkarin huumeongelman torjuntastrategian toteutuksen arvioi hollantilainen Trimbos-instituut, ja tämä oli ensimmäinen kerta, kun maan huumestrategian arviointi annettiin toimeksi ulkomaisille asiantuntijoille. Arvioinnissa keskityttiin huumestrategian välituloksiin, joiden pohjalta annettiin joukko suosituksia tulevia huumestrategioita ja huumepolitiikan koordinointirakenteiden lujittamista varten. Unkarin strategian ja Portugalin vuonna 1999 laaditun kansallisen huumestrategian ja vuosiksi 2001–2004 laaditun toimintasuunnitelman välillä on yhtäläisyyksiä, sillä jälkimmäisiä arvioi ulkopuolisena asiantuntijana Portugalin julkishallinnon kansallinen tutkimus- ja koulutusinstituutti Instituto Nacional de Administração (INA) ja sisäisesti Portugalin huumausaineita ja huumeriippuvuutta käsittelevä instituutti Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT) vuonna 2004. Unkari ja Portugali ovat ensimmäiset EU-maat, jotka ovat antaneet kansallisen huumestrategiansa ulkopuolisten arvioitavaksi.
2005 során Írországból, Luxemburgból, Magyarországról és Romániából számoltak be ilyen folyamatról. A kábítószer-probléma leküzdésére irányuló magyar stratégiát külső félként a holland Trimbos Intézet értékelte; ez volt az első olyan alkalom, hogy egy ország kábítószer-stratégiáját külső szakértők értékelték. Az értékelés középpontjában a kábítószer-stratégia középtávú eredményei álltak, folyománya pedig egy sor ajánlás lett a jövőbeni kábítószer-stratégiákkal és a kábítószer-politika terén működő koordinációs struktúra megerősítésének lehetséges módjaival kapcsolatban. Ez némileg hasonlít az 1999-es portugál kábítószer-stratégia és a 2001–04-re szóló cselekvési terv 2004-es értékelésére, amelyet külső félként a portugál országos közigazgatási intézet, belsőleg pedig a kábítószerekkel és függőséggel foglalkozó intézet (IDT) értékelt. Magyarország és Portugália volt az első két olyan európai ország, amelyek nemzeti kábítószer-stratégiájukat külső értékelésnek vetették alá.
I løpet av 2005 rapporterte Irland, Luxembourg, Ungarn og Romania om en slik prosess. Evalueringen av gjennomføringen av Ungarns strategi for bekjempelse av narkotikaproblemet ble utført eksternt av det nederlandske Trimbos-instituttet, og det er første gang et lands narkotikastrategi er vurdert av utenlandske eksperter. Evalueringen fokuserte på midtveisresultatene av narkotikastrategien og munnet ut i et sett anbefalinger for framtidige narkotikastrategier og hvordan samordningsstrukturen innenfor narkotikapolitikken kunne styrkes. Det er likheter med 2004-evalueringen av Portugals nasjonale narkotikastrategi fra 1999 og handlingsplanen for 2001-04, som ble utført eksternt av Portugals nasjonale institutt for offentlig administrasjon og internt av Institutt for narkotika og narkotikaavhengighet (IDT). Ungarn og Portugal er de to første landene i Europa som har bestilt en ekstern vurdering av sine nasjonale narkotikastrategier.
W 2005 r. tego typu proces miał miejsce w Irlandii, Luksemburgu, na Węgrzech i w Rumunii. Wdrożenie węgierskiej strategii zwalczania problemu narkotykowego ocenił holenderski Trimbos Institute — po raz pierwszy oceny strategii antynarkotykowej kraju dokonali zagraniczni eksperci. W ocenie skupiono się na średnioterminowych wynikach strategii antynarkotykowej, co pozwoliło na opracowanie szeregu zaleceń dotyczących przyszłych strategii antynarkotykowych oraz sposobu wzmocnienia struktury koordynacyjnej w dziedzinie polityki antynarkotykowej. Portugalska krajowa strategia antynarkotykowa na 1999 r. i plan działania na lata 2001–2004, przeprowadzone przez ekspertów zewnętrznych z portugalskiego Krajowego Instytutu Administracji Publicznej oraz ekspertów wewnętrznych z Instytutu ds. Narkotyków i Uzależnienia (IDT), wykazują podobieństwa do oceny z 2004 r. Węgry i Portugalia to pierwsze dwa kraje europejskie, które wystąpiły z wnioskiem o zewnętrzną ocenę swoich krajowych strategii antynarkotykowych.
În anul 2005, astfel de procese au fost raportate de către Irlanda, Luxemburg, Ungaria şi România. Evaluare punerii în aplicare a Hungarian Strategy to Combat the Drug Problem [Strategiei maghiare de combatere a toxicomaniei] a fost efectuată de un consultant extern, Dutch Trimbos Institute [Institutul olandez Trimbos], prima evaluare de către experţi străini a unei strategii naţionale privind drogurile. Evaluarea s-a concentrat pe rezultatele intermediare ale strategiei privind drogurile şi a condus la un set de recomandări pentru strategiile viitoare privind drogurile şi posibilităţile de întărire a coordonării în domeniul politicilor privind drogurile. Există similitudini cu evaluarea făcută în 2004 a strategiei naţionale din 1999 a Portugaliei şi a planului de acţiune pentru perioada 2001-2004, efectuată extern de către Institutul naţional portughez pentru administraţie publică şi intern de către Institutul pentru droguri şi toxicomanie (IDT). Ungaria şi Portugalia sunt primele ţări din Europa care au solicitat o evaluare externă a strategiilor lor naţionale privind drogurile.
V priebehu roku 2005 takýto proces oznámilo Írsko, Luxembursko, Maďarsko a Rumunsko. Hodnotenie realizácie maďarskej stratégie pre boj proti drogovému problému vykonal externe holandský inštitút Trimbos, čo bolo po prvýkrát, keď protidrogovú stratégiu krajiny hodnotili zahraniční experti. Hodnotenie sa zameralo na strednodobé výsledky protidrogovej stratégie a viedlo k súboru odporúčaní týkajúcich sa budúcich protidrogových stratégií a toho, ako by sa mohla posilniť koordinácia politiky v oblasti drog. Existujú podobnosti medzi hodnotením portugalskej národnej protidrogovej stratégie z roku 1999 uskutočneným v roku 2004 a akčným plánom na roky 2001 – 2004 pripraveným externe Portugalským národným inštitútom pre verejnú správu a interne Inštitútom pre drogy a závislosť (Institute for Drugs and Addiction, IDT). Maďarsko a Portugalsko sú prvé dve krajiny v Európe, ktoré požiadali o externé hodnotenie svojich národných protidrogových stratégií.
Leta 2005 so o takem procesu poročali Irska, Luksemburg, Madžarska in Romunija. Izvajanje madžarske strategije za boj proti problemu drog je ovrednotil nizozemski Inštitut Trimbos, kar je bilo prvič, da so strategijo boja proti drogam neke države ocenili tuji strokovnjaki. Vrednotenje je bilo osredotočeno na vmesne rezultate strategije boja proti drogam, pripeljalo pa je do vrste priporočil glede prihodnjih strategij in glede tega, kako bi lahko okrepili strukturo usklajevanja na področju politike drog. Obstajajo podobnosti z vrednotenjem portugalske nacionalne strategije boja proti drogam za leto 1999 in akcijskega načrta za obdobje 2001–2004, ki so ga leta 2004 opravili zunanji ocenjevalci portugalskega Nacionalnega inštituta za javno upravo in notranji ocenjevalci Inštituta za droge in odvisnost od drog (IDT). Madžarska in Portugalska sta prvi državi, ki sta zaprosili za zunanjo oceno svojih nacionalnih strategij boja proti drogam.
Under 2005 rapporterade Irland, Luxemburg, Ungern och Rumänien att sådana processer hade inletts. Utvärderingen av genomförandet av den ungerska strategin för att bekämpa narkotikaproblemet genomfördes av det holländska företaget Trimbos Institute. Det är första gången som ett lands narkotikastrategi har utvärderats av utländska experter. Utvärderingen inriktades på resultaten efter halva tiden och ledde till en rad rekommendationer om framtida narkotikastrategier och om hur samordningen inom området för narkotikapolitik kunde förbättras. Det finns likheter med utvärderingen av 1999 års portugisiska nationella narkotikastrategi och handlingsplan för 2001-2004 som genomfördes externt av det portugisiska nationella institutet för offentlig förvaltning och internt av institutet för narkotika och narkotikaberoende 2004. Ungern och Portugal är de två första länderna i Europa som har begärt extern utvärdering av sina nationella narkotikastrategier.
2005 boyunca, İrlanda, Lüksemburg, Macaristan ve Romanya tarafından böyle bir süreç rapor edilmiştir. Macaristan Uyuşturucuyla Mücadele Stratejisi’nin uygulamasının değerlendirmesi dışarıdan Hollanda Trimbos Enstitüsü tarafından üstlenildiğinde, bu ilk kez bir ülkenin uyuşturucu stratejisinin yabancı uzmanlarca değerlendirilişiydi. Değerlendirme, uyuşturucu stratejisinin orta vadeli sonuçlarına odaklanıyor, gelecekteki uyuşturucu stratejilerine ilişkin olarak ve uyuşturucu politikası alanında koordinasyon yapısının nasıl güçlendirilebileceğine dair bir dizi önerinin yolunu açıyordu. Dışarıdan Portekiz Ulusal Kamu Yönetimi Enstitüsü ile içeriden Uyuşturucu ve Bağımlılık Enstitüsü (IDT) tarafından yürütülen 1999 Portekiz ulusal uyuşturucu stratejisi ve 2001-04 eylem planının 2004 değerlendirmesiyle bunun arasında benzerlikler bulunmaktadır. Avrupa’da ulusal uyuşturucu stratejilerinin dışarıdan bir değerlendirmesini talep eden ilk iki ülke Macaristan ve Portekiz’dir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
gada. Pirmos oficiālos paziņojumus par mCPP atklāšanu EMCDDA un Eiropols ir saņēmis 2005. gada martā/februārī saistībā ar Francijā un Zviedrijā iegūtiem paraugiem. Līdz 2005. gada beigām tiesiskās kārtības nodrošināšanas iestādes bija atsavinājušas mCPP saturošas tabletes gandrīz visās dalībvalstīs, turklāt tabletes bija atrastas arī dažādos izkaides apstākļos (brīvdabas deju/mūzikas festivālos, deju klubos utt.).
The most significant new development in 2005 was the appearance and rapid spread of the new psychoactive substance 1-(3-chlorophenyl)piperazine (mCPP). mCPP is an aryl-substituted piperazine, as is benzylpiperazine (BZP), a substance monitored by the EWS since 1999. The first official notifications of the detection of mCPP were received by the EMCDDA and Europol in February/March 2005, concerning samples collected in France and Sweden. By the end of 2005, mCPP-containing tablets had been seized by the law enforcement authorities or found in the context of various recreational activities (open-air dance/music festivals, dance clubs, etc.) in almost all Member States. They are almost always designed to look like, and presumably marketed as, ecstasy. The drug is chiefly available in tablet form, and the subjective effects of mCPP and MDMA are partially comparable (Bossong et al., 2005). In addition, mCPP is often found in combination with MDMA. Since this is unlikely to be the result of accidental contamination, it suggests that the deliberate addition of mCPP may be intended to potentiate or modify the effects of MDMA. There seems to be little specific demand or market for mCPP in its own right in the EU.
Le nouveau développement le plus significatif survenu en 2005 a été l'apparition et la diffusion rapide de la nouvelle substance psychoactive qu'est la 1‑(3‑chlorophényl)piperazine (mCPP). La mCPP est une pipérazine avec substitution du noyau aromatique, comme la benzylpipérazine (BZP), une substance surveillée par le système d'alerte rapide depuis 1999. L'OEDT et Europol ont reçu les premières notifications officielles de signalement de la mCPP en février-mars 2005. Elles concernaient des échantillons trouvés en France et en Suède. Fin 2005, des comprimés contenant de la mCPP ont été saisis par les services répressifs ou trouvés dans le cadre de diverses activités de loisirs (festivals de danse ou de musique en plein air, discothèques, etc.) dans presque tous les États membres. Elles sont pratiquement toujours élaborées de manière à ressembler à de l'ecstasy et sont, selon toute hypothèse, vendues comme ecstasy. Cette drogue est surtout disponible sous la forme de comprimés et les effets subjectifs de la mCPP et du MDMA sont en partie comparables (Bossong et al., 2005). Par ailleurs, la mCPP est souvent combinée à du MDMA. Étant donné qu'il est peu probable qu'il s'agisse du résultat d'une contamination accidentelle, cette constatation donne à penser que l'ajout délibéré de mCPP pourrait avoir pour but de renforcer ou de modifier les effets du MDMA. Il semble qu'il n'existe qu'une faible demande ou un petit marché spécifique pour la mCPP propremente dit dans l'UE.
Die wichtigste neue Entwicklung des Jahres 2005 war das Auftauchen und die rasche Verbreitung der neuen psychoaktiven Substanz 1-(3-Chlorphenyl)-Piperazin (mCPP). mCPP ist ebenso wie Benzylpiperazin (BZP), das seit 1999 im Rahmen des Frühwarnsystems beobachtet wird, ein Aryl-substituiertes Piperazin. Die ersten offiziellen Meldungen über den Nachweis von mCPP gingen im Februar/März 2005 bei der EBDD und Europol ein und betrafen Stichproben aus Frankreich und Schweden. Bis Ende 2005 wurden in fast allen Mitgliedstaaten mCPP-haltige Tabletten von den Strafverfolgungsbehörden sichergestellt oder im Rahmen verschiedener Freizeitveranstaltungen (Open-Air-Tanz-/-Musikfestivals, Tanzlokale usw.) gefunden. Fast immer sehen sie aus wie Ecstasy und werden vermutlich auch als solches gehandelt. mCPP ist vorwiegend in Tablettenform erhältlich, und seine subjektive Wirkung ist teilweise mit der von MDMA vergleichbar (Bossong et al., 2005). Darüber hinaus wird mCPP häufig in Kombination mit MDMA nachgewiesen. Da es unwahrscheinlich ist, dass dies auf eine versehentliche Verunreinigung zurückzuführen ist, liegt der Schluss nahe, dass mCPP vorsätzlich beigemischt wird, um eine Verstärkung oder Veränderung der Wirkung des MDMA zu erzielen. mCPP alleine wird in der EU offenbar weder in größerem Umfang nachgefragt, noch gibt es einen speziellen Markt für diese Droge.
El nuevo desarrollo más significativo en 2005 fue la aparición y rápida expansión de la nueva sustancia psicoactiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La sustancia mCPP es una piperazina aril sustituida, al igual que la benzilpiperazina (BZP), una sustancia controlada por el SAR desde 1999. El OEDT y Europol recibieron las primeras notificaciones oficiales de la detección de mCPP en febrero y marzo de 2005, a raíz de unas muestras recogidas en Francia y Suecia. Hasta finales de 2005, las fuerzas y cuerpos de seguridad incautaron pastillas que contenían mCPP, o éstas se encontraron en el marco de diferentes actividades recreativas (festivales de baile/música al aire libre, locales de baile, etc.) en casi todos los Estados miembros. En casi todos los casos se habían diseñado para tener el mismo aspecto que el éxtasis y probablemente ser comercializadas como tal. La droga se encuentra disponible principalmente en forma de pastilla, y los efectos subjetivos de la mCPP se pueden comparar en parte a los de la MDMA (Bossong et al., 2005). Además, la mCPP suele encontrarse en combinación con MDMA. Puesto que es muy poco probable que esta combinación sea fruto de una contaminación accidental, este hecho sugiere que con la adición deliberada de mCPP se pretende potenciar o modificar los efectos de la MDMA. Aparentemente, en la UE no existe una gran demanda específica de la mCPP ni un mercado especial para esta droga.
La novità più significativa nel 2005 è stata la comparsa e la rapida diffusione della nuova sostanza psicoattiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La mCPP è una piperazina di aril sostituito, come la benzilpiperazina (BZP), una sostanza monitorata dall’EWS dal 1999. Le prime notifiche ufficiali di individuazione della mCPP sono state inviate all’OEDT e all’Europol nel febbraio/marzo 2005 e riguardano campioni raccolti in Francia e Svezia. Alla fine del 2005 le forze di polizia avevano sequestrato o trovato pasticche a base di mCPP nell’ambito di diverse attività ricreative (danza all’aria aperta/festival musicali, locali da ballo, ecc.) in quasi tutti gli Stati membri. Nella quasi totalità dei casi le pasticche erano state fabbricate in modo che somigliassero all’ecstasy e presumibilmente vendute come ecstasy. La droga è perlopiù disponibile sotto forma di pasticca e gli effetti soggettivi di mCPP e MDMA possono essere parzialmente equiparati (Bossong e altri, 2005). Inoltre, spesso la mCPP viene associata alla MDMA. Essendo improbabile che questo sia il frutto di una contaminazione accidentale, sembra di capire che l’aggiunta intenzionale di mCPP sia fatta per potenziare o modificare gli effetti della MDMA. La domanda specifica o il mercato specifico della mCPP sembrano di poco conto nell’Unione europea.
A evolução mais significativa ocorrida em 2005 foi o aparecimento e a rápida expansão da nova substância psicoactiva 1-(3-clorofenil) piperazina (mCPP). A mCPP é uma piperazina substituível pelo aril, tal como a benzilpiperazina (BZP), uma substância monitorizada pelo EWS desde 1999. As primeiras notificações oficiais da detecção de mCPP foram recebidas pelo OEDT e pela Europol em Fevereiro/Março de 2005, e referiam-se a amostras colhidas em França e na Suécia. Em finais de 2005, as autoridades de aplicação da lei apreenderam comprimidos com mCPP, ou detectaram-nos no contexto de várias actividades recreativas (dança ao ar livre/festivais de música, clubes de dança, etc.), em quase todos os Estados-Membros. Estes comprimidos são quase sempre desenhados de modo a assemelhar-se e, presumivelmente, a serem comercializados como ecstasy. A droga está principalmente disponível em comprimidos, sendo os efeitos subjectivos da mCPP e do MDMA parcialmente comparáveis (Bossong et al., 2005). Além disso, a mCPP é frequentemente encontrada em combinação com o MDMA. Dado ser improvável que esta situação resulte de uma contaminação acidental, afigura-se que a adição deliberada de mCPP se poderá destinar a potenciar ou alterar os efeitos do MDMA. Na UE parece existir pouca procura específica, ou um mercado específico, para a mCPP propriamente dita.
Η πιο σημαντική νέα εξέλιξη το 2005 ήταν η εμφάνιση και η ραγδαία εξάπλωση της νέας ψυχοδραστικής ουσίας 1-(3-χλωροφαινυλο)πιπεραζίνης (mCPP). Η mCPP είναι μια πιπεραζίνη υποκατάστασης αρυλίου, όπως είναι και η βενζυλοπιπεραζίνη (BZP), ουσία που παρακολουθείται από το EWS από το 1999. Οι πρώτες επίσημες γνωστοποιήσεις ανίχνευσης mCPP λήφθηκαν από το ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ τον Φεβρουάριο/Μάρτιο 2005 και αφορούσαν δείγματα που λήφθηκαν στη Γαλλία και τη Σουηδία. Έως τα τέλη του 2005, χάπια που περιείχαν mCPP κατασχέθηκαν από τις αρχές επιβολής του νόμου ή εντοπίστηκαν στο πλαίσιο διάφορων ψυχαγωγικών δραστηριοτήτων (υπαίθρια φεστιβάλ χορού/μουσικής, χορευτικά κλαμπ κλπ.) σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη. Σχεδόν πάντοτε είναι σχεδιασμένα ώστε να μοιάζουν με, και πιθανώς να διατίθενται ως, έκσταση. Το ναρκωτικό διατίθεται κυρίως σε μορφή χαπιού και τα υποκειμενικά αποτελέσματα της mCPP και της MDMA είναι μερικώς συγκρίσιμα (Bossong κ.ά., 2005). Επίσης, η mCPP συχνά βρίσκεται σε συνδυασμό με MDMA. Καθώς κάτι τέτοιο δεν είναι πιθανό να είναι αποτέλεσμα τυχαίας μόλυνσης υποδηλώνει ότι η σκόπιμη προσθήκη mCPP ενδεχομένως να έχει σκοπό την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA. Η ζήτηση ή η αγορά της mCPP για αυτοτελή χρήση φαίνεται να είναι περιορισμένη στην ΕΕ.
De belangrijkste nieuwe ontwikkeling in 2005 was de komst en snelle verspreiding van de nieuwe psychoactieve stof 1-(3-chlorofenyl)piperazine (mCPP). mCPP is een aryl-gesubstitueerde piperazine, evenals benzylpiperazine (BZP), een stof die sinds 1999 door het EWS wordt gevolgd. De eerste officiële meldingen van waarneming van mCPP zijn in februari/maart 2005 ontvangen door het EWDD en Europol naar aanleiding van steekproeven die zijn genomen in Frankrijk en Zweden. Tegen het einde van 2005 zijn in bijna alle lidstaten pillen met mCPP in beslag genomen door de rechtshandhavingsinstanties of aangetroffen in de context van uiteenlopende recreatieve activiteiten (dance- of muziekfestivals in de open lucht, danceclubs e.d.). Ze zien er vrijwel steeds als ecstasy uit en worden vermoedelijk ook als zodanig verkocht. De drug is vooral als pil verkrijgbaar en de subjectieve werking van mCPP is gedeeltelijk vergelijkbaar met die van MDMA (Bossong et al., 2005). Daarnaast wordt mCPP vaak aangetroffen in combinatie met MDMA. Dit is waarschijnlijk niet het gevolg van toevallige verontreiniging, en dat wijst erop dat mCPP mogelijk bewust wordt toegevoegd om de werking van MDMA te versterken of te beïnvloeden. Er schijnt in de EU weinig vraag naar, of nauwelijks een markt voor, mCPP op zich te zijn.
Nejvýznamnější nový posun v roce 2005 představovalo objevení a rychlé rozšíření nové psychoaktivní látky 1-(3-chlorfenyl)piperazinu (mCPP). mCPP je piperazin s nahrazeným arylem, stejně jako benzylpiperazin (BZP), což je látka sledovaná prostřednictvím systému včasného varování od roku 1999. První oficiální upozornění na detekci mCPP bylo EMCDDA a Europolem přijato v únoru/březnu 2005 a týkalo se vzorků získaných ve Francii a Švédsku. Do konce roku 2005 byly tablety obsahující mCPP zadrženy orgány činnými v trestním řízení či zjištěny v souvislosti s nejrůznějšími volnočasovými aktivitami (tanečními či hudebními festivaly pod širým nebem, tanečními kluby apod.) takřka ve všech členských státech. Tablety téměř vždy svým vzhledem připomínají extázi a jako extáze se také podle všeho prodávají. Droga je k dispozici především ve formě tablet a subjektivní účinky mCPP a MDMA jsou do jisté míry srovnatelné (Bossong a kol., 2005). Navíc se mCPP často nachází v kombinaci s MDMA. Protože je nepravděpodobné, že by k tomu došlo náhodnou kontaminací, zdá se, že úmyslným přidáním mCPP se mají účinky MDMA umocňovat či upravovat. V rámci EU prakticky neexistuje specifická poptávka po mCPP či trh s touto látkou.
Den væsentligste nye udvikling i 2005 var fremkomsten og den hurtige udbredelse af det nye psykoaktive stof 1-(3-chlorphenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en arylsubstitueret piperazin, og det samme gælder benzylpiperazin (BZP), et stof, der er blevet overvåget af EWS siden 1999. De første officielle indberetninger af, at der var påvist mCPP, blev modtaget af EONN og Europol i februar/marts 2005, vedrørende prøver indsamlet i Frankrig og Sverige. Inden udgangen af 2005 var tabletter, der indeholdt mCPP, blevet beslaglagt af retshåndhævelsesmyndighederne i næsten alle medlemsstater eller fundet i forbindelse med forskellige fritidsaktiviteter (open air-danse-/musikfestivaler, danseklubber osv.). De er næsten altid udformet, så de ligner, og formentlig sælges som, ecstasy. Stoffet fås hovedsagelig i tabletform, og de subjektive virkninger af mCPP og MDMA er til dels sammenlignelige (Bossong m.fl., 2005). Endvidere findes mCPP ofte i kombination med MDMA. Da det er usandsynligt, at dette er resultatet af en tilfældig kontaminering, viser det, at formålet med den bevidste tilsætning af mCPP kan være at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA. Der synes kun at være en mindre specifik efterspørgsel efter eller marked for mCPP alene i EU.
Kõige olulisem uus areng 2005. a oli uue psühhoaktiivse aine 1-(3-klorofenüül)piperasiini (mCPP) turule ilmumine ja kiire levik. mCPP on arüül-asendajaga piperasiin, nagu ka bensüülpiperasiin (BZP), aine, mida kontrollitakse varajase hoiatamise süsteemi kaudu alates 1999. aastast. Esimesed ametlikud teated mCPP tuvastamise kohta said EMCDDA ja Europol 2005. a veebruaris-märtsis ning need puudutasid Prantsusmaal ja Rootsis kogutud proove. 2005. a lõpuks olid õiguskaitseasutused konfiskeerinud mCPPd sisaldavaid tablette või oli neid avastatud mitmesuguste meelelahutusürituste käigus (vabaõhu tantsu- ja muusikafestivalidel, tantsuklubides jne) peaaegu kõikides liikmesriikides. Need tabletid näevad peaaegu alati välja nagu ecstasy ja arvatavasti neid selle nime all müüaksegi. Kõnealune uimasti on saadaval peamiselt tablettidena, ning mCPP ja MDMA subjektiivne toime on osaliselt sarnane (Bossong et al., 2005). Samuti leitakse mCPPd sageli kombineerituna MDMAga. Kuna on ebatõenäoline, et tegemist on juhusliku segunemisega, võib arvata, et mCPP lisamise eesmärgiks võib olla MDMA toime võimendamine või muutmine. Tundub, et puhtal kujul mCPP järele ei ole ELis selget nõudmist ega ole sel ka turgu.
Vuonna 2005 tapahtui merkittävä muutos, kun markkinoille ilmaantui uusi psykoaktiivinen aine, 1-(3-klorofenyyli)piperatsiini (mCPP), jonka käyttö levisi nopeasti. Tämä mCPP on aryylisubstituoitu piperatsiini, kuten bentsyylipiperatsiinikin (BZP), jota tiedonvaihtojärjestelmässä on seurattu jo vuodesta 1999 lähtien. Ensimmäiset viralliset ilmoitukset mCPP-havainnoista saapuivat EMCDDA:lle ja Europolille helmi- ja maaliskuussa 2005, ja ne koskivat Ranskassa ja Ruotsissa kerättyjä tietoja. Vuoden 2005 loppuun mennessä lainvalvontaviranomaiset olivat takavarikoineet tai löytäneet mCPP:tä sisältäviä tabletteja erilaisten ajanvietetapahtumien yhteydessä (tanssiin tai musiikkiin liittyvistä ulkoilmatapahtumista, yökerhoista jne.) lähes kaikissa jäsenvaltioissa. Tabletit on lähes aina muotoiltu ekstaasin näköisiksi, ja oletettavasti niitä myös markkinoidaan ekstaasina. Huumetta on tarjolla pääasiassa tabletteina, ja mCPP:n subjektiiviset vaikutukset ovat osittain samankaltaiset kuin MDMA:n (Bossong et al., 2005). Lisäksi mCPP:tä tavataan usein MDMA:han yhdistettynä. Kyse tuskin on tahattomasta sekoittumisesta, vaan todennäköisesti mCPP:tä on lisätty tabletteihin tarkoituksellisesti voimistamaan tai muuntamaan MDMA:n vaikutuksia. EU:ssa näyttää olevan vähän kysyntää tai markkinoita mCPP:lle sellaisenaan.
2005-ben a legfontosabb új fejlemény az 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP) új pszichoaktív anyag megjelenése és gyors terjedése volt. Az mCPP arilcsoporttal helyettesített piperazin, akárcsak a benzilpiperazin (BZP) nevű anyag, amelyet az EWS 1999 óta figyel. Az EMCDDA és az Europol 2005. február-márciusban kapta az első hivatalos értesítéseket az mCPP kimutatásáról, Franciaországban és Svédországban gyűjtött mintákkal kapcsolatban. A bűnüldöző hatóságok 2005 végére már szinte valamennyi tagállamban lefoglaltak vagy találtak mCPP-tartalmú tablettákat, különféle rekreációs tevékenységekkel összefüggésben (szabadtéri zenei/táncos fesztiválokon, táncos szórakozóhelyeken stb.). Ezek külsejüket és feltehetőleg forgalmazásukat tekintve is szinte minden esetben az extasyra hasonlítanak. A kábítószer elsősorban tabletta formájában érhető el; az mCPP és az MDMA szubjektív hatásai részben összemérhetőek (Bossong és mások, 2005). Az mCPP-t emellett gyakran az MDMA-val kombinálva mutatják ki. Mivel nem valószínű, hogy véletlen vegyítésről lenne szó, ez arra utal, hogy az MDMA hatásainak fokozása vagy módosítása érdekében talán szándékosan adnak hozzá mCPP-t. Úgy tűnik, hogy egymagában az mCPP-re csekély mértékben van határozott kereslet vagy piac az EU-ban.
Det mest betydningsfulle ved utviklingen i 2005 var påvisningen og den raske spredningen av det nye psykoaktive stoffet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en aryl-substituert piperazin, på samme måte som benzylpiperazin (BZP), et stoff som har vært under EWS’ overvåking siden 1999. EONN og Europol fikk de første offisielle meldingene om funn av mCPP i februar-mars 2005. Meldingene gjaldt prøver funnet i Frankrike og Sverige. Innen utgangen av 2005 var tabletter som inneholdt mCPP beslaglagt av politi- og tollmyndigheter eller funnet i forbindelse med diverse rekreasjonsaktiviteter (utendørs dance-/musikkfestivaler, dance-klubber, osv.) i nesten alle medlemsstatene. De er omtrent alltid utformet slik at de ligner på, og kan markedsføres som, ecstasy. Stoffet kommer hovedsakelig i tablettform, og de subjektive virkningene av mCPP og MDMA er delvis sammenlignbare (Bossong et al., 2005). I tillegg finnes ofte mCPP i kombinasjon med MDMA. Siden det er lite sannsynlig at dette skyldes tilfeldig forurensning med MDMA, antas det derfor at mCPP aktivt blandes med MDMA for å styrke eller endre effekten av sistnevnte. Det kan synes som om det er lite spesifikk etterspørsel etter eller marked i EU for mCPP som sådan.
Najbardziej istotnym wydarzeniem w 2005 r. było pojawienie się i szybkie rozpowszechnienie nowej substancji psychoaktywnej – 1-(3-chlorofenylo)piperazyny (mCPP). mCPP oznacza pochodną piperazyny podstawioną grupą arylową, np. benzylopiperazynę (BZP), substancję monitorowaną przez system wczesnego ostrzegania od 1999 r. EMCDDA i Europol otrzymały pierwsze oficjalne powiadomienia o wykryciu mCPP na przełomie lutego i marca 2005 r. Zgłoszenia te dotyczyły próbek pobranych we Francji i w Szwecji. Pod koniec 2005 r. tabletki zawierające mCPP były konfiskowane przez organy ścigania lub wykrywane w związku z działaniami o charakterze rozrywkowym (festiwale taneczne i muzyczne w plenerze, kluby taneczne itd.) w niemal wszystkich państwach członkowskich. Tabletkom tym nadaje się z reguły wygląd zbliżony do ekstazy i prawdopodobnie wprowadza się je na rynek pod tą nazwą. Narkotyk ten jest dostępny głównie w postaci tabletki, a subiektywne skutki działania mCPP i MDMA są częściowo porównywalne (Bossong et al., 2005 r.). Ponadto mCPP często występuje w połączeniu z MDMA. Ponieważ jest mało prawdopodobne, aby wynikało to z przypadkowego zanieczyszczenia, można wnioskować, że mCPP dodaje się celowo, aby wzmocnić lub zmodyfikować skutki działania MDMA. Wydaje się, że popyt czy też rynek zbytu na mCPP w czystej postaci jest w UE niewielki.
Cea mai importantă nouă evoluţie în 2005 a fost apariţia şi răspândirea rapidă a noii substanţe psihoactive 1-(3-clorfenil)piperazină (mCPP). mCPP este o piperazină cu aril substituit, la fel ca benzilpiperazina (BZP), o substanţă monitorizată de EWS din 1999. OEDT şi Europol au primit primele notificări oficiale privind depistarea de mCPP în februarie/martie 2005, în ceea ce priveşte probele colectate în Franţa şi Suedia. Până la sfârşitul anului 2005, tabletele cu conţinut de mCPP au fost capturate de autorităţile de aplicare a legii sau au fost descoperite în diferite contexte de recreere (dans în aer liber/festivaluri de muzică, cluburi de dans etc.) în aproape toate statele membre. Aceste tablete sunt aproape întotdeauna concepute pentru a semăna şi, probabil, a se comercializa ca ecstasy. Drogul este în principal disponibil sub formă de tablete, iar efectele subiective ale mCPP şi MDMA sunt parţial comparabile (Bossong et al., 2005). În plus, mCPP se găseşte deseori în combinaţie cu MDMA. Prin faptul că este puţin probabil ca acest lucru să se datoreze unei contaminări accidentale, se sugerează că adăugarea deliberată de mCPP poate avea scopul de a potenţa sau modifica efectele MDMA. Se pare că nu prea există cerere sau piaţă specifică a mCPP în Uniunea Europeană.
V roku 2005 bolo najvýznamnejším novým vývojom objavenie sa a šírenie novej psychoaktívnej látky 1-(3-chlorofenyl) piperazínu (mCPP). mCPP je piperazín s nahradeným arylom, podobne ako benzylpiperazín (BZP), čo je látka monitorovaná EWS od roku 1999. Prvé oficiálne oznámenia o zistení mCPP dostali EMCDDA a Europol vo februári/marci 2005 v súvislosti so vzorkami odobratými vo Francúzsku a Švédsku. Do konca roku 2005 orgány činné v trestnom konaní zachytili alebo našli tabletky obsahujúce mCPP v súvislosti s viacerými rekreačnými činnosťami (tanečné/hudobné festivaly pod šírym nebom, tanečné kluby atď.) v takmer všetkých členských štátoch. Takmer vždy sú navrhnuté tak, aby vyzerali ako extáza a podľa všetkého sa ako extáza aj predávajú. Droga je dostupná najmä vo forme tabletiek a subjektívne účinky mCPP a MDMA sú čiastočne porovnateľné (Bossong a kol., 2005). Okrem toho sa mCPP často nachádza v kombinácii s MDMA. Keďže je nepravdepodobné, že je to výsledok náhodnej kontaminácie, naznačuje to, že úmyselné pridávanie mCPP môže byť určené na posilnenie alebo modifikovanie účinkov MDMA. Zdá sa, že v EÚ existuje malý špecifický dopyt alebo trh pre mCPP pod jeho vlastným menom.
Najpomembnejše novo dogajanje je bil leta 2005 pojav in hitro širjenje nove psihoaktivne snovi 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP). mCPP je z arilom substituiran piperazin, kot je benzilpiperazin (BZP), snov, ki se spremlja prek sistema zgodnjega opozarjanja že od leta 1999. Prva uradna obvestila o odkritju mCPP sta Center in Europol prejela februarja/marca 2005 v zvezi z vzorci, zbranimi v Franciji in na Švedskem. Do konca leta 2005 so tabletke, ki so vsebovale mCPP, zasegli organi kazenskega pregona ali pa so bile odkrite v okviru različnih prostočasnih dejavnosti (na plesnih/glasbenih festivalih na prostem, v plesnih klubih itd.) v skoraj vseh državah članicah. Skoraj vedno so bile oblikovane tako, da so bile podobne ekstaziju, in domnevno so se tudi podobno prodajale. Droga je na voljo predvsem v obliki tablet, subjektivni učinki mCPP in MDMA pa so delno primerljivi (Bossong et al., 2005). mCPP se pogosto odkrije tudi v kombinaciji z MDMA. Ker ni verjetno, da bi šlo za naključno kontaminacijo, to kaže, da se z namernim dodajanjem mCPP morda želi povečati ali spremeniti učinke MDMA. Kaže, da sta v EU povpraševanje in trg za mCPP kot takšen omejena.
Den mest betydelsefulla nya utvecklingen 2005 var uppdykandet och den snabba spridningen av det nya psykoaktiva ämnet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP är en aryl-substituterad piperazin, precis som benzylpiperazin (BZP) som är ett ämne som övervakas genom förvarningssystemet sedan 1999. ECNN och Europol mottog i februari/mars 2005 de första officiella anmälningarna av upptäckt av mCPP i prov som hade samlats in i Frankrike och Sverige. I slutet av 2005 hade tabletter innehållande mCPP beslagtagits av kontrollorgan eller påträffats i olika nöjesmiljöer (dans/musikfestivaler, dansklubbar etc.) i nästan alla medlemsstater. Tabletterna är nästan alltid utformade för att se ut som, och sannolikt säljas som, ecstasy. Drogen är främst tillgänglig i tablettform och de subjektiva effekterna av mCPP och MDMA är delvis jämförbara (Bossong et al., 2005). mCPP påträffas dessutom ofta i kombination med MDMA. Det är föga troligt att detta beror på oavsiktlig kontamination och tyder istället på att avsiktlig tillförsel av mCPP kan vara avsedd att förstärka eller modifiera effekterna av MDMA. Det förefaller finnas liten specifik efterfrågan eller marknad för mCPP i EU.
2005’teki en dikkate değer yeni gelişme, yeni psikoaktif madde 1-(3-klorofenil)piperazinin (mCPP) ortaya çıkışı ve hızla yayılmasıydı. mCPP, benzilpiperazin (BZP) gibi aril mukabili bir piperazin olup EWS tarafından 1999’dan beri izlenen bir maddedir. Fransa ve İsveç’te toplanan numunelerle ilgili olarak, mCPP tespitlerinin ilk resmi bildirimleri EMCDDA ve Europol tarafından Şubat/Mart 2005’te alınmıştır. mCPP içeren haplar 2005 sonu itibariyle, neredeyse tüm Üye Devletler’de kanun uygulayıcı kurumlar tarafından ele geçirilmiş veya çeşitli eğlence amaçlı faaliyetlerde (açık hava dans/müzik festivalleri, dans klüpleri, vs.) bulunmuştur. Hemen her zaman ecstasy’e benzeyecek şekilde tasarlanmakta büyük ihtimalle ecstasy gibi pazarlanmaktadır. Bu uyuşturucu en çok hap şeklinde bulunmaktadır ve mCPP ile MDMA’nın öznel etkileri kısmen karşılaştırılabilir niteliktedir (Bossong vd., 2005). Ayrıca, mCPP genellikle MDMA’yla birleşik olarak bulunmaktadır. Bunun kazara bir bulaşmadan kaynaklanması olası olmadığından, kasıtlı olarak mCPP eklenmesinin MDMA’nın etkilerini değiştirmek veya artırmak amaçlı olmasının mümkün olduğu anlamına gelmektedir. AB’de tek başına mCPP’ye özel, spesifik talep veya pazar az gibi görünmektedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Dati par HCV antivielu izplatību gados jaunu (līdz 25 gadiem) IDU vidū ir pieejami 14 valstīs, lai gan dažkārt analīžu paraugu skaits ir neliels. Analīžu rezultāti ir ļoti atšķirīgi, un valstis ziņo gan par augstiem, gan par zemiem dažādos paraugos konstatētiem izplatības rādītājiem.
HCV antibody prevalence data among young IDUs (aged under 25) are available from 14 countries, although in some cases sample sizes are small. There is wide variation in results, with countries reporting both high and low figures from different samples. The highest prevalence rates among young IDUs in 2003–04 (over 40 %) were found in samples from Belgium, Greece, Austria, Poland, Portugal, Slovakia and the United Kingdom, and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Belgium, Greece, Cyprus, Hungary, Malta, Austria, Slovenia, Finland, the United Kingdom and Turkey. Considering only studies of young IDUs with national coverage, the highest prevalence rates (over 60 %) are found in Portugal and the lowest (under 40 %) in Cyprus, Hungary, Malta, Austria and Slovenia. Although the sampling procedures used may be result in bias towards a more chronic group, the high prevalence of HCV antibodies found in a national sample in Portugal (67 % among 108 IDUs under 25 years) is still worrying and may be indicative of continuing high-risk behaviour among young IDUs (see also 'Recent trends in newly reported HIV cases').
Des données sur la prévalence d’anticorps du VHC chez les jeunes UDVI (moins de 25 ans) sont disponibles pour 14 pays mais, dans certains cas, la taille des échantillons est réduite. Les résultats sont très variables, avec des pays rapportant à la fois des chiffres élevés et bas pour différents échantillons. Les taux de prévalence les plus élevés chez les jeunes UDVI en 2003-2004 (plus de 40 %) ont été observés dans des échantillons provenant de Belgique, de Grèce, d’Autriche, de Pologne, du Portugal, de Slovaquie et du Royaume-Uni, tandis que la prévalence la plus faible (moins de 20 %) était constatée dans des échantillons provenant de Belgique, de Grèce, de Chypre, de Hongrie, de Malte, d’Autriche, de Slovénie, de Finlande, du Royaume-Uni et de Turquie. En ne prenant en compte que les études des jeunes UDVI à portée nationale, les taux de prévalence les plus élevés (plus de 60 %) ont été rapportés par le Portugal, et les plus bas (moins de 40 %) par Chypre, la Hongrie, Malte, l’Autriche et la Slovénie. Bien que les procédures d’échantillonnage utilisées puissent biaiser les résultats vers un groupe plus chronique, la prévalence élevée d’anticorps du VHC trouvée dans un échantillon national au Portugal (67 % de 108 UDVI de moins de 25 ans) reste préoccupante et pourrait indiquer que les jeunes UDVI continuent à avoir un comportement à risque élevé (voir également Tendances récentes des nouveaux cas déclarés de VIH).
Daten über die HCV-Antikörper-Prävalenz unter jungen IDU (unter 25 Jahren) sind aus 14 Ländern verfügbar, beruhen jedoch zum Teil auf kleinen Stichproben. Die Ergebnisse weisen große Unterschiede auf, wobei einige Länder sowohl hohe als auch niedrige Zahlen aus unterschiedlichen Stichproben melden. Im Zeitraum 2003/2004 wurden die höchsten Prävalenzraten unter jungen injizierenden Drogenkonsumenten (über 40 %) in Stichproben aus Belgien, Griechenland, Österreich, Polen, Portugal, der Slowakei sowie dem Vereinigten Königreich und die niedrigsten Prävalenzraten (unter 20 %) in Stichproben aus Belgien, Griechenland, Zypern, Ungarn, Malta, Österreich, Slowenien, Finnland, dem Vereinigten Königreich und der Türkei ermittelt. Berücksichtigt man ausschließlich auf nationaler Ebene durchgeführte Erhebungen unter jungen IDU, wurden die höchsten Prävalenzraten (über 60 %) in Portugal und die niedrigsten (unter 40 %) in Zypern, Ungarn, Malta, Österreich und Slowenien festgestellt. Obwohl die verwendeten Stichprobenverfahren zu einer Verzerrung zugunsten der chronischen Patienten geführt haben könnten, ist die in einer nationalen Stichprobe in Portugal festgestellte hohe HCV-Antikörper-Prävalenz (67 % von 108 IDU unter 25 Jahren) dennoch beunruhigend und könnte auf fortgesetzte hochriskante Verhaltensweisen unter jungen IDU hinweisen (siehe auch „Jüngste Tendenzen bei den neu gemeldeten HIV-Fällen“).
Existe información sobre la prevalencia de anticuerpos del virus de la hepatitis C entre los consumidores jóvenes por vía parenteral (menores de 25 años) de 14 países, aunque en algunos casos el tamaño de las muestras es reducido. Los resultados son muy variados y algunos países registran cifras elevadas y cifras más reducidas según las distintas muestras. Los porcentajes máximos de prevalencia (superiores al 40 %) entre los consumidores jóvenes por vía parenteral en 2003-2004 se registraron en muestras de Bélgica, Grecia, Austria, Polonia, Portugal, Eslovaquia y el Reino Unido, mientras que las tasas mínimas de prevalencia (inferiores al 20 %) se identificaron en muestras de Bélgica, Grecia, Chipre, Hungría, Malta, Austria, Eslovenia, Finlandia, el Reino Unido y Turquía. Teniendo en cuenta únicamente los estudios a escala nacional realizados con consumidores jóvenes por vía parenteral, las tasas máximas de prevalencia (superiores al 60 %) se obtuvieron en Portugal, mientras que las mínimas (por debajo del 40 %) se registraron en Chipre, Hungría, Malta, Austria y Eslovenia. A pesar de que los procedimientos de muestreo utilizados podrían haber provocado un sesgo hacia un grupo de pacientes de carácter más crónico, la elevada prevalencia de los anticuerpos del virus de la hepatitis C registrada en una muestra nacional en Portugal (67 % entre 108 consumidores por vía parenteral menores de 25 años) sigue siendo preocupante y, además, podría indicar un comportamiento continuado de alto riesgo entre los jóvenes que consumen droga por vía parenteral (véase también «Tendencias recientes en el registro de nuevos casos de VIH»).
I dati sulla prevalenza degli anticorpi anti-HCV tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale (meno di 25 anni) sono pervenuti da 14 paesi e, in alcuni casi, si è trattato di un numero di campioni esiguo. I risultati sono molto variabili, con differenze marcate riferite, a seconda dei campioni, anche dagli stessi paesi. La prevalenza più alta tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale nel 2003-2004 (oltre il 40%) è stata osservata nei campioni di Belgio, Grecia, Austria, Polonia, Portogallo, Slovacchia e Regno Unito e la prevalenza più bassa (sotto il 20%) nei campioni di Belgio, Grecia, Cipro, Ungheria, Malta, Austria, Slovenia, Finlandia, Regno Unito e Turchia. Se si considerano esclusivamente gli studi condotti sui giovani IDU a livello nazionale, i dati più alti sulla prevalenza (oltre il 60%) sono quelli del Portogallo e i più bassi (sotto il 40%) quelli di Cipro, Ungheria, Malta, Austria e Slovenia. Anche se le procedure di campionamento utilizzate possono sfociare in un risultato più consono a un gruppo cronico, l’elevata prevalenza degli anticorpi anti-HCV riscontrata in un campione nazionale in Portogallo (67% in 108 IDU con meno di 25 anni) è comunque preoccupante e può essere rappresentativa di un comportamento ad alto rischio diffuso tra i giovani IDU (cfr. anche “Andamento recente nei nuovi casi di HIV riferiti”).
Existem dados disponíveis sobre a prevalência de anticorpos de VHC entre os jovens CDI (com menos de 25 anos) de 14 países, embora em alguns casos as amostras sejam de pequena dimensão. Os resultados variam muito, com alguns países a comunicarem simultaneamente valores elevados e baixos a partir de amostras diferentes. Em 2003–2004, os índices de prevalência mais elevados entre jovens CDI (mais de 40%) foram encontrados em amostras da Bélgica, Grécia, Áustria, Polónia, Portugal, Eslováquia e Reino Unido, e a prevalência mais baixa (menos de 20%) em amostras da Bélgica, Grécia, Chipre, Hungria, Malta, Áustria, Eslovénia, Finlândia, Reino Unido e Turquia. Considerando apenas os estudos sobre os jovens CDI com um âmbito nacional, os índices de prevalência mais elevados (superiores a 60%) são observados em Portugal e os mais baixos (menos de 40%) em Chipre, Hungria, Malta, Áustria e Eslovénia. Não obstante os processos de amostragem utilizados poderem causar distorções que sugiram um grupo mais crónico, a elevada prevalência de anticorpos de VHC encontrados numa amostra nacional em Portugal (67% entre 108 CDI com menos de 25 anos) continua a ser preocupante e pode indicar a manutenção de comportamentos de alto risco entre os jovens CDI (ver também “Tendências recentes nos novos casos de VIH notificados”).
Στοιχεία για τον επιπολασμό αντισωμάτων HCV σε νεαρούς ΧΕΝ (ηλικίας κάτω των 25 ετών) είναι διαθέσιμα από 14 χώρες, μολονότι σε ορισμένες περιπτώσεις, το μέγεθος των δειγμάτων είναι μικρό. Στα αποτελέσματα υπάρχουν μεγάλες διαφοροποιήσεις, καθώς διάφορες χώρες αναφέρουν και υψηλά και χαμηλά ποσοστά από διαφορετικά δείγματα. Τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού στους νεαρούς ΧΕΝ το 2003–04 (άνω του 40 %) καταγράφονται σε δείγματα από το Βέλγιο, την Ελλάδα, την Αυστρία, την Πολωνία, την Πορτογαλία, τη Σλοβακία και το Ηνωμένο Βασίλειο, και ο χαμηλότερος επιπολασμός (κάτω του 20 %) σε δείγματα από το Βέλγιο, την Ελλάδα, την Κύπρο, την Ουγγαρία, τη Μάλτα, την Αυστρία, τη Σλοβενία, τη Φινλανδία, το Ηνωμένο Βασίλειο και την Τουρκία. Λαμβάνοντας υπόψη μόνον τις μελέτες για νεαρούς ΧΕΝ με εθνική κάλυψη, τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού (άνω του 60 %) καταγράφονται στην Πορτογαλία και τα χαμηλότερα (κάτω του 40 %) στην Κύπρο, την Ουγγαρία, τη Μάλτα, την Αυστρία και τη Σλοβενία. Μολονότι οι διαδικασίες δειγματοληψίας που χρησιμοποιήθηκαν μπορεί να μεροληπτούν υποδεικνύοντας μια ομάδα με περισσότερο χρόνια χαρακτηριστικά, ο υψηλός επιπολασμός αντισωμάτων HCV που καταγράφηκε σε ένα εθνικό δείγμα στην Πορτογαλία (67 % σε 108 ΧΕΝ κάτω των 25 ετών) δεν παύει να είναι ανησυχητικός και μπορεί να είναι ενδεικτικός εξακολουθητικής συμπεριφοράς υψηλού κινδύνου στους νεαρούς ΧΕΝ (βλέπε επίσης «Πρόσφατες τάσεις στις νεοαναφερθείσες περιπτώσεις HIV»).
Uit 14 landen zijn prevalentiegegevens voor antistoffen tegen HCV onder jonge ID’s (jonger dan 25 jaar) beschikbaar, al zijn de steekproeven in sommige gevallen maar klein. De variatie in deze resultaten is groot en er zijn landen die op basis van verschillende steekproeven zowel hoge als lage cijfers rapporteren. De hoogste prevalentiepercentages onder jonge ID’s in 2003-2004 (meer dan 40%) werden aangetroffen in steekproeven in België, Griekenland, Oostenrijk, Polen, Portugal, Slowakije en het Verenigd Koninkrijk; de laagste prevalentie (minder dan 20%) was afkomstig van steekproeven in België, Griekenland, Cyprus, Hongarije, Malta, Oostenrijk, Slovenië, Finland, het Verenigd Koninkrijk en Turkije. Als alleen landelijke onderzoeken onder jonge ID’s in aanmerking worden genomen, worden de hoogste prevalentiepercentages (meer dan 60%) gevonden in Portugal en de laagste (minder dan 40%) in Cyprus, Hongarije, Malta, Oostenrijk en Slovenië. De gehanteerde procedures voor de steekproefname leiden mogelijk tot een vertekening ten gunste van een meer chronische groep, maar dat neemt niet weg dat de hoge prevalentie van antistoffen tegen HCV die in een landelijke steekproef in Portugal werd aangetroffen (67% onder 108 ID’s jonger dan 25 jaar) zorgwekkend is. Deze hoge prevalentie kan erop wijzen dat jonge ID’s risicovol gedrag blijven vertonen (zie ook “Recente trends in nieuw gerapporteerde HIV-gevallen”).
Údaje o prevalenci protilátek HCV u mladých injekčních uživatelů drog (osob mladších 25 let) jsou k dispozici ze 14 zemí, ačkoli v některých případech se jedná o malé vzorky. Mezi výsledky jsou velké rozdíly, přičemž některé země vykazují vysoké i nízké údaje u různých vzorků. Nejvyšší prevalence mezi mladými injekčními uživateli drog v letech 2003–2004 (přes 40 %) byla zjištěna ve vzorcích z Belgie, Řecka, Rakouska, Polska, Portugalska, Slovenska a Spojeného království a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Belgie, Řecka, Kypru, Maďarska, Malty, Rakouska, Slovinska, Finska, Spojeného království a Turecka. Budeme-li vycházet pouze ze studií mladých injekčních uživatelů drog na národní úrovni, má nejvyšší zjištěnou prevalenci (přes 60 %) Portugalsko a nejnižší (pod 40 %) Kypr, Maďarsko, Malta, Rakousko a Slovinsko. Přestože postupy při výběru vzorků mohou vést ke zkreslujícímu zaměření na chroničtější skupinu, je vysoká prevalence protilátek HCV zjištěná v národním vzorku v Portugalsku (67 % ze 108 injekčních uživatelů drog mladších 25 let) znepokojující a může vypovídat o pokračujícím rizikovém chování mladých injekčních uživatelů drog (viz rovněž „Současné trendy v nově uváděných případech HIV“).
Der foreligger oplysninger om udbredelsen af HCV-antistoffer blandt unge intravenøse stofbrugere (under 25 år) fra 14 lande, selv om stikprøvestørrelserne i nogle tilfælde er små. Der er store forskelle i resultaterne, idet nogle lande melder om både høje og lave tal fra forskellige stikprøver. Den højeste udbredelse blandt unge intravenøse stofbrugere i 2003–2004 (over 40 %) blev fundet i stikprøver fra Belgien, Grækenland, Østrig, Polen, Portugal, Slovakiet og Det Forenede Kongerige og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Belgien, Grækenland, Cypern, Ungarn, Malta, Østrig, Slovenien, Finland, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet. Ses der kun på undersøgelser af unge intravenøse stofbrugere med national dækning, findes den højeste udbredelse (over 60 %) i Portugal og den laveste (under 40 %) i Cypern, Ungarn, Malta, Østrig og Slovenien. Selv om de stikprøveprocedurer, der er anvendt, måske resulterer i en skævhed i retning af en mere kronisk gruppe, giver den høje udbredelse af HCV-antistoffer, der er fundet i en national stikprøve i Portugal (67 % blandt 108 intravenøse stofbrugere under 25 år), stadig anledning til bekymring og kan være tegn på en fortsat højrisikoadfærd blandt unge intravenøse stofbrugere (se tillige "Nylige tendenser i antallet af nyanmeldte hiv-tilfælde").
Andmed C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade levimuse kohta noorte (alla 25aastaste) uimastisüstijate hulgas on kättesaadavad 14 riigi kohta, kuid mõnel juhul on valimid väikesed. Tulemused on väga erinevad, riigid teatavad nii kõrgetest kui ka madalatest näitajatest, mis on saadud eri valimitest. Aastatel 2003–2004 oli levimus noorte uimastisüstijate hulgas kõige kõrgem (üle 40%) Belgia, Kreeka, Austria, Poola, Portugali, Slovakkia ja Ühendkuningriigi valimites ning kõige madalam oli levimus (alla 20%) Belgia, Kreeka, Küprose, Ungari, Malta, Austria, Sloveenia, Soome, Ühendkuningriigi ja Türgi valimites. Võttes arvesse ainult noori uimastisüstijaid käsitlevaid riikliku ulatusega uuringuid on levimus kõige suurem (üle 60%) Portugalis ja kõige väiksem (alla 40%) Küprosel, Ungaris, Maltal, Austrias ja Sloveenias. Kuigi valimite moodustamiseks kasutatud meetoditest võib tuleneda erapoolikus kroonilisemate viirusekandjate rühma suhtes, on C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade kõrge levimus Portugali riiklikus valimis (67% 108-st alla 25aastasest uimastisüstijast) siiski murettekitav ning võib viidata jätkuvale kõrge riskiga käitumisele noorte uimastisüstijate hulgas (vt ka „Hiljutised suundumused uute HIV juhtude osas”).
HCV-vasta-aineiden esiintyvyydestä nuorten (alle 25-vuotiaiden) injektiokäyttäjien keskuudessa on saatavilla tietoja 14 maasta, mutta jotkin otokset ovat pieniä. Tuloksissa on suuria eroja, ja jotkin maat ovat ilmoittaneet sekä korkeita että alhaisia lukuja erilaisista otoksista. Esiintyvyysaste oli korkein (yli 40 %) nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa vuosina 2003 ja 2004 Belgian, Kreikan, Itävallan, Puolan, Portugalin, Slovakian ja Yhdistyneen kuningaskunnan otoksissa, ja alhaisin (alle 20 %) Belgian, Kreikan, Kyproksen, Unkarin, Maltan, Itävallan, Slovenian, Suomen, Yhdistyneen kuningaskunnan ja Turkin otoksissa. Kun tarkastellaan vain koko valtion kattavia nuoriin injektiokäyttäjiin kohdistuneita tutkimuksia, esiintyvyysaste on korkein (yli 60 %) Portugalissa ja alhaisin (alle 40 %) Kyproksella, Unkarissa, Maltalla, Itävallassa ja Sloveniassa. Vaikka otantamenetelmät saattavat johtaa kroonisen ryhmän painottumiseen, HCV-vasta-aineiden korkea esiintyvyysaste Portugalin kansallisessa otoksessa (67 % 108:sta alle 25-vuotiaasta injektiokäyttäjästä) on huolestuttava ja saattaa viitata riskikäyttäytymisen jatkumiseen nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa (ks. myös ”Viimeaikaiset suuntaukset ilmoitetuissa uusissa hiv-tapauksissa”).
A HCV antitestek előfordulási adatai a fiatal (25 év alatti) injekciós kábítószer-használókra vonatkozóan 14 országból állnak rendelkezésre, de némely esetben a minták is túl kicsik. Az eredmények igen változatosak: a különböző minták alapján olykor ugyanabból az országból is jelentenek magas, illetve alacsony szinteket. A fiatal injekciós kábítószer-használók körében 2003–04-ben a legmagasabb előfordulási arányokat (40% fölött) a belgiumi, görögországi, ausztriai, lengyelországi, portugáliai, szlovákiai és az egyesült királysági mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Belgium, Görögország, Ciprus, Magyarország, Málta, Ausztria, Szlovénia, Finnország, az Egyesült Királyság és Törökország mintáiban. Ha csak a fiatal injekciós kábítószer-használókról készült, országos hatókörű vizsgálatokat vesszük figyelembe, a legmagasabb előfordulási arányokat (60% fölött) Portugáliában, a legalacsonyabbakat (40% alatt) Cipruson, Magyarországon, Máltán, Ausztriában és Szlovéniában találjuk. Bár az alkalmazott mintavételi eljárás miatt az eredményekben lehet valamennyi torzulás a krónikusabb csoport felé, a HCV antitestek nagyarányú előfordulása a portugáliai országos mintában (108, 25 évesnél fiatalabb injekciós kábítószer-használóból 67%) mindenképpen aggasztó jelenség, és a kockázatos viselkedési formák változatlan meglétét jelezheti a fiatal injekciós kábítószer-használók körében (ld. még „Az újonnan bejelentett HIV-fertőzések alakulása az utóbbi időben”).
Prevalensdata for HCV-antistoffer blant unge sprøytebrukere (under 25) er tilgjengelige fra 14 land, selv om utvalgene i noen tilfeller er små. Det er stor variasjon i resultatene. Noen land rapporterer både høye og lave tall fra ulike utvalg. De høyeste prevalenstallene for unge sprøytebrukere i 2003-04 (over 40 %) ble funnet i utvalg fra Belgia, Hellas, Østerrike, Polen, Portugal, Slovakia og Storbritannia, og den laveste prevalensen (under 20 %) i utvalg fra Belgia, Hellas, Kypros, Ungarn, Malta, Østerrike, Slovenia, Finland, Storbritannia og Tyrkia. Studier med nasjonal dekning som utelukkende ser på unge sprøytebrukere, viser at de høyeste prevalenstallene (over 60 %) kommer fra Portugal, og de laveste (under 40 %) fra Kypros, Ungarn, Malta, Østerrike og Slovenia. Selv om prøvetakingsprosedyrene kan medføre at en mer kronisk gruppe prioriteres, vekker den høye prevalensen av antistoffer mot hepatitt C som ble funnet i et nasjonalt utvalg i Portugal (67 % av 108 sprøytebrukere under 25) fremdeles bekymring, og den kan være en indikasjon på at det fortsatt foregår høyrisikoatferd blant unge sprøytebrukere (se også ”Nye trender i rapporterte HIV-tilfeller”).
Dane dotyczące występowania przeciwciał HCV wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (poniżej 25 lat) są dostępne w 14 krajach, chociaż w niektórych przypadkach liczba próbek była niewielka. Zróżnicowanie wyników jest znaczne, przy czym te same kraje, w zależności od próbki, odnotowują zarówno wysoki, jak i niski ich poziom. W latach 2003–2004 najwyższe wskaźniki występowania (ponad 40%) wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie stwierdzono w próbkach pochodzących z Belgii, Grecji, Austrii, Polski, Portugalii, Słowacji i Wielkiej Brytanii, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Belgii, Grecji, Cypru, Węgier, Malty, Austrii, Słowenii, Finlandii, Wielkiej Brytanii i Turcji. Biorąc pod uwagę jedynie ogólnokrajowe badania młodych osób zażywających narkotyki dożylnie, najwyższe wskaźniki występowania (powyżej 60%) odnotowano w Portugalii, a najniższe (poniżej 40%) na Cyprze, na Węgrzech, na Malcie, w Austrii i Słowenii. Chociaż stosowane procedury pobierania próbek mogą dawać nieobiektywne wyniki, dotyczące głównie grupy przewlekle chorych, wysoki wskaźnik występowania przeciwciał HCV w próbce krajowej z Portugalii (67% ze 108 osób w wieku poniżej 25 lat, zażywających narkotyki dożylnie) nadal stanowi powód do niepokoju i może świadczyć o utrzymujących się wśród młodych osób wstrzykujących narkotyki zachowaniach wysokiego ryzyka (patrz też „Najnowsze tendencje w nowych przypadkach zakażeń wirusem HIV”).
Există date privind prevalenţa anticorpilor anti virus hepatitic C la CDI tineri (sub 25 de ani) din 14 ţări, deşi în anumite cazuri, dimensiunile eşantioanelor sunt reduse. Rezultatele variază semnificativ, existând ţări care înregistrează atât cifre mari cât şi cifre mici din diferite eşantioane. Cea mai înaltă prevalenţă la CDI tineri în 2003–2004 (peste 40 %) s-a înregistrat în eşantioanele din Belgia, Grecia, Austria, Polonia, Portugalia, Slovacia şi Regatul Unit, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Belgia, Grecia, Cipru, Ungaria, Malta, Austria, Slovenia, Finlanda, Regatul Unit şi Turcia. Ţinând cont numai de studiile privind CDI tineri cu acoperire naţională, cea mai înaltă prevalenţă (peste 60 %) se înregistrează în Portugalia şi cea mai scăzută (sub 40 %) în Cipru, Ungaria, Malta, Austria şi Slovenia. Deşi procedurile de eşantionare folosite pot duce la tendinţe către un grup mai cronic, prevalenţa crescută a anticorpilor HCV înregistrată pe un eşantion naţional în Portugalia (67 % din 108 CDI sub 25 de ani) este îngrijorătoare şi poate indica existenţa în continuare a unui comportament cu risc ridicat în rândul CDI tineri (vezi de asemenea „Tendinţe recente privind cazurile de infecţie cu HIV raportate de curând”).
Údaje o prevalencii protilátok proti HCV medzi mladými IDU (vo veku pod 25 rokov) sú k dispozícii zo 14 krajín, hoci v niektorých prípadoch sú veľkosti štatistických vzoriek malé. Existujú veľké rozdiely vo výsledkoch, pričom krajiny uvádzajú vysoké aj nízke údaje z rôznych štatistických vzoriek. Najvyššie miery prevalencie medzi mladými IDU (viac ako 40 %) sa v rokoch 2003 – 2004 zistili v štatistických vzorkách z Belgicka, Grécka, Rakúska, Poľska, Portugalska, Slovenska a Spojeného kráľovstva a najnižšie prevalencie (pod 20 %) v štatistických vzorkách z Belgicka, Grécka, Cypru, Maďarska, Malty, Rakúska, Slovinska, Fínska, Spojeného kráľovstva a Turecka. Ak sa vezmú do úvahy iba štúdie mladých IDU s národným dosahom, najvyššie miery prevalencie (nad 60 %) sa zistili v Portugalsku a najnižšie (pod 40 %) na Cypre, v Maďarsku, na Malte, v Rakúsku a Slovinsku. Hoci použité postupy prieskumu môžu viesť k skresleniu smerom k viac chronickej skupine, vysoká prevalencia protilátok proti HCV, ktorá sa zistila v štatistickej vzorke v Portugalsku (67 % medzi 108 IDU pod 25 rokov), je stále znepokojujúca a môže naznačovať pokračovanie vysoko rizikového správania medzi mladými IDU (pozri aj „Súčasné trendy v novo uvádzaných prípadoch HIV“).
Podatki o razširjenosti protiteles proti HCV med mladimi injicirajočimi uživalci drog (starimi manj kot 25 let) so na voljo iz 14 držav, čeprav so v nekaterih primerih velikosti vzorcev majhne. Pri rezultatih so velike razlike, države poročajo tako o velikih kot o majhnih številih primerov iz različnih vzorcev. Najvišje stopnje razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog v obdobju od leta 2003 do 2004 (več kot 40 %) so bile odkrite v vzorcih iz Belgije, Grčije, Avstrije, Poljske, Portugalske, Slovaške in Združenega kraljestva, najmanjša razširjenost (manj kot 20 %) pa je bila odkrita v vzorcih iz Belgije, Grčije, Cipra, Madžarske, Malte, Avstrije, Slovenije, Finske, Združenega kraljestva in Turčije. Če se upoštevajo samo študije mladih injicirajočih uživalcev drog z nacionalnim obsegom, ima najvišjo stopnjo razširjenosti (več kot 60 %) Portugalska, najnižje stopnje (manj kot 40 %) pa imajo Ciper, Madžarska, Malta, Avstrija in Slovenija. Kljub temu da se lahko zgodi, da so uporabljeni postopki vzorčenja usmerjeni na bolj kronične skupine, je velika razširjenost protiteles proti HCV, odkritih v nacionalnem vzorcu na Portugalskem (67 % od 108 injicirajočih uživalcev drog, mlajših od 25 let), še vedno zaskrbljujoča in je lahko kazalec stalnega zelo tveganega vedenja mladih injicirajočih uživalcev drog (glej tudi "Najnovejši trendi pri novo prijavljenih primerih okužbe z virusom HIV").
Uppgifter om prevalens av antikroppar mot HCV bland unga injektionsmissbrukare (under 25 år) finns endast tillgängliga från 14 länder, och i vissa fall är urvalsstorlekarna små. Siffrorna varierar mycket och länderna rapporterar både höga och låga siffror från olika urval. Prevalensen bland unga injektionsmissbrukare 2003-2004 var högst (över 40 %) i urval från Belgien, Grekland, Österrike, Polen, Portugal, Slovakien och Storbritannien och lägst (under 20 %) i urval från Belgien, Grekland, Cypern, Ungern, Malta, Österrike, Slovenien, Finland, Storbritannien och Turkiet. Om man enbart betraktar studier med nationell täckning av unga injektionsmissbrukare finns den högsta prevalensen (över 60 %) i Portugal och den lägsta (under 40 %) i Cypern, Ungern, Malta, Österrike och Slovenien. Även om urvalsförfarandena kan leda till systematiska fel och ge övervikt för en mer kronisk grupp är den höga prevalensen av antikroppar mot HCV i ett nationellt urval i Portugal (67 % bland 108 injektionsmissbrukare under 25 år) fortfarande oroväckande och kan peka på fortsatt högriskbeteende bland unga injektionsmissbrukare (se också ”Aktuella trender i nyligen rapporterade hiv-fall”).
Genç EUK’lar arasında (25 yaş altı) HCV antikor yaygınlığı verileri, bazı durumlarda örnek boyutları küçük olmakla beraber, 14 ülkede mevcuttur. Ülkeler farklı örneklerden hem yüksek hem düşük rakamlar rapor ettiğinden sonuçlarda büyük farklılıklar vardır. 2003-04’te genç EUK’lar arasındaki en yüksek yaygınlık oranları (% 40’ın üzerinde) Belçika, Yunanistan, Avusturya, Polonya, Portekiz, Slovakya ve Birleşik Krallık'tan örneklerde ve en düşük yaygınlık da (% 20’nin altında) Belçika, Yunanistan, Kıbrıs, Macaristan, Malta, Avusturya, Slovenya, Finlandiya, Birleşik Krallık ve Türkiye’den örneklerde bulunuyordu. Yalnızca genç EUK’lara dair ulusal kapsamlı çalışmalar göz önüne alındığında, en yüksek yaygınlık oranları (% 60’ın üzerinde) Portekiz’de ve en düşükleri de (% 40’ın altında) Kıbrıs, Macaristan, Malta, Avusturya ve Slovenya’da görülmektedir. Kullanılan örnekleme usulleri daha kronik bir gruba doğru sapmayla sonuçlanabilmekle beraber, Portekiz’deki ulusal bir örnekte bulunan yüksek HCV antikorları yaygınlığı (25 yaşın altındaki 108 EUK arasında % 67) hala kaygılandırıcı olup genç EUK’lar arasında süregelen yüksek riskli davranışın göstergesi olabilir (ayrıca ‘Yeni rapor edilmiş HIV vakalarındaki yeni eğilimler’e bakınız).
  Komentārs par situāci...  
Valstīm, kas ir juridiski nošķīrušas narkotiku turēšanu personīgai lietošanai un narkotiku turēšanu tirdzniecības nolūkā, ir jālemj par vajadzību ar likuma spēku noteikt pieļaujamos personīgās lietošanas daudzuma sliekšņus. Šajā jautājumā Eiropā nevalda pilnīga vienprātība, un ir pieņemti dažādi lēmumi, sākot ar vispārīgām operatīvām pamatnostādnēm un beidzot ar konkrētiem, juridiski noteiktiem daudzuma ierobežojumiem.
A continuing trend, again evident in the new information reported this year, is for changes to national drug laws to emphasise more strongly a distinction between offences of drug possession for personal use and those involving trafficking and supply. Generally, there is a shift towards increased penalties for the latter and a reduced emphasis on custodial sentences for the former. This development is in line with a greater emphasis overall across Europe on widening the opportunities for drug treatment and on giving more attention to interventions that divert those with drug problems away from the criminal justice system towards treatment and rehabilitation options. For those countries that have made a legal distinction with respect to the possession of drugs for use rather than supply, the question arises whether there is an explicit need to legislate on what quantities of drugs constitute a threshold for personal use. Here no consensus currently prevails and different approaches have been adopted across Europe, ranging from the issuing of general operational guidelines through to specification of legal limits.
On constate une tendance constante, qui ressort encore une fois de manière évidente des nouvelles informations rapportées cette année, à modifier les législations nationales relatives aux stupéfiants afin de mettre davantage l’accent sur la distinction entre les infractions de détention de stupéfiants pour consommation personnelle et celles liées au trafic et à l’offre de drogue. De manière générale, il existe une évolution vers des sanctions plus sévères pour ces dernières infractions et un accent réduit sur les peines d’emprisonnement pour les premières. Cette évolution est conforme à l’importance accrue accordée dans l’ensemble de l’Europe à l’augmentation des possibilités de traitement antidrogue ainsi qu’à une attention accentuée accordée aux interventions qui détournent les toxicomanes du système de justice pénale vers des options de traitement et de rééducation. Pour les pays qui font une distinction sur le plan juridique entre la détention de stupéfiants pour consommation personnelle et celle pour la vente (offre), se pose la question de savoir s’il convient de légiférer afin de définir de manière explicite des seuils pour les quantités de stupéfiants admises pour la consommation personnelle. En la matière, aucun consensus ne prévaut actuellement et des approches différentes ont été adoptées partout en Europe, allant de la publication de lignes directrices générales facultatives à la définition de limites légales.
Eine anhaltende Tendenz, die durch die diesjährigen neuen Daten wieder belegt wird, ist der Wandel in der nationalen Drogengesetzgebung, die zunehmend zwischen den Straftatbeständen des Drogenbesitzes für den persönlichen Bedarf und denen des Drogenhandels unterscheidet. Ganz allgemein wird der Handel härter geahndet, während für den Besitz weniger Freiheitsstrafen verhängt werden. Diese Entwicklung entspricht dem europaweiten Trend, die drogentherapeutischen Möglichkeiten zu erweitern und Maßnahmen zu fördern, durch die Menschen mit Drogenproblemen aus der Strafverfolgung herausgenommen und Therapie- und Rehabilitierungsoptionen zugeführt werden. Bei den Ländern, die den Drogenbesitz für den Eigenbedarf rechtlich vom Drogenhandel abgrenzen, stellt sich die Frage, ob rechtlich auch explizit geregelt werden muss, welche Drogenmenge die Obergrenze des Eigenbedarfs bildet. Hier herrscht derzeit keine Einigkeit, so dass in Europa von der Ausgabe allgemeiner operativer Leitlinien bis zur Festlegung gesetzlicher Grenzwerte verschiedene Ansätze verfolgt werden.
Una tendencia persistente, que se ha vuelto a poner de manifiesto en los nuevos datos publicados este año, es la de modificar la legislación nacional en materia de drogas para enfatizar la distinción entre el delito de posesión para consumo personal y los relacionados con el tráfico y suministro de drogas. Por regla general, se ha pasado a endurecer las sanciones para estos últimos y a dictar menos sentencias privativas de libertad para los primeros. Este cambio de énfasis está en línea con la tendencia que se registra en todo el territorio europeo a aumentar las oportunidades de tratamiento y a dar más importancia a las intervenciones que apartan a las personas afectadas por problemas de drogas del sistema penal para encauzarlas hacia el tratamiento y la rehabilitación. En los países que han establecido una distinción jurídica entre la posesión de drogas para el consumo propio y la posesión destinada a la venta, se plantea la cuestión de si es o no necesario que la ley especifique la cantidad de drogas que constituye el límite del consumo personal. No existe consenso a este respecto y los países europeos han adoptado enfoques diferentes, que van desde la adopción de directrices operativas generales hasta la especificación de límites legales.
Anche dalle nuove informazioni riferite quest’anno si osserva una tendenza costante a modificare le leggi nazionali in materia di stupefacenti per sottolineare con più determinazione la distinzione tra i reati di detenzione di droga per uso personale ed i reati connessi al traffico e al commercio. In generale, le pene previste per questa seconda tipologia di reato vengono inasprite, mentre diminuisce il ricorso alle pene detentive per il possesso per uso personale. Si tratta di una tendenza che riflette la volontà diffusa in tutta Europa di accrescere le opportunità di accesso ai servizi terapeutici e di dare più spazio agli interventi volti a sottrarre le persone con problemi di droga al sistema della giustizia penale, per indirizzarle piuttosto verso altre soluzioni di trattamento e recupero. Per i paesi che hanno introdotto una distinzione giuridica tra detenzione di droga per uso personale e detenzione per spaccio di droga, si pone il problema di sapere se sia necessario legiferare sulla quantità massima di sostanze stupefacenti il cui possesso è ammesso per uso personale. Attualmente non esiste un consenso generale al riguardo: nell’Unione europea sono stati adottati diversi approcci, che vanno dalla pubblicazione di linee guida generali a carattere operativo alla definizione di limiti legali.
Uma tendência constante, mais uma vez visível nas novas informações comunicadas no presente ano, é a da introdução, nas legislações nacionais em matéria de droga, de alterações que acentuam a distinção entre as infracções de posse de droga para consumo próprio e as de tráfico e venda de droga. Regra geral, há um agravamento das sanções no segundo caso e a atribuição de menor importância às penas privativas de liberdade no primeiro caso. Esta evolução é consentânea com a maior ênfase dada em toda a Europa ao alargamento das oportunidades de tratamento da toxicodependência e às intervenções que desviam os consumidores problemáticos do sistema judicial, encaminhando-os para as opções de tratamento e reabilitação. Nos países que estabeleceram uma distinção jurídica entre a posse de droga para consumo próprio e a posse para venda, coloca-se a questão de saber se é ou não explicitamente necessário legislar sobre os limites às quantidades de droga para consumo próprio. Por enquanto, não existe consenso, tendo sido adoptadas diferentes abordagens na Europa, que vão desde a publicação de orientações operacionais de carácter geral até à especificação de limites legais.
Μια συνεχιζόμενη τάση, που είναι και πάλι εμφανής στα νέα στοιχεία που αναφέρθηκαν φέτος, είναι ότι οι αλλαγές στις εθνικές νομοθεσίες για τα ναρκωτικά δίνουν μεγαλύτερη έμφαση στη διάκριση μεταξύ των αδικημάτων κατοχής ναρκωτικών για προσωπική χρήση και των αδικημάτων που αφορούν διακίνηση και προσφορά. Γενικά επικρατεί η τάση για αυξημένες ποινές στη δεύτερη περίπτωση ενώ δίνεται μικρότερη έμφαση σε ποινές εγκλεισμού στην πρώτη περίπτωση. Η εξέλιξη αυτή συνάδει με τη μεγαλύτερη έμφαση που δίνεται γενικότερα στην Ευρώπη στη διεύρυνση των ευκαιριών για θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά και στην επίδειξη μεγαλύτερης προσοχής σε παρεμβάσεις που στρέφουν όσους έχουν προβλήματα με τα ναρκωτικά από το σύστημα ποινικής δικαιοσύνης προς την κατεύθυνση των επιλογών θεραπείας και επανένταξης. Για τις χώρες που έχουν θεσπίσει νομική διάκριση ανάμεσα στην κατοχή ναρκωτικών για χρήση και για προσφορά, εγείρεται το ερώτημα εάν υπάρχει σαφής ανάγκη νομοθετικού καθορισμού των ποσοτήτων που συνιστούν το όριο για προσωπική χρήση. Στο θέμα αυτό επί του παρόντος δεν υπάρχει ομογνωμία και ανά την Ευρώπη έχουν υιοθετηθεί διάφορες προσεγγίσεις, οι οποίες ποικίλουν από την έκδοση γενικών επιχειρησιακών κατευθυντήριων γραμμών έως τον καθορισμό συγκεκριμένων νομίμων ορίων.
Een aanhoudende ontwikkeling, die ook nu weer duidelijk blijkt uit de nieuwe gegevens die dit jaar overlegd zijn, is dat in wijzigingen in de nationale drugswetgevingen meer de nadruk wordt gelegd op het onderscheid tussen overtredingen die betrekking hebben op drugsbezit voor persoonlijk gebruik en die welke betrekking hebben op de handel in en het aanbod van drugs. De algemene tendens is de straffen voor de laatste te verhogen en minder nadruk te leggen op gevangenisstraffen voor het eerste soort overtredingen. Deze ontwikkeling strookt met de nadruk die er overal in Europa op wordt gelegd meer mogelijkheden voor de behandeling van drugsverslaving te scheppen en meer aandacht te schenken aan interventies die ervoor zorgen dat mensen met drugsproblemen niet in het strafrechtstelsel terecht komen maar kunnen kiezen voor behandeling en rehabilitatie. Voor de landen die een wettelijk onderscheid hebben gemaakt tussen drugsbezit voor eigen gebruik in plaats van voor levering, rijst de vraag of het absoluut noodzakelijk is om in de wet vast te leggen bij welke hoeveelheden drugs nog sprake is van persoonlijk gebruik. Op dit punt bestaat thans geen consensus, en in de verschillende lidstaten is voor verschillende benaderingen gekozen, variërend van het uitvaardigen van algemene operationele richtlijnen tot het vaststellen van wettelijke maxima.
Pokračujícím trendem, opět patrným z nových údajů hlášených v letošním roce, jsou změny národní protidrogové legislativy, které důrazněji podtrhují rozdíl mezi trestnými činy držení drog pro vlastní potřebu a trestnými činy obchodování s drogami a distribuce drog. Obecně nastává posun směrem ke zpřísňování trestů za obchodování s drogami a distribuci drog a menšímu uplatňování trestů odnětí svobody v případě držení drog. Tento vývoj je v souladu s celkově větším důrazem, který všechny evropské země kladou na rozšiřování možností léčby drogové závislosti a věnování větší pozornosti intervencím, které přesměrovávají osoby s drogovými problémy od systému trestní justice k možnostem léčby a rehabilitace. V případě zemí, které legislativně zakotvily rozdíl mezi držením drog a distribucí drog, vyvstává otázka, zda je třeba výslovně stanovit zákonem, jaké množství drog představuje hranici pro vlastní potřebu. V současnosti v této věci není shoda, evropské země k ní zaujaly různé postoje – od vydávání obecných prováděcích pokynů až po stanovení limitů zákonem.
Der er en fortsat tendens – som igen fremgår klart af de nye oplysninger, der er indberettet i år – til at foretage ændringer af de nationale narkotikalovgivninger, således at der i højere grad sondres mellem lovovertrædelser i form af besiddelse af narkotika til eget brug og overtrædelser, der vedrører ulovlig handel og salg. Generelt går tendensen mod øgede straffe for sidstnævnte og en mindre brug af frihedsberøvende straffe i forbindelse med førstnævnte. Denne udvikling er i tråd med den vægt, der i hele Europa lægges på at øge mulighederne for narkotikabehandling og i højere grad at satse på foranstaltninger, som har til formål at lede personer med narkotikaproblemer væk fra det strafferetlige system og give dem behandlings- og rehabiliteringsmuligheder. For de lande, som har foretaget en juridisk sondring mellem besiddelse af narkotika til henholdsvis eget brug og salg, rejser der sig det spørgsmål, om der er et udtrykkeligt behov for at lovgive om, hvilke mængder narkotika der udgør en tærskel for eget brug. Der er for øjeblikket ingen enighed i denne henseende, og spørgsmålet er grebet forskelligt an i Europa, lige fra udarbejdelse af generelle operationelle vejledninger til fastsættelse af juridiske grænser.
Sellel aastal esitatud teave näitas taas, et järjest enam muudavad liikmesriigid oma uimastialast seadusandlust, et rõhutada vahet isiklikul otstarbel uimastite omamisega seotud õigusrikkumiste ning nende pakkumise ja kaubitsemisega seotud õigusrikkumiste vahel. Üldiselt on hakatud rangemalt karistama uimastite edasimüümisega seotud õigusrikkumisi ja vähem rõhku panema isiklikul otstarbel uimastite omamisega seotud vabadusekaotuslikele karistustele. Selline nihe on kooskõlas kogu Euroopas leviva suundumusega panna järjest rohkem rõhku uimastisõltlaste ravivõimaluste laiendamisele ja meetmetele, mis viiks uimastiprobleemidega inimesed kriminaalõiguslikust süsteemist ravi ja taastusabi võimaluste juurde. Riikides, kus tehakse juriidilist vahet uimastite omamise ja nende edasimüümise vahel, on päevakorda kerkinud küsimus, kas seadusandluses oleks vaja selgesõnaliselt sätestada, millisest kogusest alates ei ole uimastid enam mõeldud isiklikuks otstarbeks. Selles küsimuses ei ole hetkel üksmeelt ja kogu Euroopas kehtivad erinevad lähenemisviisid: mõnes riigis on välja antud üldised tegevussuunised, mõnes riigis aga on koguselised piirangud seaduslikult kindlaks määratud.
Tänä vuonna saadut tiedot vahvistavat jatkuvan suuntauksen, jossa kansallisessa huumelainsäädännössä erotetaan yhä selvemmin toisistaan huumeiden hallussapitoon omaa käyttöä varten liittyvät rikokset sekä huumausainekauppaan ja huumeiden tarjontaan liittyvät rikokset. Viimeksi mainituista rikoksista määrättävät rangaistukset ovat yleensä lisääntymässä, kun taas ensiksi mainituista rikoksista määrättäviä vapausrangaistuksia on vähennetty. Tällainen kehitys liittyy siihen, että kaikkialla Euroopassa korostetaan yhä enemmän hoitomahdollisuuksien laajentamista ja siirtymistä interventioihin, joiden avulla huumeongelmista kärsivät voidaan ohjata rikosoikeudellisen järjestelmän piiristä hoitoon ja kuntoutukseen. Niissä maissa, joiden lainsäädännössä erotetaan toisistaan huumeiden hallussapito käyttöä ja tarjontaa varten, on nyt pohdittava, onko laissa säädettävä erikseen oman käytön alarajana pidettävästä huumausainemäärästä. Tästä ei ole päästy vielä yksimielisyyteen, vaan Euroopassa sovelletaan erilaisia lähestymistapoja, jotka vaihtelevat yleisten toimintaohjeiden antamisesta lakisääteisten rajojen määrittämiseen.
Az idei adatok is alátámasztják azt a tendenciát, hogy a kábítószerről szóló nemzeti törvények módosításai során egyre nagyobb hangsúlyt helyeztek a személyes használat céljából történő kábítószer-birtoklás és a kereskedelmet, illetve ellátást szolgáló kábítószer-birtoklás bűncselekményeinek megkülönböztetésére. Általánosságban elmondható, hogy az utóbbi esetében egyre szigorúbb a büntetés, míg az előbbinél már jóval ritkábban fordul elő a szabadságvesztéssel járó büntetés. Ez összhangban van azzal az általános európai tendenciával, hogy egyre több lehetőséget biztosítanak a kábítószerfüggők kezelésére, és nagyobb hangsúlyt kapnak azok a fellépések, amelyek segítségével a kábítószer-problémával küzdőket a büntetőjogi rendszer helyett a kezelés és a rehabilitáció felé irányítják. Azokban az országokban, ahol jogi szempontból különbséget tesznek a használat és a nem ellátás céljából történő kábítószer-birtoklás között, felvetődik a kérdés, hogy rendelkezni kell-e a személyes használatot szolgáló kábítószer megengedett mennyiségéről. Ezzel kapcsolatban még nem született konszenzus, és így Európa-szerte különböző megközelítéseket fogadtak el az általános operatív iránymutatásoktól a megengedett határértékek konkrét meghatározásáig.
Også i år ser vi av de nasjonale rapportene at medlemslandene arbeider kontinuerlig for å endre nasjonal narkotikalovgivning slik at det skapes et klarere skille mellom narkotikalovbrudd knyttet til eget bruk og lovbrudd som involverer smugling og forsyning. Generelt ser vi en dreining mot strengere straffer for sistnevnte kategori av lovbrudd, og mindre vekt på frihetsberøvelse for førstnevnte kategori. Denne utviklingen er i tråd med den økte vektleggingen vi ser i hele Europa på å bygge ut behandlingstilbudet og vie større oppmerksomhet til tiltak som kan lede personer med narkotikaproblemer bort fra strafferettssystemet og over til behandlings- og rehabiliteringstilbud. I de landene som har innført et rettslig skille mellom besittelse av narkotika for eget bruk og besittelse av narkotika med sikte på forsyning, oppstår spørsmålet om det er et eksplisitt behov for å lovfeste hvilke kvanta som faller inn under besittelse for eget bruk. Her er det for tiden ingen konsens, og holdningene har vært sprikende, fra generelle operasjonelle retningslinjer til fastsettelse av spesifikke grenser i lovgivningen.
Utrzymująca się tendencja, którą odzwierciedlają także informacje z bieżącego roku, polega na wprowadzaniu zmian w krajowych przepisach prawa antynarkotykowego tak, aby większy nacisk położyć na rozróżnienie między wykroczeniami związanymi z posiadaniem narkotyków na własny użytek a handlem narkotykami i ich rozprowadzaniem. Ogólnie rzecz biorąc, jest to zmiana w kierunku zwiększenia kar za ten drugi rodzaj przestępstw oraz ograniczenia kar pozbawienia wolności za posiadanie narkotyków na użytek własny. Takie działania są zgodne z coraz powszechniejszym w Europie naciskiem na poszerzenie możliwości leczenia uzależnień od narkotyków i interwencje, których celem jest kierowanie osób z problemami narkotykowi na terapię i rehabilitację przez organy wymiaru sprawiedliwości. W krajach, w których prawo rozróżnia posiadanie narkotyków na użytek własny od ich posiadania w celu sprzedaży, powstaje pytanie o potrzebę ustanawiania przepisów określających limity ilości narkotyków przeznaczonych na użytek własny. W tej sprawie nie osiągnięto jeszcze porozumienia i w Europie stosuje się różne podejścia — od wydawania ogólnych wskazówek operacyjnych do określania w przepisach dopuszczalnych limitów.
O tendinţă care se manifestă în continuare, şi aceasta evidentă în informaţiile raportate în anul în curs, se referă la modificarea legislaţiilor naţionale privind drogurile, în sensul unei sublinieri mai puternice a distincţiei dintre delictele de posesie a drogului pentru consumul personal şi delictele de trafic şi procurare de droguri. În general, se evidenţiază o evoluţie puternică spre pedepse mai aspre în cazul celor din urmă şi o reducere a orientării către pedepsele privative de libertate în cazul primelor. Această evoluţie este în consens cu o preocupare mai generală, prezentă peste tot în Europa, privind amplificarea posibilităţilor de tratament în cazul dependenţei de droguri şi acordarea unei mai mari atenţii intervenţiilor menite să-i redirijeze pe dependenţii de droguri dinspre sistemul penal către opţiunile de tratament şi reabilitare. În cazul ţărilor care au instituit o distincţie juridică între posesia de droguri pentru consum şi cea în scopul comercializării, se pune problema dacă este nevoie de a se legifera în mod explicit în privinţa cantităţii de drog care constituie un prag al consumului personal. În această privinţă, în Europa nu s-a ajuns la un consens şi s-au adoptat diferite moduri de abordare, de la instituirea unor indicaţii generale de procedură şi mergând până la stabilirea unor limite legale.
Pokračujúci trend, ktorý je opäť evidentný v nových informáciách poskytnutých v tomto roku, spočíva v zmenách vo vnútroštátnych protidrogových právnych predpisoch, aby sa viac zdôraznila odlišnosť medzi trestnými činmi prechovávania drogy pre vlastnú potrebu a trestnými činmi, ktoré zahŕňajú obchodovanie a ponúkanie. Vo všeobecnosti existuje posun smerom k zvýšeným trestom za trestné činy obchodovania a ponúkania a zníženému dôrazu na tresty väzenia za trestné činy prechovávania drogy pre vlastnú potrebu. Tento vývoj je v súlade s väčším dôrazom v celej Európe na rozšírenie príležitostí na protidrogovú liečbu a na venovanie väčšej pozornosti zásahom, ktoré odvracajú ľudí s drogovými problémami od systému trestného súdnictva smerom k možnostiam liečby a rehabilitácie. Pre tie krajiny, ktoré robia právne rozlišovanie ohľadom prechovávania drog na vlastnú potrebu a nie na ponúkanie, vyvstáva otázka, či existuje výslovná potreba ustanoviť v legislatíve, aké množstvá drog predstavujú prah pre osobnú potrebu. Tu v súčasnosti neprevláda žiadna zhoda a v Európe sa prijali odlišné prístupy siahajúce od vydávania všeobecných operatívnych usmernení až po špecifikácie zákonných medzných hodnôt.
Stalen trend, ki je ponovno jasno razviden iz najnovejših podatkov, sporočenih v tem letu, je zahteva po spremembi nacionalnih zakonodaj o drogah, ki naj bi bolj poudarile razliko med kaznivimi dejanji zaradi posedovanja drog za osebno uporabo in kaznivimi dejanji, ki vključujejo promet in oskrbo z drogami. Na splošno gre za premik k večjim kaznim za slednja kazniva dejanja in zmanjšanemu poudarku na zaporni kazni za prva. Ta razvoj dogodkov je v skladu z večjim poudarkom, ki ga povsod po Evropi namenjajo večanju možnosti za zdravljenje odvisnosti od drog in intervencijam, ki osebe s težavami zaradi uživanja drog preusmerijo iz kazenskega pravosodnega sistema k možnostim za zdravljenje in rehabilitacijo. V tistih državah, ki so sprejele pravno razlikovanje med posedovanjem droge za lastno uporabo in za prodajo, se pojavlja vprašanje, ali je treba izrecno z zakonom določiti, katera količina droge pomeni zgornjo mejo za osebno uporabo. Glede tega trenutno ni prevladujočega soglasja, evropske države pa so sprejele različne pristope, ki segajo od izdaje splošnih operativnih smernic do določitve pravnih omejitev.
De nya uppgifter om förändringar av nationell narkotikalagstiftning som redovisas detta år visar att tendenserna från tidigare år håller i sig. En allt tydligare skiljelinje dras mellan brott som avser innehav av narkotika för eget bruk och brott som innefattar smuggling och handel. I allmänhet sker en förskjutning mot strängare straff för den senare typen av brott och en minskad betoning på frihetsberövande straff för den förra. Denna utveckling ligger i linje med de allt större satsningarna i hela Europa på förbättrade behandlingsmöjligheter och på åtgärder för att få bort missbrukare från de straffrättsliga systemen och istället låta dem genomgå behandling och rehabilitering. I de länder som har skapat en juridisk åtskillnad mellan innehav av narkotika för eget bruk och försäljning uppstår frågan om det finns ett bestämt behov att lagstifta om vilka mängder av en drog som ska utgöra gränsvärdet för eget bruk. Det finns för närvarande ingen samsyn i denna fråga och i de europeiska länderna har olika tillvägagångssätt antagits vilka varierar mellan att utfärda allmänna praktiska riktlinjer och att lagstifta om gränsvärden.
Yine bu yıl rapor edilen yeni bilgilerde görülen, süregelen bir eğilim, kişisel kullanım için uyuşturucu bulundurma ile ticaret ve arzla ilgili olan suçlar arasındaki bir ayrımın altını daha belirgin olarak çizmek üzere ulusal uyuşturucu kanunlarında değişiklikler yapılması yönündedir. Genel olarak, ticaret ve arzla ilgili olan suçlar için cezaların artmasına ve kişisel kullanıma yönelik uyuşturucu bulundurma için hapis cezalarının azaltılmasına doğru bir değişim gözlemlenmektedir. Bu gelişme, tüm Avrupa’da uyuşturucu tedavisi seçeneklerinin artırılması ve uyuşturucu sorunu olanları cezai adalet sisteminden uzaklaştırarak tedavi ve rehabilitasyon seçeneklerine yönelten müdahalelere daha çok önem verilmesine dair artan eğilime uygundur. Uyuşturucunun satmaktan ziyade kullanmak için bulundurulmasına ilişkin hukuki bir ayırıma gitmiş olan ülkeler için, ne miktarlarda uyuşturucunun kişisel kullanım eşiği oluşturduğuna dair açık bir kanun yapma ihtiyacı olup olmadığı sorusu ortaya çıkmaktadır. Bu konuda mevcut durumda hiçbir fikirbirliği hakim olmamakla beraber, Avrupa’da genel operasyonel kılavuz ilkeler oluşturmaktan hukuki sınırların belirlenmesine kadar değişen farklı yaklaşımlar benimsenmiştir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
gadā līdz 367 gadījumiem 2004. gadā. Zviedrija informē arī par GHB izraisītiem nāves gadījumiem: laikposmā no 1996. līdz 2004. gadam GHB klātbūtne ir konstatēta 36 ar narkotikām saistītos nāves gadījumos, no kuriem deviņi ir bijuši 2004.
Deaths and non-fatal emergencies reported to be associated with the use of GHB and ketamine are very rare. However, the absence of accurate and comparable systems for recording deaths and non-fatal emergencies related to the use of these substances limits the data available in this area. Two countries have reported deaths related to GHB, usually in association with other drugs. The Municipal Health Service in Amsterdam recorded an increase in the annual number of non-fatal emergencies attributable to the use of GHB from 25 in 2000 to 98 in 2004, more than the number of medical emergencies attributed to use of ecstasy, amphetamine, LSD or hallucinogenic mushrooms. In Sweden, detections of GHB (or its precursors GBL and 1,4-BD) in body fluid specimens increased from 24 in 1997 to 367 in 2004. Deaths associated with GHB have also been reported in Sweden: between 1996 and 2004 the drug was detected in 36 drug-related deaths, with nine of these occurring in 2004. In England and Wales in 2003, GHB was mentioned in the coroner’s report of three deaths, in one of which GHB was the only drug mentioned (ONS, 2006). However, toxicological information from one hospital in the United Kingdom, covering a large region, indicates that GHB was detected in five deaths between May and December 2005 (131).
Les décès et les urgences non fatales qui seraient associés à l'usage de GHB et de kétamine sont très rares. Toutefois, l'absence de systèmes précis et comparables d'enregistrement des décès et des urgences non fatales liés à l'usage de ces substances limite la disponibilité des données dans ce domaine. Deux pays ont déclaré des décès liés au GHB, généralement en association avec d'autres drogues. Le Service municipal de santé d'Amsterdam a enregistré une hausse du nombre d'urgences non fatales par an qui peuvent être attribuées à la consommation de GHB, qui est passé de 25 en 2000 à 98 en 2004, soit plus que le nombre d'urgences médicales liées à l'usage d'ecstasy, d'amphétamines, de LSD ou de champignons hallucinogènes. En Suède, le dépistage de GHB (ou de ses précurseurs, le GBL et le 1,4-BD) dans des échantillons de fluides corporels est passé de 24 cas en 1997 à 367 en 2004. Des décès liés au GHB ont également été recensés en Suède: entre 1996 et 2004, cette substance a été détectée dans 36 décès liés à la drogue, dont neuf ont eu lieu en 2004. En Angleterre et au Pays de Galles, en 2003, le rapport du coroner a mentionné la présence de GHB dans trois décès, dont un où il était la seule drogue citée (ONS, 2006). Cependant, les informations toxicologiques d'un hôpital du Royaume-Uni, qui couvre une vaste région, indiquent que du GHB a été découvert dans cinq décès entre mai et décembre 2005 (131).
Über Todesfälle und nicht-tödliche Notfälle im Zusammenhang mit dem Konsum von GHB wird nur sehr selten berichtet. Da es jedoch keine genauen und vergleichbaren Systeme für die Erfassung von Todesfällen und nicht-tödlichen Notfällen im Zusammenhang mit dem Konsum dieser Substanzen gibt, sind in diesem Bereich nur begrenzt Daten verfügbar. Zwei Länder haben Todesfälle in Verbindung mit GHB gemeldet, wobei dieses in der Regel zusammen mit anderen Drogen konsumiert wurde. Das städtische Gesundheitsamt in Amsterdam verzeichnete einen Anstieg der Zahl der jährlichen nicht-tödlichen Notfälle, die mit dem Konsum von GHB in Verbindung gebracht werden konnten, von 25 im Jahr 2000 auf 98 im Jahr 2004. Dies übersteigt die Zahl der medizinischen Notfälle in Verbindung mit dem Konsum von Ecstasy, Amphetamin, LSD oder halluzinogenen Pilzen. In Schweden ist die Zahl der Nachweise von GHB (oder seiner Grundstoffe GBL und 1,4-BD) in Proben von Körperflüssigkeiten von 24 im Jahr 1997 auf 367 im Jahr 2004 gestiegen. Darüber hinaus berichtet Schweden über Todesfälle im Zusammenhang mit GHB: zwischen 1996 und 2004 wurde die Droge bei 36 drogenbedingten Todesfällen nachgewiesen, wobei neun dieser Fälle im Jahr 2004 verzeichnet wurden. In England und Wales wurde GHB in den Berichten des amtlichen Leichenbeschauers über drei Todesfälle erwähnt, wobei in einem Fall GHB als einzige Droge genannt wurde (ONS, 2006). Die toxikologischen Daten eines Krankenhauses mit großem Einzugsgebiet im Vereinigten Königreich belegen jedoch, dass dort zwischen Mai und Dezember 2005 im Zusammenhang mit fünf Todesfällen GHB nachgewiesen wurde (131).
Sobre muertes y urgencias no mortales asociadas presumiblemente al consumo de GHB y ketamina se informa en muy contadas ocasiones. Sin embargo, la falta de sistemas precisos y comparables para registrar las muertes y las urgencias no mortales asociadas al consumo de estas sustancias limita la disponibilidad de datos en esta área. Dos países han informado sobre muertes relacionadas con el consumo de GHB, en general, en asociación con otras drogas. El Servicio municipal de salud de Amsterdam registró un incremento en la cifra anual de urgencias no mortales atribuibles al consumo de GHB, pasando de 25 casos en el año 2000 a 98 en el año 2004, cifra superior al número de urgencias médicas atribuidas al consumo de éxtasis, anfetamina, LSD u hongos alucinógenos. En Suecia, aumentaron las detecciones de GHB (o de sus precursores GBL y 1,4-BD) en muestras de fluidos corporales de 24, en 1997, a 367, en 2004. Asimismo, en Suecia se ha informado de muertes asociadas al consumo de GHB: entre 1996 y 2004 se detectó este estupefaciente en 36 muertes relacionadas con la droga, con nueve de estos casos ocurridos en 2004. En 2003, en Inglaterra y Gales se mencionó el GHB en el informe del médico forense sobre tres defunciones, en uno de los cuales el GHB fue la única droga mencionada (ONS, 2006). No obstante, la información toxicológica de un hospital del Reino Unido, con cobertura sanitaria de una región extensa, indica que el GHB fue detectado en cinco defunciones entre mayo y diciembre de 2005 (131).
I decessi e le emergenze non letali riferite in relazione all’uso di GHB e chetamina sono estremamente rari. Tuttavia, l’assenza di sistemi accurati e tra loro confrontabili di segnalazione dei decessi e delle emergenze non letali correlati all’uso di queste sostanze limita i dati disponibili al riguardo. Due paesi hanno segnalato decessi riconducibili al consumo di GHB, in genere in associazione con altre droghe. Il servizio sanitario municipale di Amsterdam ha registrato un incremento del numero annuo di emergenze non letali legato al consumo di GHB da 25 casi nel 2000 a 98 nel 2004, ossia più del numero di emergenze mediche attribuite al consumo di ecstasy, anfetamine, LSD o funghi allucinogeni. In Svezia, la presenza di GHB (o dei suoi precursori GBL e 1,4-BD) in campioni di liquidi organici è aumentata da 24 nel 1997 a 367 nel 2004. In Svezia sono stati registrati decessi correlati al consumo di GHB: tra il 1996 e il 2004 la droga è stata rinvenuta in 36 decessi per droga, di cui nove registrati nel 2004. In Inghilterra e nel Galles il GHB è stato menzionato nel 2003 nella relazione del giudice di prima istanza di tre decessi, per uno dei quali GHB era l’unica droga menzionata (ONS, 2006). Tuttavia, le informazioni tossicologiche provenienti da un ospedale del Regno Unito e riferite a un’ampia regione indicano che il GHB è stato menzionato in cinque casi di decesso tra maggio e dicembre 2005 (131).
As mortes e as emergências não fatais notificadas como estando associadas ao consumo do GHB e da cetamina são muito raras. Contudo, a inexistência de sistemas precisos e comparáveis de registo das mortes e das emergências não fatais relacionadas com o consumo destas substâncias limita os dados disponíveis neste domínio. Dois países notificaram mortes relacionadas com o GHB, normalmente associado a outras drogas. O Serviço de Saúde Municipal de Amesterdão registou um aumento do número anual de emergências não fatais atribuíveis ao consumo de GHB de 25 em 2000 para 98 em 2004, mais do que o número de emergências médicas atribuídas ao consumo de ecstasy, anfetaminas, LSD ou cogumelos alucinogénios. Na Suécia, os casos de detecção de GHB (ou dos seus precursores GBL e 1,4-BD) em amostras de fluidos corporais aumentou de 24 em 1997 para 367 em 2004. Também foram comunicadas mortes associadas ao GHB na Suécia: entre 1996 e 2004 a droga foi detectada em 36 mortes relacionadas com o consumo de droga, tendo nove delas ocorrido em 2004. Em Inglaterra e no País de Gales, em 2003, o GHB foi mencionado no relatório de medicina legal de três mortes, e numa delas o GHB foi a única droga referida (ONS, 2006). Contudo, as informações toxicológicas de um hospital do Reino Unido, que abrange uma vasta região, indica que o GHB foi detectado em cinco mortes entre Maio e Dezembro de 2005 (131).
Οι θάνατοι και τα μη θανατηφόρα έκτακτα περιστατικά που αναφέρθηκαν ως συνδεόμενα με τη χρήση GHB και κεταμίνης είναι πολύ σπάνια. Ωστόσο, η απουσία συγκρίσιμων συστημάτων ακριβείας για την καταγραφή θανάτων και μη θανατηφόρων εκτάκτων περιστατικών που συνδέονται με τη χρήση των ουσιών αυτών περιορίζει τα στοιχεία που είναι διαθέσιμα στον εν λόγω τομέα. Δύο χώρες ανέφεραν θανάτους που συνδέονται με το GHB, συνήθως σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες. Η δημοτική υγειονομική υπηρεσία του Άμστερνταμ κατέγραψε αύξηση στον ετήσιο αριθμό μη θανατηφόρων έκτακτων περιστατικών που αποδίδονται στη χρήση GHB από 25 το 2000 σε 98 το 2004, αριθμό μεγαλύτερο από εκείνο των έκτακτων περιστατικών που αποδίδονται στη χρήση έκστασης, αμφεταμίνης, LSD ή παραισθησιογόνων μανιταριών. Στη Σουηδία η ανίχνευση GHB (ή των πρόδρομων χημικών ουσιών του GBL και 1,4-BD) σε δείγματα σωματικών υγρών αυξήθηκε από 24 περιπτώσεις το 1997 σε 367 το 2004. Θάνατοι συνδεόμενοι με το GHB αναφέρθηκαν επίσης στη Σουηδία: μεταξύ του 1996 και του 2004 το ναρκωτικό ανιχνεύτηκε σε 36 θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, εννέα από τους οποίους σημειώθηκαν το 2004. Στην Αγγλία και την Ουαλία το 2003, το GHB μνημονεύεται στις ιατροδικαστικές εκθέσεις τριών θανάτων, σε μία από τις οποίες το GHB είναι η μοναδική ναρκωτική ουσία που αναφέρεται (ONS, 2006). Ωστόσο, σύμφωνα με τοξικολογικές πληροφορίες από ένα νοσοκομείο στο Ηνωμένο Βασίλειο, το οποίο εξυπηρετεί μια μεγάλη περιοχή, το GHB ανιχνεύτηκε σε πέντε θανάτους στο διάστημα μεταξύ Μαΐου και Δεκεμβρίου 2005 (131).
Sterfgevallen en niet-fatale spoedopnamen naar aanleiding van het gebruik van GHB en ketamine zijn volgens de meldingen zeer zeldzaam. De beschikbaarheid van gegevens op dit punt is echter beperkt, omdat er geen nauwkeurige, vergelijkbare systemen zijn voor de registratie van sterfgevallen en niet-fatale spoedopnamen in verband met het gebruik van deze stoffen. Twee landen melden sterfgevallen in verband met GHB-gebruik, meestal samen met andere drugs. De Gemeentelijke Geneeskundige en Gezondheidsdienst van Amsterdam heeft een toename van het jaarlijks aantal niet-fatale spoedopnamen als gevolg van het gebruik van GHB geregistreerd, van 25 in 2000 tot 98 in 2004. Dat is meer dan het aantal medische spoedgevallen als gevolg van het gebruik van ecstasy, amfetamine, LSD of hallucinogene paddestoelen. In Zweden is het aantal vastgestelde waarnemingen van GHB (of de precursoren GBL en 1,4-BD) in monsters van lichaamsvloeistoffen toegenomen van 24 in 1997 tot 367 in 2004. Ook sterfgevallen in verband met GHB zijn gemeld in Zweden: tussen 1996 en 2004 is de drug vastgesteld in 36 drugsgerelateerde sterfgevallen, waarvan negen in 2004. In 2003 werd in Engeland en Wales bij drie sterfgevallen in het autopsieverslag melding gemaakt van GHB, waarbij deze stof in één van de gevallen als enige drug werd genoemd (ONS, 2006). Uit toxicologische informatie van een ziekenhuis in het Verenigd Koninkrijk, dat een groot gebied bestrijkt, blijkt evenwel dat GHB tussen mei en december 2005 is waargenomen bij niet minder dan vijf sterfgevallen (131).
Úmrtí a urgentní příjmy bez následného úmrtí jsou v souvislosti s užitím GHB či ketaminu hlášeny jen výjimečně. Údaje, které jsou v této oblasti k dispozici, jsou však omezeny neexistencí přesných a srovnatelných systémů pro záznam úmrtí a urgentních případů bez následného úmrtí souvisejících s užitím těchto látek. V souvislosti s GHB byla úmrtí hlášena ze dvou zemí, a to většinou ve spojení s jinou drogou. Městská zdravotnická služba v Amsterodamu zaznamenala nárůst v počtu urgentních příjmů bez následného úmrtí, které byly způsobeny užitím GHB, a to z 25 případů v roce 2000 na 98 v roce 2004, což je více než počet urgentních případů způsobených extází, amfetaminem, LSD či halucinogenními houbami. Ve Švédsku se počet detekcí GHB (nebo jeho prekurzorů GBL a 1,4-BD) ve vzorcích tělních tekutin zvýšil z 24 případů v roce 1997 na 367 v roce 2004. Ve Švédsku byla rovněž hlášena úmrtí spojená s GHB: v letech 1996–2004 byla droga zjištěna v 36 případech úmrtí souvisejících s drogami, k devíti z nichž došlo v roce 2004. V Anglii a Walesu bylo GHB v roce 2003 uvedeno ve zprávě soudního lékaře o třech úmrtích, přičemž u jednoho úmrtí bylo GHB jedinou zmíněnou drogou (ONS, 2006). Toxikologické informace z jedné nemocnice ve Spojeném království, která pokrývá širokou spádovou oblast, však uvádějí, že GHB bylo mezi květnem a prosincem 2005 zjištěno v případě pěti úmrtí (131).
Der rapporteres meget sjældent om dødsfald og akutte, ikke-dødelige episoder i forbindelse med brug af GHB og ketamin. Manglen på nøjagtige og sammenlignelige systemer til registrering af dødsfald og akutte, ikke-dødelige episoder i forbindelse med brug af disse stoffer begrænser imidlertid de data, der foreligger på dette område. To lande har rapporteret om dødsfald i forbindelse med GHB, sædvanligvis i forbindelse med andre stoffer. Den kommunale sundhedstjeneste (Municipal Health Service) i Amsterdam registrerede en stigning i det årlige antal af akutte, ikke-dødelige episoder, som kunne tilskrives brug af GHB, fra 25 i 2000 til 98 i 2004, mere end antallet af nødsituationer, som kan tilskrives brug af ecstasy, amfetamin, lsd eller hallucinogene svampe. I Sverige steg antallet af påvisninger af GHB (eller prækursorerne GBL og 1,4-BD) i prøver fra legemsvæsker fra 24 i 1997 til 367 in 2004. Der er også indberettet dødsfald i forbindelse med GHB i Sverige: mellem 1996 og 2004 blev stoffet påvist i 36 narkotikarelaterede dødsfald, hvoraf 9 blev registreret i 2004. I England og Wales blev GHB i 2003 nævnt i ligsynsrapporten i forbindelse med 3 dødsfald, hvoraf GHB i ét tilfælde var det eneste stof, der var nævnt (ONS, 2006). Det fremgår imidlertid af toksikologisk information fra ét hospital i Det Forenede Kongerige, som dækker en stor region, at GHB blev påvist i forbindelse med 5 dødsfald mellem maj og december 2005 (131).
GHB ja ketamiini tarbimisega seotud surmadest ja mitte surmaga lõppevatest õnnetusjuhtumitest teatatakse väga harva. Andmed selle valdkonna kohta on siiski piiratud, kuna puuduvad täpsed ja võrreldavad süsteemid kõnealuste ainete tarbimisega seotud surmade ja mitte surmaga lõppevate õnnetusjuhtumite registreerimiseks. Kaks riiki on teatanud GHBga seotud surmadest, mille puhul on tavaliselt tegemist olnud ka muude uimastitega. 2004. a suurenes Amsterdami linna tervishoiuteenistuse teatel GHBga seotud mitte surmaga lõppevate õnnetusjuhtumite arv aastas 25 juhtumilt 2000. aastal 98 juhtumini 2004. aastal, mis ületas ecstasy, amfetamiini, LSD või hallutsinogeensete seente tarbimisega seotud õnnetusjuhtumite arvu. Rootsis suurenes GHB (või selle lähteainete GBL ja 1,4-BD) tuvastamiste arv kehavedelike proovides 24 juhtumilt 1997. aastal kuni 367 juhtumini 2004. aastal. Rootsis on teatatud ka GHBga seotud surmadest: 1996. a kuni 2004. a tuvastati seda 36 uimastitega seotud surmajuhtumi puhul, millest üheksa leidis aset 2004. a. Inglismaal ja Walesis mainiti GHBd 2003. a kohtu-uurija aruandes kolme surmajuhtumi puhul, ühe juhtumi puhul oli GHB ainus mainitud uimasti (ONS, 2006). Kuid toksikoloogilised Ühendkuningriigi ühe suurt piirkonda teenindava haigla andmetest selgub, et ajavahemikus 2005. a maist detsembrini tuvastati GHBd viie surmajuhtumi puhul.(131)
GHB- ja ketamiinikuolemat ja GHB:n ja ketamiinin käytöstä aiheutuvat muut kuin kuolemaan johtaneet hätätapaukset ovat hyvin harvinaisia. Tietoja on saatavilla vähän, koska näiden aineiden käyttöön liittyvien kuolemien ja muiden hätätapausten kirjaamiseksi ei ole tarkkoja ja vertailukelpoisia järjestelmiä. GHB-kuolemia on ilmoitettu kahdesta maasta, ja yleensä niihin on liittynyt muitakin huumeita. Amsterdamin kaupungin terveysviranomaiset ilmoittivat GHB:n käytöstä aiheutuvien muiden kuin kuolemaan johtaneiden hätätapausten määrän kasvaneen vuosittain 25 tapauksesta vuonna 2000 yhteensä 98 tapaukseen vuonna 2004, mikä oli enemmän kuin ekstaasin, amfetamiinin, LSD:n tai hallusinogeenisten sienten käytöstä johtuvien hätätapausten määrä. Ruotsissa GHB-havainnot (tai sen lähtöaineina käytettäviä GBL:ää ja 1,4-BD:tä koskevat havainnot) kehon nesteistä otetuissa näytteissä lisääntyivät 24 tapauksesta vuonna 1997 yhteensä 367 tapaukseen vuonna 2004. GHB-kuolemia ilmoitettiin myös Ruotsista: vuosina 1996–2004 aine aiheutti 36 huumekuolemaa, joista yhdeksän vuonna 2004. Englannissa ja Walesissa GHB mainittiin vuonna 2003 kolmessa kuolinsyyraportissa, joista yhdessä GHB mainittiin ainoana huumeena (ONS, 2006). Eräästä suuren sairaanhoitopiirin sairaalasta Yhdistyneestä kuningaskunnasta toimitettujen toksikologisten tietojen mukaan GHB:tä oli kuitenkin havaittu viidessä huumekuolemassa toukokuun ja joulukuun 2005 välisenä aikana (131).
A GHB és a ketamin használatához kapcsolható halálesetekről és nem halálos kimenetelű sürgősségi esetekről nagyon ritkán számolnak be. Az ezekkel az anyagokkal összefüggésbe hozható halálesetek és nem halálos kimenetelű sürgősségi esetek nyilvántartására szolgáló pontos, összehasonlítható rendszerek hiánya miatt azonban csak korlátozottan állnak rendelkezésre az e területre vonatkozó adatok. Két ország számolt be a GHB-hoz kapcsolható halálesetekről, amelyeket általában más kábítószerekkel is összefüggésbe lehetett hozni. Az amszterdami önkormányzati egészségügyi szolgálat nyilvántartásai szerint a GHB használatának tulajdonítható, nem halálos kimenetelű sürgősségi esetek éves száma a 2000. évi 25-ről 2004-ben 98-ra nőtt, és ezzel meghaladta az extasy, az amfetamin, az LSD vagy a hallucinogén gombák használatához kapcsolható sürgősségi esetek számát. Svédországban a testfolyadékmintákból kimutatott GHB (vagy prekurzorai, a GBL és az 1,4-BD) eseteinek száma az 1997-es 24-ről 2004-re 367-re emelkedett. Svédországból a GHB-val összefüggésbe hozható haláleseteket is jelentettek: 1996 és 2004 között a kábítószert 36, kábítószerrel összefüggő halálesetnél mutatták ki, amelyek közül kilenc 2004-ben történt. Angliában és Walesben a GHB 2003-ban három halálesetben szerepelt a halottkém jelentésében, ezek közül egy esetben egyetlen kábítószerként (ONS, 2006). Az Egyesült Királyság egyik, nagy régiót ellátó kórházából kapott toxikológiai információk viszont azt jelezték, hogy 2005 májusa és decembere között öt halálesetnél mutattak ki GHB-t131.
Det rapporteres sjelden om dødsfall og ikke-fatale akuttilfeller i forbindelse med bruken av GHB og ketamin. Mangelen på nøyaktige og sammenlignbare systemer for registrering av dødsfall og ikke-fatale akuttilfeller i forbindelse med bruken av disse stoffene begrenser imidlertid tilgjengelige data på området. To land har rapportert om dødsfall knyttet til GHB, vanligvis i kombinasjon med andre stoffer. Den kommunale helsetjenesten i Amsterdam registrerte en økning i det årlige antallet ikke-fatale akuttilfeller forbundet med bruken av GHB fra 25 i 2000 til 98 i 2004, som er høyere enn antallet medisinske akuttilfeller forbundet med bruken av ecstasy, amfetamin, LSD eller hallusinogene sopper. I Sverige ble GHB (eller prekursorene GBL og1,4-BD) påvist i kroppsvæske ved 367 tilfeller i 2004 mot 24 tilfeller i 1997. Dødsfall forbundet med GHB har også blitt rapportert i Sverige, og mellom 1996 og 2004 ble stoffet påvist i 36 narkotikarelaterte dødsfall. Ni av disse inntraff i 2004. I England og Wales ble GHB nevnt i rettsmedisinske rapporter i forbindelse med tre dødsfall i 2003. I ett av tilfellene var GHB det eneste nevnte stoffet (ONS, 2006). Toksikologisk informasjon fra et regionsykehus i Storbritannia indikerer at GHB ble påvist i fem dødsfall i perioden mai-desember 2005 (131).
Zgony i nagłe przypadki medyczne związane z zażywaniem GHB i ketaminy są zgłaszane bardzo rzadko. Jednak brak dokładnych i porównywalnych systemów rejestracji zgonów i nagłych przypadków medycznych spowodowanych zażywaniem tych substancji ogranicza dostępność danych z tej dziedziny. Dwa kraje zgłosiły przypadki zgonów związanych z zażyciem GHB, zwykle w połączeniu z innymi narkotykami. Miejska służba zdrowia w Amsterdamie zarejestrowała wzrost rocznej liczby nagłych przypadków medycznych związanych z zażywaniem GHB z 25 w 2000 r. do 98 w 2004 r. Liczba ta przewyższała liczbę nagłych przypadków związanych z zażyciem ekstazy, amfetaminy, LSD lub grzybów halucynogennych. W Szwecji liczba przypadków wykrycia GHB (lub jego prekursorów GBL i 1,4-BD) w próbkach płynów ustrojowych wzrosła z 24 w 1997 r. do 367 w 2004 r. W Szwecji zgłoszono również przypadki zgonów związanych z GHB: w latach 1996–2004 narkotyk ten wykryto w 36 przypadkach zgonów związanych z narkotykami, z których dziewięć miało miejsce w 2004 r. W 2003 r. w Anglii i w Walii GHB wymieniono w raporcie koronera dotyczącym trzech przypadków zgonu, przy czym w jednym z nich GHB był jedynym wymienionym narkotykiem (ONS, 2006). Jednak dane toksykologiczne pochodzące z jednego ze szpitali w Wielkiej Brytanii, obejmującego duży region, wskazują, że w okresie od maja do grudnia 2005 r. GHB wykryto w pięciu przypadkach zgonu (131).
Decesele şi urgenţele nesoldate cu un deces raportate ca fiind asociate consumului de GHB şi ketamină sunt foarte rare. Cu toate acestea, absenţa unor sisteme precise şi comparabile pentru înregistrarea deceselor şi urgenţelor nesoldate cu un deces, legate de consumul acestor substanţe, limitează datele disponibile în acest domeniu. Două ţări au raportat decese legate de GHB, de obicei când au fost asociate cu alte droguri. Serviciul Municipal de Sănătate din Amsterdam a înregistrat o creştere a numărului anual de urgenţe nesoldate cu un deces ce se pot datora consumului de GHB, de la 25 în 2000 la 98 în 2004, depăşind numărul urgenţelor medicale atribuite consumului de ecstasy, amfetamină, LSD sau ciuperci halucinogene. În Suedia, numărul depistărilor de GHB (sau precursorii acestuia GBL şi 1,4-BD) în probele de fluide corporale a crescut de la 24 în 1997 la 367 în 2004. S-au raportat decese asociate cu GHB şi în Suedia: între 1996 şi 2004, drogul a fost depistat la 36 de cazuri de decese cauzate de consumul de droguri, nouă dintre acestea fiind în 2004. În 2003, în Anglia şi Ţara Galilor, GHB a fost menţionat în rapoartele întocmite de coroner pentru trei decese, în unul dintre acestea GHB fiind singurul drog menţionat (ONS, 2006). Cu toate acestea, informaţiile toxicologice provenite de la un spital din Regatul Unit, care deserveşte o vastă regiune, arată că GHB a fost depistat în cinci cazuri de decese între mai şi decembrie 2005 (131).
Úmrtia a nefatálne náhle príhody, o ktorých sa uvádza, že súvisia s užívaním GHB a ketamínu, sú veľmi zriedkavé. Avšak chýbanie presných a porovnateľných systémov na registrovanie úmrtí a nefatálnych náhlych príhod súvisiacich s užívaním týchto látok obmedzuje údaje, ktoré sú k dispozícii v tejto oblasti. Dve krajiny uviedli úmrtia súvisiace s GHB, obvykle v spojení s inými drogami. Mestská zdravotná služba v Amsterdame zaznamenala zvýšenie ročného počtu nefatálnych náhlych príhod pripísateľných užívaniu GHB z 25 v roku 2000 na 98 v roku 2004, čo je viac ako počet zdravotných náhlych príhod pripísateľných užívaniu extázy, amfetamínu, LSD alebo halucinogénnych húb. Vo Švédsku sa zistenia GHB (alebo jeho prekurzorov GBL a 1,4-BD) vo vzorkách telesných tekutín zvýšili z 24 v roku 1997 na 367 v roku 2004. Úmrtia súvisiace s GHB sa uvádzali aj vo Švédsku: v období medzi rokmi 1996 až 2004 sa táto droga zistila u 36 úmrtí súvisiacich s drogami, pričom deväť z nich sa vyskytlo v roku 2004. GHB bol spomenutý v koronerovej správe o troch úmrtiach v roku 2003 v Anglicku a Walese, pričom v jednom z nich GHB bol jedinou spomenutou drogou (ONS, 2006). Avšak toxikologické informácie z jednej nemocnice v Spojenom kráľovstve, ktorá pokrýva veľkú oblasť, udávajú, že GHB bol zistený u piatich úmrtí medzi májom a decembrom 2005 (131).
Zelo redka so poročila o smrtnih primerih in nujnih primerih brez smrtnega izida, povezanih z uživanjem GHB in ketamina. Ker ni na voljo točnih in primerljivih sistemov za beleženje smrtnih primerov in nujnih primerov brez smrtnega izida, povezanih z uživanjem teh snovi, so razpoložljivi podatki s tega področja omejeni. Dve državi sta poročali o smrtnih primerih, povezanih z GHB, ponavadi v kombinaciji z drugimi drogami. Občinska zdravstvena služba v Amsterdamu je zabeležila povečanje letnega števila nujnih primerov brez smrtnega izida, ki se lahko pripišejo uživanju GHB, s 25 leta 2000 na 98 leta 2004, kar je več od števila nujnih zdravstvenih primerov, ki se lahko pripišejo uživanju ekstazija, amfetamina, LSD ali halucinogenih gob. Na Švedskem se je število odkritij GHB (ali njegovih predhodnih sestavin GBL in 1,4-BD) v vzorcih telesnih tekočin povečalo s 24 leta 1997 na 367 leta 2004. Iz Švedske so poročali tudi o smrtnih primerih, povezanih z GHB: med letoma 1996 in 2004 je bila droga odkrita v 36 smrtnih primerih, povezanih z drogo, devet se jih je zgodilo leta 2004. V Angliji in Walesu je bil leta 2003 GHB naveden v poročilu mrliškega oglednika za tri smrtne primere, pri enem je bil GHB edina navedena droga (ONS, 2006). Toksikološke informacije iz ene od bolnišnic v Združenem kraljestvu, ki pokriva obsežno območje, kažejo, da je bil GHB med majem in decembrom leta 2005 odkrit v petih smrtnih primerih (131).
Rapporter om dödsfall och akutfall som har samband med användning av GHB och ketamin är mycket sällsynta. Bristen på exakta och jämförbara system för att registrera dödsfall och akutfall som har koppling till användning av dessa substanser innebär att tillgången till uppgifter på detta område är begränsad. Två länder har rapporterat dödsfall som hänger ihop med GHB, vanligen tillsammans med andra droger. Den kommunala hälsovården i Amsterdam har noterat en ökning av det årliga antalet akutfall till följd av användning av GHB från 25 dödsfall år 2000 till 98 dödsfall år 2004. Detta är mer än antalet akutfall som knutits till användning av ecstasy, amfetamin, LSD eller hallucinogeniska svampar. I Sverige ökade antalet påträffanden av GHB (eller dess prekursorer GBL och 1,4-BD) i prov från kroppsvätskor från 24 1997 till 367 under 2004. Dödsfall förenade med användning av GHB har också rapporterats i Sverige. Mellan 1996 och 2004 påträffades drogen i 36 drogrelaterade dödsfall, varav nio inträffade under 2004. I England och Wales nämndes GHB i dödsattesten i tre fall och i ett av dessa var GHB den enda drog som nämndes (ONS, 2006). Toxikologisk information från ett sjukhus i Storbritannien som täcker en stor region tyder på att GHB upptäcktes i fem dödsfall mellan maj och december 2005 (131).
GHB ve ketamin kullanımıyla ilgili olduğu bildirilen ölümler ile ölümcül olmayan acil durumlar son derece nadirdir. Ancak bu gibi maddelere bağlı ölümler ile ölümcül olmayan acil durumları kaydedecek hassas ve karşılaştırılabilir sistemlerin eksikliği bu alanda bulunabilen verileri sınırlamaktadır. İki ülke, genellikle başka uyuşturucularla bağlantılı olarak, GHB’ye bağlı ölümler bildirmiştir. Amsterdam’daki Belediye Sağlık Hizmeti, GHB kullanımına bağlanabilecek ölümcül olmayan acil durumların yıllık sayısında 2000’de 25’ten 2004’te 98’e bir artış kaydetmiş olup, bu sayı ecstasy, amfetamin, LSD veya halüsinojenik mantara bağlanan tıbbi acil durumların sayısından fazladır. İsveç’te, vücut sıvısı örneklerinde GHB (veya öncülleri GBL ve 1,4-ABD) tespitleri 1997’de 24’ten 2004’te 367’ye yükselmiştir. İsveç’te GHB’yle bağlantılı ölümler de bildirilmiştir: bu uyuşturucu, 1996 ve 2004 arasında uyuşturucuya bağlı 36 ölümde tespit edilmiş olup bunların dokuzu 2004’te meydana gelmiştir. İngiltere ve Galler’de 2003’te, üç ölüm hakkındaki adli memur raporunda GHB’nin bahsi geçiyordu ve içlerinden birinde GHB, bahsi geçen tek uyuşturucuydu (ONS, 2006). Bununla beraber, Birleşik Krallık'taki bir hastaneden gelen ve geniş bir bölgeyi kapsayan toksikolojik bilgiler, Mayıs ve Aralık 2005 arasında meydana gelen beş ölümde GHB tespit edildiğini göstermektedir (131).
  1. nodaļa: Politika un...  
gada rīcības plāns ir vienkāršs un skaidri strukturēts, ar virzību uz konkrētiem rezultātiem – tajā ir formulēti pasākumu mērķi, noteiktas atbildības jomas un konkretizēts finansējums, kā arī definēti gaidāmie pasākumu rezultāti un izpildes un novērtējuma termiņi.
Some countries, having first implemented national drug strategies and action plans some time ago (1998 onwards), are now reformulating their strategies or plans, placing greater emphasis on setting clearer and more feasible objectives. For example, Luxembourg reports that its new action plan 2005–09 is simple, clearly structured and output oriented, setting objectives for actions, identifying responsibilities and specifying budgets, anticipated outcomes and deadlines for outcome and evaluation. In Belgium, an expert group was appointed by the public health authorities of the French Community and Walloon region to establish a ‘concerted plan of prevention, help and care in drug addiction’. The group recommended that ‘priorities and objectives should be defined more clearly by the governments’, that ‘a clear definition of the basic principles of a common drug policy should take place’ and that ‘a chronology of the chosen strategies should be identified’. The 2005–06 action plan in the Czech Republic follows a similar direction, specifying concrete goals and the activities needed to meet them, and setting out the responsibilities of individual ministers and the terms and indicators of fulfilment for each field.
Certains pays, qui ont mis en œuvre leurs premières stratégies et plans d’action antidrogue nationaux voici quelque temps (depuis 1998), reformulent actuellement leurs plans et stratégies en mettant en exergue la définition d’objectifs plus précis et plus réalistes. Ainsi, le Luxembourg rapporte que son nouveau plan d’action pour la période 2005-2009 est simple, clairement structuré et orienté vers les résultats, qu’il fixe des objectifs pour les actions, identifie les responsabilités et définit les budgets, les résultats escomptés et les délais pour l'obtention des résultats et l’évaluation. En Belgique, un groupe d’experts a été institué par les autorités sanitaires de la Communauté française et de la Région wallonne pour élaborer un «plan concerté de prévention, d’aide et de soins à la toxicomanie». Le groupe a recommandé que «les gouvernements définissent plus clairement les priorités et les objectifs», qu'«une définition claire des principes de base d’une politique commune antidrogue soit donnée» et qu’«une chronologie des stratégies retenues soit identifiée». Le plan d’action 2005-2006 de la République tchèque suit une approche similaire, en identifiant des objectifs concrets et les activités requises pour les atteindre et en déterminant les responsabilités de chaque ministère et les conditions et indicateurs de réussite pour chaque domaine.
Einige Länder, die vor einiger Zeit (seit 1998) erstmals nationale Drogenstrategien und Aktionspläne umgesetzt haben, formulieren derzeit ihre Strategien bzw. Pläne neu und legen dabei einen stärkeren Schwerpunkt auf die Festlegung von Zielen, die klarer sind und eher verwirklicht werden können. Beispielsweise ist dem luxemburgischen Bericht zufolge der neue Aktionsplan für den Zeitraum 2005 bis 2009 einfach, klar strukturiert und ergebnisorientiert, legt Ziele für Maßnahmen fest und bestimmt Zuständigkeiten, Mittel, voraussichtliche Ergebnisse sowie Fristen für deren Umsetzung und Evaluierung. In Belgien richteten die Gesundheitsbehörden der Französischen Gemeinschaft und der Wallonischen Region eine Sachverständigengruppe ein, die einen „konzertierten Plan für Prävention, Hilfe und Betreuung im Bereich der Drogensucht“ erarbeiten soll. Die Gruppe empfahl „die Festlegung klarerer Prioritäten und Ziele durch die Regierungen“, „eine eindeutige Definition der Grundprinzipien einer gemeinsamen Drogenpolitik“ und die „Bestimmung der zeitlichen Abfolge der ausgewählten Strategien“. Der Aktionsplan 2005/2006 der Tschechischen Republik verfolgt eine ähnliche Richtung: Er legt konkrete Ziele sowie die dafür erforderlichen Maßnahmen fest und bestimmt die Zuständigkeiten einzelner Minister sowie die Bedingungen und Indikatoren für die Realisierung der Ziele in den einzelnen Bereichen.
Alcuni paesi che avevano attuato strategie nazionali e piani d’azione antidroga qualche tempo fa (dal 1998) stanno riformulando tali strategie o piani per dare maggior spazio alla definizione di obiettivi più chiari e fattibili. Per esempio, il Lussemburgo riferisce che il suo nuovo piano d’azione per il periodo 2005-2009 è più semplice, meglio strutturato e più orientato ai risultati, avendo fissato obiettivi per le azioni previste, individuato responsabilità e specificato bilanci, previsto gli esiti e le scadenze per risultati e valutazione. In Belgio le autorità sanitarie della comunità francese e della regione vallona hanno nominato un gruppo di esperti con l’incarico di elaborare “un piano concertato di prevenzione, aiuto e assistenza ai tossicodipendenti”. Il gruppo ha raccomandato che “i governi definiscano con maggior trasparenza le priorità e gli obiettivi”, che “siano definiti con chiarezza i principi fondamentali di una politica comune in materia di droga” e che “sia decisa una tempistica di attuazione delle strategie selezionate”. Il piano d’azione per il periodo 2005-2006 nella Repubblica ceca ha un orientamento analogo: specifica cioè una serie di obiettivi concreti e le attività necessarie per metterli in pratica, definisce le responsabilità dei singoli ministri e, per ogni settore, indica i termini e gli indicatori di successo.
Alguns países, que já começaram a aplicar estratégias nacionais de luta contra a droga e planos de acção há algum tempo (desde 1998), estão agora a reformular as suas estratégias ou planos, dando maior ênfase à fixação de objectivos mais claros e exequíveis. O Luxemburgo, por exemplo, refere que o seu novo plano de acção para 2005–2009 é simples, estruturado de forma clara e orientado para os resultados, estabelecendo objectivos para as diversas acções, identificando as responsabilidades e especificando os orçamentos, os resultados previstos e os prazos para a sua obtenção e avaliação. Na Bélgica, as autoridades de saúde pública da Comunidade Francófona e da região da Valónia nomearam um grupo de peritos para elaborar um “plano concertado de prevenção, ajuda e tratamento da toxicodependência”. O grupo recomendou aos governos “que definam as prioridades e os objectivos com maior clareza”, “procedam a uma definição clara dos princípios básicos de uma política comum em matéria de droga” e “identifiquem uma cronologia das estratégias escolhidas”. O plano de acção da República Checa para 2005–2006 segue uma direcção semelhante, especificando objectivos concretos e as actividades necessárias para os cumprir, apontando as responsabilidades de cada ministro e os termos e indicadores de cumprimento referentes a cada domínio.
Ορισμένες χώρες, οι οποίες είχαν εφαρμόσει από καιρό (από το 1998 και μετά) εθνικές στρατηγικές και σχέδια δράσης για τα ναρκωτικά, προχωρούν στην αναδιατύπωση των στρατηγικών ή των σχεδίων τους δίνοντας μεγαλύτερη έμφαση στη θέση σαφέστερων και πιο υλοποιήσιμων στόχων. Για παράδειγμα, το Λουξεμβούργο αναφέρει ότι το νέο σχέδιο δράσης του για την περίοδο 2005–09 χαρακτηρίζεται από απλότητα, σαφή διάρθρωση και προσανατολισμό στα αποτελέσματα, καθώς θέτει στόχους για δράσεις, καθορίζει αρμοδιότητες και προσδιορίζει προϋπολογισμούς, προσδοκώμενα αποτελέσματα και προθεσμίες για την επίτευξη αποτελεσμάτων και την αξιολόγηση. Στο Βέλγιο, οι αρχές δημόσιας υγείας της γαλλικής κοινότητας και της περιφέρειας της Βαλονίας ανέθεσαν σε ομάδα εμπειρογνωμόνων την εκπόνηση ενός συντονισμένου σχεδίου πρόληψης, αρωγής και πρόνοιας για το φαινόμενο της τοξικομανίας. Η ομάδα εισηγήθηκε τον σαφέστερο καθορισμό προτεραιοτήτων και στόχων από τις κυβερνήσεις, καθώς και ότι πρέπει να γίνει σαφής ορισμός των βασικών αρχών μιας κοινής πολιτικής για τα ναρκωτικά και ότι πρέπει να καταταχθούν κατά χρονολογική σειρά οι επιλεχθείσες στρατηγικές. Το σχέδιο δράσης στην Τσεχική Δημοκρατία για την περίοδο 2005–06 κινείται προς την ίδια κατεύθυνση, ορίζοντας σαφείς στόχους και τις δραστηριότητες που απαιτούνται για την επίτευξή τους και προσδιορίζοντας τις αρμοδιότητες των επιμέρους υπουργών καθώς και τους όρους και τους δείκτες επίτευξης των στόχων σε κάθε τομέα.
Andere landen, die eerder al nationale drugsstrategieën en actieplannen inzake drugs hadden ingevoerd, zijn nu bezig hun beleid te herzien; ze werken nieuwe plannen uit waarin de nadruk meer ligt op de vaststelling van duidelijke en realistische doelstellingen. Zo maakt Luxemburg melding van een nieuw actieplan voor 2005-2009 dat eenvoudiger is, een doorzichtiger structuur kent en meer resultaatgericht is en waarin doelstellingen vastgelegd zijn voor concrete maatregelen, verantwoordelijkheden aangegeven worden en begrotingsmiddelen, verwachte resultaten en termijnen voor resultaten en evaluatie vastgelegd zijn. In België is door de gezondheidsautoriteiten van de Franse Gemeenschap en het Waals Gewest een deskundigengroep ingesteld die tot taak had een “overlegd plan voor preventie, hulp- en zorgverlening bij drugsverslaving” op te stellen. De deskundigen gaven als aanbeveling dat “prioriteiten en doelstellingen duidelijker omschreven zouden moeten worden door de regeringen”, dat er “een duidelijke definitie van de grondbeginselen van een gemeenschappelijk drugsbeleid zou moeten komen” en dat “de chronologie van de gekozen strategieën bepaald zou moeten worden”. Het actieplan 2005-2006 van Tsjechië gaat in dezelfde richting: er worden concrete doelen in aangegeven, evenals acties die nodig zijn om die doelen te bereiken; de verantwoordelijkheden van individuele ministers zijn vastgelegd; en ook bevat het plan voorwaarden en indicatoren op basis waarvan voor ieder deelterrein de resultaten worden afgemeten.
Některé země, jež poprvé zavedly národní protidrogové strategie a akční plány už před určitou dobou (od roku 1998), nyní své strategie nebo plány nově formulují, přičemž kladou větší důraz na stanovení jasnějších a dosažitelnějších cílů. Například Lucembursko uvádí, že jeho nový akční plán na období 2005–2009 je jednoduchý, jasně strukturovaný a orientovaný na výstupy, přičemž stanovuje cíle opatření, vymezuje odpovědnost a určuje rozpočty, očekávané výsledky a lhůty pro jejich dosažení a hodnocení. V Belgii jmenovaly orgány veřejného zdravotnictví Francouzského společenství a regionu Valonsko skupinu odborníků, aby vytvořila „společný plán prevence, pomoci a péče v oblasti drogové závislosti“. Skupina doporučila, aby „vlády jasněji definovaly priority a cíle“, aby „byla stanovena jasná definice základních principů společné protidrogové politiky“ a aby „byl určen chronologický sled zvolených strategií“. Akční plán na období 2005–2006 v České republice se ubírá podobným směrem, specifikuje konkrétní cíle a aktivity potřebné k jejich dosažení, vymezuje odpovědnost jednotlivých ministerstev a podmínky a ukazatele plnění pro každou oblast.
Nogle lande, som første gang havde gennemført nationale narkotikastrategier og handlingsplaner for nogen tid siden (fra og med 1998), er nu i gang med at revidere deres strategier eller planer med større vægt på at fastsætte klarere og mere realistiske mål. F.eks. er Luxembourgs nye handlingsplan for 2005–2009 enkel, klart struktureret og resultatorienteret med angivelse af indsatsområder, ansvarsområder og budgetter, forventede resultater og frister for resultater og evaluering. I Belgien nedsatte de offentlige sundhedsmyndigheder i det franske fællesskab og regionen Vallonien en ekspertgruppe, som skulle udarbejde en "fælles forebyggelses-, bistands- og behandlingsplan i forbindelse med narkotikamisbrug". Gruppen anbefalede, at "myndighederne fastlagde klarere prioriteringer og mål", at "grundprincipperne for en fælles narkotikapolitik blev defineret klart", og at "der blev udarbejdet en kronologisk oversigt over de valgte strategier". Tjekkiets handlingsplan for 2005–2006 går i samme retning med angivelse af konkrete mål og de aktiviteter, der er nødvendige for at nå dem, samt fastsættelse af de enkelte ministres ansvarsområder samt betingelser og indikatorer for gennemførelsen for hvert område.
Mõned riigid, kus riiklik narkoennetusstrateegia on esmakordselt vastu võetud tükk aega tagasi (alates 1998. a), sõnastavad nüüd oma strateegiaid ja kavasid ümber, pöörates rohkem tähelepanu selgemate ja realistlikumate eesmärkide püstitamisele. Näiteks teatab Luksemburg, et uus tegevuskava aastateks 2005–2009 on lihtne, selge struktuuriga ja tulemusele orienteeritud, seab tegevuseesmärgid, määratleb vastutusala ja täpsustab eelarvet, prognoosib tulemusi ja tähtaegu ning võimaldab hinnangu andmist. Belgias moodustasid prantsuskeelse kogukonna ja vallooni piirkonna tervishoiujuhid asjatundjate komisjoni, et koostada „konkreetne plaan uimastisõltuvuse ennetamiseks, narkomaanide abistamiseks ja nende eest hoolitsemiseks”. Komisjon soovitas, et „valitsus peaks prioriteedid ja eesmärgid selgemini sõnastama”, et „selgelt tuleks paika panna ühise narkoennetuspoliitika peamised põhimõtted” ning „määratleda valitud strateegiate kronoloogia”. Samasugune on ka Tšehhi Vabariigi tegevuskava aastateks 2005–2006, mis sisaldab konkreetseid eesmärke ja nende saavutamiseks vajalikku tegevust, määrab iga ministeeriumi kohustused ning iga valdkonna jaoks täitmise tingimused ja indikaatorid.
Muutamat maat, jotka jo jokin aika sitten (vuodesta 1998 lähtien) ovat panneet täytäntöön ensimmäiset kansalliset strategiansa ja toimintasuunnitelmansa, muotoilevat niitä nyt uudelleen ja pyrkivät asettamaan niille entistä selkeämpiä ja toteutuskelpoisempia tavoitteita. Esimerkiksi Luxemburg ilmoitti laatineensa vuosiksi 2005–2009 yksinkertaisen, selkeärakenteisen ja tuloshakuisen toimintasuunnitelman, jossa asetetaan toimintatavoitteet, määrätään vastuutehtävät, määritetään budjetti sekä esitetään ennakoidut tulokset ja määräajat tulosten saavuttamiselle ja arvioinnille. Belgian ranskankielisen yhteisön ja Vallonian alueen terveysviranomaiset ovat nimittäneet asiantuntijaryhmän laatimaan johdonmukaisen suunnitelman huumeriippuvuuden ehkäisemistä ja huumeriippuvaisten auttamista ja hoitoa varten. Asiantuntijaryhmä suositteli, että hallitukset määrittäisivät painopisteet ja tavoitteet nykyistä selkeämmin, että yhteiselle huumepolitiikalle muotoiltaisiin selkeät perusperiaatteet ja että valittujen strategioiden toteutusvaiheet asetettaisiin aikajärjestykseen. Tšekin vuosiksi 2005 ja 2006 laatima toimintasuunnitelma on hyvin samansuuntainen, sillä siinä määritetään konkreettiset tavoitteet ja toimenpiteet niiden saavuttamiseksi sekä täsmennetään kunkin ministeriön vastuualueet ja toteutuksen aikarajat ja indikaattorit kullakin alalla.
Néhány olyan országban, ahol a nemzeti kábítószer-stratégiák és cselekvési tervek első bevezetése már korábban lezajlott (1998-tól kezdve), most a stratégiák vagy tervek átdolgozása folyik, nagyobb hangsúlyt helyezve a világos és jobban megvalósítható célkitűzésekre. Luxemburgból például azt jelentették, hogy a 2005–09-re egy új, egyszerű, világos szerkezetű és teljesítményorientált cselekvési tervet fogadtak el, amely meghatározza az intézkedések célkitűzéseit, megnevezi a felelősségi köröket, részletezi a költségvetést, a várt eredményeket, illetve az ezekhez és az értékeléshez rendelt határidőket. Belgiumban a francia közösség és a vallon régió közegészségügyi hatóságai szakértői csoportot hoztak létre a „kábítószer-függőség megelőzését, az érintettek segítését és gondozását célzó összehangolt terv” kidolgozására. A csoport javaslatai szerint „a kormányzatoknak világosabban meg kell határozniuk a prioritásokat és célkitűzéseket”, „sort kell keríteni a közös kábítószer-politika alapelveinek világos meghatározására” és „időrendi sorrendbe kell rakni a kiválasztott stratégiákat”. Csehországban a 2005–06-ra szóló cselekvési terv hasonló szellemben készült, meghatározza a konkrét célokat és az ezek eléréséhez szükséges intézkedéseket, kijelöli az egyes miniszterek felelősségi körét, valamint a célok teljesítésének feltételeit és mutatóit a különböző területeken.
Enkelte land som gjennomførte nasjonale narkotikastrategier og handlingsplaner for en tid tilbake (etter 1998), omformulerer nå sine strategier eller planer og legger større vekt på at målsettingene skal være tydelige og gjennomførbare. For eksempel rapporterer Luxembourg at den nye handlingsplanen for 2005-09 er enkel, klart strukturert og resultatorientert, fastsetter målsettinger for tiltak, klarlegger ansvarsforhold og fastsetter budsjetter, forventede resultater og tidsfrister for måloppnåelse og evaluering. I Belgia ble en ekspertgruppe utpekt av helsemyndighetene i den fransktalende delen av landet og Wallonia med sikte på å få på plass en ”felles plan for forebygging, hjelp og omsorg ved narkotikaavhengighet”. Gruppen anbefalte at “myndighetene bør definere prioriteringer og målsettinger klarere”, at ”det bør utarbeides en klar definisjon av grunnprinsippene for en felles narkotikapolitikk”, og at ”en tidsplan bør settes opp for de valgte strategiene”. Handlingsplanen for 2005-06 i Den tsjekkiske republikk går i samme retning og angir konkrete mål og hvilke aktiviteter som må gjennomføres for å oppnå dem, og definerer ansvaret for den enkelte minister og vilkårene og indikatorene for måloppnåelse på hvert område.
Niektóre kraje, w których już wcześniej wdrożono po raz pierwszy krajowe strategie antynarkotykowe i plany działania (począwszy od 1998 r.), przeformułowują obecnie swoje strategie i plany, kładąc większy nacisk na wyznaczenie bardziej przejrzystych i wykonalnych celów. Na przykład, Luksemburg podał, że jego nowy plan działania na lata 2005–2009 jest prosty, o przejrzystej strukturze i ukierunkowany na wyniki; wyznacza cele działania, określa kwestie odpowiedzialności i ustala budżety, oczekiwane wyniki i ostateczne terminy osiągnięcia wyników i przeprowadzenia ocen. W Belgii organy ds. zdrowia publicznego społeczności francuskiej i regionu Walonii powołały grupę ekspertów w celu opracowania „wspólnego planu profilaktyki, udzielania pomocy i opieki dla osób uzależnionych od narkotyków”. Grupa zaleciła, aby „rządy określały priorytety i cele w sposób bardziej przejrzysty”, aby „wprowadzić jasną definicję podstawowych zasad wspólnej polityki antynarkotykowej” oraz „ustalić harmonogram wybranych strategii”. W Czechach przyjęto plan działania na lata 2005–2006 o podobnych założeniach, w którym wyszczególniono konkretne cele i działania potrzebne do ich realizacji, jak również ustalono odpowiedzialność poszczególnych ministrów oraz warunki i wskaźniki realizacji w każdej z dziedzin.
Unele ţări, care au pus deja în aplicare în trecut strategii naţionale şi planuri de acţiune privind drogurile (începând cu anul 1998), îşi reformulează acum strategiile şi planurile, acordând o mai mare importanţă stabilirii unor obiective mai clare şi mai fezabile. Luxemburg, de exemplu, a raportat că noul său plan de acţiune pe perioada 2005-2009 este simplu, clar structurat şi orientat spre rezultate, stabilind obiective pentru acţiuni, identificând responsabilităţi şi stabilind bugete, rezultatele aşteptate şi termene pentru rezultate şi evaluare. În Belgia, autorităţile de sănătate publică din Comunitatea franceză şi Valonia au numit un grup de experţi cu scopul de a stabili un „plan coordonat de prevenire, ajutorare şi îngrijire în toxicomanie”. Grupul a recomandat ca „priorităţile şi obiectivele să fie mai clar definite de către guverne”, „să se efectueze o definire clară a principiilor de bază ale unei politici comune în privinţa drogurilor” şi „să se identifice o cronologie a strategiilor alese”. Planul de acţiune pe 2005-2006 în Republica Cehă urmează o direcţie similară, precizând scopuri concrete şi activităţile necesare pentru atingerea acestor scopuri, stabilind responsabilităţile ministerelor, precum şi termenele şi indicatorii de îndeplinire pentru fiecare domeniu.
Niektoré krajiny, ktoré po prvýkrát realizovali národné protidrogové stratégie a akčné plány už pred určitým časom (po roku 1998), teraz znovu formulujú svoje stratégie alebo plány kladúc väčší dôraz na stanovenie jasnejších a realizovateľnejších cieľov. Napríklad Luxembursko uvádza, že jeho nový akčný plán na roky 2005 – 2009 je jednoduchý, jasne štruktúrovaný a zameraný na výstup, stanovuje ciele pre činnosti, identifikuje zodpovednosti a špecifikuje rozpočty, predpokladané výsledky a konečné termíny pre výsledok a hodnotenie. V Belgicku úrady verejného zdravia Francúzskeho spoločenstva a Valónska menovali expertnú skupinu, aby vypracovala „spoločný plán prevencie, pomoci a starostlivosti v súvislosti s drogovou závislosťou“. Skupina odporučila, aby „vlády jasnejšie definovali priority a ciele“ a aby „sa jasne definovali základné zásady spoločnej protidrogovej politiky“ a aby „sa určila časová postupnosť vybraných stratégií". Akčný plán na roky 2005 – 2006 v Českej republike postupuje podľa podobnej smernice a špecifikuje konkrétne ciele a činnosti, ktoré sú potrebné na ich splnenie, a stanovuje zodpovednosti jednotlivých ministrov a lehoty a ukazovatele plnenia pre každú oblasť.
Nekatere države, ki so nacionalne strategije boja proti drogam in akcijske načrte prvič izvedle že pred nekaj časa (od leta 1998 dalje), zdaj preoblikujejo svoje strategije ali načrte, pri čemer večjo pozornost posvečajo določitvi jasnejših in laže uresničljivih ciljev. Luksemburg na primer poroča, da je njegov novi akcijski načrt za obdobje 2005–2009 preprost, jasno strukturiran in usmerjen v rezultate, da določa cilje za ukrepe, opredeljuje odgovornosti in določa proračune, pričakovane rezultate ter roke za rezultate in vrednotenje. V Belgiji so javni zdravstveni organi francoske skupnosti in Valonske regije imenovali skupino strokovnjakov, ki naj bi izdelala "usklajen načrt za preprečevanje, pomoč in oskrbo pri zasvojenosti z drogami". Skupina je priporočila, da "bi morale vlade jasneje opredeliti prednostne naloge in cilje", da "bi bilo treba jasno opredeliti osnovna načela skupne politike na področju drog" in da "bi bilo treba opredeliti kronologijo izbranih strategij". Akcijski načrt Češke republike za obdobje 2005–2006 gre v podobni smeri, saj opredeljuje konkretne cilje in dejavnosti, potrebne za njihovo uresničitev, ter določa odgovornosti posameznih ministrstev in pogoje ter kazalce izpolnitve za vsako področje.
Vissa länder som införde sina första nationella narkotikastrategier och handlingsplaner för några år sedan (från 1998 och framåt) håller nu på att omformulera sina strategier eller planer, och lägger större betoning på tydliga och mer användbara mål. Från exempelvis Luxemburg rapporteras att dess nya handlingsplan för 2005-2009 är enkel, tydligt strukturerad och resultatinriktad. I handlingsplanen anges åtgärdernas mål, ansvarsfördelningen för genomförandet och budget, samt förväntade resultat och tidsgränser för resultat och utvärdering. I Belgien utsåg sjukvårdsmyndigheterna i den franska språkgemenskapen och Vallonien en expertgrupp som fick i uppgift att utarbeta en ”samordnad plan för förebyggande av, hjälp vid och vård av narkotikaberoende”. Gruppen rekommenderade att ”myndigheterna anger tydligare prioriteringar och mål”, att ”en tydlig definition av de grundläggande principerna i den gemensam narkotikapolitik fastställs” samt att ”en tidsram för valda strategier anges”. Den tjeckiska handlingsplanen för 2005-2006 bygger på liknande principer och ställer upp konkreta mål med de åtgärder som krävs för att nå dessa mål, samtidigt som de enskilda ministrarnas ansvarsområden anges liksom förutsättningar och indikatorer för måluppfyllelse på varje område.
Ulusal uyuşturucu stratejileri ile eylem planlarını ilk kez uygulamaya koyalı belli bir süre geçmiş olan (1998’den itibaren) bazı ülkeler, artık daha net ve daha yapılabilir hedefler koymaya daha fazla önem vererek, stratejilerini veya planlarını yeniden belirlemekteler. Örneğin, Lüksemburg 2005-09 yeni eylem planının basit, açık bir şekilde yapılandırılmış ve sonuç odaklı olduğunu, eylemler için hedefler koyduğunu, sorumluluklar saptadığını ve sonuç ve değerlendirme için bütçeler, beklenen sonuçlar ve son tarihler belirlediğini bildirmektedir. Belçika’da, bir ‘uyuşturucu bağımlılığını önleme, yardım ve bakım uyumlu planı’ oluşturmak üzere Fransız Toplumu ve Walloon bölgesinin kamu sağlığı makamları tarafından bir uzman grubu atanmıştır. Grup, ‘öncelikler ile hedeflerin hükümetler tarafından daha açık şekilde tanımlanması’, ‘ortak bir uyuşturucu politikasının temel ilkelerinin net bir tanımının oluşturulması’ ve ‘seçilen stratejilerin bir kronolojisinin belirlenmesi gerektiğini’ ileri sürmüştür. Çek Cumhuriyeti’ndeki 2005-06 eylem planı da benzer bir yönde ilerleyerek somut hedefler ile bunlara ulaşılmasını sağlayacak faaliyetleri belirlemekte ve her bir bakanın sorumlulukları ile her alan için başarılı olmanın şartları ve göstergelerini saptamaktadır.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Šīs programmas tagad īsteno gandrīz divreiz vairāk pašvaldību. Turklāt Norvēģija izstrādā agrīnas iejaukšanās valsts stratēģiju, lai vērstos pret problemātisku narkotiku un alkohola lietošanu ar konkrēti riska grupām paredzētiem profilakses pasākumiem.
Several countries (e.g. Poland and Slovakia) have begun to put emphasis on vulnerable groups. In Sweden, the most obvious increase in activities compared with previous years has been in programmes for pre-school children at risk and school children with externalising behaviours. The number of municipalities implementing these programmes has approximately doubled. In addition, Norway is developing a national strategy for early intervention against problem drug and alcohol use in which prevention efforts will specifically target risk groups. Approaches not based on abstinence are effective in reducing not only consumption but also initiation among those groups in which incipient drug use is already occurring. Thus, Poland has a nationwide programme to change the drug-related behaviour of vulnerable children or children who are in the early stages of drug use. The specific objective of the Polish programme is to support the family in solving drug problems. In this regard, it is helpful that the concept of selective prevention does not focus on drug use and does not stigmatise drug use; rather, its focus is on vulnerability in a broader sense.
Plusieurs pays (comme la Pologne et la Slovaquie) ont commencé à mettre l'accent sur les groupes vulnérables. En Suède, la hausse d'activité la plus remarquée par rapport aux années précédentes concerne des programmes visant des enfants vulnérables en âge préscolaire et des enfants scolarisés ayant des comportements d'externalisation. Le nombre de municipalités appliquant ces programmes a presque doublé. En outre, la Norvège élabore une stratégie nationale d'intervention précoce pour lutter contre la consommation problématique d'alcool et de drogue, et les efforts de prévention porteront essentiellement sur les groupes à risques. Des approches non fondées sur l'abstinence sont efficaces pour réduire non seulement la consommation mais également l'initiation au sein des groupes où l'usage de drogue a déjà commencé. C’est ainsi que la Pologne met en œuvre un programme national destiné à modifier le comportement par rapport à la drogue des enfants vulnérables ou des enfants qui en sont aux premiers stades de la consommation de drogue. L'objectif spécifique du programme polonais consiste à aider la famille à résoudre les problèmes de drogue. À cet égard, il est utile que la notion de prévention sélective ne soit pas axée sur l'usage de drogue et ne le stigmatise pas. Il doit, en revanche, être axé sur la vulnérabilité au sens large.
In mehreren Ländern (z. B. Polen und der Slowakei) rücken gefährdete Gruppen verstärkt ins Zentrum der Aufmerksamkeit. In Schweden befassen sich die meisten neuen Programme mit gefährdeten Vorschulkindern und Schülern mit Verhaltensauffälligkeiten. Die Zahl der Gemeinden, in denen diese Programme durchgeführt werden, hat sich nahezu verdoppelt. Darüber hinaus entwickelt Norwegen eine nationale Strategie zur Frühintervention bei problematischem Drogen- und Alkoholkonsum, deren Präventionsansatz speziell auf Risikogruppen ausgerichtet sein wird. Nicht abstinenzorientierte Ansätze sind geeignet, nicht nur dem Konsum entgegenzuwirken, sondern auch bei Gruppen, die bereits erstmals Drogen konsumiert haben, den Einstieg in den Drogenkonsum zu verhindern. Daher hat Polen ein landesweites Programm aufgelegt, um gefährdeten Kindern oder Kindern, die erst seit kurzem Drogen nehmen, einen anderen Umgang mit Drogen zu vermitteln. Das konkrete Ziel des polnischen Programms ist die Unterstützung von Familien bei der Lösung von Drogenproblemen. In diesem Zusammenhang ist es sinnvoll, dass der selektive Präventionsansatz den Schwerpunkt nicht auf den Drogenkonsum legt und diesen nicht stigmatisiert, sondern sich stattdessen auf die Vulnerabilität im weitesten Sinne konzentriert.
Varios países (por ejemplo Polonia y Eslovaquia) han empezado a centrarse en grupos de riesgo. En Suecia, en comparación con años precedentes, el refuerzo más obvio de las actividades se ha producido en programas para niños en edad preescolar en situación de riesgo y en escolares con un comportamiento llamativo. El número de municipios que aplican estos programas prácticamente se ha duplicado. Además, Noruega está desarrollando una estrategia nacional de intervención precoz contra el problema del consumo de droga y de alcohol, en virtud de la cual el trabajo de prevención se dirigirá específicamente a los grupos de riesgo. Los enfoques que no se basan en la abstinencia resultan efectivos para reducir no solamente el consumo, sino también para evitar la iniciación de estos grupos, en los que el consumo de droga es ya incipiente. Por este motivo, Polonia cuenta con un programa a escala nacional para modificar el comportamiento hacia las drogas de niños vulnerables o que se están iniciando en el consumo de droga. El programa polaco tiene como objetivo específico apoyar a las familias en la resolución de los problemas relacionados con la droga. A este respecto, resulta de gran ayuda que el enfoque de prevención selectiva no se centre en el consumo de droga y que tampoco estigmatice su consumo; al contrario, pone el énfasis en la vulnerabilidad en un sentido amplio.
Alcuni paesi (per esempio, Polonia e Slovacchia) hanno cominciato a rivolgersi alle fasce vulnerabili della popolazione. In Svezia, l’aumento più lampante delle attività intraprese rispetto agli anni precedenti si è avuto nei programmi destinati ai bambini in età prescolare a rischio e nei bambini in età scolare con comportamenti esternalizzanti. Il numero di comuni che realizzano questi programmi è quasi raddoppiato. Inoltre, la Norvegia sta elaborando una strategia nazionale di intervento precoce per combattere il consumo problematico di alcol e droga, dove le azioni di prevenzione saranno indirizzate nello specifico ai gruppi a rischio. Gli approcci che escludono l’astinenza sono efficaci nel ridurre non soltanto il consumo bensì anche l’iniziazione al consumo tra quei gruppi in cui già si osserva un consumo di stupefacenti incipiente. In Polonia, quindi, esiste un programma di portata nazionale volto a modificare il comportamento nei confronti delle droghe di bambini vulnerabili o di bambini alle prime esperienze con il consumo di stupefacenti. Obiettivo specifico del programma polacco è dare un appoggio alle famiglie che sono alle prese con questo problema. In tal senso è utile notare che il concetto di prevenzione selettiva non è incentrato sul consumo di droga e non stigmatizza il consumatore, bensì è orientato sulla vulnerabilità in senso lato.
Vários países (por exemplo, Polónia e Eslováquia) começaram a dar maior atenção aos grupos vulneráveis. Na Suécia, o aumento mais evidente destas actividades, relativamente aos anos anteriores, verificou-se nos programas destinados a crianças em idade pré-escolar em risco e a crianças em idade escolar com comportamentos externalizantes. O número de municípios com programas deste tipo quase duplicou. Por seu turno, a Noruega está a desenvolver uma estratégia nacional de intervenção precoce contra o consumo problemático de drogas e de álcool, em que os esforços de prevenção incidirão especificamente sobre os grupos de risco. As abordagens não baseadas na abstinência são eficazes para reduzir não apenas o consumo, mas também o seu início nos grupos em que já se verifica um consumo incipiente de drogas. A Polónia tem, assim, um programa nacional destinado a alterar o comportamento face à droga de crianças vulneráveis ou que estão nas fases iniciais do consumo. O objectivo específico do programa polaco é apoiar a família na resolução dos problemas causados pela droga. Neste aspecto, convém que o conceito de prevenção selectiva não se centre no consumo de droga nem o estigmatize, mas sim que procure dar resposta à vulnerabilidade em geral.
Ορισμένες χώρες (π.χ. Πολωνία και Σλοβακία) έχουν αρχίσει να δίνουν έμφαση στις ευάλωτες ομάδες. Στη Σουηδία, η πιο εμφανής αύξηση σε σχέση με προγενέστερα έτη όσον αφορά τις δραστηριότητες σημειώθηκε στα προγράμματα για τα παιδιά προσχολικής ηλικίας που βρίσκονται σε κίνδυνο και τους μαθητές με εξωτερικευμένη συμπεριφορά. Ο αριθμός των δήμων που εφαρμόζουν τα προγράμματα αυτά έχει σχεδόν διπλασιαστεί. Επίσης, η Νορβηγία αναπτύσσει εθνική στρατηγική έγκαιρης πρόληψης κατά της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών και αλκοόλ, στο πλαίσιο της οποίας οι προσπάθειες πρόληψης θα στοχεύσουν ειδικά ομάδες κινδύνου. Οι προσεγγίσεις που δεν βασίζονται στην αποχή είναι αποτελεσματικές ως προς τη μείωση όχι μόνο της κατανάλωσης αλλά και της έναρξης χρήσης ναρκωτικών στις ομάδες στις οποίες η χρήση ναρκωτικών βρίσκεται ήδη στα αρχικά στάδια. Έτσι, στην Πολωνία εφαρμόζεται σε εθνικό επίπεδο πρόγραμμα για την αλλαγή της συμπεριφοράς ευάλωτων παιδιών ή παιδιών που βρίσκονται ήδη στα αρχικά στάδια της χρήσης ναρκωτικών σε σχέση με την τοξικομανία. Συγκεκριμένος στόχος του πολωνικού προγράμματος είναι η στήριξη της οικογένειας για την επίλυση προβλημάτων ναρκωτικών. Από την άποψη αυτή, βοηθάει το γεγονός ότι η έννοια της επικεντρωμένης πρόληψης δεν επικεντρώνεται στη χρήση ναρκωτικών και δεν στιγματίζει τη χρήση ναρκωτικών· αντ’ αυτού, επικεντρώνεται στην ευπάθεια υπό την ευρύτερη έννοια.
Verschillende landen (waaronder Polen en Slowakije) beginnen de nadruk te leggen op kwetsbare groepen. In Zweden is de belangrijkste toename van activiteiten ten opzichte van de afgelopen jaren te zien bij programma’s voor kinderen de nog te jong zijn om naar school te gaan en die in risicovolle gezinnen opgroeien en bij programma’s voor kinderen met externaliserend probleemgedrag. Het aantal gemeenten dat deze programma’s uitvoert is bijna verdubbeld. Verder wordt in Noorwegen gewerkt aan een nationale strategie voor vroegtijdige interventie ter voorkoming van problematisch drugs- en alcoholgebruik waarin de preventie specifiek gericht zal zijn op risicogroepen. Benaderingen die niet strikt op onthouding zijn gebaseerd, zijn in twee opzichten doeltreffend: ze leiden niet alleen tot een lager gebruik, maar zorgen er ook voor dat jongeren minder snel drugs gaan gebruiken in milieus waarin al sprake is van beginnend drugsgebruik. Zo heeft Polen een landelijk programma opgezet om drugsgerelateerd gedrag van kwetsbare kinderen of kinderen die al een begin hebben gemaakt met het gebruik van drugs te veranderen. Het specifieke doel van het Poolse programma is het gezin ondersteuning te bieden bij het oplossen van drugsproblemen. In dit opzicht is het een goede zaak dat het bij selectieve preventie niet louter gaat om het gebruik van drugs en dat drugsgebruik niet gestigmatiseerd wordt; het accent ligt meer op kwetsbaarheid in bredere zin.
Několik zemí (např. Polsko a Slovensko) začalo klást důraz na prevenci mezi ohroženými skupinami. Ve Švédsku došlo k nejviditelnějšímu nárůstu aktivit v porovnání s loňským rokem v programech pro rizikové předškoláky a školáky s tendencí k externalizaci problémů. Počet měst a obcí, které tyto programy realizují, se přibližně zdvojnásobil. Vedle toho Norsko připravuje národní strategii včasné intervence proti problémovému užívání drog a alkoholu, v jejímž rámci se preventivní úsilí konkrétně zaměří na rizikové skupiny. Přístupy založené na jiných než abstinenčních metodách nejen účinně snižují spotřebu, ale také předcházejí zahájení drogové kariéry dalšími osobami ve skupinách, kde už začínající užívání drog probíhá. Polsko má proto celostátní program, který má změnit drogové chování ohrožených dětí a dětí v raném stádiu užívání drog. Konkrétním cílem polského programu je podporovat rodinu při řešení problémů s drogami. V tomto ohledu je užitečné, že koncepce selektivní prevence se nesoustředí jen na užívání drog a nestigmatizuje jej; místo toho se zaměřuje na ohroženost osob v širším smyslu.
En række lande (f.eks. Polen og Slovakiet) er begyndt at sætte større fokus på udsatte grupper. I Sverige har den mest markante stigning i aktiviteter i forhold til tidligere år været inden for programmer vedrørende udsatte førskolebørn og skoleelever med udadrettet adfærd. Antallet af kommuner, der gennemfører disse programmer, er blevet omtrent fordoblet. Endvidere er Norge ved at udvikle en national strategi for en tidlig indsats over for problematisk stof- og alkoholbrug, hvor forebyggelsesindsatsen specifikt vil være målrettet mod risikogrupper. Tilgange, der ikke er baseret på afholdenhed, er ikke blot effektive til at nedsætte forbruget, men også til at begrænse fortsat brug blandt de grupper, hvor der allerede forekommer begyndende stofbrug. Polen har således et landsdækkende program, som tager sigte på at ændre den narkotikarelaterede adfærd blandt udsatte børn eller børn, som kun lige er begyndt at tage stoffer. Det specifikke mål med det polske program er at støtte familien med at løse narkotikaproblemer. I denne henseende er det hensigtsmæssigt, at begrebet selektiv forebyggelse ikke fokuserer på stofbrug og ikke stigmatiserer stofbrug, men derimod har fokus på sårbarhed i bredere forstand.
Mitu riiki (näiteks Poola ja Slovakkia) on alustanud tähelepanu pööramist haavatavatele sihtrühmadele. Rootsis on võrreldes varasemate aastatega märgatavalt kasvanud ohustatud eelkooliealistele lastele ja antisotsiaalse käitumisega koolilastele suunatud tegevuse hulk. Neid programme rakendavate omavalitsuste arv on ligikaudu kahekordistunud. Lisaks töötatakse Norras välja riiklikku strateegiat, et uimastite ja alkoholi kuritarvitamisse varakult sekkuda ning ennetavad jõupingutused keskenduvad selles dokumendis just riskirühmadele. Meetmed, mille aluseks ei ole täielik karskus, vähendavad tõhusalt mitte ainult uimastite tarvitamist, vaid ka selle alustamist nendes rühmades, kus juba mõnevõrra esineb uimastite tarvitamist. Poolas on üleriigiline programm, et muuta riskirühma-laste või uimastite tarvitamist äsja alustanud laste käitumist. Poola programmi täpsem eesmärk on toetada perekonda uimastiprobleemist jagusaamisel. Seda silmas pidades on kasulik, et valikulise ennetustöö puhul ei keskenduta uimastitarvitamisele ega häbimärgistata seda, vaid pigem lähtutakse haavatavusest laiemas tähenduses.
Useissa maissa (esim. Puola ja Slovakia) otetaan nyt haavoittuvassa asemassa olevat ryhmät yhä paremmin huomioon. Ruotsissa toiminta on lisääntynyt edellisiin vuosiin verrattuna selvimmin riskialttiiden esikouluikäisten lasten ja ulospäin oirehtivien koululaisten ohjelmissa. Näitä ohjelmia toteuttavien kuntien määrä on lähes kaksinkertaistunut. Norja on kehittämässä kansallista strategiaa, jonka tavoitteena on puuttua huumeiden ja alkoholin ongelmakäyttöön mahdollisimman varhaisessa vaiheessa. Strategiaan sisältyvät ehkäisevät toimet suunnataan erityisesti riskiryhmille. Muilla kuin huumeista pidättäytymiseen pohjautuvilla lähestymistavoilla voidaan vähentää tehokkaasti paitsi kulutusta myös käytön aloittamista ryhmissä, joissa esiintyy jo jonkin verran huumeidenkäyttöä. Puolassa onkin käynnissä kansallinen ohjelma, jossa pyritään muuttamaan haavoittuvassa asemassa olevien tai äskettäin huumeidenkäytön aloittaneiden lasten huumekäyttäytymistä. Puolan ohjelman erityisenä tavoitteena on perheiden tukeminen huumeongelmien ratkaisemisessa. Tätä helpottaa se, ettei ohjelmassa tehtävä valikoiva ehkäisevä huumetyö kohdistu pelkästään huumeidenkäyttöön ja että siinä vältetään leimaamista; pikemminkin työssä keskitytään haavoittuvuuteen sen laajassa merkityksessä.
A sérülékeny csoportokra több országban is (pl. Lengyelország és Szlovákia) egyre nagyobb figyelmet fordítanak. Svédországban az előző évekhez képest a legnyilvánvalóbb növekedés a kockázatnak kitett, iskoláskorúnál fiatalabb gyermekeknek és az externalizáló viselkedést mutató iskolás gyermekeknek szóló programok terén jelentkezett. Az ilyen programokat végrehajtó települések száma hozzávetőlegesen megduplázódott. Norvégia is dolgozik a problémás kábítószer-használat és alkoholfogyasztás elleni korai beavatkozást szolgáló országos stratégián, amelynek megelőzési erőfeszítései kifejezetten a kockázatnak kitett csoportokat fogják célba venni. A nem az absztinencián alapuló megközelítések hatékonysága nemcsak a fogyasztás csökkentésében jelentkezik, hanem az elkezdésében is az olyan csoportok körében, ahol a kábítószer-használat kezdetei már felbukkantak. Ennek jegyében Lengyelország országos programot indított a sérülékeny, illetve a kábítószer-használat korai szakaszaiban járó gyermekek kábítószerrel kapcsolatos viselkedésének megváltoztatására. A lengyel program konkrét célkitűzése, hogy támogassa a családot a kábítószer-problémák megoldásában. Ebből a szempontból hasznos, hogy a célzott megelőzés nem teszi központi kérdéssé, és nem is bélyegzi meg a kábítószer-használatot; a célkeresztben sokkal inkább a tágabb értelemben vett sérülékenység áll.
Flere land (f.eks. Polen og Slovakia) begynner å vektlegge sårbare grupper. Sverige har foretatt den største satsingen sammenlignet med tidligere år på programmer for risikoutsatte førskolebarn og skolebarn med utagerende atferd. Antallet kommuner som har slike programmer, er omtrent fordoblet. Norge holder på å utarbeide en nasjonal strategi for tidlige tiltak når det gjelder problembruk av narkotika og alkohol, hvor de forebyggende tiltakene spesifikt settes inn mot risikoutsatte målgrupper. Tiltak som ikke er basert på avholdenhet er effektive både når det gjelder å redusere forbruket og å utsette debuten i grupper hvor begynnende narkotikabruk allerede forekommer. Polen har også et landsomfattende program som skal endre narkotikarelatert atferd hos utsatte barn og barn som befinner seg i den første fasen av narkotikabruk. Det polske programmet har som målsetting å hjelpe familier med å løse rusmiddelproblemer. I så henseende har det vist seg nyttig at konseptet selektiv forebygging ikke fokuserer på narkotikabruk og heller ikke stigmatiserer narkotikabruk, men har fokus på sårbarhet i bred forstand.
Kilka krajów (np. Polska i Słowacja) zaczęło zwracać szczególną uwagę na grupy zagrożone. W Szwecji w porównaniu do ubiegłych lat największy wzrost liczby działań nastąpił w programach dla zagrożonych dzieci w wieku przedszkolnym oraz dzieci w wieku szkolnym z eksternalizacyjnymi zaburzeniami zachowania. Liczba gmin miejskich wdrażających te programy wzrosła blisko dwukrotnie. Ponadto Norwegia opracowuje krajową strategię wczesnych działań interwencyjnych wobec problemu narkotykowego i spożywania alkoholu, zgodnie z którą profilaktyka będzie szczególnie ukierunkowana na grupy ryzyka. Metody nieopierające się na abstynencji są skuteczne nie tylko w obniżaniu spożycia, ale także liczby inicjacji podejmowanych w tych grupach, w których już pojawiły się przypadki zażywania narkotyków. I tak w Polsce istnieje ogólnokrajowy program, którego celem jest zmiana związanych z narkotykami zachowań dzieci zagrożonych lub dzieci na wczesnych etapach zażywania narkotyków. Specjalnym celem wprowadzonego w Polsce programu jest udzielenie rodzinie wsparcia w rozwiązywaniu problemów narkotykowych. Duże znaczenie ma tutaj fakt, że pojęcie zapobiegania wybiórczego nie dotyczy jedynie zażywania narkotyków ani go nie piętnuje — skupia raczej uwagę na zjawisku szeroko pojętego zagrożenia.
Mai multe ţări (de exemplu, Polonia şi Suedia) au început să pună accentul pe grupurile vulnerabile. În Suedia, cea mai evidentă creştere a activităţilor în raport cu anii precedenţi s-a înregistrat pentru programele destinate preşcolarilor în situaţii de risc şi elevilor cu comportamente de proiecţie înspre exterior. Numărul municipalităţilor care pun în aplicare aceste programe s-a dublat. În plus, Norvegia dezvoltă o strategie naţională de intervenţie timpurie împotriva problemei drogurilor şi a consumului de alcool, în cadrul căreia eforturile de prevenire se vor concentra pe grupurile de risc. Abordările care nu se bazează pe abstinenţă sunt eficiente în reducerea nu doar a consumului, ci şi a ratei de iniţiere a acestuia în grupurile în care consumul timpuriu de droguri este o realitate. Astfel, Polonia are un program naţional de schimbare a comportamentului faţă de droguri al copiilor vulnerabili sau al copiilor care sunt în faze incipiente de consum de droguri. Obiectivul specific al programului polonez este sprijinirea familiilor în rezolvarea problemei drogurilor. În această privinţă, este de ajutor faptul că prevenirea selectivă nu se concentrează pe consumul de droguri şi nici nu-l stigmatizează, ci se focalizează mai curând pe vulnerabilitate în sens mai larg.
Viacero krajín (napríklad Poľsko a Slovensko) začalo klásť dôraz na zraniteľné skupiny. Vo Švédsku sa najočividnejšie zvýšili činnosti v porovnaní s predchádzajúcimi rokmi v programoch pre ohrozené deti predškolského veku a deti školského veku s vylučujúcim správaním. Počet samospráv, ktoré realizujú tieto programy, sa takmer zdvojnásobil. Okrem toho Nórsko rozvíja národnú stratégiu pre včasný zásah proti problémom s užívaním drog a alkoholu, pri ktorom úsilie o prevenciu bude špeciálne zamerané na cieľové ohrozené skupiny. Prístupy, ktoré nie sú založené na abstinencii, sú účinné pri znižovaní nielen spotreby, ale sú aj podnetom medzi tými skupinami, v ktorých sa už vyskytuje počiatočné užívanie drog. Takže Poľsko má celoštátny program na zmenu správania sa súvisiaceho s drogami u zraniteľných detí alebo detí, ktoré sú už v raných etapách užívania drog. Špecifickým cieľom poľského programu je podpora rodiny pri riešení drogových problémov. V tomto ohľade je užitočné, aby sa koncepcia selektívnej prevencie nezamerala na užívanie drog a nestigmatizovala užívanie drog; radšej by sa mala zamerať na zraniteľnosť v širšom zmysle.
Več držav (npr. Poljska in Slovaška) je začelo poudarjati ranljive skupine. Na Švedskem se kaže najbolj očitno povečanje obsega dejavnosti v primerjavi s predhodnimi leti v programih za ogrožene predšolske otroke in šolsko mladino z vedenjskimi težavami. Število občin, ki izvajajo te programe, se je skoraj podvojilo. Poleg tega Norveška razvija nacionalno strategijo za zgodnje posredovanje pri problematičnem uživanju drog in alkohola, v skladu s katero bodo prizadevanja za preprečevanje usmerjena zlasti v ogrožene skupine. Pristopi, ki ne temeljijo na vzdržnosti, so učinkoviti ne samo pri zmanjšanju uživanja, temveč tudi pri zmanjševanju začetka uživanja med tistimi skupinami, v katerih se že začenjajo pojavljati zametki uživanja droge. Tako ima Poljska nacionalni program za spremembo z drogami povezanega vedenja ranljivih otrok ali otrok, ki so v zgodnjih fazah uživanja droge. Poseben cilj poljskega programa je podpreti družine pri reševanju težav zaradi drog. Pri tem je koristno, da koncept selektivnega preprečevanja ni usmerjen v uživanje droge in ne ožigosa uživanja droge, temveč je usmerjen v ranljivost v širšem smislu.
Flera länder, t.ex. Polen och Slovakien, har börjat uppmärksamma utsatta grupper. I Sverige har program för riskutsatta förskolebarn och skolbarn med externaliserande beteende ökat mest jämfört med verksamheterna föregående år. Antalet kommuner som genomför dessa program har ungefär dubblerats. Norge utvecklar en nationell strategi för tidig intervention vid problematiskt missbruk av narkotika eller alkohol där preventionsinsatserna kommer att inriktas särskilt på riskgrupper. Tillvägagångssätt som inte baseras på abstinens är effektiva för att minska inte bara konsumtionen utan också antalet som påbörjar missbruk i grupper där de första försöken med droger redan sker. Polen bedriver sålunda ett landsomfattande program för att förändra utsatta barns narkotikarelaterade beteende liksom beteendet hos barn som är i de första stadierna av narkotikaanvändning. Det särskilda syftet med det polska programmet är att ge familjen stöd att lösa narkotikaproblem. Det är i detta sammanhang positivt att begreppet riktad prevention inte fokuserar på narkotikaanvändning och inte stigmatiserar narkotikaanvändning. Fokus ligger i stället på utsatthet i en vidare bemärkelse.
Bazı ülkeler (örneğin Polonya ve Slovakya) etkilenmeye daha açık gruplara özel önem atfetmeye başlamıştır. İsveç’te, faaliyetlerde önceki yıllara oranla en bariz artış risk altındaki okul öncesi çocuklar ile yansıtıcı davranışlara sahip okul çocuklarına yönelik programlarda olmuştur. Bu programları uygulayan yerel yönetimlerin sayısı yaklaşık olarak iki katına çıkmıştır. Bunlara ek olarak, Norveç, önleme çabalarının özel olarak risk gruplarını hedefleyeceği sorunlu uyuşturucu ve alkol kullanımına karşı erken müdahale için ulusal bir strateji geliştirmektedir. Kaçınmaya dayanmayan yaklaşımlar, uyuşturucu kullanımı başlangıç aşamasında bulunan gruplarda yalnızca tüketimi değil, başlamayı da azaltmakta etkilidir. Bundan dolayı, Polonya’da etkilenmeye daha açık çocukların veya uyuşturucu kullanımının erken aşamalarında bulunan çocukların uyuşturucuya bağlı davranışlarını değiştirmeye yönelik ulusal çapta bir program vardır. Polonya’nın programının spesifik hedefi, uyuşturucu sorunlarını çözmekte aileye destek olmaktır. Bu anlamda, seçici önleme kavramının uyuşturucu kullanımına odaklanmaması ve uyuşturucu kullanımını damgalamamasının yardımı dokunmaktadır; daha ziyade, daha geniş anlamda etkilenmeye açık olmaya odaklanır.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Skolu profilaksē sāk iesakņoties nostāja, kas paredz iekļaut profilakses pasākumus skolu programmās. Programmu pasākumi ir standartizēti un tiem ir atvēlēts noteikts nodarbību skaits, turklāt katras nodarbības saturs, kā arī skolotāju un skolēnu darbs ir precīzi izplānots.
Programme-based prevention approaches are gaining ground within school-based prevention. Programme-based prevention implies standardised delivery in a defined number of sessions, each with exactly defined contents, and detailed teacher and pupil material. This facilitates monitoring and evaluation and increases the accuracy, fidelity and consistency of interventions, leading to high-quality delivery. As a result, more Member States than before are monitoring school-based prevention interventions (the Czech Republic, Greece, Spain, Ireland, Italy, Cyprus, Hungary, the Netherlands and the United Kingdom). The first ever European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net) has shown promising results. Funded by the European Commission, the project was implemented and cross-evaluated in seven countries, nine regional centres and 143 schools and involved 7 000 students (3 500 in a trial group and 3 500 in a control group). EU-Dap reports that, compared with the control group, students in the trial group had a 26 % lower probability of smoking daily, a 35 % lower probability of being frequently drunk and a 23 % lower probability of using cannabis. A comparable programme-based research approach is Blueprint in the United Kingdom (30). Additionally, more attention is now given to stricter technical guidance and to better coverage in the implementation of school-based prevention (e.g. in France and Ireland).
Les approches de prévention fondées sur des programmes se multiplient dans le cadre de la prévention en milieu scolaire. La prévention fondée sur un programme implique la transmission d'un message standardisé en un nombre déterminé de séances et au contenu rigoureusement défini, ainsi que du matériel détaillé destiné aux enseignants et aux élèves. Cette approche facilite le suivi et l'évaluation et renforce la précision, la similitude et la cohérence des interventions pour aboutir à un produit de qualité. C’est pourquoi un nombre croissant d'États assurent désormais le suivi des actions de prévention en milieu scolaire (République tchèque, Grèce, Espagne, Irlande, Italie, Chypre, Hongrie, Pays‑Bas et Royaume‑Uni). Le premier essai européen de prévention de la toxicomanie jamais organisé en Europe (www.eudap.net) a donné des résultats prometteurs. Financé par la Commission européenne, ce projet a été mis en œuvre et fait l'objet d'une évaluation croisée dans sept pays, neuf centres régionaux et 143 écoles et a porté sur 7 000 élèves (3 500 dans un groupe d'essai et 3 500 dans un groupe de contrôle). L'EU-Dap rapporte que, par comparaison avec le groupe de contrôle, les élèves du groupe d'essai avaient une probabilité inférieure de 26 % de fumer chaque jour, une probabilité inférieure de 35 % d'être ivre fréquemment et une probabilité inférieure de 23% de consommer du cannabis. Une étude comparable fondée sur un programme est le projet Blueprint au Royaume‑Uni (30). Par ailleurs, une plus grande attention est désormais accordée à une orientation technique plus stricte et à une meilleure couverture de la mise en oeuvre de la prévention en milieu scolaire (en France et en Irlande, par exemple).
Im Rahmen der schulbasierten Prävention gewinnen programmbasierte Präventionsansätze zunehmend an Bedeutung. Die programmbasierte Prävention impliziert die standardisierte Erbringung von Leistungen im Rahmen einer bestimmten Zahl von Sitzungen mit exakt definierten Inhalten und ausführlichem Lehr- und Lernmaterial. Dies erleichtert die Beobachtung und Evaluierung, verbessert die Präzision, Genauigkeit und Kohärenz der Maßnahmen und führt somit zu qualitativ hochwertigen Leistungen. Folglich führen heute mehr Mitgliedstaaten als in der Vergangenheit eine Beobachtung von schulbasierten Präventionsmaßnahmen durch (die Tschechische Republik, Griechenland, Spanien, Irland, Italien, Zypern, Ungarn, die Niederlande und das Vereinigte Königreich). Die erste europäische Studie zur Prävention des Drogenmissbrauchs (European Drug Abuse Prevention Trial – www.eudap.net) zeitigte viel versprechende Ergebnisse. Das von der Europäischen Kommission finanzierte Projekt wurde in sieben Ländern in neun regionalen Zentren und an 143 Schulen mit 7 000 Schülern (3 500 in einer Versuchsgruppe und 3 500 in einer Kontrollgruppe) durchgeführt und einer Gegenevaluierung unterzogen. Aus der Studie geht hervor, dass bei Schülern der Versuchsgruppe die Wahrscheinlichkeit, täglich zu rauchen, um 26 %, die Wahrscheinlichkeit, häufig betrunken zu sein, um 35 % und die Wahrscheinlichkeit des Cannabiskonsums um 23 % unter den entsprechenden Werten der Kontrollgruppe lag. (30). Darüber hinaus wird nun bei der Durchführung schulbasierter Präventionsmaßnahmen stärkeres Augenmerk auf strengere technische Leitlinien und eine verbesserte Reichweite gelegt (z. B. in Frankreich und Irland).
En el marco de la prevención escolar, los enfoques preventivos que trabajan con programas van cobrando cada vez mayor importancia. La prevención mediante programas comprende una prestación estandarizada en un número definido de sesiones, cada una con contenidos exactamente definidos y material didáctico pormenorizado para el profesor y el alumno. De esta manera, se facilita el seguimiento y la evaluación y es mayor la precisión, fidelidad y coherencia de las medidas, lo que permite obtener excelentes resultados. En consecuencia, ha aumentado el número de Estados miembros que realizan un seguimiento de las intervenciones de prevención escolar (República Checa, Grecia, España, Irlanda, Italia, Chipre, Hungría, Países Bajos y Reino Unido). El primer estudio europeo para prevenir las toxicomanías (European Drug Abuse Prevention Trial – www.eudap.net) mostró resultados prometedores. Financiado por la Comisión Europea, el proyecto fue realizado en siete países, nueve centros regionales y 143 escuelas, con la participación de 7 000 estudiantes (3 500 en un grupo de ensayo y 3 500 en un grupo de control), y sometido a una contraevaluación. Según el informe EU-Dap, comparándolos con el grupo de control, la probabilidad de que los estudiantes del grupo de ensayo fumen todos los días es un 26 % menor, la probabilidad de que beban con frecuencia, un 35 % menor, y la probabilidad de que consuman cannabis, un 23 % menor . Un enfoque similar de la investigación, basado en programas, es el denominado Blueprint, puesto en práctica en el Reino Unido (30). Además, en la aplicación de medidas de prevención escolar se enfatiza más en la actualidad una orientación técnica más estricta y una mejor cobertura (por ejemplo en Francia y en Irlanda).
Le strategie di prevenzione su base programmatica stanno prendendo piede nell’ambito della prevenzione nelle scuole. La prevenzione programmatica implica la fornitura standardizzata di misure preventive, nel corso di una serie definita di sessioni, ciascuna con contenuti ben precisi, sulla base di materiali didattici dettagliati per insegnanti e studenti. Questo metodo favorisce il monitoraggio e la valutazione, da un lato, e accresce l’accuratezza, la precisione e la coerenza degli interventi, dall’altro lato, garantendo un servizio di elevata qualità. Di conseguenza, un numero maggiore di Stati membri rispetto al passato tengono monitorati gli interventi di prevenzione nelle scuole (Repubblica ceca, Grecia, Spagna, Irlanda, Italia, Cipro, Ungheria, Paesi Bassi e Regno Unito). Il primissimo studio europeo sulla prevenzione del consumo di stupefacenti (www.eudap.net) mostra risultati promettenti. Finanziato dalla Commissione europea, il progetto è stato messo in atto e sottoposto a una valutazione incrociata in sette paesi, nove centri regionali e 143 scuole, coinvolgendo complessivamente 7 000 studenti (3 500 in un gruppo sperimentale e 3 500 in un gruppo di controllo). L’EU-Dap riferisce che, rispetto al gruppo di controllo, gli studenti del gruppo sperimentale hanno il 26% di probabilità in meno di fumare quotidianamente, il 35% di probabilità in meno di ubriacarsi di frequente e il 23% di probabilità in meno di fare uso di cannabis. Un approccio di ricerca analogo di tipo programmatico è il progetto Blueprint, realizzato nel Regno Unito (30). Inoltre, viene data oggi maggiore attenzione a una più rigorosa guida tecnica e a una maggiore estensione dei progetti di prevenzione nelle scuole (per esempio, in Francia e in Irlanda).
As abordagens de prevenção assentes em programas estão a ganhar terreno no domínio da prevenção em meio escolar. A prevenção assente em programas é efectuada de forma normalizada, num número de sessões definido, cada uma das quais com um conteúdo preciso, e com materiais didácticos pormenorizados para professores e alunos. A monitorização e a avaliação ficam, deste modo, facilitadas e as intervenções tornam-se mais exactas, fiéis e coerentes, o que lhes permite ter uma qualidade elevada. Em consequência, há agora um maior número de Estados-Membros que monitorizam as intervenções de prevenção em meio escolar (República Checa, Grécia, Espanha, Irlanda, Itália, Chipre, Hungria, Países Baixos e Reino Unido). O primeiro Ensaio Europeu de Prevenção das Toxicodependências (EU-Dap) (www.eudap.net) revelou resultados promissores. Financiado pela Comissão Europeia, o projecto foi executado em sete países, nove centros regionais e 143 escolas, e envolveu 7 000 estudantes (3 500 num grupo de ensaio e 3 500 num grupo de controlo), tendo sido objecto de uma avaliação cruzada. O EU-Dap informa que, relativamente ao grupo de controlo, os estudantes do grupo de ensaio apresentavam uma probabilidade 26% menor de fumarem diariamente, uma probabilidade 35% menor de se embriagarem frequentemente e uma probabilidade 23% menor de consumirem cannabis. Uma abordagem comparável da investigação assente em programas é o programa Blueprint, do Reino Unido (30). Além disso, está a dar-se maior atenção a uma orientação técnica mais rigorosa e a uma melhor cobertura na execução da prevenção em meio escolar (por exemplo, em França e Irlanda).
Οι προσεγγίσεις πρόληψης βάσει προγραμμάτων κερδίζουν έδαφος στο πλαίσιο της πρόληψης στα σχολεία. Η πρόληψη βάσει προγραμμάτων συνεπάγεται τυποποιημένη εφαρμογή στο πλαίσιο ενός συγκεκριμένου αριθμού συνεδριών, καθεμία από τις οποίες έχει επακριβώς καθορισμένο περιεχόμενο και συνοδεύεται από αναλυτικό υλικό για τους εκπαιδευτικούς και τους μαθητές. Με τον τρόπο αυτό διευκολύνεται η παρακολούθηση και η αξιολόγηση και αυξάνεται η ακρίβεια, η πιστότητα και η συνέπεια των παρεμβάσεων, με αποτέλεσμα την υψηλής ποιότητας εφαρμογή τους. Ως εκ τούτου, περισσότερα κράτη μέλη σε σχέση με το παρελθόν επιδίδονται στην παρακολούθηση παρεμβάσεων πρόληψης στο σχολείο (Τσεχική Δημοκρατία, Ελλάδα, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία, Κύπρος, Ουγγαρία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο). Τα αποτελέσματα του πρώτου ευρωπαϊκού δοκιμαστικού προγράμματος πρόληψης της χρήσης ναρκωτικών (www.eudap.net) ήταν ενθαρρυντικά. Με χρηματοδότηση της Ευρωπαϊκής Επιτροπής, το πρόγραμμα υλοποιήθηκε και αξιολογήθηκε σε επτά χώρες, εννέα περιφερειακά κέντρα και 143 σχολεία με τη συμμετοχή 7 000 μαθητών (3 500 στην ομάδα δοκιμής και 3 500 στην ομάδα ελέγχου). Το EU-Dap αναφέρει ότι, σε σύγκριση με την ομάδα ελέγχου, οι μαθητές της ομάδας δοκιμής είχαν 26 % μικρότερη πιθανότητα να καπνίζουν σε ημερήσια βάση, 35 % μικρότερη πιθανότητα να είναι συχνά μεθυσμένοι και 23 % μικρότερη πιθανότητα να κάνουν χρήση κάνναβης. Μια συγκρίσιμη ερευνητική προσέγγιση στο πλαίσιο προγράμματος είναι το Blueprint στο Ηνωμένο Βασίλειο (30). Επιπλέον, μεγαλύτερη προσοχή δίνεται πλέον στην αυστηρότερη τεχνική καθοδήγηση και στην καλύτερη κάλυψη κατά την εφαρμογή της πρόληψης στα σχολεία (π.χ. στη Γαλλία και την Ιρλανδία).
Programmatische preventiestrategieën winnen terrein binnen drugspreventie op scholen. Een dergelijke aanpak houdt in dat volgens een vast stramien gewerkt wordt, met een vooraf vastgesteld aantal bijeenkomsten waarvan de inhoud nauwkeurig is vastgelegd en aan de hand van uitgebreid lesmateriaal voor docent en leerling. Hierdoor worden de monitoring en evaluatie vergemakkelijkt, en het leidt ook tot een grotere nauwkeurigheid, betrouwbaarheid en consistentie van de activiteiten, met betere resultaten tot gevolg. We zien dan ook dat meer landen dan voorheen aandacht besteden aan de monitoring van preventieprogramma’s op scholen (Tsjechië, Griekenland, Spanje, Ierland, Italië, Cyprus, Hongarije, Nederland en het Verenigd Koninkrijk). Het allereerste European Drug Addiction Prevention Trial (Europees onderzoek naar de preventie van drugsverslaving) (www.eudap.net) heeft veelbelovende resultaten opgeleverd. Dit door de Europese Commissie gefinancierde project is in 7 landen, 9 regionale centra en 143 scholen uitgevoerd en geëvalueerd. Er waren in totaal 7 000 scholieren bij betrokken (3 500 in de onderzoeksgroep en 3 500 in een controlegroep). In het kader van EU-Dap werd vastgesteld dat scholieren in de onderzoeksgroep in vergelijking met de controlegroep minder risico liepen bepaald gedrag te ontwikkelen: 26% minder risico als het gaat om dagelijks roken, 35% minder risico ten aanzien van veelvuldige dronkenschap en 23% minder risico voor wat betreft het gebruik van cannabis. Een vergelijkbare programmatische onderzoeksaanpak is Blueprint in het Verenigd Koninkrijk (30). Daarnaast wordt er nu ook meer aandacht geschonken aan striktere technische begeleiding en aan een ruimer bereik bij de toepassing van preventie op scholen (bijvoorbeeld in Frankrijk en Ierland).
V rámci prevence ve školách nacházejí své místo preventivní přístupy založené na programech. Prevence založená na programech předpokládá standardizovanou realizaci se stanoveným počtem hodin, přičemž každá má přesně definovaný obsah, a podrobně rozpracované materiály pro učitele a žáky. To umožňuje monitorování a hodnocení a zvyšuje přesnost, věrnost a konzistenci intervencí, což vede k vysoké kvalitě výuky. V důsledku toho více členských států než dříve monitoruje preventivní intervence ve školách (Česká republika, Řecko, Španělsko, Irsko, Itálie, Kypr, Maďarsko, Nizozemsko a Spojené království). Vůbec první školní preventivní program s názvem „European Drug Abuse Prevention Trial (Evropská studie prevence zneužívání drog) (www.eudap.net) ukázal slibné výsledky. Tento projekt financovaný Evropskou komisí byl realizován a podroben srovnávacímu hodnocení v sedmi zemích, devíti regionálních centrech a 143 školách a zapojilo se do něj 7 000 studentů (3 500 ve sledované skupině a 3 500 v kontrolní skupině). EU-Dap uvádí, že v porovnání s kontrolní skupinou měli studenti ve sledované skupině o 26 % nižší pravděpodobnost denního kouření, o 35 % nižší pravděpodobnost časté opilosti a o 23 % nižší pravděpodobnost užívání konopí. Srovnatelným výzkumným projektem založeným na programech je Blueprint ve Spojeném království (30). Kromě toho je nyní více pozornosti věnováno přísnějšímu technickému vedení a lepšímu pokrytí při realizaci prevence ve školách (např. ve Francii a Irsku).
Programbaserede forebyggelsestiltag er ved at vinde indpas inden for den skolebaserede forebyggelse. Programbaseret forebyggelse omfatter en standardiseret "pakke" bestående af et fastlagt antal sessioner, hver med et nøje fastlagt indhold, og detaljeret lærer- og elevmateriale. Dette gør overvågningen og evalueringen lettere og øger tiltagenes præcision, nøjagtighed og konsistens, hvilket medfører en indsats af høj kvalitet. Som følge heraf overvåger flere medlemsstater end tidligere skolebaserede forebyggelsestiltag (Tjekkiet, Grækenland, Spanien, Irland, Italien, Cypern, Ungarn, Nederlandene og Det Forenede Kongerige). Den første undersøgelse på området nogensinde, European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net), har vist lovende resultater. Projektet, som finansieres af Europa-Kommissionen, blev iværksat og krydsevalueret i 7 lande, 9 regionale centre og 143 skoler. 7 000 elever (3 500 i en forsøgsgruppe og 3 500 i en kontrolgruppe) deltog i projektet. Ifølge EU-Dap havde elever i forsøgsgruppen i forhold til kontrolgruppen en 26 % lavere sandsynlighed for at ryge dagligt, en 35 % lavere sandsynlighed for at være beruset hyppigt og en 23 % lavere sandsynlighed for at bruge cannabis. En sammenlignelig programbaseret forskningstilgang er Blueprint i Det Forenede Kongerige (30). Endvidere lægges der nu større vægt på en mere nøjagtig teknisk vejledning og en bedre dækning i forbindelse med gennemførelsen af skolebaseret forebyggelse (f.eks. i Frankrig og Irland).
Programmipõhine ennetustöö muutub koolides tehtavas ennetuses üha populaarsemaks. Programmipõhine ennetus sisaldab kindla hulga standardseid õppetunde, millel on kindlalt määratletud sisu, ning üksikasjalikku materjali õpilase ja õpetaja jaoks. See hõlbustab tegevuse jälgimist ja hindamist ning suurendab selle täpsust, usaldusväärsust ja terviklikkust, tagades teabe edastamise kõrge kvaliteedi. Selle tulemusel jälgib varasemast rohkem liikmesriike (Tšehhi Vabariik, Kreeka, Hispaania, Iirimaa, Itaalia, Küpros, Ungari, Madalmaad ja Ühendkuningriik) ennetustegevust koolides. Esimene uimastite kuritarvitamise ennetamisalgatus Euroopas (www.eudap.net) on andnud julgustavaid tulemusi. Euroopa Komisjoni rahastatud projekti rakendati ja hinnati vastastikku seitsmes riigis, üheksas piirkondlikus keskuses ja 143 koolis ning hõlmatud oli 7000 õpilast (3500 algatuse rühmas ja 3500 kontrollrühmas). EU-Dap teatab, et võrreldes kontrollrühmaga oli algatuse rühma õpilaste igapäevase suitsetamise tõenäosus 26% väiksem, sagedase purjusoleku tõenäosus 35% väiksem ning kanepi tarvitamise tõenäosus 23% väiksem. Sellega on võrreldav programmipõhine uurimuslik lähenemine Blueprint Ühendkuningriigis(30) Lisaks pööratakse nüüd rohkem tähelepanu rangemale tehnilisele juhendamisele ja koolides rakendatava ennetustegevuse paremale kajastamisele (näiteks Prantsusmaal ja Iirimaal).
Ohjelmapohjaiset lähestymistavat ovat yleistymässä kouluissa tehtävässä ehkäisevässä huumetyössä. Ohjelmapohjainen ehkäisevä huumetyö sisältää tietyn määrän vakiomuotoisia oppitunteja, joista kunkin sisältö on tarkasti määritelty. Opettajalle ja oppilaille on laadittu yksityiskohtaista materiaalia. Tämä helpottaa seurantaa ja arviointia ja lisää ohjelmien tarkkuutta, yhtenäisyyttä ja johdonmukaisuutta, jolloin opetus on erittäin laadukasta. Kouluissa tehtäviä ehkäisytoimia seurataankin nyt tarkasti entistä useammissa jäsenvaltioissa (Tšekki, Kreikka, Espanja, Irlanti, Italia, Kypros, Unkari, Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta). EU-Dapista, Euroopan ensimmäisestä huumeiden väärinkäytön ehkäisemistä koskevasta kokeiluhankkeesta (www.eudap.net) on saatu lupaavia tuloksia. Euroopan komission rahoittama hanke toteutettiin ja siitä tehtiin vertailuarviointi seitsemässä maassa, yhdeksässä aluetason keskuksessa ja 143 koulussa, ja hankkeeseen osallistui 7 000 oppilasta (joista 3 500 osallistui testiryhmiin ja 3 500 vertailuryhmään). EU-Dapin raportin mukaan päivittäisen tupakoinnin todennäköisyys oli testiryhmän oppilailla 26 prosenttia, humalahakuisen juomisen todennäköisyys 35 prosenttia ja kannabiksen käytön todennäköisyys 23 prosenttia alempi kuin vertailuryhmässä. Vastaavaa ohjelmapohjaista tutkimusmallia on kokeiltu Yhdistyneen kuningaskunnan Blueprint-ohjelmassa (30). Kouluissa tehtävän ehkäisytyön toteutuksessa kiinnitetään nykyisin entistä enemmän huomiota myös tiukempaan tekniseen ohjaukseen ja parempaan kattavuuteen (esim. Ranska ja Irlanti).
Az iskolai megelőzésen belül kezdenek teret nyerni a program alapú prevenciós szemléletek. A program alapú prevenció szabványosított szolgáltatást jelent, meghatározott számú, pontosan rögzített tartalmú ülés keretében, a tanároknak és a tanulóknak részletesen leírt segédanyaggal. Ez elősegíti a monitoringot és az értékelést, továbbá javítja a beavatkozások pontosságát, hitelességét és következetességét, ami magas színvonalú teljesítéshez vezet. Ennek folytán a korábbinál több tagállamban monitorozzák az iskolai megelőzési beavatkozásokat (Csehország, Görögország, Spanyolország, Írország, Olaszország, Ciprus, Magyarország, Hollandia és az Egyesült Királyság). A kábítószerrel való visszaélés első európai prevenciós kísérlete (www.eudap.net) ígéretes eredményeket hozott. Az Európai Bizottság által finanszírozott projektet és keresztértékelését hét országban, kilenc regionális központban és 143 iskolában hajtották végre, 7000 tanuló részvételével (3500 a kísérleti csoportban, ugyancsak 3500 a kontrollcsoportban). Az EU-Dap arról számolt be, hogy a kontrollcsoporttal összehasonlítva a kísérleti csoportban lévő tanulók 26%-kal kisebb valószínűséggel dohányoztak napi rendszerességgel, 35%-kal kisebb valószínűséggel részegedtek le rendszeresen és 23%-kal kisebb valószínűséggel használtak kannabiszt. Ehhez hasonló program alapú kutatási szemléleten alapul az Egyesült Királyságban működő Blueprint30. Emellett az iskolai megelőzés megvalósításakor most már nagyobb figyelmet fordítanak a szigorúbb technikai irányításra és a szélesebb körű tartalomra (pl. Franciaországban és Írországban).
Programbasert forebyggende arbeid holder på å få fotfeste innen det skolebaserte forebyggende arbeidet. Programbaserte forebyggende tiltak innebærer et definert antall standardiserte møter, hvert med et definert innhold, og detaljert materiell til lærere og elever. Dette legger til rette for kartlegging og evaluering og øker tiltakenes nøyaktighet, pålitelighet og konsekvens og sikrer høy kvalitet på gjennomføringen. Som et resultat har flere medlemsstater enn før oppsyn med det skolebaserte forebyggende arbeidet (Den tsjekkiske republikk, Hellas, Spania, Irland, Italia, Kypros, Ungarn, Nederland og Storbritannia). Det første europeiske forsøksprogrammet for forebygging av narkotikamisbruk – European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net) – har gitt lovende resultater. Prosjektet finansieres av Europakommisjonen og ble gjennomført og kryssevaluert i syv land, ni regionale sentre og 143 skoler. 7000 elever har vært med (3500 i en forsøksgruppe og 3500 i en kontrollgruppe). EU-Dap rapporterer at det var 26 % mindre sannsynlighet for at elevene i forsøksgruppen røykte daglig, 35 % lavere sannsynlighet for at de ofte var beruset, og 23 % mindre sannsynlighet for at de brukte cannabis, sammenlignet med kontrollgruppen. Et tilsvarende programbasert forskningsprosjekt er Blueprint i Storbritannia (30). I tillegg rettes mer oppmerksomhet mot strengere faglig veiledning og bedre dekning for de skolebaserte forebyggende tiltakene (f.eks. i Frankrike og Irland).
W ramach działań zapobiegawczych w szkołach na znaczeniu zyskują programowe metody prewencji. Profilaktyka programowa oznacza znormalizowane działanie w formie określonej liczby sesji, przy czym treść każdej z nich jest ściśle określona i przewiduje wykorzystanie szczegółowych materiałów dla nauczycieli i uczniów. Ułatwia to monitorowanie i ocenę oraz zwiększa dokładność, stosowność i spójność działań zapobiegawczych, wpływając w ten sposób na ich wysoką jakość. W konsekwencji większa niż dotychczas liczba państw członkowskich monitoruje zapobiegawcze działania interwencyjne w szkołach (są to Czechy, Grecja, Hiszpania, Irlandia, Włochy, Cypr, Węgry, Holandia i Wielka Brytania). Pierwsza europejska próba zapobiegania narkomanii (EUDAP) (www.eudap.net) wykazała obiecujące wyniki. Projekt finansowany przez Komisję Europejską wdrożono i poddano szczegółowej ocenie w siedmiu krajach, w dziewięciu ośrodkach regionalnych i 143 szkołach; wzięło w nim udział 7000 uczniów (3500 w grupie próbnej i 3500 w grupie kontrolnej). Jak wskazują wyniki uzyskane w projekcie EU-Dap, w porównaniu z grupą kontrolną prawdopodobieństwo codziennego palenia tytoniu wśród uczniów w grupie próbnej było niższe o 26%, prawdopodobieństwo częstego upijania się niższe o 35%, a prawdopodobieństwo zażywania konopi indyjskich — niższe o 23%. Wielka Brytania stosuje podobną programową metodę badań o nazwie Blueprint (30). Ponadto obecnie większą wagę przykłada się do ściślejszych wytycznych natury technicznej oraz do szerszego zakresu działań zapobiegawczych wdrażanych w szkołach (np. we Francji i Irlandii).
Abordările bazate pe programe a revenirii câştigă teren în cadrul prevenirii prin şcoală. Prevenirea bazată pe programe implică educarea standardizată, prin intermediul unui anumit număr de ore, fiecare cu un conţinut bine definit şi cu materiale detaliate pentru profesori şi elevi. Acest lucru facilitează monitorizarea şi evaluarea şi creşte acurateţea, fidelitatea şi consecvenţa intervenţiilor, ceea ce duce la oferirea unor servicii educaţionale de mare calitate. Drept rezultat, tot mai multe state membre monitorizează intervenţiile în scopul prevenirii prin şcoală (Republica Cehă, Grecia, Spania, Irlanda, Italia, Cipru, Ungaria, Ţările de Jos şi Regatul Unit). Primul Test european de prevenire a abuzului de droguri (www.eudap.net) a dat rezultate promiţătoare. Finanţat de Comisia Europeană, proiectul a fost pus în aplicare şi supus unei evaluări încrucişate în şapte ţări, nouă centre regionale şi 143 de şcoli şi a implicat 7 000 de elevi (3 500 într-un grup de test şi 3 500 într-un grup de control). EU-Dap raportează că, în comparaţie cu grupul de control, studenţii din grupul de test au prezentat o probabilitate cu 26 % mai redusă de a fuma zilnic, cu 35 % mai redusă de a se îmbăta în mod frecvent şi cu 23 % mai redusă de a consuma canabis. O abordare comparabilă a cercetării bazate pe programe este Blueprint din Regatul Unit (30). În plus, se acordă o atenţie sporită unor indicaţii tehnice mai stricte şi unei mai bune acoperiri în aplicarea prevenirii prin şcoală (de exemplu, în Franţa şi Irlanda).
Preventívne prístupy založené na programe získavajú miesto v prevencii na školách. Prevencia založená na programe znamená štandardizovaný prednes počas definovaného počtu lekcií, každá s presne definovaným obsahom a podrobným materiálom pre učiteľov a žiakov. To uľahčuje monitorovanie a hodnotenie a zvyšuje presnosť, vernosť a konzistentnosť zásahov, čo vedie k vysokej kvalite prednášania. V dôsledku toho viac členských štátov monitoruje preventívne zásahy na školách ako predtým (Česká republika, Grécko, Španielsko, Írsko, Taliansko, Cyprus, Maďarsko, Holandsko a Spojené kráľovstvo). Prvý európsky pokus o prevenciu zneužívania drog (www.eudap.net) ukázal sľubné výsledky. Projekt, ktorý financuje Európska komisia, bol realizovaný a krížovo hodnotený v siedmich krajinách, deviatich regionálnych strediskách a 143 školách so 7 000 žiakmi (3 500 v pokusnej skupine a 3 500 v kontrolnej skupine). EU-Dap udáva, že v porovnaní s kontrolnou skupinou mali žiaci v pokusnej skupine o 26 % nižšiu pravdepodobnosť užívania kanabisu. Porovnateľným výskumným prístupom založeným na programe je Blueprint v Spojenom kráľovstve (30). Okrem toho väčšia pozornosť sa teraz venuje prísnejšiemu technickému usmerňovaniu a lepšiemu pokrytiu pri realizácii prevencie na školách (napr. vo Francúzsku a Írsku).
Pristopi preprečevanja, ki temeljijo na programih, so vse pomembnejši pri preprečevanju zlorabe drog v šolah. Na programu temelječe preprečevanje vključuje standardizirano podajanje snovi v obliki določenega števila predavanj, pri čemer ima vsako točno določeno vsebino, ter podrobno gradivo za učitelje in učence. To olajšuje spremljanje in ocenjevanje ter povečuje natančnost, zanesljivost in doslednost intervencij, katerih rezultat je kakovostno podajanje. Rezultat tega je, da se je povečalo število držav članic, ki spremljajo preventivne intervencije v šolah (Češka republika, Grčija, Španija, Irska, Italija, Ciper, Madžarska, Nizozemska in Združeno kraljestvo). Prvi evropski poskus preprečevanja zlorabe drog (www.eudap.net) je pokazal spodbudne rezultate. Projekt, ki ga financira Evropska komisija, se izvaja in navzkrižno ocenjuje v več državah, devetih regionalnih centrih in 143 šolah, vanj pa je vključenih 7000 dijakov (3500 v poskusni skupini in 3500 v kontrolni skupini). EU-Dap poroča, da je v primerjavi s kontrolno skupino za dijake iz poskusne skupine veljala 26 % manjša verjetnost dnevnega kajenja, 35 % nižja verjetnost pogoste vinjenosti in 23 % nižja verjetnost uživanja konoplje. Primerljiv raziskovalni pristop, ki temelji na programu, je Blueprint v Združenem kraljestvu (30). Zdaj se več pozornosti namenja tudi doslednejšim strokovnim smernicam in širšemu vključevanju v preprečevanje zlorabe drog v šolah (npr. v Franciji in na Irskem).
Programbaserade preventionsstrategier vinner terräng när det gäller prevention i skolorna. Programbaserad prevention innebär standardiserad framställning under ett bestämt antal lektioner, var och en med exakt fastställt innehåll och detaljerat lärar- och elevmaterial. Detta underlättar kontroll och utvärdering och gör insatserna mer precisa, korrekta och enhetliga vilket leder till hög kvalitet. Fler medlemsstater än tidigare (Tjeckien, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Cypern, Ungern, Nederländerna och Storbritannien) följer därför upp preventionsinsatser i skolorna. Det allra första projektet, European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net), har givit lovande resultat. Projektet finansierades av Europeiska kommissionen och genomfördes och utvärderades i sju länder, nio regionala centra och 143 skolor och innefattade 7 000 elever (3 500 i en försöksgrupp och 3 500 i en kontrollgrupp). EU-DAP rapporterar att för elever i försöksgruppen rådde 26 % lägre sannolikhet att de skulle röka dagligen, 35 % lägre sannolikhet att ofta vara berusade och 23 % lägre sannolikhet att de skulle använda cannabis. Blueprint i Storbritannien är en jämförbar programbaserad forskningsstrategi (30). Större uppmärksamhet läggs nu vid striktare teknisk vägledning och bättre täckning i genomförandet av prevention i skolor (t.ex. i Frankrike och Irland).
Program esaslı önleme yaklaşımları, okul esaslı önleme kapsamında önem kazanmaktadır. Program esaslı önleme, her biri tam olarak tanımlanmış içerik ile ayrıntılı öğretmen ve öğrenci malzemesiyle, belirli sayıda oturumda standartlaştırılmış sunum anlamına gelmektedir. Bu sayede izleme ve değerlendirme kolaylaşmakta ve müdahalelerin hassasiyeti, doğruluğu ve tutarlığı artarak yüksek kaliteli sunum sağlanmaktadır. Bunun sonucunda, eskisinden daha çok sayıda Üye Devlet okul esaslı önleme müdahalelerini izlemektedir (Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, İspanya, İrlanda, İtalya, Kıbrıs, Macaristan, Hollanda ve Birleşik Krallık). İlk Avrupa Uyuşturucu Alışkanlığını Önleme Denemesi (www.eudap.net) umut vadeden sonuçlar vermiştir. Avrupa Komisyonu tarafından finanse edilen proje, yedi ülke, dokuz bölge merkezi ile 143 okulda uygulanmış, karşılaştırmalı olarak değerlendirilmiş ve (3.500’ü bir deneme grubunda ve 3.500’ü de bir kontrol grubunda olmak üzere) 7.000 öğrenciyi içermiştir. EU-Dap’ın raporuna göre, deneme grubundaki öğrencilerin, kontrol grubuyla karşılaştırıldığında her gün sigara içme olasılığının % 26 daha az, sıklıkla sarhoş olma olasılığının % 35 daha az ve esrar kullanma olasılığının da % 23 daha az olduğu görülmüştür. Karşılaştırılabilir bir program esaslı araştırma yaklaşımı da Birleşik Krallık'taki Blueprint’tir (30). Buna ek olarak, okul esaslı önlemenin uygulanmasında daha sıkı teknik rehberliğe ve yaygınlaştırmaya verilen önem artmaktadır (örneğin, Fransa ve İrlanda’da).
  1. nodaļa: Politika un...  
gada rīcības plāns ir vienkāršs un skaidri strukturēts, ar virzību uz konkrētiem rezultātiem – tajā ir formulēti pasākumu mērķi, noteiktas atbildības jomas un konkretizēts finansējums, kā arī definēti gaidāmie pasākumu rezultāti un izpildes un novērtējuma termiņi.
Some countries, having first implemented national drug strategies and action plans some time ago (1998 onwards), are now reformulating their strategies or plans, placing greater emphasis on setting clearer and more feasible objectives. For example, Luxembourg reports that its new action plan 2005–09 is simple, clearly structured and output oriented, setting objectives for actions, identifying responsibilities and specifying budgets, anticipated outcomes and deadlines for outcome and evaluation. In Belgium, an expert group was appointed by the public health authorities of the French Community and Walloon region to establish a ‘concerted plan of prevention, help and care in drug addiction’. The group recommended that ‘priorities and objectives should be defined more clearly by the governments’, that ‘a clear definition of the basic principles of a common drug policy should take place’ and that ‘a chronology of the chosen strategies should be identified’. The 2005–06 action plan in the Czech Republic follows a similar direction, specifying concrete goals and the activities needed to meet them, and setting out the responsibilities of individual ministers and the terms and indicators of fulfilment for each field.
Certains pays, qui ont mis en œuvre leurs premières stratégies et plans d’action antidrogue nationaux voici quelque temps (depuis 1998), reformulent actuellement leurs plans et stratégies en mettant en exergue la définition d’objectifs plus précis et plus réalistes. Ainsi, le Luxembourg rapporte que son nouveau plan d’action pour la période 2005-2009 est simple, clairement structuré et orienté vers les résultats, qu’il fixe des objectifs pour les actions, identifie les responsabilités et définit les budgets, les résultats escomptés et les délais pour l'obtention des résultats et l’évaluation. En Belgique, un groupe d’experts a été institué par les autorités sanitaires de la Communauté française et de la Région wallonne pour élaborer un «plan concerté de prévention, d’aide et de soins à la toxicomanie». Le groupe a recommandé que «les gouvernements définissent plus clairement les priorités et les objectifs», qu'«une définition claire des principes de base d’une politique commune antidrogue soit donnée» et qu’«une chronologie des stratégies retenues soit identifiée». Le plan d’action 2005-2006 de la République tchèque suit une approche similaire, en identifiant des objectifs concrets et les activités requises pour les atteindre et en déterminant les responsabilités de chaque ministère et les conditions et indicateurs de réussite pour chaque domaine.
Einige Länder, die vor einiger Zeit (seit 1998) erstmals nationale Drogenstrategien und Aktionspläne umgesetzt haben, formulieren derzeit ihre Strategien bzw. Pläne neu und legen dabei einen stärkeren Schwerpunkt auf die Festlegung von Zielen, die klarer sind und eher verwirklicht werden können. Beispielsweise ist dem luxemburgischen Bericht zufolge der neue Aktionsplan für den Zeitraum 2005 bis 2009 einfach, klar strukturiert und ergebnisorientiert, legt Ziele für Maßnahmen fest und bestimmt Zuständigkeiten, Mittel, voraussichtliche Ergebnisse sowie Fristen für deren Umsetzung und Evaluierung. In Belgien richteten die Gesundheitsbehörden der Französischen Gemeinschaft und der Wallonischen Region eine Sachverständigengruppe ein, die einen „konzertierten Plan für Prävention, Hilfe und Betreuung im Bereich der Drogensucht“ erarbeiten soll. Die Gruppe empfahl „die Festlegung klarerer Prioritäten und Ziele durch die Regierungen“, „eine eindeutige Definition der Grundprinzipien einer gemeinsamen Drogenpolitik“ und die „Bestimmung der zeitlichen Abfolge der ausgewählten Strategien“. Der Aktionsplan 2005/2006 der Tschechischen Republik verfolgt eine ähnliche Richtung: Er legt konkrete Ziele sowie die dafür erforderlichen Maßnahmen fest und bestimmt die Zuständigkeiten einzelner Minister sowie die Bedingungen und Indikatoren für die Realisierung der Ziele in den einzelnen Bereichen.
Alcuni paesi che avevano attuato strategie nazionali e piani d’azione antidroga qualche tempo fa (dal 1998) stanno riformulando tali strategie o piani per dare maggior spazio alla definizione di obiettivi più chiari e fattibili. Per esempio, il Lussemburgo riferisce che il suo nuovo piano d’azione per il periodo 2005-2009 è più semplice, meglio strutturato e più orientato ai risultati, avendo fissato obiettivi per le azioni previste, individuato responsabilità e specificato bilanci, previsto gli esiti e le scadenze per risultati e valutazione. In Belgio le autorità sanitarie della comunità francese e della regione vallona hanno nominato un gruppo di esperti con l’incarico di elaborare “un piano concertato di prevenzione, aiuto e assistenza ai tossicodipendenti”. Il gruppo ha raccomandato che “i governi definiscano con maggior trasparenza le priorità e gli obiettivi”, che “siano definiti con chiarezza i principi fondamentali di una politica comune in materia di droga” e che “sia decisa una tempistica di attuazione delle strategie selezionate”. Il piano d’azione per il periodo 2005-2006 nella Repubblica ceca ha un orientamento analogo: specifica cioè una serie di obiettivi concreti e le attività necessarie per metterli in pratica, definisce le responsabilità dei singoli ministri e, per ogni settore, indica i termini e gli indicatori di successo.
Alguns países, que já começaram a aplicar estratégias nacionais de luta contra a droga e planos de acção há algum tempo (desde 1998), estão agora a reformular as suas estratégias ou planos, dando maior ênfase à fixação de objectivos mais claros e exequíveis. O Luxemburgo, por exemplo, refere que o seu novo plano de acção para 2005–2009 é simples, estruturado de forma clara e orientado para os resultados, estabelecendo objectivos para as diversas acções, identificando as responsabilidades e especificando os orçamentos, os resultados previstos e os prazos para a sua obtenção e avaliação. Na Bélgica, as autoridades de saúde pública da Comunidade Francófona e da região da Valónia nomearam um grupo de peritos para elaborar um “plano concertado de prevenção, ajuda e tratamento da toxicodependência”. O grupo recomendou aos governos “que definam as prioridades e os objectivos com maior clareza”, “procedam a uma definição clara dos princípios básicos de uma política comum em matéria de droga” e “identifiquem uma cronologia das estratégias escolhidas”. O plano de acção da República Checa para 2005–2006 segue uma direcção semelhante, especificando objectivos concretos e as actividades necessárias para os cumprir, apontando as responsabilidades de cada ministro e os termos e indicadores de cumprimento referentes a cada domínio.
Ορισμένες χώρες, οι οποίες είχαν εφαρμόσει από καιρό (από το 1998 και μετά) εθνικές στρατηγικές και σχέδια δράσης για τα ναρκωτικά, προχωρούν στην αναδιατύπωση των στρατηγικών ή των σχεδίων τους δίνοντας μεγαλύτερη έμφαση στη θέση σαφέστερων και πιο υλοποιήσιμων στόχων. Για παράδειγμα, το Λουξεμβούργο αναφέρει ότι το νέο σχέδιο δράσης του για την περίοδο 2005–09 χαρακτηρίζεται από απλότητα, σαφή διάρθρωση και προσανατολισμό στα αποτελέσματα, καθώς θέτει στόχους για δράσεις, καθορίζει αρμοδιότητες και προσδιορίζει προϋπολογισμούς, προσδοκώμενα αποτελέσματα και προθεσμίες για την επίτευξη αποτελεσμάτων και την αξιολόγηση. Στο Βέλγιο, οι αρχές δημόσιας υγείας της γαλλικής κοινότητας και της περιφέρειας της Βαλονίας ανέθεσαν σε ομάδα εμπειρογνωμόνων την εκπόνηση ενός συντονισμένου σχεδίου πρόληψης, αρωγής και πρόνοιας για το φαινόμενο της τοξικομανίας. Η ομάδα εισηγήθηκε τον σαφέστερο καθορισμό προτεραιοτήτων και στόχων από τις κυβερνήσεις, καθώς και ότι πρέπει να γίνει σαφής ορισμός των βασικών αρχών μιας κοινής πολιτικής για τα ναρκωτικά και ότι πρέπει να καταταχθούν κατά χρονολογική σειρά οι επιλεχθείσες στρατηγικές. Το σχέδιο δράσης στην Τσεχική Δημοκρατία για την περίοδο 2005–06 κινείται προς την ίδια κατεύθυνση, ορίζοντας σαφείς στόχους και τις δραστηριότητες που απαιτούνται για την επίτευξή τους και προσδιορίζοντας τις αρμοδιότητες των επιμέρους υπουργών καθώς και τους όρους και τους δείκτες επίτευξης των στόχων σε κάθε τομέα.
Andere landen, die eerder al nationale drugsstrategieën en actieplannen inzake drugs hadden ingevoerd, zijn nu bezig hun beleid te herzien; ze werken nieuwe plannen uit waarin de nadruk meer ligt op de vaststelling van duidelijke en realistische doelstellingen. Zo maakt Luxemburg melding van een nieuw actieplan voor 2005-2009 dat eenvoudiger is, een doorzichtiger structuur kent en meer resultaatgericht is en waarin doelstellingen vastgelegd zijn voor concrete maatregelen, verantwoordelijkheden aangegeven worden en begrotingsmiddelen, verwachte resultaten en termijnen voor resultaten en evaluatie vastgelegd zijn. In België is door de gezondheidsautoriteiten van de Franse Gemeenschap en het Waals Gewest een deskundigengroep ingesteld die tot taak had een “overlegd plan voor preventie, hulp- en zorgverlening bij drugsverslaving” op te stellen. De deskundigen gaven als aanbeveling dat “prioriteiten en doelstellingen duidelijker omschreven zouden moeten worden door de regeringen”, dat er “een duidelijke definitie van de grondbeginselen van een gemeenschappelijk drugsbeleid zou moeten komen” en dat “de chronologie van de gekozen strategieën bepaald zou moeten worden”. Het actieplan 2005-2006 van Tsjechië gaat in dezelfde richting: er worden concrete doelen in aangegeven, evenals acties die nodig zijn om die doelen te bereiken; de verantwoordelijkheden van individuele ministers zijn vastgelegd; en ook bevat het plan voorwaarden en indicatoren op basis waarvan voor ieder deelterrein de resultaten worden afgemeten.
Některé země, jež poprvé zavedly národní protidrogové strategie a akční plány už před určitou dobou (od roku 1998), nyní své strategie nebo plány nově formulují, přičemž kladou větší důraz na stanovení jasnějších a dosažitelnějších cílů. Například Lucembursko uvádí, že jeho nový akční plán na období 2005–2009 je jednoduchý, jasně strukturovaný a orientovaný na výstupy, přičemž stanovuje cíle opatření, vymezuje odpovědnost a určuje rozpočty, očekávané výsledky a lhůty pro jejich dosažení a hodnocení. V Belgii jmenovaly orgány veřejného zdravotnictví Francouzského společenství a regionu Valonsko skupinu odborníků, aby vytvořila „společný plán prevence, pomoci a péče v oblasti drogové závislosti“. Skupina doporučila, aby „vlády jasněji definovaly priority a cíle“, aby „byla stanovena jasná definice základních principů společné protidrogové politiky“ a aby „byl určen chronologický sled zvolených strategií“. Akční plán na období 2005–2006 v České republice se ubírá podobným směrem, specifikuje konkrétní cíle a aktivity potřebné k jejich dosažení, vymezuje odpovědnost jednotlivých ministerstev a podmínky a ukazatele plnění pro každou oblast.
Nogle lande, som første gang havde gennemført nationale narkotikastrategier og handlingsplaner for nogen tid siden (fra og med 1998), er nu i gang med at revidere deres strategier eller planer med større vægt på at fastsætte klarere og mere realistiske mål. F.eks. er Luxembourgs nye handlingsplan for 2005–2009 enkel, klart struktureret og resultatorienteret med angivelse af indsatsområder, ansvarsområder og budgetter, forventede resultater og frister for resultater og evaluering. I Belgien nedsatte de offentlige sundhedsmyndigheder i det franske fællesskab og regionen Vallonien en ekspertgruppe, som skulle udarbejde en "fælles forebyggelses-, bistands- og behandlingsplan i forbindelse med narkotikamisbrug". Gruppen anbefalede, at "myndighederne fastlagde klarere prioriteringer og mål", at "grundprincipperne for en fælles narkotikapolitik blev defineret klart", og at "der blev udarbejdet en kronologisk oversigt over de valgte strategier". Tjekkiets handlingsplan for 2005–2006 går i samme retning med angivelse af konkrete mål og de aktiviteter, der er nødvendige for at nå dem, samt fastsættelse af de enkelte ministres ansvarsområder samt betingelser og indikatorer for gennemførelsen for hvert område.
Mõned riigid, kus riiklik narkoennetusstrateegia on esmakordselt vastu võetud tükk aega tagasi (alates 1998. a), sõnastavad nüüd oma strateegiaid ja kavasid ümber, pöörates rohkem tähelepanu selgemate ja realistlikumate eesmärkide püstitamisele. Näiteks teatab Luksemburg, et uus tegevuskava aastateks 2005–2009 on lihtne, selge struktuuriga ja tulemusele orienteeritud, seab tegevuseesmärgid, määratleb vastutusala ja täpsustab eelarvet, prognoosib tulemusi ja tähtaegu ning võimaldab hinnangu andmist. Belgias moodustasid prantsuskeelse kogukonna ja vallooni piirkonna tervishoiujuhid asjatundjate komisjoni, et koostada „konkreetne plaan uimastisõltuvuse ennetamiseks, narkomaanide abistamiseks ja nende eest hoolitsemiseks”. Komisjon soovitas, et „valitsus peaks prioriteedid ja eesmärgid selgemini sõnastama”, et „selgelt tuleks paika panna ühise narkoennetuspoliitika peamised põhimõtted” ning „määratleda valitud strateegiate kronoloogia”. Samasugune on ka Tšehhi Vabariigi tegevuskava aastateks 2005–2006, mis sisaldab konkreetseid eesmärke ja nende saavutamiseks vajalikku tegevust, määrab iga ministeeriumi kohustused ning iga valdkonna jaoks täitmise tingimused ja indikaatorid.
Muutamat maat, jotka jo jokin aika sitten (vuodesta 1998 lähtien) ovat panneet täytäntöön ensimmäiset kansalliset strategiansa ja toimintasuunnitelmansa, muotoilevat niitä nyt uudelleen ja pyrkivät asettamaan niille entistä selkeämpiä ja toteutuskelpoisempia tavoitteita. Esimerkiksi Luxemburg ilmoitti laatineensa vuosiksi 2005–2009 yksinkertaisen, selkeärakenteisen ja tuloshakuisen toimintasuunnitelman, jossa asetetaan toimintatavoitteet, määrätään vastuutehtävät, määritetään budjetti sekä esitetään ennakoidut tulokset ja määräajat tulosten saavuttamiselle ja arvioinnille. Belgian ranskankielisen yhteisön ja Vallonian alueen terveysviranomaiset ovat nimittäneet asiantuntijaryhmän laatimaan johdonmukaisen suunnitelman huumeriippuvuuden ehkäisemistä ja huumeriippuvaisten auttamista ja hoitoa varten. Asiantuntijaryhmä suositteli, että hallitukset määrittäisivät painopisteet ja tavoitteet nykyistä selkeämmin, että yhteiselle huumepolitiikalle muotoiltaisiin selkeät perusperiaatteet ja että valittujen strategioiden toteutusvaiheet asetettaisiin aikajärjestykseen. Tšekin vuosiksi 2005 ja 2006 laatima toimintasuunnitelma on hyvin samansuuntainen, sillä siinä määritetään konkreettiset tavoitteet ja toimenpiteet niiden saavuttamiseksi sekä täsmennetään kunkin ministeriön vastuualueet ja toteutuksen aikarajat ja indikaattorit kullakin alalla.
Néhány olyan országban, ahol a nemzeti kábítószer-stratégiák és cselekvési tervek első bevezetése már korábban lezajlott (1998-tól kezdve), most a stratégiák vagy tervek átdolgozása folyik, nagyobb hangsúlyt helyezve a világos és jobban megvalósítható célkitűzésekre. Luxemburgból például azt jelentették, hogy a 2005–09-re egy új, egyszerű, világos szerkezetű és teljesítményorientált cselekvési tervet fogadtak el, amely meghatározza az intézkedések célkitűzéseit, megnevezi a felelősségi köröket, részletezi a költségvetést, a várt eredményeket, illetve az ezekhez és az értékeléshez rendelt határidőket. Belgiumban a francia közösség és a vallon régió közegészségügyi hatóságai szakértői csoportot hoztak létre a „kábítószer-függőség megelőzését, az érintettek segítését és gondozását célzó összehangolt terv” kidolgozására. A csoport javaslatai szerint „a kormányzatoknak világosabban meg kell határozniuk a prioritásokat és célkitűzéseket”, „sort kell keríteni a közös kábítószer-politika alapelveinek világos meghatározására” és „időrendi sorrendbe kell rakni a kiválasztott stratégiákat”. Csehországban a 2005–06-ra szóló cselekvési terv hasonló szellemben készült, meghatározza a konkrét célokat és az ezek eléréséhez szükséges intézkedéseket, kijelöli az egyes miniszterek felelősségi körét, valamint a célok teljesítésének feltételeit és mutatóit a különböző területeken.
Enkelte land som gjennomførte nasjonale narkotikastrategier og handlingsplaner for en tid tilbake (etter 1998), omformulerer nå sine strategier eller planer og legger større vekt på at målsettingene skal være tydelige og gjennomførbare. For eksempel rapporterer Luxembourg at den nye handlingsplanen for 2005-09 er enkel, klart strukturert og resultatorientert, fastsetter målsettinger for tiltak, klarlegger ansvarsforhold og fastsetter budsjetter, forventede resultater og tidsfrister for måloppnåelse og evaluering. I Belgia ble en ekspertgruppe utpekt av helsemyndighetene i den fransktalende delen av landet og Wallonia med sikte på å få på plass en ”felles plan for forebygging, hjelp og omsorg ved narkotikaavhengighet”. Gruppen anbefalte at “myndighetene bør definere prioriteringer og målsettinger klarere”, at ”det bør utarbeides en klar definisjon av grunnprinsippene for en felles narkotikapolitikk”, og at ”en tidsplan bør settes opp for de valgte strategiene”. Handlingsplanen for 2005-06 i Den tsjekkiske republikk går i samme retning og angir konkrete mål og hvilke aktiviteter som må gjennomføres for å oppnå dem, og definerer ansvaret for den enkelte minister og vilkårene og indikatorene for måloppnåelse på hvert område.
Niektóre kraje, w których już wcześniej wdrożono po raz pierwszy krajowe strategie antynarkotykowe i plany działania (począwszy od 1998 r.), przeformułowują obecnie swoje strategie i plany, kładąc większy nacisk na wyznaczenie bardziej przejrzystych i wykonalnych celów. Na przykład, Luksemburg podał, że jego nowy plan działania na lata 2005–2009 jest prosty, o przejrzystej strukturze i ukierunkowany na wyniki; wyznacza cele działania, określa kwestie odpowiedzialności i ustala budżety, oczekiwane wyniki i ostateczne terminy osiągnięcia wyników i przeprowadzenia ocen. W Belgii organy ds. zdrowia publicznego społeczności francuskiej i regionu Walonii powołały grupę ekspertów w celu opracowania „wspólnego planu profilaktyki, udzielania pomocy i opieki dla osób uzależnionych od narkotyków”. Grupa zaleciła, aby „rządy określały priorytety i cele w sposób bardziej przejrzysty”, aby „wprowadzić jasną definicję podstawowych zasad wspólnej polityki antynarkotykowej” oraz „ustalić harmonogram wybranych strategii”. W Czechach przyjęto plan działania na lata 2005–2006 o podobnych założeniach, w którym wyszczególniono konkretne cele i działania potrzebne do ich realizacji, jak również ustalono odpowiedzialność poszczególnych ministrów oraz warunki i wskaźniki realizacji w każdej z dziedzin.
Unele ţări, care au pus deja în aplicare în trecut strategii naţionale şi planuri de acţiune privind drogurile (începând cu anul 1998), îşi reformulează acum strategiile şi planurile, acordând o mai mare importanţă stabilirii unor obiective mai clare şi mai fezabile. Luxemburg, de exemplu, a raportat că noul său plan de acţiune pe perioada 2005-2009 este simplu, clar structurat şi orientat spre rezultate, stabilind obiective pentru acţiuni, identificând responsabilităţi şi stabilind bugete, rezultatele aşteptate şi termene pentru rezultate şi evaluare. În Belgia, autorităţile de sănătate publică din Comunitatea franceză şi Valonia au numit un grup de experţi cu scopul de a stabili un „plan coordonat de prevenire, ajutorare şi îngrijire în toxicomanie”. Grupul a recomandat ca „priorităţile şi obiectivele să fie mai clar definite de către guverne”, „să se efectueze o definire clară a principiilor de bază ale unei politici comune în privinţa drogurilor” şi „să se identifice o cronologie a strategiilor alese”. Planul de acţiune pe 2005-2006 în Republica Cehă urmează o direcţie similară, precizând scopuri concrete şi activităţile necesare pentru atingerea acestor scopuri, stabilind responsabilităţile ministerelor, precum şi termenele şi indicatorii de îndeplinire pentru fiecare domeniu.
Niektoré krajiny, ktoré po prvýkrát realizovali národné protidrogové stratégie a akčné plány už pred určitým časom (po roku 1998), teraz znovu formulujú svoje stratégie alebo plány kladúc väčší dôraz na stanovenie jasnejších a realizovateľnejších cieľov. Napríklad Luxembursko uvádza, že jeho nový akčný plán na roky 2005 – 2009 je jednoduchý, jasne štruktúrovaný a zameraný na výstup, stanovuje ciele pre činnosti, identifikuje zodpovednosti a špecifikuje rozpočty, predpokladané výsledky a konečné termíny pre výsledok a hodnotenie. V Belgicku úrady verejného zdravia Francúzskeho spoločenstva a Valónska menovali expertnú skupinu, aby vypracovala „spoločný plán prevencie, pomoci a starostlivosti v súvislosti s drogovou závislosťou“. Skupina odporučila, aby „vlády jasnejšie definovali priority a ciele“ a aby „sa jasne definovali základné zásady spoločnej protidrogovej politiky“ a aby „sa určila časová postupnosť vybraných stratégií". Akčný plán na roky 2005 – 2006 v Českej republike postupuje podľa podobnej smernice a špecifikuje konkrétne ciele a činnosti, ktoré sú potrebné na ich splnenie, a stanovuje zodpovednosti jednotlivých ministrov a lehoty a ukazovatele plnenia pre každú oblasť.
Nekatere države, ki so nacionalne strategije boja proti drogam in akcijske načrte prvič izvedle že pred nekaj časa (od leta 1998 dalje), zdaj preoblikujejo svoje strategije ali načrte, pri čemer večjo pozornost posvečajo določitvi jasnejših in laže uresničljivih ciljev. Luksemburg na primer poroča, da je njegov novi akcijski načrt za obdobje 2005–2009 preprost, jasno strukturiran in usmerjen v rezultate, da določa cilje za ukrepe, opredeljuje odgovornosti in določa proračune, pričakovane rezultate ter roke za rezultate in vrednotenje. V Belgiji so javni zdravstveni organi francoske skupnosti in Valonske regije imenovali skupino strokovnjakov, ki naj bi izdelala "usklajen načrt za preprečevanje, pomoč in oskrbo pri zasvojenosti z drogami". Skupina je priporočila, da "bi morale vlade jasneje opredeliti prednostne naloge in cilje", da "bi bilo treba jasno opredeliti osnovna načela skupne politike na področju drog" in da "bi bilo treba opredeliti kronologijo izbranih strategij". Akcijski načrt Češke republike za obdobje 2005–2006 gre v podobni smeri, saj opredeljuje konkretne cilje in dejavnosti, potrebne za njihovo uresničitev, ter določa odgovornosti posameznih ministrstev in pogoje ter kazalce izpolnitve za vsako področje.
Vissa länder som införde sina första nationella narkotikastrategier och handlingsplaner för några år sedan (från 1998 och framåt) håller nu på att omformulera sina strategier eller planer, och lägger större betoning på tydliga och mer användbara mål. Från exempelvis Luxemburg rapporteras att dess nya handlingsplan för 2005-2009 är enkel, tydligt strukturerad och resultatinriktad. I handlingsplanen anges åtgärdernas mål, ansvarsfördelningen för genomförandet och budget, samt förväntade resultat och tidsgränser för resultat och utvärdering. I Belgien utsåg sjukvårdsmyndigheterna i den franska språkgemenskapen och Vallonien en expertgrupp som fick i uppgift att utarbeta en ”samordnad plan för förebyggande av, hjälp vid och vård av narkotikaberoende”. Gruppen rekommenderade att ”myndigheterna anger tydligare prioriteringar och mål”, att ”en tydlig definition av de grundläggande principerna i den gemensam narkotikapolitik fastställs” samt att ”en tidsram för valda strategier anges”. Den tjeckiska handlingsplanen för 2005-2006 bygger på liknande principer och ställer upp konkreta mål med de åtgärder som krävs för att nå dessa mål, samtidigt som de enskilda ministrarnas ansvarsområden anges liksom förutsättningar och indikatorer för måluppfyllelse på varje område.
Ulusal uyuşturucu stratejileri ile eylem planlarını ilk kez uygulamaya koyalı belli bir süre geçmiş olan (1998’den itibaren) bazı ülkeler, artık daha net ve daha yapılabilir hedefler koymaya daha fazla önem vererek, stratejilerini veya planlarını yeniden belirlemekteler. Örneğin, Lüksemburg 2005-09 yeni eylem planının basit, açık bir şekilde yapılandırılmış ve sonuç odaklı olduğunu, eylemler için hedefler koyduğunu, sorumluluklar saptadığını ve sonuç ve değerlendirme için bütçeler, beklenen sonuçlar ve son tarihler belirlediğini bildirmektedir. Belçika’da, bir ‘uyuşturucu bağımlılığını önleme, yardım ve bakım uyumlu planı’ oluşturmak üzere Fransız Toplumu ve Walloon bölgesinin kamu sağlığı makamları tarafından bir uzman grubu atanmıştır. Grup, ‘öncelikler ile hedeflerin hükümetler tarafından daha açık şekilde tanımlanması’, ‘ortak bir uyuşturucu politikasının temel ilkelerinin net bir tanımının oluşturulması’ ve ‘seçilen stratejilerin bir kronolojisinin belirlenmesi gerektiğini’ ileri sürmüştür. Çek Cumhuriyeti’ndeki 2005-06 eylem planı da benzer bir yönde ilerleyerek somut hedefler ile bunlara ulaşılmasını sağlayacak faaliyetleri belirlemekte ve her bir bakanın sorumlulukları ile her alan için başarılı olmanın şartları ve göstergelerini saptamaktadır.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Viens no profilakses pamatnosacījumiem ir veselības aizsardzības veicināšana, mudinot cilvēkus pievērsties veselīgam dzīvesveidam un radot visu veselībai labvēlīgus dzīves apstākļus, tomēr daudzas dalībvalstis (Itālija, Nīderlande, Slovākija) un Norvēģija arvien biežāk piemin jauno jēdzienu ,,sabiedrības veselības profilakse”. Sabiedrības veselības profilakse ietver virkni profilakses pasākumu, kuru mērķis ir uzlabot sabiedrības neaizsargātāko grupu veselības aizsardzību, un viens no tās elementiem ir narkotiku profilakse.
While health promotion – as a framework condition for prevention – strives to encourage people to adopt healthy lifestyles and to create healthy living conditions for all, the new term ‘public health prevention’ is increasingly mentioned by some Member States (Italy, Netherlands, Slovakia) and Norway. Public health prevention entails a range of prevention measures aimed at improving the health of vulnerable sections of society, among which drug prevention is one element. These measures are particularly suited to the needs of young people, whose problem behaviours, including drug use, are strongly conditioned by vulnerability (social and personal) and by living conditions. Hence, as selective and indicated prevention strategies target social and personal risk conditions, they are naturally linked to other youth-relevant public health policies (adolescent mental health strategies regarding conduct disorders, attention deficit disorder, etc.), social policies (the provision of leisure spaces and support for vulnerable youth or deprived families), education policies (reducing school drop-out), etc. Thus, public health prevention targets the full set of vulnerability factors which are relevant for tackling drug problems by involving services and sectors that would not by default have a drugs focus.
Alors que la promotion de la santé, en tant que condition essentielle à la prévention, tend à encourager les gens à adopter des modes de vie sains et à créer des conditions de vie saines pour tous, la nouvelle expression «prévention de la santé publique» est de plus en plus répandue dans certains États membres (Italie, Pays‑Bas, Slovaquie) et en Norvège. La prévention de la santé publique couvre un éventail de mesures de prévention destinées à améliorer la santé des groupes vulnérables de la société, et la prévention de l'usage de drogue en est un des éléments. Ces mesures sont particulièrement adaptées aux besoins des jeunes, dont les comportements à problème, en ce compris l'usage de drogue, sont fortement conditionnés par la vulnérabilité (sociale et personnelle) et par les conditions de vie. De ce fait, dans la mesure où des stratégies de prévention sélective et spécifique visent les situations sociales et personnelles à risques, elles sont naturellement liées à d'autres politiques de santé publique orientées vers les jeunes (stratégies relatives à la santé mentale des adolescents et aux troubles du comportement, trouble de déficit de l'attention, etc.), aux politiques sociales (création d'espaces de loisirs et soutien des jeunes vulnérables ou des familles déshéritées), aux politiques éducatives (réduction de l'abandon scolaire), etc. La prévention de la santé publique vise donc l'ensemble des facteurs de vulnérabilité qui entrent en compte pour lutter contre les problèmes de drogue en faisant participer des services et des secteurs qui, par défaut, n'aborderaient pas les choses sous l'angle de la drogue.
Während die Gesundheitsförderung – als Rahmenbedingung für die Prävention – darauf abzielt, die Menschen zu gesunder Lebensführung und zur Schaffung gesunder Lebensbedingungen anzuhalten, wird in den Berichten einiger Mitgliedstaaten (Italien, Niederlande und Slowakei) und Norwegens zunehmend der neue Begriff der „Prävention im Gesundheitswesen“ verwendet. Die Prävention im Gesundheitswesen umfasst eine Reihe von Präventionsmaßnahmen zur Verbesserung der Gesundheit gefährdeter Bevölkerungsgruppen, darunter auch Maßnahmen zur Drogenprävention. Diese Maßnahmen sind besonders auf die Bedürfnisse junger Menschen zugeschnitten, deren Problemverhalten, einschließlich des Drogenkonsums, stark von ihrer (sozialen und persönlichen) Vulnerabilität und ihren Lebensumständen beeinflusst wird. Da selektive und indizierte Präventionsstrategien auf soziale und persönliche Risikobedingungen abzielen, stehen sie somit natürlich in Zusammenhang mit anderen gesundheitspolitischen (psychiatrische Strategien zur Bewältigung von Verhaltensstörungen, Aufmerksamkeitsdefizitstörungen usw. bei Jugendlichen), sozialpolitischen (Bereitstellung von Freizeiteinrichtungen und Unterstützung gefährdeter Jugendlicher oder benachteiligter Familien) und bildungspolitischen (Verringerung der Zahl der Schulabbrecher) Maßnahmen für Jugendliche. Daher zielt die Prävention im Gesundheitswesen auf sämtliche Vulnerabilitätsfaktoren ab, die für die Lösung von Drogenproblemen erforderlich sind, indem Dienstleister und Sektoren eingebunden werden, die sich normalerweise kaum mit Drogen befassen würden.
Mientras que la promoción de la salud condición marco para la prevención tiene por objeto fomentar un estilo de vida saludable y crear condiciones de vida saludables para todos, un nuevo concepto, el de «prevención en materia de salud pública» aparece mencionado cada vez con mayor frecuencia por algunos Estados miembros (Italia, Países Bajos, Eslovaquia) y Noruega. La prevención en materia de salud pública engloba una serie de medidas preventivas destinadas a mejorar la salud de los sectores más vulnerables de la sociedad, siendo la prevención del consumo de drogas una de estas medidas. Estas medidas se han concebido teniendo especialmente en cuenta las necesidades de los jóvenes, cuyos comportamientos problemáticos, incluido el consumo de drogas, están condicionados en gran medida por la vulnerabilidad (social y personal) y por las condiciones de vida. Por lo tanto, dado que las estrategias de prevención selectiva y específica se orientan a condiciones sociales y personales de riesgo , se vinculan de forma natural con otras políticas en materia de salud pública relevantes para los jóvenes (estrategias de salud mental para tratar trastornos de la conducta, trastornos de déficit de atención, etc. en adolescentes), políticas sociales (disponer espacios de ocio y brindar apoyo a jóvenes vulnerables o familias menos favorecidas), políticas educativas (reducción del abandono escolar), etc. De ahí que la prevención en materia de salud pública tenga como objetivo todos los factores de vulnerabilidad relevantes para atajar los problemas relacionados con la droga, implicando a servicios y sectores que de otra manera no abordarían el tema de la droga.
Se la promozione della salute, intesa come presupposto della prevenzione, mira a incoraggiare i cittadini ad avere uno stile di vita sano e a creare condizioni di vita salutari per tutti, sempre più spesso si sente parlare, in alcuni Stati membri (Italia, Paesi Bassi, Slovacchia) e in Norvegia di “prevenzione nel settore della sanità pubblica”. La prevenzione in sanità pubblica implica una serie di misure preventive finalizzate a migliorare la salute delle fasce più vulnerabili della società; la prevenzione della droga è una componente di questa prevenzione. Si tratta di interventi calibrati in particolare sulle esigenze dei giovani, i cui comportamenti problematici (compreso, tra questi, il consumo di droga) sono fortemente condizionati dalla vulnerabilità (sociale e personale) e dalle condizioni di vita. Di conseguenza, poiché le strategie di prevenzione selettive e indicate intervengono a livello di rischio sul piano sociale e personale, per forza di cose esse si intrecciano con altre politiche di sanità pubblica orientate ai giovani (strategie di salute mentale per gli adolescenti, strategie relative ai disturbi del comportamento, disturbi dell’attenzione, ecc.), con le politiche sociali (disponibilità di spazi ricreativi e sostegno ai giovani vulnerabili o alle famiglie svantaggiate), con le politiche in materia di istruzione (ridurre il numero di abbandoni scolastici), ecc. Pertanto, la prevenzione in sanità pubblica investe l’intera gamma dei fattori di vulnerabilità che sono critici per la risoluzione dei problemi correlati all’uso della droga, coinvolgendo servizi e settori che normalmente non tratterebbero questo tipo di problemi.
Apesar de a promoção da saúde – como condição-quadro da prevenção – procurar incentivar as pessoas a adoptarem estilos de vida saudáveis e a criarem condições de vida saudáveis para todos, o novo termo “prevenção em matéria de saúde pública” é cada vez mais mencionado por alguns Estados-Membros (Itália, Países Baixos, Eslováquia) e pela Noruega. A prevenção em matéria de saúde pública implica uma série de medidas preventivas destinadas a melhorar a saúde de sectores vulneráveis da sociedade, uma das quais é a prevenção da toxicodependência. Estas medidas adequam-se especialmente às necessidades dos jovens, cujos comportamentos problemáticos, incluindo o consumo de drogas, são fortemente condicionados pela vulnerabilidade (social e pessoal) e pelas condições de vida. Deste modo, na medida em que são direccionadas para as situações de risco social e pessoal, as estratégias de prevenção selectivas e específicas estão naturalmente ligadas a outras políticas de saúde pública (estratégias de saúde mental dirigidas aos adolescentes, centradas em distúrbios comportamentais, síndrome de défice de atenção, etc.), sociais (oferta de espaços de lazer e apoio a jovens vulneráveis ou a famílias desfavorecidas), educativas (redução do abandono escolar precoce), etc., importantes para os jovens. A prevenção em matéria de saúde pública abarca, assim, todos os factores de vulnerabilidade pertinentes para a resolução dos problemas relacionados com a droga, envolvendo serviços e sectores que, normalmente, não se ocupariam destes problemas.
Ενώ η προαγωγή της υγείας – ως απαραίτητη προϋπόθεση για την πρόληψη – συνίσταται στην παρότρυνση των ατόμων να υιοθετήσουν υγιεινό τρόπο ζωής και στη δημιουργία υγιεινών συνθηκών διαβίωσης για όλους, ο νέος όρος «πρόληψη στη δημόσια υγεία» («public health prevention») μνημονεύεται όλο και πιο συχνά από ορισμένα κράτη μέλη (Ιταλία , Κάτω Χώρες, Σλοβακία) και τη Νορβηγία. Η πρόληψη στη δημόσια υγεία συνεπάγεται ένα ευρύ φάσμα μέτρων πρόληψης που αποσκοπούν στη βελτίωση της υγείας ευαίσθητων κοινωνικών ομάδων, μεταξύ των οποίων και πρόληψη των ναρκωτικών. Τα μέτρα αυτά είναι ειδικά προσαρμοσμένα στις ανάγκες των νέων, των οποίων οι προβληματικές συμπεριφορές, συμπεριλαμβανομένης της χρήσης ναρκωτικών, εξαρτώνται σε μεγάλο βαθμό από τον βαθμό ευπάθειας (κοινωνικής και προσωπικής) και από τις συνθήκες διαβίωσης. Ως εκ τούτου, καθώς οι στρατηγικές επικεντρωμένης και εξειδικευμένης πρόληψης στοχεύουν συνθήκες κινδύνου σε κοινωνικό και ατομικό επίπεδο, συνδέονται όπως είναι φυσικό με άλλες πολιτικές δημόσιας υγείας που αφορούν τους νέους (στρατηγικές για την ψυχική υγεία των εφήβων που αφορούν διαταραχές συμπεριφοράς, διαταραχές ελλειμματικής προσοχής), κοινωνικές πολιτικές (παροχή χώρων ψυχαγωγίας και υποστήριξης σε ευάλωτους νέους ή άπορες οικογένειες), εκπαιδευτικές πολιτικές (περιορισμός του φαινομένου της πρόωρης εγκατάλειψης του σχολείου) κλπ. Έτσι, η πρόληψη στη δημόσια υγεία στοχεύει το σύνολο των παραγόντων ευπάθειας, των οποίων η αντιμετώπιση είναι απαραίτητη για την καταπολέμηση του προβλήματος των ναρκωτικών μέσω της εξασφάλισης της συμμετοχής υπηρεσιών και τομέων που δεν έχουν εξ ορισμού αντικείμενό τους τα ναρκωτικά.
Gezondheidsbevordering - als randvoorwaarde voor preventie - heeft tot doel mensen ertoe aan te zetten een gezonde levensstijl aan te houden en gezonde leefomstandigheden te scheppen voor iedereen. De laatste tijd duikt in bepaalde lidstaten (Italië, Nederland, Slowakije) en in Noorwegen echter steeds vaker ook de nieuwe term “preventieve gezondheidszorg” op. Hiermee wordt gedoeld op een heel scala van preventieve maatregelen die tot doel hebben de gezondheid van kwetsbare groepen in de samenleving te verbeteren; drugspreventie is een van de onderdelen van die strategie. De interventies waar het hier om gaat zijn met name geschikt om de problemen van jongeren aan te pakken; probleemgedrag van jongeren - waaronder drugsgebruik - wordt immers in hoge mate bepaald door (sociale en persoonlijke) kwetsbaarheid en door de leefomstandigheden. Aangezien selectieve en geïndiceerde preventiestrategieën gericht zijn op sociale en persoonlijke risico-omstandigheden, zijn ze automatisch ook gekoppeld aan andere beleidsmaatregelen die voor jongeren relevant zijn, op volksgezondheidsgebied (strategieën inzake de geestelijke gezondheid van jongvolwassenen gericht op gedragsstoornissen, ADD (attention deficit disorder), enzovoort), op sociaal gebied (voorzieningen voor vrijetijdsbesteding en ondersteuning van kwetsbare jongeren of arme gezinnen), op onderwijsgebied (terugdringen van schooluitval), enzovoort. Bij preventieve gezondheidszorg richt men zich dus op de hele waaier van kwetsbaarheidsfactoren die van belang zijn bij de aanpak van drugsproblemen en worden diensten en sectoren bij de maatregelen betrokken die normaal gesproken geen specifieke aandacht aan drugs besteden.
Zatímco podpora zdraví – jako rámcová podmínka prevence – se snaží vybízet lidi ke zdravějšímu životnímu stylu a vytvořit pro všechny zdravější životní podmínky, v některých členských státech (v Itálii, Nizozemsku, na Slovensku) a v Norsku zaznívá ve stále větší míře nový termín „prevence veřejného zdraví“. Prevence veřejného zdraví zahrnuje řadu preventivních opatření zaměřených na zlepšení zdraví ohrožených částí společnosti, mezi nimiž je drogová prevence jednou složkou. Tato opatření jsou zvláště vhodná pro potřeby mladých lidí, jejichž problémové chování, včetně užívání drog, je silně ovlivněno jejich ohrožeností (sociální i osobní) a životními podmínkami. Tudíž, protože selektivní a indikované strategie prevence se zaměřují na sociální a osobní rizikové podmínky, jsou přirozeně spjaty s dalšími politikami veřejného zdraví relevantními pro mladistvé (strategie duševního zdraví dospívajících týkající se poruch chování, poruch pozornosti atd.), sociálními politikami (zajištění prostoru pro trávení volného času a podpora ohrožených mladých osob nebo sociálně deprivovaných rodin), vzdělávacími politikami (snižování počtu případů nedokončení školní docházky) atd. Prevence veřejného zdraví se tedy zaměřuje na úplný výčet faktorů ohrožení, které jsou významné při řešení drogového problému, a to zapojením služeb a sektorů, které by se jinak samy problematikou drog nezabývaly.
Mens sundhedsfremme – som en rammebetingelse for forebyggelse – sigter mod at opmuntre folk til at føre en sund livsstil og at skabe sunde levevilkår for alle, omtales det nye begreb "folkesundhedsforebyggelse" i stigende grad af nogle medlemsstater (Italien, Nederlandene, Slovakiet) og Norge. Folkesundhedsforebyggelse omfatter en række forebyggende foranstaltninger, som tager sigte på at forbedre sundheden blandt udsatte samfundsgrupper, og som blandt andet omfatter narkotikaforebyggende foranstaltninger. Disse foranstaltninger er navnlig afpasset efter behovene blandt unge, hvis problemadfærd, herunder stofbrug, i vidt omfang er betinget af sårbarhed (social og personlig) og af levevilkår. Da selektive og indicerede forebyggelsesstrategier er målrettet mod sociale og personlige risikofaktorer, er de knyttet naturligt til andre ungdomsrelevante folkesundhedspolitikker (strategier vedrørende unges mentale sundhed med hensyn til adfærdsforstyrrelser, opmærksomhedsforstyrrelser osv.), socialpolitikker (tilvejebringelse af fritidsrum og støtte til udsatte unge eller fattige familier), uddannelsespolitikker (nedbringelse af skolefrafald) osv. Folkesundhedsforebyggelsen fokuserer således på hele rækken af sårbarhedsfaktorer, som er relevante for indsatsen over for narkotikaproblemer, ved at inddrage tjenester og sektorer, som ikke ellers nødvendigvis ville fokusere på narkotika.
Samal ajal kui tervislike eluviiside – ehk ennetamise eelduse – tutvustamisel püüeldakse sinnapoole, et julgustada inimesi tervislikke eluviise omaks võtma ja luua kõigile tervislikud elamistingimused, kasutatakse mõnedes liikmesriikides (Itaalia, Madalmaad, Slovakkia) ja Norras üha enam mõistet „ennetustöö rahvatervishoius”. Ennetustöö rahvatervishoius hõlmab ennetusmeetmeid, mille eesmärk on haavatavate ühiskonnakihtide tervise parandamine, mille üks osa on ka narkoennetus. Need meetmed on kohandatud silmas pidades eelkõige noori inimesi, kelle probleemne käitumine, sealhulgas uimastite tarvitamine, on tugevalt seotud (nii sotsiaalse kui isikliku) haavatavuse ja elamistingimustega. Seega kuna valikulised ja asjakohased ennetusstrateegiad võtavad sihikule sotsiaalsed ja personaalsed riskitegurid, on nad loomulikult seotud ka muu noorte tervishoidu käsitleva poliitikaga (noorukite vaimse tervise strateegiad käitumishälvete, tähelepanu puudulikkuse sündroomi jms korral), sotsiaalpoliitikaga (vaba aja veetmise kohtade pakkumine ning riskirühma noorte ja vaeste perede toetamine), hariduspoliitikaga (koolist välja langemise vähendamine), jms. Seega keskendub ennetustöö rahvatervishoius kõigile haavatavust tekitavatele asjaoludele, mis on olulised narkoprobleemidega võitlemisel, kaasates teenuseid ja sektoreid, mis muidu sellega otseselt ei tegele.
Terveysvalistuksella – joka on yksi ehkäisevän huumetyön perusedellytyksistä – pyritään kannustamaan ihmisiä terveellisiin elämäntapoihin ja luomaan terveelliset elinolot kaikille. Jotkin jäsenvaltiot (Italia, Alankomaat, Slovakia) ja Norja ovat yhä useammin tuoneet esille uuden käsitteen, nimittäin ”kansanterveydellisen ehkäisytyön”. Sillä tarkoitetaan erilaisia toimenpiteitä, joilla parannetaan yhteiskunnassa haavoittuvimmassa asemassa olevien väestönosien terveyttä ja joihin myös ehkäisevä huumetyö kuuluu. Kansanterveydellisen ehkäisytyön toimenpiteet soveltuvat erityisen hyvin nuorten tarpeisiin, sillä nuorten käyttäytymisongelmat, myös huumeidenkäyttö, määräytyvät paljolti heidän haavoittuvuutensa (sosiaalinen ja henkilökohtainen) ja elinolojensa mukaan. Koska valikoivilla ja kohdennetuilla ehkäisystrategioilla voidaan vaikuttaa sosiaalisiin ja henkilökohtaisiin riskitekijöihin, ne voidaan luontevasti yhdistää muihin nuorisoa koskeviin toimiin esimerkiksi kansanterveyspolitiikassa (nuorten käyttäytymishäiriöihin, tarkkaavaisuushäiriöihin jne. liittyvät mielenterveysstrategiat), sosiaalipolitiikassa (vapaa-ajanviettotilojen tarjoaminen ja haavoittuvassa asemassa olevien nuorten tai köyhien perheiden tukeminen) ja koulutuspolitiikassa (koulun keskeyttämisen vähentäminen) jne. Kansanterveydellisellä ehkäisytyöllä katetaankin kaikki huumeongelmien torjumisen kannalta olennaiset haavoittuvuustekijät, kun mukana on myös sellaisia laitoksia ja toimialoja, joiden toiminta ei sinänsä keskity huumeisiin.
Miközben az egészség támogatása – mint a megelőzés keretfeltétele – az egészséges életstílus átvételére próbálja ösztönözni az embereket, és mindenki számára egészséges életkörülményeket próbál teremteni, néhány tagállamban (Olaszország, Hollandia, Szlovákia) és Norvégiában egyre gyakrabban említik a „közegészségügyi megelőzés” új kifejezést. A közegészségügyi megelőzés a sérülékeny társadalmi rétegek egészségi állapotának javítását célzó prevenciós intézkedések széles körét foglalja magában – ezek egyike a drogprevenció. Az intézkedések kialakításakor különösen a fiatalok igényeit veszik figyelembe, akiknek problémás viselkedését – így a kábítószer-használatot is – erősen meghatározza (társadalmi és személyes) sérülékenységük és életkörülményeik. Így, mivel a célzott és a javasolt prevenciós stratégiák szociális és személyes kockázati feltételeket vesznek célba, természetszerűleg kapcsolódnak a fiatalokat érintő egyéb közegészségügyi politikákhoz (serdülőkori mentálhigiéniás stratégiák a magatartászavar, a koncentrációhiány stb. leküzdésére), szociálpolitikákhoz (pihenőhelyek és támogatás biztosítása a sérülékeny fiataloknak, illetve a rászoruló családoknak), oktatáspolitikákhoz (az iskolai lemorzsolódás csökkentése) stb. A közegészségügyi megelőzés tehát a kábítószer-problémák kezelése szempontjából fontos sérülékenységi tényezők egész sorát célba veszi azáltal, hogy olyan szolgálatokat és ágazatokat von be, amelyeknek központi témája egyébként nem feltétlenül a kábítószer.
Helsefremmende arbeid – som et rammevilkår for forebygging – tar sikte på å anspore folk til å ha en sunn livsstil og skape sunne levekår for alle. Likevel blir det nye begrepet ”forebyggende folkehelsearbeid” stadig oftere nevnt av en del medlemsstater (Italia, Nederland, Slovakia) og Norge. Forebyggende folkehelsearbeid innebærer en rekke forebyggende tiltak som tar sikte på å forbedre helsen i sårbare deler av befolkningen, og narkotikaforebyggende arbeid er et element i dette. Tiltakene er spesielt rettet mot unge menneskers behov. I denne gruppen er problematferd, inkludert narkotikabruk, sterkt forbundet med sårbarhet (sosial og personlig) og levekår. Siden selektive og indiserte forebyggingsstrategier retter seg mot sosiale og personlige risikofaktorer, henger de naturlig sammen med annen ungdomsrelevant helsepolitikk (psykiske helsestrategier for ungdom i forhold til atferdsproblemer, ADHD osv.), sosialpolitikk (anskaffelse av fritidslokaler og støtte til sårbar ungdom eller belastede familier), utdanningspolitikk (reduksjon i antallet unge som dropper ut av skolen) osv. Forebyggende folkehelsearbeid går altså på alle sårbarhetsfaktorer som har relevans for håndteringen av narkotikaproblemer, og det involverer altså tjenester og sektorer som normalt ikke har fokus på narkotika.
Podczas gdy promowanie zdrowia — jako podstawa profilaktyki — ma na celu zachęcanie ludzi do prowadzenia zdrowego trybu życia i stworzenie zdrowych warunków życia dla wszystkich, nowe pojęcie „działań zapobiegawczych w zakresie zdrowia publicznego” jest coraz częściej wymieniane przez niektóre państwa członkowskie (Włochy, Holandię, Słowację) i Norwegię. Działania zapobiegawcze w zakresie zdrowia publicznego to szereg środków prewencyjnych, które mają na celu poprawę stanu zdrowia zagrożonych grup społecznych; jeden z elementów tej strategii stanowi zapobieganie zażywaniu narkotyków. Środki te są szczególnie dostosowane do potrzeb młodych ludzi, wśród których problemowe wzorce zachowania, w tym zażywanie narkotyków, są silnie uzależnione od stopnia zagrożenia (społecznego i osobistego) oraz od warunków życiowych. Ponieważ więc selektywne i określone strategie zapobiegawcze ukierunkowane są na społeczne i osobiste czynniki ryzyka, w naturalny sposób wiążą się one z innymi aspektami polityki zdrowia publicznego dotyczącej młodych ludzi (strategie zdrowia psychicznego młodzieży związane z zaburzeniami zachowania, zaburzeniami koncentracji itp.), z polityką społeczną (zapewnienie miejsc spędzania wolnego czasu oraz wsparcia dla młodzieży zagrożonej lub ubogich rodzin), z polityką oświatową (obniżenie liczby uczniów porzucających szkołę) itd. Działania zapobiegawcze z zakresu zdrowia publicznego są zatem ukierunkowane na pełny zestaw czynników zagrożenia istotnych w zwalczaniu problemów narkotykowych, przy pomocy służb i sektorów, które z założenia nie zajmują się narkotykami.
În vreme ce promovarea sănătăţii – drept condiţie cadru pentru prevenire – se străduieşte să încurajeze oamenii să adopte stiluri de viaţă sănătoase şi să creeze condiţii de viaţă sănătoase pentru toţi, noul termen de „prevenire prin sănătatea publică” apare menţionat tot mai des de câteva state membre (Italia, Ţările de Jos, Slovacia) şi de Norvegia. Prevenirea prin sănătatea publică implică o serie de măsuri de prevenire menite să îmbunătăţească starea de sănătate a unor secţiuni vulnerabile ale populaţiei, iar prevenirea consumului de droguri este un element al acesteia. Aceste măsuri sunt special adaptate nevoilor tinerilor, ale căror probleme de comportament, inclusiv consumul de droguri, sunt puternic condiţionate de vulnerabilitate (socială şi personală) şi de condiţiile de trai. Drept urmare, cum strategiile de prevenire indicate şi selective vizează anumite condiţii de risc personal şi social, ele sunt în mod natural legate de alte politici de sănătate publică destinate tinerilor (strategii privind sănătatea mintală a adolescenţilor, tulburări de atenţie etc.), politici sociale (asigurarea de spaţii de recreere şi de sprijin pentru tineri vulnerabili sau familii defavorizate), politic educaţionale (reducerea abandonului şcolar) etc. Astfel, prevenirea prin sănătatea publică ia în considerare întregul set de factori de vulnerabilitate relevanţi pentru abordarea problemei drogurilor prin implicarea serviciilor şi sectoarelor care nu sunt focalizate prin definiţie pe această problemă.
Kým propagácia zdravia – ako rámcová podmienka pre prevenciu – sa snaží povzbudiť ľudí, aby prijali zdravý zdravotný štýl a vytvárali zdravé životné podmienky pre všetkých, nový výraz „prevencia verejného zdravia“ je čoraz viac spomínaný niektorými členskými štátmi (Talianskom, Holandskom, Slovenskom) a Nórskom. Prevencia verejného zdravia zahŕňa viacero preventívnych opatrení zameraných na zlepšovanie zdravia zraniteľných častí spoločnosti, ktorých jedným prvkom je drogová prevencia. Tieto opatrenia sú vhodné najmä pre mladých ľudí, ktorých problémové správanie, vrátane užívania drog, je veľmi podmienené zraniteľnosťou (sociálnou a osobnou) a životnými podmienkami. Preto keďže sa selektívne a vyznačené preventívne stratégie zameriavajú na sociálne a osobné rizikové podmienky, sú prirodzene spojené s inými politikami verejného zdravia relevantnými pre mladých ľudí (stratégie duševného zdravia tínedžerov týkajúce sa porúch správania, porucha chýbania pozornosti atď.), sociálnymi politikami (poskytovanie priestorov na oddych a podpora zraniteľných mladých ľudí alebo chudobných rodín), politikami vzdelávania (znižovanie predčasného odchodu zo školy) atď. Takže prevencia verejného zdravia sa zameriava na celý súbor faktorov zraniteľnosti, ktoré sa vzťahujú na riešenie problémov s drogami zapojením služieb a sektorov, ktoré by sa štandardne nezameriavali na drogy.
Medtem ko se s promoviranjem zdravja – kot osnovnim pogojem za preprečevanje – skuša ljudi spodbuditi, da prevzamejo zdrav način življenja in s tem ustvarijo zdrave življenjske razmere za vse, pa nekatere države članice (Italija, Nizozemska, Slovaška) in Norveška vse pogosteje omenjajo nov izraz "javnozdravstvena preventiva"(public health prevention). Javnozdravstvena preventiva pomeni vrsto preventivnih ukrepov, katerih namen je izboljšati zdravstveno stanje ranljivih skupin družbe in med katere sodi tudi preprečevanje zlorabe drog. Ti ukrepi so prilagojeni zlasti potrebam mladih, katerih problematično vedenje, vključno z uživanjem drog, je močno pogojeno z ranljivostjo (socialno in osebno) in življenjskimi razmerami. Ker so selektivne in indikativne strategije preprečevanja usmerjene v družbene in osebne okoliščine tveganja, so naravno povezane z drugimi javnozdravstvenimi politikami za mlade (strategije za duševno zdravje mladostnikov glede vedenjskih težav, motnje pomanjkanja pozornosti itd.), socialnimi politikami (zagotavljanje prostora za prosti čas in podpora ranljivim mladim ljudem ali ogroženim družinam), izobraževalnimi politikami (zmanjševanje osipa v šolah) itd. Zato se javnozdravstvena preventiva ukvarja z vsemi dejavniki ranljivosti, pomembnimi pri reševanju težav, povezanih z drogami, tako da se pritegne tudi službe in sektorje, ki se načeloma ne osredotočajo na probleme z drogami.
Medan syftet med hälsofrämjande, som ett ramvillkor för prevention, är att stimulera människor att anta en hälsosam livsstil och skapa hälsosamma levnadsförhållanden för alla, nämns det nya uttrycket ”folkhälsoprevention” allt oftare av vissa medlemsstater (Italien, Nederländerna, Slovakien) och Norge. Med folkhälsoprevention avses en rad preventiva åtgärder som syftar till att förbättra hälsan hos utsatta grupper i samhället, bland annat narkotikapreventiva åtgärder. Dessa åtgärder är särskilt anpassade till unga människors behov, vars problembeteenden inklusive narkotikaanvändning till stor del beror på utsatthet (social och personlig) och på levnadsförhållanden. Eftersom selektiva och individualpreventiva strategier är inriktade på sociala och personliga riskförhållanden, är de naturligt kopplade till andra ungdomsrelevanta folkhälsoåtgärder (strategier för ungdomars mentala hälsa beträffande beteendestörningar, ADHD etc.) socialpolitik (att tillhandahålla fritidsområden och stöd till utsatta ungdomar eller missgynnade familjer), utbildningspolitik (att minska antalet ungdomar som slutar skolan utan betyg) etc. Folkhälsoprevention inriktas alltså på alla olika utsatthetsfaktorer som är relevanta för att lösa narkotikaproblemen, genom att engagera samhällstjänster och sektorer som inte automatiskt är inriktade på dessa uppgifter.
Önleme için bir çerçeve koşul olarak sağlık teşviki, kişileri sağlıklı yaşam tarzları benimsemeye yönelterek herkes için sağlıklı yaşam koşulları oluşturmaya çabalarken, yeni ‘kamu sağlığının korunması’ terimi, bazı Üye Devletler (İtalya, Hollanda, Slovakya) ile Norveç tarafından giderek daha çok kullanılmaktadır. Kamu sağlığının korunması, toplumun daha zayıf kesimlerinin sağlığını iyileştirmeye yönelik bir dizi önleme tedbiri gerektirmekte olup bunlardan biri de uyuşturucunun önlenmesidir. Bu tedbirler, uyuşturucu kullanımını da içeren sorunlu davranışları büyük ölçüde (sosyal ve kişisel) etkilenmeye daha açık olma ve yaşam şartlarıyla koşullanan gençlerin ihtiyaçları için özellikle uygundur. Dolayısıyla, seçici ve belirtilen önleme stratejileri sosyal ve kişisel risk koşullarını hedef aldığından, bunlar doğal olarak gençlerle ilgili diğer kamu sağlığı politikalarına (davranış bozukluklarına ilişkin ergen ruh sağlığı stratejileri, dikkat eksikliği bozukluğu, vs.), sosyal politikalara (etkilenmeye açık gençler veya yoksul aileler için boş zaman geçirme alanları ve destek sağlanması), (okul bırakmayı azaltan) eğitim politikalarına, vs. bağlıdır. Kamu sağlığının korunması, böylelikle, uyuşturucu sorunlarıyla doğrudan uyuşturucu odaklı olmayan hizmetler ile sektörleri dahil ederek mücadele etmek için önemli olan etkilenmeye daha açık olma etmenlerinin tamamını hedeflemektedir.
  PriekÅ¡vārds  
Atskats uz pieejamo informāciju mums atgādina arī par vajadzību būt pastāvīgi modriem un par bezrūpības radītām sekām. Brīdinošās piezīmes šajā pārskatā norāda uz iespējamu ar narkotiku lietošanu saistītu HIV infekciju un narkotiku lietošanas izraisītiem nāves gadījumiem.
A reflection on the information available also reminds us of the need for continued vigilance and of the dangers of complacency. Warning notes are sounded in this report in respect of drug-related HIV infections and drug-related deaths. Nonetheless, in Europe as a whole, a tremendous effort has been made to address these sorts of problems, and tangible progress has been made. This has meant that European policy makers have had to make difficult choices, and they have largely done so after carefully studying the available evidence. Such a policy perspective should be applauded. The global debate on the drug problem is not short on rhetoric regarding the need for a balanced and evidence-based approach. In Europe, perhaps more than anywhere else, this rhetoric has become reality. Despite differences between our Member States in the details of the drug problems they each face and in their priorities for action, there is common agreement on the importance of sharing information and cooperating in order to reduce the supply of drugs as well as on the need to balance supply reduction activities with demand reduction measures, and there is a growing consensus regarding the need to be guided by the evidence in making hard choices about what programmes and actions are in the best interests of our citizens. This European approach is manifested not only in the new European drug strategy, but also in the national drug strategies that our Member States have adopted, in the stronger and more unified voice that emerges from Europe on this issue, and in the work of the EMCDDA as we strive to play our part in facilitating informed policy making by providing an unbiased and scientifically rigorous analysis of the information available on the drug phenomenon in Europe.
Une réflexion sur les informations disponibles nous rappelle également les dangers de la complaisance et la nécessité de ne pas baisser la garde. Le présent rapport se fait l’écho d’avertissements concernant les infections au VIH et les décès liés à la drogue. Néanmoins, dans l’ensemble de l’Europe, un effort considérable a été déployé pour aborder ce type de problèmes, et des progrès tangibles ont été réalisés, ce qui signifie que les décideurs européens ont dû faire des choix difficiles et qu’ils y ont largement procédé après une analyse minutieuse des preuves en présence. Une telle perspective politique mérite des applaudissements. Dans sa globalité, le débat sur le problème de la drogue n’est pas avare d’une rhétorique équilibrée et axée sur les preuves. En Europe, plus peut-être que partout ailleurs, cette rhétorique est devenue réalité. En dépit des différences existant entre nos États membres dans le détail des problèmes de drogue qu’ils doivent affronter et dans leurs priorités d’action, ils reconnaissent d’un commun accord l’importance de partager des informations et de coopérer afin de réduire l’offre de drogue, de même que la nécessité d’équilibrer les activités de réduction de l’offre avec des mesures de réduction de la demande, et ils s’inscrivent dans un consensus toujours plus large sur la nécessité de se laisser guider par les preuves en présence dès lors qu’il faut faire des choix difficiles sur les meilleurs programmes et actions à mettre en œuvre dans l’intérêt des citoyens. Cette approche européenne se matérialise non seulement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE, mais aussi dans les stratégies nationales antidrogue que nos États membres ont adoptées, dans la voix plus forte et plus unifiée que fait entendre l’Europe sur ce sujet, ainsi que dans les travaux de l’OEDT, dans la mesure où nous nous efforçons de remplir notre mission en facilitant la prise de décisions éclairées par la mise à disposition d’analyses scientifiques rigoureuses et non biaisées des informations disponibles sur le phénomène de la drogue en Europe.
Die Betrachtung der zur Verfügung stehenden Informationen führt uns darüber hinaus erneut die Notwendigkeit fortgesetzter Wachsamkeit und die Gefahr der Selbstzufriedenheit vor Augen. In dem vorliegenden Bericht werden Warnsignale im Hinblick auf drogenbedingte HIV-Infektionen und drogenbedingte Todesfälle gegeben. Dies soll jedoch weder die enormen Anstrengungen, die europaweit unternommen wurden, um derartige Probleme in Angriff zu nehmen, noch die greifbaren Fortschritte schmälern, die bereits erzielt wurden. Die politischen Entscheidungsträger in Europa mussten zu diesem Zweck schwierige Entscheidungen treffen, denen im Wesentlichen eine sorgfältige Prüfung der vorliegenden Fakten vorausgegangen war. Einem solchen politischen Blickwinkel kann man nur Beifall zollen. In der weltweiten Debatte über das Drogenproblem fehlt es nicht an Rhetorik, wenn es um die Notwendigkeit eines ausgewogenen und faktengestützten Konzepts geht. In Europa hat diese Rhetorik – vielleicht mehr, als irgendwo anders auf der Welt – reale Erfolge gezeitigt. Trotz der Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten bezüglich der Ausprägung ihrer Drogenprobleme und ihrer Maßnahmenschwerpunkte besteht Einigkeit darüber, wie wichtig die gemeinsame Nutzung von Informationen und die Zusammenarbeit sind, um das Angebot an Drogen zu verringern, und darüber, dass Maßnahmen zur Angebotsreduzierung mit Maßnahmen zur Nachfragereduzierung einhergehen müssen. Überdies ist man sich zunehmend einig, dass konkrete Entscheidungen darüber, welche Programme und Maßnahmen dem Interesse der Bürger am besten dienen, sich auf Fakten stützen müssen. Dieser europäische Ansatz manifestiert sich nicht nur in der neuen Europäischen Drogenstrategie, sondern auch in den nationalen Drogenstrategien der Mitgliedstaaten, der stärkeren und einheitlicheren Stimme Europas in dieser Problematik und den Tätigkeiten der EBDD, wenn wir uns bemühen, unseren Teil dazu beizutragen, faktengestützte Entscheidungen auf politischer Ebene zu ermöglichen, indem wir die über die Drogenproblematik in Europa verfügbaren Informationen unvoreingenommen und streng wissenschaftlich analysieren.
Una reflexión sobre la información de que hoy disponemos nos recuerda también la necesidad de no bajar la guardia y nos previene de los peligros de la complacencia. En este informe suenan voces que alertan sobre las infecciones por VIH en el contexto de las drogas y de las muertes relacionadas con drogas. En cualquier caso, en Europa se ha hecho en general un gran esfuerzo por tratar este tipo de problemas, y los avances logrados son palpables. Ello significa que los políticos europeos han tenido que tomar decisiones difíciles, y que lo han hecho tras estudiar minuciosamente todos los datos a su alcance, una forma de hacer política digna de aplauso. En el debate global sobre el problema de las drogas abunda la retórica sobre la necesidad de un planteamiento equilibrado y basado en hechos concretos: en Europa, tal vez más que en ningún otro lugar, hemos pasado de las palabras a los hechos. Pese a las diferencias entre los Estados miembros en cuestiones de detalle sobre los problemas que la droga les plantea y las prioridades de actuación, todos ellos coinciden en la importancia de compartir la información y de colaborar para reducir la oferta de drogas, así como en la necesidad de equilibrar las acciones destinadas a reducir la oferta con las que pretenden reducir la demanda. Además, cada vez es mayor el consenso sobre la necesidad de que sean los datos fehacientes los que orienten las decisiones sobre qué programas y acciones son los mejores para nuestros ciudadanos. Este planteamiento europeo se manifiesta no sólo en la nueva estrategia europea en materia de drogas que han adoptado los Estados miembros, sino en la aparición en Europa de una voz más fuerte y unísona en esta materia y en el trabajo del OEDT, donde nos esforzamos por cumplir nuestra misión de facilitar a los políticos la toma de decisiones ofreciéndoles unos análisis imparciales y de rigor científico de la información sobre el fenómeno de las drogas en Europa.
Le informazioni di cui disponiamo ci inducono inoltre a riflettere sulla necessità di una sorveglianza costante, evitando i pericoli che potrebbe comportare il compiacimento dei risultati ottenuti. Nella presente relazione vengono lanciati segnali di allarme per quanto riguarda le infezioni da HIV connesse con la droga ed i decessi connessi con la droga. Ciò nonostante, in tutt’Europa è stato fatto uno sforzo immane per affrontare questo tipo di problemi e sono stati fatti notevoli progressi, il che significa che i decisori politici europei hanno dovuto operare scelte difficili e lo hanno fatto ampiamente, studiando con attenzione le testimonianze disponibili. Una prospettiva strategica di questo tipo deve essere applaudita. Nell’ambito del dibattito globale sul problema della droga si parla molto della necessità di un approccio bilanciato e basato sull’evidenza. In Europa, forse più che altrove, questo discorso è stato messo in pratica. Nonostante le differenze fra i nostri Stati membri per quanto riguarda taluni aspetti dei problemi di droga che devono affrontare e le loro priorità d’azione, tutti questi Stati sono d’accordo sul fatto che è importante scambiare informazioni e cooperare al fine di ridurre l’offerta di droga e che è necessario bilanciare le attività di riduzione dell’offerta con misure di riduzione della domanda e sono sempre più d’accordo sul fatto che è necessario basarsi su prove oggettive quando si tratta di fare scelte importanti circa i programmi e le azioni da adottare nell’interesse dei nostri cittadini. Questo approccio europeo si manifesta non soltanto nella nuova strategia europea antidroga, ma anche nelle strategie nazionali in materia adottate dai nostri Stati membri, nel tono più deciso e più unanime che si leva dall’Europa su questo tema e nell’attività dell’OEDT, che si adopera strenuamente per svolgere il suo compito di favorire una presa di decisioni informata fornendo un’analisi oggettiva e scientificamente rigorosa delle informazioni disponibili sul fenomeno della droga in Europa.
Uma reflexão sobre a informação disponível recorda igualmente a necessidade de uma vigilância contínua e os perigos da complacência. O presente relatório alerta para as infecções pelo VIH e as mortes associadas ao consumo de droga. Não obstante, no conjunto da Europa, têm sido envidados enormes esforços para sanar este tipo de problemas, tendo‑se já alcançado progressos tangíveis. Tal significou para os decisores políticos europeus a imposição de opções difíceis, em grande medida realizadas após uma análise exaustiva das provas disponíveis. Esta perspectiva política é digna de louvor. O debate global sobre o problema da droga revela-se bastante retórico no que respeita à necessidade de uma abordagem equilibrada e baseada em provas. Na Europa, talvez mais do que em qualquer outra parte, esta retórica tornou-se realidade. Apesar das diferenças entre Estados‑Membros no que se refere às particularidades dos problemas de droga que cada um enfrenta e às suas prioridades de acção, existe acordo sobre a importância de partilhar informação e cooperar no sentido de reduzir a oferta de drogas, bem como sobre a necessidade de equilibrar as acções de redução de oferta com as medidas de redução da procura. Verifica-se igualmente um consenso crescente quanto à necessidade de basear em provas as escolhas difíceis sobre os programas e as acções de maior interesse para os cidadãos. Esta abordagem europeia manifesta-se não apenas na nova estratégia comunitária de luta contra a droga, mas igualmente nas estratégias nacionais de luta contra a droga adoptadas pelos Estados-Membros, na voz mais forte e unificada que emerge da Europa no que concerne esta questão, e no trabalho do OEDT, que procura desempenhar o seu papel de facilitador de decisões políticas fundamentadas, fornecendo uma análise imparcial e cientificamente rigorosa das informações disponíveis sobre o fenómeno da droga na Europa.
Ο προβληματισμός σχετικά με τις διαθέσιμες πληροφορίες μας υπενθυμίζει επίσης την ανάγκη για συνεχή επαγρύπνηση καθώς και τους κινδύνους που εγκυμονεί ο εφησυχασμός. Στην παρούσα έκθεση διατυπώνονται προειδοποιήσεις σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα και τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Ωστόσο, σε ολόκληρη την Ευρώπη έχουν καταβληθεί τεράστιες προσπάθειες για την αντιμετώπιση αυτού του είδους των προβλημάτων και έχει σημειωθεί πραγματική πρόοδος. Αυτό σημαίνει ότι οι Ευρωπαίοι αρμόδιοι για τη χάραξη πολιτικής αναγκάστηκαν να προβούν σε δύσκολες επιλογές, έπειτα από ενδελεχή εξέταση των διαθέσιμων στοιχείων. Μια τέτοια πολιτική προοπτική πρέπει να επιδοκιμάζεται. Η γενικότερη συζήτηση σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών δεν στερείται ρητορικής σχετικά με την ανάγκη ισορροπημένης και τεκμηριωμένης προσέγγισης. Στην Ευρώπη, περισσότερο ίσως από οπουδήποτε αλλού, η εν λόγω ρητορική έχει γίνει πραγματικότητα. Παρά τις διαφορές που υπάρχουν μεταξύ των κρατών μελών μας σε ό,τι αφορά τα ιδιαίτερα προβλήματα που καθένα από αυτά αντιμετωπίζει σε σχέση με τα ναρκωτικά καθώς και τις προτεραιότητές τους για δράση, τα κράτη μέλη συμφωνούν ως προς τη σημασία της ανταλλαγής πληροφοριών και της συνεργασίας με στόχο τη μείωση της προμήθειας ναρκωτικών, καθώς και ως προς την ανάγκη επίτευξης ισορροπίας ανάμεσα στις δραστηριότητες μείωσης της προμήθειας και τα μέτρα μείωσης της ζήτησης. Εξάλλου, υπάρχει όλο και μεγαλύτερη συναίνεση σχετικά με την ανάγκη τεκμηριωμένης καθοδήγησης κατά τη λήψη δύσκολων αποφάσεων όσον αφορά τα προγράμματα και τις δράσεις που εξυπηρετούν καλύτερα το συμφέρον των πολιτών μας. Η ευρωπαϊκή αυτή προσέγγιση είναι έκδηλη όχι μόνο στη νέα ευρωπαϊκή στρατηγική για τα ναρκωτικά αλλά και στις εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά που έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη μας, στην ισχυρότερη και πιο ενιαία φωνή που υψώνεται στην Ευρώπη σχετικά με το θέμα αυτό καθώς και στο έργο του ΕΚΠΝΤ, το οποίο προσπαθεί να εκτελέσει την αποστολή του διευκολύνοντας τη λήψη ενημερωμένων αποφάσεων μέσω της παροχής αμερόληπτων και επιστημονικά ακριβών αναλύσεων των πληροφοριών που υπάρχουν διαθέσιμες σχετικά με το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Een beschouwing van de beschikbare informatie herinnert ons aan de gevaren van zelfgenoegzaamheid en de noodzaak van voortdurende waakzaamheid. In dit verslag weerklinken waarschuwingen met betrekking tot HIV-infecties en sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Desalniettemin is in Europa als geheel een enorme inspanning geleverd om dit soort problemen aan te pakken en is er concrete voortgang geboekt, hetgeen betekent dat Europese beleidsmakers moeilijke keuzen hebben moeten maken na zorgvuldige bestudering van aanwezige bewijzen. Een dergelijk beleidsperspectief moet toegejuicht worden. In de wereldwijde discussie over het drugsprobleem is er geen gebrek aan retoriek wat betreft de behoefte aan een evenwichtige en op bewijzen gebaseerde aanpak. In Europa is deze retoriek, wellicht meer dan elders, werkelijkheid geworden. Ondanks de verschillen tussen de lidstaten in de details van de drugsproblematiek waar zij elk mee te kampen hebben en in hun prioriteiten voor actie bestaat er algemene overeenstemming over het belang van het delen van informatie en samenwerking om de drugstoevoer terug te brengen alsook over de noodzaak toevoerbeperkende activiteiten in evenwicht te brengen met vraagbeperkende maatregelen; in toenemende mate bestaat er ook consensus over de noodzaak zich te laten leiden door bewijzen bij het maken van moeilijke keuzen over programma’s en actiemaatregelen die het meest in het belang van de burgers zijn. De Europese aanpak manifesteert zich niet alleen in de nieuwe Europese drugsstrategie, maar ook in de nationale drugsstrategieën die de lidstaten hebben goedgekeurd; deze klinkt bovendien door in de steeds luidere en meer verenigde stem van Europa inzake dit vraagstuk en in het werk van het EWDD. Wij streven ernaar onze rol te vervullen bij het bevorderen van besluitvorming met kennis van zaken door onbevooroordeelde en wetenschappelijk zorgvuldige analyses van de beschikbare informatie over het drugsfenomeen in Europa ter beschikking te stellen.
Zamyslíme-li se nad dostupnými informacemi, opět si uvědomíme, že je třeba být stále na pozoru a vyvarovat se sebeuspokojení. Varovné tóny zaznívají v této zprávě ve vztahu k infekcím HIV a úmrtím souvisejícím s drogami. V celé Evropě však bylo řešení tohoto typu problémů věnováno nesmírné úsilí a bylo dosaženo značného pokroku. To znamená, že evropští političtí činitelé museli přijmout obtížná rozhodnutí, což povětšinou učinili po pečlivém prostudování dostupných údajů. Takovýto politický přístup je třeba ocenit. V celém světě se vedou rozsáhlé diskuse o tom, že přístup k drogové problematice by měl být vyvážený a založený na důkazech. To se v Evropě, možná více než kde jinde, podařilo. Navzdory odlišnostem ve specifikách drogových problémů, kterým jednotlivé členské státy čelí, a rozdílným prioritám v oblasti reakce na ně, panuje společná shoda o důležitosti sdílení informací a spolupráce s cílem omezit nabídku drog, jakož i o nutnosti vyvážit aktivity usilující o omezení nabídky opatřeními na snížení poptávky. Čím dál silnější je také konsenzus ohledně skutečnosti, že při přijímání těžkých rozhodnutí v souvislosti s výběrem programů a akcí, jež jsou v nejlepším zájmu našich občanů, je třeba se řídit doloženými informacemi. Tento evropský přístup je znatelný nejen v nové protidrogové strategii EU, ale také v národních strategiích přijatých členskými státy, v silnějším a jednotnějším mínění, které se v Evropě vytváří v souvislosti s danou problematikou, a v činnosti agentury EMCDDA, která se snaží podílet na usnadňování zasvěceného politického rozhodování prostřednictvím nezaujaté a vědecky přesné analýzy dostupných informací vztahujících se k drogovému fenoménu v Evropě.
De tilgængelige oplysninger minder os også om behovet for løbende overvågning og farerne ved efterladenhed. Denne beretning anslår en advarende tone i forbindelse med narkotikarelaterede hiv-infektioner og narkotikarelaterede dødsfald. Ikke desto mindre er der i Europa gjort en kolossal indsats for at løse denne type problemer, og der er gjort konkrete fremskridt. Det har betydet, at de politiske beslutningstagere i Europa har måttet træffe svære valg, hvilket de har gjort i stor målestok efter nøje at have undersøgt de foreliggende oplysninger. Et sådant politisk perspektiv fortjener ros. I den globale debat om narkotikaproblemet skortes der ikke på retorikken, når det gælder behovet for en afbalanceret og evidensbaseret tilgang. Denne retorik er, måske mere end noget andet sted, blevet til virkelighed i Europa. Selv om der er forskel på medlemsstaternes narkotikaproblemer og indsatsprioritering, er alle enige om, at det er vigtigt at udveksle oplysninger og at samarbejde med henblik på at begrænse narkotikaudbuddet og afbalancere indsatsen for at begrænse henholdsvis udbuddet og efterspørgslen. Der er stigende enighed om, at de svære valg med hensyn til, hvilke programmer og aktioner der er i EU-borgernes bedste interesse, bør træffes med udgangspunkt i den foreliggende dokumentation. Den europæiske tilgang er ikke blot synlig i den nye europæiske narkotikastrategi, men også i de nationale narkotikastrategier, som medlemsstaterne har vedtaget, i Europas styrkede og forenede stemme på dette område og i EONN’s arbejde, idet vi stræber mod at yde vores bidrag til at muliggøre beslutningstagning på et velinformeret grundlag gennem forelæggelse af en nøje, objektiv og videnskabelig analyse af de oplysninger, der er tilgængelige om narkotikafænomenet i Europa.
Pilk kättesaadavale teabele meenutab ka tarvidust olla jätkuvalt valvel ja paneb südamele mitte unustada ohtusid, mis tekivad enesega rahulolust. Aruandes kõlavad hoiatavad teated narkootikumidega seotud HIV nakatumiste ja surmade kohta. Siiski on Euroopas tervikuna tehtud suuri jõupingutusi selliste probleemide käsitlemiseks ja on olemas käegakatsutavad tulemused. Järelikult on Euroopa poliitikakujundajatel tulnud teha raskeid valikuid ja neid on tehtud pärast olemasolevate andmete hoolikat uurimist. Sellist tegevussuunda saab üksnes tervitada. Narkootikumide probleemi üldarutelus pühendatakse palju sõnu vajadusele tasakaalustatud ja tõenditega kinnitatud lähenemise järele. Euroopas on võib-olla rohkem kui kusagil mujal saanud sõnad tegudeks. Hoolimata liikmesriikide vahelistest erinevustest lahendamist vajavate uimastiprobleemide üksikasjades ja tegevuse prioriteetides, on kõik üksmeelel teabejagamise ja koostöö tähtsuses vähendamaks narkootikumide pakkumist, vajaduses hoida pakkumise ja nõudluse vähendamismeetmed tasakaalus, ning üha enam mõistetakse tarvidust tugineda tõenditele, kui tehakse raskeid valikuid programmide ja meetmete osas, mis vastaksid kõige enam meie kaaskondlaste huvidele. Euroopalik lähenemine ei ilmne mitte üksnes Euroopa uues narkostrateegias, vaid ka liikmesriikide poolt vastu võetud riiklikes narkostrateegiates, tugevamas ja ühtsemas hääles, millega Euroopa seda küsimust arutab, ja EMCDDA töös, mis püüab anda oma panuse poliitikakujundajate teavitamise hõlbustamisse, pakkudes neile erapooletu ja teaduslikult täpse analüüsi teabest, mis on Euroopas narkootikumide kohta kättesaadav.
Saatavissa olevat tiedot osoittavat myös, että jatkuva valvonta on tarpeen ja ettei meillä ole varaa omahyväisyyteen. Tämä raportti varoittaa huumeisiin liittyvistä hiv-infektioista ja huumekuolemista. Euroopassa on kuitenkin yleisesti ottaen nähty hyvin paljon vaivaa näiden ongelmien käsittelemiseksi, ja selvästi havaittavaa edistystä on saavutettu. Se merkitsee, että Euroopan päättäjien on täytynyt tehdä vaikeita valintoja, ja hyvin usein he ovat ensin tarkastelleet huolellisesti asiasta saatavilla olevaa aineistoa. Tällainen asenne politiikassa on kiitettävä. Koko maailmassa puhutaan paljon tasapainoisesta ja havaittuihin tosiasioihin perustuvasta lähestymistavasta. Euroopassa tällaisesta puheesta on ehkä enemmän kuin missään muualla edetty käytännön toimiin. Vaikka jäsenvaltioidemme välillä on eroja niiden kohtaamien huumeongelmien yksityiskohdissa ja toiminnan prioriteeteissa, ollaan yleisesti yksimielisiä tiedon jakamisen ja yhteistyön tärkeydestä, kun tavoitteena on vähentää huumeiden tarjontaa. Ymmärretään myös tarve tasapainottaa tarjonnan ja kysynnän vähentämisen toimenpiteet, ja maat ovat yhä yleisemmin yksimielisiä siitä, että on käytettävä tietoaineistoa pohjana tehtäessä vaikeita päätöksiä siitä, mitkä ohjelmat ja toimenpiteet edistäisivät eniten kansalaistemme etua. Tämä eurooppalainen lähestymistapa heijastuu paitsi uudessa Euroopan huumestrategiassa, myös jäsenvaltioidemme hyväksymissä kansallisissa huumestrategioissa, Euroopan entistä vahvemmassa ja yhtenäisemmässä äänessä tästä asiasta sekä seurantakeskuksemme työssä, kun pyrimme roolimme mukaisesti helpottamaan tietoon perustuvaa päätöksentekoa tarjoamalla puolueettomia ja tieteellisesti tarkkoja analyyseja tiedoista, joita Euroopan huumeilmiöstä on saatavissa.
A rendelkezésre álló információkon gondolkozva nem feledhetjük, hogy továbbra is szükség van az éberség fenntartására, és észre kell vennünk a megelégedettséggel járó veszélyeket is. Ez a jelentés figyelmeztető jelzésekkel szolgál a kábítószerrel összefüggő HIV-fertőzésekkel és kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatban. Európa egészét tekintve azonban hatalmas erőfeszítések történtek az ilyen típusú problémák kezelésére, és kézzelfogható eredmények születtek. Ez nehéz döntések terhét rótta az európai politikaformálókra, akik a rendelkezésre álló bizonyítékok alapos tanulmányozása után a legtöbb esetben meg is hozták ezeket a döntéseket. Az ilyen szakpolitikai perspektíva elismerést érdemel. A kábítószer-problémáról szóló globális vita nincs híján a kiegyensúlyozott és bizonyítékokon alapuló szemlélet igényével kapcsolatos retorikai fordulatoknak. Európában, talán még inkább mint máshol, ez a retorika valósággá vált. Annak ellenére, hogy a kábítószer-problémák részletei és a fellépésre vonatkozó prioritások tagállamonként változnak, egyetértés uralkodik a kábítószer-kínálat csökkentését célzó információ-megosztás és együttműködés fontosságával kapcsolatban, továbbá arra vonatkozóan, hogy a kínálat csökkentésére irányuló intézkedéseket a kereslet csökkentésére vonatkozó intézkedésekkel kell kiegészíteni. Egyre szélesebb körű konszenzus van kialakulóban abban a tekintetben is, hogy az állampolgáraink érdekeit leginkább szolgáló programok és cselekvések meghatározása során a nehéz döntéseket bizonyítékok alapján kell meghozni. Ez az európai szemléletmód nem csupán az új európai kábítószer-stratégiában mutatkozik meg, hanem a tagállamaink által elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiákban is, az erőteljesebb és egységesebb hangütésben, ami Európát egyre inkább jellemzi ezzel a témával kapcsolatban, továbbá az EMCDDA tevékenységét tekintve abban a törekvésünkben, hogy az európai kábítószer-jelenségre vonatkozó, rendelkezésre álló információk objektív és tudományosan megalapozott elemzésével – feladatunknak megfelelően – elősegítsük az információkon alapuló politikaformálást.
Tanker rundt den informasjonen vi har tilgjengelig, minner oss også om at vi hele tiden må være på vakt, og om hvor farlig det er å slå seg til ro med situasjonen. Rapporten sender ut varselsignaler når det gjelder narkotikarelatert HIV-smitte og narkotikarelaterte dødsfall. Det har likevel blitt lagt ned en enorm innsats i hele Europa for å gripe fatt i disse problemene, noe som har resultert i en merkbar framgang på området. Europeiske beslutningstakere har på bakgrunn av dette måttet ta vanskelige valg, noe de har gjort etter å ha gått grundig gjennom tilgjengelig bevismateriale. Denne typen tilnærming er prisverdig. Den globale narkotikadebatten er ikke uten retorikk når det gjelder behovet for en balansert og evidensbasert tilnærming. I Europa, kanskje mer enn noe annet sted, har denne retorikken blitt virkelighet. Til tross for forskjeller mellom medlemslandene når det gjelder detaljer ved narkotikaproblemene de står overfor og hvilke tiltak de prioriterer, er det generell enighet dem imellom om betydningen av informasjonsutveksling og samarbeid for å redusere narkotikatilgangen, og om behovet for å balansere tilbuds- og etterspørselsreduserende tiltak. Det er også økende enighet om nødvendigheten av å la bevisene styre når vanskelige avgjørelser skal tas om hvilke programmer og tiltak som er til innbyggernes beste. Denne europeiske tilnærmingen viser seg ikke bare i den nye europeiske narkotikastrategien, men også i de nasjonale narkotikastrategiene som våre medlemsland har vedtatt, i Europas stadig sterkere og mer forente stemme, og i EONNS arbeid for å legge til rette for informerte politiske avgjørelser ved å sørge for en upartisk og grundig vitenskapelig analyse av den tilgjengelige informasjonen om narkotikasituasjonen i Europa.
Refleksja nad dostępnymi informacjami przypomina nam również o potrzebie ciągłej ostrożności i o niebezpieczeństwie „spoczęcia na laurach”. Niniejsze sprawozdanie zawiera ostrzeżenia przeciw zagrożeniom zakażeniem HIV i śmierci w wyniku przedawkowania narkotyków. Niemniej, w Europie włożono ogromy wysiłek w rozwiązanie tego rodzaju problemów, a konkretne efekty widać gołym okiem. Oznacza to, że decydenci europejscy musieli dokonać trudnych wyborów i dokonali ich po uważnym zbadaniu dostępnych dowodów. Taka perspektywa polityki powinna zyskać uznanie. Jeśli chodzi o zrównoważone podejście oparte na dowodach, globalna dyskusja na temat problemu narkotykowego nie jest pozbawiona elementu retoretycznego. W Europie - być może bardziej niż gdzie indziej - retoryka ta stała się rzeczywistością. Pomimo różnic między państwami członkowskimi w szczegółach dotyczących problemów narkotykowych, z którymi się stykają, jak i w kwestii priorytetów działania, istnieje wspólne porozumienie co do istoty wymiany informacji i współpracy mającej na celu ograniczenie dostępu do narkotyków, jak i co do potrzeby zrównoważenia działań mających na celu ograniczenie dostaw wraz ze środkami ograniczającymi popyt. Coraz bardziej krystalizuje się porozumienie w sprawie potrzeby kierowania się dowodami przy dokonywaniu trudnych wyborów dotyczących programów i działań w interesie naszych obywateli. To europejskie podejście znajduje swoje odzwierciedlenie w nowej strategii europejskiej, ale również w krajowych strategiach narkotykowych przyjętych przez państwa członkowskie, w silniejszym i bardziej zjednoczonym głosie Europy w tej sprawie i w pracach EMCDDA, gdyż staramy się jak najlepiej odegrać naszą rolę w ułatwianiu podejmowania kompetentnych decyzji poprzez dostarczanie bezstronnej i rygorystycznej pod względem naukowym analizy informacji na temat zjawiska narkotykowego w Europie.
O reflecţie asupra informaţiilor disponibile ne aminteşte şi de necesitatea unei vigilenţe mereu treze şi de pericolele pe care le prezintă acceptarea stării de fapt. Prezentul raport lansează semnale de alarmă privind infecţiile HIV legate de droguri, sau decesele legate de droguri. Cu toate acestea, în Europa, pe ansamblu, s-a desfăşurat un efort enorm pentru a aborda acest tip de probleme şi s-au înregistrat progrese palpabile. Aceasta înseamnă că factorii de răspundere din Europa a trebuit să facă alegeri dificile, şi au luat aceste decizii în special în urma studierii atente a dovezilor disponibile. Trebuie să salutăm o astfel de abordare politică. Dezbaterea globală în problema drogurilor nu duce lipsă de discursuri privind necesitatea unei abordări echilibrate şi bazate pe dovezi. În Europa, poate mai mult decât în alte părţi, această retorică a devenit realitate. Cu toate diferenţele dintre statele noastre membre în detaliile privind problema drogurilor cu care se confruntă fiecare dintre acestea sau în priorităţile lor de acţiune, există un acord comun privind importanţa comunicării informaţiilor şi a cooperării, cu scopul de a reduce oferta de droguri, precum şi privind necesitatea de a contrabalansa activităţile de reducere a ofertei cu măsuri de reducere a cererii; se manifestă un consens tot mai larg privind necesitatea ca alegerile dificile privind programele şi măsurile care răspund cel mai bine intereselor cetăţenilor noştri să se întemeieze pe dovezi verificabile. Această abordare europeană este evidentă nu numai în noua strategie europeană privind drogurile, ci şi în strategiile naţionale adoptate de statele membre, în vocea tot mai puternică şi mai unită a Europei în această chestiune şi în activitatea OEDT, întrucât depunem toate eforturile pentru a ne îndeplini rolul de a facilita luarea de decizii în cunoştinţă de cauză, oferind o analiză obiectivă şi riguros ştiinţifică a informaţiilor disponibile privind fenomenul drogurilor în Europa.
Reflexia dostupných informácií nám pripomína potrebu neustálej bdelosti a nebezpečenstvo stagnácie. V tejto správe odznievajú varovania týkajúce sa HIV infekcií súvisiacimi s drogami a úmrtí zapríčinených drogami. A predsa sa v celej Európe vynaložilo veľké úsilie na riešenie týchto problémov a urobil sa značný pokrok. To znamená, že európski politickí činitelia museli urobiť zložité rozhodnutia a urobili ich po dôkladnom preskúmaní dostupných dôkazov. Takýto prístup k politike treba oceniť. V celosvetovej diskusii o drogovom problému prevláda potreba vyváženého prístupu na základe dôkazov. V Európe, viac ako kdekoľvek inde, sa to stalo skutočnosťou. Aj napriek odlišnostiam v rámci drogovej problematiky, ktorým každý členský štát čelí, a rozdielom v prioritách opatrení, panuje spoločná zhoda v tom, že zdieľanie informácií a spolupráca s cieľom znížiť ponuku drog je dôležitá a že je potrebné, aby činnosti na znižovanie ponuky a opatrenia na znižovanie dopytu boli vyvážené. Existuje čoraz výraznejší súhlas s tým, že je potrebné riadiť sa dôkazmi pri realizácii ťažkých rozhodnutí o tom, ktoré programy a opatrenia by najviac reprezentovali záujmy občanov. Európsky prístup sa prejavuje nielen v novej európskej protidrogovej stratégii, ale aj v národných stratégiách schválených členskými štátmi, silnejším a jednotnejším ohlasom, ktorý vzniká v Európe v súvislosti s touto problematikou. Prostredníctvom činnosti EMCDDA sa snažíme plniť svoju úlohu pri uľahčovaní prijímania politických rozhodnutí na základe informácií a to poskytovaním zjednotených a vedecky podložených analýz dostupných údajov o drogovom fenoméne v Európe.
Presoja vseh razpoložljivih informacijah nas opozarja tudi, da je potrebna stalna opreznost in da obstaja nevarnost, da bi bili prehitro zadovoljni z rezultati. Opozorila v tem poročilu se nanašajo na okužbe s HIV, povezane z uživanjem drog, ter na smrti zaradi drog. Evropa kot celota si izjemno prizadeva pri spopadanju s temi problemi in je pri tem že dosegla znaten napredek. To pomeni, da so oblikovalci politike v Evropi imeli zelo težko delo pri sprejemanju odločitev, odločali pa so se večinoma po tem, ko so pazljivo preučili vse razpoložljive podatke. Takšni usmeritvi politik bi bilo treba zaploskati. Kadar razprave o problemu drog potekajo na globalni ravni, se vedno mnogo govori o potrebi po uravnoteženem in na dokazih temelječem pristopu. V Evropi so morda bolj kot kjerkoli drugje te besede postale resničnost. Kljub razlikam med državami članicami glede posameznih problemov, s katerim se zaradi drog spopada vsaka med njimi, in kljub razlikam glede prednostnih ukrepov, vse države soglašajo, kako pomembna sta izmenjava informacij in sodelovanje za zmanjšanje dobave drog kot tudi, da je potrebno dejavnosti za zmanjšanje dobave uravnotežiti z ukrepi za zmanjšanje povpraševanja. Poleg tega pa se čedalje bolj strinjajo tudi glede tega, da je treba izbiro najboljših programov in ukrepov za naše državljane utemeljiti z dokazi. Ta evropski pristop se ne odraža samo v novi evropski strategiji o drogah, ampak tudi v nacionalnih strategijah boja proti drogam, ki so jih sprejele države članice. Odraža se tudi kot močnejši in enotnejši glas, ki se v Evropi razširja v zvezi s tem vprašanjem, ter je razviden iz dela Centra, ko si ta prizadeva izpolnjevati vlogo, ki jo ima pri spodbujanju informiranega oblikovanja politik, in sicer tako, da nudi nepristranske in znanstveno natančne analize razpoložljivih informacij o pojavu drog v Evropi.
En reflektion över den information som finns påminner också om behovet av fortsatt vaksamhet och faran med självbelåtenhet. En varnande röst höjs i denna rapport när det gäller narkotikarelaterade HIV-infektioner och narkotikarelaterade dödsfall. En enorm ansträngning har trots allt gjorts över hela Europa för att ta itu med denna typ av problem och påtagliga framsteg har gjorts. Detta har inneburit att politiska beslutsfattare i Europa varit tvungna att fatta svåra beslut och de har i stor utsträckning gjort så efter att noggrant studera tillgängliga uppgifter. Ett sådant politiskt perspektiv förtjänar stöd. I den globala debatten om narkotikaproblemet saknas inte retorik om behovet av ett balanserat och bevisbaserat angreppssätt. I Europa, kanske mer än någon annanstans, har denna retorik omsatts i handling. Trots att det finns skillnader mellan våra medlemsstater när det gäller de narkotikaproblem de står inför och de prioriterade åtgärder de vidtar, så finns det en gemensam överenskommelse om vikten av att dela information och samarbeta för att minska tillgången på narkotika liksom om behovet att balansera åtgärder för att minska tillgången med åtgärder för att minska efterfrågan. Det finns också ett växande samförstånd om behovet att vägledas av bevisunderlag när svåra val görs om vilka program och åtgärder som tjänar våra medborgare bäst. Detta europeiska angreppssätt visar sig inte endast i EU:s nya narkotikastrategi utan också i de nationella narkotikastrategier som våra medlemsstater har antagit, i det starkare och enhetligare uttryck som träder fram i Europa om denna fråga samt i ECNN:s arbete där vi eftersträvar att ta vårt ansvar för att underlätta välgrundade politiska beslut genom att göra en opartisk och ytterst noggrann vetenskaplig analys av den information som finns om narkotikafenomenet i Europa.
Mevcut bilgiler bize sürekli dikkatli olma gereğini ve rahatlamanın tehlikelerini hatırlatmaktadır. Bu raporda uyuşturucuya bağlı HIV enfeksiyonları ve uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin olarak uyarılar yer almaktadır. Bununla beraber, genel olarak Avrupa’da, bu gibi sorunlara eğilmek için olağanüstü çabalar gösterilmiş ve somut ilerlemeler kaydedilmiştir. Bu durum, Avrupa’da politika yapıcıların güç tercihlerde bulunmak durumunda kalmış oldukları ve eldeki kanıtları dikkatle inceledikten sonra da bu tercihleri yaptıkları anlamına gelmiştir. Böylesi bir politika perspektifi alkışlanmalıdır. Dünyadaki uyuşturucu sorunu tartışmasında, dengeli ve kanıt esaslı bir yaklaşım ihtiyacına ilişkin görüşler de oldukça fazladır. Avrupa’da, belki de başka hiçbir yerde olmadığı kadar, bu konuşmalar gerçek olmuştur. Üye Devletlerimiz arasında, her birinin karşı karşıya olduğu uyuşturucu sorununun ayrıntılarındaki ve eyleme yönelik önceliklerindeki farklılıklara rağmen, uyuşturucu arzını azaltmak üzere bilgi paylaşımı ve işbirliği yapmanın önemi için olduğu kadar, arz azaltma faaliyetlerini talep azaltma tedbirleriyle dengeleme ihtiyacına yönelik de ortak bir fikir birliği bulunmaktadır ve hangi program ve eylemlerin vatandaşlarımız için en iyi faydayı sağlayabileceğine dair zor kararların alınmasında kanıt esaslı hareket etme gereğine ilişkin olarak da mutabakat artmaktadır. Bu Avrupa yaklaşımı yalnızca Avrupa’nın yeni uyuşturucu stratejisinde değil, aynı zamanda Üye Devletlerimiz’in kabul etmiş olduğu ulusal uyuşturucu stratejilerinde, Avrupa’dan bu konu hakkında çıkan daha güçlü ve ortak seste ve EMCDDA’nın çalışmalarında da kendini göstermekte olup, biz de Avrupa’daki uyuşturucu sorunu hakkındaki mevcut bilgilerin tarafsız ve bilimsel açıdan sıkı bir analizini sunmak yoluyla bilgilendirilen politika yapıcılığını kolaylaştırmak konusunda üzerimize düşeni yerine getirmeye çalışmaktayız.
Arrow 1 2 3