vald – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 4 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Ar narkotikām saistÄ«t...  
Divās pēdējās konferencēs Eiropas valdības pārstāvji ir apstiprinājuši savu sadarbību cīņā pret HIV/AIDS un noteikuši pasākumus, lai stiprinātu savus atbildes pasākumus šajā jomā (Dublinas deklarācijas, 2004. gada februārī un Viļņas deklarācijas 2004. gada septembrī).
(137) In two recent conferences, European government representatives have confirmed their partnership in the fight against HIV/AIDS and defined measures to strengthen their responses in this area (Dublin Declaration, February 2004, and Vilnius Declaration, September 2004). All EU key documents on HIV/AIDS can be found on the European Commission’s public health website.
(137) Lors de deux conférences récentes, les représentants des gouvernements européens ont confirmé leur partenariat dans la lutte contre le VIH/SIDA et défini des mesures en vue de renforcer leurs actions dans ce domaine (déclaration de Dublin, février 2004, et déclaration de Vilnius, septembre 2004). Tous les documents majeurs de l'UE sur le VIH/SIDA peuvent être consultés sur le site web de la DG Santé publique de la Commission européenne.
(137) Bei zwei Konferenzen haben die europäischen Regierungsvertreter kürzlich ihre Partnerschaft in der Bekämpfung von HIV/AIDS bekräftigt und Maßnahmen festgelegt, um die Initiativen in diesem Bereich zu verstärken (Erklärung von Dublin, Februar 2004, und Erklärung von Wilna, September 2004). Alle wichtigen Dokumente der EU im Zusammenhang mit HIV/AIDS können auf der Website der Europäischen Kommission zur öffentlichen Gesundheit abgerufen werden.
(137) En dos conferencias recientes, los representantes del Gobierno europeo confirmaron su colaboración en la lucha contra el VIH/SIDA y definieron medidas para reforzar sus actuaciones en este ámbito (Declaración de Dublín, febrero de 2004, y Declaración de Vilnius, septiembre de 2004). Todos los documentos clave de la UE sobre el VIH/SIDA pueden consultarse en el sitio web de salud pública de la Comisión Europea.
(137) In due recenti conferenze i rappresentanti dei governi europei hanno confermato il partenariato nella lotta contro HIV/AIDS e definito misure per rafforzare le proprie risposte in questo settore (Dichiarazione di Dublino, febbraio 2004, e Dichiarazione di Vilnius, settembre 2004). Tutti i documenti chiave dell’UE sul tema HIV/AIDS sono reperibili sul sito web della salute pubblica della Commissione europea.
(137) Em duas conferências recentes, os representantes dos governos europeus confirmaram a sua parceria na luta contra o VIH/SIDA e definiram medidas para reforçar as suas respostas neste domínio (Declaração de Dublim, Fevereiro de 2004, e Declaração de Vilnius, Setembro de 2004). Todos os documentos fundamentais da UE sobre o VIH/SIDA podem ser consultados no website sobre saúde pública da Comissão Europeia.
(137) Σε δύο πρόσφατες διασκέψεις, εκπρόσωποι ευρωπαϊκών κυβερνήσεων επιβεβαίωσαν την εταιρική σχέση τους για την καταπολέμηση του HIV/AIDS και προσδιόρισαν μέτρα για την ενίσχυση των αποκρίσεών τους στον τομέα αυτό (Διακήρυξη του Δουβλίνου, Φεβρουάριος 2004, και Διακήρυξη του Βίλνιους, Σεπτέμβριος 2004). Όλα τα βασικά έγγραφα της ΕΕ σχετικά με το HIV/AIDS είναι διαθέσιμα στην ιστοθέση για τη δημόσια υγεία της Ευρωπαϊκής Επιτροπής.
(137) Tijdens twee recente conferenties hebben Europese regeringsvertegenwoordigers de samenwerkingsbereidheid in de strijd tegen HIV/aids bevestigd en maatregelen vastgelegd voor effectievere acties op dit gebied (Verklaring van Dublin, februari 2004, en Verklaring van Vilnius, september 2004). Alle belangrijke EU-documenten over HIV/aids zijn te vinden op de website voor volksgezondheid van de Europese Commissie.
(137) Na dvou nedávných konferencích zástupci evropských vlád potvrdili svou spoluúčast v boji proti HIV/AIDS a definovali opatření k posílení jejich reakcí v této oblasti (Dublinská deklarace, únor 2004, a Vilniuská deklarace, září 2004). Všechny klíčové dokumenty lze nalézt na webové stránce Evropské komise o veřejném zdraví.
(137) På to nylige konferencer bekræftede repræsentanter for europæiske regeringer deres partnerskab i forbindelse med bekæmpelse af hiv/aids og fastlagde foranstaltninger til at styrke deres indsats på dette område (Dublin-erklæringen, februar 2004, og Vilnius-erklæringen, september 2004). Alle væsentlige EU-dokumenter om hiv/aids findes på Europa-Kommissionens folkesundhedswebsted.
(137) Kahel hiljutisel konverentsil kinnitasid Euroopa riikide valitsuste esindajad oma partnerlust võitluses HIV/AIDSi vastu ja määratlesid meetmed selles vallas tehtavate jõupingutuste tugevdamiseks (Dublini deklaratsioon, veebruar 2004 ja Vilniuse deklaratsioon, september 2004). Kõik ELi olulised dokumendid HIV/AIDSi kohta on olemas Euroopa Komisjoni rahvatervise veebilehel.
(137) Kahdessa hiljattain pidetyssä konferenssissa Euroopan hallitusten edustajat ovat lujittaneet yhteistyötään hiv:n/aidsin torjumiseksi ja määritelleet toimenpiteitä, joilla vahvistetaan toimintaa tällä alalla (Dublinin julkilausuma, helmikuu 2004, ja Vilnan julkilausuma, syyskuu 2004). Kaikki hiv:tä/aidsia koskevat EU:n keskeiset asiakirjat löytyvät Euroopan komission kansanterveyttä koskevalta verkkosivustolta.
(137) Az európai kormányok képviselői a közelmúltban két konferencián erősítették meg partnerségüket a HIV/AIDS elleni harcban, és intézkedéseket határoztak meg az e területen adott válaszaik támogatására (dublini nyilatkozat, 2004. február, és vilniusi nyilatkozat, 2004. szeptember). A HIV/AIDS-re vonatkozó összes kulcsfontosságú EU-dokumentum megtalálható az Európai Bizottság közegészségügyi weboldalán.
(137) På to konferanser i den senere tid har representanter for europeiske regjeringer bekreftet sitt engasjement for kampen mot HIV/AIDS og utarbeidet tiltak for å styrke innsatsen på dette området (Dublin-deklarasjonen, februar 2004, og Vilnius-deklarasjonen, september 2004) Alle nøkkeldokumenter fra EU om HIV/AIDS ligger på Europakommisjonens eget nettsted for folkehelse.
(137) Podczas dwóch niedawnych konferencji przedstawiciele rządów europejskich potwierdzili swoje partnerstwo w walce z wirusem HIV/AIDS i określili działania dla wzmocnienia ich reakcji w tej dziedzinie (Deklaracja Dublińska z lutego 2004 r. i Deklaracja Wileńska z września 2004 r.). Wszelkie kluczowe dokumenty UE w sprawie wirusa HIV/AIDS dostępne są na stronie internetowej dot. zdrowia publicznego Komisji Europejskiej.
(137) În cadrul a două conferinţe recente, reprezentanţii guvernelor europene şi-au confirmat parteneriatul în combaterea HIV/SIDA şi au stabilit măsuri pentru a-şi consolida reacţiile în acest domeniu (Declaraţia de la Dublin, februarie 2004, şi Declaraţia de la Vilnius, septembrie 2004). Toate documentele cheie ale Uniunii Europene privind HIV/SIDA se găsesc pe site-ul pentru sănătate publică al Comisiei Europene.
(137) Na ostatných dvoch konferenciách zástupcovia európskych vlád potvrdili svoje partnerstvo v boji proti HIV/AIDS a stanovili opatrenia na posilnenie vlastných odpovedí v tejto oblasti (Dublinské vyhlásenie, február 2004 a Vilniuské vyhlásenie, september 2004). Všetky rozhodujúce dokumenty EÚ o HIV/AIDS možno nájsť na webovej stránke verejného zdravia Európskej komisie.
(137) Na dveh nedavnih konferencah so predstavniki evropskih vlad potrdili svoje sodelovanje v boju proti HIV/aidsu ter opredelili ukrepe za okrepitev njihovih odzivov na tem področju (Deklaracija iz Dublina, februar 2004, in Deklaracija iz Vilne, september 2004). Vse ključne dokumente EU o HIV/aidsu lahko najdete na spletni strani Evropske komisije o javnem zdravju.
(137) Vid två konferenser på senare tid har europeiska regeringsrepresentanter bekräftat att de inlett ett partnerskap i kampen mot hiv/aids och fastställt åtgärder för att stärka sina strategier på detta område (Dublindeklarationen, februari 2004 och Vilniusdeklarationen, september 2004). Alla viktiga EU-dokument om hiv/aids finns på Europeiska kommissionens webbplats för folkhälsa.
  Jaunumi kvalitātes nod...  
Apvienotās Karalistes valdības narkotiku apkarošanas stratēģijā ieguldītās pūles ir parādījušas, ka, ieguldot budžetā, organizācijā, uzraudzībā un personālā, var samazināt gaidīšanas rindas, un lielāks skaits problemātisko narkotiku lietotāju var piekļūt ārstēšanai un saņemt to ilgāk.
Several countries (Germany, Austria and Portugal) have issued manuals for medical staff involved in drug-related treatment. Efforts in the framework of the united Kingdom government’s drug strategy have shown that, by investing in budget, organisation, monitoring and staff, waiting lists can be reduced and more problem drug users can gain access to and remain in treatment. In England, 41 % more problem drug users were in contact with drug treatment services in 2003–04 than in 1998–99, and waiting times have been cut by two-thirds since 2001. In 2003–04, 72 % of clients had either successfully completed structured treatment or were retained in treatment, compared with 57 % in 2000–03 (NTA, 2004).
Plusieurs pays (Allemagne, Autriche et Portugal) ont publié des manuels destinés au personnel médical qui participe au traitement de l'usage de drogue. Les efforts déployés dans le cadre de la stratégie antidrogue du gouvernement britannique ont montré qu'en investissant dans le budget, l'organisation, le suivi et le personnel, les listes d'attente peuvent être raccourcies et que davantage d'usagers de drogue à problème peuvent avoir accès au traitement et les suivre. En Angleterre, 41 % d'usagers de drogue à problème supplémentaires ont eu des contacts avec des services de traitement de la toxicomanie en 2003-2004 par rapport à 1998-1999 et les temps d'attente ont été réduits de deux tiers depuis 2001. En 2003-2004, 72 % des patients avaient terminé avec succès un programme structuré ou étaient restés en traitement, contre 57 % au cours de la période 2002-2003 (NTA, 2004).
In mehreren Ländern (Deutschland, Österreich und Portugal) wurden Handbücher für das an der Drogenbehandlung beteiligte medizinische Personal herausgegeben. Die im Rahmen der Drogenstrategie der Regierung des Vereinigten Königreichs unternommenen Bemühungen haben gezeigt, dass durch Investitionen in Mittelausstattung, Organisation, Überwachung und Personal die Wartelisten verkürzt werden und mehr problematische Drogenkonsumenten Zugang zu Behandlung erhalten und in Behandlung bleiben können. In England lag der Anteil der problematischen Drogenkonsumenten, die Kontakt zu Drogenbehandlungsdiensten hatten, im Zeitraum 2003/2004 um 41 % über dem entsprechenden Wert in den Jahren 1998/1999, und die Wartezeiten wurden seit 2001 um zwei Drittel verkürzt. In den Jahren 2003/2004 hatten 72 % der Patienten entweder erfolgreich eine strukturierte Behandlung abgeschlossen oder befanden sich weiterhin in Behandlung, während ihr Anteil im Zeitraum 2002/2003 bei 57 % lag (NTA, 2004).
Varios países (Alemania, Austria y Portugal) han publicado manuales para el personal médico que participa en el tratamiento de las drogodependencias. Los esfuerzos realizados en el marco de la estrategia antidroga del Gobierno británico demuestran que, si se invierte en presupuesto, organización, seguimiento y personal, pueden reducirse las listas de espera y aumentar el número de drogodependientes que obtienen y siguen un tratamiento. En Inglaterra, en el período 2003-2004, estuvieron en contacto con los servicios de tratamiento antidroga un 41 % más de drogodependientes que en 1998–1999, y los tiempos de espera se han reducido en dos tercios desde 2001. En 2003–2004, el 72 % de los pacientes había completado con éxito un tratamiento estructurado o permanecía en tratamiento, frente al 57 % de 2002–2003 (NTA, 2004).
In Germania, Austria e Portogallo sono stati divulgati manuali per il personale medico che eroga servizi di trattamento per tossicodipendenti. Gli sforzi profusi dal governo britannico, nel quadro della strategia contro le droghe, hanno mostrato che investimenti in termini di bilancio, organizzazione, monitoraggio e personale consentono di ridurre le liste di attesa, permettendo a un maggior numero di consumatori problematici di droga di accedere al servizio e di restare in terapia. In Inghilterra, nel biennio 2003-2004, i consumatori problematici di droga in contatto con i servizi terapeutici per i tossicodipendenti sono saliti del 41% rispetto al biennio 1998-1999 mentre, rispetto al 2001, i tempi di attesa si sono ridotti dei due terzi. Inoltre, sempre nel biennio 2003-2004, il 72% dei pazienti aveva terminato con esito positivo un trattamento strutturato completo o era rimasto in terapia rispetto al 57% del periodo 2002-2003 (NTA, 2004).
Diversos países (Alemanha, Áustria e Portugal) publicaram manuais destinados ao pessoal médico envolvido nos tratamentos relacionados com a toxicodependência. Os esforços realizados no âmbito da estratégia governamental de luta contra a droga do Reino Unido mostraram que, investindo no orçamento, na organização, na monitorização e no pessoal, as listas de espera podem ser reduzidas e um maior número de consumidores problemáticos de droga pode aceder ao tratamento e nele permanecer. Em Inglaterra, houve mais 41% de consumidores problemáticos de droga em contacto com os serviços de tratamento da toxicodependência em 2003–2004 do que em 1998–1999, e o tempo de espera sofreu uma redução de dois terços desde 2001. Em 2003–2004, 72% dos utentes tinham concluído com êxito um tratamento estruturado ou mantiveram-se em tratamento, comparativamente a 57% em 2000‑2003 (NTA, 2004).
Αρκετές χώρες (Γερμανία, Αυστρία και Πορτογαλία) εξέδωσαν εγχειρίδια για το ιατρικό προσωπικό που παρέχει θεραπευτικές υπηρεσίες σχετικές με τα ναρκωτικά. Οι προσπάθειες στο πλαίσιο της στρατηγικής για τα ναρκωτικά της κυβέρνησης του Ηνωμένου Βασιλείου έδειξαν ότι, χάρη στις επενδύσεις σε διαθέσιμα κονδύλια, σε οργάνωση, σε παρακολούθηση και σε προσωπικό, οι λίστες αναμονής έγιναν μικρότερες και ο αριθμός των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών που απόκτησε πρόσβαση σε θεραπεία και παρέμεινε υπό θεραπεία αυξήθηκε. Στην Αγγλία, ο αριθμός των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών που ήρθαν σε επαφή με θεραπευτικές υπηρεσίες αυξήθηκε κατά 41 % το 2003–04 σε σχέση με το 1998–99, και ο χρόνος αναμονής μειώθηκε κατά τα δύο τρίτα από το 2001. Το 2003–04, 72 % των ατόμων που ζήτησαν θεραπεία είτε είχε ολοκληρώσει επιτυχώς μια διαρθρωμένη θεραπεία είτε παρέμενε υπό θεραπεία, σε σύγκριση με 57 % το 2002–03 (NTA, 2004).
Verschillende landen (Duitsland, Oostenrijk en Portugal) hebben handboeken uitgegeven voor medisch personeel dat bij drugsgerelateerde behandelingen is betrokken. Uit maatregelen in het kader van de drugsstrategie van de regering van het Verenigd Koninkrijk is gebleken dat de wachtlijsten verkleind kunnen worden en meer problematische drugsgebruikers in behandeling kunnen gaan en ook blijven, indien meer geld beschikbaar wordt gesteld voor organisatie, monitoring en personeel. Vergeleken bij 1998-1999 is het aantal problematische drugsgebruikers dat in het Verenigd Koninkrijk een beroep deed op faciliteiten voor drugsbehandelingen, in 2003-2004 met 41% gestegen. Daarnaast zijn de wachttijden voor een behandeling sinds 2001 met twee derde afgenomen. In 2003-2004 heeft 72% van de cliënten ofwel een gestructureerde behandeling succesvol afgerond ofwel de behandeling voortgezet; in 2002-2003 was dit slechts 57% (NTA, 2004).
Několik zemí (Německo, Rakousko a Portugalsko) vydalo příručky pro zdravotnický personál zapojený do léčení drogové závislosti. Úsilí v rámci protidrogové strategie vlády Spojeného království ukázalo, že investováním do rozpočtu, organizace, monitorování a personálu mohou být seznamy čekatelů zkráceny a více problémových uživatelů drog může získat přístup k léčení a zůstat v něm. V Anglii bylo v letech 2003 a 2004 v kontaktu se službami drogové léčby o 41 % problémových uživatelů více než v letech 1998 a 1999 a doba čekání na léčení byla od roku 2001 zkrácena o dvě třetiny. V období 2003–2004 72 % klientů buď úspěšně dokončilo strukturovanou léčbu, nebo bylo v léčení ponecháno ve srovnání s 57 % v období 2002–2003 (NTA, 2004).
En række lande (Tyskland, Østrig og Portugal) har udarbejdet manualer til lægepersonale, der er involveret i narkotikarelateret behandling. Bestræbelser som led i den britiske regerings narkotikastrategi har vist, at ventelister kan nedbringes og flere problematiske stofbrugere kan få adgang til og mulighed for at forblive i behandling ved at gøre en ekstra indsats på budget-, organisations-, overvågnings- og personaleområdet. I England var 41 % flere problematiske stofbrugere i kontakt med narkotikabehandlingstjenester i 2003–2004 end i 1998–1999, og ventetiderne er blevet nedbragt med to tredjedele siden 2001. I 2003–2004 havde 72 % af klienterne enten med godt resultat afsluttet en struktureret behandling eller var fortsat i behandling i forhold til 57 % i 2000–03 (NTA, 2004).
Mitmed riigid (Saksamaa, Austria ja Portugal) on andnud välja uimastiravis osalevatele meditsiinitöötajatele mõeldud käsiraamatuid. Ühendkuningriigi valitsuse uimastistrateegia raames tehtud pingutused on näidanud, et eelarvesse, korraldustöösse, seiresse ja personali investeerides on võimalik ootejärjekordi kärpida ning rohkem probleemseid uimastitarbijaid pääseb ja jääb ravile. Inglismaal oli aastatel 2003–2004 41% rohkem probleemseid uimastitarbijaid uimastiravi teenustega seotud kui aastatel 1998–1999 ning ooteajad olid 2001. aastaga võrreldes kahe kolmandiku võrra lühenenud. Aastatel 2003–2004 oli 72% kliente kas edukalt lõpetanud struktureeritud ravi või jätkas seda, aastatel 2000–2003 oli see protsent 57 (NTA, 2004).
Useat maat (Saksa, Itävalta ja Portugali) ovat laatineet oppaita huumehoidon alalla työskentelevälle henkilöstölle. Yhdistyneen kuningaskunnan hallituksen huumestrategian puitteissa tehdyssä työssä on tullut esiin, että jonotuslistoja voidaan lyhentää ja entistä useampi huumeiden ongelmakäyttäjä voi saada hoitoa ja pysyä hoidossa, jos budjettiin, organisointiin, seurantaan ja henkilöstöön investoidaan riittävästi. Englannissa huumehoitopalveluihin oli vuosina 2003–2004 yhteydessä 41 prosenttia enemmän huumeiden ongelmakäyttäjiä kuin vuosina 1998–1999, ja jonotusaika on lyhentynyt kaksi kolmasosaa siitä, mikä se oli vuonna 2001. Vuosina 2003–2004 asiakkaista 72 prosenttia oli joko saattanut menestyksekkäästi päätökseen jäsennetyn hoidon tai jatkoi vielä hoitoa, kun vuosina 2002–2003 heidän osuutensa oli vain 57 prosenttia (NTA, 2004).
Több országban (Németország, Ausztria és Portugália) kézikönyveket adtak ki a kábítószer-kezelésben részt vevő orvosi személyzet részére. Az Egyesült Királyság kormányzati drogstratégiájának keretében tett erőfeszítések azt igazolják, hogy a költségvetésre, szervezésre, monitorozásra és munkatársakra fordított befektetések segítségével a várólisták lerövidíthetők, így több problematikus kábítószer-használó juthat be és maradhat benn a kezelésben. Angliában 2003–04-ben 41%-kal több problematikus kábítószer-használó állt kapcsolatban a kábítószeres gyógykezelést biztosító szolgálatokkal, mint 1998–99-ben, és a várakozási idő 2001 óta kétharmadával csökkent. 2003–04-ben a páciensek 72%-a vagy sikeresen befejezte a szervezett kezelést, vagy kezelésben maradt, szemben a 2002–03-as 57%-kal (NTA, 2004).
Flere land (Tyskland, Østerrike og Portugal) har utarbeidet håndbøker for behandlingstiltakenes medisinske personell. Arbeid som er gjort innenfor rammen av den britiske regjeringens narkotikastrategi har vist at ved å investere i budsjett, organisasjon, overvåking og ansatte, reduseres ventelistene, og flere problematiske narkotikabrukere får tilgang til og blir værende i behandling. I England var 41 % flere problematiske narkotikabrukere i kontakt med behandlingstjenestene i 2003-04 enn i 1998-99, og ventetiden er gått ned med to tredeler siden 2001. I 2003-04 hadde 72 % av klientene enten avsluttet strukturert behandling og var rusfrie, eller var i behandling, mot 57 % i 2002-03 (NTA, 2004).
Kilka państw (Niemcy, Austria i Portugalia) wydało instrukcje dla personelu medycznego zaangażowanego w leczenie odwykowe. Wysiłki prowadzone w ramach rządowej strategii antynarkotykowej w Wielkiej Brytanii pokazują, że inwestując w budżet, organizację, monitorowanie i personel, można ograniczyć listy oczekujących na leczenie, dzięki czemu więcej osób problemowo zażywających narkotyki może uzyskać dostęp do leczenia i mu się poddać. W Anglii w latach 2003-2004 o 41% więcej osób problemowo zażywających narkotyki miało kontakt z usługami leczenia odwykowego niż w latach 1998-1999, a od 2001 roku czas oczekiwania skrócono o dwie trzecie. W latach 2003-2004, 72% pacjentów zakończyło leczenie zorganizowane z wynikiem pozytywnym lub kontynuowało leczenie, dla porównania w latach 2002-2003 odsetek ten wynosił 57% (NTA, 2004).
Mai multe ţări (Germania, Austria şi Portugalia) au elaborat manuale pentru personalul medical implicat în tratamentul legat de droguri. Eforturile depuse în cadrul strategiei guvernamentale a Regatului Unit privind drogurile au demonstrat că, investind în buget, organizare, monitorizare şi personal, listele de aşteptare pot fi reduse şi tot mai mulţi consumatori de droguri pot avea acces la tratament şi îl pot urma. În Anglia, în 2003–2004, cu 41 % mai mulţi consumatori problematici de droguri au fost în contact cu serviciile de tratament pentru dependenţă de droguri decât în 1998–1999, iar timpii de aşteptare s-au redus cu două treimi din 2001. În 2003–2004, 72 % din clienţi fie au încheiat cu succes tratamentul structurat, fie s-au menţinut sub tratament, faţă de numai 57 % în 2002–2003 (NTA, 2004).
Niekoľko krajín (Nemecko, Rakúsko a Portugalsko) vydalo príručky pre zdravotníckych pracovníkov pôsobiacich v liečbe súvisiacej s drogami. Snahy v rámci protidrogovej stratégie vlády Spojeného kráľovstva ukázali, že investovaním do rozpočtu, organizácie, sledovania a pracovníkov možno skrátiť zoznamy čakateľov a viac problémových užívateľov drog môže získať prístup k liečbe a ostať v nej. V Anglicku bolo v rokoch 2003 – 04 o 41 % viac problémových užívateľov drog v styku so službami protidrogovej liečby, než v rokoch 1998 – 1999 a čakacie lehoty sa od roku 2001 skrátili o dve tretiny. V rokoch 2003 – 2004 úspešne dokončilo štruktúrovanú liečbu alebo bolo znovu prijatých na liečenie 72 % klientov oproti 57 % v rokoch 2002 – 2003 (NTA 2004).
Več držav (Nemčija, Avstrija in Portugalska) je izdalo priročnike za zdravniško osebje, ki je vključeno v zdravljenje, povezano z drogami. Prizadevanja v okviru strategije boja proti drogam vlade Združenega kraljestva so pokazala, da se lahko z vlaganjem v proračun, organizacijo, spremljanje in osebje čakalne liste skrajšajo in več problematičnim uživalcem drog se lahko omogoči dostop do zdravljenja, v katerem lahko tudi ostanejo. V Angliji je bilo v letih 2003–2004 41 % več problematičnih uživalcev drog v stiku s službami za zdravljenje odvisnosti od drog kot v letih 1998–1999, od leta 2001 pa so se čakalne liste skrajšale za dve tretjini. V letih 2003–2004 je 72 % oseb bodisi uspešno končalo strukturirano zdravljenje ali jih je bilo zadržanih na zdravljenju v primerjavi s 57 % v letih 2000–2003 (NTA, 2004).
Flera länder (Tyskland, Österrike och Portugal) har utformat handböcker för vårdpersonal som arbetar med narkotikarelaterad behandling. Insatser som gjorts inom ramen för Storbritanniens regerings narkotikastrategi visar att man genom att investera i budget, organisation, övervakning och personal kan minska väntelistorna så att fler problemmissbrukare kan få tillgång till och fortsätta genomgå behandling. I England var 41 % fler problemmissbrukare i kontakt med missbruksvården år 2003–2004 än år 1998–1999 och väntetiderna har minskat med två tredjedelar sedan 2001. År 2003–2004 hade 72 % av klienterna antingen framgångsrikt genomgått strukturerad behandling eller genomgick fortfarande behandling, jämfört med 57 % år 2002–2003 (NTA, 2004).
  Debates nacionālajos p...  
Likumprojekti, kuros aizstāvēta šīs narkotikas legalizācija, tika iesniegti Beļģijā, Dānijā un dažās pilsētu padomēs Nīderlandē (ar mērķi atrisināt „sētas durvju problēmu” (8), izsaucot spēcīgu un publisku opozīciju no parlamenta locekļu un valdības ministru puses.
Cannabis remained an important topic of debate, particularly in Germany, where the main focus was on cannabis use by young people, and in Luxembourg and Portugal, where it has been proposed that it should be made available on medical prescription. The use of cannabis, or more generally drug use in school and by young people, was widely reported by the media in Belgium, the Czech Republic, Germany, Cyprus, Luxembourg and Austria. In the Netherlands, media attention was attracted by the reported increase in the tetrahydrocannabinol (THC) concentration of cannabis cultivations (‘nederwiet’) and the possible health consequences of highly potent cannabis. In Poland, cannabis was the most reported substance in the media, accounting for 865 of a total of about 2 500 references to drugs. Bills advocating its legalisation were presented in Belgium, Denmark and in some city councils in the Netherlands (with the aim of solving the ‘back door problem’ (8)), provoking strong and public opposition from most members of parliament and government ministers.
Le cannabis demeure un sujet de discussion important, en particulier en Allemagne, où l'accent a surtout été mis sur la consommation de cannabis chez les jeunes, et au Luxembourg et au Portugal, où il a été proposé d'en permettre la vente sur prescription médicale. La consommation de cannabis, ou plus généralement la consommation de drogue dans les écoles et chez les jeunes, a fait l'objet de nombreux articles dans les médias en Belgique, en République tchèque, en Allemagne, à Chypre, au Luxembourg et en Autriche. Aux Pays-Bas, l'attention des médias s'est centrée sur l'augmentation de la concentration de tétrahydrocannabinol (THC) dans les cultures de cannabis («nederwiet») et sur les conséquences possibles sur la santé d'un cannabis extrêmement puissant. En Pologne, le cannabis a été la substance la plus évoquée par les médias, avec 865 occurrences sur un total de quelque 2 500 référence aux drogues. Des projets de loi en faveur de sa légalisation ont été présentés en Belgique, au Danemark et dans certains conseils municipaux aux Pays-Bas (dans le but de résoudre le «back door problem» (8)), provoquant une forte opposition publique de la plupart des parlementaires et des ministres du gouvernement.
Cannabis war nach wie vor ein wichtiges Diskussionsthema, vor allem in Deutschland, wo der Schwerpunkt in erster Linie auf dem Cannabiskonsum Jugendlicher lag, sowie in Luxemburg und Portugal, wo vorgeschlagen wurde, Cannabis auf Rezept auszugeben. Über den Cannabiskonsum, oder allgemeiner den Drogenkonsum, in Schulen und unter Jugendlichen berichteten die Medien ausführlich in Belgien, der Tschechischen Republik, Deutschland, Zypern, Luxemburg und Österreich. In den Niederlanden galt das Medieninteresse dem gemeldeten Anstieg der Konzentration von Tetrahydrocannabinol (THC) in bestimmten Cannabispflanzen („nederwiet“) und den möglichen Gesundheitsschäden durch hochpotentes Cannabis. In Polen fand Cannabis mit 865 von insgesamt 2 500 Berichten über Drogen die größte Beachtung in den Medien. Gesetzesvorschläge für die Legalisierung von Cannabis wurden in Belgien, Dänemark und einigen Stadträten der Niederlande vorgelegt (um dem so genannten „Back-Door-Problem“ entgegenzuwirken (8)), und stießen auf heftigen öffentlichen Widerstand der meisten Parlamentsmitglieder und Minister.
La cannabis rimane un tema di discussione importante, soprattutto in Germania, dove il dibattito è orbitato attorno all’uso della cannabis da parte dei giovani, e in Lussemburgo e Portogallo, dove si è proposto che la cannabis sia resa reperibile dietro prescrizione medica. L’uso della cannabis o, più in generale, delle droghe nelle scuole e da parte dei giovani è stato oggetto di attenzione da parte dei mezzi di informazione in Belgio, Repubblica ceca, Germania, Cipro, Lussemburgo e Austria. Nei Paesi Bassi hanno fatto scalpore il dimostrato aumento della concentrazione di tetraidrocannabinolo (THC) nelle coltivazioni di cannabis (“nederwiet”) e le potenziali conseguenze sulla salute di un tipo di cannabis estremamente potente. In Polonia la cannabis è stata la sostanza più citata nei media, con 865 menzioni su un totale di circa 2 500 riferimenti alle droghe. Proposte di legge che ne invocano la legalizzazione sono state presentate in Belgio, Danimarca e in taluni comuni dei Paesi Bassi (allo scopo di risolvere il cosiddetto problema della “via traversa” (8)), provocando una decisa opposizione pubblica da parte della maggior parte dei parlamentari e dei ministri di governo.
Η χρήση της κάνναβης παρέμεινε σημαντικό θέμα συζητήσεων, ιδίως στη Γερμανία, με έμφαση κυρίως στη χρήση της από τους νέους, αλλά και στο Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία, όπου προτάθηκε η χορήγησή της βάσει ιατρικής συνταγής. Η χρήση της κάνναβης, και γενικότερα η χρήση ναρκωτικών στα σχολεία και από τους νέους, αποτέλεσε αντικείμενο πολλών αναφορών στα μέσα ενημέρωσης στο Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, την Κύπρο, το Λουξεμβούργο και την Αυστρία. Στις Κάτω Χώρες, τα μέσα ενημέρωσης έδωσαν έμφαση στην αναφερόμενη αύξηση της περιεκτικότητας σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) των καλλιεργειών κάνναβης («nederwiet») και στις πιθανές επιπτώσεις για την υγεία της κάνναβης υψηλής δραστικότητας. Στην Πολωνία, η κάνναβη ήταν η ουσία που αναφέρθηκε συχνότερα από τα μέσα ενημέρωσης, και αφορούσε 865 από τις συνολικά περίπου 2 500 αναφορές στα ναρκωτικά. Νομοσχέδια για τη νομιμοποίησή της υποβλήθηκαν στο Βέλγιο, τη Δανία και σε ορισμένα δημοτικά συμβούλια στις Κάτω Χώρες (με στόχο την αντιμετώπιση του προβλήματος της «πίσω πόρτας» (8)), προκαλώντας την έντονη και δημόσια διαφωνία των περισσότερων βουλευτών και υπουργών.
Cannabis is nog steeds een belangrijk discussieonderwerp, met name in Duitsland, waar de meeste nadruk op cannabisgebruik onder jonge mensen ligt, en in Luxemburg en Portugal, waar voorgesteld is om cannabis op recept beschikbaar te stellen. De media in België, Tsjechië, Duitsland, Cyprus, Luxemburg en Oostenrijk hebben ruime aandacht besteed aan het cannabisgebruik (en het drugsgebruik in het algemeen) op scholen en onder jongeren. In Nederland ging de aandacht van de media uit naar de gemelde verhoging van de THC-concentratie (tetrahydrocannabinol) in nederwiet en de mogelijke gezondheidsgevolgen van zeer sterke cannabis. In Polen was cannabis de stof die in de media het meest aan de orde kwam (865 keer op een totaal van ongeveer 2 500 verwijzingen naar drugs). In België, Denemarken en ook in een aantal gemeenteraden in Nederland (met het oog op het oplossen van de “achterdeurproblematiek” (8)) zijn (wets)voorstellen om cannabis te legaliseren op een heftige en openlijke oppositie gestuit van een meerderheid van kamerleden en ministers.
Důležitým tématem debaty zůstalo konopí, a to zvláště v Německu, kde byla hlavní pozornost věnována užívání konopí mladými lidmi, a v Lucembursku a Portugalsku, kde byl vznesen návrh, že by konopí mělo být zpřístupněno na lékařský předpis. Užívání konopí nebo obecněji užívání drog ve školách a mladými lidmi bylo častým předmětem zpráv sdělovacích prostředků v Belgii, České republice a Německu, na Kypru a v Lucembursku a Rakousku. V Nizozemsku byla pozornost sdělovacích prostředků věnována uváděnému zvýšení koncentrace tetrahydrocannabinolu (THC) v pěstovaném konopí („nederwiet“) a možným zdravotním důsledkům užívání vysoce účinného konopí. V Polsku bylo látkou, která byla v médiích nejčastěji zmiňována, konopí, neboť bylo uvedeno v 865 z celkem cca 2 500 případů, kdy se hovořilo o drogách. Návrhy právních předpisů obhajující jeho legalizaci byly předloženy v Belgii, Dánsku a v některých městských radách v Nizozemsku (s cílem řešit „problém pokoutního obchodu“ (8)). Tyto návrhy vyvolaly silný a veřejný odpor většiny členů parlamentu a ministrů vlád.
Cannabis var fortsat et væsentligt emne, navnlig i Tyskland, hvor debatten hovedsagelig var koncentreret om unges brug af cannabis, og i Luxembourg og Portugal, hvor der har været forslag om, at cannabis skal kunne fås på lægerecept. Brugen af cannabis, eller mere generelt stofbrugen på skoler og blandt unge, blev udførligt omtalt i medierne i Belgien, Tjekkiet, Tyskland, Cypern, Luxembourg og Østrig. I Nederlandene var det den registrerede øgede koncentration af tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis ('nederwiet') og de mulige sundhedsmæssige følger af meget potent cannabis, der tiltrak mediernes opmærksomhed. I Polen var cannabis det stof, der fik den største medieomtale, idet det tegnede sig for 865 ud af i alt ca. 2 500 omtaler af narkotika. Forslag til legalisering heraf blev fremsat i Belgien, Danmark og i en række byråd i Nederlandene (med henblik på at løse 'bagdørsproblemet' (8)), hvilket fremkaldte en stærk, offentlig modstand fra de fleste parlamentsmedlemmer og regeringsministre.
Kanep oli jätkuvalt tähtis aruteluteema, eriti Saksamaal, kus käsitleti peamiselt kanepi tarvitamist noorte hulgas, ning Luksemburgis ja Portugalis, kus tehti ettepanek, et kanep peaks olema kättesaadav arstiretsepti alusel. Kanepi tarvitamist või üldisemalt uimastite tarvitamist koolides ja noorte hulgas kajastati palju Belgia, Tšehhi Vabariigi, Saksa, Küprose, Luksemburgi ja Austria meedias. Madalmaades käsitles meedia teavet tetrahüdrokannabinooli (THK) suurenenud kontsentratsiooni kohta kanepikultuurides („nederwiet”) ja tugeva toimega kanepi tarvitamise võimalikke tagajärgi tervisele. Poolas pööras meedia uimastite hulgast kõige rohkem tähelepanu kanepile, mida mainiti 865 korral kokku ligikaudu 2500 viitest narkootikumidele. Kanepi legaliseerimist toetavad seaduseelnõud esitati Belgias, Taanis ja mõnedes Madalmaade linnavalitsustes (eesmärgiga lahendada „tagaukseprobleem” (8)), mis tekitas tugevat ja avalikku vastuseisu enamiku parlamendiliikmete ja valitsuse ministrite hulgas.
Kannabis oli edelleen tärkeä keskustelunaihe varsinkin Saksassa, jossa pohdittiin lähinnä nuorten kannabiksen käyttöä, sekä Luxemburgissa ja Portugalissa, missä on ehdotettu, että sitä voisi hankkia reseptiä vastaan. Kannabiksen käyttöä tai yleensä huumeidenkäyttöä kouluissa ja nuorten keskuudessa käsiteltiin laajasti Belgian, Tšekin, Saksan, Kyproksen, Luxemburgin ja Itävallan tiedotusvälineissä. Alankomaissa uutisoitiin laajasti tetrahydrokannabinolin (THC) pitoisuuden kasvusta kannabisviljelmissä ("nederwiet") ja erittäin voimakkaan kannabiksen mahdollisista vaikutuksista terveyteen. Puolassa kannabis oli eniten uutisoitu huumausaine tiedotusvälineissä, sillä 865 mainintaa yhteensä noin 2 500 maininnasta koski sitä. Belgiassa, Tanskassa ja joissakin Alankomaiden kaupunginvaltuustoissa tehtiin sen laillistamista koskevia ehdotuksia (ns. takaoviongelman ratkaisemiseksi (8)), joita useimmat parlamentin jäsenet ja ministerit vastustivat julkisuudessa jyrkästi.
A vitákban fontos téma maradt a kannabisz, különösen Németországban, ahol a központi kérdés a fiatalok kannabiszfogyasztása volt; ezenkívül Luxemburgban és Portugáliában felmerült az a javaslat, hogy a kannabisz legyen orvos által rendelhető. Belgiumban, Csehországban, Németországban, Cipruson, Luxemburgban és Ausztriában a média rendszeresen beszámolt a kannabiszfogyasztásról, illetve a drogfogyasztásról általában az iskolákban és a fiatalok körében. Hollandiában a kannabiszültetvények („nederwiet”) tetrahidro-kannabinol (THC) koncentrációjának növekedéséről szóló beszámolók és az ezáltal hatékonyabb kannabisz lehetséges egészségügyi következményei vonták magukra a sajtó figyelmét. Lengyelországban is az összes anyag közül a kannabisz szerepelt a legtöbbet a médiában, a kb. 2500 kábítószerre vonatkozó híradás közül 865 erre vonatkozott. A legalizálására irányuló törvénytervezeteket terjesztettek elő Belgiumban, Dániában és néhány hollandiai városi tanácsban (a „hátsó ajtó probléma” megoldása érdekében(8)), a legtöbb parlamenti képviselő és miniszter részéről heves nyilvános tiltakozást idézve elő.
Cannabis rangerte fortsatt høyt på listen over debattema, særlig i Tyskland, hvor hovedfokus var på cannabisbruk blant unge, og i Luxembourg og Portugal, hvor det foreligger forslag om å gjøre stoffet tilgjengelig på resept. Cannabisbruk, eller mer generelt narkotikabruk, blant unge og i skolene har fått bred mediedekning i Belgia, Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Kypros, Luxembourg og Østerrike. I Nederland vakte en rapportert økning i konsentrasjonen av tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis (”nederwiet”) og de mulige konsekvensene sterk cannabis kan ha på helsen, oppsikt i media. I Polen var cannabis det stoffet som ble hyppigst omtalt i media, med 865 av til sammen ca. 2 500 henvisninger til narkotika. Lovforslag om å legalisere stoffet er lagt fram i Belgia, Danmark og i enkelte byråd i Nederland (for å løse “bakdørsproblematikken” (8)). Dette har vakt sterk offentlig motstand hos de fleste medlemmene av nasjonalforsamlingen og regjeringen.
Konopie indyjskie nadal są ważnym tematem debat, zwłaszcza w Niemczech, gdzie główną uwagę zwrócono na używanie pochodnych konopi przez młodych ludzi oraz w Luksemburgu i Portugalii, gdzie proponuje się, by pochodne konopi były dostępne na receptę. Stosowanie pochodnych konopi lub, bardziej ogólnie, zażywanie narkotyków w szkołach i przez ludzi młodych, było szeroko dyskutowanym tematem w mediach w Belgii, Republice Czeskiej, Niemczech, na Cyprze, w Luksemburgu i Austrii. W Holandii uwaga mediów skupiła się na informacji o zwiększeniu stężenia tetrahydrocannabinolu (THC) w uprawach konopi („nederwiet”) oraz na możliwych konsekwencjach dla zdrowia spowodowanych przez silnie działające konopie. W Polsce konopie indyjskie były substancją najczęściej omawianą w mediach - na 2 500 odniesień do narkotyków 865 razy mówiono o konopiach. Projekty ustaw legalizujących pochodne konopi przedłożono w Belgii, Danii i w niektórych radach miejskich w Holandii (mając na celu rozwiązanie tzw. „problemu tylnych drzwi” (8)), wywołując silny publiczny sprzeciw ze strony większości parlamentarzystów i ministrów rządu.
Canabisul a rămas un subiect important de dezbatere, mai ales în Germania, unde accentul a fost pus mai ales pe consumul de canabis de către tineri, precum şi în Luxemburg şi Portugalia, unde s-a propus ca acesta să fie disponibil pe bază de reţetă. Consumul de canabis şi în general consumul de droguri în şcoli şi de către tineri au fost prezentate pe larg de mass-media în Belgia, Republica Cehă, Germania, Cipru, Luxemburg şi Austria. În Olanda, atenţia mass-media a fost atrasă de creşterea concentraţiei de tetrahidrocanabinol (THC) din culturile de canabis („nederwiet”) şi de posibilele consecinţe asupra sănătăţii ale canabisului extrem de puternic. În Polonia, canabisul a fost substanţa cel mai frecvent prezentată de mass-media, reprezentând 865 din totalul de aproximativ 2 500 referiri la droguri. În Belgia, Danemarca şi câteva consilii locale din Olanda s-au prezentat proiecte de lege care susţineau legalizarea acestei substanţe (cu scopul de a rezolva „problema aprovizionării pe uşa din spate” (8)), provocând o opoziţie publică puternică din partea majorităţii membrilor parlamentului şi a miniştrilor din guvern.
Konoplja je ostala pomembna tema razprave, zlasti v Nemčiji, kjer je bil glavni poudarek na uživanju konoplje pri mladih, ter v Luksemburgu in na Portugalskem, kjer je bilo predlagano, da mora biti konoplja na voljo na zdravniški recept. O uživanju konoplje oziroma na splošno o uživanju drog v šolah in pri mladih so obsežno poročali mediji v Belgiji, na Češkem, v Nemčiji, na Cipru, v Luksemburgu in Avstriji. Na Nizozemskem so pozornost medijev pritegnili povečanje vsebnosti tetrahidrokanabinola (THC) v proizvodih konoplje ("nederwiet") in možne posledice visoko učinkovite konoplje za zdravje. Na Poljskem so mediji najbolj poročali o konoplji, saj se je o njej pisalo v 865 od okoli 2500 obravnavanj droge. V Belgiji, na Danskem in v nekaterih mestnih svetih na Nizozemskem so bili predloženi osnutki zakonov o odobritvi legalizacije konoplje (s ciljem reševanja "problema zadnjih vrat" (8)), kar je izzvalo močno in javno nasprotovanje večine članov parlamenta in vladnih ministrov.
Cannabis fortsatte ett vara en viktig debattfråga, inte minst i Tyskland där diskussionen framför allt handlade om cannabisbruk bland unga, och i Luxemburg och Portugal, där det har lagts förslag om att cannabis skall kunna skrivas ut av läkare. Massmedierna i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Cypern, Luxemburg och Österrike rapporterade mycket om användning av cannabis eller användning av narkotika överhuvudtaget i skolor och bland unga. I Nederländerna uppmärksammade massmedierna den rapporterade ökningen av halten av tetrahydrocannabinol (THC) i cannabisodlingar (”nederwiet”) och de eventuella hälsoeffekterna av högpotent cannabis. I Polen handlade medierapporteringen främst om cannabis – av totalt ca 2 500 hänvisningar till narkotika gällde 865 cannabis. Förslag om att legalisera narkotika lades fram i Belgien, Danmark och i en del kommuner i Nederländerna (för att lösa det s.k. ”bakdörrsproblemet”(8)), vilket ledde till starka och offentliga protester från de flesta parlamentsledamöter och ministrar.
  SelektÄ«vā profilakse  
Norvēģijā ir ieviesta Vecāku vadības apmācība (PMTO, Oregonas modelis), kas sākotnēji bija apmācību metode ģimenēm ar bērniem ar nopietnām uzvedības problēmām, un veikta tās izvērtēšana trīs pašvaldībās.
Universal family-based prevention, mostly evening events, lectures, seminars and workshops for parents, is still popular in many Member States (Germany, France, Cyprus and Finland) despite the lack of evidence for its effectiveness (Mendes et al., 2001). However, in Greece, Spain, Ireland and Norway there have been interesting developments in selective prevention with families through the introduction of innovative concepts that go beyond families/parents with drug problems and recognise the role of social, economic and cultural factors in drug use. In the Netherlands, the evaluation of drug prevention projects for immigrant parents concluded that a standardised intervention offered via immigrant networks, with women and men addressed separately, would be a feasible new direction (Terweij and Van Wamel, 2004). In Norway, parent management training (PMTO, the Oregon model), originally a training method for families with children with serious behavioural disorders, has been implemented and evaluated in three municipalities. In another two countries, the Iowa strengthening families program (ISFP) has been implemented. This intensive family intervention programme for families at risk combines teaching methods for students (10–14 years) with an educational programme for their parents, aiming at drug prevention through strengthened family competence and family ties (Kumpfer et al., 2003).
La prévention universelle dirigée vers les familles, qui se compose essentiellement de manifestations en soirée, de conférences, de séminaires et de colloques à l'intention des parents, reste très populaire dans de nombreux États membres (Allemagne, France, Chypre et Finlande) en dépit de l'absence de preuve de son efficacité (Mendes et al., 2001). En Grèce, en Espagne, en Irlande et en Norvège, des développements intéressants ont pourtant été observés dans la prévention sélective auprès des familles, liés à l'introduction de concepts novateurs qui dépassent les familles/parents en butte à des problèmes de drogue et reconnaissent le rôle des facteurs sociaux, économiques et culturels dans la consommation de drogue. Aux Pays-Bas, l'évaluation des projets de prévention de la drogue centrés sur les parents immigrants a conclu qu'une intervention standardisée proposée par l'intermédiaire des réseaux d'immigrants et s'adressant séparément aux hommes et aux femmes pourrait constituer une nouvelle voie intéressante (Terweij et Van Wamel, 2004). En Norvège, la formation à la gestion des parents (PMTO ou modèle de l'Oregon), qui était à l'origine une méthode de formation pour les familles ayant des enfants souffrant de graves troubles du comportement, a été mise en œuvre et évaluée dans trois municipalités. Deux autres pays ont appliqué l'Iowa Strengthening Families Program (ISFP – Programme de renforcement familial de l’Iowa). Ce programme intensif d'intervention auprès des familles à risque combine des méthodes d'enseignement pour les élèves (10 à 14 ans) et un programme destiné aux parents en vue de prévenir l'usage de drogue en renforçant les aptitudes familiales et en resserrant les liens familiaux (Kumpfer et al., 2003).
La prevenzione universale che fa perno sulle famiglie, che si concreta perlopiù in eventi, convegni, seminari e workshop serali destinati ai genitori, è una forma di intervento ancora popolare in molti Stati membri (Germania, Francia, Cipro e Finlandia), nonostante sia difficile dimostrarne l’efficacia (Mendes e altri, 2001). In Grecia, Spagna, Irlanda e Norvegia, tuttavia, la prevenzione selettiva attraverso le famiglie ha avuto interessanti sviluppi grazie all’introduzione di concetti innovativi che non sono circoscritti alle famiglie o ai genitori con problemi di droga, ma che riconoscono l’impatto sociale, economico e culturale del consumo di droga. Nei Paesi Bassi, dalla valutazione dei progetti di prevenzione della droga per genitori immigrati è emerso che un intervento standardizzato attraverso le reti di immigranti, rivolto a uomini e donne separatamente, rappresenterebbe una nuova soluzione percorribile (Terweij e Van Wamel, 2004). In Norvegia la “formazione dei genitori per la gestione dei figli” (PMTO, modello Oregon), nata inizialmente come metodo formativo per le famiglie con bambini con gravi disturbi del comportamento, è stata attuata e valutata in tre municipalità. In altri due paesi è stato messo a punto il “programma dello Iowa di rafforzamento delle famiglie” (ISFP). Questo programma intensivo di intervento in favore delle famiglie a rischio combina metodi didattici destinati agli studenti (10-14 anni) a un programma educativo per i genitori, il cui scopo è la prevenzione della droga attraverso un’accresciuta competenza della famiglia e il rafforzamento dei legami al suo interno (Kumpfer e altri, 2003).
realizados em horário pós-laboral e dirigidos aos pais, ainda é popular em muitos Estados-Membros (Alemanha, França, Chipre e Finlândia), apesar de não existirem provas da sua eficácia (Mendes et al., 2001). Contudo, na Grécia, em Espanha, na Irlanda e na Noruega verificou-se uma evolução interessante na prevenção selectiva dirigida às famílias através da introdução de conceitos inovadores que vão além da questão dos pais/famílias com problemas de droga e reconhecem o papel dos factores sociais, económicos e culturais no consumo de droga. Nos Países Baixos, da avaliação dos projectos de prevenção da droga dirigidos aos pais imigrantes concluiu-se que a intervenção normalizada através das redes de imigrantes e dirigida separadamente a mulheres e a homens seria uma nova direcção viável (Terweij e Van Wamel, 2004). Na Noruega, a Formação em Gestão Parental (PMTO, modelo de Orégão), método de formação originalmente destinado a famílias com crianças que sofrem de perturbações comportamentais graves, foi aplicada e avaliada em três municípios. Noutros dois países, foi aplicado o Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Este programa de intervenção familiar intensiva para famílias em risco combina métodos de ensino para estudantes (10–14 anos) com um programa educativo para os pais, tendo em vista a prevenção da droga através de um reforço das competências e dos laços familiares (Kumpfer et al., 2003).
Η καθολική πρόληψη που βασίζεται στην οικογένεια, κυρίως με απογευματινές εκδηλώσεις, διαλέξεις, σεμινάρια και εργαστήρια για τους γονείς, παραμένει διαδεδομένη σε πολλά κράτη μέλη (Γερμανία, Γαλλία, Κύπρος και Φινλανδία), παρά το γεγονός ότι η αποτελεσματικότητά της δεν είναι αποδεδειγμένη (Mendes κ.ά., 2001). Ωστόσο, στην Ελλάδα, στην Ισπανία, στην Ιρλανδία και στη Νορβηγία υπήρξαν ενδιαφέρουσες εξελίξεις όσον αφορά την επικεντρωμένη πρόληψη με οικογένειες, μέσω της εισαγωγής καινοτόμων εννοιών που υπερβαίνουν τις οικογένειες / τους γονείς με προβλήματα ναρκωτικών και αναγνωρίζουν τον ρόλο των κοινωνικών, οικονομικών και πολιτιστικών παραγόντων στη χρήση ναρκωτικών. Στις Κάτω Χώρες, στο πλαίσιο της αξιολόγησης σχεδίων πρόληψης των ναρκωτικών για μετανάστες γονείς διαπιστώθηκε ότι μια τυποποιημένη παρέμβαση μέσω των δικτύων των μεταναστών, απευθυνόμενη χωριστά στις γυναίκες και τους άνδρες, θα ήταν μια εφικτή νέα κατεύθυνση (Terweij και Van Wamel, 2004). Στη Νορβηγία, εφαρμόσθηκε και αξιολογήθηκε σε τρεις δήμους η μέθοδος Parent Management Training (PMTO, μοντέλο της πολιτείας του Oregon), η οποία ήταν αρχικά μια μέθοδος εκπαίδευσης για οικογένειες με παιδιά με σοβαρές συμπεριφορικές διαταραχές. Σε δύο άλλες χώρες, εφαρμόσθηκε το πρόγραμμα ενίσχυσης της οικογένειας της πολιτείας της Iowa (Iowa Strengthening Families Program - ISFP). Αυτό το εντατικό πρόγραμμα οικογενειακής παρέμβασης για οικογένειες σε κίνδυνο συνδυάζει εκπαιδευτικές μεθόδους για μαθητές (10–14 ετών) με ένα εκπαιδευτικό πρόγραμμα για τους γονείς τους, με στόχο την πρόληψη των ναρκωτικών μέσω της ενίσχυσης των ικανοτήτων της οικογένειας και των οικογενειακών δεσμών (Kumpfer κ.ά., 2003).
Algemene gezinsgerichte preventie (meestal avondbijeenkomsten, lezingen, seminars en workshops voor ouders) is nog steeds populair in veel lidstaten (Duitsland, Frankrijk, Cyprus en Finland) ondanks het gebrek aan bewijsmateriaal voor de effectiviteit ervan (Mendes et al., 2001). In Griekenland, Spanje, Ierland en Noorwegen is nu echter sprake van interessante ontwikkelingen op het gebied van selectieve preventie in gezinnen. In deze landen wordt namelijk gebruik gemaakt van innovatieve concepten met een ruimer toepassingsgebied dan alleen maar gezinnen/ouders met drugsproblemen, omdat bij deze aanpak ook de sociale, economische en culturele factoren bij drugsgebruik worden onderkend. In Nederland is bij de evaluatie van drugspreventieprojecten voor immigrantenouders geconcludeerd dat een standaardinterventie via immigrantennetwerken met een gescheiden benadering van vrouwen en mannen, een geschikte nieuwe methode zou kunnen zijn (Terweij en Van Wamel, 2004). In Noorwegen heeft in drie gemeenten Parent Management Training (PMTO, het Oregon-model) plaatsgevonden waarna een evaluatie is uitgevoerd (PMTO is oorspronkelijk een trainingsmethode voor gezinnen met kinderen met ernstige gedragsproblemen). In twee andere landen is het Iowa Strengthening Families Program (ISFP) ten uitvoer gelegd. In dit intensieve programma voor risicogezinnen worden trainingsmethoden voor scholieren (10-14 jaar) gecombineerd met een educatief programma voor hun ouders, waarbij wordt geprobeerd om drugsgebruik via een beter functionerend gezin en een sterkere familieband te voorkomen (Kumpfer et al., 2003).
Všeobecná rodinná prevence, především ve formě večerních akcí, přednášek, seminářů a workshopů pro rodiče, je ve většině členských zemí i nadále populární (v Německu, Francii, na Kypru a ve Finsku), a to i přes nedostatečné důkazy o její účinnosti (Mendes a kol., 2001). V Řecku, Španělsku, Irsku a Norsku však došlo k zajímavému vývoji v selektivní rodinné prevenci díky zavedení novátorských pojetí, která přesahují rámec rodin/rodičů s drogovými problémy a uznávají úlohu sociálních, ekonomických a kulturních faktorů v užívání drog. V Nizozemsku se při hodnocení projektů protidrogové prevence pro rodiče–přistěhovalce došlo k závěru, že vhodným novým směrem bude standardizovaná intervence nabízená prostřednictvím sítí přistěhovalců, při níž se pracuje odděleně s muži a se ženami (Terweij a Van Wamel, 2004). V Norsku byly ve třech městech zavedeny a hodnoceny kurzy rodičů „Parent Management Training“ (PMTO, oregonský model), původně školící metoda určená pro rodiny s dětmi s vážnými poruchami chování. V dalších dvou zemích byl zaveden program Iowa Strengthening Families Program (ISFP) [Iowský program pro upevnění rodin]. Tento intenzivní program rodinné intervence určený pro ohrožené rodiny kombinuje výukové metody pro studenty (ve věku 10–14 let) se vzdělávacím programem pro jejich rodiče. Jeho cílem je protidrogová prevence prostřednictvím posílení způsobilosti rodiny a rodinných vazeb (Kumpfer a kol., 2003).
Universal familiebaseret forebyggelse, hovedsagelig aftenarrangementer, foredrag, seminarer og workshopper for forældre, er stadig populær i mange medlemsstater (Tyskland, Frankrig, Cypern og Finland), selv om der mangler bevis for effektiviteten heraf (Mendes m.fl., 2001). I Grækenland, Spanien, Irland og Norge har der imidlertid været en interessant udvikling inden for selektiv forebyggelse med familier gennem indførelsen af innovative koncepter, som går videre end familier/forældre med narkotikaproblemer og anerkender den rolle, som sociale, økonomiske og kulturelle faktorer spiller i forbindelse med stofbrug. I Nederlandene blev det konkluderet i forbindelse med evalueringen af narkotikaforebyggelsesprojekter for indvandrerforældre, at en standardiseret indsats via indvandrernetværk, hvor kvinder og mænd deltager hver for sig, kunne være en realistisk ny mulighed (Terweij og Van Wamel, 2004). I Norge har man i tre kommuner gennemført og evalueret forældretræningsprogrammet Parent Management Training (PMTO, Oregon Modellen), oprindeligt en træningsmetode til brug i familier med børn med alvorlige adfærdsforstyrrelser. I to andre lande har man gennemført Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Dette intensive familieinterventionsprogram for truede familier kombinerer undervisningsmetoder for skoleelever (10–14 år) med uddannelsesprogrammer for deres forældre med henblik på narkotikaforebyggelse gennem styrket familiekompetence og styrkede familiebånd (Kumpfer m.fl., 2003).
Paljudes liikmesriikides (Saksamaal, Prantsusmaal, Küprosel ja Soomes) on endiselt populaarne kõikehõlmav perekonnapõhine ennetustöö, peamiselt lastevanematele mõeldud õhtused üritused, loengud, seminarid ja töötoad, hoolimata tõendite puudumisest sellise tegevuse efektiivsuse kohta (Mendes et al., 2001). Siiski on Kreekas, Hispaanias, Iirimaal ja Norras toimunud huvitavaid arenguid perekonnaga koos tehtavas valikulises ennetustöös uuenduslike kontseptsioonide kasutuselevõtmise kaudu, mis vaatavad kaugemale narkoprobleemidega perekondadest/lapsevanematest ning tunnistavad sotsiaalsete, majanduslike ja kultuuriliste tegurite rolli uimastitarbimises. Madalmaades jõuti immigrantidest lapsevanematele mõeldud narkoennetusprojektide hindamisel järeldusele, et immigrantide võrgustike kaudu pakutavad standardiseeritud sekkumismeetmed, mille puhul naiste ja meestega tegeletakse eraldi, oleks mõeldav uus suund (Terweij ja Van Wamel, 2004). Norras võeti kolmes kommuunis kasutusele ja hindamisele lapsevanemate väljaõppeprogrammi Oregoni mudel, mis algupäraselt oli tõsiste käitumishäiretega laste perekondadele mõeldud väljaõppemeetod. Veel kahes riigis on võetud kasutusele Iowa perekondade tugevdamise programm. See aktiivse sekkumise pereprogramm ohustatud perekondadele ühendab endas õpilaste (vanuses 10–14 aastat) õpetamise meetodeid ja nende vanematele suunatud harivat programmi, eesmärgiga ennetada uimastitarbimist perekonna pädevuse ja perekondlike sidemete tugevdamise kaudu (Kumpfer et al., 2003).
Yleinen perhelähtöinen ehkäisevä huumetyö, lähinnä vanhemmille tarjottavat iltatilaisuudet, luennot, seminaarit ja työpajat, on yhä suosittua useissa jäsenvaltioissa (Saksa, Ranska, Kypros ja Suomi), vaikka sen tehokkuudesta ei olekaan näyttöä (Mendes et al., 2001). Kreikassa, Espanjassa, Irlannissa ja Norjassa on kuitenkin tapahtunut kiinnostavaa kehitystä perheiden parissa tehtävän valikoivan ehkäisevän huumetyön alalla, kun niissä on otettu käyttöön innovatiivisia menetelmiä, joissa ei keskitytä vain huumeongelmaisiin perheisiin/vanhempiin, vaan tunnustetaan sosiaalisten, taloudellisten ja kulttuuristen tekijöiden osuus huumeidenkäytössä. Alankomaissa tehdyssä maahanmuuttajaperheiden vanhemmille tarkoitettujen huumeidenkäytön ehkäisyhankkeiden arvioinnissa todettiin, että maahanmuuttajaverkostojen kautta naisille ja miehille erikseen tarjottava standardoitu tukitoiminta voisi olla yksi vaihtoehto (Terweij ja Van Wamel, 2004). Vanhemmille järjestettävää hallinnan koulutusta (Parent Management Training, PMTO, Oregonin malli), alunperin vakavista käyttäytymishäiriöistä kärsivien lasten perheille tarkoitettua koulutusmenetelmää, on toteutettu ja arvioitu Norjassa kolmessa kunnassa. Kahdessa muussa maassa on pantu täytäntöön perheiden tukiohjelma Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Tässä intensiivisessä riskialttiiden perheiden tukiohjelmassa yhdistyvät opetusmenetelmät koululaisille (10–14-vuotiaat) ja koulutusohjelma heidän vanhemmilleen, ja siinä pyritään ehkäisemään huumeidenkäyttöä vahvistamalla perheiden valmiuksia ja perhesiteitä (Kumpfer et al., 2003).
A hatékonyságát bizonyító adatok hiánya ellenére (Mendes és mások, 2001) változatlanul sok tagállamban (Németország, Franciaország, Ciprus és Finnország) népszerű az egyetemes, családi alapú megelőzés, főként a szülőknek szervezett esti események, előadások, szemináriumok és műhelyek formájában. Görögországban, Spanyolországban, Írországban és Norvégiában azonban érdekes fejlemények történtek a családokkal közösen végzett célzott megelőzés területén, olyan innovatív koncepciók bevezetése révén, amelyek a kábítószer-problémával küzdő családokon/szülőkön túllépve felismerik a kábítószer-használatban szerepet játszó társadalmi, gazdasági és kulturális tényezőket. Hollandiában a bevándorló szülőket célzó drogmegelőzési projektek értékelése azt a következtetést vonta le, hogy a bevándorlásügyi hálózatokon keresztül biztosított, a nőket és a férfiakat külön kezelő szabványosított beavatkozás járható, új útnak tűnik (Tarweij és Van Wamel, 2004). Norvégiában az eredetileg a súlyos magatartási problémákkal küzdő gyermekek családjának kifejlesztett képzési módszert, a szülői irányítási tréninget (PMTO, Oregon modell) három településen vezették be és értékelték. Két másik országban az iowai családerősítő programot (ISFP) hajtották végre. Ez a veszélyeztetett családoknak készült intenzív családi intervenciós program a diákoknak (10–14 éveseknek) szánt tanítási módszereket kombinálja a szüleiknek szóló oktatási programmal, így a család hozzáértésének növelésén és a szorosabb családi köteléken keresztül közelíti a drogmegelőzést (Kumpfer és mások, 2003).
Universell familiebasert forebygging, hovedsakelig kveldsmøter, forelesninger, seminarer og arbeidsgrupper for foreldre, er fremdeles populært i mange medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Kypros og Finland), selv om det ikke foreligger bevis på at de har noen effekt (Mendes et al., 2001). I Hellas, Spania, Irland og Norge har imidlertid det selektive forebyggende familierettede arbeidet gjennomgått en interessant utvikling idet det er innført innovative konsepter som går ut over den enkelte familie/foreldre som har narkotikaproblemer og erkjenner hvilken rolle sosiale, økonomiske og kulturelle faktorer spiller for rusmiddelbruk. I Nederland konkluderte evalueringen av rusmiddelforebyggende prosjekter for innvandrerforeldre at en standardisert intervensjon iverksatt gjennom innvandrernettverkene, der man henvendte seg til kvinner og menn separat, kunne være en farbar vei (Tarweij og Van Wamel, 2004). I Norge har behandlings- eller opplæringsmetoden Parent Management Training (PMTO, Oregon-modellen), som opprinnelig var en metode for familier med barn med alvorlige atferdsforstyrrelser, blitt gjennomført og evaluert i tre kommuner. To andre land har gjennomført Iowa Strengthening Families Program (ISFP). Dette intensive familieintervensjonsprogrammet for risikoutsatte familier kombinerer undervisningsmetoder for skolebarn (10-14 år) med et opplæringsprogram for foreldrene deres, med sikte på å forebygge rusmiddelbruk gjennom økt familiekompetanse og styrkede familiebånd (Kumpfer et al., 2003).
Metoda zapobiegania powszechnego z udziałem rodziny, tj. najczęściej spotkania wieczorne, wykłady, seminaria i warsztaty dla rodziców, jest wciąż popularna w wielu Państwach Członkowskich (Niemcy, Francja, Cypr i Finlandia) pomimo braku dowodów na ich efektywność (Mendes et al., 2001). Jednakże w Grecji, Hiszpanii, Irlandii i Norwegii odnotowuje się coraz większe osiągnięcia w zapobieganiu wybiórczym w rodzinach poprzez wprowadzenie innowacyjnych koncepcji, które wychodzą poza grupę rodzin/rodziców z problemem narkotykowym i uznają rolę czynników społecznych, ekonomicznych i kulturowych w zażywaniu narkotyków. W Holandii ocena projektów zapobiegania narkotykom dla rodziców imigrantów wskazała, że znormalizowana interwencja oferowana przez sieci imigrantów, oddzielnie dla kobiet i mężczyzn, byłaby nowym możliwym kierunkiem działania (Terweij i Van Wamel, 2004). W Norwegii Szkolenie Rodzicielskie (PMTO, model Oregon), w oryginale metoda szkoleniowa dla rodzin z dziećmi z poważnymi zaburzeniami behawioralnymi, zostało wdrożone i ocenione w trzech miastach. W kolejnych dwóch państwach wdrożono Program Iowa Wzmacniający Rodziny (ISFP). Ten intensywny program interwencji rodzinnej dla rodzin z grupy ryzyka łączy metody nauczania dla uczniów (10-14 lat) z programem edukacyjnym dla ich rodziców, mając na celu zapobieganie narkotykom przez wzmocnienie kompetencji rodziny i więzi rodzinnych (Kumpfer et al., 2003).
Prevenirea universală în familie, mai ales seri speciale, prelegeri, seminarii şi ateliere de lucru pentru părinţi, sunt încă deosebit de populare în multe state membre (Germania, Franţa, Cipru şi Finlanda) deşi nu există dovezi privind eficienţa lor (Mendes et al., 2001). Totuşi, în Grecia, Spania, Irlanda şi Norvegia s-au înregistrat evoluţii importante în domeniul prevenirii selective în familie datorită introducerii unor concepte inovatoare care merg dincolo de ideea de familii/părinţi cu probleme legate de droguri şi recunosc rolul factorilor sociali, economici şi culturali asupra consumului de droguri. În Ţările de Jos, pe baza evaluării eficienţei proiectelor de prevenire a consumului de droguri pentru părinţi imigranţi s-a constatat că o intervenţie standardizată oferită prin intermediul reţelelor de imigranţi, cu abordarea separată a bărbaţilor şi a femeilor, ar putea reprezenta o nouă direcţie (Terweij şi Van Wamel, 2004). În Norvegia, ‘Parent Management Training’, modelul Oregon (PMTO - Programul de management pentru părinţi), iniţial o metodă de formare pentru familiile cu copii cu deficienţe comportamentale grave, a fost pus în aplicare şi evaluat în trei municipalităţi. În alte două ţări a fost pus în aplicare ‘Iowa Strengthening Families Program’ (ISFP - Programul Iowa de consolidare a familiilor). Acest program intensiv de intervenţie în familie destinat familiilor expuse riscului constă dintr-o combinaţie formată din metode de predare pentru elevi (10–14 ani) şi un program de educaţie pentru părinţii acestora, şi are ca obiectiv prevenirea consumului de droguri prin consolidarea competenţei familiei şi a legăturilor de familie (Kumpfer et al., 2003).
Univerzalno preprečevanje v družinskem okolju, zlasti večerne prireditve, predavanja, seminarji in delavnice za starše, je kljub pomanjkljivim dokazov glede njegove učinkovitosti (Mendes et al., 2001) še vedno zelo priljubljeno v mnogih državah članicah (Nemčija, Francija, Ciper in Finska). Vendar pa je v Grčiji, Španiji, na Irskem in Norveškem prišlo do zanimivega napredka na področju selektivnega preprečevanja v družinah z uvedbo inovativnih zamisli, ki presegajo družine/starše s problemi z drogami, in priznavajo vlogo socialnih, gospodarskih in kulturnih dejavnikov pri uživanju drog. Na Nizozemskem je bilo v oceni projektov za preprečevanje zlorabe drog za starše priseljencev ugotovljeno, da bi bila standardizirana intervencija prek priseljeniških mrež, v katerih bi bili ločeno obravnavani ženske in moški, izvedljiva nova usmeritev (Terweij in Van Wamel, 2004). Na Norveškem se je usposabljanje o ravnanju staršev (PMTO, Parent Management Training, vzorec Oregona), ki je bilo na začetku izobraževalna metoda za družine z otroki s hudimi vedenjskimi motnjami, izvajalo in ocenilo v treh občinah. V še dveh državah so izvajali program ISFP (Iowa Strengthening Families Program). Ta intenzivni intervencijski program v družinskem okolju za ogrožene družine združuje metode poučevanja za dijake (10–14 let) z izobraževalnim programom za njihove starše, s katerim želijo zlorabe drog preprečiti z večjo usposobljenostjo družin in družinskimi vezmi (Kumpfer et al., 2003).