zw – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 34 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Amfetamina  
(72) Należy to porównać z brakującymi danymi za 2003 rok, zwłaszcza w przypadku Wielkiej Brytanii, gdy te będą już dostępne.
(72) This should be checked against missing 2003 data – in particular for the United Kingdom – when available.
(72) Ceci devra être vérifié à la lumière des données manquantes pour 2003, en particulier pour le Royaume-Uni, lorsqu'elles seront disponibles.
(72) Diese Angaben sollten überprüft werden, sobald die fehlenden Daten – insbesondere für das Vereinigte Königreich – für 2003 vorliegen.
(72) Este dato deberá cotejarse con la información correspondiente a 2003, especialmente la del Reino Unido, cuando se disponga de ella.
(72) L’affermazione andrebbe verificata sulla scorta dei dati mancanti riferiti al 2003, soprattutto provenienti dal Regno Unito, una volta che saranno resi disponibili.
(72) Esta informação deverá ser verificada quando estiverem disponíveis os dados referentes a 2003 – em especial, no Reino Unido.
(72) Αυτό πρέπει να εξακριβωθεί όταν θα είναι διαθέσιμα τα ελλείποντα στοιχεία– ιδίως για το Ηνωμένο Βασίλειο – για το 2003.
(72) Zodra de relevante gegevens beschikbaar zijn, moet deze situatie vergeleken worden met de gegevens over 2003, met name wat het Verenigd Koninkrijk betreft.
(72) Toto je třeba prověřit vůči údajům chybějícím za rok 2003 – zejména pro Spojené království, až budou k dispozici.
(72) Bør kontrolleres, når de manglende data for 2003 – især fra Det Forenede Kongerige – foreligger.
(72) Seda tuleks kontrollida puuduvate andmetega 2003. aasta kohta – eelkõige Ühendkuningriigi osas – kui need on kättesaadavad.
(72) Tämä on tarkistettava sitten, kun vuoden 2003 tiedot saadaan, erityisesti Yhdistyneen kuningaskunnan osalta.
(72) Ezt a hiányzó 2003-as adatokkal összevetve ellenőrizni kell, amint azok elérhetővé válnak, különös tekintettel az Egyesült Királyság adataira.
(72) Dette bør sjekkes opp mot manglende data for 2003 – særlig for Storbritannia – når disse foreligger.
(72) Trebuie realizată o verificare pe baza datelor lipsă pentru 2003 – în special pentru Regatul Unit – când acestea vor fi disponibile.
(72) Toto treba preveriť po dodaní zatiaľ chýbajúcich údajov za rok 2003, najmä zo Spojeného kráľovstva.
(72) To bi bilo treba preveriti, ko bodo na voljo manjkajoči podatki za leto 2003 – zlasti za Združeno kraljestvo.
(72) Detta bör kontrolleras mot de uppgifter som saknas för 2003– särskilt för Storbritannien – när dessa blir tillgängliga.
(72) Tas ir jāpārbauda, salīdzinot ar trūkstošajiem 2003. gada datiem – konkrēti par Apvienoto Karalisti, - kad tie būs pieejami.
  Debaty w parlamentach i...  
Doraźne badania analizujące przekaz mediów zostały przeprowadzone w Republice Czeskiej, Grecji, Luksemburgu, Polsce i Portugalii, a krajowe kampanie medialne, skierowane zwłaszcza do ludzi młodych, zostały przygotowane w Belgii (10), Polsce i w Wielkiej Brytanii (11).
Ad hoc research to analyse media messages has been undertaken in the Czech Republic, Greece, Luxembourg, Poland and Portugal, and national media campaigns targeted at young people in particular have been developed in Belgium (10), Poland and the United Kingdom (11).
La République tchèque, la Grèce, le Luxembourg, la Pologne et le Portugal ont entamé des recherches ad hoc afin d'analyser les messages des médias, et des campagnes médiatiques nationales visant notamment les jeunes ont été orchestrées en Belgique (10), en Pologne et au Royaume‑Uni (11).
Ad-hoc-Studien zur Analyse von Medienbotschaften wurden in der Tschechischen Republik, Griechenland, Luxemburg, Polen und Portugal durchgeführt, und in Belgien (10), Polen sowie im Vereinigten Königreich (11) fanden nationale Medienkampagnen statt, die speziell auf Jugendliche zugeschnitten waren.
En la República Checa, Grecia, Luxemburgo, Polonia y Portugal se han llevado a cabo investigaciones específicas para analizar los mensajes mediáticos y en Bélgica (10), Polonia y Reino Unido (11) se han desarrollado campañas mediáticas a nivel nacional dirigidas especialmente a los jóvenes.
Una ricerca commissionata ad hoc per analizzare i messaggi veicolati dai media è stata intrapresa nella Repubblica ceca nonché in Grecia, Lussemburgo, Polonia e Portogallo, mentre sono state elaborate campagne di informazione nazionale destinate, in particolare, ai giovani in Belgio (10), Polonia e Regno Unito (11).
Ειδικές έρευνες για την ανάλυση των μηνυμάτων των μέσων ενημέρωσης διενεργήθηκαν στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, το Λουξεμβούργο, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ στο Βέλγιο (10), την Πολωνία και το Ηνωμένο Βασίλειο (11) αναπτύχθηκαν εθνικές εκστρατείες με τη χρήση των μέσων ενημέρωσης που στόχευαν ειδικότερα τους νέους.
In Tsjechië, Griekenland, Luxemburg, Polen en Portugal zijn ad-hoconderzoeken uitgevoerd om de berichtgeving in de media te analyseren. In België (10), Polen en het Verenigd Koninkrijk (11) werden nationale mediacampagnes ontwikkeld die met name gericht zijn op jonge mensen.
Namátkový průzkum, jehož cílem bylo analyzovat zprávy v hromadných sdělovacích prostředcích, byl proveden v České republice, Řecku, Lucembursku, Polsku a Portugalsku. Národní mediální kampaně konkrétně zaměřené na mladé lidi byly vedeny v Belgii (10), Polsku a Spojeném království (11).
Ad hoc-forskning med sigte på at analysere mediebudskaber er blevet gennemført i Tjekkiet, Grækenland, Luxembourg, Polen og Portugal, og nationale mediekampagner målrettet mod navnlig unge er blevet udviklet i Belgien (10), Polen og Det Forenede Kongerige (11).
Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Luksemburgis, Poolas ja Portugalis teostatakse sihtuuringuid meedias avaldatu analüüsimiseks ning Belgias (10), Poolas ja Ühendkuningriigis (11) on välja töötatud noortele suunatud meediakampaaniad.
‑tutkimuksia on tehty Tšekissä, Kreikassa, Luxemburgissa, Puolassa ja Portugalissa, ja erityisesti nuorille suunnattuja kansallisia viestintäkampanjoja on kehitetty Belgiassa (10), Puolassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (11).
A média által közvetített üzenetek elemzése céljából eseti kutatásokat végeztek Csehországban, Görögországban, Luxemburgban, Lengyelországban és Portugáliában; Belgiumban(10), Lengyelországban és az Egyesült Királyságban(11) pedig különösen a fiatalokat célzó országos médiakampányokat dolgoztak ki.
I Den tsjekkiske republikk, Hellas, Luxembourg, Polen og Portugal er det gjennomført ad hoc-undersøkelser for å analysere medias budskap, og Belgia (10), Polen og Storbritannia (11) har hatt nasjonale mediekampanjer rettet særlig mot ungdom.
În Republica Cehă, Grecia, Luxemburg, Polonia şi Portugalia s-au întreprins diverse activităţi de cercetare ad-hoc pentru a analiza mesajele din mass-media, iar în Belgia (10), Polonia şi Regatul Unit (11) s-au desfăşurat campanii naţionale în mass-media care vizau în special tinerii.
, zameraný na analýzu mediálnych správ uskutočnili v Českej republike, Grécku, Luxembursku, Poľsku a Portugalsku a vnútroštátne mediálne kampane cielené najmä na mládež rozvinuli v Belgicku (10), Poľsku a Spojenom kráľovstve (11).
Na Češkem, v Grčiji, Luksemburgu, na Poljskem in Portugalskem je bila izvedena priložnostna raziskava za analizo medijskih sporočil, v Belgiji (10), na Poljskem in v Združenem kraljestvu (11) pa so se oblikovale nacionalne medijske kampanje, namenjene mladim.
Särskild forskning för att analysera massmediernas budskap har utförts i Tjeckien, Grekland, Luxemburg, Polen och Portugal, och nationella mediekampanjer riktade till unga människor i synnerhet har utvecklats i Belgien(10), Polen och Storbritannien(11).
Speciāls pētījumi mediju paziņojumu analizēšanai ir veikti Čehijas Republikā, Grieķijā, Luksemburgā, Polijā un Portugālē, un nacionālās mediju kampaņas, kas orientētas uz jauniešiem, ir izstrādātas Beļģijā (10), Polijā un Apvienotajā Karalistē (11).
  Konfiskaty oraz dane ry...  
Chociaż EMCDDA nie gromadzi systematycznie danych o konfiskatach benzodiazepin, zazwyczaj używanych jako substancje zastępcze przez osoby uzależnione od heroiny, Hiszpania, Litwa, Szwecja i Norwegia poinformowały o przeprowadzeniu takich konfiskat (zwłaszcza preparatu o nazwie Rohypnol) w 2003 roku.
Although data on seizures of benzodiazepines – usually used as substitutes by heroin users – are not systematically collected by the EMCDDA, Spain, Lithuania, Sweden and Norway reported having made such seizures (in particular of Rohypnol) in 2003.
Bien que les données relatives aux saisies de benzodiazépines - généralement utilisées comme produits de substitution par les héroïnomanes - ne soient pas collectées de manière systématique par l'OEDT, l'Espagne, la Lituanie, la Suède et la Norvège ont déclaré des saisies de ces produits (en particulier du Rohypnol) en 2003.
Die Daten zu den Sicherstellungen von Benzodiazepinen – die in der Regel von Heroinkonsumenten als Sekundärdroge eingenommen werden – werden zwar von der EBDD nicht systematisch erhoben, jedoch berichteten Spanien, Litauen, Schweden und Norwegen von Sicherstellungen dieser Substanzen (insbesondere von Rohypnol) im Jahr 2003.
Aunque el OEDT no recoge de forma sistemática datos sobre las incautaciones de benzodiacepinas —utilizadas normalmente como sucedáneos por los consumidores de heroína—, España, Lituania, Suecia y Noruega han declarado haber llevado a cabo este tipo de incautaciones (en particular rohipnol) en 2003.
Nonostante i dati sui sequestri delle benzodiazepine (usati solitamente come surrogati dell’eroina dai consumatori di questa sostanza) non siano stati sistematicamente raccolti dall’OEDT, Spagna, Lituania, Svezia e Norvegia hanno riferito di aver intercettato queste sostanze (in particolare, Rohypnol) nel 2003.
Embora os dados sobre as apreensões de benzodiazepinas – normalmente utilizadas como substitutas pelos consumidores de heroína– não sejam sistematicamente compilados pelo OEDT, a Espanha, a Lituânia, a Suécia e a Noruega comunicaram ter efectuado apreensões dessas drogas (em especial de Rohypnol) em 2003.
Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις βενζοδιαζεπινών, που χρησιμοποιούνται συχνά ως υποκατάστατες ουσίες από τους χρήστες ηρωίνης, η Ισπανία, η Λιθουανία, η Σουηδία και η Νορβηγία ανέφεραν ότι προέβησαν σε τέτοιου είδους κατασχέσεις (ιδίως Rohypnol) το 2003.
Hoewel het EWDD geen systematische gegevens over benzodiazepinevangsten verzamelt (een middel dat vaak als substituut voor heroïne wordt gebruikt), hebben Spanje, Litouwen, Zweden en Noorwegen in 2003 wel melding van dergelijke vangsten gemaakt (met name van rohypnol).
Ačkoli údaje o záchytech benzodiazepinů – obvykle užívaných uživateli heroinu jako náhražky – EMCDDA systematicky neshromažďuje, Španělsko, Litva, Švédsko a Norsko uváděly, že takové záchyty v roce 2003 provedly (zejména Rohypnolu).
Selv om information om benzodiazepiner – normalt anvendt som substitutter af heroinbrugere – ikke systematisk indberettes til EONN, har Spanien, Litauen, Sverige og Norge meldt om beslaglæggelser af benzodiazepiner (især af Rohypnol) i 2003.
Kuigi bensodiasepiinide – mida heroiinitarbijad kasutavad aseainena – konfiskeerimiste andmeid ei ole Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus süstemaatiliselt kogunud, on Hispaania, Leedu, Rootsi ja Norra teatanud nende (eriti rohüpnooli) konfiskeerimistest 2003. aastal.
EMCDDA ei kerää järjestelmällisesti tietoa bentsodiatsepiinien – joita käytetään heroiinin korvikkeena – takavarikoista, mutta Espanja, Liettua, Ruotsi ja Norja ilmoittivat takavarikoineensa niitä (etenkin Rohypnolia) vuonna 2003.
Bár az EMCDDA egyelőre nem végez szisztematikus adatgyűjtést a benzodiazepinek lefoglalásairól – amelyeket a heroinhasználók általában helyettesítőként alkalmaznak –, Spanyolország, Litvánia, Svédország és Norvégia 2003-ban ilyen lefoglalásokról is beszámolt (különösen a Rohypnoléról).
Selv om EONN ikke foretar noen systematisk innsamling av data over beslag av benzodiazepiner, som vanligvis brukes som erstatning for heroin, har Spania, Litauen, Sverige og Norge rapportert om beslag av slike stoffer (særlig rohypnol) i 2003.
Deşi datele privind capturile de benzodiazepine – folosite de obicei ca substituenţi de către consumatorii de heroină – nu sunt colectate sistematic de OEDT, Spania, Lituania, Suedia şi Norvegia au raportat efectuarea unor astfel de capturi (în special de Rohypnol) în 2003.
Hoci EMCDDA systematicky nezhromažďuje údaje o zachytení benzodiazepínov, ktoré užívatelia heroínu zvyknú užívať ako náhradu, Španielsko, Litva, Švédsko a Nórsko uviedli, že ich (najmä Rohypnol) v roku 2003 zachytili.
Čeprav Center podatkov o zasegih benzodiazepinov, ki jih uživalci heroina običajno uporabljajo kot nadomestke, ne zbira sistematično, so Španija, Litva, Švedska in Norveška poročale o takih zasegih (zlasti pomirjevala Rohypnol) v letu 2003.
ECNN samlar inte systematiskt in uppgifter om beslag av bensodiazepiner (som ofta används som substitut av heroinmissbrukare), men Spanien, Litauen, Sverige och Norge har rapporterat att de gjort sådana beslag (framför allt av Rohypnol) under 2003.
  Zgony zwiÄ…zane z zaży...  
Opiaty obecne są w większości odnotowywanych w UE przypadków „zgonów związanych z zażywaniem narkotyków” spowodowanych przez substancje nielegalne, choć w wielu przypadkach podczas badania toksykologicznego wykrywane są także inne substancje, a zwłaszcza alkohol, benzodiazepiny i, w niektórych państwach, kokaina (147).
Opiates are present in most cases of ‘drug-related deaths’ caused by illegal substances reported in the EU, although in many cases other substances are also identified during the toxicological examination, in particular alcohol, benzodiazepines and, in some countries, cocaine (147).
Les opiacés sont détectés dans la plupart des cas de «décès liés à la drogue» dus à des substances illicites signalés dans l'UE, bien que, dans de nombreux cas, d'autres substances soient également identifiées lors de l'examen toxicologique, notamment l'alcool, les benzodiazépines et, dans certains pays, la cocaïne (147).
Bei den meisten in der EU gemeldeten „drogenbedingten Todesfällen“, die auf illegale Substanzen zurückzuführen sind, spielen Opiate eine Rolle, obwohl in zahlreichen Fällen bei der toxikologischen Untersuchung auch andere Substanzen nachgewiesen wurden, insbesondere Alkohol, Benzodiazepine und, in einigen Ländern, Kokain (147).
Los opiáceos están presentes en la mayoría de los casos de «muertes relacionadas con las drogas» causados por sustancias ilegales que se registran en la UE, aunque en muchos casos se detectan otras sustancias en los exámenes toxicológicos, concretamente alcohol, benzodiacepinas y, en algunos países, cocaína (147).
Gli oppiacei sono presenti nella maggior parte dei “decessi correlati agli stupefacenti” causati dalle sostanze illecite segnalate nell’UE, anche se, in molti casi, l'esame tossicologico evidenzia anche altre sostanze, in particolare alcol, benzodiazepine e, in taluni paesi, cocaina (147).
Τα οπιούχα είναι παρόντα στις περισσότερες περιπτώσεις «θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά» που οφείλονται σε παράνομες ουσίες και αναφέρονται στην ΕΕ, μολονότι σε πολλές περιπτώσεις εντοπίζονται και άλλες ουσίες κατά την τοξικολογική εξέταση, ιδίως αλκοόλ, βενζοδιαζεπίνες και σε ορισμένες χώρες κοκαΐνη (147).
Bij de meeste sterfgevallen ten gevolge van het gebruik van illegale drugs die in de EU worden gerapporteerd, spelen opiaten een rol, hoewel in veel gevallen ook andere middelen tijdens de toxicologische analyse worden aangetroffen, met name alcohol, benzodiazepinen en, in sommige landen, cocaïne (147).
Ve většině „úmrtí souvisejících s drogami“ způsobených nelegálními látkami hlášenými v EU jsou přítomny opiáty, ačkoli v mnohých případech jsou během toxikologického šetření rovněž zjištěny další látky, zejména alkohol, benzodiazepiny a v některých zemích i kokain (147).
De fleste tilfælde af 'narkotikarelaterede dødsfald' som følge af indtagelse af illegale stoffer, der er nævnt i indberetningerne fra EU-landene, involverer opiater, selv om andre stoffer i mange tilfælde også identificeres under den toksikologiske undersøgelse, især alkohol, benzodiazepiner og i nogle lande kokain (147).
Opiaate leitakse enamikel ELis registreeritud uimastitega seotud surmajuhtudel, mida on põhjustanud ebaseaduslike ainete tarbimine, kuigi sageli tehakse toksikoloogilise uurimise käigus kindlaks ka muid aineid, eelkõige alkoholi, bensodiasepiine ja mõnedes riikides kokaiini (147).
Opiaatit ovat EU:ssa osallisina useimmissa laittomien aineiden aiheuttamissa huumekuolemissa, joskin monissa tapauksissa havaitaan toksikologisessa tutkimuksessa myös muita aineita, erityisesti alkoholia, bentsodiatsepiineja ja joissakin maissa kokaiinia (147).
Az opiátok az EU-ban bejelentett, tiltott anyagok okozta „kábítószerrel összefüggő halálesetek” többségében jelen vannak, de számos esetben a toxikológiai vizsgálat más anyagok, különösen alkohol, benzodiazepinek és – néhány országban – kokain jelenlétét is kimutatja(147).
Opiater er til stede i de fleste rapporterte tilfellene av ”narkotikarelaterte dødsfall” forårsaket av illegale rusmidler i EU, selv om andre stoffer i mange tilfeller også identifiseres i de toksikologiske undersøkelsene, særlig alkohol, benzodiazepiner og i enkelte land, kokain (147).
Opiaceele sunt implicate în majoritatea cazurilor de „decese legate de consumul de droguri” provocate de substanţe ilegale raportate în Uniunea Europeană, deşi, în multe cazuri, la examenul toxicologic se identifică şi alte substanţe, în special alcool, benzodiazepine şi, în anumite ţări, cocaină (147).
Vo väčšine prípadov „úmrtí súvisiacich s drogami“ spôsobených nelegálnymi látkami sa v EÚ uvádzajú opiáty, hoci v mnohých prípadoch sa počas toxikologického vyšetrenia zistí aj prítomnosť iných látok, najmä alkoholu, benzodiazepínov a v daktorých krajinách kokaínu (147).
V večini "z drogo povezanih smrtnih primerov" zaradi prepovedanih drog, ki se prijavijo v EU, so navzoči opiati, čeprav toksikološke preiskave razkrijejo tudi navzočnost drugih snovi, zlasti alkohola, benzodiazepinov in v nekaterih državah kokaina (147).
Opiater förekommer i de flesta ”narkotikarelaterade dödsfall”147orsakade av olagliga ämnen som anmäls i EU, även om man ofta påträffar även andra ämnen vid den toxikologiska undersökningen, framför allt alkohol, bensodiazepiner och, i vissa länder, kokain($fn).
Opiātu klātbūtne tiek atklāta lielākajā daļā „ar narkotikām izraisīto nāves gadījumu", ko izraisījušas nelegālās vielas, par kurām ziņo ES, kaut gan daudzos gadījumos toksikoloģiskās pārbaudes rezultātā tiek atklāta arī citu vielu klātbūtne, piemēram, alkohols, benzodiazepīni un dažās valstīs arī kokaīns (147).
  Zgony spowodowane zaży...  
Ponadto, kokaina może mieć istotny udział w zgonach związanych z problemami sercowo-naczyniowymi (arytmia, zawał serca i wylewy krwi do mózgu; patrz Ghuran i Nolan, 2000), zwłaszcza u osób zażywających mających predyspozycje, a wiele z tych przypadków może zostać pominiętych w sprawozdaniach.
In addition, cocaine may be a contributing factor in deaths due to cardiovascular problems (arrhythmias, myocardial infarction and cerebral haemorrhages; see Ghuran and Nolan, 2000), particularly in users with predisposing conditions, and many of these deaths may pass unreported.
Par ailleurs, la cocaïne peut être un facteur supplémentaire de décès dû à des troubles cardiovasculaires (arythmies, infarctus du myocarde et hémorragie cérébrales; voir Ghuran et Nolan, 2000), en particulier chez les usagers qui présentent des prédispositions, et de nombreux décès peuvent ainsi passer inaperçus.
Darüber hinaus kann Kokain bei Todesfällen aufgrund von Herzkreislaufproblemen (Arrhythmie, Myokardinfarkt, zerebrale Hämorrhagie; siehe Ghuran and Nolan, 2000) eine Rolle spielen, insbesondere bei Drogenkonsumenten mit entsprechender Prädisposition. Allerdings werden unter Umständen viele dieser Todesfälle nicht gemeldet.
Además, la cocaína puede ser uno de los factores causantes de las muertes provocadas por problemas cardiovasculares (arritmias, infarto de miocardio y hemorragias cerebrales; véase Ghuran y Nolan, 2000), especialmente en los consumidores con predisposición, y muchas de estas muertes pueden no ser contabilizadas.
Inoltre, la cocaina può essere un fattore responsabile dei decessi per problemi cardiovascolari (aritmie, infarto miocardico ed emorragie cerebrali; cfr. Ghuran e Nolan, 2000), soprattutto nei consumatori con condizioni predisponenti, e molte di queste morti possono passare inosservate.
Além disso, a cocaína pode contribuir para a ocorrência de morte devido a problemas cardiovasculares (arritmias, enfarte do miocárdio, hemorragias cerebrais; ver Ghuran e Nolan, 2000), sobretudo em consumidores com predisposição, e muitas destas mortes podem não ser notificadas.
Επιπλέον, η κοκαΐνη ενδέχεται να συμβάλλει σημαντικά στους θανάτους που οφείλονται σε καρδιαγγειακά προβλήματα (αρρυθμίες, έμφραγμα του μυοκαρδίου, εγκεφαλικές αιμορραγίες· βλέπε Ghuran και Nolan, 2000), ιδίως σε χρήστες που εμφανίζουν προδιάθεση, και πολλοί από τους θανάτους αυτούς μπορεί να μην δηλώνονται.
Daarnaast kan cocaïne ook een rol spelen bij sterfgevallen als gevolg van cardiovasculaire problemen (hartaritmie, hartinfarcten en hersenbloedingen; zie Ghuran en Nolan, 2000)), met name bij gebruikers die vatbaarder zijn voor bepaalde ziekten; veel van deze sterfgevallen worden waarschijnlijk niet als zodanig geregistreerd.
Navíc může kokain být napomáhajícím faktorem u úmrtí v důsledku kardiovaskulárních problémů (arytmie, infarkt myokardu a krvácení do mozku – viz Ghuran a Nolan, 2000), zejména u uživatelů s predispozicí, přičemž mnoho z těchto úmrtí zůstane pravděpodobně neoznámených.
Endvidere er kokain muligvis en medvirkende årsag til dødsfald som følge af hjertekarproblemer (arrhythmia, hjerteinfarkt og hjerneblødninger; se Ghuran og Nolan, 2000), især i tilfælde af foruddisponerede brugere, og mange af disse dødsfald bliver ikke nødvendigvis indberettet.
Lisaks võib kokaiin olla soodustavaks teguriks kardiovaskulaarsetest probleemidest (arütmiad, südamelihase infarkt ja ajuverevalumid, vt Ghuran ja Nolan, 2000) tingitud surmade puhul, eriti vastuvõtlikkust suurendava soodumusega uimastitarbijate puhul, ning paljud neist surmadest võivad jääda registreerimata.
Kokaiini voi lisäksi olla osatekijänä sydän- ja verisuoniongelmien (rytmihäiriöt, sydäninfarkti, aivoverenvuodot, ks. Ghuran ja Nolan, 2000) aiheuttamissa kuolemissa varsinkin, jos käyttäjillä on niihin altistavia sairauksia, ja moni tällainen tapaus voi jäädä huomaamatta.
A kokain fontos közrejátszó lehet a szív- és érrendszeri problémák (ritmuszavar, szívizominfarktus, agyvérzés; ld. Ghuran és Nolan, 2000) miatti halálesetekben, különösen az erre fogékony használók tulajdonságai körében, és sok ilyen eset észrevétlen maradhat.
Kokain kan dessuten være en medvirkende faktor ved dødsfall som skyldes hjerte-karproblemer (arytmi, hjerteinfarkt og hjerneslag; se Ghuran og Nolan, 2000), særlig hos brukere som er predisponert, og mange av disse dødsfallene blir nok ikke rapportert.
În plus, cocaina poate fi un factor care contribuie la decesele legate de probleme cardiovasculare (aritmii, infarct miocardic şi hemoragii cerebrale; vezi Ghuran and Nolan, 2000), în special la consumatorii cu boli care îi predispun, fiind posibil ca multe dintre aceste decese să nu fie raportate.
Kokaín môže byť navyše faktorom napomáhajúcim smrť kvôli kardiovaskulárnym problémom (arytmiám, infarktu myokardu a krvácaniam do mozgu; pozri Ghuran a Nolan 2000) najmä užívateľov s predispozíciou a mnoho týchto úmrtí ostane pravdepodobne neoznámených.
Poleg tega lahko kokain pomembno prispeva k smrtim zaradi srčno-žilnih težav (aritmije, miokardni infarkt, cerebralne hemoragije; glej Ghuran in Nolan, 2000), zlasti pri uživalcih, ki so za to bolj dovzetni, mnogi izmed teh primerov pa lahko gredo mimo neopaženi.
Kokain kan dessutom vara en bidragande faktor i dödsfall till följd av kardiovaskulära problem (arytmi, myokardial infarkt och hjärnblödningar; se Ghuran och Nolan, 2000), särskilt hos personer med predisponerande tillstånd, och många av dessa dödsfall kanske inte rapporteras.
Turklāt kokaīns var būt veicinošais faktors nāves gadījumos, kas saistīti ar kardiovaskulārajām problēmām (aritmija, miokarda infarkts un cerebrālie asinsizplūdumi; skatīt Ghuran un Nolan, 2000), jo īpaši attiecībā uz lietotājiem, kuriem ir attiecīga nosliece, un daudzi no šādiem nāves gadījumiem var nebūt iekļauti ziņojumos.
  press1-pl  
Od 3 do 3,5 miliona osób (1% wszystkich dorosłych) prawdopodobnie zazyło ten narkotyk w ostatnim roku, a około 1,5 miliona osób (0,5% wszystkich dorosłych), które zazyły kokaine w ostatnim miesiacu, zakwalifikowano jako zazywajacych ja obecnie. Najwieksze spozycie wystepuje głównie w grupie młodych osób dorosłych (15–34 lat), zwłaszcza młodych mezczyzn oraz osób mieszkajacych w obszarach miejskich.
The EMCDDA estimates that around 9 million Europeans (3% of all adults) have ever used cocaine. Between 3 and 3.5 million (1% of all adults) are likely to have tried the drug in the last year, while around 1.5 million (0.5% of all adults) are classified as current users, having used it in the last month. Use is concentrated mainly among young adults (15–34 years), particularly young males, and those living in urban areas.
Selon les estimations de l’OEDT, quelque 9 millions d’Européens (3% de l’ensemble de la population adulte) ont expérimenté la cocaïne. Entre 3 et 3,5 millions (1% de l’ensemble de la population adulte) sont supposés avoir essayé la drogue au cours de la dernière année, tandis qu’environ 1,5 million (0,5% de l’ensemble de la population adulte) sont classés dans la catégorie des utilisateurs actuels, c’est-à-dire ayant consommé au cours du dernier mois. Les jeunes adultes (15–34 ans), en particulier ceux de sexe masculin et ceux qui vivent dans les zones urbaines, sont les principaux consommateurs de la drogue.
Die EBDD schätzt, dass etwa 9 Millionen Europäer (3% aller Erwachsenen) schon einmal Kokain konsumiert haben. Zwischen 3 und 3,5 Millionen (1% aller Erwachsenen) haben die Droge wahrscheinlich im letzten Jahr probiert; während etwa 1,5 Millionen (0,5% aller Erwachsenen) als aktuelle Konsumenten eingestuft werden, da sie die Droge im vergangenen Monat konsumiert haben. Der Konsum konzentriert sich hauptsächlich auf junge Erwachsene (15–34 Jahre), insbesondere junge Männer, und auf städtische Gebiete.
El OEDT calcula que aproximadamente 9 millones de europeos (3% de todos los adultos) han consumido cocaína en alguna ocasión. Es probable que entre 3 y 3,5 millones (1% de todos los adultos) hayan probado la misma durante el último año y que cerca de 1,5 millones (0,5% de todos los adultos) puedan considerarse consumidores habituales, habiéndola utilizado en el último mes. El uso se concentra principalmente en adultos jóvenes (15–34 años), especialmente varones, que viven en áreas urbanas.
L’OEDT stima che circa 9 milioni di europei (3% di tutta la popolazione adulta) abbiano provato la cocaina almeno una volta. Si calcola inoltre che tra i 3 e i 3,5 milioni (1% di tutta la popolazione adulta) ne abbiano fatto uso nell’ultimo anno, mentre circa 1,5 milione (0,5% di tutta la popolazione adulta), avendola assunta nell’ultimo mese, è classificato come consumatore attuale. Il consumo si concentra principalmente tra i giovani adulti (15–34 anni), soprattutto maschi residenti in zone urbane.
De acordo com estimativas do OEDT, cerca de 9 milhões de europeus (3% da população adulta) já consumiram cocaína. É provável que entre 3 e 3,5 milhões (1% da população adulta) tenham experimentado a droga no último ano, e cerca de 1,5 milhão (0,5% da população adulta) são classificados como consumidores actuais, tendo consumido a droga no último mês. Este consumo verifica-se principalmente entre os jovens adultos (15–34 anos), sobretudo do sexo masculino, e residentes nas zonas urbanas.
Het EWDD schat dat ongeveer 9 miljoen Europeanen (3% van alle volwassenen) ooit cocaïne hebben gebruikt. Tussen 3 en 3,5 miljoen mensen (1% van alle volwassenen) hebben vermoedelijk het afgelopen jaar deze drug geprobeerd, terwijl ongeveer 1,5 miljoen mensen (0,5% van alle volwassenen) als actuele gebruikers kunnen worden beschouwd, aangezien zij cocaïne tijdens de laatste maand hebben gebruikt. Vooral jongvolwassenen (15–34 jaar) en in het bijzonder jonge mannen en mensen die in stedelijke gebieden wonen, gebruiken deze drug.
EMCDDA odhaduje, že zkušenost s kokainem má okolo devíti milionn Evropann (3 % dospelého obyvatelstva). Behem posledního roku tuto drogu pravdepodobne užilo 3–3,5 milionu (1 % dospelého obyvatelstva) a zhruba 1,5 milionu osob (0,5 % dospelého obyvatelstva) je iazeno mezi aktuální uživatele, kteií kokain užili behem posledního mesíce. Užívání je soustiedeno hlavne ve skupine mladých dospelých (ve veku 15–34 let), zejména mladých mužn, a ve skupine osob žijících v mestských oblastech.
EMCDDA hinnangul on ligikaudu 9 miljonit eurooplast (3% täisealisest elanikkonnast) vähemalt korra kokaiini proovinud. 3–3,5 miljonit (1% täisealisest elanikkonnast) on kokaiini tarbinud viimase aasta jooksul, samas kui ligikaudu 1,5 miljonit (0,5% täisealisest elanikkonnast), keda võib liigitada praeguste tarbijate hulka, on kokaiini kasutanud viimase kuu jooksul. Kokaiini tarbimine on peamiselt levinud noorte täisealiste (15–34-aastaste), eriti noorte meeste ning linnaelanike seas.
EMCDDA arvioi, että noin 9 miljoonaa eurooppalaista (3% kaikista aikuisista) on käyttänyt kokaiinia ainakin kerran elämässään. Huumetta on viimeisen vuoden aikana kokeillut arviolta 3 – 3,5 miljoonaa eurooppalaista (1% kaikista aikuisista). Nykyisiä huumeiden käyttäjiä, jotka ovat käyttäneet sitä edellisen kuukauden aikana, on noin 1,5 miljoonaa (0,5% kaikista aikuisista). Käyttäjät ovat pääosin nuoria, 15–34-vuotiaita aikuisia, etenkin nuoria miehiä ja kaupunkilaisia.
Az EMCDDA becslései szerint körülbelül 9 millió európai (az összes felnött 3%-a) használt már kokaint az élete során. 3–3,5 millió közé tehetö (az összes felnött 1%-a) azoknak a száma, akik az elmúlt évben feltehetöen próbálták a tiltott szert, jelenlegi használónak pedig körülbelül 1,5 millióan (az összes felnött 0,5%-a) minösülnek. A kokain-használat elsösorban a fiatal felnöttekre (15–34 évesek) azon belül is többnyire a fiatal férfiakra, illetve a városban élökre jellemzö.
EMCDDA odhaduje, že približne 9 miliónov Európanov (3% dospelej populácie) má skúsenosti s kokaínom. Približne 3 až 3,5 miliónov (1% dospelej populácie) pravdepodobne skúsilo drogu v minulom roku, zatiaÍ co približne 1,5 miliónov (0,5% dospelej populácie) je klasifikovaných ako súcasní užívatelia, co sú tí, ktorí užili drogu minulý mesiac. Užívanie narástlo najmä medzi mladými Íudˇmi (15–34 rocnými), najmä medzi mladými mužmi a obyvateÍmi mestských oblastí.
Center EMCDDA ocenjuje, da je okoli 9 milijonov Evropejcev (3% vseh odraslih) že uporabilo kokain. Od 3 do 3,5 milijona (1% vseh odraslih) Evropejcev naj bi drogo poskusilo v zadnjem letu, medtem ko naj bi bilo rednih uporabnikov, sem se štejejo tisti, ki so kokain uživali v zadnjem mesecu, okoli 1,5 milijona (0,5% vseh odraslih). Uporaba kokaina je razširjena predvsem med mlajšimi odraslimi (15–34 let), zlasti mlajšimi moškimi, in tistimi, ki živijo v mestnih obmocjih.
ECNN uppskattar att omkring 9 miljoner européer (3% av alla vuxna) har använt kokain någon gång. Mellan 3 och 3,5 miljoner (1% av alla vuxna) tros ha testat drogen det senaste året, medan omkring 1,5 miljoner (0,5 % av alla vuxna) har använt kokain den senaste månaden. Kokain förekommer främst bland unga vuxna (15–34 år) och i synnerhet bland unga män och personer som bor i tätorter.
Pec EMCDDA aplesem aptuveni 9 miljoni Eiropas iedzivotǎju (3% visu pieaugušo) vismaz vienu reizi ir lietojuši kokainu. Aprefiini liecina, ka no 3 lidz 3,5 miljoniem iedzivotǎju pedejǎ gada laikǎ (1% visu pieaugušo) ir pameginǎjuši kokainu, bet aptuveni 1,5 miljoni (0,5% visu pieaugušo) ir sǎkuši kokainu lietot pavisam nesen, t.i., pedejǎ meneša laikǎ. Kokainu lieto galvenokǎrt gados jauni (15–34 gadus veci) pieaugušie, lielǎkoties gados jauni virieši, kǎ ari pilsetvide dzivojošie.
  Konfiskaty  
W oparciu o trendy zaobserwowane w państwach, w których dostępne są dane, można jednak stwierdzić, że liczba konfiskat kokainy na szczeblu UE wydaje się być w roku 2003 niższa (szczególnie w Hiszpanii), gdy tymczasem przejęte ilości odnotowały istotny wzrost (zwłaszcza w Hiszpanii i Holandii).
Over the period 1998–2002, the number of cocaine seizures (100) increased in all countries except Germany and Portugal. Over the same period, quantities of cocaine seized in the EU (101) fluctuated, although the trend has been upward. However, based upon trends in countries from which data are available, numbers of cocaine seizures at the EU level seem to have decreased in 2003 (notably in Spain), whereas amounts of cocaine seized rose substantially (especially in Spain and the Netherlands). Seizures of particularly large amounts of cocaine appear to have been made in 2003 in the EU.
Au cours de la période 1998-2002, le nombre de saisies de cocaïne (100) a augmenté dans tous les pays, à l'exception de l'Allemagne et du Portugal. Sur la même période, les quantités de cocaïne saisies dans l'UE (101) ont varié, même si la tendance est à la hausse. Cependant, si l'on se fonde sur les tendances enregistrées dans les pays pour lesquels des données sont disponibles, le nombre de saisies de cocaïne au niveau de l'UE paraît avoir diminué en 2003 (notamment en Espagne), tandis que les quantités saisies ont considérablement augmenté (en particulier en Espagne et aux Pays-Bas). Des saisies de quantités particulièrement importantes de cocaïne ont eu lieu dans l'UE en 2003.
Im Zeitraum von 1998 bis 2002 ist die Zahl der Sicherstellungen von Kokain (100) in allen Ländern mit Ausnahme von Deutschland und Portugal gestiegen. Im selben Zeitraum schwankte die Menge des in der EU sichergestellten Kokains (101), wobei jedoch ein Aufwärtstrend zu beobachten war. Die Tendenzen in den Ländern, für die Daten vorliegen, zeigen, dass die Zahl der Kokain-Sicherstellungen auf EU-Ebene im Jahr 2003 offenbar gesunken ist (vor allem in Spanien), während die Menge des beschlagnahmten Kokains beträchtlich gestiegen ist (vor allem in Spanien und den Niederlanden). Offenbar wurden 2003 in der EU bei Sicherstellungen besonders große Mengen Kokain beschlagnahmt.
Durante el período comprendido entre 1998 y 2002, las incautaciones de cocaína (100) aumentaron en todos los países, salvo Alemania y Portugal. A lo largo del mismo período, las incautaciones de cocaína en la UE (101) han registrado fluctuaciones, aunque la tendencia se ha mantenido al alza. No obstante, tomando como referencia las tendencias de los países que han facilitado información, el número de incautaciones de cocaína en la UE parece haber disminuido en 2003 (de forma notable en España), mientras que las cantidades de cocaína incautadas han aumentado considerablemente (sobre todo en España y los Países Bajos). Parece que, en 2003, se efectuaron en la UE incautaciones de cocaína en cantidades especialmente importantes.
Nell’arco del periodo 1998-2002 il numero dei sequestri di cocaina (100) è aumentato in tutti i paesi, fatta eccezione per Germania e Portogallo. Nello stesso periodo, nonostante le oscillazioni nei quantitativi di cocaina sequestrati nell’UE (101), la tendenza è stata in aumento. Tuttavia, sulla base degli andamenti osservati nei paesi che hanno messo a disposizione informazioni in merito, il numero di sequestri di cocaina a livello europeo sembra essere diminuito nel 2003 (soprattutto in Spagna), mentre è aumentato fortemente il volume di cocaina sequestrata (soprattutto in Spagna e Paesi Bassi). Nel 2003 sembrano esserci stati nell’UE sequestri di quantitativi particolarmente voluminosi di cocaina.
Κατά το διάστημα 1998–2002, ο αριθμός των κατασχέσεων κοκαΐνης (100) αυξήθηκε σε όλες τις χώρες, εκτός από τη Γερμανία και την Πορτογαλία. Κατά το ίδιο διάστημα, οι ποσότητες κοκαΐνης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ (101) εμφάνισαν διακύμανση, αλλά με ανοδική τάση. Ωστόσο, βάσει των τάσεων στις χώρες στις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, ο αριθμός των κατασχέσεων κοκαΐνης στην ΕΕ φαίνεται να μειώθηκε το 2003 (ιδίως στην Ισπανία), ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες κοκαΐνης αυξήθηκαν σημαντικά (κυρίως στην Ισπανία και τις Κάτω Χώρες). Φαίνεται ότι το 2003 πραγματοποιήθηκαν στην ΕΕ κατασχέσεις ιδιαίτερα μεγάλων ποσοτήτων κοκαΐνης.
Behalve in Duitsland en in Italië is het aantal cocaïnevangsten tussen 1997 en 2002 in alle landen toegenomen (100). In diezelfde periode liep de hoeveelheid in beslag genomen cocaïne in de EU uiteen (101), hoewel er wel sprake was van een opwaartse trend. Uitgaande van de trends in landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, blijkt het aantal cocaïnevangsten in 2003 op communautair niveau te zijn gedaald (met name in Spanje), terwijl de hoeveelheid in beslag genomen cocaïne toch aanzienlijk is gestegen (vooral in Spanje en Nederland). Het lijkt erop dat in 2003 in de EU bijzonder grote hoeveelheden cocaïne zijn geconfisqueerd.
V období 1998–2002 se počet záchytů kokainu (100) zvýšil ve všech zemích s výjimkou Německa a Portugalska. Během stejného období množství kokainu zachyceného v EU (101) kolísala, ačkoli trend je vzestupný. Nicméně na základě trendů v zemích, ze kterých jsou údaje k dispozici, se zdá, že počty záchytů kokainu na úrovni EU v roce 2003 poklesly (zejména ve Španělsku), zatímco množství zachyceného kokainu podstatně stoupla (zejména ve Španělsku a Nizozemsku). Zdá se, že v roce 2003 byly v EU provedeny záchyty zvlášť velkých množství kokainu.
I perioden 1998–2002 steg antallet af kokainbeslaglæggelser (100) i samtlige lande undtagen Tyskland og Portugal. I den samme periode svingede mængden af beslaglagt kokain i EU (101), om end tendensen har været stigende. Ud fra tendenserne i de lande, for hvilke der foreligger data, synes antallet af kokainbeslaglæggelser på EU-plan imidlertid at være faldet i 2003 (navnlig i Spanien), mens mængden af beslaglagt kokain steg betydeligt (især i Spanien og Nederlandene). Der synes at være blevet beslaglagt særligt store mængder kokain i EU i 2003.
Ajavahemikul 1998–2002 suurenes kokaiini konfiskeerimiste arv (100) kõigis riikides, välja arvatud Saksamaa ja Portugal. Samal ajal Euroopa Liidus konfiskeeritud kokaiini kogused kõikusid (101), kuid tendents näitas tõusuteed. Ent otsustades nende riikide tendentside järgi, mille kohta andmed on kättesaadavad, on Euroopa Liidus 2003. aastal kokaiini konfiskeerimiste arv langenud (eriti Hispaanias), samas on konfiskeeritud kogused oluliselt kasvanud (just Hispaanias ja Madalmaades). 2003. aastal on Euroopa Liidus konfiskeeritud erakordselt suuri kokaiinikoguseid.
Kokaiinitakavarikkojen lukumäärä (100) kasvoi vuosina 1998–2002 kaikissa maissa, paitsi Saksassa ja Portugalissa. Samana ajanjaksona EU:ssa takavarikoidun kokaiinin määrät (101) vaihtelivat, mutta suuntaus on ollut nouseva. Niiden maiden suuntausten perusteella, joista saatiin tietoja, kokaiinitakavarikot näyttävät kuitenkin vähentyneen EU:n tasolla vuonna 2003 (erityisesti Espanjassa), mutta takavarikoidun kokaiinin määrä on kasvanut huomattavasti (erityisesti Espanjassa ja Alankomaissa). EU:ssa vaikuttaisi takavarikoidun erityisen suuria kokaiinimääriä vuonna 2003.
Az 1998–2002 közötti időszak alatt a kokainlefoglalások száma(100) Németország és Portugália kivételével minden országban emelkedett. Ugyanezen időszak alatt az EU-ban lefoglalt kokain mennyisége(101) ingadozott, de növekvő tendenciával. Az adatokat szolgáltató országok tendenciái alapján azonban a kokainlefoglalások száma az EU szintjén 2003-ban csökkenni látszott (konkrétan Spanyolországban), miközben a lefoglalt kokainmennyiségek jelentősen nőttek (különösen Spanyolországban és Hollandiában). Úgy tűnik, hogy 2003-ban kiemelkedően nagy mennyiségű kokainfogások történtek az EU-ban.
I perioden 1998-2002 økte antallet kokainbeslag (100) i alle land unntatt Tyskland og Portugal. I samme periode varierte mengdene beslaglagt kokain i EU (101), men trenden var likevel oppadgående. Basert på trender i land som har lagt fram data, synes imidlertid antallet kokainbeslag av kokain i EU å ha gått ned i 2003 (særlig i Spania), samtidig som mengdene som ble beslaglagt økte betydelig (særlig i Spania og Nederland). Det ble gjort spesielt store beslag i EU i 2003.
Pe parcursul perioadei 1998–2002, numărul de capturi de cocaină (100) a crescut în toate statele, cu excepţia Germaniei şi a Portugaliei. Pe parcursul aceleiaşi perioade, cantităţile de cocaină confiscate în Uniunea Europeană (101) au fluctuat, deşi tendinţa a fost de creştere. Totuşi, pe baza tendinţelor din ţările pentru care sunt disponibile date, se pare că numărul total al capturilor de cocaină din Uniunea Europeană a scăzut în 2003 (în special în Spania), în timp ce cantităţile de cocaină confiscate au crescut considerabil (în special în Spania şi în Ţările de Jos). Se pare că în 2003 în Uniunea Europeană au fost capturate cantităţi deosebit de mari de cocaină.
V období 1998 – 2002 sa počet zachytení kokaínu (100) zvýšil vo všetkých krajinách okrem Nemecka a Portugalska. V tom istom období množstvá kokaínu, zachytené v EÚ (101) kolísali, aj keď trend bol stúpajúci. Podľa trendov v krajinách, z ktorých boli údaje k dispozícii sa však zdá, že počty zachytení kokaínu na úrovni EÚ v roku 2003 klesli (menovite v Španielsku), kým zachytené množstvá kokaínu podstatne vzrástli (osobitne v Španielsku a Holandsku). V roku 2003 sa v EÚ podarilo zachytiť obzvlášť veľké množstvá kokaínu.
V obdobju 1998–2002 se je število zasegov kokaina (100) povečalo v vseh državah, razen v Nemčiji in na Portugalskem. V istem obdobju so količine zaseženega kokaina v EU (101) naraščale in upadale, njihov trend pa je bil usmerjen navzgor. Vendar se na podlagi trendov v državah, za katere so na voljo podatki, zdi, da so se zasežene količine kokaina na ravni EU leta 2003 zmanjšale (zlasti v Španiji), medtem ko so se količine zaseženega kokaina močno povečale (zlasti v Španiji in na Nizozemskem). Tako se zdi, da so bile leta 2003 v EU zasežene izredno velike količine kokaina.
Under perioden 1998–2002 ökade antalet kokainbeslag(100) i alla länder utom Tyskland och Portugal. Under samma period fluktuerade kvantiteterna beslagtaget kokain i EU(101), även om trenden har varit stigande. På grundval av trenderna i de länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter tycks antalet kokainbeslag i EU totalt dock ha minskat 2003 (särskilt i Spanien), samtidigt som mängden beslagtaget kokain ökade väsentligt (särskilt i Spanien och Nederländerna). Under 2003 tycks beslag av särskilt stora partier kokain ha ägt rum i EU.
Laikā no 1998. līdz 2002. gadam kokaīna atsavināto gadījumu skaits (100) pieauga visās valstīs, izņemot Vāciju un Portugāli. Tajā pat laika periodā ES atsavinātā kokaīna daudzums (101) bija svārstīgs, lai arī ar augšupejošu tendenci. Taču, balstoties uz tendencēm valstīs, no kurām ir pieejami dati, kokaīna atsavinājumu skaits ES mērogā kopš 2003. gada ir samazinājies (jo īpaši Spānijā), taču atsavinātā kokaīna daudzums ir būtiski palielinājies (jo īpaši Spānijā un Nīderlandē). Īpaši liela daudzuma kokaīna atsavinājumu gadījumi ES ir bijuši 2003. gada laikā.
  DziaÅ‚ania interwencyjn...  
Nowe Państwa Członkowskie coraz częściej informują o projektach zapobiegania wybiórczego w obiektach rozrywkowych. Dotyczy to zwłaszcza Republiki Czeskiej, Cypru (ruchomy zespół informacyjny w obiektach życia nocnego), Węgier (trzy organizacje), Polski i Słowenii.
Selective prevention projects in recreational settings are increasingly reported by the new Member States, especially the Czech Republic, Cyprus (mobile information unit in nightlife venues), Hungary (three organisations), Poland and Slovenia.
Des projets de prévention sélective dans les lieux de divertissement sont de plus en plus nombreux dans les nouveaux États membres, en particulier en République tchèque, à Chypre (unité d'information mobile dans les événements nocturnes), en Hongrie (trois organisations), en Pologne et en Slovénie.
Selektive Präventionsprogramme in Freizeitsettings werden in zunehmendem Maße aus den neuen Mitgliedstaaten gemeldet, vor allem aus der Tschechischen Republik, Zypern (mobile Informationseinheit in Nachtclubs), Ungarn (drei Organisationen), Polen und Slowenien.
Por lo general, el contenido de las intervenciones no se modifica y es similar en la mayoría de Estados miembros, materializándose en discotecas antidroga, espectáculos de arte y teatrales, apoyo con material audiovisual (películas, cómics, etc.), seminarios, exposiciones itinerantes y viajes (informe nacional de Luxemburgo).
Sempre più gli Stati membri riferiscono di progetti di prevenzione selettiva in ambienti ricreativi, soprattutto Repubblica ceca, Cipro (unità di informazione mobile nei locali notturni), Ungheria (tre organizzazioni), Polonia e Slovenia.
De um modo geral, o conteúdo das intervenções permanece inalterado e é semelhante na maioria dos Estados-Membros, assumindo a forma de discotecas anti-droga, manifestações artísticas, teatro, suportes mediáticos (filmes, banda desenhada, etc.), seminários, exposições móveis e viagens de estudo (relatório nacional do Luxemburgo).
Σχέδια επικεντρωμένης πρόληψης σε χώρους ψυχαγωγίας αναφέρονται ολοένα και περισσότερο από τα νέα κράτη μέλη, ειδικότερα την Τσεχική Δημοκρατία, την Κύπρο (κινητή μονάδα ενημέρωσης σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης), την Ουγγαρία (τρεις οργανώσεις), την Πολωνία και τη Σλοβενία.
De nieuwe lidstaten maken in toenemende mate melding van selectieve preventieprojecten in recreatieve settings. Dat geldt met name voor Tsjechië, Cyprus (mobiele informatiedienst op locaties waar het nachtleven zich afspeelt), Hongarije (drie organisaties), Polen en Slovenië.
Projekty selektivní prevence v zařízeních pro trávení volného času hlásí nové členské státy stále více, zejména Česká republika, Kypr (mobilní informační jednotka v místech s nočním životem), Maďarsko (tři organizace), Polsko a Slovinsko.
Selektive forebyggelsesprojekter i fritidsmiljøer angives i stigende grad af de nye medlemsstater, navnlig Tjekkiet, Cypern (mobil informationsenhed i nattelivet), Ungarn (tre organisationer), Polen og Slovenien.
Uued liikmesriigid teatavad üha sagedamini meelelahutuspaikades läbiviidavatest valikulise ennetustöö projektidest, eelkõige Tšehhi Vabariik, Küpros (mobiilne infoüksus ööklubides), Ungari (kolm organisatsiooni), Poola ja Sloveenia.
Uudet jäsenvaltiot, etenkin Tšekki, Kypros (liikkuva tiedotusyksikkö yöelämän tapahtumissa), Unkari (kolme järjestöä), Puola ja Slovenia, ilmoittavat yhä useammista viihdeympäristöissä toteutettavista valikoivan ehkäisevän huumetyön hankkeista.
Az új tagállamok egyre gyakrabban számolnak be rekreációs körülmények között folytatott célzott megelőzési projektekről; különösen Csehország, Ciprus (mobil információs egységek az éjszakai élet találkozóhelyein), Magyarország (három szervezet), Lengyelország és Szlovénia.
Stadig flere av de nye medlemsstatene rapporterer at de har selektive forebyggingsprosjekter i rekreasjonsmiljøer, særlig Den tsjekkiske republikk, Kypros (mobil informasjonsenhet i festmiljøer), Ungarn (tre organisasjoner), Polen og Slovenia.
Din ce în ce mai multe proiecte de prevenire selectivă în locuri de recreare sunt raportate de noile state membre, în special de Republica Cehă, Cipru (unitate mobilă de informare în localurile de noapte), Ungaria (trei organizaţii), Polonia şi Slovenia.
Stále častejšie sú údaje o projektoch selektívnej prevencie v rekreačných prostrediach v nových členských štátov a to najmä v Českej republike, na Cypre (mobilná informačná jednotka v nočných kluboch), v Maďarsku (tri organizácie), Poľsku a Slovinsku.
O projektih selektivnega preprečevanja v rekreativnih okoljih vedno bolj poročajo iz novih držav članic, zlasti Češke, Cipra (mobilna informacijska enota na prizoriščih nočnega življenja), Madžarske (tri organizacije), Poljske in Slovenije.
De nya medlemsstaterna rapporterar alltmer om riktade preventionsprojekt i nöjesmiljöer, särskilt Tjeckien (mobil informationsenhet på uteställen), Ungern (tre organisationer), Polen och Slovenien.
Par selektīvajiem profilakses projektiem izklaides vidē arvien vairāk ziņo jaunās dalībvalstis, jo īpaši Čehijas Republika, Kipra (mobilā informācijas vienība aktīvās naktsdzīves vietās), Ungārija (trīs organizācijas), Polija un Slovēnija.
  Trendy  
Dostępne wnioski z różnego typu badań (krajowych lub lokalnych badań gospodarstw domowych, badań szkolnych lub badań wśród poborowych) wskazują, że w latach 90-tych, w niemal wszystkich państwach UE znacznie wzrosło zażywanie pochodnych konopi indyjskich, zwłaszcza wśród ludzi młodych oraz, że w przypadku niektórych państw spożycie pochodnych konopi w ostatnich latach nadal rośnie (Wykres 4).
What the available findings, obtained from different types of surveys (national or local household surveys, conscript and school surveys), reveal is that cannabis use increased markedly during the 1990s in almost all EU countries, particularly among young people, and that cannabis use has continued to increase in recent years in some countries (Figure 4). In the United Kingdom, which until 2000 exhibited the highest figures, cannabis use among young adults remained relatively stable between 1998 and 2003/04, with other countries (France and Spain (40)) catching up. In Greece there was a reported decrease between 1998 and 2004.
Les conclusions disponibles des différents types d'enquêtes (nationales ou sur les ménages, les appelés ou les écoles) montrent que la consommation de cannabis a sensiblement augmenté durant les années 1990 dans presque tous les pays de l'UE, en particulier chez les jeunes, et qu'elle a continué à progresser ces dernières années dans plusieurs pays (graphique 4). Au Royaume-Uni, qui enregistrait les chiffres les plus élevés jusqu'en 2000, la consommation de cannabis chez les jeunes adultes est restée relativement stable entre 1998 et 2003-2004, d'autres pays (France et Espagne (40)) rattrapant ces chiffres. En Grèce, la consommation aurait diminué entre 1998 et 2004.
Die verfügbaren Ergebnisse der unterschiedlichen Erhebungsformen (nationale oder lokale Haushaltserhebungen, Befragungen unter Wehrpflichtigen und an Schulen) zeigen, dass der Cannabiskonsum insbesondere unter Jugendlichen in den 90er Jahren in nahezu allen EU-Ländern erheblich zugenommen hat und in den letzten Jahren in einigen Ländern weiter gestiegen ist (Abbildung 4). Im Vereinigten Königreich, das bis zum Jahr 2000 die höchsten Zahlen aufwies, ist der Cannabiskonsum unter jungen Erwachsenen zwischen 1998 und 2003/2004 relativ stabil geblieben, während er in anderen Ländern (Frankreich und Spanien (40)) zugenommen hat. Aus Griechenland wurde zwischen 1998 und 2004 ein Rückgang gemeldet.
Los resultados disponibles, obtenidos con distintos tipos de encuestas (en hogares a nivel local o nacional, en cuarteles y en colegios), revelan que el consumo de cannabis aumentó notablemente durante la década de 1990 en casi todos los países de la UE, sobre todo entre los jóvenes, y que el consumo de cannabis ha seguido aumentando en los últimos años en algunos países (gráfico 4). En el Reino Unido, que hasta el año 2000 presentaba las cifras más elevadas, el consumo de cannabis entre la población de adultos jóvenes permaneció relativamente estable entre 1998 y 2003/04, seguido de países como Francia y España (40). En Grecia se registró un descenso del consumo entre 1998 y 2004.
Ciò che si può dedurre dai dati ottenuti dai vari tipi di indagine (a livello nazionale o domestico locale, tra i militari di leva e nelle scuole) è che il consumo di cannabis è aumentato nettamente nel corso degli anni Novanta in quasi tutti i paesi dell’UE, particolarmente tra i giovani, e che in taluni paesi continua a crescere anche di recente (Grafico 4). Nel Regno Unito, che fino al 2000 mostrava le cifre più alte, l’uso della cannabis tra i giovani adulti è rimasto relativamente stabile tra il 1998 e il 2003-04, mentre altri paesi hanno cominciato ad avvicinarsi (Francia e Spagna, 40). In controtendenza, la Grecia ha registrato un calo tra il 1998 e il 2004.
Τα υπάρχοντα συμπεράσματα, τα οποία προέρχονται από έρευνες διαφορετικών τύπων (εθνικές έρευνες ή τοπικές έρευνες σε νοικοκυριά, έρευνες σε στρατευμένους και στον μαθητικό πληθυσμό), δείχνουν ότι η χρήση της κάνναβης αυξήθηκε σημαντικά κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 σε όλες σχεδόν τις χώρες της ΕΕ, ιδίως στους νέους, και ότι η χρήση της κάνναβης εξακολούθησε να αυξάνει τα τελευταία χρόνια σε ορισμένες χώρες (διάγραμμα 4). Στο Ηνωμένο Βασίλειο, όπου έως το 2000 καταγράφονταν τα υψηλότερα ποσοστά, η χρήση της κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους παρέμεινε σχετικά σταθερή στο διάστημα μεταξύ 1998 και 2003/04, ενώ σε άλλες χώρες με χαμηλότερα ποσοστά (Γαλλία και Ισπανία (40)) η χρήση σημείωσε αύξηση. Στην Ελλάδα αναφέρθηκε μείωση της χρήσης στο διάστημα μεταξύ 1998 και 2004.
Uit de beschikbare gegevens die verzameld zijn in verschillende soorten onderzoeken (nationale, lokale, leger- en schoolenquêtes) blijkt dat het cannabisgebruik in de jaren negentig in vrijwel alle landen van de EU aanzienlijk is gestegen, met name onder jonge mensen, en dat het cannabisgebruik in een aantal landen in de afgelopen jaren nog steeds toeneemt (figuur 4). Tot 2000 kende het Verenigd Koninkrijk het hoogste percentage cannabisgebruik, maar tussen 1998 en 2003/2004 is dat gebruik onder jongvolwassenen relatief stabiel gebleven, terwijl andere landen (Frankrijk en Spanje (40)) met een inhaalslag bezig zijn. Griekenland rapporteert een afname in het cannabisgebruik tussen 1998 en 2004.
Dostupná zjištění získaná z různých typů průzkumů (celostátní nebo místní průzkumy v domácnostech, průzkumy mezi branci a průzkumy ve školách) prozrazují, že užívání konopí se výrazně zvýšilo v devadesátých letech téměř ve všech zemích EU, zvláště mezi mladými lidmi, a že užívání konopí se v některých zemích i nadále zvyšuje (obr. 4). Ve Spojeném království, které do roku 2000 vykazovalo nejvyšší hodnoty, zůstalo užívání konopí v letech 1998 až 2003/04 na relativně stálé úrovni, zatímco další země (Francie a Španělsko (40)) ho dostihly. V Řecku byl v letech 1998 až 2004 hlášen pokles.
De foreliggende resultater fra forskellige undersøgelser (nationale eller lokale husstandsundersøgelser, undersøgelser af værnepligtige og skolebørn) viser, at brugen af cannabis, især blandt unge, steg markant i 1990'erne i næsten alle EU-lande, og at cannabisbrugen fortsat er steget i de senere år i nogle lande (figur 4). I Det Forenede Kongerige, som indtil 2000 havde de højeste tal, forblev cannabisbrugen blandt unge voksne på et forholdsvis stabilt niveau mellem 1998 og 2003–2004, mens andre lande (Frankrig og Spanien (40)) var ved at komme op på samme niveau. I Grækenland blev der meldt om et fald mellem 1998 og 2004.
Eri liiki uuringute (siseriiklikud või kohalikud leibkonnauuringud, kutsealuseid ja koole hõlmavad uuringud) olemasolevad tulemused näitavad, et kanepitarbimine suurenes märgatavalt 1990ndatel aastatel peaaegu kõikides ELi riikides, eelkõige noorte hulgas, ja et mõnedes riikides on kanepitarbimise kasv viimastel aastatel jätkunud (joonis 4). Ühendkuningriigis, mille näitajad olid kuni 2000. aastani kõige kõrgemad, püsis kanepitarbimine noorte täiskasvanute hulgas aastatel 1998–2003/04 suhteliselt stabiilsena, teiste riikide (Prantsusmaa ja Hispaania (40)) näitajad on lähenemas Ühendkuningriigi omale. Kreekas teatati vähenemisest aastatel 1998–2004.
Erilaisista tutkimuksista (kansalliset tai paikalliset kotitalouskyselyt, varusmies- ja koululaiskyselyt) saadut tulokset paljastavat, että kannabiksen käyttö lisääntyi 1990-luvulla voimakkaasti lähes kaikissa EU-maissa, erityisesti nuorten keskuudessa, ja että kannabiksen käytön lisääntyminen on jatkunut viime vuosina joissakin maissa (kaavio 4). Yhdistyneessä kuningaskunnassa, jonka luvut olivat vuoteen 2000 asti kaikkein korkeimmat, kannabiksen käyttö nuorten aikuisten keskuudessa on pysynyt jokseenkin samalla tasolla vuodesta 1998 vuoteen 2003/2004, samalla kun muut maat (Ranska ja Espanja (40)) ovat kirineet sitä kiinni. Kreikassa käytön ilmoitettiin vähentyneen vuodesta 1998 vuoteen 2004.
A rendelkezésre álló különböző típusú (országos vagy helyi háztartások felmérése, behívásos vagy iskolai) felmérésekből nyert eredményekből kiderül, hogy a kannabiszhasználat az 1990-es évek során határozottan növekedett az EU szinte valamennyi országában, különösen a fiatalok körében, és néhány országban a kannabiszhasználat az előző években is tovább nőtt (Figure 4). Az Egyesült Királyságban, amely egészen 2000-ig a legmagasabb számadatokat produkálta, a fiatal felnőttek kannabiszhasználata 1998 és 2003/04 között viszonylag stabil maradt, és más országok (Franciaország és Spanyolország(40)) is kezdtek hozzá felzárkózni. Görögországban az 1998 és 2004 közötti időszakban csökkenésről számoltak be.
Ideelt sett bør nasjonale befolkningsundersøkelser utføres samtidig i alle medlemsstatene. Da ville det blitt mye lettere å sammenligne resultatene på nasjonalt plan (over tid) og på europeisk plan (mellom land), noe som igjen ville gjort det lettere å evaluere hva som egentlig er oppnådd med EUs handlingsplan mot narkotika. Tilgjengelige resultater fra ulike typer undersøkelser (nasjonale eller lokale spørreundersøkelser i husstandene, undersøkelser blant vernepliktige og på skoler) viser at cannabisbruken økte markant i nesten alle EU-landene i løpet av 1990-årene, særlig blant unge mennesker, og at cannabisbruken har fortsatt å øke i de senere år i enkelte land (figur 4). I Storbritannia, som fram til 2000 hadde de høyeste tallene, har cannabisbruken blant unge voksne vært relativt stabil mellom 1998 og 2003-04, mens andre land (Frankrike og Spania (40)) tar innpå. Hellas rapporterte en nedgang fra 1998 til 2004.
Concluziile existente obţinute din diverse tipuri de sondaje (sondaje naţionale sau locale în gospodării, sondaje în rândul recruţilor şi în şcoli) indică o creştere marcată a consumului de canabis pe parcursul anilor 1990 în aproape toate ţările Uniunii Europene, în special în rândul tinerilor, şi o continuare a creşterii consumului de canabis în ultimii ani în unele ţări (Figura 4). În Regatul Unit, unde până în 2000 s-au înregistrat cele mai mari cifre, consumul de canabis în rândul adulţilor tineri s-a menţinut relativ stabil între 1998 şi 2003/2004, iar în alte ţări (Franţa şi Spania (40)) a crescut. În Grecia s-a înregistrat o scădere între 1998 şi 2004.
Dostupné zistenia, získané z prieskumov rôzneho typu (celoštátnych, miestnych, prieskumov medzi odvedencami a na školách) ukazujú, že užívanie kanabisu sa v deväťdesiatych rokoch minulého storočia výrazne zvýšilo najmä medzi mladými ľuďmi takmer vo všetkých krajinách EÚ a užívanie kanabisu sa v niektorých krajinách v ostatných rokoch ďalej zvyšovalo (obrázok 4). V Spojenom kráľovstve, ktoré do roku 2000 vykazovalo najvyššie údaje, ostalo v období rokov 1998 až 2003/04 užívanie kanabisu medzi mladými dospelými relatívne stabilné a iné krajiny (Francúzsko a Španielsko (40)) ho dobehli. Pokles zistili v rokoch 1998 až 2004 v Grécku.
Razpoložljive ugotovitve iz različnih vrst raziskav (nacionalnih ali lokalnih raziskav gospodinjstev, naborniške in šolske raziskave) kažejo, da se je uživanje konoplje v devetdesetih letih bistveno povečalo v skoraj vseh državah EU, zlasti med mladimi, in da se je uživanje konoplje v nekaterih državah v zadnjih letih še naprej povečevalo (prikaz 4). V Združenem kraljestvu, kjer so do leta 2000 beležili najvišje številke, je uživanje konoplje med mlajšimi odraslimi v obdobju med letoma 1998 in 2003/04 ostalo sorazmerno stabilno, dohitele pa so ga druge države (Francija in Španija (40)). V Grčiji so poročali o padcu med letoma 1998 in 2004.
Tillgängliga resultat från olika typer av undersökningar (nationella eller lokala hushållsundersökningar, bland värnpliktiga och i skolor) visar att cannabisanvändningen ökade markant under 1990-talet i nästan alla EU-länder, särskilt bland unga människor, och att cannabisanvändningen har fortsatt att öka de senaste åren i en del länder (figur 4). I Storbritannien, som fram till 2000 uppvisade de högsta siffrorna, var cannabisanvändningen bland unga vuxna relativt oförändrad mellan 1998 och 2003/04, medan andra länder (Frankrike och Spanien(40)) kom ikapp. I Grekland rapporterades en minskning mellan 1998 och 2004.
  Ekstazy  
Jednakże od roku 2002 liczba ta spadała i w oparciu o trendy występujące w państwach, w których dostępne są dane, spadek ten najprawdopodobniej utrzymał się też w roku 2003. Ilości przechwytywanego ekstazy (79) zwiększyły się gwałtownie w latach 1998-2000 i od tamtego czasu wciąż rosły, lecz w wolniejszym tempie.
The number of ecstasy seizures (78) at EU level increased rapidly over the period 1998–2001. However, since 2002 numbers of seizures have decreased and, based upon trends in countries from which data are available, this decline seems likely to have continued in 2003. Quantities of ecstasy intercepted (79) increased steeply from 1998 to 2000 and since then at a slower pace. In 2003, however, quantities seized decreased in most of the countries reporting data. However, the apparent decline in EU ecstasy seizures (both numbers and quantities) in 2003 has to be confirmed against missing 2003 data – in particular from the United Kingdom – once they are available.
Le nombre de saisies d'ecstasy (78) au niveau de l'UE a augmenté rapidement au cours de la période 1998-2001. Toutefois, depuis 2002, les chiffres des saisies sont en baisse et, selon les tendances dans les pays pour lesquels des données sont disponibles, ce recul semble s'être poursuivi en 2003. Les quantités d'ecstasy interceptées (79) ont fortement augmenté entre 1998 et 2000 et progressent plus lentement depuis. En 2003, cependant, les quantités saisies ont diminué dans la plupart des pays qui transmettent des données. Le déclin apparent des saisies d'ecstasy dans l'UE (à la fois en nombre et en quantité) doit toutefois être confirmé pour 2003 à la lumière des données manquantes pour cette même année (en particulier au Royaume-Uni), dès qu'elles seront disponibles.
Die Zahl der Sicherstellungen von Ecstasy (78) ist auf EU-Ebene im Zeitraum 1998 bis 2001 rapide gestiegen. Seit 2002 ist die Zahl der Sicherstellungen jedoch gesunken, und angesichts der Tendenzen in den Ländern, für die Daten vorliegen, ist anzunehmen, dass sich dieser Rückgang 2003 fortgesetzt hat. Die beschlagnahmten Ecstasymengen (79) sind zunächst zwischen 1998 und 2000 drastisch und seitdem langsamer gestiegen. Im Jahr 2003 sind die sichergestellten Mengen jedoch in den meisten Berichtsländern rückläufig. Der offensichtliche Rückgang (sowohl der Zahl als auch der Mengen) der Sicherstellungen von Ecstasy in der EU im Jahr 2003 kann jedoch erst bestätigt werden, wenn die derzeit noch fehlenden Daten für das Jahr 2003 – insbesondere für das Vereinigte Königreich – vorliegen.
El número de incautaciones de éxtasis (78) a nivel de la UE aumentó rápidamente durante el período de 1998 a 2001. Sin embargo, ha descendido desde 2002 y, de acuerdo con las tendencias de los países que han facilitado información, parece probable que este descenso haya continuado en 2003. Las cantidades de éxtasis interceptadas (79) aumentaron de forma escalonada de 1998 a 2000 y desde entonces lo han hecho más lentamente. Sin embargo, se observa un descenso de las cantidades incautadas en 2003 en la mayoría de países que han facilitado datos. No obstante, el aparente descenso de las incautaciones de éxtasis en la UE (tanto en número como en cantidades incautadas) deberá cotejarse con la información correspondiente a 2003 (en particular la del Reino Unido) cuando se disponga de ella.
Il numero di sequestri di ecstasy (78) a livello europeo è aumentato rapidamente nel periodo 1998-2001. Tuttavia, dal 2002 il numero di sequestri è diminuito e, sulla base della tendenza osservata nei paesi che hanno messo a disposizione dei dati, questo calo sembra essere proseguito anche nel 2003. I quantitativi di ecstasy intercettati (79) sono cresciuti enormemente dal 1998 al 2000 e, da allora, in maniera più graduale. Peraltro, nel 2003, è stata registrata una flessione dei quantitativi sequestrati dalla maggior parte dei paesi che hanno fornito informazioni. Tuttavia l’apparente declino dei sequestri nell’Unione europea nel 2003 (in termini sia di numeri che di quantitativi) deve essere confermato sulla scorta dei dati che ancora devono pervenire (soprattutto dal Regno Unito).
Ο αριθμός των κατασχέσεων έκστασης (78) σε επίπεδο ΕΕ σημείωσε ραγδαία αύξηση στο διάστημα 1998–2001. Ωστόσο, από το 2002 ο αριθμός των κατασχέσεων μειώθηκε και, βάσει των τάσεων στις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα δεδομένα, η μείωση αυτή είναι πιθανό να συνεχίσθηκε το 2003. Οι κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (79) σημείωσαν απότομη αύξηση μεταξύ 1998 και 2000, η οποία συνεχίσθηκε με αργότερους ρυθμούς. Το 2003, ωστόσο, οι κατασχεθείσες ποσότητες μειώθηκαν στις περισσότερες χώρες που ανέφεραν στοιχεία. Ωστόσο, η φαινομενική μείωση των κατασχέσεων έκστασης στην ΕΕ (τόσο σε αριθμό όσο και σε ποσότητες) το 2003 πρέπει να εξακριβωθεί όταν θα είναι διαθέσιμα τα ελλείποντα στοιχεία για το 2003 – ιδίως από το Ηνωμένο Βασίλειο.
Het aantal ecstasyvangsten (78) op communautair niveau is tussen 1998 en 2001 snel toegenomen. Sinds 2002 is dit aantal echter weer gedaald en op basis van de trends in landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, lijkt deze trend zich in 2003 te hebben voortgezet. De hoeveelheid geconfisqueerde ecstasy (79) is tussen 1998 en 2000 sterk toegenomen, maar in de jaren daarna is die stijging wat afgezwakt. In 2003 hebben de meeste landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, een afname van de in beslag genomen hoeveelheden gerapporteerd. Deze kennelijke afname van ecstasyvangsten in de EU (zowel qua aantal als hoeveelheid) dient echter nog getoetst te worden aan de hand van de nog ontbrekende gegevens over 2003 - met name die van het Verenigd Koninkrijk - zodra deze beschikbaar zijn.
Počet záchytů extáze (78) na úrovni EU se v období let 1998 až 2001 prudce zvýšil. Od roku 2002 se však počty záchytů snížily a na základě trendů v zemích, ze kterých jsou k dispozici údaje, se zdá, že tento pokles pravděpodobně pokračoval i v roce 2003. Zaznamenaná množství extáze (79) se od roku 1998 do roku 2000 zvyšovala strmě, později však již jen pomalejším tempem. V roce 2003 se však zachycená množství ve většině zemí poskytujících údaje snížila. Zjevný pokles záchytů extáze v EU (jak počet, tak množství) v roce 2003 je však třeba potvrdit po doplnění chybějících údajů z roku 2003 (zejména ze Spojeného království), jakmile budou k dispozici.
Antallet af ecstasybeslaglæggelser (78) på EU-plan var hastigt stigende i perioden 1998–2001. Siden 2002 er antallet af beslaglæggelser imidlertid faldet, og tendenserne i de lande, for hvilke der foreligger data, tyder på, at dette fald formentlig er fortsat i 2003. De beslaglagte ecstasymængder (79) voksede hastigt i perioden 1998–2000 og siden langsommere. I 2003 faldt de beslaglagte mængder imidlertid i de fleste af de lande, der indberetter data herom. Det tilsyneladende fald i ecstasybeslaglæggelser på EU-plan (både antal og mængder) i 2003 bør imidlertid kontrolleres, når de manglende data for 2003 – især fra Det Forenede Kongerige – foreligger.
Ekstaasitakavarikkojen lukumäärä (78) EU:n tasolla kasvoi nopeasti ajanjaksolla 1998–2001. Takavarikkojen lukumäärä on kuitenkin laskenut vuodesta 2002 lähtien, ja niiden maiden suuntausten perusteella, joista saatiin tietoja, lasku vaikuttaa jatkuneen vuonna 2003. Takavarikoidun ekstaasin määrät (79) kasvoivat jyrkästi vuosina 1998–2000, minkä jälkeen kasvu on hidastunut. Takavarikoidut määrät kuitenkin laskivat vuonna 2003 useimmissa tietoja toimittaneissa maissa. Ekstaasitakavarikkojen ilmeinen väheneminen EU:ssa vuonna 2003 (sekä takavarikkojen lukumäärän että takavarikoitujen määrien osalta) on kuitenkin varmistettava sitten, kun vuoden 2003 puuttuvat tiedot – etenkin Yhdistyneen kuningaskunnan tiedot – saadaan.
Az extasylefoglalások száma(78) az EU szintjén az 1998–2001 közötti időszakban rohamosan nőtt. 2002 óta azonban a lefoglalások száma csökkent, és – az adatokat szolgáltató országokban tapasztalható tendenciák alapján – ez a visszaesés valószínűleg 2003-ban is folytatódott. A lefoglalt extasy mennyisége(79) 1998-tól 2000-ig meredeken, majd azóta lassabb ütemben emelkedett. 2003-ban azonban a lefoglalt mennyiség szinte valamennyi adatszolgáltató országban csökkent. Az extasylefoglalások 2003-as látszólagos visszaesését (a számuk és mennyiségük terén egyaránt) az EU szintjén azonban meg kell erősíteni az egyelőre hiányzó 2003-as adatokkal – különösen az Egyesült Királyság adataival –, amint azok elérhetővé válnak.
Antallet ecstasybeslag (78) på EU-nivå økte raskt i perioden 1998-2001. Etter 2002 har imidlertid antallet beslag gått ned, og på bakgrunn av trender i land med tilgjengelige data, synes denne nedgangen å ha fortsatt i 2003. Antallet ecstasybeslag (79) økte kraftig fra 1998 til 2000 for deretter å flate ut. I 2003 økte imidlertid antallet beslag i flesteparten av landene som har lagt fram data. Imidlertid må den tilsynelatende nedgangen i ecstasybeslag i EU (både antall og kvanta) i 2003 verifiseres mot manglende data for 2003 – særlig fra Storbritannia – så snart disse foreligger.
Numărul capturilor de Ecstasy (78) de la nivelul Uniunii Europene a crescut rapid în perioada 1998–2001. Totuşi, din 2002 numărul capturilor a scăzut şi, pe baza tendinţelor din ţările pentru care există date, este posibil ca această scădere să fi continuat şi în 2003. Cantităţile de Ecstasy interceptate (79) au crescut abrupt din 1998 în 2000, iar apoi într-un ritm mai lent. Totuşi, în 2003, cantităţile confiscate au scăzut în majoritatea ţărilor care au raportat date. Însă reducerea aparentă a capturilor de Ecstasy din Uniunea Europeană (atât în privinţa numărului cât şi a cantităţilor) din 2003 trebuie confirmată pe baza datelor lipsă pentru 2003 – în special cu cele privind Regatul Unit – când acestea vor fi disponibile.
Počet zachytení extázy (78) v EÚ v období rokov1998 – 2001 rýchlo rástol. Od roku 2002 však počty zachytení klesali a podľa trendov v krajinách, z ktorých sú údaje k dispozícii, bude pravdepodobne tento klesajúci trend pokračovať aj v roku 2003. Množstvá zachytenej extázy (79) od roku 1998 do roku 2000 prudko vzrástli a odvtedy stúpajú pomalšie. V roku 2003 však zachytené množstvá klesli vo väčšine krajín, ktoré poskytli údaje. Viditeľný pokles počtu zachytení i zachytených množstiev extázy v EÚ v roku 2003 treba potvrdiť po poskytnutí údajov, ktoré chýbajú za rok 2003 najmä zo Spojeného kráľovstva.
Število zasegov ekstazija (78) na ravni EU se je izredno hitro povečalo v obdobju med letoma 1998 in 2001. Vendar se zasežene količine od leta 2001 zmanjšujejo in na podlagi trendov v državah, za katere so na voljo podatki, se zdi, da se je upad nadaljeval leta 2003. Zasežene količine ekstazija (79) so strmo narasle od leta 1998 do 2000, nato se je ritem upočasnil. Vendar so se leta 2003 zasežene količine zmanjšale v večini držav, ki so sporočile podatke. Vendar pa je očiten upad zasegov ekstazija v EU (število in količine) leta 2003 treba potrditi, ko bodo na voljo manjkajoči podatki za leto 2002 – zlasti iz Združenega kraljestva.
Antalet ecstasybeslag(78) i EU som helhet ökade snabbt under perioden 1998–2001. Sedan 2002 har antalet beslag emellertid minskat och trenderna i de länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter tyder på att denna minskning även fortsatte under 2003. Mängden beslagtagen ecstasy(79) ökade kraftigt från 1998 till 2000 och även därefter, om än i långsammare takt. Under 2003 minskade dock de beslagtagna kvantiteterna i de flesta av de länder som har inkommit med uppgifter. Nedgången i beslagen av ecstasy (i fråga om såväl antal som mängd) inom EU under 2003 måste dock kontrolleras mot de uppgifter för 2003 som saknas – i synnerhet uppgifter för Storbritannien – så snart de finns tillgängliga.
  Publikacje prasowe  
Od 3 do 3,5 miliona osób (1% wszystkich dorosłych) prawdopodobnie zażyło ten narkotyk w ostatnim roku, a około 1,5 miliona osób (0,5% wszystkich dorosłych), które zażyły kokainę w ostatnim miesiącu, zakwalifikowano jako zażywających ją obecnie. Największe spożycie występuje głównie w grupie młodych osób dorosłych (15–34 lat), zwłaszcza młodych mężczyzn oraz osób mieszkających w obszarach miejskich.
The EMCDDA estimates that around 9 million Europeans (3% of all adults) have ever used cocaine. Between 3 and 3.5 million (1% of all adults) are likely to have tried the drug in the last year, while around 1.5 million (0.5% of all adults) are classified as current users, having used it in the last month. Use is concentrated mainly among young adults (15–34 years), particularly young males, and those living in urban areas.
Selon les estimations de l’OEDT, quelque 9 millions d’Européens (3% de l’ensemble de la population adulte) ont expérimenté la cocaïne. Entre 3 et 3,5 millions (1% de l’ensemble de la population adulte) sont supposés avoir essayé la drogue au cours de la dernière année, tandis qu’environ 1,5 million (0,5% de l’ensemble de la population adulte) sont classés dans la catégorie des utilisateurs actuels, c’est-à-dire ayant consommé au cours du dernier mois. Les jeunes adultes (15–34 ans), en particulier ceux de sexe masculin et ceux qui vivent dans les zones urbaines, sont les principaux consommateurs de la drogue.
Die EBDD schätzt, dass etwa 9 Millionen Europäer (3% aller Erwachsenen) schon einmal Kokain konsumiert haben. Zwischen 3 und 3,5 Millionen (1% aller Erwachsenen) haben die Droge wahrscheinlich im letzten Jahr probiert; während etwa 1,5 Millionen (0,5% aller Erwachsenen) als aktuelle Konsumenten eingestuft werden, da sie die Droge im vergangenen Monat konsumiert haben. Der Konsum konzentriert sich hauptsächlich auf junge Erwachsene (15–34 Jahre), insbesondere junge Männer, und auf städtische Gebiete.
El OEDT calcula que aproximadamente 9 millones de europeos (3% de todos los adultos) han consumido cocaína en alguna ocasión. Es probable que entre 3 y 3,5 millones (1% de todos los adultos) hayan probado la misma durante el último año y que cerca de 1,5 millones (0,5% de todos los adultos) puedan considerarse consumidores habituales, habiéndola utilizado en el último mes. El uso se concentra principalmente en adultos jóvenes (15–34 años), especialmente varones, que viven en áreas urbanas.
L’OEDT stima che circa 9 milioni di europei (3% di tutta la popolazione adulta) abbiano provato la cocaina almeno una volta. Si calcola inoltre che tra i 3 e i 3,5 milioni (1% di tutta la popolazione adulta) ne abbiano fatto uso nell’ultimo anno, mentre circa 1,5 milione (0,5% di tutta la popolazione adulta), avendola assunta nell’ultimo mese, è classificato come consumatore attuale. Il consumo si concentra principalmente tra i giovani adulti (15–34 anni), soprattutto maschi residenti in zone urbane.
De acordo com estimativas do OEDT, cerca de 9 milhões de europeus (3% da população adulta) já consumiram cocaína. É provável que entre 3 e 3,5 milhões (1% da população adulta) tenham experimentado a droga no último ano, e cerca de 1,5 milhão (0,5% da população adulta) são classificados como consumidores actuais, tendo consumido a droga no último mês. Este consumo verifica-se principalmente entre os jovens adultos (15–34 anos), sobretudo do sexo masculino, e residentes nas zonas urbanas.
Σύμφωνα με εκτιμήσεις του EKΠΝΤ, περίπου 9 εκατομμύρια Ευρωπαίοι (3% του συνόλου των ενηλίκων) έχουν δοκιμάσει κοκαΐνη κάποια στιγμή στη ζωή τους. Πιθανολογείται ότι μεταξύ 3 και 3,5 εκατομμύρια (1% του συνόλου των ενηλίκων) έκαναν χρήση της ουσίας τους τελευταίους 12 μήνες, ενώ περίπου 1,5 εκατομμύριο (0,5% του συνόλου των ενηλίκων) χαρακτηρίζονται ενεργοί χρήστες, καθώς έκαναν χρήση της ουσίας τον τελευταίο μήνα. Οι χρήστες κοκαΐνης είναι κυρίως νεαροί ενήλικες (15–34 ετών), ιδίως νεαροί άνδρες, κάτοικοι αστικών περιοχών.
Het EWDD schat dat ongeveer 9 miljoen Europeanen (3% van alle volwassenen) ooit cocaïne hebben gebruikt. Tussen 3 en 3,5 miljoen mensen (1% van alle volwassenen) hebben vermoedelijk het afgelopen jaar deze drug geprobeerd, terwijl ongeveer 1,5 miljoen mensen (0,5% van alle volwassenen) als actuele gebruikers kunnen worden beschouwd, aangezien zij cocaïne tijdens de laatste maand hebben gebruikt. Vooral jongvolwassenen (15–34 jaar) en in het bijzonder jonge mannen en mensen die in stedelijke gebieden wonen, gebruiken deze drug.
EMCDDA odhaduje, že zkušenost s kokainem má okolo devíti milionů Evropanů (3 % dospělého obyvatelstva). Během posledního roku tuto drogu pravděpodobně užilo 3–3,5 milionu (1 % dospělého obyvatelstva) a zhruba 1,5 milionu osob (0,5 % dospělého obyvatelstva) je řazeno mezi aktuální uživatele, kteří kokain užili během posledního měsíce. Užívání je soustředěno hlavně ve skupině mladých dospělých (ve věku 15–34 let), zejména mladých mužů, a ve skupině osob žijících v městských oblastech.
EONN anslår, at omkring 9 mio. europæere (3% af alle voksne) har prøvet at tage kokain. Mellem 3 og 3,5 mio. (1% af alle voksne) har sandsynligvis prøvet dette stof inden for det seneste år, mens omkring 1,5 mio. (0,5% af alle voksne) er klassificeret som aktuelle brugere, hvilket vil sige, at de har indtaget stoffet inden for den seneste måned. Brugen er navnlig koncentreret blandt de unge voksne (15–34 år), især i byområder og blandt unge mænd.
EMCDDA hinnangul on ligikaudu 9 miljonit eurooplast (3% täisealisest elanikkonnast) vähemalt korra kokaiini proovinud. 3–3,5 miljonit (1% täisealisest elanikkonnast) on kokaiini tarbinud viimase aasta jooksul, samas kui ligikaudu 1,5 miljonit (0,5% täisealisest elanikkonnast), keda võib liigitada praeguste tarbijate hulka, on kokaiini kasutanud viimase kuu jooksul. Kokaiini tarbimine on peamiselt levinud noorte täisealiste (15–34-aastaste), eriti noorte meeste ning linnaelanike seas.
EMCDDA arvioi, että noin 9 miljoonaa eurooppalaista (3% kaikista aikuisista) on käyttänyt kokaiinia ainakin kerran elämässään. Huumetta on viimeisen vuoden aikana kokeillut arviolta 3 – 3,5 miljoonaa eurooppalaista (1% kaikista aikuisista). Nykyisiä huumeiden käyttäjiä, jotka ovat käyttäneet sitä edellisen kuukauden aikana, on noin 1,5 miljoonaa (0,5% kaikista aikuisista). Käyttäjät ovat pääosin nuoria, 15–34-vuotiaita aikuisia, etenkin nuoria miehiä ja kaupunkilaisia.
Az EMCDDA becslései szerint körülbelül 9 millió európai (az összes felnőtt 3%-a) használt már kokaint az élete során. 3–3,5 millió közé tehető (az összes felnőtt 1%-a) azoknak a száma, akik az elmúlt évben feltehetően próbálták a tiltott szert, jelenlegi használónak pedig körülbelül 1,5 millióan (az összes felnőtt 0,5%-a) minősülnek. A kokain-használat elsősorban a fiatal felnőttekre (15–34 évesek) azon belül is többnyire a fiatal férfiakra, illetve a városban élőkre jellemző.
EONN anslår at totalt rundt 9 millioner europeere (eller 3% av alle voksne) har brukt kokain en eller annen gang. Et sted mellom 3 og 3,5 millioner (1% av alle voksne) kan ha prøvd stoffet i løpet av siste år, mens ca. 1,5 millioner (0,5% av alle voksne) klassifiseres som aktuelle brukere og har brukt kokain i løpet av siste måned. Bruken er hovedsakelig konsentrert blant unge voksne (15–34 år), særlig unge menn, og i urbane områder.
OEDT estimează că circa 9 milioane de europeni (3% din populaţia adultă) au consumat cocaină cel puţin o dată în viaţă. Se consideră că între 3 şi 3,5 milioane (1% din populaţia adultă) au încercat drogul în ultimele 12 luni, în timp ce aproximativ 1,5 milioane (0,5% din populaţia adultă) sunt clasificaţi drept consumatori actuali, consumând cocaină în ultimele 30 de zile. Consumul de cocaină este mai frecvent în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), în special bărbaţi şi din zonele urbane.
EMCDDA odhaduje, že približne 9 miliónov Európanov (3% dospelej populácie) má skúsenosti s kokaínom. Približne 3 až 3,5 miliónov (1% dospelej populácie) pravdepodobne skúsilo drogu v minulom roku, zatiaľ čo približne 1,5 miliónov (0,5% dospelej populácie) je klasifikovaných ako súčasní užívatelia, čo sú tí, ktorí užili drogu minulý mesiac. Užívanie narástlo najmä medzi mladými ľudˇmi (15–34 ročnými), najmä medzi mladými mužmi a obyvateľmi mestských oblastí.
Center EMCDDA ocenjuje, da je okoli 9 milijonov Evropejcev (3% vseh odraslih) že uporabilo kokain. Od 3 do 3,5 milijona (1% vseh odraslih) Evropejcev naj bi drogo poskusilo v zadnjem letu, medtem ko naj bi bilo rednih uporabnikov, sem se štejejo tisti, ki so kokain uživali v zadnjem mesecu, okoli 1,5 milijona (0,5% vseh odraslih). Uporaba kokaina je razširjena predvsem med mlajšimi odraslimi (15–34 let), zlasti mlajšimi moškimi, in tistimi, ki živijo v mestnih območjih.
ECNN uppskattar att omkring 9 miljoner européer (3% av alla vuxna) har använt kokain någon gång. Mellan 3 och 3,5 miljoner (1% av alla vuxna) tros ha testat drogen det senaste året, medan omkring 1,5 miljoner (0,5 % av alla vuxna) har använt kokain den senaste månaden. Kokain förekommer främst bland unga vuxna (15–34 år) och i synnerhet bland unga män och personer som bor i tätorter.
  Konfiskaty oraz dane ry...  
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005). Počínaje rokem 1998 bylo zemí EU s největším počtem záchytů a množstvím zachyceného heroinu Spojené království, následované Španělskem v počtu záchytů a Itálií v zachyceném množství (165). V roce 2002 bylo ve Spojeném království provedeno téměř 30 % záchytů heroinu a bylo zde zachyceno i téměř 30 % z celkového množství heroinu zachyceného v EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
Regnet i volum sto fortsatt Asia (56 %) og Europa (34 %) for mesteparten av heroinen som ble beslaglagt i verden i 2003. Europas andel øker, noe vi særlig på ser av de økte heroinbeslagene i land i Øst- og Sørøst-Europa (CND, 2005). Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165). I 2002 tok Storbritannia om lag 30 % av alle heroinbeslag og av den totale mengden heroin som ble beslaglagt i EU.
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005). Începând din 1998, Regatul Unit a fost statul membru al Uniunii Europene cu cel mai mare număr de capturi şi cu cea mai mare cantitate de heroină capturată, fiind urmat de Spania în ceea ce priveşte numărul de capturi şi, respectiv, de Italia din punctul de vedere al cantităţilor interceptate (165). În 2002, Regatul Unit a înregistrat aproximativ 30 % atât din numărul capturilor de heroină cât şi din cantitatea de heroină capturată în Uniunea Europeană.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  Monitorowanie i kontrol...  
Treść programów zapobiegawczych może zostać zbadana jedynie poprzez systematyczny rejestr działań zapobiegawczych, a w rezultacie, na podstawie istniejącej wiedzy dotyczącej efektywności, może zostać skierowana do konkretnych grup. Wytyczne lub standardy wdrażania programów zapobiegawczych są niezbędne, zwłaszcza w krajach, gdzie zapobieganie jest silnie zdecentralizowane.
Only by systematically recording prevention activities can the content of prevention programmes be reviewed and, as a result, based on existing knowledge regarding effectiveness, targeted to specific populations. Guidelines or standards for the implementation of prevention programmes are essential, particularly in countries where prevention is strongly decentralised.
Ce n'est qu'en notant systématiquement les actions de prévention que le contenu des programmes peut être révisé et, ensuite, sur la base des connaissances actualisées sur leur efficacité, ciblé sur des groupes spécifiques. Des lignes directrices ou des normes sur la mise en œuvre des programmes de prévention sont essentielles, en particulier dans les pays où la prévention est fortement décentralisée.
Nur durch eine systematische Erfassung von Präventionsmaßnahmen ist es möglich, die Inhalte von Präventionsprogrammen zu prüfen und sie auf der Grundlage der vorliegenden Kenntnisse über die Effizienz auf bestimmte Bevölkerungsgruppen zuzuschneiden. Leitlinien oder Standards für die Durchführung von Präventionsprogrammen sind von wesentlicher Bedeutung, insbesondere in Ländern, in denen die Prävention stark dezentralisiert ist.
El contenido de los programas de prevención sólo puede revisarse mediante el registro sistemático de las actividades de prevención y, en consecuencia, basándose en los conocimientos existentes sobre su eficacia, dirigirse a poblaciones específicas. Es esencial contar con directrices o normas de aplicación de los programas de prevención, sobre todo en países donde la prevención está muy descentralizada.
Soltanto una sistematica registrazione delle attività di prevenzione può consentire di revisionare il contenuto dei programmi di prevenzione e, di conseguenza, grazie alle informazioni disponibili sulla loro efficacia, indirizzare tali programmi a gruppi specifici della popolazione. Sono indispensabili linee guida o standard per l’attuazione dei programmi di prevenzione, soprattutto nei paesi in cui la prevenzione è fortemente decentrata.
Só o registo sistemático das actividades de prevenção permite analisar o conteúdo dos programas de prevenção e, consequentemente, com base nos conhecimentos existentes sobre a sua eficácia, direccioná-los para populações específicas. As orientações ou normas de execução dos programas de prevenção são essenciais, sobretudo em países onde a prevenção está muito descentralizada.
Το περιεχόμενο των προγραμμάτων πρόληψης μπορεί να αξιολογηθεί μόνον με τη συστηματική καταγραφή των δραστηριοτήτων πρόληψης, ώστε να στοχεύει συγκεκριμένες ομάδες πληθυσμού, βάσει των υπαρχουσών πληροφοριών σχετικά με την αποτελεσματικότητά τους. Οι κατευθυντήριες γραμμές και τα πρότυπα για την υλοποίηση των προγραμμάτων πρόληψης είναι θεμελιώδους σημασίας, ιδίως σε χώρες όπου η πρόληψη εμφανίζει μεγάλη αποκέντρωση.
Alleen door een systematische registratie van preventieactiviteiten kan de inhoud van preventieprogramma’s worden geëvalueerd zodat deze vervolgens, op basis van de bestaande kennis over de effectiviteit, doelgericht voor specifieke groepen ingezet kunnen worden. Richtsnoeren of normen voor de tenuitvoerlegging van preventieprogramma’s zijn essentieel, met name in landen waar de preventie in hoge mate gedecentraliseerd plaatsvindt.
Obsah programů prevence lze posoudit pouze pomocí systematického zaznamenávání preventivních aktivit, a v důsledku toho pak může být založen na existujících znalostech účinnosti a zaměřen na konkrétní populaci. Pokyny nebo standardy pro zavádění programů prevence jsou nezbytné, a to zvláště v zemích, kde je prevence výrazně decentralizovaná.
Kun ved systematisk at registrere forebyggelsesaktiviteterne er det muligt at få et overblik over indholdet af forebyggelsesprogrammerne og som resultat heraf at målrette dem mod specifikke befolkningsgrupper på grundlag af den eksisterende viden med hensyn til effektivitet. Retningslinjer eller standarder for gennemførelsen af forebyggelsesprogrammer er af afgørende betydning, navnlig i lande, hvor forebyggelsesindsatsen i vidt omfang er decentraliseret.
Üksnes ennetustegevuste süstemaatilise registreerimise kaudu on võimalik ennetusprogrammide sisu kontrollida ning kontrollimise tulemusena, kasutades olemasolevat infot efektiivsuse kohta, suunata neid programme spetsiifilistele sihtrühmadele. Suunised või normid ennetusprogrammide rakendamiseks on väga olulised, eriti riikides, kus ennetustegevus on tugevalt detsentraliseeritud.
Vain ehkäisytoiminnan järjestelmällinen kirjaaminen mahdollistaa ehkäisevän huumetyön ohjelmien sisällön tarkastelemisen ja siten – tehokkuudesta saatavilla olevan tiedon pohjalta – niiden kohdentamisen tiettyihin väestönosiin. Ehkäisevän huumetyön ohjelmien täytäntöönpanoa koskevat ohjeet tai säännöt ovat ratkaisevan tärkeitä erityisesti maissa, joissa ehkäisevä huumetyö on hyvin hajautettua.
A prevenciós programok tartalmának felülvizsgálatára és a hatékonyságról szerzett információ alapján annak konkrét célcsoportokra való irányítására csak a megelőzési tevékenységek szisztematikus nyilvántartásával van lehetőség. Elengedhetetlenül fontosak a prevenciós programok végrehajtására vonatkozó iránymutatások vagy szabványok, különösen az olyan országokban, ahol a megelőzés erősen decentralizált.
Bare ved systematisk registrering av forebyggende aktiviteter kan innholdet i forebyggende programmer gjennomgås og deretter – med utgangspunkt i eksisterende kunnskap om effektivitet – rettes mot spesifikke populasjoner. Retningslinjer eller standarder for gjennomføringen av forebyggende programmer er vesentlig, særlig i land hvor det forebyggende arbeidet er svært desentralisert.
Numai înregistrarea sistematică a activităţilor de prevenire face posibilă o analiză a conţinutului programelor de prevenire şi apoi direcţionarea acestora spre populaţii specifice pe baza cunoştinţelor existente privind eficienţa. Liniile directoare sau standardele au o importanţă esenţială pentru punerea în aplicare a programelor de prevenire, în special în ţările în care prevenirea este foarte descentralizată.
Obsah preventívnych programov možno kontrolovať len systematickým zaznamenávaním preventívnych činností a na základe znalosti ich efektívnosti sa potom zamerať na určité skupiny obyvateľstva. Usmernenia alebo normy uplatňovania preventívnych programov sú nevyhnutné najmä v krajinách, v ktorých je prevencia dôsledne decentralizovaná.
Vsebina programov preprečevanja se lahko pregleda samo s sistematičnim beleženjem preventivnih dejavnosti in tako temelji na obstoječem znanju o učinkovitosti, usmerjeni na specifične skupine prebivalcev. Smernice ali standardi za izvajanje programov preprečevanja so ključni, zlasti v državah, v katerih je preprečevanje močno decentralizirano.
Bara en systematisk registrering av preventionsaktiviteter gör det möjligt att granska preventionsprogrammens innehåll, så att de kan baseras på aktuella kunskaper om effektivitet och inriktas på specifika befolkningsgrupper. Det behövs riktlinjer eller standarder för genomförandet av preventionsprogram, särskilt i länder där preventionsarbetet är starkt decentraliserat.
Tikai veicot sistemātisku uzskaiti par profilakses pasākumiem, ir iespējams pārskatīt profilakses programmu saturu, un tā rezultātā, balstoties uz esošajām zināšanām par efektivitāti, piemērot specifiskai mērķauditorijai. Norādījumi un standarti par profilakses programmu realizāciju ir ļoti svarīgi, jo īpaši valstīs, kurās profilakses pasākumi ir lielā mērā decentralizēti.
  Informacje na temat Sys...  
Gdy tylko ryzyko zatrucia mieszanką kokainy z atropiną stało się widoczne, EMCDDA natychmiast skontaktowało się ze wszystkimi partnerami EWS, sugerując, by poinformowali oni swoje sieci, a zwłaszcza odpowiednie organy ds.
In the last two months of 2004, several cases of intoxication due to consumption of cocaine adulterated with relatively high doses of atropine (88) were reported in Belgium, France, Italy, and the Netherlands. As soon as the risk of combined cocaine/atropine intoxication became apparent, the EMCDDA issued an alert to the EWS partners, advising them to inform their networks and, in particular, the relevant health authorities on the signs of cocaine/atropine intoxication so that it can be diagnosed at an early stage. As a result, several Member States also chose to release early warnings to their networks or public heath authorities.
Au cours des deux derniers mois de 2004, plusieurs cas d'intoxication due à la consommation de cocaïne dénaturée et de doses relativement élevées d'atropine (88) ont été rapportées en Belgique, en France, en Italie et aux Pays-Bas. Dès que le risque d'intoxication associé à la combinaison de cocaïne et d'atropine est devenu évident, l'OEDT a lancé une alerte auprès des partenaires du SAR, en leur conseillant d'informer leurs réseaux et, en particulier, les autorités sanitaires compétentes sur les signes de l'intoxication à la cocaïne/atropine, de sorte qu'elle puisse être rapidement diagnostiquée. Plusieurs États membres ont alors choisi de lancer des alertes rapides à leurs réseaux ou aux autorités responsables de la santé publique.
In den letzten beiden Monaten des Jahres 2004 meldeten Belgien, Frankreich, Italien und die Niederlande mehrere Fälle von Vergiftungen durch den Konsum von Kokain, das mit relativ hohen Dosen von Atropin (88) versetzt war. Sobald das Risiko einer kombinierten Vergiftung durch Kokain/Atropin bekannt wurde, gab die EBDD eine Warnung an die Partner im Frühwarnsystem heraus und riet ihnen, ihre Netze und insbesondere die zuständigen Gesundheitsbehörden über die Symptome einer Kokain/Atropin-Vergiftung zu informieren, damit diese in einem frühen Stadium diagnostiziert werden konnte. In der Folge beschlossen mehrere Mitgliedstaaten, ebenfalls Frühwarnungen an ihre Netze oder Gesundheitsbehörden herauszugeben.
En los últimos dos meses de 2004, Bélgica, Francia, Italia y los Países Bajos registraron varios casos de intoxicación por consumo de cocaína adulterada con dosis relativamente elevadas de atropina (88). En cuanto apareció el riesgo de intoxicación por la combinación de cocaína y atropina, el OEDT lanzó un aviso de alerta a los miembros del SAR, advirtiéndoles de que comunicar los síntomas de intoxicación por cocaína y atropina a sus redes y, en particular, a las autoridades sanitarias, a fin de facilitar el diagnóstico rápido. En consecuencia, varios de los Estados miembros decidieron lanzar también alertas rápidas a sus redes o autoridades sanitarias públicas.
Negli ultimi due mesi del 2004 sono stati segnalati da Belgio, Francia, Italia e Paesi Bassi alcuni casi di intossicazione dovuta al consumo di cocaina adulterata con dosi relativamente alte di atropina (88). Non appena è emerso il rischio di intossicazione combinata da cocaina/atropina, l’OEDT ha lanciato un allerta ai partner del sistema di allarme rapido, suggerendo loro di informare le rispettive reti e, in particolare, le autorità sanitarie competenti in merito ai segni dell’intossicazione da cocaina/atropina, perché potesse essere diagnosticata in una fase precoce. Di conseguenza alcuni Stati membri hanno deciso di lanciare allarmi rapidi alle rispettive reti o autorità sanitarie pubbliche.
Nos últimos dois meses de 2004, foram notificados vários casos de intoxicação devida ao consumo de cocaína adulterada com doses relativamente elevadas de atropina (88) na Bélgica, França, Itália e Países Baixos. Assim que o risco de intoxicação devido à combinação de cocaína com atropina se tornou visível, o OEDT emitiu um alerta para os parceiros do EWS, aconselhando-os a informarem as suas redes e, em especial, as autoridades sanitárias competentes a respeito dos sintomas de intoxicação causada por cocaína/atropina, para que esta possa ser diagnosticada numa fase inicial. Em resultado deste aviso, vários Estados-Membros optaram igualmente por emitir alertas precoces para as suas redes ou autoridades de saúde pública.
Κατά τους τελευταίους δύο μήνες του 2004, αναφέρθηκαν στο Βέλγιο, τη Γαλλία, την Ιταλία και τις Κάτω Χώρες αρκετές περιπτώσεις τοξίκωσης λόγω κατανάλωσης κοκαΐνης νοθευμένης με σχετικά υψηλές δόσεις ατροπίνης (88). Μόλις έγινε εμφανής ο κίνδυνος της τοξίκωσης από τον συνδυασμό κοκαΐνης/ατροπίνης, το ΕΚΠΝΤ ειδοποίησε τους εταίρους του EWS, συνιστώντας να ενημερώσουν τα δίκτυά τους και, ειδικότερα, τις αρμόδιες υγειονομικές αρχές σχετικά με τα συμπτώματα της τοξίκωσης από κοκαΐνη/ατροπίνη, ώστε να είναι δυνατή η έγκαιρη διάγνωση. Ως εκ τούτου, αρκετά κράτη μέλη αποφάσισαν επίσης να εκδώσουν έγκαιρη προειδοποίηση στα δίκτυά τους ή τις δημόσιες υγειονομικές αρχές.
In de laatste twee maanden van 2004 zijn er in België, Frankrijk, Italië en Nederland diverse gevallen gerapporteerd van intoxicaties als gevolg van de consumptie van cocaïne die versneden was met relatief hoge doses atropine (88). Na een evaluatie van de omvang van het intoxicatierisico met de cocaïne/atropine-mix, heeft het EWDD naar alle EWS-partners een waarschuwing doen uitgaan met het advies om de eigen netwerken en met name ook de relevante autoriteiten te informeren over de symptomen van een cocaïne/atropine-intoxicatie zodat deze in een vroeg stadium gediagnosticeerd kan worden. Een aantal lidstaten besloot vervolgens op basis van de EWS-informatie om de eigen netwerken en instanties voor de volksgezondheid snel te waarschuwen.
V posledních dvou měsících roku 2004 bylo hlášeno několik případů intoxikace v důsledku konzumace kokainu s příměsí relativně vysokých dávek atropinu (88) v Belgii, Francii, Itálii a Nizozemsku. Hned jak bylo zřejmé riziko kombinované intoxikace kombinací kokainu a atropinu, EMCDDA vydala výstražný signál partnerům v systému včasného varování a doporučila jim informovat jejich sítě, a zejména příslušné zdravotnické orgány, o příznacích intoxikace kombinací kokainu a atropinu tak, aby ji bylo možné diagnostikovat v raném stádiu. V důsledku toho se také několik členských států rozhodlo vydat včasné varování svým sítím nebo orgánům veřejného zdraví.
I de seneste to måneder af 2004 blev der i Belgien, Frankrig, Italien og Nederlandene meldt om mange forgiftningstilfælde som følge af indtagelse af kokain blandet med forholdsvis høje doser atropin (88). Så snart risikoen for kombineret kokain-/atropinforgiftning blev klar, udsendte EONN en advarsel til parterne i EWS med opfordring til at informere deres netværk og navnlig de relevante sundhedsmyndigheder om tegn på kokain-/atropinforgiftning, således at den kan diagnosticeres på et tidligt stadium. Som følge heraf valgte flere medlemsstater også at udsende tidlige varslinger til deres netværk eller offentlige sundhedsmyndigheder.
2004. aasta kahe viimase kuu jooksul teatasid Belgia, Prantsusmaa, Itaalia ja Madalmaad mitmetest mürgistusjuhtumitest, mis olid üsna suurte atropiini (88) kogustega segatud kokaiini tarbimise tagajärg. Kohe, kui kombineeritud kokaiini/atropiini mürgistuse oht ilmsiks tuli, teatas Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus varajase hoiatamise süsteemi partneritele häireolukorrast, soovitades neil jagada oma võrgustikele ja eelkõige asjaomastele tervishoiuasutustele infot kokaiini/atropiini mürgistuse sümptomite kohta, et seda oleks võimalik diagnoosida varases staadiumis. Selle tulemusena otsustasid mitmed liikmesriigid anda varased hoiatused oma kohalikele võrgustikele või tervishoiuasutustele.
Belgia, Ranska, Italia ja Alankomaat ilmoittivat vuoden 2004 kahden viimeisen kuukauden aikana useita myrkytystapauksia, jotka johtuivat sellaisen kokaiinin käytöstä, johon oli lisätty melko suuria annoksia atropiinia (88). Heti kun vaara kokaiinin ja atropiinin yhdistelmän aiheuttamasta myrkytyksestä ilmeni, EMCDDA lähetti varoituksen nopeaan tiedonvaihtojärjestelmään kuuluville kumppaneille ja pyysi heitä välittämään verkostoilleen ja etenkin asianomaisille terveysviranomaisille tiedon kokaiinin/atropiinin myrkytyksen merkeistä, jotta se voitaisiin tunnistaa varhaisessa vaiheessa. Useat jäsenvaltiot päättivätkin antaa ennakkovaroituksen verkostoilleen tai terveysviranomaisilleen.
2004 utolsó két hónapja során Belgiumból, Franciaországból, Olaszországból és Hollandiából számos olyan esetet jelentettek, amikor viszonylag nagy adag atropinnal(88) hamisított kokain okozott mérgezést. Amint a kombinált kokain/atropin mérgezés kockázata nyilvánvalóvá vált, az EMCDDA figyelmeztetést küldött az EWS partnerek részére, amelyben javasolta a hálózataik, és különösen az érintett egészségügyi hatóságok tájékoztatását a kokain-/atropinmérgezés jeleiről, hogy e tüneteket még a korai szakaszban diagnosztizálni tudják. Ennek folyományaként sok tagállam korai figyelmeztetésben hívta fel hálózatai vagy egészségügyi hatóságai figyelmét a veszélyre.
I løpet av de to siste månedene av 2004 ble flere tilfeller av forgiftning som skyldtes inntak av kokain utspedd med ganske høye doser atropin (88), rapportert fra Belgia, Frankrike, Italia og Nederland. Umiddelbart etter at faren for forgiftning ved kombinasjonen kokain og atropin ble kjent, sendte EONN ut et varsel til EWS-partnerne med anbefaling om å informere sine nettverk og da særlig relevante helsemyndigheter om symptomene på kokain/atropin-forgiftning, slik at diagnose kunne stilles på et tidlig tidspunkt. Som resultat av dette valgte flere medlemsstater også å sende ut tidlige varsler til sine nettverk og helsemyndigheter.
În ultimele două luni ale anului 2004, au fost raportate mai multe cazuri de intoxicaţii provocate de consumul de cocaină falsificată cu doze relativ mari de atropină (88) în Belgia, Franţa, Italia, şi în Ţările de Jos. Imediat după identificarea riscului de intoxicaţie cu combinaţia cocaină/atropină, OEDT a emis o alertă către partenerii din EWS, sfătuindu-i să îşi informeze reţelele, şi în special autorităţile competente din domeniul sănătăţii privind semnele intoxicaţiei cu cocaină/atropină astfel încât aceasta să poată fi diagnosticată într-un stadiu timpuriu. În consecinţă, mai multe state membre au decis să transmită avertizări rapide reţelelor sau autorităţilor din domeniul sănătăţii publice.
V posledných dvoch mesiacoch roku 2004 oznámili z Belgicka, Francúzska, Talianska a Holandska viaceré prípady otráv po konzumácii kokaínu znehodnoteného relatívne vysokými dávkami atropínu (88). Hneď, ako bolo zrejmé riziko kombinovanej kokaínovo-atropínovej otravy, EMCDDA vydalo pokyn partnerom EWS informovať svoje siete a najmä príslušné zdravotnícke orgány o príznakoch kokaínovo-atropínovej otravy, aby ju mohli diagnostikovať v ranom štádiu. Na základe neho sa aj viaceré členské štáty rozhodli vydať včasné varovanie svojim sieťam alebo orgánom verejného zdravia.
V zadnji mesecih leta 2004 so iz Belgije, Francije, Italije in Nizozemske poročali o več primerih zastrupitve zaradi uživanja kokaina, primešanega sorazmerno visokim odmerkom atropina (88). Takoj ko je tveganje za zastrupitev s kombiniranim kokainom/atropinom postalo očitno, je Center opozoril vse partnerje EWS ter jim svetoval, naj svoje mreže in zlasti ustrezne zdravstvene organe obvestijo o znakih zastrupitve s kokainom/atropinom, da se je lahko odkrila v zgodnji fazi. Tako se je več držav članic odločilo tudi, da izdajo zgodnja obvestila svojim mrežam ali javnim zdravstvenim organom.
Under de två sista månaderna 2004 rapporterades flera fall av förgiftning till följd av konsumtion av kokain utspätt med relativt höga doser atropin(88) i Belgien, Frankrike, Italien och Nederländerna. Så snart risken för kombinerad kokain- och atropinförgiftning blev uppenbar utfärdade ECNN en varning till förvarningssystemets parter och uppmanade dem att informera sina nätverk och i synnerhet relevanta hälsomyndigheter om symptomen på kokain- och atropinförgiftning, så att rätt diagnos kan ställas på ett tidigt stadium. Det fick också till följd att flera medlemsstater valde att utfärda varningar till sina nätverk och hälsomyndigheter.
  Konfiskaty oraz dane ry...  
Afganistan stał się zdecydowanie wiodącym światowym dostawcą nielegalnego opium, zwłaszcza że w roku 2004 ponownie wzrósł w tym kraju całkowity obszar upraw. W 2004 roku światowy poziom produkcji nielegalnego opium został oszacowany na ok. 4 850 ton (4 766 ton w roku 2003).
Afghanistan has become by far the world leader in the supply of illicit opium, especially as the total area under cultivation increased again in 2004. Global production of illicit opium in 2004 was estimated to be about 4 850 tonnes (4 766 tonnes in 2003), to which Afghanistan contributed 87 % and Myanmar 8 %. Global opium production has remained stable over the last five years, except in 2001, when a ban on opium poppy cultivation in Afghanistan, enforced by the Taliban regime, resulted in a dramatic but short-lived decline. Global potential manufacture of heroin was estimated at 485 tonnes in 2004 (477 tonnes in 2003) (CND, 2005).
L'Afghanistan est de loin le premier fournisseur mondial d'opium illicite, en particulier du fait que la superficie totale de culture a une nouvelle fois augmenté en 2004. La production mondiale d'opium illicite était estimée à quelque 4 850 tonnes en 2004 (4 766 tonnes en 2003), dont 87 % provenaient d'Afghanistan et 8 % du Myanmar. La production mondiale d'opium est restée stable au cours des cinq dernières années, à l'exception de 2001, lorsqu'une interdiction de la culture de pavot imposée en Afghanistan par le régime des Talibans a abouti à une réduction spectaculaire, quoique de courte durée, de la production. La fabrication mondiale potentielle d'héroïne était estimée à 485 tonnes en 2004 (477 tonnes en 2003) (CND, 2005).
Aus Afghanistan stammt bei weitem der größte Teil des illegalen Opiums, zumal hier die gesamte Anbaufläche 2004 erneut gewachsen ist. Die Weltproduktion von illegalem Opium im Jahr 2004 wurde auf etwa 4 850 Tonnen (2003 waren es 4 766 Tonnen) geschätzt, wovon 87 % in Afghanistan und 8 % in Myanmar hergestellt wurden. Die weltweite Opiumherstellung ist in den letzten fünf Jahren stabil geblieben, mit Ausnahme von 2001, als ein vom Talibanregime in Afghanistan verhängtes Anbauverbot für Schlafmohn zu einem drastischen, aber kurzzeitigen Rückgang der Opiumherstellung führte. Das weltweite Produktionspotenzial von Heroin wurde 2004 auf 485 Tonnen geschätzt (2003 waren es 477 Tonnen) (CND, 2005).
Afganistán es, con diferencia, el líder mundial del suministro de opio ilegal, sobre todo porque la superficie de cultivo volvió a aumentar en 2004. Se calcula que la producción mundial de opio ilegal ascendió en 2004 a unas 4.850 toneladas (4.766 toneladas en 2003), el 87% procedentes de Afganistán y el 8% de Myanmar. La producción mundial de opio ha permanecido estable durante los últimos cinco años, salvo en 2001, cuando la prohibición del cultivo de adormidera dictada por el régimen talibán de Afganistán se tradujo en un descenso espectacular, pero temporal. Se calcula que el potencial de fabricación mundial de heroína era de 485 toneladas en 2004 (477 toneladas en 2003) (CDE, 2005).
L’Afghanistan è senza dubbio il leader mondiale nella fornitura di oppio illecito, specialmente dopo l’aumento nel 2004 della superficie complessiva riservata alla coltivazione. Nello stesso anno la produzione globale di oppio illecito era stimata in circa 4 850 tonnellate (4 766 tonnellate nel 2003), di cui l’ 87% prodotto in Afghanistan e l’8% a Myanmar. La produzione globale di oppio è rimasta stabile negli ultimi cinque anni, fatta eccezione per il 2001, quando il regime dei Talebani in Afghanistan aveva proibito la coltivazione del papavero da oppio, determinando così un calo, netto ma di breve durata, della produzione. La potenziale produzione globale di eroina è stata stimata in 485 tonnellate nel 2004 (477 tonnellate nel 2003) (CND, 2005).
O Afeganistão tornou-se, de longe, o principal fornecedor mundial de ópio ilegal, em especial porque a área total cultivada voltou a aumentar em 2004. Estima-se que a produção mundial de ópio ilegal em 2004 atingiu cerca de 4 850 toneladas (4 766 toneladas em 2003), 87% das quais provenientes do Afeganistão e 8% de Myanmar. A produção mundial de ópio tem permanecido estável ao longo dos últimos cinco anos com excepção de 2001, quando a proibição do cultivo de papoilas opiáceas imposta pelo regime dos Talibãs no Afeganistão se traduziu numa diminuição drástica, mas efémera, da produção. A produção mundial potencial de heroína foi estimada em 485 toneladas em 2004 (477 toneladas em 2003) (CND, 2005).
Το Αφγανιστάν είναι με διαφορά η πρώτη προμηθεύτρια χώρα παράνομου οπίου στον κόσμο, ιδίως αφότου οι συνολικές εκτάσεις καλλιέργειας της οπιούχου παπαρούνας αυξήθηκαν και πάλι το 2004. Η παγκόσμια παραγωγή παράνομου οπίου το 2004 εκτιμάται σε περίπου 4 850 τόνους (4 766 τόνους το 2003), εκ των οποίων 87 % προερχόταν από το Αφγανιστάν και 8 % από τη Μιανμάρ. Η παγκόσμια παραγωγή οπίου παρέμεινε σταθερή κατά την τελευταία πενταετία, με εξαίρεση το 2001, όταν η απαγόρευση της καλλιέργειας της οπιούχου παπαρούνας που επέβαλε το καθεστώς των Ταλιμπάν στο Αφγανιστάν είχε ως αποτέλεσμα εντυπωσιακή, αλλά βραχύβια, πτώση της παραγωγής. Η παγκόσμια δυνητική παρασκευή ηρωίνης εκτιμάται σε 485 τόνους το 2004 (477 τόνοι το 2003) (CND, 2005).
Afghanistan is inmiddels uitgegroeid tot 's werelds verreweg grootste leverancier van illegale opium, zeker gezien het feit dat de totale grondoppervlakte die in dat land voor de opiumteelt wordt gebruikt, in 2004 nog verder is toegenomen. De wereldwijde productie van illegale opium wordt in 2004 geschat op ongeveer 4 850 ton (4 766 ton in 2003) waarvan 87% in Afghanistan en 8% in Myanmar is geproduceerd. De mondiale opiumproductie is de afgelopen vijf jaar gestabiliseerd, evenwel met uitzondering van 2001, toen het verbod dat het Taliban-regime op de teelt van opiumpapaver had uitgevaardigd, tot een scherpe, zij het korte productiedaling heeft geleid. Wereldwijd werd de potentiële productie van heroïne in 2004 op 485 ton geschat (477 ton in 2003) (CND, 2005).
Afghánistán se stal zdaleka největším dodavatelem nelegálního opia na světě, a to zejména po dalším rozšíření celkové obdělávané plochy v roce 2004. Globální produkce nelegálního opia v roce 2004 se odhadovala asi na 4 850 tun (4 766 tun v roce 2003), k čemuž Afghánistán přispíval 87 % a Barma 8 %. Globální produkce opia se udržovala v průběhu posledních pěti let na stabilní úrovni, s výjimkou roku 2001, kdy zákaz pěstování opiového máku v Afghánistánu vynucený režimem Talibanu vedl k dramatickému, avšak krátkodobému poklesu. Globální potenciální výroba heroinu se v roce 2004 odhadovala na 485 tun (477 tun v roce 2003) (CND, 2005).
Afghanistan er på verdensplan blevet langt den største leverandør af illegal opium, især da det samlede dyrkningsareal igen er øget i 2004. Den globale produktion af illegal opium i 2004 blev anslået til ca. 4 850 tons (4 766 tons i 2003), hvoraf Afghanistan bidrog med 87 % og Myanmar med 8 %. Den samlede opiumproduktion har været stabil gennem de seneste fem år bortset fra 2001, hvor et forbud mod valmuedyrkning i Afghanistan, der blev håndhævet af Taleban-regimet, førte til et drastisk, men kortvarigt fald. Den globale potentielle produktion af heroin blev anslået til 485 tons i 2004 (477 tons i 2003) (CND, 2005).
Afganistan on ebaseadusliku oopiumi tootmises maailmas selgelt esikohal, eriti arvestades sel otstarbel haritava maa pindala suurenemist 2004. aastal. Ülemaailmne ebaseaduslik oopiumitoodang 2004. aastal oli hinnanguliselt umbes 4850 tonni (4766 tonni 2003. aastal), millest 87% tootis Afganistan ja 8% Myanmar. Oopiumitootmine maailmas on püsinud stabiilsena viimase viie aasta jooksul, välja arvatud 2001. aasta, mil Talibani režiimi kehtestatud unimaguna viljelemiskeeld Afganistanis kutsus esile tugeva, kuid lühiajalise languse. Maailma potentsiaalse heroiinitoodangu mahuks hinnati 2004. aastal 485 tonni (477 tonni 2003. aastal) (CND, 2005).
Afganistanista on tullut selkeästi maailman johtava laittoman oopiumin tuottaja, etenkin kun viljelty kokonaispinta-ala kasvoi jälleen vuonna 2004. Maailmanlaajuisen laittoman oopiumin tuotannon arvellaan vuonna 2004 olleen noin 4 850 tonnia (4 766 tonnia vuonna 2003), josta Afganistan tuotti 87 prosenttia ja Myanmar 8 prosenttia. Maailmanlaajuinen oopiumin tuotanto on pysynyt vakaana viimeisten viiden vuoden ajan lukuun ottamatta vuotta 2001, jolloin Taliban-hallinnon asettama oopiumiunikon viljelykielto Afganistanissa johti tuotannon jyrkkään mutta lyhytaikaiseen laskuun. Heroiinin maailmanlaajuisen tuotannon arvellaan vuonna 2004 olleen 485 tonnia (477 tonnia vuonna 2003) (CND, 2005).
Afganisztán egyértelműen világelső a tiltott ópium előállítása terén, különösen a művelés alatt álló teljes terület 2004-es újabb növekedését is figyelembe véve. A tiltott ópium globális termelése 2004-ben körülbelül 4850 tonnára rúgott (2003-ban 4766 tonna), amelyhez Afganisztán 87%-ban, Mianmar pedig 8%-ban járult hozzá. A világ ópiumtermelése az elmúlt öt év folyamán stabil maradt, 2001 kivételével, amikor az ópiummák termesztésének Afganisztánban a talibán rezsim által foganatosított betiltása drámai, azonban rövid életű csökkenést eredményezett. A globális potenciális herointermelést 2004-ben 485 tonnára becsülték (2003-ban 477 tonna) (CND, 2005).
Afghanistan er virkelig blitt verdensledende når det gjelder produksjon av illegal opium, særlig ettersom det totale dyrkingsarealet igjen økte i 2004. Den globale produksjonen av illegal opium i 2004 ble anslått til ca. 4 850 tonn (4 766 tonn i 2003), hvorav Afghanistan sto for 87 % og Myanmar 8 %. Opiumsproduksjonen i verden har vært stabil de siste fem årene, bortsett fra i 2001, da Taliban-regimet nedla forbud mot dyrking av opiumsvalmuen i Afghanistan, noe som resulterte i en kraftig men kortvarig nedgang. Det globale potensialet for produksjon av heroin ble anslått til 485 tonn i 2004 (477 tonn i 2003) (CND, 2005).
Afganistanul a devenit de departe liderul mondial în aprovizionarea cu opiu ilicit, mai ales datorită faptului că suprafaţa totală a culturilor a crescut din nou în 2004. Producţia globală de opiu ilicit în 2004 a fost estimată la aproximativ 4 850 tone (4 766 tone în 2003), la care Afganistanul a contribuit în proporţie de 87 %, iar Uniunea Myanmar în proporţie de 8 %. Producţia globală de opiu a rămas stabilă în ultimii cinci ani, cu excepţia anului 2001, când interdicţia impusă de regimul taliban asupra cultivării macilor pentru opiu în Afganistan a determinat o scădere dramatică, dar de scurtă durată a acesteia. Potenţialul global de producţie a heroinei a fost estimat la 485 tone în 2004 (477 tone în 2003) (CND, 2005).
Afganistan sa, najmä po opätovnom rozšírení celkových pestovateľských plôch v roku 2004, stal s odstupom najväčším dodávateľom nelegálneho ópia na svete. V roku 2004 sa odhadovala svetová výroba nelegálneho ópia na asi 4 850 ton (4 766 ton v roku 2003), na ktorých sa Afganistan podieľal 87 % a Mjanmarsko 8 %. Svetová výroba ópia ostávala v posledných piatich rokoch stabilná s výnimkou roku 2001, keď zákaz pestovania ópiového maku v Afganistane, presadzovaný talibanským režimom, spôsobil dramatický, ale krátkodobý pokles. Do úvahy prichádzajúca svetová výroba heroínu bola odhadnutá na 485 ton v roku 2004 (477 ton v roku 2003) (CND 2005).
Afganistan je postal absolutno vodilna država na svetu pri dobavi prepovedanega opija, zlasti zato, ker se je skupna obdelovalna površina leta 2004 ponovno povečala. Ocenjeno je bilo, da je leta 2004 svetovna proizvodnja prepovedanega opija znašala 4850 ton (4766 ton leta 2003), h kateri je Afganistan prispeval 87 % in Mjanmar 8 %. Svetovna proizvodnja opija v zadnjih petih letih je ostala stabilna, razen v letu 2001, ko je zaradi prepovedi gojenja vrtnega maka, ki jo je uvedel talibanski režim v Afganistanu, proizvodnja za kratko močno upadla. Za leto 2004 je bilo ocenjeno, da verjetna svetovna proizvodnja heroina znaša 485 ton (477 ton leta 2003) (CND, 2005).
Afghanistan har med bred marginal blivit det land som producerar mest olagligt opium, framför allt eftersom det totala odlingsområdet fortsatte att öka under 2004. Den globala produktionen av olagligt opium år 2004 har uppskattats till omkring 4 850 ton (4 766 ton år 2003), varav Afghanistan stod för 87 % och Myanmar för 8 %. Den globala opiumproduktionen har legat på samma nivå under de fem senaste åren utom 2001, då talibanregimen i Afghanistan genomdrev ett förbud mot odling av opiumvallmo med en drastisk men kortvarig produktionsminskning som följd. Den potentiella heroinproduktionen har uppskattats till 485 ton år 2004 (477 ton år 2003) (CND, 2005).
  RozdziaÅ‚ 7: PrzestÄ™pc...  
„Zgłoszenia” (171) przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu odzwierciedliły różnice w krajowych przepisach prawa, sposobach ich stosowania i egzekwowania oraz w wyznaczonych priorytetach i zasobach przeznaczonych przez instytucje prawa karnego na wykrywanie poszczególnych przestępstw.
‘Reports’ (171) of drug law offences reflected differences in national legislations, in the ways in which the laws are applied and enforced and in the priorities and resources allocated by criminal justice agencies to specific crimes. In addition, information systems on drug law offences vary considerably between countries, especially in relation to reporting and recording practices, i.e. what is recorded and when and how. These differences make comparisons between EU countries difficult.
Les «rapports» (171) d'infractions à la législation antidrogue traduisent les différences entre les législations nationales, mais aussi les variations dans la manière dont les lois sont appliquées et les disparités entre les priorités et les ressources allouées par les autorités judiciaires à la lutte contre certains types de crimes et délits. En outre, les systèmes d'information sur les infractions à la législation antidrogue varient considérablement d'un pays à l'autre, en particulier en ce qui concerne les pratiques de signalement et d'enregistrement, c'est-à-dire ce qui est consigné et quand et comment cela se fait. Ces différences rendent difficiles les comparaisons entre pays de l'UE.
„Berichte“ (171) über Drogendelikte machen die Unterschiede in der nationalen Gesetzgebung sowie bei der Anwendung und Durchsetzung der Gesetze deutlich und geben Aufschluss über die Prioritäten und die von den Strafjustizbehörden für die Verfolgung bestimmter Straftaten bereitgestellten Ressourcen. Darüber hinaus bestehen zwischen den einzelnen Ländern große Unterschiede in den Informationssystemen im Bereich der Drogendelikte, insbesondere im Hinblick auf Melde- und Erfassungsmethoden, d. h. darauf, was wann wie erfasst wird. Aufgrund dieser Unterschiede sind Vergleiche zwischen den EU-Ländern kaum möglich.
Las «notificaciones» (171) de delitos contra las leyes antidroga reflejan diferencias entre las legislaciones nacionales, pero también entre las distintas formas de hacerlas cumplir y entre las prioridades y recursos que los organismos judiciales asignan para delitos concretos. Además, los sistemas de información sobre las infracciones a la legislación antidroga presentan diferencias considerables según los países, sobre todo en lo que se refiere a los procedimientos de notificación y registro, es decir, qué se registra, cuándo y cómo. Estas diferencias dificultan la comparación de los datos entre los países de la UE.
Le “segnalazioni” (171) di questo tipo di reati riflettevano le differenze esistenti a livello di legislazioni nazionali, diverse modalità di applicazione delle leggi nonché le priorità e le risorse assegnate dalla giustizia penale a reati specifici. Inoltre i relativi sistemi informativi variano considerevolmente da un paese all’altro, con particolare riferimento alle prassi di segnalazione e registrazione (dati registrati, quando e come). Queste differenze rendono difficile il confronto tra i paesi dell’UE.
Οι «αναφορές» (171) αδικημάτων που εμπίπτουν στην εθνική νομοθεσία περί ναρκωτικών απηχούν τις διαφορές στη νομοθεσία αλλά και τους διάφορους τρόπους με τους οποίους επιβάλλεται και εφαρμόζεται η νομοθεσία, καθώς και τις προτεραιότητες και τους πόρους που διατίθενται για την αντιμετώπιση συγκεκριμένων αδικημάτων από τις αρχές της ποινικής δικαιοσύνης. Επίσης, τα συστήματα πληροφοριών σχετικά με αδικήματα της νομοθεσίας περί ναρκωτικών ποικίλλουν σημαντικά μεταξύ των χωρών, ιδίως όσον αφορά τις διαδικασίες καταγραφής και αναφοράς, δηλαδή ποια στοιχεία καταγράφονται πότε και με ποιο τρόπο. Οι διαφορές αυτές καθιστούν δυσχερή τη διενέργεια συγκρίσεων μεταξύ των χωρών της ΕΕ.
Aangiften van drugsdelicten(171) zijn een afspiegeling van verschillen in de manier waarop de nationale wetgeving gehandhaafd en toegepast wordt, alsmede van de middelen en prioriteiten die aan specifieke misdaden worden toegekend door de opsporings- en vervolgingsinstanties. Daarnaast bestaan er aanzienlijke verschillen tussen landen in de informatiesystemen voor drugsdelicten, met name met betrekking tot de rapportage- en registratieprocedures, dat wil zeggen dat er uiteenlopende procedures bestaan voor wat er wanneer wordt geregistreerd en op welke wijze dit gebeurt. Door deze verschillen is het erg moeilijk gegevens tussen de diverse EU-landen te vergelijken.
Do „hlášení“ (171) o trestných činech porušujících protidrogové právní předpisy se promítají rozdíly v právním řádu jednotlivých zemí, různorodost způsobů, jimiž jsou tyto zákony uplatňovány a vymáhány, a také rozdíly v prioritách a finančních zdrojích, které orgány činné v trestním řízení přidělují na konkrétní trestné činy. Informační systémy shromažďující údaje o trestných činech, při nichž došlo k porušení protidrogových právních předpisů, se navíc v jednotlivých zemích značně liší, zvláště pokud jde o postup podávání hlášení a zaznamenávání těchto trestných činů, tj. toho, co se zaznamenává, kdy a jak. V důsledku těchto rozdílů lze jednotlivé země EU jen obtížně srovnávat.
'Indberetninger' (171) af narkotikalovovertrædelser afspejler forskelle med hensyn til de nationale lovgivninger, de måder, hvorpå loven håndhæves og anvendes, samt prioriteringerne og de ressourcer, der af kriminalretlige institutioner er afsat til specifikke former for kriminalitet. Dertil kommer, at informationssystemerne om narkotikaovertrædelser varierer betragteligt fra land til land, navnlig hvad angår indberetningsprocedurer og registreringspraksis, dvs. hvad der registreres, hvornår og hvorledes. Disse forskelle vanskeliggør sammenligninger mellem EU-lande.
Enamikus ELi liikmesriikides on suurem osa uimastialaste õigusaktide registreeritud rikkumistest jätkuvalt seotud uimastite tarbimisega või omamisega tarbimise eesmärgil (173), ulatudes 39%-ni kõigist uimastialaste õigusaktide rikkumistest Poolas ja 87%-ni Austrias ja Ühendkuningriigis. Tšehhi Vabariigis ja Luksemburgis oli vastavalt 91% ja 46% uimastialaste õigusaktide rikkumistest seotud vahendamise ja kaubandusega, samas kui Itaalias ja Hispaanias, kus uimastite tarbimine ja omamine tarbimise eesmärgil ei ole kriminaalkuritegu, olid kõik uimastialased rikkumised seotud vahendamise või kaubandusega. Portugalis (174) ja Norras (175) oli 59% rikkumistest seotud nii uimastite tarbimise kui uimastiäriga.
"Ilmoitukset" (171) huumerikoksista heijastelivat eroja kansallisissa lainsäädännöissä, tavoissa, joilla lakeja sovelletaan ja pannaan täytäntöön, sekä rikosoikeusviranomaisten painopisteissä ja voimavaroissa erilaisten rikosten alalla. Myös huumerikoksia koskevissa tietojärjestelmissä on huomattavia eroja maiden välillä, varsinkin ilmoitus- ja kirjaamiskäytännöissä eli siinä, mitä niihin kirjataan ja milloin ja miten tiedot kirjataan. Näiden erojen takia EU-maiden välinen vertailu on varsin hankalaa.
A kábítószerrel kapcsolatos törvénysértésekről szóló „jelentések”(171) nemcsak a nemzeti jogalkotás különbségeit tükrözik, hanem a különféle jogalkalmazási és bűnüldözési utak különbözőségeit is, valamint az igazságszolgáltatás szervei által a különböző bűncselekményekhez rendelt prioritások és források különbségeit. Ezenkívül a kábítószertörvények elleni bűncselekményekkel kapcsolatos információs rendszerek jelentősen különböznek az országok között, különösen a jelentési és nyilvántartási gyakorlatban, azaz hogy mit, mikor és hogyan rögzítenek. Ezek a különbségek megnehezítik az EU-országok közötti összehasonlításokat.
“Rapporter” (171) om brudd på narkotikalovgivningen gjenspeiler forskjeller i nasjonal lovgivning, forskjeller i hvordan loven anvendes og håndheves og hvordan bestemte kategorier lovbrudd prioriteres av politi og domstoler og hvilke ressurser som blir bevilget. Dessuten varierer informasjonssystemene om brudd på narkotikalovningen ganske mye fra et land til et annet, særlig når det gjelder rutinene for rapportering og registrering, f.eks. hva som blir registrert hvor og når. Disse forskjellene gjør sammenligninger mellom EU-landene ganske vanskelig.
„Rapoartele” (171) privind infracţiunile sub incidenţa legislaţiei privind drogurile au reflectat diferenţe între legislaţiile naţionale, între modurile de punere în aplicare a legilor şi între priorităţile şi resursele alocate de organele de urmărire penală unor infracţiuni specifice. În plus, sistemele de informaţii asupra infracţiunilor sub incidenţa legislaţiei privind drogurile variază considerabil de la o ţară la alta, în special în ceea ce priveşte practicile de raportare şi înregistrare, adică ce se înregistrează, când şi cum. Din cauza acestor diferenţe, comparaţiile dintre statele membre ale Uniunii Europene sunt dificil de realizat.
„Správy“ (171) o porušovaní protidrogových právnych predpisov odrážajú rozdiely vo vnútroštátnej legislatíve, v spôsoboch uplatňovania a presadzovania práva a prioritách a prostriedkoch, ktoré orgány trestnej justície uplatňujú v súvislosti s určitými trestnými činmi. Medzi jednotlivými krajinami pritom existujú aj značne odlišné systémy informovania o porušovaní protidrogovej legislatívy, najmä pokiaľ ide o postupy pri vykazovaní a zaznamenávaní, t. j. čo, kedy a ako sa zaznamenáva. Vzhľadom na tieto rozdiely je ťažké porovnávať jednotlivé krajiny EÚ.
"Poročila" (171) o kršitvah zakonov o drogah odražajo razlike v nacionalnih zakonodajah, prav tako pa tudi različne načine uporabe in uveljavljanja zakonov ter razlike v prioritetah in sredstvih, ki jih organi kazenskega pravosodja namenijo določenim kaznivim dejanjem. Poleg tega se informacijski sistemi o kršitvah zakonov o drogah od države do države močno razlikujejo, predvsem kar zadeva postopke prijavljanja in beleženja, tj. kaj se zabeleži, kdaj in kako. Zaradi teh razlik je primerjava med državami EU precej otežena.
Antalet ”rapporterade fall”(171) av narkotikabrott återspeglar skillnader mellan olika länders lagar, de olika sätt som lagarna tillämpas och tolkas på samt den prioritet och de resurser som kontrollorganen tilldelar olika slags brott. Dessutom varierar systemen för information om narkotikabrott avsevärt mellan länderna, särskilt i fråga om rapporterings- och registreringsrutiner, dvs. vad som registreras och när och hur detta sker. På grund av dessa skillnader är det svårt att göra jämförelser mellan EU-länder.
„Ziņojumi” (171) par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem atspoguļo nacionālo likumdošanu atšķirības tādā ziņā, kā likumi tiek piemēroti, kā tiek nodrošināta to izpilde, un kādas ir prioritātes un kriminālo tiesībaizsardzības aģentūru atvēlētie resursi šiem specifiskajiem noziegumiem. Papildus tam, informācijas sistēmās par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības, jo īpaši attiecībā uz ziņošanu un reģistrēšanu, t.i. kas tiek reģistrēts, kad un kādā veidā. Šīs atšķirības apgrūtina salīdzinājumu izdarīšanu star ES valstīm.
  Ograniczanie liczby zgo...  
Główną interwencją pod względem siły oddziaływania na liczbę zgonów związanych z zażywaniem narkotyków jest właściwy dostęp do leczenia, zwłaszcza leczenia zastępczego (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005).
A major intervention in terms of its impact on drug-related deaths is adequate provision of treatment, especially substitution treatment (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). During the 1980s, and to an even greater extent in the 1990s, substitution treatment underwent a rapid expansion in Europe, especially in EU Member States with a high prevalence of heroin injecting. Currently, more than half a million heroin users in the EU – which is between one quarter and half of the estimated target group of heroin users – are enrolled in substitution treatment programmes.
En termes d'impact sur les décès liés à la drogue, l'offre de traitements adéquats, en particulier des traitements de substitution, est une intervention de première importance (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Dans les années 1980 et durant une grande partie des années 1990, les traitements de substitution ont connu un rapide essor en Europe, en particulier dans les États membres de l'UE où la prévalence de la consommation d'héroïne par voie intraveineuse était élevée. À l'heure actuelle, plus d'un demi-million d'héroïnomanes de l'UE, soit entre un quart et la moitié du groupe cible estimé d'héroïnomanes, participent à des programmes de traitement de substitution.
Gemessen an den Auswirkungen auf die Zahl der drogenbedingten Todesfälle ist eine der wichtigsten Interventionen die angemessene Bereitstellung von Behandlungen, insbesondere von Substitutionsbehandlungen (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). In den 80er Jahren und mehr noch in den 90er Jahren fand die Substitutionsbehandlung rasche Verbreitung in Europa, vor allem in den EU-Mitgliedstaaten mit einer hohen Prävalenz des injizierenden Heroinkonsums. Derzeit nimmt in der EU mehr als eine halbe Million Heroinkonsumenten, d. h. ein Viertel bis die Hälfte der geschätzten Zielgruppe von Heroinkonsumenten, an Substitutionsprogrammen teil.
Una de las intervenciones principales por su impacto sobre las muertes relacionadas con el consumo de drogas es la prestación adecuada de tratamiento, sobre todo de sustitución (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal y cols., 2005). Durante la década de 1980, y todavía más en la siguiente, el tratamiento de sustitución se expandió rápidamente por Europa, sobre todo en los Estados miembros de la UE con una elevada prevalencia del consumo de heroína inyectada. Hoy en día, más de medio millón de consumidores de la UE (lo que representa entre una cuarta parte y la mitad del grupo objetivo estimado de consumidores de heroína) participan en programas de tratamiento de sustitución.
Un intervento decisivo in termini di impatto sui decessi correlati al consumo di stupefacenti è la fornitura adeguata di servizi terapeutici, in particolare di una terapia sostitutiva (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal e altri, 2005). Durante gli anni Ottanta, e in misura ancora maggiore negli anni Novanta, la terapia sostitutiva si è diffusa rapidamente in Europa, soprattutto negli Stati membri dell’Unione europea, con un’elevata prevalenza della somministrazione dell’eroina per via parenterale. Attualmente più di mezzo milione di consumatori di eroina nell’Unione europea (vale a dire da circa un quarto a circa la metà del gruppo bersaglio stimato di consumatori di eroina) rientrano in programmi di terapia sostitutiva.
Σημαντική παρέμβαση από την άποψη του αντικτύπου της στους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά είναι η ενδεδειγμένη παροχή θεραπείας, και ιδίως θεραπείας υποκατάστασης (ΠΟΥ, 1998· ACMD, 2000· Brugal κ.ά., 2005). Κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1980, και σε ακόμη μεγαλύτερο βαθμό κατά τη δεκαετία του 1990, η θεραπεία υποκατάστασης γνώρισε ραγδαία εξάπλωση στην Ευρώπη, και ιδίως στα κράτη μέλη της ΕΕ με υψηλή επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ηρωίνης. Επί του παρόντος, περισσότεροι από μισό εκατομμύριο χρήστες ηρωίνης στην ΕΕ – δηλαδή αριθμός μεταξύ του ενός τετάρτου και του ημίσεος της εκτιμώμενης ομάδας στόχου των χρηστών ηρωίνης – συμμετέχουν σε προγράμματα θεραπείας υποκατάστασης.
Een van de interventies die met het oog op het terugdringen van de drugsgerelateerde sterfte van groot belang blijkt te zijn, is een adequaat behandelaanbod, met name substitutiebehandelingen (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). In de jaren tachtig, en nog sterker in de jaren negentig, is het aantal substitutiebehandelingen in Europa in snel tempo uitgebreid, met name in de lidstaten met een hoge prevalentie aan heroïnespuiters. Op dit moment volgt meer dan de helft van de heroïnegebruikers in de EU een of ander substitutieprogramma (dat is tussen een kwart en de helft van de geschatte doelgroep heroïnegebruikers).
Pokud jde o dopad na úmrtí souvisejících s drogami, k hlavním intervencím patří poskytování vhodné léčby, zejména léčby substituční (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal a kol., 2005). V průběhu 80. let 20. století a ve větším rozsahu v létech devadesátých prošla substituční léčba v Evropě prudkým rozšířením, zejména v členských státech EU s vysokou prevalencí nitrožilního užívání heroinu. V současné době je více než půl milionů uživatelů heroinu v EU – což je čtvrtina až polovina odhadované cílové skupiny uživatelů heroinu – zapsáno v programech substituční léčby.
Et tiltag, som har stor betydning for antallet af narkotikarelaterede dødsfald, er adgangen til tilstrækkelige behandlingsmuligheder, især substitutionsbehandling (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal m.fl., 2005). I 1980'erne, og i endnu større udstrækning i 1990'erne, skete der en hurtig udbygning af substitutionsbehandlingen i Europa, navnlig i EU-medlemsstater med en høj udbredelse af intravenøs heroinbrug. På nuværende tidspunkt er over en halv million heroinbrugere i EU – dvs. mellem en fjerdedel og halvdelen af den skønnede målgruppe af heroinbrugere – omfattet af substitutionsbehandlingsprogrammer.
Üks kõige ulatuslikuma mõjuga sekkumismeetmeid uimastitega seotud surmade arvu vähendamiseks on küllaldane raviteenuste, eelkõige asendusraviteenuste osutamine (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). 1980ndatel ja veelgi enam 1990ndatel aastatel suurenes asendusravi kättesaadavus Euroopas kiiresti, eelkõige kõrge heroiinisüstimise levimusega ELi liikmesriikides. ELis on praegu asendusravi programmidesse kaasatud rohkem kui pool miljonit heroiinitarbijat – see on üks neljandik kuni pool heroiinitarbijate hinnangulisest sihtgrupist.
Yksi huumekuolemiin voimakkaasti vaikuttava toimi on hoidon ja erityisesti korvaushoidon riittävä tarjonta (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Korvaushoito yleistyi Euroopassa nopeasti 1980‑luvulla ja vielä enemmän 1990‑luvulla, etenkin niissä EU-maissa, joissa heroiinin injektiokäytön levinneisyys on korkea. Nykyään yli puoli miljoonaa heroiinin käyttäjää EU:ssa – eli neljäsosasta puoleen arvioidusta heroiinin käyttäjien kohderyhmästä – osallistuu korvaushoito-ohjelmaan.
A kábítószerrel összefüggő halálozásra gyakorolt hatását tekintve fontos beavatkozás a megfelelő gyógykezelés biztosítása, különös tekintettel a helyettesítő kezelésre (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal és mások, 2005). A helyettesítő kezelés gyorsan tért hódított Európában az 1980-as évek során, illetve az 1990-es években még inkább, különösen az injekciós heroinhasználat magas előfordulásával rendelkező EU-tagállamokban. Jelenleg az EU-ban több mint félmillió heroinhasználó – ami a heroinhasználók becsült célcsoportjának egynegyedét-felét jelenti – vesz részt helyettesítő kezelési programokban.
Når det gjelder narkotikarelaterte dødsfall, er et hensiktsmessig behandlingstilbud, da særlig substitusjonsbehandling, av svært stor betydning (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). I løpet av 1980-årene og i enda større grad 1990-årene ble tilbudet om substitusjonsbehandling kraftig utbygget i EU, særlig i de av EUs medlemsstater som hadde en høy utbredelse av heroininjisering. I dag deltar over en halv million heroinbrukere i EU – dvs. mellom en firedel og halvparten av den estimerte målgruppen heroinbrukere – i substitusjonsbehandlingsprogrammer.
O intervenţie majoră din punctul de vedere al impactului asupra deceselor legate de consumul de droguri este reprezentată de asigurarea corespunzătoare a tratamentului, mai ales a terapiei de substituţie (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). În anii 1980 şi într-o măsură şi mai mare în anii 1990, terapia de substituţie a cunoscut o răspândire rapidă în Europa, mai ales în statele membre ale Uniunii Europene cu o prevalenţă ridicată a consumului de heroină injectabilă. În prezent, peste o jumătate de milion de consumatori de heroină din Uniunea Europeană – adică între un sfert şi jumătate din grupul ţintă estimat de consumatori de heroină – sunt înscrişi în programele de terapie de substituţie.
Hlavnou intervenciou, pokiaľ ide o dosah na úmrtia súvisiace s drogami, je vhodné poskytovanie liečby, a to najmä substitučnej (SZO 1998; ACMD 2000; Brugal a kol. 2005). Počas osemdesiatych rokov a dokonca ešte viac v deväťdesiatych rokoch minulého storočia sa substitučná liečba v Európe rýchlo rozšírila najmä v členských štátoch EÚ s vysokou prevalenciou injekčného užívania heroínu. V súčasnosti je vyše pol milióna užívateľov heroínu v EÚ – čo je štvrtina až polovica odhadovanej cieľovej skupiny užívateľov heroínu – zapojených do programov substitučnej liečby.
Glavna intervencija z vidika njenega vpliva na smrtne primere, povezane z drogo, je zagotavljanje zdravljenja, zlasti nadomestnega zdravljenja (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). V osemdesetih in celo v večjem obsegu v devetdesetih se je nadomestno zdravljenje v Evropi močno razširilo, zlasti v državah članicah EU, v katerih je vbrizgavanje heroina zelo razširjeno. Trenutno je v programe nadomestnega zdravljenja vključenih več kot pol milijona uživalcev heroina v EU, kar je med eno četrtino in eno polovico ocenjene ciljne skupine uživalcev heroina.
Tillgången på behandling, framför allt substitutionsbehandling (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal m.fl., 2005) är något av det viktigaste när det gäller att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall. Substitutionsbehandlingen utökades snabbt under 1980-talet och i ännu högre grad under 1990-talet i Europa, framför allt i de EU-medlemsstater som har en hög prevalens av injektionsmissbruk av heroin. För närvarande är mer än en halv miljon heroinmissbrukare i EU (vilket utgör mellan en fjärdedel och hälften av den beräknade målgruppen heroinmissbrukare) registrerade i substitutionsbehandlingsprogram.
Galvenais iejaukšanās pasākums, izvērtējot tā ietekmi uz narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem, ir atbilstoša ārstniecības pakalpojumu nodrošināšana, jo īpaši aizvietošanas terapijas nodrošināšana (PVO, 1998. g.; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Astoņdesmitajos gados un pat vēl lielākā mērā deviņdesmitos gados aizvietojošā terapija Eiropā ir ļoti strauji izplatījusies, jo īpaši jaunajās ES dalībvalstīs, kurās ir augsta heroīna injicēšanas izplatība. Šobrīd vairāk kā pusmiljons heroīna lietotāju ES – kas ir aptuveni viena ceturtdaļa līdz pusei no aprēķinātās heroīna lietošanas mērķgrupas – ir iesaistīti aizvietojošās terapijas programmās.
  Zgony wynikajÄ…ce z zaÅ...  
Choć sposób raportowania jest niejednolity, dane pochodzące ze Sprawozdań krajowych Reitox za rok 2004 sugerują, że w większości państw UE przypadki śmiertelne związane z ekstazy występują rzadko, zwłaszcza przypadki, gdzie ekstazy jest jedynym powodem śmierci.
Although reporting is not harmonised, data from the 2004 Reitox national reports suggest that deaths involving ecstasy are rare in most EU countries, especially deaths involving ecstasy alone. In 2003, several countries reported ecstasy-associated deaths: Austria (one death involving ecstasy only), Czech Republic (one death probably due to an MDMA overdose), France (eight cases associated with ecstasy), Germany (two cases associated with ecstasy alone and eight involving ecstasy in combination with other drugs – with corresponding figures of 8 and 11 in 2002), Portugal (detected in 2 % of drug-related deaths) and the United Kingdom (ecstasy ‘mentioned’ on 49 death certificates in 2000, 76 in 2001 and 75 in 2002). The Netherlands reported seven deaths due to acute psychostimulant intoxication, although the substance involved was not reported.
Bien que les rapports ne soient pas harmonisés, les données provenant des rapports nationaux Reitox pour 2004 suggèrent que les décès liés à l'ecstasy sont rares dans la plupart des pays de l'UE, en particulier ceux qui ne mettent en cause que l'ecstasy. En 2003, plusieurs pays ont rapporté des décès liés à l'ecstasy: Autriche (un décès uniquement lié à l'ecstasy), République tchèque (un décès probablement dû à une surdose de MDMA), France (huit cas liés à l'ecstasy), Allemagne (deux décès liés uniquement à l'ecstasy et huit mettant en cause l'ecstasy et d'autres substances, alors que les chiffres étaient de 8 et 11, respectivement, en 2002), Portugal (ecstasy décelée dans 2 % des décès liés à la drogue) et Royaume-Uni (ecstasy «mentionnée» dans 49 certificats de décès en 2000, 76 en 2001 et 75 en 2002). Les Pays-Bas rapportent sept décès dus à une intoxication aiguë aux psychostimulants, bien que la substance en cause ne soit pas précisée.
Obwohl keine harmonisierte Meldung erfolgt, legen die Daten aus den nationalen Reitox-Berichten 2004 den Schluss nahe, dass in den meisten EU-Ländern Todesfälle in Verbindung mit Ecstasy und insbesondere Todesfälle, die ausschließlich auf Ecstasy zurückgeführt werden, selten sind. Im Jahr 2003 haben mehrere Länder Todesfälle gemeldet, die mit Ecstasy in Verbindung gebracht wurden: Österreich (ein Todesfall, der ausschließlich auf Ecstasy zurückgeführt wurde), Tschechische Republik (ein Todesfall, der wahrscheinlich durch eine Überdosis MDMA verursacht wurde), Frankreich (acht Fälle im Zusammenhang mit Ecstasy), Deutschland (zwei Fälle, die ausschließlich mit Ecstasy in Verbindung gebracht wurden, und acht Fälle, bei denen Ecstasy in Kombination mit anderen Drogen im Spiel war – die entsprechenden Zahlen für 2002 waren 8 und 11), Portugal (2 % der drogenbedingten Todesfälle) und das Vereinigte Königreich („Erwähnung“ von Ecstasy auf 49 Totenscheinen im Jahr 2000, 76 im Jahr 2001 und 75 im Jahr 2002). Die Niederlande meldeten sieben Todesfälle infolge akuter Vergiftung durch Psychostimulanzien, wobei jedoch die entsprechende Substanz nicht angegeben wurde.
Aunque la información no está armonizada, los datos de los informes nacionales de la red Reitox 2004 apuntan que las muertes relacionadas con el éxtasis son raras en la mayoría de países de la UE, sobre todo las muertes relacionadas sólo con esta sustancia. En 2003, varios países notificaron muertes relacionadas con el éxtasis: Austria (una muerte relacionada con éxtasis solamente), República Checa (una muerte probablemente debida a una sobredosis de MDMA), Francia (ocho casos relacionados con el éxtasis), Alemania (dos casos relacionados con el éxtasis solamente y ocho en combinación con otras drogas, con cifras respectivas de 8 y 11 en 2002), Portugal (detectado en el 2 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas) y Reino Unido («mención» del éxtasis en 49 certificados de defunción en 2000, 76 en 2001 y 75 en 2002). Los Países Bajos han declarado siete muertes debidas a una intoxicación aguda por psicoestimulantes, aunque sin indicar la sustancia concreta.
Anche se le relazioni non sono armonizzate, i dati raccolti dalle relazioni nazionali Reitox 2004 suggeriscono che i decessi per ecstasy sono rari nella maggior parte dei paesi dell’UE, soprattutto se il decesso è dovuto esclusivamente a questa sostanza. Nel 2003 hanno riferito decessi correlati all’ecstasy alcuni paesi: Austria (un decesso unicamente per ecstasy), Repubblica ceca (un decesso, probabilmente dovuto a un’overdose di MDMA), Francia (otto casi dovuti all’ecstasy), Germania (due casi associati unicamente all’ecstasy e otto casi per ecstasy in combinazione con altre droghe; nel 2002 erano stati segnalati, rispettivamente, 8 e 11 decessi), Portogallo (ecstasy rintracciata nel 2% dei decessi associati a droghe) e Regno Unito (ecstasy “menzionata” in 49 certificati di morte nel 2000, in 76 nel 2001 e in 75 nel 2002). I Paesi Bassi hanno riferito sette decessi dovuti a intossicazione psicostimolante acuta, sebbene manchi il riferimento alla sostanza incriminata.
Μολονότι η διαδικασία αναφορών δεν είναι εναρμονισμένη, τα στοιχεία των εθνικών εκθέσεων του δικτύου Reitox για το 2004 υποδηλώνουν ότι οι θάνατοι που οφείλονται στην έκσταση είναι σπάνιοι στις περισσότερες χώρες της ΕΕ, ιδίως δε οι θάνατοι που οφείλονται αποκλειστικά στην έκσταση. Το 2003, αρκετές χώρες ανέφεραν θανάτους που συνδέονται με την έκσταση: η Αυστρία (ένας θάνατος οφειλόμενος αποκλειστικά στην έκσταση), η Τσεχική Δημοκρατία (ένας θάνατος οφειλόμενος πιθανώς σε υπερβολική δόση MDMA), η Γαλλία (οκτώ θάνατοι συνδεόμενοι με την έκσταση), η Γερμανία (δύο θάνατοι οφειλόμενοι αποκλειστικά στην έκσταση και οκτώ οφειλόμενοι στην έκσταση σε συνδυασμό με άλλα ναρκωτικά – με αντίστοιχα στοιχεία 8 και 11 το 2002), η Πορτογαλία (έκσταση εντοπίσθηκε σε 2 % των θανάτων που συνδέονται με ναρκωτικά) και το Ηνωμένο Βασίλειο (η έκσταση «αναφέρεται» σε 49 πιστοποιητικά θανάτου το 2000, σε 76 το 2001 και σε 75 το 2002). Οι Κάτω Χώρες ανέφεραν επτά θανάτους οφειλόμενους σε οξεία ψυχοδιεγερτική τοξίκωση, χωρίς να αναφέρουν την εμπλεκόμενη ουσία.
Hoewel de rapportageprocedures niet homogeen zijn, blijkt uit de gegevens in de nationale Reitox-verslagen over 2004 dat sterfgevallen ten gevolge van ecstasy in de meeste EU-landen nauwelijks voorkomen, zeker sterfgevallen waarbij uitsluitend ecstasy is betrokken. In 2003 maakt een aantal landen melding van sterfgevallen die verband houden met ecstasy: Oostenrijk (één sterfgeval waarbij uitsluitend ecstasy een rol speelde), Tsjechië (één sterfgeval vermoedelijk als gevolg van een overdosis MDMA), Frankrijk (acht sterfgevallen in verband met ecstasy), Duitsland (twee gevallen die uitsluitend aan ecstasy werden toegeschreven en acht sterfgevallen waarbij ecstasy in combinatie met andere drugs betrokken was - het aantal sterfgevallen voor beide categorieën bedroeg in 2002 respectievelijk acht en elf), Portugal (in 2% van de sterfgevallen als gevolg van drugsgebruik) en het Verenigd Koninkrijk (in 2000 werd ecstasy 49 keer op een overlijdensakte vermeld - in 2001, 76 keer en in 2002, 75 keer). Nederland rapporteert zeven sterfgevallen als gevolg van een acute intoxicatie met psychostimulantia, maar er wordt niet vermeld welke stoffen hierbij aangetroffen zijn.
Ačkoli hlášení není harmonizováno, údaje z národních zpráv zemí zapojených do sítě Reitox za rok 2004 naznačují, že úmrtí následkem užití extáze jsou ve většině zemí EU vzácná, zejména úmrtí následkem užití extáze samotné. V roce 2003 uvádělo několik zemí úmrtí spojená s extází – Rakousko (jedno úmrtí související pouze s extází), Česká republika (jedno úmrtí pravděpodobně v důsledku předávkování MDMA), Francie (osm případů spojených s extází), Německo (dva případy spojené s extází samotnou a osm následkem extáze v kombinaci s jinými drogami – v roce 2002 tyto hodnoty činily 8, resp.11 úmrtí), Portugalsko (zjištěno ve 2 % úmrtí souvisejících s drogami) a Spojené království (extáze „zmíněná“ na 49 úmrtních listech v roce 2000, 76 v roce 2001 a 75 v roce 2002). Nizozemsko uvádělo sedm úmrtí v důsledku akutní intoxikace psychostimulanty, ačkoli dotyčná látka uvedena nebyla.
Selv om indberetningen ikke er harmoniseret, fremgår det af data fra de nationale Reitox-rapporter for 2004, at ecstasyrelaterede dødsfald er sjældne i de fleste EU-lande, navnlig dødsfald, som tilskrives ecstasy alene. I 2003 meldte en række lande om ecstasyrelaterede dødsfald: Østrig (ét dødsfald, hvor ecstasy var involveret alene), Tjekkiet (ét dødsfald, som formentlig kunne tilskrives en overdosis af MDMA), Frankrig (otte tilfælde, hvor ecstasy var involveret), Tyskland (to tilfælde, hvor ecstasy var involveret alene, og otte, som kunne tilskrives ecstasy sammen med andre stoffer – med tilsvarende tal på 8 og 11 i 2002), Portugal (påvist i 2 % af de narkotikarelaterede dødsfald) og Det Forenede Kongerige (ecstasy 'omtalt' i 49 dødsattester i 2000, 76 i 2001 og 75 i 2002). Nederlandene meldte om syv dødsfald forårsaget af akut forgiftning med psykostimulanser, selv om det ikke blev angivet, hvilket stof der var involveret.
Vaikka raportointia ei olekaan yhdenmukaistettu, vuoden 2004 Reitoxin kansallisista raporteista saadut tiedot viittaavat siihen, että ekstaasikuolemat, etenkin yksinomaan ekstaasin aiheuttamat kuolemat, ovat harvinaisia useimmissa EU-maissa. Vuonna 2003 useat maat ilmoittivat ekstaasikuolemia: Itävalta (yksi kuolema, joka aiheutui yksinomaan ekstaasista), Tšekki (yksi kuolema, joka aiheutui todennäköisesti MDMA:n yliannostuksesta), Ranska (kahdeksan ekstaasiin liittyvää kuolemaa), Saksa (kaksi yksinomaan ekstaasista aiheutunutta kuolemaa ja kahdeksan kuolemaa, jotka aiheutuivat ekstaasista yhdessä muiden huumeiden kanssa – vuonna 2002 nämä luvut olivat 8 ja 11), Portugali (ekstaasia havaittiin 2 prosentissa huumekuolemista) ja Yhdistynyt kuningaskunta (ekstaasi "mainittiin" 49 kuolintodistuksessa vuonna 2000, 76:ssa vuonna 2001 ja 75:ssä vuonna 2002). Alankomaat ilmoitti seitsemän kuolemaa, jotka olivat aiheutuneet psykoaktiivisten piristeiden akuutista päihtymystilasta, mutta aineita ei eritelty.
Bár a jelentéstétel nem harmonizált, a 2004-es Reitox országjelentésekből kapott adatok azt jelzik, hogy az EU legtöbb országában ritkák az extasyval kapcsolatba hozható halálesetek, különösen az olyanok, ahol kizárólag az extasy lenne okolható. 2003-ban számos országból jelentettek az extasyval összefüggő haláleseteket: Ausztriából (egy, kizárólag az extasyval összefüggő haláleset), Csehországból (egy, feltehetőleg MDMA-túladagolás miatt bekövetkezett haláleset), Franciaországból (nyolc, az extasyval összekapcsolható eset), Németországból (két, kizárólag az extasyval összefüggő haláleset és nyolc olyan, ahol az extasy más drogokkal kombinálva fordult elő – 2002-ben ugyanez az adat 8, illetve 11 volt), Portugáliából (a kábítószerrel összefüggő halálesetek 2%-ában észlelték) és az Egyesült Királyságból (az extasyt 2000-ben 49, 2001-ben 76, 2002-ben pedig 75 halotti bizonyítványon „említették”). Hollandia hét, akut pszichostimuláns mérgezésnek tulajdonítható halálesetről számolt be, az érintett anyag megnevezése nélkül.
Selv om rapporteringen ikke er harmonisert, tyder data fra nasjonale Reitox-rapporter for 2004 på at ecstasydødsfall er sjelden i de fleste landene i EU, særlig dødsfall som involverer ecstasy alene. I 2003 rapporterte flere land om ecstasyrelaterte dødsfall: Østerrike (ett dødsfall som involverte ecstasy alene), Den tsjekkiske republikk (ett dødsfall som sannsynligvis skyldtes en MDMA-overdose), Frankrike (åtte tilfeller i forbindelse med ecstasy), Tyskland (to tilfeller som involverte bare ecstasy og åtte som involverte ecstasy i kombinasjon med andre rusmidler – tilsvarende tall for 2002 var 8 og 11), Portugal (påvist i 2 % av alle narkotikarelaterte dødsfall) og Storbritannia (ecstasy ”nevnt” i 49 dødsattester i 2000, 76 i 2001 og 75 i 2002). Nederland oppga syv dødsfall som skyldtes akutt forgiftning av psykostimulerende stoffer, selv om det aktuelle stoffet ikke var spesifisert.
Deşi raportarea nu este armonizată, datele din Rapoartele naţionale Reitox pentru 2004 sugerează că decesele legate de consumul de Ecstasy sunt rare în majoritatea ţărilor din Uniunea Europeană, în special decesele legate numai de consumul de Ecstasy. În 2003, mai multe ţări au raportat decese asociate consumului de Ecstasy: Austria (un singur deces legate de Ecstasy), Republica Cehă (un deces cauzat probabil de o supradoză de MDMA), Franţa (opt cazuri de decese asociate cu Ecstasy), Germania (două cazuri asociate numai cu Ecstasy şi opt cazuri implicând de consum de Ecstasy în combinaţie cu alte droguri – aceste cifre au crescut la 8 şi respectiv 11 în 2002), Portugalia (depistat în 2 % din decesele legate de consumul de droguri) şi Regatul Unit (Ecstasy a fost „menţionat” în 49 de certificate de deces în 2000, în 76 de certificate în 2001 şi în 75 în 2002). Ţările de Jos au raportat şapte decese cauzate de intoxicaţii acute cu psihostimulante, deşi nu au raportat substanţa implicată.
Hoci sa spravodajstvo neharmonizovalo, údaje z národných správ siete Reitox nasvedčujú, že úmrtia súvisiace s extázou a osobitne úmrtia súvisiace len so samotnou extázou sú vo väčšine krajín EÚ zriedkavé. V roku 2003 uvádzalo viacero krajín úmrtia, ktoré súviseli s extázou: Rakúsko (jedno úmrtie súvisiace len s extázou), Česká republika (jedno úmrtie, pravdepodobne v dôsledku predávkovania MDMA), Francúzsko (osem prípadov spojených s extázou), Nemecko (dva prípady spojené len s extázou a osem s extázou v kombinácii s inými drogami – a údajmi o 8 sólo, resp. 11 prípadoch v kombinácii z roku 2002), Portugalsko (zistené v 2 % úmrtí súvisiacich s drogami) a Spojené kráľovstvo (extáza bola „spomenutá“ v 49 úmrtných listoch v roku 2000, v 76 v roku 2001 a v 75 v roku 2002). V Holandsku uviedli sedem úmrtí v dôsledku akútnej otravy psychostimulanciami, hoci látku, ktorá smrť spôsobila, výslovne neuviedli.
Čeprav poročanje ni usklajeno, podatki iz nacionalnih poročil Reitox za leto 2004 kažejo, da so v večini držav članic smrtni primeri zaradi uživanja ekstazija redki, zlasti smrtni primeri, ki vključujejo izključno ekstazi. Leta 2003 je več držav poročalo o smrtnih primerih, povezanih z uživanjem ekstazija: Avstrija (samo en smrtni primer izključno zaradi ekstazija), Češka (en smrtni primer, verjetno zaradi prevelikega odmerka MDMA), Francija (osem primerov zaradi uživanja ekstazija), Nemčija (dva primera zaradi uživanja izključno ekstazija in osem primerov, ki so vključevali ekstazi v kombinaciji z drugimi drogami – s pripadajočima številkama 8 oziroma 11 za leto 2002), Portugalska (zabeležen v 2 % smrtnih primerov zaradi uživanja ekstazija) in Združenem kraljestvu (ekstazi je leta 2000 "omenjen" na 49 mrliških listih, leta 2001 na 76 in leta 2002 na 75). Nizozemska je poročala o sedmih smrtnih žrtvah zaradi akutne zastrupitve s psihostimulansi, čeprav o vpleteni snovi niso poročali.
Även om rapporteringen inte har harmoniserats tyder uppgifter från 2004 års nationella Reitox-rapporter på att ecstasyrelaterade dödsfall i de flesta EU-länder är sällsynta, särskilt dödsfall som uteslutande beror på ecstasy. Under 2003 rapporterade flera länder ecstasyrelaterade dödsfall: Österrike (1 dödsfall som uteslutande berodde på ecstasy), Tjeckien (1 dödsfall som förmodligen berodde på en överdos av MDMA), Frankrike (8 fall med koppling till ecstasy), Tyskland (2 fall som enbart var kopplade till ecstasy och 8 där ecstasy förekom i kombination med andra droger – motsvarande siffror 2002 var 8 respektive 11), Portugal (ecstasy förekom i 2 % av narkotikarelaterade dödsfall) och Storbritannien (ecstasy ”nämns” i 49 dödsattester 2000, 76 år 2001 och 75 år 2002). Nederländerna rapporterade 7 dödsfall till följd av akut förgiftning med psykostimulantia, men det angavs inte vilket ämne det var fråga om.
nacionālajiem ziņojumiem norāda, ka ar ekstazī saistīto nāves gadījumu skaits ir neliels lielākajā daļā ES valstu, jo īpaši attiecībā uz nāves gadījumiem, kas saistīti tikai ar ekstazī lietošanu. 2003. gadā vairākas valstis ziņoja par nāves gadījumiem, kas saistīti ar ekstazī lietošanu: Austrija (viens nāves gadījums, kas saistīts tikai ar ekstazī lietošanu), Čehijas Republika (viens nāves gadījums, kas, iespējams, saistīts ar MDMA pārdozēšanu), Francija (astoņi nāves gadījumi, kas saistīti ar ekstazī), Vācija (divi nāves gadījumi, kas saistīti tikai ar ekstazī lietošanu, un astoņi gadījumi, kas saistīti ar ekstazī kombinācijā ar citām narkotikām – atbilstošie rādītāji 2002. gadā ir 8 un 11 nāves gadījumi), Portugāle (atklāti 2% no nāves gadījumiem, kas saistīti ar narkotiku lietošanu) un Apvienotā Karaliste (ekstazī „norādīts„ 49 miršanas apliecībās 2000. gadā, 76 2001. gadā un 75 2002. gadā). Nīderlande ir ziņojusi par septiņiem nāves gadījumiem, kurus izraisījusi akūta psiho uzbudinošo vielu intoksikācija, taču šajā ziņojumā nebija norādīta konkrētā viela.
  Ekstazy  
W skali globalnej Europa nadal jest głównym centrum produkcji ekstazy, choć jej znaczenie w tej kwestii zdaje się maleć, gdyż produkcja ekstazy w ostatnich latach rozszerzyła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej oraz Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (CND, 2005; INCB, 2005.).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread to other parts of the world in recent years, notably to North America and East and South-East Asia (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003, the number of ecstasy laboratories detected worldwide decreased (CND, 2005); in the EU, such laboratories were reported to have been uncovered in Belgium, Estonia, Lithuania and the Netherlands (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). Ecstasy seized in the EU is reported to originate mainly from the Netherlands, followed by Belgium, although Estonia and the United Kingdom are also mentioned as source countries (Reitox national reports, 2003).
Au niveau mondial, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble diminuer depuis que la fabrication d'ecstasy s'étend vers d'autres régions du monde ces dernières années, notamment l'Amérique du Nord et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (CND, 2005; OICS, 2005). En 2003, le nombre de laboratoires d'ecstasy découverts dans le monde a baissé (CND, 2005). Au sein de l'UE, la Belgique, l'Estonie, la Lituanie et les Pays-Bas ont indiqué qu'ils avaient découvert des laboratoires (rapports nationaux Reitox, 2003). L'ecstasy saisie dans l'UE provient essentiellement des Pays-Bas, suivis par la Belgique, bien que l'Estonie et le Royaume-Uni soient également cités comme pays sources (rapports nationaux Reitox, 2003).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika sowie Ost- und Südostasien, ausgeweitet hat (CND, 2005; INCB, 2005). Im Jahr 2003 ging die Zahl der weltweit entdeckten Ecstasy-Labors zurück (CND, 2005); innerhalb der EU wurden Berichten zufolge solche Labors in Belgien, Estland, Litauen und den Niederlanden aufgedeckt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt hauptsächlich aus den Niederlanden, gefolgt von Belgien; Estland und das Vereinigte Königreich werden jedoch ebenfalls als Ursprungsländer erwähnt (Nationale Reitox-Berichte, 2003).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica y el Este y Sureste Asiático (CDE, 2005; JIFE, 2005). En 2003 descendió el número de laboratorios de producción de éxtasis detectados en todo el mundo (CDE, 2005); en la UE se han descubierto este tipo de laboratorios en Bélgica, Estonia, Lituania y los Países Bajos (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos, seguidos de Bélgica, aunque Estonia y Reino Unido también aparecen mencionados como países productores (Informes nacionales de la red Reitox, 2003).
Complessivamente, l’Europa resta il principale centro di produzione dell’ecstasy, sebbene negli ultimi anni la sua importanza relativa sembrerebbe in calo stando alla diffusione della produzione di ecstasy in altre parti del mondo, in particolare nel Nord America, in Asia orientale e sudorientale (CND, 2005; INCB, 2005). Nel 2003 è calato il numero di laboratori di ecstasy scoperti in tutto il mondo (CND, 2005); nell’Unione europea sono stati individuati laboratori di questo tipo in Belgio, Estonia, Lituania e Paesi Bassi (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). L’ecstasy sequestrata nell’UE è segnalata provenire principalmente dai Paesi Bassi, seguiti dal Belgio, per quanto anche l’Estonia e il Regno Unito siano menzionati come paesi di produzione (relazioni nazionali Reitox, 2003).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, αν και η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια, και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (CND, 2005· INCB, 2005). Το 2003, μειώθηκε ο αριθμός των εργαστηρίων παρασκευής έκστασης που ανακαλύφθηκαν παγκοσμίως (CND, 2005)· στην ΕΕ, αναφέρθηκε ότι τέτοιου είδους εργαστήρια ανακαλύφθηκαν στο Βέλγιο, την Εσθονία, τη Λιθουανία και τις Κάτω Χώρες (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν κυρίως από τις Κάτω Χώρες, και δευτερευόντως από το Βέλγιο, μολονότι η Εσθονία και το Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρονται επίσης ως χώρες προέλευσης (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2003).
Europa blijft 's werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika en Oost- en Zuidoost-Azië (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003 was er wereldwijd sprake van een afname van het aantal ontdekte ecstasylaboratoria (CND, 2005); de ontdekking van dergelijke laboratoria in de EU is gemeld door België, Estland, Litouwen en Nederland (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). Van de ecstasy die in de EU in beslag is genomen, wordt gemeld dat deze voornamelijk uit Nederland en daarna uit België afkomstig is, hoewel in een aantal verslagen ook Estland en het Verenigd Koninkrijk als land van herkomst worden genoemd (nationale Reitox-verslagen, 2003).
V celosvětovém měřítku zůstává Evropa hlavním centrem výroby extáze, ačkoli se zdá, že její relativní důležitost klesá, protože se v posledních letech výroba extáze rozšířila do jiných částí světa, zejména do Severní Ameriky a východní a jihovýchodní Asie (CND, 2005; INCB, 2005). V roce 2003 se počet laboratoří, které vyrábějí extázi, zjištěných po celém světě snížil (CND, 2005); v EU bylo odhalení takových laboratoří oznámeno v Belgii, Estonsku, Litvě a Nizozemsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). Podle poskytnutých údajů má extáze zachycená v Evropě původ hlavně v Nizozemsku následovaném Belgií, ačkoli Estonsko a Spojené království jsou rovněž uváděny jako zdrojové země (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2003).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika og Øst- og Sydøstasien (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 faldt antallet af ecstasylaboratorier, der blev opdaget i hele verden (CND, 2005); i EU blev sådanne laboratorier afsløret i Belgien, Estland, Litauen og Nederlandene (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme især fra Nederlandene, efterfulgt af Belgien, selv om Estland og Det Forenede Kongerige også nævnes som producerende lande (nationale Reitox-rapporter, 2003).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä, kun ekstaasin valmistus on viime vuosina levinnyt muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (CND, 2005; INCB, 2005). Maailmassa paljastettujen ekstaasilaboratorioiden määrä laski vuonna 2003 (CND, 2005). EU:ssa tällaisia laboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan Belgiassa, Virossa, Liettuassa ja Alankomaissa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiallisesti Alankomaista ja toiseksi useimmin Belgiasta, mutta myös Viro ja Yhdistynyt kuningaskunta on mainittu lähtömaina (Reitoxin kansalliset raportit, 2003).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása elterjedőben van a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában, valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (CND, 2005; INCB, 2005). A leleplezett extasy-laboratóriumok száma 2003-ban világszerte csökkent (CND, 2005); az EU-ban ilyen laboratóriumokat a jelentések szerint Belgiumban, Észtországban, Litvániában és Hollandiában találtak (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Az Európai Unióban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából, kisebb mértékben Belgiumból származik, bár Észtország és az Egyesült Királyság is szerepel számos jelentésben a forrásországok között (Reitox országjelentések, 2003).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika og Øst- og Sørøst-Asia (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 ble flere ecstasylaboratorier oppdaget rundt om i verden (CND, 2005), og i EU ble slike laboratorier rapportert avdekket i Belgia, Estland, Litauen og Nederland (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Ecstasy beslaglagt i EU har hovedsakelig sin opprinnelse i Nederland, etterfulgt av Belgia, selv om Estland og Storbritannia også nevnes som opprinnelsesland (nasjonale Reitox-rapporter, 2003).
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de Ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de Ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord şi în Asia de est şi de sud-est (CND, 2005; INCB, 2005). În 2003, numărul laboratoarelor de Ecstasy depistate la nivel mondial a scăzut (CND, 2005); în Uniunea Europeană s-a raportat depistarea unor astfel de laboratoare în Belgia, Estonia, Lituania şi în Ţările de Jos (Rapoartele naţionale Reitox, 2004; CND, 2005). S-a raportat că Ecstasy-ul confiscat în Uniunea Europeană provine în principal din Ţările de Jos, fiind urmat de cel din Belgia, deşi Estonia şi Regatul Unit sunt de asemenea menţionate ca ţări sursă (Rapoartele naţionale Reitox, 2003).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v ostatných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky a južnej a juhovýchodnej Ázie (CND 2005; INCB 2005). V roku 2003 klesol počet laboratórií vyrábajúcich extázu, zistených na svete (CND 2005); v EÚ uviedli odhalenie takýchto laboratórií v Belgicku, Estónsku, Litve a Holandsku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza najmä z Holandska, po ktorom nasleduje Belgicko, hoci aj Estónsko a Spojené kráľovstvo boli uvedené ako zdrojové krajiny (národné správy siete Reitox 2003).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena relativna pomembnost upada, saj se proizvodnja ekstazija širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (CND, 2005; INCB, 2005). Leta 2003 se je število po svetu odkritih laboratorijev za proizvodnjo ekstazija zmanjšalo (CND, 2005); v EU so o takih odkritih laboratorijih poročali v Belgiji, Estoniji, Litvi in na Nizozemskem (nacionalna poročila Reitox, 2004; CND, 2005). Za ekstazi, zasežen v EU, poročajo, da izvira predvsem iz Nizozemske, ki ji sledi Belgija, čeprav sta v več poročilih kot izvorni državi omenjeni tudi Estonija in Združeno kraljestvo (nacionalna poročila Reitox, 2003).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika samt Ost- och Sydostasien (CND, 2005, INCB, 2005). Under 2003 sjönk antalet upptäckta ecstasylaboratorier i världen (CND, 2005). Inom EU upptäcktes laboratorier i Belgien, Estland, Litauen och Nederländerna (Nationella Reitox-rapporter, 2004, CND, 2005). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna, följt av Belgien, men även Estland och Storbritannien nämns som ursprungsländer i flera rapporter (Nationella Reitox-rapporter, 2003).
  Ograniczanie liczby zgo...  
Główną interwencją pod względem siły oddziaływania na liczbę zgonów związanych z zażywaniem narkotyków jest właściwy dostęp do leczenia, zwłaszcza leczenia zastępczego (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005).
A major intervention in terms of its impact on drug-related deaths is adequate provision of treatment, especially substitution treatment (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). During the 1980s, and to an even greater extent in the 1990s, substitution treatment underwent a rapid expansion in Europe, especially in EU Member States with a high prevalence of heroin injecting. Currently, more than half a million heroin users in the EU – which is between one quarter and half of the estimated target group of heroin users – are enrolled in substitution treatment programmes.
En termes d'impact sur les décès liés à la drogue, l'offre de traitements adéquats, en particulier des traitements de substitution, est une intervention de première importance (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Dans les années 1980 et durant une grande partie des années 1990, les traitements de substitution ont connu un rapide essor en Europe, en particulier dans les États membres de l'UE où la prévalence de la consommation d'héroïne par voie intraveineuse était élevée. À l'heure actuelle, plus d'un demi-million d'héroïnomanes de l'UE, soit entre un quart et la moitié du groupe cible estimé d'héroïnomanes, participent à des programmes de traitement de substitution.
Gemessen an den Auswirkungen auf die Zahl der drogenbedingten Todesfälle ist eine der wichtigsten Interventionen die angemessene Bereitstellung von Behandlungen, insbesondere von Substitutionsbehandlungen (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). In den 80er Jahren und mehr noch in den 90er Jahren fand die Substitutionsbehandlung rasche Verbreitung in Europa, vor allem in den EU-Mitgliedstaaten mit einer hohen Prävalenz des injizierenden Heroinkonsums. Derzeit nimmt in der EU mehr als eine halbe Million Heroinkonsumenten, d. h. ein Viertel bis die Hälfte der geschätzten Zielgruppe von Heroinkonsumenten, an Substitutionsprogrammen teil.
Una de las intervenciones principales por su impacto sobre las muertes relacionadas con el consumo de drogas es la prestación adecuada de tratamiento, sobre todo de sustitución (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal y cols., 2005). Durante la década de 1980, y todavía más en la siguiente, el tratamiento de sustitución se expandió rápidamente por Europa, sobre todo en los Estados miembros de la UE con una elevada prevalencia del consumo de heroína inyectada. Hoy en día, más de medio millón de consumidores de la UE (lo que representa entre una cuarta parte y la mitad del grupo objetivo estimado de consumidores de heroína) participan en programas de tratamiento de sustitución.
Un intervento decisivo in termini di impatto sui decessi correlati al consumo di stupefacenti è la fornitura adeguata di servizi terapeutici, in particolare di una terapia sostitutiva (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal e altri, 2005). Durante gli anni Ottanta, e in misura ancora maggiore negli anni Novanta, la terapia sostitutiva si è diffusa rapidamente in Europa, soprattutto negli Stati membri dell’Unione europea, con un’elevata prevalenza della somministrazione dell’eroina per via parenterale. Attualmente più di mezzo milione di consumatori di eroina nell’Unione europea (vale a dire da circa un quarto a circa la metà del gruppo bersaglio stimato di consumatori di eroina) rientrano in programmi di terapia sostitutiva.
Σημαντική παρέμβαση από την άποψη του αντικτύπου της στους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά είναι η ενδεδειγμένη παροχή θεραπείας, και ιδίως θεραπείας υποκατάστασης (ΠΟΥ, 1998· ACMD, 2000· Brugal κ.ά., 2005). Κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1980, και σε ακόμη μεγαλύτερο βαθμό κατά τη δεκαετία του 1990, η θεραπεία υποκατάστασης γνώρισε ραγδαία εξάπλωση στην Ευρώπη, και ιδίως στα κράτη μέλη της ΕΕ με υψηλή επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ηρωίνης. Επί του παρόντος, περισσότεροι από μισό εκατομμύριο χρήστες ηρωίνης στην ΕΕ – δηλαδή αριθμός μεταξύ του ενός τετάρτου και του ημίσεος της εκτιμώμενης ομάδας στόχου των χρηστών ηρωίνης – συμμετέχουν σε προγράμματα θεραπείας υποκατάστασης.
Een van de interventies die met het oog op het terugdringen van de drugsgerelateerde sterfte van groot belang blijkt te zijn, is een adequaat behandelaanbod, met name substitutiebehandelingen (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). In de jaren tachtig, en nog sterker in de jaren negentig, is het aantal substitutiebehandelingen in Europa in snel tempo uitgebreid, met name in de lidstaten met een hoge prevalentie aan heroïnespuiters. Op dit moment volgt meer dan de helft van de heroïnegebruikers in de EU een of ander substitutieprogramma (dat is tussen een kwart en de helft van de geschatte doelgroep heroïnegebruikers).
Pokud jde o dopad na úmrtí souvisejících s drogami, k hlavním intervencím patří poskytování vhodné léčby, zejména léčby substituční (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal a kol., 2005). V průběhu 80. let 20. století a ve větším rozsahu v létech devadesátých prošla substituční léčba v Evropě prudkým rozšířením, zejména v členských státech EU s vysokou prevalencí nitrožilního užívání heroinu. V současné době je více než půl milionů uživatelů heroinu v EU – což je čtvrtina až polovina odhadované cílové skupiny uživatelů heroinu – zapsáno v programech substituční léčby.
Et tiltag, som har stor betydning for antallet af narkotikarelaterede dødsfald, er adgangen til tilstrækkelige behandlingsmuligheder, især substitutionsbehandling (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal m.fl., 2005). I 1980'erne, og i endnu større udstrækning i 1990'erne, skete der en hurtig udbygning af substitutionsbehandlingen i Europa, navnlig i EU-medlemsstater med en høj udbredelse af intravenøs heroinbrug. På nuværende tidspunkt er over en halv million heroinbrugere i EU – dvs. mellem en fjerdedel og halvdelen af den skønnede målgruppe af heroinbrugere – omfattet af substitutionsbehandlingsprogrammer.
Üks kõige ulatuslikuma mõjuga sekkumismeetmeid uimastitega seotud surmade arvu vähendamiseks on küllaldane raviteenuste, eelkõige asendusraviteenuste osutamine (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). 1980ndatel ja veelgi enam 1990ndatel aastatel suurenes asendusravi kättesaadavus Euroopas kiiresti, eelkõige kõrge heroiinisüstimise levimusega ELi liikmesriikides. ELis on praegu asendusravi programmidesse kaasatud rohkem kui pool miljonit heroiinitarbijat – see on üks neljandik kuni pool heroiinitarbijate hinnangulisest sihtgrupist.
Yksi huumekuolemiin voimakkaasti vaikuttava toimi on hoidon ja erityisesti korvaushoidon riittävä tarjonta (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Korvaushoito yleistyi Euroopassa nopeasti 1980‑luvulla ja vielä enemmän 1990‑luvulla, etenkin niissä EU-maissa, joissa heroiinin injektiokäytön levinneisyys on korkea. Nykyään yli puoli miljoonaa heroiinin käyttäjää EU:ssa – eli neljäsosasta puoleen arvioidusta heroiinin käyttäjien kohderyhmästä – osallistuu korvaushoito-ohjelmaan.
A kábítószerrel összefüggő halálozásra gyakorolt hatását tekintve fontos beavatkozás a megfelelő gyógykezelés biztosítása, különös tekintettel a helyettesítő kezelésre (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal és mások, 2005). A helyettesítő kezelés gyorsan tért hódított Európában az 1980-as évek során, illetve az 1990-es években még inkább, különösen az injekciós heroinhasználat magas előfordulásával rendelkező EU-tagállamokban. Jelenleg az EU-ban több mint félmillió heroinhasználó – ami a heroinhasználók becsült célcsoportjának egynegyedét-felét jelenti – vesz részt helyettesítő kezelési programokban.
Når det gjelder narkotikarelaterte dødsfall, er et hensiktsmessig behandlingstilbud, da særlig substitusjonsbehandling, av svært stor betydning (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). I løpet av 1980-årene og i enda større grad 1990-årene ble tilbudet om substitusjonsbehandling kraftig utbygget i EU, særlig i de av EUs medlemsstater som hadde en høy utbredelse av heroininjisering. I dag deltar over en halv million heroinbrukere i EU – dvs. mellom en firedel og halvparten av den estimerte målgruppen heroinbrukere – i substitusjonsbehandlingsprogrammer.
O intervenţie majoră din punctul de vedere al impactului asupra deceselor legate de consumul de droguri este reprezentată de asigurarea corespunzătoare a tratamentului, mai ales a terapiei de substituţie (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). În anii 1980 şi într-o măsură şi mai mare în anii 1990, terapia de substituţie a cunoscut o răspândire rapidă în Europa, mai ales în statele membre ale Uniunii Europene cu o prevalenţă ridicată a consumului de heroină injectabilă. În prezent, peste o jumătate de milion de consumatori de heroină din Uniunea Europeană – adică între un sfert şi jumătate din grupul ţintă estimat de consumatori de heroină – sunt înscrişi în programele de terapie de substituţie.
Hlavnou intervenciou, pokiaľ ide o dosah na úmrtia súvisiace s drogami, je vhodné poskytovanie liečby, a to najmä substitučnej (SZO 1998; ACMD 2000; Brugal a kol. 2005). Počas osemdesiatych rokov a dokonca ešte viac v deväťdesiatych rokoch minulého storočia sa substitučná liečba v Európe rýchlo rozšírila najmä v členských štátoch EÚ s vysokou prevalenciou injekčného užívania heroínu. V súčasnosti je vyše pol milióna užívateľov heroínu v EÚ – čo je štvrtina až polovica odhadovanej cieľovej skupiny užívateľov heroínu – zapojených do programov substitučnej liečby.
Glavna intervencija z vidika njenega vpliva na smrtne primere, povezane z drogo, je zagotavljanje zdravljenja, zlasti nadomestnega zdravljenja (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). V osemdesetih in celo v večjem obsegu v devetdesetih se je nadomestno zdravljenje v Evropi močno razširilo, zlasti v državah članicah EU, v katerih je vbrizgavanje heroina zelo razširjeno. Trenutno je v programe nadomestnega zdravljenja vključenih več kot pol milijona uživalcev heroina v EU, kar je med eno četrtino in eno polovico ocenjene ciljne skupine uživalcev heroina.
Tillgången på behandling, framför allt substitutionsbehandling (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal m.fl., 2005) är något av det viktigaste när det gäller att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall. Substitutionsbehandlingen utökades snabbt under 1980-talet och i ännu högre grad under 1990-talet i Europa, framför allt i de EU-medlemsstater som har en hög prevalens av injektionsmissbruk av heroin. För närvarande är mer än en halv miljon heroinmissbrukare i EU (vilket utgör mellan en fjärdedel och hälften av den beräknade målgruppen heroinmissbrukare) registrerade i substitutionsbehandlingsprogram.
Galvenais iejaukšanās pasākums, izvērtējot tā ietekmi uz narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem, ir atbilstoša ārstniecības pakalpojumu nodrošināšana, jo īpaši aizvietošanas terapijas nodrošināšana (PVO, 1998. g.; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Astoņdesmitajos gados un pat vēl lielākā mērā deviņdesmitos gados aizvietojošā terapija Eiropā ir ļoti strauji izplatījusies, jo īpaši jaunajās ES dalībvalstīs, kurās ir augsta heroīna injicēšanas izplatība. Šobrīd vairāk kā pusmiljons heroīna lietotāju ES – kas ir aptuveni viena ceturtdaļa līdz pusei no aprēķinātās heroīna lietošanas mērķgrupas – ir iesaistīti aizvietojošās terapijas programmās.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w za...  
Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy.
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000). Ennetustöö ülesanne on luua noortele sotsiaalsed ja kognitiivsed strateegiad nimetatud mõju kontrollimiseks. Seepärast ei ole realistlik hinnata ennetuspoliitika tõhusust noorte inimeste uimastitarbimise andmete põhjal ja kindlasti mitte proovimise mõttes tarbimise määrade põhjal, sest need peegeldavad sotsiaalses keskkonnas kehtivaid norme, aga mitte tõeliselt probleemseid käitumismalle.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000). Utmaningen för det preventiva arbetet är att ge unga människor sociala och kognitiva strategier så att de kan hantera denna påverkan. Det är därför inte realistiskt att bedöma preventionsstrategiers effektivitet utifrån uppgifter om narkotikaanvändningen bland unga människor, särskilt inte uppskattningar av experimentell användning, eftersom de speglar samhällsnormer och inte ett verkligt problembeteende.
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.). Profilakses izaicinājums ir sniegt jaunajiem cilvēkiem sociālās un kognitīvās stratēģijas, lai vadītu šīs ietekmes. Tāpēc nav reāli novērtēt profilakses politiku efektivitāti, izmantojot datus par narkotiku lietošanu jaunu cilvēku vidū, jo īpaši aprēķinus par eksperimentālo lietošanu, jo tā atspoguļo sabiedrības normas un nevis patiesi problemātisku uzvedības modeli.
  Ocena strategii antynar...  
nad czynnikami biomedycznymi, psychospołecznymi i innymi, które leżą u podłoża zażywania narkotyków i uzależnienia, zwłaszcza w odniesieniu do obszarów, gdzie informacja wciąż jest niewystarczająca (np. długoterminowe zażywanie pochodnych konopi indyjskich lub narkotyków syntetycznych).
The communication also underlined the need for further research, for instance on the biomedical, psychosocial and other factors underlying drug use and addiction, especially in areas where information is still scarce (e.g. the long-term use of cannabis or synthetic drugs). The need for regular consultation of civil society in the formulation of EU drugs policy was highlighted. The Commission also recommended extending the EU strategy from five to eight years, covering the implementation of two consecutive EU action plans over the period, to allow full implementation and fine-tuning of initiatives to match the strategy objectives.
La communication a également insisté sur la nécessité de poursuivre les recherches, par exemple sur les facteurs biomédicaux, psychosociaux et autres qui sous-tendent la consommation de drogue et la toxicomanie, en particulier dans les secteurs où les informations sont toujours rares (comme la consommation de longue durée de cannabis ou de drogues de synthèse). La nécessité d'une consultation régulière de la société civile en vue de l'élaboration d'une politique communautaire en matière de drogue a été mise en avant. La Commission a également recommandé d'étendre la stratégie communautaire de cinq à huit ans, afin de couvrir la mise en œuvre de deux plans d'action consécutifs au cours de la période et de permettre la mise en œuvre complète et l'ajustement des initiatives pour les aligner sur les objectifs de la stratégie.
In der Mitteilung wurde ferner die Notwendigkeit der Erforschung unter anderem biomedizinischer, psychosozialer und sonstiger Faktoren im Zusammenhang mit dem Drogenkonsum und der Drogenabhängigkeit unterstrichen, vor allem in Bereichen, über die bisher kaum Informationen vorliegen (z. B. langfristiger Konsum von Cannabis oder synthetischen Drogen). Darüber hinaus wurde festgestellt, dass bei der Konzeption der EU-Drogenpolitik eine regelmäßige Konsultation der Zivilgesellschaft erfolgen muss. Die Kommission empfahl ferner, die Laufzeit der EU-Strategie von fünf auf acht Jahre zu verlängern, um so die Umsetzung von zwei aufeinander folgenden EU-Aktionsplänen in einem Zeitraum zu erfassen und die vollständige Umsetzung sowie die Feinabstimmung von Initiativen zu ermöglichen und damit die Ziele der Strategie zu erreichen.
En la Comunicación también se subrayó la necesidad de intensificar la investigación de los factores biomédicos, psicosociales y otros factores subyacentes del consumo y la adicción a las drogas, especialmente en áreas donde la información todavía es escasa (por ejemplo, el consumo a largo plazo de cannabis o drogas sintéticas). Se destacó la necesidad de consultar de forma regular a la población civil a la hora de formular políticas sobre drogas en la UE. La Comisión también recomendó prolongar la estrategia de la UE de cinco a ocho años, de modo que cubriese la ejecución de dos planes de acción de la UE consecutivos a lo largo del período, a fin de favorecer la plena aplicación y el ajuste de las iniciativas planteadas para alcanzar los objetivos estratégicos.
La comunicazione ha inoltre sottolineato la necessità di proseguire la ricerca, per esempio a livello biomedico, psicosociale e in altre aree riguardanti l'uso di droghe e la tossicodipendenza, soprattutto laddove vi è ancora scarsità di informazioni (per esempio, il consumo a lungo termine della cannabis o delle droghe sintetiche). La comunicazione auspicava infine la consultazione periodica della società civile nella formulazione delle politiche sugli stupefacenti a livello comunitario. Da ultimo, la Commissione raccomandava di estendere la strategia da cinque a otto anni, affinché fosse possibile far rientrare in questo periodo l’attuazione di due piani d’azione comunitari consecutivi e, di riflesso, la messa in atto delle iniziative e il loro assestamento per allinearle con gli obiettivi comunitari.
ou de drogas sintéticas). A necessidade de efectuar consultas regulares à sociedade civil na formulação da política da UE em matéria de droga foi igualmente salientada. A Comissão recomendou ainda o prolongamento da estratégia da UE de cinco para oito anos, abrangendo a execução de dois planos de acção consecutivos ao longo desse período, a fim de permitir a conclusão e o ajustamento das iniciativas de modo torná‑las congruentes com os objectivos da estratégia.
Στην ανακοίνωση τονίζεται επίσης η αναγκαιότητα διεξαγωγής περαιτέρω ερευνών, για παράδειγμα σχετικά με τους βιοϊατρικούς, ψυχοκοινωνικούς και άλλους παράγοντες που συνδέονται με τη χρήση ναρκωτικών και την τοξικομανία, ιδίως σε τομείς στους οποίους οι πληροφορίες παραμένουν λιγοστές (π.χ. μακροχρόνια χρήση κάνναβης ή συνθετικών ναρκωτικών). Τονίστηκε επίσης η αναγκαιότητα τακτικών διαβουλεύσεων με την κοινωνία των πολιτών στο πλαίσιο της διαμόρφωσης της πολιτικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά. Η Επιτροπή συνέστησε επίσης να επεκταθεί η διάρκεια της στρατηγικής της ΕΕ από πέντε σε οκτώ έτη, καλύπτοντας στο διάστημα αυτό την υλοποίηση δύο διαδοχικών σχεδίων δράσης της ΕΕ, ώστε να καταστεί δυνατή η πλήρης υλοποίησή τους και η τελειοποίηση των πρωτοβουλιών προκειμένου να συνάδουν προς τους στόχους της στρατηγικής.
In de mededeling wordt tevens benadrukt dat verder onderzoek noodzakelijk is, bijvoorbeeld naar de biomedische, psychosociale en andere factoren die verband houden met drugsgebruik en verslaving, met name op gebieden waar nog weinig informatie beschikbaar is (zoals het langdurig gebruik van cannabis en synthetische drugs). Ook is het noodzakelijk om regelmatig met het maatschappelijk middenveld te overleggen over het formuleren van het drugsbeleid van de EU. De Commissie heeft eveneens een aanbeveling gedaan om de EU-strategie van vijf jaar met drie jaar te verlengen. Een periode van acht jaar bestrijkt namelijk twee opeenvolgende communautaire actieplannen waardoor een volledige tenuitvoerlegging en afstemming van initiatieven mogelijk wordt in overeenstemming met de doelstellingen van de strategie.
Sdělení rovněž zdůraznilo nutnost dalšího výzkumu, například biomedicínských, psychosociálních a dalších faktorů, které jsou určující pro užívání drog a drogovou závislost. Výzkum by měl probíhat zvláště v oblastech, kde dosud není k dispozici dostatek informací (např. dlouhodobé užívání konopí nebo syntetických drog). Byla zdůrazněna nutnost pravidelně konzultovat formulování protidrogové politiky EU s občanskou společností. Komise rovněž doporučila rozšíření strategie EU z pěti na osm let, aby pokrývala období dvou po sobě jdoucích akčních plánů EU s cílem umožnit realizaci iniciativ a jejich sladění se strategickými cíli.
Meddelelsen understregede også behovet for at fremme forskningen, f.eks. inden for biomedicinske, psykosociale og andre årsager til narkotikamisbrug og -afhængighed, navnlig på områder, hvor oplysningerne stadig er begrænsede (f.eks. langtidsbrug af cannabis eller syntetisk narkotika). Behovet for regelmæssige høringer af det civile samfund om fastlæggelsen af EU's narkotikapolitik blev fremhævet. Kommissionen anbefalede ligeledes, at EU's strategi blev udvidet fra fem til otte år, således at den i denne periode dækker gennemførelsen af to på hinanden følgende EU-handlingsplaner for at muliggøre en fuld gennemførelse og finjustering af initiativerne med henblik på opfylde strategiens mål.
Teatises rõhutati samuti vajadust edasise uurimistegevuse järele, näiteks uimastitarbimise ja ‑sõltuvusega seotud biomeditsiiniliste, psühhosotsiaalsete ja teiste tegurite osas, eeskätt valdkondades, mille kohta on jätkuvalt vähe teavet (nt pikaajaline kanepi või sünteetiliste uimastite tarvitamine). Toonitati ka vajadust konsulteerida ELi uimastipoliitika väljatöötamisel regulaarselt kodanikuühiskonnaga. Samuti soovitas komisjon pikendada ELi strateegiat viielt aastalt kaheksale, hõlmates sellesse perioodi ELi kahe järjestikuse tegevuskava elluviimise, et võimaldada algatuste täielik rakendamine ja väljatöötamine vastavalt strateegias kajastatud eesmärkidele.
Tiedonannossa korostettiin myös, että on tehtävä esimerkiksi huumeidenkäyttöä ja riippuvuutta aiheuttavia biolääketieteellisiä, psykososiaalisia ja muita tekijöitä koskevia lisätutkimuksia erityisesti niillä aloilla, joilla tiedot ovat vielä vähäisiä (esimerkiksi kannabiksen tai synteettisten huumeiden pitkäaikaiskäyttö). Siinä painotettiin kansalaisyhteiskunnan säännöllistä kuulemista EU:n huumepolitiikan suunnittelussa. Komissio suositti myös EU:n strategian pidentämistä viidestä vuodesta kahdeksaan siten, että se kattaisi EU:n kahden peräkkäisen toimintasuunnitelman täytäntöönpanon, jotta aloitteet voidaan panna täysimääräisesti täytäntöön ja jotta niitä voidaan hioa strategian tavoitteiden mukaisesti.
A közlemény szintén hangsúlyozta a további kutatás szükségességét, például a kábítószer-fogyasztás és -függőség hátterében húzódó orvosbiológiai, pszichoszociális és egyéb tényezők terén, különös tekintettel azokra a területekre, amelyekről még mindig nagyon kevés információ áll rendelkezésünkre (idetartozik pl. a kannabisz vagy a szintetikus drogok hosszú távú fogyasztása). Kiemelték az EU kábítószer-politikájának megfogalmazása során a civil társadalommal folytatott rendszeres konzultáció fontosságát. A Bizottság ezenkívül javasolta az EU-stratégia ötről nyolc évre történő meghosszabbítását, hogy két cselekvési terv időszakára terjedjen, és ezáltal lehetővé váljon a kezdeményezések teljes körű végrehajtása és végső finomítása a stratégiai célkitűzéseknek való megfelelés érdekében.
-avhengighet, særlig på områder der informasjonen fremdeles er mangelfull (f.eks. langtidsbruk av cannabis eller syntetiske narkotiske stoffer). Behovet for jevnlige samråd med det sivile samfunn i arbeidet på EUs rusmiddelpolitikk ble understreket. Kommisjonen anbefalte også at EU utvidet strategiperioden fra fem til åtte år slik at den dekker to påfølgende handlingsplanperioder og muliggjør fullstendig gjennomføring og finjustering av initiativene med sikte på å oppfylle målsettingene i strategien.
Comunicarea a subliniat, de asemenea, nevoia de a continua cercetarea, de exemplu cu privire la factorii biomedicali, psiho-sociali şi de altă natură care determină consumul şi dependenţa de droguri, în special în domeniile în care informaţiile disponibile sunt încă limitate (de exemplu, consumul pe termen lung de canabis sau de droguri sintetice). S-a remarcat de asemenea nevoia de a desfăşura consultări periodice cu societatea civilă în vederea formulării politicii Uniunii Europene privind drogurile. Comisia a recomandat de asemenea extinderea duratei strategiei Uniunii Europene de la cinci la opt ani, ceea ce ar permite cuprinderea punerii în aplicare a două planuri consecutive de acţiune ale UE în perioada menţionată, pentru a sprijini punerea integrală în aplicare şi ajustarea iniţiativelor, astfel încât să se îndeplinească obiectivele strategiei.
V oznámení sa podčiarkuje aj potreba ďalšieho výskumu, napríklad biomedicínskych, psychosociálnych a iných faktorov podmieňujúcich užívanie drog a drogovú závislosť najmä v oblastiach, v ktorých je ešte stále nedostatok informácií (napr. o dlhodobom užívaní kanabisu alebo syntetických drog). Vo formulácii protidrogovej politiky EÚ sa poukazuje na potrebu pravidelných konzultácií s občianskou spoločnosťou. Komisia tiež odporučila rozšíriť stratégiu EÚ z piatich na osem rokov, aby pokrývala obdobie dvoch po sebe nasledujúcich akčných plánov EÚ s cieľom umožniť uskutočnenie iniciatív a ich zladenie so strategickými cieľmi.
Sporočilo je poudarilo tudi potrebo po nadaljnjih raziskavah, na primer o biomedicinskih, psihosocialnih in drugih dejavnikih, ki so podlaga uživanja drog in odvisnosti od njih, zlasti na področjih, na katerih je malo razpoložljivih informacij (npr. dolgotrajno uživanje konoplje ali sintetičnih drog). Izpostavljena je bila tudi potreba po rednih posvetovanjih s civilno družbo pri oblikovanju politike EU na področju drog. Komisija je priporočila tudi podaljšanje strategije EU s petih na osem let, kar bi zajelo izvajanje dveh zaporednih akcijskih načrtov EU v obdobju ter omogočilo polno izvajanje in izpopolnitev pobud, da bi bile usklajene s strateškimi cilji.
I meddelandet underströks också behovet av ytterligare forskning om exempelvis biomedicinska, psykosociala och andra faktorer bakom narkotikabruk och narkotikaberoende, särskilt inom områden där informationen fortfarande är knapphändig (t.ex. beträffande långvarigt bruk av cannabis eller syntetiska droger). Det civila samhället måste regelbundet rådfrågas vid utformningen av EU:s narkotikapolitik. Kommissionen rekommenderade också att EU-strategin skulle förlängas från fem till åtta år och omfatta två på varandra följande handlingsplaner, så att initiativ kan slutföras och finjusteras för att stämma överens med strategins mål.
Ir vērts komentēt virkni vērtēšanas pasākumu, kas veikti nacionālajā līmenī šī atskaites perioda laikā. Īpašu interesi piesaista tie vērtēšanas pasākumi, kurus īstenojušas valstis, kas izvēlējušās "strukturētāku" pieeju savām nacionālajām stratēģijām narkotiku jautājumos, iekļaujot tādus elementus, kā mērķu formāla dokumentācija, mērķu definēšana un kvantitatīvā definēšana, par realizāciju atbildīgās iestādes identificēšana un mērķu sasniegšanas termiņu noteikšana. Šāda pieeja atvieglo valstīm ziņojumu sastādīšanas procesu par uzdevumiem, kas ir izpildīti, kā arī noteikt problemātiskos jautājumos, tādējādi nodrošinot, ka darbība ir koncentrēta tur, kur tā nepieciešama.
  Trendy w zakresie nagÅ‚...  
Pamiętając o tych ograniczeniach, można jednak określić pewne ogólne trendy charakterystyczne dla UE, zwłaszcza dla 15 starych Państw Członkowskich UE, z których dane dostępne są dłużej i w bardziej systematycznych seriach.
With these limits in mind, some general trends can be identified for the EU, in particular for the EU-15 Member States, where longer and more systematic series of data are available. Overall, a marked increase in drug-related deaths was observed during the 1980s and early 1990s. During the period 1990–2000, and despite decreases in some countries, the overall increasing trend continued in Europe, although at a lower rate. In 2000, 8 930 deaths were reported, compared with 6 426 in 1990 (a 40 % increase) (152). In most of the longer-standing Member States, an ageing trend can be observed among overdose victims, suggesting an ‘ageing cohort effect’, which could be related to a decline in the recruitment of young addicts (Figure 19).
Compte tenu de ces limites, on peut néanmoins dégager certaines tendances générales au sein de l'UE, et notamment de l'UE-15, pour laquelle des séries de données plus longues et plus systématiques sont disponibles. Dans l'ensemble, une progression importante des décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et au début des années 1990. Entre 1990 et 2000, en dépit des baisses enregistrées dans quelques pays, la tendance générale à la hausse s'est poursuivie en Europe, bien qu'à un rythme moins élevé. En 2000, 8 930 décès ont été déclarés, contre 6 426 en 1990, soit une augmentation de 40 % (152). Dans la plupart des anciens États membres, on peut observer une tendance au vieillissement des victimes de surdose, ce qui suggère un «effet de vieillissement de la cohorte», qui pourrait être lié à une diminution du recrutement de jeunes usagers de drogue (graphique 19).
Unter Berücksichtigung dieser Einschränkungen können einige allgemeine Tendenzen für die EU ermittelt werden, vor allem für die EU-15-Mitgliedstaaten, für die längere und systematischere Datenreihen verfügbar sind. Insgesamt wurde in den 80er und frühen 90er Jahren ein deutlicher Anstieg der drogenbedingten Todesfälle beobachtet. Trotz einer rückläufigen Tendenz in einigen Ländern setzte sich die allgemein steigende Tendenz, wenn auch langsamer, von 1990 bis 2000 in Europa fort. Im Jahr 2000 wurden 8 930 drogenbedingte Todesfälle gemeldet, gegenüber 6 426 im Jahr 1990 (eine Zunahme um 40 %) (152). In den meisten alten EU-Ländern ist die Tendenz zu beobachten, dass die Opfer einer Überdosis älter werden, was auf einen „Alterungseffekt der Kohorten“ hinweist. Dieser könnte darauf zurückzuführen sein, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten (Abbildung 19).
Teniendo en cuenta estos límites, pueden identificarse algunas tendencias generales en la UE, en particular en los Quince, que disponen de series de datos más sistemáticas y más prolongadas. En general, durante la década de 1980 y principios de la siguiente se observó un notable aumento del número de muertes relacionadas con la droga. Durante el período 1990–2000, y a pesar de los descensos en algunos países, se mantuvo la tendencia general, aunque a un ritmo inferior. En 2000, se notificaron 8.930 muertes, en comparación con las 6.426 en 1990 (lo que representa un aumento del 40 %) (152). En la mayoría de los Estados miembros más antiguos puede observarse una tendencia al envejecimiento entre las víctimas de sobredosis, lo que indica un «efecto de cohorte asociado a la edad», que podría relacionarse con un descenso de los nuevos jóvenes adictos (gráfico 19).
Tenendo conto quindi di tali limiti è comunque possibile individuare un andamento generale per l’Unione europea, in particolare per gli Stati membri dell’UE a 15, per i quali si dispone di una raccolta più corposa e sistematica di dati. Nel corso degli anni Ottanta e dei primi anni Novanta è stato osservato un marcato incremento complessivo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Nel periodo 1990-2000, nonostante il decremento registrato in alcuni paesi, è proseguita in Europa la tendenza complessiva al rialzo, anche se a un ritmo meno accentuato. Nel 2000 sono stati registrati 8 930 decessi rispetto ai 6 426 del 1990 (un incremento del 40%) (152). Nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 si osserva che l’età media delle vittime da overdose è in aumento, il che suggerisce un “effetto coorte di invecchiamento" che potrebbe essere dovuto al calo del numero di nuovi consumatori tra i giovani (Grafico 19).
Λαμβάνοντας υπόψη τους περιορισμούς αυτούς, είναι δυνατόν να εντοπισθούν ορισμένες γενικές τάσεις για την ΕΕ, ιδίως για τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, όπου είναι διαθέσιμες μεγαλύτερες και συστηματικότερες σειρές στοιχείων. Γενικά, έντονη αύξηση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά παρατηρήθηκε κατά τη δεκαετία του 1980 και στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Στο διάστημα 1990–2000, και παρά τις μειώσεις σε ορισμένες χώρες, η γενική αυξητική τάση συνεχίσθηκε στην Ευρώπη, μολονότι σε χαμηλότερους ρυθμούς. Το 2000, αναφέρθηκαν 8 930 θάνατοι, σε σύγκριση με 6 426 το 1990 (αύξηση 40 %) (152). Στα περισσότερα από τα «παλαιά» κράτη μέλη, παρατηρείται μια τάση γήρανσης στα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών, γεγονός που υποδηλώνει «γήρανση της κοορτής», η οποία ενδέχεται να συνδέεται με τη μείωση του αριθμού νέων νεαρών τοξικομανών (διάγραμμα 19).
Met inachtneming van deze beperkingen kunnen een aantal gemeenschappelijke EU-trends worden onderscheiden. Dat geldt overigens met name voor de EU van de vijftien oude lidstaten omdat zij al langer en meer systematisch reeksen gegevens verzamelen. In het algemeen is er in de jaren tachtig en negentig sprake van een aanzienlijke toename in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Tussen 1990 en 2000 heeft die opwaartse trend zich, ondanks een daling in sommige landen voortgezet, zij het in een trager tempo. In 2000 werden 8 930 sterfgevallen gemeld tegenover 6 426 in 1990 (een toename met 40%) (152). In de meeste lidstaten die al geruime tijd gegevens verzamelen, blijkt uit een analyse van de overdosisslachtoffers dat deze een steeds hogere leeftijd hebben. Dit zou op een “leeftijdscohorteffect” kunnen duiden, wat verband zou kunnen houden met een afname van de instroom van nieuwe, jonge verslaafden (figuur 19).
S ohledem na tato omezení lze v EU identifikovat některé všeobecné trendy, zejména pokud jde o členské státy evropské patnáctky, kde jsou k dispozici delší a systematičtější soubory údajů. Celkově byl pozorován znatelný vzestup úmrtí souvisejících s drogami během osmdesátých let a na počátku 90. let 20. století. V letech 1990–2000, navzdory poklesu v některých zemích, pokračoval v Evropě vzestupný trend, ačkoli nižším tempem. V roce 2000 bylo oznámeno 8 930 úmrtí, tj. 40% růst ve srovnání s 6 426 úmrtími v roce 1990 (152). Ve většině dlouholetých členských států lze mezi oběťmi předávkování pozorovat trend zvyšujícího se věku naznačující „efekt stárnoucí kohorty“, který by bylo možné dát do souvislosti s poklesem počtu nových mladých uživatelů drog (obr. 19).
Under hensyntagen til disse begrænsninger kan der identificeres visse generelle tendenser for EU, navnlig for de EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger længere og mere systematiske dataserier. I 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne blev der generelt konstateret en markant stigning i antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle stigende tendens, dog i et langsommere tempo, selv om der i visse lande kunne konstateres et fald. I 2000 blev der meldt om 8 930 dødsfald mod 6 426 i 1990 (en stigning på 40 %) (152). I de fleste af de 'gamle' medlemsstater kan der konstateres en tendens til, at ofrene for overdoser bliver stadig ældre, hvilket kunne tyde på en 'aldrende kohorteffekt', som kan sættes i forbindelse med et fald i rekrutteringen af unge stofafhængige (figur 19).
Loetletud piiranguid meeles pidades võib välja tuua mõned üldised suundumused ELis, eelkõige EL-15 liikmesriikides, mille kohta on olemas pikemad ja süstemaatilisemad andmekogumid. Üldiselt täheldati 1980ndatel ja 1990ndate alguses uimastitega seotud surmade arvu märgatavat suurenemist. Hoolimata vähenemistest mõnedes riikides jätkus Euroopas ajavahemikul 1990–2000 üldine tendents suurenemise suunas, ehkki madalamas tempos. 2000. aastal teatati 8930 surmajuhtumist võrreldes 6426 surmajuhtumiga 1990. aastal (kasv 40%) (152). Enamikus vanemates liikmesriikides võib üledoosi ohvrite puhul täheldada vanuse tõusu trendi, mis viitab vanusekohordi mõjule, seda võib seostada noorte narkomaanide kaasamise vähenemisega (joonis 19).
Näiden rajoitusten puitteissa EU:ssa voidaan tunnistaa joitakin yleisiä suuntauksia, etenkin EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta, joista on saatavilla pidempiä ja järjestelmällisempiä tietosarjoja. Huumekuolemat lisääntyivät merkittävästi 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa. Joissakin maissa tapahtuneesta laskusta huolimatta yleinen noususuuntaus jatkui vuosina 1990–2000, vaikkakin se hidastui. Vuonna 2000 ilmoitettiin 8 930 huumekuolemaa, kun vuonna 1990 niitä ilmoitettiin 6 426 (40 %:n kasvu) (152). Useimmissa vanhoissa jäsenvaltioissa yliannostuksen uhrien ikä on noussut, mikä viittaa "kohortin ikääntymiseen", joka saattaa liittyä nuorten käyttäjien määrän vähenemiseen (kaavio 19).
Mindezeket a korlátokat szem előtt tartva, néhány általános tendencia azért megfigyelhető az EU-n belül, különös tekintettel az EU-15 tagállamaira, amelyekről hosszabb és szisztematikusabb adatsorok állnak rendelkezésre. Általános, markáns emelkedés volt tapasztalható a kábítószerrel összefüggő halálozásban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején. Az 1990 és 2000 közötti időszakban néhány országban tapasztalható csökkenés ellenére az összesített növekedési irányzat folytatódott, bár kisebb ütemben. 2000-ben 8930 halálesetet jelentettek, szemben az 1990-es 6426 esettel (40%-os növekedés)(152). Az Európai Unió legtöbb tagállamában a túladagolásos áldozatok egyre idősebbek, ami „öregedő kohorsz hatást” sejtet; ez kapcsolódhat a fiatal kábítószerfüggők toborzásában tapasztalható visszaeséshez (Figure 19).
Med disse begrensningene i tankene kan vi identifisere noen generelle trender for EU, særlig for EU-15, som det finnes lengre og mer systematiske dataserier for. Generelt ble det observert en klar økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i 1980-årene og begynnelsen av 1990-årene. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle oppadstigende trenden, om enn ikke like kraftig, og noen land hadde nedgang. I 2000 ble 8 930 dødsfall rapportert, mot 6 426 i 1990 (40 % økning) (152). I de fleste gamle medlemsstatene er det en tendens til at overdoseofrene blir eldre, noe som tyder på en ”alders- og kohorteffekt”, som kan være knyttet til en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige (figur 19).
Având în vedere aceste limite, se pot identifica o serie de tendinţe generale în Uniunea Europeană, în special pentru statele membre ale Europei celor 15, în cazul cărora există serii mai lungi şi mai sistematice de date. În ansamblu, s-a remarcat o creştere accentuată a numărului de decese legate de consumul de droguri în anii 1980 şi la începutul anilor 1990. În perioada 1990–2000, în ciuda scăderilor înregistrate în anumite ţări, tendinţa generală de creştere s-a menţinut în Europa, dar la o rată mai redusă. În anul 2000 s-au raportat 8 930 de decese faţă de numai 6 426 în 1990 (o creştere de 40 %) (152). În majoritatea statelor membre mai vechi ale Uniunii Europene, se poate observa o tendinţă de îmbătrânire a victimelor supradozelor, indicând un „efect de cohortă îmbătrânită” care poate fi legat de o scădere a recrutării de tineri dependenţi (Figura 19).
Majúc na zreteli tieto hranice, možno v EÚ identifikovať niektoré všeobecné trendy, najmä v členských štátoch EÚ-15, odkiaľ sú k dispozícii dlhodobejšie a systematickejšie súbory údajov. Celkovo, bol výrazný nárast úmrtnosti spojenej s drogami pozorovaný v osemdesiatych rokoch a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia. Napriek poklesu v niektorých krajinách, tento nárast, hoci miernejším tempom, pokračoval v Európe aj v období 1990 – 2000. V roku 2000 sa uvádzalo 8 930 úmrtí v porovnaní so 6 426 v roku 1990 (t.j. 40-percentný nárast) (152). Vo väčšine starších členských štátov možno pozorovať trend starnutia obetí predávkovania, ktorý svedčí o „efekte starnúcej kohorty“, ktorý by mohol súvisieť s klesajúcim počtom nových mladých toxikomanov (obrázok 19).
Z upoštevanjem teh omejitev lahko prepoznamo nekatere splošne trende za EU, zlasti za države članice EU-15, v katerih so na voljo daljši in bolj sistematični nizi podatkov. Število z drogo povezanih smrtnih primerov se je na splošno povečalo v osemdesetih in zgodnjih devetdesetih letih. V obdobju 1990–2000 se je, kljub upadanju v nekaterih državah, splošen trend naraščanja nadaljeval, čeprav v manjšem obsegu. Leta 2000 je bilo prijavljenih 8930 smrtnih primerov v primerjavi s 6426 primeri v letu 1990 (40-odstotno povečanje) (152). V večini starejših držav EU je pri žrtvah prevelikega odmerka opazen trend staranja, kar spodbuja domnevo o "učinku starajoče se kohorte" ("ageing cohort effect"), ki bi lahko bila povezana z manjšim številom vključitev mladih odvisnikov v zdravljenje (prikaz 19).
Med detta i åtanke kan vissa trender fastställas för EU, framför allt för EU 15-medlemsstaterna där längre och mer systematiska uppgiftsserier finns tillgängliga. Totalt sett konstaterades det en markant ökning av de narkotikarelaterade dödsfallen under 1980-talet och början av 1990-talet. Under perioden 1990–2000 fortsatte den övergripande uppåtgående trenden i Europa – trots minskningar i vissa länder – även om ökningstakten var långsammare. År 2000 redovisades 8 930 dödsfall, att jämföra med 6 426 år 1990 (en ökning med 40 %)(152). I de flesta länder som har varit EU-medlemmar länge blir de som dör av överdoser allt äldre. Detta tyder på att medelåldern i missbrukargruppen stiger, vilket kan bero på att nyrekryteringen av unga missbrukare minskat (figur 19).
Paturot prātā šos ierobežojumus, ES tomēr var noteikt zināmas vispārējas tendences, jo īpaši attiecībā uz ES – 15 dalībvalstīm, kurās ir pieejami ilgāka termiņa un sistemātiskāki dati. Vispārēji būtisks ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaita pieaugums bija vērojams astoņdesmitajos gados un deviņdesmito gadu sākumā. Laika posmā no 1990. līdz 2000. gadam, neskatoties uz samazinājumu atsevišķās valstīs, vispārējā pieauguma tendence Eiropā turpinājās, kaut arī zemākā līmenī. 2000. gadā tika ziņots par 8 930 nāves gadījumiem, salīdzinājumā ar 6 426 gadījumiem 1990. gadā (40 % pieaugums) (152). Lielākajā daļā dalībvalstu ar ilgstošiem datiem var saskatīt pārdozēšanas upuru vecuma palielināšanās tendenci, kas liecina par „vecākas ļaužu grupas ietekmi", kas varētu būt saistīts ar jaunu narkotiku lietotāju iesaistīšanas samazināšanos ( 19. attēls).
  Leczenie z uzależnieni...  
znalezienie pracy i miejsca zamieszkania, oraz rozwinięcie u tej osoby niezbędnych umiejętności społecznych i zdolności radzenia sobie, by uniknąć nawrotu problemu, jest prawdopodobnie równie ważna w zapewnieniu pozytywnego wyniku w perspektywie długoterminowej.
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document). Cu toate acestea, abordarea problemelor de dependenţă şi sevraj reprezintă doar un aspect al tratării cu succes a problemelor legate de consumul de opiacee. Sprijinirea indivizilor să se reintegreze în societate prin inserţie socială, adică prin găsirea unui loc de muncă şi a unei locuinţe stabile, şi dezvoltarea competenţelor sociale necesare pentru a evita recidiva pot fi la fel de importante în vederea asigurării unui rezultat pozitiv pe termen lung. Numeroase studii au arătat că persoanele cu probleme legate de consumul de opiacee încep de mai multe ori tratamentul, dar că este posibil ca obiectivele terapiei, în special abstinenţa, să nu fie îndeplinite la prima încercare de tratament a individului, ci se obţin prin intervenţii terapeutice repetate.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
), ārstēšana bez zālēm un ārstējot bez konkrētās narkotikas (pēdējais veids šajā ziņojumā nav apskatīts). Taču atkarības un atteikšanās problēmu risināšana ir tikai viens sekmīgas opiātu atkarības ārstēšanas aspekts. Palīdzība personai atgriezties sabiedrībā ar sociālās integrācijas palīdzību, piemēram, atrodot darbu un drošu mājvietu, un nepieciešamo sociālo prasmju attīstīšana, lai izvairītos no atkārtotiem gadījumiem, ir tikpat svarīga pozitīva rezultāta nodrošināšanā ilgtermiņā. Virkne pētījumu ir atzīmējuši, ka personām ar opiātu atkarības problēmām ir vairāki ārstēšanās mēģinājumi, un ka terapeitiskos mērķus, jo īpaši atturēšanos, ne vienmēr izdodas sasniegt ar pirmo ārstēšanās reizi, taču pie tiem var nonākt ar atkārtotas terapijas darbībām.
  Leczenie niefarmakologi...  
Niektóre państwa donoszą jednak o ogólnej preferencji stosowania leczenia niefarmakologicznego nad farmakologicznym (Estonia, Cypr, Litwa, Polska i Finlandia). W przypadku pewnej liczby państw, zwłaszcza w Grecji, Hiszpanii i Norwegii, poziomy stosowania leczenia farmakologicznego i niefarmakologicznego zdają się być podobne.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Kary  
W Danii maksymalne kary za przestępstwa handlu narkotykami zostały podwyższone o ponad 50% w marcu 2004 roku. Z początkiem 2004 roku Estonia przyjęła bardziej surowe kary względem większości przestępstw związanych z narkotykami, zwłaszcza przy występowaniu okoliczności obciążających.
For those suspected of trafficking, the trend is to increase the possible penalty. In Denmark, the maximum penalties for trafficking offences were raised by over 50 % in March 2004. At the beginning of 2004, Estonia enacted stricter penalties with respect to most drug-related crimes, particularly in the presence of aggravating circumstances. In the United Kingdom, the maximum penalty for trafficking class C drugs has increased from five to 14 years’ imprisonment. In addition, recent years have seen an increased emphasis on sentences for the specific offences of distributing to young people (above) and for trafficking offences in Greece in 2001, in Lithuania in 2000 and in Ireland in 1999. This unanimous growth in the severity of penalties for drug trafficking is reflected in the European framework decision of October 2004, laying down minimum provisions on the constituent elements of criminal acts and penalties in the field of illicit drug trafficking.
En ce qui concerne les personnes soupçonnées de trafic, la tendance est à l'aggravation de la sanction éventuelle. Au Danemark, les peines maximales pour les crimes et délits liés au trafic de drogue ont été relevées de plus de 50 % en mars 2004. Au début de 2004, l'Estonie a adopté des peines plus sévères pour la plupart des crimes et délits liés à la drogue, en particulier lorsqu'il existe des circonstances aggravantes. Au Royaume-Uni, la peine maximale pour le trafic de substances de la classe C est passée de cinq à quatorze années de prison. En outre, ces dernières années, en Grèce (2001), en Lituanie (2000) et en Irlande (1999), l'accent s'est davantage porté sur les peines relatives aux infractions spécifiques que sont la distribution aux jeunes (voir plus haut) et le trafic. Cette augmentation généralisée de la sévérité des peines frappant le trafic de drogue se retrouve dans la décision-cadre du Conseil d'octobre 2004 concernant l'établissement des dispositions minimales relatives aux éléments constitutifs des infractions pénales et des sanctions applications dans le domaine du trafic de drogue.
Bei Verdacht auf Drogenhandel dagegen ist eher die Tendenz zu einer Verschärfung der möglichen Strafen zu beobachten. In Dänemark wurden im März 2004 die Höchststrafen für Delikte im Bereich des Drogenhandels um über 50 % angehoben. Anfang 2004 führte Estland strengere Strafen für die meisten Drogendelikte ein, insbesondere bei Vorliegen erschwerender Umstände. Im Vereinigten Königreich wurde die Höchststrafe für den Handel mit Drogen der Klasse C von fünf auf 14 Jahre Gefängnis angehoben. Darüber hinaus rückten in Griechenland (2001), Litauen (2000) und Irland (1999) Strafen für bestimmte Delikte im Zusammenhang mit der Verteilung von Drogen an Jugendliche (vgl. oben) und für Delikte im Bereich des Drogenhandels verstärkt in den Mittelpunkt. Dieser allgemeinen Verschärfung der Strafen für den Drogenhandel wird im Rahmenbeschluss des Rates vom 25. Oktober 2004 zur Festlegung der Mindestvorschriften über die Tatbestandsmerkmale strafbarer Handlungen und die Strafen im Bereich des illegalen Drogenhandels Rechnung getragen.
Para los sospechosos de tráfico de drogas, se tiende a aumentar las posibles penas. En Dinamarca, las penas máximas para los delitos de tráfico se elevaron en más de un 50 % en marzo de 2004. A principios del mismo año, Estonia promulgó penas más estrictas para la mayoría de crímenes relacionados con la droga, especialmente en presencia de circunstancias agravantes. En el Reino Unido, la pena máxima para el tráfico de drogas tipo C ha aumentado de cinco a catorce años de prisión. Además, en los últimos años se ha otorgado mayor importancia a las penas para los delitos específicos de distribución de droga a los jóvenes (mencionados anteriormente) y para los delitos de tráfico de drogas en Grecia en 2001, en Lituania en 2000 y en Irlanda en 1999. Este endurecimiento unánime de las penas por tráfico de drogas se refleja en la Decisión marco europea de octubre de 2004, que establece disposiciones mínimas sobre los elementos constitutivos de delitos y las penas aplicables en el ámbito del tráfico ilícito de drogas.
Per le persone sospettate di traffico illecito la tendenza è quella di accrescere le pene comminabili. Nel marzo 2004, in Danimarca, le pene massime per i reati derivanti dal traffico illecito di stupefacenti sono state aumentate di oltre il 50%. All’inizio del 2004 l’Estonia ha adottato pene più severe per la maggior parte dei reati legati alle droghe, soprattutto in presenza di aggravanti. Nel Regno Unito la pena detentiva massima prevista per il traffico di droghe della classe C è passata da cinque a quattordici anni. Inoltre, negli ultimi anni in Grecia (2001), Lituania (2000) e Irlanda (1999) i riflettori sono stati puntati sulle pene comminate per i reati correlati alla distribuzione ai giovani (cfr. sopra) e al traffico di droga. Questo incremento unanime della severità delle pene per il traffico di droga si riflette nella decisione quadro dell’ottobre 2004, riguardante la fissazione di norme minime relative agli elementi costitutivi dei reati e alle sanzioni applicabili in materia di traffico illecito di stupefacenti.
Em relação aos suspeitos de tráfico, a tendência é para aumentar a eventual sanção. Na Dinamarca, as penas máximas para as infracções de tráfico sofreram um aumento superior a 50%, em Março de 2004. No início de 2004, a Estónia aprovou penas mais severas em relação à maior parte dos crimes relacionados com a droga, sobretudo se existirem circunstâncias agravantes. No Reino Unido, a pena máxima para o tráfico de drogas da classe C aumentou de cinco para catorze anos de prisão. Além disso, nos últimos anos tem-se dado mais ênfase às sanções aplicáveis às infracções específicas de distribuição de droga a jovens (ver acima) e de tráfico, na Grécia em 2001, na Lituânia em 2000 e na Irlanda em 1999. Este crescimento unânime do rigor das penas aplicáveis ao tráfico de droga reflecte-se na Decisão-quadro do Conselho de Outubro de 2004, que adopta disposições mínimas relativas aos elementos constitutivos das infracções penais e das sanções aplicáveis no domínio do tráfico ilícito de droga.
Για όσους θεωρούνται ύποπτοι για διακίνηση ναρκωτικών, υπάρχει τάση αύξησης της δυνατής ποινής. Στη Δανία, οι μέγιστες ποινές για τα αδικήματα της διακίνησης αυξήθηκαν κατά περισσότερο από 50 % τον Μάρτιο του 2004. Στις αρχές του 2004, η Εσθονία έθεσε σε ισχύ αυστηρότερες ποινές για τα περισσότερα αδικήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά, ιδίως όταν συντρέχουν επιβαρυντικές περιστάσεις. Στο Ηνωμένο Βασίλειο, η μέγιστη ποινή για τη διακίνηση ναρκωτικών του πίνακα Γ αυξήθηκε από 5 σε 14 χρόνια φυλάκισης. Επιπλέον, τα τελευταία χρόνια παρατηρείται αυξημένη έμφαση στις ποινές για τα ειδικά αδικήματα της διανομής ναρκωτικών σε νέους (ανωτέρω) και για τα αδικήματα της διακίνησης στην Ελλάδα το 2001, στη Λιθουανία το 2000 και στην Ιρλανδία το 1999. Η ομόφωνη αυτή αύξηση της βαρύτητας των ποινών για τη διακίνηση ναρκωτικών αντικατοπτρίζεται στην ευρωπαϊκή απόφαση-πλαίσιο του Οκτωβρίου του 2004 για τη θέσπιση ελάχιστων διατάξεων σχετικά με τα στοιχεία της αντικειμενικής υπόστασης των εγκλημάτων και τις ποινές που ισχύουν στον τομέα της παράνομης διακίνησης ναρκωτικών.
Met betrekking tot personen die van drugshandel worden verdacht, bestaat een toenemende tendens om de strafmaat te verhogen. In Denemarken is de maximumstraf voor drugshandel in maart 2004 met meer dan 50% verhoogd. Begin 2004 heeft Estland voor het merendeel van de drugsgerelateerde criminaliteit hogere straffen vastgelegd, met name indien er sprake is van verzwarende omstandigheden. In het Verenigd Koninkrijk is de maximumstraf voor de handel in drugs uit de categorie C verhoogd van vijf tot veertien jaar gevangenisstraf. Daarnaast is er de afgelopen jaren in Griekenland (2001), in Litouwen (2000) en in Ierland (1999) steeds meer nadruk gelegd op straffen voor specifieke vergrijpen op het gebied van de verspreiding van drugs onder jonge mensen (zie boven) en op drugshandel. De uniforme verhoging van de strafmaat voor drugshandel komt ook tot uiting in het Europese Kaderbesluit van oktober 2004 waarin minimumvoorschriften zijn vastgesteld met betrekking tot de bestanddelen van strafbare feiten en met betrekking tot straffen op het gebied van de illegale drugshandel.
Pokud jde o osoby podezřelé z nezákonného obchodu, panuje tendence zvyšovat možné tresty. V Dánsku byly v březnu 2004 maximální tresty za trestné činy nezákonného obchodu s drogami zvýšeny o více než 50 %. Začátkem roku 2004 Estonsko uzákonilo přísnější tresty za většinu trestných činů souvisejících s drogami, zvláště při existenci přitěžujících okolností. Ve Spojeném království byl maximální trest za nezákonný obchod s drogami třídy C zvýšen z pěti na čtrnáct let odnětí svobody. Kromě toho byl v posledních letech kladen zvýšený důraz na tresty za konkrétní trestné činy distribuce drog mladistvým (viz výše) a za trestné činy nezákonného obchodu s drogami, a to v Řecku v roce 2001, v Litvě v roce 2000 a v Irsku v roce 1999. Toto jednotné zvyšování přísnosti trestů za nezákonný obchod s drogami se odráží v evropském rámcovém rozhodnutí z října 2004, které stanoví minimální úpravu skutkové podstaty trestných činů a trestů v oblasti nezákonného obchodu s drogami.
For personer mistænkt for ulovlig narkotikahandel går tendensen mod en forhøjelse af den mulige straf. I Danmark blev strafferammerne for narkotikakriminalitet sat op med over 50 % i marts 2004. I begyndelsen af 2004 indførte Estland strengere straffe med hensyn til de fleste narkotikarelaterede lovovertrædelser, navnlig i forbindelse med skærpende omstændigheder. I Det Forenede Kongerige er den maksimale straf for ulovlig handel med narkotika af klasse C blevet hævet fra 5 til 14 års fængsel. Desuden er der i de senere år blevet lagt større vægt på fængselsstraffe for de specifikke overtrædelser i form af distribution til unge (se ovenfor) og ulovlig handel i Grækenland i 2001, i Litauen i 2000 og i Irland i 1999. Denne generelle skærpelse af straffene for ulovlig narkotikahandel afspejles i Rådets rammeafgørelse fra oktober 2004 om fastsættelse af mindsteregler for gerningsindholdet i strafbare handlinger i forbindelse med ulovlig narkotikahandel og straffene herfor.
Uimastikaubanduses kahtlustatavate isikute puhul on suundumuseks võimalikku karistust suurendada. 2004. aasta märtsis tõsteti Taanis kaubitsemisega seotud õigusrikkumiste eest määratavaid maksimaalseid karistusi 50%. 2004. aasta alguses kehtestas Eesti rangemad karistused enamiku uimastitega seotud kuritegude eest, eriti raskendavate asjaolude olemasolul. Ühendkuningriigis on suurendatud C-grupi uimastitega kaubitsemise eest määratavat maksimumkaristust viielt aastalt vangistuselt 14 aastale. Lisaks on viimastel aastatel Kreekas (2001. a), Leedus (2000. a) ja Iirimaal (1999. a) asetatud suuremat rõhku karistustele, mida määratakse uimastite noortele levitamise (vt eespool) ja kaubitsemise eest. Taoline üksmeelne uimastitega kaubitsemise eest määratavate karistuste karmistamine kajastub ka Euroopa 2004. aasta oktoobri raamotsuses, millega sätestatakse miinimumnõuded ebaseadusliku uimastikaubanduse kuriteokoosseisu ja karistuste suhtes.
Huumausainekaupasta epäiltyjen kohdalla suuntauksena on ollut mahdollisen seuraamuksen tiukentaminen. Tanskassa huumausainekaupparikoksista langetettavia enimmäisrangaistuksia pidennettiin yli 50 prosenttia maaliskuussa 2004. Vuoden 2004 alussa Virossa tiukennettiin seuraamuksia useimmista huumerikoksista, etenkin niistä, joihin liittyy raskauttavia asianhaaroja. Yhdistyneessä kuningaskunnassa enimmäisrangaistus C-luokan huumausaineiden kaupasta on nostettu viiden vuoden vankeudesta 14 vuoteen. Viime vuosina on myös pidennetty tuomioita nuoriin kohdistuvista jakelurikoksista (edellä) ja huumausainekaupparikoksista Kreikassa vuonna 2001, Liettuassa vuonna 2000 ja Irlannissa vuonna 1999. Huumausainekaupasta määrättävien seuraamusten tiukentaminen näkyy lokakuussa 2004 tehdyssä neuvoston puitepäätöksessä, jossa vahvistetaan laittoman huumausainekaupan rikostunnusmerkistöjä ja seuraamuksia koskevat vähimmäissäännöt.
A kábítószer-kereskedelemmel gyanúsított személyek esetében az általános tendencia a lehetséges büntetési tételek szigorítása. Dániában a kereskedés bűncselekményéért kiszabható legmagasabb büntetést 2004. márciusban több mint 50%-kal emelték. Észtország 2004 elején a legtöbb kábítószerrel összefüggő bűncselekmény tekintetében szigorúbb büntetéseket vezetett be, különösen súlyosbító körülmények esetén. Az Egyesült Királyságban a C osztályba tartozó drogok forgalmazásáért kiszabható legmagasabb börtönbüntetés ötről 14 évre emelkedett. Az utóbbi években emellett kiemelt hangsúlyt helyeztek a kifejezetten fiatalok sérelmére elkövetett terjesztői bűncselekmények büntetésére (ld. fent) és általában a drogkereskedelem bűncselekményére (Görögországban 2001 óta, Litvániában 2000-től, Írországban 1999-től). A kábítószer-kereskedelemért kiróható büntetéseknek ez az egyhangú szigorítása tükröződik a tiltott kábítószer-kereskedelem elleni büntetőjogi törvények és a kiróható büntetések kötelező alkotóelemeinek megállapításáról szóló 2004. októberi európai kerethatározaban is.
For mistanke om illegal handel med narkotika er trenden at straffene skjerpes. I Danmark ble maksimumsstraffen for illegal handel med narkotika hevet med over 50 % i mars 2004. I begynnelsen av 2004 vedtok Estland strengere straffer for de fleste narkotikarelaterte lovbrudd, særlig i saker hvor det foreligger skjerpende omstendigheter. I Storbritannia er maksimumstraffen for handel med såkalte ”Class C”-stoffer satt opp fra 5 til 14 års fengsel. I tillegg har mange land i løpet av de siste årene lagt økt vekt på å få pådømt lovbrudd som spesifikt omfatter distribusjon til unge mennesker (jf. over) og handel (Hellas i 2001, Litauen i 2000 og Irland i 1999). Denne samstemte skjerpingen av straffen for narkotikahandel gjenspeiles i EUs rammevedtak av oktober 2004, som fastsetter minstebestemmelser for hva som skal defineres som forbrytelser og minstestraffer når det gjelder ulovlig narkotikahandel.
În ceea ce priveşte persoanele suspectate de trafic, tendinţa este de majorare a pedepsei posibile. În Danemarca, pedepsele maxime pentru infracţiunea de trafic au fost majorate cu peste 50 % în martie 2004. La începutul anului 2004, Estonia a legiferat pedepse mai stricte pentru majoritatea infracţiunilor legate de droguri, în special dacă există circumstanţe agravante. În Regatul Unit, pedeapsa maximă pentru traficul de droguri din clasa C a fost majorată de la cinci la 14 ani de închisoare. În plus, în ultimii ani s-a pus accentul din ce în ce mai mult asupra pedepselor pentru infracţiunile de distribuire de droguri tinerilor (după cum s-a arătat anterior) şi pentru infracţiunea de trafic în Grecia în 2001, în Lituania în 2000 şi în Irlanda în 1999. Această majorare unanimă a gravităţii pedepselor pentru traficul de droguri este reflectată în Decizia-cadru europeană din octombrie 2004, de stabilire a dispoziţiilor minime privind elementele constitutive ale infracţiunilor şi pedepsele din domeniul traficului ilegal de droguri.
Trendom je zvyšovanie možných trestov pre osoby podozrivé z nedovoleného obchodovania. V Dánsku zvýšili v marci 2004 hornú hranicu trestov za trestné činy obchodovania o viac ako 50 %. Začiatkom roku 2004 sprísnili v Estónsku tresty za väčšinu zločinov súvisiacich s drogami, najmä ak ide o skutky s priťažujúcimi okolnosťami. V Spojenom kráľovstve sa zvýšila horná hranica sadzby za nedovolené obchodovanie s drogami triedy C z piatich na 14 rokov odňatia slobody. V ostatných rokoch bolo okrem toho vidieť zvýšený dôraz na tresty za určité trestné činy distribúcie drog mládeži (pozri vyššie) a za trestné činy nedovoleného obchodovania v Grécku v roku 2001, v Litve v roku 2000 a v Írsku v roku 1999. Táto jednotne sa zvyšujúca tvrdosť trestov za nedovolené obchodovanie s drogami sa premietla do európskeho rámcového rozhodnutia z októbra 2004, ktorým sa stanovujú minimálne ustanovenia o znakoch skutkových podstát trestných činov a trestov v oblasti nezákonného obchodu s drogami.
Obstajajo prizadevanja, da bi za osumljene preprodaje drog zvišali predvidene kazni. Na Danskem so bile najvišje kazni za kazniva dejanja prometa z drogami marca 2004 zvišane za več kot 50 %. V začetku leta 2004 je Estonija uzakonila strožje kazni v zvezi z večino kaznivih dejanj, povezanih z drogo, zlasti v oteževalnih okoliščinah. V Združenem kraljestvu se je najvišja kazen za promet z drogami razreda C zvišala s pet na 14 let zaporne kazni. Poleg tega je bil v zadnjih letih večji poudarek na kaznih za določena kazniva dejanja distribucije drog mladim (zgoraj) in za kazniva dejanja prometa z drogami, in sicer v Grčiji leta 2001, Litvi leta 2000 in na Irskem leta 1999. To soglasno povečevanje števila strožjih kazni za promet s prepovedanimi drogami se odraža v evropskem okvirnem sklepu iz oktobra 2004 o opredelitvi minimalnih določb glede elementov kaznivih dejanj in kazni na področju nedovoljenega prometa s prepovedanimi drogami.
När det gäller personer som misstänks för narkotikahandel går trenden i riktning mot högre straffskalor. I Danmark höjdes maximistraffen för narkotikahandel med över 50 % i mars 2004. I början av 2004 införde Estland strängare straff för de flesta narkotikarelaterade brott, särskilt om det föreligger försvårande omständigheter. I Storbritannien har maximistraffet för handel med klass C-narkotika skärpts från fem till 14 års fängelse. Sedan ett par år tillbaka läggs också större tonvikt vid straff för försäljning till unga människor (ovan) och narkotikahandel. Så skedde i Grekland 2001, i Litauen 2000 och i Irland 1999. Denna genomgående höjning av straffen för narkotikahandel märks i rådets rambeslut från oktober 2004, som innehåller minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.
Pastāv tendence palielināt iespējamos sodus tām personām, kuras tur aizdomās par narkotiku nelegālu pārvadāšanu. Dānijā maksimālo paredzēto sodu par narkotiku nelegālas pārvadāšanas pārkāpumiem 2004. gada martā palielināja par vairāk kā 50 %. 2004. gada sākumā Igaunija noteica stingrākus sodus par noziegumiem, kas saistīti ar narkotikām, jo īpaši gadījumos, kad pastāv vainu pastiprinošie apstākļi. Apvienotajā Karalistē maksimālais sods par C klases narkotiku pārvadāšanu ir palielināts no piecu līdz 14 gadu cietumsodam. Papildus tam pēdējo gadu laikā ir bijis saskatāms pieaugošs uzsvars uz sodiem par noziegumiem, kas saistīti ar narkotiku izplatīšanu jauniešu vidū (skatīt iepriekš) un par narkotiku nelegālo pārvadāšanu Grieķijā 2001. gadā, Lietuvā 2000. gadā un Īrijā 1999. gadā. Šī vienprātīgā sodu bardzības paaugstināšana par narkotiku nelegālu pārvadāšanu tiek atspoguļota 2004. gada oktobra Eiropas pamata lēmumā, kurā ir noteikti zemākie pieļaujamie nosacījumi par krimināllikumu elementiem un sodi par nelegālo narkotiku pārvadāšanu.
  Debaty w parlamentach i...  
Konopie indyjskie nadal są ważnym tematem debat, zwłaszcza w Niemczech, gdzie główną uwagę zwrócono na używanie pochodnych konopi przez młodych ludzi oraz w Luksemburgu i Portugalii, gdzie proponuje się, by pochodne konopi były dostępne na receptę.
Cannabis remained an important topic of debate, particularly in Germany, where the main focus was on cannabis use by young people, and in Luxembourg and Portugal, where it has been proposed that it should be made available on medical prescription. The use of cannabis, or more generally drug use in school and by young people, was widely reported by the media in Belgium, the Czech Republic, Germany, Cyprus, Luxembourg and Austria. In the Netherlands, media attention was attracted by the reported increase in the tetrahydrocannabinol (THC) concentration of cannabis cultivations (‘nederwiet’) and the possible health consequences of highly potent cannabis. In Poland, cannabis was the most reported substance in the media, accounting for 865 of a total of about 2 500 references to drugs. Bills advocating its legalisation were presented in Belgium, Denmark and in some city councils in the Netherlands (with the aim of solving the ‘back door problem’ (8)), provoking strong and public opposition from most members of parliament and government ministers.
Le cannabis demeure un sujet de discussion important, en particulier en Allemagne, où l'accent a surtout été mis sur la consommation de cannabis chez les jeunes, et au Luxembourg et au Portugal, où il a été proposé d'en permettre la vente sur prescription médicale. La consommation de cannabis, ou plus généralement la consommation de drogue dans les écoles et chez les jeunes, a fait l'objet de nombreux articles dans les médias en Belgique, en République tchèque, en Allemagne, à Chypre, au Luxembourg et en Autriche. Aux Pays-Bas, l'attention des médias s'est centrée sur l'augmentation de la concentration de tétrahydrocannabinol (THC) dans les cultures de cannabis («nederwiet») et sur les conséquences possibles sur la santé d'un cannabis extrêmement puissant. En Pologne, le cannabis a été la substance la plus évoquée par les médias, avec 865 occurrences sur un total de quelque 2 500 référence aux drogues. Des projets de loi en faveur de sa légalisation ont été présentés en Belgique, au Danemark et dans certains conseils municipaux aux Pays-Bas (dans le but de résoudre le «back door problem» (8)), provoquant une forte opposition publique de la plupart des parlementaires et des ministres du gouvernement.
Cannabis war nach wie vor ein wichtiges Diskussionsthema, vor allem in Deutschland, wo der Schwerpunkt in erster Linie auf dem Cannabiskonsum Jugendlicher lag, sowie in Luxemburg und Portugal, wo vorgeschlagen wurde, Cannabis auf Rezept auszugeben. Über den Cannabiskonsum, oder allgemeiner den Drogenkonsum, in Schulen und unter Jugendlichen berichteten die Medien ausführlich in Belgien, der Tschechischen Republik, Deutschland, Zypern, Luxemburg und Österreich. In den Niederlanden galt das Medieninteresse dem gemeldeten Anstieg der Konzentration von Tetrahydrocannabinol (THC) in bestimmten Cannabispflanzen („nederwiet“) und den möglichen Gesundheitsschäden durch hochpotentes Cannabis. In Polen fand Cannabis mit 865 von insgesamt 2 500 Berichten über Drogen die größte Beachtung in den Medien. Gesetzesvorschläge für die Legalisierung von Cannabis wurden in Belgien, Dänemark und einigen Stadträten der Niederlande vorgelegt (um dem so genannten „Back-Door-Problem“ entgegenzuwirken (8)), und stießen auf heftigen öffentlichen Widerstand der meisten Parlamentsmitglieder und Minister.
La cannabis rimane un tema di discussione importante, soprattutto in Germania, dove il dibattito è orbitato attorno all’uso della cannabis da parte dei giovani, e in Lussemburgo e Portogallo, dove si è proposto che la cannabis sia resa reperibile dietro prescrizione medica. L’uso della cannabis o, più in generale, delle droghe nelle scuole e da parte dei giovani è stato oggetto di attenzione da parte dei mezzi di informazione in Belgio, Repubblica ceca, Germania, Cipro, Lussemburgo e Austria. Nei Paesi Bassi hanno fatto scalpore il dimostrato aumento della concentrazione di tetraidrocannabinolo (THC) nelle coltivazioni di cannabis (“nederwiet”) e le potenziali conseguenze sulla salute di un tipo di cannabis estremamente potente. In Polonia la cannabis è stata la sostanza più citata nei media, con 865 menzioni su un totale di circa 2 500 riferimenti alle droghe. Proposte di legge che ne invocano la legalizzazione sono state presentate in Belgio, Danimarca e in taluni comuni dei Paesi Bassi (allo scopo di risolvere il cosiddetto problema della “via traversa” (8)), provocando una decisa opposizione pubblica da parte della maggior parte dei parlamentari e dei ministri di governo.
Η χρήση της κάνναβης παρέμεινε σημαντικό θέμα συζητήσεων, ιδίως στη Γερμανία, με έμφαση κυρίως στη χρήση της από τους νέους, αλλά και στο Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία, όπου προτάθηκε η χορήγησή της βάσει ιατρικής συνταγής. Η χρήση της κάνναβης, και γενικότερα η χρήση ναρκωτικών στα σχολεία και από τους νέους, αποτέλεσε αντικείμενο πολλών αναφορών στα μέσα ενημέρωσης στο Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, την Κύπρο, το Λουξεμβούργο και την Αυστρία. Στις Κάτω Χώρες, τα μέσα ενημέρωσης έδωσαν έμφαση στην αναφερόμενη αύξηση της περιεκτικότητας σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) των καλλιεργειών κάνναβης («nederwiet») και στις πιθανές επιπτώσεις για την υγεία της κάνναβης υψηλής δραστικότητας. Στην Πολωνία, η κάνναβη ήταν η ουσία που αναφέρθηκε συχνότερα από τα μέσα ενημέρωσης, και αφορούσε 865 από τις συνολικά περίπου 2 500 αναφορές στα ναρκωτικά. Νομοσχέδια για τη νομιμοποίησή της υποβλήθηκαν στο Βέλγιο, τη Δανία και σε ορισμένα δημοτικά συμβούλια στις Κάτω Χώρες (με στόχο την αντιμετώπιση του προβλήματος της «πίσω πόρτας» (8)), προκαλώντας την έντονη και δημόσια διαφωνία των περισσότερων βουλευτών και υπουργών.
Cannabis is nog steeds een belangrijk discussieonderwerp, met name in Duitsland, waar de meeste nadruk op cannabisgebruik onder jonge mensen ligt, en in Luxemburg en Portugal, waar voorgesteld is om cannabis op recept beschikbaar te stellen. De media in België, Tsjechië, Duitsland, Cyprus, Luxemburg en Oostenrijk hebben ruime aandacht besteed aan het cannabisgebruik (en het drugsgebruik in het algemeen) op scholen en onder jongeren. In Nederland ging de aandacht van de media uit naar de gemelde verhoging van de THC-concentratie (tetrahydrocannabinol) in nederwiet en de mogelijke gezondheidsgevolgen van zeer sterke cannabis. In Polen was cannabis de stof die in de media het meest aan de orde kwam (865 keer op een totaal van ongeveer 2 500 verwijzingen naar drugs). In België, Denemarken en ook in een aantal gemeenteraden in Nederland (met het oog op het oplossen van de “achterdeurproblematiek” (8)) zijn (wets)voorstellen om cannabis te legaliseren op een heftige en openlijke oppositie gestuit van een meerderheid van kamerleden en ministers.
Důležitým tématem debaty zůstalo konopí, a to zvláště v Německu, kde byla hlavní pozornost věnována užívání konopí mladými lidmi, a v Lucembursku a Portugalsku, kde byl vznesen návrh, že by konopí mělo být zpřístupněno na lékařský předpis. Užívání konopí nebo obecněji užívání drog ve školách a mladými lidmi bylo častým předmětem zpráv sdělovacích prostředků v Belgii, České republice a Německu, na Kypru a v Lucembursku a Rakousku. V Nizozemsku byla pozornost sdělovacích prostředků věnována uváděnému zvýšení koncentrace tetrahydrocannabinolu (THC) v pěstovaném konopí („nederwiet“) a možným zdravotním důsledkům užívání vysoce účinného konopí. V Polsku bylo látkou, která byla v médiích nejčastěji zmiňována, konopí, neboť bylo uvedeno v 865 z celkem cca 2 500 případů, kdy se hovořilo o drogách. Návrhy právních předpisů obhajující jeho legalizaci byly předloženy v Belgii, Dánsku a v některých městských radách v Nizozemsku (s cílem řešit „problém pokoutního obchodu“ (8)). Tyto návrhy vyvolaly silný a veřejný odpor většiny členů parlamentu a ministrů vlád.
Cannabis var fortsat et væsentligt emne, navnlig i Tyskland, hvor debatten hovedsagelig var koncentreret om unges brug af cannabis, og i Luxembourg og Portugal, hvor der har været forslag om, at cannabis skal kunne fås på lægerecept. Brugen af cannabis, eller mere generelt stofbrugen på skoler og blandt unge, blev udførligt omtalt i medierne i Belgien, Tjekkiet, Tyskland, Cypern, Luxembourg og Østrig. I Nederlandene var det den registrerede øgede koncentration af tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis ('nederwiet') og de mulige sundhedsmæssige følger af meget potent cannabis, der tiltrak mediernes opmærksomhed. I Polen var cannabis det stof, der fik den største medieomtale, idet det tegnede sig for 865 ud af i alt ca. 2 500 omtaler af narkotika. Forslag til legalisering heraf blev fremsat i Belgien, Danmark og i en række byråd i Nederlandene (med henblik på at løse 'bagdørsproblemet' (8)), hvilket fremkaldte en stærk, offentlig modstand fra de fleste parlamentsmedlemmer og regeringsministre.
Kanep oli jätkuvalt tähtis aruteluteema, eriti Saksamaal, kus käsitleti peamiselt kanepi tarvitamist noorte hulgas, ning Luksemburgis ja Portugalis, kus tehti ettepanek, et kanep peaks olema kättesaadav arstiretsepti alusel. Kanepi tarvitamist või üldisemalt uimastite tarvitamist koolides ja noorte hulgas kajastati palju Belgia, Tšehhi Vabariigi, Saksa, Küprose, Luksemburgi ja Austria meedias. Madalmaades käsitles meedia teavet tetrahüdrokannabinooli (THK) suurenenud kontsentratsiooni kohta kanepikultuurides („nederwiet”) ja tugeva toimega kanepi tarvitamise võimalikke tagajärgi tervisele. Poolas pööras meedia uimastite hulgast kõige rohkem tähelepanu kanepile, mida mainiti 865 korral kokku ligikaudu 2500 viitest narkootikumidele. Kanepi legaliseerimist toetavad seaduseelnõud esitati Belgias, Taanis ja mõnedes Madalmaade linnavalitsustes (eesmärgiga lahendada „tagaukseprobleem” (8)), mis tekitas tugevat ja avalikku vastuseisu enamiku parlamendiliikmete ja valitsuse ministrite hulgas.
Kannabis oli edelleen tärkeä keskustelunaihe varsinkin Saksassa, jossa pohdittiin lähinnä nuorten kannabiksen käyttöä, sekä Luxemburgissa ja Portugalissa, missä on ehdotettu, että sitä voisi hankkia reseptiä vastaan. Kannabiksen käyttöä tai yleensä huumeidenkäyttöä kouluissa ja nuorten keskuudessa käsiteltiin laajasti Belgian, Tšekin, Saksan, Kyproksen, Luxemburgin ja Itävallan tiedotusvälineissä. Alankomaissa uutisoitiin laajasti tetrahydrokannabinolin (THC) pitoisuuden kasvusta kannabisviljelmissä ("nederwiet") ja erittäin voimakkaan kannabiksen mahdollisista vaikutuksista terveyteen. Puolassa kannabis oli eniten uutisoitu huumausaine tiedotusvälineissä, sillä 865 mainintaa yhteensä noin 2 500 maininnasta koski sitä. Belgiassa, Tanskassa ja joissakin Alankomaiden kaupunginvaltuustoissa tehtiin sen laillistamista koskevia ehdotuksia (ns. takaoviongelman ratkaisemiseksi (8)), joita useimmat parlamentin jäsenet ja ministerit vastustivat julkisuudessa jyrkästi.
A vitákban fontos téma maradt a kannabisz, különösen Németországban, ahol a központi kérdés a fiatalok kannabiszfogyasztása volt; ezenkívül Luxemburgban és Portugáliában felmerült az a javaslat, hogy a kannabisz legyen orvos által rendelhető. Belgiumban, Csehországban, Németországban, Cipruson, Luxemburgban és Ausztriában a média rendszeresen beszámolt a kannabiszfogyasztásról, illetve a drogfogyasztásról általában az iskolákban és a fiatalok körében. Hollandiában a kannabiszültetvények („nederwiet”) tetrahidro-kannabinol (THC) koncentrációjának növekedéséről szóló beszámolók és az ezáltal hatékonyabb kannabisz lehetséges egészségügyi következményei vonták magukra a sajtó figyelmét. Lengyelországban is az összes anyag közül a kannabisz szerepelt a legtöbbet a médiában, a kb. 2500 kábítószerre vonatkozó híradás közül 865 erre vonatkozott. A legalizálására irányuló törvénytervezeteket terjesztettek elő Belgiumban, Dániában és néhány hollandiai városi tanácsban (a „hátsó ajtó probléma” megoldása érdekében(8)), a legtöbb parlamenti képviselő és miniszter részéről heves nyilvános tiltakozást idézve elő.
Cannabis rangerte fortsatt høyt på listen over debattema, særlig i Tyskland, hvor hovedfokus var på cannabisbruk blant unge, og i Luxembourg og Portugal, hvor det foreligger forslag om å gjøre stoffet tilgjengelig på resept. Cannabisbruk, eller mer generelt narkotikabruk, blant unge og i skolene har fått bred mediedekning i Belgia, Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Kypros, Luxembourg og Østerrike. I Nederland vakte en rapportert økning i konsentrasjonen av tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis (”nederwiet”) og de mulige konsekvensene sterk cannabis kan ha på helsen, oppsikt i media. I Polen var cannabis det stoffet som ble hyppigst omtalt i media, med 865 av til sammen ca. 2 500 henvisninger til narkotika. Lovforslag om å legalisere stoffet er lagt fram i Belgia, Danmark og i enkelte byråd i Nederland (for å løse “bakdørsproblematikken” (8)). Dette har vakt sterk offentlig motstand hos de fleste medlemmene av nasjonalforsamlingen og regjeringen.
Canabisul a rămas un subiect important de dezbatere, mai ales în Germania, unde accentul a fost pus mai ales pe consumul de canabis de către tineri, precum şi în Luxemburg şi Portugalia, unde s-a propus ca acesta să fie disponibil pe bază de reţetă. Consumul de canabis şi în general consumul de droguri în şcoli şi de către tineri au fost prezentate pe larg de mass-media în Belgia, Republica Cehă, Germania, Cipru, Luxemburg şi Austria. În Olanda, atenţia mass-media a fost atrasă de creşterea concentraţiei de tetrahidrocanabinol (THC) din culturile de canabis („nederwiet”) şi de posibilele consecinţe asupra sănătăţii ale canabisului extrem de puternic. În Polonia, canabisul a fost substanţa cel mai frecvent prezentată de mass-media, reprezentând 865 din totalul de aproximativ 2 500 referiri la droguri. În Belgia, Danemarca şi câteva consilii locale din Olanda s-au prezentat proiecte de lege care susţineau legalizarea acestei substanţe (cu scopul de a rezolva „problema aprovizionării pe uşa din spate” (8)), provocând o opoziţie publică puternică din partea majorităţii membrilor parlamentului şi a miniştrilor din guvern.
Konoplja je ostala pomembna tema razprave, zlasti v Nemčiji, kjer je bil glavni poudarek na uživanju konoplje pri mladih, ter v Luksemburgu in na Portugalskem, kjer je bilo predlagano, da mora biti konoplja na voljo na zdravniški recept. O uživanju konoplje oziroma na splošno o uživanju drog v šolah in pri mladih so obsežno poročali mediji v Belgiji, na Češkem, v Nemčiji, na Cipru, v Luksemburgu in Avstriji. Na Nizozemskem so pozornost medijev pritegnili povečanje vsebnosti tetrahidrokanabinola (THC) v proizvodih konoplje ("nederwiet") in možne posledice visoko učinkovite konoplje za zdravje. Na Poljskem so mediji najbolj poročali o konoplji, saj se je o njej pisalo v 865 od okoli 2500 obravnavanj droge. V Belgiji, na Danskem in v nekaterih mestnih svetih na Nizozemskem so bili predloženi osnutki zakonov o odobritvi legalizacije konoplje (s ciljem reševanja "problema zadnjih vrat" (8)), kar je izzvalo močno in javno nasprotovanje večine članov parlamenta in vladnih ministrov.
Cannabis fortsatte ett vara en viktig debattfråga, inte minst i Tyskland där diskussionen framför allt handlade om cannabisbruk bland unga, och i Luxemburg och Portugal, där det har lagts förslag om att cannabis skall kunna skrivas ut av läkare. Massmedierna i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Cypern, Luxemburg och Österrike rapporterade mycket om användning av cannabis eller användning av narkotika överhuvudtaget i skolor och bland unga. I Nederländerna uppmärksammade massmedierna den rapporterade ökningen av halten av tetrahydrocannabinol (THC) i cannabisodlingar (”nederwiet”) och de eventuella hälsoeffekterna av högpotent cannabis. I Polen handlade medierapporteringen främst om cannabis – av totalt ca 2 500 hänvisningar till narkotika gällde 865 cannabis. Förslag om att legalisera narkotika lades fram i Belgien, Danmark och i en del kommuner i Nederländerna (för att lösa det s.k. ”bakdörrsproblemet”(8)), vilket ledde till starka och offentliga protester från de flesta parlamentsledamöter och ministrar.
Kaņepes bija viena no svarīgākajām debašu tēmām, jo īpaši Vācijā, kur galvenais uzsvars tika likts uz kaņepju lietošanu jauniešu vidū, un Luksemburgā un Portugālē, kur tika ierosināts padarīt to pieejamu saskaņā ar ārsta receptēm. Par kaņepju lietošanu, vai kopumā par narkotiku lietošanu skolās un jauniešu vidū plaši ziņoja mediji Beļģijā, Čehijas Republikā, Vācijā, Kiprā, Luksemburgā un Austrijā. Nīderlandē mediju uzmanību piesaistīja ziņas par tetrahidrokannabinola (THC) koncentrācijas pieaugumu kaņepju produktos un iespējamo ietekmi uz veselību, ko izraisa augsta potenciāla kaņepes. Polijā kaņepes bija visbiežāk pieminētā narkotika medijos, 865 no pavisam aptuveni 2500 atsaucēm uz narkotikām attiecās uz marihuānu. Likumprojekti, kuros aizstāvēta šīs narkotikas legalizācija, tika iesniegti Beļģijā, Dānijā un dažās pilsētu padomēs Nīderlandē (ar mērķi atrisināt „sētas durvju problēmu” (8), izsaucot spēcīgu un publisku opozīciju no parlamenta locekļu un valdības ministru puses.
  Nowe krajowe przepisy p...  
Większość przepisów miała na celu przedstawienie alternatywy dla kary więzienia, choć sześć państw przyjęło przepisy prawa zmierzające ku ograniczeniu rozpowszechnienia zażywania narkotyków, zwłaszcza wśród ludzi młodych.
In October 2003, the European Legal Database on Drugs (ELDD) published a comparative study on the laws regarding drugs and young people (15), which formed the basis for a paper assisting the Commission’s evaluation of the EU Action Plan 2000–04, published in October 2004 (16). The latter found that a total of 22 laws, passed by 11 Member States (out of 15), addressed the issues in the action plan concerning young people. The majority of the laws aimed to provide alternatives to imprisonment, though six countries passed laws intended to reduce the prevalence of drug use, particularly among young people. Overall, however, comparatively little original legislative attention seems to have been given to those points of the action plan over the five-year period. For an in-depth analysis of measures targeting young drug-using offenders see the selected issue on alternatives to imprisonment.
En octobre 2003, la base européenne de données juridiques sur les drogues (ELDD) a publié une étude comparative sur les législations relatives aux drogues et aux jeunes (15), qui a servi de base à un document de la Commission sur l'évaluation du plan d'action 2000-2004 de l'UE, publiée en octobre 2004 (16). Celle-ci a révélé qu'au total, 22 lois, adoptées par 11 États membres (sur 15), traitaient des questions relatives aux jeunes abordées par le plan d'action. La majorité d'entre elles avaient pour but d'offrir des alternatives à l'incarcération, bien que six pays aient adopté des instruments visant à réduire la prévalence de l'usage de drogue, en particulier chez les jeunes. Dans l'ensemble, le législateur a fait preuve de relativement peu d'originalité et a accordé assez peu d'attention à ces points du plan d'action au cours des cinq années écoulées. Pour une analyse approfondie des mesures destinées aux jeunes délinquants toxicomanes, voir la question particulière consacrée aux alternatives à l'incarcération.
Im Oktober 2003 hat die Europäische Rechtsdatenbank zur Drogengesetzgebung (ELDD) eine vergleichende Studie über die Rechtslage in Bezug auf Drogen und Jugendliche (15) veröffentlicht. Diese diente als Grundlage für ein Arbeitsdokument (16), das von der Europäischen Kommission für die im Oktober 2004 vorgelegte Abschlussbewertung des EU-Drogenaktionsplans 2000‑2004 herangezogen wurde. In diesem Arbeitsdokument wurde festgestellt, dass insgesamt 22 Gesetze, die von elf Mitgliedstaaten (von 15) verabschiedet wurden, die im Aktionsplan enthaltenen Themen im Zusammenhang mit Jugendlichen zum Gegenstand hatten. Die meisten Gesetze zielten darauf ab, Alternativen zu Gefängnisstrafen zu schaffen, allerdings verabschiedeten sechs Länder Gesetze, um die Prävalenz des Drogenkonsums vor allem bei Jugendlichen zu senken. Insgesamt jedoch schenkte der Gesetzgeber diesen Themen des Aktionsplans während des Fünfjahreszeitraums offenbar vergleichsweise wenig Aufmerksamkeit. Eine eingehende Analyse der Maßnahmen für jugendliche, Drogen konsumierende Straftäter finden Sie im ausgewählten Thema Alternativen zu Gefängnisstrafen.
ELDD) publicó un estudio comparativo de la situación jurídica relativa a las drogas y los jóvenes (15) que sirvió de base para elaborar un documento de ayuda a la evaluación por la Comisión del plan de acción 2000-2004 de la UE, publicado en octubre de 2004 (16). En dicha evaluación se observó que un total de 22 leyes, aprobadas por 11 Estados miembros (de un total de 15), trataban los aspectos del plan de acción relativos a los jóvenes. La mayoría de esas leyes estaban orientadas a la búsqueda de alternativas a la prisión, aunque seis de ellas pretendían reducir la prevalencia del consumo de drogas, particularmente entre los jóvenes. Sin embargo, con carácter general, parece ser que la atención legislativa que se ha prestado a esos puntos del plan de acción ha sido comparativamente escasa durante el período de cinco años. Para un análisis más profundo de las medidas destinadas a los jóvenes delincuentes consumidores de drogas, véase la cuestión particular sobre alternativas a la privación de libertad.
Nell’ottobre 2003 la Banca dati giuridica europea sugli stupefacenti (ELDD) ha pubblicato uno studio comparativo sulla legislazione in materia di droga e giovani (15), che ha fornito la base per la stesura di un documento utilizzato dalla Commissione per lo svolgimento della valutazione del piano d’azione dell’Unione europea 2000-2004, pubblicato nell’ottobre 2004 (16). Quest’ultimo documento ha messo in evidenza un totale di 22 leggi, approvate da 11 Stati membri (su 15), che affrontavano le problematiche che investono i giovani contenute nel piano d’azione. La maggior parte delle leggi mira a fornire alternative alla detenzione, mentre sei paesi hanno approvato leggi volte a ridurre la prevalenza del consumo di droga, soprattutto tra i giovani. Nel complesso, tuttavia, l’attenzione del legislatore sembra essere stata consacrata soltanto in minima parte a quei punti del piano d’azione esteso a un periodo quinquennale. Per un’analisi approfondita dei provvedimenti diretti a giovani trasgressori che fanno uso di droga si rimanda alla questione specifica alternative alla detenzione.
Em Outubro de 2003, a Base de Dados Jurídicos Europeia sobre Droga (ELDD) publicou um estudo comparativo das legislações relativas à droga e à juventude (15), que serviu de base a um documento de apoio à avaliação do Plano de Acção da UE 2000–2004, elaborado pela Comissão e publicado em Outubro de 2004 (16). Nesta avaliação concluiu-se que 22 leis, no total, aprovadas por 11 dos 15 Estados‑Membros, abordavam estas questões no plano de acção relativo aos jovens. A maioria das leis pretendia aplicar alternativas à prisão, embora seis países tenham aprovado leis destinadas a reduzir a prevalência do consumo de droga, sobretudo entre os jovens. De um modo geral, porém, esses pontos do plano de acção parecem ter merecido relativamente pouca atenção a nível legislativo, ao longo do período de cinco anos. Para uma análise aprofundada das medidas dirigidas aos infractores juvenis que consomem droga, ver tema específico relativo às alternativas à prisão.
Τον Οκτώβριο του 2003, η Ευρωπαϊκή Νομική Βάση Δεδομένων για τα Ναρκωτικά (ELDD) δημοσίευσε συγκριτική μελέτη σχετικά με τους νόμους που αφορούν τα ναρκωτικά και τους νέους (15), η οποία αποτέλεσε τη βάση για το έγγραφο που βοήθησε την Επιτροπή στην αξιολόγηση του σχεδίου δράσης της ΕΕ για το 2000–04, η οποία δημοσιεύθηκε τον Οκτώβριο του 2004 (16). Σύμφωνα με την αξιολόγηση αυτή, 22 συνολικά νόμοι, που ψηφίσθηκαν από 11 κράτη μέλη (από τα 15), είχαν ως αντικείμενο πτυχές του σχεδίου δράσης που αφορούν τους νέους. Στόχος της πλειονότητας των νόμων είναι η παροχή εναλλακτικών λύσεων αντί της φυλάκισης, μολονότι έξι χώρες ψήφισαν νόμους με στόχο τη μείωση της επικράτησης της χρήσης ναρκωτικών, ιδίως στους νέους. Συνολικά, ωστόσο, οι νέες νομοθετικές πρωτοβουλίες που αφορούσαν τα σημεία αυτά του σχεδίου δράσης κατά τη συγκεκριμένη πενταετή περίοδο υπήρξαν συγκριτικά περιορισμένες. Για διεξοδική ανάλυση των μέτρων που αφορούν τους νέους παραβάτες χρήστες ναρκωτικών, βλέπε το επιλεγμένο θέμα σχετικά με τις εναλλακτικές λύσεις αντί της φυλάκισης.
In oktober 2003 heeft de Europese juridische database inzake drugs (ELDD) een vergelijkend onderzoek gepubliceerd naar de wetgeving die van toepassing is op drugs en jonge mensen (15). Dit onderzoek vormde de basis voor een document dat door de Commissie is gebruikt voor de evaluatie van het EU-actieplan (2000-2004) dat in oktober 2004 is gepubliceerd (16). In het kader daarvan werd geconstateerd dat er in totaal 22 wetten door 11 lidstaten (op een totaal van 15) zijn aangenomen waarin maatregelen uit het actieplan gericht op jonge mensen zijn omgezet. Het merendeel betreft alternatieven voor gevangenisstraf, maar in zes landen zijn ook wetten aangenomen om de prevalentie van drugsgebruik, met name onder jonge mensen, terug te dringen. In het algemeen is daaraan in de oorspronkelijke wetgeving gedurende de looptijd van het vijfjarenplan relatief weinig aandacht besteed. Voor een diepgaande analyse van de maatregelen voor jonge drugsdelinquenten wordt verwezen naar de speciale kwestie over alternatieven voor gevangenisstraf.
V říjnu 2003 Evropská databáze právních předpisů týkajících se drog (ELDD) zveřejnila srovnávací studii právních předpisů týkajících se drog a mladistvých (15), která byla základem dokumentu, jenž napomohl při vyhodnocení akčního plánu EU 2000–2004 vydaného Komisí v říjnu 2004 (16). Bylo zjištěno, že otázkám týkajícím se mladých lidí, které byly obsaženy v akčním plánu, bylo věnováno 22 zákonů přijatých 11 členskými státy (z 15). Většina zákonů se zaměřovala na poskytnutí alternativ k trestu odnětí svobody, i když šest zemí přijalo zákony, jejichž cílem je snížit prevalenci užívání drog, a to zvláště mezi mladými lidmi. Celkem se však zdá, že během příslušného pětiletého období byla těmto bodům akčního plánu věnována poměrně malá původní legislativní pozornost. Další informace o hloubkové analýze opatření zaměřených na mladistvé delikventy užívající drogy naleznete v části alternativy k trestu odnětí svobody.
I oktober 2003 offentliggjorde European Legal Database on Drugs (ELDD) en sammenlignende undersøgelse af lovgivningen om narkotika og unge (15), der dannede grundlag for et dokument, som indgik i Kommissionens evaluering af EU's handlingsplan for 2000–2004, der blev offentliggjort i oktober 2004 (16). Ifølge denne evaluering vedrørte i alt 22 love, som var vedtaget af 11 medlemsstater (ud af 15), spørgsmålene i handlingsplanen vedrørende unge. Hovedparten af lovene tog sigte på at anvende alternativer til fængsling, om end seks lande vedtog love, som havde til formål at formindske udbredelsen af stofbrug, navnlig blandt unge. Generelt synes disse punkter i handlingsplanen i femårsperioden imidlertid at have fået forholdsvis ringe oprigtig opmærksomhed i lovgivningsmæssig henseende. En indgående analyse af foranstaltninger målrettet unge stofbrugende lovovertrædere findes i forbindelse med det udvalgte tema om alternativer til fængsling.
2003. aasta oktoobris avaldas Euroopa narkoalaste õigusaktide andmebaas (ELDD) uimasteid ja noori käsitlevate õigusaktide võrdleva uurimuse (15), see oli aluseks dokumendile, mis aitas kaasa 2004. aasta oktoobris avaldatud komisjoni hinnangu koostamisele ELi 2000.–2004. aasta tegevuskava kohta (16). Hindamise käigus leiti, et 22 seaduses, mis võeti vastu 11 liikmesriigis (15st), käsitleti noori puudutavaid tegevuskava teemasid. Enamiku seaduste eesmärgiks oli leida alternatiive vanglakaristusele, kuus riiki võtsid aga vastu seadused, mille eesmärgiks oli vähendada narkootikumide tarbimise levikut eeskätt noorte hulgas. Kokkuvõttes tundub aga, et viie aasta jooksul on õigusaktides pööratud suhteliselt vähe tähelepanu tegevuskava teemadele. Noortele uimasteid tarbivatele õigusrikkujatele suunatud meetmete süvaanalüüsi kohta loe valikteemat vanglakaristuse alternatiividest.
Euroopan huumausaineita koskevassa oikeustietokannassa (European Legal Database on Drugs, ELDD) julkaistiin lokakuussa 2003 huumausaineita ja nuoria koskevan lainsäädännön vertaileva tutkimus (15), jonka perusteella laadittua asiakirjaa käytettiin lokakuussa 2004 julkaistussa komission EU:n toimintasuunnitelman (2000–2004) arvioinnissa (16). Arvioinnissa todettiin, että 11 jäsenvaltiossa (15:stä) annetuissa yhteensä 22 laissa käsiteltiin toimintasuunnitelman nuoria koskevia osia. Useimmissa laeissa pyrittiin antamaan vaihtoehtoja vankeudelle, ja kuudessa maassa säädettiin lakeja, joiden tarkoituksena on vähentää huumeidenkäytön levinneisyyttä etenkin nuorten keskuudessa. Kaiken kaikkiaan lainsäädännössä on kuitenkin kiinnitetty verrattain vähän huomiota näihin toimintasuunnitelman kohtiin viiden vuoden aikana. Perusteellinen analyysi huumeita käyttäviin nuoriin rikoksentekijöihin sovellettavista toimenpiteistä löytyy vankeuden vaihtoehtoja käsittelevästä erityiskysymyksestä.
Az Európai kábítószerügyi jogi adatbázis (European Legal Database on Drugs, ELDD) 2003 októberében összehasonlító tanulmányt tett közzé a kábítószerekre és a fiatalokra vonatkozó törvényekről(15), amely utóbb a Bizottság által 2004 októberében az EU 2000–2004 közötti cselekvési tervéről kiadott értékeléshez(16) felhasznált dokumentum alapjául szolgált. Az értékelés azt állapította meg, hogy (a 15-ből) 11 tagállam által elfogadott el összesen 22 törvény a cselekvési tervben a fiatalokra vonatkozóan felvetett kérdésekre reagál. A törvények többsége alternatívát próbál biztosítani a börtönbüntetéshez képest, hat országban pedig olyan törvényeket fogadtak el, amelyek a kábítószer-használat előfordulásának csökkentésére irányulnak, különösen a fiatalok körében. Összességében azonban úgy tűnik, hogy az eltelt öt év során a jogszabályokban viszonylag kevés figyelmet fordítottak a cselekvési terv említett pontjaira. A fiatalkorú kábítószer-használó elkövetőket célzó intézkedések beható elemzését lásd a börtönbüntetés alternatíváiról szóló kiválasztott témánál.
I oktober 2003 publiserte Europeisk narkotikalovgivningsdatabase (European Legal Database on Drugs – ELDD) en komparativ studie av gjeldende lovgivning om ungdom og narkotika (15). Denne studien dannet grunnlaget for rapporten som lå til grunn for Kommisjonens evaluering av EUs handlingsplan for 2000-2004, som kom ut i oktober 2004 (16). Sistnevnte fant at i alt 22 lover i 11 medlemsstater (av 15) oppfylte handlingsplanens krav i forhold til unge mennesker. De fleste tar sikte på å tilby alternativer til fengsling, og i seks land tar loven sikte på å redusere utbredelsen av narkotikabruk, særlig blant unge mennesker. I det store og hele vier lovgiverne imidlertid disse punktene i handlingsplanen forholdsvis liten oppmerksomhet. For en grundigere analyse av tiltak rettet mot unge lovbrytere som bruker narkotika, se det utvalgte aspektet om alternativer til fengselsstraff.
; ELDD) porovnávaciu štúdiu o právnych predpisoch v oblasti drog a mládeže (15), ktorá bola základom dokumentu napomáhajúceho Komisii vyhodnotenie akčného plánu EÚ 2000 – 2004, uverejnené v októbri 2004 (16). Vo vyhodnotení sa konštatuje, že dovedna 22 zákonov schválených v 11 členských štátoch (z 15) riešilo problematiku akčného plánu týkajúcu sa mládeže. Väčšina právnych predpisov sa snažila zabezpečiť alternatívy uväznenia, aj keď v šiestich krajinách schválili zákony určené na obmedzenie prevalencie užívania drog, najmä medzi mládežou. Celkovo sa však zdá, že sa za päťročné obdobie venovalo týmto bodom akčného plánu pomerne málo pôvodnej zákonodarnej pozornosti. Hĺbková analýza opatrení zameraných na mladistvých páchateľov užívajúcich drogy je v časti vybrané otázky, alternatívy väzby.
Oktobra 2003 je Evropska pravna zbirka podatkov o drogah (ELDD) objavila primerjalno študijo o zakonodajah v zvezi z drogami in mladimi (15), ki je bila podlaga za dokument, ki je Komisiji pomagal pri ovrednotenju Akcijskega načrta EU 2000–2004 in je bil objavljen oktobra 2004 (16). V slednjem je bilo ugotovljeno, da je skupno 22 zakonov, ki jih je sprejelo 11 držav članic (od 15), obravnavalo vprašanja v akcijskem načrtu, ki zadevajo mlade. Večina zakonov je skušala zagotoviti alternative zapornim kaznim, čeprav je šest držav sprejelo zakone o zmanjšanju razširjenosti uživanja drog, zlasti med mladimi. Na splošno pa se zdi, da je prvotna zakonodaja namenila relativno malo pozornosti tem točkam petletnega akcijskega načrta. Za poglobljeno analizo ukrepov, namenjenih mladim prestopnikom, ki uživajo droge, glej izbrano vprašanje o alternativah zaporne kazni.
I oktober 2003 publicerade den europeiska databasen över narkotikalagstiftning (European Legal Database on Drugs, ELDD) en jämförande studie av lagar som rör narkotika och unga människor(15). Studien låg till grund för en rapport som användes vid kommissionens utvärdering av EU:s handlingsplan 2000–2004, vilken offentliggjordes i oktober 2004(16). Utvärderingen visade att sammanlagt 22 lagar, som antagits av 11 medlemsstater (av 15), berörde de frågor i handlingsplanen som handlade om unga människor. Majoriteten av lagarna gick ut på att skapa alternativ till fängelsestraff, även om sex länder antog lagar som syftade till att minska narkotikaanvändningen, särskilt bland unga människor. På det hela taget verkar lagstiftarna dock ha ägnat jämförelsevis lite uppmärksamhet under femårsperioden åt dessa frågor i handlingsplanen. För en närmare analys av de åtgärder som är inriktade på unga narkotikamissbrukare som begår brott, se temakapitlet om alternativ till fängelsestraff.
2003. gada oktobrī Eiropas juridiskā narkotiku datu bāze publicēja salīdzinošo pētījumu par likumiem attiecībā uz narkotikām un jauniešiem (15), kas bija pamatā dokumentam, kurš palīdzēja Komisijai ES Rīcības plāna 2000. līdz 2004. gadam vērtēšanā. Tas publicēts 2004. gada oktobrī (16). Tajā ir noskaidrots, ka pavisam 11 valstīs (no 15) izdoti 22 likumi attiecās uz rīcības plānā ietvertajiem jautājumiem saistībā ar jauniešiem. Lielākajā daļā no likumiem ir saskatāmi centieni piedāvāt alternatīvas ieslodzījumam, taču sešas valstis izdeva likumus, kuri paredzēti narkotiku lietošanas samazināšanai jo īpaši jauniešu vidū. Kopumā tomēr šo piecu gadu laikā salīdzinoši nedaudz likumdošanas aktu ir veltīti šiem rīcības plāna jautājumiem. Dziļāku analīzi par pasākumiem, kas orientēti uz gados jaunajiem narkotiku lietotājiem - noziedzniekiem skatīs speciālajā tēmā par cietumsoda alternatīvām.
  Choroby zakaźne zwiÄ…z...  
W latach 2002 i 2003 rozpowszechnienie wirusa HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie, zwłaszcza wśród tych, które przechodzą leczenie, było bardzo różnorodne wewnątrz państw i pomiędzy poszczególnymi państwami, utrzymując się na poziomie od 0% w Bułgarii, na Węgrzech, w Słowenii i na Słowacji aż do maksymalnej wielkości 37,5% (54 na 144) odnotowanej w pewnym mieście we Włoszech (2003, Bolzano – osoby zażywające przechodzące leczenie oraz przebywające w więzieniach) (120).
In 2002 and 2003, HIV prevalence among IDUs, mostly those in drug treatment, showed wide variation within and between countries, ranging from 0 % in Bulgaria, Hungary, Slovenia and Slovakia to a maximum of 37.5 % (54/144) in one city in Italy (2003, Bolzano – users in treatment and prisons) (120). The highest prevalence rates in national samples (over 10 % in 2002–03) were found in Italy, Latvia and Portugal (121); in Spain, data for 2001 suggest a very high prevalence, but more recent data are lacking (122).The highest prevalence rates in regional and local samples (over 20 % in 2002–2003) were reported from Spain, Italy, Latvia and Poland (123), although recent data have not been provided from some countries and areas with high prevalence in previous years. In Latvia and Poland, local studies suggest recent transmission of HIV, based on the very high prevalence among young IDUs (124). In the case of the Polish study, this recent transmission is confirmed by a prevalence of 23 % among a sample of 127new injectors (125).
En 2002 et 2003, la prévalence du VIH chez les UDVI, surtout ceux en cours de traitement, variait considérablement à l'intérieur des pays et entre ceux-ci, allant de 0 % en Bulgarie, en Hongrie, en Slovénie et en Slovaquie à un maximum de 37,5 % (54 sur 144) dans une ville d'Italie (2003, Bolzano – usagers en traitement et prisons) (120). Les taux de prévalence les plus élevés (plus de 10 % en 2002-2003) ont été enregistrés dans les échantillons nationaux en Italie, en Lettonie et au Portugal (121); en Espagne, les données de 2001 font apparaître une prévalence très élevée, mais aucune donnée plus récente n'est disponible (122). Dans les échantillons régionaux et locaux, les taux de prévalence les plus élevés (plus de 20 % en 2002-2003) ont été observés en Espagne, en Italie, en Lettonie et en Pologne (123), bien qu'aucune donnée récente n'ait été fournie par certains pays et régions où la prévalence était élevée au cours des années précédentes. En Lettonie et en Pologne, des études locales suggèrent une transmission récente du VIH, sur la base d'une prévalence très forte chez les jeunes UDVI (124). En ce qui concerne l'étude polonaise, cette transmission récente est confirmée par une prévalence de 23 % dans un échantillon de 127 nouveaux usagers par voie intraveineuse (125).
In den Jahren 2002 und 2003 variierte die HIV-Prävalenz unter IDU, vor allem unter jenen, die in Drogenbehandlung waren, sowohl innerhalb der Länder als auch zwischen ihnen und reichte von 0 % in Bulgarien, Ungarn, Slowenien und der Slowakei bis zu einem Höchstwert von 37,5 % (54/144) in einer italienischen Stadt (2003, Bozen – Konsumenten in Behandlung und Gefängnissen) (120). Die höchsten Prävalenzraten in nationalen Stichproben (über 10 % in den Jahren 2002/2003) wurden in Italien, Lettland und Portugal festgestellt (121); in Spanien deuten die Daten für 2001 auf eine sehr hohe Prävalenz hin, jüngere Daten fehlen jedoch (122).Die höchsten Prävalenzraten in regionalen und lokalen Stichproben (über 20 % in den Jahren 2002/2003) wurden aus Spanien, Italien, Lettland und Polen (123) gemeldet, wobei jedoch aus einigen Ländern und Gebieten, die in den Vorjahren hohe Prävalenzraten aufwiesen, noch keine neueren Daten vorliegen. In Lettland und Polen deutet die in lokalen Untersuchungen festgestellte, sehr hohe Prävalenz unter jungen IDU auf kürzlich erfolgte Übertragungen von HIV hin (124). In der polnischen Studie wird diese kürzlich erfolgte Übertragung durch eine Prävalenzrate von 23 % bei einer Stichprobe von 127 neuen injizierenden Drogenkonsumenten bestätigt (125).
En 2002 y 2003, la prevalencia del VIH entre los consumidores por vía parenteral, la mayoría de ellos en tratamiento por consumo de drogas, presenta amplias variaciones en y entre los distintos países, desde el 0 % de Bulgaria, Hungría, Eslovenia y Eslovaquia al máximo del 37,5 % (54/144) registrado en una ciudad de Italia (2003, Bolzano; consumidores en tratamiento y prisiones) (120). Las tasas de prevalencia más elevadas en muestras nacionales (más del 10 % en 2002–03) se registran en Italia, Letonia y Portugal (121); en España, los datos de 2001 indican una prevalencia muy elevada, pero faltan datos más recientes (122). Las tasas de prevalencia más elevadas en muestras regionales y locales (más del 20 % en 2002–2003) se observan en España, Italia, Letonia y Polonia (123), aunque se carece de datos recientes de algunos países y zonas que habían registrado una prevalencia elevada en años anteriores. En Letonia y Polonia, los estudios locales muestran una transmisión reciente del VIH, basándose en la elevada prevalencia entre los consumidores por vía parenteral jóvenes (124). En el caso del estudio polaco, esta transmisión reciente se ve confirmada por una prevalencia del 23 % entre una muestra de 127 nuevos consumidores por vía parenteral (125).
Nel 2002 e 2003 la prevalenza dell’HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, perlopiù tra quelli in terapia per droga, mostrava grandi differenze all’interno e tra i vari paesi, vale a dire dallo 0% di Bulgaria, Ungheria, Slovenia e Slovacchia fino a un massimo del 37,5% (54/144) in una città italiana (2003, Bolzano – consumatori in terapia e in carcere) (120). La prevalenza più alta nei campioni nazionali (oltre il 10% nel 2002-2003) è stata riferita da Italia, Lettonia e Portogallo (121); in Spagna i dati del 2001 suggeriscono una prevalenza molto elevata, ma mancano dati più recenti (122). La prevalenza massima nei campioni regionali e locali (oltre il 20% nel 2002-03) è stata segnalata da Spagna, Italia, Lettonia e Polonia (123), sebbene non vi siano dati recenti per alcuni Stati o alcune zone con una prevalenza elevata negli anni precedenti. In Lettonia e Polonia studi locali suggeriscono una trasmissione recente dell’HIV, dovuta all’elevata prevalenza tra giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale (124). Nel caso dello studio polacco, la trasmissione recente è confermata da una prevalenza del 23% in un campione di 127 nuovi consumatori per via parenterale (125).
Em 2002 e 2003, a prevalência do VIH entre os CDI, sobretudo entre os que se encontram em tratamento, revelou uma grande variação entre países e no interior de cada um deles, desde 0% na Bulgária, Hungria, Eslovénia e Eslováquia e um valor máximo de 37,5% (54/144) numa cidade da Itália (2003, Bolzano – consumidores em tratamento e prisões) (120). Os índices de prevalência mais elevados nas amostras nacionais (mais de 10% em 2002–2003) registaram-se na Itália, Letónia e em Portugal (121); em Espanha, os dados relativos a 2001 indicam uma prevalência muito elevada, mas faltam dados mais recentes (122).Os índices de prevalência mais elevados entre as amostras regionais e locais (mais de 20% em 2002–2003) foram comunicados pela Espanha, Itália, Letónia e Polónia (123), embora não tenham sido fornecidos dados recentes de alguns países e zonas com uma prevalência elevada nos anos anteriores. Na Letónia e Polónia, existem estudos locais que sugerem uma transmissão recente do VIH, com base na prevalência muito elevada verificada entre os jovens CDI (124). No caso do estudo polaco, esta transmissão recente é confirmada por uma prevalência de 23% numa amostra de 127 novos consumidores por via endovenosa (125).
Το 2002 και το 2003, ο επιπολασμός του ιού HIV στους ΧΕΝ, και κυρίως σε αυτούς υπό θεραπεία, εμφάνισε μεγάλες διαφοροποιήσεις τόσο εντός όσο και μεταξύ των χωρών, από 0 % στη Βουλγαρία, την Ουγγαρία, τη Σλοβενία και τη Σλοβακία έως μέγιστο ποσοστό 37,5 % (54/144) σε μία πόλη στην Ιταλία (2003, Bolzano – χρήστες υπό θεραπεία και σε σωφρονιστικά ιδρύματα) (120). Τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού σε εθνικά δείγματα (άνω του 10 % το 2002–03) καταγράφηκαν στην Ιταλία, τη Λεττονία και την Πορτογαλία (121)· στην Ισπανία, τα στοιχεία για το 2001 υποδηλώνουν πολύ υψηλό επιπολασμό, αλλά δεν υπάρχουν πιο πρόσφατα στοιχεία (122). Τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού σε περιφερειακά και τοπικά δείγματα (άνω του 20 % το 2002–2003) αναφέρθηκαν από την Ισπανία, την Ιταλία, τη Λεττονία και την Πολωνία (123), μολονότι ορισμένες χώρες και περιοχές με υψηλά ποσοστά επιπολασμού τα προηγούμενα χρόνια δεν ανέφεραν πρόσφατα στοιχεία. Στη Λεττονία και την Πολωνία, τοπικές μελέτες υποδηλώνουν πρόσφατη μετάδοση του ιού HIV, λόγω του πολύ υψηλού επιπολασμού στους νεαρού ΧΕΝ (124). Στην περίπτωση της πολωνικής μελέτης, η πρόσφατη αυτή μετάδοση επιβεβαιώνεται από ποσοστό επιπολασμού 23 % σε δείγμα 127 νέων ΧΕΝ (125).
In 2002 and 2003 vertoonde de HIV-prevalentie onder ID’s (waarbij het in het algemeen om ID’s in drugsbehandeling gaat) een grote variatie, zowel in als tussen landen. De prevalentie liep uiteen van 0% in Bulgarije, Hongarije, Slovenië en Slowakije tot 37,5% (54/144) in één stad in Italië (2003, Bolzano - gebruikers in behandeling en in gevangenissen) (120). De hoogste percentages in nationale steekproeven (meer dan 10% in 2002-2003) worden gerapporteerd door Italië, Letland en Portugal (121); de gegevens over 2001 wijzen op een zeer hoge prevalentie in Spanje, maar er zijn geen recentere cijfers beschikbaar om dat te bevestigen (122). De hoogste prevalentiepercentages in lokale en regionale steekproeven (meer dan 20% in 2002-2003) worden in Spanje, Italië, Letland en Polen (123) aangetroffen, hoewel sommige landen en regio’s met een hoge prevalentie in voorgaande jaren geen recente informatie hebben verstrekt. Lokale onderzoeken in Letland en Polen wijzen op een hoge besmettingsgraad van HIV, vanwege de zeer hoge prevalentie onder jonge ID’s (124). In een Pools onderzoek wordt deze recente hogere besmettingsgraad bevestigd door een prevalentie van 23% in een steekproef van 127 nieuwe injecterende drugsgebruikers (125).
V letech 2002 a 2003 prevalence HIV mezi injekčními uživateli drog, zejména u osob, které se podrobovaly léčbě drogové závislosti, ukázala velké odchylky v rámci zemí i mezi nimi, a to v rozpětí od 0 % v Bulharsku, Maďarsku, Slovinsku a na Slovensku až k maximální hodnotě 37,5 % (54/144) v jednom italském městě (2003, Bolzano – uživatelé na léčení a ve vězení) (120). Nejvyšší míry prevalence v národních vzorcích (přes 10 % v letech 2002–2003) byly zjištěny v Itálii, Lotyšsku a Portugalsku (121). Ve Španělsku naznačují údaje pro rok 2001 velmi vysokou prevalenci, ale pozdější údaje chybějí (122). Nejvyšší míry prevalence v regionálních a místních vzorcích (přes 20 % v letech 2002–2003) byly hlášeny ze Španělska, Itálie, Lotyšska a Polska (123), ačkoli z některých zemí a oblastí s vysokou prevalencí v předchozích letech nebyly údaje z poslední doby poskytnuty. V Lotyšsku a Polsku místní studie naznačují nedávný přenos HIV na základě velmi vysoké prevalence u mladých injekčních uživatelů drog (124). V případě polské studie je tento nedávný přenos potvrzen prevalencí 23 % mezi vzorkem 127 nových osob užívajících drogy nitrožilně (125).
I 2002 og 2003 viste hiv-prævalensen blandt intravenøse stofbrugere, hovedsagelig klienter i narkotikabehandling, store forskelle inden for og mellem landene, nemlig fra 0 % i Bulgarien, Ungarn, Slovenien og Slovakiet til et maksimum på 37,5 % (54/144) i en enkelt by i Italien (2003, Bolzano – brugere i behandling og fængsel) (120). De højeste prævalenssatser i nationale stikprøver (over 10 % i 2002–2003) blev konstateret i Italien, Letland og Portugal (121); i Spanien tyder data for 2001 på en meget stor udbredelse, men der mangler nyere data (122). De højeste prævalenssatser i regionale og lokale stikprøver (over 20 % i 2002–2003) blev indberettet af Spanien, Italien, Letland og Polen (123), selv om der ikke er fremlagt nye data fra nogle lande og områder med en stor udbredelse i de foregående år. I Letland og Polen tyder lokale undersøgelser på nylig overførsel af hiv på baggrund af den meget store udbredelse blandt unge intravenøse stofbrugere (124). Med hensyn til den polske undersøgelse er denne nylige smitteoverførsel bekræftet af en udbredelse på 23 % blandt en stikprøve på 127 nye intravenøse stofbrugere (125).
2002. ja 2003. aastal oli HIV levimus süstivate narkomaanide, peamiselt ravil viibivate uimastisüstijate hulgas riigiti ja piirkonniti väga erinev, ulatudes 0% Bulgaarias, Ungaris, Sloveenia ja Slovakkias maksimaalse 37,5% (54/144) ühes Itaalia linnas (2003, Bolzano – ravil ja vanglas viibivad tarbijad) (120). Kõige kõrgemad olid levimusmäärad riiklikul tasandil moodustatud valimites (üle 10% aastatel 2002–2003) Itaalias, Lätis ja Portugalis (121); Hispaanias oli levimus 2001. aasta andmete järgi väga kõrge, kuid hilisemad andmed puuduvad (122). Piirkondlikul ja kohalikul tasandil moodustatud valimite osas teatati kõige kõrgematest levimusmääradest (üle 20% aastatel 2002–2003) Hispaaniast, Itaaliast, Lätist ja Poolast (123), kuid mõned riigid ja piirkonnad, kus levimus on varasematel aastatel olnud kõrge, ei ole viimaseid andmeid esitanud. Lätis ja Poolas näitavad kohalikud uuringud, et HIV on viimasel ajal edasi kandunud, otsustades väga kõrge levimuse järgi noorte uimastisüstijate hulgas (124). Poola uuringu puhul kinnitab hiljutist edasikandumist 23%-line levimus 127 uuest süstijast koosnevas valimis (125).
Vuosina 2002 ja 2003 hiv:n levinneisyys huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa – pääasiallisesti niiden, jotka olivat huumehoidossa – vaihteli voimakkaasti maiden sisällä ja maiden välillä. Se vaihteli 0 prosentista Bulgariassa, Unkarissa, Sloveniassa ja Slovakiassa aina 37,5 prosenttiin (54/144) yhdessä Italian kaupungissa (2003, Bolzano – hoidossa ja vankilassa olevat käyttäjät) (120). Korkein levinneisyys kansallisessa otoksessa (yli 10 % vuonna 2002–2003) löytyi Italiasta, Latviasta ja Portugalista (121). Espanjan tiedot vuodelta 2001 viittaavat erittäin korkeaan levinneisyyteen, mutta tuoreempia tietoja ei ole saatavilla (122). Korkeimman levinneisyyden alueellisissa ja paikallisissa otoksissa (yli 20 % vuonna 2002–2003) ilmoittivat Espanja, Italia, Latvia ja Puola (123), mutta tietoja ei ole saatu joistakin maista ja joiltakin alueilta, joilla levinneisyys on ollut korkea edellisinä vuosina. Latviassa ja Puolassa tehdyt paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että hiv on levinnyt hiljattain, sillä levinneisyys on erittäin korkea nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa (124). Puolan tutkimuksen osalta tämän hiljattaisen leviämisen vahvistaa tartunnan havaitseminen 23 prosentilla 127 uudesta injektiokäyttäjästä (125).
2002-ben és 2003-ban a HIV előfordulása az injekciós kábítószer-használók között – többnyire a kábítószer miatt kezelteknél – nagy változatosságot mutatott az országokban és között, a bulgáriai 0%-tól, Magyarországon, Szlovénián és Szlovákián keresztül egészen a legmagasabb 37,5%-os értékig (54/144) egy olaszországi városban (2003, Bolzano – a kezelt, illetve fogva tartott használók)(120). Az országos mintákban a legmagasabb előfordulási arányokat (2002–03-ban 10% fölött) Olaszországban, Lettországban és Portugáliában találták(121); Spanyolországban a 2001-re vonatkozó adatok igen magas előfordulást jeleznek, frissebb adatok viszont nem állnak rendelkezésre(122). A regionális és helyi mintákban a legmagasabb előfordulási arányokat (2002–2003 között 20% felett) Spanyolországból, Olaszországból, Lettországból és Lengyelországból jelentették(123), bár néhány országról és területről, ahol korábban magas előfordulási arányok voltak, nem közöltek frissebb adatokat. Lettországban és Lengyelországban a helyi vizsgálatok a fiatal injekciós kábítószer-használók között észlelt igen magas előfordulás alapján nemrégiben történt HIV-fertőzést feltételeznek(124). A lengyel vizsgálat esetében ezt a friss terjedést megerősíti a 127 új injekciós használóból álló mintában mért 23%-os előfordulás(125).
I 2002 og 2003 viste utbredelsen av HIV blant sprøytebrukere – hovedsakelig i behandlingsapparatet – store variasjoner innenfor det enkelte land og landene imellom, og varierte fra 0 % i Bulgaria, Ungarn, Slovenia og Slovakia til hele 37,5 % (54/144) i én by i Italia (2003 (Bolzano – brukere i behandling og i fengsel) (120). De nasjonale utvalgene viste høyest utbredelse (over 10 % i 2002-03) i Italia, Latvia og Portugal (121). I Spania tydet data fra 2001 på en veldig høy utbredelse, men nyere data mangler (122). Høyest utbredelse i regionale og lokale utvalg (over 20 % i 2002-2003) ble rapportert fra Spania, Italia, Latvia og Polen (123), skjønt enkelte land og områder med høy utbredelse i tidligere år har ikke lagt fram nyere data. I Latvia og Polen tyder lokale studier på nyere HIV-smitte, på bakgrunn av en veldig høy utbredelse blant unge sprøytebrukere (124). Når det gjelder den polske studien, bekreftes denne smitten i den senere tid av en utbredelse på 23 % blant et utvalg på 127 nye sprøytebrukere (125).
În 2002 şi 2003, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI, mai ales al celor aflaţi sub tratament pentru dependenţă de droguri, a prezentat variaţii considerabile în cadrul aceleiaşi ţări şi de la o ţară la alta, de la 0 % în Bulgaria, Ungaria, Slovenia şi Slovacia la un nivel maxim de 37,5 % (54/144) într-un oraş din Italia (2003, Bolzano – consumatorii aflaţi sub tratament şi cei din închisori) (120). Cele mai înalte rate de prevalenţă în eşantioanele naţionale (peste 10 % în 2002–2003) s-au înregistrat în Italia, Letonia şi Portugalia (121); în Spania, datele pentru anul 2001 indică o prevalenţă foarte ridicată, dar lipsesc datele mai recente (122). Cele mai înalte rate de prevalenţă din eşantioanele regionale şi locale (peste 20 % în 2002–2003) s-au înregistrat în Spania, Italia, Letonia şi Polonia (123), deşi nu s-au furnizat date recente din anumite ţări şi regiuni care prezentaseră o prevalenţă ridicată în anii precedenţi. În Letonia şi Polonia, studiile locale indică transmiterea recentă a infecţiei cu HIV, bazându-se pe prevalenţa extrem de ridicată în rândul CDI tineri (124). În cazul studiului polonez, această transmitere recentă este confirmată de o prevalenţă de 23 % în cadrul unui eşantion de 127 noi consumatori de droguri injectabile (125).
V rokoch 2002 a 2003 bola prevalencia HIV medzi IDU, väčšinou v protidrogovej liečbe, v rôznych krajinách veľmi rozdielna od 0 % v Bulharsku, Maďarsku, Slovinsku a na Slovensku po najviac 37,5 % (54/144) v jednom talianskom meste (Bolzano 2003 – užívatelia na liečení a vo väzeniach) (120). Najvyššie hodnoty prevalencie v národných vzorkách (nad 10 % v roku 2002/03) boli zistené v Taliansku, Lotyšsku a Portugalsku (121); údaje z roku 2001 naznačujú veľmi vysokú prevalenciu aj v Španielsku, ale novšie údaje chýbajú (122). Najvyššie údaje o prevalencii v regionálnych a miestnych vzorkách (nad 20 % v rokoch 2002 – 2003) oznámili zo Španielska, z Talianska, Lotyšska a Poľska (123), hoci neboli poskytnuté najnovšie údaje z niektorých krajín a oblastí s najvyššou prevalenciou v predchádzajúcich rokoch. V Lotyšsku a Poľsku svedčia miestne štúdie o najnovšom prenose HIV na podklade veľmi vysokej prevalencie medzi mladými IDU (124). V prípade poľskej štúdie sa tento najnovší prenos potvrdil 23 % prevalenciou na vzorke 127 nových injekčných užívateľov (125).
V letih 2002 in 2003 je razširjenost okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog, zlasti tistimi, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od drog, kazala velike razlike med državami in znotraj njih, saj se je gibala od 0 % v Bolgariji, na Madžarskem, v Sloveniji in na Slovaškem do največ 37,5 % (54/144) v nekem italijanskem mestu (2003, Bolzano – uživalci, ki se zdravijo in so v zaporu) (120). Najvišje stopnje razširjenosti v nacionalnih vzorcih (nad 10 % v letih 2002–03) so bile ugotovljene v Italiji, Latviji in na Portugalskem (121); v Španiji podatki za leto 2001 kažejo zelo visoko stopnjo razširjenosti, vendar pa so najnovejši podatki pomanjkljivi (122). O najvišjih stopnjah razširjenosti v regionalnih in lokalnih vzorcih (nad 20 % v letih 2002–03) poročajo iz Španije, Italije, Latvije in Poljske (123), čeprav najnovejši podatki za nekatere države in območja z visokimi stopnjami razširjenosti v zadnjih letih niso na voljo. V Latviji in na Poljskem lokalne študije kažejo na nedavno prenašanje virusa HIV na podlagi zelo visoke razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (124). V poljski študiji je to nedavno prenašanje potrjeno s 23-odstotno razširjenostjo v vzorcu 127 novih uživalcev, ki si drogo vbrizgavajo (125).
År 2002 och 2003 visade hiv-prevalensen bland injektionsmissbrukare, varav de flesta genomgick missbruksbehandling, att det fanns stora skillnader mellan länderna. I Bulgarien, Ungern, Slovenien och Slovakien var siffran 0 % och i en stad i Italien uppmättes siffran 37,5 % (54/144) (2003, Bolzano – användare i behandling och fängelser)(120). Italien, Lettland och Portugal redovisade de högsta prevalenstalen i nationella urval (över 10 % år 2002–2003)(121). I Spanien tyder uppgifterna för 2001 på en mycket hög prevalens, men nya uppgifter saknas(122). Spanien, Italien, Lettland och Polen redovisade de högsta prevalenstalen i regionala och lokala urval (över 20 % år 2002–2003)(123), men nya uppgifter saknas från vissa länder och områden som haft hög prevalens tidigare år. Den mycket höga prevalensen bland unga injektionsmissbrukare i Lettland och Polen som redovisas i lokala undersökningar tyder på att de hiv-smittats på senare tid(124). När det gäller den polska studien bekräftas detta av en prevalens på 23 % i ett urval 127 nya injektionsmissbrukare(125).
  Zgony spowodowane zaży...  
Wzrastają obawy co do ryzyka dla zdrowia wynikającego z zażywania kokainy, zwłaszcza z uwagi na pojawienie się trendu zwiększonego zażywania rekreacyjnego zaobserwowanego w niektórych państwach szczególnie w miejscach (dyskoteki, kluby) uczęszczanych przez grupy młodych ludzi.
There have been growing concerns about the health risks of cocaine use, particularly because of the trend of increasing recreational use observed in some countries, especially in settings (discos, clubs) frequented by youth groups. Despite the difficulties in estimating the number of cocaine-related deaths, this measure may act as a valuable indicator of increased risk or help to identify risky patterns of use. Although acute deaths in which cocaine is present without opiates seem to be infrequent in Europe, it is likely that current statistics are inadequate in recording cocaine-related deaths. The information that is available about cocaine deaths at the European level is limited and is reported in different forms. Cocaine use is frequent among opiate users, and it is common to find cocaine in toxicological analyses of cases of opiate overdoses, in addition to other substances such as alcohol and benzodiazepines.
Les risques sanitaires liés à l'usage de cocaïne suscitent des inquiétudes croissantes, en particulier en raison de la tendance à la hausse de la consommation récréative que l'on observe dans plusieurs pays, en particulier dans les endroits fréquentés par les jeunes (discothèques, clubs). En dépit de la difficulté d'estimer le nombre de décès liés à la cocaïne, cette mesure peut servir d'indicateur précieux de l'augmentation du risque ou contribuer à identifier les modèles de consommation à risque. Bien que les décès soudains pour lesquels de la cocaïne non associée à des opiacés a été décelée semblent rares en Europe, il est probable que les statistiques actuelles n'enregistrent pas de manière adéquate les décès dus à la cocaïne. Les informations disponibles concernant les décès liés à la cocaïne sont limitées en Europe et sont rapportées sous différentes formes. La consommation de cocaïne est fréquente chez les usagers d'opiacés et il est courant de trouver des traces de cocaïne dans les analyses toxicologiques de personnes ayant eu une surdose d'opiacés, sans compter d'autres substances comme l'alcool et les benzodiazépines.
Es herrscht zunehmend Besorgnis über die Gesundheitsrisiken des Kokainkonsums, vor allem aufgrund der in einigen Ländern beobachteten Tendenz eines steigenden Kokainkonsums in der Freizeit, insbesondere in von Jugendgruppen besuchten Einrichtungen (Diskotheken, Klubs). Trotz der Schwierigkeiten bei der Schätzung der Zahl der kokainbedingten Todesfälle könnte dieser Wert als ein nützlicher Indikator für ein erhöhtes Risiko dienen oder helfen, risikobehaftete Konsummuster zu ermitteln. Obwohl akute Todesfälle, die ausschließlich auf Kokain zurückzuführen sind und nicht mit Opiaten in Zusammenhang stehen, in Europa offenbar relativ selten sind, ist davon auszugehen, dass die aktuellen Statistiken zur Erfassung kokainbedingter Todesfälle nicht geeignet sind. Die über kokainbedingte Todesfälle verfügbaren Daten auf europäischer Ebene sind begrenzt und werden in unterschiedlicher Form bereitgestellt. Kokain wird häufig von Opiatkonsumenten eingenommen, und in der Regel wird bei Fällen einer Überdosierung von Opiaten bei der toxikologischen Analyse neben anderen Substanzen wie Alkohol und Benzodiazepinen auch Kokain festgestellt.
Cada vez es mayor la preocupación por los riesgos que el consumo de cocaína puede entrañar para la salud, especialmente debido a la tendencia al alza del consumo recreativo que se observa en algunos países, sobre todo en ambientes (discotecas y clubes) frecuentados por grupos de jóvenes. A pesar de lo difícil que resulta calcular el número de muertes relacionadas con el consumo de cocaína, este parámetro puede ser un indicador valioso del aumento del riesgo o puede ayudar a determinar pautas de consumo peligrosas. Aunque las muertes súbitas por consumo de cocaína sin la presencia de opiáceos parecen infrecuentes en Europa, es probable que las estadísticas actuales sean inadecuadas para registrar las muertes relacionadas con la cocaína. La información disponible sobre las muertes por cocaína en Europa es limitada y está registrada en diferentes formatos. Es frecuente el consumo de cocaína entre los consumidores de opiáceos y normal encontrar cocaína en los análisis toxicológicos de los casos de sobredosis por opiáceos, además de otras sustancias como alcohol y benzodiacepinas.
Cresce l’inquietudine legata ai rischi per la salute derivanti dal consumo di cocaina, riconducibili soprattutto a un aumento dell’uso a scopo ricreativo osservato in alcuni paesi, in particolare negli ambienti (discoteche, club) frequentati dai giovani. Nonostante la difficoltà a stimare il numero di decessi riconducibili alla cocaina, questo dato può fungere da valido indicatore del rischio accresciuto o aiutare a individuare i modelli di consumo più pericolosi. Benché i decessi acuti dovuti a cocaina non associata a oppiacei sembrino poco frequenti in Europa, è possibile che le statistiche attuali siano inadeguate per rilevare questo fenomeno. Le informazioni disponibili sui decessi per cocaina a livello europeo sono infatti limitate e vengono fornite in forma diversa. Il consumo di cocaina è frequente tra i consumatori di oppiacei e non è raro il riscontro di cocaina nelle analisi tossicologiche effettuate sui cadaveri di persone morte per overdose di oppiacei, accanto ad altre sostanze quali alcol e benzodiazepine.
Η ανησυχία σχετικά με τους κινδύνους που εγκυμονεί για την υγεία η χρήση κοκαΐνης αυξάνει, κυρίως λόγω της τάσης αυξημένης ψυχαγωγικής χρήσης που παρατηρείται σε ορισμένες χώρες, ιδίως σε χώρους (ντίσκο, κλαμπ) στους οποίους συχνάζουν ομάδες νέων. Παρά τη δυσκολία εκτίμησης του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη, η μέτρηση αυτή μπορεί να αποτελέσει πολύτιμο δείκτη αυξημένου κινδύνου ή να συμβάλει στον προσδιορισμό επικίνδυνων προτύπων χρήσης. Μολονότι οι αιφνίδιοι θάνατοι στους οποίους ανιχνεύεται κοκαΐνη χωρίς την παρουσία οπιούχων φαίνονται ασυνήθιστοι στην Ευρώπη, είναι πιθανό τα τρέχοντα στατιστικά στοιχεία να είναι ανεπαρκή για την καταγραφή των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη. Τα διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τους θανάτους που οφείλονται στην κοκαΐνη στην Ευρώπη είναι περιορισμένα και δηλώνονται με διαφορετικούς τρόπους. Η χρήση κοκαΐνης είναι συχνό φαινόμενο στους χρήστες οπιούχων, και στις τοξικολογικές αναλύσεις ανιχνεύεται συχνά κοκαΐνη σε περιπτώσεις υπερβολικής δόσης οπιούχων, σε συνδυασμό με άλλες ουσίες, όπως αλκοόλ και βενζοδιαζεπίνες.
De bezorgdheid over de gezondheidsrisico’s van cocaïnegebruik neemt toe, met name gezien de trend in een aantal landen van een stijgend recreatief gebruik in vooral door groepen jongeren bezochte disco’s en clubs. Ondanks de problemen bij het schatten van het aantal sterfgevallen als gevolg van cocaïne, kan deze trend toch een nuttige indicator zijn voor verhoogde risico’s en een bijdrage leveren aan het in kaart brengen van risicopatronen van cocaïnegebruik. Acute sterfgevallen waarbij cocaïne een rol speelt (en waarbij er geen sprake is van opiatengebruik) lijken in Europa weinig voor te komen, maar dat is waarschijnlijk ook een gevolg van het feit dat cocaïnegerelateerde sterfgevallen in de huidige statistieken onvoldoende als zodanig geregistreerd worden. Er is op Europees niveau slechts beperkte informatie over sterfgevallen als gevolg van cocaïne beschikbaar en deze wordt ook nog eens op uiteenlopende wijze gerapporteerd. Cocaïnegebruik komt vaak voor onder opiatengebruikers en het is niet ongebruikelijk dat in de toxicologische analyses van slachtoffers van een overdosis opiaten niet alleen andere stoffen zoals alcohol en benzodiazepinen, maar ook cocaïne wordt aangetroffen.
Existují rostoucí obavy ze zdravotních rizik užívání kokainu, zvláště vzhledem k trendu zvyšujícího se rekreačního užívání pozorovaného v některých zemích, zejména v prostředích často navštěvovaných mladými lidmi (diskotéky, kluby). Navzdory obtížím při odhadování počtu úmrtí souvisejících s kokainem může tento údaj působit jako cenný ukazatel zvýšeného rizika nebo pomoci identifikovat riskantní vzorce užívání. Ačkoli akutní úmrtí, u nichž je přítomen kokain bez opiátů, se v Evropě nezdají být častá, je pravděpodobné, že jsou současné statistiky při zaznamenávání úmrtí souvisejících s kokainem nedostatečné. Informace, které jsou o úmrtích souvisejících s kokainem na evropské úrovni k dispozici, jsou omezené a uváděné v různých formách. Užívání kokainu je časté u uživatelů opiátů. Kokain se vedle dalších látek, jako alkohol a benzodiazepiny, běžně nachází při toxikologických zkouškách v případech předávkování opiáty.
Sundhedsrisiciene ved kokainbrug har givet anledning til stigende bekymring, navnlig på grund af den tendens til øget brug i fritiden, der er registreret i nogle lande, især i miljøer (diskoteker, klubber), der frekventeres af ungdomsgrupper. Trods vanskelighederne ved at anslå antallet af kokainrelaterede dødsfald, kan dette tal fungere som en værdifuld indikator for øget risiko eller hjælpe med at identificere risikofyldte brugsmønstre. Selv om akutte dødsfald, der involverer kokain uden opiater, synes at være sjældne i Europa, er det sandsynligt, at de nuværende statistikker ikke giver fyldestgørende oplysninger om kokainrelaterede dødsfald. De oplysninger, der foreligger om dødsfald forårsaget af kokain på europæisk plan, er begrænsede og indberettes i forskellige former. Kokainbrug er udbredt blandt opiatbrugere, og det er almindeligt at finde kokain i toksikologiske analyser af tilfælde af opiatoverdoser, foruden andre stoffer som f.eks. alkohol og benzodiazepiner.
Terviseriskid kokaiinitarbimisel põhjustavad üha rohkem muret, eriti seoses mõnedes riikides täheldatud kasvava meelelahutusliku tarbimisega eelkõige nendes paikades (diskod, klubid), mida külastavad noorterühmad. Hoolimata sellest, et kokaiiniga seotud surmade arvu hindamine on keeruline, võib see näitaja olla väärtuslik suurenenud riski indikaator või aidata tuvastada ohtlikke tarbimisharjumusi. Kuigi üksnes opiaatideta kokaiinist tingitud surmajuhtumid on Euroopas harvad, ei pruugit olemasolev statistika kajastada kokaiiniga seotud surmajuhtumeid adekvaatselt. Euroopa tasandil on kokaiiniga seotud surmade kohta käiv info piiratud ja seda esitatakse erinevas vormis. Kokaiini tarbimine on levinud opiaaditarbijate hulgas ja opiaatide üledoosi juhtumite toksikoloogilistes analüüsides leitakse tavaliselt ka kokaiini koos teiste ainetega nagu alkohol ja bensodiasepiinid.
Huoli kokaiinin käytön terveysriskeistä on kasvamassa etenkin siksi, että joissakin maissa on havaittu viihdekäytön lisääntyneen erityisesti nuorisoryhmien suosimissa ympäristöissä (diskot, yökerhot). Kokaiinikuolemien lukumäärän arviointi on vaikeaa, mutta se voi auttaa tunnistamaan riskin kasvun tai riskialttiita käyttötapoja. Vaikka sellaiset äkilliset kuolemat, joihin liittyy kokaiinia muttei opiaatteja, vaikuttavat olevan Euroopassa harvinaisia, kokaiinikuolemat kirjataan todennäköisesti puutteellisesti nykyisiin tilastoihin. Kokaiinikuolemista Euroopan tasolla saatavilla oleva tieto on rajallista, ja sen kirjaamismuodot vaihtelevat. Kokaiinin käyttö on yleistä opiaattien käyttäjien keskuudessa, ja opiaattien yliannostustapausten toksikologisissa analyyseissä löydetään usein kokaiinia muiden aineiden, kuten alkoholin ja bentsodiatsepiinien lisäksi.
A kokainhasználat egészségügyi kockázataival kapcsolatban egyre növekvő aggályok merültek fel, különösen a néhány országban megfigyelhető, növekvő tendenciát mutató rekreációs kokainhasználat miatt, ami különösen a fiatalok csoportjai által látogatott helyszíneken (diszkókban, klubokban) jellemző. Bár a kokainnal összefüggő halálesetek pontos számát nehéz felbecsülni, ez a mérőszám a fokozott kockázat hasznos mutatója lehetne, illetve segítene felismerni a kockázatos használatformákat. Ugyan Európában ritkának tűnnek az olyan akut halálesetek, amikor a kokain opiátok nélkül van jelen, valószínűsíthető, hogy a jelenlegi statisztika nem tartja nyilván megfelelően a kokainnal összefüggő haláleseteket. A kokain okozta halálesetekről európai szinten korlátozott információ áll rendelkezésre, és a jelentések formája is különböző. A kokainfogyasztás az opiáthasználók között gyakori, ezért az opiát-túladagolásos esetek toxikológiai elemzése gyakran kimutatja a kokaint is, az egyéb anyagokon, pl. alkoholon és benzodiazepineken kívül.
Det er økende bekymring omkring helserisikoene ved kokainbruk, særlig fordi man i enkelte land observerer en trend med økende rekreasjonsbruk av kokain, særlig i miljøer (diskoteker, klubber) som tiltrekker seg yngre mennesker. Til tross for problemene med å tallfeste antallet kokainrelaterte dødsfall, kan dette målet være en nyttig indikator på økt risiko eller bidra til å identifisere risikofylte bruksmønstre. Selv om Europa synes å ha lav forekomst av akutte dødsfall der kokain er til stede uten opiater, er det sannsynlig at dagens statistikker ikke fanger opp kokainrelaterte dødsfall på en dekkende måte. Informasjonen som foreligger om kokaindødsfall på europeisk plan, er begrenset, og rapporteringen foregår på ulike måter. Kokainbruk forekommer hyppig blant opiatbrukere, og i tilfeller med opiatoverdoser avdekker de toksikologiske analysene ofte kokain, foruten andre stoffer som alkohol og benzodiazepiner.
Preocupările legate de riscurile consumului de cocaină pentru sănătate sunt mari, în special din cauza tendinţei de creştere a consumului în scopuri de recreare observată în unele ţări, în special în locuri (discoteci, cluburi) frecventate de grupuri de tineri. În ciuda dificultăţilor de estimare a numărului de decese legate de consumul de cocaină, această valoare poate constitui un indicator util al riscului ridicat sau poate ajuta la identificarea modelelor riscante de consum. Deşi decesele subite în care este implicată cocaina dar nu şi opiaceele nu sunt frecvente în Europa, este posibil ca decesele legate de cocaină să nu fie înregistrate în mod adecvat în statisticile actuale. Informaţiile disponibile privind decesele legate de consumul cocaină în Europa sunt limitate şi se raportează în forme diferite. Consumul de cocaină este frecvent în rândul consumatorilor de opiacee, iar cocaina este identificată de multe ori în analizele toxicologice pentru cazurile de supradoză de opiacee, pe lângă alte substanţe cum sunt alcoolul şi bezodiazepinele.
Stále rastú obavy zo zdravotných rizík užívania kokaínu, najmä vzhľadom na stúpajúcu tendenciu rekreačného užívania, pozorovanú v niektorých krajinách, osobitne v prostredí navštevovanom mládežou (na diskotékach, v kluboch). Napriek ťažkostiam pri odhadovaní počtu úmrtí súvisiacich s kokaínom môže toto meranie pôsobiť ako cenný indikátor zvýšeného rizika alebo pomôcka na určenie rizikových vzorov užívania. Aj keď sa zdá, že v Európe nie sú časté akútne úmrtia, pri ktorých je prítomný kokaín bez opiátov, je pravdepodobné, že súčasné štatistiky neadekvátne zaznamenávajú úmrtia súvisiace s kokaínom. Dostupné informácie o úmrtiach súvisiacich s kokaínom sú na európskej úrovni obmedzené a majú rôzne formy. Užívanie kokaínu je časté medzi užívateľmi opiátov a kokaín sa popri iných látkach, ako alkohol a benzodiazepíny, bežne nachádza v toxikologických analýzach prípadov predávkovania opiátmi.
Vse bolj zaskrbljujoče je tveganje za zdravje ljudi zaradi uživanja kokaina, zlasti zato, ker je v nekaterih državah opazen trend povečevanja rekreativnega uživanja, zlasti v okoljih, ki jih obiskujejo skupine mladih (diskoteke, klubi). Kljub težavam pri ocenitvi števila smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina je lahko ta ukrep dragocen kazalec povečanega tveganja ali pomoč za prepoznavanje tveganih vzorcev uživanja. Čeprav se zdi, da akutni smrtni primeri, v katerih je kokain prisoten brez opiatov, v Evropi niso pogosti, obstaja verjetnost, da trenutni statistični podatki niso primerni za beleženje smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina. Informacije o smrtnih primerih zaradi kokaina, ki so na voljo na evropski ravni, so omejene in o njih se poroča na različne načine. Uživanje kokaina je pogosto med uživalci opiatov in ni nenavadno, da se kokain najde v toksikoloških analizah smrtnih primerov zaradi prevelikih odmerkov opiatov, poleg drugih snovi, kot so alkohol in benzodiazepini.
Det har funnits en växande oro över kokainets hälsorisker, särskilt mot bakgrund av det ökande rekreationella bruk som har kunnat iakttas i vissa länder, inte minst på ställen (diskotek, klubbar) som frekventeras av ungdomar. Trots svårigheterna att beräkna antalet kokainrelaterade dödsfall kan detta mått vara en värdefull indikator på ökade risker och bidra till att klarlägga riskabla användningsmönster. Även om akuta dödsfall där kokain förekommer utan opiater verkar vara ovanliga i Europa är den nuvarande statistiken över kokainrelaterade dödsfall förmodligen ofullständig. Den tillgängliga informationen om kokainrelaterade dödsfall i Europa totalt sett är begränsad och rapporteras i olika forum. Kokainanvändning är vanlig bland opiatmissbrukare och kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatöverdoser, vid sidan om andra ämnen som alkohol och benzodiazepiner.
1 2 Arrow