aasta – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 122 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu  Page 5
  6. peatükk: Opioidide t...  
Enamik riike, kus heroiini tarbimise tõttu ravile pöörduvate uute patsientide arv aastas on suur (välja arvatud Saksamaa, kus aruandluse baasi on laiendatud), teatab langusest viimase 4–5 aasta jooksul, kuigi mitte nende patsientide hulgas, kes on varem ravil viibinud.
Most countries with significant numbers of new heroin clients each year (except Germany, where the reporting base has been extended) report that there has been a decrease in the last 4–5 years, although not among clients who have previously been in treatment. The numbers of repeat requests has generally not declined, and in most countries the total number of treatment demands for heroin has remained roughly stable. Notable exceptions are Germany and the United Kingdom, where total reported requests have increased. Overall, however, the percentage of treatment demands accounted for by heroin (all and new requests) has fallen; in the case of new demands it has declined from about two-thirds to around 40% between 1999 and 2004 in the face of increases in demands for cannabis and cocaine treatment (178).
La plupart des pays enregistrant chaque année un nombre significatif de nouveaux patients héroïnomanes (à l'exception de l'Allemagne, où la base de déclaration a été élargie) ont constaté une baisse au cours des 4 ou 5 dernières années, mais pas parmi les patients qui avaient suivi un traitement précédemment. De manière générale, le nombre de demandes répétées de traitement n'a pas baissé et, dans la plupart des pays, le nombre total de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne est resté assez stable. Des exceptions notables sont l'Allemagne et le Royaume-Uni, où le nombre total de demandes déclarées a augmenté. Toutefois, dans l'ensemble, le pourcentage de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne (ensemble des demandes et nouvelles demandes) a chuté. Dans le cas des nouvelles demandes, le nombre est passé d'environ deux tiers à près de 40 % entre 1999 et 2004 alors que les demandes de traitement pour usage de cannabis et de cocaïne ont progressé (178).
Die meisten Länder, in denen jährlich viele Heroinpatienten erstmals eine Behandlung beantragen (mit Ausnahme Deutschlands, wo die Basis für die Berichterstattung erweitert wurde), berichten über einen Rückgang der Heroinpatienten in den letzten vier bis fünf Jahren, allerdings nicht bei den Patienten, die sich bereits zuvor in Behandlung befanden. Die Zahl der wiederholten Behandlungsanträge ist insgesamt nicht zurückgegangen, und in den meisten Ländern ist die Gesamtzahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Heroin in etwa stabil geblieben. Bemerkenswerte Ausnahmen bilden Deutschland und das Vereinigte Königreich, wo die Gesamtzahl der gemeldeten Behandlungsnachfragen gestiegen ist. Insgesamt ist jedoch der prozentuale Anteil der Behandlungsnachfragen (sowohl der wiederholten als auch der neuen Behandlungsnachfragen) im Zusammenhang mit Heroin zurückgegangen. Im Falle der neuen Nachfragen ist er zwischen 1999 und 2004 von etwa zwei Dritteln auf etwa 40 % gesunken, während die Zahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Cannabis oder Kokain gestiegen ist (178).
La mayoría de países que cada año registran cifras importantes de nuevos pacientes de heroína (excepto Alemania, donde se ha ampliado la base utilizada para el informe) declaran haber experimentado un descenso durante los últimos 4 o 5 años, aunque esta tendencia no se ha apreciado entre los pacientes que ya habían recibido tratamiento anteriormente. En general, el número de solicitudes repetidas no ha disminuido y, en la mayoría de países, el total de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína se ha mantenido prácticamente estable. Alemania y el Reino Unido representan una excepción significativa, ya que el total de solicitudes registradas en estos países ha aumentado. Sin embargo, en general, el porcentaje de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína (tanto el total de solicitudes como las solicitudes nuevas) ha disminuido. En el caso de las solicitudes nuevas, el porcentaje se ha reducido de unos dos tercios a alrededor de un 40 % entre 1999 y 2004, mientras que las solicitudes de tratamiento por consumo de cannabis y cocaína han aumentado (178).
Il maggior numero di paesi con una percentuale significativa di nuovi pazienti eroinomani ogni anno (a eccezione della Germania, dove la base delle informazioni è stata allargata) riferisce un declino negli ultimi 4-5 anni, sebbene non tra i pazienti che in passato si erano già affidati alle cure mediche. In generale, non è diminuito il numero di richieste ripetute; nella maggioranza dei paesi il numero complessivo di richieste di trattamento per eroina è rimasto più o meno invariato. Fanno eccezione Germania e Regno Unito, dove invece il numero di richieste complessive è aumentato. In generale, tuttavia, la percentuale delle richieste di trattamento aventi come oggetto l’eroina (richieste nuove e richieste totali) è diminuito; nel caso delle nuove richieste è passato da circa due terzi al 40% approssimativamente, tra il 1999 e il 2004, a fronte di un aumento delle richieste di trattamento per consumo di cannabis e cocaina (178).
A maior parte dos países que registam um número significativo de novos utentes consumidores de heroína em cada ano (excepto a Alemanha, onde a base de notificação foi alargada) afirma que houve uma diminuição nos últimos 4–5 anos, mas não entre os utentes que já tinham estado em tratamento. O número de pedidos repetidos não diminuiu, de um modo geral, e na maioria dos países o número total de pedidos de tratamento por consumo de heroína tem-se mantido estável. A Alemanha e o Reino Unido, onde o número total de pedidos notificados aumentou, são excepções que merecem destaque. Globalmente, porém, a percentagem de pedidos de tratamento referentes à heroína (total de pedidos e novos pedidos) diminuiu; no caso dos novos pedidos baixou de cerca de dois terços para aproximadamente 40%, entre 1999 e 2004, devido ao crescimento dos pedidos de tratamento por consumo de cannabis e de cocaína (178).
Οι περισσότερες χώρες με σημαντικό αριθμό ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη κάθε χρόνο (εξαιρουμένης της Γερμανίας όπου διευρύνθηκε η βάση αναφοράς) αναφέρουν μείωση τα τελευταία 4–5 χρόνια, κάτι που δεν ισχύει, ωστόσο, για τα άτομα που έχουν υποβληθεί σε θεραπεία στο παρελθόν. Γενικά, οι αριθμοί των επαναλαμβανόμενων αιτήσεων δεν μειώθηκαν και στις περισσότερες χώρες ο συνολικός αριθμός αιτήσεων θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη παρέμεινε σχετικά σταθερός. Αξιοσημείωτες εξαιρέσεις αποτελούν η Γερμανία και το Ηνωμένο Βασίλειο, όπου οι συνολικά αναφερθείσες αιτήσεις θεραπείας αυξήθηκαν. Συνολικά, ωστόσο, το ποσοστό αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (σύνολο και νέες αιτήσεις) μειώθηκε· στην περίπτωση των νέων αιτήσεων στο διάστημα μεταξύ 1999 και 2004 το ποσοστό μειώθηκε, από σχεδόν δύο τρίτα στο 40% περίπου, δεδομένων των αυξήσεων στις αιτήσεις για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη και την κοκαΐνη (178).
De meeste landen met een aanmerkelijk aantal nieuwe heroïnecliënten elk jaar (behalve Duitsland, waar de rapportagebasis is uitgebreid) rapporteren dat er in de laatste vier tot vijf jaar sprake is geweest van een daling, zij het niet onder cliënten die al eerder in behandeling zijn geweest. De aantallen herhaalde aanvragen zijn in het algemeen niet afgenomen, en in de meeste landen is het totaalaantal aanvragen voor behandeling wegens heroïnegebruik grofweg stabiel gebleven. Belangrijke uitzonderingen hierop zijn Duitsland en het Verenigd Koninkrijk, waar het totaalaantal gerapporteerde aanvragen is gestegen. In het algemeen kan echter worden gezegd dat het percentage behandelaanvragen voor heroïne (alle en nieuwe aanvragen) is gedaald; in het geval van nieuwe aanvragen is het percentage tussen 1999 en 2004 afgenomen van ongeveer twee derde tot ongeveer 40%, terwijl tegelijkertijd de vraag naar behandeling voor cannabis- en cocaïnegebruik is toegenomen (178).
Většina zemí, které každoročně uvádějí významné počty nových klientů užívajících heroin (s výjimkou Německa, kde se základna pro podávání zpráv rozšířila), uvádí, že v posledních čtyřech až pěti letech dochází k poklesu, i když ne mezi klienty, kteří se už dříve léčili. Počty opakovaných žádostí o léčbu celkově nepoklesly a ve většině zemí celkový počet žádostí o léčbu závislosti na heroinu zůstal zhruba stejný. Výraznější výjimky tvoří Německo a Spojené království, kde celkový počet žádostí o léčbu vzrostl. Celkově však procento žádostí o léčbu kvůli heroinu (všechny a nové žádosti) pokleslo; v případě nových žádostí pokleslo v období 1999–2004 asi ze dvou třetin na přibližně 40 %, protože vzrostl počet žádostí o léčbu kvůli užívání konopí a kokainu (178).
De fleste lande med et betydeligt antal nye heroinklienter hvert år (undtagen Tyskland, hvor indberetningsgrundlaget er blevet udvidet) angiver, at der har været et fald i de seneste 4–5 år, dog ikke blandt klienter, som tidligere har været i behandling. Antallet af gentagne anmodninger er generelt ikke faldet, og i de fleste lande har den samlede efterspørgsel efter heroinbehandling stort set været stabil. Væsentlige undtagelser er Tyskland og Det Forenede Kongerige, hvor det samlede antal indberettede anmodninger er steget. Generelt er den procentdel af behandlingsanmodningerne, som heroin har tegnet sig for (alle og nye anmodninger), imidlertid faldet; med hensyn til nye anmodninger er den faldet fra ca. to tredjedele til ca. 40 % mellem 1999 og 2004 over for stigninger i efterspørgslen efter cannabis- og kokainbehandling (178).
Useimmat maat, joissa on joka vuosi merkittävä määrä uusia heroiiniasiakkaita (paitsi Saksa, jossa raportointipohjaa on laajennettu), raportoivat määrän laskeneen viimeisten 4–5 vuoden aikana, joskaan lasku ei koske asiakkaita, jotka ovat olleet aikaisemmin hoidossa. Hoitoon uudelleen hakeutuvien määrä ei yleisesti katsoen ole laskenut, ja useimmissa maissa heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen kokonaismäärä on säilynyt jokseenkin ennallaan. Merkille pantavia poikkeuksia ovat Saksa ja Yhdistynyt kuningaskunta, joissa raportoitujen hoitopyyntöjen kokonaismäärä on kasvanut. Heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen (kaikkien ja uusien pyyntöjen) prosenttiosuus on kuitenkin yleisesti katsoen laskenut; uusien pyyntöjen osalta se on laskenut vuosina 1999–2004 noin kahdesta kolmasosasta noin 40 prosenttiin, kun taas kannabikseen ja kokaiiniin liittyvät hoitopyynnöt ovat lisääntyneet (178).
A legtöbb olyan ország, ahol a heroin miatti új páciensek száma évről évre jelentős (Németország kivételével, ahol a beszámolási bázist kibővítették), az elmúlt 4–5 évben tapasztalt csökkenésről számolt be, bár nem azoknak a pácienseknek a körében, akiket korábban már kezeltek. Az ismételt kezeléskérések száma általában véve nem csökkent, és a legtöbb országban a heroin miatti kezelési igények teljes száma is nagyjából stabil maradt. Ez alól említésre méltó kivételt képez Németország és az Egyesült Királyság, ahol a bejelentett kérések teljes száma nőtt. Összességében azonban a heroinnak tulajdonított kezelési igények (az összes igény, illetve az újak) százaléka csökkent; az új igények esetében 1999 és 2004 között körülbelül kétharmadról megközelítőleg 40%-ra esett vissza, a kannabisz és a kokain miatti kezelési igények növekedésének megfelelően178.
De fleste land med et betydelig antall nye heroinklienter hvert år (bortsett fra Tyskland, hvis rapporteringsgrunnlag er blitt utvidet) rapporterer om en nedgang de siste 4-5 årene, men ikke blant klienter som tidligere har vært i behandling. Antallet gjentatte søknader har generelt ikke gått ned, og i de fleste land har det totale antallet behandlingssøknader for heroin holdt seg noenlunde stabilt. Viktige unntak er Tyskland og Storbritannia, hvor det totale antallet rapporterte søknader har gått opp. Generelt har andelen behandlingssøknader relatert til heroin (alle og nye søknader) imidlertid falt. Når det gjelder nye søknader, har andelen gått ned fra ca. to tredeler til rundt 40 % mellom 1999 og 2004. Samtidig har antallet søknader om behandling for cannabis og kokain gått opp (178).
W większości krajów o wzrastającej co roku liczbie nowych pacjentów uzależnionych od heroiny (z wyjątkiem Niemiec, gdzie rozszerzono podstawę sporządzania sprawozdania) odnotowano spadek w ciągu ostatnich 4–5 lat, ale nie dotyczył on pacjentów poddawanych już wcześniej leczeniu. Ogólna liczba wniosków o powtórne leczenie nie spadła, a w większości krajów łączna liczba zgłoszeń na leczenie z powodu heroiny utrzymuje się na mniej więcej stałym poziomie. Godne uwagi wyjątki to Niemcy i Wielka Brytania, gdzie odnotowano wzrost łącznej liczby zgłoszonych wniosków. Ogólnie jednak obniżyła się liczba zgłoszeń na leczenie z powodu heroiny (wszystkie i nowe wnioski). Odsetek nowych wniosków spadł w latach 1999–2004 z poziomu około dwóch trzecich do około 40% ze względu na wzrost zapotrzebowania na leczenie uzależnienia od konopi indyjskich i kokainy (178).
Majoritatea ţărilor cu un număr semnificativ de pacienţi noi care solicită tratament pentru dependenţă de heroină în fiecare an (cu excepţia Germaniei, unde baza de raportare a fost extinsă) raportează că s-a înregistrat o scădere în ultimii 4 -5 ani, deşi acest lucru nu este valabil pentru pacienţii care s-au aflat şi anterior sub tratament. Numărul de cereri repetate, în general, nu a scăzut şi în majoritatea ţărilor numărul total de cereri de tratament pentru dependenţa de heroină a rămas aproximativ stabil. Germania şi Regatul Unit constituie excepţii notabile, unde a crescut totalul cererilor raportate. Totuşi, pe ansamblu, procentul cererilor de tratament înregistrate în cazul heroinei (toate cererile şi cererile noi) a scăzut; în cazul cererilor noi, acesta a scăzut de la aproximativ două treimi la aproximativ 40 % între 1999–2000, în comparaţie cu creşterile înregistrate în cazul cererilor de tratament pentru dependenţa de canabis şi cocaină (178).
Väčšina krajín s významnými počtami nových klientov, ktorí užívajú heroín každý rok (s výnimkou Nemecka, kde sa základ podávania správ rozšíril), uvádza, že v posledných 4 – 5 rokoch došlo k poklesu, hoci nie medzi klientmi, ktorí boli predtým liečení. Počty opakovaných žiadostí vo všeobecnosti nepoklesli a vo väčšine krajín celkový počet dopytov po liečbe kvôli heroínu zostal zhruba stabilný. Výnimkami, ktoré stoja za pozornosť, sú Nemecko a Spojené kráľovstvo, kde sa celkový počet uvádzaných žiadostí zvýšil. Celkovo však percento dopytov po liečbe kvôli heroínu (všetky žiadosti a nové žiadosti) pokleslo; v prípade nových žiadostí pokleslo z asi dvoch tretín na približne 40 % medzi rokmi 1999 a 2004 v porovnaní so zvýšením počtu žiadostí o liečbu kvôli kanabisu a kokaínu (178).
Večina držav, v katerih se vsako leto znatno poveča število novih uživalcev heroina (razen Nemčije, kjer se je razširila osnova za poročanje), poroča o zmanjšanju v zadnjih štirih do petih letih, vendar ne med uživalci, ki so se zdravili že prej. Število ponovnih povpraševanj po zdravljenju se na splošno ni zmanjšalo in v večini držav je skupno število povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina ostalo približno nespremenjeno. Opazni izjemi sta Nemčija in Združeno kraljestvo, kjer se je povečalo zabeleženo skupno število povpraševanj. Vendar pa se je skupaj odstotek povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina (vsa povpraševanja in nova povpraševanja) zmanjšal, glede na povečanje povpraševanj po zdravljenju zaradi konoplje in heroina se je v primeru novih povpraševanj zmanjšal s približno dveh tretjin na približno 40 % med letoma 1999 in 2004 (178).
De flesta länder som har ett större antal nya heroinklienter varje år (förutom Tyskland, där rapporteringsbasen har breddats) rapporterar att en minskning av antalet har skett under de senaste 4-5 åren, förutom när det gäller klienter som redan har varit i behandling. Antalet klienter som kommer tillbaka till vården för att söka förnyad behandling har i allmänhet inte minskat och i de flesta länder är det totala antalet klienter som söker behandling för heroinmissbruk mer eller mindre oförändrat. Markanta undantag är Tyskland och Storbritannien, där det totala antalet rapporterade behandlingsansökningar har ökat. Totalt sett har emellertid heroinmissbrukarnas (alla gamla och nya klienter som söker behandling) andel av behandlingsefterfrågan minskat. Antalet förstagångsklienter som missbrukar heroin minskade under perioden 1999 - 2004 från cirka två tredjedelar till cirka 40 % av det totala antalet, samtidigt som antalet klienter som sökte behandling för cannabismissbruk och kokainmissbruk ökade. (178).
Her yıl önemli sayıda yeni eroin hastası olan çoğu ülke (raporlama tabanının genişletildiği Almanya dışında), daha önce tedavi görmüş hastalar arasında olmasa da, son 4-5 yılda bir düşüş meydana geldiğini bildirmiştir. Tekrar taleplerinin sayısı genel olarak düşmemiştir ve çoğu ülkede eroin için tedavi taleplerinin toplam sayısı aşağı yukarı sabit kalmıştır. Buna önemli istisnalar, rapor edilen toplam taleplerin düşmüş olduğu Almanya ve Birleşik Krallık'tır. Bununla birlikte, genel olarak, eroin için yapılan tedavi taleplerinin (bütün ve yeni talepler) yüzdesi düşmüştür; yeni taleplere ilişkin olarak bu oran, 1999 ve 2004 arasında esrar ve kokain tedavisi taleplerindeki artışların karşısında üçte iki civarından yaklaşık % 40’a düşmüştür (178).
Lielākā daļa valstu, kur katru gadu ir ievērojams jaunu heroīna pacientu skaits (izņemot Vāciju, kur ir paplašināta ziņošanas bāze), informē, ka pēdējos 4–5 gados ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies, bet tas neattiecas uz pacientiem, kas jau kādreiz ir ārstējušies. Atkārtotu pieprasījumu skaits kopumā nav mazinājies, un lielākajā daļā valstu kopējais heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir palicis gandrīz nemainīgs. Liels izņēmums šajā ziņā ir Vācija un Apvienotā Karaliste, kur kopējais reģistrēto pieprasījumu skaits ir pieaudzis. Visumā tomēr ar heroīnu saistīto ārstniecības pieprasījumu (visu un jauno) proporcionālā daļa ir samazinājusies; ņemot vērā kaņepju un kokaīna ārstniecības pieprasījumu skaita pieaugumu, laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam jauno heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies no aptuveni divām trešdaļām līdz aptuveni 40% (178).
  4. peatükk: Amfetamiini...  
Hiljutised uuringud täisealise elanikkonna hulgas (15–64aastased) näitavad, et Euroopas ulatub elu jooksul amfetamiini tarbimise levimus 0,1%-st kuni 5,9%-ni, välja arvatud Ühendkuningriik (Inglismaa ja Wales), kus see ulatub 11,2%-ni.
Recent surveys among the adult population (15–64 years) report that lifetime prevalence of amphetamine use in Europe ranges from 0.1 % to 5.9 %, except in the United Kingdom (England and Wales), where it is reaches 11.2 %. On average about 3.1 % of all European adults have used amphetamines at least once. After the United Kingdom, the countries with the next highest figures are Denmark (5.9 %), Norway (3.6 %) and Germany (3.4 %). Last year use is much lower: 0.6 % on average (range 0–1.4 %). Based on general population surveys, it has been estimated that almost 10 million Europeans have tried this substance, and more than 2 million will have used amphetamine in the previous 12 months (114).
Des enquêtes récentes menées auprès de la population adulte (15 à 64 ans) font apparaître que la prévalence de l'usage d'amphétamines au cours de la vie oscille en Europe entre 0,1 % et 5,9 %, à l'exception du Royaume-Uni (Angleterre et Pays de Galles), où elle grimpe à 11,2 %. En moyenne, 3,1 % environ des adultes européens ont pris au moins une fois des amphétamines. Après le Royaume-Uni, les pays dont les chiffres sont les plus élevés sont le Danemark (5,9 %), la Norvège (3,6 %) et l'Allemagne (3,4 %). La consommation au cours des douze derniers mois est sensiblement inférieure, à savoir 0,6 % en moyenne (fourchette comprise entre 0 et 1,4 %). Sur la base des enquêtes sur la population en général, on estime que près de 10 millions d'Européens ont goûté à cette substance et que plus de 2 millions d'entre eux ont pris des amphétamines au cours des douze derniers mois (114).
Neusten Erhebungen in der erwachsenen Bevölkerung (15 bis 64 Jahre) zufolge liegt die Lebenszeitprävalenz des Amphetaminkonsums in Europa zwischen 0,1 % und 5,9 %, mit Ausnahme des Vereinigten Königreichs (England und Wales), wo der Anteil 11,2 % beträgt. Durchschnittlich haben etwa 3,1 % der erwachsenen Europäer mindestens einmal Amphetamine konsumiert. Nach dem Vereinigten Königreich verzeichnen Dänemark (5,9 %), Norwegen (3,6 %) und Deutschland (3,4 %) die höchste Lebenszeitprävalenz. Der Konsum während der letzten 12 Monate ist mit durchschnittlich 0,6 % (die Spanne reicht von 0 % bis 1,4 %) wesentlich niedriger. Auf der Grundlage von Erhebungen in der Allgemeinbevölkerung geht man davon aus, dass schätzungsweise fast 10 Millionen Europäer Amphetamin probiert und mehr als 2 Millionen die Droge im Laufe der letzten 12 Monate konsumiert haben (114).
Las encuestas recientes realizadas entre la población adulta (15-64 años) revelan que la prevalencia del consumo de anfetamina a lo largo de la vida en Europa oscila entre el 0,1 % y el 5,9 %, excepto en el Reino Unido (Inglaterra y Gales), donde alcanza el 11,2 %. Por término medio, aproximadamente el 3,1 % de todos los europeos adultos ha consumido anfetaminas al menos una vez. Después del Reino Unido, los países donde se registran las cifras de consumo más altas son Dinamarca (5,9 %), Noruega (3,6 %) y Alemania (3,4 %). El consumo en el último año es muy inferior: un 0,6 % de media (del 0 al 1,4 %). Tomando como base las encuestas de población general, se ha estimado que casi 10 millones de europeos han probado esta sustancia, y más de 2 millones han consumido anfetamina en los últimos 12 meses (114).
Recenti indagini condotte nella popolazione adulta (15-64 anni) evidenziano che la prevalenza una tantum del consumo di anfetamine in Europa è compresa tra lo 0,1% e il 5,9%, a eccezione del Regno Unito (Inghilterra e Galles), dove raggiunge l’11,2%. In media circa il 3,1% di tutti gli adulti europei ha provato le anfetamine almeno una volta. Dopo il Regno Unito, i paesi con le più alte cifre sul consumo sono Danimarca (5,9%), Norvegia (3,6%) e Germania (3,4%). L’uso nell’ultimo anno è decisamente più basso: pari, in media, allo 0,6% (in un intervallo dello 0-1,4%). Sulla scorta delle indagini realizzate nella popolazione in generale, si calcola che quasi 10 milioni di cittadini europei abbiano provato questa sostanza e che più di 2 milioni ne abbiano fatto uso negli ultimi 12 mesi (114).
Alguns inquéritos recentemente realizados entre a população adulta (15–64 anos) mostram que a prevalência do consumo de anfetaminas ao longo da vida, na Europa, oscila entre 0,1% e 5,9%, excepto no Reino Unido (Inglaterra e País de Gales), onde atinge 11,2%. Em média, cerca de 3,1% dos adultos europeus consumiram anfetaminas pelo menos uma vez. A seguir ao Reino Unido, os países com valores mais elevados são a Dinamarca (5,9%), a Noruega (3,6%) e a Alemanha (3,4%). O consumo no último ano é muito inferior: 0,6% em média (variação 0–1,4%). Com base nos inquéritos à população em geral, estima-se que quase 10 milhões de europeus experimentaram esta substância e mais de 2 milhões terão consumido anfetaminas nos 12 meses anteriores (114).
Πρόσφατες έρευνες στον ενήλικο πληθυσμό (ηλικίας 15–64 ετών) αναφέρουν ότι η επικράτηση της χρήσης αμφεταμινών σε όλη τη ζωή στην Ευρώπη κυμαίνεται από 0,1 % έως 5,9 %, με εξαίρεση το Ηνωμένο Βασίλειο (Αγγλία και Ουαλία), όπου ανέρχεται σε 11,2 %. Κατά μέσο όρο, το 3,1 % όλων των ενήλικων Ευρωπαίων έχει κάνει χρήση τουλάχιστον μία φορά. Μετά το Ηνωμένο Βασίλειο, οι χώρες με τα υψηλότερα ποσοστά είναι η Δανία (5,9 %), η Νορβηγία (3,6 %) και η Γερμανία (3,4 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι πολύ χαμηλότερη: 0,6 % κατά μέσο όρο (από 0 έως 1,4 %). Βάσει ερευνών στο γενικό πληθυσμό, υπολογίζεται ότι περίπου 10 εκατομμύρια Ευρωπαίοι έχουν δοκιμάσει την ουσία αυτή και περισσότεροι από 2 εκατομμύρια έκαναν χρήση αμφεταμίνης κατά τους τελευταίους 12 μήνες (114).
Recente enquêtes onder de volwassen bevolking (15-64 jaar) wijzen uit dat het “ooit”-gebruik van amfetamine in Europa uiteenloopt van 0,1 tot 5,9%, met uitzondering van het Verenigd Koninkrijk (Engeland en Wales), waar het percentage 11,2% is. Gemiddeld heeft ongeveer 3,1% van alle Europese volwassenen ten minste één keer in hun leven amfetaminen gebruikt. Het Verenigd Koninkrijk wordt gevolgd door Denemarken (5,9%), Noorwegen (3,6%) en Duitsland (3,4%). Het gebruik in het afgelopen jaar is beduidend lager: gemiddeld 0,6% (0-1,4%). Volgens algemene bevolkingsenquêtes hebben naar schatting bijna 10 miljoen Europeanen deze stof geprobeerd, en hebben ruim 2 miljoen in de laatste 12 maanden amfetamine gebruikt (114).
Podle nedávných průzkumů provedených u dospělé populace (15–64 let) se v Evropě celoživotní prevalence užívání amfetaminů pohybuje od 0,1 do 5,9 %, s výjimkou Spojeného království (Anglie a Wales), kde tato hodnota činí 11,2 %. Nejméně jednou užilo amfetaminy v průměru 3,1 % všech dospělých Evropanů. Po Spojeném království jsou nejvyšší údaje hlášeny z Dánska (5,9 %), Norska (3,6 %) a Německa (3,4 %). Užití v posledním roce je mnohem nižší: v průměru 0,6 % (rozpětí 0–1,4 %). Na základě průzkumů provedených u běžné populace se odhaduje, že tuto látku v životě vyzkoušelo téměř 10 milionů Evropanů a přes 2 miliony užily amfetamin v průběhu předchozích 12 měsíců (114).
Det fremgår af nyere undersøgelser blandt den voksne befolkning (15–64 år), at langtidsprævalensen for amfetaminbrug i Europa varierer fra 0,1 til 5,9 %, undtagen i Det Forenede Kongerige (England og Wales), hvor den når op på 11,2 %. I gennemsnit har ca. 3,1 % af alle voksne europæere brugt amfetaminer mindst én gang. Efter Det Forenede Kongerige er de lande, der har de næsthøjeste tal, Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) og Tyskland (3,4 %). Brug inden for de seneste 12 måneder er meget lavere: 0,6 % i gennemsnit (0–1,4 %). På grundlag af undersøgelser foretaget blandt den almindelige befolkning anslås det, at næsten 10 millioner europæere har prøvet dette stof, og at over 2 millioner har brugt amfetamin inden for de seneste 12 måneder (114).
Viimeaikaisten tutkimusten mukaan amfetamiinia ainakin kerran käyttäneiden aikuisten (15–64-vuotiaat) osuus vaihtelee EU:n jäsenvaltioissa 0,1:sta 5,9  prosenttiin paitsi Yhdistyneessä kuningaskunnassa (Englanti ja Wales), jossa luku on niinkin korkea kuin 11,2 prosenttia. Euroopassa keskimäärin 3,1 prosenttia aikuisista on käyttänyt amfetamiinia ainakin kerran. Yhdistyneen kuningaskunnan jälkeen korkeimmat luvut ilmoitettiin Tanskasta (5,9 %), Norjasta (3,6 %) ja Saksasta (3,4 %). Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on paljon vähemmän: keskimäärin 0,6 prosenttia (vaihteluväli 0–1,4 %). Yleisten väestötutkimusten perusteella on arvioitu, että amfetamiinia on joskus kokellut lähes 10 miljoonaa eurooppalaista, ja yli 2 miljoonaa on käyttänyt sitä viimeksi kuluneiden 12 kuukauden aikana (114).
A felnőtt lakosság (15–64 évesek) körében végzett frissebb felmérések azt mutatták, hogy az amfetaminhasználat életprevalenciája Európában 0,1% és 5,9% között mozog, az Egyesült Királyság (Anglia és Wales) kivételével, ahol eléri a 11,2%-ot. Átlagban nézve az európai felnőttek 3,1%-a használt már legalább egyszer amfetamint. A magas számadatokkal rendelkező országok sorában az Egyesült Királyságot Dánia (5,9%), Norvégia (3,6%) és Németország (3,4%) követi. Az elmúlt évi használat lényegesen alacsonyabb: átlagosan 0,6% (a 0–1,4% közötti tartományban). Az általános lakossági felmérések alapján úgy becsülték, hogy az anyagot közel 10 millió európai próbálta, és az előző 12 hónapban több mint 2 millióan használták114.
Undersøkelser fra den siste tiden blant den voksne befolkningen (15-64 år) viser at livstidsprevalensen for amfetamin i Europa ligger mellom 0,1 og 5,9 %, bortsett fra i Storbritannia (England og Wales), hvor den er oppe i 11,2 %. I gjennomsnitt har 3,1 % av Europas voksne befolkning brukt amfetamin minst én gang. Etter Storbritannia følger Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) og Tyskland (3,4 %). Bruk siste år er mye lavere: 0, 6 % i gjennomsnitt (fra 0 til 1,4 %). På bakgrunn av generelle befolkningsundersøkelser anslås det at nærmere 10 millioner europeere har prøvd dette stoffet, og at over 2 millioner har brukt amfetamin siste 12 måneder (114).
Badania przeprowadzone ostatnio wśród dorosłej populacji (15–64 lata) wskazują, że w Europie odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały amfetaminę, wynosi od 0,1% do 5,9% z wyjątkiem Wielkiej Brytanii (Anglii i Walii), gdzie osiąga wartość 11,2%. Średnio około 3,1% wszystkich dorosłych Europejczyków przynajmniej raz zażywało amfetaminy. Po Wielkiej Brytanii odsetek ten jest najwyższy w Danii (5,9%), Norwegii (3,6%) i w Niemczech (3,4%). Liczba osób, które zażywały narkotyk w ubiegłym roku, była znacznie niższa: średnio 0,6% (w zakresie 0–1,4%). Na podstawie badań ogólnej populacji ocenia się, że prawie 10 milionów Europejczyków próbowało tej substancji, a ponad 2 miliony zażywało amfetaminę w ciągu ostatnich 12 miesięcy (114).
Conform unor sondaje recente realizate la nivelul populaţiei adulte (15–64 de ani), prevalenţa consumului de amfetamine pe parcursul vieţii în Europa variază de la 0,1 % la 5,9 %, cu excepţia Regatului Unit (Anglia şi Ţara Galilor), unde aceasta ajunge la 11,2 %. În medie, aproximativ 3,1 % dintre toţi adulţii europeni au consumat cel puţin o dată amfetamine. Ţările cu cifrele cele mai mari după Regatul Unit în ceea ce priveşte prevalenţa consumului de amfetamine sunt Danemarca (5,9 %), Norvegia (3,6 %) şi Germania (3,4 %). Consumul din ultimul an este mult mai mic: în medie 0,6 % (în intervalul 0–1,4 %). Pe baza unor sondaje realizate la nivelul populaţiei generale, s-a estimat că aproape 10 milioane de europeni au consumat această substanţă şi peste 2 milioane ar fi consumat amfetamină în ultimele 12 luni (114).
Nedávne prieskumy medzi dospelou populáciou (15– 64 rokov) uvádzajú, že prevalencia celoživotného užívania amfetamínu v Európe sa pohybuje od 0,1 % do 5,9 % s výnimkou Spojeného kráľovstva (Anglicka a Walesu), kde dosahuje 11,2 %. V priemere asi 3,1 % všetkých dospelých Európanov okúsilo amfetamíny aspoň raz. Krajinami s najvyššími údajmi po Spojenom kráľovstve sú Dánsko (5,9 %), Nórsko (3,6 %) a Nemecko (3,4 %). Užívanie v minulom roku bolo oveľa nižšie: v priemere 0,6 % (v rozsahu 0 – 1,4 %). Na základe prieskumov medzi všeobecnou populáciou sa odhaduje, že takmer 10 miliónov Európanov okúsilo túto látku a viac ako 2 milióny užívali amfetamín v predchádzajúcich 12 mesiacoch (114).
Najnovejše raziskave med odraslim prebivalstvom (15 do 64 let) kažejo, da je odstotek tistih, ki so že kdaj poskusili amfetamine, v Evropi med 0,1 % do 5,9 %, razen v Združenem kraljestvu (Anglija in Wales), kjer doseže 11,2 %. V povprečju je približno 3,1 % vseh odraslih Evropejcev vsaj enkrat poskusilo amfetamine. Za Združenim kraljestvom so države z naslednjimi najvišjimi odstotki Danska (5,9 %), Norveška (3,6 %) in Nemčija (3,4 %). Odstotek zaužitja v zadnjem letu je veliko nižji: povprečno 0,6 % (giblje se od 0 % do 1,4 %). Na podlagi raziskav med prebivalstvom je bilo ocenjeno, da je skoraj 10 milijonov Evropejcev že poskusilo to snov, več kot dva milijona pa je zaužilo amfetamin v zadnjih 12 mesecih (114).
Enligt nyare undersökningar har mellan 0,1 % och 5,9 % av alla vuxna invånare (15–64 år) i EU:s medlemsstater någon gång testat amfetamin, utom i Storbritannien (England och Wales) där siffran är hela 11,2 %. I medeltal ungefär 3,1 % av alla Europas vuxna har någon gång använt amfetamin. De näst högsta siffrorna efter Storbritannien finns i Danmark (5,9 %), Norge (3,6 %) och Tyskland (3,4 %). När det gäller användning de senaste tolv månaderna är siffran betydligt lägre: 0,6 % i genomsnitt (intervall 0–1,4 %). Baserat på allmänna befolkningsundersökningar har det uppskattats att nästan 10 miljoner européer ha testat denna substans, och drygt 2 miljoner har använt amfetamin under de senaste tolv månaderna (114).
Yetişkin nüfusu (15-64 yaş) içinde yapılan yeni araştırmalar, Avrupa’da amfetaminin yaşam boyu kullanım yaygınlığının, % 11,2’ye ulaştığı Birleşik Krallık (İngiltere ve Galler) dışında, % 0,1’den % 5,9’a kadar değiştiğini rapor etmektedir. Tüm Avrupalı yetişkinlerin ortalama % 3,1’i amfetamini en azından bir kez kullanmıştır. Birleşik Krallık'tan sonra en yüksek rakamlara sahip ülkeler Danimarka (% 5,9), Norveç (% 3,6) ve Almanya’dır (% 3,4). Geçmiş yılda kullanım çok daha düşüktür: ortalama % 0,6 (% 0-1,4 arasında). Genel nüfus araştırmalarına dayanarak, neredeyse 10 milyon Avrupalının bu maddeyi denediği ve 2 milyondan fazlasının önceki 12 ayda amfetamin kullanmış olacağı öngörülmüştür (114).
Pēdējā laikā veiktajās pieaugušo (15–64 gadus veco) iedzīvotāju aptaujās ir noskaidrojies, ka amfetamīna ilgtermiņa lietošanas izplatības līmenis Eiropā svārstās no 0,1 % līdz 5,9 %, izņemot Apvienoto Karalisti (Angliju un Velsu), kur tas sasniedz 11,2 %. Vidēji apmēram 3,1 % no visiem Eiropas pieaugušajiem iedzīvotājiem vismaz vienreiz ir pamēģinājuši amfetamīnus. Augstākais lietošanas līmenis aiz Apvienotās Karalistes ir Dānijā (5,9 %), Norvēģijā (3,6 %) un Vācijā (3,4 %). Pēdējā gada lietošanas līmenis ir daudz zemāks: vidēji 0,6 % (no 0 % līdz 1,4 %). Pamatojoties uz vispārējo iedzīvotāju aptauju rezultātiem, ir aplēsts, ka gandrīz 10 miljoni eiropiešu kādreiz ir pamēģinājuši šo vielu un vairāk nekā 2 miljoni ir lietojuši amfetamīnu pēdējos 12 mēnešos (114).
  6. peatükk: Opioidide t...  
EMCDDA andmetel oli aasta jooksul EL liikmesriikides, Rumeenias ja Norras asendusravi saanud patsientide arv miinimumhinnangul rohkem kui 500 000 (vaata tabel 4 2005. a aruandes). Peale Tšehhi Vabariigi ja Prantsusmaa, kus ravi suurtes annustes buprenorfiiniga on kõige tavalisem ravivõimalus, kasutati kõikides teistes riikides rohkem kui 90% juhtudest metadooniravi.
According to the EMCDDA, as a minimum estimate from the EU Member States, Bulgaria, Romania and Norway, more than 500 000 clients received substitution treatment during the year (see Table 4 in the 2005 annual report). Excluding the Czech Republic and France, where high-dose buprenorphine treatment (HDBT) is reported to be the most common option, more than 90 % of treatments in all other countries were with methadone.
Selon l'OEDT, les estimations minimales des États membres de l'UE, de Bulgarie, de Roumanie et de Norvège situent à plus de 500 000 le nombre de patients qui ont reçu un traitement de substitution durant l'année (voir Tableau 4 du rapport annuel 2005). À l'exclusion de la République tchèque et de la France, où le traitement de substitution à forte dose de buprénorphine est l'option la plus courante, dans les autres pays, plus de 90 % des traitements ont recours à la méthadone.
Einer Mindestschätzung der EBDD zufolge haben im Laufe des Jahres in den EU-Mitgliedstaaten sowie in Bulgarien, Rumänien und Norwegen mehr als 500 000 Patienten eine Substitutionsbehandlung erhalten (siehe Tabelle 4 im Jahresbericht 2005). Lediglich in der Tschechischen Republik und Frankreich findet den Berichten zufolge die hochdosierte Buprenorphintherapie am häufigsten Anwendung, während in allen anderen Ländern bei 90 % der Substitutionsbehandlungen Methadon eingesetzt wird.
Según el OEDT, se calcula que en los Estados miembros de la UE, Bulgaria, Rumanía y Noruega, como mínimo, más de 500 000 pacientes recibieron tratamiento de sustitución a lo largo del año (véase el cuadro 4 del Informe anual de 2005). Exceptuando la República Checa y Francia, donde la opción más frecuente es el tratamiento con buprenorfina a altas dosis, en más del 90 % de los tratamientos que se ofrecen en los demás países se emplea la metadona.
Secondo l’OEDT, una stima minima per gli Stati membri dell’Unione europea e Bulgaria, Romania e Norvegia fa pensare a un numero di oltre 500 000 pazienti in trattamento sostitutivo nel corso dell’anno (cfr. la tabella 4 nella relazione annuale del 2005). Escludendo Repubblica ceca e Francia, dove il trattamento con buprenorfina a dosaggi elevati (HDBT) è riferito come l’opzione più diffusa, la sostanza d’elezione in oltre il 90% dei trattamenti in tutti gli altri paesi è il metadone.
De acordo com o OEDT, calcula-se que, no mínimo, mais de 500 000 utentes receberam tratamento de substituição, durante o ano, nos Estados-Membros da UE, Bulgária, Roménia e Noruega (ver Quadro 4 no relatório anual de 2005). Excluindo a República Checa e a França, países onde o tratamento com buprenorfina em altas doses é mencionado como a opção mais comum, mais de 90% dos tratamentos realizados em todos os outros países utilizam a metadona.
Σύμφωνα με το ΕΚΠΝΤ, κατ’ ελάχιστη εκτίμηση στα κράτη μέλη της ΕΕ, τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία, περισσότερα από 500 000 άτομα υποβλήθηκαν σε θεραπεία υποκατάστασης κατά τη διάρκεια του έτους (βλέπε Πίνακα 4 στην ετήσια έκθεση για το 2005). Εξαιρουμένων της Τσεχικής Δημοκρατίας και της Γαλλίας, όπου η θεραπεία απεξάρτησης μέσω της χορήγησης υψηλών δόσεων βουπρενορφίνης (HDBT) αναφέρεται ως η πιο διαδεδομένη θεραπευτική επιλογή, περισσότερο από το 90 % των θεραπειών υποκατάστασης σε όλες τις υπόλοιπες χώρες αφορούσαν τη χρήση μεθαδόνης.
Volgens het EWDD hebben op basis van minimumschattingen van de EU-lidstaten, Bulgarije, Roemenië en Noorwegen ruim 500 000 cliënten in de loop van het jaar substitutiebehandeling ontvangen (zie tabel 4 in het jaarverslag 2005). Met uitzondering van Tsjechië en Frankrijk, waar behandelingen met hoge doses buprenorfine volgens de meldingen het meest worden toegepast, gaat het in alle overige landen in meer dan 90% van de gevallen om behandelingen met methadon.
Podle EMCDDA (na základě minimálních odhadů z členských států EU, Bulharska, Rumunska a Norska,) podstoupilo substituční léčbu v daném roce více než 500 000 klientů (viz tab. 4 ve výroční zprávě za rok 2005). S výjimkou České republiky a Francie, které uvádějí jako nejběžnější volbu léčbu vysokými dávkami buprenorfinu, se jednalo ve více než 90 % případů substituční léčby ve všech ostatních zemích o léčbu metadonem.
Som et minimumsskøn fra EU-medlemsstaterne, Bulgarien, Rumænien og Norge modtog over 500 000 klienter ifølge EONN substitutionsbehandling i løbet af året (se tabel 4 i årsberetningen for 2005). Bortset fra Tjekkiet og Frankrig, hvor højdosisbehandling med buprenorphin (HDBT) angives at være den mest almindelige behandlingsmetode, var over 90 % af behandlingerne i alle andre lande med metadon.
EMCDDA arvioi, että viime vuonna vähintään 500 000 potilasta sai korvaushoitoa EU:n jäsenvaltioissa, Norjassa, Bulgariassa ja Romaniassa (ks. taulukko 4 vuoden 2005 vuosikertomuksessa). Metadonia käytetään yli 90 prosentissa hoidoista kaikissa muissa maissa kuin Tšekissä ja Ranskassa, joissa buprenorfiinihoito on yleisin vaihtoehto.
Az EMCDDA szerint az EU-tagállamoktól, Bulgáriától, Romániától és Norvégiától származó minimum becslés alapján az év folyamán több mint 500 000 páciens részesült helyettesítő kezelésben (lásd a 2005-ös éves jelentés 4. táblázatát). Leszámítva Csehországot és Franciaországot, ahol a jelentések szerint a nagy adagokban adott buprenorfinnal végzett kezelés (HDBT) a gyakoribb, az összes többi országban a kezelések több mint 90%-ában metadont használtak.
Ifølge EONN viser et minsteanslag fra EUs medlemsstater samt Bulgaria, Romania og Norge at mer enn 500 000 klienter mottok substitusjonsbehandling i løpet av året (se tabell 4 i årsrapporten for 2005). Med unntak av Den tsjekkiske republikk og Frankrike, hvor behandling med høydosert buprenorfin er vanligst, omfatter over 90 % av all behandling i de andre landene metadon.
Według EMCDDA minimalne szacunkowe dane z państw członkowskich UE, Bułgarii, Rumunii i Norwegii wskazują, że ponad 500 000 pacjentów poddano w ciągu roku leczeniu zastępczemu (patrz tabela 4 w Sprawozdaniu rocznym za 2004 r.). Z wyjątkiem Czech i Francji, w których najbardziej rozpowszechnioną opcją jest leczenie dużymi dawkami buprenorfiny (HDBT), leczenie we wszystkich pozostałych krajach opiera się w ponad 90% na metadonie.
Potrivit OEDT, ca o estimare minimă a ţărilor membre ale Uniunii Europene, Bulgaria, România şi Norvegia, peste 500 000 pacienţi au beneficiat de terapie de substituţie în timpul anului (vezi Tabelul 4 din Raportul anual 2005). Cu excepţia Republicii Cehe şi a Franţei, unde tratamentul cu buprenorfină în doză mare (HDBT) este raportat ca fiind opţiunea cea mai obişnuită, peste 90 % dintre tratamentele din celelalte ţări s-au făcut cu metadonă.
Podľa EMCDDA, ako minimálny odhad z členských štátov EÚ, Bulharska, Rumunska a Nórska, počas roku viac ako 500 000 klientov dostávalo substitučnú liečbu (pozri tabuľku 4 vo výročnej správe za rok 2005). Ak sa vylúčia Česká republika a Francúzsko, ktoré uvádzajú liečbu vysokými dávkami buprenorfínu (HDBT) ako najbežnejšiu možnosť, viac ako 90 % liečby vo všetkých ostatných krajinách predstavuje metadón.
Po podatkih Centra je bilo po najnižji oceni v državah članicah EU, na Norveškem, v Bolgariji in Romuniji med letom vključenih v nadomestno zdravljenje več kot 500.000 oseb (glej tabelo 4 v letnem poročilu 2005). Razen Češke republike in Francije, kjer se poroča, da je najbolj pogosto zdravljenje z visokimi odmerki buprenorfina, se pri več kot 90 % zdravljenj v vseh drugih državah uporablja metadon.
Ett minimiestimat baserat på EU:s medlemsstater, Bulgarien, Rumänien och Norge är enligt ECNN att drygt 500 000 klienter erhåller substitutionsbehandling under ett år (se Tabell 4 i årsrapporten 2005). Med undantag av Tjeckien och Frankrike, där behandling med höga doser av buprenorfin (HDBT) rapporteras vara vanligast används metadon i drygt 90 % av behandlingarna i alla andra länder.
EMCDDA’ya göre, AB Üye Devletler, Bulgaristan, Romanya’dan ve Norveç elde edilen asgari bir tahmin olarak, yıl boyunca 500.000’den fazla hasta ikame tedavisi görmüştür (bkz. 2005 yıllık raporunda Tablo 4). Yüksek dozda buprenorfin tedavisinin (YDBT) en yaygın seçenek olduğu bildirilen Çek Cumhuriyeti ve Fransa dışında, diğer ülkelerin tümünde tedavilerin % 90’ından fazlası metadonlu idi.
Saskaņā ar EMCDDA informāciju pēc ES dalībvalstu, Bulgārijas, Rumānijas un Norvēģijas minimālajām aplēsēm gadā aizvietotājterapiju ir saņēmuši vairāk nekā 500 000 pacientu (skatīt 4. tabulu 2005. gada ziņojumā). Izņemot Čehiju un Franciju, kur vairāk izplatīta ir ārstēšana ar lielām buprenorfīna devām (HDBT), pārējās valstīs vairāk nekā 90 % pacientu ir ārstēti ar metadonu.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Suundumustes on esindatud kättesaadav info erinevate uimastite tänavahindade kohta ELi liikmesriikides ja Norras, mida on kaalutud iga riigi rahvaarvuga, et kujundada pilt üleeuroopalisest suundumusest. Hindu on korrigeeritud riikide inflatsioonimääradega (baasaasta 1999) ning kõik seeriad on indekseeritud vastavalt 1999.
The trends represent the available information on national street-level prices for each drug in the EU Member States and Norway, weighted by country population sizes to form an overall European trend. Prices have been adjusted for national inflation rates (base year 1999) and all series indexed to a base of 100 in 1999.
Les tendances représentent les informations disponibles sur les prix dans la rue pour chaque drogue dans les États membres de l’UE et en Norvège, pondérés selon les tailles de population par pays afin de constituer une tendance européenne globale. Les prix ont été ajustés selon les taux d’inflation nationaux (année de référence 1999) et toutes les séries indexées sur une base de 100 en 1999.
Die Trends ergeben sich aus den verfügbaren Daten zu den nationalen Straßenpreisen der einzelnen Drogen in den EU-Mitgliedstaaten und Norwegen; der gesamteuropäische Trend wurde durch Gewichtung mit der Einwohnerzahl der Länder ermittelt. Die Preise wurden mit den nationalen Inflationsraten bereinigt (Basisjahr 1999), und für alle Indexreihen gilt Basis 1999 = 100.
Estas tendencias recogen la información disponible sobre los precios en la calle a nivel nacional de cada una de estas drogas en los Estados miembros de la UE y Noruega, ponderadas por la población del país para establecer una tendencia general europea. Los precios se han ajustado a las tasas de inflación nacionales (año base: 1999) y todas las series se han indiciado a una base de 100 correspondiente a 1999.
Le tendenze si riferiscono alle informazioni disponibili sui prezzi al dettaglio a livello nazionale di ciascuna droga negli Stati membri dell’Unione europea e in Norvegia, ponderati per numero di abitanti per paese, in modo da ottenere un andamento europeo generale. I prezzi sono stati corretti dei tassi di inflazione nazionali (anno di riferimento: 1999) e tutte le serie indicizzate su una base di 100 nel 1999.
As tendências representam a informação disponível sobre os preços de cada uma das drogas a nível da rua, nos Estados-Membros da UE e na Noruega, ponderados pela dimensão da população de cada país de modo a formar uma tendência europeia global. Os preços foram ajustados às taxas de inflação nacionais (ano de base 1999) e todas as séries indexadas a uma base de 100 em 1999.
Οι τάσεις αντιπροσωπεύουν τις διαθέσιμες πληροφορίες για τις εθνικές τιμές σε επίπεδο λιανικής πώλησης για κάθε ναρκωτική ουσία στα κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία, σταθμισμένων βάσει του πληθυσμιακού μεγέθους κάθε χώρας για τη διαμόρφωση μιας συνολικής ευρωπαϊκής τάσης. Οι τιμές διορθώθηκαν ώστε να ληφθούν υπόψη οι εθνικοί ρυθμοί πληθωρισμού (έτος βάσης: 1999) και όλες οι σειρές αναπροσαρμόστηκαν βάσει του 100 το έτος 1999.
De trends geven de beschikbare informatie weer over nationale straatprijzen voor elke drug in de EU-lidstaten en Noorwegen, waarbij de wegingsfactoren gerelateerd zijn aan de omvang van de bevolking per land om een algemene Europese trend vast te stellen. De prijzen zijn aangepast aan de nationale inflatiekoersen (uitgangsjaar 1999) en alle reeksen zijn geïndexeerd tegen een basisniveau van 100 in 1999.
Trendy představují dostupné informace o pouličních cenách jednotlivých drog na národní úrovni v členských státech EU a Norsku, vážené podle velikosti populace země pro stanovení celkového evropského trendu. Ceny byly upraveny o míru inflace v zemi (výchozí rok 1999) a všechny řady indexovány k základu 100 v roce 1999.
Tendenserne er baseret på de tilgængelige oplysninger om nationale priser på gadeplan for hvert stof i EU-medlemsstaterne og Norge, vægtet efter landenes befolkningsstørrelse for at nå frem til en generel tendens på europæisk plan. Priserne er blevet korrigeret for national inflation (basisår 1999), og alle serier er indekseret til 100 i 1999.
Suuntaukset perustuvat kunkin huumeen katukauppahinnoista EU:n jäsenvaltioissa ja Norjassa saatuihin tietoihin, joista on maan väkiluvun mukaan painottamalla muodostettu Euroopan tason kokonaissuuntaus. Hintoja on tarkistettu kansallisen inflaatioprosentin mukaan (vertailuvuosi 1999), ja kaikki aikasarjat on indeksoitu vuoden 1999 perustasoon 100.
A tendencia a kábítószerek országonkénti utcai árára vonatkozóan az EU tagállamaiban és Norvégiában rendelkezésre álló adatokat tükrözi; az Európára általánosan jellemző tendencia megállapítása érdekében az árakat az országok népessége szerint súlyozták. Az árakat a nemzeti inflációs rátákkal korrigálták (bázisév: 1999.), és minden sorozatot egy 100-as bázishoz indexáltak 1999-ben.
Trendene er basert på tilgjengelig informasjon om nasjonale priser på gatenivå for hvert stoff i EUs medlemsstater og Norge. Den generelle europeiske trenden er basert på nasjonale priser vektet etter befolkningsstørrelse. Prisene er korrigert for inflasjon (basisår 1999), og alle serier er indeksert (1999=100).
Przedstawione tendencje odzwierciedlają dostępne informacje na temat krajowych cen detalicznych poszczególnych narkotyków w państwach członkowskich UE i Norwegii. Dane są ważone według liczby ludności krajów tak, aby uzyskać ogólną tendencję europejską. Ceny uwzględniają krajowe współczynniki inflacji (przyjmując za podstawę rok 1999), a wszystkie zestawy danych indeksowano do wielkości bazowej 100 z 1999 r.
Tendinţele reprezintă informaţiile disponibile privind preţurile naţionale la nivelul străzii pentru fiecare drog din statele membre UE şi Norvegia, ponderate în funcţie de mărimea populaţiei din fiecare ţară, pentru a calcula o tendinţă generală europeană. Preţurile au fost ajustate în funcţie de ratele naţionale ale inflaţiei (luând ca bază anul 1999), iar toate seriile au fost raportate la baza 100 pentru 1999.
Trendy predstavujú dostupné informácie o národných cenách na pouličnej úrovni pre každú drogu v členských štátoch EÚ a Nórsku vážené veľkosťami populácie príslušnej krajiny, aby sa vytvoril celkový európsky trend. Ceny boli upravené kvôli národným mieram inflácie (východiskový rok 1999) a všetky série boli indexované na základ 100 v roku 1999.
Gibanja so določena na podlagi razpoložljivih informacij o nacionalnih maloprodajnih cenah za posamezne droge v državah članicah EU in na Norveškem, ponderiranih s številom prebivalstva v posamezni državi, da se določi splošen evropski trend. Cene so bile prilagojene glede na nacionalne inflacijske stopnje (izhodiščno leto je leto 1999) in za vse vrste, indeksirane z osnovo 100 za leto 1999.
Trenderna visar tillgängliga uppgifter om nationella priser i missbrukarledet för var och en av drogerna i EU:s medlemsstater och Norge, viktade för landets befolkningsstorlek för att bilda en övergripande europeisk trend. Priserna har justerats för nationella inflationstakter (basår 1999) och alla serier är indexerade till en bas på 100 år 1999.
Eğilimler, AB Üye Devletleri ve Norveç’te her bir uyuşturucunun ulusal sokak düzeyi fiyatları hakkındaki mevcut bilgileri temsil etmekte olup, bunlar genel bir Avrupa eğilimi oluşturmak üzere ülke nüfuslarının büyüklüğüne göre ağırlıklandırılmıştır. Fiyatlar ulusal enflasyon oranlarına göre düzeltilmiş (taban yılı 1999) ve tüm diziler 1999’da 100’lük bir tabana göre endekslenmiştir.
Tendenču aplēsēs ir izmantota pieejamā informācija par katras narkotikas ielas cenām ES dalībvalstīs un Norvēģijā, svērtām ar katras valsts iedzīvotāju skaitu, lai iegūtu viendabīgu Eiropas tendenci. Cenas ir koriģētas, ievērojot valsts inflācijas rādītājus (par bāzes gadu ir ņemts 1999. gads), un visas datu rindas ir indeksētas ar 1999. gada bāzes koeficientu 100.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Riike, kus puuduvad andmed kahe või enama järjestikuse aasta kohta, ei ole uimastihindade suundumuse arvutamisel arvesse võetud: pruuni heroiini ja amfetamiini hind on arvutatud 9, kokaiini, ecstasy ja kanepiürdi 13 ning kanepivaigu hind 14 riigi põhjal.
Many countries cannot supply these data, which are difficult to obtain and often unreliable and incomplete. Countries missing drug price information for two or more consecutive years are not included in the trend calculations for the drug: the trend for heroin brown is based on 9 countries, amphetamine on 9, cocaine on 13, ecstasy on 13, herbal cannabis on 13, and cannabis resin on 14.
Beaucoup de pays ne sont pas en mesure de fournir ces données, qui sont difficiles à obtenir et souvent peu fiables et incomplètes. Les pays ne disposant pas d’informations sur les prix des stupéfiants pour deux années consécutives ou plus ne sont pas compris dans les calculs de tendance pour les stupéfiants: la tendance est basée sur 9 pays pour l’héroïne brune, sur 9 pour les amphétamines, sur 13 pour la cocaïne, sur 13 pour l’ecstasy, sur 13 pour le cannabis (herbe) et sur 14 pour la résine de cannabis.
Viele Länder konnten diese Daten nicht liefern, weil sie schwer zu ermitteln und häufig unzuverlässig und unvollständig sind. Länder, bei denen Drogenpreisdaten für zwei oder mehr aufeinander folgende Jahre fehlen, wurden bei der Trendberechnung nicht berücksichtigt: Trendgrundlage bei Heroinbase sind 9 Länder, bei Amphetaminen 9, bei Kokain 13, bei Ecstasy 13, bei Cannabiskraut 13 und bei Cannabisharz 14.
Muchos países no pueden facilitar estos datos, que son difíciles de obtener, a menudo carecen de fiabilidad y no son completos. Los países que no han facilitado información sobre los precios de una droga durante dos o más años consecutivos no están incluidos en el cálculo de la tendencia de dicha droga: la tendencia correspondiente a la heroína se basa en información de 9 países, la de las anfetaminas de 9, la del éxtasis de 13, la de la hierba de cannabis de 13 y la de la resina de cannabis de 14.
Molti paesi non sono in grado di fornire questo genere di informazioni, che sono difficili da reperire e spesso inaffidabili e incomplete. I paesi per i quali non erano disponibili informazioni sui prezzi degli stupefacenti per due o più anni consecutivi sono stati esclusi dal calcolo sull’andamento del prezzo di quella determinata sostanza: l’andamento per l’eroina brown si basa su 9 paesi, quello per l’anfetamina su 9 paesi, quello per la cocaina su 13, quello per l’ecstasy su 13, quello per le foglie di cannabis su 13 e quello per la resina di cannabis su 14.
Muitos países não podem fornecer estes dados, que são difíceis de obter e frequentemente pouco fiáveis e incompletos. Os países que não possuem informações sobre o preço das drogas em relação a dois ou mais anos consecutivos não estão incluídos no cálculo das tendências da droga em causa: a tendência relativa à heroína castanha baseia-se em 9 países, a das anfetaminas em 9, a da cocaína em 13, a do ecstasy em 13, a da cannabis herbácea em 13 e a da resina de cannabis em 14.
Πολλές χώρες δεν μπορούν να παρέχουν τα στοιχεία αυτά, τα οποία είναι δυσεύρετα και συχνά αναξιόπιστα και ελλιπή. Τα κράτη που δεν έχουν πληροφορίες για τις τιμές των ναρκωτικών ουσιών για δύο ή περισσότερα διαδοχικά έτη δεν περιλαμβάνονται στον υπολογισμό των τάσεων για την εκάστοτε ναρκωτική ουσία: η τάση για την καφέ ηρωίνη βασίζεται σε 9 χώρες, για την αμφεταμίνη σε 9, για την κοκαΐνη σε 13, για την έκσταση σε 13, για την φυτική κάνναβη σε 13 και για τη ρητίνη κάνναβης σε 14.
Vele landen kunnen deze gegevens niet overleggen: ze zijn moeilijk te verkrijgen en vaak onbetrouwbaar en onvolledig. Landen die over twee of meer opeenvolgende jaren geen informatie over drugsprijzen hebben, zijn niet opgenomen in de trendberekeningen voor de drug: de trend voor bruine heroïne is gebaseerd op 9 landen, amfetamine op 9, cocaïne op 13, ecstasy op 13, cannabisbladeren op 13, en cannabishars op 14.
Tyto údaje, které jsou obtížně dosažitelné a často nespolehlivé a neúplné, nemůže řada zemí poskytnout. Státy, v nichž chyběly informace o cenách drog ve dvou nebo více po sobě následujících letech, nejsou do výpočtu cenových trendů příslušné drogy zařazeny: trend ceny hnědého heroinu vychází z dat, která poskytlo 9 zemí; v případě amfetaminů také 9 zemí; u kokainu, extáze a rostlinného konopí 13 zemí a v případě konopné pryskyřice 14 zemí.
Mange lande kan ikke fremlægge disse data, som det er vanskeligt at fremskaffe, og som ofte er upålidelige og ufuldstændige. Lande, der mangler oplysninger om priser for stoffer i to eller flere på hinanden følgende år, er ikke medtaget i tendensberegningerne for det pågældende stof: tendensen for brun heroin er baseret på 9 lande, amfetamin på 9, kokain på 13, ecstasy på 13, cannabisblade på 13 og cannabisharpiks på 14.
Monet maat eivät pysty toimittamaan näitä tietoja, joita on vaikea saada ja jotka ovat usein epäluotettavia ja puutteellisia. Huumetta koskeviin suuntauslaskelmiin ei ole otettu mukaan maita, joiden hintatiedot puuttuvat vähintään kahdelta peräkkäiseltä vuodelta: ruskean heroiinin suuntaus perustuu 9 maahan, amfetamiinin suuntaus 9 maahan, kokaiinin suuntaus 13 maahan, ekstaasin suuntaus 13 maahan, kannabisruohon suuntaus 13 maahan ja kannabishartsin suuntaus 14 maahan.
Sok ország nem tudott ilyen adatokkal szolgálni, hiszen ezek nehezen szerezhetők meg, és gyakran megbízhatatlannak és hiányosnak bizonyulnak. Azokat az országokat, amelyek esetében legalább két egymást követő évből hiányoznak a kábítószerárakkal kapcsolatos adatok, az adott kábítószer tekintetében nem veszik figyelembe a tendencia megállapításakor. Így a tendencia megállapítása a barna heroinnál 9, az amfetaminnál 9, a kokainnál 13, az extasynál 13, a növényi kannabisznál 13, a kannabiszgyanta esetében pedig 14 ország adatai alapján történt.
Mange land er ikke i stand til å legge fram slike data, da de er vanskelig å innhente og ofte upålitelige og ufu nde år, er ikke medtatt i beregningsgrunnlaget for trenden. Trenden for brun heroin er basert llstendige. Land som ikke har framlagt informasjon om priser for to eller flere påfølge på tall fra 9 land, for amfetamin 9, kokain 13, ecstasy 13, marihuana 13 og hasj 14.
Wiele krajów nie może dostarczyć danych z powodu trudności w ich uzyskaniu, a często są one niewiarygodne i niekompletne. Kraje, które nie miały danych o cenach z co najmniej dwóch kolejnych lat, zostały pominięte przy wyznaczaniu tendencji cenowych narkotyków: obliczenia dotyczące cen brązowej heroiny przeprowadzono na podstawie danych 9 krajów, amfetaminy — również 9 krajów, kokainy — 13 krajów, ekstazy — 13 krajów, marihuany — 13 krajów i żywicy konopnej — 14 krajów.
Multe ţări nu pot oferi aceste date, greu de obţinut şi deseori nesigure şi incomplete. Ţările pentru care lipsesc informaţiile privind preţul drogurilor pe doi sau mai mulţi ani consecutivi nu au fost cuprinse în calculul tendinţei pentru drogul respectiv: tendinţa pentru heroina brună se bazează pe datele din 9 ţări, din 9 ţări pentru amfetamină, din 13 pentru cocaină, din 13 pentru ecstasy, din 13 pentru plante de canabis şi din 14 ţări pentru răşina de canabis.
Mnoho krajín nemôže poskytnúť tieto údaje, ktoré sa ťažko získavajú a sú často nespoľahlivé a neúplné. Krajiny, ktoré neposkytli informácie o cenách drog dva za sebou idúce roky, nie sú zahrnuté do výpočtov trendov pre drogy: trend pre hnedý heroín je založený na 9 krajinách, pre amfetamín na 9 krajinách, pre kokaín na 13 krajinách, pre extázu na 13 krajinách, pre trávový kanabis na 13 krajinách a pre kanabisovú živicu na 14 krajinách.
Veliko držav ne more predložiti teh podatkov, saj jih je težko dobiti in so pogosto nezanesljivi in nepopolni. Države, za katere ni na voljo podatkov o cenah drog za dve ali več zaporednih let, niso vključene v izračune gibanja cen drog: določitev gibanja cen za rjavi heroin temelji na 9 državah, za amfetamin tudi na 9, za kokain na 13, za ekstazi na 13, za marihuano na 13 in za hašiš na 14.
Många länder kan inte lämna dessa uppgifter som är svåra att få tag i och ofta mindre tillförlitliga och ofullständiga. Länder som saknar uppgifter om priset på en viss drog för två eller flera på varandra följande år ingår inte i beräkningarna av trenden för den drogen. Trenden för brunt heroin är baserad på 9 länder, amfetamin på 9, kokain på 13, ecstasy på 13, marijuana på 13 och hasch på 14 länder.
Pek çok ülke, elde edilmesi güç ve çoğunlukla güvenilmez ve eksik olan bu verileri temin edememektedir. Birbirini takip eden iki veya daha çok yıl için uyuşturucu fiyatı bilgileri eksik olan ülkeler, söz konusu uyuşturucuya yönelik eğilimin hesaplarına katılmamıştır: kahverengi eroin için eğilim 9 ülkeye, amfetamin için 9 ülkeye, kokain için 13 ülkeye, ecstasy için 13 ülkeye, bitkisel esrar için 13 ülkeye ve kenevir sakızı için 14 ülkeye dayanmaktadır.
Daudzas valstis nav varējušas sniegt šos datus, kas ir grūti iegūstami un mēdz būt neuzticami un nepilnīgi. Tendenču aprēķinos nav iekļautas valstis, kas nav sniegušas datus par attiecīgās narkotikas cenām divus vai vairāk gadus pēc kārtas; atbilstīgus cenu datus par brūno heroīnu ir sniegušas 9, par amfetamīnu 9, par kokaīnu 13, par ekstazī 13, par kaņepju augiem 13 un par kaņepju sveķiem 14 valstis.
  3. peatükk: Kanep  
Viimase aasta jooksul tarbimise määr on selgelt väiksem kui elu jooksul tarbimise kogemus. Hinnanguliselt umbes 22,5 miljonit täisealist eurooplast, umbes 7% elanikkonnast vanuses 15–64, on tarbinud kanepit viimase aasta jooksul.
Last year use is clearly lower than lifetime experience. It is estimated that about 22.5 million European adults have used cannabis in the last year, about 7 % of those aged 15–64. National figures range between 1 % and 11 %, with the lowest figures reported by Greece, Malta and Bulgaria, and the highest by Spain (11.3 %), France (9.8 %) and the United Kingdom (9.7 %) (56).
La consommation au cours des douze derniers mois est nettement inférieure à la prévalence au cours de la vie. Selon les estimations, quelque 22,5 millions d'adultes européens ont pris du cannabis au cours des douze derniers mois, soit 7 % environ de la population âgée de 15 à 64 ans. Les chiffres nationaux sont compris entre 1 et 11 %, la Grèce, Malte et la Bulgarie enregistrant les chiffres les plus bas, et l'Espagne (11,3 %), la France (9,8 %) et le Royaume-Uni (9,7 %) se situant en haut de l'échelle (56).
Der Konsum während der letzten 12 Monate ist deutlich niedriger als die Lebenszeiterfahrung. Schätzungsweise haben etwa 22,5 Millionen erwachsene Europäer in den letzten 12 Monaten Cannabis konsumiert, das entspricht etwa 7 % der Bevölkerung im Alter zwischen 15 und 64 Jahren. Die gemeldeten Zahlen der einzelnen Länder variieren zwischen 1 % und 11 %, wobei die niedrigsten Zahlen aus Griechenland, Malta sowie Bulgarien und die höchsten aus Spanien (11,3 %), Frankreich (9,8 %) und dem Vereinigten Königreich (9,7 %) gemeldet wurden (56).
El consumo en el último año es claramente inferior al consumo a lo largo de la vida. Se estima que alrededor de 22,5 millones de europeos adultos consumieron cannabis durante el último año, lo que equivale a alrededor del 7 % de las personas con edades comprendidas entre los 15 y los 64 años. Por países, fluctúan entre el 1 % y el 11 %, registrándose en Grecia, Malta y Bulgaria las cifras más bajas, y las más altas en España (11,3 %), Francia (9,8 %) y el Reino Unido (9,7 %) (56).
Il consumo riferito all’ultimo anno è chiaramente inferiore rispetto all’esperienza una tantum. Si calcola che circa 22,5 milioni di adulti europei abbiano fatto uso di cannabis nell’ultimo anno; di questi, il 7% circa ha un’età compresa tra 15 e 64 anni. Le cifre nazionali vanno dall’1% all’11%, con le cifre inferiori riferite da Grecia, Malta e Bulgaria, e quelle superiori da Spagna (11,3%), Francia (9,8%) e Regno Unito (9,7%) (56).
O consumo no último ano é claramente inferior à experiência ao longo da vida. Estima-se que cerca de 22,5 milhões de adultos europeus consumiram cannabis no último ano, ou seja aproximadamente 7% das pessoas entre os 15 e os 64 anos. Os valores nacionais variam entre 1% e 11%, tendo os valores mais baixos sido comunicados pela Grécia, Malta e Bulgária, e os mais elevados pela Espanha (11,3%), a França (9,8%) e o Reino Unido (9,7%) (56).
Η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι σαφώς χαμηλότερη σε σχέση με τη χρήση σε όλη τη ζωή. Υπολογίζεται ότι περίπου 22,5 εκατομμύρια ενήλικοι Ευρωπαίοι έκαναν χρήση κάνναβης το περασμένο έτος, το 7 % περίπου των ατόμων ηλικίας 15–64 ετών. Τα εθνικά ποσοστά κυμαίνονται από 1 % έως 11 %. Τα χαμηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από την Ελλάδα, τη Μάλτα και τη Βουλγαρία και τα υψηλότερα από την Ισπανία (11,3 %), τη Γαλλία (9,8 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (9,7 %) (56).
De percentages voor recent gebruik (laatste 12 maanden) liggen duidelijk lager dan voor het “ooit”-gebruik. Naar schatting hebben ongeveer 22,5 miljoen Europese volwassenen in de afgelopen 12 maanden cannabis gebruikt, ongeveer 7% van de leeftijdscategorie van 15 tot 64 jaar. De nationale cijfers variëren van 1 tot 11%, waarbij de laagste percentages worden gemeld door Griekenland, Malta en Bulgarije, en de hoogste door Spanje (11,3%), Frankrijk (9,8%) en het Verenigd Koninkrijk (9,7%) (56).
Užití drogy v posledním roce je jednoznačně nižší než celoživotní zkušenost. Odhaduje se, že v loňském roce užilo konopí 22,5 milionu dospělých Evropanů, tj. 7 % osob ve věku 15–64 let. Údaje z jednotlivých zemí se pohybují od 1 do 11 %, přičemž nejnižší hodnoty hlásí Řecko, Malta a Bulharsko a nejvyšší pak Španělsko (11,3 %), Francie (9,8 %) a Spojené království (9,7 %). (56).
Brug inden for de seneste 12 måneder ligger klart lavere end for langtidserfaring. Det skønnes, at ca. 22,5 millioner voksne europæere har brugt cannabis inden for de seneste 12 måneder, dvs. omkring 7 % af personerne i aldersgruppen 15–64 år. De nationale tal ligger på mellem 1 og 11 %, idet de laveste tal er indberettet af Grækenland, Malta og Bulgarien og de højeste af Spanien (11,3 %), Frankrig (9,8 %) og Det Forenede Kongerige (9,7 %) (56).
Kannabista viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on selvästi vähemmän kuin sitä ainakin kerran käyttäneitä. Viimeksi kuluneen vuoden aikana kannabista on Euroopassa käyttänyt arviolta 22,5 miljoonaa aikuista, noin 7 prosenttia 15–64-vuotiaista. Kansalliset luvut vaihtelevat 1:stä 11 prosenttiin, ja alhaisimmat luvut raportoitiin Kreikasta, Maltalta ja Bulgariasta ja korkeimmat Espanjasta (11,3 %), Ranskasta (9,8 %) ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta (9,7 %) (56).
Az előző évi használat egyértelműen alacsonyabb, mint az élet során bármikor történt kipróbálás. A becslések szerint körülbelül 22,5 millió európai használt kannabiszt az elmúlt évben, ami a 15–64 évesek kb. 7%-át jelenti. Az országos adatok 1% és 11% között vannak, a legalacsonyabb előfordulást Görögországból, Máltáról és Bulgáriából jelentették, a legmagasabb értékeket pedig Spanyolországból (11,3%), Franciaországból (9,8%) és az Egyesült Királyságból (9,7%)56.
Bruk siste år var klart lavere enn livstidserfaring. Det anslås at om lag 22,5 millioner europeiske ungdommer har brukt cannabis i løpet av det siste året, eller ca. 7 % av alle i alderen 15-64. Nasjonale tall varierer fra 1 % til 11 %. De laveste tallene kommer fra Hellas, Malta og Bulgaria, og de høyeste fra Spania (11,3 %), Frankrike (9, 8 %) og Storbritannia (9,7 %) (56).
Liczba osób, które zażywały je w ostatnim roku, jest wyraźnie niższa od liczby tych, które zażywały je przynajmniej raz w życiu. Ocenia się, że około 22,5 miliona dorosłych Europejczyków zażywało konopie indyjskie w ubiegłym roku, co odpowiada około 7% osób w wieku 15–64 lata. Odpowiednie liczby dla poszczególnych krajów wahają się od 1% do 11%, przy czym najniższe z nich dotyczą Grecji, Malty i Bułgarii, a najwyższe — Hiszpanii (11,3%), Francji (9,8%) i Wielkiej Brytanii (9.7%) (56).
Consumul pentru anul trecut este net mai mic decât experimentarea pe parcursul vieţii. Se estimează că aproximativ 22,5 milioane de adulţi europeni au consumat canabis în ultimul an, aproape 7 % din grupa de vârstă 15–64 de ani. Cifrele la nivel naţional se situează între 1 % şi 11 %, cele mai mici fiind raportate de Grecia, Malta şi Bulgaria, iar cele mai mari de Spania (11,3 %), Franţa (9,8 %) şi Regatul Unit (9,7 %) (56).
Užívanie v minulom roku bolo jasne nižšie ako celoživotná skúsenosť. Odhaduje sa, že asi 22,5 milióna dospelých Európanov okúsilo v poslednom roku kanabis, čo je asi 7 % ľudí vo veku 15 – 64 rokov. Národné údaje sú v rozsahu od 1 % do 11 % s najnižšími hodnotami uvádzanými Gréckom, Maltou a Bulharskom a najvyššími hodnotami uvádzanými Španielskom (11,3 %), Francúzskom (9,8 %) a Spojeným kráľovstvom (9,7 %) (56).
Odstotek tistih, ki so konopljo zaužili v zadnjem letu, je očitno nižji od odstotka tistih, ki so jo že kdaj poskusili. Po ocenah je približno 22,5 milijona odraslih Evropejcev užilo konopljo v zadnjem letu, približno 7 % od njih je starih od 15 do 64 let. Nacionalni podatki se gibljejo od 1 % do 11 %, pri čemer so najnižje številke sporočile Grčija, Malta in Bolgarija, najvišje pa Španija (11,3 %), Francija (9,8 %) in Združeno kraljestvo (9,7 %) (56).
Siffrorna för antalet vuxna som använt cannabis någon gång under de föregående tolv månaderna är markant lägre än antalet vuxna som någon gång testat drogen. Det uppskattas att cirka 22,5 miljoner vuxna i Europeiska unionen har använt cannabis under den föregående tolvmånadersperioden, vilket motsvarar cirka 7 % av befolkningen mellan 15 och 64 år. Nationella siffror varierar mellan 1 % och 11 %, där de lägsta siffrorna har rapporterats av Grekland, Malta och Bulgarien och de högsta av Spanien (11,3 %), Frankrike (9,8 %) och Storbritannien (9,7 %) (56).
Geçmiş yılda kullanım yaşam boyu deneyiminden açıkça daha düşüktür. 15-64 yaşındakilerin yaklaşık % 7’sini oluşturan 22,5 milyon civarında Avrupalı yetişkinin geçmiş yılda esrar kullandığı tahmin edilmektedir. Ulusal rakamlar % 1 ile % 11 arasında değişmekte olup, en düşük rakamlar Yunanistan, Malta ve Bulgaristan’dan en yüksek rakamlar ise İspanya (% 11,3), Fransa (% 9,8) ve Birleşik Krallık'tan (% 9,7) rapor edilmiştir (56).
Tādu pieaugušo skaits, kas ir lietojuši kaņepes pēdējā gadā, ir acīmredzami mazāks nekā ilgtermiņa lietotāju skaits. Saskaņā ar aplēsēm pēdējā gadā kaņepes ir lietojuši aptuveni 22,5 miljoni Eiropas pieaugušo iedzīvotāju jeb aptuveni 7 % iedzīvotāju vecumā no 15 līdz 64 gadiem. Izplatības rādītāji dažādās valstīs svārstās no 1 % līdz 11 %, zemākie tie ir Grieķijā, Maltā un Bulgārijā, bet augstākie Spānijā (11,3 %), Francijā (9,8 %) un Apvienotajā Karalistē (9,7 %) (56).
  3. peatükk: Kanep  
Tarbimise määrad on madalamad Taanis, Saksamaal, Eestis, Itaalias, Madalmaades ja Slovakkias, kuid kõik need riigid on teatanud viimase aasta jooksul tarbimise kasvust noorte täiskasvanute hulgas, samuti ka Ungari, kuigi väiksemas ulatuses.
Levels of use are lower in Denmark, Germany, Estonia, Italy, the Netherlands and Slovakia, but all these countries have reported increases in last year use among young adults, as has Hungary, although to a lesser extent. It should be noted that the Danish (2000) and Dutch (2001) data are now relatively old and the current situation is therefore less clear.
Les niveaux de consommation sont inférieurs au Danemark, en Allemagne, en Estonie, en Italie, aux Pays‑Bas et en Slovaquie, mais tous ces pays ont fait état de hausses de la consommation au cours des douze derniers mois chez les jeunes adultes, tout comme la Hongrie, mais dans une moindre mesure. Il est à noter que les données danoises (2000) et néerlandaises (2001) sont relativement anciennes et la situation actuelle dans ces deux pays est donc moins claire.
In Dänemark, Deutschland, Estland, Italien, den Niederlanden und der Slowakei wurden niedrigere Raten verzeichnet, jedoch berichteten alle diese Länder über Zunahmen des jüngsten Konsums unter jungen Erwachsenen. Ungarn meldete einen weniger starken Anstieg des jüngsten Konsums unter jungen Erwachsenen. Es ist darauf hinzuweisen, dass die Daten aus Dänemark (2000) und den Niederlanden (2001) bereits recht alt sind und daher die gegenwärtige Situation nicht genau bekannt ist.
Los niveles de consumo son inferiores en Dinamarca, Alemania, Estonia, Italia, los Países Bajos y Eslovaquia, pero en todos estos países se han registrado incrementos en cuanto al consumo en el último año entre adultos jóvenes, al igual que Hungría, aunque en menor medida. Cabe tener en cuenta que los datos daneses (2000) y neerlandeses (2001) se han quedado relativamente anticuados y que la situación actual es, por lo tanto, menos diáfana.
I livelli di consumo sono inferiori in Danimarca, Germania, Estonia, Italia, Paesi Bassi e Slovacchia, ma tutti questi paesi hanno riferito aumenti del consumo nell’ultimo anno tra i giovani adulti, come pure l’Ungheria, anche se in misura minore. Non si deve dimenticare che le statistiche danesi (2000) e olandesi (2001) sono alquanto datate e che la situazione attuale è quindi meno chiara.
Os níveis de consumo são mais baixos na Dinamarca, Alemanha, Estónia, Itália, Países Baixos e Eslováquia, mas todos estes países comunicaram aumentos do consumo no ano passado entre os jovens adultos, tal como a Hungria, embora em menor grau. Note-se que os dados dinamarqueses (2000) e neerlandeses (2001) já são relativamente antigos e a situação actual é, por isso, menos clara.
Τα επίπεδα χρήσης είναι χαμηλότερα στη Δανία, τη Γερμανία, την Εσθονία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και τη Σλοβακία, αλλά όλες αυτές οι χώρες ανέφεραν αύξηση κατά το τελευταίο έτος στους νεαρούς ενηλίκους, όπως και η Ουγγαρία, σε μικρότερο όμως βαθμό. Πρέπει να σημειωθεί ότι τα στοιχεία της Δανίας (2000) και των Κάτω Χωρών (2001) είναι πλέον σχετικά παλαιά και η τρέχουσα κατάσταση είναι επομένως πιο ασαφής.
De gebruiksniveaus in Denemarken, Duitsland, Estland, Italië, Nederland en Slowakije liggen lager, maar al deze landen melden stijgingen in het recent gebruik onder jongvolwassenen, net als Hongarije, maar in mindere mate. Opgemerkt dient te worden dat de Deense (2000) en Nederlandse (2001) gegevens inmiddels relatief oud zijn; derhalve is de actuele situatie minder duidelijk.
Míra užívání je nižší v Dánsku, Německu, Estonsku, Itálii, Nizozemsku a na Slovensku, avšak všechny tyto země uvádějí u mladých dospělých nárůst v užití drogy v posledním roce. Totéž, byť v menší míře, platí pro Maďarsko. Rovněž upozorňujeme, že údaje z Dánska (2000) a Nizozemska (2001) jsou nyní již poměrně staré a že aktuální situace tak není příliš jasná.
Brugen er mindre udbredt i Danmark, Tyskland, Estland, Italien, Nederlandene og Slovakiet, men alle disse lande har meldt om stigninger i brugen inden for de seneste 12 måneder blandt unge voksne, og det samme gælder Ungarn, dog i mindre grad. Det bemærkes, at dataene for Danmark (2000) og Nederlandene (2001) nu er forholdsvis gamle, og at den nuværende situation derfor er mindre tydelig.
Käyttö on vähäisempää Tanskassa, Saksassa, Virossa, Italiassa, Alankomaissa ja Slovakiassa, mutta nämä maat ovat raportoineet käytön lisääntyneen viime vuonna nuorten aikuisten keskuudessa. Sama suuntaus havaittiin Unkarissa, joskin lievempänä. On huomattava, että Tanskan (vuosi 2000) ja Alankomaiden (vuosi 2001) tiedot ovat jo vanhentuneita, joten nykytilanteesta ei saada täysin selkeää kuvaa.
A használati szintek Dániában, Németországban, Észtországban, Olaszországban, Hollandiában és Szlovákiában alacsonyabbak, de ezek az országok kivétel nélkül a fiatal felnőttek körében mért elmúlt évi használat emelkedéséről számoltak be, akárcsak – kisebb mértékben – Magyarország. Meg kell jegyezni, hogy a dán (2000) és a holland (2001) adatok már viszonylag régiek, ezért a jelenlegi helyzetről nincs olyan tiszta képünk.
Bruksnivåene er lavere i Danmark, Tyskland, Estland, Italia, Nederland og Slovakia, men alle disse landene har rapportert om en økning i bruk siste år blant unge voksne. Det samme har Ungarn, men i mindre grad. Det anføres imidlertid at de danske (2000) og nederlandske (2001) tallene nå er relativt gamle, og at dagens situasjon derfor er mindre klar.
Spożycie jest niższe w Danii, Niemczech, Estonii, we Włoszech, w Holandii i w Słowacji, ale wszystkie te kraje poinformowały o wzroście spożycia w ciągu ubiegłego roku wśród młodych dorosłych, podobnie jak — chociaż w mniejszym stopniu — Węgry. Należy zauważyć, że dane duńskie (2000 r.) i holenderskie (2001 r.) są już stosunkowo nieaktualne, co sprawia, że obecna sytuacja nie jest w pełni znana.
Nivelurile de consum sunt mai reduse în Danemarca, Germania, Estonia, Italia, Ţările de Jos şi Slovacia, însă toate aceste ţări au raportat creşteri ale consumului pe parcursul ultimului an în rândul adulţilor tineri, la fel ca Ungaria, deşi într-o măsură mai mică. Este de reţinut că datele provenite din Danemarca (2000) şi Ţările de Jos (2001) sunt în prezent relativ vechi şi astfel situaţia actuală nu este bine definită.
Úrovne užívania sú nižšie v Dánsku, Nemecku, Estónsku, Taliansku, Holandsku a na Slovensku, ale všetky tieto krajiny uvádzali nárasty v užívaní za posledný rok medzi mladými dospelými, podobne aj Maďarsko, hoci v menšom rozsahu. Je potrebné si všimnúť, že dánske (2000) a holandské (2001) údaje sú teraz relatívne staré a súčasná situácia je preto menej jasná.
Stopnje uživanja so nižje na Danskem, v Nemčiji, Estoniji, Italiji, na Nizozemskem in Slovaškem, vendar pa vse te države poročajo o zvišanju uživanja med mlajšimi odraslimi v zadnjem letu, kar velja tudi za Madžarsko, čeprav v manjšem obsegu. Treba je opozoriti, da so danski (2000) in nizozemski (2001) podatki danes že sorazmerno zastareli, zato je trenutno stanje manj jasno.
Antalet användare är lägre i Danmark, Tyskland, Estland, Italien, Nederländerna och Slovakien, men samtliga dessa länder har rapporterat ökat bruk bland unga vuxna under det senaste året, vilket också gäller Ungern om än i mindre utsträckning. Det bör noteras att de danska (2000) och holländska (2001) uppgifterna är förhållandevis gamla och den nuvarande situationen är därför något oklar.
Kullanım seviyeleri Danimarka, Almanya, Estonya, İtalya, Hollanda ve Slovakya’da daha düşüktür ama bu ülkelerin tümü ile daha az ölçüde de olsa Macaristan, genç yetişkinler arasında geçmiş yılda kullanımda artışlar rapor etmiştir. Danimarka (2000) ve Hollanda (2001) verilerinin artık nispeten eskimiş ve güncel durumun da dolayısıyla daha az net olduğunu unutmamak gerekir.
Lietošanas līmenis ir zemāks Dānijā, Vācijā, Igaunijā, Itālijā, Nīderlandē un Slovākijā, bet visas šīs valstis informē par pēdējā gada lietošanas pieaugumu gados jaunu pieaugušo vidū, un šī tendence, lai gan mazākā mērā, ir vērojama arī Ungārijā. Jāatzīmē, ka Dānijas (2000. g.) un Nīderlandes (2001. g.) dati jau ir relatīvi novecojuši, tādēļ pašreizējā situācija nav tik skaidra.
  3. peatükk: Kanep  
„Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), aga see võib anda pildi uimastitarvitamise suundumustest. „Tarbimine viimase aasta jooksul“ ja „tarbimine viimase kuu jooksul“ peegeldavad hetkeolukorda palju täpsemini, kusjuures „tarbimine viimase kuu jooksul“ osutab paremini sagedasematele tarvitajatele.
‘Lifetime use’ is of limited value in assessing current drug use among adults (although it is considered to be a reasonable indicator among schoolchildren), but it can provide insight into patterns of use. ‘Last year use’ and ‘last month use’ reflect the current situation more accurately, with the latter weighted more heavily towards people who use the drug frequently.
L'«usage au cours de la vie» a un intérêt limité pour apprécier l’usage actuel de drogue au sein de la population adulte (bien qu’il soit considéré comme un indicateur valable pour les élèves), mais il peut donner une idée des habitudes de consommation. L’«usage au cours de la dernière année» et l’«usage au cours du dernier mois» reflètent plus fidèlement la situation actuelle, le second étant pondéré davantage pour les personnes qui consomment de la drogue fréquemment.
Der „Lebenszeitkonsum“ ist zwar unter Umständen für die Beurteilung des aktuellen Drogenkonsums unter Erwachsenen nur von begrenztem Wert (obwohl er bei Schülern als sinnvoller Indikator gilt), er ist jedoch durchaus geeignet, Einblicke in die Konsummuster zu geben. Der „Konsum in den letzten 12 Monaten“ und der „Konsum in den letzten 30 Tagen“ vermitteln ein genaueres Bild von der gegenwärtigen Situation, wobei letzterer stärker auf jene abzielt, die die Droge häufig konsumieren.
El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado de cara a la evaluación de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares); sin embargo, permite obtener una visión general de las pautas de consumo. El «consumo en el último año» y el «consumo en el último mes» proporcionan información más precisa sobre el consumo actual; el segundo de estos indicadores se centra más en las personas que consumen la droga frecuentemente.
Il “consumo una tantum” è un dato di limitato valore per misurare il consumo attuale di stupefacenti tra gli adulti (nonostante possa essere considerato un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma può favorire la comprensione dei modelli di consumo. Il “consumo nell’ultimo anno” e il “consumo nell’ultimo mese” riflettono invece con maggiore precisione la situazione attuale; in particolare, il secondo indicatore è più pesantemente ponderato sui soggetti che fanno uso di droga con una certa frequenza.
O “consumo ao longo da vida” tem pouca utilidade para avaliar o consumo de droga actual entre os adultos (embora seja considerado como um indicador razoável para as crianças em idade escolar), mas pode dar algumas indicações sobre os padrões de consumo. O “consumo no último ano” e o “consumo no último mês” reflectem a situação actual de forma mais precisa, sendo o segundo mais elucidativo das pessoas que consomem a droga frequentemente.
Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» έχει περιορισμένη αξία για την εκτίμηση της πρόσφατης χρήσης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να αποτελεί χρήσιμο δείκτη για τους μαθητές), αλλά μπορεί να παράσχει πληροφορίες σχετικά με τα πρότυπα χρήσης. Η «χρήση κατά το τελευταίο έτος» και η «χρήση κατά τον τελευταίο μήνα» απηχούν την τρέχουσα κατάσταση με μεγαλύτερη ακρίβεια· η «χρήση κατά τον τελευταίο μήνα» αναδεικνύει περισσότερο τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het “ooit”-gebruik is een slechte indicator voor het huidige drugsgebruik onder volwassenen (hoewel het wordt beschouwd als een redelijke indicator voor scholieren), maar kan wel inzicht geven in gebruikspatronen. Het gebruik gedurende het afgelopen jaar en de afgelopen maand geeft een nauwkeuriger beeld van de huidige situatie, waarbij de laatste categorie meer mensen zal omvatten die de drug frequent gebruiken.
„Celoživotní užívání“ má omezenou hodnotu při posuzování současného užívání drog u dospělých (i když je považováno za přiměřený ukazatel u školáků), avšak může poskytnout určitý vhled do vzorců užívání. „Užití v posledním roce“ a „užití v posledním měsíci“ odráží aktuální situaci přesněji, přičemž posledně uvedený ukazatel má větší váhu směrem k populaci osob, které užívají drogu často.
"Langtidsprævalens" har begrænset værdi ved vurderingen af aktuelt stofbrug blandt voksne (selv om den betragtes som en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men den kan give et indblik i brugsmønstre. "De seneste 12 måneder" og "de seneste 30 dage" afspejler mere præcist den nuværende situation, idet sidstnævnte i højere grad er vægtet mod personer, der anvender stoffet hyppigt.
”Käyttö ainakin kerran elämässä” ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (joskin se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta se saattaa valaista käyttötapoja. ”Käyttö viimeksi kuluneen vuoden aikana” ja ”käyttö viimeksi kuluneen kuukauden aikana” heijastavat tarkemmin vallitsevaa tilannetta, ja niistä jälkimmäinen painottuu voimakkaasti henkilöihin, jotka käyttävät huumeita toistuvasti.
A „kipróbálás” a felnőttek körében a jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de betekintést adhat a használati minták egyes aspektusaiba. Az „elmúlt évi használat” és az „elmúlt havi használat” jobban visszaadja a jelenlegi helyzetet, ezen belül az utóbbi nagyobb eséllyel tényleg azokat tartalmazza, akik a kábítószert rendszeresen használják.
“Livstidsbruk” er av begrenset verdi for å vurdere aktuell narkotikabruk blant voksne (selv om det kan være en fornuftig indikator blant skolelever), men det kan gi kunnskap om bruksmønstre. “Bruk siste år” og ”bruk siste måned” gjenspeiler dagens situasjon mer nøyaktig, der sistnevnte er tyngre vektet mot personer som bruker rusmiddelet ofte.
Odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, ma ograniczoną wartość przy szacowaniu bieżącego zażywania narkotyków przez osoby dorosłe (chociaż uważa się go za uzasadniony wskaźnik w odniesieniu do dzieci w wieku szkolnym), ale umożliwia wgląd w schematy zażywania. Odsetek osób, które zażywały narkotyk w ciągu ostatniego roku lub w ciągu ostatniego miesiąca lepiej uwidocznia bieżącą sytuację, przy czym drugi z tych wskaźników ma większe znaczenie w odniesieniu do grupy osób często zażywających narkotyki.
„Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar poate oferi informaţii privind modelele de consum. „Consumul în ultimul an” şi „consumul în ultima lună” reflectă mai exact situaţia actuală, în cel de-al doilea caz cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
„Celoživotné užívanie“ má obmedzenú hodnotu pri hodnotení súčasného užívania drog medzi dospelými (hoci sa považuje za primeraný ukazovateľ medzi školopovinnými deťmi), môže však poskytnúť hlboký pohľad do foriem užívania. „Užívanie v poslednom roku“ a „užívanie v poslednom mesiaci“ odrážajú súčasnú situáciu presnejšie, pričom užívanie v poslednom mesiaci silnejšie zaváži smerom k ľuďom, ktorí užívajú drogy často.
"Uživanje kadar koli v življenju" ima omejeno vrednost pri ocenjevanju trenutnega uživanja drog med odraslimi (čeprav velja za sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), lahko pa da vpogled v vidike uživanja drog. "Uživanje v zadnjem letu" in "uživanje v zadnjem mesecu" točneje odražata sedanji položaj, s tem da zadnje bolj velja za ljudi, ki drogo uživajo pogosto.
”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men betraktas som rimlig indikator bland skolbarn), men kan ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster. ”Användning de senaste 12 månaderna” och ”användning de senaste 30 dagarna” speglar den nuvarande situationen mer korrekt, där den senare tidsperioden tenderar att främst fånga upp de personer som använder drogen regelbundet.
‘Yaşam boyu kullanım’, (her ne kadar okul çocukları arasında makul bir gösterge olarak kabul edilse de) yetişkinler arasındaki mevcut uyuşturucu kullanımını değerlendirmede sınırlı öneme sahiptir ama kullanım şekillerine dair içgörü sağlayabilir. ‘Geçmiş yılda kullanım’ ile ‘geçmiş ayda kullanım’ (geçmiş yılda kullanım uyuşturucuyu sık kullanan kişilerde daha yaygındır), mevcut durumu daha hassas bir şekilde yansıtmaktadır.
Vērtējot pašreizējo narkotiku lietošanas izplatību pieaugušo vidū, „ilgtermiņa lietošanas” rādītājam ir maza nozīme (lai gan to uzskata par vērā ņemamu rādītāju skolēnu vidū), tomēr tas var sniegt priekšstatu par lietošanas ievirzēm. ,,Pēdējā gada lietošanas” un ,,pēdējā mēneša lietošanas” rādītāji precīzāk atspoguļo pašreizējo situāciju, turklāt pēdējā mēneša rādītāji vairāk attiecas uz personām, kas narkotikas lieto bieži.
  Kast 14  
Enamik Euroopa riikidest(1) esitas andmed uimastitarbimisest vangide seas viimase viie aasta jooksul (1999–2004). Neist selgub, et võrreldes üldise elanikkonnaga on vanglas uimastitarvitajaid rohkem. Nende vangide osakaal, kes tunnistavad, et on kunagi tarvitanud ebaseaduslikke uimasteid, erineb vanglate ja kinnipidamisasutuste lõikes, aga keskmised näitajad on ühest kolmandikust või pisut rohkemast Ungaris ja Bulgaarias kuni kahe kolmandiku või enamani Madalmaades, Ühendkuningriigis ja Norras, kusjuures enamik riike teatavad, et elu jooksul tarbimist on tunnistanud ligikaudu 50% (Belgia, Kreeka, Läti, Portugal, Soome).
Data on drug use among the prison population in the last 5 years (1999–2004) were provided by most European countries (1). They show that, compared with the general population, drug users are overrepresented in prison. The proportion of detainees who report ever having used an illicit drug varies among prisons and detention centres, but average rates range from one-third or fewer in Hungary and Bulgaria to two-thirds or more in the Netherlands, the United Kingdom and Norway, with most countries reporting lifetime prevalence rates of around 50 % (Belgium, Greece, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis remains the most frequently used illicit drug, with lifetime prevalence rates among prisoners ranging between 4 % and 86 %, compared with lifetime prevalence rates of 3–57 % for cocaine, 2–59 % for amphetamines and 4–60 % for heroin (2).
Des données relatives à l’usage de drogue au sein de la population carcérale au cours des cinq dernières années (1999-2004) ont été transmises par la plupart des pays européens (1). Elles montrent que, par rapport à la population générale, les usagers de drogue sont surreprésentés en prison. Le pourcentage de détenus qui déclarent avoir consommé une substance illicite varie selon les prisons et les centres de détention, mais les taux moyens oscillent entre un tiers ou moins en Hongrie et en Bulgarie et deux tiers ou plus aux Pays‑Bas, au Royaume‑Uni et en Norvège, la plupart des pays enregistrant des taux de prévalence au cours de la vie d’environ 50 % (Belgique, Grèce, Lettonie, Portugal, Finlande). Le cannabis reste la drogue illicite la plus fréquemment consommée, avec des taux de prévalence au cours de la vie parmi les détenus compris entre 4 et 86 %, comparés à des taux de prévalence au cours de la vie de 3 à 57 % pour la cocaïne, de 2 à 59 % pour les amphétamines et de 4 à 60 % pour l’héroïne (2).
Die meisten europäischen Länder (1) haben Daten über den Drogenkonsum unter Haftinsassen in den letzten fünf Jahren (1999 bis 2004) bereitgestellt. Diese belegen, dass Drogenkonsumenten im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung im Strafvollzug überrepräsentiert sind. In den einzelnen Gefängnissen und anderen Hafteinrichtungen gaben unterschiedlich große Anteile der Insassen an, jemals eine illegale Droge konsumiert zu haben. Die Durchschnittsraten lagen jedoch zwischen einem Drittel oder weniger in Ungarn und Bulgarien und zwei Dritteln oder mehr in den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen, wobei die meisten Länder Lebenszeitprävalenzraten von etwa 50 % meldeten (Belgien, Griechenland, Lettland, Portugal, Finnland). Cannabis ist unter Haftinsassen nach wie vor die am häufigsten konsumierte illegale Droge: Die Lebenszeitprävalenzraten des Cannabiskonsums liegen in dieser Bevölkerungsgruppe zwischen 4 % und 86 %, gegenüber 3 % bis 57 % für Kokain, 2 % bis 59 % für Amphetamine und 4 % bis 60 % für Heroin (2).
La mayoría de países europeos (1) facilitaron información sobre el consumo de drogas entre la población de presidiarios durante los últimos cinco años (1999-2004). Esta información demuestra que, en comparación con la población general, los consumidores de drogas están sobrerrepresentados en la población de los centros penitenciarios. El porcentaje de reclusos que afirman haber consumido una droga ilegal en alguna ocasión varía según la prisión u otro centro penitenciario: la tasa media oscila entre alrededor de un tercio o menos en Hungría y Bulgaria y en torno a dos tercios o más en los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega, y la mayoría de países registran una tasa de prevalencia a lo largo de la vida de aproximadamente un 50 % (Bélgica, Grecia, Letonia, Portugal, Finlandia). El cannabis sigue siendo la droga ilegal más consumida, con una tasa de prevalencia de vida entre los presidiarios que fluctúa entre un 4 % y un 86 %, comparado con un tasa de prevalencia de vida de entre un 3 % y un 57 % en el caso de la cocaína, de entre un 2 % y un 59 % para las anfetaminas, y de entre un 4 % y un 60 % para la heroína (2).
Dati sul consumo di stupefacenti nella popolazione dei detenuti negli ultimi 5 anni (1999–2004) sono stati forniti dalla maggior parte dei paesi europei (1). Questi dati mostrano che, rispetto alla popolazione generale, i consumatori di stupefacenti sono sovrarappresentati nelle carceri. La percentuale dei detenuti che riferiscono di aver fatto uso di una sostanza illecita almeno una volta nella vita varia a seconda delle carceri e dei centri di detenzione, ma le percentuali medie si aggirano tra un terzo o meno in Ungheria e Bulgaria a due terzi o più in Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia, con la maggior parte dei paesi che segnalano una prevalenza una tantum del 50% circa (Belgio, Grecia, Lettonia, Portogallo, Finlandia). La cannabis rimane la sostanza illecita usata più di frequente, con una prevalenza una tantum tra i detenuti compresa tra il 4% e l’86%, rispetto a un dato della prevalenza una tantum del 3–57% per la cocaina, del 2–59% per le anfetamine e del 4–60% per l’eroina (2).
A maioria dos países europeus forneceu dados sobre o consumo de droga entre a população prisional, nos últimos cinco anos (1999–2004) (1). Estes dados mostram que, em comparação com a população em geral, os consumidores de droga estão sobre-representados nas prisões. A percentagem de detidos que afirmam já ter consumido uma droga ilegal varia consoante as prisões e os centros de detenção, mas as taxas médias vão desde um terço ou menos na Hungria e na Bulgária até dois terços ou mais nos Países Baixos, Reino Unido e Noruega, comunicando a maior parte dos países taxas de prevalência ao longo da vida de aproximadamente 50% (Bélgica, Grécia, Letónia, Portugal, Finlândia). A cannabis continua a ser a droga ilícita mais frequentemente consumida, apresentando taxas de prevalência ao longo da vida entre os reclusos que oscilam entre 4% e 86%, comparativamente a taxas de prevalência ao longo da vida de 3–57% para a cocaína, 2–59% para as anfetaminas e 4–60% para a heroína (2).
Στοιχεία για τη χρήση ναρκωτικών στον πληθυσμό των κρατουμένων τα τελευταία 5 χρόνια (1999–2004) παρείχαν οι περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες (1). Τα στοιχεία αυτά δείχνουν ότι, σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, οι χρήστες ναρκωτικών υπερ-εκπροσωπούνται στον πληθυσμό των φυλακών. Η αναλογία των κρατουμένων που ανέφεραν ότι έκαναν έστω και μία φορά χρήση οποιασδήποτε παράνομης ουσίας ποικίλλει ανάλογα με το σωφρονιστικό ίδρυμα, αλλά η μέση αναλογία κυμαίνεται από ένα τρίτο ή λιγότερο στην Ουγγαρία και τη Βουλγαρία έως δύο τρίτα ή περισσότερο στις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία, με τις περισσότερες χώρες να αναφέρουν ποσοστά επικράτησης της χρήσης γύρω στο 50 % (Βέλγιο, Ελλάδα, Λεττονία, Πορτογαλία, Φινλανδία). Η κάνναβη παραμένει η συνηθέστερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ναρκωτική ουσία, με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή που κυμαίνονται από 4 % έως 86 %, σε σύγκριση με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή 3–57 % για την κοκαΐνη, 2–59 % για τις αμφεταμίνες και 4–60 % για την ηρωίνη (2).
De meeste Europese landen (1) hebben gegevens verschaft over het drugsgebruik onder de gevangenispopulatie in de afgelopen vijf jaar (1999-2004). Hieruit blijkt dat, vergeleken met de algemene bevolking, drugsgebruikers in gevangenissen oververtegenwoordigd zijn. Het percentage gedetineerden dat meldt ooit een illegale drug te hebben gebruikt verschilt tussen gevangenissen en huizen van bewaring, maar de gemiddelde percentages variëren van eenderde of minder in Hongarije en Bulgarije tot tweederde of meer in Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen, terwijl de meeste landen percentages voor het “ooit”-gebruik melden die rond de 50% liggen (België, Griekenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis blijft de meest gebruikte illegale drug, met percentages voor het “ooit”-gebruik onder gevangenen die variëren van 4 tot 86%, tegen percentages van 3 tot 57% voor het “ooit”-gebruik van cocaïne, 2 tot 59% voor amfetaminen en 4 tot 60% voor heroïne (2).
Údaje o užívání drog ve vězeňské populaci v posledních pěti letech (1999–2004) poskytla většina evropských zemí (1). Ukazují, že ve srovnání s běžnou populací jsou uživatelé drog ve věznicích nadměrně zastoupeni. Procento zadržovaných osob, které uvádějí, že někdy užily nelegální drogu, se mezi věznicemi a nápravnými zařízeními pro mladistvé liší, avšak průměrný podíl kolísá v rozmezí od jedné třetiny nebo méně v Maďarsku a Bulharsku do dvou třetin nebo více v Nizozemsku, Spojeném království a Norsku, přičemž většina zemí hlásí celoživotní prevalenci kolem 50 % (Belgie, Řecko, Lotyšsko, Portugalsko, Finsko). Nejčastěji užívanou nezákonnou drogou zůstává konopí, přičemž celoživotní prevalence jeho užívání mezi vězni je v rozmezí 4–86 %, ve srovnání s celoživotní prevalencí užívání kokainu v rozmezí 3–57 %, amfetaminu 2–59 % a heroinu 4–60 % (2).
Data om stofbrug blandt fængselsindsatte i de seneste 5 år (1999–2004) blev fremlagt af de fleste europæiske lande (1). Det fremgår heraf, at stofbrugere er overrepræsenteret i fængslerne sammenlignet med befolkningen som helhed. Andelen af indsatte, som har angivet, at de nogensinde har prøvet et illegalt stof, varierer mellem fængsler og arresthuse, men gennemsnittet ligger fra en tredjedel eller derunder i Ungarn og Bulgarien til to tredjedele eller derover i Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, idet de fleste lande har meldt om en langtidsprævalens på ca. 50 % (Belgien, Grækenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis er fortsat det illegale stof, der anvendes hyppigst, med en langtidsprævalens blandt indsatte fra mellem 4 og 86 %, i forhold til en langtidsprævalens på 3–57 % for kokain, 2–59 % for amfetaminer og 4–60 % for heroin (2).
Useimmat Euroopan maat (1) toimittivat tietoja vankien huumeidenkäytöstä viiden viime vuoden (1999–2004) ajalta. Niistä ilmenee, että huumeidenkäyttäjät ovat muuhun väestöön nähden yliedustettuina vankiloissa. Niiden vankien osuus, jotka ilmoittavat käyttäneensä ainakin kerran laittomia huumausaineita, vaihtelee vankiloiden ja säilöönottokeskusten välillä, ja se on alhaisimmillaan enintään kolmasosa Unkarissa ja Bulgariassa ja korkeimmillaan vähintään kaksi kolmasosaa Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa. Useimmat maat (Belgia, Kreikka, Latvia, Portugali, Suomi) ovat ilmoittaneet, että noin 50 prosenttia vangeista on käyttänyt huumeita ainakin kerran. Kannabis on edelleen yleisimmin käytetty laiton huume, ja sitä on käyttänyt ainakin kerran 4–86 prosenttia vangeista, kun vastaava luku on kokaiinin kohdalla 3–57 prosenttia, amfetamiinien kohdalla 2–59 prosenttia ja heroiinin kohdalla 4–60 prosenttia (2).
A legtöbb európai ország közölte a börtönben lévő populáció körében előforduló kábítószer-használatra vonatkozó adatokat az utolsó 5 évről (1999–2004)1. Ezekből kiderül, hogy az általános népességgel összehasonlítva a börtönökben túlreprezentáltak a kábítószer-használók. Azok aránya, akik saját bevallásuk szerint használtak már tiltott kábítószert, a börtönöket és fogdákat tekintve változó, de az átlag a Magyarországon és Bulgáriában mért legfeljebb egyharmad és a Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában tapasztalt legalább kétharmad közötti tartományba esik, ezen belül a legtöbb országban (Belgium, Görögország, Lettország, Portugália, Finnország) 50% körüli kipróbálási arányokkal. A kannabisz itt is a leggyakrabban használt tiltott kábítószer, a bebörtönzöttek körében 4% és 86% közötti kipróbálási arányokkal, szemben a kokain 3–57%-os, az amfetaminok 2–59%-os és a heroin 4–60%-os kipróbálási arányaival2.
De fleste europeiske land har lagt fram data om narkotikabruk blant fengselsbefolkningen de siste 5 årene (1999-2004) (1). Dataene viser at narkotikabrukere er overrepresentert i fengselsbefolkningen i forhold til befolkningen generelt. Andelen innsatte som rapporterer at de noen gang har brukt et illegalt rusmiddel, varierer fra fengsel til fengsel, men gjennomsnittlige anslag varierer fra en tredel eller færre i Ungarn og Bulgaria til to tredeler eller flere i Nederland, Storbritannia og Norge. De fleste land rapporterer om en livstidsprevalens på rundt 50 % (Belgia, Hellas, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis er fortsatt det vanligste illegale rusmiddelet, med en livstidsprevalens blant innsatte på alt fra 4 % til 86 %, mot en livstidsprevalens på 3-57 % for kokain, 2-59 % for amfetamin og 4-60 % for heroin (2).
Większość krajów europejskich dostarczyła dane dotyczące zażywania narkotyków w populacji więźniów w ciągu ostatnich 5 lat (1999–2004) (1). Dane te wskazują, że w porównaniu z ogółem populacji w więzieniach występuje nadreprezentacja osób zażywających narkotyki. Odsetek zatrzymanych, którzy przyznają się do przynajmniej jednokrotnego zażycia nielegalnego narkotyku, jest różny w poszczególnych więzieniach i aresztach, ale średnie wskaźniki wynoszą od jednej trzeciej lub poniżej na Węgrzech i w Bułgarii do dwóch trzecich i powyżej w Holandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii, przy czym w większości krajów wskaźnik ten wynosi około 50% (w Belgii, Grecji, na Łotwie, w Portugalii, Finlandii). Konopie indyjskie również w więzieniach są najczęściej zażywanym nielegalnym narkotykiem, a odsetek więźniów, którzy zażywali go przynajmniej raz, waha się od 4% do 86%. Dla porównania analogiczny wskaźnik dla kokainy wynosi 3–57%, dla amfetaminy 2–59% i dla heroiny 4–60% (2).
Majoritatea ţărilor europene  (1) au furnizat în ultimii 5 ani (1999–2004) date privind consumul de droguri în rândul populaţiei de deţinuţi. Aceste date arată că, faţă de populaţia generală, consumatorii de droguri sunt supra-reprezentaţi în cadrul populaţiei de deţinuţi. Proporţia deţinuţilor care declară folosirea unui drog ilicit variază în funcţie de închisoare şi centrul de detenţie, dar media generală fluctuează între 1/3 sau mai puţin în Ungaria şi Bulgaria şi 2/3 sau mai mult în Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia, în timp ce majoritatea ţărilor raportează rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de aproximativ 50 % (Belgia, Grecia, Letonia, Portugalia, Finlanda). Canabisul rămâne în continuare drogul ilicit cel mai frecvent consumat, raportându-se rate de prevalenţă pe parcursul vieţii în rândul deţinuţilor cu variaţii între 4 % şi 86 %, în comparaţie cu rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de 3–57 % pentru cocaină, 2–59 % pentru amfetamine şi 4–60 % pentru heroină (2).
Údaje o užívaní drog medzi populáciou väzňov v posledných 5 rokoch (1999 – 2004) poskytla väčšina európskych krajín (1). Ukazujú, že v porovnaní so všeobecnou populáciou sú užívatelia drog nadmerne zastúpení vo väzniciach. Podiel zadržaných osôb, ktorí uviedli, že už niekedy užívali nezákonnú drogu, vo väzniciach a nápravných zariadeniach pre mladistvých kolíše, ale priemerné miery sa pohybujú od jednej tretiny alebo menej v Maďarsku a Bulharsku po dve tretiny alebo viac v Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku, pričom väčšina krajín uvádza miery celoživotnej prevalencie okolo 50 % (Belgicko, Grécko, Lotyšsko, Portugalsko, Fínsko). Kanabis zostáva najčastejšie užívanou nezákonnou drogou s mierami celoživotnej prevalencie medzi väzňami, ktorá sa pohybuje medzi 4 % a 86 % v porovnaní s mierami celoživotnej prevalencie 3 – 57 % pre kokaín, 2 – 59 % pre amfetamíny a 4 – 60 % pre heroín (2).
Podatke o uživanju drog med populacijo zapornikov v zadnjih petih letih (1999–2004) je zagotovila večina evropskih držav (1). Kažejo, da je v primerjavi s splošnim prebivalstvom zastopanost uživalcev drog v zaporih prevelika. Delež zapornikov, ki poročajo, da so že kdaj poskusili prepovedano drogo, se med zapori in centri za pridržanje razlikuje, vendar pa se povprečne stopnje gibljejo od tretjine ali manj na Madžarskem in v Bolgariji do dveh tretjin ali več na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem, največ držav pa poroča o 50-odstotni stopnji tistih, ki so v življenju drogo že kdaj uživali (Belgija, Grčija, Latvija, Portugalska, Finska). Konoplja ostaja najpogosteje uživana prepovedana droga, pri katerih stopnje tistih, ki so jo že kdaj poskusili, znašajo med 4 in 86 %, v primerjavi s 3 do 57 % za kokain, 2 do 59 % za amfetamine in 4 do 60 % za heroin (2).
De flesta europeiska länder (1) har lämnat uppgifter om narkotikamissbruk i fängelsepopulationen under de senaste fem åren (1999–2004). Dessa uppgifter visar att narkotikamissbrukare är kraftigt överrepresenterade bland internerna i fängelserna om man jämför med befolkningen som helhet. Andelen intagna som uppger att de någon gång har använt en olaglig drog varierar mellan fängelser och häkten, men genomsnittet varierar mellan en tredjedel eller färre i Ungern och Bulgarien och två tredjedelar eller mer i Nederländerna, Storbritannien och Norge. De flesta länder redovisar livstidsprevalens på cirka 50 % (Belgien, Grekland, Lettland, Portugal, Finland). Cannabis är fortfarande den olagliga drog som oftast används, med en livstidsprevalens bland fängelseintagna som varierar mellan 4 % och 86 %, jämfört med livstidsprevalens på 3–57 % för kokain, 2–59 % för amfetaminer och 4–60 % för heroin (2).
Çoğu Avrupa ülkesi tarafından hapishane nüfusu arasında son 5 yıldaki (1999-2004) uyuşturucu kullanımı hakkında veri temin edilmiştir (1). Bunlar, uyuşturucu kullanıcılarının, genel nüfusla karşılaştırıldığında, hapishanede aşırı temsil edildiğini göstermiştir. En azından bir kez yasadışı uyuşturucu kullanmış olduğunu rapor eden tutukluların oranı, hapishaneler ve tutukevlerinde değişiklik göstermekte ama ortalama oranlar Macaristan ve Bulgaristan’da üçte bir veya daha azından, Hollanda, Birleşik Krallık ve Norveç’te üçte iki veya daha fazlasına kadar değişmekte olup çoğu ülke % 50 civarında yaşam boyu yaygınlık oranları rapor etmiştir (Belçika, Yunanistan, Letonya, Portekiz, Finlandiya). Kokain için % 3-57’lik, amfetaminler için %2-59’luk ve eroin için % 4-60’lık yaşam boyu yaygınlık oranlarıyla karşılaştırıldığında, esrar mahkumlar arasında % 4 ve % 86 arasında değişen yaşam boyu yaygınlık oranlarıyla, en yaygın olarak kullanılan yasadışı uyuşturucudur (2).
Datus par narkotiku lietošanu cietumnieku vidū pēdējos 5 gados (1999.–2004. g.) ir sniegušas lielākā daļa valstu (1). Šī informācija rāda, ka salīdzinājumā ar iedzīvotājiem kopumā cietumos narkomāni ir pārstāvēti ļoti plaši. Proporcionālais apcietināto skaits, kas atzīst, ka kaut reizi ir lietojuši nelegālas narkotikas, dažādos cietumos un aizturēšanas centros ir atšķirīgs, vidējie rādītāji svārstās no trešdaļas un mazāk Ungārijā un Bulgārijā līdz divām trešdaļām un vairāk Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā, bet vairākuma valstu minētais ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir aptuveni 50 % (Beļģija, Grieķija, Latvija, Portugāle, Somija). Visbiežāk lietotā nelegālā narkotika joprojām ir kaņepes, to ilgtermiņa lietošanas rādītāji cietumnieku vidū svārstās no 4 % līdz 86 %, salīdzinot ar 3–57 % kokaīna, 2–59 % amfetamīnu un 4–60 % heroīna ilgtermiņa lietošanas rādītājiem (2).
  2. peatükk: Ülevaade na...  
(34) 05.–2008. aasta narkootikumidealase tegevuskava 16. eesmärgis viidatakse nakkushaiguste ennetamisele. 14. eesmärk kutsub rakendama 2003. aastal vastu võetud nõukogu soovitust uimastite tarbimisega seotud tervisekahjude ennetamiseks ja vähendamiseks.
(34) In particular, objective 16 of the action plan 2005–08 refers to infectious disease prevention. Objective 14 calls for the implementation of a Council Recommendation on prevention and reduction of health-related harm associated with drug dependence, adopted in 2003 (Council Recommendation 2003/488/EC). A report by the Commission on the implementation of this Recommendation, including information collected from policy makers and Reitox national focal points, is foreseen in 2007 as a contribution to the evaluation of the EU drugs strategy.
(34) L’objectif 16 du plan d’action pour la période 2005-2008, en particulier, fait référence à la prévention des maladies infectieuses. L’objectif 14 insiste sur la mise en œuvre de la recommandation du Conseil relative à la prévention et à la réduction des dommages pour la santé liés à la toxicomanie, qui a été adoptée en 2003 (recommandation 2003/488/CE du Conseil). Un rapport de la Commission sur la mise en œuvre de cette recommandation, comprenant des informations recueillies auprès des décideurs et des points focaux nationaux Reitox, est prévu en 2007 dans le cadre de l’évaluation de la stratégie antidrogue de l’UE.
(34) Insbesondere nimmt Ziel 16 des Drogenaktionsplans 2005-2008 Bezug auf die Verhinderung der Verbreitung von Infektionskrankheiten. Ziel 14 verlangt die Umsetzung der im Jahr 2003 angenommenen Empfehlung des Rates zur Prävention und Reduzierung von Gesundheitsschäden im Zusammenhang mit der Drogenabhängigkeit (Empfehlung des Rates 2003/488/EG). Im Jahr 2007 soll im Rahmen der Evaluierung der EU-Drogenstrategie ein Bericht der Kommission über die Umsetzung dieser Empfehlung vorgelegt werden, in den auch die bei politischen Entscheidungsträgern und den nationalen Knotenpunkten des Reitox-Netzes erhobenen Informationen Eingang finden sollen.
(34) En particular, el objetivo 16 del Plan de Acción 2005-2008 hace referencia a la prevención de enfermedades infecciosas. El objetivo 14 exige la aplicación de la Recomendación del Consejo relativa a la prevención y la reducción de los daños para la salud asociados a la drogodependencia, adoptada en 2003 (Recomendación del Consejo 2003/488/CE). Está previsto que para 2007 la Comisión elabore un informe sobre la aplicación de esta Recomendación, incluida la información recopilada de los decisores políticos y los puntos focales nacionales Reitox, para contribuir a evaluar la Estrategia de la UE en materia de drogas.
(34) In particolare, l’obiettivo n. 16 del piano d’azione per il periodo 2005-2008 fa riferimento alla prevenzione delle malattie infettive. L’obiettivo n. 14 invoca l’attuazione di una raccomandazione del Consiglio sulla prevenzione e la riduzione del danno per la salute causato da tossicodipendenza, adottata nel 2003 (raccomandazione del Consiglio n. 2003/488/CE). Nel 2007 è prevista una relazione della Commissione sull’attuazione di questa raccomandazione, comprese le informazioni raccolte dai responsabili politici e dai punti focali nazionali Reitox, quale contributo alla valutazione della strategia comunitaria in materia di stupefacenti.
(34) Em especial, o objectivo nº 16 do plano de acção 2005–2008 refere-se à prevenção das doenças infecto-contagiosas. O objectivo nº 14 insta à aplicação de uma Recomendação do Conselho relativa à prevenção e redução dos efeitos nocivos da toxicodependência para a saúde, adoptada em 2003 (Recomendação do Conselho 2003/488/CE). Em 2007 deverá ser publicado um relatório da Comissão sobre a aplicação desta recomendação, incluindo as informações recolhidas junto dos responsáveis políticos e dos pontos focais nacionais da rede Reitox, a título de contribuição para a avaliação da estratégia da UE de luta contra a droga.
(34) Ειδικότερα, ο στόχος 16 του σχεδίου δράσης 2005–08 αναφέρεται στην πρόληψη λοιμωδών νόσων. Ο στόχος 14 απαιτεί την εφαρμογή της σύστασης του Συμβουλίου σχετικά με την πρόληψη και τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών για την υγεία που συνδέονται με την τοξικομανία, η οποία εγκρίθηκε το 2003 (σύσταση του Συμβουλίου αριθ. 2003/488/ΕΚ). Το 2007 προβλέπεται η εκπόνηση έκθεσης από την Επιτροπή σχετικά με την εφαρμογή της εν λόγω σύστασης, η οποία θα περιλαμβάνει πληροφορίες που θα προέρχονται από φορείς χάραξης πολιτικής και τα εθνικά εστιακά σημεία του δικτύου Reitox, ως συμβολή στην αξιολόγηση της στρατηγικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά.
(34) Doelstelling 16 van het actieplan (2005-2008) heeft betrekking op de preventie van de verspreiding van besmettelijke ziekten. In doelstelling 14 wordt opgeroepen tot tenuitvoerlegging van een aanbeveling van de Raad uit 2003 betreffende de preventie en beperking van gezondheidsschade die samenhangt met drugsverslaving (Aanbeveling 2003/488/EG van de Raad van 18 juni 2003). In 2007 zal de Commissie volgens de planning een verslag uitbrengen over de tenuitvoerlegging van deze aanbeveling, met onder meer informatie afkomstig van beleidsmakers en de nationale Reitox-focal points, als bijdrage aan de evaluatie van de EU-drugsstrategie.
(34) Prevence infekčních chorob se týká především cíle 16 Protidrogového akčního plánu EU na období 2005–2008. Cíl 14 vyzývá k provádění doporučení Rady o prevenci a zmírnění poškození zdraví v souvislosti s drogovou závislostí , přijatého v roce 2003 (doporučení Rady 2003/488/ES). Zpráva Evropské komise o provádění tohoto doporučení, včetně informací shromážděných od politických činitelů a národních kontaktních míst sítě Reitox, se předpokládá v roce 2007 jako příspěvek k hodnocení protidrogové strategie EU.
(34) Mål 16 i handlingsplanen for 2005–2008 henviser således til forebyggelse af smitsomme sygdomme. I henhold til mål 14 skal Rådets henstilling om forebyggelse og reduktion af helbredsskader forbundet med narkotikamisbrug, der blev vedtaget i 2003, gennemføres (Rådets henstilling 2003/488/EF). En rapport fra Kommissionen om gennemførelsen af denne henstilling, herunder information indsamlet hos beslutningstagere og de nationale Reitox-knudepunkter, er fastsat i 2007 som et bidrag til evalueringen af EU's narkotikastrategi.
(34) Tartuntatautien ehkäisemiseen viitataan nimenomaisesti vuosiksi 2005–2008 laaditun toimintasuunnitelman tavoitteessa 16. Sen tavoitteessa 14 suositellaan, että jäsenvaltiot panevat täytäntöön vuonna 2003 hyväksytyn neuvoston suosituksen huumausaineiden väärinkäyttöön liittyvien terveyshaittojen ehkäisemisestä ja vähentämisestä (neuvoston suositus 2003/488/EY). Komissio aikoo vuonna 2007 laatia tämän suosituksen täytäntöönpanosta raportin, johon sisällytetään poliittisilta päättäjiltä ja Reitoxin kansallisilta koordinointikeskuksilta kerätyt tiedot. Raporttia käytetään apuna EU:n huumestrategian arvioinnissa.
(34) lönösen a 2005–08-ra szóló EU-s cselekvési terv 16. célkitűzése utal a fertőző betegségek megelőzésére. A 14. célkitűzés a kábítószer-függőséggel járó egészségügyi ártalmak megelőzéséről és csökkentéséről szóló, 2003-ban elfogadott ajánlás (2003/488/EK tanácsi ajánlás) végrehajtására szólított fel. 2007-re irányozták elő egy bizottsági jelentés elkészítését az ajánlás végrehajtásáról, benne a politikai döntéshozóktól és a Reitox nemzeti fókuszpontoktól összegyűjtött információkkal, hozzájárulva az EU kábítószer-stratégiájának értékeléséhez.
(34)  Mål nr. 16 i handlingsplanen for 2005-08 refererer spesielt til forebygging av smittsomme sykdommer. Mål nr. 14 oppfordrer til gjennomføring av rådsrekommandasjon 2003/488/EF) om forebygging og reduksjon av helseskade forbundet med narkotikaavhengighet, som ble vedtatt i 2003. En rapport fra Kommisjonen om gjennomføring av denne rekommandasjonen, som inneholder informasjon fra beslutningstakere og nasjonale kontaktpunkter i Reitox-nettet, skal foreligge i 2007 som et innspill til evalueringen av EUs narkotikastrategi.
(34) W szczególności cel nr 16 planu działania 2005–2008 odnosi się do profilaktyki chorób zakaźnych. Cel nr 14 dotyczy wdrożenia zalecenia Rady o zapobieganiu i ograniczaniu szkód zdrowotnych związanych z uzależnieniem od narkotyków, przyjętego w 2003 r. (zalecenie Rady 2003/488/WE). Przewidziane na 2007 r. sprawozdanie Komisji dotyczące wdrożenia tego zalecenia i zawierające informacje uzyskane od władz politycznych i krajowych punktów kontaktowych Reitox, będzie stanowić wkład w ocenę strategii antynarkotykowej UE.
(34) În special, obiectivul 16 al planului de acţiune pe 2005-2008 se referă la prevenirea bolilor infecţioase. Obiectivul 14 prevede punerea în aplicare a unei Recomandări a Consiliului privind prevenirea şi reducerea consecinţelor nocive asupra sănătăţii legate de dependenţa de droguri, adoptată în 2003 (Recomandarea Consiliului 2003/488/CE). Pentru anul 2007 se preconizează adoptarea unui raport al Comisiei privind punerea în aplicare a respectivei recomandări, care să conţină inclusiv informaţii culese de responsabilii politici şi de punctele focale naţionale Reitox; raportul se doreşte a fi o contribuţie la evaluarea strategiilor UE în domeniul drogurilor.
(34)  Cieľ 16 akčného plánu na roky 2005 – 2008 sa osobitne odvoláva na prevenciu infekčných chorôb. Cieľ 14 požaduje realizáciu odporúčania Rady o prevencii a znižovaní škôd na zdraví súvisiacich so závislosťou na drogách, ktoré bolo prijaté v roku 2003 (odporúčanie Rady 2003/488/ES). Správa Komisie o implementácii tohto odporúčania vrátane informácií získaných od politických činiteľov a z národných kontaktných miest siete Reitox sa predpokladá v roku 2007 ako príspevok k hodnoteniu protidrogovej stratégie EÚ.
(34) Zlasti cilj 16 akcijskega načrta 2005-2008 se nanaša na preprečevanje nalezljivih bolezni. Cilj 14 zahteva izvajanje Priporočila Sveta glede preprečevanja in zmanjševanja škode za zdravje, povezane z odvisnostjo od drog, ki je bilo sprejeto leta 2003 (Priporočilo Sveta 2003/488/ES). Poročilo Komisije o izvajanju tega priporočila, vključno z informacijami, ki jih bodo zbrali oblikovalci politik in nacionalne kontaktne točke Reitox, je predvideno v letu 2007 kot prispevek k oceni strategije EU za droge.
(34) Mål 16 I handlingsplanen mot narkotika 2005–2008 avser förebyggande av spridning av smittsamma sjukdomar. Mål 14 manar medlemsstaterna att genomföra rådets rekommendation om förebyggande och begränsning av hälsorelaterade skador i samband med narkotikamissbruk, som antogs 2003 (Rådets rekommendation 2003/488/EG). Som ett bidrag till utvärderingen av EU:s strategi för narkotikabekämpning förväntas kommissionen år 2007 lägga fram en rapport om genomförandet av denna rekommendation, inklusive information insamlad från beslutsfattare och nationella Reitox-kontaktpunkter.
(34) Özellikle, 2005-08 eylem planının 16 sayılı hedefi bulaşıcı hastalıkların önlenmesine atıfta bulunmaktadır. 14 sayılı hedef, uyuşturucu bağımlılığıyla ilişkili sağlığa ilişkin hasarın önlenmesi ve azaltılması hakkında bir Konsey Tavsiye Kararı’nın uygulanmasını talep etmektedir (2003/488/AT sayılı Konsey Tavsiye Kararı). 2007’de AB uyuşturucu stratejisinin değerlendirmesine bir katkı olarak, bu Tavsiye Kararı’nın uygulanması hakkında politika yapıcılar ve Reitox ulusal odak noktalarından toplanan bilgileri de içeren Komisyon’un bir raporu beklenmektedir.
(34) Infekcijas slimību profilaksi konkrēti paredz 2005. – 2008. gada rīcības plāna 16. mērķis. Rīcības plāna 14. mērķis aicina īstenot 2003. gadā pieņemtos Padomes ieteikumus par to, kā novērst un samazināt narkotiku atkarības radīto veselības kaitējumu (Padomes Ieteikumi 2003/488/EK). Veicot ES narkotiku stratēģijas novērtējumu, 2007. gadā ir paredzēts sagatavot Komisijas ziņojumu par šo ieteikumu īstenošanu, kurā būs iekļauta arī politikas veidotāju un Reitox valsts koordinācijas centru apkopotā informācija.
  3. peatükk: Kanep  
Viimase aasta jooksul tarbimise määr on selgelt väiksem kui elu jooksul tarbimise kogemus. Hinnanguliselt umbes 22,5 miljonit täisealist eurooplast, umbes 7% elanikkonnast vanuses 15–64, on tarbinud kanepit viimase aasta jooksul.
Last year use is clearly lower than lifetime experience. It is estimated that about 22.5 million European adults have used cannabis in the last year, about 7 % of those aged 15–64. National figures range between 1 % and 11 %, with the lowest figures reported by Greece, Malta and Bulgaria, and the highest by Spain (11.3 %), France (9.8 %) and the United Kingdom (9.7 %) (56).
La consommation au cours des douze derniers mois est nettement inférieure à la prévalence au cours de la vie. Selon les estimations, quelque 22,5 millions d'adultes européens ont pris du cannabis au cours des douze derniers mois, soit 7 % environ de la population âgée de 15 à 64 ans. Les chiffres nationaux sont compris entre 1 et 11 %, la Grèce, Malte et la Bulgarie enregistrant les chiffres les plus bas, et l'Espagne (11,3 %), la France (9,8 %) et le Royaume-Uni (9,7 %) se situant en haut de l'échelle (56).
Der Konsum während der letzten 12 Monate ist deutlich niedriger als die Lebenszeiterfahrung. Schätzungsweise haben etwa 22,5 Millionen erwachsene Europäer in den letzten 12 Monaten Cannabis konsumiert, das entspricht etwa 7 % der Bevölkerung im Alter zwischen 15 und 64 Jahren. Die gemeldeten Zahlen der einzelnen Länder variieren zwischen 1 % und 11 %, wobei die niedrigsten Zahlen aus Griechenland, Malta sowie Bulgarien und die höchsten aus Spanien (11,3 %), Frankreich (9,8 %) und dem Vereinigten Königreich (9,7 %) gemeldet wurden (56).
El consumo en el último año es claramente inferior al consumo a lo largo de la vida. Se estima que alrededor de 22,5 millones de europeos adultos consumieron cannabis durante el último año, lo que equivale a alrededor del 7 % de las personas con edades comprendidas entre los 15 y los 64 años. Por países, fluctúan entre el 1 % y el 11 %, registrándose en Grecia, Malta y Bulgaria las cifras más bajas, y las más altas en España (11,3 %), Francia (9,8 %) y el Reino Unido (9,7 %) (56).
Il consumo riferito all’ultimo anno è chiaramente inferiore rispetto all’esperienza una tantum. Si calcola che circa 22,5 milioni di adulti europei abbiano fatto uso di cannabis nell’ultimo anno; di questi, il 7% circa ha un’età compresa tra 15 e 64 anni. Le cifre nazionali vanno dall’1% all’11%, con le cifre inferiori riferite da Grecia, Malta e Bulgaria, e quelle superiori da Spagna (11,3%), Francia (9,8%) e Regno Unito (9,7%) (56).
O consumo no último ano é claramente inferior à experiência ao longo da vida. Estima-se que cerca de 22,5 milhões de adultos europeus consumiram cannabis no último ano, ou seja aproximadamente 7% das pessoas entre os 15 e os 64 anos. Os valores nacionais variam entre 1% e 11%, tendo os valores mais baixos sido comunicados pela Grécia, Malta e Bulgária, e os mais elevados pela Espanha (11,3%), a França (9,8%) e o Reino Unido (9,7%) (56).
Η χρήση κατά το τελευταίο έτος είναι σαφώς χαμηλότερη σε σχέση με τη χρήση σε όλη τη ζωή. Υπολογίζεται ότι περίπου 22,5 εκατομμύρια ενήλικοι Ευρωπαίοι έκαναν χρήση κάνναβης το περασμένο έτος, το 7 % περίπου των ατόμων ηλικίας 15–64 ετών. Τα εθνικά ποσοστά κυμαίνονται από 1 % έως 11 %. Τα χαμηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από την Ελλάδα, τη Μάλτα και τη Βουλγαρία και τα υψηλότερα από την Ισπανία (11,3 %), τη Γαλλία (9,8 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (9,7 %) (56).
De percentages voor recent gebruik (laatste 12 maanden) liggen duidelijk lager dan voor het “ooit”-gebruik. Naar schatting hebben ongeveer 22,5 miljoen Europese volwassenen in de afgelopen 12 maanden cannabis gebruikt, ongeveer 7% van de leeftijdscategorie van 15 tot 64 jaar. De nationale cijfers variëren van 1 tot 11%, waarbij de laagste percentages worden gemeld door Griekenland, Malta en Bulgarije, en de hoogste door Spanje (11,3%), Frankrijk (9,8%) en het Verenigd Koninkrijk (9,7%) (56).
Užití drogy v posledním roce je jednoznačně nižší než celoživotní zkušenost. Odhaduje se, že v loňském roce užilo konopí 22,5 milionu dospělých Evropanů, tj. 7 % osob ve věku 15–64 let. Údaje z jednotlivých zemí se pohybují od 1 do 11 %, přičemž nejnižší hodnoty hlásí Řecko, Malta a Bulharsko a nejvyšší pak Španělsko (11,3 %), Francie (9,8 %) a Spojené království (9,7 %). (56).
Brug inden for de seneste 12 måneder ligger klart lavere end for langtidserfaring. Det skønnes, at ca. 22,5 millioner voksne europæere har brugt cannabis inden for de seneste 12 måneder, dvs. omkring 7 % af personerne i aldersgruppen 15–64 år. De nationale tal ligger på mellem 1 og 11 %, idet de laveste tal er indberettet af Grækenland, Malta og Bulgarien og de højeste af Spanien (11,3 %), Frankrig (9,8 %) og Det Forenede Kongerige (9,7 %) (56).
Kannabista viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä on selvästi vähemmän kuin sitä ainakin kerran käyttäneitä. Viimeksi kuluneen vuoden aikana kannabista on Euroopassa käyttänyt arviolta 22,5 miljoonaa aikuista, noin 7 prosenttia 15–64-vuotiaista. Kansalliset luvut vaihtelevat 1:stä 11 prosenttiin, ja alhaisimmat luvut raportoitiin Kreikasta, Maltalta ja Bulgariasta ja korkeimmat Espanjasta (11,3 %), Ranskasta (9,8 %) ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta (9,7 %) (56).
Az előző évi használat egyértelműen alacsonyabb, mint az élet során bármikor történt kipróbálás. A becslések szerint körülbelül 22,5 millió európai használt kannabiszt az elmúlt évben, ami a 15–64 évesek kb. 7%-át jelenti. Az országos adatok 1% és 11% között vannak, a legalacsonyabb előfordulást Görögországból, Máltáról és Bulgáriából jelentették, a legmagasabb értékeket pedig Spanyolországból (11,3%), Franciaországból (9,8%) és az Egyesült Királyságból (9,7%)56.
Bruk siste år var klart lavere enn livstidserfaring. Det anslås at om lag 22,5 millioner europeiske ungdommer har brukt cannabis i løpet av det siste året, eller ca. 7 % av alle i alderen 15-64. Nasjonale tall varierer fra 1 % til 11 %. De laveste tallene kommer fra Hellas, Malta og Bulgaria, og de høyeste fra Spania (11,3 %), Frankrike (9, 8 %) og Storbritannia (9,7 %) (56).
Liczba osób, które zażywały je w ostatnim roku, jest wyraźnie niższa od liczby tych, które zażywały je przynajmniej raz w życiu. Ocenia się, że około 22,5 miliona dorosłych Europejczyków zażywało konopie indyjskie w ubiegłym roku, co odpowiada około 7% osób w wieku 15–64 lata. Odpowiednie liczby dla poszczególnych krajów wahają się od 1% do 11%, przy czym najniższe z nich dotyczą Grecji, Malty i Bułgarii, a najwyższe — Hiszpanii (11,3%), Francji (9,8%) i Wielkiej Brytanii (9.7%) (56).
Consumul pentru anul trecut este net mai mic decât experimentarea pe parcursul vieţii. Se estimează că aproximativ 22,5 milioane de adulţi europeni au consumat canabis în ultimul an, aproape 7 % din grupa de vârstă 15–64 de ani. Cifrele la nivel naţional se situează între 1 % şi 11 %, cele mai mici fiind raportate de Grecia, Malta şi Bulgaria, iar cele mai mari de Spania (11,3 %), Franţa (9,8 %) şi Regatul Unit (9,7 %) (56).
Užívanie v minulom roku bolo jasne nižšie ako celoživotná skúsenosť. Odhaduje sa, že asi 22,5 milióna dospelých Európanov okúsilo v poslednom roku kanabis, čo je asi 7 % ľudí vo veku 15 – 64 rokov. Národné údaje sú v rozsahu od 1 % do 11 % s najnižšími hodnotami uvádzanými Gréckom, Maltou a Bulharskom a najvyššími hodnotami uvádzanými Španielskom (11,3 %), Francúzskom (9,8 %) a Spojeným kráľovstvom (9,7 %) (56).
Odstotek tistih, ki so konopljo zaužili v zadnjem letu, je očitno nižji od odstotka tistih, ki so jo že kdaj poskusili. Po ocenah je približno 22,5 milijona odraslih Evropejcev užilo konopljo v zadnjem letu, približno 7 % od njih je starih od 15 do 64 let. Nacionalni podatki se gibljejo od 1 % do 11 %, pri čemer so najnižje številke sporočile Grčija, Malta in Bolgarija, najvišje pa Španija (11,3 %), Francija (9,8 %) in Združeno kraljestvo (9,7 %) (56).
Siffrorna för antalet vuxna som använt cannabis någon gång under de föregående tolv månaderna är markant lägre än antalet vuxna som någon gång testat drogen. Det uppskattas att cirka 22,5 miljoner vuxna i Europeiska unionen har använt cannabis under den föregående tolvmånadersperioden, vilket motsvarar cirka 7 % av befolkningen mellan 15 och 64 år. Nationella siffror varierar mellan 1 % och 11 %, där de lägsta siffrorna har rapporterats av Grekland, Malta och Bulgarien och de högsta av Spanien (11,3 %), Frankrike (9,8 %) och Storbritannien (9,7 %) (56).
Geçmiş yılda kullanım yaşam boyu deneyiminden açıkça daha düşüktür. 15-64 yaşındakilerin yaklaşık % 7’sini oluşturan 22,5 milyon civarında Avrupalı yetişkinin geçmiş yılda esrar kullandığı tahmin edilmektedir. Ulusal rakamlar % 1 ile % 11 arasında değişmekte olup, en düşük rakamlar Yunanistan, Malta ve Bulgaristan’dan en yüksek rakamlar ise İspanya (% 11,3), Fransa (% 9,8) ve Birleşik Krallık'tan (% 9,7) rapor edilmiştir (56).
Tādu pieaugušo skaits, kas ir lietojuši kaņepes pēdējā gadā, ir acīmredzami mazāks nekā ilgtermiņa lietotāju skaits. Saskaņā ar aplēsēm pēdējā gadā kaņepes ir lietojuši aptuveni 22,5 miljoni Eiropas pieaugušo iedzīvotāju jeb aptuveni 7 % iedzīvotāju vecumā no 15 līdz 64 gadiem. Izplatības rādītāji dažādās valstīs svārstās no 1 % līdz 11 %, zemākie tie ir Grieķijā, Maltā un Bulgārijā, bet augstākie Spānijā (11,3 %), Francijā (9,8 %) un Apvienotajā Karalistē (9,7 %) (56).
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
Noorte täiskasvanute hulgas (16–34aastased) olid USA näitajad 14,6% (elu jooksul tarbimine), 5,1% (viimase aasta jooksul tarbimine) ja 1,7% (viimase kuu jooksul tarbimine), ELi vastavad keskmised näitajad 15–34aastaste hulgas olid umbes 5% (elu jooksul tarbimine), 2% (viimase aasta jooksul tarbimine) ja 1% (viimase kuu jooksul tarbimine).
Among young adults (aged 16–34), US figures were 14.6 % (lifetime), 5.1 % (last year) and 1.7 % (last month), whereas the EU average figures for 15- to 34-year-olds were, respectively, about 5 % (lifetime), 2 % (last year) and 1 % (last month).
Chez les jeunes adultes (âgés de 16 à 34 ans), les chiffres américains étaient les suivants: 14,6 % pour la prévalence au cours de la vie; 5,1 % pour la prévalence au cours des douze derniers mois et 1,7 % pour la prévalence au cours du dernier mois, alors que les chiffres moyens de l'UE pour les 15-34 ans étaient, respectivement, d'environ 5 % (au cours de la vie), 2 % (dernière année) et 1 % (dernier mois).
Für den Konsum unter jungen Erwachsenen (zwischen 16 und 34 Jahren) wurden in den Vereinigten Staaten Raten von 14,6 % (Lebenszeit), 5,1 % (in den vergangenen 12 Monaten) und 1,7 % (in den letzten 30 Tagen) festgestellt, während die durchschnittlichen Raten in der EU bei den 15- bis 34-Jährigen bei etwa 5 % (Lebenszeit), 2 % (in den vergangenen 12 Monaten) bzw. 1 % (in den letzten 30 Tagen) lagen.
Entre la población adulta joven (entre 16 y 34 años de edad), las tasas de consumo de los Estados Unidos fueron del 14,6 % (a lo largo de la vida), 5,1 % (último año) y 1,7 % (último mes), mientras que las medias de los países de la UE para la población de 15 a 34 años, fueron del 5 % (a lo largo de la vida), 2 % (último año) y 1 % (último mes), respectivamente.
Le percentuali segnalate negli Stati Uniti tra i giovani adulti (16–34 anni) erano del 14,6% per il consumo una tantum, del 5,1% per il consumo nell’ultimo anno e del 1,7% per il consumo nell’ultimo mese, mentre nell’Unione europea le percentuali medie riportate per i soggetti di 15-34 anni erano, rispettivamente, del 5% circa (una tantum), del 2% (ultimo anno) e 1% (ultimo mese).
Os valores dos EUA relativos ao consumo entre os jovens adultos (dos 16 aos 34 anos) eram de 14,6% (ao longo da vida), 5,1% (último ano) e 1,7% (último mês), enquanto os valores médios da UE para os jovens de 15 a 34 anos eram, respectivamente, de aproximadamente 5% (ao longo da vida), 2% (último ano) e 1% (último mês).
Στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 16–34 ετών), τα ποσοστά για τις ΗΠΑ ήταν 14,6 % (σε όλη τη ζωή), 5,1 % (κατά το τελευταίο έτος) και 1,7 % (κατά τον τελευταίο μήνα), ενώ οι μέσοι όροι των ποσοστών για την ΕΕ στην ηλικιακή ομάδα 15 έως 34 ετών ήταν, αντίστοιχα, περίπου 5 % (σε όλη τη ζωή), 2 % (κατά το τελευταίο έτος) και 1 % (κατά τον τελευταίο μήνα).
Onder jongvolwassenen (16-34 jaar) bedroegen de Amerikaanse cijfers 14,6% (“ooit”-gebruik), 5,1% (laatste 12 maanden) en 1,7% (laatste 30 dagen), terwijl de gemiddelde EU-cijfers voor 15- tot 34-jarigen respectievelijk ongeveer 5% (“ooit”-gebruik), 2% (laatste 12 maanden) en 1% (laatste 30 dagen) bedroegen.
Mezi mladými dospělými (ve věku 16–34) byly z USA hlášeny hodnoty prevalence 14,6 % (celoživotní), 5,1 % (poslední rok) a 1,7 % (poslední měsíc), zatímco průměrné hodnoty v EU u skupiny 15–34letých činí 5 % (celoživotní), 2 % (poslední rok) a 1 % (poslední měsíc).
Blandt unge voksne (16–34 år) var de amerikanske tal 14,6 % (nogensinde), 5,1 % (de seneste 12 måneder) og 1,7 % (seneste måned), mens gennemsnitstallene i EU for de 15–34-årige var henholdsvis ca. 5 % (nogensinde), 2 % (de seneste 12 måneder) og 1 % (seneste måned).
Nuorten aikuisten ryhmässä (16–34-vuotiaat) ainakin kerran käyttäneitä oli Yhdysvalloissa 14,6 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä 5,1 prosenttia ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneitä 1,7 prosenttia, kun taas EU:n vastaavat keskiarvot 15–34-vuotiaiden ryhmässä olivat ainakin kerran käyttäneiden osalta 5 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osalta 2 prosenttia ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osalta 1 prosentti.
A fiatal felnőttek (16–34 évesek) körében az USA-ban 14,6%-os (kipróbálás), 5,1%-os (múlt év) és 1,7%-os (múlt hónap) arányokat mértek, szemben az EU 15–34 évesekre vonatkozó körülbelül 5%-os (kipróbálás), 2%-os (múlt év), illetve 1%-os (múlt hónap) arányaival.
Blant unge voksne (16-34) var tallene for USA 14,6 % (livstid), 5,1 % (siste år) og 1,7 % (siste måned), mens gjennomsnittet i EU for aldersgruppen 15-34 var henholdsvis ca. 5 % (livstid), 2 % (siste år) og 1 % (siste måned).
Wśród młodych dorosłych (w wieku 16–34 lat) w Stanach Zjednoczonych odsetek osób zażywających kokainę był następujący: 14,6% (przynajmniej raz w życiu), 5,1% (w ostatnim roku) i 1,7% (w ostatnim miesiącu), podczas gdy średnie wartości odnotowane w UE w grupie wiekowej 15–34 lata wynoszą odpowiednio: około 5% (przynajmniej raz w życiu), 2% (w ostatnim roku) i 1% (w ostatnim miesiącu).
În rândul adulţilor tineri (cu vârstele cuprinse între 16–34 ani), cifrele din Statele Unite au fost de 14,6 % (pe parcursul vieţii), 5,1 % (în ultimul an) şi 1,7 % (în ultima lună), în timp ce cifrele medii ale Uniunii Europene pentru cei cu vârstele cuprinse între 15–34 de ani au fost, respectiv, de circa 5 % (pe parcursul vieţii), 2 % (în ultimul an) şi 1 % (în ultima lună).
Medzi mladými dospelými (vo veku 16 – 34 rokov) boli údaje pre USA 14,6 % (celoživotné), 5,1 % (posledný rok) a 1,7 % (posledný mesiac), kým priemerné údaje pre EÚ pre 15- až 34-ročných boli asi 5% (celoživotné), 2 % (posledný rok) a 1 % (posledný mesiac).
Med mladimi odraslimi osebami (starimi med 16 in 34 let) so bile vrednosti v ZDA 14,6 % (uživanje kadar koli v življenju), 5,1 % (uživanje v zadnjem letu) in 1,7 % (uživanje v zadnjem mesecu), v EU pa so bile povprečne vrednosti med osebami, starimi med 15 in 34 let, okrog 5 % (uživanje sploh kdaj v življenju), 2 % (uživanje v zadnjem letu) in 1 % (uživanje v zadnjem mesecu).
Bland unga vuxna (åldersgruppen 16–34 år), var USA:s siffra 14,6 % (använt någon gång), 5,1 % (använt under de senaste tolv månaderna) och 1,7 % (använt den senaste månaden). De genomsnittliga siffrorna i EU för åldersgruppen 15-34 år var cirka 5 % (använt någon gång ), 2 % (använt under de senaste tolv månaderna) och 1 % (använt den senaste månaden).
Genç yetişkinler (16-34 yaş) arasında, ABD rakamları % 14,6 (yaşam boyu), % 5,1 (geçmiş yıl) ve % 1,7(geçmiş ay) iken 15 ila 34 yaşındakiler için AB ortalama rakamları, sırasıyla, yaklaşık % 5 (yaşam boyu), % 2 (geçmiş yıl) ve % 1 idi (geçmiş ay).
Gados jaunu (16–34 gadus vecu) pieaugušo vidū ASV rādītāji ir šādi: 14,6 % (ilgtermiņa lietošana), 5,1 % (pēdējā gada lietošana) un 1,7 % (pēdējā mēneša lietošana), kamēr ES vidējie rādītāji 15-34 vecu iedzīvotāju vidū ir attiecīgi apmēram 5 % (ilgtermiņa lietošana), 2 % (pēdējā gada lietošana) un 1 % (pēdējā mēneša lietošana).
  2. peatükk: Ülevaade na...  
Viimase kümne aasta jooksul ja veelgi enam viimase viie aasta jooksul on paljud Euroopa riigid pööravad enam tähelepanu ravile, laiendades asendusravi võimalusi ja vähendades piiranguid ravile pääsemiseks.
Over the last decade, but even more so in the last 5 years, many European countries have ‘opened the doors’ of treatment by expanding their provision of substitution treatment and reducing access limitations. Never before have such large numbers of drug users been reached by the system of care. Many but not all require assistance beyond the treatment of their dependency, and many seem to need low-threshold care as well as substantial support for their reintegration.
Au cours de la dernière décennie, mais surtout ces cinq dernières années, un grand nombre de pays européens ont amélioré l'accès aux traitements en étendant l'offre de traitement de substitution et en réduisant les restrictions d'accès. Jamais dans le passé, le système de soins n'avait touché un aussi grand nombre d'usagers de drogue. Beaucoup d'entre eux, mais non leur totalité, ont besoin d'une assistance qui dépasse le cadre du traitement de leur dépendance et beaucoup semblent avoir besoin de programmes de seuil bas et d'une aide importante en vue de leur réinsertion.
Im Laufe der letzten zehn Jahre, verstärkt jedoch in den letzten fünf Jahren, haben viele europäische Länder „die Pforten“ für die Behandlung geöffnet, indem sie ihr Angebot an Substitutionstherapien erweitert und Zugangsbeschränkungen abgebaut haben. Niemals zuvor wurden so viele Drogenkonsumenten vom Betreuungssystem erreicht. Viele, jedoch nicht alle, nehmen neben der Behandlung ihrer Abhängigkeit weitere Unterstützung in Anspruch, und offenbar sind viele auf niedrigschwellige Betreuungsdienste und erhebliche Unterstützung bei ihrer Reintegration angewiesen.
En la última década, e incluso de forma más acusada en el último lustro, numerosos países europeos han «abierto las puertas» en lo que respecta a los tratamientos, de forma que han ampliado la disponibilidad de tratamientos de sustitución y reducido las limitaciones de acceso. El sistema de atención sanitaria no había llegado nunca a un número tan elevado de consumidores de droga. Muchos de estos consumidores, aunque no todos, requieren otro tipo de asistencia, además del tratamiento de su dependencia, y muchos parecen necesitar una asistencia de bajo umbral, así como un importante respaldo para su reinserción.
Nell’ultimo decennio, e in particolare negli ultimi 5 anni, molti paesi europei hanno “aperto le porte” al trattamento, allargando la rosa dei servizi di terapia sostitutiva erogati e riducendo le limitazioni per l’accesso. Mai prima d’ora un numero così elevato di tossicodipendenti ha potuto usufruire di questo sistema di assistenza. Molti, ma non tutti, chiedono un’assistenza che va oltre il trattamento della dipendenza, e molti sembrano aver bisogno di un’assistenza a bassa soglia nonché di un sostegno concreto per il reinserimento.
Ao longo da última década, mas sobretudo nos últimos cinco anos, muitos países europeus “abriram as portas” do tratamento expandindo a sua oferta de tratamentos de substituição e reduzindo as restrições de acesso. Nunca um tão grande número de consumidores de droga fora anteriormente abrangido pelo sistema de assistência. Muitos, mas não todos, necessitam de uma ajuda que ultrapassa o tratamento da sua dependência, e grande parte parece necessitar de cuidados de baixo limiar, bem como de um apoio substancial para se reintegrarem socialmente.
Κατά την τελευταία δεκαετία, αλλά κυρίως κατά τα τελευταία 5 χρόνια, πολλές ευρωπαϊκές χώρες «άνοιξαν τις πόρτες» της θεραπείας επεκτείνοντας την παροχή θεραπείας υποκατάστασης και περιορίζοντας τους περιορισμούς πρόσβασης. Ποτέ στο παρελθόν το σύστημα περίθαλψης δεν είχε καταφέρει να προσεγγίσει τόσο μεγάλο αριθμό χρηστών. Πολλοί, αλλά όχι όλοι, χρειάζονται βοήθεια και μετά την απεξάρτησή τους, και πολλοί φαίνεται να χρειάζονται περίθαλψη άμεσης πρόσβασης καθώς και σημαντική υποστήριξη για την επανένταξή τους.
De afgelopen tien jaar en met name de afgelopen vijf jaar hebben veel Europese landen de “deur opengezet” als het gaat om de behandeling van drugsverslaafden door het aanbod van substitutiebehandelingen uit te breiden en de toegangsbeperkingen terug te dringen. Nooit eerder zijn zoveel drugsgebruikers via de hulpverlening bereikt. Veel - maar niet alle - drugsgebruikers hebben naast de behandeling van hun verslaving ook andere hulp nodig; voor een groot aantal van hen lijkt zowel laagdrempelige zorg als substantiële ondersteuning voor hun reïntegratie vereist.
Během posledního desetiletí, avšak ještě více v posledních pěti letech, mnoho evropských zemí „otevřelo dveře“ léčby tím, že rozšířilo poskytování substituční léčby a uvolnilo omezení přístupu k ní. Nikdy předtím systém péče neobsáhl tak vysoké počty uživatelů drog. Mnozí, i když ne všichni, vyžadují pomoc nad rámec léčby své závislosti, a zdá se, že mnozí potřebují nízkoprahovou péči i zásadní podporu pro svou reintegraci.
I de seneste årti, men også og i endnu højere grad i de seneste 5 år, har mange europæiske lande "åbnet dørene" for behandling ved at udvide mulighederne for substitutionsbehandling og reducere adgangsbegrænsningerne. Aldrig tidligere er behandlingssystemet nået ud til et så stort antal stofbrugere. Mange, men ikke alle, har brug for bistand, der går ud over behandlingen af deres stofafhængighed, og mange synes at have behov for lavtærskeltilbud samt betydelig støtte til reintegration.
Viime vuosikymmenen ja vielä selvemmin viiden viime vuoden aikana monet Euroopan maat ovat siirtyneet ”avoimempaan” hoitopolitiikkaan laajentamalla korvaushoitojen tarjontaa ja poistamalla hoitoonpääsyn rajoituksia. Koskaan aikaisemmin hoitojärjestelmän piirissä ei ole ollut näin suurta määrää huumeidenkäyttäjiä. Monet – mutta eivät kuitenkaan kaikki – asiakkaat tarvitsevat tukea myös riippuvuushoidon ulkopuolella, ja moni näyttää tarvitsevan matalan kynnyksen hoidon lisäksi merkittävästi muuta tukea kuntoutumiseensa.
Az elmúlt évtized során, de még inkább az utóbbi öt évben sok európai ország „megnyitotta a kezelés felé vezető ajtót” azáltal, hogy bővítette a helyettesítő kezelések körét és a kezeléseket hozzáférhetőbbé tette. Sokan – bár nem mindenki – a függőség kezelésén túl is segítségre szorulnak, és láthatólag sokaknak van szükségük alacsony küszöbű ellátásra, illetve komoly támogatásra a visszailleszkedéshez.
I løpet av det siste tiåret, og spesielt i de siste fem årene, har mange europeiske land ”åpnet dørene” til behandling ved å utvide tilbudet om substitusjonsbehandling og senke terskelen for inntak. Aldri før har rusmiddelomsorgen nådd ut til så mange narkotikabrukere. Mange, men ikke alle, trenger mer hjelp enn bare behandling av avhengigheten, og mange synes å trenge lavterskelstjenester så vel som omfattende støtte til reintegrasjon.
W ostatniej dekadzie, a w jeszcze większym stopniu w ciągu ostatnich pięciu lat, wiele krajów europejskich „otworzyło drogę” do leczenia, rozszerzając zakres leczenia zastępczego i zmniejszając ograniczenia dostępu. Nigdy dotychczas system opieki nie obejmował tak dużej liczby osób zażywających narkotyki. Wiele z tych osób, choć nie wszystkie, wymaga pomocy poza leczeniem uzależnienia, wiele z nich wydaje się wymagać opieki niskoprogowej, jak również znacznego wsparcia w procesie integracji.
În ultimul deceniu, dar mai ales în ultimii 5 ani, multe ţări europene au „deschis uşile” în ceea ce priveşte tratamentul, extinzând serviciile de terapie de substituţie şi reducând limitarea accesului. Un număr mai mare ca oricând de consumatori de droguri au intrat în sistemul de îngrijire. Numeroşi consumatori, deşi nu toţi, au nevoie de asistenţă dincolo de tratamentul dependenţei, iar mulţi dintre aceştia par să aibă nevoie de îngrijire uşor accesibilă, precum şi de sprijin substanţial în vederea reintegrării lor.
Počas uplynulého desaťročia, a ešte viac počas posledných 5 rokov, mnoho európskych krajín „otvorilo dvere“ liečeniu rozšírením poskytovania substitučnej liečby a znížením obmedzení prístupu. Nikdy predtým systém starostlivosti nedosiahol taký veľký počet užívateľov drog. Mnohí z nich, nie však všetci, si vyžadujú pomoc presahujúcu liečenie ich závislosti a zdá sa, že mnohí potrebujú nízkoprahovú starostlivosť ako aj veľkú podporu pre ich reintegráciu.
V zadnjem desetletju, še bolj pa v zadnjih petih letih, je veliko evropskih držav "odprlo vrata" zdravljenju z razširitvijo svojega obsega zdravljenja z nadomestno snovjo in zmanjšanjem omejitev glede njegove dostopnosti. Še nikoli prej ni bilo tako veliko uživalcev drog vključenih v sistem varstva. Mnogi, vendar ne vsi, potrebujejo pomoč, ki presega samo zdravljenje njihove odvisnosti, za mnoge pa se zdi, da za svojo reintegracijo potrebujejo skrb iz nizkopražnih programov in znatno podporo.
Under det senaste decenniet, och i ännu högre grad under de senaste fem åren, har många europeiska länder öppnat dörrarna för behandling genom att utvidga tillhandhållandet av substitutionsbehandling och sänka kraven för tillträde till dessa behandlingar. Aldrig förr har vårdsystemen nått ut till så många narkotikamissbrukare. Många men inte alla behöver stöd utöver behandling av sitt beroende, och många förefaller att behöva både lågtröskelvård och betydande stöd för att kunna återanpassas i samhället.
Son on yılda, daha da fazla olarak da son 5 yılda, pek çok Avrupa ülkesi, ikame tedavisi hizmetlerini yaygınlaştırarak ve erişim sınırlamalarını azaltarak tedavinin ‘kapılarını açmıştır’. Bakım sistemi ilk kez olarak bu kadar büyük sayılarda uyuşturucu kullanıcısına ulaşmıştır. Hepsi olmamakla beraber çoğu, bağımlılıklarının tedavisinden öte destek verilmesini gerektirmekteyken yine pek çoğunun yeniden entegrasyonları için önemli bir desteğin yanı sıra düşük eşikli bakıma ihtiyacı olduğu görülmektedir.
Pēdējā desmitgadē, bet jo īpaši pēdējos 5 gados daudzas Eiropas valstis ir ,,atvērušas terapijas durvis”, paplašinot aizvietotājterapijas piemērošanu un samazinot piekļuves ierobežojumus. Nekad agrāk aprūpes sistēma nav aptvērusi tik lielu narkotiku lietotāju skaitu. Lai gan ne vienmēr, tomēr bieži šiem cilvēkiem ir ne vien jāpalīdz pārvarēt narkotiku atkarību, bet jāsniedz arī plašāks atbalsts, turklāt šķiet, ka daudziem ir vajadzīga t.s. ,,zemā sliekšņa” aprūpe, kā arī ievērojams reintegrācijas atbalsts.
  7. peatükk: Uimastitega...  
Võttes arvesse vea ülemmäära uuringutel põhinevate levimuse määrade puhul ja raskusi andmete esitamisel uimastitega seotud surmade kohta, annab registreeritud surmajuhtumite arvu jagamine aasta jooksul tarbijate arvuga(211) (ohus olevad inimesed) tulemuseks vastavalt 5–8 surmajuhtumit ja 2–5 surmajuhtumit 100 000 tarbija kohta kahes riigis, mille kohta sellist arvutust on võimalik teha.
The issue of the risk of ecstasy use has often been raised. Bearing in mind the margin of error in survey-based estimates of prevalence and the difficulties in reporting drug deaths, dividing the number of fatalities observed by the number of users per year (211) (people at potential risk) yields rates of 5–8 cases and 2–5 cases per 100 000 users in the two countries for which this calculation can be made.
Le problème du risque lié à la consommation d’ecstasy a souvent été soulevé. Compte tenu de la marge d’erreur des estimations de prévalence réalisées à partir d’enquêtes et des difficultés à déclarer les décès liés à la drogue, en divisant le nombre de victimes recensées par le nombre d’usagers par an (211) (personnes présentant un risque potentiel), on obtient des pourcentages de 5 à 8 cas et de 2 à 5 cas par 100 000 usagers dans les deux pays pour lesquels ce calcul peut être effectué.
Das Thema der mit dem Ecstasykonsum verbundenen Risiken wurde häufig angesprochen. Dividiert man die Zahl der festgestellten Todesfälle durch die Zahl der jährlich erfassten Konsumenten (211) (potenziell gefährdete Menschen), ergeben sich in den beiden Ländern, für die diese Berechnung vorgenommen werden kann, Raten von fünf bis acht Fällen bzw. zwei bis fünf Fällen je 100 000 Konsumenten. Dabei sind jedoch die Fehlerspanne der auf Erhebungen basierenden Prävalenzschätzungen und die Schwierigkeiten bei der Meldung drogenbedingter Todesfälle zu berücksichtigen.
Se ha hablado a menudo del problema del riesgo asociado al consumo de éxtasis. Teniendo en cuenta el margen de error en las estimaciones de prevalencia basadas en encuestas y las dificultades para notificar las muertes relacionadas con las drogas, si dividimos el número de muertes anuales por el número de consumidores al año (211) (personas con riesgo potencial), las tasas resultantes son de 5 a 8 casos y de 2 a 5 casos por cada 100 000 consumidores en los dos países en los cuales podemos realizar este cálculo.
Il problema del rischio insito nel consumo di ecstasy è stato più volte sollevato. Senza dimenticare il margine di errore nelle stime della prevalenza fondate sulle indagini e le difficoltà incontrate nel segnalare i casi di decesso per droga, è possibile dividere il numero di vittime denunciato per il numero annuo dei consumatori (211) (soggetti potenzialmente a rischio), ottenendo un totale di 5–8 casi e di 2–5 casi ogni 100 000 consumatori nei due paesi nei quali è stato eseguito questo calcolo.
A questão do risco do consumo de ecstasy tem sido frequentemente levantada. Tendo em conta a margem de erro das estimativas de prevalência baseadas nos inquéritos e a difícil notificação das mortes relacionadas com o consumo de droga, divide-se o número de vítimas mortais observado pelo número de consumidores por ano (211) (pessoas potencialmente em risco) e obtêm-se taxas de 5 a 8 casos e de 2 a 5 casos por 100 000 consumidores, nos dois países em relação aos quais é possível efectuar este cálculo.
Το θέμα του κινδύνου που εγκυμονεί η χρήση έκστασης έχει τεθεί πολλές φορές. Λαμβάνοντας υπόψη το περιθώριο σφάλματος στις εκτιμήσεις της επικράτησης που βασίζονται σε έρευνες και τις δυσκολίες που υπάρχουν στην αναφορά των θανάτων που οφείλονται στα ναρκωτικά, από τη διαίρεση του αριθμού των θανάτων που καταγράφονται με τον αριθμό των χρηστών ανά έτος (211) (άτομα που δυνητικά διατρέχουν κίνδυνο) προκύπτει αναλογία 5–8 περιπτώσεων και 2–5 περιπτώσεων ανά 100 000 χρήστες στις δύο χώρες για τις οποίες μπορεί να γίνει αυτός ο υπολογισμός.
Het risico van ecstasygebruik is al dikwijls aan de orde gesteld. Rekening houdende met de foutmarge in prevalentieschattingen op basis van enquêtes en met de moeilijkheden omtrent de rapportage van drugsgerelateerde sterfgevallen, levert een berekening waarbij het aantal geregistreerde sterfgevallen wordt afgezet tegen het aantal gebruikers (personen die een risico lopen) per jaar (211) cijfers op van 5 tot 8 respectievelijk 2 tot 5 gevallen per 100 000 gebruikers in de twee landen waarvoor deze berekening gemaakt kan worden.
Riziko užívání extáze je často diskutovaným tématem. S přihlédnutím ke statistické odchylce odhadů prevalence získaných z průzkumů a potížím při hlášení úmrtí souvisejících s drogami získáme po vydělení zaznamenaných úmrtí počtem uživatelů ročně (211) (osoby v možném ohrožení) ve dvou zemích, u nichž je výpočty možné provést, počet 5–8 případů a 2–5 případů na 100 000 uživatelů.
Spørgsmålet om risikoen i forbindelse med ecstasybrug er ofte blevet rejst. Under hensyntagen til fejlmarginen i undersøgelsesbaserede prævalensskøn og vanskelighederne ved at indberette narkotikadødsfald når man, hvis antallet af registrerede dødsfald divideres med antallet af brugere pr. år (211) (potentielt udsatte personer), frem til 5–8 tilfælde og 2–5 tilfælde pr. 100 000 brugere i de to lande, som denne beregning kan foretages for.
Ekstaasin käytön vaaroista on keskusteltu paljon. Kun pidetään mielessä virhemarginaali tutkimuspohjaisissa levinneisyysarvioissa ja huumekuolemien raportointivaikeudet, saadaan jakamalla vuotuiset kuolemantapaukset käyttäjien määrällä (211) (vaarassa olevat henkilöt) tulokseksi 5–8 ja 2–5 tapausta 100 000 käyttäjää kohti niissä kahdessa maassa, joissa tällainen laskelma on tehty.
Az extasyhasználat kockázatainak kérdése gyakran felmerül. Szem előtt tartva a felméréseken alapuló előfordulási becslések hibahatárát és a kábítószerrel összefüggő halálesetek bejelentésében rejlő nehézségeket, a megfigyelt halálesetek számát elosztva a használók évenkénti számával211 (a potenciális veszélyeztetettekével) 100 000 használóra jutó 5–8 esetet, illetve 2–5 esetet kapunk abban a két országban, ahol az adatok lehetővé teszik e számítás elvégzését.
Risikoen ved ecstasybruk har ofte blitt diskutert. Det hefter en viss feilmargin ved prevalensestimater basert på spørreundersøkelser, og i tillegg er det vanskeligheter forbundet med rapportering av narkotikadødsfall, men dersom antallet dødsfall divideres på antallet brukere pr. år (211) (risikoutsatte personer), gir dette en rate på henholdsvis 5-8 og 2-5 tilfeller pr. 100 000 brukere i de to landene som denne beregningen kan gjøres for.
Często poruszaną kwestią było ryzyko wiążące się z zażywaniem ekstazy. W dwóch krajach, gdzie możliwe było dokonanie obliczeń (z uwzględnieniem marginesu błędu danych szacunkowych dotyczących rozpowszechnienia opartych na badaniach ankietowych, a także trudności przy zgłaszaniu zgonów związanych z narkotykami) podzielenie liczby zgonów przez roczną liczbę osób zażywających narkotyki (211) (osób zagrożonych) daje wskaźniki wynoszące 5–8 przypadków i 2–5 przypadków zgonu na 100 000 osób zażywających narkotyki.
S-a discutat de multe ori despre riscul consumului de ecstasy. Ţinând cont de marja de eroare din estimările pe bază de anchete a prevalenţei şi de dificultăţile de raportare a deceselor legate de consumul de droguri, împărţind numărul cazurilor mortale constatate la numărul total al consumatorilor anuali (211) (persoane cu risc potenţial), rezultă rate de 5–8 cazuri şi, respectiv, 2–5 cazuri la 100 000 de consumatori în cele două ţări pentru care se poate face acest calcul.
Často sa kladie otázka rizika užívania extázy. Majúc na pamäti hranicu chyby v odhadoch prevalencie založených na prieskumoch a ťažkosti pri uvádzaní úmrtí súvisiacich s drogami, delenie počtu pozorovaných úmrtí počtom užívateľov za rok (211) (potenciálne ohrození ľudia) poskytuje miery 5 – 8 prípadov a 2 – 5 prípadov na 100 000 užívateľov v dvoch krajinách, pre ktoré sa mohol urobiť tento výpočet.
Pogosto se sproža vprašanje tveganja pri uživanju ekstazija. Zavedajoč se dovoljenega odstopanja pri ocenah razširjenosti, ki temeljijo na raziskavah, in težav pri poročanju o smrtnih primerih zaradi uživanja drog, z deljenjem števila zabeleženih žrtev s številom uživalcev na leto (211) (potencialno ogroženi ljudje) pridemo do 5 do 8 primerov in 2 do 5 primerov na 100.000 uživalcev v dveh državah, za kateri je mogoče opraviti ta izračun.
Frågan om vilken risk användning av ecstasy medför har ofta ställts. Med beaktande av felmarginalen i enkätbaserade skattningar av prevalens och svårigheterna vid rapportering av narkotikarelaterade dödsfall, ger division av antalet observerade dödsfall med antalet användare per år (211) (individer som löper potentiell risk) 5-8 fall respektive 2-5 fall per 100 000 användare i de två länder där man kan genomföra denna beräkning.
Ecstasy kullanımanın riski konusu sıklıkla gündeme gelmiştir. Araştırma esaslı yaygınlık tahminlerindeki hata payını ve uyuşturucu ölümlerini raporlamanın güçlüklerini göz önünde bulundurarak, gözlemlenen ölümlerin sayısı bir yıldaki kullanıcı sayısına (potansiyel risk altında bulunan kişiler) bölündüğünde (211), bu hesabın yapılabileceği iki ülkede 100.000 kullanıcı başına 5-8 vaka ile 2-5 vaka oranlarını ortaya çıkmaktadır.
Jautājums par ekstazī lietošanas risku ir izvirzīts bieži. Ņemot vērā neprecizitātes, kas var rasties, veicot ar iedzīvotāju aptaujām saistītus izplatības aprēķinus, un narkotiku izraisītu nāves gadījumu paziņošanas grūtības, un izdalot gadā konstatēto nāves gadījumu skaitu ar lietotāju skaitu (211) (iespējamā riska grupa), iegūtie rādītāji divās valstīs, kur šādi aprēķini bija iespējami, ir 5–8 gadījumi un 2–5 gadījumi uz 100 000 lietotājiem.
  2. peatükk: Ülevaade na...  
Viimase kümne aasta jooksul ja veelgi enam viimase viie aasta jooksul on paljud Euroopa riigid pööravad enam tähelepanu ravile, laiendades asendusravi võimalusi ja vähendades piiranguid ravile pääsemiseks.
Over the last decade, but even more so in the last 5 years, many European countries have ‘opened the doors’ of treatment by expanding their provision of substitution treatment and reducing access limitations. Never before have such large numbers of drug users been reached by the system of care. Many but not all require assistance beyond the treatment of their dependency, and many seem to need low-threshold care as well as substantial support for their reintegration.
Au cours de la dernière décennie, mais surtout ces cinq dernières années, un grand nombre de pays européens ont amélioré l'accès aux traitements en étendant l'offre de traitement de substitution et en réduisant les restrictions d'accès. Jamais dans le passé, le système de soins n'avait touché un aussi grand nombre d'usagers de drogue. Beaucoup d'entre eux, mais non leur totalité, ont besoin d'une assistance qui dépasse le cadre du traitement de leur dépendance et beaucoup semblent avoir besoin de programmes de seuil bas et d'une aide importante en vue de leur réinsertion.
Im Laufe der letzten zehn Jahre, verstärkt jedoch in den letzten fünf Jahren, haben viele europäische Länder „die Pforten“ für die Behandlung geöffnet, indem sie ihr Angebot an Substitutionstherapien erweitert und Zugangsbeschränkungen abgebaut haben. Niemals zuvor wurden so viele Drogenkonsumenten vom Betreuungssystem erreicht. Viele, jedoch nicht alle, nehmen neben der Behandlung ihrer Abhängigkeit weitere Unterstützung in Anspruch, und offenbar sind viele auf niedrigschwellige Betreuungsdienste und erhebliche Unterstützung bei ihrer Reintegration angewiesen.
En la última década, e incluso de forma más acusada en el último lustro, numerosos países europeos han «abierto las puertas» en lo que respecta a los tratamientos, de forma que han ampliado la disponibilidad de tratamientos de sustitución y reducido las limitaciones de acceso. El sistema de atención sanitaria no había llegado nunca a un número tan elevado de consumidores de droga. Muchos de estos consumidores, aunque no todos, requieren otro tipo de asistencia, además del tratamiento de su dependencia, y muchos parecen necesitar una asistencia de bajo umbral, así como un importante respaldo para su reinserción.
Nell’ultimo decennio, e in particolare negli ultimi 5 anni, molti paesi europei hanno “aperto le porte” al trattamento, allargando la rosa dei servizi di terapia sostitutiva erogati e riducendo le limitazioni per l’accesso. Mai prima d’ora un numero così elevato di tossicodipendenti ha potuto usufruire di questo sistema di assistenza. Molti, ma non tutti, chiedono un’assistenza che va oltre il trattamento della dipendenza, e molti sembrano aver bisogno di un’assistenza a bassa soglia nonché di un sostegno concreto per il reinserimento.
Ao longo da última década, mas sobretudo nos últimos cinco anos, muitos países europeus “abriram as portas” do tratamento expandindo a sua oferta de tratamentos de substituição e reduzindo as restrições de acesso. Nunca um tão grande número de consumidores de droga fora anteriormente abrangido pelo sistema de assistência. Muitos, mas não todos, necessitam de uma ajuda que ultrapassa o tratamento da sua dependência, e grande parte parece necessitar de cuidados de baixo limiar, bem como de um apoio substancial para se reintegrarem socialmente.
Κατά την τελευταία δεκαετία, αλλά κυρίως κατά τα τελευταία 5 χρόνια, πολλές ευρωπαϊκές χώρες «άνοιξαν τις πόρτες» της θεραπείας επεκτείνοντας την παροχή θεραπείας υποκατάστασης και περιορίζοντας τους περιορισμούς πρόσβασης. Ποτέ στο παρελθόν το σύστημα περίθαλψης δεν είχε καταφέρει να προσεγγίσει τόσο μεγάλο αριθμό χρηστών. Πολλοί, αλλά όχι όλοι, χρειάζονται βοήθεια και μετά την απεξάρτησή τους, και πολλοί φαίνεται να χρειάζονται περίθαλψη άμεσης πρόσβασης καθώς και σημαντική υποστήριξη για την επανένταξή τους.
De afgelopen tien jaar en met name de afgelopen vijf jaar hebben veel Europese landen de “deur opengezet” als het gaat om de behandeling van drugsverslaafden door het aanbod van substitutiebehandelingen uit te breiden en de toegangsbeperkingen terug te dringen. Nooit eerder zijn zoveel drugsgebruikers via de hulpverlening bereikt. Veel - maar niet alle - drugsgebruikers hebben naast de behandeling van hun verslaving ook andere hulp nodig; voor een groot aantal van hen lijkt zowel laagdrempelige zorg als substantiële ondersteuning voor hun reïntegratie vereist.
Během posledního desetiletí, avšak ještě více v posledních pěti letech, mnoho evropských zemí „otevřelo dveře“ léčby tím, že rozšířilo poskytování substituční léčby a uvolnilo omezení přístupu k ní. Nikdy předtím systém péče neobsáhl tak vysoké počty uživatelů drog. Mnozí, i když ne všichni, vyžadují pomoc nad rámec léčby své závislosti, a zdá se, že mnozí potřebují nízkoprahovou péči i zásadní podporu pro svou reintegraci.
I de seneste årti, men også og i endnu højere grad i de seneste 5 år, har mange europæiske lande "åbnet dørene" for behandling ved at udvide mulighederne for substitutionsbehandling og reducere adgangsbegrænsningerne. Aldrig tidligere er behandlingssystemet nået ud til et så stort antal stofbrugere. Mange, men ikke alle, har brug for bistand, der går ud over behandlingen af deres stofafhængighed, og mange synes at have behov for lavtærskeltilbud samt betydelig støtte til reintegration.
Viime vuosikymmenen ja vielä selvemmin viiden viime vuoden aikana monet Euroopan maat ovat siirtyneet ”avoimempaan” hoitopolitiikkaan laajentamalla korvaushoitojen tarjontaa ja poistamalla hoitoonpääsyn rajoituksia. Koskaan aikaisemmin hoitojärjestelmän piirissä ei ole ollut näin suurta määrää huumeidenkäyttäjiä. Monet – mutta eivät kuitenkaan kaikki – asiakkaat tarvitsevat tukea myös riippuvuushoidon ulkopuolella, ja moni näyttää tarvitsevan matalan kynnyksen hoidon lisäksi merkittävästi muuta tukea kuntoutumiseensa.
Az elmúlt évtized során, de még inkább az utóbbi öt évben sok európai ország „megnyitotta a kezelés felé vezető ajtót” azáltal, hogy bővítette a helyettesítő kezelések körét és a kezeléseket hozzáférhetőbbé tette. Sokan – bár nem mindenki – a függőség kezelésén túl is segítségre szorulnak, és láthatólag sokaknak van szükségük alacsony küszöbű ellátásra, illetve komoly támogatásra a visszailleszkedéshez.
I løpet av det siste tiåret, og spesielt i de siste fem årene, har mange europeiske land ”åpnet dørene” til behandling ved å utvide tilbudet om substitusjonsbehandling og senke terskelen for inntak. Aldri før har rusmiddelomsorgen nådd ut til så mange narkotikabrukere. Mange, men ikke alle, trenger mer hjelp enn bare behandling av avhengigheten, og mange synes å trenge lavterskelstjenester så vel som omfattende støtte til reintegrasjon.
W ostatniej dekadzie, a w jeszcze większym stopniu w ciągu ostatnich pięciu lat, wiele krajów europejskich „otworzyło drogę” do leczenia, rozszerzając zakres leczenia zastępczego i zmniejszając ograniczenia dostępu. Nigdy dotychczas system opieki nie obejmował tak dużej liczby osób zażywających narkotyki. Wiele z tych osób, choć nie wszystkie, wymaga pomocy poza leczeniem uzależnienia, wiele z nich wydaje się wymagać opieki niskoprogowej, jak również znacznego wsparcia w procesie integracji.
În ultimul deceniu, dar mai ales în ultimii 5 ani, multe ţări europene au „deschis uşile” în ceea ce priveşte tratamentul, extinzând serviciile de terapie de substituţie şi reducând limitarea accesului. Un număr mai mare ca oricând de consumatori de droguri au intrat în sistemul de îngrijire. Numeroşi consumatori, deşi nu toţi, au nevoie de asistenţă dincolo de tratamentul dependenţei, iar mulţi dintre aceştia par să aibă nevoie de îngrijire uşor accesibilă, precum şi de sprijin substanţial în vederea reintegrării lor.
Počas uplynulého desaťročia, a ešte viac počas posledných 5 rokov, mnoho európskych krajín „otvorilo dvere“ liečeniu rozšírením poskytovania substitučnej liečby a znížením obmedzení prístupu. Nikdy predtým systém starostlivosti nedosiahol taký veľký počet užívateľov drog. Mnohí z nich, nie však všetci, si vyžadujú pomoc presahujúcu liečenie ich závislosti a zdá sa, že mnohí potrebujú nízkoprahovú starostlivosť ako aj veľkú podporu pre ich reintegráciu.
V zadnjem desetletju, še bolj pa v zadnjih petih letih, je veliko evropskih držav "odprlo vrata" zdravljenju z razširitvijo svojega obsega zdravljenja z nadomestno snovjo in zmanjšanjem omejitev glede njegove dostopnosti. Še nikoli prej ni bilo tako veliko uživalcev drog vključenih v sistem varstva. Mnogi, vendar ne vsi, potrebujejo pomoč, ki presega samo zdravljenje njihove odvisnosti, za mnoge pa se zdi, da za svojo reintegracijo potrebujejo skrb iz nizkopražnih programov in znatno podporo.
Under det senaste decenniet, och i ännu högre grad under de senaste fem åren, har många europeiska länder öppnat dörrarna för behandling genom att utvidga tillhandhållandet av substitutionsbehandling och sänka kraven för tillträde till dessa behandlingar. Aldrig förr har vårdsystemen nått ut till så många narkotikamissbrukare. Många men inte alla behöver stöd utöver behandling av sitt beroende, och många förefaller att behöva både lågtröskelvård och betydande stöd för att kunna återanpassas i samhället.
Son on yılda, daha da fazla olarak da son 5 yılda, pek çok Avrupa ülkesi, ikame tedavisi hizmetlerini yaygınlaştırarak ve erişim sınırlamalarını azaltarak tedavinin ‘kapılarını açmıştır’. Bakım sistemi ilk kez olarak bu kadar büyük sayılarda uyuşturucu kullanıcısına ulaşmıştır. Hepsi olmamakla beraber çoğu, bağımlılıklarının tedavisinden öte destek verilmesini gerektirmekteyken yine pek çoğunun yeniden entegrasyonları için önemli bir desteğin yanı sıra düşük eşikli bakıma ihtiyacı olduğu görülmektedir.
Pēdējā desmitgadē, bet jo īpaši pēdējos 5 gados daudzas Eiropas valstis ir ,,atvērušas terapijas durvis”, paplašinot aizvietotājterapijas piemērošanu un samazinot piekļuves ierobežojumus. Nekad agrāk aprūpes sistēma nav aptvērusi tik lielu narkotiku lietotāju skaitu. Lai gan ne vienmēr, tomēr bieži šiem cilvēkiem ir ne vien jāpalīdz pārvarēt narkotiku atkarību, bet jāsniedz arī plašāks atbalsts, turklāt šķiet, ka daudziem ir vajadzīga t.s. ,,zemā sliekšņa” aprūpe, kā arī ievērojams reintegrācijas atbalsts.
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
Hiljutine kokaiini tarbimine (viimase aasta jooksul) suurenes oluliselt noorte täiskasvanute hulgas Ühendkuningriigis ja Hispaanias alates 1990ndate aastate teisest poolest, esimeses kestis tõus kuni 2000.
Recent cocaine use (last year) increased markedly in the second half of the 1990s among young adults in the United Kingdom, until 2000, and in Spain, until 2001, with an apparent stabilisation in recent years. In Germany, a moderate increase was observed over the 1990s, but the figures have remained stable in recent years, at levels clearly lower than in Spain and the United Kingdom (Figure 7).
L'usage récent de cocaïne (dernière année) a fortement augmenté au cours de la deuxième moitié des années 1990 chez les jeunes adultes au Royaume-Uni jusqu'en 2000 et en Espagne jusqu'en 2001. Ces dernières années, la situation semble s'être stabilisée. En Allemagne, une légère augmentation a été observée durant les années 1990, mais les chiffres sont restés stables ces dernières années et se sont maintenus à des niveaux nettement inférieurs à ceux de l'Espagne et du Royaume-Uni (Figure 7).
Der jüngste Kokainkonsum (in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen ist seit Mitte der 90er Jahre im Vereinigten Königreich bis 2000 und in Spanien bis 2001 gestiegen, während in den letzten Jahren eine sichtliche Stabilisierung erfolgte. In Deutschland wurde in den 90er Jahren ein mäßiger Anstieg beobachtet, in den letzten Jahren sind die Raten jedoch auf einem deutlich niedrigeren Niveau als in Spanien und dem Vereinigten Königreich stabil geblieben (Abbildung 7).
El consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses) aumentó considerablemente entre la población adulta joven durante la segunda mitad de los años noventa, tanto en el Reino Unido, hasta el año 2000, como en España, hasta el año 2001, con una estabilización aparente durante los últimos años. En Alemania, durante la década de los noventa se apreció un aumento moderado, pero las cifras han permanecido estables durante los últimos años, en unos niveles muy inferiores comparados con los de España y el Reino Unido (gráfico 7).
Il consumo recente di cocaina (nell’ultimo anno) è aumentato nettamente nella seconda metà degli anni Novanta fino al 2000 tra i giovani adulti del Regno Unito e fino al 2001 in Spagna, per poi apparentemente stabilizzarsi in anni recenti. In Germania si è osservato negli anni Novanta un moderato aumento, ma ultimamente le cifre sono rimaste stabili, a livelli chiaramente inferiori rispetto a Spagna e Regno Unito (grafico 7).
O consumo recente de cocaína (último ano) aumentou muito na segunda metade da década de 90 entre os jovens adultos do Reino Unido, até 2000, e em Espanha, até 2001, parecendo ter estabilizado nos últimos anos. Na Alemanha, observou-se um aumento moderado na década de 90, mas os valores estabilizaram nos últimos anos, em níveis claramente inferiores aos da Espanha e do Reino Unido (Figura 7).
Η πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο έτος) αυξήθηκε σημαντικά κατά το δεύτερο ήμισυ της δεκαετίας του 1990 στους νεαρούς ενηλίκους στο Ηνωμένο Βασίλειο, έως το 2000, και στην Ισπανία, έως το 2001, ενώ τα τελευταία χρόνια φαίνεται να σταθεροποιείται. Στη Γερμανία κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 παρατηρήθηκε μέτρια αύξηση, αλλά τα ποσοστά παρέμειναν σταθεροποιημένα τα τελευταία χρόνια σε επίπεδα σαφώς χαμηλότερα σε σχέση με την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο (Διάγραμμα 7).
Het recent gebruik van cocaïne (laatste 12 maanden) onder jongvolwassenen liet in de tweede helft van de jaren negentig een opvallende stijging zien in het Verenigd Koninkrijk (tot 2000) en in Spanje (tot 2001); de afgelopen jaren lijkt een stabilisering te zijn opgetreden. In Duitsland werd in de jaren negentig een bescheiden toename waargenomen, maar de afgelopen jaren zijn de cijfers stabiel gebleven op een aanmerkelijk lager niveau dan in Spanje en het Verenigd Koninkrijk (Figuur 7).
Ukazatel nedávného užití kokainu (tj. užití v posledním roce) se od druhé poloviny 90. let 20. století začal značně zvyšovat ve Spojeném království (do roku 2000) a ve Španělsku (do roku 2001), přičemž v posledních letech patrně došlo ke stabilizaci. V Německu byl v průběhu 90. let pozorován mírný nárůst, ale v posledních letech zůstávají hodnoty stabilní a jsou rozhodně nižší než hodnoty uváděné ve Španělsku a Spojeném království (obr. 7).
Nylig brug af kokain (seneste 12 måneder) steg markant i anden halvdel af 1990'erne blandt unge voksne i Det Forenede Kongerige indtil 2000 og i Spanien indtil 2001, med en tilsyneladende stabilisering i de senere år. I Tyskland blev der registreret en moderat stigning i løbet af 1990'erne, men tallene har været stabile i de senere år med niveauer, der har været klart lavere end i Spanien og Det Forenede Kongerige (figur 7).
Kokaiinin hiljattainen käyttö (viimeksi kuluneen vuoden aikana) nuorten keskuudessa lisääntyi Yhdistyneessä kuningaskunnassa huomattavasti 1990-luvun puolivälistä vuoteen 2000 ja Espanjassa vuoteen 2001 asti, mutta se on viime vuosina pysynyt melko vakaana. Saksassa kasvu lisääntyi hienoisesti 1990-luvulla, mutta luvut ovat viime vuosina pysyneet ennallaan ja ovat selvästi alhaisemmalla tasolla kuin Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (kaavio 7).
A közelmúltbeli (elmúlt évi) kokainhasználat a fiatal felnőttek körében határozottan nőtt az 1990-es évek második felében az Egyesült Királyságban, egészen 2000-ig, illetve Spanyolországban 2001-ig, az elmúlt években viszont stabilizálódás volt megfigyelhető. Németországban az 1990-es években enyhe emelkedést tapasztaltak, de az utóbbi években a számok egy szinten maradtak, a Spanyolországban és az Egyesült Királyságban mértnél egyértelműen alacsonyabban (Figure 7).
Nyere kokainbruk (siste år) økte merkbart i siste halvdel av 1990-tallet blant unge voksne i Storbritannia, fram til 2000. I Spania økte bruken fram til 2001, mens den i de siste årene synes å ha stabilisert seg. I Tyskland ble det observert en moderat økning i løpet av 1990-årene, men tallene har de siste årene holdt seg stabilt på et lavere nivå enn i Spania og Storbritannia (figur 7).
Wskaźnik zażywania kokainy w ciągu ostatniego roku, odnotowany wśród młodych dorosłych w Wielkiej Brytanii, znacznie wzrastał od połowy lat 90-tych do 2000 r., a w Hiszpanii do 2001 r., po czym w ostatnich latach jego poziom wyraźnie się ustabilizował. W Niemczech w latach 90-tych obserwowano umiarkowany wzrost, ale w ostatnich latach spożycie utrzymywało się na tym samym poziomie, zdecydowanie niższym niż w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii (wykres 7).
Consumul recent de cocaină (în ultimul an) a înregistrat o creştere marcată în a doua jumătate a anilor 1990 în rândul tinerilor adulţi din Regatul Unit, până în 2000, şi în Spania, până în 2001, cu o aparentă stabilizare în ultimii ani. In Germania, s-a observat o creştere moderată pe parcursul anilor 1990, insă cifrele au rămas stabile în ultimii ani, la niveluri în mod evident mai scăzute decât în Spania şi în Regatul Unit (Figura 7).
Nedávne užívanie kokaínu (posledný rok) sa v druhej polovici deväťdesiatych rokov minulého storočia výrazne zvyšovalo medzi mladými dospelými v Spojenom kráľovstve až do roku 2000 a v Španielsku až do roku 2001 so zjavnou stabilizáciou počas posledných rokov. V Nemecku sa pozorovalo mierne zvýšenie počas deväťdesiatych rokov, ale údaje v posledných rokoch zostávajú stabilné, na úrovniach, ktoré sú nepochybne nižšie ako v Španielsku a Spojenom kráľovstve (obrázok  7).
Število mladih odraslih, ki so v zadnjem času (zadnje leto) uživali kokain, se je v Združenem kraljestvu izrazito povečalo v drugi polovici 90. let, do leta 2000, v Španiji pa do leta 2001, videti pa je, da se je v zadnjih letih število ustalilo. V Nemčiji je bilo v 90. letih opazno zmerno povečanje, vendar so številke v zadnjih letih ostale na ravneh, ki so očitno nižje od tistih v Španiji in Združenem kraljestvu (prikaz 7).
Kokainanvändningen de senaste tolv månaderna ökade betydligt bland unga människor mellan 1996 och 2000, men har sedan 2000 i Storbritannien och 2001 i Spanien varit relativt oförändrad. I Tyskland noterades en måttlig ökning 1990-2000 men siffrorna har förblivit stabila på senare år och legat på nivåer tydligt under de som konstaterats i Spanien och Storbritannien (Figur 7).
Birleşik Krallık'ta genç yetişkinler arasında yakın zamandaki kokain kullanımı (geçmiş yıl) 1990’ların ikinci yarısından 2000’e kadar, İspanya’da ise son yıllardaki görünür bir dengelenmeyle beraber 2001’e kadar belirgin oranda artmıştır. Almanya’da, 1990’larda küçük bir artış gözlenlenmiş ama rakamlar son yıllarda İspanya ve Birleşik Krallık'ta olduğundan açıkça daha düşük seviyelerde sabit kalmıştır (Şekil 7).
Neseno (pēdējā gada) kokaīna lietotāju skaits gados jaunu pieaugušo vidū 90. gadu otrajā pusē ir ievērojami audzis Apvienotajā Karalistē (līdz 2000. gadam) un Spānijā (līdz 2001. gadam), bet izskatās, ka pēdējos gados tas ir stabilizējies. Vācijā neliels pieaugums bija vērojams 90. gados, bet pēdējo gadu rādītāji ir palikuši stabili un nepārprotami zemāki nekā Spānijā un Apvienotajā Karalistē (7. attēls).
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
Noorte täiskasvanute hulgas (16–34aastased) olid USA näitajad 14,6% (elu jooksul tarbimine), 5,1% (viimase aasta jooksul tarbimine) ja 1,7% (viimase kuu jooksul tarbimine), ELi vastavad keskmised näitajad 15–34aastaste hulgas olid umbes 5% (elu jooksul tarbimine), 2% (viimase aasta jooksul tarbimine) ja 1% (viimase kuu jooksul tarbimine).
Among young adults (aged 16–34), US figures were 14.6 % (lifetime), 5.1 % (last year) and 1.7 % (last month), whereas the EU average figures for 15- to 34-year-olds were, respectively, about 5 % (lifetime), 2 % (last year) and 1 % (last month).
Chez les jeunes adultes (âgés de 16 à 34 ans), les chiffres américains étaient les suivants: 14,6 % pour la prévalence au cours de la vie; 5,1 % pour la prévalence au cours des douze derniers mois et 1,7 % pour la prévalence au cours du dernier mois, alors que les chiffres moyens de l'UE pour les 15-34 ans étaient, respectivement, d'environ 5 % (au cours de la vie), 2 % (dernière année) et 1 % (dernier mois).
Für den Konsum unter jungen Erwachsenen (zwischen 16 und 34 Jahren) wurden in den Vereinigten Staaten Raten von 14,6 % (Lebenszeit), 5,1 % (in den vergangenen 12 Monaten) und 1,7 % (in den letzten 30 Tagen) festgestellt, während die durchschnittlichen Raten in der EU bei den 15- bis 34-Jährigen bei etwa 5 % (Lebenszeit), 2 % (in den vergangenen 12 Monaten) bzw. 1 % (in den letzten 30 Tagen) lagen.
Entre la población adulta joven (entre 16 y 34 años de edad), las tasas de consumo de los Estados Unidos fueron del 14,6 % (a lo largo de la vida), 5,1 % (último año) y 1,7 % (último mes), mientras que las medias de los países de la UE para la población de 15 a 34 años, fueron del 5 % (a lo largo de la vida), 2 % (último año) y 1 % (último mes), respectivamente.
Le percentuali segnalate negli Stati Uniti tra i giovani adulti (16–34 anni) erano del 14,6% per il consumo una tantum, del 5,1% per il consumo nell’ultimo anno e del 1,7% per il consumo nell’ultimo mese, mentre nell’Unione europea le percentuali medie riportate per i soggetti di 15-34 anni erano, rispettivamente, del 5% circa (una tantum), del 2% (ultimo anno) e 1% (ultimo mese).
Os valores dos EUA relativos ao consumo entre os jovens adultos (dos 16 aos 34 anos) eram de 14,6% (ao longo da vida), 5,1% (último ano) e 1,7% (último mês), enquanto os valores médios da UE para os jovens de 15 a 34 anos eram, respectivamente, de aproximadamente 5% (ao longo da vida), 2% (último ano) e 1% (último mês).
Στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 16–34 ετών), τα ποσοστά για τις ΗΠΑ ήταν 14,6 % (σε όλη τη ζωή), 5,1 % (κατά το τελευταίο έτος) και 1,7 % (κατά τον τελευταίο μήνα), ενώ οι μέσοι όροι των ποσοστών για την ΕΕ στην ηλικιακή ομάδα 15 έως 34 ετών ήταν, αντίστοιχα, περίπου 5 % (σε όλη τη ζωή), 2 % (κατά το τελευταίο έτος) και 1 % (κατά τον τελευταίο μήνα).
Onder jongvolwassenen (16-34 jaar) bedroegen de Amerikaanse cijfers 14,6% (“ooit”-gebruik), 5,1% (laatste 12 maanden) en 1,7% (laatste 30 dagen), terwijl de gemiddelde EU-cijfers voor 15- tot 34-jarigen respectievelijk ongeveer 5% (“ooit”-gebruik), 2% (laatste 12 maanden) en 1% (laatste 30 dagen) bedroegen.
Mezi mladými dospělými (ve věku 16–34) byly z USA hlášeny hodnoty prevalence 14,6 % (celoživotní), 5,1 % (poslední rok) a 1,7 % (poslední měsíc), zatímco průměrné hodnoty v EU u skupiny 15–34letých činí 5 % (celoživotní), 2 % (poslední rok) a 1 % (poslední měsíc).
Blandt unge voksne (16–34 år) var de amerikanske tal 14,6 % (nogensinde), 5,1 % (de seneste 12 måneder) og 1,7 % (seneste måned), mens gennemsnitstallene i EU for de 15–34-årige var henholdsvis ca. 5 % (nogensinde), 2 % (de seneste 12 måneder) og 1 % (seneste måned).
Nuorten aikuisten ryhmässä (16–34-vuotiaat) ainakin kerran käyttäneitä oli Yhdysvalloissa 14,6 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä 5,1 prosenttia ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneitä 1,7 prosenttia, kun taas EU:n vastaavat keskiarvot 15–34-vuotiaiden ryhmässä olivat ainakin kerran käyttäneiden osalta 5 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osalta 2 prosenttia ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osalta 1 prosentti.
A fiatal felnőttek (16–34 évesek) körében az USA-ban 14,6%-os (kipróbálás), 5,1%-os (múlt év) és 1,7%-os (múlt hónap) arányokat mértek, szemben az EU 15–34 évesekre vonatkozó körülbelül 5%-os (kipróbálás), 2%-os (múlt év), illetve 1%-os (múlt hónap) arányaival.
Blant unge voksne (16-34) var tallene for USA 14,6 % (livstid), 5,1 % (siste år) og 1,7 % (siste måned), mens gjennomsnittet i EU for aldersgruppen 15-34 var henholdsvis ca. 5 % (livstid), 2 % (siste år) og 1 % (siste måned).
Wśród młodych dorosłych (w wieku 16–34 lat) w Stanach Zjednoczonych odsetek osób zażywających kokainę był następujący: 14,6% (przynajmniej raz w życiu), 5,1% (w ostatnim roku) i 1,7% (w ostatnim miesiącu), podczas gdy średnie wartości odnotowane w UE w grupie wiekowej 15–34 lata wynoszą odpowiednio: około 5% (przynajmniej raz w życiu), 2% (w ostatnim roku) i 1% (w ostatnim miesiącu).
În rândul adulţilor tineri (cu vârstele cuprinse între 16–34 ani), cifrele din Statele Unite au fost de 14,6 % (pe parcursul vieţii), 5,1 % (în ultimul an) şi 1,7 % (în ultima lună), în timp ce cifrele medii ale Uniunii Europene pentru cei cu vârstele cuprinse între 15–34 de ani au fost, respectiv, de circa 5 % (pe parcursul vieţii), 2 % (în ultimul an) şi 1 % (în ultima lună).
Medzi mladými dospelými (vo veku 16 – 34 rokov) boli údaje pre USA 14,6 % (celoživotné), 5,1 % (posledný rok) a 1,7 % (posledný mesiac), kým priemerné údaje pre EÚ pre 15- až 34-ročných boli asi 5% (celoživotné), 2 % (posledný rok) a 1 % (posledný mesiac).
Med mladimi odraslimi osebami (starimi med 16 in 34 let) so bile vrednosti v ZDA 14,6 % (uživanje kadar koli v življenju), 5,1 % (uživanje v zadnjem letu) in 1,7 % (uživanje v zadnjem mesecu), v EU pa so bile povprečne vrednosti med osebami, starimi med 15 in 34 let, okrog 5 % (uživanje sploh kdaj v življenju), 2 % (uživanje v zadnjem letu) in 1 % (uživanje v zadnjem mesecu).
Bland unga vuxna (åldersgruppen 16–34 år), var USA:s siffra 14,6 % (använt någon gång), 5,1 % (använt under de senaste tolv månaderna) och 1,7 % (använt den senaste månaden). De genomsnittliga siffrorna i EU för åldersgruppen 15-34 år var cirka 5 % (använt någon gång ), 2 % (använt under de senaste tolv månaderna) och 1 % (använt den senaste månaden).
Genç yetişkinler (16-34 yaş) arasında, ABD rakamları % 14,6 (yaşam boyu), % 5,1 (geçmiş yıl) ve % 1,7(geçmiş ay) iken 15 ila 34 yaşındakiler için AB ortalama rakamları, sırasıyla, yaklaşık % 5 (yaşam boyu), % 2 (geçmiş yıl) ve % 1 idi (geçmiş ay).
Gados jaunu (16–34 gadus vecu) pieaugušo vidū ASV rādītāji ir šādi: 14,6 % (ilgtermiņa lietošana), 5,1 % (pēdējā gada lietošana) un 1,7 % (pēdējā mēneša lietošana), kamēr ES vidējie rādītāji 15-34 vecu iedzīvotāju vidū ir attiecīgi apmēram 5 % (ilgtermiņa lietošana), 2 % (pēdējā gada lietošana) un 1 % (pēdējā mēneša lietošana).
  3. peatükk: Kanep  
Kanepi tarbimine on sageli juhuslik või katkeb teatud aja pärast. Keskmiselt on 33% kunagi kanepit proovinud eurooplastest tarbinud seda ka viimase aasta jooksul, samal ajal kui vaid 16% on tarbinud seda viimase 30 päeva jooksul.
Cannabis use tends to be occasional or discontinued some time after its initiation. On average, 33 % of Europeans who have ever tried cannabis have also used it in the last year, whereas only 16 % have used it in the last 30 days. These proportions, known as ‘continuation rates’, vary across countries, ranging from 20 % to 45 % for last year continuation and from 10 % to 25 % for last 30 days continuation (64).
La consommation de cannabis tend à être occasionnelle ou interrompue après un certain temps. En moyenne, 33 % des Européens qui ont un jour pris du cannabis en ont également consommé au cours des douze derniers mois, tandis que 16 % seulement en ont consommé au cours des 30 derniers jours. Ces proportions, connues sous le nom de «taux de continuité», varient selon les pays, la fourchette allant de 20 à 45 % pour la poursuite au cours des douze derniers mois et de 10 à 25 % pour la continuation de la consommation au cours des trente derniers jours (64).
Cannabiskonsum findet eher gelegentlich statt oder wird nach einiger Zeit wieder eingestellt. Im Durchschnitt haben 33 % aller Europäer, die mindestens einmal im Leben Cannabis probiert haben, Cannabis auch während der vergangenen 12 Monate konsumiert, während nur 16 % die Droge in den letzten 30 Tagen eingenommen haben. Diese so genannten „Fortsetzungsraten“ variieren von Land zu Land und reichen von 20 % bis 45 % für die letzten 12 Monate und von 10 % bis 25 % für die letzten 30 Tage (64).
El consumo de cannabis tiende a ser ocasional, o a interrumpirse después de un cierto tiempo de haberse iniciado. Por término medio, el 33 % de los europeos que han tenido alguna experiencia con el cannabis afirma haberlo consumido en el último año, mientras que sólo el 16 % lo ha consumido en los últimos 30 días. Estas proporciones, conocidas como «tasas de continuación», varían en todos los países, oscilando entre el 20 % y el 45 % para la continuación en el último año y entre el 10 % y el 25 % para la continuación en los últimos 30 días (64).
Il consumo di cannabis tende a essere occasionale o ad essere interrotto dopo un certo tempo. In media, il 33% dei cittadini europei che hanno provato la cannabis almeno una volta nella vita ne ha fatto uso anche nell’ultimo anno, mentre soltanto il 16% l’ha consumata negli ultimi 30 giorni. Questi dati, noti come “percentuali di continuità”, variano da paese a paese e sono compresi tra il 20% e il 45% per la continuità nell’ultimo anno e tra il 10% e il 25% per la continuità negli ultimi 30 giorni (64).
O consumo de cannabis tende a ser ocasional ou a cessar algum tempo depois de ser iniciado. Em média, 33% dos europeus que experimentaram cannabis também a consumiram no último ano, ao passo que apenas 16% a consumiram nos últimos 30 dias. Estas percentagens, denominadas “taxas de continuação”, variam consoante os países, sendo de 20% a 45% para a continuação no último ano e de 10% a 25% para a continuação nos últimos 30 dias (64).
Η χρήση της κάνναβης τείνει να είναι περιστασιακή ή να διακόπτεται ύστερα από κάποιο χρονικό διάστημα από την έναρξη της χρήσης. Κατά μέσο όρο, το 33 % των Ευρωπαίων που έχει δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά έκανε χρήση και κατά το τελευταίο έτος, ενώ μόλις 16 % έκανε χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες. Τα ποσοστά αυτά, γνωστά ως «ποσοστά συνεχούς χρήσης», ποικίλλουν από χώρα σε χώρα, καθώς κυμαίνονται από 20 % έως 45 % για τη συνεχή χρήση κατά το τελευταίο έτος και από 10 % έως 25 % για τη συνεχή χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες (64).
Gebruik van cannabis is vaak incidenteel of er wordt enige tijd na initiatie in het gebruik mee gestopt. Gemiddeld heeft 33% van de Europeanen die ooit cannabis hebben geprobeerd deze drug ook in de laatste 12 maanden gebruikt, terwijl slechts 16% dat in de laatste 30 dagen heeft gedaan. Deze percentages, die “continueringspercentages” worden genoemd, zijn van land tot land verschillend, en variëren van 20 tot 45% voor continuering in de laatste 12 maanden en van 10 tot 25% voor continuering in de laatste 30 dagen (64).
Užívání konopí bývá příležitostné nebo se od něj po určité době od začátku užívání upouští. V průměru 33 % Evropanů, kteří v životě vyzkoušeli konopí, je užilo také v průběhu posledního roku, zatímco k užití za posledních třicet dnů došlo pouze u 16 %. Tyto podíly, které se rovněž označují jako „míra pokračujícího užívání“, se v různých zemích liší a pohybují se od 20 do 45 % z hlediska pokračujícího užívání v posledním roce a od 10 do 25 % u pokračujícího užívání v posledních 30 dnech (64).
Brugen af cannabis har en tendens til at være lejlighedsvis eller blive afbrudt nogen tid efter den første brug. I gennemsnit har 33 % af de europæere, som nogensinde har prøvet cannabis, også brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, mens kun 16 % har brugt cannabis inden for de seneste 30 dage. Disse andele, kaldet "fortsættelsesfrekvenser", varierer landene imellem, nemlig fra 20 til 45 % med hensyn til fortsat brug inden for de seneste 12 måneder og fra 10 til 25 % med hensyn til fortsat brug inden for de seneste 30 dage (64).
Kannabiksen käyttö on yleensä satunnaista tai se lopetetaan jonkin ajan kuluttua aloittamisesta. Euroopassa keskimäärin 33 prosenttia kannabista ainakin kerran käyttäneistä aikuisista ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeksi kuluneen vuoden aikana ja vain 16 prosenttia viimeksi kuluneiden 30 päivän aikana. Tämä ”käytön jatkamisasteeksi” nimetty luku vaihtelee maittain: se on viimeksi kuluneen vuoden aikana jatkuneen käytön osalta 20–45 prosenttia ja viimeksi kuluneiden 30 päivän aikana jatkuneen käytön osalta 10–25 prosenttia (64).
Úgy tűnik, hogy a kannabiszhasználat alkalomszerű, illetve az elkezdés után valamennyi idővel felhagynak vele. Azok közül az európaiak közül, akik már kipróbálták a kannabiszt, 33% használta az elmúlt év során is, de csak 16% volt azok aránya, akik az elmúlt 30 napban is használták. Ezek az arányok, az ún. „folytatási arányok” országonként változóak, az elmúlt évi folytatás tekintetében 20–45% között, az elmúlt 30 napi folytatás esetében pedig 10–25% között mozognak64.
Bruken av cannabis foregår oftest sporadisk og usammenhengende i noen tid etter debuten. I gjennomsnitt har 33 % av alle europeere som noen gang har prøvd cannabis, også brukt stoffet det siste året, mens bare 16 % har brukt det siste 30 dager. Tallene, eller “fortsettelsesratene”, varierer fra land til land, og ligger mellom 20 % og 45 % for fortsettelse siste år, og fra 10 % til 25 % for fortsettelse siste 30 dager (64).
Konopie indyjskie zażywa się zazwyczaj sporadycznie lub zaprzestaje się ich zażywania po upływie pewnego okresu od inicjacji. Średnio 33% Europejczyków, którzy kiedykolwiek próbowali konopi indyjskich, zażywało ich również w ubiegłym roku, podczas gdy tylko 16% w ciągu ostatnich 30 dni. Te proporcje, określane jako „wskaźniki kontynuacji”, różnią się w poszczególnych krajach i wahają się od 20% do 45% w odniesieniu do wskaźnika kontynuacji w ostatnim roku oraz od 10% do 25% w odniesieniu do wskaźnika kontynuacji w ciągu ostatnich 30 dni (64).
Consumul de canabis tinde să fie ocazional sau să fie abandonat după o perioadă de timp de la iniţiere. În medie, 33 % din europenii care au încercat vreodată canabis l-au consumat şi în ultimul an, pe când doar 16 % au consumat canabis în ultimele 30 de zile. Aceste proporţii, cunoscute ca „rate de continuare”, variază de la o ţară la alta, între 20 % – 45 % pentru continuarea pe parcursul ultimului an şi între 10 % – 25 % pentru continuarea pe parcursul ultimelor 30 de zile (64).
Užívanie kanabisu má tendenciu byť občasné alebo prerušené na určitú dobu po jeho začatí. V priemere 33 % z Európanov, ktorí už niekedy okúsili kanabis, ho užívali aj v poslednom roku, zatiaľ čo iba 16 % ho užívalo v posledných 30 dňoch. Tieto podiely, známe ako „miery pokračovania“ sa medzi jednotlivými krajinami líšia a pohybujú sa od 20 % do 45 % pre pokračovanie v poslednom roku a od 10 % do 25 % pre pokračovanie v posledných 30 dňoch (64).
Konoplja se ponavadi uživa občasno ali pa se uživanje nekaj časa po začetku njenega uživanja prekine. Povprečno je 33 % Evropejcev, ki so kdaj poskusili konopljo, to zaužilo tudi v zadnjem letu, medtem ko jih je samo 16 %, ki so jo zaužili v zadnjih 30 dneh. Ti deleži, znani kot "deleži nadaljevanja uživanja", se med državami razlikujejo in segajo od 20 % do 45 % za nadaljevanje v zadnjem letu ter od 10 % do 25 % za nadaljevanje v zadnjih 30 dneh (64).
Cannabisanvändning tenderar att vara tillfällig eller avbrytas en viss tid efter det att det har inletts. I genomsnitt rapporterar 33 % av Europas invånare som någon gång har använt cannabis att de har använt drogen de senaste tolv månaderna, men bara 16 % att de har använt cannabis de senaste 30 dagarna. Dessa förhållanden, som kallas fortsatt användning (continuation rates), skiljer sig mellan länderna och varierar mellan 20 % och 45 % för förra årets fortsatta användning och mellan 10 % och 25 % för de senaste dagarnas fortsatta användning (64).
Esrar kullanımı, başlandıktan bir süre sonra ara sıra olmaya veya bitmeye eğilim göstermektedir. Ortalama olarak, esrarı denemiş olan Avrupalıların % 33’ü bunu aynı zamanda geçen yıl da kullanmışken, yalnızca % 16’sı son 30 gün içinde kullanmıştır. ‘Devam ettirme oranları’ olarak bilinen bu oranlar, geçen yıl devam ettirme için % 20 ve % 45 ve son 30 gün devam ettirme için % 10 ve % 25 arasında değişerek ülkeler arasında farklılıklar göstermektedir (64).
Kaņepju lietošanai mēdz būt gadījuma raksturs, un nereti kādu laiku pēc lietošanas sākuma kaņepes pārtrauc lietot. Vidēji 33 % eiropiešu, kas kādreiz ir pamēģinājuši kaņepes, tās ir lietojuši arī pēdējā gadā, un tikai 16 % ir lietojuši kaņepes pēdējās 30 dienās. Šie rādītāji, ko sauc par ,,turpināšanas rādītājiem”, dažādās valstīs ir atšķirīgi un svārstās no 20 % līdz 45 % attiecībā uz lietošanu pēdējā gadā un no 10 % līdz 25 % attiecībā uz lietošanu pēdējās 30 dienās (64).
  6. peatükk: Opioidide t...  
a. Peaaegu kõik ravi taotlevad opioidide tarbijad on üle 20 aasta vanad ning peaaegu pooled neist on üle 30 aasta vanad. Euroopa ulatuses kättesaadavad andmed näitavad, et vaid väike rühm opioidide tarbijaid (vähem kui 7%) on esimest korda abi otsides alla 20aastased.
It has been previously reported that the population of clients requesting treatment for opioid use is an ageing one, and this trend continued in 2004. Nearly all opioid users seeking treatment are over 20 years old, and almost half of them are over 30. Data available at European level show that only a small group of opioid users (less than 7 %) are younger than 20 when they first seek help (179). There are occasional reports of very young people (aged less than 15) seeking treatment for heroin use (180), for example children aged 11–12 in Sofia, Bulgaria, but, in general, demand for treatment for heroin appears to be rare among the young.
Dans le passé, il a été dit que la population de patients en demande de traitement pour usage d'opiacés est une population vieillissante et cette tendance s'est poursuivie en 2004. La quasi-totalité des usagers d'opiacés en demande de traitement ont plus de 20 ans et près de la moitié d'entre eux ont plus de 30 ans. Les données disponibles au niveau européen montrent que seul un petit groupe d'usagers d'opiacés (moins de 7 %) avaient moins de 20 ans lorsqu'ils ont demandé de l'aide pour la première fois (179). Occasionnellement, il est fait état de très jeunes personnes (moins de 15 ans) demandant un traitement pour dépendance à l'héroïne (180), comme des enfants de 11 ou 12 ans à Sofia (Bulgarie), mais, généralement, les demandes de traitement pour usage d'héroïne sont rares chez les jeunes.
Bereits in den Vorjahren wurde über das zunehmende Alter der Patienten berichtet, die eine Behandlung wegen des Konsums von Opioiden beantragen. Diese Tendenz setzte sich im Jahr 2004 fort. Fast alle Opioidkonsumenten, die sich in Behandlung begeben, sind älter als 20 Jahre, wobei fast die Hälfte bereits die 30 überschritten hat. Die auf europäischer Ebene verfügbaren Daten zeigen, dass die wenigsten Opioidkonsumenten (unter 7 %) jünger als 20 Jahre sind, wenn sie das erste Mal Hilfe in Anspruch nehmen (179). Vereinzelt wird über sehr junge Menschen (im Alter von unter 15 Jahren) berichtet, die sich wegen des Konsums von Heroin in Behandlung begeben (180), beispielsweise Kinder zwischen 11 und 12 Jahren in Sofia, Bulgarien. Im Allgemeinen werden jedoch Behandlungen im Zusammenhang mit Heroin offenbar nur selten von Jugendlichen nachgefragt.
En anteriores ocasiones se ha mencionado que los pacientes que solicitan tratamiento por consumo de opiáceos forman parte de un grupo de población con tendencia al envejecimiento, y esta trayectoria ha continuado en el año 2004. Casi todos los consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento superan los 20 años de edad y casi la mitad de ellos tienen más de 30 años. La información de que se dispone a escala europea revela que sólo un reducido grupo de consumidores de opiáceos (menos del 7 %) son menores de 20 años cuando piden ayuda por primera vez (179). Hay algunos informes esporádicos de personas muy jóvenes (menores de 15 años) que solicitan tratamiento por consumo de heroína (180), por ejemplo, niños de 11 o 12 años en Sofía (Bulgaria); pero, en general, la demanda de tratamiento por heroína suele ser poco frecuente entre los más jóvenes.
In passato è stato inoltre segnalato che la popolazione dei pazienti che fanno domanda di trattamento per consumo di oppiacei è una popolazione che invecchia, una tendenza questa che nel 2004 è stata confermata. Quasi tutti i consumatori di oppiacei che chiedono di entrare in terapia hanno più di 20 anni e quasi la metà ha più di 30 anni. I dati riferiti all’Unione europea suggeriscono che soltanto un piccolo gruppo di consumatori di oppiacei (meno del 7%) ha meno di 20 anni quando fanno per la prima volta richiesta di entrare in terapia (179). Occasionalmente vengono segnalati pazienti giovanissimi (meno di 15 anni) che desiderano entrare in terapia per curare la tossicodipendenza da eroina (180), come i bambini di 11–12 a Sofia, in Bulgaria; in generale, tuttavia, la richiesta di trattamento per eroina è un'eventualità rara tra i giovani.
Já se referiu em relatórios anteriores que a população de utentes que procuram tratamento por consumo de opiáceos está a envelhecer, e esta tendência manteve-se em 2004. Quase todos os consumidores de opiáceos que procuram tratamento têm mais de 20 anos, e quase metade tem mais de 30 anos. Os dados disponíveis a nível europeu mostram que apenas um pequeno grupo de consumidores de opiáceos (menos de 7%) tem menos de 20 anos, quando procura ajuda pela primeira vez (179). Ocasionalmente há notícia de pessoas muito jovens (com menos de 15 anos) que procuram tratamento devido ao consumo de heroína (180), por exemplo, crianças de 11–12 anos em Sófia, Bulgária, mas, de um modo geral, a procura de tratamento por consumo de heroína parece ser rara entre os jovens.
Κατά τα προηγούμενα έτη είχε αναφερθεί ότι ο πληθυσμός των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή παρουσιάζει γήρανση και η τάση αυτή συνεχίστηκε το 2004. Το σύνολο σχεδόν των χρηστών οπιοειδών που ζήτησαν θεραπεία είναι άνω των 20 ετών, και το ήμισυ σχεδόν είναι άνω των 30 ετών. Τα στοιχεία που είναι διαθέσιμα σε ευρωπαϊκό επίπεδο δείχνουν ότι μόνο μια μικρή ομάδα χρηστών οπιοειδών (λιγότερο από 7 %) είναι κάτω των 20 ετών όταν ζητούν βοήθεια για πρώτη φορά (179). Υπάρχουν περιστασιακές αναφορές πολύ νεαρών ατόμων (ηλικίας κάτω των 15 ετών) που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (180), για παράδειγμα παιδιά ηλικίας 11–12 ετών στη Σόφια της Βουλγαρίας, αλλά, κατά κανόνα, η αίτηση θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη φαίνεται να είναι σπάνιο φαινόμενο στους νέους.
Eerder is al gerapporteerd dat de groep cliënten die behandeling wegens opioïdengebruik aanvraagt, ouder wordt, en die trend heeft zich in 2004 voortgezet. Bijna alle opioïdengebruikers die om behandeling vragen, zijn ouder dan 20 jaar, en bijna de helft is ouder dan 30 jaar. De op EU-niveau beschikbare gegevens laten zien dat slechts een kleine groep opioïdengebruikers (minder dan 7%) bestaat uit cliënten die jonger zijn dan 20 jaar wanneer zij voor het eerst hulp zoeken (179). Een enkele melding betreft zeer jonge mensen (jonger dan 15) die in behandeling willen wegens heroïnegebruik (180), bijvoorbeeld kinderen van 11 of 12 jaar in Sofia, Bulgarije, maar in het algemeen lijkt de vraag naar behandeling voor heroïne onder jongeren zeer gering te zijn.
Již dříve bylo uvedeno, že populace klientů žádajících o léčbu kvůli užívání opiátů stárne a tento trend v roce 2004 nadále pokračoval. Téměř všichni uživatelé opiátů vyhledávající léčbu jsou starší dvaceti let a téměř polovině z nich je přes třicet. Údaje dostupné na evropské úrovni ukazují, že pouze malá skupina uživatelů opiátů vyhledávajících léčbu je mladší než 20 let v době, kdy poprvé vyhledají pomoc (179). Existují občasné zprávy o velmi mladých lidech (mladších 15 let), kteří vyhledají léčbu kvůli užívání heroinu (180), například děti ve věku 11–12 let v bulharské Sofii, avšak celkově se žádosti o léčbu kvůli užívání heroinu mezi mladými lidmi jeví jako vzácné.
Det er tidligere blevet rapporteret, at gennemsnitsalderen i den gruppe af klienter, der anmoder om behandling for opioidbrug, er stadig stigende, og denne tendens fortsatte i 2004. Næsten alle opioidbrugere, der søgte behandling, er over 20 år, og næsten halvdelen af dem er over 30. Det fremgår af oplysninger, der foreligger på europæisk plan, at kun en lille gruppe af opioidbrugerne (under 7 %) er under 20 år, når de første gang søger om hjælp (179). Der er nu og da indberetninger om meget unge mennesker (under 15 år), der søger behandling for heroinbrug (180), f.eks. børn på 11–12 år i Sofia, Bulgarien, men generelt synes anmodninger om heroinbehandling af være sjældne blandt de unge.
Aiemmin on raportoitu, että opioidien käytön takia hoitoon hakeutuvat asiakkaat ovat ikääntymässä, ja tämä suuntaus säilyi ennallaan vuonna 2004. Lähes kaikki hoitoon hakeutuvat opioidien käyttäjät ovat yli 20-vuotiaita, ja lähes puolet heistä on yli 30-vuotiaita. Euroopan tasolla saatavilla olevista tiedoista ilmenee, että vain pieni osa opioidien käyttäjistä (alle 7 %) on alle 20-vuotiaita, kun he hakeutuvat hoitoon ensimmäisen kerran (179). Erittäin nuorista (alle 15-vuotiaista) heroiinin takia hoitoon hakeutuvista henkilöistä raportoidaan satunnaisesti (180), esimerkiksi Sofiassa, Bulgariassa, on raportoitu 11- ja 12-vuotiaista lapsista, mutta yleisesti katsoen vaikuttaa siltä, että heroiiniin liittyvä hoidon kysyntä on harvinaista nuorten keskuudessa.
Arról már korábban is beszámoltak, hogy az opiáthasználat miatt kezelést kérő páciensek öregedő populációt képeznek, és ez a tendencia 2004-ben is folytatódott. A kezelést kérő opiáthasználók szinte valamennyien elmúltak már 20 évesek, és közel felük 30 évesnél is idősebb. Az európai szinten elérhető adatok azt mutatják, hogy az opiáthasználóknak csak egy kis csoportja (kevesebb mint 7%-uk) fiatalabb 20 évesnél az első segítségkérés idején179. Szórványos jelentések érkeztek ugyan nagyon fiatal (15 évesnél fiatalabb), heroinhasználat miatt kezelést kérő páciensekről180, a bulgáriai Szófia esetében például 11–12 éves gyermekekről, mindazonáltal úgy tűnik, hogy a heroin miatti kezelési igény általában véve ritkán fordul elő a fiatalok körében.
Det har tidligere vært rapportert at alderen på personer som søker behandling for opioidbruk er blitt høyere, og denne trenden fortsatte i 2004. Nesten alle som søker behandling for opioidbruk er over 20 år, og nesten halvparten er over 30. Europeiske data viser at bare en liten gruppe opioidbrukere (under 7 %) er under 20 år første gang de søker hjelp (179). Det kommer sporadisk rapporter om svært unge mennesker (under 15 år) som søker behandling for heroinbruk (180), f.eks. 11-12 år gamle i Sofia, Bulgaria, men generelt er det få unge som søker behandling for heroinbruk.
Jak podano wcześniej, pacjenci zgłaszający się na leczenie z uzależnienia opiatami należą do coraz starszej grupy wiekowej i w 2004 r. tendencja ta się utrzymywała. Prawie wszystkie ubiegające się o leczenie osoby zażywające opiaty były w wieku powyżej 20 lat, a prawie połowa z nich przekroczyła 30 lat. Dostępne dane na poziomie europejskim wskazują, że jedynie niewielka grupa osób zażywających opiaty (poniżej 7%) ma mniej niż 20 lat w chwili podjęcia terapii po raz pierwszy (179). Sporadycznie zdarzają się doniesienia o osobach bardzo młodych (w wieku poniżej 15 lat) zgłaszających się na leczenie z powodu zażywania heroiny (180), np. dotyczy to 11- i 12- letnich dzieci w Sofii (Bułgaria), ale ogólnie wydaje się, że wśród młodzieży przypadki zapotrzebowania na leczenie z powodu heroiny są rzadkie.
S-a constatat anterior o tendinţă de îmbătrânire a clientelei tratamentului pentru dependenţă de opiacee, iar această tendinţă a continuat în 2004. Aproape toţi consumatorii de opiacee care solicită tratament sunt de peste 20 de ani, iar aproape jumătate dintre aceştia sunt în vârstă de peste 30 de ani. Datele disponibile la nivel european indică faptul că numai un grup mic de consumatori de opiacee (mai puţin de 7 %) sunt în vârstă de sub 20 de ani atunci când solicită pentru prima dată ajutor (179). Există rapoarte sporadice privind persoane foarte tinere (sub 15 ani) care solicită tratament pentru consumul de heroină (180), de exemplu copiii între 11–12 ani din Sofia (Bulgaria), însă, în general, se pare că cererea de tratament pentru dependenţa de heroină este rară în rândul pacienţilor tineri.
Predtým sa uviedlo, že populácia klientov, ktorí žiadajú o liečbu kvôli užívaniu opiátov, starne, a že tento trend pokračoval v roku 2004. Takmer všetci užívatelia opiátov, ktorí vyhľadávajú liečbu, sú starší ako 20 rokov a takmer polovica z nich má viac ako 30 rokov. Údaje, ktoré sú dostupné na európskej úrovni, ukazujú, že iba malá skupina užívateľov opiátov (menej ako 7 %) má menej ako 20 rokov, keď po prvýkrát vyhľadá pomoc (179). Existujú občasné správy o veľmi mladých ľuďoch (vo veku menej ako 15 rokov), ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli užívaniu heroínu (180), napríklad deti vo veku 11 – 12 rokov v Sofii v Bulharsku, ale vo všeobecnosti dopyt po liečbe kvôli heroínu je medzi mladými ľuďmi zriedkavý.
Že prej se je poročalo, da se populacija uživalcev, ki se želijo zdraviti zaradi uporabe opiatov, stara, in v letu 2004 se je ta trend nadaljeval. Skoraj vsi uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti, so starejši od 20 let, in skoraj polovica jih je starejša od 30 let. Podatki, ki so na voljo na evropski ravni, kažejo, da je malo uživalcev (manj kot 7 %) mlajših od 20 let, ko si prvič poišče pomoč (179). Občasno se poroča o zelo mladih osebah (starih manj kot 15 let), ki se želijo zdraviti zaradi uživanja heroina (180), na primer otroci, stari od 11 do 12 let v Sofiji v Bolgariji, vendar se na splošno zdi, da je povpraševanje po zdravljenju zaradi heroina med mladimi redko.
Det har tidigare rapporterats att klienterna som söker behandling för opiatmissbruk blir allt äldre och denna trend fortsatte under 2004. Nästan samtliga opiatmissbrukare som söker behandling är äldre än 20 år och nästan hälften är äldre än 30 år. Uppgifter på europeisk nivå visar att endast en liten grupp opiatmissbrukare (mindre än 7 %) är yngre än 20 år när de första gången söker hjälp (179). Det finns spridda rapporter om mycket unga klienter (yngre än 15 år) som söker behandling för heroinmissbruk (180), exempelvis barn i åldrarna 11–12 år i Sofia, Bulgarien, men i allmänhet tycks efterfrågan på behandling för heroinmissbruk bland unga vara sällsynt.
Daha önce opioid kullanımı için tedavi görmek isteyen hasta nüfusunun yaşlanmakta olduğu rapor edilmiş ve bu eğilim 2004 yılında sürmüştür. Tedavi görmek isteyen opioid kullanıcılarının neredeyse tümü 20’nin ve yaklaşık yarısı da 30 yaşın üzerindedir. Avrupa düzeyinde mevcut veriler yalnızca küçük bir opioid kullanıcısı grubunun (% 7’den az) ilk yardım istediklerinde 20 yaşından genç olduğunu göstermektedir (179). Eroin kullanımı için tedavi görmek isteyen çok genç kişilere (15 yaşından küçük) dair raporlar nadiren bulunmaktadır (180). Örneğin Sofya, Bulgaristan’da 11-12 yaşında çocuklar bildirilmiştir ama genellikle eroin için tedavi talebi gençler arasında nadir gibi görünmektedir.
Jau iepriekš ir ziņots, ka opioīdu ārstniecības pieprasītāju vecums palielinās - šī tendence 2004. gadā ir turpinājusies. Gandrīz visi opioīdu lietotāji, kas vēlas ārstēties, ir vecāki par 20 gadiem un gandrīz puse ir vecāki par 30 gadiem. Eiropas līmenī pieejamā informācija liecina, ka tikai neliela daļa (mazāk nekā 7 %) opioīdu lietotāju pirmo reizi griežoties pēc palīdzības ir jaunāki par 20 gadiem (179). Reizēm pienāk ziņas par ļoti jauniem (15 gadus nesasniegušiem) pacientiem, kas vēlas ārstēties no heroīna atkarības (180), piemēram, par 11-12 gadus veciem bērniem Bulgārijā Sofijā, bet kopumā šķiet, ka ārstniecības pieprasījumi no gados jauniem heroīna lietotājiem ir reti.
  3. peatükk: Kanep  
a teatas 3–44% 15–34aastastest eurooplastest, et on kanepit proovinud, 3–20% oli tarbinud seda viimase aasta jooksul ning 1,5–13% oli tarbinud seda viimase kuu jooksul, kusjuures kõige kõrgemad näitajad olid taas Tšehhi Vabariigis, Hispaanias ja Ühendkuningriigis.
Use of illegal drugs, including cannabis, is concentrated mainly among young people. In 2004, between 3 % and 44 % of Europeans aged 15–34 reported having tried cannabis, 3–20 % had used it in the last year, and 1.5–13 % had used it in the last month, with the highest figures again coming from the Czech Republic, Spain and the United Kingdom. The European averages for this age group are 32 % for lifetime use, 14 % for last year use (compared with 2 % for 35- to 64-year-olds) and over 7 % for last month use (compared with 1 % for 35- to 64-year-olds) (58).
L'usage de substances illicites, dont le cannabis, est essentiellement concentré chez les jeunes. En 2004, entre 3 % et 44 % des Européens âgés de 15 à 34 ans ont déclaré avoir essayé le cannabis, de 3 à 20 % en avaient consommé au cours des douze derniers mois et entre 1,5 et 13 % en avaient consommé au cours des 30 derniers jours. Les chiffres les plus élevés étaient enregistrés en République tchèque, en Espagne et au Royaume-Uni. Les moyennes européennes pour cette tranche d'âge se situent à 32 % pour la consommation au cours de la vie, à 14 % pour la consommation au cours des douze derniers mois (contre 2 % pour les 35 à 64 ans) et à plus de 7 % pour la consommation au cours des 30 derniers jours (contre 1 % pour les 35 à 64 ans) (58).
Illegale Drogen, einschließlich Cannabis, werden vor allem von jungen Menschen konsumiert. Im Jahr 2004 gaben 3 % bis 44 % der Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren an, Cannabis probiert zu haben. Zwischen 3 % und 20 % haben die Droge in den letzten 12 Monaten konsumiert, während 1,5 % bis 13 % angaben, im Laufe des letzten Monats Cannabis eingenommen zu haben. Die höchsten Zahlen wurden dabei wiederum aus der Tschechischen Republik, Spanien und dem Vereinigten Königreich gemeldet. Die europäischen Durchschnittsraten für diese Altersgruppe betragen 32 % für die Lebenszeitprävalenz, 14 % für den Konsum in den letzten 12 Monaten (gegenüber 2 % bei den 35- bis 64-Jährigen) und über 7 % für den Konsum im letzten Monat (gegenüber 1 % bei den 35- bis 64-Jährigen) (58).
El consumo de drogas ilegales, incluido el cannabis, se concentra principalmente entre los jóvenes. En 2004, entre el 3 % y el 44 % de los europeos con edades comprendidas entre los 15 y los 34 años reconocía haber probado el cannabis, del 3 al 20 % afirmaba haberlo consumido en el último año, y entre el 1,5 y el 13 % reconocía haberlo consumido en el último mes. De nuevo las cifras más altas son las correspondientes a la República Checa, España y el Reino Unido. En Europa, para este grupo de edad se registran los siguientes porcentajes: el 32 % para el consumo a lo largo de la vida, el 14 % para el consumo en el último año (en comparación con el 2 % de las personas con edades comprendidas entre los 35 y los 64 años) y más del 7 % para el consumo en el último mes (en comparación con el 1 % de las personas con edades comprendidas entre los 35 y los 64 años) (58).
L’uso di sostanze illecite, compresa la cannabis, è diffuso prevalentemente tra i giovani. Nel 2004 una percentuale compresa tra il 3% e il 44% di cittadini europei nella fascia di età 15-34 anni ha ammesso di aver provato la cannabis, il 3-20% di averne fatto uso nell’ultimo anno, l’1,5-13% nell’ultimo mese, con le cifre più alte provenienti ancora una volta da Repubblica ceca, Spagna e Regno Unito. Le medie europee per questo gruppo di età sono il 32% per il consumo una tantum, il 14% per il consumo negli ultimi 12 mesi (rispetto al 2% degli adulti di età compresa tra i 35 e i 64 anni) e il 7% per il consumo nell’ultimo mese (rispetto all’1% degli adulti di età compresa tra i 35 e i 64 anni) (58).
O consumo de drogas ilegais, incluindo a cannabis, concentra-se principalmente entre os jovens. Em 2004, 3% a 44% dos europeus entre os 15 e os 34 anos afirmaram ter experimentado a cannabis, 3% a 20% tinham-na consumido no último ano e 1,5% a 13% tinham-na consumido no último mês, provindo os valores mais elevados, uma vez mais, da República Checa, Espanha e Reino Unido. As médias europeias para esta faixa etária são de 32% para o consumo ao longo da vida, 14% para o consumo no último ano (sendo apenas de 2% para as pessoas entre os 35 e os 64 anos) e mais de 7% para o consumo no último mês (1% para as pessoas entre os 35 e os 64 anos) (58).
Η χρήση παράνομων ναρκωτικών, συμπεριλαμβανομένης της κάνναβης, επικεντρώνεται κυρίως στους νέους. Το 2004, μεταξύ 3 % και 44 % των Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών ανέφεραν ότι δοκίμασαν κάνναβη, 3–20 % είχε κάνει χρήση κατά το τελευταίο έτος, και 1,5–13 % είχε κάνει χρήση κατά τον τελευταίο μήνα. Τα υψηλότερα ποσοστά προέρχονταν και πάλι από την Τσεχική Δημοκρατία, την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο. Οι ευρωπαϊκοί μέσοι όροι για τη συγκεκριμένη ηλικιακή ομάδα είναι 32 % για χρήση σε όλη τη ζωή, 14 % για χρήση κατά το τελευταίο έτος (σε σύγκριση με 2 % για τα άτομα ηλικίας 35 έως 64 ετών) και πάνω από 7 % για χρήση κατά τον τελευταίο μήνα (σε σύγκριση με 1 % για τα άτομα ηλικίας 35 έως 64 ετών) (58).
Het gebruik van illegale drugs, waaronder cannabis, vindt voornamelijk plaats door jongeren. In 2004 gaf tussen de 3 en 44% van de Europeanen in de leeftijdsgroep van 15 tot 34 jaar aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, 3-20% had de drug in de afgelopen 12 maanden gebruikt, en 1,5-13% had in de laatste 30 dagen gebruikt, waarbij de hoogste percentages wederom afkomstig waren van Tsjechië, Spanje en het Verenigd Koninkrijk. De Europese gemiddelden voor deze leeftijdsgroep bedragen 32% voor “ooit”-gebruik, 14% voor recent gebruik (tegen 2% voor de leeftijdsgroep 35-64 jaar) en meer dan 7% voor actueel gebruik (tegen 1% voor de leeftijdsgroep 35-64 jaar) (58).
Užívání nelegálních drog včetně konopí je rozšířeno především mezi mládeží. V roce 2004 uvedlo 3 až 44 % Evropanů ve věku 15–34 let, že konopí vyzkoušeli, 3–20 % je zkusilo v průběhu posledního roku a 1,5–13 % je užilo za poslední měsíc. Nejvyšší údaje jsou opět z České republiky, Španělska a Spojeného království. V této věkové skupině činí evropský průměr 32 % v případě celoživotní prevalence, 14 % v případě užití drogy v posledním roce (ve srovnání s 2 % ve věkové skupině 35–64 let) a 7 % v případě užití v posledním měsíci (ve srovnání s 1 % ve skupině 35–64 let) (58).
Brugen af illegale stoffer, herunder cannabis, er hovedsagelig koncentreret blandt unge. I 2004 havde mellem 3 og 44 % af europæere i alderen 15–34 år prøvet cannabis, 3–20 % havde brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, og 1,5–13 % havde brugt det inden for den seneste måned, idet de højeste tal igen er registreret i Tjekkiet, Spanien og Det Forenede Kongerige. Gennemsnittene i Europa for denne aldersgruppe er 32 % for langtidsprævalens, 14 % for brug inden for de seneste 12 måneder (i forhold til 2 % for de 35–64-årige) og over 7 % for brug inden for den seneste måned (i forhold til 1 % for de 35–64-årige) (58).
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on Euroopassa keskittynyt pääasiassa nuorten piiriin; 15–34-vuotiaista 3–44 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista ainakin kerran, 3–20 prosenttia käyttäneensä sitä viimeisen vuoden aikana ja 1,5–13 prosenttia käyttäneensä sitä viimeisen kuukauden aikana. Luvut olivat jälleen korkeimmat Tšekissä, Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa. Euroopan keskiarvo tässä ikäryhmässä on ainakin kerran käyttäneiden kohdalla 32 prosenttia, viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden kohdalla 14 prosenttia (35–64-vuotiaiden ryhmässä 2 %) ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla yli 7 prosenttia (35–64-vuotiaiden ryhmässä 1 %) (58).
Az illegális kábítószerek, köztük a kannabisz használata elsősorban a fiatalok körében koncentrálódik. 2004-ben a 15–34 éves európaiak 3–44%-a nyilatkozott úgy, hogy próbálta már a kannabiszt, 3–20%-a használta az elmúlt egy évben, 1,5–13%-uk pedig az elmúlt hónapban is; e téren ismét Csehországból, Spanyolországból és az Egyesült Királyságból származtak a legmagasabb számok. A korcsoport tekintetében az európai átlag 32% a kipróbálás, 14% az elmúlt évi használat (szemben a 35–64 évesek 2%-ával) és több mint 7% az elmúlt havi használat esetében (szemben a 35–64 évesek 1%-ával)58.
Bruken av illegale rusmidler, inkludert cannabis, er hovedsakelig et ungdomsfenomen. I 2004 hadde mellom 3 % og 44 % av alle europeere i alderen 15-34 prøvd cannabis, 3-20 % hadde brukt stoffet i løpet av siste år, og 1,5-13 % hadde brukt det i løpet av siste måned. De høyeste tallene kom igjen fra Den tsjekkiske republikk, Spania og Storbritannia. Europeiske gjennomsnittstall for denne aldersgruppen er 32 % for livstidsbruk, 14 % for bruk siste år (mot 2 % for aldersgruppen 35-64) og over 7 % for bruk siste måned (mot 1 % for aldersgruppen 35-64) (58).
Zażywanie nielegalnych narkotyków, w tym konopi indyjskich, jest rozpowszechnione przede wszystkim wśród ludzi młodych. W 2004 r. od 3% do 44% Europejczyków w wieku 15–34 lat zgłosiło zażywanie konopi indyjskich, 3–20% zażywało je w ciągu ostatniego roku, a 1,5–13% zażywało je w ostatnim miesiącu, przy czym najwyższe liczby ponownie odnoszą się do Czech, Hiszpanii i Wielkiej Brytanii. W Europie w tej grupie wiekowej przeciętny odsetek wynosił 32% w odniesieniu do osób, które przynajmniej raz zażywały narkotyk, 14% w odniesieniu do osób, które zażywały go w ciągu ostatniego roku (w porównaniu do 2% w grupie wiekowej 35–64 lata) i ponad 7% w odniesieniu do osób, które zażywały narkotyk w ostatnim miesiącu (w porównaniu do 1% w grupie wiekowej 35–64 lata) (58).
Consumul drogurilor ilegale, inclusiv al canabisului, se concentrează în principal în rândul tinerilor. În 2004, între 3 % şi 44 % dintre europenii din grupa de vârstă 15–34 de ani au declarat că au consumat canabis, 3–20 % au consumat canabis în ultimul an, iar 1,5–13 % au consumat drogul în ultima lună, cele mai mari cifre provenind din nou din Republica Cehă, Spania şi Regatul Unit. Pentru această grupă de vârstă, mediile europene reprezintă 32 % pentru consumul pe parcursul vieţii, 14 % pentru consumul din ultimul an (în comparaţie cu 2 % pentru grupa de vârstă 35–64 de ani) şi peste 7 % pentru consumul din ultima lună (în comparaţie cu 1 % pentru grupa de vârstă 35–64 de ani) (58).
Užívanie nezákonných drog vrátane kanabisu sa sústreďuje najmä medzi mladými ľuďmi. V roku 2004 3% až 44 % Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádzalo, že okúsili kanabis, 3 – 20 % ho užívalo v poslednom roku a 1,5 – 13 % ho užívalo v poslednom mesiaci s najvyššími údajmi prichádzajúcimi opäť z Českej republiky, Španielska a Spojeného kráľovstva. Európske priemery pre túto vekovú skupinu sú 32 % pre celoživotné užívanie, 14 % pre užívanie v poslednom roku (v porovnaní s 2 % pre 35- až 64-ročných) a viac ako 7 % pre užívanie v poslednom mesiaci (v porovnaní s 1 % pre 35- až 64-ročných) (58).
Uživanje prepovedanih drog, vključno s konopljo, je najbolj razširjeno predvsem med mladimi. Po poročilih za leto 2004 je od 3 % do 44 % Evropejcev v starosti od 15 do 34 let že poskusilo konopljo, od 3 % do 20 % jo je zaužilo v zadnjem letu in od 1,5 % do 13 % jo je zaužilo v zadnjem mesecu, pri čemer najvišje vrednosti prihajajo iz Češke republike, Španije in Združenega kraljestva. Evropsko povprečje za to starostno skupino znaša 32 % tistih, ki so jo že kdaj zaužili, 14 % tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu (v primerjavi z 2 % za stare od 35 do 64 let) in nad 7 % tistih, ki so jo zaužili v zadnjem mesecu (v primerjavi z 1 % za stare od 35 od 64 let) (58).
Användning av olagliga droger, inklusive cannabis, sker främst bland unga. År 2004 rapporteras att mellan 3 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis, 3–20 % hade använt det under de senaste 12 månaderna, och 1,5 –13 % hade använt drogen under den senaste månaden, där de högsta siffrorna kommer från Tjeckien, Spanien och Storbritannien. Det europeiska genomsnittet för denna åldersgrupp är 32 % som har använt drogen någon gång, 14 % har använt drogen under föregående år (jämfört med 2 % för åldersgruppen 35- 64 år) och över 7 % har använt drogen under föregående månad (jämfört med 1 % för åldersgruppen 35- 64 år) (58).
Esrar dahil yasadışı uyuşturucuların kullanımı, en çok gençler arasında görülmektedir. 2004’te, 15-34 yaş arası Avrupalıların % 3 ila % 44’ü esrarı denemiş olduğunu, % 3-20’si geçmiş yılda kullandığını ve % 1,5-13’ü de geçmiş ayda kullandığını bildirmiş olup en yüksek rakamlar yine Çek Cumhuriyeti, İspanya ve Birleşik Krallık'tan gelmektedir. Bu yaş grubu için Avrupa ortalamaları yaşam boyu kullanım için % 32, geçmiş yılda kullanım için % 14 (35 ila 64 yaşındakiler için % 2’yle karşılaştırıldığında) ve geçmiş ayda kullanım için de % 7’nin üzerindedir (35 ila 64 yaşındakiler için % 1’le karşılaştırıldığında) (58).
Nelegālu narkotiku, tostarp kaņepju lietošana visvairāk ir izplatīta tieši jauniešu vidū. Saskaņā ar 2004. gada datiem 3 % līdz 44 % eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir lietojuši kaņepes, 3 % līdz 20 % ir lietojuši kaņepes pēdējā gadā, bet 1,5 % līdz 13 % ir lietojuši kaņepes pēdējā mēnesī, augstākie rādītāji atkal ir Čehijā, Spānijā un Apvienotajā Karalistē. Šajā vecuma grupā Eiropas vidējie rādītāji ir šādi: 32 % ilgtermiņa lietotāji, 14 % pēdējā gada lietotāji (salīdzinājumā ar 2 % vecuma grupā no 35 līdz 64 gadiem) un vairāk nekā 7 % pēdējā mēneša lietotāji (salīdzinājumā ar 1 % vecuma grupā no 35 līdz 64 gadiem) (58).
  3. peatükk: Kanep  
Kanepi tarbimine on sageli juhuslik või katkeb teatud aja pärast. Keskmiselt on 33% kunagi kanepit proovinud eurooplastest tarbinud seda ka viimase aasta jooksul, samal ajal kui vaid 16% on tarbinud seda viimase 30 päeva jooksul.
Cannabis use tends to be occasional or discontinued some time after its initiation. On average, 33 % of Europeans who have ever tried cannabis have also used it in the last year, whereas only 16 % have used it in the last 30 days. These proportions, known as ‘continuation rates’, vary across countries, ranging from 20 % to 45 % for last year continuation and from 10 % to 25 % for last 30 days continuation (64).
La consommation de cannabis tend à être occasionnelle ou interrompue après un certain temps. En moyenne, 33 % des Européens qui ont un jour pris du cannabis en ont également consommé au cours des douze derniers mois, tandis que 16 % seulement en ont consommé au cours des 30 derniers jours. Ces proportions, connues sous le nom de «taux de continuité», varient selon les pays, la fourchette allant de 20 à 45 % pour la poursuite au cours des douze derniers mois et de 10 à 25 % pour la continuation de la consommation au cours des trente derniers jours (64).
Cannabiskonsum findet eher gelegentlich statt oder wird nach einiger Zeit wieder eingestellt. Im Durchschnitt haben 33 % aller Europäer, die mindestens einmal im Leben Cannabis probiert haben, Cannabis auch während der vergangenen 12 Monate konsumiert, während nur 16 % die Droge in den letzten 30 Tagen eingenommen haben. Diese so genannten „Fortsetzungsraten“ variieren von Land zu Land und reichen von 20 % bis 45 % für die letzten 12 Monate und von 10 % bis 25 % für die letzten 30 Tage (64).
El consumo de cannabis tiende a ser ocasional, o a interrumpirse después de un cierto tiempo de haberse iniciado. Por término medio, el 33 % de los europeos que han tenido alguna experiencia con el cannabis afirma haberlo consumido en el último año, mientras que sólo el 16 % lo ha consumido en los últimos 30 días. Estas proporciones, conocidas como «tasas de continuación», varían en todos los países, oscilando entre el 20 % y el 45 % para la continuación en el último año y entre el 10 % y el 25 % para la continuación en los últimos 30 días (64).
Il consumo di cannabis tende a essere occasionale o ad essere interrotto dopo un certo tempo. In media, il 33% dei cittadini europei che hanno provato la cannabis almeno una volta nella vita ne ha fatto uso anche nell’ultimo anno, mentre soltanto il 16% l’ha consumata negli ultimi 30 giorni. Questi dati, noti come “percentuali di continuità”, variano da paese a paese e sono compresi tra il 20% e il 45% per la continuità nell’ultimo anno e tra il 10% e il 25% per la continuità negli ultimi 30 giorni (64).
O consumo de cannabis tende a ser ocasional ou a cessar algum tempo depois de ser iniciado. Em média, 33% dos europeus que experimentaram cannabis também a consumiram no último ano, ao passo que apenas 16% a consumiram nos últimos 30 dias. Estas percentagens, denominadas “taxas de continuação”, variam consoante os países, sendo de 20% a 45% para a continuação no último ano e de 10% a 25% para a continuação nos últimos 30 dias (64).
Η χρήση της κάνναβης τείνει να είναι περιστασιακή ή να διακόπτεται ύστερα από κάποιο χρονικό διάστημα από την έναρξη της χρήσης. Κατά μέσο όρο, το 33 % των Ευρωπαίων που έχει δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά έκανε χρήση και κατά το τελευταίο έτος, ενώ μόλις 16 % έκανε χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες. Τα ποσοστά αυτά, γνωστά ως «ποσοστά συνεχούς χρήσης», ποικίλλουν από χώρα σε χώρα, καθώς κυμαίνονται από 20 % έως 45 % για τη συνεχή χρήση κατά το τελευταίο έτος και από 10 % έως 25 % για τη συνεχή χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες (64).
Gebruik van cannabis is vaak incidenteel of er wordt enige tijd na initiatie in het gebruik mee gestopt. Gemiddeld heeft 33% van de Europeanen die ooit cannabis hebben geprobeerd deze drug ook in de laatste 12 maanden gebruikt, terwijl slechts 16% dat in de laatste 30 dagen heeft gedaan. Deze percentages, die “continueringspercentages” worden genoemd, zijn van land tot land verschillend, en variëren van 20 tot 45% voor continuering in de laatste 12 maanden en van 10 tot 25% voor continuering in de laatste 30 dagen (64).
Užívání konopí bývá příležitostné nebo se od něj po určité době od začátku užívání upouští. V průměru 33 % Evropanů, kteří v životě vyzkoušeli konopí, je užilo také v průběhu posledního roku, zatímco k užití za posledních třicet dnů došlo pouze u 16 %. Tyto podíly, které se rovněž označují jako „míra pokračujícího užívání“, se v různých zemích liší a pohybují se od 20 do 45 % z hlediska pokračujícího užívání v posledním roce a od 10 do 25 % u pokračujícího užívání v posledních 30 dnech (64).
Brugen af cannabis har en tendens til at være lejlighedsvis eller blive afbrudt nogen tid efter den første brug. I gennemsnit har 33 % af de europæere, som nogensinde har prøvet cannabis, også brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, mens kun 16 % har brugt cannabis inden for de seneste 30 dage. Disse andele, kaldet "fortsættelsesfrekvenser", varierer landene imellem, nemlig fra 20 til 45 % med hensyn til fortsat brug inden for de seneste 12 måneder og fra 10 til 25 % med hensyn til fortsat brug inden for de seneste 30 dage (64).
Kannabiksen käyttö on yleensä satunnaista tai se lopetetaan jonkin ajan kuluttua aloittamisesta. Euroopassa keskimäärin 33 prosenttia kannabista ainakin kerran käyttäneistä aikuisista ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeksi kuluneen vuoden aikana ja vain 16 prosenttia viimeksi kuluneiden 30 päivän aikana. Tämä ”käytön jatkamisasteeksi” nimetty luku vaihtelee maittain: se on viimeksi kuluneen vuoden aikana jatkuneen käytön osalta 20–45 prosenttia ja viimeksi kuluneiden 30 päivän aikana jatkuneen käytön osalta 10–25 prosenttia (64).
Úgy tűnik, hogy a kannabiszhasználat alkalomszerű, illetve az elkezdés után valamennyi idővel felhagynak vele. Azok közül az európaiak közül, akik már kipróbálták a kannabiszt, 33% használta az elmúlt év során is, de csak 16% volt azok aránya, akik az elmúlt 30 napban is használták. Ezek az arányok, az ún. „folytatási arányok” országonként változóak, az elmúlt évi folytatás tekintetében 20–45% között, az elmúlt 30 napi folytatás esetében pedig 10–25% között mozognak64.
Bruken av cannabis foregår oftest sporadisk og usammenhengende i noen tid etter debuten. I gjennomsnitt har 33 % av alle europeere som noen gang har prøvd cannabis, også brukt stoffet det siste året, mens bare 16 % har brukt det siste 30 dager. Tallene, eller “fortsettelsesratene”, varierer fra land til land, og ligger mellom 20 % og 45 % for fortsettelse siste år, og fra 10 % til 25 % for fortsettelse siste 30 dager (64).
Konopie indyjskie zażywa się zazwyczaj sporadycznie lub zaprzestaje się ich zażywania po upływie pewnego okresu od inicjacji. Średnio 33% Europejczyków, którzy kiedykolwiek próbowali konopi indyjskich, zażywało ich również w ubiegłym roku, podczas gdy tylko 16% w ciągu ostatnich 30 dni. Te proporcje, określane jako „wskaźniki kontynuacji”, różnią się w poszczególnych krajach i wahają się od 20% do 45% w odniesieniu do wskaźnika kontynuacji w ostatnim roku oraz od 10% do 25% w odniesieniu do wskaźnika kontynuacji w ciągu ostatnich 30 dni (64).
Consumul de canabis tinde să fie ocazional sau să fie abandonat după o perioadă de timp de la iniţiere. În medie, 33 % din europenii care au încercat vreodată canabis l-au consumat şi în ultimul an, pe când doar 16 % au consumat canabis în ultimele 30 de zile. Aceste proporţii, cunoscute ca „rate de continuare”, variază de la o ţară la alta, între 20 % – 45 % pentru continuarea pe parcursul ultimului an şi între 10 % – 25 % pentru continuarea pe parcursul ultimelor 30 de zile (64).
Užívanie kanabisu má tendenciu byť občasné alebo prerušené na určitú dobu po jeho začatí. V priemere 33 % z Európanov, ktorí už niekedy okúsili kanabis, ho užívali aj v poslednom roku, zatiaľ čo iba 16 % ho užívalo v posledných 30 dňoch. Tieto podiely, známe ako „miery pokračovania“ sa medzi jednotlivými krajinami líšia a pohybujú sa od 20 % do 45 % pre pokračovanie v poslednom roku a od 10 % do 25 % pre pokračovanie v posledných 30 dňoch (64).
Konoplja se ponavadi uživa občasno ali pa se uživanje nekaj časa po začetku njenega uživanja prekine. Povprečno je 33 % Evropejcev, ki so kdaj poskusili konopljo, to zaužilo tudi v zadnjem letu, medtem ko jih je samo 16 %, ki so jo zaužili v zadnjih 30 dneh. Ti deleži, znani kot "deleži nadaljevanja uživanja", se med državami razlikujejo in segajo od 20 % do 45 % za nadaljevanje v zadnjem letu ter od 10 % do 25 % za nadaljevanje v zadnjih 30 dneh (64).
Cannabisanvändning tenderar att vara tillfällig eller avbrytas en viss tid efter det att det har inletts. I genomsnitt rapporterar 33 % av Europas invånare som någon gång har använt cannabis att de har använt drogen de senaste tolv månaderna, men bara 16 % att de har använt cannabis de senaste 30 dagarna. Dessa förhållanden, som kallas fortsatt användning (continuation rates), skiljer sig mellan länderna och varierar mellan 20 % och 45 % för förra årets fortsatta användning och mellan 10 % och 25 % för de senaste dagarnas fortsatta användning (64).
Esrar kullanımı, başlandıktan bir süre sonra ara sıra olmaya veya bitmeye eğilim göstermektedir. Ortalama olarak, esrarı denemiş olan Avrupalıların % 33’ü bunu aynı zamanda geçen yıl da kullanmışken, yalnızca % 16’sı son 30 gün içinde kullanmıştır. ‘Devam ettirme oranları’ olarak bilinen bu oranlar, geçen yıl devam ettirme için % 20 ve % 45 ve son 30 gün devam ettirme için % 10 ve % 25 arasında değişerek ülkeler arasında farklılıklar göstermektedir (64).
Kaņepju lietošanai mēdz būt gadījuma raksturs, un nereti kādu laiku pēc lietošanas sākuma kaņepes pārtrauc lietot. Vidēji 33 % eiropiešu, kas kādreiz ir pamēģinājuši kaņepes, tās ir lietojuši arī pēdējā gadā, un tikai 16 % ir lietojuši kaņepes pēdējās 30 dienās. Šie rādītāji, ko sauc par ,,turpināšanas rādītājiem”, dažādās valstīs ir atšķirīgi un svārstās no 20 % līdz 45 % attiecībā uz lietošanu pēdējā gadā un no 10 % līdz 25 % attiecībā uz lietošanu pēdējās 30 dienās (64).
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Kokaiinitarbimise hinnangute järgi (eelmise aasta levimus) on kokaiin tarbitavuselt teine ebaseaduslik uimasti Euroopas, edestades napilt amfetamiini ja ecstasy't. Tarbimise tase on aga üldiselt stabiliseerunud, võrreldes perioodiga, mil kokaiinitarbimine suurenes märkimisväärselt.
Estimates of cocaine use (last year prevalence) now place the drug slightly ahead of amphetamine and ecstasy as Europe’s second most used illicit drug. However, the general picture is one of stabilisation in levels of use after a period in which users of the drug increased considerably in number. The large increases in cocaine prevalence experienced by Spain and the United Kingdom from the mid to late 1990s seem to have stabilised since 2000 or 2001. Elsewhere, while some moderate increases in levels of cocaine use have been noted in a few countries; dramatic increases are not being reported. Overall, the cocaine situation remains very heterogeneous in Europe and significant cocaine use is restricted to a few, mainly Western European, countries.
Les estimations relatives à la consommation de cocaïne (prévalence au cours de la dernière année) placent désormais cette drogue juste devant les amphétamines et l’ecstasy comme la deuxième drogue illicite la plus consommée en Europe. Toutefois, de manière générale, on constate une stabilisation de la consommation après une période au cours de laquelle la consommation de cette drogue a considérablement augmenté. Les augmentations importantes de la prévalence de cocaïne en Espagne et au Royaume-Uni, de la moitié jusqu’à la fin des années 90, semblent s’être stabilisées depuis 2000 ou 2001. Ailleurs, bien que des augmentations modérées de la consommation de cocaïne aient été constatées dans quelques pays, aucune croissance spectaculaire n’a été rapportée. Dans l’ensemble, la situation de la cocaïne reste très hétérogène en Europe, et la consommation importante de cocaïne se limite à quelques pays, principalement d’Europe occidentale.
Nach Schätzungen des Kokainkonsums (Prävalenz während der letzten 12 Monate) liegt diese Droge etwas vor Amphetaminen und Ecstasy und ist damit die illegale Droge, die in Europa am zweithäufigsten konsumiert wird. Trotzdem ist das allgemeine Bild nach einer Phase, in der die Zahl der Konsumenten kräftig zugenommen hat, eines der Stabilisierung. Der starke Anstieg der Kokainprävalenz, der von der Mitte bis Ende der 90er Jahre in Spanien und im Vereinigten Königreich zu beobachten war, ist seit 2000 bzw. 2001 ausgelaufen. In einigen anderen Ländern lässt sich zwar noch eine moderate Zunahme des Kokainkonsums beobachten, dramatische Zuwächse werden aber nicht gemeldet. Insgesamt bleibt die Kokainlage in Europa sehr heterogen, und der signifikante Kokainkonsum ist auf wenige, hauptsächlich westeuropäische Länder beschränkt.
Las estimaciones sobre consumo de cocaína (prevalencia en los últimos 12 meses) sitúan actualmente a esta droga ligeramente por encima de las anfetaminas y el éxtasis, convirtiéndola así en la segunda droga ilegal de mayor consumo en Europa. Sin embargo, la situación general muestra una estabilización de los niveles de consumo tras un período en que el número de consumidores aumentó considerablemente. Los grandes aumentos de la prevalencia del consumo de cocaína registrados en España y el Reino Unido a partir de la segunda mitad de la década de los noventa parecen haberse estabilizado desde 2000 o 2001. Y si bien en algunos países se ha observado un aumento moderado del consumo de cocaína, no se han señalado incrementos espectaculares. En general, la situación de la cocaína sigue siendo muy heterogénea en Europa y el consumo importante de cocaína se limita a unos cuantos países, sobre todo de Europa Occidental.
Le stime sul consumo di cocaina (prevalenza nell’ultimo anno) pongono ora questa sostanza poco più avanti dell’anfetamina e dell’ecstasy, al secondo posto tra le sostanze illecite più consumate in Europa. Tuttavia, il quadro generale sui livelli di consumo sembra additare a una stabilizzazione, dopo un periodo in cui il numero dei consumatori era cresciuto in maniera significativa. Tra il 2000 e il 2001, dopo l’impennata registrata in Spagna e Regno Unito a partire dalla seconda metà degli anni Novanta, il dato relativo alla prevalenza della cocaina sembra essersi stabilizzato. Altrove non si registrano drastici aumenti del consumo di cocaina, a parte le modeste crescite riferite in qualche paese. In generale, la situazione in Europa per quanto riguarda la cocaina rimane molto eterogenea e il consumo massiccio di tale droga è ristretto a una manciata di paesi, soprattutto dell’Europa occidentale.
As estimativas do consumo de cocaína (prevalência no último ano) situam esta droga ligeiramente à frente das anfetaminas e do ecstasy como a segunda droga ilegal mais consumida na Europa. Contudo, a nível geral, os níveis de consumo estabilizaram, após um período em que o número de consumidores da droga aumentou consideravelmente. O forte aumento da prevalência do consumo de cocaína registado na Espanha e no Reino Unido entre meados e o final da década de 90 parece ter estabilizado a partir de 2000 ou 2001. Noutros países, apesar de se ter observado um aumento moderado dos níveis de consumo de cocaína, não há notícia da ocorrência de aumentos drásticos. Globalmente, a situação da cocaína continua a ser muito heterogénea na Europa, restringindo-se o consumo significativo desta droga a um pequeno número de países, principalmente da Europa Ocidental.
Εκτιμήσεις για τη χρήση της κοκαΐνης (επικράτηση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος) δίνουν στο ναρκωτικό αυτό ελαφρό προβάδισμα ως δεύτερη συχνότερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ναρκωτική ουσία σε σχέση με την αμφεταμίνη και την έκσταση. Ωστόσο, από τη γενικότερη εικόνα προκύπτει σταθεροποίηση των επιπέδων χρήσης μετά από μια περίοδο κατά την οποία ο αριθμός των χρηστών της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας αυξήθηκε σημαντικά. Οι μεγάλες αυξήσεις στην επικράτηση της χρήσης της κοκαΐνης που παρουσιάστηκαν στην Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο από τα μέσα έως τα τέλη της δεκαετίας του ’90 φαίνεται ότι σταθεροποιούνται από το 2000 ή το 2001. Όσον αφορά άλλα κράτη, σημειώνονται μεν μέτριες αυξήσεις στα επίπεδα της χρήσης της κοκαΐνης σε ορισμένες χώρες, ωστόσο δεν αναφέρονται δραματικές αυξήσεις. Συνολικά, η κατάσταση σε σχέση με την κοκαΐνη παραμένει εξαιρετικά ανομοιογενής στην Ευρώπη και η σημαντική χρήση κοκαΐνης περιορίζεται σε λίγες, κυρίως δυτικοευρωπαϊκές χώρες.
Volgens schattingen van het cocaïnegebruik (prevalentie van vorig jaar) komt cocaïne net voor amfetamine en ecstasy als Europa’s op een na meest gebruikte illegale drug. Toch is het algemene beeld dat de gebruiksniveaus gestabiliseerd zijn na een periode die een aanzienlijke stijging van het aantal cocaïnegebruikers te zien gaf. De sterke toename van cocaïneprevalentie in Spanje en het Verenigd Koninkrijk van het midden tot het einde van de jaren negentig van de vorige eeuw lijken sinds 2000 of 2001 te zijn gestabiliseerd. Terwijl in een paar landen een gematigde stijging van het cocaïnegebruik is waargenomen, zijn elders geen dramatische toenames gerapporteerd. In het algemeen loopt het cocaïnegebruik in de Europese landen nog steeds sterk uiteen, waarbij een significant gebruik beperkt blijft tot enkele meest West-Europese landen.
Podle odhadů užívání kokainu (prevalence užívání v posledním roce) tato droga nyní mírně předstihla amfetaminy a extázi a je druhou nejužívanější nezákonnou drogou v Evropě. Celkový obraz však ukazuje stabilizaci jeho užívání po období, kdy počet uživatelů této drogy značně vzrostl. Velký nárůst prevalence užívání kokainu, k němuž docházelo ve Španělsku a Spojeném království od poloviny 90. let 20. století, se podle všeho od roku 2000 nebo 2001 stabilizoval. Dramatické nárůsty odnikud hlášeny nejsou, i když v několika zemích byl zaznamenán mírný vzestup míry užívání kokainu. Celkově situace užívání kokainu zůstává v Evropě velmi různorodá a významné užívání kokainu se omezuje na několik málo, především západoevropských, zemí.
Skøn over brugen af kokain (sidste års prævalens) placerer nu stoffet en smule foran amfetamin og ecstasy som det andet mest anvendte illegale stof i Europa. Det generelle billede viser imidlertid en stabilisering af brugen efter en periode, hvor antallet af brugere af stoffet steg betydeligt. De store stigninger i udbredelsen af kokain, som Spanien og Det Forenede Kongerige oplevede fra midten til slutningen af 1990'erne, synes at have stabiliseret sig siden 2000 og 2001. Selv om der i nogle få lande er registreret moderate stigninger i brugen af kokain, er der ikke rapporteret om drastiske stigninger. Generelt er situationen med hensyn til kokain fortsat meget heterogen i Europa, og en betydelig kokainbrug er begrænset til nogle få, hovedsagelig vesteuropæiske lande.
Kokaiini on käyttöä (viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä) koskevissa arvioissa Euroopan toiseksi eniten käytetty laiton huume ennen amfetamiinia ja ekstaasia. Käyttö näyttää kuitenkin yleisesti ottaen tasaantuneen sen jälkeen, kun käyttäjämäärässä oli havaittu huomattavaa kasvua. Kokaiinin levinneisyys lisääntyi selvästi Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1990-luvun jälkipuoliskolla, mutta käyttö näyttää tasaantuneen vuoden 2000 tai 2001 jälkeen. Kokaiinin käyttö on lisääntynyt hieman muutamassa maassa, mutta muualla ei ole tapahtunut suuria muutoksia. Kokonaistilanne on Euroopassa edelleenkin hyvin vaihteleva, ja merkittävä kokaiinin käyttö rajoittuu muutamaan maahan, lähinnä Länsi-Eurooppaan.
A kokainhasználatra vonatkozó becslések szerint (előző évi prevalencia) a kokain kissé megelőzte az amfetamint és az extasyt, és így Európa második leggyakrabban használt tiltott kábítószerévé lépett elő. A jelenlegi helyzetet azonban a használat mértékének stabilizálódása jellemzi egy olyan időszakot követően, amikor e kábítószer használóinak száma jelentősen megnövekedett. A kokainprevalencia Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a 90-es évek közepétől a végéig tapasztalt ugrásszerű növekedése stabilizálódni látszott 2000-2001 óta. Máshol nem számoltak be drámai növekedésről, ugyan néhány ország a kokainhasználat enyhe növekedését jelezte. Összességében elmondható, hogy a kokainhelyzet továbbra is rendkívül heterogén Európában, és a jelentős mértékű kokainhasználat néhány, leginkább nyugat-európai országra korlátozódik.
Ut fra foreliggende anslag (bruk siste år) er kokain Europas nest vanligste illegale rusmiddel, like foran amfetamin og ecstasy. Etter en periode hvor bruken av kokain bredte om seg til stadig flere, virker det likevel i det store og hele som om bruken har stabilisert seg. Den store økningen i utbredelsen av kokain i Spania og Storbritannia i siste halvdel av 1990-årene synes å ha stabilisert seg i 2000 eller 2001. Selv om et par land har registrert en beskjeden økning i bruken av kokain, har ingen land rapportert om noen dramatisk økning. Kokainsituasjonen i Europa er svært uensartet, og kokainbruk av noe vesentlig omfang finnes bare i noen få, hovedsakelig vesteuropeiske land.
Dane szacunkowe dotyczące zażywania kokainy (zażycie w ciągu ostatniego roku) wskazują, że narkotyk ten zajmuje drugie miejsce wśród najczęściej stosowanych narkotyków w Europie, wyprzedzając nieco amfetaminę i ekstazy. Ogólny obraz sytuacji wskazuje jednak na stabilizację w zażywaniu tej substancji po okresie znacznego wzrostu liczby osób nią przyjmujących. Wydaje się, że duży wzrost wskaźnika rozpowszechnienia kokainy w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii w okresie od połowy do końca lat 90-tych ustabilizował się w roku 2000 lub 2001. W innych krajach, oprócz pewnego umiarkowanego wzrostu zażywania kokainy zanotowanego w kilku państwach, nie zaobserwowano drastycznego zwiększenia liczby przypadków. Ogólnie rzecz ujmując, rozpowszechnienie kokainy jest w Europie wciąż bardzo zróżnicowane. Wysoki wskaźnik zażywania tego narkotyku ogranicza się do kilku krajów, głównie Europy Zachodniej.
Estimările pentru consumul de cocaină (prevalenţa din anul precedent) situează acum acest drog pe a doua poziţie de consum de droguri ilicite, cu puţin înaintea amfetaminei şi a ecstasy. Situaţia generală prezintă totuşi o stabilizare a nivelurilor de consum, după o perioadă de creştere considerabilă a numărului consumatorilor acestui drog. Creşterea importantă a prevalenţei cocainei pe care au înregistrat-o Spania şi Regatul Unit de la mijlocul la sfârşitul anilor 1990 pare că s-a stabilizat începând cu anii 2000 sau 2001. În alte ţări, dacă s-au înregistrat creşteri moderate în nivelul consumului de cocaină, nu s-au raportat creşteri spectaculoase. Pe ansamblu, situaţia cocainei rămâne foarte eterogenă în Europa, iar consumul semnificativ de cocaină se limitează la câteva ţări, mai ales din Europa occidentală.
Odhady užívania kokaínu (prevalencia v poslednom roku) teraz umiestňujú túto drogu tesne pred amfetamín a extázu ako druhú najčastejšie užívanú nezákonnú drogu v Európe. Všeobecný obraz je však obrazom stabilizácie v úrovniach užívania po období, v ktorom sa výrazne zvýšil počet užívateľov drogy. Zdá sa, že najväčšie zvýšenie prevalencie kokaínu, ktoré zažilo Španielsko a Spojené kráľovstvo od polovice do konca deväťdesiatych rokov minulého storočia, sa stabilizovalo od roku 2000 alebo 2001. Inde sa neuvádzali dramatické zvýšenia, hoci v niektorých krajinách sa zaznamenali mierne zvýšenia úrovní užívania kokaínu. Celkovo zostáva situácia s kokaínom v Európe veľmi heterogénna a významné užívanie kokaínu je obmedzené na niekoľko krajín, najmä západoeurópskych.
Ocene uživanja kokaina (tistih, ki so ga zaužili v zadnjem letu) zdaj to drogo postavljajo malo pred amfetamin in ekstazi kot drugo najbolj uporabljano prepovedano drogo v Evropi. Po obdobju, v katerem se je število uživalcev te droge znatno povečalo, je na splošno videti, da se stopnje uživanja umirjajo. Zdi se, da se je veliko povečanje razširjenosti kokaina v Španiji in Združenem kraljestvu od srede do konca 90. let po letu 2000 ali 2001 umirilo. V nekaj državah so zabeležili manjše povečanje stopenj uživanja kokaina, sicer pa o občutnem povečanju drugod ne poročajo. V Evropi so na splošno razmere glede uživanja kokaina zelo različne, precejšnje uživanje kokaina je omejeno na nekaj držav, v glavnem zahodnoevropskih.
Skattningar av kokainanvändningen (användning de senaste 12 månaderna) sätter nu kokain något före amfetamin och ecstasy som den olagliga drog som är näst vanligast. Den allmänna bilden är dock att användningen stabiliserats efter en period när antalet konsumenter av drogen ökat markant. Den stora ökningen av prevalensen för kokainanvändning i Spanien och Storbritannien från mitten till slutet av 1990-talet förefaller att ha stabiliserats efter år 2000 eller 2001. Vissa smärre ökningar av kokainanvändningen har visserligen konstaterats i ett fåtal länder, men några dramatiska ökningar har inte rapporterats någonstans. Totalt sett är situationen beträffande kokain fortfarande mycket skiftande i Europa och mer omfattande bruk av kokain är begränsat till några få länder i främst västra Europa.
Kokain kullanımına yönelik tahminler (geçen yıl yaygınlığı) şu anda bu uyuşturucuyu, Avrupa’nın en çok kullanılan ikinci yasadışı uyuşturucusu olarak amfetamin ve ecstasy’nin önüne yerleştirmektedir. Ancak, uyuşturucuyu kullananların sayısında önemli bir artış yaşanan bir dönem sonrasında kullanım düzeylerinin mevcut tablosu şu an bir dengelenmeye işåret etmektedir. İspanya ve Birleşik Krallık'ta kokain yaygınlığında 1990’ların ortalarından sonlarına kadar yaşanan büyük artışlar, 2000 veya 2001’den beri dengelenmiş görünmektedir. Diğer yerlerde, birkaç ülkede kokain kullanımı düzeylerinde ölçülü artışlar görülmüş olmakla beraber, çarpıcı artışlar rapor edilmemiştir. Genel olarak, kokain durumu Avrupa’da oldukça heterojendir ve ciddi kokain kullanımı, başta Batı Avrupa olmak üzere, birkaç ülkeyle sınırlıdır.
Kokaīna lietošanas (pēdējā gadā) izplatības aplēses liecina, ka pašlaik šī narkotika nedaudz apsteidz amfetamīnu un ekstazī un ir kļuvusi par Eiropā otro izplatītāko nelegālo narkotiku. Tomēr pēc agrāk piredzētā kokaīna lietotāju skaita lielā pieauguma tagad var runāt par šīs narkotikas lietošanas kopējā līmeņa stabilizāciju. Kokaīna lietotāju skaits 90. gadu vidū un beigās ievērojami pieauga Spānijā un Apvienotajā Karalistē, bet kopš 2000. un 2001. gada tas šķiet stabilizējies. Lai gan dažas valstis ir ziņojušas par kokaīna lietošanas nelielu pieaugumu, tomēr pārsvarā citur dramatisks pieaugums nav novērots. Kopumā kokaīna lietošanas izplatības līmenis Eiropā ir ļoti neviendabīgs, un ir uzlūkojams par iespaidīgu tikai dažās, galvenokārt Rietumeiropas valstīs.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Käesoleva aasta aruandes püüti taaskord tuvastada tekkivaid suundumusi, et ennetada edaspidiseid probleeme. Selline analüüs on juba oma olemuselt spekulatiivne ja seda tuleb teha teatud ettevaatlikkusega.
In this year’s report, as always, an attempt is made to identify emerging trends to anticipate future problems. Such analysis is by definition speculative and must be made with caution. A drug clearly associated with severe public health problems is methamphetamine. While globally methamphetamine problems continue to grow, within Europe the drug remains restricted to a few countries with long-established problems. Although the available information does not permit us to draw any firm conclusion on trends, more countries are reporting seizures or use of the drug, clearly emphasising the need for more intensive monitoring of those population groups most at risk.
Le rapport de cette année, comme toujours, tente d’identifier les tendances émergentes afin d’anticiper les problèmes à venir. Une telle analyse est par définition spéculative et doit être réalisée avec prudence. Les métamphétamines représentent des stupéfiants clairement associés à de graves problèmes de santé publique. Alors que les problèmes liés aux métamphétamines continuent de croître dans le monde, en Europe, ces stupéfiants restent limités à quelques pays qui connaissent ces problèmes depuis longtemps. Bien que les informations disponibles ne nous permettent pas de tirer des conclusions définitives quant aux tendances, davantage de pays ont fait état de saisies ou de consommation de ces drogues, soulignant clairement la nécessité d’une surveillance plus intensive des groupes de population les plus à risques.
Wie immer versucht auch der diesjährige Bericht, sich abzeichnende Tendenzen als Vorboten künftiger Probleme zu identifizieren. Nun ist eine solche Analyse naturgemäß spekulativ, und deshalb ist dabei Vorsicht geboten. Methamphetamin ist eine Droge, die erkennbar mit gravierenden Problemen für die öffentliche Gesundheit verbunden ist. Während die Methamphetaminprobleme weltweit weiterhin zunehmen, ist die Droge in Europa auf wenige Länder beschränkt, die damit traditionell Schwierigkeiten haben. Auch wenn die verfügbaren Daten für verlässliche Trendprognosen nicht ausreichen, berichten jetzt mehr Länder über Sicherstellungen oder den Konsum der Droge, wobei sie nachdrücklich auf die Notwendigkeit verweisen, besonders gefährdete Bevölkerungsgruppen intensiver zu überwachen.
Como siempre, en el informe de este año se ha intentado identificar las nuevas tendencias a fin de prever futuros problemas. Por definición, este análisis es especulativo y debe considerarse con cautela. Una droga que provoca graves problemas de salud pública son las metanfetaminas. Si bien los problemas que causan las metanfetaminas siguen aumentando a escala mundial, en Europa el consumo de esta droga se limita a unos cuantos países en los que este problema viene de largo. Aunque la información disponible no nos permite sacar conclusiones firmes sobre las tendencias, cada vez es mayor el número de países que informan de incautaciones o consumo de esta droga, lo que deja clara la necesidad de realizar un seguimiento más intensivo de los grupos demográficos de mayor riesgo.
Nella relazione di quest’anno, come sempre, si è cercato di individuare le tendenze emergenti per poter prevedere i problemi futuri. Tale analisi quindi è, per definizione, speculativa e deve essere condotta con cautela. Una droga che chiaramente è associata a problemi gravi per la salute pubblica è la metanfetamina. Se a livello mondiale i problemi legati al consumo di tale sostanza continuano a crescere, in Europa questa droga rimane circoscritta a pochi paesi che da tempo sono afflitti da questo problema. Sebbene le informazioni disponibili non consentano di trarre alcuna conclusione certa su queste tendenze, è più alto il numero di paesi che riferiscono sequestri o un consumo di questo stupefacente; da qui la necessità indiscussa di svolgere un monitoraggio intensivo dei gruppi della popolazione considerati più a rischio.
No relatório deste ano, como sempre, procura-se identificar as tendências emergentes para prever futuros problemas. Essa análise é, por definição, especulativa e deve ser feita com prudência. Uma droga claramente associada a graves problemas de saúde pública é a metanfetamina. Embora os problemas causados pelas metanfetaminas continuem a crescer globalmente, na Europa esta droga continua a estar restringida a alguns países com problemas há muito conhecidos. Apesar de as informações disponíveis não nos permitirem extrair uma conclusão sólida sobre as tendências, há mais países a comunicar apreensões ou casos de consumo dessa droga, o que destaca claramente a necessidade de uma monitorização mais intensiva dos grupos da população que correm maiores riscos.
Στην φετινή έκθεση γίνεται, όπως πάντα, μια προσπάθεια να προσδιοριστούν οι νέες τάσεις ώστε να προβλεφθούν τα επερχόμενα προβλήματα. Μια τέτοιου είδους ανάλυση είναι εξ ορισμού θεωρητική και πρέπει να γίνεται με προσοχή. Μια ναρκωτική ουσία που σχετίζεται άμεσα με σοβαρά προβλήματα δημόσιας υγείας είναι η μεθαμφεταμίνη. Ενώ τα προβλήματα που προκαλούνται από τη μεθαμφεταμίνη παγκοσμίως συνεχίζουν να αυξάνονται, στο εσωτερικό της Ευρώπης η ναρκωτική αυτή ουσία παραμένει περιορισμένη σε λίγες χώρες με μακροχρόνια προβλήματα. Μολονότι επί του παρόντος τα διαθέσιμα στοιχεία δεν μας επιτρέπουν να συνάγουμε σταθερά συμπεράσματα για τις τάσεις, ολοένα και περισσότερα κράτη αναφέρουν κατασχέσεις ή χρήση της ναρκωτικής αυτής ουσίας, δίνοντας σαφή έμφαση στην ανάγκη για πιο στενή παρακολούθηση των πληθυσμιακών ομάδων που κινδυνεύουν περισσότερο.
In het rapport van dit jaar is zoals altijd getracht nieuwe trends te ontwaren om toekomstige problemen voor te zijn. Zo’n analyse is per definitie speculatief, en daarom moet daarbij de nodige voorzichtigheid in acht worden genomen. Een drug die onmiskenbaar verband houdt met ernstige problemen voor de volksgezondheid, is metamfetamine. Terwijl de problemen met metamfetamine wereldwijd toenemen, blijft het gebruik van deze drug in Europa beperkt tot een paar landen waar deze problemen al veel langer bestaan. Ofschoon de beschikbare informatie ons niet in staat stelt om stellige conclusies te trekken over trends, hebben meerdere landen melding gemaakt van onderscheppingen of gebruik van deze drug, waaruit duidelijk blijkt dat er behoefte is aan een intensievere monitoring van de bevolkingsgroepen die een risico lopen.
Letošní zpráva se stejně jako každý rok snaží vymezit nastupující trendy, aby bylo možné předvídat budoucí problémy. Taková analýza je samozřejmě spekulativní a musí být provedena obezřetně. Drogou, která jasně souvisí se závažnými problémy z hlediska veřejného zdraví, je metamfetamin. Zatímco celosvětově problémy s metamfetaminem dále narůstají, v rámci Evropy zůstává tato droga omezena na několik zemí s dlouhodobě zakořeněnými problémy. Přestože nám dostupné informace neumožňují dospět k pevným závěrům ohledně trendů, je skutečností, že záchyty nebo užívání této drogy hlásí více zemí, což jasně zdůrazňuje potřebu intenzivnějšího monitorování nejvíce ohrožených skupin populace.
I dette års beretning gøres der som altid et forsøg på at identificere nye tendenser med henblik på at foregribe fremtidige problemer. En sådan analyse er pr. definition spekulativ og skal foretages med forsigtighed. Et stof, der klart er forbundet med alvorlige folkesundhedsmæssige problemer, er metamfetamin. Mens metamfetaminproblemerne fortsætter med at stige på verdensplan, er stoffet i Europa stadig begrænset til nogle få lande, hvor man har haft problemet i mange år. Selv om det ikke er muligt på grundlag af de foreliggende oplysninger at drage en endelig konklusion med hensyn til tendenserne, rapporterer flere lande om beslaglæggelser eller brug af stoffet, hvilket klart understreger behovet for en mere intensiv overvågning af de mest udsatte grupper.
Kuten ennenkin, myös tämänvuotisessa raportissa pyritään havaitsemaan uusia suuntauksia, jotta voitaisiin ennakoida tulevia ongelmia. Tällaiset analyysit ovat väistämättä epävarmoja, joten niitä on tehtävä varoen. Metamfetamiini on huume, johon liittyy selvästi vakavia kansanterveydellisiä ongelmia. Metamfetamiinin aiheuttamat ongelmat kasvavat koko ajan maailmanlaajuisesti, mutta Euroopassa huumeen käyttö rajoittuu muutamaan maahan, joissa ongelmia on esiintynyt jo pitkään. Saatavilla olevista tiedoista ei voida tehdä varmoja päätelmiä suuntauksista, mutta tätä huumetta on takavarikoitu tai käytetty yhä useammassa maassa, joten seurantaa on selvästikin tehostettava riskialttiimmissa väestöryhmissä.
Mint mindig, az idei jelentésben is megpróbáljuk meghatározni a kialakuló tendenciákat, hogy felkészülhessünk a jövőbeli problémákra. Jellegükből adódóan az ilyen elemzések feltételezéseken alapulnak, és körültekintő megfogalmazást igényelnek. A súlyos közegészségügyi problémákkal összefüggésbe hozott kábítószer most egyértelműen a metamfetamin. Míg világszerte egyre nőnek a metamfetamin által okozott problémák, Európában ez a kábítószer csak néhány, régi problémákkal küzdő országra korlátozódik. Bár a meglévő információk alapján nem vonható le határozott következtetés a tendenciákról, egyre több ország számol be e kábítószer lefoglalásáról vagy használatáról, és ez arra hívja fel a figyelmet, hogy fokozottabban meg kell figyelni a legveszélyeztetettebb társadalmi csoportokat.
I denne årsrapporten prøver vi – som hvert år – å identifisere nye trender for å foregripe framtidige problemer. En slik analyse er pr. definisjon spekulativ og må gjøres med forsiktighet. Et stoff som klart er forbundet med alvorlige folkehelseproblemer, er metamfetamin. Selv om problemene med metamfetamin tiltar internasjonalt, er bruken av dette stoffet i Europa begrenset til et par land, men de har til gjengjeld hatt problemene i lang tid. På grunnlag av den informasjonen som er tilgjengelig, er det ikke mulig å trekke noen klare konklusjoner om trender, men flere land har rapportert om beslag eller bruk av dette stoffet, noe som klart understreker behovet for tettere overvåking av de befolkningsgruppene som er mest risikoutsatt.
Autorzy tegorocznego sprawozdania jak zawsze starają się zidentyfikować nowe tendencje, aby przewidzieć przyszłe problemy. Taka analiza z zasady opiera się na przypuszczeniach i musi być prowadzona ostrożnie. Narkotykiem, który wyraźnie wiąże się z wieloma poważnymi problemami w zakresie zdrowia publicznego, jest metamfetamina. Choć w skali globalnej problem metamfetaminy wciąż narasta, w Europie zażywanie tej substancji ogranicza się do kilku krajów, gdzie problemy związane z tym narkotykiem istnieją od dawna. Mimo że z dostępnych informacji trudno wyciągnąć zdecydowane wnioski na temat tendencji, coraz więcej krajów zgłasza konfiskaty czy zażywanie tej substancji, wyraźnie podkreślając potrzebę bardziej intensywnego monitorowania najbardziej zagrożonych grup populacji.
În raportul din anul acesta, ca întotdeauna, s-a încercat identificarea tendinţelor emergente pentru a anticipa problemele viitoare. O astfel de analiză este prin definiţie speculativă şi trebuie întreprinsă cu precauţii. Un drog asociat clar cu probleme serioase de sănătate publică este metamfetamina. Dacă pe plan mondial problemele legate de metamfetamină cresc în continuare, în Europa acest drog rămâne limitat la câteva ţări cu probleme de mult timp stabilite. Deşi informaţiile disponibile nu permit să se tragă o concluzie categorică privind tendinţele, mai multe ţări raportează capturi sau consumul de metamfetamină, subliniind în mod evident necesitatea pentru o monitorizare mai intensivă a acelor grupe de populaţie care prezintă cel mai mare risc.
V tejto správe sa ako vždy pokúšame identifikovať objavujúce sa trendy, aby sa predpokladali budúce problémy. Takáto analýza je podľa definície špekulatívna a musí sa robiť opatrne. Metamfetamín je drogou, ktorá jasne súvisí so závažnými problémami verejného zdravotníctva. Hoci celosvetovo problémy s metafetamínom naďalej rastú, v rámci Európy zostáva táto droga obmedzená na niekoľko krajín s dlhodobo existujúcimi problémami. Hoci nám dostupné informácie nedovoľujú robiť žiadny solídny záver o trendoch, viac krajín uvádzalo zachytenia alebo užívanie tejto drogy, čo jasne zdôrazňuje potrebu intenzívnejšieho monitorovania tých skupín populácie, ktoré sú najrizikovejšie.
Kot vedno tudi letošnje poročilo skuša določiti pojavljajoče se trende, da bi lahko predvideli prihodnje probleme. Takšna analiza je že po definiciji tvegana in jo je treba narediti previdno. Droga, ki je očitno povezana s hudimi težavami na področju javnega zdravstva, je metamfetamin. Medtem ko se v svetu težave zaradi uživanja metamfetamina še naprej večajo, v Evropi ta droga ostaja omejena na nekaj držav, kjer so te težave znane že dolgo. Čeprav nam razpoložljivi podatki ne omogočajo oblikovanja trdnih sklepov glede trendov, več držav poroča o zasegih ali uživanju te droge, kar očitno poudarja potrebo po intenzivnejšem spremljanju najbolj ogroženih skupin prebivalstva.
I syfte att förutse framtida problem görs i årets rapport, liksom tidigare år, ett försök att identifiera framväxande trender. Sådana analyser är per definition spekulativa och måste göras med försiktighet. En drog som uppenbart är förbunden med allvarliga folkhälsoproblem är metamfetamin. Samtidigt som de metamfetaminrelaterade problemen fortsätter att öka i världen, är drogens utbredning i Europa fortfarande begränsad till ett fåtal länder som under lång tid haft problem. Även om tillgängliga uppgifter inte tillåter oss att dra några klara slutsatser om trender, rapporterar nu fler länder beslag eller användning av drogen, vilket tydligt understryker behovet av mer intensiv övervakning av befolkningsgrupper i riskzonen.
Bu yılın raporunda, her zaman olduğu gibi, gelecek sorunları öngörmek üzere yeni ortaya çıkan eğilimleri saptanmaya çalışılmıştır. Bu gibi bir analiz tanımı itibariyle spekülatif olup dikkatli yapılması gerekmektedir. Ağır kamu sağlığı sorunlarıyla açıkça ilişkilendirilen bir uyuşturucu da metamfetamindir. Tüm dünyada metamfetamin sorunları büyümeye devam ederken, bu uyuşturucu Avrupa içinde, uzun süreli sorunları bulunan birkaç ülkeyle sınırlıdır. Eldeki bilgiler eğilimler hakkında kesin sonuçlar çıkarmamıza olanak vermezken, giderek daha çok sayıda ülke bu uyuşturucuya dair ele geçirme ile kullanım vakaları rapor etmekte ve bu durum en çok risk altında bulunan nüfus gruplarının daha yoğun olarak izlenmesi ihtiyacını açıkça vurgulamaktadır.
Arī šāgada ziņojuma autori kā vienmēr ir mēģinājuši apzināt potenciālās tendences, lai apsteigtu nākotnē gaidāmās problēmas. Šāda analīze pēc savas būtības ir spekulatīva un tā jāveic piesardzīgi. Narkotika, kas nepārprotami saistās ar nopietnām sabiedrības veselības problēmām, ir metamfetamīns. Lai gan pasaulē metamfetamīna problēmas turpina pieaugt, Eiropā šīs vielas lietošana joprojām ir ierobežota un sastopama dažās valstīs, kur vēsturiski pastāv ar metamfetamīna lietošanu saistītas problēmas. Lai gan pieejamā informācija neļauj izdarīt pārliecinošus secinājumus par tendencēm, pieaug to valstu skaits, kas ziņo par metamfetamīna atsavināšanu vai lietošanu, tādējādi skaidri uzsverot vajadzību pēc galveno riska grupu intensīvākas pārraudzības.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Käesoleva aasta aruande näitajate põhjal on murettekitav asjaolu uimastitega seotud surmajuhtumid, mis on 2000. aastast peale üldiselt langenud, kuid 2004. aastal enamikus riikides natuke tõusnud. Praegu on veel liiga vara öelda, kas selline väike muutus tähendab pikemaajalist tendentsi, kuid tuleb meeles pidada, et surmajuhtumid on ebaseaduslike uimastite tarbimise tõsisemaid tagajärgi.
In this year’s report, there are worrying indicators that the number of drug-related deaths, which has generally declined since 2000, increased slightly in a majority of countries in 2004. It is too early to judge whether these small changes herald a long-term shift, but it must be remembered that drug-related deaths represent one of the major public health consequences of illicit drug use. Even though the proportion of drug-related deaths occurring in young people has been falling, supporting suggestions that new heroin injecting is declining, available city-based estimates of drug-related mortality (overdose and other causes) suggest that currently 10–23 % of overall mortality among adults aged 15–49 can be attributed to opioid use.
Dans le rapport de cette année, il existe des indicateurs inquiétants selon lesquels le nombre de décès liés à l’usage de drogue, qui avait diminué de manière générale depuis 2000, est reparti légèrement à la hausse dans une majorité de pays en 2004. Il est trop tôt pour dire si ces petites évolutions annoncent un changement à plus long terme, mais il convient de rappeler que les décès liés à l’usage de drogue représentent l’un des principaux problèmes de santé publique liés à la toxicomanie. Même si la proportion des décès liés à l’usage de drogue chez des jeunes a chuté, renforçant les hypothèses selon lesquelles les nouvelles injections d’héroïne diminuent, les estimations disponibles axées sur les villes concernant la mortalité liée à la drogue (surdoses et autres causes) suggèrent que, actuellement, 10 à 23 % de la mortalité globale chez les adultes âgés de 15 à 49 ans peut être attribuée à la consommation d’opiacés.
Der diesjährige Bericht enthält beunruhigende Indikatoren, nach denen die Zahl der drogenbedingten Todesfälle, die seit 2000 im allgemeinen gesunken ist, 2004 in den meisten Ländern wieder etwas zugenommen hat. Noch ist unklar, ob diese kleinen Änderungen eine langfristige Verschiebung ankündigen, aber es muss daran erinnert werden, dass drogenbedingte Todesfälle eine der gravierenden Auswirkungen des Konsums illegaler Drogen auf die öffentliche Gesundheit darstellen. Auch wenn der sinkende Anteil drogenbedingter Todesfälle bei jungen Erwachsenen darauf hindeutet, dass die Zahl der injizierenden Heroinerstkonsumenten rückläufig ist, lassen die verfügbaren Schätzungen der Drogenmortalität (Überdosen und andere Ursachen) für verschiedene Städte vermuten, dass derzeit 10 bis 23 % der Gesamtmortalität von Erwachsenen im Alter von 15 bis 49 Jahren auf den Konsum von Opioiden zurückzuführen ist.
El informe de este año revela indicadores preocupantes que señalan que las muertes relacionadas con las drogas, que venían descendiendo desde 2000, aumentaron ligeramente en la mayoría de los países en 2004. Aún es pronto para saber si estas variaciones anuncian un cambio a largo plazo, pero debemos recordar que las muertes relacionadas con la droga representan una de las principales consecuencias del consumo ilegal de droga para la salud pública. Si bien el porcentaje de muertes relacionadas con la droga entre los jóvenes ha disminuido, lo que confirma que el número de nuevos consumidores de heroína por vía parenteral va en descenso, las estimaciones de la mortalidad urbana relacionada con la droga (por sobredosis u otras causas) indican que entre un 10 % y un 23 % de la mortalidad total entre los adultos de 15 a 49 años de edad puede atribuirse al consumo de opiáceos.
Nella relazione di quest’anno non mancano segnali preoccupanti che il numero di decessi legati al consumo di stupefacenti, generalmente in calo dal 2000, è leggermente aumentato nel 2004 nella maggior parte degli Stati. Se, da un lato, è ancora troppo presto per capire se queste piccole variazioni siano il preludio a un’inversione di tendenza di lungo termine, dall’altro lato si deve ricordare che la mortalità legata al consumo di droga rappresenta una delle maggiori conseguenze per la salute pubblica del consumo illecito di stupefacenti. Sebbene la percentuale dei decessi legati al consumo di droga tra i giovani sia diminuita, a conferma dell’ipotesi che il consumo di eroina per via parenterale è in calo in questa fascia di età, le cifre urbane disponibili sulla mortalità legata al consumo di stupefacenti (overdose e altre cause) mostrano che, attualmente, il 10-23% di tutti i decessi tra adulti di 15-49 anni può essere attribuito agli oppiacei.
No presente relatório anual, há indícios preocupantes de que, em 2004, o número de mortes relacionadas com o consumo de droga, que vinha, de um modo geral, a diminuir desde 2000, tenha aumentado ligeiramente na maioria dos países. Ainda é cedo para determinar se estas ligeiras alterações prenunciam uma mudança a longo prazo, mas há que recordar que as mortes relacionadas com o consumo de droga constituem uma das principais consequências do consumo de drogas ilegais em termos de saúde pública. Não obstante a percentagem destas mortes estar a diminuir entre os jovens, corroborando os indícios de que o novo consumo de heroína injectada está a diminuir, as estimativas disponíveis sobre a mortalidade relacionada com a droga nos centros urbanos (por overdose e outras causas) sugerem que, actualmente, 10% a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos podem ser atribuídos ao consumo de opiáceos.
Στη φετινή έκθεση υπάρχουν ανησυχητικοί δείκτες ότι ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, ο οποίος γενικά παρουσιάζει μείωση από το 2000, αυξήθηκε ελαφρώς στην πλειονότητα των χωρών το 2004. Είναι πολύ νωρίς για να κριθεί εάν αυτές οι μικρές αλλαγές προαναγγέλλουν μια μακροπρόθεσμη αλλαγή, αλλά δεν πρέπει να παραβλέπεται το γεγονός ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι αντιπροσωπεύουν μία από τις σοβαρότερες επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών στη δημόσια υγεία. Αν και η αναλογία των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στους νέους φθίνει, προς υποστήριξη των ενδείξεων ότι οι νέες περιπτώσεις ενέσιμης χρήσης ηρωίνης παρουσιάζουν μείωση, σύμφωνα με διαθέσιμες εκτιμήσεις, σε αστικό περιβάλλον, της θνησιμότητας που οφείλεται σε συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους (υπερβολική δόση και λοιποί παράγοντες), επί του παρόντος 10-23% της συνολικής θνησιμότητας των ενηλίκων ηλικίας 15-49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών.
Het verslag van dit jaar bevat verontrustende aanwijzingen dat het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen, dat sinds 2000 over het algemeen is afgenomen, in 2004 in de meeste landen lichtelijk is toegenomen. Het is te vroeg om te beoordelen of deze kleine wijzigingen een langetermijnverandering inluiden, maar we mogen niet vergeten dat drugsgerelateerde sterfgevallen tot de belangrijkste gevolgen van illegaal drugsgebruik voor de volksgezondheid behoren. Ook al is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen onder jonge mensen teruggelopen, wat de aanwijzingen ondersteunt dat het aantal nieuwe heroïnespuiters dalende is, wijzen beschikbare schattingen van stedelijke gebieden over drugsgerelateerde sterftecijfers (overdoses en andere oorzaken) er toch op dat op het ogenblik 10-23% van het algemene sterftecijfer onder volwassenen in de leeftijd van 15 tot 49 jaar kan worden toegeschreven aan opioïdengebruik.
V letošní zprávě jsou znepokojující ukazatele toho, že počet úmrtí souvisejících s drogami, který obecně od roku 2000 klesal, ve většině zemí v roce 2004 mírně vzrostl. Zatím je příliš brzy na to, abychom mohli posoudit, zda tyto drobné změny předznamenávají dlouhodobý posun, ale je třeba mít na paměti, že úmrtí související s drogami představují z hlediska veřejného zdraví jeden z nejvýznamnějších důsledků užívání nezákonných drog. Přestože se počet úmrtí souvisejících s drogami mezi mladými lidmi snižuje, a potvrzuje tak tvrzení, že počet nových případů injekčního užívání heroinu klesá, dostupné odhady úmrtnosti z městských oblastí naznačují, že současnou celkovou úmrtnost (v důsledku předávkování či jiných příčin) 10–23 % mezi dospělými ve věku 15–49 let lze připsat na vrub užívání opiátů.
I dette års beretning giver det anledning til bekymring, at antallet af narkotikarelaterede dødsfald, som generelt er faldet siden 2000, steg en smule i størstedelen af landene i 2004. Det er for tidligt at vurdere, om disse mindre ændringer varsler et skifte på længere sigt, men man skal huske på, at narkotikarelaterede dødsfald udgør en af de væsentlige folkesundhedsmæssige følger af illegal stofbrug. Selv om andelen af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge er faldet, hvilket underbygger indikationen af, at antallet af nye intravenøse heroinbrugere er faldende, viser tilgængelige skøn fra byer over den narkotikarelaterede dødelighed (overdosis og andre årsager), at 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 på nuværende tidspunkt kan tilskrives opioidbrug.
Tämänvuotisessa raportissa on huolestuttavia havaintoja siitä, että huumekuolemien määrä, joka on yleisesti ottaen laskenut vuodesta 2000, on hieman noussut useimmissa maissa vuonna 2004. On vielä liian aikaista sanoa, ovatko nämä pienet muutokset osa laajempaa suuntausta pitkällä aikavälillä, mutta on muistettava, että huumekuolemat ovat huumeiden käytön merkittävimpiä kansanterveydellisiä seurauksia. Nuorten kuumekuolemien osuus on ollut laskussa, joten uusien heroiinin injektiokäyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen. Kaupungeista saadut arviot huumekuolleisuudesta (yliannostus ja muut syyt) viittaavat kuitenkin siihen, että 15–49-vuotiaiden kuolemista 10–23 % johtuu nykyisin opioidien käytöstä.
Az idei jelentésben szereplő aggasztó mutatók szerint a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma – amely 2000 óta általában csökkenő tendenciát mutatott – 2004-ben az országok többségében enyhén megnövekedett. Korai lenne azonban még kijelenteni, hogy e csekély változások egy nagyobb elmozdulás előfutárai lennének, de nem szabad elfelejtenünk, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek a tiltott kábítószerek használatának egyik legsúlyosabb közegészségügyi következménye. Bár a fiatalok körében csökkenőben van a kábítószerrel összefüggő halálesetek aránya, amelyet az új heroinhasználók hanyatló számának látszata kísér, a városokra vonatkozó, kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatos (túladagolás és egyéb okok) becslések rámutattak, hogy a 15–49 éves felnőttek körében az összes elhalálozás 10-23%-áért az opiáthasználat okolható.
Denne årsrapporten avdekker bekymringsfulle forhold. Antallet narkotikarelaterte dødsfall, som generelt har gått ned siden 2000, har nemlig gått noe opp i de fleste landene i 2004. Det er for tidlig å si noe om disse små forandringene faktisk varsler en ny, langsiktig trend, men det er viktig å ha på minnet at narkotikarelaterte dødsfall er en av de viktigste folkehelsekonsekvensene av bruk av illegale rusmidler. Selv om det har vært forholdsvis færre narkotikarelaterte dødsfall blant unge, noe som tilsier at det blir færre nye sprøytebrukere av heroin, tilsier tilgjengelige estimater over narkotikarelatert dødelighet i byene (overdose og andre årsaker) at 10–23 % av den totale dødeligheten blant personer i alderen 15–49 nå må tilskrives bruk av opioider. Nest etter trafikkulykker er overdoser nå den viktigste årsaken til unødvendige dødsfall blant yngre menn i Europa.
W tegorocznym sprawozdaniu można znaleźć niepokojące wskaźniki świadczące o niewielkim wzroście przypadków zgonów związanych z narkotykami w większości krajów w 2004 r., choć ogólnie od 2000 r. odnotowuje się ogólny spadek ich liczby. Jeszcze za wcześnie na stwierdzenie, czy te niewielkie wahania zwiastują długoterminową zmianę, ale należy pamiętać, że zgony związane z narkotykami stanowią jedną z głównych konsekwencji nielegalnego zażywania narkotyków, mających wpływ na zdrowie publiczne. Wprawdzie odsetek zgonów związanych z narkotykami wśród osób młodych zmniejszył się, co potwierdza przypuszczenia o spadku liczby osób zaczynających wstrzykiwać heroinę, ale dostępne dane szacunkowe dla miast dotyczące śmiertelności związanej z narkotykami (przedawkowanie i inne przyczyny), wskazują, że obecnie 10–23% wszystkich zgonów wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów.
În raportul pe anul acesta sunt prezenţi indicatori care stârnesc îngrijorare, potrivit cărora numărul deceselor legate de consumul de droguri, în scădere generală după 2000, a înregistrat, în 2004, o uşoară creştere în majoritatea ţărilor. Este prea devreme pentru a ne putea pronunţa dacă aceste schimbări uşoare anunţă o modificare pe termen lung, dar trebuie amintit că decesele legate de consumul de droguri reprezintă una dintre principalele consecinţe pentru sănătatea publică ale consumului de droguri ilicite. Cu toate că proporţia deceselor legate de consumul de droguri în rândul tinerilor a scăzut, sprijinind ideea că numărul de noi consumatori de heroină prin injectare este în scădere, datele disponibile din mediul urban privind mortalitatea legată de droguri (supradoză şi alte cauze) sugerează că în prezent 10–23 % din mortalitatea generală în rândul adulţilor tineri în vârstă de 15–49 de ani poate fi atribuită consumului de opiacee.
V tohtoročnej správe existujú znepokojujúce ukazovatele, že počet úmrtí súvisiacich s drogami, ktorý vo všeobecnosti klesal od roku 2000, sa v roku 2004 mierne zvýšil vo väčšine krajín. Je príliš skoro posúdiť, či tieto malé zmeny ohlasujú dlhodobý posun, je však potrebné mať na pamäti, že úmrtia súvisiace s drogami predstavujú jeden z hlavných účinkov nezákonného užívania drog na zdravie obyvateľstva. Hoci podiel úmrtí súvisiacich s drogami, ktoré sa vyskytujú u mladých ľudí, klesá, čo podporuje náznaky, že nové injekčné užívanie heroínu klesá tiež, dostupné mestské odhady úmrtnosti súvisiacej s drogami (predávkovanie a iné príčiny) naznačujú, že v súčasnosti možno pripísať 10 – 23 % celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov užívaniu opiátov.
Skrb vzbujajoči kazalci iz letošnjega poročila kažejo, da se je število z drogo povezanih smrtnih primerov, ki se je po letu 2000 na splošno zmanjšalo, leta 2004 v večini držav rahlo povečalo. Prezgodaj je soditi, ali te majhne spremembe napovedujejo dolgotrajni premik, vendar je treba spomniti, da so z drogo povezani smrtni primeri ena od najhujših posledic uživanja prepovedanih drog za javno zdravje. Čeprav se je delež z drogo povezanih smrtnih primerov pri mladih zmanjšal, kar podpira domneve, da se število oseb, ki si začenjajo vbrizgavati heroin, zmanjšuje, pa razpoložljive ocene z drogo povezanih smrtnih primerov v mestnih okoljih (zaradi prevelikega odmerka in drugih vzrokov) kažejo, da se trenutno 10 % do 23 % vseh smrtnih primerov med odraslimi v starosti od 15 do 49 let lahko pripiše uživanju opioidov.
I årets rapport redovisas oroväckande tecken på att antalet narkotikarelaterade dödsfall, som generellt sett har minskat sedan 2000, ökade något i de flesta länderna 2004. Det är ännu alltför tidigt att avgöra om dessa små förskjutningar förebådar en långsiktig förändring, men man bör hålla i åtanke att narkotikarelaterade dödsfall utgör en av det olagliga narkotikamissbrukets allvarligaste folkhälsoeffekter. Även om andelen narkotikarelaterade dödsfall bland unga människor har minskat, något som stödjer antaganden att antalet nya injektionsmissbrukare av heroin minskar, tyder tillgängliga skattningar av narkotikarelaterad dödlighet (överdoser och andra orsaker) från stadsmiljö på att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år för närvarande kan tillskrivas opiatmissbruk.
Bu yılın raporunda, 2000’den beri genellikle düşmüş olan uyuşturucuya bağlı ölüm sayısının 2004’te çoğu ülkede bir parça arttığına dair kaygılandırıcı göstergeler vardır. Bu küçük değişikliklerin uzun vadeli bir değişimin habercisi olup olmadığına hüküm vermek için henüz çok erken olmakla beraber, uyuşturucuya bağlı ölümlerin, yasadışı uyuşturucu kullanımının kamu sağlığına ilişkin en büyük sonuçlarından birini teşkil ettiği unutulmamalıdır. Yeni eroin enjekte etme vakalarının düşmekte olduğuna dair varsayımları destekleyici bir şekilde, gençler arasında meydana gelen uyuşturucuya bağlı ölümlerin oranı düşmekte olsa da, uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin (aşırı doz ve diğer sebeplerle) mevcut şehir bazlı tahminler, hali hazırda 15-49 yaş arası yetişkinler arasındaki genel ölümlerin % 10-23’ünün opioid kullanımına bağlanabileceğini düşündürmektedir.
Šāgada ziņojumā ir minēta satraucoša informācija, kas liecina par nelielu ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu skaita pieaugumu lielākajā daļā valstu 2004. gadā; šis rādītājs kopš 2000. gada kopumā ir samazinājies. Ir pāragri spriest, vai šis nelielais pieaugums būtu uzskatāms par ilgtermiņa tendences priekšvēstnesi, tomēr nedrīkst aizmirst, ka ar narkotiku lietošanu saistīti nāves gadījumi pieder pie nopietnākajām nelikumīgas narkotiku lietošanas sabiedrības veselības sekām. Lai gan ar narkotiku lietošanu saistītu nāves gadījumu skaits gados jaunu cilvēku vidū samazinās, apliecinot pieņēmumu, ka samazinās jaunu heroīna injicētāju skaits, tomēr pieejamās aplēses par narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem (pārdozēšanas un citu iemeslu dēļ) pilsētās liecina, ka pašlaik 10–23 % no 15–49 gadus vecu pieaugušo kopējiem mirstības rādītājiem var attiecināt uz opioīdu lietošanu.
  4. peatükk: Amfetamiini...  
a psühhotroopsete ainete ühtse konventsiooniga rahvusvahelisel tasandil kontrollitav, on kuni viimase ajani sageli jäetud kohtu otsustada, kas ja millal need ained on keelatud, kui need on seene sees, et vältida maaomanike karistamist, kelle maa peal need seened looduslikult kasvavad. Viimase viie aasta jooksul on kuus riiki karmistanud kõnealuseid seeni käsitlevaid seadusi (Taani, Saksamaa, Eesti, Iirimaa, Madalmaad ja Ühendkuningriik).
Reports about acute or chronic health problems requiring medical interventions relating to the use of hallucinogenic mushrooms are rare. However, some countries changed their laws in response to the use of such hallucinogenic substances by young people. Although the active ingredients of mushrooms, psilocybin and psilocin, are already controlled at international level by the 1971 UN Convention on Psychotropic Substances, until recently it has often been left to prosecutors to interpret whether and when these substances are prohibited when inside a mushroom, to avoid penalising the owners of land on which such mushrooms grow naturally. Six countries have tightened up their legislation on mushrooms in the last 5 years (Denmark, Germany, Estonia, Ireland, the Netherlands and the United Kingdom). The changes made by these countries extend prohibition to include hallucinogenic mushrooms, although legal controls do not always apply to exactly the same mushrooms or states of preparation.
Les rapports concernant des problèmes de santé chroniques ou aigus nécessitant une intervention médicale pour consommation de champignons hallucinogènes sont rares. Cependant, certains pays ont modifié leur législation pour répondre à l'usage de ces substances hallucinogènes chez les jeunes. Bien que les principes actifs des champignons, à savoir la psilocybine et la psilocine, fassent déjà l'objet d'un contrôle au niveau international dans le cadre de la convention des Nations unies sur les substances psychoactives de 1971, il appartenait jusqu'il y a peu au parquet de déterminer si ces substances sont interdites lorsqu'elles sont contenues dans un champignon afin d'éviter de pénaliser les propriétaires de terrains où ces champignons poussent naturellement. Six pays ont renforcé leurs législations sur les champignons au cours des cinq dernières années (Danemark, Allemagne, Estonie, Irlande, Pays‑Bas et Royaume-Uni). Les changements introduits par ces pays étendent l'interdiction aux champignons hallucinogènes, bien que les contrôles juridiques ne s'appliquent pas toujours exactement aux mêmes champignons ou aux mêmes états de préparation.
Im Zusammenhang mit dem Konsum halluzinogener Pilze wird nur selten über akute oder chronische Gesundheitsprobleme berichtet, die medizinische Maßnahmen erforderlich machen. Einige Länder haben jedoch ihre Rechtsvorschriften geändert, um dem Konsum dieser halluzinogenen Substanzen durch junge Menschen entgegenzuwirken. Zwar werden Psilocybin und Psilocin, die aktiven Wirkstoffe der Pilze, bereits auf internationaler Ebene im Rahmen des Übereinkommens der Vereinten Nationen über psychotrope Stoffe von 1971 kontrolliert, bis vor kurzem wurde es jedoch häufig den Staatsanwälten überlassen zu entscheiden, ob und wann diese Substanzen verboten sind, wenn sie in Pilzen enthalten sind. Damit sollte vermieden werden, dass die Besitzer von Grundstücken, auf denen solche Pilze natürlich wachsen, bestraft werden. Sechs Länder haben ihre Rechtsvorschriften über Pilze in den letzten fünf Jahren verschärft (Dänemark, Deutschland, Estland, Irland, die Niederlande und das Vereinigte Königreich). Mit den von diesen Ländern vorgenommenen Veränderungen wird das Verbot auf halluzinogene Pilze erweitert, wobei jedoch die gesetzlichen Kontrollvorschriften nicht immer auf genau dieselben Pilze oder Verarbeitungsformen anwendbar sind.
Apenas existen casos de problemas de salud agudos o crónicos que requieran intervención médica debido al consumo de hongos alucinógenos. Sin embargo, algunos países han cambiado su legislación como respuesta al consumo de este tipo de sustancias alucinógenas entre los jóvenes. Si bien los ingredientes activos de los hongos, la psilocibina y la psilocina, ya son controlados a escala internacional por el Convenio de las Naciones Unidas de 1971 sobre Sustancias Sicotrópicas, hasta fechas recientes se solía dejar a criterio de los fiscales interpretar si o cuándo estas sustancias estaban prohibidas en caso de que estuvieran contenidas en los hongos. De esta manera, se pretendía evitar que se penalizase a los propietarios de un terreno en el que estos hongos crecieran de manera natural. Seis países han endurecido la legislación sobre hongos en los últimos cinco años (Dinamarca, Alemania, Estonia, Irlanda, Países Bajos y Reino Unido). Los cambios acometidos por estos países amplían la prohibición para incluir los hongos alucinógenos, si bien los controles legales no siempre se aplican exactamente a los mismos hongos o formas de preparación.
Le segnalazioni di problemi di salute di natura acuta o cronica dovuti al consumo di funghi allucinogeni, di gravità tale da richiedere un intervento medico, sono rare. Alcuni paesi, tuttavia, hanno modificato le proprie normative in reazione all’uso di queste sostanze allucinogene da parte dei giovani. Benché gli ingredienti attivi dei funghi (psilocibina e psilocina) siano già controllati a livello internazionale dalla convenzione delle Nazioni Unite sulle sostanze psicotrope del 1971, fino a non molto tempo fa il compito di capire se e quando la presenza all’interno di un fungo sia proibita è stato spesso demandato alle autorità giudiziarie, per evitare di penalizzare i proprietari di terreni sui quali questi funghi crescono spontaneamente. Negli ultimi cinque anni sei paesi hanno introdotto norme più severe al riguardo (Danimarca, Germania, Estonia, Irlanda, Paesi Bassi e Regno Unito). Tra i cambiamenti previsti da questi paesi si annovera l’estensione del divieto fino a includere i funghi allucinogeni, sebbene i controlli di legge non sempre si applichino esattamente agli stessi funghi o preparati.
São raras as notícias de problemas de saúde agudos ou crónicos que exijam intervenção médica causados pelo consumo de cogumelos alucinogénios. No entanto, alguns países alteraram as suas legislações em resposta ao consumo dessas substâncias alucinogénias pelos jovens. Apesar de os princípios activos dos cogumelos, a psilocibina e a psilocina, estarem controlados a nível internacional pela Convenção das Nações Unidas de 1971 sobre Substâncias Psicotrópicas, até há pouco tempo foi muitas vezes deixado ao critério dos procuradores públicos se estas substâncias são ou não proibidas quando estão contidas num cogumelo, para não penalizar os proprietários de terrenos onde tais cogumelos crescem naturalmente. Seis países (Dinamarca, Alemanha, Estónia, Irlanda, Países Baixos e Reino Unido) adoptaram legislações mais rigorosas relativamente aos cogumelos nos últimos cinco anos. As alterações por eles introduzidas estendem a proibição aos cogumelos alucinogénios, embora os controlos legais nem sempre sejam exactamente aplicáveis aos mesmos cogumelos ou estados de preparação.
Οι αναφορές σχετικά με οξεία ή χρόνια προβλήματα υγείας που χρήζουν ιατρικής παρέμβασης τα οποία να σχετίζονται με τη χρήση παραισθησιογόνων μανιταριών είναι σπάνιες. Ωστόσο, ορισμένες χώρες τροποποίησαν τη νομοθεσία τους για την αντιμετώπιση της χρήσης των εν λόγω παραισθησιογόνων ουσιών από τους νέους. Παρόλο που τα δραστικά συστατικά των μανιταριών, η ψιλοκυβίνη και η ψιλοκίνη, σπανίως ελέγχονται σε διεθνές επίπεδο βάσει της σύμβασης των Ηνωμένων Εθνών για τις ψυχοτρόπους ουσίες του 1971, έως πρόσφατα συχνά επαφιόταν στους εισαγγελείς να ερμηνεύσουν κατά πόσο οι ουσίες αυτές απαγορεύονται όταν βρίσκονται στο εσωτερικό των μανιταριών, ώστε να μην διώκονται οι ιδιοκτήτες αγροτεμαχίων στα οποία τα μανιτάρια αυτά αναπτύσσονται αυτοφυώς. Τα τελευταία 5 χρόνια έξι χώρες κατέστησαν αυστηρότερη τη νομοθεσία που διέπει τα μανιτάρια (Δανία, Γερμανία, Εσθονία, Ιρλανδία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο). Στο πλαίσιο των αλλαγών που έγιναν στις χώρες αυτές επεκτάθηκε η απαγόρευση και στα παραισθησιογόνα μανιτάρια. Ωστόσο, οι έννομοι περιορισμοί δεν αφορούν πάντοτε τα ίδια ακριβώς μανιτάρια ή στάδια επεξεργασίας.
Volgens de meldingen is zelden sprake van acute of chronische gezondheidsproblemen waarbij medisch ingrijpen nodig is als gevolg van het gebruik van hallucinogene paddestoelen. Sommige landen hebben als reactie op het gebruik van dergelijke hallucinogene stoffen door jongeren wel hun wetgeving aangepast. Hoewel er voor de actieve bestanddelen van paddestoelen, psilocybine en psilocine, al een internationale regeling bestaat, namelijk het VN-Verdrag van 1971 inzake psychotrope stoffen, werd het tot voor kort veelal aan de aanklager overgelaten om te bepalen of en wanneer deze stoffen in paddestoelen verboden waren, om te voorkomen dat eigenaren van land waarop dergelijke paddestoelen van nature voorkomen, zouden worden bestraft. Zes landen hebben hun wetgeving voor paddestoelen in de laatste vijf jaar aangescherpt, te weten Denemarken, Duitsland, Estland, Ierland, Nederland en het Verenigd Koninkrijk. Volgens de gewijzigde wetgeving in deze landen zijn hallucinogene paddestoelen nu ook verboden, hoewel de wettelijke controle niet altijd van toepassing is op exact dezelfde paddestoelen of bereiding.
V souvislosti s užíváním halucinogenních hub se objevuje minimum zpráv o akutních či chronických zdravotních problémech, které by si vyžádaly zásah lékaře. Některé země však na užívání těchto halucinogenních látek mladými lidmi zareagovaly zavedením legislativních změn. Ačkoli jsou již účinné složky těchto hub, tj. psilocybin a psilocin, na mezinárodní úrovni kontrolovány Úmluvou OSN o psychotropních látkách z roku 1971, byl až donedávna výklad legálnosti či nelegálnosti látky obsažené v houbě často ponechán státním zástupcům, a to proto, aby se zabránilo stíhání majitelů pozemků, na nichž tyto houby rostou přirozeně. Za posledních pět let zpřísnilo svou legislativu týkající se těchto hub šest zemí (Dánsko, Německo, Estonsko, Irsko, Nizozemsko a Spojené království). Změny provedené v těchto zemích rozšiřují zákaz i na halucinogenní houby, i když se zákonné kontroly vždy netýkají stejných hub či stavu přípravy.
Der forekommer sjældent indberetninger af akutte eller kroniske sundhedsproblemer, som kræver lægebehandling og står i forbindelse med brugen af hallucinogene svampe. Nogle lande har imidlertid ændret deres lovgivninger som reaktion på unges brug af sådanne hallucinogener. Selv om de aktive stoffer i svampe, psilocybin og psilocin, allerede kontrolleres på internationalt plan af FN's konvention af 1971 om psykotrope stoffer, har det indtil for nylig ofte været overladt til anklagemyndigheden at fortolke, om og hvornår disse stoffer er forbudt, når de er inden i en svamp, for at undgå at straffe ejere af jord, hvor sådanne svampe vokser naturligt. Seks lande har skærpet deres lovgivning om svampe i de seneste 5 år (Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Nederlandene og Det Forenede Kongerige). Med ændringerne i disse lande udvides forbuddet til at omfatte hallucinogene svampe, selv om kontrollen ikke altid gælder for nøjagtigt de samme svampe eller forarbejdningstilstande.
Hallusinogeenisten sienien kohdalla tulee vain vähän ilmoituksia sellaisista akuuteista tai kroonisista terveysongelmista, jotka vaatisivat lääkärinhoitoa. Muutamissa maissa on kuitenkin tehty joitakin lakimuutoksia hallusinogeenisten aineiden käytön rajoittamiseksi nuorten keskuudessa. Sienten psykoaktiivisia ainesosia, psilosybiinia ja psilosiinia, valvotaan jo nyt kansainvälisesti vuonna 1971 tehdyn psykotrooppisia aineita koskevan YK:n yleissopimuksen mukaisesti. Viime aikoihin asti syyttäjäviranomaiset ovat usein joutuneet tulkitsemaan tapauskohtaisesti, ovatko nämä aineet kiellettyjä silloin, kun ne ovat sisällä sienessä, jotta vältettäisiin rankaisemasta maanomistajia, joiden mailla näitä sieniä kasvaa luonnossa. Viiden viime vuoden aikana hallusinogeenisia sieniä koskevaa lainsäädäntöä on tiukennettu kuudessa maassa (Tanska, Saksa, Viro, Irlanti, Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta). Näissä maissa tehdyillä lakimuutoksilla hallusinogeeniset sienet luokiteltiin kiellettyihin aineisiin, joskaan lakisääteinen valvonta ei kaikkialla kohdistu täysin samoihin sieniin tai samoihin valmistusvaiheisiin.
Ritkán számolnak be a hallucinogén gombák használatához kapcsolódó, orvosi beavatkozást igénylő akut vagy krónikus egészségügyi problémákról. Ugyanakkor az ilyen hallucinogén anyagok fiatalok általi használatára reagálva néhány ország módosította törvényeit. Annak ellenére, hogy a gombák hatóanyagait – a pszilocibint és a pszilocint – nemzetközi szinten már a pszichotróp anyagokról szóló 1971-es ENSZ-egyezmény szerint felügyelik, egészen a közelmúltig gyakran az ügyészekre maradt annak értelmezése, hogy ezek az anyagok – amikor a gombában találhatók – tiltottak-e, illetve milyen esetekben tiltottak, elkerülendő az olyan földek tulajdonosainak megbüntetését, ahol az ilyen gombák természetes körülmények között nőnek. Az elmúlt 5 évben hat ország szigorította meg a gombákra vonatkozó törvényhozását (Dánia, Németország, Észtország, Írország, Hollandia és az Egyesült Királyság). Az ezekben az országokban bevezetett módosításokkal a tiltást kiterjesztették a hallucinogén gombákra, bár a jogi ellenőrzések nem mindig pontosan ugyanazokra a gombákra vagy elkészítettségi fokokra vonatkoznak.
Det er sjelden det kommer rapporter om akutte eller kroniske helseproblemer som krever medisinske tiltak som følge av bruken av hallusinogene sopper. Enkelte land har imidlertid endret lovgivningen for å demme opp for bruken av slike hallusinogene stoffer blant unge mennesker. Selv om virkestoffene i sopp, psilocybin og psilocin, allerede kontrolleres internasjonalt av FN-konvensjonen av 1971 om psykotrope stoffer, har det inntil nylig vært opp til påtalemyndigheten å avgjøre om og når disse stoffene er forbudt når de finnes i en sopp – dette for å unngå å straffe eiere av grunn hvor slik sopp vokser naturlig. Seks land har skjerpet lovgivningen som gjelder sopp de siste fem årene (Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Nederland og Storbritannia). Med disse endringene er forbudet utvidet til å gjelde hallusinogene sopper, selv om den rettslige kontrollen ikke alltid de nøyaktig samme sopper eller preparasjonsstadier.
Doniesienia o ostrych lub przewlekłych problemach zdrowotnych wymagających pomocy lekarskiej, wynikających z zażywania grzybów halucynogennych, są rzadkie. Jednak w związku z zażywaniem tego typu substancji halucynogennych przez młodych ludzi w niektórych krajach wprowadzono zmiany w przepisach. Chociaż psylocybina i psylocyna, aktywne składniki grzybów, podlegają obecnie kontroli na poziomie międzynarodowym na mocy Konwencji ONZ o substancjach psychotropowych z 1971 r., do niedawna interpretację tego, czy i kiedy substancje te są zakazane, w przypadku gdy znajdują się w grzybach, pozostawiano prokuratorom. Miało to zapobiec karaniu właścicieli terenów, na których grzyby takie rosły w warunkach naturalnych. W ciągu ostatnich pięciu lat sześć krajów (Dania, Niemcy, Estonia, Irlandia, Holandia i Wielka Brytania) zaostrzyło przepisy dotyczące grzybów. Zmiany wprowadzone w tych krajach rozszerzyły zakaz na grzyby halucynogenne, chociaż sposoby kontroli prawnej nie zawsze odnoszą się do dokładnie tych samych grzybów czy też ich przetworzonych postaci.
Nu se prea raportează probleme acute sau cronice de sănătate datorate consumului de ciuperci halucinogene şi care să necesite intervenţii medicale. Cu toate acestea, unele ţări şi-au modificat legislaţia ca reacţie la consumul acestor substanţe halucinogene de către tineri. Deşi ingredientele active ale ciupercilor, psilocibina şi psilocina, sunt deja controlate la nivel internaţional prin Convenţia Naţiunilor Unite din 1971 privind substanţele psihotrope, până recent procurorii erau cei care interpretau dacă şi când se interzic aceste substanţe conţinute în ciuperci, pentru a evita sancţionarea proprietarilor terenurilor pe care cresc în mod natural aceste ciuperci. Şase ţări şi-au înăsprit legislaţia privind ciupercile în ultimii 5 ani (Danemarca, Germania, Estonia, Irlanda, Ţările de Jos şi Regatul Unit). Modificările operate de aceste ţări extind interdicţia la ciupercile halucinogene, deşi controalele legale nu se aplică întotdeauna la exact aceleaşi ciuperci sau stadii de preparare.
Správy o akútnych alebo chronických zdravotných problémoch, ktoré si vyžadujú lekárske zásahy vzťahujúce sa na užívanie halucinogénnych húb sú zriedkavé. Niektoré krajiny však zmenili svoje právne predpisy v reakcii na užívanie takýchto halucinogénnych látok mladými ľuďmi. Hoci aktívne zložky húb, psilocybín a psilocín sú už regulované na medzinárodnej úrovni Dohovorom OSN o psychotropných látkach z roku 1971, donedávna sa často ponechalo na prokurátorov, aby interpretovali, či a kedy sú tieto látky zakázané, keď sa nachádzajú v hube, aby sa zabránilo potrestaniu vlastníkov pozemkov, na ktorých takéto huby prirodzene rastú. Šesť krajín sprísnilo v posledných 5 rokoch svoju legislatívu o hubách (Dánsko, Nemecko, Estónsko, Írsko, Holandsko a Spojené kráľovstvo) Zmeny vykonané týmito krajinami rozšírili zákaz tak, aby zahŕňal halucinogénne huby, hoci zákonné kontroly sa nie vždy uplatňujú presne na rovnaké huby alebo stav prípravy.
Poročila o akutnih ali kroničnih zdravstvenih težavah, ki so zahtevale zdravniške intervencije zaradi uživanja halucinogenih gob, so redka. Kljub temu so nekatere države zaradi uživanja takšnih halucinogenih gob pri mladih spremenile svojo zakonodajo. Čeprav aktivni sestavini gob, psilocibin in psilocin, na mednarodni ravni že od leta 1971 ureja Konvencija ZN o psihotropnih snoveh, je bila do nedavnega tožilcem prepuščena razlaga, ali in kdaj so te snovi prepovedane, če jih goba vsebuje, da se prepreči kaznovanje lastnikov zemljišč, na katerih te gobe rasejo v naravi. Šest držav je v zadnjih petih letih zaostrilo svojo zakonodajo o gobah (Danska, Nemčija, Estonija, Irska, Nizozemska in Združeno kraljestvo). Spremembe, ki so jih sprejele te države, so razširile prepoved in vanjo vključile halucinogene gobe, čeprav se pravni nadzor vedno ne uporablja za točno enake gobe ali stopnje priprave.
Rapporter om akuta eller kroniska hälsoproblem orsakade av hallucinogena svampar som kräver läkaringripande är sällsynta. Vissa länder ändrade dock sina lagar som svar på ungdomars användning av sådana hallucinogena ämnen. Även om de aktiva ingredienserna i svampar, psilocybin och psilocin, redan regleras på internationell nivå genom FN:s konvention om psykotropa ämnen från 1971, har det tills nyligen ofta överlämnats till åklagare att avgöra om och när dessa ämnen är förbjudna när de finns inuti en svamp, för att undvika att bestraffa ägare till mark där sådana svampar växer naturligt. Sex länder har under de senaste fem åren stramat upp sin lagstiftning om svampar (Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Nederländerna och Storbritannien). Förändringarna i dessa länder innebär att förbudet utsträckts till att omfatta hallucinogena svampar även om rättskontrollen inte alltid gäller för exakt samma svampar eller typ av beredning.
Halüsinojenik mantar kullanımına bağlı, tıbbi müdahale gerektiren akut veya kronik sağlık sorunlarına dair raporlar nadirdir. Bununla beraber, bazı ülkeler gençlerin bu gibi halüsinojenik maddeler kullanmasına karşılık olarak kanunlarını değiştirmiştir. Mantarın aktif maddeleri olan psilosibin ve psilosin hali hazırda Psikotropik Maddeler hakkında 1971 BM Sözleşmesi’yle uluslararası düzeyde kontrol edilmesine rağmen, bu maddelerin bir mantar içerisindeyken yasak olup olmadığını ve ne zaman yasak olduğunu yorumlamak, bu gibi mantarların doğal olarak yetiştiği toprak sahiplerinin cezalandırılmasını önlemek için yakın zamana kadar çoğunlukla savcılara bırakılmıştır. Son beş yıl içinde altı ülke mantar hakkındaki mevzuatını sıkılaştırmıştır (Danimarka, Almanya, Estonya, İrlanda, Hollanda ve Birleşik Krallık). Her ne kadar kanuni kontroller her zaman tam olarak aynı mantarlar veya ön hazırlık durumları için geçerli olmasa da, bu ülkelerin yaptığı değişiklikler yasakları halüsinojenik mantarları da içerecek şekilde genişletmektedir.
Ziņojumi par akūtām vai hroniskām halucinogēno sēņu izraisītām veselības problēmām, kas prasa medicīnisku iejaukšanos, ir reti. Tomēr, reaģējot uz šādu halucinogēnu vielu lietošanas izplatību jauniešu vidū, dažas dalībvalstis ir grozījušas valsts tiesību aktus. Lai gan sēņu aktīvo sastāvdaļu psilocibīna un psilocīna kontroli starptautiskā līmenī paredz 1971. gada ANO Konvencija par psihotropajām vielām, vēl nesen prokuroru ziņā bija lemt, vai šīs vielas, ja tās atrodas sēnēs, ir uzskatāmas par aizliegtām, un kādos gadījumos tās ir uzskatāmas par aizliegtām, lai izvairītos no to zemes īpašnieku sodīšanas, uz kuru zemes šādas sēnes aug pašas no sevis. Pēdējos piecos gados ar sēnēm saistītos tiesību aktus, padarot tos bargākus, ir grozījušas sešas valstis (Dānija, Vācija, Igaunija, Īrija, Nīderlande un Apvienotā Karaliste). Saskaņā ar grozījumiem šajās valstīs tagad ir aizliegtas arī halucinogēnās sēnes, lai gan tiesiskā kontrole ne vienmēr attiecas uz vienām un tām pašām sēnēm un to sagatavošanas stadijām.
  3. peatükk: Kanep  
Erinevalt ELi keskmisest – umbes 20% – teatas Ameerika Ühendriikide uimastitarbimise ja tervise 2004. a riiklikus uuringus(60) 40,2% täiskasvanutest (12aastased ja vanemad), et on elu jooksul kanepit tarbinud.
By contrast, in the 2004 US national survey on drug use and health (60), 40.2 % of adults (defined as aged 12 years and older) reported lifetime use, compared with the EU average of about 20 %. This is higher even than in those European countries with the highest lifetime rates (Denmark 31.3 % and the United Kingdom 29.7 %) although differences in last year use estimates are less marked: this figure is 10.6 % in the United States compared with a European average of 7 %, and several European countries reported figures similar to those found in the United States.
En revanche, l'enquête nationale américaine de 2004 sur l'usage de drogue et la santé (60) révèle que 40,2 % des adultes (définis comme les personnes âgées de 12 ans et plus) ont déclaré avoir pris de la drogue au cours de leur vie contre une moyenne européenne d'environ 20 %. Le chiffre est même supérieur à celui des pays européens où les taux de prévalence au cours de la vie sont les plus élevés (31,3 % au Danemark et 29,7 % au Royaume-Uni), bien que les différences soient moins marquées en ce qui concerne les estimations de la consommation au cours des douze derniers mois, ce chiffre étant de 10,6 % aux États-Unis contre 7 % en moyenne en Europe, et plusieurs pays européens ont déclaré des chiffres similaires à ceux obtenus aux États-Unis.
Dagegen gaben in der National Survey on Drug Use and Health [Nationale Erhebung über Drogenmissbrauch und Gesundheit] der Vereinigten Staaten für das Jahr 2004 (60), 40,2 % der Erwachsenen (12 Jahre und älter) an, mindestens einmal im Leben Cannabis konsumiert zu haben, während die Prävalenzrate im EU-Durchschnitt bei etwa 20 % lag. Damit ist die Prävalenzrate in den Vereinigten Staaten höher als in den europäischen Ländern mit den höchsten Lebenszeitprävalenzraten (31,3 % in Dänemark und 29,7 % im Vereinigten Königreich). Hinsichtlich der Schätzungen für den Konsum in den letzten 12 Monaten sind die Unterschiede weniger stark ausgeprägt: Diese Rate beträgt in den Vereinigten Staaten 10,6 %, gegenüber einem europäischen Durchschnitt von 7 %, wobei mehrere europäische Länder ähnliche Zahlen verzeichnet haben wie die Vereinigten Staaten.
Cabe señalar que, en la encuesta nacional sobre consumo de drogas y salud realizada en los Estados Unidos en 2004 (60), el 40,2 % de los adultos encuestados (a partir de 12 años) afirmó haber consumido esta sustancia a lo largo de la vida, lo que contrasta con el porcentaje de aproximadamente el 20 % en la UE. Este porcentaje supera incluso el porcentaje de los países europeos con las mayores tasas de consumo a lo largo de la vida (el 31,3 % en Dinamarca y el 29,7 % en el Reino Unido), aunque las diferencias en cuanto a las estimaciones de consumo en el último año son menos marcadas: en los Estados Unidos esta cifra corresponde al 10,6 %, mientras que el porcentaje europeo alcanza el 7 %, y varios países europeos han registrado cifras similares a las de los Estados Unidos.
Al contrario, dall’indagine nazionale condotta nel 2004 negli Stati Uniti sul rapporto tra consumo di droga e salute (60) emerge che il consumo una tantum è riferito dal 40,2% degli adulti (definiti come soggetti di almeno 12 anni di età) rispetto alla media europea del 20% circa. Questa percentuale è ancora più alta di quelle riferite dai paesi europei con il tasso di prevalenza una tantum più alto (31,3% in Danimarca, 29,7% nel Regno Unito), mentre le differenze nei dati sul consumo nell’ultimo anno sono meno marcate: il 10,6% negli Stati Uniti rispetto alla media europea del 7%; alcuni paesi europei segnalano cifre analoghe a quelle registrate negli Stati Uniti.
Pelo contrário, no inquérito nacional sobre consumo de drogas e saúde realizado nos EUA em 2004 (60), 40,2% dos adultos (a partir dos 12 anos de idade) referiram ter consumido a droga ao longo da vida, para uma média da UE de aproximadamente 20%. Esta percentagem ainda é mais elevada do que as registadas nos países europeus com maiores taxas de consumo ao longo da vida (Dinamarca 31,3% e Reino Unido 29,7%) embora as diferenças nas estimativas do consumo no último ano sejam menos acentuadas: este valor é de 10,6% nos Estados Unidos, para uma média europeia de 7%, e vários países europeus mencionaram valores semelhantes aos registados nos Estados Unidos.
Κατ’ αντιδιαστολή, στο πλαίσιο της εθνικής έρευνας των ΗΠΑ για τη χρήση ναρκωτικών και την υγεία το 2004 (60), 40,2 % των ενηλίκων (οι οποίοι ορίζονται ως άτομα ηλικίας 12 ετών και άνω) ανέφεραν χρήση σε όλη τη ζωή, εν συγκρίσει με τον κοινοτικό μέσο όρο του 20 % περίπου. Το ποσοστό αυτό είναι υψηλότερο και από εκείνο των ευρωπαϊκών χωρών με τα υψηλότερα ποσοστά χρήσης σε όλη τη ζωή (Δανία 31,3 % και Ηνωμένο Βασίλειο 29,7 %), μολονότι οι διαφορές στις εκτιμήσεις της χρήσης κατά τον τελευταίο μήνα είναι λιγότερο έντονες: το ποσοστό αυτό είναι 10,6 % στις Ηνωμένες Πολιτείες εν συγκρίσει με τον ευρωπαϊκό μέσο όρο που ανέρχεται σε 7 %, και αρκετές ευρωπαϊκές χώρες ανέφεραν ποσοστά παρόμοια με εκείνα που παρατηρούνται στις Ηνωμένες Πολιτείες.
Ter vergelijking, in de Amerikaanse enquête onder gezinnen naar drugsgebruik en gezondheid van 2004 (60), wordt gemeld dat 40,2% van de volwassenen (gedefinieerd als 12 jaar en ouder) ooit cannabis heeft gebruikt, terwijl het gemiddelde in de EU ongeveer 20% is. Dit percentage ligt zelfs hoger dan dat in de Europese landen met de hoogste percentages “ooit”-gebruik (Denemarken 31,3% en het Verenigd Koninkrijk 29,7%), hoewel de verschillen in de schattingen van het recent gebruik minder opvallend zijn: dit percentage is 10,6% voor de Verenigde Staten tegen een Europees gemiddelde van 7%. Diverse Europese landen melden percentages die vergelijkbaar zijn met die in de Verenigde Staten.
Pro srovnání v celonárodním průzkumu užívání drog a zdraví ve Spojených státech za rok 2004 (60) uvedlo celoživotní prevalenci užívání drogy 40,2 % dospělých (definovaných jako dvanáctiletí a starší), zatímco průměr v EU činí cca 20 %. To je ještě vyšší údaj než v evropských zemích, které vykazují nejvyšší hodnoty celoživotní prevalence užívání (Dánsko 31,3 % a Spojené království 29,7 %), i když v případě odhadovaných hodnot užití v posledním roce jsou rozdíly méně výrazné: 10,6 % ve Spojených státech ve srovnání s evropským průměrem 7 %, přičemž několik evropských zemí hlásí údaje podobné hodnotám ze Spojených států.
I modsætning hertil fremgår det af resultaterne af den amerikanske undersøgelse om narkotikabrug og sundhed fra 2004 (60), at 40,2 % af de voksne (defineret som personer på 12 år og derover) havde angivet langtidserfaring, i forhold til EU-gennemsnittet på ca. 20 %. Dette er endog højere end i de europæiske lande, der har den højeste langtidsprævalens (Danmark 31,3 % og Det Forenede Kongerige 29,7 %), selv om forskellene i forbindelse med skønnene over brugen inden for de seneste 12 måneder er mindre markante: dette tal er 10,6 % i USA i forhold til et gennemsnit i Europa på 7 %, og mange europæiske lande har indberettet tal, der stort set er på niveau med tallene fra USA.
Vertailun vuoksi voidaan mainita, että vuonna 2004 tehdyssä Yhdysvaltain kansallisessa huumeidenkäyttöä ja terveyttä koskevassa kyselyssä (60) 40,2 prosenttia aikuisista (12 vuotta täyttäneistä) ilmoitti käyttäneensä kannabista ainakin kerran, kun EU:ssa tämä osuus on keskimäärin 20 prosenttia. Yhdysvaltain tulos on jopa korkeampi kuin niissä Euroopan maissa, joissa kannabista ainakin kerran käyttäneitä on eniten (Tanska 31,3 % ja Yhdistynyt kuningaskunta 29,7 %), joskaan ero arvioissa kannabiksen käytöstä viimeksi kuluneen vuoden aikana ei ole yhtä suuri: Yhdysvalloissa osuus oli 10,6 prosenttia ja Euroopassa keskimäärin 7 prosenttia, ja useiden Euroopan maiden ilmoittamat luvut olivat jokseenkin samanlaisia kuin Yhdysvaltojen.
Összehasonlításképpen: az Egyesült Államok 2004-es országos kábítószer-használati és egészségügyi felmérése60 azt mutatta, hogy a felnőttek (definíció szerint a 12 évesek és idősebbek) 40,2%-a már legalább egyszer kipróbálta az anyagot, szemben az EU kb. 20%-os átlagával. Ez a legmagasabb életprevalencia-rátákkal rendelkező európai országokénál (Dánia 31,3% és az Egyesült Királyság 29,7%) is magasabb, bár az elmúlt évi használat becslései már kevésbé markáns különbségeket mutatnak: ez az Egyesült Államokban 10,6%, szemben a 7%-os európai átlaggal, és több európai ország is az USA-ban mérthez hasonló számokról számolt be.
I den nasjonale undersøkelsen av narkotikabruk og helse gjennomført i USA i 2004 (60) rapporterte til sammenligning 40,2 % av alle voksne (12 år eller eldre) om livstidsbruk, mot EUs gjennomsnittlige 20 %. Dette er høyere enn selv de europeiske landene som har de høyeste tallene for livstidsprevalens (Danmark 31,3 % og Storbritannia 29,7 %), selv om forskjellene i bruk siste år er mindre markert: her er tallet 10,6 % for USA, mot et europeisk gjennomsnitt på 7 %, og flere europeiske land rapporterte om tall på nivå med det som ble funnet i USA.
Dla kontrastu, w krajowych badaniach ankietowych dotyczących zażywania narkotyków i stanu zdrowia przeprowadzonych w 2004 r. w Stanach Zjednoczonych (60), 40,2% dorosłych (określonych jako osoby w wieku 12 i więcej lat) zgłosiło przynajmniej jednokrotne ich zażywanie, w porównaniu ze średnią UE wynoszącą około 20%. Wskaźnik ten jest jeszcze wyższy niż w krajach europejskich o najwyższym odsetku osób, które przynajmniej jeden raz zażywały narkotyk (Dania 31,3% i Wielka Brytania 29,7%), chociaż szacunkowe dane dotyczące spożycia narkotyku za ubiegły rok wykazują mniej wyraźne różnice. Wskaźnik ten wynosi 10,6% w Stanach Zjednoczonych w porównaniu z europejską przeciętną w wysokości 7%, a kilka krajów europejskich zgłosiło dane podobne do tych ze Stanów Zjednoczonych.
Spre deosebire de aceasta, în studiul naţional din 2004 din Statele Unite privind consumul de droguri şi sănătatea (60), 40,2 % dintre adulţi (definiţi ca având cel puţin 12 ani) au declarat un consum pe parcursul vieţii, în comparaţie cu o medie a UE de circa 20 %. Această cifră este mai mare chiar şi decât cele din ţările europene cu ratele de consum cele mai ridicate pe parcursul vieţii (Danemarca 31,3 % şi Regatul Unit 29,7 %), deşi diferenţele dintre estimările privind consumul din ultimul an nu sunt aşa de pronunţate: această cifră este de 10,6 % în Statele Unite faţă de o medie europeană de 7 %, iar câteva ţări europene au raportat cifre similare celor constatate în Statele Unite.
Naopak, v národnom prieskume USA o užívaní drog a zdraví v roku 2004 (60) 40,2 % dospelých (definovaných ako 12-roční a starší) uvádzalo celoživotné užívanie, v porovnaní s priemerom EÚ 20 %. To je dokonca vyššie ako v európskych krajinách s najvyššími mierami celoživotnej prevalencie (Dánsko 31,3 % a Spojené kráľovstvo 29,7 %), hoci rozdiely v odhadoch užívania v poslednom roku sú menej výrazné: tento údaj je 10,6 % v Spojených štátoch amerických v porovnaní s európskym priemerom 7 % a viaceré európske krajiny uvádzajú údaje podobné tým, ktoré sa zistili v Spojených štátoch amerických.
Za primerjavo podatek, da je leta 2004 v nacionalni raziskavi Združenih držav o uživanju drog in zdravju (60) 40,2 % odraslih (v starosti 12 let in več) izjavilo, da so konopljo že kdaj poskusili, v primerjavi s povprečjem EU, ki znaša približno 20 %. To je celo več kot v evropskih državah z najvišjim odstotkom tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili (Danska 31,3 % in Združeno kraljestvo 29,7 %), čeprav so razlike med ocenami odstotka tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu, manj opazne: v Združenih državah znaša ta podatek 10,6 % v primerjavi z evropskim povprečjem, ki znaša 7 %, več evropskih držav pa je sporočilo podatke, podobne podatkom iz Združenih držav.
I USA:s nationella kartläggning av narkotikaanvändning och hälsa 2004 (60), rapporterade 40,2 % vuxna (definierade som 12 år och äldre) att de någon gång provat droger, vilket kan jämföras med genomsnittet i EU på 20 %. Det är en högre siffra än i de europeiska länder som har de högsta livstidsprevalenserna (Danmark 31,3 % och Storbritannien 29,7 %) även om skillnaderna i skattningarna av användning det senaste året är mindre markerade: denna siffra är 10,6 % i USA jämfört med ett europeiskt genomsnitt på 7 % och flera europeiska länder har rapporterat siffror som ligger nära de som konstaterats i USA.
Bunun aksine, uyuşturucu kullanımı ve sağlık hakkındaki 2004 ABD ulusal anketinde (60), yaklaşık % 20’lik AB ortalamasıyla karşılaştırıldığında (12 yaş ve üzeri olarak tanımlanan) yetişkinlerin % 40,2’si yaşam boyu kullanım rapor etmiştir. Bu oran en yüksek yaşam boyu oranlarına sahip Avrupa ülkelerininkinden bile yüksektir (Danimarka % 31,3 ve Birleşik Krallık % 29,7), ancak geçkmiş yılda kullanım tahminlerindeki farklılıklar daha az belirgindir: bu rakam % 7’lik Avrupa ortalamasına karşılık Amerika Birleşik Devletleri’nde % 106’dır ve birden fazla Avrupa ülkesi Amerika Birleşik Devletleri’nde bulunanlara benzer rakamlar rapor etmiştir.
Salīdzinājumam: atšķirībā no ES vidējiem rādītājiem, kas ir aptuveni 20 %, ASV 2004. gada valsts pētījumā par narkotiku lietošanu un veselību (60) ilgtermiņa lietošanu ir atzinuši 40,2 % pieaugušo (t.i., 12 gadus veco un vecāko iedzīvotāju). Šie skaitļi pārsniedz pat to Eiropas valstu rādītājus, kur ilgtermiņa lietošana ir visizplatītākā (31,3 % Dānijā un 29,7 % Apvienotajā Karalistē), lai gan aprēķini par lietošanu pēdējā gadā tik krasi neatšķiras: salīdzinājumā ar Eiropas vidējo rādītāju, kas ir 7 %, ASV šis rādītājs ir 10,6 %, bet vairāku Eiropas valstu rādītāji atbilst ASV aplēstajiem skaitļiem.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Peaaegu 25% ravi otsivatest opioiditarbijatest on 35aastased ja vanemad, ainult 7% esmakordsetest abiotsijatest on alla 20 aastased. Tuleb märkida, et ravinõudluse andmed näitavad ainult aasta jooksul ravi taotlenud inimeste arvu ja ei hõlma neid, kes ravi jätkavad, ning seetõttu on ravitavate inimeste arv tegelikult tunduvalt suurem.
Nearly 25 % of opioid treatment demands are made by individuals aged 35 years or more, with only 7 % of clients seeking treatment for the first time being aged under 20. It should be noted that treatment demand data reflect the number of clients requesting treatment during the reported year and do not include people continuing in treatment; consequently the total number of clients in treatment is considerably higher. Across Europe as a whole, the substantial growth in drug substitution treatment that has occurred in recent years means that the treatment system includes an increasing, and ageing, population of people with heroin problems, who are likely to require care and remain major consumers of resources for many years to come.
Près de 25 % des demandes de traitement pour les opiacés sont faites par des personnes âgées de 35 ans ou plus, et seulement 7 % des usagers souhaitant se faire traiter pour la première fois sont âgés de moins de 20 ans. Il convient de souligner que les données relatives aux demandes de traitement reflètent le nombre de toxicomanes demandant un nouveau traitement au cours de l’année concernée et ne comprennent pas les personnes poursuivant un traitement; par conséquent, le nombre total de toxicomanes en traitement est considérablement plus élevé. Dans l’ensemble de l’Europe, la croissance substantielle des traitements de substitution qui a été constatée ces dernières années signifie que le système de traitement concerne une population croissante, et vieillissante, de personnes présentant des problèmes liés à l’héroïne, et qui risquent d’avoir besoin de soins et de rester des consommateurs importants de ressources pendant de nombreuses années encore.
Nahezu 25 % der Opioidtherapien werden von Personen im Alter von 35 Jahren oder darüber nachgefragt, während nur 7 % der Patienten, die eine Erstbehandlung beantragen, jünger als 20 Jahre sind. Dabei ist zu beachten, dass die Daten zur Behandlungsnachfrage sich auf die Zahl der Patienten beziehen, die im Berichtsjahr eine Therapie beantragt haben, aber nicht die Personen einschließen, die bereits behandelt werden; die Gesamtzahl der behandelten Patienten liegt deshalb deutlich höher. Für Europa insgesamt bedeutet die erhebliche Zunahme der Drogensubstitutionsbehandlungen in den letzten Jahren, dass das Therapiesystem eine wachsende und alternde Gruppe von Personen mit Heroinproblemen betreut, die wahrscheinlich noch für viele weitere Jahre betreut werden müssen und beträchtliche Ressourcen in Anspruch nehmen.
Casi un 25 % de las solicitudes de tratamientos médicos con opioides fueron realizadas por personas mayores de 34 años, y tan sólo un 7 % de los pacientes que pedían tratamiento por primera vez eran menores de 20. Cabe señalar que estos datos reflejan el número de pacientes que solicitaron tratamiento durante el año objeto del informe y no incluyen a las personas que siguen en tratamiento, por lo que el total de pacientes en tratamiento es considerablemente superior. En todo el territorio europeo se ha registrado en los últimos años un aumento considerable de los tratamientos de sustitución, lo que implica que el sistema de tratamiento abarca una población cada vez más numerosa y de mayor edad con problemas de consumo de heroína, que probablemente necesitará atención y seguirá consumiendo importantes recursos durante muchos años.
Circa il 25% delle domande di trattamento per consumo di oppiacei è rappresentato da individui di 35 anni di età o più, mentre solo il 7% dei pazienti che chiede di sottoporsi al trattamento per la prima volta ha meno di 20 anni. È da notare che i dati sulle domande di trattamento riflettono il numero di pazienti che chiedono di accedere a un servizio di cura nel corso dell’anno considerato e non comprendono quindi le persone che sono già in trattamento. Pertanto, il numero totale di pazienti in terapia è nettamente superiore. In generale, in Europa, il dilagare delle terapie sostitutive osservato negli ultimi anni significa che il sistema terapeutico riguarda un gruppo crescente di persone con problemi legati al consumo di eroina, che invecchiano e che quindi possono necessitare di cure e rimanere importanti consumatori di risorse per molti anni a venire.
Quase 25% dos pedidos de tratamento por consumo de opiáceos provêm de indivíduos com 35 ou mais anos de idade, não sendo mais de 7% os utentes com menos de 20 anos que procuram tratamento pela primeira vez. Note-se que os dados relativos à procura de tratamento reflectem o número de utentes que solicitam tratamento no ano em causa e não incluem aqueles que já iniciaram o tratamento e nele permanecem, pelo que o número total de utentes em tratamento é muito superior. No conjunto da Europa, o crescimento substancial do tratamento de substituição registado nos últimos anos significa que o sistema de tratamento inclui uma população crescente e em envelhecimento de pessoas com problemas de consumo de heroína, que poderão continuar a necessitar de assistência e a consumir grande quantidade de recursos durante muitos anos.
Σχεδόν 25% των αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή υποβάλλονται από άτομα ηλικίας 35 και άνω. Μόνο 7% των ατόμων που κάνουν αίτηση για θεραπεία για πρώτη φορά είναι ηλικίας κάτω των 20 ετών. Πρέπει να σημειωθεί ότι τα στοιχεία που αφορούν τις αιτήσεις για θεραπεία απηχούν τον αριθμό των ατόμων που κάνουν αίτηση για θεραπεία κατά την υπό εξέταση περίοδο και δεν περιλαμβάνουν τα άτομα που συνεχίζουν τη θεραπεία απεξάρτησης· συνεπώς ο συνολικός αριθμός ατόμων υπό θεραπεία είναι σημαντικά μεγαλύτερος. Στο σύνολο της Ευρώπης η σημαντική αύξηση σε θεραπείες υποκατάστασης των ναρκωτικών που παρατηρείται τα τελευταία χρόνια σημαίνει ότι το σύστημα θεραπείας περιλαμβάνει έναν αυξανόμενο - και γηράσκοντα - πληθυσμό ατόμων με προβλήματα ηρωίνης, που το πιθανότερο είναι να χρήζουν περίθαλψης και να παραμένουν βασικοί αποδέκτες των πόρων για πολλά ακόμα χρόνια.
Bijna 25 procent van de aanvragen voor behandeling van een opioïdenverslaving is afkomstig van personen van 35 jaar en ouder, terwijl maar 7 procent van de cliënten die voor de eerste maal behandeling aanvragen jonger dan 20 is. Opgemerkt moet worden dat de gegevens over de aanvragen voor behandeling het aantal cliënten weergeven dat behandeling heeft aangevraagd tijdens het rapportagejaar, en niet betrekking hebben op personen die al langer onder behandeling waren; het totale aantal cliënten dat onder behandeling is, ligt dan ook een stuk hoger. Overal in Europa betekent de substantiële toename van de substitutiebehandeling van de afgelopen jaren dat een steeds grotere en steeds ouder wordende populatie van mensen met heroïneproblemen zich in het behandelingscircuit bevindt, die waarschijnlijk zorg behoeven en nog vele jaren een groot beslag zullen leggen op de middelen.
Téměř 25 % žádostí o léčbu závislosti na opiátech podávají lidé ve věku od 35 let, přičemž pouze 7 % klientů, kteří vyhledávají léčení poprvé, je mladších 20 let. Je třeba poznamenat, že údaje o počtu žádostí o léčbu vyjadřují počet klientů, kteří žádali léčbu během sledovaného roku, a nezahrnují osoby, které v léčbě pokračují; celkový počet léčených klientů proto může být značně vyšší. Podstatné rozšíření substituční léčby drogové závislosti, k němuž v posledních letech po celé Evropě dochází, znamená, že systém léčby zahrnuje narůstající a stárnoucí populaci lidí s problémovým užíváním heroinu, kteří pravděpodobně budou vyžadovat péči a budou i nadále spotřebovávat většinu zdrojů po mnoho dalších let.
Næsten 25 % af anmodningerne om behandling for opioidbrug kommer fra personer på 35 år eller derover, mens kun 7 % af de klienter, der søger om behandling for første gang, er under 20 år. Det bør bemærkes, at dataene om behandlingsefterspørgslen afspejler antallet af klienter, der søger behandling i indberetningsåret, og ikke omfatter personer, der fortsætter i behandling. Det samlede antal klienter i behandling er derfor betydeligt højere. I Europa som helhed betyder den betydelige udvidelse af substitutionsbehandling, der har fundet sted i de senere år, at behandlingssystemet omfatter stadig flere og stadig ældre personer med heroinproblemer, som formentlig vil have behov for behandling og fortsat lægge beslag på betydelige ressourcer i mange år fremover.
Lähes 25 % opioidihoitoon hakeutuneista on 35-vuotiaita tai sitä vanhempia, ja vain 7 % hoitoon ensimmäisen kerran hakeutuvista asiakkaista on alle 20-vuotiaita. On syytä huomata, että hoidon kysyntää koskevat tiedot kattavat vain raportointivuonna hoitoon hakeutuneet asiakkaat eivätkä kaikkia hoidossa olevia, joten hoitoa saavien asiakkaiden kokonaismäärä on huomattavasti suurempi. Korvaushoidon merkittävä lisääntyminen kaikkialla Euroopassa viime vuosina kertoo siitä, että hoitojärjestelmässä on yhä useampia ja yhä iäkkäämpiä heroiiniongelmista kärsiviä asiakkaita, jotka tarvitsevat hoitoa ja joiden hoitoon on käytettävä runsaasti resursseja todennäköisesti vielä vuosien ajan.
Az opiátokkal kapcsolatban kezelésre jelentkezők közel 25%-a 35 éves vagy annál idősebb volt, és csupán 7%-uk volt olyan 20 évesnél fiatalabb személy, aki először jelentkezett kezelésre. Ezzel kapcsolatban figyelembe kell venni, hogy a kezelési igényekre vonatkozó adatok a vizsgált évben kezelésre jelentkezők számát tükrözik, és nem tartalmazzák azokat, akik már kezelés alatt álltak. Így a kezelésben részesülő betegek összlétszáma ennél jóval nagyobb. Az elmúlt években Európa-szerte jelentősen megnövekedett a kábítószert helyettesítő kezelések száma, ezért a kezelési rendszerekben egyre több idősödő, heroinproblémával küzdő személy található, aki valószínűleg a következő években is ellátásra szorul majd, így ezek a személyek továbbra is jelentősen lekötik majd az erőforrásokat.
Nærmere 40 % av alle som søker behandling for opioidbruk er 35 år eller eldre, og bare 7 % av dem som søker behandling for første gang er under 20. Det bør anføres at dataene over behandlingsetterspørsel viser til antallet søknader om behandling som registreres i løpet av det året rapporten gjelder; de sier altså ikke noe om dem som allerede er inne i behandlingsapparatet. Det totale antallet klienter i behandling er altså mye større. Den store økningen i substitusjonsbehandling som har funnet sted i Europa i løpet av de senere årene, innebærer at en stadig større – og aldrende – populasjon med heroinproblemer nå er kommet inn i behandlingsapparatet, som i mange år framover nok vil måtte bruke store ressurser på å ta seg av dem.
Prawie 25% wniosków o leczenie uzależnień od opiatów pochodziło od osób w wieku powyżej 35 lat, a tylko 7% pacjentów zgłaszających się na terapię po raz pierwszy nie ukończyło 20 lat. Należy zwrócić uwagę, że dane dotyczące zgłoszeń na leczenie odzwierciedlają liczbę pacjentów rozpoczynających leczenie w roku sprawozdawczym i nie uwzględniają osób kontynuujących terapię. W związku z tym liczba osób poddanych leczeniu jest znacznie wyższa. Ujawniony w ubiegłych latach w całej Europie duży wzrost przypadków leczenia zastępczego z uzależnień narkotykowych oznacza, że system leczenia obejmuje rosnącą i starzejącą się populację osób zażywających heroinę, które prawdopodobnie wymagają opieki i pozostaną głównymi konsumentami zasobów przez wiele kolejnych lat.
Aproape 25 % dintre cererile de tratament pentru opiacee sunt făcute de persoane în vârstă de peste 35 de ani inclusiv, iar numai 7 % dintre pacienţii care solicită tratament pentru prima dată au sub 20 de ani. Trebuie remarcat că datele privind cererile de tratament reflectă numărul de pacienţi care solicită tratament în anul în curs şi nu includ pacienţii care continuă un tratament; prin urmare, numărul total de pacienţi sub tratament este mult mai mare. În Europa, luată în ansamblu, creşterea considerabilă a terapiei de substituţie din ultimii ani conduce la concluzia că sistemul de tratament cuprinde o populaţie mai numeroasă şi de vârstă mai ridicată de persoane cu probleme legate de heroină, care este probabil să solicite asistenţă şi să rămână consumatori principali de resurse mult timp de acum înainte.
Takmer 25 % žiadostí o liečbu kvôli opiátom podali jednotlivci vo veku 35 rokov alebo starší, pričom iba 7 % klientov, ktorí vyhľadali pomoc po prvýkrát, malo menej ako 20 rokov. Je potrebné si všimnúť, že údaje o dopyte po liečbe odrážajú počet klientov, ktorí požiadali o liečbu počas roku, za ktorý sa podáva správa, a nezahŕňajú ľudí, ktorí pokračujú v liečbe; takže celkový počet klientov v liečbe je značne vyšší. Podstatný nárast protidrogovej substitučnej liečby, ku ktorému došlo v celej Európe v posledných rokoch, znamená, že systém liečby zahŕňa narastajúcu a starnúcu populáciu ľudí s heroínovými problémami, ktorí si budú pravdepodobne vyžadovať starostlivosť a zostanú hlavnými konzumentmi zdrojov počas mnohých nadchádzajúcich rokov.
Skoraj 25 % povpraševanj po zdravljenju zaradi uživanja opioidov predstavljajo posamezniki v starosti 35 let ali več, medtem ko je tistih, ki povprašujejo po zdravljenju prvič in so mlajši od 20 let, samo 7 %. Treba je poudariti, da podatki o povpraševanju po zdravljenju izražajo število oseb, ki so povpraševale po zdravljenju v poročevalnem letu, in ne vključujejo oseb, ki so zdravljenje nadaljevale. Skupno število oseb, vključenih v zdravljenje, je zato znatno večje. V Evropi kot celoti veliko povečanje obsega zdravljenja z nadomestno snovjo v zadnjih letih pomeni, da je v sistem zdravljenja vključena vse večja in vse starejša populacija oseb s težavami zaradi uživanja heroina, za katere je verjetno, da bodo zahtevale oskrbo in da bodo v prihodnje še veliko let ostale največji porabniki sredstev.
Nästan 25 % av alla klienter som begär behandling för opiatmissbruk är 35 år eller äldre, och endast 7 % av de missbrukare som söker behandling för första gången är under 20 år. Det bör noteras att uppgifter om efterfrågan på behandling speglar antalet klienter som söker behandling under rapporteringsåret och inte innefattar klienter som fortsätter en behandling som har påbörjats tidigare år. Det totala antalet missbrukare som genomgår behandling är därför betydligt högre. Under de senaste åren har möjligheterna till substitutionsbehandling ökat markant i Europa som helhet, vilket innebär att behandlingssystemen innefattar en allt större grupp människor med heroinproblem, vilka blir allt äldre. Dessa människor kommer sannolikt att behöva vård och kräva stora resurser under många år framöver.
Opioid tedavisi taleplerinin neredeyse % 25’ı 35 yaş ve üzeri kişiler tarafından gerçekleştirilmiş olup, ilk kez tedavi talep eden hastaların yalnızca % 7’si 20 yaş altındadır. Tedavi talebi verilerinin, rapor edilen yıl içerisinde tedavi isteyenlerin sayısını yansıttığı ve tedaviye devam etmekte olan kişileri içermediği unutulmamalıdır; dolayısıyla tedavi altındaki hastaların toplam sayısı bundan önemli ölçüde daha yüksektir. Avrupa genelinde, uyuşturucu ikame tedavisinde son yıllarda meydana gelen ciddi büyüme, tedavi sisteminin, eroin sorunları bulunan artan sayıda yaşlanmakta olan ve daha pek çok sene bakım gerektirerek kaynakları önemli ölçüde tüketmeye devam etmesi kuvvetle muhtemel bir kesimi kapsadığı anlamına gelmektedir.
Gandrīz 25 % opioīdu ārstniecības pieprasītāju ir 35 gadus veci vai vecāki, un tikai 7 % no pacientiem, kas sāk ārstēties pirmo reizi, ir jaunāki par 20 gadiem. Jāievēro, ka ārstniecības pieprasījumu dati atspoguļo to pacientu skaitu, kas ir izteikuši vēlēšanos ārstēties atskaites gadā, un šeit neietilpst pacienti, kas turpina ārstēties; tādēļ kopējais terapiju saņemošo pacientu skaits ir daudz lielāks. Eiropā kopumā pēdējos gados ir ievērojami pieaudzis narkotiku aizvietotājterapijas apjoms, kas liecina par pieaugošu un novecojošu problemātisku heroīna pacientu kontingentu, kam visticamāk vēl gadiem ilgi būs vajadzīga aprūpe un kura labā būs jātērē ievērojami līdzekļi.
  3. peatükk: Kanep  
Kanepitarbimise määrad on isegi kõrgemad 15–24aastaste hulgas, kus elu jooksul tarbinute osakaal on 3–44% (enamiku riikide andmetel 20–40%), viimase aasta jooksul tarbinute osakaal on 4–28% (enamikus riikides 10–25%) (joonis 2) ning viimase kuu jooksul tarbinute osakaal ulatub 1% kuni 15% (enamikus riikides 5–12%), kusjuures meeste hulgas on need määrad kõrgemad kui naiste hulgas.
Cannabis use is even higher among 15- to 24-year-olds, with lifetime prevalence ranging between 3 % and 44 % (most countries report figures in the range 20–40 %), last year use ranging from 4 % to 28 % (in most countries 10–25 %) (Figure 2) and last month use ranging from 1 % to 15 % (in most countries 5–12 %), with higher rates among males than females. In the new Member States levels of cannabis use among young adults aged 15–24 are typically in the same range as those in the EU-15 Member States, but among older age groups rates of use drop substantially (59).
La consommation de cannabis est encore plus élevée chez les 15 à 24 ans, avec une prévalence au cours de la vie allant de 3 à 44 % (la plupart des pays déclarent des chiffres compris entre 20 et 40 %), une prévalence au cours des douze derniers mois comprise entre 4 et 28 % (la plupart des pays donnant des chiffres compris entre 10 et 25 %) (Figure 2) et une prévalence au cours des 30 derniers jours oscillant entre 1 et 15 % (la plupart des pays faisant état de chiffres compris entre 5 et 12 %). Les taux sont plus élevés chez les hommes que chez les femmes. Dans les nouveaux États membres, le niveau de consommation de cannabis chez les jeunes adultes âgés de 15 à 24 ans est généralement équivalent à celui des États membres de l'UE-15 mais, dans les tranches d'âge supérieures, les pourcentages de consommation chutent considérablement (59).
In der Altersgruppe zwischen 15 und 24 Jahren ist die Prävalenz des Cannabiskonsums sogar noch höher. Hier liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 3 % und 44 % (die meisten Länder melden Zahlen zwischen 20 % und 40 %), der Konsum während der letzten 12 Monate zwischen 4 % und 28 % (in den meisten Ländern zwischen 10 % und 25 %) (Abbildung 2) und der Konsum im letzten Monat zwischen 1 % und 15 % (in den meisten Ländern zwischen 5 % und 12 %), wobei bei Männern höhere Raten verzeichnet wurden als bei Frauen. In den neuen Mitgliedstaaten liegen die Prävalenzraten des Cannabiskonsums unter jungen Erwachsenen zwischen 15 und 24 Jahren in der Regel in derselben Größenordnung wie in den EU-15-Ländern, für die älteren Altersgruppen werden jedoch erheblich niedrigere Konsumraten verzeichnet (59).
El consumo de cannabis es incluso superior entre las personas con edades comprendidas entre los 15 y los 24 años, con una prevalencia a lo largo de la vida que oscila entre el 3 % y el 44 % (la mayoría de países registra cifras en el rango del 20 al 40 %); el consumo en el último año fluctúa entre el 4 % y el 28 % (en la mayoría de los países entre el 10 % y el 25 %) (gráfico 2); y el consumo en el último mes varía del 1 % al 15 % (en la mayoría de los países, del 5 % al 12 %), con porcentajes superiores entre los hombres que entre las mujeres. En los nuevos Estados miembros, los niveles de consumo de cannabis entre los adultos jóvenes con edades comprendidas entre los 15 y los 24 años se sitúan en general en el mismo rango que en los países de la Europa de los Quince, pero entre grupos de edades superiores los porcentajes de consumo descienden considerablemente (59).
L’uso della cannabis tra i giovani nella fascia di età 15-24 anni è ancora più alto, con una prevalenza una tantum compresa tra il 3% e il 44% (la maggior parte dei paesi riferiscono cifre nell’ordine del 20–40%), un consumo nell’ultimo anno tra il 4% e il 28% (10–25% nella maggioranza dei paesi) (grafico 2) e un consumo nell’ultimo mese compreso tra l’1% e il 15% (5–12% nella maggior parte dei paesi); le percentuali più alte si registrano tra i giovani di sesso maschile. Nei nuovi Stati membri i livelli di consumo di cannabis tra i giovani adulti nella fascia di età 15–24 anni riflettono le stesse percentuali riferite dagli Stati membri dell’Europa a 15, mentre nelle fasce di età più alte la percentuale di consumo precipita drasticamente (59).
O consumo de cannabis ainda é mais elevado entre os jovens de 15 a 24 anos, com uma prevalência ao longo da vida que varia entre 3% e 44% (a maioria dos países refere valores entre 20 e 40%), o consumo no último ano varia entre 4% e 28% (na maioria dos países entre 10 e 25%) (Figura 2) e o consumo no último mês entre 1% e 15% (na maior parte dos países 5–12%), com taxas mais elevadas entre os jovens do sexo masculino. Nos novos Estados‑Membros, os níveis de consumo de cannabis entre os jovens adultos dos 15 aos 24 anos apresentam, normalmente, valores idênticos aos registados nos Estados-Membros da UE-15, mas nas faixas etárias mais velhas as taxas de consumo diminuem substancialmente (59).
Η χρήση της κάνναβης είναι ακόμα υψηλότερη στα άτομα ηλικίας 15 έως 24 ετών. Η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 3 % και 44 % (οι περισσότερες χώρες αναφέρουν ποσοστά της τάξης του 20–40 %), η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 4 % έως 28 % (στις περισσότερες χώρες 10–25 %) (Διάγραμμα 2) και η χρήση κατά τον τελευταίο μήνα κυμαίνεται από 1 % έως 15 % (στις περισσότερες χώρες 5–12 %), ενώ τα ποσοστά των ανδρών είναι υψηλότερα από εκείνα των γυναικών. Στα νέα κράτη μέλη τα ποσοστά της χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους ηλικίας 15–24 ετών κυμαίνονται κατά κανόνα στα ίδια επίπεδα με εκείνα στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, αλλά στις μεγαλύτερες ηλικιακές ομάδες τα ποσοστά χρήσης μειώνονται σημαντικά (59).
Het cannabisgebruik onder 15- tot 24-jarigen ligt zelfs nog hoger. In die groep varieert het “ooit”-gebruik van 3 tot 44% (de meeste landen melden percentages in de orde van grootte van 20-40%), het recent gebruik van 4 tot 28% (in de meeste landen 10-25%) (Figuur 2) en het actueel gebruik van 1 tot 15% (in de meeste landen 5-12%), met hogere percentages voor mannen dan voor vrouwen. In de nieuwe lidstaten ligt het gebruik van cannabis onder jongvolwassenen in de leeftijdsgroep 15-24 jaar doorgaans op hetzelfde niveau als dat in de EU-15, maar bij oudere leeftijdsgroepen dalen die percentages aanzienlijk (59).
Míra užívání konopí je ještě vyšší u osob ve věku 15–24 let, u nichž se celoživotní prevalence pohybuje mezi 3 a 44 % (většina zemí uvádí hodnoty v rozmezí 20–40 %), užití v posledním roce mezi 4 a 28 % (ve většině zemí 10–25 %) (obr. 2) a užití v posledním měsíci mezi 1 a 15 % (ve většině zemí 5–12 %). U mužů jsou hodnoty vyšší než u žen. V nových členských státech EU je obvykle míra užívání konopí mezi mládeží ve věku 15–24 let ve stejném rozmezí jako ve státech EU-15, ale míra užívání je výrazně nižší u starších věkových skupin (59).
Cannabisbrugen er endnu højere blandt de 15–24-årige, hvor langtidsprævalensen ligger på mellem 3 og 44 % (de fleste lande har indberettet tal på 20–40 %), brugen inden for de seneste 12 måneder ligger på 4–28 % (i de fleste lande 10–25 %) (figur 2) og brugen inden for den seneste måned ligger på 1–15 % (i de fleste lande 5–12 %), med en højere andel blandt mænd end kvinder. I de nye medlemsstater ligger brugen af cannabis blandt unge voksne i aldersgruppen 15–24 år normalt inden for samme niveau som i EU-15-medlemsstaterne, men blandt ældre aldersgrupper falder prævalensen betydeligt (59).
Vielä yleisempää kannabiksen käyttö on 15–24-vuotiaiden ryhmässä, jossa ainakin kerran käyttäneiden osuus on 3–44 prosenttia (useimmissa maissa 20–40 %), viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osuus 4–28 prosenttia (useimmissa maissa 10–25 %) (kaavio 2) ja viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osuus 1–15 prosenttia (useimmissa maissa 5–12 %). Käyttö on yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Uusissa jäsenvaltioissa 15–24-vuotiaiden nuorten aikuisten kannabiksen käyttöä kuvaavat luvut ovat samaa luokkaa kuin 15 jäsenvaltion unionissa, mutta vanhemmissa ikäryhmissä käyttö on merkittävästi vähäisempää (59).
A kannabiszhasználat a 15–24 évesek körében még gyakoribb, 3% és 44% közötti életprevalenciával (a legtöbb országból a 20–40% közötti tartományba eső értékeket jelentettek), 4%-tól 28%-ig terjedő elmúlt évi használattal (a legtöbb országban 10–25%) (Figure 2), illetve 1% és 15% közötti múlt havi használattal (a legtöbb országban 5–12%), a férfiak körében általában magasabb előfordulási arányokkal, mint a nőknél. Az új tagállamokban a 15–24 évesek körében a kannabiszhasználat jellemzően ugyanabban a sávban mozog, mint az EU-15 tagállamaiban, az idősebb korcsoportokban viszont a használati arányok jelentősen visszaesnek59.
Cannabisbruk er enda mer utbredt i aldersgruppen 15-24, med en livstidsprevalens på 3 % til 44 % (de fleste land rapporterer tall i området 20-40 %), bruk siste år fra 4 % til 28 % (10-25 % i de fleste land) (figur 2) og bruk siste måned mellom 1 % og 15 % (5-12 % i de fleste land). Tallene var høyere for menn enn for kvinner. I de nye medlemsstatene ligger cannabisbruken blant unge voksne i aldersgruppen 15-24 typisk på samme nivå som i EU-15, mens bruken faller drastisk i de eldre aldersgruppene (59).
Spożycie konopi indyjskich jest jeszcze wyższe w grupie wiekowej 15–24 lata; odsetek osób, które chociaż raz zażywały narkotyk, waha się od 3% do 44% (większość krajów informuje, że wynosi on 20–40%), odsetek osób, które zażywały go wciągu ostatniego roku wynosi 4–28% (w większości krajów 10–25%) (wykres 2), a w ostatnim miesiącu — 1–5% (w większości krajów 5–12%), przy czym wyższe wartości dotyczą mężczyzn. W nowych państwach członkowskich poziom zażywania konopi indyjskich przez młodych dorosłych w grupie wiekowej 15–24 lata jest typowy i mieści się w tym samym przedziale, co w 15 państwach członkowskich UE, ale jest znacznie niższy wśród osób starszych (59).
Consumul de canabis este şi mai semnificativ în grupa de vârstă 15–24 de ani, prevalenţa consumului pe parcursul vieţii situându-se între 3 % şi 44 % (majoritatea ţărilor raportând cifre în intervalul 20–40 %), consumul în ultimul an variind de la 4 % la 28 % (în majoritatea ţărilor 10–25 %) (Figura 2), iar consumul în ultima lună de la 1 % la 15 % (în majoritatea ţărilor 5–12 %), bărbaţii înregistrând rate mai mari de consum decât femeile. În noile state membre, nivelurile consumului de canabis în rândul adulţilor tineri din grupa de vârstă 15–24 de ani se situează în acelaşi interval ca nivelurile din cele cincisprezece state membre ale Uniunii Europene, dar pentru persoanele din grupele de vârstă mai avansată ratele de consum scad simţitor (59).
Užívanie kanabisu je dokonca vyššie medzi 15- až 24-ročnými s celoživotnou prevalenciou, ktorá sa pohybuje od 3 % do 44 % (väčšina krajín uvádza hodnoty v rozsahu 20 – 40 %), užívanie v poslednom roku sa pohybuje od 4 do 28 % (vo väčšine krajín 10 – 20 %) (obrázok 2) a užívanie v poslednom mesiaci sa pohybuje od 1 % do 15 % (vo väčšine krajín 5 – 12 %), s vyššími mierami u mužov ako u žien. V nových členských štátoch úrovne užívania kanabisu medzi mladými dospelými vo veku 15 – 24 rokov sú obvykle v rovnakom rozsahu ako úrovne v členských štátoch EÚ-15, ale medzi vyššími vekovými skupinami užívanie podstatne klesá  (59).
Uživanje konoplje je še bolj razširjeno med 15- do 24-letniki, pri katerih znaša odstotek tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili, od 3 % do 44 % (večina držav je sporočila podatke v razponu med 20 % in 40 %), tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu, v razponu od 4 % do 28 % (v večini držav od 10 % do 25 %) (prikaz 2) in tistih, ki so jo zaužili v zadnjem mesecu v razponu od 1 % do 15 % (v večini držav od 5 % do 12 %), pri čemer so odstotki za moške višji kot za ženske. V novih državah članicah se odstotek uživanja konoplje med mladimi v starosti od 15 do 24 let ponavadi giblje v enakem razponu kot v državah članicah EU-15, vendar se v starejših starostnih skupinah odstotki uživanja bistveno zmanjšajo (59).
Cannabisbruket är ändå mer utbrett för gruppen 15 – 24 år med en livstidsprevalens som varierar mellan 3 % och 44 % (de flesta länder rapporterar siffror mellan 20 och 40 %), användning under föregående år varierar mellan 4 % och 28 % (i de flesta länder 10–25 %) (Figur 2) och användning under föregående månad varierar mellan 1 % och 15 % (i de flesta länder 5–12 %), med en högre andel män än kvinnor. De nya medlemsstaterna rapporterar ungefär samma variationer beträffande siffrorna för unga vuxnas (15-24 år) cannabisbruk som i EU-15, men bland äldre minskar användningsgraderna betydligt (59).
Esrar kullanımı, 15 ila 24 yaş arasındakilerde daha bile yüksek olup yaşam boyu yaygınlık % 3 ile % 44 (çoğu ülke % 20-40 aralığında rakamlar rapor etmektedir), geçmiş yılda kullanım % 4 ile % 28 (çoğu ülkede % 10-25) (Şekil 2) ve geçmiş ayda kullanım da % 1 ile % 15 (çoğu ülkede % 5-12) arasında değişmektedir ve erkekler arasındaki oranı kadınlardan fazladır. Yeni Üye Devletler’de 15-24 yaş arası genç yetişkinler arasında esrar kullanımı seviyeleri AB-15 Üye Devletleri’yle tipik olarak aynı düzeydedir ama daha yüksek yaş grupları arasında kullanım oranları ciddi ölçüde düşmektedir (59).
Vēl biežāk kaņepes lieto 15 līdz 24 gadus veci jaunieši, šajā vecuma grupā ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir no 3 % līdz 44 % (lielākajā daļā valstu tas svārstās no 20 % līdz 40 %), pēdējā gada lietošanas rādītājs ir no 4 % līdz 28 % (lielākajā daļā valstu no 10 % līdz 25 %) (2. attēls), un pēdējā mēneša lietošanas rādītājs ir no 1 % līdz 15 % (lielākajā daļā valstu no 5 % līdz 12 %), turklāt vīriešu vidū rādītāji ir augstāki nekā sieviešu vidū. Jaunajās dalībvalstīs 15 līdz 24 gadus vecu jauniešu vidū kaņepju lietošanas izplatības līmenis visbiežāk neatšķiras no ES 15 valstu līmeņa, bet gados vecāku iedzīvotāju vidū tas ir ievērojami zemāks (59).
  3. peatükk: Kanep  
Viimase aasta ja viimase kuu jooksul tarbimise osas on erinevus suurem kui elu jooksul tarbimise osas, kusjuures noorte hulgas on erinevused väiksemad kui vanemate täiskasvanute hulgas (vt valikteema sugude kohta).
Use of cannabis, like that of other illegal drugs, is notably higher among males than among females. The difference is more marked in the case of last year or last month use than it is for lifetime use, but the differences are smaller among young people than among older adults (see the selected issue on gender). Cannabis use is also more common in urban areas or areas with a high population density. It has been hypothesised that use may be spreading to smaller towns or rural areas, and Poland documented this trend in its 2005 national report.
À l'instar d'autres drogues illicites, la consommation de cannabis est sensiblement plus élevée chez les hommes que chez les femmes. La différence est plus marquée en ce qui concerne la consommation au cours de la dernière année ou du dernier mois que pour la consommation au cours de la vie, mais les différences sont moins fortes chez les jeunes que chez les adultes plus âgés (voir la question particulière sur le genre). La consommation de cannabis est également plus courante dans les zones urbaines ou dans les régions à forte densité de population. L'hypothèse a été avancée que la consommation pourrait s'étendre aux petites villes ou aux zones rurales, et la Pologne a fait état de cette tendance dans son rapport annuel 2005.
Wie andere illegale Drogen wird auch Cannabis von Männern stärker konsumiert als von Frauen. Der Unterschied ist beim Konsum in den letzten 12 Monaten oder im letzten Monat stärker ausgeprägt als beim Lebenszeitkonsum, jedoch sind die Unterschiede bei jungen Menschen geringer als bei älteren Erwachsenen (siehe ausgewähltes Thema zu den Unterschieden zwischen den Geschlechtern). Darüber hinaus ist der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit hoher Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Man nimmt an, dass der Konsum sich auf kleinere Städte oder ländliche Gebiete ausweiten könnte. Diese Hypothese wird durch die von Polen in seinem nationalen Bericht 2005 geschilderte Entwicklung gestützt.
El consumo de cannabis, al igual que el de otras drogas ilegales, es notablemente mayor entre hombres que entre mujeres. La diferencia es más acentuada en el caso del consumo en el último año o último mes que en el caso de consumo a lo largo de la vida, pero las diferencias son menores entre jóvenes que entre adultos de más edad (véase la cuestión particular sobre género). Asimismo, el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Se ha planteado como hipótesis que el consumo podría estar extendiéndose a ciudades más pequeñas o a zonas rurales. Por ejemplo, Polonia documentó esta tendencia en su informe nacional de 2005.
Il consumo di cannabis, come quello di altre sostanze illecite, è nettamente superiore tra gli uomini rispetto alle donne. La differenza è più marcata se si considera la prevalenza nell’ultimo anno o nell’ultimo mese, rispetto alla prevalenza una tantum; si riduce invece tra i giovani rispetto agli adulti (cfr. la questione specifica sugli aspetti di genere). Il consumo di cannabis è anche più frequente nelle zone urbane o nelle zone più densamente popolate. Si è ipotizzato che il consumo di questa sostanza si stia diffondendo anche alle città più piccole o alle zone rurali; la Polonia ha in effetti documentato questa tendenza nella relazione nazionale per il 2005.
O consumo de cannabis, à semelhança do de outras drogas ilegais, é nitidamente mais elevado entre os homens do que entre as mulheres. A diferença é mais acentuada no caso do consumo no último ano ou no último mês do que no consumo ao longo da vida, mas há menos diferenças entre os jovens do que entre os adultos mais velhos (ver tema específico relativo ao género). O consumo de cannabis também é mais comum nas zonas urbanas ou com maior densidade populacional. Colocou-se a hipótese de o consumo poder estar a alastrar a cidades mais pequenas ou às zonas rurais, tendo a Polónia documentado esta tendência no seu relatório nacional de 2005.
Η χρήση της κάνναβης, όπως και κάθε άλλου παράνομου ναρκωτικού, είναι σημαντικά υψηλότερη στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες. Η διαφορά είναι πιο έντονη στην περίπτωση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος ή τον τελευταίο μήνα από ό,τι στη χρήση σε όλη τη ζωή τους, αλλά οι διαφορές είναι μικρότερες στους νέους από ό,τι στους ενηλίκους μεγαλύτερης ηλικίας (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για το φύλο). Η χρήση της κάνναβης είναι επίσης πιο διαδεδομένη σε αστικές περιοχές ή σε περιοχές με μεγάλη πληθυσμιακή πυκνότητα. Έχει διατυπωθεί η υπόθεση ότι η χρήση μπορεί να εξαπλώνεται σε μικρότερες πόλεις ή αγροτικές περιοχές και η τάση αυτή καταγράφηκε από την Πολωνία στην εθνική της έκθεση για το 2005.
Net als het gebruik van andere illegale drugs is het gebruik van cannabis onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen. Het verschil is nog groter in het geval van recent of actueel gebruik dan in het geval van “ooit”-gebruik, maar de verschillen zijn kleiner onder jongeren dan onder oudere volwassenen (zie de speciale kwestie over gender). Cannabisgebruik komt ook vaker voor in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. Er is een hypothese dat het gebruik zich wellicht uitbreidt naar kleinere plaatsen of plattelandsgebieden. Polen maakte melding van deze tendens in zijn nationale verslag over 2005.
Stejně jako v případě dalších nelegálních drog je míra užívání konopí značně vyšší u mužů než u žen. Co se týká užití drogy v posledním roce nebo v posledním měsíci, je rozdíl výraznější než u celoživotní prevalence, avšak rozdíly jsou menší mezi mládeží než ve starší dospělé populaci (viz vybrané téma – pohlaví). Užívání konopí je rovněž běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Podle hypotéz se může užívání šířit do menších měst a venkovských oblastí. Tento trend potvrzuje polská národní zpráva za rok 2005.
Brugen af cannabis er som i forbindelse med andre illegale stoffer betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder. Forskellen er mere markant med hensyn til brug inden for de seneste 12 måneder eller inden for den seneste måned end med hensyn til langtidsprævalensen, men forskellene er mindre blandt unge end blandt ældre voksne (se det udvalgte tema om køn). Cannabisbrug er også mere udbredt i byområder eller områder med høj befolkningstæthed. Der er blevet antaget, at brugen kan være ved at sprede sig til mindre byer eller landdistrikter, og Polen dokumenterede denne tendens i sin nationale rapport for 2005.
Kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, myös kannabiksen käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Viimeksi kuluneen vuoden tai viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden kohdalla ero on selvempi kuin ainakin kerran käyttäneiden, mutta sukupuolierot ovat nuorten ryhmässä pienempiä kuin aikuisten ryhmässä (ks. sukupuolinäkökulmaa koskeva erityiskysymys). Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Sen käytön on kuitenkin arveltu olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille, ja Puola onkin kertonut tästä suuntauksesta kansallisessa raportissaan vuodelta 2005.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is lényegesen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél. A különbség az elmúlt évi vagy elmúlt havi használat esetében markánsabban mutatkozik, mint a kipróbálást tekintve, ugyanakkor az ilyen eltérések a fiatalok körében kisebbek, mint az idősebb felnőtteknél (lásd a nemekről szóló kiválasztott témakört). A kannabiszhasználat ezenkívül gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Azt feltételezik, hogy a használat átterjedőben van a kisebb városok vagy vidéki területek felé, és Lengyelország dokumentálta is ezt a tendenciát a 2005-ös országjelentésében.
Bruk av cannabis, som av andre illegale rusmidler, er betydelig høyere blant menn enn blant kvinner. Kjønnsforskjellen er klarere når det gjelder bruk siste år eller siste måned enn for livstidsbruk, men mindre blant unge mennesker enn blant eldre voksne (se utvalgt aspekt om kjønn). Cannabis er også vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Det har blitt framsatt hypoteser om at bruken er i ferd med å spre seg til mindre byer og til distriktene, en trend Polen har dokumentert i sin nasjonale rapport for 2005.
Zażywanie konopi indyjskich, podobnie jak i innych nielegalnych narkotyków, jest zdecydowanie częstsze wśród mężczyzn niż wśród kobiet. Różnica ta jest wyraźniej zaznaczona w przypadku osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku lub ostatnim miesiącu niż w przypadku osób, które zażywały go przynajmniej jeden raz, ale wśród młodych ludzi różnice te są mniejsze niż w przypadku starszych osób dorosłych (patrz wybrane zagadnienie dotyczące kwestii płci). Zażywanie konopi indyjskich jest również bardziej rozpowszechnione w obszarach miejskich lub obszarach o dużej gęstości zaludnienia. Postawiono hipotezę, że zażywanie tego narkotyku może rozprzestrzenić się w mniejszych miastach i na obszarach wiejskich. Taką tendencję wykazano w krajowym sprawozdaniu Polski z 2005 r.
Consumul de canabis, ca cel al altor droguri ilegale, este semnificativ mai ridicat în rândul bărbaţilor decât al femeilor. Diferenţa este mai pronunţată în cazul consumului în cursul ultimului an sau al ultimei luni decât în cazul consumului pe parcursul vieţii, însă diferenţele sunt mai mici în rândul tinerilor decât în rândul adulţilor cu vârste mai mari (vezi extrasul privind sexele). Consumul de canabis este, de asemenea, mai răspândit în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei. S-a presupus că folosirea acestui drog se poate răspândi în oraşe mai mici sau zone rurale, iar Polonia a confirmat această tendinţă prin raportul său naţional din 2005.
Užívanie kanabisu, podobne ako iných nezákonných drog, je výrazne vyššie u mužov ako u žien. Rozdiel je výraznejší v prípade užívania v poslednom roku alebo v poslednom mesiaci ako pre celoživotné užívanie, ale rozdiely sú menšie medzi mladými ľuďmi než medzi staršími dospelými (pozri vybranú otázku pohlavia). Užívanie kanabisu je tiež bežnejšie v mestských oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Predpokladá sa, že sa užívanie môže rozšíriť na malé mestá alebo vidiecke oblasti a Poľsko dokumentovalo tento trend vo svojej správe z roku 2005.
Uživanje konoplje je podobno kot pri drugih prepovedanih drogah znatno bolj razširjeno med moškimi kot med ženskami. Razlika je še opaznejša pri tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu ali mesecu, kot pri tistih, ki so jo že kdaj poskusili, vendar so razlike med mladimi manjše kot med starejšimi odraslimi (glej izbrano vprašanje o spolu). Uživanje konoplje je tudi pogostejše na mestnih območjih ali območjih z veliko gostoto prebivalstva. Predpostavlja se, da se uživanje lahko razširi v manjša mesta ali na podeželje, ta trend je dokumentirala Poljska v svojem nacionalnem poročilu za leto 2005.
Bruket av cannabis är, som andra olagliga droger, vanligare bland män än bland kvinnor. Könsskillnaderna är tydligare bland dem som säger sig ha använt cannabis under föregående år eller under föregående månad än för dem som säger sig någon gång ha provat drogen, men skillnaderna är mindre mellan unga människor än bland äldre vuxna (se temakapitlet om genusfrågor). Cannabisanvändning är också vanligare i städer eller områden med hög befolkningstäthet. Man har spekulerat att användningen håller på att spridas till mindre städer eller landsbygdsområden, och Polen styrker denna hypotes i sin nationella rapport 2005.
Diğer yasadışı uyuşturucu kullanımı gibi esrar kullanımı da erkekler arasında kadınlar arasında olduğundan önemli ölçüde daha yüksektir. Bu fark geçen yıl veya geçen ay kullanımında yaşam boyu kullanımında olduğundan daha belirgindir ama gençler arasındaki fark daha yaşlı yetişkinlerin arasındakinden daha küçüktür (cinsiyet hakkındaki seçili yayına bakın). Esrar kullanımı ayrıca kentsel alanlarda veya yüksek nüfus yoğunluklu bölgelerde daha yaygındır. Kullanımın daha küçük kasabalara veya kırsal alanlara yayıldığı kanısına varılmış ve Polonya 2005 ulusal raporunda bu eğilimi belgelemiştir.
Tāpat kā citas nelegālās narkotikas, arī kaņepes daudz vairāk lieto vīrieši nekā sievietes. Šīs atšķirības spilgtāk izpaužas pēdējā gada vai pēdējā mēneša lietošanā nekā ilgtermiņa lietošanā, bet jauniešu vidū atšķirības ir mazākas nekā starp gados vecākiem pieaugušajiem (skatīt īpašo tēmu par dzimumatšķirībām). Kaņepju lietošana ir izplatītāka arī pilsētvidē un blīvi apdzīvotās vietās. Pastāv hipotēze, ka kaņepju lietošana sāk izplatīties uz mazākām pilsētām un lauku apvidiem, par šādu tendenci liecina Polijas 2005. gada valsts ziņojumā minētie fakti.
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
Kokaiini tarbimise määrad on kõrgemad noorte meeste hulgas. Näiteks selgus Taani, Saksamaa, Hispaania, Itaalia, Madalmaade, Ühendkuningriigi ja Norra uuringutest, et 15–34aastastel meestel oli elu jooksul tarbimise määr 5–14%.
Cocaine consumption is higher among young males. For instance, among males aged 15–34 years, surveys from Denmark, Germany, Spain, Italy, the Netherlands, the United Kingdom and Norway found that lifetime experience was between 5 % and 14 %. Last year use was lower, but four countries reported figures higher than 3 %, with Spain and the United Kingdom reporting figures of about 6–7 % (147), suggesting that in these countries about 1 in 15 young males has used cocaine recently. This proportion will be substantially higher in urban areas.
La consommation de cocaïne est plus élevée chez les jeunes hommes. Ainsi, parmi les hommes âgés de 15 à 34 ans, les enquêtes menées au Danemark, en Allemagne, en Espagne, en Italie, aux Pays‑Bas, au Royaume-Uni et en Norvège montrent que la prévalence au cours de la vie fluctue entre 5 et 14 %. La prévalence au cours des douze derniers mois est inférieure, mais quatre pays ont enregistré des chiffres supérieurs à 3 %, l'Espagne et le Royaume-Uni se situant aux alentours de 6 à 7 % (147), ce qui signifie que dans ces pays, 1 jeune homme sur 15 a pris de la cocaïne récemment. Ce pourcentage est sensiblement supérieur dans les zones urbaines.
Der Kokainkonsum ist unter jungen Männern stärker ausgeprägt. Beispielsweise wurde in Erhebungen in Dänemark, Deutschland, Spanien, Italien, den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen unter Männern im Alter zwischen 15 und 34 Jahren eine Lebenszeiterfahrung zwischen 5 % und 14 % festgestellt. Die 12-Monats-Prävalenz war niedriger, wobei jedoch vier Länder Raten von über 3 % meldeten: Spanien und das Vereinigte Königreich berichteten über Raten von etwa 6 % bis 7 % (147), woraus der Schluss gezogen werden kann, dass in diesen Ländern etwa einer von 15 jungen Männern in letzter Zeit Kokain konsumiert hat. In städtischen Gebieten dürfte dieser Anteil noch erheblich höher liegen.
El consumo de cocaína es más elevado entre los varones jóvenes. Por ejemplo, las encuestas realizadas en Dinamarca, Alemania, España, Italia, los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega revelan que entre el 5 % y el 14 % de la población masculina de 15 a 34 años han consumido cocaína alguna vez en su vida. El consumo en el último año fue inferior, aunque, por otro lado, cuatro países registraron cifras superiores al 3 %: según sus informes, España y el Reino Unido registraron entre un 6 % y un 7 % (147), porcentajes que sugieren que, en estos países, aproximadamente uno de cada 15 varones jóvenes ha consumido cocaína recientemente. Es de suponer que esta proporción será considerablemente superior en las zonas urbanas.
Il consumo di cocaina è maggiore tra i giovani di sesso maschile. Per esempio, da sondaggi effettuati in Danimarca, Germania, Spagna, Italia, Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia è emerso che, nella popolazione di sesso maschile di età compresa tra i 15 e i 34 anni, l’esperienza una tantum è del 5-14%. I dati sull’uso nell’ultimo anno sono inferiori, ad eccezione di quattro paesi, che riportano cifre superiori al 3%, e di Spagna e Regno Unito, che segnalano tassi del 6–7% circa (147), a suggerire che in questi Stati un giovane su 15 ha fatto uso recentemente di cocaina. La percentuale è nettamente più alta nelle zone urbane.
O consumo de cocaína é mais elevado entre os jovens do sexo masculino. Por exemplo, os inquéritos realizados na Dinamarca, Alemanha, Espanha, Itália, Países Baixos, Reino Unido e Noruega permitiram concluir que 5% a 14% dos jovens do sexo masculino com idades compreendidas entre 15 e 34 anos apresentam experiência ao longo da vida. O consumo no último ano era inferior, mas quatro países mencionaram valores superiores a 3%, comunicando a Espanha e o Reino Unido valores à volta de 6–7% (147), o que sugere que, nestes países, cerca de 1 em 15 jovens do sexo masculino consumiu cocaína recentemente. Esta percentagem será substancialmente mais elevada nas zonas urbanas.
Τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι υψηλότερα στους άνδρες. Για παράδειγμα, έρευνες στη Δανία, τη Γερμανία, την Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία διαπίστωσαν ότι, στους άνδρες ηλικίας 15 έως 34 ετών, το ποσοστό δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαινόταν μεταξύ 5 % και 14 %. Η χρήση κατά το τελευταίο έτος ήταν χαμηλότερη, αλλά τέσσερις χώρες ανέφεραν ποσοστά υψηλότερα από 3 %. Η Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν ποσοστά περίπου 6–7 % (147), γεγονός που υποδηλώνει ότι στις χώρες αυτές περίπου ένας στους δεκαπέντε νεαρούς άνδρες έκαναν πρόσφατα χρήση κοκαΐνης. Η αναλογία αυτή είναι σημαντικά υψηλότερη στις αστικές περιοχές.
Het cocaïnegebruik is relatief het hoogst onder jonge mannen. Zo blijkt uit enquêtes in Denemarken, Duitsland, Spanje, Italië, Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen dat het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarige mannen varieert tussen de 5 en 14%. Het recent gebruik (laatste 12 maanden) was lager, maar in vier landen werden percentages gemeld van meer dan 3%, terwijl Spanje en het Verenigd Koninkrijk cijfers meldden van ongeveer 6-7% (147), hetgeen erop duidt dat ongeveer 1 op de 15 jonge mannen in deze landen in de laatste 12 maanden cocaïne heeft gebruikt. In stedelijke gebieden zal dit percentage aanmerkelijk hoger liggen.
Konzumace kokainu je vyšší u mladých mužů. Např. z průzkumů z Dánska, Německa, Španělska, Itálie, Nizozemska, Spojeného království a Norska vyplynulo, že mezi muži ve věku 15–34 let byla celoživotní zkušenost 5–14 %. Prevalence užívání v posledním roce byla nižší, ale ze čtyř zemí bylo hlášeno více než 3 %, přičemž Španělsko a Spojené království uvádí hodnoty kolem 6–7 % (147), což znamená, že v těchto zemích užil kokain v nedávné době každý patnáctý mladý muž. Tento poměr bude mnohem vyšší v městských oblastech.
Brugen af kokain er højere blandt unge mænd. F.eks. viste undersøgelser fra Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, at langtidserfaringen blandt unge mænd i alderen 15-34 år lå på mellem 5 og 14 %. Brug inden for de seneste 12 måneder var lavere, men i fire lande lå tallene over 3 %, og Spanien og Det Forenede Kongerige har indberettet tal på ca. 6–7 % (147), hvoraf det fremgår, at ca. 1 ud af 15 unge mænd i disse lande har brugt kokain for nylig. Denne andel vil være betydeligt højere i byområder.
Yleisintä kokaiinin kulutus on nuorten miesten keskuudessa. Esimerkiksi Tanskassa, Saksassa, Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa 15–34-vuotiaille nuorille miehille tehdyissä kyselyissä havaittiin, että 5–14 prosenttia heistä oli käyttänyt kokaiinia ainakin kerran. Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä oli vähemmän, mutta neljässä maassa osuus ylitti 3 prosenttia, ja Espanja ja Yhdistynyt kuningaskunta ilmoittivat osuudeksi 6–7 prosenttia (147). Tämä tarkoittaa, että näissä maissa noin yksi 15:stä nuoresta miehestä on äskettäin käyttänyt kokaiinia. Kaupunkialueilla osuus on huomattavasti korkeampi.
A kokainfogyasztás a fiatal férfiak körében gyakoribb. Így például a Dániában, Németországban, Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában készült felmérések a 15–34 éves férfiaknál 5–14% közötti életprevalenciát találtak. Az elmúlt évi használat ugyan alacsonyabb volt, de négy ország e téren is 3%-ot meghaladó arányt jelentett be, Spanyolország és az Egyesült Királyság pedig 6–7% körüli arányról számolt be147, ami azt jelenti, hogy ezekben az országokban 15 fiatal férfi közül kb. 1 a közelmúltban is használt kokaint. Ez az arány a városi területeken lényegesen magasabb.
Kokainbruken er høyere blant unge menn. For eksempel viser undersøkelser fra Danmark, Tyskland, Spania, Italia, Nederland, Storbritannia og Norge at menn i alderen 15-34 år hadde en livstidserfaring på mellom 5 % og 14 %. Bruk siste år var lavere, men fire land rapporterte tall over 3 %. Spania og Storbritannia rapporterte tall i størrelsesorden 6-7 % (147), noe som tilsier at 1 av 15 unge menn i disse landene har brukt kokain i den senere tid. Denne andelen vil være betydelig høyere i urbane strøk.
Spożycie kokainy jest wyższe wśród młodych mężczyzn. Na przykład ankiety prowadzone w Danii, Niemczech, Hiszpanii, Włoszech, Holandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii wykazały, że w grupie mężczyzn w wieku 15–34 lat odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, wynosi od 5% do 14%. Odsetek osób, które zażywały kokainę w ostatnim roku, był niższy, ale w czterech krajach przekroczył on 3%, przy czym w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii wynosił około 6–7% (147), co świadczy o tym, że w tych krajach mniej więcej jeden na 15 młodych mężczyzn zażywał ostatnio kokainę. Liczba ta jest znacznie wyższa na obszarach miejskich.
Consumul de cocaină este mult mai mare în rândul bărbaţilor tineri. De exemplu, sondajele din Danemarca, Germania, Spania, Italia, Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia au arătat că, pentru bărbaţii cu vârste cuprinse între 15–34 de ani, rata celor care au experimentat drogul pe parcursul vieţii varia între 5 % şi 14 %. Consumul din anul trecut a fost mai scăzut, însă în patru ţări consumul recent a fost de peste 3 %, Spania şi Regatul Unit raportând rate de 6‑7 % (147), ceea ce sugerează că în aceste ţări, aproximativ 1 din 15 bărbaţi tineri au consumat recent cocaină. Acest procent este considerabil mai ridicat în zonele urbane.
Užívanie kokaínu je vyššie u mladých mužov. Napríklad prieskumy medzi mužmi vo veku 15 – 34 rokov v Dánsku, Nemecku, Španielsku, Taliansku, Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku zistili, že celoživotné skúsenosti boli medzi 5 % a 14 %. Užívanie v poslednom roku bolo nižšie, ale štyri krajiny uvádzali údaje vyššie ako 3 %, pričom Španielsko a Spojené kráľovstvo uvádzali údaje asi 6 – 7 % (147) naznačujúc, že v týchto krajinách každý pätnásty mladý muž nedávno užíval kokaín. Tento podiel bude podstatne vyšší v mestských oblastiach.
Poraba kokaina je večja med mladimi moškimi. Raziskave med moškimi, starimi od 15 do 34 let, na Danskem, v Nemčiji, Španiji, Italiji, na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem so na primer pokazale, da je število oseb, ki so že kdaj zaužile kokain, od 5 % do 14 %. Uživanje v zadnjem letu je bilo manjše, vendar so štiri države poročale o vrednostih, višjih od 3 %, Španija in Združeno kraljestvo pa o vrednostih v višini približno 6–7 % (147), iz česar je razvidno, da v je v teh državah približno eden od petnajstih mladih moških v zadnjem času zaužil kokain. Ta delež je znatno višji v mestnih območjih.
Kokainmissbruket är mer framträdande hos unga män. Undersökningar från Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Norge har till exempel visat att livstidsprevalensen bland män i åldern 15–34 år var mellan 5 % och 14 %. Siffrorna beträffande användning de senaste tolv månaderna var lägre. Fyra länder rapporterade dock andelar över 3 %, och i Spanien och Storbritannien var andelen 6–7 % (147), vilket tyder på att ungefär 1 av 15 unga män nyligen har använt kokain. I städer är användningen av kokain förmodligen betydligt mer utbredd.
Kokain tüketimi genç erkekler arasında daha yüksektir. Örneğin, 15-34 yaşındaki erkekler arasında, Danimarka, Almanya, İspanya, İtalya, Hollanda, Birleşik Krallık ve Norveç’te yapılan araştırmalar yaşam boyu deneyimin % 5 ile % 14 arasında olduğunu ortaya koymuştur. Geçmiş yılda kullanım daha düşüktü ama dört ülke % 3’ten yüksek, İspanya ile Birleşik Krallık de yaklaşık % 6-7 arasında (147) rakamlar bildirmiş olup bu durum, söz konusu ülkelerde her 15 genç erkekten birinin yakın zamanda kokain kullandığı anlamına gelmektedir. Bu oran kentsel alanlarda önemli ölçüde daha yüksek olacaktır.
Kokaīnu vairāk lieto gados jauni vīrieši. Piemēram, 15–34 gadus vecu vīriešu vidū veiktu aptauju rezultāti Dānijā, Vācijā, Spānijā, Itālijā, Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā rāda, ka ilgtermiņa lietošanas līmenis šajā vecuma grupā svārstās no 5 % līdz 14 %. Pēdējā gada lietošanas līmenis ir zemāks, bet četras valstis ziņo par rādītājiem, kas pārsniedz 3 %, turklāt Spānijā un Apvienotajā Karalistē attiecīgie rādītāji ir ap 6–7 % (147), tātad var secināt, ka šajās valstīs apmēram 1 no 15 gados jauniem vīriešiem nesen ir lietojis kokaīnu. Pilsētvidē šī proporcija ir daudz lielāka.
Arrow 1 2 3 4 5