cauza – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 16 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu
  Figura 16  
Diferenţele dintre ţări trebuie interpretate cu precauţie din cauza tipurilor diferite de contexte şi/sau metode de cercetare; strategiile naţionale de eşantionare variază.
Differences between countries have to be interpreted with caution owing to different types of settings and/or study methods; national sampling strategies vary.
Il convient d'interpréter avec prudence les différences apparaissant entre les pays en raison des différents types de paramètres et/ou de méthodes d'analyse; les stratégies nationales en matière d'échantillonnage varient également.
Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern sind aufgrund der verschiedenen Milieus und/oder Erhebungsmethoden mit Vorsicht zu interpretieren; die nationalen Strategien der Stichprobenerhebung können voneinander abweichen.
Las diferencias entre países deben interpretarse con cautela debido a los diferentes tipos de entornos y/o métodos de estudio; las estrategias nacionales de muestreo varían.
Le differenze tra paesi devono essere interpretate con cautela a causa dei diversi tipi di strutture e/o di metodi di studio; variano anche le strategie di campionamento nazionali.
As diferenças entre países deverão ser interpretadas com precaução, devido às diferenças dos tipos de populações e/ou métodos de estudo, bem como às diferentes estratégias nacionais relativas às amostras.
Οι διαφορές μεταξύ των χωρών πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή λόγω των διαφορετικών χώρων ή/και μεθόδων έρευνας· οι εθνικές στρατηγικές λήψης δειγμάτων ενδέχεται να διαφέρουν.
De verschillen tussen landen dienen met terughoudendheid te worden geïnterpreteerd met het oog op verschillen in settings en/of onderzoeksmethoden; nationale steekproefnemingen verschillen onderling.
Rozdíly mezi zeměmi je nutné interpretovat opatrně vzhledem k různým typům zařízení a nebo metod provádění studie. Národní strategie výběru vzorků se liší.
Forskellene landene imellem må fortolkes med forsigtighed, da miljøer og/eller undersøgelsesmetoder kan variere. Strategierne for national stikprøvetagning varierer også.
Eri raviasutuste liikide ja/või uuringumeetodite tõttu tuleks riikidevahelisi erinevusi tõlgendada teatud ettevaatlikkusega; valimi moodustamise meetodid on riigiti erinevad.
Maiden välisiä eroja on tulkittava varoen, koska ympäristöissä ja/tai tutkimusmenetelmissä on vaihtelua. Kansallisissa otantastrategioissa on eroja.
Az országok közötti eltéréseket a különböző körülmények és/vagy vizsgálati módszerek miatt csak óvatosan szabad elemezni; az országos mintavételi stratégiák változók.
Forskjellene landene imellom må fortolkes med varsomhet da miljøer og/eller studiemetoder kan variere. Strategiene for nasjonal utvalgstrekking varierer også.
Różnice między poszczególnymi państwami należy interpretować ostrożnie z uwagi na różne rodzaje zakładów i/lub metod badań. Krajowe strategie dotyczące pobierania próbek nie są jednakowe.
Rozdiely medzi krajinami treba vykladať opatrne vzhľadom na rozdielne typy prostredia alebo metódy štúdia; v rôznych štátoch boli zvolené odlišné stratégie výberu vzoriek.
Razlike med državami je treba razlagati previdno zaradi različnih okolij in/ali metod; nacionalne strategije o vzorčenju so različne.
Skillnader mellan olika länder måste tolkas med försiktighet beroende på att miljöerna och/eller studiemetoderna kan variera, liksom de nationella urvalsstrategierna.
Atšķirības valstu starpā ir jāinterpretē ar piesardzību dēļ dažādiem apstākļiem un/vai pētījumu metodēm; nacionālās paraugkopas stratēģijas ir atšķirīgas.
  press2-ro  
Supradoza continua sa ramâna principala cauza de deces în rândul consumatorilor de opiacee,           dar numarul tinerilor decedati ca urmare a consumului de droguri este în prezent în scadere
Les surdoses restent la principale cause de décès chez les usagers d’opiacés,                                    mais le nombre de décès parmi les jeunes est en régression
Überdosierung immer noch die häufigste Todesursache bei Opiatkonsumenten, aber Zahl der Todesfälle bei jungen Menschen inzwischen rückläufig
La sobredosis sigue siendo la principal causa de muerte entre los consumidores de opiáceos,         pero el número de muertes entre los jóvenes ha disminuido
L’overdose continua a essere la principale causa di morte tra i consumatori di oppiacei;                         in calo tuttavia il numero di vittime tra i giovani
A overdose continua a ser a principal causa de morte entre os consumidores de opiáceos,                 mas o número de vítimas jovens está a diminuir
Η υpeρßολική dόsη paρaµένeι η κύριa aιtίa θaνάtου tων χρηstών οpιούχων, όµως οι aριθµοί tων νeaρών θυµάtων µeιώνονtaι
Overdosis nog altijd de belangrijkste doodsoorzaak onder gebruikers van opiaten;                            aantal sterfgevallen op jonge leeftijd daalt echter
Predávkování je stále hlavní prícinou úmrtí uživatelu opiátu,                                                                       ale pocty smrtelných prípadu u mladých lidí nyní klesají
Az opiáthasználók körében továbbra is a túladagolás a fo halálozási ok,                                              azonban a fiatal elhalálozók száma csökkenoben van
Przedawkowanie jest nadal glówna przyczyna zgonów wsród osób zazywajacych opiaty,                jednak spada obecnie liczba zgonów wsród mlodziezy
Predávkovanie stále hlavnou prícinou úmrtia medzi užívatelmi opiátov,                                                    ale pocet mladých úmrtí v súcasnosti nižší
Narkotisko vielu lietotaju vidu galvenais naves celonis joprojam ir pardozešana,                                    bet naves gadijumu skaits jauniešu vidu samazinas
  Figura 13  
Grupurile ţintă pot varia uşor din cauza diferitelor metode şi surse de date; prin urmare, comparaţiile trebuie realizat cu precauţie. Pentru mai multe detalii, vezi Tabelele PDU-1, PDU-2 şi PDU-3 din Buletinul statistic 2005.
Target groups may vary slightly owing to different methods and data sources; therefore comparisons should be made with caution. For more details see Tables PDU-1, PDU-2 and PDU-3 in the 2005 statistical bulletin. The pattern of local prevalence estimates depends much on availability and location of studies; however, if available, local estimates can suggest that prevalence is different from the national average in specific cities or regions.
Les groupes cibles peuvent varier légèrement en raison des différentes méthodes et sources de données utilisées. Les comparaisons doivent donc être faites avec prudence. Pour plus de détails, voir les tableaux PDU-1, PDU-2 et PDU-3 dans le bulletin statistique 2005. Le modèle des estimations de prévalence locale dépend dans une large mesure de la disponibilité et de la localisation des études; toutefois, lorsqu'elles sont disponibles, les estimations locales peuvent suggérer que la prévalence est différente de la moyenne nationale dans certaines villes ou régions.
Aufgrund der verschiedenen Methoden und Datenquellen können die Zielgruppen geringfügig voneinander abweichen; die Daten sollten daher mit Vorsicht verglichen werden. Weitere Einzelheiten sind den Tabellen PDU-1, PDU-2 und PDU-3 im Statistical Bulletin 2005 zu entnehmen. Das Muster der lokalen Prävalenzschätzungen ist stark davon abhängig, ob und an welchen Orten Studien durchgeführt wurden; soweit verfügbar können in lokalen Schätzungen für bestimmte Städte oder Regionen andere Prävalenzraten festgestellt werden als im nationalen Durchschnitt.
Los grupos objetivo pueden variar ligeramente debido a la utilización de métodos y fuentes de información diferentes, por lo que las comparaciones deben realizarse con cautela. Para información más detallada véanse los cuadros PDU-1, PDU-2 y PDU-3 del boletín estadístico de 2005. El patrón de las estimaciones de la prevalencia local depende en gran manera de la disponibilidad y la localización de los estudios; sin embargo, si se dispone de ellos, los cálculos locales pueden sugerir que la prevalencia es diferente a la media nacional en ciudades o regiones específicas.
Os grupos-alvo podem variar ligeiramente em virtude dos diferentes métodos e fontes de dados, pelo que as comparações devem ser efectuadas com prudência. Para mais pormenores ver Quadros PDU-1, PDU-2 e PDU-3, Boletim Estatístico de 2005. O padrão das estimativas da prevalência a nível local depende em grande medida da disponibilidade e da localização dos estudos; no entanto, quando disponíveis, as estimativas locais podem sugerir que a prevalência difere da média nacional em cidades ou regiões específicas.
Οι ομάδες στόχοι ενδεχομένως να παρουσιάζουν μικρές διαφορές λόγω των διαφορετικών μεθόδων και των πηγών δεδομένων και, επομένως, οι συγκρίσεις πρέπει να γίνονται με προσοχή. Για περισσότερες πληροφορίες, βλέπε πίνακες PDU-1, PDU-2 και PDU-3 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005. Το πρότυπο των εκτιμήσεων τοπικής επικράτησης εξαρτάται σε μεγάλο βαθμό από τη διαθεσιμότητα και τον τόπο των ερευνών· ωστόσο, όταν είναι διαθέσιμες, οι τοπικές εκτιμήσεις μπορεί να δείχνουν ότι η επικράτηση διαφέρει από τον εθνικό μέσο όρο σε συγκεκριμένες πόλεις ή περιφέρειες.
De doelgroepen kunnen enigszins verschillend zijn vanwege verschillen in methoden en gegevensbronnen, en vergelijkingen dienen met terughoudendheid plaats te vinden. Zie voor meer informatie de tabellen PDU-1, PDU-2 en PDU-3 in het Statistical Bulletin 2005. Het patroon van lokale prevalentieschattingen is voor een groot gedeelte afhankelijke van de beschikbaarheid en de locatie van de onderzoeken; waar lokale schattingen beschikbaar zijn, duiden de gegevens echter, in vergelijking met het nationale gemiddelde, op een andere prevalentie in specifieke steden of regio’s.
Cílové skupiny se mohou mírně lišit v důsledku různých metod a zdrojů dat; proto je nutné provádět srovnání opatrně. Další údaje naleznete v tabulkách PDU-1, PDU-2 a PDU-3 ve Statistickém věstníku 2005. Vzorec odhadů místní prevalence je ve velké míře závislý na dostupnosti a místě provedení studií; jsou-li však místní odhady k dispozici, mohou svědčit o tom, že prevalence v konkrétních městech nebo regionech se liší od národního průměru.
Målgrupperne kan variere noget afhængig af metode og datakilde. Sammenligninger bør derfor foretages med forsigtighed. Flere oplysninger findes i tabel PDU-1, PDU-2 og PDU-3 i Statistical bulletin 2005. Mønsteret for lokale prævalensskøn afhænger meget af tilgængeligheden og lokaliseringen af undersøgelser; hvis der imidlertid foreligger lokale skøn, kan det fremgå, at prævalensen adskiller sig fra det nationale gennemsnit i bestemte byer eller regioner.
Tulenevalt eri meetoditest ja andmeallikatest võivad sihtrühmad veidi erineda; seetõttu tuleks võrdlemisega olla ettevaatlik. Täpsemate andmete saamiseks vaata tabeleid PDU-1, PDU-2 ja PDU-3 2005. aasta statistikabülletäänis. Hinnang levimusele kohalikul tasandil sõltub suurel määral uuringute olemasolust ja asukohavalikust; olemasolu korral võivad kohaliku tasandi näitajad siiski viidata sellele, et konkreetsetes linnades või piirkondades erineb levimus riigi keskmisest määrast.
Kohderyhmissä voi olla pientä vaihtelua erilaisten menetelmien ja tietolähteiden takia, joten vertailuja on tehtävä varoen. Lisätietoja esitetään vuoden 2005 Tilastotiedotteen taulukoissa PDU-1, PDU-2 ja PDU-3. Levinneisyyttä koskevien paikallisten arvioiden kokonaiskuvaan vaikuttaa tutkimusten saatavuus ja tekopaikka. Paikalliset arviot voivat kuitenkin antaa viitteitä siitä, että levinneisyys on tietyissä kaupungeissa tai tietyillä alueilla erilainen kuin koko maassa.
A célcsoportok a különböző módszerektől és adatforrásoktól függően kissé változhatnak, ezért csak óvatos összehasonlításokat szabad végezni. További részletekért ld. a PDU-1, PDU-2 és PDU-3 táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. A helyi előfordulás becslésének mintája nagymértékben függ a vizsgálatok elérhetőségétől és helyszínétől; ha azonban rendelkezésre állnak, a helyi becslések utalhatnak az országos átlagtól eltérő előfordulásra egyes városokban vagy régiókban.
Målgruppene kan variere noe avhengig av metode og datakilde. Sammenligninger bør derfor gjøres med varsomhet. For flere opplysninger, se tabell PDU-1, PDU-2 og PDU-3 i Statistiske opplysninger 2005. Mønsteret for lokale prevalensanslag avhenger mye av om studier er tilgjengelige og hvor de er gjennomført, men der lokale anslag er tilgjengelige, kan de tyde på at utbredelsen avviker fra det nasjonale gjennomsnittet i visse byer eller regioner.
Grupy docelowe mogą się nieco różnić ze względu na zastosowanie różnych metod i źródeł danych, zatem porównań należy dokonywać ostrożnie. Więcej szczegółów znajduje się w Tabelach PDU-1, PDU-2 i PDU-3 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Schemat danych szacunkowych dotyczących rozpowszechnienia lokalnego w dużej mierze uzależniony jest od dostępności i lokalizacji badań, choć w przypadkach, gdy lokalne dane szacunkowe są dostępne, mogą one sugerować, że w konkretnych miastach i regionach wskaźnik rozpowszechnienia różni się od średniej krajowej.
Cieľové skupiny sa môžu mierne líšiť v závislosti od metód a zdroja údajov; z tohto dôvodu treba pri porovnávaní postupovať opatrne. Podrobnejšie údaje sú v tabuľkách PDU-1, PDU-2 a PDU-3 v štatistickej ročenke 2005. Vzor odhadov miestnej prevalencie veľmi závisí od dostupnosti a miesta štúdií; ak sú však dostupné, miestne odhady môžu svedčiť v určitých veľkých mestách alebo regiónoch o prevalencii, ktorá je odlišná od celoštátneho priemeru.
Ciljne skupine se lahko rahlo razlikujejo zaradi različnih metod in virov podatkov, zato je treba primerjave opraviti pazljivo. Za podrobnejše podatke glej tabele PDU-1, PDU-2 in PDU-3 v Statističnem biltenu 2005. Ta vzorec lokalnih ocen razširjenosti je močno odvisen od razpoložljivosti in lokacije študij; vendar lahko lokalne ocene, kadar so na voljo, kažejo, da je razširjenost različna od nacionalnega povprečja v določenih mestih ali regijah.
Målgrupperna kan variera något beroende på olika metoder och uppgiftskällor, och jämförelser bör därför göras med försiktighet. För mer information se tabellerna PDU-1, PDU-2 och PDU-3 i statistikbulletinen för 2005. Mönstret i lokala skattningar av omfattning beror till stor del på tillgången till undersökningar och var dessa har utförts. Om lokala skattningar är tillgängliga kan de emellertid visa på en omfattning som skiljer sig från det nationella genomsnittet i specifika städer eller regioner.
Mērķa grupas var nedaudz atšķirties dēļ dažādām metodēm un datu avotiem; tāpēc salīdzinājumi ir jāizdara piesardzīgi. Papildu informāciju skatīt tabulās PDU-1, PDU-2 un PDU-3 2005. gada statistikas biļetenā. Vietējās izplatības aprēķinu modelis lielā mērā atkarīgs no pētījumu pieejamības, taču, ja tie ir pieejami, vietējie aprēķini var norādīt, ka izplatība atsevišķās pilsētās un reģionos ir atšķirīga no vidējiem nacionālajiem rādītājiem.
  Mortalitatea globală à...  
Decesele provocate de SIDA au scăzut considerabil în ultimii ani, chiar şi în rândul cohortelor cu o prevalenţă ridicată a infecţiei cu HIV, din cauza disponibilităţii tot mai extinse a terapiei HAART începând cu 1995 (vezi anterior cifrele generale din Europa) (159).
Causes of mortality among opiate users include not only overdoses, but also AIDS and other infectious diseases, and external causes of death (accidents, violence, suicides, etc.). The main cause of death among cohorts with a low prevalence of HIV infection is overdose. AIDS deaths have decreased substantially in recent years, even among cohorts with a high prevalence of HIV infection, due to increased availability of HAART treatment after 1995 (see above for the overall figures in Europe) (159).
Les causes de mortalité des usagers d'opiacés sont non seulement les surdoses, mais également le SIDA et d'autres maladies infectieuses ainsi que des causes extérieures de décès (accidents, violence, suicide, etc.). La principale cause de décès dans les cohortes où la prévalence de l'infection par le VIH est faible est la surdose. Les décès dus au SIDA ont considérablement régressé ces dernières années, même parmi les cohortes présentant une prévalence élevée de l'infection par le VIH, grâce à la disponibilité plus grande d'un traitement antirétroviral très actif (HAART) depuis 1995 (voir plus haut pour les chiffres généraux en Europe) (159).
Zu den Ursachen der Mortalität unter jungen Opiatkonsumenten gehören nicht nur Überdosen, sondern auch AIDS und andere Infektionskrankheiten sowie externe Todesursachen (Unfälle, Gewalt, Selbstmord usw.). Die häufigste Todesursache bei Kohorten mit niedriger Prävalenz von HIV-Infektionen ist die Überdosierung. Die Zahl der AIDS-Todesfälle ist in den letzten Jahren selbst bei Kohorten mit hoher Prävalenz von HIV-Infektionen erheblich gesunken, was auf die verbesserte Verfügbarkeit der HAART-Behandlung seit 1995 zurückzuführen ist (siehe oben die Gesamtzahlen für Europa) (159).
Las causas de mortalidad entre los consumidores de opiáceos no sólo incluyen la sobredosis, sino también el SIDA y otras enfermedades infecciosas, así como causas externas de muerte (accidentes, violencia, suicidios, etc.). La principal causa de muerte entre cohortes con una baja prevalencia de infección por VIH es la sobredosis. Las muertes por SIDA han disminuido de forma notable en los últimos años, incluso entre cohortes con una elevada prevalencia de infección por VIH, debido a la mayor disponibilidad del tratamiento HAART a partir de 1995 (véanse anteriormente las cifras totales de Europa) (159).
Tra le cause di mortalità nei consumatori di oppiacei non vi è solo l’overdose, ma anche l’AIDS e altre malattie infettive nonché le cause esterne di morte (incidenti, violenza, suicidi ecc.). La principale causa di morte nelle coorti con una bassa prevalenza di infezione da HIV è l’overdose. I decessi per AIDS sono diminuiti nettamente negli ultimi anni, anche tra le coorti con un’elevata prevalenza dell’infezione da HIV, grazie a una maggiore disponibilità della terapia antiretrovirale a partire dal 1995 (cfr. sopra le cifre complessive riferite all’Europa) (159).
Τα αίτια της θνησιμότητας στους χρήστες οπιούχων δεν περιλαμβάνουν μόνον τη λήψη υπερβολικής δόσης, αλλά και το AIDS και άλλα λοιμώδη νοσήματα, καθώς και εξωγενή αίτια θανάτου (ατυχήματα, βία, αυτοκτονίες κλπ.). Η κύρια αιτία θανάτου σε κοορτές με χαμηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV είναι η υπερβολική δόση. Οι οφειλόμενοι στο AIDS θάνατοι μειώθηκαν σημαντικά τα τελευταία χρόνια, ακόμη και στις κοορτές με υψηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV, λόγω της αυξημένης διαθεσιμότητας της θεραπείας HAART από το 1995 (βλέπε ανωτέρω τα συνολικά στοιχεία στην Ευρώπη) (159).
Tot de oorzaken van sterfgevallen onder opiatengebruikers behoren niet alleen overdoses, maar ook aids en andere infectieziekten, en externe doodsoorzaken (ongelukken, geweld, zelfmoord e.d.). De belangrijkste doodsoorzaak onder cohorten met een lage prevalentie aan HIV-infecties is een overdosis. Als gevolg van een groter aanbod aan HAART-behandelingen na 1995 (zie hierboven voor de totaalcijfers in Europa) is het aantal sterfgevallen als gevolg van aids aanzienlijk afgenomen, zelfs onder cohorten met een hoge prevalentie aan HIV-infecties (159).
Příčiny úmrtnosti u uživatelů opiátů zahrnují nejen předávkování, ale i AIDS a další infekční onemocnění a vnější příčiny úmrtí (nehody, násilí, sebevraždy atd.). Hlavní příčina mezi skupinou s nízkou prevalencí infekce HIV je předávkování. Úmrtí na AIDS v posledních letech poklesla, dokonce i u skupiny s vysokou prevalencí infekce HIV v důsledku zvýšené dostupnosti vysoce účinné antiretrovirové léčby po roce 1995 (celkové údaje v Evropě viz výše) (159).
Blandt årsagerne til dødeligheden blandt opiatbrugere indgår ikke kun overdoser, men også aids og andre smitsomme sygdomme samt eksterne dødsårsager (ulykker, vold, selvmord osv.). Den væsentligste dødsårsag blandt kohorter med en lav udbredelse af hiv-smitte er overdosis. Antallet af aids-dødsfald er faldet betydeligt i de senere år, selv blandt kohorter med en høj udbredelse af hiv-smitte, som følge af den øgede adgang til HAART-behandling efter 1995 (se ovenfor med hensyn til de samlede tal i Europa) (159).
Opiaaditarbijate suremuse põhjuste hulka kuuluvad lisaks üledoosidele ka AIDS ja muud nakkushaigused ning välistest teguritest tingitud surmapõhjused (õnnetused, vägivald, enesetapud jne). Madala HIV infektsiooni levimusega narkomaanide kogukondades on peamiseks surmapõhjuseks üledoos. AIDSi surmad on viimastel aastatel oluliselt vähenenud isegi kõrge HIV nakkuse levimusega narkomaanide kogukondades, seda tänu aktiivse retroviirusevastase ravi paremale kättesaadavusele alates 1995. aastast (üldandmed Euroopa kohta on toodud ülalpool) (159).
Opiaattien käyttäjien kuolleisuuden syitä ovat yliannostusten lisäksi aids ja muut tartuntataudit ja ulkoiset syyt (onnettomuudet, väkivalta, itsemurhat jne.). Yleisin kuolinsyy kohorteissa, joissa hiv-tartuntojen levinneisyys on alhainen, on yliannostus. Aids-kuolemat ovat viime vuosina vähentyneet huomattavasti jopa kohorteissa, joissa hiv-tartuntojen levinneisyys on korkea, mikä johtuu HAART-hoidon saatavuuden paranemisesta vuoden 1995 jälkeen (ks. edellä Eurooppaa koskevat luvut) (159).
Az opiáthasználók között a halál oka a túladagoláson kívül lehet az AIDS és más fertőző betegségek, illetve külső halálokok (balesetek, erőszak, öngyilkosság stb.). Azokban a kohorszokban, ahol a HIV fertőzés előfordulása alacsony, a fő halálok a túladagolás. Az AIDS-es halálesetek száma az elmúlt években jelentősen csökkent, még a nagy arányban HIV-fertőzött kohorszok körében is, ami annak köszönhető, hogy a HAART kezelés 1995 óta jobban elérhető (az összesített európai számadatokat ld. fent)(159).
Blant dødsårsakene hos opiatbrukere er ikke bare overdoser, men også AIDS og andre smittsomme sykdommer i tillegg til eksterne dødsårsaker (ulykker, vold, selvmord osv.). Den fremste dødsårsaken i kohorter med lav utbredelse av HIV-smitte er overdose. Antallet AIDS-dødsfall har gått vesentlig ned i de senere årene, selv i kohorter med en høy utbredelse av HIV-smitte, noe som kan tilskrives økt tilgang på HAART-behandling etter 1995 (se over for samlede tall for Europa) (159).
Powody śmiertelności wśród osób uzależnionych od opiatów obejmują nie tylko przedawkowania, ale także AIDS i inne choroby zakaźne oraz zewnętrzne przyczyny śmierci (wypadki, przemoc, samobójstwa itd.). Głównym powodem zgonów w grupach osób o niskim rozpowszechnieniu zakażenia wirusem HIV jest przedawkowanie. Liczba zgonów spowodowanych AIDS zmniejszyła się znacznie w ostatnich latach, nawet w grupach o wysokim rozpowszechnieniu zakażenia wirusem HIV, a to ze względu na zwiększoną dostępność leczenia HAART po roku 1995 (ogólne dane w Europie, patrz powyżej) (159).
Medzi prípady úmrtí mladých užívateľov opiátov patrí nielen predávkovanie, ale aj AIDS a iné infekčné choroby a strata života zapríčinená vonkajšími vplyvmi (úrazmi, násilím, samovraždami atď.). Hlavnou príčinou smrti v kohortách s nízkou prevalenciou infekcií HIV je predávkovanie. V ostatných rokoch, dokonca aj v kohortách s vysokou prevalenciou infekcií HIV podstatne klesol počet úmrtí na AIDS vďaka zvýšenej dostupnosti liečby HAART po roku 1995 (pozri vyššie, celkové údaje v Európe) (159).
Vzroki za smrtnost med uživalci opiatov niso samo preveliki odmerki, ampak tudi aids in druge nalezljive bolezni ter zunanji vzroki smrti (nezgode, nasilje, samomori itd.). Glavni vzrok smrtnih primerov med kohortami z nizko razširjenostjo okužbe z virusom HIV je prevelik odmerek. Smrtnih primerov zaradi aidsa je v zadnjih letih veliko manj, celo med kohortami z visoko razširjenostjo okužbe z virusom HIV, zaradi večje razpoložljivosti zdravljenja HAART po letu 1995 (glej zgoraj za skupne številke v Evropi) (159).
Dödligheten bland opiatmissbrukare beror inte bara på överdoser utan även på aids och andra smittsamma sjukdomar och externa dödsorsaker (olyckor, våld, självmord etc.) Den vanligaste dödsorsaken bland kohorter med låg prevalens av hiv-smitta är överdoser. Tack vare att tillgången på ART-behandling har ökat sedan 1995 (ovan finns de övergripande siffrorna för Europa) har antalet dödsfall orsakade av aids minskat avsevärt under de senaste åren, även bland kohorter med hög prevalens av hiv-smitta(159).
  press2-ro  
Supradoza ramâne „principala cauza de deces în rândul consumatorilor de opiacee”, se precizeaza în raportul prezentat astazi, si „una dintre principalele cauze de deces în rândul tinerilor din Europa”.
Selon le rapport publié ce jour, des surdoses «restent la principale cause de décès chez les usagers d’opiacés dans l’Union européenne» et «l’une des principales causes de décès chez les jeunes en Europe». Mais, dans la plupart des pays de l’UE-15 – à l’exception de la Finlande et de la Suède – et exception faite de la Norvège, on constate aujourd’hui une plus faible proportion de décès par surdose chez les moins de 25 ans qu’il y a dix ans, signe d’un recul dans le nombre des jeunes toxicomanes et celui des jeunes pratiquant l’injection. En conséquence, dans la plupart des pays de l’UE-15, l’âge moyen des personnes ayant succombé à une surdose est en hausse depuis 1990.
Überdosierung ist immer noch „die häufigste Todesursache bei Opiatkonsumenten in der EU“ und „eine der häufigsten Todesursachen bei jungen Menschen in Europa“, heißt es in dem Bericht von heute. In den meisten der EU-15-Länder – mit Ausnahme Finnlands und Schwedens – sowie mit Ausnahme Norwegens, ist der Anteil der Opfer einer Überdosis unter 25 Jahren heute jedoch niedriger als vor zehn Jahren. Dies lässt,   darauf schließen, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten und weniger junge Menschen Drogen injizieren. Entsprechend ist in den meisten EU-15-Ländern das Durchschnittsalter der Opfer von Überdosierung seit 1990 gestiegen.
La sobredosis sigue siendo “la principal causa de muerte entre los consumidores de opiáceos en toda la UE”, se afirma en el informe publicado hoy, y “una de las principales causas de muerte entre los jóvenes europeos”. Pero en la mayoría de 15 países de la UE – excepto en Finlandia y Suecia – y excepto en Noruega, la proporción de muertes por sobredosis en menores de 25 años es ahora menor que hace una década, lo que sugiere un menor reclutamiento de jóvenes adictos y un menor número de jóvenes que se inyectan.              En consecuencia, en la mayoría de los 15 países de la UE, la edad media de los casos de sobredosis ha aumentado desde 1990.
L’overdose continua a essere “la principale causa di morte tra i consumatori di oppiacei nel territorio dell’UE" recita la relazione, nonché “una delle cause principali di morte tra i giovani in Europa”. Ciò nonostante, nella maggior parte dei paesi dell’Europa dei 15 (a eccezione di Finlandia e Svezia), ed escludendo la Norvegia, la proporzione delle morti per overdose tra i giovani di età inferiore ai 25 anni è inferiore rispetto a dieci anni fa; questo dato fa pensare che vi sia stato un calo sia del numero di nuovi consumatori tra i giovani sia del numero di consumatori per via parenterale in questa fascia di età. Di conseguenza, nella maggioranza dei paesi dell’Europa dei 15 l’età media di casi di overdose è andata crescendo dal 1990 in poi.
A overdose continua a ser “a principal causa de morte entre os consumidores de opiáceos na UE”, segundo o relatório hoje divulgado, e “uma das principais causas de morte entre os jovens da Europa”. Porém, na maioria dos Estados-Membros da UE-15, excepto a Finlândia e a Suécia, e também com excepção da Noruega,     a percentagem de mortes por overdose entre os toxicodependentes com idade inferior a 25 anos é menor do que há uma década, o que sugere um decréscimo do recrutamento de jovens toxicodependentes e uma redução do número de jovens consumidores de droga injectada. Consequentemente, na maioria dos Estados-Membros da UE-15, a idade média das vítimas de overdose tem aumentado desde 1990.
Η υpeρßολική dόsη (overdose) eξaκολουθeί νa eίνaι η κύριa aιtίa θaνάtου tων χρηstών οpιούχων stην ΕΕ, sύµfωνa µe tην έκθesη, κaι µίa apό tις κύριeς aιtίeς θaνάtου tων νέων stην Ευρώpη. Όµως, stις peριssόteρeς χώρeς tης ΕΕ tων 15 – eκtός apό tη Fινλaνdίa κaι tη Sουηdίa – κaι eκtός apό tη Νορßηγίa, tο pοsοstό θaνάtων apό υpeρßολική dόsη atόµων ηλικίaς κάtω tων 25 etών eίνaι µικρόteρο sήµeρa se sχέsη µe pριν apό µιa deκaetίa, γeγονός pου υpοdηλώνeι µeίωsη tης ένaρξης χρήsης apό νeaρά άtοµa κaι µeίωsη tου aριθµού νeaρών χρηstών eνέsιµων νaρκωtικών. Ανtίstοιχa, stις peριssόteρeς χώρeς tης ΕΕ tων 15, η µέsη ηλικίa tων θυµάtων apό υpeρdοsολογίa έχeι aυξηθeί apό tο 1990.
Overdosis is nog altijd ‘de belangrijkste doodsoorzaak onder opiatengebruikers in de EU’, zo meldt het verslag van vandaag, en ‘een van de belangrijkste doodsoorzaken onder jonge mensen in Europa’. Maar in de meeste landen van de EU-15 – met uitzondering van Finland en Zweden, en ook van Noorwegen – is het aandeel van sterfgevallen als gevolg van een overdosis onder de leeftijd van 25 lager dan tien jaar geleden, wat wijst op een daling in de aanwas van jonge verslaafden en het aantal jonge intraveneuze gebruikers. Dienovereen-komstig is de gemiddelde leeftijd voor de gevallen van overdosis in de meeste landen van de EU-15 sinds 1990 gestegen.
Overdoser er stadig "den væsentligste dødsårsag blandt opiatbrugere i EU", fremgår det af dette års beretning, og "en af de væsentligste dødsårsager blandt unge i Europa". Men i de fleste af EU-15-landene – undtagen Finland og Sverige – og undtagen Norge er antallet af overdosisdødsfald blandt unge under 25 år nu lavere end for ti år siden, hvilket tyder på et fald i tilgangen af unge stofafhængige og antallet af unge intravenøse stofbrugere. I de fleste EU-15-lande er gennemsnitsalderen blandt ofre for overdoser derfor steget siden 1990.
Käesoleva aruande põhjal ’on EL-is üledoos endiselt opiaatide tarbijate seas peamine surma põhjus’ ja ’üks peamisi noorte surma põhjustajaid Euroopas’. Samas on enamikus EL 15-s riigis, v.a. Soome, Rootsi ja mitteliikmesriikidest Norra üledoosist tingitud surmajuhtude osakaal alla 25-aastaste hulgas praegu väiksem kui kümme aastat tagasi, mis viitab sellele, et noorte uimastisõltlaste lisandumine ja noorte süstijate arv on vähenenud. Sellega kaasnevalt on võrreldes 1990. aastaga enamikus EL15-s liikmesriigis üleannustajate keskmine vanus tõusnud.
Yliannostus on tänään julkistettavan raportin mukaan edelleen ”opiaattien käyttäjien yleisin kuolinsyy EU:ssa" ja ”yksi nuorten yleisimmistä kuolinsyistä Euroopassa”. Suurimmassa osassa EU:n 15 vanhasta jäsenmaasta (ei Suomessa ja Ruotsissa - eikä Norjassa) alle 25-vuotiaiden osuus yliannostuskuolemista on nyt pienempi kuin kymmenen vuotta sitten, mikä viittaa uusien nuorten ongelma- ja pistoskäyttäjien määrän vähenemiseen. Vastaavasti yliannostukseen kuolleiden keski-ikä on noussut useimmassa EU:n 15 vanhassa jäsenmaassa vuodesta 1990.
A túladagolás továbbra is „fo halálozási ok az EU-ban az opiáthasználók körében”, áll a mai jelentésben, illetve „a fiatalok körében a vezeto halálozási okok egyike Európában”. A 15 EU-ország többségében – Finnország, Svédország és Norvégia kivételével – azonban a 25 évnél fiatalabbak között jelenleg alacsonyabb a túladagolásban meghaltak aránya, mint egy évtizeddel ezelott, ami a függové váló fiatalok és a fiatal intravénás kábítószer-használók számának csökkenésére utal. Ennek megfeleloen 1990 óta a 15 EU-ország zömében emelkedett a túladagoltak átlagéletkora.
Overdoser er fortsatt «den viktigste dødsårsaken blant opiatbrukere i EU» fastslår årsrapporten, og «en av de viktigste årsakene til dødsfall blant unge mennesker» i Europa. Men i de fleste landene i EU-15 – bortsett fra Finland og Sverige – og bortsett fra Norge, er andelen overdoseofre under 25 år nå lavere enn for et tiår siden, noe som skulle tilsi en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige og i antallet unge sprøytebrukere. Følgelig har gjennomsnittsalderen for overdoseofrene i de fleste landene i EU-15 steget siden 1990.
Przedawkowanie jest nadal „glówna przyczyna zgonów w UE wsród osób zazywajacych opiaty” – stwierdza opublikowane dzis sprawozdanie, oraz „jedna z najczestszych przyczyn zgonów wsród mlodych ludzi w Europie". Jednak w wiekszosci krajów „pietnastki” – z wyjatkiem Finlandii , Szwecji i Norwegii, obserwuje sie obecnie nizszy odsetek zgonów wywolanych przedawkowaniem wsród osób ponizej 25. roku zycia niz dziesiec lat temu, co sugeruje spadek liczby mlodych osób uzaleznionych od narkotyków narkomanów oraz liczby mlodych ludzi zazywajacych narkotyki dozylnie. W wyniku tego, po 1990 roku w wiekszosci krajów „pietnastki” wzrosla srednia wieku dla przypadków przedawkowania.
Predávkovanie zostáva „hlavnou prícinou úmrtia medzi užívatelmi opiátov v EÚ“, hovorí súcasná správa, a „jednou z hlavných prícin úmrtia medzi mladými ludmi v Európe“. Avšak vo väcšine krajín európskej pätnástky – okrem Fínska a Švédska – a okrem Nórska, je dnes nižšie percento úmrtí z predávkovania vo veku do 25 rokov ako pred desiatimi rokmi, co svedcí o poklese v nábore mladých závislých a v pocte mladých injekcných užívatelov drog. Vo väcšine krajín európskej pätnástky sa tak priemerný vek prípadov predávkovania od roku 1990 zvýšil.
V današnjem porocilu je zapisano, da je prevelik odmerek še vedno "glavni vzrok smrti med uporabniki opiatov v EU" in "eden najpogostejših vzrokov smrti med mladimi v Evropi". Vendar je v vecini držav EU-15 – razen Finske in Švedske – in z izjemo Norveške delež smrti zaradi prevelikega odmerka v starosti pod 25 let nižji kot pred desetletjem, kar kaže na upad števila novih mladih odvisnikov in števila mladih injicirajocih uporabnikov. Posledicno se je v vecini držav EU-15 povprecna starost žrtev prevelikih odmerkov po letu 1990 povecala.
Överdos är fortfarande ”den vanligaste dödsorsaken bland opiatmissbrukare i EU”, enligt rapporten, och        ”en av de vanligaste dödsorsakerna bland ungdomar i Europa". Men med undantag för Finland, Sverige och Norge är nu i de flesta EU 15-medlemsstaterna andelen dödsfall på grund av överdos bland personer yngre än 25 lägre än för tio år sedan, vilket tyder på en minskad rekrytering av unga missbrukare och en minskning av antalet injektionsmissbrukare. Följaktligen har medelåldern för dödsfall på grund av överdos ökat i de flesta   EU 15-medlemsstater sedan 1990.
Saskana ar EMCDDA parskatu pardozešana „narkotisko vielu lietotaju vidu ES joprojam ir galvenais naves celonis” un „viens no galvenajiem gados jaunu cilveku naves celoniem Eiropa”. Tomer vairuma 15 ES valstu, iznemot Somiju un Zviedriju, ka ari iznemot Norvegiju, šobrid pardozešanas izraisitu naves gadijumu skaits narkotiku lietotaju vidu, kas jaunaki par 25 gadiem, ir proporcionali mazaks neka pirms desmit gadiem, un tas liecina par narkotiku lietošana iesaistito jauniešu skaita un gados jaunu narkotiku injicetaju skaita samazinašanos. Atbilstoši šai tendencei vairuma 15 ES valstu, kopš 1990. gada, narkotiku pardozešanas upuru videjais vecuma raditajs ir palielinajies.
  Figura 12  
Simbolul indică o estimare punctuală, iar bara indică un interval de incertitudine, care poate fi un interval de confidenţă de 95 % sau un interval bazat pe analiza sensibilităţii (vezi Tabelul PDU-3). Grupurile ţintă pot varia uşor din cauza diferitelor metode şi surse de date; prin urmare, comparaţiile trebuie realizat cu precauţie.
CR, capture–recapture; TM, treatment multiplier; PM, police multiplier; MI, multivariate indicator; TP, truncated Poisson; CM, combined methods. For more details see Tables PDU-1, PDU-2 and PDU-3 in the 2005 statistical bulletin. The symbol indicates a point estimate and a bar indicates an uncertainty interval, which can be either a 95 % confidence interval or an interval based on sensitivity analysis (see Table PDU-3). Target groups may vary slightly owing to different methods and data sources; therefore comparisons should be made with caution. The Spanish estimate does not include problem cocaine use; a higher estimate is available in Tables PDU-2 and PDU-3, which takes this group into account but which may not be as reliable.
CR: capture-recapture; TM: multiplicateur de traitement; PM: multiplicateur de police; MI: indicateur multivarié; TP: Poisson tronqué; CM: méthodes combinées. Pour plus de détails, voir tableaux PDU-1, PDU-2 et PDU-3 dans le bulletin statistique 2005. Le symbole indique une estimation de pourcentage et un trait indique un intervalle d'incertitude, pouvant être soit un intervalle de confiance de 95 %, soit un intervalle fondé sur une analyse de sensibilité (voir tableau PDU-3). Les groupes cibles peuvent varier légèrement en raison des différentes méthodes et sources de données utilisées. Les comparaisons doivent donc être faites avec prudence. L'estimation espagnole n'inclut pas l'usage problématique de cocaïne; une estimation supérieure figure dans les tableaux PDU-2 et PDU-3, qui tient compte de ce groupe, mais n'est peut-être pas aussi fiable.
CR = Capture-Recapture (Fang-Wiederfang); TM = Treatment Multiplier (Behandlungsmultiplikator); PM = Police Multiplier (Polizei-Multiplikator); MI = Multivariate Indicator; TP = Truncated Poisson; CM = Combined Methods (kombinierte Methoden). Weitere Einzelheiten sind den Tabellen PDU-1, PDU-2 und PDU-3 im Statistical Bulletin 2005 zu entnehmen. Das Symbol bezeichnet eine Punktschätzung, ein Balken ein Unsicherheitsintervall, das entweder ein 95 %-Konfidenzintervall oder ein Intervall auf der Grundlage einer Sensitivitätsanalyse sein kann (siehe Tabelle PDU-3). Aufgrund der verschiedenen Methoden und Datenquellen können die Zielgruppen geringfügig voneinander abweichen; die Daten sollten daher mit Vorsicht verglichen werden. Die spanischen Schätzungen berücksichtigen problematischen Kokainkonsum nicht; eine höhere Schätzung ist in den Tabellen PDU-2 und PDU-3 zu finden; in diesen Tabellen wird diese Gruppe zwar berücksichtigt, die Daten sind jedoch eventuell nicht zuverlässig.
CR, captura-recaptura de datos; TM, multiplicador de tratamiento; PM, multiplicador de policía; MI, indicador de variables múltiples; TP, regresión truncada de Poisson; CM, métodos combinados. Para información más detallada véanse los cuadros PDU-1, PDU-2 y PDU-3 del boletín estadístico de 2005. El símbolo indica un cálculo puntual y una barra indica un intervalo de duda que puede ser un intervalo de confianza del 95 % o un intervalo basado en un análisis de sensibilidad (véase el cuadro PDU-3). Los grupos objetivo pueden variar ligeramente debido a la utilización de métodos y fuentes de información diferentes, por lo que las comparaciones deben realizarse con cautela. La estimación española no incluye el consumo problemático de cocaína; los Cuadros PDU-2 y PDU-3, que toman este grupo en consideración, ofrecen una estimación más alta, aunque pudiera no ser tan fiable.
CR, Captura/recaptura; MT, Multiplicador tratamento; MP, Multiplicador polícia; IM, Indicador variantes múltiplas; RTP, Regressão truncada de Poisson; MC, Métodos combinados. Para mais pormenores ver PDU-1, PDU-2 e PDU-3, Boletim Estatístico de 2005. O símbolo indica uma estimativa pontual e uma barra indica um intervalo de incerteza, que pode ser um intervalo de confiança de 95% ou um intervalo baseado numa análise de sensibilidade (ver Quadro PDU-3). Os grupos-alvo podem variar ligeiramente em virtude dos diferentes métodos e fontes de dados, pelo que as comparações devem ser efectuadas com prudência. A estimativa espanhola não inclui o consumo problemático de cocaína; nos Quadros PDU-2 e PDU-3, figura uma estimativa mais elevada que tem este grupo em conta, mas que poderá não ser tão fiável.
CR, metoda zpětného záchytu; TM, léčebný násobitel; PM, policejní násobitel; MI, multivariační indikátor; TP, zkrácené Poissonovo rozdělení; CM, kombinované metody. Další údaje naleznete v tabulkách PDU-1, PDU-2 a PDU-3 ve Statistickém věstníku 2005. Symbol označuje bodový odhad a sloupec označuje interval nejistoty, kterým může být buď 95% interval spolehlivosti, nebo interval založený na analýze citlivosti (viz tabulka PDU-3). Cílové skupiny se mohou mírně lišit v důsledku různých metod a zdrojů dat; proto je nutné provádět srovnání opatrně. Španělský odhad nezahrnuje problémové užívání kokainu. Vyšší odhad, který bere tuto skupinu v úvahu, je k dispozici v tabulkách PDU-2 a PDU-3; tento odhad však nemusí být tak spolehlivý.
CR, Capture–recapture; TM, Treatment Multiplier; PM, Police Multiplier; MI, Multivariate Indicator; TP, Truncated Poisson; CM, Combined Methods. Flere oplysninger findes i tabel PDU-1, PDU-2 og PDU-3 i Statistical bulletin 2005. Symbolet angiver et punktestimat, og en streg angiver et usikkerhedsinterval, som enten kan være et 95 % konfidensinterval eller et interval baseret på sensitivitetsanalyse (se tabel PDU-3). Målgrupperne kan variere noget afhængig af metode og datakilde. Sammenligninger bør derfor foretages med forsigtighed. Det spanske estimat inkluderer ikke problematisk kokainbrug – et højere estimat fremgår af tabel PDU-2 og PDU-3, som inkluderer denne gruppe, men som måske ikke er så pålidelig.
CR, märgistamine-taasmärgistamine; TM, ravikordisti; PM, politseikordisti; MI, mitmemõõtmeline indikaator; TP, lõigatud Poisson; CM, kombineeritud meetodid. Täpsemate andmete saamiseks vaata tabeleid PDU-1, PDU-2 ja PDU-3 2005. aasta statistikabülletäänis. Sümbol näitab punkthinnangut ja kriips määramatusvahemikku, mis võib olla kas 95% usaldusvahemik või vahemik, mis põhineb tundlikkuseanalüüsil (vaata tabelit PDU-3). Eri meetoditest ja andmeallikatest tulenevalt võivad sihtrühmad veidi erineda; seetõttu tuleks võrdlemisega olla ettevaatlik. Hispaania hinnang ei hõlma probleemset kokaiinitarbimist; seda arvestav kõrgem hinnang on esitatud tabelites PDU-2 ja PDU-3, kuid see ei tarvitse olla nii usaldusväärne.
CR = Capture-recapture (merkintä-takaisinpyyntimenetelmä), TM = Treatment Multiplier (hoitokerroin); PM = Police Multiplier (poliisikerroin); MI = Multivariate Indicator (monimuuttujaindikaattori); TP = Truncated Poisson (typistetty Poisson-menetelmä); CM = Combined Methods (yhdistetyt menetelmät). Lisätietoja esitetään vuoden 2005 Tilastotiedotteen taulukoissa PDU-1, PDU-2 ja PDU-3. Symboli edustaa piste-estimaattia ja viiva epävarmuusväliä, joka voi olla joko 95 %:n luottamusväli tai herkkyysanalyysiin perustuva väli (ks. taulukko PDU-3). Kohderyhmissä voi olla pientä vaihtelua erilaisten menetelmien ja tietolähteiden takia, joten vertailuja on tehtävä varoen. Espanjan arvioon ei sisälly kokaiinin ongelmakäyttöä; taulukoissa PDU-2 ja PDU-3 on korkeampi arvio, jossa on otettu huomioon kyseinen ryhmä, mutta joka ei ehkä ole yhtä luotettava.
CR = Fogás-visszafogás eljárás [Capture-recapture]; TM = Kezelési multiplikátor; PM = Rendőrségi multiplikátor; MI = Többváltozós indikátor; TP = csonkolt Poisson-eloszlás; CM = Kombinált módszerek. További részletekért ld. a PDU-1, PDU-2 és PDU-3 táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. A szimbólum egy pont becslést jelöl, a sáv pedig egy bizonytalansági intervallumot, amely lehet egy 95%-os bizonyosság intervallum, vagy egy érzékenységi elemzésen alapuló intervallum (ld. a PDU-3 táblázatot). A célcsoportok a különböző módszerektől és adatforrásoktól függően kissé változhatnak, ezért csak óvatos összehasonlításokat szabad végezni. A spanyol becslés nem tartalmazza a problematikus kokainhasználatot; magasabb becslés található a PDU-2 és PDU-3 táblázatban, amely ezt a csoportot is figyelembe veszi, de nem feltétlenül megbízható.
CR = Capture-Recapture, TM = Treatment Multiplier, PM = Police Multiplier, MI = Multivariate Indicator, TP = Truncated Poisson, CM = Combined Methods. For flere opplysninger, se tabell PDU-1, PDU-2 og PDU-3 i Statistiske opplysninger 2005. Punkt viser til et punktestimat og en strek viser til et toleranseområde, som kan være et 95 % konfidensintervall eller et intervall basert på en sensitivitetsanalyse (se tabell PDU-3). Målgruppene kan variere noe avhengig av metode og datakilde. Sammenligninger bør derfor gjøres med varsomhet. Det spanske anslaget omfatter ikke problematisk kokainbruk – et høyere anslag er gitt i tabell PDU-2 og PDU-3, hvor denne gruppen også er tatt med, men som kanskje ikke er like pålitelig.
CR, capture–recapture (losowanie typu pojmanie-uwolnienie); TM, treatment multiplier (współczynnik leczeń); PM, police multiplier (wskaźnik policyjny); MI, multivariate indicator (współczynnik wielowymiarowy); TP, truncated Poisson (rozkład ucięty Poissona); CM, combined methods (metody łączone). Więcej szczegółów znajduje się w Tabelach PDU-1, PDU-2 i PDU-3 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Symbol oznacza estymację punktową, a słupek oznacza interwał niepewności, który może być 95% interwałem pewności lub interwałem opartym na analizie wrażliwości (patrz Tabela PDU-3). Grupy docelowe mogą się nieco różnić ze względu na zastosowanie różnych metod i źródeł danych, zatem porównań należy dokonywać ostrożnie. Dane szacunkowe z Hiszpanii nie obejmują problemowego zażywania kokainy - wyższe dane szacunkowe dostępne są w Tabelach PDU-2 i PDU-3, biorą one tę grupę pod uwagę, ale mogą nie być tak wiarygodne.
CR – Capture-recapture; TM – liečebný multiplikátor; PM – politicajný multiplikátor; MI – multivariačný indikátor; TP – redukované Poissonovo rozdelenie; CM – kombinované metódy. Podrobnejšie údaje sú v tabuľkách PDU-1, PDU-2 a PDU-3 v štatistickej ročenke 2005. Symbol označuje bodový odhad a úsečka označuje interval neurčitosti, ktorý môže byť buď intervalom spoľahlivosti 95 %, alebo intervalom vyplývajúcim z analýzy citlivosti (pozri tabuľku PDU-3). Cieľové skupiny sa môžu mierne líšiť v závislosti od metód a zdroja údajov; z tohto dôvodu treba pri porovnávaní postupovať opatrne. Španielsky odhad nezahŕňa problémové užívanie kokaínu; vyšší odhad, ktorý prihliada aj na túto skupinu, ale nemusí byť až tak spoľahlivý, je k dispozícii v tabuľkách PDU-2 a PDU-3.
CR, zajetje – ponovno zajetje; TM, pomnoževalnik zdravljenja; PM, pomnoževalnik policije; MI, večvrstni kazalnik; TP, skrajšan Poisson; CM, kombinirane metode. Za podrobnejše podatke glej tabele PDU-1, PDU-2 in PDU-3 v Statističnem biltenu 2005. Simbol pomeni ocenjeno vrednost in črtica pomeni interval negotovosti, ki je lahko 95 % interval zaupnosti ali interval na podlagi analize občutljivosti (glej tabelo PDU-3).Ciljne skupine se lahko rahlo razlikujejo zaradi različnih metod in virov podatkov, zato je treba primerjave opraviti pazljivo. Španska ocena ne vključuje problematičnega uživanja kokaina; višja ocena je na voljo v tabelah PDU-2 in PDU-3, ki upošteva tudi to skupino, vendar je mogoče zato manj zanesljiva.
CR, capture–recapture (fångst-återfångst); TM, treatment multiplier (multiplikatormetod med uppgifter från behandlingsorgan); PM, police multiplier (multiplikatormetod med uppgifter från polisen); MI, multivariate indicator (metod som baseras på flera indikatorer); TP, truncated Poisson (trunkerad poisson); CM, combined methods (kombinerade metoder). För mer information se tabellerna PDU-1, PDU-2 och PDU-3 i statistikbulletinen för 2005. Symbolen anger en punktberäkning och ett fält anger ett osäkerhetsintervall som antingen kan vara ett konfidensintervall på 95 % eller ett intervall som bygger på sensitivitetsanalys (se tabell PDU-3). Målgrupperna kan variera något beroende på olika metoder och uppgiftskällor, och jämförelser bör därför göras med försiktighet. I den spanska skattningen ingår inte problematiskt kokainmissbruk. En högre skattning finns i tabellerna PDU-2 och PDU-3 där denna grupp medräknats. Denna skattning är kanske inte lika tillförlitlig.
  Noi evoluÅ£ii à®n comba...  
Punerea în aplicare a unor măsuri alternative la încarcerare se confruntă însă cu anumite dificultăţi din cauza diferitelor sisteme administrative implicate şi a principiilor diferite care stau la baza acestora.
The implementation of alternative measures to imprisonment, however, faces certain difficulties due to the different administrative systems involved and their different underlying principles. Efforts are made to bridge the gap between the judicial and the health and social services systems through coordination structures and initiatives, i.e. between police, courts and prisons and drug treatment services. Often, informal cooperation mechanisms at local level have been forerunners to more stable institutionalised forms.
La mise en place de mesures alternatives à l'incarcération rencontre toutefois certaines difficultés en raison des différents systèmes administratifs concernés et des principes différents qui les sous-tendent. Des efforts sont consentis afin de combler le fossé entre le système judiciaire et les services sanitaires et sociaux grâce à des structures et à des initiatives coordonnées entre la police, les tribunaux et les prisons et les services de traitement de la toxicomanie. Souvent, des mécanismes informels de coopération au niveau local ont été les précurseurs de formes de coopération institutionnalisées plus permanentes.
Die Umsetzung alternativer Maßnahmen zur Inhaftierung ist jedoch mit gewissen Schwierigkeiten verbunden, die auf die Unterschiede zwischen den beteiligten Verwaltungssystemen und den diesen zugrunde liegenden Prinzipien zurückzuführen sind. Man bemüht sich, die Kluft zwischen den Strafverfolgungssystemen und den Systemen der Gesundheits- und Sozialdienste, d. h. zwischen Polizei, Gerichten und Justizvollzugsanstalten einerseits und Drogenbehandlungsdiensten andererseits, durch Koordinierungsstrukturen und ‑initiativen zu überbrücken. In vielen Fällen ebneten informelle Kooperationsmechanismen auf lokaler Ebene den Weg für stabilere, institutionalisierte Formen der Zusammenarbeit.
La aplicación de medidas alternativas a la privación de libertad se enfrenta, sin embargo, a ciertas dificultades debidas a los distintos sistemas administrativos y sus distintos principios fundamentales. Se han realizado esfuerzos para salvar las distancias entre el sistema judicial y los servicios sociales y sanitarios a través de estructuras e iniciativas de coordinación, es decir, entre policía, tribunales, prisiones y los servicios de tratamiento de las drogodependencias. A menudo, los mecanismos informales de cooperación a nivel local son los precursores de unas formas institucionalizadas más estables.
L’attuazione di misure alternative alla detenzione, tuttavia, incontra alcune difficoltà, dovute ai diversi sistemi amministrativi coinvolti e ai diversi principi sottesi. Si fanno sforzi per colmare i divari tra i sistemi giuridici e i servizi sanitari e sociali tramite strutture e iniziative di coordinamento, per esempio tra le forze di polizia, i tribunali e le carceri, da un lato, e i servizi per i tossicodipendenti, dall’altro lato. Spesso i meccanismi informali di cooperazione a livello locale sono stati i precursori di forme istituzionalizzate più stabili.
A aplicação de medidas alternativas ao encarceramento enfrenta, todavia, algumas dificuldades devido aos diferentes sistemas administrativos envolvidos e aos diferentes princípios a eles subjacentes. Estão a ser envidados esforços para colmatar a lacuna entre o sistema judicial e os serviços de saúde e sociais através de estruturas e iniciativas de coordenação, isto é, entre a polícia, os tribunais e as prisões, por um lado, e os serviços de tratamento da toxicodependência por outro. Muitas vezes, os mecanismos de cooperação informal a nível local foram precursores de formas institucionalizadas mais estáveis.
Η εφαρμογή εναλλακτικών μέτρων αντί της φυλάκισης προσκρούει, ωστόσο, σε ορισμένες δυσκολίες λόγω των διαφορετικών εμπλεκόμενων διοικητικών συστημάτων και των διαφορετικών αρχών που τα διέπουν. Καταβάλλονται προσπάθειες για τη γεφύρωση της διαφοράς μεταξύ των δικαιοδοτικών συστημάτων και των συστημάτων υγειονομικών και κοινωνικών υπηρεσιών μέσω δομών και πρωτοβουλιών συντονισμού, δηλαδή συντονισμού μεταξύ της αστυνομίας, των δικαστηρίων, των σωφρονιστικών ιδρυμάτων και των υπηρεσιών θεραπείας απεξάρτησης. Συχνά, οι άτυποι μηχανισμοί συνεργασίας σε τοπικό επίπεδο αποτέλεσαν το πρώτο βήμα για πιο σταθερές θεσμοθετημένες μορφές συνεργασίας.
Het ten uitvoer leggen van alternatieve maatregelen voor gevangenisstraffen brengt echter bepaalde problemen met zich mee als gevolg van de verschillende bestuursrechtelijke systemen en de uiteenlopende, onderliggende beginselen. Op dit moment wordt er met behulp van organisatiestructuren en initiatieven voor een betere coördinatie tussen politie, rechtbanken, gevangenissen en de drugshulpverlening getracht om de kloof te overbruggen die er bestaat tussen het strafrechtelijke systeem enerzijds en de maatschappelijke dienstverlening en gezondheidszorg anderzijds. Vaak blijken informele samenwerkingsmechanismen op lokaal niveau de basis te hebben gevormd voor meer stabiele institutionele samenwerkingsvormen.
Zavádění alternativních opatření k trestu odnětí svobody však čelí určitým obtížím v důsledku existence různých administrativních systémů a různorodosti jejich základních principů. Je vyvíjeno úsilí překlenout propast mezi systémem soudnictví a systémy zdravotnických a sociálních služeb prostřednictvím koordinačních struktur a iniciativ, tj. koordinací mezi policií, soudy, věznicemi a službami ve formě léčby drogových závislostí. Často se stává, že mechanismy neformální spolupráce na místní úrovni předcházejí vzniku stabilnějších institucionalizovaných forem.
Gennemførelsen af alternative foranstaltninger til fængsling er imidlertid forbundet med visse vanskeligheder som følge af de forskellige administrative systemer, der er involveret, og de forskellige principper, som disse bygger på. Der udfoldes bestræbelser på at formindske afstanden mellem retssystemet og sundheds- og socialsystemerne gennem koordineringsstrukturer og -initiativer, dvs. mellem politi, domstole og fængsler og narkotikabehandlingstjenester. I mange tilfælde har uformelle samarbejdsmekanismer på lokalt plan været forløbere for mere varige institutionaliserede former.
Vanglakaristusele alternatiivsete meetmete rakendamine on aga raskendatud erinevate administratiivsete süsteemide ja nende erinevate põhimõtete tõttu. Koordinatsioonistruktuuride ja algatuste kaudu on püütud vähendada erinevusi kohtu‑, tervishoiu- ja sotsiaalsüsteemide vahel, st politsei, kohtute, vanglate ja uimastiraviasutuste vahel. Mitteformaalsed koostöömehhanismid kohalikul tasandil on sageli olnud stabiilsemate institutsionaalsete reformide eelkäijateks.
Vankeuden vaihtoehtojen täytäntöönpanossa on kuitenkin joitakin vaikeuksia, jotka johtuvat hallintojärjestelmien ja niiden perusperiaatteiden erilaisuudesta. Oikeusjärjestelmän ja terveydenhuolto- ja sosiaalipalvelujärjestelmän välistä kuilua on pyritty kaventamaan poliisin, tuomioistuimien ja vankiloiden sekä huumehoitopalvelujen välisillä koordinointirakenteilla ja -aloitteilla. Paikallisen tason epäviralliset yhteistyömekanismit ovat usein toimineet vakiintuneiden käytäntöjen edelläkävijöinä.
A börtönbüntetés alternatíváját jelentő intézkedések végrehajtása azonban bizonyos problémákba ütközik az érintett különböző közigazgatási rendszerek és azok eltérő működési elvei folytán. Történtek erőfeszítések az igazságügyi, illetve a szociális és egészségügyi rendszerek közötti rés áthidalására, különféle koordinációs szerkezetek és kezdeményezések révén, azaz a rendőrség, a bíróságok és a börtönök, illetve a kábítószeres gyógykezelést nyújtó szolgálatok együttműködésével. Sok esetben helyi szintű informális együttműködési mechanizmusok jöttek létre a szilárdabb intézményesített formák előfutáraiként.
Gjennomføringen av fengslingsalternativer møter imidlertid visse vansker på grunn av ulike forvaltningssystemer med ulike underliggende prinsipper. Det arbeides med å bygge bro mellom rettssystemet og helse- og sosialtjenestene gjennom samordningsstrukturer og -initiativer mellom f.eks. politi, domstoler, fengsel og behandlingstjenester. Uformelle samarbeidsordninger på lokalt plan har ofte gått forut for mer stabile institusjonaliserte former.
Wdrożenie metod alternatywnych względem uwięzienia napotyka jednak trudności, ze względu na różnorodność zaangażowanych systemów administracyjnych oraz różne zasady, które je tworzą. Podejmuje się starania, aby zlikwidować przepaść istniejącą między systemem sądowym oraz systemem zdrowia i opieki społecznej, poprzez koordynację struktur i inicjatyw, np. między policją, sądami i więzieniami oraz służbami leczenia odwykowego. Często to nieformalne mechanizmy współpracy na szczeblu lokalnym stają się zwiastunem rozwiązań bardziej stałych i formalnych.
Zavedenie alternatívnych opatrení k uväzneniu však čelí určitým ťažkostiam zapríčineným rozdielnosťou dotknutých administratívnych systémov a odlišnými východiskovými zásadami. Vyvíja sa úsilie, ktorého cieľom je preklenutie medzier medzi právnymi systémami a systémami zdravotníckych a sociálnych služieb, t.j. medzi policajnými zložkami, súdnictvom, väzenstvom a službami protidrogovej liečby, prostredníctvom koordinačných štruktúr a iniciatív. Mechanizmy neformálnej spolupráce na lokálnej úrovni sú často predvojom stálejších inštitucionalizovaných foriem.
Vendar se pri izvajanju alternativnih ukrepov zaporu vseeno srečujemo z določenimi težavami zaradi različnih upravnih sistemov in njihovih različnih osnovnih načel. Prizadeva se premostiti vrzel med pravosodnimi sistemi ter sistemi zdravstvenih in socialnih služb s sodelovanjem in pobudami, npr. med policijo, sodišči, zapori in službami za zdravljenje odvisnosti od drog. Pogosto so neuradni mehanizmi sodelovanja na lokalni ravni predhodniki stalnejšim institucionaliziranim oblikam.
Det är emellertid svårt att genomföra alternativ till fängelse på grund av de olika administrativa system och underliggande principer som är involverade. Det görs insatser för att överbrygga klyftan mellan det juridiska systemet samt vård- och socialtjänstsystemet genom samordningsstrukturer och initiativ, det vill säga mellan polis, domstolar och fängelser samt missbrukarvård. Ofta har informellt samarbete på lokal nivå banat väg för mer stabila och institutionaliserade former.
Ieslodzījumam alternatīvu pasākumu īstenošana tomēr saskaras ar dažādām grūtībām dēļ dažādām iesaistītajām administratīvajām sistēmām un to dažādajiem pamatprincipiem. Tiek realizēti centieni, lai likvidētu plaisu starp tiesu sistēmas un veselības un sociālo pakalpojumu sistēmām, izmantojot koordinācijas struktūras un iniciatīvas, t.i .starp policiju, tiesām un cietumiem un narkotiku atkarības ārstēšanas dienestiem. Bieži vien neformālas sadarbības mehānismi vietējā līmenī ir kalpojuši kā pamats stabilākām institucionālām formām.
  Date privind cererile d...  
Consumul de ATS constituie arareori cauza principală pentru care este urmat un tratament pentru dependenţă de droguri. Totuşi, există şi excepţii: în Republica Cehă, Finlanda şi Suedia, ATS, şi în special amfetaminele mai curând decât Ecstasy, reprezintă între 18 % şi peste 50 % din totalul cererilor de tratament principal.
Use of ATS is rarely the primary reason for attending drug treatment. However, there are some exceptions: in the Czech Republic, Finland and Sweden, ATS, specifically amphetamines rather than ecstasy, account for anything between 18 % and more than 50 % of all primary treatment demands. In the Czech Republic, more than 50 % of reported treatment demands relate to a primary methamphetamine problem. This is reflected too in new treatment demands, with the addition of Slovakia (60). Moreover, 11 % of new European clients demanding treatment and reporting data cite ATS as a secondary drug (61).
La consommation de substances de type amphétamines (STA) est rarement la raison principale de suivre un traitement pour usage de drogue. On dénombre toutefois trois exceptions. Ainsi, en République tchèque, en Finlande et en Suède, les STA, et les amphétamines plutôt que l'ecstasy, représentent entre 18 et plus de 50 % de toutes les demandes de traitement primaire. En République tchèque, plus de 50 % des demandes de traitement déclarées concernent un problème primaire lié à la métamphétamine. Cette tendance se reflète également dans les nouvelles demandes de traitement, où la Slovaquie s'ajoute à la liste (60). Par ailleurs, 11 % des nouveaux patients européens en demande de traitement et fournissant des données citent les STA comme drogue secondaire (61).
Der Konsum von ATS ist selten der Hauptgrund für die Inanspruchnahme einer Drogenbehandlung. Es gibt jedoch einige Ausnahmen: In der Tschechischen Republik, Finnland und Schweden machen ATS, vor allem Amphetamine und weniger Ecstasy, zwischen 18 % und über 50 % aller primären Behandlungsnachfragen aus. In der Tschechischen Republik sind über 50 % aller gemeldeten Behandlungsnachfragen auf ein primäres Methamphetaminproblem zurückzuführen. Dies gilt auch für die Erstbehandlungsnachfragen, wobei Letzteres auch aus der Slowakei gemeldet wird (60). Darüber hinaus gaben 11 % der befragten europäischen Patienten, die eine Therapie beantragen, ATS als Sekundärdroge an (61).
Es raro que el consumo de EA sea la razón principal para recibir tratamientos de desintoxicación. No obstante, existen algunas excepciones: en la República Checa, Finlandia y Suecia, los EA —más las anfetaminas que el éxtasis— representan entre el 18 % y más del 50 % de las demandas de tratamiento primario. En la República Checa, más del 50 % de las demandas de tratamiento están relacionadas con el consumo principal de metanfetaminas. Esto también se ve reflejado en las demandas de nuevos tratamientos, incluida Eslovaquia (60). Más aún, el 11 % de los nuevos pacientes europeos que solicitan tratamiento y los datos presentados apuntan a los EA como droga secundaria (61).
Raramente il consumo delle ATS è la causa principale alla base della richiesta di entrare in terapia. Ci sono tuttavia alcune eccezioni: nella Repubblica ceca, in Finlandia e in Svezia le ATS, in particolare le anfetamine piuttosto che l’ecstasy, sono la causa del 18% e fino a oltre il 50% di tutte le richieste di terapia primaria. Nella Repubblica ceca, oltre il 50% delle richieste segnalate di terapia riguarda problemi legati all’uso primario di metanfetamine. Il dato si riflette anche nelle nuove richieste di terapia, compresa la Slovacchia (60). Inoltre, l’11% dei nuovi pazienti europei che chiedono un servizio terapeutico e che hanno partecipato alle indagini indicano le ATS come droga secondaria (61).
Η χρήση ATS σπάνια αποτελεί τον κύριο λόγο για την προσφυγή σε θεραπεία απεξάρτησης. Υπάρχουν, ωστόσο, μερικές εξαιρέσεις: στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Φινλανδία και τη Σουηδία, τα ATS, και ειδικότερα οι αμφεταμίνες μάλλον παρά η έκσταση, αντιπροσωπεύουν από 18 % έως περισσότερο από 50 % του συνόλου των αιτήσεων για θεραπεία. Στην Τσεχική Δημοκρατία, περισσότερο από 50 % των αναφερόμενων αιτήσεων για θεραπεία αφορούν κατά κύριο λόγο ένα πρόβλημα χρήσης μεθαμφεταμινών. Το ίδιο απηχούν και οι αιτήσεις θεραπείας για πρώτη φορά, και στη Σλοβακία (60). Επιπλέον, 11 % των Ευρωπαίων που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά και αναφέρουν στοιχεία δηλώνουν τα ATS ως δευτερεύουσα ουσία (61).
Het gebruik van amfetamineachtige stimulerende middelen (ATS) is zelden de primaire reden om in behandeling te gaan. Er zijn evenwel enkele uitzonderingen: in Tsjechië, Finland en Zweden zijn het ATS - met name amfetaminen - en niet ecstasy, die in 18 tot meer dan 50% van de gevallen de primaire reden vormen om in behandeling te willen gaan. In Tsjechië houdt meer dan 50% van de gerapporteerde aanvragen voor behandeling verband met een primair metamfetamineprobleem. In Slowakije komt dit ook tot uiting in het aantal nieuwe cliënten dat om behandeling vraagt(60). Daarnaast noemt 11% van de nieuwe Europese cliënten ATS als een secundaire drug (61).
Užívání stimulantů na bázi amfetaminu je zřídkakdy hlavním důvodem pro účast na léčení drogové závislosti. Existují však některé výjimky – v České republice, ve Finsku a Švédsku zodpovídají ATS, konkrétně spíše amfetaminy než extáze, za 18 % z více než 50 % veškerých žádostí o primární léčbu. V České republice se více než 50 % uváděných žádostí o léčbu týká metamfetaminu jako primárního problému. To se také odráží v nových žádostech o léčbu, a to včetně Slovenska (60). Kromě toho 11 % z nových evropských klientů žádajících o léčbu a uvádějících údaje uvedlo ATS jako sekundární drogu (61).
Brug af ATS er sjældent den primære grund til at søge narkotikabehandling. Der er dog visse undtagelser: i Tjekkiet, Finland og Sverige tegner ATS, især snarere amfetaminer end ecstasy, sig for alt mellem 18 % og over 50 % af alle de primære stoffer, der søges behandling for. I Tjekkiet vedrører over 50 % af de indberettede anmodninger om behandling et primært metamfetaminproblem. Dette afspejles også i nye behandlingsanmodninger, med tilføjelse af Slovakiet (60). Endvidere nævner 11 % af nye europæiske klienter, der søger behandling og giver oplysninger, ATS som et sekundært stof (61).
Amfetamiinin kaltaisten piristeiden käyttö on harvoin pääasiallinen syy huumehoidolle. Tähän on kuitenkin poikkeuksia: Tšekissä, Suomessa ja Ruotsissa ensisijaisesti amfetamiinin kaltaisten piristeiden, amfetamiinien enemmän kuin ekstaasin, takia hoitoon hakeutuvien osuus vaihtelee 18:sta yli 50 prosenttiin. Tšekissä yli 50 prosenttia ilmoitetusta hoidontarpeesta liittyy ensisijaisesti metamfetamiiniongelmaan. Tämä ilmenee myös hoitoon ensimmäistä kertaa hakeutuvien joukossa ja edellä mainittujen lisäksi Slovakiassa (60). Lisäksi 11 prosenttia hoitoon hakeutuvista uusista asiakkaista Euroopassa ilmoittaa saatujen tietojen mukaan amfetamiinin kaltaiset piristeet toissijaiseksi huumeeksi (61).
Az ATS használata csak elvétve fordul elő a kábítószer miatti gyógykezelés elsődleges indokaként. Néhány kivétel azért akad: Csehországban, Finnországban és Svédországban az ATS, konkrétan az extasynál nagyobb arányban az amfetaminok az összes elsődleges gyógykezelési igény 18–50%-áért felelnek. Csehországban a bejelentett gyógykezelési igények több mint 50%-a elsődleges metamfetamin problémára vonatkozik. Ezt tükrözik az új gyógykezelési igények is, ebből a szempontból Szlovákiát is beleértve(60). Ezenkívül az újonnan gyógykezelésre jelentkező és adatokat közlő európai páciensek közül 11% említi az ATS-eket másodlagos kábítószerként(61).
Bruk av amfetaminlignende stoffer (ATS) er sjelden den viktigste årsaken til narkotikabehandling. Det er imidlertid et par unntak: I Den tsjekkiske republikk, Finland og Sverige står ATS – og da amfetamin mer enn ecstasy – for noe mellom 18 % og over 50 % av den totale primære behandlingsbehovet. I Den tsjekkiske republikk gjelder over 50 % av alle søknader om behandling primært et problem med metamfetamin. Det samme er tilfelle for nye søknader, også i Slovakia (60). 11 % av alle nye klienter i Europa som søkte om behandling og ga opplysninger, oppgir amfetaminlignende stoffer som sekundærrusmiddel (61).
Stosowanie ATS rzadko jest głównym powodem poddania się leczeniu z uzależnienia od narkotyków. Istnieje tu jednak kilka wyjątków. W Republice Czeskiej, Finlandii i Szwecji ATS, a dokładnie raczej amfetamina niż ekstazy, staje się przyczyną dla od 18% do ponad 50% przypadków pierwotnego zapotrzebowania na leczenie. W Republice Czeskiej ponad 50% przypadków zapotrzebowania na leczenie odnosi się do metamfetaminy jako problemu głównego. Widać to także w grupie nowych przypadków zapotrzebowania na leczenie, oprócz Republiki Czeskiej również na Słowacji (60). Co więcej, 11% nowych pacjentów wymagających w Europie leczenia i zgłaszających dane, wskazuje ATS jako narkotyk drugorzędny (61).
Užívanie ATS je zriedka primárnou príčinou vyhľadania protidrogovej liečby. Existujú však aj niektoré výnimky: v Českej republike, vo Fínsku a Švédsku sú ATS, osobitne amfetamíny ešte viac ako extáza, dôvodom okolo 18 až vyše 50 % všetkých žiadostí o prvotnú liečbu. Vyše 50 % žiadostí o liečbu, vykazovaných v Českej republike, súvisí s primárnym metamfetamínovým problémom. Vidieť to aj na nových žiadostiach o liečbu, s prirátaním Slovenska (60). Okrem toho 11 % nových európskych klientov žiadajúcich o liečbu a uvádzajúcich údaje uviedlo ATS ako sekundárnu drogu (61).
Uživanje stimulansov amfetaminskega tipa je redko primarni vzrok za vključitev v zdravljenje zaradi odvisnosti od drog. So pa tudi izjeme: na Češkem, Finskem in Švedskem SAT, zlasti amfetamini in manj ekstazi, predstavljajo od 18 % do 50 % vseh primarnih povpraševanj po zdravljenju. Na Češkem se več kot 50 % prijavljenih povpraševanj po zdravljenju nanaša na primarni problem odvisnosti od metamfetamina. To se odraža tudi v novih povpraševanjih po zdravljenju, ki se jim je pridružila Slovaška (60). Poleg tega 11 % Evropejcev, ki na novo povprašujejo po zdravljenju in poročajo podatke, navaja SAT kot sekundarno drogo (61).
Användning av stimulantia av amfetamintyp är sällan huvudskälet till att personer genomgår missbruksbehandling. Det finns dock undantag: i Tjeckien, Finland och Sverige anges stimulantia av amfetamintyp, och mer specifikt amfetaminer snarare än ecstasy, som primärdrog i allt ifrån 18 % till över 50 % av behandlingsefterfrågan. I Tjeckien avser mer än 50 % av den redovisade behandlingsefterfrågan i första hand missbruk av metamfetamin. Detta märks även i behandlingsefterfrågan från nya klienter, där situationen är densamma i Slovakien(60). Bland nya klienter i Europa som söker behandling uppger dessutom 11 % stimulantia av amfetamintyp som sekundärdrog(61).
ATS lietošana ļoti reti ir primārais iemesls, lai saņemtu ārstēšanās no narkotikām kursu. Taču pastāv arī izņēmumi: Čehijas Republikā, Somijā un Zviedrijā ATS, konkrēti amfetamīni nevis ekstazī, sastāda no 18% līdz pat vairāk kā 50% no primārajiem iemesliem ārstēšanās pieprasījumam. Čehijas Republikā vairāk kā 50% no ārstēšanās pieprasījuma iemesliem ir saistīti ar primāro metamfetamīnu lietošanas problēmu. Šī pati tendence atspoguļojas arī jaunajā ārstēšanās pieprasījumā, šajā gadījumā tas attiecas arī uz Slovākiju (60). Bez tam, 11 % no visiem jaunajiem pacientiem Eiropā, kam nepieciešama ārstēšanās no narkotiku atkarības un par kuriem ir pieejami dati, atzīmē ATS kā sekundāro narkotiku (61).
  Prevenirea selectivă  
De exemplu, concentrarea asupra unor grupuri etnice este importantă în Ungaria, unde populaţia romă este expusă unui risc ridicat de probleme legate de droguri din cauza caracteristicilor sociale şi culturale şi a condiţiilor defavorizate de viaţă.
Member States are also increasingly targeting specific ethnic groups in their selective prevention policies (e.g. Ireland, Luxembourg, Hungary). For example, the focus on ethnicity is an important aspect in Hungary, where the Roma population is at high risk of drug-related problems owing to its social and cultural characteristics and disadvantageous living conditions. There peer training, self-help groups, supervision, various prevention programmes and low-threshold services for Roma are operated by non-governmental organisations (NGOs).
Les États membres ciblent également de plus en plus des groupes ethniques spécifiques dans leurs politiques de prévention sélective (Irlande, Luxembourg, Hongrie, par exemple). L'accent mis sur l'appartenance à un groupe ethnique est un aspect important de la politique en Hongrie, où la population Rom est très exposée aux problèmes liés à la drogue en raison de ses caractéristiques sociales et culturelles et de ses conditions de vie défavorables. Des organisations non gouvernementales y gèrent des structures «de première ligne»(aussi appelées «de bas seuil»), divers programmes de prévention, de surveillance, de groupes autonomes et de formation par des pairs.
Eine universale familienbasierte Prävention, zumeist in Form von Abendveranstaltungen, Vorträgen, Seminaren und Elternworkshops, ist in vielen Mitgliedstaaten (Deutschland, Frankreich, Zypern und Finnland) noch immer sehr verbreitet, obwohl ihre Wirksamkeit nicht bewiesen ist (Mendes et al., 2001). In Griechenland, Spanien, Irland und Norwegen waren jedoch im Bereich der selektiven Prävention für Familien durch die Einführung innovativer Konzepte interessante Entwicklungen festzustellen. Diese Konzepte gehen über Familien/Eltern mit Drogenproblemen hinaus und berücksichtigen in gebührender Weise die Bedeutung sozialer, wirtschaftlicher und kultureller Faktoren für den Drogenkonsum. In den Niederlanden wurde im Zuge der Bewertung von Drogenpräventionsprogrammen für Migranteneltern festgestellt, dass eine über Migrantennetze für Frauen und Männer getrennt angebotene, standardisierte Maßnahme einen gangbaren neuen Weg darstellen würde (Terweij und Van Wamel, 2004). In Norwegen wurde das
Los Estados miembros también orientan cada vez más sus políticas de prevención selectiva a grupos étnicos específicos (es el caso de Irlanda, Luxemburgo y Hungría). Por ejemplo, el factor étnico es importante en Hungría, donde la población romaní presenta un elevado riesgo de problemas relacionados con la droga debido a sus características sociales y culturales, y a sus condiciones de vida desfavorables. Allí se llevan a cabo actividades formativas con jóvenes, grupos de autoayuda, supervisión, diversos programas de prevención y servicios de bajo umbral para romanís por parte de organizaciones no gubernamentales (ONG).
Anche gli Stati membri stanno sempre più puntando le proprie attività a gruppi etnici specifici nell’ambito delle rispettive politiche di prevenzione selettiva (per es. Irlanda, Lussemburgo e Ungheria). L’attenzione rivolta all’appartenenza etnica rappresenta fra l’altro un fattore importante in Ungheria, dove la popolazione rom rientra fra quelle ad alto rischio a causa delle caratteristiche sociali e culturali e delle condizioni di vita svantaggiose in cui versano le diverse comunità. Sono le organizzazioni non governative (ONG) a intervenire con formazione tra pari, gruppi di autoaiuto, attività di supervisione, programmi vari di prevenzione e servizi a bassa soglia per i rom.
Os Estados-Membros também estão a orientar crescentemente as suas políticas de prevenção selectiva para grupos étnicos específicos (por exemplo Irlanda, Luxemburgo, Hungria). Por exemplo, a concentração nas questões étnicas é um aspecto importante na Hungria, país onde a população romanichel corre grandes riscos de ter problemas relacionados com a droga devido às suas características sociais e culturais, bem como às suas condições de vida desfavorecidas. Nesse Estado-Membro a formação de pares, os grupos de auto-ajuda, a supervisão, vários programas de prevenção e serviços de porta aberta dirigidos aos romanichéis são geridos por organizações não governamentais (ONG).
Τα κράτη μέλη στοχεύουν επίσης ολοένα και περισσότερο συγκεκριμένες εθνοτικές ομάδες μέσω των πολιτικών επικεντρωμένης πρόληψης που θεσπίζουν (π.χ. Ιρλανδία, Λουξεμβούργο, Ουγγαρία). Για παράδειγμα, η επικέντρωση στην εθνοτική καταγωγή αποτελεί σημαντική πτυχή στην Ουγγαρία, όπου ο πληθυσμός των Ρομά διατρέχει υψηλό κίνδυνο όσον αφορά τα προβλήματα που σχετίζονται με τα ναρκωτικά λόγω των κοινωνικών και πολιτιστικών χαρακτηριστικών του και των δυσμενών συνθηκών διαβίωσής του. Στη χώρα αυτή, μη κυβερνητικές οργανώσεις (ΜΚΟ) διαχειρίζονται την εκπαίδευση από συνομηλίκους, ομάδες αυτοβοήθειας, δραστηριότητες εποπτείας, διάφορα προγράμματα πρόληψης και υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης για τους Ρομά.
In het selectieve preventiebeleid van een aantal lidstaten bestaat in toenemende mate aandacht voor specifieke etnische groepen (bijvoorbeeld in Ierland, Luxemburg en Hongarije). Zo is de nadruk op etniciteit een belangrijk aspect in Hongarije, waar de Roma-populatie een hoog risico op drugsgerelateerde problemen loopt vanwege haar sociale en culturele kenmerken en de ongunstige leefomstandigheden. In Hongarije worden door non-gouvernementele organisaties (NGO’s) niet alleen trainingen door mede-Roma georganiseerd, maar ook zelfhulpgroepen, supervisie, diverse preventieprogramma’s en laagdrempelige diensten voor Roma.
Členské státy se v rámci své politiky selektivní prevence rovněž rostoucí měrou zaměřují na konkrétní etnické skupiny (např. Irsko, Lucembursko, Maďarsko). Orientace na etnický původ je důležitým aspektem například v Maďarsku, kde je romská populace velmi ohrožena problémy souvisejícími s drogami, a to vzhledem k svým sociálním a kulturním rysům a znevýhodněným životním podmínkám. Nevládní organizace zde provozují školení vrstevníků, svépomocné skupiny, dohled, různé programy prevence a nízkoprahové služby pro Romy.
Medlemsstaternes selektive forebyggelse er også i stigende grad målrettet mod specifikke etniske grupper (f.eks. Irland, Luxembourg, Ungarn). F.eks. er etnicitet et vigtigt aspekt i Ungarn, hvor Roma-befolkningen har stor risiko for at få narkotikarelaterede problemer på grund af dens sociale og kulturelle kendetegn og dårlige levevilkår. Her forestås peer-uddannelse, selvhjælpsgrupper, supervision, forskellige forebyggelsesprogrammer og lavtærskeltjenester for Roma'er af ikke-statslige organisationer (ngo'er).
Samuti on liikmesriikide valikuline ennetuspoliitika üha rohkem suunatud spetsiifilistele etnilistele rühmadele (nt Iirimaal, Luksemburgis, Ungaris). Keskendumine etnilisele päritolule on oluline aspekt näiteks Ungaris, sest sealne mustlaste kogukond on oma sotsiaalsest ja kultuurilisest eripärast ning ebasoodsatest elutingimustest tulenevalt väga vastuvõtlik uimastitega seotud probleemidele. Seal korraldavad valitsusvälised organisatsioonid mustlastele mõeldud projekte, mis hõlmavad koolitust noortelt noortele, eneseabirühmi, hooldust ja järelevalvet ning erinevaid ennetusprogramme ja madala läve teenuseid.
Jäsenvaltiot kohdistavat valikoivaa ehkäisevää huumetyötä myös yhä enemmän tiettyihin etnisiin ryhmiin (esimerkiksi Irlanti, Luxemburg, Unkari). Etnisyyden painottaminen on tärkeä näkökohta esimerkiksi Unkarissa, jossa huumeisiin liittyvien ongelmien riski on erityisen suuri romaniväestön keskuudessa sen sosiaalisten ja kulttuuristen erityispiirteiden ja epäedullisten elinolojen johdosta. Romaneille tarjottava vertaiskoulutus, tukiryhmät, seuranta, erilaiset ehkäisevän työn ohjelmat ja matalan kynnyksen palvelut ovat Unkarissa kansalaisjärjestöjen ylläpitämiä.
A tagállamok a célzott prevenciós politikák célcsoportjának meghatározásakor szintén egyre inkább figyelembe vesznek bizonyos etnikai csoportokat (pl. Írország, Luxemburg, Magyarország). Az etnikai hovatartozás fontos szempont például Magyarországon, ahol a roma népesség társadalmi és kulturális sajátosságai és hátrányos életkörülményei következtében fokozottan ki van téve a kábítószerrel összefüggő problémák kockázatának. Itt a kortársképzést, az önsegítő csoportokat, a felügyeletet, a különféle prevenciós programokat és a romák számára nyújtott alacsony küszöbű (könnyen hozzáférhető) szolgáltatásokat civil szervezetek (NGO-k) biztosítják.
Medlemsstatene tar også i økende grad sikte på spesifikke etniske grupper i sitt selektive forebyggende arbeid (f.eks. Irland, Luxembourg, Ungarn). For eksempel er fokus på etnisitet et viktig aspekt i Ungarn, hvor romanifolket er svært utsatt for narkotikarelaterte problemer på grunn av denne folkegruppens sosiale og kulturelle særtrekk og vanskelige levekår. Opplæring av medlemmer av gruppen selv, selvhjelpsgrupper, tilsyn, ulike forebyggende programmer og lavterskeltjenester for romanifolket drives der av frivillige organisasjoner (NGOer).
Państwa Członkowskie coraz silniej również koncentrują się w swojej polityce zapobiegawczej na konkretnych grupach etnicznych (np. Irlandia, Luksemburg, Węgry). Przykładowo, koncentracja na kwestiach etnicznych to ważny element na Węgrzech, gdzie populacja Romów jest grupą wysokiego ryzyka w aspekcie problemu narkotykowego, ze względu na swoją charakterystykę społeczną i kulturową oraz niekorzystne warunki bytowe. Tam właśnie szkolenie rówieśnicze, grupy samopomocy, nadzór, różne programy zapobiegawcze i świadczenia niskoprogowe dla Romów prowadzone są przez organizacje pozarządowe (NGO).
Členské štáty (napr. Írsko, Luxembursko, Maďarsko) sa svojou selektívnou preventívnou politikou tiež stále častejšie zameriavajú na určité etnické skupiny. Zameranie sa na etnickú príslušnosť je napríklad dôležitým aspektom v Maďarsku, kde je rómska populácia, vzhľadom na svoje sociálne a kultúrne charakteristiky a nepriaznivé životné podmienky, vystavená vysokému riziku súvisiacemu s drogami. Prípravu rovesníkov, svojpomocné skupiny, dohľad, rôzne preventívne programy a nízkoprahové služby pre Rómov prevádzkujú mimovládne organizácie.
Države članice se v svojih politikah selektivnega preprečevanja (npr. Irska, Luksemburg, Madžarska) prav tako vedno bolj usmerjajo na specifične etnične skupine. Poudarek na etničnosti je na primer pomemben vidik na Madžarskem, kjer romsko prebivalstvo zelo ogrožajo problemi z drogami zaradi njegovih socialnih in kulturnih značilnosti ter neugodnih življenjskih razmer. V tej državi izobraževanje sovrstnikov, skupine za samopomoč, nadzor, različne preventivne programe in nizkopragovne storitve za Rome vodijo nevladne organizacije.
Medlemsstaterna siktar också alltmer in sig på etniska grupper i sin riktade prevention (t.ex. Irland, Luxemburg och Ungern). Fokuseringen på etnicitet är till exempel en viktig aspekt i Ungern, där romernas ogynnsamma levnadsvillkor i kombination med sociala och kulturella faktorer gör att de löper stor risk att drabbas av narkotikarelaterade problem. Träning i kamratstöd, självhjälpsgrupper, övervakning, olika preventionsprogram och lågtröskelvård för romer bedrivs av icke-statliga organisationer.
Dalībvalstis arī arvien vairāk koncentrē uzmanību un konkrētām etniskajām grupām, izstrādājot savas selektīvās profilakses politikas (piemēram, Īrija, Luksemburga, Ungārija). Piemēram, uzmanības koncentrēšana uz etnisko aspektu ir ļoti svarīga Ungārijā, kur čigānu tautības iedzīvotāji ir pakļauti lielākam riskam saistībās ar narkotiku problēmām dēļ sociālā un kultūras raksturojuma, kā arī nelabvēlīgajiem dzīves apstākļiem. Šeit vienaudžu apmācību, pašpalīdzības grupas, uzraudzību, dažādas profilakses programmas un pieejamus pakalpojumus čigānu tautības iedzīvotājiem nodrošina nevalstiskās organizācijas.
  Capitolul 7: Aspecte le...  
În plus, sistemele de informaţii asupra infracţiunilor sub incidenţa legislaţiei privind drogurile variază considerabil de la o ţară la alta, în special în ceea ce priveşte practicile de raportare şi înregistrare, adică ce se înregistrează, când şi cum. Din cauza acestor diferenţe, comparaţiile dintre statele membre ale Uniunii Europene sunt dificil de realizat.
‘Reports’ (171) of drug law offences reflected differences in national legislations, in the ways in which the laws are applied and enforced and in the priorities and resources allocated by criminal justice agencies to specific crimes. In addition, information systems on drug law offences vary considerably between countries, especially in relation to reporting and recording practices, i.e. what is recorded and when and how. These differences make comparisons between EU countries difficult.
Les «rapports» (171) d'infractions à la législation antidrogue traduisent les différences entre les législations nationales, mais aussi les variations dans la manière dont les lois sont appliquées et les disparités entre les priorités et les ressources allouées par les autorités judiciaires à la lutte contre certains types de crimes et délits. En outre, les systèmes d'information sur les infractions à la législation antidrogue varient considérablement d'un pays à l'autre, en particulier en ce qui concerne les pratiques de signalement et d'enregistrement, c'est-à-dire ce qui est consigné et quand et comment cela se fait. Ces différences rendent difficiles les comparaisons entre pays de l'UE.
„Berichte“ (171) über Drogendelikte machen die Unterschiede in der nationalen Gesetzgebung sowie bei der Anwendung und Durchsetzung der Gesetze deutlich und geben Aufschluss über die Prioritäten und die von den Strafjustizbehörden für die Verfolgung bestimmter Straftaten bereitgestellten Ressourcen. Darüber hinaus bestehen zwischen den einzelnen Ländern große Unterschiede in den Informationssystemen im Bereich der Drogendelikte, insbesondere im Hinblick auf Melde- und Erfassungsmethoden, d. h. darauf, was wann wie erfasst wird. Aufgrund dieser Unterschiede sind Vergleiche zwischen den EU-Ländern kaum möglich.
Las «notificaciones» (171) de delitos contra las leyes antidroga reflejan diferencias entre las legislaciones nacionales, pero también entre las distintas formas de hacerlas cumplir y entre las prioridades y recursos que los organismos judiciales asignan para delitos concretos. Además, los sistemas de información sobre las infracciones a la legislación antidroga presentan diferencias considerables según los países, sobre todo en lo que se refiere a los procedimientos de notificación y registro, es decir, qué se registra, cuándo y cómo. Estas diferencias dificultan la comparación de los datos entre los países de la UE.
Le “segnalazioni” (171) di questo tipo di reati riflettevano le differenze esistenti a livello di legislazioni nazionali, diverse modalità di applicazione delle leggi nonché le priorità e le risorse assegnate dalla giustizia penale a reati specifici. Inoltre i relativi sistemi informativi variano considerevolmente da un paese all’altro, con particolare riferimento alle prassi di segnalazione e registrazione (dati registrati, quando e come). Queste differenze rendono difficile il confronto tra i paesi dell’UE.
Οι «αναφορές» (171) αδικημάτων που εμπίπτουν στην εθνική νομοθεσία περί ναρκωτικών απηχούν τις διαφορές στη νομοθεσία αλλά και τους διάφορους τρόπους με τους οποίους επιβάλλεται και εφαρμόζεται η νομοθεσία, καθώς και τις προτεραιότητες και τους πόρους που διατίθενται για την αντιμετώπιση συγκεκριμένων αδικημάτων από τις αρχές της ποινικής δικαιοσύνης. Επίσης, τα συστήματα πληροφοριών σχετικά με αδικήματα της νομοθεσίας περί ναρκωτικών ποικίλλουν σημαντικά μεταξύ των χωρών, ιδίως όσον αφορά τις διαδικασίες καταγραφής και αναφοράς, δηλαδή ποια στοιχεία καταγράφονται πότε και με ποιο τρόπο. Οι διαφορές αυτές καθιστούν δυσχερή τη διενέργεια συγκρίσεων μεταξύ των χωρών της ΕΕ.
Aangiften van drugsdelicten(171) zijn een afspiegeling van verschillen in de manier waarop de nationale wetgeving gehandhaafd en toegepast wordt, alsmede van de middelen en prioriteiten die aan specifieke misdaden worden toegekend door de opsporings- en vervolgingsinstanties. Daarnaast bestaan er aanzienlijke verschillen tussen landen in de informatiesystemen voor drugsdelicten, met name met betrekking tot de rapportage- en registratieprocedures, dat wil zeggen dat er uiteenlopende procedures bestaan voor wat er wanneer wordt geregistreerd en op welke wijze dit gebeurt. Door deze verschillen is het erg moeilijk gegevens tussen de diverse EU-landen te vergelijken.
Do „hlášení“ (171) o trestných činech porušujících protidrogové právní předpisy se promítají rozdíly v právním řádu jednotlivých zemí, různorodost způsobů, jimiž jsou tyto zákony uplatňovány a vymáhány, a také rozdíly v prioritách a finančních zdrojích, které orgány činné v trestním řízení přidělují na konkrétní trestné činy. Informační systémy shromažďující údaje o trestných činech, při nichž došlo k porušení protidrogových právních předpisů, se navíc v jednotlivých zemích značně liší, zvláště pokud jde o postup podávání hlášení a zaznamenávání těchto trestných činů, tj. toho, co se zaznamenává, kdy a jak. V důsledku těchto rozdílů lze jednotlivé země EU jen obtížně srovnávat.
'Indberetninger' (171) af narkotikalovovertrædelser afspejler forskelle med hensyn til de nationale lovgivninger, de måder, hvorpå loven håndhæves og anvendes, samt prioriteringerne og de ressourcer, der af kriminalretlige institutioner er afsat til specifikke former for kriminalitet. Dertil kommer, at informationssystemerne om narkotikaovertrædelser varierer betragteligt fra land til land, navnlig hvad angår indberetningsprocedurer og registreringspraksis, dvs. hvad der registreres, hvornår og hvorledes. Disse forskelle vanskeliggør sammenligninger mellem EU-lande.
Enamikus ELi liikmesriikides on suurem osa uimastialaste õigusaktide registreeritud rikkumistest jätkuvalt seotud uimastite tarbimisega või omamisega tarbimise eesmärgil (173), ulatudes 39%-ni kõigist uimastialaste õigusaktide rikkumistest Poolas ja 87%-ni Austrias ja Ühendkuningriigis. Tšehhi Vabariigis ja Luksemburgis oli vastavalt 91% ja 46% uimastialaste õigusaktide rikkumistest seotud vahendamise ja kaubandusega, samas kui Itaalias ja Hispaanias, kus uimastite tarbimine ja omamine tarbimise eesmärgil ei ole kriminaalkuritegu, olid kõik uimastialased rikkumised seotud vahendamise või kaubandusega. Portugalis (174) ja Norras (175) oli 59% rikkumistest seotud nii uimastite tarbimise kui uimastiäriga.
"Ilmoitukset" (171) huumerikoksista heijastelivat eroja kansallisissa lainsäädännöissä, tavoissa, joilla lakeja sovelletaan ja pannaan täytäntöön, sekä rikosoikeusviranomaisten painopisteissä ja voimavaroissa erilaisten rikosten alalla. Myös huumerikoksia koskevissa tietojärjestelmissä on huomattavia eroja maiden välillä, varsinkin ilmoitus- ja kirjaamiskäytännöissä eli siinä, mitä niihin kirjataan ja milloin ja miten tiedot kirjataan. Näiden erojen takia EU-maiden välinen vertailu on varsin hankalaa.
A kábítószerrel kapcsolatos törvénysértésekről szóló „jelentések”(171) nemcsak a nemzeti jogalkotás különbségeit tükrözik, hanem a különféle jogalkalmazási és bűnüldözési utak különbözőségeit is, valamint az igazságszolgáltatás szervei által a különböző bűncselekményekhez rendelt prioritások és források különbségeit. Ezenkívül a kábítószertörvények elleni bűncselekményekkel kapcsolatos információs rendszerek jelentősen különböznek az országok között, különösen a jelentési és nyilvántartási gyakorlatban, azaz hogy mit, mikor és hogyan rögzítenek. Ezek a különbségek megnehezítik az EU-országok közötti összehasonlításokat.
“Rapporter” (171) om brudd på narkotikalovgivningen gjenspeiler forskjeller i nasjonal lovgivning, forskjeller i hvordan loven anvendes og håndheves og hvordan bestemte kategorier lovbrudd prioriteres av politi og domstoler og hvilke ressurser som blir bevilget. Dessuten varierer informasjonssystemene om brudd på narkotikalovningen ganske mye fra et land til et annet, særlig når det gjelder rutinene for rapportering og registrering, f.eks. hva som blir registrert hvor og når. Disse forskjellene gjør sammenligninger mellom EU-landene ganske vanskelig.
„Zgłoszenia” (171) przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu odzwierciedliły różnice w krajowych przepisach prawa, sposobach ich stosowania i egzekwowania oraz w wyznaczonych priorytetach i zasobach przeznaczonych przez instytucje prawa karnego na wykrywanie poszczególnych przestępstw. Ponadto systemy informowania o przestępstwach przeciwko prawu antynarkotykowemu różnią się znacząco pomiędzy poszczególnymi państwami, zwłaszcza w odniesieniu do praktyk związanych z raportowaniem i rejestrowaniem, tzn. jakie dane są rejestrowane, kiedy i w jaki sposób. Różnice te utrudniają dokonanie porównania pomiędzy poszczególnymi państwami UE.
„Správy“ (171) o porušovaní protidrogových právnych predpisov odrážajú rozdiely vo vnútroštátnej legislatíve, v spôsoboch uplatňovania a presadzovania práva a prioritách a prostriedkoch, ktoré orgány trestnej justície uplatňujú v súvislosti s určitými trestnými činmi. Medzi jednotlivými krajinami pritom existujú aj značne odlišné systémy informovania o porušovaní protidrogovej legislatívy, najmä pokiaľ ide o postupy pri vykazovaní a zaznamenávaní, t. j. čo, kedy a ako sa zaznamenáva. Vzhľadom na tieto rozdiely je ťažké porovnávať jednotlivé krajiny EÚ.
"Poročila" (171) o kršitvah zakonov o drogah odražajo razlike v nacionalnih zakonodajah, prav tako pa tudi različne načine uporabe in uveljavljanja zakonov ter razlike v prioritetah in sredstvih, ki jih organi kazenskega pravosodja namenijo določenim kaznivim dejanjem. Poleg tega se informacijski sistemi o kršitvah zakonov o drogah od države do države močno razlikujejo, predvsem kar zadeva postopke prijavljanja in beleženja, tj. kaj se zabeleži, kdaj in kako. Zaradi teh razlik je primerjava med državami EU precej otežena.
Antalet ”rapporterade fall”(171) av narkotikabrott återspeglar skillnader mellan olika länders lagar, de olika sätt som lagarna tillämpas och tolkas på samt den prioritet och de resurser som kontrollorganen tilldelar olika slags brott. Dessutom varierar systemen för information om narkotikabrott avsevärt mellan länderna, särskilt i fråga om rapporterings- och registreringsrutiner, dvs. vad som registreras och när och hur detta sker. På grund av dessa skillnader är det svårt att göra jämförelser mellan EU-länder.
„Ziņojumi” (171) par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem atspoguļo nacionālo likumdošanu atšķirības tādā ziņā, kā likumi tiek piemēroti, kā tiek nodrošināta to izpilde, un kādas ir prioritātes un kriminālo tiesībaizsardzības aģentūru atvēlētie resursi šiem specifiskajiem noziegumiem. Papildus tam, informācijas sistēmās par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības, jo īpaši attiecībā uz ziņošanu un reģistrēšanu, t.i. kas tiek reģistrēts, kad un kādā veidā. Šīs atšķirības apgrūtina salīdzinājumu izdarīšanu star ES valstīm.
  Comentariu  
Rapoartele privind consumul de cocaină crack se limitează în general la câteva oraşe importante, dar consecinţele negative produse de consumul acestui drog în comunităţile afectate pot fi considerabile. Evaluarea numărului de decese legate de consumul de stimulatoare din Europa este dificilă din cauza mai multor aspecte practice şi metodologice.
The public health impact of stimulant use in Europe is difficult to quantify, although the evidence suggests that we should not be complacent about current consumption patterns. Cocaine-related treatment demands are increasing. Although there is considerable variation between countries, cocaine accounts for about 10 % of all treatment demands across Europe. The use of crack cocaine, a form of the drug particularly associated with health and other problems, remains limited in Europe. Reports of crack cocaine use are generally restricted to a few major cities, but within the communities where this drug is used the resulting harm can be considerable. A number of practical and methodological issues make the assessment of the number of stimulant-related deaths in Europe difficult. Though small in comparison with reported opiate-related deaths, the number of stimulant-related deaths may be increasing and is probably under-reported. Although data are currently very limited, a number of countries indicate that cocaine plays a determining role in around 10 % of all drug-related deaths. Ecstasy-related deaths remain rare in most EU countries, although reporting procedures could be improved.
L'impact de la consommation de stimulants sur la santé publique en Europe est difficilement quantifiable, bien que des indices tendent à montrer qu'il n'y a pas de quoi se réjouir des modes de consommation actuels. Les demandes de traitement pour usage de cocaïne représentent 10 % des demandes de traitement en Europe. La consommation de crack, une forme de la drogue particulièrement associée à des problèmes de santé et autres, reste limitée en Europe. Les déclarations d'usage de crack sont généralement limitées à quelques grandes villes, mais au sein des communautés où cette drogue est consommée, les dommages qu'elle engendre peuvent être considérables. Plusieurs problèmes pratiques et méthodologiques rendent difficile l'évaluation du nombre de décès liés à l'usage de stimulants en Europe. Quoique réduit par rapport aux décès déclarés liés aux opiacés, le nombre de décès dus aux stimulants pourrait augmenter et est probablement sous-estimé dans les rapports. Bien que les données soient actuellement très limitées, plusieurs pays rapportent que la cocaïne joue un rôle déterminant dans près de 10 % des décès liés à la drogue. Les décès dus à l'ecstasy demeurent rares dans la plupart des pays de l'UE, mais les procédures de rapport pourraient être améliorées.
Die Auswirkungen des Konsums von Stimulanzien auf die öffentliche Gesundheit in Europa lassen sich nur schwer abschätzen, die verfügbaren Erkenntnisse deuten jedoch darauf hin, dass wir bezüglich der aktuellen Konsummuster nicht selbstgefällig sein sollten. Behandlungsnachfragen wegen Kokainkonsum nehmen zu. Obwohl es erhebliche Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern gibt, entfallen auf Kokain etwa 10 % aller Behandlungsnachfragen in Europa. Der Konsum von Crack, eine Form der Droge, die besonders stark mit gesundheitlichen und anderen Problemen einhergeht, ist in Europa nach wie vor nicht weit verbreitet. Berichte über Crack-Konsum beschränken sich im Allgemeinen auf einige wenige Großstädte. Innerhalb der Gemeinschaften, in denen diese Droge konsumiert wird, kann sie jedoch weitreichende Gesundheitsschäden hervorrufen. Die Ermittlung der Zahl stimulanzienbedingter Todesfälle in Europa ist aufgrund einiger praktischer und methodischer Aspekte schwierig. Obwohl die Zahl stimulanzienbedingter Todesfälle im Vergleich zu den gemeldeten opiatbedingten Todesfällen gering ist, ist sie unter Umständen im Steigen begriffen, und es ist von einer erheblichen Dunkelziffer auszugehen. Daten sind zwar zurzeit nur in sehr begrenztem Maße verfügbar, einige Länder geben jedoch an, dass Kokain bei etwa 10 % aller drogenbedingten Todesfälle eine entscheidende Rolle spielt. Ecstasybedingte Todesfälle stellen in den meisten EU-Ländern weiterhin eine Ausnahme dar; die Meldeverfahren könnten jedoch verbessert werden.
Resulta difícil cuantificar los efectos que puede tener el consumo de estimulantes para la salud pública en Europa, aunque los datos con los que contamos no dejan lugar a la complacencia en cuanto a las actuales pautas de consumo. El número de demandas de tratamiento relacionadas con la cocaína va en aumento. Aunque existen considerables variaciones entre países, la cocaína representa alrededor del 10% de las demandas de tratamiento de toda Europa. El consumo de crack, una variedad de la cocaína especialmente relacionada con problemas sanitarios y de otra índole, sigue siendo limitado en Europa. Los informes de consumo de crack se limitan en general a algunas grandes ciudades, pero en las comunidades donde se consume esta droga los daños ocasionados pueden ser considerables. Algunos problemas de orden práctico y metodológico dificultan la evaluación del número de muertes relacionadas con los estimulantes en Europa. Aunque pequeño si se compara con el número de muertes relacionadas con los opiáceos, el número de muertes relacionadas con los estimulantes puede ir en aumento y es probable que haya más casos de los registrados. Aunque los datos son actualmente muy limitados, varios países señalan que la cocaína es el factor determinante del 10 % de las muertes relacionadas con las drogas. Las muertes relacionadas con el éxtasis siguen siendo raras en la mayoría de países de la UE, pero los procedimientos de notificación pueden mejorarse.
Ο αντίκτυπος της χρήσης διεγερτικών ουσιών στη δημόσια υγεία στην Ευρώπη είναι δύσκολο να ποσοτικοποιηθεί, αν και τα στοιχεία υποδηλώνουν ότι δεν πρέπει να εφησυχάζουμε όσον αφορά τα τρέχοντα πρότυπα κατανάλωσης. Οι αιτήσεις θεραπείας που σχετίζονται με τη χρήση κοκαΐνης αυξάνονται. Αν και παρατηρούνται σημαντικές αποκλίσεις μεταξύ των διαφόρων χωρών, η χρήση κοκαΐνης αντιπροσωπεύει περίπου το 10 % του συνόλου των αιτήσεων θεραπείας σε ολόκληρη την Ευρώπη. Η χρήση κρακ, μιας μορφής του ναρκωτικού που συνδέεται ιδιαίτερα με προβλήματα υγείας και άλλα προβλήματα, εξακολουθεί να είναι περιορισμένη στην Ευρώπη. Οι αναφορές για χρήση κρακ γενικά περιορίζονται σε λίγες μεγάλες πόλεις, αλλά στις κοινότητες όπου χρησιμοποιείται αυτό το ναρκωτικό η ζημία που μπορεί να προκαλέσει είναι σημαντική. Η εκτίμηση του αριθμού των θανάτων που σχετίζονται με τη χρήση διεγερτικών ουσιών δυσχεραίνεται από σειρά πρακτικών και μεθοδολογικών ζητημάτων. Αν και μικρός σε σχέση με τους αναφερόμενους θανάτους που συνδέονται με τη χρήση οπιούχων, ο αριθμός των θανάτων που συνδέονται με τη χρήση διεγερτικών ουσιών ενδέχεται να σημειώνει αύξηση. Επίσης, η καταγραφή αυτών των θανάτων πιθανώς να είναι ελλιπής. Αν και τα διαθέσιμα στοιχεία είναι πολύ περιορισμένα, αρκετές χώρες αναφέρουν ότι η κοκαΐνη διαδραματίζει σημαντικό ρόλο περίπου στο 10 % του συνόλου των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Θάνατοι συνδεόμενοι με τη χρήση έκστασης εξακολουθούν να είναι σπάνιοι στις περισσότερες χώρες της ΕΕ, αν και οι διαδικασίες αναφοράς θα μπορούσαν να βελτιωθούν.
Vliv užívání stimulantů na veřejné zdraví v Evropě lze obtížně kvantifikovat, i když důkazy svědčí o tom, že bychom neměli být se současnými vzorci užívání spokojeni. Počet žádostí o léčbu související s kokainem se zvyšuje. I když mezi zeměmi existují velké rozdíly, kokain je důvodem zhruba 10 % všech žádostí o léčbu v Evropě. Užívání cracku, formy kokainu, která výrazně souvisí se zdravotními a dalšími problémy, zůstává v Evropě omezeno. Hlášení o užívání cracku jsou obecně omezena na několik velkých měst, ale v komunitách, kde je tato droga užívána, mohou být výsledné škody velké. Hodnocení řady úmrtí v Evropě souvisejících se stimulanty je znesnadněno několika praktickými a metodickými problémy. I když ve srovnání s počtem hlášených úmrtí spojených s opiáty je množství úmrtí souvisejících se stimulanty malé, může se zvyšovat a oznámené údaje jsou pravděpodobně nižší než ve skutečnosti. Ačkoli jsou údaje v současné době velmi omezené, několik zemí uvádí, že kokain hraje rozhodující roli asi v 10 % všech úmrtí souvisejících s drogami. Úmrtí související s extází jsou ve většině zemí EU i nadále vzácná, i když postupy hlášení by mohly být zkvalitněny.
Det er vanskeligt at kvantificere de folkesundhedsmæssige følger af brugen af stimulanser i Europa, selv om alt tyder på, at vi ikke har grund til at stille os tilfredse med de nuværende forbrugsmønstre. Der er en stigende efterspørgsel efter kokainrelaterede behandlinger. Selv om der er store udsving fra land til land, tegner kokain sig for ca. 10 % af alle behandlingsanmodninger i Europa som helhed. Brugen af crackkokain, en form af stoffet, som navnlig er forbundet med sundhedsmæssige og andre problemer, er fortsat begrænset i Europa. Indberetninger om brug af crackkokain er generelt begrænset til nogle få større byer, men inden for de lokalsamfund, hvor dette stof bruges, kan de dermed forbundne skader være betydelige. En række praktiske og metodemæssige problemstillinger gør det vanskeligt at vurdere antallet af stimulansrelaterede dødsfald i Europa. Antallet af stimulansrelaterede dødsfald er ganske vist lille i forhold til det indberettede antal opiatrelaterede dødsfald, men kan være stigende og er formentlig underrapporteret. Selv om dataene på nuværende tidspunkt er meget begrænsede, har en række lande anført, at kokain spiller en afgørelse rolle i ca. 10 % af alle narkotikarelaterede dødsfald. Ecstasyrelaterede dødsfald er fortsat sjældne i de fleste EU-lande, selv om indberetningsprocedurerne kunne forbedres.
Piristeiden käytön kansanterveydellistä vaikutusta Euroopassa on vaikeaa määrittää, mutta näyttö viittaa siihen, etteivät nykyiset kulutustottumukset anna mitään syytä rauhalliseen mieleen. Kokaiiniin liittyvä hoidontarve on lisääntymässä. Maiden välillä on suuria eroja, mutta kokaiinin osuus kaikesta hoidontarpeesta Euroopassa on noin 10 prosenttia. Crack-kokaiinia – huumeen muotoa, johon liittyy erityisen paljon terveys- ja muita ongelmia – käytetään Euroopassa melko vähän. Crack-kokaiinin käytöstä raportoivat yleensä vain muutamat suuret kaupungit, joskin yhteisöissä, joissa tätä huumetta käytetään, sen aiheuttamat haitat voivat olla merkittäviä. Piristeisiin liittyvien kuolemantapausten määrää Euroopassa on useista käytännön syistä ja menetelmällisistä syistä vaikea arvioida. Vaikka näiden tapausten määrä on pieni verrattuna ilmoitettuihin opiaattikuolemien määriin, se saattaa olla kasvamassa, sillä kaikkia tapauksia ei todennäköisesti edes ilmoiteta. Tietoja on toistaiseksi saatavilla vain vähän, mutta useat maat ovat tuoneet esiin, että kokaiini on ratkaisevassa asemassa noin 10 prosentissa kaikista huumekuolemista. Ekstaasikuolemat ovat yhä harvinaisia useimmissa EU-maissa, mutta raportointimenetelmiä voisi parantaa.
A serkentőszerek használatának közegészségügyi hatásait Európában nehéz számszerűsíteni, a tények azonban arra utalnak, hogy a jelenlegi fogyasztási mintákkal kapcsolatban nincs okunk az elégedettségre. A kokainnal összefüggő kezelési igények szaporodnak. Bár az országok között e tekintetben jelentős eltéréseket tapasztalhatunk, a kokain Európa-szerte az összes kezelési igény körülbelül 10%-áért felel. A krekk kokain, a kokain egészségügyi és egyéb problémákkal különösen összefüggésbe hozható formájának használata Európában korlátozott maradt. A krekk kokain használatáról szóló jelentések általában néhány nagyobb városra korlátozódnak, de az e drogot használó közösségeken belül az ebből eredő ártalom jelentős lehet. A serkentőszerekkel összefüggő halálesetek számának értékelését Európában számos gyakorlati és módszertani kérdés nehezíti. Bár az opiátokkal összefüggő halálesetekkel összehasonlítva a serkentőszerekkel összefüggő halálesetek száma viszonylag alacsony, ez a szám növekedhet, és a jelentésekben valószínűleg alulreprezentált. A jelenleg rendelkezésre álló adatok ugyan nagyon korlátozottak, de számos ország jelezte, hogy a kokain az összes, kábítószerrel összefüggő haláleset körülbelül 10%-ában játszott meghatározó szerepet. Az extasy-val összefüggő halálozás továbbra is ritka az EU legtöbb országában, bár a beszámolási eljárásokon még lehetne javítani.
Konsekvensen av bruken av sentralstimulerende midler for folkehelsen i Europa er vanskelig å måle, men dokumentasjonen tyder på at vi ikke bør forholde oss passive til dagens forbruksmønstre. Etterspørselen etter kokainrelatert behandling øker. Selv om det er store variasjoner landene imellom, gjelder rundt 10 % av alle behandlingssøknader i Europa kokain. Bruken av crack, en form for kokain som er særlig forbundet med helserisiko og andre problemer, er fremdeles begrenset i Europa. Rapportene om crackbruk er stort sett begrenset til noen få store byer, men innenfor det enkelte samfunn hvor dette stoffet brukes, kan stoffet forårsake betydelig skade. En rekke praktiske og metodologiske spørsmål gjør det vanskelig å vurdere hvor mange dødsfall i Europa som er relatert til sentralstimulerende midler. Selv om antallet vil være lavt i forhold til rapporterte opiatrelaterte dødsfall, kan det være på vei opp og er sannsynligvis underrapportert. Selv om datatilfangsten i dag er veldig begrenset, antyder en rekke land at kokain spiller en utslagsgivende rolle i rundt 10 % av alle narkotikarelaterte dødsfall. Ecstasyrelaterte dødsfall forekommer fremdeles sjelden i de fleste EU-landene, men rapporteringsprosedyrene kunne vært bedre.
Vplyv užívania stimulancií na verejné zdravie v Európe je ťažké kvantifikovať, hoci dôkazy naznačujú, že by sme sa s terajšími vzormi spotreby nemali uspokojiť. Stúpa dopyt po liečbe súvisiacej s kokaínom. Napriek výrazným rozdielom medzi krajinami, je v Európe kokaín dôvodom okolo 10 % žiadostí o liečbu. V Európe ostáva obmedzené užívanie kokaínového kraku, formy tejto drogy, s ktorou sú spojené zdravotné a iné problémy. Správy o užívaní kraku sa vo všeobecnosti obmedzujú na niekoľko málo veľkých miest, ale v rámci spoločenstiev, v ktorých sa táto droga užíva, môžu byť výsledné škody značné. Posúdenie počtu úmrtí súvisiacich so stimulanciami v Európe sťažujú viaceré praktické aj metodické problémy. Napriek nízkemu počtu, v porovnaní s oznámenými úmrtiami súvisiacimi s opiátmi, počet úmrtí súvisiacich so stimulanciami asi vzrastá a oznámené údaje sú pravdepodobne nižšie ako skutočnosť. Hoci v súčasnosti sú údaje veľmi obmedzené, viaceré krajiny uvádzajú, že kokaín hrá rozhodujúcu úlohu v asi 10 % všetkých úmrtí súvisiacich s drogami. Úmrtia súvisiace s extázou sú naďalej vo väčšine krajín EÚ zriedkavé, aj keď by bolo dobré zlepšiť postupy oznamovania.
Vpliv uživanja stimulansov na javno zdravje je v Evropi težko oceniti, čeprav podatki kažejo, da ne smemo biti zadovoljni glede trenutnih vzorcev uživanja. Število povpraševanj po zdravljenju zaradi odvisnosti od kokaina narašča. Čeprav obstajajo občutne razlike med državami, je kokain prisoten v okoli 10 % vseh povpraševanj po zdravljenju v Evropi. V Evropi uživanje crack kokaina, oblike droge, ki je zlasti povezana z zdravstvenimi in drugimi problemi, ostaja omejeno. Poročila o uživanju crack kokaina so na splošno omejena na nekaj večjih mest, vendar pa je v skupnostih, v katerih se ta droga uporablja, posledična škoda lahko velika. Številna praktična in metodološka vprašanja otežujejo oceno števila smrtnih primerov, povezanih z uživanjem stimulansov v Evropi. Čeprav je število smrtnih primerov zaradi uživanja stimulansov v primerjavi s primeri, povezanimi z uživanjem opiatov, majhno, lahko narašča in verjetno je, da vsi primeri niso prijavljeni. Trenutni podatki so zelo omejeni, vendar številne države navajajo, da ima kokain odločilno vlogo pri okoli 10 % vseh z drogo povezanih smrtnih primerov. Smrtni primeri zaradi uživanja ekstazija ostajajo redki v večini držav EU, čeprav bi lahko postopke prijavljanja izboljšali.
Det är svårt att kvantifiera stimulantiamissbrukets effekter på folkhälsan, men uppgifterna om de nuvarande konsumtionsmönstren visar att vi inte kan förhålla oss passiva. Efterfrågan på behandling för kokainrelaterade missbruksproblem ökar. Även om det finns stora variationer mellan länderna svarar kokain för ungefär 10 % av den totala behandlingsefterfrågan i hela Europa. Användningen av crack-kokain, en form av kokain som är särskilt förbunden med hälsoproblem och andra problem, är fortfarande begränsad i Europa. Rapporterna om crack-kokain gäller i allmänhet ett fåtal större städer, men i de samhällen där denna drog används kan skadeverkningarna bli omfattande. Flera praktiska och metodologiska problem gör att det är svårt att uppskatta antalet dödsfall i Europa som beror på missbruk av stimulantia. Även om de kan vara få jämfört med opiatrelaterade dödsfall är de sannolikt underrapporterade samtidigt som de kan vara på uppgång. Informationen är för närvarande visserligen mycket knapphändig, men flera länder uppger att kokain spelar en avgörande roll i 10 % av alla narkotikarelaterade dödsfall. Ecstasyrelaterade dödsfall är fortfarande sällsynta i de flesta EU-länder, även om rapporteringsrutinerna kan förbättras.
  press2-ro  
Stirile sunt mai putin pozitive în ceea ce priveste hepatita B si C, care constituie cea mai frecventa cauza de îmbolnavire în rândul CDI în Europa. Multi CDI se infecteaza cu virusul hepatitei B (HBV) sau cu virusul hepatitei C (HCV) în câtiva ani din momentul administrarii drogurilor pe cale  injectabila.
Les informations sont moins favorables en ce qui concerne l’hépatite B et l’hépatite C, deux maladies majeures parmi les UDVI en Europe. Quelques années après avoir commencé à s’injecter de la drogue, une forte proportion d’entre eux sont infectés par le virus de l’hépatite B (HBV) ou le virus de l’hépatite C (HCV). Dans plusieurs pays – Belgique, Estonie, Grèce, Italie, Pologne, Portugal et Norvège – des études continuent de faire état de taux d’infection par le virus de l’hépatite C supérieurs à 60% parmi les UDVI (2002–2004).
In Bezug auf Hepatitis B und C, die Hauptursachen für Erkrankungen bei den IDU in Europa sind, sind die Neuigkeiten weniger positiv. Ein Großteil der IDU infiziert sich innerhalb weniger Jahre nach dem Einstieg in den injizierenden Drogenkonsum mit dem Hepatitis-B-Virus (HBV) oder Hepatitis-C-Virus (HCV). Studien in mehreren Ländern – Belgien, Estland, Griechenland, Italien, Polen, Portugal und Norwegen – ergeben weiterhin HCV-Infektionsraten von über 60% bei den IDU (2002–2004).
Las noticias son menos alentadoras en lo que respecta a la hepatitis B y C, que son las principales causas de enfermedad entre los consumidores de drogas por vía parenteral en Europa. Una gran proporción de esos consumidores fueron infectados por el virus de la hepatitis B (VHB) o el virus de la hepatitis C (VHC) en los años posteriores al inicio del consumo parenteral. Los estudios realizados en varios países – Bélgica, Estonia, Grecia, Italia, Polonia, Portugal y Noruega – siguen revelando unos porcentajes de infección por VHC superiores al 60% entre los consumidores de drogas por vía parenteral (2002–2004).
Meno confortanti sono invece i dati relativi all’epatite B e C, che rappresenta la maggior causa di malattia tra questa categoria di tossicodipendenti in Europa. Gran parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale contrae l’infezione da HBV (il virus dell’epatite B) o da HCV (il virus dell'epatite C) entro pochi anni dalla prima iniezione. Studi condotti in alcuni paesi (Belgio, Estonia, Grecia, Italia, Polonia e Portogallo nonché Norvegia) continuano a rilevare tassi di infezione da HCV superiori al 60% tra i consumatori di droga per via parenterale (2002–2004).
As notícias são menos positivas no que se refere às hepatites B e C, importantes causas de doença entre os consumidores de droga injectada europeus. Uma grande percentagem dos CDI é infectada pelo vírus da hepatite B (VHB) ou da hepatite C (VHC) poucos anos depois de começarem a injectar-se. Estudos realizados em vários países – Bélgica, Estónia, Grécia, Itália, Polónia, Portugal e Noruega – continuam a detectar índices de infecção por VHC superiores a 60% entre os CDI (2002–2004).
Τa νέa eίνaι λιγόteρο eνθaρρυνtικά όsον afορά tην ηpatίtιda B κaι C, pου eίνaι sηµaνtικές aιtίeς asθeνeιών stους ΧΕΝ stην Ευρώpη. Μeγάλο µέρος tων ΧΕΝ µολύνetaι µe tον ιό tης ηpatίtιdaς B (HBV) ή tης ηpatίtιdaς C (HCV) λίγa χρόνιa µetά tην ένaρξη tης eνέsιµης χρήsης. Μeλέteς se aρκetές χώρeς – Βέλγιο, Εsθονίa, Ελλάda, Ιtaλίa, Πολωνίa, Πορtογaλίa κaι Νορßηγίa – eξaκολουθούν νa dιapιstώνουν pοsοstά µόλυνsης µe HCV άνω tου 60% stους ΧΕΝ (2002–2004).
Met betrekking tot de hepatitis B- en C-virussen, belangrijke ziekteverwekkers onder ID's in Europa, is het nieuws minder positief. Veel ID's raken binnen enkele jaren nadat zij begonnen zijn met intraveneus drugsgebruik besmet met het hepatitis B-virus (HBV) of hepatitis C-virus (HCV). Onderzoeken in een aantal landen – België, Estland, Griekenland, Italië, Polen, Portugal en Noorwegen – blijven wijzen op HCV-besmettingspercentages van meer dan 60% onder ID's (2002–2004).
Prevalence infekce HIV mezi injekcními uživateli drog zustává nízká ve vetšine clenských státu EU a kandidátských zemí. Míra infekce se pohybuje okolo nebo do 1 % injekcních uživatelu drog v Ceské republice, Recku, Madarsku, Slovinsku, na Slovensku, ve Finsku, Spojeném království, Bulharsku a Rumunsku a do 5 % v Nemecku, Litve a Lucembursku (2001–2004).
Nyhederne er mindre positive med hensyn til hepatitis B og C, som er væsentlige sygdomsårsager blandt intravenøse stofbrugere i Europa. En stor andel af intravenøse stofbrugere bliver smittet med hepatitis B virus (HBV) eller hepatitis C virus (HCV) inden fem år efter, at de er begyndt at bruge sprøjter. Ved undersøgelser i en række lande – Belgien, Estland, Grækenland, Italien, Polen, Portugal og Norge – konstateres fortsat en udbredelse af HCV-infektion på over 60% blandt intravenøse stofbrugere (2002–2004).
Viimased uudised B- ja C-hepatiidi kui Euroopa süstivate narkomaanide seas peamiste haigestumise põhjustajate levimuse kohta ei ole aga nii head. Suur osa süstivatest narkomaanidest nakatub B-hepatiidi viirusest (HBV) või C-hepatiidi viirusest (HCV) paari aasta jooksul pärast süstimise alustamist. Mitmes riigis, nagu Belgias, Eestis, Kreekas, Itaalias, Poolas, Portugalis ja Norras läbi viidud uuringud näitavad, et        C-hepatiidi viirusest nakatunute määr süstivate narkomaanide hulgas on jätkuvalt üle 60% (2002–2004).
Uutiset eivät ole yhtä rohkaisevia B- ja C-hepatiitin osalta. Ne ovat edelleen pistoskäyttäjien merkittävimpiä sairauksia Euroopassa. Suuri osa pistoskäyttäjistä saa B-hepatiittiviruksen (HBV) tai C-hepatiittiviruksen (HCV) muutaman vuoden kuluessa pistoskäytön aloittamisesta. Monissa maissa tehtyjen tutkimusten mukaan (Belgiassa, Virossa, Kreikassa, Italiassa, Puolassa, Portugalissa ja Norjassa) HCV-tartuntaa tavataan yhä yli 60%:lla pistoskäyttäjistä (2002–2004).
A hepatitisz B és C vírusokkal kapcsolatos hírek kevésbé biztatóak, ugyanis Európában az intravénás kábítószer-használók körében ezen vírusok a megbetegedések fo okozói. Az intravénás kábítószer-használók az injektálás megkezdését követo néhány éven belül nagy arányban fertozodnek meg hepatitisz B (HBV) vagy hepatitisz C vírussal (HVC). A különbözo országokban – Belgium, Észtország, Görögország, Olaszország, Lengyelország, Portugália és Norvégia – végzett vizsgálatok továbbra is 60% feletti HVC-fertozöttséget állapítottak meg az intravénás kábítószer-használók körében (2002–2004).
Bildet er ikke like positivt når det gjelder hepatitt B og C, som forårsaker de fleste sykdomstilfellene blant sprøytebrukere i Europa. En stor andel blir smittet med hepatitt B-viruset (HBV) eller hepatitt C-viruset (HCV)    i løpet av sine første år som sprøytebrukere. Studier i flere land – Belgia, Estland, Hellas, Italia, Polen, Portugal og Norge – har vist at over 60% av alle sprøytebrukere har HCV-smitte (2002–2004).
Wyniki badan dotyczace  przypadków zapalenia watroby typu B i C, które stanowia glówne przyczyny zachorowan wsród Europejczyków zazywajacych narkotyki dozylnie sa juz bardziej niepokojace. Duzy odsetek osób przyjmujacych dozylnie narkotyki zakaza sie wirusem zapalenia watroby typu B (HBV) lub typu C (HCV)  w ciagu kilku lat od rozpoczecia dozylnego zazywania narkotyków. Badania prowadzone w kilku krajach –       w Belgii, Estonii, Grecji, Wloszech, Polsce, Portugalii i Norwegii – nadal wykazuja ponad 60%-owy wskaznik zakazen HCV wsród osób przyjmujacych narkotyki dozylnie (2002–2004).
Správy sú menej pozitívne, pokial ide o hepatitídu B a C, ktoré sú hlavnými prícinami chorôb medzi IDU v Európe. Velká cast IDU sa nakazila vírusom hepatitídy B (HBV) alebo C (HCV) pocas niekolkých prvých rokov injekcného užívania drog. Štúdie v niektorých krajinách – Belgicko, Estónsko, Grécko, Taliansko, Polsko, Portugalsko a Nórsko – nadalej vykazujú výskyt nákazy HIV nad 60% medzi IDU (2002–2004).
Novice glede hepatitisa B in C, ki sta poglavitna vzroka obolenj med injicirajocimi uporabniki drog v Evropi, pa niso spodbudne. Velik delež injicirajocih uporabnikov drog se je okužil z virusom hepatitisa B (HBV) ali virusom hepatitisa C (HCV) v nekaj letih po zacetku injiciranja. V vec državah – v Belgiji, Estoniji, Grciji, Italiji, na Poljskem, Portugalskem in Norveškem – z raziskavami še vedno odkrivajo vec kot 60-odstotno stopnjo okužb z virusom hepatitisa C med injicirajocimi uporabniki drog (2002–2004).
Nyheterna är mindre goda i fråga om hepatit B och C, som är vanliga sjukdomsorsaker bland injektions-missbrukare i Europa. En stor andel injektionsmissbrukare blir infekterade med hepatit B-virus (HBV) eller hepatit C-virus (HCV) inom bara några få år efter att de börjat injicera. Studier i ett flertal länder – Belgien, Estland, Grekland, Italien, Polen, Portugal och Norge – fortsätter att visa infektionstal på över 60% av injektionsmissbrukarna (2002–2004).
Situacija nav tik iepriecinoša saistiba ar B un C hepatita virusu, kas ir viena no visizplatitakajam infekcijam IDU vidu, Eiropa. Liela dala IDU inficejas ar B hepatita virusu (HBV) vai C hepatita virusu (HCV) dažu gadu laika pec narkotiku injicešanas uzsakšanas. Vairakas valstis – Belgija, Igaunija, Griekija, Italija, Polija, Portugale un Norvegija – veiktie petijumi joprojam parada, ka ar HCV ir inficejušies vairak neka 60% IDU (2002.–2004. gada dati).
  PrevalenÅ£a  
Simbolul indică o estimare punctuală, iar bara indică un interval de incertitudine, care poate fi un interval de confidenţă de 95 % sau un interval bazat pe analiza sensibilităţii (vezi Tabelul PDU-3). Grupurile ţintă pot varia uşor din cauza diferitelor metode şi surse de date; prin urmare, comparaţiile trebuie realizat cu precauţie.
CR, capture–recapture; TM, treatment multiplier; PM, police multiplier; MI, multivariate indicator; TP, truncated Poisson; CM, combined methods. For more details see Tables PDU-1, PDU-2 and PDU-3 in the 2005 statistical bulletin. The symbol indicates a point estimate and a bar indicates an uncertainty interval, which can be either a 95 % confidence interval or an interval based on sensitivity analysis (see Table PDU-3). Target groups may vary slightly owing to different methods and data sources; therefore comparisons should be made with caution. The Spanish estimate does not include problem cocaine use; a higher estimate is available in Tables PDU-2 and PDU-3, which takes this group into account but which may not be as reliable.
CR: capture-recapture; TM: multiplicateur de traitement; PM: multiplicateur de police; MI: indicateur multivarié; TP: Poisson tronqué; CM: méthodes combinées. Pour plus de détails, voir tableaux PDU-1, PDU-2 et PDU-3 dans le bulletin statistique 2005. Le symbole indique une estimation de pourcentage et un trait indique un intervalle d'incertitude, pouvant être soit un intervalle de confiance de 95 %, soit un intervalle fondé sur une analyse de sensibilité (voir tableau PDU-3). Les groupes cibles peuvent varier légèrement en raison des différentes méthodes et sources de données utilisées. Les comparaisons doivent donc être faites avec prudence. L'estimation espagnole n'inclut pas l'usage problématique de cocaïne; une estimation supérieure figure dans les tableaux PDU-2 et PDU-3, qui tient compte de ce groupe, mais n'est peut-être pas aussi fiable.
CR = Capture-Recapture (Fang-Wiederfang); TM = Treatment Multiplier (Behandlungsmultiplikator); PM = Police Multiplier (Polizei-Multiplikator); MI = Multivariate Indicator; TP = Truncated Poisson; CM = Combined Methods (kombinierte Methoden). Weitere Einzelheiten sind den Tabellen PDU-1, PDU-2 und PDU-3 im Statistical Bulletin 2005 zu entnehmen. Das Symbol bezeichnet eine Punktschätzung, ein Balken ein Unsicherheitsintervall, das entweder ein 95 %-Konfidenzintervall oder ein Intervall auf der Grundlage einer Sensitivitätsanalyse sein kann (siehe Tabelle PDU-3). Aufgrund der verschiedenen Methoden und Datenquellen können die Zielgruppen geringfügig voneinander abweichen; die Daten sollten daher mit Vorsicht verglichen werden. Die spanischen Schätzungen berücksichtigen problematischen Kokainkonsum nicht; eine höhere Schätzung ist in den Tabellen PDU-2 und PDU-3 zu finden; in diesen Tabellen wird diese Gruppe zwar berücksichtigt, die Daten sind jedoch eventuell nicht zuverlässig.
CR, captura-recaptura de datos; TM, multiplicador de tratamiento; PM, multiplicador de policía; MI, indicador de variables múltiples; TP, regresión truncada de Poisson; CM, métodos combinados. Para información más detallada véanse los cuadros PDU-1, PDU-2 y PDU-3 del boletín estadístico de 2005. El símbolo indica un cálculo puntual y una barra indica un intervalo de duda que puede ser un intervalo de confianza del 95 % o un intervalo basado en un análisis de sensibilidad (véase el cuadro PDU-3). Los grupos objetivo pueden variar ligeramente debido a la utilización de métodos y fuentes de información diferentes, por lo que las comparaciones deben realizarse con cautela. La estimación española no incluye el consumo problemático de cocaína; los Cuadros PDU-2 y PDU-3, que toman este grupo en consideración, ofrecen una estimación más alta, aunque pudiera no ser tan fiable.
CR, Captura/recaptura; MT, Multiplicador tratamento; MP, Multiplicador polícia; IM, Indicador variantes múltiplas; RTP, Regressão truncada de Poisson; MC, Métodos combinados. Para mais pormenores ver PDU-1, PDU-2 e PDU-3, Boletim Estatístico de 2005. O símbolo indica uma estimativa pontual e uma barra indica um intervalo de incerteza, que pode ser um intervalo de confiança de 95% ou um intervalo baseado numa análise de sensibilidade (ver Quadro PDU-3). Os grupos-alvo podem variar ligeiramente em virtude dos diferentes métodos e fontes de dados, pelo que as comparações devem ser efectuadas com prudência. A estimativa espanhola não inclui o consumo problemático de cocaína; nos Quadros PDU-2 e PDU-3, figura uma estimativa mais elevada que tem este grupo em conta, mas que poderá não ser tão fiável.
CR = capture–recapture (Μοντέλο εκτίμησης πληθυσμών Capture-recapture)· TM = treatment multiplier (Πολλαπλασιαστής θεραπείας)· PM = police multiplier (Πολλαπλασιαστής αστυνομικών στοιχείων)· MI = multivariate indicator (Πολυμεταβλητός δείκτης)· TP = truncated Poisson (κόλουρος κατανομή Poisson)· CM = combined methods (συνδυασμένες μέθοδοι). Για περισσότερες λεπτομέρειες βλέπε πίνακες PDU-1, PDU-2 και PDU-3 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005. Το σύμβολο δηλώνει ότι πρόκειται για εκτίμηση με ακρίβεια δεκαδικού ψηφίου και η ράβδος δηλώνει ένα διάστημα αβεβαιότητας, το οποίο μπορεί να είναι είτε ένα 95 % διάστημα εμπιστοσύνης είτε ένα διάστημα βασισμένο σε ανάλυση ευαισθησίας (βλέπε πίνακα PDU-3). Οι ομάδες στόχοι ενδεχομένως να παρουσιάζουν μικρές διαφορές λόγω των διαφορετικών μεθόδων και των πηγών δεδομένων και, επομένως, οι συγκρίσεις πρέπει να γίνονται με προσοχή. Οι εκτιμήσεις της Ισπανίας δεν περιλαμβάνουν την προβληματική χρήση κοκαΐνης· υψηλότερη εκτίμηση υπάρχει στους πίνακες PDU-2 και PDU-3, η οποία λαμβάνει υπόψη την ομάδα αυτή, αλλά ενδέχεται να μην είναι εξίσου αξιόπιστη.
CR = Capture-recapture (Capture/release steekproefprocedé); TM = Treatment Multiplier (behandelingsmultiplier); PM = Police Multiplier (multiplier van politiegegevens); MI = Multivariate Indicator (multivariabele indicator); TP = Truncated Poisson (Poisson-verdeling); CM = Combined Methods (gecombineerde methoden). Zie voor meer informatie de tabellen PDU-1, PDU-2 en PDU-3 in het Statistical Bulletin 2005 (PDU = Problem Drug Use: problematisch drugsgebruik). Het symbool staat voor een puntschatting, terwijl een streepje een onzekerheidsinterval aangeeft (dat kan zowel een 95%-betrouwbaarheidsinterval zijn als een interval dat op een sensitiviteitsanalyse is gebaseerd; zie tabel PDU-3). De doelgroepen kunnen enigszins verschillend zijn vanwege verschillen in methoden en gegevensbronnen, en vergelijkingen dienen met terughoudendheid plaats te vinden. In de Spaanse schatting is problematisch cocaïnegebruik niet inbegrepen; voor een hogere schatting wordt verwezen naar tabellen PDU-2 en PDU-3, waarin deze groep wel is verdisconteerd, maar mogelijk wordt het beeld daardoor onbetrouwbaarder.
CR, metoda zpětného záchytu; TM, léčebný násobitel; PM, policejní násobitel; MI, multivariační indikátor; TP, zkrácené Poissonovo rozdělení; CM, kombinované metody. Další údaje naleznete v tabulkách PDU-1, PDU-2 a PDU-3 ve Statistickém věstníku 2005. Symbol označuje bodový odhad a sloupec označuje interval nejistoty, kterým může být buď 95% interval spolehlivosti, nebo interval založený na analýze citlivosti (viz tabulka PDU-3). Cílové skupiny se mohou mírně lišit v důsledku různých metod a zdrojů dat; proto je nutné provádět srovnání opatrně. Španělský odhad nezahrnuje problémové užívání kokainu. Vyšší odhad, který bere tuto skupinu v úvahu, je k dispozici v tabulkách PDU-2 a PDU-3; tento odhad však nemusí být tak spolehlivý.
CR, Capture–recapture; TM, Treatment Multiplier; PM, Police Multiplier; MI, Multivariate Indicator; TP, Truncated Poisson; CM, Combined Methods. Flere oplysninger findes i tabel PDU-1, PDU-2 og PDU-3 i Statistical bulletin 2005. Symbolet angiver et punktestimat, og en streg angiver et usikkerhedsinterval, som enten kan være et 95 % konfidensinterval eller et interval baseret på sensitivitetsanalyse (se tabel PDU-3). Målgrupperne kan variere noget afhængig af metode og datakilde. Sammenligninger bør derfor foretages med forsigtighed. Det spanske estimat inkluderer ikke problematisk kokainbrug – et højere estimat fremgår af tabel PDU-2 og PDU-3, som inkluderer denne gruppe, men som måske ikke er så pålidelig.
CR, märgistamine-taasmärgistamine; TM, ravikordisti; PM, politseikordisti; MI, mitmemõõtmeline indikaator; TP, lõigatud Poisson; CM, kombineeritud meetodid. Täpsemate andmete saamiseks vaata tabeleid PDU-1, PDU-2 ja PDU-3 2005. aasta statistikabülletäänis. Sümbol näitab punkthinnangut ja kriips määramatusvahemikku, mis võib olla kas 95% usaldusvahemik või vahemik, mis põhineb tundlikkuseanalüüsil (vaata tabelit PDU-3). Eri meetoditest ja andmeallikatest tulenevalt võivad sihtrühmad veidi erineda; seetõttu tuleks võrdlemisega olla ettevaatlik. Hispaania hinnang ei hõlma probleemset kokaiinitarbimist; seda arvestav kõrgem hinnang on esitatud tabelites PDU-2 ja PDU-3, kuid see ei tarvitse olla nii usaldusväärne.
CR = Capture-recapture (merkintä-takaisinpyyntimenetelmä), TM = Treatment Multiplier (hoitokerroin); PM = Police Multiplier (poliisikerroin); MI = Multivariate Indicator (monimuuttujaindikaattori); TP = Truncated Poisson (typistetty Poisson-menetelmä); CM = Combined Methods (yhdistetyt menetelmät). Lisätietoja esitetään vuoden 2005 Tilastotiedotteen taulukoissa PDU-1, PDU-2 ja PDU-3. Symboli edustaa piste-estimaattia ja viiva epävarmuusväliä, joka voi olla joko 95 %:n luottamusväli tai herkkyysanalyysiin perustuva väli (ks. taulukko PDU-3). Kohderyhmissä voi olla pientä vaihtelua erilaisten menetelmien ja tietolähteiden takia, joten vertailuja on tehtävä varoen. Espanjan arvioon ei sisälly kokaiinin ongelmakäyttöä; taulukoissa PDU-2 ja PDU-3 on korkeampi arvio, jossa on otettu huomioon kyseinen ryhmä, mutta joka ei ehkä ole yhtä luotettava.
CR = Fogás-visszafogás eljárás [Capture-recapture]; TM = Kezelési multiplikátor; PM = Rendőrségi multiplikátor; MI = Többváltozós indikátor; TP = csonkolt Poisson-eloszlás; CM = Kombinált módszerek. További részletekért ld. a PDU-1, PDU-2 és PDU-3 táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. A szimbólum egy pont becslést jelöl, a sáv pedig egy bizonytalansági intervallumot, amely lehet egy 95%-os bizonyosság intervallum, vagy egy érzékenységi elemzésen alapuló intervallum (ld. a PDU-3 táblázatot). A célcsoportok a különböző módszerektől és adatforrásoktól függően kissé változhatnak, ezért csak óvatos összehasonlításokat szabad végezni. A spanyol becslés nem tartalmazza a problematikus kokainhasználatot; magasabb becslés található a PDU-2 és PDU-3 táblázatban, amely ezt a csoportot is figyelembe veszi, de nem feltétlenül megbízható.
CR = Capture-Recapture, TM = Treatment Multiplier, PM = Police Multiplier, MI = Multivariate Indicator, TP = Truncated Poisson, CM = Combined Methods. For flere opplysninger, se tabell PDU-1, PDU-2 og PDU-3 i Statistiske opplysninger 2005. Punkt viser til et punktestimat og en strek viser til et toleranseområde, som kan være et 95 % konfidensintervall eller et intervall basert på en sensitivitetsanalyse (se tabell PDU-3). Målgruppene kan variere noe avhengig av metode og datakilde. Sammenligninger bør derfor gjøres med varsomhet. Det spanske anslaget omfatter ikke problematisk kokainbruk – et høyere anslag er gitt i tabell PDU-2 og PDU-3, hvor denne gruppen også er tatt med, men som kanskje ikke er like pålitelig.
CR, capture–recapture (losowanie typu pojmanie-uwolnienie); TM, treatment multiplier (współczynnik leczeń); PM, police multiplier (wskaźnik policyjny); MI, multivariate indicator (współczynnik wielowymiarowy); TP, truncated Poisson (rozkład ucięty Poissona); CM, combined methods (metody łączone). Więcej szczegółów znajduje się w Tabelach PDU-1, PDU-2 i PDU-3 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Symbol oznacza estymację punktową, a słupek oznacza interwał niepewności, który może być 95% interwałem pewności lub interwałem opartym na analizie wrażliwości (patrz Tabela PDU-3). Grupy docelowe mogą się nieco różnić ze względu na zastosowanie różnych metod i źródeł danych, zatem porównań należy dokonywać ostrożnie. Dane szacunkowe z Hiszpanii nie obejmują problemowego zażywania kokainy - wyższe dane szacunkowe dostępne są w Tabelach PDU-2 i PDU-3, biorą one tę grupę pod uwagę, ale mogą nie być tak wiarygodne.
CR – Capture-recapture; TM – liečebný multiplikátor; PM – politicajný multiplikátor; MI – multivariačný indikátor; TP – redukované Poissonovo rozdelenie; CM – kombinované metódy. Podrobnejšie údaje sú v tabuľkách PDU-1, PDU-2 a PDU-3 v štatistickej ročenke 2005. Symbol označuje bodový odhad a úsečka označuje interval neurčitosti, ktorý môže byť buď intervalom spoľahlivosti 95 %, alebo intervalom vyplývajúcim z analýzy citlivosti (pozri tabuľku PDU-3). Cieľové skupiny sa môžu mierne líšiť v závislosti od metód a zdroja údajov; z tohto dôvodu treba pri porovnávaní postupovať opatrne. Španielsky odhad nezahŕňa problémové užívanie kokaínu; vyšší odhad, ktorý prihliada aj na túto skupinu, ale nemusí byť až tak spoľahlivý, je k dispozícii v tabuľkách PDU-2 a PDU-3.
CR, zajetje – ponovno zajetje; TM, pomnoževalnik zdravljenja; PM, pomnoževalnik policije; MI, večvrstni kazalnik; TP, skrajšan Poisson; CM, kombinirane metode. Za podrobnejše podatke glej tabele PDU-1, PDU-2 in PDU-3 v Statističnem biltenu 2005. Simbol pomeni ocenjeno vrednost in črtica pomeni interval negotovosti, ki je lahko 95 % interval zaupnosti ali interval na podlagi analize občutljivosti (glej tabelo PDU-3).Ciljne skupine se lahko rahlo razlikujejo zaradi različnih metod in virov podatkov, zato je treba primerjave opraviti pazljivo. Španska ocena ne vključuje problematičnega uživanja kokaina; višja ocena je na voljo v tabelah PDU-2 in PDU-3, ki upošteva tudi to skupino, vendar je mogoče zato manj zanesljiva.
CR, capture–recapture (fångst-återfångst); TM, treatment multiplier (multiplikatormetod med uppgifter från behandlingsorgan); PM, police multiplier (multiplikatormetod med uppgifter från polisen); MI, multivariate indicator (metod som baseras på flera indikatorer); TP, truncated Poisson (trunkerad poisson); CM, combined methods (kombinerade metoder). För mer information se tabellerna PDU-1, PDU-2 och PDU-3 i statistikbulletinen för 2005. Symbolen anger en punktberäkning och ett fält anger ett osäkerhetsintervall som antingen kan vara ett konfidensintervall på 95 % eller ett intervall som bygger på sensitivitetsanalys (se tabell PDU-3). Målgrupperna kan variera något beroende på olika metoder och uppgiftskällor, och jämförelser bör därför göras med försiktighet. I den spanska skattningen ingår inte problematiskt kokainmissbruk. En högre skattning finns i tabellerna PDU-2 och PDU-3 där denna grupp medräknats. Denna skattning är kanske inte lika tillförlitlig.
: kombinētās metodes. Papildu informāciju skatīt tabulās PDU-1, PDU-2 un PDU-3 2005. gada statistikas biļetenā. Simbols norāda uz punkta aprēķinu un svītra norāda uz neskaidrības līmeni, kas var būt vai nu 95 % pārliecības intervāls, vai arī balstīts uz intervāla jūtīguma analīzi (skatīt tabulu PDU-3). Mērķa grupas var nedaudz atšķirties dēļ dažādām metodēm un datu avotiem; tāpēc salīdzinājumi ir jāizdara piesardzīgi. Spānijas aprēķini neietver problemātisko kokaīna lietošanu; augstāki rādītāji ir pieejami tabulās PDU-2 un PDU-3, kas ņem vērā šo grupu, bet kuri var nebūt tik ticami.
  Decese legate de consum...  
Preocupările legate de riscurile consumului de cocaină pentru sănătate sunt mari, în special din cauza tendinţei de creştere a consumului în scopuri de recreare observată în unele ţări, în special în locuri (discoteci, cluburi) frecventate de grupuri de tineri.
There have been growing concerns about the health risks of cocaine use, particularly because of the trend of increasing recreational use observed in some countries, especially in settings (discos, clubs) frequented by youth groups. Despite the difficulties in estimating the number of cocaine-related deaths, this measure may act as a valuable indicator of increased risk or help to identify risky patterns of use. Although acute deaths in which cocaine is present without opiates seem to be infrequent in Europe, it is likely that current statistics are inadequate in recording cocaine-related deaths. The information that is available about cocaine deaths at the European level is limited and is reported in different forms. Cocaine use is frequent among opiate users, and it is common to find cocaine in toxicological analyses of cases of opiate overdoses, in addition to other substances such as alcohol and benzodiazepines.
Les risques sanitaires liés à l'usage de cocaïne suscitent des inquiétudes croissantes, en particulier en raison de la tendance à la hausse de la consommation récréative que l'on observe dans plusieurs pays, en particulier dans les endroits fréquentés par les jeunes (discothèques, clubs). En dépit de la difficulté d'estimer le nombre de décès liés à la cocaïne, cette mesure peut servir d'indicateur précieux de l'augmentation du risque ou contribuer à identifier les modèles de consommation à risque. Bien que les décès soudains pour lesquels de la cocaïne non associée à des opiacés a été décelée semblent rares en Europe, il est probable que les statistiques actuelles n'enregistrent pas de manière adéquate les décès dus à la cocaïne. Les informations disponibles concernant les décès liés à la cocaïne sont limitées en Europe et sont rapportées sous différentes formes. La consommation de cocaïne est fréquente chez les usagers d'opiacés et il est courant de trouver des traces de cocaïne dans les analyses toxicologiques de personnes ayant eu une surdose d'opiacés, sans compter d'autres substances comme l'alcool et les benzodiazépines.
Es herrscht zunehmend Besorgnis über die Gesundheitsrisiken des Kokainkonsums, vor allem aufgrund der in einigen Ländern beobachteten Tendenz eines steigenden Kokainkonsums in der Freizeit, insbesondere in von Jugendgruppen besuchten Einrichtungen (Diskotheken, Klubs). Trotz der Schwierigkeiten bei der Schätzung der Zahl der kokainbedingten Todesfälle könnte dieser Wert als ein nützlicher Indikator für ein erhöhtes Risiko dienen oder helfen, risikobehaftete Konsummuster zu ermitteln. Obwohl akute Todesfälle, die ausschließlich auf Kokain zurückzuführen sind und nicht mit Opiaten in Zusammenhang stehen, in Europa offenbar relativ selten sind, ist davon auszugehen, dass die aktuellen Statistiken zur Erfassung kokainbedingter Todesfälle nicht geeignet sind. Die über kokainbedingte Todesfälle verfügbaren Daten auf europäischer Ebene sind begrenzt und werden in unterschiedlicher Form bereitgestellt. Kokain wird häufig von Opiatkonsumenten eingenommen, und in der Regel wird bei Fällen einer Überdosierung von Opiaten bei der toxikologischen Analyse neben anderen Substanzen wie Alkohol und Benzodiazepinen auch Kokain festgestellt.
Cada vez es mayor la preocupación por los riesgos que el consumo de cocaína puede entrañar para la salud, especialmente debido a la tendencia al alza del consumo recreativo que se observa en algunos países, sobre todo en ambientes (discotecas y clubes) frecuentados por grupos de jóvenes. A pesar de lo difícil que resulta calcular el número de muertes relacionadas con el consumo de cocaína, este parámetro puede ser un indicador valioso del aumento del riesgo o puede ayudar a determinar pautas de consumo peligrosas. Aunque las muertes súbitas por consumo de cocaína sin la presencia de opiáceos parecen infrecuentes en Europa, es probable que las estadísticas actuales sean inadecuadas para registrar las muertes relacionadas con la cocaína. La información disponible sobre las muertes por cocaína en Europa es limitada y está registrada en diferentes formatos. Es frecuente el consumo de cocaína entre los consumidores de opiáceos y normal encontrar cocaína en los análisis toxicológicos de los casos de sobredosis por opiáceos, además de otras sustancias como alcohol y benzodiacepinas.
Cresce l’inquietudine legata ai rischi per la salute derivanti dal consumo di cocaina, riconducibili soprattutto a un aumento dell’uso a scopo ricreativo osservato in alcuni paesi, in particolare negli ambienti (discoteche, club) frequentati dai giovani. Nonostante la difficoltà a stimare il numero di decessi riconducibili alla cocaina, questo dato può fungere da valido indicatore del rischio accresciuto o aiutare a individuare i modelli di consumo più pericolosi. Benché i decessi acuti dovuti a cocaina non associata a oppiacei sembrino poco frequenti in Europa, è possibile che le statistiche attuali siano inadeguate per rilevare questo fenomeno. Le informazioni disponibili sui decessi per cocaina a livello europeo sono infatti limitate e vengono fornite in forma diversa. Il consumo di cocaina è frequente tra i consumatori di oppiacei e non è raro il riscontro di cocaina nelle analisi tossicologiche effettuate sui cadaveri di persone morte per overdose di oppiacei, accanto ad altre sostanze quali alcol e benzodiazepine.
Η ανησυχία σχετικά με τους κινδύνους που εγκυμονεί για την υγεία η χρήση κοκαΐνης αυξάνει, κυρίως λόγω της τάσης αυξημένης ψυχαγωγικής χρήσης που παρατηρείται σε ορισμένες χώρες, ιδίως σε χώρους (ντίσκο, κλαμπ) στους οποίους συχνάζουν ομάδες νέων. Παρά τη δυσκολία εκτίμησης του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη, η μέτρηση αυτή μπορεί να αποτελέσει πολύτιμο δείκτη αυξημένου κινδύνου ή να συμβάλει στον προσδιορισμό επικίνδυνων προτύπων χρήσης. Μολονότι οι αιφνίδιοι θάνατοι στους οποίους ανιχνεύεται κοκαΐνη χωρίς την παρουσία οπιούχων φαίνονται ασυνήθιστοι στην Ευρώπη, είναι πιθανό τα τρέχοντα στατιστικά στοιχεία να είναι ανεπαρκή για την καταγραφή των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη. Τα διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τους θανάτους που οφείλονται στην κοκαΐνη στην Ευρώπη είναι περιορισμένα και δηλώνονται με διαφορετικούς τρόπους. Η χρήση κοκαΐνης είναι συχνό φαινόμενο στους χρήστες οπιούχων, και στις τοξικολογικές αναλύσεις ανιχνεύεται συχνά κοκαΐνη σε περιπτώσεις υπερβολικής δόσης οπιούχων, σε συνδυασμό με άλλες ουσίες, όπως αλκοόλ και βενζοδιαζεπίνες.
De bezorgdheid over de gezondheidsrisico’s van cocaïnegebruik neemt toe, met name gezien de trend in een aantal landen van een stijgend recreatief gebruik in vooral door groepen jongeren bezochte disco’s en clubs. Ondanks de problemen bij het schatten van het aantal sterfgevallen als gevolg van cocaïne, kan deze trend toch een nuttige indicator zijn voor verhoogde risico’s en een bijdrage leveren aan het in kaart brengen van risicopatronen van cocaïnegebruik. Acute sterfgevallen waarbij cocaïne een rol speelt (en waarbij er geen sprake is van opiatengebruik) lijken in Europa weinig voor te komen, maar dat is waarschijnlijk ook een gevolg van het feit dat cocaïnegerelateerde sterfgevallen in de huidige statistieken onvoldoende als zodanig geregistreerd worden. Er is op Europees niveau slechts beperkte informatie over sterfgevallen als gevolg van cocaïne beschikbaar en deze wordt ook nog eens op uiteenlopende wijze gerapporteerd. Cocaïnegebruik komt vaak voor onder opiatengebruikers en het is niet ongebruikelijk dat in de toxicologische analyses van slachtoffers van een overdosis opiaten niet alleen andere stoffen zoals alcohol en benzodiazepinen, maar ook cocaïne wordt aangetroffen.
Existují rostoucí obavy ze zdravotních rizik užívání kokainu, zvláště vzhledem k trendu zvyšujícího se rekreačního užívání pozorovaného v některých zemích, zejména v prostředích často navštěvovaných mladými lidmi (diskotéky, kluby). Navzdory obtížím při odhadování počtu úmrtí souvisejících s kokainem může tento údaj působit jako cenný ukazatel zvýšeného rizika nebo pomoci identifikovat riskantní vzorce užívání. Ačkoli akutní úmrtí, u nichž je přítomen kokain bez opiátů, se v Evropě nezdají být častá, je pravděpodobné, že jsou současné statistiky při zaznamenávání úmrtí souvisejících s kokainem nedostatečné. Informace, které jsou o úmrtích souvisejících s kokainem na evropské úrovni k dispozici, jsou omezené a uváděné v různých formách. Užívání kokainu je časté u uživatelů opiátů. Kokain se vedle dalších látek, jako alkohol a benzodiazepiny, běžně nachází při toxikologických zkouškách v případech předávkování opiáty.
Sundhedsrisiciene ved kokainbrug har givet anledning til stigende bekymring, navnlig på grund af den tendens til øget brug i fritiden, der er registreret i nogle lande, især i miljøer (diskoteker, klubber), der frekventeres af ungdomsgrupper. Trods vanskelighederne ved at anslå antallet af kokainrelaterede dødsfald, kan dette tal fungere som en værdifuld indikator for øget risiko eller hjælpe med at identificere risikofyldte brugsmønstre. Selv om akutte dødsfald, der involverer kokain uden opiater, synes at være sjældne i Europa, er det sandsynligt, at de nuværende statistikker ikke giver fyldestgørende oplysninger om kokainrelaterede dødsfald. De oplysninger, der foreligger om dødsfald forårsaget af kokain på europæisk plan, er begrænsede og indberettes i forskellige former. Kokainbrug er udbredt blandt opiatbrugere, og det er almindeligt at finde kokain i toksikologiske analyser af tilfælde af opiatoverdoser, foruden andre stoffer som f.eks. alkohol og benzodiazepiner.
Terviseriskid kokaiinitarbimisel põhjustavad üha rohkem muret, eriti seoses mõnedes riikides täheldatud kasvava meelelahutusliku tarbimisega eelkõige nendes paikades (diskod, klubid), mida külastavad noorterühmad. Hoolimata sellest, et kokaiiniga seotud surmade arvu hindamine on keeruline, võib see näitaja olla väärtuslik suurenenud riski indikaator või aidata tuvastada ohtlikke tarbimisharjumusi. Kuigi üksnes opiaatideta kokaiinist tingitud surmajuhtumid on Euroopas harvad, ei pruugit olemasolev statistika kajastada kokaiiniga seotud surmajuhtumeid adekvaatselt. Euroopa tasandil on kokaiiniga seotud surmade kohta käiv info piiratud ja seda esitatakse erinevas vormis. Kokaiini tarbimine on levinud opiaaditarbijate hulgas ja opiaatide üledoosi juhtumite toksikoloogilistes analüüsides leitakse tavaliselt ka kokaiini koos teiste ainetega nagu alkohol ja bensodiasepiinid.
Huoli kokaiinin käytön terveysriskeistä on kasvamassa etenkin siksi, että joissakin maissa on havaittu viihdekäytön lisääntyneen erityisesti nuorisoryhmien suosimissa ympäristöissä (diskot, yökerhot). Kokaiinikuolemien lukumäärän arviointi on vaikeaa, mutta se voi auttaa tunnistamaan riskin kasvun tai riskialttiita käyttötapoja. Vaikka sellaiset äkilliset kuolemat, joihin liittyy kokaiinia muttei opiaatteja, vaikuttavat olevan Euroopassa harvinaisia, kokaiinikuolemat kirjataan todennäköisesti puutteellisesti nykyisiin tilastoihin. Kokaiinikuolemista Euroopan tasolla saatavilla oleva tieto on rajallista, ja sen kirjaamismuodot vaihtelevat. Kokaiinin käyttö on yleistä opiaattien käyttäjien keskuudessa, ja opiaattien yliannostustapausten toksikologisissa analyyseissä löydetään usein kokaiinia muiden aineiden, kuten alkoholin ja bentsodiatsepiinien lisäksi.
A kokainhasználat egészségügyi kockázataival kapcsolatban egyre növekvő aggályok merültek fel, különösen a néhány országban megfigyelhető, növekvő tendenciát mutató rekreációs kokainhasználat miatt, ami különösen a fiatalok csoportjai által látogatott helyszíneken (diszkókban, klubokban) jellemző. Bár a kokainnal összefüggő halálesetek pontos számát nehéz felbecsülni, ez a mérőszám a fokozott kockázat hasznos mutatója lehetne, illetve segítene felismerni a kockázatos használatformákat. Ugyan Európában ritkának tűnnek az olyan akut halálesetek, amikor a kokain opiátok nélkül van jelen, valószínűsíthető, hogy a jelenlegi statisztika nem tartja nyilván megfelelően a kokainnal összefüggő haláleseteket. A kokain okozta halálesetekről európai szinten korlátozott információ áll rendelkezésre, és a jelentések formája is különböző. A kokainfogyasztás az opiáthasználók között gyakori, ezért az opiát-túladagolásos esetek toxikológiai elemzése gyakran kimutatja a kokaint is, az egyéb anyagokon, pl. alkoholon és benzodiazepineken kívül.
Det er økende bekymring omkring helserisikoene ved kokainbruk, særlig fordi man i enkelte land observerer en trend med økende rekreasjonsbruk av kokain, særlig i miljøer (diskoteker, klubber) som tiltrekker seg yngre mennesker. Til tross for problemene med å tallfeste antallet kokainrelaterte dødsfall, kan dette målet være en nyttig indikator på økt risiko eller bidra til å identifisere risikofylte bruksmønstre. Selv om Europa synes å ha lav forekomst av akutte dødsfall der kokain er til stede uten opiater, er det sannsynlig at dagens statistikker ikke fanger opp kokainrelaterte dødsfall på en dekkende måte. Informasjonen som foreligger om kokaindødsfall på europeisk plan, er begrenset, og rapporteringen foregår på ulike måter. Kokainbruk forekommer hyppig blant opiatbrukere, og i tilfeller med opiatoverdoser avdekker de toksikologiske analysene ofte kokain, foruten andre stoffer som alkohol og benzodiazepiner.
Wzrastają obawy co do ryzyka dla zdrowia wynikającego z zażywania kokainy, zwłaszcza z uwagi na pojawienie się trendu zwiększonego zażywania rekreacyjnego zaobserwowanego w niektórych państwach szczególnie w miejscach (dyskoteki, kluby) uczęszczanych przez grupy młodych ludzi. Pomimo trudności w oszacowaniu liczby przypadków śmiertelnych wywołanych przez kokainę, miara ta może być wartościowym wskaźnikiem zwiększonego ryzyka lub pomocą w określeniu ryzykownych schematów zażywania. Choć nagłe przypadki śmiertelne z obecnością kokainy - a bez występowania opiatów - nie są w Europie częste, możliwe jest, że bieżące statystyki niewłaściwie odnotowują zgony powiązane z kokainą. Na szczeblu europejskim dostępne informacje dotyczące zgonów spowodowanych kokainą są ograniczone i przekazywane w różnej formie. Zażywanie kokainy jest częste u osób zażywających także opiaty i często podczas badań toksykologicznych wykonywanych w przypadkach przedawkowania opiatów wykrywa się kokainę, a także inne substancje, takie jak alkohol czy benzodiazepiny.
Stále rastú obavy zo zdravotných rizík užívania kokaínu, najmä vzhľadom na stúpajúcu tendenciu rekreačného užívania, pozorovanú v niektorých krajinách, osobitne v prostredí navštevovanom mládežou (na diskotékach, v kluboch). Napriek ťažkostiam pri odhadovaní počtu úmrtí súvisiacich s kokaínom môže toto meranie pôsobiť ako cenný indikátor zvýšeného rizika alebo pomôcka na určenie rizikových vzorov užívania. Aj keď sa zdá, že v Európe nie sú časté akútne úmrtia, pri ktorých je prítomný kokaín bez opiátov, je pravdepodobné, že súčasné štatistiky neadekvátne zaznamenávajú úmrtia súvisiace s kokaínom. Dostupné informácie o úmrtiach súvisiacich s kokaínom sú na európskej úrovni obmedzené a majú rôzne formy. Užívanie kokaínu je časté medzi užívateľmi opiátov a kokaín sa popri iných látkach, ako alkohol a benzodiazepíny, bežne nachádza v toxikologických analýzach prípadov predávkovania opiátmi.
Vse bolj zaskrbljujoče je tveganje za zdravje ljudi zaradi uživanja kokaina, zlasti zato, ker je v nekaterih državah opazen trend povečevanja rekreativnega uživanja, zlasti v okoljih, ki jih obiskujejo skupine mladih (diskoteke, klubi). Kljub težavam pri ocenitvi števila smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina je lahko ta ukrep dragocen kazalec povečanega tveganja ali pomoč za prepoznavanje tveganih vzorcev uživanja. Čeprav se zdi, da akutni smrtni primeri, v katerih je kokain prisoten brez opiatov, v Evropi niso pogosti, obstaja verjetnost, da trenutni statistični podatki niso primerni za beleženje smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina. Informacije o smrtnih primerih zaradi kokaina, ki so na voljo na evropski ravni, so omejene in o njih se poroča na različne načine. Uživanje kokaina je pogosto med uživalci opiatov in ni nenavadno, da se kokain najde v toksikoloških analizah smrtnih primerov zaradi prevelikih odmerkov opiatov, poleg drugih snovi, kot so alkohol in benzodiazepini.
Det har funnits en växande oro över kokainets hälsorisker, särskilt mot bakgrund av det ökande rekreationella bruk som har kunnat iakttas i vissa länder, inte minst på ställen (diskotek, klubbar) som frekventeras av ungdomar. Trots svårigheterna att beräkna antalet kokainrelaterade dödsfall kan detta mått vara en värdefull indikator på ökade risker och bidra till att klarlägga riskabla användningsmönster. Även om akuta dödsfall där kokain förekommer utan opiater verkar vara ovanliga i Europa är den nuvarande statistiken över kokainrelaterade dödsfall förmodligen ofullständig. Den tillgängliga informationen om kokainrelaterade dödsfall i Europa totalt sett är begränsad och rapporteras i olika forum. Kokainanvändning är vanlig bland opiatmissbrukare och kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatöverdoser, vid sidan om andra ämnen som alkohol och benzodiazepiner.
  Boli infecÅ£ioase legat...  
Epidemia apare pentru că toţi membrii grupului central de CDI cu risc înalt se infectează într-un interval scurt de timp, iar după aceea incidenţa scade din cauza lipsei de CDI susceptibili şi se stabilizează ulterior la un nivel care depinde de rata de recrutare de noi CDI cu risc înalt.
HIV has shown strong epidemic spread among IDUs in the new EU Member States of the Baltic region, following massive epidemics in eastern Europe (EuroHIV, 2004) (see box ‘HIV and AIDS in eastern Europe’). Rates of newly diagnosed cases peaked in Estonia and Latvia in 2001, and in Lithuania in 2002, but more recently rates have fallen dramatically. This pattern is typical of HIV epidemics among IDUs. It arises because the core group of IDUs at highest risk all become infected in a short period of time, following which incidence falls because of a lack of susceptible IDUs and then stabilises at a level that depends on the rate of recruitment of new IDUs at high risk. However, an additional effect of behaviour change cannot be excluded and, if true, this could in part be the result of specific interventions (see ‘Prevention of drug-related infectious diseases’).
Le VIH est une épidémie qui se propage rapidement parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI) dans les nouveaux États membres de l'UE de la région balte, après des épidémies massives en Europe orientale (EuroHIV, 2004) (voir encadré «VIH et SIDA en Europe orientale»). Le nombre de cas nouvellement diagnostiqués a atteint des niveaux record en Estonie et en Lettonie en 2001 et en Lituanie en 2002 mais, plus récemment, les pourcentages ont chuté de manière spectaculaire. Ce schéma est typique des épidémies de VIH parmi les UDVI. Cela s'explique par le fait que le noyau des UDVI les plus exposés sont tous infectés en un court laps de temps. Par la suite, l'incidence chute en raison de l'absence d'UDVI vulnérables et se stabilise ensuite à un niveau qui dépend du taux de recrutement de nouveaux usagers à risque élevé. Toutefois, on ne saurait exclure l'effet supplémentaire d'un changement de comportement et, s'il est avéré, il pourrait en partie être le résultat d'interventions spécifiques (voir «Prévention des maladies infectieuses liées à la drogue»).
Nach massiven HIV-Epidemien in Osteuropa hat sich HIV unter injizierenden Drogenkonsumenten in den neuen baltischen EU-Mitgliedstaaten epidemisch verbreitet (EuroHIV, 2004) (siehe Kasten „HIV und AIDS in Osteuropa“). Die Raten der neu diagnostizierten Fälle erreichten in Estland und Lettland im Jahr 2001 und in Litauen im Jahr 2002 ihren Höhepunkt. In letzter Zeit sind die Raten jedoch drastisch gesunken. Dieses Muster ist typisch für HIV-Epidemien unter injizierenden Drogenkonsumenten. Es ist darauf zurückzuführen, dass sich die am meisten gefährdete Kerngruppe der injizierenden Drogenkonsumenten binnen sehr kurzer Zeit infiziert und die Inzidenzrate anschließend aufgrund der geringen verbleibenden Zahl gefährdeter injizierender Drogenkonsumenten zurückgeht, um sich schließlich auf einem Niveau zu stabilisieren, das von der Zahl der neuen stark gefährdeten injizierenden Drogenkonsumenten abhängig ist. Es kann jedoch nicht ausgeschlossen werden, dass auch eine Verhaltensänderung stattgefunden hat, die gegebenenfalls teilweise auf spezielle Maßnahmen zurückzuführen sein könnte (siehe „Prävention bei drogenbedingten Infektionskrankheiten“).
El VIH ha mostrado una fuerte expansión epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral en los nuevos Estados miembros de la UE de la región báltica, tras la epidemia masiva de Europa del Este (EuroHIV, 2004) (véase el recuadro «VIH y SIDA en Europa del Este»). Las tasas de nuevos casos diagnosticados alcanzaron su valor máximo en Estonia y Letonia en 2001 y en Lituania en 2002, pero más recientemente han sufrido un drástico descenso. Este patrón es el típico de una epidemia de VIH entre los consumidores de drogas por vía parenteral. Su aparición se debe a que el grupo básico de consumidores por vía parenteral de mayor riesgo se infecta en un corto período de tiempo, tras lo cual se reduce la incidencia por falta de individuos susceptibles y se estabiliza a un nivel que depende de la tasa de nuevos consumidores por vía parenteral de alto riesgo. No obstante, no puede excluirse el efecto adicional de un cambio de conducta y, de ser cierto, podría deberse en parte a intervenciones específicas (véase «Prevención de las enfermedades infecciosas relacionadas con las drogas»).
L’HIV è dilagato con ritmo epidemico tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale nei nuovi Stati membri della regione baltica, dopo le epidemie di massa dell’Europa orientale (EuroHIV, 2004) (cfr. il riquadro “HIV e AIDS nell’Europa orientale). Le percentuali dei nuovi casi diagnosticati hanno raggiunto l’apice in Estonia e Lettonia nel 2001 e in Lituania nel 2002, mentre di recente registrano un netto calo. Questo andamento è tipico dell’epidemia da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; esso si deve al fatto che il ristretto gruppo di consumatori di stupefacenti per via parenterale a più alto rischio contrae l’infezione in un periodo di tempo breve, terminato il quale l’incidenza decresce per la mancanza di consumatori vulnerabili, per poi stabilizzarsi a un livello che dipende dalla percentuale di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale ad alto rischio. Non può escludersi tuttavia, tra le cause, anche una modifica del comportamento che, se confermata, potrebbe essere il frutto di interventi specifici (cfr. “Prevenzione delle malattie infettive correlate alla droga”).
A epidemia do VIH está a alastrar fortemente entre os consumidores de droga injectada nos novos Estados-Membros da UE da região do Báltico, na sequência de uma epidemia em grande escala na Europa Oriental (EuroHIV, 2004) (ver Caixa “O VIH e a SIDA na Europa Oriental”). Os índices de novos casos diagnosticados atingiram um pico na Estónia e Letónia em 2001, e na Lituânia em 2002, mas diminuíram drasticamente nos últimos tempos. Este padrão é típico da epidemia do VIH entre os consumidores de droga injectada. Surge porque o grupo central de consumidores de droga injectada em maior risco fica infectado num curto espaço de tempo, seguindo-se uma diminuição da incidência por falta de consumidores susceptíveis e depois uma estabilização num nível que depende da taxa de recrutamento de novos consumidores de droga injectada em alto risco. No entanto, não pode excluir-se a hipótese de um efeito adicional da mudança de comportamentos e, se esta se verificar, poderá dever-se em parte a intervenções específicas (ver “Prevenção das doenças infecto-contagiosas relacionadas com o consumo de drogas”).
Η επιδημία του HIV εξαπλώθηκε ταχέως στους ΧΕΝ στα νέα κράτη της ΕΕ στην περιοχή της Βαλτικής, μετά τις μαζικές επιδημίες στην Ανατολική Ευρώπη (EuroHIV, 2004) (βλέπε πλαίσιο «Ο ιός HIV και το AIDS στην Ανατολική Ευρώπη»). Ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών περιπτώσεων ανήλθε στο υψηλότερο επίπεδο στην Εσθονία και τη Λεττονία το 2001, και στη Λιθουανία το 2002, αλλά πιο πρόσφατα οι αριθμοί εμφάνισαν σημαντική πτώση. Το πρότυπο αυτό είναι χαρακτηριστικό της επιδημίας του HIV στους ΧΕΝ. Ο αριθμός αυξάνει καθώς η βασική ομάδα ΧΕΝ που διατρέχει τον υψηλότερο κίνδυνο προσβάλλεται στο σύνολό της σε σύντομο χρονικό διάστημα, οπότε η επίπτωση μειώνεται λόγω έλλειψης επιρρεπών ΧΕΝ και στη συνέχεια σταθεροποιείται σε ένα επίπεδο που εξαρτάται από τον αριθμό εμφάνισης νέων ΧΕΝ υψηλού κινδύνου. Ωστόσο, δεν μπορεί να αποκλεισθεί ο επιπλέον αντίκτυπος της αλλαγής συμπεριφοράς και, εάν ισχύει κάτι τέτοιο, αυτό μπορεί να είναι εν μέρει αποτέλεσμα συγκεκριμένων παρεμβάσεων (βλέπε «Πρόληψη λοιμωδών νοσημάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά»).
Als gevolg van omvangrijke epidemieën in Oost-Europa heeft de HIV-epidemie zich op grote schaal verspreidt onder ID’s in de nieuwe lidstaten in het Baltische gebied (EuroHIV, 2004) (zie het kader “HIV en aids in Oost-Europa”). Het percentage nieuw gediagnosticeerde gevallen piekte in 2001 in Estland en Letland en in 2002 in Litouwen, maar daarna zijn de percentages de afgelopen jaren drastisch gedaald. Dit is een typisch patroon voor HIV-epidemieën onder ID’s. Dit wordt veroorzaakt doordat de kern van de hoogste risicogroep ID’s in een korte periode geïnfecteerd wordt, waarna de incidentie afneemt omdat er te weinig risico-ID’s meer zijn en er een stabilisatiefase aanbreekt op een niveau dat afhankelijk is van de omvang van de “instroom” aan nieuwe ID’s met een hoog risico. Er kan echter niet uitgesloten worden dat gedragveranderingen hierbij ook een rol spelen. Als dat zo is, zou dit deels het resultaat kunnen zijn van specifieke interventies (zie “Preventie van infectieziekten ten gevolge van drugsgebruik”).
Onemocnění HIV se projevilo po masivní epidemii ve východní Evropě silným epidemickým rozšířením mezi injekčními uživateli drog v nových členských státech EU v pobaltském regionu (EuroHIV, 2004) (viz rámeček „HIV a AIDS ve východní Evropě“). Počet nově diagnostikovaných případů byl v Estonsku a Lotyšsku nejvyšší v roce 2001 a v Litvě v roce 2002, ale v poslední době dramaticky poklesl. Tento model je pro epidemie HIV mezi injekčními uživateli drog typický. Objeví se, protože se celá nejvíce ohrožená základní skupina injekčních uživatelů drog nakazí během krátké doby, poté frekvence výskytu poklesne kvůli nedostatku náchylných injekčních uživatelů drog, a pak se stabilizuje na úrovni, která závisí na míře, ve které se objevují noví vysoce ohrožení injekční uživatelé drog. Dodatečný účinek změny chování však nelze vyloučit a pokud k němu dojde, mohlo by to být zčásti výsledkem konkrétních zásahů (viz „Prevence infekčních onemocnění souvisejících s užíváním drog“).
Der har været en stærk epidemisk spredning af hiv blandt intravenøse stofbrugere i de nye EU-medlemsstater i Østersøregionen, efter omfattende epidemier i Østeuropa (EuroHIV, 2004) (se boks 'Hiv og aids i Østeuropa'). Antallet af nydiagnosticerede tilfælde toppede i Estland og Letland i 2001 og i Litauen i 2002, men er i den senere tid faldet drastisk. Dette mønster er typisk for hiv-epidemier blandt intravenøse stofbrugere. Det opstår, fordi den kernegruppe af intravenøse stofbrugere, der har størst risiko, alle bliver smittet inden for kort tid, hvorefter forekomsten falder, da der ikke er flere intravenøse stofbrugere, der kan smittes, og derpå stabiliserer sig på et niveau, som afhænger af, hvor mange nye intravenøse stofbrugere i højrisikogruppen der rekrutteres. En yderligere effekt som følge af ændret adfærd kan imidlertid heller ikke udelukkes, og hvis dette er tilfældet, kan det til dels være resultatet af specifikke foranstaltninger (se 'Forebyggelse af narkotikarelaterede smitsomme sygdomme').
HIV epideemia levib ulatuslikult süstivate narkomaanide hulgas ELi uutes liikmesriikides Balti mere piirkonnas, seda pärast massilisi epideemiaid Ida-Euroopas (EuroHIV, 2004) (vt „HIV ja AIDS Ida-Euroopas”). Uute diagnoositud juhtude arv jõudis Eestis ja Lätis haripunkti 2001. aastal ja Leedus 2002. aastal, kuid viimastel aastatel on see märgatavalt vähenenud. Selline muster on tavaline HIV epideemiate puhul süstivate narkomaanide hulgas. Arv suureneb, sest kõige suuremas ohus olevad uimastisüstijad nakatuvad kõik lühikese aja jooksul, pärast seda haigestumus väheneb, sest ei leidu süstivate narkomaane, kes oleks nakkusele vastuvõtlikud, ning saavutab siis püsiva taseme, mis sõltub uute ohustatud uimastisüstijate lisandumise tempost. Siiski ei saa lisategurina välistada käitumises toimunud muutusi ja kui see on tõepoolest nii, siis osaliselt võib see olla spetsiifiliste sekkumismeetmete tulemus (vt „Uimastitega seotud nakkushaiguste ennetamine”).
Itä-Euroopan laajojen epidemioiden jälkeen (ks. laatikko "Hiv ja aids Itä-Euroopassa") hiv-epidemia on levinnyt nopeasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa EU:n uusissa jäsenvaltioissa Baltiassa (EuroHIV, 2004). Uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi Virossa ja Latviassa huippuunsa vuonna 2001 ja Latviassa vuonna 2002, mutta niiden määrä on romahtanut viime aikoina. Tämä on tyypillistä hiv-epidemioille huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa. Se johtuu siitä, että suurimmassa riskissä oleva injektiokäyttäjien ydinryhmä saa tartunnan lyhyen ajan sisällä, minkä jälkeen uusien tartuntojen määrä laskee tartunnalle alttiiden injektiokäyttäjien vähetessä ja vakiintuu tasolle, joka riippuu uusien riskialttiiden injektiokäyttäjien ilmaantumisen tiheydestä. Vähenemiseen saattaa kuitenkin vaikuttaa myös käyttäytymisen muuttuminen, ja jos näin on, se saattaa olla osittain erityisten toimien tulosta (ks. "Huumeisiin liittyvien tartuntatautien ehkäisy").
A HIV erősen járványos terjedését figyelték meg a balti régió új tagállamainak injekciós kábítószer-használói között, amit Kelet-Európában tömeges járvány előzött meg (EuroHIV, 2004) (ld. a „HIV és AIDS Kelet-Európában” rovatot). Az újonnan diagnosztizált esetek száma Észtországban és Lettországban 2001-ben, Litvániában 2002-ben tetőzött, ezután viszont az arányok nemrégiben radikálisan csökkentek. Ez a HIV-járvány injekciós kábítószer-használók közötti terjedésének jellemző mintája. Azért keletkezik, mert rövid idő alatt a legnagyobb veszélynek kitett injekciós kábítószer-használók magjának minden tagja megfertőződik, ezután az újabb fogékony injekciós kábítószer-használók hiányában visszaesik, ezt követően pedig a nagy kockázatnak kitett új injekciós kábítószer-használók „toborzásának” arányától függő szinten stabilizálódik. Nem zárható ki azonban a viselkedés megváltozásának járulékos hatása, ami – ha érvényesül – részben a specifikus beavatkozások eredménye is lehet (ld. „A kábítószerrel összefüggő fertőző betegségek megelőzése”).
I kjølvannet av de massive epidemiene i Øst-Europa har HIV hatt en kraftig epidemisk spredning blant sprøytebrukere i de nye EU- medlemsstatene i Baltikum (EuroHIV, 2004) (se boks ”HIV og AIDS i Øst-Europa”). Antallet nye diagnostiserte tilfeller nådde en topp i Estland og Latvia i 2001 og i Litauen i 2002, men tallene har gått kraftig ned i den senere tid. Dette mønsteret er typisk for HIV-epidemier blant sprøytebrukere. En epidemi oppstår fordi alle i kjernegruppen av mest risikoutsatte sprøytebrukere smittes i løpet av kort tid, etterfulgt av en nedgang i antall nye tilfeller ettersom det ikke finnes flere risikoutsatte sprøytebrukere som kan smittes. Deretter stabiliseres antallet nye tilfeller på et nivå som avhenger av rekrutteringsraten for nye risikoutsatte sprøytebrukere. Imidlertid kan man ikke utelukke atferdsendring som en medvirkende årsak, og i så fall kan dette delvis tilbakeføres til spesifikke intervensjoner (se ”Forebygging av narkotikarelaterte smittsomme sykdommer”).
Po okresie wielkich epidemii zakażeń wirusem HIV w Europie Wschodniej (EuroHIV, 2004), wirus rozprzestrzenia się na skalę epidemii wśród osób zażywających narkotyki dożylnie z nowych Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego (patrz okienko „HIV i AIDS w Europie Wschodniej”). Wskaźniki nowo zdiagnozowanych przypadków osiągnęły szczytowe wartości w Estonii i na Łotwie w 2001 roku oraz na Litwie w 2002 roku, choć dane za bliższe okresy są już znacznie niższe. Jest to typowy schemat dla epidemii zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki. Epidemia wybucha, ponieważ cała grupa osób najwyższego ryzyka zażywających narkotyki dożylnie zaraża się w krótkim czasie, po czym rozmiary epidemii maleją z braku podatnych osób wstrzykujących narkotyki, a następnie stabilizuje się ona na poziomie, który uzależniony jest od szybkości wzrostu liczby nowych osób wysokiego ryzyka przyjmujących narkotyki drogą iniekcji. Nie można jednak wykluczyć dodatkowego efektu, jaki powoduje zmiana w zachowaniu, które, jeśli się potwierdzi, może być częściowo wynikiem konkretnych interwencji (patrz „Zapobieganie chorobom zakaźnym związanym z zażywaniem narkotyków”).
HIV ukázal prudké epidemické rozšírenie medzi IDU v nových členských štátoch EÚ pobaltského regiónu po rozsiahlych epidémiách vo východnej Európe (EuroHIV 2004) (pozri rámček „HIV a AIDS vo východnej Európe“). Výskyt novo diagnostikovaných prípadov dosiahol v Estónsku a Lotyšsku vrchol v roku 2001 a v Litve v roku 2002, ale neskôr ich počty dramaticky klesli. Tento model je charakteristický pre epidémie nákaz HIV medzi IDU. Vypukne, pretože sa celá hlavná skupina IDU s najvyšším rizikom nainfikuje v krátkom období, po ktorom nasleduje pokles výskytu, lebo niet vnímavých IDU a potom sa ustáli na úrovni, ktorá závisí od rýchlosti pribúdania nových, vysoko rizikových IDU. Dodatočný účinok zmeny správania však nemožno vylúčiť a ak nastane, môže byť čiastočne výsledkom špecifických opatrení (pozri „Prevencia infekčných chorôb súvisiacich s drogami“).
HIV se po množičnih epidemijah v vzhodni Evropi hitro širi med injicirajočimi uživalci drog v novih državah članicah baltske regije (EuroHIV, 2004) (glej polje "HIV in AIDS v vzhodni Evropi"). Stopnje novo ugotovljenih primerov so v Estoniji in Latviji dosegle vrh leta 2001, v Litvi pa leta 2002, vendar so v zadnjem času izredno padle. Ta vzorec je tipičen za epidemije HIV med injicirajočimi uživalci drog. Razlog za to je, da se je osrednja, najbolj ogrožena skupina injicirajočih uživalcev drog v zelo kratkem času okužila, potem pa je pojav okuženosti upadel zaradi pomanjkanja občutljivih injicirajočih uživalcev drog ter se je nato stabiliziral na stopnji, ki je odvisna od stopnje zelo ogroženih injicirajočih uživalcev drog, na novo vključenih v zdravljenje. Vendar ne moremo izključiti dodatnega vpliva vedenjskih sprememb in, če je to res, bi to lahko bilo delno posledica specifičnih intervencij (glej "Preprečevanje z drogo povezanih nalezljivih bolezni").
De kraftiga epidemierna i Östeuropa har medfört en epidemisk hiv-spridning bland injektionsmissbrukarna i EU:s nya medlemsstater i Östersjöregionen (EuroHIV, 2004) (se rutan ”Hiv och aids i Östeuropa”). Antalet nydiagnostiserade fall nådde en topp i Estland och Lettland år 2001 och i Litauen år 2002, men på senare tid har siffrorna minskat dramatiskt. Detta mönster är typiskt för hiv-epidemier bland injektionsmissbrukare. Mönstret uppstår eftersom den centrala högriskgruppen av injektionsmissbrukare smittas under en kort tidsperiod, vilket följs av att incidensen sjunker på grund av att det saknas mottagliga injektionsmissbrukare. Därefter stabiliseras incidensen på en nivå som avgörs av rekryteringstakten av nya injektionsmissbrukare som löper hög risk att smittas. Det går dock inte heller att bortse från effekten av de beteendeförändringar som delvis kan vara resultatet av enskilda insatser (se ”Prevention av narkotikarelaterade infektionssjukdomar”).
2002. un 2003. gadā HIV izplatība starp injicējamo narkotiku lietotājiem, galvenokārt tiem, kuri saņem ārstēšanu, uzrādīja plašas svārstības gan valstīs, gan valstu salīdzinājumā, un bija robežās no 0% Bulgārijā, Ungārijā, Slovēnijā un Slovākijā līdz maksimums 37,5 % (54/144) vienā no Itālijas pilsētām (2003, Bolzano – lietotāji, kas saņem ārstēšanu un atrodas cietumā) (120). Lielākie izplatības rādītāji nacionālajos paraugos (vairāk par 10% 2002.–2003. gadā) tika atklāti Itālijā, Latvijā un Portugālē (121); Spānijā dati par 2001. gadu norāda uz ļoti augstu izplatību, taču jaunāki dati nav pieejami (122).Par lielākajiem izplatības rādītājiem reģionālajos un vietējos paraugos (vairāk par 20% 2002.–2003. gadā) ziņoja Spānija, Itālija, Latvija un Polija (123), lai gan jaunākie dati nav pieejami no dažām valstīm un zonām ar augstu izplatību iepriekšējos gados. Latvijā un Polijā vietējie pētījumi liecina par neseno HIV pārnešanu, kam par pamatu ir ļoti augstā izplatība jauno injicētāju vidū (124). Polijas pētījumā šo neseno pārnešanu apstiprina izplatība 23% gadījumu no 127 jaunajiem injicētājiem (125).
  TendinÅ£e privind deces...  
Tendinţele din noile state membre sunt dificil de identificat din cauza volumul limitat de informaţii disponibile. Deşi există diferenţe de la o ţară la alta, informaţiile existente indică faptul că numărul deceselor legate de consumul de droguri a început să crească mai accentuat de la începutul până la mijlocul anilor 1990.
Identification of trends in the new Member States is difficult because of the limited information available. Although there are differences from country to country, the available information suggests that drug-related deaths started to increase more clearly in the early to mid-1990s. This is also supported by the increase in the proportion of victims younger than 25 years old that occurred between the mid-1990s and 1999–2000 in most of the countries supplying information (157). In the new Member States from which data are available, the number of victims younger than 25 increased substantially more than the total number from 1996 until very recently (Figure 21), supporting the view of a more recent epidemic. Since 2000, deaths due to illegal substances have stabilised or decreased in Bulgaria, the Czech Republic (158), Latvia (in 2003) and Hungary. Overall, a degree of stabilisation appears to have occurred in recent years, but this finding has to be considered with caution as the quality and coverage of reporting are still limited in many countries. The probable increase in heroin use that took place during the 1990s in many of the new Member States might have been compensated for by increases in the provision of treatment services in more recent years, or other factors, but it is difficult to predict the future trend (Figure 21).
L'identification de tendances est malaisée dans les nouveaux États membres en raison de la quantité limitée d'informations disponibles. Bien qu'il existe des différences entre les pays, les données disponibles donnent à penser que les décès liés à la drogue ont commencé à augmenter de manière plus évidente au cours de la première moitié des années 1990. Cette constatation est également corroborée par la hausse du nombre de victimes de moins de 25 ans survenue entre le milieu des années 1990 et 1999-2000 dans la plupart des pays ayant fourni des informations (157). Dans les nouveaux États membres pour lesquels des données sont disponibles, le nombre de victimes de moins de 25 ans a progressé nettement plus que le nombre total de victimes depuis 1996 jusqu'il y a peu (graphique 21), ce qui confirme l'idée d'une épidémie plus récente. Depuis 2000, les décès dus à la consommation de substances illicites se sont stabilisés ou ont diminué en Bulgarie, en République tchèque (158), en Lettonie (en 2003) et en Hongrie. Globalement, une certaine stabilisation semble s'être produite ces dernières années, mais cette conclusion doit être prise avec précaution étant donné que la qualité et la couverture des rapports sont encore limitées dans de nombreux pays. La hausse probable de la consommation d'héroïne qui a eu lieu durant les années 1990 dans de nombreux nouveaux États membres pourrait avoir été compensée par une augmentation de l'offre de traitement ces dernières années ou par d'autres facteurs, mais il est difficile de prévoir l'évolution de la tendance (graphique 21).
Aufgrund der begrenzten verfügbaren Informationen ist es schwierig, Tendenzen für die neuen Mitgliedstaaten zu ermitteln. Obwohl es Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern gibt, deuten die vorhandenen Informationen darauf hin, dass die Zahl der drogenbedingten Todesfälle Anfang bis Mitte der 90er Jahre stärker zu steigen begann. Dies wird auch durch den zwischen Mitte der 90er Jahre und 1999/2000 in den meisten Ländern, die Informationen zur Verfügung gestellt haben, beobachteten Anstieg des Anteils der Opfer im Alter von unter 25 Jahren untermauert (157). In den neuen Mitgliedstaaten, für die Daten verfügbar sind, ist die Zahl der Opfer im Alter unter 25 Jahren im Zeitraum von 1996 bis vor kurzem wesentlich stärker gestiegen als die Zahl der drogenbedingten Todesfälle insgesamt (Abbildung 21), was die These einer vor kurzem stattgefundenen Epidemie untermauert. Seit dem Jahr 2000 ist die Zahl der Todesfälle durch illegale Substanzen in Bulgarien, der Tschechischen Republik (158), Lettland (2003) und Ungarn stabil geblieben oder gesunken. Insgesamt scheint in den letzten Jahren eine gewisse Stabilisierung eingetreten zu sein. Diese Schlussfolgerung ist jedoch mit Vorsicht zu betrachten, da Qualität und Abdeckung der Berichte in vielen Ländern noch immer begrenzt sind. Der Anstieg des Heroinkonsums, der wahrscheinlich in den 90er Jahren in vielen neuen Mitgliedstaaten stattgefunden hat, wurde unter Umständen durch die zunehmende Bereitstellung von Behandlungsdiensten in jüngster Zeit oder durch andere Faktoren kompensiert. Eine künftige Tendenz ist jedoch nur schwer zu ermitteln (Abbildung 21).
La determinación de tendencias en los nuevos Estados miembros es difícil porque la información disponible es limitada. Aunque existen diferencias de un país a otro, la información disponible indica que las muertes relacionadas con el consumo de drogas empezaron a aumentar de forma clara entre principios y mediados de la década de 1990. Esta idea también se ve apoyada por el aumento del porcentaje de víctimas menores de 25 años que se produjo entre mediados de la década de 1990 y el periodo de 1999-2000 en la mayoría de países que han facilitado información (157). En los nuevos Estados miembros que han facilitado datos, el número de víctimas menores de 25 años aumentó bastante más que el total desde 1996 hasta hace muy poco (gráfico 21), lo que refuerza la tesis de una epidemia más reciente. Desde 2000, el número de muertes por consumo de sustancias ilegales se ha estabilizado o ha disminuido en Bulgaria, la República Checa (158), Letonia (en 2003) y Hungría. En general, en los últimos años parece haberse producido cierto grado de estabilización, aunque esta conclusión debe tomarse con precaución, ya que la calidad y la cobertura de la información todavía son limitadas en muchos países. El probable aumento del consumo de heroína que tuvo lugar durante la década de 1990 en muchos de los nuevos Estados miembros podría haberse visto compensado por el aumento de los servicios de tratamiento en los últimos años, o por otros factores, pero es difícil predecir las tendencias futuras (gráfico 21).
L’individuazione di un andamento nei nuovi Stati membri è difficile per via delle scarse informazioni disponibili. Nonostante le differenze riscontrate da paese a paese, le informazioni a portata di mano suggeriscono che i decessi correlati al consumo di stupefacenti hanno iniziato ad aumentare in maniera più spiccata all’inizio e fino alla fine degli anni Novanta. Questo andamento è stato anche affiancato dall’aumento della percentuale di vittime tra i giovani di età inferiore ai 25 anni riscontrato tra la metà degli anni Novanta e il biennio 1999-2000 nella maggior parte dei paesi che hanno fornito informazioni (157). Nei nuovi Stati membri che hanno inviato informazioni il numero di vittime di età inferiore ai 25 anni è aumentato molto più del numero complessivo a partire dal 1996 e fino agli anni recenti (Grafico 21), un fatto questo che fa pensare a un’epidemia recente. Dal 2000 i decessi dovuti all’abuso di sostanze illecite si sono stabilizzati o sono diminuiti in Bulgaria, Repubblica ceca (158), Lettonia (nel 2003) e Ungheria. In totale sembra potersi notare negli ultimi anni un certo grado di stabilizzazione, anche se si tratta di un dato da considerare con una certa cautela, visto che la qualità e la portata delle informazioni sono ancora limitate in molti paesi. Il probabile aumento del consumo di eroina occorso negli anni Novanta in numerosi nuovi Stati membri potrebbe essere stato compensato dall’aumento dei servizi terapeutici osservato più di recente o da altri fattori; rimane tuttavia difficile prevedere l’andamento futuro (Grafico 21).
É difícil identificar tendências nos novos Estados-Membros devido às poucas informações disponíveis. Embora existam diferenças entre os países, os dados disponíveis sugerem que as mortes relacionadas com o consumo de droga começaram a aumentar mais claramente na primeira metade da década de 1990. Esta conclusão também é apoiada pelo aumento da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade entre meados da década de 1990 e os anos de 1999–2000, na maioria dos países que forneceram informações (157). Nos novos Estados-Membros com dados disponíveis, o número de vítimas com menos de 25 anos aumentou substancialmente mais do que o número total a partir de 1996 e até há muito pouco tempo (Figura 21), o que corrobora a ideia de que existe uma epidemia mais recente. A partir de 2000, as mortes devidas ao consumo de substâncias ilegais estabilizaram ou diminuíram na Bulgária, República Checa (158), Letónia (em 2003) e Hungria. De um modo geral, parece ter-se verificado alguma estabilização nos últimos anos, mas esta conclusão deve ser considerada com cuidado, pois a qualidade e a cobertura dos sistemas de informação ainda são limitadas em muitos países. O aumento provável do consumo de heroína que teve lugar na década de 1990 em muitos dos novos Estados-Membros pode ter sido compensado pelo aumento da oferta de serviços de tratamento nos últimos anos, ou por outros factores, mas é difícil prever as tendências futuras (Figura 21).
Ο εντοπισμός τάσεων στα νέα κράτη μέλη είναι δύσκολος λόγω των λιγοστών διαθέσιμων πληροφοριών. Μολονότι υπάρχουν διαφορές από χώρα σε χώρα, οι διαθέσιμες πληροφορίες υποδηλώνουν ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι άρχισαν να εμφανίζουν σαφέστερη αύξηση στο διάστημα από τις αρχές έως τα μέσα της δεκαετίας του 1990. Η διαπίστωση αυτή υποστηρίζεται επίσης από την αύξηση του ποσοστού θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών στο διάστημα από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 έως το 1999–2000 στις περισσότερες από τις χώρες που παρείχαν πληροφορίες (157). Στα νέα κράτη μέλη όπου υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, ο αριθμός των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών αυξήθηκε σημαντικά περισσότερο από τον συνολικό αριθμό των θυμάτων από το 1996 έως πολύ πρόσφατα (διάγραμμα 21), γεγονός που υποστηρίζει την άποψη σχετικά με μια πιο πρόσφατη επιδημία. Από το 2000, οι οφειλόμενοι σε παράνομες ουσίες θάνατοι σταθεροποιήθηκαν ή μειώθηκαν στη Βουλγαρία, την Τσεχική Δημοκρατία (158), τη Λεττονία (το 2003) και την Ουγγαρία. Γενικά, τα τελευταία χρόνια φαίνεται να παρατηρείται κάποια σταθεροποίηση, αλλά η διαπίστωση αυτή πρέπει να εξετάζεται με προσοχή, καθώς η ποιότητα και κάλυψη των αναφορών παραμένουν περιορισμένες σε πολλές χώρες. Η πιθανή αύξηση της χρήσης ηρωίνης κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 σε πολλά νέα κράτη μέλη ενδέχεται να αντισταθμίσθηκε με αυξήσεις στην παροχή θεραπευτικών υπηρεσιών τα τελευταία χρόνια ή άλλους παράγοντες, αλλά είναι δύσκολο να προβλεφθεί η μελλοντική τάση (διάγραμμα 21).
Het signaleren van trends in de nieuwe lidstaten is niet eenvoudig vanwege de beperkte hoeveelheid beschikbare informatie. Ondanks verschillen tussen landen blijkt uit de aanwezige informatie dat het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik vanaf 1990-1991 tot het midden van de jaren negentig duidelijk is gestegen. Dit wordt ook bevestigd door de toename van het percentage slachtoffers jonger dan 25 jaar vanaf het midden van de jaren negentig tot 1999-2000 in de meeste landen die informatie hebben verstrekt (157). In de nieuwe lidstaten die over de benodigde gegevens beschikken, is het aantal slachtoffers onder de 25 jaar aanzienlijk meer gestegen dan het totale aantal slachtoffers sinds 1996 (figuur 21), wat op een meer recente epidemie zou kunnen duiden. Sinds 2000 is het aantal sterfgevallen als gevolg van illegale stoffen in Bulgarije, Tsjechië (158), Letland (in 2003) en Hongarije gestabiliseerd of gedaald. In het algemeen lijkt er de afgelopen jaren sprake te zijn van een bepaalde mate van stabilisatie, maar die conclusie moet met het nodige voorbehoud worden getrokken omdat de kwaliteit en dekking van de rapportage in veel landen nog steeds beperkt is. De toename van het heroïnegebruik die zich waarschijnlijk in de jaren negentig in veel van de nieuwe lidstaten heeft afgespeeld, zou tot staan gebracht kunnen zijn door het grotere behandelaanbod in de afgelopen jaren of door andere factoren, maar het is moeilijk om de toekomstige trend op dit punt te voorspellen (figuur 21).
Stanovení trendů v nových členských státech je obtížné kvůli omezeným informacím, které jsou k dispozici. Ačkoli v jednotlivých zemích existují rozdíly, dostupné informace naznačují, že úmrtí související s drogami začala zřetelněji stoupat na počátku až v polovině 90. let 20. století. To je také doloženo nárůstem v podílu obětí mladších 25 let, ke kterému došlo mezi polovinou 90. let 20. století a obdobím 1999–2000 ve většině zemí poskytujících informace (157). V nových členských státech, ze kterých jsou údaje k dispozici, se počet obětí mladších 25 let zvýšil podstatně více než celkový počet od roku 1996 až do doby velmi nedávné (obr. 21), a potvrdil tak názor, že nedávno došlo k epidemii. Od roku 2000 se úmrtí v důsledku použití nelegálních látek stabilizovala nebo poklesla v Bulharsku, České republice (158), Lotyšsku (v roce 2003) a Maďarsku. Celkově se zdá, že v posledních letech došlo k určité stabilizaci, ale toto zjištění je třeba zvažovat s opatrností, protože kvalita a rozsah hlášení jsou dosud v mnoha zemích omezené. Pravděpodobný vzestup v užívání heroinu, ke kterému došlo během 90. let 20. století v mnoha nových členských státech, byl možná kompenzován v posledních letech zvýšením poskytování léčebných služeb nebo jinými faktory, avšak budoucí trend je obtížné předpovídat (obr. 21).
Det er vanskeligt at identificere tendenserne i de nye medlemsstater, da der kun foreligger begrænsede oplysninger. Selv om der er forskelle fra land til land, tyder de tilgængelige oplysninger på, at de narkotikarelaterede dødsfald begyndte at stige mere klart i begyndelsen og midten af 1990'erne. Dette støttes også af den stigning i andelen af ofre under 25 år, der fandt sted mellem midten af 1990'erne og 1999–2000 i de fleste lande, der har fremlagt oplysninger (157). I de nye medlemsstater, for hvilke der foreligger data, steg antallet af ofre under 25 år betydeligt mere end det samlede antal fra 1996 og indtil for ganske nylig (figur 21), hvilket støtter antagelsen af, at der har været tale om en nyere epidemi. Siden 2000 har antallet af dødsfald som følge af illegale stoffer stabiliseret sig eller er faldet i Bulgarien, Tjekkiet (158), Letland (i 2003) og Ungarn. Generelt synes der at have været tale om en vis stabilisering i de senere år, men denne konstatering skal tages med forbehold, da kvaliteten og dækningen af indberetningerne stadig er begrænset i mange lande. Den sandsynlige stigning i brugen af heroin, der fandt sted i 1990'erne i mange af de nye medlemsstater, kan være blevet opvejet af udvidelser af behandlingstilbuddene i de senere år eller af andre faktorer, men det er vanskeligt at forudsige den fremtidige tendens (figur 21).
Uute liikmesriikide suundumuste väljaselgitamine on keeruline, sest kättesaadava teabe hulk on piiratud. Kuigi riigiti esineb erinevusi, näitavad olemasolevad andmed, et 1990ndate aastate alguses ja keskpaigas hakkas uimastitega seotud surmade arv selgelt suurenema. Seda arvamust toetab ka alla 25aastaste ohvrite osakaalu suurenemine, mis toimus ajavahemikul 1990ndate aastate keskpaigast kuni aastateni 1999–2000 enamikus andmeid esitanud riikides (157). Uutes liikmesriikides, mille kohta on andmed kättesaadavad, suurenes 1996. aastast kuni viimase ajani alla 25aastaste ohvrite arv oluliselt rohkem kui ohvrite koguarv (joonis 21), mis toetab arvamust, et hiljuti on toimunud epideemia. Alates 2000. aastast on ebaseaduslike ainetega seotud surmajuhtumite arv stabiliseerunud või vähenenud Bulgaarias, Tšehhi Vabariigis (158), Lätis (2003. aastal) ja Ungaris. Üldiselt tundub, et viimastel aastatel on toimunud stabiliseerumine, kuid sellesse järeldusse tuleb suhtuda ettevaatusega, sest paljudes riikides on andmete esitamise kvaliteet ja katvus siiani piiratud. Heroiinitarbimise tõenäolist suurenemist 1990ndatel aastatel paljudes uutes liikmesriikides võidi kompenseerida raviteenuste pakkumise suurendamisega hilisematel aastatel või muude teguritega, kuid tulevikusuundumuste prognoosimine on keeruline (joonis 21).
Uusissa jäsenvaltioissa on vaikea tunnistaa suuntauksia, koska niistä on saatavilla tietoja vain rajallisesti. Vaikka maiden välillä onkin eroja, saatavilla olevat tiedot viittaavat siihen, että huumekuolemat alkoivat lisääntyä entistä selkeämmin 1990-luvun puolivälissä. Tätä tukee se, että alle 25‑vuotiaiden uhrien osuus kasvoi 1990‑luvun puolivälin ja vuosien 1990–2000 välisenä aikana useimmissa tietoja toimittaneista maista (157). Niissä uusissa jäsenvaltioissa, joista tietoja on saatavilla, alle 25‑vuotiaiden uhrien määrä on kasvanut vuodesta 1996 aivan viime aikoihin asti merkittävästi enemmän kuin uhrien kokonaismäärä (kaavio 21), mikä tukee näkemystä tuoreesta epidemiasta. Laittomista aineista johtuvat kuolemat ovat vuodesta 2000 lähtien vakiintuneet tietylle tasolle tai vähentyneet Bulgariassa, Tšekissä (158), Latviassa (vuonna 2003) ja Unkarissa. Tilanne vaikuttaa yleisesti ottaen vakiintuneen viime vuosina, mutta tähän tietoon on suhtauduttava varoen, sillä raportoinnin laatu ja kattavuus ovat useissa maissa vielä puutteellisia. Useissa uusissa jäsenvaltioissa 1990‑luvulla todennäköisesti tapahtunut heroiinin käytön lisääntyminen on saattanut tasapainottua hoitopalvelujen tarjonnan lisääntymisellä viime vuosina tai muilla tekijöillä, mutta tulevaa suuntausta on vaikea ennustaa (kaavio 21).
Az új tagállamokra jellemző tendenciákat a rendelkezésre álló információ korlátozottsága miatt nehéz pontosan meghatározni. Bár az egyes országok között fel lehet fedezni különbségeket, a rendelkezésre álló információ azt jelzi, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma az 1990-es évek közepén indult határozottabb növekedésnek. Ezt támasztja alá a 25 évesnél fiatalabb áldozatok arányának növekedése is, ami a legtöbb adatszolgáltató országban az 1990-es évek közepe és 1999–2000 között ment végbe(157). Az adatokat szolgáltató új tagállamokban 1996-tól az egészen közelmúltig a 25 évesnél fiatalabb áldozatok száma sokkal nagyobb mértékben nőtt, mint az összes áldozaté (Figure 21), ami igazolja a közelmúltban lezajlott járványszerű terjedés elméletét. A tiltott anyagok miatti halálozás 2000 óta stabilizálódott vagy csökkent Bulgáriában, Csehországban(158), Lettországban (2003-ban) és Magyarországon. Az elmúlt években a helyzet összességében bizonyos mértékben stabilizálódni látszik, de ezzel a megállapítással óvatosan kell bánni, mivel a jelentéstétel minősége és hatóköre sok országban még mindig korlátozott. A heroinhasználat feltételezhető növekedését, ami az 1990-es években az új tagállamok közül sokban valószínűleg lezajlott, a legutóbbi években kiegyenlíthette a kezelési szolgáltatások biztosításának növelése vagy más tényezők, mégis nehéz megjósolni az ezután várható tendenciákat (Figure 21).
Det er vanskelig å identifisere trender i de nye medlemsstatene på grunn av den begrensede informasjonen som foreligger. Selv om det er forskjeller landene imellom, tyder tilgjengelig informasjon på en tydelig økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i første halvdel av 1990-tallet. Dette underbygges også av økningen i andelen ofre under 25 år i siste halvdel av 1990-tallet fram til 1999-2000 i de fleste landene som la fram informasjon (157). I de av de nye medlemsstatene som har lagt fram data, økte antallet ofre under 25 betraktelig mer enn det totale antallet fra 1995 og inntil ganske nylig (figur 21), noe som understøtter inntrykket av en epidemi i den senere tid. Etter 2000 har antallet dødsfall som skyldes illegale rusmidler stabilisert seg eller gått ned i Bulgaria, Den tsjekkiske republikk (158), Latvia (i 2003) og Ungarn. Generelt sett synes det å ha vært en viss grad av stabilisering i de senere år, men dette resultatet må betraktes med forsiktighet ettersom rapporteringens kvalitet og dekning fremdeles er begrenset i mange land. Den mulige økningen i heroinbruk som fant sted på 1990-tallet i mange av de nye medlemsstatene, kan ha blitt kompensert av en økning i tilbudet av behandlingstjenester i de senere år, eller skyldes andre faktorer, men det er vanskelig å forutse en framtidig trend (figur 21).
Określenie trendów dla nowych Państw Członkowskich jest trudne z uwagi na ograniczoną dostępność danych. Choć między poszczególnymi państwami istnieją różnice, dostępne dane sugerują, że liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków zaczęła się wyraźniej zwiększać w pierwszej połowie lat 90-tych. Teza ta poparta jest także wzrostem odsetka ofiar poniżej 25 roku życia, który odnotowano od połowy lat 90-tych do okresu 1999-2000 w przypadku większości krajów przekazujących informacje (157). W nowych Państwach Członkowskich, w których dostępne są dane, liczba ofiar poniżej 25 roku życia jest znacznie wyższa niż całkowita liczba ofiar odnotowana od roku 1996 do bardzo niedawna (Wykres 21), wspierając twierdzenia o niedawnej epidemii. Od roku 2000 liczba zgonów spowodowanych przez substancje nielegalne ustabilizowała się bądź zmalała w Bułgarii, Republice Czeskiej (158), na Łotwie (w roku 2003) i na Węgrzech. Generalnie w ostatnich latach zdaje się występować pewien stopień stabilizacji, jednak do takiego wniosku należy podchodzić z ostrożnością, gdyż jakość i zakres sprawozdawania są w wielu państwach nadal ograniczone. Prawdopodobny wzrost spożywania heroiny, który nastąpił w latach 90-tych w wielu nowych Państwach Członkowskich, mógł zostać zrównoważony przez zwiększenie dostępności usług leczniczych w ostatnich latach lub przez inne czynniki. Trudno jest jednak przewidzieć trend na przyszłość (Wykres 21).
Určiť trendy v nových členských štátoch je ťažké, pretože sú k dispozícii obmedzené informácie. Hoci v jednotlivých krajinách sú rozdiely, dostupné informácie naznačujú, že počty úmrtí súvisiacich s drogami začali zreteľnejšie stúpať v prvej polovici deväťdesiatych rokov. Nasvedčuje tomu aj zvýšenie podielu obetí do 25 rokov veku, ku ktorému došlo od polovice deväťdesiatych rokov do roku 1999 – 2000 vo väčšine krajín, ktoré informácie poskytli (157). V nových členských štátoch, z ktorých sú údaje k dispozícii, vzrástol počet obetí mladších ako 25 rokov podstatne viac, než celkový počet od roku 1996 dosiaľ (obrázok 21), čo podporuje domnienku o najnovšej epidémii. Od roku 2000 sa počty úmrtí zapríčinených nelegálnymi látkami stabilizovali alebo klesli v Bulharsku, Českej republike (158), Lotyšsku (v roku 2003) a Maďarsku. Celkovo sa zdá, že v ostatných rokoch nastal určitý stupeň stabilizácie, ale toto konštatovanie treba brať opatrne, pretože kvalita a rozsah správ sú stále v mnohých krajinách obmedzené. Pravdepodobné zvýšenie užívania heroínu, ku ktorému došlo v deväťdesiatych rokoch vo viacerých z nových členských štátov by sa mohlo vyrovnávať s pribúdajúcimi opatreniami liečebných služieb v ostatných rokoch alebo inými faktormi, ale ťažko predpovedať budúci trend (obrázok 21).
Prepoznavanje trendov v novih državah članicah je težko zaradi omejenih razpoložljivih informacij. Čeprav med državami obstajajo razlike, razpoložljive informacije kažejo, da se je število z drogo povezanih smrtnih primerov začelo bolj opazno povečevati v začetku devetdesetih. To ugotovitev podpira tudi povečanje deleža žrtev, mlajših od 25 let, od sredine devetdesetih do let 1999–2000 v večini držav, ki so poslale podatke (157). V novih državah članicah, iz katerih so na voljo podatki, se je število žrtev, mlajših od 25 let, povečalo veliko bolj kot skupno število žrtev od leta 1996 do pred kratkim (prikaz 21), kar podpira mnenje o nedavni epidemiji. Od leta 2000 se je število smrtnih primerov zaradi prepovedanih drog stabiliziralo ali zmanjšalo v Bolgariji, na Češkem (158), v Latviji (leta 2003) in na Madžarskem. Na splošno se zdi, da se je položaj v zadnjih letih nekoliko stabiliziral, vendar je treba to ugotovitev obravnavati previdno, saj sta kakovost in pokritost poročanja v mnogih državah še vedno omejeni. Verjetno povečanje uživanja heroina v devetdesetih v številnih novih državah članicah bi lahko nadomestili s povečanjem zagotavljanja zdravljenja v zadnjih letih ali drugimi dejavniki, vendar je težko predvideti prihodnji trend (prikaz 21).
Eftersom det endast finns begränsat med information tillgänglig är det svårt att urskilja trender i de nya medlemsstaterna. Även om det finns skillnader från land till land tyder den tillgängliga informationen på att de narkotikarelaterade dödsfallen började öka mer markant i början och mitten av 1990-talet. Något som också talar för detta är att andelen offer som är yngre än 25 ökade i mitten av 1990-talet och 1999–2000 i de flesta av de länder som redovisat information(157). I de nya medlemsstater som redovisat uppgifter ökade antalet offer som är yngre än 25 avsevärt mycket mer än det sammanlagda antalet från 1996 fram till för en kort tid sedan (figur 21), vilket stöder tesen att det rör sig om en ny spridning. Sedan år 2000 har antalet dödsfall orsakade av olagliga ämnen stabiliserats eller minskat i Bulgarien, Tjeckien(158), Lettland (år 2003) och Ungern. Totalt sett tycks det ha skett en viss stabilisering de senaste åren, men dessa uppgifter måste tolkas med försiktighet eftersom rapporteringens kvalitet och täckning fortfarande är begränsade i många länder. Den ökning av heroinmissbruket som troligen skedde under 1990-talet i många av de nya medlemsstaterna kan ha kompenserats av att tillgången på behandling har förbättrats under senare år, eller av andra faktorer, men det är svårt att förutse framtida trender (figur 21).
Noteikt tendences jaunajās dalībvalstīs ir grūti dēļ ierobežotās pieejamās informācijas. Lai arī pastāv atšķirības valstu starpā, pieejamā informācija liecina, ka ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits ir sācis skaidrāk pieaugt deviņdesmito gadu vidū. Šādu secinājumu apstiprina arī par 25 gadiem jaunāku upuru proporcionālā skaita pieaugums deviņdesmito gadu vidū un laikā no 1999. līdz 2000. gadam lielākajā daļā valstu, kuras ir sniegušas informāciju (157). Jaunajās dalībvalstīs, par kurām ir pieejama informācija, par 25 gadiem jaunāku upuru skaits pieauga straujāk par kopējo pieaugumu no 1996. gada līdz pat nesenai pagātnei ( 21. attēls), apstiprinot uzskatu par nesenu epidēmiju. Kopš 2000. gada nelegālo vielu lietošanas izraisīto nāves gadījumu skaits ir stabilizējies vai samazinājies Bulgārijā, Čehijas Republikā (158), Latvijā (2003. gadā) un Ungārijā. Kopumā pēdējo gadu laikā ir notikusi zināma situācijas stabilizēšanās, taču šis secinājums ir jāizdara ar piesardzību, jo atskaišu kvalitāte un iekļautie dati vēl joprojām ir ierobežoti daudzās valstīs. Iespējamo heroīna lietošanas pieaugumu, kas notika daudzās no jaunajām dalībvalstīm deviņdesmitos gados, varētu kompensēt ārstēšanās pakalpojumu nodrošinājuma pieaugums pēdējo gadu laikā, un arī citi faktori, taču ir grūti prognozēt nākotnes tendences ( 21. attēls).