|
|
En någorlunda neutral inställning till klassificering är det paradigmatiska tillvägagångssättet. Det fungerar oberoende av referent, definitioner, etymologi och observation, helt enkelt genom att testa vilka ord som kan ersätta varandra i samma sammanhang. Exempelvis sammanhanget hon satte sig på en .... hjälper till att klassificera stol , soffa , pall , fåtölj , bänk som en liknande typ av sak (sittmöbler). Och det kan mycket väl vara mycket lättare att förklara vad en stol är genom att notera dess syfte (att sitta på) istället för att ge en exakt definition (hur många ben? om några alls?). Inte desto mindre har varje kultur har en idé om det typiska "sittverktyget", oavsett om det är en stol eller en tatami-matta, och andra "sittbara" föremål beskrivs genom att ange hur de skiljer sig från en vanlig stol. Varför? Det finns belägg från experimentell psykologi för att människor strukturerar sitt semantiska landskap genom att bunta ihop begreppen kring så kallade semantiska prototyper. Om du ber någon att nämna ett verktyg , blir det en hammare i mycket hög procent av fallen, för musikinstrument blir det fiol , och för tal blir det 7... men det är inte telepati, eller svart magi . Nej, det är bara semantisk effektivitet, eftersom det är lättare att urskilja än att definiera. Barn börjar med prototyper som hund och äpple, för att sedan ta reda på vad djur och frukter innebär genom lärande, utifrån användning, oavsett om konceptet X är närmare hund eller äpple. Vilket är anledningen till att katter för många barn under en period är hundar (söta och lurviga), och tomater är äpplen (runda och röda).
|
