|
Adını anmaya değer her din, inananlarının, zihinleri üzerinde hakimiyet kazanmaları ve kalp temizliğine sahip olmaları için ahlaki, etik bir yaşam sürmelerini ister. Bir gelenek bize şöyle der: "Komşunuzu sevin.", diğeri "Selamün aleyküm" der, "Barış üzerinize olsun."
|
|
Toute religion digne de ce nom appelle ses disciples à avoir une conduite de vie morale et éthique, pour pouvoir atteindre la maîtrise de l'esprit et cultiver la pureté du cœur. Une tradition nous dit, "Aime ton prochain" ; une autre nous dit Salam walekum - "puisse la paix être avec toi" ; une autre dit encore, Bhavatu sabbamangalam or Sarve bhavantu sukhinah "que tout les êtres puissent être heureux." Que ce soit la Bible, le Coran ou la Gîta, les écritures appellent à la paix et la concorde. De Mahavir à Jésus, tous les grands fondateurs des religions ont incarné un idéal de tolérance et de paix. Et pourtant, notre monde a été souvent conduit par des conflits religieux ou sectaires, voire même des guerres, parce que nous donnons de l'importance uniquement à l'enveloppe extérieure de la religion et négligeons son essence. Le résultat est que l’esprit manque d'amour et de compassion.
|
|
Jede Religion, die diesen Namen verdient, erwartet von denen, die ihr folgen, dass sie einen moralischen und ethischen Lebenswandel führen, dass sie Herrschaft über ihren Geist gewinnen und Reinheit des Herzens entwickeln. Eine Tradition sagt uns „Liebe Deinen Nachbarn“, eine andere sagt Salaam walekum – "Möge Frieden mit Dir sein", wieder eine andere sagt Bhavatu sabba mangalam oder Sarve bhavantu sukhinah – "Mögen alle Wesen glücklich sein“. Ob es nun die Bibel, der Koran oder die Gita ist, die Schriften rufen zu Frieden und Freundschaft auf. Von Mahavir zu Jesus sind alle großen Begründer von Religionen Ideale von Toleranz und Frieden gewesen. Dennoch ist unsere Welt oft getrieben von religiösem und spirituellem Streit und Unfrieden, oder sogar Krieg – weil wir nur der äußeren Hülle der Religion Wichtigkeit geben und ihre Essenz ignorieren. Das Resultat ist ein Fehlen von Liebe und Mitgefühl im Geist.
|
|
Toda religión que se precie de tal alienta a sus seguidores a seguir un modo de vida ético y moral, a alcanzar el dominio sobre la mente y a cultivar la pureza de corazón. Una tradición nos dice, “Ama a tus semejantes”; otra dice, Salaam walekum - “Que la paz esté contigo”; y aún otra dice, Bhavatu sabbamangalam o Sarve bhavantu sukhinah - “Que todos los seres sean felices”. Llámese la Biblia, el Corán o el Gita, todas las escrituras hacen un llamado por la paz y la armonía. De Mahavir a Jesús, todos los grandes fundadores de religiones han sido ideales de paz y tolerancia. Sin embargo, nuestro mundo a menudo gobernado por luchas sectarias y religiosas, o hasta por la guerra – porque sólo damos importancia a la carcasa externa de la religión, descuidando su esencia. El resultado es la falta de amor y compasión a nivel de la mente.
|
|
Ogni religione degna di questo nome si appella ai propri fedeli affinché essi si attengano a uno stile di vita morale ed etico, affinché possano conquistare la padronanza della mente e coltivare la purezza del cuore. Una tradizione ci dice, “Ama il tuo prossimo”; un'altra dice, Salaam walekum- “Possa la pace essere con te”; e ancora un'altra dice, Bhavatu sabba mangalam oppure Sarve bhavantu sukhinah - “Possano tutti gli esseri essere felici” Sia che si tratti delle Bibbia, del Corano o della Gita, le scritture richiamano alla pace e alla concordia. Da Mahavir a Gesù, tutti i grandi fondatori di religioni hanno avuto ideali di tolleranza e di pace. Eppure la nostra mente è guidata da conflitti religiosi e settari, o anche dalla guerra – perché diamo importanza solo all'involucro esterno della religione e trascuriamo la sua essenza. Il risultato è una mancanza di amore e di compassione nella mente.
|
|
すべての宗教は、道徳的で倫理的な生活を送ること、自らが自身の心の主となり、心の純粋さを養うよう信者たちに説いています。ある宗教では『汝の隣人を愛せよ』と説き、他の宗教では『あなたがたに平和がありますように(Salaam walekum)』、あるいは『生きとし生けるものが幸せでありますように(Bhavatu sabbamangalam または Sarve bhavantu sukhinah)』と説いています。聖書やコーラン、ギーターに関係なく、すべての教典は平和と友好を説いているのです。マハーヴィーラやキリストなどの素晴らしい教祖たちは、みな寛容と平和の理念を説きました。にも関わらず、世界では今も宗教や宗派による争い、さらには戦争が起こっています。これは宗教の外面的な要素だけを重視して、その本質を無視しているためです。その結果、愛や慈悲の心が失われてしまうのです。
|
|
هر دینی که شایسته عنوان دین باشد، از پیروانش می خواهد که زندگی و سلوک اخلاقی و معنوی و همچنین کوشش برای دستیابی به تسلط بر ذهن و پاکسازی قلب را در پیش بگیرند. یک سنت به ما می گوید، " همسایه ات را دوست داشته باش"؛ دیگری می گوید: "سلام علیکم؛ یعنی صلح و سلامت نثار شما باد " باز هم دیگری می گوید: " sabbamangalam Bhavatu یا Sarve bhavantu sukhinah " یعنی باشد که همه موجودات شاد باشند" در انجیل، قرآن، گیتا و یا هر کتاب مقدسی، دعوت به صلح و دوستی شده است. از مهاویر ( مؤسس مکتب جین) تا عیسی مسیح، تمام بنیانگذاران ادیان بزرگ، الگو های مدارا و صلح بوده اند. با این حال، جهان ما اغلب به سمت کشمکش های مذهبی و فرقه ای و حتی جنگ های خونین ناشی از آن، رانده شده است. زیرا ما تنها به پوسته بیرونی دین اهمیت قائل هستیم و از جوهر و ذات اصلی دین غفلت ورزیده ایم. نتیجه این وضعیت، فقدان عشق و شفقت است.
|
|
Každé náboženství hodné toho jména nabádá své stoupence k morálnímu způsobu života, k získání vlády nad svou myslí a k pěstování čistoty srdce. Jedna tradice nám říká: „Miluj bližního svého“; jiná říká: „Salaam walekum – ať tě provází pokoj“; další zase říká: „Bhavatu sabbamangalam nebo Sarve bhavantu sukhinah – Kéž jsou všechny bytosti šťastné.“ Ať je to v Bibli, Koránu nebo v Gítě, písma volají po míru a přátelství. Od Mahavíry k Ježíšovi, všichni slavní zakladatelé náboženství byly vzorem tolerance a míru. Přesto je náš svět často zmítán náboženskými a sektářskými sváry nebo dokonce válkami – protože klademe důraz pouze na svrchní obal náboženství a opomíjíme jeho podstatu. Výsledkem je nedostatek lásky a soucitu v mysli.
|
|
Every religion worthy of the name calls on its followers to live a moral and ethical way of life, to attain mastery over the mind and to cultivate purity of heart. One tradition tells us, "Love thy neighbor"; another says, Salaam walekum - "May peace be with you"; still another says, Bhavatu sabbamangalam or Sarve bhavantu sukhinah - "May all beings be happy." Whether it is the Bible, the Koran or the Gita, the scriptures call for peace and amity. From Mahavir to Jesus, all great founders of religions have been ideals of tolerance and peace. Yet our world is often driven by religious and sectarian strife, or even war - because we give importance only to the outer shell of religion and neglect its essence. The result is a lack oflove and compassion in the mind.
|
|
Minden, az elnevezését megérdemlő vallás arra buzdítja követőit, hogy folytassanak morális és etikus életet, uralják az elméjüket és ápolják szívük tisztaságát. Az egyik hagyomány azt mondja, „Szeresd felebarátodat”, a másik „Béke legyen veled,” megint másik, hogy „Legyen minden lény boldog”. Akár a Bibliáról, akár a Koránról vagy a Bhagavad Gitáról van szó, az írások békét és jóakaratot kívánnak. Mahavirtől Jézusig az összes nagy vallásalapító a türelem és a béke ideálja. Mégis világunkat gyakran vallásos és felekezeti viszály mozgatja, vagy éppenséggel háború, mivel csak a vallás külső héjának tulajdonítunk jelentőséget és elhanyagoljuk a lényeget. A következmény a szeretet és az együttérzés hiánya az elmében.
|
|
Setiap agama yang layak atas namanya, menyerukan pengikutnya untuk hidup dengan cara moral dan etis, untuk mencapai penguasaan pikiran dan mengembangkan pemurnian hati. Sebuah tradisi mengatakan "Cintai tetanggamu"; yang lain mengatakan, Salaam walekum - "Semoga kedamaian bersamamu"; yang lain lagi mengatakan, Bhavatu sabbamangalam atau Sarve bhavantu sukhinah - "Semoga semua makhluk berbahagia." Baik itu Alkitab, Al Quran atau Gita, kitab-kitab suci menyerukan perdamaian dan persahabatan. Mulai dari Mahavir sampai Yesus, semua penemu agama memiliki idealisme mengenai toleransi dan perdamaian. Tetapi dunia kita sering disetir oleh perselisihan agama dan sekterian, atau bahkan perang - karena kita hanya memberikan arti penting pada cangkang luar agama dan menelantarkan esensinya. Hasilnya adalah kurangnya cinta kasih dan welas asih dalam pikiran.
|
|
종교라고 이름 붙은 모든 종교들은 그 추종자들에게 도덕적인 삶을 살고, 마음 다스리는 법을 터득하고, 마음의 순수성을 계발할 것을 권장합니다. 한 전통은 말하기를, “Love thy neighbor - 네 이웃을 사랑하라”; 다른 전통은 말하기를, “Salaam Walekum – “평화가 함께 하기를”; 또 다른 전통은 말하기를, “Bhavatu Sabbamangalam 또는 Sarve bhavantu sukhinah – 모든 존재가 행복하기를”. 이와 같이 성경, 코란, 또는 기타 등 모든 경전은 평화와 친목을 추구합니다. 마하비르(자이나교 성자)에서 부터 예수까지, 모든 위대한 종교의 창시자들은 관용과 평화의 이상이 되어왔습니다. 그러나 세계는 종종 종교적 또는 종파적 싸움 또는 심지어는 전쟁에 의해 움직여왔습니다. 왜냐하면, 우리가 오직 종교의 겉치레에만 중요성을 부여하고 그 본질은 소홀히 한 결과, 마음속에 사랑과 자비가 결핍되어 있기 때문입니다.
|
|
Orice religie ce isi merita numele cere adeptilor sai sa duca un mod de viata moral si etic, sa obtina controlul mintii si sa cultive puritatea inimii. O traditie ne spune "iubeste-ti aproapele", alta spune, Salaam walekum - "Fii in pace"; alta, Bhavatu sabbamanglalam sau Sarve bhavatu sukhinah - "Fie ca toate fiintele sa fie fericite". Fie ca este vorba de Biblie, Coran sau Gita, scripturile cer pace si prietenie. De la Mahavir la Isus, toti marii fondatori de religii au fost idealuri de toleranta si pace. Totusi, lumea noastra este des condusa de conflicte sau chiar razboaie religioase sau sectare - pentru ca dam importanta doar stratului exterior al religiei si neglijam esenta sa. Rezultatul este o lipsa a dragostei si a compasiunii din minte.
|
|
Varje religion värd namnet uppmanar sina utövare att leva ett moraliskt och etiskt liv, att uppnå sinneskontroll och sträva efter ett rent hjärta. En tradition säger; "Älska din nästa" och en annan Salaam aleikum; "Må frid vara med dig", ytterligare en annan säger Bhavatu sabba mangalam eller Sarve bhavantu sukhinah; "Må alla varelser bli lyckliga". Vare sig det gäller Bibeln, Koranen eller Bhagavad Gita så uppmanar de till fred och vänskap. Alla stora religionsgrundare alltifrån Mahavir till Jesus har varit förebilder för fred och tolerans. Ändå är vår värld plågad av religions- och trosstrider eller till och med krig eftersom vi betonar religionens yttre skal och försummar dess kärna. Resultatet är brist på kärlek och medkänsla i människors hjärtan.
|
|
"આપણે કેવળ પોતાના ધર્મનું (સંપ્રદાયનું) સમ્માન કરીને બીજાના સંપ્રદાયોની નિંદા નહીં કરવી જોઈએ." આજે આ સંદેશનું બહુ મોટું મહત્વ છે. બીજાના સંપ્રદાયની નિંદા કરીને પોતાના સંપ્રદાયની સર્વોત્તમતા સિદ્ધ કરવામાં વ્યક્તિ માનવતાને માટે બહુ મોટી મુશ્કેલી ઉભી કરે છે. આગળ અશોક કહે છે, "આ ઉપરાંત અન્ય કારણસર બીજા સંપ્રદાયોનું સન્માન કરવું જોઈએ." દરેક સંપ્રદાયનો સાર મૈત્રી, કરુણા અને સદભાવના છે. આ સારને સમજીને આપણે દરેક ધર્મનું સન્માન કરવું જોઈએ. છાલ હંમેશા ભિન્ન હોય છે -- જુદાજુદા રીત-રીવાજ, કર્મકાંડ, અનુષ્ઠાન, ધારણાઓ વગેરે. એ બધાને લઈને ઝગડવાને બદલે એમની અંદરના સારને મહત્વ આપવું જોઈએ. અશોકના પ્રમાણે, "આમ કરવાથી આપણે પોતાના જ ધર્મની (સંપ્રદાયની) વૃધ્ધિ કરીએ છીએ અને બીજાના ધર્મોની પણ સેવા કરીએ છીએ. આનાથી વિપરીત વ્યવહાર કરવાથી આપણે પોતાના સંપ્રદાયની તો હાનિ કરીએ જ છીએ પણ એની સાથે બીજાના સંપ્રદાયની પણ.
|