|
|
De meesten van ons zijn door onze opvoeding gaan geloven dat we zonder een zeker wedstrijdelement allemaal dik, lui en gemiddeld worden. Ik dacht vroeger ook dat een beetje gezonde competitie best goed kon zijn, zolang het in het juiste perspectief bleef.
|
|
|
Most of us were raised to believe that without competition we would all become fat, lazy, and mediocre. And I used to think that competition could be healthy and fun if we kept it in perspective. But there is no such thing as ‘healthy’ competition. In a competitive culture, a child is told that it isn’t enough to be good. He must triumph over others. But the more he competes, the more he needs to compete to feel good about himself. But winning doesn’t build character; it just lets a child gloat temporarily. By definition, not everyone can win a contest. If one child wins, another cannot. Competition leads children to envy winners, to dismiss losers. Co-operation, on the other hand, is marvelously successful at helping children to communicate effectively, to trust in others and to accept those who are different from themselves. Children feel better about themselves when they work with others instead of against them, and their self-esteem doesn’t depend on winning a spelling test or a Little League game.
|
|
|
Die meisten sind in dem Glauben groß geworden, dass ohne Wettbewerb alle dick, faul und mittelmäßig wären. Ich habe geglaubt, dass Wettbewerb gesund sei und Spaß machen kann, solange er im Rahmen bleibt. Aber es gibt keinen „gesunden“ Wettbewerb. In einer Wettbewerbskultur wird einem Kind vermittelt, dass es nicht genügt, gut zu sein. Es muss andere besiegen. Je mehr sich ein Kind dem Wettbewerb stellt, desto mehr braucht es ihn, um sich gut zu fühlen. Doch Gewinnen formt nicht den Charakter; das Kind kann sich damit nur kurzfristig brüsten. Definitionsgemäß können nicht alle einen Wettbewerb gewinnen. Gewinnt ein Kind, kann das andere nicht gewinnen. Wettbewerb bringt Kinder dazu, Gewinner zu beneiden und Verlierer abzulehnen. Zusammenarbeit hingegen ist überaus positiv, Kinder lernen, effizient zu kommunizieren, anderen zu vertrauen und auch jene zu akzeptieren, die anders als sie sind. Kinder fühlen sich besser, wenn sie mit anderen zusammenarbeiten, statt gegen sie. Ihr Selbstbewusstsein hängt nicht davon ab, ob sie einen Rechtschreibwettbewerb oder ein Spiel der Little League (Baseballliga für Kinder zwischen 8 und 12 Jahren) gewinnen.
|
|
|
De flesta av oss är säkert uppfostrade i tron att vi skulle bli feta, lata och medelmåttiga om vi inte konkurrerade. Jag brukade själv tro att det kunde vara nyttigt och roligt med konkurrens – i en viss utsträckning. Men “nyttig” konkurrens existerar inte. Vi lever i ett konkurrensorienterat samhälle där vi säger till ett barn att det inte är tillräckligt att vara duktig utan att man måste vara så mycket bättre än alla andra. Men desto mer man tävlar, desto mer måste man fortsätta att tävla för att må bra. Att vinna är inte på något sätt karaktärsskapande; det tillåter endast barnet att “gotta sig” för stunden. En tävling är en tävling och alla kan ju inte vinna så om ett barn vinner, förlorar ett annat. Konkurrensen leder till att barn avundas vinnarna och ogillar förlorarna. Samarbete är däremot ett förnämt sätt att få barn att kommunicera med varandra mer effektivt, att lita på varandra och acceptera barn som är annorlunda. Barnen får bättre självförtroende när de arbetar ihop med andra barn, till skillnad från att motarbeta dem. Deras självkänsla är inte avhängig av att få bäst betyg i stavningstentan eller vinna fotbollsturneringen.
|
