iat – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 3 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu
  Capitolul 3: Canabis  
Cu toate acestea, un număr tot mai mare de ţări au iniţiat sondaje de la începutul anilor 1990 încoace, iar unele dintre acestea încep să furnizeze informaţii utile privind tendinţele observate de‑a lungul timpului.
Tracking long-term trends in drug use in Europe is made difficult by the absence of reliable time-series data. However, an increasing number of countries have launched surveys from the early 1990s onwards, and some of these are now beginning to provide valuable insights into trends over time.
L'absence de séries de données temporelles fiables rend difficile l'observation des tendances à long terme de l'usage de drogue en Europe. Cependant, un nombre croissant de pays ont lancé des enquêtes depuis le début des années 1990 et certaines d'entre elles commencent à donner un bon aperçu de l'évolution des tendances dans le temps.
Die Verfolgung der langfristigen Tendenzen beim Drogenkonsum in Europa wird dadurch erschwert, dass keine zuverlässigen Zeitreihendaten vorliegen. Jedoch führen seit den frühen 90er Jahren immer mehr Länder Erhebungen durch, von denen einige bereits wertvolle Einblicke in die Tendenzen im Zeitverlauf bieten.
El seguimiento de las tendencias a largo plazo en Europa se ve dificultado por la falta de datos de series temporales fiables. No obstante, va en aumento el número de países que han realizado encuestas desde principios de los años noventa, algunas de las cuales ya ofrecen una valiosa visión de las tendencias a lo largo del tiempo.
La registrazione delle tendenze nel consumo di droga in Europa nel lungo termine è resa difficile dall’assenza di dati di serie temporali affidabili. Tuttavia, a partire dagli anni Novanta un numero crescente di paesi ha avviato una serie di indagini e alcuni cominciano a presentare informazioni molto utili sull’evoluzione nel lungo termine.
O acompanhamento das tendências do consumo de droga na Europa a longo prazo é dificultado pela inexistência de séries de dados cronológicas fiáveis. No entanto, um número crescente de países tem realizado inquéritos, desde o início da década de 90, começando alguns deles a fornecer informações úteis sobre as tendências ao longo do tempo.
Η παρακολούθηση των τάσεων της χρήσης ναρκωτικών στην Ευρώπη δυσχεραίνεται από την απουσία αξιόπιστων δεδομένων χρονοσειρών. Ωστόσο, ένας αυξανόμενος αριθμός χωρών έχει δρομολογήσει έρευνες ήδη από τις αρχές τις δεκαετίας του 1990, ορισμένες από τις οποίες αρχίζουν τώρα να παρέχουν πολύτιμες πληροφορίες για τις διαχρονικές τάσεις.
Het gebrek aan betrouwbare longitudinale reeksen van gestandaardiseerde enquêtes maakt het moeilijk langetermijntrends in het drugsgebruik vast te stellen. Sinds het begin van de jaren negentig organiseert een groeiend aantal landen echter enquêtes, en een aantal hiervan begint nu waardevolle inzichten op te leveren in de trends gedurende die periode.
Sledování dlouhodobých trendů užívání drog v Evropě komplikuje nedostatek spolehlivých údajů v časových řadách. Od začátku 90. let 20. století však stále více zemí začíná realizovat průzkumy, z nichž některé již začínají přinášet cenné poznatky o vývoji trendů.
Sporingen af langtidstendenserne i stofbrugen i Europa vanskeliggøres af, at der mangler pålidelige tidsseriedata. Stadig flere lande har imidlertid iværksat undersøgelser fra og med begyndelsen af 1990'erne, og nogle af disse er nu begyndt at givet et værdifuldt indblik i tendenserne over tid.
Uimastitarbimise pikaajalisi suundumusi Euroopas on raske jälgida, kuna puuduvad usaldusväärsed aegridade andmed. Siiski on 1990aastate algusest peale üha rohkem riike uuringuid alustanud ning nüüd pakuvad mõned nendest uuringutest väärtuslikku teavet pikaajalisemate suundumuste kohta.
Jatkuvien pitkän aikavälin tutkimussarjojen puuttuminen useimmista EU-maista vaikeuttaa huumeidenkäytön suuntausten tunnistamista luotettavasti. Tutkimuksia on kuitenkin käynnistetty yhä useammissa maissa 1990-luvun alusta lähtien, ja nyt jotkin niistä ovat alkaneet tuottaa arvokasta tietoa aikasuuntauksista.
A kábítószer-használat hosszú távú tendenciáinak nyomon követését Európában megnehezíti, hogy nincsenek megbízható idősoros adatok. Az 1990-es évek elejétől kezdve azonban az országok egyre nagyobb számban indították el a felméréseket, és ezek némelyike mára értékes bepillantást ad az időbeli tendenciákba.
Mangelen på pålitelige tidsserier gjøre det vanskelig å kartlegge langtidstrender for narkotikabruk i Europa. Siden begynnelsen på 1991-tallet har imidlertid stadig flere land igangsatt undersøkelser, og en del av disse begynner nå å gi verdifull innsikt i trender over tid.
Śledzenie długofalowych tendencji zażywania narkotyków w Europie jest utrudnione z uwagi na brak rzetelnych danych w odpowiedniej skali czasowej. Jednak w coraz większej liczbie krajów badania prowadzi się już od początku lat 90-tych i niektóre z nich pozwalają uzyskać cenny obraz zmian, które nastąpiły od tamtego czasu.
Sledovanie dlhodobých trendov v užívaní drog v Európe je sťažené chýbaním spoľahlivých údajov o časových postupnostiach. Od začiatku deväťdesiatych rokov minulého storočia však čoraz väčší počet krajín začal prieskumy a niektoré z nich teraz začínajú poskytovať cenné hlboké pohľady do časových trendov.
Spremljanje dolgoročnih trendov uživanja drog v Evropi otežuje pomanjkanje zanesljivih enotno časovno razporejenih podatkov. Od 90. let prejšnjega stoletja se povečuje število držav, ki izvajajo raziskave, nekatere od njih pa že nudijo koristne vpoglede v trende v nekem časovnem obdobju.
Eftersom det saknas tillförlitliga långa serier av uppgifter är det svårt att med säkerhet urskilja långsiktiga trender i narkotikamissbruket i Europa. Ett allt större antal länder har dock genomfört undersökningar från det tidiga 90-talet och framåt, och några av dessa börjar nu ge värdefulla insikter i tendenser över tid.
Avrupa’da uyuşturucu kullanımında uzun vadeli eğilimlerin izini sürmek, zaman dizili güvenilir verilerin eksikliği nedeniyle zorlaşmaktadır. Bununla beraber, artan sayıda ülke 1990’ların başından itibaren araştırmalar başlatmış olup bunlardan bazıları artık zaman içerisindeki eğilimlere dair değerli içgörüler sağlamaya başlamıştır.
Eiropas narkotiku lietošanas ilgtermiņa tendenču izsekojamību apgrūtina ticamu laika rindu datu trūkums. Tomēr pieaug to valstu skaits, kuras kopš 90. gadu sākuma veic pētījumus, un daži no tiem jau ļauj gūt pirmās vērtīgās atskārsmes par laika tendencēm.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Un studiu în colaborare iniţiat în cadrul unui proiect OEDT a analizat mortalitatea în rândul consumatorilor de opiacee aflaţi sub tratament în opt locaţii europene (196). În urma studiului s-a constatat un nivel foarte ridicat de mortalitate în rândul consumatorilor de opiacee, comparativ cu mortalitatea persoanelor de aceeaşi vârstă: de 6–20 de ori mai ridicat la bărbaţi şi de 10–50 de ori mai ridicat la femei.
A collaborative study that started within an EMCDDA project examined mortality among opioid users recruited in treatment in eight European locations (196). The study found a very high mortality among opioid users compared with their peers: 6–20 times higher among males and 10–50 times higher among females. It was estimated that in six of the locations (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rome and Vienna) 10–23 % of the overall mortality among adults aged 15–49 years could be attributed to opioid use, mainly overdoses, AIDS and external causes (accidents, suicides). Roughly one-third of these drug-related deaths were due to overdoses, although this proportion was higher in cities with a low prevalence of HIV infection among drug injectors, and is likely to increase once highly active antiretroviral treatment (HAART) becomes more widely available.
Une étude collaborative lancée dans le cadre d’un projet de l’OEDT a étudié la mortalité chez les usagers d’opiacés en traitement dans huit villes européennes (196). L’étude a relevé une mortalité très élevée parmi les usagers d’opiacés par rapport à leurs pairs: 6 à 20 fois supérieure chez les hommes et 10 à 50 fois supérieure chez les femmes. Selon les estimations, dans six des huit villes considérées (Amsterdam, Barcelone, Dublin, Londres, Rome et Vienne), entre 10 et 23 % de la mortalité globale des adultes âgés de 15 à 49 ans pourraient être attribués à la consommation d’opiacés, essentiellement par surdose, au SIDA et à des causes externes (accidents, suicides). Environ un tiers de ces décès liés à la drogue était dû à des surdoses, bien que la proportion soit supérieure dans les villes où la prévalence de l’infection par le VIH parmi les UDVI est faible, et que cette proportion pourrait augmenter dès que la thérapie antirétrovirale très active (HAART) sera plus largement disponible.
In einer im Rahmen eines EBDD-Projekts durchgeführten Gemeinschaftsstudie wurde die Mortalität unter in Behandlung befindlichen Opioidkonsumenten in acht europäischen Ländern bzw. Städten untersucht (196). Dabei wurde festgestellt, dass die Mortalitätsrate unter Opioidkonsumenten wesentlich höher ist als unter den Angehörigen derselben Altersgruppe in der Allgemeinbevölkerung: Die Mortalität unter Opioidkonsumenten ist bei Männern sechs bis 20 Mal, bei Frauen zehn bis 50 Mal höher. In sechs Städten (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom und Wien) können schätzungsweise 10 % bis 23 % aller Todesfälle unter Erwachsenen im Alter zwischen 15 und 49 Jahren mit dem Konsum von Opioiden in Verbindung gebracht werden, vor allem mit Überdosen, AIDS und externen Ursachen (Unfälle, Selbstmorde). Etwa ein Drittel dieser drogenbedingten Todesfälle war auf Überdosen zurückzuführen, wobei dieser Anteil in Städten mit einer niedrigen Prävalenz von HIV-Infektionen unter injizierenden Drogenkonsumenten höher war und vermutlich steigen wird, sobald die hochaktive antiretrovirale Therapie (HAART) flächendeckender angeboten wird.
Un estudio realizado en colaboración con otras entidades, que se originó como parte de un proyecto del OEDT, examinó las tasas de mortalidad entre los consumidores de opiáceos que reciben tratamiento en ocho lugares de Europa (196). Este estudio reveló una tasa muy elevada de mortalidad entre los consumidores de opiáceos comparado con el correspondiente grupo de edad de la población general: entre 6 y 20 veces superior entre los hombres y entre 10 y 50 veces superior entre las mujeres. Además, se calcula que en seis localidades europeas (Amsterdam, Barcelona, Dublín, Londres, Roma y Viena) entre el 10 % y el 23 % de la mortalidad total entre adultos de 15 a 49 años de edad podría atribuirse al consumo de opiáceos, en su mayor parte causada por sobredosis, sida y causas externas (accidentes, suicidios). En torno a un tercio de estas muertes relacionadas con el consumo de drogas se debieron a sobredosis, aunque esta proporción es mayor en las ciudades con una prevalencia reducida de infección de VIH entre los consumidores por vía parenteral y probablemente aumentará cuando se haya ampliado la disponibilidad de la terapia antirretroviral altamente activa (HAART).
Uno studio collaborativo avviato nell’ambito di un progetto dell’OEDT ha esaminato la mortalità tra i consumatori di oppiacei partecipanti a programmi di trattamento in otto località europee (196). Dallo studio è emerso un tasso di mortalità estremamente alto tra i consumatori di oppiacei rispetto ai loro coetanei: 6-20 volte più alto tra i maschi e 10-50 volte più alto tra le femmine. Si è calcolato inoltre che in sei città (Amsterdam, Barcellona, Dublino, Londra, Roma e Vienna) il 10–23% della mortalità generale tra gli adulti di età compresa tra i 15 e i 49 anni potrebbe essere riconducibile al consumo di oppiacei, e in particolare prevalentemente a overdosi, AIDS e cause esterne (incidenti, suicidi). Circa un terzo di questi decessi correlati agli stupefacenti è dovuto alle overdosi, con una percentuale più alta nelle città con bassa prevalenza dell’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; questo dato è destinato ad aumentare con la diffusione della terapia antiretrovirale estremamente attiva (HAART).
Um estudo colaborativo, iniciado no âmbito de um projecto do OEDT, analisou a mortalidade entre consumidores de opiáceos recrutados nos serviços de tratamento em oito localidades europeias (196). O estudo constatou uma mortalidade muito elevada dos consumidores de opiáceos, em comparação com os seus pares: 6 a 20 vezes superior entre os homens e 10 a 50 vezes superior entre as mulheres. Estima-se que em seis desses locais (Amesterdão, Barcelona, Dublim, Londres, Roma e Viena) 10 a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos poderão ser atribuídos ao consumo de opiáceos, principalmente a overdoses, à SIDA e a causas externas (acidentes, suicídios). Aproximadamente um terço das mortes relacionadas com o consumo de droga foi causado por overdoses, embora esta percentagem fosse mais elevada nas cidades com uma baixa prevalência de infecção por VIH entre os CDI e possa vir a aumentar quando a terapia antiretroviral activa (HAART) ficar mais amplamente disponível.
Σε μια συνεργατική μελέτη που ξεκίνησε στο πλαίσιο ενός σχεδίου του ΕΚΠΝΤ εξετάστηκε η θνησιμότητα σε χρήστες ναρκωτικών προερχόμενων από θεραπευτικά προγράμματα σε οκτώ περιοχές στην Ευρώπη (196). Η μελέτη διαπίστωσε πολύ υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες οπιοειδών συγκριτικά με τους συνομηλίκους τους: 6–20 φορές υψηλότερη στους άνδρες και 10–50 φορές υψηλότερη στις γυναίκες. Εκτιμάται ότι σε έξι από τις περιοχές (Άμστερνταμ, Βαρκελώνη, Δουβλίνο, Λονδίνο, Ρώμη και Βιέννη) 10–23 % της συνολικής θνησιμότητας στους ενηλίκους ηλικίας 15–49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών, κυρίως δε στη λήψη υπερβολικής δόσης, στο AIDS και σε εξωγενή αίτια (ατυχήματα, αυτοκτονίες). Χονδρικά, το ένα τρίτο αυτών των σχετιζόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων οφείλεται σε λήψη υπερβολικής δόσης, μολονότι η αναλογία αυτή είναι υψηλότερη στις πόλεις με χαμηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών, και πιθανότατα πρόκειται να αυξηθεί όταν γίνει ευρύτερα διαδεδομένη η υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκή θεραπεία (HAART).
In een gezamenlijk onderzoek dat werd gestart in het kader van een EWDD-project is de sterfte onderzocht onder opioïdengebruikers die benaderd zijn in acht Europese behandellocaties (196). De uitkomst was een zeer hoge sterfte onder opioïdengebruikers in vergelijking met hun leeftijdsgenoten: 6-20 maal hoger onder mannen en 10-50 maal hoger onder vrouwen. Naar schatting zou op zes van de locaties (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londen, Rome en Wenen) 10-23% van de totale sterfte onder volwassenen van 15-49 jaar kunnen worden toegeschreven aan het gebruik van opioïden, voornamelijk overdoses, aids en externe oorzaken (ongevallen, zelfmoorden). Ruwweg een derde van deze sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik werd aan overdoses toegeschreven, hoewel dit aandeel hoger was in steden waar de prevalentie van HIV-infectie onder drugsspuiters laag is, en dit aandeel zal waarschijnlijk nog stijgen zodra zeer actieve antiretrovirale behandeling (HAART) op grotere schaal beschikbaar komt.
Kolektivní studie, zahájená v rámci projektu EMCDDA, zkoumala úmrtnost uživatelů opiátů přijatých do léčení v osmi evropských lokalitách (196). Studie zjistila velmi vysokou úmrtnost uživatelů opiátů ve srovnání s jejich vrstevníky – šestkrát až dvacetkrát vyšší u mužů a desetkrát až padesátkrát vyšší u žen. V šesti sledovaných lokalitách (v Amsterodamu, Barceloně, Dublinu, Londýně, Římu a Vídni) bylo podle odhadů 10–23 % všech úmrtí dospělých ve věku 15–49 let způsobeno užíváním opiátů, zejména předávkováním, AIDS a externími příčinami (nehody, sebevraždy). Přibližně jedna třetina těchto úmrtí souvisejících s drogami byla způsobena předávkováním. Tento poměr byl však vyšší ve městech s nízkou prevalencí infekce HIV mezi injekčními uživateli drog a je pravděpodobné, že s rozšířením dostupnosti vysoce účinné antiretrovirové léčby (HAART) dojde ke zvýšení.
Som led i en fællesundersøgelse, der blev indledt inden for rammerne af et EONN-projekt, analyseredes dødeligheden blandt opioidbrugere rekrutteret fra behandlingscentre otte steder i Europa (196). Undersøgelsen viste en meget høj dødelighed blandt opioidbrugere i forhold til andre i samme aldersgruppe: 6–20 gange højere blandt mænd og 10–50 gange højere blandt kvinder. Det blev anslået, at på seks af stederne (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom og Wien) kunne 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 år tilskrives opioidbrug, især overdoser, aids og eksterne årsager (ulykker, selvmord). Cirka en tredjedel af disse narkotikarelaterede dødsfald skyldtes overdoser, selv om denne andel var højere i byer med en lav udbredelse af hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere og formentlig vil stige, når højaktiv antiretroviral behandling (HAART) bliver mere udbredt.
Ühe EMCDDA projekti raames alustatud koostööuuringu käigus uuriti suremust opioidide tarbijate hulgas, kes olid uuringusse värvatud ravikeskustes kaheksas Euroopa punktis.(196) Uuringus selgus, et opioidide tarbijate suremus on oma eakaaslastega võrreldes väga kõrge: meestel 6–20 korda kõrgem ja naistel 10–50 korda kõrgem. Kuues punktis (Amsterdamis, Barcelonas, Dublinis, Londonis, Roomas ja Viinis) võis hinnanguliselt 10–23% 15–49aastaste täiskasvanute üldisest suremusest kanda opioidide tarbimise, peamiselt üleannustamise, AIDSi ja välistest teguritest tingitud surmapõhjuste (õnnetused, enesetapud) arvele. Laias laastus kolmandik kõnealustest uimastitega seotud surmadest oli põhjustatud üleannustamisest, kuid nende osakaal oli suurem linnades, kus HIV nakkuse levimus uimastisüstijate hulgas oli madalam, ning on tõenäoline, et see suureneb, kui aktiivne retroviirusevastane ravi muutub kättesaadavamaks.
EMCDDA:n hankkeen yhteydessä aloitetussa yhteistyötutkimuksessa tarkasteltiin kuolleisuutta hoidossa olleiden opioidien käyttäjien keskuudessa kahdeksassa eurooppalaisessa kohteessa (196). Tutkimuksessa todettiin, että opioidien käyttäjien kuolleisuus oli hyvin korkea heidän ikätovereihinsa verrattuna: miehillä 6–20 kertaa korkeampi ja naisilla 10–50 kertaa korkeampi. Kuudessa kohteessa (Amsterdamissa, Barcelonassa, Dublinissa, Lontoossa, Roomassa ja Wienissä) arvioitiin, että 15–49‑vuotiaiden kuolemista 10–23 prosenttia johtui opioidien käytöstä, pääasiallisesti yliannostuksesta, aidsista ja ulkoisista syistä (onnettomuuksista, itsemurhista). Noin kolmasosa näistä huumekuolemista johtui yliannostuksesta, joskin niiden osuus oli korkeampi kaupungeissa, joissa hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa oli alhainen, ja se todennäköisesti kasvaa, kun HAART-hoidon saatavuus lisääntyy.
Egy EMCDDA-projekt keretében indult együttműködési vizsgálat nyolc európai helyszínen vizsgálta a kezelésbe bevont opiáthasználók halálozási arányát196. A vizsgálat a kortársakénál sokkal magasabb halálozási arányt állapított meg az opiáthasználók körében: a férfiak esetében 6–20-szor, a nőknél 10–50-szer magasabb értéket. A becslések szerint a helyszínek közül hat esetében (Amszterdam, Barcelona, Dublin, London, Róma és Bécs) a 15–49 éves felnőttek teljes halálozási arányának 10–23%-át lehetett az opiáthasználatnak tulajdonítani; ezek főként túladagolások, AIDS-es esetek és külső okok (balesetek, öngyilkosságok) voltak. Ezeknek a kábítószerrel összefüggő haláleseteknek durván egyharmada következett be túladagolás miatt, de ez az arány magasabb volt azokban a városokban, ahol a HIV-fertőzés az injekciós kábítószer-használók körében kisebb mértékben fordult elő, és valószínűleg tovább fog nőni, ha a hatékony antiretrovirális gyógykezelés (HAART) szélesebb körben is elérhetővé válik.
En samarbeidsstudie igangsatt innenfor rammen av et EONN-prosjekt, undersøkte dødelighet blant opioidbrukere i behandling åtte forskjellige steder i Europa (196). Studien fant en svært høy dødelighet for opioidbrukere sammenlignet med deres jevnaldrende: 6-20 ganger høyere for menn og 10-50 ganger høyere for kvinner. Det ble anslått at på seks av stedene (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Roma og Wien) kunne 10-23 % av den totale dødeligheten blant menn i alderen 15-49 tilskrives opioidbruk, hovedsakelig overdoser, AIDS og eksterne årsaker (ulykker, selvmord). Grovt regnet en tredel av de narkotikarelaterte dødsfallene skyldtes overdose. Denne andelen var høyere i byer med lav HIV-prevalens blant sprøytebrukere, og det er sannsynlig at den vil øke etter hvert som HAART blir mer tilgjengelig.
We wspólnym badaniu, które rozpoczęto w ramach projektu EMCDDA, analizowano śmiertelność wśród osób zażywających opiaty poddanych leczeniu w ośmiu miejscach w Europie (196). Badanie to wykazało bardzo wysoką śmiertelność wśród osób zażywających opiaty w porównaniu do ich rówieśników: 6–20 razy wyższą wśród mężczyzn i 10–50 razy wyższą wśród kobiet. Oszacowano, że w sześciu miastach (w Amsterdamie, Barcelonie, Dublinie, Londynie, Rzymie i Wiedniu) 10–23% wszystkich przypadków zgonu wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów, przede wszystkim przedawkowaniu, AIDS i przyczynom zewnętrznym (wypadkom, samobójstwom). Przyczyną w przybliżeniu jednej trzeciej zgonów związanych z narkotykami było przedawkowanie, chociaż jego odsetek był wyższy w miastach o niskim rozpowszechnieniu zakażeń HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie. Prawdopodobnie wzrośnie on z chwilą szerszego udostępnienia wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART).
Kolektívna štúdia, ktorá sa začala v rámci projektu EMCDDA, preskúmala úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov, ktorí sa zúčastnili na liečení v ôsmich európskych lokalitách (196). Štúdia zistila veľmi vysokú úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov v porovnaní s ich vrstovníkmi: 6- až 20-krát vyššiu u mužov a10- až 15-krát vyššiu u žien. Odhadlo sa, že v šiestich lokalitách (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londýn, Rím a Viedeň) 10 – 23 % z celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov by sa mohlo pripísať užívaniu opiátov, najmä predávkovaniam, AIDS a vonkajším príčinám (nehody, samovraždy). Zhruba jedna tretina z týchto úmrtí súvisiacich s drogami nastala kvôli predávkovaniu, hoci tento podiel bol vyšší v mestách s nízkou prevalenciou infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog a pravdepodobne sa zvýši, len čo sa vysoko aktívna antiretrovírusová liečba (HAART) stane širšie dostupnou.
Sodelovalna študija, ki se je začela v okviru projekta Centra, je preučila smrtnost med uživalci opioidov, vključenih v zdravljenje na osmih evropskih lokacijah (196). Ugotovila je zelo visoko smrtnost med uživalci opioidov v primerjavi z njihovimi sovrstniki: 6- do 20-krat višjo med moškimi in 10- do 50-krat višjo med ženskami. Ocenjeno je bilo, da bi lahko na šestih lokacijah (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rim in Dunaj) lahko 10 do 23 % celotne smrtnosti med odraslimi v starosti 15 do 49 let pripisali uživanju opioidov, predvsem prevelikim odmerkom, aidsu in zunanjim vzrokom (nezgode, samomori). Približno tretjina teh z drogo povezanih smrtnih primerov je bila posledica prevelikih odmerkov, čeprav je bil ta delež višji v mestih z nizko razširjenostjo okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog in se bo verjetno povečal, potem ko bo širše na voljo visoko aktivna antiretroviralna terapija (HAART).
En samarbetsanalys som inleddes inom ramen för ett ECNN-projekt granskade dödligheten bland opiatanvändare som påbörjat behandling i åtta europeiska städer (196). Studien fann mycket hög dödlighet bland opiatmissbrukare jämfört med deras jämnåriga: 6–20 gånger högre bland män och 10–50 gånger högre bland kvinnor. I sex av städerna (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom och Wien) uppskattades att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år kunde hänföras till opiatmissbruk, främst överdoser, aids och yttre orsaker (olyckor, självmord). Cirka en tredjedel av dessa narkotikarelaterade dödsfall berodde på överdoser även om den andelen var högre i städer med låg prevalens av hiv-smitta bland injektionsmissbrukare och sannolikt kommer att öka när högaktiv antiretroviral terapi (HAART) blir mer allmänt tillgänglig.
Bir EMCDDA projesi kapsamında başlayan ortak bir çalışma, Avrupa’da sekiz noktada tedaviye alınan opioid kullanıcıları arasındaki ölüm oranlarını incelemiştir (196). Çalışma, opioid kullanıcıları arasında akranlarına oranla çok yüksek bir ölüm oranı olduğunu bulmuştur: bu oran erkekler arasında akranlarından 6-20 kat daha yüksek ve kadınlar arasında da 10-50 kat daha yüksektir. Noktaların altı tanesinde (Amsterdam, Barselona, Dublin, Londra, Roma ve Viyana) 15-49 yaşındaki yetişkinler arasındaki genel ölüm oranının % 10-23’ünün başta aşırı doz, AIDS ve dış sebepler (kazalar, intiharlar) olmak üzere, opioid kullanımına bağlanabileceği öngörülmüştür. Uyuşturucuya bağlı bu ölümlerin kabaca üçte biri aşırı dozdan kaynaklanmakla beraber, bu oran uyuşturucu enjekte edenler arasında HIV enfeksiyonu yaygınlığının düşük olduğu şehirlerde daha yüksektir ve yüksek oranda aktif antiretroviral tedavi (HAART) daha yaygınlaştığında artması muhtemeldir.
Apvienotā pētījumā, kas ir sākts, īstenojot EMCDDA projektu, ir pētīta mirstība ārstēšanā iesaistītu opioīdu lietotāju vidū astoņās Eiropas valstīs un pilsētās (196). Pētījumā ir atklājies, ka salīdzinājumā ar laikabiedriem mirstības līmenis opioīdu lietotāju vidū ir ļoti augsts: 6–20 reizes augstāks vīriešu vidū un 10–50 reizes augstāks sieviešu vidū. Ir aplēsts, ka sešās no pilsētām (Amsterdamā, Barselonā, Dublinā, Londonā, Romā un Vīnē) 10–23 % no kopējā nāves gadījumu skaita 15–49 gadus veco iedzīvotāju vidū ir saistīti ar opioīdu lietošanu, lielākoties pārdozēšanu, AIDS un ārējiem cēloņiem (nelaimes gadījumiem, pašnāvībām). Aptuveni trešdaļa no šiem narkotiku izraisītajiem nāves gadījumiem ir saistīta ar pārdozēšanu, lai gan šī proporcija ir lielāka pilsētās, kur HIV infekcija narkotiku injicētāju vidū ir maz izplatīta, un visticamāk palielināsies līdz ar augstas aktivitātes antiretrovirālās terapijas (HAART) plašāku pieejamību.
  CăsuÅ£a 11  
Decizia în cauză prevede de asemenea evaluarea riscurilor asociate acestor noi substanţe astfel încât măsurile aplicabile în statele membre pentru controlul substanţelor narcotice şi psihotropice (2) să se poată aplica şi în cazul noilor substanţe psihoactive, după caz.
Council Decision 2005/387/JHA of 10 May 2005 on the information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances (1) establishes a mechanism for the rapid exchange of information on new psychoactive substances that may pose public health and social threat, thus allowing the EU institutions and Member States to act on both new narcotic and new psychotropic drugs that appear on the European drug scene. The EMCDDA and Europol, in close cooperation with their networks – the Reitox national focal points (NFPs) and Europol national units (ENUs) respectively – have been assigned a central role in detecting and notifying new psychoactive substances. The decision also provides for an assessment of the risks associated with these new substances so that measures applicable in the Member States for the control of narcotic and psychotropic substances (2) can also be applied to new psychoactive substances if appropriate. The decision broadens the scope of, and replaces, the 1997 joint action (3), which was devoted exclusively to new synthetic drugs. The decision, however, maintains the three-step approach piloted by the joint action: information exchange/early warning, risk assessment and decision-making.
La décision 2005/387/JAI du Conseil du 10 mai 2005 relative à l’échange d’informations, à l’évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives (1) crée un mécanisme d’échange rapide d’informations sur les nouvelles substances psychoactives susceptibles de représenter un danger pour la santé publique et la société, permettant par là même aux institutions de l’UE et aux États membres d’agir lors de l’apparition de nouveaux stupéfiants et de nouvelles substances psychotropes sur le marché européen de la drogue. L’OEDT et Europol, en étroite coopération avec leurs réseaux respectifs - les points focaux nationaux Reitox (PFN) et les unités nationales d’Europol (UNE) - se sont vu confier un rôle majeur dans la détection et la notification des nouvelles substances psychoactives. La décision prévoit également une évaluation des risques liés à ces nouvelles substances de sorte que les mesures applicables dans les États membres pour le contrôle des stupéfiants et des substances psychotropes (2) puissent aussi s’appliquer aux nouvelles substances psychoactives, le cas échéant. La décision élargit la portée et remplace l’action commune de 1997 (3), qui portait uniquement sur les nouvelles drogues de synthèse. La décision maintient toutefois l’approche en trois temps mise en place par l’action commune: échange d’informations/alerte rapide, évaluation des risques et prise de décision.
Mit dem Beschluss 2005/387/JI des Rates vom 10. Mai 2005 betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen (1) wird ein System zum raschen Austausch von Informationen über neue psychoaktive Substanzen eingeführt, die eine Bedrohung für die Gesundheit der Bevölkerung und die Gesellschaft darstellen können. Dieses System erlaubt es den Einrichtungen der EU und den Mitgliedstaaten, Maßnahmen zur Bekämpfung von in der europäischen Drogenszene aufkommenden neuen Suchtstoffen und psychotropen Substanzen zu ergreifen. In diesem Zusammenhang wurde der EBDD und Europol eine zentrale Rolle bei der Ermittlung und Meldung neuer psychoaktiver Substanzen übertragen, wobei auch die jeweiligen Netze – die nationalen Knotenpunkte des Reitox-Netzes und die nationalen Europol-Stellen – stark in die Zusammenarbeit einbezogen wurden. Der Beschluss sieht ferner eine Bewertung der mit diesen neuen psychoaktiven Substanzen verbundenen Risiken vor, damit die in den Mitgliedstaaten geltenden Kontrollmaßnahmen für Suchtstoffe und psychotrope Substanzen (2) gleichermaßen auf neue psychoaktive Substanzen angewandt werden können. Der Beschluss ersetzt die Gemeinsame Maßnahme aus dem Jahr 1997 (3). Er hat einen größeren Anwendungsbereich als die Gemeinsame Maßnahme, die ausschließlich auf neue synthetische Drogen beschränkt war, behält jedoch den durch sie eingeführten dreistufigen Ansatz bei: Informationsaustausch/Frühwarnung, Risikobewertung und Entscheidung.
La Decisión 2005/387/JAI del Consejo, de 10 de mayo de 2005, relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas sustancias psicotrópicas (1) establece un mecanismo de intercambio rápido de información sobre las nuevas sustancias psicotrópicas que puedan suponer una amenaza para la salud pública y la sociedad. De esta forma, las instituciones y los Estados miembros de la UE podrán emprender acciones contra los nuevos estupefacientes y las nuevas drogas psicotrópicas que están apareciendo en el panorama europeo de las drogas. Al OEDT y Europol, en estrecha cooperación con sus redes respectivas los puntos focales nacionales Reitox (PFN) y las unidades nacionales de Europol (ENU) se les ha asignado un papel central para detectar y notificar las nuevas sustancias psicotrópicas. La Decisión también dispone la evaluación de los riesgos asociados con estas nuevas sustancias para permitir que se les apliquen las medidas de control de estupefacientes y sustancias psicotrópicas (2) vigentes en los Estados miembros, si procede. La Decisión amplía el alcance y reemplaza la Acción común de 1997 (3), que estaba destinada únicamente a las nuevas drogas sintéticas. No obstante, mantiene el enfoque de tres niveles puestos en práctica con la Acción común: intercambio de información/alerta rápida, evaluación del riesgo y toma de decisiones.
La decisione 2005/387/GAI del Consiglio del 10 maggio 2005 relativa allo scambio di informazioni, alla valutazione dei rischi e al controllo delle nuove sostanze psicoattive (1) istituisce un meccanismo per lo scambio rapido di informazioni in materia di nuove sostanze psicoattive che rappresentano una minaccia sociale e per la salute pubblica, consentendo quindi alle istituzioni dell'Unione europea e agli Stati membri di agire sia sulle nuove droghe sia sulle nuove sostanze psicotrope che compaiono sulla scena europea. All’OEDT e all’Europol, in stretta collaborazione con le loro reti – rispettivamente i punti focali nazionali Reitox (NFP) e le unità nazionali dell'Europol (ENU) – è stato assegnato un ruolo centrale nell'individuazione e nella notificazione delle sostanze psicoattive. La decisione prevede inoltre una valutazione dei rischi connessi con queste nuove sostanze, affinché le misure applicabili negli Stati membri per il controllo degli stupefacenti e delle sostanze psicotrope (2) possano essere applicate, se del caso, alle nuove sostanze psicoattive. La decisione estende il campo di applicazione di e sostituisce l’azione comune del 1997 (3), incentrata esclusivamente sulle nuove droghe sintetiche. La decisione, tuttavia, mantiene l’approccio in tre fasi già sperimentato dall’azione comune: scambio di informazioni/allarme rapido, valutazione del rischio e processo decisionale.
A Decisão 2005/387/JAI do Conselho, de 10 de Maio de 2005, relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de riscos e controlo de novas substâncias psicoactivas (1) institui um mecanismo de intercâmbio rápido de informações sobre novas substâncias psicoactivas que possam constituir uma ameaça social e para a saúde pública, permitindo, assim, que as instituições da UE e os Estados-Membros tomem medidas em relação aos novos estupefacientes e drogas psicotrópicas que surgem no mercado de droga europeu. Ao OEDT e à Europol, em estreita cooperação com as suas redes – os pontos focais nacionais da Reitox (PFN) e as Unidades Nacionais da Europol (ENU), respectivamente – foi atribuído um papel central na detecção e na notificação das novas substâncias psicoactivas. A decisão também prevê uma avaliação dos riscos associados a estas novas substâncias, a fim de permitir que as medidas aplicáveis nos Estados-Membros aos estupefacientes e substâncias psicotrópicas (2) sejam igualmente aplicáveis às novas substâncias psicoactivas, se for caso disso. A decisão alarga o âmbito da Acção Comum de 1997 (3), exclusivamente consagrada às novas drogas sintéticas, e substitui-a, embora mantenha a abordagem em três fases introduzida pela acção comum: intercâmbio de informações/alerta rápido, avaliação dos riscos e tomada de decisões.
Η απόφαση 2005/387/ΔΕΥ του Συμβουλίου, της 10ης Μαΐου 2005, σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών (1) θεσπίζει έναν μηχανισμό για την ταχεία ανταλλαγή πληροφοριών για νέες ψυχοτρόπους ουσίες που ενδέχεται να συνιστούν απειλή για τη δημόσια υγεία και κοινωνική απειλή, επιτρέποντας έτσι στα θεσμικά όργανα της ΕΕ και στα κράτη μέλη να λάβουν μέτρα τόσο για τις νέες ναρκωτικές ουσίες όσο και για τις νέες ψυχοτρόπους ουσίες που κάνουν την εμφάνισή τους στην Ευρώπη. Στο ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ, σε στενή συνεργασία με τα δίκτυά τους – το δίκτυο εθνικών εστιακών σημείων Reitox και τις εθνικές υπηρεσίες της Ευρωπόλ αντίστοιχα – έχει ανατεθεί κεντρικός ρόλος για τον εντοπισμό και τη γνωστοποίηση νέων ψυχοτρόπων ουσιών. Η απόφαση προβλέπει την αξιολόγηση των κινδύνων που συνδέονται με τις νέες αυτές ουσίες, ώστε τα μέτρα που ισχύουν στα κράτη μέλη για τον έλεγχο των ναρκωτικών και ψυχοτρόπων ουσιών (2) να μπορούν να τύχουν εφαρμογής και για νέες ψυχοτρόπους ουσίες, εφόσον αρμόζει. Η απόφαση διευρύνει το πεδίο εφαρμογής της κοινής δράσης του 1997 (3) που αφορούσε αποκλειστικά νέα συνθετικά ναρκωτικά, την οποία και αντικαθιστά. Η απόφαση, ωστόσο, διατηρεί την προσέγγιση τριών βημάτων που προέβλεπε πιλοτικά η κοινή δράση: ανταλλαγή πληροφοριών/έγκαιρη προειδοποίηση, αξιολόγηση κινδύνων και λήψη αποφάσεων.
Bij Besluit 2005/387/JBZ van de Raad van 10 mei 2005 inzake de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen (1) is een systeem ingesteld voor de snelle uitwisseling van informatie over nieuwe psychoactieve stoffen die een bedreiging kunnen vormen voor de volksgezondheid of de maatschappij. Dit stelt de EU-instellingen en de lidstaten in staat om actie te ondernemen met betrekking tot zowel nieuwe verdovende middelen als nieuwe psychoactieve stoffen die op de Europese drugsmarkt verschijnen. Het EWDD en Europol hebben, in nauwe samenwerking met hun netwerken – respectievelijk de nationale focal points van het Reitox-netwerk en de nationale Europol-eenheden – een centrale rol gekregen bij het opsporen en melden van nieuwe psychoactieve stoffen. Het besluit voorziet ook in een beoordeling van de aan deze nieuwe stoffen verbonden risico’s, zodat de in de lidstaten geldende controlemaatregelen inzake verdovende middelen en psychotrope stoffen (2) ook op nieuwe psychoactieve stoffen kunnen worden toegepast. Het besluit verruimt het toepassingsgebied van, en vervangt het Gemeenschappelijk Optreden van 1997 (3), dat uitsluitend betrekking had op nieuwe synthetische drugs. In het besluit wordt echter vastgehouden aan de driefasenaanpak die in het gemeenschappelijk optreden was vastgelegd: uitwisseling van informatie/vroegtijdige waarschuwing, risicobeoordeling en besluitvorming.
Rozhodnutí Rady 2005/387/JVV ze dne 10. května 2005 o výměně informací, hodnocení rizik a kontrole nových psychoaktivních látek (1) zavádí mechanismus pro rychlou výměnu informací o nových psychoaktivních látkách, které mohou představovat hrozbu pro veřejné zdraví nebo sociální hrozbu, čímž umožňuje institucím Evropské unie a členských států jednat v případě, že se na evropské drogové scéně objeví jak nové omamné látky, tak nové psychotropní látky. Agentuře EMCDDA a Europolu v těsné spolupráci s jejich sítěmi – národními kontaktními místy sítě Reitox, respektive národními jednotkami Europolu – byla vymezena ústřední úloha při zjišťování a oznamování nových psychoaktivních látek. Rozhodnutí také upravuje hodnocení rizik spojených s těmito novými látkami, aby se opatření kontroly omamných a psychotropních látek (2) platná v členských státech případně vztahovala také na nové psychoaktivní látky. Rozhodnutí rozšiřuje a nahrazuje společnou akci z roku 1997 (3), která se soustředila výhradně na nové syntetické drogy. Rozhodnutí však zachovává přístup tří kroků, který pilotně ověřila společná akce: výměna informací/včasné varování, hodnocení rizik a rozhodování.
I medfør af Rådets afgørelse 2005/387/RIA af 10. maj 2005 om udveksling af oplysninger om, risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer (1) etableres en mekanisme for hurtig udveksling af oplysninger om nye psykoaktive stoffer, der kan udgøre en trussel mod folkesundheden og en social trussel, hvorved EU-institutionerne og medlemsstaterne får mulighed for at gribe ind over for både nye narkotiske og nye psykotrope stoffer, som dukker op i det europæiske narkotikamiljø. EONN og Europol har i nært samarbejde med deres netværk – henholdsvis de nationale Reitox-knudepunkter og Europols nationale enheder – fået tildelt en central rolle med hensyn til at afsløre og indberette nye psykoaktive stoffer. Afgørelsen indeholder endvidere bestemmelser om en vurdering af risiciene ved disse nye stoffer, der gør det muligt i givet fald at anvende de kontrolforanstaltninger, der også i medlemsstaterne anvendes på nye psykoaktive stoffer i forbindelse med narkotiske og psykotrope stoffer (2). Afgørelsen udvider anvendelsesområdet for og erstatter den fælles aktion fra 1997 (3), som udelukkende vedrørte nye syntetiske stoffer. I afgørelsen fastholdes imidlertid den tretrinsstrategi, der blev iværksat med den fælles aktion: udveksling af oplysninger/tidlig varsling, risikovurdering og beslutningstagning.
Nõukogu otsus 2005/387/JSK, 10. mai 2005, uusi psühhoaktiivseid aineid käsitleva teabe vahetamise, riski hindamise ja kontrolli kohta(1) loob mehhanismi kiireks infovahetuseks uute psühhoaktiivsete ainete kohta, mis võivad ohustada rahvatervist või kujutavad endast sotsiaalset ohtu, seega võimaldab see Euroopa Liidu institutsioonidel ja liikmesriikidel tegelda nii uute narkootikumide kui ka psühhotroopsete ainetega, mis Euroopa narkoturule ilmuvad. Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskus ja Europol on koos oma võrgustikega – Reitoxi riikide teabekeskuste ja Europoli riikide asutustega – määratud täitma keskset rolli uute psühhoaktiivsete ainete avastamisel ja nendest teatamisel. Otsus võimaldab hinnata ka nende uute ainetega kaasnevaid riske, nii et liikmesriikides narkootiliste ja psühhotroopsete ainete(2) kontrolliks rakendatavaid meetmeid saaks rakendada võimalusel ka uute psühhotroopsete ainete puhul. Otsusega laiendatakse ja asendatakse 1997. a ühismeedet,(3) mis oli pühendatud ainult sünteetilistele narkootikumidele. Otsusega säilib siiski ühismeetmega käivitatud kolmeastmeline lähenemine: teabe vahetamine ja varajane hoiatamine, riskihindamine ning otsustamine.
Uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskienarvioinnista ja valvonnasta 10 päivänä toukokuuta 2005 tehdyllä neuvoston päätöksellä 2005/387/YOS (1) perustetaan järjestelmä, jossa vaihdetaan nopeasti tietoja kansanterveyttä ja yhteiskuntaa mahdollisesti uhkaavista uusista psykoaktiivisista aineista siten, että EU:n toimielimet ja jäsenvaltiot voivat ryhtyä toimiin Euroopan huumepiireihin ilmaantuvien uusien huumausaineiden ja uusien psykotrooppisten huumausaineiden osalta. EMCDDA:lla ja Europolilla, jotka tekevät tiivistä yhteistyötä verkostojensa – Reitoxin kansallisten seurantakeskusten ja Europolin kansallisten yksiköiden – kanssa, on keskeinen rooli uusien psykoaktiivisten aineiden havaitsemisessa ja ilmoittamisessa. Päätös edellyttää myös tällaisiin uusiin psykoaktiivisiin aineisiin liittyvien riskien arviointia, jotta jäsenvaltioissa sovellettavia huumausaineiden ja psykotrooppisten aineiden valvontatoimenpiteitä (2) voidaan soveltaa myös uusiin psykoaktiivisiin aineisiin. Päätöksellä laajennetaan vuonna 1997 hyväksytyn, yksinomaan uusia synteettisiä huumeita koskeneen yhteisen toiminnan (3) soveltamisalaa ja korvataan se. Päätöksessä säilytetään kuitenkin yhteisessä toiminnassa käyttöönotettu kolmivaiheinen lähestymistapa: tiedonvaihto/varhaisvaroitus, riskien arviointi ja päätöksenteko.
Az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről szóló, 2005. május 10-i 2005/387/IB tanácsi határozat1 létrehozott egy mechanizmust a potenciálisan közegészségügyi és társadalmi fenyegetést jelentő, új pszichoaktív anyagokra vonatkozó gyors információcseréhez, ezáltal lehetővé tette, hogy az EU intézményei és tagállamai az európai kábítószerek között megjelenő új kábítószerekkel és új pszichoaktív kábítószerekkel szemben egyaránt fellépjenek. Az EMCDDA és az Europol, szorosan együttműködve hálózataikkal – a Reitox nemzeti fókuszpontokkal (NFP-k), illetve az Europol nemzeti egységekkel (ENU-k) – központi szerepet kapott az új pszichoaktív anyagok felderítésében és bejelentésében. A határozat az ezekkel az új anyagokkal kapcsolatos kockázatok értékelését is előírta, hogy a kábítószerek és pszichotróp anyagok ellenőrzésére2 a tagállamokban alkalmazandó intézkedések megfelelő esetben az új pszichoaktív anyagokra is vonatkozzanak. A határozat kiterjeszti a kizárólag az új szintetikus kábítószereknek szentelt 1997-es együttes fellépés hatályát3, és annak helyébe lép. A határozatban ugyanakkor megmaradt az együttes fellépés által kísérleti jelleggel bevezetett háromlépéses szemlélet: információcsere/korai figyelmeztetés, kockázatértékelés és döntéshozatal.
Rådsbeslutning 2005/387/JIS av 10. mai 2005 om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll av nye psykoaktive stoffer (1) oppretter en ordning for rask utveksling av informasjon om nye psykoaktive stoffer som kan utgjøre en folkehelse- og samfunnstrussel. På den måten kan EUs institusjoner og medlemsstater reagere både på nye narkotiske og nye psykotrope stoffer som dukker opp i det europeiske narkotikamiljøet. EONN og Europol har i tett samarbeid med sine nettverk – henholdsvis de nasjonale kontaktpunktene i Reitox-nettet (NFP) og Europols nasjonale enheter (ENU) – fått tildelt en sentral rolle i arbeidet med å oppdage og rapportere om nye psykoaktive stoffer. Beslutningen gir også rom for å vurdere risikoene forbundet med disse nye stoffene slik at tiltak som anvendes for å kontrollere narkotiske og psykotrope stoffer i medlemsstatene (2), også kan tilpasses nye psykoaktive stoffer dersom det er hensiktsmessig. Beslutningen utvider omfanget og erstatter Fellestiltaket av 1997 (3), som utelukkende gjaldt nye syntetiske stoffer. Beslutningen opprettholder imidlertid tretrinnsmetoden i fellestiltaket: informasjonsutveksling/tidlig varsling, risikovurdering og beslutningstaking.
Decyzja Rady 2005/387/WSiSW z 10 maja 2005 r. w sprawie wymiany informacji, oceny ryzyka i kontroli nowych substancji psychoaktywnych (1) ustanawia mechanizm szybkiej wymiany informacji o nowych substancjach psychoaktywnych, które mogą stwarzać zagrożenie dla zdrowia publicznego i społeczeństwa. Umożliwia w ten sposób instytucjom UE oraz państwom członkowskim podjęcie działań w odniesieniu do nowych środków odurzających i psychotropowych pojawiających się na europejskiej arenie narkotykowej. EMCDDA i Europol, które ściśle współpracują z odpowiednimi sieciami — siecią krajowych punktów kontaktowych Reitox i jednostkami krajowymi Europolu — mają odgrywać główną rolę w wykrywaniu nowych substancji psychoaktywnych i w informowaniu o nich. Decyzja umożliwia ponadto ocenę zagrożeń wiążących się z nowymi substancjami, aby środki stosowane w państwach członkowskich w celu kontroli substancji odurzających i psychotropowych (2) były w miarę potrzeby stosowane również wobec nowych substancji psychoaktywnych. Decyzja rozszerza zakres i zastępuje wspólne działanie z 1997 r. (3), poświęcone wyłącznie nowym narkotykom syntetycznym. Podtrzymuje jednak trzyetapowe podejście wprowadzone we wspólnym działaniu, obejmujące wymianę informacji/wczesne ostrzeganie, ocenę ryzyka i podejmowanie decyzji.
Rozhodnutie Rady 2005/387/JHA z 10. mája 2005 o výmene informácií, hodnotení rizika a kontrole nových psychoaktívnych látok (1) vytvára mechanizmus pre rýchlu výmenu informácií o nových psychoaktívnych látkach, ktoré môžu predstavovať hrozbu pre verejné zdravie a sociálnu hrozbu, čím umožňuje inštitúciám EÚ a členským štátom konať v súvislosti s novými omamnými látkami a novými psychotropnými látkami, ktoré sa objavia na európskej drogovej scéne. EMCDDA a Europol v úzkej spolupráci so svojimi sieťami – národnými kontaktnými miestami Reitox (NFP) a národnými ústredňami Europolu (ENU) – dostali pridelenú ústrednú úlohu pri zisťovaní a oznamovaní nových psychoaktívnych látok. Rozhodnutie tiež zabezpečuje hodnotenie rizík súvisiacich s týmito novými látkami, aby sa opatrenia platné v nových členských štátoch pre kontrolu omamných a psychotropných látok (2) mohli aplikovať aj na nové psychoaktívne látky, ak je to vhodné. Rozhodnutie rozširuje rámec a nahrádza jednotnú akciu z roku 1997 (3), ktorá bola venovaná výlučne novým syntetickým drogám. Rozhodnutie však udržiava trojkrokový prístup riadený spoločnou akciou: výmena informácií/včasné varovanie, hodnotenie rizík a rozhodovanie.
Sklep Sveta 2005/387/PNZ z dne 10. maja 2005 o izmenjavi podatkov, oceni tveganja in nadzoru nad novimi psihoaktivnimi snovmi (1) določa mehanizem hitre izmenjave podatkov o novih psihoaktivnih snoveh, ki lahko pomenijo grožnjo javnemu zdravju ali socialno grožnjo, in tako omogoča institucijam EU in državam članicam, da ukrepajo glede novih narkotičnih snovi in psihotropnih drog, ki se pojavljajo na evropskem prizorišču drog. Centru EMCDDA in Europolu, v tesnem sodelovanju z njunima mrežama (mrežo nacionalnih kontaktnih točk Reitox in mrežo nacionalnih enot Europola ), je bila dodeljena osrednja vloga pri odkrivanju in prijavljanju novih psihoaktivnih snovi. Sklep določa tudi oceno tveganj, povezanih s temi novimi snovmi, tako da je mogoče ukrepe, ki se v državah članicah uporabljajo za nadzor narkotičnih in psihotropnih snovi (2), uporabiti tudi za nove psihoaktivne snovi, če je primerno. Sklep razširja obseg skupnega ukrepa iz leta 1997 (3), ki je bil namenjen izključno novim sintetičnim drogam, in ga nadomešča. Ohranja pa pristop v treh korakih, ki ga je uvedel skupni ukrep: izmenjava podatkov/zgodnje opozarjanje, ocena tveganja in odločanje.
Genom rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen (1) upprättas ett system för snabbt utbyte av information om nya psykoaktiva ämnen som kan utgöra hälsorisker och sociala risker. Syftet är att ge EU:s institutioner och medlemsstaterna möjligheter att vidta åtgärder för att kontrollera både nya narkotiska och nya psykotropa droger som dyker upp på den europeiska narkotikamarknaden. ECNN och Europol, i nära samarbete med respektive nätverk – de nationella Reitox-kontaktpunkterna och Europols nationella enheter – har givits en central roll när det gäller att upptäcka och anmäla nya psykoaktiva ämnen. Genom beslutet föreskrivs också att en bedömning av riskerna med dessa nya psykoaktiva ämnen ska ske, så att åtgärder som är används i medlemsstaterna för att kontrollera narkotika och psykotropa ämnen (2) även kan tillämpas på nya psykoaktiva ämnen. Beslutet breddar räckvidden för och ersätter den gemensamma åtgärden från 1997(3), som uteslutande avsåg nya syntetiska droger. Beslutet bygger dock på den trestegsmetod som infördes genom den gemensamma åtgärden: informationsutbyte/förvarning, riskbedömning och beslutsfattande.
Yeni psikoaktif maddelerin bilgi değişimi, risk değerlendirmesi ve kontrolü hakkında 10 Mayıs 2005 tarih ve 2005/387/JHA sayılı Konsey Kararı (1), kamu sağlığına ilişkin ve sosyal tehdit oluşturabilecek yeni psikoaktif maddeler hakkında hızlı bilgi alış verişi sağlayan bir mekanizma kurarak AB kurumları ile Üye Devletler’in Avrupa uyuşturucu piyasasına çıkan yeni narkotik ve yeni psikotropik uyuşturuculara karşı harekete geçmesine olanak vermektedir. EMCDDA ve Europol’a, ağlarıyla – Reitox ulusal odak noktaları (UON’ler) ve Europol ulusal birimleri (EUB’ler) – yakın işbirliği içerisinde, yeni psikoaktif maddeleri tespit etmek ve bildirmekte merkezi bir rol verilmiştir. Karar aynı zamanda, Üye Devletler’de narkotik ve psikotropik maddelerin kontrolü için geçerli olan tedbirlerin (2) uygun durumda yeni psikoaktif maddeler için de geçerli olabilmesi için, bu yeni maddelerle ilişkili risklerin bir değerlendirmesine olanak sağlamaktadır. Karar, özel olarak yeni sentetik uyuşturuculara ayrılmış olan 1997 ortak eyleminin (3) kapsamını genişletmekte ve değiştirmektedir. Karar, bununla birlikte, ortak eylemin yönlendirdiği üç adım yaklaşımını korumaktadır: bilgi alışverişi/erken uyarı, risk değerlendirme ve karar alma.
Padomes 2005. gada 10. maija Lēmums 2005/387/JHA par apmainīšanos ar informāciju par jaunām psihoaktīvām vielām, to riska novērtējumu un kontroli (1) paredz ātras informācijas apmaiņas mehānismu attiecībā uz jaunām, sabiedrības veselību apdraudošām un sociāli bīstamām psihoaktīvām vielām, tādējādi ļaujot ES institūcijām un dalībvalstīm reaģēt gan uz jaunu narkotiku, gan psihotropu vielu parādīšanos un Eiropas narkotiku skatuves. Saskaņā ar lēmumu svarīga loma jaunu psihoaktīvu vielu atklāšanā un paziņošanā ir ierādīta EMCDDA un Eiropola ciešā sadarbībā ar to attiecīgajiem tīklojumiem – Reitox valsts koordinācijas centriem (VKC) un Eiropola valsts nodaļām (EVN). Lēmums paredz veikt arī jauno vielu risku novērtējumu, lai tādējādi dalībvalstu piemērojamos narkotiku un psihotropo vielu kontroles pasākumus (2) vajadzības gadījumā varētu piemērot arī jaunām psihoaktīvām vielām. Lēmums paplašina vienīgi jaunām sintētiskām narkotiskām vielām veltītās 1997. gada Vienotās rīcības darbības jomu un aizstāj to (3). Lēmumā tomēr ir saglabāta Vienotās rīcības eksperimentālā trīspakāpju nostāja: informācijas apmaiņa/agrīna brīdināšana, risku novērtējums un lēmumu pieņemšana.