ino – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 10 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  Trendi pri akutnih, z d...  
Številka predstavlja države, ki so poročale o povprečni starosti žrtev večino let v obdobju poročanja.
The figure represents data from countries that reported mean age of victims in most years during the reporting period.
La figure présente les données de pays ayant fourni un âge moyen des victimes pour la plupart des années de la période considérée.
Die Abbildung zeigt Daten aus Ländern, die für die meisten Jahre des Berichtszeitraums das Durchschnittsalter von Drogenopfern gemeldet haben.
La cifra representa datos de países que notificaron la edad media de las víctimas en la mayoría de años que duró el período de registro.
La cifra riporta i dati forniti dai paesi che hanno segnalato l’età media delle vittime nella maggior parte degli anni del periodo di riferimento.
A figura apresenta dados dos países que mencionaram a idade média das vítimas na maior parte dos anos do período em causa.
Ο αριθμός αντιπροσωπεύει στοιχεία από τις χώρες που ανέφεραν μέση ηλικία των θυμάτων στα περισσότερα έτη κατά την υπό εξέταση περίοδο.
De gegevens hebben betrekking op landen die in de meeste jaren in de genoemde periode melding hebben gemaakt van de gemiddelde leeftijd van de slachtoffers.
Obrázek představuje údaje ze zemí, které hlásily průměrný věk obětí ve většině let sledovaného období.
Figuren viser data fra lande, som har indberettet gennemsnitsalderen for ofrene i de fleste af årene i indberetningsperioden.
Joonis kajastab nende riikide andmeid, mis teavitasid ohvrite keskmisest vanusest aruandlusperioodi enamikul aastatel.
Luku edustaa niistä maista saatuja tietoja, jotka ilmoittivat uhrien keski-iän useimpina raportointijaksoon kuuluneina vuosina.
Az ábra azokat az országokat mutatja, amelyek a jelentési időszak legtöbb évére vonatkozóan megadták az áldozatok átlagos életkorát.
Tallet representerer data fra land som oppga gjennomsnittsalder for ofre i de fleste årene i rapporteringsperioden.
Wartość liczbowa przedstawia dane pochodzące z państw, które przekazywały informacje o średnim wieku ofiar przez dłuższy czas trwania okresu sprawozdawczego.
Cifra reprezintă datele din ţările care au raportat vârsta medie a victimelor în majoritatea anilor din perioada de raportare.
Údaj sa týka krajín, ktoré oznámili priemerný vek obetí vo väčšine rokov sledovaného obdobia.
Siffran bygger på uppgifter från länder som redovisade medelålder för offer de flesta åren under rapportperioden.
Attēlā ir dati no valstīm, kuras ziņoja par vairāk pārstāvēto upuru vecuma grupu atskaites periodā.
  Zasegi in informacije o...  
Leta 2003 je bila konoplja še vedno najbolj proizvajana in prodajana prepovedana droga na svetu. Ker je proizvodnja konoplje razširjena po vsem svetu in ker jo je težko spremljati, je količino proizvedene konoplje še vedno težko oceniti (UNODC, 2003a).
In 2003, cannabis continued to be the most widely produced and trafficked illicit drug worldwide. However, the global spread of cannabis production and the difficulty of monitoring it make the estimation of how much is produced problematic (UNODC, 2003a).
En 2003, le cannabis était toujours la drogue illicite la plus produite et la plus sujette au trafic dans le monde. Toutefois, étant donné que la production de cannabis s'étend au monde entier et en raison de la difficulté de la contrôler, il reste difficile d'estimer la quantité produite (ONUDC, 2003a).
Auch 2003 war Cannabis die weltweit am häufigsten angebaute und gehandelte illegale Droge. Angesichts der weltweiten Ausdehnung des Anbaus von Cannabis und der Schwierigkeiten bei seiner Überwachung ist es jedoch sehr schwer, genaue Angaben zum Umfang des Cannabisanbaus zu machen (UNODC, 2003a).
En 2003, el cannabis continuó siendo la droga ilegal de mayor producción y tráfico a escala mundial. Sin embargo, la expansión mundial de la producción de cannabis y la dificultad de realizar un seguimiento complica la estimación de la cantidad producida (ONUDD, 2003a).
Nel 2003 la cannabis ha continuato a essere la droga illecita più largamente prodotta e smerciata in tutto il mondo. Ciò nonostante, la diffusione globale della produzione di cannabis e la difficoltà nel monitorarla rendono la stima sul volume di produzione alquanto problematica (UNODC, 2003a).
Το 2003, η κάνναβη παρέμεινε η παράνομη ουσία με την ευρύτερη παραγωγή και διακίνηση σε όλο τον κόσμο. Ωστόσο, λόγω της παγκόσμιας διάδοσης της παραγωγής κάνναβης και της δυσκολίας παρακολούθησης της διάδοσης αυτής είναι δύσκολο να εκτιμηθούν οι παραγόμενες ποσότητες (UNODC, 2003α).
Ook in 2003 was cannabis wereldwijd de meest geproduceerde en verhandelde illegale drug. Gezien de mondiale spreiding van de cannabisproductie en het gebrek aan systemen voor het monitoren van deze drug is het echter moeilijk om een schatting te geven van de hoeveelheid geproduceerde cannabis (UNODC, 2003a).
V roce 2003 bylo konopí z hlediska produkce a obchodování i nadále v celosvětovém měřítku nejrozšířenější nelegální drogou. Nicméně odhadnout celkový objem produkce konopí je vzhledem k jeho globálnímu rozšíření a k obtížím při monitorování problematické (UNODC, 2003a).
I 2003 var cannabis fortsat det illegale stof, som der blev produceret mest af, og som var genstand for den største ulovlige handel på verdensplan. Da cannabisproduktionen er spredt over hele verden, og det er vanskeligt at overvåge den, er det svært at anslå, hvor stor produktionen er (UNODC, 2003a).
2003. aastal oli kanep jätkuvalt maailma kõige ulatuslikumalt toodetav ja kaubeldav illegaalne uimasti. Võttes arvesse kanepitootmise ülemaailmset levikut ning raskusi järelevalve teostamisel, on siiski raske hinnata, kui palju seda toodetakse (UNODC, 2003a).
Kannabis oli vuonna 2003 edelleen maailmanlaajuisesti eniten tuotettu ja salakuljetettu laiton huumausaine. Tuotetun kannabiksen määrää on kuitenkin vaikea arvioida, koska tuotanto on levinnyt kaikkialle maailmaan ja sitä on vaikea valvoa (UNODC, 2003a).
2003-ban a kannabisz változatlanul világszerte a legáltalánosabban termelt és forgalmazott kábítószer volt. A termelés teljes becslését azonban megnehezíti a kannabisz termelésének globális elterjedtsége és ellenőrzésének nehézségei (UNODC, 2003a).
I 2003 var cannabis fortsatt det illegale rusmiddelet som ble produsert og omsatt i størst mengder på verdensbasis. Den globale spredningen av cannabisproduksjonen og problemene med å overvåke den gjør det imidlertid vanskelig å beregne hvor stor produksjonen egentlig er (UNODC, 2003a).
W roku 2003 pochodne konopi indyjskich nadal były najczęściej produkowanym i sprzedawanym nielegalnym narkotykiem na świecie. Jednak globalne rozpowszechnienie produkcji pochodnych konopi i trudności w jej monitorowaniu powodują problemy z oszacowaniem całkowitej wielkości produkcji (UNODC, 2003a).
În 2003, canabisul a fost în continuare cel mai produs şi comercializat drog ilicit din lume. Totuşi, răspândirea globală a producţiei de canabis şi dificultăţile de monitorizare a acesteia fac problematică estimarea cantităţii produse (UNODC, 2003a).
V roku 2003 bol kanabis stále celosvetovo najvyrábanejšou a najpredávanejšou nelegálnou drogou. Globálne rozšírenie výroby a jej ťažké monitorovanie však spôsobujú, že odhadovanie vyrobeného množstva kanabisu je problematické (UNODC 2003a).
Även 2003 var cannabis i fråga om produktion och handel den mest utbredda olagliga drogen i världen. Eftersom produktionen av cannabis är spridd över hela världen och det är svårt att övervaka den är det inte lätt att uppskatta hur mycket som produceras (UNODC, 2003a).
  Nove nacionalne zakonod...  
Na Madžarskem skuša zakonodaja iz marca 2003 zaščititi osebe, mlajše od 18 let, pred zlorabo prepovedanih drog, kazni za odrasle pa bodo strožje, če bodo kazniva dejanja vključevala mladoletne osebe. V Estoniji spremembe v začetku leta 2004 določajo strožje kazni za večino z drogami povezanih kaznivih dejanj, vključno z napeljevanjem mladoletnih oseb k nezakonitemu uživanju drog.
Protection may be delivered by direct or more general approaches. In Hungary, the March 2003 law aims to protect persons under the age of 18 against misuse of narcotic drugs, and punishments for adults will be more severe for offences involving minors. In Estonia, amendments at the beginning of 2004 provide stricter penalties with respect to most drug-related crimes, including inducing minors to consume drugs illegally.
La protection peut être conférée selon une approche directe ou plus générale. En Hongrie, la loi de mars 2003 tend à protéger les personnes de moins de 18 ans contre l’abus de stupéfiants, et les sanctions pour les adultes sont plus sévères lorsqu'il s'agit de délits impliquant des mineurs. En Estonie, au début de 2004, des modifications de la législation ont été adoptées afin d'introduire des sanctions plus lourdes pour la plupart des délits liés à la drogue, y compris l'incitation de mineurs à la consommation de drogues illicites.
Jugendliche können durch gezielte Maßnahmen oder durch umfassendere Konzepte geschützt werden. In Ungarn wurde im März 2003 ein Gesetz verabschiedet, um Jugendliche unter 18 Jahren vor dem Missbrauch von Suchtstoffen zu schützen. Ferner wurden für Erwachsene strengere Strafen für Straftaten eingeführt, die Minderjährige betreffen. In Estland wurden Anfang 2004 die Strafen für die meisten drogenbedingten Straftaten verschärft, darunter auch für die Verführung Minderjähriger zum illegalen Drogenkonsum.
Questo genere di protezione può essere garantita attraverso approcci sia diretti che più generici. In Ungheria la legge entrata in vigore nel marzo 2003 si prefigge lo scopo di proteggere le persone di età inferiore ai 18 anni dall’abuso di sostanze stupefacenti, con l’introduzione di pene più gravi per gli adulti che commettono reati ai danni di minori. In Estonia gli emendamenti introdotti all’inizio del 2004 hanno aggravato le pene comminate per la maggior parte dei reati collegati alle droghe, compresa l’istigazione di un minore al consumo illecito di droga.
Η προστασία μπορεί να παρασχεθεί με άμεσες ή γενικότερες προσεγγίσεις. Στην Ουγγαρία, ο νόμος του Μαρτίου του 2003 στοχεύει στην προστασία των ατόμων ηλικίας κάτω των 18 ετών από την κατάχρηση ναρκωτικών, οι δε ποινές που επιβάλλονται στους ενηλίκους θα είναι αυστηρότερες εάν τα αδικήματά τους αφορούν ανηλίκους. Στην Εσθονία, οι τροποποιήσεις που εγκρίθηκαν στις αρχές του 2004 προβλέπουν αυστηρότερες ποινές για τα περισσότερα αδικήματα που σχετίζονται με τα ναρκωτικά, συμπεριλαμβανομένης της υποκίνησης ανηλίκων σε παράνομη χρήση ναρκωτικών.
Die bescherming kan zowel via een directe als via een meer algemene aanpak worden gecreëerd. In Hongarije is in maart 2003 een wet uitgevaardigd die moet voorkomen dat jongeren onder 18 jaar verdovende middelen gaan gebruiken. Volwassenen die delicten hebben begaan waar jongeren bij betrokken zijn, worden ook zwaarder gestraft. In Estland hebben wetswijzigingen begin 2004 geleid tot hogere straffen voor de meeste drugscriminaliteit; dat geldt ook voor het aanzetten van minderjarigen tot illegaal drugsgebruik.
Ochranu lze poskytnout prostřednictvím přímých nebo obecnějších postupů. V Maďarsku chrání zákon z března 2003 osoby mladší 18 let před zneužíváním narkotických drog a také zpřísňuje tresty pro dospělé za trestné činy týkající se nezletilých. Od začátku roku 2004 stanovují novelizované zákony v Estonsku přísnější tresty za většinu trestných činů souvisejících s drogami, včetně podněcování nezletilých k užívání nelegálních drog.
Beskyttelsen kan ske direkte eller gennem mere generelle tiltag. I Ungarn tager loven fra marts 2003 sigte på at beskytte unge under 18 år mod misbrug af narkotiske stoffer, og straffen for voksne vil være strengere for lovovertrædelser, der involverer mindreårige. I Estland blev der med ændringer i begyndelsen af 2004 indført strengere straffe med hensyn til de fleste narkotikarelaterede lovovertrædelser, herunder tilskyndelse af mindreårige til at bruge stoffer illegalt.
Kaitset võib pakkuda kas otseste või üldisemate meetmete kaudu. Ungaris 2003. aasta märtsis vastu võetud seaduse eesmärk on kaitsta alla 18aastaseid isikuid narkootiliste ainete kuritarvitamise eest ning täiskasvanutele määratavad karistused on rangemad alaealistega seotud õigusrikkumiste puhul. Eestis sätestati 2004. aasta alguses kehtestatud muudatustega karmimad karistused enamiku narkootikumidega seotud kuritegude eest, sealhulgas alaealiste ebaseaduslikule uimastitarvitamisele õhutamise eest.
Suojelu voi perustua välittömiin tai yleisiin lähestymistapoihin. Unkarissa maaliskuussa 2003 annetun lain tavoitteena on suojella alle 18-vuotiaita huumausaineiden väärinkäytöltä, ja aikuisia rangaistaan ankarammin alaikäisiin kohdistuvista rikoksista. Virossa vuoden 2004 alussa tehdyillä muutoksilla tiukennettiin useimmista huumerikoksista, kuten alaikäisten yllytyksestä laittomien huumausaineiden käyttöön, määrättäviä seuraamuksia.
A védelem közvetlen vagy általánosabb megoldások segítségével biztosítható. Magyarországon a 2003. márciusi törvény célja, hogy megvédje a 18 év alattiakat a narkotikumokkal való visszaéléssel szemben, és a kiskorúakat érintő bűncselekményekért a felnőtteket szigorúbban bünteti. Észtországban a 2004 elején bevezetett módosítások a legtöbb kábítószerrel összefüggő bűncselekmény esetében szigorúbb büntetéseket írnak elő, ideértve kiskorúak törvénytelen kábítószer-fogyasztásra késztetésének bűncselekményét.
Beskyttelsen kan ha en direkte eller mer generell form. I Ungarn tar loven av mars 2003 sikte på å beskytte personer under 18 år mot misbruk av narkotiske stoffer, og straffen for voksne vil bli strengere hvis lovbruddet involverer mindreårige. I Estland gir lovendringer innført i begynnelsen av 2004 strengere straff for de fleste narkotikarelaterte lovbrudd, herunder påvirke unge til ulovlig bruk av narkotika.
Ochrona może zostać zapewniona przez podejście bezpośrednie lub bardziej ogólne. Na Węgrzech przepisy prawa z marca 2003 roku mają na celu ochronę osób poniżej 18 roku życia przed nadużywaniem środków odurzających, natomiast karanie dorosłych za przestępstwa przeciwko nieletnim będzie surowsze. W Estonii poprawki wprowadzone z początkiem 2004 roku przewidują surowsze kary względem większości przestępstw związanych z narkotykami, w tym nakłanianie niepełnoletnich do nielegalnego zażywania narkotyków.
Protecţia poate fi asigurată prin intermediul unor abordări directe sau mai generale. În Ungaria, legea din martie 2003 are ca scop protejarea persoanelor cu vârste sub de 18 ani împotriva abuzului de narcotice şi înăsprirea pedepselor pentru adulţi în cazul infracţiunilor în care sunt implicaţi minori. În Estonia, modificările de la începutul anului 2004 au determinat instituirea unor pedepse mai stricte în ceea ce priveşte majoritatea infracţiunilor legate de droguri, inclusiv în ceea ce priveşte îndemnarea minorilor la consumul ilicit de droguri.
Unga människor kan skyddas genom direkta eller mer allmänna metoder. Den ungerska lagen från mars 2003 syftar till att skydda ungdomar under 18 år mot narkotikamissbruk och vuxna bestraffas hårdare för brott som involverar minderåriga. I Estland har ändringar som infördes i början av 2004 medfört strängare straff för de flesta narkotikarelaterade brott, bland annat för förledande av minderåriga att konsumera illegala droger.
Aizsardzību var nodrošināt gan ar tiešu, gan nedaudz vispārinātu pieeju. Ungārijā 2003. gada martā pieņemtā likuma mērķis ir aizsargāt jauniešus, kuri nav sasnieguši 18 gadu vecumu, no narkotiku lietošanas, un soda mēri pieaugušajiem tiek paredzēti bargāki par pārkāpumiem, kuros iesaistīti nepilngadīgie. Igaunijā 2004. gada sākumā pieņemtie grozījumi paredz stingrākus sodus par lielāko daļu ar narkotikām saistītajiem noziegumiem, ieskaitot nepilngadīgo iesaistīšanu nelegālā narkotiku lietošanā.
  Podatki o povpraÅ¡evanj...  
Zbrani sta dve vrsti podatkov: povzetek podatkov o vseh vrstah centrov za zdravljenje odvisnosti ter podrobne informacije po vrstah centrov (zunajbolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, bolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, nizgopragovne agencije, splošni zdravniki, enote za zdravljenje v zaporih, druge vrste centrov). Vendar so za večino držav podatki o vrstah centrov redki, razen za zunajbolnišnične in bolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti.
Two types of data are collected: summary data on all types of treatment centres and detailed data by centre type (outpatient treatment centres, inpatient treatment centres, low-threshold agencies, general practitioners, treatment units in prison, other types of centres). However, for most countries, data are sparse for centre types other than outpatient and inpatient treatment centres. For this reason, analysis is often restricted to outpatient treatment centres, for which data coverage is best.
deux types de données sont recueillies: les données sommaires sur tous les types de centres de soins et les données détaillées par type de centre (centres de soins ambulatoires, centres de soins résidentiels, structures de première ligne, médecins généralistes, unités de traitement en milieu carcéral, autres types de centres). Cependant, pour la plupart des pays, les données sont rares pour les types de centres autres que les services de soins résidentiels et ambulatoires. C'est la raison pour laquelle l'analyse se limite souvent aux centres de soins ambulatoires, pour lesquels la couverture est la meilleure;
Es werden zwei Arten von Daten erhoben: zusammengefasste Daten über alle Formen von Behandlungseinrichtungen sowie detaillierte Daten, aufgeschlüsselt nach Form der Einrichtung (ambulante Behandlungseinrichtungen, stationäre Behandlungseinrichtungen, niedrigschwellige Dienste, Allgemeinärzte, Behandlungsabteilungen in Haftanstalten, andere Formen von Einrichtungen). Für die meisten Länder liegen jedoch nur sehr wenige Daten über andere Einrichtungsformen als ambulante und stationäre Behandlungseinrichtungen vor. Aus diesem Grund beschränkt sich die Analyse häufig auf ambulante Behandlungseinrichtungen, die von den Datenerhebungen am besten erfasst werden.
Se recogen dos tipos de datos: datos resumidos de todos los tipos de centros de tratamiento y datos detallados por tipo de centro (centros de tratamiento ambulatorio, centros de tratamiento hospitalario, centros de bajo umbral, médicos de asistencia primaria, unidades de tratamiento en las prisiones, otros tipos de centros). No obstante, para la mayoría de países, los datos sobre los tipos de centros son escasos, a diferencia de los de los centros de tratamiento ambulatorio y hospitalario. Este es el motivo por el cual, con frecuencia, los análisis se limitan a los centros de tratamiento ambulatorio, con una mejor cobertura de datos.
I tipi di dati raccolti sono due: dati riassuntivi su tutti i centri terapeutici e dati dettagliati per ciascun tipo di centro (centri terapeutici ambulatoriali, centri terapeutici ospedalieri, enti a bassa soglia, medici generici, unità terapeutiche in carcere, altri tipi di centri). Tuttavia, per la maggior parte degli Stati, esistono dati sparsi per tipi di centro diversi dai centri terapeutici ambulatoriali e ospedalieri. Per questa ragione l’analisi è spesso limitata ai centri terapeutici ambulatoriali, per i quali esiste una copertura informativa migliore.
Συλλέγονται δύο κατηγορίες στοιχείων: συνοπτικά στοιχεία για θεραπευτικά κέντρα κάθε τύπου και αναλυτικά στοιχεία ανά τύπο θεραπευτικού κέντρου (κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης, γενικοί ιατροί, θεραπευτικές μονάδες σε σωφρονιστικά ιδρύματα, άλλοι τύποι θεραπευτικών κέντρων). Ωστόσο, για τις περισσότερες χώρες, τα στοιχεία για κέντρα εκτός των κέντρων θεραπείας εξωτερικής και εσωτερικής παραμονής είναι λιγοστά. Για τον λόγο αυτό, η ανάλυση περιορίζεται συχνά στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, για τα οποία η κάλυψη στοιχείων είναι η καλύτερη.
Er worden twee categorieën gegevens verzameld: beknopte gegevens over alle soorten behandelcentra en gedetailleerde gegevens uitgesplitst naar behandeltype (extramurale c.q. ambulante behandelcentra, intramurale behandelcentra, laagdrempelige instanties, huisartsen, behandelafdelingen in gevangenissen, andere typen behandelcentra). In de meeste landen zijn er, behalve voor extramurale en intramurale behandelcentra, op dit gebied weinig gegevens beschikbaar. Daarom wordt de analyse vaak beperkt tot extramurale behandelcentra, aangezien de dekking van de gegevens hiervoor het beste is.
Jsou shromažďovány dva typy údajů: souhrnné údaje o všech typech léčebných center a podrobné údaje podle typu center (ambulantní léčebná centra, hospitalizační léčebná centra, nízkoprahové instituce, praktičtí lékaři, léčebná oddělení ve věznicích a další typy center). Pro většinu zemí však existuje jen málo údajů o jiném typu center než centrech ambulantní léčby a centrech využívajících hospitalizaci. Z uvedeného důvodu je analýza často omezena na ambulantní centra léčby, u nichž bývá rozsah údajů nejlepší.
Der indsamles to former for data: summariske data om alle former for behandlingscentre og detaljerede data om de enkelte typer behandlingscentre (ambulatorier, døgnbehandlingscentre, lavtærskeltjenester, praktiserende læger, behandlingsafdelinger i fængsler, andre typer centre). For de fleste lande findes der imidlertid kun meget få data for andre typer centre end ambulatorier og døgnbehandlingscentre. Af denne grund er analysen ofte begrænset til ambulatorier, hvor datadækningen er bedst.
Kogutakse kahte tüüpi andmeid: koondandmeid kõikide raviasutuste kohta ja detailseid andmeid vastavalt raviasutuse tüübile (ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvad asutused, madala läve keskused, üldarstid, raviüksused vanglates, muud tüüpi ravikeskused). Enamiku riikide puhul on siiski muude kui ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvate asutuste kohta vähe teavet. Seetõttu piirdutakse analüüsides enamasti ambulatoorse raviga, mille kohta on infot kõige enam.
Kahdenlaista tietoa kerätään: yhteenvetotietoa kaikenlaisista hoitokeskuksista ja keskuksen lajin mukaan eriteltyä tietoa (avohoitokeskukset, laitoshoitokeskukset, matalan kynnyksen keskukset, yleislääkärit, vankiloiden hoito-osastot, muunlaiset keskukset). Useista maista toimitetaan kuitenkin vain vähän tietoa muista keskuslajeista kuin avo- ja laitoshoitokeskuksista. Tästä syystä analyysi rajoittuu usein avohoitokeskuksiin, joiden osalta kattavuus on laajin.
Két adattípust gyűjtenek: összefoglaló adatokat a gyógykezelési központok valamennyi típusáról, valamint részletes adatokat a gyógykezelési központok típusai szerint (járóbeteg-ellátó központok, fekvőbeteg-ellátó központok, alacsony küszöbű szervezetek, háziorvosok, kezelőegységek a börtönökben, más típusú központok). A legtöbb ország esetében azonban a járóbeteg- és fekvőbeteg-ellátó központoktól eltérő központtípusokról csak szórványos információ áll rendelkezésre. Emiatt az elemzés gyakran a járóbeteg-ellátó központokra korlátozódik, mivel ezekről van a legtöbb adat.
To typer data er innsamlet: summariske data om alle typer behandlingssentre og detaljerte data etter sentertype (polikliniske behandlingssentre, døgnbehandling, lavterskel rusmiddeltjenester, allmennleger, behandlingsenheter i fengsel, andre sentertyper). For de fleste landene er imidlertid dataene sparsommelige for de ulike sentertypene utenom polikliniske behandlingssentre og døgnbehandling. Derfor er analysen ofte begrenset til polikliniske behandlingssentre, som har best datadekning.
Gromadzone są dwa rodzaje danych: dane łączne o wszystkich rodzajach centrów leczenia oraz dane szczegółowe na temat poszczególnych rodzajów centrów (centra leczenia pozaszpitalnego, centra leczenia hospitalizacyjnego, jednostki niskoprogowe, lekarze medycyny rodzinnej, jednostki leczenia w więzieniach, inne typy centrów). W przypadku większości państw dane o ośrodkach innych niż centra leczenia pozaszpitalnego i hospitalizacyjnego są rzadkie. Z tego powodu analiza często ogranicza się do centrów leczenia pozaszpitalnego, w których przypadku zakres przekazanych danych jest największy.
Se colectează două tipuri de date: date sintetizate privind toate tipurile de centre de tratament şi date detaliate pentru fiecare tip de centru (centre de tratament în ambulatoriu, centre de tratament cu internare, agenţii cu acces necondiţionat, medici de familie, unităţi de tratament din închisori, alte tipuri de centre). Cu toate acestea, în majoritatea ţărilor nu există decât date inconsecvente privind tipurile de centre diferite de cele de tratament în ambulatoriu sau cu internare. De aceea, analizele se limitează frecvent la centrele de tratament în ambulatoriu în cazul cărora se obţine cea mai bună acoperire a datelor.
Zhromažďujú sa dva druhy údajov: súhrnné údaje o všetkých druhoch liečebných centier a podrobné údaje podľa jednotlivých druhov (strediská ambulantnej liečby, lôžkové liečebné centrá, nízkoprahové agentúry, praktickí lekári, liečebné oddelenia vo väzení, iné druhy centier). Údaje o iných druhoch centier, ako ambulantných a lôžkových sú však vo väčšine krajín zriedkavé. Z tohto dôvodu sa analýza často obmedzuje na centrá ambulantnej liečby, o ktorých sú najspoľahlivejšie údaje.
Två typer av uppgifter samlas: sammanfattande uppgifter om alla typer av behandlingscentrum och detaljerade uppgifter efter centrumtyp (behandlingscentrum inom öppenvården, behandlingscentrum inom slutenvården, lågtröskelvård, allmänläkare, behandlingsenheter i fängelser, andra typer av centrum). För de flesta länder är dock uppgifterna om andra centrumtyper än behandlingscentrum inom öppenvården och slutenvården ofullständiga. Eftersom tillgången till uppgifter om behandlingscentrum inom öppenvården är bäst begränsas analyserna ofta till dessa.
  Polje 5  
Zbrani sta dve vrsti podatkov: povzetek podatkov o vseh vrstah centrov za zdravljenje odvisnosti ter podrobne informacije po vrstah centrov (zunajbolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, bolnišnični centri za zdravljenje odvisnosti, nizgopragovne agencije, splošni zdravniki, enote za zdravljenje v zaporih, druge vrste centrov). Vendar so za večino držav podatki o vrstah centrov redki, razen za zunajbolnišnične in bolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti.
Two types of data are collected: summary data on all types of treatment centres and detailed data by centre type (outpatient treatment centres, inpatient treatment centres, low-threshold agencies, general practitioners, treatment units in prison, other types of centres). However, for most countries, data are sparse for centre types other than outpatient and inpatient treatment centres. For this reason, analysis is often restricted to outpatient treatment centres, for which data coverage is best.
deux types de données sont recueillies: les données sommaires sur tous les types de centres de soins et les données détaillées par type de centre (centres de soins ambulatoires, centres de soins résidentiels, structures de première ligne, médecins généralistes, unités de traitement en milieu carcéral, autres types de centres). Cependant, pour la plupart des pays, les données sont rares pour les types de centres autres que les services de soins résidentiels et ambulatoires. C'est la raison pour laquelle l'analyse se limite souvent aux centres de soins ambulatoires, pour lesquels la couverture est la meilleure;
Es werden zwei Arten von Daten erhoben: zusammengefasste Daten über alle Formen von Behandlungseinrichtungen sowie detaillierte Daten, aufgeschlüsselt nach Form der Einrichtung (ambulante Behandlungseinrichtungen, stationäre Behandlungseinrichtungen, niedrigschwellige Dienste, Allgemeinärzte, Behandlungsabteilungen in Haftanstalten, andere Formen von Einrichtungen). Für die meisten Länder liegen jedoch nur sehr wenige Daten über andere Einrichtungsformen als ambulante und stationäre Behandlungseinrichtungen vor. Aus diesem Grund beschränkt sich die Analyse häufig auf ambulante Behandlungseinrichtungen, die von den Datenerhebungen am besten erfasst werden.
Se recogen dos tipos de datos: datos resumidos de todos los tipos de centros de tratamiento y datos detallados por tipo de centro (centros de tratamiento ambulatorio, centros de tratamiento hospitalario, centros de bajo umbral, médicos de asistencia primaria, unidades de tratamiento en las prisiones, otros tipos de centros). No obstante, para la mayoría de países, los datos sobre los tipos de centros son escasos, a diferencia de los de los centros de tratamiento ambulatorio y hospitalario. Este es el motivo por el cual, con frecuencia, los análisis se limitan a los centros de tratamiento ambulatorio, con una mejor cobertura de datos.
I tipi di dati raccolti sono due: dati riassuntivi su tutti i centri terapeutici e dati dettagliati per ciascun tipo di centro (centri terapeutici ambulatoriali, centri terapeutici ospedalieri, enti a bassa soglia, medici generici, unità terapeutiche in carcere, altri tipi di centri). Tuttavia, per la maggior parte degli Stati, esistono dati sparsi per tipi di centro diversi dai centri terapeutici ambulatoriali e ospedalieri. Per questa ragione l’analisi è spesso limitata ai centri terapeutici ambulatoriali, per i quali esiste una copertura informativa migliore.
São compilados dois tipos de dados: dados de síntese sobre todos os tipos de centros de tratamento e dados detalhados por tipo de centro (centros de tratamento em regime ambulatório, centros de tratamento em regime de internamento, agências de porta aberta, clínicos gerais, unidades de tratamento na prisão, outros tipos de centros). Contudo, na maior parte dos países, existem poucos dados sobre outros tipos de centros que não os de tratamento em regime ambulatório ou em regime de internamento. Por esta razão, a análise restringe-se frequentemente aos centros de tratamento em regime ambulatório, que têm uma melhor cobertura de dados.
Συλλέγονται δύο κατηγορίες στοιχείων: συνοπτικά στοιχεία για θεραπευτικά κέντρα κάθε τύπου και αναλυτικά στοιχεία ανά τύπο θεραπευτικού κέντρου (κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, κέντρα θεραπείας εσωτερικής παραμονής, υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης, γενικοί ιατροί, θεραπευτικές μονάδες σε σωφρονιστικά ιδρύματα, άλλοι τύποι θεραπευτικών κέντρων). Ωστόσο, για τις περισσότερες χώρες, τα στοιχεία για κέντρα εκτός των κέντρων θεραπείας εξωτερικής και εσωτερικής παραμονής είναι λιγοστά. Για τον λόγο αυτό, η ανάλυση περιορίζεται συχνά στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, για τα οποία η κάλυψη στοιχείων είναι η καλύτερη.
Er worden twee categorieën gegevens verzameld: beknopte gegevens over alle soorten behandelcentra en gedetailleerde gegevens uitgesplitst naar behandeltype (extramurale c.q. ambulante behandelcentra, intramurale behandelcentra, laagdrempelige instanties, huisartsen, behandelafdelingen in gevangenissen, andere typen behandelcentra). In de meeste landen zijn er, behalve voor extramurale en intramurale behandelcentra, op dit gebied weinig gegevens beschikbaar. Daarom wordt de analyse vaak beperkt tot extramurale behandelcentra, aangezien de dekking van de gegevens hiervoor het beste is.
Jsou shromažďovány dva typy údajů: souhrnné údaje o všech typech léčebných center a podrobné údaje podle typu center (ambulantní léčebná centra, hospitalizační léčebná centra, nízkoprahové instituce, praktičtí lékaři, léčebná oddělení ve věznicích a další typy center). Pro většinu zemí však existuje jen málo údajů o jiném typu center než centrech ambulantní léčby a centrech využívajících hospitalizaci. Z uvedeného důvodu je analýza často omezena na ambulantní centra léčby, u nichž bývá rozsah údajů nejlepší.
Der indsamles to former for data: summariske data om alle former for behandlingscentre og detaljerede data om de enkelte typer behandlingscentre (ambulatorier, døgnbehandlingscentre, lavtærskeltjenester, praktiserende læger, behandlingsafdelinger i fængsler, andre typer centre). For de fleste lande findes der imidlertid kun meget få data for andre typer centre end ambulatorier og døgnbehandlingscentre. Af denne grund er analysen ofte begrænset til ambulatorier, hvor datadækningen er bedst.
Kogutakse kahte tüüpi andmeid: koondandmeid kõikide raviasutuste kohta ja detailseid andmeid vastavalt raviasutuse tüübile (ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvad asutused, madala läve keskused, üldarstid, raviüksused vanglates, muud tüüpi ravikeskused). Enamiku riikide puhul on siiski muude kui ambulatoorset ja statsionaarset ravi pakkuvate asutuste kohta vähe teavet. Seetõttu piirdutakse analüüsides enamasti ambulatoorse raviga, mille kohta on infot kõige enam.
Kahdenlaista tietoa kerätään: yhteenvetotietoa kaikenlaisista hoitokeskuksista ja keskuksen lajin mukaan eriteltyä tietoa (avohoitokeskukset, laitoshoitokeskukset, matalan kynnyksen keskukset, yleislääkärit, vankiloiden hoito-osastot, muunlaiset keskukset). Useista maista toimitetaan kuitenkin vain vähän tietoa muista keskuslajeista kuin avo- ja laitoshoitokeskuksista. Tästä syystä analyysi rajoittuu usein avohoitokeskuksiin, joiden osalta kattavuus on laajin.
Két adattípust gyűjtenek: összefoglaló adatokat a gyógykezelési központok valamennyi típusáról, valamint részletes adatokat a gyógykezelési központok típusai szerint (járóbeteg-ellátó központok, fekvőbeteg-ellátó központok, alacsony küszöbű szervezetek, háziorvosok, kezelőegységek a börtönökben, más típusú központok). A legtöbb ország esetében azonban a járóbeteg- és fekvőbeteg-ellátó központoktól eltérő központtípusokról csak szórványos információ áll rendelkezésre. Emiatt az elemzés gyakran a járóbeteg-ellátó központokra korlátozódik, mivel ezekről van a legtöbb adat.
To typer data er innsamlet: summariske data om alle typer behandlingssentre og detaljerte data etter sentertype (polikliniske behandlingssentre, døgnbehandling, lavterskel rusmiddeltjenester, allmennleger, behandlingsenheter i fengsel, andre sentertyper). For de fleste landene er imidlertid dataene sparsommelige for de ulike sentertypene utenom polikliniske behandlingssentre og døgnbehandling. Derfor er analysen ofte begrenset til polikliniske behandlingssentre, som har best datadekning.
Gromadzone są dwa rodzaje danych: dane łączne o wszystkich rodzajach centrów leczenia oraz dane szczegółowe na temat poszczególnych rodzajów centrów (centra leczenia pozaszpitalnego, centra leczenia hospitalizacyjnego, jednostki niskoprogowe, lekarze medycyny rodzinnej, jednostki leczenia w więzieniach, inne typy centrów). W przypadku większości państw dane o ośrodkach innych niż centra leczenia pozaszpitalnego i hospitalizacyjnego są rzadkie. Z tego powodu analiza często ogranicza się do centrów leczenia pozaszpitalnego, w których przypadku zakres przekazanych danych jest największy.
Se colectează două tipuri de date: date sintetizate privind toate tipurile de centre de tratament şi date detaliate pentru fiecare tip de centru (centre de tratament în ambulatoriu, centre de tratament cu internare, agenţii cu acces necondiţionat, medici de familie, unităţi de tratament din închisori, alte tipuri de centre). Cu toate acestea, în majoritatea ţărilor nu există decât date inconsecvente privind tipurile de centre diferite de cele de tratament în ambulatoriu sau cu internare. De aceea, analizele se limitează frecvent la centrele de tratament în ambulatoriu în cazul cărora se obţine cea mai bună acoperire a datelor.
Zhromažďujú sa dva druhy údajov: súhrnné údaje o všetkých druhoch liečebných centier a podrobné údaje podľa jednotlivých druhov (strediská ambulantnej liečby, lôžkové liečebné centrá, nízkoprahové agentúry, praktickí lekári, liečebné oddelenia vo väzení, iné druhy centier). Údaje o iných druhoch centier, ako ambulantných a lôžkových sú však vo väčšine krajín zriedkavé. Z tohto dôvodu sa analýza často obmedzuje na centrá ambulantnej liečby, o ktorých sú najspoľahlivejšie údaje.
Två typer av uppgifter samlas: sammanfattande uppgifter om alla typer av behandlingscentrum och detaljerade uppgifter efter centrumtyp (behandlingscentrum inom öppenvården, behandlingscentrum inom slutenvården, lågtröskelvård, allmänläkare, behandlingsenheter i fängelser, andra typer av centrum). För de flesta länder är dock uppgifterna om andra centrumtyper än behandlingscentrum inom öppenvården och slutenvården ofullständiga. Eftersom tillgången till uppgifter om behandlingscentrum inom öppenvården är bäst begränsas analyserna ofta till dessa.
  Sporočila za javnost  
Heteroseksualni spolni odnosi so kot vzrok novih primerov aidsa prehiteli vbrizgavanje drog, je opozorila Agencija EU za droge (EMCDDA) v Letnem poročilu o stanju na področju problematike drog v Evropi, ki ga je danes objavila v Bruslju. Do leta 2001 je bilo večino primerov aidsa v EU mogoče pripisati vbrizgavanju drog, najnovejši podatki pa kažejo, da je največ primerov posledica prenosa s heteroseksualnimi spolnimi odnosi (1).
Heterosexual contacts have now overtaken injecting drug use as the most common route of new AIDS cases, warns the EU drugs agency (EMCDDA) today in its 2005 Annual report on the state of the drugs problem in Europe, launched in Brussels. While until 2001, the majority of new AIDS cases in the EU could be attributed to drug injecting, latest figures reveal that heterosexual transmission now accounts for the largest number (1).
Dans son Rapport annuel 2005 sur l’état du phénomène de la drogue en Europe, présenté aujourd’hui à Bruxelles, l’agence sur les drogues de l’UE (OEDT) attire l’attention sur le fait que le premier vecteur de diffusion du SIDA n’est plus l’usage de drogue par injection, mais la transmission par voie hétérosexuelle. Alors que jusqu’en 2001, la majorité des nouveaux cas de SIDA dans l’Union européenne étaient dus à une transmission du virus par injection de drogue, les derniers chiffres disponibles révèlent que les nouveaux cas sont aujourd’hui, dans leur majorité, imputables à la transmission hétérosexuelle (1).
Heterosexuelle Kontakte haben inzwischen den injizierenden Drogenkonsum als häufigste Ursache neuer AIDS-Fälle abgelöst. Darauf weist die EU-Drogenbeobachtungsstelle (EBDD) heute in ihrem in Brüssel vorgestellten Jahresbericht 2005 über den Stand der Drogenproblematik in Europa hin. Während bis 2001 die meisten neuen AIDS-Fälle in der EU mit injizierendem Drogenkonsum in Zusammen-hang gebracht werden konnten, deuten die jüngsten Zahlen darauf hin, dass inzwischen die größte Zahl der neuen AIDS-Fälle auf heterosexuelle Übertragung zurückzuführen ist (1).
En la actualidad, las relaciones heterosexuales sobrepasan al consumo de drogas inyectables como vía más frecuente de infección de nuevos casos de sida, según ha advertido hoy la agencia sobre drogas de la UE (OEDT) en su Informe anual 2005 sobre el problema de la drogodependencia en Europa, publicado en Bruselas. Mientras que hasta 2001 la mayoría de los nuevos casos de sida en la UE podía atribuirse al consumo de drogas por vía parenteral, las últimas cifras revelan que el mayor número de casos nuevos puede imputarse ahora a la transmisión heterosexual (1).
I contatti eterosessuali hanno ormai superato il consumo di droga per via parenterale come via di trasmissione più frequente dell’AIDS nei nuovi casi di infezione: è questo il monito lanciato dall’agenzia europea delle droghe (OEDT) attraverso la Relazione annuale 2005 sull’evoluzione del fenomeno della droga in Europa, presentata oggi a Bruxelles. Se fino al 2001 la maggioranza dei nuovi casi di AIDS nell’Unione europea poteva essere attribuita all’assunzione di stupefacenti tramite iniezione endovena, i dati più recenti rivelano che la trasmissione eterosessuale rappresenta oggi la principale causa di contagio (1).
Os contactos heterossexuais ultrapassaram já o consumo de droga injectada como via mais comum de propagação da SIDA, adverte hoje a agência da UE de informação sobre droga (OEDT) no seu Relatório Anual 2005 sobre a evolução do fenómeno da droga na Europa, lançado em Bruxelas. Enquanto que até ao ano de 2001, a maioria dos novos casos de SIDA registados na UE podia ser atribuída ao consumo de droga injectada, os dados mais recentes revelam que a transmissão heterossexual é, neste momento, responsável pela maioria dos casos (1).
Η πιο συνήθης αιτία εμφάνισης νέων κρουσμάτων AIDS είναι πλέον οι ετεροφυλόφιλες επαφές και όχι η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών, όπως προειδοποιεί σήμερα ο ευρωπαϊκός οργανισμός για τα ναρκωτικά (ΕΚΠΝΤ) στην Ετήσια έκθεση του 2005 για την κατάσταση του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη, που παρουσιάζεται στις Βρυξέλλες. Ενώ μέχρι το 2001, η πλειονότητα των νέων κρουσμάτων AIDS στην ΕΕ μπορούσε να αποδοθεί στην ενέσιμη χρήση ναρκωτικών, τα τελευταία στοιχεία αποκαλύπτουν ότι η αύξηση των κρουσμάτων οφείλεται στην ετεροφυλόφιλη μετάδοση (1).
Heteroseksueel verkeer heeft het intraveneus drugsgebruik ingehaald als meest voorkomende oorzaak van nieuwe gevallen van aids, zo waarschuwt het EU-drugsagentschap (EWDD) vandaag in zijn Jaarverslag 2005 over de stand van de drugsproblematiek in Europa, dat in Brussel is gepresenteerd. Terwijl het merendeel van de nieuwe aids-gevallen in de EU tot 2001 kon worden toegeschreven aan intraveneus drugsgebruik, duiden de meest recente gegevens erop dat het grootste aantal nieuwe gevallen nu het gevolg is van heteroseksuele overdracht (1).
Heterosexuální kontakty nyní předstihly injekční užívání drog a staly se nejběžnějším způsobem nákazy u nových případů AIDS, varuje dnes agentura EU pro drogy (EMCDDA) ve své Výroční zprávě za rok 2005 o stavu drogové problematiky v Evropě, zveřejněné v Bruselu. Zatímco do roku 2001 bylo možné většinu nových případů AIDS v EU přičíst injekčnímu užívání drog, poslední údaje ukazují, že největší počet případů nyní připadá na heterosexuální přenos (1).
Heteroseksuelle kontakter har nu overhalet intravenøs stofbrug som den mest almindelige smittekanal for nye aids-tilfælde, advarer EU's Narkotika-agentur (EONN) i dag i sin Årsberetning 2005 om narkotikasituationen i Europa, som er lanceret i Bruxelles. Mens de fleste nye aids-tilfælde i EU indtil 2001 kunne tilskrives intravenøs stofbrug, fremgår det af de seneste tal, at heteroseksuel smitteoverførsel nu tegner sig for det største antal (1).
EL-i Narkoseire Keskus (EMCDDA) räägib oma täna Brüsselis avaldatavas 2005. aasta aruandes uimastiprobleemidest Euroopas, et uute AIDSi juhtude puhul on nüüdseks saanud kõige levinumaks nakatumisteeks heteroseksuaalsed kontaktid, mis edestavad nakatumist narkootikumide süstimise tagajärjel. Kui kuni 2001. aastani oli EL-is enamuse uute HIVi juhtude põhjustajaks narkootikumide süstimine, siis uusimad andmed näitavad, et praegu on kõige sagedasemaks nakatumisteeks hetero-seksuaalne ülekanne (1).
EU:n huumevirasto (EMCDDA) varoittaa tänään Brysselissä julkistettavassa vuoden 2005 raportissaan (Vuosiraportti 2005: huumeongelma Euroopassa), että heteroseksi on ohittanut huumeiden pistoskäytön AIDSin yleisimpänä tartuntatapana Kun vuoteen 2001 asti suurin osa uusista AIDS-tapauksista EU:ssa johtui huumeiden pistoskäytöstä, uusimpien tietojen mukaan AIDS tartunnat saadaan nykyisin useimmiten heteroseksissä (1).
Az új HIV-pozitív esetek gyakrabban fordulnak elő heteroszexuális kapcsolatokban, mint intravénás kábítószer-használók körében - hívja fel a figyelmet az EU kábítószerügyi központja (EMCDDA) „Kábítószer-probléma Európában” című, Brüsszelben közzétett 2005-ös Éves jelentésében. Míg 2001-ig az EU-ban az új HIV pozitív esetek többségét intravénás kábítószer-használat okozta, a legújabb adatok azt mutatják, hogy az esetek többsége heteroszexuális úton történő fertőzésre vezethető vissza (1).
Heteroseksuell kontakt står nå for et større antall nye AIDS-tilfeller enn injeksjonsbruk av narkotika, advarer EUs narkotikabyrå (EONN) i sin Årsrapport for 2005 om narkotikasituasjonen i Europa, som offentliggjøres i Brussel i dag. Mens de aller fleste nye tilfellene av AIDS i EU fram til 2001 kunne tilbakeføres til sprøytebruk av narkotika, viser de siste tallene at heteroseksuell smitte nå er vanligst (1).
Kontakty heteroseksualne wyprzedziły ostatnio dożylne przyjmowanie narkotyków, zajmując pierwsze miejsce na liście przyczyn zachorowań na AIDS – ostrzega dziś Agencja UE ds. narkotyków (EMCDDA) w swoim Sprawozdaniu rocznym 2005 na temat stanu problemu narkotykowego w Europie, opublikowanym w Brukseli. Mimo że do 2001 roku większość przypadków zachorowań na AIDS w UE można było przypisać dożylnemu przyjmowaniu narkotyków, to najświeższe dane statystyczne wskazują, że obecnie przyczyną największej liczby zachorowań na tę chorobę jest zakażenie poprzez kontakty heteroseksualne (1).
Noile cazuri de SIDA apărute prin transmitere pe cale heterosexuală sunt mai numeroase decât cele transmise ca urmare a consumului de droguri injectabile, avertizează Agenţia UE pentru droguri (OEDT) în Raportul anual pe 2005 privind problema drogurilor în Europa, lansat la Bruxelles. Dacă până în 2001 majoritatea cazurilor noi de SIDA în UE putea fi atribuită consumului de droguri pe cale injectabilă, cele mai recente date arată că transmiterea acestei boli pe cale heterosexuală este în prezent cea mai frecventă (1).
Heterosexuálne styky sú dnes častejšou cestou k novým prípadom nákazy AIDS než injekčné užívanie drog, varuje agentúra EÚ pre drogy (EMCDDA) vo svojej Výročnej správe 2005 o stave drogovej problematiky v Európe, vydanej v Bruseli. Zatiaľ čo do roku 2001 bolo možné väčšinu nových prípadov nákazy AIDS v EÚ prisúdiť injekčnému užívaniu drog, najnovšie údaje ukazujú, že dnes je najčastejšou príčinou heterosexuálny prenos (1).
Heterosexuella kontakter har nu gått förbi injektionsmissbruk som den vanligaste smittvägen för nya aidsfall, varnar EU:s narkotikacentrum (ECNN) i sin årsrapport 2005 över situationen på narkotikaområdet i Europa, som släpps idag i Bryssel. Fram till 2001 orsakades det största antalet nya aidsfall inom EU av intravenöst narkotikamissbruk, men de senaste siffrorna visar att heterosexuell smitta nu står för det största antalet nya fall (1).
  Zasegi  
Podatki o zasegih kažejo, da je kokain med drogami, s katerimi se na svetu najpogosteje trguje, na tretjem mestu za marihuano in konopljino smolo (hašišem). V zvezi z zaseženimi količinami – 490,5 tone po svetu leta 2003 – je treba povedati, da se je leta 2003 s kokainom še naprej največ trgovalo v obeh Amerikah (82 %) in Evropi.
Seizures data indicate that cocaine is the third most trafficked drug in the world after herbal cannabis and cannabis resin. In terms of volume seized – 490.5 tonnes worldwide in 2003 – most trafficking in cocaine continued in 2003 to be in the Americas (82 %) and Europe. The latter accounted for 17 % of total cocaine quantities seized worldwide, an increase compared with the previous year (CND, 2005). Within Europe, most quantities of cocaine seized are recovered in the western states. In the last five years, Spain has consistently been the EU country with the highest level of cocaine seizures. In 2003, it accounted for more than half the EU total of both number of seizures and quantities seized (99).
Les données relatives aux saisies indiquent que la cocaïne se classe en troisième position parmi les drogues qui font l'objet d'un trafic dans le monde, après l'herbe et la résine de cannabis. En termes de volume saisi (490,5 tonnes dans le monde en 2003), le trafic de cocaïne se concentrait toujours dans les Amériques (82 %) et en Europe, en 2003. L'Europe représentait 17 % des quantités totales saisies dans le monde, soit une hausse par rapport à l'année précédente (CND, 2005). En Europe, la plupart des saisies ont lieu dans les pays occidentaux. Au cours des cinq dernières années, l'Espagne est invariablement demeurée le pays de l'UE enregistrant le nombre le plus élevé de saisies de cocaïne. En 2003, elle représentait plus de la moitié du total de l'UE, à la fois en termes de nombres de saisies et de quantités saisies (99).
Den Sicherstellungsdaten zufolge ist Kokain nach Cannabiskraut und Cannabisharz die weltweit am dritthäufigsten gehandelte Droge. Der sichergestellten Menge nach zu schließen – 490,5 Tonnen weltweit im Jahr 2003 – fand 2003 wie in den Jahren zuvor der Großteil des Handels in Nord-, Mittel- und Südamerika (82 %) sowie in Europa statt. In Europa wurden 17 % des weltweit sichergestellten Kokains beschlagnahmt. Dies stellt gegenüber dem Vorjahr eine Zunahme dar (CND, 2005). Innerhalb Europas wurden in den westlichen Ländern die größten Kokainmengen sichergestellt. In den letzten fünf Jahren verzeichnete Spanien kontinuierlich die meisten Kokain-Sicherstellungen in der EU. Im Jahr 2003 war Spanien für mehr als die Hälfte sowohl der Zahl als auch der Menge der EU-weiten Sicherstellungen verantwortlich (99).
Los datos de incautaciones indican que la cocaína es la tercera droga de mayor tráfico del mundo, después de la hierba de cannabis y la resina de cannabis. En términos de volumen incautado (490,5 toneladas en el mundo en 2003), el mayor tráfico de cocaína continuó produciéndose en 2003 en América (82 %) y Europa. Esta última registra el 17 % del total de cantidades incautadas a nivel mundial, un porcentaje mayor si se compara con años anteriores (CDE, 2005). En Europa, la mayor parte de la cocaína incautada se recupera en los Estados occidentales. En los últimos cinco años, España ha sido el país de la UE con mayor cantidad de incautaciones de cocaína. En 2003, las incautaciones españolas representaron más de la mitad de la cifra total de incautaciones y de cantidades aprehendidas en la UE (99).
I dati sui sequestri indicano che il traffico di cocaina è il terzo maggior traffico di droga del mondo, dopo l’erba di cannabis e la resina di cannabis. In termini di volumi sequestrati (490,5 tonnellate in tutto il mondo nel 2003) la maggior parte del traffico di cocaina ha continuato a riguardare nel 2003 le Americhe (82%) e l’Europa. Quest’ultima ha contribuito per il 17% ai quantitativi totali di cocaina sequestrata in tutto il mondo, con una tendenza all’aumento rispetto all’anno precedente (CND, 2005). In Europa i volumi più cospicui di cocaina sequestrata vengono segnalati nei paesi occidentali. Negli ultimi cinque anni la Spagna è stata il paese europeo che ha riportato il maggior numero di sequestri di cocaina, con oltre la metà di tutti i sequestri compiuti nell’UE nel 2003 come pure di tutti i quantitativi sequestrati (99).
Τα στοιχεία των κατασχέσεων δείχνουν ότι η κοκαΐνη είναι η τρίτη περισσότερο διακινούμενη ουσία στον κόσμο μετά τη φυτική κάνναβη και τη ρητίνη κάνναβης. Από την άποψη των κατασχεθεισών ποσοτήτων – 490,5 τόνοι παγκοσμίως το 2003 – οι μεγαλύτερες ποσότητες κοκαΐνης διακινήθηκαν και το 2003 στην αμερικανική ήπειρο (82 %) και στην Ευρώπη. Η Ευρώπη αντιπροσωπεύει 17 % των συνολικών ποσοτήτων κοκαΐνης που κατασχέθηκαν παγκοσμίως, αύξηση συγκρίσιμη με εκείνη του προηγούμενου έτους (CND, 2005). Εντός της Ευρώπης, οι περισσότερες κατασχέσεις κοκαΐνης πραγματοποιούνται σε κράτη της Δυτικής Ευρώπης. Τα τελευταία πέντε χρόνια, η Ισπανία είναι διαρκώς η χώρα της ΕΕ με το υψηλότερο επίπεδο κατασχέσεων κοκαΐνης. Το 2003, αντιπροσώπευε περισσότερο από το ήμισυ τόσο του συνολικού αριθμού κατασχέσεων όσο και των συνολικά κατασχεθεισών ποσοτήτων στην ΕΕ (99).
Uit de gegevens over drugsvangsten blijkt dat cocaïne na cannabisbladeren en cannabishars de meest verhandelde drug ter wereld is. Op basis van de geconfisqueerde hoeveelheden - wereldwijd 490,5 ton in 2003 - kan geconcludeerd worden dat de grootste handel in cocaïne in 2003 nog steeds in Amerika (82%) en in Europa plaatsvond, waarbij Europa goed was voor 17% van de hoeveelheid cocaïne die wereldwijd in beslag werd genomen - een toename ten opzichte van 2002 (CND, 2005). Binnen Europa vonden de meeste van deze cocaïnevangsten overigens in westelijke landen plaats. In de afgelopen vijf jaar is Spanje in de EU steeds het land geweest met het hoogste niveau aan cocaïnevangsten: in dit land is in 2003 meer dan de helft van alle cocaïne in de EU in beslag genomen (zowel qua aantal vangsten als qua hoeveelheid) (99).
Údaje o záchytech naznačují, že kokain je třetí nejvíce nelegálně prodávanou drogou na světě po rostlinách konopí a konopné pryskyřici. Soudě podle objemu 490,5 tuny zachyceného v celém světě v roce 2003 se s kokainem i v roce 2003 nejvíce obchodovalo v Severní a Jižní Americe (82 %) a v Evropě. Evropa se podílela 17 % na celkovém množství kokainu zachyceného ve světě, což ve srovnání s předchozím rokem znamená nárůst (CND, 2005). Většina kokainu zachyceného v Evropě byla získána v západních státech. V posledních pěti letech bylo Španělsko trvale zemí EU s nejvyšší úrovní záchytů kokainu. V roce 2003 zde zaznamenali více než polovinu jak celkového počtu záchytů, tak celkového množství zachyceného v EU (99).
Det fremgår af oplysninger om beslaglæggelser, at kokain er det tredjemest smuglede stof i verden efter cannabisblade og cannabisharpiks. Målt i beslaglagte mængder – 490,5 tons på verdensplan i 2003 – fandt størstedelen af den ulovlige handel med kokain i 2003 fortsat sted i Nord-, Mellem- og Sydamerika (82 %) samt Europa. Europa tegnede sig for 17 % af den samlede beslaglagte mængde kokain på verdensplan, en stigning i forhold til det foregående år (CND, 2005). I Europa foretages de fleste kokainbeslaglæggelser i de vestlige lande. I de seneste fem år har Spanien konsekvent været det EU-land, der havde det største antal kokainbeslaglæggelser. I 2003 tegnede Spanien sig for over halvdelen af det samlede antal beslaglæggelser og de samlede beslaglagte mængder (99).
Konfiskeerimisandmed näitavad, et kokaiin on kanepiürdi ja kanepivaigu järel kolmas kõige kaubeldavam uimasti maailmas. Konfiskeeritud mahu põhjal – kogu maailmas 2003. aastal 490,5 tonni – toimus 2003. aastal enamik kokaiiniärist jätkuvalt Põhja- ja Lõuna-Ameerikas (82%) ning Euroopas. Kogu maailmas konfiskeeritud kogusest jäi 17% Euroopa arvele, mida on eelmise aastaga võrreldes rohkem (CND, 2005). Euroopa siseselt saadakse suurem osa konfiskeeritud kokaiinist läänepoolsetest riikidest. Viimase viie aasta jooksul on Hispaanias olnud Euroopa Liidu püsivalt kõrgeim kokaiini konfiskeerimise tase. 2003. aastal jäi Hispaania arvele üle poole Euroopa Liidus tehtud konfiskeerimiste üldarvust ja konfiskeeritud üldkogusest (99).
Takavarikkotietojen mukaan kokaiini on kolmanneksi eniten salakuljetettu huumausaine maailmassa kannabisruohon ja kannabishartsin jälkeen. Takavarikoitujen määrien osalta – maailmanlaajuisesti 490,5 tonnia vuonna 2003 – kokaiinia salakuljetettiin myös vuonna 2003 eniten Amerikoissa (82 %) ja Euroopassa. Euroopan osuus maailmassa takavarikoidun kokaiinin määristä oli 17 prosenttia, mikä osoittaa kasvua edelliseen vuoteen verrattuna (CND, 2005). Euroopassa useimmat kokaiinitakavarikot tehdään läntisissä maissa. Espanjassa on viimeisten viiden vuoden ajan tehty enemmän kokaiinitakavarikkoja kuin missään muussa EU-maassa. Vuonna 2003 sen osuus oli yli puolet sekä takavarikkojen lukumäärästä että takavarikoiduista määristä EU:ssa (99).
A lefoglalások adatai alapján a kokain a harmadik legintenzívebben értékesített kábítószer a világon, a kannabisznövény és a kannabiszgyanta után. A lefoglalt mennyiség tekintetében – 2003-ban világszinten 490,5 tonna – a legnagyobb kokainkereskedelem változatlanul az amerikai kontinenseken (82%) és Európában folyt. Utóbbi felelős a világszerte lefoglalt kokainmennyiség 17%-áért, ami az előző évhez képest növekedést jelent (CND, 2005). Európán belül a legtöbb kokainlefoglalás a nyugati államokban történik. Spanyolország az utóbbi öt évben rendre az Európai Unió legnagyobb mennyiségeket lefoglaló országa volt. 2003-ban Spanyolországra jutott az egész Európai Unió területén történt lefoglalásoknak, illetve a lefoglalt mennyiségnek több mint a fele(99).
Beslagsdata viser at kokain er det tredje mest omsatte narkotiske stoffet, etter cannabisplanter og cannabisharpiks. Ut fra totale beslaglagte kvanta av kokain i verden – 490,5 tonn i 2003 – foregikk fremdeles mesteparten av omsetningen av kokain i Nord- og Sør-Amerika (82 %) og Europa. Sistnevnte sto for 17 % av de totale mengdene kokain som ble beslaglagt i verden, som er en økning i forhold til foregående år (CND, 2005). De fleste europeiske kokainbeslag finner sted i Vest-Europa. Spania har i løpet av de siste fem årene gjennomgående vært det landet i EU med høyest antall kokainbeslag. I 2003 sto Spania for mer enn halvparten av alle beslag i EU, både i antall og kvanta (99).
Dane dotyczące konfiskat wskazują, że kokaina jest trzecim najczęściej sprzedawanym narkotykiem na świecie po marihuanie i żywicy konopnej. Ilość przechwyconej na całym świecie kokainy w roku 2003 to 490,5 tony. W 2003 roku nadal większość handlu kokainą odbywała się w obu Amerykach (82%) i w Europie. Na Europę przypadło 17% całkowitej ilości kokainy przechwyconej globalnie, co stanowi wzrost w porównaniu z rokiem ubiegłym (CND, 2005). Na obszarze Europy większość kokainy konfiskuje się w państwach zachodnich. W ciągu ostatnich pięciu lat Hiszpania była systematycznie państwem o najwyższym poziomie konfiskat kokainy w UE. W 2003 roku w kraju tym przejęto ponad połowę kokainy skonfiskowanej w całej UE, dokonano tam też ponad połowy wszystkich przypadków konfiskat (99).
Conform datelor privind capturile, se situează pe locul trei pe lista celor mai traficate droguri din lume după plantele de canabis şi răşina de canabis. Din punctul de vedere al volumului capturat – 490,5 tone în întreaga lume în 2003 – majoritatea traficului cu cocaină s-a înregistrat şi în 2003 pe cele două continente americane (82 %) şi în Europa. Aceasta din urmă a contribuit cu 17 % din totalul cantităţilor de cocaină confiscate în întreaga lume, ceea ce reprezintă o creştere faţă de anul anterior (CND, 2005). În Europa, majoritatea cantităţilor de cocaină confiscată sunt recuperate în ţările din vest. În ultimii cinci ani, Spania a fost în mod constant ţara din Uniunea Europeană în care s-au înregistrat cele mai ridicate niveluri ale capturilor de cocaină. În 2003, a înregistrat mai mult de jumătate din numărul total de capturi şi de cantităţi capturate (99) din întreaga Uniune Europeană.
Z údajov o zachytení drog vyplýva, že kokaín je po kanabisovej tráve a kanabisovej živici treťou najčastejšie obchodovanou drogou sveta. Súdiac podľa objemu 490,5 tony, zachyteného na celom svete v roku 2003, s kokaínom sa aj v roku 2003 najviac obchodovalo v Severnej a Južnej Amerike (82 %) a Európe. Na Európu pripadlo 17 % celkového množstva kokaínu zachyteného na svete, čo je viac oproti predchádzajúcemu roku (CND 2005). Väčšina kokaínu zachyteného v Európe sa získala v západných štátoch. V ostatných piatich rokoch bolo Španielsko krajinou EÚ s najvyššou úrovňou zachytenia kokaínu. V roku 2003 tam zaznamenali viac ako polovicu celkového počtu zachytení a vyše polovice celkového množstva zachyteného v EÚ (99).
Uppgifterna om beslag visar att kokain är den tredje största drogen i den internationella narkotikahandeln efter marijuana och hasch. Uttryckt i beslagtagna volymer – 490,5 ton över hela världen år 2003 – skedde merparten av handeln med kokain år 2003 fortfarande i Nord- och Sydamerika (82 %) och Europa. Av de totala mängder kokain som beslagtogs över hela världen svarade Europa för 17 %, vilket var en ökning från föregående år (CND, 2005). Inom Europa beslagtas merparten av kokainet i Västeuropa. De senaste fem åren har Spanien konsekvent varit det EU-land som gjort de största beslagen av kokain. År 2003 stod Spanien för mer än hälften av såväl antalet beslag som beslagtagna mängder i EU(99).
Dati par atsavināšanu norāda, ka kokaīns ir trešā izplatītākā kontrabandas narkotika pasaulē tūlīt pēc augu kaņepju un kaņepju sveķiem. Atsavinātā daudzuma ziņā – 490,5 tonnas visā pasaulē 2003. gadā – lielākā daļa kokaīna kontrabandas koncentrējās Amerikas kontinentā (82 %) un Eiropā. Eiropā tika atsavināti 17% no kopējā visā pasaulē atsavinātā kokaīna daudzuma, un tas norāda uz pieaugumu salīdzinājumā ar iepriekšējo gadu (CND, 2005). Eiropā lielākā daļa no atsavināta kokaīna tiek atklāta rietumu valstīs. Pēdējo piecu gadu laikā Spānija visu laiku ir bijusi ES valsts ar augstākajiem atsavināta kokaīna rādītājiem. 2003. gadā Spānijā tika atsavināts vairāk kā puse no ES kopējā daudzuma gan atsavināto gadījumu skaita, gan atsavinātā daudzuma ziņā (99).
  Kazni  
Na Danskem so bile najvišje kazni za kazniva dejanja prometa z drogami marca 2004 zvišane za več kot 50 %. V začetku leta 2004 je Estonija uzakonila strožje kazni v zvezi z večino kaznivih dejanj, povezanih z drogo, zlasti v oteževalnih okoliščinah.
For those suspected of trafficking, the trend is to increase the possible penalty. In Denmark, the maximum penalties for trafficking offences were raised by over 50 % in March 2004. At the beginning of 2004, Estonia enacted stricter penalties with respect to most drug-related crimes, particularly in the presence of aggravating circumstances. In the United Kingdom, the maximum penalty for trafficking class C drugs has increased from five to 14 years’ imprisonment. In addition, recent years have seen an increased emphasis on sentences for the specific offences of distributing to young people (above) and for trafficking offences in Greece in 2001, in Lithuania in 2000 and in Ireland in 1999. This unanimous growth in the severity of penalties for drug trafficking is reflected in the European framework decision of October 2004, laying down minimum provisions on the constituent elements of criminal acts and penalties in the field of illicit drug trafficking.
En ce qui concerne les personnes soupçonnées de trafic, la tendance est à l'aggravation de la sanction éventuelle. Au Danemark, les peines maximales pour les crimes et délits liés au trafic de drogue ont été relevées de plus de 50 % en mars 2004. Au début de 2004, l'Estonie a adopté des peines plus sévères pour la plupart des crimes et délits liés à la drogue, en particulier lorsqu'il existe des circonstances aggravantes. Au Royaume-Uni, la peine maximale pour le trafic de substances de la classe C est passée de cinq à quatorze années de prison. En outre, ces dernières années, en Grèce (2001), en Lituanie (2000) et en Irlande (1999), l'accent s'est davantage porté sur les peines relatives aux infractions spécifiques que sont la distribution aux jeunes (voir plus haut) et le trafic. Cette augmentation généralisée de la sévérité des peines frappant le trafic de drogue se retrouve dans la décision-cadre du Conseil d'octobre 2004 concernant l'établissement des dispositions minimales relatives aux éléments constitutifs des infractions pénales et des sanctions applications dans le domaine du trafic de drogue.
Bei Verdacht auf Drogenhandel dagegen ist eher die Tendenz zu einer Verschärfung der möglichen Strafen zu beobachten. In Dänemark wurden im März 2004 die Höchststrafen für Delikte im Bereich des Drogenhandels um über 50 % angehoben. Anfang 2004 führte Estland strengere Strafen für die meisten Drogendelikte ein, insbesondere bei Vorliegen erschwerender Umstände. Im Vereinigten Königreich wurde die Höchststrafe für den Handel mit Drogen der Klasse C von fünf auf 14 Jahre Gefängnis angehoben. Darüber hinaus rückten in Griechenland (2001), Litauen (2000) und Irland (1999) Strafen für bestimmte Delikte im Zusammenhang mit der Verteilung von Drogen an Jugendliche (vgl. oben) und für Delikte im Bereich des Drogenhandels verstärkt in den Mittelpunkt. Dieser allgemeinen Verschärfung der Strafen für den Drogenhandel wird im Rahmenbeschluss des Rates vom 25. Oktober 2004 zur Festlegung der Mindestvorschriften über die Tatbestandsmerkmale strafbarer Handlungen und die Strafen im Bereich des illegalen Drogenhandels Rechnung getragen.
Para los sospechosos de tráfico de drogas, se tiende a aumentar las posibles penas. En Dinamarca, las penas máximas para los delitos de tráfico se elevaron en más de un 50 % en marzo de 2004. A principios del mismo año, Estonia promulgó penas más estrictas para la mayoría de crímenes relacionados con la droga, especialmente en presencia de circunstancias agravantes. En el Reino Unido, la pena máxima para el tráfico de drogas tipo C ha aumentado de cinco a catorce años de prisión. Además, en los últimos años se ha otorgado mayor importancia a las penas para los delitos específicos de distribución de droga a los jóvenes (mencionados anteriormente) y para los delitos de tráfico de drogas en Grecia en 2001, en Lituania en 2000 y en Irlanda en 1999. Este endurecimiento unánime de las penas por tráfico de drogas se refleja en la Decisión marco europea de octubre de 2004, que establece disposiciones mínimas sobre los elementos constitutivos de delitos y las penas aplicables en el ámbito del tráfico ilícito de drogas.
Per le persone sospettate di traffico illecito la tendenza è quella di accrescere le pene comminabili. Nel marzo 2004, in Danimarca, le pene massime per i reati derivanti dal traffico illecito di stupefacenti sono state aumentate di oltre il 50%. All’inizio del 2004 l’Estonia ha adottato pene più severe per la maggior parte dei reati legati alle droghe, soprattutto in presenza di aggravanti. Nel Regno Unito la pena detentiva massima prevista per il traffico di droghe della classe C è passata da cinque a quattordici anni. Inoltre, negli ultimi anni in Grecia (2001), Lituania (2000) e Irlanda (1999) i riflettori sono stati puntati sulle pene comminate per i reati correlati alla distribuzione ai giovani (cfr. sopra) e al traffico di droga. Questo incremento unanime della severità delle pene per il traffico di droga si riflette nella decisione quadro dell’ottobre 2004, riguardante la fissazione di norme minime relative agli elementi costitutivi dei reati e alle sanzioni applicabili in materia di traffico illecito di stupefacenti.
Em relação aos suspeitos de tráfico, a tendência é para aumentar a eventual sanção. Na Dinamarca, as penas máximas para as infracções de tráfico sofreram um aumento superior a 50%, em Março de 2004. No início de 2004, a Estónia aprovou penas mais severas em relação à maior parte dos crimes relacionados com a droga, sobretudo se existirem circunstâncias agravantes. No Reino Unido, a pena máxima para o tráfico de drogas da classe C aumentou de cinco para catorze anos de prisão. Além disso, nos últimos anos tem-se dado mais ênfase às sanções aplicáveis às infracções específicas de distribuição de droga a jovens (ver acima) e de tráfico, na Grécia em 2001, na Lituânia em 2000 e na Irlanda em 1999. Este crescimento unânime do rigor das penas aplicáveis ao tráfico de droga reflecte-se na Decisão-quadro do Conselho de Outubro de 2004, que adopta disposições mínimas relativas aos elementos constitutivos das infracções penais e das sanções aplicáveis no domínio do tráfico ilícito de droga.
Για όσους θεωρούνται ύποπτοι για διακίνηση ναρκωτικών, υπάρχει τάση αύξησης της δυνατής ποινής. Στη Δανία, οι μέγιστες ποινές για τα αδικήματα της διακίνησης αυξήθηκαν κατά περισσότερο από 50 % τον Μάρτιο του 2004. Στις αρχές του 2004, η Εσθονία έθεσε σε ισχύ αυστηρότερες ποινές για τα περισσότερα αδικήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά, ιδίως όταν συντρέχουν επιβαρυντικές περιστάσεις. Στο Ηνωμένο Βασίλειο, η μέγιστη ποινή για τη διακίνηση ναρκωτικών του πίνακα Γ αυξήθηκε από 5 σε 14 χρόνια φυλάκισης. Επιπλέον, τα τελευταία χρόνια παρατηρείται αυξημένη έμφαση στις ποινές για τα ειδικά αδικήματα της διανομής ναρκωτικών σε νέους (ανωτέρω) και για τα αδικήματα της διακίνησης στην Ελλάδα το 2001, στη Λιθουανία το 2000 και στην Ιρλανδία το 1999. Η ομόφωνη αυτή αύξηση της βαρύτητας των ποινών για τη διακίνηση ναρκωτικών αντικατοπτρίζεται στην ευρωπαϊκή απόφαση-πλαίσιο του Οκτωβρίου του 2004 για τη θέσπιση ελάχιστων διατάξεων σχετικά με τα στοιχεία της αντικειμενικής υπόστασης των εγκλημάτων και τις ποινές που ισχύουν στον τομέα της παράνομης διακίνησης ναρκωτικών.
Met betrekking tot personen die van drugshandel worden verdacht, bestaat een toenemende tendens om de strafmaat te verhogen. In Denemarken is de maximumstraf voor drugshandel in maart 2004 met meer dan 50% verhoogd. Begin 2004 heeft Estland voor het merendeel van de drugsgerelateerde criminaliteit hogere straffen vastgelegd, met name indien er sprake is van verzwarende omstandigheden. In het Verenigd Koninkrijk is de maximumstraf voor de handel in drugs uit de categorie C verhoogd van vijf tot veertien jaar gevangenisstraf. Daarnaast is er de afgelopen jaren in Griekenland (2001), in Litouwen (2000) en in Ierland (1999) steeds meer nadruk gelegd op straffen voor specifieke vergrijpen op het gebied van de verspreiding van drugs onder jonge mensen (zie boven) en op drugshandel. De uniforme verhoging van de strafmaat voor drugshandel komt ook tot uiting in het Europese Kaderbesluit van oktober 2004 waarin minimumvoorschriften zijn vastgesteld met betrekking tot de bestanddelen van strafbare feiten en met betrekking tot straffen op het gebied van de illegale drugshandel.
Pokud jde o osoby podezřelé z nezákonného obchodu, panuje tendence zvyšovat možné tresty. V Dánsku byly v březnu 2004 maximální tresty za trestné činy nezákonného obchodu s drogami zvýšeny o více než 50 %. Začátkem roku 2004 Estonsko uzákonilo přísnější tresty za většinu trestných činů souvisejících s drogami, zvláště při existenci přitěžujících okolností. Ve Spojeném království byl maximální trest za nezákonný obchod s drogami třídy C zvýšen z pěti na čtrnáct let odnětí svobody. Kromě toho byl v posledních letech kladen zvýšený důraz na tresty za konkrétní trestné činy distribuce drog mladistvým (viz výše) a za trestné činy nezákonného obchodu s drogami, a to v Řecku v roce 2001, v Litvě v roce 2000 a v Irsku v roce 1999. Toto jednotné zvyšování přísnosti trestů za nezákonný obchod s drogami se odráží v evropském rámcovém rozhodnutí z října 2004, které stanoví minimální úpravu skutkové podstaty trestných činů a trestů v oblasti nezákonného obchodu s drogami.
For personer mistænkt for ulovlig narkotikahandel går tendensen mod en forhøjelse af den mulige straf. I Danmark blev strafferammerne for narkotikakriminalitet sat op med over 50 % i marts 2004. I begyndelsen af 2004 indførte Estland strengere straffe med hensyn til de fleste narkotikarelaterede lovovertrædelser, navnlig i forbindelse med skærpende omstændigheder. I Det Forenede Kongerige er den maksimale straf for ulovlig handel med narkotika af klasse C blevet hævet fra 5 til 14 års fængsel. Desuden er der i de senere år blevet lagt større vægt på fængselsstraffe for de specifikke overtrædelser i form af distribution til unge (se ovenfor) og ulovlig handel i Grækenland i 2001, i Litauen i 2000 og i Irland i 1999. Denne generelle skærpelse af straffene for ulovlig narkotikahandel afspejles i Rådets rammeafgørelse fra oktober 2004 om fastsættelse af mindsteregler for gerningsindholdet i strafbare handlinger i forbindelse med ulovlig narkotikahandel og straffene herfor.
Uimastikaubanduses kahtlustatavate isikute puhul on suundumuseks võimalikku karistust suurendada. 2004. aasta märtsis tõsteti Taanis kaubitsemisega seotud õigusrikkumiste eest määratavaid maksimaalseid karistusi 50%. 2004. aasta alguses kehtestas Eesti rangemad karistused enamiku uimastitega seotud kuritegude eest, eriti raskendavate asjaolude olemasolul. Ühendkuningriigis on suurendatud C-grupi uimastitega kaubitsemise eest määratavat maksimumkaristust viielt aastalt vangistuselt 14 aastale. Lisaks on viimastel aastatel Kreekas (2001. a), Leedus (2000. a) ja Iirimaal (1999. a) asetatud suuremat rõhku karistustele, mida määratakse uimastite noortele levitamise (vt eespool) ja kaubitsemise eest. Taoline üksmeelne uimastitega kaubitsemise eest määratavate karistuste karmistamine kajastub ka Euroopa 2004. aasta oktoobri raamotsuses, millega sätestatakse miinimumnõuded ebaseadusliku uimastikaubanduse kuriteokoosseisu ja karistuste suhtes.
Huumausainekaupasta epäiltyjen kohdalla suuntauksena on ollut mahdollisen seuraamuksen tiukentaminen. Tanskassa huumausainekaupparikoksista langetettavia enimmäisrangaistuksia pidennettiin yli 50 prosenttia maaliskuussa 2004. Vuoden 2004 alussa Virossa tiukennettiin seuraamuksia useimmista huumerikoksista, etenkin niistä, joihin liittyy raskauttavia asianhaaroja. Yhdistyneessä kuningaskunnassa enimmäisrangaistus C-luokan huumausaineiden kaupasta on nostettu viiden vuoden vankeudesta 14 vuoteen. Viime vuosina on myös pidennetty tuomioita nuoriin kohdistuvista jakelurikoksista (edellä) ja huumausainekaupparikoksista Kreikassa vuonna 2001, Liettuassa vuonna 2000 ja Irlannissa vuonna 1999. Huumausainekaupasta määrättävien seuraamusten tiukentaminen näkyy lokakuussa 2004 tehdyssä neuvoston puitepäätöksessä, jossa vahvistetaan laittoman huumausainekaupan rikostunnusmerkistöjä ja seuraamuksia koskevat vähimmäissäännöt.
A kábítószer-kereskedelemmel gyanúsított személyek esetében az általános tendencia a lehetséges büntetési tételek szigorítása. Dániában a kereskedés bűncselekményéért kiszabható legmagasabb büntetést 2004. márciusban több mint 50%-kal emelték. Észtország 2004 elején a legtöbb kábítószerrel összefüggő bűncselekmény tekintetében szigorúbb büntetéseket vezetett be, különösen súlyosbító körülmények esetén. Az Egyesült Királyságban a C osztályba tartozó drogok forgalmazásáért kiszabható legmagasabb börtönbüntetés ötről 14 évre emelkedett. Az utóbbi években emellett kiemelt hangsúlyt helyeztek a kifejezetten fiatalok sérelmére elkövetett terjesztői bűncselekmények büntetésére (ld. fent) és általában a drogkereskedelem bűncselekményére (Görögországban 2001 óta, Litvániában 2000-től, Írországban 1999-től). A kábítószer-kereskedelemért kiróható büntetéseknek ez az egyhangú szigorítása tükröződik a tiltott kábítószer-kereskedelem elleni büntetőjogi törvények és a kiróható büntetések kötelező alkotóelemeinek megállapításáról szóló 2004. októberi európai kerethatározaban is.
For mistanke om illegal handel med narkotika er trenden at straffene skjerpes. I Danmark ble maksimumsstraffen for illegal handel med narkotika hevet med over 50 % i mars 2004. I begynnelsen av 2004 vedtok Estland strengere straffer for de fleste narkotikarelaterte lovbrudd, særlig i saker hvor det foreligger skjerpende omstendigheter. I Storbritannia er maksimumstraffen for handel med såkalte ”Class C”-stoffer satt opp fra 5 til 14 års fengsel. I tillegg har mange land i løpet av de siste årene lagt økt vekt på å få pådømt lovbrudd som spesifikt omfatter distribusjon til unge mennesker (jf. over) og handel (Hellas i 2001, Litauen i 2000 og Irland i 1999). Denne samstemte skjerpingen av straffen for narkotikahandel gjenspeiles i EUs rammevedtak av oktober 2004, som fastsetter minstebestemmelser for hva som skal defineres som forbrytelser og minstestraffer når det gjelder ulovlig narkotikahandel.
Panuje tendencja do podwyższania ewentualnych kar wobec osób podejrzanych o handel narkotykami. W Danii maksymalne kary za przestępstwa handlu narkotykami zostały podwyższone o ponad 50% w marcu 2004 roku. Z początkiem 2004 roku Estonia przyjęła bardziej surowe kary względem większości przestępstw związanych z narkotykami, zwłaszcza przy występowaniu okoliczności obciążających. W Wielkiej Brytanii maksymalna kara za handel narkotykami klasy C wzrosła z pięciu do czternastu lat więzienia. Dodatkowo w ostatnich latach przykładano zwiększoną wagę do wyroków za konkretne przestępstwa rozprowadzania narkotyków wśród ludzi młodych (patrz wyżej) oraz za przestępstwa handlu - w Grecji w 2001 roku, na Litwie w 2000 roku i w Irlandii w 1999 roku. To jednomyślne zwiększanie surowości kar wymierzanych za handel narkotykami odzwierciedla europejską decyzję ramową z października 2004 roku, która określa przepisy dotyczące elementów składowych czynów przestępczych i kar w dziedzinie nielegalnego handlu narkotykami.
În ceea ce priveşte persoanele suspectate de trafic, tendinţa este de majorare a pedepsei posibile. În Danemarca, pedepsele maxime pentru infracţiunea de trafic au fost majorate cu peste 50 % în martie 2004. La începutul anului 2004, Estonia a legiferat pedepse mai stricte pentru majoritatea infracţiunilor legate de droguri, în special dacă există circumstanţe agravante. În Regatul Unit, pedeapsa maximă pentru traficul de droguri din clasa C a fost majorată de la cinci la 14 ani de închisoare. În plus, în ultimii ani s-a pus accentul din ce în ce mai mult asupra pedepselor pentru infracţiunile de distribuire de droguri tinerilor (după cum s-a arătat anterior) şi pentru infracţiunea de trafic în Grecia în 2001, în Lituania în 2000 şi în Irlanda în 1999. Această majorare unanimă a gravităţii pedepselor pentru traficul de droguri este reflectată în Decizia-cadru europeană din octombrie 2004, de stabilire a dispoziţiilor minime privind elementele constitutive ale infracţiunilor şi pedepsele din domeniul traficului ilegal de droguri.
Trendom je zvyšovanie možných trestov pre osoby podozrivé z nedovoleného obchodovania. V Dánsku zvýšili v marci 2004 hornú hranicu trestov za trestné činy obchodovania o viac ako 50 %. Začiatkom roku 2004 sprísnili v Estónsku tresty za väčšinu zločinov súvisiacich s drogami, najmä ak ide o skutky s priťažujúcimi okolnosťami. V Spojenom kráľovstve sa zvýšila horná hranica sadzby za nedovolené obchodovanie s drogami triedy C z piatich na 14 rokov odňatia slobody. V ostatných rokoch bolo okrem toho vidieť zvýšený dôraz na tresty za určité trestné činy distribúcie drog mládeži (pozri vyššie) a za trestné činy nedovoleného obchodovania v Grécku v roku 2001, v Litve v roku 2000 a v Írsku v roku 1999. Táto jednotne sa zvyšujúca tvrdosť trestov za nedovolené obchodovanie s drogami sa premietla do európskeho rámcového rozhodnutia z októbra 2004, ktorým sa stanovujú minimálne ustanovenia o znakoch skutkových podstát trestných činov a trestov v oblasti nezákonného obchodu s drogami.
När det gäller personer som misstänks för narkotikahandel går trenden i riktning mot högre straffskalor. I Danmark höjdes maximistraffen för narkotikahandel med över 50 % i mars 2004. I början av 2004 införde Estland strängare straff för de flesta narkotikarelaterade brott, särskilt om det föreligger försvårande omständigheter. I Storbritannien har maximistraffet för handel med klass C-narkotika skärpts från fem till 14 års fängelse. Sedan ett par år tillbaka läggs också större tonvikt vid straff för försäljning till unga människor (ovan) och narkotikahandel. Så skedde i Grekland 2001, i Litauen 2000 och i Irland 1999. Denna genomgående höjning av straffen för narkotikahandel märks i rådets rambeslut från oktober 2004, som innehåller minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.
Pastāv tendence palielināt iespējamos sodus tām personām, kuras tur aizdomās par narkotiku nelegālu pārvadāšanu. Dānijā maksimālo paredzēto sodu par narkotiku nelegālas pārvadāšanas pārkāpumiem 2004. gada martā palielināja par vairāk kā 50 %. 2004. gada sākumā Igaunija noteica stingrākus sodus par noziegumiem, kas saistīti ar narkotikām, jo īpaši gadījumos, kad pastāv vainu pastiprinošie apstākļi. Apvienotajā Karalistē maksimālais sods par C klases narkotiku pārvadāšanu ir palielināts no piecu līdz 14 gadu cietumsodam. Papildus tam pēdējo gadu laikā ir bijis saskatāms pieaugošs uzsvars uz sodiem par noziegumiem, kas saistīti ar narkotiku izplatīšanu jauniešu vidū (skatīt iepriekš) un par narkotiku nelegālo pārvadāšanu Grieķijā 2001. gadā, Lietuvā 2000. gadā un Īrijā 1999. gadā. Šī vienprātīgā sodu bardzības paaugstināšana par narkotiku nelegālu pārvadāšanu tiek atspoguļota 2004. gada oktobra Eiropas pamata lēmumā, kurā ir noteikti zemākie pieļaujamie nosacījumi par krimināllikumu elementiem un sodi par nelegālo narkotiku pārvadāšanu.
  Hepatitisa B in C  
Podatki o prijavi hepatitisa C za obdobje med letoma 1992 in 2003 kažejo, da v državah, ki so zagotovile podatke, injicirajoči uživalci drog predstavljajo veliko večino prijavljenih primerov hepatitisa C (prijave so večinoma omejene na ugotovljene primere akutne okužbe) (prikaz 17).
Prevalence data from young IDUs (aged under 25) are available from only a few countries and, in some cases, sample sizes are small. Where available, the highest prevalence among young IDUs in 2002–03 (over 40 %) is found in samples from Greece, Austria and Poland and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Hungary, Slovenia, Finland and the United Kingdom (132). Data on HCV prevalence among new injectors (injecting for less than two years) are even more limited but what information is available for 2002–03 shows that the highest prevalence (over 40 %) is in samples from Belgium and Poland and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from the Czech Republic, Greece and Slovenia (133). Hepatitis C notification data for the period 1992–2003 suggest that, in those countries providing data, IDUs account for the large majority of notified cases of hepatitis C (notifications are mostly limited to diagnosed cases of acute infection) (Figure 17).
Des données sur la prévalence chez les jeunes UDVI (moins de 25 ans) ne sont disponibles que dans quelques rares pays et, dans certains cas, la taille des échantillons est réduite. Lorsque des données sont disponibles pour la période 2002-2003, les taux de prévalence les plus élevés chez les jeunes UDVI (plus de 40 %) sont observés dans des échantillons grecs, autrichiens et polonais et la prévalence la plus basse (moins de 20 %) apparaît dans des échantillons de Hongrie, de Slovénie, de Finlande et du Royaume‑uni (132). Les données sur la prévalence du VHC chez les nouveaux usagers par voie intraveineuse (qui s'injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont encore plus rares, mais les informations disponibles pour la période 2002-2003 montrent que la prévalence la plus élevée (plus de 40 %) est observée dans des échantillons de Belgique et de Pologne, et la prévalence la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de République tchèque, de Grèce et de Slovénie (133). Les données de signalement de l'hépatite C couvrant la période 1992-2003 donnent à penser que, dans les pays qui fournissent des données, les UDVI représentent la grande majorité des cas signalés d'hépatite C (les signalements se limitent essentiellement aux cas diagnostiqués d'infection aiguë) (graphique 17).
Prävalenzdaten für junge IDU (unter 25 Jahren) sind nur aus einigen wenigen Ländern verfügbar und beruhen zum Teil auf kleinen Stichproben. Den verfügbaren Daten zufolge wurden bei jungen injizierenden Drogenkonsumenten in den Jahren 2002/2003 in Stichproben aus Griechenland, Österreich und Polen die höchsten Prävalenzraten (über 40 %) und in Stichproben aus Ungarn, Slowenien, Finnland und dem Vereinigten Königreich die niedrigsten Prävalenzraten (unter 20 %) ermittelt (132). Über die HCV-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) liegen noch weniger Daten vor, jedoch geht aus den für die Jahre 2002/2003 verfügbaren Informationen hervor, dass in Stichproben aus Belgien und Polen die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus der Tschechischen Republik, Griechenland und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten festgestellt wurden (133). Den Meldedaten bezüglich Hepatitis C für den Zeitraum 1992 bis 2003 zufolge machen in den Ländern, die Daten bereitgestellt haben, IDU die große Mehrheit der gemeldeten Fälle von Hepatitis C aus (die Meldungen sind zumeist auf diagnostizierte Fälle akuter Infektionen beschränkt) (Abbildung 17).
Sólo algunos países han facilitado datos de prevalencia de consumidores por vía parenteral jóvenes (menores de 25 años) y, en algunos casos, el tamaño de las muestras es pequeño. Cuando se dispone de información, la máxima prevalencia entre jóvenes consumidores por vía parenteral en 2002–03 (más del 40 %) se observa en muestras de Grecia, Austria y Polonia, y la mínima (menos del 20 %) en muestras de Hungría, Eslovenia, Finlandia y Reino Unido (132). La información sobre la prevalencia del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (que se inyectan droga desde hace menos de dos años) es todavía más limitada, pero de la información disponible de 2002–03 se desprende que la máxima prevalencia (más del 40 %) se observa en las muestras de Bélgica y Polonia, y la mínima (menos del 20 %) en las muestras de la República Checa, Grecia y Eslovenia (133). Los datos de notificación de la hepatitis C para el período 1992-2003 indican que, en los países que facilitan datos, los consumidores de drogas por vía parenteral representan la gran mayoría de los casos de hepatitis C notificados (las notificaciones se limitan básicamente a casos diagnosticados de infección aguda) (gráfico 17).
I dati sulla prevalenza tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale (di età inferiore ai 25 anni) sono pervenuti solo da pochi Stati e, in alcuni casi, si è trattato di un numero di campioni esiguo. Se disponibile, la prevalenza più alta tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale nel 2002-2003 (oltre il 40%) è stata osservata nei campioni di Grecia, Austria e Polonia e la prevalenza più bassa (sotto il 20%) nei campioni di Ungheria, Slovenia, Finlandia e Regno Unito (132). I dati sulla prevalenza dell’HCV nei nuovi consumatori di droga per via parenterale (che si iniettano la sostanza da meno di due anni) sono ancora più scarsi, ma le informazione disponibili per il periodo 2002-2003 mostrano che la prevalenza maggiore (oltre il 40%) riguarda i campioni provenienti da Belgio e Polonia e quella minore (meno del 20%) i campioni provenienti da Repubblica ceca, Grecia e Slovenia (133). I dati sulle notifiche dell’epatite C per il periodo 1992-2003 suggeriscono che, nei paesi che hanno fornito informazioni, i consumatori di stupefacenti per via parenterale contribuiscono alla stragrande maggioranza dei casi notificati di epatite C (le notifiche limitandosi perlopiù ai casi diagnosticati di infezione acuta) (Grafico 17).
Só existem dados disponíveis sobre a prevalência entre os jovens CDI (com menos de 25 anos) em relação a alguns países e, em alguns casos, as amostras são de pequena dimensão. Nos casos em que existem dados disponíveis, a prevalência mais elevada entre os jovens CDI em 2002–2003 (mais de 40%) encontra-se em amostras da Grécia, Áustria e Polónia e a prevalência mais baixa (menos de 20%) em amostras da Hungria, Eslovénia, Finlândia e Reino Unido (132). Os dados sobre a prevalência do VHC entre os novos consumidores por via endovenosa (que se injectam há menos de dois anos) ainda são mais limitados, mas as informações disponíveis para 2002‑2003 mostram que a prevalência mais elevada (mais de 40%) ocorre em amostras da Bélgica e da Polónia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da República Checa, Grécia e Eslovénia (133). Os dados relativos à notificação dos casos de hepatite C para o período de 1992–2003 sugerem que, nos países que forneceram dados, os CDI correspondem à grande maioria dos casos notificados de hepatite C (as notificações limitam-se, na sua maioria, aos casos diagnosticados de infecção aguda) (Figura 17).
Στοιχεία για τον επιπολασμό από νεαρούς ΧΕΝ (ηλικίας κάτω των 25 ετών) είναι διαθέσιμα μόνον από μερικές χώρες και, σε ορισμένες περιπτώσεις, το μέγεθος των δειγμάτων είναι μικρό. Εκεί όπου υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού στους νεαρούς ΧΕΝ το 2002–03 (άνω του 40 %) καταγράφονται σε δείγματα από την Ελλάδα, την Αυστρία και την Πολωνία, ενώ τα χαμηλότερα ποσοστά επιπολασμού (κάτω του 20 %) σε δείγματα από την Ουγγαρία, τη Σλοβενία, τη Φινλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο (132). Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι ακόμη πιο περιορισμένα, αλλά οι πληροφορίες που είναι διαθέσιμες για το 2002–03 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού (άνω του 40 %) αφορά δείγματα από το Βέλγιο και την Πολωνία, ενώ το χαμηλότερο ποσοστό επιπολασμού (κάτω του 20 %) αφορά δείγματα από την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα και τη Σλοβενία (133). Τα στοιχεία για την αναφορά ηπατίτιδας C για το διάστημα 1992–2003 υποδηλώνουν ότι, στις χώρες που παρείχαν στοιχεία, οι ΧΕΝ αντιπροσωπεύουν την πλειονότητα των κρουσμάτων ηπατίτιδας C που αναφέρθηκαν (οι αναφορές περιορίζονται κυρίως σε διαγνωσθείσες περιπτώσεις οξείας μόλυνσης) (διάγραμμα 17).
Slechts een paar landen hebben de beschikking over prevalentiegegevens onder jonge ID’s (jonger dan 25 jaar) en in sommige gevallen zijn deze steekproeven maar klein. Van de landen met beschikbare informatie wordt de hoogste prevalentie onder jonge ID’s in 2002-2003 (meer dan 40%) aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Oostenrijk en Polen; de laagste prevalentiepercentages (minder dan 20%) zijn afkomstig van steekproeven in Hongarije, Slovenië, Finland en het Verenigd Koninkrijk (132). Over de HCV-prevalentie onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn nog minder gegevens beschikbaar. Uit de beperkte informatie die voor 2002-2003 voorhanden is, blijkt dat de hoogste prevalentie (meer dan 40%) in steekproeven in België en Polen voorkomt en de laagste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in Tsjechië, Griekenland en Slovenië (133). Uit de registratiegegevens van hepatitis C voor de periode tussen 1992 en 2003 blijkt dat in de landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, de ID’s het merendeel van het aantal gerapporteerde HCV-gevallen voor hun rekening nemen (registraties hebben overigens meestal alleen betrekking op gediagnosticeerde acute infectiegevallen) (figuur 17).
Údaje týkající se prevalence u mladých uživatelů drog (mladších než 25 let) jsou k dispozici jen z několika zemí a v některých případech se jedná o malé vzorky. Tam, kde jsou k dispozici, byla nejvyšší prevalence mezi mladými injekčními uživateli drog v letech 2002–2003 (přes 40 %) zjištěna u vzorků z Řecka, Rakouska a Polska a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Maďarska, Slovinska, Finska a Spojeného království (132). Údaje o prevalenci viru hepatitidy typu C mezi novými osobami užívajícími drogy nitrožilně (po dobu kratší než dva roky) jsou dokonce ještě skrovnější, ale informace, které jsou k dispozici pro období let 2002 a 2003, ukazují, že nejvyšší prevalence (přes 40 %) je ve vzorcích z Belgie a Polska a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z České republiky, Řecka a Slovinska (133). Z údajů o hlášení hepatitidy typu C za období 1992–2003 se zdá, že v zemích poskytujících údaje se injekční uživatelé drog podílejí na velké většině oznámených případů hepatitidy typu C (oznámení jsou většinou omezena na diagnostikované případy akutní infekce) (obr. 17).
Der foreligger kun oplysninger om udbredelsen blandt unge intravenøse stofbrugere (under 25 år) fra nogle få lande, og stikprøvestørrelserne er i nogle tilfælde små. I de tilfælde, hvor der foreligger data, findes den højeste udbredelse blandt unge intravenøse stofbrugere i 2002–2003 (over 40 %) i stikprøver fra Grækenland, Østrig og Polen og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Ungarn, Slovenien, Finland og Det Forenede Kongerige (132). Data om HCV-udbredelsen blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffer i under to år) er endnu mere begrænsede, men det fremgår af de oplysninger, der foreligger for 2002–2003, at den højeste udbredelse (over 40 %) findes i stikprøver fra Belgien og Polen og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Tjekkiet, Grækenland og Slovenien (133). Det fremgår af anmeldelsesdata for hepatitis C for perioden 1992–2003, at i de lande, for hvilke der foreligger data, tegner intravenøse stofbrugere sig for langt hovedparten af de anmeldte tilfælde af hepatitis C (anmeldelserne er for det meste begrænset til diagnosticerede tilfælde af akut infektion) (figur 17).
Andmed levimuse kohta noorte (alla 25aastaste) süstivate narkomaanide hulgas on kättesaadavad üksnes mõnede riikide kohta ja mõnedel juhtudel on valimid väikesed. Olemasolevate andmete põhjal on levimus noorte süstivate narkomaanide hulgas aastatel 2002–2003 kõige kõrgem (rohkem kui 40%) Kreeka, Austria ja Poola valimites ning kõige madalam (vähem kui 20%) Ungari, Sloveenia, Soome ja Ühendkuningriigi valimites (132). Andmeid C-hepatiidi viiruse levimuse kohta uute süstijate (süstinud vähem kui kaks aastat) hulgas on veelgi vähem, aga aastate 2002–2003 teabe põhjal on levimus kõige kõrgem (rohkem kui 40%) Belgia ja Poola valimites ning kõige madalam (vähem kui 20%) Tšehhi Vabariigi, Kreeka ja Sloveenia valimites (133). C-hepatiidist teatamise andmed ajavahemiku 1992–2003 kohta näitavad, et andmeid esitanud riikides on suure osa teatatud C-hepatiidi juhtude puhul nakatumise põhjuseks narkootikumide süstimine (tavaliselt teatatakse üksnes diagnoositud ägeda nakatumise juhtudest) (joonis 17).
Nuoria injektiokäyttäjiä (alle 25‑vuotiaat) koskevia levinneisyystietoja on saatavilla vain muutamasta maasta, ja joissakin tapauksissa otokset ovat pieniä. Saatavilla olevien tietojen perusteella levinneisyys nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa oli vuonna 2002–2003 korkein (yli 40 %) Kreikan, Itävallan ja Puolan otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Unkarin, Slovenian, Suomen ja Yhdistyneen kuningaskunnan otoksissa (132). Tiedot HCV:n levinneisyydestä uusien injektiokäyttäjien keskuudessa (injektiokäyttö kestänyt alle kaksi vuotta) ovat vielä rajallisempia, mutta vuodelta 2002–2003 saatavilla olevien tietojen perusteella levinneisyys on korkein (yli 40 %) Belgian ja Puolan otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Tšekin, Kreikan ja Slovenian otoksissa (133). C-hepatiitin ilmoitustiedot vuosilta 1992–2003 viittaavat siihen, että tietoja toimittaneissa maissa suurin osa ilmoitetuista C-hepatiittitapauksista on havaittu huumeiden injektiokäyttäjillä (ilmoitukset rajoittuvat pääasiallisesti diagnosoituihin akuutteihin infektioihin) (kaavio 17).
A fiatal (25 év alatti) injekciós kábítószer-használókra vonatkozó előfordulási adatok csak néhány országból állnak rendelkezésre, és némely esetben a minták is túl kicsik. A rendelkezésre álló adatok alapján 2002–03-ban a fiatal injekciós kábítószer-használók körében a legmagasabb előfordulási rátákat (40% fölött) a görögországi, ausztriai és lengyelországi mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Magyarország, Szlovénia, Finnország és az Egyesült Királyság mintáiban(132). A HCV új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok még ennél is korlátozottabbak, de annyi a 2002–03-ról elérhető információkból kiderül, hogy a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölötti) a mintákban Belgiumban és Lengyelországban, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Csehország, Görögország és Szlovénia mintáiban találták(133). Az 1992–2003 közötti időszakban a hepatitis C bejelentési adatai arra utalnak, hogy az adatszolgáltató országokban a bejelentett hepatitis C esetek túlnyomó többsége az injekciós kábítószer-használóknak tulajdonítható (a bejelentések többnyire az akut fertőzés diagnosztizált eseteire korlátozódnak) (Figure 17).
Det er bare noen få land som har lagt fram prevalensdata for unge sprøytebrukere (under 25 år), og i en del tilfeller er utvalgsstørrelsene små. Framlagte data viser at utbredelsen var høyest blant unge sprøytebrukere i 2002-03 (over 40 %) i utvalg fra Hellas, Østerrike og Polen, og lavest (under 20 %) i utvalg fra Ungarn, Slovenia, Finland og Storbritannia (132). Data over HCV-prevalens blant nye sprøytebrukere (har injisert under to år) er enda mer begrenset, men framlagt informasjon for 2002-03 viser høyest prevalens (over 40 %) i utvalg fra Belgia og Polen, og lavest (under 20 %) i utvalg fra Den tsjekkiske republikk, Hellas og Slovenia (133). Meldingsdata for hepatitt C for perioden 1992-2003 tyder på at i alle land som oppgir data, står sprøytebrukere for et stort flertall av de meldte tilfellene av hepatitt C (meldingene er stort sett begrenset til diagnostiserte tilfeller av akutt infeksjon) (figur 17).
Dane o rozpowszechnieniu wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (w wieku poniżej 25 lat) dostępne są jedynie w kilku państwach, a w przypadku niektórych z nich próbki są zbyt małe. Według dostępnych danych w latach 2002-2003 najwyższe rozpowszechnienie wśród młodych osób wstrzykujących narkotyki (ponad 40%) odnotowano w próbkach pochodzących z Grecji, Austrii i Polski, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Węgier, Słowenii, Finlandii i Wielkiej Brytanii (132). Dane dotyczące rozpowszechnienia HCV wśród nowych osób wstrzykujących narkotyki (przyjmujących narkotyki dożylnie krócej niż dwa lata) są jeszcze bardziej ograniczone, choć na podstawie informacji dostępnych za lata 2002-2003 widać, że najwyższe rozpowszechnienie (ponad 40%) występuje w próbkach z Belgii i Polski, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Republiki Czeskiej, Grecji i Słowenii (133). Dane o zgłoszeniach wirusowego zapalenia wątroby typu C za lata 1992-2003 sugerują, że w państwach, które dostarczają dane, osoby zażywające narkotyki dożylnie stanowią ogromną większość zgłoszonych przypadków zapalenia wątroby typu C (zgłoszenia ograniczone są najczęściej do zdiagnozowanych przypadków ostrej infekcji (Wykres 17).
Datele privind prevalenţa la CDI tineri (sub 25 de ani) sunt disponibile doar în câteva ţări şi, în anumite cazuri, dimensiunile eşantioanelor sunt reduse. Dintre ţările în care astfel de date sunt disponibile, cea mai înaltă prevalenţă la CDI tineri în 2002–2003 (peste 40 %) s-a înregistrat în eşantioanele din Grecia, Austria şi Polonia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Ungaria, Slovenia, Finlanda şi Regatul Unit (132). Datele prin prevalenţa HCV în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (care se injectează de mai puţin de doi ani) sunt şi mai limitate, dar informaţiile care sunt disponibile pentru 2002–2003 arată că cea mai ridicată prevalenţă (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Belgia şi Polonia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Republica Cehă, Grecia şi Slovenia (133). Datele privind notificarea hepatitei C în perioada 1992–2003 arată că, în ţările care furnizează astfel de date, CDI reprezintă marea majoritate a cazurilor notificate de hepatită C (notificările se limitează în mare parte la cazurile diagnosticate de infecţie acută) (Figura 17).
Údaje o prevalencii u mladých IDU (mladších ako 25 rokov) sú k dispozícii len z niekoľkých krajín a v niektorých prípadoch sú veľkosti vzoriek malé. Z dostupných údajov bola medzi mladými IDU v rokoch 2002 – 03 zistená najvyššia prevalencia (nad 40 %) vo vzorkách z Grécka, Rakúska a Poľska a najnižšia prevalencia (pod 20 %) vo vzorkách z Maďarska, zo Slovinska, z Fínska a zo Spojeného kráľovstva (132). Údaje o prevalencii HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (injekčné užívanie počas menej ako dvoch rokov) sú dokonca ešte striedmejšie, ale dostupné informácie za roky 2002 – 03 ukazujú, že najvyššia prevalencia (nad 40 %) je vo vzorkách z Belgicka a Poľska a najnižšia prevalencia (pod 20 %) vo vzorkách z Českej republiky, Grécka a Slovinska (133). Údaje o hepatitíde C oznamované za obdobie 1992 – 2003 nasvedčujú, že v krajinách, ktoré údaje poskytli, pripadá veľká väčšina oznámených prípadov hepatitídy C na IDU (oznámenia sa väčšinou obmedzili na diagnostikované prípady akútnej infekcie) (obrázok 17).
Prevalensuppgifter från unga injektionsmissbrukare (under 25 år) finns endast tillgängliga från ett fåtal länder, och i vissa fall är urvalsstorlekarna små. Bland de länder där uppgifter finns tillgängliga för år 2002–2003 var prevalensen högst bland unga injektionsmissbrukare (över 40 %) i urval från Grekland, Österrike och Polen och lägst (under 20 %) i urval från Ungern, Slovenien, Finland och Storbritannien(132). När det gäller HCV-prevalens bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) finns det ännu färre uppgifter men den information som är tillgänglig för 2002–2003 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Belgien och Polen och den lägsta prevalensen (under 20 %) finns i urval från Tjeckien, Grekland och Slovenien(133). Antalet anmälda hepatit C-fall för perioden 1992–2003 tyder på att injektionsmissbrukarna utgör den stora majoriteten av anmälda hepatit C-fall i de länder som redovisat uppgifter (de anmälda fallen gäller främst diagnostiserade fall av akut infektion) (figur 17).
Izplatības dati par jaunajiem injicējamo narkotiku lietotājiem (jaunāki par 25 gadiem) ir pieejami tikai no dažām valstīm, un atsevišķos gadījumos, paraugu daudzums ir ļoti neliels. Gadījumos, kad dati ir pieejami, augstākā izplatība starp jauniem injicētājiem 2002.–2003. gadā (augstāka par 40 %) ir paraugos no Grieķijas, Austrijas un Polijas, un zemākā izplatība (zemāka par 20 %) ir paraugos no Ungārijas, Slovēnijas, Somijas un Apvienotās Karalistes (132). Dati par HCV izplatību starp jaunajiem narkotiku injicētājiem (kuri injicē narkotikas mazāk par diviem gadiem) ir pat vēl ierobežotāki, taču par 2002.–2—3. gadu pieejamā informācija liecina, ka augstākā izplatība (augstāka par 40%) ir paraugos no Beļģijas un Polijas, un zemākā izplatība (zemāka par 20 %) ir paraugos no Čehijas Republikas, Grieķijas un Slovēnijas (133). Dati par C hepatītu par laika periodu no 1992. līdz 2003. gadam liecina, ka šajās valstīs, kuras ir sniegušas datus, lielākā daļa no atklātajiem C hepatīta gadījumiem attiecas uz injicējamo narkotiku lietotājiem (atklātie gadījumi parasti aprobežojas ar diagnosticētajiem akūtas inficēšanās gadījumiem) (17. attēls).
  Potreba po indikativnem...  
Ker so skoraj vsi predšolski otroci vključeni v primarno zdravstveno varstvo in jih večina obiskuje osnovno šolo, bi lahko večino ogroženih otrok odkrili s sistematičnim pregledom in naknadnim individualnim posredovanjem.
Indicated prevention focuses on individuals identified as having risk factors for drug problems, for instance attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD). However, drug prevention measures aimed at young people with ADHD are reported only from Germany and Sweden. In Germany, current estimates of the prevalence of ADHD suggest that 2 % to 6 % of people between the ages of 6 and 18 years are affected, making it one of the most common chronic clinical pictures among children and young people. In Sweden, the preventative strategy for these children includes cognitive and social training, and methodologies are disseminated through training of prevention professionals. As almost all pre-school children are reached by primary healthcare and most children go to primary school, the majority of children at risk could be identified through systematic screening and subsequent individualised interventions.
La prévention indiquée se concentre sur des individus identifiés comme présentant des facteurs à risque en matière de drogue, par exemple, un trouble de déficit d'attention ou de l'hyperactivité (TDAH). Cependant, des mesures de prévention visant les jeunes qui présentent un TDAH ne sont mentionnées qu'en Allemagne et en Suède. En Allemagne, selon les estimations actuelles de la prévalence du TDAH, 2 à 6 % des jeunes âgés de 6 à 18 ans sont touchés, ce qui en fait l'une des images cliniques chroniques les plus courantes chez les enfants et les jeunes. En Suède, la stratégie préventive pour ces enfants englobe une formation cognitive et sociale et des méthodologies sont diffusées via une formation des professionnels de la prévention. Étant donné que pratiquement tous les enfants en âge préscolaire sont couverts par les soins de santé primaire et que la plupart suivent l'enseignement primaire, la majorité des enfants à risque pourraient être identifiés par un examen systématique et des interventions personnalisées ultérieures.
Indizierte Prävention legt den Schwerpunkt auf Einzelpersonen, bei denen Risikofaktoren für Drogenprobleme wie beispielsweise eine Aufmerksamkeitsdefizit-/Hyperaktivitätsstörung (ADHS) festgestellt wurden. Über Drogenpräventionsmaßnahmen für Jugendliche mit ADHS wird jedoch lediglich aus Deutschland und Schweden berichtet. In Deutschland gehen aktuelle Prävalenzschätzungen zur Aufmerksamkeitsdefizit-/Hyperaktivitätsstörung (ADHS) von 2 % bis 6 % betroffener Kinder und Jugendlicher zwischen 6 und 18 Jahren aus. ADHS ist damit eines der häufigsten chronisch verlaufenden Krankheitsbilder bei Kindern und Jugendlichen. In Schweden schließt die Präventivstrategie für diese Kinder auch kognitives und soziales Training ein. Darüber hinaus werden in Schulungen für Mitarbeiter von Präventionsmaßnahmen einschlägige Verfahren vermittelt. Da fast alle Vorschulkinder von der medizinischen Primärversorgung erfasst werden und die meisten anderen Kinder die Grundschule besuchen, konnte der Großteil der gefährdeten Kinder im Rahmen systematischer Screenings und anschließender individueller Maßnahmen erkannt werden.
La prevención específica está orientada a las personas con factores de riesgo de drogodependencia, por ejemplo el trastorno por déficit de atención/hiperactividad (TDAH). No obstante, sólo Alemania y Suecia han adoptado medidas de prevención de las drogas dirigidas a jóvenes con TDAH. En Alemania, las estimaciones actuales de la prevalencia del TDAH indican que está afectada entre el 2 % y el 6 % de la población de 6 a 18 años, situándose como uno de los cuadros clínicos crónicos más comunes entre niños y jóvenes. En Suecia, la estrategia de prevención para estos niños incluye la formación cognitiva y social, y las metodologías se difunden mediante la formación de profesionales de la prevención. Dado que casi todos los niños en edad preescolar tienen acceso a la asistencia sanitaria primaria, y que la mayoría acuden a la escuela primaria, la mayor parte de los niños en situación de riesgo podrían detectarse mediante una selección sistemática, seguida de intervenciones individualizadas.
La prevenzione mirata si incentra su soggetti individuati come a rischio di problemi correlati alla droga, per esempio, soggetti con deficit di attenzione/iperattivi. Solo Germania e Svezia riferiscono tuttavia l’adozione di misure di prevenzione della droga mirate ai giovani con deficit di attenzione/iperattività. In Germania le stime attuali sulla prevalenza dei deficit di attenzione/iperattività dimostrano che ne sono affetti il 2-6% dei soggetti di età compresa tra i 6 e i 18 anni; questa condizione rappresenta quindi uno dei quadri clinici cronici più diffusi tra i bambini e i giovani. In Svezia la strategia preventiva per questi bambini prevede interventi di formazione cognitiva e sociale; le metodologie elaborate a tal fine vengono inserite nei programmi di formazione di esperti della prevenzione. Poiché quasi tutti i bambini in età prescolare beneficiano di un’assistenza sanitaria primaria e la maggior parte frequenta le scuole elementari, un vaglio sistematico dovrebbe consentire di individuare la maggior parte dei bambini a rischio e, quindi, di mettere a punto i successivi interventi individuali.
A prevenção específica concentra-se em indivíduos identificados como tendo factores de risco que os tornam mais propensos a problemas de droga, por exemplo a Síndrome de Hiperactividade/Défice de Atenção (ADHD). Contudo, só a Alemanha e a Suécia mencionam medidas de prevenção da droga destinadas aos jovens com ADHD. Na Alemanha, as actuais estimativas da prevalência da ADHD sugerem que 2 a 6% das pessoas entre os 6 e os 18 anos sofrem desta síndrome, o que a torna num dos quadros clínicos crónicos mais comuns entre crianças e jovens. Na Suécia, a estratégia preventiva para estas crianças inclui formação cognitiva e social, sendo as suas metodologias divulgadas através da formação de profissionais em prevenção. Como quase todas as crianças em idade pré-escolar são abrangidas pelos cuidados de saúde primários e a maioria frequenta a escola primária, foi possível identificar a maioria das crianças em risco através de um rastreio sistemático e de intervenções individualizadas subsequentes.
Η εξειδικευμένη πρόληψη επικεντρώνεται σε άτομα στα οποία θεωρείται ότι συντρέχουν παράγοντες κινδύνου για την εκδήλωση προβλημάτων που σχετίζονται με τα ναρκωτικά, για παράδειγμα διαταραχή ελλειμματικής προσοχής με υπερδραστηριότητα (ADHD). Ωστόσο, μέτρα πρόληψης των ναρκωτικών για νέους με ADHD αναφέρονται μόνον στη Γερμανία και στη Σουηδία. Στη Γερμανία, οι τρέχουσες εκτιμήσεις για τον επιπολασμό της ADHD υποδηλώνουν ότι ποσοστό 2 έως 6 % των ατόμων ηλικίας 6 έως 18 ετών πάσχουν από τη διαταραχή αυτή, καθιστώντας την τήν πιο συνηθισμένη χρόνια κλινική εκδήλωση στα παιδιά και τους νέους. Στη Σουηδία, η προληπτική στρατηγική για τα παιδιά αυτά περιλαμβάνει γνωστική και κοινωνική κατάρτιση, και οι μεθοδολογίες διαδίδονται μέσω της κατάρτισης επαγγελματιών του τομέα της πρόληψης. Καθώς σχεδόν όλα τα παιδιά προσχολικής ηλικίας λαμβάνουν υπηρεσίες πρωτοβάθμιας υγειονομικής περίθαλψης και τα περισσότερα παρακολουθούν την πρωτοβάθμια εκπαίδευση, η πλειονότητα των παιδιών που διατρέχουν κίνδυνο θα μπορούσε να εντοπισθεί μέσω συστηματικών εξετάσεων και επακόλουθων εξατομικευμένων παρεμβάσεων.
Geïndiceerde preventie richt zich op individuele personen bij wie is vastgesteld dat zij een verhoogd risico lopen op drugsproblemen vanwege bijvoorbeeld Attention Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD - concentratiestoornissen/hyperactiviteit). Maatregelen op het gebied van drugspreventie voor jonge mensen met ADHD worden echter alleen door Duitsland en Zweden gerapporteerd. Uit huidige Duitse ramingen van de prevalentie van ADHD blijkt dat 2 tot 6% van kinderen en jongeren tussen de zes en achttien jaar hier last van heeft. Dat betekent dat ADHD een van de meest voorkomende chronische klinische ziektebeelden onder kinderen en jonge mensen is. De preventiestrategie voor deze kinderen in Zweden omvat cognitieve en sociale training verzorgd door preventiewerkers die hiervoor een speciale cursus hebben gevolgd. Aangezien vrijwel alle kinderen die nog te jong zijn om naar school te gaan, worden bereikt door de primaire gezondheidszorg en bijna alle kinderen daarna naar de basisschool gaan, zou de meerderheid van de risicokinderen getraceerd moeten kunnen worden via een systematische screening en vervolgens een individuele aanpak.
Indikovaná prevence se zaměřuje na jednotlivce, u nichž bylo zjištěno, že jsou ohroženi rizikovými faktory, jež mohou vést k drogovým problémům, například hyperaktivitou spojenou s poruchou pozornosti (ADHD). Opatření protidrogové prevence zaměřené na mladé lidi s hyperaktivitou spojenou s poruchou pozornosti jsou však hlášena pouze z Německa a Švédska. V Německu současné odhady prevalence hyperaktivity spojené s poruchou pozornosti naznačují, že 2–6 % lidí ve věku 6 až 18 let je hyperaktivitou spojenou s poruchou pozornosti postiženo, což tuto poruchu činí jedním z nejběžnějších klinických stavů u dětí a mladých lidí. Ve Švédsku je součástí preventivní strategie pro tyto děti kognitivní a společenský výcvik a příslušná metodika je šířena prostřednictvím přípravy odborníků na prevenci. Vzhledem k tomu, že téměř všechny děti předškolního věku mají přístup k primární zdravotní péči a většina z nich nastoupí na základní školu, by bylo možné většinu ohrožených dětí identifikovat prostřednictvím systematického screeningu a následných individualizovaných intervencí.
Indiceret forebyggelse fokuserer på enkeltpersoner, hvor der foreligger risikofaktorer for narkotikaproblemer, f.eks. opmærksomhedsforstyrrelser/ hyperaktivitetsforstyrrelser (ADHD). Det er imidlertid kun Tyskland og Sverige, der har angivet at have gennemført foranstaltninger inden for narkotikaforebyggelse blandt unge med ADHD. I Tyskland viser aktuelle skøn over udbredelsen af ADHD, at det drejer sig om 2 %–6 % af børn og unge mellem 6 og 18 år. ADHD er dermed et af de mest almindelige kroniske sygdomsbilleder hos børn og unge. I Sverige omfatter forebyggelsesstrategien for disse børn kognitiv og social træning, og metoderne formidles gennem uddannelse af fagfolk inden for forebyggelse. Da den primære sundhedspleje når ud til næsten alle førskolebørn, og de fleste går i underskole, kunne hovedparten af de truede børn identificeres gennem systematisk screening og efterfølgende individualiserede tiltag.
Näidustatud ennetustöö keskendub inimestele, kelle puhul on tuvastatud narkoprobleemide riskifaktorid, näiteks tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroom. Siiski on tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomiga noortele inimestele suunatud narkoennetusmeetmete kasutamisest teatatud vaid Saksamaal ja Rootsis. Saksamaal näitavad tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomi levimuse praegused määrad, et selle all kannatab 2–6% 6–18aastastest inimestest, mis tähendab, et see on üks tavalisemaid kroonilisi kliinilisi pilte lastel ja noortel. Rootsis hõlmab ennetav strateegia nende laste puhul kognitiivset ja sotsiaalset väljaõpet ning meetodeid levitatakse ennetustöö spetsialistide väljaõppe kaudu. Kuna peaaegu kõikide koolieelikuteni jõutakse esmatasandi tervishoiu kaudu ning enamik lapsi käib algkoolis, siis on võimalik välja selgitada enamik ohus olevaid lapsi süstemaatilise kontrollimise ja seejärel isikupärastatud sekkumismeetmete rakendamise kaudu.
Kohdennettu ehkäisevä huumetyö keskittyy henkilöihin, joilla on tunnistettu olevan huumeongelmien riskitekijöitä, kuten tarkkaavaisuuden ja ylivilkkauden häiriö (ADHD). ADHD:sta kärsiviin nuoriin kohdennettuja ehkäisytoimia on kuitenkin raportoitu vain Saksasta ja Ruotsista. Saksassa on arvioitu, että 2–6 prosenttia 6–18-vuotiaista kärsii ADHD:sta, mikä tekee siitä yhden lasten ja nuorten yleisimmistä kroonisista sairauksista. Ruotsissa näille nuorille tarkoitettuun ehkäisystrategiaan sisältyy kognitiivista ja sosiaalista koulutusta, ja menetelmiä levitetään ehkäisytyön ammattilaisille tarkoitetun koulutuksen kautta. Lähes kaikki alle kouluikäiset lapset kuuluvat perusterveydenhoidon piiriin ja useimmat heistä ovat lastentarhassa, joten suurin osa riskialttiista lapsista voidaan tunnistaa järjestelmällisen seulonnan ja yksilöllisten toimien kautta.
A javasolt megelőzés középpontjában a kábítószer-problémák szempontjából magas kockázati tényezőjűként azonosított személyek állnak, például a koncentrációhiány/hiperaktivitás rendellenességben (ADHD) szenvedők. Az ADHD-val küzdő fiatalokra irányuló drogmegelőzési intézkedésekről azonban kizárólag Németországból és Svédországból számoltak be. Németországban az ADHD előfordulására vonatkozó jelenlegi becslések alapján a 6–18 év közötti lakosságon belül 2–6%-ra tehető az érintettek száma, ami azt jelenti, hogy a gyermekek és fiatalok körében az egyik leggyakoribb krónikus kórképről van szó. Svédországban az ilyen gyermekek esetében alkalmazott megelőzési stratégia kognitív és társadalmi képzést egyaránt tartalmaz, módszertanát pedig a prevenciós szakemberek képzése révén terjesztik. Mivel az elsődleges egészségügyi ellátórendszer szinte minden iskoláskor alatti gyermeket elér, és a legtöbben járnak általános iskolába, a veszélyeztetett gyermekek többsége a szisztematikus szűrés és az ezt követő egyéni beavatkozások segítségével azonosítható.
Indisert forebygging fokuserer på individer der det er fastslått at vedkommende har risikofaktorer som kan føre til rusmiddelproblemer, f.eks. oppmerksomhetssvikt/hyperaktivitet (ADHD). Det er bare Tyskland og Sverige som rapporterer om narkotikaforebyggende tiltak rettet mot ungdommer med ADHD. I Tyskland tyder de siste estimatene for utbredelsen av ADHD på at 2-6 % av alle i alderen 6-18 år har ADHD, noe som gjør ADHD til en av de vanligste kroniske kliniske tilstandene blant barn og ungdom. I Sverige omfatter den forebyggende strategien for disse barna kognitiv og sosial trening, og metodene sikres utbredelse gjennom opplæring av spesialister på forebyggende arbeid. Ettersom primærhelsetjenesten er i kontakt med nesten alle førskolebarn, og de aller fleste barn går på grunnskolen, bør man kunne identifisere flesteparten av de risikoutsatte barna gjennom systematisk screening og etterfølgende individualiserte intervensjoner.
Zapobieganie zalecane koncentruje się na osobach określonych jako podlegające czynnikom ryzyka problemów narkotykowych, np. zespołowi nadpobudliwości psychoruchowej z deficytem uwagi (ADHD). Jednak informacje o stosowaniu środków zapobiegania narkotykom względem ludzi młodych z ADHD pochodzą jedynie z Niemiec i Szwecji. W Niemczech obecne dane szacunkowe co do rozpowszechnienia ADHD sugerują, że od 2 do 6% osób w wieku od 6 do 18 lat jest dotkniętych tym zespołem, co plasuje go jako najbardziej powszechny chroniczny problem kliniczny wśród dzieci i ludzi młodych. W Szwecji strategia zapobiegawcza dla takich dzieci obejmuje szkolenie poznawcze i społeczne, a metodologia jest rozpowszechniana poprzez szkolenia dla specjalistów w dziedzinie zapobiegania. Ponieważ prawie wszystkie dzieci w wieku przedszkolnym są objęte podstawową opieką zdrowotną, a bardzo duża grupa uczęszcza do szkoły podstawowej, większość dzieci z grupy ryzyka może być zidentyfikowana przez systematyczne badania przesiewowe i następujące po nich indywidualne interwencje.
Prevenirea indicată se concentrează asupra indivizilor care au fost identificaţi ca prezentând un factor de risc în ceea ce priveşte problemele legate de droguri, de exemplu suferă de sindromul de hiperactivitate cu tulburări de atenţie (SHTA). Totuşi, numai Germania şi Suedia au raportat măsuri de prevenire a consumului de droguri destinate tinerilor care suferă de SHTA. În Germania, estimările din actuale privind prevalenţa SHTA sugerează că 2 până la 6 % dintre persoanele cu vârste cuprinse între 6 şi 18 ani sunt afectate, aceasta fiind una dintre cele mai comune afecţiuni clinice cronice care afectează copiii şi tinerii. În Suedia, strategia de prevenire pentru aceşti copii include formare cognitivă şi socială, iar metodologiile sunt difuzate prin intermediul formării profesioniştilor din domeniul prevenirii. Întrucât majoritatea copiilor preşcolari beneficiază de asistenţă medicală primară şi apoi merg la şcoala primară, majoritatea copiilor cu risc ar putea fi identificaţi prin programe sistematice de depistare şi prin intervenţii ulterioare individualizate.
Indikovaná prevencia sa zameriava na osoby, pri ktorých sa zistili rizikové faktory drogových problémov, napr. poruchy pozornosti/hyperaktivita (ADHD). O opatreniach drogovej prevencie, zameraných na mladých ľudí s ADHD však informovali iba z Nemecka a zo Švédska. Súčasné odhady výskytu ADHD v Nemecku naznačujú, že 2 až 6 % osôb vo veku od 6 do 18 rokov je takto postihnutých, a teda ide o jeden z najrozšírenejších chronických klinických obrazov medzi deťmi a mládežou. Súčasťou preventívnej stratégie pre tieto deti vo Švédsku je kognitívny a sociálny výcvik a metodiky sa šíria školením preventivistov. Keďže takmer všetky deti predškolského veku sa zúčastňujú na primárnej zdravotnej starostlivosti a väčšinou nastúpia do základnej školy, väčšinu rizikových detí možno identifikovať systematickým skríningom a nadväznými individualizovanými opatreniami.
Individualprevention är inriktad på individer som bedöms uppvisa riskfaktorer för narkotikaproblem, till exempel ADHD. Narkotikaprevention riktad till unga människor med ADHD rapporteras dock bara från Tyskland och Sverige. I Tyskland tyder aktuella uppskattningar av förekomsten av ADHD på att 2–6 % av befolkningen i åldern 6–18 år är drabbade, vilket gör det till en av de vanligaste kroniska kliniska åkommorna bland barn och ungdomar. I Sverige omfattar den preventiva strategin för dessa barn kognitiv och social träning och metoderna sprids genom utbildning av personer som arbetar med prevention. Eftersom nästan alla förskolebarn kommer i kontakt med primärvården och de flesta går i primärskola kunde de flesta barn i riskzonen upptäckas genom systematisk screening som följdes upp med individuella insatser.
izplatību norāda, kas tas varētu būt skāris 2 līdz 6% cilvēku vecumā no 6 līdz 18 gadiem, padarot to par vienu no izplatītākajām klīniskajām situācijām bērnu un jauniešu vidū. Zviedrijā profilakses stratēģija, kas orientēta uz šiem bērniem, ietver izziņas un sociālo apmācību, un metodoloģija tiek izplatīta, apmācot profilakses speciālistus. Tā kā uz visiem pirmsskolas vecuma bērniem attiecas primārā veselības aprūpe un vairums no viņiem apmeklē pirmsskolas, lielāko daļu bērnu, kas pakļauti šim riskam, var noteikt, izmantojot sistemātiskus skrīninga pasākumus un turpmākās individuālās aktivitātes.