jde – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 28 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu
  Rà¡meček 8  
Pokud jde o pobaltské státy, je pokrytí touto léčbou odhadováno jako „špatné“ v Estonsku a Litvě (25–50 %) a „velmi špatné“ v Lotyšku (méně než 25 %). Pokrytí se odhaduje jako „velmi špatné“ ve většině zemí východní Evropy.
However, among the Baltic states, coverage is estimated to be ‘poor’ in Estonia and Lithuania (25–50 %) and ‘very poor’ in Latvia (under 25 %). Coverage is estimated to be ‘very poor’ in most countries of eastern Europe.
Toutefois, dans les États baltes, la couverture est jugée «faible» en Estonie et en Lituanie (25 à 50 %) et «très faible» en Lettonie (moins de 25 %). La couverture est également jugée «très faible» dans la plupart des pays d'Europe orientale.
In den baltischen Staaten wird der Erfassungsgrad jedoch in Estland und Litauen als „schwach“ (25 % bis 50 %) und in Lettland als „sehr schwach“ (unter 25 %) eingeschätzt. In den meisten Ländern Osteuropas wird der Erfassungsgrad ebenfalls als „sehr schwach“ eingeschätzt.
Tuttavia, tra i paesi baltici, la copertura è stimata “scarsa” in Estonia e Lituania (25-50%) e “molto scarsa” in Lettonia (sotto il 25%). Del resto la copertura è calcolata come “molto scarsa” nella maggior parte dei paesi dell’Europa orientale.
Contudo, nos Estados bálticos, estima-se que a cobertura é “pobre” na Estónia e na Lituânia (25–50%) e “muito pobre” na Letónia (menos de 25%). A cobertura é considerada “muito pobre” na maior parte dos países da Europa Oriental.
Ωστόσο, στα κράτη της Βαλτικής, η κάλυψη εκτιμάται ως «κακή» στην Εσθονία και τη Λιθουανία (25–50 %) και ως «πολύ κακή» στη Λεττονία (κάτω του 25 %). Η κάλυψη εκτιμάται ως «πολύ κακή» στις περισσότερες χώρες της Ανατολικής Ευρώπης.
In de Baltische landen wordt de dekking echter als “slecht” ingeschat (in Estland en Litouwen: 25-50%) en zelfs als “zeer slecht” (in Letland: minder dan 25%). In de meeste landen in Oost-Europa wordt de HAART-dekking als “zeer slecht” beoordeeld.
Blandt de baltiske stater vurderes dækningsgraden imidlertid som 'ringe' i Estland og Litauen (25–50 %) og 'meget ringe' i Letland (under 25 %). Dækningsgraden vurderes som 'meget ringe' i de fleste lande i Østeuropa.
Sellegipoolest hinnatakse katvust Eestis ja Leedus „madalaks” (25–50%) ja Lätis „väga madalaks” (alla 25%). Katvus on hinnanguliselt „väga madal” enamikus Ida-Euroopa riikides.
Baltian maissa kattavuus arvioidaan kuitenkin "huonoksi" Virossa ja Liettuassa (25–50 %) ja "erittäin huonoksi" Latviassa (alle 25 %). Kattavuus on arvioiden mukaan "erittäin huono" useimmissa Itä-Euroopan maissa.
A balti államok között azonban a lefedettséget Észtország és Litvánia esetében „gyengének” (25–50%), Lettország esetében pedig „nagyon gyengének” (25% alatt) becsülték. A lefedettség a becslések szerint a legtöbb kelet-európai országban „nagyon gyenge”.
I de baltiske statene anslås imidlertid dekningen til å være ”dårlig” i Estland og Litauen (25-50 %) og ”svært dårlig” i Latvia (under 25 %). Dekningen anses å være “svært dårlig” i de fleste landene i Øst-Europa.
Jednakże w grupie państw bałtyckich zasięg szacowany jest na „słaby” w Estonii i na Litwie (25-50%) oraz „bardzo słaby” na Łotwie (poniżej 25%). Zasięg określany jest jako „bardzo słaby” dla większości państw Europy Wschodniej.
În ţările baltice, se consideră însă că acoperirea este „slabă” în Estonia şi Lituania (25–50 %) şi „foarte slabă” în Letonia (sub 25 %). Acoperirea este considerată „foarte slabă” în majoritatea ţărilor din Europa de Est.
Z pobaltských štátov sa však odhaduje „nízke“ pokrytie v Estónsku a Litve (20 až 50 %) a „veľmi nízke“ v Lotyšsku (pod 25 %). „Veľmi nízke“ pokrytie sa odhaduje vo väčšine krajín východnej Európy.
Vendar se ocenjuje, da je pokritost med baltskimi državami "slaba" v Estoniji in Litvi (25–50 %) in "zelo slaba" v Latviji (pod 25 %). Ocenjeno je, da pokritost "zelo slaba" v večini držav vzhodne Evrope.
I Estland och Litauen beräknas täckningen emellertid vara ”svag” (25–50 %) och i Lettland beräknas den vara ”mycket svag” (under 25 %). Täckningen beräknas vara ”mycket svag” i de flesta länder i Östeuropa.
  Dalšୠdrogy  
Pokud jde o míru prevalence v různých obdobích, v roce 2003 činila nejvyšší míra celoživotní prevalence užívání extáze 8 % ve srovnání s 5% mírou užívání za posledních 12 měsíců (užívání v poslední době) a 2% užíváním v minulém měsíci (užívání v současné době).
Regarding prevalence rates over different periods, the highest rate of lifetime prevalence of ecstasy use in 2003 was 8 %, compared with 5 % for use during the last 12 months (recent use) and 2 % for use during the last month (current use).
S'agissant des taux de prévalence à des périodes différentes, le taux le plus élevé de prévalence au cours de la vie de l'usage d'ecstasy en 2003 s'établissait à 8 % contre 5 % pour l'usage au cours des douze derniers mois (usage récent) et 2 % pour l'usage au cours du dernier mois (usage actuel).
Was die Prävalenzraten für unterschiedliche Zeiträume betrifft, so lag die höchste Lebenszeitprävalenz des Ecstasy-Konsums 2003 bei 8 %, gegenüber 5 % für den Konsum während der letzten 12 Monate (jüngster Konsum) und 2 % für den Konsum im letzten Monat (aktueller Konsum).
En cuanto a las tasas de prevalencia a lo largo de distintos períodos, la tasa más elevada de prevalencia de consumo de éxtasis a lo largo de la vida en 2003 fue del 8 %, frente al 5 % del consumo en los 12 meses previos (consumo reciente) y al 2 % del consumo durante el último mes (consumo actual).
Per quanto riguarda i tassi di prevalenza in periodi diversi, il tasso più alto di prevalenza una tantum dell’uso di ecstasy nel 2003 era dell’8% rispetto al 5% riferito al consumo negli ultimi 12 mesi (uso recente) e del 2% riferito al consumo nell’ultimo mese (uso attuale).
Όσον αφορά την επικράτηση της χρήσης σε διαφορετικές χρονικές περιόδους, το υψηλότερο ποσοστό επικράτησης της χρήσης έκστασης σε όλη τη ζωή το 2003 ήταν 8 % σε σύγκριση με 5 % για τη χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο (πρόσφατη χρήση) και 2 % για τη χρήση κατά τον τελευταίο μήνα (τρέχουσα χρήση).
Wat de prevalentiepercentages over verschillende perioden betreft, was het hoogste percentage voor het “ooit”-gebruik van ecstasy in 2003 8%, vergeleken met 5% voor het ecstasygebruik in de laatste 12 maanden (recent gebruik) en 2% voor het gebruik in de laatste maand (actueel gebruik).
Med hensyn til prævalenssatser over forskellige perioder var den højeste langtidsprævalens for ecstasybrug i 2003 8 % i forhold til 5 % for brug inden for de seneste 12 måneder (nylig brug) og 2 % for brug inden for den seneste måned (aktuel brug).
Kun tarkastellaan käyttöä eri ajanjaksoina, ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden suurin osuus vuonna 2003 oli 8 prosenttia, viimeisten 12 kuukauden aikana (hiljattain) käyttäneiden suurin osuus oli 5 prosenttia ja viimeisen kuukauden aikana (nykyään) käyttäneiden suurin osuus oli 2 prosenttia.
A különböző időszakokra vonatkozó előfordulási arányokat tekintve megfigyelték, hogy az extasy-használat legmagasabb életprevalenciája 2003-ban 8% volt, szemben az előző 12 hónap alatti használat (közelmúltbeli használat) 5%-os, illetve a múlt hónapban történt használat (jelenlegi használat) 2%-os értékével.
Når det gjelder prevalensratene for de ulike tidsperiodene, var den høyeste livstidsprevalensen av bruk av ecstasy i 2003 8 %, sammenlignet med 5 % for bruk siste 12 måneder (nyere bruk) og 2 % for bruk i løpet av siste måned (aktuell bruk).
Analiza wskaźników rozpowszechnienia w różnych okresach wykazała, że najwyższy wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia ekstazy w roku 2003 wynosił 8% w porównaniu z 5% wskaźnikiem zażywania w ciągu ostatnich 12 miesięcy (zażywanie niedawne) oraz z 2% wskaźnikiem zażywania w ciągu ostatniego miesiąca (zażywanie bieżące).
În ceea ce priveşte ratele de prevalenţă pe parcursul diverselor perioade, cea mai ridicată rată de prevalenţă a consumului de Ecstasy pe parcursul vieţii din 2003 a fost de 8 %, faţă de 5 % pentru consumul în ultimele 12 luni (consum recent) şi 2 % pentru consumul în ultima lună (consum actual).
Pokiaľ ide o mieru prevalencie v rôznych obdobiach, najvyššia miera celoživotnej prevalencie užívania extázy v roku 2003 bola 8 % v porovnaní s 5 % užívania za posledných 12 mesiacov (nedávne užívanie) a 2 % užívania počas minulého mesiaca (súčasné užívanie).
Pri stopnjah razširjenosti v različnih obdobjih je bila leta 2003 najvišja stopnja tistih, ki so ekstazi v življenju kdaj zaužili, 8 % v primerjavi s 5 % v zadnjih 12 mesecih (uživanje v zadnjem času) in 2 % v zadnjem mesecu (redno uživanje).
När det gäller prevalensen över olika tidsperioder var den högsta livstidsprevalensen år 2003 8 %, jämfört med 5 % för användning de senaste 12 månaderna och 2 % för användning den senaste månaden.
Attiecībā uz izplatības līmeņiem dažādos laika periodos augstākais ilgtermiņa ekstazī lietošanas izplatības līmenis 2003. gadā bija 8% salīdzinājumā ar 5% lietošanas izplatību pēdējo 12 mēnešu laikā (nesenā lietošana) un 2% lietošanas izplatību pēdējā mēneša laikā (patreizējā lietošana).
  Extà¡ze  
Nezákonné obchodování s extází je stále silně soustředěno v západní Evropě, ačkoli podobně jako výroba se v posledních letech rozšířilo po celém světě (UNODC, 2003a). Pokud jde o zachycená množství, západní a střední Evropa se na nich v roce 2003 podílela 58 %, následovaná Oceánií s 23 % (CND, 2005).
Ecstasy trafficking is still strongly concentrated in western Europe, although, like production, trafficking has spread throughout the world in recent years (UNODC, 2003a). In terms of quantities seized, in 2003 western and central Europe accounted for 58 %, followed by Oceania with 23 % (CND, 2005). In 2002, the Netherlands, for the first time, overtook the United Kingdom as the EU country seizing most ecstasy (77).
Le trafic d'ecstasy est toujours fortement concentré en Europe occidentale, bien que, à l'instar de la production, il se soit développé dans le monde entier ces dernières années (ONUDC, 2003a). En termes de quantités saisies, en 2003, l'Europe centrale et occidentale représentait 58 % des saisies, devant l'Océanie avec 23 % (CND, 2005). En 2002, les Pays-Bas ont pour la première fois dépassé le Royaume-Uni au niveau des saisies d'ecstasy (77).
Der Ecstasy-Handel ist immer noch stark auf Westeuropa konzentriert, obwohl er sich, wie auch die Herstellung, in den letzten Jahren auf den gesamten Globus ausgeweitet hat (UNODC, 2003a). Im Jahr 2003 entfielen 58 % der sichergestellten Mengen auf West- und Mitteleuropa, gefolgt von Ozeanien mit 23 % (CND, 2005). Die Niederlande haben 2002 erstmals das Vereinigte Königreich als das EU-Land mit der größten sichergestellten Menge abgelöst (77).
El tráfico de éxtasis sigue concentrándose fundamentalmente en Europa Occidental, si bien, al igual que la producción, se ha extendido al resto del mundo en los últimos años (ONUDD, 2003a). El 58 % de las cantidades incautadas en 2003 corresponde a Europa Central y Occidental, seguida de Oceanía con un 23 % (CDE, 2005). En 2002, los Países Bajos superaron por primera vez al Reino Unido como país de la UE con mayores incautaciones de éxtasis (77).
Il traffico di ecstasy è tuttora fortemente concentrato nell’Europa occidentale, anche se, al pari della produzione, in questi ultimi anni si è andato diffondendo in tutto il mondo (UNODC, 2003a). In termini di quantità di sostanza sequestrata nel 2003, l’Europa occidentale e centrale ha contribuito per il 58% e l’Oceania per il 23% (CND, 2005). Nel 2002 i Paesi Bassi hanno superato per la prima volta il Regno Unito come paese in cui è stata sequestrata la più massiccia quantità di ecstasy (77).
Η διακίνηση έκστασης παραμένει συγκεντρωμένη σε πολύ μεγάλο βαθμό στη Δυτική Ευρώπη, μολονότι, όπως και η παρασκευή της, τα τελευταία χρόνια έχει εξαπλωθεί σε όλο τον κόσμο (UNODC, 2003α). Από την άποψη των ποσοτήτων που κατασχέθηκαν, το 2003 η Δυτική και η Κεντρική Ευρώπη αντιπροσώπευαν 58 % του συνόλου, ακολουθούμενες από την Ωκεανία με 23 % (CND, 2005). Το 2002, οι Κάτω Χώρες ξεπέρασαν, για πρώτη φορά, το Ηνωμένο Βασίλειο ως η χώρα της ΕΕ με τις μεγαλύτερες κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (77).
De ecstasyhandel vindt nog steeds voor het grootste gedeelte in West-Europa plaats, hoewel de handel zich, net als de productie, in de afgelopen jaren ook meer over andere delen van de wereld heeft verspreid (UNODC, 2003a). Wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft, waren West- en Midden-Europa in 2003 goed voor 58% van de totale omvang, gevolgd door Oceanië met 23% (CND, 2005). In 2002 is het de eerste keer dat niet in het Verenigd Koninkrijk de meeste ecstasy in beslag is genomen, maar in Nederland (77).
Ulovlig handel med ecstasy finder fortsat primært sted i Vesteuropa, men i de senere år har den ulovlige handel i lighed med produktionen bredt sig til resten af verden (UNODC, 2003a). Med hensyn til beslaglagte mængder tegnede Vest- og Centraleuropa sig i for 58 %, efterfulgt af Oceanien med 23 % (CND, 2005). I 2002 overhalede Nederlandene for første gang Det Forenede Kongerige som det EU-land, der beslaglagde mest ecstasy (77).
Ekstaasin kauppa keskittyy edelleen vahvasti Länsi-Eurooppaan, mutta se on tuotannon tavoin levinnyt viime vuosina kaikkialle maailmaan (UNODC, 2003a). Vuonna 2003 takavarikoiduista määristä Länsi- ja Keski-Euroopan osuus oli 58 prosenttia ja Oseanian osuus oli 23 prosenttia (CND, 2005). Alankomaat ohitti Yhdistyneen kuningaskunnan ensimmäisen kerran vuonna 2002 ekstaasia eniten takavarikoineena EU-maana (77).
Az extasy-kereskedelem még mindig erősen Nyugat-Európában koncentrálódik, bár akárcsak a termelés, az elmúlt néhány évben ez is az egész világon elterjedt (UNODC, 2003a). A 2003-ban lefoglalt mennyiségekből Nyugat- és Közép-Európában 58%-ot, Óceániában pedig 23%-ot találtak (CND, 2005). 2002-ben Hollandia először előzte meg az Egyesült Királyságot az EU-n belül lefoglalt legtöbb extasy tekintetében(77).
Omsetningen av ecstasy er fortsatt konsentrert til Vest-Europa, men i likhet med produksjonen har omsetningen i de senere år spredt seg videre utover i verden (UNODC, 2003a). Når det gjelder beslaglagte kvanta, sto land i Vest- og Sentral-Europa i 2003 for 58 %, etterfulgt av Oseania med 23 % (CND, 2005). I 2002 overgikk Nederland for første gang Storbritannia som det landet i EU som beslaglegger mest ecstasy (77).
Handel ekstazy nadal silnie koncentruje się w Europie Zachodniej, jednakże, tak jak ma to miejsce w przypadku produkcji, również handel rozpowszechnił się w ostatnich latach na całym świecie (UNODC, 2003a). Jeśli chodzi o ilości przejętych narkotyków, w 2003 roku w Europie Zachodniej i Środkowej skonfiskowano 58% wszystkich narkotyków, a w Oceanii - 23% (CND, 2005). W 2002 roku Holandia pierwszy raz prześcignęła Wielką Brytanię w statystykach państw UE przejmujących największe ilości ekstazy (77).
Traficul cu Ecstasy este încă puternic concentrat în Europa de vest deşi, ca şi producţia, s-a extins în întreaga lume în ultimii ani (UNODC, 2003a). Din punctul de vedere al cantităţilor confiscate, în 2003 Europa centrală şi de vest a contribuit cu 58 %, urmată de Oceania cu 23 % (CND, 2005). În 2002, Ţările de Jos au depăşit pentru prima dată Regatul Unit, devenind ţara din Uniunea Europeană cu cele mai mari capturi de Ecstasy (77).
Obchodovanie s extázou sa ešte stále vo veľkej miere sústreďuje v západnej Európe aj napriek tomu, že sa rovnako ako výroba v ostatných rokoch rozšírilo po celom svete (UNODC 2003a). Pokiaľ ide o množstvá zachytené v roku 2003, až 58 % bolo zachytených v západnej a strednej Európe, Oceánia s 23 % bola na druhom mieste (CND 2005). V roku 2002 predbehlo Holandsko prvýkrát Spojené kráľovstvo ako štát EÚ, kde zachytili najviac extázy (77).
Trgovanje z ekstazijem je še vedno močno osredotočeno na zahodno Evropo, čeprav se je, podobno kot proizvodnja, v zadnjih letih razširilo po vsem svetu (UNODC, 2003a). K zaseženi količini sta leta 2003 zahodna in osrednja Evropa prispevali 58 %, Oceanija pa 23 % (CND, 2005). Leta 2002 je Nizozemska prvič prehitela Združeno kraljestvo kot država, v kateri je bilo zaseženega največ ekstazija (77).
Ecstasyhandeln är fortfarande starkt koncentrerad till Västeuropa, även om den i likhet med framställningen på senare år har spridit sig över världen (UNODC, 2003a). När det gäller beslagtagna mängder svarade västra och centrala Europa år 2003 för 58 % och Nordamerika för 23 % (CND, 2005). År 2002 gick Nederländerna för första gången om Storbritannien som det EU-land som gör störst beslag av ecstasy(77).
  press4-cs  
Zpráva Evropské komise z roku 2003 o postojích obcann EU, pokud jde o veiejnou bezpecnost a vystavení problémnm souvisejícím s drogami, ukázala, že se napiíc patnáctkou EU podíl osob, kteií mají na ulici pocit
Una relazione della Commissione europea del 2003, relativa all’opinione dei cittadini dell’UE sulla sicurezza pubblica e l’esposizione ai problemi correlati alla droga e alla criminalità, ha rivelato che, nell’UE-15, la percentuale delle persone che si sentono “in grande pericolo” in strada è passata dall’8% nel 1996 al 12% nel
Euroopan komission vuoden 2003 raportti EU:n kansalaismielipiteistä, jotka koskevat yleistä turvallisuutta sekä altistumista huumeista johtuville ongelmille ja rikollisuudelle, paljasti, että kaikissa 15 EU:n vanhassa jäsenvaltiossa olonsa hyvin turvattomaksi kadulla tuntevien osuus nousi 8%:sta vuonna 1996 noin 12:iin (1) vuonna 2002.
Ifølge rapporten er oppfatning et nøkkelelement når det gjelder ordensforstyrrelser, men det er ikke sikkert at oppfatningen gjenspeiler objektive nivåer av forstyrrelse og kriminalitet.
Prieskum Eurobarometer z roku 2004 venovaný vnímaniu drog mladými Íuámi zistil, že 63% z nich považuje za jednoduché kúpiÍ si drogy v blízkosti svojich domovov (2). V hodnotení sa uvádza, že vnímanie je kÍúcovým prvkom v otázke znepokojenia verejnosti, ale nemôže zohÍadnovaÍ objektívnu úroven kriminality.
Po podatkih porocila Evropske komisije iz leta 2003 o mnenju državljanov EU glede javne varnosti in izpostavljenosti z drogami povezanim težavam in kaznivim dejanjem je v 15 clanicah EU delež tistih, ki menijo, da so ulice "zelo nevarne", narasel z 8% leta 1996 na 12% leta 2002 (1).
2003. gadǎ publiskotǎ Eiropas Komisijas zinojumǎ, kas atklǎja ES iedzivotǎju domas par sabiedrisko drošibu un saskarsmi ar narkotiku raditǎm problemǎm un noziegumiem, ir minets, ka ES-15 valstis tǎdu iedzivotǎju skaits, kuri uz ielas jutas ,,!oti nedroši’’, ir pieaudzis no 8% 1996. gadǎ lidz 12% 2002. gadǎ (1). Eirobarometra
  Kapitola 5: Kokain a cr...  
Podle nedávných národních průzkumů obyvatelstva 0,5 % až 6 % dospělé populace uvádí alespoň jednu zkušenost s kokainem (tj. celoživotní prevalenci), přičemž na horním konci tohoto rozmezí je Itálie (4,6 %), Španělsko (4,9 %) a Spojené království (6,8 %). Užívání kokainu v poslední době (v posledních 12 měsících) obecně uvádí méně než 1 % dospělých; ve většině zemí jde o rozmezí mezi 0,3 % a 1 %.
According to recent national population surveys, between 0.5 % and 6 % of the adult population report having tried cocaine at least once (i.e. lifetime prevalence), with Italy (4.6 %), Spain (4.9 %) and the United Kingdom (6.8 %) being at the upper end of this range. Recent cocaine use (last 12 months) is, in general, reported by less than 1 % of adults; in most countries, the range is between 0.3 % and 1 %. In Spain and the United Kingdom, recent prevalence rates are higher than 2 %.
Comme l'indiquent les récentes enquêtes nationales de population, entre 0,5 et 6% de la population adulte déclarent avoir consommé au moins une fois de la cocaïne (prévalence au cours de la vie), l'Italie (4,6 %), l'Espagne (4,9 %) et le Royaume-Uni (6,8 %) se situant dans la partie supérieure de cette fourchette. L'usage récent de cocaïne (12 derniers mois) est signalé, en général, par moins de 1 % des adultes. Dans la plupart des pays, la fourchette est comprise entre 0,3 et 1 %. L'Espagne et le Royaume-Uni enregistrement des taux de prévalence récente supérieurs à 2 %.
Jüngsten nationalen demografischen Erhebungen zufolge haben zwischen 0,5 % und 6 % der erwachsenen Bevölkerung mindestens einmal im Leben Kokain konsumiert (Lebenszeitprävalenz), wobei Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) und das Vereinigte Königreich (6,8 %) das obere Ende dieses Spektrums bilden. Jüngster Kokainkonsum (während der letzten 12 Monate) wird im Allgemeinen von weniger als 1 % der Erwachsenen angegeben. In den meisten Ländern liegt die Prävalenzrate zwischen 0,3 % und 1 %. Spanien und das Vereinigten Königreich verzeichnen für den jüngsten Konsum Prävalenzraten von über 2 %.
Según recientes encuestas de población nacionales, entre el 0,5 % y el 6 % de la población adulta admite haber consumido cocaína al menos una vez (es decir, prevalencia en algún momento de la vida) e Italia (4,6 %), España (4,9 %) y Reino Unido (6,8 %) ocupan los primeros puestos de esta clasificación. Por regla general, menos del 1 % de la población admite un consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses); en la mayoría de países, este valor se mueve entre el 0,3 % y el 1 %. En España y el Reino Unido, las tasas de prevalencia recientes son superiores al 2 %.
Secondo recenti indagini nazionali, una percentuale della popolazione adulta compresa tra lo 0,5% e il 6% riferisce di aver provato la cocaina almeno una volta (prevalenza una tantum); Italia (4,6%), Spagna (4,9%) e Regno Unito (6,8%) figurano in cima alle statistiche. Il consumo recente di cocaina (ultimi 12 mesi) viene segnalato, in generale, da meno dell’1% degli adulti; nella maggior parte degli Stati l’intervallo è compreso tra lo 0,3% e l’1%. In Spagna e nel Regno Unito i dati più recenti sulla prevalenza superano il 2%.
Segundo inquéritos nacionais recentemente realizados, entre 0,5% e 6% da população adulta reconhece ter experimentado cocaína pelo menos uma vez (isto é, ter experiência ao longo da vida de consumo desta substância), sendo a Itália (4,6%), a Espanha (4,9%) e o Reino Unido (6,8%) os países onde se registam as percentagens mais elevadas nesta matéria. De um modo geral, menos de 1% dos adultos refere ter consumido cocaína recentemente (últimos 12 meses); na maior parte dos países, esta percentagem varia entre 0,3% e 1%. Em Espanha e no Reino Unido, os índices de consumo recente são superiores a 2%.
Σύμφωνα με πρόσφατες εθνικές έρευνες του πληθυσμού, 0,5 % έως 6 % του ενήλικου πληθυσμού δηλώνει ότι έχει δοκιμάσει κοκαΐνη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του (δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή), με την Ιταλία (4,6 %), την Ισπανία (4,9 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,8 %) να εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά. Πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρεται γενικά σε λιγότερο από 1 % των ενηλίκων· στις περισσότερες χώρες, τα ποσοστά κυμαίνονται μεταξύ 0,3 % και 1 %. Στην Ισπανία και στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά πρόσφατης επικράτησης υπερβαίνουν το 2 %.
Uit recente nationale enquêtes onder de bevolking blijkt dat tussen de 0,5 en 6% van de volwassen populatie minstens één keer in hun leven cocaïne heeft gebruikt (het “ooit”-gebruik), waarbij Italië (4,6%), Spanje (4,9%) en het Verenigd Koninkrijk (6,8%) de hoogste percentages rapporteren. Het recent gebruik (“laatste 12-maanden”-gebruik) onder volwassenen is over het algemeen minder dan 1%; in de meeste landen ligt het percentage tussen de 0,3 en 1%, met uitzondering van Spanje en het Verenigd Koninkrijk (meer dan 2%).
Ifølge nyere nationale befolkningsundersøgelser angiver mellem 0,5 % og 6 % af den voksne befolkning at have prøvet kokain mindst én gang (dvs. langtidsprævalens), idet Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) og Det Forenede Kongerige (6,8 %) ligger højest på listen. Under 1 % af de voksne melder generelt om nylig kokainbrug (de seneste 12 måneder); i de fleste lande er tallet på mellem 0,3 % og 1 %. I Spanien og Det Forenede Kongerige ligger prævalensen på over 2 %.
Viimaste riiklike rahvastiku-uuringute põhjal tunnistab 0,5–6% täisealisest elanikkonnast, et on kokaiini proovinud vähemalt korra (levimus elu jooksul), kusjuures kõnealuse vahemiku tipus on Itaalia (4,6%), Hispaania (4,9%) ja Ühendkuningriik (6,8%). Hiljutisest kokaiinitarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatatakse üldiselt alla 1% täiskasvanute kohta, enamikus maades on näitaja 0,3–1% vahemikus. Hispaanias ja Ühendkuningriigis on hiljutine levimusmäär üle 2%.
Viimeaikaisten kansallisten tutkimusten mukaan 0,5–6 prosenttia aikuisväestöstä ilmoittaa kokeilleensa kokaiinia ainakin kerran, ja tämän vaihteluvälin kärjessä ovat Italia (4,6 %), Espanja (4,9 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,8 %). Kokaiinia ilmoittaa käyttäneensä hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana) yleisesti ottaen alle prosentti aikuisista, ja vaihteluväli on useimmissa maissa 0,3:sta 1 prosenttiin. Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus on yli 2 prosenttia.
A legfrissebb országos felmérések alapján a felnőtt lakosság 0,5–6%-a vallotta, hogy életében már legalább egy alkalommal kipróbálta a kokaint (életprevalencia), az élen Olaszországgal (4,6%), Spanyolországgal (4,9%) és az Egyesült Királysággal (6,8%). Közelmúltbeli kokainfogyasztásról (előző 12 hónap) a felnőttek kevesebb mint 1%-a számolt be; a legtöbb országban ez az adat 0,3% és 1% között volt. Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a közelmúltbeli előfordulási arányok meghaladták a 2%-ot.
Ifølge nyere nasjonale undersøkelser oppgir mellom 0,5 % og 6 % av den voksne befolkningen at de har prøvd kokain minst én gang (dvs. livstidsprevalens), med Italia (4,6 %), Spania (4,9 %) og Storbritannia (6,8 %) i den øvre enden av skalaen. Nyere kokainbruk (siste 12 måneder) oppgis generelt av mindre enn 1 % av alle voksne, i de fleste land mellom 0,3 % og 1 %. Spania og Storbritannia har prevalensrater for nyere bruk på over 2 %.
Według ostatnich krajowych badań populacji, od 0,5% do 6% osób dorosłych przyznaje, że przynajmniej raz w życiu spróbowało kokainy (wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia), przy czym w górnych granicach tej skali znajdowały się państwa takie jak Włochy (4,6%), Hiszpania (4,9%) i Wielka Brytania (6,8%). Zażywanie niedawne (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) generalnie deklaruje mniej niż 1% osób dorosłych. W większości państw zakres wskaźnika takiego zażywania wynosi od 0,3% do 1%, jedynie w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii jego poziom wynosi powyżej 2%.
Conform sondajelor naţionale recente la nivelul populaţiei, între 0,5 % şi 6 % din populaţia adultă declară ca a că a consumat cocaină cel puţin o dată (adică prevalenţa pe parcursul vieţii), valorile cele mai mari înregistrându-se în Italia (4,6 %), Spania (4,9 %) şi în Regatul Unit (6,8 %). Consumul recent de cocaină (în ultimele 12 luni) raportat de adulţi este, în general, sub 1 %; în majoritatea ţărilor cifrele variază între 0,3 % şi 1 %. În Spania şi în Regatul Unit ratele de prevalenţă pentru consumul recent au fost de peste 2 %.
Podľa najnovších vnútroštátnych prieskumov obyvateľstva priznáva 0,5 % až 6 % dospelej populácie užitie kokaínu aspoň raz v živote (t. j. celoživotnú prevalenciu), s Talianskom (4,6 %), so Španielskom (4,9 %) a Spojeným kráľovstvom (6,8 %) v hornej časti tohto intervalu. Vo všeobecnosti uviedlo nedávne užitie kokaínu (v uplynulých 12 mesiacoch) menej ako 1 % dospelých vo väčšine krajín, rozsah je od 0,3 do 1 %. V Španielsku a Spojenom kráľovstve sú hodnoty prevalencie nad 2 %.
Po navedbah nedavnih nacionalnih raziskav med prebivalstvom je od 0,5 % do 6 % odraslega prebivalstva priznalo, da je vsaj enkrat v življenju poskusilo kokain, Italija (4,6 %), Španija (4,9 %) in Združeno kraljestvo (6,8 %) pa sta na zgornjem robu te lestvice. O nedavnem zaužitju kokaina (v zadnjih 12 mesecih) je na splošno poročalo manj kot 1 % odraslih; v večini držav se številka giblje med 0,3 % in 1 %. V Španiji in Združenem kraljestvu so stopnje nedavnega zaužitja višje od 2 %.
Enligt nyare nationella befolkningsundersökningar uppger mellan 0,5 % och 6 % av den vuxna befolkningen att de någon gång har testat kokain. Andelen är högst i Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) och Storbritannien (6,8 %). Andelen vuxna som säger sig ha använt kokain under de senaste tolv månaderna uppgår i allmänhet till mindre än 1 % och ligger i de flesta länder mellan 0,3 % och 1 %. I Spanien och Storbritannien har mer 2 % använt kokain de senaste tolv månaderna.
Saskaņā ar nesenajām nacionālajām iedzīvotāju aptaujām 0,5% līdz 6% no pieaugušajiem iedzīvotājiem atzīst kokaīna lietošanu vismaz vienu reizi (t.i. ilgtermiņa pieredze), augstākos rādītājus šajā ziņā uzrāda Itālija (4,6 %), Spānija (4,9 %) un Apvienotā Karaliste (6,8 %). Nesenu kokaīna lietošanu (pēdējo 12 mēnešu laikā) kopumā atzīst mazāk par 1% no pieaugušajiem iedzīvotājiem; lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 0,3% līdz 1%. Spānijā un Apvienotajā Karalistē nesenās izplatības rādītāji ir augstāki par 2 %.
  Trendy  
Pokud jde o nové členské státy, dostupné důkazy, především z průzkumů ve školách, svědčí o tom, že v mnoha z nich došlo v posledních letech k významnému nárůstu užívání konopí. Ve většině případů ke zvyšování dochází především od poloviny devadesátých let, a to v městských oblastech u mužů a mladých dospělých.
Among new Member States, the available evidence, mainly from school surveys, suggests that there has been a substantial increase in cannabis use in recent years in many of them. This has mostly occurred since the mid-1990s, and has been concentrated in urban areas and among males and young adults. In Estonia and Hungary, consecutive surveys among adults have allowed the identification of recent trends (Figure 4).
Dans les nouveaux États membres, les données disponibles, qui proviennent essentiellement des enquêtes en milieu scolaire, indiquent que la consommation de cannabis a fortement progressé ces dernières années dans un grand nombre d'entre eux. Cette tendance à la hausse se fait surtout sentir depuis le milieu des années 1990 et s'est concentrée sur les zones urbaines et chez les hommes et les jeunes adultes. En Estonie et en Hongrie, des enquêtes consécutives auprès des adultes ont permis de dégager des tendances récentes (graphique 4).
Was die neuen Mitgliedstaaten betrifft, so geht aus den verfügbaren Daten, die in erster Linie aus Erhebungen an Schulen stammen, hervor, dass in vielen dieser Länder in den letzten Jahren eine erhebliche Zunahme des Cannabiskonsums zu verzeichnen war. Diese Entwicklung begann in den meisten Fällen Mitte der 90er Jahre und betraf vor allem städtische Gebiete sowie Männer und junge Erwachsene. In Estland und Ungarn konnten anhand aufeinander folgender Erhebungen unter Erwachsenen jüngste Tendenzen ermittelt werden (Abbildung 4).
En los nuevos Estados miembros, los datos de que se dispone —obtenidos principalmente por medio de encuestas escolares— apuntan a que en los últimos años se ha producido un importante aumento del consumo de cannabis en muchos de estos países. Esto es así fundamentalmente desde mediados de la década de 1990, especialmente en las zonas urbanas y en hombres y adultos jóvenes. En Estonia y Hungría, las encuestas consecutivas entre adultos han permitido determinar las tendencias recientes (gráfico 4).
Nella maggior parte dei nuovi Stati membri i dati disponibili, provenienti soprattutto da indagini condotte nelle scuole, suggeriscono un aumento sostanziale del consumo di cannabis verificatosi negli ultimi anni. Tale aumento è stato riscontrato soprattutto dalla metà degli anni Novanta in poi, concentrato nelle zone urbane, tra i giovani di sesso maschile. In Estonia e Ungheria una serie di indagini consecutive condotte tra gli adulti ha permesso di individuare le recenti tendenze (Grafico 4).
Στα νέα κράτη μέλη, τα διαθέσιμα στοιχεία, κυρίως από έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό, υποδηλώνουν ότι υπήρξε σημαντική αύξηση της χρήσης κάνναβης τα τελευταία χρόνια σε πολλά εξ αυτών. Το φαινόμενο αυτό παρατηρείται κυρίως από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 και επικεντρώνεται στις αστικές περιοχές και στους άνδρες και τους νεαρούς ενηλίκους. Στην Εσθονία και την Ουγγαρία, διαδοχικές έρευνες σε ενηλίκους κατέστησαν δυνατό τον προσδιορισμό πρόσφατων τάσεων (διάγραμμα 4).
Uit de beschikbare gegevens van de nieuwe lidstaten (voornamelijk uit schoolenquêtes) blijkt dat in de afgelopen jaren in veel landen een aanzienlijke stijging in het cannabisgebruik heeft plaatsgevonden. Die stijging is over het algemeen in het midden van de jaren negentig ingezet en doet zich met name in stedelijke gebieden en onder mannen en jongvolwassenen voor. Dankzij de beschikbaarheid van opeenvolgende enquêtes kunnen voor Estland en Hongarije recente trends vastgesteld worden (figuur 4).
Med hensyn til de nye medlemsstater fremgår det af det foreliggende materiale, hovedsagelig fra skoleundersøgelser, at mange af dem har oplevet en væsentlig stigning i brugen af cannabis i de senere år. Dette har navnlig gjort sig gældende siden midten af 1990'erne og har været koncentreret i byområder og blandt mænd og unge voksne. I Estland og Ungarn har det på grundlag af på hinanden følgende undersøgelser blandt voksne været muligt at identificere de seneste tendenser (figur 4).
Uute liikmesriikide puhul näitavad olemasolevad andmed, mis on pärit peamiselt kooliuuringutest, et paljudes nendest riikidest on viimastel aastatel toimunud kanepitarbimise märgatav kasv. See on toimunud peamiselt alates 1990ndate aastate keskpaigast ja leidnud aset peamiselt linnades ning noorte meeste ja noorte täiskasvanute hulgas. Eestis ja Ungaris võimaldasid järjestikused uuringud täiskasvanute hulgas selgitada välja viimase aja suundumusi (joonis 4).
Pääasiallisesti koululaiskyselyistä saatujen tietojen perusteella kannabiksen käyttö on viime vuosina lisääntynyt merkittävästi useimmissa uusista jäsenvaltioista. Käytön lisääntyminen on tapahtunut suurimmaksi osaksi 1990-luvun puolivälin jälkeen, ja se on ollut voimakkainta kaupunkialueilla sekä miesten ja nuorten aikuisten keskuudessa. Virossa ja Unkarissa on voitu tunnistaa viimeaikaisia suuntauksia aikuisten keskuudessa tehtyjen perättäisten kyselyjen pohjalta (kaavio 4).
Az új tagállamokban a főként iskolai felmérésekből rendelkezésre álló bizonyítékok arra mutatnak, hogy a kannabiszhasználat jelentősen nőtt az elmúlt években. Ez többnyire az 1990-es évek közepén következett be, és a városi területekre, a férfiakra és a fiatal felnőttekre koncentrálódott. Észtországban és Magyarországon felnőtteken végzett egymást követő felmérések tették lehetővé a közelmúlt tendenciáinak meghatározását (4. ábra).
Blant de nye medlemsstatene tyder tilgjengelig dokumentasjon – hovedsakelig fra skoleundersøkelser – på at mange stater har hatt en vesentlig økning i cannabisbruken de senere årene. Dette har hovedsakelig skjedd etter midten av 1990-årene og vært konsentrert om urbane områder og menn og unge voksne. I Estland og Ungarn har påfølgende undersøkelser blant voksne gjort det mulig å identifisere nyere trender (figur 4).
Dostępne dane dotyczące nowych Państw Członkowskich, pochodzące głównie z badań szkolnych, sugerują, że w ostatnich latach wiele z tych państw odnotowało znaczny wzrost spożycia pochodnych konopi indyjskich. Zjawisko to w większości przypadków trwa od połowy lat 90-tych, a dotyczy szczególnie obszarów miejskich oraz grup mężczyzn i młodych osób dorosłych. Kolejne badania przeprowadzone wśród osób dorosłych w Estonii i na Węgrzech pozwoliły na identyfikację najnowszych trendów (Wykres 4).
În ceea ce priveşte noile state membre, dovezile disponibile, în special din sondaje realizate în şcoli, sugerează că în ultimii ani s-a produs o creştere considerabilă a consumului de canabis în multe dintre ele. Acest lucru s-a întâmplat în special în a doua parte a anilor 1990, în zonele urbane şi în rândul bărbaţilor şi al adulţilor tineri. În Estonia şi în Ungaria, sondajele consecutive realizate în rândul adulţilor au permis identificarea tendinţelor recente (Figura 4).
Dostupné výsledky z viacerých nových členských štátov, hlavne z prieskumov na školách, hovoria o podstatnom rozširovaní užívania kanabisu v ostatných rokoch. Väčšinou sa začalo v polovici deväťdesiatich rokov a sústreďovalo sa najmä v medzi mužmi a mladými dospelými v mestskom prostredí. Nepretržité prieskumy medzi dospelými umožnili určiť ostatné trendy v Estónsku a Maďarsku (obrázok 4).
V mnogih novih državah članicah razpoložljivi dokazi, zlasti iz raziskav med šolsko mladino, kažejo občutno povečanje v zadnjih letih. To se je zlasti pojavilo v sredini devetdesetih let in je bilo osredotočeno v mestnih območjih ter med moškimi in mlajšimi odraslimi. V Estoniji in na Madžarskem so zaporedne raziskave med odraslimi omogočile prepoznavanje nedavnih trendov (prikaz 4).
Bland de nya medlemsstaterna tyder tillgängliga uppgifter, framför allt från skolundersökningar, på att cannabisanvändningen i många av dem har ökat kraftigt de senaste åren. Det skedde framför allt en ökning efter mitten av 1990-talet, främst i städer och bland män och unga vuxna. I Estland och Ungern har fortlöpande undersökningar bland vuxna gjort det möjligt att urskilja trenderna på senare tid (figur 4).
  Kapitola 4: Stimulanty ...  
Pokud jde o prevalenci užívání, téměř ve všech zemích je nějaká forma syntetické drogy druhou nejběžněji uváděnou užívanou látkou. Celková míra užívání těchto látek je u běžné populace obvykle nízká, ale míry prevalence užívání mezi mladšími věkovými skupinami jsou významně vyšší a v některých společenských prostředích nebo u některých subkulturních skupin může být užívání těchto drog obzvlášť vysoké.
In terms of prevalence of use, in almost all countries some form of synthetic drug is the second most commonly reported substance used. Overall rates of use of these substances in the general population are typically low, but prevalence rates among younger age groups are significantly higher, and the use of these drugs may be particularly high in some social settings and/or among some subcultural groups.
En ce qui concerne la prévalence de l'usage, dans presque tous les pays, une forme ou l'autre de drogue synthétique est la deuxième substance consommée la plus couramment citée. Les pourcentage globaux de consommation de ces substances dans la population en général sont bas, mais les taux de prévalence parmi les groupes d'âge plus jeunes sont sensiblement supérieurs et l'usage de ces drogues peut être particulièrement important dans certaines classes sociales et/ou parmi certains sous-groupes culturels.
Hinsichtlich der Prävalenz des Konsums steht in fast allen Ländern eine synthetische Droge an zweiter Stelle der am häufigsten konsumierten Drogen. Die Gesamtprävalenzraten des Konsums dieser Substanzen in der Allgemeinbevölkerung sind in der Regel gering, jedoch ist die Prävalenz unter Jugendlichen wesentlich höher, und auch in bestimmten sozialen Milieus und/oder in einigen Gruppen der Subkultur kann der Konsum dieser Drogen besonders hoch sein.
En términos de prevalencia de consumo, la segunda sustancia más consumida en casi todos los países es algún tipo de droga sintética. Los índices generales de consumo de estas sustancias en el conjunto de la población suelen ser reducidos, pero los índices de prevalencia entre los más jóvenes son significativamente elevados, y el consumo de estas drogas puede ser especialmente importante en algunos entornos sociales o grupos subculturales.
In termini di prevalenza d’uso, in quasi tutti i paesi viene riferito il consumo di una qualche forma di droga sintetica come seconda sostanza usata più di frequente. Nel complesso la prevalenza del consumo di queste sostanze nella popolazione generale è bassa, ma la prevalenza tra i gruppi più giovani è molto superiore e, anzi, il consumo di queste sostanze stupefacenti può essere particolarmente elevato in alcuni ambienti sociali e/o in alcune subculture.
Entre as drogas sintéticas consumidas na Europa figuram as substâncias estimulantes e as substâncias alucinogénicas. Destas últimas, o ácido lisérgico dietilamida (LSD) é, de longe, o mais conhecido, mas os seus níveis de consumo globais há muito tempo que se mantêm baixos e bastante estáveis. Estão a surgir indícios de um interesse crescente pelos alucinogénios naturais, tema abordado noutra secção do presente relatório.
Από την άποψη της επικράτησης της χρήσης, σε όλες σχεδόν τις χώρες κάποιο είδος συνθετικού ναρκωτικού αναφέρεται ως η δεύτερη συχνότερα χρησιμοποιούμενη ουσία. Τα συνολικά ποσοστά χρήσης των ουσιών αυτών στον γενικό πληθυσμό είναι συνήθως χαμηλά, αλλά η επικράτηση χρήσης στις ομάδες ατόμων νεαρότερης ηλικίας είναι σημαντικά υψηλότερη, και η χρήση των ναρκωτικών αυτών ενδέχεται να είναι ιδιαίτερα υψηλή σε ορισμένα κοινωνικά περιβάλλοντα ή/και σε ορισμένες ομάδες υποκουλτούρας.
In vrijwel alle landen wordt gerapporteerd dat een of andere vorm van synthetische drugs qua prevalentie de op één na meest gebruikte drug is. De totale percentages voor het gebruik van deze middelen onder de algemene bevolking zijn doorgaans laag, maar de prevalentie onder jongere leeftijdsgroepen is significant hoger. De drugs worden met name in bepaalde sociale settings en/of in sommige subcultuurgroepen vaak gebruikt.
Med hensyn til udbredelse af brug er en eller anden form for syntetisk stof i næsten alle lande det næsthyppigst brugte stof. Generelt er brugen af disse stoffer ikke udbredt i den almindelige befolkning, mens udbredelsen blandt yngre aldersklasser er betydeligt større, især i visse sociale sammenhænge og/eller subkulturer.
-rühma kuuluvate uimastite kohta. Amfetamiinid on üldnimetus, mida kasutatakse mitmete keemiliselt sarnaste narkootikumide kohta, mis stimuleerivad kesknärvisüsteemi; kaks kõige olulisemat neist Euroopa illegaalsete narkootikumide turul on amfetamiin ja metamfetamiin. Amfetamiin on kõige kergemini kättesaadav, kuigi ülemaailmses plaanis on metamfetamiini tarbimise tase tõusmas. Praegu näib, et metamfetamiini märkimisväärne tarbimine Euroopas piirdub Tšehhi Vabariigiga, kuigi aeg-ajalt muudest piirkondadest saabuvad teated rõhutavad seire teostamise vajadust, sest teadaolevalt seostatakse seda uimastit mitmete tõsiste terviseprobleemidega.
Käytön levinneisyyttä tarkasteltaessa toiseksi käytetyin huumausaine on lähes kaikissa maissa jokin synteettinen huume. Näiden aineiden käyttö on kokonaisväestössä tyypillisesti vähäistä, mutta niiden levinneisyys nuorten ikäryhmien keskuudessa on huomattavasti korkeampi, ja se voi olla erityisen korkea tietyissä sosiaalisissa ympäristöissä ja/tai alakulttuuriryhmissä.
A használat előfordulását tekintve szinte minden országban valamilyen szintetikus kábítószer áll a második helyen a jelentések szerint a legáltalánosabban használt kábítószerek között. Ezen anyagok teljes használati arányai a népesség egészében jellemzően alacsonyak, a fiatalabb korcsoportokban viszont jóval magasabb előfordulási arányokat találunk, amelyek bizonyos társadalmi körülmények között és/vagy egyes szubkulturális csoportok körében különösen magasak lehetnek.
Når det gjelder utbredelse av bruk, oppgir de aller fleste landene en eller annen form for syntetiske rusmidler som det nest vanligste stoffet. Bruken av disse stoffene i befolkningen generelt er typisk lav, mens utbredelsen i yngre aldersgrupper er betydelig høyere og kan være spesielt høy i enkelte sosiale sammenhenger og/eller visse subkulturer.
W prawie wszystkich państwach różnego typu narkotyki syntetyczne ujmowane są pod względem rozpowszechnienia stosowania jako drugie co do częstości zażywania. Całościowe wskaźniki zażywania tych substancji przez populację ogólną są zazwyczaj niskie, jednak wskaźniki rozpowszechnienia w młodszych grupach wiekowych są znacząco wyższe, a poziom zażywania takich narkotyków może być szczególnie wysoki w pewnych grupach społecznych i/lub wśród pewnych subkultur.
În ceea ce priveşte prevalenţa consumului, în aproape majoritatea ţărilor, a doua substanţă cel mai des consumată este un drog sintetic. Ratele generale de consum pentru aceste substanţe sunt de obicei scăzute la nivelul populaţiei generale, dar ratele de prevalenţă la grupul de vârstă al tinerilor sunt considerabil mai mari, consumul acestor droguri fiind deosebit de mare în anumite împrejurări sociale şi/sau în anumite grupuri subculturale.
Ak ide o prevalenciu užívania, takmer vo všetkých krajinách uvádzajú ako druhú najčastejšie užívanú látku niektorú formu syntetickej drogy. Celková prevalencia užívania týchto látok vo všeobecnej populácii je obvykle nízka, ale hodnoty prevalencie medzi mladšími vekovými skupinami sú podstatne vyššie, pričom užívanie týchto drog môže byť zvlášť vysoké v niektorých sociálnych prostrediach alebo subkultúrnych skupinách.
Z vidika razširjenosti uživanja je v skoraj vseh državah določena oblika sintetične droge druga najpogosteje prijavljena uporabljena snov. Splošna razširjenost uživanja teh snovi med prebivalstvom je običajno nizka, vendar pa so stopnje razširjenosti med mlajšimi starostnimi skupinami precej višje, uživanje teh drog pa je še posebej razširjeno v nekaterih socialnih okoljih in/ali med nekaterimi subkulturnimi skupinami.
I fråga om prevalens är någon form av syntetisk drog den näst vanligast drogen i nästan alla länder. Användningen av dessa droger inom befolkningen som helhet är normalt liten, men prevalensen betydligt högre i yngre åldersgrupper och inom vissa sociala miljöer och/eller subkulturer.
Attiecībā uz lietošanas apmēru gandrīz visās valstīs kāda no sintētiskajām narkotikām ir otra visizplatītākā narkotika. Vispārējais šo vielu lietošanas apmērs sabiedrībā kopumā parasti ir zems, taču izplatības līmenis jaunākā vecuma grupās ir ievērojami augstāks, un šo narkotiku lietošanas apmēri var būt īpaši augsti atsevišķos sociālajos slāņos un atsevišķās kultūras grupās.
  Snižovà¡nà­ počtu àºm...  
Demografický profil obětí předávkování ukazuje, že neléčení starší uživatelé heroinu jsou vystaveni nejvyššímu riziku úmrtí na předávkování drogou. Specifickým opatřením, které je účinné, pokud jde o tuto prioritní skupinu, je zřizování zařízení pro konzumaci drog pod dohledem (163).
The demographic profile of overdose victims shows that untreated older heroin users are at the greatest risk of dying from a drug overdose. A specific measure that is effective in reaching this priority group is the establishment of supervised drug consumption facilities (163). Such services currently operate in 15 German and 15 Dutch cities as well as in Madrid, Barcelona and Bilbao (Spain) and Oslo (Norway).
Le profil démographique des victimes de surdose fait apparaître que les héroïnomanes plus âgés et qui ne suivent pas de traitement sont plus exposés au risque de décès par surdose. Une mesure spécifique et efficace pour toucher ce groupe prioritaire est la mise en place de centres de consommation de drogue contrôlés (163). Ces services sont d'ores et déjà opérationnels dans 15 villes allemandes et dans 15 villes néerlandaises, ainsi qu'à Madrid, Barcelone et Bilbao (Espagne) et à Oslo (Norvège).
Das demografische Profil der Opfer einer Überdosierung zeigt, dass nicht behandelte, ältere Heroinkonsumenten am stärksten gefährdet sind, an einer Überdosis zu sterben. Eine spezielle Maßnahme, durch die diese Schwerpunktgruppe wirksam erreicht werden kann, ist die Einrichtung überwachter Drogenkonsumräume (163). Derzeit werden solche Dienste in 15 deutschen und 15 niederländischen Städten, in Madrid, Barcelona und Bilbao (Spanien) sowie in Oslo (Norwegen) angeboten.
El perfil demográfico de las víctimas de sobredosis muestra que los consumidores de heroína de mayor edad que no reciben tratamiento son los que presentan un mayor riesgo de muerte por sobredosis. Una medida específica eficaz para llegar a este grupo prioritario es la puesta en marcha de instalaciones que permitan un consumo supervisado (163). Estos servicios funcionan actualmente en 15 ciudades alemanas y en 15 ciudades neerlandesas, y también en Madrid, Barcelona y Bilbao (España) y Oslo (Noruega).
Il profilo demografico delle vittime da overdose mostra che i consumatori di eroina da più tempo, non sottoposti a terapia, corrono il maggior rischio di morire per overdose. Una misura specifica efficace nel raggiungere questo gruppo prioritario è la creazione di locali di consumo controllati (163). Questi servizi operano attualmente in 15 città tedesche e in 15 città olandesi nonché a Madrid, Barcellona e Bilbao (Spagna) e Oslo (Norvegia).
. Uma medida específica que permite chegar eficazmente a este grupo prioritário é a criação de instalações de consumo vigiado (163). Estes serviços funcionam actualmente em quinze cidades alemãs e em quinze cidades holandesas, bem como em Madrid, Barcelona e Bilbau (Espanha) e em Oslo (Noruega).
Από το δημογραφικό προφίλ των θυμάτων υπερβολικής δόσης ναρκωτικών προκύπτει ότι οι μεγαλύτερης ηλικίας χρήστες ηρωίνης που δεν υποβάλλονται σε θεραπεία διατρέχουν τον μεγαλύτερο κίνδυνο να πεθάνουν από υπερβολική δόση. Ένα συγκεκριμένο μέτρο που αποδεικνύεται αποτελεσματικό όσον αφορά την προσέγγιση αυτής της ομάδας προτεραιότητας είναι η δημιουργία εγκαταστάσεων επιτηρούμενης χρήσης ναρκωτικών (163). Τέτοιου είδους χώροι λειτουργούν επί του παρόντος σε 15 γερμανικές και 15 ολλανδικές πόλεις καθώς και στη Μαδρίτη, τη Βαρκελώνη και το Μπιλμπάο (Ισπανία) και το Όσλο (Νορβηγία).
Uit het demografisch profiel van slachtoffers van overdoses blijkt dat oudere heroïnegebruikers die geen behandeling volgen, het grootste risico lopen om te overlijden aan een overdosis drugs. Een gerichte en effectieve maatregel om deze prioritaire doelgroep te bereiken, is het beschikbaar stellen van ruimten waar onder toezicht drugs kan worden gebruikt (163). In vijftien Duitse en vijftien Nederlandse steden, alsmede in Madrid, Barcelona en Bilbao (Spanje) en in het Noorse Oslo, wordt inmiddels gebruik gemaakt van dergelijke voorzieningen.
Den demografiske profil af ofrene for overdoser viser, at ældre heroinbrugere, der ikke er i behandling, har størst risiko for at dø af en overdosis. En specifik foranstaltning, hvormed man effektivt kan nå ud til denne prioriterede gruppe, er etableringen af overvågede brugerrum (163). Sådanne tjenester findes på nuværende tidspunkt i 15 tyske og 15 nederlandske byer samt i Madrid, Barcelona og Bilbao (Spanien) og Oslo (Norge).
Üledoosi ohvrite demograafiline profiil näitab, et ravi mittesaavatel vanematel heroiinitarbijatel on oht üledoosi tagajärjel surra kõige suurem. Erimeede, mis aitab jõuda selle prioriteedirühmani, on järelevalve all olevate uimastitarbimisruumide rajamine (163). Sellised ruumid on praegu olemas 15 linnas Saksamaal ja 15 linnas Madalmaades ning ka Madridis, Barcelonas ja Bilbaos (Hispaania) ja Oslos (Norra).
Yliannostuksen uhrien väestötieteellisestä profiilista ilmenee, että huumeiden yliannostuskuoleman riski on suurin iäkkäillä heroiinin käyttäjillä, jotka eivät ole hoidossa. Tehokas toimenpide tämän ryhmän tavoittamiseksi on valvottujen piikitystilojen perustaminen (163). Tällaisia tiloja on nykyään Saksassa 15 kaupungissa ja Alankomaissa 15 kaupungissa sekä Madridissa, Barcelonassa ja Bilbaossa (Espanja) sekä Oslossa (Norja).
A túladagolásos áldozatok demográfiai profilja azt jelzi, hogy leginkább a kezeletlen idősebb heroinhasználókat fenyegeti a kábítószer-túladagolás okozta halál. E kiemelt csoport elérésében hatékony konkrét intézkedés a felügyelet alatt álló kábítószer-fogyasztási létesítmények létrehozása(163). Ilyen szolgáltatások jelenleg 15 német és 15 holland városban, valamint Madridban, Barcelonában és Bilbaóban (Spanyolország), illetve Oslóban (Norvégia) működnek.
Overdoseofrenes demografiske profil viser at ubehandlede eldre heroinbrukere har større risiko for å dø av narkotikaoverdose. Et tiltak som er effektivt når det gjelder å nå ut til denne priorterte gruppen, er opprettelsen av sprøyterom med tilsyn (163). Dette tilbudet finnes i dag i 15 byer i Tyskland og 15 byer i Nederland samt i Madrid, Barcelona og Bilbao (Spania) og Oslo (Norge).
Profil demograficzny ofiar przedawkowania wskazuje, że nieleczone, starsze osoby uzależnione od heroiny znajdują się w grupie największego ryzyka śmierci z powodu przedawkowania narkotyku. Konkretnym działaniem, dobrze sprawdzającym się w przypadku tej grupy osób, jest utworzenie miejsc nadzorowanego zażywania narkotyków (163). Takie ośrodki funkcjonują obecnie w 15 niemieckich i 15 holenderskich miastach, a także w Madrycie, Barcelonie i w Bilbao (Hiszpania) oraz w Oslo (Norwegia).
Profilul demografic al victimelor supradozelor arată că consumatorii de heroină mai în vârstă şi netrataţi sunt expuşi celui mai înalt risc de deces din supradoză. O măsură specifică şi eficientă pentru abordarea acestui grup prioritar este reprezentată de înfiinţarea unor unităţi pentru consum de droguri sub supraveghere (163). Astfel de servicii funcţionează în prezent în 15 oraşe din Germania şi în 15 oraşe din Ţările de Jos, precum şi în Madrid, Barcelona şi Bilbao (Spania) şi în Oslo (Norvegia).
Demografický profil obetí predávkovania ukazuje, že neliečení starší užívatelia heroínu sú najviac ohrození smrťou z predávkovania drogou. Špecifickým opatrením, ktoré je účinné pri tejto prioritnej skupine, je zriaďovanie zariadení s dohľadom nad konzumáciou drogy (163). Takéto služby sa v súčasnosti prevádzkujú v 15 nemeckých a 15 holandských mestách ako aj v Madride, Barcelone a Bilbau (v Španielsku) a v Osle (v Nórsku).
Demografski profil žrtev prevelikih odmerkov kaže, da nezdravljene uživalce heroina bolj ogroža smrt zaradi prevelikega odmerka. Poseben ukrep, ki je učinkovit pri doseganju te prednostne skupine, je ustanovitev nadzorovanih prostorov za uživanje drog (163). Take storitve trenutno delujejo v 15 nemških in 15 nizozemskih mestih ter v Madridu, Barceloni in Bilbau (Španija) ter v Oslu (Norveška).
Den demografiska profilen hos dem som dör av överdoser visar att äldre heroinmissbrukare som inte har genomgått behandling löper störst risk för att dö av en överdos. En specifik åtgärd som är effektiv när det gäller att nå denna prioriterade grupp är att inrätta bemannade lokaler för narkotikakonsumtion(163). För närvarande finns sådana lokaler i 15 tyska och 15 nederländska städer samt i Madrid, Barcelona och Bilbao (Spanien) och Oslo (Norge).
Pārdozēšanas upuru demogrāfiskais profils norāda, ka neārstētie gados vecākie heroīna lietotāji ir pakļauti augstākajam riskam un to, ka viņi varētu mirt dēļ narkotiku pārdozēšanas. Specifisks pasākums, kas ir iedarbīgs šo prioritāro grupu uzrunāšanai ir kontrolētu narkotiku lietošanas centru izveidošana (163). Šādi dienesti šobrīd darbojas 15 Vācijas un 15 Holandes pilsētās, kā arī Madridē, Barselonā un Bilbao (Spānija) un Oslo (Norvēģija).
  Zà¡chyty drogy a inform...  
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
Regnet i volum sto fortsatt Asia (56 %) og Europa (34 %) for mesteparten av heroinen som ble beslaglagt i verden i 2003. Europas andel øker, noe vi særlig på ser av de økte heroinbeslagene i land i Øst- og Sørøst-Europa (CND, 2005). Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165). I 2002 tok Storbritannia om lag 30 % av alle heroinbeslag og av den totale mengden heroin som ble beslaglagt i EU.
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005). Od roku 1998 państwo UE o najwyższym udziale co do liczby konfiskat i ilości skonfiskowanej heroiny to Wielka Brytania, a za nią Hiszpania, w odniesieniu do liczby konfiskat, i Włochy, w odniesieniu do ilości przechwyconego narkotyku (165). W roku 2002 Wielka Brytania była odpowiedzialna za około 30% zarówno liczby konfiskat, jak i całkowitej ilości heroiny skonfiskowanej w UE.
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005). Începând din 1998, Regatul Unit a fost statul membru al Uniunii Europene cu cel mai mare număr de capturi şi cu cea mai mare cantitate de heroină capturată, fiind urmat de Spania în ceea ce priveşte numărul de capturi şi, respectiv, de Italia din punctul de vedere al cantităţilor interceptate (165). În 2002, Regatul Unit a înregistrat aproximativ 30 % atât din numărul capturilor de heroină cât şi din cantitatea de heroină capturată în Uniunea Europeană.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  Kapitola 7: Trestné či...  
Informační systémy shromažďující údaje o trestných činech, při nichž došlo k porušení protidrogových právních předpisů, se navíc v jednotlivých zemích značně liší, zvláště pokud jde o postup podávání hlášení a zaznamenávání těchto trestných činů, tj.
‘Reports’ (171) of drug law offences reflected differences in national legislations, in the ways in which the laws are applied and enforced and in the priorities and resources allocated by criminal justice agencies to specific crimes. In addition, information systems on drug law offences vary considerably between countries, especially in relation to reporting and recording practices, i.e. what is recorded and when and how. These differences make comparisons between EU countries difficult.
Les «rapports» (171) d'infractions à la législation antidrogue traduisent les différences entre les législations nationales, mais aussi les variations dans la manière dont les lois sont appliquées et les disparités entre les priorités et les ressources allouées par les autorités judiciaires à la lutte contre certains types de crimes et délits. En outre, les systèmes d'information sur les infractions à la législation antidrogue varient considérablement d'un pays à l'autre, en particulier en ce qui concerne les pratiques de signalement et d'enregistrement, c'est-à-dire ce qui est consigné et quand et comment cela se fait. Ces différences rendent difficiles les comparaisons entre pays de l'UE.
„Berichte“ (171) über Drogendelikte machen die Unterschiede in der nationalen Gesetzgebung sowie bei der Anwendung und Durchsetzung der Gesetze deutlich und geben Aufschluss über die Prioritäten und die von den Strafjustizbehörden für die Verfolgung bestimmter Straftaten bereitgestellten Ressourcen. Darüber hinaus bestehen zwischen den einzelnen Ländern große Unterschiede in den Informationssystemen im Bereich der Drogendelikte, insbesondere im Hinblick auf Melde- und Erfassungsmethoden, d. h. darauf, was wann wie erfasst wird. Aufgrund dieser Unterschiede sind Vergleiche zwischen den EU-Ländern kaum möglich.
Las «notificaciones» (171) de delitos contra las leyes antidroga reflejan diferencias entre las legislaciones nacionales, pero también entre las distintas formas de hacerlas cumplir y entre las prioridades y recursos que los organismos judiciales asignan para delitos concretos. Además, los sistemas de información sobre las infracciones a la legislación antidroga presentan diferencias considerables según los países, sobre todo en lo que se refiere a los procedimientos de notificación y registro, es decir, qué se registra, cuándo y cómo. Estas diferencias dificultan la comparación de los datos entre los países de la UE.
Le “segnalazioni” (171) di questo tipo di reati riflettevano le differenze esistenti a livello di legislazioni nazionali, diverse modalità di applicazione delle leggi nonché le priorità e le risorse assegnate dalla giustizia penale a reati specifici. Inoltre i relativi sistemi informativi variano considerevolmente da un paese all’altro, con particolare riferimento alle prassi di segnalazione e registrazione (dati registrati, quando e come). Queste differenze rendono difficile il confronto tra i paesi dell’UE.
Οι «αναφορές» (171) αδικημάτων που εμπίπτουν στην εθνική νομοθεσία περί ναρκωτικών απηχούν τις διαφορές στη νομοθεσία αλλά και τους διάφορους τρόπους με τους οποίους επιβάλλεται και εφαρμόζεται η νομοθεσία, καθώς και τις προτεραιότητες και τους πόρους που διατίθενται για την αντιμετώπιση συγκεκριμένων αδικημάτων από τις αρχές της ποινικής δικαιοσύνης. Επίσης, τα συστήματα πληροφοριών σχετικά με αδικήματα της νομοθεσίας περί ναρκωτικών ποικίλλουν σημαντικά μεταξύ των χωρών, ιδίως όσον αφορά τις διαδικασίες καταγραφής και αναφοράς, δηλαδή ποια στοιχεία καταγράφονται πότε και με ποιο τρόπο. Οι διαφορές αυτές καθιστούν δυσχερή τη διενέργεια συγκρίσεων μεταξύ των χωρών της ΕΕ.
Aangiften van drugsdelicten(171) zijn een afspiegeling van verschillen in de manier waarop de nationale wetgeving gehandhaafd en toegepast wordt, alsmede van de middelen en prioriteiten die aan specifieke misdaden worden toegekend door de opsporings- en vervolgingsinstanties. Daarnaast bestaan er aanzienlijke verschillen tussen landen in de informatiesystemen voor drugsdelicten, met name met betrekking tot de rapportage- en registratieprocedures, dat wil zeggen dat er uiteenlopende procedures bestaan voor wat er wanneer wordt geregistreerd en op welke wijze dit gebeurt. Door deze verschillen is het erg moeilijk gegevens tussen de diverse EU-landen te vergelijken.
'Indberetninger' (171) af narkotikalovovertrædelser afspejler forskelle med hensyn til de nationale lovgivninger, de måder, hvorpå loven håndhæves og anvendes, samt prioriteringerne og de ressourcer, der af kriminalretlige institutioner er afsat til specifikke former for kriminalitet. Dertil kommer, at informationssystemerne om narkotikaovertrædelser varierer betragteligt fra land til land, navnlig hvad angår indberetningsprocedurer og registreringspraksis, dvs. hvad der registreres, hvornår og hvorledes. Disse forskelle vanskeliggør sammenligninger mellem EU-lande.
Enamikus ELi liikmesriikides on suurem osa uimastialaste õigusaktide registreeritud rikkumistest jätkuvalt seotud uimastite tarbimisega või omamisega tarbimise eesmärgil (173), ulatudes 39%-ni kõigist uimastialaste õigusaktide rikkumistest Poolas ja 87%-ni Austrias ja Ühendkuningriigis. Tšehhi Vabariigis ja Luksemburgis oli vastavalt 91% ja 46% uimastialaste õigusaktide rikkumistest seotud vahendamise ja kaubandusega, samas kui Itaalias ja Hispaanias, kus uimastite tarbimine ja omamine tarbimise eesmärgil ei ole kriminaalkuritegu, olid kõik uimastialased rikkumised seotud vahendamise või kaubandusega. Portugalis (174) ja Norras (175) oli 59% rikkumistest seotud nii uimastite tarbimise kui uimastiäriga.
"Ilmoitukset" (171) huumerikoksista heijastelivat eroja kansallisissa lainsäädännöissä, tavoissa, joilla lakeja sovelletaan ja pannaan täytäntöön, sekä rikosoikeusviranomaisten painopisteissä ja voimavaroissa erilaisten rikosten alalla. Myös huumerikoksia koskevissa tietojärjestelmissä on huomattavia eroja maiden välillä, varsinkin ilmoitus- ja kirjaamiskäytännöissä eli siinä, mitä niihin kirjataan ja milloin ja miten tiedot kirjataan. Näiden erojen takia EU-maiden välinen vertailu on varsin hankalaa.
A kábítószerrel kapcsolatos törvénysértésekről szóló „jelentések”(171) nemcsak a nemzeti jogalkotás különbségeit tükrözik, hanem a különféle jogalkalmazási és bűnüldözési utak különbözőségeit is, valamint az igazságszolgáltatás szervei által a különböző bűncselekményekhez rendelt prioritások és források különbségeit. Ezenkívül a kábítószertörvények elleni bűncselekményekkel kapcsolatos információs rendszerek jelentősen különböznek az országok között, különösen a jelentési és nyilvántartási gyakorlatban, azaz hogy mit, mikor és hogyan rögzítenek. Ezek a különbségek megnehezítik az EU-országok közötti összehasonlításokat.
“Rapporter” (171) om brudd på narkotikalovgivningen gjenspeiler forskjeller i nasjonal lovgivning, forskjeller i hvordan loven anvendes og håndheves og hvordan bestemte kategorier lovbrudd prioriteres av politi og domstoler og hvilke ressurser som blir bevilget. Dessuten varierer informasjonssystemene om brudd på narkotikalovningen ganske mye fra et land til et annet, særlig når det gjelder rutinene for rapportering og registrering, f.eks. hva som blir registrert hvor og når. Disse forskjellene gjør sammenligninger mellom EU-landene ganske vanskelig.
„Zgłoszenia” (171) przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu odzwierciedliły różnice w krajowych przepisach prawa, sposobach ich stosowania i egzekwowania oraz w wyznaczonych priorytetach i zasobach przeznaczonych przez instytucje prawa karnego na wykrywanie poszczególnych przestępstw. Ponadto systemy informowania o przestępstwach przeciwko prawu antynarkotykowemu różnią się znacząco pomiędzy poszczególnymi państwami, zwłaszcza w odniesieniu do praktyk związanych z raportowaniem i rejestrowaniem, tzn. jakie dane są rejestrowane, kiedy i w jaki sposób. Różnice te utrudniają dokonanie porównania pomiędzy poszczególnymi państwami UE.
„Rapoartele” (171) privind infracţiunile sub incidenţa legislaţiei privind drogurile au reflectat diferenţe între legislaţiile naţionale, între modurile de punere în aplicare a legilor şi între priorităţile şi resursele alocate de organele de urmărire penală unor infracţiuni specifice. În plus, sistemele de informaţii asupra infracţiunilor sub incidenţa legislaţiei privind drogurile variază considerabil de la o ţară la alta, în special în ceea ce priveşte practicile de raportare şi înregistrare, adică ce se înregistrează, când şi cum. Din cauza acestor diferenţe, comparaţiile dintre statele membre ale Uniunii Europene sunt dificil de realizat.
„Správy“ (171) o porušovaní protidrogových právnych predpisov odrážajú rozdiely vo vnútroštátnej legislatíve, v spôsoboch uplatňovania a presadzovania práva a prioritách a prostriedkoch, ktoré orgány trestnej justície uplatňujú v súvislosti s určitými trestnými činmi. Medzi jednotlivými krajinami pritom existujú aj značne odlišné systémy informovania o porušovaní protidrogovej legislatívy, najmä pokiaľ ide o postupy pri vykazovaní a zaznamenávaní, t. j. čo, kedy a ako sa zaznamenáva. Vzhľadom na tieto rozdiely je ťažké porovnávať jednotlivé krajiny EÚ.
"Poročila" (171) o kršitvah zakonov o drogah odražajo razlike v nacionalnih zakonodajah, prav tako pa tudi različne načine uporabe in uveljavljanja zakonov ter razlike v prioritetah in sredstvih, ki jih organi kazenskega pravosodja namenijo določenim kaznivim dejanjem. Poleg tega se informacijski sistemi o kršitvah zakonov o drogah od države do države močno razlikujejo, predvsem kar zadeva postopke prijavljanja in beleženja, tj. kaj se zabeleži, kdaj in kako. Zaradi teh razlik je primerjava med državami EU precej otežena.
Antalet ”rapporterade fall”(171) av narkotikabrott återspeglar skillnader mellan olika länders lagar, de olika sätt som lagarna tillämpas och tolkas på samt den prioritet och de resurser som kontrollorganen tilldelar olika slags brott. Dessutom varierar systemen för information om narkotikabrott avsevärt mellan länderna, särskilt i fråga om rapporterings- och registreringsrutiner, dvs. vad som registreras och när och hur detta sker. På grund av dessa skillnader är det svårt att göra jämförelser mellan EU-länder.
„Ziņojumi” (171) par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem atspoguļo nacionālo likumdošanu atšķirības tādā ziņā, kā likumi tiek piemēroti, kā tiek nodrošināta to izpilde, un kādas ir prioritātes un kriminālo tiesībaizsardzības aģentūru atvēlētie resursi šiem specifiskajiem noziegumiem. Papildus tam, informācijas sistēmās par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības, jo īpaši attiecībā uz ziņošanu un reģistrēšanu, t.i. kas tiek reģistrēts, kad un kādā veidā. Šīs atšķirības apgrūtina salīdzinājumu izdarīšanu star ES valstīm.
  Snižovà¡nà­ počtu àºm...  
Pokud jde o dopad na úmrtí souvisejících s drogami, k hlavním intervencím patří poskytování vhodné léčby, zejména léčby substituční (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal a kol., 2005). V průběhu 80. let 20. století a ve větším rozsahu v létech devadesátých prošla substituční léčba v Evropě prudkým rozšířením, zejména v členských státech EU s vysokou prevalencí nitrožilního užívání heroinu.
A major intervention in terms of its impact on drug-related deaths is adequate provision of treatment, especially substitution treatment (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). During the 1980s, and to an even greater extent in the 1990s, substitution treatment underwent a rapid expansion in Europe, especially in EU Member States with a high prevalence of heroin injecting. Currently, more than half a million heroin users in the EU – which is between one quarter and half of the estimated target group of heroin users – are enrolled in substitution treatment programmes.
En termes d'impact sur les décès liés à la drogue, l'offre de traitements adéquats, en particulier des traitements de substitution, est une intervention de première importance (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Dans les années 1980 et durant une grande partie des années 1990, les traitements de substitution ont connu un rapide essor en Europe, en particulier dans les États membres de l'UE où la prévalence de la consommation d'héroïne par voie intraveineuse était élevée. À l'heure actuelle, plus d'un demi-million d'héroïnomanes de l'UE, soit entre un quart et la moitié du groupe cible estimé d'héroïnomanes, participent à des programmes de traitement de substitution.
Gemessen an den Auswirkungen auf die Zahl der drogenbedingten Todesfälle ist eine der wichtigsten Interventionen die angemessene Bereitstellung von Behandlungen, insbesondere von Substitutionsbehandlungen (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). In den 80er Jahren und mehr noch in den 90er Jahren fand die Substitutionsbehandlung rasche Verbreitung in Europa, vor allem in den EU-Mitgliedstaaten mit einer hohen Prävalenz des injizierenden Heroinkonsums. Derzeit nimmt in der EU mehr als eine halbe Million Heroinkonsumenten, d. h. ein Viertel bis die Hälfte der geschätzten Zielgruppe von Heroinkonsumenten, an Substitutionsprogrammen teil.
Una de las intervenciones principales por su impacto sobre las muertes relacionadas con el consumo de drogas es la prestación adecuada de tratamiento, sobre todo de sustitución (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal y cols., 2005). Durante la década de 1980, y todavía más en la siguiente, el tratamiento de sustitución se expandió rápidamente por Europa, sobre todo en los Estados miembros de la UE con una elevada prevalencia del consumo de heroína inyectada. Hoy en día, más de medio millón de consumidores de la UE (lo que representa entre una cuarta parte y la mitad del grupo objetivo estimado de consumidores de heroína) participan en programas de tratamiento de sustitución.
Un intervento decisivo in termini di impatto sui decessi correlati al consumo di stupefacenti è la fornitura adeguata di servizi terapeutici, in particolare di una terapia sostitutiva (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal e altri, 2005). Durante gli anni Ottanta, e in misura ancora maggiore negli anni Novanta, la terapia sostitutiva si è diffusa rapidamente in Europa, soprattutto negli Stati membri dell’Unione europea, con un’elevata prevalenza della somministrazione dell’eroina per via parenterale. Attualmente più di mezzo milione di consumatori di eroina nell’Unione europea (vale a dire da circa un quarto a circa la metà del gruppo bersaglio stimato di consumatori di eroina) rientrano in programmi di terapia sostitutiva.
Σημαντική παρέμβαση από την άποψη του αντικτύπου της στους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά είναι η ενδεδειγμένη παροχή θεραπείας, και ιδίως θεραπείας υποκατάστασης (ΠΟΥ, 1998· ACMD, 2000· Brugal κ.ά., 2005). Κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1980, και σε ακόμη μεγαλύτερο βαθμό κατά τη δεκαετία του 1990, η θεραπεία υποκατάστασης γνώρισε ραγδαία εξάπλωση στην Ευρώπη, και ιδίως στα κράτη μέλη της ΕΕ με υψηλή επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ηρωίνης. Επί του παρόντος, περισσότεροι από μισό εκατομμύριο χρήστες ηρωίνης στην ΕΕ – δηλαδή αριθμός μεταξύ του ενός τετάρτου και του ημίσεος της εκτιμώμενης ομάδας στόχου των χρηστών ηρωίνης – συμμετέχουν σε προγράμματα θεραπείας υποκατάστασης.
Een van de interventies die met het oog op het terugdringen van de drugsgerelateerde sterfte van groot belang blijkt te zijn, is een adequaat behandelaanbod, met name substitutiebehandelingen (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). In de jaren tachtig, en nog sterker in de jaren negentig, is het aantal substitutiebehandelingen in Europa in snel tempo uitgebreid, met name in de lidstaten met een hoge prevalentie aan heroïnespuiters. Op dit moment volgt meer dan de helft van de heroïnegebruikers in de EU een of ander substitutieprogramma (dat is tussen een kwart en de helft van de geschatte doelgroep heroïnegebruikers).
Et tiltag, som har stor betydning for antallet af narkotikarelaterede dødsfald, er adgangen til tilstrækkelige behandlingsmuligheder, især substitutionsbehandling (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal m.fl., 2005). I 1980'erne, og i endnu større udstrækning i 1990'erne, skete der en hurtig udbygning af substitutionsbehandlingen i Europa, navnlig i EU-medlemsstater med en høj udbredelse af intravenøs heroinbrug. På nuværende tidspunkt er over en halv million heroinbrugere i EU – dvs. mellem en fjerdedel og halvdelen af den skønnede målgruppe af heroinbrugere – omfattet af substitutionsbehandlingsprogrammer.
Üks kõige ulatuslikuma mõjuga sekkumismeetmeid uimastitega seotud surmade arvu vähendamiseks on küllaldane raviteenuste, eelkõige asendusraviteenuste osutamine (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). 1980ndatel ja veelgi enam 1990ndatel aastatel suurenes asendusravi kättesaadavus Euroopas kiiresti, eelkõige kõrge heroiinisüstimise levimusega ELi liikmesriikides. ELis on praegu asendusravi programmidesse kaasatud rohkem kui pool miljonit heroiinitarbijat – see on üks neljandik kuni pool heroiinitarbijate hinnangulisest sihtgrupist.
Yksi huumekuolemiin voimakkaasti vaikuttava toimi on hoidon ja erityisesti korvaushoidon riittävä tarjonta (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Korvaushoito yleistyi Euroopassa nopeasti 1980‑luvulla ja vielä enemmän 1990‑luvulla, etenkin niissä EU-maissa, joissa heroiinin injektiokäytön levinneisyys on korkea. Nykyään yli puoli miljoonaa heroiinin käyttäjää EU:ssa – eli neljäsosasta puoleen arvioidusta heroiinin käyttäjien kohderyhmästä – osallistuu korvaushoito-ohjelmaan.
A kábítószerrel összefüggő halálozásra gyakorolt hatását tekintve fontos beavatkozás a megfelelő gyógykezelés biztosítása, különös tekintettel a helyettesítő kezelésre (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal és mások, 2005). A helyettesítő kezelés gyorsan tért hódított Európában az 1980-as évek során, illetve az 1990-es években még inkább, különösen az injekciós heroinhasználat magas előfordulásával rendelkező EU-tagállamokban. Jelenleg az EU-ban több mint félmillió heroinhasználó – ami a heroinhasználók becsült célcsoportjának egynegyedét-felét jelenti – vesz részt helyettesítő kezelési programokban.
Når det gjelder narkotikarelaterte dødsfall, er et hensiktsmessig behandlingstilbud, da særlig substitusjonsbehandling, av svært stor betydning (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). I løpet av 1980-årene og i enda større grad 1990-årene ble tilbudet om substitusjonsbehandling kraftig utbygget i EU, særlig i de av EUs medlemsstater som hadde en høy utbredelse av heroininjisering. I dag deltar over en halv million heroinbrukere i EU – dvs. mellom en firedel og halvparten av den estimerte målgruppen heroinbrukere – i substitusjonsbehandlingsprogrammer.
Główną interwencją pod względem siły oddziaływania na liczbę zgonów związanych z zażywaniem narkotyków jest właściwy dostęp do leczenia, zwłaszcza leczenia zastępczego (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). W latach 80-tych, a w nawet większym stopniu w ciągu lat 90-tych, leczenie zastępcze zostało gwałtownie rozpowszechnione w Europie, zwłaszcza w Państwach Członkowskich UE o wysokim wskaźniku rozpowszechnienia przyjmowania heroiny dożylnie. Obecnie ponad pół miliona osób uzależnionych od heroiny w UE, co stanowi od jednej czwartej do połowy szacunkowej grupy docelowej osób przyjmujących heroinę, uczestniczy w programach leczenia zastępczego.
O intervenţie majoră din punctul de vedere al impactului asupra deceselor legate de consumul de droguri este reprezentată de asigurarea corespunzătoare a tratamentului, mai ales a terapiei de substituţie (OMS, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). În anii 1980 şi într-o măsură şi mai mare în anii 1990, terapia de substituţie a cunoscut o răspândire rapidă în Europa, mai ales în statele membre ale Uniunii Europene cu o prevalenţă ridicată a consumului de heroină injectabilă. În prezent, peste o jumătate de milion de consumatori de heroină din Uniunea Europeană – adică între un sfert şi jumătate din grupul ţintă estimat de consumatori de heroină – sunt înscrişi în programele de terapie de substituţie.
Hlavnou intervenciou, pokiaľ ide o dosah na úmrtia súvisiace s drogami, je vhodné poskytovanie liečby, a to najmä substitučnej (SZO 1998; ACMD 2000; Brugal a kol. 2005). Počas osemdesiatych rokov a dokonca ešte viac v deväťdesiatych rokoch minulého storočia sa substitučná liečba v Európe rýchlo rozšírila najmä v členských štátoch EÚ s vysokou prevalenciou injekčného užívania heroínu. V súčasnosti je vyše pol milióna užívateľov heroínu v EÚ – čo je štvrtina až polovica odhadovanej cieľovej skupiny užívateľov heroínu – zapojených do programov substitučnej liečby.
Glavna intervencija z vidika njenega vpliva na smrtne primere, povezane z drogo, je zagotavljanje zdravljenja, zlasti nadomestnega zdravljenja (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). V osemdesetih in celo v večjem obsegu v devetdesetih se je nadomestno zdravljenje v Evropi močno razširilo, zlasti v državah članicah EU, v katerih je vbrizgavanje heroina zelo razširjeno. Trenutno je v programe nadomestnega zdravljenja vključenih več kot pol milijona uživalcev heroina v EU, kar je med eno četrtino in eno polovico ocenjene ciljne skupine uživalcev heroina.
Tillgången på behandling, framför allt substitutionsbehandling (WHO, 1998; ACMD, 2000; Brugal m.fl., 2005) är något av det viktigaste när det gäller att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall. Substitutionsbehandlingen utökades snabbt under 1980-talet och i ännu högre grad under 1990-talet i Europa, framför allt i de EU-medlemsstater som har en hög prevalens av injektionsmissbruk av heroin. För närvarande är mer än en halv miljon heroinmissbrukare i EU (vilket utgör mellan en fjärdedel och hälften av den beräknade målgruppen heroinmissbrukare) registrerade i substitutionsbehandlingsprogram.
Galvenais iejaukšanās pasākums, izvērtējot tā ietekmi uz narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem, ir atbilstoša ārstniecības pakalpojumu nodrošināšana, jo īpaši aizvietošanas terapijas nodrošināšana (PVO, 1998. g.; ACMD, 2000; Brugal et al., 2005). Astoņdesmitajos gados un pat vēl lielākā mērā deviņdesmitos gados aizvietojošā terapija Eiropā ir ļoti strauji izplatījusies, jo īpaši jaunajās ES dalībvalstīs, kurās ir augsta heroīna injicēšanas izplatība. Šobrīd vairāk kā pusmiljons heroīna lietotāju ES – kas ir aptuveni viena ceturtdaļa līdz pusei no aprēķinātās heroīna lietošanas mērķgrupas – ir iesaistīti aizvietojošās terapijas programmās.
  NejnovÄ›jšୠvà½voj pr...  
Pokud jde o hodnocení preventivních strategií, nové národní strategie ve Francii a v Itálii vykazují ve srovnání s předchozí politikou obou států značné zlepšení v tom, že úloha prevence je nyní lépe definována stejně jako důležitost strukturovaných programů a priorita oblastí, v nichž je nutné přijmout opatření.
As far as evaluation of prevention strategies is concerned, the new national strategies in France and Italy exhibit important advances over their previous policies in that the role of prevention is now better defined, as is the importance of structured programmes and priority areas for taking action. In almost all Member States, a tendency towards more strategic approaches is apparent, and vulnerable groups are increasingly being envisaged in the overall planning.
En termes d'évaluation des stratégies de prévention, les nouvelles stratégies nationales française et italienne se caractérisent par des progrès importants par rapport à leurs politiques antérieures en ce que le rôle de la prévention y est désormais mieux défini, tout comme l'importance de programmes structurés et de domaines prioritaires d'action. Dans la quasi-totalité des États membres, une tendance se fait jour en faveur d'approches plus stratégiques et les groupes vulnérables sont de plus en plus pris en compte dans la planification globale.
Was die Evaluierung von Präventionsstrategien betrifft, so wurden in den neuen nationalen Strategien Frankreichs und Italiens insofern erhebliche Fortschritte erzielt, als sowohl die Rolle der Prävention als auch die Bedeutung strukturierter Programme und vorrangiger Aktionsbereiche klarer definiert wurden. In fast allen Mitgliedstaaten zeichnet sich eine Tendenz zu stärker strategisch ausgerichteten Ansätzen ab, und gefährdete Gruppen werden in zunehmendem Maße in der Gesamtplanung berücksichtigt.
Por lo que concierne a la evaluación de las estrategias de prevención, las nuevas estrategias nacionales en Francia e Italia muestran avances importantes respecto a sus políticas anteriores en que ahora está mejor definido el papel de la prevención, como también lo está la importancia de programas estructurados y áreas de prioridad para la toma de medidas. En casi todos los Estados miembros se vislumbra una tendencia hacia enfoques más estratégicos, y cada vez se tiene más en cuenta a los grupos vulnerables en la planificación general.
Per quanto riguarda la valutazione delle strategie di prevenzione, le nuove strategie nazionali in Francia e in Italia evidenziano importanti progressi rispetto alle precedenti politiche, nel senso che il ruolo della prevenzione è ora meglio definito, così come meglio definita è l’importanza dei programmi strutturati e dei settori prioritari di intervento. In quasi tutti gli Stati membri si osserva una tendenza all’adozione di impostazioni più strategiche, e una maggiore attenzione nella pianificazione generale verso i gruppi vulnerabili.
No tocante à avaliação das estratégias de prevenção, as novas estratégias nacionais da França e da Itália apresentam avanços importantes em relação às suas políticas anteriores, na medida em que o papel da prevenção se encontra mais bem definido, bem como a importância dos programas estruturados e as áreas prioritárias para a adopção de medidas. Em quase todos os Estados-Membros, é visível uma tendência para abordagens mais estratégicas e os grupos vulneráveis são crescentemente considerados no planeamento global.
Όσον αφορά την αξιολόγηση των στρατηγικών πρόληψης, οι νέες εθνικές στρατηγικές στη Γαλλία και την Ιταλία αποτελούν σημαντικά βήματα προόδου σε σύγκριση με τις παλαιότερες πολιτικές των χωρών αυτών, καθώς προσδιορίζουν καλύτερα τον ρόλο της πρόληψης καθώς και τη σημασία των διαρθρωμένων προγραμμάτων και των τομέων προτεραιότητας για τη λήψη μέτρων. Σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη είναι εμφανής η τάση για πιο στρατηγικές προσεγγίσεις, οι δε ευπαθείς ομάδες λαμβάνονται ολοένα και περισσότερο υπόψη στον συνολικό σχεδιασμό.
Wat de evaluatie van preventiestrategieën betreft, vertonen de nieuwe nationale strategieën in Frankrijk en Italië duidelijke verbeteringen. Niet alleen is de rol van preventieve maatregelen nu duidelijker gedefinieerd dan in de vorige versie, maar er wordt ook meer aandacht besteed aan gestructureerde programma’s en er worden prioriteiten gesteld voor de te nemen acties. In vrijwel alle lidstaten bestaat een tendens naar een strategische benadering van preventie met toenemende aandacht voor kwetsbare groepen.
Hvad angår evaluering af forebyggelsesstrategier, er der gjort vigtige fremskridt i de nye nationale strategier i Frankrig og Italien i forhold til de tidligere politikker, idet forebyggelsesindsatsens rolle nu er bedre defineret, og det samme gælder betydningen af strukturerede programmer og prioriterede indsatsområder. I næsten alle medlemsstater kan der ses en tendens til mere strategiske tilgange, og der tages i stigende grad hensyn til udsatte grupper i den overordnede planlægning.
Mis puutub ennetustöö strateegiate hindamisse, siis Prantsusmaa ja Itaalia uued siseriiklikud strateegiad on nende varasemast poliitikast oluliselt edukamad selle poolest, et nii ennetustöö roll kui ka struktureeritud programmide ja meetmete võtmise eelisvaldkondade tähtsus on nüüd paremini määratletud. Peaaegu kõikides liikmesriikides on nähtav tendents strateegilisema lähenemise suunas ning ohustatud rühmi kaasatakse üha enam üldistesse kavadesse.
Ehkäisevän työn strategioiden arvioinnin osalta on syytä tuoda esiin, että Ranskan ja Italian uusiin kansallisiin strategioihin sisältyy merkittäviä edistysaskelia aiempiin politiikkoihin verrattuna sikäli, että niissä on määritelty entistä tarkemmin ehkäisevän työn rooli samoin kuin jäsennettyjen ohjelmien ja ensisijaisten toiminta-alueiden tärkeys. Lähes kaikissa jäsenvaltioissa ollaan siirtymässä entistä strategisempiin lähestymistapoihin, ja haavoittuvassa asemassa olevat ryhmät otetaan yhä paremmin huomioon yleisessä suunnittelutyössä.
A prevenciós stratégiák értékelését illetően Franciaország és Olaszország új nemzeti stratégiái fontos előrehaladást a korábbi politikájukhoz képest, mivel a megelőzés szerepe pontosabb meghatározást nyert, akárcsak a szervezett programok jelentősége és a kiemelt intézkedési területek. Szinte valamennyi tagállamban nyilvánvaló a tendencia az inkább stratégiai megoldások felé, és a tervezés egész folyamata során egyre jobban számolnak a sebezhető csoportokkal.
Når det gjelder evaluering av forebyggingsstrategiene, representerer Frankrikes og Italias nye strategier en kraftig forbedring i forhold til tidligere politikk i den forstand at de nå klarere definerer hvilken rolle det forebyggende arbeidet skal ha og viktigheten av strukturerte programmer og prioriterte innsatsområder. Nesten alle medlemsstatene tenderer mot mer strategiske tilnærmingsmåter, og sårbare grupper hensyntas i økende grad i planene.
W odniesieniu do oceny strategii zapobiegawczych, nowe strategie krajowe Francji i Włoch wykazują istotny postęp w porównaniu z polityką prowadzoną w tych państwach poprzednio, ponieważ lepiej zdefiniowana jest teraz rola zapobiegania, jak również potrzeba programów zorganizowanych i obszary priorytetowe podejmowania działań. W niemal wszystkich Państwach Członkowskich widoczna jest tendencja do bardziej strategicznego podejścia do problemu, coraz silniej ujmuje się też w ogólnym planowaniu grupy o zwiększonym stopniu ryzyka.
În ceea ce priveşte evaluarea strategiilor de prevenire, noile strategii naţionale din Franţa şi din Italia au cunoscut îmbunătăţiri considerabile faţă de politicile anterioare, fiind mai bine definite rolul prevenirii şi importanţa programelor structurate şi a domeniilor prioritare de acţiune. În aproape toate statele membre se constată o tendinţă spre abordări mai strategice, iar grupurile vulnerabile sunt luate în considerare din ce în ce mai mult în cadrul planificării generale.
Pokiaľ ide o hodnotenie stratégií prevencie, v nových národných stratégiách Francúzska a Talianska vidieť dôležitý posun oproti predchádzajúcim politikám týchto krajín v teraz lepšie definovanej role prevencie rovnako, ako vo význame štruktúrovaných programov a prioritných oblastí výkonu opatrení. V takmer všetkých členských štátoch je zrejmá tendencia k strategickejšiemu prístupu a zraniteľné skupiny sa stále častejšie objavujú v celkovom plánovaní.
V zvezi z vrednotenjem preventivnih strategij nove nacionalne strategije v Franciji in Italiji kažejo pomembne prednosti pred njunimi prejšnjimi politikami v tem, da je sedaj vloga preprečevanja bolje opredeljena ter da so bolje opredeljeni pomembnost strukturnih programov in prednostna področja za ukrepanje. V skoraj vseh državah članicah je očitna težnja k bolj strateškim pristopom, v celostnem načrtovanju pa so vse pogosteje predvidene ranljive skupine.
När det gäller utvärderingar av preventionsstrategier visar de nya nationella strategierna i Frankrike och Italien att det har skett betydande framsteg jämfört med tidigare strategier, genom att det preventiva arbetets roll nu är bättre definierat, vilket även gäller vikten av strukturerade program och prioriterade insatsområden. I nästan alla medlemsstater märks en tendens mot mer strategiska arbetsmetoder och allt större hänsyn tas till sårbara grupper i den övergripande planeringen.
Kas attiecas uz profilakses stratēģiju vērtējumu, jaunajās nacionālajās stratēģijās Francijā un Itālijā ir saskatāmas svarīgas priekšrocības salīdzinājumā ar iepriekšējām politikām tajā ziņā, ka tagad ir labāk definēta profilakses loma, kā arī strukturētās programmas un rīcības prioritārās jomas. Gandrīz visās dalībvalstīs ir saskatāma tendence pieņemt stratēģiskāku pieeju, un plānošanā tiek paredzētas īpaši neaizsargātās grupas.
  StrategickའpÅ™à­stup ...  
Pokud jde o zbývající část zemí, v Itálii byl národní plán schválen Národní výbor pro koordinaci protidrogových aktivit v březnu roku 2003 a je projednáván regiony a autonomními provinciemi; Malta a Rakousko uvedly, že v době zpracování této zprávy právě probíhalo vypracování návrhu a přijetí národní protidrogové strategie (1).
Following the lead of the EU, national drugs strategies have been adopted in most Member States. Of the 29 countries considered in this report, 26 operate their national drug policy according to a national plan, strategy or similar document. As far as the rest of the countries are concerned, in Italy the national plan was approved by the National Committee for the Co-ordination of Anti-drug Activities in March 2003 and is under consideration by regions and autonomous provinces; Malta and Austria indicated that procedures for drafting and adopting a national drugs strategy were under way at the time of writing (1).
Suivant l'exemple de l'UE, des stratégies nationales antidrogue ont été adoptées dans la plupart des États membres. Parmi les 29 pays considérés dans le présent rapport, 26 appliquent leur politique nationale en matière de drogue selon une stratégie ou un plan national ou un document similaire. En ce qui concerne les autres pays, en Italie, le comité national pour la coordination des activités antidrogue a approuvé en mars 2003 un plan national actuellement à l'étude au niveau des régions et des provinces autonomes; quant à Malte et à l'Autriche, ces pays ont indiqué qu'une procédure était en cours en vue de la rédaction et de l'adoption d'une stratégie nationale antidrogue (au moment de la rédaction de ce rapport) (1).
Dem Vorbild der EU folgend wurden in den meisten Mitgliedstaaten nationale Drogenstrategien verabschiedet. Von den 29 in diesem Bericht erfassten Ländern richten sich 26 in ihrer nationalen Drogenpolitik nach nationalen Plänen, Strategien oder vergleichbaren Dokumenten. Was die übrigen Länder betrifft, so wurde in Italien vom Nationalen Koordinierungsausschuss für Maßnahmen im Bereich der Drogenbekämpfung im März 2003 ein nationaler Plan verabschiedet, der derzeit von den Regionen und autonomen Provinzen geprüft wird; Malta und Österreich haben mitgeteilt, dass zum Zeitpunkt der Erstellung dieses Berichts an der Konzeption und Verabschiedung nationaler Drogenstrategien gearbeitet werde (1).
Siguiendo las indicaciones de la UE, en la mayoría de los Estados miembros se han adoptado estrategias nacionales en materia de drogas. De los 29 países presentes en este informe, 26 aplican su política nacional de drogas de acuerdo a un plan o estrategia nacional o documento similar. En lo que respecta al resto de países involucrados, el plan nacional italiano fue aprobado por el Comité Nacional para la Coordinación de Actividades Antidroga en el mes de marzo de 2003 y está en estudio por parte de las regiones y las provincias autónomas. En Malta y Austria, los procedimientos para diseñar y adoptar una estrategia nacional frente a las drogas seguían su curso en el momento de redactarse el informe (1).
Sull’esempio edificante dell’Unione europea la maggior parte degli Stati membri ha adottato strategie nazionali in materia di droga. Dei 29 paesi considerati nella presente relazione, 26 attuano le proprie politiche nazionali in materia di stupefacenti sulla scorta di un piano nazionale, di una strategia o di un documento analogo. Per quanto riguarda gli altri paesi, in Italia il piano nazionale è stato approvato dal Comitato nazionale di coordinamento per l’azione antidroga nel marzo 2003 ed è attualmente al vaglio delle regioni e delle province autonome; Malta e Austria hanno comunicato che, all’epoca in cui è stata scritta la relazione, era in fase di stesura e di adozione una strategia nazionale in materia di droga (1).
Seguindo o exemplo da UE, foram adoptadas estratégias nacionais de luta contra a droga na maior parte dos Estados-Membros. Dos 29 países considerados no presente relatório, 26 gerem a sua política nacional nesta matéria segundo um plano ou uma estratégia nacionais, ou um documento semelhante. Quanto aos restantes países, em Itália o plano nacional foi aprovado pelo Comité Nacional de Coordenação das Actividades de Luta contra a Droga, em Março de 2003 e está a ser analisado pelas regiões e províncias autónomas; Malta e Áustria informaram que os processos de elaboração e adopção de uma estratégia nacional de luta contra a droga estavam em curso na altura em que o presente relatório estava a ser elaborado (1).
Σε συνέχεια της πρωτοβουλίας της ΕΕ, τα περισσότερα κράτη μέλη υιοθέτησαν εθνικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά. Από τις 29 χώρες που εξετάζονται στην παρούσα έκθεση, 26 εφαρμόζουν μια εθνική πολιτική για τα ναρκωτικά σύμφωνα με ένα εθνικό σχέδιο, μια εθνική στρατηγική ή κάποιο άλλο παρόμοιο έγγραφο. Όσον αφορά τις υπόλοιπες χώρες, στην Ιταλία, η εθνική επιτροπή για τον συντονισμό των δραστηριοτήτων για την καταπολέμηση των ναρκωτικών ενέκρινε τον Μάρτιο του 2003 το εθνικό σχέδιο, το οποίο εξετάζεται επί του παρόντος από τις περιφέρειες και τις αυτόνομες επαρχίες· η Μάλτα και η Αυστρία ανέφεραν ότι, κατά τον χρόνο σύνταξης της παρούσας έκθεσης, τελούσαν υπό επεξεργασία διαδικασίες για την κατάρτιση και την υιοθέτηση μιας εθνικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά (1).
In navolging van de EU hebben de meeste lidstaten nationale drugsstrategieën vastgesteld. Van de 29 landen die in dit verslag aan de orde komen, is er in 26 landen sprake van een drugsbeleid dat gebaseerd is op een nationaal plan, een nationale strategie of een soortgelijk document. Wat de overige landen betreft, is in maart 2003 in Italië een nationaal plan goedgekeurd door het Nationale Comité voor de coördinatie van de drugsbestrijding. Dit plan wordt nu bestudeerd door de regio’s en de autonome provincies. Malta en Oostenrijk hebben te kennen gegeven dat er ten tijde van het opstellen van dit verslag procedures in gang zijn gezet voor het opstellen en aannemen van een nationale drugsstrategie (1).
De fleste medlemsstater har fulgt EU's eksempel og har vedtaget nationale narkotikastrategier. Af de 29 lande, der indgår i denne beretning, er den nationale narkotikapolitik i 26 af disse lande baseret på en national plan, strategi eller et lignende dokument. Hvad angår de øvrige lande, blev den nationale plan i Italien godkendt af det nationale udvalg for koordinering af narkotikabekæmpelsesaktiviteter i marts 2003 og er under behandling i regioner og autonome provinser; Malta og Østrig oplyste, at der på tidspunktet for rapportens udarbejdelse var iværksat procedurer med henblik på at udarbejde og vedtage en national narkotikastrategi (1).
ELi eeskujul on enamikus liikmesriikides vastu võetud riiklikud narkoennetusstrateegiad. Käesolevas aruandes käsitletud kahekümne üheksast riigist kahekümne kuues on käivitunud riiklik uimastipoliitika, mis põhineb riiklikul tegevuskaval, strateegial või samalaadsel dokumendil. Mis puudutab ülejäänud riike, siis Itaalias kiitis riikliku tegevuskava heaks riiklik uimastivastase tegevuse koordinatsioonikomitee 2003. aasta märtsis ja see on praegu menetlemisel regioonides ja autonoomsetes provintsides; Malta ja Austria andsid teada, et aruande kirjutamise ajal tegeleti riikliku narkoennetusstrateegia koostamise ja vastuvõtmisega (1).
EU:n esimerkin mukaisesti useimmissa jäsenvaltioissa on hyväksytty kansallisia huumausainestrategioita. Tässä raportissa käsitellyistä 29 maasta 26 toteuttaa kansallista huumepolitiikkaa kansallisen suunnitelman, strategian tai vastaavan asiakirjan mukaisesti. Muista maista Italiassa huumeiden vastaisten toimien koordinoinnista vastaava kansallinen komitea hyväksyi maaliskuussa 2003 kansallisen suunnitelman, jota käsitellään parhaillaan alueilla ja maakunnissa; Malta ja Itävalta ilmoittivat, että kansallisen huumausainestrategian valmistelu ja hyväksyntä oli tätä raporttia laadittaessa vielä kesken (1).
Az EU által kitűzött irányt követve a legtöbb tagállamban nemzeti kábítószer-stratégiákat fogadtak el. A jelentésben tárgyalt 29 ország közül 26 nemzeti terv, stratégia vagy más hasonló dokumentum alapján folytatja nemzeti kábítószer-politikáját. Ami a többi országot illeti, Olaszországban a Kábítószer-ellenes Tevékenységeket Koordináló Nemzeti Bizottság 2003 márciusában jóváhagyta a nemzeti tervet, amelyet jelenleg a régiók és autonóm tartományok szintjén mérlegelnek; Málta és Ausztria pedig jelezte, hogy a nemzeti kábítószer-stratégia megfogalmazására és elfogadására irányuló eljárási szabályok e jelentés megírásának idején folyamatban voltak (1).
De fleste medlemsland har fulgt EUs eksempel og vedtatt nasjonale narkotikastrategier. Av de 29 landene som omtales i denne rapporten, har 26 en egen narkotikapolitikk som bygger på en nasjonal narkotikaplan, narkotikastrategi eller lignende dokument. Når det gjelder de øvrige landene, godkjente Nasjonal komité for koordinering av mottiltak mot narkotika i Italia en nasjonal plan i mars 2003, som må vurderes i regionene og de selvstyrte provinsene. Malta og Østerrike har signalisert at de i skrivende stund får på plass prosedyrer for utarbeidelse og godkjenning av en nasjonal narkotikastrategi (1).
Podążając za przykładem UE, większość Państw Członkowskich przyjęła krajowe strategie antynarkotykowe. Z 29 państw objętych niniejszym sprawozdaniem, 26 prowadzi krajową politykę antynarkotykową według planu krajowego, strategii lub podobnego dokumentu. Sytuacja w pozostałych państwach wygląda następująco: we Włoszech plan krajowy został przyjęty przez Narodowy Komitet ds. Koordynacji Działań Antynarkotykowych w marcu 2003 roku i obecnie jest poddawany analizie przez regiony i prowincje autonomiczne; Malta i Austria zasygnalizowały, że procedury stworzenia i przyjęcia krajowych strategii antynarkotykowych w tych państwach znajdowały się w fazie przygotowawczej podczas pisania sprawozdania (1).
Urmând exemplul Uniunii Europene, s-au adoptat strategii naţionale privind drogurile în majoritatea statelor membre. Dintre cele 29 de ţări cuprinse în prezentul raport, 26 îşi desfăşoară politica naţională privind drogurile în conformitate cu un plan naţional, o strategie naţională sau un document similar. În ceea ce priveşte celelalte ţări, în Italia planul naţional a fost aprobat de Comitetul naţional pentru coordonarea activităţilor antidrog în martie 2003 şi este în prezent analizat la nivelul regiunilor şi al provinciilor autonome; Malta şi Austria au precizat că, în momentul redactării raportului, declanşaseră deja procedurile de elaborare şi adoptare a unei strategii naţionale privind drogurile (1).
Sedem štátov EÚ prijalo nové národné protidrogové stratégie (pozri tabuľku 1). Zdá sa, že vo všetkých národných protidrogových stratégiách v členských štátoch sa prijala, v súlade s postojom EÚ k drogám, zásada globálnosti a multidisciplinárnosti protidrogovej politiky. V obsahu národných stratégií rôznych krajín však môžu byť podstatné rozdiely, napr. v zavádzaní opatrení, ktoré sa napriek zhodnej terminológii môžu líšiť; v úlohe hodnotenia v stratégiách, ktorá môže byť veľmi dôležitá až celkom okrajová; a dokonca aj v prijímaní alebo uplatňovaní dôležitých taktických prístupov napr. znižovania škôd spojených s užívaním drog – tzv.
Po zgledu EU je večina držav članic sprejela nacionalne strategije boja proti drogam. 26 od 29 držav v tem poročilu izvaja svojo nacionalno politiko drog v skladu z nacionalnim načrtom, strategijo ali podobnim dokumentom. Kar zadeva druge države, je Nacionalni odbor za usklajevanje dejavnosti boja proti drogam v Italiji marca 2003 potrdil nacionalni načrt, ki ga sedaj preučujejo regije in avtonomne pokrajine; Malta in Avstrija sta med pisanjem tega poročila navedli, da postopki za izdelavo osnutka in sprejetje nacionalne strategije boja proti drogam potekajo (1).
De flesta medlemsstater har följt EU:s exempel och infört nationella narkotikastrategier. Av de 29 länder som omfattas av denna rapport har 26 länder en nationell narkotikapolitik som utgår från en nationell plan, strategi eller liknande dokument. När det gäller övriga länder godkände den italienska nationella kommittén för samordning av narkotikabekämpning i mars 2003 en nationell plan som regioner och självständiga provinser nu håller på att ta ställning till. Malta och Österrike uppgav vid sammanställningen av denna rapport att arbete pågick med att utforma och anta nationella narkotikastrategier(1).
Sekojot ES piemēram, lielākā daļa dalībvalstu ir pieņēmušas nacionālās stratēģijas narkotiku jautājumos. No 29 valstīm, kas ir apskatītas šajā ziņojumā, 26 darbojas nacionālā politika narkotiku jautājumos nacionālā plāna, stratēģijas vai līdzīga dokumenta formā. Kas attiecas uz pārējām valstīm, Itālijā Nacionālā komiteja pret narkotikām vērsto darbību koordinācijai apstiprināja nacionālo plānu 2003. gada martā, un to apspriež reģionos un autonomajās provincēs; Malta un Austrija norādīja, ka ziņojuma sagatavošanas laikā notiek procedūras nacionālo stratēģiju narkotiku jautājumos izstrādei un pieņemšanai (1).
  Trendy  
Pokud jde o dospělé, je situace méně jasná, neboť máme k dispozici méně informací a ty, jež máme, jsou různorodější. Projevuje se zde však podobný vzorec užívání konopí v poslední době (užívání v minulém roce), který je vysoký, ale stabilní ve Spojeném království.
Among adults, the picture is less clear because less information is available, and what is available is more heterogeneous, but a similar pattern emerges, with recent cannabis use (last year use) high but stable in the United Kingdom, some countries (e.g. Denmark, Germany, Estonia, Spain and France) showing substantial increases in recent years and other countries exhibiting lower prevalence estimates and less clear trends (e.g. Greece, Finland and Sweden). New school and adult surveys in the next 2–3 years will help to throw more light on the complex issue of the development of drug trends.
Chez les adultes, le tableau est moins clair étant donné que les informations disponibles sont moins nombreuses et que les données sont plus hétérogènes. Toutefois, un schéma similaire se dégage, avec un usage récent de cannabis (au cours de la dernière année) élevé mais stable au Royaume-Uni, certains pays (comme le Danemark, l'Allemagne, l'Estonie, l'Espagne et la France) connaissant une forte augmentation ces dernières années, tandis que d'autres enregistrent des estimations de prévalence inférieurs et des tendances moins claires (comme la Grèce, la Finlande et la Suède). Les nouvelles enquêtes qui seront menées en milieu scolaire et auprès de la population adulte dans les deux ou trois prochaines années contribueront à éclaircir la question complexe de l'évolution des tendances de la consommation de drogue.
Bei den Erwachsenen ist das Bild weniger eindeutig, da hier weniger Informationen zur Verfügung stehen und die vorhandenen Daten weniger homogen sind. Es ist jedoch ein ähnliches Muster hinsichtlich des jüngsten Cannabiskonsums (während des letzten Jahres) zu beobachten: hohe, aber stabile Raten im Vereinigten Königreich, eine erhebliche Zunahme im Laufe der letzten Jahre in einigen Ländern (z. B. Dänemark, Deutschland, Estland, Spanien und Frankreich) und niedrigere Prävalenzschätzungen mit weniger deutlichen Tendenzen in anderen Ländern (z. B. Griechenland, Finnland und Schweden). Neue Erhebungen an Schulen und unter Erwachsenen in den nächsten zwei bis drei Jahren werden dazu beitragen, das komplexe Thema der Ermittlung von Tendenzen des Drogenkonsums zu erhellen.
La situación es menos clara en la población adulta, ya que se dispone de menos información y la disponible es más heterogénea, pero sigue una pauta parecida, con tasas de consumo reciente de cannabis (consumo en el último año) elevadas pero estables en el Reino Unido, algunos países que muestran aumentos importantes del consumo en los últimos años (por ejemplo, Dinamarca, Alemania, Estonia, España y Francia), y otros países con estimaciones de prevalencia inferiores y tendencias menos claras (por ejemplo Grecia, Finlandia y Suecia). Las próximas encuestas escolares y de adultos que se llevarán a cabo en los próximos 2 o 3 años arrojarán más luz sobre el complejo tema del desarrollo de las tendencias de consumo de drogas.
Tra gli adulti lo scenario è meno chiaro, perché sono disponibili meno informazioni e quelle disponibili sono più eterogenee; tuttavia si configura un panorama analogo, con percentuali sull’uso recente di cannabis (uso nell’ultimo anno) elevate ma stabili nel Regno Unito, forti incrementi negli ultimi anni in alcuni altri paesi (per esempio, Danimarca, Germania, Estonia, Spagna e Francia) e una prevalenza più bassa nonché un andamento meno chiaro per altri (per es. Grecia, Finlandia e Svezia). Nuove indagini nelle scuole e tra gli adulti nei prossimi 2-3 anni consentiranno di far luce sul problema complesso dell’evoluzione delle tendenze in tema di droga.
Στους ενηλίκους, η εικόνα είναι λιγότερο σαφής καθώς υπάρχουν λιγότερα στοιχεία και τα διαθέσιμα στοιχεία εμφανίζουν μεγαλύτερη ανομοιογένεια, αλλά προκύπτει ένα παρόμοιο πρότυπο: η πρόσφατη χρήση κάνναβης (χρήση το προηγούμενο έτος) είναι υψηλή αλλά σταθερή στο Ηνωμένο Βασίλειο, ορισμένες χώρες (π.χ. Δανία, Γερμανία, Εσθονία, Ισπανία και Γαλλία) εμφανίζουν σημαντικές αυξήσεις τα τελευταία χρόνια και άλλες χώρες εμφανίζουν χαμηλότερες εκτιμήσεις επικράτησης της χρήσης και λιγότερο σαφείς τάσεις (π.χ. Ελλάδα, Φινλανδία και Σουηδία). Νέες έρευνες στους μαθητές και στους νέους τα προσεχή 2–3 έτη θα συμβάλουν στην καλύτερη κατανόηση του πολύπλοκου φαινομένου της ανάπτυξης τάσεων στη χρήση των ναρκωτικών.
De situatie onder volwassenen is veel minder duidelijk omdat er minder informatie beschikbaar is, die bovendien heterogener van aard is. Desalniettemin komt uit die informatie een soortgelijk patroon naar voren: het recent gebruik van cannabis (laatste 12 maanden) is hoog, maar stabiel in het Verenigd Koninkrijk, een aantal landen vertoont in de afgelopen jaren aanzienlijke stijgingen (bijvoorbeeld in Denemarken, Duitsland, Estland, Spanje en Frankrijk) en in andere landen is sprake van lagere prevalentieschattingen en minder duidelijke trends (bijvoorbeeld in Griekenland, Finland en Zweden). Nieuwe enquêtes onder scholieren en volwassenen zullen de komende twee tot drie jaar meer duidelijkheid moeten brengen in de complexe kwestie van de ontwikkelingen in drugstrends.
Blandt voksne er billedet mindre klart, da der foreligger færre oplysninger, og de oplysninger, der foreligger, er mere heterogene, men der fremkommer et lignende mønster, hvor nylig brug (de seneste 12 måneder) af cannabis var høj, men stabil i Det Forenede Kongerige, nogle lande (f.eks. Danmark, Tyskland, Estland, Spanien og Frankrig) har registreret betydelige stigninger i de senere år, mens prævalensskønnene var lavere og tendenserne mindre klare i andre lande (f.eks. Grækenland, Finland og Sverige). Nye skole- og voksenundersøgelser i de kommende 2–3 år vil bidrage til at kaste mere lys over det komplekse spørgsmål om udviklingen i tendenserne i forbindelse med stofbrug.
Täiskasvanute hulgas ei ole pilt nii selge, sest kättesaadavaid andmeid on vähem ja need on heterogeensemad, kuid pilt on üldiselt samasugune, mis tähendab, et hiljutise kanepitarbimise (tarbimine viimase aasta jooksul) määr on kõrge, kuid stabiilne Ühendkuningriigis, mõnedes riikides (nt Taanis, Saksamaal, Eestis, Hispaanias ja Prantsusmaal) on see viimastel aastatel oluliselt suurenenud ning muudes riikides on levimuse määr madalam ja suundumused vähem selged (nt Kreekas, Soomes ja Rootsis). Uued kooliõpilaste ja täiskasvanute küsitlusuuringud järgmise 2–3 aasta jooksul aitavad heita rohkem valgust uimastisuundumuste kujunemise keerulisele küsimusele.
Aikuisten osalta kuva ei ole yhtä selkeä, sillä tietoa on vähemmän saatavilla ja saatavilla oleva tieto on epäyhtenäistä, mutta kaava on samankaltainen siten, että kannabiksen hiljattaista käyttöä (käyttö viimeisen vuoden aikana) koskevat luvut ovat korkeat mutta vakaat Yhdistyneessä kuningaskunnassa, ne ovat nousseet viime vuosina huomattavasti joissakin maissa (esim. Tanska, Saksa, Viro, Espanja ja Ranska), ja joissakin maissa levinneisyysarviot ovat muita alhaisempia ja suuntaukset vähemmän selkeitä (esim. Kreikka, Suomi ja Ruotsi). Koululaisten ja aikuisten parissa seuraavien kahden tai kolmen vuoden aikana tehtävien uusien kyselyjen odotetaan tuovan vastauksia monimutkaiseen kysymykseen huumeidenkäytön suuntausten kehityksestä.
A felnőtteknél kevésbé egyértelmű a kép, mivel egyrészt kevesebb információ áll rendelkezésre, az elérhető adatok viszont sokkal inkább heterogének; de összességében hasonló összkép figyelhető meg: a közelmúltbeli (előző év) kannabiszhasználat magas, de stabil az Egyesült Királyságban, néhány országban az elmúlt években jelentős növekedésnek indult (pl. Dánia, Németország, Észtország, Spanyolország és Franciaország), míg más országokban alacsonyabb becsült prevalenciát és kevésbé tiszta tendenciákat mutat (pl. Görögország, Finnország és Svédország). A következő 2–3 év új iskolai és felnőtteken végzendő felmérései jobban meg fogják világítani a kábítószer-tendenciák alakulásának bonyolult kérdését.
Blant voksne er bildet mindre klart, for det foreligger mindre informasjon, og den tilgjengelige informasjonen er mindre homogen, men et lignende mønster viser seg – nyere cannabisbruk (bruk siste år) ligger høyt men stabilt i Storbritannia, mens enkelte land (f.eks. Danmark, Tyskland, Estland, Spania og Frankrike) har hatt en betydelig økning de senere år, og andre land igjen har lavere anslag for utbredelse og mindre klare trender (f.eks. Hellas, Finland og Sverige). Nye skole- og voksenundersøkelser i de kommende 2-3 årene vil kaste mer lys over den komplekse utviklingen av narkotikatrender.
Sytuacja w grupie osób dorosłych jest mniej jasna, gdyż dostępnych jest mniej informacji, a te, którymi dysponujemy, są bardziej niejednorodne. I tutaj jednak pojawia się podobny schemat, tj. wysoki, lecz stabilny poziom wskaźnika niedawnego zażywania (zażywanie w ciągu ostatniego roku) w Wielkiej Brytanii, kraje odnotowujące znaczny wzrost stosowania pochodnych konopi w ostatnich latach (np. Dania, Niemcy, Estonia, Hiszpania i Francja) oraz kraje o niższych danych szacunkowych rozpowszechnienia i mniej jasnych trendach (np. Grecja, Finlandia i Szwecja). Nowe badania, które przeprowadzane będą w szkołach i wśród osób dorosłych w ciągu najbliższych 2-3 lat pomogą rzucić więcej światła na złożone zagadnienie rozwoju trendów narkotykowych.
Situaţia este mai puţin clară în privinţa adulţilor, deoarece există mai puţine informaţii, iar cele disponibile sunt mai eterogene, dar se conturează un model similar, cu un consum recent de canabis (consum în ultimul an) mare dar stabil în Regatul Unit, unele ţări (cum sunt Danemarca, Germania, Estonia, Spania şi Franţa) care prezintă creşteri substanţiale în ultimii ani şi altele care prezintă o prevalenţă estimată mai redusă şi tendinţe mai puţin clare (de exemplu Grecia, Finlanda şi Suedia). Sondajele realizate în şcoli şi în rândul adulţilor în următorii 2–3 ani vor ajuta la clarificarea problemei complexe a evoluţiei tendinţelor în domeniul drogurilor.
Menej jasný je obraz medzi dospelými, pretože je k dispozícii menej informácií a dostupné informácie sú rôznorodejšie, ukazuje sa však podobný vzor nedávneho vysokého, ale stabilného užívania kanabisu (užívania v poslednom roku) v Spojenom kráľovstve, v niektorých krajinách (napr. v Dánsku, Nemecku, Estónsku, Španielsku a vo Francúzsku) došlo k podstatnému nárastu v ostatných rokoch a v iných (napr. v Grécku, vo Fínsku a Švédsku) sa odhaduje klesajúca prevalencia alebo menej výrazné trendy. Nové prieskumy medzi školákmi a dospelými v nasledujúcich 2 až 3 rokoch pomôžu vrhnúť viac svetla na zložitú problematiku vývoja drogových trendov.
Med odraslimi je slika manj jasna, ker je na voljo manj informacij, obstoječe pa so bolj raznovrstne, vendar prevladuje podoben vzorec z visokim, a stabilnim številom ljudi v Združenem kraljestvu, ki so konopljo uživali v zadnjem času (uživanje v zadnjem letu), občutnim povečanjem v zadnjih letih v nekaterih državah (npr. Danska, Nemčija, Estonija, Španija in Francija), medtem ko kažejo druge države nižje ocene razširjenosti in manj jasne trende (npr. Grčija, Finska in Švedska). Nove raziskave med šolsko mladino in odraslimi v naslednjih 2 do 3 letih bodo pomagale še bolj osvetliti zapleteno vprašanje razvoja trendov na področju drog.
Bland vuxna är bilden inte lika tydlig eftersom det inte finns lika mycket tillgänglig information och den information som finns är mer heterogen, men ett liknande mönster framträder ändå, där andelen som har använt cannabis det senaste året är hög men stabil i Storbritannien, medan några länder (exempelvis Danmark, Tyskland, Estland, Spanien och Frankrike) uppvisar stora ökningar de senaste åren och andra länder har lägre uppskattad prevalens och inte lika tydliga trender (exempelvis Grekland, Finland och Sverige). Nya undersökningar i skolor och bland vuxna de närmaste 2–3 åren kommer att kasta mer ljus över den komplicerade frågan om narkotikaanvändningens utveckling.
Pieaugušo vidū nav tik lielas skaidrības par šo situāciju, jo ir pieejams mazāk informācijas, un pieejamā informācija ir neviendabīga, taču kopumā iezīmējas līdzīgs situācijas modelis, kad patreizējā kaņepju lietošana (lietošana pēdējā gada laikā) ir augsta un stabila Apvienotajā Karalistē, dažās valstīs (piemēram, Dānijā, Vācijā, Igaunijā, Spānijā un Francijā) ir redzams būtisks pieaugums pēdējo gadu laikā, un vēl citās valstīs lietošanas izplatības rādītāji ir zemāki un tendences neskaidrākas (piemēram, Grieķija, Somija un Zviedrija). Jaunas skolu un pieaugušo aptaujas nākošo 2–3 gadu laikā palīdzēs gūt lielāku skaidrību par sarežģīto jautājumu, kas attiecas uz narkotiku lietošanas tendencēm.
  Kapitola 4: Stimulanty ...  
Amfetaminy je obecným označením používaným k popisu řady chemicky příbuzných drog, které stimulují centrální nervový systém, z nichž dvě nejdůležitější, pokud jde o evropský trh s nelegálními drogami, jsou amfetamin a metamfetamin.
The term amphetamine-type stimulants (ATS) is used to refer to both the amphetamines and the ecstasy group of drugs. Amphetamines is a generic term used to describe a number of chemically related drugs which stimulate the central nervous system, the two most important of which, in terms of the European illicit drug market, are amphetamine and methamphetamine. Of these, amphetamine is by far the most commonly available, although, globally, levels of methamphetamine use are increasing. To date, significant methamphetamine use in Europe appears to be restricted to the Czech Republic, although sporadic reports from elsewhere underline the importance of monitoring as this is a drug known to be associated with a range of severe health problems.
L'expression «stimulants de type amphétamines» (STA) couvre à la fois les amphétamines et le groupe de l'ecstasy. Les amphétamines sont un terme générique désignant plusieurs drogues chimiquement proches qui stimulent le système nerveux central, dont les deux plus importantes sont l'amphétamine et la métamphétamine en ce qui concerne le marché européen des drogues illicites. Parmi celles-ci, l'amphétamine est de loin la plus courante, bien que la consommation globale de métamphétamine soit en augmentation. À ce jour, la consommation importante de métamphétamine en Europe semble limitée à la République tchèque, bien que des rapports sporadiques d'autres pays soulignent l'importance du contrôle, étant donné qu'il est notoire que cette drogue est associée à divers graves problèmes de santé.
Als amphetaminartige Stimulanzien (ATS) werden sowohl Amphetamine als auch die Drogen der Ecstasy-Gruppe bezeichnet. „Amphetamine“ bilden den Oberbegriff für eine Reihe chemisch verwandter Substanzen, die allesamt auf das zentrale Nervensystem wirken. Die beiden für den europäischen Markt für illegale Drogen wichtigsten Stoffe dieser Gruppe sind Amphetamin und Methamphetamin. Davon ist Amphetamin die in Europa eindeutig am weitesten verbreitete Substanz. Weltweit lässt sich jedoch ein Anstieg des Methamphetaminkonsums beobachten. Bis jetzt scheint sich der signifikante Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik zu beschränken, obwohl sporadische Berichte aus anderen Ländern zeigen, wie wichtig es ist, diese Droge zu beobachten, die bekanntermaßen gravierende gesundheitliche Probleme verursachen kann.
El término "estimulantes anfetamínicos" (EA) hace referencia tanto al grupo de drogas de las anfetaminas como al grupo del éxtasis. El término "anfetaminas" es un término genérico utilizado para describir una serie de sustancias químicamente relacionadas que estimulan el sistema nervioso central, y las dos más importantes —en lo que respecta al mercado europeo de drogas ilegales— son la anfetamina y la metanfetamina. De éstas, la anfetamina es la más fácil de adquirir, si bien, en términos globales, los niveles de consumo de metanfetamina tienden al alza. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa parece limitarse a la República Checa, aunque informes esporádicos de otros países subrayan la necesidad de su vigilancia, ya que es una droga conocida por estar asociada a diversos problemas graves de salud.
L’espressione “stimolanti del tipo anfetamine” (ATS) si usa in riferimento sia alle anfetamine sia al gruppo ecstasy. Il termine “anfetamine” è una parola generica usata per descrivere una serie di sostanze chimicamente correlate che stimolano il sistema nervoso centrale; tra queste le due più importanti, dal punto di vista del mercato europeo delle droghe illecite, sono l’anfetamina e la metanfetamina. Delle due l’anfetamina è senz’altro la più facilmente reperibile, benché la diffusione della metanfetamina sia in crescita in tutto il mondo. Ad oggi un consumo significativo della metanfetamina in Europa sembra ristretto alla Repubblica ceca, anche se sporadiche segnalazioni da altri paesi sottolineano l’esigenza di monitorare la diffusione di questa sostanza, notoriamente responsabile di una gamma di gravi problemi sanitari.
Ο όρος διεγερτικά τύπου αμφεταμινών (ATS) αναφέρεται τόσο στις αμφεταμίνες όσο και στα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης. Αμφεταμίνες είναι ο γενικός όρος που χρησιμοποιείται για έναν αριθμό χημικά συναφών ναρκωτικών, τα οποία διεγείρουν το κεντρικό νευρικό σύστημα, τα δύο σημαντικότερα εκ των οποίων, από την άποψη της παράνομης διακίνησης στην Ευρώπη, είναι η αμφεταμίνη και η μεθαμφεταμίνη. Εξ αυτών, η αμφεταμίνη είναι με διαφορά η ευρύτερα διαδεδομένη, μολονότι η χρήση μεθαμφεταμίνης αυξάνει παγκοσμίως. Προς το παρόν, σημαντική χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη φαίνεται να παρατηρείται μόνον στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι σποραδικές αναφορές από άλλες χώρες υπογραμμίζουν τη σημασία της παρακολούθησης καθώς πρόκειται για ένα ναρκωτικό που συνδέεται με πολλά και σοβαρά προβλήματα υγείας.
De term amfetamineachtige stimulerende middelen (amphetamine-type stimulants - ATS) omvat zowel amfetaminen als ecstasydrugs. Amfetamine is de verzamelnaam voor een aantal chemisch verwante drugs die het centrale zenuwstelsel stimuleren. De twee belangrijkste stoffen uit deze groep op de Europese markt zijn amfetamine en metamfetamine. Amfetamine is veruit het meest beschikbaar, maar wereldwijd neemt het gebruik van metamfetaminen ook toe. Op dit moment lijkt het gebruik van metamfetamine op grotere schaal in Europa beperkt te blijven tot Tsjechië, hoewel het - gezien een aantal incidentele meldingen - belangrijk is de ontwikkelingen op dit gebied in de gaten te houden aangezien het gebruik van deze drug ernstige gezondheidsproblemen kan veroorzaken.
Stimulanser af amfetamintypen (ATS) omfatter både amfetaminer og stoffer i ecstasygruppen. Amfetaminer er en generisk betegnelse, som anvendes til at beskrive en række kemisk beslægtede stoffer, som stimulerer det centrale nervesystem, hvoraf de to vigtigste, for så vidt angår det europæiske illegale narkotikamarked, er amfetamin og metamfetamin. Af disse stoffer er amfetaminer absolut de mest tilgængelige, selv om metamfetaminbrugen stiger på verdensplan. Hidtil synes det i Europa kun at være Tjekkiet, der har et større forbrug af metamfetaminer, om end sporadiske indberetninger andre steder fra understreger betydningen af overvågning, da dette stof er kendt for at være forbundet med en række alvorlige helbredsproblemer.
Amfetamiinin kaltaisilla piristeillä tarkoitetaan sekä amfetamiineja että ekstaaseja. Amfetamiinit on yleisnimitys useille kemiallisesti samankaltaisille huumeille, jotka stimuloivat keskushermostoa. Euroopan laittomien huumausaineiden markkinoilla näistä tärkeimmät ovat amfetamiini ja metamfetamiini. Näistä amfetamiini on selkeästi yleisempi, mutta maailmanlaajuisesti metamfetamiinin käyttö on lisääntymässä. Toistaiseksi vaikuttaa siltä, että Euroopassa metamfetamiinia käytetään huomattavassa määrin vain Tšekissä, mutta muualta saadut hajanaiset ilmoitukset tuovat esiin seurannan tärkeyden, koska tähän huumeeseen liittyy monenlaisia vakavia terveysongelmia.
Az amfetamin típusú serkentőszerek (ATS) megnevezés az amfetaminokra és a kábítószerek extasy-csoportjára együttesen utal. Az amfetamin számos, a központi idegrendszert serkentő, kémiailag rokon kábítószer megnevezésére használt gyűjtőnév, amelyek közül az európai tiltott kábítószerpiacot tekintve az amfetamin és a metamfetamin a két legfontosabb. Ezek közül egyértelműen az amfetamin a legáltalánosabban elérhető, bár globálisan nézve a metamfetamin használatának szintje emelkedik. Európában a jelentős metamfetaminhasználat egyelőre Csehországra korlátozódik, bár a máshonnan érkező szórványos jelentések felhívják a figyelmet az ellenőrzés fontosságára, mivel ehhez a kábítószerhez egy sor súlyos egészségügyi probléma kapcsolható.
Begrepet amfetaminlignende stoffer (amphetamine-type stimulants – ATS) brukes om både amfetamin- og ecstasygruppen av narkotika. Amfetamin er et fellesnavn som brukes til å beskrive en rekke kjemisk beslektede narkotiske stoffer som stimulerer sentralnervesystemet, hvorav de to viktigste på det illegale narkotikamarkedet i Europa er amfetamin og metamfetamin. Av disse er amfetamin det langt lettest tilgjengelige stoffet, selv om metamfetaminbruken også øker. På det nåværende tidspunkt synes bruken av metamfetamin å være begrenset til Den tsjekkiske republikk, men sporadiske rapporter fra andre steder tilsier at utviklingen må følges nøye, for dette er et stoff som er kjent for å være forbundet med en rekke alvorlige helseproblemer.
Termin „pochodne środki pobudzające amfetaminy” (ATS) odnosi się do amfetamin oraz do narkotyków z grupy ekstazy. Amfetaminy to termin ogólny używany dla opisania kilku chemicznie pokrewnych narkotyków, które stymulują ośrodkowy układ nerwowy. Z perspektywy europejskiego rynku nielegalnych narkotyków dwa najważniejsze z nich to amfetamina i metamfetamina. Amfetamina z kolei jest zdecydowanie najbardziej dostępna, choć globalnie poziom spożycia metamfetaminy rośnie. Obecnie znaczący poziom zażywania metamfetaminy w Europie notowany jest jedynie w Republice Czeskiej, choć sporadyczne sprawozdania z innych państw podkreślają wagę monitorowania, gdyż to właśnie ten narkotyk związany jest z szeregiem poważnych problemów zdrowotnych.
Termenul stimulatoare de timpul amfetaminelor (ATS) este folosit pentru a desemna atât amfetaminele, cât şi drogurile din grupul Ecstasy. Termenul de amfetamine este un termen generic folosit pentru a descrie droguri înrudite din punct de vedere chimic care stimulează sistemul nervos central, cele mai importante două dintre acestea fiind, pe piaţa europeană a drogurilor ilegale, amfetamina şi metamfetamina. Dintre acestea, amfetamina este de departe cea mai uşor disponibilă, deşi la nivel global se înregistrează o creştere a consumului de metamfetamină. Până în prezent, se pare că în Europa nu se înregistrează un consum important de metamfetamină decât în Republica Cehă, deşi rapoarte sporadice din alte locuri subliniază importanţa monitorizării, întrucât acest drog este asociat cu probleme grave de sănătate.
Pojem stimulanciá amfetamínového typu (ATS) sa používa na označovanie amfetamínov aj drog zo skupiny extáz. Amfetamíny je zovšeobecňujúci pojem používaný na označenie mnohých chemicky príbuzných drog, ktoré stimulujú centrálnu nervovú sústavu a z ktorých sú v podmienkach európskeho trhu s nelegálnymi drogami najdôležitejšie dve, amfetamín a metamfetamín. Z nich amfetamín je s odstupom najbežnejšie dostupný, hoci globálne vzrastá úroveň užívania metamfetamínu. K dnešnému dňu sa významné užívanie metamfetamínu v Európe zdá obmedzené na Českú republiku, hoci sporadické údaje z iných krajín zdôrazňujú dôležitosť jeho sledovania, lebo je to droga známa celým radom pridružených závažných zdravotných problémov.
Izraz stimulansi amfetaminskega tipa (SAT) se nanaša na amfetamine in skupino ekstazija. Amfetamini so splošen izraz, s katerim opišemo številne kemično sorodne droge, ki stimultirajo osrednji živčni sistem, z vidika evropskega trga prepovedanih drog pa sta najpomembnejša med njimi sta amfetamin in metamfetamin. Od teh dveh je daleč najpogostejši amfetamin, čeprav se na splošno stopnje uživanja metamfetamina povečujejo. Trenutno se zdi, da je precejšnje uživanje metamfetaminov omejeno na Češko, čeprav posamična poročila poudarjajo pomen spremljanja, saj za to zdravilo velja, da je povezano s številnimi hudimi zdravstvenimi težavami.
Både amfetaminer och ecstasydroger tillhör kategorin stimulantia av amfetamintyp. Amfetaminer är en generisk beteckning för flera kemiskt besläktade droger som stimulerar det centrala nervsystemet, varav de två viktigaste på den europeiska narkotikamarknaden är amfetamin och metamfetamin. Av dessa är amfetamin absolut lättast att få tag på, även om metamfetaminanvändningen globalt håller på att öka. Än så länge verkar metamfetaminanvändning i en mer betydande utsträckning bara förekomma i Tjeckien, även om sporadiska rapporter från andra platser understryker vikten av att övervaka situationen, eftersom man vet att metamfetamin är förknippat med flera allvarliga hälsoproblem.
) izmanto, lai apzīmētu gan amfetamīnus, gan arī ekstazī grupas narkotiskās vielas. Amfetamīni ir vispārējs termins, kuru izmanto, lai apzīmētu virkni ķīmiski radniecisku narkotiku, kas uzbudina centrālo nervu sistēmu, svarīgākās no tām Eiropas nelegālo narkotiku līmenī ir amfetamīns un metamfetamīns. No šīm divām vispieejamākais ir amfetamīns, lai arī globālā līmenī pieaug arī metamfetamīna lietošanas apmēri. Līdz šim brīdim būtiska metamfetamīna lietošana attiecas tikai uz Čehijas Republiku, kaut gan Reizumise ziņojumi no citurienes norāda uz nepieciešamību veikt uzraudzību, jo šī ir narkotika, par kuru ir zināms, ka tā izraisa nopietnas veselības problēmas.
  Komentà¡Å™  
Pokud jde o užívání extáze mladými dospělými v poslední době, jsou odhady v USA nižší než odhady v několika evropských zemích, což pravděpodobně odráží výraznou souvislost s historickým vývojem užívání této drogy v Evropě.
Levels of drug use in the USA have historically been considerably higher than those in European countries. To a large extent, this remains true today, but comparison of data on recent use (last year prevalence) suggests that in a few European countries levels of cannabis, ecstasy and cocaine use among young adults are now similar to those in the USA. And in the case of the recent use of ecstasy by young adults, US estimates are below those in several European countries, possibly reflecting the strong European link in the historical development of the use of this drug. However, overall, the European population average remains lower than the US average on all measures. In many European countries, widespread drug use occurred later than in the USA, and this may be reflected in the higher US lifetime prevalence estimates (see Figures 1, 2 and 3 in the 2005 statistical bulletin), which to some extent can be thought of as cumulative indicators of use levels over time.
Historiquement, les niveaux de la consommation de drogue aux États-Unis sont plus élevés qu'en Europe. Cette constatation reste vraie dans une large mesure, mais la comparaison des données sur l'usage récent (prévalence au cours de la dernière année) suggère que dans quelques pays européens, les niveaux de la consommation de cannabis, d'ecstasy et de cocaïne chez les jeunes adultes sont désormais similaires à ceux des États-Unis (voir graphique). En outre, dans le cas de l'usage récent d'ecstasy par les jeunes adultes, les estimations américaines sont inférieures à celles de plusieurs pays européens, ce qui reflète peut-être la forte connexion européenne dans l'évolution historique de la consommation de cette drogue. Toutefois, dans l'ensemble, la moyenne de la population européenne reste inférieure à la moyenne américaine pour tous les indicateurs. Dans de nombreux pays européens, l'expansion de l'usage de drogue est survenue plus tard qu'aux États-Unis et cela se reflète peut-être dans les estimations plus élevées de prévalence au cours de la vie aux États-Unis (voir graphique 1, 2 et 3 dans le bulletin statistique 2005), qui peuvent, dans une certaine mesure, être considérées comme des indicateurs cumulés des niveaux de consommation dans le temps.
In der Vergangenheit lag der Drogenkonsum in den USA stets beträchtlich höher als in den europäischen Ländern. Diese Aussage trifft auch heute noch weitgehend zu. Allerdings lässt ein Vergleich jüngster Konsumdaten (Prävalenz während des letzten Jahres) die Vermutung zu, dass in einigen wenigen europäischen Ländern der Konsum von Cannabis, Ecstasy und Kokain bei jungen Erwachsenen heute ein ähnliches Ausmaß wie in den USA erreicht hat (siehe Abbildung). Beim jüngsten Ecstasy-Konsum junger Erwachsener liegen die US-Schätzungen unter denen einiger europäischer Länder, was wahrscheinlich auf die herausragende Rolle zurückzuführen ist, die Europa historisch bei der Entwicklung des Konsums dieser Droge gespielt hat. Insgesamt gesehen liegt der Durchschnittswert in der europäischen Bevölkerung jedoch in allen Erhebungen weiterhin unter dem US-amerikanischen Durchschnitt. In vielen europäischen Ländern entwickelte sich ein weit verbreiteter Drogenkonsum historisch gesehen später als in den USA. Dies schlägt sich unter Umständen in den höheren Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz in den USA nieder (siehe Abbildung im Statistical Bulletin 2005), die in gewisser Weise als kumulative Indikatoren für die Konsumintensität im Zeitverlauf betrachtet werden können.
Históricamente, Estados Unidos ha registrado niveles de consumo de drogas notablemente más elevados que los países europeos. En gran medida, la situación sigue siendo la misma hoy en día, pero la comparación de los datos de consumo reciente (prevalencia del año anterior) indica que algunos países europeos registran niveles de consumo de cannabis, éxtasis y cocaína entre los adultos jóvenes similares a los existentes en EE.UU. (véase el gráfico). En el caso del consumo reciente de éxtasis por los adultos jóvenes, las estimaciones estadounidenses son inferiores a las de varios países europeos, lo cual quizá refleje el fuerte vínculo europeo con la evolución histórica del consumo de esta droga. Sin embargo, en términos generales, la media poblacional europea sigue siendo inferior a la media estadounidense en todos los indicadores. En muchos países europeos, la generalización del consumo de esta droga fue más tardía que en Estados Unidos, lo que se refleja en las estimaciones estadounidenses de prevalencia a lo largo de la vida, que dan cifras más altas (véase el gráficos 1, 2 y 3 de boletín estadístico de 2005), y que en cierto modo pueden considerarse indicadores acumulativos de los niveles de consumo a lo largo del tiempo.
Il livello di consumo di droga negli USA è sempre stato molto più alto rispetto a quello registrato nei paesi europei. Questa affermazione rimane valida in larga misura anche al giorno d’oggi, benché il confronto dei dati sul consumo recente (prevalenza nell’ultimo anno) suggerisca che in una manciata di paesi europei la prevalenza del consumo di cannabis, ecstasy e cocaina tra i giovani adulti sia oggi simile a quella riscontrata negli USA (cfr. grafico). Inoltre, per quanto riguarda il consumo recente di ecstasy da parte dei giovani adulti, le stime americane sono inferiori a quelle di alcuni paesi europei, un fatto questo che probabilmente riflette il forte legame con l’Europa nell’evoluzione storica del consumo di questa sostanza. Tuttavia, in generale, la media della popolazione coinvolta nell’UE rimane inferiore alla media statunitense in tutti i rilevamenti. In molti paesi europei il consumo diffuso di stupefacenti è un fenomeno più recente rispetto agli USA, un fatto questo che può riflettersi nelle stime sul consumo una tantum negli USA, che sono più alte rispetto a quelle europee (cfr. grafici 1, 2 e 3 nel bollettino statistico 2005). Queste stime, infatti, possono essere considerate in certa misura indicatori cumulativi dei livelli di consumo nel tempo.
Τα επίπεδα χρήσης ναρκωτικών στις ΗΠΑ ήταν πάντοτε σημαντικά υψηλότερα από τα αντίστοιχα στις ευρωπαϊκές χώρες. Αυτό εξακολουθεί να ισχύει σε μεγάλο βαθμό, αλλά από τη σύγκριση των δεδομένων σχετικά με την πρόσφατη χρήση (επικράτηση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος) προκύπτει ότι σε λίγες ευρωπαϊκές χώρες τα επίπεδα χρήσης κάνναβης, έκστασης και κοκαΐνης στους νέους ενηλίκους είναι πλέον αντίστοιχα με αυτά των ΗΠΑ (βλέπε Διάγραμμα). Μάλιστα, στην περίπτωση της πρόσφατης χρήσης έκστασης από νεαρούς ενηλίκους, οι εκτιμήσεις για τις ΗΠΑ είναι χαμηλότερες από εκείνες για αρκετές ευρωπαϊκές χώρες, κάτι που πιθανώς αντικατοπτρίζει το γεγονός ότι η εξέλιξη της χρήσης αυτού του ναρκωτικού είναι στενά συνδεδεμένη με την ευρωπαϊκή ήπειρο. Ωστόσο, συνολικά, ο μέσος αριθμός χρηστών στον πληθυσμό της ΕΕ εξακολουθεί να είναι, από κάθε άποψη, μικρότερος του αντίστοιχου στις ΗΠΑ. Σε πολλές ευρωπαϊκές χώρες η χρήση ναρκωτικών διαδόθηκε πολύ αργότερα από ό,τι στις ΗΠΑ και αυτό μπορεί να αντικατοπτρίζεται στις υψηλότερες εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή στις ΗΠΑ (Βλέπε διαγράμματα 1, 2 και 3 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005), οι οποίες σε ορισμένο βαθμό μπορούν να θεωρηθούν αθροιστικοί δείκτες των επιπέδων χρήσης σε βάθος χρόνου.
Het drugsgebruik is in de Verenigde Staten altijd aanzienlijk hoger geweest dan in Europa. Dat is grotendeels nog steeds zo, maar uit een vergelijking van de gegevens over recent gebruik (afgelopen jaar) blijkt dat in enkele landen in Europa het gebruik van cannabis, ecstasy en cocaïne onder jongvolwassenen eenzelfde niveau heeft bereikt als dat in de Verenigde Staten (zie figuur). In het geval van recent gebruik van ecstasy door jongvolwassenen blijven de schattingen in de Verenigde Staten zelfs achter bij die van diverse landen in Europa. Een mogelijke verklaring hiervoor is de grote invloed die Europa heeft gehad in de opkomst van deze drug. Over het geheel genomen vallen de metingen voor de Europese populatie gemiddeld echter nog steeds lager uit dan die in de Verenigde Staten. In veel landen in Europa deed het verschijnsel van drugsgebruik op grote schaal later zijn intrede dan in de Verenigde Staten, wat wellicht tot uiting komt in de hogere schattingen voor het “ooit”-gebruik in de Verenigde Staten (zie figuren 1, 2 en 3 in het Statistical Bulletin van 2005). Die schattingen kunnen in zekere zin worden gezien als cumulatieve indicatoren van de historische gebruiksniveaus.
Brugen af stoffer har traditionelt været betydeligt mere udbredt i USA end i de europæiske lande. Dette er i vidt omfang stadig tilfældet i dag, selv om det fremgår af en sammenligning af data om nylig brug (sidste års prævalens), at brugen af cannabis, ecstasy og kokain blandt unge voksne i nogle få europæiske lande nu ligger på niveau med brugen i USA (se figur). Og med hensyn til nylig brug af ecstasy blandt unge voksne ligger skønnene i USA under skønnene i mange europæiske lande, hvilket måske afspejler den stærke europæiske forbindelse i den historiske udvikling af brugen af dette stof. Generelt er gennemsnittet for befolkningen i EU imidlertid fortsat lavere end gennemsnittet for USA i alle henseender. I mange europæiske lande indtrådte den almindelig udbredelse af stofbrug senere end i USA, og dette afspejles muligvis i de højere skøn over langtidsprævalensen i USA (se figur 1, 2 og 3 i Statistical bulletin 2005), hvilket i en vis udstrækning kan betragtes som kumulative indikatorer for prævalensen over tid.
Uimastitarbimise määr Ameerika Ühendriikides on läbi aegade olnud märgatavalt suurem kui Euroopa riikides. See on suures osas tõsi ka praegu, kuid hiljutist tarbimist puudutavad andmed (levimus viimase aasta jooksul) näitavad, et mitmetes Euroopa riikides sarnanevad kanepi, ecstasy ja kokaiini kasutamise määrad noorte täisealiste hulgas nüüd Ameerika Ühendriikide näitajatega (vaata joonist). Ecstasy hiljutise tarvitamise puhul noorte täisealiste seas on näitajad Ameerika Ühendriikides madalamad kui mitmetes Euroopa riikides, mis võib viidata antud uimasti kasutuselevõtu tugevale seosele Euroopaga. Sellegipoolest on keskmine uimastitarbimise määr kõigi näitajate osas ELi rahvastiku hulgas jätkuvalt madalam kui Ameerika Ühendriikides. Paljudes Euroopa riikides muutus uimastitarbimine laialt levinuks hiljem kui Ameerika Ühendriikides, mida kajastavad Ameerika Ühendriikide suuremad näitajad uimastite hinnangulise tarbimise osas inimese elu jooksul (vaata joonist 1, 2 ja 3 2005. aasta statistikabülletäänis), mida võib teatud määral käsitleda kui kumulatiivseid näitajaid uimastitarbimise taseme kohta aja jooksul.
Huumeita on jo menneinä vuosina käytetty Yhdysvalloissa huomattavasti enemmän kuin Euroopan maissa. Tilanne edelleenkin pitkälti sama, mutta äskettäistä käyttöä (käyttö viimeisen vuoden aikana) koskevien tietojen vertailu osoittaa, että kannabiksen, ekstaasin ja kokaiinin käyttö nuorten aikuisten keskuudessa on muutamassa Euroopan maassa samalla tasolla kuin Yhdysvalloissa (ks. kaavio). Nuorten aikuisten ekstaasin äskettäisen käytön kohdalla Yhdysvaltojen arviot ovat jopa alhaisempia kuin joidenkin Euroopan maiden arviot, mikä saattaa heijastaa Euroopan tiivistä kytköstä kyseisen huumeen käytön historialliseen kehitykseen. Huumeidenkäyttö on kuitenkin kaikkien mittareiden osalta keskimäärin vähäisempää EU:n kuin Yhdysvaltojen väestössä. Huumeiden käyttö yleistyi useissa Euroopan maissa myöhemmin kuin Yhdysvalloissa, ja tämä saattaa heijastua Yhdysvaltojen korkeisiin arvioihin huumeita ainakin kerran käyttäneiden määrästä (ks. kaavio 1, 2 ja 3 vuoden 2005 Tilastotiedotteessa). Näitä arvioita voidaan pitää jossain määrin kumulatiivisina indikaattoreina käytön levinneisyydestä pitkällä aikavälillä.
A kábítószer-használat szintje az USA-ban mindig is lényegesen magasabb volt, mint Európa országaiban. Ez nagyobbrészt ma is igaz, de a közelmúltbeli használat (elmúlt évi prevalencia) adatainak összehasonlítása azt jelzi, hogy a kannabisz-, extasy- és kokainhasználat szintje a fiatal felnőttek körében néhány európai országban már hasonló az USA-ban mért szintekhez (lásd az ábrát). A fiatal felnőttek körében előforduló extasy-használat terén pedig az amerikai becslések el is maradnak több európai ország értékeitől, ami valószínűleg tükrözi Európa kiemelt szerepét e kábítószer használatának történeti fejlődésében. Összességében azonban az EU népességi átlaga minden mérésben alacsonyabb maradt az USA átlagánál. A széles körű kábítószer-használat sok európai országban az USA-nál később jelentkezett; valószínűleg ezt tükrözik az USA magasabb életprevalencia becslései (Lásd az 1., 2. és 3. ábrát a 2005. évi statisztikai értesítoben), amelyeket bizonyos mértékben a használati szintek időbeli összesített mutatóinak is tekinthetünk.
Nivåene av narkotikabruk har historisk sett vært mye høyere i USA enn i landene i Europa. Dette gjelder i høy grad også i dag, men en sammenligning av data for nyere bruk (siste års prevalens) tyder på at noen land i Europa har like høye nivåer av cannabis-, ecstasy- og kokainbruk blant unge voksne som USA (se figur). Og når det gjelder nyere bruk av ecstasy blant unge voksne, ligger de amerikanske anslagene under anslagene i flere land i Europa, noe som muligens gjenspeiler den sterke europeiske tilknytningen til den historiske utviklingen av bruken av dette stoffet. Imidlertid viser alle målinger at gjennomsnittet for befolkningen i EU fremdeles er lavere enn gjennomsnittet for befolkningen i USA. I mange land i Europa utviklet narkotikabruk seg på et senere tidspunkt enn i USA, og dette gjenspeiles muligens i de høyere amerikanske anslagene for livstidsprevalens (se figur 1, 2 og 3 i Statistiske opplysninger 2005), som til en viss grad kan betraktes som kumulative indikatorer for bruksnivåer over tid.
Wskaźniki związane z zażywaniem narkotyków w USA są od dawna wyższe niż podobne dane w krajach europejskich. W znacznej mierze tendencja ta utrzymuje się do dzisiaj, jednak porównanie ostatnich danych (występowanie narkomanii w ubiegłym roku) sugeruje, że w kilku krajach europejskich poziom spożycia pochodnych konopi indyjskich, ekstazy i kokainy wśród młodych osób dorosłych osiągnął poziom zbliżony do USA (zob. rysunek). W przypadku zażywania ekstazy przez młode osoby dorosłe, ostatnie dane szacunkowe z USA są niższe niż w kilku krajach europejskich, co być może odzwierciedla ścisły związek Europy z rozpowszechnieniem zażywania tego narkotyku. Jednak średnia dla populacji UE pozostaje pod każdym względem niższa od średniej dla USA. W wielu krajach europejskich zażywanie narkotyków rozpowszechniło się później niż w USA, co może znajdować swoje odbicie w wyższych dla USA szacunkowych wskaźnikach przynajmniej jednokrotnego zażycia (zob. rysunek 1, 2 i 3 w biuletynie statystycznym z 2005 r.), które w pewnym zakresie można traktować jako zbiorcze wskaźniki poziomu narkomanii w czasie.
Nivelurile consumului de droguri din SUA au fost în mod istoric considerabil mai ridicate decât cele din ţările europene. În mare măsură, acest lucru este valabil şi în prezent, dar compararea datelor privind consumul recent (prevalenţa în ultimul an) sugerează că în câteva ţări europene nivelurile consumului de canabis, Ecstasy şi cocaină în rândul adulţilor tineri sunt acum similare cu cele din SUA (vezi Figura). Iar în ceea ce priveşte consumul recent de Ecstasy de către adulţii tineri, estimările pentru Statele Unite sunt mai mici decât cele pentru mai multe ţări europene, fapt care este posibil să reflecte rolul important pe care l-a avut Europa în dezvoltarea istorică a consumului acestui drog. Cu toate acestea, pe ansamblu, media pentru populaţia Uniunii Europene este, conform tuturor evaluărilor, mai scăzută decât cea pentru Statele Unite. În multe ţări europene, consumul de droguri pe scară largă a survenit mai târziu decât în SUA, fiind posibil ca acest lucru să fie reflectat de estimările mai ridicate privind rata de prevalenţă pe parcursul vieţii din Statele Unite (Vezi figurile 1, 2 şi i 3 din Buletinul statistic 2005), care poate fi considerată într-o oarecare măsură un indicator cumulativ al nivelurilor consumului în timp.
Úrovne užívania drog v Spojených štátoch sú historicky výrazne nad úrovňami v európskych krajinách. Vo veľkej miere to ešte stále platí, ale porovnanie údajov o nedávnom užívaní (prevalencia za posledný rok) svedčí o tom, že v niekoľkých európskych krajinách je v súčasnosti užívanie kanabisu, extázy a kokaínu medzi mladými dospelými podobné užívaniu v Spojených štátoch (pozri obrázok). A v prípade nedávneho užívania extázy mladými dospelými sú americké odhady nižšie ako odhady z niektorých európskych krajín, ktoré možno vyjadrujú silnú európsku súvislosť s historickým vývojom užívania tejto drogy. Celkovo však vo všetkých hodnotách ostáva priemer populácie EÚ nižší ako priemer Spojených štátov. V mnohých európskych krajinách k rozšírenému užívaniu drog došlo neskôr ako v Spojených štátoch a to pravdepodobne vyjadrujú vyššie odhady americkej celoživotnej prevalencie (pozri obrázok 1, 2, 3 v štatistickej ročenke 2005), ktoré do istej miery možno chápať ako kumulatívne indikátory úrovní užívania v čase.
Stopnje uživanja drog v ZDA so bile v zgodovini precej višje od stopenj v evropskih državah. To večinoma drži še danes, čeprav primerjava podatkov o uživanju v zadnjem času (razširjenost v zadnjem letu) kaže, da so v nekaterih evropskih državah stopnje uživanja konoplje, ekstazija in kokaina med mlajšimi odraslimi sedaj podobne kot v ZDA (glej prikaz). Pri uživanju ekstazija med mlajšimi odraslimi v zadnjem času pa so ocene v ZDA nižje od stopenj v več evropskih državah, kar verjetno odraža močno evropsko povezavo z zgodovinskim razvojem uživanja te droge. Vendar pa na splošno povprečje med prebivalci EU ostaja nižje od povprečja ZDA na vseh področjih. V mnogih evropskih državah se je splošno razširjeno uživanje drog pojavilo pozneje kot v ZDA in to se lahko odraža v višjih ocenah števila ljudi v ZDA, ki so droge zaužili kadar koli v življenju (glej prikaz v Statističnem biltenu 2005), kar bi lahko v določenem obsegu obravnavali kot skupne kazalce stopenj uživanja skozi čas.
Narkotikaanvändningen i USA har historiskt sett varit betydligt större än i de europeiska länderna. Så är i hög grad fallet även i dag, men en jämförelse av uppgifterna om användning de senaste tolv månaderna tyder på att användningen av cannabis, ecstasy och kokain bland unga vuxna i några europeiska länder nu har ungefär samma omfattning som i USA (se figur). Och när det gäller användning av ecstasy de senaste tolv månaderna bland unga vuxna är de amerikanska talen lägre än i flera europeiska länder, vilket kan bero på att denna drogs historiska utveckling har en stark europeisk koppling. Användningen bland befolkningen som helhet är emellertid fortfarande lägre i EU än i USA beträffande samtliga prevalensmått. I många europeiska länder är en utbredd narkotikaanvändning ett nyare fenomen än i USA, vilket kan vara orsaken till att livstidsprevalenstalen är högre i USA (se figur 1, 2 och 3 i den statistiska bulletinen för 2005), eftersom de i viss utsträckning kan betraktas som kumulativa indikatorer på narkotikaanvändningens omfattning över tiden.
  Prevence infekčnà­ch o...  
Ačkoli se národní politiky členských států liší a odrážejí jejich individuální drogovou situaci a politický kontext, existují také rostoucí důkazy o konsensu objevujícím se na evropské úrovni, pokud jde o klíčové prvky nutné pro účinná opatření v boji proti HIV a dalším infekčním onemocněním mezi injekčními uživateli drog (137).
Although the national policies of Member States vary, reflecting their individual drug situation and political context, there is also increasing evidence of a consensus emerging at the European level on the key elements necessary for an effective response to combating HIV and other infectious diseases among IDUs (137). Appropriate responses include enhanced access to drug treatment (WHO, 2005), the development of low-threshold services and the provision of sterile equipment and education programmes, although it should be noted that there are differences between countries with respect to the emphasis placed on these different service elements. Of particular importance is that there should be sufficient availability of oral substitution treatment for injecting opioid users, as this significantly reduces drug-related behaviour with a high risk of HIV transmission (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bien que les politiques nationales des États membres varient et reflètent leur contexte politique et leur situation particulière en matière de drogue, un consensus se dégage au niveau européen sur les éléments clés indispensables pour réagir et lutter efficacement contre le VIH et d'autres maladies infectieuses chez les UDVI (137). Les réactions appropriées sont notamment un meilleur accès au traitement de l'usage de drogue (OMS, 2005), la mise en place de structures «de première ligne» ou «de bas seuil» et la fourniture de matériel stérile et de programmes éducatifs, bien qu'il faille noter qu'il existe des différences entre les pays en ce qui concerne l'importance accordée à ces différents services. Il est particulièrement important que les traitements de substitution orale soient suffisamment nombreux pour les usagers d'opiacés par voie intraveineuse, étant donné qu'ils réduisent considérablement les comportements liés à la toxicomanie qui présentent un risque élevé de transmission du VIH (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Die nationale Politik der Mitgliedstaaten unterscheidet sich zwar in Abhängigkeit von deren Drogensituation und dem gegebenen politischen Kontext, es gibt jedoch auch zunehmend Hinweise darauf, dass auf europäischer Ebene ein Konsens über die Schlüsselfaktoren im Entstehen begriffen ist, die für eine effiziente Bekämpfung von HIV und anderen Infektionskrankheiten bei IDU erforderlich sind (137). Zu den geeigneten Maßnahmen gehören unter anderem ein verbesserter Zugang zu Drogentherapien (WHO, 2005), die Entwicklung niedrigschwelliger Hilfsdienste, die Bereitstellung sterilen Zubehörs sowie Bildungsprogramme. Es ist jedoch darauf hinzuweisen, dass die einzelnen Länder diesen Hilfsdiensten unterschiedliche Bedeutung beimessen. Besonders wichtig ist die ausreichende Verfügbarkeit der oralen Substitutionsbehandlung für injizierende Opiatkonsumenten, da diese die mit einem hohen Risiko einer HIV-Übertragung verbundenen drogenbedingten Verhaltensweisen erheblich reduziert (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Aunque las políticas nacionales de los Estados miembros varían, como reflejo de su situación concreta en materia de drogas y su contexto político, parece que se está gestando un consenso en Europa sobre los elementos clave necesarios para dar una respuesta eficaz a la lucha contra el VIH y otras enfermedades infecciosas que afectan a los consumidores de drogas por vía parenteral (137). Tales elementos serían, por ejemplo, un mejor acceso al tratamiento de desintoxicación (OMS, 2005), la prestación de servicios de bajo umbral, el suministro de material estéril y la creación de programas de educación, aunque los diferentes países otorgan distinto grado de importancia a los mismos. Especialmente importante es que exista suficiente disponibilidad del tratamiento de sustitución oral para los consumidores de opiáceos por vía parenteral, ya que esto reduce de forma significativa las conductas que llevan aparejado un alto riesgo de transmisión del VIH (Gowing y cols., 2005; Sullivan y cols., 2005).
Nonostante le politiche nazionali degli Stati membri siano diverse e riflettano la rispettiva situazione degli stupefacenti nel loro territorio nazionale nonché il contesto politico, vi sono segnali sempre più frequenti dell’emergere di un consenso a livello europeo sugli elementi chiave indispensabili per dare una risposta efficace all’HIV e ad altre malattie infettive diffuse tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale (137). Tra le risposte appropriate si annoverano un accesso migliorato ai servizi di trattamento antidroga (OMS, 2005), lo sviluppo di servizi a bassa soglia e la fornitura di strumenti sterili e di programmi educativi; tuttavia è necessario notare che ciascun paese pone l’accento su elementi diversi del servizio. Particolarmente importante è la disponibilità di un numero sufficiente di terapie sostitutive per i consumatori di oppioidi che si iniettano la sostanza, dal momento che questo fattore riduce in maniera significativa il comportamento a elevato rischio di trasmissione dell’HIV collegato alla droga (Gowing e altri, 2005; Sullivan e altri, 2005).
Apesar de as políticas nacionais dos Estados-Membros variarem, reflectindo a sua situação individual em termos de droga e o seu contexto político específico, também existem indícios crescentes do surgimento de um consenso a nível europeu quanto aos elementos fundamentais que são necessários para responder e combater eficazmente o VIH e outras doenças infecciosas entre os CDI (137). Entre as respostas adequadas incluem-se o maior acesso ao tratamento da toxicodependência (OMS, 2005), o desenvolvimento de serviços de porta aberta, o fornecimento de equipamento esterilizado e os programas educativos, embora se deva notar que existem diferenças entre países no que respeita à ênfase dada a estes diferentes elementos. Uma disponibilidade suficiente de tratamentos de substituição por via oral para os consumidores de opiáceos por via endovenosa reveste-se de especial importância, na medida em que estes tratamentos reduzem significativamente os comportamentos de risco elevado de transmissão do VIH relacionados com a droga (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Μολονότι οι εθνικές πολιτικές των κρατών μελών διαφέρουν, απηχώντας την κατάσταση κάθε χώρας όσον αφορά τα ναρκωτικά και το πολιτικό πλαίσιό της, υπάρχουν επίσης ολοένα και περισσότερα ενδείξεις ότι σε ευρωπαϊκό επίπεδο αναπτύσσεται μια συναίνεση σχετικά με τα κύρια στοιχεία που είναι αναγκαία για την αποτελεσματική αντιμετώπιση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (137). Στα κατάλληλα μέτρα συγκαταλέγονται η βελτίωση της πρόσβασης στη θεραπεία (ΠΟΥ, 2005), η ανάπτυξη υπηρεσιών άμεσης πρόσβασης και η παροχή αποστειρωμένων συνέργων και εκπαιδευτικών προγραμμάτων, μολονότι πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών ως προς την έμφαση που δίνεται στα διάφορα αυτά στοιχεία των παρεχόμενων υπηρεσιών. Ιδιαίτερη σημασία έχει το γεγονός ότι πρέπει να υπάρχει επαρκής διαθεσιμότητα θεραπειών υποκατάστασης διά του στόματος για τους χρήστες ενέσιμων οπιοειδών, καθώς με τον τρόπο αυτό μειώνεται σημαντικά η συμπεριφορά που συνδέεται με την τοξικομανία, η οποία ενέχει υψηλό κίνδυνο μετάδοσης του ιού HIV (Gowing κ.ά., 2005· Sullivan κ.ά., 2005).
Hoewel het nationale beleid van de lidstaten afhankelijk van hun individuele drugssituatie en politieke context varieert, zijn er ook aanwijzingen voor een toenemende consensus op Europees niveau over de essentiële elementen van een effectieve bestrijding van HIV en andere infectieziekten onder ID’s (137). Tot die effectieve maatregelen behoren een betere toegang tot drugsbehandelingen (WHO, 2005), de ontwikkeling van laagdrempelige hulpverlening, het verstrekken van steriel materiaal en het gebruik van voorlichtingsprogramma’s. Hierbij dient wel opgemerkt te worden dat er verschillen tussen landen bestaan met betrekking tot de nadruk die op de verschillende interventieaspecten wordt gelegd. Het is met name van belang dat er voldoende orale substitutiebehandelingen voor injecterende opïoïdengebruikers beschikbaar zijn, omdat drugsgerelateerd gedrag met een hoog HIV-besmettingsrisico hierdoor aanzienlijk wordt verminderd (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Selv om medlemsstaternes nationale politikker er forskellige som følge af narkotikasituationen og den politiske kontekst i de enkelte lande, er der også stadig flere tegn på, at der på europæisk plan er ved at være almindelig enighed om de centrale elementer, der er nødvendige for en effektiv indsats til bekæmpelse af hiv og andre smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (137). Passende initiativer er bl.a. en bedre adgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), udvikling af lavtærskeltjenester og tilvejebringelse af sterilt udstyr og uddannelsesprogrammer, selv om det skal bemærkes, at der er forskelle mellem landene med hensyn til den vægt, de forskellige elementer tillægges. Det er særlig vigtigt, at der er et tilstrækkeligt udbud af oral substitutionsbehandling for intravenøse opioidbrugere, da dette i væsentlig grad begrænser en narkotikarelateret adfærd, hvor der er høj risiko for hiv-overførsel (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Kuigi liikmesriikide siseriiklik poliitika on erinev, kajastades vastava riigi eriomast narkosituatsiooni ja poliitilist konteksti, on siiski olemas tõendeid konsensuse suurenemisest Euroopa tasandil oluliste elementide suhtes, mis on vajalik HIV-i ja muude nakkushaiguste leviku efektiivseks tõkestamiseks süstivate narkomaanide hulgas (137). Asjaomased meetodid hõlmavad uimastiravile pöördumise võimaluste parandamist (WHO, 2005), madala läve teenuste väljatöötamist ning steriilsete süstimisvahendite ja harivate programmide kättesaadavaks tegemist, kuigi tuleb märkida, et nimetatud teenustele asetatav rõhk on riigiti erinev. On eriti oluline, et süstivatele opiaaditarbijatele oleks piisavalt suukaudseid asendusravimeid, sest see vähendab märkimisväärselt narkootikumidega seotud käitumismustreid, mille puhul HIV-i edasikandumise oht on kõrge (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Jäsenvaltioiden kansallisissa politiikoissa on eroja niiden huumetilanteen ja poliittisen tilanteen mukaan, mutta Euroopan tasolla on voimistumassa yksimielisyys keskeisistä toimista, joilla hiv:tä ja muita tartuntatauteja voidaan torjua tehokkaasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa (137). Asianmukaisia keinoja ovat muun muassa huumehoitoon pääsyn helpottaminen (WHO, 2005), matalan kynnyksen palvelujen kehittäminen sekä steriilien välineiden ja koulutusohjelmien tarjoaminen. Maiden välillä on kuitenkin eroja näiden palvelujen painotuksessa. On erityisen tärkeää, että opiaattien injektiokäyttäjille olisi tarjolla riittävästi suun kautta nautittavien lääkkeiden muodossa annettavaa korvaushoitoa, sillä se vähentää merkittävästi sellaista huumeisiin liittyvää käyttäytymistä, jossa hiv-tartunnan riski on korkea (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bár a tagállamok változatos, saját egyéni droghelyzetüket és politikai kontextusukat tükröző nemzeti politikáik szerint járnak el e téren, az injekciós kábítószer-használók körében terjedő HIV és más fertőző betegségek hatékony leküzdéséhez szükséges fő elemek tekintetében egyre inkább európai szintű konszenzus látszik kialakulni(137). A megfelelő válaszok között szerepel a drogkezelések hozzáférhetőségének javítása (WHO, 2005), az alacsony küszöbű szolgáltatások fejlesztése, valamint a steril felszerelés és oktatási programok biztosítása, noha azt meg kell jegyezni, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei eltérő hangsúlyt kapnak az egyes tagállamokban. Különösen fontos, hogy megfelelő mértékben elérhetővé váljon az orális helyettesítő kezelés az injekciós opiáthasználók számára, mivel ez jelentősen csökkenti a HIV terjedése szempontjából nagy kockázatú, kábítószerrel összefüggő viselkedést (Gowing és mások, 2005; Sullivan és mások, 2005).
Selv om de nasjonale retningslinjene selvfølgelig varierer mellom medlemsstatene ut fra narkotikasituasjon og politisk kontekst i det enkelte land, finnes det samtidig stadig mer som tyder på økt konsensus på europeisk plan om hvilke elementer som tiltak for å bekjempe HIV og andre smittsomme sykdommer blant sprøytebrukere må bestå av for å være effektive (137). Blant disse tiltakene er lettere tilgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), utbygging av lavterskeltjenester, utdeling av sterilt utstyr og opplæringsprogrammer. Det bør likevel anføres at landene vektlegger hvert av disse tjenesteelementene forskjellig. Det er særlig viktig at sprøytebrukere av opiater har god nok tilgang til substitusjonsbehandling, ettersom dette bidrar signifikant til å redusere narkotikarelatert atferd med høy risiko for HIV-smitte (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Choć polityki krajowe Państw Członkowskich różnią się między sobą, ponieważ odzwierciedlają własne, konkretne sytuacje dotyczące problemów narkotykowych i kontekst polityczny, istnieje także coraz więcej dowodów na pojawianie się na szczeblu europejskim zgodnej opinii w sprawie kluczowych elementów koniecznych dla powstania efektywnej reakcji w zwalczaniu wirusa HIV i innych chorób zakaźnych w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie (137). Właściwa reakcja obejmuje zwiększony dostęp do leczenia z uzależnień narkotykowych (WHO, 2005), rozwój świadczeń niskoprogowych i dostępność sterylnego sprzętu oraz programów edukacyjnych. Należy jednak zauważyć, że między poszczególnymi państwami istnieją różnice co do nacisku kładzionego na poszczególne elementy tych świadczeń. Niezmiernie ważne jest zapewnienie wystarczającej dostępności doustnego leczenia zastępczego dla osób wstrzykujących opioidy, gdyż znacznie ogranicza to zachowanie narkotykowe o wysokim ryzyku transmisji wirusa HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Deşi politicile naţionale ale statelor membre sunt diferite, reflectând situaţia lor specifică şi contextul lor politic în privinţa drogurilor, este din ce în ce mai evident că la nivel european se va obţine un consens privind elementele cheie necesare pentru o reacţie eficientă în vederea combaterii infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase în rândul CDI (137). Printre măsurile corespunzătoare se numără accesul mai extins la tratamentul pentru dependenţă de droguri (OMS, 2005), dezvoltarea unor servicii cu acces necondiţionat şi asigurarea echipamentului steril şi a programelor educative, însă trebuie subliniat faptul că există diferenţe de la o ţară la alta în ceea ce priveşte accentul pus pe diferite componente ale acestor servicii. De mare importanţă este disponibilitatea satisfăcătoare a terapiei orale de substituţie pentru consumatorii de opiacee injectabile, pentru că aceasta reduce semnificativ comportamentul legat de droguri care implică un risc înalt de transmitere a HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Napriek tomu, že sa národné politiky členských štátov rôznia, odzrkadľujú ich špecifickú drogovú situáciu a politický kontext, a tiež stále viac dokazujú zhodu vznikajúcu na európskej úrovni o kľúčových prvkoch potrebných na účinné opatrenia v boji proti HIV a iným infekčným chorobám medzi IDU (137). Medzi primerané odpovede patrí rozšírený prístup k drogovej liečbe (SZO 2005), rozvoj nízkoprahových služieb a poskytovanie sterilných pomôcok a výchovných programov, hoci treba pripomenúť, že medzi krajinami sú rozdiely v zdôrazňovaní týchto rôznych prvkov služieb. Osobitne dôležitá by mala byť dostatočná dostupnosť orálnej substitučnej liečby pre injekčných užívateľov opioidov, pretože významne znižuje drogovo závislé správanie a vysoké riziko prenosu HIV (Gowing a kol. 2005; Sullivan a kol. 2005).
Čeprav se nacionalne politike držav članic razlikujejo, saj odražajo njihovo individualno stanje glede drog in politični okvir, hkrati obstaja vedno več dokazov o soglasju na evropski ravni, o ključnih elementih, ki so potrebni za učinkovit odziv na boj proti HIV in drugim nalezljivim boleznim med injicirajočimi uživalci drog (137). Ustrezni odzivi zajemajo večji dostop do zdravljenja odvisnosti od drog (WHO, 2005), razvoj nizkopražnih programov za pomoč uživalcem drog in zagotavljanje sterilne opreme ter izobraževalnih programov, čeprav je treba poudariti, da med državami obstajajo razlike glede na to, kakšen pomen dajejo tem različnim delom teh programov za pomoč. Zlasti je pomembno, da je na voljo zadosti oralnega nadomestnega zdravljenja za uživalce, ki si vbrizgavajo opiate, saj s tem pomembno znižamo zelo tvegano z drogami povezano vedenje za prenašanje HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Även om de olika medlemsstaternas nationella politik skiljer sig åt sinsemellan, på grund av att situationen när det gäller narkotika och det politiska sammanhanget är olika i de olika länderna, finns det allt fler tecken på att det råder samsyn på europeisk nivå när det gäller hur en effektiv strategi för att bekämpa hiv och andra infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare bör se ut(137). Exempel på lämpliga åtgärder är ökad tillgång till missbruksbehandling (WHO, 2005), utveckling av lågtröskelvård samt tillhandahållande av steril utrustning och utbildningsprogram, även om det bör noteras att det råder stora skillnader mellan länderna när det gäller hur mycket man satsar på de olika åtgärderna. Det är särskilt viktigt att oral substitutionsbehandling för injicerande opioidmissbrukare finns tillgänglig eftersom denna typ av behandling avsevärt minskar det narkotikarelaterade beteendet med en hög risk att smittas av hiv (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Lai arī dalībvalstu nacionālās politikas ir atšķirīgas, atspoguļojot individuālās situācijas saistībā ar narkotikām un politisko kontekstu, ir pierādījumi par pieaugošu vienprātību Eiropas līmenī attiecībā uz galvenajiem elementiem, kas ir nepieciešami lai efektīvi reaģētu un cīnītos pret HIV un citām infekciju slimībām injicējamo narkotiku lietotāju vidū (137). Atbilstošas atbildes reakcijas ietver uzlabotu pieeju ārstniecības pakalpojumiem (PVO, 2005), pieejamu pakalpojumu izstrādi un sterila aprīkojuma un izglītības programmu nodrošināšanu, kaut arī ir jāatzīmē, ka valstu starpā pastāv atšķirības attiecībā uz to, kāds uzsvars tiek likts uz katru no šiem dažādajiem pakalpojumu elementiem. Īpaši svarīgi ir tas, ka ir jānodrošina pietiekama perorālās aizvietošanas terapija opiātu lietotājiem, kas narkotikas injicē, jo tas būtiski samazina tādas ar narkotikām saistītas darbības, kas saistītas ar augstu HIV pārnešanas risku (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
  Trendy v akutnà­ch àºm...  
S ohledem na tato omezení lze v EU identifikovat některé všeobecné trendy, zejména pokud jde o členské státy evropské patnáctky, kde jsou k dispozici delší a systematičtější soubory údajů. Celkově byl pozorován znatelný vzestup úmrtí souvisejících s drogami během osmdesátých let a na počátku 90.
With these limits in mind, some general trends can be identified for the EU, in particular for the EU-15 Member States, where longer and more systematic series of data are available. Overall, a marked increase in drug-related deaths was observed during the 1980s and early 1990s. During the period 1990–2000, and despite decreases in some countries, the overall increasing trend continued in Europe, although at a lower rate. In 2000, 8 930 deaths were reported, compared with 6 426 in 1990 (a 40 % increase) (152). In most of the longer-standing Member States, an ageing trend can be observed among overdose victims, suggesting an ‘ageing cohort effect’, which could be related to a decline in the recruitment of young addicts (Figure 19).
Compte tenu de ces limites, on peut néanmoins dégager certaines tendances générales au sein de l'UE, et notamment de l'UE-15, pour laquelle des séries de données plus longues et plus systématiques sont disponibles. Dans l'ensemble, une progression importante des décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et au début des années 1990. Entre 1990 et 2000, en dépit des baisses enregistrées dans quelques pays, la tendance générale à la hausse s'est poursuivie en Europe, bien qu'à un rythme moins élevé. En 2000, 8 930 décès ont été déclarés, contre 6 426 en 1990, soit une augmentation de 40 % (152). Dans la plupart des anciens États membres, on peut observer une tendance au vieillissement des victimes de surdose, ce qui suggère un «effet de vieillissement de la cohorte», qui pourrait être lié à une diminution du recrutement de jeunes usagers de drogue (graphique 19).
Unter Berücksichtigung dieser Einschränkungen können einige allgemeine Tendenzen für die EU ermittelt werden, vor allem für die EU-15-Mitgliedstaaten, für die längere und systematischere Datenreihen verfügbar sind. Insgesamt wurde in den 80er und frühen 90er Jahren ein deutlicher Anstieg der drogenbedingten Todesfälle beobachtet. Trotz einer rückläufigen Tendenz in einigen Ländern setzte sich die allgemein steigende Tendenz, wenn auch langsamer, von 1990 bis 2000 in Europa fort. Im Jahr 2000 wurden 8 930 drogenbedingte Todesfälle gemeldet, gegenüber 6 426 im Jahr 1990 (eine Zunahme um 40 %) (152). In den meisten alten EU-Ländern ist die Tendenz zu beobachten, dass die Opfer einer Überdosis älter werden, was auf einen „Alterungseffekt der Kohorten“ hinweist. Dieser könnte darauf zurückzuführen sein, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten (Abbildung 19).
Teniendo en cuenta estos límites, pueden identificarse algunas tendencias generales en la UE, en particular en los Quince, que disponen de series de datos más sistemáticas y más prolongadas. En general, durante la década de 1980 y principios de la siguiente se observó un notable aumento del número de muertes relacionadas con la droga. Durante el período 1990–2000, y a pesar de los descensos en algunos países, se mantuvo la tendencia general, aunque a un ritmo inferior. En 2000, se notificaron 8.930 muertes, en comparación con las 6.426 en 1990 (lo que representa un aumento del 40 %) (152). En la mayoría de los Estados miembros más antiguos puede observarse una tendencia al envejecimiento entre las víctimas de sobredosis, lo que indica un «efecto de cohorte asociado a la edad», que podría relacionarse con un descenso de los nuevos jóvenes adictos (gráfico 19).
Tenendo conto quindi di tali limiti è comunque possibile individuare un andamento generale per l’Unione europea, in particolare per gli Stati membri dell’UE a 15, per i quali si dispone di una raccolta più corposa e sistematica di dati. Nel corso degli anni Ottanta e dei primi anni Novanta è stato osservato un marcato incremento complessivo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Nel periodo 1990-2000, nonostante il decremento registrato in alcuni paesi, è proseguita in Europa la tendenza complessiva al rialzo, anche se a un ritmo meno accentuato. Nel 2000 sono stati registrati 8 930 decessi rispetto ai 6 426 del 1990 (un incremento del 40%) (152). Nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 si osserva che l’età media delle vittime da overdose è in aumento, il che suggerisce un “effetto coorte di invecchiamento" che potrebbe essere dovuto al calo del numero di nuovi consumatori tra i giovani (Grafico 19).
Λαμβάνοντας υπόψη τους περιορισμούς αυτούς, είναι δυνατόν να εντοπισθούν ορισμένες γενικές τάσεις για την ΕΕ, ιδίως για τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, όπου είναι διαθέσιμες μεγαλύτερες και συστηματικότερες σειρές στοιχείων. Γενικά, έντονη αύξηση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά παρατηρήθηκε κατά τη δεκαετία του 1980 και στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Στο διάστημα 1990–2000, και παρά τις μειώσεις σε ορισμένες χώρες, η γενική αυξητική τάση συνεχίσθηκε στην Ευρώπη, μολονότι σε χαμηλότερους ρυθμούς. Το 2000, αναφέρθηκαν 8 930 θάνατοι, σε σύγκριση με 6 426 το 1990 (αύξηση 40 %) (152). Στα περισσότερα από τα «παλαιά» κράτη μέλη, παρατηρείται μια τάση γήρανσης στα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών, γεγονός που υποδηλώνει «γήρανση της κοορτής», η οποία ενδέχεται να συνδέεται με τη μείωση του αριθμού νέων νεαρών τοξικομανών (διάγραμμα 19).
Met inachtneming van deze beperkingen kunnen een aantal gemeenschappelijke EU-trends worden onderscheiden. Dat geldt overigens met name voor de EU van de vijftien oude lidstaten omdat zij al langer en meer systematisch reeksen gegevens verzamelen. In het algemeen is er in de jaren tachtig en negentig sprake van een aanzienlijke toename in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Tussen 1990 en 2000 heeft die opwaartse trend zich, ondanks een daling in sommige landen voortgezet, zij het in een trager tempo. In 2000 werden 8 930 sterfgevallen gemeld tegenover 6 426 in 1990 (een toename met 40%) (152). In de meeste lidstaten die al geruime tijd gegevens verzamelen, blijkt uit een analyse van de overdosisslachtoffers dat deze een steeds hogere leeftijd hebben. Dit zou op een “leeftijdscohorteffect” kunnen duiden, wat verband zou kunnen houden met een afname van de instroom van nieuwe, jonge verslaafden (figuur 19).
Under hensyntagen til disse begrænsninger kan der identificeres visse generelle tendenser for EU, navnlig for de EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger længere og mere systematiske dataserier. I 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne blev der generelt konstateret en markant stigning i antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle stigende tendens, dog i et langsommere tempo, selv om der i visse lande kunne konstateres et fald. I 2000 blev der meldt om 8 930 dødsfald mod 6 426 i 1990 (en stigning på 40 %) (152). I de fleste af de 'gamle' medlemsstater kan der konstateres en tendens til, at ofrene for overdoser bliver stadig ældre, hvilket kunne tyde på en 'aldrende kohorteffekt', som kan sættes i forbindelse med et fald i rekrutteringen af unge stofafhængige (figur 19).
Loetletud piiranguid meeles pidades võib välja tuua mõned üldised suundumused ELis, eelkõige EL-15 liikmesriikides, mille kohta on olemas pikemad ja süstemaatilisemad andmekogumid. Üldiselt täheldati 1980ndatel ja 1990ndate alguses uimastitega seotud surmade arvu märgatavat suurenemist. Hoolimata vähenemistest mõnedes riikides jätkus Euroopas ajavahemikul 1990–2000 üldine tendents suurenemise suunas, ehkki madalamas tempos. 2000. aastal teatati 8930 surmajuhtumist võrreldes 6426 surmajuhtumiga 1990. aastal (kasv 40%) (152). Enamikus vanemates liikmesriikides võib üledoosi ohvrite puhul täheldada vanuse tõusu trendi, mis viitab vanusekohordi mõjule, seda võib seostada noorte narkomaanide kaasamise vähenemisega (joonis 19).
Näiden rajoitusten puitteissa EU:ssa voidaan tunnistaa joitakin yleisiä suuntauksia, etenkin EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta, joista on saatavilla pidempiä ja järjestelmällisempiä tietosarjoja. Huumekuolemat lisääntyivät merkittävästi 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa. Joissakin maissa tapahtuneesta laskusta huolimatta yleinen noususuuntaus jatkui vuosina 1990–2000, vaikkakin se hidastui. Vuonna 2000 ilmoitettiin 8 930 huumekuolemaa, kun vuonna 1990 niitä ilmoitettiin 6 426 (40 %:n kasvu) (152). Useimmissa vanhoissa jäsenvaltioissa yliannostuksen uhrien ikä on noussut, mikä viittaa "kohortin ikääntymiseen", joka saattaa liittyä nuorten käyttäjien määrän vähenemiseen (kaavio 19).
Mindezeket a korlátokat szem előtt tartva, néhány általános tendencia azért megfigyelhető az EU-n belül, különös tekintettel az EU-15 tagállamaira, amelyekről hosszabb és szisztematikusabb adatsorok állnak rendelkezésre. Általános, markáns emelkedés volt tapasztalható a kábítószerrel összefüggő halálozásban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején. Az 1990 és 2000 közötti időszakban néhány országban tapasztalható csökkenés ellenére az összesített növekedési irányzat folytatódott, bár kisebb ütemben. 2000-ben 8930 halálesetet jelentettek, szemben az 1990-es 6426 esettel (40%-os növekedés)(152). Az Európai Unió legtöbb tagállamában a túladagolásos áldozatok egyre idősebbek, ami „öregedő kohorsz hatást” sejtet; ez kapcsolódhat a fiatal kábítószerfüggők toborzásában tapasztalható visszaeséshez (Figure 19).
Med disse begrensningene i tankene kan vi identifisere noen generelle trender for EU, særlig for EU-15, som det finnes lengre og mer systematiske dataserier for. Generelt ble det observert en klar økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i 1980-årene og begynnelsen av 1990-årene. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle oppadstigende trenden, om enn ikke like kraftig, og noen land hadde nedgang. I 2000 ble 8 930 dødsfall rapportert, mot 6 426 i 1990 (40 % økning) (152). I de fleste gamle medlemsstatene er det en tendens til at overdoseofrene blir eldre, noe som tyder på en ”alders- og kohorteffekt”, som kan være knyttet til en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige (figur 19).
Pamiętając o tych ograniczeniach, można jednak określić pewne ogólne trendy charakterystyczne dla UE, zwłaszcza dla 15 starych Państw Członkowskich UE, z których dane dostępne są dłużej i w bardziej systematycznych seriach. Generalnie w latach 80-tych i wczesnych latach 90-tych odnotowano znaczny wzrost liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków. W latach 1999-2000, pomimo spadku danych w niektórych państwach, nadal utrzymywał się w Europie trend rosnący, choć na niższą skalę. W roku 2000 odnotowano 8 930 zgonów w porównaniu z 6 426 zgonami w roku 1990 (wzrost o 40%) (152). W większości Państw Członkowskich o dłuższym stażu unijnym można zaobserwować trend starzenia się wśród ofiar przedawkowania, sugerujący istnienie „efektu starzejącej się grupy”, który można połączyć ze spadkiem liczby pojawiania się młodych osób uzależnionych (Wykres 19).
Având în vedere aceste limite, se pot identifica o serie de tendinţe generale în Uniunea Europeană, în special pentru statele membre ale Europei celor 15, în cazul cărora există serii mai lungi şi mai sistematice de date. În ansamblu, s-a remarcat o creştere accentuată a numărului de decese legate de consumul de droguri în anii 1980 şi la începutul anilor 1990. În perioada 1990–2000, în ciuda scăderilor înregistrate în anumite ţări, tendinţa generală de creştere s-a menţinut în Europa, dar la o rată mai redusă. În anul 2000 s-au raportat 8 930 de decese faţă de numai 6 426 în 1990 (o creştere de 40 %) (152). În majoritatea statelor membre mai vechi ale Uniunii Europene, se poate observa o tendinţă de îmbătrânire a victimelor supradozelor, indicând un „efect de cohortă îmbătrânită” care poate fi legat de o scădere a recrutării de tineri dependenţi (Figura 19).
Majúc na zreteli tieto hranice, možno v EÚ identifikovať niektoré všeobecné trendy, najmä v členských štátoch EÚ-15, odkiaľ sú k dispozícii dlhodobejšie a systematickejšie súbory údajov. Celkovo, bol výrazný nárast úmrtnosti spojenej s drogami pozorovaný v osemdesiatych rokoch a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia. Napriek poklesu v niektorých krajinách, tento nárast, hoci miernejším tempom, pokračoval v Európe aj v období 1990 – 2000. V roku 2000 sa uvádzalo 8 930 úmrtí v porovnaní so 6 426 v roku 1990 (t.j. 40-percentný nárast) (152). Vo väčšine starších členských štátov možno pozorovať trend starnutia obetí predávkovania, ktorý svedčí o „efekte starnúcej kohorty“, ktorý by mohol súvisieť s klesajúcim počtom nových mladých toxikomanov (obrázok 19).
Z upoštevanjem teh omejitev lahko prepoznamo nekatere splošne trende za EU, zlasti za države članice EU-15, v katerih so na voljo daljši in bolj sistematični nizi podatkov. Število z drogo povezanih smrtnih primerov se je na splošno povečalo v osemdesetih in zgodnjih devetdesetih letih. V obdobju 1990–2000 se je, kljub upadanju v nekaterih državah, splošen trend naraščanja nadaljeval, čeprav v manjšem obsegu. Leta 2000 je bilo prijavljenih 8930 smrtnih primerov v primerjavi s 6426 primeri v letu 1990 (40-odstotno povečanje) (152). V večini starejših držav EU je pri žrtvah prevelikega odmerka opazen trend staranja, kar spodbuja domnevo o "učinku starajoče se kohorte" ("ageing cohort effect"), ki bi lahko bila povezana z manjšim številom vključitev mladih odvisnikov v zdravljenje (prikaz 19).
Med detta i åtanke kan vissa trender fastställas för EU, framför allt för EU 15-medlemsstaterna där längre och mer systematiska uppgiftsserier finns tillgängliga. Totalt sett konstaterades det en markant ökning av de narkotikarelaterade dödsfallen under 1980-talet och början av 1990-talet. Under perioden 1990–2000 fortsatte den övergripande uppåtgående trenden i Europa – trots minskningar i vissa länder – även om ökningstakten var långsammare. År 2000 redovisades 8 930 dödsfall, att jämföra med 6 426 år 1990 (en ökning med 40 %)(152). I de flesta länder som har varit EU-medlemmar länge blir de som dör av överdoser allt äldre. Detta tyder på att medelåldern i missbrukargruppen stiger, vilket kan bero på att nyrekryteringen av unga missbrukare minskat (figur 19).
Paturot prātā šos ierobežojumus, ES tomēr var noteikt zināmas vispārējas tendences, jo īpaši attiecībā uz ES – 15 dalībvalstīm, kurās ir pieejami ilgāka termiņa un sistemātiskāki dati. Vispārēji būtisks ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaita pieaugums bija vērojams astoņdesmitajos gados un deviņdesmito gadu sākumā. Laika posmā no 1990. līdz 2000. gadam, neskatoties uz samazinājumu atsevišķās valstīs, vispārējā pieauguma tendence Eiropā turpinājās, kaut arī zemākā līmenī. 2000. gadā tika ziņots par 8 930 nāves gadījumiem, salīdzinājumā ar 6 426 gadījumiem 1990. gadā (40 % pieaugums) (152). Lielākajā daļā dalībvalstu ar ilgstošiem datiem var saskatīt pārdozēšanas upuru vecuma palielināšanās tendenci, kas liecina par „vecākas ļaužu grupas ietekmi", kas varētu būt saistīts ar jaunu narkotiku lietotāju iesaistīšanas samazināšanos ( 19. attēls).
  Prevence infekčnà­ch o...  
Ačkoli se národní politiky členských států liší a odrážejí jejich individuální drogovou situaci a politický kontext, existují také rostoucí důkazy o konsensu objevujícím se na evropské úrovni, pokud jde o klíčové prvky nutné pro účinná opatření v boji proti HIV a dalším infekčním onemocněním mezi injekčními uživateli drog (137).
Although the national policies of Member States vary, reflecting their individual drug situation and political context, there is also increasing evidence of a consensus emerging at the European level on the key elements necessary for an effective response to combating HIV and other infectious diseases among IDUs (137). Appropriate responses include enhanced access to drug treatment (WHO, 2005), the development of low-threshold services and the provision of sterile equipment and education programmes, although it should be noted that there are differences between countries with respect to the emphasis placed on these different service elements. Of particular importance is that there should be sufficient availability of oral substitution treatment for injecting opioid users, as this significantly reduces drug-related behaviour with a high risk of HIV transmission (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bien que les politiques nationales des États membres varient et reflètent leur contexte politique et leur situation particulière en matière de drogue, un consensus se dégage au niveau européen sur les éléments clés indispensables pour réagir et lutter efficacement contre le VIH et d'autres maladies infectieuses chez les UDVI (137). Les réactions appropriées sont notamment un meilleur accès au traitement de l'usage de drogue (OMS, 2005), la mise en place de structures «de première ligne» ou «de bas seuil» et la fourniture de matériel stérile et de programmes éducatifs, bien qu'il faille noter qu'il existe des différences entre les pays en ce qui concerne l'importance accordée à ces différents services. Il est particulièrement important que les traitements de substitution orale soient suffisamment nombreux pour les usagers d'opiacés par voie intraveineuse, étant donné qu'ils réduisent considérablement les comportements liés à la toxicomanie qui présentent un risque élevé de transmission du VIH (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Die nationale Politik der Mitgliedstaaten unterscheidet sich zwar in Abhängigkeit von deren Drogensituation und dem gegebenen politischen Kontext, es gibt jedoch auch zunehmend Hinweise darauf, dass auf europäischer Ebene ein Konsens über die Schlüsselfaktoren im Entstehen begriffen ist, die für eine effiziente Bekämpfung von HIV und anderen Infektionskrankheiten bei IDU erforderlich sind (137). Zu den geeigneten Maßnahmen gehören unter anderem ein verbesserter Zugang zu Drogentherapien (WHO, 2005), die Entwicklung niedrigschwelliger Hilfsdienste, die Bereitstellung sterilen Zubehörs sowie Bildungsprogramme. Es ist jedoch darauf hinzuweisen, dass die einzelnen Länder diesen Hilfsdiensten unterschiedliche Bedeutung beimessen. Besonders wichtig ist die ausreichende Verfügbarkeit der oralen Substitutionsbehandlung für injizierende Opiatkonsumenten, da diese die mit einem hohen Risiko einer HIV-Übertragung verbundenen drogenbedingten Verhaltensweisen erheblich reduziert (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Aunque las políticas nacionales de los Estados miembros varían, como reflejo de su situación concreta en materia de drogas y su contexto político, parece que se está gestando un consenso en Europa sobre los elementos clave necesarios para dar una respuesta eficaz a la lucha contra el VIH y otras enfermedades infecciosas que afectan a los consumidores de drogas por vía parenteral (137). Tales elementos serían, por ejemplo, un mejor acceso al tratamiento de desintoxicación (OMS, 2005), la prestación de servicios de bajo umbral, el suministro de material estéril y la creación de programas de educación, aunque los diferentes países otorgan distinto grado de importancia a los mismos. Especialmente importante es que exista suficiente disponibilidad del tratamiento de sustitución oral para los consumidores de opiáceos por vía parenteral, ya que esto reduce de forma significativa las conductas que llevan aparejado un alto riesgo de transmisión del VIH (Gowing y cols., 2005; Sullivan y cols., 2005).
Nonostante le politiche nazionali degli Stati membri siano diverse e riflettano la rispettiva situazione degli stupefacenti nel loro territorio nazionale nonché il contesto politico, vi sono segnali sempre più frequenti dell’emergere di un consenso a livello europeo sugli elementi chiave indispensabili per dare una risposta efficace all’HIV e ad altre malattie infettive diffuse tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale (137). Tra le risposte appropriate si annoverano un accesso migliorato ai servizi di trattamento antidroga (OMS, 2005), lo sviluppo di servizi a bassa soglia e la fornitura di strumenti sterili e di programmi educativi; tuttavia è necessario notare che ciascun paese pone l’accento su elementi diversi del servizio. Particolarmente importante è la disponibilità di un numero sufficiente di terapie sostitutive per i consumatori di oppioidi che si iniettano la sostanza, dal momento che questo fattore riduce in maniera significativa il comportamento a elevato rischio di trasmissione dell’HIV collegato alla droga (Gowing e altri, 2005; Sullivan e altri, 2005).
Apesar de as políticas nacionais dos Estados-Membros variarem, reflectindo a sua situação individual em termos de droga e o seu contexto político específico, também existem indícios crescentes do surgimento de um consenso a nível europeu quanto aos elementos fundamentais que são necessários para responder e combater eficazmente o VIH e outras doenças infecciosas entre os CDI (137). Entre as respostas adequadas incluem-se o maior acesso ao tratamento da toxicodependência (OMS, 2005), o desenvolvimento de serviços de porta aberta, o fornecimento de equipamento esterilizado e os programas educativos, embora se deva notar que existem diferenças entre países no que respeita à ênfase dada a estes diferentes elementos. Uma disponibilidade suficiente de tratamentos de substituição por via oral para os consumidores de opiáceos por via endovenosa reveste-se de especial importância, na medida em que estes tratamentos reduzem significativamente os comportamentos de risco elevado de transmissão do VIH relacionados com a droga (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Μολονότι οι εθνικές πολιτικές των κρατών μελών διαφέρουν, απηχώντας την κατάσταση κάθε χώρας όσον αφορά τα ναρκωτικά και το πολιτικό πλαίσιό της, υπάρχουν επίσης ολοένα και περισσότερα ενδείξεις ότι σε ευρωπαϊκό επίπεδο αναπτύσσεται μια συναίνεση σχετικά με τα κύρια στοιχεία που είναι αναγκαία για την αποτελεσματική αντιμετώπιση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (137). Στα κατάλληλα μέτρα συγκαταλέγονται η βελτίωση της πρόσβασης στη θεραπεία (ΠΟΥ, 2005), η ανάπτυξη υπηρεσιών άμεσης πρόσβασης και η παροχή αποστειρωμένων συνέργων και εκπαιδευτικών προγραμμάτων, μολονότι πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών ως προς την έμφαση που δίνεται στα διάφορα αυτά στοιχεία των παρεχόμενων υπηρεσιών. Ιδιαίτερη σημασία έχει το γεγονός ότι πρέπει να υπάρχει επαρκής διαθεσιμότητα θεραπειών υποκατάστασης διά του στόματος για τους χρήστες ενέσιμων οπιοειδών, καθώς με τον τρόπο αυτό μειώνεται σημαντικά η συμπεριφορά που συνδέεται με την τοξικομανία, η οποία ενέχει υψηλό κίνδυνο μετάδοσης του ιού HIV (Gowing κ.ά., 2005· Sullivan κ.ά., 2005).
Hoewel het nationale beleid van de lidstaten afhankelijk van hun individuele drugssituatie en politieke context varieert, zijn er ook aanwijzingen voor een toenemende consensus op Europees niveau over de essentiële elementen van een effectieve bestrijding van HIV en andere infectieziekten onder ID’s (137). Tot die effectieve maatregelen behoren een betere toegang tot drugsbehandelingen (WHO, 2005), de ontwikkeling van laagdrempelige hulpverlening, het verstrekken van steriel materiaal en het gebruik van voorlichtingsprogramma’s. Hierbij dient wel opgemerkt te worden dat er verschillen tussen landen bestaan met betrekking tot de nadruk die op de verschillende interventieaspecten wordt gelegd. Het is met name van belang dat er voldoende orale substitutiebehandelingen voor injecterende opïoïdengebruikers beschikbaar zijn, omdat drugsgerelateerd gedrag met een hoog HIV-besmettingsrisico hierdoor aanzienlijk wordt verminderd (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Selv om medlemsstaternes nationale politikker er forskellige som følge af narkotikasituationen og den politiske kontekst i de enkelte lande, er der også stadig flere tegn på, at der på europæisk plan er ved at være almindelig enighed om de centrale elementer, der er nødvendige for en effektiv indsats til bekæmpelse af hiv og andre smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (137). Passende initiativer er bl.a. en bedre adgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), udvikling af lavtærskeltjenester og tilvejebringelse af sterilt udstyr og uddannelsesprogrammer, selv om det skal bemærkes, at der er forskelle mellem landene med hensyn til den vægt, de forskellige elementer tillægges. Det er særlig vigtigt, at der er et tilstrækkeligt udbud af oral substitutionsbehandling for intravenøse opioidbrugere, da dette i væsentlig grad begrænser en narkotikarelateret adfærd, hvor der er høj risiko for hiv-overførsel (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Kuigi liikmesriikide siseriiklik poliitika on erinev, kajastades vastava riigi eriomast narkosituatsiooni ja poliitilist konteksti, on siiski olemas tõendeid konsensuse suurenemisest Euroopa tasandil oluliste elementide suhtes, mis on vajalik HIV-i ja muude nakkushaiguste leviku efektiivseks tõkestamiseks süstivate narkomaanide hulgas (137). Asjaomased meetodid hõlmavad uimastiravile pöördumise võimaluste parandamist (WHO, 2005), madala läve teenuste väljatöötamist ning steriilsete süstimisvahendite ja harivate programmide kättesaadavaks tegemist, kuigi tuleb märkida, et nimetatud teenustele asetatav rõhk on riigiti erinev. On eriti oluline, et süstivatele opiaaditarbijatele oleks piisavalt suukaudseid asendusravimeid, sest see vähendab märkimisväärselt narkootikumidega seotud käitumismustreid, mille puhul HIV-i edasikandumise oht on kõrge (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Jäsenvaltioiden kansallisissa politiikoissa on eroja niiden huumetilanteen ja poliittisen tilanteen mukaan, mutta Euroopan tasolla on voimistumassa yksimielisyys keskeisistä toimista, joilla hiv:tä ja muita tartuntatauteja voidaan torjua tehokkaasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa (137). Asianmukaisia keinoja ovat muun muassa huumehoitoon pääsyn helpottaminen (WHO, 2005), matalan kynnyksen palvelujen kehittäminen sekä steriilien välineiden ja koulutusohjelmien tarjoaminen. Maiden välillä on kuitenkin eroja näiden palvelujen painotuksessa. On erityisen tärkeää, että opiaattien injektiokäyttäjille olisi tarjolla riittävästi suun kautta nautittavien lääkkeiden muodossa annettavaa korvaushoitoa, sillä se vähentää merkittävästi sellaista huumeisiin liittyvää käyttäytymistä, jossa hiv-tartunnan riski on korkea (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bár a tagállamok változatos, saját egyéni droghelyzetüket és politikai kontextusukat tükröző nemzeti politikáik szerint járnak el e téren, az injekciós kábítószer-használók körében terjedő HIV és más fertőző betegségek hatékony leküzdéséhez szükséges fő elemek tekintetében egyre inkább európai szintű konszenzus látszik kialakulni(137). A megfelelő válaszok között szerepel a drogkezelések hozzáférhetőségének javítása (WHO, 2005), az alacsony küszöbű szolgáltatások fejlesztése, valamint a steril felszerelés és oktatási programok biztosítása, noha azt meg kell jegyezni, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei eltérő hangsúlyt kapnak az egyes tagállamokban. Különösen fontos, hogy megfelelő mértékben elérhetővé váljon az orális helyettesítő kezelés az injekciós opiáthasználók számára, mivel ez jelentősen csökkenti a HIV terjedése szempontjából nagy kockázatú, kábítószerrel összefüggő viselkedést (Gowing és mások, 2005; Sullivan és mások, 2005).
Selv om de nasjonale retningslinjene selvfølgelig varierer mellom medlemsstatene ut fra narkotikasituasjon og politisk kontekst i det enkelte land, finnes det samtidig stadig mer som tyder på økt konsensus på europeisk plan om hvilke elementer som tiltak for å bekjempe HIV og andre smittsomme sykdommer blant sprøytebrukere må bestå av for å være effektive (137). Blant disse tiltakene er lettere tilgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), utbygging av lavterskeltjenester, utdeling av sterilt utstyr og opplæringsprogrammer. Det bør likevel anføres at landene vektlegger hvert av disse tjenesteelementene forskjellig. Det er særlig viktig at sprøytebrukere av opiater har god nok tilgang til substitusjonsbehandling, ettersom dette bidrar signifikant til å redusere narkotikarelatert atferd med høy risiko for HIV-smitte (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Choć polityki krajowe Państw Członkowskich różnią się między sobą, ponieważ odzwierciedlają własne, konkretne sytuacje dotyczące problemów narkotykowych i kontekst polityczny, istnieje także coraz więcej dowodów na pojawianie się na szczeblu europejskim zgodnej opinii w sprawie kluczowych elementów koniecznych dla powstania efektywnej reakcji w zwalczaniu wirusa HIV i innych chorób zakaźnych w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie (137). Właściwa reakcja obejmuje zwiększony dostęp do leczenia z uzależnień narkotykowych (WHO, 2005), rozwój świadczeń niskoprogowych i dostępność sterylnego sprzętu oraz programów edukacyjnych. Należy jednak zauważyć, że między poszczególnymi państwami istnieją różnice co do nacisku kładzionego na poszczególne elementy tych świadczeń. Niezmiernie ważne jest zapewnienie wystarczającej dostępności doustnego leczenia zastępczego dla osób wstrzykujących opioidy, gdyż znacznie ogranicza to zachowanie narkotykowe o wysokim ryzyku transmisji wirusa HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Deşi politicile naţionale ale statelor membre sunt diferite, reflectând situaţia lor specifică şi contextul lor politic în privinţa drogurilor, este din ce în ce mai evident că la nivel european se va obţine un consens privind elementele cheie necesare pentru o reacţie eficientă în vederea combaterii infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase în rândul CDI (137). Printre măsurile corespunzătoare se numără accesul mai extins la tratamentul pentru dependenţă de droguri (OMS, 2005), dezvoltarea unor servicii cu acces necondiţionat şi asigurarea echipamentului steril şi a programelor educative, însă trebuie subliniat faptul că există diferenţe de la o ţară la alta în ceea ce priveşte accentul pus pe diferite componente ale acestor servicii. De mare importanţă este disponibilitatea satisfăcătoare a terapiei orale de substituţie pentru consumatorii de opiacee injectabile, pentru că aceasta reduce semnificativ comportamentul legat de droguri care implică un risc înalt de transmitere a HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Napriek tomu, že sa národné politiky členských štátov rôznia, odzrkadľujú ich špecifickú drogovú situáciu a politický kontext, a tiež stále viac dokazujú zhodu vznikajúcu na európskej úrovni o kľúčových prvkoch potrebných na účinné opatrenia v boji proti HIV a iným infekčným chorobám medzi IDU (137). Medzi primerané odpovede patrí rozšírený prístup k drogovej liečbe (SZO 2005), rozvoj nízkoprahových služieb a poskytovanie sterilných pomôcok a výchovných programov, hoci treba pripomenúť, že medzi krajinami sú rozdiely v zdôrazňovaní týchto rôznych prvkov služieb. Osobitne dôležitá by mala byť dostatočná dostupnosť orálnej substitučnej liečby pre injekčných užívateľov opioidov, pretože významne znižuje drogovo závislé správanie a vysoké riziko prenosu HIV (Gowing a kol. 2005; Sullivan a kol. 2005).
Čeprav se nacionalne politike držav članic razlikujejo, saj odražajo njihovo individualno stanje glede drog in politični okvir, hkrati obstaja vedno več dokazov o soglasju na evropski ravni, o ključnih elementih, ki so potrebni za učinkovit odziv na boj proti HIV in drugim nalezljivim boleznim med injicirajočimi uživalci drog (137). Ustrezni odzivi zajemajo večji dostop do zdravljenja odvisnosti od drog (WHO, 2005), razvoj nizkopražnih programov za pomoč uživalcem drog in zagotavljanje sterilne opreme ter izobraževalnih programov, čeprav je treba poudariti, da med državami obstajajo razlike glede na to, kakšen pomen dajejo tem različnim delom teh programov za pomoč. Zlasti je pomembno, da je na voljo zadosti oralnega nadomestnega zdravljenja za uživalce, ki si vbrizgavajo opiate, saj s tem pomembno znižamo zelo tvegano z drogami povezano vedenje za prenašanje HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Även om de olika medlemsstaternas nationella politik skiljer sig åt sinsemellan, på grund av att situationen när det gäller narkotika och det politiska sammanhanget är olika i de olika länderna, finns det allt fler tecken på att det råder samsyn på europeisk nivå när det gäller hur en effektiv strategi för att bekämpa hiv och andra infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare bör se ut(137). Exempel på lämpliga åtgärder är ökad tillgång till missbruksbehandling (WHO, 2005), utveckling av lågtröskelvård samt tillhandahållande av steril utrustning och utbildningsprogram, även om det bör noteras att det råder stora skillnader mellan länderna när det gäller hur mycket man satsar på de olika åtgärderna. Det är särskilt viktigt att oral substitutionsbehandling för injicerande opioidmissbrukare finns tillgänglig eftersom denna typ av behandling avsevärt minskar det narkotikarelaterade beteendet med en hög risk att smittas av hiv (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Lai arī dalībvalstu nacionālās politikas ir atšķirīgas, atspoguļojot individuālās situācijas saistībā ar narkotikām un politisko kontekstu, ir pierādījumi par pieaugošu vienprātību Eiropas līmenī attiecībā uz galvenajiem elementiem, kas ir nepieciešami lai efektīvi reaģētu un cīnītos pret HIV un citām infekciju slimībām injicējamo narkotiku lietotāju vidū (137). Atbilstošas atbildes reakcijas ietver uzlabotu pieeju ārstniecības pakalpojumiem (PVO, 2005), pieejamu pakalpojumu izstrādi un sterila aprīkojuma un izglītības programmu nodrošināšanu, kaut arī ir jāatzīmē, ka valstu starpā pastāv atšķirības attiecībā uz to, kāds uzsvars tiek likts uz katru no šiem dažādajiem pakalpojumu elementiem. Īpaši svarīgi ir tas, ka ir jānodrošina pietiekama perorālās aizvietošanas terapija opiātu lietotājiem, kas narkotikas injicē, jo tas būtiski samazina tādas ar narkotikām saistītas darbības, kas saistītas ar augstu HIV pārnešanas risku (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
  Trendy v akutnà­ch àºm...  
U členských států evropské patnáctky a Norska celkový počet klesl z 8 930 úmrtí v roce 2000 na 8 394 v roce 2001 (6 % pokles) a 7 122 případů v roce 2002 (153) (pokles o dalších 15 %). Pouze 10 zemí poskytlo informace za rok 2003, a pokud jde o trendy v EU, musí být tudíž závěry činěny s opatrností.
Since 2000, however, many EU countries have reported a decline in the numbers of drug-related deaths. Among the EU-15 Member States and Norway, the total number fell from 8 930 in 2000 to 8 394 in 2001 (a 6 % decrease) and 7 122 cases in 2002 (153) (a further 15 % decrease). Only 10 countries reported information for 2003, and so inferences for trends in the EU should be made with caution. However, on the basis of those 10 countries, a 5 % decrease was observed in 2003, or only one third of the decrease that occurred in 2002. Of the 10 countries supplying information for 2003, three reported increases, one reported no change, and six reported decreases, of which those in Greece (22 %) and Italy (17 %) could be considered significant (154). These developments should raise serious concerns, as it is possible that the factors responsible for the decline in drug-related deaths between 2000 and 2002 (a reduction of almost 20 %) were abrogated in 2003; this is particularly important as drug-related deaths are still at historically high levels – approximately the same as in the early 1990s (Figure 20).
Depuis 2000, cependant, de nombreux pays de l'UE font état d'un recul du nombre de décès liés à la drogue. Dans l'UE-15 et en Norvège, le nombre total de victimes est passé de 8 930 en 2000 à 8 394 en 2001 (baisse de 6 %) et à 7 122 décès en 2002 (153) (nouveau recul de 15 %). Dix pays seulement ont fourni des informations pour 2003 et il convient donc d'interpréter les tendances dans l'UE avec prudence. Cependant, sur la base des données relatives à ces dix pays, une baisse de 5 % a été observée en 2003, soit un tiers seulement de la diminution enregistrée en 2002. Sur les 10 pays ayant fourni des informations pour 2003, trois ont enregistré des augmentations, un n'a mentionné aucun changement et six ont fait état d'une réduction des décès, celle-ci pouvant être considérée comme significative en Grèce (22 %) et en Italie (17 %) (154). Cette évolution devrait susciter de vives inquiétudes, étant donné qu'il est possible que les facteurs responsables de la réduction du nombre des décès liés à la drogue entre 2000 et 2002 (un recul de près de 20 %) aient disparu en 2003. Cet élément revêt une importance particulière dans la mesure où les décès liés à la drogue se situent encore à des niveaux historiquement élevés, à peu près les mêmes qu'au début des années 1990 (graphique 20).
Seit dem Jahr 2000 meldeten jedoch zahlreiche EU-Länder einen Rückgang der drogenbedingten Todesfälle. In den EU-15-Mitgliedstaaten und Norwegen ist die Gesamtzahl von 8 930 im Jahr 2000 auf 8 394 im Jahr 2001 (ein Rückgang um 6 %) und auf 7 122 Fälle im Jahr 2002 (153) (ein Rückgang um weitere 15 %) gesunken. Da nur zehn Länder für 2003 Daten zur Verfügung gestellt haben, sollten nur vorsichtige Rückschlüsse auf Tendenzen in der EU gezogen werden. Auf der Basis dieser zehn Länder wurde jedoch 2003 ein Rückgang um 5 % festgestellt, was lediglich einem Drittel des 2002 verzeichneten Rückgangs entspricht. Von diesen zehn Ländern berichteten drei von einer Zunahme, eines von einer gleichbleibenden Zahl drogenbedingter Todesfälle und sechs von einem Rückgang, wobei die Abnahme in Griechenland (22 %) und Italien (17 %) als signifikant betrachtet werden kann (154). Diese Entwicklungen geben Anlass zu ernsthafter Besorgnis, da die für den Rückgang der drogenbedingten Todesfälle zwischen 2000 und 2002 (ein Rückgang um fast 20 %) verantwortlichen Faktoren möglicherweise 2003 keine Rolle mehr spielten. Dies ist umso wichtiger, als die Zahl der drogenbedingten Todesfälle weiterhin auf einem historisch hohen Niveau liegt und fast so hoch ist wie Anfang der 90er Jahre (Abbildung 20).
Sin embargo, desde 2000, muchos países de la UE han registrado un descenso del número de muertes asociadas al consumo de drogas. En los Quince y Noruega, la cifra total bajó de 8.930 en 2000 a 8.394 en 2001 (un descenso del 6 %), y a 7.122 casos en 2002 (153) (un descenso adicional del 15 %). Solamente 10 países suministraron información de 2003, por lo que las deducciones sobre las tendencias en la UE deberían realizarse con precaución. No obstante, tomando como referencia estos 10 países, en 2003 se observa un 5 % de descenso, o solamente una tercera parte del descenso registrado en 2002. De los 10 países que han facilitado información de 2003, tres observan incrementos, uno no observa cambio alguno y seis observan descensos, pudiendo considerarse significativos los de Grecia (22 %) e Italia (17 %) (154). Estas tendencias deben suscitar una inquietud seria, ya que es posible que los factores responsables del descenso del número de muertes asociadas a las drogas entre 2000 y 2002 (una reducción de casi un 20 %) desaparecieran en 2003; esto es especialmente importante porque las muertes por consumo de drogas todavía se sitúan a niveles históricamente elevados, aproximadamente los mismos que a principios de la década de 1990 (gráfico 20).
Dal 2000, tuttavia, molti paesi dell’UE segnalano una diminuzione del numero di decessi correlati al consumo di stupefacenti. Tra gli Stati dell’UE a 15 e la Norvegia il numero complessivo di casi è passato da 8 930 nel 2000 a 8 394 nel 2001 (diminuzione del 6%) e a 7 122 nel 2002 (153) (ulteriore calo del 15%). Soltanto 10 paesi hanno dato informazioni per il 2003; ne consegue che qualsiasi deduzione sull’andamento nell’UE deve essere fatta con una certa cautela. Tuttavia, sulla base dei dati forniti da questi 10 paesi, si osserva nel 2003 una diminuzione del 5% pari a solo un terzo del calo osservato nel 2002. Dei 10 Stati che hanno fatto pervenire informazioni per il 2003, tre hanno segnalato un aumento, uno un andamento statico e sei hanno riferito un calo, che potrebbe essere considerato significativo soprattutto per Grecia (22%) e Italia (17%) (154). Questi sviluppi destano inquietudine, ove si consideri che i fattori responsabili del declino dei decessi correlati al consumo di stupefacenti tra il 2000 e il 2002 (calo di circa il 20%) potrebbero essere venuti meno nel 2003; il dato è particolarmente importante perché questi decessi restano pur sempre a livelli storicamente alti, vale a dire a livelli perlopiù simili a quelli registrati all’inizio degli anni Novanta (Grafico 20).
A partir do ano 2000, todavia, muitos Estados-Membros da UE têm comunicado um decréscimo do número de mortes relacionadas com o consumo de droga. Entre os Estados-Membros da UE-15 e a Noruega, o número total diminuiu de 8 930 em 2000 para 8 394 em 2001 (uma diminuição de 6%) e 7 122 casos em 2002 (153) (uma nova diminuição de 15%). Só 10 países comunicaram informações relativas a 2003, pelo que as inferências em relação às tendências ao nível da União devem ser feitas com cautela. No entanto, com base nesses 10 países, observou-se uma diminuição de 5% em 2003, ou seja, apenas um terço do decréscimo verificado em 2002. Dos 10 países que forneceram informações em relação a 2003, três comunicaram um aumento, um a inexistência de alterações e seis uma diminuição, sendo que as diminuições notificadas pela Grécia (22%) e a Itália (17%) podem ser consideradas significativas (154). Esta evolução deveria suscitar sérias preocupações, uma vez que é possível que os factores responsáveis pelo decréscimo das mortes relacionadas com o consumo de droga entre 2000 e 2002 (uma redução de quase 20%) tenham sido anulados em 2003; este facto é particularmente importante pois as mortes relacionadas com o consumo de droga ainda atingem níveis historicamente elevados – aproximadamente os mesmos que no início da década de 1990 (Figura 20).
Από το 2000, ωστόσο, πολλές χώρες της ΕΕ ανέφεραν μείωση του αριθμού των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων. Στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 και στη Νορβηγία, ο συνολικός αριθμός μειώθηκε από 8 930 περιπτώσεις το 2000 σε 8 394 το 2001 (μείωση 6 %) και 7 122 το 2002 (153) (περαιτέρω μείωση 15 %). Μόνον 10 χώρες ανέφεραν πληροφορίες για το 2003, επομένως τα συμπεράσματα για τις τάσεις στην ΕΕ πρέπει να διατυπώνονται με προσοχή. Ωστόσο, βάσει των στοιχείων των 10 αυτών χωρών, το 2003 παρατηρήθηκε μείωση 5 %, δηλαδή μόνον ένα τρίτο της μείωσης που καταγράφηκε το 2002. Από τις 10 χώρες που παρείχαν πληροφορίες για το 2003, τρεις ανέφεραν αυξήσεις, μία ανέφερε αμετάβλητη κατάσταση και έξι ανέφεραν μειώσεις, εκ των οποίων εκείνες της Ελλάδας (22 %) και της Ιταλίας (17 %) μπορούν να θεωρηθούν σημαντικές (154). Οι εξελίξεις αυτές πρέπει να δημιουργήσουν σοβαρό προβληματισμό, καθώς είναι πιθανό οι παράγοντες που ευθύνονταν για τη μείωση των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στο διάστημα από το 2000 έως το 2002 (μείωση σχεδόν 20 %) να έπαυσαν να υπάρχουν το 2003· αυτό είναι ιδιαίτερα σημαντικό, καθώς οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι παραμένουν σε ιστορικά υψηλά επίπεδα – περίπου στο ύψος των αρχών της δεκαετίας του 1990 (διάγραμμα 20).
Sinds 2000 rapporteren de meeste EU-landen echter een daling van het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen. In de vijftien oude lidstaten en Noorwegen is het totale aantal gedaald van 8 930 in 2000 tot 8 394 in 2001 (een afname met 6%) en 7 122 sterfgevallen in 2002 (153) (een daling met nog eens 15%). Er is slechts voor tien landen informatie over 2003 beschikbaar, wat betekent dat er de nodige voorzichtigheid betracht moet worden bij het trekken van conclusies over trends in de EU. Op basis van die tien landen is er in 2003 sprake van een afname van 5%; dat is slechts een derde van de afname die in 2002 is geconstateerd. Van die tien landen rapporteren drie landen een stijging, meldt één land geen verandering en noteren zes landen een afname, waarvan die in Griekenland (22%) en Italië (17%) als significant kunnen worden beschouwd (154). Deze ontwikkeling is aanleiding voor grote bezorgdheid omdat de maatregelen die voor de daling van drugsgerelateerde sterfgevallen tussen 2000 en 2002 (een vermindering met 20%) hebben gezorgd, in 2003 mogelijk hun effectiviteit hebben verloren; dit is met name van belang omdat het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik zich nog steeds op een historisch hoog niveau bevindt - ongeveer op hetzelfde niveau als in het begin van de jaren negentig (figuur 20).
Siden 2000 har mange EU-lande imidlertid meldt om et faldende antal narkotikarelaterede dødsfald. Blandt EU-15-medlemsstaterne og Norge faldt det samlede antal fra 8 930 i 2000 til 8 394 i 2001 (et fald på 6 %) og 7 122 tilfælde i 2002 (153) (et yderligere fald på 15 %). Kun ti lande har fremlagt oplysninger for 2003, hvorfor konklusioner vedrørende tendenserne i EU bør drages med forsigtighed. På grundlag af disse ti lande blev der imidlertid registreret et fald på 5 % i 2003, eller kun en tredjedel af faldet i 2002. Af de ti lande, der har fremlagt oplysninger for 2003, meldte tre lande om stigninger, ét land rapporterede ingen ændringer, mens seks lande meldte om fald, hvoraf faldene i Grækenland (22 %) og Italien (17 %) kunne anses for at være signifikante (154). Denne udvikling bør give anledning til alvorlig bekymring, da det er muligt, at de faktorer, der bidrog til faldet i antallet af narkotikarelaterede dødsfald mellem 2000 og 2002 (en reduktion på næsten 20 %), ikke længere forelå i 2003; dette er navnlig af betydning, eftersom antallet af narkotikarelaterede dødsfald stadig ligger på et historisk højt niveau – ca. det samme som i begyndelsen af 1990'erne (figur 20).
Alates 2000. aastast on paljud ELi liikmesriigid teatanud uimastitega seotud surmade arvu vähenemisest. EL-15 liikmesriikides ja Norras langes koguarv 8930 juhtumilt 2000. aastal 8394 juhtumile 2001. (6% vähenemine) ja 7122 juhtumile 2002. aastal (153) (veel 15% vähenemine). 2003. aasta kohta esitas andmeid ainult 10 riiki, nii et järeldusi ELi suundumuste kohta tuleb teha ettevaatusega. Nendes 10 riigis täheldati 2003. aastal 5%-list vähenemist, mis moodustas vaid kolmandiku 2002. aastal toimunud vähenemisest. 2003. aasta kohta teavet esitanud kümnest riigist kolm teatasid suurenemisest, ühe puhul muutusi ei esinenud ja kuus teatasid vähenemisest, mis oli märkimisväärne Kreekas (22%) ja Itaalias (17%) (154). Need arengud peaksid tekitama tõsist muret, sest on võimalik, et tegurid, mille tõttu toimus narkootikumidega seotud surmajuhtumite vähenemine ajavahemikul 2000–2002 (peaaegu 20%) kaotasid oma tähtsuse 2003. aastal; see on eriti oluline selle tõttu, et uimastitega seotud surmade arv on siiani kõigi aegade kõrgtaseme läheduses – ligikaudu sama kõrge kui 1990ndate aastate alguses (joonis 20).
Useat EU-maat ovat kuitenkin ilmoittaneet vuodesta 2000 lähtien huumekuolemien vähentyneen. EU:n 15 vanhan jäsenvaltion ja Norjan muodostamassa ryhmässä kokonaismäärä laski 8 930:stä 8 394:ään vuosina 2000–2001 (6 %:n lasku) ja vuonna 2002 tapausten määrä laski 7 122:een (153) (vielä 15 %:n lasku). Vain 10 maata toimitti tietoja vuodelta 2003, joten päätelmiä EU:n suuntauksista tulisi tehdä varoen. Kyseisten 10 maan toimittamien tietojen pohjalta voidaan kuitenkin todeta, että huumekuolemien määrä laski 5 prosenttia vuonna 2003, eli lasku on vain viidesosa siitä, joka todettiin vuonna 2002. Vuodelta 2003 tietoja toimittaneista 10 maasta kolme ilmoitti huumekuolemien lisääntyneen, yksi ilmoitti tilanteen pysyneen ennallaan ja kuusi ilmoitti määrän vähentyneen. Viimeksi mainituista lasku oli huomattavaa Kreikassa (22 %) ja Italiassa (17 %) (154). Nämä tiedot ovat huolestuttavia, sillä voi olla, että huumekuolemien vähentymiseen vuosina 2000–2002 (lähes 20 %:n väheneminen) vaikuttaneet tekijät väistyivät vuonna 2003. Erityisen tärkeäksi tämän tekee se, että huumekuolemat ovat historiallisesti tarkasteltuna edelleen korkealla tasolla – lähes samalla tasolla kuin 1990-luvun alussa (kaavio 20).
2000 óta azonban az EU sok országából a kábítószerrel összefüggő halálesetek számának csökkenéséről számoltak be. Az EU-15 tagállamaiban és Norvégiában az összesített szám a 2000-es 8930-ról 2001-re 8394-re esett vissza (6%-os csökkenés), majd 2002-ben tovább csökkent 7122 esetre(153) (további 15%-os csökkenés). 2003-ról csak 10 ország közölt adatokat, ezért az EU-ban érvényesülő tendenciákról csak óvatos következtetéseket vonhatunk le. A 10 ország adatai alapján azonban 2003-ban 5%-os csökkenést lehet megfigyelni, ami csak egyharmada a 2002-ben észlelt csökkenésnek. A 2003-ra vonatkozóan adatot szolgáltató 10 ország közül három növekedést jelentett, egyben nem történt változás, hatból pedig csökkenésről számoltak be; ezek közül a görögországit (22%) és az olaszországit (17%) lehetett jelentősnek tekinteni(154). Ezek a fejlemények komoly aggodalomra adnak okot, mivel előfordulhat, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek 2000 és 2002 között történt csökkenéséért (közel 20%-os csökkenés) felelős tényezők 2003-ban megszűntek; ez különösen azért fontos, mert a kábítószerrel összefüggő halálesetek még mindig történetileg magas szinteken állnak, körülbelül az 1990-es évekkel megegyező szinten (Figure 20).
Etter 2000 har imidlertid mange EU-land rapportert om en nedgang i antallet narkotikarelaterte dødsfall. I EU-15 og Norge gikk det totale antallet ned fra 8 930 i 2000 til 8 394 i 2001 (en nedgang på 6 %) og 7 122 tilfeller i 2002 (153) (en ytterligere nedgang på 15 %). Ettersom bare 10 land la fram informasjon for 2003, bør man være varsom med å trekke slutninger med hensyn til trender i EU. I disse landene ble imidlertid en nedgang på 5 % observert i 2003, eller bare én tredel av nedgangen i 2002. Av de 10 landene som la fram informasjon for 2003, var det tre som oppga økninger, ett oppga ingen endring og seks oppga en nedgang, og blant disse kunne nedgangen i Hellas (22 %) og Italia (17 %) betraktes som signifikant (154). Disse tallene gir grunn til alvorlig bekymring, for det er mulig at noen faktorer som medførte en nedgang i antallet narkotikarelaterte dødsfall mellom 2000 og 2002 (en reduksjon på nærmere 20 %) endret seg i 2003, og dette er av særlig betydning ettersom antallet narkotikarelaterte dødsfall fremdeles er på historisk høye nivåer – omtrent på samme nivå som tidlig på 1990-tallet (figur 20).
Od 2000 roku wiele państw UE donosi jednak o spadku liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków. W grupie 15 starych Państw Członkowskich i Norwegii całkowita liczba spadła z 8 930 w roku 2000 do 8 394 w roku 2001 (spadek o 6%) i do 7 122 przypadków w roku 2002 (153) (spadek o dalsze 15%). Jedynie 10 państw przekazało informacje za rok 2003, zatem wnioskowanie o trendach w UE powinno być przeprowadzane ostrożnie. Jednakże na podstawie danych z tych 10 państw zaobserwowano 5% spadek w 2003 roku czyli jedynie jedną trzecią wartości spadku odnotowanego w roku 2002. Z grupy dziesięciu państw, które dostarczyły dane za rok 2003, trzy doniosły o wzroście, jedno o braku zmian, a sześć o spadku, z czego spadki odnotowane w Grecji (22%) i we Włoszech (17%) mogą być uważane za znaczne (154). Taki rozwój sytuacji powinien być powodem do poważnego niepokoju, gdyż możliwe jest, że czynniki odpowiedzialne za obniżenie liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków w latach 2000-2002 (spadek o prawie 20%) przestały oddziaływać w 2003 roku. Jest to niezmiernie ważne, ponieważ zgony związane z zażywaniem narkotyków nadal są na historycznie wysokich poziomach, podobnych do tych notowanych we wczesnych latach 90-tych (Wykres 20).
Cu toate acestea, începând din anul 2000, multe state membre ale Uniunii Europene au raportat o scădere a numărului de decese legate de consumul de droguri. În ceea ce priveşte statele membre ale Europei celor 15 şi Norvegia, numărul total de decese a scăzut de la 8 930 în 2000 la 8 394 în 2001 (o scădere de 6 %) şi la 7 122 de cazuri în 2002 (153) (o scădere suplimentară de 15 %). Numai 10 ţări au furnizat informaţii privind anul 2003, prin urmare concluziile privind tendinţele din Uniunea Europeană trebuie trase cu precauţie. Pe baza datelor din cele 10 ţări menţionate, în 2003 s-a constat însă o scădere cu 5 %, adică doar o treime din scăderea înregistrată în 2002. Dintre cele 10 ţări care au furnizat informaţii privind anul 2003, trei au raportat creşteri, una nu a raportat nici o schimbare, iar şase au raportat scăderi, dintre care cele înregistrate în Grecia (22 %) şi Italia (17 %) pot fi considerate semnificative (154). Aceste evoluţii ar trebuie să determine o preocupare serioasă, deoarece este posibil ca factorii care au determinat scăderea numărului de decese legate de consumul de droguri în intervalul 2000-2002 (o reducere de aproape 20 %) să fi fost abrogaţi în 2003; acest aspect este deosebit de important, având în vedere că decesele legate de consumul de droguri se situează în continuare la niveluri ridicate din punct de vedere istoric – aproximativ la fel ca la începutul anilor 1990 (Figura 20).
Od roku 2000 však viaceré krajiny EÚ uvádzajú klesajúce počty úmrtí súvisiacich s drogami. V členských štátoch EÚ-15 a Nórsku klesol celkový počet prípadov z 8 930 v roku 2000 na 8 394 v roku 2001 (pokles o 6 %) a 7 122 prípadov v roku 2002 (153) (ďalší 15 % pokles). Iba 10 krajín poskytlo informácie za rok 2003, a preto treba brať závery o trendoch v EÚ s rezervou. Z údajov týchto 10 krajín však vyplýva v roku 2003 pokles 5 % alebo len tretinový pokles oproti roku 2002. Z 10 krajín, ktoré poskytli informácie za rok 2003, tri uviedli prírastky, jedna nezmenený stav a zo šiestich, ktoré uvádzali pokles, možno za významný považovať pokles v Grécku (22 %) a Taliansku (17 %) (154). Tento vývoj by mal budiť vážne obavy, pretože je možné, že faktory, ktoré zapríčinili pokles počtu úmrtí v súvislosti s drogami v rokoch 2000 až 2002 (zníženie takmer o 20 %), boli v roku 2003 zrušené; toto je obzvlášť dôležité, pretože úmrtia súvisiace s drogami sú stále na historicky vysokých úrovniach – približne na tej istej úrovni ako začiatkom deväťdesiatych rokov (obrázok 20).
Vendar od leta 2000 mnoge države EU poročajo o upadu števila z drogo povezanih smrtnih primerov. Med državami članicami EU-15 in Norveško je skupno število leta 2000 padlo z 8930 na 8394 leta 2001 (6-odstotni upad) in 7122 primerov leta 2002 (153) (dodatni 15-odstotni upad). Za leto 2003 je informacije sporočilo samo deset držav, zato je treba kakršne koli sklepne ugotovitve glede trendov v EU sprejeti previdno. Vendar je bilo na podlagi tistih desetih držav leta 2003 opazen 5-odstotni upad ali samo ena tretjina upada iz leta 2002. Od desetih držav, ki so poslale podatke za leto 2003, so tri poročale o porastu, ena o nobeni spremembi ter šest o upadu, pri čemer je izrazitejši tisti v Grčiji (22 %) in Italiji (17 %) (154). Ta napredek bi lahko vzbudil resno zaskrbljenost, saj je mogoče, da so bili dejavniki, ki so bili odgovorni za padec z drogo povezanih smrtnih primerov med letoma 2000 in 2002 (skoraj 20-odstotno zmanjšanje), leta 2003 razveljavljeni; to je zlasti pomembno, saj so z drogo povezani smrtni primeri še vedno na zgodovinsko visokih ravneh – približno enako kot v začetku devetdesetih let (prikaz 20).
Sedan år 2000 har dock många EU-länder rapporterat att antalet narkotikarelaterade dödsfall minskar. Bland EU 15-medlemsstaterna och Norge sjönk det sammanlagda antalet från 8 930 år 2000 till 8 394 år 2001 (en minskning med 6 %) och 7 122 fall år 2002(153) (en minskning med ytterligare 15 %). Endast 10 länder redovisade information om år 2003 och därför bör slutsatser om trender inom EU dras med försiktighet. I dessa 10 länder skedde dock en minskning med 5 % år 2003, vilket endast är en tredjedel av den minskning som skedde år 2002. Av de 10 länder som redovisat information om 2003 rapporterade tre att det skett ökningar, ett rapporterade att ingen förändring skett och sex rapporterade att det skett minskningar. Av dessa kan Grekland (22 %) och Italien (17 %) betraktas som betydande(154). Denna utveckling bör ge upphov till viss oro eftersom de faktorer som låg bakom minskningen av antalet narkotikarelaterade dödsfall mellan år 2000 och 2002 (en minskning med nästan 20 %) upphävdes år 2003. Detta är särkskilt viktigt eftersom narkotikarelaterade dödsfall fortfarande ligger på historiskt höga nivåer – ungefär samma som i början av 1990-talet (figur 20).
Kopš 2000. gada tomēr daudzas ES valstis ziņo par narkotiku izraisīto nāves gadījumu samazināšanos. Starp ES – 15 dalībvalstīm un Norvēģiju kopējais skaits ir samazinājies no 8 930 gadījumiem 2000. gadā līdz 8 394 gadījumiem 2001. gadā (6 % samazinājums) un 7 122 gadījumiem 2002. gadā (153) (vēl 15 % samazinājums). Tikai 10 valstis ir sniegušas informāciju par 2003. gadu, un tāpēc secinājumi par tendencēm ES ir jāizdara piesardzīgi. Taču, balstoties uz šiem 10 valstu sniegtajiem datiem, 2003. gadā ir vērojams 5% samazinājums, kas ir tikai viena trešā daļa no samazinājuma, kāds bija 2002. gadā. No 10 valstīm, kas sniedza informāciju par 2003. gadu, trīs ziņoja par pieaugumu, viena ziņoja par situāciju bez izmaiņām, un sešas ziņoja par samazinājumu, kuru var uzskatīt par ievērojamu Grieķijā (22 %) un Itālijā (17 %) (154). Šīs tendences rada nopietnas bažas, jo pastāv iespēja, ka tie faktori, kas bija par iemeslu ar narkotikām saistīto nāves gadījumu samazinājumam laikā no 2000. līdz 2002. gadam (gandrīz 20% samazinājums), 2003. gadā vairs nedarbojas; tas ir īpaši svarīgi tāpēc, ka ar narkotikās saistīto nāves gadījumu skaits vēsturiski vēl joprojām ir samērā augsts – aptuveni tāds pats kā deviņdesmito gadu sākumā (20. attēls).
  Prvnà­ và½sledky hodnoc...  
Zdůraznilo, že bylo dosaženo pokroku ve snižování výskytu zdravotních problémů souvisejících s drogami (včetně infekce virem lidské imunodeficience (HIV), hepatitidy), počtu úmrtí souvisejících s drogami (cíl 2 protidrogové strategie EU) a zvláště zlepšení dostupnosti léčby (cíl 3). Pokud jde o cíl 1, omezení užívání drog, nebyl zjištěn významný pokrok.
The communication on the final evaluation and its annexes (5) highlighted the main achievements in the drugs field at national and EU level and the areas where further progress is needed. It emphasised that progress had been made towards reducing the incidence of drug-related health problems [including human immunodeficiency virus (HIV) infection, hepatitis] and the number of drug-related deaths (target 2 of the EU drugs strategy), and, in particular, in improving the availability of treatment (target 3). Regarding target 1, reducing drug use, no significant progress was observed. Similarly, no decrease in the availability of drugs was found (target 4). Nevertheless, targets 4 and 5, taken together, appeared to be a catalyst for several EU-level initiatives that have strengthened law enforcement measures against drug trafficking and supply. During the period of the plan, several major initiatives emerged to combat money laundering (target 6.1) and to prevent the diversion of precursors (target 6.2), in particular through the amendment of Community legislation on the control of trade in precursors.
La communication relative à l'évaluation finale et ses annexes (5) ont mis en évidence les principales réalisations dans le domaine de la drogue au plan national et communautaire et les secteurs où des avancées supplémentaires sont nécessaires. Le document souligne les progrès accomplis dans la voie de la réduction de l'incidence des problèmes de santé liés à la drogue [y compris l'infection par le virus d'immunodéficience humaine (VIH) et de l'hépatite] et du nombre de décès liés à la drogue (objectif 2 de la stratégie antidrogue de l'UE) et, en particulier, l'amélioration de la disponibilité des traitements (objectif 3). En ce qui concerne l'objectif 1, à savoir la réduction de la consommation de drogue, aucune avancée significative n'a été observée. De même, la disponibilité des drogues n'a pas diminué (objectif 4). Toutefois, les objectifs  4 et 5 considérés conjointement semblent avoir servi de catalyseur à diverses initiatives européennes qui ont abouti au renforcement des mesures répressives contre le trafic et l'offre de drogue. Au cours de la période couverte par le plan d'action, plusieurs initiatives majeures ont vu le jour pour lutter contre le blanchiment d'argent (objectif 6.1) et prévenir le détournement des précurseurs (objectif 6.2), en particulier grâce à la modification de la législation communautaire sur le contrôle du commerce des précurseurs.
In der Mitteilung über die Abschlussbewertung und ihren Anhängen (5) wurden die wichtigsten Erfolge im Drogenbereich auf einzelstaatlicher und EU-Ebene ermittelt und die Bereiche aufgezeigt, in denen es weiterer Fortschritte bedarf. Es wurden die Fortschritte beleuchtet, die bei der Senkung der Inzidenz drogenbedingter Gesundheitsschäden (einschließlich Infektionen mit dem Human-Immunschwäche-Virus (HIV) sowie Hepatitis) sowie der Zahl drogenbedingter Todesfälle (Ziel 2 der EU-Drogenstrategie) und insbesondere bei der Verbesserung des Zugangs zu Therapieprogrammen (Ziel 3) erzielt wurden. Bei Ziel 1 wurden bezüglich der Verringerung des Drogenkonsums keine nennenswerten Fortschritte verzeichnet. Auch die Verfügbarkeit von Drogen konnte nicht reduziert werden (Ziel 4). Die Ziele 4 und 5 wirkten jedoch gemeinsam als Katalysator für eine Reihe von Initiativen auf EU-Ebene, die die Strafverfolgungsmaßnahmen zur Bekämpfung des Drogenhandels und -angebots verstärkt haben. Während der Laufzeit des Aktionsplans wurde eine Reihe bedeutender Maßnahmen getroffen, um die Geldwäsche zu bekämpfen (Ziel 6.1) und gegen die Abzweigung von Grundstoffen vorzugehen (Ziel 6.2), insbesondere durch die Änderung der Gemeinschaftsvorschriften über die Kontrolle des Handels mit Grundstoffen.
En la Comunicación sobre la evaluación final y sus anexos (5) se destacaron los principales logros en el ámbito de las drogas a nivel nacional y de la UE, y los aspectos que todavía era necesario mejorar. También se destacaron los progresos realizados para reducir la incidencia de problemas de salud relacionados con las drogas [como la infección por el virus de la inmunodeficiencia humana (VIH) y la hepatitis] y el número de muertes relacionadas con las drogas (objetivo 2 de la estrategia sobre drogas de la UE), y, en particular, para mejorar la disponibilidad de los tratamientos (objetivo 3). Con respecto al objetivo 1 (la reducción del consumo de drogas), no se observó ningún progreso significativo. Tampoco se registró disminución alguna en la disponibilidad de las drogas (objetivo 4). Sin embargo, los objetivos 4 y 5, en conjunto, parecieron servir de catalizador a diversas iniciativas adoptadas a nivel de la Unión Europea que han reforzado las medidas legales contra el tráfico y suministro de drogas. Durante el período de vigencia del plan, surgieron varias iniciativas importantes para combatir el blanqueo de dinero (objetivo 6.1) y prevenir la desviación de precursores (objetivo 6.2), en particular a través de la modificación de la legislación comunitaria sobre el control del comercio de precursores.
La comunicazione sulla valutazione finale e i suoi allegati (5), da un lato, metteva in luce le principali conquiste ottenute nel settore della lotta contro la droga a livello nazionale ed europeo e, dall’altro lato, individuava le aree dove sono necessari ulteriori progressi. In particolare, faceva notare che erano stati fatti passi in avanti sia verso la riduzione dell’incidenza dei problemi di salute correlati all’uso di droghe [comprese l’infezione da virus dell’immunodeficienza umana (HIV), l’epatite] e del numero di decessi dovuti all’uso di droghe (obiettivo 2 della strategia dell’Unione europea contro la droga), sia – soprattutto – nel miglioramento della disponibilità dei trattamenti (obiettivo 3). Per quanto concerne l’obiettivo 1, la riduzione del consumo di droga, non sono stati osservati miglioramenti importanti. Analogamente, non è stato registrato un calo della reperibilità della droga (obiettivo 4). Nel contempo, gli obiettivi 4 e 5 considerati assieme sono stati un catalizzatore per un certo numero di iniziative a livello comunitario che hanno rafforzato le misure di polizia contro il traffico e l’offerta di stupefacenti. Durante il periodo di attuazione del piano è stata anche adottata una serie di iniziative importanti per combattere il riciclaggio di denaro (obiettivo 6.1) e per prevenire la diversione dei precursori (obiettivo 6.2), soprattutto attraverso una modifica della normativa comunitaria nel settore del controllo sul commercio dei precursori.
A Comunicação sobre a avaliação final e os seus anexos (5) destacou os principais resultados no domínio da droga a nível nacional e da UE, bem como as áreas que requerem progressos. Salientou que se tinham feito progressos na redução da incidência dos problemas de saúde relacionados com a droga [incluindo a infecção pelo vírus da imunodeficiência humana (VIH) e as hepatites] e do número de mortes relacionadas com o consumo de drogas (Objectivo 2 da estratégia da UE de luta contra a droga), bem como, em especial, da expansão da disponibilidade de tratamento (Objectivo 3). No que respeita ao Objectivo 1, de redução do consumo de estupefacientes, não se observaram progressos significativos. Do mesmo modo, não se constatou uma diminuição da disponibilidade de droga (Objectivo 4). No entanto, os Objectivos 4 e 5, em conjunto, pareceram ter constituído um catalizador para diversas iniciativas ao nível da UE que reforçaram as medidas de aplicação da lei contra o tráfico e a oferta de droga. Durante o período abrangido pelo plano, surgiram várias iniciativas importantes para combater o branqueamento de capitais (Objectivo 6.1) e prevenir o desvio de precursores (Objectivo 6.2), em especial através da alteração da legislação comunitária relativa ao controlo do comércio de precursores.
Στην ανακοίνωση σχετικά με τα αποτελέσματα της τελικής αξιολόγησης και στα παραρτήματά της (5) σκιαγραφούνται τα κύρια επιτεύγματα στον τομέα των ναρκωτικών σε εθνικό επίπεδο και σε επίπεδο ΕΕ και οι τομείς στους οποίους πρέπει να επιτευχθεί περαιτέρω πρόοδος. Τονίζεται ότι επιτεύχθηκε πρόοδος όσον αφορά τη μείωση της επίπτωσης των προβλημάτων υγείας που συνδέονται με τα ναρκωτικά [μεταξύ άλλων της λοίμωξης από τον ιό της ανοσολογικής ανεπάρκειας του ανθρώπου (HIV) και της ηπατίτιδας] και του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά (στόχος 2 της στρατηγικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά), και ειδικότερα όσον αφορά τη βελτίωση των διαθέσιμων επιλογών θεραπείας (στόχος 3). Όσον αφορά τον στόχο 1, δηλαδή τη μείωση της χρήσης ναρκωτικών, δεν παρατηρήθηκε καμία σημαντική πρόοδος. Ομοίως, δεν διαπιστώθηκε καμία μείωση στη διαθεσιμότητα των ναρκωτικών (στόχος 4). Ωστόσο, οι συνδυασμένοι στόχοι 4 και 5 φαίνεται πως άσκησαν καταλυτική επίδραση σε αρκετές πρωτοβουλίες σε επίπεδο ΕΕ, οι οποίες ενίσχυσαν τα μέτρα επιβολής του νόμου για την αντιμετώπιση της διακίνησης και της προσφοράς ναρκωτικών. Κατά τη διάρκεια υλοποίησης του σχεδίου, αναπτύχθηκαν αρκετές σημαντικές πρωτοβουλίες για την καταπολέμηση της νομιμοποίησης προσόδων από παράνομες δραστηριότητες (στόχος 6.1) και για την πρόληψη της εκτροπής των πρόδρομων ουσιών (στόχος 6.2), ιδίως μέσω της τροποποίησης της κοινοτικής νομοθεσίας για τον έλεγχο της εμπορίας πρόδρομων ουσιών.
In de mededeling over de eindevaluatie en de bijbehorende bijlagen (5) komen niet alleen de belangrijkste resultaten op drugsgebied op nationaal en communautair niveau aan de orde, maar wordt ook ingegaan op de punten waarop meer vooruitgang moet worden geboekt. In de mededeling wordt benadrukt dat de incidentie van drugsgerelateerde gezondheidsproblemen (inclusief infecties met het Humaan Immunodeficiëntie Virus - HIV - en hepatitis) is afgenomen, evenals het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik (doelstelling 2 van de EU-drugsstrategie), en dat met name ook het behandelaanbod (doelstelling 3) is verbeterd. Ten aanzien van doelstelling 1, het terugdringen van het drugsgebruik, is geen significante vooruitgang waargenomen. Ook is er geen afname in de beschikbaarheid van drugs geconstateerd (doelstelling 4). Desalniettemin lijkt het erop dat doelstellingen 4 en 5 samen als een soort katalysator hebben gefungeerd voor een aantal initiatieven op communautair niveau waardoor de maatregelen van politie en justitie met betrekking tot de handel in en het aanbod van drugs zijn aangescherpt. Gedurende de looptijd van het plan is er ook een aantal belangrijke maatregelen genomen om het witwassen van geld terug te dringen (doelstelling 6.1) en om de verspreiding van precursoren tegen te gaan (doelstelling 6.2). Dat laatste is met name te danken aan een aantal belangrijke voorstellen tot wijziging van de Gemeenschapswetgeving inzake de controle op de handel in precursoren.
Meddelelsen om slutevalueringen og bilagene hertil (5) fremhævede de vigtigste resultater på narkotikaområdet på nationalt og EU-plan og de områder, hvor der er behov for yderligere fremskridt. Det blev understreget heri, at der var gjort fremskridt med hensyn til at reducere forekomsten af narkotikarelaterede sundhedsproblemer [herunder hiv-smitte, hepatitis] og antallet af narkotikarelaterede dødsfald (mål 2 i EU's narkotikastrategi) og navnlig med hensyn til at forbedre adgangen til behandling (mål 3). Med hensyn til mål 1, der går ud på at formindske narkotikamisbruget, blev der ikke registreret væsentlige fremskridt. Der blev heller ikke registreret et fald i tilgængeligheden af narkotika (mål 4). Samtidig syntes mål 4 og 5 tilsammen at være en katalysator for en række EU-initiativer, der har styrket retshåndhævelsen i forbindelse med narkotikahandel og -leverancer. I den periode, hvor planen blev gennemført, er der taget en række vigtige initiativer til bekæmpelse af hvidvaskning af penge (mål 6.1) og bekæmpelse af ulovlig anvendelse af prækursorer (mål 6.2), navnlig gennem ændringen af EU's lovgivning om kontrol med handelen med prækursorer.
Lõpphinnangu teatises ja selle lisades (5) tõsteti esile peamised narkoennetusalased saavutused siseriiklikul ja ELi tasandil ning märgiti valdkonnad, mis vajavad jätkuvat arendamist. Teatises rõhutati, et on tehtud edusamme uimastitega seotud terviseprobleemide [sh inimese immuunpuudulikkuse viirusesse (HIV) nakatumine, hepatiit] arvu vähendamisel, uimastitega seotud surmajuhtumite arvu vähendamisel (ELi narkostrateegia eesmärk 2) ja eeskätt ravi kättesaadavuse parandamisel (eesmärk 3). Seoses eesmärgiga 1 (vähendada uimastite tarbimist) ei täheldatud märkimisväärset edasiminekut. Samamoodi ei täheldatud narkootikumide kättesaadavuse vähenemist (eesmärk 5). Eesmärgid 4 ja 5 ühiselt on aga aidanud ellu viia mitmeid ELi algatusi, mis on tugevdanud korrakaitsemeetmeid narkokaubanduse ja ‑pakkumise vastases võitluses. Tegevuskava rakendusperioodil tekkis mitu suuremat algatust seoses rahapesu tõkestamise (eesmärk 6.1) ja lähteainete leviku ennetamisega (eesmärk 6.2), eeskätt tulenevalt ühenduse seadusandluse muutmisest lähteainetega kaubitsemise kontrolli osas.
Loppuarvioinnista annetussa tiedonannossa ja sen liitteissä (5) tuotiin esille merkittävimmät saavutukset huumausaineiden torjunnan alalla kansallisella ja EU:n tasolla sekä alat, joilla tarvitaan lisätoimia. Siinä korostettiin, että huumausaineisiin liittyvien terveysongelmien (kuten immuunikatoviruksen (hiv) ja hepatiitin) levinneisyyttä ja huumekuolemien määrää (EU:n huumausainestrategian tavoite 2) oli onnistuttu vähentämään ja että erityisesti hoidon saatavuus (tavoite 3) oli parantunut. Tavoitteessa 1 eli huumeidenkäytön vähentämisessä ei havaittu merkittävää edistymistä. Vastaavasti huumeiden saatavuus ei ollut vähentynyt (tavoite 4). Kuitenkin tavoitteet 4 ja 5 näyttivät yhdessä edistäneen useaa EU-aloitetta, joilla on lujitettu laitonta huumekauppaa ja huumetarjontaa koskevia lainvalvontatoimenpiteitä. Suunnitelman aikana toteutettiin useita merkittäviä aloitteita rahanpesun torjumiseksi (tavoite 6.1) ja lähtöaineiden leviämisen estämiseksi (tavoite 6.2), etenkin muuttamalla lähtöaineiden kaupan valvontaa koskevaa yhteisön lainsäädäntöä.
A végleges értékelésről szóló közlemény és mellékletei (5) kiemelték a kábítószerek területén országos és EU-szinten elért főbb eredményeket, illetve a további fejlesztésre szoruló területeket. Ebben hangsúlyozták, hogy előrehaladás történt a kábítószerrel összefüggő egészségügyi problémák előfordulásának [a humán immundeficiencia vírus (HIV) fertőzést és a hepatitist is beleértve] és a kábítószerrel összefüggő halálesetek számának (az EU kábítószer-stratégiájának 2. célja) csökkentése, és különösen a gyógykezelés hozzáférhetőségének javítása (3. cél) terén. Az 1. célt – a kábítószer-használat csökkentését – illetően nem volt jelentős előrehaladás; hasonlóképpen nem csökkent a kábítószerek hozzáférhetősége se (4. cél). Ennek ellenére a 4. és 5. cél együttesen katalizátorként működve számos EU-szintű kezdeményezést idézett elő, amelyek megerősítették a kábítószer-kereskedelem és -kínálat elleni bűnüldözésiintézkedéseket. A terv időszakában több kezdeményezés indult a pénzmosás felszámolása (6.1. cél) és az előanyagok eltérítésének megelőzése (6.2. cél) érdekében, különösen az előanyagok kereskedelmének ellenőrzéséről szóló közösségi jogszabályok módosítása révén.
Meldingen om den endelige evalueringen og vedleggene til denne (5) satte fokus både på de viktigste framskrittene på narkotikaområdet på nasjonalt plan og i EU og de områdene hvor det må ytterligere innsats til. Meldingen understreket at det var gjort framskritt når det gjelder å redusere forekomsten av narkotikarelaterte helseproblemer [herunder humant immunsviktvirus (HIV) og hepatitt] og antallet narkotikarelaterte dødsfall (mål 2 i EUs narkotikastrategi), og særlig når det gjaldt å bedre tilgjengeligheten av behandlingstilbud (mål 3). For mål 1, reduksjon av rusmiddelbruk, ble det ikke påvist noen signifikant framgang. Det ble heller ikke påvist noen nedgang i tilgjengeligheten av narkotika (mål 4). Sett under ett syntes likevel mål 4 og 5 å fungere som en katalysator for flere initiativer på EU-plan som har styrket de rettslige tiltakene mot narkotikahandel og -tilbud. I løpet av den perioden handlingsplanen dekker, har det kommet flere viktige initiativer for å bekjempe hvitvasking av penger (mål 6.1) og forhindre spredning av prekursorer (mål 6.2), særlig endringen av Fellesskapets regelverk for kontroll av handelen med prekursorer.
Komunikat dotyczący wyników końcowej oceny i jego załączniki (5) wskazują główne osiągnięcia w dziedzinie narkotyków na szczeblu krajowym i unijnym oraz obszary, które wymagają dalszego rozwoju. Komunikat podkreśla, że osiągnięto postęp w kwestii ograniczenia częstości występowania problemów zdrowotnych związanych z narkotykami [w tym zakażenie ludzkim wirusem niedoboru odporności (HIV), zapalenie wątroby] i liczby zgonów związanych z narkotykami (cel 2 strategii antynarkotykowej UE), a zwłaszcza w kwestii poprawy dostępu do leczenia (cel 3).W odniesieniu do celu 1, tj. ograniczenia stosowania narkotyków, nie zanotowano istotnego rozwoju. Podobnie nie zmniejszyła się dostępność narkotyków (cel 4). Niemniej cele 4 i 5, ujęte razem, okazały się działać jako katalizator dla kilku inicjatyw na poziomie UE, które wzmocniły środki egzekwowania prawa względem handlu i podaży narkotyków. W trakcie trwania planu pojawiło się kilka ważnych inicjatyw zwalczania prania brudnych pieniędzy (cel 6.1) oraz zapobiegania zmianie zastosowania prekursorów (cel 6.2), w szczególności przez zmiany w ustawodawstwie Wspólnoty w sprawie kontroli nad handlem prekursorami.
Comunicarea privind evaluarea finală şi anexele la aceasta (5) au subliniat principalele realizări în domeniul drogurilor la nivel naţional şi al Uniunii Europene, precum şi domeniile în care sunt necesare noi progrese. Comunicarea a subliniat faptul că s-au înregistrat progrese în sensul reducerii incidenţei problemelor de sănătate legate de droguri [inclusiv privind infecţia cu virusul imunodeficienţei umane (HIV), hepatita] şi a mortalităţii asociate drogurilor (obiectivul ţintă 2 din strategia Uniunii Europene privind drogurile) şi, în special, în sensul creşterii disponibilităţii tratamentului (obiectivul ţintă 3). Nu s-a remarcat nici un progres semnificativ în ceea ce priveşte obiectivul ţintă 1, anume reducerea consumului de droguri. În mod similar, nu s-a înregistrat nici o scădere a disponibilităţii drogurilor (obiectivul ţintă 4). Cu toate acestea, obiectivele ţintă 4 şi 5, luate împreună, s-au dovedit a fi un catalizator pentru mai multe iniţiative la nivelul Uniunii Europene care au consolidat măsurile de aplicare a legii împotriva traficului şi a ofertei de droguri. Pe durata planului, s-au dezvoltat o serie de iniţiative majore pentru a combate spălarea de bani (obiectivul ţintă 6.1) şi pentru a preveni deturnarea precursorilor (obiectivul ţintă 6.2), în special prin modificarea legislaţiei comunitare privind controlul comerţului cu precursori.
V oznámení o záverečnom hodnotení a v jeho prílohách (5) sa zdôrazňujú hlavné výsledky boja proti drogám na národnej úrovni i na úrovni EÚ a oblasti, v ktorých je potrebný ďalší pokrok. Vyzdvihuje sa pokrok, ktorý sa dosiahol v znižovaní výskytu drogami podmienených zdravotných problémov (vrátane infekcie HIV, hepatitídy) a úmrtnosti (cieľ 2 protidrogovej stratégie EÚ) a najmä v zlepšovaní dostupnosti liečby (cieľ 3). Žiadny významný pokrok sa nezisti, pokiaľ ide o cieľ 1 – zníženie užívania drog. Podobne sa nezistilo ani zníženie dostupnosti drog (cieľ 4). Napriek tomu sa ciele 4 a 5 spoločne javia na úrovni EÚ ako katalyzátor viacerých iniciatív, ktoré posilňujú opatrenia orgánov činných v trestnom konaní proti obchodovaniu s drogami a zásobovaniu drogami. Počas obdobia plánu vznikli viaceré významné iniciatívy v boji proti praniu špinavých peňazí (cieľ 6.1) a na prevenciu zneužívania prekurzorov (cieľ 6.2), najmä na základe zmien a doplnení právnych predpisov Spoločenstva o kontrole obchodu s prekurzormi.
Sporočilo o končnem ovrednotenju in njegove priloge (5) so izpostavili glavne dosežke na področju drog na nacionalni ravni in na ravni EU ter področja, na katerih je potreben dodaten napredek. V njem je bilo poudarjeno, da je bil storjen napredek pri zmanjšanju pogostosti nastanka škode za zdravje zaradi uživanja drog [vključno z okužbo z virusom človeške imunske pomanjkljivosti (HIV) ali virusom hepatitisa] in števila z drogo povezanih smrtnih primerov (cilj 2 strategije EU na področju drog), in zlasti pri izboljšanju razpoložljivosti zdravljenja (cilj 3). V zvezi s ciljem 1 ni bilo mogoče opaziti nobenega večjega napredka pri zmanjšanju uživanja drog. Podobno ni bilo ugotovljeno nobeno zmanjšanje razpoložljivosti drog (cilj 4). Vseeno sta bila cilja 4 in 5 skupaj katalizator za več pobud na ravni EU, ki so okrepile ukrepe kazenskega pregona proti prometu z drogami in njihovi ponudbi. Med obdobjem načrta je nastalo več pomembnih pobud za boj proti pranju denarja (cilj 6.1) in preprečevanje zlorabe predhodnih sestavin (cilj 6.2), zlasti s spremembo zakonodaje Skupnosti o nadzoru trgovine s predhodnimi sestavinami.
I meddelandet om den slutliga utvärderingen och dess bilagor(5) lyfte kommissionen fram de viktigaste framgångarna ute i länderna och på EU-nivå och pekade på områden där det behövs ytterligare framsteg. Den betonade att framsteg har gjorts när det gäller att minska förekomsten av narkotikarelaterade hälsoskador [däribland hiv och hepatit] och narkotikarelaterade dödsfall (mål 2 i EU:s narkotikastrategi), samt inte minst när det gäller att förbättra behandlingsmöjligheterna (mål 3). Inga större framsteg kunde konstateras när det gäller mål 1, dvs. att minska narkotikaanvändningen. Det kunde inte heller påvisas någon minskning av narkotikans tillgänglighet (mål 4). Mål 4 och 5 verkade dock tillsammans ha givit upphov till ett antal initiativ på EU-nivå som har stärkt brottsbekämpande insatser mot olaglig narkotikahandel och tillgång. Under den period som planen omfattar togs flera större initiativ för att bekämpa penningtvätt (mål 6.1) och förhindra avledning av prekursorer (mål 6.2), inte minst genom en ändring av gemenskapslagstiftningen om kontroll av handeln med prekursorer.
Paziņojumā uzsvērta arī nepieciešamība veikt tālāko izpēti, piemēram, par biomedicīnas, psihosociālajiem un citiem faktoriem, kas ir pamatā narkotiku lietošanai un atkarībai, jo īpaši tajās jomās, kur informācija vēl joprojām ir nepilnīga (piemēram, ilgtermiņa kaņepju vai sintētisko narkotiku lietošana). Tika uzsvērta nepieciešamība veikt regulāras konsultācijas ar sabiedrību, izstrādājot ES politiku narkotiku jautājumos. Komisija ieteica pagarināt ES stratēģijas termiņu no pieciem līdz astoņiem gadiem, ietverot divu secīgu ES rīcības plānu īstenošanu šī perioda laikā, lai nodrošinātu iespēju pilnīgi īstenot un precīzi izstrādāt iniciatīvas, lai tās atbilstu stratēģijas mērķiem.
  Zà¡chyty drogy  
Nejvíce konopné pryskyřice bylo zadrženo v západní a střední Evropě (70 %), v jihovýchodní Asii a na Blízkém a Středním Východě (21 %), zatímco největší množství rostlin konopí bylo zachyceno v Severní a Jižní Americe (68 %) a v Africe (26 %) (CND, 2005). Pokud jde o počet záchytů, je konopí nejvíce zabavovanou drogou ve všech zemích EU s výjimkou Estonska a Lotyšska, kde bylo v roce 2003 zaznamenáno více záchytů amfetaminů.
Worldwide, a total of 1 347 tonnes of cannabis resin and 5 821 tonnes of herbal cannabis were seized in 2003. Western and central Europe (70 %) and South-West Asia and the Near and Middle East (21 %) accounted for most cannabis resin seized, whereas quantities of herbal cannabis seized were concentrated in the Americas (68 %) and Africa (26 %) (CND, 2005). In terms of number of seizures, cannabis is the most seized drug in all countries of the EU except Estonia and Latvia, where in 2003 the number of amphetamine seizures was higher. In terms of quantities, cannabis is also usually the most seized drug in the EU, although in 2003 quantities of other drugs seized were reported to be higher in a few countries – amphetamines in Estonia and Luxembourg, heroin in Hungary and cocaine in Poland. Historically, most cannabis seizures in the EU have been made by the United Kingdom, followed by Spain and France, and this is probably still the case (52). However, for the past five years, in terms of quantities, Spain has accounted for more than half the total amount seized in the EU. At the EU level, the number of cannabis seizures (53) has shown a more or less upward trend since 1998, though partial reporting of data from a few countries make this uncertain, while quantities (54) seized appear to have risen since 2000.
De par le monde, 1 347 tonnes de résine de cannabis et 5 821 tonnes d'herbe de cannabis ont été saisies en 2003. C'est en Europe centrale et occidentale (70 %), en Asie du Sud-Est et au Moyen‑Orient (21 %) que les principales saisies de résine de cannabis ont eu lieu, alors que les saisies d'herbe de cannabis se sont concentrées aux Amériques (68 %) et en Afrique (26 %) (CND, 2005). En termes de nombre de saisies, le cannabis est la drogue la plus saisie dans tous les pays de l'UE, à l'exception de l'Estonie et de la Lettonie, où le nombre de saisies d'amphétamines a dépassé celui des saisies de cannabis en 2003. En termes de quantités, le cannabis est généralement aussi la drogue la plus saisie dans l'UE, bien qu'en 2003, les quantités d'autres drogues saisies aient été supérieures dans quelques pays – amphétamines en Estonie et au Luxembourg, héroïne en Hongrie et cocaïne en Pologne. Historiquement, la plupart des saisies de cannabis réalisées dans l'UE ont eu lieu au Royaume-Uni, devant l'Espagne et la France, et tel est probablement toujours le cas (52). Cependant, au cours des cinq dernières années, l'Espagne a représenté, en termes de volumes, plus de la moitié de la quantité totale saisie dans l'UE. Au niveau de l'Union, le nombre de saisies de cannabis (53) a plus ou moins suivi une tendance à la hausse depuis 1998, bien que la transmission de données fragmentaires par certains pays ne permette pas de tirer de conclusions définitives, tandis que les quantités saisies (54) semblent avoir progressé depuis 2000.
Weltweit wurden 2003 insgesamt 1 347 Tonnen Cannabisharz und 5 821 Tonnen Cannabiskraut sichergestellt. In West- und Mitteleuropa (70 %) sowie in Südwestasien und dem Nahen und Mittleren Osten (21 %) wurden die größten Mengen an Cannabisharz beschlagnahmt, während sich die Sicherstellungen von Cannabiskraut auf Nord-, Mittel- und Südamerika (68 %) sowie Afrika (26 %) konzentrierten (CND, 2005). Was die Zahl der Sicherstellungen betrifft, so ist Cannabis in allen Ländern der EU die am häufigsten beschlagnahmte Droge, mit Ausnahme von Estland und Lettland, wo im Jahr 2003 die Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin höher war. Auch im Hinblick auf die sichergestellten Mengen ist Cannabis EU-weit die am meisten beschlagnahmte Droge, obwohl 2003 aus einigen Ländern über die Sicherstellung größerer Mengen anderer Drogen berichtet wurde: Amphetamine in Estland und Luxemburg, Heroin in Ungarn und Kokain in Polen. In der Vergangenheit erfolgten die meisten Cannabissicherstellungen innerhalb der EU im Vereinigten Königreich, gefolgt von Spanien und Frankreich. Dies ist wahrscheinlich noch immer der Fall (52). Was jedoch die Quantität betrifft, so entfiel in den vergangenen fünf Jahren über die Hälfte der in der EU sichergestellten Gesamtmenge auf Spanien. Auf EU-Ebene ist seit 1998 bei der Zahl der Cannabissicherstellungen (53) eine mehr oder weniger stark ausgeprägte Aufwärtstendenz festzustellen, wobei dies jedoch aufgrund der bruchstückhaften Datenmeldungen aus einigen Ländern nicht mit absoluter Gewissheit feststeht. Die sichergestellten Mengen (54) sind offenbar seit dem Jahr 2000 gestiegen.
En 2003, se incautaron un total de 1.347 toneladas de resina de cannabis y 5.821 toneladas de hierba de cannabis en todo el mundo. La mayoría de incautaciones de resina de cannabis tuvo lugar en Europa Central y Oriental (70 %) y en el Sureste de Asia y Oriente Medio y Próximo (21 %), mientras que las incautaciones de hierba de cannabis se concentraron en el continente americano (68 %) y África (26 %) (CDE, 2005). Por número de incautaciones, el cannabis es la droga más incautada en todos los países de la UE excepto Estonia y Letonia, donde en 2003 fueron superiores las incautaciones de anfetaminas. Por cantidad, el cannabis suele ser también la droga más incautada en la UE, aunque en 2003 las cantidades de otras drogas incautadas fueron superiores en algunos países (anfetaminas en Estonia y Luxemburgo, heroína en Hungría, y cocaína en Polonia). Históricamente, la mayoría de incautaciones de cannabis en la UE se han producido en el Reino Unido, seguido de España y Francia, y probablemente siga siendo así (52). No obstante, en los últimos cinco años, en lo que respecta a las cantidades, más de la mitad del volumen total incautado en la UE corresponde a España. En la UE, el número de incautaciones de cannabis (53) muestra cierta tendencia al alza desde 1998, aunque la información parcial de algunos países no permiten asegurarlo de forma concluyente, mientras que las cantidades incautadas (54) parecen haber aumentado desde el año 2000.
Nel 2003 sono state sequestrate in tutto il mondo 1 347 tonnellate di resina di cannabis e 5 821 tonnellate di foglie di cannabis. Il quantitativo maggiore di resina di cannabis è stato sequestrato in Europa occidentale e centrale (70%) nonché in Asia sudoccidentale e nel Vicino e Medio Oriente (21%), mentre i quantitativi maggiori di foglie di cannabis sono stati sequestrati nelle Americhe (68%) e in Africa (26%) (CND, 2005). In termini di numeri di sequestri, la cannabis è la sostanza più sequestrata in tutti i paesi dell’Unione europea, a eccezione di Estonia e Lettonia, dove nel 2003 era maggiore il numero dei sequestri di anfetamine. In termini quantitativi, la cannabis è anche la droga più sequestrata nell’UE, sebbene nel 2003 siano stati riferiti in alcuni paesi volumi maggiori di altre sostanze sequestrate (anfetamine in Estonia e Lussemburgo, eroina in Ungheria, cocaina in Polonia). Storicamente il numero più alto di sequestri nell’UE si è avuto nel Regno Unito, seguito da Spagna e Francia, e probabilmente la situazione non è cambiata (52). Tuttavia, negli ultimi cinque anni, in Spagna è stata intercettata più della metà del volume totale di sostanza sequestrata nell’UE. A livello comunitario il numero di sequestri di cannabis (53) ha evidenziato un andamento più o meno crescente nel 1998, sebbene il dato sia reso incerto dalla disponibilità soltanto parziale di dati da parte di alcuni paesi, mentre i quantitativi di sostanza intercettata (54) sembrano aver subito un incremento dal 2000.
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το 2003 κατασχέθηκαν συνολικά 1 347 τόνοι ρητίνης κάνναβης και 5 821 τόνοι φυτικής κάνναβης. Οι μεγαλύτερες ποσότητες ρητίνης κάνναβης κατασχέθηκαν στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη (70 %) και στη Νοτιοδυτική Ασία και την Εγγύς και Μέση Ανατολή (21 %), ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες φυτικής κάνναβης επικεντρώνονται στην αμερικανική ήπειρο (68 %) και την Αφρική (26 %) (CND, 2005). Όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων, η κάνναβη έρχεται πρώτη σε όλες τις χώρες της ΕΕ, με εξαίρεση την Εσθονία και τη Λεττονία, όπου το 2003 ο αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών ήταν υψηλότερος. Όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η κάνναβη έρχεται επίσης συνήθως πρώτη στην ΕΕ, μολονότι το 2003 μερικές χώρες ανέφεραν ότι κατέσχεσαν μεγαλύτερες ποσότητες άλλων ναρκωτικών – αμφεταμίνες στην Εσθονία και το Λουξεμβούργο, ηρωίνη στην Ουγγαρία και κοκαΐνη στην Πολωνία. Ιστορικά, οι περισσότερες κατασχέσεις κάνναβης στην ΕΕ έχουν πραγματοποιηθεί στο Ηνωμένο Βασίλειο, και ακολουθούν η Ισπανία και η Γαλλία, και η κατάσταση αυτή παραμένει κατά πάσα πιθανότητα αμετάβλητη (52). Ωστόσο, τα τελευταία πέντε χρόνια, όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η Ισπανία αντιπροσωπεύει περισσότερο από το ήμισυ των συνολικών ποσοτήτων που έχουν κατασχεθεί στην ΕΕ. Σε επίπεδο ΕΕ, ο αριθμός των κατασχέσεων κάνναβης (53) ακολούθησε μια κατά το μάλλον ή ήττον ανοδική τάση από το 1998, μολονότι οι αποσπασματικές αναφορές στοιχείων από μερικές χώρες δημιουργούν αβεβαιότητα σχετικά, ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες (54) φαίνεται να αυξήθηκαν από το 2000.
In 2003 is wereldwijd een hoeveelheid van 1 347 ton cannabishars en 5 821 ton cannabisbladeren in beslag genomen. De meeste cannabishars werd in West- en Midden-Europa (70%) en in Zuidwest-Azië en in het Nabije en Midden-Oosten (21%) in beslag genomen, terwijl de grootste hoeveelheid cannabisbladeren voornamelijk in Amerika (68%) en in Afrika (26%) werd geconfisqueerd (CND, 2005). Wat het aantal vangsten betreft, is cannabis in alle landen van de EU de drug die het meest in beslag wordt genomen. Estland en Letland vormen hierop een uitzondering omdat in deze landen het aantal amfetaminevangsten in 2003 hoger was. Ook wat de hoeveelheid in beslag genomen drugs betreft, staat cannabis doorgaans in alle landen van de EU bovenaan, hoewel in 2003 een aantal landen melding heeft gemaakt van grotere hoeveelheden andere in beslag genomen drugs: amfetaminen in Estland en Luxemburg, heroïne in Hongarije en cocaïne in Polen. Van oudsher vinden in de EU de meeste cannabisvangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje en Frankrijk, en waarschijnlijk is dit nog steeds het geval (52). In de afgelopen vijf jaar was Spanje echter verantwoordelijk voor meer dan de helft van de cannabis die in de EU in beslag is genomen. Op communautair niveau vertoont het aantal cannabisvangsten (53) sinds 1998 min of meer een stijgende tendens (hoewel dit niet helemaal zeker is vanwege de ontbrekende gegevens voor een aantal landen), terwijl de hoeveelheden cannabis die sinds 2000 zijn geconfisqueerd (54) een toename lijken te vertonen.
I 2003 blev der globalt beslaglagt i alt 1 347 tons cannabisharpiks og 5 821 tons cannabisblade. Vest- og Centraleuropa (70 %) og Sydvestasien og Det Nære Østen og Mellemøsten (21 %) tegnede sig for størstedelen af den beslaglagte cannabisharpiks, mens beslaglæggelserne af cannabisblade var koncentreret i Nord-, Mellem- og Sydamerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Cannabis er det narkotikum, der målt i mængde beslaglægges mest af i samtlige EU-lande undtagen Estland og Letland, hvor antallet af amfetaminbeslaglæggelser i 2003 var større. Med hensyn til mængde er cannabis også normalt det narkotikum, der beslaglægges mest af i EU, selv om mængderne af andre beslaglagte stoffer i 2003 blev angivet at være højere i nogle få lande – amfetaminer i Estland og Luxembourg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Traditionelt er de fleste beslaglæggelser af cannabis i EU sket i Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien og Frankrig, og dette er formentlig stadig tilfældet (52). I de seneste fem år har Spanien dog mængdemæssigt tegnet sig for over halvdelen af den samlede beslaglagte cannabis i EU. På EU-plan har antallet af cannabisbeslaglæggelser (53) vist en mere eller mindre stigende tendens siden 1998, om end en delvis indberetning af data fra nogle få lande skaber usikkerhed om denne tendens, mens de beslaglagte mængder (54) synes at være steget siden 2000.
Kogu maailmas konfiskeeriti 2003. aastal kokku 1 347 tonni kanepivaiku ja 5 821 tonni kanepiürti. Kõige rohkem kanepivaiku konfiskeeriti Lääne- ja Kesk-Euroopas (70%) ning Edela-Aasias ja Lähis-Idas (21%), samal ajal kui kanepiürdi konfiskeerimised olid koondunud Põhja- ja Lõuna-Ameerikasse (68%) ning Aafrikasse (26%) (CND, 2005). Konfiskeerimiste arvu poolest on kanep kõige rohkem konfiskeeritud uimasti kõikides ELi riikides, välja arvatud Eesti ja Läti, kus amfetamiini konfiskeerimiste arv oli 2003. aastal suurem. Konfiskeeritud koguste poolest on kanep samuti üldiselt kõige rohkem konfiskeeritud uimasti ELis, kuigi 2003. aastal teatati mõnes riigis suurematest kogustest mõne muu konfiskeeritud uimasti puhul – need olid amfetamiinid Eestis ja Luksemburgis, heroiin Ungaris ja kokaiin Poolas. Läbi aegade on ELis kõige rohkem kanepit konfiskeeritud Ühendkuningriigis, seejärel Hispaanias ja Prantsusmaal ning ilmselt on see ka praegu nii (52). Kuid üldkoguste osas langeb viimase viie aasta jooksul üle poole ELis konfiskeeritud kanepist Hispaania arvele. ELi tasandil on kanepi konfiskeerimiste arv (53) alates 1998. aastast üldiselt suurenenud, kuigi selle väite teeb ebatäpseks asjaolu, et mõned riigid ei ole esitanud täielikke andmeid; konfiskeeritud kanepi kogused (54) on alates 2000. aastast suurenenud.
Koko maailmassa takavarikoitiin vuonna 2003 yhteensä 1 347 tonnia kannabishartsia ja 5 821 tonnia kannabisruohoa. Suurin osa kannabishartsista takavarikoitiin Länsi- ja Keski-Euroopassa (70 %) sekä Kaakkois-Aasiassa ja Lähi-idässä (21 %), kun taas kannabisruohoa takavarikoitiin suurimmat määrät Amerikassa (68 %) ja Afrikassa (26 %) (CND, 2005). Takavarikkojen lukumääriä tarkasteltaessa kannabis on eniten takavarikoitu huume kaikissa EU-maissa paitsi Virossa ja Latviassa, joissa amfetamiinin takavarikkojen määrä oli suurempi vuonna 2003. Myös takavarikoiduissa määrissä kannabis on yleensä eniten takavarikoitu huume EU:ssa, joskin muutamassa maassa takavarikoitiin enemmän muita huumeita – Virossa ja Luxemburgissa amfetamiinia, Unkarissa heroiinia ja Puolassa kokaiinia. EU:ssa on kautta aikojen tehty eniten kannabistakavarikkoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja sen jälkeen Espanjassa ja Ranskassa, ja näin on todennäköisesti edelleenkin (52). Viimeisten viiden vuoden ajan yli puolet EU:ssa takavarikoidusta kokonaismäärästä on kuitenkin takavarikoitu Espanjassa. EU:n tasolla kannabistakavarikkojen lukumäärä (53) on kasvanut vaihtelevassa määrin vuodesta 1998 lähtien, mutta tämä tieto ei ole täysin varma, koska muutama maa on ilmoittanut tietoja puutteellisesti, ja takavarikoidut määrät (54) vaikuttavat lisääntyneen vuodesta 2000 lähtien.
2003-ban világszinten összesen 1347 tonna kannabiszgyantát és 5821 tonna kannabisznövényt foglaltak le. A lefoglalt kannabiszgyanta nagyobb része Nyugat- és Közép-Európában (70%), illetve Délnyugat-Ázsiában és a Közel- és Közép-Keleten (21%) került elő, míg a kannabisznövényből lefoglalt mennyiségek elsősorban az amerikai kontinensen (68%) és Afrikában (26%) koncentrálódtak (CND, 2005). A lefoglalások számát tekintve a kannabisz az EU valamennyi országában a vezető helyen állt, Észtország és Lettország kivételével, ahol 2003-ban az amfetaminlefoglalások száma magasabb volt. A mennyiség tekintetében szintén általában a kannabiszból foglalnak le a legtöbbet az EU-ban, bár néhány országban ezt 2003-ban más drogokból lefoglalt mennyiségek megelőzték: az amfetamin Észtországban és Luxemburgban, a heroin Magyarországon és a kokain Lengyelországban. Történetileg nézve az EU-n belül a legtöbb kannabiszlefoglalás az Egyesült Királysághoz fűződött, mögötte pedig Spanyolország és Franciaország következett, ami valószínűleg most sincs másként(52). Ha azonban a mennyiséget nézzük, az elmúlt öt évben az EU-ban lefoglalt teljes mennyiség több mint fele Spanyolországban volt. A kannabiszlefoglalások száma(53) az EU szintjén 1998 óta többé-kevésbé emelkedő tendenciát mutatott, bár néhány ország adatainak részleges közlése ezt az állítást kétségessé teszi, a lefoglalt mennyiségek pedig 2000 óta emelkedni látszanak(54).
På verdensbasis ble totalt 1 347 tonn cannabisharpiks og 5 821 tonn cannabisplanter beslaglagt i 2003. Vest- og Sentral-Europa (70 %), Sørvest-Asia og Nær- og Midtøsten (21 %) gjorde de største beslagene av cannabisharpiks, mens de største beslaglagte kvantaene av cannabisplanter var konsentrert i Nord- og Sør-Amerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Når det gjelder antallet beslag, var cannabis det stoffet som hyppigst ble beslaglagt i alle landene i EU, med unntak av Estland og Latvia, hvor antallet amfetaminbeslag var høyere i 2003. Cannabis er også det stoffet som beslaglegges i størst mengder i EU, selv om en del land rapporterer om større beslag av andre stoffer i 2003 – amfetamin i Estland og Luxemburg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Historisk sett skjer de fleste cannabisbeslagene i EU i Storbritannia, etterfulgt av Spania og Frankrike, og dette er nok fremdeles tilfellet (52). De siste fem årene har imidlertid Spania stått for over halvparten av de totale mengdene som er beslaglagt i EU. På EU-nivå har antallet cannabisbeslag (53) vist en mer eller mindre oppadgående trend siden 1998, selv om ufullstendig datarapportering fra et par land gjør dette usikkert, samtidig som de beslaglagte kvanta (54) synes å ha gått opp siden 2000.
W roku 2003 na całym świecie przechwycono 1 347 ton żywicy konopnej i 5 821 ton marihuany. W Europie Zachodniej i Środkowej (70%) oraz w Południowo-Zachodniej Azji i na Bliskim Wschodzie (21%) przechwytuje się najwięcej żywicy konopnej, gdy tymczasem wielkie ilości marihuany konfiskuje się w obu Amerykach (68%) oraz w Afryce (26%) (CND, 2005). W odniesieniu do liczby konfiskat, pochodne konopi indyjskich są najczęściej konfiskowanym narkotykiem we wszystkich państwach UE oprócz Estonii i Łotwy, gdzie w roku 2003 wyższa była liczba konfiskat amfetaminy. Jeśli chodzi o ilość, pochodne konopi zazwyczaj są również najczęściej przechwytywanym narkotykiem w UE, choć w 2003 roku odnotowano, że inne narkotyki były skonfiskowane w większej ilości w niektórych państwach, tj. amfetamina w Estonii i Luksemburgu, heroina na Węgrzech i kokaina w Polsce. W ujęciu historycznym, najwięcej konfiskat pochodnych konopi w UE dokonano w Wielkiej Brytanii, a następnie w Hiszpanii i Francji, i najprawdopodobniej taki stan utrzymuje się do dziś (52). Jeżeli chodzi o ilości w ciągu ostatnich pięciu lat, w Hiszpanii skonfiskowano ponad połowę całkowitej ilości pochodnych konopi zatrzymanych w UE. Na szczeblu UE liczba konfiskat pochodnych konopi (53) od roku 1998 wykazuje raczej tendencję wzrostową, choć częściowe dane pochodzące z kilku państw wprowadzają tutaj niepewność. Natomiast skonfiskowane ilości (54) wzrosły od roku 2000.
La nivel mondial au fost capturate în total 1 347 tone de răşină de canabis şi 5 821 tone de plante de canabis în 2003. Majoritatea răşinii de canabis a fost capturată în Europa de vest şi centrală (70 %) şi în Asia de sud-vest şi în Orientul Mijlociu şi Apropiat (21 %), iar cea mai mare concentraţie de capturi de plante de canabis s-a înregistrat în America de Nord şi în America de Sud (68 %) şi în Africa (26 %) (CND, 2005). Din punctul de vedere al numărului de capturi, canabisul este cel mai des capturat drog în toate ţările Uniunii Europene, cu excepţia Estoniei şi a Letoniei, unde în 2003 numărul de capturi de amfetamină a fost mai mare. Privind cantităţile, canabisul este cel mai capturat drog din Uniunea Europeană, deşi în 2003 au fost raportate capturi de cantităţi mai mari de alte droguri în câtva ţări – amfetamine în Estonia şi în Luxemburg, heroină în Ungaria şi cocaină în Polonia. Cronologic, majoritatea capturilor de canabis din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, urmat de Spania şi Franţa, situaţia fiind probabil aceeaşi şi în prezent (52). Totuşi, în ultimii cinci ani, în ceea ce priveşte cantităţile, în Spania au fost capturate mai mult de jumătate din totalul cantităţilor capturate în Uniunea Europeană. La nivelul Uniunii Europene, numărul capturilor de canabis (53) a prezentat o tendinţă mai mult sau mai puţin crescătoare începând din 1998, deşi raportările parţiale de date din câteva ţări aduc un element de incertitudine în acest sens, iar cantităţile (54) capturate par să fi crescut după 2000.
Celosvetovo sa v roku 2003 zachytilo spolu 1 347 ton kanabisovej živice a 5 821 ton trávového kanabisu. Väčšinu kanabisovej živice zachytili v západnej a strednej Európe (70 %), v juhovýchodnej Ázii a na Blízkom a Strednom východe (21 %), kým hlavné množstvá zachyteného trávového kanabisu boli sústredené v Severnej a Južnej Amerike (68 %) a v Afrike (26 %) (CND 2005). Pokiaľ ide o počet zachytení, kanabis je najčastejšie zachytenou drogou vo všetkých krajinách EÚ okrem Estónska a Lotyšska, kde bol v roku 2003 vyšší počet zachytení amfetamínu. Kanabis je najčastejšie zachytenou drogou v EÚ aj keď ide o množstvá, hoci v roku 2003 sa v niektorých málo krajinách uvádzali väčšie zachytené množstvá iných drog – amfetamínov v Estónsku a Luxembursku, heroínu v Maďarsku a kokaínu v Poľsku. Historicky sa v EÚ najviac kanabisu zachytilo v Spojenom kráľovstve, potom v Španielsku a vo Francúzsku a tento stav pravdepodobne trvá aj teraz (52). Počas posledných piatich rokov však bola viac ako polovica celkového množstva tejto drogy v EÚ zachytená v Španielsku. Na úrovni EÚ má počet zachytení kanabisu (53) od roku 1998 viac-menej stúpajúcu tendenciu, hoci to čiastkové vykazovanie údajov z niektorých krajín spochybňuje, od roku 2000 rastú aj zachytené množstvá (54).
V svetovnem merilu je bilo leta 2003 zaseženo skupaj 1347 ton hašiša in 5821 ton marihuane. Večina hašiša je bila zasežena v osrednji Evropi (70 %) in jugozahodni Aziji ter Bližnjem in Daljnem Vzhodu (21 %), medtem ko je bilo največ zasegov marihuane opravljenih v obeh Amerikah (68 %) in Afriki (26 %) (CND, 2005). Z vidika števila zasegov je konoplja najpogosteje zasežena droga v vseh državah EU, z izjemo Estonije in Latvije, kjer je bilo število zasegov amfetamina leta 2003 večje. Z vidika količin je konoplja prav tako običajno najpogosteje zasežena droga v EU, čeprav so leta 2003 poročali, da so količine drugih zaseženih drog v nekaterih državah višje – amfetaminov v Estoniji in Luksemburgu, heroina na Madžarskem in kokaina na Poljskem. V preteklosti so največ zasegov konoplje v EU opravili v Združenem kraljestvu, ki sta mu sledili Španija in Francija, in to verjetno velja še danes (52). Vendar pa je bila v zadnjih petih letih z vidika količin v Španiji zasežena več kot polovica vseh količin v EU. Na ravni EU število zasegov konoplje (53) niha v okviru naraščajočega trenda od leta 1998, čeprav zaradi nepopolnega poročanja podatkov iz nekaterih držav to ni zagotovo, medtem ko se zdi, da zasežene količine (54) od leta 2000 naraščajo.
I hela världen beslagtogs totalt 1 347 ton hasch och 5 821 ton marijuana under 2003. För de största haschbeslagen stod Väst- och Centraleuropa (70 %) och Sydvästasien, Främre Orienten och Mellanöstern (21 %), medan marijuanabeslagen koncentrerades till Nord- och Sydamerika (68 %) och Afrika (26 %) (CND, 2005). När det gäller antal beslag är cannabis den drog som beslagtas mest i alla EU-länderna utom Estland och Lettland, där antalet amfetaminbeslag var högre 2003. Även i fråga om mängd är cannabis normalt den mest beslagtagna drogen i EU, även om mängderna av andra beslagtagna droger under 2003 rapporterades ha ökat i ett par länder – amfetamin i Estland och Luxemburg, heroin i Ungern och kokain i Polen. Historiskt sett har de flesta cannabisbeslagen i EU skett i Storbritannien, följt av Spanien och Frankrike, vilket förmodligen fortfarande är fallet(52). När det gäller beslagtagna mängder har Spanien dock under de senaste fem åren stått för mer än hälften av beslagen i EU. I EU totalt har antalet cannabisbeslag(53) haft en mer eller mindre stigande trend sedan 1998, även om den ofullständiga rapporteringen av uppgifter från ett par länder innebär att detta är osäkert, medan de beslagtagna mängderna(54) verkar ha ökat sedan 2000.
Visā pasaulē 2003. gada laikā ir konfiscētas 1347 tonnas kaņepju sveķu un 5821 tonna augu izcelsmes kaņepju. Rietumu un Centrālajā Eiropā (70%) un Dienvidrietumu Āzijā, un Tuvajos un Vidējos Austrumos (21%) ir konfiscēta lielākā daļa kaņepju sveķu, taču lielākā daļa atsavinātās augu izcelsmes kaņepju ir koncentrēta Amerikas kontinentā (68 %) un Āfrikā (26 %) (CND, 2005). Runājot par atsavināšanas gadījumu skaitu, kaņepes ir starp tām narkotikām, kuras konfiscē visbiežāk visās ES valstīs, izņemot Igauniju un Latviju, kur 2003. gadā augstāks bija konfiscēto amfetamīnu daudzums. Attiecībā uz daudzumiem, kaņepes ir arī parasti visbiežāk atsavinātā narkotika ES, lai arī 2003. gadā dažās valstīs citu konfiscēto narkotiku daudzums atbilstoši atskaitēm bija lielāks – amfetamīni Igaunijā un Luksemburgā, heroīns Ungārijā un kokaīns Polijā. Vēsturiski, lielākā daļa konfiscēto kaņepju gadījumu attiecas uz Apvienoto Karalisti, pēc tam seko Spānija un Francija, un, iespējams, tas atbilst arī pašreizējai situācijai (52). Taču pēdējo piecu gadu laikā daudzuma ziņā uz Spāniju attiecas vairāk kā puse no kopējā ES atsavinātā daudzuma. ES līmenī kaņepju atsavināšanu skaitam (53) ir bijusi palielināšanās tendence kopš 1998. gada, lai arī nepilnīgie atskaites dati no atsevišķām valstīm neļauj pilnībā noskaidrot šo jautājumu, taču konfiscētais daudzums (54) kopš 2000. gada ir pieaudzis.
  Zà¡chyty drogy  
Nejvíce konopné pryskyřice bylo zadrženo v západní a střední Evropě (70 %), v jihovýchodní Asii a na Blízkém a Středním Východě (21 %), zatímco největší množství rostlin konopí bylo zachyceno v Severní a Jižní Americe (68 %) a v Africe (26 %) (CND, 2005). Pokud jde o počet záchytů, je konopí nejvíce zabavovanou drogou ve všech zemích EU s výjimkou Estonska a Lotyšska, kde bylo v roce 2003 zaznamenáno více záchytů amfetaminů.
Worldwide, a total of 1 347 tonnes of cannabis resin and 5 821 tonnes of herbal cannabis were seized in 2003. Western and central Europe (70 %) and South-West Asia and the Near and Middle East (21 %) accounted for most cannabis resin seized, whereas quantities of herbal cannabis seized were concentrated in the Americas (68 %) and Africa (26 %) (CND, 2005). In terms of number of seizures, cannabis is the most seized drug in all countries of the EU except Estonia and Latvia, where in 2003 the number of amphetamine seizures was higher. In terms of quantities, cannabis is also usually the most seized drug in the EU, although in 2003 quantities of other drugs seized were reported to be higher in a few countries – amphetamines in Estonia and Luxembourg, heroin in Hungary and cocaine in Poland. Historically, most cannabis seizures in the EU have been made by the United Kingdom, followed by Spain and France, and this is probably still the case (52). However, for the past five years, in terms of quantities, Spain has accounted for more than half the total amount seized in the EU. At the EU level, the number of cannabis seizures (53) has shown a more or less upward trend since 1998, though partial reporting of data from a few countries make this uncertain, while quantities (54) seized appear to have risen since 2000.
De par le monde, 1 347 tonnes de résine de cannabis et 5 821 tonnes d'herbe de cannabis ont été saisies en 2003. C'est en Europe centrale et occidentale (70 %), en Asie du Sud-Est et au Moyen‑Orient (21 %) que les principales saisies de résine de cannabis ont eu lieu, alors que les saisies d'herbe de cannabis se sont concentrées aux Amériques (68 %) et en Afrique (26 %) (CND, 2005). En termes de nombre de saisies, le cannabis est la drogue la plus saisie dans tous les pays de l'UE, à l'exception de l'Estonie et de la Lettonie, où le nombre de saisies d'amphétamines a dépassé celui des saisies de cannabis en 2003. En termes de quantités, le cannabis est généralement aussi la drogue la plus saisie dans l'UE, bien qu'en 2003, les quantités d'autres drogues saisies aient été supérieures dans quelques pays – amphétamines en Estonie et au Luxembourg, héroïne en Hongrie et cocaïne en Pologne. Historiquement, la plupart des saisies de cannabis réalisées dans l'UE ont eu lieu au Royaume-Uni, devant l'Espagne et la France, et tel est probablement toujours le cas (52). Cependant, au cours des cinq dernières années, l'Espagne a représenté, en termes de volumes, plus de la moitié de la quantité totale saisie dans l'UE. Au niveau de l'Union, le nombre de saisies de cannabis (53) a plus ou moins suivi une tendance à la hausse depuis 1998, bien que la transmission de données fragmentaires par certains pays ne permette pas de tirer de conclusions définitives, tandis que les quantités saisies (54) semblent avoir progressé depuis 2000.
Weltweit wurden 2003 insgesamt 1 347 Tonnen Cannabisharz und 5 821 Tonnen Cannabiskraut sichergestellt. In West- und Mitteleuropa (70 %) sowie in Südwestasien und dem Nahen und Mittleren Osten (21 %) wurden die größten Mengen an Cannabisharz beschlagnahmt, während sich die Sicherstellungen von Cannabiskraut auf Nord-, Mittel- und Südamerika (68 %) sowie Afrika (26 %) konzentrierten (CND, 2005). Was die Zahl der Sicherstellungen betrifft, so ist Cannabis in allen Ländern der EU die am häufigsten beschlagnahmte Droge, mit Ausnahme von Estland und Lettland, wo im Jahr 2003 die Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin höher war. Auch im Hinblick auf die sichergestellten Mengen ist Cannabis EU-weit die am meisten beschlagnahmte Droge, obwohl 2003 aus einigen Ländern über die Sicherstellung größerer Mengen anderer Drogen berichtet wurde: Amphetamine in Estland und Luxemburg, Heroin in Ungarn und Kokain in Polen. In der Vergangenheit erfolgten die meisten Cannabissicherstellungen innerhalb der EU im Vereinigten Königreich, gefolgt von Spanien und Frankreich. Dies ist wahrscheinlich noch immer der Fall (52). Was jedoch die Quantität betrifft, so entfiel in den vergangenen fünf Jahren über die Hälfte der in der EU sichergestellten Gesamtmenge auf Spanien. Auf EU-Ebene ist seit 1998 bei der Zahl der Cannabissicherstellungen (53) eine mehr oder weniger stark ausgeprägte Aufwärtstendenz festzustellen, wobei dies jedoch aufgrund der bruchstückhaften Datenmeldungen aus einigen Ländern nicht mit absoluter Gewissheit feststeht. Die sichergestellten Mengen (54) sind offenbar seit dem Jahr 2000 gestiegen.
En 2003, se incautaron un total de 1.347 toneladas de resina de cannabis y 5.821 toneladas de hierba de cannabis en todo el mundo. La mayoría de incautaciones de resina de cannabis tuvo lugar en Europa Central y Oriental (70 %) y en el Sureste de Asia y Oriente Medio y Próximo (21 %), mientras que las incautaciones de hierba de cannabis se concentraron en el continente americano (68 %) y África (26 %) (CDE, 2005). Por número de incautaciones, el cannabis es la droga más incautada en todos los países de la UE excepto Estonia y Letonia, donde en 2003 fueron superiores las incautaciones de anfetaminas. Por cantidad, el cannabis suele ser también la droga más incautada en la UE, aunque en 2003 las cantidades de otras drogas incautadas fueron superiores en algunos países (anfetaminas en Estonia y Luxemburgo, heroína en Hungría, y cocaína en Polonia). Históricamente, la mayoría de incautaciones de cannabis en la UE se han producido en el Reino Unido, seguido de España y Francia, y probablemente siga siendo así (52). No obstante, en los últimos cinco años, en lo que respecta a las cantidades, más de la mitad del volumen total incautado en la UE corresponde a España. En la UE, el número de incautaciones de cannabis (53) muestra cierta tendencia al alza desde 1998, aunque la información parcial de algunos países no permiten asegurarlo de forma concluyente, mientras que las cantidades incautadas (54) parecen haber aumentado desde el año 2000.
Nel 2003 sono state sequestrate in tutto il mondo 1 347 tonnellate di resina di cannabis e 5 821 tonnellate di foglie di cannabis. Il quantitativo maggiore di resina di cannabis è stato sequestrato in Europa occidentale e centrale (70%) nonché in Asia sudoccidentale e nel Vicino e Medio Oriente (21%), mentre i quantitativi maggiori di foglie di cannabis sono stati sequestrati nelle Americhe (68%) e in Africa (26%) (CND, 2005). In termini di numeri di sequestri, la cannabis è la sostanza più sequestrata in tutti i paesi dell’Unione europea, a eccezione di Estonia e Lettonia, dove nel 2003 era maggiore il numero dei sequestri di anfetamine. In termini quantitativi, la cannabis è anche la droga più sequestrata nell’UE, sebbene nel 2003 siano stati riferiti in alcuni paesi volumi maggiori di altre sostanze sequestrate (anfetamine in Estonia e Lussemburgo, eroina in Ungheria, cocaina in Polonia). Storicamente il numero più alto di sequestri nell’UE si è avuto nel Regno Unito, seguito da Spagna e Francia, e probabilmente la situazione non è cambiata (52). Tuttavia, negli ultimi cinque anni, in Spagna è stata intercettata più della metà del volume totale di sostanza sequestrata nell’UE. A livello comunitario il numero di sequestri di cannabis (53) ha evidenziato un andamento più o meno crescente nel 1998, sebbene il dato sia reso incerto dalla disponibilità soltanto parziale di dati da parte di alcuni paesi, mentre i quantitativi di sostanza intercettata (54) sembrano aver subito un incremento dal 2000.
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το 2003 κατασχέθηκαν συνολικά 1 347 τόνοι ρητίνης κάνναβης και 5 821 τόνοι φυτικής κάνναβης. Οι μεγαλύτερες ποσότητες ρητίνης κάνναβης κατασχέθηκαν στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη (70 %) και στη Νοτιοδυτική Ασία και την Εγγύς και Μέση Ανατολή (21 %), ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες φυτικής κάνναβης επικεντρώνονται στην αμερικανική ήπειρο (68 %) και την Αφρική (26 %) (CND, 2005). Όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων, η κάνναβη έρχεται πρώτη σε όλες τις χώρες της ΕΕ, με εξαίρεση την Εσθονία και τη Λεττονία, όπου το 2003 ο αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών ήταν υψηλότερος. Όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η κάνναβη έρχεται επίσης συνήθως πρώτη στην ΕΕ, μολονότι το 2003 μερικές χώρες ανέφεραν ότι κατέσχεσαν μεγαλύτερες ποσότητες άλλων ναρκωτικών – αμφεταμίνες στην Εσθονία και το Λουξεμβούργο, ηρωίνη στην Ουγγαρία και κοκαΐνη στην Πολωνία. Ιστορικά, οι περισσότερες κατασχέσεις κάνναβης στην ΕΕ έχουν πραγματοποιηθεί στο Ηνωμένο Βασίλειο, και ακολουθούν η Ισπανία και η Γαλλία, και η κατάσταση αυτή παραμένει κατά πάσα πιθανότητα αμετάβλητη (52). Ωστόσο, τα τελευταία πέντε χρόνια, όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η Ισπανία αντιπροσωπεύει περισσότερο από το ήμισυ των συνολικών ποσοτήτων που έχουν κατασχεθεί στην ΕΕ. Σε επίπεδο ΕΕ, ο αριθμός των κατασχέσεων κάνναβης (53) ακολούθησε μια κατά το μάλλον ή ήττον ανοδική τάση από το 1998, μολονότι οι αποσπασματικές αναφορές στοιχείων από μερικές χώρες δημιουργούν αβεβαιότητα σχετικά, ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες (54) φαίνεται να αυξήθηκαν από το 2000.
In 2003 is wereldwijd een hoeveelheid van 1 347 ton cannabishars en 5 821 ton cannabisbladeren in beslag genomen. De meeste cannabishars werd in West- en Midden-Europa (70%) en in Zuidwest-Azië en in het Nabije en Midden-Oosten (21%) in beslag genomen, terwijl de grootste hoeveelheid cannabisbladeren voornamelijk in Amerika (68%) en in Afrika (26%) werd geconfisqueerd (CND, 2005). Wat het aantal vangsten betreft, is cannabis in alle landen van de EU de drug die het meest in beslag wordt genomen. Estland en Letland vormen hierop een uitzondering omdat in deze landen het aantal amfetaminevangsten in 2003 hoger was. Ook wat de hoeveelheid in beslag genomen drugs betreft, staat cannabis doorgaans in alle landen van de EU bovenaan, hoewel in 2003 een aantal landen melding heeft gemaakt van grotere hoeveelheden andere in beslag genomen drugs: amfetaminen in Estland en Luxemburg, heroïne in Hongarije en cocaïne in Polen. Van oudsher vinden in de EU de meeste cannabisvangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje en Frankrijk, en waarschijnlijk is dit nog steeds het geval (52). In de afgelopen vijf jaar was Spanje echter verantwoordelijk voor meer dan de helft van de cannabis die in de EU in beslag is genomen. Op communautair niveau vertoont het aantal cannabisvangsten (53) sinds 1998 min of meer een stijgende tendens (hoewel dit niet helemaal zeker is vanwege de ontbrekende gegevens voor een aantal landen), terwijl de hoeveelheden cannabis die sinds 2000 zijn geconfisqueerd (54) een toename lijken te vertonen.
I 2003 blev der globalt beslaglagt i alt 1 347 tons cannabisharpiks og 5 821 tons cannabisblade. Vest- og Centraleuropa (70 %) og Sydvestasien og Det Nære Østen og Mellemøsten (21 %) tegnede sig for størstedelen af den beslaglagte cannabisharpiks, mens beslaglæggelserne af cannabisblade var koncentreret i Nord-, Mellem- og Sydamerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Cannabis er det narkotikum, der målt i mængde beslaglægges mest af i samtlige EU-lande undtagen Estland og Letland, hvor antallet af amfetaminbeslaglæggelser i 2003 var større. Med hensyn til mængde er cannabis også normalt det narkotikum, der beslaglægges mest af i EU, selv om mængderne af andre beslaglagte stoffer i 2003 blev angivet at være højere i nogle få lande – amfetaminer i Estland og Luxembourg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Traditionelt er de fleste beslaglæggelser af cannabis i EU sket i Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien og Frankrig, og dette er formentlig stadig tilfældet (52). I de seneste fem år har Spanien dog mængdemæssigt tegnet sig for over halvdelen af den samlede beslaglagte cannabis i EU. På EU-plan har antallet af cannabisbeslaglæggelser (53) vist en mere eller mindre stigende tendens siden 1998, om end en delvis indberetning af data fra nogle få lande skaber usikkerhed om denne tendens, mens de beslaglagte mængder (54) synes at være steget siden 2000.
Kogu maailmas konfiskeeriti 2003. aastal kokku 1 347 tonni kanepivaiku ja 5 821 tonni kanepiürti. Kõige rohkem kanepivaiku konfiskeeriti Lääne- ja Kesk-Euroopas (70%) ning Edela-Aasias ja Lähis-Idas (21%), samal ajal kui kanepiürdi konfiskeerimised olid koondunud Põhja- ja Lõuna-Ameerikasse (68%) ning Aafrikasse (26%) (CND, 2005). Konfiskeerimiste arvu poolest on kanep kõige rohkem konfiskeeritud uimasti kõikides ELi riikides, välja arvatud Eesti ja Läti, kus amfetamiini konfiskeerimiste arv oli 2003. aastal suurem. Konfiskeeritud koguste poolest on kanep samuti üldiselt kõige rohkem konfiskeeritud uimasti ELis, kuigi 2003. aastal teatati mõnes riigis suurematest kogustest mõne muu konfiskeeritud uimasti puhul – need olid amfetamiinid Eestis ja Luksemburgis, heroiin Ungaris ja kokaiin Poolas. Läbi aegade on ELis kõige rohkem kanepit konfiskeeritud Ühendkuningriigis, seejärel Hispaanias ja Prantsusmaal ning ilmselt on see ka praegu nii (52). Kuid üldkoguste osas langeb viimase viie aasta jooksul üle poole ELis konfiskeeritud kanepist Hispaania arvele. ELi tasandil on kanepi konfiskeerimiste arv (53) alates 1998. aastast üldiselt suurenenud, kuigi selle väite teeb ebatäpseks asjaolu, et mõned riigid ei ole esitanud täielikke andmeid; konfiskeeritud kanepi kogused (54) on alates 2000. aastast suurenenud.
Koko maailmassa takavarikoitiin vuonna 2003 yhteensä 1 347 tonnia kannabishartsia ja 5 821 tonnia kannabisruohoa. Suurin osa kannabishartsista takavarikoitiin Länsi- ja Keski-Euroopassa (70 %) sekä Kaakkois-Aasiassa ja Lähi-idässä (21 %), kun taas kannabisruohoa takavarikoitiin suurimmat määrät Amerikassa (68 %) ja Afrikassa (26 %) (CND, 2005). Takavarikkojen lukumääriä tarkasteltaessa kannabis on eniten takavarikoitu huume kaikissa EU-maissa paitsi Virossa ja Latviassa, joissa amfetamiinin takavarikkojen määrä oli suurempi vuonna 2003. Myös takavarikoiduissa määrissä kannabis on yleensä eniten takavarikoitu huume EU:ssa, joskin muutamassa maassa takavarikoitiin enemmän muita huumeita – Virossa ja Luxemburgissa amfetamiinia, Unkarissa heroiinia ja Puolassa kokaiinia. EU:ssa on kautta aikojen tehty eniten kannabistakavarikkoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja sen jälkeen Espanjassa ja Ranskassa, ja näin on todennäköisesti edelleenkin (52). Viimeisten viiden vuoden ajan yli puolet EU:ssa takavarikoidusta kokonaismäärästä on kuitenkin takavarikoitu Espanjassa. EU:n tasolla kannabistakavarikkojen lukumäärä (53) on kasvanut vaihtelevassa määrin vuodesta 1998 lähtien, mutta tämä tieto ei ole täysin varma, koska muutama maa on ilmoittanut tietoja puutteellisesti, ja takavarikoidut määrät (54) vaikuttavat lisääntyneen vuodesta 2000 lähtien.
2003-ban világszinten összesen 1347 tonna kannabiszgyantát és 5821 tonna kannabisznövényt foglaltak le. A lefoglalt kannabiszgyanta nagyobb része Nyugat- és Közép-Európában (70%), illetve Délnyugat-Ázsiában és a Közel- és Közép-Keleten (21%) került elő, míg a kannabisznövényből lefoglalt mennyiségek elsősorban az amerikai kontinensen (68%) és Afrikában (26%) koncentrálódtak (CND, 2005). A lefoglalások számát tekintve a kannabisz az EU valamennyi országában a vezető helyen állt, Észtország és Lettország kivételével, ahol 2003-ban az amfetaminlefoglalások száma magasabb volt. A mennyiség tekintetében szintén általában a kannabiszból foglalnak le a legtöbbet az EU-ban, bár néhány országban ezt 2003-ban más drogokból lefoglalt mennyiségek megelőzték: az amfetamin Észtországban és Luxemburgban, a heroin Magyarországon és a kokain Lengyelországban. Történetileg nézve az EU-n belül a legtöbb kannabiszlefoglalás az Egyesült Királysághoz fűződött, mögötte pedig Spanyolország és Franciaország következett, ami valószínűleg most sincs másként(52). Ha azonban a mennyiséget nézzük, az elmúlt öt évben az EU-ban lefoglalt teljes mennyiség több mint fele Spanyolországban volt. A kannabiszlefoglalások száma(53) az EU szintjén 1998 óta többé-kevésbé emelkedő tendenciát mutatott, bár néhány ország adatainak részleges közlése ezt az állítást kétségessé teszi, a lefoglalt mennyiségek pedig 2000 óta emelkedni látszanak(54).
På verdensbasis ble totalt 1 347 tonn cannabisharpiks og 5 821 tonn cannabisplanter beslaglagt i 2003. Vest- og Sentral-Europa (70 %), Sørvest-Asia og Nær- og Midtøsten (21 %) gjorde de største beslagene av cannabisharpiks, mens de største beslaglagte kvantaene av cannabisplanter var konsentrert i Nord- og Sør-Amerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Når det gjelder antallet beslag, var cannabis det stoffet som hyppigst ble beslaglagt i alle landene i EU, med unntak av Estland og Latvia, hvor antallet amfetaminbeslag var høyere i 2003. Cannabis er også det stoffet som beslaglegges i størst mengder i EU, selv om en del land rapporterer om større beslag av andre stoffer i 2003 – amfetamin i Estland og Luxemburg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Historisk sett skjer de fleste cannabisbeslagene i EU i Storbritannia, etterfulgt av Spania og Frankrike, og dette er nok fremdeles tilfellet (52). De siste fem årene har imidlertid Spania stått for over halvparten av de totale mengdene som er beslaglagt i EU. På EU-nivå har antallet cannabisbeslag (53) vist en mer eller mindre oppadgående trend siden 1998, selv om ufullstendig datarapportering fra et par land gjør dette usikkert, samtidig som de beslaglagte kvanta (54) synes å ha gått opp siden 2000.
W roku 2003 na całym świecie przechwycono 1 347 ton żywicy konopnej i 5 821 ton marihuany. W Europie Zachodniej i Środkowej (70%) oraz w Południowo-Zachodniej Azji i na Bliskim Wschodzie (21%) przechwytuje się najwięcej żywicy konopnej, gdy tymczasem wielkie ilości marihuany konfiskuje się w obu Amerykach (68%) oraz w Afryce (26%) (CND, 2005). W odniesieniu do liczby konfiskat, pochodne konopi indyjskich są najczęściej konfiskowanym narkotykiem we wszystkich państwach UE oprócz Estonii i Łotwy, gdzie w roku 2003 wyższa była liczba konfiskat amfetaminy. Jeśli chodzi o ilość, pochodne konopi zazwyczaj są również najczęściej przechwytywanym narkotykiem w UE, choć w 2003 roku odnotowano, że inne narkotyki były skonfiskowane w większej ilości w niektórych państwach, tj. amfetamina w Estonii i Luksemburgu, heroina na Węgrzech i kokaina w Polsce. W ujęciu historycznym, najwięcej konfiskat pochodnych konopi w UE dokonano w Wielkiej Brytanii, a następnie w Hiszpanii i Francji, i najprawdopodobniej taki stan utrzymuje się do dziś (52). Jeżeli chodzi o ilości w ciągu ostatnich pięciu lat, w Hiszpanii skonfiskowano ponad połowę całkowitej ilości pochodnych konopi zatrzymanych w UE. Na szczeblu UE liczba konfiskat pochodnych konopi (53) od roku 1998 wykazuje raczej tendencję wzrostową, choć częściowe dane pochodzące z kilku państw wprowadzają tutaj niepewność. Natomiast skonfiskowane ilości (54) wzrosły od roku 2000.
La nivel mondial au fost capturate în total 1 347 tone de răşină de canabis şi 5 821 tone de plante de canabis în 2003. Majoritatea răşinii de canabis a fost capturată în Europa de vest şi centrală (70 %) şi în Asia de sud-vest şi în Orientul Mijlociu şi Apropiat (21 %), iar cea mai mare concentraţie de capturi de plante de canabis s-a înregistrat în America de Nord şi în America de Sud (68 %) şi în Africa (26 %) (CND, 2005). Din punctul de vedere al numărului de capturi, canabisul este cel mai des capturat drog în toate ţările Uniunii Europene, cu excepţia Estoniei şi a Letoniei, unde în 2003 numărul de capturi de amfetamină a fost mai mare. Privind cantităţile, canabisul este cel mai capturat drog din Uniunea Europeană, deşi în 2003 au fost raportate capturi de cantităţi mai mari de alte droguri în câtva ţări – amfetamine în Estonia şi în Luxemburg, heroină în Ungaria şi cocaină în Polonia. Cronologic, majoritatea capturilor de canabis din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, urmat de Spania şi Franţa, situaţia fiind probabil aceeaşi şi în prezent (52). Totuşi, în ultimii cinci ani, în ceea ce priveşte cantităţile, în Spania au fost capturate mai mult de jumătate din totalul cantităţilor capturate în Uniunea Europeană. La nivelul Uniunii Europene, numărul capturilor de canabis (53) a prezentat o tendinţă mai mult sau mai puţin crescătoare începând din 1998, deşi raportările parţiale de date din câteva ţări aduc un element de incertitudine în acest sens, iar cantităţile (54) capturate par să fi crescut după 2000.
Celosvetovo sa v roku 2003 zachytilo spolu 1 347 ton kanabisovej živice a 5 821 ton trávového kanabisu. Väčšinu kanabisovej živice zachytili v západnej a strednej Európe (70 %), v juhovýchodnej Ázii a na Blízkom a Strednom východe (21 %), kým hlavné množstvá zachyteného trávového kanabisu boli sústredené v Severnej a Južnej Amerike (68 %) a v Afrike (26 %) (CND 2005). Pokiaľ ide o počet zachytení, kanabis je najčastejšie zachytenou drogou vo všetkých krajinách EÚ okrem Estónska a Lotyšska, kde bol v roku 2003 vyšší počet zachytení amfetamínu. Kanabis je najčastejšie zachytenou drogou v EÚ aj keď ide o množstvá, hoci v roku 2003 sa v niektorých málo krajinách uvádzali väčšie zachytené množstvá iných drog – amfetamínov v Estónsku a Luxembursku, heroínu v Maďarsku a kokaínu v Poľsku. Historicky sa v EÚ najviac kanabisu zachytilo v Spojenom kráľovstve, potom v Španielsku a vo Francúzsku a tento stav pravdepodobne trvá aj teraz (52). Počas posledných piatich rokov však bola viac ako polovica celkového množstva tejto drogy v EÚ zachytená v Španielsku. Na úrovni EÚ má počet zachytení kanabisu (53) od roku 1998 viac-menej stúpajúcu tendenciu, hoci to čiastkové vykazovanie údajov z niektorých krajín spochybňuje, od roku 2000 rastú aj zachytené množstvá (54).
V svetovnem merilu je bilo leta 2003 zaseženo skupaj 1347 ton hašiša in 5821 ton marihuane. Večina hašiša je bila zasežena v osrednji Evropi (70 %) in jugozahodni Aziji ter Bližnjem in Daljnem Vzhodu (21 %), medtem ko je bilo največ zasegov marihuane opravljenih v obeh Amerikah (68 %) in Afriki (26 %) (CND, 2005). Z vidika števila zasegov je konoplja najpogosteje zasežena droga v vseh državah EU, z izjemo Estonije in Latvije, kjer je bilo število zasegov amfetamina leta 2003 večje. Z vidika količin je konoplja prav tako običajno najpogosteje zasežena droga v EU, čeprav so leta 2003 poročali, da so količine drugih zaseženih drog v nekaterih državah višje – amfetaminov v Estoniji in Luksemburgu, heroina na Madžarskem in kokaina na Poljskem. V preteklosti so največ zasegov konoplje v EU opravili v Združenem kraljestvu, ki sta mu sledili Španija in Francija, in to verjetno velja še danes (52). Vendar pa je bila v zadnjih petih letih z vidika količin v Španiji zasežena več kot polovica vseh količin v EU. Na ravni EU število zasegov konoplje (53) niha v okviru naraščajočega trenda od leta 1998, čeprav zaradi nepopolnega poročanja podatkov iz nekaterih držav to ni zagotovo, medtem ko se zdi, da zasežene količine (54) od leta 2000 naraščajo.
I hela världen beslagtogs totalt 1 347 ton hasch och 5 821 ton marijuana under 2003. För de största haschbeslagen stod Väst- och Centraleuropa (70 %) och Sydvästasien, Främre Orienten och Mellanöstern (21 %), medan marijuanabeslagen koncentrerades till Nord- och Sydamerika (68 %) och Afrika (26 %) (CND, 2005). När det gäller antal beslag är cannabis den drog som beslagtas mest i alla EU-länderna utom Estland och Lettland, där antalet amfetaminbeslag var högre 2003. Även i fråga om mängd är cannabis normalt den mest beslagtagna drogen i EU, även om mängderna av andra beslagtagna droger under 2003 rapporterades ha ökat i ett par länder – amfetamin i Estland och Luxemburg, heroin i Ungern och kokain i Polen. Historiskt sett har de flesta cannabisbeslagen i EU skett i Storbritannien, följt av Spanien och Frankrike, vilket förmodligen fortfarande är fallet(52). När det gäller beslagtagna mängder har Spanien dock under de senaste fem åren stått för mer än hälften av beslagen i EU. I EU totalt har antalet cannabisbeslag(53) haft en mer eller mindre stigande trend sedan 1998, även om den ofullständiga rapporteringen av uppgifter från ett par länder innebär att detta är osäkert, medan de beslagtagna mängderna(54) verkar ha ökat sedan 2000.
Visā pasaulē 2003. gada laikā ir konfiscētas 1347 tonnas kaņepju sveķu un 5821 tonna augu izcelsmes kaņepju. Rietumu un Centrālajā Eiropā (70%) un Dienvidrietumu Āzijā, un Tuvajos un Vidējos Austrumos (21%) ir konfiscēta lielākā daļa kaņepju sveķu, taču lielākā daļa atsavinātās augu izcelsmes kaņepju ir koncentrēta Amerikas kontinentā (68 %) un Āfrikā (26 %) (CND, 2005). Runājot par atsavināšanas gadījumu skaitu, kaņepes ir starp tām narkotikām, kuras konfiscē visbiežāk visās ES valstīs, izņemot Igauniju un Latviju, kur 2003. gadā augstāks bija konfiscēto amfetamīnu daudzums. Attiecībā uz daudzumiem, kaņepes ir arī parasti visbiežāk atsavinātā narkotika ES, lai arī 2003. gadā dažās valstīs citu konfiscēto narkotiku daudzums atbilstoši atskaitēm bija lielāks – amfetamīni Igaunijā un Luksemburgā, heroīns Ungārijā un kokaīns Polijā. Vēsturiski, lielākā daļa konfiscēto kaņepju gadījumu attiecas uz Apvienoto Karalisti, pēc tam seko Spānija un Francija, un, iespējams, tas atbilst arī pašreizējai situācijai (52). Taču pēdējo piecu gadu laikā daudzuma ziņā uz Spāniju attiecas vairāk kā puse no kopējā ES atsavinātā daudzuma. ES līmenī kaņepju atsavināšanu skaitam (53) ir bijusi palielināšanās tendence kopš 1998. gada, lai arī nepilnīgie atskaites dati no atsevišķām valstīm neļauj pilnībā noskaidrot šo jautājumu, taču konfiscētais daudzums (54) kopš 2000. gada ir pieaudzis.
  Infekčnà­ nemoci souvi...  
V Rakousku, kde údaje pro hlášení případů HIV mezi injekčními uživateli drog nejsou k dispozici, svědčí prevalence HIV mezi národními vzorky úmrtí v (přímé) souvislosti s užíváním drog o určitém zvýšení, a to na 7 % (11/163) v roce 2003 z 1 % (1/117) v roce 1998. Jde však o nízké počty a trend není statisticky významný.
The recent increases recorded in the HIV case reporting are mostly confirmed by the available seroprevalence data; for example, in Latvia, prevalence in national treatment samples of tested IDUs rose from 1.5 % (5/336) in 1997 to 14 % (302/2 203) in 2001 and then fell to 7 % (65/987) in 2003. In Austria, where HIV case reporting data for IDUs are not available, HIV prevalence among national samples of (direct) drug-related deaths suggests some increase, to 7 % (11/163) in 2003 from 1 % (1/117) in 1998, but numbers are small and the trend is not statistically significant.
Les hausses récemment enregistrées dans le nombre de cas de VIH déclarés sont pour la plupart confirmées par les données disponibles sur la séroprévalence. En Lettonie, par exemple, la prévalence dans les échantillons nationaux d'UDVI testés en traitement est passée de 1,5 % (5 sur 336) en 1997 à 14 % (302 sur 2 203) en 2001 et est ensuite tombée à 7 % (65 sur 987) en 2003. En Autriche, où aucune donnée sur le signalement de cas de VIH chez les UDVI n'est disponible, la prévalence de VIH dans les échantillons nationaux de décès (directement) liés à la drogue tend à suggérer une certaine hausse, de 1 % (1 sur 117) en 1998 à 7 % (11 sur 163) en 2003, mais les chiffres sont peu élevés et la tendance n'est pas statistiquement significative.
Die jüngsten in den Berichten über HIV-Fälle verzeichneten Anstiege werden zumeist durch die verfügbaren Seroprävalenzdaten bestätigt. In Lettland beispielsweise stieg die in nationalen Behandlungsstichproben getesteter IDU festgestellte Prävalenzrate von 1,5 % (5/336) im Jahr 1997 auf 14 % (302/2 203) im Jahr 2001 und fiel anschließend auf 7 % (65/987) im Jahr 2003. In Österreich, wo für IDU keine Berichtsdaten über HIV-Fälle vorliegen, weist die HIV-Prävalenz in nationalen Stichproben von (unmittelbar) drogenbedingten Todesfällen auf einen moderaten Anstieg von 1 % (1/117) im Jahr 1998 auf 7 % (11/163) im Jahr 2003 hin; aufgrund der niedrigen Zahlen ist die Tendenz jedoch statistisch nicht signifikant.
Los recientes incrementos de los casos de VIH se confirman en su mayoría por los datos de seroprevalencia disponibles; por ejemplo, en Letonia, la prevalencia en muestras de tratamientos nacionales de consumidores por vía parenteral analizados pasó del 1,5 % (5/336) en 1997 al 14 % (302/2.203) en 2001 y a continuación cayó hasta el 7 % (65/987) en 2003. En Austria, que no dispone de información sobre los casos de VIH en consumidores por vía parenteral, la prevalencia del VIH en muestras nacionales de muertes relacionadas (directamente) con las drogas indica un cierto incremento, hasta el 7 % (11/163) en 2003 partiendo del 1 % (1/117) en 1998, pero las cifras son bajas y la tendencia no es significativa estadísticamente.
I recenti aumenti di casi di HIV segnalati sono perlopiù confermati dai dati disponibili sulla sieroprevalenza; per esempio, in Lettonia la prevalenza nei campioni nazionali ottenuti da consumatori di stupefacenti per via parenterale è aumentata dall’1,5% (5/336) nel 1997 al 14% (302/2 203) nel 2001, per poi scendere al 7% (65/987) nel 2003. In Austria, dove non sono disponibili dati sui casi di HIV per i consumatori di stupefacenti per via parenterale, la prevalenza dell’HIV tra i campioni nazionali di decessi collegati (direttamente) alla droga suggeriscono un leggero aumento dall’1% (1/117) nel 1998 al 7% (11/163) nel 2003, ma le cifre sono esigue e, di conseguenza, l’andamento non è statisticamente significativo.
Os recentes aumentos registados na notificação de casos de infecção por VIH são na sua maioria confirmados pelos dados disponíveis sobre a prevalência desta infecção; por exemplo, na Letónia, a prevalência em amostras de tratamento nacionais de CDI testados subiu de 1,5% (5/336) em 1997 para 14% (302/2 203) em 2001 e depois diminuiu para 7% (65/987) em 2003. Na Áustria, onde não existem dados disponíveis resultantes da notificação dos casos de infecção pelo VIH entre CDI, a prevalência do VIH entre as amostras nacionais das mortes (directamente) relacionadas com a droga sugere algum aumento, para 7% (11/163) em 2003 de 1% (1/117) em 1998, mas os valores são baixos e a tendência não é estatisticamente significativa.
Οι πρόσφατες αυξήσεις στην αναφορά περιπτώσεων HIV επιβεβαιώνονται σε μεγάλο βαθμό από τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας· για παράδειγμα, στη Λεττονία, ο επιπολασμός στα εθνικά δείγματα ΧΕΝ υπό θεραπεία που υποβλήθηκαν σε διαγνωστικές εξετάσεις αυξήθηκε από 1,5 % (5/336) το 1997 σε 14 % (302/2 203) το 2001 και στη συνέχεια μειώθηκε σε 7 % (65/987) το 2003. Στην Αυστρία, όπου δεν υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία για την αναφορά περιπτώσεων HIV σε ΧΕΝ, ο επιπολασμός του ιού HIV στα εθνικά δείγματα θανάτων που συνδέονται (άμεσα) με τα ναρκωτικά υποδηλώνει κάποια αύξηση, σε 7 % (11/163) το 2003 από 1 % (1/117) το 1998, αλλά οι αριθμοί είναι μικροί και η τάση δεν είναι στατιστικά σημαντική.
De recente toenamen in het aantal gerapporteerde HIV-gevallen worden over het algemeen bevestigd door de beschikbare seroprevalentiegegevens; zo is de prevalentie in Letland in nationale behandelsteekproeven van geteste ID’s gestegen van 1,5% in 1997 (5/336) tot 14% in 2001 (302/2 203), waarna in 2003 weer sprake is van een daling tot 7% (65/987). Oostenrijk heeft geen informatie over het aantal HIV-gevallen, maar de HIV-prevalentie in landelijke steekproeven van (directe) drugsgerelateerde sterfgevallen wijst op een toename van 1% in 1998 (1/117) tot 7% in 2003 (11/163). De steekproeven zijn echter klein en deze trend is dan ook niet statistisch significant.
De nylige stigninger, der er registreret i case-rapporterne vedrørende hiv, bekræftes i de fleste tilfælde af de foreliggende seroprævalensdata; f.eks. i Letland steg prævalensen i nationale behandlingsstikprøver af testede intravenøse brugere fra 1,5 % (5/336) i 1997 til 14 % (302/2 203) i 2001 og faldt derpå til 7 % (65/987) i 2003. I Østrig, hvor case-rapporter vedrørende hiv blandt intravenøse stofbrugere ikke er tilgængelige, tyder hiv-prævalensen blandt nationale stikprøver af (direkte) narkotikarelaterede dødsfald på en vis stigning, til 7 % (11/163) i 2003 fra 1 % (1/117) i 1998, men der er tale om mindre antal, og tendensen er derfor ikke statistisk signifikant.
Olemasolevad seropositiivsuse andmed üldiselt kinnitavad aruandluses täheldatud hiljutist HIV juhtude arvu suurenemist; näiteks Lätis kasvas levimus riiklikul tasandil moodustatud ja testitud narkootikumide süstijate valimites 1,5 protsendilt (5/336) 1997. aastal kuni 14 protsendini (302/2 203) 2001. aastal ning seejärel langes 7 protsendini (65/987) 2003. aastal. Austrias, kus aruandlusandmed süstivate narkomaanide HIV juhtude kohta ei ole kättesaadavad, on HIV levimus riiklikul tasandil (otseselt) narkootikumidega seotud surmajuhtumite valimite järgi otsustades teataval määral suurenenud, 1998. aasta 1 protsendilt (1/117) 7 protsendini (11/163) 2003. aastal, kuid need arvud on väikesed ja suundumus ei ole statistilises mõttes märkimisväärne.
Saatavilla olevat levinneisyystiedot pääosin vahvistavat ilmoitettujen hiv-tapausten viimeaikaisen lisääntymisen. Esimerkiksi Latviassa levinneisyys kasvoi testattujen injektiokäyttäjien kansallisissa otoksissa 1,5 prosentista (5/336) vuonna 1997 14 prosenttiin (302/2203) vuonna 2001, ja sen jälkeen se laski 7 prosenttiin (65/987) vuonna 2003. Itävallassa, josta ei ole saatavilla tietoja injektiokäyttäjien hiv-tapauksista, hiv:n levinneisyys huumekuolemien kansallisessa otoksessa osoittaa tiettyä kasvua 7 prosenttiin (11/163) vuonna 2003 vuoden 1998 1 prosentista (1/117), mutta luvut ovat pieniä, eikä suuntaus ole tilastollisesti merkittävä.
A HIV-esetek bejelentésében tapasztalható növekedéseket a rendelkezésre álló szérumbeli előfordulási adatok többnyire megerősítik; Lettországban például a vizsgált injekciós kábítószer-használók országos gyógykezelési mintáiban az előfordulás az 1997-es 1,5%-ról (5/336) 2001-re 14%-ra (302/2203) nőtt, majd 2003-ban ismét 7%-ra (65/987) esett vissza. Ausztriában, ahol az injekciós kábítószer-használók HIV esetbejelentési adatai nem elérhetők, a kábítószerrel (közvetlenül) összefüggő halálesetek országos mintái némi növekedésre utalnak, 2003-ban 7%-ra (11/163) az 1998-as 1%-hoz képest (1/117), de a kis számok miatt a tendencia statisztikailag nem jelentős.
De registrerte økningene i innrapporterte HIV-tilfeller i den senere tid bekreftes i all hovedsak av framlagte seroprevalensdata; for eksempel økte prevalensen i det nasjonale behandlingsutvalget av testede sprøytebrukere i Latvia fra 1,5 % (5/336) i 1997 til 14 % (302/2 203) i 2001, for så å falle til 7 % (65/987) i 2003. I Østerrike, som ikke har lagt fram data over HIV-tilfeller blant sprøytebrukere, tyder HIV-prevalensen i nasjonale utvalg av (direkte) narkotikarelaterte dødsfall på en viss økning, til 7 % (11/163) i 2003 fra 1 % (1/117) i 1998, men tallene er små og trenden uten statistisk signifikans.
Ostatni wzrost odnotowanych przypadków zakażenia wirusem HIV został w większości potwierdzony przez dostępne dane seroepidemiologiczne. Przykładowo, na Łotwie poziom rozpowszechnienia w krajowych próbkach leczniczych obejmujących przebadane osoby zażywające narkotyki dożylnie wzrósł z 1,5% (5 na 336 osób) w roku 1997 do 14% (302 na 2 203) w roku 2001, a następnie spadł do 7% (65 na 987) w roku 2003. W Austrii, gdzie niedostępne są dane sprawozdawcze dotyczące przypadków zakażenia wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, rozpowszechnienie wirusa w krajowych próbkach zgonów (bezpośrednio) spowodowanych narkotykami sugeruje pewien wzrost, do 7% (11 na 163) w roku 2003 z poziomu 1% (1 na 117) w 1998 roku, jednak dane liczbowe są niskie, a trend nie jest istotny statystycznie.
Creşterea recentă a numărului de cazuri de infecţie cu HIV raportate este confirmată în cea mai mare parte de datele disponibile privind seroprevalenţa; de exemplu, în Letonia, prevalenţa în cadrul eşantioanelor de CDI testaţi care urmează tratamentul naţional a crescut de la 1,5 % (5/336) în 1997 la 14 % (302/2 203) în 2001, iar apoi a scăzut la 7 % (65/987) în 2003. În Austria, unde nu sunt disponibile date privind cazurile de infecţie cu HIV raportate pentru CDI, prevalenţa HIV în cadrul eşantioanelor naţionale de decese (direct) legate de consumul de droguri indică o oarecare creştere, la 7 % (11/163) în 2003 de la 1 % (1/117) în 1998, dar aceste valori sunt reduse, iar tendinţa nu este semnificativă din punct de vedere statistic.
Najnovšie zaznamenaný rast počtu oznámených prípadov HIV vo väčšine prípadov potvrdili dostupné údaje o séroprevalencii; napr. v Lotyšsku celoštátna prevalencia vo vzorkách liečených a testovaných IDU vzrástla z 1,5 % (5/336) v roku 1997 na 14 % (302/2 203) v roku 2001, aby potom v roku 2003 klesla na 7 % (65/987). V Rakúsku, kde nie sú dostupné oznamované údaje o prípadoch HIV medzi IDU, svedčí prevalencia HIV v národných vzorkách úmrtí (priamo) súvisiacich s drogami o určitom zvýšení na 7 % (11/163) v roku 2003 z 1 % (1/117) v roku 1998, ale počty sú nízke a trend je štatisticky nevýznamný.
Nedavne zabeležene poraste prijavljenih primerov HIV večinoma potrjujejo razpoložljivi podatki o seroprevalenci; na primer v Latviji se je razširjenost v nacionalnih vzorcih zdravljenja testiranih injicirajočih uživalcev drog dvignila z 1,5 % (5/336) leta 1997 na 14 % (302/2230) leta 2001 ter nato leta 2003 padla na 7 % (65/987). V Avstriji, v kateri podatki o prijavljenih primerih okužbe s HIV za injicirajoče uživalce drog niso na voljo, razširjenost HIV med nacionalnimi vzorci (neposrednih) smrtnih primerov zaradi uživanja droge kaže na rahel porast na 7 % (11/163) leta 2003 z 1 % (1/117) leta 1998, vendar so številke nizke, zato trend ni statistično pomemben.
De senaste ökningarna av antalet anmälda hiv-fall bekräftas till stor del av de tillgängliga uppgifterna om seroprevalens. I Lettland ökade exempelvis prevalensen i nationella behandlingsurval av testade injektionsmissbrukare från 1,5 % (5/336) år 1997 till 14 % (302/2 203) år 2001 och sjönk sedan till 7 % (65/987) år 2003. I Österrike, där uppgifter om antalet anmälda hiv-fall bland injektionsmissbrukare saknas, tyder hiv-prevalensen i de nationella urvalen av (direkt) narkotikarelaterade dödsfall på en viss ökning, från 1 % (1/117) år 1998 till 7 % (11/163) år 2003, men siffrorna är låga och trenden är inte statistiskt signifikant.
  Metamfetamin  
Na celosvětové úrovni je nejdůležitějším stimulantem na bázi amfetaminu, pokud jde o vyráběná a prodávaná množství, metamfetamin. V roce 2003 byla největší množství vyráběna a zachycena ve východní a jihovýchodní Asii (Čína, Myanmar, Filipíny, Thajsko), po nichž následovala Severní Amerika (Spojené státy) (CND, 2005).
At a global level, the most important ATS in terms of quantities manufactured and trafficked is methamphetamine. In 2003 the greatest quantities continued to be produced and seized in East and South-East Asia (China, Myanmar, the Philippines, Thailand), followed by North America (United States) (CND, 2005). Methamphetamine production in Europe is on a much smaller scale. In 2003, clandestine methamphetamine laboratories were detected and reported by the Czech Republic, Germany, Lithuania and Slovakia (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). In the Czech Republic, production of methamphetamine has been reported since the early 1980s (UNODC, 2003a); most is destined for local consumption, although some of it is smuggled to Germany and Austria (Czech national report, 2004). In 2003, the Czech authorities reported an increase in the production of ‘pervitin’ (local methamphetamine) from branded pharmaceutical products as a result of a lack of ephedrine (the precursor of methamphetamine) on the local black market. Although data on methamphetamine seizures are not systematically collected by the EMCDDA, the Czech Republic, Germany, Lithuania and Norway report having made such seizures in 2003. In addition, Denmark reported that methamphetamine is increasingly common in the illicit drug market, and Latvia reported an increased quantity (0.8 tonnes) of ephedrine seized in 2003 (compared with 2002) (Reitox national reports, 2004).
ONUDC, 2003a). La majeure partie de cette production est destinée au marché local, mais une partie passe en contrebande vers l'Allemagne et l'Autriche (rapport national tchèque, 2004). En 2003, les autorités tchèques ont rapporté une augmentation de la production de «pervitine» (métamphétamine locale) à partir de produits pharmaceutiques de marques due à un manque d'éphédrine (le précurseur de la métamphétamine) sur le marché noir local. Bien que l'OEDT ne collecte pas systématiquement les données sur les saisies de métamphétamine, la République tchèque, l'Allemagne, la Lituanie et la Norvège déclarent avoir réalisé des saisies de ce produit en 2003. Par ailleurs, le Danemark affirme que la métamphétamine devient de plus en plus courante sur le marché des drogues illicites, et la Lettonie a fait état d'une quantité accrue (0,8 tonne) d'éphédrine saisie en 2003 par rapport à 2002 (rapports nationaux Reitox, 2004).
Was die Menge der hergestellten und gehandelten ATS betrifft, so steht das Methamphetamin weltweit an der Spitze. Im Jahr 2003 wurden nach wie vor die größten Mengen in Ost- und Südostasien (China, Myanmar, Philippinen, Thailand) produziert und sichergestellt, gefolgt von Nordamerika (Vereinigte Staaten) (CND, 2005). Die Methamphetamin-Herstellung in Europa findet in einem viel kleineren Maßstab statt. Im Jahr 2003 wurde aus der Tschechischen Republik, Deutschland, Litauen und der Slowakei über die Entdeckung geheimer Methamphetamin-Labors berichtet (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). In der Tschechischen Republik ist die Methamphetamin-Herstellung seit Anfang der 80er Jahre bekannt (UNODC, 2003a); der größte Teil des Methamphetamins wird im Land selbst konsumiert, obwohl ein Teil auch nach Deutschland und Österreich geschmuggelt wird (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik, 2004). 2003 berichteten die tschechischen Behörden darüber, dass auf dem lokalen Schwarzmarkt „Pervitin“ (in der Tschechischen Republik illegal hergestelltes Methamphetamin) in Ermangelung von Ephedrin (der Vorläufersubstanz des Methamphetamin) vermehrt aus pharmazeutischen Markenprodukten hergestellt wurde. Obwohl die Daten zu den Sicherstellungen von Methamphetamin von der EBDD nicht systematisch erhoben werden, berichteten die Tschechische Republik, Deutschland, Litauen und Norwegen von Sicherstellungen im Jahr 2003. Darüber hinaus berichtete Dänemark von einer zunehmenden Verbreitung von Methamphetamin auf dem illegalen Drogenmarkt, und aus Lettland wurde im Jahr 2003 eine Zunahme (gegenüber 2002) der sichergestellten Ephedrinmenge (0,8 Tonnen) gemeldet (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
En términos generales, los EA más importantes desde el punto de vista de las cifras de producción y tráfico es la metanfetamina. En 2003, las mayores cifras de producción e incautación se registraron en el Este y Sureste de Asia (China, Myanmar, Filipinas, Tailandia), seguidos de Norteamérica (Estados Unidos) (CDE, 2005). La producción de metanfetaminas en Europa es muy inferior. En 2003, se detectaron laboratorios clandestinos de producción de anfetaminas en la República Checa, Alemania, Lituania y Eslovaquia (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). En la República Checa existen datos sobre la producción de metanfetaminas desde principios de la década de 1980 (ONUDD, 2003a); la mayor parte se destina al consumo local, aunque también se introduce ilegalmente en Alemania y Austria (Informe nacional checo, 2004). En 2003, las autoridades checas detectaron un aumento de la producción de «pervitín» (metanfetamina local) a partir de productos farmacéuticos de marca, como consecuencia de la falta de efedrina (el precursor de la metanfetamina) en el mercado negro local. Aunque el OEDT no recoge datos de incautaciones de metanfetaminas de forma sistemática, la República Checa, Alemania, Lituania y Noruega han declarado haber realizado este tipo de incautaciones en 2003. Además, Dinamarca señala que las metanfetaminas son cada vez más habituales en el mercado ilegal de estupefacientes y en Letonia aumentó la cantidad (0,8 toneladas) de efedrina incautada en 2003 (en comparación con 2002) (Informes anuales de la red Reitox, 2004).
A livello globale, le ATS più importanti, in termini di quantitativi prodotti e smerciati, sono le metanfetamine. Nel 2003 enormi quantità hanno continuato ad essere prodotte e sequestrate nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Myanmar, Filippine, Thailandia) nonché nell’America settentrionale (Stati Uniti) (CND, 2005). In Europa la produzione di metanfetamine avviene su scala molto più ridotta. Nel 2003 sono stati scoperti e segnalati laboratori clandestini di metanfetamine nella Repubblica ceca, in Germania, Lituania e Slovacchia (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). Nella Repubblica ceca la produzione di metanfetamine è segnalata a partire dai primi anni Ottanta (UNODC, 2003a); la maggioranza è destinata al consumo locale, anche se una parte di essa è contrabbandata in Germania e Austria (relazione nazionale ceca, 2004). Nel 2003 le autorità ceche hanno riferito un aumento della produzione di “pervitina” (metanfetamina locale) da prodotti farmaceutici di marca a seguito della carenza di efedrina (il precursore della metanfetamina) sul mercato nero locale. Sebbene l’OEDT non raccolga in maniera sistematica dati sui sequestri di metanfetamine, Repubblica ceca, Germania, Lituania e Norvegia riferiscono di aver effettuato questo genere di sequestri nel 2003. Inoltre, la Danimarca ha segnalato che la metanfetamina è sempre più presente nel mercato delle droghe illecite, mentre la Lettonia ha denunciato una quantità di efedrina sequestrata nel 2003 (0,8 tonnellate) maggiore rispetto al 2002 (relazioni nazionali Reitox, 2004).
A nível global, os ATS mais importantes em termos de quantidades produzidas e traficadas são as metanfetaminas. Em 2003, as maiores quantidades continuaram a ser produzidas e apreendidas na Ásia Oriental e do Sudeste (China, Myanmar, Filipinas, Tailândia), seguidas da América do Norte (Estados Unidos) (CND, 2005). A produção de metanfetaminas na Europa é feita em muito menor escala. Em 2003, foram detectados e notificados laboratórios clandestinos de metanfetaminas pela República Checa, Alemanha, Lituânia e Eslováquia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; CND, 2005). Na República Checa, a produção de metanfetaminas já tinha sido detectada no início da década de 1980 (UNODC, 2003a); a maior quantidade destina‑se ao consumo local, embora alguma parte seja traficada para a Alemanha e a Áustria (Relatório nacional checo, 2004). Em 2003, as autoridades checas comunicaram um aumento da produção de “pervitin” (metanfetamina local) a partir de produtos farmacêuticos de marca devido à escassez de efedrina (precursor das metanfetaminas) no mercado negro local. Apesar de o OEDT não compilar sistematicamente os dados relativos a apreensões de metanfetaminas, a República Checa, a Alemanha, a Lituânia e a Noruega comunicam ter feito apreensões dessas drogas em 2003. Além disso, a Dinamarca mencionou que as anfetaminas são cada vez mais comuns no mercado de drogas ilícitas e a Letónia notificou a apreensão de uma maior quantidade (0,8 toneladas) de efedrina em 2003 (comparativamente a 2002) (Relatórios Nacionais Reitox, 2004).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το σημαντικότερο διεγερτικό τύπου αμφεταμίνης (ATS) όσον αφορά τις παρασκευαζόμενες και διακινούμενες ποσότητες είναι η μεθαμφεταμίνη. Το 2003 οι μεγαλύτερες ποσότητες παράχθηκαν και κατασχέθηκαν και πάλι στην Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Μιανμάρ, Φιλιππίνες, Ταϊλάνδη) και δευτερευόντως στη Βόρεια Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες) (CND, 2005). Η παραγωγή μεθαμφεταμινών στην Ευρώπη συνεχίσθηκε σε πολύ μικρότερη κλίμακα. Το 2003, ανακαλύφθηκαν και αναφέρθηκαν παράνομα εργαστήρια παρασκευής μεθαμφεταμινών στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, τη Λιθουανία και τη Σλοβακία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Στην Τσεχική Δημοκρατία, παρασκευή μεθαμφεταμινών αναφέρεται από τις αρχές της δεκαετίας του 1980 (UNODC, 2003α)· οι μεγαλύτερες ποσότητες προορίζονται για τοπική κατανάλωση, μολονότι ορισμένες εισάγονται λαθραία στη Γερμανία και την Αυστρία (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας, 2004). Το 2003, οι τσεχικές αρχές ανέφεραν αύξηση της παρασκευής «pervitin» (τοπική μεθαμφεταμίνη) από φαρμακευτικά προϊόντα με εμπορικό σήμα λόγω της έλλειψης εφεδρίνης (πρόδρομης ουσίας της μεθαμφεταμίνης) στην τοπική μαύρη αγορά. Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις μεθαμφεταμινών, η Τσεχική Δημοκρατία, η Γερμανία, η Λιθουανία και η Νορβηγία αναφέρουν ότι πραγματοποίησαν σχετικές κατασχέσεις το 2003. Επιπλέον, η Δανία ανέφερε ότι οι μεθαμφεταμίνες είναι ολοένα και πιο διαδεδομένες στην παράνομη αγορά ναρκωτικών, και η Λεττονία ανέφερε αυξημένη ποσότητα (0,8 τόνοι) κατασχεθείσας εφεδρίνης το 2003 (σε σύγκριση με το 2002) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
Wereldwijd is metamfetamine zowel qua geproduceerde als verhandelde hoeveelheden het belangrijkste amfetamineachtige stimulerende middel. De grootste hoeveelheden werden ook in 2003 in Oost- en Zuidoost-Azië (China, Myanmar, Filippijnen, Thailand) geproduceerd en in beslag genomen, gevolgd door Noord-Amerika (Verenigde Staten) (CND, 2005). De metamfetamineproductie in Europa is veel kleinschaliger: In 2003 zijn clandestiene metamfetaminelaboratoria ontdekt in en gerapporteerd door Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Slowakije (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). In Tsjechië is al sinds het begin van de jaren tachtig sprake van een productie van metamfetamine (UNODC, 2003a). De grootste hoeveelheid is weliswaar voor de lokale markt bestemd, maar er wordt ook wat metamfetamine naar Duitsland en Oostenrijk gesmokkeld (Tsjechisch nationaal verslag, 2004). In 2003 hebben de Tsjechische autoriteiten melding gemaakt van een toename van de productie van “pervitin” (lokale metamfetamine) uit farmaceutische merkproducten door een gebrek aan efedrine (de precursor van metamfetamine) op de lokale zwarte markt. Hoewel gegevens over inbeslagnames van metamfetamine niet systematisch door het EWDD worden verzameld, hebben Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Noorwegen wel dergelijke vangsten in 2003 gemeld. Daarnaast heeft Denemarken aangegeven dat metamfetamine steeds vaker op de illegale drugsmarkt opduikt, terwijl Letland heeft gerapporteerd dat er in 2003 een grotere hoeveelheid (0,8 ton) efedrine in beslag is genomen (ten opzichte van 2002) (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Ser man på de mængder, der fremstilles og smugles på verdensplan, er metamfetaminer den vigtigste ATS. I 2003 blev de største mængder fortsat produceret og beslaglagt i Øst- og Sydøstasien (Kina, Myanmar, Filippinerne, Thailand), efterfulgt af Nordamerika (De Forenede Stater) (CND, 2005). Metamfetaminproduktionen i Europa sker i meget mindre målestok. I 2003 blev hemmelige metamfetaminlaboratorier opdaget og indberettet af Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Slovakiet (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). I Tjekkiet angives produktionen af metamfetamin at have fundet sted siden begyndelsen af 1980'erne (UNODC, 2003a). Det meste af produktionen er bestemt til lokalt forbrug, men en del smugles til Tyskland og Østrig (Tjekkiets nationale rapport, 2004). I 2003 meldte de tjekkiske myndigheder om en stigning i produktionen af 'pervitin' (lokal metamfetamin) på grundlag af farmaceutiske mærkevareprodukter som følge af mangel på efedrin (metamfetamins prækursor) på det lokale sorte marked. Selv om information om metamfetaminer ikke systematisk indberettes til EONN, har Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Norge meldt om beslaglæggelser af metamfetaminer i 2003. Endvidere har Danmark angivet, at metamfetamin i stigende grad optræder på det illegale narkotikamarked, og Letland har meldt om, at der var beslaglagt en øget mængde (0,8 tons) efedrin i 2003 (i forhold til 2002) (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Globaalsel tasandil on metamfetamiin toodetud ja turustatud koguste poolest kõige tähtsam amfetamiini-tüüpi stimulant. 2003. aastal olid toodetud ja konfiskeeritud koguste poolest esireas jätkuvalt Ida- ja Kagu-Aasia (Hiina, Myanmar, Filipiinid, Tai), neile järgnes Põhja-Ameerika (Ameerika Ühendriigid) (CND, 2005). Euroopas toodetakse metamfetamiini palju väiksemas ulatuses. 2003. aastal avastati ja registreeriti salajased metamfetamiinilaborid Tšehhi Vabariigis, Saksamaal, Leedus ja Slovakkias (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; CND, 2005). Tšehhi Vabariigis on teatatud metamfetamiini tootmisest juba alates 1980ndate aastate algusest (UNODC, 2003a); suurem osa sellest on suunatud kohalikule tarbijale, kuigi osa toimetatakse salaja Saksamaale ja Austriasse (Tšehhi riiklik aruanne, 2004). 2003. aastal teatasid Tšehhi ametiasutused, et suurenes „pervitiini” (kohaliku metamfetamiini) tootmine registreeritud farmaatsiatoodete baasil, kuna kohalikul mustal turul ei olnud saada efedriini (metamfetamiini lähteainet). Kuigi Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ei kogu süstemaatiliselt andmeid metamfetamiini konfiskeerimiste kohta, teatavad Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Leedu ja Norra selliste konfiskeerimiste toimumisest 2003. aastal. Lisaks teatas Taani, et metamfetamiin on keelatud ainete turul üha tavalisemaks muutumas ja Läti teatas suurema koguse (0,8 tonni) efedriini konfiskeerimisest 2003. aastal (võrreldes 2002. aastaga) (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Metamfetamiini on valmistettujen ja salakuljetettujen määrien perusteella merkittävin amfetamiinin kaltainen piriste koko maailmassa. Metamfetamiinia valmistettiin ja takavarikoitiin vuonna 2003 edelleen eniten Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiina, Myanmar, Filippiinit, Thaimaa) ja seuraavaksi eniten Pohjois-Amerikassa (Yhdysvallat) (CND, 2005). Metamfetamiinin tuotanto Euroopassa on selvästi pienimuotoisempaa. Salaisia metamfetamiinilaboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan vuonna 2003 Tšekissä, Saksassa, Liettuassa ja Slovakiassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). Tšekki on raportoinut metamfetamiinin tuotannosta 1980-luvun alusta lähtien (UNODC, 2003a); suurin osa siitä päätyy paikalliseen käyttöön, mutta osa salakuljetetaan Saksaan ja Itävaltaan (Tšekin kansallinen raportti, 2004). Tšekin viranomaiset ilmoittivat vuonna 2003, että "pervitiinin" (paikallisen metamfetamiinin) valmistus farmaseuttisista tuotteista on lisääntynyt, kun efedriinistä (metamfetamiinin lähtöaineesta) on ollut puutetta paikallisessa mustassa pörssissä. Vaikka EMCDDA ei kerääkään järjestelmällisesti tietoa metamfetamiinin takavarikoista, Tšekki, Saksa, Liettua ja Norja ilmoittavat tehneensä niitä vuonna 2003. Lisäksi Tanska ilmoitti metamfetamiinin yleistyneen laittomien huumausaineiden markkinoilla, ja Latvia ilmoitti takavarikoidun efedriinin määrän kasvaneen (0,8 tonnia) vuonna 2003 (vuoteen 2002 verrattuna) (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
Globális szinten, a termelt és forgalmazott mennyiség tekintetében a legfontosabb ATS a metamfetamin. 2003-ban a legnagyobb mennyiségeket változatlanul Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kínában, Mianmarban, a Fülöp-szigeteken és Thaiföldön) termelték és foglalták le, őket Észak-Amerika (az Egyesült Államok) követi (CND, 2005). Az európai metamfetamin-termelés sokkal kisebb mértékű. 2003-ban titkos metamfetamin-laboratóriumokat fedeztek fel és jelentettek Csehországból, Németországból, Litvániából és Szlovákiából (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Csehországban az 1980-as évek elejétől számolnak be metamfetamin-termelésről (UNODC, 2003a); ennek legnagyobb része a helyi fogyasztást szolgálja, bár valamennyit Németországba és Ausztriába is csempésznek (cseh országjelentés, 2004). 2003-ban a cseh hatóságok arról számoltak be, hogy az efedrin (a metamfetamin előanyaga) feketepiaci hiánya következtében nőtt a márkás gyógyszerkészítményekből előállított „pervitin” (helyi metamfetamin) termelése. Bár az EMCDDA nem gyűjt szisztematikusan adatokat a metamfetaminlefoglalásokról, Csehország, Németország, Litvánia és Norvégia mégis beszámolt ilyen, 2003-ban történt lefoglalásokról. Rajtuk kívül Dánia jelentette még a metamfetamin egyre általánosabb jelenlétét a tiltott drogok piacán, Lettország pedig a 2003-ban lefoglalt efedrin (0,8 tonna) mennyiségének növekedéséről számolt be (2002-vel összehasonlítva) (Reitox országjelentések, 2004).
Av alle amfetaminlignende stoffer er metamfetamin det stoffet det produseres og smugles mest av i hele verden. I 2003 ble de største kvantaene fortsatt produsert og beslaglagt i Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Myanmar, Filippinene, Thailand), etterfulgt av Nord-Amerika (USA) (CND, 2005). Den europeiske produksjonen av metamfetamin har langt mindre dimensjoner. I 2003 ble hemmelige laboratorier for framstilling av metamfetamin avdekket og rapportert av Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Slovakia (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den tsjekkiske republikk har rapportert om produksjon av metamfetamin siden begynnelsen av 1980-årene (UNODC, 2003a). Det meste har gått til lokalt forbruk, men noe har blitt smuglet til Tyskland og Østerrike (Tsjekkias nasjonale rapport, 2004). I 2003 rapporterte tsjekkiske myndigheter om en økning i produksjonen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) fra farmasøytiske spesialpreparater som et resultat av mangel på efedrin (forløper for metamfetamin) på det lokale svartebørsmarkedet. Selv om EONN ikke systematisk samler inn data om metamfetaminbeslag, rapporterer Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Norge om slike beslag i 2003. I tillegg oppga Danmark at metamfetamin er blitt stadig vanligere på det illegale rusmiddelmarkedet, og Latvia rapporterte om økende beslaglagte kvanta (800 kg) av efedrin i 2003 (sammenlignet med 2002) (nasjonale Reitox-rapporter, 2004).
Na poziomie globalnym najważniejszym narkotykiem z grupy ATS pod względem wyprodukowanej i sprzedanej ilości jest metamfetamina. W 2003 roku największa produkcja i konfiskaty nadal miały miejsce we Wschodniej i Południowo-Wschodniej Azji (Chiny, Myanmar, Filipiny, Tajlandia), a następnie w Ameryce Północnej (Stany Zjednoczone) (CND, 2005). Produkcja metamfetaminy w Europie rozwinięta jest na znacznie mniejszą skalę. W 2003 roku odnaleziono potajemne laboratoria metamfetaminy w Republice Czeskiej, Niemczech, na Litwie i Słowacji (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Republika Czeska odnotowuje produkcję metamfetaminy od wczesnych lat 80-tych (UNODC, 2003a). Większość tej produkcji przeznaczona jest na rynek wewnętrzny, choć pewne ilości przemycane są do Niemiec i Austrii (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej, 2004). W roku 2003 czeskie władze doniosły, że na lokalnym czarnym rynku wzrósł poziom produkcji „Pervitinu” (lokalnej metamfetaminy) z markowych produktów farmaceutycznych w wyniku braku efedryny (prekursora metamfetaminy). Choć EMCDDA systematycznie nie zbiera danych na temat konfiskowania metamfetaminy, Republika Czeska, Niemcy, Litwa i Norwegia donoszą o takich przypadkach w roku 2003. Ponadto, Dania poinformowała, że metamfetamina staje się coraz bardziej popularna na rynku nielegalnych narkotyków, a Łotwa odnotowała zwiększoną ilość (0,8 ton) efedryny skonfiskowanej w 2003 roku (w porównaniu z rokiem 2002) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004).
La nivel global, cel mai important ATS în ceea ce priveşte cantitatea fabricată şi traficată este metamfetamina. În 2003 cele mai mari cantităţi au fost în continuare produse şi confiscate în Asia de est şi de sud-est (China, Myanmar, Filipine, Thailanda), urmată de America de Nord (Statele Unite) (CND, 2005). Producţia de metamfetamină din Europa se realizează la scară mult mai redusă. În 2003, au fost detectate şi raportate laboratoare clandestine de metamfetamină în Republica Cehă, Germania, Lituania şi Slovacia (Rapoartele naţionale Reitox, 2004; CND, 2005). În Republica Cehă, s-a raportat producerea de metamfetamină încă de la începutul anilor 1980 (UNODC, 2003a); majoritatea acesteia este destinată consumului local, deşi o parte este introdusă ilegal în Germania şi în Austria (raportul naţional al Republicii Cehe, 2004). În 2003, autorităţile cehe au raportat o creştere a producţiei de „pervitin” (metamfetamină locală) din medicamente de marcă, în urma lipsei de efedrină (precursorul metamfetaminei) pe piaţa neagră locală. Deşi OEDT nu a colectat sistematic date privind capturile de metamfetamină, Republica Cehă, Germania, Lituania şi Norvegia au raportat realizarea unor astfel de capturi în 2003. În plus, Danemarca a raportat că metamfetamina este din ce în ce mai comună pe piaţa drogurile ilicite, iar Letonia a raportat o cantitate ridicată (0,8 tone) de efedrină capturată în 2003 (în comparaţie cu 2002) (Rapoartele naţionale Reitox, 2004).
Metamfetamín je z hľadiska vyrábaných a predávaných množstiev na celosvetovej úrovni najvýznamnejšie stimluans amfetamínového typu. Najväčšie množstvá sa aj roku 2003 vyrobili a zachytili vo východnej a juhovýchodnej Ázii (v Číne, Mjanmarsku, na Filipínach, v Thajsku), po ktorých nasledovala Severná Amerika (Spojené štáty) (CND 2005). V Európe sa vyrába metamfetamín v oveľa menšom rozsahu. Tajné metamfetamínové laboratóriá vypátrali a informovali o nich v roku 2003 v Českej republike, Nemecku, Litve a na Slovensku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). V Českej republike sa výroba metamfetamínu udáva už od začiatku osemdesiatych rokov minulého storočia (UNODC 2003a); väčšinou je určený na domácu spotrebu, hoci určitá časť z neho sa pašuje do Nemecka a Rakúska (česká národná správa 2004). České orgány v roku 2003 uviedli, že sa zvýšila výroba „pervitínu“ (tamojšieho metamfetamínu) zo značkových farmaceutických výrobkov v dôsledku nedostatku efedrínu (prekurzora metamfetamínu) na tamojšom čiernom trhu. Napriek tomu, že EMCDDA systematicky nezbiera údaje o zachytení metamfetamínu, Česká republika, Nemecko, Litva a Nórsko poskytli údaje o jeho zachytení v roku 2003. Okrem toho Dánsko uviedlo, že metamfetamím je na nezákonnom drogovom trhu stále bežnejšou drogou a Lotyšsko informovalo o zachytení vyššieho množstva (0,8 ton) efedrínu (v porovnaní s rokom 2002) (národné správy Reitox 2004).
V svetovnem merilu je metamfetamin najpomembnejši SAT z vidika proizvedene in prodane količine. Leta 2003 so se največje količine še naprej proizvedle in zasegle v vzhodni in jugovzhodni Aziji (Kitajska, Mjanmar, Filipini, Tajska), sledila pa ji je Severna Amerika (Združene države) (CND, 2005). Obseg proizvodnje metamfetamina v Evropi je precej manjši. Leta 2003 so skrivne laboratorije za proizvodnjo metamfetamina odkrili in o njih poročali na Češkem, v Nemčiji, Litvi in na Slovaškem (nacionalna poročila Reitox, 2004, CND, 2005). Na Češkem se je o proizvodnji metamfetamina poročalo že od začetka osemdesetih let (UNODC, 2003a); večina je namenjena lokalni porabi, nekaj proizvodnje pa se pretihotapi v Nemčijo in Avstrijo (češko nacionalno poročilo). Leta 2003 so češki organi poročali o povečanju proizvodnje "pervitina" (lokalnega metamfetamina) iz farmacevtskih proizvodov z zaščitenim znakom zaradi pomanjkanja efedrina (predhodna sestavina metamfetamina) na lokalnem črnem trgu. Čeprav Center podatkov o zasegih metamfetamina ne zbira sistematično, so Češka, Nemčija, Litva in Norveška poročale o takih zasegih v letu 2003. Poleg tega je Danska poročala, da je metamfetamin vedno pogostejši na trgu prepovedanih drog, Latvija pa je poročala o večjih količinah (0,8 tone) zaseženega efedrina leta 2003 (v primerjavi z letom 2002) (nacionalna poročila Reitox, 2004).
I fråga om framställda och sålda kvantiteter är det metamfetamin som globalt är den viktigaste av alla stimulantia av amfetamintyp. Även 2003 framställdes och beslagtogs de största kvantiteterna i Ost- och Sydostasien (Kina, Burma, Filippinerna, Thailand), följt av Nordamerika (USA) (CND, 2005). I Europa sker metamfetaminproduktion i mycket mindre skala. Under 2003 upptäcktes och rapporterades hemliga metamfetaminlaboratorier i Tjeckien, Tyskland, Litauen och Slovakien (Nationella Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Metamfetaminproduktion har rapporterats i Tjeckien sedan början av 1980-talet (UNODC, 2003a). Merparten är avsedd för lokal konsumtion, men en del smugglas till Tyskland och Österrike (Tjeckiens nationella rapport, 2004). År 2003 rapporterade de tjeckiska myndigheterna att produktionen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) med hjälp av läkemedelsprodukter hade ökat på grund av bristen på efedrin (prekursor till metamfetamin) på den lokala svarta marknaden. Även om uppgifter om metamfetaminbeslag inte samlas in systematiskt av ECNN rapporterar Tjeckien, Tyskland, Litauen och Norge att sådana beslag gjordes under 2003. Danmark rapporterade dessutom att metamfetamin blir allt vanligare på narkotikamarknaden och Lettland rapporterade att mängden beslagtagen efedrin (0,8 ton) ökade 2003 (jämfört med 2002) (Nationella Reitox-rapporter, 2004).
  Prevence v zaÅ™à­zenà­...  
Ve Švédsku se takové zásahy přesouvají do velkých měst mimo Stockholm. Ze studie o podobných programech v Nizozemsku vyplynulo, že „návštěvníci a organizátoři večírků se chovají podstatně odpovědněji, pokud jde o nelegální drogy, než se očekávalo“ (Pijlman a kol., 003).
Structural approaches remain important. In Italy, the Netherlands and Scandinavia networking is considered a prerequisite for drug prevention, the aim being to influence nightlife culture. To this end, prevention professionals liaise with the owners of premises typically used for recreational drug use (including coffee shops in the Netherlands) and others involved in the nightlife scene, such as doorkeepers and bar staff. In Sweden, such interventions are being rolled out to large cities other than Stockholm. A study of similar schemes in the Netherlands concluded, ‘visitors and organisers of parties behave considerably more responsibly on illegal drugs than expected’ (Pijlman et al., 2003). Integrated approaches such as these also have the advantage of deflecting public attention away from incidents and medical emergencies involving illegal drugs at large parties and focusing awareness on the overall risks of the clubbing setting. Safer nightlife guidelines fall into this category but are not yet widespread in Europe (Calafat et al., 2003).
Les approches structurelles restent un élément important. En Italie, aux Pays-Bas et en Scandinavie, la création de réseaux est considérée comme une condition préalable à la prévention de la toxicomanie, le but étant d'influencer la culture de la vie nocturne. À cette fin, des professionnels de la prévention établissent des contacts avec les propriétaires de lieux généralement utilisés pour la consommation récréative de drogue (y compris les coffee shops aux Pays-Bas) ainsi que d'autres acteurs de la nuit, comme les portiers et le personnel des bars. En Suède, ces interventions s'étendent à des grandes villes autres que Stockholm. Une étude de projets similaires aux Pays-Bas a conclu que «les visiteurs et les organisateurs de soirées se comportent de manière beaucoup plus responsable vis-à-vis des drogues illicites que ce que l'on pensait» (Pijlman et al., 2003). Des approches intégrées tels que celles-là présentent également l'avantage de détourner l'attention du public des incidents et des urgences médicales mettant en cause les drogues illicites dans les grandes soirées et de concentrer la sensibilisation sur les risques généraux des boîtes de nuit. Des lignes directrices pour une vie nocturne plus sûre relèvent de cette catégorie, mais ne sont pas encore très répandues en Europe (Calafat et al., 2003).
Strukturelle Ansätze spielen nach wie vor eine wichtige Rolle. In Italien, den Niederlanden und Skandinavien gilt die Zusammenarbeit in Netzen als unverzichtbar für die Drogenprävention. Ziel ist es, Einfluss auf das Nachtleben zu nehmen. Zu diesem Zweck nehmen die Mitarbeiter der Präventionsprogramme Kontakt zu den Eigentümern von Einrichtungen, in denen in der Regel Drogen in der Freizeit konsumiert werden (darunter auch der Coffeeshops in den Niederlanden), und zu anderen in der Nachtszene tätigen Personen wie Türstehern und Barkeepern auf. In Schweden werden solche Maßnahmen von Stockholm auch auf andere große Städte ausgeweitet. Eine Untersuchung ähnlicher Programme in den Niederlanden kam zu dem Schluss, dass „sich Besucher und Veranstalter von Parties im Hinblick auf illegale Drogen erheblich verantwortungsbewusster verhalten als erwartet“ (Pijlman et al., 2003). Integrierte Ansätze wie diese bringen auch den Vorteil mit sich, dass sie das öffentliche Interesse von den Vorfällen und medizinischen Notfällen im Zusammenhang mit illegalen Drogen bei großen Parties ablenken und verstärkt auf die allgemeinen Risiken in der Clubszene aufmerksam machen. Leitlinien für eine Verbesserung der Sicherheit im Nachtleben gehören ebenfalls in diese Kategorie, sind jedoch bisher in Europa kaum verbreitet (Calafat et al., 2003).
» en los Países Bajos) y con otras personas relacionadas con la vida nocturna, como los porteros y el personal de los locales. En Suecia, este tipo de intervenciones están llevándose a otras grandes ciudades, aparte de Estocolmo. Un estudio de programas similares en los Países Bajos concluyó que «los asistentes y organizadores de fiestas se comportan de forma mucho más responsable de lo esperado con respecto a las drogas ilegales» (Pijlman y cols., 2003). Los enfoques integrados de este tipo también poseen la ventaja de que desvían la atención del público de los incidentes y urgencias médicas relacionados con las drogas ilegales en grandes fiestas y sensibilizan sobre los riesgos generales del ambiente de clubs. Las orientaciones para una vida nocturna más segura entran dentro de esta categoría, pero todavía no están muy difundidas en Europa (Calafat y cols., 2003).
Gli approcci strutturali rimangono fondamentali. In Italia, Paesi Bassi e Scandinavia la creazione di reti è considerata un prerequisito importante per la prevenzione della droga, utile per influenzare la cultura notturna. A tal fine i professionisti della prevenzione contattano i proprietari dei locali usati di preferenza per il consumo ricreativo di droga (compresi i bar, nei Paesi Bassi) nonché altri attori che partecipano alla vita notturna (buttafuori e personale dei bar). In Svezia questi interventi stanno cominciando a prendere piede anche in altre grandi città, oltre a Stoccolma. Uno studio su analoghi schemi di intervento nei Paesi Bassi conclude: “i partecipanti alle feste e gli organizzatori hanno verso le droghe illecite un comportamento decisamente più responsabile di quanto si potesse pensare” (Pijlman e altri, 2003). Approcci integrati come questi hanno il vantaggio di sviare l’attenzione dell’opinione pubblica dagli incidenti e dalle emergenze mediche provocati dal consumo di droghe illecite nell’ambito di grandi feste verso i rischi generali rappresentati dagli ambienti più ristretti. Le linee guida per una vita notturna più sicura rientrano in questa categoria di interventi, ma non sono ancora molto diffuse in Europa (Calafat e altri, 2003).
” dos Países Baixos) e com outras pessoas ligadas a locais de diversão nocturna, tais como os porteiros e o pessoal dos bares. Na Suécia, essas intervenções estão a ser alargadas a outras grandes cidades para além de Estocolmo. Um estudo sobre projectos semelhantes levados a cabo nos Países Baixos concluiu que “os visitantes e os organizadores das festas comportam-se de forma consideravelmente mais responsável em relação às drogas ilegais do que se esperava” (Pijlman et al., 2003). As abordagens integradas deste tipo também têm a vantagem de desviar a atenção pública dos incidentes e emergências médicas causados pelas drogas ilegais nas grandes festas e de sensibilizar o público para os riscos globais dos locais de diversão nocturna. As orientações para uma vida nocturna mais segura enquadram-se nesta categoria, mas ainda não estão muito divulgadas na Europa (Calafat et al., 2003).
Οι διαρθρωτικές προσεγγίσεις παραμένουν σημαντικές. Στην Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και τη Σκανδιναβία η δικτύωση θεωρείται προαπαιτούμενο για την πρόληψη των ναρκωτικών, με στόχο την άσκηση επίδρασης στην κουλτούρα της νυχτερινής διασκέδασης. Για τον σκοπό αυτό, ειδικοί του τομέα της πρόληψης συνεργάζονται με τους ιδιοκτήτες χώρων που χρησιμοποιούνται συνήθως για ψυχαγωγική χρήση ναρκωτικών (συμπεριλαμβανομένων των καφέ («coffee shops») στις Κάτω Χώρες) καθώς και με άλλα άτομα που εργάζονται σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης, όπως πορτιέρηδες και προσωπικό των μπαρ. Στη Σουηδία, τέτοιου είδους παρεμβάσεις αναπτύσσονται σε μεγάλες πόλεις, εκτός της Στοκχόλμης. Μελέτη παρόμοιων προγραμμάτων στις Κάτω Χώρες κατέληξε στο συμπέρασμα ότι «οι συμμετέχοντες και οι οργανωτές των πάρτι δείχνουν πολύ πιο υπεύθυνη συμπεριφορά απέναντι στα παράνομα ναρκωτικά από ό,τι αναμενόταν» (Pijlman κ.ά., 2003). Οι ολοκληρωμένες προσεγγίσεις του είδους αυτού εμφανίζουν επίσης το πλεονέκτημα ότι αποσπούν το ενδιαφέρον του κοινού από τα συμβάντα και τα έκτακτα ιατρικά περιστατικά που συνδέονται με παράνομα ναρκωτικά στα μεγάλα πάρτι και επικεντρώνουν την προσοχή του στους γενικότερους κινδύνους των κλαμπ. Οι κατευθυντήριες γραμμές για ασφαλέστερη νυχτερινή διασκέδαση εμπίπτουν επίσης στην κατηγορία αυτή, αλλά δεν είναι επί του παρόντος διαδεδομένες στην Ευρώπη (Calafat κ.ά., 2003).
Een structurele aanpak blijft van groot belang. In Italië, Nederland en Scandinavië wordt actief netwerken voor drugspreventie absoluut noodzakelijk geacht om de nachtlevencultuur te beïnvloeden. Daarom werken preventiewerkers niet alleen samen met de eigenaren van locaties waar zich het recreatief drugsgebruik doorgaans afspeelt (inclusief coffeeshops in Nederland), maar ook met andere mensen die bij het nachtleven betrokken zijn, zoals uitsmijters en barpersoneel. In Zweden worden dergelijke interventies naast Stockholm nu ook steeds meer in andere grote steden toegepast. In een onderzoek naar soortgelijke programma’s in Nederland werd geconstateerd dat bezoekers en organisatoren van party’s zich veel verantwoordelijker gedragen dan verwacht werd (Pijlman et al., 2003). Een dergelijke geïntegreerde aanpak heeft ook als voordeel dat de aandacht van het publiek wordt afgeleid van incidenten en medische spoedgevallen als gevolg van illegale drugs op grote party’s en de aandacht meer wordt gevestigd op de algemene risico’s van recreatieve settings. Richtsnoeren voor een veiliger nachtleven behoren ook tot die geïntegreerde aanpak, maar deze worden in Europa nog niet op grote schaal toegepast (Calafat et al., 2003).
Strukturbaserede tiltag er fortsat vigtige. I Italien, Nederlandene og Skandinavien betragtes etablering af netværk som en forudsætning for narkotikaforebyggelse, og målet er at påvirke nattelivskulturen. Med henblik herpå etablerer fagfolk inden for forebyggelse kontakt til ejerne af lokaler, der typisk anvendes til fritidsstofbrug (herunder coffee shops i Nederlandene), samt til andre, der arbejder i nattelivet, f.eks. dørmænd og barpersonale. I Sverige er sådanne tiltag blevet udbredt til andre store byer end Stockholm. En undersøgelse af lignende ordninger i Nederlandene konkluderede, at 'festdeltagere og -arrangører opfører sig væsentligt mere ansvarligt i forbindelse med illegale stoffer end forventet' (Pijlman m.fl., 2003). Integrerede tilgange som disse har også den fordel, at de afleder offentlighedens opmærksomhed fra episoder og nødsituationer i forbindelse med illegale stoffer ved store fester og fokuserer opmærksomheden på de generelle risici, som klubmiljøet frembyder. Retningslinjer for et mere sikkert natteliv falder ind under denne kategori, men er endnu ikke udbredt i Europa (Calafat m.fl., 2003).
Struktuurilised lähenemisviisid on jätkuvalt olulised. Itaalias, Madalmaades ja Skandinaavias peetakse uimastiennetuse eeltingimuseks koostööd, mille eesmärk on mõjutada ööelukultuuri. Selleks ühendavad uimastiennetustöötajad jõud nende asutuste omanikega, kus meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbitakse, (sealhulgas kohvipoed Madalmaades), ja inimestega, kes töötavad ööklubides, nagu näiteks uksehoidjad ja baariteenindajad. Rootsis laiendatakse selliseid sekkumismeetmeid ka teistesse suurtesse linnadesse peale Stockholmi. Madalmaades läbiviidud uuring selliste sekkumismeetmete kohta näitas, et „peokülalised ja ‑korraldajad käituvad illegaalsete narkootikumidega seoses palju vastutustundlikumalt kui eelnevalt arvati” (Pijlman et al., 2003). Taoliste integreeritud lähenemisviiside eeliseks on ka see, et need juhivad avalikkuse tähelepanu kõrvale suurtel pidudel asetleidvatelt illegaalsete narkootikumidega seotud vahejuhtumitelt ja meditsiinilistelt hädaolukordadelt ning suunavad selle üldistele ohtudele ööklubide keskkonnas. Sellesse kategooriasse kuuluvad ka ohutuma ööelu juhised, kuid need ei ole veel Euroopas laialt levinud (Calafat et al., 2003).
Rakenteelliset lähestymistavat ovat edelleen tärkeitä. Italiassa, Alankomaissa ja Skandinaviassa verkostoitumista pidetään ehkäisevän huumetyön edellytyksenä, ja sen tavoitteena on vaikuttaminen yöelämäkulttuuriin. Tätä varten ehkäisevän huumetyön ammattilaiset pitävät yhteyttä sellaisten tilojen omistajiin, joissa tyypillisesti esiintyy huumeiden viihdekäyttöä (mukaan luettuina coffee shopit Alankomaissa), ja muihin yöelämässä toimiviin henkilöihin kuten ovimiehiin ja baarien henkilöstöön. Ruotsissa tällaisia toimia ollaan ulottamassa Tukholman lisäksi muihin suurkaupunkeihin. Samankaltaisista järjestelmistä Alankomaissa tehdyssä tutkimuksessa todettiin, että "juhlien vieraat ja järjestäjät suhtautuvat laittomiin huumausaineisiin huomattavasti oletettua vastuuntuntoisemmin" (Pijlman et al., 2003). Tällaisten integroitujen lähestymistapojen etuna on myös, että ne kääntävät yleisen huomion laittomiin huumausaineisiin suurissa juhlissa liittyvistä välikohtauksista ja hätätilanteista yökerhoympäristöjen yleisiin riskeihin. Turvallisemman yöelämän ohjeet kuuluvat tähän toimien ryhmään, mutta ne eivät ole vielä levinneet laajalle Euroopassa (Calafat et al., 2003).
A strukturális megoldások továbbra is fontosak. Olaszországban, Hollandiában és Skandináviában a hálózatba szervezést tekintik a drogmegelőzés előfeltételének, az éjszakai kultúra befolyásolásának céljával. Ennek érdekében a prevenciós szakemberek felveszik a kapcsolatot a rekreációs kábítószer-használat jellemző helyszíneinek tulajdonosaival (a hollandiai „kávézókat” is ideértve), illetve az éjszakai élet más résztvevőivel, így a bárok biztonsági őreivel és alkalmazottaival. Svédországban az ilyen beavatkozásokat próbálják Stockholmon túl más nagyvárosokra is kiterjeszteni. Hollandiában a hasonló rendszerekről készült tanulmány ezzel kapcsolatban azt a következtetést vonta le, hogy „a partik látogatói és szervezői a vártnál sokkal felelősségteljesebb magatartást tanúsítanak az illegális kábítószerekkel szemben” (Pijlman és mások, 2003). Az ilyen jellegű integrált módszerek azzal az előnnyel is járnak, hogy elvonják a nyilvánosság figyelmét a nagyobb partikon folyó illegális drogfogyasztással járó epizódokról és sürgős orvosi esetekről, és ezek helyett a klubhálózat általános kockázatait próbálják tudatosítani a lakosságban. Ebbe a kategóriába tartoznak a biztonságosabb éjszakai életről szóló útmutatók, amelyek azonban még Európában nem terjedtek el igazán (Calafat és mások, 2003).
Strukturelle tilnærminger er fremdeles viktig. I Italia, Nederland og Skandinavia betraktes etablering av nettverk som en forutsetning for det rusmiddelforebyggende arbeidet, og målet er å påvirke utelivskulturen. For å oppnå dette samarbeider fagfolk med eierne av steder som typisk brukes av rekreasjonsbrukere (inkludert kaffebarer i Nederland) og med andre aktører i utelivsmiljøet, f.eks. dørvakter og baransatte. I Sverige bygges slike intervensjoner også ut i andre storbyer enn Stockholm. En studie av lignende ordninger i Nederland konkluderte med at gjestene og de som organiserer fester oppfører seg betydelig mer ansvarlig mht. illegale rusmidler enn forventet (Pijlman et al., 2003). Integrerte tilnærminger av denne typen har også den fordelen at de leder den offentlige oppmerksomheten bort fra hendelser og medisinske akuttsitasjoner som involverer illegale stoffer på store fester, og retter fokus mot de generelle risikoene ved klubbmiljøet. Retningslinjer for tryggere utelivsmiljø faller inn i denne kategorien, men er ennå ikke helt vanlige i Europa (Calafat et al., 2003).
Podejście strukturalne nadal pozostaje istotne. We Włoszech, w Holandii i Skandynawii tworzenie sieci jest uważane za warunek wstępny zapobiegania narkotykom, a celem jest tutaj wpływ na kulturę życia nocnego. Aby go uzyskać, specjaliści ds. zapobiegania współpracują z właścicielami lokali zwyczajowo wykorzystywanych do rekreacyjnego zażywania narkotyków (włączając bary typu „coffee shop” w Holandii) oraz z innymi osobami powiązanymi ze sceną życia nocnego, np. „bramkarzami” i obsługą barów. W Szwecji tego typu interwencje wprowadza się obok Sztokholmu także do innych dużych miast. Badanie podobnych projektów w Holandii wykazało, że „uczestnicy i organizatorzy imprez zachowują się względem nielegalnych narkotyków o wiele bardziej odpowiedzialnie niż się tego spodziewano” (Pijlman et al., 2003). Podejścia zintegrowane tego typu dają również korzyść odciągnięcia uwagi publicznej od incydentów czy interwencji medycznych związanych z nielegalnymi narkotykami na wielkich imprezach i skoncentrowaniu uwagi oraz zwiększeniu świadomości ogólnego ryzyka obiektów klubowych. Wytyczne bezpieczniejszego życia nocnego przynależą do tej kategorii, choć nie są jeszcze rozpowszechnione w Europie (Calafat et al., 2003).
Abordările structurale sunt în continuare importante. În Italia, Ţările de Jos şi în Scandinavia, activităţile în reţea sunt considerare o condiţie preliminară pentru prevenirea consumului de droguri, obiectivul fiind acela de a influenţa cultura vieţii de noapte. În acest scop, specialiştii din domeniul prevenirii stabilesc legături cu proprietarii localurilor în care se consumă de obicei droguri cu scop de recreare (inclusiv coffee shop-urile din Ţările de Jos) precum şi cu alte persoane care participă la viaţa de noapte, cum sunt portarii şi personalul din baruri. În Suedia aceste intervenţii sunt extinse dincolo de Stocholm, în alte oraşe mari. Un studiu privind programe similare din Ţările de Jos a ajuns la concluzia că „participanţii şi organizatorii petrecerilor au un comportament mult mai responsabil în privinţa drogurilor decât se estimase” (Pijlman et al., 2003). Abordările integrate de acest tip prezintă şi avantajul de a devia atenţia publicului de la incidentele şi urgenţele medicale în care sunt implicate droguri ilegale din cadrul petrecerilor mari, concentrând atenţia asupra riscului general din mediul cluburilor. În această categorie se încadrează şi liniile directoare pentru o viaţă de noapte mai sigură, dar acestea nu sunt încă răspândite pe scară largă în Europa (Calafat et al., 2003).
Dôležité ostávajú štruktúrne prístupy. V Taliansku, Holandsku a Škandinávii sa za nevyhnutnú podmienku drogovej prevencie považuje sieť, ktorej s cieľom je vplývať na kultúru nočného života. Preventivisti sa v rámci nej spájajú s vlastníkmi priestorov, ktoré sa obvykle využívajú na rekreačné užívanie drog (v Holandsku vrátane obchodov s kávou) ako aj s inými predstaviteľmi scény nočného života, napr. vrátnikmi a personálom barov. Vo Švédsku sa takéto zásahy zavádzajú v ostatných veľkých mestách, mimo Štokholmu. Zo štúdie o podobných programoch v Holandsku vyplynulo, že „návštevníci i organizátori podujatí zaobchádzali s nelegálnymi drogami oveľa zodpovednejšie než sa očakávalo“ (Pijlman a kol. 2003). Takéto integrované prístupy majú tiež výhodu, že odpútavajú pozornosť verejnosti od prípadov a náhlych zdravotných príhod súvisiacich s nelegálnymi drogami na veľkých podujatiach a povedomie zameriavajú na celkové riziká klubového prostredia. Do tejto kategórie patria usmernenia na bezpečnejší nočný život, ktoré však dosiaľ nie sú v Európe veľmi rozšírené (Calafat a kol. 2003).
Še vedno je pomemben strukturiran pristop. V Italiji, na Nizozemskem in v Skandinaviji se povezovanje v mrežo pojmuje kot osnovni pogoj za preprečevanje zlorabe drog, katerega cilj je vplivati na kulturo nočnega življenja. Zato se strokovnjaki za preventivo združujejo z lastniki lokalov, ki se običajno uporabljajo za rekreativno uživanje drog (vključno s kavarnami na Nizozemskem), ter drugimi ljudmi, ki so vključeni v nočno življenje, kot so vratarji in barski delavci. Na Švedskem taka posredovanja bolj kot v Stockholmu potekajo v drugih večjih mestih. V študiji podobnih programov na Nizozemskem je bilo ugotovljeno, da se "obiskovalci in organizatorji zabav vedejo veliko bolj odgovorno glede prepovedanih drog, kot je pričakovati" (Pijlman et al., 2003). Takšni celostni pristopi imajo prav tako prednost, da pozornost javnosti odvračajo od incidentov in zdravniških nujnih primerov, ki vključujejo prepovedane droge na večjih zabavah, ter opozarjajo na splošna tveganja v klubskih okoljih. V to kategorijo sodijo smernice za varnejše nočno življenje, vendar v Evropi še niso razširjene (Calafat et al., 2003).
Strukturella arbetssätt spelar fortfarande en viktig roll. I Italien, Nederländerna och Skandinavien anses nätverk vara en förutsättning för narkotikaprevention och målet vara att påverka nattlivskulturen. Personer som arbetar med narkotikaprevention etablerar därför kontakter med ägare till nöjeslokaler som ofta används för rekreationell droganvändning (däribland ”coffee shops” i Nederländerna) och andra aktörer i utelivet, till exempel dörrvakter och barpersonal. I Sverige håller sådana insatser på att lanseras i andra större städer än Stockholm. En studie av liknande program i Nederländerna kom fram till att ”besökare och arrangörer av fester uppträder betydligt mer ansvarsfullt när det gäller olagliga droger än väntat” (Pijlman m.fl., 2003). Integrerade angreppssätt som dessa har också den fördelen att de avleder allmänhetens uppmärksamhet från incidenter och akutfall som involverar olagliga droger på stora fester och i stället riktar uppmärksamheten mot de allmänna riskerna i klubbmiljöer. Denna kategori insatser omfattar riktlinjer för ett säkrare nattliv, men sådana riktlinjer är ännu inte utbredda i Europa (Calafat et al., 2003).
Arī strukturālās pieejas saglabā savu nozīmīgumu. Itālijā, Nīderlandē un Skandināvijā tīklu kontaktu veidošanu uzskata par priekšnoteikumu narkotiku lietošanas profilaksei, par mērķi izvirzot naktsdzīves kultūras ietekmēšanu. Šajā sakarā profilakses speciālisti sadarbojas ar to vietu īpašniekiem, kurās parasti tiek lietotas narkotikas (ieskaitot kafejnīcas Nīderlandē), kā arī citām personām, kas ir iesaistītas naktsdzīves notikumos, kā piemēram, šveicariem un bāru personālu. Zviedrijā šādas aktivitātes tiek organizētas arī citās lielās pilsētās, izņemot Stokholmu. Pētījumā par līdzīgām shēmām Nīderlandē tika izdarīts secinājums, ka „pasākumu apmeklētāji un organizētāji izturas pret nelikumīgajām narkotikām ar daudz lielāku atbildības sajūtu, nekā to varēja paredzēt” (Pijlman et al., 2003). Integrētajām pieejām, kā piemēram, šīm, ir arī tāda priekšrocība, ka tās novirza publikas uzmanību no incidentiem un medicīniskajiem neatliekamās palīdzības gadījumiem, kas saistīti ar nelegālajām narkotikām, lielajos pasākumos, taču koncentrē uzmanību uz vispārējiem riskiem, kas saistīti ar klubu atmosfēru. Norādījumi par drošākas naktsdzīves organizēšanu iekļaujas šajā kategorijā, taču vēl nav izplatīti Eiropā (Calafat et al., 2003).
  Tresty  
Pokud jde o osoby podezřelé z nezákonného obchodu, panuje tendence zvyšovat možné tresty. V Dánsku byly v březnu 2004 maximální tresty za trestné činy nezákonného obchodu s drogami zvýšeny o více než 50 %.
For those suspected of trafficking, the trend is to increase the possible penalty. In Denmark, the maximum penalties for trafficking offences were raised by over 50 % in March 2004. At the beginning of 2004, Estonia enacted stricter penalties with respect to most drug-related crimes, particularly in the presence of aggravating circumstances. In the United Kingdom, the maximum penalty for trafficking class C drugs has increased from five to 14 years’ imprisonment. In addition, recent years have seen an increased emphasis on sentences for the specific offences of distributing to young people (above) and for trafficking offences in Greece in 2001, in Lithuania in 2000 and in Ireland in 1999. This unanimous growth in the severity of penalties for drug trafficking is reflected in the European framework decision of October 2004, laying down minimum provisions on the constituent elements of criminal acts and penalties in the field of illicit drug trafficking.
En ce qui concerne les personnes soupçonnées de trafic, la tendance est à l'aggravation de la sanction éventuelle. Au Danemark, les peines maximales pour les crimes et délits liés au trafic de drogue ont été relevées de plus de 50 % en mars 2004. Au début de 2004, l'Estonie a adopté des peines plus sévères pour la plupart des crimes et délits liés à la drogue, en particulier lorsqu'il existe des circonstances aggravantes. Au Royaume-Uni, la peine maximale pour le trafic de substances de la classe C est passée de cinq à quatorze années de prison. En outre, ces dernières années, en Grèce (2001), en Lituanie (2000) et en Irlande (1999), l'accent s'est davantage porté sur les peines relatives aux infractions spécifiques que sont la distribution aux jeunes (voir plus haut) et le trafic. Cette augmentation généralisée de la sévérité des peines frappant le trafic de drogue se retrouve dans la décision-cadre du Conseil d'octobre 2004 concernant l'établissement des dispositions minimales relatives aux éléments constitutifs des infractions pénales et des sanctions applications dans le domaine du trafic de drogue.
Bei Verdacht auf Drogenhandel dagegen ist eher die Tendenz zu einer Verschärfung der möglichen Strafen zu beobachten. In Dänemark wurden im März 2004 die Höchststrafen für Delikte im Bereich des Drogenhandels um über 50 % angehoben. Anfang 2004 führte Estland strengere Strafen für die meisten Drogendelikte ein, insbesondere bei Vorliegen erschwerender Umstände. Im Vereinigten Königreich wurde die Höchststrafe für den Handel mit Drogen der Klasse C von fünf auf 14 Jahre Gefängnis angehoben. Darüber hinaus rückten in Griechenland (2001), Litauen (2000) und Irland (1999) Strafen für bestimmte Delikte im Zusammenhang mit der Verteilung von Drogen an Jugendliche (vgl. oben) und für Delikte im Bereich des Drogenhandels verstärkt in den Mittelpunkt. Dieser allgemeinen Verschärfung der Strafen für den Drogenhandel wird im Rahmenbeschluss des Rates vom 25. Oktober 2004 zur Festlegung der Mindestvorschriften über die Tatbestandsmerkmale strafbarer Handlungen und die Strafen im Bereich des illegalen Drogenhandels Rechnung getragen.
Para los sospechosos de tráfico de drogas, se tiende a aumentar las posibles penas. En Dinamarca, las penas máximas para los delitos de tráfico se elevaron en más de un 50 % en marzo de 2004. A principios del mismo año, Estonia promulgó penas más estrictas para la mayoría de crímenes relacionados con la droga, especialmente en presencia de circunstancias agravantes. En el Reino Unido, la pena máxima para el tráfico de drogas tipo C ha aumentado de cinco a catorce años de prisión. Además, en los últimos años se ha otorgado mayor importancia a las penas para los delitos específicos de distribución de droga a los jóvenes (mencionados anteriormente) y para los delitos de tráfico de drogas en Grecia en 2001, en Lituania en 2000 y en Irlanda en 1999. Este endurecimiento unánime de las penas por tráfico de drogas se refleja en la Decisión marco europea de octubre de 2004, que establece disposiciones mínimas sobre los elementos constitutivos de delitos y las penas aplicables en el ámbito del tráfico ilícito de drogas.
Per le persone sospettate di traffico illecito la tendenza è quella di accrescere le pene comminabili. Nel marzo 2004, in Danimarca, le pene massime per i reati derivanti dal traffico illecito di stupefacenti sono state aumentate di oltre il 50%. All’inizio del 2004 l’Estonia ha adottato pene più severe per la maggior parte dei reati legati alle droghe, soprattutto in presenza di aggravanti. Nel Regno Unito la pena detentiva massima prevista per il traffico di droghe della classe C è passata da cinque a quattordici anni. Inoltre, negli ultimi anni in Grecia (2001), Lituania (2000) e Irlanda (1999) i riflettori sono stati puntati sulle pene comminate per i reati correlati alla distribuzione ai giovani (cfr. sopra) e al traffico di droga. Questo incremento unanime della severità delle pene per il traffico di droga si riflette nella decisione quadro dell’ottobre 2004, riguardante la fissazione di norme minime relative agli elementi costitutivi dei reati e alle sanzioni applicabili in materia di traffico illecito di stupefacenti.
Em relação aos suspeitos de tráfico, a tendência é para aumentar a eventual sanção. Na Dinamarca, as penas máximas para as infracções de tráfico sofreram um aumento superior a 50%, em Março de 2004. No início de 2004, a Estónia aprovou penas mais severas em relação à maior parte dos crimes relacionados com a droga, sobretudo se existirem circunstâncias agravantes. No Reino Unido, a pena máxima para o tráfico de drogas da classe C aumentou de cinco para catorze anos de prisão. Além disso, nos últimos anos tem-se dado mais ênfase às sanções aplicáveis às infracções específicas de distribuição de droga a jovens (ver acima) e de tráfico, na Grécia em 2001, na Lituânia em 2000 e na Irlanda em 1999. Este crescimento unânime do rigor das penas aplicáveis ao tráfico de droga reflecte-se na Decisão-quadro do Conselho de Outubro de 2004, que adopta disposições mínimas relativas aos elementos constitutivos das infracções penais e das sanções aplicáveis no domínio do tráfico ilícito de droga.
Για όσους θεωρούνται ύποπτοι για διακίνηση ναρκωτικών, υπάρχει τάση αύξησης της δυνατής ποινής. Στη Δανία, οι μέγιστες ποινές για τα αδικήματα της διακίνησης αυξήθηκαν κατά περισσότερο από 50 % τον Μάρτιο του 2004. Στις αρχές του 2004, η Εσθονία έθεσε σε ισχύ αυστηρότερες ποινές για τα περισσότερα αδικήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά, ιδίως όταν συντρέχουν επιβαρυντικές περιστάσεις. Στο Ηνωμένο Βασίλειο, η μέγιστη ποινή για τη διακίνηση ναρκωτικών του πίνακα Γ αυξήθηκε από 5 σε 14 χρόνια φυλάκισης. Επιπλέον, τα τελευταία χρόνια παρατηρείται αυξημένη έμφαση στις ποινές για τα ειδικά αδικήματα της διανομής ναρκωτικών σε νέους (ανωτέρω) και για τα αδικήματα της διακίνησης στην Ελλάδα το 2001, στη Λιθουανία το 2000 και στην Ιρλανδία το 1999. Η ομόφωνη αυτή αύξηση της βαρύτητας των ποινών για τη διακίνηση ναρκωτικών αντικατοπτρίζεται στην ευρωπαϊκή απόφαση-πλαίσιο του Οκτωβρίου του 2004 για τη θέσπιση ελάχιστων διατάξεων σχετικά με τα στοιχεία της αντικειμενικής υπόστασης των εγκλημάτων και τις ποινές που ισχύουν στον τομέα της παράνομης διακίνησης ναρκωτικών.
Met betrekking tot personen die van drugshandel worden verdacht, bestaat een toenemende tendens om de strafmaat te verhogen. In Denemarken is de maximumstraf voor drugshandel in maart 2004 met meer dan 50% verhoogd. Begin 2004 heeft Estland voor het merendeel van de drugsgerelateerde criminaliteit hogere straffen vastgelegd, met name indien er sprake is van verzwarende omstandigheden. In het Verenigd Koninkrijk is de maximumstraf voor de handel in drugs uit de categorie C verhoogd van vijf tot veertien jaar gevangenisstraf. Daarnaast is er de afgelopen jaren in Griekenland (2001), in Litouwen (2000) en in Ierland (1999) steeds meer nadruk gelegd op straffen voor specifieke vergrijpen op het gebied van de verspreiding van drugs onder jonge mensen (zie boven) en op drugshandel. De uniforme verhoging van de strafmaat voor drugshandel komt ook tot uiting in het Europese Kaderbesluit van oktober 2004 waarin minimumvoorschriften zijn vastgesteld met betrekking tot de bestanddelen van strafbare feiten en met betrekking tot straffen op het gebied van de illegale drugshandel.
For personer mistænkt for ulovlig narkotikahandel går tendensen mod en forhøjelse af den mulige straf. I Danmark blev strafferammerne for narkotikakriminalitet sat op med over 50 % i marts 2004. I begyndelsen af 2004 indførte Estland strengere straffe med hensyn til de fleste narkotikarelaterede lovovertrædelser, navnlig i forbindelse med skærpende omstændigheder. I Det Forenede Kongerige er den maksimale straf for ulovlig handel med narkotika af klasse C blevet hævet fra 5 til 14 års fængsel. Desuden er der i de senere år blevet lagt større vægt på fængselsstraffe for de specifikke overtrædelser i form af distribution til unge (se ovenfor) og ulovlig handel i Grækenland i 2001, i Litauen i 2000 og i Irland i 1999. Denne generelle skærpelse af straffene for ulovlig narkotikahandel afspejles i Rådets rammeafgørelse fra oktober 2004 om fastsættelse af mindsteregler for gerningsindholdet i strafbare handlinger i forbindelse med ulovlig narkotikahandel og straffene herfor.
Uimastikaubanduses kahtlustatavate isikute puhul on suundumuseks võimalikku karistust suurendada. 2004. aasta märtsis tõsteti Taanis kaubitsemisega seotud õigusrikkumiste eest määratavaid maksimaalseid karistusi 50%. 2004. aasta alguses kehtestas Eesti rangemad karistused enamiku uimastitega seotud kuritegude eest, eriti raskendavate asjaolude olemasolul. Ühendkuningriigis on suurendatud C-grupi uimastitega kaubitsemise eest määratavat maksimumkaristust viielt aastalt vangistuselt 14 aastale. Lisaks on viimastel aastatel Kreekas (2001. a), Leedus (2000. a) ja Iirimaal (1999. a) asetatud suuremat rõhku karistustele, mida määratakse uimastite noortele levitamise (vt eespool) ja kaubitsemise eest. Taoline üksmeelne uimastitega kaubitsemise eest määratavate karistuste karmistamine kajastub ka Euroopa 2004. aasta oktoobri raamotsuses, millega sätestatakse miinimumnõuded ebaseadusliku uimastikaubanduse kuriteokoosseisu ja karistuste suhtes.
Huumausainekaupasta epäiltyjen kohdalla suuntauksena on ollut mahdollisen seuraamuksen tiukentaminen. Tanskassa huumausainekaupparikoksista langetettavia enimmäisrangaistuksia pidennettiin yli 50 prosenttia maaliskuussa 2004. Vuoden 2004 alussa Virossa tiukennettiin seuraamuksia useimmista huumerikoksista, etenkin niistä, joihin liittyy raskauttavia asianhaaroja. Yhdistyneessä kuningaskunnassa enimmäisrangaistus C-luokan huumausaineiden kaupasta on nostettu viiden vuoden vankeudesta 14 vuoteen. Viime vuosina on myös pidennetty tuomioita nuoriin kohdistuvista jakelurikoksista (edellä) ja huumausainekaupparikoksista Kreikassa vuonna 2001, Liettuassa vuonna 2000 ja Irlannissa vuonna 1999. Huumausainekaupasta määrättävien seuraamusten tiukentaminen näkyy lokakuussa 2004 tehdyssä neuvoston puitepäätöksessä, jossa vahvistetaan laittoman huumausainekaupan rikostunnusmerkistöjä ja seuraamuksia koskevat vähimmäissäännöt.
A kábítószer-kereskedelemmel gyanúsított személyek esetében az általános tendencia a lehetséges büntetési tételek szigorítása. Dániában a kereskedés bűncselekményéért kiszabható legmagasabb büntetést 2004. márciusban több mint 50%-kal emelték. Észtország 2004 elején a legtöbb kábítószerrel összefüggő bűncselekmény tekintetében szigorúbb büntetéseket vezetett be, különösen súlyosbító körülmények esetén. Az Egyesült Királyságban a C osztályba tartozó drogok forgalmazásáért kiszabható legmagasabb börtönbüntetés ötről 14 évre emelkedett. Az utóbbi években emellett kiemelt hangsúlyt helyeztek a kifejezetten fiatalok sérelmére elkövetett terjesztői bűncselekmények büntetésére (ld. fent) és általában a drogkereskedelem bűncselekményére (Görögországban 2001 óta, Litvániában 2000-től, Írországban 1999-től). A kábítószer-kereskedelemért kiróható büntetéseknek ez az egyhangú szigorítása tükröződik a tiltott kábítószer-kereskedelem elleni büntetőjogi törvények és a kiróható büntetések kötelező alkotóelemeinek megállapításáról szóló 2004. októberi európai kerethatározaban is.
For mistanke om illegal handel med narkotika er trenden at straffene skjerpes. I Danmark ble maksimumsstraffen for illegal handel med narkotika hevet med over 50 % i mars 2004. I begynnelsen av 2004 vedtok Estland strengere straffer for de fleste narkotikarelaterte lovbrudd, særlig i saker hvor det foreligger skjerpende omstendigheter. I Storbritannia er maksimumstraffen for handel med såkalte ”Class C”-stoffer satt opp fra 5 til 14 års fengsel. I tillegg har mange land i løpet av de siste årene lagt økt vekt på å få pådømt lovbrudd som spesifikt omfatter distribusjon til unge mennesker (jf. over) og handel (Hellas i 2001, Litauen i 2000 og Irland i 1999). Denne samstemte skjerpingen av straffen for narkotikahandel gjenspeiles i EUs rammevedtak av oktober 2004, som fastsetter minstebestemmelser for hva som skal defineres som forbrytelser og minstestraffer når det gjelder ulovlig narkotikahandel.
Panuje tendencja do podwyższania ewentualnych kar wobec osób podejrzanych o handel narkotykami. W Danii maksymalne kary za przestępstwa handlu narkotykami zostały podwyższone o ponad 50% w marcu 2004 roku. Z początkiem 2004 roku Estonia przyjęła bardziej surowe kary względem większości przestępstw związanych z narkotykami, zwłaszcza przy występowaniu okoliczności obciążających. W Wielkiej Brytanii maksymalna kara za handel narkotykami klasy C wzrosła z pięciu do czternastu lat więzienia. Dodatkowo w ostatnich latach przykładano zwiększoną wagę do wyroków za konkretne przestępstwa rozprowadzania narkotyków wśród ludzi młodych (patrz wyżej) oraz za przestępstwa handlu - w Grecji w 2001 roku, na Litwie w 2000 roku i w Irlandii w 1999 roku. To jednomyślne zwiększanie surowości kar wymierzanych za handel narkotykami odzwierciedla europejską decyzję ramową z października 2004 roku, która określa przepisy dotyczące elementów składowych czynów przestępczych i kar w dziedzinie nielegalnego handlu narkotykami.
În ceea ce priveşte persoanele suspectate de trafic, tendinţa este de majorare a pedepsei posibile. În Danemarca, pedepsele maxime pentru infracţiunea de trafic au fost majorate cu peste 50 % în martie 2004. La începutul anului 2004, Estonia a legiferat pedepse mai stricte pentru majoritatea infracţiunilor legate de droguri, în special dacă există circumstanţe agravante. În Regatul Unit, pedeapsa maximă pentru traficul de droguri din clasa C a fost majorată de la cinci la 14 ani de închisoare. În plus, în ultimii ani s-a pus accentul din ce în ce mai mult asupra pedepselor pentru infracţiunile de distribuire de droguri tinerilor (după cum s-a arătat anterior) şi pentru infracţiunea de trafic în Grecia în 2001, în Lituania în 2000 şi în Irlanda în 1999. Această majorare unanimă a gravităţii pedepselor pentru traficul de droguri este reflectată în Decizia-cadru europeană din octombrie 2004, de stabilire a dispoziţiilor minime privind elementele constitutive ale infracţiunilor şi pedepsele din domeniul traficului ilegal de droguri.
Trendom je zvyšovanie možných trestov pre osoby podozrivé z nedovoleného obchodovania. V Dánsku zvýšili v marci 2004 hornú hranicu trestov za trestné činy obchodovania o viac ako 50 %. Začiatkom roku 2004 sprísnili v Estónsku tresty za väčšinu zločinov súvisiacich s drogami, najmä ak ide o skutky s priťažujúcimi okolnosťami. V Spojenom kráľovstve sa zvýšila horná hranica sadzby za nedovolené obchodovanie s drogami triedy C z piatich na 14 rokov odňatia slobody. V ostatných rokoch bolo okrem toho vidieť zvýšený dôraz na tresty za určité trestné činy distribúcie drog mládeži (pozri vyššie) a za trestné činy nedovoleného obchodovania v Grécku v roku 2001, v Litve v roku 2000 a v Írsku v roku 1999. Táto jednotne sa zvyšujúca tvrdosť trestov za nedovolené obchodovanie s drogami sa premietla do európskeho rámcového rozhodnutia z októbra 2004, ktorým sa stanovujú minimálne ustanovenia o znakoch skutkových podstát trestných činov a trestov v oblasti nezákonného obchodu s drogami.
Obstajajo prizadevanja, da bi za osumljene preprodaje drog zvišali predvidene kazni. Na Danskem so bile najvišje kazni za kazniva dejanja prometa z drogami marca 2004 zvišane za več kot 50 %. V začetku leta 2004 je Estonija uzakonila strožje kazni v zvezi z večino kaznivih dejanj, povezanih z drogo, zlasti v oteževalnih okoliščinah. V Združenem kraljestvu se je najvišja kazen za promet z drogami razreda C zvišala s pet na 14 let zaporne kazni. Poleg tega je bil v zadnjih letih večji poudarek na kaznih za določena kazniva dejanja distribucije drog mladim (zgoraj) in za kazniva dejanja prometa z drogami, in sicer v Grčiji leta 2001, Litvi leta 2000 in na Irskem leta 1999. To soglasno povečevanje števila strožjih kazni za promet s prepovedanimi drogami se odraža v evropskem okvirnem sklepu iz oktobra 2004 o opredelitvi minimalnih določb glede elementov kaznivih dejanj in kazni na področju nedovoljenega prometa s prepovedanimi drogami.
När det gäller personer som misstänks för narkotikahandel går trenden i riktning mot högre straffskalor. I Danmark höjdes maximistraffen för narkotikahandel med över 50 % i mars 2004. I början av 2004 införde Estland strängare straff för de flesta narkotikarelaterade brott, särskilt om det föreligger försvårande omständigheter. I Storbritannien har maximistraffet för handel med klass C-narkotika skärpts från fem till 14 års fängelse. Sedan ett par år tillbaka läggs också större tonvikt vid straff för försäljning till unga människor (ovan) och narkotikahandel. Så skedde i Grekland 2001, i Litauen 2000 och i Irland 1999. Denna genomgående höjning av straffen för narkotikahandel märks i rådets rambeslut från oktober 2004, som innehåller minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.
Pastāv tendence palielināt iespējamos sodus tām personām, kuras tur aizdomās par narkotiku nelegālu pārvadāšanu. Dānijā maksimālo paredzēto sodu par narkotiku nelegālas pārvadāšanas pārkāpumiem 2004. gada martā palielināja par vairāk kā 50 %. 2004. gada sākumā Igaunija noteica stingrākus sodus par noziegumiem, kas saistīti ar narkotikām, jo īpaši gadījumos, kad pastāv vainu pastiprinošie apstākļi. Apvienotajā Karalistē maksimālais sods par C klases narkotiku pārvadāšanu ir palielināts no piecu līdz 14 gadu cietumsodam. Papildus tam pēdējo gadu laikā ir bijis saskatāms pieaugošs uzsvars uz sodiem par noziegumiem, kas saistīti ar narkotiku izplatīšanu jauniešu vidū (skatīt iepriekš) un par narkotiku nelegālo pārvadāšanu Grieķijā 2001. gadā, Lietuvā 2000. gadā un Īrijā 1999. gadā. Šī vienprātīgā sodu bardzības paaugstināšana par narkotiku nelegālu pārvadāšanu tiek atspoguļota 2004. gada oktobra Eiropas pamata lēmumā, kurā ir noteikti zemākie pieļaujamie nosacījumi par krimināllikumu elementiem un sodi par nelegālo narkotiku pārvadāšanu.
  Zà¡chyty drogy  
Nejvíce konopné pryskyřice bylo zadrženo v západní a střední Evropě (70 %), v jihovýchodní Asii a na Blízkém a Středním Východě (21 %), zatímco největší množství rostlin konopí bylo zachyceno v Severní a Jižní Americe (68 %) a v Africe (26 %) (CND, 2005). Pokud jde o počet záchytů, je konopí nejvíce zabavovanou drogou ve všech zemích EU s výjimkou Estonska a Lotyšska, kde bylo v roce 2003 zaznamenáno více záchytů amfetaminů.
Worldwide, a total of 1 347 tonnes of cannabis resin and 5 821 tonnes of herbal cannabis were seized in 2003. Western and central Europe (70 %) and South-West Asia and the Near and Middle East (21 %) accounted for most cannabis resin seized, whereas quantities of herbal cannabis seized were concentrated in the Americas (68 %) and Africa (26 %) (CND, 2005). In terms of number of seizures, cannabis is the most seized drug in all countries of the EU except Estonia and Latvia, where in 2003 the number of amphetamine seizures was higher. In terms of quantities, cannabis is also usually the most seized drug in the EU, although in 2003 quantities of other drugs seized were reported to be higher in a few countries – amphetamines in Estonia and Luxembourg, heroin in Hungary and cocaine in Poland. Historically, most cannabis seizures in the EU have been made by the United Kingdom, followed by Spain and France, and this is probably still the case (52). However, for the past five years, in terms of quantities, Spain has accounted for more than half the total amount seized in the EU. At the EU level, the number of cannabis seizures (53) has shown a more or less upward trend since 1998, though partial reporting of data from a few countries make this uncertain, while quantities (54) seized appear to have risen since 2000.
De par le monde, 1 347 tonnes de résine de cannabis et 5 821 tonnes d'herbe de cannabis ont été saisies en 2003. C'est en Europe centrale et occidentale (70 %), en Asie du Sud-Est et au Moyen‑Orient (21 %) que les principales saisies de résine de cannabis ont eu lieu, alors que les saisies d'herbe de cannabis se sont concentrées aux Amériques (68 %) et en Afrique (26 %) (CND, 2005). En termes de nombre de saisies, le cannabis est la drogue la plus saisie dans tous les pays de l'UE, à l'exception de l'Estonie et de la Lettonie, où le nombre de saisies d'amphétamines a dépassé celui des saisies de cannabis en 2003. En termes de quantités, le cannabis est généralement aussi la drogue la plus saisie dans l'UE, bien qu'en 2003, les quantités d'autres drogues saisies aient été supérieures dans quelques pays – amphétamines en Estonie et au Luxembourg, héroïne en Hongrie et cocaïne en Pologne. Historiquement, la plupart des saisies de cannabis réalisées dans l'UE ont eu lieu au Royaume-Uni, devant l'Espagne et la France, et tel est probablement toujours le cas (52). Cependant, au cours des cinq dernières années, l'Espagne a représenté, en termes de volumes, plus de la moitié de la quantité totale saisie dans l'UE. Au niveau de l'Union, le nombre de saisies de cannabis (53) a plus ou moins suivi une tendance à la hausse depuis 1998, bien que la transmission de données fragmentaires par certains pays ne permette pas de tirer de conclusions définitives, tandis que les quantités saisies (54) semblent avoir progressé depuis 2000.
Weltweit wurden 2003 insgesamt 1 347 Tonnen Cannabisharz und 5 821 Tonnen Cannabiskraut sichergestellt. In West- und Mitteleuropa (70 %) sowie in Südwestasien und dem Nahen und Mittleren Osten (21 %) wurden die größten Mengen an Cannabisharz beschlagnahmt, während sich die Sicherstellungen von Cannabiskraut auf Nord-, Mittel- und Südamerika (68 %) sowie Afrika (26 %) konzentrierten (CND, 2005). Was die Zahl der Sicherstellungen betrifft, so ist Cannabis in allen Ländern der EU die am häufigsten beschlagnahmte Droge, mit Ausnahme von Estland und Lettland, wo im Jahr 2003 die Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin höher war. Auch im Hinblick auf die sichergestellten Mengen ist Cannabis EU-weit die am meisten beschlagnahmte Droge, obwohl 2003 aus einigen Ländern über die Sicherstellung größerer Mengen anderer Drogen berichtet wurde: Amphetamine in Estland und Luxemburg, Heroin in Ungarn und Kokain in Polen. In der Vergangenheit erfolgten die meisten Cannabissicherstellungen innerhalb der EU im Vereinigten Königreich, gefolgt von Spanien und Frankreich. Dies ist wahrscheinlich noch immer der Fall (52). Was jedoch die Quantität betrifft, so entfiel in den vergangenen fünf Jahren über die Hälfte der in der EU sichergestellten Gesamtmenge auf Spanien. Auf EU-Ebene ist seit 1998 bei der Zahl der Cannabissicherstellungen (53) eine mehr oder weniger stark ausgeprägte Aufwärtstendenz festzustellen, wobei dies jedoch aufgrund der bruchstückhaften Datenmeldungen aus einigen Ländern nicht mit absoluter Gewissheit feststeht. Die sichergestellten Mengen (54) sind offenbar seit dem Jahr 2000 gestiegen.
En 2003, se incautaron un total de 1.347 toneladas de resina de cannabis y 5.821 toneladas de hierba de cannabis en todo el mundo. La mayoría de incautaciones de resina de cannabis tuvo lugar en Europa Central y Oriental (70 %) y en el Sureste de Asia y Oriente Medio y Próximo (21 %), mientras que las incautaciones de hierba de cannabis se concentraron en el continente americano (68 %) y África (26 %) (CDE, 2005). Por número de incautaciones, el cannabis es la droga más incautada en todos los países de la UE excepto Estonia y Letonia, donde en 2003 fueron superiores las incautaciones de anfetaminas. Por cantidad, el cannabis suele ser también la droga más incautada en la UE, aunque en 2003 las cantidades de otras drogas incautadas fueron superiores en algunos países (anfetaminas en Estonia y Luxemburgo, heroína en Hungría, y cocaína en Polonia). Históricamente, la mayoría de incautaciones de cannabis en la UE se han producido en el Reino Unido, seguido de España y Francia, y probablemente siga siendo así (52). No obstante, en los últimos cinco años, en lo que respecta a las cantidades, más de la mitad del volumen total incautado en la UE corresponde a España. En la UE, el número de incautaciones de cannabis (53) muestra cierta tendencia al alza desde 1998, aunque la información parcial de algunos países no permiten asegurarlo de forma concluyente, mientras que las cantidades incautadas (54) parecen haber aumentado desde el año 2000.
Nel 2003 sono state sequestrate in tutto il mondo 1 347 tonnellate di resina di cannabis e 5 821 tonnellate di foglie di cannabis. Il quantitativo maggiore di resina di cannabis è stato sequestrato in Europa occidentale e centrale (70%) nonché in Asia sudoccidentale e nel Vicino e Medio Oriente (21%), mentre i quantitativi maggiori di foglie di cannabis sono stati sequestrati nelle Americhe (68%) e in Africa (26%) (CND, 2005). In termini di numeri di sequestri, la cannabis è la sostanza più sequestrata in tutti i paesi dell’Unione europea, a eccezione di Estonia e Lettonia, dove nel 2003 era maggiore il numero dei sequestri di anfetamine. In termini quantitativi, la cannabis è anche la droga più sequestrata nell’UE, sebbene nel 2003 siano stati riferiti in alcuni paesi volumi maggiori di altre sostanze sequestrate (anfetamine in Estonia e Lussemburgo, eroina in Ungheria, cocaina in Polonia). Storicamente il numero più alto di sequestri nell’UE si è avuto nel Regno Unito, seguito da Spagna e Francia, e probabilmente la situazione non è cambiata (52). Tuttavia, negli ultimi cinque anni, in Spagna è stata intercettata più della metà del volume totale di sostanza sequestrata nell’UE. A livello comunitario il numero di sequestri di cannabis (53) ha evidenziato un andamento più o meno crescente nel 1998, sebbene il dato sia reso incerto dalla disponibilità soltanto parziale di dati da parte di alcuni paesi, mentre i quantitativi di sostanza intercettata (54) sembrano aver subito un incremento dal 2000.
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το 2003 κατασχέθηκαν συνολικά 1 347 τόνοι ρητίνης κάνναβης και 5 821 τόνοι φυτικής κάνναβης. Οι μεγαλύτερες ποσότητες ρητίνης κάνναβης κατασχέθηκαν στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη (70 %) και στη Νοτιοδυτική Ασία και την Εγγύς και Μέση Ανατολή (21 %), ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες φυτικής κάνναβης επικεντρώνονται στην αμερικανική ήπειρο (68 %) και την Αφρική (26 %) (CND, 2005). Όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων, η κάνναβη έρχεται πρώτη σε όλες τις χώρες της ΕΕ, με εξαίρεση την Εσθονία και τη Λεττονία, όπου το 2003 ο αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών ήταν υψηλότερος. Όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η κάνναβη έρχεται επίσης συνήθως πρώτη στην ΕΕ, μολονότι το 2003 μερικές χώρες ανέφεραν ότι κατέσχεσαν μεγαλύτερες ποσότητες άλλων ναρκωτικών – αμφεταμίνες στην Εσθονία και το Λουξεμβούργο, ηρωίνη στην Ουγγαρία και κοκαΐνη στην Πολωνία. Ιστορικά, οι περισσότερες κατασχέσεις κάνναβης στην ΕΕ έχουν πραγματοποιηθεί στο Ηνωμένο Βασίλειο, και ακολουθούν η Ισπανία και η Γαλλία, και η κατάσταση αυτή παραμένει κατά πάσα πιθανότητα αμετάβλητη (52). Ωστόσο, τα τελευταία πέντε χρόνια, όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η Ισπανία αντιπροσωπεύει περισσότερο από το ήμισυ των συνολικών ποσοτήτων που έχουν κατασχεθεί στην ΕΕ. Σε επίπεδο ΕΕ, ο αριθμός των κατασχέσεων κάνναβης (53) ακολούθησε μια κατά το μάλλον ή ήττον ανοδική τάση από το 1998, μολονότι οι αποσπασματικές αναφορές στοιχείων από μερικές χώρες δημιουργούν αβεβαιότητα σχετικά, ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες (54) φαίνεται να αυξήθηκαν από το 2000.
In 2003 is wereldwijd een hoeveelheid van 1 347 ton cannabishars en 5 821 ton cannabisbladeren in beslag genomen. De meeste cannabishars werd in West- en Midden-Europa (70%) en in Zuidwest-Azië en in het Nabije en Midden-Oosten (21%) in beslag genomen, terwijl de grootste hoeveelheid cannabisbladeren voornamelijk in Amerika (68%) en in Afrika (26%) werd geconfisqueerd (CND, 2005). Wat het aantal vangsten betreft, is cannabis in alle landen van de EU de drug die het meest in beslag wordt genomen. Estland en Letland vormen hierop een uitzondering omdat in deze landen het aantal amfetaminevangsten in 2003 hoger was. Ook wat de hoeveelheid in beslag genomen drugs betreft, staat cannabis doorgaans in alle landen van de EU bovenaan, hoewel in 2003 een aantal landen melding heeft gemaakt van grotere hoeveelheden andere in beslag genomen drugs: amfetaminen in Estland en Luxemburg, heroïne in Hongarije en cocaïne in Polen. Van oudsher vinden in de EU de meeste cannabisvangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje en Frankrijk, en waarschijnlijk is dit nog steeds het geval (52). In de afgelopen vijf jaar was Spanje echter verantwoordelijk voor meer dan de helft van de cannabis die in de EU in beslag is genomen. Op communautair niveau vertoont het aantal cannabisvangsten (53) sinds 1998 min of meer een stijgende tendens (hoewel dit niet helemaal zeker is vanwege de ontbrekende gegevens voor een aantal landen), terwijl de hoeveelheden cannabis die sinds 2000 zijn geconfisqueerd (54) een toename lijken te vertonen.
I 2003 blev der globalt beslaglagt i alt 1 347 tons cannabisharpiks og 5 821 tons cannabisblade. Vest- og Centraleuropa (70 %) og Sydvestasien og Det Nære Østen og Mellemøsten (21 %) tegnede sig for størstedelen af den beslaglagte cannabisharpiks, mens beslaglæggelserne af cannabisblade var koncentreret i Nord-, Mellem- og Sydamerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Cannabis er det narkotikum, der målt i mængde beslaglægges mest af i samtlige EU-lande undtagen Estland og Letland, hvor antallet af amfetaminbeslaglæggelser i 2003 var større. Med hensyn til mængde er cannabis også normalt det narkotikum, der beslaglægges mest af i EU, selv om mængderne af andre beslaglagte stoffer i 2003 blev angivet at være højere i nogle få lande – amfetaminer i Estland og Luxembourg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Traditionelt er de fleste beslaglæggelser af cannabis i EU sket i Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien og Frankrig, og dette er formentlig stadig tilfældet (52). I de seneste fem år har Spanien dog mængdemæssigt tegnet sig for over halvdelen af den samlede beslaglagte cannabis i EU. På EU-plan har antallet af cannabisbeslaglæggelser (53) vist en mere eller mindre stigende tendens siden 1998, om end en delvis indberetning af data fra nogle få lande skaber usikkerhed om denne tendens, mens de beslaglagte mængder (54) synes at være steget siden 2000.
Kogu maailmas konfiskeeriti 2003. aastal kokku 1 347 tonni kanepivaiku ja 5 821 tonni kanepiürti. Kõige rohkem kanepivaiku konfiskeeriti Lääne- ja Kesk-Euroopas (70%) ning Edela-Aasias ja Lähis-Idas (21%), samal ajal kui kanepiürdi konfiskeerimised olid koondunud Põhja- ja Lõuna-Ameerikasse (68%) ning Aafrikasse (26%) (CND, 2005). Konfiskeerimiste arvu poolest on kanep kõige rohkem konfiskeeritud uimasti kõikides ELi riikides, välja arvatud Eesti ja Läti, kus amfetamiini konfiskeerimiste arv oli 2003. aastal suurem. Konfiskeeritud koguste poolest on kanep samuti üldiselt kõige rohkem konfiskeeritud uimasti ELis, kuigi 2003. aastal teatati mõnes riigis suurematest kogustest mõne muu konfiskeeritud uimasti puhul – need olid amfetamiinid Eestis ja Luksemburgis, heroiin Ungaris ja kokaiin Poolas. Läbi aegade on ELis kõige rohkem kanepit konfiskeeritud Ühendkuningriigis, seejärel Hispaanias ja Prantsusmaal ning ilmselt on see ka praegu nii (52). Kuid üldkoguste osas langeb viimase viie aasta jooksul üle poole ELis konfiskeeritud kanepist Hispaania arvele. ELi tasandil on kanepi konfiskeerimiste arv (53) alates 1998. aastast üldiselt suurenenud, kuigi selle väite teeb ebatäpseks asjaolu, et mõned riigid ei ole esitanud täielikke andmeid; konfiskeeritud kanepi kogused (54) on alates 2000. aastast suurenenud.
Koko maailmassa takavarikoitiin vuonna 2003 yhteensä 1 347 tonnia kannabishartsia ja 5 821 tonnia kannabisruohoa. Suurin osa kannabishartsista takavarikoitiin Länsi- ja Keski-Euroopassa (70 %) sekä Kaakkois-Aasiassa ja Lähi-idässä (21 %), kun taas kannabisruohoa takavarikoitiin suurimmat määrät Amerikassa (68 %) ja Afrikassa (26 %) (CND, 2005). Takavarikkojen lukumääriä tarkasteltaessa kannabis on eniten takavarikoitu huume kaikissa EU-maissa paitsi Virossa ja Latviassa, joissa amfetamiinin takavarikkojen määrä oli suurempi vuonna 2003. Myös takavarikoiduissa määrissä kannabis on yleensä eniten takavarikoitu huume EU:ssa, joskin muutamassa maassa takavarikoitiin enemmän muita huumeita – Virossa ja Luxemburgissa amfetamiinia, Unkarissa heroiinia ja Puolassa kokaiinia. EU:ssa on kautta aikojen tehty eniten kannabistakavarikkoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja sen jälkeen Espanjassa ja Ranskassa, ja näin on todennäköisesti edelleenkin (52). Viimeisten viiden vuoden ajan yli puolet EU:ssa takavarikoidusta kokonaismäärästä on kuitenkin takavarikoitu Espanjassa. EU:n tasolla kannabistakavarikkojen lukumäärä (53) on kasvanut vaihtelevassa määrin vuodesta 1998 lähtien, mutta tämä tieto ei ole täysin varma, koska muutama maa on ilmoittanut tietoja puutteellisesti, ja takavarikoidut määrät (54) vaikuttavat lisääntyneen vuodesta 2000 lähtien.
2003-ban világszinten összesen 1347 tonna kannabiszgyantát és 5821 tonna kannabisznövényt foglaltak le. A lefoglalt kannabiszgyanta nagyobb része Nyugat- és Közép-Európában (70%), illetve Délnyugat-Ázsiában és a Közel- és Közép-Keleten (21%) került elő, míg a kannabisznövényből lefoglalt mennyiségek elsősorban az amerikai kontinensen (68%) és Afrikában (26%) koncentrálódtak (CND, 2005). A lefoglalások számát tekintve a kannabisz az EU valamennyi országában a vezető helyen állt, Észtország és Lettország kivételével, ahol 2003-ban az amfetaminlefoglalások száma magasabb volt. A mennyiség tekintetében szintén általában a kannabiszból foglalnak le a legtöbbet az EU-ban, bár néhány országban ezt 2003-ban más drogokból lefoglalt mennyiségek megelőzték: az amfetamin Észtországban és Luxemburgban, a heroin Magyarországon és a kokain Lengyelországban. Történetileg nézve az EU-n belül a legtöbb kannabiszlefoglalás az Egyesült Királysághoz fűződött, mögötte pedig Spanyolország és Franciaország következett, ami valószínűleg most sincs másként(52). Ha azonban a mennyiséget nézzük, az elmúlt öt évben az EU-ban lefoglalt teljes mennyiség több mint fele Spanyolországban volt. A kannabiszlefoglalások száma(53) az EU szintjén 1998 óta többé-kevésbé emelkedő tendenciát mutatott, bár néhány ország adatainak részleges közlése ezt az állítást kétségessé teszi, a lefoglalt mennyiségek pedig 2000 óta emelkedni látszanak(54).
På verdensbasis ble totalt 1 347 tonn cannabisharpiks og 5 821 tonn cannabisplanter beslaglagt i 2003. Vest- og Sentral-Europa (70 %), Sørvest-Asia og Nær- og Midtøsten (21 %) gjorde de største beslagene av cannabisharpiks, mens de største beslaglagte kvantaene av cannabisplanter var konsentrert i Nord- og Sør-Amerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Når det gjelder antallet beslag, var cannabis det stoffet som hyppigst ble beslaglagt i alle landene i EU, med unntak av Estland og Latvia, hvor antallet amfetaminbeslag var høyere i 2003. Cannabis er også det stoffet som beslaglegges i størst mengder i EU, selv om en del land rapporterer om større beslag av andre stoffer i 2003 – amfetamin i Estland og Luxemburg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Historisk sett skjer de fleste cannabisbeslagene i EU i Storbritannia, etterfulgt av Spania og Frankrike, og dette er nok fremdeles tilfellet (52). De siste fem årene har imidlertid Spania stått for over halvparten av de totale mengdene som er beslaglagt i EU. På EU-nivå har antallet cannabisbeslag (53) vist en mer eller mindre oppadgående trend siden 1998, selv om ufullstendig datarapportering fra et par land gjør dette usikkert, samtidig som de beslaglagte kvanta (54) synes å ha gått opp siden 2000.
W roku 2003 na całym świecie przechwycono 1 347 ton żywicy konopnej i 5 821 ton marihuany. W Europie Zachodniej i Środkowej (70%) oraz w Południowo-Zachodniej Azji i na Bliskim Wschodzie (21%) przechwytuje się najwięcej żywicy konopnej, gdy tymczasem wielkie ilości marihuany konfiskuje się w obu Amerykach (68%) oraz w Afryce (26%) (CND, 2005). W odniesieniu do liczby konfiskat, pochodne konopi indyjskich są najczęściej konfiskowanym narkotykiem we wszystkich państwach UE oprócz Estonii i Łotwy, gdzie w roku 2003 wyższa była liczba konfiskat amfetaminy. Jeśli chodzi o ilość, pochodne konopi zazwyczaj są również najczęściej przechwytywanym narkotykiem w UE, choć w 2003 roku odnotowano, że inne narkotyki były skonfiskowane w większej ilości w niektórych państwach, tj. amfetamina w Estonii i Luksemburgu, heroina na Węgrzech i kokaina w Polsce. W ujęciu historycznym, najwięcej konfiskat pochodnych konopi w UE dokonano w Wielkiej Brytanii, a następnie w Hiszpanii i Francji, i najprawdopodobniej taki stan utrzymuje się do dziś (52). Jeżeli chodzi o ilości w ciągu ostatnich pięciu lat, w Hiszpanii skonfiskowano ponad połowę całkowitej ilości pochodnych konopi zatrzymanych w UE. Na szczeblu UE liczba konfiskat pochodnych konopi (53) od roku 1998 wykazuje raczej tendencję wzrostową, choć częściowe dane pochodzące z kilku państw wprowadzają tutaj niepewność. Natomiast skonfiskowane ilości (54) wzrosły od roku 2000.
La nivel mondial au fost capturate în total 1 347 tone de răşină de canabis şi 5 821 tone de plante de canabis în 2003. Majoritatea răşinii de canabis a fost capturată în Europa de vest şi centrală (70 %) şi în Asia de sud-vest şi în Orientul Mijlociu şi Apropiat (21 %), iar cea mai mare concentraţie de capturi de plante de canabis s-a înregistrat în America de Nord şi în America de Sud (68 %) şi în Africa (26 %) (CND, 2005). Din punctul de vedere al numărului de capturi, canabisul este cel mai des capturat drog în toate ţările Uniunii Europene, cu excepţia Estoniei şi a Letoniei, unde în 2003 numărul de capturi de amfetamină a fost mai mare. Privind cantităţile, canabisul este cel mai capturat drog din Uniunea Europeană, deşi în 2003 au fost raportate capturi de cantităţi mai mari de alte droguri în câtva ţări – amfetamine în Estonia şi în Luxemburg, heroină în Ungaria şi cocaină în Polonia. Cronologic, majoritatea capturilor de canabis din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, urmat de Spania şi Franţa, situaţia fiind probabil aceeaşi şi în prezent (52). Totuşi, în ultimii cinci ani, în ceea ce priveşte cantităţile, în Spania au fost capturate mai mult de jumătate din totalul cantităţilor capturate în Uniunea Europeană. La nivelul Uniunii Europene, numărul capturilor de canabis (53) a prezentat o tendinţă mai mult sau mai puţin crescătoare începând din 1998, deşi raportările parţiale de date din câteva ţări aduc un element de incertitudine în acest sens, iar cantităţile (54) capturate par să fi crescut după 2000.
Celosvetovo sa v roku 2003 zachytilo spolu 1 347 ton kanabisovej živice a 5 821 ton trávového kanabisu. Väčšinu kanabisovej živice zachytili v západnej a strednej Európe (70 %), v juhovýchodnej Ázii a na Blízkom a Strednom východe (21 %), kým hlavné množstvá zachyteného trávového kanabisu boli sústredené v Severnej a Južnej Amerike (68 %) a v Afrike (26 %) (CND 2005). Pokiaľ ide o počet zachytení, kanabis je najčastejšie zachytenou drogou vo všetkých krajinách EÚ okrem Estónska a Lotyšska, kde bol v roku 2003 vyšší počet zachytení amfetamínu. Kanabis je najčastejšie zachytenou drogou v EÚ aj keď ide o množstvá, hoci v roku 2003 sa v niektorých málo krajinách uvádzali väčšie zachytené množstvá iných drog – amfetamínov v Estónsku a Luxembursku, heroínu v Maďarsku a kokaínu v Poľsku. Historicky sa v EÚ najviac kanabisu zachytilo v Spojenom kráľovstve, potom v Španielsku a vo Francúzsku a tento stav pravdepodobne trvá aj teraz (52). Počas posledných piatich rokov však bola viac ako polovica celkového množstva tejto drogy v EÚ zachytená v Španielsku. Na úrovni EÚ má počet zachytení kanabisu (53) od roku 1998 viac-menej stúpajúcu tendenciu, hoci to čiastkové vykazovanie údajov z niektorých krajín spochybňuje, od roku 2000 rastú aj zachytené množstvá (54).
V svetovnem merilu je bilo leta 2003 zaseženo skupaj 1347 ton hašiša in 5821 ton marihuane. Večina hašiša je bila zasežena v osrednji Evropi (70 %) in jugozahodni Aziji ter Bližnjem in Daljnem Vzhodu (21 %), medtem ko je bilo največ zasegov marihuane opravljenih v obeh Amerikah (68 %) in Afriki (26 %) (CND, 2005). Z vidika števila zasegov je konoplja najpogosteje zasežena droga v vseh državah EU, z izjemo Estonije in Latvije, kjer je bilo število zasegov amfetamina leta 2003 večje. Z vidika količin je konoplja prav tako običajno najpogosteje zasežena droga v EU, čeprav so leta 2003 poročali, da so količine drugih zaseženih drog v nekaterih državah višje – amfetaminov v Estoniji in Luksemburgu, heroina na Madžarskem in kokaina na Poljskem. V preteklosti so največ zasegov konoplje v EU opravili v Združenem kraljestvu, ki sta mu sledili Španija in Francija, in to verjetno velja še danes (52). Vendar pa je bila v zadnjih petih letih z vidika količin v Španiji zasežena več kot polovica vseh količin v EU. Na ravni EU število zasegov konoplje (53) niha v okviru naraščajočega trenda od leta 1998, čeprav zaradi nepopolnega poročanja podatkov iz nekaterih držav to ni zagotovo, medtem ko se zdi, da zasežene količine (54) od leta 2000 naraščajo.
I hela världen beslagtogs totalt 1 347 ton hasch och 5 821 ton marijuana under 2003. För de största haschbeslagen stod Väst- och Centraleuropa (70 %) och Sydvästasien, Främre Orienten och Mellanöstern (21 %), medan marijuanabeslagen koncentrerades till Nord- och Sydamerika (68 %) och Afrika (26 %) (CND, 2005). När det gäller antal beslag är cannabis den drog som beslagtas mest i alla EU-länderna utom Estland och Lettland, där antalet amfetaminbeslag var högre 2003. Även i fråga om mängd är cannabis normalt den mest beslagtagna drogen i EU, även om mängderna av andra beslagtagna droger under 2003 rapporterades ha ökat i ett par länder – amfetamin i Estland och Luxemburg, heroin i Ungern och kokain i Polen. Historiskt sett har de flesta cannabisbeslagen i EU skett i Storbritannien, följt av Spanien och Frankrike, vilket förmodligen fortfarande är fallet(52). När det gäller beslagtagna mängder har Spanien dock under de senaste fem åren stått för mer än hälften av beslagen i EU. I EU totalt har antalet cannabisbeslag(53) haft en mer eller mindre stigande trend sedan 1998, även om den ofullständiga rapporteringen av uppgifter från ett par länder innebär att detta är osäkert, medan de beslagtagna mängderna(54) verkar ha ökat sedan 2000.
Visā pasaulē 2003. gada laikā ir konfiscētas 1347 tonnas kaņepju sveķu un 5821 tonna augu izcelsmes kaņepju. Rietumu un Centrālajā Eiropā (70%) un Dienvidrietumu Āzijā, un Tuvajos un Vidējos Austrumos (21%) ir konfiscēta lielākā daļa kaņepju sveķu, taču lielākā daļa atsavinātās augu izcelsmes kaņepju ir koncentrēta Amerikas kontinentā (68 %) un Āfrikā (26 %) (CND, 2005). Runājot par atsavināšanas gadījumu skaitu, kaņepes ir starp tām narkotikām, kuras konfiscē visbiežāk visās ES valstīs, izņemot Igauniju un Latviju, kur 2003. gadā augstāks bija konfiscēto amfetamīnu daudzums. Attiecībā uz daudzumiem, kaņepes ir arī parasti visbiežāk atsavinātā narkotika ES, lai arī 2003. gadā dažās valstīs citu konfiscēto narkotiku daudzums atbilstoši atskaitēm bija lielāks – amfetamīni Igaunijā un Luksemburgā, heroīns Ungārijā un kokaīns Polijā. Vēsturiski, lielākā daļa konfiscēto kaņepju gadījumu attiecas uz Apvienoto Karalisti, pēc tam seko Spānija un Francija, un, iespējams, tas atbilst arī pašreizējai situācijai (52). Taču pēdējo piecu gadu laikā daudzuma ziņā uz Spāniju attiecas vairāk kā puse no kopējā ES atsavinātā daudzuma. ES līmenī kaņepju atsavināšanu skaitam (53) ir bijusi palielināšanās tendence kopš 1998. gada, lai arī nepilnīgie atskaites dati no atsevišķām valstīm neļauj pilnībā noskaidrot šo jautājumu, taču konfiscētais daudzums (54) kopš 2000. gada ir pieaudzis.