ka – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 23 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu
  RozdziaÅ‚ 5: Kokaina i ...  
(146) Szczegółowe dane dla każdego kraju podano w tabeli „Badania ankietowe dotyczące zażywania narkotyków” w Biuletynie statystycznym za 2006 r.
(146) For detailed figures for each country, see the table in 'General population surveys of drug use' in the 2006 statistical bulletin.
(146) Pour les chiffres détaillés de chaque pays, voir le tableau dans la section «General population surveys of drug use» du bulletin statistique 2006.
(146) Detaillierte Daten für jedes Land sind der Tabelle unter „General population surveys of drug use“ [Erhebungen zum Drogenkonsum in der Allgemeinbevölkerung] im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen.
(146) Para más información sobre las cifras de cada país, véase el cuadro «General population surveys of drug use» [Encuestas de población general sobre el consumo de drogas] del boletín estadístico de 2006.
(146) Per le cifre dettagliate per paese, cfr. la tavola in “Indagini realizzate nella popolazione in generale” nel bollettino statistico 2006.
(146) Ver dados detalhados de cada país no quadro em “Inquéritos sobre o consumo de droga entre a população em geral” no Boletim Estatístico de 2006.
(146) Για αναλυτικά ποσοστά για κάθε χώρα, βλέπε τον πίνακα στην ενότητα 'General population surveys of drug use' (Έρευνες για τη χρήση ναρκωτικών στον γενικό πληθυσμό) στο δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006.
(146) Zie voor gedetailleerde cijfers voor ieder land apart de tabel in "General population surveys of drug use" in het Statistical Bulletin 2006.
(146) Podrobné údaje k jednotlivým zemím viz tab. „Průzkumy užívání drog v běžné populaci“ ve Statistickém věstníku 2006.
(146) Detaljerede tal for hvert land findes i tabellen "General population surveys of drug use" (undersøgelser af stofbruget blandt den almindelige befolkning) i Statistical bulletin 2006.
(146) Täpsed näitajad iga riigi kohta on toodud tabelis teema all “Üldised rahvastiku-uuringud uimastitarbimise kohta” 2006. a statistikabülletäänis.
(146) Tarkat maakohtaiset luvut, ks. taulukko ”Yleiset väestötutkimukset huumeidenkäytöstä” vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
(146) országonkénti részletes számadatokat lásd a 2006. évi statisztikai közlöny „A kábítószer-használat általános lakossági felmérései” c. részének táblázatában.
(146)  For detaljerte tall for hvert land, se tabellen i ”Generell befolkningsundersøkelse om narkotikabruk” i Statistiske opplysninger 2006.
(146) Pentru cifre detaliate pentru fiecare ţarǎ, vezi tabelul din studiul „Anchete privind consumul de droguri la nivelul întregii populaţii” din Buletinul statistic din 2006.
(146) Podrobné údaje pre každú krajinu si pozrite v tabuľke v „Prieskumoch užívania drog medzi všeobecnou populáciou" v štatistickej ročenke 2006.
(146) Za podrobnejše podatke za vsako državo glej tabelo v "Raziskave med splošnim prebivalstvom o uporabi drog" v Statističnem biltenu 2006.
(146) För närmare uppgifter för varje land, se tabellen I 'General population surveys of drug use' i statistikbulletinen 2006.
(146)  Her ülkeye ait ayrıntılı rakamlar için, 2006 istatistik bülteninde ‘Uyuşturucu kullanımına dair genel nüfus anketleri’ndeki tabloya bakın.
(146) Plašāku informāciju par izplatību atsevišķās valstīs skatīt tabulā ,,Narkotiku lietošana: vispārējās iedzīvotāju aptaujas“ 2006. gada statistikas biļetenā.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
Podział naruszeń prawa antynarkotykowego według substancji był dostępny we wszystkich krajach (chociaż nie zawsze za każdy rok w przedziale 1999–2004) z wyjątkiem Danii, Estonii, Łotwy, Węgier, Finlandii, Rumunii i Norwegii.
(21) Breakdowns of drug law offences by substance were available in all countries (although sometimes not for every year between 1999 and 2004) except Denmark, Estonia, Latvia, Hungary, Finland, Romania and Norway.
(21) Des ventilations des infractions à la législation antidrogue par substance étaient disponibles pour tous les pays (bien que pas nécessairement pour chaque année entre 1999 et 2004), à l'exception du Danemark, de l'Estonie, de la Lettonie, de la Hongrie, de la Finlande, de la Roumanie et de la Norvège.
(21) In fast allen Ländern waren Aufschlüsselungen der Straftaten nach der involvierten Substanz verfügbar (jedoch nicht in allen Fällen für jedes einzelne Jahr zwischen 1999 und 2004). Ausnahmen bildeten Dänemark, Estland, Lettland, Ungarn, Finnland, Rumänien und Norwegen.
(21) En todos los países se dispuso de un desglose de infracciones a la legislación antidroga por tipo de sustancia (aunque en algunas ocasiones no de cada año durante el período 1999-2004), excepto en Dinamarca, Estonia, Letonia, Hungría, Finlandia, Rumanía y Noruega.
(21) In tutti i paesi sono disponibili dati sui reati in connessione con gli stupefacenti ripartiti per tipo di sostanza (benché talvolta non per tutti gli anni compresi nel quinquennio 1999-2004), a eccezione di Danimarca, Estonia, Lettonia, Ungheria, Finlandia, Romania e Norvegia.
(21) Todos os países dispunham de dados discriminados por tipo de infracção (embora, às vezes, não estivessem disponíveis em relação a todos os anos entre 1999 e 2004), excepto Dinamarca, Estónia, Letónia, Hungria, Finlândia, Roménia e Noruega.
(21) Αναλύσεις των αδικημάτων που εμπίπτουν στο νόμο περί ναρκωτικών ήταν διαθέσιμες σε όλες τις χώρες (αν και μερικές φορές όχι για κάθε έτος της περιόδου 1999 έως 2004) με εξαίρεση τη Δανία, την Εσθονία, τη Λεττονία, την Ουγγαρία, τη Φινλανδία, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία.
(21) Uitsplitsingen van drugsdelicten naar stof/middel waren in alle landen beschikbaar (zij het in sommige gevallen niet voor ieder jaar tussen 1999 en 2004) met uitzondering van Denemarken, Estland, Letland, Hongarije, Finland, Roemenië en Noorwegen.
(21) Přehledy trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy podle druhu látky byly k dispozici ve všech zemích (i když někdy ne za každý rok v období 1999 až 2004), s výjimkou Dánska, Estonska, Lotyšska, Maďarska, Finska, Rumunska a Norska.
(21) Oversigter over fordelingen af narkotikalovovertrædelser efter stof forelå i alle lande (dog i alle tilfælde ikke for hvert år mellem 1999 og 2004) undtagen Danmark, Estland, Letland, Ungarn, Finland, Rumænien og Norge.
(21) Aineittain eriteltyjä tietoja huumerikoksista oli saatavilla vuosilta 1999–2004 (ei aivan joka vuodelta) kaikista muista maista paitsi Tanskasta, Virosta, Latviasta, Unkarista, Suomesta, Romaniasta ja Norjasta.
(21) kábítószerrel összefüggő bűncselekmények anyagok szerinti bontása minden ország esetében rendelkezésre állt (bár olykor nem mindegyik évre az 1999–2004 közötti időszakban) Dánia, Észtország, Lettország, Magyarország, Finnország, Románia és Norvégia kivételével.
(21)  En analyse av lovbruddene etter stoff var tilgjengelig i alle landene (ikke alltid for hvert år mellom 1999 og 2004) bortsett fra Danmark, Estland, Latvia, Ungarn, Finland, Romania og Norge.
(21) Împărţirea infracţiunilor legate de droguri of drug pe tipuri de substanţe a fost disponibilă pentru toate ţările (deşi uneori nu pentru fiecare an din perioada 1999 – 2004), cu excepţia Danemarcei, Estoniei, Letoniei, Ungariei, Finlandei, României şi Norvegiei.
(21) Rozpisy porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami podľa podstaty (hoci niekedy nie pre každý rok obdobia 1999 – 2004) s výnimkou Dánska, Estónska, Lotyšska, Maďarska, Fínska, Rumunska a Nórska.
(21) Razčlenitve kršitev zakonov o drogah po snoveh so bile na voljo v vseh državah (čeprav včasih ne za vsako leto med letoma 1999 in 2004), razen na Danskem, v Estoniji, Latviji, na Madžarskem, Finskem, v Romuniji in na Norveškem.
(21)  Uppgifter om narkotikabrottens fördelning på olika substanser fanns för alla länder (dock inte alltid för varje år mellan 1999 och 2004) förutom för Danmark, Estland, Lettland, Ungern, Finland, Rumänien och Norge.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
(11)  Termin „zgłoszenia” podano w cudzysłowie, ponieważ w różnych krajach dotyczy on różnych pojęć. Dokładne definicje dla każdego kraju zamieszczono w uwagach metodologicznych na temat naruszeń prawa antynarkotykowego w Biuletynie statystycznym za 2006 r.
(11)  The term ‘reports’ for drug law offences is given in quotation marks because it describes different concepts in different countries. For an exact definition for each country, refer to the methodological notes on drug law offences in the 2006 statistical bulletin.
(11)  L'expression «cas signalés» d'infractions à la législation antidrogue est mise entre guillemets parce qu’elle couvre des concepts différents selon les pays. Pour une définition précise pour chaque pays, consulter les notes méthodologiques sur les infractions à la législation antidrogue du bulletin statistique 2006.
(11) Der Begriff „Berichte” im Zusammenhang mit Verstößen gegen die Drogengesetze ist in Anführungszeichen gesetzt, da er Konzepte umfasst, die sich zwischen den einzelnen Ländern unterscheiden. Genaue Definitionen zu jedem Land sind den methodological notes on definitions of ‘reports’ for drug law offences [methodische Anmerkungen zur Definition des Begriffs „Berichte” über Drogendelikte] im Statistical Bulletin 2006 zu entnehmen..
(11)  El término «notificación» de infracciones a la legislación antidroga figura entrecomillado porque abarca distintos conceptos que varían según los países. Para conocer la definición exacta que aplica cada país, véanse las notas metodológicas sobre definiciones de las «notificaciones» de las infracciones a la legislación en materia de drogas del boletín estadístico de 2006.
(11)  Il termine “segnalazioni” di reati contro le normative sugli stupefacenti è riportato tra virgolette, perché racchiude concetti diversi a seconda dei vari paesi. Per un’esatta definizione, per ogni paese, si fa riferimento alle note metodologiche sui reati contro la legge sulle sostanze stupefacenti contenute nel bollettino statistico 2006.
(11)  O termo "relatórios”, quando se refere às infracções à legislação em matéria de droga, aparece entre aspas porque descreve conceitos diferentes nos diferentes países. Para uma definição exacta por país, consultar as notas metodológicas sobre as infracções à legislação em matéria de droga no Boletim Estatístico de 2006.
(11)  Ο όρος «αναφορές» για αδικήματα που εμπίπτουν στον νόμο περί ναρκωτικών παρατίθεται εντός εισαγωγικών γιατί η έννοια με την οποία χρησιμοποιείται διαφέρει από χώρα σε χώρα. Για τον ακριβή ορισμό για κάθε χώρα ανατρέξτε στις Μεθοδολογικές σημειώσεις σχετικά με τους ορισμούς των «αναφορών» για αδικήματα που εμπίπτουν στον νόμο περί ναρκωτικών στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006.
(11)  De term "aangiften" van drugsdelicten staat tussen aanhalingstekens, omdat deze uiteenlopende concepten bestrijkt die per land kunnen verschillen. Voor een exacte definitie voor elk land wordt verwezen naar de methodological notes on drug law offences in het Statistical Bulletin 2006.
(11) Výraz „hlášení“ je v kontextu trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy uváděn v uvozovkách, protože označuje různé koncepce v různých zemích. Přesnou definici pro každou zemi naleznete v metodických poznámkách k trestným činům porušujícím protidrogové právní předpisy ve Statistickém věstníku 2006.
(11)  Udtrykket "indberetninger" af narkotikalovovertrædelser står i citationstegn, fordi det dækker over forskellige begreber i de forskellige lande. Den nøjagtige definition for hvert land findes i metodebeskrivelsen vedrørende narkotikalovovertrædelser i Statistical bulletin 2006.
(11) ermin „raport“ on narkoseaduste rikkumise puhul antud jutumärkides, kuna eri riikides on lähenemine erinev. Iga riigi täpset definitsiooni vt narkoseaduste rikkumist käsitleva metoodika märkustest 2006. a statistikabülletäänis.
(11)  Termi ”ilmoitukset” on lainausmerkeissä, koska sillä tarkoitetaan eri asioita eri maissa. Tarkat määritelmät maittain, ks. huumerikoksiin liittyvät metodologiset huomautukset vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
(11) kábítószertörvényeket sértő bűncselekmények „feljelentéseit” idézőjelben használjuk, mivel a különböző országokban ez eltérő fogalmakat jelöl. Az egyes országokban használt pontos definíció a 2006-os statisztikai közlöny kábítószertörvényeket sértő bűncselekményekről szóló részének módszertani megjegyzéseiben szerepel.
(11) () Begrepet ”rapport” i forbindelse med narkotikalovbrudd er satt i anførselstegn fordi det refererer til forskjellige konsepter avhengig av hvilket land det er snakk om. For nøyaktig definisjon, se metodeopplysninger om narkotikalovbrudd i Statistiske opplysninger 2006.
(11) Termenul „rapoarte” privind infracţiunile legate de droguri este menţionat între ghilimele, întrucât acoperă concepte diferite în ţări diferite. Pentru o definiţie mai exactă pe ţări, vă rugăm să consultaţi notele metodologice referitoare la infracţiunile legate de droguri din Buletinul statistic 2006.
(11)  Výraz „správy“ o porušeniach právnych predpisov súvisiacich s drogami je uvádzaný v úvodzovkách, pretože opisuje rôzne koncepcie v rôznych krajinách. Presnú definíciu pre každú krajinu si pozrite v metodických poznámkach o porušeniach právnych predpisov súvisiacich s drogami v štatistickej ročenke 2006.
(11)  Izraz "poročila" o kršitvah zakonov o drogah je v narekovajih, ker opisuje različne pojme v različnih državah. Glede natančne opredelitve za vsako državo posebej si oglejte metodološke opombe o kršitvah zakonov o drogah v Statističnem biltenu 2006.
(11)  Termen “rapporterade fall” av narkotikabrott står inom citattecken eftersom den avser olika saker i de olika länderna. Exakta definitioner för de enskilda länderna finns i metodanmärkningarna om narkotikabrott i statistikbulletinen 2006.
(11) ) Uyuşturucu kanunu suçları için ‘raporlar’ terimi tırnak içerisinde verilmiştir çünkü farklı ülkelerdeki farklı kavramları tanımlamaktadır. Her ülkede kullanılan tam bir tanım için, 2006 istatistik bültenindeki uyuşturucu kanunu suçları hakkında yöntembilimsel notlar’a bakın.
(11)  Termins ,,ziņojumi” par narkotiku noziegumiem ir likts pēdiņās, jo dažādās valstīs tas raksturo atšķirīgus jēdzienus. Konkrētas katras valsts definīcijas ir atrodamas 2006. gada statistikas biļetena metodiskajās piezīmēs par narkotiku noziegumiem.
  RozdziaÅ‚ 5: Kokaina i ...  
Umiarkowany wzrost odsetka osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku, stwierdzono w Danii (do 2000 r.), we Włoszech, na Węgrzech, w Holandii (do 2001 r.) i Norwegii. Tendencję tę należy interpretować bardzo ostrożnie, gdyż opiera się jedynie na dwóch badaniach przeprowadzonych w każdym kraju.
Moderate increases in last year use have been observed in Denmark (up to 2000), Italy, Hungary, the Netherlands (up to 2001) and Norway. This trend needs to be interpreted carefully as it is based on only two surveys in each country.
Des hausses modérées de l'usage récent ont été enregistrées au Danemark (jusqu'en 2000), en Italie, en Hongrie et aux Pays‑Bas (jusqu'en 2001) ainsi qu'en Norvège. Cette tendance doit être interprétée avec prudence dans la mesure où elle ne repose que sur deux enquêtes par pays.
Geringfügige Zunahmen des Konsums in den letzten 12 Monaten wurden in Dänemark (bis 2000), Italien, Ungarn, den Niederlanden (bis 2001) und Norwegen festgestellt. Diese Tendenz ist mit Bedacht zu interpretieren, da sie auf lediglich zwei Erhebungen in den einzelnen Ländern basiert.
Se han detectado aumentos moderados en el consumo durante los últimos 12 meses en Dinamarca (hasta el año 2000), Italia, Hungría, los Países Bajos (hasta el año 2001) y Noruega. Esta tendencia debe interpretarse con prudencia, ya que se basa en los datos obtenidos de sólo dos encuestas por país.
Incrementi modesti del consumo recente sono stati osservati in Danimarca (fino al 2000), Italia, Ungheria, Paesi Bassi (fino al 2001) e Norvegia. Questo andamento tuttavia va interpretato con cautela, essendo basato su due sole indagini per paese.
Verificaram-se aumentos moderados do consumo no último ano na Dinamarca (até ao ano 2000), Itália, Hungria, Países Baixos (até 2001) e Noruega. É necessário interpretar esta tendência com cautela, uma vez que se baseia apenas em dois inquéritos por país.
Μέτριες αυξήσεις στη χρήση κατά το τελευταίο έτος παρατηρήθηκαν στη Δανία (έως το 2000), την Ιταλία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες (έως το 2001) και τη Νορβηγία. Η τάση αυτή χρήζει προσεκτικής ερμηνείας καθώς βασίζεται σε δύο μόνον έρευνες σε κάθε χώρα.
Een bescheiden stijging in het recent gebruik (laatste 12 maanden) is waargenomen in Denemarken (tot 2000), Italië, Hongarije, Nederland (tot 2001) en Noorwegen. Aangezien deze trend op slechts twee enquêtes per land is gebaseerd, dient deze met de nodige voorzichtigheid te worden geïnterpreteerd.
Mírný nárůst prevalence užívání kokainu v posledním roce byl zaregistrován v Dánsku (do roku 2000), Itálii, Maďarsku, Nizozemsku (do roku 2001) a Norsku. K výkladu tohoto trendu je však nutno přistupovat opatrně, jelikož je založen pouze na dvou průzkumech provedených v každé zemi.
Moderate stigninger i brugen inden for de seneste 12 måneder er registreret i Danmark (indtil 2000), Italien, Ungarn, Nederlandene (indtil 2001) og Norge. Denne tendens skal fortolkes med forsigtighed, da den kun er baseret på to undersøgelser i hvert land.
Mõõdukat tõusu viimase aasta jooksul tarbimises täheldati Taanis (kuni 2000. aastani), Itaalias, Ungaris, Madalmaades (kuni 2001. aastani) ja Norras. Seda suundumust tuleb tõlgendada ettevaatusega, sest see põhineb vaid kahel uuringul, mis neis riikides läbi viidi.
Lievää kasvua tapahtui viime vuonna Tanskassa (vuoteen 2000 asti), Italiassa, Unkarissa, Alankomaissa (vuoteen 2001 asti) ja Norjassa. Tätä suuntausta on tulkittava varovasti, koska se perustuu kussakin maassa vain kahteen tutkimukseen.
Az elmúlt évi használat enyhe emelkedését figyelték meg Dániában (2000-ig), Olaszországban, Magyarországban, Hollandiában (2001-ig) és Norvégiában. E tendencia értelmezésekor azonban óvatosan kell fogalmazni, mivel ez mindegyik ország esetében csak két felmérésen alapul.
En moderat økning i bruk siste år er observert i Danmark (fram til 2000), Italia, Ungarn, Nederland (fram til 2001) og Norge. Ettersom informasjonen er basert på bare to undersøkelser i hvert land, må denne trenden fortolkes med forsiktighet.
S-au observat creşteri moderate în ultimul an în Danemarca (până în 2000), Italia, Ungaria, Ţările de Jos (până în 2001) şi în Norvegia. Această tendinţă trebuie interpretată cu precauţie deoarece se bazează numai pe două studii în fiecare ţară.
Mierne zvýšenia v užívaní za posledný rok boli pozorované v Dánsku (až do roku 2000), Taliansku, Maďarsku, Holandsku (až do roku 2001) a Nórsku. Tento trend je potrebné opatrne interpretovať, pretože je založený iba na dvoch prieskumoch v každej krajine.
Rahlo povečanje uživanja kokaina v zadnjem letu je bilo mogoče opaziti na Danskem (do leta 2000), v Italiji, na Madžarskem in Nizozemskem (do leta 2001) in na Norveškem. Ta trend je treba razlagati previdno, ker temelji na samo dveh raziskavah v vsaki državi.
Måttliga ökningar av kokainanvändningen de senaste tolv månaderna har iakttagits i Danmark (fram till år 2000), Italien, Ungern, Nederländerna (fram till 2001) och Norge. Denna trend måste tolkas med försiktighet eftersom den baseras på endast två enkäter i varje land.
Geçmiş yıl kullanımında Danimarka, İtalya, Macaristan, Hollanda (2001’e kadar) ve Norveç’te küçük artışlar gözlemlenmiştir. Bu eğilim her ülkedeki yalnızca iki araştırmayı temel aldığından dikkatle yorumlanmalıdır.
Neliels pēdējā gada lietotāju skaita pieaugums ir konstatēts Dānijā (līdz 2000. gadam), Itālijā, Ungārijā, Nīderlandē (līdz 2001. gadam) un Norvēģijā. Šī tendence ir jāinterpretē piesardzīgi, jo dati nāk tikai no diviem katrā valstī veiktiem pētījumiem.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
Dane o „zgłoszeniach” dotyczących naruszeń prawa antynarkotykowego za lata 1999–2004 były dostępne we wszystkich krajach (chociaż nie zawsze na każdy rok) z wyjątkiem Cypru, Słowacji, Bułgarii, Rumunii, Turcji i Norwegii; a za 2004 r.
(15) Data on ‘reports’ for drug law offences were available for 1999–2004 in all countries (although sometimes not for every year) except Cyprus, Slovakia, Bulgaria, Romania, Turkey and Norway; and for 2004 in all countries except Ireland, the United Kingdom and Norway.
(15) Les données sur les «cas signalés» d'infractions à la législation antidrogue sont disponibles pour la période 1999-2004 dans tous les pays (bien que pas nécessairement pour chaque année), à l’exception de Chypre, de la Slovaquie, de la Bulgarie, de la Roumanie, de la Turquie et de la Norvège; et pour 2004 dans tous les pays, à l’exception de l’Irlande, du Royaume-Uni et de la Norvège.
(15) Daten über „Berichte“ über Drogendelikte waren für den Zeitraum von 1999 bis 2004 in allen Ländern mit Ausnahme Zyperns, der Slowakei, Bulgariens, Rumäniens, der Türkei und Norwegens verfügbar (jedoch in einigen Fällen nicht für jedes Jahr). Für das Jahr 2004 lagen in allen Ländern mit Ausnahme Irlands, des Vereinigten Königreichs und Norwegens Daten vor.
(15) Los datos sobre «notificaciones» de delitos contra las leyes antidroga estuvieron disponibles durante el período 1999-2004 en todos los países (aunque en algunas ocasiones no de todos los años), excepto en Chipre, Eslovaquia, Bulgaria, Rumanía, Turquía y Noruega, y durante 2004 en todos los países excepto en Irlanda, el Reino Unido y Noruega.
(15) Per il periodo 1999-2004 sono disponibili dati sulle “segnalazioni” in tutti i paesi (benché talvolta non per ogni anno), a eccezione di Cipro, Slovacchia, Bulgaria, Romania, Turchia e Norvegia; per il 2004, inoltre, in tutti i paesi salvo Irlanda, Regno Unito e Norvegia.
(15) Os dados relativos aos “relatórios” sobre as infracções à legislação em matéria de droga estavam disponíveis em relação a 1999–2004 em todos os países (embora, por vezes, não estivessem disponíveis para todos os anos) excepto Chipre, Eslováquia, Bulgária, Roménia, Turquia e Noruega; e em relação a 2004 em todos os países excepto Irlanda, Reino Unido e Noruega.
(15) Στοιχεία για τις «αναφορές» για αδικήματα που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών κατά την περίοδο 1999-2004 ήταν διαθέσιμα σε όλες τις χώρες (αν και μερικές φορές όχι για κάθε έτος) με εξαίρεση την Κύπρο, τη Σλοβακία, τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία, την Τουρκία και τη Νορβηγία, και για το 2004 σε όλες τις χώρες με εξαίρεση την Ιρλανδία, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία.
(15) Gegevens over "aangiften" van drugsdelicten waren voor de periode 1999-2004 in alle landen beschikbaar (zij het in sommige gevallen niet voor ieder jaar) met uitzondering van Cyprus, Slowakije, Bulgarije, Roemenië, Turkije en Noorwegen, en voor 2004 in alle landen met uitzondering van Ierland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen.
(15) Údaje o „hlášeních“ trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy za období 1999–2004 byly k dispozici ve všech zemích (i když někdy ne za každý rok), s výjimkou Kypru, Slovenska, Bulharska, Rumunska, Turecka a Norska; a za rok 2004 ve všem zemích s výjimkou Irska, Spojeného království a Norska.
(15) Oplysninger om "indberetninger" af narkotikalovovertrædelser forelå for 1999–2004 i alle lande (dog i nogle tilfælde ikke for hvert år) undtagen Cypern, Slovakiet, Bulgarien, Rumænien, Tyrkiet og Norge, og for 2004 i alle lande undtagen Irland, Det Forenede Kongerige og Norge.
(15) ndmed narkoseaduse rikkumise „raportite“ kohta olid aastate 1999–2004 kohta kättesaadavad kõigis riikides (kuigi mõnel puhul mitte iga aasta kohta), välja arvatud Küpros, Slovakkia, Bulgaaria, Rumeenia, Türgi ja Norra; ning 2004. a kohta kõigis riikides, välja arvatud Iirimaa, Ühendkuningriik ja Norra.
(15) Tietoja huumerikoksia koskevista ”ilmoituksista” oli saatavilla vuosilta 1999–2004 (ei aivan joka vuodelta) kaikista muista maista paitsi Kyproksesta, Slovakiasta, Bulgariasta, Romaniasta, Turkista ja Norjasta; ja vuodelta 2004 kaikista muista maista paitsi Irlannista, Yhdistyneestä kuningaskunnasta ja Norjasta.
(15) kábítószertörvényeket sértő bűncselekmények „feljelentéseire” vonatkozó adatok az 1999–2004 közötti időszakban valamennyi országban rendelkezésre álltak (bár olykor nem mindegyik évről), Ciprus, Szlovákia, Bulgária, Románia, Törökország és Norvégia kivételével; 2004-ről pedig Írország, az Egyesült Királyság és Norvégia kivételével mindegyik országról megvoltak.
(15) Data om ”rapporter” for narkotikalovbrudd finnes for alle land for perioden 1999-2004 (ikke alltid for hvert år) bortsett fra for Kypros, Slovakia, Bulgaria, Romania, Tyrkia og Norge, og for 2004 for alle land utenom Irland, Storbritannia og Norge.
(15) Datele referitoare la „rapoartele” privind infracţiunile legate de droguri au fost disponibile pentru toate ţările pentru perioada 1999–2004 (deşi uneori nu pentru fiecare an), cu excepţia Ciprului, Slovaciei, Bulgariei, României, Turciei şi Norvegiei, iar pentru anul 2004, pentru toate ţările cu excepţia Irlandei, Regatului Unit şi Norvegiei.
(15) Údaje o „správach“ o porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami boli dostupné za obdobie 1999 – 2004 vo všetkých krajinách (hoci niekedy nie pre každý rok) s výnimkou Cypru, Slovenska, Bulharska, Rumunska, Turecka a Nórska  a pre rok 2004 vo všetkých krajinách s výnimkou Írska, Spojeného kráľovstva a Nórska.
(15) Podatki o "poročilih" o kršitvah zakonov o drogah so bili za obdobje 1999–2004 na voljo v vseh državah (čeprav včasih ne za vsako leto), razen na Cipru, Slovaškem, v Bolgariji, Romuniji, Turčiji in na Norveškem; in za leto 2004 v vseh državah, razen na Irskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem.
(15) ) Uppgifter om antalet “rapporterade fall” av narkotikabrott fanns 1999-2004 i samtliga länder (ibland dock inte för alla år) utom i Cypern, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Norge, och för 2004 i samtliga länder utom Irland, Storbritannien och Norge.
(15) Uyuşturucu kanunu suçlarının ‘raporları’ hakkında veriler 1999-2004 için (bazen her yıl için olmamakla beraber), Kıbrıs, Slovakya, Bulgaristan, Romanya, Türkiye ve Norveç dışındaki tüm ülkelerde ve 2004 için de İrlanda, Birleşik Krallık ve Norveç dışındaki tüm ülkelerde mevcuttu.
(15) ,,Ziņojumu” dati par narkotiku tiesību aktu pārkāpumiem laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam bija pieejami visās valstīs (lai gan dažkārt ne par visiem gadiem), izņemot Kipru, Slovākiju, Bulgāriju, Rumāniju, Turciju un Norvēģiju, un par 2004. gadu visās valstīs, izņemot Īriju, Apvienoto Karalisti un Norvēģiju.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
Plan działania UE na lata 2005–2008 jest odzwierciedleniem jej zrównoważonego podejścia do zjawiska narkotyków, tj. obszernego, wielodyscyplinarnego sposobu podejścia, w którym każde zagadnienie rozważa się ze wszystkich punktów widzenia: koordynację; obniżenie popytu; obniżenie podaży; współpracę międzynarodową; informacje, badania i ocenę.
The EU action plan 2005–08 reflects the EU’s balanced approach to the drugs phenomenon, i.e. a comprehensive multidisciplinary approach that considers the issue from every angle: coordination; demand reduction; supply reduction; international cooperation; information, research and evaluation.
Le plan d’action 2005-2008 de l’UE reflète l’approche équilibrée du phénomène de la drogue que suit l’UE, c’est-à-dire une approche pluridisciplinaire globale, qui envisage le problème sous tous ses angles: coordination, réduction de la demande, coopération internationale, information, recherche et évaluation.
Der EU-Aktionsplan 2005-2008 entspricht dem umfassenden, ausgewogenen und multidisziplinären Konzept der EU zur Bewältigung des Drogenproblems, in dem alle Bereiche der Drogenpolitik abgedeckt sind: Koordinierung, Nachfrage- und Angebotsreduzierung, internationale Zusammenarbeit, Information, Forschung und Evaluierung.
El Plan de Acción de la UE 2005-2008 refleja el planteamiento global, equilibrado e interdisciplinario de la UE para hacer frente al problema de la droga, que aborda la cuestión desde todos los ángulos: coordinación, reducción de la demanda, reducción de la oferta, cooperación internacional, información, investigación y evaluación.
Il piano d'azione comunitario per il periodo 2005–2008 riflette l’approccio equilibrato dell’Unione europea al fenomeno della droga, un approccio cioè globale di tipo pluridisciplinare, che si prefigge di affrontare il problema da più prospettive: coordinamento; riduzione della domanda; riduzione dell’offerta; cooperazione internazionale; informazione, ricerca e valutazione.
O plano de acção da UE 2005–2008 reflecte a abordagem equilibrada da União ao fenómeno da droga, isto é, uma abordagem global e multidisciplinar que analisa a questão de todos os ângulos: coordenação, redução da procura, redução da oferta, cooperação internacional, informação, investigação e avaliação.
Το σχέδιο δράσης της ΕΕ για την περίοδο 2005–08 απηχεί την ισόρροπη προσέγγιση του φαινομένου των ναρκωτικών από την ΕΕ, δηλαδή μια συνολική, διεπιστημονική προσέγγιση που εξετάζει το θέμα από κάθε σκοπιά: συντονισμός· μείωση της ζήτησης· μείωση της προσφοράς· διεθνής συνεργασία· πληροφόρηση, έρευνα και αξιολόγηση.
Het EU-actieplan (2005-2008) laat zien dat de EU kiest voor een evenwichtige aanpak van het verschijnsel drugs, dat wil zeggen een alomvattende, multidisciplinaire benadering waarin de kwestie vanuit alle hoeken belicht wordt: coördinatie; terugdringing van de vraag; terugdringing van het aanbod; internationale samenwerking; en informatie, onderzoek en evaluatie.
Protidrogový akční plán EU na období 2005–2008 odráží vyvážený přístup Evropské unie k fenoménu drog, tj. komplexní multidisciplinární přístup, který věc zvažuje ze všech možných hledisek: koordinace, snížení poptávky, snížení nabídky, mezinárodní spolupráce, informací, výzkumu a hodnocení.
EU's handlingsplan for 2005–2008 afspejler EU's afbalancerede tilgang til narkotikaproblemet, dvs. en overordnet, tværfaglig tilgang, som behandler problemstillingen fra alle vinkler: koordinering, efterspørgselsbegrænsning, udbudsbegrænsning, internationalt samarbejde, information, forskning og evaluering.
Euroopa Liidu narkootikumidealane tegevuskava 2005–2008 kajastab Euroopa Liidu tasakaalustatud lähenemist uimastiteemale, see tähendab laialdast, mitut valdkonda kaasavat lähenemist, kus vaadeldakse probleemi igat aspekti: koordineerimine, nõudluse ja pakkumise vähendamine, rahvusvaheline koostöö, teave, teadusuuringud ja tulemuste hindamine.
EU:n toimintasuunnitelmassa vuosiksi 2005–2008 näkyy EU:n tasapainoinen lähestymistapa huumeilmiöön. Kyseessä on kokonaisvaltainen, monialainen toimintamalli, jossa ongelmaa tarkastellaan joka kannalta: niin koordinoinnin, kysynnän vähentämisen, tarjonnan vähentämisen, kansainvälisen yhteistyön, tiedotuksen, tutkimuksen kuin arvioinninkin näkökulmasta.
Az EU 2005–08-ra szóló cselekvési terve tükrözi az EU kiegyensúlyozott hozzáállását a kábítószer-jelenséghez, azaz egy olyan átfogó, multidiszciplináris szemlélet jegyében készült, amely minden oldalról megvizsgálja a kérdést, legyen az a koordináció, a keresletcsökkentés, a kínálatcsökkentés, a nemzetközi együttműködés, a tájékoztatás, a kutatás vagy az értékelés.
EUs handlingsplan for 2005-08 gjenspeiler EUs balanserte tilnærming til narkotikafenomenet – en omfattende tverrfaglig tilnærming som betrakter fenomenet fra alle vinkler: samordning, etterspørsels- og tilbudsreduksjon, internasjonalt samarbeid, informasjon, forskning og evaluering.
Planul de acţiune al UE pentru 2005-2008 reflectă abordarea echilibrată a Uniunii Europene privind fenomenul drogurilor, adică o abordare cuprinzătoare şi multidisciplinară, care analizează chestiunea sub toate unghiurile: coordonare, reducerea cererii; reducerea ofertei; cooperare internaţională; informare, cercetare şi evaluare.
Akčný plán EÚ na roky 2005 – 2008 odráža vyvážený prístup EÚ k drogovému javu, t. j. komplexný multidisciplinárny prístup, ktorý posudzuje otázku zo všetkých uhlov: koordinácia; zníženie dopytu, zníženie ponuky; medzinárodná spolupráca, informácie, výskum a hodnotenie.
Akcijski načrt EU za obdobje 2005–2008 izraža uravnotežen pristop EU k pojavu drog, tj. izčrpen večdisciplinaren pristop, ki vprašanje obravnava z vseh vidikov: usklajevanje, zmanjševanje povpraševanja, zmanjševanje ponudbe, mednarodno sodelovanje, obveščanje, raziskave in vrednotenje.
EU:s handlingsplan mot narkotika 2005–08 speglar EU:s balanserade tillvägagångssätt för att lösa narkotikaproblemet, och bygger på en sektorsövergripande och integrerad syn på narkotikaproblemet där samordning, åtgärder för att minska såväl efterfrågan som tillgång på narkotika, internationellt samarbete, information, forskning och utvärdering är viktiga delar.
2005-08 AB eylem planı, AB’nin uyuşturucu konusuna dengeli yaklaşımını yansıtmaktadır, yani konuyu her açıdan ele alan kapsamlı bir çokdisiplinli yaklaşım: koordinasyon, talep azaltma; arzı azaltma; uluslararası işbirliği; bilgi, araştırma ve değerlendirme.
ES 2005. – 2008. gada rīcības plāns atspoguļo ES narkotiku politikas līdzsvaroto nostāju, t.i., visaptverošu, daudzdisciplīnu nostāju, kas aplūko visus narkotiku problēmu risinājumu aspektus: koordināciju; pieprasījuma mazināšanu; piegāžu samazinājumu; starptautisko sadarbību; informāciju, pētniecību un novērtējumu.
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
(37) Integrację społeczną definiuje się jako „każdą interwencję społeczną mającą na celu integrację ze społecznością osób problemowo zażywających narkotyki w przeszłości lub obecnie”. Trzy „filary” integracji społecznej to
(37) Social reintegration is defined as ‘any social intervention with the aim of integrating former or current problem drug users into the community’. The three ‘pillars’ of social reintegration are (1) housing; (2) education; and (3) employment (including vocational training). Other measures, such as counselling and leisure activities, may also be used.
(37) La réinsertion sociale est définie comme «toute intervention sociale ayant pour but d’intégrer des usagers de drogue à problème, anciens ou actuels, dans la communauté». Les trois «piliers» de la réinsertion sociale sont: (1) le logement; (2) l’éducation et (3) l’emploi (y compris la formation professionnelle). D’autres mesures telles que le conseil et les activités de loisirs peuvent également être utilisées.
(37) Soziale Reintegration ist definiert als „jede soziale Maßnahme mit dem Ziel der Integration ehemaliger oder aktueller problematischer Drogenkonsumenten in die Gemeinschaft“. Die drei „Säulen“ der sozialen Reintegration sind (1) Wohnen, (2) Bildung und (3) Beschäftigung (einschließlich der beruflichen Ausbildung). Darüber hinaus können andere Maßnahmen wie Beratung und Freizeitaktivitäten zum Einsatz kommen.
(37) La reinserción social se define como «cualquier intervención social cuyo objetivo sea integrar en la comunidad a los antiguos y actuales drogodependientes problemáticos». Los tres «pilares» de la reinserción social son (1) el alojamiento, (2) la educación y (3) el empleo (incluida la formación profesional). También pueden utilizarse otras medidas como el asesoramiento y las actividades de ocio.
(37) Per reinserimento sociale si intende “un qualsiasi intervento sociale finalizzato a inserire nella comunità gli ex o gli attuali consumatori problematici di droga”. I tre “pilastri” del reinserimento sociale sono: (1) la casa; (2) l’istruzione; (3) l’occupazione (compresa la formazione professionale). Possono inoltre essere utilizzate altre misure, come la consulenza e le attività nel tempo libero.
(37) Entende-se por reintegração social “qualquer intervenção social com o objectivo de integrar os antigos ou actuais consumidores problemáticos de droga na comunidade”. Os três “pilares” da reintegração social são (1) a habitação; (2) a educação; e (3) o emprego (incluindo a formação profissional). Também podem ser utilizadas outras medidas, como o aconselhamento e as actividades de lazer.
(37) Ως κοινωνική επανένταξη νοείται «κάθε κοινωνική παρέμβαση με στόχο την ένταξη πρώην ή νυν προβληματικών χρηστών ναρκωτικών στην κοινότητα». Τρεις είναι οι άξονες της κοινωνικής επανένταξης: (1) στέγη· (2) εκπαίδευση· και (3) απασχόληση (συμπεριλαμβανομένης της επαγγελματικής κατάρτισης). Είναι επίσης δυνατό να χρησιμοποιούνται και άλλα μέτρα, όπως η συμβουλευτική και οι ψυχαγωγικές δραστηριότητες.
(37) Sociale reïntegratie wordt gedefinieerd als "iedere maatregel van sociale aard die tot doel heeft (voormalige) problematische drugsgebruikers in de gemeenschap te integreren". De drie pijlers van sociale integratie zijn (1) huisvesting; (2) onderwijs; en (3) werk (inclusief beroepsopleiding). Ook andere maatregelen, zoals counseling en vrijetijdsactiviteiten, kunnen toegepast worden.
(37) Opětovné začlenění do společnosti se definuje jako „jakýkoli sociální zásah s cílem integrovat bývalé nebo současné problémové uživatele drog do společenství“. Tři „pilíře“ opětovné začlenění do společnosti jsou (1) bydlení, (2) vzdělání a (3) zaměstnání (včetně odborné přípravy). Také je možné využít dalších opatření, např. poradenství a volnočasové aktivity.
(37) Social reintegration defineres som "enhver social intervention med henblik på at integrere tidligere eller aktuelle problematiske stofbrugere i samfundet". Social reintegration bygger på tre søjler: 1) boligtilbud, 2) uddannelse og 3) beskæftigelse (herunder erhvervsuddannelse). Andre foranstaltninger, f.eks. rådgivning og fritidsaktiviteter, kan også indgå.
(37) iskonda taasintegreerimine on defineeritud kui „igasugune sotsiaalne mõjutamine, mille eesmärk on integreerida endine või praegune probleemne uimastitarvitaja ühiskonda“. Ühiskonda taasintegreerimise kolm alustala on (1) majutus, (2) haridus ja (3) tööhõive (sealhulgas kutsealane koolitus). Võib kasutada ka muid meetmeid, näiteks nõustamist ja vaba aja sisustamist.
(37) ) Sosiaalisen kuntoutuksen määritelmä kattaa kaikki yhteiskunnalliset tukitoimet, joilla entiset tai nykyiset huumeiden ongelmakäyttäjät pyritään palauttamaan osaksi yhteisöä. Sosiaalisessa kuntoutuksessa on kolme ”osatekijää”: 1) asunto, 2) koulutus sekä 3) työ (ja ammatillinen koulutus). Kuntoutukseen voi kuulua muitakin toimenpiteitä, kuten neuvontaa ja vapaa-ajan toimintaa.
(37) társadalmi visszailleszkedés definíció szerint „szociális beavatkozás azzal a céllal, hogy a volt vagy jelenlegi problémás kábítószer-használókat beillessze a közösségbe”. A társadalmi visszailleszkedés három pillére: (1) lakhatás; (2) oktatás és (3) foglalkoztatás (a szakképzést is beleértve). Alkalmazhatók egyéb intézkedések is, így például tanácsadás és szabadidős tevékenységek.
(37) Sosial reintegrasjon defineres som ”ethvert sosialt tiltak som tar sikte på å integrere tidligere eller nåværende problematiske narkotikabrukere i samfunnet”. De tre ”pilarene” i sosial reintegrasjon er 1) bolig, 2) utdanning og 3) arbeid (herunder yrkesrettet opplæring). Andre tiltak, som rådgivning og fritidsaktiviteter, kan også brukes som et ledd i sosial reintegrasjon.
(37) Reintegrarea socială este definită drept „orice intervenţie cu caracter social care are ca scop integrarea foştilor sau actualilor consumatori problematici de droguri în comunitate”. Cei trei „stâlpi” ai reintegrării sociale sunt (1) oferirea de locuinţe, (2) educaţia şi (3) asigurarea de locuri de muncă (inclusiv pregătire profesională). Se pot utiliza şi alte măsuri, de pildă consilierea şi activităţi de recreere.
(37) Sociálna reintegrácia je definovaná ako „akýkoľvek sociálny zásah s cieľom integrovať bývalých alebo súčasných problémových užívateľov drog do spoločnosti“. Tri „piliere“ sociálnej reintegrácie sú (1) bývanie; (2) vzdelávanie; a (3) zamestnanie (vrátane odbornej prípravy). Môžu sa použiť ďalšie opatrenia, napríklad poradenstvo a oddychové činnosti.
(37) Socialna reintegracija je opredeljena kot "katerakoli socialna intervencija, katere cilj je vključitev bivših ali trenutnih problematičnih uživalcev drog v skupnost". Socialna reintegracija ima tri stebre: (1) stanovanje, (2) izobraževanje in (3) zaposlitev (vključno s poklicnim usposabljanjem). Lahko se uporabijo tudi drugi ukrepi, kot so svetovanje in prostočasne dejavnosti.
(37) Återintegrering i samhället definieras som “alla slags samhällsinsatser vars syfte är att integrera före detta eller aktiva problemmissbrukare i samhället”. De tre ”pelarna” som arbetet med att återintegrera missbrukarna i samhället bygger på är 1. boende, 2. utbildning och 3. sysselsättning (inklusive yrkesutbildning). Andra åtgärder, exempelvis rådgivning och fritidsaktiviteter, kan också användas.
(37)  Sosyal yeniden entegrasyon, ‘eski veya mevcut sorunlu uyuşturucu kullanıcılarını topluma kazandırma amaçlı her tür sosyal müdahale’ olarak tanımlanmaktadır. Sosyal entegrasyonun üç ayağını (1) barınma; (2) eğitim ve (3) istihdam (mesleki eğitim dahil) oluşturur. Danışmanlık ve boş zaman faaliyetleri gibi başka tedbirler de kullanılabilir.
(37) Sociālo reintegrāciju definē kā ,,jebkādu sociālo iejaukšanos ar mērķi integrēt sabiedrībā agrākos vai pašreizējos problemātiskos narkotiku lietotājus”. Sociālās reintegrācijas trīs ,,pīlāri” ir šādi:1) mājokļi; 2) izglītība; 3) darbs (ieskaitot profesionālo apmācību). Var izmantot arī citus pasākumus, piemēram, konsultācijas, brīvā laika pasākumus.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
(53) Średni odsetek obliczono jako średnią krajowych wskaźników rozpowszechniania ważoną w zależności od liczebności danej grupy wiekowej w każdym kraju. Łączne wartości obliczono, mnożąc wskaźnik rozpowszechnienia wśród danej grupy w każdym kraju; w krajach, dla których informacje nie były dostępne, przyjęto średni wskaźnik rozpowszechnienia.
(53) The average proportion was computed as the average of national prevalence rates weighted according to the population of the relevant age group in each country. Total numbers were computed by multiplying prevalence among the population concerned in each country and, in countries for which no information was available, imputing the average prevalence. Figures here are probably a minimum, as there could be some underreporting.
(53)  Le pourcentage moyen a été calculé comme étant la moyenne des taux de prévalence nationale pondérés en fonction de la population de la tranche d’âge considérée dans chaque pays. Les totaux ont été calculés en multipliant la prévalence dans la population concernée dans chaque pays; dans les pays pour lesquels aucune information n’est disponible, les données ont été établies sur la base d’une estimation. Ces chiffres sont probablement des estimations minimales dans la mesure où il pourrait y avoir un niveau de signalement insuffisant.
(53) Die durchschnittliche Prävalenzrate wurde als Durchschnitt der nationalen Prävalenzraten berechnet, gewichtet nach der Bevölkerung der einzelnen Länder in der relevanten Altersgruppe. Die Gesamtzahlen wurden durch Multiplikation der Prävalenzraten in der betreffenden Bevölkerungsgruppe in den einzelnen Ländern berechnet, wobei für Länder, für die keine Daten verfügbar waren, die Rate geschätzt wurde. Die Zahlen sind als Mindestwerte zu verstehen, da vermutlich nicht alle Fälle gemeldet werden.
(53) Para calcular el porcentaje medio se han ponderado las tasas de prevalencia nacionales en función de la población del grupo de edad relevante en cada país. Las cifras totales se han calculado multiplicando las tasas de prevalencia por el número de personas del grupo de edad correspondiente en cada país; en los países en los que no se disponía de información se ha estimado la prevalencia media. Probablemente las cifras aquí indicadas corresponden al mínimo, ya que es posible que no se haya informado de todos los casos.
(53) La proporzione media è stata calcolata come media dei tassi di prevalenza nazionali ponderata in base alla popolazione della relativa fascia di età in ciascun paese. Le cifre complessive sono state calcolate moltiplicando la prevalenza nella popolazione interessata in ciascun paese; nei paesi per i quali non erano disponibili informazioni, i dati sono stati imputati. Le cifre riportate esprimono probabilmente un minimo, poiché ci potrebbe essere una sottosegnalazione.
(53) A percentagem média foi calculada como a média das taxas de prevalência nacionais ponderadas de acordo com a população da faixa etária pertinente em cada país. Os valores totais foram calculados multiplicando a prevalência entre a população envolvida em cada país; nos países em relação aos quais não havia dados disponíveis, foram imputados dados. É provável que estes valores correspondam a um nível mínimo, pois é possível que nem todos os dados tenham sido comunicados.
(53)  Το μέσο ποσοστό υπολογίστηκε ως ο μέσος όρος των εθνικών ποσοστών επικράτησης σταθμισμένων βάσει του πληθυσμού της συγκεκριμένης ηλικιακής ομάδας σε κάθε χώρα. Οι συνολικοί αριθμοί υπολογίστηκαν πολλαπλασιάζοντας την επικράτηση στον συγκεκριμένο πληθυσμό κάθε χώρας. Στις χώρες για τις οποίες δεν υπήρχαν διαθέσιμα στοιχεία έγιναν εκτιμήσεις. Τα αριθμητικά στοιχεία που παρατίθενται εδώ είναι πιθανόν οι ελάχιστες τιμές, δεδομένου ότι τα στοιχεία που υποβλήθηκαν μπορεί να είναι ελλιπή.
(53) Het gemiddelde percentage is berekend als het gemiddelde van de nationale prevalentiepercentages gewogen naar de populatie van de relevante leeftijdsgroep in ieder land. De totaalcijfers zijn berekend door de prevalentie onder de betreffende populatie in ieder land te vermenigvuldigen en door in landen waarvoor geen informatie beschikbaar was, de gemiddelde prevalentie af te leiden. De cijfers die hier gegeven worden zijn waarschijnlijk een minimum, aangezien er vermoedelijk sprake is van onderrapportage.
(53) Průměrný podíl byl vypočítán jako průměr národní prevalence vážený podle populace dané věkové skupiny v každé zemi. Celkové počty byly vypočítány vynásobením prevalence v příslušné populaci v každé zemi. V zemích, z nichž nebyly k dispozici žádné údaje, byla data přiřazena. Zde uvedené údaje patrně představují minimum, jelikož mohlo dojít k nahlášení nižších údajů.
(53) Den gennemsnitlige andel blev beregnet som gennemsnittet af de nationale prævalenstal vægtet efter befolkningen i den relevante aldersgruppe i hvert land. De samlede antal blev beregnet ved at multiplicere prævalensen blandt den pågældende befolkning i hvert land og, med hensyn til lande, for hvilke der ikke forelå oplysninger, at tilregne den gennemsnitlige prævalens. Tallene her er formentlig minimumstal, da der kan være tale om en vis underrapportering.
(53) Keskmine osakaal arvutati siseriiklike keskmiste levimusmäärade põhjal, mis olid kaalutud iga riigi vastava vanuserühmaga. Koguarvu saamiseks korrutati levimusmäärad iga riigi vastava elanikkonna hulgas ning riikide puhul, mille kohta andmed ei olnud kättesaadavad, kasutati arvutustes keskmist levimusmäära. Siin toodud arvud on tõenäoliselt miinimum, sest esitatud andmed ei pruugi olla täielikud.
(53) Keskimääräinen esiintyvyys Euroopassa laskettiin eri ikäryhmien mukaan painotettujen kansallisten esiintyvyyslukujen keskiarvona kussakin maassa. Kokonaismäärät laskettiin laskemalla yhteen kunkin maan kyseisiä väestöryhmiä koskevat esiintyvyysluvut, ja jos maasta ei ollut saatavilla tietoja, tiedot arvioitiin. Tässä esitetyt luvut ovat luultavasti alin arvio, koska tietoja on saatettu jättää ilmoittamatta.
(53) átlagos arányt az országos előfordulási rátáknak az egyes országok megfelelő korcsoportba tartozó populációja szerint súlyozott átlagaként számították ki. A teljes számokat az egyes országok érintett populációjának körében mért előfordulás beszorzásával kapták meg, az információval nem rendelkező országok esetében pedig az átlagos előfordulást számították be. Az itt szereplő számok valószínűleg a minimumot jelentik, mivel feltételezhető a valósnál valamivel alacsonyabb mértékű bevallás.
(53) Gjennomsnittsprosenten er beregnet på grunnlag av nasjonale prevalenstall vektet for antall innbyggere i den aktuelle aldersgruppen i hvert land. Totale tall ble beregnet ved å multiplisere prevalens i den aktuelle befolkningen i hvert land. I land hvor slik informasjon ikke var tilgjengelig ble gjennomsnittlig prevalens lagt til grunn. Tallene er sannsynligvis minimumstall, da det kan forekomme underrapportering.
(53) Proporţia medie s-a calculat ca media ratelor de prevalenţă naţionale ponderate în funcţie de populaţia din grupa de vârstă relevantă din fiecare ţară. Numărul total s-a calculat prin înmulţirea prevalenţei din rândul populaţiei în cauză din fiecare ţară şi, în ţările pentru care nu există nici o informaţie disponibilă, prin atribuirea unei prevalenţe medii. Cifrele din prezentul raport sunt probabil valorile minime, deoarece este posibil ca unele ţări să fi raportat cifre mai mici.
(53) Priemerný podiel bol vypočítaný ako priemer národných mier prevalencie vážený podľa populácie príslušnej vekovej skupiny v každej krajine. Celkové počty boli vypočítané vynásobením prevalencie medzi príslušnou populáciou v každej krajine a v krajinách, pre ktoré neboli informácie dostupné, prisúdením priemernej prevalencie. Údaje, ktoré sú tu uvedené, sú pravdepodobne minimálne, pretože mohlo dôjsť k určitému podhodnoteniu.
(53)  Povprečni odstotek je bil izračunan kot povprečje nacionalnih stopenj razširjenosti, ponderiran s populacijo ustrezne starostne skupine v posamezni državi. Skupno število je bilo izračunano z množenjem razširjenosti med zadevno populacijo v posamezni državi, v državah, za katere ni bilo na voljo podatkov, pa so bili podatki pripisani. Tukaj navedene številke so verjetno minimalne, saj so lahko nekatere države sporočile prenizke podatke.
(53)  Den genomsnittliga andelen beräknades som genomsnittet av de nationella prevalensuppgifterna viktade enligt population för relevant åldersgrupp i varje land. De totala siffrorna beräknades genom att multiplicera prevalens i den berörda populationen i varje land; för länder där det saknas uppgifter, fördes tillgängliga data in. Siffrorna är förmodligen att betrakta som ett minimum, eftersom det kan förekomma viss underrapportering.
(53) ) Ortalama oran, her ülkedeki ilgili yaş grubu nüfusuna göre ağırlıklandırılan ulusal yaygınlık oranlarının ortalaması olarak hesaplanmıştır. Toplam rakamlar, her ülkedeki ilgili nüfus arasındaki yaygınlık çarpılarak hesaplanmış ve hiçbir bilgi bulunmayan ülkeler için de verilere yaklaşık değer verilmiştir.
(53) Vidējie rādītāji pa valstīm ir aprēķināti, salīdzinot vidējo izplatību ar attiecīgās vecuma grupas iedzīvotāju skaitu katrā valstī. Kopējie rādītāji ir aprēķināti, summējot izplatību attiecīgajā katras valsts iedzīvotāju grupā, bet valstīs, par kurām nebija pieejama attiecīgā informācija, pieskaitot vidējo izplatību. Šeit visticamāk ir minēti minimālie skaitļi, jo jādomā, ka par visiem gadījumiem nav paziņots.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
(53) Średni odsetek obliczono jako średnią krajowych wskaźników rozpowszechniania ważoną w zależności od liczebności danej grupy wiekowej w każdym kraju. Łączne wartości obliczono, mnożąc wskaźnik rozpowszechnienia wśród danej grupy w każdym kraju; w krajach, dla których informacje nie były dostępne, przyjęto średni wskaźnik rozpowszechnienia.
(53) The average proportion was computed as the average of national prevalence rates weighted according to the population of the relevant age group in each country. Total numbers were computed by multiplying prevalence among the population concerned in each country and, in countries for which no information was available, imputing the average prevalence. Figures here are probably a minimum, as there could be some underreporting.
(53)  Le pourcentage moyen a été calculé comme étant la moyenne des taux de prévalence nationale pondérés en fonction de la population de la tranche d’âge considérée dans chaque pays. Les totaux ont été calculés en multipliant la prévalence dans la population concernée dans chaque pays; dans les pays pour lesquels aucune information n’est disponible, les données ont été établies sur la base d’une estimation. Ces chiffres sont probablement des estimations minimales dans la mesure où il pourrait y avoir un niveau de signalement insuffisant.
(53) Die durchschnittliche Prävalenzrate wurde als Durchschnitt der nationalen Prävalenzraten berechnet, gewichtet nach der Bevölkerung der einzelnen Länder in der relevanten Altersgruppe. Die Gesamtzahlen wurden durch Multiplikation der Prävalenzraten in der betreffenden Bevölkerungsgruppe in den einzelnen Ländern berechnet, wobei für Länder, für die keine Daten verfügbar waren, die Rate geschätzt wurde. Die Zahlen sind als Mindestwerte zu verstehen, da vermutlich nicht alle Fälle gemeldet werden.
(53) Para calcular el porcentaje medio se han ponderado las tasas de prevalencia nacionales en función de la población del grupo de edad relevante en cada país. Las cifras totales se han calculado multiplicando las tasas de prevalencia por el número de personas del grupo de edad correspondiente en cada país; en los países en los que no se disponía de información se ha estimado la prevalencia media. Probablemente las cifras aquí indicadas corresponden al mínimo, ya que es posible que no se haya informado de todos los casos.
(53) La proporzione media è stata calcolata come media dei tassi di prevalenza nazionali ponderata in base alla popolazione della relativa fascia di età in ciascun paese. Le cifre complessive sono state calcolate moltiplicando la prevalenza nella popolazione interessata in ciascun paese; nei paesi per i quali non erano disponibili informazioni, i dati sono stati imputati. Le cifre riportate esprimono probabilmente un minimo, poiché ci potrebbe essere una sottosegnalazione.
(53) A percentagem média foi calculada como a média das taxas de prevalência nacionais ponderadas de acordo com a população da faixa etária pertinente em cada país. Os valores totais foram calculados multiplicando a prevalência entre a população envolvida em cada país; nos países em relação aos quais não havia dados disponíveis, foram imputados dados. É provável que estes valores correspondam a um nível mínimo, pois é possível que nem todos os dados tenham sido comunicados.
(53)  Το μέσο ποσοστό υπολογίστηκε ως ο μέσος όρος των εθνικών ποσοστών επικράτησης σταθμισμένων βάσει του πληθυσμού της συγκεκριμένης ηλικιακής ομάδας σε κάθε χώρα. Οι συνολικοί αριθμοί υπολογίστηκαν πολλαπλασιάζοντας την επικράτηση στον συγκεκριμένο πληθυσμό κάθε χώρας. Στις χώρες για τις οποίες δεν υπήρχαν διαθέσιμα στοιχεία έγιναν εκτιμήσεις. Τα αριθμητικά στοιχεία που παρατίθενται εδώ είναι πιθανόν οι ελάχιστες τιμές, δεδομένου ότι τα στοιχεία που υποβλήθηκαν μπορεί να είναι ελλιπή.
(53) Het gemiddelde percentage is berekend als het gemiddelde van de nationale prevalentiepercentages gewogen naar de populatie van de relevante leeftijdsgroep in ieder land. De totaalcijfers zijn berekend door de prevalentie onder de betreffende populatie in ieder land te vermenigvuldigen en door in landen waarvoor geen informatie beschikbaar was, de gemiddelde prevalentie af te leiden. De cijfers die hier gegeven worden zijn waarschijnlijk een minimum, aangezien er vermoedelijk sprake is van onderrapportage.
(53) Průměrný podíl byl vypočítán jako průměr národní prevalence vážený podle populace dané věkové skupiny v každé zemi. Celkové počty byly vypočítány vynásobením prevalence v příslušné populaci v každé zemi. V zemích, z nichž nebyly k dispozici žádné údaje, byla data přiřazena. Zde uvedené údaje patrně představují minimum, jelikož mohlo dojít k nahlášení nižších údajů.
(53) Den gennemsnitlige andel blev beregnet som gennemsnittet af de nationale prævalenstal vægtet efter befolkningen i den relevante aldersgruppe i hvert land. De samlede antal blev beregnet ved at multiplicere prævalensen blandt den pågældende befolkning i hvert land og, med hensyn til lande, for hvilke der ikke forelå oplysninger, at tilregne den gennemsnitlige prævalens. Tallene her er formentlig minimumstal, da der kan være tale om en vis underrapportering.
(53) Keskmine osakaal arvutati siseriiklike keskmiste levimusmäärade põhjal, mis olid kaalutud iga riigi vastava vanuserühmaga. Koguarvu saamiseks korrutati levimusmäärad iga riigi vastava elanikkonna hulgas ning riikide puhul, mille kohta andmed ei olnud kättesaadavad, kasutati arvutustes keskmist levimusmäära. Siin toodud arvud on tõenäoliselt miinimum, sest esitatud andmed ei pruugi olla täielikud.
(53) Keskimääräinen esiintyvyys Euroopassa laskettiin eri ikäryhmien mukaan painotettujen kansallisten esiintyvyyslukujen keskiarvona kussakin maassa. Kokonaismäärät laskettiin laskemalla yhteen kunkin maan kyseisiä väestöryhmiä koskevat esiintyvyysluvut, ja jos maasta ei ollut saatavilla tietoja, tiedot arvioitiin. Tässä esitetyt luvut ovat luultavasti alin arvio, koska tietoja on saatettu jättää ilmoittamatta.
(53) átlagos arányt az országos előfordulási rátáknak az egyes országok megfelelő korcsoportba tartozó populációja szerint súlyozott átlagaként számították ki. A teljes számokat az egyes országok érintett populációjának körében mért előfordulás beszorzásával kapták meg, az információval nem rendelkező országok esetében pedig az átlagos előfordulást számították be. Az itt szereplő számok valószínűleg a minimumot jelentik, mivel feltételezhető a valósnál valamivel alacsonyabb mértékű bevallás.
(53) Gjennomsnittsprosenten er beregnet på grunnlag av nasjonale prevalenstall vektet for antall innbyggere i den aktuelle aldersgruppen i hvert land. Totale tall ble beregnet ved å multiplisere prevalens i den aktuelle befolkningen i hvert land. I land hvor slik informasjon ikke var tilgjengelig ble gjennomsnittlig prevalens lagt til grunn. Tallene er sannsynligvis minimumstall, da det kan forekomme underrapportering.
(53) Proporţia medie s-a calculat ca media ratelor de prevalenţă naţionale ponderate în funcţie de populaţia din grupa de vârstă relevantă din fiecare ţară. Numărul total s-a calculat prin înmulţirea prevalenţei din rândul populaţiei în cauză din fiecare ţară şi, în ţările pentru care nu există nici o informaţie disponibilă, prin atribuirea unei prevalenţe medii. Cifrele din prezentul raport sunt probabil valorile minime, deoarece este posibil ca unele ţări să fi raportat cifre mai mici.
(53) Priemerný podiel bol vypočítaný ako priemer národných mier prevalencie vážený podľa populácie príslušnej vekovej skupiny v každej krajine. Celkové počty boli vypočítané vynásobením prevalencie medzi príslušnou populáciou v každej krajine a v krajinách, pre ktoré neboli informácie dostupné, prisúdením priemernej prevalencie. Údaje, ktoré sú tu uvedené, sú pravdepodobne minimálne, pretože mohlo dôjsť k určitému podhodnoteniu.
(53)  Povprečni odstotek je bil izračunan kot povprečje nacionalnih stopenj razširjenosti, ponderiran s populacijo ustrezne starostne skupine v posamezni državi. Skupno število je bilo izračunano z množenjem razširjenosti med zadevno populacijo v posamezni državi, v državah, za katere ni bilo na voljo podatkov, pa so bili podatki pripisani. Tukaj navedene številke so verjetno minimalne, saj so lahko nekatere države sporočile prenizke podatke.
(53)  Den genomsnittliga andelen beräknades som genomsnittet av de nationella prevalensuppgifterna viktade enligt population för relevant åldersgrupp i varje land. De totala siffrorna beräknades genom att multiplicera prevalens i den berörda populationen i varje land; för länder där det saknas uppgifter, fördes tillgängliga data in. Siffrorna är förmodligen att betrakta som ett minimum, eftersom det kan förekomma viss underrapportering.
(53) ) Ortalama oran, her ülkedeki ilgili yaş grubu nüfusuna göre ağırlıklandırılan ulusal yaygınlık oranlarının ortalaması olarak hesaplanmıştır. Toplam rakamlar, her ülkedeki ilgili nüfus arasındaki yaygınlık çarpılarak hesaplanmış ve hiçbir bilgi bulunmayan ülkeler için de verilere yaklaşık değer verilmiştir.
(53) Vidējie rādītāji pa valstīm ir aprēķināti, salīdzinot vidējo izplatību ar attiecīgās vecuma grupas iedzīvotāju skaitu katrā valstī. Kopējie rādītāji ir aprēķināti, summējot izplatību attiecīgajā katras valsts iedzīvotāju grupā, bet valstīs, par kurām nebija pieejama attiecīgā informācija, pieskaitot vidējo izplatību. Šeit visticamāk ir minēti minimālie skaitļi, jo jādomā, ka par visiem gadījumiem nav paziņots.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
Podział według rodzajów przestępstw udostępniły wszystkie kraje (chociaż w niektórych przypadkach nie dotyczył on każdego roku w okresie 1999–2004) z wyjątkiem Danii, Estonii, Łotwy, Litwy, Węgier, Słowacji i Rumunii.
(17) Breakdowns by type of offence were available in all countries (although sometimes not for every year between 1999 and 2004) except Denmark, Estonia, Latvia, Lithuania, Hungary, Slovakia and Romania.
(17) Des ventilations par type de délit sont disponibles dans tous les pays (bien que pas nécessairement pour chaque année entre 1999 et 2004) à l’exception du Danemark, de l’Estonie, de la Lettonie, de la Lituanie, de la Hongrie, de la Slovaquie et de la Roumanie.
(17) In fast allen Ländern waren Aufschlüsselungen nach der Art der Straftat verfügbar (jedoch nicht in allen Fällen für jedes einzelne Jahr zwischen 1999 und 2004). Ausnahmen bildeten Dänemark, Estland, Lettland, Litauen, Ungarn, die Slowakei und Rumänien.
(17) En todos los países se dispuso de un desglose por tipo de delito (aunque en algunas ocasiones no de cada año durante el período 1999-2004), excepto en Dinamarca, Estonia, Letonia, Lituania, Hungría, Eslovaquia y Rumanía.
(17) In tutti i paesi sono disponibili dati ripartiti per tipo di reato (benché talvolta non per tutti gli anni compresi nel quinquennio 1999-2004) a eccezione di Danimarca, Estonia, Lettonia, Lituania, Ungheria, Slovacchia e Romania.
(17) As repartições por tipo de infracção estavam disponíveis em todos os países (embora, às vezes, não o estivessem em relação a todos os anos entre 1999 e 2004), excepto Dinamarca, Estónia, Letónia, Lituânia, Hungria, Eslováquia e Roménia.
(17) Αναλύσεις ανά τύπο αδικήματος ήταν διαθέσιμες σε όλες τις χώρες (αν και μερικές φορές όχι για κάθε έτος της περιόδου 1999 έως 2004) με εξαίρεση τη Δανία, την Εσθονία, τη Λεττονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, τη Σλοβακία και τη Ρουμανία.
(17) Uitsplitsingen naar soort delict waren in alle landen beschikbaar (zij het in sommige gevallen niet voor ieder jaar tussen 1999 en 2004) met uitzondering van Denemarken, Estland, Letland, Litouwen, Hongarije, Slowakije en Roemenië.
(17) Přehledy podle typu trestného činu byly k dispozici ve všech zemích (i když někdy ne za každý rok v období 1999 až 2004), s výjimkou Dánska, Estonska, Lotyšska, Litvy, Maďarska, Slovenska a Rumunska.
(17) Oversigter over fordelingen efter overtrædelsestype forelå i alle lande (dog i nogle tilfælde ikke for hvert år mellem 1999 og 2004) undtagen Danmark, Estland, Letland, Litauen, Ungarn, Slovakiet og Rumænien.
(17) ikkumiste jaotumine tüüpide kaupa oli kättesaadav kõigis riikides (kuigi mõnel puhul mitte kõigi aastate kohta ajavahemikus 1999–2004), välja arvatud Taani, Eesti, Läti, Leedu, Ungari, Slovakkia ja Rumeenia
(17) Rikoslajin mukaan eriteltyjä tietoja oli saatavilla vuosilta 1999–2004 (ei aivan joka vuodelta) kaikista muista maista paitsi Tanskasta, Virosta, Latviasta, Liettuasta, Unkarista, Slovakiasta ja Romaniasta.
(17) bűncselekmények szerinti bontás minden ország esetében rendelkezésre állt (bár olykor nem mindegyik évre az 1999–2004 közötti időszakban), Dánia, Észtország, Lettország, Litvánia, Magyarország, Szlovákia és Románia kivételével.
(17)  Alle land hadde spesifisert hvilke typer lovbrudd som var begått (ikke alltid for hvert år mellom 1999 og 2004), bortsett fra Danmark, Estland, Latvia, Litauen, Ungarn, Slovakia og Romania.
(17) Împărţirea pe tipuri de infracţiuni a fost disponibilă pentru toate ţările (deşi uneori nu pentru fiecare an din perioada 1999 – 2004), cu excepţia Danemarcei, Estoniei, Letoniei, Lituaniei, Ungariei, Slovaciei şi României.
(17)  Rozpisy podľa druhu porušenia boli k dispozícii vo všetkých krajinách (hoci niekedy nie pre každý rok obdobia 1999 – 2004) s výnimkou Dánska, Estónska, Lotyšska, Litvy, Maďarska, Slovenska a Rumunska.
(17) Razčlenitve po vrsti kaznivega dejanja so bile na voljo v vseh državah (čeprav včasih ne za vsako leto med 1999 in 2004), razen na Danskem, v Estoniji, Latviji, Litvi, na Madžarskem, Slovaškem in v Romuniji.
(17)  Uppgifter om fördelning på olika typer av brott fanns för alla länder (dock inte alltid för varje år mellan 1999 och 2004) förutom för Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Slovakien och Rumänien.
(17) Suç tipine göre dökümler (bazen 1999 ve 2004 arasındaki her yıl için olmamakla beraber), Danimarka, Estonya, Letonya, Litvanya, Macaristan, Slovakya ve Romanya dışındaki tüm ülkelerde mevcuttu.
(17) Sadalījums pa pārkāpumu veidiem bija pieejams visās valstīs (lai gan dažkārt ne par visiem gadiem laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam), izņemot Dāniju, Igauniju, Latviju, Lietuvu, Ungāriju, Slovākiju un Rumāniju.
  RozdziaÅ‚ 8: Poprawa mo...  
Fizyczne lub psychiczne uzależnienie od narkotyków, nadużywanie narkotyków, szkodliwe zażywanie, problemowe zażywanie: to różnorodne pojęcia związane z opracowanym przez EMCDDA wskaźnikiem problemowego zażywania narkotyków, z których każde ma nieco inne znaczenie w wymiarze medycznym lub społecznym.
Drug addiction, drug dependence, drug abuse, harmful use, problem use: there are a variety of concepts associated with the EMCDDA problem drug use indicator, each carrying its own subtle distinctions in medical or social dimensions. The EMCDDA indicator of problem drug use (PDU) monitors ‘injecting drug use or long-duration/regular use of heroin, cocaine and/or amphetamines’. Included in the definition, by convention, is the use of other opioids such as methadone.
Toxicomanie, dépendance à la drogue, usage abusif de drogue, usage dangereux de drogue, usage problématique de drogue: voici quelques notions associées à l’indicateur d’usage problématique de drogue de l’OEDT, chacun impliquant des nuances subtiles au niveau médical ou social. L’indicateur de l’usage problématique de drogue (UPD) de l’OEDT contrôle «l’usage de drogue par voie intraveineuse ou l’usage régulier ou de longue durée d’héroïne, de cocaïne et/ou d’amphétamines». Par convention, cette définition englobe l’usage d’autres opiacés, comme la méthadone.
Drogensucht, Drogenabhängigkeit, Drogenmissbrauch, schädlicher Konsum, problematischer Konsum: Mit dem EBDD-Indikator für problematischen Drogenkonsum werden viele Begriffe in Zusammenhang gebracht, zwischen deren medizinischen oder sozialen Merkmalen feine Unterschiede bestehen. Mit Hilfe des EBDD-Indikators für problematischen Drogenkonsum wird der „injizierende bzw. langjährige oder regelmäßige Konsum von Heroin, Kokain und/oder Amphetaminen“ beobachtet. Darüber hinaus wurde vereinbart, auch den Konsum anderer Opioide wie Methadon in die Definition einzubeziehen.
Drogadicción, drogodependencia, consumo abusivo de drogas, consumo perjudicial, consumo problemático, etc. Existen múltiples conceptos relacionados con el indicador del consumo problemático de drogas del OEDT y cada uno de ellos implica distinciones sutiles en los aspectos médico o social. El indicador del consumo problemático de drogas (CPD) del OEDT controla el «consumo por vía parenteral o consumo habitual o de larga duración de heroína, cocaína o anfetaminas». Convencionalmente, la definición incluye también el consumo de otros opiáceos, como la metadona.
Tossicodipendenza, tossicomania, abuso di sostanze stupefacenti, consumo dannoso, consumo problematico: sono queste soltanto alcune delle espressioni e dei concetti associati all’indicatore dell’OEDT sul consumo problematico di droga, ciascuno investito di sfaccettature diverse a seconda della dimensione medica o sociale in cui è utilizzato. L’indicatore dell’OEDT del consumo problematico di stupefacenti (PDU) tiene monitorato “il consumo di stupefacenti per via parenterale oppure il consumo a lungo termine/regolare di eroina, cocaina e/o anfetamine”. Compreso nella definizione, per convenzione, è l’uso di altri oppiacei come il metadone.
Toxicodependência, dependência da droga, consumo de droga, consumo prejudicial, consumo problemático de drogas: são vários os conceitos associados ao indicador do consumo problemático de droga do OEDT, cada um deles com distinções subtis próprias em termos médicos ou sociais. O indicador do consumo problemático de droga (CPD) do OEDT monitoriza “o consumo de droga injectada ou o consumo prolongado/regular de heroína, cocaína e/ou anfetaminas”. Nesta definição convencionou-se incluir o consumo de outros opiáceos, como a metadona.
Drugsverslaving, farmacologische afhankelijkheid, misbruik van drugs, schadelijk gebruik, problematisch gebruik: de EWDD-indicator voor problematisch drugsgebruik omvat een hele reeks begrippen die elk hun eigen subtiele onderscheid tussen verschillende aspecten van medische of sociale aard inhouden. De EWDD-indicator voor problematisch drugsgebruik monitort “het gebruik via injectie of langdurig/regelmatig gebruik van opiaten, cocaïne en/of amfetaminen”. Volgens afspraak valt ook het gebruik van andere opioïden, zoals methadon, onder deze definitie.
Drogová závislost, toxikomanie, zneužívání drog, škodlivé užívání, problémové užívání: s ukazatelem problémového užívání drog, který vytvořila EMCDDA, je spojena řada různých pojmů, z nichž každý představuje z lékařského nebo sociálního hlediska jemné rozdíly. EMCDDA vytvořený ukazatel problémového užívání drog monitoruje „užívání drog nitrožilně nebo dlouhodobé/pravidelné užívání heroinu, kokainu a/nebo amfetaminů“. Do této definice podle dohody spadá užívání i dalších opiátů, jako je např. metadon.
Narkotikaafhængighed, stofafhængighed, stofmisbrug, skadelig brug, problematisk brug: Mange forskellige begreber er forbundet med EONN's indikator for problematisk stofbrug, som hver især er kendetegnet ved sine egne hårfine sondringer i medicinske eller sociale betydninger. EONN's indikator for problematisk stofbrug overvåger "intravenøs brug eller langvarig/regelmæssig brug af heroin, kokain og/eller amfetaminer". Omfattet af definitionen er pr. konvention brugen af andre opioider som f.eks. metadon.
Narkomaania, uimastisõltuvus, uimastite kuritarvitamine, kahjulik tarbimine, probleemne tarbimine – Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse probleemse uimastitarbimise indikaatoriga on seotud palju eri mõisteid, mille erinevused on meditsiinilises või sotsiaalses kontekstis küll väikesed, kuid olulised. Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse probleemse uimastitarbimise indikaator kajastab „uimastite süstimist või pikaajalist/korrapärast heroiini, kokaiini ja/või amfetamiinide tarbimist”. Üldise kokkuleppe kohaselt hõlmab see definitsioon ka muude opioidide, näiteks metadooni tarbimist.
Huumeriippuvuus, huumeiden väärinkäyttö, haitallinen käyttö, ongelmakäyttö: EMCDDA:n huumeiden ongelmakäytön indikaattoriin liittyy useita käsitteitä, joista jokainen eroaa hieman muista lääketieteellisestä tai sosiaalisesta näkökulmasta. EMCDDA:n huumeiden ongelmakäytön indikaattorilla seurataan ”injektiokäyttöä tai heroiinin, kokaiinin ja/tai amfetamiinien pitkäaikaista/säännöllistä käyttöä”. Määritelmä kattaa myös muiden opioidien, kuten metadonin, käytön.
Az EMCDDA problémás kábítószer-használati mutatójához különféle fogalmak kapcsolódnak – mint a kábítószer-addikció, kábítószer-függőség, kábítószerrel való visszaélés, ártalmas használat, problémás használat –, amelyek mindegyikének megvannak a maga apró megkülönböztető jegyei, orvosi vagy társadalmi szempontból. Az EMCDDA problémás kábítószer-használat (PDU) mutatója az „injekciós kábítószer-használatot vagy a heroin, kokain és/vagy amfetaminok tartós/rendszeres használatát” követi nyomon. A fogalommeghatározásba hagyományosan az egyéb opiátok, így a metadon használata is beleértendő.
Narkotikaavhengighet, narkotikamisbruk, skadelig bruk og problembruk – en rekke ulike begreper er forbundet med EONNs indikator for problembruk, og hvert av dem har sine egne subtile medisinske eller sosiale definisjoner. EONNs indikator for problembruk, PDU-indikatoren (problem drug use), kartlegger ”injeksjonsbruk av narkotika eller langvarig/regelmessig bruk av heroin, kokain og/eller amfetamin”. I praksis omfatter definisjonen også bruken av andre opioider, som metadon.
Toxicomania, dependenţa de droguri, abuzul de droguri, consumul nociv, consumul problematic: există o varietate de concepte asociate cu indicatorul consumului problematic de droguri al OEDT, fiecare dintre acestea având propria caracteristică subtilă din punct de vedere medical sau social. Indicatorul OEDT al consumului problematic de droguri (CPD) monitorizează „consumul de droguri injectabile sau consumul de heroină, cocaină şi/sau amfetamine timp îndelungat/în mod regulat”. Această definiţie se referă şi la consumul altor tipuri de opiacee, cum este metadona.
Narkománia, závislosť od drog, zneužívanie drog, škodlivé užívanie, problémové užívanie: existuje množstvo pojmov súvisiacich s ukazovateľom problémového užívania drog EMCDDA, z ktorých každý má svoje vlastné jemné rozdiely v lekárskych alebo sociálnych rozmeroch. Ukazovateľ problémového užívania drog EMCDDA (PDU) monitoruje „injekčné užívanie drog alebo dlhotrvajúce/pravidelné užívanie heroínu, kokaínu a/alebo amfetamínov“. Definícia konvenčne zahŕňa užívanie iných opiátov, napríklad metadónu.
Narkotikamissbruk, narkotikaberoende, skadlig användning, problematiskt missbruk: flera begrepp är knutna till ECNN:s indikator för problematiskt missbruk där vart och ett har sin specifika medicinska eller sociala dimension. ECNN:s indikator för problematiskt missbruk avser ”injektionsanvändning eller långvarig/vanemässig användning av opiater, kokain och/eller amfetaminer”. Av hävd innefattas användning av andra opiater som metadon i denna definition.
Uyuşturucu alışkanlığı, uyuşturucuya bağımlılık, uyuşturucu istismarı, zararlı kullanım, sorunlu kullanım: EMCDDA sorunlu uyuşturucu kullanımı göstergesiyle bağlantılı, her biri tıbbi veya sosyal boyutlarda kendine has ince nüanslar taşıyan çeşitli kavramlar vardır. EMCDDA sorunlu uyuşturucu kullanımı (SUK) göstergesi, ‘enjekte ederek uyuşturucu kullanımı veya uzun süreli/düzenli eroin, kokain ve/veya amfetamin kullanımı’nı izlemektedir. Tanım, usulen, metadon gibi başka opioidlerin kullanımını da içermektedir.
Narkomānija, narkotiku atkarība, ļaunprātīga narkotiku lietošana, kaitīga lietošana, problemātiska lietošana: saistībā ar EMCDDA problemātiskās narkotiku lietošanas rādītājiem var minēt vairākus jēdzienus, un ikvienu no tiem raksturo uzreiz nepamanāmas medicīniskas un sociālas atšķirības. EMCDDA problemātiskās narkotiku lietošanas (PDU) rādītājus izmanto, lai pārraudzītu ,,narkotiku injicēšanu vai ilgtermiņa/regulāru heroīna, kokaīna un/vai amfetamīnu lietošanu”. Šo definīciju ir pieņemts attiecināt arī uz citu opioīdu, piemēram, metadona lietošanu.
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
Aby zapewnić porównywalność wyników, ESPAD wykorzystuje znormalizowane metody i narzędzie prowadzenia badań wśród reprezentatywnych dla danego kraju grup młodzieży szkolnej w wieku 15–16 lat. Uczestnictwo w ESPAD wzrastało z każdym przeprowadzonym badaniem ankietowym: w 1995 r.
ESPAD uses standardised methods and instruments among nationally representative samples of school students aged 15–16 years, to allow comparability of results. Participation in ESPAD has grown with each survey, with 26 European countries participating in 1995, 30 in 1999 and 35 in 2003, including 22 EU Member States and four candidate countries (Bulgaria, Croatia, Romania and Turkey). The survey questions focus on alcohol consumption and use of illicit drugs, with the standard timeframes, and frequency of use.
L’ESPAD recours à des méthodes et à des instruments standardisés auprès d’échantillons représentatifs au plan national d’élèves âgés de 15 et 16 ans, afin d’assurer la comparabilité des résultats. La participation au projet ESPAD a augmenté au fil des enquêtes, 26 pays européens ayant participé en 1995, 30 en 1999 et 35 en 2003, dont 22 États membres de l’UE et quatre pays candidats (Bulgarie, Croatie, Roumanie et Turquie). Le questionnaire de l’enquête est axé sur la consommation d’alcool et l’usage de drogues illicites au cours de périodes standard, et sur la fréquence de l’usage.
Durch die Anwendung standardisierter Verfahren und Instrumente in national repräsentativen Stichproben von 15- bis 16-jährigen Schülern ist es möglich, im Rahmen der ESPAD- Umfragen vergleichbare Daten zu gewinnen. Die Zahl der teilnehmenden europäischen Länder stieg mit jeder ESPAD-Erhebung von 26 Teilnehmern im Jahr 1995 auf 30 Länder im Jahr 1999 und auf 35 Teilnehmer im Jahr 2003, darunter 22 EU-Mitgliedstaaten und vier Kandidatenländer (Bulgarien, Kroatien, Rumänien und die Türkei). Der Schwerpunkt der Fragebogen liegt auf dem Konsum von Alkohol und illegalen Drogen innerhalb der standardisierten Zeiträume, wobei auch untersucht wird, wie häufig innerhalb dieser Zeitfenster Drogen konsumiert wurden.
El ESPAD utiliza métodos e instrumentos normalizados en muestras representativas de ámbito nacional de alumnos de 15 y 16 años a fin de obtener un conjunto de datos comparables. La participación en las encuestas ESPAD ha ido aumentando con cada nueva encuesta: en 1995 participaron 26 países, en 1999, 30 países y en 2003, 35 países, incluidos 22 Estados miembros de la UE y cuatro países candidatos (Bulgaria, Croacia, Rumanía y Turquía). Las preguntas de la encuesta se centran en el consumo de alcohol y de drogas ilegales dentro de intervalos de tiempo normalizados, y la frecuencia del consumo.
L’ESPAD utilizza metodi e strumenti standardizzati tra campioni rappresentativi a livello nazionale di studenti di età compresa tra i 15 e i 16 anni, per favorire il confronto dei risultati. La partecipazione al progetto ESPAD cresce di volta in volta: nel 1995 i paesi europei partecipanti erano 26, nel 1999 erano 30 e nel 2003 erano 35, tra cui i 22 Stati membri dell’Unione europea e i quattro paesi candidati all’adesione (Bulgaria, Croazia, Romania e Turchia). Le domande dell’indagine si concentrano sul consumo di alcol e di sostanze illecite (con periodi di tempo standard) e sulla frequenza del consumo.
O ESPAD utiliza métodos e instrumentos normalizados em amostras nacionalmente representativas dos estudantes de 15–16 anos, para assegurar a comparabilidade dos resultados. A participação no ESPAD foi aumentando em cada inquérito, tendo participado 26 países europeus em 1995, 30 em 1999 e 35 em 2003, incluindo 22 Estados-Membros da UE e quatro países candidatos (Bulgária, Croácia, Roménia e Turquia). As perguntas do inquérito incidem sobre o consumo de álcool e drogas ilegais, com os períodos normalizados e a frequência do consumo.
Το ESPAD χρησιμοποιεί τυποποιημένες μεθόδους και εργαλεία σε εθνικά αντιπροσωπευτικά δείγματα μαθητών ηλικίας 15 και 16 ετών, ώστε να είναι δυνατή η σύγκριση των αποτελεσμάτων. Η συμμετοχή στο ESPAD διογκώνεται σε κάθε έρευνα, καθώς το 1995 συμμετείχαν 26 ευρωπαϊκές χώρες, 30 το 1999 και 35 το 2003, συμπεριλαμβανομένων 22 κρατών μελών της ΕΕ και τεσσάρων υποψήφιων χωρών (Βουλγαρία, Κροατία, Ρουμανία και Τουρκία). Οι ερωτήσεις της έρευνας επικεντρώνονται στην κατανάλωση αλκοόλ και στη χρήση παράνομων ναρκωτικών, με βάση τα τυποποιημένα χρονικά πλαίσια, καθώς και στη συχνότητα της χρήσης.
Voor ESPAD wordt gebruik gemaakt van gestandaardiseerde methoden en instrumenten bij nationale representatieve steekproeven onder scholieren van 15 en 16 jaar, om tot vergelijkbare gegevens te komen. Het aantal deelnemers aan ESPAD neemt bij elke enquête toe: in 1995 namen er 26 Europese landen aan deel, in 1999 30 landen en in 2003 35, waaronder 22 lidstaten van de EU en vier kandidaat-lidstaten (Bulgarije, Kroatië, Roemenië en Turkije). De enquêtevragen zijn met name gericht op de consumptie van alcohol en het gebruik van illegale drugs binnen de standaardtermijnen en op de frequentie van het gebruik.
ESPAD využívá standardních metod a nástrojů v rámci národně reprezentativních vzorků školáků ve věku 15–16 let, aby bylo možné výsledky porovnávat. Účast ve studii ESPAD s každým průzkumem narůstá: v roce 1995 se jí zúčastnilo dvacet šest evropských zemí, v roce 1999 třicet a v roce 2003 třicet pět, včetně dvaadvaceti členských států EU a čtyř kandidátských zemí (Bulharska, Chorvatska, Rumunska a Turecka). Otázky v průzkumu se soustředily na spotřebu alkoholu a užívání nezákonných drog, se standardními časovými rámci a četností užívání.
ESPAD bruger standardiserede metoder og værktøjer blandt nationalt repræsentative stikprøver af 15–16-årige skoleelever for at muliggøre sammenlignelige resultater. Deltagelsen i ESPAD er steget med hver undersøgelse, og 26 europæiske lande deltog i 1995, 30 i 1999 og 35 i 2003, herunder 22 EU-medlemsstater og fire kandidatlande (Bulgarien, Kroatien, Rumænien og Tyrkiet). Undersøgelsesspørgsmålene fokuserer på alkoholforbrug og brug af illegale stoffer, med standardtidsrammer og brugshyppighed.
ESPAD kasutab standardiseeritud meetodeid ja vahendeid, küsitledes üle riigi koolinoori vanuses 15–16 aastat, et tulemused oleksid võrreldavad. ESPADis osalemine on iga uuringuga suurenenud, kusjuures 1995. a osales 26 Euroopa riiki, 1999. a 30 ning 2005. a 35, sealhulgas 25 Euroopa Liidu liikmesriiki ja neli kandidaatriiki (Bulgaaria, Horvaatia, Rumeenia ja Türgi). Uuringu küsimused käsitlevad peamiselt alkoholi tarbimist ja ebaseaduslike narkootiliste ainete tarvitamist standardsel ajaperioodil, ning tarvitamise sagedust.
ESPADissa käytetään standardoituja menetelmiä ja välineitä 15- ja 16-vuotiaiden koululaisten kansallisesti edustavien otosten käsittelyssä, mikä mahdollistaa tietojen vertailun. ESPAD-kyselyyn osallistuvien määrä on kasvanut jokaisessa kyselyssä siten, että siihen osallistui 26 Euroopan maata vuonna 1995, 30 maata vuonna 1999 ja 35 maata vuonna 2003, mukaan luettuina 22 EU:n jäsenvaltiota ja neljä ehdokasvaltiota (Bulgaria, Kroatia, Romania ja Turkki). Kyselyn kysymykset keskittyvät alkoholin ja laittomien huumausaineiden käyttöön tiettyinä ajanjaksoina ja niiden käytön tiheyteen.
Az ESPAD az összehasonlítható eredmények elérése érdekében a 15–16 éves diákok országosan reprezentatív mintáit szabványosított módszerek és eszközök segítségével méri fel. Az ESPAD-ban való részvétel minden felméréssel egyre nőtt: 1995-ben 26, 1999-ben 30, 2003-ban pedig már 35 európai ország vett részt benne, köztük 22 tagállam és négy tagjelölt ország (Bulgária, Horvátország, Románia és Törökország). A felmérés kérdéseinek középpontjában az alkohol és a tiltott kábítószerek szabványos időbeli kereteken belüli fogyasztása, illetve használata, valamint a használati gyakoriság állt.
ESPAD bruker standardiserte metoder og verktøy på nasjonalt representative utvalg av skoleelever i alderen 15–16 år for å gi sammenlignbare resultater. Deltakelsen i ESPAD har vokst for hver undersøkelse. I 1995 deltok 26 europeiske land, i 1999 deltok 30 og i 2003 deltok 35 land, inkludert 22 av EUs medlemsstater og fire søkerland (Bulgaria, Kroatia, Romania og Tyrkia). Spørsmålene i undersøkelsen fokuserer på alkoholforbruk og bruk av illegale rusmidler med standard tidsrammer og bruksfrekvens.
ESPAD utilizează metode şi instrumente standardizate asupra eşantioanelor reprezentative la nivel naţional de elevi în vârstă de 15-16 ani pentru a se asigura un set de rezultate comparabile. Cu fiecare anchetă, participarea la ESPAD a crescut, participând 26 ţări europene în 1995, 30 în 1999 şi 35 în 2003, inclusiv 22 state membre UE şi patru ţări candidate (Bulgaria, Croaţia, România şi Turcia). Întrebările din anchetă pun accent pe consumul de alcool şi consumul drogurilor ilicite, inclusiv intervalele de timp standard şi frecvenţa consumului.
ESPAD používa štandardizované metódy a nástroje medzi národne reprezentatívnymi štatistickými vzorkami študentov škôl vo veku 15 – 16 rokov, aby umožnil porovnateľnosť výsledkov. Účasť na ESPAD rástla s každým prieskumom, pričom 26 európskych krajín sa zúčastnilo v roku 1995, 30 v roku 1999 a 35 v roku 2003 vrátane 22 členských štátov EÚ a 4 kandidátskych krajín (Bulharska, Chorvátska, Rumunska a Turecka). Otázky prieskumu sa zameriavajú na konzumáciu alkoholu a užívanie nezákonných drog, so štandardnými časovými rámcami a frekvenciou užívania.
ESPAD uporablja standardizirane metode in instrumente pri nacionalno reprezentativnem vzorcu dijakov v starosti 15 do 16 let, da omogoči primerljivost rezultatov. Sodelovanje z ESDAP se je z vsako raziskavo povečevalo. Leta 1995 je sodelovalo 26 evropskih držav, leta 1999 30 in leta 2003 35, vključno z 22 državami članicami EU in štirimi državami kandidatkami (Bolgarijo, Hrvaško, Romunijo in Turčijo). Vprašanja v raziskavi so osredotočena na uživanje alkohola in prepovedanih drog, s standardnimi časovnimi okviri in pogostostjo uživanja.
För att få jämförbara uppgifter, använder ESPAD standardiserade metoder och instrument för enkäter bland nationellt representativa urval av skolelever i åldersgruppen 15–16 år. För varje ny enkät deltar allt fler länder; 26 europeiska länder deltog 1995, 30 år 1999 och 35 länder 2003, bland dem 22 medlemsstater i EU och fyra kandidatländer (Bulgarien, Kroatien, Rumänien och Turkiet). Frågorna i enkäten är inriktade på alkoholkonsumtion och användning av olagliga droger, och avser de standardiserade tidsperioderna och hur ofta drogerna används.
ESPAD, sonuçların karşılaştırılabilir olmasını sağlamak için, 15-16 yaşındaki okul çocuklarından oluşan ulusal temsil değeri olan örnekler arasında standartlaştırılmış yöntemler ve araçlar kullanmaktadır. ESPAD’a katılım her anketle artmış, 1995’te 26, 1999’da 30 ve 2003’te de, 22 AB Üye Devleti ile dört aday ülke (Bulgaristan, Hırvatistan, Romanya ve Türkiye) dahil olmak üzere, 35 Avrupa ülkesi katılmıştır. Anket soruları, standart zaman dilimleri ve kullanma sıklığı ile, alkol tüketimi ve yasadışı uyuşturucu kullanımına odaklanmaktadır.
ESPAD izmanto standartizētas metodes un instrumentus un reprezentatīvā izlases veidā valsts mērogā aptaujā 15 - 16 gadus vecus skolēnus, tādējādi panākot salīdzināmus rezultātus. ESPAD aptauju dalībnieku skaits ar katru aptauju pieaug - 1995. gadā aptaujā piedalījās 26 Eiropas valstis, 1999. gadā 30, bet 2003. gadā 35 valstis, tostarp 22 ES dalībvalstis un četras kandidātvalstis (Bulgārija, Horvātija, Rumānija un Turcija). Aptaujās ir jāatbild uz jautājumiem par alkohola un nelegālo narkotiku lietošanas biežumu standarta laikposmos.
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
Wśród osób w wieku poniżej 15 lat odnotowano bardzo niewielką liczbę przypadków zgonu z przedawkowania (17 przypadków z łącznej liczby 7516 zgonów, na podstawie najnowszych danych dostępnych w każdym kraju), chociaż w tej grupie wiekowej zgłoszona liczba zgonów związanych z narkotykami może być zaniżona.
Most overdose victims are between 20 and 40 years old, with the mean age in most countries lying in the mid-30s (but ranging from 20 to 44 years). The mean age of overdose victims is lowest in Estonia, Slovenia, Bulgaria and Romania and highest in the Czech Republic, the Netherlands, Poland and Finland. There are very few reported overdose deaths among people under age 15 years (17 cases out of a total number of deaths of 7 516, based on most recent available for each country), although drug deaths in this age group could be underreported. The EMCDDA figures include a few deaths among those over 65 years, with only seven countries reporting that more than 5 % of cases fall into this age group (203).
La plupart des victimes de surdose ont entre 20 et 40 ans, l’âge moyen étant le milieu de la trentaine dans la majorité des pays (mais dans une fourchette comprise entre 22 et 44 ans). L’âge moyen des victimes de surdose est le plus bas en Estonie, en Slovénie, en Bulgarie et en Roumanie et le plus élevé en République tchèque, aux Pays‑Bas, en Pologne et en Finlande. Très peu de décès par surdose sont rapportés pour des jeunes de moins de 15 ans (17 cas sur un total de 7 516 décès, sur la base des données disponibles les plus récentes pour chaque pays), bien que les décès liés à la drogue dans cette tranche d’âge puissent faire l'objet d'un niveau insuffisant de signalement des cas. Les chiffres de l’OEDT incluent quelques décès de personnes âgées de plus de 65 ans, sept pays seulement ayant fait état de plus de 5 % de cas dans cette tranche d’âge (203).
Die meisten Opfer einer Überdosis stehen im Alter zwischen 20 und 40 Jahren, wobei das Durchschnittsalter in den meisten Ländern bei Mitte 30 liegt (die Spanne reicht jedoch von 20 bis 44 Jahre). Das niedrigste Durchschnittsalter der Opfer von Überdosierungen wird aus Estland, Slowenien, Bulgarien und Rumänien, das höchste aus der Tschechischen Republik, den Niederlanden, Polen und Finnland gemeldet. Für die Altersgruppe unter 15 Jahren werden nur sehr wenige Todesfälle durch Überdosierungen gemeldet (17 Fälle von insgesamt 7 516 Todesfällen, basierend auf den jüngsten verfügbaren Daten der einzelnen Länder), wobei in den Berichten möglicherweise nicht alle drogenbedingten Todesfälle in dieser Altergruppe erfasst werden. Die Daten der EBDD beinhalten einige Todesfälle von Erwachsenen im Alter von über 65 Jahren, wobei nur sieben Länder berichten, dass diese Altersgruppe mehr als 5 % der Fälle ausmacht (203).
La mayoría de víctimas por sobredosis tienen entre 20 y 40 años de edad, con una media de unos 35 años en la mayor parte de países (aunque el margen varía de 20 a 44 años). La edad media más baja de este tipo de víctimas se registra en Estonia, Eslovenia, Bulgaria y Rumanía y la más alta en la República Checa, los Países Bajos, Polonia y Finlandia. Se declaran muy pocos casos de víctimas por sobredosis menores de 15 años (17 casos de un total de 7 516 muertes, según los datos disponibles más recientes de cada país), aunque es posible que no se hayan notificado todos los casos en este grupo de edad. Las cifras del OEDT incluyen algunas muertes entre la población de más de 65 años, aunque sólo siete países informan de que el porcentaje de casos relativo a este grupo de edad supera el 5 % (203).
Il più delle vittime per overdose ha un’età compresa tra i 20 e i 40 anni; l'età media nella maggior parte dei paesi è di 35 anni (intervallo: 20-44 anni). L’età media è più bassa in Estonia, Slovenia, Bulgaria e Romania e più alta in Repubblica ceca, Paesi Bassi, Polonia e Finlandia. Sono pochissimi i casi di decesso per overdose riferiti tra i ragazzi al di sotto dei 15 anni (17 casi su un totale di 7 516 decessi, stando alle informazioni più recenti disponibili per ciascun paese), ma il numero di decessi per droga in questo gruppo di età potrebbe essere sottostimato. I dati dell’OEDT comprendono pochi decessi nella fascia d’età degli ultrasessantacinquenni, con solo sette paesi che riferiscono oltre il 5% dei casi in questo gruppo (203).
A maioria das vítimas de overdose situa-se na faixa etária dos 20 aos 40 anos, com uma média de idades de trinta e cinco anos (mas com variações entre 20 e 44 anos), na maior parte dos países. A média de idades é mais baixa na Estónia, Eslovénia, Bulgária e Roménia, e mais elevada na República Checa, Países Baixos, Polónia e Finlândia. Têm sido registadas muito poucas mortes por overdose em pessoas com menos de 15 anos (17 casos num total de 7 516, segundo os dados mais recentes disponíveis para cada país), embora seja possível que nem todas as mortes relacionadas com o consumo de drogas ocorridas nesta faixa etária tenham sido notificadas. Os dados do OEDT incluem algumas mortes em indivíduos com mais de 65 anos, sendo apenas sete os países que referem uma percentagem superior a 5% nesta faixa etária (203).
Τα περισσότερα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών είναι ηλικίας 20 έως 40 ετών, και ο μέσος όρος ηλικίας είναι το μέσον της τέταρτης δεκαετίας (με ηλικιακό εύρος, ωστόσο, 20–44 ετών). Ο χαμηλότερος μέσος όρος ηλικίας των θυμάτων υπερβολικής δόσης ναρκωτικών καταγράφεται στην Εσθονία, τη Σλοβενία, τη Βουλγαρία και τη Ρουμανία και ο υψηλότερος στην Τσεχική Δημοκρατία, τις Κάτω Χώρες, την Πολωνία και τη Φινλανδία. Ο αριθμός των θανάτων από λήψη υπερβολικής δόσης στα άτομα ηλικίας κάτω των 15 ετών είναι πολύ μικρός (17 περιπτώσεις σε σύνολο 7 516 θανάτων, σύμφωνα με τα πιο πρόσφατα στοιχεία που είναι διαθέσιμα για κάθε χώρα), ωστόσο μπορεί να μην αναφέρονται όλοι οι σχετιζόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι σε αυτήν την ηλικιακή ομάδα. Τα στοιχεία του ΕΚΠΝΤ περιλαμβάνουν ένα μικρό αριθμό θανάτων στα άτομα ηλικίας άνω των 65 ετών, καθώς μόνον επτά χώρες ανέφεραν ότι άνω του 5 % των περιπτώσεων εμπίπτουν σε αυτή την ηλικιακή ομάδα (203).
Meestal gaat het om mensen tussen de 20 en 40 jaar, met een gemiddelde leeftijd van middendertig (met een spreiding tussen de 20 en 44 jaar). De gemiddelde leeftijd is het laagst in Estland, Slovenië, Bulgarije en Roemenië en het hoogst in Tsjechië, Nederland, Polen en Finland. Er worden zeer weinig sterfgevallen door een overdosis gemeld van personen jonger dan 15 jaar (17 gevallen op een totaalaantal sterfgevallen van 7 516, op basis van de meest recente beschikbare gegevens voor elk land), alhoewel onderrapportage voor sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik in deze leeftijdscategorie niet is uitgesloten. De cijfers van het EWDD omvatten een klein aantal sterfgevallen onder 65-plussers; slechts zeven landen melden dat meer dan 5% van de gevallen deze leeftijdsgroep betreft (203).
Většina obětí předávkování jsou osoby ve věku 20–40 let, přičemž průměrný věk se ve většině zemí pohybuje kolem 35 let (jeho rozpětí však činí 20–44 let). Střední věk obětí předávkování je nejnižší v Estonsku, Slovinsku, Bulharsku a Rumunsku. Nejvyšší je v České republice, Nizozemsku, Polsku a Finsku. Pouze velmi málo úmrtí na předávkování je hlášeno u osob mladších 15 let (17 případů z celkového počtu 7 516 úmrtí, na základě nejnovějších informací z každé země), ačkoli úmrtí související s drogami by mohla být v této věkové skupině podhodnocena. Údaje EMCDDA zahrnují několik úmrtí osob starších 65 let, přičemž pouze sedm zemí hlásí počet případů v této věkové skupině vyšší než 5 % (203).
De fleste ofre for overdoser er mellem 20 og 40 år, idet gennemsnitsalderen i de fleste lande ligger i midten af 30'erne (men mellem 20 og 44 år). Gennemsnitsalderen blandt ofre for overdoser er lavest i Estland, Slovenien, Bulgarien og Rumænien og højest i Tjekkiet, Nederlandene, Polen og Finland. Der er indberettet meget få overdosisdødsfald blandt unge under 15 år (17 tilfælde ud af et samlet antal dødsfald på 7 516, på basis af de senest tilgængelige data for hvert land), selv om narkotikadødsfaldene i denne aldersgruppe kunne være underrapporteret. I EONN's tal indgår nogle få dødsfald blandt personer over 65 år, og kun syv lande har angivet, at over 5 % af tilfældene falder ind under denne aldersgruppe (203).
Enamik üleannustamise ohvreid on 20–40aastased, kusjuures enamikus riikides on nad keskmiselt 30ndate eluaastate keskel (üldiselt ulatub keskmine vanus aga 20–44 aastani). Üleannustamise ohvrite keskmine vanus on kõige madalam Eestis, Sloveenias, Bulgaarias ja Rumeenias ning kõige kõrgem Tšehhi Vabariigis, Madalmaades, Poolas ja Soomes. Alla 15aastaste hulgas on üleannustamisest tingitud surmajuhtumitest teatatud väga vähe (kõige värskemate kõikide riikide kohta kättesaadavate andmete põhjal on neid 17 kokku 7516 surmajuhtumi hulgas), kuid on võimalik, et selle vanuserühma puhul on esitatud mittetäielikud andmed. Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse andmetes on kirjas mõned surmajuhtumid üle 65aastaste hulgas, kuid ainult seitsmes riigis langeb rohkem kui 5% surmajuhtumitest sellesse vanuserühma.(203)
Useimmat yliannostuksen uhrit ovat 20–40-vuotiaita, ja heidän keski-ikänsä on useimmissa maissa noin 35 (vaihteluväli on kuitenkin 20–44 vuotta). Yliannostuksen uhrien keski-ikä on alhaisin Virossa, Sloveniassa, Bulgariassa ja Romaniassa ja korkein Tšekissä, Alankomaissa, Puolassa ja Suomessa. Alle 15‑vuotiaiden yliannostuskuolemia on ilmoitettu vain hyvin vähän (kaikkien maiden tuoreimpien tietojen mukaan 17 tapausta 7 516 kuolemantapauksesta), mutta tämän ikäluokan huumekuolemia ei välttämättä aina raportoida. EMCDDA:n lukuihin sisältyy muutama yli 65‑vuotiaan huumekuolema, ja ainoastaan seitsemän maata on ilmoittanut, että yli 5 prosenttia tapauksista kuuluu tähän ikäluokkaan (203).
A túladagolás áldozatainak többsége a 20 és 40 év közötti kortartományba tartozik, átlagéletkoruk a legtöbb országban a harmincas évek közepére tehető (a sáv 20–44 év). A túladagolásos áldozatok átlagéletkora Észtországban, Szlovéniában, Bulgáriában és Romániában a legalacsonyabb, Csehországban, Hollandiában, Lengyelországban és Finnországban a legmagasabb. A 15 évesnél fiatalabbak körében csak nagyon kevés túladagolásos halálesetet jelentettek (az egyes országokról rendelkezésre álló legfrissebb adatok szerint az összesen 7516 halálesetből 17 ilyen eset volt), bár elképzelhető, hogy ebben a korcsoportban a kábítószerrel összefüggő halálesetekből a ténylegesnél kevesebb kerül bejelentésre. Az EMCDDA számadataiban szerepel néhány haláleset a 65 év felettiek köréből, de csak hét országból jelentették azt, hogy az esetek 5%-nál nagyobb része esik ebbe a korcsoportba203.
De fleste overdoseofre er mellom 20 og 40 år, med et gjennomsnitt i de fleste land i midten av 30-årene (men varierer mellom 20 og 44 år). Gjennomsnittsalderen for overdoseofrene er lavest i Estland, Slovenia, Bulgaria og Romania og høyest i Den tsjekkiske republikk, Nederland, Polen og Finland. Det er svært få rapporterte overdosedødsfall blant personer under 15 år (17 av totalt 7 516 dødsfall, basert på nyeste data fra hvert land), selv om det kan forekomme underrapportering av narkotikadødsfall i denne aldersgruppen. Tallene fra EONN omfatter et lite antall dødsfall blant personer over 65 år, og bare syv land rapporterer at denne gruppen representerer over 5 % av narkotikarelaterte dødsfall (203).
Majoritatea victimelor supradozelor prezintă vârste între 20 şi 40 de ani, cu o vârstă medie în cele mai multe ţări în jur de 35 de ani (interval 20–44 ani). Această vârstă medie a victimelor supradozelor atinge nivelul cel mai scăzut în Estonia, Slovenia, Bulgaria şi România şi nivelul cel mai ridicat în Republica Cehă, Ţările de Jos, Polonia şi Finlanda. Există foarte puţine decese raportate provocate de supradoze în rândul tinerilor sub 15 ani (17 cazuri din totalul deceselor de 7 516, conform datelor cele mai recente disponibile pentru fiecare ţară), deşi decesele legate de droguri la această grupă de vârstă ar putea fi subraportate. Cifrele OEDT includ câteva decese în rândul persoanelor peste 65 de ani; numai 7 ţări raportând mai mult de 5 % din cazuri încadrate în această grupă de vârstă (203).
Väčšina obetí predávkovania je vo veku medzi 20 a 40 rokmi, pričom priemerný vek vo väčšine krajín je uprostred tridsiatky (pohybuje sa však od 20 do 44 rokov). Priemerný vek obetí predávkovania je najnižší v Estónsku, Slovinsku, Bulharsku a Rumunsku a najvyšší v Českej republike, Holandsku, Poľsku a Fínsku. Medzi ľuďmi vo veku pod 15 rokov sa uvádza veľmi málo úmrtí súvisiacich s predávkovaním (17 prípadov z celkového počtu 7 516 úmrtí na základe najnovších údajov, ktoré sú dostupné pre každú krajinu), hoci úmrtia súvisiace s drogami v tejto vekovej skupine by mohli byť podhodnotené. Údaje EMCDDA zahŕňajú niekoľko úmrtí osôb nad 65 rokov, pričom iba sedem krajín uvádza, že viac ako 5 % prípadov spadá do tejto vekovej skupiny (203).
Večina žrtev prevelikega odmerka je starih od 20 do 40 let, v večini držav pa je povprečna starost sredi tridesetih let (vendar v razponu od 20 do 44 let). Povprečna starost žrtev prevelikega odmerka je najnižja v Estoniji, Sloveniji, Bolgariji in Romuniji, najvišja pa v Češki republiki, na Nizozemskem, Poljskem in Finskem. Zelo malo je poročil o smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka med mlajšimi od 15 let (17 od skupaj 7516 smrtnih primerov, na podlagi najnovejših razpoložljivih podatkov za vsako državo), čeprav je možno, da so poročila o smrtnih primerih zaradi uživanja drog v tej starostni skupini pomanjkljiva. Podatki centra vključujejo nekaj smrti med starejšimi od 65 let, o več kot 5 % primerov iz te starostne skupine pa poroča le sedem držav (203).
De flesta som dör av överdoser är i åldern 20–40 år och medelåldern i de flesta länder är cirka 35 år (intervallet 20–44 år). Medelåldern är lägst i Estland, Slovenien, Bulgarien och Rumänien och högst i Tjeckien, Nederländerna, Polen och Finland. Det finns få rapporterade överdoser bland missbrukare under 15 år (17 fall av totalt 7 516 dödsfall, baserat på de senaste uppgifter som finns tillgängliga för varje land) även om narkotikarelaterade dödsfall i denna åldersgrupp kan vara underrapporterad. ECNN:s siffror innefattar ett fåtal dödsfall bland missbrukare över 65 år, och endast sju länder redovisar över 5 % fall i denna åldersgrupp (203).
Çoğu aşırı doz kurbanı 20 ve 40 yaşları arasında olup çoğu ülkede ortalama yaş 30’ların ortasıdır (ama 20 ila 44 yaş arasında değişmektedir). Aşırı doz kurbanlarının ortalama yaşı Estonya, Slovenya, Bulgaristan ve Romanya’da en düşük ve Çek Cumhuriyeti, Hollanda, Polonya ve Finlandiya’da en yüksektir. 15 yaş altı grubundaki uyuşturucu ölümlerinin yeterince rapor edilmemiş olma ihtimali bulunmakla beraber, bu yaşın altındaki kişiler arasında rapor edilen çok az sayıda aşırı doz ölümü vardır (her ülke için mevcut en yeni verilere dayanarak, toplam 7.516 ölüm içinden 17 vaka). EMCDDA rakamları, 65 yaşın üzerindekiler arasında bir kaç ölümü de içermekte ama yalnızca yedi ülke vakaların % 5’inden fazlasının bu yaş grubuna girdiğini rapor etmiştir (203).
Pārdozēšanas upuri parasti ir 20 līdz 40 gadus veci, vidējais vecums lielākajā daļā valstu ir apmēram 35 gadi (tomēr tas svārstās no 20 līdz 44 gadiem). Vidēji visjaunākie pārdozēšanas upuri ir Igaunijā, Slovēnijā, Bulgārijā un Rumānijā, bet visvecākie Čehijā, Nīderlandē, Polijā un Somijā. Par 15 gadiem jaunāku iedzīvotāju vidū paziņoto letālas pārdozēšanas gadījumu ir ļoti maz (pamatojoties uz katras valsts jaunākajiem pieejamajiem datiem, kopējā 7516 nāves gadījumu skaitā ir konstatēti 17 šādi gadījumi), lai gan ir iespējams, ka par visiem narkotiku izraisītajiem nāves gadījumiem šajā vecuma grupā nav paziņots. EMCDDA datos ir atrodama informācija par dažiem 65 gadus pārsniegušu iedzīvotāju nāves gadījumiem, bet šādu gadījumu skaits pārsniedz 5 % tikai septiņās valstīs (203).
  RozdziaÅ‚ 7: Choroby za...  
W 2004 r. w Finlandii obecność buprenorfiny wykryto w 73 przypadkach zgonów związanych narkotykami i jest to taka sama liczba jak w 2003 r. Substancja ta zwykle występowała w połączeniu z benzodiazepinami, środkami uspokajającymi lub alkoholem.
In the 2005 national reports, only France and Finland recorded deaths related to this substance. In Finland, buprenorphine was found in 73 drug-related deaths in 2004, the same number as in 2003, and was generally combined with benzodiazepines, sedatives or alcohol. These high figures parallel increases in buprenorphine treatment in Finland, although the numbers treated are much lower than the estimated 70 000 to 85 000 people receiving buprenorphine in France. It is therefore interesting that in France only four cases of buprenorphine overdose were reported in 2004 (compared with eight cases in 2003). Even taking into account a possible underreporting of poisonings in France, the scale of the differences is striking. In addition to France and Finland, three other countries reported cases (only two or three in each case) of death related to buprenorphine, but without evidence that the substance was the main causal agent.
Dans les rapports nationaux de 2005, seules la France et la Finlande ont fait état de décès liés à cette substance. En Finlande, de la buprénorphine a été découverte dans 73 décès liés à la drogue en 2004, soit le même nombre qu’en 2003, et généralement en association avec des benzodiazépines, des somnifères ou de l’alcool. Ces chiffres élevés vont de pair avec une augmentation des traitements à la buprénorphine en Finlande, même si le nombre de personnes traitées est largement inférieur aux 70 000 à 85 000 personnes qui reçoivent de la buprénorphine en France, selon les estimations. Il est donc intéressant de noter qu’en France, seul quatre cas de surdoses à la buprénorphine ont été déclarés en 2004 (contre 8 cas l’année précédente). Même en tenant compte d’une sous-déclaration possible des empoisonnements en France, l’ampleur de l’écart est frappante. Outre la France et la Finlande, trois autres pays ont mentionné des décès liés à la buprénorphine (deux ou trois cas chacun seulement), mais sans preuve que la substance était la cause principale du décès.
In den nationalen Berichten 2005 nannten lediglich Frankreich und Finnland Todesfälle, die mit dieser Substanz in Verbindung gebracht wurden. In Finnland wurde 2004 bei 73 drogenbedingten Todesfällen Buprenorphin nachgewiesen, das entspricht der bereits 2003 gemeldeten Zahl. Dabei wurde die Droge in der Regel in Kombination mit Benzodiazepinen, Sedativa oder Alkohol eingenommen. Diese hohen Angaben gehen mit einer zunehmenden Zahl von Buprenorphintherapien in Finnland einher, wobei hier jedoch die Zahl der mit Buprenorphin behandelten Patienten wesentlich geringer ist als in Frankreich, wo schätzungsweise 70 000 bis 85 000 Menschen eine Buprenorphintherapie erhalten. Interessanterweise meldet Frankreich im Jahr 2004 jedoch nur vier Fälle von Buprenorphin-Überdosen (gegenüber acht Fällen im Jahr 2003). Selbst wenn man eine mögliche Dunkelziffer von Vergiftungen in Frankreich berücksichtigt, ist dieser immense Unterschied frappierend. Neben Frankreich und Finnland werden aus drei weiteren Ländern (jeweils nur zwei oder drei Fälle je Land) Todesfälle gemeldet, die mit Buprenorphin in Verbindung gebracht wurden, wobei die Substanz jedoch nicht als primäre Todesursache nachgewiesen wurde.
En los informes nacionales de 2005, únicamente Francia y Finlandia registraron casos de muertes relacionadas con la buprenorfina. En Finlandia, se detectó buprenorfina en 73 personas que fallecieron por causas relacionadas con la droga en 2004, el mismo número que en 2003, y en general aparecía combinada con benzodiazepinas, sedantes y alcohol. Las elevadas cifras obtenidas coinciden con el aumento de los tratamientos con buprenorfina en Finlandia, aunque el número de pacientes tratados es mucho menor que los aproximadamente 70 000 a 85 000 pacientes que reciben buprenorfina en Francia. Por este motivo es interesante observar que en Francia sólo se detectaron cuatro casos de sobredosis por buprenorfina en 2004 (en comparación con los ocho casos de 2003). Incluso si tenemos en cuenta que no se han declarado todos los envenenamientos en Francia, la magnitud de la diferencia entre las cifras es sorprendente. Además de Francia y Finlandia, otros tres países han registrado casos (sólo dos o tres casos en cada país) de muertes relacionadas con esta sustancia, aunque no existen pruebas que demuestren que la buprenorfina es la causa principal de las muertes.
Nelle relazioni nazionali del 2005 soltanto Francia e Finlandia menzionano casi di decesso riconducibili al consumo di questa sostanza. In Finlandia la buprenorfina è stata riscontrata nel 2004 in 73 decessi correlati al consumo di stupefacenti (un dato questo che riflette quello del 2003), solitamente in associazione con benzodiazepine, sedativi o alcol. Queste cifre elevate sono confermate in Finlandia da un parallelo aumento del trattamento della tossicodipendenza da buprenorfina, anche se il numero dei soggetti trattati è di gran lunga inferiore rispetto a quello dei pazienti in trattamento con buprenorfina riferiti dalla Francia (da 70 000 a 85 000). È quindi interessante che la Francia segnali soltanto quattro casi di overdose da buprenorfina nel 2004 (rispetto agli otto casi nel 2003). Anche tenendo conto del fatto che i casi di intossicazione siano in parte taciuti in Francia, la differenza è comunque sorprendente. Oltre a Francia e Finlandia, altri tre paesi denunciano casi di decesso (soltanto due o tre per paese) legati al consumo di buprenorfina, senza indicazioni se la sostanza sia stato il principale fattore responsabile dell’evento.
Nos relatórios nacionais relativos a 2005, só a França e a Finlândia registaram mortes relacionadas com esta substância. Na Finlândia, a buprenorfina foi detectada em 73 mortes relacionadas com o consumo de droga em 2004, o mesmo número que em 2003, encontrando-se, normalmente, associada a benzodiazepinas, sedativos ou álcool. Estes valores elevados ocorrem em paralelo com o aumento dos tratamentos com buprenorfina na Finlândia, embora o número de pessoas tratadas seja bastante inferior às 70 000 a 85 000 pessoas que recebem buprenorfina em França, segundo as estimativas. É, pois, curioso que, em França, apenas tenham sido notificados quatro casos de overdose de buprenorfina em 2004 (oito casos em 2003). Mesmo tendo em conta a possibilidade de uma subnotificação das intoxicações ocorridas em França, a diferença entre os dois países é surpreendentemente grande. Além da França e da Finlândia, houve mais três países que comunicaram casos de mortes relacionadas com o consumo de buprenorfina (apenas dois ou três cada um), mas não há provas de que esta substância tenha sido o principal agente causador das mesmas.
Στις εθνικές εκθέσεις για το 2005 μόνον η Γαλλία και η Φινλανδία ανέφεραν θανάτους συνδεόμενους με την εν λόγω ουσία. Στη Φινλανδία βουπρενορφίνη εντοπίστηκε σε 73 συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους το 2004, αριθμός ίδιος με εκείνον του 2003, και, κατά κανόνα, σε συνδυασμό με βενζοδιαζεπίνες, κατασταλτικά ή αλκοόλ. Αυτά τα υψηλά ποσοστά παραλληλίζονται με την αύξηση στη θεραπεία με βουπρενορφίνη στη Φινλανδία, μολονότι ο αριθμός των ατόμων υπό θεραπεία είναι κατά πολύ μικρότερος από αυτόν των 70 000 έως 85 000 ατόμων που εκτιμάται ότι λαμβάνουν βουπρενορφίνη στη Γαλλία. Ως εκ τούτου, είναι ενδιαφέρον ότι στη Γαλλία το 2004 αναφέρθηκαν μόνον τέσσερις περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης βουπρενορφίνης (συγκριτικά με οκτώ περιπτώσεις το 2003). Ακόμη και εάν ληφθεί υπόψη το ενδεχόμενο αναφοράς μικρότερου αριθμού τοξικώσεων στη Γαλλία από τον πραγματικό, η έκταση της διαφοράς είναι εντυπωσιακή. Εκτός της Γαλλίας και της Φινλανδίας, τρεις ακόμη χώρες ανέφεραν περιπτώσεις (μόνον δύο ή τρεις σε κάθε περίπτωση) θανάτων οφειλόμενων σε βουπρενορφίνη, αλλά δίχως να παράσχουν στοιχεία που να αποδεικνύουν ότι η συγκεκριμένη ουσία ήταν η κύρια αιτία θανάτου.
In de nationale verslagen over 2005 hebben alleen Frankrijk en Finland sterfgevallen als gevolg van dit middel geregistreerd. In Finland werd in 2004 bij 73 drugsgerelateerde sterfgevallen buprenorfine aangetroffen, hetzelfde aantal als in 2003, in de meeste gevallen in combinatie met benzodiazepinen, sedativa of alcohol. Deze hoge cijfers lopen parallel met een toenemend aantal buprenorfinebehandelingen in Finland, hoewel de aantallen personen die deze behandeling volgen aanzienlijk lager liggen dan de naar schatting 70 000 tot 85 000 personen die buprenorfine krijgen in Frankrijk. Het is dan ook een interessant gegeven dat Frankrijk slechts vier gevallen van buprenorfineoverdoses meldt in 2004 (tegenover acht gevallen in 2003). Zelfs als de mogelijkheid van onderrapportage van vergiftigingsgevallen in Frankrijk in aanmerking wordt genomen, blijven de verschillen opvallend groot. Naast Frankrijk en Finland zijn er nog drie landen die sterfgevallen melden waarbij buprenorfine een rol speelt (niet meer dan twee of drie per land), maar zonder bewijs dat het middel de hoofdoorzaak was.
V národních zprávách za rok 2005 byla úmrtí související s touto látkou hlášena pouze z Francie a Finska. Ve Finsku byl v roce 2004 buprenorfin zjištěn v případě 73 úmrtí souvisejících s drogami, což je stejný počet jako v roce 2003, přičemž buprenorfin byl obvykle kombinován s benzodiazepiny, sedativy nebo alkoholem. Tyto vysoké počty odpovídají nárůstu léčby buprenorfinem ve Finsku, ačkoli počty léčených jsou zde mnohem nižší než odhadovaných 70 000–85 000 osob užívajících buprenorfin ve Francii. Je tedy zajímavé, že ve Francii byly v roce 2004 hlášeny pouze čtyři případy předávkování buprenorfinem (oproti osmi případům v roce 2003). I když vezmeme v úvahu možné podhodnocení hlášených otrav ve Francii, je rozpětí rozdílů zarážející. Kromě Francie a Finska uvedly případy úmrtí souvisejících s buprenorfinem tři další země (vždy se jednalo o dva nebo tři případy), ale nepředložily důkazy, že tato látka byla hlavní příčinou úmrtí.
I de nationale rapporter for 2005 har kun Frankrig og Finland indberettet dødsfald i forbindelse med dette stof. I Finland blev buprenorphin påvist i forbindelse med 73 narkotikarelaterede dødsfald i 2004, det samme antal som i 2003, og optrådte generelt sammen med benzodiazepiner, beroligende midler eller alkohol. Disse høje tal forekommer parallelt med en øget anvendelse af buprenorphinbehandling i Finland, selv om det antal, der er behandlet, er meget lavere end de skønsmæssigt 70 000–85 000 personer, der får buprenorphin i Frankrig. Det er derfor interessant, at der i Frankrig kun blev indberettet 4 tilfælde af buprenorphinoverdosis i 2004 (i forhold til 8 tilfælde 2003). Selv hvis der tages højde for en eventuel underrappotering af forgiftningerne i Frankrig, er forskellenes omfang slående. Foruden Frankrig og Finland har tre andre lande indberettet tilfælde (kun 2-3 i hvert tilfælde) af dødsfald, der involverer buprenorphin, men uden beviser for, at stoffet var hovedårsagen dertil.
2005. a riiklikes aruannetes teatasid ainult Prantsusmaa ja Soome selle ainega seotud surmajuhtumitest. Soomes tuvastati 2004. a buprenorfiini 73 uimastitega seotud surmajuhtumi puhul, sama palju kui 2003. a, ning üldiselt esines see kombineerituna bensodiasepiinide, rahustite või alkoholiga. Need kõrged näitajad on paralleelsed buprenorfiiniravi tõusuga Soomes, kuid seal on ravi saajate arv oluliselt väiksem kui Prantsusmaal, kus saab buprenorfiini hinnanguliselt 70 000 kuni 85 000 inimest. Seetõttu on huvitav, et Prantsusmaal teatati 2004. a ainult neljast buprenorfiini üleannustamise juhtumist (võrreldes kaheksa juhtumiga 2003. a). Isegi juhul, kui Prantsusmaa andmed mürgistuste kohta pole täielikud, on erinevus äärmiselt suur. Lisaks Prantsusmaale ja Soomele teatasid veel kolm riiki buprenorfiiniga seotud surmajuhtumitest (igas riigis ainult kaks või kolm surmajuhtumit), kuid puudusid tõendid, et kõnealune aine oli peamine surma põhjustaja.
Vain Ranska ja Suomi ilmoittivat vuoden 2005 kansallisessa raportissaan tähän aineeseen liittyviä kuolemia. Suomessa buprenorfiinia esiintyi 73 huumekuolemassa vuonna 2004 samoin kuin vuonna 2003, ja sitä oli yleensä käytetty yhdessä bentsodiatsepiinien, rauhoittavien lääkkeiden tai alkoholin kanssa. Korkeat luvut vastaavat buprenorfiinihoidon lisääntymistä Suomessa, joskin hoidettavien määrä on paljon alhaisempi kuin Ranskassa, jossa buprenorfiinia saa arviolta 70 000–85 000 henkilöä. Onkin mielenkiintoista, että Ranska ilmoitti vuonna 2004 vain neljä buprenorfiiniyliannostusta (kun vuonna 2003 niitä oli kahdeksan). Vaikka Ranska ei olisikaan ilmoittanut kaikkia myrkytyksiä, ero on valtava. Ranskan ja Suomen lisäksi kolme maata ilmoitti buprenorfiiniin liittyviä kuolemantapauksia (kukin kaksi tai kolme), mutta niillä ei ollut näyttöä siitä, että kyseinen aine olisi ollut kuoleman pääasiallinen aiheuttaja.
A 2005-ös országjelentésekben csak Franciaország és Finnország tett említést ezzel az anyaggal összefüggő halálesetekről. Finnországban a buprenorfint 2004-ben 73 kábítószerrel összefüggő halálesetben mutatták ki – ami megegyezik a 2003-as számadattal –, és ezekben rendszerint benzodiazepinekkel, nyugtatókkal vagy alkohollal kombinálva fordult elő. Ezek a magas számok a buprenorfinkezelés finnországi térnyerésével párhuzamosan alakultak ki, bár a kezelt esetek száma jóval alacsonyabb, mint Franciaországban, ahol becslések szerint 70 000–85 000 fő részesül buprenorfinkezelésben. Éppen ezért érdekes, hogy Franciaországból 2004-ben mindössze négy buprenorfintúladagolásos esetet jelentettek (szemben a 2003-ban történt nyolc esettel). A különbség mértéke még akkor is megdöbbentő, ha figyelembe vesszük, hogy Franciaországban esetleg a valósnál kevesebb mérgezéses esetet jelentenek be. Franciaország és Finnország mellett még három ország számolt be buprenorfinnal összefüggő halálesetekről (országonként két-három esetről), de ezeknél nem nyert bizonyítást, hogy az anyag lett volna a halál fő oka.
I de nasjonale rapportene for 2005 rapporterte bare Frankrike og Finland om dødsfall relatert til dette stoffet. I Finland ble buprenorfin funnet i 73 narkotikarelaterte dødsfall i 2004, samme antall som i 2003. Stoffet var oftest brukt i kombinasjon med benzodiazepiner, sedativer eller alkohol. Disse høye tallene sammenfaller med utbyggingen av buprenorfinbehandling i Finland, selv om antallet personer som får slik behandling der er langt lavere enn de anslagsvis 70 000 til 85 000 som får buprenorfin i Frankrike. Det er derfor interessant at Frankrike bare rapporterer om fire tilfeller av buprenorfinoverdoser i 2004 (mot åtte tilfeller i 2003). Forskjellen er bemerkelsesverdig, selv når en tar med muligheten for underrapportering av forgiftninger i Frankrike. I tillegg til Frankrike og Finland rapporterte tre andre land om tilfeller av dødsfall relatert til buprenorfin (bare to eller tre i hvert land), men uten at det var dokumentert at buprenorfin var hovedårsaken til dødsfallet.
În rapoartele naţionale din 2005, numai Franţa şi Finlanda au înregistrat decese provocate de această substanţă. În Finlanda, buprenorfina a fost identificată în 73 cazuri de decese legate de consumul de droguri în 2004, la fel ca şi în 2003, apărând în general în combinaţie cu benzodiazepine, sedative sau alcool. Aceste cifre ridicate corespund amplificării tratamentului cu buprenorfină în Finlanda, deşi numărul celor trataţi este mult mai mic decât cel de circa 70 000–85 000 de persoane care primesc buprenorfină în Franţa. Este, prin urmare, interesant că în Franţa au fost raportate în 2004 numai patru cazuri de supradoze cu buprenorfină (în comparaţie cu opt cazuri în 2003). Chiar dacă luăm în calcul o posibilă subraportare a intoxicaţiilor în Franţa, ordinul de mărime al diferenţelor este izbitor. Pe lângă Franţa şi Finlanda, alte trei ţări au raportat cazuri (numai 2 sau 3 în fiecare) de decese legate de consumul de buprenorfină, fără a oferi însă dovezi că substanţa a constituit principala cauză.
V národných správach za rok 2005 iba Francúzsko a Fínsko zaznamenali úmrtia súvisiace s touto látkou. Vo Fínsku sa v roku 2004 buprenorfín zistil pri 73 úmrtiach súvisiacich s drogami, čo je rovnaký počet ako v roku 2003 a vo všeobecnosti bol kombinovaný z benzodiazepínmi, sedatívami alebo alkoholom. Tieto vysoké údaje sú v zhode s nárastom liečby buprenorfínom vo Fínsku, hoci počty liečených sú oveľa nižšie, ako je odhadovaných 70 000 až 85 000 ľudí, ktorí dostávali buprenorfín vo Francúzsku. Preto je zaujímavé, že vo Francúzsku sa v roku 2004 uvádzali iba štyri prípady predávkovania buprenorfínom (v porovnaní s ôsmimi prípadmi v roku 2003). Aj keď sa vezme do úvahy možné nízke uvádzanie počtu otráv vo Francúzsku, veľkosť rozdielov je prekvapujúca. Okrem Francúzska a Fínska uviedli tri ďalšie krajiny prípady (iba dva alebo tri v každej z nich) úmrtia súvisiaceho s buprenorfínom, ale bez dôkazov, že táto látka bola hlavnou príčinou.
V nacionalnih poročilih za leto 2005 sta le Francija in Finska navedli smrtne primere, povezane s to snovjo. Na Finskem so buprenorfin našli pri 73 z drogo povezanih smrtnih primerih, kar je enaka številka kot v letu 2003, na splošno pa je bil v kombinaciji z benzodiazepini, pomirjevali ali alkoholom. Te visoke številke ustrezajo vzporednim povečanjem zdravljenja z buprenorfinom na Finskem, čeprav so obdelane številke veliko nižje od 70.000 do 85.000 oseb, ki predvidoma prejemajo buprenorfin v Franciji. Zato je zanimivo, da so v Franciji poročali le o štirih smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka buprenorfina v letu 2004 (v primerjavi z osmimi v letu 2003). Celo ob upoštevanju možnega pomanjkljivega poročanja o zastrupitvah v Franciji je razpon razlik osupljiv. Poleg Francije in Finske so še tri države poročale o smrtnih primerih (v vsakem primeru le o dveh ali treh), povezanih z buprenorfinom,vendar brez dokaza, da je bila ta snov glavni povzročitelj.
I de nationella rapporterna för 2005 redovisade endast Frankrike och Finland dödsfall tillskrivna detta ämne. I Finland upptäcktes buprenorfin i 73 narkotikarelaterade dödsfall 2004, samma antal som under 2003, ofta i kombination med benzodiazepiner, sedativer eller alkohol. Dessa höga siffror sammanfaller med ökningar av buprenorfinbehandlingen i Finland även om antalet behandlade klienter är mycket färre i Finland än de uppskattningsvis 70-85 000 klienter som behandlas med buprenorfin i Frankrike. Det är därför intressant att Frankrike endast redovisar fyra fall av buprenorfinöverdoser under 2004 (jämfört med åtta fall 2003). Även om man tar hänsyn till en möjlig underrapportering av förgiftningar i Frankrike är den stora skillnaden slående. Utöver Finland och Frankrike, redovisade tre andra länder dödsfall (enbart två eller tre i varje fall) som tillskrevs buprenorfin, men utan bevis för att ämnet var den främsta orsaken till dödsfallet.
2005 ulusal raporlarında yalnızca Fransa ve Finlandiya bu maddeye bağlı ölümler bildirmiştir. Finlandiya’da, 2004’te buprenorfin uyuşturucuya bağlı 73 ölümde (2003 rakamıyla aynıdır) ve genellikle benzodiazepinler, yatıştırıcılar veya alkolle birlikte bulunmuştur. Tedavi gören kişilerin sayısı, Fransa'da buprenorfin aldığı tahmin edilen 70.000 ila 85.000 kişiye kıyasla çok daha düşük olsa da bu yüksek rakamlar Finlandiya’daki buprenorfin tedavisindeki artışlarla paraleldir. Bundan dolayı, Fransa’da (2003’teki sekiz vakayla karşılaştırıldığında) 2004’te sadece 4 buprenorfin aşırı doz vakası bildirilmiş olması ilginçtir. Fransa’da zehirlenmelerin olası bir yetersiz raporlanması göz önüne alındığında dahi, farkların ölçeği şaşırtıcıdır. Fransa ve Finlandiya’nın yanı sıra, başka üç ülke daha buprenorfine bağlı ölüm vakaları (her ülkede yalnızca iki veya üç) rapor etmiştir, ama ana nedensel aracın bu madde olduğuna dair kanıt bulunmamaktadır.
Valsts ziņojumos par 2005. gadu tikai Francija un Somija ir minējušas ar šīs vielas lietošanu saistītus nāves gadījumus. Somijā 2004. gadā, tāpat kā 2003. gadā, buprenorfīna klātbūtne ir konstatēta 73 ar narkotiku lietošanu saistītos nāves gadījumos, parasti kombinācijā ar benzodiazepīniem, sedatīviem vai alkoholu. Šis lielais nāves gadījumu skaits sasaucas ar buprenorfīna terapijas plašāku piemērošanu Somijā, lai gan pacientu skaits šajā valstī ir daudz mazāks nekā Francijā, kur ir aptuveni 70 000 līdz 85 000 buprenorfīna terapijas pacientu. Tādēļ interesants šķiet fakts, ka 2004. gadā Francijā ir reģistrēti tikai četri buprenorfīna pārdozēšanas gadījumi (salīdzinājumā ar astoņiem gadījumiem 2003. gadā). Arī tad, ja pieņem, ka par visiem saindēšanās gadījumiem Francijā nav paziņots, starpība ir uzkrītoša. Līdzās Francijai un Somijai par nāves gadījumiem, kuros ir iesaistīts buprenorfīns, ziņo vēl trīs valstis (katrā valstī ir konstatēti tikai divi vai trīs gadījumi), bet nav pierādīts, ka buprenorfīns ir bijis nāves galvenais cēlonis.
  Okienko 13  
Ekscytującym elementem badań jest zastosowanie immunoterapii, czyli opracowanie szczepionki skutecznie „neutralizującej” działanie kokainy poprzez zapobieganie dotarciu przez narkotyk do mózgu. Podstawowa koncepcja została już w pewnym zakresie przetestowana.
One exciting strand of research is the use of immunotherapy, i.e. the development of a vaccine that would effectively ‘neutralise’ the action of cocaine by preventing the drug from reaching the brain. The basic concept has undergone limited testing. A vaccine developed in the United Kingdom was tested in a small number of cocaine addicts, 18 in total, over a period of 14 weeks. It was found that three-quarters of the vaccinated cohort of cocaine addicts were able to remain drug free for a period of 3 months with no untoward side-effects. In addition, after 6 months, both those who relapsed and those who did not stated that the feelings of euphoria were not as potent as prior to vaccination. As a result of these findings, the vaccine, known as drug–protein conjugate TA-CD, is undergoing phase 2 clinical trials. An alternative immunotherapeutic approach involves the development of monoclonal antibodies to cocaine, but this has only been tested preclinically.
L’immunothérapie est une voie de recherche extrêmement intéressante. Il s’agit de la mise au point d’un vaccin qui «neutraliserait» efficacement l’action de la cocaïne en empêchant la drogue d’atteindre le cerveau. Le concept de base a fait l’objet de peu d’expérimentations. Un vaccin mis au point au Royaume-Uni a été testé sur un nombre limité de cocaïnomanes (18 au total), pendant 14 semaines. Les résultats ont montré que les trois-quarts de la cohorte de cocaïnomanes vaccinés étaient en mesure de se passer de drogue pendant 3 mois sans ressentir d’effets secondaires indésirables. En outre, après six mois, tant ceux qui avaient rechuté que les autres ont déclaré que le sentiment d’euphorie n’était plus aussi fort qu’avant le vaccin. Au vu de ces résultats, le vaccin connu sous le nom de conjugué protéine-drogue TA-CD est actuellement en phase 2 des essais cliniques. Une approche immunothérapeutique alternative envisage la mise au point d’anticorps monoclonaux à la cocaïne, mais les recherches en sont encore au stade des essais pré-cliniques.
Ein sehr interessanter Forschungsansatz ist die Immuntherapie: Man versucht, einen Impfstoff zu entwickeln, der die Wirkung des Kokains tatsächlich „neutralisiert“, indem er verhindert, dass die Droge das Gehirn erreicht. Das Grundkonzept wurde bereits ersten Tests unterzogen. Ein im Vereinigten Königreich entwickelter Impfstoff wurde an einer kleinen Gruppe von insgesamt 18 Kokainabhängigen über einen Zeitraum von 14 Wochen getestet. Dabei wurde festgestellt, dass drei Viertel der geimpften Kohorte der Kokainabhängigen ohne unerwünschte Nebenwirkungen in der Lage waren, über einen Zeitraum von drei Monaten drogenfrei zu bleiben. Darüber hinaus gaben sowohl die Patienten, die rückfällig geworden waren, als auch jene, die drogenfrei geblieben waren, sechs Monate später an, dass ihr Euphoriegefühl nicht mehr so stark sei wie vor der Impfung. Infolge dieser Ergebnisse durchläuft der als Drogen-Protein-Konjugat TA-CD bekannte Impfstoff die zweite Phase der klinischen Studien. Ein weiterer immuntherapeutischer Ansatz basiert auf der Entwicklung monoklonaler Antikörper gegen Kokain. Dieser hat jedoch erst vorklinische Studien durchlaufen.
Una vía de investigación interesante es el uso de la inmunoterapia, es decir la creación de una vacuna que impida que la droga llegue al cerebro y, por lo tanto, neutralice de forma efectiva la acción de la cocaína. El concepto básico se ha sometido a los primeros ensayos. Una vacuna desarrollada en el Reino Unido se analizó con un reducido número de adictos a la cocaína, un total de 18 personas, durante un período de 14 semanas. Los resultados revelaron que tres cuartos de la cohorte de consumidores adictos a la cocaína vacunados pudieron dejar de consumir la droga durante un período de tres meses sin experimentar ningún efecto secundario indeseado. Además, después de seis meses, tanto los consumidores que recayeron como los que no volvieron a consumir cocaína afirmaron que las sensaciones de euforia no eran tan fuertes como antes de la vacunación. Como consecuencia de estos resultados la vacuna, conocida como conjugado de droga-proteína TA-CD, se encuentra en la segunda fase de ensayos clínicos. Otro enfoque alternativo de inmunoterapia consiste en el desarrollo de anticuerpos monoclonales de cocaína, pero esta opción sólo ha sido sometida a ensayos preclínicos.
Un filone interessante della ricerca è quello dell’immunoterapia, ossia della creazione di un vaccino in grado di “neutralizzare” in maniera efficace l’azione della cocaina impedendo alla droga di raggiungere il cervello. Il concetto fondamentale è stato tuttavia sottoposto a prove ancora limitate. Un vaccino (sviluppato nel Regno Unito) è stato testato su un numero esiguo di cocainomani, 18 in totale, per un periodo di 14 settimane. Si è scoperto che tre quarti della coorte vaccinata dei cocainomani erano in grado di sopportare un’astinenza di 3 mesi senza subire effetti collaterali pregiudizievoli. Inoltre, dopo 6 mesi, sia i soggetti ricaduti nella dipendenza sia i rimanenti soggetti hanno dichiarato che la sensazione di euforia prodotta dal consumo della sostanza non era così potente come prima del vaccino Grazie a questi risultati il vaccino, denominato coniugato della proteina stupefacente TA-CD, è ora in fase di sperimentazione nell’ambito di due studi clinici di fase 2. Un approccio immunoterapeutico alternativo, che tuttavia è stato testato soltanto a livello preclinico, prevede lo sviluppo di anticorpi monoclonali alla cocaina.
Uma vertente de investigação estimulante é o recurso à imunoterapia, isto é, o desenvolvimento de uma vacina capaz de “neutralizar” eficazmente a acção da cocaína impedindo a droga de chegar ao cérebro. O conceito básico já foi sujeito a alguns testes, tendo-se ensaiado uma vacina desenvolvida no Reino Unido num pequeno número de dependentes de cocaína, 18 no total, ao longo de um período de 14 semanas. Concluiu-se que três quartos da coorte de dependentes de cocaína vacinados conseguiram permanecer livres de droga durante um período de 3 meses, sem quaisquer efeitos secundários desagradáveis. Além disso, ao fim de seis meses, tanto os que recaíram, como os que não recaíram declararam que as sensações de euforia não eram tão fortes como antes de serem vacinados. Em resultado destas conclusões, a vacina, denominada “conjugado droga-proteína TA-CD”, está a ser sujeita a uma segunda fase de ensaios clínicos. Outra abordagem imunoterapêutica alternativa envolve o desenvolvimento de anticorpos monoclonais à cocaína, mas ainda só foi objecto de testes pré-clínicos.
Ένα ενδιαφέρον ερευνητικό πεδίο είναι η χρήση ανοσοθεραπείας, δηλαδή η ανάπτυξη ενός εμβολίου που θα «εξουδετερώνει» αποτελεσματικά τη δράση της κοκαΐνης, μην επιτρέποντας στη ναρκωτική ουσία να φτάσει στον εγκέφαλο. Η βασική ιδέα έχει υποβληθεί σε περιορισμένες δοκιμές. Ένα εμβόλιο που αναπτύχθηκε στο Ηνωμένο Βασίλειο δοκιμάστηκε σε μικρό αριθμό κοκαϊνομανών, συνολικά 18, για διάστημα 14 εβδομάδων. Διαπιστώθηκε ότι τα τρία τέταρτα της κοορτής των κοκαϊνομανών που εμβολιάστηκαν απείχαν από τη χρήση της ουσίας για διάστημα 3 μηνών χωρίς ανεπιθύμητες παρενέργειες. Επιπλέον, έπειτα από έξι μήνες, τόσο όσοι υποτροπίασαν όσο και όσοι δεν υποτροπίασαν ανέφεραν ότι η αίσθηση ευφορίας που βίωναν δεν ήταν τόσο ισχυρή όσο πριν από τον εμβολιασμό. Κατόπιν των διαπιστώσεων αυτών, το εμβόλιο, γνωστό ως συζευτικό ναρκωτικής ουσίας-πρωτεΐνης TA-CD, υποβάλλεται σε κλινικές δοκιμές φάσης 2. Μια εναλλακτική ανοσοθεραπευτική προσέγγιση βασίζεται στην ανάπτυξη μονοκλωνικών αντισωμάτων κατά της κοκαΐνης, η οποία όμως έχει υποβληθεί μόνον σε προκλινικές δοκιμές.
Een interessante onderzoeksrichting is het gebruik van immunotherapie, oftewel de ontwikkeling van een vaccin dat de werking van cocaïne daadwerkelijk zou “neutraliseren” door te voorkomen dat de drug de hersenen bereikt. Het onderliggende concept is op beperkte schaal getest. Een in het Verenigd Koninkrijk ontwikkeld vaccin werd getest op een klein aantal cocaïneverslaafden, 18 in totaal, gedurende een periode van 14 weken. De uitkomst was dat driekwart van de gevaccineerde groep cocaïneverslaafden erin slaagde om gedurende een periode van drie maanden drugsvrij te blijven zonder ongewenste bijwerkingen. Bovendien verklaarden zowel degenen die terugvielen in hun oude gedrag als degenen die dat niet deden na zes maanden dat de gevoelens van euforie niet meer zo sterk waren als voor de vaccinatie. Het resultaat van deze bevindingen is dat het vaccin, dat bekendstaat als het drug-eiwitconjugaat TA-CD, zich in een tweede fase van klinische proeven bevindt. Een alternatieve immunotherapeutische benadering is gebaseerd op de ontwikkeling van monoklonale antilichamen tegen cocaïne, maar daarmee zijn alleen nog preklinische testen gedaan.
Jedním ze zajímavých směrů výzkumu je použití imunoterapie, tj. vývoj vakcíny, která by účinně „neutralizovala“ působení kokainu zabráněním tomu, aby se droga dostala do mozku. Základní koncepce prošla omezeným testováním. Vakcína (vyvinutá ve Spojeném království) byla testována na malém počtu osob závislých na kokainu, kterých bylo celkem osmnáct, po dobu čtrnácti týdnů. Bylo zjištěno, že tři čtvrtiny očkované kohorty osob závislých na kokainu dokázaly abstinovat po dobu tří měsíců bez nežádoucích vedlejších účinků. Navíc po šesti měsících uváděli jak ti, u kterých došlo k relapsu, tak ti, u kterých k němu nedošlo, že pocity euforie nebyly už tak silné jako před očkováním. V důsledku těchto zjištění je nyní vakcína, známá jako konjugát droga/protein TA-CD, podrobena klinické studii druhé fáze. Alternativním imunoterapeutickým přístupem je vývoj monoklonálních protilátek proti kokainu, ale ten je zatím ve fázi předklinického testování.
Et spændende forskningsområde er brugen af immunterapi, dvs. udviklingen af en vaccine, som effektivt kan "neutralisere" kokains virkning ved at hindre stoffet i at nå frem til hjernen. Det grundlæggende princip er kun blevet testet i begrænset omfang. En vaccine udviklet i Det Forenede Kongerige blev testet på et mindre antal kokainafhængige, 18 i alt, over en periode på 14 uger. Resultatet heraf var, at tre fjerdedele af den vaccinerede kohorte af kokainafhængige var i stand til at forblive stoffrie i en periode på 3 måneder uden nogen uheldige bivirkninger. Endvidere har både de personer, der fik tilbagefald, og de, der ikke gjorde, anført efter 6 måneder, at de euforiske følelser ikke havde samme styrke som inden vaccinationen. På grundlag af disse resultater gennemgår vaccinen, kaldet stofproteinkonjugat TA-CD, kliniske fase 2-undersøgelser. En alternativ immunterapeutisk tilgang indebærer udvikling af monoklone antistoffer til kokain, men dette er kun blevet testet i prækliniske undersøgelser.
Üks praegune uurimissuund on immunoteraapia, st püütakse luua vaktsiini, mis neutraliseeriks tõhusalt kokaiini toime, ennetades selle jõudmise ajju. Esialgne vaktsiin on juba teatud määral katsetused läbinud. Ühendkuningriigis välja töötatud vaktsiini katsetati väikese hulga kokaiinisõltlaste peal, kokku 18 inimesel 14 nädala jooksul. Leiti, et kaks kolmandikku vaktsineeritud kokaiinisõltlaste rühmast olid võimelised kolme kuu jooksul elama narkootikumivabalt ilma ebameeldivate kõrvalnähtudeta. Lisaks kinnitasid kuue kuu möödudes nii need, kes uuesti tarvitama hakkasid kui ka need, kes ei hakanud, et eufooriatunne ei olnud enam nii võimas kui enne vaktsineerimist. Nende järelduste tulemusena läbib vaktsiin, tuntud kui konjugeeritav ravim-proteiin TA-CD, kliiniliste katsetuste teist etappi. Alternatiivne immunoteraapiline lähenemine tähendab kokaiinile monoklonaalsete antikehade väljatöötamist, aga seda on üksnes prekliiniliselt katsetatud.
Yksi kiinnostava tutkimusala on immunoterapian käyttö eli sellaisen rokotteen kehittäminen, joka neutraloisi tehokkaasti kokaiinin vaikutukset estämällä huumetta pääsemästä aivoihin. Perusideaa on testattu vähän. Yhdistyneessä kuningaskunnassa kehitettyä rokotetta testattiin pienellä määrällä kokaiiniriippuvaisia, yhteensä 18:lla, 14 viikon ajan. Tutkimuksessa todettiin, että kolme neljäsosaa rokotetuista kokaiiniriippuvaisista pystyi olemaan käyttämättä huumetta kolmen kuukauden ajan ilman odottamattomia haittavaikutuksia. Lisäksi sekä ne, jotka sortuivat huumeisiin, että ne, jotka eivät sortuneet, ilmoittivat kuusi kuukautta myöhemmin, ettei euforinen tunne ollut enää yhtä voimakas kuin ennen rokotusta. Näiden tulosten perusteella tämä rokote, joka kulkee nimellä lääkeaine-proteiinikonjugaatti TA-CD, on nyt läpikäymässä toisen vaiheen kliinisiä kokeita. Vaihtoehtoiseen immunoterapeuttiseen lähestymistapaan liittyy monoklonaalisten vasta-aineiden kehittäminen kokaiinille, mutta sitä on testattu vasta esikliinisesti.
A kutatás egyik érdekes ága az immunterápia alkalmazása, azaz egy olyan védőoltás kidolgozása, amely hatékonyan „semlegesíti” a kokain működését azáltal, hogy meggátolja, hogy a kábítószer elérje az agyat. A kiinduló koncepciót már korlátozott mértékben tesztelték. Egy az Egyesült Királyságban kifejlesztett védőoltást kokainfüggők kis létszámú, összesen 18 fős csoportján teszteltek, 14 héten át. Azt állapították meg, hogy a kokainfüggők vakcinázott kohorszának háromnegyede 3 hónapig kábítószer nélkül tudott maradni, kellemetlen mellékhatások nélkül. 6 hónap elteltével pedig a visszaesők és a nem visszaesők egyaránt arról számoltak be, hogy az eufória érzése nem volt már olyan erős, mint a védőoltást megelőzően. E megállapítások eredményeképpen a – TA-CD kábítószer–fehérje konjugátumként ismert – vakcinát alávetették a 2. fázisú klinikai kipróbálásnak. Egy másik immunterápiás módszer a monoklonális antitestek létrehozása a kokainhoz, de ennek tesztelése még a klinikai előtti szakaszban jár.
En spennende forskningsgren ser på bruken av immunterapi, dvs. utviklingen av en vaksine som effektivt kan ”nøytralisere” kokainens virkning ved å hindre at stoffet når hjernen. Det grunnleggende konseptet har vært gjenstand for begrenset testing. En vaksine utviklet i Storbritannia ble testet på et lite antall kokainavhengige, 18 i alt, over en periode på 14 uker. Det viste seg at tre firedeler av den vaksinerte kohorten av kokainavhengige var i stand til å holde seg stoff-frie i en periode på 3 måneder uten uheldige bivirkninger. Etter 6 måneder oppga både de som fikk og de som ikke fikk tilbakefall, at følelsen av eufori ikke var like sterk som før vaksinasjonen. Som et resultat av disse funnene undersøkes vaksinen, kjent som stoff-proteinkonjugat TA-CD, nå i kliniske fase 2-studier. En annen immunterapeutisk tilnærming ser på utviklingen av monoklonale antistoffer mot kokain, men dette har bare vært testet preklinisk.
O abordare foarte interesantă a cercetărilor constă în utilizarea terapiei imunitare, şi anume descoperirea unui vaccin care ar putea „neutraliza” în mod eficient acţiunea cocainei, împiedicând drogul să ajungă la creier. Conceptul de bază a fost supus unor testări destul de limitate. Un vaccin realizat în Regatul Unit a fost testat pe un număr redus de dependenţi de cocaină, în total 18, pe o perioadă de 14 săptămâni. În urma acestei experienţe, s-a demonstrat că trei sferturi dintre dependenţii de cocaină vaccinaţi au reuşit să rămână abstinenţi timp de 3 luni, fără a avea efecte secundare severe. În plus, după 6 luni, atât cei care s-au reapucat cât şi cei care nu s-au reapucat de consum, au declarat că senzaţiile de euforie nu sunt la fel de intense ca înainte de vaccinare. În urma acestor descoperiri, vaccinul, cunoscut sub denumirea de vaccinul TA-CD (drog combinat cu proteine) este supus etapei a doua a testelor clinice. O abordare imunoterapeutică alternativă implică dezvoltarea unor anticorpi monoclonari pentru cocaină, dar această metodă nu a fost încă testată clinic.
Jedným vzrušujúcim smerom výskumu je používanie imunoterapie, t. j. vývoj vakcíny, ktorá by účinne „neutralizovala“ pôsobenie kokaínu zabránením, aby droga dosiahla mozog. Základná koncepcia bola podrobení obmedzenému testovaniu. Vakcína vyvinutá v Spojenom kráľovstve bola testovaná na malom počte narkomanov, ktorí užívajú kokaín, celkom 18, počas obdobia 14 týždňov. Zistilo sa, že tri štvrtiny očkovanej skupiny narkomanov, ktorí užívali kokaín, boli schopné zostať bez drogy počas obdobia 3 mesiacov bez neobvyklých vedľajších účinkov. Okrem toho po 6 mesiacoch tí, ktorí podľahli recidíve a tí, ktorí vydržali, uviedli, že pocity eufórie neboli také silné ako pred očkovaním. V dôsledku týchto zistení vakcína, známa ako drogovo-proteínový konjugát TA-CD, sa podrobuje 2. etape klinických skúšok. Alternatívny imunoterapeutický prístup zahŕňa vývoj monoklonálnych protilátok proti kokaínu, ale je iba v etape predklinických skúšok.
Zanimiv niz raziskav vključuje uporabo imunoterapije, tj. razvoja cepiva, ki bi učinkovito "nevtraliziralo" delovanje kokaina, tako da drogi prepreči, da doseže možgane. Osnovni koncept je bil omejeno preskušen. Cepivo, razvito v podjetju v Združenem kraljestvu, so 14 dni preskušali na majhnem številu kokainskih odvisnikov (18). Ugotovili so, da so tri četrtine cepljene kohorte kokainskih odvisnikov lahko tri mesece ostale brez drog brez kakršnih koli neprijetnih stranskih učinkov. Poleg tega so po šestih mesecih vsi tisti, ki so znova začeli uživati kokain, in tisti, ki ga niso, izjavili, da občutki evforije niso bili tako močni kot pred cepljenjem. Zaradi teh ugotovitev je cepivo, znano kot konjugat droge in proteina TA-CD, v drugi fazi kliničnih preskušanj. Alternativni imunoterapevtski pristop vključuje razvoj monoklonskih protiteles za kokain, vendar je bil preskušen zgolj predklinično.
En intressant del av forskningen är utnyttjandet av immunterapi, dvs. utveckling av ett vaccin som skulle “neutralisera” kokainets effekt genom att förhindra drogen från att nå hjärnan. Det underliggande konceptet har genomgått begränsade tester. Ett vaccin som utvecklats i Storbritannien har testats på ett litet antal (18 totalt) kokainberoende klienter under en period på 14 veckor. Man fann att tre fjärdedelar av den vaccinerade kohorten av kokainmissbrukare kunde hålla sig drogfria under en period på tre månader utan några obehagliga bieffekter. Efter sex månader uppgav både de som hade återfallit i missbruk och de som höll sig fortsatt drogfria att de euforiska känslorna inte var lika starka som före vaccinationen. Som ett resultat av dessa rön håller vaccinet, kallat narkotika–protein konjugat TA-CD, nu på att genomgå klinisk fas 2-prövningar. En alternativ immunoterapeutisk metod innefattar utveckling av monoklonala antikroppar mot kokain, men den metoden har ännu bara testats prekliniskt.
Heyecan verici bir araştırma kolu da immünoterapi, yani uyuşturucunun beyne gitmesini önleyerek kokainin hareketini etkin şekilde ‘nötralize’ edecek bir aşının geliştirilmesidir. Temel kavram sınırlı testlerden geçmiştir. Birleşik Krallık'ta geliştirilen bir aşı, toplamı 18 olan az sayıda kokain bağımlısında, 14 haftalık bir dönem için test edilmiştir. Aşılanan kokain bağımlılarının dörtte üçünün, istenmeyen hiçbir yan etki olmaksızın 3 aylık bir süre boyunca temiz kalmayı başardığı görülmüştür. Buna ek olarak, 6 aydan sonra, hem yeniden başlayanlar hem de başlamayanlar, keyif hissinin aşılama öncesinde olduğu kadar güçlü olmadığını ifade etmiştir. Bu bulguların bir sonucu olarak, uyuşturucu-protein bileşiği TA-CD olarak bilinen aşı, klinik testlerin 2. aşamasında bulunmaktadır. Alternatif bir immünoterapötik yaklaşım, kokaine karşı monoklonal antikorlar geliştirilmesiyle ilgilidir ama bu yalnızca klinik öncesi olarak test edilmiştir.
Aizraujošs pētniecības virziens ir imunoterapijas izmantošana, t.i., tādas vakcīnas radīšana, kas efektīvi ,,neitralizē” kokaīna iedarbību, neļaujot tam sasniegt smadzenes. Šajā jomā jau ir veikti ierobežoti pamatkoncepcijas testi. Apvienotā Karalistē izstrādātu vakcīnu 14 nedēļas izmēģināja neliela kokaīna pacientu grupa, pavisam 18 cilvēki. Pēcāk izrādījās, ka trīs ceturtdaļas no vakcinētās kokaīna pacientu grupas spēja 3 mēnešus atturēties no kokaīna lietošanas bez smagām blakusparādībām. Turklāt pēc 6 mēnešiem gan tie, kas bija atsākuši lietot kokaīnu, gan tie, kas bija noturējušies, apgalvoja, ka eiforija vairs nav tik spēcīga kā pirms vakcinācijas. Šo atklājumu rezultātā notiek šīs vakcīnas jeb narkotiku proteīnu konjugāta TA-CD otrās fāzes klīniskie izmēģinājumi. Alternatīvs imunoterapijas risinājums ir monoklonālu kokaīna antivielu radīšana, bet klīniski izmēģinājumi šajā jomā vēl nav veikti.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
W wyniku rozszerzenia UE ustawodawcy wspólnotowi zdecydowali o zastąpieniu dyrektywy z 1992 r. rozporządzeniem, gdyż „każda zmiana tej dyrektywy oraz jej załączników zainicjuje środki ich wdrażania na poziomie krajowym w 25 państwach członkowskich”.
A Council Directive (3) issued 2 years later, in 1992, completed the system and provided for corresponding arrangements within the internal market (the manufacture and the placing on the market of certain substances used in the illicit manufacture of narcotic drugs and psychotropic substances), including the setting up of control measures. It has been replaced by a new regulation adopted on 11 February 2004 (4). As a result of EU enlargement, Community legislators have decided to replace the 1992 directive with a regulation as ‘each modification of that Directive and its Annexes would trigger national implementation measures in 25 Member States’. The new instrument establishes harmonised measures for intra-EU control and monitoring of certain substances frequently used in the illicit manufacture of narcotic drugs or psychotropic substances, with a view to preventing the diversion of such substances. In particular, it obliges Member States to adopt the necessary measures to enable their competent authorities to perform their control and monitoring duties. In addition, a regulation laying down rules for implementing these two regulations came into force on 18 August 2005 (5).
Une directive du Conseil (3) adoptée deux ans plus tard, en 1992, est venue compléter l’arsenal législatif et a établi les mesures correspondantes pour le marché intérieur (fabrication et mise sur le marché de certaines substances utilisées dans la fabrication illicite de stupéfiants et de substances psychoactives), y compris la mise en place de mesures de contrôle. Elle a été remplacée par un nouveau règlement adopté le 11 février 2004 (4). À la suite de l’élargissement de l’UE, le législateur communautaire a décidé de remplacer la directive de 1992 par un règlement, étant donné que «chaque modification de cette directive et de ses annexes déclenchera des mesures nationales de mise en œuvre dans 25 États membres». Ce nouvel instrument établit des mesures harmonisées pour le contrôle et le suivi intracommunautaires de certaines substances fréquemment utilisées dans la fabrication illicite de stupéfiants ou de substances psychoactives, afin d’éviter le détournement desdites substances. Il oblige notamment les États membres à arrêter les mesures nécessaires pour permettre aux autorités compétentes d’exercer leurs devoirs de contrôle et de suivi. En outre, un règlement portant modalités d’application de ces deux règlements est entré en vigueur le 18 août 2005 (5).
Zwei Jahre später, im Jahr 1992, wurde eine Richtlinie des Rates (3) angenommen, die dieses System ergänzt. Darin wurden die entsprechenden Regelungen für den Binnenmarkt (die Herstellung und das Inverkehrbringen bestimmter Stoffe, die zur unerlaubten Herstellung von Suchtstoffen und psychotropen Stoffen verwendet werden) und Kontrollmaßnahmen festgelegt. Diese Richtlinie wurde durch eine neue Verordnung ersetzt, die am 11. Februar 2004 angenommen wurde (4). Infolge der EU-Erweiterung beschloss der Gemeinschaftsgesetzgeber, die Richtlinie aus dem Jahr 1992 durch eine Verordnung zu ersetzen, da „jede Änderung jener Richtlinie und ihrer Anhänge nationale Umsetzungsmaßnahmen in 25 Mitgliedstaaten auslösen würde“. Durch dieses neue Instrument werden einheitliche Maßnahmen zur innergemeinschaftlichen Kontrolle und Überwachung bestimmter, häufig zur unerlaubten Herstellung von Suchtstoffen oder psychotropen Substanzen verwendeter Stoffe eingeführt, um zu verhindern, dass derartige Stoffe abgezweigt werden. Insbesondere werden die Mitgliedstaaten verpflichtet, die erforderlichen Maßnahmen zu ergreifen, um ihre zuständigen Behörden in die Lage zu versetzen, ihre Kontroll- und Überwachungsaufgaben wahrzunehmen. Darüber hinaus trat am 18. August 2005 eine Verordnung mit Durchführungsvorschriften zu diesen beiden Verordnungen in Kraft (5).
Una Directiva del Consejo (3) adoptada dos años después, en 1992, completaba el sistema y contemplaba las disposiciones correspondientes dentro del mercado interior (la fabricación y puesta en el mercado de determinadas sustancias utilizadas para la fabricación ilícita de estupefacientes y sustancias psicotrópicas) y la puesta en marcha de medidas de control. Fue reemplazada por un nuevo reglamento adoptado el 11 de febrero de 2004 (4). Como resultado de la ampliación de la UE, los legisladores comunitarios decidieron sustituir la Directiva de 1992 por un Reglamento, ya que «cualquier modificación de dicha Directiva y sus anexos motivaría medidas nacionales de aplicación en 25 Estados miembros». El nuevo instrumento establece medidas armonizadas para el control y la supervisión, dentro de la UE, de ciertas sustancias utilizadas con frecuencia en la fabricación ilegal de drogas narcóticas y sustancias psicotrópicas, con miras a prevenir el desvío de este tipo de sustancias hacia tales usos. En particular, obliga a los Estados miembros a adoptar las medidas necesarias que permitan a sus autoridades competentes realizar sus servicios de control y vigilancia. Asimismo, el 18 de agosto de 2005 entró en vigor un reglamento por el que se establecen normas para aplicar estos dos reglamentos (5).
Una direttiva del Consiglio (3), pubblicata due anni dopo, nel 1992, ha completato il sistema, fornendo i relativi dispositivi nel mercato interno (la direttiva riguarda la fabbricazione e l’immissione in commercio di talune sostanze impiegate nella fabbricazione illecita di stupefacenti o di sostanze psicotrope), tra cui la creazione di misure di controllo. La direttiva è stata sostituita da un nuovo regolamento, adottato l’11 febbraio 2004 (4). Dopo l’allargamento dell’Unione europea i legislatori comunitari hanno deciso di sostituire la direttiva del 1992 con un regolamento in quanto “ogni modifica di tale direttiva e dei suoi allegati darebbe luogo a misure esecutive nazionali in 25 Stati membri”. Il nuovo strumento prevede l’adozione di provvedimenti armonizzati per il controllo e il monitoraggio intracomunitario di talune sostanze frequentemente impiegate nella fabbricazione illecita di stupefacenti o di sostanze psicotrope, per impedirne la diversione verso l’attività illecita. In particolare, obbliga gli Stati membri ad adottare le misure necessarie affinché le autorità competenti possano espletare i compiti di controllo e monitoraggio. Inoltre, il 18 agosto 2005 è entrato in vigore un regolamento che stabilisce le modalità di applicazione di questi due regolamenti (5).
Uma directiva do Conselho (3) publicada dois anos depois, em 1992, completou o sistema e previu as disposições correspondentes a aplicar no mercado interno (a produção e a colocação no mercado de certas substâncias utilizadas na produção ilegal de estupefacientes e psicotrópicos), incluindo o estabelecimento de medidas de controlo. Em consequência do alargamento da UE, os legisladores comunitários decidiram substituir a directiva de 1992 por um novo regulamento, adoptado em 11 de Fevereiro de 2004 (4), “dado que qualquer alteração dessa directiva e dos respectivos anexos implicaria medidas de execução nacionais em 25 Estados-Membros”. O novo instrumento estabelece medidas harmonizadas para o controlo e a fiscalização intracomunitários de certas substâncias frequentemente utilizadas no fabrico ilegal de estupefacientes ou de substâncias psicotrópicas, a fim de evitar o seu desvio. Ele obriga, nomeadamente, os Estados-Membros a adoptarem as medidas necessárias para permitir às autoridades competentes cumprir as suas tarefas de controlo e fiscalização. Em 18 de Agosto de 2005, entrou igualmente em vigor um regulamento que estabelece as normas de execução destes dois regulamentos (5).
Μια οδηγία του Συμβουλίου (3) που εκδόθηκε 2 χρόνια αργότερα, το 1992, ολοκλήρωσε το σύστημα προβλέποντας αντίστοιχες ρυθμίσεις εντός της εσωτερικής αγοράς (σχετικά με την παρασκευή και την κυκλοφορία στην αγορά ορισμένων ουσιών που χρησιμοποιούνται για την παράνομη παρασκευή ναρκωτικών και ψυχοτρόπων ουσιών), συμπεριλαμβανομένης της θέσπισης μέτρων ελέγχου. Αντικαταστάθηκε από έναν νέο κανονισμό, ο οποίος εγκρίθηκε στις 11 Φεβρουαρίου 2004 (4). Ως αποτέλεσμα της διεύρυνσης της ΕΕ, οι νομοθέτες της Κοινότητας αποφάσισαν να αντικαταστήσουν την οδηγία με κανονισμό, καθώς κάθε τροποποίηση της εν λόγω οδηγίας και των παραρτημάτων της θα απαιτούσε εθνικά μέτρα εφαρμογής σε 25 κράτη μέλη. Η νέα νομική πράξη θεσπίζει εναρμονισμένα μέτρα για τον ενδοκοινοτικό έλεγχο και την παρακολούθηση ορισμένων ουσιών που χρησιμοποιούνται συχνά για την παράνομη παρασκευή ναρκωτικών ή ψυχοτρόπων ουσιών, με στόχο την πρόληψη της διοχέτευσης των εν λόγω ουσιών. Ειδικότερα, υποχρεώνει τα κράτη μέλη να λάβουν τα αναγκαία μέτρα που θα επιτρέψουν στις αρμόδιες αρχές τους να εκτελέσουν τα καθήκοντά τους που αφορούν τον έλεγχο και την παρακολούθηση. Επίσης, στις 18 Αυγούστου 2005 τέθηκε σε ισχύ κανονισμός που ορίζει κανόνες για την εφαρμογή των δύο κανονισμών (5).
Daarnaast heeft de Raad in 1992 een richtlijn goedgekeurd (3) waarmee het systeem sluitend gemaakt werd; deze richtlijn voorzag in vergelijkbare regelingen voor de interne markt (ten aanzien van de vervaardiging en het in de handel brengen van bepaalde stoffen die worden gebruikt voor de illegale vervaardiging van verdovende middelen en psychotrope stoffen), waaronder de invoering van controlemaatregelen. Deze richtlijn is vervangen door een verordening, die op 11 februari 2004 goedgekeurd is (4). In verband met de uitbreiding van de EU besloot de communautaire wetgevende instantie de richtlijn uit 1992 te vervangen door een verordening, “daar anders wijziging van die richtlijn en de bijbehorende bijlagen in 25 lidstaten op nationaal niveau moet worden geïmplementeerd”. In het nieuwe instrument zijn geharmoniseerde maatregelen vastgesteld voor de controle en het toezicht op intracommunautair niveau op bepaalde stoffen die vaak voor de illegale vervaardiging van verdovende middelen en psychotrope stoffen worden gebruikt, teneinde misbruik van deze stoffen te voorkomen. Belangrijk is vooral dat de verordening de lidstaten de verplichting oplegt de noodzakelijke maatregelen te nemen om hun bevoegde instanties in staat te stellen hun controlerende en toezichthoudende taken uit te voeren. Daarnaast is op 18 augustus 2005 een verordening van kracht geworden waarin uitvoeringsbepalingen voor beide verordeningen zijn vastgesteld (5).
Směrnice Rady (3) vydaná o dva roky později, v roce 1992, systém doplnila a stanovila odpovídající úpravy v rámci vnitřního trhu (výroba určitých látek používaných k nedovolené výrobě omamných a psychotropních látek a o jejich uvádění na trh), včetně určení kontrolních opatření. Nahradilo ji nové nařízení přijaté dne 11. února 2004 (4). V důsledku rozšíření EU se zákonodárci Společenství rozhodli nahradit směrnici z roku 1992 novým nařízením, neboť „každá změna směrnice a jejích příloh by znamenala přijmout ve všech 25 členských státech vnitrostátní prováděcí předpisy“. Nový nástroj stanoví harmonizovaná opatření pro kontrolu a sledování některých látek často používaných při nedovolené výrobě omamných nebo psychotropních látek uvnitř EU s cílem zabránit jejich zneužití. Zejména zavazuje členské státy k přijetí nezbytných opatření, která by umožnila příslušným orgánům provádět jejich kontrolní a monitorovací povinnosti. Navíc dne 18. srpna 2005 vstoupilo v platnost nařízení, kterým se stanoví prováděcí pravidla k těmto dvěma nařízením (5).
Et rådsdirektiv (3), der blev udstedt to år senere i 1992, fuldendte systemet og fastlagde en tilsvarende ordning inden for det indre marked (fremstilling og markedsføring af visse stoffer, der anvendes ved ulovlig fremstilling af narkotika og psykotrope stoffer), herunder indførelse af kontrolforanstaltninger. Det er blevet erstattet af en ny forordning, som blev vedtaget den 11. februar 2004 (4). Som følge af EU's udvidelse har fællesskabslovgiverne besluttet at erstatte direktivet fra 1992 med en forordning, da "enhver ændring af direktivet og dets bilag medfører nye nationale gennemførelsesforanstaltninger i 25 medlemsstater". Det nye instrument indfører harmoniserede foranstaltninger til kontrol og overvågning inden for EU af visse stoffer, der hyppigt anvendes til ulovlig fremstilling af narkotika eller psykotrope stoffer, for at hindre ulovlig anvendelse af disse stoffer. Instrumentet forpligter navnlig medlemsstaterne til at træffe de nødvendige foranstaltninger til at sætte deres kompetente myndigheder i stand til at udføre deres kontrol- og overvågningsopgaver. Endvidere trådte en forordning om gennemførelsesbestemmelser til disse to forordninger i kraft den 18. august 2005 (5).
Kaks aastat hiljem, 1992. aastal välja antud nõukogu direktiiviga(3) viidi süsteemi loomine lõpule ja loodi siseturu jaoks vajalik kord (teatud ainete tootmine ja turustamine, mida kasutatakse narkootikumide ja psühhotroopsete ainete ebaseaduslikuks tootmiseks), samuti sätestati kontrollimeetmed. See dokument asendati uue määrusega, mis kiideti heaks 11. veebruaril 2004.(4) Euroopa Liidu laienemise tulemusena otsustasid ühenduse seadusandjad 1992. a direktiivi asendada määrusega, sest „iga muudatus direktiivis ja selle lisades tooks kaasa siseriiklikud rakendusmeetmed kõigis 25 liikmesriigis”. Uue dokumendiga kehtestatakse ELi sisesed ühtlustatud kontrolli- ja jälgimismeetmed teatud ainete suhtes, mida sageli kasutatakse narkootiliste või psühhotroopsete ainete ebaseaduslikuks tootmiseks, et ennetada nende ainete käibest kõrvaletoimetamist. Eelkõige kohustatakse määrusega liikmesriike vastu võtma vajalikke meetmeid, et nende pädevad asutused saaksid täita oma kontrolli- ja jälgimiskohustust. Lisaks jõustus 18. augustil 2005. a määrus, milles on sätestatud nende kahe määruse rakendamiseeskirjad.(5)
Kaksi vuotta myöhemmin tätä järjestelmää täydennettiin vuonna 1992 annetulla neuvoston direktiivillä (3), joka koski tiettyjen huumaus- ja psykotrooppisten aineiden laittomaan valmistukseen käytettävien aineiden valmistamista ja saattamista markkinoille. Siinä säädettiin vastaavista järjestelyistä, myös valvontatoimenpiteiden toteuttamisesta EY:n sisämarkkinoilla. Direktiivi on sittemmin korvattu uudella 11. helmikuuta 2004 annetulla asetuksella (4). EU:n laajentumisen jälkeen yhteisön lainsäätäjät päättivät korvata vuoden 1992 direktiivin asetuksella, ”koska jokainen muutos tähän direktiiviin ja sen liitteisiin johtaisi kansallisiin täytäntöönpanotoimenpiteisiin 25 jäsenvaltiossa”. Uudessa asetuksessa annetaan yhdenmukaiset säännökset tiettyjen huumaus- ja psykotrooppisten aineiden laittomaan valmistukseen yleisesti käytettävien aineiden valvonnasta ja seurannasta yhteisössä näiden aineiden väärinkäytön estämiseksi. Siinä muun muassa velvoitetaan kukin jäsenvaltio säätämään kansallisessa lainsäädännössään tarvittavista toimenpiteistä, jotta sen toimivaltaiset viranomaiset voivat suorittaa valvonta- ja seurantatehtävänsä. Asetus näiden kahden asetuksen täytäntöönpanosäännöistä tuli voimaan 18. elokuuta 2005 (5).
A rendszert a két évvel később, 1992-ben kiadott tanácsi irányelv3 tette teljessé, a belső piacon alkalmazandó megfelelő intézkedések előírásával (a kábítószerek és pszichotróp anyagok tiltott előállítása során felhasznált egyes anyagok gyártása és forgalomba hozatala), az ellenőrzési intézkedések kialakítását is beleértve. Az irányelv helyébe utóbb a 2004. február 11-én elfogadott új rendelet lépett4. Az EU bővítésének következtében a közösségi jogalkotók úgy határoztak, hogy az 1992-es irányelvet egy rendelettel váltják fel, mivel „az említett irányelvben és annak mellékleteiben végrehajtott minden egyes módosítás végrehajtó intézkedések nemzeti szinten történő bevezetését tenné szükségessé 25 tagállamban”. Az új eszköz összehangolt intézkedéseket határozott meg a kábítószerek és pszichotróp anyagok tiltott előállítása során gyakran felhasznált egyes anyagok EU-n belüli ellenőrzésére és felügyeletére az ilyen anyagok tiltott célra való eltérítésének megakadályozása érdekében. Különösen arra kötelezte a tagállamokat, hogy fogadják el azon intézkedéseket, amelyek lehetővé teszik illetékes hatóságaik számára az ellenőrzéssel és felügyelettel kapcsolatos feladataik végrehajtását. E két rendelet végrehajtási szabályait egy 2005. augusztus 18-án hatályba lépett rendelet állapította meg5.
To år senere, i 1992, ble dette supplert med et rådsdirektiv (3) som sikret tilsvarende ordninger på det indre marked (framstilling og omsetning av visse stoffer til bruk i den illegale framstillingen av narkotiske og psykotrope stoffer), herunder organiseringen av kontrolltiltak. Dette rådsdirektivet er senere erstattet av en ny forordning vedtatt 11. februar 2004 (4). Som resultat av EU-utvidelsen har Fellesskapets lovgivere vedtatt å erstatte direktivet fra 1992 med en forordning, da ”enhver endring i direktivet og vedleggene ville medføre at 25 medlemsstater måtte vedta nasjonale gjennomføringstiltak”. Den nye rettsakten fastsetter harmoniserte tiltak for EU-intern kontroll og overvåking av visse stoffer som ofte benyttes i den illegale produksjonen av narkotiske eller psykotrope stoffer, med sikte på å forebygge spredningen av slike stoffer. Særlig forplikter den medlemsstatene til å iverksette nødvendige tiltak for at myndighetene skal kunne utføre sine kontroll- og overvåkingsoppgaver. En forordning med gjennomføringsregler for disse to forordningene trådte i kraft 18. august 2005 (5).
O directivă a Consiliului (3), emisă 2 ani mai târziu, în 1992, a completat sistemul şi a adoptat dispoziţiile corespunzătoare pentru piaţa internă (fabricarea şi introducerea pe piaţă a anumitor substanţe utilizate în fabricarea ilicită de narcotice şi substanţe psihotrope), inclusiv măsurile de control. Directiva a fost înlocuită de un nou regulament, adoptat la 11 februarie 2004 (4). În urma extinderii UE, legislatorii din Comunitate au decis să înlocuiască directiva din 1992 cu un regulament, pentru ca „orice modificare a directivei menţionate şi a anexelor la acesta să ducă la adoptarea de măsuri de punere în aplicare în cele 25 de state membre”. Noul instrument a instituit măsuri armonizate de control şi monitorizare, în interiorul UE, a substanţelor utilizate în mod frecvent în fabricarea ilicită de narcotice şi substanţe psihotrope, în vederea prevenirii deturnării acestor substanţe. În special, regulamentul obligă statele membre să adopte măsurile necesare pentru a permite autorităţilor competente naţionale să îşi îndeplinească sarcinile de control şi monitorizare. În sfârşit, la 18 august 2005, a intrat în vigoare un regulament de punere în aplicare a celor două regulamente anterioare (5).
Smernica Rady (3) vydaná o 2 roky neskôr, v roku 1992, doplnila systém a zabezpečila zodpovedajúce dohody v rámci vnútorného trhu (výroba a umiestňovanie niektorých látok, ktoré sa používajú na nezákonnú výrobu omamných a psychotropných látok, na trh) vrátane stanovenia kontrolných opatrení. Bola nahradená novým nariadením prijatým 11. februára 2004 (4). V dôsledku rozšírenia EÚ sa zákonodarcovia Spoločenstva rozhodli nahradiť smernicu z roku 1992 nariadením, pretože „každá zmena tejto smernice a jej príloh by spustila vnútroštátne implementačné opatrenia v 25 členských štátoch“. Nový nástroj ustanovuje harmonizované opatrenia na kontrolu a monitorovanie niektorých látok vnútri EÚ, ktoré sa často používajú na nezákonnú výrobu omamných alebo psychotropných látok s cieľom zabrániť zneužitiu takýchto látok. Konkrétne zaväzuje členské štáty, aby prijali potrebné opatrenia, ktoré umožnia ich príslušným orgánom vykonávať svoje povinnosti kontroly a monitorovania. Okrem toho 18. augusta 2005 nadobudlo platnosť nariadenie, ktorým sa ustanovujú vykonávacie pravidlá pre tieto dve nariadenia (5).
Direktiva Sveta (3), izdana dve leti pozneje, tj. leta 1992, je dopolnila sistem in določila ustrezne ureditve na notranjem trgu (izdelava in dajanje na trg nekaterih snovi, ki se uporabljajo za nezakonito proizvodnjo drog in psihotropnih snovi), vključno z nadzornimi ukrepi. Nadomestila jo je nova uredba, ki je bila sprejeta 11. februarja 2004 (4). Zaradi širitve EU so se zakonodajalci Skupnosti odločili, da bodo direktivo iz leta 1992 nadomestili z uredbo, saj bi "vsaka sprememba navedene direktive in njenih prilog sprožila nacionalne izvedbene ukrepe v 25 državah članicah". Novi instrument določa usklajene ukrepe znotraj Skupnosti za nadzor in spremljanje nekaterih snovi, pogosto uporabljenih za nezakonito proizvodnjo prepovedanih drog ali psihotropnih snovi zaradi preprečevanja preusmerjanja teh snovi. Zlasti obvezuje države članice, da sprejmejo potrebne ukrepe, s katerimi svojim pristojnim organom omogočijo izvajanje nadzora in spremljanja. Poleg tega je 18. avgusta 2005 (5) začela veljati uredba o pravilih za izvajanje teh dveh uredb.
Ett rådsdirektiv (3) som utfärdades två år efter den första förordningen, 1992, fullbordade systemet och införde motsvarande bestämmelser för den inre marknaden (tillverkning och utsläppande på marknaden av narkotika och psykotropa ämnen), och inrättade kontrollåtgärder. Rådsdirektivet har därefter ersatts av en förordning som antogs den 11 februari 2004 (4). Som en följd av EU:s utvidgning beslutade gemenskapens lagstiftare att ersätta direktivet från 1992 med en förordning ”eftersom varje ändring i det direktivet och dess bilagor skulle utlösa nationella genomförandeåtgärder i 25 medlemsstater”. Genom det nya instrumentet inrättas harmoniserade åtgärder för kontroll och övervakning inom gemenskapen av vissa ämnen som ofta används vid olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen, i avsikt att förhindra att sådana ämnen sprids. Därtill är varje medlemsstat skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att ge de behöriga myndigheterna möjligheter att fullgöra sina skyldigheter i fråga om kontroll och övervakning. En förordning om tillämpningsföreskrifter för dessa två förordningar trädde i kraft den 18 augusti 2005 (5).
2 yıl sonra, 1992’de çıkarılan bir Konsey Direktifi (3), sistemi tamamlayarak, iç pazar dahilinde, kontrol tedbirleri konmasını da içeren ilgili düzenlemelerin (narkotik uyuşturucular ve psikotropik maddelerin yasadışı imalatında kullanılan belirli maddelerin üretimi ve piyasaya sunulması) yapılmasını sağladı. Direktif, 11 Şubat 2004 tarihinde kabul edilen yeni bir tüzükle (4) değiştirildi. AB’nin genişlemesinin bir sonucu olarak, Komisyon kanun koyucuları, ‘söz konusu Direktif ve Eklerinde yapılan her değişiklik 25 Üye Devlet’te ulusal uygulama tedbirleri tetikleyeceğinden’, 1992 direktifinin bir tüzükle değiştirilmesine karar verdi. Yeni araç, narkotik uyuşturucular veya psikotropik maddelerin yasadışı imalatında sıklıkla kullanılan belirli maddelerin saptırımını engellemek amacıyla, bu gibi maddelerin AB içi kontrolü ve izlenmesi için uyumlaştırılmış tedbirler belirlemektedir. Özellikle de, Üye Devletler’i, yetkili makamlarının kontrol ve izleme görevlerini yerine getirmelerini sağlayacak gerekli tedbirleri almaya zorunlu kılmaktadır. Buna ek olarak, bu iki tüzüğün uygulanması için kurallar belirleyen bir tüzük de 18 Ağustos 2005’te yürürlüğe girmiştir (5).
Pēc diviem gadiem ar 1992. gadā pieņemto Padomes Direktīvu (3) par dažu tādu vielu ražošanu un laišanu tirgū, kuras izmanto narkotisko un psihotropo vielu nelikumīgai izgatavošanai, sistēmas izveide tika pabeigta, paredzot ieviest attiecīgus iekšējā tirgus pasākumus, tostarp kontroles pasākumus. Šī direktīva ir aizstāta ar jaunu, 2004. gada 11. februārī pieņemtu regulu (4). Kopienas likumdevēji uzskatīja, ka sakarā ar Eiropas Savienības paplašināšanos ir svarīgi aizstāt 1992. gada Direktīvu ar regulu, jo, ,,ikreiz grozot minēto direktīvu un tās pielikumus, būtu vajadzīgi valsts īstenošanas pasākumi 25 dalībvalstīs”. Jaunajā tiesību aktā ir paredzēti saskaņoti pasākumi dažu tādu vielu kontrolei un uzraudzībai Kopienā, ko bieži izmanto nelikumīgai sintētisko narkotiku vai psihotropo vielu izgatavošanai, lai novērstu šādu vielu novirzīšanu. Regulā īpaši ir noteikts, ka dalībvalstīm ir jāpieņem vajadzīgie pasākumi, lai to kompetentās iestādes varētu veikt tām uzticētos kontroles un pārraudzības pienākumus. Turklāt 2005. gada 18. augustā ir stājusies spēkā regula par divu minēto regulu īstenošanas noteikumiem (5).
  RozdziaÅ‚ 8: Poprawa mo...  
Z przyczyn praktycznych i metodologicznych w sprawozdaniach dotyczących zażywania narkotyków każdą substancję opisuje się oddzielnie. Zapewnia to przejrzystość pojęciową ułatwiającą zgłaszanie danych z wykorzystaniem dostępnych metod behawioralnych, ale pomija się wówczas fakt, że osoby zażywające narkotyki często zażywały lub będą zażywały wiele różnych substancji, zarówno nielegalnych, jak i legalnych i w związku z tym mogą doświadczać problemów związanych z więcej niż jednym narkotykiem.
For good practical and methodological reasons most reporting on drug use describes each substance separately. This provides the conceptual clarity necessary to facilitate reporting based on the behavioural measures available, but it ignores the fact that individual drug users will often have consumed or be consuming a range of both illicit and licit substances and these users may also be experiencing problems with more than one drug. They may substitute one drug type for another or may change their drug of choice over time or may use them complementarily. This kind of complexity is extremely challenging to a monitoring system even if analysis is restricted to simple behavioural measures of drug consumption in different time periods. If concepts of problematic and dependent use are included, these complexities increase further and very few robust data exist at a European level to permit informed analysis. Nonetheless, it is likely that some countries have a sizable population of chronic problem drug users, who are difficult to classify by primary substance and who may be experiencing problems due to their use of both licit and illicit substances. Addressing this problem requires developing a better understanding of the patterns of polydrug use and applying this to improve national and European-level reporting.
Pour des raisons légitimes d’ordre pratique et méthodologique, la plupart des données sur l’usage de drogue décrivent chaque substance séparément. Cette approche apporte la clarté nécessaire au plan conceptuel pour faciliter la fourniture de données fondées sur les mesures comportementales existantes, mais elle ne tient pas compte du fait que des usagers de drogue ont souvent consommé ou consomment souvent une variété de substances tant licites qu’illicites et que ces usagers peuvent également avoir des problèmes avec plus d’une drogue. Ils peuvent remplacer une substance par une autre ou changer de préférence avec le temps, voire les utiliser de manière complémentaire. Ce type de complication est véritablement redoutable pour un système de surveillance, même si l’analyse se limite à de simples mesures comportementales de la consommation de drogue à différentes périodes. Lorsque l’on inclut des concepts tels que l’usage problématique de drogue et la dépendance, ces complications s’accroissent et, au niveau européen, il existe très peu de données fiables permettant de procéder à une analyse éclairée. Néanmoins, il est probable que certains pays comptent une population assez importante d’usagers chroniques de drogue à problème, qu’il est difficile de classer en fonction de la substance primaire qu’ils consomment et qui peuvent avoir des problèmes liés à leur consommation de substances aussi bien licites qu’illicites. La résolution de ce problème nécessite une meilleure compréhension des habitudes de polyconsommation et l’application de ces connaissances pour améliorer les données nationales et européennes de rapport.
Aus stichhaltigen praktischen und methodischen Gründen wird in den meisten Berichten über den Drogenkonsum jede Substanz gesondert behandelt. Damit wird die notwendige konzeptuelle Klarheit geschaffen, um die Berichterstattung auf der Grundlage der verfügbaren verhaltensorientierten Messdaten zu erleichtern. Andererseits wird dabei die Tatsache außer Acht gelassen, dass einzelne Drogenkonsumenten häufig mehrere sowohl illegale als auch legale Substanzen konsumiert haben oder konsumieren und ihre Probleme unter Umständen mit mehr als einer Droge in Zusammenhang stehen. Vielleicht ersetzen sie eine Droge durch eine andere oder ändern ihre Primärdroge im Laufe der Zeit oder nehmen sie in Kombination mit anderen Substanzen. Diese Komplexität des Konsumverhaltens stellt eine enorme Herausforderung für ein Beobachtungssystem dar, selbst wenn die Analyse auf einfache verhaltensorientierte Messdaten des Drogenkonsums in unterschiedlichen Zeiträumen beschränkt wird. Werden darüber hinaus die Begriffe des problematischen Konsums und des Suchtkonsums einbezogen, erhöht sich diese Komplexität weiter, zumal auf europäischer Ebene nur sehr wenige tragfähige Daten zur Verfügung stehen, die eine fundierte Analyse ermöglichen. Jedoch ist davon auszugehen, dass es in einigen Ländern eine große Gruppe chronischer problematischer Drogenkonsumenten gibt, die kaum nach ihrer Primärdroge klassifiziert werden können und unter Umständen aufgrund ihres Konsums sowohl legaler als auch illegaler Drogen Probleme haben. Dieses Problem kann nur dann wirksam angegangen werden, wenn ein besseres Verständnis der Muster des polyvalenten Drogenkonsums ermöglicht und dieses für eine Verbesserung der nationalen und europaweiten Berichterstattung genutzt wird.
Por razones prácticas y metodológicas bien fundadas, en la mayoría de los informes sobre el consumo de drogas se tratan las sustancias por separado. De esta forma, se obtiene la claridad conceptual necesaria para facilitar la elaboración de informes a partir de las mediciones de los comportamientos disponibles, pero no se contempla la posibilidad de que los consumidores hayan consumido o puedan consumir distintas sustancias legales e ilegales y de que puedan padecer problemas con más de una droga. El consumidor puede sustituir unas drogas por otras, cambiar su droga principal a lo largo del tiempo o bien consumir varias sustancias a la vez. Esta complejidad convierte el sistema de seguimiento en un sistema extremadamente complejo, incluso si los análisis se reducen a simples mediciones del comportamiento ante el consumo de drogas durante distintos períodos. Si se incluyen conceptos como el consumo problemático o dependiente, la dificultad se acrecienta. De hecho, en el ámbito europeo, existen muy pocos datos sólidos para realizar un análisis con conocimiento de causa. Sin embargo, es de suponer que algunos países poseen un número considerable de consumidores problemáticos crónicos, que resultan difíciles de clasificar según la sustancia principal que consumen y que podrían tener problemas debidos al consumo combinado de sustancias legales e ilegales. Para abordar este problema es necesario poder interpretar mejor las pautas del policonsumo de drogas y aplicar estos conocimientos para mejorar los informes pertinentes a escala nacional y europea.
Per buone ragioni pratiche e metodologiche la maggior parte delle segnalazioni sul consumo di droga fa una descrizione distinta per ogni sostanza. Questo metodo fornisce la chiarezza concettuale necessaria per favorire la segnalazione sulla base delle misure comportamentali disponibili, ma non tiene in considerazione il fatto che il singolo consumatore di stupefacenti spesso ha fatto uso o fa uso di una gamma variegata di sostanze lecite e illecite e, di conseguenza, può avere problemi derivanti dal consumo di più di una sostanza. Questi consumatori possono alternare sostanze diverse o modificare la droga d’elezione nel tempo o consumare contemporaneamente più sostanze. Questa situazione complessa rappresenta una sfida importante per un sistema di monitoraggio, anche se l’analisi è ristretta alle sole misure comportamentali del consumo di stupefacenti in periodi di tempo diversi. Se si includono i concetti dell’uso problematico e dipendente, le difficoltà aumentano ulteriormente: a livello europeo esistono pochi dati solidi per consentire un’analisi informata. È probabile, tuttavia, che in alcuni paesi vi sia un gruppo non trascurabile di consumatori problematici cronici di stupefacenti che sfuggono alle classificazioni per sostanze primarie e che possono avere problemi dovuti al consumo concomitante di sostanze lecite e illecite. Per risolvere questo problema è necessario comprendere meglio i modelli della poliassunzione e applicare nella pratica queste nuove acquisizioni per migliorare le segnalazioni a livello nazionale ed europeo.
Por justificadas razões de ordem prática e metodológica, a maior parte dos relatórios sobre o consumo de droga descreve cada substância separadamente. Esta opção proporciona a clareza conceptual necessária para facilitar uma notificação baseada nas medidas comportamentais disponíveis, mas ignora o facto de muitos consumidores de droga individuais já terem consumido ou ainda consumirem várias substâncias ilegais e legais, podendo ter problemas com mais de uma droga. Os consumidores podem substituir um tipo de droga por outro, mudar de droga preferida ao longo do tempo, ou consumi-las complementarmente. Esta situação complexa coloca extremas dificuldades a um sistema de monitorização, mesmo que a análise se restrinja a simples medições comportamentais do consumo de droga em diferentes períodos. Se os conceitos de consumo problemático e dependente forem incluídos, a complexidade torna-se ainda maior, existindo muito poucos dados fiáveis a nível europeu para que seja possível uma análise informada. É, todavia, provável que alguns países possuam uma população considerável de consumidores problemáticos de droga crónicos, que sejam difíceis de classificar por substância principal e possam ter problemas por consumirem substâncias legais e ilegais em simultâneo. Para resolver este problema há que entender melhor os padrões de policonsumo de droga e utilizar esse entendimento para melhorar os relatórios nacionais e europeus.
Για βάσιμους πρακτικούς και μεθοδολογικούς λόγους, στις περισσότερες αναφορές που αφορούν τη χρήση ναρκωτικών κάθε ουσία περιγράφεται χωριστά. Έτσι εξασφαλίζεται η εννοιολογική σαφήνεια που είναι απαραίτητη για τη διευκόλυνση της υποβολής αναφορών που βασίζονται στις διαθέσιμες συμπεριφοριστικές μετρήσεις, αλλά δεν λαμβάνεται υπόψη το γεγονός ότι οι μεμονωμένοι χρήστες ναρκωτικών συχνά καταναλώνουν ή πρόκειται να καταναλώσουν διάφορες παράνομες αλλά και νόμιμες ουσίες και ότι οι χρήστες αυτοί μπορεί επίσης να αντιμετωπίζουν προβλήματα με περισσότερα από ένα ναρκωτικά. Μπορεί να υποκαθιστούν το ένα είδος ναρκωτικού με ένα άλλο ή να αλλάζουν με την πάροδο του χρόνου το ναρκωτικό της προτίμησής τους ή να χρησιμοποιούν τα ναρκωτικά συμπληρωματικά. Αυτή η πολυπλοκότητα θέτει ιδιαίτερες προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης, ακόμη και αν η ανάλυση περιορίζεται σε απλές συμπεριφοριστικές μετρήσεις της κατανάλωσης ναρκωτικών σε διαφορετικές χρονικές περιόδους. Εάν συντρέχουν οι έννοιες της προβληματικής και της εξαρτημένης χρήσης, η κατάσταση περιπλέκεται ακόμη περισσότερο και δεν υπάρχουν επαρκή αξιόπιστα στοιχεία σε ευρωπαϊκό επίπεδο που να επιτρέπουν μια πιο επισταμένη ανάλυση. Παρ’ όλα αυτά, είναι πιθανόν σε ορισμένες χώρες να υπάρχει αρκετά μεγάλος πληθυσμός χρόνια προβληματικών χρηστών ναρκωτικών που δεν είναι εύκολο να ταξινομηθούν με βάση την κύρια ουσία και που μπορεί να αντιμετωπίζουν προβλήματα λόγω της χρήσης τόσο νόμιμων όσο και παράνομων ουσιών. Για την αντιμετώπιση του προβλήματος αυτού πρέπει να υπάρξει καλύτερη κατανόηση των προτύπων της πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών και αξιοποίησή της για τη βελτίωση της διαδικασίας αναφοράς σε εθνικό και ευρωπαϊκό επίπεδο.
Om goede praktische en methodologische redenen worden bij de rapportage van drugsgebruik de verschillende middelen meestal apart beschreven. Dit zorgt voor de conceptuele helderheid die nodig is om rapportage op basis van de beschikbare gedragsmetingen beter mogelijk te maken, maar het gaat voorbij aan het feit dat individuele drugsgebruikers dikwijls een hele reeks illegale en legale middelen hebben gebruikt of nog steeds gebruiken, en dat deze gebruikers ook van meer dan een drug problemen zouden kunnen ondervinden. Zij kunnen de ene soort drugs inwisselen voor een andere, na verloop van tijd van voorkeursdrug veranderen of verschillende soorten drugs combineren. Dergelijke ingewikkelde patronen stellen een monotoringsysteem voor een buitengewone uitdaging, zelfs als de analyse wordt beperkt tot gedragsmetingen van drugsgebruik in verschillende tijdsperioden. Als de begrippen “problematisch gebruik” en “afhankelijkheid” worden meegenomen, wordt de zaak nog complexer, en er zijn zeer weinig degelijke gegevens op Europees niveau beschikbaar die een gefundeerde analyse mogelijk maken. Het is niettemin waarschijnlijk dat sommige landen een forse populatie chronische probleemgebruikers hebben waarvan het moeilijk is ze per primaire drug in te delen en die problemen kunnen ondervinden vanwege het gebruik van zowel legale als illegale middelen. Voor het aanpakken van dit probleem moet gewerkt worden aan een beter inzicht in de patronen van polydrugsgebruik, aan de hand waarvan de rapportage op nationaal en Europees niveau kan worden verbeterd.
Z dobrých praktických a metodických důvodů se většina zpráv o užívání drog zabývá každou látkou zvlášť. Tento postup zajišťuje jasnost pojmů nezbytnou pro hlášení údajů na základě dostupných behaviorálních měření, avšak ignoruje skutečnost, že individuální uživatelé drog často užívali nebo užívají zákonné i nezákonné látky a že tito uživatelé mohou mít problémy s více než jednou drogou. Mohou nahrazovat jeden typ drogy jiným nebo mohou časem změnit svou oblíbenou drogu nebo je mohou užívat doplňkově. Tato komplexnost klade na každý monitorovací systém mimořádné nároky, i když se analýza omezí na prosté behaviorální měření spotřeby drog v různých časových obdobích. Jestliže budou zavedeny pojmy problematického a závislého užívání, bude věc ještě složitější a na evropské úrovni existuje jen málo pevných údajů, které by umožňovaly erudovanou analýzu. Je však pravděpodobné, že některé země mají početnou populaci chronicky problémových uživatelů drog, které je obtížné klasifikovat podle primární drogy a kteří mohou mít problémy v důsledku toho, že užívají jak zákonné, tak nezákonné látky. K řešení tohoto problému je nutné lépe pochopit vzorce užívání více drog a využít toho ke zdokonalení národních a evropských hlášení.
Af gode praktiske og metodemæssige årsager beskriver de fleste indberetninger om stofbrug hvert stof for sig. Dette giver den begrebsmæssige klarhed, der er nødvendig for at lette indberetningen på grundlag af de foreliggende adfærdsmålinger, men det tager ikke højde for, at de enkelte stofbrugere ofte har brugt eller bruger en række både illegale og legale stoffer, og at disse brugere også kan have problemer med mere end ét stof. De kan erstatte den ene stoftype med en anden eller ændre deres foretrukne stof over tid eller bruge dem som supplement til hinanden. En sådan kompleksitet udgør en særdeles stor udfordring for et overvågningssystem, selv om analysen er begrænset til enkle adfærdsmålinger af stofbrugen i forskellige tidsrum. Hvis problematisk og afhængig brug medtages, øges denne kompleksitet yderligere, og der findes meget få solide data på europæisk plan, som kan muliggøre en kvalificeret analyse. Det er dog sandsynligt, at nogle lande har en betragtelig gruppe kroniske problematiske stofbrugere, som det er vanskeligt at klassificere efter primært stof, og som kan have problemer som følge af deres brug af både legale og illegale stoffer. For at kunne løse dette problem, skal der udvikles en bedre forståelse af mønstrene i blandingsbrug og anvende denne til at forbedre indberetningen på nationalt og europæisk plan.
Mitmetel praktilistel ja metodoloogilistel põhjustel käsitletakse uimastitarbimise kohta andmete esitamisel enamasti iga uimastit eraldi. Nii on tagatud kättesaadavatel käitumuslikel näitajatel põhinevate andmete esitamiseks vajalik kontseptuaalne selgus, kuid tähelepanuta jäetakse asjaolu, et uimastitarbijad on sageli tarbinud või tarbivad edaspidi mitut nii illegaalset kui ka legaalset ainet ning nendel tarbijatel võib esineda rohkem kui ühe uimastiga seotud probleeme. Nad võivad asendada üht tüüpi uimasti teist tüüpi uimastiga või muuta oma uimastivalikut aja jooksul või tarbida mitut uimastit koos. Sellise kompleksse mustri jälgimine kontrollisüsteemi abil on äärmiselt raske ülesanne, isegi kui analüüsimine piirdub lihtsate käitumuslike näitajatega uimastitarbimise kohta aja jooksul. Kui lisatakse ka probleemse tarbimise ja sõltuvuse valdkonnad, siis läheb ülesanne veelgi keerukamaks; Euroopa ulatuses on olemas vähe usaldusväärseid andmeid, mis võimaldavad informeeritud analüüsimist. Siiski on tõenäoline, et mõnedes riikides on olemas suur krooniliste probleemsete tarbijate hulk, keda on raske klassifitseerida peamise uimasti järgi ja kel võib esineda nii legaalsetest kui ka illegaalsete ainetest tingitud probleeme. Selle probleemi lahendamiseks on vaja koguda rohkem teadmisi mitme uimasti tarbimise harjumuste kohta ning rakendada neid teadmisi aruandluse parandamiseks riiklikul ja üle-euroopalisel tasandil.
Käytännön ja metodologisista syistä huumeidenkäyttöä koskevassa raportoinnissa ilmoitetaan useimmiten kukin aine erikseen. Tällä tavalla saadaan tarvittava käsitteellinen selkeys käyttäytymismittareihin perustuvan raportoinnin helpottamiseksi, mutta siinä sivuutetaan se seikka, että yksittäiset huumeidenkäyttäjät ovat usein käyttäneet tai käyttävät monenlaisia sekä laittomia että laillisia aineita ja että näillä käyttäjillä voi olla ongelmia useamman kuin yhden päihteen kanssa. He saattavat korvata yhden huumeen toisella, vaihtaa pääasiallista huumetta ajan mittaan tai käyttää useita huumeita samanaikaisesti. Tällainen monimuotoisuus asettaa seurantajärjestelmälle suuria haasteita, vaikka analysointi rajoitettaisiinkin huumeidenkäytön käyttäytymistapoihin eri ajanjaksoina. Jos ongelmakäytön ja riippuvuuden käsitteet otetaan mukaan, asia käy yhä monimutkaisemmaksi, ja Euroopassa on vain vähän vankkaa tietoa, joka mahdollistaa tarkan analysoinnin. Joissakin maissa on kuitenkin todennäköisesti paljon kroonisia huumeiden ongelmakäyttäjiä, joita on vaikea luokitella pääasiallisen huumeen mukaan tai joilla voi olla sekä laillisten että laittomien päihteiden käyttöön liittyviä ongelmia. Tämän ongelman käsittely edellyttää huumeiden sekakäytön muotojen parempaa ymmärtämistä ja sen soveltamista kansallisen ja Euroopan tason raportoinnin parantamiseksi.
A kábítószer-használatra vonatkozó jelentések többsége jól felfogott gyakorlati és módszertani okokból kifolyólag az egyes anyagokat külön írja le. Ez biztosítja a rendelkezésre álló viselkedési méréseken alapuló beszámolás megkönnyítéséhez szükséges fogalmi tisztaságot, viszont figyelmen kívül hagyja azt a tényt, hogy az egyes kábítószer-használók gyakran tiltott és legális anyagok széles körét fogyasztják vagy fogyasztották, és ugyanezen használóknak több kábítószerhez kötődő problémái is lehetnek. Előfordulhat, hogy az egyik kábítószertípust egy másikkal helyettesítik, idővel változtatnak a „kedvenc” kábítószerükön, vagy esetleg egymást kiegészítő jelleggel használják a szereket. Ez az összetettség a megfigyelési rendszer számára rendkívül nagy kihívást jelent, még akkor is, ha az elemzésben a különböző időszakok során történő kábítószer-fogyasztás egyszerű viselkedési méréseire szorítkozik. Ha a problémás és a függő használat fogalmait is belevesszük, az összetettség tovább fokozódik, ugyanakkor a tájékozott elemzéshez európai szinten csak nagyon kevés kellően szilárd adat áll rendelkezésre. Mindazonáltal valószínű, hogy néhány országban nem elhanyagolható számban élnek olyan krónikus problémás kábítószer-használók, akiket nehéz lenne az elsődlegesen használt anyag szerint besorolni, és akik a tiltott és a legális anyagok használata miatt egyaránt problémákkal szembesülnek. E probléma kezeléséhez jobban meg kell ismernünk a polidroghasználat mintáit, és ezeket az országos és európai szintű jelentéstétel javításához fel kell használnunk.
Av praktiske og metodologiske grunner beskriver de fleste rapporter om narkotikabruk stort sett hvert stoff for seg. Dette gir den begrepsmessige klarheten som trengs for å forenkle rapporteringen ut fra tilgjengelige atferdsbaserte målemetoder, men det tar ikke hensyn til at den enkelte narkotikabruker ofte har brukt eller bruker flere rusmidler, både lovlige og ulovlige, og at de også kan ha problemer med mer enn ett stoff. De erstatter gjerne ett rusmiddel med et annet, de endrer preferanser over tid eller de lar rusmidlene supplere hverandre. Denne typen kompleksitet gjør kartlegging ekstremt utfordrende selv om analysen begrenses til enkle atferdsbaserte målinger av narkotikabruk over ulike tidsperioder. Dersom begrepene problembruk og vanebruk inkluderes, øker kompleksiteten ytterligere, og det foreligger svært få sikre data som tillater informert analyse på europeisk plan. Det er ikke desto mindre sannsynlig at enkelte land har en betydelig populasjon av narkotikabrukere med kroniske problemer som vanskelig lar seg klassifisere etter primærrusmiddel, og som kan ha problemer som skyldes bruk av både lovlige og ulovlige rusmidler. Dersom vi skal kunne gripe fatt i dette problemet, må vi utvikle en bedre forståelse av mønstrene for blandingsbruk og bruke denne til å forbedre rapporteringen på både nasjonalt og europeisk plan.
Din motive practice şi metodologice, majoritatea raportărilor privind consumul de droguri descriu fiecare substanţă în parte. Astfel se asigură transparenţa conceptuală necesară pentru a facilita raportarea pe baza măsurilor comportamentale disponibile, dar se face abstracţie de faptul că persoanele consumatoare de droguri au consumat deseori sau consumă o serie de substanţe, atât ilegale cât şi legale, iar aceşti consumatori fac faţă unor probleme determinate de mai multe droguri. Este posibil ca aceştia să înlocuiască un drog cu altul sau să schimbe drogul consumat în timp sau să le consume complementar. Acest tip de complexitate este extrem de dificil de monitorizat, chiar dacă analiza se limitează la măsurile comportamentale simple ale consumului de droguri în diferite perioade de timp. Dacă se includ şi conceptele consumului problematic şi dependent, caracterul complex creşte în continuare iar la nivel european există foarte puţine date solide care să permită analiza documentată. Cu toate acestea, este foarte probabil că anumite ţări au o populaţie numeroasă de consumatori problematici cronici de droguri care sunt greu de clasificat pe criteriul substanţei primare şi care au probleme cauzate atât de consumul substanţelor licite, cât şi al celor ilicite. Soluţionarea acestei probleme necesită dezvoltarea unei mai bune înţelegeri a modelelor de consum de mai multe droguri şi apoi aplicarea acesteia pentru îmbunătăţirea raportării la nivel naţional şi european.
Kvôli dobrým praktickým a metodickým dôvodom, väčšina správ o užívaní drog opisuje každú látku osobitne. Toto poskytuje pojmovú jasnosť potrebnú na uľahčenie poskytovania správ založených na dostupných meraniach súvisiacich so správaním, ale ignoruje skutočnosť, že individuálni užívatelia drog budú často konzumovať alebo konzumujú viacero nezákonných a zákonných látok a títo užívatelia sa môžu stretávať aj s problémami súvisiacimi s viac ako len jednou drogou. Môžu nahradiť jeden druh drogy iným alebo môžu zmeniť v priebehu času svoj výber drog alebo ich môžu užívať doplnkovo. Tento druh zložitosti je mimoriadne náročný na systém monitorovania, dokonca aj keď sa analýza obmedzí na jednoduché merania súvisiace so správaním pri užívaní drog v rôznych časových obdobiach. Ak sa zahrnú pojmy problematického a závislého užívania, tieto zložitosti budú ďalej rásť a na európskej úrovni existuje veľmi málo solídnych údajov, aby umožnili informovanú analýzu. Napriek tomu je pravdepodobné, že niektoré krajiny majú veľkú populáciu chronických problémových užívateľov drog, ktorí sa ťažko klasifikujú podľa primárnej látky a ktorí sa môžu stretávať s problémami kvôli užívaniu zákonných aj nezákonných látok. Riešenie tohto problému si vyžaduje vytvorenie lepšieho chápania foriem užívania viacerých drog a jeho použitie na zlepšenie poskytovania správ na národnej a európskej úrovni.
Av välgrundade praktiska och metodologiska skäl beskrivs varje ämne separat i majoriteten av all rapportering av droganvändning. Detta ger den begreppsmässiga tydlighet som krävs för att underlätta rapportering baserad på tillgängliga beteendemätningar men förbiser det faktum att enskilda drogmissbrukare ofta har konsumerat eller kommer att konsumera en rad olika både olagliga och lagliga ämnen och att dessa missbrukare också kan ha problem med mer än en drog. De kan ersätta en drogtyp med en annan eller kan ha olika favoritdroger över tiden eller kan använda dem parallellt. En sådan komplex bild är en stor utmaning för ett övervakningssystem även om analysen begränsas till enkla beteendemätningar av drogkonsumtionen under olika tidsperioder. Om koncept som problematiskt narkotikamissbruk eller beroende inkluderas blir bilden ännu mer komplex och på europeisk nivå finns mycket få solida uppgifter för att medge välgrundad analys. Det är ändå sannolikt att det i några länder finns en ansenlig population av kroniska problematiska narkotikamissbrukare som är svåra att klassificera med hänsyn till primärdrog och som kan ha problem som beror på användning av såväl lagliga som olagliga ämnen. För att kunna ta itu med detta problem krävs bättre kunskap om vilka mönster som styr blandmissbruk, kunskap som därefter kan användas för att förbättra rapporteringen på nationell och europeisk nivå.
Uyuşturucu kullanımı hakkındaki çoğu raporlama, geçerli pratik ve yöntemsel sebeplerle, her maddeyi ayrı olarak tanımlamaktadır. Bu durum, mevcut davranışsal ölçütlere dayanan raporlamayı kolaylaştırmak için gerekli olan kavramsal netliği sağlamakta ama farklı uyuşturucu kullanıcılarının çoğunlukla bir dizi yasadışı ve yasal madde kullanıyor veya kullanmış olabileceği ile ayrıca birden fazla uyuşturucuyla sorun yaşıyor olabileceği gerçeğini göz ardı etmektedir. Bu kullanıcılar bir uyuşturucu türünü bir diğerinin yerine kullanabilir veya tercih ettikleri uyuşturucuyu zaman içerisinde değiştirebilir veya birbirini tamamlayıcı olarak kullanabilirler. Bu çeşit bir karmaşıklık, analiz farklı zamanlardaki uyuşturucu tüketiminin basit davranışsal ölçütleriyle sınırlandırılmış olsa dahi, bir izleme sistemi için son derece zordur. Sorunlu ve bağımlı kullanım kavramları da eklendiği takdirde, bu karmaşıklıklar daha da artmakta ve beslenen analize olanak vermek için Avrupa düzeyinde çok az sağlam veri bulunmaktadır. Buna rağmen, bazı ülkelerde, birincil maddeye göre sınıflandırılması zor olan ve hem yasadışı hem de yasal maddeler kullanmalarından kaynaklanan sorunlar yaşıyor olabilecek, önemli bir kronik sorunlu uyuşturucu kullanıcısı nüfusu bulunması olasıdır. Bu sorunu ele almak, çoklu uyuşturucu kullanımı şekillerinin daha iyi anlaşılmasını ve bu anlayışın ulusal ve Avrupa düzeyinde raporlamayı geliştirmeye yönelik uygulanmasını gerektirmektedir.
Ziņojot par narkotiku lietošanu, pamatotu praktisku un metodisku iemeslu dēļ katra viela tiek aprakstīta atsevišķi. Tas nodrošina jēdzienisko skaidrību, kas ir vajadzīga, lai atvieglinātu paziņošanu, kuras pamatā ir pieejamie uzvedības mērījumi, tomēr šādi netiek ņemts vērā, ka atsevišķi narkotiku lietotāji nereti ir lietojuši vai lieto virkni dažādu atļautu un neatļautu vielu un ka līdz ar to šiem lietotājiem var būt ar vairāk nekā vienas narkotikas lietošanu saistītas problēmas. Šādi lietotāji var aizvietot vienu narkotiku veidu ar kādu citu, laika gaitā mainīt primāro narkotiku vai papildināt vienu narkotiku ar otru. Pārraudzības sistēmai šāda veida komplicētība sagādā lielas grūtības arī tad, ja analīze aprobežojas ar vienkāršiem narkotiku lietotāju uzvedības mērījumiem dažādos laikposmos. Iekļaujot arī problemātiskas lietošanas un atkarības jēdzienus, situācija kļūst vēl sarežģītāka, tādēļ ir ļoti maz drošu Eiropas līmeņa datu, kas ļautu veikt informētu analīzi. Lai vai kā, jādomā, ka dažās valstīs ir ievērojams skaits problemātisku hronisku narkotiku lietotāju, ko ir grūti klasificēt pēc primārās narkotikas un kam var būt gan ar atļautu, gan neatļautu vielu lietošanu saistītas problēmas. Lai pārvarētu minētās grūtības, ir jāpanāk labāka izpratne par vairāku narkotiku lietošanas ievirzēm un, piemērojot šīs zināšanas, jāpilnveido valsts un Eiropas līmeņa paziņošanas kvalitāte.
  WstÄ™p  
Tegoroczne sprawozdanie oparte jest na danych z 25 państw członkowskich UE i Norwegii, a także, w miarę dostępności, z Bułgarii, Rumunii i Turcji. Wzrosła nie tylko liczba państw dostarczających informacje, ale nieustannie rośnie też ilość porównywalnych informacji udostępnionych przez z każde z nich.
The information available to support our analysis has grown considerably. This year’s report is based on data from the 25 EU Member States and Norway and, where available, from Bulgaria, Romania and Turkey. Not only has the number of countries providing information increased, but the amount of comparable information available from each has continued to grow. This information provides us with a far more detailed picture of the European drug situation and its dynamics than ever before. It is the EMCDDA’s task to explore this complexity, drawing together common experiences where they exist as well as commenting on differences. In investing in data collection and collaborating in the work of the Monitoring Centre, our Member States have come to understand that their neighbours’ problems today may become their own problems tomorrow. This awareness is evidenced in the new European Union drug strategy and its accompanying action plans, which are underpinned by consensus on the importance of collecting and sharing information; the need to identify and disseminate good practice; and the value of cooperation and coordinated action in response to the common threat to the health, well-being and security of our citizens posed by drugs.
Les informations utilisables aux fins de nos analyses ont connu une croissance considérable. Le rapport de cette année se fonde ainsi sur les données transmises par 25 États membres de l’UE et la Norvège et, lorsqu’elles existent, par la Bulgarie, la Roumanie et la Turquie. Non seulement le nombre de pays fournissant des informations a augmenté, mais le volume des données comparables provenant de chacun a lui-même continué à croître. Ces informations nous dressent un tableau plus détaillé que jamais de la situation de la drogue en Europe et de sa dynamique. Il incombe à l’OEDT d’analyser sa complexité, de tirer des expériences communes lorsqu’elles existent et de commenter les éventuelles différences. En s’investissant dans la collecte de données et en collaborant aux travaux de l’Observatoire, nos États membres ont fini par comprendre que les problèmes actuels de nos voisins risquent de devenir nos propres problèmes de demain. Cette prise de conscience apparaît clairement dans la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE et s’accompagne de plans d’action sous-tendus par un consensus sur l’importance de la collecte et du partage des informations, sur la nécessité d’identifier et de diffuser les bonnes pratique, et sur la valeur de la coopération et des actions coordonnées en réponse à la menace commune que posent les drogues pour la santé, le bien-être et la sécurité de nos citoyens.
Heute stehen uns für unsere Analyse deutlich mehr Informationen zur Verfügung. Der diesjährige Bericht stützt sich auf Daten aus den 25 EU‑Mitgliedstaaten und Norwegen und, sofern verfügbar, Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei. Dabei ist nicht nur die Anzahl der Länder gestiegen, die Informationen bereitstellen, sondern auch das Volumen vergleichbarer Informationen aus den einzelnen Ländern hat stetig zugenommen. Diese Informationen vermitteln uns ein sehr viel genaueres Bild der Drogensituation in Europa und der ihr inhärenten Dynamik als je zuvor. Aufgabe der EBDD ist es, diese Vielschichtigkeit zu untersuchen und dabei mögliche gemeinsame Erfahrungen zusammenzuführen und Unterschiede zu beleuchten. Verstärkte Bemühungen im Bereich der Datenerhebung und die Zusammenarbeit im Rahmen der Tätigkeiten der Beobachtungsstelle haben in den Mitgliedstaaten die Einsicht bewirkt, dass die Probleme der Nachbarn von heute schon morgen zum Problem im eigenen Land werden können. Dieses Bewusstsein findet seinen Ausdruck in der neuen Drogenstrategie der Europäischen Union und ihren zugehörigen Aktionsplänen, die untermauert werden durch Einigkeit im Hinblick auf die Bedeutung der Datenerhebung und der gemeinsamen Nutzung von Daten, die Notwendigkeit, bewährte Vorgehensweisen zu ermitteln und zu verbreiten und die Bedeutung der Zusammenarbeit und koordinierter Maßnahmen als Reaktion auf die Bedrohung, die Drogen für die Gesundheit, das Wohlergehen und die Sicherheit unserer Bürger darstellen.
La información sometida a análisis ha incrementado considerablemente su volumen. El informe de este año se basa en datos aportados por los 25 Estados miembros y Noruega y, en algunos casos, Bulgaria, Rumanía y Turquía. No sólo es mayor el número de países que facilitan datos; también lo es la cantidad de datos comparables con que cada uno de ellos contribuye. Tal volumen de información dibuja un paisaje mucho más detallista que nunca de la situación de la droga en Europa y de su dinámica. El cometido del OEDT ha sido explorar esta complejidad, agrupando las experiencias comunes y explicando las divergencias. Los Estados miembros, que han invertido en la recopilación de datos y colaborado en el trabajo del Observatorio, han comprendido que los problemas que hoy sufren sus vecinos podrían ser los suyos un día. Esta convicción queda patente en la nueva estrategia de la Unión Europea en materia de drogas y los planes de acción en que ésta se plasma, que parten de un consenso sobre la importancia de recabar y compartir información, la necesidad de identificar y divulgar las buenas prácticas y el valor de la cooperación y la acción coordinada frente a esa amenaza común para la salud, el bienestar y la seguridad de nuestros ciudadanos que las drogas representan.
La quantità d’informazioni cui attingere per svolgere la nostra analisi è aumentata notevolmente. La relazione di quest’anno è basata sui dati provenienti dai 25 Stati membri dell’UE e dalla Norvegia e, ove possibile, da Bulgaria, Romania e Turchia. È aumentato non soltanto il numero dei paesi che hanno fornito informazioni, ma anche il quantitativo di informazioni comparabili fornite da ciascuno di essi. Queste informazioni ci offrono un quadro molto più preciso della situazione della droga in Europa e della sua evoluzione. L‘OEDT ha il compito di analizzare tale complessità, accostando le esperienze comuni, dove ci sono, e formulando commenti sulle differenze. Investendo nella raccolta di dati e collaborando nell’attività dell’Osservatorio, i nostri Stati membri hanno capito che i problemi che oggi affrontano i loro vicini, domani possono diventare i loro problemi. Questa consapevolezza è evidenziata nella nuova strategia dell’Unione europea sulla droga e nei relativi piani di azione, sostenuti dal consenso sull’importanza della raccolta e dello scambio di informazioni, della necessità di individuare e diffondere la buona prassi nonché del valore della cooperazione e dell’azione coordinata in risposta alla minaccia comune che le droghe rappresentano per la salute, il benessere e la sicurezza dei nostri cittadini.
A informação disponível para fundamentar a análise praticada pelo Observatório aumentou consideravelmente. O relatório deste ano baseia-se em dados dos 25 Estados-Membros da UE e da Noruega e, quando disponíveis, da Bulgária, da Roménia e da Turquia. Além de ter aumentado o número de países que fornecem informação, a quantidade de informação comparável disponível em cada um deles continuou também a crescer. Esta informação proporciona ao Observatório o retrato mais pormenorizado de sempre da situação do fenómeno da droga na Europa e da sua dinâmica. Compete ao Observatório explorar esta complexidade, reunindo experiências comuns onde elas existem e comentando as diferenças. Através do investimento na recolha de dados e da colaboração no trabalho do Observatório, os Estados‑Membros compreenderam que os problemas de hoje dos seus vizinhos poderão tornar-se os seus problemas de amanhã. Esta tomada de consciência reflecte-se na nova estratégia da União Europeia de luta contra a droga e nos planos de acção que a acompanham, que assentam no consenso sobre a importância de recolher e partilhar informação; a necessidade de identificar e divulgar boas práticas; e o valor da cooperação e de uma acção coordenada na resposta à ameaça comum que a droga constitui para a saúde, o bem-estar e a segurança dos cidadãos.
Οι πληροφορίες που έχουμε στη διάθεσή μας για τη διεξαγωγή των αναλύσεων έχουν αυξηθεί σημαντικά. Η φετινή έκθεση βασίζεται σε στοιχεία από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία καθώς και, όπου υπάρχουν διαθέσιμα, από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία. Δεν έχει αυξηθεί μόνο ο αριθμός των χωρών που παρέχουν πληροφορίες αλλά αυξάνεται συνεχώς και ο όγκος των συγκρίσιμων πληροφοριών που παρέχει καθεμία από αυτές. Οι πληροφορίες αυτές μας δίνουν τώρα μια πιο λεπτομερή από ποτέ άλλοτε εικόνα της κατάστασης των ναρκωτικών στην Ευρώπη και της δυναμικής της. Καθήκον του ΕΚΠΝΤ είναι να διερευνήσει αυτόν τον σύνθετο χαρακτήρα, συγκεντρώνοντας τις κοινές εμπειρίες, όπου υπάρχουν, και σχολιάζοντας τις διαφορές. Επενδύοντας στη συλλογή δεδομένων και συμμετέχοντας στο έργο του ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη μας έχουν πλέον κατανοήσει ότι τα σημερινά προβλήματα των γειτόνων τους μπορεί να αποτελέσουν τα δικά τους αυριανά προβλήματα. Η συνειδητοποίηση αυτή καταδεικνύεται σαφώς στη νέα στρατηγική της Ευρωπαϊκής Ένωσης για τα ναρκωτικά και στα συνοδευτικά σχέδια δράσης της, τα οποία βασίζονται στη σύμπνοια απόψεων ως προς τη σημασία της συλλογής και ανταλλαγής πληροφοριών, την ανάγκη προσδιορισμού και διάδοσης των καλών πρακτικών, καθώς και την αξία της συνεργασίας και των συντονισμένων δράσεων για την αντιμετώπιση της κοινής απειλής που συνιστούν τα ναρκωτικά για την υγεία, την ευημερία και την ασφάλεια των πολιτών μας.
De ter onderbouwing van onze analyse bruikbare informatie is aanmerkelijk toegenomen. Dit jaarverslag is gebaseerd op gegevens uit de 25 EU-landen en Noorwegen en, voorzover mogelijk, Bulgarije, Roemenië en Turkije. Niet alleen is het aantal landen dat informatie verstrekt toegenomen, ook de hoeveelheid vergelijkbare informatie uit elk land is toegenomen. Dankzij deze informatie krijgen wij nu een veel gedetailleerder beeld van de drugssituatie in Europa dan ooit tevoren, en van haar dynamiek. Het is de taak van het EWDD deze complexe situatie te ontrafelen, eventuele gemeenschappelijke ervaringen samen te brengen en verschillen toe te lichten. Door te investeren in gegevensverzameling en samen te werken met het Waarnemingscentrum zijn de lidstaten tot het inzicht gekomen dat de problemen waarmee hun buurlanden vandaag de dag te kampen hebben, morgen hun eigen problemen kunnen worden. Van dit besef wordt blijk gegeven in de nieuwe drugsstrategie van de Europese Unie en de begeleidende actieplannen die geïnspireerd worden door onderlinge overeenstemming over: het belang van het verzamelen en delen van informatie, de behoefte goede praktijken vast te stellen en te verbreiden, en de waarde van samenwerking en gecoördineerde actie in antwoord op de gemeenschappelijke bedreiging van drugs voor de volksgezondheid, het welzijn en de veiligheid van onze burgers.
Množství informací, o něž se opírá naše analýza, výrazně vzrostlo. Letošní zpráva vychází z údajů z 25 členských států EU a Norska a, jsou-li k dispozici, také z Bulharska, Rumunska a Turecka. Nezvyšuje se pouze počet zemí poskytujících informace, ale nadále také roste množství porovnatelných údajů, které jsou k dispozici z každé z nich. Díky tomu si můžeme udělat mnohem podrobnější představu o drogové situaci v Evropě a její dynamičnosti než kdy dříve. Úkolem EMCDDA je prozkoumat složitost dané problematiky, shromáždit existující společné zkušenosti a poukázat na rozdíly. Při práci na shromažďování údajů a spolupráci s EMCDDA členské státy pochopily, že problémy, jimž čelí sousední země v současnosti, se mohou v budoucnu stát jejich vlastními problémy. O uvědomění si této skutečnosti svědčí nová protidrogová strategie Evropské unie a související akční plány, které se opírají o konsenzus ve věci důležitosti shromažďování a sdílení informací, nutnosti stanovit a šířit principy správné praxe a významu spolupráce a koordinované činnosti v reakci na všeobecnou hrozbu, kterou pro zdraví, duševní pohodu a bezpečnost našich občanů drogy představují.
Mængden af de oplysninger, som ligger til grund for vores analyser, er vokset betydeligt. Dette års beretning er baseret på data fra de 25 EU-medlemslande og Norge samt data fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet, hvor sådanne foreligger. Der er ikke blot sket en stigning i antallet af lande, som indgiver oplysninger, men også i antallet af sammenlignelige oplysninger fra hvert af disse lande. Oplysningerne giver os et langt mere præcist billede end nogensinde af narkotikasituationen i Europa og udviklingstendenserne på området. Det er EONN’s opgave at undersøge denne kompleksitet, klarlægge, hvilke fælles erfaringer landene har gjort, og kommentere de forskelle, der er. Ved at investere i dataindsamling og deltage i Narkotikaovervågningscentrets arbejde er medlemsstaterne blevet bevidste om, at nabolandenes problemer i dag kan blive deres egne i morgen. Denne bevidsthed er synlig i Den Europæiske Unions nye narkotikastrategi og tilhørende handlingsplaner, som underbygges af enigheden om vigtigheden af at indsamle og udveksle oplysninger, behovet for at identificere og udbrede god praksis, og værdien af samarbejde og koordineret indsats over for den trussel, som narkotika udgør over for både EU-borgernes sundhed, trivsel og sikkerhed.
Tunduvalt on kasvanud analüüsi toetava kättesaadava teabe hulk. Käesoleva aasta aruanne põhineb Euroopa Liidu 25 liikmesriigist ja Norrast, samuti võimaluse korral Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist saadud andmetel. Kasvanud pole mitte üksnes teavet saatvate riikide arv, vaid jätkuvalt on suurenenud ka igast riigist saadava võrreldava teabe hulk. Sellise teabe alusel saame Euroopa uimastialasest olukorrast ja selle dünaamikast palju üksikasjalikuma pildi kui kunagi varem. EMCDDA ülesanne on uurida selle keerulisust, koondada ühiseid kogemusi, kui need on olemas, ja anda selgitusi erinevuste kohta. Investeerides andmekogumisse ja koostöösse seirekeskusega, on liikmesriigid jõudnud arusaamisele, et naabrite tänased probleemid võivad homme muutuda nende endi probleemideks. Teadlikkust tõendab Euroopa Liidu uus narkostrateegia ja sellega kaasnevad tegevusplaanid, mille aluseks on ühine arusaam andmekogumise ja info jagamise tähtsusest, vajadus määrata kindlaks ja levitada head tava, ning koostöö ja kooskõlastatud tegevuse väärtustamine, et reageerida ohtudele, mida narkootikumid tekitavad meie kaaskondlaste tervisele, heaolule ja julgeolekule.
Analyysimme pohjana olevien tietojen määrä on kasvanut huomattavasti. Tämän vuoden vuosiraportti perustuu EU:n 25 jäsenvaltion ja Norjan sekä joidenkin kysymysten osalta Bulgarian, Romanian ja Turkin antamiin tietoihin. Sen lisäksi, että tietoja toimittaneiden maiden lukumäärä on kasvanut, myös niiltä saatujen vertailukelpoisten tietojen määrä on yhä lisääntynyt. Nämä tiedot antavat meille paljon yksityiskohtaisemman kuvan Euroopan huumetilanteesta ja sen dynamiikasta kuin koskaan aikaisemmin. Seurantakeskuksen tehtävänä on tutkia tätä monimutkaista asiaa kokoamalla yhteen yhteisiä kokemuksia ja tuomalla esiin eroja. Panostaessaan tietojen keruuseen ja tehdessään yhteistyötä seurantakeskuksen kanssa jäsenvaltiomme ovat ymmärtäneet, että niiden naapurien ongelmista saattaa huomenna tulla niiden omia huolenaiheita. Tämä tietoisuus näkyy Euroopan unionin uudessa huumestrategiassa ja siihen liittyvissä toimintasuunnitelmissa, joiden tukena on yksimielisyys tietojen keruun ja jakamisen tärkeydestä, tarpeesta löytää hyviä käytännön ratkaisuja ja levittää niistä tietoa sekä yhteistyön ja koordinoidun toiminnan arvosta pyrkiessämme vastaamaan tähän yhteiseen uhkaan, jota huumeet merkitsevät kansalaistemme terveydelle, hyvinvoinnille ja turvallisuudelle.
Az elemzésünk alátámasztására szolgáló, elérhető információk mennyisége jelentősen megnövekedett. Az idei jelentés alapját a 25 tagországból és Norvégiából, illetve – rendelkezésre állásuk esetén – Bulgáriából, Romániából és Törökországból származó adatok alkotják. Nem csupán az információt közlő országok száma nőtt, hanem az egyes országokból rendelkezésre álló, összehasonlítható információ mennyisége is tovább gyarapodott. Ez az információ a korábbiaknál összehasonlíthatatlanul részletesebb képet nyújt számunkra az európai kábítószerhelyzetről és annak dinamikájáról. Az EMCDDA feladata, hogy vizsgálat tárgyává tegye ezt az összetett helyzetet, összegezze – ahol lehetősége nyílik rá – a közös tapasztalatokat, illetve megjegyzéseket fűzzön a különbségekhez. Az adatgyűjtésben való részvételük és a Megfigyelő Központ munkájához való hozzájárulásuk során tagállamaink megértették, hogy szomszédaik mai problémái holnap saját problémáikká válhatnak. Ez a tudatosság tetten érhető az Európai Unió új kábítószer-stratégiájában és az azt kísérő cselekvési tervekben, melyeket alátámaszt az információ gyűjtésének és megosztásának fontosságáról kialakult egyetértés, a helyes gyakorlatok azonosításának és terjesztésének igénye, továbbá az együttműködés és összehangolt fellépés értéke azzal a közös fenyegetéssel szemben, melyet a kábítószerek jelentenek állampolgáraink egészségére, jólétére és biztonságára.
Det har vært en betraktelig økning i mengden informasjon som ligger til grunn for våre analyser. Denne årsrapporten er basert på data fra EUs 25 medlemsstater og Norge, og der data er tilgjengelig, fra Bulgaria, Romania og Tyrkia. I tillegg til at vi har hatt en økning i antall rapporterende land, har også mengden sammenlignbar informasjon fra hvert land fortsatt å øke. Dette har gitt oss et langt mer detaljert bilde av narkotikasituasjonen i Europa og av dynamikken i den, enn noen gang tidligere. EONNs oppgave er å utforske denne kompleksiteten ved å sammenstille felles erfaringer hvor disse finnes, og kommentere forskjellene. I samarbeidet landene imellom og i arbeidet med å samle inn data til EONN har medlemslandene forstått at de problemene deres naboland har i dag, faktisk kan bli deres egne i morgen. Bevisstheten om dette kommer klart fram i Den europeiske unions nye narkotikastrategi og tiltaksplanene til den, som understøttes av en felles forståelse av hvor viktig informasjonsinnsamling og informasjonsutveksling er, av behovet for å identifisere og spre god praksis, og verdien av samarbeid og koordinerte tiltak i arbeidet mot den trusselen narkotika utgjør for våre innbyggeres helse, velvære og sikkerhet.
S-a mărit considerabil baza de informare pentru analizele pe care le întreprindem. Raportul din anul acesta se bazează pe date obţinute din 25 de state membre şi Norvegia, precum şi, în măsura în care au fost disponibile, din Bulgaria, România şi Turcia. Nu numai că a crescut numărul ţărilor care furnizează informaţii, ci s-a mărit continuu şi volumul de date comparative din fiecare ţară. Aceste informaţii ne oferă o imagine mult mai detaliată decât înainte a situaţiei drogurilor din Europa şi a dinamicii acesteia. Misiunea OEDT este de a explora această situaţie complexă, coroborând, unde este cazul, experienţele comune sau discutând diferenţele. Contribuind la colectarea de date şi participând la activităţile OEDT, statele membre au înţeles că problemele cu care se confruntă astăzi vecinii lor pot deveni mâine propriile lor probleme. Această conştientizare este vizibilă în noua strategie a Uniunii Europene privind drogurile şi în planurile de acţiune care o însoţesc, bazate prin consens pe importanţa colectării şi comunicării informaţiilor; pe necesitatea de a identifica şi disemina bunele practici şi pe importanţa cooperării şi acţiunilor coordonate, ca reacţie în faţa ameninţării comune prezentate de droguri la adresa prosperităţii, bunăstării şi securităţii cetăţenilor noştri.
Zaznamenali sme výrazný nárast údajov použitých v analýzach. Tohtoročná správa vychádza z údajov 25 členských štátov EÚ a Nórska a  z údajov Bulharska, Rumunska a Turecka, ak boli k dispozícii. Nezvyšuje sa len počet krajín poskytujúcich informácie, ale narastá aj množstvo porovnateľných údajov. Tieto údaje nám poskytujú podrobnejší obraz o drogovej situácii v Európe a jej dynamike viac ako kedykoľvek predtým. Úlohou EMCDDA je preskúmať zložitosť problematiky, zhromaždiť existujúce spoločné skúsenosti a zároveň poukázať na odlišnosti. Investovaním do zberu údajov a spolupráce s monitorovacím centrom členské štáty pochopili, že dnešné problémy ich susedov sa zajtra môžu stať ich vlastnými problémami. Uvedomenie si tejto skutočnosti sa premieta do novej protidrogovej stratégii Európskej únie a sprievodných akčných plánov. Stratégiu a programy posilňuje jednotná mienka o tom, že je dôležité zbierať a zdieľať informácie, identifikovať a rozširovať dobrú prax a že, spolupráca a koordinovaný postup pri riešení spoločného ohrozenia zdravia, zabezpečení fyzickej a duševnej pohody a bezpečnosti našich občanov v súvislosti s drogami má svoj význam.
Količina informacij, ki so na voljo za naše analize, se je močno povečala. Letošnje poročilo temelji na podatkih iz 25 držav članic in Norveške ter, kjer so na voljo, tudi na podatkih iz Bolgarije, Romunije in Turčije. Naraslo ni samo število držav, ki posredujejo podatke, ampak je tudi količina primerljivih informacij iz vsake od njih čedalje večja. S pomočjo teh informacij je slika stanja in trendov v zvezi z drogami v Evropi veliko bolj natančna kot kdajkoli prej. Naloga centra EMCDDA je preučiti to zapleteno sliko, strniti podobne izkušnje ter razložiti razlike. Ob zbiranju podatkov in sodelovanju pri delu Centra so države članice spoznale, da lahko težave, ki jih imajo njihovi sosedje danes, postanejo jutri njihovi lastni problemi. Da se tega zavedajo, je razvidno iz nove strategije EU za boj proti drogam ter spremljevalnih akcijskih načrtov, ki jih dodatno podpira soglasje o nujnosti zbiranja in izmenjave informacij, o potrebi prepoznavanja in razširjanja dobre prakse ter o pomembnosti sodelovanja in usklajevanja dejavnosti kot odziva na skupno grožnjo, ki jo za zdravje, dobrobit in varnost naših državljanov predstavljajo droge.
Den information som finns till stöd för vår analys har ökat väsentligt. Denna årsrapport bygger på uppgifter från 25 EU-medlemsstater och Norge samt, när det finns uppgifter, från Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det är inte bara antalet länder som lämnar information som ökat utan också mängden jämförbar information från varje land har fortsatt att öka. Denna information ger oss en mycket utförligare bild än någonsin tidigare av narkotikasituationen i Europa och dess dynamik. Det är ECNN:s uppgift att undersöka denna komplexa situation genom att ställa samman gemensamma erfarenheter där de finns och belysa skillnader. Genom att investera i datainsamling och samarbeta i narkotikacentrumets arbete har våra medlemsstater förstått att de problem deras grannar står inför idag kan bli deras eget problem imorgon. Denna medvetenhet visar sig i Europeiska unionens nya narkotikastrategi och de handlingsplaner som hör till den. Detta understryks av det samförstånd som råder om vikten av att samla in och dela med sig av information, behovet av att identifiera och sprida god praxis samt värdet av samarbete och samordnade åtgärder som svar på det gemensamma hot mot hälsa, välstånd och säkerhet som våra medborgare utsätts för genom narkotika.
Analizimizi destekleyecek eldeki bilgiler önemli oranda artmıştır. Bu yılın raporu, 25 AB Üye Devleti ve Norveç ile, elde edilebildiği durumlarda Bulgaristan, Romanya ve Türkiye’den gelmektedir. Yalnızca bilgi sağlayan ülkelerin sayısı artmakla kalmamış, aynı zamanda her birinden elde edilen karşılaştırılabilir bilgi miktarı da artmaya devam etmiştir. Bu bilgiler bize Avrupa’nın uyuşturucu durumu ve dinamiklerinin şu ana kadarkinden çok daha ayrıntılı bir tablosunu sunmaktadır. Bu karmaşıklığı inceleyerek, mevcut olduğu durumda ortak deneyimleri bir araya getirmenin yanı sıra, farklılıkları değerlendirmek de EMCDDA’nın görevleri arasındadır. Üye Devletlerimiz, veri toplamaya yatırım yapmak ve İzleme Merkezi’nin çalışmalarına ortak olmak suretiyle, bugün komşularının sorunu olanların yarın kendi sorunları olabileceğini anlamıştır. Bu bilinç, yeni Avrupa Birliği uyuşturucu stratejisi ile planlarında ortaya konmuş olup, bunlar bilgi toplama ve paylaşmanın önemi; iyi uygulamaları saptayıp yaygınlaştırma gereği ve uyuşturucunun vatandaşlarımıza yönelik oluşturduğu ortak sağlık, sıhhat ve güvenlik tehdidine tepki olarak işbirliği ile koordine eylemin değeri hakkında fikir birliğiyle desteklenmektedir.
Ir ievērojami pieaudzis tās informācijas apjoms, kas palīdz mūsu analītiskajā darbā. Šā gada pārskatā ir apkopoti dati no 25 ES dalībvalstīm un Norvēģijas un, dažviet, no Bulgārijas, Rumānijas un Turcijas. Ir palielinājies ne tikai informācijas sniedzēju valstu skaits, bet arī salīdzināmo datu apjoms no tām turpina augt. Šī informācija atspoguļo narkomānijas problēmu un tās attīstības gaitu Eiropā tagad daudz plašāk nekā jebkad agrāk. EMCDDA pienākums ir izzināt šo sarežģīto jautājumu, apkopojot kopīgi gūto pieredzi, kā arī izskatot atšķirības. Ieguldot datu vākšanā un līdzdarbojoties Uzraudzības centra darbā, mūsu dalībvalstis ir sapratušas, ka kaimiņvalstu problēmas var kādu dienu kļūt par viņu pašu problēmām. Šo izpratni apliecina jaunā Eiropas Savienības narkomānijas apkarošanas stratēģija un attiecīgie rīcības plāni, kas balstās uz uzskatu vienprātību par informācijas vākšanas un apmaiņas nozīmi, vajadzību noteikt un izplatīt labas prakses piemērus, un sadarbības un saskaņotas rīcības svarīgumu, vēršoties pret narkotiku radīto kopējo apdraudējumu mūsu pilsoņu veselībai, labklājībai un drošībai.
  RozdziaÅ‚ 1: Polityka i...  
W Czechach przyjęto plan działania na lata 2005–2006 o podobnych założeniach, w którym wyszczególniono konkretne cele i działania potrzebne do ich realizacji, jak również ustalono odpowiedzialność poszczególnych ministrów oraz warunki i wskaźniki realizacji w każdej z dziedzin.
Some countries, having first implemented national drug strategies and action plans some time ago (1998 onwards), are now reformulating their strategies or plans, placing greater emphasis on setting clearer and more feasible objectives. For example, Luxembourg reports that its new action plan 2005–09 is simple, clearly structured and output oriented, setting objectives for actions, identifying responsibilities and specifying budgets, anticipated outcomes and deadlines for outcome and evaluation. In Belgium, an expert group was appointed by the public health authorities of the French Community and Walloon region to establish a ‘concerted plan of prevention, help and care in drug addiction’. The group recommended that ‘priorities and objectives should be defined more clearly by the governments’, that ‘a clear definition of the basic principles of a common drug policy should take place’ and that ‘a chronology of the chosen strategies should be identified’. The 2005–06 action plan in the Czech Republic follows a similar direction, specifying concrete goals and the activities needed to meet them, and setting out the responsibilities of individual ministers and the terms and indicators of fulfilment for each field.
Certains pays, qui ont mis en œuvre leurs premières stratégies et plans d’action antidrogue nationaux voici quelque temps (depuis 1998), reformulent actuellement leurs plans et stratégies en mettant en exergue la définition d’objectifs plus précis et plus réalistes. Ainsi, le Luxembourg rapporte que son nouveau plan d’action pour la période 2005-2009 est simple, clairement structuré et orienté vers les résultats, qu’il fixe des objectifs pour les actions, identifie les responsabilités et définit les budgets, les résultats escomptés et les délais pour l'obtention des résultats et l’évaluation. En Belgique, un groupe d’experts a été institué par les autorités sanitaires de la Communauté française et de la Région wallonne pour élaborer un «plan concerté de prévention, d’aide et de soins à la toxicomanie». Le groupe a recommandé que «les gouvernements définissent plus clairement les priorités et les objectifs», qu'«une définition claire des principes de base d’une politique commune antidrogue soit donnée» et qu’«une chronologie des stratégies retenues soit identifiée». Le plan d’action 2005-2006 de la République tchèque suit une approche similaire, en identifiant des objectifs concrets et les activités requises pour les atteindre et en déterminant les responsabilités de chaque ministère et les conditions et indicateurs de réussite pour chaque domaine.
Einige Länder, die vor einiger Zeit (seit 1998) erstmals nationale Drogenstrategien und Aktionspläne umgesetzt haben, formulieren derzeit ihre Strategien bzw. Pläne neu und legen dabei einen stärkeren Schwerpunkt auf die Festlegung von Zielen, die klarer sind und eher verwirklicht werden können. Beispielsweise ist dem luxemburgischen Bericht zufolge der neue Aktionsplan für den Zeitraum 2005 bis 2009 einfach, klar strukturiert und ergebnisorientiert, legt Ziele für Maßnahmen fest und bestimmt Zuständigkeiten, Mittel, voraussichtliche Ergebnisse sowie Fristen für deren Umsetzung und Evaluierung. In Belgien richteten die Gesundheitsbehörden der Französischen Gemeinschaft und der Wallonischen Region eine Sachverständigengruppe ein, die einen „konzertierten Plan für Prävention, Hilfe und Betreuung im Bereich der Drogensucht“ erarbeiten soll. Die Gruppe empfahl „die Festlegung klarerer Prioritäten und Ziele durch die Regierungen“, „eine eindeutige Definition der Grundprinzipien einer gemeinsamen Drogenpolitik“ und die „Bestimmung der zeitlichen Abfolge der ausgewählten Strategien“. Der Aktionsplan 2005/2006 der Tschechischen Republik verfolgt eine ähnliche Richtung: Er legt konkrete Ziele sowie die dafür erforderlichen Maßnahmen fest und bestimmt die Zuständigkeiten einzelner Minister sowie die Bedingungen und Indikatoren für die Realisierung der Ziele in den einzelnen Bereichen.
Alcuni paesi che avevano attuato strategie nazionali e piani d’azione antidroga qualche tempo fa (dal 1998) stanno riformulando tali strategie o piani per dare maggior spazio alla definizione di obiettivi più chiari e fattibili. Per esempio, il Lussemburgo riferisce che il suo nuovo piano d’azione per il periodo 2005-2009 è più semplice, meglio strutturato e più orientato ai risultati, avendo fissato obiettivi per le azioni previste, individuato responsabilità e specificato bilanci, previsto gli esiti e le scadenze per risultati e valutazione. In Belgio le autorità sanitarie della comunità francese e della regione vallona hanno nominato un gruppo di esperti con l’incarico di elaborare “un piano concertato di prevenzione, aiuto e assistenza ai tossicodipendenti”. Il gruppo ha raccomandato che “i governi definiscano con maggior trasparenza le priorità e gli obiettivi”, che “siano definiti con chiarezza i principi fondamentali di una politica comune in materia di droga” e che “sia decisa una tempistica di attuazione delle strategie selezionate”. Il piano d’azione per il periodo 2005-2006 nella Repubblica ceca ha un orientamento analogo: specifica cioè una serie di obiettivi concreti e le attività necessarie per metterli in pratica, definisce le responsabilità dei singoli ministri e, per ogni settore, indica i termini e gli indicatori di successo.
Alguns países, que já começaram a aplicar estratégias nacionais de luta contra a droga e planos de acção há algum tempo (desde 1998), estão agora a reformular as suas estratégias ou planos, dando maior ênfase à fixação de objectivos mais claros e exequíveis. O Luxemburgo, por exemplo, refere que o seu novo plano de acção para 2005–2009 é simples, estruturado de forma clara e orientado para os resultados, estabelecendo objectivos para as diversas acções, identificando as responsabilidades e especificando os orçamentos, os resultados previstos e os prazos para a sua obtenção e avaliação. Na Bélgica, as autoridades de saúde pública da Comunidade Francófona e da região da Valónia nomearam um grupo de peritos para elaborar um “plano concertado de prevenção, ajuda e tratamento da toxicodependência”. O grupo recomendou aos governos “que definam as prioridades e os objectivos com maior clareza”, “procedam a uma definição clara dos princípios básicos de uma política comum em matéria de droga” e “identifiquem uma cronologia das estratégias escolhidas”. O plano de acção da República Checa para 2005–2006 segue uma direcção semelhante, especificando objectivos concretos e as actividades necessárias para os cumprir, apontando as responsabilidades de cada ministro e os termos e indicadores de cumprimento referentes a cada domínio.
Ορισμένες χώρες, οι οποίες είχαν εφαρμόσει από καιρό (από το 1998 και μετά) εθνικές στρατηγικές και σχέδια δράσης για τα ναρκωτικά, προχωρούν στην αναδιατύπωση των στρατηγικών ή των σχεδίων τους δίνοντας μεγαλύτερη έμφαση στη θέση σαφέστερων και πιο υλοποιήσιμων στόχων. Για παράδειγμα, το Λουξεμβούργο αναφέρει ότι το νέο σχέδιο δράσης του για την περίοδο 2005–09 χαρακτηρίζεται από απλότητα, σαφή διάρθρωση και προσανατολισμό στα αποτελέσματα, καθώς θέτει στόχους για δράσεις, καθορίζει αρμοδιότητες και προσδιορίζει προϋπολογισμούς, προσδοκώμενα αποτελέσματα και προθεσμίες για την επίτευξη αποτελεσμάτων και την αξιολόγηση. Στο Βέλγιο, οι αρχές δημόσιας υγείας της γαλλικής κοινότητας και της περιφέρειας της Βαλονίας ανέθεσαν σε ομάδα εμπειρογνωμόνων την εκπόνηση ενός συντονισμένου σχεδίου πρόληψης, αρωγής και πρόνοιας για το φαινόμενο της τοξικομανίας. Η ομάδα εισηγήθηκε τον σαφέστερο καθορισμό προτεραιοτήτων και στόχων από τις κυβερνήσεις, καθώς και ότι πρέπει να γίνει σαφής ορισμός των βασικών αρχών μιας κοινής πολιτικής για τα ναρκωτικά και ότι πρέπει να καταταχθούν κατά χρονολογική σειρά οι επιλεχθείσες στρατηγικές. Το σχέδιο δράσης στην Τσεχική Δημοκρατία για την περίοδο 2005–06 κινείται προς την ίδια κατεύθυνση, ορίζοντας σαφείς στόχους και τις δραστηριότητες που απαιτούνται για την επίτευξή τους και προσδιορίζοντας τις αρμοδιότητες των επιμέρους υπουργών καθώς και τους όρους και τους δείκτες επίτευξης των στόχων σε κάθε τομέα.
Andere landen, die eerder al nationale drugsstrategieën en actieplannen inzake drugs hadden ingevoerd, zijn nu bezig hun beleid te herzien; ze werken nieuwe plannen uit waarin de nadruk meer ligt op de vaststelling van duidelijke en realistische doelstellingen. Zo maakt Luxemburg melding van een nieuw actieplan voor 2005-2009 dat eenvoudiger is, een doorzichtiger structuur kent en meer resultaatgericht is en waarin doelstellingen vastgelegd zijn voor concrete maatregelen, verantwoordelijkheden aangegeven worden en begrotingsmiddelen, verwachte resultaten en termijnen voor resultaten en evaluatie vastgelegd zijn. In België is door de gezondheidsautoriteiten van de Franse Gemeenschap en het Waals Gewest een deskundigengroep ingesteld die tot taak had een “overlegd plan voor preventie, hulp- en zorgverlening bij drugsverslaving” op te stellen. De deskundigen gaven als aanbeveling dat “prioriteiten en doelstellingen duidelijker omschreven zouden moeten worden door de regeringen”, dat er “een duidelijke definitie van de grondbeginselen van een gemeenschappelijk drugsbeleid zou moeten komen” en dat “de chronologie van de gekozen strategieën bepaald zou moeten worden”. Het actieplan 2005-2006 van Tsjechië gaat in dezelfde richting: er worden concrete doelen in aangegeven, evenals acties die nodig zijn om die doelen te bereiken; de verantwoordelijkheden van individuele ministers zijn vastgelegd; en ook bevat het plan voorwaarden en indicatoren op basis waarvan voor ieder deelterrein de resultaten worden afgemeten.
Některé země, jež poprvé zavedly národní protidrogové strategie a akční plány už před určitou dobou (od roku 1998), nyní své strategie nebo plány nově formulují, přičemž kladou větší důraz na stanovení jasnějších a dosažitelnějších cílů. Například Lucembursko uvádí, že jeho nový akční plán na období 2005–2009 je jednoduchý, jasně strukturovaný a orientovaný na výstupy, přičemž stanovuje cíle opatření, vymezuje odpovědnost a určuje rozpočty, očekávané výsledky a lhůty pro jejich dosažení a hodnocení. V Belgii jmenovaly orgány veřejného zdravotnictví Francouzského společenství a regionu Valonsko skupinu odborníků, aby vytvořila „společný plán prevence, pomoci a péče v oblasti drogové závislosti“. Skupina doporučila, aby „vlády jasněji definovaly priority a cíle“, aby „byla stanovena jasná definice základních principů společné protidrogové politiky“ a aby „byl určen chronologický sled zvolených strategií“. Akční plán na období 2005–2006 v České republice se ubírá podobným směrem, specifikuje konkrétní cíle a aktivity potřebné k jejich dosažení, vymezuje odpovědnost jednotlivých ministerstev a podmínky a ukazatele plnění pro každou oblast.
Nogle lande, som første gang havde gennemført nationale narkotikastrategier og handlingsplaner for nogen tid siden (fra og med 1998), er nu i gang med at revidere deres strategier eller planer med større vægt på at fastsætte klarere og mere realistiske mål. F.eks. er Luxembourgs nye handlingsplan for 2005–2009 enkel, klart struktureret og resultatorienteret med angivelse af indsatsområder, ansvarsområder og budgetter, forventede resultater og frister for resultater og evaluering. I Belgien nedsatte de offentlige sundhedsmyndigheder i det franske fællesskab og regionen Vallonien en ekspertgruppe, som skulle udarbejde en "fælles forebyggelses-, bistands- og behandlingsplan i forbindelse med narkotikamisbrug". Gruppen anbefalede, at "myndighederne fastlagde klarere prioriteringer og mål", at "grundprincipperne for en fælles narkotikapolitik blev defineret klart", og at "der blev udarbejdet en kronologisk oversigt over de valgte strategier". Tjekkiets handlingsplan for 2005–2006 går i samme retning med angivelse af konkrete mål og de aktiviteter, der er nødvendige for at nå dem, samt fastsættelse af de enkelte ministres ansvarsområder samt betingelser og indikatorer for gennemførelsen for hvert område.
Mõned riigid, kus riiklik narkoennetusstrateegia on esmakordselt vastu võetud tükk aega tagasi (alates 1998. a), sõnastavad nüüd oma strateegiaid ja kavasid ümber, pöörates rohkem tähelepanu selgemate ja realistlikumate eesmärkide püstitamisele. Näiteks teatab Luksemburg, et uus tegevuskava aastateks 2005–2009 on lihtne, selge struktuuriga ja tulemusele orienteeritud, seab tegevuseesmärgid, määratleb vastutusala ja täpsustab eelarvet, prognoosib tulemusi ja tähtaegu ning võimaldab hinnangu andmist. Belgias moodustasid prantsuskeelse kogukonna ja vallooni piirkonna tervishoiujuhid asjatundjate komisjoni, et koostada „konkreetne plaan uimastisõltuvuse ennetamiseks, narkomaanide abistamiseks ja nende eest hoolitsemiseks”. Komisjon soovitas, et „valitsus peaks prioriteedid ja eesmärgid selgemini sõnastama”, et „selgelt tuleks paika panna ühise narkoennetuspoliitika peamised põhimõtted” ning „määratleda valitud strateegiate kronoloogia”. Samasugune on ka Tšehhi Vabariigi tegevuskava aastateks 2005–2006, mis sisaldab konkreetseid eesmärke ja nende saavutamiseks vajalikku tegevust, määrab iga ministeeriumi kohustused ning iga valdkonna jaoks täitmise tingimused ja indikaatorid.
Muutamat maat, jotka jo jokin aika sitten (vuodesta 1998 lähtien) ovat panneet täytäntöön ensimmäiset kansalliset strategiansa ja toimintasuunnitelmansa, muotoilevat niitä nyt uudelleen ja pyrkivät asettamaan niille entistä selkeämpiä ja toteutuskelpoisempia tavoitteita. Esimerkiksi Luxemburg ilmoitti laatineensa vuosiksi 2005–2009 yksinkertaisen, selkeärakenteisen ja tuloshakuisen toimintasuunnitelman, jossa asetetaan toimintatavoitteet, määrätään vastuutehtävät, määritetään budjetti sekä esitetään ennakoidut tulokset ja määräajat tulosten saavuttamiselle ja arvioinnille. Belgian ranskankielisen yhteisön ja Vallonian alueen terveysviranomaiset ovat nimittäneet asiantuntijaryhmän laatimaan johdonmukaisen suunnitelman huumeriippuvuuden ehkäisemistä ja huumeriippuvaisten auttamista ja hoitoa varten. Asiantuntijaryhmä suositteli, että hallitukset määrittäisivät painopisteet ja tavoitteet nykyistä selkeämmin, että yhteiselle huumepolitiikalle muotoiltaisiin selkeät perusperiaatteet ja että valittujen strategioiden toteutusvaiheet asetettaisiin aikajärjestykseen. Tšekin vuosiksi 2005 ja 2006 laatima toimintasuunnitelma on hyvin samansuuntainen, sillä siinä määritetään konkreettiset tavoitteet ja toimenpiteet niiden saavuttamiseksi sekä täsmennetään kunkin ministeriön vastuualueet ja toteutuksen aikarajat ja indikaattorit kullakin alalla.
Néhány olyan országban, ahol a nemzeti kábítószer-stratégiák és cselekvési tervek első bevezetése már korábban lezajlott (1998-tól kezdve), most a stratégiák vagy tervek átdolgozása folyik, nagyobb hangsúlyt helyezve a világos és jobban megvalósítható célkitűzésekre. Luxemburgból például azt jelentették, hogy a 2005–09-re egy új, egyszerű, világos szerkezetű és teljesítményorientált cselekvési tervet fogadtak el, amely meghatározza az intézkedések célkitűzéseit, megnevezi a felelősségi köröket, részletezi a költségvetést, a várt eredményeket, illetve az ezekhez és az értékeléshez rendelt határidőket. Belgiumban a francia közösség és a vallon régió közegészségügyi hatóságai szakértői csoportot hoztak létre a „kábítószer-függőség megelőzését, az érintettek segítését és gondozását célzó összehangolt terv” kidolgozására. A csoport javaslatai szerint „a kormányzatoknak világosabban meg kell határozniuk a prioritásokat és célkitűzéseket”, „sort kell keríteni a közös kábítószer-politika alapelveinek világos meghatározására” és „időrendi sorrendbe kell rakni a kiválasztott stratégiákat”. Csehországban a 2005–06-ra szóló cselekvési terv hasonló szellemben készült, meghatározza a konkrét célokat és az ezek eléréséhez szükséges intézkedéseket, kijelöli az egyes miniszterek felelősségi körét, valamint a célok teljesítésének feltételeit és mutatóit a különböző területeken.
Enkelte land som gjennomførte nasjonale narkotikastrategier og handlingsplaner for en tid tilbake (etter 1998), omformulerer nå sine strategier eller planer og legger større vekt på at målsettingene skal være tydelige og gjennomførbare. For eksempel rapporterer Luxembourg at den nye handlingsplanen for 2005-09 er enkel, klart strukturert og resultatorientert, fastsetter målsettinger for tiltak, klarlegger ansvarsforhold og fastsetter budsjetter, forventede resultater og tidsfrister for måloppnåelse og evaluering. I Belgia ble en ekspertgruppe utpekt av helsemyndighetene i den fransktalende delen av landet og Wallonia med sikte på å få på plass en ”felles plan for forebygging, hjelp og omsorg ved narkotikaavhengighet”. Gruppen anbefalte at “myndighetene bør definere prioriteringer og målsettinger klarere”, at ”det bør utarbeides en klar definisjon av grunnprinsippene for en felles narkotikapolitikk”, og at ”en tidsplan bør settes opp for de valgte strategiene”. Handlingsplanen for 2005-06 i Den tsjekkiske republikk går i samme retning og angir konkrete mål og hvilke aktiviteter som må gjennomføres for å oppnå dem, og definerer ansvaret for den enkelte minister og vilkårene og indikatorene for måloppnåelse på hvert område.
Unele ţări, care au pus deja în aplicare în trecut strategii naţionale şi planuri de acţiune privind drogurile (începând cu anul 1998), îşi reformulează acum strategiile şi planurile, acordând o mai mare importanţă stabilirii unor obiective mai clare şi mai fezabile. Luxemburg, de exemplu, a raportat că noul său plan de acţiune pe perioada 2005-2009 este simplu, clar structurat şi orientat spre rezultate, stabilind obiective pentru acţiuni, identificând responsabilităţi şi stabilind bugete, rezultatele aşteptate şi termene pentru rezultate şi evaluare. În Belgia, autorităţile de sănătate publică din Comunitatea franceză şi Valonia au numit un grup de experţi cu scopul de a stabili un „plan coordonat de prevenire, ajutorare şi îngrijire în toxicomanie”. Grupul a recomandat ca „priorităţile şi obiectivele să fie mai clar definite de către guverne”, „să se efectueze o definire clară a principiilor de bază ale unei politici comune în privinţa drogurilor” şi „să se identifice o cronologie a strategiilor alese”. Planul de acţiune pe 2005-2006 în Republica Cehă urmează o direcţie similară, precizând scopuri concrete şi activităţile necesare pentru atingerea acestor scopuri, stabilind responsabilităţile ministerelor, precum şi termenele şi indicatorii de îndeplinire pentru fiecare domeniu.
Niektoré krajiny, ktoré po prvýkrát realizovali národné protidrogové stratégie a akčné plány už pred určitým časom (po roku 1998), teraz znovu formulujú svoje stratégie alebo plány kladúc väčší dôraz na stanovenie jasnejších a realizovateľnejších cieľov. Napríklad Luxembursko uvádza, že jeho nový akčný plán na roky 2005 – 2009 je jednoduchý, jasne štruktúrovaný a zameraný na výstup, stanovuje ciele pre činnosti, identifikuje zodpovednosti a špecifikuje rozpočty, predpokladané výsledky a konečné termíny pre výsledok a hodnotenie. V Belgicku úrady verejného zdravia Francúzskeho spoločenstva a Valónska menovali expertnú skupinu, aby vypracovala „spoločný plán prevencie, pomoci a starostlivosti v súvislosti s drogovou závislosťou“. Skupina odporučila, aby „vlády jasnejšie definovali priority a ciele“ a aby „sa jasne definovali základné zásady spoločnej protidrogovej politiky“ a aby „sa určila časová postupnosť vybraných stratégií". Akčný plán na roky 2005 – 2006 v Českej republike postupuje podľa podobnej smernice a špecifikuje konkrétne ciele a činnosti, ktoré sú potrebné na ich splnenie, a stanovuje zodpovednosti jednotlivých ministrov a lehoty a ukazovatele plnenia pre každú oblasť.
Nekatere države, ki so nacionalne strategije boja proti drogam in akcijske načrte prvič izvedle že pred nekaj časa (od leta 1998 dalje), zdaj preoblikujejo svoje strategije ali načrte, pri čemer večjo pozornost posvečajo določitvi jasnejših in laže uresničljivih ciljev. Luksemburg na primer poroča, da je njegov novi akcijski načrt za obdobje 2005–2009 preprost, jasno strukturiran in usmerjen v rezultate, da določa cilje za ukrepe, opredeljuje odgovornosti in določa proračune, pričakovane rezultate ter roke za rezultate in vrednotenje. V Belgiji so javni zdravstveni organi francoske skupnosti in Valonske regije imenovali skupino strokovnjakov, ki naj bi izdelala "usklajen načrt za preprečevanje, pomoč in oskrbo pri zasvojenosti z drogami". Skupina je priporočila, da "bi morale vlade jasneje opredeliti prednostne naloge in cilje", da "bi bilo treba jasno opredeliti osnovna načela skupne politike na področju drog" in da "bi bilo treba opredeliti kronologijo izbranih strategij". Akcijski načrt Češke republike za obdobje 2005–2006 gre v podobni smeri, saj opredeljuje konkretne cilje in dejavnosti, potrebne za njihovo uresničitev, ter določa odgovornosti posameznih ministrstev in pogoje ter kazalce izpolnitve za vsako področje.
Vissa länder som införde sina första nationella narkotikastrategier och handlingsplaner för några år sedan (från 1998 och framåt) håller nu på att omformulera sina strategier eller planer, och lägger större betoning på tydliga och mer användbara mål. Från exempelvis Luxemburg rapporteras att dess nya handlingsplan för 2005-2009 är enkel, tydligt strukturerad och resultatinriktad. I handlingsplanen anges åtgärdernas mål, ansvarsfördelningen för genomförandet och budget, samt förväntade resultat och tidsgränser för resultat och utvärdering. I Belgien utsåg sjukvårdsmyndigheterna i den franska språkgemenskapen och Vallonien en expertgrupp som fick i uppgift att utarbeta en ”samordnad plan för förebyggande av, hjälp vid och vård av narkotikaberoende”. Gruppen rekommenderade att ”myndigheterna anger tydligare prioriteringar och mål”, att ”en tydlig definition av de grundläggande principerna i den gemensam narkotikapolitik fastställs” samt att ”en tidsram för valda strategier anges”. Den tjeckiska handlingsplanen för 2005-2006 bygger på liknande principer och ställer upp konkreta mål med de åtgärder som krävs för att nå dessa mål, samtidigt som de enskilda ministrarnas ansvarsområden anges liksom förutsättningar och indikatorer för måluppfyllelse på varje område.
Ulusal uyuşturucu stratejileri ile eylem planlarını ilk kez uygulamaya koyalı belli bir süre geçmiş olan (1998’den itibaren) bazı ülkeler, artık daha net ve daha yapılabilir hedefler koymaya daha fazla önem vererek, stratejilerini veya planlarını yeniden belirlemekteler. Örneğin, Lüksemburg 2005-09 yeni eylem planının basit, açık bir şekilde yapılandırılmış ve sonuç odaklı olduğunu, eylemler için hedefler koyduğunu, sorumluluklar saptadığını ve sonuç ve değerlendirme için bütçeler, beklenen sonuçlar ve son tarihler belirlediğini bildirmektedir. Belçika’da, bir ‘uyuşturucu bağımlılığını önleme, yardım ve bakım uyumlu planı’ oluşturmak üzere Fransız Toplumu ve Walloon bölgesinin kamu sağlığı makamları tarafından bir uzman grubu atanmıştır. Grup, ‘öncelikler ile hedeflerin hükümetler tarafından daha açık şekilde tanımlanması’, ‘ortak bir uyuşturucu politikasının temel ilkelerinin net bir tanımının oluşturulması’ ve ‘seçilen stratejilerin bir kronolojisinin belirlenmesi gerektiğini’ ileri sürmüştür. Çek Cumhuriyeti’ndeki 2005-06 eylem planı da benzer bir yönde ilerleyerek somut hedefler ile bunlara ulaşılmasını sağlayacak faaliyetleri belirlemekte ve her bir bakanın sorumlulukları ile her alan için başarılı olmanın şartları ve göstergelerini saptamaktadır.
Dažas valstis, kas jau agrāk (sākot ar 1998. gadu) bija īstenojušas valsts narkotiku stratēģijas un rīcības plānus, pašlaik šīs stratēģijas un plānus atjaunina, pievēršot lielāku uzmanību skaidrāku un sasniedzamāku mērķu izvirzīšanai. Piemēram, saskaņā ar Luksemburgas sniegto informāciju, šīs valsts jaunais, 2005.– 2009. gada rīcības plāns ir vienkāršs un skaidri strukturēts, ar virzību uz konkrētiem rezultātiem – tajā ir formulēti pasākumu mērķi, noteiktas atbildības jomas un konkretizēts finansējums, kā arī definēti gaidāmie pasākumu rezultāti un izpildes un novērtējuma termiņi. Beļģijā franču kopienas un Valonijas sabiedrības veselības iestādes ir iecēlušas ekspertu grupu, kuras uzdevums bija izstrādāt ,,saskaņotu narkomānijas novēršanas, palīdzības un aprūpes plānu”. Ekspertu ieteikumos ir teikts, ka ,,valdībām ir skaidrāk jādefinē prioritātes un mērķi”, kā arī ,,skaidri jānosaka kopējās narkotiku politikas pamatprincipi” un ,,jāizstrādā izvēlētās stratēģijas īstenošanas hronoloģiskā secība”. Čehijas 2005.– 2006. gada rīcības plāna ievirzes ir līdzīgas, arī šeit ir definēti konkrēti mērķi un pasākumi, kas jāveic, lai tos sasniegtu, noteikti atbildīgo ministru pienākumi un katrā jomā veicamo pasākumu termiņi un sasniedzamie rādītāji.
  Komentarz ‘“ problem na...  
Zalicza się do nich wejście w życie dwóch nowych rozporządzeń UE w sprawie prekursorów oraz decyzji Rady dotyczącej nowych narkotyków. Ponadto wzmocniono działania przeciwko handlowi narkotykami, wprowadzając nowe instrumenty prawne w zakresie prania brudnych pieniędzy i konfiskaty mienia.
Although defining national drug policies remains the prerogative of individual European Member States, there is now strong agreement on the benefits that can accrue from working together at the European level. This can be seen in a number of recent developments that support coordination and cooperation activities. Among these developments are the coming into force in 2005 of two new EC regulations on precursors and a Council decision on new drugs. In addition, measures against drug trafficking are strengthened by new legal instruments to address money laundering and confiscation of assets. However, the development that is most central to shaping European collaboration and future actions on the drugs issue is the new EU drugs strategy for 2005–2012 and its two accompanying action plans. In the first of these, around 100 planned specific actions are detailed by EU Member States to be implemented by 2008. A continuous programme of evaluation is envisaged for the strategy, with annual progress reviews and impact assessments at the end of each of the two action plan periods.
Bien que la définition des politiques nationales en matière de drogue reste la prérogative des États membres, il existe désormais un consensus fort quant aux avantages potentiels d’un travail commun au niveau européen, ce qui se reflète au travers de plusieurs évolutions récentes en faveur d’activités de coordination et de coopération. Parmi ces évolutions figure l’entrée en vigueur en 2005 de deux nouveaux règlements CE relatifs aux précurseurs et d’une décision du Conseil relative aux nouvelles drogues. En outre, les mesures contre le trafic de stupéfiants sont renforcées par de nouveaux instruments juridiques relatifs au blanchiment d’argent et à la confiscation des biens. Toutefois, l’évolution qui est au cœur de la nouvelle collaboration européenne et des actions futures en matière de lutte contre les stupéfiants est la nouvelle stratégie antidrogue de l’UE (2005–2012), accompagnée de ses deux plans d’action. Le premier de ces deux plans comporte près de 100 actions spécifiques planifiées et devant être mises en œuvre pour 2008 par les États membres. Un programme d’évaluation constante est envisagé pour cette stratégie, avec des rapports d’avancement annuels ainsi que des évaluations d’impact à la fin de chacune des deux périodes de plan d’action.
Auch wenn die Gestaltung der nationalen Drogenpolitik weiterhin Vorrecht der einzelnen europäischen Mitgliedstaaten bleibt, wird doch der Nutzen, den eine Zusammenarbeit auf europäischer Ebene bieten kann, jetzt nachdrücklich anerkannt. Beleg hierfür sind verschiedene neuere Entwicklungen zur Förderung von Koordinierung und Zusammenarbeit. Dazu zählen zwei neue EG-Verordnungen über Ausgangsstoffe und ein Beschluss des Rates über neue Drogen, die 2005 in Kraft getreten sind. Neue Rechtsinstrumente in den Bereichen Geldwäsche und Einzug von Vermögenswerten erlauben zudem ein energischeres Vorgehen gegen den Drogenhandel. Eine Entwicklung ist aber für die Gestaltung der europäischen Zusammenarbeit und der künftigen Maßnahmen zur Drogenbekämpfung von besonderer Bedeutung: die neue EU-Drogenstrategie für die Jahre 2005 bis 2012 mit den beiden begleitenden Aktionsplänen. Der erste dieser Aktionspläne führt etwa 100 konkrete Maßnahmen auf, deren Umsetzung durch die EU-Mitgliedstaaten bis 2008 geplant ist. Bestandteil der Strategie ist auch ein kontinuierliches Evaluierungsprogramm mit jährlichen Fortschrittsberichten und je einer Folgenabschätzung am Ende der beiden Aktionspläne.
Aunque definir las políticas en materia de drogas sigue siendo una prerrogativa de cada Estado miembro, existe en la actualidad un firme consenso acerca de las ventajas que puede aportar la colaboración a nivel europeo. Un ejemplo de ello son las recientes medidas adoptadas en favor de las actividades de coordinación y cooperación entre las que cabe mencionar la entrada en vigor, en el año 2005, de dos nuevos Reglamentos comunitarios sobre precursores y una Decisión del Consejo sobre las nuevas drogas. Además, las medidas contra el tráfico de drogas se han visto reforzadas por nuevos instrumentos jurídicos relativos al blanqueo de capitales y a la confiscación de activos. No obstante, el avance más importante para conformar la colaboración europea y las futuras medidas en materia de drogas es la nueva estrategia sobre drogas de la Unión Europea para el período 2005-2012 y los dos planes de acción que la acompañan, en el primero de los cuales los Estados miembros especifican alrededor de 100 medidas concretas que se aplicarán de aquí a 2008.Se ha previsto para esta estrategia un programa de evaluación permanente , que contempla revisiones anuales de los avances realizados y evaluaciones de impacto al final de cada uno de los dos períodos del plan de acción.
Benché definire le politiche nazionali in materia di stupefacenti sia tuttora prerogativa dei singoli Stati membri dell’Unione europea, vi è oggi un forte consenso sui benefici che possono derivare dalla collaborazione a livello europeo. Lo dimostrano alcuni recenti sviluppi a sostegno delle attività di coordinamento e cooperazione, tra cui l’entrata in vigore nel 2005 di due nuovi regolamenti comunitari sui precursori e una decisione del Consiglio sulle nuove droghe. Sono inoltre state rafforzate le misure contro il traffico di stupefacenti attraverso nuovi strumenti giuridici vertenti sul riciclaggio dei proventi di attività illecite e la confisca dei beni. Tuttavia, l’elemento fondamentale per promuovere la collaborazione e le future azioni a livello europeo in materia di stupefacenti è rappresentato dalla nuova strategia dell’Unione europea in materia di droga per il 2005-2012 e dai due piani d’azione che la corredano. Nel primo piano d’azione gli Stati membri dell’Unione europea hanno elencato circa 100 azioni specifiche programmate che dovranno essere attuate entro il 2008. Per la strategia si prevede un programma continuo di valutazione, con revisioni annuali dell’andamento e valutazioni d’impatto al termine di ogni periodo di entrambi i piani d’azione.
Muito embora a definição da política nacional em matéria de droga continue a ser prerrogativa de cada Estado-Membro da UE, existe um forte consenso sobre os benefícios que podem ser obtidos pela união de esforços a nível europeu, o qual se manifesta em recentes iniciativas em apoio das actividades de coordenação e cooperação. Entre elas figuram a entrada em vigor, em 2005, de dois novos regulamentos comunitários relativos aos precursores e de uma decisão do Conselho relativa às novas drogas. As medidas contra o tráfico de droga também foram reforçadas por novos instrumentos jurídicos no domínio do branqueamento de capitais e da confiscação dos produtos do crime. Contudo, o elemento fundamental para configurar a cooperação europeia e as futuras acções de combate à droga é a nova estratégia da UE de luta contra a droga para 2005–2012, com os dois planos de acção que a acompanham. No primeiro destes planos, apresenta-se uma descrição detalhada de cerca de cem acções específicas planeadas pelos Estados-Membros da UE e que deverão ser executadas até 2008. A estratégia será submetida a um programa de avaliação contínua, com análises de progresso anuais e avaliações do impacto no final de cada um dos períodos dos planos de acção.
Μολονότι η θέσπιση εθνικής πολιτικής για τα ναρκωτικά παραμένει αποκλειστικό προνόμιο κάθε κράτους μέλους χωριστά, υπάρχει πλέον ευρεία σύμπτωση απόψεων ως προς το ότι η συνεργασία σε ευρωπαϊκό επίπεδο μπορεί να αποφέρει πολλά οφέλη. Το γεγονός αυτό φαίνεται σε πολλές πρόσφατες εξελίξεις που παρέχουν στήριξη σε δραστηριότητες συντονισμού και συνεργασίας. Στις εξελίξεις αυτές συγκαταλέγονται δύο κανονισμοί της ΕΕ που τέθηκαν σε ισχύ το 2005 σχετικά με τις πρόδρομες ουσίες και μία απόφαση του Συμβουλίου για τα νέα ναρκωτικά. Επιπλέον εντείνονται τα μέτρα κατά της διακίνησης ναρκωτικών μέσω νέων νομικών πράξεων που επιλαμβάνονται της νομιμοποίησης εσόδων από παράνομες δραστηριότητες και της δήμευσης περιουσιακών στοιχείων. Ωστόσο η σημαντικότερη εξέλιξη για τη διαμόρφωση συνεργασίας σε ευρωπαϊκό επίπεδο και μελλοντικών πράξεων στο θέμα των ναρκωτικών είναι η νέα στρατηγική της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005-12) και τα δύο συνοδευτικά σχέδια δράσης. Στο πρώτο από αυτά παρατίθενται αναλυτικά περίπου 100 συγκεκριμένες δράσεις που προγραμματίζεται να πραγματοποιηθούν έως το 2008. Προβλέπεται ένα συνεχές πρόγραμμα αξιολόγησης της στρατηγικής με ετήσιες επισκοπήσεις προόδου και αξιολογήσεις αντίκτυπου στο τέλος κάθε μίας από τις δύο περιόδους των σχεδίων δράσης.
Ofschoon het vaststellen van nationaal drugsbeleid het voorrecht van de individuele Europese lidstaten blijft, bestaat er nu in hoge mate overeenstemming over de voordelen die samenwerking op Europees niveau met zich mee kan brengen. Dit is te zien in een aantal recente ontwikkelingen die pleiten voor coördinatie- en samenwerkingsactiviteiten. Deze ontwikkelingen omvatten onder meer de inwerkingtreding in 2005 van twee nieuwe EU-verordeningen inzake precursoren en een besluit van de Raad betreffende nieuwe drugs. Daarnaast worden maatregelen tegen drugshandel versterkt door nieuwe rechtsinstrumenten voor het aanpakken van witwaspraktijken en voor de confiscatie van vermogensbestanddelen. De meest belangrijke ontwikkeling om de Europese samenwerking en toekomstige acties op drugsgebied gestalte te geven, is echter de nieuwe EU-drugsstrategie voor 2005-2012, en de twee begeleidende actieplannen. In het eerste actieplan geven lidstaten een nauwkeurige beschrijving van zo’n 100 geplande speciale acties die in 2008 geïmplementeerd moeten zijn. Voor deze strategie is een doorlopend evaluatieprogramma voorzien, met jaarlijkse voortgangsevaluaties en effectbeoordelingen aan het eind van de twee perioden van de actieplannen.
Přestože definice národních protidrogových strategií zůstává výsadou jednotlivých členských států EU, v současnosti panuje výrazná shoda o přínosech, které může zajistit společný postup na evropské úrovni. To je patrné z několika nedávných kroků, které podporují aktivity koordinace a spolupráce. Mezi ně patří nabytí účinnosti dvou nových nařízení ES o prekurzorech drog a rozhodnutí Rady o nových drogách v roce 2005. Vedle toho posilují opatření proti obchodu s drogami také nové právní nástroje, které se zabývají praním peněz a zabavením majetku. Avšak nejdůležitějším krokem, který je těžištěm utváření evropské spolupráce a budoucích opatření v oblasti drog, je nová protidrogová strategie Evropské unie na období 2005–2012 a dva související akční plány. V prvním z nich členské státy EU podrobně uvádějí přibližně sto plánovaných konkrétních akcí, které mají být realizovány do roku 2008. Předpokládá se průběžné hodnocení programu strategie prostřednictvím každoročního přezkoumání provádění akčních plánů a hodnocením dopadů na konci období obou z nich.
Selv om det fortsat tilkommer de enkelte EU-medlemsstater at fastlægge de nationale narkotikapolitikker, er der nu stor enighed om de fordele, der kan været forbundet med at arbejde sammen på europæisk plan. Dette fremgår af en række nyere tiltag, som støtter koordinerings- og samarbejdsaktiviteter. Heriblandt hører ikrafttrædelsen i 2005 af to nye EF-forordninger om prækursorer og en rådsafgørelse om nye stoffer. Endvidere styrkes foranstaltningerne til bekæmpelse af ulovlig narkotikahandel gennem nye retsakter vedrørende hvidvaskning af penge og konfiskation af aktiver. Det tiltag, der imidlertid har størst betydning for udformningen af samarbejdet på europæisk plan og de fremtidige foranstaltninger i forbindelse med narkotikaspørgsmålet, er EU's nye narkotikastrategi for 2005–2012 og de to tilknyttede handlingsplaner. I den første af disse er der opstillet omkring 100 planlagte, specifikke foranstaltninger, som skal gennemføres af EU-medlemsstaterne senest i 2008. Der er fastsat et program for løbende evaluering i forbindelse med strategien med årlige situationsrapporter og konsekvensanalyser ved udgangen af hver af de to handlingsplanperioder.
Kuigi igal liikmesriigil on endiselt õigus oma narkopoliitikale, on nüüdseks kindlalt nõustutud Euroopa tasandil koostöötamise tulemuslikkuses. See kajastub mitmes viimase aja arengusuunas, mis toetavad koordineerimist ja koostöötegevusi. Edusammude hulka kuulub kahe lähteaineid puudutava EÜ määruse ning nõukogu uute uimastite alase otsuse jõustumine 2005. aastal. Lisaks on uimastikaubanduse vastaseid meetmeid tugevdatud uute õigusaktide abil, mis käsitlevad rahapesu ja varade konfiskeerimist. Liidusisese koostöö ja edaspidiste narkoprobleemidele suunatud tegevuste kujundamisel on kõige tähtsam roll aga ELi narkostrateegial (2005–2012) ja selle juurde kuuluval kahel tegevuskaval. Esimeses tegevuskavas on liikmesriikide poolt kavandatud umbes 100 erimeedet, mis tuleb ellu viia 2008. aastaks. Strateegia jaoks on kavandatud järjepidev hindamisprogramm, mis näeb ette iga-aastast arenguülevaadete esitamist ja mõjuhindamisi kummagi tegevuskava lõpetamisel.
Kansallisen huumepolitiikan määrittely kuuluu edelleen yksittäisille jäsenvaltioille, mutta nykyisin ollaan varsin yksimielisiä Euroopan tasolla tehtävän yhteistyön eduista. Tämä näkyy useissa viimeaikaisissa toimenpiteissä, joilla tuetaan koordinointia ja yhteistyötä. Näistä on syytä mainita kahden uuden huumausaineiden lähtöaineita koskevan EY:n asetuksen ja uusia huumausaineita koskevan neuvoston päätöksen voimaantulo vuonna 2005. Huumausainekaupan torjuntaa vahvistetaan lisäksi rahanpesua ja varojen takavarikointia koskevilla uusilla säädöksillä. Tärkein edistysaskel Euroopan huumeongelmaan liittyvän yhteistyön ja toiminnan kannalta on kuitenkin EU:n uusi huumestrategia vuosiksi 2005–2012 ja sen kaksi toimintasuunnitelmaa. EU:n jäsenvaltiot täsmentävät ensimmäisessä toimintasuunnitelmassa noin 100 erityistoimea, jotka toteutetaan vuoteen 2008 mennessä. Strategiaa varten on tarkoitus kehittää jatkuva arviointiohjelma, johon kuuluu vuotuisia tilannekatsauksia ja vaikutusten arviointeja kummankin toimintasuunnitelman kattaman ajanjakson päättyessä.
Bár a nemzeti kábítószer-politika meghatározása továbbra is az európai tagállamok előjogának számít, az európai szintű együttműködésből fakadó előnyökről mégis egyértelmű megállapodás született. Ez jól megfigyelhető a közelmúlt koordinációt és együttműködést elősegítő fejleményeiben. Ezek közé tartozik két, prekurzorokról szóló új EK-rendelet és egy új, kábítószerekről szóló tanácsi rendelet hatálybalépése 2005-ben. Ezenkívül a kábítószer-kereskedelem elleni intézkedéseket tovább erősítik a pénzmosással és a vagyonelkobzással kapcsolatos új jogi eszközök. A kábítószerek területén bekövetkezett legfontosabb fejlemény az európai együttműködés alakítása és a jövőbeli fellépések szempontjából azonban az EU új, 2005–2012-es kábítószer-stratégiájának és az ehhez kapcsolódó két cselekvési tervnek a létrejötte. Az elsőben mintegy 100, EU-s tagállamokra lebontott, konkrét fellépés terve szerepel, amelyet 2008-ig kell megvalósítani. A stratégia részét képezi továbbá egy folyamatos értékelési program, amelyhez mindkét cselekvési terv végén éves előrehaladási jelentések és hatásvizsgálatok kapcsolódnak.
Utforming av den nasjonale narkotikapolitikken er hver enkelt EU-medlemsstats ansvar. Likevel er det nå allmenn enighet om at samarbeid på europeisk plan vil være til fordel for alle. I den senere tid har vi da også sett en viss utvikling som legger til rette for samordnings- og samarbeidsaktiviteter, bl.a. ikrafttredelsen i 2005 av to nye EF-forordninger om prekursorer og en rådsbeslutning om nye narkotiske stoffer. I tillegg er tiltakene mot narkotikahandel blitt styrket av nye rettsakter om hvitvasking av penger og inndragning av midler. Det som imidlertid har vært viktigst for det europeiske samarbeidet og kampen mot narkotika i tiden framover, er EUs nye narkotikastrategi for 2005–2012 og de to handlingsplanene knyttet til denne. Den første handlingsplanen omfatter rundt hundre planlagte spesifikke tiltak som EUs medlemsstater skal gjennomføre innen 2008. Strategien skal evalueres fortløpende, og evalueringsprogrammet omfatter årlige framdriftsrapporter og konsekvensanalyser på slutten av hver av de to periodene av handlingsplanen.
Cu toate că definirea politicilor naţionale privind drogurile rămâne o prerogativă a fiecărui stat membru al UE, se manifestă acum un consens solid privind beneficiile ce pot rezulta dintr-o cooperare la nivel european. Acest lucru este evident într-o serie de evoluţii recente care sprijină activităţile de coordonare şi cooperare. Printre aceste evoluţii se numără intrarea în vigoare în anul 2005 a două noi regulamente CE privind precursorii şi a unei decizii a Consiliului privind noile droguri. În afară de aceasta, măsurile împotriva traficului de droguri sunt consolidate de instrumente juridice noi privind spălarea de bani şi confiscarea bunurilor. Totuşi, principala evoluţie în cristalizarea colaborării europene şi a acţiunilor viitoare legate de problema drogurilor o constituie noua strategie privind drogurile a Uniunii Europene pe perioada 2005-2012 şi cele două planuri de acţiune aferente. În primul dintre acestea, sunt prezentate peste 100 de acţiuni specifice programate a fi aplicate de statele membre ale UE până în 2008. Se prevede un program continuu de evaluare a strategiei, cu analize anuale ale stadiului de execuţie şi cu evaluări de impact la încheierea fiecărui plan de acţiune.
Hoci definovanie národných protidrogových politík zostáva výsadou jednotlivých európskych členských štátov, v súčasnosti existuje pevná zhoda o výhodách, ktoré sa môžu akumulovať zo spoločnej práce na európskej úrovni. Toto možno vidieť vo viacerých nedávnych zmenách, ktoré podporujú činnosti koordinácie a spolupráce. Medzi týmito zmenami sú dve nové nariadenia ES o prekurzoroch, ktoré nadobudli účinnosť v roku 2005, a rozhodnutie Rady o nových drogách. Okrem toho nové právne nástroje posilnili opatrenia proti obchodovaniu s drogami, aby sa riešilo pranie špinavých peňazí a konfiškácia majetku. Avšak najdôležitejším posunom vo formovaní európskej spolupráce a budúcich opatrení v otázke drog je nová protidrogová stratégia EÚ na roky 2005 – 2012 a jej dva sprievodné akčné plány. V prvom z týchto plánov členské štáty EÚ podrobne uvádzajú asi 100 plánovaných špecifických opatrení, ktoré sa majú realizovať do roku 2008. Pre túto stratégiu sa počíta s nepretržitým programom hodnotenia s ročnými preskúmaniami pokroku a hodnoteniami pôsobenia ku koncu každej z dvoch etáp akčných plánov.
Čeprav ostaja določitev nacionalnih politik o drogah posebna pravica posameznih evropskih držav članic, obstaja sedaj trdno soglasje glede tega, kakšne so lahko prednosti, ki izhajajo iz sodelovanja na evropski ravni. To je razvidno iz mnogih nedavnih dogodkov, ki podpirajo dejavnosti usklajevanja in sodelovanja. Sem se prišteva začetek veljavnosti dveh novih uredb ES o predhodnih sestavinah in sklepa Sveta o novih drogah, ki so stopili v veljavo leta 2005. Tudi ukrepi za boj proti prometu s prepovedanimi drogami so okrepljeni z novimi pravnimi instrumenti za preprečevanje pranja denarja in za zaplembo premoženja. Vendar pa je najpomembnejši dogodek v zvezi z oblikovanjem evropskega sodelovanja in prihodnjih ukrepov v zvezi z vprašanjem drog, nova strategija EU na področju drog za obdobje 2005–2012 in njena dva spremljevalna akcijska načrta. V prvem so države članice EU podrobno določile približno 100 predvidenih posebnih ukrepov, ki naj bi se začeli izvajati do leta 2008. Za strategijo je predviden stalen program vrednotenja, skupaj z letnimi poročili o napredku in presojami vpliva na koncu vsakega dvoletnega obdobja iz obeh akcijskih načrtov.
I EU:s medlemsstater fastställs förvisso den nationella narkotikapolitiken av myndigheterna i respektive land, men det råder numera stor enighet om fördelarna med att samarbeta på europeisk nivå. Detta kommer till uttryck i flera åtgärder till stöd för samordning och samarbete på narkotikaområdet som har genomförts på senare tid. Bland dessa kan nämnas två nya EG-förordningar om prekursorer som trädde i kraft 2005 och ett rådsbeslut om nya droger. Därutöver har nya rättsinstrument på området för penningtvätt och förverkande av tillgångar förstärkt insatserna för att bekämpa handeln med narkotika. EU:s nya narkotikastrategi 2005–2012 och dess två tillhörande handlingsplaner är emellertid de allra viktigaste verktygen när det gäller att forma det europeiska samarbetet och framtida insatser på narkotikaområdet. Den första handlingsplanen innehåller cirka 100 särskilda åtgärder som medlemsstaterna har lagt fram och som planeras vara genomförda 2008. Till strategin hör ett fortlöpande utvärderingsprogram som innefattar årliga översyner av framstegen med genomförandet samt bedömningar av åtgärdernas effekter när respektive handlingsplans period har löpt ut.
Ulusal uyuşturucu politikaları tanımlamak bütün Avrupa Üye Devletleri’nin bir önceliğini teşkil etmeye devam etmekle beraber, artık Avrupa düzeyinde birlikte çalışmaktan doğabilecek faydalara dair kuvvetli bir mutabakat da vardır. Bu durum koordinasyon ve işbirliği faaliyetlerini destekleyen bir dizi yeni gelişmede de kendini göstermektedir. Bu gelişmeler arasında, öncül maddeler hakkında iki yeni AK tüzüğü ile yeni uyuşturucular hakkında bir Konsey kararının 2005 yılında yürürlüğe girmesi bulunuyordu. Bunlara ek olarak, uyuşturucu ticaretiyle mücadeleye yönelik tedbirler kara para aklama ve mallara el konmasıyla ilgili yeni hukuki araçlarla desteklenmektedir. Ancak, uyuşturucu konusunda Avrupa’da işbirliğini ve gelecek eylemleri şekillendirecek en önemli gelişme, yeni 2005-2012 AB uyuşturucu stratejisi ile buna eşlik eden iki eylem planıdır. Bunların ilki kapsamında, 100 civarında belirli tedbir AB Üye Devletleri tarafından 2008’de uygulamaya konmak üzere ayrıntılandırılmıştır. Her iki eylem planının sonunda çıkarılacak yıllık ilerleme incelemeleri ve etki değerlendirmeleriyle beraber, strateji için sürekli bir değerlendirme programı öngörülmektedir.
Lai gan valsts narkotiku apkarošanas stratēģijas izstrāde joprojām paliek katras ES dalībvalsts prerogatīva, neviena valsts pašlaik neapšauba priekšrocības, ko var dot vienota Eiropas mēroga rīcība. To apliecina vairāki nesen apstiprināti koordinācijas un sadarbības pasākumu atbalsta instrumenti. Šādi instrumenti ir, piemēram, 2005. gadā spēkā stājušās divas jaunās EK prekursoru regulas un Padomes lēmums par jaunām narkotikām. Turklāt, pieņemot jaunus tiesību aktus, kas vēršas pret nelikumīgi iegūtas naudas legalizāciju un paredz aktīvu konfiskāciju, ir pastiprināta cīņa pret nelikumīgu narkotiku tirdzniecību. Tomēr par svarīgākajiem sadarbības un turpmāko pasākumu īstenošanas instrumentiem narkotiku jomā ir uzskatāma jaunā ES 2005. – 2012. gada narkotiku stratēģija un divi ar to saistītie rīcības plāni. Pirmajā rīcības plānā ir uzskaitīti aptuveni 100 konkrēti pasākumi, kas ES dalībvalstīm jāīsteno līdz 2008. gadam. Saistībā ar stratēģiju ir paredzēts īstenot nepārtrauktu novērtēšanas programmu ar ikgadējiem progresa ziņojumiem un ietekmes novērtējumu pēc katra rīcības plāna termiņa beigām.
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Heroina sprowadzana jest do Europy dwoma głównymi szlakami handlowymi. Mający długą tradycję szlak bałkański w dalszym ciągu odgrywa kluczową rolę w przemycie heroiny. Trasa tranzytowa prowadzi przez Pakistan, Iran i Turcję, następnie rozgałęzia się na odnogę południową biegnącą przez Grecję, Byłą Jugosłowiańską Republikę Macedonii, Albanię, Włochy, Serbię, Czarnogórę i Bośnię i Hercegowinę oraz na odnogę północną, prowadzącą przez Bułgarię, Rumunię, Węgry, Austrię, Niemcy i Holandię, która pełni funkcję wtórnego centrum dystrybucji na inne kraje Europy Zachodniej.
Heroin enters Europe by two major trafficking routes. The historically important Balkan route continues to play a crucial role in heroin smuggling. Following transit through Pakistan, Iran and Turkey, the route then diverges into a southern branch through Greece, the Former Yugoslav Republic of Macedonia (FYROM), Albania, Italy, Serbia, Montenegro and Bosnia-Herzegovina and a northern branch through Bulgaria, Romania, Hungary, Austria, Germany and the Netherlands, the latter operating as a secondary distribution centre to other Western European countries. Heroin seizures in 2004 suggest that the southern branch has now gained the same importance as the northern branch in terms of volume smuggled (WCO, 2005; INCB, 2006a). Since the mid-1990s, heroin has been increasingly (but to a lesser extent than through the Balkan routes) smuggled to Europe through the ‘silk route’ via central Asia (in particular Turkmenistan, Tajikistan, Kyrgyzstan and Uzbekistan), the Caspian Sea and the Russian Federation, Belarus or Ukraine, to Estonia, Latvia, some of the Nordic countries and Germany (Reitox national reports, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Although these routes are the most important, countries in the Arabian Peninsula (Oman, United Arab Emirates) have become transit sites for heroin consignments from South and South-West Asia destined for Europe (INCB, 2006a). In addition, heroin destined for Europe (and North America) was seized in 2004 in East and West Africa, the Caribbean, and Central and South America (CND, 2006).
L'héroïne entre en Europe par deux axes principaux. La route des Balkans continue à jouer un rôle historique essentiel dans la contrebande d'héroïne. Après un transit par le Pakistan, l'Iran et la Turquie, la route se scinde en une branche méridionale qui traverse la Grèce, l'ancienne République yougoslave de Macédoine (ARYM), l'Albanie, l'Italie, la Serbie, le Monténégro et la Bosnie-et-Herzégovine, et une branche septentrionale au travers de la Bulgarie, de la Roumanie, de la Hongrie, de l'Autriche, de l'Allemagne et des Pays‑Bas, ces derniers servant de centre de distribution secondaire vers d'autres pays d'Europe occidentale. Les saisies d'héroïne réalisées en 2004 suggèrent que la branche méridionale a désormais la même importance que la branche septentrionale en termes de volumes passés en contrebande (OMD, 2005; OICS, 2006a). Depuis le milieu des années 1990, l'héroïne est de plus en plus (mais moins que par la route des Balkans) exportée en contrebande vers l'Europe par la «route de la soie» via l'Asie centrale (en particulier, le Turkménistan, le Tadjikistan, le Kirghizstan et l'Ouzbékistan), la mer Caspienne et la Fédération de Russie, le Belarus ou l'Ukraine vers l'Estonie, la Lettonie, certains pays nordiques et l'Allemagne (rapports nationaux Reitox, 2005; CND, 2006; OICS, 2006a). Bien que ces itinéraires soient les plus importants, plusieurs pays de la Péninsule arabique (Oman, Émirats arabes unis) sont devenus des lieux de transit pour l'héroïne en provenance d'Asie du Sud et du Sud-Ouest à destination de l'Europe (OICS, 2006a). En outre, de l'héroïne destinée à l'Europe (et à l'Amérique du Nord) a été saisie en 2004 en Afrique de l'Est et de l'Ouest, dans les Caraïbes et en Amérique centrale et du Sud (CND, 2006).
Heroin gelangt über zwei große Drogenhandelsrouten nach Europa. Die traditionell wichtige Balkanroute spielt weiterhin eine wesentliche Rolle im Heroinschmuggel. Nach dem Transit durch Pakistan, den Iran und die Türkei gabelt sich die Route in einen südlichen und einen nördlichen Teil: Die südliche Route führt durch Griechenland, die ehemalige jugoslawische Republik Mazedonien (FYROM), Albanien, Italien, Serbien und Montenegro sowie Bosnien-Herzegowina, während die nördliche Route durch Bulgarien, Rumänien, Ungarn, Österreich, Deutschland und die Niederlande führt, wobei die Niederlande als ein zweiter wichtiger Umschlagplatz für den Weitertransport in andere westeuropäische Länder dienen. Die im Jahr 2004 gemeldeten Sicherstellungen von Heroin lassen darauf schließen, dass über die südliche Route inzwischen ebenso große Mengen geschmuggelt werden wie über die nördliche (WZO, 2005; INCB, 2006a). Seit Mitte der 90er Jahre wird Heroin zunehmend (jedoch in geringerem Umfang als über die Balkanrouten) entlang der „Seidenstraße“ über Zentralasien (insbesondere Turkmenistan, Tadschikistan, Kirgisistan und Usbekistan), das Kaspische Meer und die Russische Föderation, Weißrussland oder die Ukraine nach Estland, Lettland, in einige skandinavische Länder und nach Deutschland geschmuggelt (nationale Reitox-Berichte, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Neben diesen Hauptrouten haben sich aber auch Länder der Arabischen Halbinsel (Oman, Vereinigte Arabische Emirate) zu Transitregionen für Heroinlieferungen aus Süd- und Südwestasien nach Europa entwickelt (INCB, 2006a). Darüber hinaus wurde im Jahr 2004 für Europa (und Nordamerika) bestimmtes Heroin in Ost- und Westafrika, der Karibik sowie Mittel- und Südamerika sichergestellt (CND, 2006).
La heroína entra en Europa por dos rutas principales. La ruta de los Balcanes, de importancia histórica, sigue desempeñando un papel crucial en el contrabando de heroína. Tras atravesar Pakistán, Irán y Turquía, la ruta se divide en dos tramos: al sur por Grecia, la Antigua República Yugoslava de Macedonia, Albania, Italia, Serbia y Montenegro y Bosnia y Herzegovina; y al norte por Bulgaria, Rumanía, Hungría, Austria, Alemania y los Países Bajos, actuando estos últimos como centro de distribución secundario hacia los países de Europa Occidental. Las incautaciones de heroína realizadas durante el año 2004 sugieren que la ruta sur ha alcanzado la misma importancia que la ruta norte en cuanto al volumen introducido por contrabando (OMA, 2005; JIFE, 2006a). Desde mediados de la década de los años noventa, ha aumentado el contrabando de heroína hacia Europa a través de la «ruta de la seda» (aunque en menor grado que a través de las rutas de los Balcanes), por Asia Central (en especial, a través de Turkmenistán, Tayikistán, Kirguistán y Uzbekistán), el Mar Caspio y la Federación de Rusia, Belarús o Ucrania hacia Estonia, Letonia, algunos de los países nórdicos y Alemania (informes nacionales de la red Reitox, 2005; CND, 2006; JIFE, 2006a). Aunque estas rutas son las más importantes, los países de la península arábiga (Omán, Emiratos Árabes Unidos) se han convertido en lugares de tránsito para los envíos de heroína desde el sur o el suroeste de Asia con destino a Europa (JIFE, 2006a). Asimismo, en 2004 se incautó heroína destinada a Europa (y Norteamérica) en África Oriental y Occidental, el Caribe, América Central y Sudamérica (CND, 2006).
L’eroina entra in Europa seguendo due principali rotte di traffico. Di queste, la rotta dei Balcani, storicamente importante, continua a svolgere un ruolo cruciale nel contrabbando di eroina: quest’ultima transita attraverso il Pakistan, l’Iran e la Turchia, dove si scinde in un percorso meridionale, attraverso la Grecia, l’ex Repubblica iugoslava di Macedonia (FYROM), l’Albania, l’Italia, la Serbia, il Montenegro e la Bosnia-Erzegovina, e in un percorso settentrionale attraverso Bulgaria, Romania, Ungheria, Austria, Germania e Paesi Bassi. Proprio i Paesi Bassi fungono da centro di distribuzione secondario ai paesi dell’Europa occidentale. In termini di volumi intercettati, i sequestri di eroina effettuati nel 2004 mostrano che la rotta meridionale ha raggiunto oggi la stessa importanza di quella settentrionale (OMD, 2005; INCB, 2006a). Dalla metà degli anni Novanta l’eroina viene contrabbandata in Europa sempre più (sia pur in misura minore rispetto ai percorsi balcanici) lungo la “via della seta” attraverso l’Asia centrale (in particolare, Turkmenistan, Tagikistan, Kirghizistan e Uzbekistan), il Mar Caspio e la Federazione russa, la Bielorussia o l’Ucraina, fino all’Estonia, la Lettonia, alcuni paesi nordici e la Germania (relazioni nazionali Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Benché queste rotte siano le più importanti, i paesi della penisola arabica (Oman, Emirati arabi uniti) sono divenuti anch’essi luoghi di transito delle partite di eroina provenienti dall’Asia meridionale e sudoccidentale e destinati all’Europa (INCB, 2006a). Inoltre, nel 2004 è stata sequestrata eroina destinata all’Europa (e all'America settentrionale) anche nell’Africa orientale e occidentale, nei Caraibi, e nell’America centrale e meridionale (CND, 2006).
A heroína entra na Europa por duas rotas de tráfico principais. A rota dos Balcãs, historicamente importante, continua a desempenhar um papel crucial no contrabando de heroína. Após atravessar o Paquistão, o Irão e a Turquia, esta rota subdivide-se num ramo meridional, através da Grécia, da antiga República jugoslava da Macedónia, da Albânia, da Itália, da Sérvia, de Montenegro e da Bósnia-Herzegovina, e num ramo setentrional, através da Bulgária, da Roménia, da Hungria, da Áustria, da Alemanha e dos Países Baixos, funcionando este último país como um centro de distribuição secundário para outros países da Europa Ocidental. As apreensões de heroína em 2004 sugerem que o ramo meridional já adquiriu a mesma importância que o ramo setentrional no que respeita ao volume de heroína traficada (OMA, 2005; INCB, 2006a). Desde meados da década de 90, o contrabando de heroína para a Europa tem-se intensificado (apesar de ser menor do que nas rotas balcânicas) através da “rota da seda”, que atravessa a Ásia Central (em especial, o Turquemenistão, o Tajiquistão, o Quirguizistão e o Usbequistão), o mar Cáspio e a Federação Russa, a Bielorrússia ou a Ucrânia, até à Estónia, à Letónia, a alguns países nórdicos e à Alemanha (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Apesar de estas rotas serem as mais importantes, alguns países da Península Arábica (Omã, Emirados Árabes Unidos) tornaram-se locais de trânsito para a heroína expedida do sul e do sudoeste da Ásia para a Europa (INCB, 2006a). Além disso, em 2004 foi apreendida heroína destinada à Europa (e à América do Norte) na África Oriental e Ocidental, nas Caraíbas e na América Central e do Sul (CND, 2006).
Η ηρωίνη εισάγεται στην Ευρώπη από δύο κύριες οδούς διακίνησης. Η ανέκαθεν σημαντική βαλκανική οδός εξακολουθεί να διαδραματίζει καθοριστικό ρόλο στο λαθρεμπόριο ηρωίνης. Η μεταφορά γίνεται μέσω Πακιστάν, Ιράν και Τουρκίας και στη συνέχεια η οδός χωρίζεται σε ένα νότιο παρακλάδι που διέρχεται την Ελλάδα, την πρώην Γιουγκοσλαβική Δημοκρατία της Μακεδονίας (πΓΔΜ), την Αλβανία, την Ιταλία, τη Σερβία, το Μαυροβούνιο και τη Βοσνία-Ερζεγοβίνη, και σε ένα βόρειο παρακλάδι μέσω Βουλγαρίας, Ρουμανίας, Ουγγαρίας, Αυστρίας, Γερμανίας και Κάτω Χωρών, χώρα η οποία λειτουργεί ως κέντρο δευτερογενούς διανομής για περαιτέρω μεταφορά σε χώρες της ΕΕ. Οι κατασχέσεις ηρωίνης το 2004 υποδηλώνουν ότι το νότιο παρακλάδι έχει αποκτήσει πλέον την ίδια σπουδαιότητα με το βόρειο παρακλάδι από την άποψη του διακινούμενου όγκου (ΠΟΤ, 2005· INCB, 2006α). Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η ηρωίνη εισάγεται λαθραία στην Ευρώπη ολοένα και συχνότερα (αλλά σε μικρότερο βαθμό σε σχέση με τις βαλκανικές οδούς) από τον λεγόμενο «δρόμο του μεταξιού» μέσω της Κεντρικής Ασίας (ιδίως του Τουρκμενιστάν, του Τατζικιστάν, της Κιργιζίας και του Ουζμπεκιστάν), της Κασπίας θάλασσας και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, της Λευκορωσίας ή της Ουκρανίας, στην Εσθονία, τη Λεττονία, κάποιες από τις σκανδιναβικές χώρες και τη Γερμανία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· CND, 2006· INCB, 2006α). Μολονότι αυτές είναι οι σημαντικότερες οδοί διακίνησης, ορισμένες χώρες στην Αραβική Χερσόνησο (Ομάν, Ηνωμένα Αραβικά Εμιράτα) έχουν γίνει σημεία διαμετακόμισης για φορτία ηρωίνης από τη Νότια και τη Νοτιοδυτική Ασία που προορίζονται για την Ευρώπη (INCB, 2006α). Επίσης, ποσότητες ηρωίνης που προορίζονταν για την Ευρώπη (και τη Βόρεια Αμερική) κατασχέθηκαν το 2004 στην Ανατολική και τη Δυτική Αφρική, την Καραϊβική και την Κεντρική και Νότια Αμερική (CND, 2006).
Heroïne komt via twee hoofdroutes in Europa terecht. De van oudsher belangrijke Balkanroute speelt nog steeds een essentiële rol in de heroïnesmokkel. De route splitst zich na doorvoer via Pakistan, Iran en Turkije in een zuidelijke tak via Griekenland, de voormalige Joegoslavische Republiek Macedonië, Albanië, Italië, Servië, Montenegro en Bosnië-Herzegovina, en in een noordelijke tak via Bulgarije, Roemenië, Hongarije, Oostenrijk, Duitsland en Nederland, waarbij Nederland fungeert als secundair distributiecentrum voor andere West-Europese landen. Heroïnevangsten in 2004 wijzen erop dat de zuidelijke tak qua gesmokkelde hoeveelheden nu even belangrijk is geworden als de noordelijke tak (WDO, 2005; INCB, 2006a). Sinds het midden van de jaren negentig wordt heroïne ook steeds vaker via de “zijderoute” Europa binnengesmokkeld (maar in mindere mate dan via de Balkanroute), dat wil zeggen via Centraal-Azië (met name Turkmenistan, Tadzjikistan, Kirgizië en Oezbekistan), de Kaspische Zee en de Russische Federatie, Wit-Rusland of Oekraïne, naar Estland, Letland, sommige noordelijke landen en Duitsland (nationale Reitox-verslagen, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Hoewel dit de belangrijkste routes zijn, wordt er nu ook heroïne via landen op het Arabische schiereiland (Oman, Verenigde Arabische Emiraten) van Zuid- en Zuidwest-Azië naar Europa gesmokkeld (INCB, 2006a). Daarnaast is voor Europa (en Noord-Amerika) bestemde heroïne in 2004 onderschept in Oost- en West-Afrika, het Caribisch Gebied en Midden- en Zuid-Amerika (CND, 2006).
Heroin se dostává do Evropy dvěma hlavními cestami. Historicky významná balkánská cesta i nadále hraje v pašování heroinu zásadní úlohu. Po tranzitu přes Pákistán, Írán a Turecko se cesta dále rozděluje na jižní větev, vedoucí přes Řecko, Bývalou jugoslávskou republiku Makedonii, Albánii, Itálii, Srbsko, Černou Horu a Bosnu a Hercegovinu, a severní větev, která vede přes Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko, Rakousko, Německo a Nizozemsko, přičemž to funguje jako sekundární distribuční centrum pro další západoevropské země. Záchyty heroinu v roce 2004 naznačují, že jižní větev nyní získala stejný význam jako severní, co se týká pašovaného objemu (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od poloviny 90. let 20. století je heroin v rostoucí míře (avšak v menším rozsahu než balkánskou cestou) pašován do Evropy také „hedvábnou cestou“ přes střední Asii (zejména Turkmenistán, Tádžikistán, Kyrgyzstán a Uzbekistán), Kaspické moře a Ruskou federaci, Bělorusko nebo Ukrajinu do Estonska, Lotyšska, některých skandinávských zemí a Německa (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Ačkoli jsou tyto cesty nejvýznamnější, staly se země na Arabském poloostrově (Omán, Spojené arabské emiráty) tranzitními místy heroinových zásilek z jižní a jihozápadní Asie určených pro Evropu (INCB, 2006a). Vedle toho byl heroin určený pro Evropu (a Severní Ameriku) zabaven v roce 2004 ve východní a západní Africe, Karibiku a ve Střední a Jižní Americe (CND, 2006).
Heroinen føres ind i Europa ad to større smuglerruter. Den traditionelt vigtige balkanrute spiller fortsat en afgørende rolle inden for heroinsmugling. Ruten, der løber igennem Pakistan, Iran og Tyrkiet, deler sig i en sydlig gren gennem Grækenland, Den Tidligere Jugoslaviske Republik Makedonien, Albanien, Italien, Serbien, Montenegro og Bosnien-Hercegovina og en nordlig gren gennem Bulgarien, Rumænien, Ungarn, Østrig, Tyskland og Nederlandene, som fungerer som et sekundært distributionscenter til andre vesteuropæiske lande. På grundlag af heroinbeslaglæggelserne i 2004 fremgår det, at den sydlige gren nu har fået samme betydning som den nordlige gren med hensyn til den smuglede mængde (WCO, 2005; INCB, 2006a). Siden midten af 1990'erne er heroin stadig oftere (men i mindre omfang end via Balkan-ruterne) blevet smuglet til Europa via "silkeruten" gennem Centralasien (især Turkmenistan, Tadsjikistan, Kirgisistan og Usbekistan), Det Kaspiske Hav og Den Russiske Føderation, Belarus eller Ukraine, til Estland, Letland, nogle af de nordiske lande og Tyskland (nationale Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Selv om disse ruter er de vigtigste, er lande på Den Arabiske Halvø (Oman, De Forenede Arabiske Emirater) blevet transitsteder for heroinsendinger fra Syd- og Sydvestasien, der er bestemt til Europa (INCB, 2006a). Endvidere blev heroin, der var bestemt til Europa (og Nordamerika), i 2004 beslaglagt i Øst- og Vestafrika, Caribien og Mellem- og Sydamerika (CND, 2006).
Heroiin tuuakse Euroopasse kaht peamist kaubateed pidi. Ajalooliselt tähtsal Balkani marsruudil on jätkuvalt oluline roll heroiini salakaubaveos. Pärast transiitvedu läbi Pakistani, Iraani ja Türgi hargneb marsruut lõunaharuks, mis kulgeb läbi Kreeka, endise Jugoslaavia Makedoonia Vabariigi, Albaania, Itaalia, Serbia, Montenegro ning Bosnia ja Hertsegoviina, ning põhjaharuks, mis kulgeb läbi Bulgaaria, Rumeenia, Ungari, Austria, Saksamaa ja Madalmaade, kusjuures viimane on teine jaotuskeskus edasitoimetamiseks teistesse Lääne-Euroopa riikidesse. Heroiini konfiskeerimised 2004. a näitavad, et salakaubana edasi toimetatavate koguste osas on lõunaharu praeguseks sama oluliseks muutunud kui põhjaharu (WCO, 2005; INCB, 2006a). 1990ndate aastate keskpaigast peale tuuakse heroiini salakaubana Euroopasse üha sagedamini (aga väiksemas ulatuses kui Balkani marsruute pidi) mööda “siiditeed” läbi Kesk-Aasia (eelkõige läbi Türkmenistani, Tadžikistani, Kõrgõzstani ja Usbekistani), Kaspia mere ja Venemaa Föderatsiooni kaudu, läbi Valgevene ja Ukraina Eestisse, Lätisse, mõnesse Põhjamaasse ja Saksamaale (Reitoxi riikide aruanded, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Kuigi need marsruudid on kõige olulisemad, on mõned Araabia poolsaare riigid (Omaan, Araabia Ühendemiraadid) saanud läbi Lõuna- ja Edela-Aasia Euroopasse toimetatavate heroiinipartiide transiitriikideks (INCB, 2006a). Lisaks konfiskeeriti Euroopasse (ja Põhja-Ameerikasse) transporditavat heroiini 2004. a Ida- ja Lääne-Aafrikas, Kariibi mere riikides ning Kesk- ja Lõuna-Ameerikas (CND, 2006).
Heroiini saapuu Eurooppaan kahta merkittävää salakuljetusreittiä pitkin. Historiallisesti tärkeällä Balkanin reitillä on edelleen keskeinen merkitys heroiinin salakuljetuksessa. Reitti kulkee Pakistanin, Iranin ja Turkin kautta ja jakautuu sitten eteläiseen haaraan, joka kulkee Kreikan, entisen Jugoslavian tasavallan Makedonian (EJTM), Albanian, Italian, Serbian, Montenegron sekä Bosnia ja Hertsegovinan kautta, sekä pohjoiseen haaraan, joka kulkee Bulgarian, Romanian, Unkarin, Itävallan, Saksan ja Alankomaiden kautta. Alankomaat on tärkeä jakelukeskus, josta huumetta kuljetetaan edelleen muihin Länsi-Euroopan maihin. Vuonna 2004 tehdyt heroiinin takavarikot viittaavat siihen, että eteläisen haaran kautta salakuljetetaan nykyään yhtä paljon heroiinia kuin pohjoisen haaran kautta (WCO, 2005; INCB, 2006a). Heroiinia on 1990-luvun puolivälistä lähtien salakuljetettu Eurooppaan yhä enemmän (muttei kuitenkaan yhtä paljon kuin Balkanin reitin kautta) ns. ”silkkitietä” pitkin Keski-Aasian (erityisesti Turkmenistanin, Tadžikistanin, Kirgisian ja Uzbekistanin), Kaspianmeren ja Venäjän, Valko-Venäjän tai Ukrainan kautta Viroon, Latviaan, joihinkin Pohjoismaihin ja Saksaan (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Nämä ovat tärkeimmät reitit, mutta Etelä- ja Kaakkois-Aasiasta on kulkeutunut heroiinia Eurooppaan myös joidenkin Arabian niemimaan maiden (Omanin, Yhdistyneiden Arabiemiirikuntien) kautta (INCB, 2006a). Eurooppaan (ja Pohjois-Amerikkaan) tarkoitettua heroiinia takavarikoitiin vuonna 2004 lisäksi Itä- ja Länsi-Afrikan, Karibianmeren sekä Keski- ja Etelä-Amerikan maissa (CND, 2006).
A heroin Európába két fő kereskedelmi útvonalon keresztül lép be. A történetileg fontos balkáni útvonal változatlanul kulcsszerepet tölt be a heroincsempészetben. A Pakisztánon, Iránon és Törökországon való átszállítást követően az útvonal elágazik egy déli ágra Görögországon, Macedónia volt Jugoszláv Köztársaságon, Albánián, Olaszországon, Szerbián, Montenegrón és Bosznia-Hercegovinán keresztül, valamint egy északi ágra Bulgárián, Románián, Magyarországon, Ausztrián, Németországon és Hollandián át; ez utóbbi a többi nyugat-európai ország felé tölti be a másodlagos elosztó központ szerepét. A 2004-es heroinlefoglalások arra utalnak, hogy a csempészett mennyiség tekintetében a déli ág mostanra az északiéval megegyező jelentőségre tett szert (WCO, 2005; INCB, 2006a). Az 1990-es évek közepe óta a heroint egyre inkább a „Selyemúton” csempészik be Európába, Közép-Ázsián (különösen Türkmenisztánon, Tádzsikisztánon, Kirgizisztánon és Üzbegisztánon), a Kaszpi-tengeren és az Orosz Föderáción, Fehéroroszországon vagy Ukrajnán keresztül Észtországba, Lettországba, az északi országok némelyikébe és Németországba (Reitox országjelentések, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Bár ezek az útvonalak a legfontosabbak, az Arab-félsziget országai (Omán, az Egyesült Arab Emírségek) ugyancsak tranzitországgá váltak a Dél- és Délnyugat-Ázsiából Európába tartó heroinszállítmányok számára (INCB, 2006a). Emellett 2004-ben Kelet- és Nyugat-Afrikában, a Karib-térségben és Közép- és Dél-Amerikában is foglaltak le Európába (és Észak-Amerikába) szánt heroint (CND, 2006).
Heroin føres inn i Europa langs to hovedruter. Den historisk viktige Balkan-ruten spiller fortsatt en avgjørende rolle i heroinsmuglingen. Etter sin vei gjennom Pakistan, Iran og Tyrkia deler ruten seg i en sørlig vei gjennom Den tidligere jugoslaviske republikken Makedonia (FYROM), Albania, Italia, Serbia, Montenegro og Bosnia-Hercegovina, og en nordlig vei gjennom Bulgaria, Romania, Ungarn, Østerrike, Tyskland og Nederland. Nederland fungerer for øvrig som et viktig distribusjonssenter til andre vesteuropeiske land. Ut fra heroinbeslagene i 2004 synes det som den sørlige ruten nå er blitt like viktig som den nordlige, i hvert fall regnet i volum (WCO, 2005; INCB, 2006a). Siden midten av 1990-tallet har mer og mer av heroinen (men mindre enn langs Balkan-ruten) som smugles til Europa gått over Silkeveien i Sentral-Asia (spesielt Turkmenistan, Tadsjikistan, Kirgisistan og Usbekistan) via Kaspihavet og Den russiske føderasjon, Hviterussland eller Ukraina, til Estland, Latvia, deler av Norden og Tyskland (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Selv om dette er de viktigste smuglerrutene, har også land på Den arabiske halvøy (Oman, De forente arabiske emirater) blitt transittsteder for heroinforsendelser fra Sør- og Sørvest-Asia på vei til Europa (INCB, 2006a). I tillegg ble heroin på vei til Europa (og Nord-Amerika) i 2004 beslaglagt i Øst- og Vest-Afrika, Karibia og Sentral- og Sør-Amerika (CND, 2006).
Heroina pătrunde în Europa pe două rute principale de trafic. Ruta tradiţională balcanică continuă să joace un rol crucial în contrabanda cu heroină. După tranzitul prin Pakistan, Iran şi Turcia, ruta se desparte într-un traseu sudic, prin Grecia, fosta Republică Iugoslavă a Macedoniei (FYROM), Albania, Italia, Serbia, Muntenegru şi Bosnia–Herţegovina, şi un traseu nordic, prin Bulgaria, România, Ungaria, Austria, Germania şi Ţările de Jos, acesta din urmă operând ca centru de distribuţie secundară pentru celelalte ţări ale Europei de Vest. Capturile de heroină din 2004 sugerează că traseul sudic a câştigat în prezent aceeaşi importanţă ca cel nordic în termeni de volum de contrabandă realizat (WCO, 2005; INCB, 2006a). De la mijlocul anilor 1990, contrabanda cu heroină în Europa s‑a realizat tot mai mult (însă la un nivel mai redus decât pe rutele balcanice) pe „drumul mătăsii”, prin Asia Centrală (în special, Turkmenistan, Tadjikistan, Kîrgîzstan şi Uzbekistan), Marea Caspică şi Federaţia Rusă, Belarus sau Ucraina, către Estonia, Letonia, unele ţări nordice şi Germania (rapoartele naţionale Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Deşi aceste rute sunt cele mai importante, ţări din Peninsula Arabă (Oman, Emiratele Arabe Unite) au devenit locuri de tranzit pentru heroina expediată din Asia de Sud şi de Sud-Vest şi destinată Europei. (INCB, 2006a). Pe lângă acestea, heroina destinată Europei (şi Americii de Nord) a fost capturată în 2004 în Africa de Est şi de Vest, în Caraibe, precum şi în America Centrală şi de Sud (CND, 2006).
Heroín vstupuje do Európy dvomi hlavnými obchodnými cestami. Historicky dôležitá balkánska cesta naďalej hrá rozhodujúcu úlohu v pašovaní heroínu. Po tranzite cez Pakistan, Irán a Turecko sa cesta potom rozdeľuje na južnú vetvu cez Grécko, Bývalú Juhoslovanskú republiku Macedónsko (BJRM), Albánsko, Taliansko, Srbsko, Čiernu Horu a Bosnu a Hercegovinu a severnú vetvu cez Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko, Rakúsko, Nemecko a Holandsko, pričom Holandsko funguje ako druhé distribučné centrum pre ostatné západoeurópske krajiny. Zachytenia heroínu v roku 2004 naznačujú, že južná vetva teraz získala rovnakú dôležitosť ako severná vetva z hľadiska pašovaného objemu (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia sa heroín čoraz viac pašuje (ale v menšom rozsahu ako cez balkánske cesty) do Európy cez „hodvábnu cestu“ cez Strednú Áziu (najmä cez Turkménsko, Tadžikistan, Kirgizsko a Uzbekistan), Kaspické more a Ruskú federáciu, Bielorusko alebo Ukrajinu, do Estónska, Lotyšska, niektorých škandinávskych krajín a Nemecka (národné správy siete Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Hoci sú tieto cesty najdôležitejšie, krajiny na Arabskom polostrove (Omán, Spojené arabské emiráty) sa stávajú tranzitnými miestami pre zásielky heroínu z južnej a juhovýchodnej Ázie určené pre Európu (INCB, 2006a). Okrem toho heroín určený pre Európu (a Severnú Ameriku) bol v roku 2004 zachytený vo východnej a západnej Afrike, Karibskej oblasti a Strednej a Južnej Amerike (CND, 2006).
Heroin prihaja v Evropo po dveh glavnih trgovskih poteh. Zgodovinsko pomembna balkanska pot ima še vedno pomembno vlogo pri tihotapljenju heroina. Po tranzitu skozi Pakistan, Iran in Turčijo se ta pot razdeli v južno vejo skozi Grčijo, Nekdanjo jugoslovansko republiko Makedonijo, Albanijo, Italijo, Srbijo, Črno goro ter Bosno in Hercegovino ter na severno vejo skozi Bolgarijo, Romunijo, Madžarsko, Avstrijo, Nemčijo in Nizozemsko, pri čemer Nizozemska deluje kot sekundarni distribucijski center za druge zahodnoevropske države. Zasegi heroina v letu 2004 kažejo, da je postala južna veja glede pretihotapljene količine enako pomembna kot severna (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od srede 90. let se je vedno več heroina (vendar manj kot prek balkanskih poti) v Evropo pretihotapilo po "svileni poti" prek Srednje Azije (predvsem Turkmenistana, Tadžikistana, Kirgizistana in Uzbekistana), Kaspijskega morja in Ruske federacije, Belorusije ali Ukrajine do Estonije, Latvije, nekaterih nordijskih držav in Nemčije (nacionalna poročila Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Čeprav so te poti najbolj pomembne, so države na Arabskem polotoku (Oman, Združeni arabski emirati) postale tranzitne države za pošiljke heroina iz južne in jugozahodne Azije, namenjene v Evropo (INCB, 2006a). Poleg tega je bil heroin, namenjen v Evropo (in Severno Ameriko), v letu 2004 zasežen v vzhodni in zahodni Afriki, na Karibih, ter v Srednji in Južni Ameriki (CND, 2006).
Heroin förs in i Europa längs två huvudsakliga handelsvägar. Den sedan länge betydelsefulla Balkanrutten spelar fortfarande en ytterst viktig roll för heroinsmugglingen. Efter att ha passerat genom Pakistan, Iran och Turkiet delar sig denna rutt i en sydlig gren, som går genom Grekland, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, Italien, Serbien, Montenegro och Bosnien och Hercegovina, och en nordlig gren, som går genom Bulgarien, Rumänien, Ungern, Österrike, Tyskland och Nederländerna, där Nederländerna fungerar som ett sekundärt distributionscentrum för andra Västeuropeiska länder. Beslag av heroin under 2004 tyder på att den södra delen nu har blivit lika viktig som den norra i fråga om smugglad volym (Världstullorganisationen, 2005; INCB, 2006a). Sedan mitten av 1990-talet har allt mer heroin (men mindre än via Balkan-rutterna) smugglats till Europa längs ”silkesvägen” via Centralasien (i synnerhet Turkmenistan, Tajikistan, Kirgizistan och Uzbekistan), Kaspiska havet, Ryssland, Vitryssland och Ukraina till Estland, Lettland, vissa av de nordiska länderna och Tyskland (Nationella Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Även om dessa rutter är de viktigaste har också länder på den arabiska halvön (Oman, Förenade Arabemiraten) blivit transitvägar för heroinleveranser från Södra Asien samt Sydvästasien avsedda för Europa (INCB, 2006a). Därtill har heroin avsett för Europa (och Nordamerika) beslagtagits 2004 i Öst- och Västafrika, Karibien samt Central- och Sydamerika(CND, 2006).
Eroin Avrupa’ya yasadışı iki ana ticaret yolundan girmektedir. Tarihsel açıdan önemli Balkan yolu eroin kaçakçılığında hayati bir rol oynamaya devam etmektedir. Pakistan, İran ve Türkiye’den transit geçen yol daha sonra Yunanistan, Eski Yugoslav Cumhuriyeti Makedonya (FYROM), Arnavutluk, İtalya, Sırbistan, Karadağ ve Bosna Hersek yoluyla güneye ve Bulgaristan, Romanya, Macaristan, Avusturya, Almanya ve Hollanda yoluyla kuzeye ayrılırken Hollanda diğer Batı Avrupa ülkelerine ikincil bir dağıtım merkezi görevi görmektedir. 2004’teki eroin ele geçirme vakaları güney kolunun kaçırılan miktar bakımından artık kuzey koluyla aynı önemi kazandığını ortaya koymaktadır (WCO, 2005; INCB, 2006a). 1990’ların ortalarından beri eroin giderek daha fazla (ama Balkan yolları üzerinden olduğundan daha az), ‘ipek yolu’ üzerinden, orta Asya (özellikle Türkmenistan, Tacikistan, Kırgızistan ve Özbekistan), Hazar Denizi ile Rusya Federasyonu, Belarus veya Ukrayna yoluyla Avrupa’ya, Estonya, Letonya, Kuzey ülkelerinden bazıları ve Almanya’ya kaçırılmaktadır (Reitox ulusal raporları, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Bu yollar en önemlileri olmakla beraber, Arabistan Yarımadası’ndaki ülkeler (Umman, Birleşik Arap Emirlikleri), Güney ve Güney Batı Asya’dan Avrupa’ya gidecek eroin sevkiyatları için transit yerleri haline gelmiştir (INCB, 2006a). Bunun yanında, 2004 yılında Doğu ve Batı Afrika, Karayipler ile Orta ve Güney Amerika’da Avrupa’ya (ve Kuzey Amerika’ya) kaçırılması planlanan eroin ele geçirilmişti (CND, 2006).
Heroīns nonāk Eiropā pa diviem galvenajiem kontrabandas ceļiem. Joprojām izšķirīga loma heroīna kontrabandā ir vēsturiski svarīgajam Balkānu ceļam. Šis ceļš ved caur Pakistānu, Irānu un Turciju, bet pēc tam sazarojas dienvidu atzarā, kas iet caur Grieķiju, Bijušo Dienvidslāvijas Maķedonijas Republiku (FYROM), Albāniju, Itāliju, Serbiju, Melnkalni un Bosniju un Hercegovīnu, un ziemeļu atzarā, kas iet caur Bulgāriju, Rumāniju, Ungāriju, Austriju, Vāciju un Nīderlandi, kura ir uzskatāma par sekundāru izplatīšanas centru uz pārējām Rietumeiropas valstīm. Spriežot pēc heroīna konfiskācijām 2004. gadā, kontrabandas ceļā ievestā heroīna daudzuma ziņā Balkānu ceļa dienvidu atzars ir kļuvis tikpat svarīgs kā ziemeļu atzars (WCO, 2005. g.; INCB, 2006a). Kopš 90. gadu vidus arvien vairāk heroīna (tomēr mazāk nekā caur Balkāniem) nelikumīgi nonāk Eiropā pa ,,zīda ceļu” cauri centrālajai Āzijai (jo īpaši caur Turkmenistānu, Tadžikistānu, Kirgizstānu un Uzbekistānu), pāri Kaspijas jūrai un caur Krievijas Federāciju, Baltkrieviju vai Ukrainu uz Igauniju, Latviju, daļēji uz Ziemeļvalstīm un Vāciju (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; CND, 2006. g.; INCB, 2006a). Lai gan šie ir galvenie ceļi, par heroīna sūtījumu tranzītvalstīm ceļā no Dienvid- un Dienvidrietumāzijas uz Eiropu ir kļuvušas arī Arābijas pussalas valstis (Omāna, Apvienotie Arābu Emirāti) (INCB, 2006a). Turklāt Eiropai (un Ziemeļamerikai) domāts heroīns 2004. gadā ir konfiscēts Austrum- un Rietumāfrikā, Karību jūras reģionā, kā arī Centrāl- un Dienvidamerikā (CND, 2006. g.).
  RozdziaÅ‚ 6: Zażywanie...  
Heroina sprowadzana jest do Europy dwoma głównymi szlakami handlowymi. Mający długą tradycję szlak bałkański w dalszym ciągu odgrywa kluczową rolę w przemycie heroiny. Trasa tranzytowa prowadzi przez Pakistan, Iran i Turcję, następnie rozgałęzia się na odnogę południową biegnącą przez Grecję, Byłą Jugosłowiańską Republikę Macedonii, Albanię, Włochy, Serbię, Czarnogórę i Bośnię i Hercegowinę oraz na odnogę północną, prowadzącą przez Bułgarię, Rumunię, Węgry, Austrię, Niemcy i Holandię, która pełni funkcję wtórnego centrum dystrybucji na inne kraje Europy Zachodniej.
Heroin enters Europe by two major trafficking routes. The historically important Balkan route continues to play a crucial role in heroin smuggling. Following transit through Pakistan, Iran and Turkey, the route then diverges into a southern branch through Greece, the Former Yugoslav Republic of Macedonia (FYROM), Albania, Italy, Serbia, Montenegro and Bosnia-Herzegovina and a northern branch through Bulgaria, Romania, Hungary, Austria, Germany and the Netherlands, the latter operating as a secondary distribution centre to other Western European countries. Heroin seizures in 2004 suggest that the southern branch has now gained the same importance as the northern branch in terms of volume smuggled (WCO, 2005; INCB, 2006a). Since the mid-1990s, heroin has been increasingly (but to a lesser extent than through the Balkan routes) smuggled to Europe through the ‘silk route’ via central Asia (in particular Turkmenistan, Tajikistan, Kyrgyzstan and Uzbekistan), the Caspian Sea and the Russian Federation, Belarus or Ukraine, to Estonia, Latvia, some of the Nordic countries and Germany (Reitox national reports, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Although these routes are the most important, countries in the Arabian Peninsula (Oman, United Arab Emirates) have become transit sites for heroin consignments from South and South-West Asia destined for Europe (INCB, 2006a). In addition, heroin destined for Europe (and North America) was seized in 2004 in East and West Africa, the Caribbean, and Central and South America (CND, 2006).
L'héroïne entre en Europe par deux axes principaux. La route des Balkans continue à jouer un rôle historique essentiel dans la contrebande d'héroïne. Après un transit par le Pakistan, l'Iran et la Turquie, la route se scinde en une branche méridionale qui traverse la Grèce, l'ancienne République yougoslave de Macédoine (ARYM), l'Albanie, l'Italie, la Serbie, le Monténégro et la Bosnie-et-Herzégovine, et une branche septentrionale au travers de la Bulgarie, de la Roumanie, de la Hongrie, de l'Autriche, de l'Allemagne et des Pays‑Bas, ces derniers servant de centre de distribution secondaire vers d'autres pays d'Europe occidentale. Les saisies d'héroïne réalisées en 2004 suggèrent que la branche méridionale a désormais la même importance que la branche septentrionale en termes de volumes passés en contrebande (OMD, 2005; OICS, 2006a). Depuis le milieu des années 1990, l'héroïne est de plus en plus (mais moins que par la route des Balkans) exportée en contrebande vers l'Europe par la «route de la soie» via l'Asie centrale (en particulier, le Turkménistan, le Tadjikistan, le Kirghizstan et l'Ouzbékistan), la mer Caspienne et la Fédération de Russie, le Belarus ou l'Ukraine vers l'Estonie, la Lettonie, certains pays nordiques et l'Allemagne (rapports nationaux Reitox, 2005; CND, 2006; OICS, 2006a). Bien que ces itinéraires soient les plus importants, plusieurs pays de la Péninsule arabique (Oman, Émirats arabes unis) sont devenus des lieux de transit pour l'héroïne en provenance d'Asie du Sud et du Sud-Ouest à destination de l'Europe (OICS, 2006a). En outre, de l'héroïne destinée à l'Europe (et à l'Amérique du Nord) a été saisie en 2004 en Afrique de l'Est et de l'Ouest, dans les Caraïbes et en Amérique centrale et du Sud (CND, 2006).
Heroin gelangt über zwei große Drogenhandelsrouten nach Europa. Die traditionell wichtige Balkanroute spielt weiterhin eine wesentliche Rolle im Heroinschmuggel. Nach dem Transit durch Pakistan, den Iran und die Türkei gabelt sich die Route in einen südlichen und einen nördlichen Teil: Die südliche Route führt durch Griechenland, die ehemalige jugoslawische Republik Mazedonien (FYROM), Albanien, Italien, Serbien und Montenegro sowie Bosnien-Herzegowina, während die nördliche Route durch Bulgarien, Rumänien, Ungarn, Österreich, Deutschland und die Niederlande führt, wobei die Niederlande als ein zweiter wichtiger Umschlagplatz für den Weitertransport in andere westeuropäische Länder dienen. Die im Jahr 2004 gemeldeten Sicherstellungen von Heroin lassen darauf schließen, dass über die südliche Route inzwischen ebenso große Mengen geschmuggelt werden wie über die nördliche (WZO, 2005; INCB, 2006a). Seit Mitte der 90er Jahre wird Heroin zunehmend (jedoch in geringerem Umfang als über die Balkanrouten) entlang der „Seidenstraße“ über Zentralasien (insbesondere Turkmenistan, Tadschikistan, Kirgisistan und Usbekistan), das Kaspische Meer und die Russische Föderation, Weißrussland oder die Ukraine nach Estland, Lettland, in einige skandinavische Länder und nach Deutschland geschmuggelt (nationale Reitox-Berichte, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Neben diesen Hauptrouten haben sich aber auch Länder der Arabischen Halbinsel (Oman, Vereinigte Arabische Emirate) zu Transitregionen für Heroinlieferungen aus Süd- und Südwestasien nach Europa entwickelt (INCB, 2006a). Darüber hinaus wurde im Jahr 2004 für Europa (und Nordamerika) bestimmtes Heroin in Ost- und Westafrika, der Karibik sowie Mittel- und Südamerika sichergestellt (CND, 2006).
La heroína entra en Europa por dos rutas principales. La ruta de los Balcanes, de importancia histórica, sigue desempeñando un papel crucial en el contrabando de heroína. Tras atravesar Pakistán, Irán y Turquía, la ruta se divide en dos tramos: al sur por Grecia, la Antigua República Yugoslava de Macedonia, Albania, Italia, Serbia y Montenegro y Bosnia y Herzegovina; y al norte por Bulgaria, Rumanía, Hungría, Austria, Alemania y los Países Bajos, actuando estos últimos como centro de distribución secundario hacia los países de Europa Occidental. Las incautaciones de heroína realizadas durante el año 2004 sugieren que la ruta sur ha alcanzado la misma importancia que la ruta norte en cuanto al volumen introducido por contrabando (OMA, 2005; JIFE, 2006a). Desde mediados de la década de los años noventa, ha aumentado el contrabando de heroína hacia Europa a través de la «ruta de la seda» (aunque en menor grado que a través de las rutas de los Balcanes), por Asia Central (en especial, a través de Turkmenistán, Tayikistán, Kirguistán y Uzbekistán), el Mar Caspio y la Federación de Rusia, Belarús o Ucrania hacia Estonia, Letonia, algunos de los países nórdicos y Alemania (informes nacionales de la red Reitox, 2005; CND, 2006; JIFE, 2006a). Aunque estas rutas son las más importantes, los países de la península arábiga (Omán, Emiratos Árabes Unidos) se han convertido en lugares de tránsito para los envíos de heroína desde el sur o el suroeste de Asia con destino a Europa (JIFE, 2006a). Asimismo, en 2004 se incautó heroína destinada a Europa (y Norteamérica) en África Oriental y Occidental, el Caribe, América Central y Sudamérica (CND, 2006).
L’eroina entra in Europa seguendo due principali rotte di traffico. Di queste, la rotta dei Balcani, storicamente importante, continua a svolgere un ruolo cruciale nel contrabbando di eroina: quest’ultima transita attraverso il Pakistan, l’Iran e la Turchia, dove si scinde in un percorso meridionale, attraverso la Grecia, l’ex Repubblica iugoslava di Macedonia (FYROM), l’Albania, l’Italia, la Serbia, il Montenegro e la Bosnia-Erzegovina, e in un percorso settentrionale attraverso Bulgaria, Romania, Ungheria, Austria, Germania e Paesi Bassi. Proprio i Paesi Bassi fungono da centro di distribuzione secondario ai paesi dell’Europa occidentale. In termini di volumi intercettati, i sequestri di eroina effettuati nel 2004 mostrano che la rotta meridionale ha raggiunto oggi la stessa importanza di quella settentrionale (OMD, 2005; INCB, 2006a). Dalla metà degli anni Novanta l’eroina viene contrabbandata in Europa sempre più (sia pur in misura minore rispetto ai percorsi balcanici) lungo la “via della seta” attraverso l’Asia centrale (in particolare, Turkmenistan, Tagikistan, Kirghizistan e Uzbekistan), il Mar Caspio e la Federazione russa, la Bielorussia o l’Ucraina, fino all’Estonia, la Lettonia, alcuni paesi nordici e la Germania (relazioni nazionali Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Benché queste rotte siano le più importanti, i paesi della penisola arabica (Oman, Emirati arabi uniti) sono divenuti anch’essi luoghi di transito delle partite di eroina provenienti dall’Asia meridionale e sudoccidentale e destinati all’Europa (INCB, 2006a). Inoltre, nel 2004 è stata sequestrata eroina destinata all’Europa (e all'America settentrionale) anche nell’Africa orientale e occidentale, nei Caraibi, e nell’America centrale e meridionale (CND, 2006).
A heroína entra na Europa por duas rotas de tráfico principais. A rota dos Balcãs, historicamente importante, continua a desempenhar um papel crucial no contrabando de heroína. Após atravessar o Paquistão, o Irão e a Turquia, esta rota subdivide-se num ramo meridional, através da Grécia, da antiga República jugoslava da Macedónia, da Albânia, da Itália, da Sérvia, de Montenegro e da Bósnia-Herzegovina, e num ramo setentrional, através da Bulgária, da Roménia, da Hungria, da Áustria, da Alemanha e dos Países Baixos, funcionando este último país como um centro de distribuição secundário para outros países da Europa Ocidental. As apreensões de heroína em 2004 sugerem que o ramo meridional já adquiriu a mesma importância que o ramo setentrional no que respeita ao volume de heroína traficada (OMA, 2005; INCB, 2006a). Desde meados da década de 90, o contrabando de heroína para a Europa tem-se intensificado (apesar de ser menor do que nas rotas balcânicas) através da “rota da seda”, que atravessa a Ásia Central (em especial, o Turquemenistão, o Tajiquistão, o Quirguizistão e o Usbequistão), o mar Cáspio e a Federação Russa, a Bielorrússia ou a Ucrânia, até à Estónia, à Letónia, a alguns países nórdicos e à Alemanha (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Apesar de estas rotas serem as mais importantes, alguns países da Península Arábica (Omã, Emirados Árabes Unidos) tornaram-se locais de trânsito para a heroína expedida do sul e do sudoeste da Ásia para a Europa (INCB, 2006a). Além disso, em 2004 foi apreendida heroína destinada à Europa (e à América do Norte) na África Oriental e Ocidental, nas Caraíbas e na América Central e do Sul (CND, 2006).
Η ηρωίνη εισάγεται στην Ευρώπη από δύο κύριες οδούς διακίνησης. Η ανέκαθεν σημαντική βαλκανική οδός εξακολουθεί να διαδραματίζει καθοριστικό ρόλο στο λαθρεμπόριο ηρωίνης. Η μεταφορά γίνεται μέσω Πακιστάν, Ιράν και Τουρκίας και στη συνέχεια η οδός χωρίζεται σε ένα νότιο παρακλάδι που διέρχεται την Ελλάδα, την πρώην Γιουγκοσλαβική Δημοκρατία της Μακεδονίας (πΓΔΜ), την Αλβανία, την Ιταλία, τη Σερβία, το Μαυροβούνιο και τη Βοσνία-Ερζεγοβίνη, και σε ένα βόρειο παρακλάδι μέσω Βουλγαρίας, Ρουμανίας, Ουγγαρίας, Αυστρίας, Γερμανίας και Κάτω Χωρών, χώρα η οποία λειτουργεί ως κέντρο δευτερογενούς διανομής για περαιτέρω μεταφορά σε χώρες της ΕΕ. Οι κατασχέσεις ηρωίνης το 2004 υποδηλώνουν ότι το νότιο παρακλάδι έχει αποκτήσει πλέον την ίδια σπουδαιότητα με το βόρειο παρακλάδι από την άποψη του διακινούμενου όγκου (ΠΟΤ, 2005· INCB, 2006α). Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η ηρωίνη εισάγεται λαθραία στην Ευρώπη ολοένα και συχνότερα (αλλά σε μικρότερο βαθμό σε σχέση με τις βαλκανικές οδούς) από τον λεγόμενο «δρόμο του μεταξιού» μέσω της Κεντρικής Ασίας (ιδίως του Τουρκμενιστάν, του Τατζικιστάν, της Κιργιζίας και του Ουζμπεκιστάν), της Κασπίας θάλασσας και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, της Λευκορωσίας ή της Ουκρανίας, στην Εσθονία, τη Λεττονία, κάποιες από τις σκανδιναβικές χώρες και τη Γερμανία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· CND, 2006· INCB, 2006α). Μολονότι αυτές είναι οι σημαντικότερες οδοί διακίνησης, ορισμένες χώρες στην Αραβική Χερσόνησο (Ομάν, Ηνωμένα Αραβικά Εμιράτα) έχουν γίνει σημεία διαμετακόμισης για φορτία ηρωίνης από τη Νότια και τη Νοτιοδυτική Ασία που προορίζονται για την Ευρώπη (INCB, 2006α). Επίσης, ποσότητες ηρωίνης που προορίζονταν για την Ευρώπη (και τη Βόρεια Αμερική) κατασχέθηκαν το 2004 στην Ανατολική και τη Δυτική Αφρική, την Καραϊβική και την Κεντρική και Νότια Αμερική (CND, 2006).
Heroïne komt via twee hoofdroutes in Europa terecht. De van oudsher belangrijke Balkanroute speelt nog steeds een essentiële rol in de heroïnesmokkel. De route splitst zich na doorvoer via Pakistan, Iran en Turkije in een zuidelijke tak via Griekenland, de voormalige Joegoslavische Republiek Macedonië, Albanië, Italië, Servië, Montenegro en Bosnië-Herzegovina, en in een noordelijke tak via Bulgarije, Roemenië, Hongarije, Oostenrijk, Duitsland en Nederland, waarbij Nederland fungeert als secundair distributiecentrum voor andere West-Europese landen. Heroïnevangsten in 2004 wijzen erop dat de zuidelijke tak qua gesmokkelde hoeveelheden nu even belangrijk is geworden als de noordelijke tak (WDO, 2005; INCB, 2006a). Sinds het midden van de jaren negentig wordt heroïne ook steeds vaker via de “zijderoute” Europa binnengesmokkeld (maar in mindere mate dan via de Balkanroute), dat wil zeggen via Centraal-Azië (met name Turkmenistan, Tadzjikistan, Kirgizië en Oezbekistan), de Kaspische Zee en de Russische Federatie, Wit-Rusland of Oekraïne, naar Estland, Letland, sommige noordelijke landen en Duitsland (nationale Reitox-verslagen, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Hoewel dit de belangrijkste routes zijn, wordt er nu ook heroïne via landen op het Arabische schiereiland (Oman, Verenigde Arabische Emiraten) van Zuid- en Zuidwest-Azië naar Europa gesmokkeld (INCB, 2006a). Daarnaast is voor Europa (en Noord-Amerika) bestemde heroïne in 2004 onderschept in Oost- en West-Afrika, het Caribisch Gebied en Midden- en Zuid-Amerika (CND, 2006).
Heroin se dostává do Evropy dvěma hlavními cestami. Historicky významná balkánská cesta i nadále hraje v pašování heroinu zásadní úlohu. Po tranzitu přes Pákistán, Írán a Turecko se cesta dále rozděluje na jižní větev, vedoucí přes Řecko, Bývalou jugoslávskou republiku Makedonii, Albánii, Itálii, Srbsko, Černou Horu a Bosnu a Hercegovinu, a severní větev, která vede přes Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko, Rakousko, Německo a Nizozemsko, přičemž to funguje jako sekundární distribuční centrum pro další západoevropské země. Záchyty heroinu v roce 2004 naznačují, že jižní větev nyní získala stejný význam jako severní, co se týká pašovaného objemu (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od poloviny 90. let 20. století je heroin v rostoucí míře (avšak v menším rozsahu než balkánskou cestou) pašován do Evropy také „hedvábnou cestou“ přes střední Asii (zejména Turkmenistán, Tádžikistán, Kyrgyzstán a Uzbekistán), Kaspické moře a Ruskou federaci, Bělorusko nebo Ukrajinu do Estonska, Lotyšska, některých skandinávských zemí a Německa (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Ačkoli jsou tyto cesty nejvýznamnější, staly se země na Arabském poloostrově (Omán, Spojené arabské emiráty) tranzitními místy heroinových zásilek z jižní a jihozápadní Asie určených pro Evropu (INCB, 2006a). Vedle toho byl heroin určený pro Evropu (a Severní Ameriku) zabaven v roce 2004 ve východní a západní Africe, Karibiku a ve Střední a Jižní Americe (CND, 2006).
Heroinen føres ind i Europa ad to større smuglerruter. Den traditionelt vigtige balkanrute spiller fortsat en afgørende rolle inden for heroinsmugling. Ruten, der løber igennem Pakistan, Iran og Tyrkiet, deler sig i en sydlig gren gennem Grækenland, Den Tidligere Jugoslaviske Republik Makedonien, Albanien, Italien, Serbien, Montenegro og Bosnien-Hercegovina og en nordlig gren gennem Bulgarien, Rumænien, Ungarn, Østrig, Tyskland og Nederlandene, som fungerer som et sekundært distributionscenter til andre vesteuropæiske lande. På grundlag af heroinbeslaglæggelserne i 2004 fremgår det, at den sydlige gren nu har fået samme betydning som den nordlige gren med hensyn til den smuglede mængde (WCO, 2005; INCB, 2006a). Siden midten af 1990'erne er heroin stadig oftere (men i mindre omfang end via Balkan-ruterne) blevet smuglet til Europa via "silkeruten" gennem Centralasien (især Turkmenistan, Tadsjikistan, Kirgisistan og Usbekistan), Det Kaspiske Hav og Den Russiske Føderation, Belarus eller Ukraine, til Estland, Letland, nogle af de nordiske lande og Tyskland (nationale Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Selv om disse ruter er de vigtigste, er lande på Den Arabiske Halvø (Oman, De Forenede Arabiske Emirater) blevet transitsteder for heroinsendinger fra Syd- og Sydvestasien, der er bestemt til Europa (INCB, 2006a). Endvidere blev heroin, der var bestemt til Europa (og Nordamerika), i 2004 beslaglagt i Øst- og Vestafrika, Caribien og Mellem- og Sydamerika (CND, 2006).
Heroiin tuuakse Euroopasse kaht peamist kaubateed pidi. Ajalooliselt tähtsal Balkani marsruudil on jätkuvalt oluline roll heroiini salakaubaveos. Pärast transiitvedu läbi Pakistani, Iraani ja Türgi hargneb marsruut lõunaharuks, mis kulgeb läbi Kreeka, endise Jugoslaavia Makedoonia Vabariigi, Albaania, Itaalia, Serbia, Montenegro ning Bosnia ja Hertsegoviina, ning põhjaharuks, mis kulgeb läbi Bulgaaria, Rumeenia, Ungari, Austria, Saksamaa ja Madalmaade, kusjuures viimane on teine jaotuskeskus edasitoimetamiseks teistesse Lääne-Euroopa riikidesse. Heroiini konfiskeerimised 2004. a näitavad, et salakaubana edasi toimetatavate koguste osas on lõunaharu praeguseks sama oluliseks muutunud kui põhjaharu (WCO, 2005; INCB, 2006a). 1990ndate aastate keskpaigast peale tuuakse heroiini salakaubana Euroopasse üha sagedamini (aga väiksemas ulatuses kui Balkani marsruute pidi) mööda “siiditeed” läbi Kesk-Aasia (eelkõige läbi Türkmenistani, Tadžikistani, Kõrgõzstani ja Usbekistani), Kaspia mere ja Venemaa Föderatsiooni kaudu, läbi Valgevene ja Ukraina Eestisse, Lätisse, mõnesse Põhjamaasse ja Saksamaale (Reitoxi riikide aruanded, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Kuigi need marsruudid on kõige olulisemad, on mõned Araabia poolsaare riigid (Omaan, Araabia Ühendemiraadid) saanud läbi Lõuna- ja Edela-Aasia Euroopasse toimetatavate heroiinipartiide transiitriikideks (INCB, 2006a). Lisaks konfiskeeriti Euroopasse (ja Põhja-Ameerikasse) transporditavat heroiini 2004. a Ida- ja Lääne-Aafrikas, Kariibi mere riikides ning Kesk- ja Lõuna-Ameerikas (CND, 2006).
Heroiini saapuu Eurooppaan kahta merkittävää salakuljetusreittiä pitkin. Historiallisesti tärkeällä Balkanin reitillä on edelleen keskeinen merkitys heroiinin salakuljetuksessa. Reitti kulkee Pakistanin, Iranin ja Turkin kautta ja jakautuu sitten eteläiseen haaraan, joka kulkee Kreikan, entisen Jugoslavian tasavallan Makedonian (EJTM), Albanian, Italian, Serbian, Montenegron sekä Bosnia ja Hertsegovinan kautta, sekä pohjoiseen haaraan, joka kulkee Bulgarian, Romanian, Unkarin, Itävallan, Saksan ja Alankomaiden kautta. Alankomaat on tärkeä jakelukeskus, josta huumetta kuljetetaan edelleen muihin Länsi-Euroopan maihin. Vuonna 2004 tehdyt heroiinin takavarikot viittaavat siihen, että eteläisen haaran kautta salakuljetetaan nykyään yhtä paljon heroiinia kuin pohjoisen haaran kautta (WCO, 2005; INCB, 2006a). Heroiinia on 1990-luvun puolivälistä lähtien salakuljetettu Eurooppaan yhä enemmän (muttei kuitenkaan yhtä paljon kuin Balkanin reitin kautta) ns. ”silkkitietä” pitkin Keski-Aasian (erityisesti Turkmenistanin, Tadžikistanin, Kirgisian ja Uzbekistanin), Kaspianmeren ja Venäjän, Valko-Venäjän tai Ukrainan kautta Viroon, Latviaan, joihinkin Pohjoismaihin ja Saksaan (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Nämä ovat tärkeimmät reitit, mutta Etelä- ja Kaakkois-Aasiasta on kulkeutunut heroiinia Eurooppaan myös joidenkin Arabian niemimaan maiden (Omanin, Yhdistyneiden Arabiemiirikuntien) kautta (INCB, 2006a). Eurooppaan (ja Pohjois-Amerikkaan) tarkoitettua heroiinia takavarikoitiin vuonna 2004 lisäksi Itä- ja Länsi-Afrikan, Karibianmeren sekä Keski- ja Etelä-Amerikan maissa (CND, 2006).
A heroin Európába két fő kereskedelmi útvonalon keresztül lép be. A történetileg fontos balkáni útvonal változatlanul kulcsszerepet tölt be a heroincsempészetben. A Pakisztánon, Iránon és Törökországon való átszállítást követően az útvonal elágazik egy déli ágra Görögországon, Macedónia volt Jugoszláv Köztársaságon, Albánián, Olaszországon, Szerbián, Montenegrón és Bosznia-Hercegovinán keresztül, valamint egy északi ágra Bulgárián, Románián, Magyarországon, Ausztrián, Németországon és Hollandián át; ez utóbbi a többi nyugat-európai ország felé tölti be a másodlagos elosztó központ szerepét. A 2004-es heroinlefoglalások arra utalnak, hogy a csempészett mennyiség tekintetében a déli ág mostanra az északiéval megegyező jelentőségre tett szert (WCO, 2005; INCB, 2006a). Az 1990-es évek közepe óta a heroint egyre inkább a „Selyemúton” csempészik be Európába, Közép-Ázsián (különösen Türkmenisztánon, Tádzsikisztánon, Kirgizisztánon és Üzbegisztánon), a Kaszpi-tengeren és az Orosz Föderáción, Fehéroroszországon vagy Ukrajnán keresztül Észtországba, Lettországba, az északi országok némelyikébe és Németországba (Reitox országjelentések, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Bár ezek az útvonalak a legfontosabbak, az Arab-félsziget országai (Omán, az Egyesült Arab Emírségek) ugyancsak tranzitországgá váltak a Dél- és Délnyugat-Ázsiából Európába tartó heroinszállítmányok számára (INCB, 2006a). Emellett 2004-ben Kelet- és Nyugat-Afrikában, a Karib-térségben és Közép- és Dél-Amerikában is foglaltak le Európába (és Észak-Amerikába) szánt heroint (CND, 2006).
Heroin føres inn i Europa langs to hovedruter. Den historisk viktige Balkan-ruten spiller fortsatt en avgjørende rolle i heroinsmuglingen. Etter sin vei gjennom Pakistan, Iran og Tyrkia deler ruten seg i en sørlig vei gjennom Den tidligere jugoslaviske republikken Makedonia (FYROM), Albania, Italia, Serbia, Montenegro og Bosnia-Hercegovina, og en nordlig vei gjennom Bulgaria, Romania, Ungarn, Østerrike, Tyskland og Nederland. Nederland fungerer for øvrig som et viktig distribusjonssenter til andre vesteuropeiske land. Ut fra heroinbeslagene i 2004 synes det som den sørlige ruten nå er blitt like viktig som den nordlige, i hvert fall regnet i volum (WCO, 2005; INCB, 2006a). Siden midten av 1990-tallet har mer og mer av heroinen (men mindre enn langs Balkan-ruten) som smugles til Europa gått over Silkeveien i Sentral-Asia (spesielt Turkmenistan, Tadsjikistan, Kirgisistan og Usbekistan) via Kaspihavet og Den russiske føderasjon, Hviterussland eller Ukraina, til Estland, Latvia, deler av Norden og Tyskland (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Selv om dette er de viktigste smuglerrutene, har også land på Den arabiske halvøy (Oman, De forente arabiske emirater) blitt transittsteder for heroinforsendelser fra Sør- og Sørvest-Asia på vei til Europa (INCB, 2006a). I tillegg ble heroin på vei til Europa (og Nord-Amerika) i 2004 beslaglagt i Øst- og Vest-Afrika, Karibia og Sentral- og Sør-Amerika (CND, 2006).
Heroina pătrunde în Europa pe două rute principale de trafic. Ruta tradiţională balcanică continuă să joace un rol crucial în contrabanda cu heroină. După tranzitul prin Pakistan, Iran şi Turcia, ruta se desparte într-un traseu sudic, prin Grecia, fosta Republică Iugoslavă a Macedoniei (FYROM), Albania, Italia, Serbia, Muntenegru şi Bosnia–Herţegovina, şi un traseu nordic, prin Bulgaria, România, Ungaria, Austria, Germania şi Ţările de Jos, acesta din urmă operând ca centru de distribuţie secundară pentru celelalte ţări ale Europei de Vest. Capturile de heroină din 2004 sugerează că traseul sudic a câştigat în prezent aceeaşi importanţă ca cel nordic în termeni de volum de contrabandă realizat (WCO, 2005; INCB, 2006a). De la mijlocul anilor 1990, contrabanda cu heroină în Europa s‑a realizat tot mai mult (însă la un nivel mai redus decât pe rutele balcanice) pe „drumul mătăsii”, prin Asia Centrală (în special, Turkmenistan, Tadjikistan, Kîrgîzstan şi Uzbekistan), Marea Caspică şi Federaţia Rusă, Belarus sau Ucraina, către Estonia, Letonia, unele ţări nordice şi Germania (rapoartele naţionale Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Deşi aceste rute sunt cele mai importante, ţări din Peninsula Arabă (Oman, Emiratele Arabe Unite) au devenit locuri de tranzit pentru heroina expediată din Asia de Sud şi de Sud-Vest şi destinată Europei. (INCB, 2006a). Pe lângă acestea, heroina destinată Europei (şi Americii de Nord) a fost capturată în 2004 în Africa de Est şi de Vest, în Caraibe, precum şi în America Centrală şi de Sud (CND, 2006).
Heroín vstupuje do Európy dvomi hlavnými obchodnými cestami. Historicky dôležitá balkánska cesta naďalej hrá rozhodujúcu úlohu v pašovaní heroínu. Po tranzite cez Pakistan, Irán a Turecko sa cesta potom rozdeľuje na južnú vetvu cez Grécko, Bývalú Juhoslovanskú republiku Macedónsko (BJRM), Albánsko, Taliansko, Srbsko, Čiernu Horu a Bosnu a Hercegovinu a severnú vetvu cez Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko, Rakúsko, Nemecko a Holandsko, pričom Holandsko funguje ako druhé distribučné centrum pre ostatné západoeurópske krajiny. Zachytenia heroínu v roku 2004 naznačujú, že južná vetva teraz získala rovnakú dôležitosť ako severná vetva z hľadiska pašovaného objemu (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia sa heroín čoraz viac pašuje (ale v menšom rozsahu ako cez balkánske cesty) do Európy cez „hodvábnu cestu“ cez Strednú Áziu (najmä cez Turkménsko, Tadžikistan, Kirgizsko a Uzbekistan), Kaspické more a Ruskú federáciu, Bielorusko alebo Ukrajinu, do Estónska, Lotyšska, niektorých škandinávskych krajín a Nemecka (národné správy siete Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Hoci sú tieto cesty najdôležitejšie, krajiny na Arabskom polostrove (Omán, Spojené arabské emiráty) sa stávajú tranzitnými miestami pre zásielky heroínu z južnej a juhovýchodnej Ázie určené pre Európu (INCB, 2006a). Okrem toho heroín určený pre Európu (a Severnú Ameriku) bol v roku 2004 zachytený vo východnej a západnej Afrike, Karibskej oblasti a Strednej a Južnej Amerike (CND, 2006).
Heroin prihaja v Evropo po dveh glavnih trgovskih poteh. Zgodovinsko pomembna balkanska pot ima še vedno pomembno vlogo pri tihotapljenju heroina. Po tranzitu skozi Pakistan, Iran in Turčijo se ta pot razdeli v južno vejo skozi Grčijo, Nekdanjo jugoslovansko republiko Makedonijo, Albanijo, Italijo, Srbijo, Črno goro ter Bosno in Hercegovino ter na severno vejo skozi Bolgarijo, Romunijo, Madžarsko, Avstrijo, Nemčijo in Nizozemsko, pri čemer Nizozemska deluje kot sekundarni distribucijski center za druge zahodnoevropske države. Zasegi heroina v letu 2004 kažejo, da je postala južna veja glede pretihotapljene količine enako pomembna kot severna (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od srede 90. let se je vedno več heroina (vendar manj kot prek balkanskih poti) v Evropo pretihotapilo po "svileni poti" prek Srednje Azije (predvsem Turkmenistana, Tadžikistana, Kirgizistana in Uzbekistana), Kaspijskega morja in Ruske federacije, Belorusije ali Ukrajine do Estonije, Latvije, nekaterih nordijskih držav in Nemčije (nacionalna poročila Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Čeprav so te poti najbolj pomembne, so države na Arabskem polotoku (Oman, Združeni arabski emirati) postale tranzitne države za pošiljke heroina iz južne in jugozahodne Azije, namenjene v Evropo (INCB, 2006a). Poleg tega je bil heroin, namenjen v Evropo (in Severno Ameriko), v letu 2004 zasežen v vzhodni in zahodni Afriki, na Karibih, ter v Srednji in Južni Ameriki (CND, 2006).
Heroin förs in i Europa längs två huvudsakliga handelsvägar. Den sedan länge betydelsefulla Balkanrutten spelar fortfarande en ytterst viktig roll för heroinsmugglingen. Efter att ha passerat genom Pakistan, Iran och Turkiet delar sig denna rutt i en sydlig gren, som går genom Grekland, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, Italien, Serbien, Montenegro och Bosnien och Hercegovina, och en nordlig gren, som går genom Bulgarien, Rumänien, Ungern, Österrike, Tyskland och Nederländerna, där Nederländerna fungerar som ett sekundärt distributionscentrum för andra Västeuropeiska länder. Beslag av heroin under 2004 tyder på att den södra delen nu har blivit lika viktig som den norra i fråga om smugglad volym (Världstullorganisationen, 2005; INCB, 2006a). Sedan mitten av 1990-talet har allt mer heroin (men mindre än via Balkan-rutterna) smugglats till Europa längs ”silkesvägen” via Centralasien (i synnerhet Turkmenistan, Tajikistan, Kirgizistan och Uzbekistan), Kaspiska havet, Ryssland, Vitryssland och Ukraina till Estland, Lettland, vissa av de nordiska länderna och Tyskland (Nationella Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Även om dessa rutter är de viktigaste har också länder på den arabiska halvön (Oman, Förenade Arabemiraten) blivit transitvägar för heroinleveranser från Södra Asien samt Sydvästasien avsedda för Europa (INCB, 2006a). Därtill har heroin avsett för Europa (och Nordamerika) beslagtagits 2004 i Öst- och Västafrika, Karibien samt Central- och Sydamerika(CND, 2006).
Eroin Avrupa’ya yasadışı iki ana ticaret yolundan girmektedir. Tarihsel açıdan önemli Balkan yolu eroin kaçakçılığında hayati bir rol oynamaya devam etmektedir. Pakistan, İran ve Türkiye’den transit geçen yol daha sonra Yunanistan, Eski Yugoslav Cumhuriyeti Makedonya (FYROM), Arnavutluk, İtalya, Sırbistan, Karadağ ve Bosna Hersek yoluyla güneye ve Bulgaristan, Romanya, Macaristan, Avusturya, Almanya ve Hollanda yoluyla kuzeye ayrılırken Hollanda diğer Batı Avrupa ülkelerine ikincil bir dağıtım merkezi görevi görmektedir. 2004’teki eroin ele geçirme vakaları güney kolunun kaçırılan miktar bakımından artık kuzey koluyla aynı önemi kazandığını ortaya koymaktadır (WCO, 2005; INCB, 2006a). 1990’ların ortalarından beri eroin giderek daha fazla (ama Balkan yolları üzerinden olduğundan daha az), ‘ipek yolu’ üzerinden, orta Asya (özellikle Türkmenistan, Tacikistan, Kırgızistan ve Özbekistan), Hazar Denizi ile Rusya Federasyonu, Belarus veya Ukrayna yoluyla Avrupa’ya, Estonya, Letonya, Kuzey ülkelerinden bazıları ve Almanya’ya kaçırılmaktadır (Reitox ulusal raporları, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Bu yollar en önemlileri olmakla beraber, Arabistan Yarımadası’ndaki ülkeler (Umman, Birleşik Arap Emirlikleri), Güney ve Güney Batı Asya’dan Avrupa’ya gidecek eroin sevkiyatları için transit yerleri haline gelmiştir (INCB, 2006a). Bunun yanında, 2004 yılında Doğu ve Batı Afrika, Karayipler ile Orta ve Güney Amerika’da Avrupa’ya (ve Kuzey Amerika’ya) kaçırılması planlanan eroin ele geçirilmişti (CND, 2006).
Heroīns nonāk Eiropā pa diviem galvenajiem kontrabandas ceļiem. Joprojām izšķirīga loma heroīna kontrabandā ir vēsturiski svarīgajam Balkānu ceļam. Šis ceļš ved caur Pakistānu, Irānu un Turciju, bet pēc tam sazarojas dienvidu atzarā, kas iet caur Grieķiju, Bijušo Dienvidslāvijas Maķedonijas Republiku (FYROM), Albāniju, Itāliju, Serbiju, Melnkalni un Bosniju un Hercegovīnu, un ziemeļu atzarā, kas iet caur Bulgāriju, Rumāniju, Ungāriju, Austriju, Vāciju un Nīderlandi, kura ir uzskatāma par sekundāru izplatīšanas centru uz pārējām Rietumeiropas valstīm. Spriežot pēc heroīna konfiskācijām 2004. gadā, kontrabandas ceļā ievestā heroīna daudzuma ziņā Balkānu ceļa dienvidu atzars ir kļuvis tikpat svarīgs kā ziemeļu atzars (WCO, 2005. g.; INCB, 2006a). Kopš 90. gadu vidus arvien vairāk heroīna (tomēr mazāk nekā caur Balkāniem) nelikumīgi nonāk Eiropā pa ,,zīda ceļu” cauri centrālajai Āzijai (jo īpaši caur Turkmenistānu, Tadžikistānu, Kirgizstānu un Uzbekistānu), pāri Kaspijas jūrai un caur Krievijas Federāciju, Baltkrieviju vai Ukrainu uz Igauniju, Latviju, daļēji uz Ziemeļvalstīm un Vāciju (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; CND, 2006. g.; INCB, 2006a). Lai gan šie ir galvenie ceļi, par heroīna sūtījumu tranzītvalstīm ceļā no Dienvid- un Dienvidrietumāzijas uz Eiropu ir kļuvušas arī Arābijas pussalas valstis (Omāna, Apvienotie Arābu Emirāti) (INCB, 2006a). Turklāt Eiropai (un Ziemeļamerikai) domāts heroīns 2004. gadā ir konfiscēts Austrum- un Rietumāfrikā, Karību jūras reģionā, kā arī Centrāl- un Dienvidamerikā (CND, 2006. g.).
  RozdziaÅ‚ 2: PrzeglÄ…d ...  
Profilaktyka programowa oznacza znormalizowane działanie w formie określonej liczby sesji, przy czym treść każdej z nich jest ściśle określona i przewiduje wykorzystanie szczegółowych materiałów dla nauczycieli i uczniów.
Programme-based prevention approaches are gaining ground within school-based prevention. Programme-based prevention implies standardised delivery in a defined number of sessions, each with exactly defined contents, and detailed teacher and pupil material. This facilitates monitoring and evaluation and increases the accuracy, fidelity and consistency of interventions, leading to high-quality delivery. As a result, more Member States than before are monitoring school-based prevention interventions (the Czech Republic, Greece, Spain, Ireland, Italy, Cyprus, Hungary, the Netherlands and the United Kingdom). The first ever European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net) has shown promising results. Funded by the European Commission, the project was implemented and cross-evaluated in seven countries, nine regional centres and 143 schools and involved 7 000 students (3 500 in a trial group and 3 500 in a control group). EU-Dap reports that, compared with the control group, students in the trial group had a 26 % lower probability of smoking daily, a 35 % lower probability of being frequently drunk and a 23 % lower probability of using cannabis. A comparable programme-based research approach is Blueprint in the United Kingdom (30). Additionally, more attention is now given to stricter technical guidance and to better coverage in the implementation of school-based prevention (e.g. in France and Ireland).
Les approches de prévention fondées sur des programmes se multiplient dans le cadre de la prévention en milieu scolaire. La prévention fondée sur un programme implique la transmission d'un message standardisé en un nombre déterminé de séances et au contenu rigoureusement défini, ainsi que du matériel détaillé destiné aux enseignants et aux élèves. Cette approche facilite le suivi et l'évaluation et renforce la précision, la similitude et la cohérence des interventions pour aboutir à un produit de qualité. C’est pourquoi un nombre croissant d'États assurent désormais le suivi des actions de prévention en milieu scolaire (République tchèque, Grèce, Espagne, Irlande, Italie, Chypre, Hongrie, Pays‑Bas et Royaume‑Uni). Le premier essai européen de prévention de la toxicomanie jamais organisé en Europe (www.eudap.net) a donné des résultats prometteurs. Financé par la Commission européenne, ce projet a été mis en œuvre et fait l'objet d'une évaluation croisée dans sept pays, neuf centres régionaux et 143 écoles et a porté sur 7 000 élèves (3 500 dans un groupe d'essai et 3 500 dans un groupe de contrôle). L'EU-Dap rapporte que, par comparaison avec le groupe de contrôle, les élèves du groupe d'essai avaient une probabilité inférieure de 26 % de fumer chaque jour, une probabilité inférieure de 35 % d'être ivre fréquemment et une probabilité inférieure de 23% de consommer du cannabis. Une étude comparable fondée sur un programme est le projet Blueprint au Royaume‑Uni (30). Par ailleurs, une plus grande attention est désormais accordée à une orientation technique plus stricte et à une meilleure couverture de la mise en oeuvre de la prévention en milieu scolaire (en France et en Irlande, par exemple).
Im Rahmen der schulbasierten Prävention gewinnen programmbasierte Präventionsansätze zunehmend an Bedeutung. Die programmbasierte Prävention impliziert die standardisierte Erbringung von Leistungen im Rahmen einer bestimmten Zahl von Sitzungen mit exakt definierten Inhalten und ausführlichem Lehr- und Lernmaterial. Dies erleichtert die Beobachtung und Evaluierung, verbessert die Präzision, Genauigkeit und Kohärenz der Maßnahmen und führt somit zu qualitativ hochwertigen Leistungen. Folglich führen heute mehr Mitgliedstaaten als in der Vergangenheit eine Beobachtung von schulbasierten Präventionsmaßnahmen durch (die Tschechische Republik, Griechenland, Spanien, Irland, Italien, Zypern, Ungarn, die Niederlande und das Vereinigte Königreich). Die erste europäische Studie zur Prävention des Drogenmissbrauchs (European Drug Abuse Prevention Trial – www.eudap.net) zeitigte viel versprechende Ergebnisse. Das von der Europäischen Kommission finanzierte Projekt wurde in sieben Ländern in neun regionalen Zentren und an 143 Schulen mit 7 000 Schülern (3 500 in einer Versuchsgruppe und 3 500 in einer Kontrollgruppe) durchgeführt und einer Gegenevaluierung unterzogen. Aus der Studie geht hervor, dass bei Schülern der Versuchsgruppe die Wahrscheinlichkeit, täglich zu rauchen, um 26 %, die Wahrscheinlichkeit, häufig betrunken zu sein, um 35 % und die Wahrscheinlichkeit des Cannabiskonsums um 23 % unter den entsprechenden Werten der Kontrollgruppe lag. (30). Darüber hinaus wird nun bei der Durchführung schulbasierter Präventionsmaßnahmen stärkeres Augenmerk auf strengere technische Leitlinien und eine verbesserte Reichweite gelegt (z. B. in Frankreich und Irland).
En el marco de la prevención escolar, los enfoques preventivos que trabajan con programas van cobrando cada vez mayor importancia. La prevención mediante programas comprende una prestación estandarizada en un número definido de sesiones, cada una con contenidos exactamente definidos y material didáctico pormenorizado para el profesor y el alumno. De esta manera, se facilita el seguimiento y la evaluación y es mayor la precisión, fidelidad y coherencia de las medidas, lo que permite obtener excelentes resultados. En consecuencia, ha aumentado el número de Estados miembros que realizan un seguimiento de las intervenciones de prevención escolar (República Checa, Grecia, España, Irlanda, Italia, Chipre, Hungría, Países Bajos y Reino Unido). El primer estudio europeo para prevenir las toxicomanías (European Drug Abuse Prevention Trial – www.eudap.net) mostró resultados prometedores. Financiado por la Comisión Europea, el proyecto fue realizado en siete países, nueve centros regionales y 143 escuelas, con la participación de 7 000 estudiantes (3 500 en un grupo de ensayo y 3 500 en un grupo de control), y sometido a una contraevaluación. Según el informe EU-Dap, comparándolos con el grupo de control, la probabilidad de que los estudiantes del grupo de ensayo fumen todos los días es un 26 % menor, la probabilidad de que beban con frecuencia, un 35 % menor, y la probabilidad de que consuman cannabis, un 23 % menor . Un enfoque similar de la investigación, basado en programas, es el denominado Blueprint, puesto en práctica en el Reino Unido (30). Además, en la aplicación de medidas de prevención escolar se enfatiza más en la actualidad una orientación técnica más estricta y una mejor cobertura (por ejemplo en Francia y en Irlanda).
Le strategie di prevenzione su base programmatica stanno prendendo piede nell’ambito della prevenzione nelle scuole. La prevenzione programmatica implica la fornitura standardizzata di misure preventive, nel corso di una serie definita di sessioni, ciascuna con contenuti ben precisi, sulla base di materiali didattici dettagliati per insegnanti e studenti. Questo metodo favorisce il monitoraggio e la valutazione, da un lato, e accresce l’accuratezza, la precisione e la coerenza degli interventi, dall’altro lato, garantendo un servizio di elevata qualità. Di conseguenza, un numero maggiore di Stati membri rispetto al passato tengono monitorati gli interventi di prevenzione nelle scuole (Repubblica ceca, Grecia, Spagna, Irlanda, Italia, Cipro, Ungheria, Paesi Bassi e Regno Unito). Il primissimo studio europeo sulla prevenzione del consumo di stupefacenti (www.eudap.net) mostra risultati promettenti. Finanziato dalla Commissione europea, il progetto è stato messo in atto e sottoposto a una valutazione incrociata in sette paesi, nove centri regionali e 143 scuole, coinvolgendo complessivamente 7 000 studenti (3 500 in un gruppo sperimentale e 3 500 in un gruppo di controllo). L’EU-Dap riferisce che, rispetto al gruppo di controllo, gli studenti del gruppo sperimentale hanno il 26% di probabilità in meno di fumare quotidianamente, il 35% di probabilità in meno di ubriacarsi di frequente e il 23% di probabilità in meno di fare uso di cannabis. Un approccio di ricerca analogo di tipo programmatico è il progetto Blueprint, realizzato nel Regno Unito (30). Inoltre, viene data oggi maggiore attenzione a una più rigorosa guida tecnica e a una maggiore estensione dei progetti di prevenzione nelle scuole (per esempio, in Francia e in Irlanda).
As abordagens de prevenção assentes em programas estão a ganhar terreno no domínio da prevenção em meio escolar. A prevenção assente em programas é efectuada de forma normalizada, num número de sessões definido, cada uma das quais com um conteúdo preciso, e com materiais didácticos pormenorizados para professores e alunos. A monitorização e a avaliação ficam, deste modo, facilitadas e as intervenções tornam-se mais exactas, fiéis e coerentes, o que lhes permite ter uma qualidade elevada. Em consequência, há agora um maior número de Estados-Membros que monitorizam as intervenções de prevenção em meio escolar (República Checa, Grécia, Espanha, Irlanda, Itália, Chipre, Hungria, Países Baixos e Reino Unido). O primeiro Ensaio Europeu de Prevenção das Toxicodependências (EU-Dap) (www.eudap.net) revelou resultados promissores. Financiado pela Comissão Europeia, o projecto foi executado em sete países, nove centros regionais e 143 escolas, e envolveu 7 000 estudantes (3 500 num grupo de ensaio e 3 500 num grupo de controlo), tendo sido objecto de uma avaliação cruzada. O EU-Dap informa que, relativamente ao grupo de controlo, os estudantes do grupo de ensaio apresentavam uma probabilidade 26% menor de fumarem diariamente, uma probabilidade 35% menor de se embriagarem frequentemente e uma probabilidade 23% menor de consumirem cannabis. Uma abordagem comparável da investigação assente em programas é o programa Blueprint, do Reino Unido (30). Além disso, está a dar-se maior atenção a uma orientação técnica mais rigorosa e a uma melhor cobertura na execução da prevenção em meio escolar (por exemplo, em França e Irlanda).
Οι προσεγγίσεις πρόληψης βάσει προγραμμάτων κερδίζουν έδαφος στο πλαίσιο της πρόληψης στα σχολεία. Η πρόληψη βάσει προγραμμάτων συνεπάγεται τυποποιημένη εφαρμογή στο πλαίσιο ενός συγκεκριμένου αριθμού συνεδριών, καθεμία από τις οποίες έχει επακριβώς καθορισμένο περιεχόμενο και συνοδεύεται από αναλυτικό υλικό για τους εκπαιδευτικούς και τους μαθητές. Με τον τρόπο αυτό διευκολύνεται η παρακολούθηση και η αξιολόγηση και αυξάνεται η ακρίβεια, η πιστότητα και η συνέπεια των παρεμβάσεων, με αποτέλεσμα την υψηλής ποιότητας εφαρμογή τους. Ως εκ τούτου, περισσότερα κράτη μέλη σε σχέση με το παρελθόν επιδίδονται στην παρακολούθηση παρεμβάσεων πρόληψης στο σχολείο (Τσεχική Δημοκρατία, Ελλάδα, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία, Κύπρος, Ουγγαρία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο). Τα αποτελέσματα του πρώτου ευρωπαϊκού δοκιμαστικού προγράμματος πρόληψης της χρήσης ναρκωτικών (www.eudap.net) ήταν ενθαρρυντικά. Με χρηματοδότηση της Ευρωπαϊκής Επιτροπής, το πρόγραμμα υλοποιήθηκε και αξιολογήθηκε σε επτά χώρες, εννέα περιφερειακά κέντρα και 143 σχολεία με τη συμμετοχή 7 000 μαθητών (3 500 στην ομάδα δοκιμής και 3 500 στην ομάδα ελέγχου). Το EU-Dap αναφέρει ότι, σε σύγκριση με την ομάδα ελέγχου, οι μαθητές της ομάδας δοκιμής είχαν 26 % μικρότερη πιθανότητα να καπνίζουν σε ημερήσια βάση, 35 % μικρότερη πιθανότητα να είναι συχνά μεθυσμένοι και 23 % μικρότερη πιθανότητα να κάνουν χρήση κάνναβης. Μια συγκρίσιμη ερευνητική προσέγγιση στο πλαίσιο προγράμματος είναι το Blueprint στο Ηνωμένο Βασίλειο (30). Επιπλέον, μεγαλύτερη προσοχή δίνεται πλέον στην αυστηρότερη τεχνική καθοδήγηση και στην καλύτερη κάλυψη κατά την εφαρμογή της πρόληψης στα σχολεία (π.χ. στη Γαλλία και την Ιρλανδία).
Programmatische preventiestrategieën winnen terrein binnen drugspreventie op scholen. Een dergelijke aanpak houdt in dat volgens een vast stramien gewerkt wordt, met een vooraf vastgesteld aantal bijeenkomsten waarvan de inhoud nauwkeurig is vastgelegd en aan de hand van uitgebreid lesmateriaal voor docent en leerling. Hierdoor worden de monitoring en evaluatie vergemakkelijkt, en het leidt ook tot een grotere nauwkeurigheid, betrouwbaarheid en consistentie van de activiteiten, met betere resultaten tot gevolg. We zien dan ook dat meer landen dan voorheen aandacht besteden aan de monitoring van preventieprogramma’s op scholen (Tsjechië, Griekenland, Spanje, Ierland, Italië, Cyprus, Hongarije, Nederland en het Verenigd Koninkrijk). Het allereerste European Drug Addiction Prevention Trial (Europees onderzoek naar de preventie van drugsverslaving) (www.eudap.net) heeft veelbelovende resultaten opgeleverd. Dit door de Europese Commissie gefinancierde project is in 7 landen, 9 regionale centra en 143 scholen uitgevoerd en geëvalueerd. Er waren in totaal 7 000 scholieren bij betrokken (3 500 in de onderzoeksgroep en 3 500 in een controlegroep). In het kader van EU-Dap werd vastgesteld dat scholieren in de onderzoeksgroep in vergelijking met de controlegroep minder risico liepen bepaald gedrag te ontwikkelen: 26% minder risico als het gaat om dagelijks roken, 35% minder risico ten aanzien van veelvuldige dronkenschap en 23% minder risico voor wat betreft het gebruik van cannabis. Een vergelijkbare programmatische onderzoeksaanpak is Blueprint in het Verenigd Koninkrijk (30). Daarnaast wordt er nu ook meer aandacht geschonken aan striktere technische begeleiding en aan een ruimer bereik bij de toepassing van preventie op scholen (bijvoorbeeld in Frankrijk en Ierland).
V rámci prevence ve školách nacházejí své místo preventivní přístupy založené na programech. Prevence založená na programech předpokládá standardizovanou realizaci se stanoveným počtem hodin, přičemž každá má přesně definovaný obsah, a podrobně rozpracované materiály pro učitele a žáky. To umožňuje monitorování a hodnocení a zvyšuje přesnost, věrnost a konzistenci intervencí, což vede k vysoké kvalitě výuky. V důsledku toho více členských států než dříve monitoruje preventivní intervence ve školách (Česká republika, Řecko, Španělsko, Irsko, Itálie, Kypr, Maďarsko, Nizozemsko a Spojené království). Vůbec první školní preventivní program s názvem „European Drug Abuse Prevention Trial (Evropská studie prevence zneužívání drog) (www.eudap.net) ukázal slibné výsledky. Tento projekt financovaný Evropskou komisí byl realizován a podroben srovnávacímu hodnocení v sedmi zemích, devíti regionálních centrech a 143 školách a zapojilo se do něj 7 000 studentů (3 500 ve sledované skupině a 3 500 v kontrolní skupině). EU-Dap uvádí, že v porovnání s kontrolní skupinou měli studenti ve sledované skupině o 26 % nižší pravděpodobnost denního kouření, o 35 % nižší pravděpodobnost časté opilosti a o 23 % nižší pravděpodobnost užívání konopí. Srovnatelným výzkumným projektem založeným na programech je Blueprint ve Spojeném království (30). Kromě toho je nyní více pozornosti věnováno přísnějšímu technickému vedení a lepšímu pokrytí při realizaci prevence ve školách (např. ve Francii a Irsku).
Programbaserede forebyggelsestiltag er ved at vinde indpas inden for den skolebaserede forebyggelse. Programbaseret forebyggelse omfatter en standardiseret "pakke" bestående af et fastlagt antal sessioner, hver med et nøje fastlagt indhold, og detaljeret lærer- og elevmateriale. Dette gør overvågningen og evalueringen lettere og øger tiltagenes præcision, nøjagtighed og konsistens, hvilket medfører en indsats af høj kvalitet. Som følge heraf overvåger flere medlemsstater end tidligere skolebaserede forebyggelsestiltag (Tjekkiet, Grækenland, Spanien, Irland, Italien, Cypern, Ungarn, Nederlandene og Det Forenede Kongerige). Den første undersøgelse på området nogensinde, European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net), har vist lovende resultater. Projektet, som finansieres af Europa-Kommissionen, blev iværksat og krydsevalueret i 7 lande, 9 regionale centre og 143 skoler. 7 000 elever (3 500 i en forsøgsgruppe og 3 500 i en kontrolgruppe) deltog i projektet. Ifølge EU-Dap havde elever i forsøgsgruppen i forhold til kontrolgruppen en 26 % lavere sandsynlighed for at ryge dagligt, en 35 % lavere sandsynlighed for at være beruset hyppigt og en 23 % lavere sandsynlighed for at bruge cannabis. En sammenlignelig programbaseret forskningstilgang er Blueprint i Det Forenede Kongerige (30). Endvidere lægges der nu større vægt på en mere nøjagtig teknisk vejledning og en bedre dækning i forbindelse med gennemførelsen af skolebaseret forebyggelse (f.eks. i Frankrig og Irland).
Programmipõhine ennetustöö muutub koolides tehtavas ennetuses üha populaarsemaks. Programmipõhine ennetus sisaldab kindla hulga standardseid õppetunde, millel on kindlalt määratletud sisu, ning üksikasjalikku materjali õpilase ja õpetaja jaoks. See hõlbustab tegevuse jälgimist ja hindamist ning suurendab selle täpsust, usaldusväärsust ja terviklikkust, tagades teabe edastamise kõrge kvaliteedi. Selle tulemusel jälgib varasemast rohkem liikmesriike (Tšehhi Vabariik, Kreeka, Hispaania, Iirimaa, Itaalia, Küpros, Ungari, Madalmaad ja Ühendkuningriik) ennetustegevust koolides. Esimene uimastite kuritarvitamise ennetamisalgatus Euroopas (www.eudap.net) on andnud julgustavaid tulemusi. Euroopa Komisjoni rahastatud projekti rakendati ja hinnati vastastikku seitsmes riigis, üheksas piirkondlikus keskuses ja 143 koolis ning hõlmatud oli 7000 õpilast (3500 algatuse rühmas ja 3500 kontrollrühmas). EU-Dap teatab, et võrreldes kontrollrühmaga oli algatuse rühma õpilaste igapäevase suitsetamise tõenäosus 26% väiksem, sagedase purjusoleku tõenäosus 35% väiksem ning kanepi tarvitamise tõenäosus 23% väiksem. Sellega on võrreldav programmipõhine uurimuslik lähenemine Blueprint Ühendkuningriigis(30) Lisaks pööratakse nüüd rohkem tähelepanu rangemale tehnilisele juhendamisele ja koolides rakendatava ennetustegevuse paremale kajastamisele (näiteks Prantsusmaal ja Iirimaal).
Ohjelmapohjaiset lähestymistavat ovat yleistymässä kouluissa tehtävässä ehkäisevässä huumetyössä. Ohjelmapohjainen ehkäisevä huumetyö sisältää tietyn määrän vakiomuotoisia oppitunteja, joista kunkin sisältö on tarkasti määritelty. Opettajalle ja oppilaille on laadittu yksityiskohtaista materiaalia. Tämä helpottaa seurantaa ja arviointia ja lisää ohjelmien tarkkuutta, yhtenäisyyttä ja johdonmukaisuutta, jolloin opetus on erittäin laadukasta. Kouluissa tehtäviä ehkäisytoimia seurataankin nyt tarkasti entistä useammissa jäsenvaltioissa (Tšekki, Kreikka, Espanja, Irlanti, Italia, Kypros, Unkari, Alankomaat ja Yhdistynyt kuningaskunta). EU-Dapista, Euroopan ensimmäisestä huumeiden väärinkäytön ehkäisemistä koskevasta kokeiluhankkeesta (www.eudap.net) on saatu lupaavia tuloksia. Euroopan komission rahoittama hanke toteutettiin ja siitä tehtiin vertailuarviointi seitsemässä maassa, yhdeksässä aluetason keskuksessa ja 143 koulussa, ja hankkeeseen osallistui 7 000 oppilasta (joista 3 500 osallistui testiryhmiin ja 3 500 vertailuryhmään). EU-Dapin raportin mukaan päivittäisen tupakoinnin todennäköisyys oli testiryhmän oppilailla 26 prosenttia, humalahakuisen juomisen todennäköisyys 35 prosenttia ja kannabiksen käytön todennäköisyys 23 prosenttia alempi kuin vertailuryhmässä. Vastaavaa ohjelmapohjaista tutkimusmallia on kokeiltu Yhdistyneen kuningaskunnan Blueprint-ohjelmassa (30). Kouluissa tehtävän ehkäisytyön toteutuksessa kiinnitetään nykyisin entistä enemmän huomiota myös tiukempaan tekniseen ohjaukseen ja parempaan kattavuuteen (esim. Ranska ja Irlanti).
Az iskolai megelőzésen belül kezdenek teret nyerni a program alapú prevenciós szemléletek. A program alapú prevenció szabványosított szolgáltatást jelent, meghatározott számú, pontosan rögzített tartalmú ülés keretében, a tanároknak és a tanulóknak részletesen leírt segédanyaggal. Ez elősegíti a monitoringot és az értékelést, továbbá javítja a beavatkozások pontosságát, hitelességét és következetességét, ami magas színvonalú teljesítéshez vezet. Ennek folytán a korábbinál több tagállamban monitorozzák az iskolai megelőzési beavatkozásokat (Csehország, Görögország, Spanyolország, Írország, Olaszország, Ciprus, Magyarország, Hollandia és az Egyesült Királyság). A kábítószerrel való visszaélés első európai prevenciós kísérlete (www.eudap.net) ígéretes eredményeket hozott. Az Európai Bizottság által finanszírozott projektet és keresztértékelését hét országban, kilenc regionális központban és 143 iskolában hajtották végre, 7000 tanuló részvételével (3500 a kísérleti csoportban, ugyancsak 3500 a kontrollcsoportban). Az EU-Dap arról számolt be, hogy a kontrollcsoporttal összehasonlítva a kísérleti csoportban lévő tanulók 26%-kal kisebb valószínűséggel dohányoztak napi rendszerességgel, 35%-kal kisebb valószínűséggel részegedtek le rendszeresen és 23%-kal kisebb valószínűséggel használtak kannabiszt. Ehhez hasonló program alapú kutatási szemléleten alapul az Egyesült Királyságban működő Blueprint30. Emellett az iskolai megelőzés megvalósításakor most már nagyobb figyelmet fordítanak a szigorúbb technikai irányításra és a szélesebb körű tartalomra (pl. Franciaországban és Írországban).
Programbasert forebyggende arbeid holder på å få fotfeste innen det skolebaserte forebyggende arbeidet. Programbaserte forebyggende tiltak innebærer et definert antall standardiserte møter, hvert med et definert innhold, og detaljert materiell til lærere og elever. Dette legger til rette for kartlegging og evaluering og øker tiltakenes nøyaktighet, pålitelighet og konsekvens og sikrer høy kvalitet på gjennomføringen. Som et resultat har flere medlemsstater enn før oppsyn med det skolebaserte forebyggende arbeidet (Den tsjekkiske republikk, Hellas, Spania, Irland, Italia, Kypros, Ungarn, Nederland og Storbritannia). Det første europeiske forsøksprogrammet for forebygging av narkotikamisbruk – European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net) – har gitt lovende resultater. Prosjektet finansieres av Europakommisjonen og ble gjennomført og kryssevaluert i syv land, ni regionale sentre og 143 skoler. 7000 elever har vært med (3500 i en forsøksgruppe og 3500 i en kontrollgruppe). EU-Dap rapporterer at det var 26 % mindre sannsynlighet for at elevene i forsøksgruppen røykte daglig, 35 % lavere sannsynlighet for at de ofte var beruset, og 23 % mindre sannsynlighet for at de brukte cannabis, sammenlignet med kontrollgruppen. Et tilsvarende programbasert forskningsprosjekt er Blueprint i Storbritannia (30). I tillegg rettes mer oppmerksomhet mot strengere faglig veiledning og bedre dekning for de skolebaserte forebyggende tiltakene (f.eks. i Frankrike og Irland).
Abordările bazate pe programe a revenirii câştigă teren în cadrul prevenirii prin şcoală. Prevenirea bazată pe programe implică educarea standardizată, prin intermediul unui anumit număr de ore, fiecare cu un conţinut bine definit şi cu materiale detaliate pentru profesori şi elevi. Acest lucru facilitează monitorizarea şi evaluarea şi creşte acurateţea, fidelitatea şi consecvenţa intervenţiilor, ceea ce duce la oferirea unor servicii educaţionale de mare calitate. Drept rezultat, tot mai multe state membre monitorizează intervenţiile în scopul prevenirii prin şcoală (Republica Cehă, Grecia, Spania, Irlanda, Italia, Cipru, Ungaria, Ţările de Jos şi Regatul Unit). Primul Test european de prevenire a abuzului de droguri (www.eudap.net) a dat rezultate promiţătoare. Finanţat de Comisia Europeană, proiectul a fost pus în aplicare şi supus unei evaluări încrucişate în şapte ţări, nouă centre regionale şi 143 de şcoli şi a implicat 7 000 de elevi (3 500 într-un grup de test şi 3 500 într-un grup de control). EU-Dap raportează că, în comparaţie cu grupul de control, studenţii din grupul de test au prezentat o probabilitate cu 26 % mai redusă de a fuma zilnic, cu 35 % mai redusă de a se îmbăta în mod frecvent şi cu 23 % mai redusă de a consuma canabis. O abordare comparabilă a cercetării bazate pe programe este Blueprint din Regatul Unit (30). În plus, se acordă o atenţie sporită unor indicaţii tehnice mai stricte şi unei mai bune acoperiri în aplicarea prevenirii prin şcoală (de exemplu, în Franţa şi Irlanda).
Preventívne prístupy založené na programe získavajú miesto v prevencii na školách. Prevencia založená na programe znamená štandardizovaný prednes počas definovaného počtu lekcií, každá s presne definovaným obsahom a podrobným materiálom pre učiteľov a žiakov. To uľahčuje monitorovanie a hodnotenie a zvyšuje presnosť, vernosť a konzistentnosť zásahov, čo vedie k vysokej kvalite prednášania. V dôsledku toho viac členských štátov monitoruje preventívne zásahy na školách ako predtým (Česká republika, Grécko, Španielsko, Írsko, Taliansko, Cyprus, Maďarsko, Holandsko a Spojené kráľovstvo). Prvý európsky pokus o prevenciu zneužívania drog (www.eudap.net) ukázal sľubné výsledky. Projekt, ktorý financuje Európska komisia, bol realizovaný a krížovo hodnotený v siedmich krajinách, deviatich regionálnych strediskách a 143 školách so 7 000 žiakmi (3 500 v pokusnej skupine a 3 500 v kontrolnej skupine). EU-Dap udáva, že v porovnaní s kontrolnou skupinou mali žiaci v pokusnej skupine o 26 % nižšiu pravdepodobnosť užívania kanabisu. Porovnateľným výskumným prístupom založeným na programe je Blueprint v Spojenom kráľovstve (30). Okrem toho väčšia pozornosť sa teraz venuje prísnejšiemu technickému usmerňovaniu a lepšiemu pokrytiu pri realizácii prevencie na školách (napr. vo Francúzsku a Írsku).
Pristopi preprečevanja, ki temeljijo na programih, so vse pomembnejši pri preprečevanju zlorabe drog v šolah. Na programu temelječe preprečevanje vključuje standardizirano podajanje snovi v obliki določenega števila predavanj, pri čemer ima vsako točno določeno vsebino, ter podrobno gradivo za učitelje in učence. To olajšuje spremljanje in ocenjevanje ter povečuje natančnost, zanesljivost in doslednost intervencij, katerih rezultat je kakovostno podajanje. Rezultat tega je, da se je povečalo število držav članic, ki spremljajo preventivne intervencije v šolah (Češka republika, Grčija, Španija, Irska, Italija, Ciper, Madžarska, Nizozemska in Združeno kraljestvo). Prvi evropski poskus preprečevanja zlorabe drog (www.eudap.net) je pokazal spodbudne rezultate. Projekt, ki ga financira Evropska komisija, se izvaja in navzkrižno ocenjuje v več državah, devetih regionalnih centrih in 143 šolah, vanj pa je vključenih 7000 dijakov (3500 v poskusni skupini in 3500 v kontrolni skupini). EU-Dap poroča, da je v primerjavi s kontrolno skupino za dijake iz poskusne skupine veljala 26 % manjša verjetnost dnevnega kajenja, 35 % nižja verjetnost pogoste vinjenosti in 23 % nižja verjetnost uživanja konoplje. Primerljiv raziskovalni pristop, ki temelji na programu, je Blueprint v Združenem kraljestvu (30). Zdaj se več pozornosti namenja tudi doslednejšim strokovnim smernicam in širšemu vključevanju v preprečevanje zlorabe drog v šolah (npr. v Franciji in na Irskem).
Programbaserade preventionsstrategier vinner terräng när det gäller prevention i skolorna. Programbaserad prevention innebär standardiserad framställning under ett bestämt antal lektioner, var och en med exakt fastställt innehåll och detaljerat lärar- och elevmaterial. Detta underlättar kontroll och utvärdering och gör insatserna mer precisa, korrekta och enhetliga vilket leder till hög kvalitet. Fler medlemsstater än tidigare (Tjeckien, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Cypern, Ungern, Nederländerna och Storbritannien) följer därför upp preventionsinsatser i skolorna. Det allra första projektet, European Drug Abuse Prevention Trial (www.eudap.net), har givit lovande resultat. Projektet finansierades av Europeiska kommissionen och genomfördes och utvärderades i sju länder, nio regionala centra och 143 skolor och innefattade 7 000 elever (3 500 i en försöksgrupp och 3 500 i en kontrollgrupp). EU-DAP rapporterar att för elever i försöksgruppen rådde 26 % lägre sannolikhet att de skulle röka dagligen, 35 % lägre sannolikhet att ofta vara berusade och 23 % lägre sannolikhet att de skulle använda cannabis. Blueprint i Storbritannien är en jämförbar programbaserad forskningsstrategi (30). Större uppmärksamhet läggs nu vid striktare teknisk vägledning och bättre täckning i genomförandet av prevention i skolor (t.ex. i Frankrike och Irland).
Program esaslı önleme yaklaşımları, okul esaslı önleme kapsamında önem kazanmaktadır. Program esaslı önleme, her biri tam olarak tanımlanmış içerik ile ayrıntılı öğretmen ve öğrenci malzemesiyle, belirli sayıda oturumda standartlaştırılmış sunum anlamına gelmektedir. Bu sayede izleme ve değerlendirme kolaylaşmakta ve müdahalelerin hassasiyeti, doğruluğu ve tutarlığı artarak yüksek kaliteli sunum sağlanmaktadır. Bunun sonucunda, eskisinden daha çok sayıda Üye Devlet okul esaslı önleme müdahalelerini izlemektedir (Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, İspanya, İrlanda, İtalya, Kıbrıs, Macaristan, Hollanda ve Birleşik Krallık). İlk Avrupa Uyuşturucu Alışkanlığını Önleme Denemesi (www.eudap.net) umut vadeden sonuçlar vermiştir. Avrupa Komisyonu tarafından finanse edilen proje, yedi ülke, dokuz bölge merkezi ile 143 okulda uygulanmış, karşılaştırmalı olarak değerlendirilmiş ve (3.500’ü bir deneme grubunda ve 3.500’ü de bir kontrol grubunda olmak üzere) 7.000 öğrenciyi içermiştir. EU-Dap’ın raporuna göre, deneme grubundaki öğrencilerin, kontrol grubuyla karşılaştırıldığında her gün sigara içme olasılığının % 26 daha az, sıklıkla sarhoş olma olasılığının % 35 daha az ve esrar kullanma olasılığının da % 23 daha az olduğu görülmüştür. Karşılaştırılabilir bir program esaslı araştırma yaklaşımı da Birleşik Krallık'taki Blueprint’tir (30). Buna ek olarak, okul esaslı önlemenin uygulanmasında daha sıkı teknik rehberliğe ve yaygınlaştırmaya verilen önem artmaktadır (örneğin, Fransa ve İrlanda’da).
Skolu profilaksē sāk iesakņoties nostāja, kas paredz iekļaut profilakses pasākumus skolu programmās. Programmu pasākumi ir standartizēti un tiem ir atvēlēts noteikts nodarbību skaits, turklāt katras nodarbības saturs, kā arī skolotāju un skolēnu darbs ir precīzi izplānots. Tas atvieglina pārraudzību un novērtējumu un palielina iejaukšanās pasākumu precizitāti, pareizību un saistību, nodrošinot augstas kvalitātes sniegumu. Programmu ieviešanas rezultātā ir pieaudzis to dalībvalstu skaits, kas veic skolu profilakses pasākumu pārraudzību (Čehija, Grieķija, Spānija, Īrija, Itālija, Kipra, Ungārija, Nīderlande un Apvienotā Karaliste). Daudzsološus rezultātus ir devis pirmais Eiropas Narkomānijas novēršanas eksperiments (www.eudap.net). Šis Eiropas Komisijas finansētais projekts ir īstenots un savstarpēji novērtēts septiņās valstīs, deviņos reģionālajos centros un 143 skolās, un tajā bija iesaistīti 7000 skolu audzēkņu (3500 izmēģinājuma grupā un 3500 kontrolgrupā). EU-DAP informē, ka, salīdzinot ar kontrolgrupas skolēniem, iespējamība, ka izmēģinājuma grupas dalībnieki ikdienā smēķēs, ir par 26 % mazāka, iespējamība bieži atrasties alkohola reibumā izmēģinājuma grupā ir par 35 % mazāka un kaņepju lietošanas iespējamība ir par 23 % mazāka. Līdzīgs profilakses programmu pētījums ir Blueprint Apvienotajā Karalistē (30). Turklāt pašlaik lielāka nozīme tiek pievērsta stingrākām tehniskām norādēm un skolu profilakses pasākumu plašākam pārklājumam (piemēram, Francijā un Īrijā).