|
Tek tek ele alındığında hiçbir takımın stratejisi tatminkar değildi. Ancak Eisenhower bulguların sentezini yaparak tek bir strateji oluşturmayı başardı ve ortaya kalıcı bir strateji olduğu kanıtlanan NSC-162/2 çıktı.
|
|
In the space of six months in 2004 and 2005, three men central to US Cold-War strategy died: George F. Kennan, the father of the "containment" policy; Paul H. Nitze, who drafted the famous document NSC-68; and Andrew J. Goodpaster, a four-star Army General, Staff Secretary to President Dwight D. Eisenhower and NATO Supreme Allied Commander. After Stalin's death in 1953, Eisenhower set up three teams of advisers to think through the implications of alternate policy approaches in what became known as the Solarium Project. Team A, headed by Kennan, was bound to a political strategy. Team B's approach was similar but relied more on the US nuclear arsenal. Goodpaster's Team C was the "roll-back" team. Nitze was excluded from the project but Team C's mandate was based on NSC-68. Taken on their own, none of the teams' strategies proved satisfying. Yet Eisenhower managed to synthesise the findings into a single strategy - NSC-162/2 - that proved enduring. US interests required a careful blend: Kennan with faith in diplomacy and political pressure; Nitze with military preparedness; and Goodpaster with the safeguarding of deterrence. Each man, in his own unique way, was simultaneously soldier, scholar and statesman.
|
|
En l'espace de six mois, en 2004 et 2005, trois figures centrales de l'époque de la Guerre froide nous ont quittés : George F. Kennan, le père de la politique de « l'endiguement » ; Paul H. Nitze, qui a rédigé la majeure partie de la célèbre directive NSC-68 ; et Andrew J. Goodpaster, un général quatre étoiles de l'armée de terre, le « Staff Secretary » (l'équivalent de l'actuel conseiller à la sécurité nationale) du président Dwight D. Eisenhower et un ancien Commandant suprême des forces alliées de l'OTAN. Après la mort de Staline en 1953, Eisenhower décida la mise sur pied de trois équipes de conseillers chargées d'examiner en détail les implications des différentes approches politiques possibles, dans le cadre du « Projet Solarium ». L'équipe A dirigée par Kennan était chargée de définir une stratégie politique. L'approche de l'équipe B était similaire, mais s'appuyait davantage sur l'arsenal nucléaire américain. L'équipe C de Goodpaster était chargée d'adopter l'attitude la plus « musclée ». Nitze était exclu du projet, mais le mandat de l'équipe C s'appuyait presque mot pour mot sur les recommandations de la NSC-68. Aucune des stratégies proposées par les trois équipes ne s'avéra satisfaisante, mais Eisenhower réussit à en faire la synthèse sous la forme d'une seule stratégie - NSC-162/2 - qui a résisté à l'épreuve du temps. Les intérêts américains exigeaient un mélange subtil : la foi dans la diplomatie et les pressions politiques de Kennan, l'état de préparation militaire propre à Nitze et la protection offerte par la dissuasion imaginée par Goodpaster. À sa manière très particulière, chaque membre de ce trio était simultanément un soldat, un érudit et un homme d'État.
|
|
Zwischen Ende 2004 und Anfang 2005 starben im Laufe von sechs Monaten drei Männer, die für die amerikanische Strategie des Kalten Krieges von zentraler Bedeutung waren: George F. Kennan, der Vater der " Eindämmungspolitik", Paul H. Nitze, der das berühmte Dokument NSC-68 verfasste, und Andrew J. Goodpaster, Heeresgeneral (vier Sterne), Stabssekretär unter Präsident Dwight D. Eisenhower und Oberster Alliierter Befehlshaber der NATO. Nach dem Tod Stalins (1953) setzte Eisenhower drei Beratergruppen ein, die im Rahmen des sogenannten "Solariumprojekts" überlegen sollten, mit welchen Folgen verschiedene politische Ansätze verbunden sein würden. Gruppe A, die von Kennan geleitet wurde, sollte einer politischen Strategie folgen. Der Ansatz von Gruppe B war ähnlich, stützte sich jedoch stärker auf das nukleare Arsenal der Vereinigten Staaten. Die von Goodpaster geleitete Gruppe C war die "Roll-Back"-Gruppe. Nitze wurde nicht in das Projekt einbezogen, aber das Mandat der Gruppe C beruhte auf dem NSC-68. Für sich betrachtet erwies sich keine der Strategien der drei Gruppen als eine zufriedenstellende Lösung, doch Eisenhower gelang eine Synthese der Ergebnisse, und er fasste sie zu einer einzigen Strategie (NSC-162/2) zusammen, die sich langfristig bewährte. Die Interessen der Vereinigten Staaten erforderten eine sorgfältige Mischung: Kennan mit seinem Glauben an die Diplomatie und politischen Druck, Nitze mit militärischer Einsatzbereitschaft und Goodpaster mit der Gewährleistung eines Abschreckungspotentials. Jeder von ihnen war auf seine ihm eigene Weise Soldat, Gelehrter und Staatsmann zugleich.
|
|
En tan sólo seis meses a caballo entre 2004 y 2005 han muerto tres hombres que fueron fundamentales para la estrategia estadounidense tras la guerra fría: George F. Kennan, el padre de la política de "contención"; Paul H. Nitze, que diseño el famoso documento NSC-68; y Andrew J. Goodpaster, un general de cuatro estrellas que llegó a ser Jefe de Estado Mayor con el Presidente Dwight D. Eisenhower y Comandante Supremo Aliado de la OTAN. Tras la muerte de Stalin en 1953, decidió organizar un "juego" en el que se enfrentarían tres equipos de asesores que examinasen las implicaciones de los tres principales enfoques políticos en lo que se acabaría llamando el Proyecto Solarium. El Equipo A -dirigido por Kennan- se le encargó el estudio de una estrategia primordialmente política. El enfoque del Equipo B era similar, pero poniendo una mayor confianza en el arsenal nuclear estadounidense. El Equipo C de Goodpaster fue el de la estrategia de "enfrentamiento". Aunque Nitze no participaba en el proyecto, el mandato del Equipo C se basaban en el NSC-68. Ninguna de las tres estrategias demostró ser satisfactoria por sí sola, pero Eisenhower se las arregló para sintetizar los mejores aspectos de cada una estrategia en una sola - NSC-162/2 - que demostró ser las más perdurable. Los intereses de EEUU necesitaban una mezcla bien dosificada: Kennan con su fe en la diplomacia y la presión política; Nitze con la preparación militar, y Goodpaster con la seguridad que aportaba la disuasión. Cada uno de ellos fue, a su manera, un soldado, un intelectual y un estadista.
|
|
خلال ستة أشهر من عامي 2004 و2005، رحل ثلاثة من أبرز رجالات الاستراتيجية الأمريكية للحرب الباردة، هم: جورج اف. كينانGeorge F. Kennan ، والذي يُعـَـد أبا سياسة "الاحتواء"، وبول اتش. نيـتـزه Paul H. Nitze الذي صاغ الوثيقة الشهيرة بعنوان: "الاستراتيجية القومية للحرب الباردة رقم 68 (NSC-68)"، وأندرو جيه. غودباسترAndrew J. Goodpaster الذي كان برتبة لواء بالجيش الأمريكي ورئيس هيئة الأركان في عهد الرئيس آيزنهاور Eisenhower والقائد الأعلى لقوات حلف الناتو. فبعد رحيل ستالين في عام 1953، شكـّـل الرئيس الأمريكي الأسبق آيزنهاور ثلاثة فرق من المستشارين أوكلت إليها مهمة تدارس النتائج المحتملة للتوجهات السياسية في إطار ما بات يُـعـرَف باسم "مشروع المكتب الـمُـشـْـمِـس Solarium Project". وترأس كينان الفريق "ا" الذي كان يميل إلى الاستراتيجية السياسية. أما الفريق "ب"، فقد كان يتبنى توجهاً مماثلاً للفريق "ا"، ولكن مع قدر أكبر من الاعتماد على الترسانة النووية الأمريكية. في حين كان الفريق "ج" بقيادة غودباستر مع استراتيجية الردع لكسر إرادة العدو. وعلى الرغم من استثناء نـيـتـزه من المشروع، فإن مهمة الفريق "ج" استندت إلى وثيقته الاستراتيجية الآنفة الذكر. وعلى أي حال، لم تنل أي واحدة من استراتيجيات الفرق الاستشارية الثلاث رضى القيادة السياسية الأمريكية. لكن الرئيس آيزنهاور نجح في المزاوجة بين النتائج التي توصلت إليها ليضع بالنهاية استراتيجية واحدة ـ أُطلق عليها اسم "الاستراتيجية القومية للحرب الباردة رقم 162/2 (NSC-162/2)"، التي أثبتت استدامة فاعليتها وجدواها. وانطلق آيزنهاور من حقيقة أن الحفاظ على المصالح الأمريكية كان يتطلب التوفيق المحكم بين توجهات كل من كينان الذي كان يؤمن بالدبلوماسية والضغط السياسي، ونـيـتـزه الذي كان يشدد على ضرورة تطوير القدرات العسكرية والجهوزية القتالية، وغودباستر الذي كان يرى في الردع خير وسيلة لكبح جماح العدو وتحطيم إرادته القتالية. من هنا، يتضح أن كل واحد من هؤلاء الرجال الثلاثة ـ كل بطريقته الخاصة والفريدة من نوعها ـ كان في آنٍ معاً جندياً وعالماً ورجل دولة.
|
|
Μετά από την αποτυχία των συζητήσεων μεταξύ της Γαλλίας, των Ηνωμένων Πολιτειών, της Βρετανίας και της Σοβιετικής Ένωσης το Δεκέμβριο του 1947, έγινε σαφής η ανάγκη για μια διατλαντική στρατιωτική συμμαχία που θα μπορούσε να αποτρέψει μια επεκτατική Σοβιετική Ένωση. Και ενώ τα δυτικοευρωπαϊκά κράτη δεσμεύονταν με μια διευθέτηση συλλογικής ασφάλειας, το επίμονο αίσθημα απομονωτισμού στο Κογκρέσο των ΗΠΑ έκανε προβληματική την έγκριση οποιασδήποτε συνθήκης που εμφανιζόταν να οικειοποιείται τις δικαιοδοσίες του Συντάγματος των ΗΠΑ. Οι επακολουθήσασες διαπραγματεύσεις επικεντρώθηκαν πάνω στο πως να συνθέσουν την αποφασιστικότητα της Γερουσίας των ΗΠΑ να διατηρήσει την εξουσία της για την κήρυξη πολέμου και την επιθυμία των Ευρωπαίων συμμάχων για μια αμερικανική δέσμευση για να βοηθήσουν στρατιωτικά την άμυνά τους αν δεχθούν επίθεση. Το αποτέλεσμα των διαπραγματεύσεων αυτών ήταν το Άρθρο 5 της Συνθήκης της Ουάσινγκτον, ένας όρος του οποίου η φρασεολογία ήταν αρκετά ευέλικτη για να επιτρέψει στο NATO να επιβιώσει και ακόμη και να ευημερήσει μέσα από τις εξελισσόμενες ιστορικές συνθήκες. Αν και οι δραστηριότητες της Συμμαχίας σήμερα έχουν την ρίζα τους στην εντολή του Άρθρου 4 για Συμμαχική διαβούλευση πάνω στις εξελισσόμενες απειλές ασφαλείας, το Άρθρο 5 αποτελεί ακόμη την καρδιά και την ψυχή της Συμμαχίας.
|
|
В разстояние от шест месеца през 2004 г. и 2005 г. починаха трима души, изиграли централна роля в Студената война: Джордж Кенън, създателят на политиката на “въздържане”, Пол Нитце, изготвил прословутия документ NSC-68, и четиризвездният армейски генерал Ендрю Гудпастър, щабен съветник на президента Дуйат Айзенхауер и Върховен командващ на НАТО. След смъртта на Сталин през 1953 г. Айзенхауер възлага на три екипа от съветници да обмислят последиците от различни политически подходи в рамките на проект, станал известен като проекта “Солариум”. Екип А под ръководството на Кенън се заема с политическата стратегия. Екип В има сходни задачи, но разчита повече на ядрения арсенал на САЩ. Екип С проучва възможностите за ограничаване на съветската зона. Нитце е изключен, но мандатът на екип С е взет от неговия NSC-68. Поотделно нито една от стратегиите не е задоволителна. Но Айзенхауер ги обобщава в единна стратегия - NSC-162/2 – която се оказва трайна. За защита на интересите на САЩ е необходима внимателно дозирана смесица: вярата на Кенън в дипломацията и политическия натиск, военната готовност на Нитце и възпиращите мерки на Гудпастър. Всеки от тях по своему е едновременно воин, преподавател и държавник.
|
|
V rozmezí šesti měsíců mezi lety 2004 a 2005 zemřeli tři hrdinové americké strategie studené války: George F.Kennan, otec tzv. politiky “zadržování”; Paul F.Nitze, autor proslulého dokumentu NSC-68; a Andrew J.Goodpaster, čtyřhvězdičkový generál, tajemník prezidenta Dwight D.Eisenhowera a bývalý vrchní velitel spojeneckých sil NATO. Po Stalinově smrti v roce 1953 sestavil Eisenhower tři týmy poradců, kteří měli zvažovat a vypracovávat implikace různých alternativních politických koncepcí. Tento program se stal známým pod názvem Projekt Solárium. Tým A, vedený Kennanem, dostal za úkol zabývat se zejména politickou strategií; úkol týmu B byl podobný, ale více orientovaný na vlastní nukleární arzenál; tým C byl „zatlačovací“, vedl ho Goodpaster, Nitze byl z celého Projektu vyřazen a poslání tohoto týmu bylo založeno na NSC-68. Závěry všech týmu vyžadovaly syntézu. Eisenhowerovi se tato syntéza podařila a sice v jedné strategické koncepci – NSC-162/2, která se prokázala jako trvalá. Americké zájmy potřebovaly směs Kennana s vírou v diplomacii a v politický nátlak, Nitzeho s vojenskou připraveností a Goodpastera s bezpečností formou zastrašování. Každý z těchto mužů byl svým vlastním ojedinělým způsobem vojákem, učencem a státníkem.
|
|
Efter de fejlslagne forhandlinger mellem Frankrig, USA, Storbritannien og Sovjetunionen i december 1947 var det klart, at der var behov for en transatlantisk militær alliance, som kunne afskrække et ekspansionistisk Sovjetunionen. Mens vesteuropæiske lande holdt på et kollektivt sikkerhedsarrangement, gjorde fremherskende isolationistiske følelser i den amerikanske Kongres det vanskeligt at godkende enhver traktat, som syntes at bortfjerne den amerikanske forfatnings magtbeføjelser. Efterfølgende forhandlinger drejede sig om, hvordan man kunne syntetisere det amerikanske senats beslutning om at bevare sine beføjelser til at erklære krig og de europæiske allieredes ønske om amerikansk garanti for militær bistand til deres forsvar, hvis de blev angrebet. Udkommet af disse forhandlinger var Washington-traktatens Artikel 5, hvis ordlyd var fleksibel nok til at lade NATO overleve og endda nyde fremgang i tiden derefter. Selvom Alliancens aktiviteter har deres rod i Artikel 4's mandat til kollektiv rådslagning stillet over for sikkerhedstrusler under udvikling, udgør Artikel 5 fortsat Alliancens hjerte.
|
|
Aastatel 2004 ja 2005 surid kuue kuu jooksul kolm USA külma sõja strateegia keskset tegelast: nn ohjelduspoliitika isa George F. Kennan, kuulsa dokumendi NSC-68 autor Paul H. Nitze ning nelja tärniga armeekindral Andrew J. Goodpaster, president Dwight D. Eisenhoweri kabinetiülem ja NATO vägede kõrgem ülemjuhataja. Pärast Stalini surma 1953. aastal pani Eisenhower kokku kolm nõunike meeskonda, kelle ülesandeks sai analüüsida eri poliitikasuundade võimalikku mõju. Seda ettevõtmist tuntakse „Solaariumi projekti” nime all. Esimene, Kennani juhitud meeskond, analüüsis poliitilist strateegiat. Teise meeskonna lähenemissuund oli samasugune, kuid toetus rohkem USA tuumaarsenalile. Kolmas, Goodpasteri meeskond, oli „tagasitõrjumise” meeskond. Nitze projektis ei osalenud, kuid kolmanda meeskonna ülesanne lähtus dokumendist NSC-68. Omaette võetuna ei olnud rahuldav ühegi meeskonna pakutud strateegia. President Eisenhoweril õnnestus aga järeldused sünteesida üheks strateegiaks, mis osutus kestvaks. Ühendriikide huvide kaitse vajas hoolikat sulamit Kennani usust diplomaatiasse ja poliitilisse survesse, Nitze sõjalisest valmisolekust ning Goodpasteri heidutuspoliitikast. Igaüks neist meestest oli omal ainulaadsel viisil korraga nii sõdur, õpetlane kui ka riigimees.
|
|
2004 és 2005 évben mindössze hat hónap alatt három, az USA hidegháborús stratégiájának szempontjából kulcsszereplő hunyt el: George F. Kennan, a “megfékezés” politikájának atyja; Paul F. Nitze, a hires NSC-68 dokumentum szerzője; és Andrew J. Goodpaster, a szárazföldi erők négy csillagos tábornoka, Dwight D. Eisenhower elnök törzstisztje és a NATO Legfelsőbb Parancsnoka. Sztálin 1953-as halálát követően Eisenhower három csoportot állított fel, hogy átgondolják az alternative politikai megközelítések hatásait. Ők lettek a Szolárium Projekt résztvevői. Az A-csapat, melyet Kennan egy politikai stratégia szerint kellett tervezzen. A B-csapat megközelítése hasonló volt, de jobban támaszkodhatott az USA nukleáris arzenáljára. Goodpaster C-csapata volt a “visszaszorító” csapat. Nitze nem volt a C-csapat tagja, de a csapat mandátuma az NSC-68-on alapult. Önmagukban egyik csapat stratégiája sem bizonyult kielégítőnek. Eisenhower viszont sikeresen szintetizálta az eredményeket egyetlen stratégiába - NSC-162/2 – amely tartósnak bizonyult. Az USA érdekeihez egy gondos keverék kellett: Kennan hite a diplomáciában és politikai nyomásgyakorlásban, Nitze a katonai felkészültséggel és Goodpaster az elrettentés megőrzésével. Mindegyikük a maga módján volt egyszerre katona, tudós és államférfi.
|
|
Á sex mánaða tímabili árin 2004 og 2005 létust þrír menn, sem allir höfðu mikil áhrif á stefnumótun Bandaríkjanna í kalda stríðinu: George F. Keenan, höfundur „innilokunarstefnunnar“; Paul F. Nitze, sem lagði drögin að hinu fræga skjali NSC-68; og Andrew J. Goodpaster, fjögurra stjörnu hershöfðingi í landher Bandaríkjanna, öryggisráðgjafi Dwight D. Eisenhower og yfirmaður herafla NATO. Eftir að Stalin lést 1953, kom Eisenhower á laggirnar þremur sérfræðingateymum sem áttu að ígrunda afleiðingar þriggja ólíkra stefnuáætlana, en þetta verkefni fékk heitið Sólstofuverkefnið. Teymi A, sem Keenan veitti forstöðu, einblíndi á stjórnmálalegar lausnir. Teymi B hafði svipað umboð, en reiddi sig meira á kjarnorkuvopnaeign Bandaríkjanna. Teymi C, sem Goodpaster leiddi, var „afturhvarfs“teymið. Nitze fékk ekki að taka þátt í verkefninu en umboð teymis C var grundvallað á NSC-68. Stefnumörkun allra teymanna reyndist ófullnægjandi, ein sér. En Eisenhower tókst að samþætta þessa ólíku stefnumörkun í eina stefnu - NSC-162/2 - sem stóðst tímans tönn. Hagsmunir Bandaríkjanna þurftu á gætinni blöndu: Keenan með trú sinni á aðferðum stjórnmálanna og þrýstingi á hinum pólitíska vettvangi; Nitze með hernaðarviðbúnaði; og Goodpaster með varnagla fælingarmáttarins. Allir voru þeir, hver á sinn einstaka hátt, í senn hermenn, fræðimenn og stjórnskörungar.
|
|
2004–2005 metais per pusmetį vienas po kito mirė trys iš svarbiausių šaltojo karo strategų – George’as F. Kennanas, „varžymo“ politikos tėvas, Paulas H. Nitze, parengęs įžymiojo politikos dokumento NSC-68 projektą, ir Andrewas J. Goodpasteris, aukščiausio rango armijos generolas, buvęs Prezidento Dwighto D. Eisenhowerio štabo sekretorius ir vyriausiasis NATO jungtinių pajėgų vadas. Po Stalino mirties 1953 m. Eisenhoweris suformavo tris patarėjų komandas, kurios apmąstytų įvariusių politinių nuostatų prielaidas. Šis projektas tapo žinomas „Soliariumo projekto“ pavadinimu. A grupės, kuriai vadovavo Kennanas, sritis buvo pirmiausia politinė strategija. Panašios nuostatos laikėsi ir B grupė, tačiau ji labiau rėmėsi JAV branduoliniu arsenalu. Goodpasterio C grupė buvo „atmušimo“ grupė. Nors Nitze projekte nedalyvavo, tačiau C grupės mandatas buvo grindžiamas NSC-68. Atskirai paėmus, nė vienos tų grupių pateikta strategija nebuvo patenkinama. Tačiau Eisenhoweris sugebėjo sujungti rezultatus į vieną strategiją – NSC-162/2 – tapusia ilgai nepraradusiu svarbos sprendimu. JAV interesams reikėjo kruopštaus derinio: Kennano ir jo tikėjimo diplomatija ir politiniu spaudimu, Nitzes su karine parengtimi ir Goodpasterio su jo atgrasymo politika. Kiekvienas iš jų jam vienam būdingu būdu buvo tuo pačiu ir kareivis, mokslininkas, ir valstybės veikėjas.
|
|
I løpet av seks måneder i 2004 og 2005 døde tre menn som var sentrale for den amerikanske kaldkrig-strategien: George F. Kennan, opphavsmannen til ”oppdemnings”-politikken; Paul H. Nitze, som utformet det berømte dokumentet NSC-68; og Andrew J. Goodpaster, 4-stjerners hærgeneral, stabssekretær til president Dwight D. Eisenhower og alliert øverstkommanderende i NATO. Etter Stalins død i 1953 opprettet Eisenhower tre rådgiverteam for å tenke gjennom implikasjonene ved vekslende, politiske tilnærminger i det som ble kjent som Solarium-prosjektet. Team A, ledet av Kennan, var bundet av en politisk strategi. Team Bs tilnærming var liknende, men avhang mer av USAs kjernefysiske arsenal. Goodpasters Team C var ”tilbakerullings”-teamet. Nitze var utelukket fra prosjektet, men Team Cs mandat var basert på NSC-68. Hver for seg viste ingen av teamenes strategier seg å være tilfredsstillende. Likevel greide Eisenhower å syntetisere resultatene til en enkelt strategi – NSC-162/2 – som viste seg å holde. Amerikanske interesser krevde en omhyggelig blanding: Kennan med tro på diplomati og politisk press; Nitze med militær beredskap; og Goodpaster med trygghet gjennom avskrekking. Hver mann var, på sin egen, spesielle måte, samtidig soldat, lærd og statsmann.
|
|
W przeciągu zaledwie sześciu miesięcy odeszły trzy osoby, które odegrały kluczową rolę w rozgrywaniu zimnej wojny: George F. Kennan – ojciec polityki powstrzymania (containment), Paul H. Nitze, który opracował słynny dokument NSC-68 i Andrew J. Goodpaster - czterogwiazdkowy generał wojsk lądowych, sekretarz sztabowy Eisenhowera i Najwyższy Dowódca Sił Sprzymierzonych NATO. Po śmierci Stalina w 1953 roku Eisenhower stworzył trzy konkurujące ze sobą zespoły doradców, którzy mieli przemyśleć implikacje alternatywnych rozwiązań politycznych w ramach – tak nazwanego później – Projektu Solarium. Zespół A, kierowany przez Kennana, był przywiązany przede wszystkim do strategii politycznej. Zespół B przyjął podobne podejście, ale w większym stopniu zdał się na arsenał nuklearny USA. Zespół C zajmował się „odbijaniem” (roll-back). Nitze został wykluczony z tego projektu, ale zadanie Zespołu C było oparte na NSC-68. Samodzielnie, żadna ze strategii opracowanych przez zespoły nie była zadowalająca, ale Eisenhowerowi udało się dokonać syntezy ich spostrzeżeń w ramach jednej strategii – NSC-162/2 – która okazała się trwała. Interesy USA wymagały starannie dobranej mieszanki: Kennana z jego wiarą w dyplomację i naciski polityczne, Nitzego z gotowością wojskową i Goodpastera, strzegącego doktryny „odstraszania”. Każdy z tych ludzi był na swój unikalny sposób jednocześnie żołnierzem, nauczycielem akademickim i mężem stanu.
|
|
Trei oameni care s-au aflat în centrul strategiei SUA pentru războiul rece au decedat într-un interval de numai şase luni: George F. Kennan, părintele politicii de „îngrădire” (“containment”), Paul H. Nitze, care a elaborat faimosul document NSC-68, şi Andrew J. Goodpaster, un general cu patru stele al Armatei SUA, secretarul cabinetului preşedintelui Dwight D. Eisenhower şi Comandant Suprem Aliat al NATO. După moartea lui Stalin în 1953, Eisenhower a înfiinţat trei echipe de consilieri care să analizeze implicaţiile abordărilor unor politici alternative, în cadrul unui program cunoscut mai târziu drept Proiectul Solarului. Echipa A – condusă de Kennan – avea ca principală preocupare strategia politică. Abordarea echipei B era similară, dar se baza într-o mai mare măsură pe arsenalul nuclear american. Echipa C a lui Goodpaster era echipa „ofensivă”. Nitze a fost exclus din acest proiect, dar mandatul echipei C a fost elaborat pe baza NSC-68. În mod individual, nici una dintre strategiile celor trei echipe nu era satisfăcătoare. Totuşi, Eisenhower a reuşit să sintetizeze concluziile într-o singură strategie – NSC-162/2 – care s-a dovedit durabilă. Interesele SUA solicitau un amestec echilibrat între încrederea lui Kennan în diplomaţie şi efectul presiunilor politice, preferinţa lui Nitze pentru pregătirile militare şi asigurarea descurajării promovată de Goodpaster. Fiecare dintre cei trei a fost, în felul său propriu, soldat, om de ştiinţă şi om de stat.
|
|
За полгода с 2004 г. по 2005 г. ушли из жизни три человека, сыгравших важнейшую роль в формировании американской стратегии «холодной войны»: Джордж Ф. Кеннан, отец политики «сдерживания», Пол Х. Нитце, который составил известный документ Совета национальной безопасности №68; Эндрю Дж. Гудпастер, генерал армии, начальник секретариата президента Дуайта Д. Эйзенхауэра и верховный главнокомандующий ОВС НАТО в Европе. После смерти Сталина в 1953 г. Эйзенхауэр создал три группы советников, чтобы продумать последствия альтернативных подходов к политике, которые в совокупности стали называться «Проект Солярий». Группе A, возглавляемой Кеннаном, была поручена выработка политической стратегии. Группе B была поручена аналогичная задача, но в ней предполагалась большая опора на американский ядерный арсенал. Группа C Гудпастера была группой «возвращения в исходное положение». Нитце был исключен из проекта, но задачи Группы С основывались на документе №68 Совета национальной безопасности. Ни одна из стратегий, разработанных этими группами, по отдельности не была удовлетворительной. Тем не менее, Эйзенхауэр сумел синтезировать результаты этой работы в единую стратегию (документ СНБ-162/2), которая оказалась долговременной. Американские интересы требовали тщательного сопряжения трех стратегий: Кеннана, который верил в дипломатию и политическое давление, Нитце, который выступал с позиций военной готовности, и Гудпастера, который защищал позицию сдерживания. Каждый из этих деятелей по-своему сочетал в себе качества военного, ученого и государственного деятеля.
|
|
Počas šiestich mesiacov v roku 2004 a 2005 zomreli traja muži, ktorí zohrali ústrednú úlohu v stratégii studenej vojny USA: George F. Kennan, otec politiky „zadržiavania“, Paul H. Nitze, autor slávneho dokumentu NSC-68 a Andrew J. Goodpaster, štvorhviezdičkový armádny generál, štábny tajomník prezidenta Dwighta D. Eisenhowera a hlavný veliteľ spojeneckých síl NATO. Po Stalinovej smrti v roku 1953 Eisenhower zostavil tri tímy poradcov, aby premysleli dôsledky alternatívnych politických prístupov, čo sa neskôr stalo známym ako Soláriový projekt. Tím A, ktorý viedol Kennan, sa zaoberal hlavne otázkami politickej stratégie. Prístup tímu B bol podobný, ale viac sa spoliehal na jadrový arzenál USA. Goodpasterov tím C bol tímom na vytlačenie Sovietov z ich sfér vplyvu. Nitze nebol súčasťou projektu, ale mandát tímu C vychádzal z NSC-68. Ak sa vezmú samy osebe, žiadna zo stratégií sa neukázala byť uspokojivou. Avšak Eisenhowerovi sa podarilo syntetizovať ich zistenia do jednej stratégie – NSC-162/2 – ktorá preukázala trvalú platnosť. Záujmy USA si vyžadovali opatrne namiešanú zmes: Kennanovu dôveru v diplomaciu a politický tlak; Nitzeho vojenskú pripravenosť a Goodpasterovu funkciu odstrašenia. Každý z týchto mužov bol svojím unikátnym spôsobom zároveň vojakom, vedcom a štátnikom.
|
|
V razponu šestih mesecev med letoma 2004 in 2005 so umrli trije možje, ki so bili ključnega pomena za ameriško strategijo hladne vojne: George F. Kennan, oče politike "zadrževanja nasprotnika", Paul. H. Nitze, avtor znamenitega dokumenta NSC-68, ter Andrew J. Goodpaster, general kopenske vojske s štirimi zvezdicami, štabni sekretar v času predsednika Dwighta D. Eisenhowerja in vrhovni poveljnik zavezniških sil Nata. Po Stalinovi smrti leta 1953 je Eisenhower oblikoval tri skupine svetovalcev, katerih naloga je bila obdelati posledice različnih politik; projekt je postal znan pod imenom Solarij. Skupina A, ki jo je vodil Kennan, je bila zavezana politični strategiji. Skupina B je bila nekaj podobnega, vendar se je bolj opirala na ameriško jedrsko orožje. Skupina C generala Goodpasterja pa je bila zadolžena za zmanjševanje vpliva. Nitze v projekt sicer ni bil vključen, toda mandat skupine C je temeljil na njegovem dokumentu NSC-68. Nobena izmed strategij treh ekip sama po sebi ni bila zadovoljiva. Toda Eisenhowerju je uspelo vse njihove ugotovitve združiti v eno samo strategijo, opisano v dokumentu NSC-162/2, ki se je izkazala za dolgotrajno veljavno. Ameriški interesi so namreč zahtevali previdno mešanico, in sicer Kennana, z njegovo vero v diplomacijo in politični pritisk, Nitzeja, z njegovo vojaško pripravljenostjo, in Goodpasterja, ki je bil naklonjen odvračanju. Ti trije možje so vsaj na svoj način bili hkrati vojaki, misleci in državniki.
|
|
За короткий період в шість місяців в 2004-2005 роках пішли з життя три людини, які відіграли центральну роль у формуванні стратегії США періоду холодної війни: Джордж Ф. Кеннен, засновник політики “стримування”; Пол Х. Нітце, який розробив відомий документ NSC-68; та Ендрю Дж. Гудпастер, чотиризірковий генерал сухопутних військ, штатний секретар президента Дуайта Д. Ейзенхауера, Верховний головнокомандувач ОЗС НАТО. Після смерті Сталіна в 1953 році Ейзенхауер сформував три групи радників для аналізу наслідків альтернативних підходів у політиці. Робота цих груп стала відомою як проект “Солярій”. Група А під керівництвом Кеннена працювала над політичною стратегією. Група В займалась майже аналогічними питаннями, але у своїх розробках більше покладалась на ядерний арсенал США. Група С, очолювана Гудпастером, працювала над “зменшенням впливу”. Нітце був виключений з проекту, але мандат групи С був розроблений на основі документа NSC-68. Жодна зі стратегій, запропонована кожною з цих груп, не задовольняла необхідним вимогам, проте Ейзенхауер зміг об’єднати ці розробки в єдину стратегію NSC-162/2, яка витримала випробування часом. Інтереси США вимагали виваженого поєднання різних підходів: віри в дипломатію і засоби політичного тиску, які обстоював Кеннен; забезпечення військової готовності, прихильником якої був Нітце; стратегії стримування, в яку вірив Гудпастер. Кожен з них по-своєму був і солдатом, і вченим, і державним діячем.
|