maz – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 9 Results  www.eso.org
  ESO - Gamma staru uzlie...  
Gamma staru uzliesmojumi ir ļoti enerģētiski sprādzieni, kas ilgst no mazāk par sekundi līdz dažām minūtēm – tikai acumirklis kosmoloģiskos mērogos. Ir zināms, ka tie notiek ļoti lielos attālumos no Zemes, līdz pat novērojamā Visuma robežām.
Les sursauts gamma sont des flambées très énergétiques de rayons gamma, d'une durée comprise entre moins d'une seconde et plusieurs minutes – un clin d'œil par rapport aux échelles de temps cosmologiques. Ces sursauts se produisent à de grandes distances de la Terre, vers les limites de l'Univers observable.
Las Explosiones de Rayos Gamma (Gamma Ray Bursts, GRB) producen emisiones repentinas de rayos gamma altamente energéticos que duran desde menos de un segundo hasta varios minutos; un abrir y cerrar de ojos en escalas de tiempo cosmológicas. Se sabe que ocurren a inmensas distancias de la Tierra, hacia los límites del Universo observable.
I lampi di raggi gamma (in inglese Gamma-Ray Bursts, in breve GRB) sono lampi altamente energetici che possono durare da meno da un secondo a vari minuti – un battito di ciglio rispetto alle scale temporali cosmiche. Si sa che avvengono a enorme distanza dalla Terra, verso i confini dell'Universo osservabile.
As explosões de raios gama (Gamma-Ray Bursts, GRBs), são explosões de raios gama de energia extremamente elevada, que duram entre menos de um segundo a vários minutos – um mero piscar de olhos à escala cósmica. Sabe-se que ocorrem a enormes distâncias da Terra, quase no limite do Universo observável.
Gammaflitsen zijn uitbarstingen van zeer energierijke gammastraling die minder dan een seconde tot enkele minuten kunnen duren – op de kosmische tijdschaal hoe dan ook een oogwenk. Bekend is dat ze zich op grote afstand van de aarde afspelen.
Shpërthimet e rrezeve gama (GRBs) janë shpërthime me energji të lartë rrezesh gama që zgjasin nga më pak se 1 sekondë deri në disa minuta. Ato janë parë të ndodhin shumë larg nga Toka, afër limiteve të Universit të dukshëm.
Gammaglimt (GRB: Gamma Ray Burst) er glimt af energirig gammastråling, der varer fra mindre end et sekund til flere minutter – et øjeblik på kosmologisk tidsskala. Vi ved, at de finder sted langt fra Jorden nær grænsen af det synlige Univers.
Gammapurkaukset ovat suurienergisten gammasäteiden purkauksia, jotka kestävät alle sekunnista muutamiin minuutteihin – vain silmänräpäyksiä kosmologisessa aikaskaalassa. Niiden tiedetään tapahtuvan hyvin kaukana Maasta, näkyvän maailmankaikkeuden reunalla.
Gammablossar eru hrinur háorkugeislunar sem berast til jarðar utan úr geimnum. Hver hrina er skammlíf og getur varað allt frá sekúndubrotum upp í nokkrar mínútur – í augnablik á tímakvarða alheimsins. Gammablossar eru alla jafna í órafjarlægð frá jörðinni, nálægt endimörkum hins sýnilega alheims.
Gammaglimt (Gamma-Ray Burst eller GRB på engelsk) er utbrudd av høyenergisk gammastråling som kan vare fra under et sekund til flere minutter – et øyeblikk på kosmisk tidsskala. De er kjent for å inntreffe i enorme avstander fra Jorda, gjerne mot grensen av det observerbare univers.
Rozbłyski gamma (Gamma-Ray Bursts - GRBs) to rozbłyski wysoko energetycznego promieniowania gamma trwające od poniżej sekundy do kilku minut – mgnienie oka w kosmicznych skalach czasu. Wiadomo, że zdarzają się w olbrzymich odległościach od Ziemi, na krańcach obserwowalnego Wszechświata.
Exploziile gama sunt izbucniri extrem de energetice de raze gama, care durează de la mai puțin de o secundă până la câteva minute — o clipire de ochi pe scara timpului cosmologic. despre aceste fenomene se știe că se produc la mare distanță față de Pământ, undeva la limita Universului observabil.
Гамма-Всплески (Gamma-Ray Bursts, GRBs) – всплески гамма-излучения высокой энергии, длящиеся от долей секунды до нескольких минут, то есть, в космологическом масштабе мгновенные. Известно, что они происходят на огромных расстояниях от Земли, у границ наблюдаемой Вселенной.
Gammablixtar är utbrott av energirik gammastrålning som varar från under en sekund till flera minuter - ett ögonblick på en kosmologisk tidsskala. Man vet att de uppkommer väldigt långt från jorden, ut mot gränsen för det observerbara universum.
Gama-Işın Patlamaları (GRBler), yüksek enerjili gama ışınlarının bir saniyeden kısa zamanlarla birkaç dakikaya kadar -kozmolojik zaman ölçeklerinde bir göz kırpma süresi kadar- süren patlamasıdır. Dünya’dan oldukça uzak mesafelerde, gözlenebilir evrenin sınırlarına doğru oluştukları bilinmektedir.
Гамма-спалахи (GRB) — це сплески високоенергетичних гамма-променів тривалістю від менше, ніж секунда, та до декількох хвилин, що є миттю в космологічних масштабах часу. Вони, як відомо, відбуваються на величезних відстанях від Землі, аж до меж спостережуваного Всесвіту.
  ESO - Ļoti lielais tele...  
Lai gan četras 8.2 metru teleskopu vienības var apvienot kā VLTI, lielākoties tos izmanto atsevišķiem novērojumiem, un tie ir pieejami interferometriskiem novērojumiem tikai ierobežotu nakšu skaitu gadā. Taču četri mazākie specializētie palīgteleskopi ATs (Auxiliary Telescopes) ir pieejami, lai ļautu VLTI darboties katru nakti.
Bien que les quatre télescopes de 8,20 mètres puissent être combinés dans le VLTI, la plupart du temps ces géants sont utilisés de manière indépendante. Ils ne sont disponibles pour l'interférométrie qu'un nombre limité de nuits par an. Toutefois, afin de pouvoir exploiter le VLTI chaque nuit, quatre plus petits Télescopes Auxiliaires (ATs) lui sont dédiés.
Die vier 8,2m-Hauptteleskope sind zwar als Teil des VLT-Interferometers einsetzbar, werden aber in der Regel als Einzelteleskope genutzt und stehen daher nur für eine begrenzte Anzahl von Nächten für interferometrische Beobachtungen zur Verfügung. Dank vier kleinerer Hilfsteleskope, die speziell für den Interferometerbetrieb vorgesehen sind, kann das VLTI trotzdem jede Nacht genutzt werden.
Los cuatro Telescopios Principales del VLT, de 8,2 m cada uno, pueden combinarse para formar el VLTI, pero durante la mayor parte del tiempo se usan por separado, para otros fines. Tan sólo se dispone de un número limitado de noches al año para observaciones interferométricas. Sin embargo, los cuatro Telescopios Auxiliares (Auxiliary Telescopes, AT) de 1,8 m, están disponibles para permitir que el VLTI opere cada noche.
Apesar dos quatro telescópios de 8.2 metros poderem ser combinados num interferó(ô)metro, o VLTI, a maior parte das vezes esses telescópios são usados para outros objetivos. Por isso, só estão disponíveis para observações interferométricas num número limitado de noites por ano. Para tirar maior partido do VLTI todas as noites, estão disponíveis quatro Telescópios Auxiliares (sigla do inglês, AT) menores e dedicados.
Seksioni transportues ecën mbi shina, kështu që AT-të mund të lëvizin në 30 pozicione vëzhgimi. Në rastin kur Interferometri VLT (VLTI) punon si një teleskop i vetëm, i madh sa grupi i teleskopëve të kombinuar, të ndryshosh pozicionin e AT-ve do të thotë se VLTI mund të përshtatet sipas nevojës së projektit të vëzhgimit.
Selv om de fire 8,2 meter enhedsteleskoper kan kombineres i VLTI, benyttes de oftest til individuelle observationer og er kun tilgængelige for interferometriske observationer i et begrænset antal nætter om året. Derfor har VLTI fire mindre hjælpeteleskoper (AT: Auxiliary Telescope), så VLTI kan være i brug hver nat.
Jokaisen apukoukoputken yläosana on pyöreä suojarakennelma, joka on tehty kahdesta suljettavasta ja avattavasta kolmen segmentin osasta. Sen tehtäväon suojata herkkiä 1.8metrin kaukoputkia autiomaan olosuhteilta. Suojarakennelmaa kannattelee laatikkomainen kuljetusosa, joka sisältää muun muassa elektroniikkakaapin, nestejäähdytysjärjestemän, ilmastointiyksikön ja virtalähteen. Tähtitieteellisten havaintojen aikana suojarakennelma ja kuljetusosa ovat mekaanisesti eristetty kaukoputkesta. Näin varmistetaan ettei mikään tärinä haittaa havaintojen laatua.
Selv om hovedteleskopene kan kobles sammen i VLTI, jobber de vanligvis hver for seg. De brukes som et interferometer kun i et begrenset antall netter hvert år. Men de fire mindre hjelpeteleskopene – Auxiliary Telescope (AT) – gjør at VLTI kan være i drift hver eneste natt.
Deși, combinate, cele patru telescoape de 8,2 metri pot alcătui rețeaua VLTI, acestea sunt în cea mai mare parte a timpului operate individual, fiind disponibile pentru observații interferometrice doar câteva nopți pe an. Totuși, pentru ca interferometrul VLTI să poată fi utilizat noapte de noapte, celelalte patru Telescoape Auxiliare (TA) mai mici sunt dedicate acestei activități.
Även om teleskopen kan kopplas samman som VLTI, jobbar de vanligtvis var för sig. De används som en interferometer bara under ett begränsat antal nätter varje år. Men de fyra mindre hjälpteleskopen (Auxiliary Telescope, AT) gör att VLTI kan vara i drift varje natt.
  ESO - ESO debess apskat...  
Debess apskatu zinātniskie mērķi ietver daudzas no šodien visaizraujošākajām astrofizikas problēmām, sākot no tumšās enerģijas dabas līdz Zemei tuvo asteroīdu draudiem. Lielas astronomu grupas visā Eiropā sadarbojas, lai veiktu šos apskatus. Daži no tiem pārklās lielāko daļu dienvidu debess, kamēr citi pievērsīsies mazākiem laukumiem.
De nombreuses questions parmi les plus excitantes de l’astrophysique du XXIe siècle, de la nature de l’énergie noire à la menace des astéroïdes proches de la Terre font partie des objectifs scientifiques de ces grands relevés. D’importantes équipes d’astronomes à travers l’Europe réaliseront ces relevés. Certains d’entre eux couvriront la plupart du ciel de l’hémisphère sud alors que d’autres se focaliseront sur de plus petites zones.
Die wissenschaftlichen Ziele der Himmelsdurchmusterungen beinhalten viele der spannendsten Problemstellungen der heutigen Astrophysik, von der Bedrohung durch erdnahe Asteroiden bis hin zur Natur der Dunklen Energie. Die Durchmusterungen werden von großen Wissenschaftlerteams aus ganz Europa durchgeführt. Während einige dieser Projekte den gesamten Südhimmel abdecken, konzentrieren sich andere auf ausgewählte Bereiche des Himmels.
Las metas científicas de los sondeos incluyen muchas de las cuestiones más apasionantes de la astrofísica de hoy, que van desde la naturaleza de la energía oscura hasta la amenaza de asteroides cercanos a la Tierra. Grandes equipos de astrónomos de toda Europa dirigirán los sondeos. Algunos cubrirán la mayor parte del cielo austral, mientras que otros se enfocarán en áreas más pequeñas.
Gli obiettivi scientifici delle osservazioni includono molti dei piu' entusiasmanti problemi dell'astrofisica moderna, che vanno dalla natura dell'energia oscura, alla minaccia degli asteroidi vicino alla Terra. Grandi gruppi di astronomi di tutt'Europa condurranno le osservazioni. Alcune delle osservazioni esamineranno la maggior parte del cielo dell'emisfero australe, mentre altre si concentreranno su aree piu' limitate.
Os objetivos científicos destes rastreios/levantamentos incluem muitos dos mais interessantes problemas da astrofísica contemporânea, desde a natureza da energia escura até à ameaça dos asteroides que se encontram próximos da Terra. Grandes equipas/equipes de astró(ô)nomos de toda a Europa conduzirão estes rastreios/levantamentos. Alguns destes rastreios/levantamentos cobrirão a maior parte do céu do sul enquanto outros se focarão em áreas de menor dimensão.
De wetenschappelijke doelen van deze surveys omvatten veel van de boeiende kwesties waar de astrofysica momenteel mee worstelt, van de aard van de donkere energie tot de dreiging van aardscherende planetoïden. Aan de surveys zullen grote teams van astronomen uit heel Europa deelnemen. Sommige van de surveys zullen vrijwel de gehele zuidelijke hemel bestrijken, terwijl andere op specifieke, kleinere hemelgebieden gericht zijn.
Qëllimet shkencore të studimeve përfshijnë shumë nga problemet më emocionuese në astrofizikë sot, nga natyra e energjisë së errët deri tek rreziku i asteroidëve të afërt me Tokën. Grupe të mëdhenj astronomësh nëpër Evropë do të kryejnë vrojtimet. Disa prej vrojtimeve do të mbulojnë shumicën e qiellit të jugut ndërsa të tjerë do të fokusohen në zona më të vogla.
De videnskabelige mål for kortlægningerne omfatter mange af de mest spændende problemer i astrofysikken i dag, lige fra egenskaberne af mørk energi til truslen fra nærjords-asteroider. Store hold af astronomer over hele Europa vil gennemføre kortlægningsprogrammerne. Nogle af programmerne vil dække det meste af sydhimlen, mens andre vil fokusere på mindre områder.
Kartoitusten tieteellisiin tavoitteisiin kuuluvat monet astrofysiikan mielenkiintoisimmista kysymyksistä aina pimeän energian luonteesta Maata uhkaaviin asteroideihin. Kartoituksiin osallistuu suuri joukko tähtitieteilijöitä kaikkialta Euroopasta. Jotkin kartoituksista kattavat suurimman osan eteläisestä taivaasta, kun taas osa keskittyy pienempiin alueisiin.
Kortlagningin mun vonandi varpa ljósi á margar forvitnilegustu ráðgátum nútíma stjarnvísinda, allt frá eðli hulduefnisins til hættulegra jarðnándarsmástirna. Í Evrópu hefur fjölmennur hópur stjörnufræðinga yfirumsjón með verkefnunum. Kortlagningin beinist að stærsta hluta suðurhiminsins en í sumum tilvikum verða smærri svæði kortlögð nánar.
De vitenskapelige målene til denne himmelkartleggingen omfatter mange av de mest spennende utfordringene i moderne astrofysikk: Hva er f.eks. den mørke materien og hvordan kan vi best oppdage og studere jordkryssende eller ”jordnære” asteroider? Prosjektene vil bli utført av store astronom-team fra hele Europa. Noen av studiene vil omfatte mesteparten av den sørlige himmelhalvkulen, mens andre vil fokusere på mindre himmelområder.
Naukowe cele przeglądów obejmują wiele najbardziej ekscytujących problemów dzisiejszej astrofizyki, od natury ciemnej energii, po zagrożenia asteroidami bliskimi Ziemi (near-Earth asteroids). Przeglądy będą wykonywać wielkie zespoły astronomów w całej Europie. Niektóre z przeglądów pokryją większość południowego nieba, podczas gdy inne skupią się na mniejszych obszarach.
Obiectivele științifice ale examinărilor includ multe dintre cele mai incitante probleme din astrofizica de azi, de la natura energiei întunecate la amenințarea asteroizilor din apropierea Pământului. Echipe numeroase de astronomi din întreaga Europă vor efectua aceste observații. Unele examinări vor acoperi cea mai mare parte a cerului sudic, în timp ce altele se vor concentra pe zone mai restrânse.
Научные цели обзоров неба касаются многих самых захватывающих проблем современной астрофизики, от природы темной энергии до астероидной опасности. Обзоры будут проводиться большими группами астрономов со всей Европы. Некоторые из обзоров покроют большую часть южного неба, в то время как другие сконцентрируются на более локальных областях.
De vetenskapliga målen för VISTA:s kartläggningsprojekt omfattar många av de mest spännande frågorna inom modern astrofysik: Vad är till exempel den mörka materien? Hur kan vi bäst upptäcka och studera jordnära asteroider? Projekten kommer att utföras av stora forskarlag med astronomer från hela Europa. Vissa av studierna kommer att omfatta större delen av den sydliga himmelssfären, medan andra kommer att fokusera på mindre områden på himlen.
Taramaların bilimsel hedefleri karanlık enerjinin doğasından, tehlike arz eden yakın yeryüzü asteroidlerine kadar değişen, bugün astrofizikteki en heyecan verici problemleri içermektedir. Avrupa boyunca büyük gökbilimci takımları bu gözlemler sayesinde birbirleriyle bağlantı kuracaktır. Bazı gözlemler güney gökyüzünü kapsarken diğerleri daha küçük alanlara odaklanacaktır.
Наукові цілі оглядів включають в себе багато із найбільш захоплюючих проблем в астрофізиці сьогодення, починаючи від природи темної енергії до небезпеки від колоземних астероїдів. Обстеження будуть проводити великі команди астрономів всієї Європи. Деякі з оглядів охоплять більшу частину південного неба, в той час як інші будуть зосереджені на менших ділянках.
  ESO - Citplanētas  
Ar HARPS, augstas precizitātes radiālo ātrumu planētu meklētāju, astronomi atklāja veselas četras planētas, riņķojot ap tuvējo zvaigzni, ar masām mazākām par Neptūna, ieskaitot divu Zemes masu planētu − mazāko, kāda jebkad atklāta, − un septiņu Zemes masu planētu, kas uzturas šīs zvaigznes apdzīvojamības zonā.
Mit HARPS, dem High Accuracy Radial-velocity Planet Searcher haben Astronomen nicht weniger als drei Planeten entdeckt, die nahe Sterne umkreisen und ähnliche Massen haben wie der Planet Neptun. Einer dieser Planeten hat eine rund fünfmal größere Masse als unsere Erde und befindet sich in der bewohnbaren Zone seines Sterns. In dieser Zone können Temperaturen herrschen, bei denen Wasser in flüssiger Form existieren kann – die Grundvoraussetzung von Leben, wie wir es kennen. Die Astronomen vermuten, dass es sich um einen Gesteinsplaneten handelt der, wie unsere Erde, eine feste Oberfläche hat, auf der flüssiges Wasser existieren könnte. Diese Entdeckung ist ein äußerst wichtiger Teilschritt bei der Suche nach Planeten, auf denen Leben existieren könnte (eso0915).
HARPS es un instrumento dedicado a la búsqueda de exoplanetas mediante la medida de velocidades radiales con alta precisión. Gracias a él se ha descubierto que una estrella cercana cuenta con, al menos, cuatro planetas orbitando a su alrededor, todos ellos con masas inferiores a las de Neptuno. Uno de ellos tiene tan sólo dos veces la masa de la Tierra, el más pequeño jamás descubierto. Otro de estos planetas, de siete masas terrestres y que reside en la zona habitable de su estrella, tarda alrededor de 66 días en hacer una orbita completa en torno a su estrella madre. Los astrónomos consideran probable que este planeta esté cubierto por océanos: un mundo acuático. Este descubrimiento abre nuevos caminos en la búsqueda de planetas que podrían contener vida. Ver noticia de eso0915.
Con l' High Accuracy Radial velocity Planet Searcher (HARPS) gli astronomi hanno scoperto ben quattro pianeti orbitanti intorno a una stella vicina, con masse piu' piccole di quella di Nettuno, fra cui un pianeta di due masse terrestri — il piu' piccolo mai scoperto — e un pianeta di sette masse terrestri, che risiede nella zona abitabile della sua stella. Questo pianeta orbita intorno alla stella che lo ospita in circa 66 giorni. Gli astronomi pensano che questo pianeta sia coperto da degli oceani – un mondo d'acqua. Questa scoperta segna un risultato assolutamente nuovo nella ricerca di pianeti che possano sostenere forme di vita. Vedi il comunicato scientifico dell'ESO eso0915.
Com o instrumento HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher) os astró(ô)nomos descobriram nada mais nada menos do que quatro planetas com massa inferior à de Neptuno, em órbita de uma estrela próxima. Entre estes planetas, inclui-se um com 2 massas terrestres - o menor planeta descoberto até agora - e outro com 7 vezes a massa da Terra, que reside na zona de habitabilidade da estrela que orbita. Este planeta orbita a sua estrela em 66 dias e os astró(ô)nomos têm evidências para acreditar que está coberto de água – um mundo de água. Esta descoberta ficará como um marco pioneiro na procura de planetas que podem albergar vida. Veja a Nota de Imprensa do ESO eso0915.
Met HARPS, de High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, hebben astronomen maar liefst vier planeten ontdekt die om een nabije ster draaien. Ze zijn alle vier lichter dan Neptunus, en één ervan is zelfs maar tweemaal zo zwaar als de aarde, waarmee hij de kleinste exoplaneet is die tot nog toe ontdekt is. Een van de andere planeten, die zeven aardmassa's weegt en in 66 dagen om zijn moederster draait, bevindt zich zelfs in de leefbare zone rond zijn ster. Astronomen denken dat deze planeet met oceanen is bedekt – een waterwereld. Deze ontdekking betekent een doorbraak in de zoektocht naar planeten waar leven mogelijk is. (Zie ESO-persbericht eso0915.)
Me ‘High Accuracy Radial velocity Planet Searcher’ (HARPS), astronomët kanë zbuluar jo pak por 4 planetë me masë më të vogël se ajo e Neptunit, që rrotullohen rreth një ylli të afërt, duke përfshirë dhe një planet me një masë dy herë më të madhe se ajo e Tokës – më i vogli i zbuluar ndonjëherë – dhe një planet me masë 7 herë më të madhe se ajo e Tokës, i cili ndodhet në zonën e banueshme të yllit të tij. Ky planet i rrotullohet yllit të tij në rreth 66 ditë. Astronomët mendojnë që ky planet është i mbuluar me oqeane. Ky zbulim shënon një rezultat rekord në kërkimin e planetëve që mund të mbështesin jetën. Shih publikimin shkencor eso0915.
Med HARPS-instrumentet på 3,6 meter teleskopet på La Silla har astronomer opdaget ikke mindre end fire planeter, der alle er lettere end Neptun, i kredsløb om en nærtliggende stjerne. En af planeterne er kun dobbelt så tung som Jorden og er dermed den letteste exoplanet, der til dato er opdaget. En anden, der kun er syv gange tungere end Jorden ligger i stjernens beboelige zone. Denne planet kredser om sin stjerne en gang på 66 døgn. Astronomer formoder, at denne planet er dækket af oceaner – en vandverden. Denne opdagelse markerede et banebrydende resultat i jagten på planeter, der kan huse liv (læs mere i pressemeddelelsen eso0915).
Eräältä lähitähdeltä löydettiin HARPS-spektrografilla neljä massaltaan Neptunusta kevyempää planeettaa. Yksi niistä on pienin koskaan löydetty eksoplaneetta, jonka massa on noin kaksi kertaa Maan massan verran. Planeetoista toisen massa on seitsemän kertaa Maan massan verran, ja se sijaitsee keskustähtensä niin sanotulla elinkelpoisella vyöhykkeellä. Sen kiertoaika emotähtensä ympäri on noin 66 päivää ja sen pinnan arvellaan olevan meren peitossa. Löytö merkitsee suurta edistysaskelta etsittäessä planeettoja, jotka pystyvät ylläpitämään elämää. Katso eso0915.
Með HARPS-litrófsritanum fundu stjörnufræðingar hvorki fleiri né færri en fjórar reikistjörnur á braut um nálæga sólstjörnu. Allar voru þær massaminni en Neptúnus og tvær þeirra álíka massamiklar og jörðin – þær smæstu sem fundist hafa hingað til. Í lífbelti stjörnunnar fannst sjö jarðmassa reikistjarna. Umferðartími hennar um móðurstjörnuna er 66 dagar. Stjörnufræðingar telja að þessi reikistjarna sé þakin hafi. Uppgötvunin markaði tímamót í leit að reikistjörnum sem gætu viðhaldið lífi. Sjá fréttatilkynningu eso0915.
Med HARPS, High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, oppdaget astronomene ikke mindre enn fire planeter rundt en nabostjerne. En av dem var en planet på to jordmasser – den minste som noensinne er oppdaget – mens en annen planet hadde en masse tilsvarende syv jordkloder og befant seg i den beboelige sonen rundt moderstjernen. Sistnevnte har en omløpstid rundt stjernen på om lag 66 dager. Astronomene tror at planeten er dekket av hav – en "vannverden". Denne oppdagelsen er et banebrytende resultat i jakten på planeter som kan ha liv. Les mer i ESOs pressemelding eso0915.
Używając spektrografu HARPS, High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, astronomowie odkryli nie mniej niż cztery planety okrążające pobliską gwiazdę, mające masy poniżej masy Neptuna, włącznie z dwoma planetami o masie ziemskiej – najmniejsze do tej pory odkryte – a także planetę o masie siedmiu mas Ziemi, która porusza się w strefie nadającej się do zamieszania. Planeta okrąża swoją gwiazdę w około 66 dni. Astronomowie przypuszczają, że planeta jest pokryta oceanami – jest wodnym światem. To odkrycie oznacza przełomowy rezultat w poszukiwaniu planet, na których może istnieć życie. Więcej w Komunikacie naukowym eso0515.
Cu HARPS, spectrograful de mare precizie pentru căutarea exoplanetelor (folosind metoda vitezei radiale), astronomii au descoperit nu mai puțin de patru planete care orbitează în jurul unei stele din apropiere, având mase sub cea a lui Neptun, inclusiv una cu dublul masei terestre — cea mai mică descoperită vreodată — și una cu masă de șapte ori mai mare decât cea a Pământului, situată în zona locuibilă a stelei sale. Această planetă realizează o orbită completă în jurul propriei stele în aproximativ 66 de zile. Astronomii cred că planeta în cauză este acoperită de oceane — o lume acvatică. Descoperirea este o etapă majoră în căutarea planetelor care ar putea susține viața. Consultați comunicatul științific pentru presă al ESO, nr. eso0915.
Со спектрографом HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher), астрономы открыли систему из по меньшей мере четырех планет, обращающихся вокруг близкой к Солнцу звезды. Массы планет не превосходят массы Нептуна. Среди них одна, с массой в две земных массы – самая маленькая из до сих пор обнаруженных, а другая, с массой в семь масс Земли, находится в «зоне обитания» своей звезды. Период обращения этой планеты вокруг своего светила -- 66 дней. Астрономы думают, что эта планета покрыта океанами. Это открытие – прорыв в поисках планет, на которых может существовать жизнь (см. пресс-релиз eso0915).
Med HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, ”mycket noggrann radialhastighetsplanetsökare”) har astronomer upptäckt inte mindre än tre planeter av ungefär Neptunus’ massa i banor runt en närbelägen stjärna, däribland en planet som väger bara två gånger jordens massa, den minsta som någonsin hittats, och en annan på sju gånger jordens massa ligger i stjärnans beboeliga zon. För denna planet tar ett varv runt sin stjärna 66 dagar. Astronomer tror att den kan vara täckt av oceaner – en vattenvärld. Upptäckten bryter ny mark i vårt sökande efter planeter som skulle kunna hysa liv. Se ESO:s pressmeddelande eso0915.
HARPS, Yüksek Hassasiyetli Dikine Hız Gezegen Araştırıcısı ile, gökbilimciler, çevrelerindeki yıldızın etrafında dolanan, kütlesi Neptün’ünkinden az, iki dünya-kütlesindeki -şimdiye kadar keşfedilen en küçük- gezegen ile yedi dünya-kütlesinde ve etrafında dolandığı yıldızın yaşanılabilir bölgesinde bulunan bir gezegeni de kapsayacak şekilde en az 4 gezegen keşfettiler. Bu gezegen, yıldızının etrafında yaklaşık 66 günde dolanmaktadır. Gökbilimciler, bu gezegenin okyanuslarla kaplı sudan bir dünya olduğunu düşünüyorlar. Bu keşif yaşam barındırabilecek gezegen araştırmaları için çığır açacak bir sonuca işaret ediyor. Bakınız eso0915 nolu ESO Basın Açıklaması.
Із HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher), астрономи виявили не менше чотирьох планет з масою нижчою, ніж у Нептуна, котрі обертаються навколо прилеглих зірок. В тому числі дві планети земної маси - найменші із коли-небудь виявлених, та сім планет земної маси, що знаходяться на відстанях від зірки в поясі, в котрому можливе життя. Одна із планет обертається навколо своєї зірки приблизно за 66 днів. Астрономи вважають, що ця планета покрита океанами, тобто є водним світом. Дане відкриття знаменує собою новаторський результат у пошуку планет, які могли б підтримувати життя. Див. науковий реліз eso0915.
  ESO - Citplanētas  
Ar HARPS, augstas precizitātes radiālo ātrumu planētu meklētāju, astronomi atklāja veselas četras planētas, riņķojot ap tuvējo zvaigzni, ar masām mazākām par Neptūna, ieskaitot divu Zemes masu planētu − mazāko, kāda jebkad atklāta, − un septiņu Zemes masu planētu, kas uzturas šīs zvaigznes apdzīvojamības zonā.
Mit HARPS, dem High Accuracy Radial-velocity Planet Searcher haben Astronomen nicht weniger als drei Planeten entdeckt, die nahe Sterne umkreisen und ähnliche Massen haben wie der Planet Neptun. Einer dieser Planeten hat eine rund fünfmal größere Masse als unsere Erde und befindet sich in der bewohnbaren Zone seines Sterns. In dieser Zone können Temperaturen herrschen, bei denen Wasser in flüssiger Form existieren kann – die Grundvoraussetzung von Leben, wie wir es kennen. Die Astronomen vermuten, dass es sich um einen Gesteinsplaneten handelt der, wie unsere Erde, eine feste Oberfläche hat, auf der flüssiges Wasser existieren könnte. Diese Entdeckung ist ein äußerst wichtiger Teilschritt bei der Suche nach Planeten, auf denen Leben existieren könnte (eso0915).
HARPS es un instrumento dedicado a la búsqueda de exoplanetas mediante la medida de velocidades radiales con alta precisión. Gracias a él se ha descubierto que una estrella cercana cuenta con, al menos, cuatro planetas orbitando a su alrededor, todos ellos con masas inferiores a las de Neptuno. Uno de ellos tiene tan sólo dos veces la masa de la Tierra, el más pequeño jamás descubierto. Otro de estos planetas, de siete masas terrestres y que reside en la zona habitable de su estrella, tarda alrededor de 66 días en hacer una orbita completa en torno a su estrella madre. Los astrónomos consideran probable que este planeta esté cubierto por océanos: un mundo acuático. Este descubrimiento abre nuevos caminos en la búsqueda de planetas que podrían contener vida. Ver noticia de eso0915.
Con l' High Accuracy Radial velocity Planet Searcher (HARPS) gli astronomi hanno scoperto ben quattro pianeti orbitanti intorno a una stella vicina, con masse piu' piccole di quella di Nettuno, fra cui un pianeta di due masse terrestri — il piu' piccolo mai scoperto — e un pianeta di sette masse terrestri, che risiede nella zona abitabile della sua stella. Questo pianeta orbita intorno alla stella che lo ospita in circa 66 giorni. Gli astronomi pensano che questo pianeta sia coperto da degli oceani – un mondo d'acqua. Questa scoperta segna un risultato assolutamente nuovo nella ricerca di pianeti che possano sostenere forme di vita. Vedi il comunicato scientifico dell'ESO eso0915.
Com o instrumento HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher) os astró(ô)nomos descobriram nada mais nada menos do que quatro planetas com massa inferior à de Neptuno, em órbita de uma estrela próxima. Entre estes planetas, inclui-se um com 2 massas terrestres - o menor planeta descoberto até agora - e outro com 7 vezes a massa da Terra, que reside na zona de habitabilidade da estrela que orbita. Este planeta orbita a sua estrela em 66 dias e os astró(ô)nomos têm evidências para acreditar que está coberto de água – um mundo de água. Esta descoberta ficará como um marco pioneiro na procura de planetas que podem albergar vida. Veja a Nota de Imprensa do ESO eso0915.
Met HARPS, de High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, hebben astronomen maar liefst vier planeten ontdekt die om een nabije ster draaien. Ze zijn alle vier lichter dan Neptunus, en één ervan is zelfs maar tweemaal zo zwaar als de aarde, waarmee hij de kleinste exoplaneet is die tot nog toe ontdekt is. Een van de andere planeten, die zeven aardmassa's weegt en in 66 dagen om zijn moederster draait, bevindt zich zelfs in de leefbare zone rond zijn ster. Astronomen denken dat deze planeet met oceanen is bedekt – een waterwereld. Deze ontdekking betekent een doorbraak in de zoektocht naar planeten waar leven mogelijk is. (Zie ESO-persbericht eso0915.)
Me ‘High Accuracy Radial velocity Planet Searcher’ (HARPS), astronomët kanë zbuluar jo pak por 4 planetë me masë më të vogël se ajo e Neptunit, që rrotullohen rreth një ylli të afërt, duke përfshirë dhe një planet me një masë dy herë më të madhe se ajo e Tokës – më i vogli i zbuluar ndonjëherë – dhe një planet me masë 7 herë më të madhe se ajo e Tokës, i cili ndodhet në zonën e banueshme të yllit të tij. Ky planet i rrotullohet yllit të tij në rreth 66 ditë. Astronomët mendojnë që ky planet është i mbuluar me oqeane. Ky zbulim shënon një rezultat rekord në kërkimin e planetëve që mund të mbështesin jetën. Shih publikimin shkencor eso0915.
Med HARPS-instrumentet på 3,6 meter teleskopet på La Silla har astronomer opdaget ikke mindre end fire planeter, der alle er lettere end Neptun, i kredsløb om en nærtliggende stjerne. En af planeterne er kun dobbelt så tung som Jorden og er dermed den letteste exoplanet, der til dato er opdaget. En anden, der kun er syv gange tungere end Jorden ligger i stjernens beboelige zone. Denne planet kredser om sin stjerne en gang på 66 døgn. Astronomer formoder, at denne planet er dækket af oceaner – en vandverden. Denne opdagelse markerede et banebrydende resultat i jagten på planeter, der kan huse liv (læs mere i pressemeddelelsen eso0915).
Eräältä lähitähdeltä löydettiin HARPS-spektrografilla neljä massaltaan Neptunusta kevyempää planeettaa. Yksi niistä on pienin koskaan löydetty eksoplaneetta, jonka massa on noin kaksi kertaa Maan massan verran. Planeetoista toisen massa on seitsemän kertaa Maan massan verran, ja se sijaitsee keskustähtensä niin sanotulla elinkelpoisella vyöhykkeellä. Sen kiertoaika emotähtensä ympäri on noin 66 päivää ja sen pinnan arvellaan olevan meren peitossa. Löytö merkitsee suurta edistysaskelta etsittäessä planeettoja, jotka pystyvät ylläpitämään elämää. Katso eso0915.
Með HARPS-litrófsritanum fundu stjörnufræðingar hvorki fleiri né færri en fjórar reikistjörnur á braut um nálæga sólstjörnu. Allar voru þær massaminni en Neptúnus og tvær þeirra álíka massamiklar og jörðin – þær smæstu sem fundist hafa hingað til. Í lífbelti stjörnunnar fannst sjö jarðmassa reikistjarna. Umferðartími hennar um móðurstjörnuna er 66 dagar. Stjörnufræðingar telja að þessi reikistjarna sé þakin hafi. Uppgötvunin markaði tímamót í leit að reikistjörnum sem gætu viðhaldið lífi. Sjá fréttatilkynningu eso0915.
Med HARPS, High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, oppdaget astronomene ikke mindre enn fire planeter rundt en nabostjerne. En av dem var en planet på to jordmasser – den minste som noensinne er oppdaget – mens en annen planet hadde en masse tilsvarende syv jordkloder og befant seg i den beboelige sonen rundt moderstjernen. Sistnevnte har en omløpstid rundt stjernen på om lag 66 dager. Astronomene tror at planeten er dekket av hav – en "vannverden". Denne oppdagelsen er et banebrytende resultat i jakten på planeter som kan ha liv. Les mer i ESOs pressemelding eso0915.
Używając spektrografu HARPS, High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, astronomowie odkryli nie mniej niż cztery planety okrążające pobliską gwiazdę, mające masy poniżej masy Neptuna, włącznie z dwoma planetami o masie ziemskiej – najmniejsze do tej pory odkryte – a także planetę o masie siedmiu mas Ziemi, która porusza się w strefie nadającej się do zamieszania. Planeta okrąża swoją gwiazdę w około 66 dni. Astronomowie przypuszczają, że planeta jest pokryta oceanami – jest wodnym światem. To odkrycie oznacza przełomowy rezultat w poszukiwaniu planet, na których może istnieć życie. Więcej w Komunikacie naukowym eso0515.
Cu HARPS, spectrograful de mare precizie pentru căutarea exoplanetelor (folosind metoda vitezei radiale), astronomii au descoperit nu mai puțin de patru planete care orbitează în jurul unei stele din apropiere, având mase sub cea a lui Neptun, inclusiv una cu dublul masei terestre — cea mai mică descoperită vreodată — și una cu masă de șapte ori mai mare decât cea a Pământului, situată în zona locuibilă a stelei sale. Această planetă realizează o orbită completă în jurul propriei stele în aproximativ 66 de zile. Astronomii cred că planeta în cauză este acoperită de oceane — o lume acvatică. Descoperirea este o etapă majoră în căutarea planetelor care ar putea susține viața. Consultați comunicatul științific pentru presă al ESO, nr. eso0915.
Со спектрографом HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher), астрономы открыли систему из по меньшей мере четырех планет, обращающихся вокруг близкой к Солнцу звезды. Массы планет не превосходят массы Нептуна. Среди них одна, с массой в две земных массы – самая маленькая из до сих пор обнаруженных, а другая, с массой в семь масс Земли, находится в «зоне обитания» своей звезды. Период обращения этой планеты вокруг своего светила -- 66 дней. Астрономы думают, что эта планета покрыта океанами. Это открытие – прорыв в поисках планет, на которых может существовать жизнь (см. пресс-релиз eso0915).
Med HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher, ”mycket noggrann radialhastighetsplanetsökare”) har astronomer upptäckt inte mindre än tre planeter av ungefär Neptunus’ massa i banor runt en närbelägen stjärna, däribland en planet som väger bara två gånger jordens massa, den minsta som någonsin hittats, och en annan på sju gånger jordens massa ligger i stjärnans beboeliga zon. För denna planet tar ett varv runt sin stjärna 66 dagar. Astronomer tror att den kan vara täckt av oceaner – en vattenvärld. Upptäckten bryter ny mark i vårt sökande efter planeter som skulle kunna hysa liv. Se ESO:s pressmeddelande eso0915.
HARPS, Yüksek Hassasiyetli Dikine Hız Gezegen Araştırıcısı ile, gökbilimciler, çevrelerindeki yıldızın etrafında dolanan, kütlesi Neptün’ünkinden az, iki dünya-kütlesindeki -şimdiye kadar keşfedilen en küçük- gezegen ile yedi dünya-kütlesinde ve etrafında dolandığı yıldızın yaşanılabilir bölgesinde bulunan bir gezegeni de kapsayacak şekilde en az 4 gezegen keşfettiler. Bu gezegen, yıldızının etrafında yaklaşık 66 günde dolanmaktadır. Gökbilimciler, bu gezegenin okyanuslarla kaplı sudan bir dünya olduğunu düşünüyorlar. Bu keşif yaşam barındırabilecek gezegen araştırmaları için çığır açacak bir sonuca işaret ediyor. Bakınız eso0915 nolu ESO Basın Açıklaması.
Із HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher), астрономи виявили не менше чотирьох планет з масою нижчою, ніж у Нептуна, котрі обертаються навколо прилеглих зірок. В тому числі дві планети земної маси - найменші із коли-небудь виявлених, та сім планет земної маси, що знаходяться на відстанях від зірки в поясі, в котрому можливе життя. Одна із планет обертається навколо своєї зірки приблизно за 66 днів. Астрономи вважають, що ця планета покрита океанами, тобто є водним світом. Дане відкриття знаменує собою новаторський результат у пошуку планет, які могли б підтримувати життя. Див. науковий реліз eso0915.
  ESO - Ļoti lielais tele...  
Teleskopi var darboties kopā, lai izveidotu milzīgu interferometru VLTI (Very Large Telescope Interferometer), ļaujot astronomiem reģistrēt detaļas līdz pat 25 reizēm sīkākas nekā ar atsevišķiem teleskopiem. Gaismas kūļi tiek savienoti VLTI, izmantojot sarežģītu spoguļu sistēmu pazemes tuneļos, kur gaismas ceļi jāuztur vienādos attālumos ar mazāk nekā milimetra tūkstošdaļas kļūdu simts metru attālumā.
Le Very Large Telescope array (VLT – très grand télescope) est l'équipement phare de l'astronomie européenne en ce début de troisième millénaire. Il s'agit de l'installation observant dans le visible la plus moderne au monde. Le VLT se compose de quatre Télescopes Unitaires ayant des miroirs primaires de 8,2 mètres de diamètre et quatre Télescopes Auxiliaires, mobiles, de 1,8 mètre. Tous ces télescopes peuvent fonctionner ensemble pour former un « interféromètre » géant, le VLTI, permettant aux astronomes de discerner des détails avec une précision jusqu'à 25 fois plus importante qu'avec les télescopes utilisés séparément. Dans le VLTI, les faisceaux lumineux sont combinés dans des tunnels souterrains grâce à un système complexe de miroirs. Pour cela, les longueurs des chemins optiques doivent être égalisées avec une tolérance inférieure au millième de millimètre sur une centaine de mètres. Le VLTI peut reconstruire des images avec une résolution angulaire de quelques millièmes de seconde de degré. Cela signifie qu'en principe, il est possible de distinguer les deux phares d'une voiture située sur la Lune.
Das Very Large Telescope (VLT) ist das Flaggschiff der europäischen bodengebundenen Astronomie und das höchstentwickelte optische Instrument der Welt. Es besteht aus vier Hauptteleskopen mit je 8,2 Metern Spiegeldurchmesser und vier beweglichen 1,8m-Hilfsteleskopen. Die Einzelteleskope können zu einem gigantischen Interferometer zusammengeschaltet werden, dem VLT-Interferometer (VLTI). Mit dem VLTI lassen sich am Himmel 25 Mal feinere Details auseinanderhalten als mit jedem einzelnen der Hauptteleskope. Dazu muss das Licht der Teleskope allerdings über ein komplexes unterirdisches Spiegelsystem so zusammengefügt werden, dass sich die Weglängen der einzelnen Lichtanteile auf 100 Metern um nicht mehr als einen Tausendstel Millimeter unterscheiden. Doch die Präzision lohnt sich: mit dem VLTI lassen sich Aufnahmen mit einer Winkelauflösung von Tausendstel Bogensekunden erstellen. Anders ausgedrückt: Auf diesen Aufnahmen könnte man von der Erde aus die zwei Scheinwerfer eines Autos unterscheiden, das sich auf dem Mond befindet.
El conjunto del Telescopio Muy Grande (Very Large Telescope, VLT) es, hasta el momento, el buque insignia de la astronomía terrestre europea de nuestra era. Es el instrumento óptico más avanzado del mundo. Consta de cuatro Telescopios principales con espejo primario de 8,2 metros de diámetro más cuatro Telescopios Auxiliares móviles de 1,8 metros de diámetro. Los telescopios pueden funcionar conjuntamente para formar un "interferómetro" gigante, el VLT Interferometer o VLTI, que permite ver detalles con 25 veces más precisión que con telescopios individuales de mayor tamaño. Los haces de luz se combinan en el VTLI utilizando un complejo sistema de espejos situados en túneles subterráneos donde las trayectorias de luz deben mantenerse iguales, alineándose con una precisión de 1/1000 mm en distancias de unos 100 m. Con este tipo de precisión, el VLTI puede reconstruir imágenes con una resolución angular de milisegundos de arco, lo que equivaldría a distinguir los dos faros de un vehículo a una distancia similar a la que separa a la Tierra de la Luna.
Il Very Large Telescope array (VLT) si pone come la più importante struttura per l'Astronomia da terra all'inizio del terzo millennio. È lo strumento ottico più avanzato al mondo, composto da quattro telescopi principali (Unit Telescopes: UT), con specchi primari di 8,2 metri di diametro e da quattro telescopi ausiliari mobili (Auxiliary Telescopes: AT) di 1,8 metri di diametro. I telescopi possono essere combinati a formare un interferometro gigante, il Very Large Telescope Interferometer dell'ESO (VLTI), che consente agli astronomi di vedere dettagli fino a 25 volte più fini rispetto a quelli osservabili con i singoli telescopi. Nel VLTI i fasci di luce sono combinati per mezzo di un sistema complesso di specchi in tunnel sotterranei che devono mantenere uguali i percorsi del segnale luminoso a meno di 1/1000 mm lungo un percorso di oltre cento metri. Con questo tipo di precisione il VLTI può ricostruire immagini con una risoluzione angolare del millesimo di arcosecondo, equivalente a distinguere i fari di un'automobile alla distanza della Luna.
O conjunto de telescópios (VLT) encontra-se na vanguarda da astronomia europeia terrestre no início do terceiro milé(ê)nio. É o instrumento óptico mais avançado do mundo, sendo composto por quatro telescópios com espelhos principais de 8.2 metros e quatro telescópios auxiliares móveis, com espelhos de 1.8 metros. Os telescópios podem funcionar em conjunto, formando um gigantesco 'interferó(ô)metro', o ESO Very Large Telescope Interferometer (VLTI), o que permite aos astró(ô)nomos observar detalhes com precisão superior (até 25 vezes) à dos telescópios individuais. No VLTI, os raios de luz são combinados em túneis subterrâneos, através de um complexo sistema de espelhos. Para isso, a extensão do caminho percorrido pela luz recebida por todos os telescópios terá de ser igual, a menos de 1/1000 mm sobre 100 metros. Com este tipo de precisão o VLTI consegue reconstruir imagens com uma resolução angular do milisegundo de arco, o que significa que seria capaz de distinguir individualmente os dois faróis de um carro na Lua..
Very Large Telescope (VLT) er flagskibet for europæisk jordbaseret astronomi i begyndelsen af dette årtusinde. Det er verdens mest avancerede optiske instrument og det består af fire enhedsteleskoper, der hver har et hovedspejl på 8,2 meter i diameter samt fire bevægelige 1,8 meter hjælpeteleskoper. Teleskoperne kan arbejde sammen og derved danne et gigantisk interferometer, der gør det muligt for astronomerne se detaljer, der er 25 gange mindre end de individuelle teleskoper kan se. Lysstrålerne kombineres i VLTI ved hjælp af et indviklet system af spejle placeret i underjordiske tunneler, hvor lyset vej skal afstemmes med en nøjagtighed på mindre end en tusindedel millimeter over en afstand på hundrede meter. Med denne grad af præcision kan VLTI rekonstruere billeder med en vinkelopløsning på millibuesekunder, hvilket svarer til at skelne to forlygter på en bil fra hinanden i afstand fra Månen.
Very Large Telescope (VLT) er flaggskipet til europeisk bakkebasert astronomi nå i starten av det tredje årtusen. Det er verdens mest avanserte optiske instrument og består av fire hovedteleskoper med speil på 8,2 meter i diameter, pluss fire flyttbare hjelpeteleskoper ("Auxiliary Telescopes") med speildiametre på 1,8 meter. Teleskopene kan jobbe sammen og danne et svært interferometer: Very Large Telescope Interferometer (VLTI). Med VLTI kan astronomene se opptil 25 ganger finere detaljer enn med enkeltteleskopene alene. Lysstrålene kombineres i VLTI ved hjelp av et komplisert speilsystem i underjordiske tuneller, der lengdene på de ulike lysstrålene ikke må avvike mer enn en tusendels millimeter. Med en slik presisjon kan VLTI danne bilder med en vinkeloppløsning på noen tusendels buesekunder, noe som tilsvarer å kunne skille mellom frontlyktene på en bil plassert på Månen.
Siec teleskopów Very Large Telescope (VLT) to okręt flagowy wśród przyrządów europejskiej astronomii naziemnej na początku trzeciego millenium. To najbardziej zaawansowany instrument optyczny na świecie, składający się z czterech samodzielnych teleskopów (Unit Telescopes) o lustrach głównych po 8,2 m średnicy oraz czterech ruchomych 1,8-metrowych teleskopów pomocniczych (Auxiliary Telescopes). Teleskopy mogą pracować razem, w grupach po dwa lub trzy, aby stworzyć gigantyczny "interferometr", ESO Very Large Telescope Interferometer (VLTI), pozwalając astronomom zobaczyć szczegóły do 25 razy lepiej niż pojedynczy teleskop. Promień świetlny jest łączony w VLTI przy pomocy złożonego systemu zwierciadeł w podziemnych tunelach, w których droga pokonywana przez światło musi być utrzymywana z dokładnością nie gorszą niż 1/1000 mm na sto metrów. Przy tej skali precyzji VLTI może rekonstruować obrazy o zdolności rozdzielczej milisekund łuku, co odpowiada rozróżnieniu świateł dwóch reflektorów samochodu będącego na Księżycu.
Rețeaua Very Large Telescope (VLT) este vârful de lance al astronomiei terestre europene de la începutul mileniului al III-lea. Este cel mai avansat instrument optic din lume, constând din patru telescoape individuale cu oglinda principală de 8,2 m în diametru și patru Telescoape Auxiliare mobile de 1,8 m în diametru. Telescoapele pot lucra împreună pentru a forma un gigant „interferometru”, denumit Very Large Telescope Interferometer (VLTI), care permite astronomilor să obțină de 25 de ori mai multe detalii decât ar fi obținut cu un telescop individual. În VLTI, fasciculele de lumină sunt combinate în tunele subterane grație unui sistem complex de oglinzi. Pentru aceasta, lungimile razelor luminoase trebuie egalizate cu o toleranță de sub 1/1000 mm la 100 de metri. Cu o astfel de precizie, VLTI poate reconstitui imagini cu o rezoluție unghiulară de ordinul miliarcsecundelor, ceea ce înseamnă același lucru cu a distinge cele două faruri ale unei mașini situată pe Lună.
Очень Большой Телескоп (VLT) – флагман Европейской наземной астрономии на заре третьего тысячелетия. Этот самый технически совершенный оптический инструмент мира состоит из четырех Базовых Телескопов с диаметром главного зеркала 8.2 м и четырех подвижных Вспомогательных Телескопов с апертурой 1.8 м. Телескопы могут работать вместе, образуя гигантский интерферометр VLTI (The Very Large Telescope Interferometer), который позволяет астрономам видеть детали изображений в 25 раз более мелкие, чем позволяют отдельные телескопы. В VLTI световые пучки комбинируются посредством сложной системы зеркал, расположенных в подземных туннелях, так что равенство оптических путей поддерживается с точностью менее 1/1000 мм на расстоянии более 100 м. При такой оптической точности VLTI способен строить изображения с угловым разрешением в несколько миллисекунд дуги. Это эквивалентно способности разглядеть с Земли в виде двух светящихся точек свет фар автомобиля, находящегося на Луне.
VLT är flaggskeppet inom europeisk markbaserad astronomi nu i början på det tredje årtusendet. Det är världens mest avancerade optiska instrument och består av fyra huvudteleskop med varsin spegel på 8,2 meter i diameter, plus fyra rörliga hjälpteleskop (”Auxiliary Telescopes”) med spegeldiametrar på 1,8 meter. Teleskopen kan arbeta tillsammans för att bilda en jättelik så kallad interferometer, VLTI (Very Large Telescope Interferometer). Med VLTI kan astronomer se upp till 25 gånger finare detaljer än med de enskilda teleskopen var för sig. I VLTI kombineras ljusstrålen med hjälp av ett komplicerat spegelsystem i underjordiska tunnlar där längderna på de olika ljusstrålarna inte får avvika mer än en tusendels millimeter. Med sådan precision kan VLTI leverera bilder med vinkelupplösning på några tusendels bågsekunder, vilket motsvarar att kunna skilja mellan strålkastarna på en bil placerad på månen.
Дуже Великий Телескоп (VLT) є флагманом можливостей для європейської наземної астрономії початку третього тисячоліття. Це найпередовіший у світі оптичний, котрий складається з групи чотирьох телескопів із головними дзеркалами діаметром 8.2 м та чотирьох рухомих допоміжних 1.8 м телескопів. Телескопи можуть працювати всі разом у формі гігантського інтерферометра (VLTI), котрий дозволяє астрономам побачити деталі в 25 разів менші, ніж з окремими телескопами. Світлові пучки об'єднуються в VLTI при допомозі складної системи дзеркал у підземних тунелях, де вони повинні відрізнятися менше, ніж на 1/1000 мм на відстані сто метрів. При такій точності із VLTI можна відновити зображення з кутовим дозволом в мілісекунду дуги, що еквівалентно розрізненню двох фар автомобіля на відстані Місяця.
  ESO - Gamma staru uzlie...  
Izmērot sarkano nobīdi 8.2, gaisma no šī ļoti attālā astronomiskā avota līdz mums ir ceļojusi vairāk nekā 13 miljardu gadu. Tādējādi tas redzams no laika, kad Visums bija jaunāks par 600 miljoniem gadu vai mazāk nekā piecus procentus no pašreizējā vecuma.
Das VLT hat das Nachleuchten eines Gammastrahlenausbruchs beobachtet, der weiter entfernt ist als alle anderen zuvor. Das Licht dieses Ausbruchs war mehr als 12,8 Milliarden Jahre unterwegs, bevor es die Erde erreichte (entsprechend einer so genannten Rotverschiebung von 6,3). Es zeigt uns das Universum so, wie es aussah, als es gerade einmal 900 Millionen Jahre alt war, also weniger als sieben Prozent seines jetzigen Alters hatte. Was immer dort im einzelnen geschah: In wenigen Sekunden muss das Objekt, das den Gammastrahlenausbruch erzeugte, 300 Millionen Mal mehr Energie freigesetzt haben als es unsere Sonne während ihrer gesamten Lebenszeit von mehr als 10 Milliarden Jahren tun wird. Damit sind GRBs die gewaltigsten Explosionen im Universum überhaupt (eso0917).
Tras la brusca emisión de rayos gamma suele seguir un resplandor de luz visible, y con el VLT se ha detectado el ejemplo más lejano conocido de este proceso. Con un desplazamiento al rojo calculado de 8,2, la luz de esta fuente astronómica tan remota ha tardado más de 13.000 millones de años en llegar a nosotros. Por tanto, vemos la fuente tal como era cuando el Universo tenía menos de 600 millones de años, es decir, menos del cinco por ciento de su edad actual. La explosión debe haber liberado en unos pocos segundos unas 300 veces la cantidad de energía que nuestro Sol liberará en toda su existencia de más de 10.000 millones de años. Estos fenómenos constituyen, por tanto, las explosiones más potentes del Universo desde el Big Bang. Ver noticia eso0917.
Il VLT ha osservato il bagliore residuo del piu' lontano lampo di raggi gamma mai conosciuto. Con un redshift stimato 8,2, la luce che proviene da questa remota sorgente astronomica ha impiegato piu' di 13 000 milioni di anni per giungere a noi. Era visibile, quindi, quando l'Universo aveva meno di 600 milioni di anni, o meno del 5 per cento della sua eta' attuale. Deve aver rilasciato in pochi secondi 300 volte la quantita' di energia che il Sole rilascerebbe nella sua intera esistenza di piu' di 10 000 milioni di anni. I GRB sono percio' le piu' potenti esplosioni nell'Universo dal tempo del Big Bang. Vedi il comunicato stampa dell'ESO eso0917.
O VLT observou o brilho residual da mais distante explosão de raios gama alguma vez registada. Com um desvio para o vermelho de 8.2, a luz desta fonte longínqua levou mais de 13 mil milhões (Portugal)/13 biliões (Brasil) de anos para chegar até nós. Ou seja, estamos a vê-la numa altura em que o Universo tinha menos de 600 milhões de anos, menos de 5 por cento da sua idade atual. Em apenas alguns segundos essa explosão terá libertado 300 vezes mais energia do que o nosso Sol em toda a sua vida – mais de 10 mil milhões (Portugal)/10 biliões (Brasil) de anos. As GRBs são por isso as explosões mais potentes no Universo, após o Big Bang. Veja a Nota de Imprensa do ESO eso0917.
De VLT heeft het nagloeien waargenomen van de verste gammaflits die tot nog is gezien. De gemeten roodverschuiving van 8,2 wijst er op dat de straling van deze extreem verre bron er meer dan 13 miljard jaar over heeft gedaan om ons te bereiken. De gebeurtenis speelde zich af toen het heelal slechts 600 miljoen jaar oud was – minder dan vijf procent van zijn huidige leeftijd. In een paar seconden moet 300 keer zo veel energie zijn vrijgekomen als onze zon in jaar hele 10 miljard jaar durende leven zal produceren. Gammaflitsen zijn daarmee de krachtigste explosies in het heelal sinds de oerknal. (Zie ESO-persbericht eso0917.)
VLT ka vëzhguar dritën më të largët e shpërthimit të rrezeve gama. Me një redshift prej 8.2, burimit të dritës i është dashur 13 miliard vjet për të ardhur tek ne. Ky shpërthim ndodhi atëherë kur Universi ishte vetëm 600 milion vjeçar, ose më pak se 5% të moshës së tij. Ajo mund të ketë çliruar 300 herë më shumë energji brenda disa sekondave sesa Dielli gjatë gjithë jetës së tij 10 miliard vjeçare. GRB-të janë kështu shpërthimet më të fuqishme në Univers pas Big Bang-ut. Shih botimin për shtyp të eso0917.
VLT har observeret eftergløden af det hidtil fjerneste gammaglimt. Med en rødforskydning på 8,2 har lyset fra denne meget fjerne astronomiske kilde har været undervejs til os i mere end 13 milliarder år. Vi ser det derfor, da Universet var mindre end 600 millioner år gammelt, eller kun omkring fem procent af sin nuværende alder. Det må have frigivet 300 gange så meget energi på nogle få sekunder, som Solen vil afgive i løbet af hele sin livstid på mere end 10 milliarder år. Gammaglimt er derfor de voldsomste eksplosioner i Universet siden Big Bang (læs mere i pressemeddelelsen eso0917).
Kaukaisimman tähän mennessä tunnetun gammapurkauksen jälkihehku havaittiin VLT-kaukoputkella. Sen punasiirtymäksi mitattiin 8,2, mikä tarkoittaa, että sen valo kulki yli 13 miljardia vuotta saapuakseen Maahan. Sen lähtiessä matkaan maailmankaikkeus oli alle 600 miljoonaa vuotta vanha eli vähemmän kuin viisi prosenttia sen nykyisestä iästä. Purkauksessa vapautui muutamassa sekunnissa 300 kertaa enemmän energiaa kuin Aurinko tuottaa koko 10 miljardin vuoden elinikänsä aikana. Gammapurkaukset ovat näin ollen maailmankaikkeuden rajuimpia räjähdyksiä sitten alkuräjähdyksen. Katso eso0917.
VLT greindi glæður gammablossa sem reyndist fjarlægasta fyrirbæri sem nokkurn tímann hefur sést í alheimi. Rauðvik blossans mældist 8,2 sem þýðir að ljósið frá þessari fjarlægu sprengingu var meira en 13 milljarða ára á leiðinni til okkar. Blossinn varð þegar alheimurinn var innan við 600 milljón ára gamall eða innan við fimm prósent af núverandi aldri. Á nokkrum sekúndum losnaði 300 sinnum meiri orka í blossanum en sólin okkar gefur frá sér á allri 10 milljarða ára ævi sinni. Gammablossar eru þar af leiðandi orkuríkustu sprengingar alheimsins eftir Miklahvell. Sjá fréttatilkynningu eso0917.
VLT har observert ettergløden til det fjerneste gammaglimt vi kjenner så langt. Rødforskyvningen er 8,2, noe som betyr at lyset fra denne uhyre fjerne kilden har brukt mer enn 13 000 millioner år på å nå fram til oss. Gammastrålingen ble sendt ut da universet var mindre enn 600 millioner år gammelt, altså knapt fem prosent av den nåværende alderen. I løpet av noen få sekunder sendte gammaglimtet ut 300 ganger mer energi enn vår egen sol kommer til å gjøre gjennom hele sitt 10 000 millioner år lange liv. Gammaglimt er derfor de mest kraftfulle eksplosjonene i universet. Se ESOs pressemelding eso0917.
VLT zaobserwował poświatę najodleglejszego znanego błysku gamma. Zmierzony redshift 8,2 oznacza, że światło z tego odległego źródła astronomicznego podróżowało ponad 13 miliardów lat, zanim dotarło do nas. Zostało zatem dostrzeżone w sytuacji gdy Wszechświat miał mniej niż 600 milionów lat, albo mniej niż pięć procent swojego wieku. Błysk musiał uwolnić 300 razy więcej energii w ciągu kilku sekund, niż nasze Słońce w ciągu całego swojego życia, czyli przez ponad 10 miliardów lat. Dlatego błyski gamma są najsilniejszymi eksplozjami we Wszechświecie od czasów Wielkiego Wybuchu. Więcej w Komunikacie prasowym eso0917.
Telescopul VLT a observat lumina reziduală a celei mai îndepărtate explozii de raze gama cunoscută până în prezent. Cu o deplasare spre roșu măsurată la 8,2, lumina de la această sursă astronomică foarte distantă a avut nevoie de mai mult de 13 000 de milioane de ani pentru a ajunge la noi. Așadar, explozia este văzută în momentul în care Universul avea mai puțin de 600 de milioane de ani sau mai puțin de 5 % din vârsta sa actuală. Ea trebuie să fi eliberat pe durata câtorva secunde mai mult de 300 de ori energia pe care Soarele nostru o va elibera în decursul vieții sale, adică peste 10 000 de milioane de ani. Prin urmare, exploziile de raze gama sunt cele mai puternice explozii din Univers de la Big Bang încoace. Consultați comunicatul de presă al ESO, nr. eso0917.
С VLT наблюдалось послесвечение самого удаленного из всех до сих пор известных гамма-всплесков. При его измеренном красном смещении 8.2, свет от этого источника доходит до нас за более, чем 13 000 миллионов лет. Таким образом, мы видим его в момент, когда Вселенной еще не исполнилось и 600 миллионов лет – менее пяти процентов ее нынешнего возраста. При вспышке за несколько секунд должно было выделиться в 300 раз больше энергии, чем Солнце выделит за все время своего существования, т.е. более, чем за 10.000 миллионов лет. Следовательно, гамма-всплески – самые мощные взрывы во Вселенной, если не считать Большого Взрыва (см. пресс-релиз eso0917).
VLT har observerat efterglöden från den mest avlägsna gammablixt som vi känner till. Med en uppmätt rödförskjutning av 8,2 har ljuset från denna mycket avlägsna astronomiska källa tagit 12,8 miljarder år på sig för att nå fram till oss. Vi ser den alltså som den var när universum var mindre än 900 miljoner år gammalt, eller mindre än sju procent av sin nuvarande ålder. Den måste ha frigjort 300 gånger mer energi under några få sekunder än solen kommer att ha gjort under sin totala livstid på över tio miljarder år. Gammablixtar är således de våldsammaste explosionerna i universum sedan den stora smällen. Se ESO:s pressmeddelande eso0917.
VLT, şimdiye kadar bilinen en uzak Gama-Işın Patlaması’nın ardıl ışımasını gözledi. 8,2 olarak ölçülen kırmızıya kaymaya göre bu çok uzak astronomik kaynaktan gelen ışığın bize ulaşması 13.000 milyon yıldan fazla sürmüştür. Buna göre, evrenin 600 milyon yıldan daha genç olduğu veya şimdiki yaşının yüzde beşinden az olduğu bir zamanda görülmüştür. Güneş’imizin tüm ömrü olan 10.000 milyon yılda saldığı enerjinin 300 kat fazlasını birkaç saniyede salmış olmalıdır. Bu nedenle GRB’ler Büyük Patlama’dan bu yana Evrendeki en güçlü patlamalardır. Bakınız ESO Basın Açıklaması eso0917.
VLT спостерігав післясвічення гамма-спалаху, котрий був найдальшим із коли-небудь відомих. Виміряний червоний зсув величиною 8,2 означає, що світло від цього дуже віддаленого астрономічного джерела йшло до нас більше, ніж 13 мільярдів років. Таким чином було видно, коли Всесвіту було менше, ніж 600 мільйонів років, або менше, ніж п'ять відсотків нинішнього його віку. Під час спалаху, протягом декількох секунд було випущено в 300 разів більше енергії, ніж наше Сонце випромінить за все своє життя, тобто за більше, ніж 10 мільярдів років. Тому гамма-спалахи є найпотужнішими вибухами у Всесвіті з моменту Великого Вибуху. Див. прес-реліз eso0917.
  ESO - APEX  
Lai varētu atklāt sīkas temperatūras izmaiņas, ko izraisa niecīgais submillimetru starojums, katrs no šiem termometriem tiek atdzesēts līdz mazāk nekā 0.3 grādiem virs absolūtās nulles − aukstie mīnuss 272.85 grādi Celsija.
APEX est le plus grand télescope de l'hémisphère sud observant dans les longueurs d'ondes submillimétrique. Il est équipé d'une série d'instruments mis à disposition des astronomes, dont le plus important est une grande caméra bolométrique nommée LABOCA (the Large APEX Bolometer Camera). LABOCA utilise un ensemble de thermomètres ultra-sensibles - appelés bolomètres- pour détecter la lumière submilimètrique. Avec près de 300 pixels, c'est la plus grande caméra de ce type au monde. Pour pouvoir détecter les plus infimes variations de température dues à la faible radiation submillimétrique, on refroidit les thermomètres à moins de 0,3 degré en dessous du zéro absolu, un glacial -272,85 degrés Celsius. La haute sensibilité de LABOCA et son large champ (1/3 du diamètre de la pleine Lune) en font un outil inestimable pour visualiser l'Univers submillimétrique.
Hier offenbart sich das "kalte Universum": Strahlung dieser Art senden insbesondere die ausgedehnten kalten Molekülwolken aus, die sich im interstellaren Raum befinden und deren Temperaturen nur wenige Zehntel Grad über dem absoluten Nullpunkt liegen. Im Inneren dieser Gas- und Staubwolken entstehen neue Sterne – und die Astronomen nutzen den Submillimeterbereich, um die physikalischen und chemischen Eigenschaften der Wolken zu erkunden. Im Bereich des sichtbaren Lichts betrachtet sind die betreffenden Gebiete des Universums aufgrund des hohen Staubgehalts in der Regel undurchsichtig. Im Millimeter- und Submillimeterlicht dagegen werden hell leuchtende Strukturen sichtbar.
APEX es el mayor telescopio de ondas submilimétricas que opera en el hemisferio sur. Cuenta con diversos instrumentos puestos a disposición de la comunidad astronómica para llevar a cabo sus observaciones, siendo uno de los principales la Gran Cámara Bolométrica de APEX (Large APEX Bolometer Camera, LABOCA). LABOCA usa un conjunto de termómetros extremadamente sensibles, conocidos como bolómetros, para detectar luz submilimétrica. Con casi 300 pixeles, es la cámara más grande de su tipo en el mundo. Para poder detectar los minúsculos cambios de temperatura causados por la tenue radiación submilimétrica, cada uno de estos termómetros se enfría a menos de 0,3 grados por encima del cero absoluto, es decir, a temperaturas glaciales de – 272,85 grados Celsius. La gran sensibilidad de LABOCA, unida a su amplio campo visual (un tercio del diámetro de la Luna llena), lo convierten en una poderosa herramienta para tomar imágenes del Universo submilimétrico.
APEX è il più grande telescopio a lunghezza d'onda submillimetrica operante nell'emisfero australe, corredato da diversi strumenti offerti agli astronomi per le loro osservazioni, tra cui uno dei principali è LABOCA (Large APEX Bolometer Camera). LABOCA usa una serie di termometri estremamente sensibili – noti come bolometri – che rivelano la radiazione submillimetrica. Con quasi 300 pixel è la più grande macchina fotografica al mondo nel suo genere. Per essere in grado di rivelare i piccoli cambiamenti di temperatura provocati dalle deboli radiazioni submillimetriche, ciascuno di questi termometri è raffreddato a meno di 0,3 gradi sopra lo zero assoluto – un glaciale -272.85 gradi C. La grande sensibilità di LABOCA e il suo grande campo di vista (un terzo del diametro apparente della Luna piena) la rendono uno strumento ineguagliabile per produrre immagini dell'Universo submillimetrico.
O APEX é o maior telescópio milimétrico e sub-milimétrico no hemisfério sul. Dispõe de vários instrumentos que podem ser utilizados pelos astrónomos nas observações, entre os quais um principal designado por LABOCA (Large APEX Bolometer Camera), uma grande câmara bolométrica. A LABOCA usa uma rede de termómetros extremamente sensíveis - chamados bolómetros - para detectar a radiação sub-milimétrica. Com quase 300 pixeis, é a maior câmara do mundo deste tipo. De modo a poder detectar pequeníssimas diferenças de temperatura causadas pela radiação sub-milimétrica, cada um destes termómetros é mantido a uma temperatura muito próxima do zero absoluto, não mais que 0.3 graus acima desse valor: uns gélidos - 272.85 graus Celsius. A grande precisão da LABOCA, juntamente com o seu grande campo de visão (um terço de diâmetro aparente da Lua cheia), tornam-na numa ferramenta indispensável para a observação do Universo sub-milimétrico.
APEX is momenteel de grootste submillimetertelescoop op het zuidelijk halfrond. Hij beschikt over een aantal verschillende instrumenten, waaronder LABOCA – de Large APEX Bolometer Camera. LABOCA maakt gebruik van een raster van uiterst gevoelige thermometers – zogeheten bolometers – om submillimeterstraling te detecteren. Met bijna 300 pixels is dit de grootste camera in zijn soort. Om de kleine temperatuurverschillen in de zwakke submillimeterstraling te kunnen detecteren, worden al deze thermometers afgekoeld tot minder dan 0,3 graden boven het absolute nulpunt – een ijzige min 272,85 graden Celsius. Zijn grote gevoeligheid en grote beeldveld (een derde van de diameter van de volle maan) maken LABOCA van onschatbare waarde voor de submillimeter-sterrenkunde.
APEX është teleskopi më i madh që studion gjatësitë e valëve të rendit nënmilimetrik, në hemisferën e jugut. Ai ka një seri instrumentesh të ndryshme, të cilat astronomët mund t’i përdorin në vëzhgimet e tyre, më i madhi prej tyre është LABOCA, kamera e madhe bolometrike ‘the Large APEX Bolometer Camera’. LABOCA përdor një rrjet tepër të ndjeshëm termometrash – të njohur si bolometra – për të detektuar dritën submilimetrike. Me gati 300 piksela, ajo është kamera më e madhe e këtij lloji. Në mënyrë që të detektojë ndryshime shumë të vogla temperaturës të shkaktuara nga rrezatimi i dobët nënmilimetrik, secili nga këto termometra ftohet në më pak se 0.3 gradë mbi zeron absolute – në -272.85 gradë Celsius. Ndjeshmëria e lartë e LABOCA-s së bashku me fushën e gjerë të pamjes (një e treta e diametrit të Hënës së plotë), e bën atë një pajisje të paçmuar për fotografimin nënmilimetrik të Universit.
APEX er det største sub-millimeter-teleskop, der er i drift på den sydlige halvkugle. Det har en række forskellige instrumenter, som astronomer kan bruge til deres observationer, med LABOCA (Large APEX BOlometer CAmera) som et af de væsentligste. LABOCA bruger en række meget følsomme termometre – kendt som bolometre – til at registrere sub-millimeter-stråling. Med næsten 300 pixels, er det det største kamera af sin slags i verden. For at være i stand til at registrere de små temperaturændringer, der skyldes den svage sub-millimeter-stråling, er disse termometre nedkølet til mindre end 0,3 grader over det absolutte nulpunkt – -272,85 grader Celsius. LABOCA's høje følsomhed kombineret med det store synsfelt (en tredjedel af fuldmånens diameter) gør det til et uvurderligt værktøj til at optage billeder af Universet i sub-millimeter-området.
APEX er stærsti hálfsmillimetra-sjónaukinn sem starfræktur er á suðurhveli jarðar. Á honum eru fjölmörg mælitæki. Helst ber að nefna LABOCA , Large APEX Bolometer Camera. LABOCA er röð mjög næmra hitageislunarmæla (alrófsmæla), sem greina ljós með hálfsmillimetra bylgjulengd. Myndavélin er 300 pixla, sú stærsta sinnar tegundar í heiminum. Hver hitageislunarmælir er kældur niður í innan við 0,3 gráður yfir alkul (-272,85°C) svo hægt sé að greina hárfínar hitastigsbreytingar í hálfsmillímetra-geisluninni. LABOCA er mjög næmt og með vítt sjónsvið (þriðjungur af þvermáli fulls tungls) og er stjörnufræðingum ómetanlegt verkfæri í að kortleggja alheiminn í hálfsmillímetra-bylgjulengdum.
APEX er det største submillimeter-teleskopet på den sørlige halvkule. Det har en rekke ulike instrumenter som astronomene kan bruke i sine observasjoner, bl.a. LABOCA, som står for Large APEX Bolometer Camera. LABOCA anvender et system med ekstremt følsomme termometre – også kjent som bolometre – for å fange submillimeterlyset. Med sine nesten 300 piksler er det verdens største kamera av denne typen. For å registrere de ørsmå temperaturvariasjonene som skyldes den svake submillimeterstrålingen, må hvert termometer kjøles ned til minus 272,85 grader Celsius, altså mindre enn 0,3 grader over det absolutte nullpunkt. LABOCAs høye følsomhet og vide synsfelt (1/3 av fullmånens utstrekning) gjør det til et uvurderlig verktøy for å avbilde submillimeter-universet.
APEX to największy teleskop submilimetrowy działający na półkuli południowej. Posiada zestaw różnych instrumentów dla astronomów, do używania w ich obserwacjach. Jednym z głównych jest LABOCA, Large APEX Bolometer Camera. LABOCA używa sieci niezmiernie czułych termometrów – znanych jako bolometry – do wykrywania fal submilimetrowych. Z prawie 300 pikselami jest to największa tego typu kamera na świecie. Aby móc wykryć niewielkie zmiany temperatury spowodowane promieniowanie submilimetrowym, każdy z termometrów jest chłodzony do mniej niż 0,3 stopnia powyżej zera absolutnego – zimne minus 272,85 stopnia Celsjusza. Wysoka czułość LABOCA, razem z szerokim polem widzenia (jedna trzecia rozmiaru tarczy Księżyca w pełni), czynią instrument bezcennym narzędziem do obrazowania submilimetrowego Wszechświata.
APEX este cel mai mare telescop din emisfera sudică care operează cu lungimi de undă submilimetrice. Este dotat cu o serie de instrumente puse la dispoziția astronomilor, dintre care cel mai important este o cameră bolometrică denumită LABOCA (Large APEX Bolometer Camera). LABOCA folosește o rețea de termometre extrem de sensibile — cunoscute ca bolometre — pentru a detecta lumina submilimetrică. Cu aproape 300 de pixeli, este cea mai mare cameră de acest gen din lume. Pentru a putea detecta schimbările minuscule de temperatură induse de slaba radiație submilimetrică, fiecare din aceste termometre este răcit la aproape 0,3 grade peste zero absolut — un incredibil minus 272,85 °C. Sensibilitatea ridicată a camerei LABOCA, împreună cu câmpul larg de vedere (o treime din diametrul Lunii pline), fac din aceasta un instrument de neprețuit pentru vizualizarea Universului submilimetric.
APEX – крупнейший субмиллиметровый телескоп в южном полушарии. Он оборудован набором различных приемников излучения, инструментов, которые астрономы используют при наблюдениях. Главный из них -- LABOCA, Большая Болометрическая Камера (Large Bolometer Camera). Основной элемент LABOCA -- сеть сверхчувствительных термометров, называемых болометрами, для регистрации субмиллиметрового излучения. Поле приемника около 300 пикселей, что делает его самой большой камерой такого типа в мире. Чтобы регистрировать мельчайшие изменения температуры, соответствующие слабым субмиллиметровым потокам, каждый из термометров охлаждается до температуры не более 0.3 градуса выше абсолютного нуля, что составляет -272.85 по шкале Цельсия. Высокая чувствительность приемника LABOCA в сочетании с широким полем зрения (треть диаметра полной Луны) делает его бесценным инструментом для получения изображений субмиллиметровой Вселенной.
APEX är det södra halvklotets största submillimeter-teleskop. Det har en rad olika instrument som astronomer kan använda till sina observationer, bland andra LABOCA, som står för Large APEX Bolometer Camera. LABOCA använder ett system med extremt känsliga termometrar – även kända som bolometrar – för att fånga submillimeterljuset. Med sina nästan 300 pixlar är det värdens största kamera av denna typ. För att registrera de mycket små temperaturvariationerna som den svaga submillimeterstrålningen avslöjar, måste varje termometer kylas ned till minus 272,85 grader Celsius, alltså mindre än 0,3 grader över den absoluta nollpunkten. LABOCA:s höga känslighet och breda synfält (som motsvarar en tredjedels fullmåne) gör det till ett ovärderligt verktyg för att avbilda universum som det ser ut i submillimeterljus.
APEX є найбільшим радіотелескопом субміліметрових довжин хвиль, що працює в південній півкулі. Він має набір різних приладів, котрі астрономи використовують у своїх спостереженнях, основним з яких є LABOCA (Large APEX Bolometer Camera), або Велика Болометрична Камера APEX. Для виявлення джерел субміліметрового випромінювання, LABOCA використовує масив надзвичайно чутливих термометрів, відомих, як болометри. Вона має майже 300 пікселів та є найбільшою такою камерою у світі. Для того, щоб бути в змозі виявити невеликі зміни температури, викликані слабким субміліметровим випромінюванням, кожен з цих термометрів охолоджують до менш ніж на 0,3 градуса вище абсолютного нуля - до мінус 272,85 градусів за Цельсієм. Висока чутливість LABOCA , поряд з широким полем зору (однієї третини діаметра повного Місяця), роблять його незамінним інструментом для роботи із зображеннями субміліметрового Всесвіту.
  ESO - Atrodot mājas  
Tāpēc daudz ticis domāts, lai nodrošinātu E-ELT nākotnes mājvietu, cik vien iespējams piemērotu. Parasti tas nozīmē augstu, sausu vietu, lai novērojumiem būtu pēc iespējas mazāk šķēršļu. E-ELT Novietojuma atlases padomdevēju komiteja ļoti detalizēti izpētīja vairākas iespējamas vietas Argentīnā, Čīlē, Marokā un Spānijā.
Los días 2 y 3 de marzo de 2010, el Consejo de la ESO recibió un informe con las principales conclusiones por parte del Comité Asesor para la Selección del Sitio del E-ELT. Estas conclusiones confirman que todos los sitios examinados dentro de la lista final de candidatos (Armazones, Ventarrones, Tolonchar y Vizcachas en Chile, y La Palma en España) tienen muy buenas condiciones para la observación astronómica, cada uno con sus particulares fortalezas. El informe técnico concluye que Cerro Armazones, cerca de Paranal, se destaca claramente como el sitio preferido, debido a que posee el mejor balance de calidad del cielo en todos los aspectos y puede ser operado de una manera integrada con el Observatorio Paranal de ESO.
Em 2-3 Março de 2010, o Comité(ê) de Aconselhamento da Seleção do Local do E-ELT apresentou um relatório ao Conselho do ESO, confirmando que todos os locais examinados pertencentes à lista final (Armazones, Ventarrones, Tolonchar e Vizcachas no Chile e em La Palma, Espanha) dispõem de muito boas condições para observações astronó(ô)micas, tendo cada local os seus pontos fortes particulares. O relatório técnico concluiu, no entanto, que o Cerro Armazones, perto do Paranal, se destaca como o local claramente preferencial, uma vez que apresenta a melhor relação entre a qualidade do céu em todos os aspectos e pode ser operado de um modo integrado com o Observatório do Paranal do ESO, já existente.
2–3 марта 2010 г. Консультативный Комитет по выбору места установки E-ELT представил Совету ESO доклад, в котором подтверждается, что все пункты, отобранные для окончательного короткого списка (Армазонес, Вентарронес, Толончар и Визкачас в Чили, Ла Пальма в Испании), обладают очень хорошими условиями для астрономических наблюдений, причем у каждого из них есть свои особенно привлекательные стороны. В техническом отчете делается вывод, что Серро Армазонес близ Параналя выделяется как явно предпочтительный пункт, так как, с одной стороны, он обладает наилучшим по совокупности всех параметров астроклиматом, а с другой, он может эксплуатироваться совместно с уже существующей у ESO Обсерваторией Параналь.
Den 2-3 mars 2010 presenterade en kommitté med ansvar för att välja platsen för E-ELT (Site Selection Advisory Committee) en rapport till ESO:s råd. Den bekräftade att samtliga platser som ingick i den slutgiltiga kortlistan (Armazones, Ventarrones, Tolonchar och Vizcachas i Chile, samt La Palma i Spanien) har mycket bra förhållanden för astronomiska observationer, var och en med egna styrkor. Den tekniska rapporten drar slutsatsen att Cerro Armazones nära Paranal framstod som den klart bästa platsen. Detta på grund av att den har det bästa genomsnittet av atmosfärisk kvalitet enligt samtliga faktorer som tagits med i beräkningen. Dessutom kan det drivas på ett integrerat sätt tillsammans med ESO:s Paranalobservatorium.