moru – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 23 Results  www.amt.it
  Pisave / Babilon :: lin...  
Običajno razvrščamo pisave v tri velike skupine:
Generally, threre are three major types of writing systems:
Il existe trois grands types de systèmes d’écriture :
Allgemein gibt es drei wichtige Arten von Schriftsystemen:
Los sistemas escritos se pueden clasificar en tres tipos principales:
I sistemi di scrittura si possono classificare in tre tipi principali:
In het algemeen zijn er drie hoofdsoorten van schrijfsystemen:
Като цяло, има три основни типа писмени системи:
Općenito postoje tri glavna tipa sistema pisanja.
Generelt findes der tre slags skriftsystemer:
Üldjoontes eksisteerib kolm peamist kirjasüsteemitüüpi:
Általában, az írásrendszereknek három főtípusa van.
Išskiriami trys pagrindiniai rašto tipai:
Istnieją trzy główne rodzaje systemów pisma:
În general există trei tipuri majore de scriere:
В целом выделяются три основных типа письменности:
Vo všeobecnosti sa používajú tri hlavné typy písem:
Generellt finns det tre huvudsakliga typer av skriftsystem:
Pamatā eksistē trīs rakstības sistēmu tipi:
Go ginearálta, tá trí mhórchineál córas scríbhneoireachta ann:
  Morfologija / Babilon :...  
Pridevniki opisujejo lastnosti in jih včasih razumemo kot samostojno besedno vrsto (kot je običaj v mnogih evropskih jezikih) ali kot podskupino samostalnikov oziroma glagolov.
Adjectives, which describe qualities may either function as a separate word class (as in many European languages) or be considered as a sub-class of nouns or verbs.
Les adjectifs, qui décrivent des qualités, peuvent soit fonctionner comme une classe lexicale distincte (comme dans de nombreuses langues européennes), soient être considérés comme une sous-catégorie des noms ou des verbes.
Adjektive, die Eigenschaften beschreiben, können entweder als eigene Wortklasse funktionieren oder als eine Untergruppe von Substantiven oder Verben betrachtet werden.
Los adjetivos, que describen cualidades, pueden funcionar bien como una clase de palabras en sí misma (como ocurre en muchas lenguas europeas) o bien puede ser considerada como una subclase de sustantivos o verbos.
Gli aggettivi, che descrivono qualità, possono funzionare bene come classe di parole a sé stante (come in molte lingue europee) o essere considerati una sottoclasse di sostantivi o verbi.
Adjectieven, die eigenschappen beschrijven kunnen werken als een aparte woordsoort (zoals in veel Europese talen) of beschouwd worden als een ondersoort van zelfstandige naamwoorden of werkwoorden.
Прилагателните, които описват качества, могат да функционират като отделна част на речта (както в повечето европейски езици) или да бъдат смятани за подклас на съществителните или глаголите.
Pridjevi koji opisuju kvalitetu mogu biti u funkciji posebne vrste riječi (kao u mnogim europskim jezicima) ili mogu biti podvrsta imenica ili glagola.
Adjektiver (tillægsord) beskriver egenskaber og henregnes enten som selvstændig klasse (som i mange europæiske sprog), eller som en underkategori af substantiver eller verber.
Adjektiivid kirjeldavad omadusi ja võivad funktsioneerida eraldi sõnaliigina (nagu paljudes Euroopa keeltes) või neid võib ka pidada nimisõnade või tegusõnade alaliigiks.
A melléknevek, melyek tulajdonságokat írnak le, működhetnek, mint önálló osztály (az európai nyelvek többségében) vagy pedig mint a főnév vagy az ige alcsoportja.
Būdvardžiai aprašo savybes ir požymius, gali būti atskira kalbos dalimi (daugelyje Europos kalbų) arba būti pogrupiu daiktavardžių arba veiksmažodžių.
Przymiotniki, wyrazy opisujące właściwości, funkcjonują albo jako odrębna klasa wyrazów (jak w wielu językach europejskich), albo traktuje się je jako podklasę rzeczowników lub czasowników.
Adjectivele,care descriu însușiri, pot funcționa fie ca o clasa lexicală proprie sau poate fi privită ca o subgrupă de substantive sau verbe.
Прилагательные описывают качества и признаки, они могут существовать как отдельная часть речи (во многих европейских языках) либо считаться подклассом имен или глаголов.
Prídavné mená pomenúvajú vlastnosti alebo vyjadrujú vzťah, vydeľujú sa ako samostatný slovný druh (v mnohých európskych jazykoch) alebo sa považujú za podtriedu podstatných mien alebo slovies.
Adjektiv, som beskriver egenskaper, kan antingen fungera som en egen ordklass (som i många europeiska språk) eller betraktas som en underkategori till substantiv eller verb.
Īpašības vārdi izsaka priekšmetu pazīmes un var funkcionēt kā atsevišķa vārdšķira (kā lielākājā daļā Eiropas valodu) vai arī var būt noteikta kā lietvārdu vai darbības vārdu apakšgrupa.
{Aidiachtaí , a chuireann síos ar thréithe, agus a fheidhmíonn mar aicme focal ar leith (mar atá in a lán teangacha Eorpacha), nó is féidir a mheas mar fho-aicme de chuid na n-ainmfhocal nó na mbriathra.
  Klasifikacija jezikov, ...  
Eden od bolj običajnih načinov za klasifikacijo jezikov je glede na najbolj tipični vrstni red subjekta (S), glagola (G) in objekta (O) v stavkih, denimo v "Mačka je miš":
One of the most common ways of classifying languages is by the most typical order of the subject (S), verb (V) and object (O) in sentences such as “The cat eats the mouse”:
L’un des critères les plus courants pour classer les langues est l’ordre typique du sujet (S), du verbe (V) et de l’objet (O) dans des phrases telles que « Le chat mange la souris » :
Eine der häufigsten Arten der Klassifizierung von Sprachen ist nach der typischen Anordnung von Subjekt (S), Verb (V) und Objekt (O) in Sätzen wie z.B. "Die Katze frisst die Maus":
Una de las formas más comunes de clasificar las lenguas es teniendo en cuenta el típico orden sujeto (S), verbo (V) y objeto (O) en frases como "El perro se come el ratón":
Uno dei modi più comuni per classificare una lingua è l'ordine tipico in cui essa dispone soggetto (S), verbo (V), e oggetto (O) in frasi come "Il gatto mangia il topo":
Een van de meest voorkomende manieren van classificeren van talen gebruikt daartoe de meest typische volgorde van het onderwerp (S), werkwoord (V) en object (O) in zinnen als "De kat eet de muis op":
Един от най-разпространените начини за класифициране на езици е според най-типичния ред на подлога (S), глагола (V) и допълнението (O) в изречения като "Котката изяжда мишката":
Jedan on najčešćih načina da se klasificiraju jezici je prema tipičnom redu u kojem se nalaze subjekt (S), predikat (P) i objekt (O) u jednostavnim rečenicama kao "Mačka jede miša."
En af de mest kendte måder at klassificere sprog på, er igennem den mest almindelige rækkefølge af subjekt (S), objekt (O) og verbum (V) i almindelige sætninger, fx "Katten spiser musen" (SVO).
Kõige tavalisem on klassifitseerida keeli selle järgi, kuidas nad tavaliselt järjestavad aluse (S), öeldise (V) ja sihitise (O) sellistes lausetes nagu "kass sööb hiirt".
A nyelvek egyik szokásos osztályozása a rájuk legjellemzőbb szórend, azaz az alany (S), az ige (V) és a tárgy (O) sorrendje például egy olyan mondatban, mint "A macska megeszi az egeret":
Vienas labiausiai paplitusių kalbų klasifikacijos būdų yra pagal įprastą vietą subjekto (S/veiksnio), veiksmažodžio (V/tarinio) ir objekto (O/tiesioginio papildinio) tokiuose sakiniuose kaip "Katinas valgo pelę".
Jednym z najczęściej stosowanych kryteriów klasyfikowania języków jest charakterystyczny dla nich szyk: podmiotu (ang. subject = S), orzeczenia (ang. verb = V) i dopełnienia bliższego (ang. object = O) w takich zdaniach, jak „Kot je mysz”:
Unul dintre cele mai întâlnite moduri de clasificare a limbilor este acela după ordinea tipică a subiectului (S), a verbului (V) şi a obiectului (O/complementului direct) în propoziții ca de ex. "Pisica mănâncă şoarecele".
Один из наиболее распространенных способов классификации языков - по типичному порядку расположения субъекта (S/подлежащего), глагола (V/сказуемого) и объекта (О/прямого дополнения) в таких предложениях, как "Кот ест мышь".
Častý spôsob klasifikácie jazykov sa zakladá na určení najtypickejšieho slovosledu subjektu (S), verba (slovesa; V) a objektu (O), napr. vo vete „Mačka žerie myš“:
Ett av de vanligaste sätten att klassificera språk är utifrån den mest typiska ordningsföljden av subjekt (S), verb (V) och objekt (O) i meningar som "Katten äter musen":
Viena no visbiežāk pielietojamām, ir valodu klasifikācija pēc vistipiskākās subjekta (S), verba (V) un objekta (O) secības tādos teikumos, kā "Kaķis ēd peli":
Ceann de na bealaí is coitianta chun teangacha a aicmiú, sin an t-ord is minice briathar (V), ainmní (S) agus cuspóir (O) in abairtí amhail "itheann an cat an luch":
  Načrtovanje jezikov in ...  
Ljudje izumljajo jezike tudi s točno določenim namenom, včasih je ta bolj skrivnostnost kot razumevanje. Takšni jeziki so običajno kodirane verzije obstoječih jezikov, na primer "roparski jezik" Astrid Lindgren, lahko pa so tudi a priori, kot je mističen jezik
Menschen erfinden Sprachen auch zu unterschiedlichen Zwecken. Einer könnte Geheimhaltung sein anstelle von Verständigung. Die meisten von diesen werden wohl verschlüsselte Versionen von bereits existierenden Sprachen sein, wie Astrid Lindgrens "Räubersprache", aber sie können auch a priori erfunden sein, wie Hildegard von Bingens mystische
de Hildegard von Bingen, que utiliza la gramática latina con palabras y letras inventadas. Algunos artistas han llegado verdaderamente lejos para enriquecer su universo creativo con las llamadas lenguas artísticas, siendo famosos ejemplos las lenguas Goblin y Elfin de Tolkien, la lengua alienígena
Le persone inventano nove lingue anche per propositi specifici come la segretezza ad esempio. La maggior parte di queste lingue sono versioni codificate di lingue esistenti, come il "gergo dei ladri" di Astrid Lindgren, ma possono anche essere lingue a priori, come la mistica
Mensen verzinnen ook talen voor specifieke doeleinden, waarbij geheimhouding belangrijker blijkt dan begrijpelijkheid. De meeste ervan zullen gecodeerde versies zijn van bestaande talen, zoals de "roverstaal" van Astrid Lindgren, maar het kunnen ook a priori talen zijn, zoals de mystieke
Хората измислят също и езици само за специфични цели, например за тайнственост, а не за разбиране. Повечето от тях са кодирани версии на съществуващи езици, като разбойническия език на Астрид Линдгрен, но може да бъдат и априорни, като мистичния
Det sker også, at mennesker opfinder sprog med kun ét bestem formål for øje, fx hemmelig snarere end almen kommunikation. De fleste af disse hemmelige sprog vil være kodificerede versioner af eksisterende sprog, som fx Astrid Lindgren's røversprog, men nogle er også a priori, som Hildegard von Bingen's mystiske
Inimesed leiutavad keeli ka spetsiifilistel eesmärkidel, millest üks on olla pigem varjav kui mõistetav. Enamik neist on olemasolevate keelte kodeeritud variandid, näiteks Astrid Lindgreni "röövlikeel", kuid need võivad olla ka a priori, nagu näiteks Hildegard von Bingeni müstiline
ja, amely a latin nyelvtant használta kitalált szavakkal és betűkkel. Egyes művészek odáig mentek, hogy a művészi világukat úgynevezett művészi nyelvekkel (artlangs) gazdagítsák, híres példák erre Tolkien tündér- és manónyelvei, a Star Trek filmsorozatban, az idegenek által beszélt
Žmonės tikslingai kuria tokias kalbas, kartais tas tikslas būna slaptumas, o ne suvokimo paprastumas. Dauguma tokių kalbų yra užkoduotos egzistuojančių kalbų versijos, pavyzdžiui, Astridos Lindgren "banditų kalba" (rövarspråket). Gali taip pat egzistuoti tokios kalbos
Oamenii au inventat limbile pentru diferite scopuri. Unul ar putea fi pastrarea secretelor în locul înțelegerii. Cele mai multe dintre acestea vor fi versiuni cifrate ale limbilor deja existente, ca Astrid Lindgrens "Limba hoților", dar poate fi, de asemenea apriori inventată, ca mistica lui Hildegard von Bingens
, ktorý používal latinskú gramatiku, ale mal vlastné novovytvorené slová a písmená. Niektorí tvorcovia dokonca vytvárajú umelecké jazyky, tzv. artlangs, ktoré sú akýmsi sprievodcom umeleckého diela. Patria medzi ne Tolkienove jazyky elfov a trpaslíkov,
Cilvēki izgudro valodas arī īpašiem nolūkiem, viens no tiem ir slepenība, kad tā ir svarīgāka par saprotamību. Lielākā daļa no šādām valodām ir kodētas esošo valodu versijas, piemēram, Astridas Lindgrēnes „laupītāju valoda”, taču tās var būt arī apriorās, kā, piemēram, Hildegardes no Bingenas mistiskā
Cumann daoine teangacha freisin chun críocha sonracha, amhail rúndacht seachas tuiscint. Leaganacha códaithe de theangacha atá ann cheana féin a bheidh ina bhformhór, cosúil le "teanga na robálaithe" Astrid Lindgren, ach d'fhéadfaidís a bheith a priori chomh maith, cosúil le
  Načrtovanje jezikov in ...  
Medtem ko vsi našteti jeziki še vedno "izgledajo" in delujejo kot običajni jeziki, obstajajo tudi jeziki, ki so bili osnovani na filozofskih in logičnih temeljih, da bi z njihovo pomočjo razumljivo kategorizirali koncepte.
Il existe peu d’exemples connus de langues a priori réellement indépendantes, mais certaines illustrent de manière originale à quel point l’esprit humain peut être inventif, joueur et créatif. Le solresol, par exemple, est fondé sur des notes musicales, et pourrait être chanté, sifflé ou représenté par des couleurs ou des signes des doigts. Contrairement à la langue sifflée des bergers des Canaries, le solresol a un vocabulaire élaboré consciemment.
di Games of Trones. Sebbene tutte queste lingue appaiano e funzionino come normali lingue, esistono anche lingue create solo per principi filosofici o logici con l'obiettivo di categorizzare ampiamente concetti. Esempi sono il sistema filosofico di Leibnitz nel XVII secolo o le moderne lingue logiche
(Game of Thrones). Hoewel alle bovenstaande nog gelijken op en functioneren als gewone talen zijn er ook talen, die ontworpen werden op zuiver filosofische of logische grond, met als doel op omvattende wijze concepten te categoriseren. Voorbeelden zijn het filosofisch systeem van Leibnitz in de 17-e eeuw of de moderne logische talen
(Игра на тронове). Докато всички по-горе споменати все още изглеждат и функционират по-скоро като обикновени езици, има и езици, които са били проектирани поради чисто философски или логически причини и имат за цел изчерпателно да категоризират концепции. Примери за това са философската система на Лайбниц от 17-ти век или съвременните логически езици
(Game of Thrones). Iako svi ti jezici izgledaju i funkcioniraju kao uobičajeni jezici, postoje i jezici stvoreni samo na osnovi čisto filozofskih ili logičnih principa s namjerom da se njima opširno kategoriziraju pojmovi. Primjeri su filozofski sistem Leibnitza iz 17. st. te moderni logički jezici kao
(Game of Thrones). Mens ovennævnte alle stadigvæk ser ud og fungerer som almindelige sprog, findes der også sprog, der blev skabt ud fra rent filosofiske eller matematisk-logiske principper, og vha. en omfattende og systematisk kategorisering af koncepter. Eksempler er Leibnitz' filosofiske system i det 17. århundrede eller de moderne logiksprog
(Troonide mäng). Kui kõik väljatoodud "näevad välja" ja funktsioneerivad paljuski nagu tavalised keeled, siis on ka keeli, mis on loodud puhtalt filosoofilisel või loogilisel alusel eesmärgiga kõikehõlmavalt kategoriseerida mõisteid. Näited selle kohta on Leibnitzi filosoofiline süsteem 17. sajandil või moodsad loogilised tehiskeeled
(Gra o tron). Podczas gdy wszystkie powyższe nadal wyglądają i działają podobnie jak zwykłe języki, istnieją także języki, które zostały zaprojektowane i oparte na podstawach czysto filozoficznych lub logicznych, mające na celu kompleksowe kategoryzowanie pojęć. Przykładami są: filozoficzny system Leibniza z XVII w. lub współczesne języki logiczne
(Игра престолов). В то время как все вышеперечисленные языки все еще выглядят и функционируют так же, как обычные языки, есть также языки, разработанные на чисто философских или логических основаниях и направленные на комплексную классификацию понятий. Примерами являются философская система Лейбница XVII века или современные языки логики
(„Troņu spēle”). Visas iepriekš minētas valodas izskatās un darbojas līdzīgi parastām valodām, bet ir arī valodas, kas ir veidotas uz tīri filozofiskā vai loģikas pamata, viņu mērķis ir vispusīgi kategorizēt konceptus. Par piemēru var būt 17. gadsimta Leibnica filozofiska sistēma vai mūsdienu loģiskās valodas
(Game of Thrones). Feidhmíonn gach ceann de na teangacha thuas ghnáththeangacha, agus tá an chuma sin orthu, ach tá teangacha a cumadh ar fhorais fealsúnachta nó loighciúla amháin arb é is aidhm dóibh coincheapa a rangú go cuimsitheach. Ar na samplaí tá córas fealsúnachta Leibnitz sa 17ú céad nó na teangacha nua-aimseartha loighciúla
  Jezik in identiteta / B...  
Če po drugi strani najmočnejša etnična skupina vsili svoj jezik, je taka država običajno kratkotrajnega življenja (na primer bivša Sovjetska zveza, Jugoslavija) ali pa obstaja v dolgotrajni nestabilnosti.
Les États formés par l’unification de plusieurs groupes ethniques ou nations ont besoin d’une nouvelle langue neutre pour exprimer leur identité commune, comme par exemple l’indonésien. S’il impose la langue du groupe ethnique dominant, l’État risque de ne pas durer (comme l’Union soviétique ou la Yougoslavie), ou bien il survit mais au prix d’une instabilité de longue durée.
Staaten, die sich durch die Vereinigung von mehreren ethnischen Gruppen oder Nationen gebildet haben, brauchen eine neutrale Sprache, um ihre gemeinsame Identität auszudrücken, wie Bahasa Indonesia. Wenn damit die Sprache der stärksten ethnischen Gruppe den anderen aufgezwungen wird, neigt dieser Staat zur Kurzlebigkeit (wie zum Beispiel die Sowjetunion, Jugoslawien usw.), oder der Staat besteht weiter mit ständiger Instabilität.
Los estados formados por la unificación de varios grupos étnicos o naciones necesitan una lengua neutral nueva para expresar por encima de todo su propia identidad, como en el caso de Bahasa Indonesia. Si se impone el lenguaje del grupo étnico dominante el estado estará en muchos casos abocado al fracaso (por ejemplo la antigua Unión Soviética, Yugoslavia, etc.) o sobrevive de una forma inestable a largo plazo.
Stati membri che si formano attraverso l'unificazione dei diversi gruppi etnici o nazioni hanno bisogno di un nuovo linguaggio neutrale per esprimere la propria identità globale, come il bahasa in Indonesia. Se si impone la lingua del gruppo etnico più influente a tal fine, lo Stato tende ad essere di breve durata (ad esempio, l'ex Unione Sovietica, la Jugoslavia, etc.) o sopravvive, ma con un'instabilità a lungo termine.
Staten die gevormd door de vereniging van verschillende etnische groepen of volkeren hebben behoefte aan een neutrale nieuwe taal om hun algemene identiteit uit te drukken, zoals het Bahasa Indonesia. Als het daartoe de taal van de invloedrijkste etnische groep oplegt, heeft de staat de neiging van korte duur te zijn (bijvoorbeeld de voormalige Sovjet-Unie, Joegoslavië, enz.) of overleef hij, maar met langdurige instabiliteit.
Страни, които са създадени чрез обединяване на няколко етнически групи или нации, имат нужда от неутрален нов език за изразяване на общата им идентичност, като индонезийския език. Ако се наложи езика на най-влиятелната етническа група за тази цел, държавата има тенденция да бъде краткотрайна (например бившия Съветски съюз, Югославия и т.н.) или да оцелее, но с дългосрочна нестабилност.
Države koje nastaju ujedinjavanjem više etnija ili naroda morale bi naći nov neutralni jezik kao jezik identiteta te nove skupne države kao što je to indonezijski jezik. Ako za tu svrhu nameću jezik najutjecajnijeg naroda, takve su državo osuđene na kratko trajanje (Sovjetski savez, Jugoslavija…) ili na dugotrajniju nestabilnost.
Stater, der formes igennem foreningen af flere etniske grupper eller nationer, har brug for et neutralt, nyt sprog som vehikel for en ny, statslig identitet, fx Bahasa Indonesia. De stater, hvor den største eller mest indflydelsesrige gruppe bare påtvinger alle andre deres eget sprog, er ofte kortlivede eller instabile over tid (fx. Sovjetunionen, Jugoslavien).
Riigid, mis on loodud paljude etniliste gruppide või rahvuste liitmise teel, vajavad uut neutraalset keelt, et väljendada oma üldidentiteeti, näiteks indoneesia keel. Riikide eluiga, kus surutakse peale kõige mõjukama etnilise grupi keelt, ei ole tavaliselt pikk (näiteks endine Nõukogude Liit, Jugoslaavia jm) või riik küll säilib, aga on kestvalt ebastabiilne.
Azoknak az államoknak, melyek több etnikai csoport vagy nemzet egyesítésével jöttek létre, szükségük van egy semleges új nyelvre, hogy kifejezzék a közös identitásukat, mint például az indonéz nyelv Indonéziában. Ha a legbefolyásosabb népcsoport nyelvét alkalmazzák erre a célra, az állam általában rövid életű (pl. a volt Szovjetunió, Jugoszlávia, stb.), ha megmarad, akkor hosszú távú instabilitás jellemzi.
Valstybės, kurios kuriasi kelių etninių grupių pagrindu, privalo surasti neutralią kalbą kaip naujos visuomenės indentifikacijos priemonę, pavyzdžiui, indoneziečių kalba. Jeigu valstybės kalbai naudojama pačios įtakingiausios etninės grupės kalba, tai tokios valstybės kaip taisyklė pasmerktos trumpam egzistavimui (pavyzdžiui, buvusi TSRS, Jugoslavija ir t.t) arba ilgalaikiams neramumams.
Kraje, które powstają na skutek zjednoczenia kilku grup etnicznych i narodów potrzebują nowego neutralnego języka do wyrażanie ich ogólnej tożsamości, np. Bahasa Indonesia. Jeżeli natomiast narzucają język najbardziej wpływowych grup etnicznych w tym celu, państwa takie zwykle istnieją krótko (były Związek Radziecki, Jugosławia itp.) lub trwają w wieloletniej niestabilności.
Statele care s-au format prin unificarea mai multor grupuri etnice sau națiuni au nevoie de o limbă neutră/nouă pentru a exprima identitatea lor comună, ca, de exemplu, indoneziana. Dacă impune limba grupului etnic dominant, statul riscă să nu mai existe (ca de ex. Uniunea Sovietică sau Iugoslavia) sau va supraviețui, dar cu prețul unei instabilități de lungă durată.
Štáty, ktoré vznikli zjednotením niekoľkých etnických skupín a národov, potrebujú nový neutrálny jazyk na vyjadrenie svojej spoločnej identity. Takým jazykom je napr. indonézština (Bahasa Indonesia). V prípade, že štát preferuje používanie jazyka najvplyvnejšej etnickej skupiny, nemá zvyčajne dlhé trvanie (napr. Sovietsky zväz, Juhoslávia a i.) alebo v ňom dlhodobo vládne nestabilita.
Valstīm, kuras tika izveidotas apvienojot vairākas etniskās grupas vai tautas, ir vajadzīga neitrāla jauna valoda, kura izteiktu kopējo identitāti, kā, piemēram, indonēziešu valoda. Ja šim nolūkam valodu nosaka visietekmīgāka etniskā grupa, valsts eksistēšana ir īslaicīga (piem., bijusī Padomju Savienība, Dienvidslāvija u.c.), vai arī valsts izdzīvo, bet ar ilgu nestabilitātes periodu.
Má dhéantar stáit ghrúpaí eitneacha nó náisiúin éagsúla a aontú, bíonn gá le teanga nua neodrach chun a bhféiniúlacht foriomlán a chur i bhfriotal, ar nós Bahasa Indonesia. Má bhrúnn teanga an ghrúpa eitnigh is mó tionchair chun na críche sin, ní bhíonn saol fada i ndán don stát (e.g. an tIar-Aontas Sóivéadach, an Iúgslaiv, srl) nó maireann sé le héagobhsaíocht fhadtéarmach.
  Pragmatika / Babilon ::...  
Jezikovni običaji in kulturno-jezikovno ozadje se med različnimi ljudmi razlikujejo in zato se lahko razlikujejo tudi implikacije in pravila vljudnosti. V interkulturnih kontekstih je potreben bolj ekspliciten in odprt pristop.
The linguistic customs and background cultural knowledge are different for different peoples, therefore implicatures and rules of politeness may be different as well. More explicit communication and openness are needed in intercultural contexts. Cross-cultural pragmatics deals with these differences and the strategies used to overcome them.
Les habitudes linguistiques et le bagage culturel sont différents pour des personnes différentes, et donc les implicatures et les règles de politesse peuvent aussi être différentes. Dans un contexte culturel, une communication plus explicite et de l’ouverture d’esprit sont nécessaires. La pragmatique interculturelle s’intéresse à ces différences et aux stratégies employées pour les surmonter.
Die sprachlichen Gebräuche und die Kenntnis des kulturellen Hintergrunds sind bei verschiedenen Leuten unterschiedlich, deswegen können sich auch die Implikaturen und Höflichkeitsregeln unterscheiden. In interkulturellen Kontexten sind ausdrücklichere Kommunikation und Offenheit vonnöten. Die Interkulturelle Pragmatik beschäftigt sich mit diesen Unterschieden und mit den Strategien, die man anwenden kann, um mit ihnen zurecht zu kommen.
Las costumbres lingüísticas y el conocimiento de la cultura varían dependiendo de las personas, como también pueden variar las implicaturas y reglas de cortesía. Mucha más apertura y comunicacion explícita son necesarias en los contextos interculturales. Y la Pragmática intercultural se ocupa de estas diferencias y de las estrategias utilizadas para superarlas.
Tanto le abitudini linguistiche, la conoscenza della cultura come le implicazioni e le regole di cortesia, variano in relazione alle persone. Una maggior apertura e una comunicazione esplicita sono necessarie in contesti interculturali. La pragmatica interculturale si occupa di tali differenze e delle strategie utilizzate per superarle.
De spreekgewoonten en culturele achtergronden verschillen van volk tot volk, daarom kunnen implicaturen en beleefdheidsregels ook verschillen. Meer expliciete communicatie en openheid zijn nodig in interculturele contexten. Interculturele pragmatiek houdt zich bezig met deze verschillen en de strategieën die gebruikt worden om ze te overkomen.
Езиковите обичаите и фонът на културните познания са различни за различните народи, затова импликатурите и правила за учтивост могат да бъдат много различни. По-ясна комуникация и откритост са необходими в междукултурни контексти. Крос-културната прагматика се занимава с тези различия и използваните стратегии за преодоляването им.
Jezični običaji i pozadinsko poznavanje kulture su različiti kod različitih naroda pa se tako mogu razlikovati implikacije kao i pravila ljubaznosti. Određenije izražavanje i otvorenost su potrebni u interkulturalnom kontekstu. Interkulturalna pragmatika se bavi tim razlikama te primijenjenim strategijama da bi se riješli problemi.
I og med lingvistiske skikke og den kulturelle baggrund er forskellige fra folk til folk, kan ikke kun høflighedsreglerne, men også implikaturerne være tilsvarende forskellige. Det er derfor nødvendigt med en mere eksplicit kommunikation og større åbenhed i interkulturelle sammenhæng. Disciplinen Tværkulturel pragmatik beskæftiger sig med disse problemer samt med mulige strategier for at løse dem.
Keelelised tavad ja kultuurilised taustad erinevad inimeseti, seetõttu võivad ka implikatuurid ning viisakusreeglid olla isesugused. Kultuuridevahelises kontekstis on vajalik eriti selgesõnaline suhtlus ja avatus. Kultuuridevaheline pragmaatika tegeleb nende erinevustega ja strateegiatega, et erinevusi ületada.
A nyelvi szokások és a háttérbeli kulturális tudás különböznek népenként, így az implikatúrák és az udvariassági szabályok is különbözhetnek. Explicitebb kommunikáció és nagyobb nyitottság szükséges interkulturális környezetben. A kultúraközi pragmatika ezekkel a különbségekkel foglalkozik és azokkal az alkalmazott stratégiákkal, melyek segítenek ezeket áthidalni.
Kalbos papročiai ir foninės kultūrinės žinios pas žmonės yra nevienodos, tuo labiau, kad implikatyvios formos ir mandagus elgesio taisyklės taip pat gali skirtis. Tarpkultūrinis bendravimas reikalauja dar daugiau aiškumo ir atvirumo. Kroskultūrinė pragmatika tiria tarpkultūrinio bendravimo skirtumus ir strategijas, tiems skirtumams įveikti.
Zwyczaje językowe i wiedza kulturowa są różne u różnych osób, stąd implikatury i zasady grzeczności także mogą być odmienne. W kontekstach międzykulturowych konieczna jest bardziej bezpośrednia komunikacja i otwartość. Takimi różnicami i strategiami stosowanymi do ich przezwyciężania zajmuje się pragmatyka międzykulturowa.
Obișnuințele lingvistice și bagajul cultural sunt diferite pentru persoane diferite, și totuși implicațiile și regulile de politețe pot fi de asemenea diferite. Într-un context cultural, o comunicare mai explicită și o deschidere a spiritului sunt necesare. Pragmatica interculturală se interesează de aceste diferențe și de strategiile implicate pentru a le depăși.
Kompetencie a návyky získané prostredníctvom kultúry a jazyka sú v každom spoločenstve iné, preto sú v nich odlišné aj komunikačné implikatúry a pravidlá na uplatňovanie zdvorilosti. Zrozumiteľná komunikácia a otvorenosť sú v interkultúrnom kontexte nevyhnutnosťou. Medzikultúrna pragmatika sa zaoberá skúmaním týchto rozdielov a hľadá stratégie, ktoré pomáhajú tieto rozdiely prekonávať.
Eftersom språktraditioner och kulturell bakgrundskunskap skiljer sig från person till person, så skiljer sig även implikaturer och regler för hövlighet. En mer explicit kommunikation och öppenhet krävs i interkulturella sammanhang . Tvärkulturell pragmatik sysslar med dessa skillnader och strategier för att överbrygga dem.
Atšķirīgu cilvēku lingvistiskas robežas un pamata kultūras zināšanas atšķiras, tāpēc implikatūras un pieklājības noteikumi arī var atšķirties. Starpkultūru kontekstos ir nepieciešama skaidrāka komunikācija un atklātība. Starpkultūru pragmatika pētī šīs atšķirības un stratēģijas, lietojamas viņām pārvarēt.
Is éagsúil iad nósanna teanga agus eolas cultúrtha cúlra do phobail éagsúla. Dá bhrí sin, féadfaith impleachtaí agus rialacha béasaíochta a bheith éagsúil chomh maith. Is gá cumarsáid shoiléir agus oscailteacht i gcomhthéacsanna idirchultúrtha. Pléann an phragmataic thras-chultúrtha {/ b} leis na difríochtaí sin agus na straitéisí a úsáidtear chun iad a shárú.
  Bolgarščina / Lingvoped...  
Samostalniki, ki se končujejo na soglasnik, so večinoma moškega spola, tisti, ki se končujejo na –а/–я so običajno ženskega spola, samostalniki s končnicami na –е, –о pa so skoraj zmeraj srednjega spola.
There are three grammatical genders in Bulgarian: masculine, feminine and neuter. The gender of the noun can largely be inferred from its ending: nouns ending in a consonant are generally masculine; those ending in –а/–я are normally feminine; and nouns ending in –е, –о are almost always neuter.
Il y a trois genres grammaticaux en bulgare : masculin, féminin et neutre. Le genre d’un nom peut généralement être déduit de sa terminaison : les noms qui se terminent par une consonne sont le plus souvent masculins, ceux en -а/-я sont normalement féminins, et ceux qui se terminent par -е ou -о sont presque toujours neutres.
Es gibt drei grammatische Geschlechter im Bulgarischen: Maskulinum, Femininum und Neutrum. Das Geschlecht eines Substantivs lässt sich weitgehend aus seiner Endung erschließen. Substantive, die mit einem Konsonanten enden, sind für gewöhnlich männlich; solche, die auf -а / -я enden, sind normalerweise weiblich; und Substantive die auf -e / -o enden, sind fast immer sächlich.
Hay tres géneros gramaticales en búlgaro: masculino, femenino y neutro. El género del sustantivo en gran medida se puede deducir de su terminación: los sustantivos que terminan en una consonante son generalmente de género masculino; los que terminan en -а -я / son normalmente de género femenino; los sustantivos que terminan en -е, -о son casi siempre de género neutro.
Ci sono tre generi grammaticali: maschile, femminile e neutro. Il genere dei sostantivi si può dedurre dalla terminazione: i sostantivi che terminano in consonante sono di solito maschili; quelli che terminano in -а/-я sono normalmente femminili; quelli terminanti in -е/-о sono quasi sempre neutri.
Er zijn drie grammaticale geslachten in het Bulgaars: mannelijk, vrouwelijk en onzijdig. Het geslacht van het zelfstandig naamwoord kan grotendeels worden afgeleid uit zijn uitgang: zelfstandige naamwoorden die eindigen op een medeklinker zijn over het algemeen mannelijk; die eindigen op -а/-я zijn normaal vrouwelijk; en zelfstandige naamwoorden die eindigen op -е, -о zijn bijna altijd onzijdig.
Има три граматическите рода: мъжки, женски и среден род. Родът на съществителното до голяма степен може да се разбере от неговото окончание: съществителни, завършващи на съгласна, по принцип са от мъжки род; тези, завършващи на -а / -я обикновено са от женски род; а съществителни, завършващи на -е, -о почти винаги са от среден род.
Postoje tri gramatička roda na bugarskom: muški, ženski i srednji. Rodovi imenica se mogu općetito odgonetnuti na osnovi nastavaka: imenice koje završavaju na suglasnik su obično muške, one na -а/-я su obično ženske a one na -e/-o su gotovo uvijek srednjeg roda.
Der findes 3 grammatiske køn i bulgarsk: hankøn, hunkøn og intetkøn, der for det meste kan afledes af ordets endelse: Således har hankøns-substantiver normalt en konsonant som sidste bogstav, hunkøn kendetegnes ved –а/–я, og intetkøn har –е, –о.
Bulgaaria keeles on kolm grammatilist sugu: meessugu, naissugu ja kesksugu. Nimisõna sugu saab üldiselt järeldada selle lõpust. Konsonandiga lõppevad nimisõnad on tavaliselt meessoost, –а/–я lõpuga naissoost ja nimisõnad, mille lõpp on –е, –о, on peaaegu alati kesksoost.
A bolgár nyelvben három nyelvtani nem létezik: hímnem, nőnem és semlegesnem. A főnevek neme nagyrészt kikövetkeztethető a végződésükből: a mássalhangzóra végződő főnevek általában hímneműek, az –а/–я végűek általában nőneműek, míg a –е, –о végűek majdnem mindig semlegesneműek.
Bulgarų kalboje yra trys gramatinės giminės: vyrų, moterų ir vidurinioji. Daiktavardžių giminę galima nustatyti pagal žodžio galūnę: daiktavardžiai, kurių galūnė baigiasi priebalse, paprastai yra vyriškos giminės, galūnės su -a/-ja yra moteriškos giminės; -e/-o bendrosios giminės.
Bułgarski posiada trzy rodzaje gramatyczne: męski, żeński i nijaki. Rodzaj rzeczownika może być w dużej mierze wywnioskowany z jego końcówki: rzeczowniki zakończone na spółgłoskę są zwykle męskie; te, kończące się na -а/-я są zwykle żeńskie a rzeczowniki kończące się na -е, -о są prawie zawsze nijakie.
Există trei genuri în bulgara: masculin, feminin și neutru. Genul unui substantiv se deduce pornind de la terminația lui. Substantivele, care se termină cu o consoană, sunt de obicei masculine; acele care se termină în -а / -я , sunt în mod normal feminine; iar substantivele care se termină în -e/-o sunt aproape mereu neutre.
В болгарском три грамматических рода: мужской, женский и средний. Род существительных в основном можно определить по окончанию: существительные, заканчивающиеся на согласную обычно мужского рода; те, что заканчиваются на -а/-я - как правило женского рода; существительные с окончаниями -е/-о почти всегда среднего рода.
V bulharčine sa rozoznávajú 3 gramatické rody: mužský, ženský a stredný. Rod podstatného mena sa dá vo väčšine prípadov určiť podľa jeho zakončenia: podstatné mená končiace na spoluhlásku sú obyčajne mužského rodu, podstatné mená s koncovkou -а/-я sú zvyčajne ženského rodu a podstatné mená zakončené na -е, -о sú takmer vždy stredného rodu.
Det finns tre genus på bulgariska: maskulinum, femininum och neutrum. Ett substantivs genus kan mestadels ses på ändelsen; substantiv som slutar på en konsonant är i allmänhet maskulina; de som slutar på -а/-я är i allmänhet feminina; och substantiv som slutar på -е eller -о är nästan alltid neutrum.
Bulgāru valodā ir trīs gramatiskās dzimtes: vīriešu, sieviešu un nekatrā. Lietvārda dzimti bieži vien var noteikt pēc viņa galotnes: lietvārdi, kuri beidzas ar līdzskani, parasti ir vīriešu dzimtes; galotnes -а / -я parasti ir sieviešu dzimtes lietvārdiem; bet ar galotnēm -е, -о gandrīz vienmēr beidzas nekatrās dzimtes lietvārdi.
Tá trí inscne gramadaí sa Bhulgáiris: firinscneach, baininscneach agus neodrach. Is féidir inscne an ainmfhocail a fháil de ghnáth óna fhoirceann: bíonn ainmfhocail a chríochnaíonn ar chonsan firinscneach go ginearálta; iad siúd a chríochnaíonn ar -а / -я, bíonn siad baininscneach; agus ainmfhocail a chríochnaíonn ar -е, -о bíonn siad beagnach i gcónaí neodrach.
  Pisave / Babilon :: lin...  
Ujemanje skoraj nikoli ni popolno. Običajno več različnih črk predstavlja en fonem ali/in več fonemov je predstavljenih z isto črko. Poleg tega lahko tudi niz dveh ali več črk predstavlja en sam fonem.
Alphabets use a standard set of letters representing the consonants and vowels of a spoken language. The correspondence is almost never one-to-one. Usually several different letters represent one phoneme and/or several phonemes are represented by the same letter. Alternately, a sequence of two or more letters can represent a single phoneme.
Les alphabets utilisent un ensemble donné de lettres qui représentent les consonnes et les voyelles d’une langue parlée. Cependant, il est rare qu’une lettre corresponde à un seul son et réciproquement. Souvent, un même phonème est représenté par plusieurs lettres différentes, ou la même lettre représente plusieurs phonèmes. Il est aussi possible qu’une séquence de deux lettres ou plus représente un seul phonème.
Alphabete verwenden einen Standardsatz von Buchstaben, die die Konsonanten und Vokale einer gesprochenen Sprache darstellen. Die Entsprechung ist fast nie eins-zu-eins. Für gewöhnlich repräsentieren mehrere verschiedene Buchstaben ein Phonem, und/oder mehrere Phoneme werden von dem selben Buchstaben wiedergegeben. Außerdem kann auch eine Folge von zwei oder drei Buchstaben ein einziges Phonem darstellen.
Los sistemas alfabéticos utilizan un conjunto de letras que representan las consonantes y vocales de una lengua escrita. La correspondencia casi nunca es exacta. Normalmente varias letras diferentes pueden representar un fonema y/o varios fonemas pueden estar representados por la misma letra. Al contrario, una secuencia de dos o más letras puede representar un solo fonema.
I sistemi alfabetici utilizzano un set standard di lettere che rappresentano le consonanti e le vocali di una lingua parlata. La corrispondenza non è quasi mai esatta. Di solito lettere diverse rappresentano un fonema e/o più fonemi sono rappresentati dalla stessa lettera. Al contrario, una sequenza di due o più lettere può rappresentare un singolo fonema.
Alfabetten gebruiken een standaard stel letters die de medeklinkers en klinkers voorstellen van een gesproken taal. De overeenkomst is bijna nooit één-op-één. Meestal stellen verschillende letters één foneem voor en/of worden meerdere fonemen vertegenwoordigd door eenzelfde letter. Als alternatief kan een reeks van twee of meer letters een enkel foneem vertegenwoordigen.
Азбуките използват стандартен набор от букви, представляващи съгласните и гласните на говоримия език. Съответствието почти никога не едно към едно. Обикновено няколко различни букви представляват една фонема и/или няколко фонеми се представляват от една и съща буква. Възможно е и поредица от две или повече букви да представлява една фонема.
Abecede koriste određeni broj slova koja predstavljaju suglasnike i samoglasnike govornog jezika. Slova i glasovi se rijetko savršeno podudaraju. Obično više različitih slova predstavlja isti fonem ili jedno slovo predstavlja više fonema. Može se dogoditi da slijed dva ili više slova predstavlja jedan fonem.
Alfabeter benytter sig af et standardsæt af bogstaver, der repræsenterer konsonanterne og vokalerne i et talt sprog. Tegn og lyd svarer dog næsten aldrig til hinanden 1-til-1. Normalt repræsenterer flere bogstaver samme fonem, og/eller flere fonemer bliver repæsenteret af samme bogstav. Alternativt kan en sekvens af 2 eller flere bogstaver repræsentere et enkelt fonem.
Tähestikud kasutavad kindlaksmääratud hulgal tähti, mis esindavad räägitava keele kaas- ja täishäälikuid. Vastavus ei ole kunagi üksühene. Tavaliselt esindab mitu erinevat tähte üht foneemi ja /või üks ja sama täht mitut foneemi. Veel üks võimalus on see, kui kaks või kolm tähte esindavad ühtainust foneemi.
Az ábécék a beszélt nyelv magán- és mássalhangzóit képviselő betűk sztenderd halmazait használják. A megfelelés majdnem sohasem valósul meg egy az egyben.Rendszerint, több különböző betű képvisel egy fonémát és/vagy ugyanaz a betű több fonémát képvisel. Másrészt, egymás utáni két vagy több betű képviselhet egyetlen fonémát.
Abėcėlės naudoja standartinį raidžių rinkinį, žyminčius kalbos balses ir priebalsius. Raidės atitinka garsus beveik vienas prie vieno. Paprastai kelios skirtingos raidės reiškia vieną fonamą ir/arba kelios fonemos žymi vieną ir tą pačią raidę. Arba seka dviejų ir daugiau raidžių gali žymėti vieną fonemą.
Alfabety posługują się standardowym zbiorem liter reprezentujących spółgłoski i samogłoski języka mówionego. Prawie nigdy jednak głoski i litery nie odpowiadają sobie na zasadzie „jeden do jednego”. Zazwyczaj kilka różnych liter reprezentuje jeden fonem i/lub kilka fonemów odpowiada tej samej literze. Niekiedy także sekwencja dwóch lub większej liczby liter może reprezentować pojedynczy fonem.
Alfabetele utilizează un ansamblu standard de litere, care reprezintă consoanele și vocalele unei limbi vorbite. Corespondența nu este niciodată de unu-la-unu/. În același timp se întâmplă rar ca o literă să corespundă unui singur sunet și reciproca. Adesea, chiar un fonem este reprezentat de mai multe litere diferite sau însăși litera reprezintă mai multe foneme. Este, de asemenea, posibil ca o secvență de două litere sau mai multe să reprezinte un singur fonem.
Алфавиты используют стандартный набор букв, представляющих согласные и гласные звуки речи. Буквы соответствуют звукам почти один к одному. Обычно несколько различных букв представляют одну фонему и/или несколько фонем представлены одной и той же буквой. Или же последовательность двух или более букв могут представлять одну фонему.
Abecedy využívajú štandardnú sústavu písmen, ktoré reprezentujú spoluhlásky a samohlásky hovoreného jazyka. Počet písmen nemusí korešpondovať s počtom foném, často niekoľko písmen zastupuje jednu fonému alebo naopak, niekoľkým fonémam zodpovedá jedno písmeno, príp. jednu fonému zastupuje sekvencia dvoch alebo viacerých písmen.
Alfabet använder en standarduppsättning av bokstäver som representerar konsonanter och vokaler i talat språk. Relationen mellan skrivtecken och fonem är nästan aldrig entydig. Vanligtvis kan flera olika bokstäver representera ett fonem och/eller samma bokstav representerar flera fonem. En sekvens av två eller fler bokstäver kan även representera ett enda fonem.
Alfabētos ir izmantojams runājamās valodas līdzskaņu un patskaņu standarta komplekts. To attiecība gandrīz nekad nav viens pret vienu. Bieži vien gadās, ka daži atšķirīgi burti reprezentē vienu fonēmu un/vai dažas fonēmas ir reprezentētas ar vienu un to pašu burtu. Un pretēji, var gadīties, ka divu vai vairāk burtu secība reprezentē vienu fonēmu.
Úsáideann aibítrí sraith chaighdeánach litreacha a ionadaíonn consain agus gutaí teanga labhartha. Is annamh a bhíonn comhfhreagras foirfe litir-le-fuaim. De ghnáth, ionadaíonn roinnt litreacha éagsúla fóinéim amháin agus/nó ionadaíonn litir amháin roinnt fóinéimí. Uaireanta ionadaíonn sraith dhá litir nó níos mó fóinéim amháin.
  Pomenoslovje in besedos...  
Dober način opisa metafore je, da si ogledamo trk med semantičnima tipoma prostora in polnilca, pri čemer prvi običajno prisili drugega v metaforično interpretacijo. Obstaja na primer metaforični transfer živega na neživi koncept, ko pesnik govori o toplemu večernemu vetru, ki ljubkuje golo kožo (veter = AGENT) ali glasbenikovih prstih, ki ljubkujejo krivine kitare (kitara = PATIENS).
An elegant way of explaining metaphor is to look at it as a clash of the semantic types of slot and filler, typically the former forcing a metaphorical interpretation on the latter. For example, there is a metaphorical transfer of animateness to inanimate concepts when a poet speaks of warm evening winds caressing her bare skin (wind = AGENT), or the players' fingers caressing the curves of his guitar (guitar = EXPERIENCER).
Un moyen élégant d’expliquer les métaphores consiste à les considérer comme des incompatibilités entre les emplacements et les mots qui les occupent, ces derniers forçant généralement une interprétation métaphorique des emplacements. Par exemple, il y a un transfert théorique de caractère animé à des concepts inanimés quand un poète parle d’un vent d’été chaud qui caresse sa peau nue (vent = AGENT), ou les doigts d’un musicien qui caressent les courbes de sa guitare (guitare = PATIENT).
Eine elegante Weise, eine Metapher zu erklären, besteht darin, sie zu betrachten als das Zusammentreffen der semantischen Typen Schlitz und Füllung, wobei typischerweise ersterer letzterem die metaphorische Interpretation aufzwingt. Zum Beispiel liegt eine metapherartige Übertragung von Belebtheit auf Begriffe von Unbelebtem vor, wenn eine Dichterin davon spricht, dass warme Abendwinde ihre nackte Haut liebkosen (Wind = AGENS), oder dass die Finger eines Musikanten die Kurven seiner Gitarre liebkosen (Gitarre = EXPERIENCER).
Una forma elegante de explicar las metáforas sería considerarlas como una incompatibilidad entre los emplazamientos y las palabras que los ocupan, siendo estas últimas las que fuerzan a hacer una interpretación metafórica de los emplazamientos. Por ejemplo, se realiza una transferencia teórica del carácter animado a conceptos inanimados cuando un poeta habla de una brisa cálida que acaricia su piel desnuda (brisa = AGENTE), o los dedos de un músico que acarician las curvas de su guitarra (guitarra = PACIENTE).
Un modo elegante per spiegare la metafora è di considerarla come un'incompatibilità tra i collocamenti e le parole che li occupano, essendo questi ultimi quelli che forzano l'interpretazione metaforica dei collocamenti. Ad esempio, vi è un trasferimento metaforico dall'animato all'inanimato quando un poeta parla di una calda brezza che accarezza la sua nuda pelle (brezza = AGENTE), o le dita di un musicista che accarezzano le curve di una chitarra (chitarra = PAZIENTE).
Een elegante manier om metaforen te verklaren is die te zien als onverenigbaarheden tussen de plaatsen en de woorden die ze innemen, terwijl deze laatste in het algemeen een metaforische interpretatie opleggen van de plaatsen. In ons voorbeeld is er een metaforische overdracht van dierlijkheid naar levenloze begrippen, als een dichter spreekt over een warme avondwind, die een blote huid streelt (wind = agens), of de vingers van de zanger die de rondingen van zijn gitaar strelen (gitaar = wat ondergaat).
Елегантен начин да се обясни метафората е да се погледне на нея като сблъсък на семантичните видове слот и пълнеж, обикновено чрез метафорично тълкуване на последния. Например, има метафорично прехвърляне на одушевеност към неодушевени понятия, когато един поет говори за топли вечерни ветрове, галещи голата й кожа (вятър = АГЕНТ), или за пръстите на музиканта, галещи извивките на неговата китара (китара = ПРЕЖИВЯВАЩ).
Može se elegantno objasniti metaforu kao sukob između uloge sintaktičkog prostora i riječi koja taj prostor ispunjava. U našem primjeru imamo metaforički prijenos animalnosti na nežive predmete kada pjesnik govori o toplom večernjem vjetru koji miluje golu kožu (vjetar=djelovatelj), ili kad govorimo o prstima pjevača koji miluju obline gitare (gitara = ona koja prima iskustvo).
En elegant måde at forklare metaforer på er at beskrive dem som et sammenstød (blending) af en semantisk pladsholder og det ord der udfylder pladsen, hvor pladsen er af én type og det udfyldende ord af en anden. Her vil førstnævnte påtvinge sidstnævnte en anden, metaforisk, fortolkning. For eksempel sker der en (metaforisk) overførsel af trækket +ANIMATE (levende) til ikke-levende objekter/koncepter, når en digter taler om varme aftenvinde, der kærtegner pigens nøgne hud (vind = AGENT), eller når guitarspillerens fingre kærtegner kurverne af hans instrument (guitar = EXPERIENCER).
Elegantne viis, kuidas seletada metafoori, on näha selles segmendi semantiliste tüüpide ja sisu konflikti, esimene innustab enamasti teise metafoorilist interpretatsiooni. Näiteks muudab metafoor hingetu hingestatuks, kui poeet kõneleb soojast õhtutuulest, mis hellitab tema paljast nahka (tuul = AGENT), või muusiku sõrmed hellitavad kitarri kumerusi (kitarr = KOGEJA).
A metafora magyarázatának egy elegáns módja, hogy úgy tekintsük, mint egy szemantikai típusú vonzat és értéke közötti összeütközést, jellemzően az előbbi kényszeríti ki az utóbbi metaforikus értelmezését. Például, az élőség élettelen fogalomra történő metaforikus áttételéről van szó, ha a költő arról beszél, hogy meleg esti szél cirógatta csupasz bőrét (szél = cselekvő), vagy a játékos ujjai a gitárjának húrjait simogatták (gitár = tapasztaló).
Elegantiškas būdas - metaforas traktavimas, kaip į susidūrimas semantinių segmentų ir jų užpildytojų, paprastai paliekančius metaforų traktuotę pastariesiems. Pavyzdžiui, egzistuoja metaforinė transformacija gyvųjų ir negyvųjų sąvokų, kada poetas kalba apie šiltą vakaro vėją, glamonėjantį jos odą (vėjas=AGENTAS), arba muzikanto pirštus, glamonėjančius gitaros (gitara=PACIENTAS) įlinkius.
Dobrym sposobem wyjaśniania metafor jest interpretowanie ich w terminach rozbieżności miedzy znaczeniem „miejsca” a sposobem jego wypełnienia. Najczęściej rodzaj „miejsca” wpływa na metaforyczną interpretację jego wypełnienia. Na przykład, kiedy poetka mówi o ciepłym wieczornym wietrze, głaszczącym jej nagą skórę (wiatr = AGENS), lub o palcach gitarzysty, głaszczącego swoją gitarę (gitara = ODBIORCA), mamy do czynienia z metaforyczną animizacją obiektów nieożywionych.
Un mod elegant de a explica o metaforă constă în a o considera ca o întâlnire-coliziune a tipurilor de segmente semantice şi cele care le ocupă-umplu, unde în mod obişnuit, acestea, ultimele forţează, în general, o interpretare metaforică. De exemplu, are loc un transfer teoretic de vivacitate la concepte inanimate, când un poet vorbeşte de un vânt de seară cald care îi mângâie-dezmiardă pielea lui goală (vânt = AGENT), sau că degetele unui muzician dezmiardă curbele chitării sale(chitară = EXPERIENCER).
Изящным способом трактовки метафор является рассмотрение их как столкновение типов семантических сегментов и наполнителей, обычно оставляющих метафорическое токование на последних. Например, существует метафорическая трансформация одушевленных и неодушевленных понятий, когда поэт говорит о теплом вечернем ветре, ласкающем ее кошу (ветер = АГЕНС), или о пальцах музыканта, ласкающих изгибы его гитары (гитара = ПАЦИЕНС).
Metafora sa dá dobre vysvetliť aj pomocou nezhody medzi sémantickými typmi pozícií a ich doplneniami, ktoré obvykle vedú k interpretácii metafory na základe obraznosti. Básnik môže napríklad hovoriť o teplom večernom vánku hladkajúcom jej holú pokožku (vietor = AGENS) alebo o prstoch gitaristu hladiacich krivky gitary (gitara = PACIENS). Došlo tu k metaforickému preneseniu na základe zmeny kategórie životnosti (vietor alebo gitara namiesto človeka).
Ett elegant sätt att förklara metafor är att se det som en konflikt mellan de semantiska typerna för luckan och dess innehåll, där den förra typiskt påtvingar den senare en metaforisk tolkning. Till exempel finner man en metaforisk överföring av animation till ickelevande koncept när en poet talar om varma kvällsvindar som smeker hennes nakna hud. (vinden = AGENT), eller musikerns fingrar som smeker kurvorna på gitarren (gitarr = UPPLEVARE).
Elegants veids paskaidrot metaforu ir paskatīties uz to kā uz semantisku slotu tipu un to pildījumu sadursmi, parasti pamatdaļa uzspiež metaforisku interpretāciju palīgloceklim. Metaforiska ir "apdvēseļotības" pārnešana uz "neapdvēseļotiem" konceptiem, piemēram, kad dzejnieks runā par silta vakara vējiem, glāstošiem sievietes kailu ādu (vējš = AĢENTS) vai spēlētāja pirkstiem, glāstošiem ģitāras izliekumus (ģitāra = IZJUTĒJS).
Bealach galánta chun meafar a mhíniú sin breathnú air mar chaismirt idir na cineálacha séimeantacha sliotán agus líontóirí, de ghnáth brúnn an chéad cheann léirmhíniú meafarach ar an dara ceann. Mar shampla, tá aistriú meafarach beochta go coincheapa neamhbheo nuair a labhraíonn file ar ghaotha tráthnóna te ag muirniú a craicinn (gaoth = GNÍOMHAIRE) lom, nó ar mhéara na n-imreoirí 'a mhuirníonn cuair a ghiotáir (giotár = TAITHÍOCH).
  Fonetika, inventar zvok...  
(alveolarni aproksimant), znak za minus prikazuje, da je glas izgovorjen bolj zadaj v ustih kot običajno, [ʷ] pa signalizira labiacijo (ustnice so rahlo zaokrožene). Bolj širok prepis bi lahko bil zgolj [ɹʷɛd] (brez oznake za premik glasa nazaj) ali še širše z [ɹɛd], medtem ko bi bil fonološki prepis zgolj /red/, brez prikaza možnih variant /r/.
(an alveolar approximant), the minus sign beneath shows that it is retracted (produced further back in the mouth than usual) and [ʷ] signals labialization (the lips are slightly rounded). A broader transcription could be just [ɹʷɛd] (not marking the retraction) or broader yet [ɹɛd], but the phonemic transcription would be just /red/, not showing the possible variants of /r/.
« américain » (une consonne spirante alvéolaire), le symbole moins en dessous indiquant une rétraction (produit plus près du fond de la bouche que d’ordinaire) et le [ʷ] indique la labialisation (les lèvres sont légèrement arrondies). Une transcription plus large pourrait être seulement [ɹʷɛd] (sans indiquer la rétraction), voire [ɹɛd], mais la transcription phonémique serait simplement /red/, ce qui ne montre pas les variantes de /r/ possibles.
steht (alveolarer Approximant), das Minuszeichen darunter zeigt an, dass es velarisiert wird (weiter hinten im Mund erzeugt als üblich), und [ʷ] zeigt die Labialisierung an (die Lippen sind leicht gerundet). Eine breitere Transkription könnte etwa [ɹʷɛd] sein (ohne die Velarisierung anzuzeigen) oder noch breiter [ɹɛd]. Die phonemische Transkription jedoch wäre nur /red/, ohne die möglichen Varianten des /r/.
"americana" (un aproximante alveolar), que con el signo menos debajo, muestra que es retraída ( se produce en la boca mas atrás de lo habitual) y [ʷ] señala la labialización (los labios están ligeramente redondeados). Una transcripción amplia podría ser simplemente [ɹʷɛd] (sin marcar la retracción) o incluso más amplia [ɹɛd], pero la transcripción fonológica sería solo /red/, sin mostrar las posibles variantes de la /r/.
americana (un approssimante alveolare), il segno meno sotto dimostra che è arretrata (prodotta ancora più indietro nella bocca del solito) e la [ʷ] segnala la labializzazione (le labbra sono leggermente arrotondate). Una trascrizione ampia potrebbe essere solo [ɹʷɛd] (senza marcare l'arretramento) o più ampia [ɹɛd], ma la trascrizione fonemica sarebbe solo /red/, non mostrando le possibili varianti di /r/.
(een alveolaire approximant), het minteken eronder laat zien dat het wordt ingetrokken (verder terug in de mond geproduceerd dan normaal) en [ʷ] signaleert labialisatie (de lippen zijn licht afgerond). Een bredere transcriptie zou [ɹʷɛd] kunnen zijn (zonder aangeven van het terugtrekken) of nog breder [ɹɛd], maar de fonemische transcriptie zou gewoon /red/ zijn, zonder de mogelijke varianten van /r/.
(алвеоларен апроксимант), знакът "минус" отдолу показва, че се произнася с отдръпнат назад език (произвежда се по-назад в устата, отколкото обикновено), а [ʷ] означава лабиализация (устните са леко закръглени). Широката транскрибция може да е просто [ɹʷɛd] (без да се маркира задпоставеност) или още по-широката [ɹɛd], но фонематична транскрипция ще бъде просто /red/, без да се показват различните варианти на /r/.
(en alveolær approksimant-lyd), mens minus-tegnet nedenunder viser at lyden frembringes længere tilbage i munden end normalt (såkalt retraktion), og [ʷ] signaliserer en let læberunding (såkaldt labialisering). En mere bred transskription kunne bare være [ɹʷɛd] (uden markering af retraktionen), eller - endnu bredere - [ɹɛd]. Den fonemiske transskription forbliver derimod altid den samme (/red/), uden at vise forskellene i r-udtalen.
(alveolaarne häälik), miinusmärk all näitab, et see on tekitatud tagapool suus kui tavaliselt ja [ʷ] tähistab labialisatsiooni (huuled on kergelt ümardatud). Üldisem transkriptsioon võib olla lihtsalt [ɹʷɛd] (ei märgi retraktsiooni) või veelgi laiapiirilisem [ɹɛd], kuid fonoloogiline transkriptsioon oleks üksnes /red/, mis ei näita /r-i/ võimalikke variante.
"piros" szó szokásos kiejtését át lehet írni mint [ɹ̠ʷɛd], ahol [ɹ] az amerikai r-t jelöli (alveoláris approximáns), az alsó vonás azt jelzi, hogy velarizált (a szájpadlás hátsó részén képzett), [ʷ] pedig a labializációt (ajakkerekítést) mutatja. Egy további átírás lehetne a [ɹʷɛd] (velarizáció nélkül), vagy egy még általánosabb [ɹɛd]. A fonéma szerinti átírás egyszerűn /red/, mely nem foglalkozik az /r/ lehetséges változataival.
(Alveolarų aproksimantas), bet ženklas minus po juo rodo, kad jis tariamas atitrauktu truputį atgal liežuviu (garsas susiformuoja truputį giliau burnoje nei įprastai), o {v} reiškia labializaciją (lūpos suapvalintos). Universalioje transkripcijoje bus tiesiog [ɹʷɛd] (be atitraukto liežuvio ženklo) arba dar platesnėje transkripcijoje [ɹɛd], foneminė transkripcija bus tiesiog /red/, nenurodant galimų /r/ variantų.
(półspółgłoska dziąsłowa), znak „minus” poniżej wskazuje na cofnięcie (artykulację dźwięku bliżej tylnej części jamy ustnej), a [ʷ] oznacza labializację (lekkie zaokrąglenie ust). W szerszej transkrypcji wyraz miałby postać [ɹʷɛd] (bez zaznaczenia cofnięcia), lub nawet [ɹɛd], a transkrypcja fonemiczna ograniczałaby się do /red/, bez wskazywania możliwych wariantów /r/.
(o consoană spirantă alveolară, semnul minus indică faptul că el este retractat/velar (mai departe produs în spate în gură ca obișnuit, și [ʷ] indică labializarea(buzele sunt ușor rotunjite). O transcriere mai largă ar putea fi aproximativ[ɹʷɛd] (fără indicarea reducției), sau și mai larg[ɹɛd]. Transcrierea fonemică totuși nu ar fi fost numai /red/, fără variantele posibile ale lui /r/.
Till exempel kan ett vanligt uttal av det engelska ordet "red" finfonetiskt transkriberas som [ɹ̠ʷɛd], där [ɹ] står för det amerikanska "r" (en alveolar approximant), minustecknet under visar att det är tillbakadraget (produceras längre bak i munnen än vanligt) och [ʷ] signaler labialisering (läpparna är något rundade). En grövre transkription kan vara bara [ɹʷɛd] (ingen markering av retraktion) eller ännu grövre [ɹɛd], men den fonematiska transkriptionen skulle vara bara /red/, som inte visar de olika möjliga varianterna av /r/.
(alveolārs spraudzenis), mīnusa zīme zem tā rāda, ka viņš ir ievilkts (rodas dziļāk mutē, nekā parasti) un [ʷ] norāda uz labializāciju (lūpas ir mazliet noapaļotas). Plašāka transkripcija būtu [ɹʷɛd] (neapzīmējot ievilkumu) vai vēl plašāka [ɹɛd], bet fonēmu transkripcija būtu vienkārši /red/, nenorādot iespējamus /r/ variantus.
"Meiriceánach" (neas-ailbheolach), léiríonn an comhartha lúide faoina bhun go bhfuil sé aistarraingthe (táirgthe níos faide siar sa bhéal ná mar is gnách) agus léiríonn [ʷ] liopú (bíonn na liopaí beagán cruinn). D'fhéadfaí athscríobh níos leithne a dhéanamh mar [ɹʷɛd] (gan an aistarraingt a mharcáil) nó níos leithne fós [ɹɛd], ach ní bheadh ​​sa trascríobh fóinéimeach ach /red/, gan na leaganacha difriúla den /r/ a léiriú.
  Pisave / Babilon :: lin...  
Piše se običajno tako, da se dela posebno oblikovane oznake na dvodimenzionalno površino. Materiali, ki jih lahko uporabljamo (ali pa so jih uporabljali v preteklosti) za pisanje vključujejo papir (najbolj običajna podlaga za pisanje do pred zelo nedavnim), kamen, glino, pesek, živalske kože, brezino lubje ali celo, simbolično, zrak (kot je (fiktivno) uprizorjeno s strani protagonista romana Kurta Vonneguta Galapagos) in druge materiale.
Writing is usually carried out by making distinctive marks on a 2D surface, in specific shapes. Materials that could be (and have been) used to write upon are include paper (the most common until very recently), stone, clay, sand, animal skin, birch bark or even, symbolically, the air (performed (fictionally) by a protagonist of Kurt Vonnegut's Galapagos) and many other materials.
L’écriture se fait généralement en faisant des signe distinctifs sur une surface en 2D, selon des formes particulières. Les matériaux qui peuvent être (et ont été) utilisés pour écrire incluent le papier (le plus utilisé jusqu’à récemment), la pierre, l’argile, le sable, la peau d’animaux, l’écorce de bouleau ou même, symboliquement, l’air (réalisé dans la fiction par un protagoniste du roman de Kurt Vonnegut Galápagos) et bien d’autres matériaux.
Der Schreibvorgang wird für gewöhnlich ausgeführt, indem man auf einer zweidimensionalen Oberfläche auffällige Markierungen in bestimmten Formen erzeugt. Zu den möglichen (und verwendeten) Schreiboberflächen zählen (Papier (bis vor Kurzem am häufigsten verwendet), Stein, Lehm, Sand, Tierhaut, Birkenrinde oder gar, auf symbolische Weise, Luft ((fiktiv) ausgeführt durch einen Protagonisten in Kurt Vonneguts Roman Galapagos) und viele andere Materialien.
Normalmente se escribe haciendo marcas distintivas sobre una superficie 2D, que dan lugar a formas específicas. Los materiales que se utilizan (y han sido utilizados) para escribir son, entre otros, el papel (el más común hasta hace muy poco), la piedra, el barro, la arena, la piel de animal, la corteza de abedul o incluso, simbólicamente, el aire (realizada en la ficción por uno de los protagonista de Galápagos de Kurt Vonnegut) y otros muchos materiales.
Normalmente si scrive facendo dei segni distintivi su una superficie 2D, che creano forme specifiche. I materiali utilizzati per scrivere sono (o sono stati) la carta (il più comune da non molto tempo), la pietra, l'argilla, la sabbia, la pelle animale, la corteccia di betulla o anche, simbolicamente, l'aria (usata fittiziamente da un protagonista di Kurt Vonnegut in Galapagos) e molti altri materiali.
Schrijven wordt meestal uitgevoerd door merktekens aan te brengen op een 2D oppervlak, in specifieke vormen. Materialen die kunnen gebruikt worden (en werden) om op te schrijven omvatten papier (de meest voorkomende tot voor kort), steen, klei, zand, dierenhuid, berkenbast of zelfs, symbolisch, de lucht (uitgevoerd (fictief) door een protagonist van Kurt Vonnegut's Galapagos) en vele andere materialen.
Писането обикновено се извършва чрез правене на отличителни знаци върху двуизмерна повърхност, в определени форми. Материалите, които биха могли да бъдат (и са били) използвани за писане, включват хартия (най-често до съвсем наскоро), камък, глина, пясък, животинска кожа, брезова кора или дори символично въздух (от герой на Кърт Вонегът в Galapagos) и много други материали.
Pisanje se obično provodi izradom distinktivnih oznaka na dvodimenzionalnoj površini u specifičnim oblicima. Materijali koji se koriste (ili su se koristili) za pisanje su između ostalog papir (najčešći donedavno), kamen, glina, pijesak, životinjska koža, kora drveća ili čak u simboličkom smislu zrak (što je izveo fiktivno u Galápagosu glumac Kurt Vonnegut) te mnogi drugi materijali.
Der skrives normalt ved at påføre en todimensionel overflade karakteristiske mærker, i specifikke former. Mulige materialer er - eller har været - papir (indtil for nyligt det mest almindelige), sten, ler, sand, dyrehuder, birkebark eller endda - symbolsk - luften (udført af den fiktive protagonist i Kurt Vonnegut's Galapagos), samt mange andre materialer.
Kirjutamine tähendab enamasti kindla kujuga märkide tegemist kahemõõtmelisele pinnale. Kirjutada saab (ja on kirjutatud) paberile (viimase ajani kõige tavalisem), kivile, savile, liivale, loomanahale, kasetohule või sümboolselt isegi õhku (seda tegi Kurt Vonneguti romaani Galapagos peategelane) ning paljudele muudele materjalidele.
Az írás bizonyos megadott formájú jegyek rögzítését jelenti egy kétdimenziós felületen. Ez a felület lehet (és előfordult) papír (a leggyakoribb, csak az utóbbi időben van változás), kő, agyag, homok, állati bőr, nyírfakéreg és szimbolikusan a levegő (amint Kurt Vonnegut Galapagos darabjának főhőse teszi ezt) és még néhány anyag.
Paprastai žnonės rašo, išvedžiodami įvairius ženklus dvimatėje erdvėje. Medžiagos, ant kurių rašoma gali būti (ir buvo) pačios įvairiausios, įskaitant popierių (dabar labiausiai paplitęs), akmenį, molį, smėlį, gyvūnų odą, medžio žievę ir net simboliškai oras gali atlikti tą funkciją {Kurto Voneguto romano "Galapagai" personažas tai atlieka (fiktyviai) ant daugybės kitų medžiagų.
Pisanie zazwyczaj polega na wykonywaniu na dwuwymiarowej powierzchni określonych znaków o specyficznych kształtach. Materiały, na których pisze się obecnie lub/i pisano kiedyś, to: najpopularniejszy do niedawna papier, kamień, glina, piasek, skóra zwierząt, kora brzozy, a nawet (w znaczeniu symbolicznym) powietrze (na którym „pisał” bohater powieści Kurta Vonneguta Galapagos), oraz wiele innych.
În mod normal se scrie făcând semne distinctive pe o suprafață 2D, care crează forme specifice. Materialele utilizate pentru scris includ hârtia (cea mai utilizată până de curând), piatra, argila, nisipul, pielea animală, scoarța de mesteacăn sau chiar, în mod simbolic, aerul (fictiv) , realizat în ficțiune de un protagonist al romanului lui Kurt VonnegutGalápagos) și alte materiale.
Обычно, люди пишут, выводя различительные знаки в двухмерном изображении особой формы. Материалы, на которых пишут, могут быть (и были) различными, включая бумагу (наиболее распространенный сейчас), камень, глина, песок, кожа животных, береста и даже в символической функции может выступать воздух (выполняется (фиктивно) персонажем Курта Воннегута в романе Галапагосы) и на множестве других материалов.
Písanie sa zvyčajne vykonáva zachytávaním rozlíšiteľných znakov so špecifickým tvarom na dvojrozmernú plochu. Materiály, na ktoré sa píše (a aj v minulosti písalo), sú: papier (najčastejšie používaný materiál až do súčasnosti), kameň, hlina, piesok, zvieracia koža, brezová kôra, dokonca symbolicky aj vzduch (napr. protagonista románu Galapágy Kurta Vonneguta) a mnoho ďalších materiálov.
Man skriver vanligtvis genom att utföra urskiljbara märken med specifika former på en tvådimensionell yta. Material som används (och har använts) för att skriva på omfattar papper (det vanligaste tills helt nyligen), sten, lera, sand, djurhud, näver eller till och med, symboliskt, luften (utfört av en rollfigur i Kurt Vonneguts Galapagos) och många andra material.
Rakstīšana parasti ir veicama, darot dažādas specifiskas formas zīmes uz divu dimensiju virsnes. Materiāli, kuri var būt (un arī bija) lietojami rakstīšanai uz tiem, iekļauj papīru (visvairāk lietots līdz šim laikam), akmeni, mālu, smiltis, dzīvnieku ādu, bērza tāsi un pat, simboliski, gaisu (uz tā rakstīja Kurta Vonnegūta personāžs Galapagu salās), kā arī daudzi citi materiāli.
Déantar scríbhneoireacht go hiondúil le marcanna ar leith ar dhromchla déthoiseach, i gcruthanna ar leith. I measc na n-ábhar a úsáidtear chun scríobh orthu tá páipéar (an ceann is coitianta go dtí le fíordhéanaí), clocha, cré, gaineamh, craiceann ainmhí, coirt beithe nó fiú, go siombalach, an t-aer (a dhéanann príomhphearasa Kurt Vonnegut ar Galápagos ) agus ábhair eile go leor.
  Znakovni jeziki / Babil...  
Tako kot lahko besede v govorjenih jezikih opišemo kot kombinacije omejenega števila soglasnikov in samoglasnikov, so znaki v znakovnih jezikih kombinacije omejenega števila oblik roke, postavitev in gibanj. Tipološko kombinira slovnica znakovnih jezikov značilnosti, ki so sicer pogoste tudi v govorjenih jezikih, vendar se običajno ne pojavljajo skupaj.
Tout comme les mots des langues parlées peuvent être décrits comme des combinaisons d’un nombre limité de consonnes et de voyelles, les signes dans les langues des signes sont des combinaisons d’un nombre limité de formes de la main, de situations et de mouvements. Typologiquement, la grammaire des langues des signes combine des caractéristiques qui sont fréquentes dans les langues parlées, mais que l’on trouve rarement ensemble. D’un côté, elles sont en grande partie analytiques et l’ordre des signes a une importance. Les langues des signes sont globalement SVO, mais avec une certaine flexibilité. D’un autre côté, elles ont une morphologie très riche qui n’est pas toujours appliquée.
So wie Wörter in gesprochenen Sprachen als Kombinationen einer begrenzten Zahl von Konsonanten und Vokalen beschrieben werden können, sind Gebärden in Gebärdensprachen Kombinationen einer begrenzten Zahl von Handformen, Positionen und Bewegungen. Typologisch verbinden die Grammatiken von Gebärdensprachen Eigenschaften, die beide auch in gesprochenen Sprachen häufig vorkommen, die aber für gewöhnlich nicht gleichzeitig auftreten. Zum einen sind sie im Sprachbau weitgehend analytisch, und die Reihenfolge der Gebärden spielt eine wichtige Rolle. Im Wesentlichen weisen sie eine SVO-Satzstellung auf, jedoch können sie hierbei relativ flexibel sein. Zum anderen besitzen sie eine sehr reiche Morphologie, die nur manchmal angewandt wird.
De la misma manera que las palabras en las lenguas habladas pueden ser definidas como combinaciones ilimitadas de un cierto número de consonantes y vocales, los signos en las lenguas de signos son combinaciones de formas de manos, localizaciones y movimientos. Las gramáticas de las lenguas de signos combinan dos características comunes con las lenguas habladas, aunque normalmente no aparecen juntas. Por una parte son muy analíticas y dependen del orden de los signos. Las lenguas de los signos son básicamente SVO, pero poseen cierta flexibilidad.
Proprio come le parole nelle lingue parlate possono esser definite come combinazioni illimitate di un numero limitato di consonanti e vocali, i segni sono combinazioni di forme delle mani, posizioni e movimenti. Le grammatiche delle lingue dei segni hanno in comune con le lingue parlate due caratteristiche, anche se di solito sembrano separate: da un lato esse sono molto analitiche e dipendono dall'ordine dei segni, dall'altro seguono fondamentalmente la sequenza SVO, ma con una certa flessibilità.
Net zoals woorden in gesproken talen kunnen omschreven worden als combinaties van een beperkt aantal medeklinkers en klinkers, zijn tekens in gebarentalen combinaties van een beperkt aantal handvormen, plaatsingen en bewegingen. Typologisch combineren de grammatica's van gebarentalen eigenschappen, die gemeenschappelijk zijn met gesproken talen, maar die gewoonlijk niet samen voorkomen. Aan de ene kant zijn ze vrij analytisch en hangen ze af van tekenvolgorde. Gebarentalen zijn fundamenteel SVO , maar met enige soepelheid. Aan de andere kant hebben ze een zeer zijke mofologie, die echter zelden wordt toegepast
Точно както думите в говорими езици могат да бъдат описани като комбинация от ограничен брой съгласни и гласни, така и знаците в езика на жестовете са комбинации от ограничен брой форми на ръката, местоположения и движения. Типологически, граматиката на езика на жестовете съчетава функции, които са често срещани в говоримите езици, но които обикновено не се случват едновременно. От една страна, те са до голяма степен аналитични и зависят от реда на знаците. Жестомимичните езици са основно от типа SVO (т.е. подлог-глагол-допълнение), но с известна гъвкавост. От друга страна, те имат много богата морфология, която се използва само понякога.
Isto kao što možemo opisati govorne jezike kao kombinacije ograničenog broja suglasnika i samoglasnika, znakovi gestovnih jezika su kombinacije ograničenog broja ručnih formi, mjesta i pokreta. Tipološki gramatike gestovnih jezika objedinjuju karakteristike koje su zajedničke s govornim jezicima ali se obično ne pojavljuju zajedno. S jedne su strane analitičke i ovisne od reda riječi (ili znakova). Gestovni jezici su u osnovi SPO, jezici reda subjekt-predikat-objekt, no do neke su mjere fleksibilni.Na drugoj strani imaju vrlo bogatu morfologiju, koja se primijenjuje samo ponekad.
Nii nagu räägitava keele sõnu saab kirjeldada kui piiratud arvu kaas- ja täishäälikute kombinatsioone, on viipekeele viiped piiratud arvu käemärkide, koha ja liikumise kombinatsioonid. Viipekeele grammatika kombineerib enamasti kaht kõneldava keele tavalist tunnust, mis aga enamasti koos ei ilmne. Nad on suuresti analüütilised ja sõltuvad viibete järjekorrast. Viipekeeled põhinevad SVO-l, kuid on paindlikumad.
Akárcsak a beszélt nyelv szavai, melyek korlátozott számú magánhangzó és mássalhangzó kombinációjából jönnek létre, a jelnyelv jelei is kombinációk, mégpedig korlátozott számú kézformából, ezek helyzetéből és mozgásából. Tipológiai szinten, a jelnyelvek nyelvtana különböző tulajdonságot ötvöz, melyek a beszélt nyelvek sajátjai, de nem szoktak együtt előfordulni. Egyrészt nagy mértékben analitikusak és a jelek sorrendjétől függnek. A jelnyelvek alapvetően az SVO szintaktikai típusba tartoznak, de bizonyos rugalmasságot mutatnak.
Jeigu balsinėse kalbose žodžiai gali būti aprašyti riboto kiekių priebalsių ir balsių kombinacijomis, tai gestų kalbose žodžiai kombinuojami iš riboto skaičiaus rankos formų, padėčių ir judėjimų. Tipologijos požiūriu gestų kalbos gramatika turi dvi charakteristikas, kurios egzistuoja ir balsinėse kalbose, bet paprastai nesutinkamos vienu metu. Iš vienos pusės jos - labiau analitinės ir priklauso nuo gestų sekos. Gestų kalbos daugiausia priklauso SVO tipui (subjektas-veiksmažodis-objektas - reiškia veiksnys eina prieš tarinį, o papildinys paprastai yra sakinio pabaigoje), bet galimos ir variacijos.
Tak jak słowa w językach mówionych mogą zostać opisane jako kombinacje ograniczonej liczby spółgłosek i samogłosek, tak samo znaki migowe stanowią kombinacje ograniczonej liczby układów dłoni, położenia i ruchów. Z punktu widzenia typologii gramatyki języków migowych łączą w sobie właściwości, z których obie są powszechne dla języków mówionych, ale zazwyczaj nie występują jednocześnie. Z jednej strony języki migowe są w znacznym stopniu analityczne, a znaczenie wypowiedzi zależy od kolejności znaków migowych. To zasadniczo języki oparte na strukturze SVO (podmiot – orzeczenie – dopełnienie), ale są one pod tym względem do pewnego stopnia elastyczne. Z drugiej strony, mają one bardzo bogatą morfologię, która jest stosowana tylko czasami.
Așa cum cuvintele în limbile vorbite pot fi descrise ca o combinație a unui număr limitat de consoane și vocale, gesturile în limbajele semnelor sunt combinații ale unui număr limitate de forme ale mâinii, poziții și deplasări. Tipologic gramaticile leagă/unesc/combină însușiri cu limbajele semnelor, ambele apar adesea/fecvent în limbile vorbite, dar care nu apar concomitent împreună. Pe de o parte, ele sunt în mare parte analitice și ordinea semnelor are o importanță. Limbajele semnelor sunt globale, SVO, dar cu o anumită flexibilitate. Pe de altă parte ele au o morfologie foarte bogată, care nu este totdeauna aplicată.
Slová možno v hovorených jazykoch opísať ako kombinácie obmedzeného počtu spoluhlások a samohlások, posunky v znakovej reči sú kombináciami istého množstva tvarov, polôh a pohybov rúk. Gramatiky znakových jazykov kombinujú vlastnosti, ktoré sú bežné v hovorených jazykoch, ale zvyčajne sa nevyskytujú naraz v jednom jazyku. Ide prevažne o analytické vlastnosti, ktoré závisia od poradia posunkov. V znakových jazykoch sa v podstate uplatňuje slovosled typu SVO, avšak s istým stupňom flexibility. Na druhej strane majú bohatú morfológiu, ktorá sa uplatňuje nesystematicky.
Precis som ord i talade språk kan beskrivas som kombinationer av ett begränsat antal konsonanter och vokaler, så är tecken i teckenspråk kombinationer av ett begränsat antal handformer, placeringar och rörelser. Typologiskt sett kombinerar teckenspråkens grammatik egenskaper som är vanliga i talade språk, men i allmänhet inte förekommer samtidigt. Teckenspråk är i grunden SVO, men med en del utrymme för variation. Å andra sidan har de en väldigt rik morfologi som dock bara tillämpas ibland.
Kā vārdi runājamās valodās var būt aprakstīti kā ierobežota skaita līdzskaņu un patskaņu kombinācijas, tā zīmes zīmju valodās ir ierobežota skaita roku žestu, novietojumu un kustību kombinācijas. Pēc tipoloģiskās klasifikācijas zīmju valodu gramatikas kombinē divas pazīmes, kuras ir abas izplatītas runājamās valodās, bet reti gādās kopā. No vienas puses zīmju valodas ir lielā mērā analītiskas un ir atkarīgas no zīmju secības. Zīmju valodas būtībā ir SVO, bet ar nelielu lokanību. No citas puses viņām ir ļoti bagāta morfoloģija, kuru izmanto tikai retos gadījumos.
Díreach mar is féidir cur síos ar fhocail i dteangacha labhartha mar theaglaimí de líon teoranta consan agus gutaí, is ionann comharthaí i dteangacha comharthaíochta agus teaglaimí de líon teoranta cumaí láimhe, suíomh agus gluaiseachtaí. Ó thaobh saintréithe, cuireann córais ghramadaí teangacha comharthaíochta le chéile dhá ghné a bhíonn coitianta i dteangacha labhartha ach ná bíonn le chéile de ghnáth. Ar thaobh amháin bíonn siad anailíseach den chuid is mó agus braitheann siad ar ord na gcomharthaí. SVO a bhíonn sna teangacha comharthaíochta de ghnáth, ach bíonn roinnt solúbthachta iontu. Os a choinne sin, bíonn deilbhíocht an-saibhir iontu, deilbhíocht ná cuirtear i bhfeaidhm ach uaireanta.
  Pisave / Babilon :: lin...  
Piše se običajno tako, da se dela posebno oblikovane oznake na dvodimenzionalno površino. Materiali, ki jih lahko uporabljamo (ali pa so jih uporabljali v preteklosti) za pisanje vključujejo papir (najbolj običajna podlaga za pisanje do pred zelo nedavnim), kamen, glino, pesek, živalske kože, brezino lubje ali celo, simbolično, zrak (kot je (fiktivno) uprizorjeno s strani protagonista romana Kurta Vonneguta Galapagos) in druge materiale.
Writing is usually carried out by making distinctive marks on a 2D surface, in specific shapes. Materials that could be (and have been) used to write upon are include paper (the most common until very recently), stone, clay, sand, animal skin, birch bark or even, symbolically, the air (performed (fictionally) by a protagonist of Kurt Vonnegut's Galapagos) and many other materials.
L’écriture se fait généralement en faisant des signe distinctifs sur une surface en 2D, selon des formes particulières. Les matériaux qui peuvent être (et ont été) utilisés pour écrire incluent le papier (le plus utilisé jusqu’à récemment), la pierre, l’argile, le sable, la peau d’animaux, l’écorce de bouleau ou même, symboliquement, l’air (réalisé dans la fiction par un protagoniste du roman de Kurt Vonnegut Galápagos) et bien d’autres matériaux.
Der Schreibvorgang wird für gewöhnlich ausgeführt, indem man auf einer zweidimensionalen Oberfläche auffällige Markierungen in bestimmten Formen erzeugt. Zu den möglichen (und verwendeten) Schreiboberflächen zählen (Papier (bis vor Kurzem am häufigsten verwendet), Stein, Lehm, Sand, Tierhaut, Birkenrinde oder gar, auf symbolische Weise, Luft ((fiktiv) ausgeführt durch einen Protagonisten in Kurt Vonneguts Roman Galapagos) und viele andere Materialien.
Normalmente se escribe haciendo marcas distintivas sobre una superficie 2D, que dan lugar a formas específicas. Los materiales que se utilizan (y han sido utilizados) para escribir son, entre otros, el papel (el más común hasta hace muy poco), la piedra, el barro, la arena, la piel de animal, la corteza de abedul o incluso, simbólicamente, el aire (realizada en la ficción por uno de los protagonista de Galápagos de Kurt Vonnegut) y otros muchos materiales.
Normalmente si scrive facendo dei segni distintivi su una superficie 2D, che creano forme specifiche. I materiali utilizzati per scrivere sono (o sono stati) la carta (il più comune da non molto tempo), la pietra, l'argilla, la sabbia, la pelle animale, la corteccia di betulla o anche, simbolicamente, l'aria (usata fittiziamente da un protagonista di Kurt Vonnegut in Galapagos) e molti altri materiali.
Schrijven wordt meestal uitgevoerd door merktekens aan te brengen op een 2D oppervlak, in specifieke vormen. Materialen die kunnen gebruikt worden (en werden) om op te schrijven omvatten papier (de meest voorkomende tot voor kort), steen, klei, zand, dierenhuid, berkenbast of zelfs, symbolisch, de lucht (uitgevoerd (fictief) door een protagonist van Kurt Vonnegut's Galapagos) en vele andere materialen.
Писането обикновено се извършва чрез правене на отличителни знаци върху двуизмерна повърхност, в определени форми. Материалите, които биха могли да бъдат (и са били) използвани за писане, включват хартия (най-често до съвсем наскоро), камък, глина, пясък, животинска кожа, брезова кора или дори символично въздух (от герой на Кърт Вонегът в Galapagos) и много други материали.
Pisanje se obično provodi izradom distinktivnih oznaka na dvodimenzionalnoj površini u specifičnim oblicima. Materijali koji se koriste (ili su se koristili) za pisanje su između ostalog papir (najčešći donedavno), kamen, glina, pijesak, životinjska koža, kora drveća ili čak u simboličkom smislu zrak (što je izveo fiktivno u Galápagosu glumac Kurt Vonnegut) te mnogi drugi materijali.
Der skrives normalt ved at påføre en todimensionel overflade karakteristiske mærker, i specifikke former. Mulige materialer er - eller har været - papir (indtil for nyligt det mest almindelige), sten, ler, sand, dyrehuder, birkebark eller endda - symbolsk - luften (udført af den fiktive protagonist i Kurt Vonnegut's Galapagos), samt mange andre materialer.
Kirjutamine tähendab enamasti kindla kujuga märkide tegemist kahemõõtmelisele pinnale. Kirjutada saab (ja on kirjutatud) paberile (viimase ajani kõige tavalisem), kivile, savile, liivale, loomanahale, kasetohule või sümboolselt isegi õhku (seda tegi Kurt Vonneguti romaani Galapagos peategelane) ning paljudele muudele materjalidele.
Az írás bizonyos megadott formájú jegyek rögzítését jelenti egy kétdimenziós felületen. Ez a felület lehet (és előfordult) papír (a leggyakoribb, csak az utóbbi időben van változás), kő, agyag, homok, állati bőr, nyírfakéreg és szimbolikusan a levegő (amint Kurt Vonnegut Galapagos darabjának főhőse teszi ezt) és még néhány anyag.
Paprastai žnonės rašo, išvedžiodami įvairius ženklus dvimatėje erdvėje. Medžiagos, ant kurių rašoma gali būti (ir buvo) pačios įvairiausios, įskaitant popierių (dabar labiausiai paplitęs), akmenį, molį, smėlį, gyvūnų odą, medžio žievę ir net simboliškai oras gali atlikti tą funkciją {Kurto Voneguto romano "Galapagai" personažas tai atlieka (fiktyviai) ant daugybės kitų medžiagų.
Pisanie zazwyczaj polega na wykonywaniu na dwuwymiarowej powierzchni określonych znaków o specyficznych kształtach. Materiały, na których pisze się obecnie lub/i pisano kiedyś, to: najpopularniejszy do niedawna papier, kamień, glina, piasek, skóra zwierząt, kora brzozy, a nawet (w znaczeniu symbolicznym) powietrze (na którym „pisał” bohater powieści Kurta Vonneguta Galapagos), oraz wiele innych.
În mod normal se scrie făcând semne distinctive pe o suprafață 2D, care crează forme specifice. Materialele utilizate pentru scris includ hârtia (cea mai utilizată până de curând), piatra, argila, nisipul, pielea animală, scoarța de mesteacăn sau chiar, în mod simbolic, aerul (fictiv) , realizat în ficțiune de un protagonist al romanului lui Kurt VonnegutGalápagos) și alte materiale.
Обычно, люди пишут, выводя различительные знаки в двухмерном изображении особой формы. Материалы, на которых пишут, могут быть (и были) различными, включая бумагу (наиболее распространенный сейчас), камень, глина, песок, кожа животных, береста и даже в символической функции может выступать воздух (выполняется (фиктивно) персонажем Курта Воннегута в романе Галапагосы) и на множестве других материалов.
Písanie sa zvyčajne vykonáva zachytávaním rozlíšiteľných znakov so špecifickým tvarom na dvojrozmernú plochu. Materiály, na ktoré sa píše (a aj v minulosti písalo), sú: papier (najčastejšie používaný materiál až do súčasnosti), kameň, hlina, piesok, zvieracia koža, brezová kôra, dokonca symbolicky aj vzduch (napr. protagonista románu Galapágy Kurta Vonneguta) a mnoho ďalších materiálov.
Man skriver vanligtvis genom att utföra urskiljbara märken med specifika former på en tvådimensionell yta. Material som används (och har använts) för att skriva på omfattar papper (det vanligaste tills helt nyligen), sten, lera, sand, djurhud, näver eller till och med, symboliskt, luften (utfört av en rollfigur i Kurt Vonneguts Galapagos) och många andra material.
Rakstīšana parasti ir veicama, darot dažādas specifiskas formas zīmes uz divu dimensiju virsnes. Materiāli, kuri var būt (un arī bija) lietojami rakstīšanai uz tiem, iekļauj papīru (visvairāk lietots līdz šim laikam), akmeni, mālu, smiltis, dzīvnieku ādu, bērza tāsi un pat, simboliski, gaisu (uz tā rakstīja Kurta Vonnegūta personāžs Galapagu salās), kā arī daudzi citi materiāli.
Déantar scríbhneoireacht go hiondúil le marcanna ar leith ar dhromchla déthoiseach, i gcruthanna ar leith. I measc na n-ábhar a úsáidtear chun scríobh orthu tá páipéar (an ceann is coitianta go dtí le fíordhéanaí), clocha, cré, gaineamh, craiceann ainmhí, coirt beithe nó fiú, go siombalach, an t-aer (a dhéanann príomhphearasa Kurt Vonnegut ar Galápagos ) agus ábhair eile go leor.
  Klasifikacija jezikov, ...  
Jeziki, ki nimajo tonov imajo običajno naglas (zlog, ki je izgovorjen bolj poudarjeno od ostalih). V nekaterih jezikih pade naglas vedno na isti zlog (denimo na prvega v madžarščini ali zadnjega v francoščini), v drugih jezikih pa je naglas pomemben in se uporablja za razlikovanje besed.
Languages that do not have tones usually have stress (a syllable pronounced more strongly than the others). In some languages, the stress always falls on the same syllable (the first in Hungarian, the last in French), but in other languages stress is important and is used to distinguish words. English and Russian are such languages: “increase” is a noun while “increase” is a verb, and in Russian, “muka” means “flour” while “muka” means “torture”.
Les langues qui n’ont pas de tons ont souvent un accent tonique (une syllabe prononcée plus fort que les autres). Dans certaines langues, l’accent tonique frappe toujours la même syllabe (la première syllabe des mots en hongrois, la dernière en français), mais dans d’autres langues, l’accent tonique est important parce qu’il permet de distinguer les mots. L’anglais et le russe sont de telles langues : en anglais, “increase” veut dire « augmentation » alors que “increase” signifie « augmenter », et en russe, “muka” veut dire « farine » alors que “muka” veut dire « tourment ».
Sprachen ohne Töne haben für gewöhnlich eine Betonung (eine Silbe, die stärker ausgesprochen wird als die anderen).In manchen Sprachen liegt die Betonung immer auf derselben Silbe (im Ungarischen die erste, im Französischen die letzte), aber in anderen Sprachen spielt die Betonung eine wichtige Rolle in der Unterscheidung von Wörtern. Englisch und Russisch sind solche Sprachen: “increase” ist ein Substantiv, “increase” jedoch ein Verb; im Russischen bedeutet “muka” "Mehl", während “muka” "Folter bedeutet.
Las lenguas que no tienen tonos, normalmente tienes acentos (una sílaba pronunciada com más fuerza que las otras). En algunas lenguas el acento siempre recae sobre la misma sílaba (la primera en húngaro, la última en francés), pero en otras lenguas el acento es importante y usado para distinguir las palabras. Tanto el inglés como el ruso pertenecen a ese tipo de lenguas: “increase” es un sustantivo (incremento) mientras que “increase” es un verbo (incrementar), y en ruso “muka” significa "harina" mientras que “muka” significa "tortura".
Le lingue che non hanno toni, di solito hanno l'accento (una sillaba pronunciata con più forza rispetto alle altre). In alcune lingue, l'accento cade sempre sulla stessa sillaba (la prima in ungherese, l'ultima in francese), ma in altre lingue l'accento è importante e viene utilizzato per distinguere parole. Sia l'inglese che il russo appartengono a questa categoria: “increase” è un sostantivo (incremento), mentre “increase” è un verbo (incrementare), e in russo {Muka} significa "farina", mentre “muka” significa "tortura".
Talen die geen tonen hebben hebben meestal nadruk (een lettergreep wordt sterker uitgesproken dan de anderen). In sommige talen valt de nadruk altijd op dezelfde lettergreep (de eerste in het Hongaars, de laatste in het Frans), maar in andere talen is de nadruk belangrijk en wordt gebruikt om woorden te onderscheiden. Engels en Russisch zijn zulke talen: “increase” is een zelfstandig naamwoord, terwijl “increase” een werkwoord is, en in het Russisch betekent {Muka} "bloem", terwijl “muka” "marteling" betekent.
Езици, които нямат тонове, обикновено имат ударение (сричка, произнасяна по-силно от другите). В някои езици ударението винаги пада на една и съща сричка (първата в унгарския, последната във френския), но в други езици ударението е важно и се използва за разграничаване думи. Английският и руският са такива езици: “increase” е съществително, докато “increase” е глагол, а на руски “muka” означава "брашно", докато “muka” означава "изтезание".
Jezici koji nemaju tonove obično imaju naglaske (slog koji se izgovara jače od drugih). Na nekoliko jezika naglasak je uvijek na istom slogu (na prvom slogu na mađarskom, na zadnjem na francuskom, na predzadnjem na esperantu), no i na drugim je jezicima naglasak važan te se koristi kao sredstvo za razlikovanje riječi. Engleski i ruski su takvi jezici: engleski “increase” znači “rast” dok “increase” znači “rasti”, a ruski, “muka” znači “brašno” dok “muka” znači “mučenje”.
Sprog uden et tonesystem benytter sig som regel af betoning, hvor een stavelse får tildelt et stærkere tryk end de andre. I nogle sprog ligger trykket altid på samme stavelse (fx den første i ungarsk, den sidste i fransk), men i andre er trykket betydningsbærende og bruges til at skelne mellem ord. Engelsk og russisk er sådanne sprog: “increase” er således et substantiv (navneord), mens “increase” er et verbum (udsagnsord), og russisk “muka” betyder "mel", mens “muka” betyder "tortur".
Keeltel, milles ei ole toone, on tavaliselt rõhk (üht silpi hääldatakse tugevamalt kui teisi). Mõnes keeles langeb sõnarõhk alati samale silbile (ungari keeles esimesele, prantsuse keeles viimasele), kuid teistes keeltes on rõhk oluline ja seda kasutatakse sõnade eristamiseks. Sellised keeled on inglise ja vene keel: “increase” on nimisõna, “increase” samas tegusõna, ja vene keeles tähendab “muka” "jahu", “muka” aga piinamist.
A tónust nem alkalmazó nyelvekben rendszerint van hangsúly (egy a többieknél nagyobb nyomatékkal kiejtett szótag). Bizonyos nyelvekben a hangsúly mindig ugyanoda esik a szóban (az elsőre a magyarban, az utolsóra a franciában), de más nyelveken a hangsúlynak fontos szerepe van szavak megkülönböztetésében. Az angol és az orosz ilyen nyelv: az “increase” főnév, míg az “increase” ige, az oroszban “muka” "liszt", míg a “muka” "kínzás".
Kalbos, kurios neturi tono, naudoja kirčiavimą (kai vienas skiemuo ištariamas stipriau, nei likusieji). Kai kuriose kalbose kirtis krenta atitinkamose žodžio skiemenyse (ant pirmojo vengrų kalboje, ant paskutiniojo prancūzų kalboje), bet kitose kalbose kirtis yra svarbus žodžių atskyrimui. Anglų ir rusų yra būtent tokios kalbos: kai “increase” yra daiktavardis, tuo tarpu “increase” - veiksmažodis, ir rusų kalboje - “muka” (miltai) prieš “muka” (kančia).
Języki, w których nie występuje różnicowanie tonów, mają często akcent wyrazowy (jedna sylaba jest wymawiana z większą siłą, niż pozostałe). W niektórych językach akcent pada zawsze na tę samą sylabę (na pierwszą sylabę w języku węgierskim, na ostatnią w języku francuskim), ale w innych językach akcent pełni ważną rolę w rozróżnianiu słów. Takimi językami są na przykład angielski i rosyjski: angielskie “increase” jest rzeczownikiem („zwiększenie”), podczas gdy “increase” jest czasownikiem („zwiększyć”), a w rosyjskim “muka” to „mąka”, “muka” to „tortura”.
Limbile fără tonuri au de obicei o intonație (o vocală, care se pronunță mai tare decât celelalte). În unele limbi intonația este pe aceeași silabă (în maghiară e prima, în franceză ultima), dar în alte limbi intonația joacă un rol important în deosebirea/diferențierea cuvintelor. Engleza și rusa sunt asemenea limbi: “increase” este un substantiv, “increase” totuși un Verb; în rusă înseamnă “muka” "făină", în timp ce “muka” înseamnă "chin" , "supliciu" , "tortură".
Языки, в которых нет тона, обычно используют ударение (слог произносится сильнее, чем другие). В некоторых языках ударение всегда падает на определенный по порядку слог (на первый в венгерском, на последний во французском), но в других языках ударение важно, чтобы различать слова. Английский и русский являются такими языками: “increase” - это существительное, когда “increase” - это глагол, и в русском -“muka” против “muka”.
Jazyky, ktoré nepatria k tónovým jazykom, zvyčajne využívajú prízvuk (dôraz na jednej slabike slova). V niektorých jazykoch prízvuk pripadá vždy na rovnakú slabiku slova (na prvú slabiku v maďarčine, slovenčine, na poslednú vo francúzštine), ale v iných jazykoch, kde je prízvuk pohyblivý, má dôležitú funkciu – môže meniť význam slov. Angličtina a ruština majú pohyblivý prízvuk: anglické “increase” je podstatné meno, ale “increase” je sloveso; v ruštine slovo “muka” znamená „múka“, ale “muka” znamená „utrpenie“.
Språk som inte har toner har vanligtvis betoning (en stavelse som uttalas starkare än de andra). I vissa språk, faller alltid betoningen på samma stavelse (den första i ungerska, den sista på franska), men på andra språk är betoningen viktig och används för att särskilja ord. Engelska och ryska är sådana språk: “increase” är ett substantiv medan “increase” är ett verb, och på ryska betyder “muka” "mjöl" medan “muka” betyder "tortyr".
Valodās, kurās nav zilbes intonācijas, parasti eksistē uzsverums (zilbe, kura ir izrunājama stiprāk, nekā pārējās). Dažās valodās uzsverums vienmēr krīt uz to pašu zilbi (uz pirmo ungāru, uz pēdējo franču valodā), taču citās valodās uzsverums ir svarīgs un ir lietojams, lai atšķirtu vārdus. Šādas ir angļu un krievu valodas: “increase” (pieaugums) ir lietvārds, bet “increase” ir darbības vārds; krievu valodā “muka” nozīmē "milti", bet “muka” nozīmē "mokas".
Teangacha ná bíonn toin acu, is gnách go mbíonn béim acu (siolla amháin á fhuaimniú níos láidre ná na cinn eile). I roinnt teangacha, bíonn an bhéim i gcónaí ar an siolla céanna (an chéad siolla san Ungáiris, an ceann deiridh sa Fhraincis), ach i dteangacha eile bíonn an bhéim tábhachtach agus úsáidtear í chun focail a idirdhealú óna chéile. Is amhlaidh atá sa Bhéarla agus sa Rúisis: Is ainmfhocal “increase” ach is briathar “increase”, agus sa Rúisis, ciallaíonn “muka” "plúr" ach ciallaíonn “muka” "pianadh".
  Klasifikacija jezikov, ...  
V nekaterih drugih jezikih, na primer ruskemu, bi bili vsi ti stavki pravilni, čeprav je en vrstni red precej bolj pogost (v tem primeru SGO). V nekaterih jezikih je lahko vrstni red odvisen od različnih parametrov. Francoščina je običajno SGO, vendar SOG kadar je objekt zaimek.
English is an SVO language, because all the other orders are incorrect or change the basic meaning (“The mouse eats the cat” means something very different). In some other languages, such as Russian, all these sentences would be correct, though one order might be much more common (in this case, SVO). In some languages, the order can depend on different parameters. French is usually SVO, but SOV when the object is a pronoun.
Le français et l’anglais sont des langues SVO, parce que tous les autres ordres sont incorrects ou changent le sens de la phrase (« La souris mange le chat » a un sens très différent). Dans certaines langues, par exemple en russe, toutes ces phrases sont correctes, bien qu’un ordre particulier puisse être beaucoup plus fréquent (en l’occurrence SVO). Dans certaines langues, l’ordre peut dépendre de différents paramètres. Le français est généralement SVO, mais SOV quand l’objet est un pronom (« Il mange la souris », mais « il la mange »).
Englisch ist eine SVO-Sprache, weil alle anderen Wortstellungen entweder falsch sind oder die grundlegende Bedeutung verändern ("Die Maus frisst die Katze" bedeutet etwas völlig anderes). In manchen anderen Sprachen, wie etwa Russisch, wären all diese Sätze richtig, auch wenn eine Wortstellung wesentlich häufiger vorkommt 9in diesem Fall SVO). In manchen Sprachen kann die Wortstellung von verschiedenen Faktoren abhängen. Französisch ist normalerweise eine SVO-Sprache, die Wortstellung wird jedoch zu SOV, wenn das Objekt ein Fürwort ist.
El inglés es una lengua SVO, porque las otras posibilidades son incorrectas o cambian el sentido básico (" El ratón se come el gato" significa algo muy diferente). En otras lenguas, como el ruso, todas las frases serían correctas, aunque uno de los órdenes será más común (en este caso, SVO). En otra lenguas el orden depende de diferentes parámetros. El francés normalmente tiene SVO pero también SOV cuando el objeto es un pronombre.
L'inglese è una lingua SVO, perché tutti le altre possibilità non sono corrette o modificano il significato di base ("Il topo mangia il gatto" significa qualcosa di molto diverso). In altre lingue, come il russo, tutte queste frasi sarebbero corrette, anche se un ordine potrebbe essere molto più comune (in questo caso, SVO). In alcune lingue, l'ordine può dipendere da diversi parametri. In francese è solitamente SVO, ma SOV quando l'oggetto è un pronome.
Het Engels is een SVO taal, omdat alle andere woordorden onjuist zijn of de fundamentele betekenis veranderen ("De muis eet de kat op" betekent iets heel anders). In andere talen, zoals Esperanto of Russisch zouden al deze zinnen kloppen, hoewel de ene orde veel vaker kan voorkomen dan de andere (in casu SVO). In sommige talen kan de volgorde afhangen van verschillende voorwaarden. Bijvoorbeeld Frans heeft meestal SVO, maar SOV wanneer het object een voornaamwoord is.
Английският} е език SVO, защото всички други подредби са неверни или променят основното значение ("Мишката изяде котката" означава нещо много по-различно). В някои други езици, като например Russian, всички тези подредби ще бъдат правилни, макар че една подредба може да бъде много по-честа (в този случай - SVO). В някои езици подредбата може да зависи от различни параметри. Френският език обикновено е SVO, но SOV, когато допълнението е местоимение.
Engleski je SPO-jezik, jer su svi drugi redoslijedi nepravilni, ili mijenjaju smisao rečenice (doslovni prijevod “Miša jede mačka.” bi bio “The mouse eats the cat”, koji znači suprotno od pravog značenja tj.: Miš jede mačku.). Na drugim jezicima, na pr. esperantu ili ruskom, sve su te rečenice pravilne, iako je jedan od tih redoslijeda daleko najčešći (u ovom slučaju SPO). Na nekim jezicima red riječi može ovisiti o različitim uvjetima. Npr. francuski ima uobičajen red riječi SPO, ali i SOP kad je objekt zamjenica.
Engelsk er et SVO-sprog, fordi alle andre ordstillinger er inkorrekte eller ændrer sætningens grundlæggende betydning ("The mouse eats the cat" betyder noget andet end "The cat eats the mouse"). I nogle sprog, fx russisk, ville alle varianterne være tilladte, omend en af dem (SVO), er meget mere almindelig. I andre sprog afhænger rækkefølgen af forskellige parametre. Fransk er således normalt SVO, men SOV når objektet er et pronomen (stedord).
Inglise keel on SVO-keel, sest iga muu sõnajärg on ebakorrektne või muudab peamist tähendust ("The mouse eats the cat" tähendab midagi hoopis muud (hiir sööb kassi)). Mõnes muus keeles, näiteks vene keeles oleks kõik need laused korrektsed, kuigi üks sõnajärg oleks palju tavapärasem kui teised (praegusel juhul SVO). Mõnes keeles sõltub sõnajärg mitmesugustest parameetritest. Prantsuse keel on enamasti SVO-keel, aga sel juhul SOV, kui sihitis on asesõna.
Az angol SVO nyelv, ugyanis az összes többi sorrend helytelen vagy pedig megváltozik a mondat értelme ((“The mouse eats the cat”, azaz az egér eszi meg a macskát!). Más nyelvekben, mint például az oroszban vagy a magyarban mindegyik sorrend lehetséges, jóllehet, hogy az egyik változat gyakoribb (az orosz esetében az SVO). Néhány nyelvben a szórend különböző paraméterektől függ. A francia szórendje általában SVO, de SOV, ha a tárgy névmás.
Anglų yra SVO tipo kalba, nes bet kuri kita tvarka yra neteisinga arba keičia prasmę ("The mouse eats the cat" reiškia "Pelė valgo katiną"). Kitose kalbose, pavyzdžiui rusų, visi šie sakiniai bus teisingi, nors viena tvarka gali būti labiau paplitusi (šiuo atveju SVO). Eilėje kalbų žodžių tvarka gali priklausyti nuo įvairių parametrų. Prancūzų yra SVO tipo, bet konstrukcija SOV naudojama, kai objektas (O/papildinys) yra įvardis.
Język angielski jest językiem SVO, ponieważ wszystkie pozostałe uporządkowania albo są nieprawidłowe, albo zmieniają podstawowe znaczenie (Jeśli zdanie „The cat eats the mouse” – „Kot je mysz” stanowi zdanie o szyku SVO, to zdanie „The mouse eats the cat” (OVS) oznacza zupełnie coś innego – „Mysz je kota”). W niektórych innych językach, np. w języku rosyjskim, wszystkie te zdania byłyby poprawne, chociaż jeden z szyków może być bardziej typowy (w tym wypadku SVO). Szyk wyrazów może także, w pewnych językach, zależeć od różnych parametrów. Francuski jest zazwyczaj językiem SVO, ale gdy dopełnienie bliższe jest zaimkiem, poprawny jest szyk SOV.
Engleza este o limbă SVO, pentru că toate celelalte ordini/topici fie sunt greșite sau modifică semnificația de bază ("Șoarecele mănâncă pisica" înseamnă cu totul altceva). În câteva alte limbi, ca aproximativ rusa, ar fi fost toate aceste propoziții corecte, chiar dacă apare o topică/ordine mult mai frecvent(in acest caz, SVO). În unele limbi ordinea poate depinde de parametrii diferiti franceza este în mod obișnuit SVO, dar SOV când complementul direct este un pronume.
Английский - это язык типа SVO, потому что любой другой порядок является не правильным или меняет основное значение (“The mouse eats the cat” значит, "Мышь ест кота"). В некоторых других языках, таких как русский, все эти предложения будут правильным, хотя один порядок может быть более распространенным (в данном случае SVO). В ряде языков порядок может зависеть от различных параметров. Французский как правило, язык типа SVO, но конструкция SOV используется, когда объект (O/прямое дополнение) является местоимением.
Angličtina je jazyk so slovosledom typu SVO, pretože všetky ostatné typy slovosledu sú v tomto jazyku nesprávne alebo menia základný význam („The fish eats the cat” znamená úplný opak, čiže: „Ryba žerie mačku”). V niektorých jazykoch, akým je napr. aj slovenčina a ruština, sú všetky uvedené príklady správne, hoci jeden zo slovosledov je najbežnejší (konkrétne typ SVO). V iných jazykoch môže byť slovosled ovplyvnený ďalšími faktormi, napr. vo francúzštine sa zvyčajne uplatňuje slovosled typu SVO, ale ak je objekt vyjadrený zámenom, uplatňuje sa slovosled typu SOV.
Engelska är ett SVO-språk, eftersom alla andra ordningsföljder är felaktiga eller ändrar den grundläggande betydelsen ("Musen äter katten" betyder något helt annat). I en del andra språk, till exempel ryska, skulle alla dessa meningar vara korrekta, även om en viss ordningsföljd kan vara mycket vanligare (i det här fallet, SVO). I en del språk kan ordningsföljden vara avhängig av olika parametrar. Franska är oftast SVO, men SOV när objektet är ett pronomen.
Angļu ir SVO valoda, jo visas citas secības tajā ir nepareizas vai izmainošas pamatdomu ("The mouse eats the cat" nozīmē "Pele ēd kaķi"). Citās valodās, piemēram, krievu, visi šie teikumi var būt pareizi, taču viena vārdu secība var būt biežāka nekā citas (šajā gadījumā, SVO). Dažās valodās vārdu secība var būt atkarīga no dažādiem kritērijiem. Franču valodā tā parasti ir SVO, taču SOV, kad objekts ir vietniekvārds.
Is teanga SVO é an Béarla, mar tá gach ord eile mícheart nó athaíonn siad an bhunbhrí (ciallaíonn "Itheann an luch an cat" rud an-difriúil). I roinnt teangacha eile, amhail an Russian, bheadh na habairtí sin go léir i gceart, cé go bhféadfadh ord amháin a bheith i bhfad níos coitianta (sa chás seo, SVO). I roinnt teangacha, braitheann an t-ord ar pharaiméadair éagsúla. SVO de ghnáth a bhíonn san Fhraincis , ach SOV nuair is forainm an cuspóir.
  Fonetika, inventar zvok...  
Namen fonetičnega prepisa (običajno v oglatih oklepajih) je prepisovanje zvokov (alofonov), na način, da je zapisana natančna izgovorjava, medtem ko fonemološki prepis (običajno v poševnicah) prepisuje besede po načelu, kako so zvoki v določenem jeziku kategorizirani.
The phone is the basic unit of sound for human speech; the phoneme is the basic unit of sound for specific languages. A phoneme is an abstract unit for a given language and will include a number of different phones. This is reflected in different levels of transcription. The purpose of phonetic transcription (usually in square brackets) is to transcribe sounds (phones) so that the exact articulation is recorded, whereas phonemic transcription (usually in slashes) transcribes the words in terms of how sounds are categorized in a given language. The border between phonemic and phonetic transcription is not always clear – narrow phonetic transcription captures more variations in sounds while broad phonetic transcription captures only the most noticeable features and blends into phonemic transcription.
Le phone est l’unité de base pour les sons de la parole humaine ; le phonème est l’unité de base pour les sons des langues individuelles. Un phonème est une unité abstraite pour une langue donnée et peut inclure plusieurs phones différents. Cette différence est reflétée par plusieurs niveaux de transcription. Le but d’une transcription phonétique (habituellement entre crochets) est de transcrire des sons (phones) de manière à noter l’articulation exacte, alors qu’une transcription phonémique (en général entre barres obliques) transcrit les sons selon la manière dont ils sont classés dans une langue donnée. La limite entre transcription phonémique et transcription phonétique n’est pas toujours claire : une transcription phonétique étroite permet de saisir plus de variations dans les sons alors qu’une transcription phonétique large ne note que les caractéristiques phonétiques les plus saillantes et se rapproche d’une transcription phonémique.
El fono es la unidad básica del sonido para el habla humana; el fonema es la unidad básica del sonido para lenguas específicas. Un fonema es una unidad abstracta para una lengua dada e incluirá un número diferente de fonos. Esto se refleja en los diferentes niveles de transcripción. El propósito de la transcripción fonética )(normalmente entre corchetes) es transcribir sonidos (fonos) para establecer su articulación exacta, mientras que la transcripción fonológica (normalmente entre paréntesis) transcribe las palabras según estén categorizados en una lengua dada. Los límites entre transcripción fonética y fonológica no están siempre muy claros - una transcripción fonética estricta capturará más variaciones en los sonidos mientras que una transcripción fonética amplia capturará solo los rasgos más visibles y se mezclará con la transcripción fonológica.
Il fono è l'unità di base del suono per il linguaggio umano; il fonema è l'unità di base del suono per lingue specifiche. Un fonema è un'unità astratta per una data lingua e può comprendere più foni. Ciò si riflette in diversi livelli di trascrizione. Lo scopo della trascrizione fonetica (di solito tra parentesi quadre) è di trascrivere suoni (foni), di modo che ne venga registrata l'articolazione esatta, mentre la trascrizione fonemica (di solito tra due barre, /x/) trascrive le parole a seconda di come sono in termini di come i suoni sono classificati in una determinata lingua. Il confine tra trascrizione fonemica e fonetica non è sempre chiaro - una stretta trascrizione fonetica cattura più variazioni nei suoni, mentre un'ampia trascrizione fonetica cattura solo le caratteristiche più evidenti e si fonde con la trascrizione fonemica.
De foon is de grondeenheid van geluid voor menselijke spraak; het foneem is de basiseenheid van geluid voor specifieke talen. Een foneem is een abstracte eenheid voor een bepaalde taal en omvat een aantal verschillende fonen. Dit blijkt uit verschillende niveaus van transcriptie. Het doel van fonetische transcriptie (meestal in vierkante haken) is geluiden (fonen) op te tekenen, zodat de exacte articulatie wordt opgenomen, terwijl fonemische transcriptie (meestal tussen deelstrepen) de woorden optekent in termen van hoe geluiden zijn gecategoriseerd in een bepaalde taal. De grens tussen fonologische en fonetische transcriptie is niet altijd duidelijk — smalle fonetische transcriptie vangt meer variaties in geluiden op, terwijl brede fonetische transcriptie alleen de meest opvallende kenmerken opneemt en combineert met fonemische transcriptie.
Фон е основната звукова единица на човешката реч; фонема е основната звукова единица за конкретни езици. Фонемата е абстрактна единица за даден език и включва няколко различни фони. Това е отразено на различни нива на транскрипция. Целта на фонетичната транскрипция (обикновено в квадратни скоби) е да транскрибира звуците (фоните) така, че да се опише точната артикулация, докато фонемната транскрипция (обикновено в наклонени черти) транскрибира думите от гледна точка на това как звуци са категоризирани в даден език. Границата между фонемната и фонетичната транскрипция невинаги е ясна - тясно фонетичната транскрипция улавя повече варианти в звуците, докато широко фонетичната транскрипция улавя само най-забележимите черти и се прелива във фонемна транскрипция.
Fon je osnovna jedinica ljudskog govora; fonem je osnovna glasovna jedinica u određenom jeziku. Za konkretni jezik je fonem apstraktna jedinica koja uključuje više različitih fonova. To se ogleda na različitim razinama transkripcije. Svrha fonetske transkripcije (obično između četvrtastih zagrada) je da transkribira zvukove (fonove) tako da se može dobiti točna artikulacija dok fonemska transkripcija (obično između kosih crta) transkribira riječi po tome kako su zvukovi kategorizirani u pojedinim jezicima. Granice između fonetske i fonemske transkripcije nisu uvijek jasne: - strogi fonetski prijepis obuhvaća više varijacija u zvukovima, dok široki fonetski prijepis obuhvaća samo najvažnije karakteristike i prenosi ih u fonemsku transkripciju.
Fonet er den grundlæggende (rent beskrivende) lydenhed i menneskeligt sprog, mens fonemet er den grundlæggende kontrastive (betydningsadskillende) lydenhed i et konkret sprog. Et fonem er en abstrakt enhed, karakteristisk for et bestemt sprog, og vil som regel dække over et antal forskellige foner. Dette afspejler sig igennem forskellige niveauer af transskription. Formålet med fonetisk transskription (normalt i kantede paranteser) er at transskribere den eksakte udtale af lydene (fonerne), mens en fonemisk transskription (som regel mellem skråstreger) gengiver ordet som en række (betydningsadskillende) lydkategorier der er karakteristiske for et givent sprog.
Foon ehk kõnehäälik on põhiline inimkeele kõlaüksus; foneem on kindla keele põhiline kõlaüksus. Foneem on antud keele abstraktne ühik ja võib sisaldada palju erinevaid foone. Seda näitab erineval tasemel transkriptsioon. Foneetilise transkriptsiooni eesmärk (enamasti nurksulgudes) on kirjeldada hääldamist (foone) vastavalt täpsele artikulatsioonile, fonoloogiline transkriptsioon (enamasti kaldkriipsude vahel) seevastu transkribeerib sõnu häälikute kategooriate järgi antud keeles. Fonoloogilise ja foneetilise transkriptsiooni piir ei ole alati selge - detailne foneetiline transkriptsioon hõlmab rohkem häälikute variatsioone, samal ajal kui üldine foneetiline transkriptsioon hõlmab vaid enim märgatavaid tunnuseid ja seguneb fonoloogilise transkriptsiooniga.
A beszédhang egy alapvető egység az emberi beszédben, a fonéma viszont absztrakt egység egy adott nyelvben és beszédhangokat képvisel. A fonetikai átírás segítségével a beszédhangokat jelölni lehet (rendszerint szögletes zárójelben), utalva az artikulációjukra. A fonéma szerinti átírás (/ / jelek között) pedig az adott nyelv fonémáival írja át a szavakat. A fonetikai és fonéma szerinti átírás közötti határ nem éles. Míg a pontosságra törekvő fonetikai átírás kisebb artikulációs különbségeket is megragad, az általánosabb fonetikai átírás csak a lényegesebb jellemzőket jelöli, s így közel áll a fonéma szerinti átíráshoz.
Fonas (fona) yra kalbos (šnekos) srauto bazinis vienetas; fonema - atskiros kalbos šnekos bazinis vienetas. Fonema yra duotos kalbos abstraktus vienetas ir ją sudaro eilė skirtingų fonų. Tai atsispindi įvairiuose transkripcijos lygiuose. Fonetinės transkripcijos tikslas (paprastai kvadratiniuose skliaustuose) yra garsų (fonų) transkripcija tikslios artikuliacijos užfiksavimui, tuo tarpu foneminė transkripcija (įprastai atskiriami "/") užfiksuoja žodį duotosios kalbos garsinėmis kategorijomis. Riba tarp fonetinės ir foneminės transkripcijos ne visada yra aiški - specializuota fonetinė transkripcija užfiksuoja platesnę garsinę gamą, tuo tarpu universali fonetinė transkripcija apčiuopia tik pačias ryškiausias charakteristikas ir užfiksuoja jas foneminėje transkripcijoje.
Fon to podstawowa jednostka dźwięku mowy ludzkiej, a fonem to podstawowa jednostka dźwięku konkretnego języka. Fonem w danym języku jest jednostką abstrakcyjną, zawierającą różne fony. Jest to odzwierciedlane w różnych poziomach transkrypcji. Celem transkrypcji fonetycznej (zwykle w nawiasach kwadratowych) jest zapisanie dźwięku (fonu) z uwzględnieniem dokładnego sposobu artykulacji, natomiast transkrypcja fonemiczna (zazwyczaj w ukośnikach) to zapis słowa uwzględniający sposób, w jaki dźwięki są klasyfikowane w danym języku. Granica między transkrypcją fonemiczną a fonetyczną nie zawsze jest wyraźna – wąska transkrypcja fonetyczna dokładniej pokazuje zróżnicowanie między dźwiękami, podczas gdy szeroka wskazuje jedynie najwyraźniejsze cechy i zbliża się do transkrypcji fonemicznej.
Fóna alebo hláska je základnou jednotkou ľudskej reči; fonéma je základnou dištinktívnou jednotkou zvukového systému jazyka. Fonéma je abstraktnejšia jednotka, zvyčajne v sebe zahŕňa (v danom jazyku) viacero rôznych fón, čo sa odráža na rôznych úrovniach transkripcie. Cieľom fonetickej transkripcie (zvyčajne v hranatých zátvorkách) je zapísať zvuky (fóny), čiže presne zachytiť konkrétne artikulované zvuky, zatiaľ čo fonematická transkripcia (zapísaná obvykle medzi dvoma znakmi lomené) zaznamenáva slová s prihliadaním na to, ako sa v jednotlivých jazykoch kategorizujú zvuky. Hranica medzi fonematickou a fonetickou transkripciou nie je vždy jednoznačná – podrobná fonetická transkripcia zachytáva viac variantov zvukov, zatiaľ čo zjednodušená fonetická transkripcia zaznamenáva iba najnápadnejšie vlastnosti zvukov a približuje sa tak fonematickej transkripcii.
Foner är det mänskliga talets grundläggande ljudenheter; fonem är den grundläggande ljudenheten för specifika språk. Ett fonem är en abstrakt enhet för ett givet språk och omfattar ett antal olika foner. Detta avspeglas i olika nivåer av transkription. Syftet med fonetisk transkription (oftast inom hakparentes) är att transkribera ljud (foner), så att den exakta artikulationen registreras, medan fonematisk transkription (vanligtvis avgränsad med snedstreck) transkriberar ord utifrån hur de kategoriseras i ett givet språk. Gränsen mellan fonematisk och fonetisk transkription är inte alltid tydlig – finfonetisk transkription fångar fler ljudvariationer, medan grov fonetisk transkription fångar bara de mest märkbara funktionerna och överlappar med fonematisk transkription.
Fons ir cilvēciskās runas skanējuma pamatvienība; fonēma ir noteiktas valodas skanējuma pamatvienība. Fonēma ir noteiktas valodas abstraktā vienība, kurā ietilpst vairāki atšķirīgi foni. To atspoguļo dažādi transkripcijas līmeņi. Fonētiskas transkripcijas (parasti kvadrātiekavās) mērķis ir transkribēt skaņas (fonus), lai uzrakstītu precīzu artikulāciju, turpretī fonēmu transkripcija (parasti slīpājās iekavās) transkribē vārdus tā, kā ir apzīmētas skaņas dotajā valodā. Robeža starp fonētisko un fonēmu transkripciju bieži nav skaidra — šaura fonētiskā transkripcija iekļauj vairāk skaņu variantu, bet plaša fonētiskā transkripcija iekļauj tikai ievērīgākas skaņu pazīmes un saplūst ar fonēmu transkripciju.
Is é an {foghar bunaonad fuaime chaint an duine; Is í an {fhóinéim an bunaonad fuaime do theangacha ar leith. Aonad teibí do theanga ar leith is ea fóinéim agus bíonn roinnt foghar éagsúil inti. Léirítear é sin i leibhéil éagsúla trascríofa. Is é is cuspóir do thrascríobh foghraíochta (de ghnáth i lúibíní cearnacha) fuaimeanna (foghair) a thrascríobh ionas go dtaifeadtar an urlabhairt go beacht. Trascríobhann an trascríobh fóinéimeach (de ghnáth i slaiseanna) na focail maidir le conas a dhéantar na fuaimeanna a chatagóiriú i dteanga ar leith. Ní bhíonn an teorainn idir trascríobh fóinéimeach agus trascríobh foghraíochta soiléir i gcónaí - gabhann trascríobh foghraíochta cúng níos mó éagsúlachtaí i bhfuaimeanna agus ní ghabhann trascríobh foghraíochta leathan ach na gnéithe is suntasaí agus cumascann sé leis an trascríobh fóinéimeach.
  Znakovni jeziki / Babil...  
Čeprav so ti sistemi koristni v nekaterih omejenih kontekstih, so za bolj obširno uporabo okorni in jih gluhi med seboj ne uporabljajo. Znakovni jeziki običajno ne prečkajo nacionalnih meja ali meja govorjenih jezikov, zato na primer uporabnikom Britanskega znakovnega jezika Ameriški znakovni jezik ni razumljiv.
Il faut bien les distinguer des systèmes de signes artificiels créée par des personnes entendantes. Ces systèmes empruntent du vocabulaire aux langues des signes naturelles en le modifiant pour imiter la structure d’une langue parlée. Bien que ces systèmes soient utiles dans un nombre limité de contextes, ils sont peu commodes pour une utilisation prolongée et les sourds ne les utilisent pas entre eux. Les langues des signes ne traversent généralement pas les frontières des pays ou des langues parlées ; la langue des signes britannique et la langue des signes américaine, par exemple, ne sont pas mutuellement compréhensibles. Les langues des signes naturelles ont néanmoins une grammaire très similaire et les principales différences se trouvent dans le vocabulaire. Cela signifie qu’en cas de besoin, les utilisateurs d’une langue des signes peuvent en apprendre une autre très rapidement.
Diese müssen von artifiziellen, von Hörenden entwickelten Gebärdensystemen unterschieden werden. Diese Systeme entnehmen Teile des Vokabulars aus natürlichen Gebärdensprachen und modifizieren sie, um die Struktur einer gesprochenen Sprache nachzuahmen ("lautsprachbegleitende Gebärden"). Wenngleich diese Systeme in manchen begrenzten Kontexten nützlich sein können, sind sie bei umfangreicherem Gebrauch recht umständlich und werden von Gehörlosen untereinander nicht verwendet. Für gewöhnlich überschreiten Gebärdensprachen keine nationalen Grenzen oder Sprachgrenzen gesprochener Sprachen; so sind z.B. Britische Gebärdensprache (BSL) und Amerikanische Gebärdensprache (ASL) nicht gegenseitig verständlich. Jedoch sind die Grammatiken natürlicher Gebärdensprachen einander sehr ähnlich, die größten Unterschiede finden sich im Wortschatz. Dies bedeutet, dass Gebärdensprachnutzer sich bei Bedarf die Sprache ihres Gesprächspartners recht schnell aneignen können.
Tienen que ser diferentes de los sistemas artificiales de signos que han sido creados por personas que oyen. Estos sistemas toman parte de su vocabulario de las lenguas naturales de signos y lo modifican para imitar la estructura de una lengua hablada. Aunque estos sistemas son útiles en ciertos contextos, no tienen un uso extendido y las personas sordas no los utilizan entre ellas. Las lenguas de signos normalmente no cruzan las fronteras nacionales, de manera que, por ejemplo, la lengua de signos británica y la americana no son mutuamente comprensibles. Aún y así, las gramáticas de las lenguas de signos son muy similares entre sí, y es en el léxico donde encontramos la mayor parte de las diferencias. Esto significa que si es necesario, los usuarios de una lengua de signos pueden aprender otras lenguas (de signos) con mucha rapidez.
Hanno bisogno di essere differenziate dai sistemi di segni artificiali che vengono creati da persone udenti. Questi sistemi prendono alcuni vocaboli dalle lingue dei segni naturali e li modificano in maniera che essi imitino le strutture delle lingue parlate. Anche se questi sistemi sono utili in certi contesti, sono scomodi se usati spesso e i non udenti non li usano tra loro. Le lingue dei segni di solito non vanno oltre le proprie frontiere nazionali, ad esempio la lingua dei segni inglese e quella americana non sono mutuamente intelligibili. Tuttavia, le grammatiche delle lingue dei segni naturali sono molto simili tra loro, le maggiori differenze si trovano nel lessico. Ciò significa che, quando necessario, i segnanti di lingue diverse possono impararne un'altra molto rapidamente.
Ze moeten onderscheiden worden van kunstmatige gebarensystemen, die horenden gebruiken. Deze systemen nemen woorden uit natuurlijke gebarentalen en passen die aan om de structuur van een gesproken taal na te bootsen. Hoewel deze systemen nuttig zijn in een bepaalde beperkte context, ze zijn onhandig bij ruim gebruik, en doven gebruiken ze niet om met elkaar te communiceren. Gebarentalen overschrijden meestal geen lands- of taalgrenzen; zo zijn bijvoorbeeld de Britse gebarentaal en de Amerikaanse niet onderling verstaanbaar. De grammatica's van natuurlijke gebarentalen lijken wel erg op elkaar en de grootste verschillen worden gevonden in het lexicon. Dit betekent dat, indien nodig, gebarentaalgebruikers elkaars taal heel snel kunnen leren.
Те трябва да бъдат разграничавани от изкуствените знакови системи, които са създадени от чуващи хора. Тези системи вземат известно количество лексика от естествените жестомимични езици и я променят, за да се имитира структурата на говоримия език. Макар че тези системи са полезни в някои ограничени контексти, те са неудобни за продължителна употреба и глухите хора не ги използват помежду си. Жестомимичните езици обикновено не пресичат националните граници или границите на говоримите езици, така например, британският жестомимичен език и американският жестомимичен език не са взаимно разбираеми. Независимо от това, граматиките на естествените жестомимични езици са много близки една до друга, а най-големите разлики са в лексиката. Това означава, че когато е необходимо, жестомимичните езикови потребители могат много бързо да научат езика един на друг.
Treba ih razlikovati od umjetnih sistema gesti, koje proizvode slušatelji. Ti sistemi uzimaju riječi prirodnih gestovnih jezika te ih modificiraju da bi imitirali strukturu lokalnih govornih jezika. Iako ti jezici imaju praktičnu upotrebu u određenim ograničenim uvjetima, nisu prikladni za opširnu primjenu te ih gluhe osobe ne koriste za sporazumijevanje s drugima. Gestovni jezici obično ne prelaze granice nacionalnih i govornih jezika pa tako britanski i američki gestovni jezik nisu međusobno razumljivi. Gramatike prirodnih gestovnih jezika su vrlo slične i najveće su razlike u rječniku. To znači da, kad je potrebno, korisnik nekog gestovnog jezika može naučiti drugi gestovni jezik vrlo brzo.
Neid keeli tuleb eristada tehiskeeltest, mille on loonud kuuljad. Need süsteemid võtavad loomulikust viipekeelest mõningast sõnavara ja muudavad seda, et jäljendada kõneldava keele struktuuri. Piiratud kontekstis on need keeled kasulikud, kuid laiemas mitte ja kurdid isekeskis neid ei kasuta. Viipekeeled ei ületa tavaliselt rahvuslike või kõneldavate keelte piire, nii ei saa näiteks briti ja ameerika viipekeele kasutajad vastastikku teineteisest aru. Sellegipoolest on loomulike viipekeelte grammatika üsna ühesugune, suurimad erinevused on sõnavaras. Seega, kui on vaja, suudavad viipekeele kasutajad teise viipekeele kärmelt ära õppida.
Meg kell különböztetni őket a mesterséges jelnyelvektől, melyeket halló emberek alkottak. Ezek a rendszerek átvesznek bizonyos szókincset a természetes jelnyelvekből és módosítják, hogy struktúrájukban hasonlítsanak a beszélt nyelvekhez. Míg bizonyos helyzetekben hasznosak ezek a rendszerek, de kiterjedt használatban zavaróak, a süketek egyáltalán nem használják egymás között. A jelnyelvek rendszerint nem lépik át a nemzeti vagy nyelvi határokat, így a brit jelnyelv és az amerikai jelnyelv nem érthető kölcsönösen. Mindemellett a természetes jelnyelvek nyelvtanai eléggé hasonlítanak egymáshoz, a legnagyobb különbség a szókészletben van. Ez azt jelenti, hogy ha szükséges, akkor a jelnyelvet használók nagyon gyorsan meg tudják tanulni egymás nyelvét.
Jos skiriasi nuo dirbtinių ženklų sistemų, kurios kuriamos girdinčių žmonių. Paskutinės sistemos skolinasi atitinkamą žodyną iš natūralių kalbų ir kuria jį, kad imituotų struktūrą šnekamasios kalbos. Nors šios sistemos ir naudingos apibrėžtame kontekste, bet nepatogios ilgai naudojant, ir kurtieji nenaudoja jų tarp savęs. Gestų kalbos neperženkia nacionalinių ar šnekamųjų kalbų ribos. Pavyzdžiui, britų gestų kalba ir amerikiečių gestų kalba nėra savaime suprantamos, net praktiškai nieko bendro neturi.
Należy odróżniać je od sztucznych systemów migowych, tworzonych przez osoby słyszące. Sztuczne systemy zawierają część słownictwa przejętego z naturalnych języków migowych, ale słownictwo to jest przekształcone w taki sposób, że naśladuje strukturę języka mówionego. Mimo iż systemy takie są użyteczne w pewnych sytuacjach, jednakże ich szersze stosowanie jest uciążliwe i osoby niesłyszące nie używają ich do komunikowania się między sobą. Zazwyczaj języki migowe nie są międzynarodowe, tak więc na przykład Brytyjski Język Migowy i Amerykański Język Migowy nie są wzajemnie zrozumiałe. Niemniej jednak gramatyki naturalnych języków migowych są do siebie bardzo podobne, a największe różnice dotyczą słownictwa. Oznacza to, że w razie potrzeby użytkownicy języków migowych są w stanie bardzo szybko nauczyć się innych języków migowych.
Acestea trebuie diferențiate de sistemele de semne artificial create de persoane ascultătoare. Aceste sisteme preiau părți ale vocabularului din limbajele semnelor naturale și le modifică, pentru a imita structura unei limbi vorbite("gesturi însoțitoare de sunete"). Chiar dacă aceste sisteme pot fi folosite în unele contexte limitate, ele sunt la o utilizare extinsă puțin comode pentru folosință îndelungată/prelungită și surzii nu le folosesc între ei. Limbajele semnelor nu traversează în general frontierele țării sau ale limbilor vorbite; limbajul britanic al semnelor ș ilimbajul semnelor americane, de exemplu, nu sunt reciproc/mutula inteligibile. Totuși gramaticile limbajelor semnelor naturale sunt foarte asemănătoare, cele mai mari deosebiri/diferențe se găsesc în vocabular. Asta înseamnă , că utilizatorul semnelor se poate adapta la nevoie limbajului partenerului de discuție foarte rapid.
Znakové jazyky je potrebné odlišovať od umelých znakových systémov, ktoré vytvárajú počujúci. Tieto umelé systémy majú časť slovnej zásoby prevzatú z prirodzených znakových jazykov a modifikujú ju tak, aby napodobnili štruktúru hovoreného jazyka. Hoci sa do istej miery úspešne používajú, sú neobratné a samotní nepočujúci ich medzi sebou nepoužívajú. Znakové jazyky zvyčajne nepresahujú hranice národných alebo hovorených jazykov. Napríklad britská znaková reč a americká znaková reč nie sú navzájom zrozumiteľné. Gramatiky prirodzených znakových jazykov sú si navzájom veľmi podobné, najväčšie rozdiely nájdeme v slovnej zásobe. Z toho vyplýva, že používatelia znakovej reči sa dokážu podľa potreby veľmi rýchlo naučiť iný znakový jazyk.
De behöver särskiljas från de artificiella teckensystem som skapas av hörande människor. Dessa system tar en del vokabulär från naturliga teckenspråk och modifierar dem för att efterlikna strukturen hos talade språk. Även om sådana system kan vara användbara i en del sammanhang, är de opraktiska vid mer intensiv användning och döva använder dem inte sinsemellan. Teckenspråk sprider sig i allmänhet inte över nationsgränser, så, t.ex. är brittiskt och amerikanskt teckenspråk inte ömsesidigt begripliga. Inte desto mindre har grammatiken hos olika teckenspråk stora likheter, medan de största skillnaderna återfinns i lexikonet. Detta betyder att teckenspråksanvändare vid behov snabbt kan lära sig varandras språk.
Zīmju valodas ir jāšķir no mākslīgām zīmju sistēmām, kuras ir dzirdošu cilvēku radītas. Šādas sistēmas aizņem nelielu vārdu krājumu no dabīgām zīmju valodām un modificē to imitējot runājamās valodas struktūru. Kaut arī šīs sistēmas ir pielietojamas dažos ierobežotos kontekstos, viņas nav piemērotas plašākam lietojumam un nedzirdīgie cilvēki tās savā starpā neizmanto. Zīmju valodas reti pārsniedz nacionālās mutvārdu valodas robežas, tā, piemēram, britu zīmju valoda un amerikāņu zīmju valoda nav savstarpēji saprotamas. Tomēr dabīgo žestu valodu gramatikas ir ļoti līdzīgas viena citai, vislielākas atšķirības tajās ir leksikas līmenī. Tas nozīmē, ka ja ir nepieciešams, žestu valodu lietotāji ļoti ātri var iemācīties viens otra valodu.
Is gá iad a idirdhealú ó na córais comharthaí saorga a chruthaigh daoine a chloiseann. Glacann na córais sin roinnt foclóra as teangacha comharthaíochta nádúrtha agus modhnaíonn siad é chun aithris a dhéanamh ar struchtúr teanga labhartha. Cé go bhfuil na córais sin úsáideach i roinnt comhthéacsanna teoranta, tá siad amscaí in úsáid fhorleathan agus ní úsáideann daoine bodhra eatarthu féin iad. Ní gnách go dtéann teangacha comharthaíochta thar na teorainneacha teanga náisiúnta nó labhartha, mar shampla, ní thuigean lucht Teanga Chomharthaíochta na Breataine teanga Chomharthaíochta Mheiriceá. Mar sin féin, bíonn gramadach na dteangacha comharthaíochta nádúrtha an-chosúil lena chéile, agus is san fhoclóir a bhíonn na difríochtaí is mó. Ciallaíonn sé sin gur furasta d'úsáideoirí teangacha comharthaíochta teangacha a chéile a fhoghlaim go han-tapa nuair is gá sin.
  Pragmatika / Babilon ::...  
Običajno velja, da so dejanja pomembnejša od besed. Ampak kaj drugega lahko storimo, ko bi radi kaj obljubili, kot da rečemo obljubim? In za duhovnika je dovolj, da reče: Proglašam vaju za moža in ženo in za vedno spremeni življenje.
Traditionally, actions are considered more important than just words. But what else can you do when you would like to promise something than recite the sentence I promise? And it's enough for a priest to say: I now pronounce you husband and wife to change your life forever. So there are some speech acts – as the linguist John L. Austin discovered that are performed by words. If some basic conditions (called felicity conditions) are fulfilled then the words pronounced perform the acts described. We can declare people married (if we have the appropriate legal status) as well as promise, threaten and hurt somebody by means of words.
Traditionnellement, on considère que les actions sont plus importantes que les mots. Mais quand vous voulez promettre quelque chose, qu’est-ce que vous pouvez faire d’autre que réciter la phrase « Je promets » ? Et il suffit à un prêtre de prononcer les mots « Je vous déclare mari et femme » pour que votre vie soit changée à jamais. Ce sont des exemples d’actes de langage, des actions qui sont effectuées par des mots, comme l’a découvert le linguiste John L. Austin. Si certaines conditions fondamentales (appelées conditions de vérité) sont remplies, alors les mots prononcés effectuent l’action décrite. On peut déclarer que des gens sont mariés (si on a le statut juridique nécessaire), mais également promettre, menacer et blesser quelqu’un uniquement par des mots.
Herkömmlicherweise werden Handlungen wichtiger genommen als bloße Worte. Aber was kannst du, wenn du jemandem etwas versprechen willst, anderes tun als den Satz aussprechen: Ich verspreche es? Und es genügt für einen Pfarrer zu sagen: Ich erkläre Sie jetzt zu Mann und Frau, um dein Leben für immer zu verändern. Es gibt also Sprechakte - wie der Linguist John L. Austin entdeckte - die mit Worten ausgeführt werden. Wenn gewisse Grundbedingungen (sogenannte Gelingensbedingungen) erfüllt sind, dann führt das Aussprechen der Worte die genannten Handlungen aus. Wir können Menschen für verheiratet erklären (wenn wir den dafür nötigen gesetzlichen Status haben), wir können versprechen, drohen und jemanden verletzen, all das durch Worte.
Tradicionalmente, se viene considerando que las acciones son más importantes que los actos. Pero en realidad, cuando quieres prometer algo, ¿qué otra cosa puedes hacer además de decir “Te lo prometo”?. A un sacerdote, por ejemplo, le basta con pronunciar: “Yo os declaro marido y mujer”, para que tu vida cambie para siempre. Por tanto, existen ciertos actos de habla como descubrió el lingüísta John L. Austin, que realizamos a través de palabras. Si se cumplen ciertas condiciones básicas (llamadas felicity conditions, esto es, condiciones de éxito, de fortuna o de felicidad) las palabras pronunciadas llevarán a cabo los actos descritos. Podemos declarar a alguien marido y mujer (siempre que poseamos el estatus legal adecuado) de igual manera que podemos prometer, amenazar y herir a alguien a través de nuestras palabras.
Tradizionalmente, i fatti sono considerati più importanti delle parole. Ma nella realtà, quando vuoi promettere qualcosa, cos'altro potresti fare se non dire "te lo prometto"? A un sacerdote, ad esempio, basta pronunciare: "Io vi dichiaro marito e moglie", perché la tua vita cambi per sempre. Per tanto, esistono alcuni atti linguistici -come il linguista John L. Austin scoprì - che realizziamo attraverso le parole. Se sono soddisfatte alcune condizioni di base (chiamate condizioni di felicità), le parole pronunciate eseguiranno gli atti descritti. Possiamo dichiarare qualcuno marito e moglie (se abbiamo lo status giuridico appropriato) o promettere, minacciare e ferire qualcuno attraverso le nostre parole.
Traditioneel worden daden als belangrijker beschouwd dan alleen maar woorden. Maar wat kan u anders doen, als u iets wilt beloven, dan te de zin te zeggen Ik beloof? En het volstaat dat een priester zegt: Ik verklaar u nu man en vrouw om uw leven voorgoed te veranderen. Er zijn dus een aantal spraakhandelingen, die worden uitgevoerd door woorden — ​​zoals de taalkundige John L. Austin ontdekte. Als aan een aantal basisvoorwaarden (de zogenaamde geluksvoorwaarden) voldaan is, dan vervullen de uitgesproken woorden de beschreven handeling. We kunnen mensen gehuwd verklaren (als iemand de juiste juridische status heeft) en ook iets beloven, iemand bedreigen of beledigen door middel van woorden.
Традиционно, действията се считат за по-важни, отколкото само думите. Но какво друго можете да направите, когато искате да обещаете нещо, освен да кажете изречението Обещавам? И е достатъчно един свещеник да каже: Обявявам ви за съпруг и съпруга, за да промени живота ви завинаги. Така че има някои речеви актове, които - както установил езиковедът Джон Л. Остин - се извършват от думи. Ако са изпълнени някои основни условия (наричани условия за благоприятстване), то произнасянето на думите осъществява описаните действия. Ние може да обявим хора женени (ако имаме подходящия правен статут), както и да обещаем, заплашим и нараним някого с помощта на думи.
Tradicionalno se čin smatra važnijim od riječi. No što biste drugo mogli učiniti, ako želite nešto obećati nego to izreći rečenicom ‘Obećavam’? I dovoljno je ako svećenik kaže: ‘Proglašavam vas sada mužem i ženom’ pa da se vaš život promijeni zauvijek. Tako postoje govorni činovi kako je to otkrio jezični filozof John L. Austin, koji se izvršavaju na osnovi riječi. Ako su zadovoljeni neki osnovni uvjeti (tz. uvjeti za uspjeh), izgovorene riječi izvršavaju čin, koji opisuju. Moguće je proglasiti ljude supružnicima (ako netko ima odgovarajući zakonski status) isto kao i obećati, prijetiti te uvrijediti nekoga pomoću riječi.
Traditionelt anses handlinger som vigtigere end ord. Men hvis du vil love noget, hvad andet kan du gøre end at udtale sætningen jeg lover? Og det er nok for en præst at sige: Jeg forkynder jer at være ægtefolk både for Gud og mennesker for at ændre brudeparrets liv for altid. Så der findes visse talehandlinger der - som lingvisten John L. Austin fandt ud - udføres med ord alene. Under forudsættning af at visse rammepræmisser overholdes, udfører de udtalte ord den handling de beskriver. Vi kan erklære par for gifte (hvis vi har den fornødne retslige autoritet), ligesom vi kan love ting, true personer, eller såre dem alene vha. ord.
Traditsiooniliselt peetakse tegusid tähtsamaks kui paljaid sõnu. Kuid mida muud saad sa teha, kui tahaksid midagi lubada, kui korrutada lauset Ma luban? Ja kui pastor ütleb: Kuulutan teid meheks ja naiseks, muudab ta teie elu igaveseks. Järelikult on kõneakte, nagu avastas keeleteadlane John L. Austin, mida viiakse täide sõnade abil. Kui mõningad põhilised tingimused (mida nimetatakse tõetingimusteks) on täidetud, panevad hääldatud sõnad toime kirjeldatud teo. Me võime kuulutada inimesed abielus olevaks (kui meil on selleks seadusega antud volitus), samuti võime midagi lubada, kedagi ähvardada ja kellelegi sõnadega haiget teha.
Hagyományosan a tetteket fontosabbnak tartják, mint a szavakat. De vajon mi mást tehet, amikor meg akar ígérni valamit, mint hogy kimondja, hogy Ígérem. És elég ha egy pap kimondja: A most megkötött házasságotokat az Egyház nevében érvényesnek nyilvánítom, hogy örökre megváltozzon az élete. Tehát léteznek ún. beszédaktusok vagy beszédtettek - melyeket a szavakkal viszünk végbe, amint ezt John L. Austin nyelvész feltárta. Amennyiben bizonyos alapfeltételek (ún. érvényességi feltételek) teljesülnek, akkor a kimondott szavak végrehajtják az általuk képviselt tetteket. Egy párt házastársnak lehet nyilvánítani (ha az illetőnek megvan a megfelelő jogi státusza), de lehet ígérni, fenyegetni és megsérteni valakit szavak segítségével.
Paprastai veiksmai yra laikomi svarbesniais už žodžius. Bet ką dar, išskyrus ištartą sakinį, jūs galite padaryti, jei norite pažadėti ? Kunigui užtenka pasakyti: Skelbiu jus vyru ir žmona , kad pakeistų jūsų gyvenimą visiems laikams. Vadinasi, yra kai kurie kalbos aktai , aptikti lingvisto Džono L. Ostino, esantys veiksmais. Jeigu tam tikros sąlygos įvykdomos ( vadinamosios palankios sąlygos ), tai ištarti žodžiai atlieka aprašomą veiksmą. Mes galime paskelbti porą vyru ir žmona (jeigu mums suteikta tokia teisė), taip pat pažadėti, išgąsdinti ar sužeisti ką nors žodžiu.
Zazwyczaj działania są uważane za ważniejsze, niż same słowa. Jednak jeśli chcesz coś obiecać, co innego mógłbyś zrobić, niż powiedzieć „obiecuję”? Ksiądz używając słów „ogłaszam was mężem i żoną” zmienia wasze życie na zawsze. Zatem zdaniem językoznawcy Johna L. Austina istnieją pewne akty mowy, realizowane za pomocą słów. Jeśli spełnione są pewne podstawowe warunki (tzw. warunki skuteczności lub fortunności), wtedy wypowiadane słowa efektywnie realizują dane akty mowy. Możesz ogłosić dwie osoby mężem i żoną, czyli ogłosić zawarcie małżeństwa (jeśli posiadasz odpowiedni status prawny), a także możesz coś obiecać, zastraszyć kogoś albo go zranić za pomocą słów.
În mod tradițional se consideră că acțiunile sunt mult mai importante decât cuvintele. Dar când vreți să promiteți ceva, ce puteți face decât să recitați propoziția  Eu promit? Și ajunge pentru un preot să spună cuvintele « Vă declar soț și soție »pentru ca viața voastră să se schimbe pentru totdeauna. Acestea sunt exemple de acte de limbaj, de acțiuni care sunt efectuate de cuvinte, după cum a descoperit lingvistul John L. Austin. Dacă anumite condiții fundamentale (numite condiții de adevăr) sunt indeplinite, așadar cuvintele pronunțate efectuează actiunea descrisă. Noi putem declara oamenii ca fiind căsătoriți (dacă avem pentru aceasta statutul necesar legal), putem promite, amenința sau răni pe cineva, totul prin vorbe.
Skutky sa zvyčajne považujú za dôležitejšie ako slová. Akým iným spôsobom však môžete niečo sľúbiť ako vyslovením slova sľubujem? Tiež stačí, aby kňaz vyslovil: „A týmto vás prehlasujem za muža a ženu“, a navždy tým zmení váš život. Nepochybne teda existujú tzv. rečové akty, ktoré sa realizujú slovami, ako ich definoval lingvista John L. Austin. V prípade, že sú splnené určité základné podmienky (t. j. vhodný kontext), tak vyslovené slová realizujú spomínané úkony. Môžeme vyhlásiť ľudí za manželov (ak na to máme zodpovedajúci právny status), ale prostredníctvom slov môžeme aj niečo sľúbiť, niekoho ohroziť alebo mu ublížiť.
Traditionellt anses handlingar vara viktigare än ord. Men vad annat kan du göra när du vill lova något, än att uttala meningen Jag lovar? Och det räcker för en präst att säga: Jag förklarar er nu man och hustru för att förändra ditt liv för alltid. Så det finns talhandlingar – ​​som lingvisten John L. Austin upptäckte att utförs av ord. Om vissa grundläggande villkor (s.k. felicity conditions, villkor för lyckosamhet) uppfylls, utför orden som uttalas de handlingar som beskrivs. Vi kan förklara människor gifta (om vi har en lämplig rättslig status) samt lova, hota och skada någon med hjälp av ord.
Tradicionāli rīcība ir uzskatāma par svarīgāku nekā vien vārdi. Bet ko var izdarīt, kad gribi kaut ko apsolīt, ja ne teikt Es apsolu? Garīdzniekam pietiek pateikt No šā brīža es pasludinu jūs par vīru un sievu, lai uz visiem laikiem izmainītu tavu dzīvi. Šādi, eksistē tādi runas akti, atklāti lingvista Džona Langšova Ostina, kuri ir izpildāmi ar vārdiem. Ja ir realizējami galvenie nosacījumi (saucami par atbilstošiem nosacījumiem), tad pateiktie vārdi izpilda minēto darbību. Mēs varam pasludināt cilvēkus par salaulātiem (ja mums ir atbilstošs legāls statuss), kā arī apsolīt, nobiedēt un aizvainot kādu ar vārdu nozīmēm.
Go traidisiúnta, ba thábhachtaí le daoine gníomhartha ná focail. Ach cad eile is féidir leat a dhéanamh nuair is mian leat rud éigin a gheallúint seachas an abairt a aithris geallaim ? Agus is leor don sagart a rá: Fógraím sibh anois mar fhear céile agus bean chéile chun do shaol a athrú go deo. Mar sin, tá roinnt gníomhartha cainte {/ b} - ​​mar a d'fhionn an teangeolaí John L. Austin, a chomhlíontar le focail. Má chomhlíontar roinnt bunchoinníollacha (coinníollacha na tráthúlachta a thugtar orthu) ansin feidhmíonn na focail a dúradh na gníomhartha. Is féidir linn a fhógairt go bhfuil daoine pósta (má tá an stádas dlí cuí againn), mar aon le geallúint, bagairt agus daoine a ghortú trí bhíthin focal.
  Fonetika, inventar zvok...  
Fonetični prepis je način prikazovanja zvokov, ki se pojavljajo v človeških jezikih in to neodvisno od načina, kako se običajno pišejo. Najbolj znan tak sistem je Mednarodna fonetična abeceda (IPA), ki v glavnem temlji na latinski abecedi, saj je ta zmožna podati sestavine jezika kot so samoglasniki, soglasniki in suprasegmentalni elementi.
Phonetic transcription is a way of representing the sounds that occur in human languages independently of the way they are written. The most widely known system is the International Phonetic Alphabet (IPA), mostly based on the Latin alphabet which is able to transcribe features of speech such as consonants, vowels, and suprasegmental features. It was devised by the International Phonetic Association to be a standardized representation of the sounds of human speech. The IPA is used by lexicographers, foreign language students and teachers, linguists, speech-language pathologists, singers, actors, constructed language creators, and translators.
La transcription phonétique est un moyen de représenter les sons des langues humaines, indépendamment de leur système d’écriture. Le système le plus connu est l’alphabet phonétique international (API), principalement basé sur l’alphabet latin. Il permet de transcrire des caractéristiques du langage telles que les consonnes, les voyelles et les unités suprasegmentales. Il a été conçu par l’association phonétique internationale pour être une représentation normalisée des sons du langage humain. L’API est utilisé par des lexicographes, enseignants et étudiants de langues étrangères, linguistes, orthophonistes, chanteurs, acteurs, inventeurs de langues construites et traducteurs.
Phonetische Transkription ist eine Methode, die in menschlichen Sprachen vorkommenden Laute unabhängig von ihrer Schreibweise wiederzugeben. Das bekannteste System ist das Internationale Phonetische Alphabet (IPA), das überwiegend auf dem lateinischen Alphabet basiert und Eigenschaften von Sprachen wie Konsonanten, Vokale und suprasegmentale Eigenschaften transskribieren kann. Es wurde von der International Phonetic Association als standardisierte Darstellung der Laute menschlicher Sprachen entwickelt. Das IPA wird von Lexikographen, Fremdsprachenlehrern und -lernern, Sprachwissenschaftlern, Sprachpathologen, Sängern, Schauspielern, Schöpfern von Plansprachen und Übersetzern verwendet.
La transcripción fonética es una forma de representar los sonidos que aparecen en las lenguas humanas independientemente de la forma en la que estén escritos. El sistema más conocido es el Alfabeto Fonético Internacional (AFI), basado principalmente en el latín puede transcribir cualidades del habla tales como consonantes, vocales y cualidades suprasegmentales. Fue creado por la Asociación Internacional de Fonética para representar de forma estandarizada los sonidos del habla humana. El AFI es utilizado por lexicógrafos, estudiantes y profesores de lenguas extranjeras, logopedas, lingüistas, cantantes, actores, creadores de lenguas construidas y traductores.
La trascrizione fonetica è un modo di rappresentare i suoni che si verificano nelle lingue umane indipendentemente dal modo in cui sono scritti. Il sistema più conosciuto è l'alfabeto fonetico internazionale (IPA, International Phonetic Alphabet), per lo più basato sul latino, può trascrivere i suoni della lingua parlata come consonanti, vocali e i tratti soprasegmentali. È stato messo a punto dall'Associazione fonetica internazionale con lo scopo di creare delle norme che rappresentassero tutti i suoni del linguaggio umano. L'IPA è utilizzato dai lessicografi, studenti e insegnanti di lingue straniere, linguisti, logopedisti, cantanti, attori, autori di lingue pianificate e traduttori.
Fonetische transcriptie is een manier om de geluiden voor te stellen, die voorkomen in de menselijke taal, onafhankelijk van de manier waarop ze zijn geschreven. Het meest bekende systeem is het Internationale Fonetisch Alfabet (IFA), grotendeels gebaseerd op het Latijnse alfabet; het is in staat de eigenschappen van spraak zoals medeklinkers, klinkers, en suprasegmentale eigenschappen weer te geven. Het werd ontworpen door de Internationale Fonetische Vereniging om als gestandaardiseerde weergave van de geluiden van de menselijke spraak te dienen. Het IFA wordt gebruikt door lexicografen, anderstalige leerlingen en leerkrachten, taalkundigen, spraakpathologen, zangers, acteurs, kunsttaalmakers, en vertalers.
Фонетичната транскрипция е начин за представяне на звуците, които се срещат в човешките езици, независимо от начина, по който са написани. Най-широко известна система е Международната фонетична азбука (МФА; на англ. IPA - International Phonetic Alphabet), основаваща се най-вече на латинската азбука, която е в състояние да транскрибира характеристики на речта като съгласни, гласни и надсегментни особености. Тя е разработена от Международната фонетична асоциация като стандартизирано представяне на звуците на човешката реч. МФА се използва от лексикографи, чуждоезикови студенти и учители, лингвисти, логопеди, певци, актьори, създатели на изкуствени езици и преводачи.
Fonetska transkripcija je način reprezentacije zvukova u ljudskim jezicima neovisno o pojedinačnom pismu. Najpoznatiji sistem je međunarodni fonetski alfabet (IPA), koji se bazira na latinskom pismu a sposoban je transkribirati svojstva govornih jezika kao što su samoglasnici, suglasnici i suprasegmentalne karakteristike. Sistem je izradio Fonetski savez s ciljem da predstavi sve zvukove ljudskih jezika. IPA-alfabet koriste autori rječnika, učenici i učitelji stranih jezika, lingvisti, patolozi govora, pjevači, glumci, autori konstruiranih jezika te prevodioci.
Fonetisk transskription er et system for notering af menneskelige sproglyde uafhængigt af den måde de er skrevet på. Det mest kendte system er det Internationale Fonetiske Alfabet (IPA). IPA er baseret på det latinske alfabet og kan beskrive både sproglyde (vokaler, konsonanter) og suprasegmentale træk. Alfabetet blev udviklet af International Phonetic Association som en standardiseret gengivelse af lydene i menneskeligt sprog. IPA bruges af leksikografer, fremmedsprogs-studerende og -lærere, lingvister, logopæder, sangere, skuespillere, kunstsprogsautorer og oversættere.
Foneetilise transkriptsiooniga esitatakse inimkeele kõla, ükskõik kuidas seda ka ei kirjutata. Kõige laiemalt tuntakse peamiselt ladina tähestikul põhinevat International Phonetic Alphabet (IPA) süsteemi, mis on võimeline transkribeerima konsonante, täishäälikuid ja suprasegmentaalseid kõnetunnuseid. International Phonetic Association soovitas IPA-l olla inimkõne kõla esitamise standard. IPA-d kasutavad leksikograafid, võõrkeelte tudengid ja õpetajad, keeleteadlased, kõnepatoloogid, lauljad, näitlejad, tehiskeelte loojad ja tõlkijad.
A fonetikai átírás lehetővé teszi, hogy az emberi nyelvekben előforduló hangokat egységesen be lehessen mutatni, függetlenül az írásmódjuktól. A legismertebb a nemzetközi fonetikai ábécé (IPA: International Phonetic Alphabet), mely a latin ábécén alapul, képes jelölni a magánhangzók és mássalhangzók jellemzőit és a szupraszegmentális tulajdonságokat. A Nemzetközi Fonetikai Szövetség (International Phonetic Association) hozta létre, hogy az emberi nyelv hangjait szabványos módon lehessen ábrázolni. Ezeket a jeleket használják a szótárírók, idegen nyelvet tanítók és tanulók, nyelvészek, beszéd-nyelv patológusok, valamint énekesek, színészek, tervezett nyelv alkotók, és a fordítók.
Fonetinė transkripcija yra būdas išreikšti garsus, esančius žmonių kalbose, nepriklausomai nuo jų rašytinės formos. Labiausiai žinomos garsų sistemos yra Tarptautinė fonetinė abėcėlė (TFA), kuri remiasi lotynų abėcėle su galimybe aprašyti kalbos charakteristikas, tokias kaip priebalsės, balsės ir segmentinės ypatybės. Tarptautinė fonetinė abėcėlė (TFA) buvo sukurta Tarptautinės fonetinės asociacijos žmogiškosios kalbos garsų išraiškos standartizacijai. TFA naudoja leksikografai, daininkai, aktoriai, vertėjai ir dirbtinių kalbų kūrėjai.
Transkrypcja fonetyczna to sposób symbolicznego przedstawiania dźwięków, występujących w językach ludzkich, niezależnie od ich literowego zapisu. Najbardziej rozpowszechnionym systemem jest Międzynarodowy Alfabet Fonetyczny (MAF, ang. International Phonetic Alphabet, IPA), w dużej mierze wzorowany na alfabecie łacińskim, który umożliwia transkrypcję takich elementów mowy, jak spółgłoski, samogłoski i cechy suprasegmentalne. Został on opracowany przez Międzynarodowe Towarzystwo Fonetyczne w celu standaryzacji zapisu dźwięków mowy ludzkiej. IPA jest używany przez leksykografów, uczniów i nauczycieli języków obcych, językoznawców, patologów mowy, śpiewaków, aktorów, twórców języków sztucznych oraz tłumaczy.
Transcrierea fonetică reprezintă o metodă de redare a sunetele care apar în limbile umane independent de sistemul lor de scriere. Sistemul cel mai cunoscut este alfabetul fonetic internațional(API), in principal bazat pe alfabetul latin. El permite transcrierea caracteristicilor limbilor precum consoanele, vocalele și caracteristicilor suprasegmentale. A fost dezvoltat de International Phonetic Association ca o reprezentare standardizată a sunetelor limbilor umane. IPA este utilizat de lexicografi, profesori de limbi străine și de cei care învață limbi străine, lingviști, ortofoniști, cântăreți, actori, inventatori ai limbilor artificiale și traducători.
Fonetická transkripcia je grafický prepis zvukovej stránky jazyka nezávislý na pravopise konkrétnych jazykov. Najznámejší systém fonetickej transkripcie je Medzinárodná fonetická abeceda IPA (International Phonetic Alphabet), ktorá je založená prevažne na latinke. Pomocou systému IPA sa dajú zachytiť komponenty reči ako spoluhlásky, samohlásky a suprasegmentálne javy. Vyvinula ho Medzinárodná fonetická asociácia s cieľom štandardizovať zápis zvukov ľudskej reči. Systém prepisu IPA využívajú lexikografi, študenti a učitelia cudzích jazykov, jazykovedci, logopédi, speváci, herci, tvorcovia umelých jazykov aj prekladatelia.
Fonetisk transkription är ett sätt att återge de ljud som förekommer i mänskliga språk oberoende av hur de skrivs. Det mest kända systemet är det internationella fonetiska alfabetet (IPA), som till största delen bygger på det latinska alfabetet och som kan transkribera funktioner i tal som t.ex. konsonanter, vokaler och suprasegmentella funktioner. Det togs fram av International Phonetic Association för att vara en standardiserad representation av mänskliga språkljud. IPA används av lexikografer, studenter och lärare i främmande språk, lingvister, talspråkspatologer, sångare, skådespelare, skapare av konstruerade språk, och översättare.
Fonētiskā trankripcija ir skaņu atspoguļošanas veids, sastopams cilvēciskās valodās neatkarīgi no viņu rakstības. Visplašāk zināma sistēma ir starptautiskais fonētiskais alfabēts (International Phonetic Alphabet (IPA), kura pamatā ir latīņu alfabēts, spējīgs transkribēt izrunas īpašības, tādas kā līdzskaņi, patskaņi un suprasegmentālās īpašības. IPA ir izstrādājusi Starptautiskā Fonētikas asociācija cilvēciskās runas skaņu atspoguļošanas standartizācijai. Šo alfabētu lieto leksikogrāfi, svešvalodu apguvēji un pasniedzēji, lingvisti, runas patologi, dziedātāji, aktieri, mākslīgo valodu radītāji, tulkotāji.
Trascríobh foghraíochta, sin bealach chun na fuaimeanna a tharlaíonn i dteangacha daonna a ionadú neamhspleách ar an mbealach a scríobhtar iad. Is é an córas is forleithne atá in úsáid an Aibítir Idirnáisiúnta Foghraíochta (IPA), atá bunaithe den chuid is mó ar an aibítir Laidneach atá in ann gnéithe cainte a thrascríobh, amhail consain, gutaí, agus gnéithe osteascánacha. Is é an Cumann Idirnáisiúnta Foghraíochta a chum í le bheith ina léiriú caighdeánaithe ar fhuaimeanna urlabhra an duine. Úsáideann foclóirithe, mic léinn agus múinteirí teangacha iasachta, teangeolaithe, paiteolaithe urlabhra-teanga, amhránaithe, aisteoirí, cruthaitheoirí teangacha pleanáilte, agus aistritheoirí an IPA.
  Zgodovina, etimologija,...  
Izposojenke so običajno prilagojene tako, da ustrezajo fonologiji in pravopisu jezika v katerega prehajajo. Angleške besede, ki preidejo v japonščino, so pogosto komaj prepoznavne. Na primer バレーボール (borēboru) prihaja iz angleščine in pomeni odbojka (volleyball), vendar sta bila v in l nadomeščena z b in r, ker ti glasovi v japonščini ne obstajajo, poleg tega pa je bil na koncu dodan še samoglasnik, ker se japonske besede ne končujejo na noben drug soglasnik razen n.
Loanwords are usually adapted to fit the phonology and spelling of the language they are borrowed into. English words in Japanese are often barely recognizable. For example, バレーボール (borēboru) comes from English and means "volleyball", but v and l have been replaced by b and r because these sounds do not exist in Japanese, and a vowel has been added at the end because Japanese words cannot end in any consonant but n. These changes were not deliberate: borēboru is what happens naturally when Japanese speakers say volleyball according to the pronunciation rules of their language.
Les emprunts sont généralement adaptés à la phonologie et à l’orthographe de la langue qui les emprunte. Pour cette raison, les mots anglais en japonais sont souvent méconnaissables. Par exemple, バレーボール (borēboru) vient de l’anglais et signifie « volleyball », mais v et l ont été remplacés par b et r parce que ces sons n’existent pas en japonais, et une voyelle a été ajoutée à la fin parce que les mots japonais ne peuvent pas se terminer par une consonne autre que n. Ces changements ne sont pas intentionnels : borēboru est le résultat produit naturellement lorsqu’un Japonais essaie de dire voleyball en suivant les règles de prononciation de sa langue.
Lehnwörter werden für gewöhnlich an die Phonologie und Rechtschreibung der Sprache angepasst, in die sie entlehnt werden. Daher sind englische Wörter im Japanischen oft kaum wiederzuerkennen. So stammt zum Beispiel バレーボール (borēboru) aus dem Englischen und bedeutet "Volleyball", aber v und l wurden durch b und r ersetzt, da diese Laute im Japanischen nicht existieren, und ein Vokal wurde hinzugefügt, weil japanische Wörter mit keinem Konsonanten außer n enden dürfen. Diese Änderungen wurden jedoch nicht absichtlich vorgenommen: borēboru ist das natürliche Resultat, wenn Sprecher des Japanischen nach den Ausspracheregeln ihrer eigenen Sprache Volleyball sagen.
Los préstamos lingüísticos normalmente se adaptan a la fonología y ortografía de la lengua receptora. Las palabras inglesas en japonés son prácticamente irreconocibles. Por ejemplo, バレーボール (borēboru) viene del inglés y significa "volleyball", pero la v y la l han sido reemplazadas por la b y la r porque aquellos sonidos no existen en japonés. También se ha añadido una vocal al final porque las palabras en japonés no pueden terminar en una consonante que no sea la n. Estos cambios no fueron deliberados: borēboru es lo que ocurre cuando un japonés pronuncia volleyball de acuerdo con las reglas de pronunciación de su lengua.
I prestiti linguistici sono di solito adattati per adattarsi alla fonologia e all'ortografia della lingua che li adotta. Le parole inglesi nel giapponese sono spesso appena riconoscibili. Ad esempio, バレーボール (borēboru) deriva dall'inglese e significa pallavolo, ma v e l sono stati sostituiti da b e r perché questi suoni non esistono in giapponese, la vocale finale è stata poi aggiunta perché le parole giapponesi non possono terminare con una consonante (eccetto con la n). Questi cambiamenti non erano intenzionali: borēboru è ciò che accade naturalmente quando gli altoparlanti giapponesi dicono volleyball secondo le regole di pronuncia della loro lingua.
Leenwoorden worden gewoonlijk aangepast om te passen in de fonologie en spelling van de taal, waarin ze terecht komen. Engelse woorden zijn in het Japans vaak nauwelijks te herkennen. Bijvoorbeeld バレーボール (borēboru) komt uit het Engels en betekent "volleyball", maar v en l werden vervangen door b en r omdat die klanken niet bestaan in het Japans, en er werd een klinker toegevoegd aan het einde omdat Japanse woorden nooit met een andere medeklinker dan een n kunnen eindigen. Deze veranderingen gebeurden niet met opzet: borēboru is wat op natuurlijke manier gebeurt als Japanse sprekers volleyball uitspreken volgens de uitspraakregels van hun taal.
Заемките обикновено се напасват към фонологията и правописа на езика, в който навлизат. Английските думи в японския често са едва разпознаваеми. Например, バレーボール (borēboru) идва от английски и означава "волейбол", но v и l са били заменени с b и r, защото тези звуци не съществуват в японския, а гласната е добавена накрая, защото японските думи не може да завършат с друга съгласна освен "n". Тези промени не са били умишлени: borēboru е това, което се получава по естествен начин, когато японскоговорящи казват volleyball в съответствие с правилата за произношение на техния език.
Posuđenice se obično prilagođuju fonološki i pravopisno jeziku koji je riječi posudio. Zato su riječi engleskog podrijetla u japanskom skoro neprepoznatljive. Npr. バレーボール (borēboru) potiče od engleske riječi volleyball i znači "odbojka", ali se v i l zamjenjuju s b i r jer tih zvukova nema u japanskom a dodan je samoglasnik na kraju jer japanske riječi ne mogu završavati na suglasnik osim N. Te promjene nisu namjerne borēboru već nastaju prirodno kada Japanac pokuša izreći volleyball po pravilima izgovora svog jezika.
Låneord tilpasses normalt til fonologien og stavemåden af det modtagende sprog. Engelske ord i japansk kan således ofte næsten ikke genkendes. {Boreboru}, for eksempel, stammer fra engelsk "volleyball", men v og l er blevet erstattet af b og r, fordi v- og l-lydene ikke eksisterer i japansk. Desuden er der tilføjet en vokal som udlyd, fordi japanske ord ikke må ende i en konsonant (med undtagelse af 'n'). Disse ændringer er ikke planlagte eller bevidste - borēboru er hvad der naturlig fremkommer når japanere udtaler volleyball efter udtalereglerne i deres eget sprog.
Laensõnad kohandatakse tavaliselt selle keele foneetika ja hääldusega, kuhu nad laenatakse. Inglise keele sõnad jaapani keeles on sageli vaevu äratuntavad. Näiteks jaapani sõna バレーボール (borēboru) on pärit inglise keelest ja tähendab võrkpalli (ingl k "volleyball"), aga v ja l on asendatud b ja r-iga, sest esimesi häälikuid jaapani keeles ei ole, ning lõppu on lisatud vokaal, sest jaapani keeles ei saa sõnad lõppeda muu konsonandi kui n-ga. Selliseid muutusi ei tehta tahtlikult: kui jaapani keele kõneleja ütleb "volleyball", kõlabki see selle keele hääldusreeglite järgi borēboru.
A jövevényszavak általában alkalmazkodnak a befogadó nyelv fonetikai rendszeréhez és helyesírásához. Az angol szavak a japánban gyakran alig ismerhetőek fel. Például a バレーボール (borēboru) az angol "volleyball"-ból származik, mely röplabdát jelent, de b és r váltotta fel a v és l hangokat, mivel ezek a hangok nem léteznek a japánban. Másrészt magánhangzó került a szó végére, mivel a japán szavak nem végződhetnek mássalhangzóra, kivéve az n-t. Ezek a változások nem voltak önkényesek: a borēboru természetes következmény, ha japán beszélő ejti ki a volleyball szót a nyelve kiejtési szabályai szerint.
Skoliniai paprastai prisitaiko prie fonetinės, ir orfografinės besiskolinančios kalbos sistemos. Anglų kilmės žodžiai japonų kalboje dažnai yra lengvai atpažįstami. Pavyzdžiui, バレーボール (borēboru) yra kilęs iš anglų kalbos ir reiškia tinklinį (volleyball), bet v ir l buvo pakeistos į b ir r dėl to kad pirmųjų nėra japonų kalboje, o balsė gale žodžio buvo pridėta todėl, nes japonų kalbos žodžiai negali užsibaigti priebalse, išskyrus priebalsę "n". Šie pakeitimai nebuvo sąmoningi: borēboru - tai gaunasi savaime japonams tariant žodį volleyball pagal gimtosios kalbos žodžių tarimo taisykles.
Zazwyczaj zapożyczenia są adaptowane pod względem fonologii i pisowni do języka-biorcy. W języku japońskim trudno jest rozpoznać słowa o angielskim pochodzeniu. Na przykład バレーボール (borēboru) (siatkówka) pochodzi od angielskiego słowa „volleyball”, ale v i l, dźwięki nie występujące w języku japońskim, zastąpione zostały odpowiednio przez b i r, na końcu natomiast dodano samogłoskę, ponieważ jedyna spółgłoska, na którą mogą się kończyć słowa w japońskim, to ‘n’. Zmiany te nie zostały wprowadzone rozmyślnie – borēboru powstaje w sposób naturalny, gdy Japończycy usiłują wymówić słowo volleyball zgodnie z zasadami wymowy własnego języka.
Împrumuturile sunt în general adaptate la fonologia și la ortografia limbii care le împrumută. Din acest motiv cuvintele englezești sunt greu de recunoscut în japoneză. Astfel provine de exemplu バレーボール (borēboru) din engleză și înseamnă ''volei'', dar v și l au fost înlocuite prin b și r , pentru că aceste sunete nu există în japoneză, și a fost adaugată o vocală deoarece cuvintele japoneze nu se pot termina cu nicio consoană în afară de n. Aceste modificări nu au fost facute intenționat : borēboru este un rezultat produs natural, pentru că un japonez încearcă să spună volei urmând regulile de pronunție ale limbii lui.
Заимствованные слова обычно приспосабливаются к фонетической и графической системе заимствующего языка. Слова английского происхождения в японском часто с трудом можно распознать. Например, バレーボール (borēboru) происходит от английского volleyball и означает "волейбол", но v и l были заменены на b и r, потому что похожих согласных в японском языке нет, а гласная была добавлена в конце слова, так как японские слова не могут заканчиваться на согласную, за исключением n. Эти изменения непреднамеренны: borēboru - это то, что получается естественным образом, когда японцы пытаются произнести волейбол в соответствии с правилами произношения своего родного языка.
Prevzaté slová sa zvyčajne prispôsobujú fonológii a pravopisu cieľového jazyka. Anglické slová v japončine sa ťažko rozoznávajú. Napríklad slovo バレーボール (borēboru) pochádza z angličtiny a znamená „volejbal“, ale hlásky v a l boli nahradené hláskami b a r, pretože pôvodné fonémy v japončine neexistujú, a na koniec slova sa pridala samohláska, pretože japonské slová sa nemôžu končiť inou spoluhláskou ako spoluhláskou „n“. Tieto zmeny nie sú zámerné: tvar borēboru vzniká spontánne, keď japonsky hovoriaci človek povie slovo volejbal v súlade s pravidlami výslovnosti svojho jazyka.
Lånord anpassas ofta för att passa det mottagande språkets fonologi och stavning. Engelska ord som lånats in i japanska är ofta knappt igenkännliga. Till exempel, バレーボール (borēboru) kommer från engelska och betyder "volleyball", men b and r har fått ersätta v och l eftersom dessa ljud inte finns i japanskan, och en vokal har lagts till eftersom japanska ord inte kan sluta på någon annan konsonant än n. Dessa ändringar är inte godtyckliga, borēboru är det naturliga resultatet när en japansk talare uttalar volleyball i enlighet med uttalsreglerna för sitt eget språk.
Aizguvumi parasti ir piemērojami valodas, kurā viņi ir aizgūti, fonoloģijai un ortogrāfijai. Angļu vārdi japāņu valodā bieži vien gandrīz nav atpazīstami. Piemēram, バレーボール (borēboru) nāk no angļu valodas un nozīmē ‘volejbols’, taču v un l ir aizstāti ar b un r, jo japāņu vārdi nevar beigties ar līdzskani, izņemot n. Šīs izmaiņas nebija apzinātas: borēboru ir dabiska izmaiņa, kad japāņu valodas lietotāji saka volejbols attiecīgi viņu valodas izrunas noteikumiem.
De ghnáth oiriúnaítear iasachtaí d' fhóineolaíocht {/} agus do litriú na teanga a ghlacann leo. Is ar éigean a bhíonn focail Bhéarla inaitheanta sa tSeapáinis go minic. Mar shampla, is ón mBéarla a thagann バレーボール (borēboru)agus ciallaíonn sé eitpheil, nó "volleyball" as Béarla, ach cuireadh b agus r in ionad v agus l toisc nach ann do na fuaimeanna sin sa tSeapáinis, agus cuireadh guta ag an deireadh toisc nach féidir le focal Seapáinise críochnú ar chonsan. seachas ar n. Ní d'aonghnó a rinneadh na hathruithe sin: borēboru a deirtear go nádúrtha nuair a deir cainteoirí Seapáinise volkeyball {/} de réir rialacha um fhuaimniú a dteanga féin.
  Klasifikacija jezikov, ...  
Sintetične jezike lahko razdelimo na pregibne in aglutinacijske jezike. Pri aglutinacijskih jezikih ima običajno vsak morfem eno funkcijo, besede pa so lahko sestavljene iz mnogih morfemov. Turščina je dober primer aglutinacijskega jezika.
Synthetic languages can be divided into fusional and agglutinative languages. In agglutinating languages, each morpheme usually has a single function and words can consist of many morphemes. Turkish is a good example of an agglutinative language. The word evlerimde means “in my houses” and consists of the following morphemes: ev (house), -ler (plural), -im (my) and -de (in). In fusional languages, affixes can combine functions. In the Spanish word habló (“he spoke”), -ó simultaneously indicates both the past tense and a third person singular subject.
Les langues synthétiques peuvent être divisées en langues flexionnelles et agglutinantes. Dans les langues agglutinantes, chaque morphème a généralement une seule fonction et les mots peuvent être composés de beaucoup de morphèmes. Le turc est un bon exemple de langue agglutinante. Le mot turc evlerimde, qui veut dire « dans mes maisons », est constitué des morphèmes suivants : ev (maison), -ler (pluriel), -im (mon) et -de (dans). Dans les langues flexionnelles, les affixes peuvent avoir plusieurs fonctions. Par exemple, dans le mot espagnol habló (« il parla »), -ó indique à la fois le passé simple et la troisième personne du singulier.
Synthetische Sprachen können auch in flektierende und agglutinative Sprachen eingeteilt werden. In agglutinierenden Sprachen hat normalerweise jedes Morphem eine einzige Funktion, und Wörter können aus mehreren Morphemen bestehen. Türkisch ist ein gutes Beispiel für eine agglutinierende Sprache. Das Wort evlerimde bedeutet "in meinen Häusern" und setzt sich aus den folgenden Morphemen zusammen: ev (Haus), -ler (Plural), -im (mein) und -de (in). In flektierenden Sprachen können Affixe mehrere Funktionen auf sich vereinen. In dem spanischen Wort habló ("er sprach") zeigt -ó gleichzeitig die Vergangenheitsform und ein Subjekt in der dritten Person Singular an.
La lenguas sintéticas se pueden dividir en lenguas fusionantes y aglutinantes. En las lenguas aglutinantes cada morfema tiene una sola función y las palabras pueden estar formadas de muchos morfemas. El turco es un buen ejemplo de lengua aglutinante. La palabra evlerimde significa “en mis casas” y está formada de los siguientes morfemas: ev (casa), -ler (plural), -im (mi) y -de (en). En las lenguas fusionantes, los afijos pueden realizar varias funciones. En español en la palabra {habló} {ó} indica simultáneamente tanto el tiempo pasado como la tercera persona del plural.
Le lingue sintetiche possono essere suddivise in fusionali e agglutinanti. Nelle lingue agglutinanti, ogni morfema di solito ha una sola funzione e le parole possono essere costituite da molti morfemi. Il turco è un buon esempio di una lingua agglutinante. La parola evlerimde significa "nelle mie case" e si compone dei seguenti morfemi: ev (casa), -ler (plurale), -im (il mio) e -de (in). Nelle lingue fusionali gli affissi possono combinare funzioni. In spagnolo nella parola {habló} (parlò), {ó} indica contemporaneamente sia il passato che la terza persona singolare soggetto.
Synthetische talen kunnen worden onderverdeeld in flexerende en agglutinerende talen. In agglutinerende talen, heeft elk morfeem meestal een enkele functie en kunnen woorden bestaan ​​uit veel morfemen. Turks is een goed voorbeeld van een agglutinerende taal. Het woord evlerimde betekent "in mijn huis" en bestaat uit de volgende morfemen: ev (huis), -ler (meervoud), -im (mijn) en -de (in). In flexerende talen, kunnen affixen verschillende functies combineren. In het Spaanse woord habló ("hij sprak"), geeft -ó tegelijkertijd de verleden tijd en de derde persoon enkelvoud weer.
Синтетични езици могат да бъдат разделени на флективни и аглутиниращи. В аглутиниращите езици всеки морфема обикновено има една единствена функция и думите могат да се състоят от много морфеми. {линк} Турският е добър пример за аглутиниращ език. Думата evlerimde означава "в къщите ми" и се състои от следните морфеми: ev (къща), -ler (множествено число), -im (мой) и -de (в).Във флективните езици афиксите могат да комбинират функции. В испанската дума hablo} ("той говори"), -ó едновременно показва и минало време, и подлог в трето лице единствено число.
Sintetički jezici mogu biti podijeljeni na stapajuće i aglutinativne jezike. Kod aglutinativnih jezika obično svaki morfem ima jednu funkciju a riječi se mogu sastojati od mnogih morfema. Turski je dobar primjer aglutinativnog jezika. Riječ evlerimde znači “u mojim kućama” a sastoji se od slijedećih morfema: ev (kuća), -ler (oznaka za množinu), -im (moj) i -de (u). U stapajućim jezicima afiksi mogu imati više funkcija. Na španjolskom riječ habló (“govorio je”), -ó označava istovremeno i prošlo vrijeme i treće lice jednine subjekta.
De syntetiske sprog kan underopdeles i flekterende (bøjnings-) sprog og agglutinerende sprog. I agglutinerende sprog har hvert morfem som regel kun én funktion, og ord kan bestå af mange morfemer. Tyrkisk er et godt eksempel på et agglutinerende sprog. Ordet evlerimde betyder "i mine hus" og består af følgende morfemer: ev (hus), -ler (flertal), -im (min) og -de (i). I flekterende sprog derimod kan affikser kombinere flere funktioner. Således indikerer -ó-endelsen i det spanske ord habló samtidigt datid og tredje person ental (i subjektet).
Sünteetilisi keeli võib jagada flekteerivateks ja aglutineerivateks. Aglutineerivates keeltes on igal morfeemil enamasti eraldi ülesanne ja sõna võib koosneda paljudest morfeemidest. Aglutineeriva keele heaks näiteks on türgi keel. Sõna evlerimde tähendab "minu majades" ning on moodustatud järgmistest morfeemidest: ev (maja), -ler (mitmus), -im (minu) ja -de (sees). Flekteerivates keeltes võivad afiksite funktsioonid kombineeruda. Hispaania keele sõnas habló ("ta rääkis") näitab -ó ühekorraga nii minevikku kui ka ainsuse kolmandat isikut.
A szintetikus nyelvek feloszthatók flektáló és agglutináló, ragozó nyelvekre. Az agglutináló nyelvekben, rendszerint minden morfémának egy funkciója van, és a szavak sok morfémából állhatnak. A török​​ jó példa a ragozó nyelvre. Az evlerimde szó azt jelenti: "házaimban", és az alábbi morfémákból áll: ev (ház), -ler (többes szám) -im (m) és -de (ban). A flektáló nyelvekben, a toldalékok funkciókat kombinálnak. A habló (beszélt) spanyol szóban az -ó egyszerre mutatja a múlt időt és egyes szám harmadik személyű alanyt.
Sintetinės kalbas galima skirstyti į flektyvias ir agliutinatyvias kalbas. Agliutinatyviose kalbose kiekviena morfema turi vienintelę funkciją, ir žodžiai gali būti sudaryti iš daugybės morfemų. Turkų kalba yra geras agliutinatyvios kalbos pavyzdys. Žodis evlerimde reiškia "mano namuose" ir yra sudarytas iš morfemų: ev (dom), -ler (daugiskaita), -im (mano) ir -de (vietininko linksnis). Flektyviose kalbose afiksai gali atlikti kombinuotas funkcijas. Ispanų kalbos žodyje habló ("kalbėjo"), -ó vienu metu nurodo ir praėjusį laiką, ir trečiąjį asmenį vienaskaitoje.
Języki syntetyczne można podzielić na fleksyjne (fuzyjne) i aglutynacyjne. W językach aglutynacyjnych każdy morfem zwykle ma jedną funkcję, a wyrazy mogą składać się z wielu morfemów. Dobrym przykładem języka aglutynacyjnego jest język turecki. Słowo evlerimde oznacza „w moich domach” i składa się z następujących morfemów: ev (dom), -ler (liczba mnoga), -im (mój) and -de (w). Natomiast w językach fleksyjnych jeden afiks może pełnić kilka funkcji jednocześnie. W języku hiszpańskim wyraz habló („powiedział”), -ó wyraża zarówno czas przeszły, jak i trzecią osobę liczby pojedynczej.
Limbile sintetice pot fi împărțite în limbi flexionare și aglutinante. În limbile aglutinante fiecare morfem are în mod normal o unică funcție, iar cuvintele pot fi alcătuite din mai multe morfeme. Turca este un bun exemplu pentru o limbă aglutinantă. Cuvântul evlerimde înseamnă "în casele mele" și se compune din următoarele morfeme ev (casă ), -ler (Plural), -im ( al meu) și -de (in). În limbile flexionare afixele pot avea mai multe funcții. De exemplu, în cuvântul spaniol habló (« el vorbea »), -ó indică o dată, o formă de trecut și un subiect la persoana a III -a singular.
Синтетические языки можно разделить на флективные и агглютинативные языки. В агглютинативных языках каждая морфема обычно обладает единственной функцией, и слова могут состоять из множества морфем. Турецкий - это хороший пример агглютинативного языка. Слов evlerimde значит “в моих домах” и состоит из следующих морфем: ev (дом), -ler (мн. число), -im (мои) и -de (в). Во флективных языках, аффиксы могут выполнять комбинированные функции. В испанском испанском слове habló (“говорил”), -ó одновременно указывает на прошедшее время и на субъект в третьем лице единственного числа.
Syntetické jazyky sa delia na flektívne a aglutinačné. V aglutinačných jazykoch má každá morféma spravidla jednu funkciu a slová môžu pozostávať z viacerých morfém. K aglutinačným jazykom patrí aj turečtina, v ktorej napr. slovo evlerimde znamená „v mojich domoch“ a tvoria ho nasledujúce morfémy: ev (dom), -ler (množné číslo), -im (moje) a -de (v). Vo flektívnych jazykoch môže mať jeden afix viaceré funkcie, napr. v španielčine sufix -ó v tvare habló (hovoril) vyjadruje súčasne minulý čas 3. osoby jednotného čísla.
Syntetiska språk kan delas in flekterande och agglutinerande språk. I agglutinerande språk, har varje morfem vanligtvis en enda funktion och ord kan bestå av många morfem. Turkiska är ett bra exempel på ett agglutinerande språk. Ordet evlerimde betyder "i mina hus", och består av följande morfem: ev (hus), -ler (plural), -im (mitt) och -de (i). I flekterande språk, kan affix kombinera funktioner. I det spanska ordet habló ("han talade"), indikerar -ó samtidigt både förfluten tid och att subjektet är i tredje person singular.
Sintētiskās valodas ir iedalāmas uz fleksīvām un aglutinatīvām. Aglutinatīvās valodās katrai morfēmai parasti ir atsevišķa funkcija, un vārdi var sastāvēt no daudzām morfēmām. Turku valoda ir labs aglutinatīvās valodas piemērs. Vārds evlerimde nozīmē "manās mājās" un sastāv no sekojošām morfēmām: ev (māja), -ler (daudzskaitlis), -im (mans) un -de (iekšā). Fleksīvās valodās afiksi var kombinēt funkcijas. Spāņu valodas vārdā habló ("viņš runāja") -ó vienlaicīgi norāda uz pagātnes laiku un uz vienskaitļa trešo personu.
Is féidir teangacha sintéiseacha a roinnt ina dteangacha comhtháite agus ina dteangacha gleanúna. I dteangacha gleanúna, bíonn feidhm amháin de ghnáth ag gach moirféim agus bíonn go leor moirféimí i bhfocail. Sampla maith de theanga ghleanúna is ea an Tuircis. Ciallaíonn an focal evlerimde "i mo thithe" agus tá sé comhdhéanta as na moirféimí seo a leanas: ev (teach), -ler (iolra), -im (mo) and -de (in). I dteangacha comhtháite, cuireann táthmhíreanna feidhmeanna le chéile. San fhocal Spáinnise {habló} ("labhair sé"), -ó léirítear an aimsir chaite agus ainmní sa tríú pearsa uatha san aon am.
  Fonetika, inventar zvok...  
Namen fonetičnega prepisa (običajno v oglatih oklepajih) je prepisovanje zvokov (alofonov), na način, da je zapisana natančna izgovorjava, medtem ko fonemološki prepis (običajno v poševnicah) prepisuje besede po načelu, kako so zvoki v določenem jeziku kategorizirani.
The phone is the basic unit of sound for human speech; the phoneme is the basic unit of sound for specific languages. A phoneme is an abstract unit for a given language and will include a number of different phones. This is reflected in different levels of transcription. The purpose of phonetic transcription (usually in square brackets) is to transcribe sounds (phones) so that the exact articulation is recorded, whereas phonemic transcription (usually in slashes) transcribes the words in terms of how sounds are categorized in a given language. The border between phonemic and phonetic transcription is not always clear – narrow phonetic transcription captures more variations in sounds while broad phonetic transcription captures only the most noticeable features and blends into phonemic transcription.
Le phone est l’unité de base pour les sons de la parole humaine ; le phonème est l’unité de base pour les sons des langues individuelles. Un phonème est une unité abstraite pour une langue donnée et peut inclure plusieurs phones différents. Cette différence est reflétée par plusieurs niveaux de transcription. Le but d’une transcription phonétique (habituellement entre crochets) est de transcrire des sons (phones) de manière à noter l’articulation exacte, alors qu’une transcription phonémique (en général entre barres obliques) transcrit les sons selon la manière dont ils sont classés dans une langue donnée. La limite entre transcription phonémique et transcription phonétique n’est pas toujours claire : une transcription phonétique étroite permet de saisir plus de variations dans les sons alors qu’une transcription phonétique large ne note que les caractéristiques phonétiques les plus saillantes et se rapproche d’une transcription phonémique.
El fono es la unidad básica del sonido para el habla humana; el fonema es la unidad básica del sonido para lenguas específicas. Un fonema es una unidad abstracta para una lengua dada e incluirá un número diferente de fonos. Esto se refleja en los diferentes niveles de transcripción. El propósito de la transcripción fonética )(normalmente entre corchetes) es transcribir sonidos (fonos) para establecer su articulación exacta, mientras que la transcripción fonológica (normalmente entre paréntesis) transcribe las palabras según estén categorizados en una lengua dada. Los límites entre transcripción fonética y fonológica no están siempre muy claros - una transcripción fonética estricta capturará más variaciones en los sonidos mientras que una transcripción fonética amplia capturará solo los rasgos más visibles y se mezclará con la transcripción fonológica.
Il fono è l'unità di base del suono per il linguaggio umano; il fonema è l'unità di base del suono per lingue specifiche. Un fonema è un'unità astratta per una data lingua e può comprendere più foni. Ciò si riflette in diversi livelli di trascrizione. Lo scopo della trascrizione fonetica (di solito tra parentesi quadre) è di trascrivere suoni (foni), di modo che ne venga registrata l'articolazione esatta, mentre la trascrizione fonemica (di solito tra due barre, /x/) trascrive le parole a seconda di come sono in termini di come i suoni sono classificati in una determinata lingua. Il confine tra trascrizione fonemica e fonetica non è sempre chiaro - una stretta trascrizione fonetica cattura più variazioni nei suoni, mentre un'ampia trascrizione fonetica cattura solo le caratteristiche più evidenti e si fonde con la trascrizione fonemica.
De foon is de grondeenheid van geluid voor menselijke spraak; het foneem is de basiseenheid van geluid voor specifieke talen. Een foneem is een abstracte eenheid voor een bepaalde taal en omvat een aantal verschillende fonen. Dit blijkt uit verschillende niveaus van transcriptie. Het doel van fonetische transcriptie (meestal in vierkante haken) is geluiden (fonen) op te tekenen, zodat de exacte articulatie wordt opgenomen, terwijl fonemische transcriptie (meestal tussen deelstrepen) de woorden optekent in termen van hoe geluiden zijn gecategoriseerd in een bepaalde taal. De grens tussen fonologische en fonetische transcriptie is niet altijd duidelijk — smalle fonetische transcriptie vangt meer variaties in geluiden op, terwijl brede fonetische transcriptie alleen de meest opvallende kenmerken opneemt en combineert met fonemische transcriptie.
Фон е основната звукова единица на човешката реч; фонема е основната звукова единица за конкретни езици. Фонемата е абстрактна единица за даден език и включва няколко различни фони. Това е отразено на различни нива на транскрипция. Целта на фонетичната транскрипция (обикновено в квадратни скоби) е да транскрибира звуците (фоните) така, че да се опише точната артикулация, докато фонемната транскрипция (обикновено в наклонени черти) транскрибира думите от гледна точка на това как звуци са категоризирани в даден език. Границата между фонемната и фонетичната транскрипция невинаги е ясна - тясно фонетичната транскрипция улавя повече варианти в звуците, докато широко фонетичната транскрипция улавя само най-забележимите черти и се прелива във фонемна транскрипция.
Fon je osnovna jedinica ljudskog govora; fonem je osnovna glasovna jedinica u određenom jeziku. Za konkretni jezik je fonem apstraktna jedinica koja uključuje više različitih fonova. To se ogleda na različitim razinama transkripcije. Svrha fonetske transkripcije (obično između četvrtastih zagrada) je da transkribira zvukove (fonove) tako da se može dobiti točna artikulacija dok fonemska transkripcija (obično između kosih crta) transkribira riječi po tome kako su zvukovi kategorizirani u pojedinim jezicima. Granice između fonetske i fonemske transkripcije nisu uvijek jasne: - strogi fonetski prijepis obuhvaća više varijacija u zvukovima, dok široki fonetski prijepis obuhvaća samo najvažnije karakteristike i prenosi ih u fonemsku transkripciju.
Fonet er den grundlæggende (rent beskrivende) lydenhed i menneskeligt sprog, mens fonemet er den grundlæggende kontrastive (betydningsadskillende) lydenhed i et konkret sprog. Et fonem er en abstrakt enhed, karakteristisk for et bestemt sprog, og vil som regel dække over et antal forskellige foner. Dette afspejler sig igennem forskellige niveauer af transskription. Formålet med fonetisk transskription (normalt i kantede paranteser) er at transskribere den eksakte udtale af lydene (fonerne), mens en fonemisk transskription (som regel mellem skråstreger) gengiver ordet som en række (betydningsadskillende) lydkategorier der er karakteristiske for et givent sprog.
Foon ehk kõnehäälik on põhiline inimkeele kõlaüksus; foneem on kindla keele põhiline kõlaüksus. Foneem on antud keele abstraktne ühik ja võib sisaldada palju erinevaid foone. Seda näitab erineval tasemel transkriptsioon. Foneetilise transkriptsiooni eesmärk (enamasti nurksulgudes) on kirjeldada hääldamist (foone) vastavalt täpsele artikulatsioonile, fonoloogiline transkriptsioon (enamasti kaldkriipsude vahel) seevastu transkribeerib sõnu häälikute kategooriate järgi antud keeles. Fonoloogilise ja foneetilise transkriptsiooni piir ei ole alati selge - detailne foneetiline transkriptsioon hõlmab rohkem häälikute variatsioone, samal ajal kui üldine foneetiline transkriptsioon hõlmab vaid enim märgatavaid tunnuseid ja seguneb fonoloogilise transkriptsiooniga.
A beszédhang egy alapvető egység az emberi beszédben, a fonéma viszont absztrakt egység egy adott nyelvben és beszédhangokat képvisel. A fonetikai átírás segítségével a beszédhangokat jelölni lehet (rendszerint szögletes zárójelben), utalva az artikulációjukra. A fonéma szerinti átírás (/ / jelek között) pedig az adott nyelv fonémáival írja át a szavakat. A fonetikai és fonéma szerinti átírás közötti határ nem éles. Míg a pontosságra törekvő fonetikai átírás kisebb artikulációs különbségeket is megragad, az általánosabb fonetikai átírás csak a lényegesebb jellemzőket jelöli, s így közel áll a fonéma szerinti átíráshoz.
Fonas (fona) yra kalbos (šnekos) srauto bazinis vienetas; fonema - atskiros kalbos šnekos bazinis vienetas. Fonema yra duotos kalbos abstraktus vienetas ir ją sudaro eilė skirtingų fonų. Tai atsispindi įvairiuose transkripcijos lygiuose. Fonetinės transkripcijos tikslas (paprastai kvadratiniuose skliaustuose) yra garsų (fonų) transkripcija tikslios artikuliacijos užfiksavimui, tuo tarpu foneminė transkripcija (įprastai atskiriami "/") užfiksuoja žodį duotosios kalbos garsinėmis kategorijomis. Riba tarp fonetinės ir foneminės transkripcijos ne visada yra aiški - specializuota fonetinė transkripcija užfiksuoja platesnę garsinę gamą, tuo tarpu universali fonetinė transkripcija apčiuopia tik pačias ryškiausias charakteristikas ir užfiksuoja jas foneminėje transkripcijoje.
Fon to podstawowa jednostka dźwięku mowy ludzkiej, a fonem to podstawowa jednostka dźwięku konkretnego języka. Fonem w danym języku jest jednostką abstrakcyjną, zawierającą różne fony. Jest to odzwierciedlane w różnych poziomach transkrypcji. Celem transkrypcji fonetycznej (zwykle w nawiasach kwadratowych) jest zapisanie dźwięku (fonu) z uwzględnieniem dokładnego sposobu artykulacji, natomiast transkrypcja fonemiczna (zazwyczaj w ukośnikach) to zapis słowa uwzględniający sposób, w jaki dźwięki są klasyfikowane w danym języku. Granica między transkrypcją fonemiczną a fonetyczną nie zawsze jest wyraźna – wąska transkrypcja fonetyczna dokładniej pokazuje zróżnicowanie między dźwiękami, podczas gdy szeroka wskazuje jedynie najwyraźniejsze cechy i zbliża się do transkrypcji fonemicznej.
Fóna alebo hláska je základnou jednotkou ľudskej reči; fonéma je základnou dištinktívnou jednotkou zvukového systému jazyka. Fonéma je abstraktnejšia jednotka, zvyčajne v sebe zahŕňa (v danom jazyku) viacero rôznych fón, čo sa odráža na rôznych úrovniach transkripcie. Cieľom fonetickej transkripcie (zvyčajne v hranatých zátvorkách) je zapísať zvuky (fóny), čiže presne zachytiť konkrétne artikulované zvuky, zatiaľ čo fonematická transkripcia (zapísaná obvykle medzi dvoma znakmi lomené) zaznamenáva slová s prihliadaním na to, ako sa v jednotlivých jazykoch kategorizujú zvuky. Hranica medzi fonematickou a fonetickou transkripciou nie je vždy jednoznačná – podrobná fonetická transkripcia zachytáva viac variantov zvukov, zatiaľ čo zjednodušená fonetická transkripcia zaznamenáva iba najnápadnejšie vlastnosti zvukov a približuje sa tak fonematickej transkripcii.
Foner är det mänskliga talets grundläggande ljudenheter; fonem är den grundläggande ljudenheten för specifika språk. Ett fonem är en abstrakt enhet för ett givet språk och omfattar ett antal olika foner. Detta avspeglas i olika nivåer av transkription. Syftet med fonetisk transkription (oftast inom hakparentes) är att transkribera ljud (foner), så att den exakta artikulationen registreras, medan fonematisk transkription (vanligtvis avgränsad med snedstreck) transkriberar ord utifrån hur de kategoriseras i ett givet språk. Gränsen mellan fonematisk och fonetisk transkription är inte alltid tydlig – finfonetisk transkription fångar fler ljudvariationer, medan grov fonetisk transkription fångar bara de mest märkbara funktionerna och överlappar med fonematisk transkription.
Fons ir cilvēciskās runas skanējuma pamatvienība; fonēma ir noteiktas valodas skanējuma pamatvienība. Fonēma ir noteiktas valodas abstraktā vienība, kurā ietilpst vairāki atšķirīgi foni. To atspoguļo dažādi transkripcijas līmeņi. Fonētiskas transkripcijas (parasti kvadrātiekavās) mērķis ir transkribēt skaņas (fonus), lai uzrakstītu precīzu artikulāciju, turpretī fonēmu transkripcija (parasti slīpājās iekavās) transkribē vārdus tā, kā ir apzīmētas skaņas dotajā valodā. Robeža starp fonētisko un fonēmu transkripciju bieži nav skaidra — šaura fonētiskā transkripcija iekļauj vairāk skaņu variantu, bet plaša fonētiskā transkripcija iekļauj tikai ievērīgākas skaņu pazīmes un saplūst ar fonēmu transkripciju.
Is é an {foghar bunaonad fuaime chaint an duine; Is í an {fhóinéim an bunaonad fuaime do theangacha ar leith. Aonad teibí do theanga ar leith is ea fóinéim agus bíonn roinnt foghar éagsúil inti. Léirítear é sin i leibhéil éagsúla trascríofa. Is é is cuspóir do thrascríobh foghraíochta (de ghnáth i lúibíní cearnacha) fuaimeanna (foghair) a thrascríobh ionas go dtaifeadtar an urlabhairt go beacht. Trascríobhann an trascríobh fóinéimeach (de ghnáth i slaiseanna) na focail maidir le conas a dhéantar na fuaimeanna a chatagóiriú i dteanga ar leith. Ní bhíonn an teorainn idir trascríobh fóinéimeach agus trascríobh foghraíochta soiléir i gcónaí - gabhann trascríobh foghraíochta cúng níos mó éagsúlachtaí i bhfuaimeanna agus ní ghabhann trascríobh foghraíochta leathan ach na gnéithe is suntasaí agus cumascann sé leis an trascríobh fóinéimeach.